Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändrad lydelse af § 58 i förordningen om kommunalstyrelse på landet

1892-01-13 · 11 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1892:11, Med förslag till förordning angående ändrad lydelse af § 58 i förordningen om kommunalstyrelse på landet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 11.

1

N:o 11.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till

förordning angående ändrad lydelse af § 58 i förordningen

om kommunalstyrelse på landet; Gifven Stockholms

slott den 13 januari 1892.

Med åberopande af livad bilagda statsrådsprotokoll öfver civilärenden

innehåller, vill Kong]. Maj:t föreslå Riksdagen, att, derest

Riksdagen godkänner Kongl. Maj:ts proposition af denna dag om ändring

i förordningen den 14 september 1883 angående bevillning af

fast egendom samt af inkomst, jemväl antaga följande

Förslag

till förordning angående ändrad lydelse af § 58 i förordningen om

kommunal styrelse på landet.

Härigenom förordnas att § 58 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 mars 1862, sådan samma § lyder enligt Kongl.

kungörelsen den 15 september 1863 och förordningen den 8 mars 1889,

skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 58.

De i nästföregående § omförmälda bidrag skola, såsom kommunalutskylder,

utgöras i förhållande till särskilda, de skattskyldige efter

nedanstående grunder påförda fyrktal.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1892. 1 Sami. 1 A/d. 6 Håft.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Till beräkningsgrund för fyrktalssättningen tjenar den bevillning

enligt Art. II i bevillningsstadgan, som jemlikt senast faststälda taxeringslängder

till staten erlägges, sålunda att för hvarje beskattningsföremål

påföres en fyrk för bevillning till belopp af 1 till och med 10

öre; tvä fyrkar för bevillning utöfver 10 till och med 20 öre; tre fyrkar

för bevillning utöfver 20 till och med 30 öre o. s. v.

För sådan jordbruksfastighet, för hvilken bevillning ej erlägges,

påföres fyrktal efter det belopp, som, derest bevillning för densamma

enligt Art. II i bevillningsstadgan utgå skulle, på grund af taxeringsvärdet

mot sådan bevillning svarar; hvaremot inkomst af arrende för

sådan fastighet ej skall i fyrktal sättas.

I fråga om löntagare, som tillika innehar boställe, skall bevillningen

för inkomst från bostället, hvilket enligt ofvan stadgade grunder

särskildt till fyrktal sättas bör, icke vid fyrksättningen för den

öfriga lönen i beräkning tagas.

Inom de delar af Stora Kopparbergs län, der kommunalutskylder

hittills blifvit efter andel i soldatrote debiterade och uppburne, gäller

hvad derom särskildt stadgas.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från och med år 1893.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kougl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min Allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

V. L. Groll.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

3

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i Statsrådet å

Stockholms slott den 13 januari 1892.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: herr friherre von Otter,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

friherre Åicerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad och

Gilljam.

l:o.

Departementschefen statsrådet Groll anförde:

Då Kongl. Maj:t i proposition den 14 mars 1891, som emellertid

icke vann Riksdagens bifall, föreslog Riksdagen sådan ändring

i förordningen den 14 september 1883 angående bevillning af fast

egendom samt af inkomst, att bevillningen för jordbruksfastighet

skulle komma att höjas från tre till sex öre för hvarje fulla ett hundra

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

kronors uppskattningsvärde, behagade Kongl. Maj:t i sammanhang dermed

göra framställning till Riksdagen om att, derest nämnda proposition af

Riksdagen godkändes, antaga ett förslag till den ändring'' i förordningen

om kommunalstyrelse på landet, att jordbruksfastighet skulle åsättas

fyrktal efter samma grund som andra beskattningsföremål.

