Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i enrum]

1892-03-10 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1892:39, Med förslag till lag angående straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i enrum]

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 39.

1

W:o 39.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag

till lag angående straffarbetes och fängelsestraffs verkställande

i enrum] gifven Stockholms slott den 10 mars 1892.

Under åberopande af bifogade i statsrådet och högsta domstolen förda

protokoll vill Kongl. Maj:t härmed jemlikt 87 § regeringsformen i nåder

föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående straffarbetes

och fängelsestraffs verkställande i enrum.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR

Aug.

Östergren.

Bill. till Riks. Prof. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 22 Käft. (No 39.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

Förslag

till

Lag angående straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i enrum.

Med upphäfvande af förordningen angående straffarbetes och fängelsestraffs

verkställande i enrum den 21 december 1857, förordningen angående

utsträckt tillämpning af straffarbetes verkställande i enrum den 80

maj 1873 och förordningen angående ändring i bestämmelserna om verkställande

af fängelsestraff, hvartill böter förvandlats, den 16 maj 1884,

stadgas som följer:

1 §•

Den, som är dömd till straffarbete på fyra år eller kortare tid, skall,

der så ske kan, under strafftiden hållas i enrum.

Då straffarbetet verkställes i enrum, varde från strafftiden en fjerdedel

afdragen. Uppkommer i sådant afdrag brutet månadstal, varde fjerdedel

månad till sju dagar räknad. Skall afdrag i dagatal ske och uppkommer

i afdraget brutet tal, varde för det tal hel dag å strafftiden

afräknad.

2 §.

Ar någon dömd till straffarbete på viss tid utöfver fyra år, skall

han, der så ske kan, vid bestraffningens början hållas i enrum under

tre år.

För den tid, straffet sålunda verkställes i enrum, skall från återstående

strafftiden afdragas en tredjedel af den tid, fången hållits i enrum.

Uppkommer vid afdragets bestämmande brutet månadstal, räknas en tredjedels

månad till tio dagar. Skall afdrag i dagatal ske och uppkommer i

afdraget brutet tal, vare lag, som i 1 § sägs.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39. 3

3 §•

Den, som är dömd till straffarbete på lifstid, skall, der så ske kan,

vid bestraffningens början hållas i enrum under tre år.

^ §•

Är någon, enligt här ofvan meddelade bestämmelser, till fullgörande

af straffarbete, som blifvit honom på viss tid ådömdt, i enrum insatt, och

varder han, innan det straff fullbordadt är, för annat brott dömd till ytterligare

straffarbete; då skall, i fråga om sättet för straffens verkställighet,

iakttagas, att den sammanlagda tid, under hvilken han må i enrum

hållas, icke får öfverstiga tre år.

5 §.

Den, som undergår straffarbete i enrum, skall sysselsättas med det

arbete, hvarpå tillgång kan finnas. Ej må han förskaffa sig eller emottaga

underhåll, beklädnad eller annat utöfver hvad honom vid straffinrättningen

bestås. Utan vederbörandes tillstånd må han ej heller emottaga

eller afsända bref eller bud från eller till annan person inom eller

utom fängelset eller emottaga besök af annan än fångvaktare, vid fängelset

anstäld läkare eller prest samt de personer, som öfver fängelset hafva

uppsigt eller der, till följd af innehafvande tjenstebefattning, ega tillträde.

6 §.

Fängelse skall, ehvad straffet blifvit omedelbart för brott eller såsom

förvandlingsstraff, i stället för ådömda böter, ålagdt, på sådant sätt verkställas,

att fången, så vidt ske kan, förvaras i enrum. I detta fall njute

fången ej afdrag i den ådömda strafftiden.

Fångens make, föräldrar, barn eller syskon må honom i fängelset

besöka; likväl skall anmälan derom förut ske hos fängelsets styresman,

som eger att för besöken bestämma lämplig tid samt, der han så nödigt

aktar, förordna, att under besöken någon af fångbetjeningen bör vara tillstädes.

