Sök i Ratio Lex

Angående beräknande af viss andel af öfverskottet d statsregleringarne för år 1890 och föregående dr som en statsverkets tillgång för år 1893

1892-10-14 · 40 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 38 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1892:6 (urtima riksdagen), Angående beräknande af viss andel af öfverskottet d statsregleringarne för år 1890 och föregående dr som en statsverkets tillgång för år 1893

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 6.

i

N:o 6.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående beräknande

af viss andel af öfverskottet d statsregleringarne

för år 1890 och föregående dr som en statsverkets

tillgång för år 1893; gifven Stockholms slott den

lå Oktober 1892.

Kongl. Maj:t vill, under åberopande af bifogade protokoll öfver

finansärenden för denna dag, härmed föreslå Riksdagen, att utöfver de

i riksstaten för år 1893 upptagna tillgångar och inkomster må såsom

en statsverkets tillgång för samma år af öfverskottet å statsregleringarne

för år 1890 och föregående år upptagas och beräknas ett belopp af

1,184,300 kronor.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse väl bevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Propositioner N:ris 3—6.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Mafit Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 14

Oktober 1892.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Herr Friherre von Otter,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WIKBLAD,

Gilljam,

Friherre Rappe.

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre von Essen

anförde i underdånighet:

»I den kallelse till urtima Riksdag, Eders Kongl. Magt nyligen

låtit utgå, har Eders Kongl. Maj:t såsom föremål för detta riksmötes

förhandlingar uppgifvit den vigtiga frågan om ett bättre ordnande af

rikets försvarskrafter. Det förslag, som i denna fråga skall utgöra

förhandlingarnes grundval, har förut i dag på föredragning af Chefen

för Landtförsvarsdepartementet blifvit af Eders Kongl. Maj:t godkändt.

Med frågan om försvarets stärkande genom värnpligtens utsträckning

och öfriga för ändamålet föreslagna åtgärder står emellertid, såsom

Herr Statsministern till statsrådsprotokollet den 23 sistlidne September

anfört, frågan om ändring i vissa delar af skattelagstiftningen i det

nära samband, att förslag rörande detta ämne bör Riksdagen före
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Propositioner N:ris 3—6.

läggas i sammanhang med den fråga, som föranledt. Riksdagens inkallande,

och jag går nu jemlikt Eders Kongl. Maj:ts nyssnämnda dag

mig lemnade uppdrag att yttra mig angående de åtgärder, som för skattefrågans

lösning må erfordras.

Jag har redan tillförene haft tillfälle att inför Eders Kongl.

Maj:t uttala min åsigt, att, med fästadt afseende på den utvecklingsgång,

försvars- och skattefrågorna hittills genomlöpt, för närvarande

icke bör ifrågasättas annat, än att, samtidigt med det beslut, fattas om

genomförande af det mått af personlig värnpligt, som under hvarje

härordning minst måste anses erforderligt, frågan om grundskatternas

afskrifning samt lindring i rustnings- och roteringsbördan bringas till

sin definitiva lösning, och denna jemväl af Herr Statsministern i hans

nyssberörda anförande uttalade åsigt har vunnit Eders Kongl. Maj:ts

godkännande. Väl känner jag, att de lifliga meningsstrider, som under

de senaste årtiondena förts i fråga om grundskatternas samt rustningsoch

roteringsbördans eftergifvande, icke hos alla bragt till mognad

öfvertygelsen om det berättigade i denna åtgärd, och jag är ej heller

okunnig derom, att äfven bland dem, som principal! godkänna åtgärden,

meningarne äro ganska vidt skilda icke blott i fråga derom, huruvida

afskrifningen bör betraktas som en skattelindring, att företagas i

den mån budgeten dertill lemnar tillgång, eller som en skadereglering,

för hvars genomförande medel särskild! höra beredas, än ock i fråga

om måttet af de åtgärder för försvarets stärkande, som böra anses utgöra

en sådan lösning af försvarsfrågan, att den äfven påkallar lösning

af skattefrågan. Oaktadt jag känner detta, tror jag mig dock, utan att

nu behöfva inför Eders Kongl. Maj:t i minnet återkalla de olika skedena

af frågornas historia, berättigad att antaga, att efter de långvariga

meningsbrytningarna den allmänna meningen i landet i så hög grad,

som i eu fråga af den förevarandes invecklade natur gerna kan förväntas,

enats i den uppfattning, att den särskilda börda för landets

försvar, som under tider med helt. andra förhallanden än våra lagts

på jordegarne, ej framgent bör ensamt af dem dragas, utan fördelas

på landets samtliga medborgare, samt att, då grundskatterna samt

rustnings- och roteringsbesvären faktiskt supplera hvarandra så, att i

do landsdelar, der rustnings- och roteringsbördan enligt regeln är tyngre,

grundskattebördan är lindrigare och omvändt, grundskatterna icke, utan

att verka allt för ojemn! tryckande, kunna qvarstå, efter det rustningsoch

roteringsbördan eftergifvits; hvartill äfven kommer, att grundskatterna

till en stor del af sitt belopp ursprungligen åtagits för att bestrida

Bill. till Urtima lliksd. Vrot. 18!)2. 1 Samt. 1 Afd. 1 Iläft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Propositioner N:ris 3—C>.

kostnaderna för försvaret och icke varit afsedda att allt framgent utgöras.

Om alltså, enligt min öfvertygelse, erforderlig enighet kan anses uppnådd

i fråga om sjelfva principen att i sammanhang med försvarsväsendefs

ordnande på samhällets samtliga skattebärande krafter fördela

de bördor, som hittills uteslutande burits af jorden, och om denna

skadereglering nu kan, enligt hvad af det följande lärer framgå, försiggå

utan statsverkets oskäliga betungande, står det för mig klart,

att, hvilken vigt än må tilläggas frågan om ordningen och sättet för

regleringens genomförande, denna fråga likväl i betydelse träder i

bakgrunden för den större och vigtigare frågan om fosterlandets försvar.

Att lösningen af denna i den utsträckning, hvari frågan nu för

Riksdagen framlägges, i väsentlig mån skall befordras, derest Riksdagen

samtidigt beredes tillfälle att definitivt lösa den sedan lång tid

tillbaka sväfvande grundskattefrågan, kan icke vara tvifvel underkastadt,

och denna hänsyn synes mig derföre böra tilläggas afgörande

vigt framför de skäl, som ur den ena eller andra synpunkten skulle

kunna anföras för ett ytterligare uppskof med en slutgiltig lösning af

denna fråga. . En sådan lösning kan icke bringas till stånd, utan att

bördor, som hittills hvilat på ett slag af skatteföremål, fördelas jemväl

på andra. Men de kraf, som derigenom komma att ställas på sambällsmedlemmarnes

skatteförmåga, böra icke kännas alltför tunga, då ett

flertal lättare bör vara i stånd att bära en börda, som förut varit lagd

endast på ett fåtal. Medvetandet om den höga betydelsen för det

gemensamma fosterlandets välfärd af det mål, hvars främjande med

de åtagna offren afses, skall, derom är jag öfvertygad, kraftigt bidraga

att lindra bördans tryck.

Äfven under förutsättning, att ett definitivt beslut nu borde fattas

om jordskatternas afskrifning, skulle meningarne kunna vara delade

beträffande längden af den tidrymd, under hvars lopp afskrifningen

borde bringas till slut. Beträffande denna fråga anförde jag till statsrådsprotokollet

den 13 Januari innevarande år, att, ehuru en öfver en längre

period utsträckt afskrifning skulle vara mindre kännbar för statsverket,

afskrifningen likväl borde bringas till slut under loppet af en jemförelsevis

kort tidrymd. Det af Eders Kongl. Maj:t för 1883 års Riksdag

i ämnet framlagda förslag var bygdt på en afskrifningsplan, enligt

hvilken grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären skulle

successivt försvinna under eu tid af 37 år. Äfven frånsedt att afskrifningen

af de numera återstående 70 procenten af nämnda skatter och

besvär naturligtvis skulle kunna ega rum under en kortare tid än den

år 1883 för eftergift af hela beloppet föreslagna, ansåg jag afskrifnings
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kong1. Maj-.ts Nåd. Propositioner N:ris 3—6.

perioden böra bestämmas väsentligen kortare än den i 1883 års afskrifningsplan

förutsatta. Då sistnämnda år samtidigt med afskrifningsförslaget

framlades ett förslag till härordning, enligt hvilket i bredd

med afskrifningen af rustnings- och roteringsft^uäreu äfven de i rustningen

och roteringen innefattade prestationer skulle upphöra, medan nu icke

ifrågasattes annat, än att dessa fortfarande skulle, ehuru mot ersättning

motsvarande deras uppskattade värde, oförändradt utgöras, läge redan

häri ett skäl för min åsigt, att afskrifningstiden kunde sättas kortare.

Men härtill komme såsom ett ytterligare och hufvudsakligt skäl,

att, då det ansetts af största vigt, att den föreslagna utsträckningen

till 90 dagar af beväringens vapenöfningar komme till fullt genomförande

så fort sig göra läte eller redan under loppet af år 1894, det

syntes påkalladt, att äfven skattefrågan erhölle sin definitiva lösning

inom så kort tid, som med statsverkets kraf kunde finnas förenligt.

Uppenbarligen kunde eftergiften af grundskatternas samt rustnings- och

roteringsbesvärens hela återstående belopp icke utan allt för stora

olägenheter för statsverket ega rum redan inom utgången af samma

tid, som blifvit föreslagen för den utsträckta värnpligtens genomförande,

men deremot ansåg jag hinder icke böra möta för afskrifningens fullbordande

under loppet af tio år, räknadt från och med år 1893. En

afskrifning under denna tidrymd af den qvarvarande återstoden af de

ifrågavarande skatterna och besvären kunde nemligen icke anses öfverstiga

statens finansiela förmåga eller vara egnad att åstadkomma sådana

rubbningar i budgeten, att derigenom befordrandet af andra vigtiga

statsändamål skulle äfventyras.

Hvad jag sålunda anförde tillåter jag mig nu åberopa, endast

med det tillägg att, af skäl som jag nedan går att anföra, afskrifningstiden

synes mig böra utsträckas med två år, så att afskrifningen varder

fullbordad med 1904 års ingång.

Det belopp af grundskatterna, hvilket enligt de i nådiga kungörelsen

den 5 Juni 1885 innefattade grunder skulle förekomma till

afskrifning, utgör 3,223,373 kronor 51 öre. Det årliga värdet af den

ännu icke afskrifna delen af rustnings- och roteringsbesvären uppgår

i rundt tal till omkring 3,458,000 kronor. Den minskning i årlig tillgång,

som för staten skulle uppkomma genom grundskatternas samt

rustnings- och roteringsbördans eftergifvande, skulle alltså efter fullbordad

afskrifning uppgå till omkring 6,700,000 kronor. De för försvarets

stärkande föreslagna åtgärderna skulle åter, enligt hvad Chefen

för Landtförsvarsdepartementet förut i dag anfört och med tillägg af

den ökade kostnaden för sjöbeväringens vapenöfningar, för statsverket

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kongl. Maj ds Nåd. Propositioner N:ris 3—6.

medföra en ökad kostnad af 3,696,000 kronor. År 1904, då eftergiften

af grundskatterna samt rustnings- och roteringsbördan blifvit

fullständigt genomförd, skulle alltså det af de nu ifrågavarande åtgärderna

för försvaret och skatteregleringen föranledda statsbehofvet sammanlagd!

uppgå till i rundt tal 10,400,000 kronor.

Detta statsbehof sönderfaller i två skilda delar, den ena eller

den, som belöper på kostnaderna för försvaret och som betecknar en

ny statsutgift, för hvars betäckande nya eller ökade tillgångar måste

beredas, och den andra eller den, som föranledes af skatteregleringen

och som innebär, att vissa nu befintliga tillgångar skulle utbytas emot

andra. Då jag nu går att yttra mig i fråga om de tillgångar, som

lämpligen böra i ena eller andra hänseendet anlitas, anhåller jag att

törst få uppehålla mig vid frågan om sättet för ersättandet af de statsinkomster,

hvilka skulle komma att genom skatteregleringen eftergifvas.

