Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om stiftsstyrelse

1893-02-10 · 38 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 36 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1893:21, Med förslag till lag om stiftsstyrelse

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. lifajds Råd. Proposition J\f:o 2i.

i

N:o 21.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till

lag om stiftsstyrelse; gifven Stockholms Slott den 10

Februari 1893.

Under åberopande af bifogade i Statsrådet och Högsta Domstolen

torda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt 87 § Regeringsformen,

föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om stiftsstyrelse.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

Aug. Östergren.

Bih. till liiksd. Prot. 1893. 1 Sand. 1 Afd. 12 Käft.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Kong}. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

Förslag

till

Lag om stiftsstyrelse.

Med upphäfvande af förordningen den 11 Februari 1687 huru med

rättegång uti domkapitlen skall förhållas, 1 och 11 §§ af cirkulärbrefvet

den 21 Augusti 1786, cirkulärbrefven den 7 December 1787 och den 2

November 1791, förordningen den 29 Juli 1812 samt hvad lag och författningar

i öfrigt innehålla stridande mot här nedan meddelade bestämmelser,

förordnas som följer:

1 §•

1 mom. Inom hvarje stift skall stiftsstyrelsen utöfvas dels af biskop,

dels af ett domkapitel, ''bestående af fem ledamöter, nemligen biskopen

såsom ordförande, domprost, der sådan finnes, såsom vice ordförande,

en af Konungen utnämnd stiftssekreterare samt två af Konungen för

fem år i sänder förordnade ledamöter, dels ock af biskopen med biträde

af stiftssekreteraren såsom föredragande, men med biskopen ensam tillkommande

beslutanderätt.

2 mom. Der domprost icke finnes, förordnar Konungen för fem

år i sänder en af stiftets kyrkoherdar till vice ordförande. Till erhållande

af sådant förordnande har domkapitlet att föreslå tre kyrkoherdar

3 mom. Af Konungen förordnad ledamot åtnjuter ersättning af

allmänna medel.

2 §.

1 mom. De två i 1 § 1 mom. omförmälda ledamotsplatser, hvilka

endast för fem år i sänder besättas, skola innehafvas, den ena af en

till ordinarie tjenst inom stiftet befordrad prestman och den andra af en

lekman.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

2 mom. Sökande till stiftssekreterarebefattning skall hafva undergått

examen, som berättigar till inträde i rikets rättegångsverk, och bör

jemväl ega förfarenhet i domare värf.

3 §•

1 mom. Till besättande af hvardera af de två ledamotsplatser, om

hvilka i 2 § 1 mom. sägs, skall domkapitlet upprätta förslag och derå

uppföra tre behörige män.

2 mom. Å förslag till besättande af stiftssekreterare tjenst skall

domkapitlet uppföra tre bland de sökande, der så många anmält sig.

Vid upprättande af sådant förslag skall afseende särskild! fästas å de

sökandes lämplighet att handlägga kyrkliga ärenden; egande domkapitlet

att, med anförande af skälen dertill, lemna sitt förord åt en af de sökande.

4 §•

1 mom. År biskopsembete ledigt, eller har biskopen laga förfall,

utöfvar domkapitlet de åligganden, som enligt 5 § 1 mom. och 7 §

tillkomma biskopen; och eger domkapitlet tillika att, der skyndsamhet

är af nöden, förordna om hållande af förrättning, som i 5 § 3 mom. sägs.

2 mom. I nyss omförmälda fall må ej förslag, hvarom i 1 § 2

mom. och 3 § sägs, upprättas.

5 §•

/ mom. Biskopen utöfvar högsta inseendet öfver de i stiftet tjenstgörande

prcsters embetsförvaltning och lefverne samt öfvervakar vården

i öfrigt af stiftets församlingar.

2 mom. Biskopen tillkommer att till prestembetet inviga af domkapitlet

dertill kallade män; att hålla prestmöte; samt att i den ordning

särskild! är stadgad utnämna kontraktsprostar, hvilka hvar inom sitt

kontrakt hafva att biträda biskopen vid inseendet öfver presterskapet

och församlingsvården.

3 mom. Biskopen tillkommer ock att sjelf eller genom annan i

församling inställa kyrkoherde, förrätta kyrkoinvigning och anställa visitationer

inom stiftet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kanyl. Maj ds Nåd. Proposition N:o Hl.

6 §.

Till domkapitels befattning hörer:

att anställa prestexamen samt andra dermed jemförliga prof;

i den mån stiftets behof dertill föranleder, till prestembetet

kalla behörigen vitsordade män, hvilka biskopen förklarat sig villig att

till det embete inviga;

att bevilja tjenstledighet och anvisa tjenstgöring åt prest inom

stiftet ; dock eger, der å tider mellan domkapitlets sammanträden sådan

åtgärd erfordras, biskop, biträdd af stiftssekreterare, att derom gå i författning;
att

fullgöra hvad i fråga om biskopsval, tillsättning af presterliga

tjenster och val af ombud vid allmänt kyrkomöte domkapitel lagligen

åligger;

att entlediga från tjenst, som innehafves på grund af domkapitlets

fullmagt eller förordnande;

att åt stiftet tillhörande prest meddela afsked från prestembetet;

att handlägga frågor angående skilnad i trolofning eller äktenskap;

att förvalta de under domkapitlets omedelbara vård stälda kassor

och uppbördsmedel;

att öfva tillsyn öfver förvaltningen af de inom stiftet varande

kyrkors och fromma stiftelsers med flere dylika medel;

att afgöra:

a) besvär öfver frågodagsförrättning och prestval;

b) besvär öfver embetsåtgärd af prest i hvad ej rörer den enskilda

själavården;

c) mål angående sådan af prest begången förbrytelse, hvaröfver,

enligt hvad särskildt är stadgadt, verldslig rätt ej må döma;

d) tvister, huru stor andel af de med presterlig tjenst inom stiftet

förenade löneförmåner den, hvilken njuter afkomst af tjensten, skall

afstå såsom godtgörelse till tjenstförrättande eller biträdande prest;

e) besvär, som enligt särskilda författningar hos domkapitel anföras

öfver kyrkostämmas, kyrkoråds, skolråds eller annan myndighets

beslut;

der gällande lag dertill föranleder, besluta, att prest skall afhålla

sig från embetets utöfning; samt

att till verkställighet befordra laga kraft egande utslag, hvarigenom

prest blifvit dömd till varning, mistning af embetet på viss tid eller afsättning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 21.

o

7 §•

Biskop med biträde af stiftssekreterare eger att''behandla och afgöra

de mål och ärenden, Indika närmare bestämmas i den särskilda

instruktion för stiftsstyrelse, som Konungen utfärdar.

8 §•

I Stockholms stad skall finnas ett konsistorium, under hvilket samtliga

församlingarne i staden, med undantag af hof- och garnisonsförsamlingarne,

lyda. Detta konsistorium, hvari erkebiskopen, när han är tillstädes,

förer ordet, består i öfrigt af fem ledamöter, nemligen pastor

primarius, såsom ordinarie ordförande, kyrkoherden i Klara församling,

såsom vice ordförande, en af Konungen utnämnd konsistoriisekreterare

samt två af Konungen för fem år i sänder förordnade ledamöter. Af

dessa två ledamöter skall den ene vara en till ordinarie tjenst i någon

af de under konsistorium lydande församlingar befordrad prestman och

den andre en lekman.

9 §•

1 mom. År erkebiskopsembetet ledigt eller är erkebiskopen icke

i konsistorium tillstädes, må ej förslag upprättas till besättande af de

ledamotsplatser, hvilka för viss tid innehafvas, eller af konsistoriisekreteraretj

ensten.

2 mom. I öfrigt gälle om förslagens upprättande samt om kompetensvilkor

och förord för sökande till konsistoriisekreteraretjenst hvad

i 2 § 2 mom., 3 § samt 4 § 2 mom. i dessa hänseenden är om ledamot

i domkapitel och om stiftssekreterare stadgadt.

10 §.

Hofförsamlingen och garuisonsförsamlingarne i Stockholm lyda under

hofkonsistorium. Om dess sammansättning förordnar Konungen.

11 §•

Domkapitel sammanträder så ofta ärendena det fordra och minst

en gång i månaden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kong!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 21.

12 §.

Åro vid bedömande af aflagdt prof, upprättande af förslag till eller

besättande af embete eller tjenst eller i mål om förbrytelse af prest ej

samtlige ledamöter i domkapitel tillstädes, må beslut ej fattas, utan så

är att af fyra närvarande tre äro om slutet ense. I öfriga mål och

ärenden vare domkapitel behörigt att fatta beslut, när tre ledamöter äro

tillstädes.

13 §.

Hvad i allmän lag eller författning sägs om jäf mot domare galle

äfven beträffande ledamot i domkapitel.

14 §.

Inträffar på grund af jäf eller förfall eller i anseende till uppkommen

ledighet, att antalet ledamöter i domkapitel ej uppgår till tre,

eller äro såväl biskop som vice ordförande för längre tid än två månader

hindrade att i domkapitlet föra ordet, eller är biskops- eller domprostembete

ledigt, då skall förhållandet anmälas hos Konungen, som, efter

ty behofvet föranleder, förordnar tillfällig vice ordförande eller annan

adjungerad ledamot.

Vid inträffadt förfall för biskop och vice ordförande under tid ej

öfverstigande två månader föres ordet i domkapitlet af den utaf Konungen

förordnade presterlige ledamoten.

Finnes eljest nödigt att i anseende till uppkommen ledighet eller

i stället för ledamot, som är jäfvig eller fått förfall, förordna adjungerad

ledamot, då må domkapitlet meddela behörig person sådant förordnande

för högst två månader, men göre, då fråga är om förordnande för längre

tid, hemställan hos Konungen.

15 §.

Den, som första gången tager säte i domkapitel, aflägge den ed,

som för ordförande eller ledamot i domkapitel är föreskrifven.

16 §.

1 inom. I domkapitel förekommande mål och ärenden skola före
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 21.

dragas af ordföranden, der lian icke i särskilda fall finner godt att

öfverlemna föredragningen åt stiftssekreteraren.

2 mom. Skall omröstning ske, säge stiftssekreteraren först sin

mening, derefter den, som ytterst sitter, och sedan öfrige ledamöter

hvar efter annan i den ordning, hvari de i domkapitlet sitta.

17 §•

Åtal mot prest för förbrytelse, hvarom domkapitel skall döma,

upptages af det domkapitel, hvarunder han lyder.

