Sök i Ratio Lex

Angående anordnande af en förbättrad postoch personförbindelse mellan Sverige och kontinenten

1892-03-10 · 44 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 43 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1892:38, Angående anordnande af en förbättrad postoch personförbindelse mellan Sverige och kontinenten

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

1

N:o 38.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående anordnande

af en förbättrad post- och personförbindelse

mellan Sverige och kontinenten; gifven Stockholms slott

den 10 Mars 1892.

Kongl. Maj:t, som ansett åtgärder böra vidtagas för anordnande

af en förbättrad post- och personförbindelse mellan Sverige och kontinenten,

vill, under åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden för denna

dag, härmed

ej mindre äska Riksdagens yttrande öfver det i berörda protokoll

omförmälda förslag att, för uppehållande genom enskiklt bolags försorg

af regulier ångfartygsförbindelse hela året om mellan Trelleborg och

Sassnitz, af postmedlen årligen bestrida hälften af det belopp, som må

erfordras till subvention åt bolaget, under förutsättning att den andra

hälften anvisas från tysk sida;

än äfven föreslå Riksdagen att

dels för anordnande af fullständig nattjenst å statsbandelarna

Ilästveda—Nässjö och Laxå—Brunsberg å extra stat för år 1893 anvisa

ett belopp af 225,000 kronor till bostäder och postkurar åt bevakningen

å nämnda statsbandelar;

dels ock bevilja och till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett belopp

af högst 650,000 kronor, att anvisas såsom lån till Malmö—Trelleborgs

jern vägsaktiebolag under förutsättning, att bolaget åtager sig att under

vilkor, som af Kongl. Maj:t bestämmas, ombesörja den genomgående

befordringen af post och resande mellan Malmö och Trelleborg äfvensom

verkställa sådan ombyggnad af bolagets jernväg, att den med full

Pilt. till Riksd. ProL 1892. 1 Sami. 1 Afd. 21 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

trygghet kan befaras af tåg med 60 kilometers hastighet i timmen,

under iakttagande af de närmare föreskrifter beträffande sättet för banans

ombyggnad och kontrollen derå, som Kongl. Maj:t må finna lämpligt

meddela; lärande omförmälda lånebelopp böra anvisas att utgå från Riksgäldskontoret

samt beträffande samma lån i tillämpliga delar böra lända

till efterrättelse de vilkor och bestämmelser, hvilka för understödjande

medelst lån af enskilda jern vägsanläggningar blifvit af 1891 års Riksdagstadgade,

dock att inteckningen för lånet må ställas till förmånsrätten

närmast efter de i jernvägen redan beviljade inteckningar å sammanlagdt

850,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

3

Utdrag af protokollet öfver jinansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 10 Mars

1892.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Herr Friherre von Otter,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam.

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre von Essen

anmälde i underdånighet, att, sedan med anledning af uppkommen fråga

om anordnande af en bättre post- och personförbindelse mellan Sverige

och kontinenten än den för närvarande bestående, departementschefen åt

o-eneralpostdirektören J. E. von Krusenstjerna, öfverdirektören F. A. Almgren

och marindirektören J. T. Pihlgren uppdragit att utarbeta förslag

i nämnda hänseende, så hade bemälde komiterade den 1 November 1890

afgifvit betänkande, innefattande det äskade förslaget, .

Departementschefen föredrog härefter nämnda betänkande och i

sammanhang dermed:

hamndirektionens i Ystad skrifvelse den 27 Oktober 1890 till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 38.

chefen för Finansdepartementet med öfverlemnande af en utaf hamnstyrelsen

i nämnda stad författad uppsats med titel: Sveriges postförbindelse

med kontinenten, uti hvilken uppsats Ystad föresloges såsom

utgångspunkt på svenska sidan för en ifrågasatt direkt ångbåtsförbindelse

mellan Sverige och Tyskland;

Trelleborgs stadsfullmäktiges skrifvelse den 19 November 1890

till chefen för Civildepartementet angående beslutade reparations- och

ändringsåtgärder med stadens hamn, derest förenämnda ångbåtsförbindelse

komme att utgå från Trelleborg;

styrelsens för Malmö—Trelleborgs jern vägsaktiebolag skrifvelse

den 1 November 1890 till chefen för Finansdepartementet angående ombyggnad

af bolagets jernväg, för den händelse den komme att användas

för den genomgående trafiken mellan Sverige och kontinenten;

handels- och sjöfartsnämndens i Malmö skrifvelse den 25 Oktober

1890 till chefen för Finansdepartementet angående användande af linien

Malmö—Warnemiinde för en direkt post- och personförbindelse mellan

Sverige och Tyskland;

två särskilda skrivelser från bemälda handels- och sjöfartsnämnd

af den 15 December 1890 och den 8 April 1891 till chefen för Finansdepartementet

angående mottagna skrivelser dels från representationen

för köpmanscorpsen i Rostock, dels ock från borgmästare och råd i sistnämnda

stad rörande den ifrågasatta trafikförbindelsen med Tyskland;

stadsfullmäktiges i Malmö underdåniga skrifvelse den 9 Januari

1891 angående ifrågavarande post- och personförbindelses ledande öfver

Malmö—W arnemiinde;

f. d. öfverdirektörsassistenten V. von der Lanckens underdåniga

skrift den 28 Februari 1891 med förslag rörande ordnandet af trafiken

med kontinenten;

Generalpoststyrelsens och Jernvägsstyrelsens gemensamma underdåniga

utlåtande den 20 April 1891 med anledning af härofvan omförmälda

handlingar;

tre särskilda skrivelser från chefen för Sjöförsvarsdepartementet

dels den 6 Februari 1891 till chefen för Civildepartementet, dels den 26

nyssnämnda månad och den 9 derpåföljde Mars till chefen för Finansdepartementet

angående isförhållandena i Malmö, Trelleborgs och Ystads

hamnar m. m.;

Lotsstyrelsens skrifvelse den 7 April 1891 till chefen för Sjöförsvarsdepartementet

angående isförhållandena i sistberörda hamnar;

två särskilda skrivelser den 21 Februari och den 15 Juni 1891

från Herr Ministern för utrikes ärendena till chefen för Finansdeparte
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

mentet med införskaffade upplysningar rörande isförhållandena vid Sassnitz

och Warnemiinde;

f. d. konteramiralen O. Lagerbergs m. fks underdåniga'' skrift den

19 Juni 1891 med berättelse angående verkstäld undersökning af hamnförhållandena

vid Sassnitz m. m.;

stadsfullmäktiges i Ystad underdåniga skrifvelse den 10 Augusti

1891 angående ifrågasatt anläggande af en jernväg från Bjersj öl agårds

station å Ystad—Eslöfs jernväg till Hörs station å södra stambanan;

Kommersekollegii underdåniga utlåtande den 6 November 1891 angående

frågan huruvida en förbättrad kommunikationsled mellan Sverige

och kontinenten kunde anses ega den betydelse för landets handel och

näringar, att bidrag till dess uppehållande skäligen borde utgå, förutom

af postmedel, äfven af andra allmänna medel;

chefens för Sjökarteverket underdåniga utlåtande den 16 November

1891 angående anordnande af en bättre post- och personförbindelse

mellan Sverige och Tyskland;

densammes skrifvelse den 30 November 1891 till chefen för Finansdepartementet

med uppgift å afstånden mellan Sassnitz och Trelleborg,

resp. Ystad;

en af f. d. presidenten Herr Grefve A. Posse m. fl. i underdånig

skrifvelse den 24 November 1891 gjord framställning angående bestämmande

af Ystad såsom utgångspunkt på svenska sidan för en ny kommunikationsled

emellan Sverige och kontinenten; äfvensom med anledning

af denna framställning afgifna underdåniga utlåtanden dels den 27

i samma månad af Lotsstyrelsen, dels ock den 7 sistlidne December af

J ern vägsstyrelsen;

en af grosshandlaren Fr. Malmros m. fl., å Trelleborgs stads

vägnar, i underdånig skrifvelse den 27 November 1891 gjord framställning

angående bestämmande af Trelleborg såsom utgångspunkt på svenska

sidan för berörda nya kommunikationsled;

Trelleborgs stadsfullmäktiges skrifvelse den 4 December 1891 till

chefen för Finansdepartementet angående beslutade reparations- och

ändringsåtgärder med stadens hamn, derest Trelleborg komme att väljas

till utgångspunkt för en ifrågasatt direkt ångbåtsförbindelse mellan Sverige

och Tyskland;

löjtnanten H. Sandebergs underdåniga skrivelser den 15 Augusti

och den 27 December 1891 med förordande af Ystad såsom ändpunkt

i Sverige för den direkta sjöpostförbindelsen med Tyskland;

densammes till chefen för Finansdepartementet den 29 December

1891 aflåtna skrifvelse angående sistberörda ämne;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

densammes underdåniga skrifvelse den 12 sistlidne Januari med

öfverlemnande af ett utaf skeppsbefälhafvareföreningen i Abo afgifvet

yttrande rörande Trelleborgs och Ystads relativa lämplighet såsom utgångshamn

för den ifrågasatta nya ångbåtskommunikationen mellan Sverige

och Tyskland;

Jern vägsstyrelsens underdåniga skrifvelse den 15 December 1891

med öfverlemnande af från styrelserna för Malmö—Trelleborgs och Lund

—Trelleborgs jern vägsaktiebolag inhemtade yttranden, dels huruvida och

under hvilka vilkor hvartdera bolaget, för det fall att direkt post- och

personförbindelse mellan Sverige och kontinenten öfver Trelleborg och

Sassnitz komme till stånd och bolagets jernväg komme att tagas i

anspråk för anordnandet af samma förbindelse, vore villigt att ombesörja

den genomgående befordringen af post och resande, dels ock på hvilka

vilkor, under ofvannämnda förutsättning, hvartdera bolaget kunde vara

sinnadt att till staten öfverlåta sin jernväg;

Malmö—Trelleborgs jern vägsaktiebolags skrifvelse den 4 sistlidne

Januari med framställning i fråga om öfverlåtande till staten af bolagets

jernväg, äfvensom Jernvägsstyrelsens öfver berörda framställning den

26 nyssnämnda månad afgifna underdåniga utlåtande; samt

sistbemälda jernvägsaktiebolags den 15 nästlidne Februari aflåtna

underdåniga skrifvelse med förnyad framställning i fråga om begagnande

af Malmö—Trelleborgs jernväg för den ifrågasatta direkta post- och

personförbindelsen med kontinenten, öfver hvilken framställning Jernvägsstyrelsen

den 20 i samma månad afgifvit infordradt underdånigt

yttrande.

Föredragande departementschefen anförde härefter:

»Komiterade för utarbetande af förslag i fråga om ordnande af en

bättre post- och personförbindelse mellan Sverige och kontinenten hafva

i sitt ofvanberörda betänkande till en början framhållit, att den under

sommaren bestående post- och personförbindelsen mellan Stockholm, å

ena, samt mellersta, vestra och södra Europa, å andra sidan, icke lemnar

mycket öfrigt att önska i afseende å snabbhet och beqvämlighet,

men att deremot kommunikationen mellan Sverige och kontinenten under

vintern är ordnad på ett föga tillfredsställande sätt. Under sommarmånaderna,

Juni—September, uppehälles berörda förbindelse medelst dubbla

lägenheter för dygn i hvardera riktningen, den ena lägenheten öfver

Köpenhamn—Korsör—Kiel och den andra, den fördelaktigaste, å en direkt

ångbåtslinie mellan Malmö och Stralsund, förutom en med sistnämnda

lägenhet i afseende å snabbheten i det närmaste likstäld linie öfver Gjedser

, —Warnemiinde. Under vintermånaderna, Oktober—Maj, deremot finnes

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

mellan Stockholm och kontinenten endast en användbar direkt lägenhet

i hvardera rigtningen på hela dygnet, och denna lägenhet, som leder

öfver Köpenhamn—Korsör—Kiel, är hvarken snabb eller beqväm. Medan

man, år 1890, kunde under sommarmånaderna färdas från Stockholm till

Berlin på omkring 27 timmar, kräfde samma resa under vintertiden 43

timmar. Denna stora tidsskilnad för resan sommartiden och vintertiden

föranledes, utom af den besvärligare vägen öfver Danmark, i betydlig

mån deraf, att under vintern de svenska nattågen icke stå i tillräckligt

snabb anslutning till de danska bantåg, som förmedla förbindelsen med

utlandet. Det genom denna ofullständiga anslutning orsakade dröjsmålet

belöpte sig nyssnämnda år till omkring två timmar på väg till Stockholm

och ända till sex timmar vid färd i motsatt riktning. Det skulle,

anföra komiterade, kunna förefalla, som om dessa väntningstider af sex,

resp. två timmar helt enkelt skulle bortfalla, om de svenska bantågens

afgångs- och ankomsttider ordnades på annat sätt, så att nedgående

tåget lemnade Stockholm sex timmar senare och uppgående tåget afginge

från Malmö två timmar tidigare än enligt då gällande tidtabell.

Men äfven om detta utan vidare läte sig göra, vore dermed i sjelfva

verket föga vunnet. Sex timmars senare afgångstid från Stockholm

betydde afgång derifrån klockan 4- 1 på natten. Detta vore hvad persontrafiken

anginge en i det närmaste omöjlig tid för afgång från landets

hufvudstad. För posten betydde denna sena afgångstid intet väsentligt

annat, än att brefven efter aflemnande! till posten finge ligga obefordrade

ett antal timmar. Frånsedt andra olägenheter skulle det uppgående

tågets afgång från Malmö två timmar tidigare för de resande medföra

en så obeqväm ankomsttid till hufvudstaden som klockan 6 på morgonen.

Från svensk sida läte det sig derför knappast göra att råda bot för de

långa väntningstiderna. Efter att vidare hafva ådagalagt, att icke heller

de öfriga dansk-tyska trafiklinierna, öfver Korsör—Vamdrup samt öfver

Gjedser—Warnemiinde, vore användbara för realiserandet af planen att

åstadkomma en snabb och beqväm förbindelse mellan Stockholm och

kontinenten jemväl under vintermånaderna, komma komiterade till det

resultat, att man för berörda ändamåls vinnande hänvisas till den i och

för sig naturligaste utvägen att söka anordna direkt ångbåtsförbindelse

mellan Sverige och Tyskland.

Vid bestämmandet af hvilka hamnar, som skola komma att användas

såsom ändpunkter för den direkta ångbåtstrafiken måste, enligt

komiterades mening, följande synpunkter företrädesvis göra sig gällande,

nemligen att hamnarne måste vara så fria från ishinder som möjligt

äfvensom så belägna, att de jemväl under ogynnsam väderlek kunna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 38.

utan svårighet eller tidsutdrägt, anlöpas, och sjelfva våglängden till sjös

vara den minsta möjliga. Bland hamnar på tyska sidan kunde inga

andra komma i fråga än de i Warnemiinde och i Stralsund samt den

under anläggning varande hamnen vid Sassnitz på Riigen. Af dessa

uteslötes genast Stralsund med hänsyn till isförhållandena i inloppet.