När jag den 13 Januari detta år inför Eders Kongl. Magt uttalade

mig i förevarande ämne, ansåg jag för ändamålet tillräckligt att

söka påvisa, att staten egde tillgång till ännu obegagnade inkomstkällor

af den betydenhet, att ur synpunkten af statsverkets finansiela

förmåga hinder för så väl försvarsorganisationens som skatteregleringens

genomförande icke borde mota. Rörande vissa af dessa inkomstkällor

ingick jag i en något närmare undersökning af deras afkastningsförmåga,

men jag ansåg icke erforderligt att uppställa en detaljerad

kalkyl, enligt hvilken det belopp, hvartill vid afskrifningstidens slut

statens årliga förlust i eftergifven inkomst skulle komma att uppgå,

exakt motsvarades af nya inkomster till enahanda siffra, och detta så

mycket mindre som det syntes mig med visshet kunna antagas, att

de statsinkomster, som komme att träda i stället för de eftergifna,

komme till större delen att vara af den natur, att de, i mån som

landets folkmängd och välmåga tillväxte, skulle tillföra statsverket

alltjemt stegrade inkomstbelopp. Under de derefter följande förhandlingarne

rörande afskrifningsfrågan har emellertid från flera håll gjort

sig gällande en annan uppfattning, som tagit sig uttryck i krafvel, att

bland förutsättningarne för afskrifningsåtgärden borde ingå uppställandet

af eu exakt kalkyl med specielt angifvande af de statsinkomster,

af hvilka de eftergifna skulle aflösas. Jag torde ej heller taga miste,

då jag antager, att saknaden af en sådan fullständig kalkyl och i

sammanhang dermed de skiljaktiga meningarne i fråga om rätta sättet

att åstadkomma de statsinkomster, som för afskrifnings- och lindringsåtgärdens

genomförande erfordrades, i sin mån bidragit att försvåra

den invecklade frågans lösning. Då, såsom i det förutsatta fallet

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Propositioner N:ris 3 -6.

skulle ega ruin, staten skulle afhända sig en tillgång, som varit att

hänföra till de under alla förhållanden säkrast påräkneliga, ligger det

vigt derpå, att de nya tillgångarne i möjligaste mån erbjuda jemförlig

säkerhet. Då jag alltså nu utbedjer mig Eders Kongl. Maj:ts

tillstånd att få mera i detalj än förut skett angifva, med hvilka inkomster

den till eftergifvande föreslagna statstillgången skulle ersättas,

erinrar jag till eu början, att denna tillgång består uti direkt skatt,

hvartill äfven rustnings- och roteringsbördan, som utgör en i vissa prestationer

utgående pålaga å jorden, är att hänföra, äfvensom att enligt

den af Herr Statsministern den 23 sistlidne September till statsrådsprotokollet

uttalade, af Statsrådets öfriga ledamöter biträdda och af

Eders Kongl. Maj:t godkända mening medel till ersättande af nyssberörda

statstillgång böra anskaffas icke genom indirekta konsumtionsskatter,

utan genom direkta och förmögenhetsskatter. För en på sådan

väg skeende fördelning af den eftergifna skattebördan, hvilken lösning

af frågan för öfrigt af åtskilliga tecken att döma synes vinna allt mera

stöd i den allmänna meningen i landet, talar äfven den särskildt i det

nu förutsatta fallet betydelsefulla omständigheten, att de direkta skatterna

i allmänhet kunna sägas inflyta säkrare och mer oberoende af vexlande

konjunkturer än de indirekta. Skulle härför behöfva anföras särskildt

bevis, ber jag endast att få erinra om de betydande vexlingar, de indirekta

skatterna, särskildt tullmedlen, af olika orsaker under de senare

åren varit underkastade.

Då ur nyss angifna synpunkt öfverväges, hvilka skatteslag böra

för det nu ifrågavarande ändamålet tillitas, erbjuda sig närmast skatt

på fastighet och inkomst, arfsskatt och annan stämpelskatt.

Om jag först låter betraktelsen stanna vid det förstnämnda af

dessa skatteslag, erinrar jag till en början derom, att, oberoende af

hvilka skattekällor i öfrigt må komma att anlitas för fyllande af de

genom afskrifningsåtgärden uppkommande statsbehofven, en förhöjning

i det nuvarande beloppet af bevillningen för jordbruksfastighet under alla

förhållanden bör vara att påräkna såsom eu direkt följd af nämnda

åtgärd och torde böra uppställas som vilkor för densamma.

Såsom känd! utgår för närvarande bevillningen af fast egendom

för jordbruksfastighet med 3 öre för hvarje fulla 100 kronor samt för

annan fastighet med 5 öre för hvarje fulla 100 kronor af taxeringsvärdet.

Att den undantagsställning, jordbruksfastigheten sålunda hittills

intagit, borde upphöra i sammanhang med grundskatternas samt rustnings-

och roteringsbesvärens afskrifning och nämnda slag af fastighet

följaktligen åsättas bevillning efter de för all annan fastighet gällande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Propositioner N:ris 3—6.

grunder, uttalades af Riksdagen i underdånig skrifvelse af den 24 Maj

1873 ock tiar derefter alltid ansetts som en gifven följd af afskrifningen.

I sammanhang härmed bör jag fästa uppmärksamheten på eu i

vår bevillningslagstiftning förefintlig brist, som redan af skatteregleringskomitén

påpekades. Denna komité erinrade, att det icke finge

förbises, att vid sidan af jordens alstrande förmåga förefunnes vid en

ordnad jordbruksrörelse åtskilliga andra beskattningsbara faktorer, såsom

dels det för rörelsens drifvande erforderliga, i inventarier och kreatursstock

nedlagda eller eljest använda kapital, dels ock produkten af jordbrukarens

personliga arbete samt de af honom i hans egenskap af

jordegare eller arrendator åtnjutna, sällan i penningevärde uttryckta

och derföre vanligen förbisedda förmåner af allehanda slag. Enär vid

uppskattning af öfriga samhällsklassers inkomster tillbörligt afseende

städse fästs vid dessa och liknande förhållanden, ansåg komitén desamma

ej heller böra förbises vid jordbruksnäringens beskattning och

föreslog derföre utan meningsskiljaktighet bestämmelser, enligt hvilka

det belopp, hvarmed eu egendoms afkastning möjligen öfversköte

hvad som redan genom fastighetsbevillning blifvit beskattadt, skulle

komma att träffas med inkomstbevillning. Då komiténs förslag den

8 Januari 1883 inför Eders Kongl. Maj: t anmäldes, framhöll jemväl

dåvarande departementschefen såsom en väsentlig brist i lagstiftningen,

att man, då man beskattat jordbruksfastigheten, ansett sig på samma

gång beskatta sjelfva jordbruksrörelsen, dervid förbiseende, att denna

rörelse eller näring för sitt bedrifvande förutsatte icke blott sjelfva fastigheten,

utan ett visst driftkapital i inventarier, kreatur m. in. och ett

betydligt tillskott af arbete. Kapitalet och arbetet medverkade således

uppenbarligen till den inkomst, jordbruksrörelsen lemnade, och då inkomst

af kapital och arbete eljest beskattades, borde ju icke heller rimligtvis

inkomsten af det i jordbruksrörelsen nedlagda kapitalet och arbetet

lemuas obeskattad. Skatteregleringskomiténs förslag åsyftade emellertid

att låta taxeringsmyndigheterna uppskatta den inkomst, jordbruksrörelsen

lemnade utöfver hvad som kunde anses beskattadt genom fastigketsbevillningen,

och att låta denna uppskattning ske hufvudsakligen på

samma sätt, som eljest iakttoges vid beräkning af den inkomst, som af

annan rörelse eller näring härflöte. Detta förfarande vore visserligen

ur teoretisk synpunkt rigtigt, men å andra sidan hade komiténs ordförande

i afgifven reservation likasom Kammarrätten och flertalet länsstyrelser

i sina öfver förslaget afgifna yttranden påpekat, huru de svårtillämpliga

bestämmelserna i komiténs förslag säkerligen skulle leda till

ett resultat i finansielt afseende, som gjorde hela vinsten af det nya

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Propositioner N:ris 3—6.

\

skatteföremålets upptagande i lagstiftningen i de flesta fall temligen betydelselös.

Lika med de hörda myndigheterna ansåge derföre departementschefen,

att frågan om särskild inkomstbevillning af jordbruksrörelsen

för det dåvarande icke kunde på ett praktiskt sätt lösas på

annan väg än den af komiténs ordförande angifna, eller genom att ställa

beskattningen af jordbruksrörelsen i ett fixt lagbestämdt förhållande till

jordbruksfastighetens taxeringsvärde. Komitéordförandens förslag innebure

nemligen, att bevillningen för jordbruksfastighet, deri inbegrepes

jemväl bevillningen för jordbruksrörelsen, skulle utgå med 6 öre för

hvarje 100 kronor af fastighetens taxeringsvärde. I hufvudsak biträdande

detta förslag, ansåge dock departementschefen, att åt den tanke,

hvarpå förslaget hvilade, borde i lagstiftningen gifvas ett något förändradt

uttryck. Då jordbruksfastighetens likställighet med annan fastighet uti

bevillningsafseende städse stälts i samband med en afskrifning af de på

den förra fastigheten hvilande särskilda skatter, och då åstadkommandet

af en dylik likställighet synts ur flera synpunkter önskvärd!, ansåge

departementschefen det ej vara lämpligt, att åt bevillningsförordningen

gåfves ett utseende, som skulle jordbruksfastighet genom att derför erlägga

6 öre för hvarje 100 kronor af taxeringsvärdet blifva högre beskattad

än annan fastighet, för hvilken utgjordes endast 5 öre. Derjemte

ansåge departementschefen det vara af vigt, att det nya begreppet

om inkomstbevillning för jordbruksrörelse blefve uttryckligen inrymdt i

bevillningsförordningen, och hemstälde derföre, att, med lika bevillning

för all fastighet, nemligen 5 öre för hvarje 100 kronor af taxeringsvärdet,

den inkomst och förmån af jordbruksrörelse å egen eller annans

mark, som förvärfvades medelst det i rörelsen nedlagda arbete och dervid

använda inventarier, skulle i förordningen upptagas under hufvudrubriken

inkomst af arbete såsom särskild! skatteföremål och tillika stadgas,

att dylik inkomst och förmån skulle upptagas till ett belopp, som

motsvarade en för hundra af fastighetens taxeringsvärde. Å det sålunda

beräknade inkomstbeloppet skulle naturligtvis utgöras vanlig inkomstbevillning,

hvilken sålunda i hvarje fall komme att utgå med 1 öre för

100 kronor af fastighetens taxeringsvärde. I enlighet med de af departementschefen

sålunda uttalade åsigter voro ock vederbörande paragrafer

aflåtande i det förslag till bevillningsförordning, som af Eders Kongl.

Maj:t förelädes 1883 års Riksdag. I följd af den utgång, det samtidigt

framlagda förslaget om afskrifning af grundskatter samt rustnings- och

roteringsbesvär erhöll, förföllo emellertid de föreslagna nya bestämmelserna

om jordbruksnäringens beskattning.

Det synes mig, på sätt jag redan vid föregående tillfällen anfört,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kongl. 31aj:ts Nåd. Propositioner N:ris 3—6.

gifvet, att, då jordbruksnäringen befrias från den af ålder å densamma

Infilande särskilda beskattning, sagda näring bör i fråga om bevillning

till staten likställas med andra näringar, och att derföre den skattefrihet,

som hittills åtnjutits för afkastningen af det i jordbruksrörelsen

nedlagda kapital och arbete, ock bör upphöra. Jag ansluter mig derföre

i allt väsentligt till de åsigter, som vid nyssnämnda föredragningstillfälle

af dåvarande departementschefen inför Eders Kongl.

Maj:t uttalades, men anser likväl i olikhet med honom, att åt grundsatsen

om skattskyldighet för omförmälda slag af kapital och arbete

bör i bevillningsförordningen gifvas uttryck på det sätt, att bevillningen

för jordbruksfastighet sättes till 6 öre för hvarje fulla 100 kronor

af taxeringsvärdet. Det i 1883 års förslag tillämpade beräknangssätt

leder till samma resultat på en omväg, hvilken hufvudsakligen af det

skäl ansetts erforderlig, att man velat undvika skenet af att jordbruksfastighet

vore högre beskattad än annan fastighet. För min del kan

jag likväl icke finna denna hänsyn vara af den betydelse, att den skulle

uppväga de med omförmälda beräkningssätt förenade olägenheterna af

en mera invecklad uppställning så väl af bevillningsförordningen som af

taxeringslängderna. En olikhet i sak förefinnes visserligen äfven mellan

1883 års förslag och det af mig nu framstälda, nemligen att i de fall,

då jordbruksfastighet vore utarrenderad, enligt det förra förslaget arrendator^

men enligt det senare jordegaren kornme att erlägga det belopp

af 1 öre för hvarje 100 kronor af taxeringsvärdet, som representerade

skatten för det i jordbruksrörelsen nedlagda kapital och arbete; men

då jordegaren och arrendator!! ega att sins emellan aftala om hvarderas

andel i fastighetsbevillningen, är denna skilnad utan egentlig

betydelse.

Under förutsättning af bifall till mitt sålunda framstälda förslag

om jordbruksfastighetsbevillningens förhöjning till 6 öre för hvarje

fulla 100 kronor af taxeringsvärdet, erfordras naturligtvis för bibehållande

af den inbördes proportion, hvari jordbruksfastighet och annan

fastighet för närvarande deltaga i den kommunala beskattningen å

landet, vissa förändringar i bestämmelserna rörande denna beskattning.

De sålunda erforderliga förändringarna äro emellertid icke af synnerligen

ingripande beskaffenhet. Sedan nemligen för jordbruksfastighet

och jordbruksrörelse kommer att erläggas jemnt dubbelt så hög bevillning

som för närvarande, bortfaller det hittills förefintliga behofvet

af en högre fyrktalssättning för jordbruksfastighet; och antagandet af

den lika fyrktalssättningen för alla skatteföremål låter dessa följaktligen

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Propositioner N:ris 3—6.

fortfarande deltaga i kommunalbeskattningen i alldeles samma proportion

som hittills.

Enligt rikshufvudboken för år 1891 uppgick nämnda år bevillningen

för jordbruksfastighet till ett belopp al 661,753 kronor 19 öre.

Om denna ''bevillning höjes från 3 till 6 öre för hvarje fulla 100 kronor

af taxeringsvärdet, kan alltså härigenom påräknas en ökad statsinkomst

af i rundt tal 660,000 kronor.

