Sök i Ratio Lex

Angående förändrad lydelse i vissa delar af värnpligtslagen den 5 juni 1885

1892-01-13 · 80 sidor, varav 76 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 76 av 80 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1892:2, Angående förändrad lydelse i vissa delar af värnpligtslagen den 5 juni 1885

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

1

N:o 2.

Kongl. Majds nådiga proposition till Riksdagen angående förändrad

lydelse i vissa delar af värnpligtslagen den 5

juni 1885; gifven Stockholms slott den 13 januari 1892.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

landtförsvarsärenden, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att

besluta, att 1 §, 3 § mom. 1, 6, 14, 16, 17, 27 och 28 §§, 33 § mom.

2 och 3 samt 34 och 52 §§ af värnpligtslagen den 5 januari 1885

äfvensom 53 § af berörda lag, sådan nämnda § lyder i lagen den 5

mars 1886, skola erhålla följande förändrade lydelse:

§ I
Hvarje

svensk man är värnpligtig från och med det kalenderår, värnplikt och

under hvilket han fyller tjuguett år, till och med det, under hvilket varån^1e1rgta''

han fyller 40 år.

§ 3. mom. 1.

1. Värnpligten fullgöres i beväringen och landstormen. Bevärin- Beväring och

gen delas i första och andra uppbådet. Tjenstetiden är åtta år i första an 8 orm''

och derefter 4 år i andra uppbådet.

Bill. till Riksd. Prat. 1892. 1 Sami. 1 Åfd. 2 Haft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Majds nåd. Proposition N:o 2.

Tidigare inskrifning

kan

medgifvas.

Personlig inställelse

och

mottagande af

inskrifningsbok.

Uppskof med

inskrifning.

§ 6.

Äfven före det år, värnpligten inträder, må yngling anmäla sig till

inskrifning och dervid uppgifva den truppafdelning eller flottans station,

hvilken han vill tillhöra. För bifall härtill fordras, att han är till krigstjenst

duglig och i öfrigt lämplig till den tjenst, hvartill han anmäler sig.

Han tillhör likväl första uppbådet, intill dess åtta år förflutit från

och med det år, då han fylde tjuguett år.

Hvad i denna lag stadgas om värnpligtig^ gäller i tillämpliga delar

för de enligt denna paragraf inskrifne, äfven innan de i värnpligtsåldern

inträdt.

§ 14-

Vid inskrifningsförrättning är med undantag af den, som är å sjömanshus

inskrifven eller tillhör lots- och fyrinrättningarna med lifräddningsanstalterna,

hvarje till densamma inkallad värnpligtig skyldig att

personligen inställa sig; dock att vederbörande inskrifningsnämnd må

kunna, der omständigheterna sådant påkalla, utan personlig inställelse

inskrifva den, som vid tiden för förrättningen har fast anställning utomlands

. eller derstädes uppehåller sig för idkande af studier eller utbildning

i sitt yrke och tillika i den ordning, Konungen föreskrifver, styrker

att han är till krigstjenst duglig.

Till inskrifningsförrättning skola vederbörande tjenstemän införskaffa

de värnpligtiges prestbetyg.

Efter inskrifningen erhåller den värnpligtige en inskrifningsbok,

hvaruti skall af vederbörande befäl antecknas hvad som beträffande hans

värnpligt är af vigt att kunna styrka, såsom fullgjord tjenstgöringsskyldighet

m. m. dylikt.

§ 16-

1. Uppskof med inskrifning till nästföljande års inskrifningsförrättning

kan medgifvas värnpligtig, som af en eller annan möjligen

öfvergående anledning, såsom tillfällig sjukdom, försenad kroppsutveckling

eller dylikt, vid inskrifningsförrättningen befinnes till tjensten oförmögen

eller olämplig.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

2. Sådant uppskof kan ock meddelas ende arbetsföre sonen, sonsonen

eller dottersonen till orkeslös eller vanför fader, farfader, morfader

eller till enka eller ogift qvinna, ende arbetsföre fostersonen till

orkeslös eller vanför fosterfader eller till fostermoder, äfvensom ende

arbetsföre brodern till ett eller flera minderåriga eller vanföra faderlösa

syskon, dock endast såvida sagda föräldrar, far- eller morföräldrar eller

fosterföräldrar eller syskon äro af hans arbete för sitt uppehälle beroende

och med honom sammanbo.

3. Förefinnes anledning till befrielse enligt denna § ännu vid inskrifningsförrättningen

det år, under hvilket den värnpligtige fyller sitt

tjugu fjerde lefnadsår, frikallas han under fredstid från värnpligtens fullgörande

i beväringen.

§ 17-

1. Uppskof med den i § 27 omförmälda tjenstgöring vid hären

eller flottan under fredstid kan till det år, under hvilket värnpligtig fyller

tjugutvå år, medgifvas:

a) värnpligtig, som idkar studier och styrker sig behöfva sådant

uppskof för afslutande af redan fortskriden lärokurs;

b) å sjömanshus inskrifven värnpligtig, som enligt intyg från sjömanshusdirektionen

är förhyrd för längre resa å handelsfartyg och som

till följd deraf icke utan väsentlig olägenhet kan, så länge resan fortvara^

inställa sig;

c) annan värnpligtig så vidt giltiga skäl för uppskofvets beviljande

pröfvas vara anförda, såsom att han sjelf förvaltar och brukar honom

tillhörig fast egendom eller sjelf drifver honom tillhörig handels-, fabrikseller

annan industriel rörelse samt vid inskritningsförrättningen befinnes

af en eller annan anledning icke hafva varit i tillfälle att på lämpligt

sätt ordna om fastighetens eller rörelsens skötande under den tid, han

för sin militära tjenstgöring skulle blifva frånvarande.

2. Uppskof till nästföljande år med den i § 27 föreskrifna tjenstgöring

under 2:dra tjensteåret må beviljas i den ordning, Konungen

bestämmer.

3., Har sådant förhållande, som omnämnes i § 16 mom. 2 inträdt

för värnpligtig efter undergången inskrifning, må i den ordning, Konungen

bestämmer, uppskof med föreskrifven tjenstgöring eller entledigande

från redan påbörjad dylik honom beviljas. Önskar värnpligtig förnyadt

uppskof, åligger det honom att vid nästinfallande inskrifningsförrättning

Uppskof med

tjenstgöring

genom inskrifningsmyndighet.

Uppskof med

tjenstgöring

genom annan

myndighet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

Värnpligtigs

utbildnings
tid.

Uppbåd till

tjenstgöring.

inställa sig inför behörig inskrifningsmyndighet; och skola dervid å

honom tillämpas bestämmelserna i § 16 mom. 3.

§ 27.

1. Värnpligtig är, sedan han blifvit inskrifven, skyldig att för sin

utbildning tjenstgöra under fredstid i nittio dagar, hvilken tjenstgöring

skall fullgöras vid rytteriet, artilleriet och ingeniörtrupperna samt flottan

under det första året, men vid fotfolket och trängen under två år med

sextioåtta dagar under det första året och tjugutvå dagar under det

derpå följande

2. Från all öfning i fredstid befrias:

a) de i 25 § mom. 1 b omförmälde värnpligtige.

b) värnpligtig, som styrker att han vid ingången af det år, då han

fyller tjuguett år, antingen varit vid sjömanshus inskrifven minst fyra

år och deraf under minst tolf månader haft anställning i utrikes sjöfart

eller ock efter inskrifning å sjömanshus såsom eldare eller maskinist

under minst ett år varit i dylik befattning använd, med skyldighet likväl

att för åtnjutandet af sådan befrielse tillhöra flottans reserv under hela

sin värnpligtstid.

§ 28.

1. Då rikets försvar det kräfver, må Konungen efter statsrådets

hörande till tjenstgöring inkalla beväringens första uppbåd eller de större

eller mindre delar deraf, som finnas beköfliga.

2. Derest i anseende till krig eller fara för krig det för rikets

försvar finnes nödigt, att äfven beväringens andra uppbåd, eller någon

del deraf i skilda orter eller vid olika vapen, inkallas, må Konungen

derom förordna, sedan han statsrådet hört och, såvida Riksdagen ej är

samlad eller inom trettio dagar sammanträda skall, låtit riksdagskallelse

utfärda.

3.. Utom de förenade rikenas gränser må beväringens första uppbåd

vid hären användas endast till rikets försvar, och efter det att

statsrådet blifvit hördt samt riksdagskallelse utfärdats. Utan Riksdagens

medgifvande må beväringens andra uppbåd vid hären icke användas

utom de förenade rikenas gränser.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

5

§ 33 mom 2 och 3.

2. För den i hären inskrifne värnpligtige, som tillhör beväringens

första uppbåd, gäller dessutom:

a) att, om han vill för längre tid än två månader vistas utom kompaniområdet,

anmälan derom skall före afresan göras hos vederbörande

kompanibefäl;

b) att, vid afflyttning till annat kompaniområde för att der mantalsskrifvas,

lian är pligtig derom göra anmälan, så väl före afflyttningen

hos det kompanibefäl, hvarunder han förut stått, som ock, inom en

månad efter ankomsten till den nya boningsorten, hos närmaste befäl

vid det kompani, inom hvars område han inflyttat.

3. Den hvilken enligt § 27 mom. 2 tillhör flottans reserv, så ock

annan värnpligtig vid flottan, som är inskrifven å sjömanshus och tillhör

första uppbådet, är skyldig att, då han flyttar från ett sjömanshus till

annat, derom göra anmälan hos kompanibefälet vid så väl det ena som

det andra af de kompaniområden, inom hvilka dessa sjömanshus äro

belägna, men, derest han upphör att vara vid sjömanshus inskrifven,

skall dylik anmälan göras dels hos kompanibefälet vid det kompaniområde,

inom hvilket det sjömanshus är beläget, der han senast varit inskrifven,

dels hos befälet vid det kompani, inom hvars område han är

bosatt; börande sålunda föreskrifna anmälningar ske senast en månad,

efter det ombyte af eller afgång från sjömanshus egt rum.

Första uppbådet tillhörande värnpligtig vid flottan, hvilken icke är

vid sjömanshus inskrifven, vare underkastad de i mom. 2 gifna bestämmelser

rörande anmälan vid tillfällig vistelse utom kompaniområdet eller

vid afflyttning.

§ 34.

Den som innehaft anställning vid härens eller flottans stam under

minst två år, anses hafva fullgjort sin beväringsöfning, men skall efter

erhållet afsked, så länge han i följd af sin värnpligt qvarstår i beväringen,

tillhöra dess första uppbåd.

§ 52.

De särskilda bestämmelserna i § 27 mom. 1 angående de värnpligtiges

öfningstid skola endast efter hand tillämpas, på det sätt att

Värnpligtig,

som tillhört

härens eller

flottans stam.

Öfningstiden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

vid rytteriet, artilleriet och ingeniör trupp erna samt flottan

under hvartdera af åren 1887 och 1888 värnpligtige, tillhörande

första årsklassen, öfvas i trettiosex dagar och under år 1887 värnpligtige

tillhörande andra årsklassen, med undanlag af de å sjömanshus

inskrifne, i femton dagar;

under hvartdera af åren 1889 och 1890 värnpligtige, tillhörande

första årsklassen, öfvas i trettioåtta dagar,

under åren 1891 och 1892 värnpligtige, tillhörande första årsklassen,

öfvas i fyratio dagar; och

under år 1893 värnpligtige, tillhörande första årsklassen, öfvas i

sextiosex dagar;

hvarefter stadgandet i § 27 mom. 1 träder i kraft; samt

vid fotfolket och trängen

under hvartdera af åren 1887 och 1888 värnpligtige, tillhörande

första årsklassen, öfvas i tjuguen dagar och värnpligtige, tillhörande

andra årsklassen i femton dagar;

under hvartdera af åren 1889 och 1890 värnpligtige, tillhörande

första årsklassen, öfvas i tjugutre dagar och värnpligtige, tillhörande

andra årsklassen, i femton dagar;

under åren 1891 och 1892 värnpligtige, tillhörande första årsklassen,

öfvas i tjugufem dagar och värnpligtige, tillhörande andra årsklassen,

i femton dagar; och

under år 1893 värnpligtige, tillhörande första årsklassen, öfvas i

fyratiofyra dagar och värnpligtige, tillhörande andra årsklassen, i femton

dagar;

hvarefter stadgandet i § 27 mom. 1 träder i kraft.

§ 53.

Denna lag skall af invånarne i Gotlands län tillsvidare tillämpas

med den olikhet i afseende å tiden och sättet för värnpligtens fullgörande:

a) att värnpligten för invånare i Gotlands län inträder vid början

af det kalenderår, under hvithet han fyller nitton år, och fortfar till och

med det, under hvilket han fyller trettioåtta år;

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N-.o 2.

b) att den värnpligtige är, sedan lian blifvit inskrifven, skyldig att

för sin utbildning tjenstgöra under fredstid i nittio dagar, hvilken tjenstgöring

skall fullgöras under tre på hvarandra följande år med sextiosex

dagar under första samt tolf under hvartdera af de båda följande åren;

dock att under år 1892 första årsklassen öfvas allenast trettio dagar

och under år 1893 fyrtiotvå dagar; samt

c) att såväl under fred som i krigstid de värnpligtige i Gotlands

län skola vara befriade från tjenstgöring utom länets område.

Der för tillämpning af de i denna paragraf gifna särskilda föreskrifter

rörande värnpligtens utgörande i Gotlands län erfordras undantag

i ett eller annat hänseende från öfriga i denna lag gifna bestämmelser,

eger Konungen derom förordna.

De till ärendet hörande handlingar skola vederbörande utskott tillhandahållas,

och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd

och ynnest städse väl bevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och herres sjukdom

GUSTAF.

Hj. Palmstierna.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

1

Protokoll öfver landt försvar särende, hållet inför Hans

Kongl. Höghet Kronprinsen Regent en uti Statsrådet

å Stockholms slott den 4 januari 1892.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenfiaupt,

Statsråden: friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

Östergren,

Groll,

Gilljam.

Departementschefen statsrådet friherre Palmstierna föredrog

dels den under den 14 november 1890 förordnade härordningskomiténs

den 12 mars 1891 afgifna underdåniga yttrande öfver ett inom

generalstaben utarbetadt förslag till grunder för ny härordning äfvensom

arméförvaltningens å artilleridepartementet den 14 november, å

fortifikationsdepartementet den 26 november, å intendentsdepartementet

den 9 oktober och å civila departementet den 13 november allt år 1891

deröfver afgifna underdåniga utlåtanden,

dels en från kammarkollegium infordrad, den 16. oktober 1891

lemnad uppgift i fråga om den nya ordinarie soldatroteringen,

dels chefens för fortifikationen den 30 november 1891 afgifna förslag

till kasernering af svenska hären enligt 1890 års härordningsförslag

och

dels slutligen Riksdagens underdåniga skrifvelse den 11 maj 1891

rörande värnpligtens fullgörande å Gotland jemte chefens för generalBih.

till Riksd. Prof. 18112. 1 Sami. 1 Åfd. 2 Hiift. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N;o 2.

staben, Kongl Maj:ts befallningshafvandes i Gotlands län och militärbefälhafvarens

å Gotland den 24 augusti, den 2 oktober och den 15

oktober 1891 deröfver afgifna underdåniga utlåtanden.

Sedan föredragningen egt ruin, yttrade departementschefen:

»Under den långa tid, som försvarsfrågan stått på dagordningen,

har rörande det mål, hvartill man i sitt sträfvande för försvarets förbättrande

måste komma, någon meningsskiljaktighet icke rådt eller i

hvarje fall efter min uppfattning icke bort kunna råda. Målet kan

uppenbarligen icke vara något annat än att, utan vårt fosterlands oskäliga

betungande, ställa till dess förfogande en fast organiserad härsmakt

tillräckligt stor att, då krig i landets närhet utbryter, betrygga

dess handlingsfrihet och deraf beroende utsigter att fortfarande få bibehålla

fredens välsignelser, äfvensom att, vid direkt mot landet riktadt

anfallskrig, sätta detsamma i tillfälle att med hopp om framgång

upptaga kampen för frihet och oafhängighet, Att för detta måls vinnande

stora ansträngningar erfordras är klart, men målet är också stort,

och måhända är det icke ensam vår nations fäderneärfda frihet, som

genom försvarsfrågans ideliga undanskjutande sättes på spel. Det kan

åtminstone med skäl ifrågasättas, om icke den likgiltighet för det nationella

oberoendet, som fått sitt uttryck i det ständiga förkastandet af

hvarje mera omfattande förslag till försvarsväsendets ordnande, småningom

skall framkalla ljumhet och liknöjdhet för äfven andra nationella

uppgifter af högre art och slutligen göra nationen oförmögen af

alla ideella sträfvanden. Häri ligger icke den minsta af de vådor, som

äro förenade med det sätt, på hvilket försvarsfrågan hitintills i vårt land

behandlats, och i hvarje fall må det ursäktas mig, om jag, ledd af en

dylik uppfattning af denna frågas innebörd, finner knappast någon uppoffring

vara för stor, då det gäller försvarets ordnande, och sålunda

ser mig nödsakad att i detta hänseende förfäkta åsigter, hvilka, enligt

hvad jag väl känner, ännu icke delas af svenska folkets flertal.

Icke heller i fråga om orsakerna dertill, att försvarsväsendet hos

oss i högre grad än annorstädes är i behof af genomgripande förändringar,

torde delade meningar kunna förefinnas. I mitt underdåniga

anförande till statsrådsprotokollet för den 14 november 1890, hvilket

jemlikt Kongl. Maj :ts beslut blifvit bland riksdagens ledamöter utdelaclt,

har jag omständligt yttrat mig härom och det lär väl fortfarande

stå fast, att vårt land, hvad angår försvarets ordnande, i hufvudsak

allt jemt vidhåller grundsatser, som i Europas alla öfriga länder

med undantag af det på sin flotta stödda England längesedan äro öfvergifna.

Da landets värnpligtige med den ringa öfning, de för när
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bil. till Kongl, May.ts nåd. Proposition N:o 2.

varande erhålla, knappast kunna betraktas såsom verkliga soldater, består

dess enda fullt användbara väpnade styrka af den egentliga yrkesarmén;

och om den kunnat anses tillräcklig för sitt ändamål på de

tider, då alla våra grannar likaledes sammansatte sina härar af endast

yrkessoldater, ligger det i sakens natur, att, sedan det konseqventa

genomförandet af principen om den allmänna värnpligten lagt i de

öfriga staternas händer rättigheten att för krigsändamål taga hvarje

manlig vapenför samhällsmedlem i anspråk, vår endast genom det frivilliga

aftalet anskaffade här måste blifva alldeles otillräcklig. Denna

den stående arméns otillräcklighet är den ursprungliga och hufvudsakliga

anledningen till arbetet för försvarets förbättrande, och afhjelpandet

af denna brist är hvad som vållar de största svårigheterna. De öfriga

bristerna i den nuvarande organisationen äro visserligen äfven de

mycket stora, men kunna, då de bero antingen på personalens ofullständiga

utbildning eller på otillräckligheten och den delvis olämpliga

indelningen af härens nuvarande kadrer, i och för sig lättare afhjelpas.

Men om sålunda enighet kan anses råda, då det rörer att bestämma

det mål, hvartill man vid arbetet för försvarsfrågans lösning

bör sträfva, och att utreda de orsaker, som göra förbättringar i den

nuvarande organisationen absolut nödvändiga, börja svårigheterna, då

det gäller att finna vägen, som leder till detta mål. Frånsedt den rent

nihilistiska uppfattningen af försvarsfrågan, enligt hvilken allt arbete

för försvarets stärkande anses böra såsom ändamålslöst öfvergifvas, är

det som bekant tre olika åsigter, hvilka härvid söka att göra sig gällande.

Alla äro ense derom, att den stående hären, den må bildas

huru som helst, vid krigstillfälle icke kan vara tillräcklig, utan att den

måste förstärkas med uppkallade värnpligtig^, och ingen allvarlig försvarsvän

torde heller förneka otillräckligheten och den delvis olämpliga

indelningen af härens nuvarande kadrer; men dervid stannar också

enigheten, och beträffande den vigtigaste frågan, den huru den ständigt

tjenstgörande styrkan skall bildas, har samstämmighet icke kunnat

uppnås.

Djupt öfvertygade om indelningsverkets välgörande sociala inflytande

och genomträngda af den innerligaste pietet för detta på sin tid

sannt nationella försvarssystem, önska anhängarne af den ena åsigten,

att den nuvarande på indelningsverkets grund anskaffade stammen fortfarande

må som sådan bibehållas och endast något förökas och omflyttas,

på det den bättre än nu må lämpa sig att utgöra kärnan för

den mobiliserade fältarmén. De åter, som omfatta den andra åsigten,

hafva väl heller ingenting att invända deremot, att fältarmén samman
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

sättes af stam och beväring, men vilja, hufvudsakligen af skattepolitiska

grunder, utbyta den nuvarande indelta stammen mot en värfvad sådan,

och slutligen arbeta anhängarne af den tredje åsigten på att få äfven

den del af armén, som hålles i ständig tjenstgöring, till sin hufvudsakliga

del sammansatt af värnpligtige.

Om möjligheten att för den nödiga försvarsstyrkans bildande begagna

sig af någon utaf de båda först angifna utvägarne har jag redan

i ofvannämnda anförande yttrat mig och jag saknar anledning att frångå

de åsigter, jag deri uttalat. Det utmärkande för dessa båda försvarssystem

är förhoppningen, att man, genom att skapa en särskild väl

utbildad stam, skulle kunna bespara de värnpligtige något af den långa

utbildning, som i andra länder med försvarsorganisationer, hvilka uteslutande

hvila på den allmänna värnpligten, befunnits nödig. Jag kan

icke tillmäta denna förhoppning stor betydelse, då, åtminstone enligt

de hittills afgifna förslag till härväsendets ombildning, som grundats på

systemet stam och beväring, proportionen emellan stamsoldater och

värnpligtige i de mobiliserade härafdelningarne, på grund af sakens

natur, blifvit så ofördelaktig, att truppförbanden med nödvändighet

måst komma att sakna den nödiga fastheten och inre sammanhållningen.

Dermed är emellertid hela grunden för antagandet af ett dylikt försvarssystem

såsom definitif organisationsform undergräfd; ty omsorgen att bespara

de värnpligtige några månaders utbildning må väl icke vid ordnandet

af försvaret ensam få vara bestämmande, och i hvarje fäll lär väl denna

omsorg ej .få verka så afgörande, att man för dess skull skapar en

försvarsorganisation, om hvars bristfällighet man från början är öfvertygad

och som sålunda förfelar just det mål, man afser att uppnå,

eller tryggandet af landets oberoende. Dessutom måste ej förglömmas,

att den lättnad i öfningsskyldighetens tunga, som man med en försvarsorganisation,

grundad på systemet stam och beväring, söker göra

möjlig för de värnpligtige, långt ifrån kan blifva så betydlig, som man

från ett eller annat håll måhända föreställer sig. Uti intet af de förslag

till försvarsväsendets ombildning, som uppgjorts på nyssnämnda

grund, hvarken 1871 års eller 1878 års eller 1883 års, har man tilltrott

sig att sätta tiden för de värnpligtiges öfning väsentligen kortare

än till 90 dagar och de sakkunnige i de olika komitéer, som förberedt

nämnda förslag, hafva i allmänhet ansett äfven denna sålunda

bestämda öfningstid lör knapp. Då öfningstiden för de värnpligtige

enligt de förslag till förändrad härorganisation, som tagit den allmänna

värnpligten till hufvudsaklig organisationsgrund, ansetts böra utgöra omkring

ett år, är det alltså i hvarje fall i det närmaste fjerdedelen af denna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj.is nåd. Proposition N:o 2.

5

tid, rader hvilken de värnpligtige med systemet stam och beväring

skulle hållas till öfning.

Vill man åter, i syfte att göra proportionen emellan stam och beväring

mindre ogynsam, söka att i afsevärd mån höja stammens manskapsstyrka,

stöter man på nästan oöfvervinnerliga svårigheter. Att

genom vanlig så kallad värfning i väsentligt högre grad än nu är fallet

tillgodose behofvet. af stamsoldater torde, att döma af den erfarenhet,

som under senare åren vunnits, vara nästan omöjligt och ett ökande

af den indelta stammens numerär lärer numera endast på det sätt

kunna åstadkommas, att egare af hemman, som äro åsätta ny ordinarie

rotering, åläggas att utgöra effektiv sådan. Enligt ofvanomförmälda af

kammarkollegium verkstälda utredning skulle visserligen tillsammans

1,281 soldatnummer på detta sätt kunna erhållas, men det inses lätt,

att äfven denna tillökning, som för öfrigt skulle lända endast några få

af de indelta regementena till verkligt gagn, icke är af beskaffenhet

att göra bristen på stamsoldater synnerligen mindre känbar.