Afgörandet mellan Warnemiinde och Sassnitz, hvilka båda hamnar kunde

antagas vara för ändamålet lämpliga, komme att till väsentlig grad bero

af valet mellan de ifrågakommande svenska hamnarne och af jemförelse

mellan afståndet från dessa hamnar till Warnemiinde och Sassnitz. —

Af svenska hamnar komme de vid Malmö, Trelleborg och Ystad i fråga.

Enligt hvad Lotsstyrelsen i skrifvelse till Generalpoststyrelsen den 17

Januari 1890 meddelat, äro isförhållandena i Öresund alltid sämre än

söder om Skåne, i följd hvaraf bemälda styrelse funne Malmö icke vara

lämplig ändpunkt för den nya trafikleden. Afståndet mellan Malmö och

Warnemiinde utgör 951- sjömil. Afståndet mellan Malmö och Sassnitz

är 81| sjömil. Afståndet från Sassnitz till såväl Trelleborg som Ystad

är åter endast omkring 55 sjömil och således omkring 26l sjömil kortare

än mellan Malmö och Sassnitz och ej mindre än omkring 40f sjömil

kortare än mellan Malmö och Warnemiinde. En ångbåt med 17

knops fart, som tillryggalägger sträckan Sassnitz—Trelleborg, resp. Ystad

på 3 timmar 14 minuter, skulle för traden Malmö—Sassnitz behöfva 4

timmar 48 minuter och för traden Malmö—Warnemiinde 5 timmar 37

minuter eller med hänsyn till nödiga kursförändringar ännu längre tid.

Den längre sjöresan mellan sistnämnda båda platser, Malmö och Warnemiinde,

syntes komiterade utgöra bestämdt hinder mot att för trafiken

vintertiden välja denna linie. Äfven linien Malmö—Sassnitz vore, såsom

omkring 26\ sjömil längre än linierna Trelleborg, resp. Ystad—Sassnitz,

dessa båda linier gifvet underlägsen.

Komiterade öfvergå härefter till en utredning af frågan, hvilkendera

af städerna Trelleborg eller Ystad borde föredragas såsom utgångspunkt

för trafiken. Beträffande isförhållandena vid nämnda städer åberopa

komiterade Lotsst.yrelsens nyssberörda, skrifvelse till Generalpoststyrelsen,

deruti styrelsen meddelat, bland annat, att Trelleborgs hamn

under tioårsperioden 1881—1890 varit stängd af is endast under 48

dagar år 1881, men att trafiken deremot kunnat fortfara utan afbrott

under nio vintrar, oaktadt drifis stundom förekommit, hvarjemte Lotsstyrelsen

tillagt, att isförhållandena icke torde varit fördelaktigare vid

någon annan del af Skånes kuster under de tre svåraste vintrarne af

decenniet.

En jemförelse mellan Trelleborgs och Ystads hamnar i deras nu
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

varande skick utfölle nog till förmån för den senare hamnen, särskildt,

på grund af dess större djup. Såväl Lotsstyrelsen i dess förenämnda

skrifvelse som ock Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i skrifvelse till

Generalpoststyrelsen den 6 Februari 1890 hade dock gifvit Trelleborgs

hamn rätt goda vitsord. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förklarar,

att, derest blott redan påbörjade iståndsättningar af vågbrytarne i mån

af behof fortsattes, hamnen lemnade betryggande skydd för de blifvande

postfartygen. Förutom berörda iståndsättningar hade, för att Trelleborgs

hamn skulle blifva för den nya trafiken fullt lämplig, endast ansetts

nödigt, att en ny ångbåtsbrygga blefve anlagd, samt att erforderligt

muddrings- och förpålningsarbete komme till stånd; och ansåge sig

komiterade, med stöd af meddelande Irån ordföranden i Trelleborgs hamndirektion,

hafva anledning antaga, att några kostnader för statsverket i

och för hamnens apterande icke behöfde påräknas.

Med anledning af den i förenämnda af hamndirektionen i Ystad

med skrifvelse den 27 Oktober 1890 till mig insända uppsats angående

Sveriges postförbindelse med kontinenten förekommande uppgift, att

Ystads hamn skulle hafva ett företräde framför Trelleborgs hamn derutinnan,

att kursen från Ystad till Sassnitz och tvärt om vore rak, medan

på resor till och från Trelleborg i disigt väder kursförändring vid Rugen

vore nödvändig, hafva komiterade, till hvilka nämnda uppsats varit öfverlemnad,

anfört, det verkliga förhållandet vore, att, till följd af kustens

sträckning strax norr om Sassnitz, man på resa från Sassnitz såväl till

Ystad som till Trelleborg måste gå ett godt stycke utanför hamnen vid

Sassnitz, innan man kunde sätta rak kurs på destinationsorten, samt att

man i disigt väder nog lika mycket på resor till och från Ystad som

till och från Trelleborg måste närma sig den på Rugens norra kust vid

Arcona belägna fyren mer, än den raka kursen från eller till Sassnitz

skulle medgifva.

Såsom ett företräde, hvilket Trelleborgs hamn egde framför Ystads,

anföra komiterade, att den förra hamnen vore lättare att vid sjögång

angöra; och meddela komiterade följande af lotskaptenen i Malmö lotsfördelning

C. H. Råmsten lemnade upplysningar. »Då man under sjövind

med storm närmar sig Trelleborg, finner man redan på ett afstånd

af 2 å 3 engelska mil, att sjögången börjar minskas. Under fortsatt

gång kommer man in i den genom det minut breda landgrundet

uppmuddrade infartsrännan, der sjögången ytterligare aftager, och slutligen

anländer man till sjelfva hamnen, der vattnet till följd af det skyddande

landgrundet är jemförelsevis lugnt och stilla. Närmar man sig

deremot under liknande förhållanden Ystad, befinnes sjön blifva ytterit/*.

till Riksd. Rrot. 1892. 1 Sand. 1 Afd. 21 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

ligare krabb och våldsam i närheten af de yttre grunden eller cirka en

minut utanför hamnen och fortsätter sålunda till sj elfva hamninloppet, der

djupet ännu är 5 å 6 meter. Som en följd af det störa djupet utanför

hamnen är äfven vattnet inuti hamnen mycket oroligt och frestar hårdt

förtöjningar och frihult. Att sjögången å redden utanför Trelleborg i

allmänhet är mindre våldsam än utanför Ystad, torde bevisas bäst deraf,

att ett fartyg till ankars utanför Trelleborg kan rida ut en svår storm

under sjövind, hvilket deremot ej är möjligt utanför Ystad.»

Ett ytterligare företräde för Trelleborg låge i dess fördelaktigare

jernvägsförbindelser, särdeles med Stockholm. Afståndet mellan Trelleborg

och Stockholm är:

via Malmö—Trelleborgs jernväg:

enskild jernväg.................................... 33 kilometer

statsbana..........................................618____,, 351 kilometer

,, Lund—Trelleborgs jernväg:

enskild jernväg.................................. 43 kilometer

statsbana .................. 601 ,, 644 kilometer

Afståndet mellan Ystad och Stockholm är:

enskild jernväg till Eslöf................ 76 kilometer

statsbana............................................ 584 „ ^ 660 kilometer

Skulle det lyckas att till den nya trafikleden anknyta äfven postoch

persontrafiken på vestra Sverige samt Norge, skulle en sådan anknytning

kunna realiseras betydligt lättare öfver Trelleborg än öfver Ystad.

Afståndet från Trelleborg till Göteborg är öfver Malmö 25 och öfver

Lund 28 kilometer kortare än afståndet från Ystad till Göteborg öfver

Eslöf och resp. 21 och 24 kilometer kortare än sistnämnda afstånd öfver

Svedala och Kjeflinge.

Ännu ett skäl att föredraga Trelleborg framför Ystad förelåge, enligt

komiterade, i den omständigheten, att den zon, som bildades mellan

de sannolika kurslinierna för ångfartyg, som på utgående komme från

svenska och ryska hamnar samt omvändt, vore smalare, der den skures

åt kurslinien Trelleborg—Sassnitz, såsom belägen längre åt vester, än

vid skärningen med kurslinien Ystad—Sassnitz, och att följaktligen den

distans, som under tjocka borde tillryggaläggas med större försigtighet

för att undvika kollision med möjligen korsande fartyg, vore icke oväsentligt

kortare för linien Trelleborg—Sassnitz än för linien Ystad—Sassnitz.

På grund af hvad komiterade sålunda anfört anse de, att af de

för ändamålet ifrågasatta svenska hamnar Trelleborgs bör gifvas företrädet,

; och hade man valt Trelleborg till utgångspunkt på svenska sidan,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38. 11

följde deraf ock, vid det förhållande att afståndet Trelleborg—Warnemiinde

är omkring 26 sjömil längre än afståndet Trelleborg—Sassnitz,

att till ändpunkt på tyska sidan borde väljas hamnen vid Sassnitz.

För att från Trelleborg nå statsbanan hade man att välja på de

enskilda jernvägarne Lund—Trelleborg och Malmö—Trelleborg. Eftersåge

man, hvilkendera banan i dess nuvarande skick lättast kunde användas

för den genomgående trafiken, utfölle valet gifvet till fördel för

Lund—Trelleborgs jernväg. Den genomgående trafiken förutsatte nemligen,

att statsbanans vagnar skulle föras öfver till den enskilda jernvägen

och dragas ned till Trelleborg och upp igen. Men Malmö—

Trelleborgs jernväg befunne sig icke för närvarande i det skick, att en

sådan trafik utan vidare kunde å densamma verkställas, hvilket deremot

vore förhållandet med Lund—Trelleborgs jernväg. Med afseende på banornas

nuvarande beskaffenhet ansåge komiterade derföre det icke kunna

blifva någon tvekan, att icke Lund—Trelleborgs jernväg borde väljas för

den genomgående trafiken. Ställningen blefve dock en helt annan, derest

egarne af Malmö—Trelleborgs jernväg komme att sätta denna bana i

sådant skick, att densamma kunde med de blifvande posttågen befaras

så hastigt, att man icke behöfde lida någon tidsförlust derpå, att resan

via Malmö är 7 kilometer längre än den direkta färden mellan Lund och

Trelleborg.

Beträffande ordnandet af den ifrågasatta direkta trafiken mellan

Sverige och kontinenten hafva komiterade afgifvit två olika förslag, nemligen

ett fullständigare, hvilket innefattade dubbla reslägenheter för dygn

i hvardera riktningen, och ett mindre omfattande, enligt hvilket allenast

en resa på dygnet i hvardera riktningen skulle verkställas. För båda

dessa förslag hafva komiterade uppgjort fullständiga tidtabeller.

Genom det mera omfattande förslaget skulle man kunna vinna

omedelbar anslutning till båda de grupper af genomgående posttåg, som

framgå på de kontinentala hufvudvägarne. Detta förslag förutsatte, att

hela året om trafiken mellan Stockholm och Trelleborg uppehölles af ett

dagtåg och ett nattåg i hvardera riktningen samt trafiken mellan Trelleborg

och Sassnitz genom två ångbåtsturer för dygn i hvardera riktningen.

För en sådan ångbåtstrafik skulle erfordras dels två ångbåtar, som gjorde

hvardera en tur fram och åter på dygnet, dels ock ett reservfartyg att

vid behof ersätta ett af de ordinarie fartygen. Den kostnad, hvarmed

en så liflig ångbåtstrafik skulle komma att. drabba det allmänna, blefve

dock alltför dryg, innan traden blifvit upparbetad. På den grund ansåge

komiterade det vara omöjligt att nu genast genomföra detta fullständiga

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

trafikförslag samt förordade det omedelbara införandet af deras andra,

mindre omfattande förslag, hvilket innebnre allenast en resa på dygnet i

hvardera riktningen, och enligt hvilket dygnets båda ångbåtsresor skalle

kunna fullgöras af en enda ordinarie ångbåt jemte det alltid nödvändiga

reservfartyget. Enligt hvad komiterade visat, möter under sommarmånaderna,

till följd af möjligheten att under den tiden rätt betydligt

öka tåghastigheten å de svenska banorna, icke någon svårighet för en

anordning, hvarigenom en enda ångbåt kunde fullgöra båda sjöresorna,

äfven om man för färden genom Sverige använde nattåg i hvardera riktningen.

Men under vintern förutsättes för möjligheten af allenast en

ordinarie ångbåts användande till ständig fart, att man för den direkta

trafikens framförande genom Sverige begagnar sig af en kombination af

nattåg i ena riktningen och dagtåg i den andra, Komiterade anse lämpligt

att under sommaren anknyta den direkta förbindelsen med Tyskland

till de båda nu befintliga kurirtågen och jemväl i öfrigt icke göra

någon rubbning i de nuvarande hufvudförbindelserna mellan Stockholm

och södra Sverige. I fråga om den nödvändiga kombinationen under

vintern af ett dagtåg och ett nattåg inom Sverige föreslå komiterade

såsom lämpligast antagande af dagtåg i riktningen till Stockholm och

nattåg på färd derifrån.

Den nuvarande om sommaren befintliga direkta förbindelsen mellan

Sverige och Tyskland via Malmö—Strå!sund står ej i en för resande och

post lämplig anslutning till Hamburg, hvarför hufvudtrafiken mellan denna

stad och orter i Sverige jemväl sommartiden befordras öfver Danmark.

Genom de af komiterade framstälda förslag skulle deremot, enligt hvad

komiterade antagit, utan större svårigheter fördelaktig anslutning till de

genomgående reseturerna kunna vinnas till och från Hamburg via Rostock—

Stralsund—Sassnitz.

Likaledes skulle en stor del af den utländska trafiken till och från

vestra Sverige och Norge öfver Göteborg, hvilken trafik nu via Helsingborg

ginge öfver Danmark, med fördel kunna, sedan nattåg från den 1

Juni 1891 inrättats på vestkustbanan, ledas öfver Trelleborg—Sassnitz.

Jemför man de i tidtabellen för komiterades mindre omfattande

förslag upptagna lägenheter för post och resande mellan Stockholm och

utlandet med de lägenheter, som år 1890 funnos, bemärkes, att de

snabbaste möjliga fartiderna äro under sommaren lika med eller något

kortare än de motsvarande under år 1890, samt att vintertiden tidsvinsten

utgör för resa från Stockholm till Berlin 17 timmar, till Paris

12 timmar, till London 9 timmar, till Frankfurt 13 timmar, till Wien

16 timmar och till Hamburg 10 timmar samt för resa till Stockholm

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

från Berlin 9 timmar, från Paris 8 timmar, från London 3 timmar,

från Frankfurt 6 timmar, från Wien 10 timmar och från Hamburg 5

timmar.

I fråga om tiderna för tillämpningen af sommar- och vintertidtabellerna

hafva komiterade föreslagit, att sommartidtabellen må tillämpas

under halfva året, från och med den 1 Maj till och med den 31

Oktober, i stället för endast under fyra månader, från och med den 1

Juni till och med den 30 September, den tid under hvilken den nuvarande

sommartidtabellen är gällande.