Enär emellertid sistnämnda framställning förföll tillföljd af Riksdagens

beslut i fråga om den föreslagna ändringen i bevillningsförordningen,

och då Kongl. Maj:t i dag beslutit till Riksdagen göra förnyad framställning

om vidtagande af ofvan omförmälda ändring i denna förordning,

synes mig i sammanhang dermed jemväl förslag om nyss

antydda ändring i förordningen om kommunalstyrelse på landet ånyo

böra för Riksdagen framläggas. Och enär jag icke har anledning att

ifrågasätta någon afvikelse från det förslag i ämnet, som till statsrådsprotokollet

den 14 mars 1891 af mig framstäldes och hvilket då af

Kongl. Maj:t godkändes, tillåter jag mig att åberopa hvad jag till nämnda

statsrådsprotokoll i ämnet anförde. Jemte det jag då erinrade att sambandet

mellan bevillningen och kommunalbeskattningen påkallade en undersökning

i hvad mån den föreslagna höjningen i jordbruksfastighetens

bevillning borde föranleda en ändring i kommunalförfattningarne, yttrade

jag vidare följande:

»Hvad då till en början angår de efter fyrk utgående utskylderna i

landskommunerna, tillåter jag mig erinra, hurusom det nuvarande förhållandet

mellan de olika beskattningsföremålen i fråga om bidragsskyldighet

för allmänna kommunala behof framgår, om man tager

hänsyn å ena sidan till nu gällande grunder för bevillningens utgörande

och å andra sidan till sjelfva fyrktalssättningsmetoden, sådan den finnes

bestämd i 58 § af förordningen om kommunalstyrelse på landet. Jordbruksfastighet,

som för närvarande i bevillning utgör blott tre öre för

hvarje fulla ett hundra kronor af taxeringsvärdet, men påföres en

fyrk för hvarje femtal af bevillningsören, erhåller för 1,000 kronors

taxeringsvärde sex fyrkar. Annan fastighet och frälseränta åter, för

hvilka beskattningsföremål bevillningen utgör fem öre för hvarje fulla

ett hundra kronor af uppskattningsvärdet, men för hvilka påföres en

fyrk blott för hvarje tiotal af bevillningsören, erhålla för 1,000 kronors

taxeringsvärde endast fem fyrkar. Och hvad angår inkomst af kapital

eller arbete, så är att märka att bevillning derför utgöres med en

procent å behållna inkomstbeloppet och att en fyrk påföres för hvarje

tiotal af bevillningsören. I följd deraf bekommer ett kapitalvärde af

1,000 kronor, erhållet genom kapitalisering efter fem procent af ett

inkomstbelopp å femtio kronor, hvars bevillning är femtio öre, fem

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

5

fyrkar. Då sålunda jordbruksfastighet för ett taxeringsvärde af 1,000

kronor betalar sex, under det annan fastighet och frälseränta för

samma värde och likaså 1,000 kronors kapitalvärde å inkomst, efter

nyssnämnda grund kapitaliserad, endast betala fem, kan man följaktligen

säga, att förhållandet mellan jordbruksfastighet och öfriga beskattningsföremål

i fråga om bidragsskyldigheten till de efter fyrk utgående allmänna

kommunalutskylder på landet ställer sig såsom sex till fem. Det föreslagna

höjandet af jordbruksfastighetens bevillning från tre till sex öre

skulle naturligen, derest omförmälda fyrktalssättningsmetod bibehölles

oförändrad, medföra, att jordbruksfastigheten finge sitt fyrktal och följaktligen

äfven sin bidragsskyldighet till de allmänna kommunalutgifterna

fördubblade.»

»Någon anledning att rubba det nuvarande förhållandet mellan jordbruksfastigheten

och de öfriga beskattningsföremålen i fråga om här

afsedda kommunalafgifter torde emellertid icke förefinnas. Sådan rubbning

förebygges uppenbarligen genom att i sammanhang med fördubblingen

af jordbruksfastighetens bevillning sådan ändring vidtages i fyrktalssättningsmetoden,

att jordbruksfastigheten åsättes lika fyrktal som

andra beskattningsföremål.»

»Den föreslagna ändringen i jordbruksfastighetens bevillning gör

visserligen fyrktalssättning mindre behöflig, i det kommunalbeskattningen

och den kommunala rösträtten äfven på landet kunde, likasom i

stad, grundas direkt på bevillningen. Under lång tid har emellertid

landtbefolkningen vant sig att uti fyrk en skåda grunden för såväl beskattning

som rösträtt, och oafsedt detta har jag desto mindre ansett

mig böra nu ifrågasätta bottagandet af fyrktalssättning, som denna åtgärd

skulle förutsätta ändring ej mindre af åtskilliga §§ i kommunalförordningen

för landet, hvilka eljest icke beröras af det förslag, hvarom

nu är fråga, än äfven af andra lagar.»