Slutligen måste medgifvas, att systemet stam och beväring ur ekonomisk

synpunkt lemnar mycket öfrigt att önska. Då man med detta

system för ordnandet af landets krigsmakt måste köpa soldater, under

det att landet med det rena värnpligtssystemet får sådana för intet, lär af

sig sjelft vara klart, att kostnaden för en här sammansatt af stam och

beväring måste blifva vida högre än för en värnpligtsarmé af motsvarande

duglighet. Erfarenheten bekräftar också detta, på sätt som med

lätthet inhemtas af de vid mitt ofvannämnda anförande fogade tabeller,

och uppenbarligen måste denna olägenhet blifva större, ju mer man,

med bibehållande af den nuvarande stammen, utsträcker de värnpligtiges

öfning. Landet skall på detta sätt komma att få en, om jag så får

uttrycka mig, i viss mån dualistisk, på så väl stam- som värnpligtssystemet

stödd försvarsorganisation, och det genom en sådan anordning

betingade afsteg från den eljest för hvarje organisation gällande regel,

att den bör följdriktigt byggas på en grund, måste naturligtvis komma

att hämna sig, bland annat, genom organisationens onödiga dyrköpthet.

Denna sida af saken har i allmänhet ganska litet behjertats, och i sitt

sträfvande att bespara svenska folket de förmenta olägenheterna af en

längre tids vapentjenst, har man förbisett att, derest ett sådant sträfvande

vinner framgång, nationens skatteförmåga måste i så mycket

högre grad tagas i anspråk. En blick på den vid mitt meranämnda

anförande fogade tabell n:o 4 är i detta afseende mycket upplysande.

Under det att för Sverige med dess erkändt bristfälliga försvarsorganisation

den årliga ordinarie kostnadssumman för landtförsvaret, delad

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

med antalet öfningsdagar, som kommit den mobiliserbara styrkan till

godo, under nuvarande förhållanden får till qvot siffran 0,72, hvilket med

andra ord vill säga, att nämnda kostnad fördelad på öfningsdag inom

den mobiliserade armén skulle komma att uppgå till 72 öre, ställer sig

motsvarande siffra för Frankrike till 20 öre, för Tyskland till 22, för

Österrike till 25 samt för Belgien och Danmark, länder som väl lämpligen

kunna jemföras med vårt eget, till resp. 26 och 29 öre. Det

torde icke kunna bestridas, att den sålunda angifna skilnaden mellan

kostnaden för vårt och nyss uppräknade länders nuvarande härorganisationer

är påfallande och väl kan berättiga till tvifvelsmål, huruvida en

organisation sådan som den svenska, äfven om den i högre grad än

nu är fallet besutte den ofta med mycken värma framhållna egenskapen

att vara för vanliga fredliga förhållanden synnerligen väl afpassad, öfverhufvud

kan vara förtjent att, bibehållas. Det är för krigets skull, som

försvarsväsendet ordnas, och en armés sammansättning och organisation

må för fredens dagar vara huru lämplig som helst, är den för kriget

mindre passande eller hafva de statsmedel, som för dess utbildning användts,

icke lemnat det bästa resultat, som för krigets ändamål kunnat

vinnas, måste organisationen betecknas såsom felaktig. I huru hög

grad felaktig den nuvarande svenska organisationen, bedömd efter nämnda

måttstock, måste anses vara, framgår just af nämnda siffror. Anledningen

dertill är också ej svår att inse. Det är stamsystemet i sin nuvarande

form, som för det med sig. Att år efter år använda arbete

och kostnader för utbildning af samma karl i stället för att, sedan denne

erhållit sin utbildning, låta en annan samhällsmedlem träda i hans ställe,

kan ej vara ekonomiskt rigtigt och i stort sedt, är det just ett dylikt

sakernas tillstånd, som måste blifva en följd af stamsystemet.

Att sålunda, derest svenska folket vill hafva en på samma gångduglig

och relativt billig försvarsorganisation, stamsystemet måste utbytas

mot ett rent värnpligtssystem, står för mig klart; och, såsom jag

redan yttrat, anser jag, att under sådana förhållanden ej allt för mycken

vigt bör fästas vid den för tillfället rådande obenägenheten mot utsträckta

militäröfningar för de värnpligtige. Denna motvilja kan förgå,

och mig åtminstone synes det ganska sannolikt, att, sedan befolkningen

blifvit mera förtrogen med arten af de militära öfningarne, synnerligen

sådana dessa gestalta sig, då de- företagas i särskildt dertill afsedda

och väl ordnade lokaler samt tillåtas fortgå en jemförelsevis längre tid,

den också skall komma att >se desamma i en annan dager än nu är

händelsen. I hvarje fall måste den årslånga öfningen, sedd ur synpunkten

af de enskilde yärnpligtiges ekonomi, för den stora massan värnpligtige

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bil. titt Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

7

vara välkomnare än den till några veckor eller månader begränsade.

Redan under nuvarande förhållanden har det visat sig, att de värnpligtig^,

hvilka för sin utkomst äro beroende af arbete i annans tjenst,

hafva svårt att få stadig anställning det år, de skola inkallas till vapenöfning,

och naturligtvis måste denna olägenhet blifva ännu kännbarare,

derest, såsom i alla på systemet stam och beväring grundade härordningsförslag

blifvit förutsatt, öfningstiden utsträckes till 90 dagar. Ordnas

åter de militära öfningarna så, att de värnpligtige derför tagas i

anspråk en tidsperiod, som ungefär motsvarar den, för hvilken de enskilda

tjensteaftalen i regeln ingås, försvinner denna olägenhet af sig

sjelft, och, på sätt jag redan yttrat i mitt anförande till statsrådsprotokollet

för den 14 november 1890, hafva till mig flera meddelanden ingått,

deri den årslånga öfningen just ur denna synpunkt förordas.

Dessutom bör icke förglömmas, att värnpligten vid sidan af sin

betydelse för försvarsorganisationen tjenar jemväl andra ändamål. Att

den militära tjenstgöringen med sin stränga tukt och ordning och den

derunder anordnade undervisning, hvilken, som bekant, omfattar elementen

till flere för den borgerliga fortkomsten nödiga kunskapsgrenar,

gynsamt måste återverka på de unge värnpligtiges fysiska helsa och

användbarhet för äfven fredliga värf, har många gånger påpekats och

jemväl af erfarenhet i andra länder bekräftats; och fråga kan till och

med vara, om icke militärtjensten, åtminstone då den begränsas till en

jemförelsevis så kort tidrymd, som nu är föreslaget, snarare är egnad

att stärka än lossa det band, hvarmed den enskilde samhällsmedlemmen

knytes till det gemensamma fäderneslandet. Det ofta hörda påståendet,

att utsträckta öfningar för de värnpligtige skulle direkt befordra emigrationen,

torde i allt fall för närvarande få anses sakna grund. Noggranna

på officiela handlingar stödda undersökningar, som nyligen offentliggjorts,

hafva åtminstone med all den beviskraft, som i förhållanden

af denna beskaffenhet kan åstadkommas, gifvit vid handen, att emigrationen

från vårt land hitintills påverkats af helt andra anledningar och

alldeles icke förorsakats af den låt vara obetydliga förlängning af beväringens

vapenöfningar, som under senaste år egt rum.

Jag anser mig alltså böra tillstyrka, att det af senaste landtförsvarskomité

utarbetade, på principen om allmän värnpligt grundade

härordningsförslag i hufvudsak lägges till grund för den proposition

rörande landtförsvarets ordnande, Kongl. Maj:t torde böra för Riksdagen

framlägga. I allt det väsentliga utgår komitén i sitt nämnda

förslag från de grunder för försvarets ordnande, som jag i min uti

ofvanomförmälda anförande till statsrådsprotokollet omnämnda skrif
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

s

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

velse till chefen för generalstaben af den 18 juni 1890 ansåg mig böra

angifva såsom de lämpligaste; och då jag redan förut omständligt utvecklat

mina4 åsigter i dessa hänseenden, saknar jag anledning att nu

vidare yttra mig derom. Man har visserligen mot förslaget framhållit,

att den för de värnpligtige af första linien föreslagna öfningstid icke

kan, då det, såsom med detta förslags antagande skulle blifva fallet,

gäller att sammansätta fältarmén med nästan endast värnpligtige, anses

vara fullt tillräcklig och, på sätt jag redan i mitt meranämnda anförande

yttrat, kan jag icke annat än i viss mån vara af samma mening.

I de stora fastlandsstaterna med sina fullt utbildade värnpligtsorganisationer

har man icke vågat sätta öfningstiden under två år och på de

flesta ställen är den till och med längre, under det att densamma för

vårt lands värnpligtige, enligt komiténs förslag, skulle komma att utgöra

endast 12 Va månader. Redan detta är emellertid, efter våra förhållanden,

en högst betydlig utsträckning af öfningsskyldigheten och,

utom det att svenska arméns samtlige inom komitén representerade

högste målsmän utan väsendtlig meningsskiljaktighet ansett den sålunda

bestämda öfningstiden under förevarande förhållanden nöjaktig, måste

man icke förglömma, dels att de nuvarande indelta, såsom i det närmaste

fullgod stam för beväringen ansedda soldaterna först efter 8 till

9 års tjenst bekommit en så lång tids utbildning som alla de värnpligtige

enligt nu ifrågavarande förslag skulle erhålla, och dels att komitén,

just i syfte att kunna hålla de värnpligtiges öfningstid inom måttliga

gränser, föreslagit, att vid de olika truppförbanden ett visst antal stamsoldater

fortfarande skulle finnas anstäldt.

Hvad infanteriet och trängen angår, är den fast anstälda stamstyrkan

visserligen ganska fåtalig, men man har i hvarje fall föreslagit den

så stor, att rekryteringen af det för en värnpligtsarmé med jemförelsevis

mindre öfning nödiga, talrika underbefälet kan anses tryggad. Beträffande

åter de mindre manstarka, men så mycket omsorgsfullare individuel

utbildning fordrande specialvapnen, är deremot ifrågavarande stamstyrka

ganska talrik och följden deraf har också blifvit, att i dessa vapens

mobiliserade afdelningar en betydlig del af manskapet kommer att utgöras

af stamanstäldt eller f. d. stamanstäldt folk med dess längre utbildning.

Det må nu medgifvas, att förslaget om en dylik särskild stamstyrkas

anställande innebär ett afsteg från de vanliga grunderna för

en ren värnpligtsorganisation, men då man, af hänsyn till den inom

nationen förefintliga obenägenheten mot utsträckta vapenöfningar, ansett

sig böra göra de värnpligtiges utbildning så kortvarig, som med utsigt

till ändamålets vinnande varit möjligt, har ingen annan utväg

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

9

funnits att ordna de i en värnpligtsarmé med kort öfningstid ytterst

svårlösta frågorna om underbefälets rekrytering och specialvapnens utbildning.

De medel, man i dessa afseenden tillgripit i vårt grannland

Danmark, eller att låta befälet af egen maktfullkomlighet till de längre

öfningarna uttaga dem af de värnpligtige, som anses lämplige att utbildas

till underbefäl eller att göra tjenst vid specialvapnen, skulle i

hvarje fall varit föga förenliga med den svenska nationens skaplynne.

Emellertid är det klart, att denna af hänsyn till de värnpligtige sjelf ve

föreslagna åtgärd icke kan aflöpa utan förhöjda kostnader. En inom

landsförsvarsdepartementet verkstäld beräkning gifver vid handen, att

förslaget om den vid landets blifvande värnpligtsarmé fast anstälda

stamstyrkan medför en ökad kostnad för landtförsvaret af i rundt tal

IV2 million kronor, och sålunda besannar sig på nytt den i öfrigt af

sig sjelf temligen klara satsen, att i samma mån man nödgas på frivillighetens

väg anskaffa personal för fyllande af uppgifter, som lika väl

kunna fullgöras af värnpligtige, i samma mån måste nationens penningeuppoffringar

för försvarets ordnande ökas. Man må dock icke tro, att

en försvarsorganisation, sådan den af komitén föreslagits, med jemförelsevis

kort öfning för de värnpligtige och en mindre för rekrytering

af underbefälet och för specialvapnen afsedcl stam, ställer sig

dyrare än en så att säga typisk värnpligtsorganisation, enligt hvilken

samtlige värnpligtige erhålla en i alla afseenden fullständig utbildning

och som sålunda ej har behof af annan fast anstäld personal än befäl

och underbefäl med vederlikar. Då enligt det af komitén afgifna förslag

de värnpligtiges utbildning kunnat bestämmas att räcka betydligt

kortare tid än eljest är vanligt, måste det tvärtom vara att antaga, att

den genom kortvarigheten af de värnpligtiges öfningar åstadkomna besparing

skall öfverstiga den ökade utgift, som erfordras för de fast

anstäldes aflöning och underhåll; och så är i sjelfva verket också fallet.

Enligt den i komiténs utlåtande intagna tabell skulle kostnaden för en

försvarsorganisation, ordnad såsom komiterade föreslagit, komma att,

med Sveriges antagliga folkmängdssiffra vid början af nästa århundrade

till utgångspunkt, uppgå till 28,500,000 kronor, under det att den efter

motsvarande innevånaretal beräknade kostnaden i runda tal för den

nuvarande, rena värnpligtsorganisationen

i Frankrike uppgår till 69,000,000 kronor,

i Tyskland » » 41,500,000 »

i Österrike » )) 37,900,000 »

i Belgien » » 31,500,000 »

i Danmark » » 27,200,000 » o. s. v.

Bih. till lliksd. Prat. 1892. 1 Sami. 1 Ajd. 2 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

Hvad särskildt angår sistnämnda land, som sålunda skulle hafva

att uppvisa en något lägre kostnad än den, som för vårt lands blifvande

organisation enligt komiténs förslag beräknas, ber jag att få

erinra om hvad jag nyss yttrat beträffande de der vidtagna åtgärderna

för specialvapnens och underbefälets utbildning. Dragés från siffran

28,500,000 kronor, som skulle beteckna kostnaden för Sveriges nya

försvarsorganisation, den IV2 million, som, enligt hvad jag förut angifvit,

erfordras för den fast anstälda stam, hvilken enligt komiténs förslag

tillkommit just för att bespara de svenske värnpligtige de olikheter

beträffande öfningstidens längd, som blifva en följd af de danska

anordningarne i nämnda afseenden, blefve den beräknade kostnaden

för vårt lands nya försvarsorganisation något lägre än jemväl den i

Danmark för motsvarande ändamål erforderliga.

Jag har emellertid icke ansett mig kunna hemställa om antagande

af landtförsvarskomiténs förslag i alldeles oförändradt skick och jaggår

nu att redogöra för de i hufvudsak endast detaljer afseende förändringar

i förslaget, som jag funnit af nöden.

Hvad dervid först beträffar det af komiterade utarbetade

förslag till grunder för ny härordning

har det, hvad angår stadgandet i § 5 mom. 7, förefallit mig såsom en

brist i detsamma, att ej Norrland, likasom Sveriges mellersta och sydligare

landsdelar, beräknats skola uppsätta artilleritrupper för det fasta

försvaret, då dock detta för först nämnda landsdel torde blifva af lika

mycken vigt som för de öfriga. Enär emellertid, såsom af förslaget

framgår, Norrlands folkmängd för närvarande är så ringa, att den, sedan

förslaget börjat tillämpas, nätt och jemt varder tillräcklig för uppsättandet

af de trupper, hvilkas förläggande till Norrland komiterade föreslagit

och hvilka äfven jag anser företrädesvis vara derstädes af nöden,

finner jag i nämnda förhållande en tillräcklig förklaringsgrund till hvad

jag sålunda anmärkt. A andra sidan torde dock, med hänsyn till den

jemförelsevis snabba befolkningstillväxten inom Norrland, den tid ej

vara allt för aflägsen, då det skall visa sig möjligt att äfven i denna

landsdel uppsätta en fästningsartillericorps, och jag anser på grund

häraf, att åt § 5 mom. 7, deri fästningsartilleriets organisation omtalas,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

11

bör gifvas en sådan redaktion, att behofvet af detta vapenslag äfven

för Norrland kommer till uttryck.

§ 21 mom. 1, § 40 mom. 1 a och b samt § 44.

Komiterade hafva vidare föreslagit, att de beväringsmän, som önska

erhålla fast anställning, skola dessförinnan hafva fullgjort hela den i §

40 af komiterades förslag till grunder för ny härordning för beväringsmän

af första linien stadgade tjenstgöring och att med anledning deraf

nämnda tjenstgöring bör af dylika värnpligtige i regeln fullgöras i en

oafbruten följd under 1272 månader, räknadt från inträdet i rekrytskolan.

Då emellertid den för de respektive truppförbanden under repetitionsöfningarne

bestämda manskapsstyrka icke uppnås, med mindre en

del af det fast anstälda manskapet kan förmås att, efter genomgången

fullständig utbildning, deltaga i nämnda öfningar och följden af den

utaf komiterade föreslagna anordning vid sådant förhållande måste blifva,

att ett visst antal fullbildadt manskap beräknas skola antaga förnyad

värfning, utan att dervid förbinda sig till annan tjenstgöring än deltagande

i berörda öfningar, men jag i likhet med de komiterade, hvilka

utarbetat 1883 års härordningsförslag, och på af dem anförda grunder

anser dylika f. d. stamanstälde värnpligtiges deltagande i repetitionsöfningarna

böra genom sjelfva värnpligtslagens föreskrifter framkallas,

finner jag härordningsförslaget i detta afseende böra bringas till öfverensstämmelse

med hvad år 1883 föreslagits.

Dessa sålunda af mig, i fråga om sättet för kadermanskapets anställning,

föreslagna grunder hafva visserligen till följd, att manskap

af detta slag måste särskildt aflönas för de två månader af utbildningstiden,

som efter komiterades förslag skolat motsvara repetitionsöfningarna,

och att följaktligen en ökad kostnad för statsverket derigenom

uppkommer. Å andra sidan måste emellertid, såsom komiterade i sitt

utlåtande också antyda, af det utaf mig ifrågasatta tillvägagåendet blifva

en följd, att ett tillräckligt antal fullständigt utbildadt manskap städse

skall vara att tillgå för repetitionsöfningarne, då härens truppafdelningar,

såsom nyss är sagdt, måste uppträda med hela sin för fredsförhållandena

faststälda manskapsstyrka, och att sålunda antalet fast anstäldt

manskap kan bestämmas något lägre än komiterade föreslagit. Minskningen

kan naturligtvis afse allenast antalet af dem, som enligt komiterades

förslag skulle emellan repetitionsöfningarne vara permitterade,

och omfattningen af den ifrågasatta minskningen är en sak, hvilken

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bil. till Kongl. Majds nåd. Proposition N:o 2.

endast efter någon tids erfarenhet kan afgöras, men mig förefaller det

i hög grad sannolikt, att, om dylika bestämmelser om kaderman skåpets

anställning varda gällande, den i utsigt stälda minskningen kan blifva betydlig

nog och i hvarje fall så stor, att den deraf föranledda besparing

i legningskostnaden för det fast anstälda manskapet skall öfverväga

den särskilda kostnad, som erfordras för att under två månader aflöna

de värnpligtige, som antaga fast anställning.

Emellertid lärer varsamhet härvid vara af nöden, och jag tilltror

mig icke att för närvarande yrka nedsättning i det af komiterade

föreslagna antalet fast anstäldt manskap utan för så vidt angår kavalleriet,

vid hvars truppafdelningar, enligt komiterades förslag, skulle finnas

anstälde jemväl menige, som ej skulle hafva annan tjenstgöringsskyldighet

än den att till städe skom ma vid de årliga repetitionsöfningarna.

De §§ i komiterades härordningsförslag, som af dessa ifrågasatta

ändringar beröras, äro den 21:sta, 40:de och 44:de och har jag låtit

utarbeta förslag till förändrad lydelse af desamma, hvilken jag i sammanhang

med öfriga föreslagna förändringar i härordningslagen skall

underställa Kongl. Maj:t.

§ 56 mom. 1.

I sitt öfver komiterades förslag afgifna utlåtande har arméförvaltningen

å intendentsdepartementet påpekat den ökade kostnad, som för

de beväringsmän, hvilka skola vara beridna, uppkommer i följd af skyldigheten

att underhålla ridstöflar, och af sådan anledning föreslagit, att

den till sådana beväringsmän utgående dagaflöning må ökas med 2 öre.

Jag finner denna förvaltningens anmärkning befogad och hemställer

alltså, att § 56 mom. 1 må erhålla en derefter lämpad förändrad redaktion.

§ 64 mom. 2 och § 66 mom. 6.

Vid granskning af komiterades förslag till fördelning af det fast

anstälda befälet på de olika löneklasserna, har jag funnit, att denna

fördelning hvad angår ingeniörvapnets kaptensgrad i någon mån afviker

från motsvarande fördelning vid andra vapenslag, en afvikelse, som

särskildt framträder vid jemförelse med det i öfrigt i flera hänseenden

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

13

likstälda artillerivapnet. Sammalunda är förhållandet med spelet, så väl

vid ingeniörvapnet som vid positionsartilleriet, och har jag, då ifrågavarande

olikheter ej synas mig betingade hvarken af vapnens natur

eller af tjenstgöringsförhållandena, funnit rjaig böra föreslå att § 64

mom. 2 och § 66 mom. 6 redigeras så, att, såvidt möjligt, full öfverensstämmelse

beträffande de olika vapenslagen må i dessa hänseenden

blifva rådande.

§ 77.

Vidare anser jag mig böra föreslå ett förändrad! användningssätt

af de medel, som enligt komiterades förslag skola utgå under rubrikerna

tjenstgöringspenningar för expeditionsföring och för disponibilitet.

Genom tjenstgöringspenningarna för expeditionsföring, hvilka ej

kunna åtnjutas samtidigt med dagaflöning, afse, enligt min uppfattning,

komiterade ej så mycket att gifva ersättning för expeditionsföringsbesväret

vid fredsstyrkans kompanier m. m. åt de kaptener och underofficerare,

som beräknas dermed »skola få befattning, ty denna expeditionsföring,

hvilken föröfrigt är afsedd att förekomma endast vid fotfolket

och rytteriet, bör, då enligt komiterades förslag, allenast den

obetydliga styrka af fast anstäldt manskap, som återstår sedan de i

skolorna varande fråndragits, skall vid de respektive kompanierna och

sqvadronerna särskildt redovisas, efter all anledning blifva af ringa omfattning.

Fast mera synas komiterade hafva sökt att genom förslaget

om dylika tjenstgöringspenningars införande något utjemna den ej obetydliga

olikhet i löneförmåner mellan den del af befälet, som under

året tjenstgör vid skolorna, och den del, som blott tjenstgör vid de korta

repetitionsöfningarna. Komiterade hafva dervid uppenbarligen utgått

från den åsigt, att kommenderingen till regementenas skolor under

olika år kommer att gå i tur emellan allt befäl, och att de officerare

och underofficerare, hvilka, såsom aflösta från tjenstgöringen vid skolorna,

under ett å två år gå miste om dagaflöning, härför böra åtnjuta

någon ersättning.

I verkligheten torde dock förhållandena komma att gestalta sig

något annorlunda. Den till kapten, resp. fanjunkare befordrade officern

eller underofficern, hvilken, i motsats till förhållandet före nämnda befordran,

i och med densamma kommer i den ställning, att han endast

hvart annat eller hvart tredje år kan blifva kommenderad till skolorna,

torde antagligen i främsta rummet eftersträfva att genom sysselsättning

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

på annat håll få sina — expeditionsarfvodet inb c räknad! — skäligen

små löneinkomster något förbättrade. För honom torde det sedermera,

ur ekonomisk synpunkt sedt, vara föga tilltalande att nödgas afsåga sig

en tilläfventyrs innehafvande befattning för att möjligen, utan hopp om

densammas återfående, tid efter annan under ett helt år inträda i militär

tjenstgöring, kanhända å annan ort. Det förefaller mig snarare troligt

att han, hellre än att löpa denna risk, skall finna med sin fördel förenligt

att alldeles afstå från tjenstgöringspenningar, som efter all sannolikhet

varda betydligt mindre än hvad han genom enskild företagsamhet

kan förtjena. A andra sidan måste det betecknas såsom särdeles

önskvärdt, att vid tjenstgöringen i skolorna såsom kompanichefer och

expeditionsunderofficerare hufvudsakligen fästa det befäl, hvilket visat

sig ega de bästa anlagen för denna sorts tjenstgöring; och de aflöningsförmåner,

som äro förenade med dessa befattningar, synas mig derföre,

helst deras blifvande innehafvare antagligen komma att hinna den ålder,

att de i regeln torde vara familjefäder, böra, så vidt möjligt, bestämmas

till sådana belopp, att de medgifva en någorlunda god ekonomisk ställning

utan att enskild företagsamhet derför behöfver vara af nöden.