Jemte framhållande af den omständigheten, att komiterade vid uppgörande

af de ofvanberörda förslagen allenast sysselsatt sig med postoch

persontrafiken men alls icke vidrört den godstrafik, som eger rum

mellan Sverige och kontinenten, anföra komiterade härefter, att grunden

dertill varit, att sådana snabba direkta förbindelser som den nu ifrågasatta

enligt erfarenhetens vittnesbörd föga lämpade sig för någon mera omfattande

godstrafik. Deremot kunde med skäl antagas, att den nya förbindelsen

via Trelleborg—Sassnitz komme att få betydelse såsom vägvisare

för godstrafiken och draga det direkta varuutb}det mellan Sverige och kontinenten

till denna väg medelst särskilda båtar, i den mån postbåtarne

icke försloge. En liflig trafik på denna direkta trade skulle uppenbarligen

i hög grad underlätta afsättningen af åtminstone södra Sveriges

produkter i Berlin och andra stora städer i mellersta Tyskland. Plvad

särskildt beträffade Berlin, vore nogsamt bekant, huru stor tillförsel af

förnödenheter af alla slag, denna utomordentligt hastigt växande stad

kräfde, och från huru långt derifrån belägna platser denna tillförsel i

många afseenden redan nu egde rum.

Den ökade utgift, som af den nya trafiken skulle förorsakas det

allmänna, utgjordes, enligt hvad komiterade anföra, så godt som uteslutande

af kostnaden för uppehållandet af ångbåtstrafiken mellan Trelleborg

och Sassnitz. Då, enligt hvad komiterade antoge, någon förhoppning icke

funnes, att den enskilda företagsamheten skulle kunna utan understöd

taga befattning med denna trafik, skulle man hafva att välja mellan

att antingen upprätthålla ångbåtsförbindelsen medelst ångfartyg, som

tillhörde de båda intresserade staterna gemensamt eller endera af dem,

eller ock att af allmänna medel lemna subvention åt enskilde fartygsegare,

som kunde vara villige att mot sådant understöd ombesörja

trafiken i fråga. I detta fall hade man dock väl knappast något val,

emedan, enligt hvad komiterade inhemtat, från tysk sida med bestämdhet

förklarats, att man derstädes ansåge alldeles olämpligt att för detta

ändamål använda fartyg, som tillhörde endera eller båda staterna. Det

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 38.

allmännas andel i kostnaden för sjötrafiken skulle således komma att

bestå i subvention åt enskildt fartygsrederi; och hafva komiterade

verkstält utredning i fråga om det belopp, till hvilket denna subvention

skäligen kunde anses böra uppgå.

Hvart och ett af ångfartygen, vare sig ordinarie båt eller reservbåt,

hafva komiterade beräknat skola kosta 625,000 kronor. Kostnadsförslagen

för komiterades båda alternativa trafikförslag skulle gestalfa

sig på följande sätt:

För genomförande af det fullständiga förslaget, för hvilket fordras

tre ångfartyg, deraf ett i reserv och de två andra görande en dubbel

resa livartdera per dag:

NyanskafFningskostnaden utgör 3 x 625,000 kronor 1,875,000

kronor.

Driftskostnad ......................................... kronor 438,513

Underhåll, amortering och ränta....... ,, 207,500

Summa årlig utgift kronor 646,013

För genomförande af det mindre omfattande förslaget, för hvilket

fordras två ångfartyg, deraf ett i reserv och det andra görande en

dubbel resa per dag:

NyanskafFningskostnaden utgör 2 x 625,000 kronor = 1,250,000

kronor.

Driftskostnad ....................................... kronor 262,970: —

Underhåll, amortering och ränta........ ,, 128,750: —

Summa årlig utgift kronor 391,720: —

Till så höga belopp, i runda tal 650,000 kronor och 392,000

kronor, behöfde dock icke i någotdera fallet den från de intresserade

staterna erforderliga subventionen uppgå. För att finna den oundgängliga

subventionens storlek hade man nemligen att i hvartdera fallet

från utgiftssumman draga inkomsterna af passagerare- och godstrafiken

på traden, hvilka inkomster komiterade beräknat till 114,000 kronor

om året. Hela den erforderliga subventionen komme sålunda att utgöra,

om det mera omfattande förslaget realiserades, 536,000 kronor

och, derest det mindre förslaget genomfördes, 278,000 kronor. Enligt

vanliga grunder borde subventionssumman delas lika på de båda intresserade

staterna. Den på svenska statsverket belöpande andelen af

subventionssumman blefve således i förra fallet 268,000 kronor och i

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

senare fallet 139,000 kronor. Från dessa summor borde dock afdragas

dels det belopp, 27,000 kronor, som för närvarande ut.ginge såsom

subvention för uppehållande af ångbåtsförbindelsen Malmö—Stralsund,

hvilken subvention skulle komma att indragas, dels ock minskning i

den transitersättning, som det svenska postverket hade att erlägga till

det danska postverket för de postförsändelser, som öfver Danmark försändes

från Sverige till utlandet, hvilken minskning komiterade på

grund af beräkning, verkstäld af vederbörande posttjensteman, antagit

komma att uppgå till 40,000 kronor; och skulle således den ökade

utgiften för ändamålet för svenska statsverket komma att utgöra, om

det mera omfattande förslaget antoges, omkring 201,000 kronor och,

derest öfvergångsförslaget realiserades, omkring 72,000 kronor om

året.

Uti de af mig för Eders Kongl. Maj:t anmälda, af haudelsoch

sjöfartsnämnden i Malmö, å stadsfullmäktiges derstädes vägnar,

samt af bemälde stadsfullmäktige gjorda framställningar med förslag,

att den nya trafikförbindelsen måtte ledas öfver Malmö och Warnemfinde,

har till stöd för berörda framställningar anförts hufvudsakligen

följande.

Malmö och Warnemunde hamnar vore bättre än Trelleborgs och

Sassnitz’. De förra hamnaime vore redan nu, utan att några vidare

kostnader behöfde på dem nedläggas, utrustade att mottaga den nya

trafiken. De vore försedda med tullokaler samt i de närbelägna bangårdsbyggnaderna

befintliga väntsalar, restaurationslokaler m. m. Malmö

hade derjemte den fördelen framför Trelleborg, att vid Malmö hamn

funnes docka, skeppsvarf och en för fartygsbyggnad och reparationer

afsedd mekanisk verkstad äfvensom nödiga anstalter för befordrande

af en större godstrafik, hvilket, allt saknades i Trelleborg.

Genom Malmö—Warnemiinde-liniens begagnande vunne man, i

jemförelse med linierna Malmö—Trelleborg—Sassnitz och Eslöf—Ystad—

Sassnitz, en besparing i väg för resor från Stockholm såväl till Berlin

som ock i synnerhet till Hamburg. Restiden från Stockholm till Berlin

blefve densamma som med Sassnitzlinierna; deremot komme resan

Stockholm — Hamburg att draga lf timme kortare tid än öfver Sassnitz.

Valdes denna senare hamn på fjeska sidan för den nya kommunikationen,

skulle helt visst den nya leden gå förlustig persontrafiken

från och till Hamburg, hvilken trafik fortfarande skulle komma att

taga den kortare vägen öfver Danmark.

Faran för sammanstötningar med andra fartyg vore afsevärdt

mindre på linien Malmö—Warnemunde än på de linier, som hade

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:ö 38.

Sassnitz till ändpunkt. På den förra linien skulle endast finnas två

ställen eller zoner, der fara förekomme att sammanträffa med fartyg,

hvilkas kurs vore vinkelrät mot postbåtarnes, under det att å linien Trelleborg—Sassnitz,

enligt stadsfullmäktiges förmenande, nästan öfverallt

förefunnes fara för sammanstötning med andra ångfartyg, hvilka under

räta vinklar skure postfartygens kurs.

Vidare vore läförhållandena mycket gynnsammare å Malmö—

Warnemtindelinien, hvilken vid de förherskande vestliga vindarne hade

skydd af det danska landet i motsats mot de för alla vindar öppna

Sassnitzlinierna.

F. d. öfverdirektörsassistenten von der Lancken har i sin till

Eders Kongl. Maj:t ingifna skrift förmält, att han ansåge frågan om

ordnandet af Sveriges post- och personförbindelse med utlandet bäst

lösas genom insättandet af en daglig ångbåtsförbindelse mellan Malmö

och Warnemunde. Då likväl, enligt hvad von der Lancken inhemtat,

väsentliga hinder från tysk sida skulle förefinnas mot att välja någon

annan hamn i Tyskland än den vid Sassnitz, för hvilket fall von der

Lancken ansåge Trelleborg sjelfskrifvet blifva liniens svenska ändpunkt,

har von der Lancken fram st ält ett förslag i frågan, utgörande en förmedling

emellan komiterades mera omfattade förslag samt det af stadsfullmäktige

och handels- och sjöfartsnämnden i Malmö afgifna. Enligt

berörda medlingsförslag skulle under månaderna April—November förbindelsen

mellan Stockholm och kontinenten uppehållas genom ett

dagtåg och ett nattåg i hvardera riktningen genom Sverige, men af

de nödiga dubbla ångbåtsturerna skulle det ena paret gå mellan Malmö

och Warnemunde och det andra mellan Trelleborg och Sassnitz; och

skulle dagtåget i endera riktningen och nattåget i den motsatta riktningen

i Malmö stå i förbindelse med vederbörande ångbåt, medan

det andra dagtåget och det andra nattåget skulle i Trelleborg ansluta

sig till ångbåtstrafiken. Under månaderna December—Mars skulle

ångbåtstrafiken å linien Malmö—Warnemunde inställas, men å linien

Trelleborg—Sassnitz fortgå med en tur i hvardera riktningen hvarje

dag, med anslutning för båda turerna till nattåg å den svenska statsbanan.

Genom antagande af detta förslag skulle vinnas, att, jemte det

linien Trelleborg—Sassnitz uppehölles hela året, de intressen, hvilka

vore förenade dermed, att Malmö fortfarande bibehölles såsom direkt

förmedling-sort för Sveriges post- och persontrafik med utlandet, blefve

under åtta månader af året tillgodosedda, samt att under denna tid

af året vunnes besparing af såväl tid som väg på resor till och från

Hamburg. Bruttokostnaden för uppehållande af ångbåtstrafiken enligt

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

förevarande förslag skulle, enligt von der Lanckens beräkningar, uppgå

till 684,000 kronor om året. Fråndroges från berörda belopp inkomsten

af trafiken, hvilken von der Lancken upptagit till 240,000

kronor årligen, eller mer än dubbelt så mycket som komiterade beräknat,

och gjordes sedan från den på Sverige belöpande andelen i

subventionssumman afdrag för upphörd subvention till ångbåtstrafiken

Malmö—Stralsund och minskad transitersättning till Danmark, tillhopa

67,000 kronor om året, komme man till en ökning i svenska statsverkets

kostnad enligt von der Lanckens förslag af 155,000 kronor

om året.

På grund af nådig remiss hafva Generalpoststyrelsen och Jernvägsstyrelsen

den 20 April 1891 afgifvit gemensamt underdånigt utlåtande

öfver såväl komiterades betänkande som ock öfriga framställningar

angående ordnandet af den direkta förbindelsen mellan Sverige och

utlandet.

Hvad komiterade anfört angående den otillfredställande anordningen

af Sveriges nuvarande direkta post- och personförbindelse med

kontinenten vintertiden äfvensom svårigheten att genom förändringar

i de svenska bantågens afgångs- och ankomsttider kunna göra denna

förbindelse snabbare, syntes Generalpoststyrelsen ådagalägga det verkliga

behofvet af förändrad och förbättrad anordning af kommunikationerna

med utlandet under nämnda tid; och hölle Jernvägsstyrelsen före, att

en snabbare förbindelse hufvudsakligen med Berlin skulle komma att

i sin mån bidraga till persontrafikens höjande. Komiterade hade visat,

att ingen af de befintliga dansk-tyska trafiklinierna vore användbar för

realiserandet af planen att åstadkomma en snabb och beqväm förbindelse

mellan Sverige och Tyskland jemväl under vintermånaderna.

Äfven Generalpost- och Jernvägsstyrelserna funne det vara af omständigheterna

påkalladt, att för den ifrågasatta nya vintertrafiken söka anordna

direkt ångbåtsförbindelse mellan Sverige och Tyskland.

I fråga om hvilka hamnar, som borde göras till utgångspunkter

för den nya förbindelseleden, anföra styrelserna beträffande linien Malmö

—Warnemiiude, bland annat, följande.

Malmö hade utan tvifvel goda förutsättningar för att blifva

utgångspunkten på svenska sidan för trafiken. Mot beskaffenheten af

dess hamn funnes intet att erinra. De träffade anstalterna för resandes

beqvämlighet lemnade föga öfrigt att önska. Vidare funnes derstädes,

såsom stadsfullmäktige framhållit, docka, skeppsvarf m. m. Dessa fördelar

uppvägde dock icke olägenheterna af den långa distansen från

Bih. till Riksd. Prof. 1892. 1 Sami. 1 Afd, 21 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

Malmö till Warnemunde samt den af Lotsstyrelsen anförda omständigheten,

att isförhållandena i Öresund alltid vore sämre än söder om

Skåne.

Stadsfullmäktige hade vidare framhållit, att på Malmö—Warnemtinderouten

såväl afståndet som restiden mellan Stockholm och Hamburg

vore kortare än på Sassnitzrouterna, under det att restiden till

Berlin blefve densamma på båda vägarne. Tidsvinsten på väg till Hamburg

skulle, enligt stadsfullmäktiges egen beräkning, utgöra högst

1 i timma. Detta skäl för Malmö—Warnemiindelinien vore dock af

mindre betydenhet, då, på sätt stadsfullmäktige sjelfva antydt, denna

tidsvinst, i händelse färjan vid Altefähr invid Stralsund utbyttes mot

en bro och tåghastigheten på linien Stralsund—Rostock ökades till

snälltågshastighet — två förutsättningar, hvilkas realiserande antoges

icke dröja alltför länge —- komme att minskas till \ timma.

I fråga om den af stadsfullmäktige anförda fördelen för Malmö—

Warnemiindelinien, att faran för sammanstötningar med andra fartyg

skulle vara mindre på denna linie, emedan der ginge färre fartyg,

hvilkas kurs vore vinkelrät mot postfartygens, hade styrelserna inhemtat,

att på linien Trelleborg—Sassnitz förekomme tre i det hela smala och

rätt noga begränsade zoner, der andra ångfartyg vinkelrätt korsade

postångbåtarnes kurs; att samma linie deremot vore så godt som fri

från andra ångfartyg, som hade en med postbåtarnes kurs parabel

hufvudriktning; att å sträckan Malmö—Warnemunde så godt som

öfverallt funnes fara att möta fartyg rätt emot; samt att det vore lika

nödvändigt att i dimma gå saktare, då man befarade att möta fartyg

rätt emot, som då man väntade att rätvinkligt skära ett annat fartygs

kurs.