Svensk prest, som utom riket i kyrkans tjenst användes, lyder

under domkapitlet i Upsala, der ej annorlunda i fråga om krigsprest är

särskildt stadgadt.

18 §.

Rätt att vid domkapitel mot prest anhängiggöra talan å af honom

begången förbrytelse tillkommer målsegande äfvensom prosten i det

kontrakt, inom hvilket presten är anstäld.

19 §.

1 mom. Nedlägges hos domkapitel anhängiggjord talan, hvarom i

18 § sägs, eller är angifvelse om förbrytelse af prest hos domkapitel

gjord af den, som sjelf ej vill eller eger att å förbrytelsen tala, eller

väckes fråga inom domkapitel om beifrande af sådan förbrytelse; då må

domkapitlet, der så skäligt pröfvas, antingen utan att lita allmän åklagare

till ransaka och döma i målet eller ock hos Konungens Befallningshafvande

begära förordnande för allmän åklagare att, om han dertill

finner skäl, inför domkapitlet föra talan i målet.

2 mom. Har domkapitlet dömt i målet, utan att målsegande,

vederbörande kontraktsprost eller allmän åklagare deri fört talan, och

har uppå förd klagan domkapitlets utslag blifvit af högre rätt ändradt

eller upphäfdt, må domkapitlet, om så pröfvas skäligt, hos justitiekansleren

göra hemställan om förordnande för allmän åklagare att fullfölja

målet hos Konungen.

20 §.

I mål, som det enligt G § tillkommer domkapitel att

/ mom.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

pröfva och afdöma, eger domkapitlet eller, mellan dess sammanträden,

biskopen att, om så nödigt anses, öfver inkomna besvär, klagomål eller

angifvelse infordra vederbörandes förklaring med föreläggande af viss

tid för förklaringens afgifvande vid äfventyr, att underlåtenhet deraf ej

föranleder uppehåll med målets afgörande.

2 mom. Vet man ej hvar den vistas, som skall förklara sig,

varde i allmänna tidningarne tre gånger kungjordt att besvär, klagomål

eller angifvelse inkommit till domkapitlet och att skriftlig förklaring bör

vid det i 1 mom. stadgade äfventyr hos domkapitlet afgifvas inom nittio

dagar efter det kungörelsen tredje gången infördes; dock vare hvad sålunda

blifvit stadgadt ej tillämpligt i mål, som angår af prest begången

förbrytelse.

3 mom. I kungörelse, hvarom i näst föregående mom. sägs, skall

hufvudsakliga innehållet af besvär, klagomål eller angifvelse i korthet

intagas.

21 §.

/ mom. Domkapitel eger att, der så finnes lämpligt, uppdraga åt

vederbörande kontraktsprost att, när fråga är om förbrytelse af prest,

företaga undersökning. Till den undersökning skall presten bevisligen

kallas.

2 mom. Finner domkapitlet målets beskaffenhet kräfva att presten

muntligen höres inför domkapitlet, vare han pligtig att efter kallelse

derstädes infinna sig. Uteblifver han utan laga förfall, lite domkapitlet

Konungens Befallningshafvande till för hans inställande.

Till förhör, hvarom nu är sagdt, varde jemväl motpart kallad.

22 §.

Biskop eller domkapitel eger, om förklarande parts skriftliga svar

dertill föranleder, låta motparten, innan målet afgöres, få förklaringen

med påminnelser bemöta inom förelagd viss tid.

23 §.

I de fall, då domkapitel skall pröfva, huruvida, sedan prest blifvit

af verldslig rätt dömd till straff för förbrytelse, hans presterliga anseende

genom den förbrytelse fläckats eller spilts, må den sakfälde ej till ytterligare

ansvar dömas, innan tillfälle att afgifva förklaring blifvit honom

lemnadt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 21.

24 §.

Erfordras i mål, som hos domkapitel är anhängiggjordt, vittnesförhör,

eger domkapitlet att sjelft höra vittnen eller ock förordna om

anställande af vittnesförhör vid den allmänna underrätt, der domkapitlet

finner det lämpligen kunna ske.

25 §.

Hvad i lag är stadgadt rörande offentlighet vid allmän underrätt

gälle äfven för domkapitel, när vittnesförhör eller annat muntligt förhör

eger rum.

26 §.

Om vittnesersättning och annan rättegångskostnad må domkapitel

döma.

27 §.

Ej må domkapitel döma om skadestånd eller upprättelse, ej heller

om missfirmelse under rättegången.

Finner domkapitlet missfirmelse hafva skett i eller för någons embete

eller tjenst, ankomme på domkapitlet att derom hos Konungens Befallningshafvande

göra anmälan för förbrytelsens åtalande af allmän åklagare.

28 §.

1 mom. I mål, som angår af prest begången förbrytelse eller genom

besvär dragits under domkapitels pröfning, varde domkapitlets utslag,

der det ej muntligen afkunna^, meddeladt å dag, som genom anslag

sist dagen förut blifvit tillkännagifven; och skall utslaget å den dag,

hvarå det ställes, i utskrift vara att tillgå. Angår målet förbrytelse

af prest, läte domkapitlet ock bevisligen underrätta den tilltalade om

den dag, å hvilken utslaget skall meddelas.

2 mom. Beslut med anledning af invändningar och påståenden,

som på frågodag äro framstälda och påkalla domkapitlets åtgärd före

valdagen, så ock beslut om förslag, utnämning eller kallelse till tjenst

skola kungöras genom anslag samma dag, de fattats. Lag samma vare

om föreläggande af tid för afgifvande af påminnelser vid inkommen förklaring.

Bih. Ull lliksd. Prot. 1893 1 Sami. 1 Afd. 12 lläft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Preposition No 21.

29 §.

1 mom. Vill man söka ändring i domkapitels utslag i mål, som

angår förbrytelse begången af prest, göre det hos hofrätt.

2 mom. Besvär öfver domkapitels utslag i frågor om orätt förvaltning

af eller bristande redovisning för kyrkors och fromma stiftelsers

med flere dylika medel skola, enligt hvad derom särskildt är stadgadt,

i Kammarrätten anföras.

3 mom. I domkapitels beslut i öfriga mål, så ock i beslut fattadt

af biskop, må ändring sökas hos Konungen.

30 §.

Om tid och ordning för fullföljd i hofrätt af mål rörande förbrytelse

af prest gälle hvad i allmänhet för brottmål är stadgadt.

31 §.

1 mom. Besvär, hvilka hos Konungen anföras, skola vid talans

förlust ingifvas inom den för underdåniga besvärs anförande i mål, som

handläggas af förvaltande myndigheter och embetsverk, stadgade tid,

räknad i mål, hvari utslag meddelas efter anslag, från den dag, å

hvilken utslaget är stäldt, i mål och ärenden, deri beslutet kungöres

genom anslag, från anslagsdagen samt i andra mål och ärenden från

den dag beslutet muntligen kungjordes eller, der så ej skett, i annan

ordning delgafs parten.

2 mom. Besvären skola ingifvas till Ecklesiastikdepartementet;

dock att, der klagan föres öfver beslut, som genom anslag kungöres,

till Konungen stälda besvär skola till domkapitlet ingifvas. Domkapitlet

eller biskopen åligger i ty fall att, med föreläggande af viss tid och

äfventyr, om den tid försittes, att sådant icke föranleder uppehåll med

målets afgörande, öfver besvären infordra vederbörandes underdåniga förklaring.

Sedan förklaring inkommit eller den dertill förelagda tid tilländalupit

utan att förklaring blifvit afgifven, har domkapitlet att ofördröj - ligen insända besvärshandlingarne till Ecklesiastikdepartementet och dervid

bifoga eget underdånigt utlåtande.

32 §.

Ändå att besvär anföras mot stiftsstyrelses beslut, som innefattar

anvisande af tjenstgöring, lände beslutet till efterrättelse, intill dess annorlunda

varder förordnadt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

11

33 §.

För rättegång i domkapitel galle allmän rättegångsordning, der

icke denna lag annorlunda föreskrifver.

34 §.

Stiftssekreterare är ansvarig för expeditionen vid stiftsstyrelsen;

egande domkapitel i mån af behof antaga derutöfver för expeditionen

erforderligt biträde.

35 §.

Åtal mot stiftssekreterare eller annan ledamot af domkapitel, hvilken

ej är prest, för förbrytelse, som han i denna sin egenskap begår, skall

af hofrätt omedelbart upptagas, der ej målet, efter ty särskildt är stadgadt,

hörer under Kammarrätten.

36 §.

Stockholms stads konsistorium har att hvad angår de under konsistorium

lydande församlingar behandla och afgöra mål och ärenden

af beskaffenhet att enligt denna lag böra handläggas antingen af domkapitel

eller af biskop med biträde af stiftssekreterare. Lag samma vare

för hofkonsistorium i afseende å de församlingar, som lyda under samma

konsistorium.

I öfrigt skall för sagda konsistorier i tillämpliga delar lända till

efterrättelse hvad i denna lag om domkapitel blifvit stadgadt; dock skola

de ej ega att anställa prestexamen eller andra dermed jemförliga prof

eller att kalla någon till prestembetet.

öfvergående stadganden.

1. I fall konsistoriinotarietjenst är eller, innan denna lag träder i

kraft, varder ledig, skola de i lagen gifna föreskrifter angående tillsättning

af stifts- och konsistoriisekreterares befattning vinna tillämpning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 21.

Der ledighet, som nyss är sagd, vid lagens trädande i kraft icke förefinnes,

eger, uppå framställning af vederbörande domkapitel eller konsistorium,

Konungen att förordna, huru med stifts- eller konsistoriisekreterarebefattning

och dermed förenade göromål skall förhållas, intill dess

konsistoriinotarietjensten varder ledig.

2. Förslag till besättande första gången af de ledamotsbefattningar,

hvilka omförmälas i 1 § 2 mom., 2 § 1 mom. och 8 §, skola upprättas

och till Konungen insändas före den 1 December 1894.

Denna lag träder i kraft den 1 Januari 1895; dock skola mål

och ärenden, hvilka vid nämnda tid äro hos domkapitel anhängiga, behandlas

efter äldre lag.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 21.

13

Utdrag af protokollet öfver Justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet d Stockholms

slott Torsdagen den 10 Mars 1892,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Herr Friherre von Otter,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam.