Jag föreslår fördenskull, att tjenstgöringspenningar för expeditionsföring

icke anslås och att motsvarande medel i stället användas för att i form

af kompanichefsarfvoden och dylikt förbättra det befäls lönevilkor, som

föreslagits skola tjenstgöra såsom chefer och expeditionsunderofficerare

vid skolorna. Enligt det förslag till redaktion utaf §77, som jag i

öfverensstämmelse härmed låtit upprätta, komme samtliga löneinkomsterna

för de i nämnda egenskaper till skolorna kommenderade officerare

ändock icke att fullt motsvara, hvad som nu i enahanda afseende

utgår till kompani-, sqvadrons- och batterichefer vid de värfvade ständigt

tjenstgörande trupperna.

Hvad angår tjenstgöringspenningar för disponibilitet, hafva komiterade

dermed afsett att åt en del af det befäl, som ej är till skolorna

inkalladt, lemna en godtgörelse för skyldigheten att, vid förfall för befäl

vid skolorna, genast i dess ställe inträda i tjenstgöring. Då jag emellertid

ej anser, att dessa arfvoden komma att medföra åsyftad verkan,

alldenstund de ej kunna hindra dem, som åtnjuta desamma, att i alla

fall skaffa sig privata anställningar, vid hvilka de mer eller mindre

blifva bundna, och från hvilka de sålunda ej utan ekonomisk uppoffring

kunna skilja sig, finner jag dylika tjenstgöringspenningar ej heller böra

förefinnas; och synes mig deremot svarande belopp snarare böra användas

till att något öka den städse i tjenst varande befäl spersonalen

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

15

och dymedelst, till förmån för undervisningens jemna och oafbrutna

gång, tillgodse skolornas behof af befäl i reserv.

I sammanhang härmed ber jag att få påpeka, det komiterade ej

ansett sig böra uppföra något särskild! belopp för att, i likhet med hvad

nu är fallet, användas till arfvoden för artilleristabens officerare. Då

emellertid officerarnes vid denna stab tjenstgörings- och befordringsvilkor,

vid antagande af komiterades förslag, i hufvudsak komma att

varda oförändrade, och sålunda enahanda skäl som hittills tala för att

dylika arfvoden böra utgå, har jag ansett mig så mycket snarare böra

yrka på dessa arfvodens bibehållande, som, derest de af komiterade

föreslagna tjenstgöringspenningar för disponibilitet, på sätt jag nyss

föreslagit, komma att bortfalla, ett öfverskott uppstår, nog stort att deraf

bekosta artilleristabens arfvoden.

Ett nytt mom., innefattande dylik bestämmelse, synes mig alltså

böra såsom mom. 7 tilläggas § 66.

§§ 8, 10 och 17.

Slutligen anser jag mig böra påpeka, att komiterade i sitt förslag

till grunder för ny härordning intagit en och annan bestämmelse, som

ej synes mig vara af beskaffenhet att böra genom lag fastslås. Så

innehåller § 8 föreskrift om de mobiliserade härafdelningarnes styrka,

hvarom dock, på sätt jemväl i 1883 års härordningslag föreslogs, bestämmelser

lämpligare torde böra af Kongl. Maj:t meddelas, § 10 föreskrifter

om fördelningarnes sammansättning i fred, hvarom bestämmelse

i 1883 års härordningslag ej heller var upptagen, samt § 17 bestämmelser

om den särskilda inspektionsmyndighet, som skulle tillkomma

rytterigeneralen, generalfälttygmästaren och ingeniörgeneralen. Jag

föreslår derföre, att § 8 redigeras på samma sätt, som motsvarande §

i 1883 års förslag till härordningslag, samt att nyssnämnda föreskrifter

i §§ 10 och 17 uteslutas.

Hvad vidare angår

förslaget till ny värnpligtslag,

har komitén, såsom Kongl. Maj:t. behagade finna, icke stannat dervid

att, der ändringar i värnpligtslagen betingas af komiténs förslag till

ny härordning, göra med anledning deraf erforderliga framställningar,

utan dessutom i flera fall, då värnpligtslagens stadganden, efter komi
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bil. till Kongl, Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

téns åsigt, skulle jemväl efter den nya härordningens antagande i sak

blifva desamma, föreslagit redaktionsändringar, som det synes, uteslutande

i syfte att förtydliga och närmare utveckla värnpligtslagens i

dessa afseenden förefintliga bestämmelser. Följden har blifvit en nästan

alldeles ny värnpligtslag med en ej sällan jemväl omkastad paragrafföljd.

Ehuru jag icke vill bestrida, att med komiténs förslag textens

mening i de flesta fall skulle bättre återgifvas än med den nuvarande lydelsen

och jemväl att en eller annan lucka i värnpligtslagens nu gällande

bestämmelser genom den nya redaktionen skulle fyllas, har jag

dock icke ansett en så genomgripande förändring af meranämnda lag,

som den komiterade föreslagit, vara erforderlig. Den nuvarande texten

är redan känd och dess tillämpning torde numera, efter det densamma

i mera än fem år varit gällande, hafva erhållit den fasthet, att dess förändring

af skäl, som nyss angifvits, knappast synas vara af nöden eller

ens önskvärd. Jag finner alltså lämpligast, att värnpligtslagens uppställning

bibehålies oförändrad och att af dess paragrafer endast de underkastas

omredaktion, hvilkas nuvarande lydelse antingen är med bestämmelserna

i den nya härordningslagen alldeles oförenlig eller ock

gifver anledning till sådana anmärkningar i sak, att fördenskull ändring

af desamma är af nöden.

Beträffande komiterades förslag till bestämmelser i fråga om flottans

värnpligtige, har jag rådgjort med statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet,

och har han förklarat, att, derest förslaget skulle ifrågakomma

att upphöjas till lag, det synes honom nödvändigt, att, då behof

af första liniens värnpligtige äfven för sjötjenst framdeles kan göra sig

gällande, möjlighet till erhållande deraf beredes, dervid han likväl, enär

uttagandet på stadgade grunder af första liniens värnpligtige ur de på

sjömanshus inskrifne, efter hans åsigt, otvifvelaktigt skulle leda dertill,

att ett vida större antal skulle komma att med dryga kostnader öfvas

än som behöfligt vore och den kontingent, som erfordrades, ändock icke

alltid skulle vara att vid behof påräkna, då sådana värnpligtige med

hänsyn till beskaffenheten af sitt yrke kunde få svårt att på behörig tid

inställa sig, ansett sig böra hemställa, att flottans behof af värnpligtige

så väl af första som andra linien uttages bland värnpligtige, som icke

äro å sjömanshus inskrifne, till det antal Kongl. Maj:t bestämmer.

De å sjömanshus inskrifne värnpligtige, hvilka i många hänseenden

äro för flottan behöflige och lämplige, enär de, i händelse landets försvar

det kräfver, äfven utan föregående öfning kunna användas i en

mängd befattningar, der det endast erfordras sjövana samt de insigter

och färdigheter, som under sjötjenst vid handelsflottan kunna förvärfvas,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

17

anser han deremot likasom, enligt förslaget, lots- och fyrbetjente med

flere böra tillhöra beväringens reserv, dock endast under den förutsättning,

att de minst 12 månader tjenstgjort å sjögående fartyg. En sådan

inskränkande bestämmelse vore nemligen af nöden, dels för att begränsa

antalet och dels för att hafva någon garanti att endast någorlunda

vant sjöfolk erhölles.

Slutligen har han hemstält, att de, som hafva anställning vid lotsoch

fyrinrättningarne med lifräddningsanstalterna, måtte, enär de icke

utan olägenhet kunna vara borta från sina stationer, blifva, i likhet med

de å sjömanshus inskrifne värnpligtige, som jemte dem skola tillhöra

flottans bevärings reserv, befriade från personlig inställelse vid inskrifnings

förrättning.

Med iakttagande af dessa statsrådets och chefens för sjöförsvarsdepartementet

framställningar, mot hvilka jag icke har någon erinran

att göra, och med fasthållande i öfrigt af de grunder för erforderliga

ändringar i nu gällande värnpligtslag, som jag ofvan angifvit, har jag

funnit nedannämnda §§ i densamma höra, vid antagandet af härordningsförslaget,

underkastas följande förändringar.

§ I
Uti

denna paragraf bör naturligtvis införas bestämmelse om den af

komitén föreslagna utsträckta värnpligten och har jag intet att erinra

emot den af komitén i detta afseende uti § 1 i dess förslag till värnpligtslag

ifrågasatta redaktion.

§§ 3 och 4.

Som af sig sjelft förstås, måste äfven § 3 ändras och deri införas

de föreslagna nya bestämmelserna rörande beväringens indelning i

två linier och de värnpligtiges tjenstetid.

Deremot ser jag ingen anledning att ändra § 4, utan torde de af

komitén till införande i denna § föreslagna bestämmelser fortfarande

såsom hittills lämpligen kunna hafva sin plats i § 25.

§ 5.

I denna § måste, såsom lätt inses, hänvisningen till den föreslagna

nya § 3 ändras, så att i stället för mom. 1, som för närvarande innehåller

bestämmelsen om tjenstetiden i beväringen, mom. 2, i hvilken

bih. till liiksd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 2 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

denna bestämmelse för framtiden skulle upptagas, må komma att åberopas.

I öfrigt finner jag någon ändring af §:en icke vara erforderlig.

§§ 6 och 7.

De i dessa §§ af komitén föreslagna ändringar stå med komiténs

förslag till härordning i det sammanhang, att ändring af §§:ne ej kan

undvikas och har jag mot komiténs förslag till redaktion ingen annan

erinran att göra än att, med hänsigt till de af Statsrådet och chefen för

sjöförsvarsdepartementet påyrkade förändringar i komiterades förslag

till bestämmelser rörande flottans värnpligtige, 2 mom. i § 6 synes böra

utgå och såsom följd deraf mom. 3 och 4 erhålla ordningsnumren 2

och 3, hvarjemte 7 § 2 mom. bör ändras till öfverensstämmelse med

hvad nämnde departementschef föreslagit.

§§ H-15.

I §§ 11—15 af nuvarande värnpligtslag, hvilka behandla de värnpligtiges

inskrifning, har komitén föreslagit, förutom flera redaktionsändringar,

afseende att förtydliga de nuvarande stadgandena, åtskilliga

ändringar beträffande inskrifningsområdenas indelning och benämning,

som gå ut på att bringa värnpligtslagens bestämmelser i dessa hänseenden

i öfverensstämmelse med hvad komitén föreslagit beträffande

områdesbefälets aflöning. Af skäl, som jag förut anfört, finner jag emellertid

de i det hela temligen ovigtiga redaktionsändringarne icke böra

vidtagas; och då de i härordningslagen föreslagna bestämmelserna om

aflöning åt områdesbefälet, liksom öfriga i samma lag på Riksdagens

pröfning beroende aflöningsfrågor, äro afsedda att, efter särskilda derom

framstälda förslag, i mån af behof genomföras, synes mig lämpligast att,

hvad angår inskrifningsväsendets ordnande, allt tills vidare blifver vid

det gamla och att sålunda ändring i värnpligtslagens förevarande bestämmelser

vidtagas först, sedan slutligt beslut rörande områdesbefälets

aflöning blifvit, i enlighet med härordningslagens bestämmelser, fattadt.

Emellertid torde i § 14 böra införas den af Statsrådet och chefen

för sjöförsvarsdepartementet påyrkade bestämmelse om befrielse från

personlig inställelse vid inskrifhingsförrättning för lotsar m. fl.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

19

§§ 16 och 17.

De mot dessa §§ svarande §§ i komiténs förslag hafva ordningsnnmren

17, 18 och 19. Hvad uppskof med inskrifning beträffar, har

komitén något utvidgat rätten dertill, i det att med ende arbetsföre

sonen till orkeslös eller vanför fader eller till enka äfvensom ende arbetsföre

brödren till ett eller flera minderåriga eller vanföra fader- och

moderlösa syskon, hvilka enligt nuvarande förhållanden äro berättigade

till erhållande af uppskof med inskrifning, likstälts några andra värnpligtige

i lika behjertansvärd ställning. Jag har häremot ingen erinran

att göra, och synes fördenskull värnpligtslagens nuvarande 16 § böra

ändras till öfverensstämmelse med komiténs 17. Ej heller mot förslaget

till ändring af värnpligtslagens 17 §, hvilket innefattas i komiténs

18 § och som i öfrigt är affattadt med hänsyn till de af komitén föreslagna

bestämmelser rörande värnpligtens fullgörande,. har jag någon

erinran att göra. Slutligen har komitén i sin § 19 föreslagit tvenne

alldeles nya stadganden, afseende det ena att åt Konungen inrymma

rätt att bestämma, huru uppskof med tjenstgöring under andra år än

det första öfningsåret må kunna beviljas beväringsman, och det andra

att lagstifta för det fall, att beväringsman, efter det inskrifning egt ruin,

kommit i den ställning, att han, derest förhållandena varit enahanda vid

inskrifningen, kunnat erhålla uppskof dermed. Jag finner båda dessa

stadganden af synnerligt behof påkallade och tillstyrker alltså, att förslag

om deras antagande framställes, dervid jag emellertid, till undvikande

af ändring i paragrafernas nummerordning, finner lämpligast, att

de ifrågasatta stadgan den a införas i nuvarande värnpligtslags 17 §, som

innehåller föreskrift om de omständigheter, hvilka för närvarande må

föranleda uppskof med tjenstgöring.

§§ 18-23.

I §§ 20—25 af sitt förslag, motsvarande §§ 18—23 i nuvarande

värnpligtslag, har komitén hemstält dels om en i viss mån förändrad

sammansättning af såväl inskrifningsnämnderna som inskrifningsrevisionerna,

dels om en och annan redaktionsändring och dels om införande

af åtskilliga nya bestämmelser rörande inskrifningsnämndernas och inskrifningsrevisionernas

befogenhet och uppgifter. Dessa senare bestäm
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

melser, som alla sammanhänga med eller föranledts af det förslag till

härordning, som komitén afgifvit, måste naturligtvis införas i §§ 19 och

22 af nuvarande värnpligtslag, som hafva till uppgift att bestämma de

åligganden, som för närvarande tillkomma nämnda inskrifningsmyndigheter.

Hvad åter angår förslaget om förändrad sammansättning af inskrifningsnämnderna

och inskrifningsrevisionerna, är detta förorsakadt

af det i härordningslagen intagna förslag till ändrade bestämmelser rörande

aflöningen till områdesbefälet, och torde alltså af skäl, som jag

ofvan angifvit, ej för närvarande böra till någon åtgärd föranleda. Hvad

slutligen angår de ifrågasatta redaktionsändringarne, finner jag dem ej

oundgängligen nödvändiga, och får alltså tillstyrka, att, frånsedt den

ändring i §§ 19 och 22 af nuvarande värnpligtslag, som, på sätt jag

nyss yttrat, är direkt föranledd af komiténs förslag till ny härordning,

nu ifrågavarande paragrafer af värnpligtslagen bibehållas i oförändradt

skick.

§§ 24—26.

De i §§ 24, 25 och 26 af nuvarande värnpligtslag förekommande

bestämmelser hafva fått sin plats dels i § 4 och dels i § 26 af komiténs

förslag till värnpligtslag.

I och för sig äro emellertid de bestämmelser, om hvilkas antagande

komitén i nämnda §§ hemställer, i sak öfverensstämmande med dem,

som redan i värnpligtslagens nämnda §§ förekomma. Jag finner alltså

ej skäl tillstyrka annan ändring i nämnda §§ än den, som hvad § 25

angår, nödvändiggöres af Statsrådets och chefens för sjöförsvarsdepartementet

ofvannämnda hemställan.

§ 27.

§§27 och 28 i komiténs förslag motsvara § 27 i nuvarande värnpligtslag

och torde de af komitén deri föreslagna bestämmelser, som alla

sammanhänga med eller äro beroende af komiténs förslag till ny härordning,

böra sammanföras i värnpligtslagens 27 §.

§§ 28—32.

Med undantag dels af det i § 29 af komiténs förslag till värnpligtslag

förekommande stadgande, att Konungen till upprätthållande af den

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

21

inre ordningen skall vara berättigad i tjenstgöring inkalla större eller

mindre delar af beväringen, hvilket stadgandes nödvändighet torde vara

sjelffallen i samma ögonblick, någon egentlig stam vid hären upphör

att förefinnas, och dels af föreskriften i § 32, att beväringsman skall vara

underkastad krigslag i fråga om åtlydnad af påbud, hvarigenom han

inkallas till tjenstgöring, hvilken föreskrift svårligen lär kunna undvikas,

då fråga är att till mer än ett år förlänga de värnpligtiges öfningar,

synas mig samtliga öfriga nya bestämmelser, som enligt komiténs åsigt

borde införas i §§ 29—33 af dess förslag till värnpligtslag, icke vara af

den nödvändighet eller i öfrigt ingripande beskaffenhet, att ändring för

deras skull bör i värnpligtslagen ega rum. Jag hemställer alltså att

§§ 28—32 i värnpligtslagen, hvilka motsvara nämnda §§ i den af komitén

föreslagna värnpligtslag, endast med ofvannämnda undantag bibehållas

oförändrade.

§ 88.

I § 34 af sitt förslag till värnpligtslag, hvilken motsvarar § 33 i

nuvarande värnpligtslag, har komitén hemstält, bland annat, att beväringsmän

i allmänhet, således äfven de, '' som tillhöra beväringens

reserv, skulle vara skyldige göra de i paragrafen omförmälda anmälningar

om flyttningar och dylikt. Jag finner ett dylikt stadgande icke

i nämnda utsträckning vara nödvändigt. 1883 och 1885 årens förslag

till lag rörande allmänna värnpligten, hvilka, i likhet med hvad nu är

ifrågasatt, bestämde beväringens tjenstgöringstid till tolf år, ålade endast

beväringsman af första uppbådet en sådan anmälningsskyldighet

och synes mig densamma, i enlighet dermed, nu böra åläggas endast

beväringsmän af linien. Då vidare komiténs öfriga förslag till ändringar

i nu förevarande § icke torde vara af den vigt, att på grund

deraf ändring i §:en är af nöden, lärer alltså densamma, frånsedt att ordet

»linien» införes, der sådant utaf ofvan angifna skäl finnes erforderligt,

i öfrigt böra bibehållas oförändrad.

§ 34.

Af lätt insedda skäl torde, på sätt komitén föreslagit, orden »beväringens

första linie» böra på behörigt ställe i §:en införas, hvarjemte

bestämmelsen om den tid, det fast anstälda manskapet bör hafva tjenat

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

för att anses hafva fullgjort sin beväringsöfning, lärer af skäl, som jag

förut vid förslaget till grunder för ny härordning anfört, böra affattas i

enlighet med hvad i nämnda afseende stadgades i 1883 års förslag till

värnpligtslag.

I öfrigt synes mig denna § kunna bibehållas oförändrad.

§§ 35—40.

Af nämnda §§ i nuvarande värnpligtslag torde ingen så beröras af

komiténs förslag till ny härordning, att i och med nämnda förslags

antagande ändring i desamma oundgängligen erfordras; och då de af

komitén i samma §§ af andra skäl föreslagna ändringar icke heller

synas af verkligt behof påkallade, torde alltså dessa §§ få bibehållas

oförändrade.

§§ 41 och 42.

I § 40 af sitt förslag, hvilken motsvarar §§ 41 och 42 i nuvarande

värnpligtslag, har komitén bemstält, att böterna för uteblifvande från

inskrifningsförrättning och mönstring måtte fördubblas. Jag finner en

dylik skärpning af ansvaret för försummelser af nämnda beskaffenhet

böra vidtagas först, derest erfarenheten skulle gifva vid handen, att de

nuvarande bötesbeloppen under de nya förhållanden, som med antagande

af komiténs härordningsförslag inträda, icke blifva tillräckliga att förebygga

ett mera allmänt återkommande af förseelser utaf berörda slag.

§§:ne i fråga synas mig alltså med det undantag, att sista mom. i § 41,

såsom oförenligt med den föreslagna nya lydelsen af § 31, bör bortfalla,

kunna bibehållas oförändrade.

§§ 42-54.

Med undantag af §§ 52 och 53 synas mig öfriga §§ i värnpligtslagen

icke så beröras af komiténs förslag till ny härordning, att ändring

i desamma äro af nöden.

Hvad åter §§ 52 och 53 angår, är förhållandet annorlunda.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

23

§ 53, med hvilken jag af lätt insedda skäl först torde böra sysselsätta

mig, afser, som kändt är, att reglera värnpligtsförhållandena på

Gotland. Genom den lydelse, §:n erhöll vid 1886 års riksdag, är nu i

detta afseende stadgadt, bland annat, att allmänna värnpligtslagen skall

å invåname i Gotlands län tills vidare tillämpas med den olikhet i afseende

å tiden och sättet för värnpligtens fullgörande, att värnpligten

för invånare i Gotlands län inträder vid början af det kalenderår, under

hvilket han fyller nitton år och fortfar till och med det, under hvilket

han fyller trettioåtta år, att tjenstetiden i beväringen är tolf år, hvaraf

sex år i första och sex år i andra uppbudet, att öfningstiden å

Gotland är något längre än å fastlandet och fördelad på tre år, samt

slutligen att så väl under fred som i krigstid de värnpligtige i Gotlands

län skola vara befriade från tjenstgöring utom länets område.

Dessutom har Kongl. Maj:t, med den rättighet samma § tillerkänner

Kongl. Maj:t, i nådiga förordningen den 17 december 1886 angående

särskilda föreskrifter rörande inskrifning och redovisning af värnpligtige

inom Gotlands län förordnat, dels att inskrifning i flottan eller flottans

reserv af värnpligtige tillhörande Gotlands län ej må eg a rum, och dels

att stadgandet i § 27 mom. b. värnpligtslagen, om rättighet för å sjömanshus

inskrifne värnpligtige att under vissa vilkor varda från öfning

i fredstid befriade, skall inom Gotlands län på det sätt tillämpas, att

värnpligtig, som styrker, att han vid ingången af det år, då han fyller

19 år varit vid sjömanshus inskrifven minst fyra år och deraf under

minst tolf månader haft anställning i utrikes sjöfart, må från öfning

befrias. Då värnpligtige å fastlandet äro skyldige prestera dylik bevisning

först det år deras värnpligtsskjddighet inträder eller det år,

hvarunder de fylla 21 år, komma sålunda de å sjömanshus inskrifne

gotländske värnpligtige genom sistberörda stadgande så till vida i en

ogynsammare ställning än öfrige värnpligtige, som de, för att komma

i åtnjutande af befrielsen från öfning i fredstid, måste låta inskrifva

sig å sjömanshus redan vid ingången af det år de uppnå 15 år, under

det att öfrige värnpligtige kunna vänta dermed till ingången af det år,

de fylla 17 år.

Under påpekande af dessa olikheter emellan, för att välja korta

termer, fastlands- och Gotlandsvärnpligten, hemstälde Gotlands läns

representanter inom Andra kammaren vid sistlidne riksdag, dels att de

å sjömanshus inskrifne gotländske värnpligtige måtte i allo varda likstälde

med å sjömanshus inskrifne värnpligtige i det öfriga Sverige

och dels, sedan Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåtit nådig proposition om

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

ändring i vissa delar af värnpligtslagen hufvudsakligen i syfte att få

de värnpligtiges så väl tjenste- som öfningstid betydligt förlängd, att

fullkomlig likställighet emellan de gotländske och rikets öfrige värnpligtigtige

måtte varda införd.