Då, enligt gällande instruktion för taxeringsmyndigheterna, vid

bestämmandet af fast egendoms värde afseende skall fästas vid beloppet

af de grundskatter och öfriga allmänna utskylder, hvarmed egendomen

är belastad, kan på grund häraf en så stor del af fastighetsvärdet i

riket, som motsvarar grundskatternas samt öfriga reala bördors kapitalvärde,

anses vara befriad från fastighetsbevillnings utgörande. Afskrida

grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären, bör sålunda

det beskattningsbara fastighetsvärdet ökas med ett belopp, motsvarande

dessa skatters och besvärs kapitalvärde. Om detta kapitalvärde

antages ursprungligen hafva utgjort omkring 200 millioner kronor,

bör således, under förutsättning att fastighetsbevillningen höjes från 3

till 6 öre för hvarje 100 kronor af taxeringsvärdet och med fästadt

afseende å den redan skedda 30-procentsafskrifningen, jordbruksfastighetsbevillningen,

efter det afskrilhingen blidt fullständigt_ genomförd,

inbringa ytterligare omkring 84,000 kronor. Då a andra sidan af skäl,

som jag nedan går att anföra, den särskilda bevillningcn af frälseegendomar

eller den s. k. rusttjenstbevillningen äfvensom bevillningen

för lotshemman i sammanhang med afskrifningen böra upphöra, uppkommer

härigenom en minskning i statsinkomst, som nära motsvarar

den nyssberörda ökningen. Nämnda båda bevillningar inbragte nemligen

år 1891 ett belopp af sammanlagdt 67,181 kronor 65 öre.

Vid jordbruksfastighetens och det i jordbruksrörelse nedlagda

kapitalets likställande med andra skatteföremål kan emellertid fastighets-

och inkomstbeskattningens anlitande för skatteregleringen icke

stadna. Vill man hufvudsakligen ersätta grundskatten samt rustningsoch

roteringsbördan med direkt skatt, varder det fastmera nödvändigt

att på grundvalen af de (kvarstående båda hufvudslagen åt direkt

beskattning, eller fastighets- och inkomstbevillningen, uttaga icke oväsentligt

ökade skattebelopp.

I fråga om den form, hvarunder den ökade beskattningen å fastighet

och inkomst bordo uttagas, är det till en början klart, att detta

icke utan kommunalbeskattningens förryckande kan ske genom en enkol

Bill. till Urtima RiJcsd. Prof. 1892. 1 Sand. 1 Afd. 1 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Ma.j:ts Nåd. Propositioner N:ris 3—6.

förhöjning i skattesatserna för fastighets- och inkomstbevillningen. I

lösgående fall, då ökad statsinkomst skolat upptagas i bevillning af

fast egendom samt af inkomst, har man till undvikande af nyssnämnda

olägenhet gått sålunda till väga, att man såsom tilläggsbevillning påfört

vissa procents förhöjning i de debiterade bevillningsu/yzytenm. I nu

förevarande fall, der i öfrigt för förhöjningen, såsom afsedd att, om ock

måhända icke med oförändradt belopp, bestå under längre tid, borde

undvikas namnet tilläggsbevillning, påkallas vispa modifikationer i det

nyss antydda förfarandet.

Hvad först den ökade inkomstbeskattningen beträffar, är otvifvelaktigt.

önskvärd!, och äfven med syftemålet med den ifrågasatta skatteregleri.

ngen öfverensstämmande, att de minst bemedlade samhällsklasserna

i möjligaste mån fritagas från delaktighet i de af skatteregleringen

påkailade nya skatterna, och lärer derföre omfattningen af den nya

inkomstskatten böra begränsas så, att från densamma frikallas de lägst

beskattade grupperna af skattskyldige. I öfrigt torde skatten lämpligen

kunna sättas till vissa procent af de debiterade bevillningsafgifterna

för inkomst af kapital och arbete. För uppbringande af den erforderliga

summan lärer, om man tager hänsyn endast till bevillningens

nuvarande afkastning, utan att taga i beräkning dess naturliga tendens

att stiga, fordras, att i den förevarande kalkylen upptages en med 100

procent af den nuvarande inkomstbevillningen uppgående särskild inkomstskatt.

Bevillningen för inkomst af kapital och arbete uppgick

år 1891 till 3,025,557 kronor 58 öre, och skulle sålunda en med 100

procent derå utgående skatt inbringa enahanda belopp. Från detta borde

likväl afgå beloppet, af det afdrag, som medgåfves mindre bemedlade.

I hvilken utsträckning sadant afdrag borde medgifvas, måste komma

att beio af en. utredning i fråga om de lägst beskattade inkomstgruppernas

bevillning. Denna utredning måste grundas på ett statistiskt

materia], som ännu icke föreligger beaibetadt, men ett öfverslag i

ämnet, stödt på generalsammandraget af bevillningen och den för år

1885 upprättade statistiken öfver de vid val till Riksdagens Andra

Kammare röstberättigade och icke röstberättigade, fördelade i förmögenhetsklasser,

berättigar till antagandet, att, om det af nyssnämnda

grund föranledda afdraget från skattesumman beräknas till 500,000

kronor, detta afdrag varder tillräckligt för att medgifva skattefrihet

för de skattskyldige, hvilkas inkomst understiger 800"kronor, och derutöfver

åtminstone för större delen af inkomstgruppen 800—1,800

kionor, vid hvilket sistnämnda belopp, såsom bekant, enligt bevillningsstadgan

den fulla skattskyldigheten inträder. Efter afdrag af sagda

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Propositioner N:ris 3—6.

500,000 kronor skulle alltså afkastningen af den särskilda inkomst''

skatten uppgå till i rundt tal 2,520,000 kronor. .

Den särskilda skatten för fastighet synes mig lämpligen böra

sättas till 5 öre för hvarje fulla 100 kronor af taxeringsvärdet. Då

fastighetsbevillningen, enligt hvad förut föreslagits, för framtiden skulle

utgå med 6 öre för 100 kronor af taxeringsvärdet för jordbruksfastighet

och redan nu utgår med 5 öre för 100 kronor af taxeringsvärdet föi

annan fastighet, framgår häraf, att den nya fastighetsskattens åläggande

skulle för sistnämnda slag af fastigheter medföra eu förhöjning åt 100

procent i den nuvarande beskattningen, medan för jordbruksfastighet

ökningen, beräknad i förhållande till den, på sätt nyss blifvit nämndt,

till 6 öre förhöjda fastighetsbevillningen, skulle stadna vid ett något

lägre belopp. I fastighetsskatten för jordbruksfastighet skulle nemligen

icke ingå något belopp, motsvarande den andel af den förhöjda fastighetsbevillningen

— 1 öre för hvarje 100 kronor af taxeiingovärdet

som betecknar skatten för afkastningen af det i jordbruksrörelsen nedlagda

kapital och arbete. På sätt förut anförts, är emellertid, skatten

för denna afkastning egentligen att betrakta såsom en art inkomstbevillning,

ehuru den af praktiska skäl upptages under formen, af ett

tillägg till fastighetsbevillningen. Då fastighetsskattens natur ej medgifver,

att smärre fastighetsegare beredas lindring i skatten genom

afdrag för smärre inkomstbelopp, på sätt vid beskattning af inkomst

kan ega rum och ofvan blifvit föreslaget, synes det icke olämpligt, atu

den särskilda fastighetsskatten för jordbruksfastighet sättes till samma

belopp som den särskilda skatten för annan fastighet. Enligt de till

skatteregleringskoiniténs betänkande hörande tabeller erlade af hela antalet

för jordbruksfastighet å landsbygden år 1879 skattskyldiga enskilda

personer, utgörande 290,322, icke färre än 250,095 eller 86 procent af

hela antalet bevillning till belopp understigande 3 kronor, hvilket belopp

motsvarar skatten för en till 10,000 kronor taxerad fastighet. Af jordegarne,

som denna modifikation af fastighetsskatten skulle komma till

godo, är alltså ett högst betydande antal att räkna till de smärxe.

’ De förut meddelade skattesatser, som angifva en ökning i skatten

för jordbruksfastighet af sammanlagdt 80 öre per mille af taxeringsvärdet,

böra dock ingalunda ingifva föreställningen, att denna förhöjning

i och för sig varder för jordbruket betungande — naturligtvis

allra minst om man dermed sammanställer den betydliga skattelindring,

som inträder genom eftergiften åt grundskatterna samt lustnings- och

roteringsbördan. För ett till 10,000 kronor taxeradt hemman bestiger

sig hela skatteförhöjningen till 8 kronor, dervid väl är att märka, att

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj.is Nåd. Propositioner N:ris 3—6.

denna förhöjning icke medför någon motsvarande förhöjning i kommunalutskylder.

Äfven om hemmanet skulle vara intecknadt till halfva värdet,

kan nämnda skatteförhöjning* icke anses varda för egaren synnerligen

kännbar. För den privilegierade jorden, hvars fördel af afskrifningsåtgärden

varder vida mindre, ställer sig visserligen förhållandet något

annorlunda, men, oafsedt att de förhallanden, som fordom utgjort förutsättningarne

för den privilegierade jordens gynnade ställning, längesedan

upphört att finnas till, bör icke förbises, att afskrifningen kommer

sagda jord i viss män till nytta på kommunalbeskattningens område.

På sätt förut blifvit nämnd bör nemligen af sagda åtgärd varda en

följd, att sammanlagda taxeringsvärdet å jordbruksfastighet ökas med

ett belopp, motsvarande det efter den redan skedda 30-pro''centsafskrifningen

återstående kapitalvärdet af grundskatterna samt rustnings- och

roteringsbesvären, hvilket i rundt tal kan uppskattas till 140 millioner

kronor. Gifvet är, att denna stegring i taxeringsvärdet för skattejorden

bör hafva till följd en lindring i kommunalutskylder för den privilegierade

jorden.

Då sammanlagda taxeringsvärdet å all fast egendom i riket, för

hvilken bevillning erlägges, år 1891 uppgick till 3,661,600,397 kronor,

skulle en med 50 öre per mille af taxeringsvärdet utgående fastighetsskatt

i rundt tal inbringa 1,830,000 kronor.

Enligt nu angifna grunder skulle i fastighetsskatt och särskild

inkomstskatt kräfvas ett sammanlagdt belopp af 4,350,000 kronor. Detta

belopp, skulle emellertid endast successivt tagas i anspråk under afskrifningsliden

.och antagligen först under ar 1904 vara till fullo erforderligt.

Då bevillningen af fast egendom samt af inkomst ökats från 1871 till

1891 med 109 procent, från 1881 till 1891 med 25 procent och från

1886 till 1891 med 16 procent, lärer man vara fullt berättigad att under

de närmaste 12—13 åren jemväl påräkna en stegring i bevillningens

afkastning med åtminstone 30 procent, och skulle således för uppbringandet

åt den erforderliga summan år 1904 allenast erfordras skattesatser,

som utgjorde 70 procent af de förut angifna. Derest man icke,

för att komma i tillfälle att nedsätta andra skatter eller af andra skäll

år 190.4 skulle önska att ändock bestämma fastighetsskatten till 50 öre

per mille af taxeringsvärdet och den särskilda inkomstskatten till 100

procent af inkomstbevillningen samt att framgent bibehålla dem dervid,

skulle alltså dessa skatter aldrig behöfva utgå med mer än högst 70

procent af de angifna skattesatserna, hvilka naturligen i bredd med

bevillningens alltjemt fortgående normala stegring skulle, om man i intägt

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Propositioner N:ris 3—6.

af skatterna icke fordrade mer än den ofvanberörda summan, komma

att än ytterligare nedsättas. > .

I det föregående är afseende endast fäst vid den stegring i bevillningens

afkastning, som vid oförändrade grunder för densammas utgörande

må vara att påräkna. Eu revision af bevillningsförordningens

bestämmelser i syfte dels att åvägabringa en mera likformig tillämpning

af desamma, dels att med beskattning på ett verksammare sätt, än för

närvarande eger rum, träffa vissa inkomstarter är emellertid utan tvifvel

af behofvet påkallad och pågår redan, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts beslut,

hvad angår en af de inkomstarter, Vid hvilka missförhållandena vant

mest i ögonen fallande, nemligen afkastningen af skog. I hvilken grad

denna för närvarande undgår taxering, framgår bland annat af det missförhållande,

som vid försäljning af skogshemman plägar förefinnas mellan

taxeringsvärdet och den erhållna köpeskillingen. Exempelvis anhaller

jag att få nämna, att 18 stycken under de senare åren sålda kronoegendomar

med god skogstillgång, hvilka voro taxerade till sammanlagdt

156,800 kronor, lemnade i köpeskilling tillsammans 437,745 kronor.