Departementschefen Statsrådet Östergren anmälde, att — sedan

komiterade för utarbetande af förslag till ändringar i kyrkolagen m. m.

den 25 Maj 1891 aflåtit underdånig skrifvelse, hvarmed öfverlemnats i

tryckt exemplar ett af komiterade affattadt betänkande innehållande förslag

till

l:o) lag om stiftsstyrelse;

2:o) instruktion för stiftsstyrelse;

3:o) förordning angående konsistoriernas befattning med allmänna

läroverk och folkskolelärareseminarier;

4:o) kungörelse angående öfversändande till domkapitel af utslag,

hvarigenom verldslig rätt dömt prest till ansvar;

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

5:o) lag angående ändrad lydelse af 1 kap. 1 § kyrkolagen; och

6: o) lag angående prestedens utbytande mot ett löfte,

jemte motiv till dessa förslag;

samt Kongl. Maj:t den 14 Augusti 1891 förordnat, att samtliga

domkapitel i riket, Stockholms stads konsistorium och Hofkonsistorium

skulle anbefallas att inkomma med underdåniga utlåtanden öfver samma

förslag;

— de sålunda infordrade utlåtandena numera afgifvits samt hemstälde

tillika i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte förordna, att öfver

komiterades förberörda under l:o), 5:o) och 6:o) upptagna förslag Högsta

Domstolens utlåtande skulle, för det ändamål 87 § regeringsformen omförmäler,

genom note ur protokollet inhemtas.

Till hvad föredraganden sålunda hemstält täcktes

Hans Maj:t Konungen, uppå tillstyrkan af Statsrådets

öfrige ledamöter, i nåder lemna bifall.

Ex protocollo

Carl Boheman.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

15

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. May.ts

Högsta Domstol Onsdagen den 23 November 1892.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråd en: Hernmarck,

Ahlgren,

Åbergsson,

Herslow,

Norberg,

Isberg.

Sedan Högsta Domstolen den 29 sistlidne April, i närvaro af

Justitieråden Hernmarck, Wedberg, Ahlgren, Åbergsson, Herslow, Norberg

och Isberg, förordnat, att handlingarne rörande af komiterade för

utarbetande af förslag till ändringar i kyrkolagen m. m. afgifna förslag

till

l:o) lag om stiftsstyrelse;

2:o) lag angående ändrad lydelse af 1 kap. 1 § kyrkolagen; samt

3:o) lag angående prestedens utbytande mot ett löfte,

skulle för närmare granskning emellan bemälde ledamöter cirkulera,

samt under den derefter förflutna tiden Justitierådet Wedberg erhållit

nådigt afsked från justitierådsembetet, så företogs nu åter detta ärende

till slutlig handläggning i närvaro af öfrige förenämnda ledamöter; varande

förslagen detta protokoll bilagda.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 21.

l:o.

Förslag till lag om stiftsstyrelse.

Emot detta förslag framstäldes inom Högsta Domstolen följande

anmärkningar:

2 §•

Då ifrågavarande förslag allenast afsåge den domkapitlen i egenskap

af stiftsstyrelser tillkommande befattning med kyrkliga ärenden, och

vid sådant förhållande frågan om organisationen af domkapitlen här så

mycket hellre syntes böra bedömas utan hänsyn dertill, att enligt ett

särskildt af komiterade afgifvet förslag till administrativ författning jemväl

åtskilliga ärenden rörande de allmänna läroverken och folkskolelärareseminarierna

fortfarande skulle af domkapitlen handläggas, som

berörda författningsförlag innehölle särskilda föreskrifter om ändrad

sammansättning i vissa fall af domkapitlen vid behandling af ärenden af

sistnämnda art, kunde såsom mindre följdrigtigt anmärkas, att i förevarande

§ den ena af de två i 1 § 1 mom. omförmälta ledamotsplatser,

hvartill Konungen för fem år i sänder meddelade förordnande, angifvits

skola företrädesvis innehafvas af en • vid universitet, allmänt läroverk

eller folkskolelärareseminarium i stiftsstaden fast anstäld lärare; och då

härtill kom me att, enligt förslagets nuvarande lydelse, hinder ej före

funnes att besätta sagda ledamotsplats med eu lärare, som tillika vore

prest, samt således lätteligen kunde inträffa, att ett domkapitel komme

att, med undantag af stiftssekreteraren, bestå allenast af presterlige ledamöter,

vid hvilket förhållande lekmannaelementet i domkapitlet ej kunde

anses tillräckligt representeradt, hemstälde Justitieråden Hernmarck,

Abergsson, Herslow, Norberg och Isberg, att i fråga om omförmälta

ledamotsplats ingen annan föreskrift borde lemnas beträffande innehafvarens

qvalifikation än att han skulle vara lekman.

Justitierådet Herslow tilläde att, enär hvarken hos stiftssekreteraren

eller hos annan ledamot af domkapitlet, hvilken icke vore prest,

med säkerhet kunde påräknas sådana teologiska insigter, som erfordrades

för deltagande i det enligt förslagets 6 § till domkapitlets befattning

hörande ärende att anställa prestexamen samt andra dermed jemförliga

prof, syntes å lämpligt ställe i förslaget böra stadgas, att i handläggningen

af så beskaffadt ärende annan ledamot af domkapitlet än den,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 21.

som vore prest eller vid universitet eller allmänt högre läroverk anstäld

lärare i teologi, icke egde taga del; i följd hvaraf, när sådant ärende

skulle inför domkapitlet förekomma, domkapitlet ålåge att i stället för

ledamot, som i detta afseende saknade kompetens, till adjungerad ledamot

särskildt för det ärendet förordna behörig person.

4 §•

Mom. 1.

Justitierådet Herslotv, med hvilken Justitieråden Hernmarck, Alilgren

och A bergsson instämde, yttrade: Förslagets 5 § 2 mom. uppräknar

åtskilliga biskopen tillkommande funktioner, af hvilka en del, nemligen

invigande till prestembete, hållande af prestmöte och utnämnande af

kontraktsprost, skulle åligga biskopen att personligen utföra, då deremot

i afseende å de öfriga, nemligen kyrkoherdes inställande i församling,

förrättande af kyrkoinvigning och anställande af visitation, biskopen kunde

uppdraga utförandet åt annan person. Något giltigt skäl synes mig icke

kunna åberopas, hvarför icke, då biskopsembetet vore ledigt eller biskopen

hade laga förfall, sistnämnda grupp af biskopliga funktioner skulle i så

måtto hänföras under domkapitlets befogenhet, att domkapitlet egde att

åt någon af sina presterlige ledamöter eller åt annan lämplig prest uppdraga

verkställandet af någon hithörande förrättning, som befunnes icke

utan olägenhet kunna uppskjutas. Också tyckas ordalagen i nu ifrågavarande

mom. af 4 §, ehuru icke fullt tydliga, föranleda till den tolkning,

att nyssberörda grupp af funktioner i de angifna fallen skulle höra

under domkapitlets kompetens; men då en motsatt mening onekligen

bäst öfverensstämmer med hvad komiterade yttrat i motiveringen till

4 och 5 §§, hemställer jag, att förevarande stadgande måtte erhålla en

förändrad affattning, hvarigenom tydligare, än nu är förhållandet, sagda

grupp inrymmes under domkapitlets befogenhet.

Justitieråden Norberg och Isberg ansågo att, om, såsom af motiven

syntes framgå, meningen vore att samtliga de åligganden, som omförmältes

i 5 § 2 mom., skulle undantagas från dem, hvilka, då biskopsembete

vore ledigt eller biskopen hade laga förfall, utöfvades af domkapitlet,

till angifvande deraf borde användas ett tydligare uttryck än

det i förslaget upptagna.

Justitierådet Isberg ansåg sig vidare böra fästa uppmärksamheten

derå, att, då förfall för biskop kunde fortfara under längre tid, det torde

befinnas nödigt att i lagen införa bestämmelser rörande frågan, huru i

sådana fall med ofvan om förmälda åligganden skulle förfaras.

Bih. till liiksd. Prot. 1993. 1 Sami. 1 Afd. 12 Häft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

Mom. 2.

o

Justitieråden Hernmarck, Abergsson och. Her slom anmärkte, att de

föreskrifter, som i detta mom. meddelats i fråga om förordnande af vice

ordförande, adjungerad ledamot eller stiftssekreterare, lämpligen kunde

sammanföras med de uti 14 § i enahanda ämne föreslagna stadganden.

Justitierådet Isberg ansåg, att de i detta mom. upptagna bestämmelser,

derest de öfverhufvud funnes böra bibehållas, lämpligen borde

införas, icke i lagen om stiftsstyrelse, utan i den instruktion, som komme

att för stiftsstyrelsen utfärdas.

6 §•

Justitierådet Isberg yttrade, att då förslaget uppenbarligen afsåge,

att alla besvärsmål, hvilka enligt nu gällande författningar tillhörde domkapitlens

upptagande, fortfarande skulle af domkapitlen handläggas, men

den uppräkning af dylika mål, som förekomme i förevarande §, icke

vore fullständig, i det åtminstone ett slag af besvärsmål, nemligen de i

lagen angående döfstummeundervisningen i riket den 31 Maj 1889 omförmälta,

icke deri omnämndes, Justitierådet hemstälde, att mom. f) måtte

erhålla en sådan redaktion, att detsamma komme att omfatta jemväl alla

i §:n ej särskild! uppräknade besvärsmål, hvilka genom redan utfärdade

författningar vore till domkapitlen hänvisade.

Justitieråden Hernmarck, Ahlgren, Abergsson, IIer slom och Norberg

ansågo jemväl sådan ändring af mom. f) böra ega rum, att det blefve

tillämpligt å öfriga besvärsmål, hvilka enligt särskilda författningar tillhöra

domkapitels pröfning.

i §•

Justitieråden Hernmarck och Isberg hemstälde, att åt förevarande

§ gäfves en affattning, som tydligen utmärkte, att samtliga de mål

och ärenden, hvilka vore af beskaffenhet att skola af stiftsstyrelse upptagas,

men ej i 5 eller 6 § angifvits såsom tillhörande biskops eller

domkapitels handläggning, skulle af biskop med biträde af stiftssekreteraren

såsom föredragande handläggas och afgöras.

8 §•

o

Justitieråden Hernmarck, Abergsson, Herslow, Norberg och Isberg

erinrade, med åberopande af hvad under 2 § anförts, att, då Stockholms

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 21.

stads konsistorium icke egde taga befattning med ärenden rörande de

allmänna läroverken, i fråga om berörda konsistorium änmi mindre än

beträffande domkapitlen förefunnes anledning till föreskriften, att en

lärare skulle företrädesvis ihågkommas vid besättande af den ena af de

ledamotsplatser, hvartill Konungen för fem år i sänder meddelade förordnande.