Riksdagen, hvilken, som bekant, afslog Kongl. Maj:ts berörda proposition,

fann emellertid lika med motionärerne och i väsendtlig öfverensstämmelse

med hvad af dem till stöd för deras framställning andragits,

likställighet emellan de gotländske och rikets öfrige värnpligtige

vara ett eftersträfvansvärdt mål och anhöll fördenskull i underdånig

skrifvelse den 11 Maj 1891, att Kongl. Majrt täcktes taga i öfvervägande,

om och i hvad mån invånarne i Gotlands län kunde i fråga

om sättet för värnpligtens fullgörande likställas med rikets öfrige värnpligtige,

samt för Riksdagen framlägga förslag i ämnet.

Då sålunda ett upphäfvande af samtliga de bestämmelser, som

ordna värnpligtsförhållandena inom Gotlands län på annat sätt än inom

det öfriga Sverige, blifvit ifrågasatt, torde en så vidt möjligt fullständig

redogörelse för hvad i detta ärende förekommit vara af nöden. Jag

anhåller dervid att till en början få erinra, att Kongl. Maj:t genom

nådig kungörelse den 30 sistiidne oktober beslutat vissa ändringar

i nådiga kungörelsen den 17 december 1886 angående inskrifning och

redovisning af värnpligtige inom Gotlands län, hvarigenom å sjömanshus

inom detta län inskrifne värnpligtige, i fråga om rättighet att komma i

åtnjutande af befrielse från öfning i fredstid, i det allra närmaste likstälts

med värnpligtige i motsvarande ställning å fastlandet. De olikheter

mellan de gotländske och öfrige värnpligtiges skyldigheter, som

ännu förefinnas, bestå alltså deri, att tjenste- och öfningstiden för de

förra är längre än för de senare, äfvensom att tjenstetiden i Gotlands

län inträder tidigare och att öfningstiden är fördelad på annat sätt än

å fastlandet, att de gotländske värnpligtige hvarken under fred eller

krig äro skyldige tjenstgöra utom ön samt att inskrifning i flottan af

värnpligtige tillhörande Gotlands län ej eger rum. Rörande dessa skilj - aktigheter emellan inbyggarnes i Gotlands län och landets öfrige

innevånares värnpligtsskyldigheter hafva motionärerne äfvensom chefen

för generalstaben, Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Gotlands län

samt militärbefälhafvaren på Gotland, hvilka tre myndigheter anmodats

att öfver Riksdagens skrifvelse i ämnet afgifva underdåniga utlåtanden,

i hufvudsak anfört följande :

a) Rörande den längre tjenste- och öfningstiden samt tjenstetidens

tidigare inträdande och öfningstidens fördelning.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

25

Motionärerne. I och för sig hafva de mot den längre tjenste- och

öfningstiden för de Gotländske värnpligtige icke haft något att erinra;

det är endast mot öfningstidens fördelning och det tidigare inträdandet

af värnpligtsskyldigheten, som de vändt sig. Såsom skäl mot nu gällande

stadgande i fråga om öfningstidens fördelning hafva motionärerne

åberopat den omständigheten, att vid de täta flyttningar, som numera

ega rum emellan Gotland och fastlandet, det synes af största vigt, att

enhet förefinnes i värnpligtsbestämmelserna, men att ifrågavarande undantagsföreskrift

af lätt insedda skäl är egnad att i sådant hänseende vålla

förvecklingar.

Beträffande vidare föreskriften, att värnpligtsskyldigheten inom

Gotlands län inträder vid 19 års ålder, erinra motionärerne, att såsom

stöd för denna bestämmelse visserligen blifvit andraget, det den Gotländske

ynglingen i följd af klimatiska och andra förhållanden tidigare,

än hvad eljest i vårt land är fallet, ernår den kroppsutveckling, som

värnpligtens fullgörande förutsätter. Detta påstående vore emellertid,

enligt motionärernes förmenande, obevisadt och dessutom stode, i följd

af stadgandet i § 6 värnpligtslagen, att yngling, som är till krigstjenst

duglig och lämplig, äfven före det år värnpligten inträder kan dertill

inskrifvas, för den gotländske ynglingen i hvarje fall öppet att få börja

fredstjenstgöringen vid det 19:de året eller tidigare, om han nemligen

då vore tillräckligt utvecklad. Några särskilda föreskrifter i detta afseende

skulle alltså vara obehöfliga.

Chefen för generalstalen. I sitt den 24 sistlidne augusti uti ärendet

afgifna utlåtande påpekar bemälde chef till en början, att den vid sistlidne

riksdag aflåtna motion om likställighet emellan de gotländske och

rikets öfrige värnpligtige, enligt hvad i densamma uttryckligen angifves,

tillkommit såsom följd af den utaf Kongl. Maj:t till Riksdagen

aflåtna proposition om utsträckning af samtlige värnpligtiges tjensteoch

öfningstid och att, då nämnda proposition ej af Riksdagen antogs,

det så mycket snarare kan ifrågasättas, om öfverhufvud något förslag

om likställighet emellan de gotländske och fastlandets värnpligtige till

Riksdagens beslut förelegat, som vederbörande motionärer, för den händelse

deras nu ifrågavarande motion ej bifölles, förklarat sig förnya sin

redan förut, oberoende af förslaget om utsträckta öfningar m. m. för

de värnpligtige i allmänhet, väckta motion om likställighet i vissa afseenden

emellan de gotländske å sjömanshus inskrifne värnpligtige och

det öfriga landet tillhörande värnpligtige i enahanda ställning. Hvad

vidare angår de båda, beträffande tjenste- och öfningstiden, af motionärerne

framhållna skiljaktigheter mellan Gotlands och det öfriga lanBih.

till Riksd. Prot. 1892. 1 Sam/. 1 Ajd. 2 Håft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bil. till Kongl. Majds nåd. Proposition N.-o 2.

dets värnpligtsskyldigheter och dervid först frågan om öfningstidens

fördelning på tre år, erinrar chefen för generalstaben, att för sistnämnda

bestämmelses bibehållande förefinnas två skäl. Det ena redan förut inför

Riksdagen framhållna vore det, att, då en värnpligtsklass å Gotland

icke är talrik nog att bilda högre truppförband än kompani, två klasser

beväring måste på en gång sammandragas, på det befäl och manskap

måtte komma i tillfälle att undergå öfning jemväl i bataljonsförband.

Det andra, enligt chefens för generalstaben åsigt, vida vigtigare skälet

vore det, som hade sin grund i den för Gotlands län antagna, skiljaktiga

försvarsorganisationen. För Gotlands infanteriregemente, yttrar

bemälde chef, förefunnes som bekant ingen annan stam, än de fåtaliga,

hufvudsakligen till rekrytering af underbefälet afsedda volontärer, som

enligt 1886 års riksdags beslut finge vid regementet anställas. Vid

mobilisering komme sålunda åtminstone vid infanteriet »männen i ledet»

att bestå nästan uteslutande af värnpligtige och äfven vid de mobiliserade

artilleriafdelningarne komme, oaktadt för dem en stamstyrka i samma

bemärkelse som för truppafdelningarne å fastlandet vore att påräkna,

proportionen emellan stamsoldater och beväring att varda vida ofördelaktigare

än å fastlandet. De mobiliserade truppafdelningarne komme

vidare, såsom följd dels af stammens otillräcklighet och dels af nödvändigheten

att för den isoleradt liggande ön uppsätta en proportionsvis

större styrka än å fastlandet, att i vida högre grad än derstädes

taga beväring i anspråk. Linieafdelningarne å Gotland komme sålunda

att sammansättas af minst 8 klasser, under det att uti fastlandets linieafdelningar

af infanteriet och trängen inginge endast 3—4 klasser och

vid öfriga vapenslag än mindre antal. Men linieafdelningar i allmänhet

och ej minst de på Gotland måste vara dugliga att genast vid krigsutbrott

gå emot fienden. Fördelades nu de gotländske beväringsöfningarna

under fred på allenast två år i stället för såsom för närvarande

på tre år, blefve följden den, att linieafdelningarne, i hvilka, derest

mobilisering komme att ega rum på våren, den då oöfvade första klassen

ej kunde insättas, måste komma att i sig upptaga beväringsmän,

som sedan 7 ja 8 år ej varit underkastade någon slags öfning, ett sakernas

skick, som chefen för generalstaben så mycket mindre finner

sig kunna förorda, som, enligt hans uppfattning, den tredje beväringsöfningen,

just till undvikande af nyssnämnda olägenhet, borde försiggå

under 5:te eller 6:te beväringsåret. Han förklarar sig alltså böra på

det bestämdaste afstyrka någon ändring af öfningstidens fördelning i

det af motionärerna och Riksdagen angifna syfte.

Lika litet anser han något afseende böra fästas å förslaget, att

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Bil. till Kongl. Majds nåd. Proposition N-.o 2.

värnpligtsskyldigheten i Gotlands län skulle, i likhet med hvad för fastlandet

är stadgadt, inträda först med det år, under hvilket den värnpligtige

fyller 21 år. Denna bestämmelse innebure, yttrar han, för innevånarne

i nämnda län en bestämd fördel och vore just afsedd att åt

gotländingarne, till gengäld för den i någon mån ökade börda, som §

53 värnpligtslagen enligt sin nuvarande lydelse ålade dem, bereda dem

någon lättnad i deras vämpligtsskyldigheter. Det vore vidare alldeles

icke obevisadt, att den gotländska ynglingen tidigare än ynglingarne

å fastlandet ernådde den kroppsutveckling, som för värnpligtens

fullgörande vore af nöden. Enligt läkarebesigtningarne vid inskrifningsförrättningarne

åren 1888—1890 hade af gotländske värnpligtige, som

vid 19 års ålder anmält sig till inskrifning, frikallats resp. 8,6, 8,6

och 7,1 procent, under det att motsvarande procenttal för de värnpligtige

å fastlandet, som vid 21 år undergått inskrifning, varit resp. 19,4

20,i och 19,6. Kassationen af inskrifne värnpligtige vore vidare, oaktadt

den tidigare inskrifningen, mindre å Gotland än å fastlandet. Slutligen

förefunnes ur militär synpunkt intet hinder derför, att värnpligten,

på sätt befolkningen å ön år 1886, då nuvarande bestämmelse i detta

hänseende understäldes densamma, också förklarat sig önska, inträdde

tidigare derstädes än å fastlandet. De dag efter dag återkommande

långa marscherna, som på männens i ledet uthållighet och kroppskrafter

stälde de största anspråken, vore på en ö med Gotlands ringa utsträckning

icke att under krig emotse. På det högsta kunde det derunder

gälla en kortvarig, en eller två dagar allena omfattande marschansträngning

för att hinna en hotad punkt af öns kuster eller, om sådant

befunnes omöjligt, den centrala befästa hufvudställningen inom ön,

och till en dylik ensam stående, om ock betydlig kraftutveckling, liksom

i allmänhet till strid inom en befäst ställning, hvilken art af strid

antagligen blefve hufvudsaken vid Gotlands försvar, vore unga trupper

mycket egnade.

Kongl. Maj ds befallningshafvande. Lika med chefen för generalstaben

fäster Kongl. Maj:ts befallningshafvande i sitt den 2 oktober innevarande

år afgifna utlåtande i ämnet uppmärksamheten derå, att då,

efter hvad motionärerne sjelfva förklarat, deras senare framställning

var föranledd af Kongl. Maj:ts till 1891 års riksdag aflåtna proposition

om utsträckt tjenste- och öfningstid för de värnpligtige i allmänhet,

det uppenbarligen icke kunnat vara deras afsigt att yrka någon sådan

ändring i värnpligtslagen, att Gotlands nuvarande, enligt Kongl. Majds

befallningshafvandes uppfattning, otillräckliga försvarskrafter skulle derigenom

ytterligare försvagas. Kongl. Majds befallningshafvande för
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Broposition N:o 2.

mäler sig anse, att ett sådant yrkande icke skulle kafva förtjent det

ringaste afseende, ock att det utan tvifvel af Gotlands fosterlandsälskande

kefolkning kommit att röna ett kraftigt ogillande. Deremot förmenar

Kongl. Maj:ts befallningshafvande, att den nu rådande skiljaktigketen

emellan värnpligtsskyldigheten i Gotlands län ock i det öfriga

landet endast tills vidare bör få förefinnas, och att, då det enda afsevärda

hinder mot likställighetens införande, i sammanhang med värnpligtens

utsträckning för kela riket, vore den af chefen för generalstaben

anmärkta bristen på stamtrupp vid Gotlands infanteriregemente,

åtgärder nu böra vidtagas för uppsättande af en sådan. Härigenom

skulle, efter Kongl. Majrts befallningshafvandes åsigt, öns försvar vinna

en sådan förstärkning, att det måhända skulle vara möjligt att i Gotlands

län liksom i öfriga delar af landet fördela beväringens öfningar

på två i stället för tre år ock sålunda jemväl i detta afseende införa

full likställighet. Under förutsättning alltså, att Riksdagen finnes villig

medgifva att en stamtrupp af minst 250 man tilldelas Gotlands infanteriregemente,

tillstyrker Kongl. Maj:ts befallningshafvande, att likställighet,

hvad angår så väl tjenste- som öfningstid, genomföres i sammanhang

med nödig utsträckning af beväringens tjenste- och öfningstid

i hela riket.

x I en senare, den 6 oktober 1891 dagtecknad skrifvelse har Kongl.

Maj:ts befallningshafvande öfverlemnat utdrag af protokollet, hållet vid

Gotlands försvarsförbunds sammanträden i Visby, Barlingbo, Myrvälder,

Fårösund, Angelbos, Gute, Gandarfve, Gammalgarn, Ethelliem, Gröttlingbo,

Burge, Sproge och Sanda under juni och juli månader 1891;

och framgår deraf, att vid dessa sammanträden, vid hvilka ombud för

länets samtliga kommuner på Kongl. Maj:ts befallningshafvandes kallelse

tillstädeskommit, de närvarande, under förutsättning af värnpligtens

utsträckning för landet i dess helhet i enlighet med hvad år 1891

föreslogs, i allmänhet uttalat sig för full likställighet med det öfriga

landet, hvad angår tjenste- och öfningstid, och att, beträffande den af

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i hans yttrande ej vidrörda frågan

om tiden för tjenstskyldighetens inträdande, vid alla sammanträdena

utom det i Visby den önskan uttalats, att värnpligten för hela riket

måtte taga sin början med 20 i stället för, såsom nu är fallet, 21 års

ålder.

Militärbefälhafvaren på Gotland. I de frågor, som nu föreligga till

behandling, instämmer militärbefälhafvaren på Gotland med chefen för

generalstaben. Särskildt förklarar han sig ur militärisk synpunkt finna

betänkligt, om öfningstiden fördelades på två år. Enligt hans åsigt

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

29

bör man tvärtom af de anledningar, chefen för generalstaben i detta

afseende åberopat, sträfva derefter, att den sista öfningen för beväringen

må försiggå så sent, som utan väsentligare olägenhet är möjligt;

och han anser sålunda, att nämnda öfning bör ega rum icke, såsom nu

är fallet, det tredje utan det fjerde tjensteåret.

b) jRörande bestämmelsen, att de gotländske värnpligtige hvarken under

fred eller krig är o tjenstskyldig e utom ön.

Motionärerne. I detta afseende påpeka de hufvudsakligen, att förmånen

i fråga icke skulle af befolkningen å ön önskas och att den i

hvarje fall är skadlig för landets försvarsväsende i dess helhet. Denna

förmån hade, yttra de, år 1811 erbjudits åt de gotländske sockenombud,

som hördes öfver den då erbjudna beväringskonventionen, och det vore

förklarligt nog, att dessa ombud, som väl icke varit okunniga om de

öden, som drabbat landtvärnet under sista ryska kriget, i valet emellan

att som förstärkningsmanskap bortkommenderas och att i hemorten

bilda landstorm, föredrogo det senare alternativet. Den gångna tidens

erfarenhet hade emellertid ådagalagt, att denna förmån varit för Gotlands

beväring allt för dyrköpt. Derigenom hade nemligen en bestämd

gränslinie blifvit uppdragen emellan Gotlands och det öfriga rikets beväring,

så att, under det den senare på allt, sätt omhuldats, den förra

råkat i förgätenhet, till dess från och med år 1887 en annan sakernas

ordning tagit sin början. Tillämpad i krigstid kunde ifrågavarande bestämmelse

dessutom varda till verklig förargelse. Det läte nemligen

tänka sig, att Gotland vore fullkomligt skyddadt exempelvis af en vänskaplig

makts flotta, men att likväl Sveriges existens berodde på anskaffandet

af erforderliga stridskrafter till någon hotad punkt å fastlandet.

Men dertill skulle den gotländska beväringen icke få användas.

Man kunde äfven tänka sig, att någon afdelning af de gotländska trupperna,

vikande för en öfvermägtig fiende, lyckats rädda sig undan till

fastlandet, der den till äfventyrs kunde göra någon nytta i förening med

någon annan truppstyrka. Men äfven detta skulle vara att våldföra

värnpligtslagen.

Chefen för generalstaben. Enligt bemälde chefs mening kunna inga

rent militära skäl framdragas för ifrågavarande bestämmelses bibehållande,

och de båda inkast mot densamma, hvilka anföras af motionärerna,

äro, på sätt han yttrar, grundade på strategiskt tänkbara krigslägen.

Dessa krigslägen anser emellertid chefen för generalstaben ingalunda

vara af beskaffenhet att i främsta rummet böra komma i betraktande

vid ordnandet af Gotlands försvarskrafter. Allt beror härvid på

de kraf, man, på grund af Gotlands isolerade läge, finner sig böra med

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

hänsigt till försvaret ställa på Gotlands värnpligtige. Så länge dessa

kraf vore nämnvärdt större än de, man i enahanda afseende gjorde

gällande mot fastlandets befolkning, så länge läte också den ifrågavarande

undantagsbestämmelsen försvara sig -såsom ett vederlag för

dessa kraf. Ändrades åter bestämmelserna om värnpligtens utsträckning

på Gotland, så att skilnaden emellan den gotländska och fastlandsvärnpligten

antingen helt och hållet bortfölle eller gjordes mindre än

nu är händelsen, skulle uppenbarligen förhållandena blifva annorlunda,

I förra fallet skulle då intet skäl för undantagsbestämmelsens fortvaro

qvarstå, och i det senare kunde det åtminstone ifrågasättas, om icke

undantagsbestämmelsen, såsom också 1891 års komité föreslagit, borde

inskränkas till att gälla endast med afseende å de gotländske värnpligtiges

tjenstgöring under fred.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande. I frågan om lämpligheten af

nämnda bestämmelse hafva Kongl. Maj:ts befallningshafvande och den vid

ofvannämnda möten närvarande befolkningen i Gotlands län ej på annat

sätt yttrat sig än att de förordat likställighet med fastlandet i alla afseenden.

Militärbefälhafvaren på Gotland. Då det efter militärbefälhafvarens

uppfattning icke kan ifrågasättas att under ett krig eller omedelbart

före dess utbrott undandraga ön dess egna försvarare, förmäler han sig

finna bestämmelsen, att de gotländske värnpligtige i krig icke må föras

utom ön, sakna praktisk betydelse. Deremot anser han det synnerligen

önskligt, att ifrågavarande bestämmelse upphäfves, i hvad den angår

fredstjenstgöringen. Det vore, yttrar han, för ett truppförband sådant

som det gotländska, hvilket i farans stund kunde komma att stå allena

i försvaret af sin ö mot en i krigets värf fullt utbildad fiende, af yttersta

vigt att få deltaga i sådana öfningar, som stode kriget närmast; och

då vilkoret härför vore, att de gotlänska truppförbanden kommenderades

till tjenstgöring vid de större fälttjenstöfningar med trupper af alla

vapen, som tid efter annan förekomme å fastlandet, hemställer han,

att ifrågavarande privilegium, åtminstone hvad angår fredstjenstgöringen,

må upphäfvas.

c) Bestämmelsen att värnpligtige tillhörande Gotlands län ej inskrifvas

till tjenst vid flottan.

Motionärerne. Rörande ifrågavarande bestämmelse anmärka motionärerne,

att, såsom följd af densamma, de vid Visby sjömanshus inskrifne

värnpligtige kommit i en mindre gynnad ställning än de vid

öfriga sjömanshus inskrifne, så till vida som de icke, liksom desse

senare, hänvisats att i fred och krig göra tjenst vid flottan, der deras

sjömannaduglighet kunde komma till gagn, utan i stället, ehvad de till
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

31

höra Gotlands läns beväring, landstorm eller s. k. reserv, äro pligtige

att till lands fullgöra en vapentjenst, hvartill de i allmänhet sakna erforderlig

öfning, håg och lämplighet. Antalet vapenöfvade gotländske

sjömän, utgörande, enligt officiela handlingar, år 1887 af 247 värnpligtige

11, år 1888 af 288 värnpligtige 23, år 1889 af 309 värnpligtige

25 och år 1890 af 289 värnpligtige 28, vore dessutom så försvinnande

litet, att det icke kunde vara af någon afsevärd betydelse

för Gotlands försvar, om desse sjömän rullfördes till fullgörande af sin

värnpligt vid Gotlands beväringstrupper eller flottan.

Chefen för generalstalen. Bemälde chef utvecklar till en början, att

just Gotlands läns isolerade läge gör särskilda bestämmelser rörande

dess försvarsväsende nödvändiga. Gotland komme på grund häraf att

under krig blifva hänvisadt endast till sina egna krafter, och följden

deraf blefve, att fordringarne å de värnpligtige måste blifva vida större

än för de öfriga delarna af landet. Gotlands befolkning utgjorde allenast

Vss af rikets hela folkmängd och om man, med upphäfvande af

värnpligtlagens § 53, under nuvarande förhållanden gjorde värnpligten

lika å Gotland och å fastlandet, skulle Gotlands inskrifningsområde,

hvars innevånaretal något litet understiger innevånaretalet inom det

folkfattigaste af de 49 bataljonsområdena å fastlandet, Elfsborgs regementes

norra bataljonsområde, omöjligen kunna ställa på krigsfot mera,

än hvad detta bataljonsområde förmår d. v. s. en linie- och en landtvärnsbataljon,

medan den nuvarande § 53 värnpligtslagen, med sina

från fastlandsförhållandena ganska betydligt afvikande bestämmelser, gör

det möjligt att uppbringa Gotlands försvarskrafter till tvänne linie- och

t vän ne landtstormsbatalj oner, tvänne fältartilleribatterier, ett fästningsartillerikompani

samt motsvarande depottrupper.

Chefen för generalstaben finner sig under sådana förhållanden böra

på det bestämdaste afstyrka förslaget, att de gotländske sjömanshusskrifne

värnpligtige skulle, för undanrödjande af olikheterna emellan

sättet för värnpligtens utgörande af innevånarne i Gotlands län och å

fastlandet, tilldelas flottan. De gotländske sjömanshusskrifne värnpligtige

utgjorde icke mindre än Vio af öns hela tillgång på värnpligtige,

och en minskning i Gotlands svaga försvarskrafter med ett dylikt antal

vore i och för sig en betänklig åtgärd, men dertill komme ytterligare,

dels att flottan ingalunda hade behof af ifrågavarande värnpligtige

för att fylla det för dess bemanning och utrustning erforderliga

antalet af sådana, och dels att de värnpligtige i denna ställning,

efter all sannolikhet, komme att, äfven om de fått sin utbildning

vid flottan, i händelse af krig göra tjenst vid hären. Det

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

vore nemligen i hög grad antagligt, att de vid mobilisering icke

skulle hinna fram till flottans utrustningsort. Dertill behöfdes blott, att

kriget bröte ut tidigt på våren, innan man ännu hade hunnit rusta sig

för årets sjöfart, samt att fienden, såsom naturligt vore, genast sände

sin öfverlägsna flotta att blokera våra kuster. Blefve det fallet, måste

samtlige sjömanshusskrifne värnpligtige å Gotland af nödtvång stanna

hemma, hvilket åter, jemlikt § 33 mom. 1 c) värnpligtslagen, skulle

hafva till följd att de, såsom ouppkallade beväringsmän, komme att

utgå med den utan afl fråga för Gotlands försvar erforderliga landsstormen

och sålunda, trots sin vid flottan erhållna utbildning, göra tjenst

till lands.

De af motionärerne åberopade sifferuppgifter i fråga om de gotländske

sjömanshus skrifne värnpligtiges deltagande i öfningarne vore

slutligen ej fullt korrekta. Enligt de till landtförsvarsdepartementet inkomna

officiella »sammandragen öfver utfallet af inskrifningarne inom

Gotlands inskrifnings område» hade nemligen inskrifne värnpligtige af

ifrågavarande kategori i åldersklassen 19—20 år utgjort år 1887 42,

år 1888 46, år 1889 63 och år 1890 37, och af dessa hade öfvats resp.