»I den proposition, Eders Kong!. Maj:t den 19 januari 1883 aflät

till Riksdagen med förslag till ändringar i förordningarna om kommunalstyrelse

på landet, om kommunal styrelse i stad, om kommunalstyrelse

i Stockholm och om landsting, föreslog Eders Kongl. Maj:t i öfverensstämmelse

med hvad skaiteregleringskomitén hemstält och de flesta

länsstyrelser tillstyrkt, att till grund för kommunalbeskattningen skulle

läggas, icke bevillningsbeloppen, utan taxeringsvärdet å fastigheterna

samt beloppen af uppskattad inkomst, hvarigenom det stränga sambandet

mellan den allmänna bevillningen å ena sidan samt den kommunala

beskattningen och rösträtten å den andra skulle i någon mån

brytas. Hvad sålunda ifrågasatts vann ock lagutskottets understöd, men

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

då de förutsättningar, under indika förslagen framlades, icke inträffade,

kom härutinnan ingen ändring till stånd.))

»Enligt det förslag till ny förordning om bevillning af fast egendom

och af inkomst, som föranledde nämnda proposition, skulle jordbruksfastigheten

i förhållande till sitt taxeringsvärde åsättas enahanda

bevillning som annan fastighet. En sådan fyrktalssättning, att för all

fastighet äfvensom frälseränta skulle påföras en fyrk för hvarje 100 kronor

af uppskattadt värde samt för inkomst en fyrk för belopp, ej öfverstigande

5 kronor, två fyrkar för belopp utöfver 5 till och med 10 kronor

o. s. v., kunde emellertid då föreslås utan att häraf föranleddes rubbning

af det rådande förhållandet mellan de särskilda beskattningsföremålen i

fråga om kommunalafgifterna. Förslaget till bevillningsförordning innehöll

nemligen jemväl den bestämmelsen, att till sådan inkomst af arbete,

för hvilken bevillning borde erläggas, skulle räknas äfven den inkomst

och förmån af jordbruksrörelse, som förvärfvades medelst det i rörelsen

nedlagda arbete och dervid använda inventarier, hvilken inkomst borde

så beräknas, att det belopp, för hvilket bevillning skulle påföras, motsvarade

en för hundra af fastighetens taxeringsvärde, och äfven för

denna inkomst skulle enligt Eders Kongl. Maj:ts nyssberörda förslag till

ändringar i kommunalförfattningarna fyrkar beräknas. Häraf följde,

att, om bidragen till kommunens utskylder framgent uttaxerades enligt

den då föreslagna fyrktalssättningen och sålunda i samma proportion

som bevillningen, egarne af jordbruksfastighet fortfarande skulle komma

att betala sex, medan för annan fastighet eller för inkomst betalades

fem. Då deremot i det förslag till ändringar i bevillningsförordningen,

som Eders Kongl. Maj:t nu beslutit förelägga Riksdagen, jordbruksfastigheten

fått sig åsatt ett öres högre bevillning än annan fastighet för

hvarje ett hundra kronor af uppskattningsvärdet i stället för den tillförene

ifrågasatta särskilda bevillningen för inkomst af jordbruksrörelse,

samt följaktligen fyrkar för sådan inkomst nu ej komma att påföras

jordbruksfastigheten, följer häraf, att, derest enahanda fyrktalssättningsmetod,

som föreslogs i Eders Kongl. Maj:ts förenämnda proposition till

1883 års riksdag, nu infördes, rubbning skulle inträda i det nuvarande

förhållandet mellan beskattningsföremålen i fråga om kommunalafgifterna.

För att undvika sådan rubbning tarfvades jemkning i nämnda fyrktalssättningsmetod

så vidt jordbruksfastigheten anginge, hvarjemte för ändamålet

användbara siffertal måste väljas, dervid dock alltid någon om

ock obetydlig rubbning i skattskyldighet och rösträtt ej kunde undvikas.