Justitierådet Hernmarck yttrade vidare: I sammanhang med frågan

om förändrad organisation af Stockholms stads konsistorium synas mig

giltiga skäl tala för återupptagande af ett tillförene framlagdt förslag till

stadganden angående tillsättning af pastor primarius i Stockholm, hvilken

är konsistoriets ordinarie ordförande. Hittills har denna befattning varit

förenad med kyrkoherdeembetet i Storkyrkoförsamlingen, och grundar

sig detta förhållande på förordningen angående rättegång i domkapitlen

den 11 Februari 1687, hvarest i § 1 föreskrifves, att kyrkoherden i

»Stora kyrkan» är »ordinarius preses» i konsistorium. Uti detta ämne

afläts nådig proposition till 1883 års Riksdag. Enligt Kongl. Maj:ts

förslag, hvilket dock icke tillvann sig Riksdagens bifall, skulle nyssnämnda

stadgande upphäfvas samt med tillsättningen af pastor primariioch

ordförandebefattningen i konsistorium förfaras sålunda, att vid inträffande

ledighet i embetet val till detsamma skulle inför konsistorium

ske af de vid Stockholms territoriella församlingar samt vid de tyska

och finska församlingarna anstälde kyrkoherdar och komministrar. Valbar

till embetet vore en hvar af nämnde kyrkoherdar, och de tre af dem,

som erhållit de flesta rösterna, skulle af konsistorium uppföras på förslag.

Sedan erkebiskopens yttrande öfver detsamma inhemtats, utnämnde

Konungen en af de tre föreslagne.

Till stöd för detta lagförslag anfördes hufvudsakligen: stadgandet

att pastor i Storkyrkan skulle vara ordförande i konsistorium förskrefve

sig från en tid, då denna församling ännu, i förhållande till öfriga församlingar

i Stockholm, var att betrakta såsom en hufvudförsamling.

Denna framstående ställning hade Storkyrkan för länge sedan upphört

att intaga. Församlingen utmärkte sig nu hvarken genom sin folkmängd

eller i något annat hänseende framför de öfriga. Följaktligen

saknades numera den grund, hvarpå stadgandet från början hvilat.

Visserligen kunde det icke med fog påstås, att det inflytande på tillsättningen

af pastor primarius, som det oaktadt fortfarande tillkomme

Storkyrkoförsamlingen, hittills blifvit missbrukadt, utan måste det fastmer

medgifvas, att de af församlingen upprättade förslag i allmänhet

varit sådana, att Kongl. Maj:t ej behöft stanna i förlägenhet att inom

dem finna män, egnade att med heder bekläda en chefsplats bland hufvud
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

stadens presterskap och ordförandebefattningen i dess konsistorium. Men

å andra sidan hade det ock blifvit erkändt, att sjelfva föreskrifterna angående

val af kyrkoherde i Storkyrkan icke inneburo några garantier

för att de föreslagna egde de för nämnda ändamål erforderliga egenskaper.

Det vore ganska tänkbart, att de prestmän, som församlingen

med skäl kunde anse lämplige att utöfva kyrkoherdekallet, dock saknade

de egenskaper, hvilka fordrades hos den, som skall presidera i ett konsistorium.

Såväl stadens konsistorium som ock flertalet af der anstälde

prester hade derföre ock förordat en förändring i det bestående i den

rigtning, att Kongl. Maj:t efter presterskapets hörande bland Stockholms

kyrkoherdar utsåge pastor primarius. Och den form, under hvilken

presterskapet skulle gifva sin mening tillkänna, borde blifva i det hufvudsakliga

lika med den, som iakttages vid biskopsval, så att presterskapet

upprättade förslag, inom hvilket Konungen utnämnde.

Enligt ingressen till det nu föreliggande förslaget skulle ofvan

åberopade förordning af den 11 Februari 1687 i dess helhet upphäfvas.

Derigenom komme den enda nu gällande positiva föreskriften om hvilken

prestman skall bekläda befattningen såsom ordinarie preses i konsistorium

att bortfalla, och synes det derföre hafva varit erforderligt att i

stället rörande detta ämne införa nya bestämmelser i förslagets text.

Sådana finnas likväl icke derstädes; men af motiven till förslaget kan

slutas till, att komiterade ansett, det någon rubbning i nu gällande ordning

icke skulle ega rum, utan kyrkoherdens i Storkyrkoförsamlingen

sjelfskrifvenhet att tillika vara ordförande i konsistorium fortfara. Denna

anordning lemnar dock efter min uppfattning rum för väsentliga anmärkningar,

och åberopas i detta hänseende de skäl, hvilka, på sätt

ofvan förmärs, blifvit till stöd för Kongl. Maj:ts proposition anförda.

För antagande af en lagstiftning i den af Kong]. Magt föreslagna syftning

talar jemväl den omständigheten att derigenom skulle undanrödjas

det nu rådande missförhållandet, att hufvudstadens presterskap, i olikhet

mot hvad förhållandet är med presterskapet i öfriga delar af riket, är

uteslutet från allt inflytande på tillsättningen af ordförandebefattningen

i det konsistorium, hvarunder det lyder. På grund häraf hemställer jag,

att i förevarande § eller på annat lämpligt ställe måtte införas sådana

bestämmelser rörande tillsättningen af pastor primarius i Stockholm,

som öfverensstämma med förenämnda nådiga proposition.

Justitierådet Her slom tilläde: I sammanhang med den föreslagna

nya sammansättningen af Stockholms stads konsistorium kan jag icke

underlåta att anmärka, hurusom komitén synes hafva förbisett det för

denna stad i ecklesiastikt hänseende egendomliga förhållande, att, under

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 21.

det att å öfriga orter inom riket presterskapet i hvarje stift kontraktsvis

deltager i valet af stiftets styresman biskopen, kufvudstadens kyrkoherdar,

enär de icke tillhöra något visst kontrakt, endast såsom ledamöter

i stadens konsistorium utöfva rösträtt vid val af sitt öfverhufvud,

. erkestiftets biskop, erkebiskopen. I Stockholms stads konsistorium eg a

för närvarande kyrkoherdarne i stadens samtliga 8 territoriella församlingar,

tillika med tyska och finska församlingarnes pastorer, säte och

stämma; men enligt ifrågavarande förslag skulle utom Storkyrkoförsamlingens

kyrkoherde, hvilken i sin nuvarande egenskap af pastor primarius

fortfarande såsom hittills tillkomme ordförandeskapet i konsistorium när

icke erkebiskopen vore närvarande, endast kyrkoherden i Klara vara

sjelfskrifven ledamot och bland stadens öfrige kyrkoherdar blott en

kunna till medlem i konsistorium förordnas. Följden af denna förändring

blefve således den, att största delen af hufvudstadens kyrkoherdar, i

motsats till hvad som eger rum å öfriga orter i riket, skulle sakna tillfälle

att deltaga i valet af sitt öfverhufvud, hvilket förefaller så mycket

oegentligare och obilligare, som dessa kyrkoherdar jemväl äro uteslutne

från allt inflytande på valet till erkebiskopens ställföreträdare i konsistorium,

pastor primarius. Antagandet af den föreslagna nya organisationen

torde derföre påkalla en särskild anordning, hvarigenom Stockholms

stad i så måtto likställes med de inom erkestiftet befintliga prosterier

eller kontrakt, att denna stads presterskap förklaras utgöra ett särskilt

valkollegium för afgifvande af röster till erkebiskop.

9 §•

Beträffande 1 mom. samt den i 2 mom. förekommande hänvisning

till motsvarande bestämmelser i 4 § 2 mom. framstälde Justitierådet

Isberg enahanda anmärkning, som vid sistnämnda § och mom. blifvit

af honom gjord.

12 §•

Då bestämmelsen i första punkten af denna § syntes kunna lemna

rum för den misstydning, att domkapitel icke i något fall skulle ega

besluta, der ej minst tre ledamöter vore om slutet ense, ansåg Justitierådet

Isberg samma bestämmelse böra förtydligas.o

Häruti instämde Justitieråden Hernniarck, A bergsson, Her slom och

Norberg.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 21.

14 §.

O

Justitieråden Hernmarck, Abergsson, Hårslön:, Norberg och Isberg

anmärkte, att, då enligt 12 § domkapitel under vissa förutsättningar

knnde fatta beslut, när tre ledamöter vore tillstädes, men under andra

förutsättningar allenast i händelse fyra eller ock samtliga ledamöter infunnit

sig, uttrycket »domfört,» i första stycket åt denna § syntes sväfvande

och till äfventyrs kunde föranleda olika tolkningar af stadgandet i

samma stycke.

I afseende å sista stycket af denna § anmärkte Justitierådet Isberg

att vid jemförelse mellan stadgandet i första punkten af 12 § och ordalagen

i sista stycket af 14 § tvifvelsmål syntes kunna uppstå, huruvida

den i nämnda stycke domkapitlet medgifna adjunktionsrätt kunde utöfvas

af allenast tre ledamöter, äfven om dessa vore af olika meningar

i frågan, eller om för utöfvande af denna rätt erfordrades att alla tre

vore sins emellan enige.

Häruti instämde Justitierådet Norbtrg, med hemställan tillika huruvida

ej af nämnda skäl orden i 3 punkten »der minst tre ledamöter äro

tillstädes» borde uteslutas.

Justitierådet Herslou;, med hvilken Justitieråden Hernmarck, Ahlgren

och Abergsson förenade sig, erinrade, att i 12 § redan blifvit, föreskrifvet,

att domkapitel ej egde fatta beslut så framt icke minst tre ledamöter vore

tillstädes; hvadan och då det icke syntes vara meningen, att den i samma

§ jemväl stadgade regel, att tre ledamöter icke utgjorde domfört antal

med mindre de vore ense om slutet, skulle sakna tillämplighet i fråga

om sådant förordnande, som i förevarande stycke afsåges, Justitieråden

hemstälde, att de der förekommande orden »der minst tre ledamöter äro

tillstädes», såsom öfverflödiga och möjligen missledande, måtte utgå.

16 § 2 mom.