Hvad beträffade stadsfullmäktiges påstående, att Malmö—Warnemiinderouten

hade förmån af skydd utaf det danska landet, vore detta

nog riktigt; men i sådant afseende öfverträffades nämnda linie så betydligt

af linien Gjedser—Warnemunde, att fara vore, det linien Malmö

—Warnemiinde vid stormigt väder skulle blifva utan passagerare.

Vid öfvervägande af de skäl, som från olika sidor anförts, hade

det synts styrelserna, att linien Trelleborg—Sassnitz ur de för frågans

bedömande vigtigaste synpunkter öfverträffade linien Malmö—Wrarnemiinde;

och på grund af de olägenheter, som vidlådde Malmö såsom

vinterhamn, jemte den omständigheten att distansen mellan Malmö och

Sassnitz vore omkring 261 sjömil längre än afståndet Trelleborg—

Sassnitz, ansåge styrelserna, att linien Malmö—Sassnitz icke borde

ifrågakomma.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 38.

Beträffande valet af Trelleborgs eller Ystads hamn anslöte sig

styrelserna till de skäl, som förmått komiterade att trots de företräden,

som Ystads hamn i vissa afseenden hade framför Trelleborgs, ändock

föredraga denna senare hamn framför Ystads. Gfifvet vore ock, att, om

det framdeles skulle blifva nödvändigt att till statsverket inlösa den

enskilda jernbana, som — vare sig vägen toges öfver Ystad eller öfver

Trelleborg — komme att bilda en föreningslänk mellan de olika ländernas

statsbanor, det måste falla sig billigare att inlösa endera af de

43 resp. 33 kilometer långa enskilda banorna till Trelleborg än den

76 kilometer långa banan från Eslöf till Ystad.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt ansåge sig styrelserna

ega tillräckliga skäl att för sin del antaga, det linien Trelleborg—

Sassnitz vore af alla föreslagna linier den, som med största fördel kunde

användas för den tillämnade regelbundna vintertrafiken.

Förordandet från styrelsernas sida af linien Trelleborg—Sassnitz

vore emellertid förenadt med vissa förutsättningar, mot hvilkas förverkligande

något väsentligt hinder dock icke enligt styrelsernas förmenande

beböfde befaras, nemligen: dels att hamnen vid Trelleborg

försattes i och bibehölles vid fullt användbart skick, dels ock att visshet

vunnes derom, att man på skälig tid och under betryggande förhållanden

i öfrigt kunde komma fram med den genomgående trafiken från

svenska statsbanan till Trelleborg.

Hvilkendera af de båda jernvägarne Lund—Trelleborg eller Malmö

—Trelleborg, som för sistberörda ändamål borde väljas, ansåge embetsverken,

under förutsättning att erforderliga förbättringar vidtoges med

Malmö—Trelleborgs jernväg, böra i väsentlig mån blifva beroende på,

med hvilkendera banförvaltningen kunde på de för statsverket fördelaktigaste

vilkor träffas aftal om förmedlandet af den genomgående

trafiken.

Lika med komiterade ansåge styrelserna, att den direkta förbindelsen

året om på den nya trafikleden mellan Sverige och Tyskland

icke kunde anses vara ordnad på ett fullständigt, för en längre tid

framåt tillfredsställande sätt, förrän på denna led kommit till stånd

dubbla reslägenheter för dygn i hvardera riktningen. Först genom en

sådan anordning skulle man kunna vinna omedelbar anslutning till båda

de grupper af genomgående posttåg, som framgå på de kontinentala

vägarne. Då, såsom komiterade visat, tillökningen i svenska statsverkets

kostnad för uppehållande af den utaf ett sådant ordnande af

den direkta förbindelsen föranledda ångbåtstrafik skulle uppgå till öfver

200,000 kronor om året, vågade icke heller styrelserna förorda detta

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

fullständiga trafikförslag till genomförande redan under den närmaste

tiden.

Såsom en modifikation af detta komiterades fullständiga förslag

kunde betraktas f. d. öfverdirektörsassistenten von der Lanckens ofvanberörda

förmedlingsförslag. Med detta vunne man — förutom nyttan

för Malmö stad att få bibehålla åtminstone en del af den genomgående

trafiken till och från utlandet — jemväl fördelen att under en stor del

af året hafva en gen och beqväm anslutning till Hamburg. Men,

oafsedt hvad i öfrigt kunde mot förslaget anmärkas, ansåge styrelserna

jemväl detta förslag ur kostnadens synpunkt oantagligt. Äfven under

förutsättning att trafikinkomsterna skulle uppgå till det af von der

Lancken beräknade belopp, 240,000 kronor om året — hvilket styrelserna

icke antoge komma att blifva förhållandet — skulle nemligen,

såsom jag redan omförmält, ifrågavarande förslag förorsaka statsverket

en ökad kostnad af 155,000 kronor om året.

Vid granskning af komiterades mindre omfattande förslag, enligt

hvilket allenast en resa på dygnet i hvardera riktningen skulle verkställas,

hafva styrelserna i fråga om trafiken sommartiden, då för färden

genom Sverige nattåg i båda riktningarna skulle användas, icke funnit

annat att erinra, än att vissa obetydliga ändringar borde vidtagas i den

derför uppgjorda tidtabellen. Deremot ansåge styrelserna sig böra afstyrka

bifall till komiterades förevarande förslag, i hvad det afsåge

trafiken vintertiden, då nattåg genom Sverige skulle användas endast

på resan från Stockholm men dagtåg på resan till Stockholm. Skälen

till styrelsernas afstyrkande vore, bland andra, dels att resan från Berlin

till Stockholm, blefve alltför besvärlig genom de enligt vintertidtabellen

förekommande ombyten midt i natten från jernväg till ångbåt

och tidigt på morgonen från ångbåt till jernväg samt derefter följande

dagsresa genom Sverige, dels ock att Generalpoststyrelsen under den

tid, som förflutit, sedan komiterades förslag till tidtabeller blifvit kändt,

fått grundad anledning antaga, att från tyska postverkets sida icke

funnes att påräkna någon sympati för den enda direkta vinterpostens

afgång från Berlin på eftermiddagen, såsom förhållandet skulle blifva

enligt komiterades ifrågavarande förslag.

Styrelserna lemna härefter nedanstående förslag till ny tidtabell

för såväl sommar- som vintertrafiken, enligt hvilken under hela året

skulle användas nattåg i båda riktningarna genom Sverige och afgångstiden

från Berlin komma att blifva på förmiddagen:

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

Tidtabell.

21

(Tiden från och med kl. 6,0 eftermiddagen till och med kl. 5,5 9

förmiddagen är augifven genom understrykning af minuttalet).

Sommar.

Vinter. !

1

Sommar

Vi åter.

6,o

6,io

fr. Stockholm ..........

i

11,45

11,16

6,5 5

9,14

i Lund .....................

. fr.

10,33

8,0

7,15

9,47

i Malmö .........

. fr.

10,10

7^26

8,45

8,45

fr. Kristiania ....

i

8,5 7

8,67

Å

t

10,15

10,15

fr. Göteborg

i

7,20

7,20

7,2 0

9,24

fr. Lund...................

i

9,40

7,50

8,40

10,44

i Trelleborg .............

. fr.

8,20

6,30

8,5 0

10,65

fr. Trelleborg ............

. i

8,0

6,10

12,30

2,30

i Sassnitz ...............

fr.

4,10

2,26

12,50

2,50

fr. Sassnitz ................

i

4,o

2,1 6

2,36

4,36

i Stralsund ...............

. fr.

2,n

12,29

5,5

6,5

i Kostock....

. fr.

12,30

11,0

9,4

10,7

i Hamburg .

. fr.

8,2 8

7,0

2,42

4,42

fr. Stralsund................

. i

2,1

12,23

>

f

6,40

8,40

i Berlin ..................

. fr.

10,5

8,25

7

7,26

9,25

i Frankfurt.............

. fr.

7,45

7,46

6,11 resp. 6,3 5

6,11 resp. 6,3 5

i Paris ......................

. fr.

8,15

8,15

9,33

9,3 3

i London ..................

. fr.

8,0

8,0

2(77

2,35

i Wien ....................

. fr.

2,io

2,10

Med tillämpning af denna tidtabell, i hvad den afser sommarmånaderna,

då ångbåten skulle afgå från Trelleborg kl. 8,5 0 f. in. och

ankomma till Sassnitz kl. 12,3 0 middagen samt, efter omkring tre och

en half timmars uppehåll, kl. 4,10 e. m. derifrån återvända till Trelleborg,

skulle de båda ångbåtsresorna hvarje dag kunna, liksom enligt

komiterades mindre omfattande förslag, fullgöras af en enda ordinarie

ångbåt. Detta blefve deremot vintertiden, med tillämpning af den utaf

styrelserna föreslagna tidtabell, omöjligt. Resan från Trelleborg till

Sassnitz skulle nemligen under denna tid försiggå mellan kl. 10,5 5 f. m.

och kl. 2,30 e. m. samt återresan från Sassnitz anträdas kl. 2,25 e. m.

Den ökade kostnaden för två ordinarie båtar under vintern ansåge sty
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

relserna oundviklig, men dock icke så afsevärd, att i följd af densamma

hela förslaget borde förfalla.

I fråga om anslutningen till Hamburg via Sassnitz—Stralsund—

Rostock med den af styrelserna förordade tidtabell, funnes sommartiden

inga större svårigheter att komma direkt till och från denna stad.

Deremot framhålla styrelserna, att vintertiden förhållandena i detta afseende

stälde sig vida ogynsammare. Styrelserna ifrågasätta dock, att

det tilläfventyrs genom ömsesidigt tillmötesgående från vederbörande

myndigheter kunde lyckas att åstadkomma en direkt anslutning till

och från Hamburg äfven under vintern.

Anslutningen mellan den nya trafikleden öfver Trelleborg och

Sassnitz samt vestra Sverige och Norge öfver Göteborg blefve, enligt

styrelsernas tidtabell, sedan nattåg kommit till stånd å vestkustbanan,

mycket god.

Vid jemförelse mellan de af styrelserna sålunda föreslagna lägenheter

vintertiden för post och resande mellan Stockholm och utlandet

med de lägenheter, som år 1890 funnos, bemärkes, att tidsvinsten utgör

för resa från Stockholm till Berlin inemot 17 timmar, till Paris

ungefär 12 timmar, till London 10 timmar, till Frankfurt 11 timmar,

till Wien 17 timmar och till Hamburg 10 timmar samt för resa till

Stockholm från Berlin 10 timmar, från Paris 6 timmar, från London

9 timmar, från Frankfurt 5 timmar, från Wien omkring 13 timmar och

från Hamburg 5 timmar.

Euligt styrelsernas vintertidtabell skulle nattåget Malmö—Stockholm

komma att lemna Malmö kl. 7,2 6 e. m. i stället för såsom nu

kl. 3,0 0 e. m. Bland de olägenheter, som genom en sådan ändring skulle

uppkomma, hade framhållits, att nästan alla enskilda jernvägar i södra

Sverige, som hade anslutning till det uppgående nattåget, skulle, om

de fortfarande ville uppehålla denna förbindelse,, nödgas underkasta sig

de drygare kostnader, nattåg alltid medföra. Till afhjelpande så vidt

möjligt af olägenheterna utaf nattågets senare afgång från Malmö föreslå

styrelserna införande vintertiden af genomgående dagtåg i båda

riktningarna på linien Stockholm—Malmö. Med det uppgående dagtåget

kunde då de enskilda banorna vinna direkt anslutning i stället

för med uppgående nattåget, och genom att öfverflytta den direkta anslutningen

mellan södra Sverige samt Wermland och Norge från natttågen

till dagtågen vunne man en betydande fördel, i det man då

skulle kunna vidtaga sådana ändringar i tidtabellen för tågen mellan

Stockholm och Kristiania, att på resan mellan nämnda städer inom

Sverige kunde inbesparas å färd till Stockholm ej mindre än omkring

7 timmar och å färd derifrån mer än 4 timmar.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

Beträffande tiden för tillämpningen af sommartidtabellen för trafiken

Stockholm—Trelleborg och hvad dermed eger samband, föreslå

styrelserna, att den må få taga sin början den 1 Juni och fortsättas

till och med den 30 November. Skulle med afseende derå, att utlandets

vintertidtabeller börja att tillämpas redan den 1 Oktober, något

år svårighet möta för den föreslagna längre tillämpningen af sommartidtabellen

här i Sverige, hemställa stj^relserna, att vintertidtabellens

tillämpning måtte få taga sin början redan sistnämnda dag, den 1

Oktober.

Sedan General poststyrelsen härefter förmält, att styrelsen på de

af komiterade anförda skäl ans&ge den erforderliga ångbåtstrafiken mellan

Trelleborg och Sassnitz icke lämpligen kunna uppehållas på annat

sätt än genom enskilda personer tillhöriga ångfartyg och med subvention

från de intresserade staterna, öfvergår Generalpoststyrelsen till utredning/

i fråga om det belopp, till hvilket subventionen borde uppgå.

För genomförande af ett trafikförslag, enligt hvilket fordrades tre

ångfartyg, deraf ett i reserv och de andra görande en enkel resa hvardera

per dag, stälde sig kostnaderna enligt af komiterade verkstäld

beräkning sålunda:

Nyanskaffningskostnaden utgjorde 3 x 625,000 kronor = 1,875,000

kronor.

Driftskostnad ....................................................

Underhåll, amortering och ränta ...................

kronor 251,587

„ 207,500

Summa årlig utgift kronor 459,087: —

i hvilket belopp inginge kostnaden för reservbåten med 56,525 kronor.

Enligt styrelsens förslag kunde emellertid under sommarmånaderna

trafiken uppehållas med en enda båt, hvadan reservbåten under

berörda tid icke erfordrades, utan kunde användas till fraktfart å annan

trade. Och eftersom man för en eller annan dag äfven under vintern

utan alltför stor olägenhet kunde så anordna, att, då den ena båten

blefve otjenstbar, den andra fullgjorde båda turerna med ungefär 1

timme försenad ankomst till Trelleborg och med deraf följande försening

af bantågen inom Sverige, kunde möjligen äfven under vintern

reservbåten användas å någon sådan trade, att den efter 24 eller högst

48 timmar kunde vara färdig att inrycka i stället för en otjenstbar

ordinarie båt. Denna reservbåts för person- och posttrafik afsedda konstruktion

medförde någon inskränkning i dess duglighet såsom lastångare;

och då dertill korn me ovissheten i dess verksamhet under vintern,

bjöde försigtigheten att icke beräkna mer, än att denna båt skulle

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

kunna på andra håll insegla så mycket, att den kunde anses helt och

hållet bära sig sjelf under halfva året. Årskostnaden för reservbåten

kunde således upptagas till allenast hälften af 56,525 kronor med

28,263 kronor. Hela årskostnaden blefve då 430,824 kronor. Från

detta belopp skulle dragas trafikinkomsterna af passagerare och gods,

hvilka inkomster Generalpoststyrelsen, lika med komiterade, ansloge

till 114,000 kronor. Beloppet af den erforderliga subventionen utgjorde

sålunda 316,824 kronor eller i rundt tal 317,000 kronor, hvaraf på

Sveriges andel belöpte hälften eller 158,500 kronor. Droges från denna

summa 67,000 kronor, utgörande upphörd subvention till Malmö—

Stralsundslinien och minskad transitersättning till Danmark, återstode

91,500 kronor, till hvilket belopp den antagliga tillökningen i Sveriges

årliga utgifter för den ifrågavarande sjöpostförbindelsen komme att

uppgå.