Af andra än nu nämnda personer och dem, som i 5 § omförmälas,

eger fången ej utan tillstånd emottaga besök. Ej heller må han, utan lof

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 39.

af fängelsets styresman, emottaga eller afsända bref; dock att, der brefvet

rörer enskilda angelägenheter, sådant lof ej vägras må, så framt brefvet

ej finnes innehålla något, hvaraf ordningen eller säkerheten inom fängelset

kan äfventyras.

1 §•

Då fånge undergår antingen omedelbart för brott ålagdt fängelsestraff

eller sådant straff i förening med fängelse, hvartill ådömda böter

förvandlats, vare han berättigad att med tjenligt arbete sig sysselsätta, om

han sjelf sådant sig förskaffar; dock eger fängelsets styresman tillse, att

denna rätt ej till brottsliga företag missbrukas. Vill och kan fången förskaffa

sig bättre underhåll eller större beqvämlighet, än i fängelset allmänneligen

bestås; vare det tillåtet, så vida ordningen eller säkerheten

inom fängelset derigenom ej störes.

8 §.

Skall någon undergå fängelse, hvartill ådömda böter förvandlats, och

varder förvandlingsstraffet icke med annat fängelsestraff sammanlagdt, vare

fången skyldig verkställa tjenligt arbete, hvarpå tillgång finnes. Ej må

han förskaffa sig eller mottaga underhåll eller beqvämlighet utöfver hvad

honom vid straffinrättningen bestås.

9 §.

I fråga om hvad ytterligare i afseende å ensamhetsfångars vård, arbete

och behandling skall iakttagas, samt hvad i öfrigt till ordning vid

ensamhetsfängelse och tillsyn derå hörer, gälle hvad derom redan är eller

framdeles kan blifva föreskrifvet.

Denna lag länder till efterrättelse från och med den 1 oktober 1892;

dock skall straff, som före nämnda dag begynt verkställas, enligt dittills

gällande bestämmelser fullbordas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

5

Utdrag af protokollet öfver ftstitiedepartementsärenden, håUet

inför Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Iiegenten i statsrådet

& Stockholms slott torsdagen clen 31 december 1891,

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Essen,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam.

Departementschefen statsrådet Östergren anmälde i underdånighet:

Riksdagens skrifvelse den 9 maj 1880, hvaruti Riksdagen af anförda

skäl hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, om och under

hvilka vilkor tiden för straffarbetes fullgörande i cell må kunna utsträckas,

äfvensom huruvida ej för dem, hvilka icke utan fara för sitt

helsotillstånd kunna underkastas cellstraff, denna straffart kunde mot annan

sådan utbytas; i anledning af hvilken skrifvelse underdånigt yttrande

den 2 juni 1880 inkommit från Riksdagens justitieombudsman, hvarjemte

fångvårdsstyrelsen, medicinalstyrelsen och justitiekanslersembetet afgifvit

infordrade underdåniga utlåtanden.

Efter att hafva redogjort för innehållet af handlingarna i detta ärende,

anförde departementschefen:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 39.

»Då frågan om straffarbetes aftjenande i ensamhetsfängelse förut hos

oss varit föremål för lagstiftningsåtgärder, har visserligen den uppfattning

gjort sig gällande, att detta sätt för berörda straffs verkställighet borde

användas i så vidsträckt omfattning, som lämpligen kunde ske; men dels

med hänsyn till då befintligt cellutrymme och dels emedan man ännu

saknade tillräcklig erfarenhet om fångarnes förmåga att utan skada för

själs- och kroppskrafter under längre tid uthärda cellstraffet, blef tiden

för straffarbetes fullgörande i enrum begränsad så, som gällande författningar

i ämnet stadga. Emellertid har, enligt hvad fångvårdsstyrelsen i

sitt underdåniga utlåtande vitsordat, erfarenheten numera gifvit vid handen,

att, om lämpliga sanitära anordningar vidtagas, ensamhetsfängelset

i allmänhet kan af den till straffarbete dömde fången utan fara för hans

andliga och kroppsliga helsa uthärdas vida längre tid än den i vår lagstiftning

bestämda. På grund häraf och då fångvårdsstyrelsen föreslagit,

att tiden för straffarbetes undergående i enrum må utsträckas till tre år,

för genomförande af hvilken anordning, såsom styrelsen upplyst, redan

finnes tillräckligt antal celler, samt detta förslag vunnit understöd af såväl

medicinalstyrelsen som justitiekanslersembetet, synes mig tidpunkten

nu vara inne att söka tillvägabringa en lagförändring i det syfte, fångvårdsstyrelsens