Justitierådet Harslow anmärkte att, om, såsom komiterade föreslagit,

stiftssekreteraren skulle deltaga jemväl i bedömandet af de vid prestexamen

eller eljest inför domkapitlet aflagda prof, en något förändrad

ordning vid omröstning i detta särskilda fall syntes nödig.

17 §■

Justitierådet Herslow yttrade: Här synes förutsättas, att hvarje

prest lyder allenast under ett domkapitel; men, så vidt jag kan förstå,

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

måste med de bestämmelser, som för närvarande gälla, en tjenstgörande

hofpredikant, hvilken tillika innehar presterlig tjenst vid annan församling,

än hofförsamlingen eller garnisonsförsamlingarne i Stockholm, lyda

såväl under domkapitlet i det stift, der han förvaltar sistnämnda tjenst,

som ock i åtskilliga hänseenden under hofkonsistorium. Emellertid saknas

tydlig föreskrift, huru i sådant fall den kollision, som emellan dessa

olika fora kan uppkomma, skall lösas.

19 §.

Under åberopande af det utaf utsedde komiterade den 2 Oktober

1873 afgifna förslag till kyrkolag, kap. 26 § 38, jemte dertill hörande

motiver, hemstälde Justitierådet Isberg, att den domkapitlet i förevarande

§ af nu föreliggande förslag tillagda befogenhet att ransaka och döma i

mål angående förbrytelse af prest utan att lita allmän åklagare till måtte

inskränkas till endast sådana fall, der förbrytelsen blifvit utan förbehåll

erkänd och fråga således icke förekomme om samlande eller framläggande

af bevis för förbrytelsens verklighet. Vunne denna hemställan

bifall, syntes 2 mom. af §:n kunna utgå.

20 §.

Enligt 6 § i lagen om straff för embetsbref af prest m. m. den

8 Mars 1889 kunde prest, som utan lof eller tillkännagifvet förfall afhållit

sig från tjenstgöring och ej kunnat med kallelse anträffas eller

inställas, dömas till afsättning, der han ej infunne sig inom tre månader,

sedan kallelse i allmänna tidningarne ågått; men beträffande öfriga förbrytelser

af prest hade hittills varit gällande samma princip, som i allmänhet

vore bestämmande för den svenska straffprocessrätten, eller att

ingen kunde dömas till ansvar för brott utan att hafva blifvit öfver anklagelsen

hörd. Då någon giltig grund till förändring härutinnan i afseende

å embetsförbrytelse af prest ej syntes föreligga, hemstälde Justitierådet

Isberg, att 2 mom. af förevarande § måtte erhålla en sådan redaktion,

att detsamma ej blefve tillämpligt åcberörda fall.

Justitieråden Hernmarck, Ahlgren, Abergsson och Herslow instämde

med Justitierådet Isberg.

23 §.

Då pröfning, huruvida genom förbrytelse, för hvilken prest blifvit

af verldslig rätt dömd till straff, hans presterliga anseende fläckats eller

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

spilts, icke syntes böra i något fall eg a rum, innan presten lemnats tillfälle

att inför domkapitlet yttra hvad han särskildt med hänsyn härtill

kunde hafva att andraga, men de i förevarande § använda ordalag syntes

lemna ruin för en annan tolkning, hemstälde Justitieråden Hermnarck,

Ahlgren, Abergsson och Isberg, att §:n måtte i ofvan angifna syfte

omredigeras.

28 §.

Då det ej kunde anses lämpligt att i lagen inrymma föreskrifter

af den beskaffenhet, som de i denna § afsedda, hemstälde Justitieråden

Abergsson, Herslow, Norberg och Isberg, att §:n måtte utgå ur förslaget

och nästföljande §§ underkastas den omredaktion, som häraf

kunde föranledas.

29 och 31 §§.

Justitierådet Abergsson yttrade: Enligt nu gällande lag eger part,

i mål rörande prests förbrytelse, öfver domkapitlets utslag hos hofrätt

anföra besvär inom viss tid efter det den klagande parten bevisligen erhållit

del af utslaget, för hvilket ändamål det åligger domkapitlet att,

när parterne äro frånvarande och således utslaget icke för dem muntligen

afkunnas, genast afsända utslaget till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

för att parterne tillställas. Deremot skulle, enligt det föreliggande

lagförslaget, domkapitlets utslag, jemväl i mål af nyssnämnda beskaffenhet,

då det ej i parternes närvaro muntligen afkunnas, varda meddeladt

å dag, som genom anslag sist dagen förut blifvit tillkännagifven.

Detta nya sätt för kungörande af domkapitlets utslag öfverensstämmer

icke med den ordning, som gäller för de allmänna underdomstolarne,

hvilkas utslag afkunnas antingen i parternes närvaro genast eller å rättegångsdag,

som för parterne eller deras ombud under målets handläggning

på förhand tillkännagifves. Det synes mig vara att befara, att i

de brottmål, som af domkapitel i första instans afdömas och der det ofta

gäller frågan om så svårt ansvar för prest som afsättning från embetet,

part kan komma, i saknad af ett ändamålsenligt sätt för utslagets meddelande

och deraf vållad okunnighet, om domen, försitta tiden för dess

öfver klagande i hofrätten. Anslag på domkapitlets dörr eller tafla dagen

innan utslaget utgifves synes mig icke, då det är fråga om första instansens

dom i brottmål af så allvarlig beskaffenhet, vara ett ändamålsenligt

sätt att underrätta vederbörande parter om att dom fallit. Såvida

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

. Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

parterne icke skola äfventyra förlust af vidare talan i saken, skulle de

nödgas, allt från den dag målet anhänggiggöres, i stiftsstaden hålla ombud,

som snart sagdt dagligen under den ofta rätt långa tid, målet vore

beroende på pröfning, med vaksamhet följde alla domkapitlets anslag.

Efter min åsigt böra antingen parterne, åtminstone i mål af nu omförmälda

beskaffenhet, bevisligen inkallas till afhörande af munligt eller

mottagande af skriftligt utslag eller, då förhör inför domkapitlet eger

rum, dervid underrättas om dagen för utslagets meddelande eller ock

utslaget, såsom hittills, genom Kongl. Majrts Befallningshafvandes försorg

delgifvas parterne, med rätt för desse att beräkna besvärstiden från

delgifvandet. Det sistnämnda sättet synes mig ega företrädet, i synnerhet

om det ställes i förening med åliggande för Kongl. Maj :ts Befallningshafvande

att till domkapitlet insända bevis om tiden för utslagets delgifvande

samt skyldighet för klaganden att till domkapitlet ingifva sina

till den öfverordnade myndigheten stälda besvär, hvarefter domkapitlet

skulle hafva att vid besvärens insändande bifoga delgifningsbevisen.

Härigenom vunnes äfven den fördelen att domkapitlet erhölle kännedom

om utslagets Överklagande, såsom åsyftadt var med den invecklade

proceduren enligt förordningen den 29 Juli 1812.

2:o.

Förslag till lag angående ändrad lydelse af 1 kap. 1 § Kyrkolagen,

och

3:o.

Förslag till lag angående prestedens utbytande mot ett löfte.

Högsta Domstolen lemnade dessa förslag utan anmärkning.

Ex protocollo

Carl Boheman.

Bill. till Riksd. Prof. 1893. 1 Samt. 1 Afd. 12 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj.ta Nåd. Proposition N:o 21.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms

slott Fredagen den 10 Februari 1893,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm.

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

Friherre Rappe,

Christerson,

Justitieråden: Herslow,

Claéson.

Efter gemensam beredning med Chefen för Ecklesiastikdepartementet

anmälde Chefen för Justitiedepartementet Statsrådet östergren:

att sedan komitén för utarbetande af förslag till ändringar i kyrkolagen

m. m. den 25 Maj 1891 öfverlemnat ett af komitén affattadt betänkande,

innehållande, bland annat, förslag till lag om stiftsstyrelse,

samt Kongl. Maj:t, efter det samtliga domkapitel i riket, Stockholms

stads konsistorium och Hofkonsistorium inkommit med infordrade underdåniga

yttranden öfver förslaget, genom remiss den 10 Mars 1892 anbefalt

Högsta Domstolen att öfver samma förslag afgifva utlåtande,

detta utlåtande numera afgifvits.

Härefter redogjorde Departementschefen för ej mindre det af

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21. 27

komitén afgifna förslaget än äfven de infordrade utlåtandena samt

yttrade tillika:

»Såsom af den föregående redogörelsen framgår hafva de fleste

domkapitlen (Linköpings, Skara, Vesterås, Vexiö, Kalmar, Hernösands

och Visby domkapitel samt Hofkonsistorium) gillat de grunder, hvarpå

förslaget hvilar. Anmärkningar i principielt hänseende saknas dock

ej. Så har af några domkapitel (Upsala, Strengnäs, Karlstads och

Lunds) erinrats att stiftssekreteraren icke syntes böra inrymmas plats

såsom ledamot i domkapitlet. Såsom hufvudsakligt skäl härför har

visserligen i allmänhet anförts allenast olämpligheten deri, att en ledamot

i kapitlet tillika skulle vara kassaförvaltare och protokollsförare;

men ett domkapitel (Upsala) har dock uttryckligen grundat sin anmärkning

derå, att stiftssekreterarens upptagande i kapitlet skulle förrycka

stiftsstyrelsens hittills förvarade grundställning till men för dess

väsentliga karakter, och ett annat domkapitel (Lunds) har ansett, att

domkapitlen, såsom varande kyrkliga myndigheter, skulle bäst tillgodoses,

om ledamotplatserna besuttes uteslutande af prester eller lärare i

teologi. Å andra sidan har deremot inom ett par domkapitel (Göteborgs

domkapitel och Stockholms stads konsistorium) framhållits att

lekmannaintresset ej blifvit genom den föreslagna organisationen behörigen

uppmärksammadt. Den af komitén föreslagna anordningen, att

de ledamotsbefattningar, som ej vore fästa vid visst innehafvande embete,

skulle tillsättas af Konungen, har ej heller rönt odeladt bifall,

utan hafva två domkapitel (Göteborgs domkapitel och Stockholms stads

konsistorium) förordat tillämpning, dock med vissa inskränkningar, af

den redan i 1846 års kyrkolagsförslag omfattade valprincipen. Äfven

mot den föreslagna öfverflyttningen af en del af stiftsgöromålen från

domkapitlet till biskopen med biträde af stiftssekreteraren såsom föredragande

har anmärkning skett. Tvenne domkapitel (Lunds domkapitel

och Stockholms stads konsistorium) hafva nemligen ansett, att de ärenden,

som vore af beskaffenhet att kunna dragas ifrån domkapitlets

handläggning, borde öfverlemnas till biskopen att af honom ensam

behandlas.