Att äfven vid taxeringen af enskildes hemman enahanda underlåtenhet

att taga behörig hänsyn till skogstillgången allmänt förekommer, är en

känd sak. Enär vidare vid taxeringen af inkomsten utaf sågverksrörelse

afdrag enligt bevillningsstadgan måste ega rum för värdet af timmer,

som afverkats å egna eller arrenderade skogar, beredes icke genom bevillning

för sagda inkomst ersättning för den minskning i fastiglietsbevillning,

som uppkommit genom underlåtenheten att i taxeringsvärdet

behörigen inberäkna äfven skogens värde. Då man besinnar, att trävaruhandteringen

är en af landets vigtigaste och mest inkomstbringande

näringsgrenar, inses lätt, att en behörig beskattning af densamma bör

tillföra statsverket en icke obetydligt ökad skatteintägt. Äfven hvad

vissa andra inkomstarter, särskilt, inkomsten af kapital, beträffar, bör

meddelandet af bestämmelser, som medföra en noggrannare tillämpning

af de stadgade taxeringsgrunderna, leda till enahanda resultat,, hvarföre

det kan förutses, att, om, såsom jag anser önskvärdt, en revision af bevillningslagstiftningen

kommer till stånd, denna, bland andra fördelar,

äfven skall medföra, att bevillningen kommer att ökas i starkare proportion

än den förut angifna och att således på grund af bevillningens stegring

afsevärda nedsättningar framgent böra kunna ega rum vare sig i

fastighetsskatten och den särskilda inkomstskatten eller, derest sådant

skulle pröfvas lämpligare, i andra skatter.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj:ts Nåd. Propositioner N.ris 3—6.

Jemte fastighets- och inkomstskatt borde, enligt de åsigter jag

förut uttalat, för skatteregleringens genomförande anlitas arfsskatt'' —

som lämpligen upptages under formen af stämpelafgift för bouppteckningar

äfvensom andra arter af stämpelskatt. I fråga om den uppgift,

stämpelskatten med inberäkning af arfsskatten har att fylla i skattesystemet,

tillåter jag mig _ hänvisa till mina uttalanden till statsrådsprotokollet

den lo Januari innevarande år. I korthet sagd!, ligger

stämpelskattens betydelse för skattesystemet deruti, ”att den träffar förmögenhetsandelar,

som ofta lyckas undandölja sig för inkomstskatten,

samt medför en högre beskattning för inkomst, som härflyter af kapital

eller af kapital och arbete i förening, än för inkomst, som endast härflyter

af arbete. I dessa hänseenden bildar stämpelskatten ett komplement

till inkomstskatten och särskildt till den i förhållande till inkomstbeloppet

proportionela inkomstskatten, sådan den hos oss förefinnes. Lättheten

att pa denna väg upptaga betydande summor har väl stundom föranledt

användning åt stämpelskatten i fall, der verkningarna af densamma

varda andra än de nyss angifna, men om vid valet af stämpelpligtiga

handlingar stadig hänsyn tages till det med skatten åsyftade målet, kan

det berättigade i denna skatteform icke betviflas. Såsom ett företräde,

hvilket stämpelskatten besitter framför de flesta andra skatter, bör särskildt

framhallas, att kontrollen å skattens utgörande är, på samma gång

den är fullt effektiv, tillika synnerligen billig, ett företräde hos en skatt,

som för visso icke bör skattas ringa, då det ur alla synpunkter måste

anses önskligt, att. kostnaderna för kontrollen å skatternas utgörande må

i budgeten spela den minsta möjliga rol.

Vid nyssnämnda föredragningstillfälle anförde jag siffror, som syntes

mig ådagalägga, att stämpelskattens betydelse i skattesystemet hos oss

blifvit allt för mycket förbisedd, och att derföre, då det gälde att. bereda

staten nya inkomstkällor, stämpelskatten hörde till de skatteformer, Indika

borde ifrågakomma att i främsta rummet för ändamålet anlitas, och jag

tilläde, att intet syntes mig vara mera på sin plats, än att, då en förmögenhetsskatt,

såsom grundskatten, uteslötes ur skattesystemet, eu del

af den derigenom uppkomna bristen fyldes genom stämpelskatten, som

borde kunna anordnas så, att den hufvudsakligen drabbade de förmögnare

samhällsklasserna. Jag må ytterligare erinra, att betydelsen af den

komplementära uppgift., som tillkommer stämpelskatten, gifvetvis kommer

att ökas i den män, som med en förhöjning i skattesatserna vid den direkta

fastighets- och inkomstbeskattningen behofvet af ett dylikt fullständigande

åt denna beskattning kommer att mera framträda.

h rämsta rummet bland de arter af stämpelskatten, hvilkas utsträckta

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj:ts Nåd. Propositioner N:ris 3—6.

användande bör ifrågasättas, intages otvifvelaktigt af arfsskatten. Vid

ingen art af stämpelskatten träder dess betydelse af komplement till

inkomstskatten så tydligt i dagen som vid denna. Arfsskatten träffar

vidare osvikligt den, som varit afsedd att af densamma träffas, utan att

möjlighet finnes för denne att på andra öfverflytta bördan; och om

skatten ordnas så, att den i möjligaste mån skonar de smärre arfsbeloppen

och arffallen inom de närmaste slägtskapsleden, är otvifvelaktigt,

att den bäres jemförelsevis lätt.

Den arfsskatt, som hos oss för närvarande förefinnes, utgår,. som

bekant, under formen af stämpel för bouppteckningar. Bouppteckningsstämpeln,

som tillförene utgått med 50 öre för hvarje fulla 100 kronor

af behållningen i boet, bestämdes år 1884, i sammanhang med den s. k.

arfsbevillningens afskaffande, till sitt nuvarande belopp, som utgör, då

arflåtaren efterlemnat bröstarfvinge, 50 öre för hvarje fulla 100 kronor

af behållningen i boet samt, då arflåtaren efterlemnat fjermare arfvinge

eller aflidit utan känd arfvinge, 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af

nämnda behållning. Befrielse från stämpel eger rum, der behållningen

icke uppgår till 1,000 kronor, och anses, der make lefver efter, såsom

behållning endast hvad som återstår efter afdrag af den efterlefvandes

giftorätt.

Skatteregleringskomitén framlade i sitt den 13 September 1882

afgifna betänkande förslag till anordnande på grundvalen af den redan

förefintliga bouppteckningsstämpeln af en utsträckt arfsbeskattning. Med

anslutning till detta förslag, men med någon förenkling af skattetariffen

föreslog Eders Kongl. Maj:t i nådig proposition till 1883 års Riksdag,

att då gällande stämpelsats för bouppteckningar måtte förändras så, att

stämpelafgiften skulle för hvarje fulla 100 kronor af behållningen i boet

utgöra, då arflåtaren efterlemnat bröstarfvinge, 50 öre när behållningen

icke uppginge till 10,000 kronor, men eljest 1 krona, samt, då arflåtaren

efterlemnat fjermare arfvinge eller aflidit utan känd arfvinge, 50 öre

när behållningen icke uppginge till 5,000 kronor, men eljest 3 kronor.

Likasom nu skulle befrielse från stämpel ega rum, der behållningen i

boet, beräknad på sätt nyss blifvit nämndt, icke uppginge till 1,000

kronor.

Af kastningen af den sålunda år 1883 föreslagna förhöjningen i

bouppteckningsstämpeln beräknades komma att uppgå till 700,000 kronor.

När donna beräkning uppgjordes, hade, enligt då senast tillgängliga uppgifter,

bouppteckningsstämpeln i årligt medeltal för de 3 åren 1875—1877

iubragt 233,472 kronor. I enahanda medeltal för åren 1887-—1889 inbragt.

e sagda stämpel 342,904 kronor 15 öre. Då, såsom förut blifvit

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kongl. Maj:ts Nåd. Propositioner N:ris 3—6.

nämndt, stämpeln för bouppteckningar i de fall, då bröstarfvinge icke

lefde efter, år 1884 böjdes till 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af behållningen

i _ boet, äro visserligen de båda nyss meddelade siffertalen icke

fullt jemförliga med hvarandra, men om af denna orsak från medeltalet

för åren 1887—1889, 342,904 kronor 15 öre, dragés £ af det i sagda

belopp ingående medeltalet af stämpeln för bouppteckningar med stämpel

å 60 öre, hvilket medeltal utgjorde 125,439 kronor 30 öre, angifver det

återstående beloppet, 321,997 kronor 60 öre, i allt fall en så betydlig

tillväxt i behållningen vid bouppteckningarne sedan åren 1875—1877,

att en beräkning, som, derest nyssnämnda förslag hufvudsakligen oförändradt

återupptoges, icke angåfve afkastningen af ökningen i bouppteckningsstämpeln

till högre belopp än det år 1883 antagna, eller 700,000

kronor, måste anses synnerligen försigtig.

I jemförelse med de skattesatser, som förekomma i utländska arfsskattelagar,

äro utan tvifvel de nyss anförda ganska låga. I allmänhet

utgör i nämnda lagar skatten vid arffall i rätt upp- och nedstigande

led 1 procent, hvarefter den stiger i förhållande till slägtskapsledens aflägsenhet.

I Frankrike, der i öfrig! vid skattens beräknande afdrag för

skulder ej medgifves, stiger sålunda skatten vid aflägsnare slägtskapsled

till 9,6 procent och för oskylda till 10,8 procent. I England stiger

skatten gradvis till 10 procent, hvarjemte den ärfda eller testamenterade

lösa egendomen derutöfver drabbas af en särskild nässkatt, som, oberoende

af slägtskapens närhet, i regeln utgår med 3 procent af behållningen.

Danmark har en arfsskatt, som vid aflägsnare slägtskapsled uppgår

till 7 procent. Skilnaden mellan dessa skattesatser och de hos oss för

närvarande bestående, 0,5 procent eller, då bröstarfvinge ej finnes, 0,6

procent, är i ögonen fallande.

Utan att nu yttra mig, huruvida eu eller annan modifikation i den

år 1883 föreslagna skattetariff tilläfventyrs kan vara erforderlig, anser

jag mig på grund af det anförda kunna utan betänklighet i och för den

förevarande kalkylen beräkna afkastningen af en blifvande arfsskatt till

700,000 kronor utöfver intägten af den nuvarande bouppteckningsstämpeln.

Vid jemförelse med de procentsatser, med hvilka arfsskatten

i andra länder utgår, bör emellertid icke betviflas, att sagda, i hvarje

tall lågt beräknade afkastning'' bör vid förefallande behof kunna icke

obetydligt uppbringas.

Att nu ingå i eu närmare undersökning af det sätt, hvarpå en utsträckning

af stämpelbeskattningen i (ifrigt borde åvägabringas, torde icke

vara af omständigheterna påkalladt. '' Gafvel är, på sätt jag tillförene erinrat,

att, då skyldigheten att vid transaktioner af det ena eller andra

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Propositioner N:ris 3—6.

slaget utgöra stämpelafgift icke kunnat, ingå i vårt folks vanor på samma

sätt som i flertalet främmande länder, der i regeln hvarje handling, som

innefattar öfverlåtelse af värdebelopp från en hand till en annan eller

erkännande af sådan öfverlåtelse, skall förses med stämpel, synnerlig

varsamhet bör iakttagas vid en utsträckning af denna skatteform samt

att dervid i främsta rummet böra ifrågakomma sådana kategorier af

handlingar, genom hvilkas stämpelbeläggning skatten kommer att träffa

de mera välmående klasserna i samhället. I sådant afseende bör erinras,

att för flertalet af de papper, genom hvilka den egentliga affärsrörelsen

och delvis, äfven kapitalplaceringen förmedlas, såsom för inrikes

vexlar, depositionsbevis, bankanvisningar, obligationer, aktier och mäklareslut.

sedlar, här i landet åtnjutes frihet från stämpel, medan i andra länder

just dessa slag af handlingar företrädesvis anses egnade för stämpelbeskattning.

Särskilt på detta område finnes utan tvifvel ett lämpligt

tillfälle till itpptagande af en ökad skatteinkomst. Utan den allmänna

rörelsens betungande bör i ökad stämpelskatt, arfsskatten oberäknad,

kunna upptagas ett belopp af 500,000 kronor.

Sammanfattar jag nu hvad jag ofvan anfört i fråga om de nya

tillgångar, som borde beredas för skatteregleringens genomförande, framgår,

att jag i sådant afseende ansett kunna påräknas:

genom jordbruksfastighetsbevillningens höjning från 3 till 6 öre för

hvarje fulla 100 kronor af taxeringsvärdet...... kronor 660,000: —

i särskild fastighetsskatt............................................... „ 1,830,000: —-

„ särskild inkomstskatt................................................. „ 2,520,000:—•

,, arfsskatt ..................................................................... „ 700,000: —

„ ökad stämpelskatt ................................................... ____500,000: —•

summa kronor 6,210,000: —

Då det belopp, motsvarande årliga värdet af grundskatterna samt

rustnings- och roteringsbesvären, som bör fyllas, utgör 6,700,000 kronor,

återstår sålunda att täcka ett belopp af 490,000 kronor eller i rundt tal

500,000 kronor. Om jag nu icke vill fästa afseende derå, att ofvan

upptagna nya tillgångar, hvilka äro till beloppet beräknade efter närvarande

förhållanden, men icke skulle behöfva till fullo tagas i anspråk

förrän under år 1904, med temlig visshet kunna antagas komma att,

derest, icke nedsättning i skattesatserna anses böra ega rum, vid sistnämnda

tidpunkt lemna en betydligt ökad afkastning, anhåller jag att

få påpeka, att för täckande af det felande beloppet en statsinkomst af

annan art kommer att inom den närmare framtiden varda tillgänglig.

Statens skogsmedelsinkomster, i riksstaten för år 1893 beräknade till

Pik. till Urtima liiksd. Prot. 1862. 1 Hand. 1 Afd. 1 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kongl. Maj:ts Nåd. Propositioner N.-ris 3—6.