förslag afser. Derest lagförändringen kommer till stånd,

torde likväl i sammanhang med utfärdande af lag i ämnet böra tagas

under öfvervägande, huruvida icke, på sätt medicinalstyrelsen och justitiekanslersembetet

antydt, vissa föreskrifter kunna blifva erforderliga i ändamål,

att öfver enrumsfängelsets inflytande på fångarnes sinnestillstånd utöfvas

strängare kontroll än som för närvarande eger rum. Bestämmelserna

om straffarbetes verkställighet i enrum, hvilka nu återfinnas i förordningarne

af den 21 december 1857 och den 80 maj 1873, kunna

lämpligen sammanföras i en enda lag, i hvilken jemväl torde böra intagas

dels de i förstnämnda förordning befintliga stadganden om verkställighet

af adömdt fängelsestraff, dock med uteslutande af sådana, som numera

icke ega tillämplighet, dels ock stadgandena i förordningen den 16 maj

1884 angående ändring i bestämmelserna om verkställande af fängelsestraff,

hvartill böter förvandlats. Då straffarbetes fullgörande i enrum

innebär skärpning i bestraffningen, anser jag den nya lagen böra, i likhet

med nu gällande förordningar, innehålla medgifvande om afkortning

i adömda strafftiden, hvarvid dock, enär inneslutning i enrum otvifvelaktigt

är svårast att uthärda under den första tiden, följdrigtigheten synes

fordra, att hvad i nämnda förordningar är stadgadt beträffande tidpunk
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 39.

ten, från hvilken afkortningen tager sin början, ändras derhän, att sådan

afkortning medgifves, äfven när straffarbete är ådömdt endast på tre månader

eller kortare tid, samt att, då straffarbete är ådömdt för längre tid,

afkortningen beräknas till viss del af hela strafftiden och icke, såsom nu

är förhållandet, endast till en viss del af den tid, som öfverskjuter tre

månader. Nu gällande stadganden angående afkortning i strafftiden hafva

jemväl visat sig vara i tillämpningen underkastade stridiga meningar, i

det att, då tiden för afkortningen skall beräknas olika, allt eftersom straffarbetet

är på kortare eller längre tid ådömdt, misstag och förvecklingar

ofta yppats vid uträknandet af den dömdes verkliga strafftid; och som,

efter min uppfattning, giltiga skäl icke förefinnas för bibehållande af nu

stadgade särskilda grunder i fråga om bestämmande af tiden för afkortningens

tillgodonjutande, anser jag vid ny lagstiftning i ämnet böra iakttagas,

att afkortningen i straffarbetstiden varder bestämd efter en och

samma grund, oberoende af den längre eller kortare tid, på hvilken straffet

blifvit ådömdt.

Hvad angår Riksdagens framställning derom, huruvida icke för dem,

hvilka ej utan fara för sitt helsotillstånd kunna underkastas cellstraff,

detta straff borde mot annan bestraffning utbytas, lärer, med hänsyn till

hvad fångvårdsstyrelsen i denna fråga anfört, någon lagbestämmelse derutinnan

icke vara af behofvet påkallad.»

Departementschefen uppläste härefter ett inom justitiedepartementet

upprättadt förslag till lag angående straffarbetes och fängelsestraffs verkställande

i enrum, hvilket förslag finnes under bil. Ditt. D. bifogadt detta

protokoll.