Beträffande nu först frågan, i hvilken mån lekmannaintresset bör

i domkapitlet representeras, synes mig denna fråga hafva i komiténs

förslag fått en så tillfredsställande lösning, som de nuvarande förhållandena

må anses medgifva; dock att jag, på de inom Högsta Domstolen

härutinnan anförda skäl, håller före, att i fråga om den ena af

de i 1 § 1 mom. af förslaget omförmälta ledamotsplatser, hvartill

Konungen för fem år i sänder skulle meddela förordnande, ingen an
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

nan föreskrift bör lemnas beträffande innehafvarens qvalifikation, än

att han skall vara lekman. Hvad särskildt angår stiftssekreterarens

uteslutande ur domkapitlet torde detta ej böra ifrågakomma redan af

det skäl, att domkapitlet i vissa mål fungerar såsom domstol samt äfven

beträffande en stor del af de ärenden, som i öfrigt bos detsamma förekomma,

har ett omedelbart behof af juridisk bildning och erfarenhet.

Vidkommande anmärkningen derom, att vid tillsättandet af vissa

platser inom domkapitlet valprincipen borde i en eller annan form få

göra sig gällande, torde hvad mot sagda princip blifvit, särskildt i

motiven till 1873 års kyrkolagsförslag, anfördt (s. 48 i 1891 års betänkande)

fortfarande, så vidt angår presterlig ledamot i domkapitlet,

böra tillerkännas full giltighet; och äfven i fråga om tillsättande af

den plats, som förbehållits lekman, anser jag mig sakna anledning att

härutinnan föreslå någon ändring i komiterades förslag.

Ej heller lärer hvad som anförts mot den föreslagna öfverflyttningen

af vissa göromål från domkapitlet till biskopen med biträde af

stiftssekreteraren såsom föredragande böra föranleda någon ändring i

förslaget. De skäl, som komitén åberopat för den föreslagna anordningen

(s. 55), synas mig svårligen kunna underkännas; liksom ock

den uppdragna gränsen mellan de göromål, som skulle åligga domkapitlet,

och dem, hvilka borde af biskopen med biträde af stiftssekreteraren

upptagas och afgöras, enligt min åsigt är af komitén väl

motiverad (s. 56).

Inom Högsta Domstolen har en ledamot erinrat om lämpligheten

af ändring i föreskrifterna rörande tillsättningen af pastor primarius i

Stockholm; och en annan ledamot har fäst uppmärksamheten å behofvet

af ändrade bestämmelser angående presterskapets i nämnda stad deltagande

i val af erkebiskop. Om än de sålunda afsedda ändringarne

i och för sig ej kunna anses otidsenliga eller eljest otjenliga, synas

de dock beröra ämnen, som icke stå i sådant sammanhang med förevarande

lagförslag, att de lämpligen böra dermed sammanbindas.

De anmärkningar, som i öfrigt inom Högsta Domstolen framstälts,

torde i allmänhet vara af beskaffenhet att böra föranleda de dermed

åsyftade jemkningar i förslaget; och i anledning af hvad vid 12 och

14 §§ hemstälts lära bestämmelserna om domkapitlets beslutförhet kunna

modifieras till öfverensstämmelse med hvad i 1873 års kyrkolagsförslag,

kap. 26 § 8, förordats och vid samma förslags granskning af Högsta

Domstolen lemnats utan anmärkning.

I de af mig nu angifna hänseenden har jag inom Departementet

låtit det af komitén upprättade förslaget undergå omarbetning, dervid

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kongl. Maj:ts Nåd. Iroposition N:o 21.

jemväl vissa ändringar i redaktionen vidtagits, för hvilka dock någon

särskild motivering icke torde erfordras.»

Härefter anförde Statsrådet och chefen för Ecklesiastikdepartementet:
»I

det yttrande, Statsrådet och chefen för Justitiedepartementet

nu afgifvit, får jag för min del i allo instämma. Vid pröfningen af

det utaf honom framstälda förslaget bör emellertid, utom de synpunkter,

som af honom angifvits, särskildt uppmärksammas frågan om de

kostnader, hvilka den nya organisationen skulle medföra, och torde det

tillhöra mig att härom uttala mig. I frågans närvarande läge, och då

den tillärnade organisationen är afsedd att träda i tillämpning först

med år 1895, lärer härvid icke erfordras ett fullständigt förslag till

definitiv stat för stiftsstyrelserna i deras nya form, men väl eu så omfattande

redogörelse för de omständigheter, hvilka för kostnadsfrågan

äro bestämmande, att deraf må kunna bedömas, huru förslaget i finansielt

afseende skulle komma att ställa sig.

En af de vigtigaste förändringarna i det nu föredragna lagförslaget

afser sjelfva stiftsstyrelsens sammansättning. Af hittillsvarande

sjelfskrifna ledamöter i de ecklesiastika konsistorierna skulle

bibehållas allenast biskopar och domprostar samt för Stockholms stads

konsistorium erkebiskopen äfvensom pastor primarius och vice preses

i konsistoriet. Någon särskild godtgörelse åt dessa ledamöter utom

den, som sedan gammalt i lösen för kronotionde utgår åt domprostarne

i Upsala, Linköping och Lund äfvensom åt preses och vice preses i

Stockholms stads konsistorium, torde icke kunna ifrågakomma. Deremot

påkallar den föreslagna omorganisationen af stiftsstyrelserna särskilda

anslag dels för beredande af ersättning åt de ledamöter, hvilka

på viss tid jemlikt nådigt förordnande inträda i desamma, dels ock

för aflönande af stiftssekreterarne.

Då sättet för stiftsstyrelsernas sammansättning vid handläggning

af ärenden rörande läroverken icke beröres af lagförslaget, torde någou

utredning af för detta ändamål behöfliga kostnader här icke erfordras.

Skulle den af komiterade föreslagna formen för dylika ärendens behandling

blifva faststäld, kunna dessa kostnader antagas blifva jemförelsevis

obetydliga. Men hela denna fråga torde böra blifva föremål

för särskild pröfning, sedan den nu föreslagna omgestaltningen af stiftsstyrelsen

blifvit genomförd, enär domkapitlen i sin nya form vida

mindre än förr lämpa sig till styrelse åtminstone för de allmänna läroverken.

Bäst vore naturligtvis, om en sjelfständig öfverstyrelse för

nämnda läroverk blefve upprättad. Men framför allt torde det blifva

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

nödvändigt att vidtaga en alldeles ny anordning af de nuvarande

profven för erhållande af anställning vid dessa läroverk. Jag har i

detta afseende närmast tänkt mig en förändring, sådan som i motiven

till förslag till stadga för rikets allmänna läroverk, afgifvet den

13 Januari 1891 (sid. 129), förordats. I enlighet dermed skulle alla

undervisningsprof afläggas inför en för ändamålet tillsatt kommission

i hufvudstaden, hvilken kommission skulle bestå af dels fasta, dels

tillfälliga ledamöter. Ett godkändt undervisningsprof skulle gälla öfver

hela riket och icke behöfva förnyas för befattning af samma slag

och i samma ämnen; vidare skulle dessa prof kunna afläggas icke

blott under läseterminerna, utan äfven under ferierna, något som i

hufvudstaden lätt läte sig göra, då man der genom särskild öfverenskommelse

utan svårighet skulle kunna erhålla behöfligt antal lärjungar.

— En sådan anordning af profven skulle enligt komiterades beräkning

kräfva en årlig utgift af något öfver 10,000 kronor.

Beträffande åter domkapitlens sammansättning vid handläggning

af kyrkliga ärenden, så skola, enligt lagförslaget, af de tvenne på fem

års tid förordnade ledamöterna den ene vara till ordinarie tjenst befordrad

prestman och den andre lekman; hvarjemte i stift, der domprost

icke finnes, eu af stiftets kyrkoherdar skall förordnas till vice

ordförande i styrelsen. Finues inom stiftsstaden prestman, som är

duglig och villig att åtaga sig uppdraget att inträda såsom ledamot

i styrelsen, torde den ersättning, som för detta uppdrag må behöfva

lemnas, blifva af ringa betydenhet. Måste åter den presterliga ledamoten

sökas utom stiftsstaden, torde honom tillkommande godtgörelse

hufvudsakligen kunna lemnas i form af rese- och traktamentsersättning.

Detsamma torde få anses gälla den prestman, som, på sätt ofvan

nämnts, i visst fall förordnas till vice ordförande i stiftsstyrelse. Hvad

lekmanna-ledamoten beträffar, måste denne antagas vara boende inom

stiftsstaden eller i dess omedelbara närhet. År han lärare vid allmänt

läroverk, kan ersättning likasom hittills, åtminstone delvis, beredas honom

genom inskränkning i antalet af hans undervisningstimmar. År

han icke lärare, blifver visserligen i hvarje fall särskild ersättning till

något högre belopp erforderlig, men detta belopp torde icke behöfva

blifva synnerligen betydande. Om det under åttonde hufvudtiteln uppförda

förslagsanslaget till rese- och traktamentspenuingar får anlitas

för rese- och traktamentskostnaders bestridande, och ett anslag af 7,000

kronor ställes till Eders Kongl. Majrts disposition, torde, derest de

nuvarande stiftens antal oförändradt bibehålies, härigenom vara tillräckligt

sörjdt för bestridande af de utgifter, som för ersättande af de utaf

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

Eders Kongl. Maj:t förordnade ledamöterna i stiftsstyrelserna skulle erfordras.

Kommer åter det på Eders Kongl. Maj:ts pröfning för närvarande

beroende förslaget om delning af Hernösands stift att genomföras,

lärer en proportionerlig tillökning af detta anslag påkallas.

Det andra ändamål, hvarför, på sätt ofvan nämnts, en anslagstillökning

med anledning af förslaget om stiftsstyrelsernas omorganisation

skulle erfordras, är aflöning åt stiftssekreterarne, i hvilkas befattningar

de nuvarande konsistoriinotarietjensterna skulle komma att uppgå.