14,3 30,t %, 27 % och 27 %. I de af motionärerne angifna siffror

voro vid sådant förhållande antagligen äldre, ej öfningsskyldige, men

ej heller förut inskrifne värnpligtige inbegripne, ett förhållande, som

hade sin naturliga förklaringsgrund deri, att till utgångspunkt tagits de

år, då nya värnpligtslagen med dess noggrannare bestämmelser om de

värnpligtiges inskrifning börjat tillämpas.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande. Lika med motionärerne finner

Kongl. Maj:ts befallningshafvande bestämmelsen, att inskrifning vid

flottan af värnpligtige från Gotlands län icke är tillåten, innefatta

en stor tunga för de gotländske å sjömanshus inskrifne värnpligtige.

Chefens för generalstaben uppgift, att flottan ej hade behof af dessa

värnpligtige, vore vidare ej fullt öfverensstämmande med verkliga förhållandet.

Äfven om nemligen det måste medgifvas, att, på sätt chefen

för generalstaben yttrat, de gotländske sjömanshus skrifne värnpligtige

liade föga utsigt att, i händelse af krig, hinna fram till flottans utrustningsorter,

skulle de ändå för flottan vara af gagn. De skulle nemligen

kunna användas som besättning å de flottan tillhöriga strandbatterierna

vid Fårösund, hvilka, så vidt Kongl. Maj ds befallningshafvande

hade sig bekant, ej fått något manskap sig tilldeladt och som,

helst under den antagna förutsättningen att krig utbröte tidigt på våren,

lämpligast borde bemannas med hemmavarande gotländske sjömän, som

fått sin utbildning vid flottan. Införande af likställighet emellan got
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

33

ländske och fastlandet tillhörige, å sjömanshus inskrifne värnpligtige

skulle, om en dylik åtgärd vidtoges, ej vålla någon minskning i Gotlands

försvarskrafter. Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillstyrker alltså

bifall till hvad motionärerne i detta afseende föreslagit.

Militär i efälhaf''varen på Gotland. Bifall till ifrågavarande framställning

afstyrkes af militärbefälhafvaren på Gotland. Skulle, på sätt

Kongl. .Majds befallningshafvande ifrågasatt, de gotländske sjömanshusskrifne

värnpligtige användas till besättning af strandbatterierna å Fårösund,

erfordrades, att de under sin tjenstgöring vid flottan öfvats i

servering af positionsartilleri. Dylik utbildning vore emellertid icke af

nöden för de öfrige vid flottan inskrifne värnpligtige och den gotländske

värnpligtige komme sålunda allt fortfarande i en undantagsställning. I

enlighet med hvad chefen för generalstaben anmärkt, vore det dessutom

i hög grad sannolikt, att flottan, i händelse af krig, aldrig komme i

tillfälle att från Gotland afhemta den personal, som derifrån tilldelats den.

Då jag nu för egen del går att yttra mig beträffande de skiljaktigheter

emellan värnpligten å fastlandet och å Gotland, som, derest komiterades

förslag till ny härordning varder antaget, synas mig böra

bibehållas, torde till en början vara klart, att, om såsom komiterade

hemställa, landet i öfrigt skulle åläggas en värnpligtsbörda, som i det

närmaste skulle vara tillräcklig att bilda en tillfredsställande grund för

försvarets ordnande, det icke rimligen kan ifrågasättas, att längden för

tjenste- och öfningstiden skulle bestämmas annorlunda för Gotlands än

för fastlandets värnpligtige. Lika litet torde i strid med den gotländska

befolkningens egna önskningar, sådana dessa vid ofvannämnda af försvarsföreningen

anordnade möten gifvit sig tillkänna, anledning förefinnas

att under dylika förhållanden åt de gotländska värnpligtige bibehålla

rättigheten att ej vara tjenstskyldige utom ön.

Hvad deremot angår frågan om de gotländske värnpligtiges tilldelning

till flottan, lära, äfven om tjenste- och öfningstiden för landets

samtlige värnpligtige utsträckes till det mått, som nu är i fråga, enahanda

skäl som hitintills tala för detta stadgandes bibehållande. Gotland

blir i hvarje fall för sitt försvar i hufvudsak hänvisadt till sina egna

krafter och uppenbarligen kan det, under sådana förhållanden, ej vara

öfverensstämmande med sunda lagstiftningsgrundsatser att låta de gotländske

sjömanshusskrifne värnpligtige göra tjenst vid flottan, som, enBih.

till Bibel. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 2 Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bil. till Kongl. Majds nåd. Proposition N-.o 2.

ligt hvad upplyst blifvit, ej har behof af dem och sannolikt, åtminstone

så länge någon särskild flottan tillhörig station icke finnes förlagd å

Gotland, ej heller skulle i händelse af krig kunna göra sig deras tjenst

till godo. Hvad slutligen beträffar den skiljaktighet mellan fastlandets

och Gotlands värnpligt, som består deri, att värnpligtsskyldigheten inträder

å Gotland det år, den värnpligtige fyller 19, men å fastlandet

det år, han fyller 21 år, kan det visserligen, såsom chefen för generalstaben

också antyder, ur militär synpunkt vara skäligen likgiltigt, huru

denna sak ordnas. Då emellertid af den utredning, nämnda chef lemnat,

torde framgå, att, med hänsigt dels till de gotländske värnpligtiges

obestridliga tidigare utveckling och dels till de i viss mån olikartade

anspråk, som, på sätt samme chef framhåller, antagligen i händelse af

krig komma att ställas på dem, inträdet i värnpligtsåldern kan, utan men

för försvaret, bestämmas att ega rum vid så tidig ålder som det nittonde

lefnadsåret, har jag så mycket hellre ansett nu gällande bestämmelser

i detta hänseende böra bibehållas, som det för de enskilde värnpligtige

måste betecknas såsom en bestämd fördel att ju förr dess hellre få fullgöra

sina värnpligtsskyldigheter och befolkningens å ön uttalade önskan,

att värnpligten för hela landet måtte bestämmas att inträda med det

20:de lefnadsåret, ej kan anses innebära, att densamma frånträdt sin

förut tillkännagifna önskan om värnpligtens inträdande vid det 19:de

lefnadsåret, utan antagligen snarare är förestafvad af begäret att genom

att något höja värnpligtsåldern för de gotländske värnpligtige göra det

möjligt att för hela landet bestämma en och samma sådan ålder.

Under erinran att, derest dessa mina åsigter gillas, de gotländske

sjömanshusskrifne värnpligtige, som uppfylla de för befrielse från öfning

i fredstid i allmänhet föreskrifna vilkor, synas böra under hela sin värnpligtstid

tillhöra Gotlands läns bevärings reserv, hemställer jag alltså

att åt § 53 i värnpligtslagen må gifvas den lydelse, att annan skiljaktighet

emellan värnpligten å Gotland och å fastlandet för framtiden icke

må förefinnas, än att dels tilldelning af Gotlands värnpligtige till flottan

icke må ega rum och dels tjenstetiden för de gotländske värnpligtige bestämmes

att inträda med det år, den värnpligtige fyller 19 år, och

upphöra med det år, han fyller 38 år; och torde vidare, då §:en för närvarande

är i värnpligtslagen införd under rubriken »öfvergående stadganden»,

men, så vidt nämnda förslag antages, värnpligtsförhållandena

å Gotland skulle komma att varda definitivt reglerade, densamma böra

byta plats med den nuvarande § 52 och rubriken »öfvergående stadganden»

i sammanhang dermed flyttas efter den nya 52 §:en.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Majds nåd. Proposition N:o 2.

35

§ 52.

Rörande lydelsen af denna § torde jag få yttra mig framdeles i

sammanhang med redogörelsen för de bestämmelser i fråga om öfvergången

från den nuvarande till den nya härordningen, som jag finner

af nöden.

Slutligen anhåller jag få tillkännagifva, att jag, lika med komiterade,

anser synnerligen lämpligt att, i sammanhang med värnpligtens utsträckning,

en värnskatt pålägges dem af de värnpligtige, som icke tilldelas

beväringens första linie. Då emellertid beväringens båda linier, på sätt

jag nedan kommer att föreslå, till en början skulle öfvas lika lång tid

och dertill kommer, att frågan om de närmare bestämmelser, som för

värnskattens införande skulle vara af nöden, ännu ej blifvit behörigen

utredd, anser jag mig böra hemställa, att komiterades förslag i detta

afseende icke för närvarande måtte till någon åtgärd föranleda.

Hvad till sist angår det af komiterade utarbetade:

Förslag till allmänna grunder för öfvergång från den nuvarande till

den nya härordningen

är jag likaledes i hufvudsak ense med komiterade. En och annan

modifikation i det samma torde emellertid blifva af nöden med hänsyn

särskildt till nödvändigheten att för de första öfvergångsåren, då antagligen

de flesta skoletablissementen måste komma att uppföras, något

minska kostnaderna för sjelfva härordningens genomförande, och jag går

nu att redogöra för min uppfattning i hithörande frågor för så vidt

denna skiljer sig från komiterades.

De omdaningar i den nuvarande härorganisationen, som af korniteracle

i dess förslag till ny härordning ifrågasättas, synas mig kunna

hänföras till tre större liufvudgrupper, sådana som ställa som sitt mål

att genom betydligt utsträckta öfningar för de värnpligtige möjliggöra

den nuvarande stående härens ersättande med en ren värnpligtsarmé,

sådana som afse de nuvarande kadrernas komplettering och arméns förseende

med de staber, trupper och förvaltningsorgan, som, äfven i det

fall att den nu bestående här organisation bibehålies oförändrad, äro

oundgängligen nödvändiga för att möjliggöra en efter nutida fordringar

lämpad mobilisering af hären, och sådana slutligen, hvarigenom det

skulle låta sig göra att i krigstid uppsätta reservtrupper och i öfrigt

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

uppbringa hären till fullt erforderlig styrka. De förstnämnda båda förändringarnes

genomförande på möjligast korta tid anser jag vara en

bjudande nödvändighet, hvaremot den uppsättning af nya truppförband,

som med den tredje af de omnämnda åtgärderna afses, synes mig i nödfall

kunna uppskjutas, ■ till dess de båda andra genomförts.

Då det icke är möjligt att låta den nuvarande armén fullständigt

ersättas af en värnpligtsarmé förr än allt det indelta manskapet afgått,

men, såsom komiterade antagit, en tid af 10 år härför är nödvändig,

och vidare de till den andra hufvudgruppen hörande åtgärder synas mig

böra komma till utförande samtidigt med förändringarne i den stående

härens sammansättning, borde alltså, efter min uppfattning, de i dessa

båda syften nödiga omdaningarna i försvarsväsendet genomföras under

de första 10 åren efter den nya härordningens antagande. Uppsättandet

af reservtrupper och öfriga till den tredje hufvudgruppen hörande åtgärder

borde derefter genomföras under de följande fem åren. Hela

öfvergången komme sålunda att upptaga 15 år eller samma tidrymd,

som år 1883 och vid flera föregående tillfällen ifrågasattes; och ligger

det i sakens natur, att, då med denna anordning en del af de nya truppförbanden

skulle komma att uppsättas först under de sista 5 åren, det

skulle blifva med mindre svårigheter förenadt att anskaffa de hufvudsakligen

under öfvergångstidens första 10 år nödiga medlen för skoletablissementens

uppförande.

Komiterade hafva vidare ansett nödigt, att, till ersättande af det

småningom afgående indelta manskapet, volontärer i ej ringa antal under

större delen af öfvergångstiden anställas vid armén. Den år efter år

fortgående tillväxt i försvarskraft, hvars åvägabringande jemväl under

öfvergångstiden naturligen måste vara ett önskningsmål, skulle sålunda,

enligt komiterades uppfattning, icke vinnas ensamt derigenom att de

värnpligtige, som äro afsedde att insättas i fältarmén, erhålla en allt

bättre och mera genomförd militär utbildning, utan dertill skulle också

komma, att stamelementet inom hären bibehålies i något så när samma

omfattning som förut. Jag kan naturligtvis icke bestrida, att det föresätta

målet, tillväxt i försvarskraft, nås fullständigare med det af komiterade

förordade tillvägagående, men jag tilltror mig ändock icke att

obetingadt förorda detsamma. Äfven förutsatt, att en dylik ganska betydligt

stegrad anskaffning af värfvadt manskap öfverhufvud ur ren

rekryteringssynpunkt varder möjlig, skulle den nemligen i hvarje fall

medföra olägenheten att för åtgärder af provisorisk karaktär kräfva

betydliga kostnader. Meningen vore nemligen att innan öfvergångstidens

slut af de under den samma uppsatte volontärnumren in
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N-.o 2.

draga så många, som icke erfordras för fyllandet af de, enligt det nya

härordningsförslaget, nödiga manskapskadrerne. Men icke nog härmed.

Den ifrågasatta åtgärden synes mig vidare knappast nödvändig, ty, på

sätt jag redan an ty dt, ernås den erforderliga tillväxten i försvarskraft

under öfvergångstiden efter min uppfattning ensamt genom den ständigt

fortgående förlängningen af de värnpligtiges öfningar.

Utgående derifrån, att ett truppförbands krigs duglighet kan anses

stå i direkt proportion till produkten af truppförbandets manskapsstyrka

och det antal öfningsdagar, som på alla i truppförbandet vid mobilisering

ingående menige belöper, har jag, för att åskådliggöra nämnda tillväxt,

låtit upprätta hosföljande tabell, upptagande till jemförelse å ena

sidan en infanteribataljon, så sammansatt, som med nuvarande härorganisation

under hvarje af de tänkta 15 öfvergångsåren skulle blifva fallet,

och inom hvilken tillväxten i krigsduglighet sålunda endast komme att

bero på den något förlängda öfning, de efter hand i bataljonen ingående

åldersklasser värnpligtige, på grund af senaste förändringar i värnpligtslagen,

erhållit, och å den andra en bataljon så sammansatt som under

hvarje af nämnda 15 år skulle blifva fallet, derest de i bataljonen ingående

värnpligtiges öfning ökas enligt komiterades förslag, utan att afgången

af stammanskapet ersättes genom anställande af volontärer.

Tabellen har detta utseende:

Vid mobilisering år

Enligt förra

antagandet.

Under senare

antagandet.

Ökning.

Produkten af

antalet

man och öf- ningsdagar.

Produkten af

antalet

man och öf- ningsdagar.

Produkten af

antalet

man och öf- • ningsdagar.

I procent.

1893 .................................................

92,976

(92,976)

± o

0

1894 ..................................................

94,318

93,855

— 463

— 0,5

1895 ..................................................

95,312

97,290.

+ 1,978

2,0

1896 ...................................................

96,246

102,070

+ 5,824

6,o

1897 ..................................................

96,844

111,991

+ 15,147

15,0

1898 ..................................................

97,394

118,630

+ 21,236

21,9

1899 ..................................................

97,944

122,002

+ 24,058

24,5

1900 ...................................................

98,494

139,300

+ 40,806

41,4

1901 ...................................................

99,044

159,337

+ 60,293

60,8

1902 ..................................................

99,594

175,264

+ 75,670

75,9

1903 ..................................................

100,144

182,403

+ 82,259

82,x

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

Enligt förra

antagandet.

Under senare

antagandet.

Ökning.

Vid mobilisering år

Produkten af

antalet

man och öf- ningsdagar.

Produkten af

antalet

man och öf- ningsdagar.

Produkten af

antalet

man och öf- ningsdagar.

I procent.

1904 .................................................

100,694

199,830

+ 99,136

98,4

1905 ...................................................

101,244

224,190

+ 122,946

121,4

1906 ..................................................

101,794

239,790

+ 137,996

135,5

1907 ...................................................

102,344

251,040

+ 148,696

145,3

1908 ...................................................

102,594

261,930

-f 159,336

155,3

1909 ..................................................

102,594

272,550

+ 169,956

165,6

1910 ...................................................

102,594

275,970

-|- 173,376

169,0

1911 .................................................

102,594

275,970

Dertill befäl

och under- befäl bättre

utbildadt.

+ 173,376

169,0

Det är således endast ett år någon obetydlig minskning i krigsdnglighet

inträder, ocb detta det första, under det att tillväxten derefter

är i ständigt fortgående ocb redan på sjette året nått den höjd, att

den nya bataljonen skulle i sin helhet hafva öfvats nära en fjerdedel till

så lång tid som den gamla; och om sålunda, såsom af denna tabell

torde framgå, en ganska afsevärd ökning i krigsdugligheten i och med

det nya förslagets antagande skulle komma till stånd i fråga om de

trupper, hvilkas stam utgöres af indelt så småningom till antalet minskadt

manskap, måste detta helt naturligt i ännu högre grad blifva förhållandet

vid de trupper, som skola mobiliseras af beväring och värfvad

stam. Någon minskning af den nu befintliga värfvade stammen kan nemligen,

med hänsyn till den uppsättning af flera nya truppförband, som under

den första öfvergångstiden måste ega rum, icke ifrågakomma; och, ehuru

sålunda nämnda stam torde komma att tagas i anspråk för mobilisering af

flera trnppafdelningar än nu är händelsen, varder ändock proportionen

mellan stam och beväring vid desamma gynsammare än vid de indelta

regementena. I hvarje fall kan ej bestridas, att, hvad arméns

samtliga truppförband angår, tillväxten i krigsduglighet kommer att i

ganska afsevärd grad jemnt tilltaga endast på grund af béväriugsöfningarnas

utsträckning.

Men fastän jag således ej kan tillstyrka, att de afgående indelta

soldaterna, i enlighet med komiterades förslag, i allmänhet ersättas af värfvade

eller, som de af komiterade benämnas, volontärer, anser jag dock att

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

39

sådan ersättning i vissa fall är nödvändig. Först och. främst går det

ej an, att befälskadern under öfvergångstiden minskas, hvadan afgånget

indelt befäl af manskapet i regeln bör ersättas med volontärer;

och synes redan från början det antal stammanskap, som enligt komiterades

förslag skall, efter härordningens definitiva genomförande, vid

hvarje truppförband finnas anstäldt, böra vara bestämmande i fråga om

den omfattning, i hvilken ifrågavarande ersättning af indelt manskapsbefäl

bör ega rum. Vidare måste man vara betänkt på att försvarskraften

hos de norrländska indelta infanteritrupperne må växa hastigare

än vid öfriga infanteritruppförband af indelta armén. Proportionen

mellan stam och beväring vid först nämnda trupper ställer sig nemligen,

särdeles med hänsigt till den utvidgning af inskrifningsområdena

som i Norrland blifver nödig, betydligt ogynnsammare än vid de sist

nämnda. Jag finner alltså nödigt att under de första åren af öfvergångstiden

vid de norrländska trupperna all afgång bland indelt manskap

ersättes genom antagande af motsvarande antal volontärer. Slutligen

måste äfven vid indelta kavalleriet afgång af indelt manskap enligt

samma grunder ersättas. Det är nemligen först mot slutet af öfvergångstiden,

som beväringsöfningarna nått den utsträckning, att en beväringsman

kan stigas ersätta en afgången indelt ryttare, och, så framt

ej rytteriets krigsdugligliet skall under öfvergångstiden minskas, blir

det alltså nödigt att stammanskap till samma antal som förut tills vidare

vid detsamma anställes.

Den ersättning utaf afgånget indelt manskap, jag nu omförmält,

bör emellertid enligt min tanke ej hafva annat mål än att jemnt motväga

afgången och jag finner såsom följd deraf ej nödigt, att de volontärer,

som för detta ändamål nyantagas, erhålla fullständigare utbildning

än den nuvarande indelta soldaten. Det är alltså att antaga

att sådane volontärer skola kunna erhållas mot i det hela samma ersättning,

som de nuvarande indelta soldaterne, äfven om naturaförmånerna

komma att förvandlas till kontanta löner. Kostnaden för ifrågavarande

volontärers aflöning och utbildning måste sålunda i det allra

närmaste komma att motsvara den, som för närvarande i enahanda af~

seenden utgår för ett lika stort antal indelta soldater.

Dessutom torde böra erinras, att, då den anskaffning af volontärer,

som af nyssnämnde anledningar måste ega. rum vid de norrländske infanteritruppförband

en och det nuvarande indelta kavalleriets regementen

och corpser, har till hufvudsakligt ändamål att under första tiden af

öfvergången, då beväringsöfningarna ej nått någon större utsträckning,

motväga bristerna i de värnpligtiges utbildning, det ligger i sakens

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

natur, att, så snart denna utbildning ökats så att beväringsmännen i

fråga om militärisk användbarhet kunna anses jemngoda med de nuvarande

indelta soldaterna, någon nödvändighet att vid berörda trupper

antaga volontärer till större antal än vid landets öfriga härafdelningar

icke förefinnes.

I fråga om sättet för den småningom försiggående utsträckningen

af de värnpligtiges öfningar är jag i hufvudsak ense med komiterade,

men finner emellertid af skäl, som jag sistlidet år antydde, den ifrågasatta,

för båda linierna lika förlängningen af öfningsskyldigheten till

90 dagar kunna fördelas på 2 år. Och torde, då öfningen för år 1893

redan är bestämd att räcka 42 dagar, den sålunda erforderliga förlängningen

af 48 dagar kunna inträda med hälften hvartdera året, så att

1893 års första klass skulle komma att öfvas 66 dagar och 1894 års

motsvarande klass 90 dagar. Jag vidhåller jemväl i öfrigt hvad jag

beträffande den nu ifrågavarande förlängningen sistlidet år yttrade, och

har jag, med tillämpning af de åsigter jag sålunda uttalat, låtit upprätta

förslag till förändrad redaktion af värnpligtslagens nuvarande § 52.

Hvad vidare angår ordningsföljden för kadrernas komplettering och

de nya truppförbandens uppsättande, är det uppenbart, att, då jag i olikhet

med komiterade tänkt mig öfvergången till den nya härordningen böra

fullständigt genomföras först på 15 år, mina åsigter i denna fråga måste

komma att i någon mån afvika från komiterades.

Att nu i detalj redogöra för den skiljaktighet, som i detta afseende

förefinnes emellan mig och komiterade, lärer dock ej vara af

nöden och jag anhåller alltså att, hvad angår komiterades förslag, nu

endast få tillägga några ord i fråga om kostnaderna.

Komiterades kostnadsberäkningar hafva undergått granskning inom

arméförvaltningen och har dervid, beträffande de af komiterade uppgifna

behof för löner, underhåll och beklädnad, någon annan anmärknifig

af mera vigt icke framkommit än den, som afser höjning af dagaflöningen

för det beridna manskapet och för hvilken jag förut redogjort.

Hvad åter angår de af komiterade i runda summor beräknade

kostnaderne för kasernering och inqvartering, för underhåll af krigsmateriel,

fästningar och byggnader äfvensom för öfningar, mönstringar

och marscher m. m. anser arméförvaltningen dessa visserligen vara delvis

för lågt beräknade, men det synes mig dervid böra erinras, att

komiterade vid dessa beräkningars uppgörande i allmänhet utgått från

de beräkningar, som i enahanda afseenden gjorts vid framläggande af

1875 och 1883 års härordningsförslag, och att, om komiterade någon

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

41

gång afvikit derifrån, de städse beräknat kostnaden i fråga högre än

som i nämnda härordningsförslag varit fallet. Det synes mig fördenskull,

särskildt vid jemförelse emellan den af komiterade beräknade kostnad

per öfningsdag och den, som i andra länder uti enahanda afseende

utgår, vara mycket antagligt, att de af komiterade angifna kostnader i

sin helhet skola visa sig tillräckliga.

Hvad vidare beträffar kostnaderna för nödiga kasernetablissements

uppförande, upplyser chefen för fortifikationen i sitt förenämnda utlåtande,

att härtill skulle erfordras en summa af i rundt tal 28 millioner

kronor. Det synes mig emellertid sannolikt, att äfven denna summa ej skall

visa sig vara för ändamålet fullt erforderlig. Dels torde nemligen de

ifrågasatta kasernetablissementen i någon mån kunna göras enklare och

mindre än chefen för fortifikationen förutsatt, och dels är intet afseende

härvid fästadt vid de bidrag till byggnadskostnaderne, som från de olika

städer, till hvilka de nya kasernetablissementen skulle förläggas, antagligen

äro, att emotse. I hvarje fall möter intet hinder, att här liksom i

andra länder till en början inqvartera trupperna hos befolkningen mot

ersättning och att sålunda under de första åren af öfvergångstiden inskränka

sig till uppförande af endast nödiga öfningslokaler.