Slutligen hemstälde departementschefen, att Kongl. Maj:t täcktes förordna,

att öfver ofvanberörda, inom justitiedepartementet utarbetade lagförslag

högsta domstolens yttrande skulle, för det ändamål 87 § regeringsformen

angifver, genom note ur protokollet infordras.

Till hvad föredraganden sålunda hemstält täcktes,

uppå tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter, Hans

Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i nåder lemna

bifall.

Ex protocollo

C. P. Hagberg/i.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

Förslag

till

Lag angående straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i enrum.

Med upphäfvande af förordningen angående straffarbetes och fängelsestraffs

verkställande i enrum den 21 december 1857, förordningen angående

utsträckt tillämpning af straffarbetes verkställande i enrum den 80

maj 1878 och förordningen angående ändring i bestämmelserna om verkställande

af fängelsestraff, hvartill böter förvandlats, den 16 maj 1884,

stadgas som följer:

§ 1.

Den, som är dömd till straffarbete på fyra år eller kortare tid,

skall, der så ske kan, under strafftiden hållas i enrum eller så kallad cell.

Då straffarbetet verkställes i enrum, varde från strafftiden en fjerdedel

afdragen. Uppkommer i sådant afdrag brutet månadstal, varde fjerdedels

månad till sju dagar räknad. Skall afdrag i dagatal ske och uppkommer

i afdraget brutet tal, varde för det tal hel dag å strafftiden

afräknad.

§ 2.

Ar straffarbete ådömdt på viss tid utöfver fyra år, skall, der så ske

kan, den dömde vid bestraffningens början hållas i enrum så lång tid,

som enligt den i § 1 stadgade grund svarar emot fyra år af den ådömda

strafftiden. Derefter skall fången i gemensamhetsfängelse aftjena den del

af den ådömda strafftiden, som öfverskjuter fyra år.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

§ B.

Deri, som är dömd till straffarbete på lifstid, skall, der så ske kan,

vid bestraffningens början hållas i enrum under tre år.

§ 4.

Är någon, enligt här ofvan meddelade bestämmelser, till fullgörande

af straffarbete, som blifvit honom på viss tid ådömdt, i enrum insatt, och

varder han, innan det straff fullbordadt är, för annat brott dömd till

ytterligare straffarbete; då skall, i fråga om sättet för straffens verkställighet,

iakttagas, att den sammanlagda tid, under hvilken han må i enrum

hållas, icke får öfverstiga tre år.

§ 5.

Den, som är till straffarbete dömd, skall under strafftiden sysselsättas

med det arbete, hvarpå tillgång kan finnas. Ej må han förskaffa sig eller

emottaga underhåll, beklädnad eller annat utöfver hvad honom vid straffinrättningen

bestås. Utan vederbörandes tillstånd må han ej heller emottaga

eller afsända bref eller bud från eller till annan person inom eller

utom fängelset eller emottaga besök af annan än fångvaktare, vid fängelset

anstäld läkare eller prest samt de personer, som öfver fängelset hafva

uppsigt eller der, till följd af innehafvande tjenstebefattning, ega tillträde.

§ 6.

Fängelse skall, ehvad straffet blifvit omedelbart för brott eller såsom

förvandlingsstraff, i stället för adömda böter, ålagdt, på sådant sätt verkställas,

att fången, så vidt ske kan, förvaras i enrum. I detta fall njute

fången ej afdrag i den ådömd a strafftiden.

Fångens make, föräldrar, barn eller syskon må honom i fängelset

besöka; likväl skall anmälan derom förut ske hos fängelsets styresman,

som eger att för besöken bestämma lämplig tid samt, der han så nödigt

aktar, förordna, att under besöken någon af fångbetjeningen bör vara

tillstädes.

Af andra än nu nämnda personer och dem, som i § 5 omförmälas,

eger fången ej utan tillstånd emottaga besök. Ej heller må han, utan

Bih. till Riksd. Prof. 1892. 1 Sami. 1 Åfd. 22 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 39.

lof af fängelsets styresman, emottaga eller afsända bref; dock att, der

brefvet rörer enskilda angelägenheter, sådant lof ej vägras må, så framt

brefvet ej finnes innehålla något, hvaraf ordningen eller säkerheten inom

fängelset kan äfventyras.