Konsistoriinotariernas nuvarande aflöningar äro så beskaffade, att de,

på sätt jag nedan skall söka visa, hvarken till sina belopp eller i den

form, hvari de utgå, kunna längre bibehållas, och det låter sig svårligen

göra att genom en bestämd siffra uttrycka, huru mycket af den

statsutgift, hvarom här måste blifva fråga, omedelbart uppkommer genom

den nu föreslagna organisationen eller i allt fall skulle uppstå

såsom följd af den lönereglering för konsistoriinotarierna, hvilken, om den

nuvarande organisationen af stiftsstyrelserna kommer attega bestånd, omöjligen

längre kan undanskjutas. I likhet med kyrkolagskomitén håller jagföre,

att kostnaderna för eu dylik enbär lönereglering icke komme att i

någon betydligare mån understiga dem, som skulle kräfvas för genomförande

af den utaf komitén föreslagna organisationen.

I detta sammanhang torde jag böra anmärka, att en lönereglering

är under närvarande förhållanden, i lika män som för konsistoriinotarierna,

erforderlig jemväl för konsistoriiamanuenserna och domkapitlens

vaktbetjente, men då dessas befattningar och tjenstegöromål icke af

det nu framlagda förslaget omedelbart beröras, och således frågan om

ändrade aflöningsförhållanden för dem icke af förslaget påverkas, saknar

jag anledning att särskildt derom nu utlåta mig.

Behofvet af en lönereglering på ifrågavarande område har redan

länge varit både kändt och erkändt. Senast har Kyrkomötet i skrifvelse

den 25 September 1888 fäst uppmärksamhet på obilligheten deraf,

att, under det statens fleste öfrige embete- och tjenstemän fått sina

löner reglerade äfvensom sin ålderdom genom pension betryggad, domkapitlens

tjenstemän fortfarande, utan förmån af pension, vore hänvisade

till sådana tillfälliga inkomstkällor, som redan länge på andra

områden ansetts otidsenliga. 1 de uppgifter, som med anledning åt

Kyrkomötets berörda skrifvelse infordrats från domkapitlen rörande,

bland annat, konsistoriinotariernas aflöningsförmåner under åren 1883—

1887, föreligger ett material, hvilket jag nu anhåller att få begagna

för att ådagalägga nödvändigheten af att, äfven om ingen omorganisa
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kangl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

tion af stiftsstyrelsen kommer till stånd, en reglering af konsistoriinotariernas

löner verkställes.

Oegentligheten af de nuvarande aflöningsförkållandena för nämnda

tjenstemän framträder redan vid en hastig öfversigt öfver de belopp,

med hvilka deras löner under senare år utgått. Lönebeloppen inom de

olika stiften förete skiljaktigheter, som icke stå i förhållande till den

olikhet i göromålens mängd, hvilken förefinnes mellan de särskilda

domkapitlen, och i afseende å hvarje särskild notarielön visar sig en

skilnad i beloppet från ena året till det andra, hvilken föga stämmer

med den eljest antagna grundsatsen, att aflöningen för en tjenst icke

bör från ett år till annat vara underkastad oberäkneliga vexlingar. I

förstnämnda afseende förekommer, att enligt omförmälda uppgifter medellönen

för femårsperioden utgjort för konsistoriinotarien i Upsala 7,280

kronor, i Linköping 6,142, i Skara 5,164, i Strengnäs 6,277, i Vesterås

3,692, i Vexiö 4,811, i Lund, så vidt af uppgifterna kunnat bedömas,

7,701, i Göteborg 4,345, i Kalmar 3,424, i Karlstad 4,041, i Hernösand

4,539, i Visby 2,640 och i Stockholm 2,706 kronor. I det senare fallet

är att märka, hurusom löneförmånerna utgjorde för konsistoriinotarien

i Upsala år 1886 kronor 5,768 och år 1883 kronor 8,166, i Linköping

år 1884 kronor 5,466 och år 1887 kronor 7,183, i Skara år 1887 kronor

4,631 och år 1886 kronor 6,124, i Strengnäs år 1886 kronor 5,286 och

år 1883 kronor 7,601, i Vesterås år 1887 kronor 3,406 och år 1884

kronor 4,091, i Vexiö år 1885 kronor 4,564 och år 1887 kronor 5,056,

i Lund år 1887 kronor 6,187 och år 1886 kronor 9,343, i Göteborg

år 1884 kronor 3,237 och år 1885 kronor 7,155, i Kalmar år 1887

kronor 2,731 och år 1883 kronor 4,379, i Karlstad år 1887 kronor

3,753 och år 1883 kronor 4,166, i Hernösand år 1885 kronor 3,967 och

år 1884 kronor 5,553, i Visby år 1886 kronor 1,986 och år 1884

kronor 3,279 samt i Stockholm år 1886 kronor 2,490 och år 1884 kronor

3,039.

Om redan i det anförda rörande aflöningarnas ojemnhet och vexling

föreligga talande skäl för behofvet af en lönereglering, lemnar en

undersökning af löneförmånernas beståndsdelar ytterligare bevis för

nödvändigheten af en sådan. Af de omförmälda uppgifterna framgår,

att under femårsperioden i medeltal årligen i konsistoriiuotariernas

löner ingått ett belopp af tillsammans ej mindre än 47,066 kronor 2

öre, bestående af dels lösen för fullmagter och expeditioner, dels provisioner,

dels kollektör, dels sammanskott af prester, dels ock bidrag

från domkyrkor och andra kyrkor samt några andra likartade inkomstposter.

I hvad mån anlitandet af dessa inkomstkällor må anses befo
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

gadt eller icke, huruvida icke staten åtminstone delvis bör kunna använda

desamma till lindring i de utgifter, som för en lönereglering

blifva oundvikliga, samt om någon del af dem fortfarande bör bibehållas

för konsistoriinotariernas eller, i händelse lagförslaget antages, stiftssekreterarnes

räkning, skall jag bär nedan, särskild! för hvarje inkomsttitel,

söka angifva.

Af dessa inkomstposter möter först lösen för fullmagter och expeditioner.

Det belopp, som under femårsperioden i medeltal å denna

post tillflutit konsistoriinotarierna, bar utgjort 16,606 kronor 55 öre.

Uppgifterna äro i så fall ofullständiga, att icke af alla domkapitel

specificerats, huru stor del af dessa inkomster utgjort lösen för fullmagter

och huru stor del lösen för andra expeditioner. Men af uppgifterna

från de domkapitel, der en sådan specifikation verkstälts, visar

sig, att det förstnämnda slaget af lösen utgjort inkomstspostens hufvudsakliga

del. Af alla inkomstkällor, som anlitas för fyllande af konsistoriiexpeditionernas

behof, torde ingen vara olämpligare och orättvisare än

denna. Enligt den i Kongl. förordningen den 7 December 1883 omförmälda

taxa af den 31 Oktober 1851 skola vid domkapitlen fullmagt,

konstitutorial, antagningsbevis eller protokollsutdrag, hvarigenom tjenst,

beställning eller syssla med verklig lön på stat tillsättes och bortgifves,

lösas med ett kontant belopp af fyra procent, beräknade efter de sista

fem årens medium af de till taxering uppgifna löneinkomster, för hvilka

vid den tillsatta tjensten bevillning erlagts. De, som hafva att utgöra

denna lösen, äro kyrkoherdar i konsistoriella gäll, komministrar och

lärare vid allmänna läroverk. Ur ingen synpunkt torde kunna försvaras,

att dessa i allmänhet svagt aflönade tjenstemän betungas med en särskild

beskattning, från hvilken deras vederlikar annars numera blifvit

befriade, och att, under det en kyrkoherde, som utnämnes af Eders

Kongl. Maj:t, är befriad från lösen för sin fullmagt, kyrkoherde,

som utnämnes af domkapitel, äfvensom komminister skall erlägga sådan,

och detta för aflönande af tjenstemän, hvilka, såsom konsistoriinotarierna,

måste anses vara statens. Någon tvekan derom, att de, som drabbas

af denna afgift, böra befrias derifrån, torde icke kunna förefinnas. Äfven

från ett annat håll, från konsistoriinotariernas, kan, synes mig, fordran

framställas att icke hänvisas till dylika utvägar för att få sitt arbete

godtgjordt.

Provisionerna, som enligt de nämnda femårsuppgifterna representera

ett årligt medelbelopp af 26,685 kronor 27 öre, utgå hufvudsakligen

dels å den inkomst, som från lediga presterliga beställningar tillflyter

presterskapets enke- och pupillkassa samt stiftens byggnadsBih.

till Biksd. Prot. 1895. 1 Sami. 1 Afd. 12 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Rongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

kassor, dels å de medel, som till konsistorierna inkomma genom kollektör

och andra dylika insamlingar, dels å fosterlönsersättning, som

från allmänna barnhuset genom domkapitlen distribueras, dels ock å de

under domkapitlens förvaltning stående kassor. Den väsentligaste posten

under denna afdelning är provisionen för uppbörden och redovisningen

af de presterskapets enke- och pupillkassa tillkommande medel,

en inkomstpost, som dock inom en ej allt för aflägsen framtid, när

kassan erhållit sin inkomst af alla prestlägenheter i riket, kommer att

upphöra. Enligt Kongl. cirkuläret den 9 Februari 1844 och reglementet

för presterskapets enke- och pupillkassa den 6 November 1874 utgår

denna uppbördsprovision med 6 procent. Det samma gäller i afseende

å de byggnadskassorna tillkommande medel. Blifva konsistoriinotariernas

eller stiftssekreterarnes löner reglerade till vissa från

statsverket utgående belopp, torde omförmälda provision å de till enkeoch

pupillkassan och stiftens byggnadskassor ingående medel i stället

kunna indragas till statsverket. En ingalunda obetydlig andel af

nu ifrågavarande slag af inkomster utgöres af provisionen å kollektmedel.

Då det måste anses olämpligt, att medel, som af den kristliga

barmhertigheten offras åt välgörande ändamål, beskattas, för att derigenom

bereda bidrag åt stiftsstyrelsernas tjenstemän, torde denna provision

böra helt och hållet upphöra. Hvad åter angår i vissa fall förekommande

provisioner för uppbörd och redovisning af enskilda inrättningars

afgifter eller utaf medel af än mera enskild natur, torde dessa

böra tillkomma konsistoriinotarie eller stiftssekreterare utöfver deras

bestämda löneförmåner.

I aflöningarna för konsistoriinotarierna under femårsperioden hafva

jemväl ingått kollektmedel. Dessa synas mig så mycket hellre böra

upphöra, som den grundsatsen jemväl af Riksdagen uttalats, att kollekter

för statsändamål icke böra ifrågakomma.