2,500,000 kronor, hafva i årligt medeltal för de tre sistförflutna åren

uppgått till 2,813,000 kronor. Efter de närmaste tio årens förlopp är

en icke obetydlig stegring i denna statsinkomst att påräkna. Det kan

nemligen antagas, att under sagda tid kronoskogarna i deras helhet

komma att efter slutad afvittring af skogsstaten omhändertagas. Då

härtill ytterligare kommer, att de norra orternas nya jernvägskommunikationer

inom utgången af sagda tidsperiod böra hafva hunnit verka

stegring i försäljningsprisen å krono virket i de orter, der dessa nu äro

låga, samt att jemväl någon ökning i de i mellersta och södra delarna

af landet belägna kronoparkernas afkastning kan påräknas, kan, enligt

hvad från Domänstyrelsen mig meddelats, med all säkerhet antagas, att

statens skogsrnedelsinkomster tio år härefter komma att uppgå till omkring

4 millioner kronor eller minst 1 million mer än det nyssnämnda

medeltalet för de tre senaste åren. Denna ökning härleder sig med

minst en half million kronor från sådana genom afvittring nyligen erhållna

eller inom få år disponibla skogsområden i Kopparbergs, Vest erbottens

och Norrbottens län, hvilka förut ej kunnat utgöra föremål för

nämnvärd afvikning.

Om än den normala stegringen i afkastningen af statens hittillsvarande

skogstillgångar anses böra vara att påräkna i och för den

stegring i statsutgifterna, som likaledes normalt är att förvänta, kan i

viss mån ett annat förhållande sägas ega rum i fråga om den del af

den ökade afkastningen, som härflyter från sådana skogar, hvilka hittills

för staten utgjort ett dödt kapital. Dessa skogar kunna betraktas

som en nytillkommen statstillgång, och det kan ur sådan synpunkt icke

anses oegentligt, att deras afkastning, beräknad att efter de närmaste tio

årens förlopp utgöra minst en half million kronor, tages i anspråk för

täckande af ett statsbehof, som härrör af annan orsak än nyss antydda

stegring i statsutgifterna. Den förut meddelade sammanfattningen af de

statstillgångar, som borde ersätta de genom skatteregleringen eftergifna,

kan derföre lämpligen fullständigas med ett belopp af 500,000 kronor i

skogsmedel, hvarigenom slutsiffran i rundt tal bringas upp till den

summa, 6,700,000 kronor, som betecknar årliga värdet af grundskatterna

samt rustnings- och roteringsbesvären.

Af ofvan uppräknade, för skatteregleringens genomförande afsedda

tillgångar skulle, enligt hvad jag nedan går att anföra, för första året

af afskrifningstiden eller år 1893 allenast tagas i anspråk förhöjningen

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. Maj:ts Nåd. Propositioner N:ris 3— 6.

i bevillningen för jordbruksfastighet från 3 till 6 öre för hvarje fulla

100 kronor af taxeringsvärdet. Att här närmare angifva, i hvilken ordning

öfriga tillgångar borde under tiden 1894—1904 för ändamålet anlitas,

skulle var# till föga gagn, då det måste ankomma på hvarje Riksdag

att, i den mån tillgångar, utöfver förut tillgängliga, för förevarande

ändamål erfordras, derom fatta beslut. Hvad det här ligger vigt uppå

är, att vid hvarje tillfälle, då enligt den faststälda planen afskrifningsprocenten

skall ökas, tillgångar till fyllande af det härigenom uppkommande

statsbehofvet säkert må vara att påräkna. Att detta skall varda

förhållandet, tror jag mig i det föregående hafva visat.

Jag föreställer mig emellertid, att de särskilda fastighets- och

inkomstskatterna redan år 1894 borde inträda med en del af sitt belopp

samt att, innan förökadt anlitande af dessa skatteformer ånyo förekomme,

arfsskatt eller stämpelskatt först borde tagas i anspråk.

Kostnaden för de åtgärder för försvarets stärkande, som nu föreslås,

uppgår, på sätt jag redan haft tillfälle nämna, i sin helhet till

3,696,000 kronor, deraf 116,000 kronor för utsträckning af sjöbeväringens

vapenöfningar. Enligt hvad jag inhemtat, skulle denna kostnad

successivt inträda under loppet af de närmaste fem åren sålunda, att

följande belopp nedanstående år förekomme till täckande i riksstaten:

1893 ...................................................... kronor 779,000

1894 ....................................................., 2,326,000

1895 ..................................................... „ 2,716,000

1896 ..................................................... „ 3,196,000

1897 ...................................................... „ 3,696,000.

Beträffande frågan, med hvilka tillgångar de nyssnämnda kostnaderna

i hvarje års budget skola täckas, föreligger icke enahanda anledning

att nu ingå i en närmare utredning, som förekommit i fråga

om det af grundskatteafskrifningen och lindringen i rustnings- och

roteringsbesvären föranledda statsbehofvet. Med de sistnämnda åtgärderna^

åsyftas att utbyta vissa statsinkomster mot andra, och det gäller

derföre icke allenast att tillse, att sådana nya inkomster beredas, utan

äfven att de äro af beskaffenhet att med hänsyn till förut angifna grunder

egna sig att sättas i stället för de afskrifva. Kostnaderna för försvaret

åter beteckna ökade statsutgifter, utan att dessa utgifter kunna

sägas vara af den art, att vissa speciela statsinkomster böra anvisas

för särskild! deras bestridande. I hvilken mån den af sagda kostnader

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj:ts Nåd. Propositioner Kris 3—tf.

orsakade ökningen å budgetens utgiftssida må föranleda behof af nya

inkomster och på hvad sätt detta behof i sådant fall bör fyllas, varder

beroende af den vid hvarje statsreglering föreliggande ställningen.

Gifvet. är emellertid, att, om än sagda behof, allt efter *>m statsverkets

ställning är bättre eller sämre, år från år kan betydligt vexla, en permanent

ökning af nämnda betydenhet i statens utgifter icke kan inträda,

utan att äfven nya inkomstkällor måsto tillitas. För år 1893 torde,

såsom jag nedan går att anföra, eu tillgång af mer tillfällig beskaffenhet

lämpligen böra för ändamålet tagas i anspråk, men för år 1894 och tiden

derefter varda otvifvelaktigt nya statsinkomster erforderliga. I sådant

afseende kunna flera utvägar ifrågasättas, såsom beskattning på maltdrycker,

ökning af statsverkets andel i Riksbankens vinst, utveckling af

aids- och stämpelskatten utöfver den andel, som tages i anspråk för

skatteregleringeu, äfvensom höjning af kaffe- och tobakstullen, men jag

anser mig redan nu böra .såsom min mening uttala, att af dessa utvägar

de båda förstnämnda böra i främsta rummet ifrågakomma.

Rörande maltshatten erinrar jag endast derom, att ett af särskilda

komiterade den 11 December 1891 afgifvet betänkande med förslag

dels till förordning angående beskattning af maltdrycker och dels till

ordningsstadga för bryggerierna numera, sedan vederbörande myndigheter

deröfver afgifvit utlåtanden, föreligger till nådig pröfning. Enligt

detta betänkande är skattebeloppet föreslaget till 10 öre för kilogram

af det malt, som användes för tillverkningen, motsvarande efter

antagen beräkningsgrund 2 kronor 50 öre för en hektoliter öl eller

0,8 9 öre för en halfbutelj. I det afgifna betänkandet, till hvilket jag i öfrigt.

hänvisar, har komitén beräknat, att en till nämnda belopp bestämd

skatt skulle, efter afdrag för kontrollkostnaden, lemna eu behållen inkomst

af 3,000,000 kronor. Det torde likväl böra komma under öfvervägande,

huruvida icke, för att undvika fördyrandet af svagdricka, som

numera kan anses som eu nödvändighetsvara för den arbetande klassen,

nämnda dryck borde undantagas från tillämpning af den allmänna

maltdrycksbeskattningen. Fråga härom hade varit väckt inom nämnda

komité, men fått förfalla på grund, bland annat, af svårigheten att

uppdraga en gräns mellan den skattefria och den skattepligtiga drycken.

Sedan emellertid Riksdagen i skrifvelse den 30 April innevarande

år anhållit, att Eders Kongl. Maj:t måtte låta utreda, huru på det mest

praktiska sätt en gräns måtte kunna bestämmas mellan svagdricka å

ena sidan och starkare maltdrycker å den andra, har Finansdepartementets

kontroll- och justeringsbyrå, som erhållit Eders Kongl. Maj:ts

uppdrag att verkställa den begärda utredningen, i underdånigt ut
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

^ Kongl. Maj:ts Nåd. Propositioner A-.ris 3—6.

låtande den 8 i denna månad framlagt förslag till ett sätt att under

tillverkningen i bryggeriet uppdraga en gräns mellan de båda angifva

slagen af drycker. Svagdrickats undantagande från beskattning skulle

emellertid medföra vissa förändringar i de uti komitéförslaget innefattade

kontrollbestämmelser och naturligtvis äfven föranleda till en

nedsättning i ofvan meddelade beräkning angående skattens afkastning.

Med anledning deraf att enligt komiténs förslag förordningen om

beskattning af maltdrycker skall träda i kraft den 1 Oktober det år,

under hvilket förordningen är afsedd att blifva till efterlefnad gällande,

bör jag icke underlåta att meddela, att, derest förordningen blefve af

1893 års Riksdag antagen, densamma på grund af erforderliga förberedande

åtgärder svårligen kan träda i kraft redan den 1 Oktober

samma år, men att deremot intet hinder torde möta för dess tillämpning

från och med den 1 Januari 1894.

Riksbankens fonder, till framtida disposition afsätta medel deri

iuberäknade, uppgå nu'' till nära 59 millioner kronor. De nuvarande

fonderna torde vara tillräckliga att betrygga Riksbankens ställning

äfven om banken framdeles kommer att öfvertaga all sedelutgifning

inom riket samt anordna ett antal nya afdelningskontor. Genom sedelutgifningens

öfvertagande skulle naturligtvis äfven Riksbankens årliga

vinst betydligt stegras.

Den andel af bankovinsten, som under de senaste åren reserverats

för Riksbankens egen räkning, har utgjort omkring hälften deraf eller:

år 1889 .................................................................... kronor 1,321,725: 81

„ 1890 ................................................................. „ 1,857,485: 69

„ 1891 .................................................................... „ 1,823,150: 50

Under loppet af nästkommande år torde Riksbankens fonder

komma att uppgå till eller öfverstiga 60 millioner kronor. Hädanefter

bör sålunda en betydligt större andel af bankovinsten än hittills kunna

afsättas för statsverkets behof.

i fråga om kaffetullen ber jag nu endast att få erinra derom, att

denna tull år 1888 nedsattes ’ från 26 öre till 12 öre per kilogram.

Den nedgång i årlig statsinkomst, som härigenom inträdt, uppgår, om

densamma beräknas efter 1891 års import af kaffe, utgörande 16,056,323

kilogram, till ett belopp af i rundt tal 2,247,000 kronor.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj:ts Nåd. Propositioner N:ris 3—6. f

I fråga om sättet för verkställandet af grundskatternas afskrifning

samt den motsvarande lindringen i rustnings- och roteringsbördan föreslogs

i den till innevarande års lagtima Riksdag aflåtna nådiga proposition

i ämnet, att åtgärden skulle utföras i sådan ordning, att den

blefve bragt till slut under loppet af tio år, räknadt från och med år

1893. Af orsak, att den förhöjning från 3 till 6 öre i bevillningen för

jordbruksfastighet, som i sammanhang med afskrifningen borde ega

rum, lämpligen syntes böra inträda från och med nyssnämnda år, ansågs

häraf böra följa, att afskrifningsprocenten under de första åren af tioårsperioden

sattes något högre, än efter en likformig fördelning af

afskrifningen öfver nämnda tidrymd skulle på samma år belöpa. Afskrifningen

och lindringen ansågos derföre böra ordnas på sådant sätt,

att af de 70 procent, som af de ifrågavarande skatterna och besvären

återstode, 20 procent eftergåfves år 1893 och 10 procent år 1894, samt

att afskrifnings- och lindringsåtgärden derefter fortginge med 10 procent

hvart annat år, då densamma skulle blifva bragt till slut från och

med år 1902. Då jemväl enligt det af Eders Kong], Maj:t förut i dag

godkända förslaget till åtgärder för försvarets stärkande ökning i antalet

. af beväringens öfningsdagar skulle inträda år 1893, bör äfven

afskrifningen och lindringen detta år taga sin början samt den nyssnämnda

förhöjningen i bevillningen för jordbruksfastighet då ega rum.

Som det emellertid är angeläget, att de i allt fall erforderliga rubbningarna

i den redan faststälda • riksstaten för år 1893 begränsas inom

minsta möjliga mått, anser jag mig böra förorda den afvikelse från

den förut antagna afskrifningsplanen, att afskrifnings- och lindringsprocenten

nyssnämnda år nedsättes till 10 procent, hvilket åter skulle

hafva till följd, att perioden för åtgärdens genomförande utsträckes

med två år samt går till ända år 1904 i stället för, såsom förut föreslagits,

år 1902, en afvikelse, hvilken icke torde kuuna tillmätas någon

större betydelse.