Vid sådant förhållande torde Eders Kongl. Maj:t finna lämpligare föreslå

Riksdagen att bibehålla den nuvarande fyrktalssättningsmetoden med

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 11.

7

allenast den ändring, att jordbruksfastighet hädanefter får sig åsatt enahanda

fyrktal som andra beskattningsföremål; och har jag i sådant syfte

utarbetat förslag till förordning angående ändrad lydelse af § 58 i förordningen

om kommunalstyrelse på landet.»

»I detta förslag har jag, ehuru hänvisningen till »Art. II bevillningsstadgan»

numera är oegentlig, då gällande bevillningsförfattning, hvars

1 och 7 §§ innehålla de bestämmelser hänvisningen afser, har titeln:

»Förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst» och

icke är indelad i artiklar, likväl ansett mig böra bibehålla denna hänvisning

af den anledning, att enahanda hänvisning förekommer i kommunalförfattningarna

å åtskilliga andra ställen, livilkas ändring nu icke bör

ifrågakomma, och torde jag i afseende härå få erinra att enahanda förfaringssätt

iakttogs då mom. 2 § 58 genom förordningen af den 8 mars

1889 erhöll viss ändrad lydelse.»

»Måhända kunde ifrågasättas att, såsom i ofvannämnda proposition

till 1883 års riksdag föreslogs, jemväl de i §§ 59 och G4 af förordningen

om kommunalstyrelse på landet förekommande bestämmelser rörande

fyrktalslängd samt debiterings- och uppbördslängd jemte de förordningen

vidfogade formulär till dylika längder äfvensom till debetsedel underginge

vissa jemkningar med hänsyn till ändrade förhållanden, som inträdt

efter samma bestämmelsers och formulärs tillkomst. En så betydande

förenkling af längderna, som 1883 föreslogs och af lagutskottet

tillstyrktes, lärer emellertid, oafsedt skilnaden mellan den då föreslagna

lydelse af § 58 och den affattning, samma paragraf erhållit i det nu utarbetade

förslaget, numera icke kunna ifrågakomma, sedan genom lagarne

angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll

af tingshus och häradsfängelse den 26 september 1884, angående sk}ddighet

att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll af prestgård

den 1 maj 1885 samt angående byggnad och underhåll af kyrka med

hvad dertill liörer, så ock af särskild sockenstufva, den 12 juni 1885

bestämts att omförmälta byggnadsskyldigheter skola af dem, som erlägga

kommunalutskylder, utgöras så, att de skattskyldige deltaga i sådan kostnad

för fastighet efter hela och för andra beskattningsföremål efter en

fjerdedel af derå belöpande fyrktal, samt med anledning häraf §§ 11 och

59 i förordningen om kommunalstyrelse på landet genom förordningen

den 26 oktober 1888 erhållit ändrad lydelse. Vid sådant förhållande

och då dertill kommer att det nuvarande särskiljandet af de olika beskattningsföremålen

ur statistisk synpunkt icke torde vara utan betydelse

har jag icke för närvarande ansett mig böra föreslå någon ändring af

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition I\:o 11.

59 och 64 §§ i förordningen om kommunalstyrelse på landet eller i

omförmälta formulär.»

»Icke heller i öfrigt synes mig någon ytterligare ändring än den

redan omnämnda nu vara påkallad i sistnämnda förordning.»

»Vidkommande härefter öfriga kommunalförfattningar, torde vara

uppenbart, att, derest den af mig förordade ändring i fyrktalssättningsmetoden

vidtages, det ifrågastälda höjandet af jordbruksfastighetens

bevillning icke utöfvar någon inverkan på den beskattning, hvarom det

tillkommer kyrkostämma å landet att besluta. Deremot måste, då enligt

förordningarne om kommunalstyrelse i stad och om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd de allmänna stadsutskylderna och de kyrkliga

afgifterna i stad, för hvilka annan grund ej finnes föreskrifven, utgå

efter bevillningen, fördubblingen af jordbruksfastighetens bevillning medföra,

att, derest icke med afseende härå dessa förordningar undergå

jemkning, den till stad hörande jordbruksfastighet, derför bevillning

erlägges, äfven får sin bidragsskyldighet till ifrågavarande kommunalutgifter

i lika mån ökad. Det lärer dock icke finnas någon anledning

att för ifrågavarande jemförelsevis obetydliga fastighetskategori bibehålla

den undantagsställning i afseende å kommunalbeskattningen, som härrört

af jordbruksfastighetens lägre bevillning, och sådant ifrågasattes icke

heller uti den år 1883 framlagda proposition. Jag har derför icke ansett

mig böra härutinnan föreslå någon ändring uti ifrågavarande författningar.