De kostnader, som genom den förändrade tågordningen komme

att tillskyndas statsbanorna, kunde enligt Jernvägsstyrelsens beräkning

uppskattas till nedanstående belopp:

l:o) för den till följd af sommartidtabellens utsträckning från 4

till 6 månader ökade tågtjensten ............................... kronor 35,000: —

2:o) för fullständig nattjenst dels å bandelen

Hästveda—Nässjö, dels ock, till följd af öfverflyttningen

af den direkta anslutningen mellan södra

Sverige samt Vermland och Norge från nattågen

till dagtågen, å bandelen Laxå—Brunsberg ............. ,, 115,000: —

eller tillsammans en årlig kostnad af ......................kronor 150,000: —

hvartill komme för anskaffande af bostäder och postkurar åt bevakningen

å nyssnämnda bandelar tillhopa 225,000 kronor.

Sedan Eders Kongl. Maj:t, med öfverlemnande af handlingarna i

ifrågavarande äreude rörande anordnandet af en förbättrad kommunikationsled

mellan Sverige och kontinenten, anbefalt Kommersekollegium

att afgifva underdånigt utlåtande, huruvida den ifrågasatta förbindelsen

kunde anses ega den betydelse för landets handel och näringar, att

bidrag till dess uppehållande skäligen borde utgå, förutom af postmedel,

äfven af andra allmänna medel, har bemälda kollegium den 6 November

1891 till Eders Kongl. Maj:t inkommit med det infordrade utlåtandet

och deruti anfört bland annat följande.

Kollegium ausåge tvifvel icke böra råda derom, att eu direkt,

hela året om fortgående snabb daglig ångfartygsförbindelse mellan

hamn i Skåne och hamn å tyska östersjökusten borde kunna, jemte

det densamma komme att genom väsentligt snabbare postutvexling

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

med utlandets förnämsta affärsorter indirekt bereda Sveriges näringslif

betydlig fördel, blifva jemväl direkt till afsevärdt gagn för åtskilliga

af Sveriges näringar. I Tysklands större städer och särskildt i Berlin

borde nemligen kunna beredas rikt tillfälle till afsättning af produkter

af vårt lands jordbruk och fiskerier, och just för en sådan afsättning

vore af största betydelse att hafva tillgång till en sådan ångfartygsförbindelse

med nämnda land, som den nu föreslagna. Sådana artiklar,

hvilkas lastning och lossning med relativ lätthet egde rum, liksom ock

en mängd s. k. paketgods af hvarjehanda slag skulle väl lämpa sig

att fraktas på de ifrågasatta postbåtarne. Med afseende på trafiken

af sådant gods, hvars lastning och lossning vore förenad med större

besvärligheter och hvilket plägade fraktas med segelfartyg eller stora

lastångare, skulle den nya postångfartygsförbindelsen hufvudsakligen

hafva den jemväl af komiterade påpekade betydelsen att tjena såsom

vägvisare för berörda trafik, hvilken kunde förväntas sannolikt komma

att söka sig fram på samma väg medelst särskilda båtar.

På grund af sålunda angifna omständigheter syntes det kollegium,

att den ifrågasatta direkta ångfartygsförbindelsen mellan Sverige och

kontinenten borde anses vara af den betydelse, att, derest för densammas

upprättande funnes vara erforderligt, att bidrag dertill anvisades

af jemväl andra allmänna medel än postmedel, anledning vore för

handen, att tillgång i sådant afseende bereddes, under förutsättning

dock dels att de hamnar i Sverige och Tyskland, hvilka komme att

väljas till afgångsorter för ångbåtarne, vore i alla hänseenden så beskaffade,

att de lämpade sig för en mera omfattande godstrafik, dels

ock att sjelfva trafiken ordnades så, att den blefve tjenlig för ombesörjande

af ej blott post- och personbefordran utan äfven godstransport.

I sistnämnda hänseende har kollegium särskildt framhållit, att den af

Generalpoststyrelsen och Jernvägsstyrelsen ifrågasatta anordning af

trafiken under sommarmånaderna, enligt hvilken densamma skulle ombesörjas

af blott en ångbåt samt uppehållet å ankomstorten i Tyskland

inskränkas till allenast omkring 3| timmar, icke syntes vara tillfredsställande,

då ifrågavarande tid vore alltför knapp, för att, jemte aflemnande

och mottagande af post och passagerare samt resgods, skulle

kunna verkställas någon mer omfattande lossning och lastning af fraktgods.

Enligt kollegii uppfattning erfordrades, att, hvilken linie än

kunde blifva vald, trafiken komme att hela året uppehållas af två ångfartyg,

gående alternerande hvarannan dag i hvardera riktningen, så

att tillräcklig lastnings- och lossningstid kunde beredas. Härigenom

Bih. till Riksd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 21 lläft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

skulle väl komma att uppstå en ökad kostnad, hvilken, enligt den af

styrelsernas utlåtande meddelade beräkning för den af dem förordade

linien, skulle för Sveriges del belöpa sig till omkring 14,000 kronor,

men syntes det kollegium, att en sådan ökad utgift icke vore af den

betydelse, att för dess undgående trafiken anordnades på ett för åtminstone

godstransporten otillfredsställande sätt, helst för den händelse

att äfven andra medel än postmedlen skulle anlitas för den nya förbindelsens

uppehållande.

För närvarande eger Sverige endast under månaderna Juni—

September direkt daglig post- och personförbindelse med kontinenten.

Under de öfriga åtta månaderna af året, då linien Malmö—Stralsund

icke trafikeras, är Sverige för sin förbindelse med kontinenten hänvisadt

till någon af de genom Danmark ledande trafiklinierna. Ur flere

synpunkter måste det emellertid för Sverige vara af vigt att hela året

om kunna utan mellanhand förfoga öfver en direkt kommunikationsled

med det öfriga Europa.

Härtill kommer, att behofvet af en snabbare post- och personförbindelse

vintertiden mellan Stockholm och kontinenten än den nu

bestående länge varit kändt och erkändt. Såsom komiterade i sitt betänkande

påvisat, kräfde den snabbaste resa från Stockholm till Berlin under

vintern 1890—1891 43 timmar eller 16 timmar längre tid än samma resa

under sommarmånaderna 1890. Enligt de för innevarande vinter gällande

tidtabeller kan resan Stockholm—Berlin visserligen försiggå något fortare

än under föregående vinter, men tidsskilnaden utgör endast en

timme och är således ur trafiksynpunkt af föga betydelse. Genom en

sådan snabbare förbindelse som den nu föreslagna, enligt hvilken resan

mellan Sveriges och Tysklands hufvudstäder under vintern blefve 16

timmar kortare än för närvarande, skall säkerligen persontrafiken mellan

Sverige och utlandet så småningom komma att ej obetydligt ökas.

Äfven för godstrafiken bör, på sätt komiterade och Kommersekollegium

framhållit, den föreslagna förbindelsen kunna blifva till gagn. Den

största fördelen af en snabbare förbindelse är dock att söka i dess betydelse

såsom befrämjande det postala intresset, särskild! vintertiden,

och tvifvel torde icke råda derom, att ej möjligheten af en fördelaktigare

postutvexling med utlandets affärscentra skall i icke ringa grad bidraga

till utveckling af vårt näringslif.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

Komiterade hafva visat, att den önskvärda förbättrade kommunikationen

med kontinenten icke kan åvägabringas med begagnande af

någon af de nu befintliga dansk-tyska trafiklinierna. Sedan komiterade

afgifvit sitt betänkande, har emellertid blifvit kändt, att en nattförbindelse

hela året om mellan Köpenhamn och Berlin öfver Gjedser—

Warnemunde kommer att anordnas under loppet af innevarande år.

Med anlitande af denna linie i förening med den ångfärjeförbindelse,

som i dessa dagar öppnas för allmän trafik mellan Helsingör och Helsingborg,

färdas man sommartiden mellan Göteborg och Berlin på ungefär

samma tid som öfver den föreslagna linien Trelleborg—Sassnitz,

hvaremot under vintern restiden varder något, om än icke synnerligen

afsevärdt, kortare å den förra än å den senare linien. Mellan Stockholm

och Berlin blifver åter, då den nya nattförbindelsen Gjedser—

Warnemunde anlitas, restiden sommartiden något och vintertiden högst

betydligt längre än öfver linien Trelleborg—Sassnitz. Härtill kommer,

hvad särskildt persontrafiken beträffar, till fördel för den senare linien

den, icke minst under vintertiden, synnerligen betydelsefulla omständigheten,

att, medan de å linien Gjedser—Warnemunde förekommande ombyten

från jernväg till ångbåt och från ångbåt till jernväg komme att

ega rum under natten, sjöfärden å linien Trelleborg—Sassnitz deremot

skulle ega rum på dagen.

Då af det sålunda anförda framgår, att ej heller med den beslutade

nya nattförbindelsen öfver Gjedser och Warnemunde det förefintliga

behofvet af en snabbare kommunikation mellan Sverige och

kontinenten varder på tillfredsställatide sätt fyldt, lärer för ändamålet

vara oundgängligt, att en direkt ångfartygsförbindelse mellan Skåne

och Tyskland jemväl vintertiden anordnas.

I fråga om de platser på skånska kusten, hvilka kunna komma

i fråga såsom utgångspunkter för denna direkta ångfartygsförbindelse,

nemligen Malmö, Trelleborg och Ystad, finner jag Malmö, hvilken stad,

på sätt stadsfullmäktige och handels- och sjöfartsnämnden derstädes i sina

till Eders Kongl. Maj:t ingifna skrifter framhållit, onekligen vore i flera

afseenden för ändamålet synnerligen lämplig, dock icke böra ifrågakomma

dels med anledning af det längre afståndet från nämnda stad

till de på tyska sidan ifrågakommande utgångshamnar och dels på

grund af de i och utanför Malmö hamn rådande ogynnsamma isförhållandena.

För öfrigt kunde Malmö väl svårligen ifrågasättas såsom utgångspunkt

å svenska sidan, med mindre Warnemunde valdes såsom anknytningspunkt

å den tyska, men härvid förekommer, förutom hvad General
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

post- och Jern vägsstyrelserna i öfrigt anfört mot valet af linien Malmö

•—Warnemunde, att, enligt hvad tyska rikspoststyrelsen bestämdt förklarat,

ingen utsigt förefinnes att från tysk sida erhålla erforderligt

bidrag till den nödvändiga subventionen af ifrågavarande sjöpostförbindelse,

med mindre Sassnitz väljes såsom utgångspunkt iTyskland.

Beträffande åter frågan, hvilkendera af städerna Trelleborg eller

Ystad bör väljas, kunna skäl anföras för båda dessa städer. Ystads

företräden äro framhållna i förut omförmälda af dels Herr Grefve Posse

m. fl., dels Löjtnanten Sandeberg gjorda framställningar. Det förnämsta

skälet, som talar för denna stad, är dess hamns öfverlägsenhet öfver

Trelleborgs med afseende såväl å beskaffenheten af sjelfva hamnbyggnaderna

som ock å vattendjupet i hamnen. Vigten af detta skäl förringas

dock i väsentlig grad deraf, att stadsfullmäktige i Trelleborg,

enligt hvad i fullmäktiges skrifvelse den 4 December 1891 blifvit anmäldt,

vid sammanträde den 8 Maj samma år beslutit, att, derest den

ifrågasatta postförbindelsen mellan Sverige och Tyskland komme att

ledas öfver Trelleborg, ofördröjligen efter underrättelse härom låta anlägga

en för två större postångare afsedd beqväm tilläggsbrygga och

derintill från yttre bassinen fördjupa hamnen till minst 16 fot (4,8

meter) äfvensom uppföra nödigt visitationshus och att för öfrigt, så

långt stadens förmåga räcker, uppfylla de anspråk, vederbörande kunna

framställa.

Ett skäl, som kan anföras till förmån för Ystad, är, att derstädes

finnas slip och mekanisk verkstad, bvilka inrättningar saknas i Trelleborg,

samt att Ystad med afseende å tull- och stationshus m. m. är

bättre än Trelleborg egnadt att mottaga den nya trafiken. Dessa

Ystads företräden torde dock icke uppväga Trelleborgs öfverlägsenhet

deri, att dess hamn är lättare att angöra i stormigt väder. I denna

åsigt om Trelleborgs hamn, hvilken, såsom jag redan meddelat, omfattas

af lotskaptenen i Malmö lotsfördelning Råmsten, öfverensstämma

jemväl chefen för Sjökarteverket, kommendören Th. Arwidsson samt föreståndaren

för nautisk-meteorologiska byrån, f. d. kommendörkaptenen

F. Malmberg, hvilka uti af dem den 16 November 1891 afgifna utlåtanden

anstalt jemförelse i nu ifrågavarande hänseende mellan Trelleborgs och

Ystads hamnar. Af berörda utlåtanden framgår, att vid Trelleborg

landgrundet är jemnt uppstigande, till följd hvaraf vid pålandsstorm

den svåra hafsvågen vid sin gång öfver landgrundet småningom nedbrytes,

så att densamma redan vid början af den uppmuddrade rännan

intill hamnen så lagt sig, att den icke hindrar säker styrning genom

denna ränna, hvarjemte den vid sjelfva hamnhufvudena är helt och

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

hållet nedbruten och således icke hinderlig vid gång in emellan dessa;

att vid Ystad deremot det djupare vattnet sträcker sig närmare intill

hamnarmarne, hvarför vid pålandsstorm hafsvågen träffar dessa med större

kraft och utan att hafva blifvit i väsentligare mån nedbruten af bottnen;

samt att till följd häraf under sådan storm passerandet af hamnöppningen

icke varder utan fara, helst fartyg måste vid ingående runda omkring

det vestra hamnhufvudet och derstädes göra en kursförändring

af omkring 50 grader för att inkomma i hamnen, en kursförändring,

som icke är erforderlig vid angörande af Trelleborgs hamn, till hvilken

inseglingskursen från öppna sjön ända in i hamnen är rak och

oförändrad. Chefen för Sjökarteverket, hvilken i särskild till mig aflåten

skrifvelse meddelat, att afståndet mellan Sassnitz och Trelleborgs hamninlopp

utgör 55,7 6 sjömil och således är kortare än afståndet från

Sassnitz till Ystads hamninlopp, hvilket utgör 55,9 8 sjömil, har ock

på grund af Trelleborgs öfverlägsenhet i nautiskt hänseende obetingadt

gifvit denna stad företrädet såsom ntgångsstation för den nya kommunikationsleden.