På sätt vid föregående tillfällen af mig erinrats, anser jag syftet

med den ifrågasatta afskrifningsåtgärd.en med nödvändighet förutsätta,

att, den föreslagna afskrifningsplanen redan nu göres till föremål för

definitivt beslut och att åt densamma följaktligen, hvad så väl grundskatterna

som rustnings- och roteringsbesvären beträffar, gifves egenskapen

af lag.

På vederbörande departementschefers föredragning lärer Eders

Kongl. Maj:t vilja besluta rörande de åtgärder, som erfordras för lindringen

i rustnings- och roteringsbördan, hvaremot det nu tillkommer

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. Maj:ts Nåd. Propositioner N:ris 3—6.

enig att afgifva underdånigt förslag till de för grundskatteafskrifningens

genomförande nödiga närmare bestämmelser.

Då den nu ifrågasatta åtgärden innefattar ett slutligt genomförande

af den grundskatteafskrifning, hvartill början gjordes år 1885, lärer

häraf vara en följd, att de särskilda slag af skatter och utlagor, hvilka

jemlikt nådiga kungörelsen den 5 Juni 1885 angående nedsättning i

de på viss jord hvilande grundskatter samt vissa andra derefter meddelade

stadganden blifvit nedsatta med 30 procent, böra utgöra föremål

äfven för denna afskrifningsåtgärd. Visserligen skulle kunna ifrågasättas

att utsträcka afskrifningen äfven till vissa grundskattebelopp,

hvilka icke berördes af 1885 års afskrifning, nemligen till de belopp,

som äro anordnade rusthåll och rotar, innehafvare af militieboställen,

båtsmansindelningen, lots- och fyrinrättningen, gästgifvare, färjor och

färjekarlar, eller hvilka utgöra ersättning för jordförluster i följd af

kanal- och väganläggningar. Dessa grundskattebelopp ingå i den å

riksst-atens inkomstsida upptagna titeln grundskatt, men afföras åter

såsom »friheter» å riksstatens utgiftssida under vederbörande utgiftstitlar,

hvarföre någon inbetalning till statsverket eller utbetalning från

detsamma af dessa belopp i verkligheten icke eger rum. Då Eders

Kongl. Maj:t till 1883 års Riksdag afgaf förslag till afskrifning af grundskatterna

samt rustnings- och roteringsbesvären, föreslog Eders Kongl.

Magt, att dessa grundskattebelopp skulle med ingången af år 1884 ur

jordeböcker och räkenskaper uteslutas. År 1885 deremot, då Eders

Kongl. Maj:t föreslog en endast partiel afskrifning af grundskatterna

samt rustnings- och roteringsbesvären, ausåg Eders Kongl. Maj:t förändring

i de ifrågavarande anordningarna icke böra ega rum.

Då nu en fullständig afskrifning af grundskatterna föreslås, torde

visserligen deraf följa, att icke de ifrågavarande frinjutna räntorna,

hvilka äro af enahanda natur med de till afskrifning föreslagna, böra

qvarstå i jordeböckerna. Beträffande de ytterst fåtaliga qvarvarande

militieboställena torde med förändringens vidtagande emellertid utan

olägenhet kunna anstå till boställenas indragning till statsverket, då

bestämmelsen i mom. 5 af nådiga kungörelsen den 5 Juni 1885 å dem

varder tillämplig och gruudskattebeloppen sålunda försvinna. Flertalet

af öfriga ofvan omförmälda friheter skulle visserligen, under förutsättning

af bifall till förslaget om grundskatternas afskrifning, kunna ur

jordeböcker och räkenskaper uteslutas med år 1893, men då denna

åtgärd dels inverkar på beloppet af åtskilliga under särskilda hufvudtitlar

i riksstaten upptagna anslag, dels, åtminstone hvad de till beloppet

ojemförligt största posterna beträffar, inskränker sig till en enkel

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kong!. Maj:ts Nåd. Propositioner N:ris 3—6.

bokföringsfråga, synes åtgärden lämpligen kunna företagas i sammanhang

med en kommande statsreglering, hvarvid tillika erbjuder sig

tillfälle att föreslå de åtgärder, hvilka efter skedd utredning kunna

finnas böra i afseende på ett eller annat af de ifrågavarande anslagen

särskildt vidtagas.

Uti åberopade nådiga kungörelse af den 5 Juni 1885 förordnades,

bland annat, att uti den kronan behållna grundskatt å hemman och

lägenheter af skatte eller frälse natur, å sådana hemman och lägenheter

af krono natur, som enligt dittills gällande föreskrifter kunde till skatte

köpas, å ecklesiastikstatens boställen samt å hemman och lägenheter,

som innehades af enskildt veik, menighet eller inrättning, likasom ock

uti presternas utlagor nedsättning skulle, med vissa undantag, eg a

rum med trettio procent af grundskattens eller utlagornas belopp,

hvilken nedsättning skulle inträda från och med år 1886, äfvensom

att enahanda nedsättning skulle ega rum beträffande drängespanmålen

och hjelpedagsverkena i Färentuna härad af Stockholms län, till statsverket

ingående afgäld för upphörd arbets- eller hofveriskyldighet

samt arbets- eller hofveriskyldighet, som ännu utgjordes till någon

statens egendom.

Enligt den utredning om grundskattens dåvarande belopp, som

meddelades i det vid den till 1885 års Riksdag aflåtna nådiga proposition

angående statsverkets tillstånd och behof bifogade utdrag af

protokollet öfver finansärenden den 12 Januari samma år, utgjorde

grundskatten då, efter vidtagande af åtskilliga i statsrådsprotokollet

omförmälda uteslutningar och omflyttningar, ...... kronor 5,450,554: 3 2

Från lindring i grundskatten

skulle undantagas

dels kronan behållna räntor

och kronotionde af statens utarrenderade

egendomar samt

af militie- och civilboställen

äfvensom af skogsområden,

hvilka voro upplåtna sågverken

i de norra länen i

ersättning för privilegierad

stockfångst, och af tillsvidare

upplåtna slåtter- m. fl. lägenheter

samt strömfall med

tillhörande utmål, hvilka rän
-

Transport kronor 5,450,554: 3 2

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Propositioner N:ris 3-6. 33

Transport kronor 5,450,554: 3 2

tor och kronotionde förslagsvis

beräknades till.................. kronor 37,000: —

dels oclc, på sätt redan blifva

erinradt, följande anordnade

rånte- och kronotiondebelopp,

nemligen:

å fjerde hufvudtiteln:

friheter, som åtnjutas

af rusthåll och rotar samt

innehafvare af militieboställen,

............................................ „ 817,000: —

ä femte hufvudtiteln:

båtsmansindelningens

friheter, 75,500 kronor, samt

de friheter, som åtnjutas af

lots- och fyrinrättningen, 405

kronor, eller tillsammans..... ,, 75,905: —

å sjette hufvudtiteln:

friheter, som medgifva

gästgifvare, färjor och

färjekarlar samt för jordförluster

genom kanal- och

väganläggningar, samman
lagdt

........................................ ,, 8,220: —

Efter afräkning af dessa ränte
och

kronotiondebelopp, utgörande .....

qvarstod såsom grundskatt, hvarå nedsättning

borde eg a rum,

938,125:

kronor 4,512,429: 32

„ 1,353,728: 8 0

kronor 3,158,700: 5 2

och då detta belopp minskades med trettio procent

eller ...................................................................................

återstodo ........................................................................

hvadan med tillägg af ofvannämnda, från skatte
nedsättningen

undantagna belopp..............................

grundskatten komme att uppgå till ........................ kronor 4,096,825: 52;

Och blef denna statsinkomst upptagen i rundt tal med 4,097,000 kronor

i så väl 1886 som 1887 årens riksstater.

Bih. till Urtima Bilcsd. Vrot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 1 Häft.

938,125:

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kongl. Maj:ts Nåd. Propositioner N:ris 3—6.

I sammanhang med den af Riksdagen år 1887 beslutade upplösning,

räknadt från den 1 Januari 1888, af det då bestående rättsförhållandet

mellan kronan och Sala bergslag blef jemlikt nådiga brefven

den 13 Juli och den 25 November 1887 den under benämning

grufvedrängshjelp af hemman inom åtskilliga socknar af Vestmanlands

län till bergslaget dittills utgångna afgift indragen och, efter det

hjelpen enligt grunderna i nådiga förordningen den 23 Juli 1869 angående

förändring af grundräntor och kronotionde blifvit i penningar

omsatt, från och med år 1888 med trettio procent nedsatt. Med afseende

å den härigenom uppkommande tillökning i grundskatten blef

denna inkomsttitel i 1888 års riksstat upptagen med ett till 4,100,000

kronor afrundadt belopp.

Genom nådiga förordningen den 11 September 1885 och nådiga

kungörelsen den 13 Juli 1887 stadgades, bland annat, att skattefrälseräntor

och kronotionde, som innehades under enskild eganderätt, samt

arbets- och hofveriskyldighet till skattesåld kronoegendom skulle, derest

anbud derom af vederbörande egare framstäldes inom utgången af år

1888, för statsverkets räkning på vissa vilkor inlösas, samt att inlösta

räntor och kronotionde skulle med iakttagande af de beräkningsgrunder,

som gälde för utgörande af -kronans räntor och tionde näst före utfärdandet

af nådiga kungörelsen den 11 Maj 1855 angående de i ordinarie

räntan ingående persedlars omsättning och förenkling, omsättas

enligt föreskrifterna i nämnda kungörelse och förordningen den 23 Juli

1869 samt till statsverket utgöras för tiden från räntornas och kronotiondens

indragning, hvarvid för desamma skulle gälla enahanda bestämmelser

som för annan till staten utgående grundskatt.

Vid 1888 års riksdag antogs, att skattefrälseräntor skulle vid

1888 års utgång vara inlösta för åtminstone 3,000,000 kronor, samt

att statsverkets behållna inkomst af inlösta dylika räntor in. m. skulle,

efter föreskrifven omsättning samt minskning med trettio procent,

uppgå till omkring 60,000 kronor; och då grundskatten, enligt hvad

Statskontoret hade upplyst, år 1886 uppgått till 4,124,615 kronor 22

öre, blef densamma i riksstaten för år 1889 upptagen med ett denna

summa, ökad med nyssnämnda 60,000 kronor, motsvarande belopp eller

i jemnadt tal 4,185,000 kronor, med hvilket belopp densamma äfven i

1890, 1891, 1892 och 1893 årens riksstater är upptagen.

Enligt hvad förut blifvit förmäldt, utgjorde den del af grundskatten,

hvarå nedsättning enligt nådiga kungörelsen den 5 Juni 1885

skulle ega rum, ............................................................... kronor 4,512,429: 32

Transport kronor 4,512,429: 3 2

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kongl. Maj:ts Nåd. Propositioner Ikris 3—6.

Transport kronor 4,512,429: 32

Om, till följd af här ofvan omförmälda förändringar,

härtill läggas dels den från och med

'' år 1888 till statsverket indragna s. k. grufvedrängshjelpen,

omsatt i penningar enligt nådiga

förordningen den 23 Juli 1869, kronor 6,689: 9 7

samt dels inlösta skattefrälseräntor

m. m., beräknade att efter

nedsättning med trettio procent

uppgå tillett årsbeloppafomkring

60,000 kronor, men här utan iakttagande

af dylik minskning upptagna

med..................................... „ 85,700: — ^ 92,389:97

uppkommer summa grundskatt, hvarå ytterligare

afskrifning kan komma att eg a rum, .................... kronor 4,604,819: 2 9

Sjuttio procent å denna summa utgör ........ „ 3,223,373: 51

hvilket tal alltså betecknar det grundskattebelopp,

hvilket nu bör ifrågakomma till afskrifning.

Tio procent åter å omförmälda summa ..... kronor 4,604,819: 2 9

motsvarar ........ „ 460,481: 9 2

utgörande det belopp, hvarmed enligt den föreslagna afskrifningsplanen

grundskatten borde från och med år 1893 nedsättas.

Om från den i riksstaten för år 1893 upptagna beräkningen

eller ........... kronor 4,185,000:-—

dragas nyssnämnda ................................................... „ 460,481:^2

återstå.............................................................................. kronor 3,724,518: 0 8

eller i rundt tal 3,724,000 kronor.

På grund af föreskriften i § 4 af nådiga förordningen den 11

September 1885, att inlösta räntor och kronotionde skola omsättas i

penningar och till statsverket utgöras för tiden från räntornas och

kronotiondens indragning, hvarvid för desamma skola gälla enahanda

bestämmelser som för annan till staten utgående grundskatt, hafva,

såsom jag redan nämnt, ifrågavarande rånte- och tiondebelopp blifvit

med 30 procent nedsatta, likasom ock den vidare nedsättning, som kan

varda å grundskatterna i allmänhet medgifven, utan ytterligare föreskrift

varder å dom tillämplig, hvarvid allenast lärer böra meddelas bestämmelse

i syfte, att å räntor och tionde, som blifvit inlösta så sent,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kongl. Maj:ts Nåd. Propositioner N:ris 3—6.

att nedsättningen inträder först med 1893 års ingång eller derefter, nedsättningen

skall omedelbart ega rum med det procenttal, som å öfriga

grundskatter är eftergifvet. Jemlikt § 5 i nådiga förordningen den 11

September 1885, jemförd med mom. 12:o b) i kungörelsen den 5 Juni

samma år, eger med den afgäld, som skall utgöras i stället för inlöst

arbets- eller hofveriskyldighet, enahanda förhållande rum som med

nyssnämnda räntor och tionde.