Det måste emellertid icke förglömmas, att, hvilken grund man än

väljer för försvarets ordnande, kaserner blifva nödiga, så snart utbildningen

af manskapet bestämmes att räcka så lång tid i en följd, att

äfven vintern tages i anspråk; och ehuru det visserligen kunde ifrågasättas,

att öfningarna under sådana förhållanden fördelades på flera år

och påginge endast den blidare årstiden, torde å andra sidan icke

kunna bestridas, att för vårt folk, hvilkets egentliga näringsfång, jordbruk

och sjöfart, hufvudsakligen bedrifvas under den varma årstiden,

till vintern förlagda militäröfningar skola vara mest välkomna.

Slutligen ber jag att få lemna en redogörelse för de åtgärder,

hvilka för den nya härordningens genomförande under den närmaste

framtiden synas mig af nöden. Denna redogörelse torde emellertid

böra begränsas att afse endast de första båda åren, hvilka alltså skulle

komma att bilda ett slags första period af öfvergångstiden.

De förändringar i den nuvarande härorganisationen, som jag dervid

anser allra vigtigast och hvilka följaktligen enligt min åsigt i främsta

rummet måste under nämnda år genomföras, äro de, för hvilka jag

redogjort i mitt anförande till statsrådsprotokollet för den 14 mars 1891

Bill. till Riksd. Prot. 1892. 1 Samt, 1 Afd. 2 Häft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bil. till Kongl. Majds nåd. Broposition N-.o 2.

och hvilka afsågo stärkandet af det lefvande försvaret af Norrland. De

gingo, som bekant, ut derpå, att vid Norrbottens, Vesterbottens och

Jemtlands fältjägarecorpser samt Vesternorrlands bataljon befälskadrerne

skulle uppbringas till lika styrka med de större fotfolksregementenas,

att vid Jemtlands hästjägarecorps skulle uppsättas tre nya sqvadroner, att

Svea artilleriregementes båda fotbatterier skulle omorganiseras till åkande

samt ett nytt åkande batteri vid samma regemente uppsättas, så att,

såsom följd deraf, sammanlagdt 6 batterier skulle kunna afses för den

norrländska fördelningen, hvilken efter all sannolikhet, i händelse af

krig, komme att operera på två skilda krigsskådeplatser, samt slutligen

att en ny trängbataljon skulle organiseras och förläggas till Norrland.

Att i sammanhang dermed befälets vid beväringstrupperna fasta lön,

i enlighet med hvad jag sistlidet år föreslog, uppbringas till likhet med

det öfriga befälets, anser jag vara en åtgärd, som med nödvändighet

följer af de förändrade tjenstgöringsförhållanden, hvilka i och med utsträckningen

af de värnpligtiges öfningar för detta befäl inträda.

Vidare synes mig nödigt, att under nämnda år dels den för arméns

förvaltning ytterst vigtiga frågan om inrättande af särskilda fördelningsintendenter

får sin lösning, dels medel ställas till krigsstyrelsens förfogande

för utbildning af reservbefäl och det ökade antal volontärer,

som under öfningstiden komma att vid armén anställas, och dels slutligen

fältartilleriets omorganisation och fästningsartilleriets kompletterande

påbörjas.

Särskildt frågan om utbildning af reservbefäl måste, hvad hela

öfvergångstiden angår, betecknas såsom en angelägenhet af yttersta vigt.

För att fylla befälsbristen vid mobilisering enligt komiterades förslag

ensamt af infanterivapnets linie- och depöt-trupper skulle nemligen,

äfven sedan pensionerade tjenstskyldige, i armén och regementenas

reserver qvarstående äfvensom f. d. fast anstälde, i värnpligtsåldern

varande officerare och underofficerare blifvit tagna i anspråk, under nuvarande

förhållanden erfordras ytterligare 700 till officerare och 400

till underofficerare utbildade krigsmän, hvarförutom en äfvenledes förefintlig

brist på 4,500 korpraler och vice korpraler endast delvis skulle

kunna fyllas genom uttjente dylike i värnpligtsåldern. Enligt komitérades

härordningsförslag är meningen, att denna brist äfvensom den

vid reservformationernas mobilisering ytterligare uppstående skall fyllas

genom reservbefäl utbildadt bland beväringsmännen vid regementenas

skolor. Först när dessa skolor genom beväringsöfningarnas större

utsträckning kunnat så organiseras, att de pågå under större delen af

året, är det emellertid, hvad indelta infanteriet angår, en möjlighet

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

43

att vid dem bedrifva ifrågavarande utbildning af reservbefäl, hvaremot

under den tid våra nu varande indelta regementen med dem tilldelad

beväring endast hafva sommaröfningar, det för dem erforderliga reservbefälets

utbildning bland dertill villige beväringsmän så väl af militära

som ekonomiska skäl måste bedrifvas vid skolor gemensamma för

vapenslaget. Vid nu varande volontärskolor utbildas visserligen till

underbefäl ett ej ringa antal ynglingar, hvilka, då de ej alla kunna

vinna fast anställning i sagda egenskap, dock såsom värnpligtige komma

armén till godo vid mobilisering, men deras antal är ingalunda tillräckligt

att fylla det uppstående behofvet, synnerligen som nödvändigheten

att utbilda äfven reservofficerare måste tillgodoses, ökandet af

elevernes antal vid infanterivolontärskolorna är sålunda af behofvet

påkalladt; och jag finner alltså erforderligt, att redan från och med

öfvergångstidens början medel till genomförande af nämnda ökning må

komma att stå till krigsstyrelsens förfogande.

Hvad vidare beträffar frågan om artilleriets ombildning, torde nödvändigheten

att redan från och med öfvergångstidens första år vidtaga

åtgärder derför i och för sig vara så klar, att någon omständlig motivering

för vigten af denna angelägenhet icke lär vara af nöden. Bland

bristerna i vår nuvarande härorganisation har städse såsom en af de

allra mest påfallande framhållits specialvapnens och framför allt artilleriets

nuvarande förläggning, hvilket gör det, omöjligt att redan under

fred tilldela de olika fördelningarne de truppkontingenter af nämnda slag,

som under krig äro afsedda att ingå i desamma; och att landets nuvarande

fästningsartilleri icke kan vara tillräckligt för sitt ändamål, torde

lätt inses, då man betänker att med detsamma skall tillgodoses behofvet

af nämnda vapen icke allenast för våra hufvudfästningar utan äfven för

de verk, hvilka vid en mobilisering måste armeras eller nyanläggas för

skyddandet af åtskilliga utaf landets sjöstäder, bland andra Göteborg.

Jag finner emellertid, att under åren 1893 och 1894 åtgärdeme i

nämnda syfte kunna inskränkas dertill, att, jemte det de båda fotbatterierna

vid Svea artilleriregemente omorganiseras på förut angifvet sätt och ett

nytt för Norrland afsedt åkande batteri vid detsamma uppsättes, nämnda

regemente ökas med ytterligare ett åkande och Göta artilleriregemente

med två, samt att af de två nu å Karlsborg förlagda fästningsartillerikompanierna

vid Göta artilleriregemente och två nya sådana bildas en

för nämnda fästning afsedd fästningsartillericorps.

Hvad sättet för den sålunda ifrågasatta ombildningen beträffar, har

jag i det särskilda detaljerade förslag till nuvarande artilleriets om
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bil. till Kongl. Majds nåd. Proposition N:o 2.

organisation, som jag låtit upprätta och enligt livilket hela ombildningen

skulle vara genomförd vid det sjette öfvergångsårets slut,

utgått derifrån, att för dess genomförande skulle erfordras endast att

befälskadrerne successive ökas, men att deremot den värfvade nummerstyrkan,

som, de år beväringens öfning ännu är jemförelsevis kort,

bibehålies till oförändradt antal, derefter skulle komma att oafbrutet

minskas till dess den nedgått till det antal, som af komiterade förutsättes;

och är det uppenbart, att, då sålunda, oaktadt truppförbandens

förökning och förstärkning, artilleriets nuvarande manskapsnummerär

icke skulle komma att ökas, kostnaderne för den nu närmast ifrågavarande

uppsättningen af tillsammans 6 nya batterier eller kompanier

äfvensom omorganisationen af de två fotbatterierne vid Svea artilleri

måste komma att ställa sig billigare, än eljest skulle hafva blifvit fallet.

Slutligen anser jag jemväl nödigt att under nu ifrågavarande första

del af öfvergångsperioden medel till det nya generalbefälet och den nya

corpschefen vid Gotlands artillericorps anslås äfvensom att ytterligare

en trängbataljon uppsättes.

Hvad sistnämnda fråga vidkommer, skulle jag, med hänsyn till de

härmed förenade kostnader, visserligen helst sett, om dermed kunnat

anstå till öfvergångstidens andra period. Det skulle nemligen i sådant

fall varit möjligt att något minska styrkan af det vid den nya fjerde

bataljonen anstälda stammanskap. A andra sidan synes mig emellertid

trängbataljonernas snara uppbringande till det antal, att hvarje fördelnings

behof af sjukvårds- och trängmanskap må blifva tillgodosedt, vara af

den vigt ur synpunkten af de mobiliserade truppernas tjenstduglighet,

att jag icke anser mig kunna tillstyrka ett längre uppskof härmed.

Kostnaderna för de sålunda till genomförande under åren 1893 och

1894 ifrågasatta förstärkningar och omdaningar i den nuvarande försvarsorganisationen

hafva beräknats till följande belopp:

l:o. Utsträckningen af beväringens öfningstid

till 90 dagar .......................................................................... kr. 2,300,250: —

2:o. Ökning af befälskadrerne vid Norrbottens,

Vesterbottens och Jemtlands fältjägarecorpser samt

Vesternorrlands bataljon till likhet med kadrerne vid

ett större indelt fotfolksregemente .................................. » 273,920: —

3:o. Ökning af Jemtlands hästjägarecorps till

regemente genom nyuppsättning af trenne sqvadroner » 260,415: —

Transport kr. 2,834,585: —

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Majds nåd. Proposition N:o 2.

45

4:o. Höjning i aflöningen till befälet vid bevä
ringstrupperna.

.......................................................................

5:o. Ökning af svea artilleriregemente genom de

tvenne fotbatteriernas omdaning till åkande och tvenne

nya batteriers uppsättande .................................................

6:o. Ökning af Göta artilleriregemente genom

tvenne nya batteriers uppsättande; äfvensom

7:o. Komplettering till en särskild fästningsartillericorps

om 4 kompanier af detta regementes tvenne

fästningskompanier å Karlsborg..........................................

8:o. Tillsättandet af corpschef vid Gotlands ar
tillericorps

..............................................................................

9:o. Uppsättandet af tvenne nya trängbataljoner

10:o. Uppsättandet af ett nytt generalbefäl.........

ll:o. Uppsättandet af 6 fördelningsintendenter

och 12:o. Anställning af ökadt antal elever vid infanterivolontärskolan

..............................................................

Transport kr. 2,834,585:

36,324: —

69,503: 30

151,334: 65

7,240

400,284

15,265

34,920

240,000:

24

Summa kr. 3,789,456: 19

Och anser jag mig, som framdeles vid föredragning af frågan om

reglerandet af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1893

skall närmare yttra mig beträffande detaljerna i berörda kostnadsberäkningar,

redan nu böra nämna, dels att, hvad angår kostnaderne förde

värnpligtiges utsträckta öfningar, jag utgått från den förutsättningen,

att dagaflöningen för de inkallade beväringsmännen skall, så länge öfningarne

komma att räcka endast 90 dagar, utgå med 20 öre, och dels

att, enligt de beräkningar, som verkstälts i syfte att utröna antalet

volontärer, som under de nya förhållandena måste årligen utbildas för

att tillgodose arméns behof af reservbefäl, det visat sig, att elevantalet

vid infanterivolontärskolorna måste mer än fördubblas, men att jag

emellertid ansett ökningen i anslaget till volontärskolor för närvarande

böra bestämmas till samma belopp 240,000 kronor, som nu är för

infanterivolontärskolan å Karlsborg afsedt.

Det måste dock, beträffande kostnadsfrågan, icke förglömmas, att

afdrag i den uppgifna slutsumman icke gjorts för den besparing, som

uppkommer till följd deraf, att vid härorcfningsförslagets antagande en

del af det indelta manskapet redan från och med första öfvergångsåret

kommer att afgå utan att af annat sådant eller af volontärer ersättas.

Då det afgångna manskapet antages komma att utgöra 6 proc. af

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

den ursprungliga nummerstyrkan, inses lätt, att nämnda besparing per

år bör motsvara den sammanlagda summan af dels 6 proc. af nuvarande

utgifter för de vakant vordna numren och dels kostnaden för

rekrytmöten samt korprals- och förberedande korpralsskolor vid de

regementen, der ersättning af indelt manskap med volontärer ej skall

ega rum, sedan likväl från sist nämnda kostnader dragits den, som erfordras

för att i volontärskola utbilda nödigt antal underbefäl af manskapet

för fyllandet af den uppstående bristen härpå. Enligt den utredning,

jag låtit verkställa, skulle minskningen i utgifter, på detta sätt

beräknad, första öfvergångsåret komma att uppgå till i rundt tal

357,000 och andra öfvergångsåret till 470,000 kronor.

Dragés från den i det föregående för andra öfvergångsåret beräknade

kostnadsökningen, i rundt tal kronor 3,789,000, sist nämnda

belopp 470,000 kronor, skulle alltså den verklige kostnadstillökningen

detta år komma att utgöra kronor 3,319,000.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag alltså, att

Kongl. Maj:t täcktes dels föreslå Riksdagen att

l:o) såsom lag antaga det af komiterade utarbetade

förslag till grunder för ny härordning endast

med de förändringar, att, jemte det ett nytt sjunde

mom. af nedan angifna innehåll fogas till § 66 i förslaget,

nedannämnda §§ och mom. i detsamma erhålla

följande lydelse:

§ 5. mom. 7.

Fästning sartilleriet består af 2 fästningsartillericorpser; skolande

dock, så snart befolkningstillväxten inom Norrland sådant medgifver,

jemväl derstädes uppsättas en fästningsartillericorps. På fredsfot sammansättas

fästningsartillericorpserna af 4 kompanier.

§ 8.

De närmare föreskrifter, som, vid härens försättande på krigsfot,

för organisationen af de särskilda vapenslagen finnas erforderliga, meddelas

af Konungen i öfverensstämmelse med grunderna i denna lag.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Majds nåd. Broposition N:o 2.

47

§ 10.

Hären indelas i 6 arméfördelningar och militärbefälet på Gotland.

§ 17 mom. 1.

1. Generalitetet består af:

6 fördelningsgeneraler, en hvar chef för en af de 6 arméfördelningarna

och tillika generalbefälhafvare inom fördelningens område (militärdistrikt)

;

1 rytterigeneral;

1 generalfälttygmästare;

1 ingeniör g ener al samt

1 chef för geralstaben.

21 mom. 1.

1. Vid hvarje regemente skall finnas följande fast unstälda personal

af krigsmän:

1 öfverste eller öfverstelöjtnant, regementschef,

1 major,

7 ryttmästare, deraf 1 regementsqvartermästare,

11 löjtnanter, deraf en regementsadjutant,

5 underlöjtnanter,

6 fanjunkare,

10 sergeanter,

20 distinktionskorpraler,

30 korpraler,

21 vicekorpraler, deraf 1 afsedd för sjukvården, och

104 meniga, deri inräknade 4 sjukvårdssoldater och 10 hofslagaresoldater.

Dessutom påräknas till reservbefäl utbildade:

9 reservofficerare och

5 reservunderofficerare.

Af r ogement s chef er n e äro 6 öfverstar och de 4 öfrige öfverstelöjtnanter.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Bil. till Kongl. Maj it s nåd. Proposition N:o 2.

§ 40 mom. 1.

1. Gången af utbildningen för beväring smännen af första linien är

följande:

a) B e väring s m änne n erhålla sin första utbildning uti en rekrytskola

af IOV2 månaders varaktighet, hvilken tager sin början den dag af

november månad, som Konungen bestämmer.

Efter genomgången rekrytskola deltaga de beväringsmän, som ej

vunnit fast anställning, uti tvenne särskilda repetitionsöfningar om

hvardera 30 dagar under fjerde och femte beväringsåren.

Rekrytskolan, som hvarje beväringsmän enligt värnpligtslagen är

skyldig genomgå i en följd, kan för beväringsmän, hvilka med fördel

begagnat sig af undervisningen under vintern och våren, enligt närmare

bestämmande af Konungen, så anordnas, att desse beväringsmän

få tillfälle att under högst IV2 månad af sommaren återgå till sina

medborgerliga förvärf samt i stället tjenstgöra lika lång tid på senhösten.

b) De, som vunnit fast anställning, fullgöra i regeln sin i värnpligtslagen

föreskrifna första utbildningstid genom oafbruten tjenstgöring

under IOV2 månader, räknadt från inträdet i rekrytskolan. De

ingå efter slutet af repetitionsöfningarna för året, så framt de icke

finnas lämplige för högre skola, uti regementsskolan. Återstående utbildningstid

enligt värnpligtslagen fullgöres under de repetitionsöfningar

som enligt sagda lag skola ega rum under fjerde och femte beväringsåren,

så framt ej fast anställning äfven då innehafves.

c) Undervisningen vid rekrytskolan ordnas för dem, som ega erforderliga

förkunskaper, så att de samtidigt kunna deltaga i reservunderofficerskursen.

d) För dem, hvilka aflagt mogenhetsexamen eller annan dermed

jemförlig examen och önska vinna anställning såsom officerare eller

reservofficerare, tager rekrytskolan med tillhörande reservofficerskurs

sin början den 1 juli och fortgår till omkring den 15 maj derpå följande

år, hvarefter de, som aflagt reservofficersexamen, beordras till en

31 2 månaders iustruktionstjenstgöring vid trupp.

§ 44. mom. 1.

1. För att vinna fast anställning såsom menig erfordras att hafva

fullgjort den i § 40 för beväringsmän af första linien stadgade rekryt
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

49

skola. Anmälan om fast anställning må göras äfven innan sagda tjenstgöring

blifvit afslutad; och skall den, som anmäler sig, i sådan händelse

fullgöra hvad af meranämnda tjenstgöring återstår, innan anställningen

vinnes.

§ 56. mom. 1.

Menig beväringsman, inkallad till tjenstgöring, erhåller qvarter, underhåll,

beklädnad med undantag af småpersedlarna, utredning m. m.

samt kontant dagaflöning af 20 öre eller, derest han är skyldig att vara

försedd med ridstöflar, 22 öre.

§ 64. mom. 2.

2. Spelets fördelning inom förstnämnda fyra löneklasser är följande:

1 kl.

2 kl.

3 kl.

4 kl.

a) vid fotfoTket:

hvartdera af 25 regementen..........................................................

8

8

12

12

Gotlands infantericorps.................................................................

4

4

6

6

b) vid rytteriet:

hvartdera af 10 regementen............................................

3

3

4

5

c) vid artilleriet:

hvartdera af 6 fältartilleriregementen .............................................

4

6

6

8

positionsartilleriregementet ...........................................................

2

2

4

4

hvardera af 2 fästningsartillericorpser .............................................

2

2

2

3

Gotlands artillericorps..................................................................

1

1

2

d) vid ingeniörtrupperna:

Svea ingeniörregemente..................................................................

2

4

4

4

Göta » ..................................................................

2

2

4

4

e) vid trängen:

hvardera af 6 trängcorpser ........ ...................................................

2

2

2

—

Bih. till Rilcsd. Prof. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 2 Haft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

§ 66. mom. 6 och. 7.

Mom. 6. Kapteners (ryttmästare») och löjtnanters fördelning i olika

löneklasser är följande:

Kaptener

(Ryttmästare)

Löjtnanter

1 kl.

2 kl.

1 kl.

2 kl.

a) vid generalstaben ..........................................................

IG

—

8

—

b) vid fotfolket:

livartdera af 25 regementen...........................................................

8

7 0

10 * 2)

10 3)

Gotlands infantericorps..................................................................

4

B1)

5*)

5

c) vid rytteriet:

lrvartdera af 10 regementen............................................................

4

3 ’)

6 2)

5

d) vid artilleriet:

hvartdera af 5 fåltartilleriregementen ............................................

8

8

17

—

1 fältartilleriregemente..................................................................

10

10

21

positionsartilleriregementet ..........................................................

6

6

12

-

hvardera af 2 fästningsartillericorpser ............................................

4

4

8

—

Gotlands artillericorps ................................................................

2

1

4

—

e) vid ingeniörvapnet ...........................................................

17

16

35

—

f) vid trängen:

\ hvardera af 6 trängcorpser ....................................................

3

2

. 4

3

0 Deraf 1 regementsqvartermästare.

2) Deraf 1 regementsadjutant.

3) Deraf 2 regementsadjutanter.

Mom. 7. Till arvoden m. m. åt artilleristaben utgår ett årligt

anslag af 12,200 kronor, att fördelas på sätt Konungen bestämmer.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

51

§ 77.

1. För vissa tjensteförrättningar och skyldigheter utgå »tjenstgöringspermingarJ)

efter följande grunder:

a) för expeditionsföring vid skolorna för fredsstyrkans kompanier,

sqvadroner och batterier:

till kompani-, sqvadrons- och batterichefer ett årligt arvode af 500

kronor;

till underofficerare, hvilka biträda förenämnda personer, ett årligt

arvode af 150 kronor;

b) för tjenstgöring såsom värnpligtsområdesbefäl:

till inskrifningsområdesbefälhafvare (regementsofficerare) månadsarvode

af 80 kronor;

till deras adjutanter (kompaniofficerare) månadsarvode af 40 kronor.

2:o) besluta, att, jemte det orden »öfvergående

stadganden)) i värnpligtslagen den 5 juni 1885 införas

efter 52 §, följande §§ i densamma skola erhålla nedan

angifna förändrade lydelse:

§ 1.

Hvarje svensk man är värnpligtig från och med det kalenderår, under Vämpiigt och

hvilket han fyller tjuguett år, till och med det, under hvilket han fyller

fyrtio år.

§ 3.

1. Värnpligten fullgöres i beväringen och landstormen. Beväringen Bevaring och

delas i tvenne linier, första och andra, samt en reserv. landstorm.

2. Tjenstetklen i beväringen är tolf år, deraf åtta år i linien samt

derefter fyra år i reserven.

3. Under den tid, värnpligtig icke tillhör beväringen, tillhör han

landstormen.

4. I krigstid bestämmer endast beliofvet längden af tjenstetiden

för de inkallade värnpligtige.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

Tiden för inskrifning.

Tjenstetid.

Tidigare inskrifning

kan

medgifvas.

Yärnpligtigs

tjenst.

§ 5-

1. Värnpligtig är skyldig att inställa sig till inskrifning i hären

eller flottan det år, han fyller tjuguett år.

2. Tjenstetiden enligt § 3 mom. 2 beräknas från början af nyss

nämnda år, äfven om den värnpligtige till följd af laga förfall eller beviljadt

uppskof först ett senare år skulle blifva inskrifven.

Har sådan senare inskrifning skett till följd af den värnpligtiges

förfallolösa uteblifvande, räknas tjenstetiden från början af inskrifningsåret.

Inställer inskrifven värnpligtig sig icke till tjenstgöring det år,

han första gången blifvit till vapenöfning inkallad, räknas hans tjenstetid

från början af det år, han inträder i tjenstgöring.

§ 6.

1. Äfven före det år, värnpligten inträder, må jmgling anmäla sig till

inskrifning i beväringens första linie och dervid, om han åstundar ingå

i hären, uppgifva den truppafdelning, hvilken han vill tillhöra. För

bifall härtill erfordras, att han är till vapentjenst fullt duglig och i

öfrigt lämplig till den tjenst, hvartill han anmäler sig.

2. Yngling, som blifvit enligt denna § tidigare inskrifven, tillhör likväl

beväringen intilldess tolf år förflutit från och med det år, då han

fylde tjuguett år.

3. Hvad i denna lag stadgas om värnpligtige gäller i tillämpliga delar

för de enligt denna § inskrifna, äfven innan de i värnpligtsåldern inträdt.

§ 7.