Med anledning af de uti Löjtnanten Sandebergs framställning

förekommande uttalanden, enligt hvilka Ystads hamn skulle i nautiskt

hänseende ega företräde framför Trelleborgs, har Statsrådet Herr Friherre

von Otter, hvilken trafikerat skånska kusten dels under sex år

såsom ångfartygsbefälhafvare, deraf två år jemväl vintertiden mellan

skånsk hamn och Stralsund, dels en vinter såsom chef å en seglande

postjakt, och i öfrigt såsom flerårig chef för lotsverket haft tillfälle att

om hithörande förhållanden inhemta noggrann kännedom, på anmodan

af mig afgifvit yttrande angående nämnda städers relativa lämplighet

såsom anknytningspunkter för den ifrågasatta sjöpostförbindelsen; och

har Herr Friherre von Otter på deri anförda skäl uttalat såsom sin

åsigt, att, beträffande navigeringen å linierna Sassnitz—Trelleborg, resp.

Ystad samt beskaffenheten af Trelleborgs och Ystads hamnar, båda

dessa platser vore för ifrågavarande ändamål tillfredsställande, men att

han likväl, med afseende å den större lättheten att angöra Trelleborgs

hamn, gåfve företrädet åt denna senare stad.

Enligt de af Lotsstyrelsen i dess ofvanomförmälda skrifvelse till

Generalpoststyrelsen den 17 Januari 1890 meddelade uppgifter hafva

isförhållandena vid Trelleborg och Ystad under decenniet 1881—1890

varit ungefär desamma, så att ingendera hamnen på grund af ifrågavarande

förhållanden torde vara att föredraga. I såväl Herr Grefve

Posses m. fl:s som Löjtnanten Sandebergs framställningar har emellertid

påståtts, att Lotsstyrelsens berörda uppgifter icke vore riktiga, hvilket

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

skulle framgå deraf, att de icke öfverensstämde med Eders Kongl.

Maj-.ts Befallningshafvandes i Malmöhus län officiela femårsberättelse

för perioden 1881—1885, uti hvilken berättelse förekomme dels den

genom angifvande af bestämda data bestyrkta uppgiften, att Trelleborgs

hamn under nämnda femårsperiod skulle hafva varit tillfrusen

tillsammans 125 dagar, dels ock det uttalande angående Ystads hamn,

att denna icke någon dag af berörda period skulle varit af is stängd;

och har i förenämnda framställningar tillagts, att Eders Kongl. Maj-.ts

Befallningshafvande ännu icke afgifvit någon berättelse öfver den senare

femårsperioden af ofvanberörda decennium, men att skäl funnes för det

påstående, att denna period ej varit stort gynnsammare för Trelleborg,

äfvensom att Ystads hamn icke heller under denna senare period varit

stängd af is.

Med föranledande af berörda blåst på öfverensstämmelse mellan

de uppgifter rörande Trelleborgs och Ystads hamnar, hvilka lemnats

af Lotsstyrelsen och de, som förekomme i Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes

femårsberättelse, har bemälda styrelse afgifvit underdånigt

utlåtande och deruti anfört rörande Ystads hamn, att, vid det förhållande

att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes uttalande om denna

hamn icke öfverensstämde med styrelsens på de enda befintliga officiela

meddelanden rörande isförhållandena å kusterna grundade uppgift om

samma hamn, Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes berörda uttalande

finge betraktas endast såsom ett i allmännelighet fäldt omdöme,

på hvilket ingen synnerlig vigt lagts. Beträffande deremot

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes uttalande om Trelleborgs

hamn anser styrelsen, att detta, på grund af de deri meddelade noggranna

data, bör antagas vara grundadt på officiela meddelanden. Uttrycket,

att hamnen vissa dagar varit tillfrusen, borde dock hafva utbytts

mot, att isbildning förekommit i hamnen. Af det förra uttrycket

hade nemligen dragits den förhastade slutsatsen, att hamnen de nämnda

dagarne icke kunnat trafikeras, hvilket i sjelfva verket icke vore sagdt

i femårsberättelsen; och behöfde derför uttalandet i nämnda berättelse

angående Trelleborg icke anses strida mot den af styrelsen lemnade

uppgift.

Såväl komiterade som Generalpost- och Jernvägsstyrelserna hafva,

såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, tillstyrkt, att Trelleborg

måtte väljas såsom utgångsstation i Sverige jemväl på den grund, att

Trelleborg hade fördelaktigare jernvägsförbindelser än Ystad såväl

med Stockholm som ock med Göteborg. I underdånig skrifvelse den 10

Augusti 1891 hafva emellertid stadsfullmäktige i Ystad gifvit tillkänna,

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

att, enligt stadsfullmäktiges beslut samma dag, Ystads samhälle vore

betänkt på att, derest den nya trafiken komme att ledas öfver Ystad,

låta anlägga en jernväg från Bj er sjölagår ds station å Ystad—Eslöfs jernväg

till Hors station å södra stambanan, hvarigenom afståndet mellan

Ystad och Stockholm skulle blifva 5 kilometer kortare än genaste vägen

från Trelleborg till Stockholm. Det företräde, som genom verkställandet

af stadsfullmäktiges berörda beslut sålunda skulle beredas Ystad,

hafva Herr Grefve Posse och hans medsökande åberopat såsom en

ytterligare anledning att föredraga Ystad framför Trelleborg. Beträffande

kommunikationen mellan utlandet samt vestra Sverige och Norge

öfver Göteborg anföra bemälde sökande, att den visserligen skulle

blifva något om än obetydligt lättare öfver Trelleborg än öfver Ystad;

men detta vore enligt sökandenas förmenande af ringa betydelse, då

efter all sannolikhet persontrafiken från och till Göteborg, vare sig den

nya trafikförbindelsen leddes öfver Trelleborg eller Ystad, fortfarande

skulle komma att gå öfver Helsingborg—Helsingör.

I anledning af hvad Herr Grefve Posse och hans medsökande

sålunda anfört i fråga om fördelarne ur de svenska trafikförhållandenas

synpunkt deraf, att den ifrågasatta nya förbindelseleden mellan Sverige

och Tyskland droges öfver Ystad, jemförda med de fördelar, som ur

enahanda synpunkt skulle vinnas genom nämnda leds dragande öfver

Trelleborg, har Jernvägsstyrelsen den 7 sistlidne December afgifvit

infordradt underdånigt utlåtande, deruti Styrelsen anfört följande.

Genom att för resan genom Sverige begagna linien Stockholm—

Lund—Trelleborg, hvilken vore 16 kilometer kortare än linien Stockholm—Eslöf—Ystad

gjordes en tidsvinst af omkring 15 minuter. Ett

användande af den senare linien torde icke kunna ifrågakomma, enär

man i sådant fall skulle nödgas vidtaga ofördelaktiga ändringar i de

af Generalpost- och Jernvägsstyrelserna föreslagna tider för tågens

afgång från och ankomst till Stockholm, hvilka tider i vissa hänseenden

redan vore så ogynnsamma, att hvarje förändring af dem till ett

sämre syntes böra undvikas.

Genom anläggandet af en bana Hör—Bjersjölagård skulle visserligen

afståndet Stockholm—Ystad blifva 5 kilometer kortare än afståndet

Stockholm—Trelleborg. Den härigenom uppkommande tidsvinsten

vore dock ej så stor, att bantågens ankomst- och afgångstider i Stockholm

derigenom kunde blifva afsevärdt fördelaktigare än vid resa öfver

Trelleborg. Anläggandet af förkortningsbanan Hör—Bjersjölagård endast

för vinnande af tid syntes styrelsen med afseende å kostnaden för anläggningen

svårligen hafva skäl för sig.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

Hvad anginge trafiken till utlandet öfver vestkustbanan ansåge

Jernvägsstyrelsen det vara temligen likgiltigt, om Trelleborg eller

Ystad valdes till öfvergångsstation å svenska sidan, enär i intetdera

fallet antalet resande från eller till denna led kunde antagas blifva af

någon betydenhet. Direkt förbindelse mellan vestkustbanan och tågen

Stockholm—Trelleborg, resp. Ystad måste dock anordnas, och ur denna

synpunkt vore Trelleborg förmånligare än Ystad, då afståndet Trelleborg—Lund—Göteborg

vore 28 kilometer kortare än afståndet Ystad—- Eslöf—Göteborg.

Vare sig trafiken droges öfver Trelleborg eller Ystad, måste snabbare

tåg anordnas på de enskilda jernvägar, öfver hvilka denna trafik

komme att framgå. Då nu, enligt Jernvägsstyrelsens förmenande, den

genomgående persontrafiken mellan Sverige och kontinenten för närvarande

vore af så ringa omfattning, att de kostnader, som skulle betingas

af snabbare tågs anordnande å berörda enskilda jernvägar, icke kunde

betäckas af den andel i inkomsten, som skulle belöpa sig på dessa banor,

samt då till följd häraf kraf på ersättning i en eller annan form för

dessa kostnader förr eller senare komme att ställas på statsverket, vore

det fördelaktigt, om tågtjensten för de genomgående tågen så mycket

som möjligt inskränktes. Och i detta afseende stälde sig vägen öfver

Trelleborg fördelaktigare än den öfver Ystad, enär för den förra erfordrades

ökad tågtjenst allenast å bandelarne Lund—Trelleborg och

Kjeflinge—Lund, tillsammans 54 kilometer, för den senare åter å bandelarne

Hör—Bjersjölagård—Ystad och Teckomatorp—Bjersjölagård,

tillsammans 118 kilometer, allt under förutsättning att å Malmö—Billesholms

och Landskrona—Engelholms jernvägar året om och icke, såsom

hittills varit fallet, allenast sommartiden tåg stäldes i förbindelse med

vestkustbanans nattåg.

Slutligen har styrelsen framhållit, att vid en i framtiden måhända

ifrågakommande inlösen för statsverkets räkning af de enskilda banor,

hvilka förenade Trelleborg, resp. Ystad med statsbanan, de kortare

bandelar, hvilka för åstadkommande af förbindelsen med Trelleborg

måste köpas, kunde erhållas till lägre pris än de bandelar, som vid

användande af Ystad såsom öfvergångsstation måste åt statsverket

förvärfvas.

På grund af hvad sålunda blifvit omförmäldt måste Jernvägsstyrelsen,

ur de svenska trafikförhållandenas synpunkt, hålla före, att

kostnaden för statsverket blefve .mindre, om den ifrågasatta direkta

post- och persontrafiken med kontinenten droges öfver Trelleborg, än

om Ystad valdes till öfvergångsstation å svenska sidan.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

Vid öfvervägande af de skäl, som från olika sidor anförts för

Trelleborg eller för Ystad såsom utgångspunkt i Sverige för den nya

sjöpostförbindelsen har jag funnit mig böra, i likhet med samtliga de

myndigheter och sakkunniga personer, hvilka blifvit i frågan hörde,

gifva företrädet åt Trelleborg.

Om man bestämmer sig för att till utgångspunkt på svenska

sidan för den nya sjöpostförbindelsen välja Trelleborg, kan, enligt det

förut anförda, annan anknytningskamn i Tyskland än Sassnitz icke

gerna ifrågakomma. Eders Kongl. Maj:t uppdrog den 13 Mars 1891

åt f. d. konteramiralen O. Lagerberg, ofvanbemälde marindirektören

Pihlgren och chefen för Södra väg- och vattenbyggnadsdistriktet C. W.

Gagner att afresa till Tyskland för att derstädes å ort och ställe taga

närmare kännedom om de omständigheter, som kunde anses vara af

beskaffenhet att inverka på den ifrågasatta planen att anordna postförbindelse

mellan Sverige och Tyskland öfver Sassnitz; och hafva bemälde

personer den 19 Juni 1891 till Eders Kongl. Maj:t afgifvit berättelse

öfver de undersökningar och iakttagelser, hvilka de på ifrågavarande

område gjort under en af dem på grund af berörda nådiga

uppdrag företagen resa till Tyskland.

Rörande de nautiska förhållandena vid Sassnitz och beskaffenheten

af dervarande hamn hafva undersökningsförrättarne hufvudsakligen anfört:

att, enligt hvad dagliga observationer angående isförhållandena i

Sassnitzbugten under de senaste nio åren, samt sedan år 1889, då

hamnarbetet i Sassnitz påbörjades, uti sjelfva hamnen, gifva vid handen,

denna, så långt tillbaka observationerna sträckte sig, kunnat äfven vid

de i detta hänseende ogynnsammaste tillfällen anlöpas af hvilket ångfartyg

som helst;

att kusten i närheten af Sassnitz vore fullkomligt fri från grund

och Sassnitz’ hamn äfven under ofördelaktiga vindförhållanden lätt att

angöra; samt

att hamnen redan i sitt nuvarande skick kunde lemna skydd för

så stora fartyg som de ifrågasatta postångarne, men att, derest den

föreslagna nya postförbindelsen öfver Sassnitz komme till stånd, ytterligare

åtgärder för åstadkommande af ökad säkerhet och beqvämlighet

komme att vidtagas.

Vidare hafva undersökningsförrättarne meddelat, att i närheten

af Stettin funnes skeppsvarf, hvilkas såväl produktions- som reparationsförmåga,

med hänsyn till de föreslagna postångfartygen, vore fullt

tillfredsställande.

Bih. till Bilcsd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 21 Häft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kongl. ftlaj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

Efter att slutligen hafva redogjort för kommunikationsförhållandena

mellan Sassnitz och Stralsund hafva undersökningsförrättarne

framstält, hvilka åtgärder enligt deras åsigt borde i och för den tilltänkta

postförbindelsen mellan Sverige och Tyskland öfver Sassnitz

vidtagas beträffande utvidgning af hamnen vid Sassnitz och förbättrande

af hamnanordningarna derstädes äfvensom hamnens förbindande med

jernvägsstationen i Crampas och komplettering af kommunikationsleden

Crampas—Bergen—Altefähr—Stralsund.

För vinnande af upplysning rörande Kongl. preussiska regeringens

villighet att vidtaga de åtgärder på tyska sidan, som sålunda blifvit

af undersökningsförrättarne föreslagna, har Eders Kongl. Maj:ts minister

i Berlin förhandlat med vederbörande tyska embetsmyndigheter;

och har bemälde minister i skrifvelse till Hans Excellens Herr Ministern

för utrikes ärendena den 16 sistlidne Januari meddelat, att preussiska

regeringen i det innevarande år för landtdagen framlagda budgetsförslaget

gjort framställning om anvisande af 1,013,000 mark till utvidgning

af hamnen vid Sassnitz samt af 95,000 mark till komplettering af

anstalterna för öfverfarten från Altefähr till Stralsund, äfvensom att af

motiveringen till samma förslag framginge, att regeringen hade för afsigt

att af lånta medel till belopp af 985,000 mark åstadkomma förbindelsen

mellan hamnen vid Sassnitz och jernvägsstationen i Crampas. I skrifvelse

till Ministern för utrikes ärendena af den 3 innevarande månad

har Ministern i Berlin meddelat, att nyssnämnda af preussiska regeringen

äskade anslag numera blifvit af landtdagen i andra läsningen enhälligt

beviljade.