I sammanhang härmed bör erinras, att jemlikt nådiga kungörelsen

den 3 Februari, 1888 egare af skattefrälsehemman, hvars

skattefrälseränta, ehuru varande af den beskaffenhet, som afses i § 1

af nådiga förordningen den 11 September 1885, icke blifvit af statsverket

inlöst, förklarats berättigad att af statsmedel erhålla ersättning

med 30 procent af denna ränta, samt att enahanda skäl, som föranledt

detta medgifvande, tala derför, att ersättning motsvarande den ytterligare

grundskatteeftergift, som nu är i fråga, varder egare af dylikt

hemman beredd; och anser jag alltså Riksdagens bifall härtill böra

inhemtas.

Att under afskrifningstiden eller derefter nytt åsättande af grundskatt

eller utlaga af de slag, som nu föreslås till afskrifning, icke bör

ega rum, lärer vara gifvet. Ett beslut i sådant syfte bör emellertid

föregås af en revision af de författningar, som innehålla bestämmelser

rörande skattläggning, hvilken revision kräfver icke obetydlig tidsutdrägt.

Med meddelandet af de erforderliga föreskrifterna i ämnet torde

ock utan olägenhet kunna någon tid anstå, då de fall, i livilka skattläggning

förekommer, numera äro jemförelsevis sällsynta.

I öfverensstämmelse med det förfarande, som iakttogs vid 1885

års partiela grundskatteafskrifning, lärer böra föreslås, att Riksdagen

uppdrager åt Eders Kongl. Maj:t att meddela de ytterligare bestämmelser,

som för tillämpning af föreskrifterna angående grundskatteafskrifningen

kunna finnas erforderliga.

Med åberopande af hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders

Kongl. Maj:t måtte i nådig proposition af denna dag föreslå, att, för

den händelse Riksdagen bifaller de nådiga propositioner, som Eders

Kongl, Maj:t förut i dag beslutit aflåta angående förbättrad härordning

och angående ändring i vissa delar af värnpligtslagen den 5 Juni 1885

äfvensom den nådiga proposition, Eders Kongl. Maj:t torde komma att

aflåta om ändring i förordningen angående bevillning af fast egendom

samt af inkomst, Riksdagen jemväl måtte antaga följande:

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kongl. Maj:ts Nåd. Propositioner N:ris 3- 6.

Lag angående afskrifning af de å viss jord tadlande grundskatter

och hvad dermed egen sammanhang.

§ I
De

^katter och utlagor, som med tillämpning af bestämmelserna

i nådiga kungörelsen den 5 Juni 1885 angående nedsättning i de på

viss jord hvilande grundskatter samt § 4 i nådiga förordningen den

11 September samma år angående inlösen af skattefrälseräntor, kronotionde,

som innehafves under enskild eganderätt, m. m. blifvit nedsatta

med trettio procent, skola till återstående delen afskrifvas under loppet

af tolf år, räkuadt från och med år 1893. Afskrifningen skall ega rum

i sådan ordning, att, under iakttagande i tillämpliga delar af föreskrifterna

i berörda nådiga kungörelse, omförmälda skatter och utlagor

nedsättas från och med år 1893 med tio procent af det belopp, hvarå

nedsättningen enligt kungörelsen den 5 Juni 1885 beräknats, samt

derefter från och med hvart och ett af åren 1894, 1896, 1898, 1900 och

1902 med ytterligare tio procent af nämnda belopp, hvarefter återstoden

af skatterna och utlagorna från och med år 1904 eftergifves.

§ 2.

I det fall, att utlaga, som omförmäles i § 1 af nådiga förordningen

den 11 September 1885, angående inlösen af skattefrälseräntor,

kronotionde, som innehafves under enskild eganderätt, m. m. icke varder

till statsverket inlöst förr än med 1893 års ingång eller derefter,

bestämmes nedsättningen till enahanda procenttal åt det belopp, hvarå

enligt nådiga kungörelsen den 5 Juni 1885 nedsättningen skall beräknas,

som vid den tidpunkt, då nedsättningen bör ega ruin, enligt

nämnda kungörelse och § 1 i denna lag är eftergifvet å de i berörda

§ omförmälda skatter och utlagor.

§ 3.

Den till Sala bergslag förut utgående, men numera till statsverket

indragna grufvedrängslijelpen af hemman inom åtskilliga socknar i

Vestmanlands län skall afskrifvas i enahanda ordning med de i § 1

omförmälda skatter och utlagor, dervid afskrifningen beräknas å det

belopp, hvarå den jemlikt nådiga brefven den 13‘Juli och den 25

November 1887 medgifna nedsättning af trettio procent egt rum.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kongl. Maj:is Nåd. Propositioner N:ris 3—6.

§ 4.

Den ersättning, som jemlikt nådiga kungörelsen den 3 Februari

1888 bör utgå till egare af skattefrälsehemman, hvars skattefrälseränta,

ehuru varande af den beskaffenhet, som afses i § 1 af nådiga förordningen

den 11 September 1885, icke blifvit af statsverket inlöst, skall,

under iakttagande i öfrigt af bestämmelserna i nämnda kungörelse,

utgå från och med år 1893 med fyratio procent, från och med år 1894

med femtio procent, från och med år 1896 med sextio procent, från

och med år 1898 med sjuttio procent, från och med år 1900 med åttio

procent och från och med år 1902 med nittio procent af räntans belopp,

beräknadt på sätt i samma kungörelse föreskrifves, samt från och

med år 1904 med en summa, motsvarande räntans på nyssnämnda sätt

beräknade hela belopp.

§ 5.

De ytterligare bestämmelser, som för tillämpning af föreskrifterna

angående grundskatternas afskrifning kunna finnas erforderliga, meddelas

af Konungen.

Jag har förut framhållit, att i sammanhang med grundskatternas

afskrifning samt lindringen i rustnings- och roteringsbördan den bevillning,

som för jordbruksnäringen erlägges, bör likställas med bevillningen för

andra skatteföremål, samt att denna likställighet synes mig böra ernås

på sådant sätt, att bevillningen för jordbruksfastighet höjes från 3 öre

till 6 öre för hvarje fulla 100 kronor af taxeringsvärdet, af hvilket

sistnämnda skattebelopp 1 öre utgör bevillning för det i jordbruksrörelsen

nedlagda arbete och dervid använda inventarier. Det åligger

mig nu att afgifva förslag till de ändringar i bevillningsförordningen,

som häraf påkallas. Förutom vissa ändringar i de till nämnda förordning

hörande formulär, hvilka, sedan sig visat, om det framlagda förslaget

vinner Riksdagens bifall, torde komma att af Eders Kongl. Maj:t

vidtagas, inskränka sig de af nyss anförda anledning erforderliga ändringarna

till förändring af det sifferbelopp i § 1, som uttrycker jordbruksfastighetens

bevillningsskyldighet, samt en omredaktion i vissa

delar af § 17 i instruktionen för taxeringsmyndigheterna.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kongl. Maj:ts Nåd. Propositioner N:ris 3—6.

Under erinran att förändringen i beloppet af bevillningen för

jordbruksfastighet jemväl påkallar vissa ändringar i fråga om kommunalbeskattningen,

derom Eders Kongl. Maj:t lärer vilja besluta på föredragning

af Chefen för Civildepartementet, hemställer jag, att Eders

Kongl. Maj:t ville i nådig proposition föreslå Riksdagen att, under förutsättning

att de nådiga propositionerna angående afskrifning af de å

viss jord hvilande grundskatter samt angående ändring i lagen om

lindring i rustnings- och roteringsbesvären den 5 Juni 1885 vinna

Riksdagens bifall, besluta,

att § 1 i nådiga förordningen den 3 Juni 1892 angående bevillning

af fast egendom samt af inkomst och § 17 i den vid samma

förordning fogade instruktionen för taxeringsmyndigheterna skola erhålla

följande förändrade lydelse:

§ 1 i nämnda förordning.

För all inom riket belägen fast egendom, hvartill ock räknas

frälseränta, skall med de undantag, som i § 4 upptagas, bevillning

utgöras efter fastighetens uppskattade värde.

Denna bevillning utgår:

a) för jordbruksfastighet med sex öre för hvarje fulla etthundra

kronor samt

b) för all annan fastighet och frälseränta med fem öre för hvarje

fulla etthundra kronor af uppskattningsvärdet.

§ 17 i instruktionen.

Vid tillämpning af § 11 mom. 1 i bevillningsförordningen, angående

befrielse från eller lindring i bevillning för inkomst af kapital eller arbete,

skola så väl den behållna afkomsten utaf skattskyldig tillhörande

fast egendom som ock inkomsten af sådan särskilt beskattad rörelse,

som drifves i bolag eller idkas å annan ort än den, der den skattskyldige

är mantalsskrifven, tagas i beräkning vid bestämmandet af hans

sammanräknade årsinkomster, hvarvid i fråga om fast egendom iakttages,

att inkomst af jordbruksfastighet beräknas till 6 procent och

inkomst af annan fastighet till 5 procent af taxeringsvärdet. Om sålunda

skattskyldig finnes i sin mantalsskrifningsort hafva t. ex. 450

kronors inkomst af kapital eller arbete samt tillika eger stadsfastighet,

taxerad till 2,000 kronor och hvilken alltså bör upptagas till 100 kronors

afkomst, så att hans sammanräknade årsinkomst uppgår till 550

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kongl. Maj:ts Nåd. Propositioner N:ris 3—6.

kronor, får väl enligt föreskriften i det ifrågavarande momentet, jemfördt

med hvad ofvan sagts, sådan skattskyldig tillgodonjuta fullständig

eftergift af bevillning å förstnämnda 450 kronor; hvaremot, derest

den skattskyldige har 1,100 kronors inkomst af kapital eller arbete,

400 kronors inkomst af aktier samt derjemte eger jordbruksfastighet

till ett taxeringsvärde af 5,000 kronor med 300 kronors deraf beräknad

afkomst och således i sammanräknade årsinkomster åtnjuter tillhopa

1,800 kronor, bevillning kommer att, utan medgifvande af något afdrag,

honom påföras för hans först berörda inkomst af 1,100 kronor o. s. v.

Enligt förordningen den 5 Oktober 1889 angående bevillningsafgifter

för särskilda förmåner och rättigheter skall för vissa slag af frälseegendomar,

nemligen allmänna frälsehemman äfvensom rå- och rörssamt

insockne hemman, jemte vanlig fastighetsbevillning utgöras en

särskild bevillningsafgift, hvilken i större delen af landet utgår med

visst belopp för hvarje rusttjenstmark. Denna bevillning, den s. k.

rusttjenstbevillningen, är närmast att anse såsom afsedd att utgöra någon

ersättning för de större friheter, frälsejorden, särskildt då rusttjensten

icke effektivt utgöres, i jemförelse med skattejorden åtnjuter.

Denna rusttjenstbevillningens karakter framgår bland anuat deraf, att

afgiften upphör till hälften, då rustningen uppsättes.

För de lotshemman, som äro frikallade från rotering, skall enligt

samma förordning viss i förhållande till hemmantalet bestämd särskild

bevillningsafgift utgöras.

Redan i Riksdagens underdåniga skrifvelse den 24 Maj 1873 uttalades,

att, när afskrifning skedde af grundskatterna, borde äfven den

bevillning, som enligt tredje artikeln — motsvarande nu gällande förordning

angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter

— särskildt utgjordes af en viss klass af jordbruksfastigheter,

försvinna. Detta uttalande, hvarmed torde hafva åsyftats rusttjenstbevillningen,

eger äfven tillämplighet i fråga om bevillningsafgiften

för lotshemman, hvilken i författningen angifves utgöra en ersättning

för roteringsfriheten och derföre efter roteringsbördans eftergifvande ej

vidare bör qvarstå. Billigheten deraf, att rusttjenstbeviilningen i sammanhang

med afskrifningen upphör, framgår så mycket tydligare, som

de hemman, hvilka nu utgöra denna bevillning, i jemförelse med

skattehemmanen skulle komma att åtnjuta eu väsentligen ringare för
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kong!, Maj:ts Nåd. Propositioner N:ris 3—6.

mån af afskrifningen, men sådant oaktadt lika med annan jordbruksfastighet

komme att träffas af den förhöjda fastighetsbevillningen.

I sammanhang med det förslag till afskrifning af grundskatterna

samt rustnings- och roteringsbesvären, som af Eders Kongl. Maj:t förelädes

1883 års Riksdag, föreslog ock Eders Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse

med hvad skatteregleringskomitén hemstält, att^ de särskilda

bevillningsafgifterna för frälseegendomar och lotshemman måtte upphöra.

Då jag tillstyrker, att enahanda framställning äfven nu måtte göras,

bör jag tillika erinra, att den minskning i inkomst, som härigenom skulle

för statsverket uppkomma, icke är af större betydenhet. Rusttjenstbevillningen

inbragte nemligen år 1891 ett belopp af 67,114 kronor 53

öre och bevillningsafgiften för lotshemman samma år allenast 67 kronor

12 öre. _ .

Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kongl. Maj t matte i

nådig proposition föreslå Riksdagen att, under förutsättning af bifall

till de nådiga propositionerna angående afskrifning af de å viss Jord

hvilande grundskatter samt angående ändring i lagen om lindring i

rustnings- och roteringsbesvären den 5 Juni 1885, besluta,

att de enligt förordningen den 5 Oktober 1889 angående bevillningsafgifter

för särskilda förmåner och rättigheter nu utgående bevillningsafgifter

af frälseegendomar och lotshemman från och med år 1893

ej vidare skola utgöras.