1. Härens vapenföre värnpligtige tilldelas, i den ordning §§ 19

och 22 stadga, beväringens första eller andra linie; de icke vapenföre

tilldelas andra linien och inskrifvas till särskild befattning vid hären,

hvartill de finnas lämplige.

2. Af flottans beväring ingå de i § 25 mom. 1 under a) och b)

omnämnda i beväringens reserv med skyldighet att efter inträde i reserven

tillhöra denna intill utgången af värnpligtstiden. Af de å sjö
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. May.ts nåd. Proposition N:o 2.

53

manslras inskrifne må dock den, som sådant önskar samt befinnes till

vapentjenst fullt duglig och i öfrigt lämplig, kunna vinna inträde i beväringens

första linie, vare sig vid hären eller ock vid flottan.

3. Med afseende på flottans öfriga beväring gäller hvad i mom. 1

är sagdt; dock kunna i mån af behof äfven vapenföra af andra linien

inskrifvas till särskild befattning vid flottan.

§ 14-

Vid inskrifningsförrättning är med undantag af den, som är å sjömanshus

inskrifven eller har anställning vid lots- och fyrinrättningarna

med lifräddningsanstalterna, hvarje till densamma inkallad värnpligtig

skyldig att personligen inställa sig; dock att vederbörande inskrifningsnämnd

må kunna, der omständigheterna sådant påkalla, utan personlig

inställelse inskrifva den, som vid tiden för förrättningen har fast anställning

utomlands eller derstädes uppehåller sig för idkande af studier

eller utbildning i sitt yrke och tillika i den ordning, Konungen föreskrifver,

styrker, att han är till krigstjenst duglig.

Till inskrifningsförrättning skola vederbörande tjenstemän införskaffa

de värnpligtiges prestbetyg.

Efter inskrifningen erhåller den värnpligtige en inskrifningsbok,

hvaruti skall af vederbörande befäl antecknas hvad som beträffande

hans värnpligt är af vigt att kunna styrka, såsom fullgjord tjenstgöringsskyldighet

m. m. dylikt.

§ 16-

1. Uppskof ''med inskrifning till nästföljande års inskrifningsförrättning

meddelas värnpligtig, om hvilken, på grund af tillfällig sjukdom,

försenad kroppsutveckling eller annan dylik möjligen öfvergående

anledning, tvifvel förefinnes beträffande hans vapenförhet eller graden

af hans tjensteduglighet.

2. Sådant uppskof kan ock meddelas ende arbetsföre sonen, sonsonen

eller dottersonen till orkeslös eller vanför fader, farfader, morfader

eller till enka eller ogift qvinna, ende arbetsföre fostersonen till

orkeslös eller vanför fosterfader eller till fostermoder, äfvensom ende

arbetsföre brodern till ett eller flera minderåriga eller vanföra faderlösa

syskon, dock endast såvida sagda föräldrar, far- eller morföräldrar eller

Personlig inställelse

och

mottagande

af inskrifningsbok.

Uppskof med

inskrifning

genom inskrifningsmyndighet.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bil. till Konyl. Majds nåd. Proposition N:o 2.

fosterföräldrar eller syskon äro af hans arbete för sitt uppehälle beroende

och med honom sammanbo.

3. Förefinnes anledning till befrielse enligt denna § ännu vid inskrifningsförrättningen

det år, under hvilket den värnpligtige fyller sitt

tjugufjerde lefnadsår, öfverföres han till beväringens reserv.

§ 17-

S5r“gd , . L Uppskof under. fred till nästföljande år med den i § 27 före
genom

inskrif- skrifna första tjenstgöring för beväringens första linie kan samtidigt

mngsmyndig- med inskrifningen medgifvas:

tet. ° ö

a) bevanngsman, som idkar studier och styrker sig behöfva sådant

uppskof för afslutande af redan fortskriden lärokurs; samt

b) annan beväringsman, så vidt giltiga skäl för uppskofvets beviljande

pröfvas vara anförda, såsom att han sjelf förvaltar och brukar

honom tillhörig fast egendom eller sjelf drifver honom tillhörig handels-,

fabriks- eller annan industriel rörelse samt vid inskrifningsförrättningen

befinnes af en eller annan anledning icke hafva varit i tillfälle att på

lämpligt sätt ordna om fastighetens eller rörelsens skötande under den

tid, han för sin militära tjenstgöring skulle blifva frånvarande.

2. Hvad i näst föregående mom. är stadgadt rörande uppskof med

tjenstgöring för beväringsman af första linien, gäller i tillämpliga delar

med afseende på uppskof med den i § 27 föreskrifna tjenstgöring för

beväringsman af andra linien, dock med iakttagande deraf,

a) att uppskofvet må medgifvas endast vid inskrifningsförrättning,

som verkställes det år, då tjenstgöringen skall försiggå; och

b) att såsom anledning till uppskof för beväringsman, inskrifven å

sjömanshus, må anses äfven, att han är förhyrd till längre resa å handelsfartyg.

^tjenstgöring^ 3‘ Uppskof. till näst följande år med den i § 27 för beväringsgenom

annan man af första linien föreskrifna tjenstgöring i fredstid under fjerde och

myndighet, femte beväringsåren äfvensom med den i § 27 för beväringsman af

andra linien föreskrifna tjenstgöring under tredje beväringsåret må beviljas

i den ordning, Konungen bestämmer.

4. Har sådant förhållande, som omnämnes i § 16 mom. 2, inträdt

för beväringsman efter undergången inskrifning, må i den ordning,

mom. . 3 bestämmer, uppskof med föreskrifven första tjenstgöring eller

entledigande från redan påbörjad dylik honom beviljas. Önskar beväringsmannen

förnyadt uppskof, åligger det honom att vid nästinfal
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Majds nåd. Proposition K:o 2.

55

lande inskrifningsförrättning inställa sig inför behörig inskrifningsmyndighet;

och skola dervid å honom tillämpas bestämmelserna i § 16,

mom. 2 och 3.

§ 19.

1. Inskrifningsnämnden, hvars ledamöter sammankallas af Konun- inskrifningsgens

befallningshafvande inom det län, hvartill största delen af inskrif- åTggånden.

ningsområdet hörer, tillkommer och åligger:

a) att verkställa de i § 13 omnämnda inskrifningar med iakttagande

dervid af livad rörande inskrifning i flottan uti § 25 stadgas;

b) att pröfva och besluta om de i §§ 2, 16 och 17 omnämnda frikallelser

och uppskof;

c) att mottaga de inskrifnes anmälningar rörande inträde i beväringens

första linie äfvensom rörande det vapenslag och den truppafdelning,

de önska tillhöra;

d) att pröfva och yttra sig om de inskrifnes vapenförhet. Härvid

indelas de vapenföre befunne, efter graden af tjenstduglighet, i tvenne

hufvudgrupper:

till vapentjenst fullt duglige och

till vapentjenst endast antaglige;

och uttagas de först nämnda till beväringens första och de sist

nämnde till beväringens andra linie, dock så att till denna senare linie

hänföras äfven sådane till vapentjenst fullt duglige befunne värnpligtige,

hvilka enligt § 16 mer än en gång undfått uppskof med inskrifning

;

e) att bestämma de inskrifne vapenföres lämplighet för tjenst vid

särskildt vapenslag äfvensom för flottan, hvarvid, i den mån förhållandena

det medgifva, hänsyn tages till de värnpligtiges framstälda önskan.

De icke vapenföre indelas till de särskilda befattningar, hvartill de

pröfvas lämplige. Flottans möjliga behof af ytterligare antal till särskilda

befattningar enligt § 7 mom. 3 fylles med vapenföre af andra

linien;

f) att tillställa de värnpligtige den i § 14 omnämnda inskrifningsbok,

i hvilken nämndens beslut bör vara antecknadt, och med hvilken

bör följa ett utdrag af denna lag samt af andra lagar och stadganden

rörande krigsmakten; skolande värnpligtig, som icke vid förrättningen

närvarit, sjelf draga försorg om insknfningsbokens afhemtande, hvarvid

å sjömanshus inskrifven har att vända sig till sjömanshuset och den,

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Inskrifnings
revisionens
verksamhet.

Värnpligtigs

inskrifning i

flottan.

Bil till Kongl. Maj:ts nåd. Broposition N:o 2.

som tillhör lots- och fyrinrättningarna med lifräddningsanstalterna, till

vederbörande lotskapten.

g) att förordna om de värnpligtiges öfverförande vid behörig tid

till beväringens reserv äfvensom till landstormen;

h) att granska och, der så skäligt finnes, ändra sedan föregående

inskrifningsförrättning verkstäld öfverföring till beväringen och landstormen

;

i) att pröfva och yttra sig om särskilda ansökningar och framställningar

rörande förut inskrifnes värnpligtsförhållanden.

2. Öfver nämndens beslut föres protokoll af den utaf Konungens

befallningshafvande förordnade ledamoten, hvilken derjemte upprättar

bötesförteckning. Rörande inskrifningslängdernas förande m. m. bestämmer

Konungen.

3. Innan nämnden lemnar förrättningsstället, skola såväl protokollet

som inskrifnmgslängderna af nämnden underskrifvas.

§ 22.

1. Inskrifningsrevisionen, som sammanträder på kallelse af ordföranden,

tillkommer:

a) att pröfva och afdöma besvär mot inskrifningsnämnds beslut;

b) att granska och, der så skäligt finnes, ändra sådana inskrifningsnänmdens

beslut, öfver hvilka olika meningar varit inom nämnden till

protokollet antecknade;

c) att bestämma de i hären inskrifne vapenföre värnpligtiges slutliga

fördelning på beväringens särskilda linier, på de särskilda vapenslagen,

tjenstegrenarna och truppafdelningarna, äfvensom afgöra de i

hären inskrifne icke vapenföres fördelning på truppafdelningarna;

d) att i afseende på de i flottan inskrifne värnpligtige tillämpa,

hvad bär ofvan blifvit föreskrifvet med afseende på härens värnpligtige.

2. Inskrifningsrevisionens beslut öfverlemnas till Konungens befallningshafvande

för att genom dess försorg vederbörande kungöras.

8 25.

1. Till flottan hänföras:

dels

a) de å sjömanshus inskrifne, som minst 12 månader varit i tjenst

å sjögående fartyg,

s. 57 Kontrollera mot PDF

jBil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

57

b) de som hafva anställning vid lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna;
dels

ock derutöfver det antal beväringsmän, som Konungen pröfvar

behöfligt.

2. Alla värnpligtige, som icke blifvit inskrifne i flottan, äro underkastade

inskrifning i hären.

§ 27.

1. Beväringsmän af första linien är skyldig att i fredstid för sin

utbildning fullgöra en första tjenstgöring om IOV2 månader under första

och andra beväringsåren, med början från den dag under november

månad först nämnda år, hvilken Konungen bestämmer, samt tvenne

derpå följande tjenstgöringsomgångar af trettio dagar hvardera under

fjerde och femte beväringsåren.

2. Huru beväringsmän af första linien, som åstunda fast anställning

vid hären, böra fullgöra sin utbildning, samt huru andre beväringsmän

kunna, till lättnad för deras medborgerliga förvärf, fullgöra

ofvan föreskrifna första tjenstgöring, stadgas i härordningslagen.

Rörande värnpligtens fullgörande genom anställning vid flottans

stam varder särskildt stadgadt.

3. Beväringsmän af andra linien är skyldig att för sin utbildning

tjenstgöra i fredstid under nittio dagar, hvilken tjenstgöring för härens

beväring fullgöres med sextio dagar under andra beväringsåret samt

med trettio dagar under tredje beväringsåret.

För flottans beväring af andra linien fullgöres sagda tjenstgöring

i en följd under andra beväringsåret.

§ 28.

1. Då rikets försvar eller upprätthållandet af den inre ordningen

det kräfver, må Konungen, efter statsrådets hörande, till tjenstgöring

inkalla beväringen eller de större eller mindre delar deraf, som finnas

behöfliga.

2. Utom de förenade rikenas gränser må beväringen vid hären

användas endast till rikets försvar, och efter det att statsrådet blifvit

hördt samt riksdagskallelse utfärdats.

Värnpligtigs

hänvisning

till hären.

Beväringsmans

af första

linien utbildningstid.

BeväringBmans

af andra

linien utbildningstid.

Uppbåd till

tjenstgöring.

Bih. till Bihd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 2 Saft.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition JSf:o 2.

§ 31.

När värn-. Värnpligtig är underkastad de i krigslag gifna bestämmelser, så

unde?krigs- väl under all tjenstgöring och under marscher, då han står under mililae-

tärbefäl, som ock i fråga om åtlydnad af påbud, hvarigenom han inkallas

till tjenstgöring.

§ 33.

Vämpiigtiges 1. För värnpligtig, som tillhör beväringen, gäller:

Joh* anmäl- a) att kan under hela sin tjenstetid tillhör det vapen, vid hvilket

nmgsskyi- han fått sin första utbildning;

dlshet- b) att den, som blifvit inskrifven i hären, skall, då lian till annat

inskrifningsområde afflytta!-, tillhöra den truppafdelning, som erhåller

sina värnpligtige från det område, i hvilket han inflyttar, hvaremot värnpligtig

vid flottan tillhör, derest han är å sjömanshus inskrifven, den

flottans station, som erhåller värnpligtige från det sjömanshus, der han

senast inskrifvits, men i annat fall den station, som är närmast belägen

till det inskrifningsområde, i hvilket han är bosatt;

c) att, om han icke är till tjenstgöring inkallad, när landstormen

inom hans ort uppbådas, han är pligtig utgå med densamma och då

har lika skyldighet med landstormsman.

2. För den i hären inskrifne värnpligtige, som tillhör beväringens

linie, gäller dessutom:

a) att, om han vill för längre tid än två månader vistas utom kompaniområdet,

anmälan derom skall före afresan göras hos vederbörande

kompanibefäl;

b) att, vid afflyttning till annat kompaniområde för att der mantalsskrifvas,

ban är pligtig derom göra anmälan så väl före afflyttningen

hos det kompanibefäl, hvarunder lian förut stått, som ock, inom en

månad efter ankomsten till den nya boningsorten, hos närmaste befäl

vid det kompani, inom hvars område han inflyttat.

3. Den, hvilken enligt § 7 mom. 2 tillhör flottans reserv, så ock

annan värnpligtig vid flottan, som är inskrifven å sjömanshus och tillhör

beväringens linie, är skyldig att, då han flyttar från ett sjömanshus

till annat, derom göra anmälan hos kompanibefälet vid så väl det ena

som det andra af de kompaniområden, inom b vilka dessa sjömanshus

äro belägna, men, derest han upphör att vara vid sjömanshus inskrifven,

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2. 59

skall dylik anmälan göras, dels hos kompanibefälet vid det kompaniområde,

inom hvilket det sjömanshus är beläget, der han senast varit

inskrifven, dels hos befälet vid det kompani, inom hvars område han

är bosatt, börande sålunda föreskrifna anmälningar ske senast en månad

efter det ombyte af eller afgång från sjömanshus egt rum.

Beväringens linie tillhörande värnpligtig vid flottan, hvilken icke

är vid sjömanshus inskrifven, vare underkastad de i mom. 2 gifna bestämmelser

rörande anmälan vid tillfällig vistelse utom kompaniområdet

eller vid afflyttning.

4. De i mom. 2 och 3 af denna paragraf omförmälda anmälningar

må af den värnpligtige göras antingen omedelbart eller ock genom

vederbörande presterskap eller sjömanshusdirektion.

§ 34.

Den, som innehaft anställning vid härens eller flottans stam under

minst fem år, anses hafva fullgjort sin beväringsöfning, men skall efter

erhållet afsked tillhöra beväringens första linie till och med det kalenderår,

under livilket han fyller trettiotvå år.

§ 41.

1. Värnpligtig, som förfallolöst uteblifver från den i § 13 omförmälda

mskrifningsförrättning, böte första gången tio kronor, och för

hvarje gång, han ånyo dermed beträdes, tjugu kronor, samt vare dessutom

i hvarje fall underkastad äfventyr att blifva hemtad på egen

bekostnad.

2. Värnpligtig, som på grund af § 15 inställer sig vid inskrifningsförrättning

å annan ort, än der lian är mantalsskrifven, men dervid försummar

aflemna prestbetyg, samt till följd deraf icke kan emottagas,

anses lika med den, som icke instält sig till mskrifningsförrättning.

§ 52.

Denna lag skall å invånarne i Gotlands län tillämpas med den

olikhet, att värnpligtsskyldigheten inträder från och med det kalenderår,

hvarunder den värnpligtige fyller 19 år, och upphör med utgången

Värnpligtig,

som tillhört

härens eller

flottans stam.

Uteblifvande

från inskrifning.

Försummelse

att aflemna

prestbetyg.

✓

Gotlands invånare.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

af det, då han uppnår 38 år, samt att beväringen derstädes skall tillhöra

endast hären.

Öfvergående stadganden.

§ 53.

De särskilda bestämmelserna i § 27 angående de värnpligtiges öfningstid

skola endast efter hand tillämpas på det sätt att

vid rytteriet, artilleriet å fastlandet, ingeniör trupp erna samt flottan

under år 1893 värnpligtige af så väl l:sta som 2:dra linien, tillhörande

l:sta årsklassen, öfvas i 66 dagar och under hvartdera åren 1894 och

1895 värnpligtige, likaledes af så väl lista som 2:dra linien, tillhörande

första årsklassen, i 90 dagar, hvarefter olika öfningstid för värnpligtige

af lista och 2:dra linien inträder på följande sätt:

Inom lista linien öfvas under hvartdera åren 1896, 1897 och 1898

värnpligtige af lista årsklassen i 4 månader och under hvartdera åren

1899, 1900 och 1901 värnpligtige af lista årsklassen 7 p, månader med

början å dag inom november månad som Konungen bestämmer, samt

värnpligtige af 4:de årsklassen år 1899 och af 4:de och 5:te årsklasserna

under hvartdera af åren 1900 och 1901 inom hvardera årsklassen

30 dagar, hvarefter värnpligtslagens fullständiga tillämpning från och

med år 1902 inträder.

Inom 2:dra linien öfvas år 1897 värnpligtige af 2:dra årsklassen

60 dagar, hvarefter värnpligtslagens fullständiga tillämpning i afseende

på denna linie från och med år 1898 inträder,

vid fotfolket å fastlandet och vid trängen

under år 1893 värnpligtige af såväl lista som 2:dra linien tillhörande

lista årsklassen öfvas i 44 dagar och värnpligtige, tillhörande

2:dra årsklassen, i 15 dagar, och under hvartdera af åren 1894 och 1895

värnpligtige, likaledes af så väl lista som 2:dra linien, tillhörande lista

årsklassen, i 68 dagar och värnpligtige, tillhörande 2:dra årsklassen, i 22

dagar, hvarefter under följande år öfningarna blifva i öfverensstämmelse

med hvad för andra vapenslag ofvan är föreskrifvet med det undantag,

att år 1896 2:dra årsklassen af så väl första som andra linien öfvas 22

dagar;

s. 61 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

61

vid truppaf''delning ar ne å Gotland:

under år 1893 värnpligtige af så väl l:sta som 2:dra linien, tillhörande

lista årsklassen, öfvas i 42 dagar och värnpligtige af 2:dra och

3:dje årsklasserna inom hvardera årsklassen 12 dagar samt under hvartdera

af åren 1894 och 1895 värnpligtige likaledes af så väl lista som

2:dra linien, tillhörande lista årsklassen, i 66 dagar och värnpligtige,

tillhörande 2:dra och 3:dje årsklasserna, inom hvardera årsklassen 12

dagar, hvarefter olika öfningstid för värnpligtige af lista och 2:dra linien

inträder på följande sätt:

Inom lista linien öfvas under år 1896 värnpligtige, tillhörande lista

årsklassen, 4 månader och värnpligtige, tillhörande 2:dra och 3:dje årsklasserna,

inom hvardera årsklassen 12 dagar, år 1897 öfvas värnpligtige,

tillhörande lista årsklassen, 4 månader och värnpligtige, tillhörande

3:dje årsklassen, 12 dagar, år 1898 öfvas värnpligtige, tillhörande lista

årsklassen 4 månader, år 1899 öfvas värnpligtige tillhörande lista årsklassen,

7 ''/o månader och värnpligtige, tillhörande 4:de årsklassen, 30

dagar, åren 1900 och 1901 öfvas värnpligtige, tillhörande lista och

2:dra årsklasserna, inom hvardera årsklassen 7 Va månader och värnpligtige,

tillhörande 4:de och 5:te årsklasserna inom, hvardera årsklassen 30

dagar, hvarefter värnpligtslagens fullständiga tillämpning från och med

år 1902 inträder.

Inom 2:dra linien öfvas under år 1896 värnpligtige, tillhörande

2:dra och 3:dje årsklasserna, inom hvardera årsklassen 12 dagar, år 1897

2:dra årsklassen 60 och 3:dje årsklassen 12 dagar, hvarefter värnpligtslagens

fullständiga tillämpning i afseende på denna linie från och med

år 1898 inträder;

3:o) med gillande af det förslag till förändringar

och förstärkningar i landets nuvarande härorganisation,

som jag ansett böra under åren 1893

och 1894 komma till utförande, uppdraga åt mig att,

vid föredragning af frågan om reglerandet af utgifterna

under riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1893,

göra de framställningar, som för förslagets genomförande

under sistnämnda år kunna finnas erforderliga.

Hans excellens herr statsministern anförde härefter:

»På sätt statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet yttrat,

har under den långa tid, som försvarsfrågan i vårt land stått på dagordningen,

någon nämnvärd meningsskiljaktighet beträffande nödvändigheten

att stärka landets försvar ej förekommit. Så mycket mera de
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Bil. till Kongl. Majds nåd. Proposition N:o 2.

lade hafva meningarne varit i fråga om sättet, huru sådant skulle ske,

i det man dels önskat bibehålla systemet stam och beväring såsom

grund för den förbättrade försvarsorganisationen och dels velat utbyta

nämnda system mot den rena värnpligten. Svårigheterna att komma

till något beslut hafva än mera ökats deraf, att de, som till grund för den

förbättrade försvarsorganisationen velat lägga systemet stam och beväring,

icke sins emellan varit eniga beträffande sättet för stammens bildande,

i det några velat bibehålla den nuvarande organisationen af densamma

i hufvudsak oförändrad, andra åter önskat att, med indelningsverkets

upphäfvande, få stammen sammansatt af uteslutande värfvadt manskap.

Hvad som hitintills under försvarsfrågans behandling förekommit gifver

emellertid, efter min uppfattning, ej stöd åt antagandet, att flertalet af

vårt folk och dess representanter nu mera än förr är beredt att slutligen

afgöra den omtvistade organisationsfrågan.

Under sådana förhållanden och då det förslag till ordnande af vårt

försvarsväsende, som af statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet

blifvit framlagdt, afser att, med frångående af den grund,

hvarpå landets försvarsorganisation hitintills hvilat, bygga den nya härordningen

på den rena värnpligten, äro, enligt min uppfattning, de nödiga

förutsättningarne för framgång af detta förslag endast i mycket

ringa grad för handen, äfven om förslaget ur ren militärisk synpunkt

skulle anses tillfredsställande, och jag vågar alltså, med afseende särskildt

å angelägenheten deraf att de åtgärder, som för försvarets stärkande

vidtagas, snarast möjligt må leda till målet, icke tillstyrka Kongl.

Maj:t att för Riksdagen framlägga nyssnämnda förslag.

Mig synes fastmer nödigt, att i det förslag till förbättringar i vårt

försvarsväsende, som kan anses böra föreläggas Riksdagen, den omtvistade

organisationsfrågan lemnas å sido, och att följaktligen detsamma

kommer att omfatta endast sådana åtgärder, om h vil ka alla försvarsvänner

kunna förena sig. Den bestående organisationen bör alltså, efter

min åsigt, tagas till utgångspunkt och de förändringar eller förbättringar,

som deri föreslås, vara af beskaffenhet att, jemte det försvaret genom

deras vidtagande väsentligen stärkes, något hinder deraf icke må

uppkomma för försvarets ombildning på annan grund, om och när sådant

pröfvas böra ske. I sådant syfte var det förslag affattadt, som

förelädes sistlidet års riksdag, och anser jag mig alltså böra i underdånighet

hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes för Riksdagen låta å nyo

framlägga berörda förslag med de förändringar deri, som till försvarets

ytterligare stärkande må finnas nödiga och som, utan af sevärd stegring

i den för 1891 års förslag beräknade kostnad, kunna genomföras.»

s. 63 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2. 63

Sedan statsrådets öfriga ledamöter förklarat sig instämma med

hans excellens herr statsministern, yttrade statsrådet och chefen för

landtförsvarsdepartementet vidare:

»De skäl af politisk natur, som, efter hans Excellens herr statsministerns

åsigt, för närvarande skulle göra det mindre lämpligt att

det förslag till försvarets ordnande, för hvilket jag nyss redogjort, till

Riksdagens, antagande framlägges, synas mig visserligen icke utesluta

möjligheten att nationen så småningom skulle kunna bibringas den insigt,

att ett dylikt förslag ur alla synpunkter bäst lämpar sig för ändamålet,

och att sålunda en definitiv lösning af försvarsfrågan genom vidhållande

af nämnda förslag måhända lättast stode att vinna. Då

emellertid statsrådets öfriga ledamöter instämt med hans excellens

herr statsministern, tilltror jag mig icke att tillstyrka Kongl. Maj:t

ett tillvägagående, som står i strid med den af statsministern uttalade åsigt.