§ 7.

Då fånge undergår antingen omedelbart för brott ålagdt fängelsestraff

eller sådant straff i förening med fängelse, hvartill ådömda böter

förvandlats, vare han berättigad att med tjenligt arbete sig sysselsätta,

om han sjelf sådant sig förskaffar; dock eger fängelsets styresman tillse,

att denna rätt ej till brottsliga företag missbrukas. Vill och kan fången

förskaffa sig bättre underhåll eller större beqvämlighet, än i fängelset

allmänneligen bestås; vare det tillåtet, så vida ordningen eller säkerheten

inom fängelset derigenom ej störes.

§ 8.

Skall någon undergå fängelse, hvartill ådömda böter förvandlats, och

varder förvandlingsstraffet icke med annat fängelsestraff sammanlagdt,

vare fången skyldig verkställa tjenligt arbete, hvarpå tillgång finnes. Ej

må han förskaffa sig eller mottaga underhåll eller beqvämlighet utöfver

hvad honom vid straffinrättningen bestås.

§ 9.

I fråga om hvad ytterligare i afseende å ensamhetsfångars vård, arbete

och behandling skall iakttagas, samt hvad i öfrigt till ordning vid

ensamhetsfängelse och tillsyn derå hörer, galle hvad derom redan är eller

framdeles kan blifva föreskrifvet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 39.

11

Utdrag af protokollet öfver ett lagärende, hållet uti Kongl.

Maj:ts högsta domstol tisdagen den 16 februari 1892.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Svedelius,

Hernmarck,

Wedberg,

Abergsson,

Herslow,

Hammarskjöld,

Carlson.

Kanslirådet Carlson föredrog i underdånighet:

Note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet den 31 december

nästlidna år, hvarmedelst, för det ändamål 87 § regeringsformen angifver,

högsta domstolens yttrande blifvit infordradt öfver ett inom justitiedepartementet

utarbetadt förslag till lag angående straffarbetes och fängelsestraffs

verkställande i enrum; varande berörda förslag bifogadt detta

protokoll.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Majrts Nåd. Proposition N:o 39.

Vid granskning af detta förslag framstäldes inom högsta domstolen

följande anmärkningar, nemligen vid

§ 2.

Då den i senare punkten af denna § intagna bestämmelse angående

den tid, under hvilken den till straffarbete på viss tid utöfver fyra år

dömde skulle efter utståndet cellstraff hållas i gemensamhetsfängelse, vore

efter ordalydelsen tillämplig endast i det fall, att den dömde verkligen

hölles i enrum hela den tid, som med iakttagande af stadgad afkortning

motsvarade fyra år af den ådömda strafftiden, men det kunde inträffa,

att ett påbörjadt cellstraff af en eller annan anledning afbrötes, innan

det blifvit till fullo aftjenadt, och att fången således koinme i gemensamhetsfängelse,

då mer af den ådömda strafftiden återstode, än den del,

som öfversköte fyra år, hemstälde justitieråden Svedelius, Hernmarck, Wedberg,

Åbergsson, Hammarskjöld och Carlson, att denna § måtte ändras så,

att den tydligare angåfve grunden för bestämmande af den tid, fången

skulle i sist omförmälda fall hållas i gemensamhetsfängelse.

§ 5.

Högsta domstolen ansåg det böra tydligare, än som skett, utmärkas,

att de i denna § intagna stadganden endast afse verkställighet af straffarbete,

som aftjenas i enrum.

Slutligen ansåg högsta domstolen, att lagen borde innehålla stadgande

dels om tiden, från hvilken lagen skall lända till efterrättelse,

dels ock derom, att straff, som derförinnan börjat verkställas, skall enligt

dittills gällande bestämmelser fullbordas.

