Sök i Ratio Lex

Med. förslag till lag angående flottning af skogsalster i gränsfloderna mellan konungariket Sverige och storfurstendömet Finland

57 sidor, varav 56 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 56 av 57 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1893:44, Med. förslag till lag angående flottning af skogsalster i gränsfloderna mellan konungariket Sverige och storfurstendömet Finland

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:p dd.

i

N:o 44.

tBcreob i''. **9dafjäg-3oafe 1® %{xiååicP, ^haek^n

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med. förslag till

lag angående flottning af skogsalster i gränsfloderna

mellan konungariket Sverige och storfurstendömet Finland;

gifven Stockholms slott den 11 mars 1893.

Under åberopande af bifogade, i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll vill Kongl. Maj:t, jemlikt 87 § regeringsformen föreslå

Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående flottning

af skogsalster'' i gränsfloderna mellan konungariket Sverige och storfurstendömet

Finland.

* Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen. 1

VndffU- Jn T c.T" I;«•!;; - -o -c om un d- .. U--.-''

OSCAR.

Aug. östergren.

K M : »i .H . '' • •

i *oh (tr,}! !;x *1, ''• 11 oi

-1-, ,-dl :UfqU .M-n-,- o ■-''i m!

i-; /itill . . ■ .i! ,;i.> ■ ■ j.j;i . >

0,1. l »! it:-U ''".Mi gir. ‘/Ii. . tunt

Bih. till Riksd. Prot. 1893. 1 Sami. 1 Afd. 27 Haft. (N:o 44).

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

Förslag

till lag, angående flottning af skogsalster i gränsfloderna

mellan konungariket Sverige och storfurstendömet

Finland.

uV \ • • •''V '' \ b1 ''-b \s■ V-i" . - W''V,\

iitilo>.l1 liv6 i*'' ;-ir.i u )bnr>\ ''l-Jm i

*’! ''J % 1. '' j '' . i ''i_ : (i •

ii.j: obo -,,-i Hi. ; I- *vt vi.-.-o./ ; in ; it . i.-

Hvarje svensk ocli finsk undersåte stånde öppet att i gränsfloderna

mellan konungariket Sverige och storfurstendömet Finland framföra

flottgods i sammanbundna flottar. Deremot vare förbjudet, med det i

§§ 2 och 4 nämnda undantag, att i sagde floder låta■ flottgpds löst

framflyta.

Sågtimmer och annat gröfre virke, som i gränsfloderna fortskaffas,

skola, innan desamma i vattendragen utläggas, hafva undergått afbarkning.

Denna må icke verkställas på isen eller på stranden så nära

vattnet, att barken kan dit nedsköljas. Dock må granvirke obarkadt

framflottas.

§ 2.

Utanför mynningen af hvarje sådan i dessa floder utfallande bielf,

uti hvars nedersta lopp löst flytande flottgods icke kan flottläggas, vare

tillåtet att anbringa tillfälliga bommar för flottgodsets uppsamling, åtskiljande

och flottläggning, dock sålunda att gränsfloden icke blifver

öfverstängd och att färd längs densamma vare sig med flotte eller båt

icke hindras.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

3

i-ömit u

§ 3.

iföl

! I;!

Uppsamling, åtskiljande och flottläggning af flottgods, hvarom i

§ 2 sagdt är, skall, då flottgodset tillhör två eller flere, af en hvar af

flottgodsets egare verkställas på sådant sätt att hinder eller uppehåll,

som skäligen undvikas kan, derigenom icke för annan uppkommer.

Uraktlåtes detta, gälde den af flottgodsets egare, som till hindret eller

uppehållet vållande varit, ersättning för deraf uppkommande skada; och

ege jemväl vederbörande kronolänsman på anmälan och efter skedd

undersökning om förhållandet nödig handräckning på den felandes, bekostnad

meddela.;, t

!!.

• in y''i *

[o tim.''

,}!■ ■___" ; ■ i - '' - . ''■•!

Flottgods må i

i ringbommar och utför samma fqrs styckevis framföras, dock endast

tills vidare och intill dess forsen blifvit genom upprensning tjenliggjord

för sammanbundna flottars fortskaffning.

Denna flottning skall bedrifvas med skyndsamhet och användning

af tillräckligt manskap samt, då två eller flere tillhörigt virke samtidigt

flottas, af dem gemensamt verkställas; och bör dervid noggrant iakttagas:

att virke icke lemnas qvarliggande uti forsen eller på stränderna

deraf; att under den tid forsen, är farbar farleden, så vidt görligt är,

hålles öppen;'' samt att de, som färdas uti forsen, genom flottgodsets

egares eller förmannens för flottningen försorg varskos för möjlig fara,

till afvärjande hvaraf flottningsmanskapet vare pligtigt biträda.

För flottgodsets uppsamling, åtskiljande och flottläggning må i lugnvattnet

närmast nedanför forsen erforderliga bommar anbringas; dock

så att. tillträde till den förbi forsen ledande väg icke hindras. Dessa

bommar må icke bibehållas längre än nödigt är för flottgodsets åtskiljande

och flottläggning; och skall dervid, då flottgodset tillhör skilde

egare, gälla hvad i § 3 stadgadt är.