Jag har i hvarje fall, min pligt såsom chef för landtförsvarsdepartementet

likmätigt, inför Kongl. Maj:t fått angifva, huru enligt min och

de öfriga militära nryndigheternas i hufvudsak med hvarandra öfverensstämmande

uppfattning, landet lämpligast bör ordna sina försvarskrafter,

och jag saknar så mycket snarare auledning att under nuvarande förhållanden

af militära skäl motsätta mig, hvad hans excellens herr statsministern

föreslagit, som äfven med det af honom förordade tillvägagående

betydande förbättringar i landets försvarsväsende skola kunna

åvägabringas och det förslag, om hvars framläggande inför Riksdagen

han gjort hemställan, i sjelfva verket är af beskaffenhet, att genom

dess antagande hinder icke kan anses uppstå för försvarets definitiva

ordnande vare sig på den af mig föreslagna eller annan mera lämplig

befunnen grund.»

Hans Kongl. Höghet Kronprinsen Regenten behagade

i frågan besluta i enlighet med den af hans

excellens herr statsministern gjorda underdåniga

hemställan och såsom följd deraf uppdraga åt statsrådet

och chefen för landtförsvarsdepartementet att

afgifva förslag till de åtgärder, han med anledning af

nämnda hemställan funne vara af nöden.

Ex protocollo

O. E. Pauli.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

i

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför

Hans Kongl. Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 13 januari 1892.

Närvarande:

Hans excellens, herr statsministern Boström.

Hans excellens, herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: herr friherre von Otter.

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad och

Gilljam.

Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet

anförde departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna

:

»Jemlikt det mig den 4 i denna månad lemnade uppdrag går jag

nu att redogöra för de åtgärder i och för stärkandet af landets försvar,

som, med tillämpning af Kongl. Maj:ts beslut nämnda dag, synas mig

böra vidtagas.

Frånsedt den ifrågasatta utsträckningen af de värnpligtiges tjensteoch

öfningstid, till hvilken jag straxt skall återkomma, afsågo, på sätt

Bih. till Rilcsä. Vrot. 181)2. 1 Sami. 1 Afä. 2 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

jag i mitt anförande till statsrådsprotokollet för den 4 i denna månad

yttrade, de åtgärder till försvarets stärkande, som föreslogos 1891 års

riksdag, att de fyra infanteritruppförbanden inom Norrbottens, Vesterbottens,

Vesternorrlands och Jemtlands län skulle erhålla kadrer, motsvarande

de större indelta infanteriregementenas, att befälet vid beväringstr

upp erna skulle i fråga om den fasta lönen likställas med befälet

vid armén i öfrigt, att Jemtlands hästjägarecorps skulle uppbringas

till en styrka af fem sqvadroner, att de två för Norrland afsedda fotbatterierna

vid Svea artilleriregemente skulle organiseras som åkande

och i sammanhang dermed ett nytt åkande batteri vid nämnda regemente

uppsättas, samt slutligen att en ny trängbataljon skulle uppsättas

och förläggas till Norrland.

Att förslag härom böra å nyo föreläggas 1892 års Riksdag, lärer

vara en gifven följd af nämnda beslut, och torde, i öfverensstämmelse med

tillväga gåendet år 1891, det böra jemväl nu förutsättas, att förslagen

genomföras på två år eller under åren 1893 och 1894.

Det synes mig emellertid af behofvet påkalladt, att utöfver nämnda

förslag framställning aflåtes till Riksdagen om antagande jemväl af de

öfriga i mitt anförande till statsrådsprotokollet för den 4 i denna

månad omnämnda förbättringar i landets härväsende, hvilka äro af den

största vigten. Dit räknar jag förslagen om inrättande af fördelningsintendentsbefattningar,

om organiserandet af en fästningsartillericorps

å Karlsborg samt slutligen om anvisande af förökadt anslag till volontärskolor.

De härför erforderliga anslag uppgå, enligt den utredning,

jag vid föredragning af frågan om reglerandet af utgifterna under riksstatens

4:de hufvudtitel för år 1893 skall lemna, till 452,206 kr. Och

då kostnaden för de öfriga föreslagna åtgärderna, deri inberäknadt utgifterna

för beväringens ökade öfningar, uppgår till 3,202,828 kr., komme

skilnaden i kostnad för de förbättringar i försvaret, som sistlidet år

ifrågasattes, och dem, som nu synes mig böra vidtagas, att uppgå till

allenast 217,618 kr.

Hvad angår de ändringar i värnpligtslagen, som af meranämnda

beslut påkallas, torde vara klart, att 1891 års proposition i ämnet under

nuvarande förhållanden bör läggas till grund för den framställning,

som torde böra till Riksdagen aflåtas, och att sålunda af de ändringsförslag:,

som i as: den 4 i denna månad förordat, de, som stå i omedelbart

sammanhang med eller äro föranledda af komxterades förslag till

ny härordning, icke kunna komma i fråga, att göras till föremål för

nådig proposition. Sådana äro förslagen till ändring af §§ 5, 7, 19,

22, 25, 31 och 41. Hvad deremot beträffar förslagen om ändring i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2. 3

§§ 14, 16 och 17 är det visserligen sant, att ändring i dessa §§ motsvarande

den, som jag den 4 i denna månad förordat, icke ifrågasattes

vid sistlidne riksdag; men då, såsom lätt inses, de lättnader i värnpligtstungan,

som genom omförmälda förslag äro afsedda att inträda,

torde vara lika nödvändiga i det fall, att komiterades härordningsförslag

ej varder lag, lära alltså meranämnda ändringsförslag böra upptagas

jemväl i den nya propositionen om ändring i värnpligtslagen.

Beträffande åter värnpligtsförhållandena inom Gotlands län torde,

med anledning af den vid sistlidne riksdag i ämnet väckta motion, annan

ändring i de derom gällande bestämmelser än den, som sistlidne år ifrågasattes,

nu ej böra föreslås. Att på annat sätt än nu är fallet fördela öfningstiden

synes mig mot de skäl, som af chefen för generalstaben till förmån

för den bestående ordningen härutinnan blifvit andragne, icke kunna ifrågasättas,

och lika litet torde de gotländske sjömanshusskrifne värnpligtiges

öfverflyttning till flottan kunna ur militära skäl försvaras.. Men då de gotländske

värnpligtige sålunda skulle, äfven efter det öfningstiden blifvit

lika för alla, komma uti en i viss mån sämre ställning med afseende

å den dem åliggande värnpligtsbörda än landets öfrige värnpligtige,

torde lämpligen de dem till gengäld förunnade förmåner i fråga om

tiden för tjenstetidens början och tjenstskyldighetens begränsning till

Gotlands län böra bibehållas.

Deremot anser jag en utaf chefen för generalstaben i samma

ämne gjord framställning vara förtjent af understöd. I sin uti mitt

anförande till statsrådsprotokollet för den 4 i denna månad omnämnda

skrifvelse har bemälde chef nemligen påpekat, att enligt § 53 värnpligtslagen

i dess nuvarande lydelse skall, innan 2:dra uppbådet får

uppkallas, hela det första uppbådet och således den, om mobilisering

inträffar på våren, helt och hållet oöfvade lista klassen förut vara inkallad;

och då detta stadgande, såsom lätt inses, vid mobilisering kan

leda till väsentliga olägenheter, i ty att af det i sig ej talrika befälet

en del måste afses till inöfvande af nämnda, tills vidare för försvaret

alldeles onyttiga klass, hemställer chefen för generalstaben, att stadgandet

i fråga må ändras derhän, att andra uppbådet ej må inkallas förr,

än de klasser af första uppbådet, som undergått åtminstone första årets

öfning, blifvit uppfordrade. Som jag redan antydt, är jag ense med

chefen för generalstaben i fråga om olävnpligheten af berörda stadgande;

och då numera jemväl å fastlandet skulle komma att förefinnas två uppbåd

af beväringen, torde lämpligen bestämmelserne rörande dessa uppbåds

inkallande böra blifva lika för fastlandet och Gotland och sålunda

nyssnämnda, särskildt för Gotland gällande stadgande böra bortfalla.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Broposition N:o 2.

Värnpligt och

värnpligtsålder.

Slutligen ber jag att få erinra, att då Riksdagen sistlidne år afslog

förslaget om förändrad lydelse af 1 § värnpligtslagen, enligt

hvilken värnpligten för framtiden skulle komma att räcka till och med

det 40:de lefnadsåret, men samtidigt antog förslaget till ändring af §

27, deri, med hänsigt till nyssnämnda i § 1 intagna bestämmelse om

värnpligtens utsträckning för samtlige värnpligtige, den förut gällande

föreskriften, att de, som tillhöra flottans reserv, skola i densamma qvarstå

utöfver värnpligtstiden till och med det år, de fylla 40 år, blifvit

utesluten, sistnämnda föreskrift i och med den åt Riksdagens beslut

lemnade sanktion upphört att gälla. Det hade under sådana omständigheter

kunnat ifrågasättas, att sanktion åt Riksdagens beslut bort vägras,

men ansåg jag så mycket mindre skäl dertill föreligga, som i dylikt

fall de öfriga af Riksdagen beslutade, ur försvarets synpunkt ej ovigtiga

förändringarne i värnpligtslagen jemväl kommit att förfalla och det i

hvarje händelse var att förutse, att frågan om utsträckt värnpligt för samtlige

värnpligtige inom den närmaste framtiden komme att återupptagas.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, som

finner utdrag af statsrådsprotokollet i landtförsvarsärenden för den 4 i

denna månad jemväl böra fogas till den framställning till Riksdagen,

som kan blifva en följd af hvad jag nu yttrat,

att Kongl. Maj:t täcktes

dds, med gillande af de förslag till förändringar

i och förstärkning af landets gällande försvarsorganisation,

som jag nu framstält, uppdraga åt mig att,

vid föredragning af frågan om reglerandet af utgifterna

under riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1893,

gorå de framställningar, som för förslagets genomförande

under nämnda år kunna finnas erforderliga, och

dels föreslå Riksdagen att besluta, att nedannämnda

§§ i värnpligtslagen den 5 juni 1885 skola erhålla

följande förändrade lydelse:

§ I
Hvarje

svensk man är värnpligtig från och med det kalenderår,

under hvilket han fyller tjuguett år, till och med det, under hvilket

han fyller 40 år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

k

o

§ 3. mom. 1.

1. Värnpligten fullgöres i beväringen och landstormen. Beväringen

delas i första och andra uppbådet. Tjenstetiden är åtta år i första

och derefter fyra år i andra uppbådet.

§ 6.

Äfven före det år, värnpligten inträder, må yngling anmäla sig till

inskrifning och dervid uppgifva den truppafdelning eller flottans station,

hvilken han vill tillhöra. För bifall härtill fordras, att han är till krigstjenst

duglig och i öfrigt lämplig till den tjenst, hvartill han anmäler sig.

Han tillhör likväl första uppbådet, intill dess åtta år förflutit från

och med det år, då han fylde tjuguett år.

Hvad i denna lag stadgas om värnpligtige gäller i tillämpliga delar

för de enligt denna. paragraf inskrifne, äfven innan de i värnpligtsåldern

inträdt.

§ 14.

Vid inskrifningsförrättning är med imdantag af den, som är å sjömanshus

inskrifven eller tillhör lots- och fyrinrättningarna med lifräddningsanstalterna,

hvarje till densamma inkallad värnpligtig skyldig att

personligen inställa sig; dock att vederbörande inskrifningsnämnd må

kunna, der omständigheterna sådant påkalla, utan personlig inställelse

inskrifva den, som vid tiden för förrättningen har fast anställning utomlands

eller derstädes uppehåller sig för idkande af studier eller utbildning

i sitt yrke och tillika i den ordning, Konungen föreskrifver, styrker,

att han är till krigstjenst duglig.

Till inskrifningsförrättning skola vederbörande tjenstemän införskaffa

de värnpligtiges prestbetyg.

Efter inskrifningen erhåller den värnpligtige en inskrifningsbok,

hvaruti skall af vederbörande befäl antecknas hvad som beträffande hans

värnpligt är af vigt att kunna styrka, såsom fullgjord tjenstgöringskyldighet

m. m. dylikt,

Beväring och

landtstorm.

Tidigare inskrifning

kan

medgifvas.

Personlig inställelse

och

mottagande af

inskrifningsbok.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

Uppskof med

inskrifning.

Uppskof med

tjenstgöring

genom inskrifningsmyndighet.

§ 16-

1. Uppskof med inskrifning till nästföljande års inskrifningsförrättning

kan medgifvas värnpligtig, som af en eller annan möjligen

öfvergående anledning, såsom tillfällig sjukdom, försenad kroppsutveckling

eller dylikt, vid inskrifningsförrättningen befinnes till tjensten oförmögen

eller olämplig.

2. Sådant uppskof kan ock meddelas ende arbetsföre sonen, sonsonen

eller dottersonen till orkeslös eller vanför fader, farfader, morfader

eller till enka eller ogift qvinna, enda arbetsföre fostersonen till

orkeslös eller vanför fosterfader eller till fostermoder, äfvensom ende

arbetsföre brodern till ett eller flera minderåriga eller vanföra faderlösa

syskon, dock endast såvida sagda föräldrar, far- eller morföräldrar eller

fosterföräldrar eller syskon äro af hans arbete för sitt uppehälle beroende

och med honom sammanbo.

3. Förefinnes anledning till befrielse enligt denna § ännu vid inskrifningsförrättningen

det år, under hvilket den värnpligtige fyller sitt

tjugufjerde lefnadsår, frikallas han under fredstid från värnpligtens fullgörande

i beväringen.

§ 17-

1. Uppskof med den i § 27 omförmälda tjenstgöring vid hären

eller flottan under fredstid kan till det år, under hvilket värnpligtig fyller

tjugutvå år, medgifvas:

a) värnpligtig, som idkar studier och styrker sig behöfva sådant

uppskof för afslutande af redan fortskriden lärokurs;

b) å sjömanshus inskrifven värnpligtig, som enligt intyg från sjömanshusdirektionen

är förhyrd för längre resa å handelsfartyg och som

till följd deraf icke utan väsentlig olägenhet kan, så länge resan fortvarar,

inställa sig;

c) annan värnpligtig så vidt giltiga skäl för uppskofvets beviljande

pröfvas vara anförda, såsom att han sjelf förvaltar och brukar honom

tillhörig fast egendom eller sjelf drifver honom tillhörig handels-, fabrikseller

annan industriel rörelse samt vid inskrifningsförrättningen befinnes

af en eller annan anledning icke hafva varit i tillfälle att på lämpligt

sätt ordna om fastighetens eller rörelsens skötande under den tid, han

för sin militära tjenstgöring skulle blifva frånvarande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

7

2. Uppskof till näst följande år med den i § 27 föreskrifna tjenstgöring

under 2:dra tjensteåret må beviljas i den ordning, Konungen

bestämmer.

3. Har sådant förhållande, som omnämnes i § 16 mom. 2 inträdt

för värnpligtig efter undergången inskrifning, må i den ordning, Konungen

bestämmer, uppskof med föreskrifven tjenstgöring eller entledigande

från redan påbörjad dylik honom beviljas. Önskar värnpligtig förnyadt

uppskof, åligger det honom att vid nästinfallande inskrifningsförrättning

inställa sig inför behörig mskrifningsmyndighet; och skola dervid å

honom tillämpas bestämmelserna i § 16 mom. 3.

§ 27.

1. Värnpligtig är, sedan han blifvit inskrifven, skyldig att för sin

utbildning tjenstgöra under fredstid i nittio dagar, hvilken tjenstgöring

skall fullgöras vid rytteriet, artilleriet och ingeniörtrupperna samt flottan

under det första året, men vid fotfolket och trängen under två år med

sextioåtta dagar under det första året och tjugutvå dagar under det

derpå följande.

2. Från all öfning i fredstid befrias:

a) de i 25 § mom. 1 b omförmälde värnpligtige.

b) värnpligtig, som styrker att han vid ingången af det år, då han

fyller tjuguett år, antingen varit vid sjömanshus inskrifven minst fyra

år och deraf under minst tolf månader haft anställning i utrikes sjöfart

eller ock efter inskrifning å sjömanshus såsom eldare eller maskinist

under minst ett år varit i dylik befattning använd, med skyldighet likväl

att för åtnjutandet af sådan befrielse tillhöra flottans reserv under hela

sin värnpligtstid.

§ 28.

1. Då rikets försvar det kräfver, må Konungen efter statsrådets

hörande till tjenstgöring inkalla beväringens första uppbåd eller de större

eller mindre delar deraf, som finnas behöfliga.

2. Derest i anseende till krig eller fara för krig det för rikets

försvar finnes nödigt, att äfven beväringens andra uppbåd, eller någon

del deraf i skilda orter eller vid olika vapen, inkallas, må Konungen

derom förordna, sedan han statsrådet hört och, såvida Riksdagen ej är

Uppskof med

tjenstgöring

genom annan

myndighet.

Viirnpligtigs

utbildnings
tid.

Uppbåd till

tjenstgöring.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Värnpligtig,

som tillhört

härens eller

flottans stam.

8 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

samlad eller inom trettio dagar sammanträda skall, låtit riksdagskallelse

utfärda.

3. Utom de förenade rikenas gränser må beväringens första uppbåd

vid hären användas endast till rikets försvar, och efter det att

statsrådet blifvit hördt samt riksdagskallelse utfärdats. Utan Riksdagens

medgifvande må beväringens andra uppbåd vid hären icke användas

utom de förenade rikenas gränser.

§ 33 mom. 2 och 3.

2. För den i hären inskrifne värnpligtige, som tillhör beväringens

första uppbåd, gäller dessutom:

a) att, om han vill för längre tid än två månader vistas utom kompaniområdet,

anmälan derom skall före afresan göras hos vederbörande

kompanibefäl;

b) att, vid afflyttning till annat kompaniområde för att der mantalsskrifvas,

han är pligtig derom göra anmälan, så väl före afflyttningen

hos det kompanibefäl, hvarunder han förut stått, som ock, inom en

månad efter ankomsten till den nya boningsorten, hos närmaste befäl

vid det kompani, inom hvars område han inflyttat.

3. Den hvilken enligt § 27 mom. 2 tillhör flottans reserv, så ock

annan värnpligtig vid flottan, som är inskrifven å sjömanshus och tillhör

första uppbådet, är skyldig att, då han flyttar från ett sjömanshus till

annat, derom göra anmälan hos kompanibefälet vid så väl det ena som

det andra af de kompaniområden, inom hvilka dessa sjömanshus äro

belägna, men, derest han upphör att vara vid sjömanshus inskrifven,

skall dylik anmälan göras dels hos kompanibefälet vid det kompaniområde,

inom hvilket det sjömanshus är beläget, der han senast varit inskrifven,

dels hos befälet vid det kompani, inom hvars område han är

bosatt; börande sålunda föreskrifna anmälningar ske senast en månad,

efter det ombyte af eller afgång från sjömanshus egt rum.

Första uppbådet tillhörande värnpligtig vid flottan, hvilken icke är

vid sjömanshus inskrifven, vare underkastad de i mom. 2 gifna bestämmelser

rörande anmälan vid tillfällig vistelse utom kompaniområdet eller

vid aflyttning.

§ 34.

Den som innehaft anställning vid härens eller flottans stam under

minst två år, anses hafva fullgjort sin beväringsöfning, men skall efter

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bil. till Kongl. Majrfs nåd. Proposition N-.o 2.

erhållet afsked, så länge han i följd af sin värnpligt qvarstår i beväringen,

tillhöra dess första uppbåd.

§ 52.

De särskilda bestämmelserna i § 27 mom. 1 angående de värnplig- öfmngstiden.

tiges öfningstid skola endast efter hand tillämpas, på det sätt att

vid rytteriet, artilleriet och ingeniörtrupperna samt flottan

under hvartdera af åren 1887 och 1888 värnpligtige, tillhörande

första årsklassen, öfvas i trettiosex dagar och under år 1887. värnpligtige,

tillhörande andra årsklassen, med undantag af de å sjömanshus

inskrifne, i femton dagar;

under hvartdera af åren 1889 och 1890 värnpligtige, tillhörande

första årsklassen, öfvas i trettioåtta dagar,

under åren 1891 och 1892 värnpligtige, tillhörande första årsklassen,

öfvas i fyratio dagar; och

under år 1893 värnpligtige, tillhörande första årsklassen, öfvas i

sextiosex dagar;

hvarefter stadgandet i § 27 mom. 1 träder i kraft; samt

vid fotfolket och trängen

under hvartdera af åren 1887 och 1888 värnpligtige, tillhörande

första årsklassen, öfvas i tjuguen dagar och värnpligtige, tillhörande

andra årsklassen i femton dagar;

under hvartdera af åren 1889 och 1890 värnpligtige, tillhörande

första årsklassen, öfvas i tjugutre dagar och värnpligtige, tillhörande

andra årsklassen, i femton dagar;

under åren 1891 och 1892 värnpligtige, tillhörande första årsklassen,

öfvas i tjugufem dagar och värnpligtige, tillhörande andra årsklassen,

i femton dagar; och

under år 1893 värnpligtige, tillhörande första årsklassen, , öfvas i

fyratiofyra dagar och värnpligtige, tillhörande andra årsklassen, i femton

dagar;

hvarefter stadgandet i § 27 mom. 1 träder i kraft.

Bih. till Rilcsd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afä. 2 Käft.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Sil. till Kongl. Maj.-ts nåd. Proposition N:o 2.

§ 53.

Denna lag skall af invånarne i Gotlands län tillsvidare tillämpas

med den olikhet i afseende å tiden och sättet för värnpligtens fullgörande:

a) att värnpligten för invånare i Gotlands län inträder vid början

af det kalenderår, under hvilket han fyller nitton år, och fortfar till och

med det, under hvilket han fyller trettioåtta år;

b) att den värnpligtige är, sedan han blifvit inskrifven, skyldig att

för sin utbildning tjenstgöra under fredstid i nittio dagar, hvilken tjenstgöring

skall fullgöras under tre på hvarandra följande år med sextiosex

dagar under första samt tolf under hvartdera af de båda följande åren;

dock att under år 1892 första årsklassen öfvas allenast trettio dagar

och under år 1893 fyrtiotvå dagar; samt

c) att så väl under fred som i krigstid de värnpligtige i Gotlands

län skola vara befriade från tjenstgöring utom länets område.

Der för tillämpning af de i denna paragraf gifna särskilda föreskrifter

rörande värnpligtens utgörande i Gotlands län erfordras undantag

i ett eller annat hänseende från öfriga i denna lag gifna bestämmelser,

eger Konungen derom förordna.

Uppå tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter

täcktes Hans Kongl. Höghet Kronprinsen Regenten

gilla och godkänna hvad departementsschefen sålunda

yttrat och hemstält; och skulle nådig proposition, angående

ändring i vissa delar af värnpligtslagen den 5

juni 1885, sådan den finnes detta protokoll bilagd,

till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

Gustaf Pauli.

Stockholm, tryckt hos K. X. Beckman, 1892.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1892:61 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Majds proposition n:o 2 angående förändrad lydelse i vissa delar af värnpligtslagen den 5 juni 1885. s. 21 i texten
  2. LU 1892:45 Memorial, i anledning af kamrarnes återremiss af utskottets i 3 punkten af dess utlåtande n:o 32 i anledning, bland annat, af Kongl. Majds proposition angående s. 1 i texten
  3. SU 1892:39 Utlåtande angående ordnande af landtförsvaret. s. 2 i texten