Med stöd af hvad jag nu anfört anser jag, i likhet med såväl

komiterade som Generalpost- och Jernvägsstyrelserna, att linien Trelleborg—Sassnitz

bör väljas för den direkta sjöpostförbindelsen under

hela året mellan Sverige och Tyskland.

Den fråga, som härefter närmast framställer sig, är, hvilkendera

af de båda enskilda jernbanorna Malmö—Trelleborg och Lund—Trelleborg,

som bör användas för den genomgående trafiken. Genom nådigt

bref den 6 Augusti 1891 har Eders Kongl. Maj:t anbefalt Jernvägsstyrelsen

att efter öfverläggning med Generalpoststyrelsen sätta sig i

förbindelse med styrelserna för Lund—Trelleborgs och Malmö—Trelleborgs

jernvägsaktiebolag för att inhemta deras yttranden, dels huruvida

och under hvilka vilkor hvartdera bolaget, för det fall att den föreslagna

post- och personförbindelsen öfver Trelleborg och Sassnitz

komme till stånd och bolagets jernväg komme att tagas i anspråk för

anordnande af samma förbindelse, vore villigt att ombesörja den genom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

85

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

gående befordringen af post och resande, dels ock på hvilka vilkor

under ofvannämnda förutsättning hvartdera bolaget kunde vara sinnadt

att till staten öfverlåta sin jernväg.

Till åtlydnad af berörda befallning har Jernvägsstyrelsen med

underdånig skrifvelse den 15 December 1891 inkommit med från bemälda

jernvägsbolag inhemtade yttranden, af hvilka framgår,

att Lund—Trelleborgs jernvägsaktiebolag erbjudit sig att ombesörja

den genomgående post- och personbefordringen mot åtnjutande

oafkortade af de på dess jernväg belöpande, af denna trafik härflytande

inkomster, under vilkor hufvudsakligen, att Jernvägsstyrelsen afgiftsfritt

uppläte de för denna trafik erforderliga vagnar och emot hyra

stälde lämpligt lokomotiv till bolagets förfogande; eller ock att till

staten försälja bolagets jernväg med tillhörande materiel mot en köpeskilling

af 2,600,000 kronor; samt

att Malmö —Trelleborgs jernvägsaktiebolag förklarat sig villigt

att medgifva staten antingen rätt att mot afgift befara banan med statens

snälltåg, hvarvid inkomsten för dessa tåg med vissa undantag skulle

tillfalla staten, eller att arrendera banan för viss tid mot en arrendesumma

af 200,000 kronor om året, eller ock att inlösa banan för en

lösesumma af 2,600,000 kronor;

och har Jernvägsstyrelsen med anledning af de sålunda inhemtade

yttrandena afgifvit underdånigt utlåtande och dervid anfört, bland annat,

följande.

Vid jernvägarnes inköp skulle till inköpssumman komma kostnaden

för deras ombyggnad i syfte, att de skulle erhålla i det närmaste

samma bärighet som statsbanorna, hvilken kostnad enligt verkstäld

beräkning skulle för linien Lund-—Trelleborg jemte erforderliga arbeten

vid sistnämnda station uppgå till omkring 900,000 kronor och för linien

Malmö—Trelleborg till omkring 1,100,000 kronor, då i sistnämnda

belopp inginge jemväl kostnaden för behöflig omläggning af bansträckorna

närmast ändpunkterna och för anläggning af station i Trelleborg.

Genom inköp och nödvändig ombyggnad skulle sålunda den förstnämnda

jernvägen komma att kosta statsverket 81,395 kronor för kilometer

och den sistnämnda 112,121 kronor för samma väglängd.

Då dessa belopp skulle vida öfverstiga kostnaderna för anläggning

mellan berörda platser af nya jernvägar med lika öfverbyggnad och

uti-ustning i öfrigt som statens, hvilka kostnader icke torde öfverskrida

50,000 kronor för kilometer, kunde Jernvägsstyrelsen icke tillstyrka

inköp på de erbjudna vilkoren af någon af de ifrågavarande jernvägarne.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

Beträffande vidare Malmö—Trelleborgs jernvägsaktiebolags anbud

att. antingen upplåta bolagets jernväg för trafikering med statens materiel

eller ock att utarrendera densamma till staten, så förutsatte ett

antagande af någotdera af dessa anbud jernvägens ombyggnad, hvarföre

Jernvägsstyrelsen, i följd af den för dessa arbeten erforderliga

betydliga kostnaden, icke heller kunde tillstyrka antagande af något

af dessa anbud.

Af de afgifna anbuden återstode slutligen Lund—Trelleborgs

jernvägsaktiebolags erbjudande att på vissa vilkor ombesörja den genomgående

post- och personbefordringen, hvilket anbuds antagande icke

skulle vålla statsverket några utgifter för jernvägens ombyggnad.

Ehuru Jernvägsstyrelsen väl insåge, att det för trafikens handhafvande

vore förmånligast, om de postförande tågen mellan Stockholm

och Trelleborg kunde dragas öfver statsbanornas nuvarande ändpunkt,

Malmö, emedan i sådant fall samtliga i dem medförda vagnar kunde

framgå hela vägen från Stockholm till Malmö samt någon eller några

af vagnarne, efter behof, fortsätta från sistnämnda plats till Trelleborg,

hvaremot, om man skulle nödgas att redan från Stockholm i tågen

medföra vagnar såväl till Trelleborg som till Malmö, i ändamål att i

Lund frånskilja de förra, det kunde befaras, att man ofta finge i tågen

medföra flere vagnar än hvad för antalet resande vore behöfligt; och

ehuru styrelsen hyste den åsigten, att fördelaktigast vore, det statsverket

egde jernvägen ända fram till den hamnplats, hvarifrån de postförande

fartygen skulle utgå, funne styrelsen sig likväl, efter granskning

af de utaf bolagen afgifna anbuden, i frågans dåvarande läge

böra uttala såsom sin åsigt, att det utaf Lund—Trelleborgs jernvägsaktiebolag

gjorda, sist omförmälda erbjudande angående befordringen

af genomgående post och resande kunde med några mindre modifikationer

anses antagligt.

Sedan härefter Malmö—Trelleborgs jern vägsaktiebolag till mig

ingifvit en skrift, deruti bolaget, för den händelse förenämnda anbud

om inköp för statens räkning af Malmö—Trelleborgsbanan komme att

antagas, gjort framställning i fråga om sättet för liqviderandet af köpeskillingen,

samt Jernvägsstyrelsen, genom nådig remiss anbefald att

afgifva underdånigt utlåtande öfver berörda framställning, hemstält, att

densamma icke måtte till någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda,

så har bemälda jernvägsaktiebolag i underdånig skrifvelse den 15

nästlidne Februari afgifvit nytt anbud i fråga om användandet af bolagets

jernväg för den genomgående post- och personbefordringen. I

denna sista skrift har bolaget erbjudit sig att på egen bekostnad utföra

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

sådan ombyggnad af bolagets jernväg, att densamma kunde befaras

med den erforderliga tåghastigheten af 60 kilometer i timmen. Kostnaden

härför har, med hänsyn till nu gällande låga pris på jernvägsskenor,

af bolaget beräknats till endast 800,000 kronor. För att, bolaget

skulle kunna fullgöra berörda erbjudande erfordrades dock dels en

sådan förändring i den för bolaget gällande bolagsordning, att den

skuldsättning, som blefve erforderlig, kunde få ega rum, dels ock

att statsverket mot säkerhet af inteckning i jernvägen beviljade bolaget

ett med 4^ procent årlig ränta och \ procent amortering löpande lån

af 620,000 kronor och att, om skenprisen genom nyinförd tull å skenor

eller af annan anledning, innan banans ombyggnad af statsverket påyrkades,

skulle hafva stigit, lånebeloppet proportionaliter höjdes.

Beträffande ordnandet af den genomgående trafiken mellan Malmö

och Trelleborg har bolaget framstält, tre olika förslag, nemligen: att

denna trafik skulle af bolaget ombesörjas medelst två tåg om dagen i

hvardera riktningen på tider, som blefve af Jernvägsstyreisen bestämda,

under vilkor att Jernvägsstyreisen afgiftsfritt uppläte de för trafiken

erforderliga vagnar och utan afgift stälde lämpligt lokomotiv till bolagets

förfogande, att Generalpoststyrelsen för postens transporterande

erlade föreskrifven afgift utan den reduktion af befordringsafgifterna

för den lokala posttransporten, som egde rum vid ökadt antal posttåg,

att bolaget finge oafkortadt åtnjuta de på dess jernväg belöpande, af

ofvannämnda tåg härflytande trafikinkomster, att statens station i Malmö

finge af bolaget afgiftsfritt begagnas och Jernvägsstyreisen utan afgift

låta ombesörja bolagets trafik vid denna station, samt att det med bolaget

ingångna aftal om den genomgående trafiken gjordes gällande för

minst tio år och derefter med en uppsägningstid af ett år; eller att

staten sjelf skulle ombesörja ifrågavarande trafik emot viss årlig afgift

till bolaget för banans begagnande, dervid inkomsten för snälltågen

skulle med vissa undantag tillfalla staten; eller och att Malmö—Trelleborgs

jernväg skulle af staten för viss tid arrenderas mot en arrendesumma

af 200,000 kronor om året; och har bolaget förbundit sig att,

för den händelse dess anbud om ombyggnad antoges, hafva verkstält

densamma inom sju månader efter tillsägelse och samtidigt hafva de

delar färdiga, som skulle nybyggas, dock att i dessa sju månader ej

borde ingå tiden December—Mars.

Jemväl öfver denna Malmö—Trelleborgs jernvägsaktiebolags framställning

har infordradt underdånigt utlåtande den 20 nästlidne Februari

afgifvits af Jernvägsstyreisen, som, med framhållande af önskvärdheten

deraf, att den genomgående trafiken med kontinenten komme att dragas

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

öfver Malmö, förklarat sig anse det förstnämnda af bolagets nu afgifna

förslag, enligt hvilket uppehållandet af trafiken mellan Malmö och Trelleborg

skulle ske genom bolagets försorg, vara att föredraga framför den

uppgörelse med Lund—Trelleborgs jernvägsaktiebolag, hvilken blifvit af

styrelsen i dess underdåniga skrifvelse den 15 December 1891 tillstyrkt;

och har Jernvägsstyrelsen i sammanhang härmed — under förutsättning

att banan blefve försatt i ett sådant skick, att den med full trygghet

kunde befaras af tåg med 60 kilometers hastighet i timmen samt under

vilkor dels att styrelsen egde fastställa tidtabeller för de genomgående

tågens gång å Malmö—Trelleborgs jernväg, dels att de aftal, som af

styrelsen träffades med vederbörande utländska förvaltningar rörande

den kontinentala person- och godstrafiken, skulle ega tillämpning jemväl

för Malmö—Trelleborgs jernväg — i underdånighet hemstält, att statsbanans

personvagnar måtte för den kontinentala trafikens besörjande

få afgiftsfritt begagnas å Malmö—Trelleborgs jernväg; att Malmö—Trelleborgs

jernvägsaktiebolag skulle ega oafkortadt uppbära den andel af

inkomsterna för den genomgående trafiken, hvilken belöpte sig på bolagets

jernväg; att bemälda bolags trafik vid statsbanans station i Malmö

finge af sistnämnda banas personal på platsen afgiftsfritt besörjas likasom

ock bolaget ega att för sina trafikändamål i öfrigt utan afgift begagna

sig af Malmö bangård och trafiklokaler; samt att aftalen med

Malmö—Trelleborgs jernvägsbolag måtte göras gällande för minst tio

år med uppsägningstid derefter af ett år.

Den kostnad, som i ena eller andra afseendet kunde genom de

af Jernvägsstyrelsen förordade medgifvanden tillskyndas statens jernvägstrafik,

borde, enligt styrelsens förmenande, väl uppvägas dels genom

minskade utgifter vid Lunds station, dels genom den fördel och de inkomster,

som skulle beredas statsverket derigenom, att de postförande

tågen mellan Stockholm och Trelleborg korame att framgå jemväl öfver

linien Lund—Malmö.

Vidkommande det af Malmö—Trelleborgs jernvägsbolag uppstälda

vilkor att få afgiftsfritt begagna statsbanans lokomotiv för den kontinentala

trafikens besörjande å bolagets bana, funne Jernvägsstyrelsen

sig ej kunna dertill förorda nådigt bifall, utan har styrelsen hemstält

om bemyndigande att, om så pröfvades lämpligt, med bolagsstyrelsen

träffa aftal om användning af statsbanans lokomotiv mot den afgift,

styrelsen kunde anse skälig.

För den genomgående trafikens öfverförande från de svenska statsbanorna

till Trelleborg, kan man, såsom nämnts, anlita antingen Malmö—

Trelleborgs eller Lund—Trelleborgs jernväg. Om man, med bortseende

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

till en början från frågan om dessa båda jernvägars relativa lämplighet

ur synpunkten af det skick, hvari de befinna sig, och de vilkor, under

hvilka de kunna för ändamålet få disponeras, endast fäster sig vid deras

inbördes företräden ur ren trafiksynpunkt, kan för valet af Lund—

Trelleborgs jernväg anföras, att genom dennas anlitande inbesparas

en våglängd af 7 kilometer. Å andra sidan talar för trafikens ledande

öfver Malmö ej mindre den af Jernvägsstyrelsen framhållna fördelen

att icke behöfva redan från Stockholm i tågen medföra särskilda för

befordan till Trelleborg afsedda vagnar, hvilka måste i Lund frånskiljas

tåget, än äfven vigten så väl för den nya kommunikationsleden som

för staden Malmö deraf, att denna stad, den tredje i riket, varder intagen

som station å nämnda förbindelseled. Dessa omständigheter synas

mig vara af den öfvervägande betydelse, att ur den hittills angifna

synpunkten företrädet afgjordt bör lemnas åt linien Malmö—Trelleborg.

Då staten för nu ifrågavarande ändamål behöfver anlita endera

af nyssnämnda jernvägar, vore det naturligtvis, såsom ock blifvit af

Jernvägsstyrelsen framhållet, ur flera synpunkter förmånligast, att

staten förvärfvade eganderätt. till den bana, som funnes böra väljas.

Enligt de för anläggande af berörda enskilda jernbanor meddelade koncessioner

inträder statens lösningsrätt till Lund—-Trelleborgs jernväg

först år 1895 och till Malmö—Trelleborgs jernväg ej förrän år 1911.