De bidrag, som lemnats af presterskapet inom vissa stift för konsistoriiexpeditionernas

uppehållande, kunna icke betraktas annorlunda

än som helt och hållet frivilliga och böra naturligtvis icke i någon form

påräknas såsom en tillgång vid en blifvande lönereglering.

Anlitandet af domkyrkornas tillgångar för uppehållandet af stiftsstyrelsernas

expeditioner synes mig jemväl sakna fog. Af åtskilliga

domkapitel göras ock invändningar häremot. Så framhålles af ett domkapitel

det orimliga i att, då domkyrkans medel icke blott fullt toges

i anspråk för hennes egna behof, utan i trots af all möjlig sparsamhet

måste blifva otillräckliga, samma medel skulle anlitas för stiftsstyrelsens

behof.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 21.

De belopp, som af andra kyrkor och af församlingar utgå till

uppehållande af domkapitlens expeditioner, äro af ringa betydenhet.

Jag är icke nu i tillfälle att utreda, huruvida denna inkomsttitel, med

hänsyn till sättet för afgifternas ursprungliga tillkomst, må skäligen

kunna bibehållas eller ej. Om medlen fortfarande böra tagas i anspråk,

torde de lämpligen till statsverket indragas.

Efter denna redogörelse för konsistoriinotariernas löneförhållanden,

hvilken torde hafva ådagalagt, att de nu bestående förhållandena

omöjligen kunna i oförändradt skick få fortfara, återstår det mig att

angifva det sätt, hvarpå en framdeles skeende lönereglering, enligt

min åsigt, synes böra försiggå, under förutsättning att, i följd af det

nu framlagda lagförslaget, konsistoriinotariebefattningarna upphöra och

ersättas af stiftssekreterarebefattningar. Ehuru en väsentlig skilnad

förefinnes mellan konsistoriinotariernas embetsqvalifikationer och de

föreslagna kompetensfordringarna för stiftssekreteraren och dertill kommer

den senares olika ställning såsom ledamot af stiftsstyrelsen, blifva

dock de siffror, till hvilka jag kommer, ej öfverdrifvet höga, då man

besinnar, att kostnaderna för en enbär lönereglering för konsistoriinotarierna

svårligen skulle kunua inskränkas inom det totalbelopp,

hvartill för närvarande dessa tjenstemäns aflöning uppgår.

Till en början torde vara ostridigt, att de väsentliga olikheter,

som alltid måste förefinnas i omfattningen af de stiftssekreterarne i

de särskilda stiftsstyi''elserna åliggande göromål, ovilkorligen böra föranleda

dertill, att icke samma aflöning bestämmes för alla stiftssekreterare,

utan att stiftssekreterarne i afseende å aflöningsförmåner böra

hänföras till vissa olika grupper, allt efter de af dem innehafvande

tjensternas större eller mindre besvärlighet. Så har ock skett vid

löneregleringen för landssekreterarne, med hvilkas embetsverksamhet

stiftssekreterarnes i flera hänseenden erbjuder jemförelsepunkter. .

Nekas kan ej att en gruppering af stiftssekreterarebefattningarne

enligt angifven grund måste blifva i viss mån godtycklig. I de utlåtanden,

som blifvit infordrade öfver Kyrkomötets ofvanberörda skrifvelse

af den 25 September 1888, förekomma väl arbetsredogörelser för

de inom domkapitlen under åren 1883—1887 handlagda mål och ärenden.

Ehuru dessa redogörelser ovedersägligen bära vittne om mångfalden

och omfattningen af göromålen inom domkapitlen, äro de emellertid

så olika uppstäda, allt efter det olika sätt, hvarpå diarierna vid

de särskilda domkapitlen föras, att af dem icke kan hemtas ledning

för en jemförelse ens af antalet utaf de i domkapitlen handlagda mål.

Men om också någon fullt tillförlitlig grund ej kan utfinnas för tjänster
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

nas klassifikation, gifvas dock å det område, som utgör föremål för

hvarje stiftsstyrelses administrerande verksamhet, faktiska förhållanden,

från hvilka, med ganska hög grad af sannolikhet, slutsatser kunna dragas

beträffande mera betydande skiljaktigheter i göromålens mängd

inom de särskilda stiftsstyrelserna. Sådana förhållanden äro stiftens

folkmängd samt antalet inom stiftet befintliga kontrakt, pastorat, skoldistrikt,

folkundervisningsanstalter och allmänna läroverk, hvartill kommer

för Hernösands stift de stora svårigheter beträffande kyrka och

skola, som bero på språk och andra egendomliga förhållanden inom

lappmarken och den finsktalande bygden. Det sistnämnda kan ej på

något sätt i siffror uttryckas, men för öfriga ofvanberörda förhållanden

inom de särskilda stiften torde nedanstående tabell lemna en ganska

upplysande redogörelse. Jag har härvid utelemnat Stockholms stad,

hvars konsistorium i flera hänseenden intager en annan ställning än

de egentliga stiftsstyrelserna.

Stift.

Folkmängd

den 31 Dec.

1891. ‘)

Kontrakt

1891. *)

Pastorat

1891.a)

Skoldistrikt

1891. »)

Folkunder- visnings- anstalter

1891. ‘)

Allmänna

läroverk

läsåret

1892—1893.

Upsala.....................

470,865

27

169

240

1,132

6

Linköpings............

391,280

21

149

209

849

7

Skara ....................

351,066

16

124

304

790

8

Strengnäs...............

306,527

16

106

163

749

5

Vesterås..................

366,748

16

105

122

1,166

4

Vexiö ...................

313,661

12

95

180

664

3

Lunds ...................

732,519

24

239

434

1,798

12

Göteborgs ...........

533,866

14

no

261

1,109

8

Kalmar ..................

140,480

7

45

68

274

2

Karlstads ...............

344,407

12

60

137

827

5

Hernösands............

544,006

15

108

173

1,189

9

Visby ....................

51,164

3

44

84

145

1

Summa

4,546,589

183

1,354

2,375

10,692

70

1) Enligt domkapitlens till Ecklesiastikdepartementet afgifna berättelser rörande

folkundervisningen.

2) Enligt Sveriges ecklesiastikmatrikel af C. Rosenberg, tryckt 1891.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kongl. Maj:ts Sdd. }Proposition N:o 21.

Med ledning af denna tabell synes mig en klassifikation af stiften

kunna ske sålunda, att till första klassen hänföras Upsala, Lunds,

Göteborgs och Hernösands stift, alla med folkmängd af omkring 500,000

—700,000, till andra klassen Linköpings, Skara, Strengnäs, Yesterås,

Vexiö och Karlstads stift med folkmängd af omkring 300,000—400,000

samt till tredje klassen Visby och Kalmar stift med en folkmängd af omkring

50,000—150,000; och vill det synas mig, som om med hänsyn

till beskaffenheten och omfattningen af stiftssekreterarnes tjenstemannauppgift

deras löneförmåner skäligen borde utgöra:

för stiftssekreterarne

i Upsala, Lunds, Göteborgs och Hernösands stift:

lön

vid tillträdet .......................................................... 4,000

med ålderstillägg efter 10 år .......................... 4,500

i Linköpings, Skara, Strengnäs, Vester ds,

Vexiö och Karlstads stift:

vid tillträdet ........................................................... 4,000

med ålderstillägg efter 10 år............................. 4,500

i Kalmar och Visby stift:

vid tillträdet .......................................................

med åldertillägg efter 10 år............................

för konsistoriisekreteraren i Stockholm .............. 2,000

3,000

3,500

tjenstgörings
penningar
2,

000

2,000

1,500

1,500

1,000

1,000

summa.

6,000

6,500

5,500

6,000

4,000

4,500

1,000 3,000

allt mot vanliga i de på senare åren antagna löneregleringar gifna

bestämmelser, dock med det undantag att konsistoriisekreteraren i

Stockholm ej borde förmenas att med sin befattning förena annan för

densammas bestridande ej hinderlig tjenst.

Skulle det ofvan omförmälda förslaget om delning af Hernösands

stift vinna framgång, torde i anledning deraf den förändring beträffande

den här angifna klassifikationen ega rum, att Hernösands stift uteslutes

från första klassens, och de båda nya norrländska stiften uppföras bland

andra klassens stift.

Bih. till Iiiksd. Prof. 1893. 1 Sami. 1 Afd. 12 Käft.

0

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

Sammanlagda kostnaden för stiftssekreterarnes och konsistoriisekreterarens

i Stockholm aflöning skulle, ålderstilläggen oberäknade,

under förutsättning att Hernösands stift förblefve odeladt, enligt nyssberörda

förslag uppgå till 68,000 kronor, samt under förutsättning,

att nämnda stift delades, till 73,000 kronor, hvartill skulle komma ett

mindre belopp till vikariatsersättning under semester. Enär konsistoriinotariernas

aflöning i medeltal under 5-årsperioden 1883—1887 utgått

af statsmedel med 15,703 kronor 43 öre och i öfrigt, på sätt ofvan är

nämndt, med 47,066: 02, eller med tillhopa 62,769: 45, skulle kostnaderna

för stiftssekreterarnes aflöning, ålderstillägg och semesterersättning

oberäknade, i förra fallet med omkring 5,000 kronor och i senare

med omkring 10,000 kronor öfverstiga det omförmälda medelbeloppet

för konsistoriinotariernas aflöning.

Slutligen är att beakta den ytterligare kostnad, som skulle blifva

en följd af att stifts- och konsistoriisekreterarne torde böra tillerkännas

rätt till pension efter uppnådda 65 lefnads- och 35 tjenstår.»

Statsrådet och chefen för Justitiedepartementet, som åberopade

sitt föregående yttrande äfvensom den af Statsrådet och chefen för

Ecklesiastikdepartementet nu lemnade utredning om kostnaderna för

den nya organisationen af domkapitlen, hemstälde slutligen i underdånighet,

att^Kongl. Maj:t jemlikt 87 § Regeringsformen täcktes föreslå

Riksdagen att i enlighet med det ändrade förslaget antaga lag om

stiftsstyrelse.

Justitierådet Herslow åberopade sina vid förslagets granskning i

Högsta Domstolen afgifna yttranden i de delar, hvari det nu framlagda

förslaget afveke från den af Justitierådet uttalade åsigt.

Statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkte bifall till föredragande departementschefens

hemställan.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemstält täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla;

och skulle proposition till Riksdagen aflåtas af

innehåll bilagan litt. A. vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

C. P. Hagbergli.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1893.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.