»

»Mera afsevärd synes åtminstone vid första påseende den inverkan

vara, som höjandet af jordbruksfastighetens bevillning skulle kunna utöfva

på den beskattning, som tillkommer landstingen. Landstingsskatten

skall, enligt § 47 mom. 2 i förordningen om landsting, i regel utgå i

förhållande till bevillningen, hvadan jordbruksfastighetens andel i den

enligt mom. 2 utgående landstingsskatt höjes i samma mån som dess

bevillning; men märkas bör att enligt 1 mom. i nämnda paragraf landstingen

ega ganska vidsträckt rätt att med afseende å ett ifrågastäldt

företags beskaffenhet bestämma grunden för uttaxeringen af de medel,

som för dess utförande erfordras.»

»I sammanhang med införandet af nu gällande fyrktalssättningsmetod

för landskommunerna ifrågasattes huruvida icke denna förändring

i grunden för kommunalutskyldernas utgörande jemväl påkallade en i

hufvudsakligen enahanda riktning gående förändring i bestämmelserna

om de afgifter, som af landsting beslötes, så att dessa i allmänhet

komme att — i förhållande till bevillningen — för jordbruksfastighet utgå

med dubbelt belopp emot för andra beskattningsföremål, och i cirkulär

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. ''Proposition N:o 11.

9

den 15 september 1863 befalde Eders Kongl. Maj:t, att genom Eders

Kongl- Maj:ts befallningshafvande i samtliga länen landstingens underdåniga

yttrande deröfver borde infordras och till civildepartementet insändas.

Af tjugutre landsting, från hvilka svar på berörda cirkulär

inkommo, afstyrkte allenast sex den ifrågasatta förändringen, hvaremot

denna tillstyrktes af sexton och af ännu ett landsting biträddes allenast

med den modifikation, att proportionen mellan den andel i landstingsmedlen,

som borde utgå af jordbruksfastighet, och den andel, som uttaxerades

af andra beskattningsföremål, i allmänhet borde bestämmas

såsom fem till tre. I proposition den 10 november 1865 till Riksdagen

föreslog Eders Kongl. Maj:t den ändring i landstingsförordningens § 47,

som sålunda förordats af flertalet landsting. Förslaget tillstyrktes af

sammansatta bevillnings- samt allmänna besvärs- och ekonomiutskottet,

hvars hemställan härutinnan godkändes af presto- och borgarestånden,

men afslogs af de båda andra stånden samt förföll. Vid 1868 års riksdag

föreslogs uti en inom Första Kammaren väckt motion liknande

ändring uti ifrågavarande förordning. Motionen tillstyrktes af lagutskottet,

men afslogs af kamrarne.»

»Frågan återupptogs af skatteregleringskomitén, som förklarade sig

finna billigt, att enahanda likställighet mellan jordbruksfastighet, annan

fastighet och inkomst, som komitén föreslagit beträffande bevillningen

till staten, jemväl genomfördes beträffande landstingsskatten, och då

komitén ansåg de skäl, på grund af hvilka komitén föreslagit att bevillning

till staten borde erläggas för inkomst af jordbruksrörelse, öfver

hufvud gälla äfven i fråga om den för länens behof utgående beskattning,

fann komitén sig sakna anledning att beträffande landstingsskatten

göra hemställan om något undantag för ifrågavarande inkomst. Komiténs

förslag rörande landstingsskatten förordades i hithörande afseenden

af de flesta länsstyrelserna och de öfriga länsstyrelsernas uttalanden

gingo väsentligen i den riktning, att fastighetens bidragsskyldighet till

landstingsskatten borde än mera höjas än komitén tillstyrkt.»