Båda jernvägarne äro emellertid staten hembjudna till inlösen för enahanda

belopp eller 2,600,000 kronor, hvilken summa likväl, enligt

hvad Jernvägsstyrelsen upplyst, skulle för erforderliga om- och nybyggnadsarbeten

ökas för Lund—Trelleborgs jernväg med 900,000

kronor och för Malmö—Trelleborgs jernväg med 1,100,000 kronor, till

följd hvaraf den förra jernvägen skulle kosta staten 3,500,000 kronor

och den senare 3,700,000 kronor, eller, enligt Styrelsens tillika lemnade

utredning, för den förra ej långt ifrån dubbelt och för den senare

icke obetydligt mer än dubbelt den kostnad, för hvilken staten sjelf

skulle kunna anlägga nya jernvägar mellan berörda platser. Då inlösen

på dylika vilkor uppenbarligen icke kan ifrågakomma, torde

man, åtminstone tills vidare, få inskränka sig till en uppgörelse med

vederbörande jernvägsbolag om den genomgående trafikens uppehållande

genom dess försorg.

Båda jernvägarna hafva erbjudit sig att ombesörja nämnda trafik

under vilkor, som äro hufvudsakligen lika fördelaktiga för statsverket.

En nödvändig förutsättning för att Malmö—Trelleborgs jernväg skall

kunna ifrågakomma är likväl, att densamma varder ombygd så, att den

kan befaras med den erforderliga tåghastigheten af 60 kilometer i tim
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

men, hvilket nu icke är fallet. Sedan emellertid numera Malmö—

Trelleborgs jernvägsbolag erbjudit sig att utan kostnad för statsverket

verkställa den erforderliga ombyggnaden, synes mig, med fästadt afseende

på den förut framhållna fördelen deraf, att den nya kommunikationsleden

dragés öfver Malmö, uppgörelse i ämnet böra träffas med

detta bolag. Härvid förekommer visserligen, att bolaget för sitt åtagande

att ombygga jernvägen uppstält såsom vilkor, att bolaget mot

inteckning i jernvägen af staten undfår ett lån till belopp af 620,000

kronor eller eventuelt något högre belopp. Som bolaget erbjudit sig

att å detta lån erlägga samma annuitet, som plägar utgå för de af

staten i allmänhet utlemnade jernvägslån, synes mig mot beviljandet

af detta vilkor ej möta annan betänklighet än att, då bolagets jernväg

redan häftar för inteckningar till belopp af sammanlagdt 850,000 kronor,

staten för det ifrågasatta lånet svårligen kan erhålla första inteckningen i

jernvägen. Då emellertid, under förutsättning att lånebeloppet sättes

till högst 650,000 kronor, af nämnda förhållande ej annan risk kan

uppstå för statsverket än att detsamma, om bolaget brister i fullgörandet

af sina förpligtelser, i förekommande fall skulle kunna varda

nödgadt att öfvertaga jernvägen för en summa af högst 1,500,000 kronor,

hvilket icke skulle kunna anses utgöra någon dålig affär för statsverket,

anser jag mig böra förorda, att, under förutsättning det bolaget åtager

sig att under de af Jernvägsstyrelsen föreslagna, i det föregående omnämnda

vilkor ombesörja den genomgående befordringen af post och

resande mellan Malmö och Trelleborg och tillika underkastar sig tilllämpningen

af de närmare föreskrifter beträffande sättet för banans

ombyggnad och kontrollen dervid, som Eders Kongl. Maj:t må finna

lämpligt meddela, ett lån till belopp af högst 650,000 kronor må af

statsmedel bolaget beviljas.

I enlighet med den af såväl komiterade som Generalpost- och

Jernvägsstyrelserna uttryckta åsigt anser äfven jag, att den direkta

post- och personförbindelsen under hela året mellan Stockholm och

kontinenten icke kan anses vara ordnad på ett fullt tillfredsställande

sätt, förrän, såsom komiterades fullständiga trafikförslag innebär, dubbla

reslägenheter för dygn i hvardera riktningen kommit till stånd. Med

hänsyn till de af en sådan anordning af den genomgående trafiken

föranledda kostnader, af hvilka de för sjelfva ångfartygsförbindelsen

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

mellan Trelleborg och Sassnitz enligt komiterades beräkningar, mot

hvilka jag icke funnit något att erinra, skulle komma att förorsaka

statsverket en ökad årlig utgift af omkring 201,000 kronor, vågar jag

dock icke tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att vidtaga några åtgärder till

förverkligande under den närmaste framtiden af en sådan fullständig

trafikanordning.

Hvad angår det af f. d. Öfverdirektörsassistenten von der Lancken

framstälda förmedlingsförslag, enligt hvilket, jemte det å linien Trelleborg—Sassnitz

under hela året uppehölles ångbåtstrafik med en resa

om dagen i hvardera riktningen, ångbåtsfart mellan Malmö och Warnemiinde,

likaledes med en resa om dagen i hvardera riktningen, skulle

under de åtta månaderna April—November inrättas, så, ehuru ett sådant

ordnande af trafiken med kontinenten utan tvifvel skulle erbjuda stora

fördelar, anser jag mig dock, med afseende hufvudsakligen på de dryga

kostnader, som skulle vara förenade med genomförande af detta förslag,

ej kunna tillstyrka detsamma. Enligt von der Lanckens egna

beräkningar, dervid lian, såsom jag förut omförmält,, upptagit de blifvande

trafikinkomsterna till ett belopp, som vida öfverstiger hvad

komiterade samt Generalpoststyrelsen ansett sig kunna i sådant hänseende

beräkna, skulle nemligen ifrågavarande förslag medföra en ökad

kostnad för statsverket af 155,000 kronor om året.

Intill dess trafiken å den nya förbindelseleden blifvit upparbetad

och inkomsterna deraf sålunda stigit till väsentligen högre belopp än

det, hvartill samma inkomster ansetts kunna under den första tiden af

den nya direkta förbindelsens trafikerande beräknas, torde man nödgas

inskränka sig till genomförande af ett trafikförslag, enligt hvilket under

hela året allenast en resa för dag i hvardera riktningen skulle komma

att göras. Af dylika förslag hafva, såsom förut anförts, under ärendets

behandling framstälts två, nemligen dels komiterades mindre omfattande

förslag och dels det af Generalpost- och Jernvägsstyrelserna

gemensamt afgifna. Af dessa båda förslag skulle det förra så till

vida ställa sig fördelaktigare, som Sveriges andel i den för ångbåtstrafikens

uppehållande erforderliga subvention enligt detta förslag skulle

med 19,500 kronor om året understiga den andel i subventionen, som

Sverige genom antagandet af styrelsernas förslag skulle få vidkännas.

Men med hänsyn till de af bemälda styrelser framhållna besvärligheter,

som enligt komiterades nu ifrågavarande förslag skulle vara

förenade med resa från kontinenten till Stockholm, besvärligheter, hvilka

jemväl, enligt hvad Generalpoststyrelsen inhemtat, skulle göra förslaget

Bih. till liiksd. Prof. 1892. 1 Sand. 1 Afd. 21 Häft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

mindre antagligt från tysk sida, lärer detta förslag böra förfalla. Deremot

liar jag icke funnit något att anmärka emot Generalpost- och

Jernvägsstyrelsernas förslag till ordnande af den direkta trafiken, ej

heller mot de för genomförande af samma förslag af styrelserna uppgjorda

kostnadsberäkningar.

Tillämpningen af den utaf styrelserna upprättade tidtabell för

kommunikationen emellan Stockholm och Berlin, resp. Hamburg förutsätter

vissa ändringar i tåganordningarna å de tyska jernvägarne.

Eders Kongl. Maj:ts minister i Berlin har i sin ofvanberörda till Herr

Ministern för utrikes ärendena aflåtna skrifvelse af den 16 sistlidne

Januari förmält, att utsigt vore för handen, att, derest den ifrågasatta

post- och personförbindelsen öfver Sassnitz komme till stånd, de erforderliga

tågändringarna å tysk sida skulle blifva vidtagna, dervid särskildt

framhållits, att utsigt förefunnes att få en förbättrad tågordning

på den mecklenburgska Friedrich-Franz-banan, så att förbindelsen

mellan Rostock och Hamburg skulle kunna ansluta sig till den nya

kommunikationsleden.

På sätt förut blifvit nämndt, måste åtskilliga anordningar beträffande

hamnen i Sassnitz och kommunikationsleden derifrån till Stralsund

vidtagas innan den nya förbindelseleden mellan Sverige och Tyskland

kan börja trafikeras. Dessa anordningar kunna, enligt hvad jag

inhämtat, icke väntas blifva fullbordade förr än under loppet af år 1893,

intill hvilken tid alltså måste anstå med öppnandet af den nya trafikleden.

Den ökning i årliga utgifter, som för statsverket skulle föranledas

af den direkta post- och personförbindelsens med Tyskland anordnande

i enlighet med Generalpost- och Jernvägsstyrelsernas af mig tillstyrkta

trafikförslag, utgöras, såsom förut blifvit omförmäldt, dels af Sveriges

andel i subventionen för uppehållande af ångbåtstrafiken mellan Trelleborg

och Sassnitz, förslagsvis beräknad till 158,500 kronor, efter afdrag

af 67,000 kronor, utgörande upphörd subvention till Malmö—Stralsundslinien

och minskad transitersättning till Danmark, eller således

förslagsvis 91,500 kronor, dels ock af 150,000 kronor i kostnader, föranledda

af förändrade tåganordningar å de svenska statsbanorna. Dessa

senare kostnader, hvilka lämpligast torde böra bestridas af jernvägstrafikmedel,

torde, åtminstone till någon del, komma att betäckas af de

ökade trafikinkomster, hvilka, efter den nya kommunikationsledens öppnande,

genom lifligare trafik å jernvägarne kunna antagas skola inflyta.

Beträffande kostnaden för uppehållande af ångbåtslinien Trelleborg

—Sassnitz synes densamma på grund af den nya kommunikationsledens

stora betydelse i postaliskt hänseende böra utgå af postmedlen. Kommerse
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

kollegium har visserligen i sitt i ärendet afgifna underdåniga utlåtande

förklarat sig anse den ifrågasatta direkta ångfartygsförbindelsen mellan

Sverige och kontinenten vara af sådan betydelse för landets handel

och näringar, att, enligt Kollegii förmenande, skäl förefunnes, att, derest

sådant erfordrades, bidrag till uppehållande af berörda förbindelse utginge,

förutom af postmedel, jemväl under vissa vilkor af andra allmänna

medel. Ur denna synpunkt skulle visserligen kunna ifrågasättas

att för bestridande af en del af kostnaden anlita handels- och sjöfartsfonden,

men då här är fråga om kostnader, som kunna antagas för en

längre tidsföljd årligen återkomma, torde det icke vara lämpligt att

dermed belasta nämnda fond, utan synes hela det för ändamålet erforderliga

beloppet böra anvisas af postmedlen, hvilka utan svårighet kunna

bära en sådan utgift. Postverkets inkomster för år 1893 hafva nemligen

blifvit beräknade till ett belopp, som med 323,000 kronor öfverstiger

de för samma år beräknade af postmedel utgående utgifterna.

Å postverkets nu gällande stat finnes uppfördt ett förslagsanslag

å 30,000 kronor för befordran af post sjöledes mellan Sverige och

Tyskland. Från detta anslag bestrides Sveriges andel, 27,000 kronor

årligen, i den för närvarande utgående subvention för uppehållandet af

ångbåtsförbindelsen sommartiden mellan Malmö och Stralsund, hvilken

subvention skulle komma att upphöra, sedan den nya ångbåtsförbindelsen

mellan Trelleborg och Sassnitz kommit till stånd. Ehuru visserligen

till följd af ifrågavarande anslags karaktär af förslagsanslag intet

formelt hinder lärer finnas för Eders Kongl. Maj:t att från samma anslag

bestrida kostnaden för subvention af den ifrågasatta nya ångbåtsförbindelsen

mellan Sverige och Tyskland, torde likväl med hänsyn

dertill, att anslagets belopp, hvilket skulle komma att genom de nya

anordningarna i högst väsentlig mån öfverskridas, blifvit bestämdt under

helt andra förutsättningar, Riksdagens yttrande böra inhemtas öfver

ifrågakomma disposition af postmedlen.

Förutom ofvanberörda årliga kostnader skulle, enligt det förut

sagda, erfordras en utgift för en gång till belopp af 225,000 kronor

för anskaffande af bostäder och postkurar åt bevakningen å bandelarne

Hästveda—Nässjö och Laxå—Brunsberg. 1 fråga om denna utgift, för

hvars bestridande särskildt anslag lärer böra af Riksdagen äskas, tillåter

jag mig påpeka, att med anslaget, i hvad det afser sistnämnda handel,

skulle, på sätt Jern vägsstyrelsen framhållit, vinnas den betydande fördelen,

att tiden för jernvägsfärden mellan Stockholm och Kristiania

skulle kunna förkortas i riktningen till Stockholm med ej mindre än

7 timmar och i riktningen från Stockholm med mer än 4 timmar.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

Med afseende å livad jag sålunda anfört hemställer jag, efter

samråd med chefen för Civildepartementet, att Eders Kongl. Majjt täcktes

i nådig proposition

ej mindre äska Riksdagens yttrande öfver det af mig framstälda

förslag att, för uppehållande genom enskildt bolags försorg af regulier

ångfartygsförbindelse hela året om mellan Trelleborg och Sassnitz, af

postmedlen årligen bestrida hälften af det belopp, som må erfordras

till _ subvention åt bolaget, under förutsättning att den andra hälften

anvisas från tysk sida;

än äfven föreslå Riksdagen att

dels för anordnande af fullständig nattjenst å statsbandelarna

Hästveda—Nässjö och Laxå—Brunsberg å extra stat för år 1893 anvisa

ett belopp af 225,000 kronor till bostäder och postkurar åt bevakningen

å nämnda statsbandelar;

dels ock bevilja och till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett

belopp af högst 650,000 kronor, att anvisas såsom lån till Malmö—

Trelleborgs jernvägsaktiebolag under förutsättning, att bolaget åtager

sig att under vilkor, som af Eders Kongl. Maj:t bestämmas, ombesörja

den genomgående befordringen af post och resande mellan Malmö och

Trelleborg äfvensom verkställa sådan ombyggnad af bolagets jernväg,

att den med full trygghet kan befaras af tåg med 60 kilometers hastighet

i timmen, under iakttagande af de närmare föreskrifter beträffande

sättet för banans ombyggnad och kontrollen derå, som Eders Kongl.

Maj:t må finna lämpligt meddela; lärande omförmälda lånebelopp böra

anvisas att utgå från Riksgäldskontoret samt beträffande samma lån i

tillämpliga delar böra lända till efterrättelse de vilkor och bestämmelser,

hvilka för understödjande medelst lån af enskilda jernvägsanläggningar

blifvit af 1891 års Riksdag stadgade, dock att inteckningen för lånet

ma ställas till förmånsrätten närmast, efter de i jernvägen redan beviljade

inteckningar å sammanlagdt 850,000 kronor.»''

Hvad föredragande departementschefen sålunda

yttrat och hemstält, deruti Statsrådets öfriga ledamöter

instämde, behagade Hans Maj:t Konungen gilla och

bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen

aflåtas af den lydelse, bilagan litt. vid detta protokoll

utvisar.

Ex protocollo:

Hugo Malm.

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1892,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.