Ex protocollo

C. P. Hagbergh.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

10

O

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet

inför Sans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott torsdagen den 10 ?nars 1892,

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve

Lewenhaupt,

Statsråden: herr friherre vox Otter,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

friherre Akeriiielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

Justitieråden: Lilienberg,

Lindbäck.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet östergren anmälde i underdånighet

högsta domstolens yttrande öfver det till domstolen remitterade

förslaget till lag angående straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i

enrum.

Efter att hafva redogjort för innehållet af berörda yttrande, anförde

departementschefen:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

»Då högsta domstolens fleste ledamöter funnit det vara önskligt,

att i 2 § tydligare, än som skett, utmärkes grunden för bestämmande af

den tid, fånge skall hållas i gemensamhetsfängelse i det fall, att påbörjadt

enrumsstraff af någon anledning måst afbrytas, så att fången i enrum

aftjenat endast en del af den tid, som motsvarar de fyra första åren

af ådömda strafftiden, samt praktiska skäl tala för ett sådant förtydligande,

har jag låtit omarbeta 2 §. I fråga om beräknande af det afdrag, som

för enrumstiden skall ske å den återstående strafftiden, synes mig den i

förordningen den 30 maj 1873 härför uppstälda regel höra bibehållas.

Den är bestämd och tydlig samt står i fullkomlig öfverensstämmelse med

motsvarande regel i förslagets 1 §, då nemligen en tredjedel af den reducerade

strafftid, som aftjenas i enrum, är lika med en fjerdedel af den

ådömda strafftiden.

Med anledning af hvad högsta domstolen i öfrigt hemstält, har

dels en mindre redaktionsjemkning i 5 § vidtagits och dels i slutet af

lagen gjorts ett sådant tillägg, som högsta domstolen föreslagit,

I skrifvelse den 14 maj 1890 har Riksdagen anhållit, att Kongl.

Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke någon inskränkning

kunde finnas lämplig i nu gällande stadganden om rätt för den, som

undergår fängelsestraff, att sjelf förskaffa sig tjenligt arbete; och är såsom

skäl för denna framställning anfördt, att nu gällande lagstiftning icke

lade hinder i vägen för en person att i fängelset fortsätta en verksamhet,

för hvars utöfning på brottsligt sätt han underginge bestraffning, och att

ett sådant förhållande uppenbarligen stode i strid med straffets ändamål.

Af skrifvelsens innehåll i öfrigt framgår, att med det anförda hufvudsakligen

åsyftas det fall, då en tidningsutgifvare, som underginge honom

för tryckfrihetsbrott ådörndt fängelsestraff, inom fängelset sysselsatte sig

med författande af tidningsuppsatser. Då emellertid frågan, huruvida och

i hvad mån fånge, som undergår fängelsestraff, må medgifvas att under

strafftiden syssla med utgifvande af tryckta skrifter, berör ett annat område

af lagstiftningen än det, hvartill nu förevarande lagförslag hör, och

derför lämpligen torde böra göras till föremål för särskild ompröfning,

samt nu gällande bestämmelser angående den tillsyn, som fängelsets föreståndare

har att utöfva öfver fånges verksamhet inom fängelset, synas

fullt betryggande för ordningen och säkerheten derstädes, har jag ansett

mig böra i föreliggande lagförslag inskränka mig till att i § 7 upptaga

de i berörda hänseende nu gällande bestämmelser; och torde jag få i an
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

15

nät sammanhang för Eders Kongl. Maj:t göra den framställning, hvartill

jag kan finna Riksdagens skrifvelse höra föranleda.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes jemlikt 87 § regeringsformen föreslå Riksdagen

att i enlighet med det i vissa delar ändrade förslaget antaga lag

angående straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i enrum.»

På tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter täcktes

Hans Maj:t Konungen bifalla hvad föredragande

departementschefen sålunda hemstält; och skulle till

följd häraf till Riksdagen aflåtas nådig proposition af

innehåll bil. A. vid detta protokoll visar.

Ex protocollo

Carl Boheman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.