»Uti ofvanberörda år 1883 aflåtna proposition ifrågasattes ej heller,

att jordbruksfastigheten skulle bibehållas vid sin lägre bidragsskyldighet

till landstingsskatten, utan förslaget affattades i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med skatteregleringskomiténs hemställan, och af det vid propositionen

fogade statsrådsprotokoll framgår, att den häraf härrörande

rubbning i bidragsskyldigheten till landstingsskatten betraktades såsom

en naturlig följd af den förhöjda bevillningen för jordbruksfastigheten.

Lagutskottet hade härutinnan intet att erinra. Hos Riksdagen kom

Bih. till Riksd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 6 Raft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

förslaget ej under ompröfning, till följd deraf att förslaget om den förhöjda

bevillningen förföll.»

»Om än sålunda förslagen rörande höjande af jordbruksfastighetens

bidragsskyldighet till landstingsskatten icke föranledt ändring i hvad

härutinnan tinnes i landstingsförordningen stadgadt, har emellertid en

stor del af landstingen icke desto mindre erkänt rigtigheten af den

grundsats, hvarpå berörda, förslag varit fotade.»

»Åtskilliga landsting hafva nemligen, med tillämpning af den befogenhet

härutinnan, som landstingsförordningen medgifver, med afseende

å det särskilda intresse jordbruksfastigheten eger uti vissa bland de

företag, för hvilka landstingsskatt utgår, bestämt sådan grund för uttaxeringen

af derför erforderliga medel, att jordbruksfastigheten dertill

fått bidraga i vida större proportion än efter dess bevillning. Sålunda

utvisa statistiska centralbyråns hittills tryckta underdåniga berättelser

rörande kommunernas fattigvård och finanser från och med år 1882, för

livilket år redogörelse för landstingens utdebitering först började i berättelserna

intagas, att i Göteborgs och Bohus län samt Vesternorrlands

län åtminstone under några år af ifrågavarande period äfvensom i Gotlands,

Vermlands, Gefleborgs, Vesterbottens och Norrbottens län under

hela denna tid landstingsskatten utgått med högre belopp per bevillningskrona

af jordbruksfastighet än af andra beskattningsföremål, i Vermlands

län några år till och med uteslutande af jordbruksfastighet, och

i Jemtlands län har landstingsskatten under samma tid i regeln utgått

dels efter bevillningen med olika belopp per bevillningskrona, dels efter

mantal samt ett år allenast efter mantal.»

»I betraktande af hvad sålunda förekommit och då den ökning i

landstingsskatt, hvaraf, derest § 47 i landstingsförordningen lemnas

oförändrad, jordbruksfastigheten till följd af den föreslagna höjningen

i dess bevillning skulle komma att drabbas, icke lärer kunna anses

vara af någon större betydelse, samt i allt fall hvarje landsting eger

enligt 1 mom. af nämda § sjelft bestämma grunden för utdebiteringen

och sålunda reglera afgifterna med hänsyn till de särskilda ändamål,

för hvilka de skola utgå, torde förslaget om höjning af jordbruksfastighetens

bevillning icke behöfva föranleda någon ändring uti förordningen

om landsting.»

I öfverensstämmelse med hvad af mig till nämnda statsrådsprotokoll

den 14 mars 1891 hemstäldes på grund af hvad jag sålunda hade

yttrat, tillstyrker jag nu att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att,

derest Riksdagen godkänner Kongl. Maj:ts proposition af denna dag

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

11

om ändring i förordningen den 14 september 1883 angående bevillning

af fast egendom samt af inkomst, jemväl antaga förslag till förordning

angående ändrad lydelse af § 58 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet, lika lydande med det af Kongl. Maj:t för Riksdagen sistlidna

år framlagda förslaget.

Departementschefen uppläste härefter sistnämnda förslag; och sedan

Statsrådets öfriga ledamöter instämt i hvad departementschefen yttrat

och hemstält,

behagade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten

i nåder bifalla hvad sålunda hemstälts samt

förordna att till Riksdagen skulle aflåtas nådig proposition

af det innehåll bilagan till detta protokoll utvisar.

Ex protoeollo:

Aut]. Alströmer.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. LU 1892:33 Lag-utskottets Utlåtande N:o 33 s. 19 i texten