Jag anhåller nu att få öfvergå till frågan om den inverkan, som

de beträffande förstärkning af försvaret samt afskrifning af grundskatterna

och lindring i rustnings- och roteringsbesvären föreslagna åtgärderna

skulle komma att utöfva pa den redan faststälda statsregloringen

för år 1893.

Hvad först angår den inverkan de omförmälda åtgärderna kunna

antagas komma att utöfva på beloppet af statsverkets inkomster, sådana

do i riksstaten för år 1893 äro beräknade, tillåter jag mig att

beträffande nedan nämnda inkomsttitlar anföra följande.

Grundskatt. Denna inkomsttitel, i omförmälda riksstat upptagen

till 4,185,000 kronor, kommer, enligt hvad jag redan haft tillfälle nämna,

att i följd af den afskrifning med 10 procent, som borde inträda med

år 1893^ nedgå med 461,000 kronor till i rundt tal 3,724,000 kronor.

Bih. till Urtima Riksd. Prof. 1802. 1 Samt. 1 Afd. 1 Häft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kongl. Maj:ts Nåd. Propositioner N:ris 3—6.

Tillfälliga rotevakansaf''gifter. I denna inkomsttitel innefattas bland

andra afgifter, hvilkas beräkning icke beröres af en afskrifning^- eller

lindringsåtgärd, de vid början af år 1878 till statsverket tills vidare

indragna afgifterna af åtskilliga till underofficerares aflöning förut anslagna

vakanta rusthåll och rotar. Derest dessa erlade vakansafgifter

enligt de i lagen den 5 Juni 1885, angående lindring i rustnings- och

roteringsbesvären, för lindringens beräknande bestämda värden, skulle,

efter afräkning af det rustnings- och roteringsunderstöd, som utbetalas

af statsmedel, dessa vakansafgifters belopp utgöra:

för 44 rusthåll .......................................................... kronor 7,397: or,

„ 431 rotar.................................................................. „ 67,016: r, t

tillsammans kronor 74,413: 57.

Tio procent derå utgör kronor 7,441: 3 5.

I riksstaten för år 1893 är samma inkomsttitel efter afdrag af

förut medgifna 30 procent, upptagen till..................... kronor 68,000: —

Om derifrån dragas nyssnämnda ............................. „ 7,441: 3 5

återstå....................................................................................... kronor 60,558: 6 5

eller i rundt tal 60,000 kronor.

Soldatvakansafgift. Med tillämpning af nyssnämnda värden samt

med ledning af 1891 års rikshufvudbok i fråga om rotarnes antal skulle

dessa afgifter utgöra:

för 702,641 rotar ny ordinarie rotering.................... kronor 110,498: 54

„ 368,328 bergslagsrotar......................................... „ 29,812: 24

hvartill komma för 3 rotar i Sårna, Idre och Hede

byar i Kopparbergs län ....................................... ,, 40: —

tillsammans kronor 140,350: 78.

Tio procent derå utgör kronor 14,035: 07.

Inkomsttiteln Soldatvakansafgift är i riksstaten för år 1893 efter

afdrag af förut medgifna 30 procent beräknad till kronor 95,000: —

Om derifrån dragas nyssnämnda.................................... „ 14,035: 07

återstå..................................................................................... kronor 80,964: 9 3

eller i rundt tal 80,000 kronor.

Båtsmansvakansafgift. Denna inkomsttitel innefattar afgifter af

städernas båtsmanshåll, af sex båtsmansrotar på Visingsö, af nio båtsmansrotar

i Södra Möre härad af Kalmar län, af den nya båtsmansindelningen

i Blekinge, af den nya ordinarie båtsmansroteringen af

utsockne frälsehemman i Halland och af de på tioårig vakans satta

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kongl. Maj ds Nåd. Propositioner N:ris 3—6.

rusthållen i Blekinge ock Södra Möre härad samt slutligen de vakansafgifter,

som till följd af 1887 års Riksdags beslut om båtsmanshållets

sättande på vakans inflyta. Efter afdrag af det belopp, hvarmed jemlik!

förenämnda lag ifrågavarande rusthåll och rotar äro berättigade

att åtnjuta afkortning å afgiften, eller 30 procent, är båtsmansvakansafgiften

i 1893 års riksstat uppförd med 400,000 kronor. Eu ytterligare

nedsättning i dessa afgifter med 10 procent föranleder en minskning

i nyssnämnda, för år 1893 beräknade belopp med \ deraf eller

med 57,143 kronor, hvarefter komme att återstå 342,857 kronor eller

i rundt tal 342,000 kronor.

Beviliningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter. Enligt

hvad jag förut föreslagit, skulle de under denna rubrik ingående bevillningsafgifterna

af frälseegendomar och lotshemman från och med

år 1893 upphöra.

Omförmälda afgifter inbragte, på sätt jag redan meddelat, år 1891:

bevillningen af frälseegendomar .................................... kronor 67,114: 53

,, „ lotshemman ........................................ »_67: 12

summa kronor 67,181: 6 5

eller i rundt tal 67,000 kronor.

Ifrågavarande inkomsttitel är i riksstaten för

år 1893 upptagen till ..................................................... kronor 500,000: —

Minskas detta belopp med nyssnämnda....... „ 67,000: —

återstår en summa af................................................... kronor 433,000:

Bevillning af fast egendom samt af inkomst. Bevillningen för jordbruksfastighet

utgjorde enligt 1891 års rikshufvudbok 661,753 kronor

19 öre. Om denna bevillning, på sätt jag föreslagit, från och med år

1893 höjes från 3 öre till 6 öre för hvarje fulla 100 kronor af taxeringsvärdet,

bör bevillningen ökas med ett belopp, motsvarande nyssnämnda

summa, eller i rundt tal med ................. kronor 660,000:

Om härtill lägges det belopp, hvartill inkomsttiteln

bevillning af fast egendom samt af

inkomst är i riksstaten för år 1893 upptagen,

eller ............................................................................. ..ii___4,200,000:

uppkommer en summa af ......................................... kronor 4,860,000:

Sammanfattar jag nu de förändringar, som, enligt hvad jag anfört,

komme att ega rum beträffande af kastningen af vissa i 1893 års

riksstat upptagna inkomsttitlar, visar sig, att minskning mot den i riks
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kongl. Maj:ts Nåd. Propositioner N:ris 3—6.

staten upptagna beräkningen komme att ega rum i nedannämnda titlar

med följande belopp, nemligen:

i grundskatt med............................................................. kronor 461,000: —

„ tillfälliga rotevakansafgifter med........................... „ 8,000: —

„ soldatvakansafgift med............................................... „ 15,000: _

,, båtsmansvakansafgift med......................................... 58,000: —

„ bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter

med................. „ 67,000: —

summa minskning kronor 609,000: —

Afkastningen af inkomsttiteln bevillning af fast egendom samt

af inkomst komme deremot att ökas med............... kronor 660,000: —

Dragés härifrån den summa, som betecknar

minskningen i statsinkomst, eller ............................ „ 609,000: —

uppkommer en ökning på det hela af ~........ kronor 51,000: —

Ofvergår jag härefter till frågan om de anslag, som för genomförande

af lindringen i rustnings- och roteringsbesvären samt värnpligtens

utsträckning och dermed i samband stälda åtgärder böra äskas

för år 1893, lära, enligt hvad jag inhemtat, Cheferne för Landt- och

Sjöförsvarsdepartementen komma att göra underdåniga framställningar

om beredande af ökade medel till lindring i rustnings- och roteringsbesvären,

nemligen:

under fjerde hufvudtiteln med ......... kronor 443,000: —

och under femte „ „ ........... „ 13,300: —- 456,300: —-

För genomförande af värnpligtens utsträckning

och dermed i sammanhang stående åtgärder äskas, enligt

hvad jag inhemtat, medel under särskilda anslagsposter

till sammanlagdt belopp

under fjerde hufvudtiteln af............... kronor 694,000: —

och under femte „ „ _85,000: — 779,000: —

summa kronor 1,235,300: —

Afdrages härifrån det belopp, hvarmed, enligt hvad

nyss blifvit anförd t, beräkningen af statsverkets inkomster

skulle utöfver uppkommande minskning ökas, eller kronor 51,000: —

uppkommer alltså ett belopp af .............................. kronor 1,184,300: —

för hvilket tillgång bör beredas för år 1893.

Det skulle kunna ifrågasättas att för täckande af detta belopp redan

år 1893 anlita en tilläggsbevillning å bevillningen af fast egendom samt af

inkomst. Då, på sätt förut blifvit aufördt, denna bevillning, efter skedd

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kongl. Maj:ts Nåd. Propositioner N:ris 3—6.

förhöjning i bevillningen för jordbruksfastighet från 3 till 6 öre för

hvarje 100 kronor af taxeringsvärdet, kan beräknas uppgå till 4,860,000

kronor, skulle alltså för ändamålet erfordras en tilläggsbevillning af

25 procent, Jag erinrar emellertid derom, att en för statsregleringsändamål

afsedd odisponerad tillgång för närvarande föreligger. Då

vid innevarande års lagtima riksdag statsregleringen för år 1893

uppgjordes, förefans nemligen till disposition ett öfverskott å statsregleringarne

för år 1890 och föregående ar till belopp af 7,318,998

kronor 33 öre. I olikhet med det förfarande, som under senare tider

utgjort regel, eller att hela det öfverskott, som å ett års statsreglering

uppstått, tagits i beräkning för statsregleringen tredje året.derefter,

togs för 1893 års statsreglering af nyssnämnda öfverskott ej i anspråk

mer än 5,818,000 kronor, hvarföre å detta öfverskott ännu återstår en

odisponerad behållning af......................................... kronor 1,500,998: 3 3

Till disposition föreligga ytterligare:

dels enligt nådiga brefvet den 13 Mars 1891

till statsverket öfverlemnad andel af svenska behållningen

i konsulskassan.......................................... v 69,060: 10

dels, jemlikt nådiga brefvet den 4 Februari

innevarande år, af de vid 1891 års utgång befintliga

reservationer å anslaget till allmänna

läroverken till fonden för reserverade medel öfverförda.

.............................................................................. ii 400,000:

hvadan alltså för närvarande förefinnes en

för statsregleringsändamål disponibel tillgång af kronor 1,970,058: 4 3.

Att genom ny beskattning upptaga medel till täckande af förefallande

statsbehof, medan för statsutgifternas bestridande afsedda tillgångar

föreligga odisponerade i statskassan, torde få anses mindre

egentligt. Framför anlitande af tilläggsbevillning anser jag derföre

nyssberörda tillgångar böra för nu förevarande ändamål tagas i anspråk.

Om från summan af dessa tillgångar................... kronor 1,970,058: 43

dragés behofvet för år 1893 .................................... „ 1,184,300: —

återstår till disposition vid en blifvande statsreglering

................................................................... kronor 785,758: 4 3.

1 detta sammanhang anser jag mig böra meddela, att i väsentlig

mån på grund deraf, att Riksgäldskontorets anslag oförutsedt blifvit

öfverskridet med 648,394 kronor 21 öre, å statsregleringen för år 1891

uppkommit eu brist af 661,414 kronor 76 öre, om hvars betäckande

J3ih. till Urtima Ei/csd. Prat. 1892. 1 Samt. 1 Afd. 1 Häft. 7

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kongl. Maj:ts Nåd. Propositioner N:ris 3—6.

1893 års Riksdag har att besluta. Jag bör likväl tillägga, att sagda

brist å Riksgäldskontorets anslag är mera skenbar än verklig, i det

att den hufvudsakligen uppkommit derigenom, att åtskilliga kapitaloch

ränteinbetalningar — särskilt af enskilda jernvägsbolag — som

bort till Riksgäldskontoret verkställas under loppet af år 1891, först

efter årets utgång fullgjorts.

Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t ville i

nådig proposition föreslå Riksdagen,

att utöfver de i riksstaten för år 1893 upptagna tillgångar och

inkomster må såsom en statsverkets tillgång för samma år af öfverskottet

å statsregleringarne för år 1890 och föregående år upptagas

och beräknas ett belopp af 1,184,300 kronor.

Sedan departementschefen härefter föredragit af honom uppgjorda

förslag till propositioner angående dels afskrifning af de å viss jord

hvilande grundskatter m. m., dels ändring i förordningen angående

bevillningen af fast egendom samt af inkomst, dels upphörande af de

särskilda bevillningsafgifterna af frälseegendomar och lotshemman,

dels ock beräknande af viss andel af öfverskottet å statsregleringarne

för år 1890 och föregående år såsom eu statsverkets tillgång för år

1893, förklarade Statsrådets öfriga ledamöter, att do instämde uti hvad

departementschefen tillstyrkt och hemstält.

Hans Maj:t Konungen behagade härefter i nåder

gilla och bifalla hvad sålunda af Statsrådets samtliga

ledamöter blifvit föreslaget och tillstyrkt samt

förordna, att nådiga propositioner skulle till Riksdagen

aflåtas i öfverensstämmelse med de nu föredragna

förslagen, sådana de finnas detta protokoll

bilagda.

In fidem protocolli:

G. Wilh. Smerling.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1892.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.