§ 4-

■§ 5.

j ,:1 ■ . -i, Ii ’ ; in'' , )■ - : ! i

Innan flottgods, på sätt i § 4 nämndt är, löst fortskaffas, åligger

det flottgodsets egare eller, der do äro flere, desse gemensamt, att för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

flottningsmanskapet utse eu förman, som förestår flottningen och å egarnes

vägnar svarar i mål rörande anspråk på ersättning af flottgodsets

egare i följd af flottningen, samt att derom i god tid, innan flottningen

vidtager, underrätta kronolänsmännen i orten, hvilka hafva att, hvar

inom sitt '' distrikt, i de Muonid fors närmast belägna kyrkor ofördröjligen

låta kungöra förmannens namn och boningsort.

. '' m-i _■ i "• : . ; ".no. b''b ■ ; • i. f i ; >\''ö: U

'' '' ; , § 6. ‘

Egare af virke, som i Muönio fors flottas eller från bielf löst framföres

och i gränselfven flottlägges, vard pligtig att låta förse virket

med tydligt märke, som kan urskiljas från enahanda märken, hvilka

andra begagna, äfvensom att hvarje år före mars månads utgång aflemna

en teckning af sagda märke i minst 20 exemplar till kronolänsmannen

i den ort, hvarest flottningen vidtager, och åligger det kronolänsmannen:

att uti närmaste kyrkor ofördröjligen låta kungöra sagda

märke; att hålla teckningen af märket till påseende för dem, som önska

deraf taga kännedom; samt att gifva samtlige kronolänsmän uti de

invid gränsfloderna belägna distrikt del af nämnda märke.

§ 7.

. ; li ■: •: V : . . - •••;/• :

Utan särskilt- lof må de, som ombesörja flottningsarbete, ega tillträde

till stränderna, der sådant för skadas afvärjande eller flottgodsets

framförande är af nöden.

Väg eller stig öfver annans tomt, åker, äng, plantering eller andra

egor, hvilka kunna deraf skadas, må dock ej tagas, om tillträde till

stranden annorledes kan utan väsentligt hinder eller uppehåll beredas.

■ _ -■ ''^ § s. v ^

Flotte må ej framföras utan att vara åtföljd af manskap till så

stort antal, som under för handen varande förhållanden vanligen är

erforderligt för alt skadegörelse å fiskeverk eller annan inrättning eller

hinder för fortskaffning af annans flottgods ej må uppstå.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

5

3*

Drifver flotte eller styckevis flytande flottgods, som från insamlingsbom

eller flotte tillfälligtvis kommit löst, ned på åker, äng, fiskeverk

eller annan inrättning och anställer skada, eller uppstår sådan

genom åtgärd för uppsamling eller flottläggning af flottgods, genom

strändernas beträdande eller eljest i följd af flottningen, skall af flottgodsets

egare gäldas ersättning för skada med högsta belopp, hvartill

den skäligen skattas, samt för kostnad med det belopp, hvartill den

uppgår.

Timar skada vid gemensam flottning i Muonio fors eller vid uppsamling,

åtskiljande och flottläggning i gränselfven af två eller flere

tillhörigt flottgods, som från bielf löst framflutit, skola flottgodsets egare,

en för alla och alla för en, ansvara för ersättningens gäldande till den,

som skadan lidit.

Har någon på grund af ansvarighet, hvarom nu är sagdt, guldit

mer, än hvad på honom efter hans andel i flottgodset sig belöper, och

är han icke till skadan särskildt vållande, söke hos de andra flottande

sitt åter efter befogenhet.

§10- , '' - ■ 1

Fordrar någon i de fall, hvarom i § 3, 4 eller 9 sägs, ersättning

för skada eller kostnad; varde, der han det äskar, frågan efter syn och

uppskattning pröfvad af tre ojäfvige skiljemän, af Indika en utses af

hvardera parten och de sålunda utsedde tillkalla den tredje. Tredskas

den, emot hvilken anspråket väckes, att utse skiljeman, eller kunna de

utsedde ej om valet af den tredje sig förena, ege i stad rätten och å

landet domaren eller kronolänsmannen i den ort, der skadan timat, att

på ansökan af den, som anspråket väckt, valet verkställa. Varder till

ersättning dömdt, skall den ersättningsskyldige ock förpligtas att gälda

kostnaden för syneförrättningen samt motpartens utgifter i saken. Sättes

ersättningen ej högre, än den ersättningsskyldige före synen bjudit,

stånde hvar sina kostnader och gälde hvardera halfva synekostnaden,

der ej med afseende å för handen varande förhållanden skiljemännen

finna skäligt, att den ersättningstagande bör nämnda kostnader

ensam vidkännas.

Yppa sig olika meningar hos skiljemännen, gälle den, hvarom de

fleste sig förena.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

Part, som med skiljemännens dom ej nöjes, vare obetaget att draga

saken under domstols pröfning, så framt han sin talan instämmer inom

nittio dagar från det skiljemännens beslut blifvit parten tillstäldt; dock

må skiljemännens dom genast gå i verkställighet, på sätt i § 11 är

sagdt, der ej vederbörande domare eller öfverexekutor annorlunda förordnar.

, , .. , ,, i

I skiljemännens beslut skall tydlig hänvisning lemnas om hvad den

missnöjde bär att iakttaga för tvistens dragande under rättens pröfning.

Vill den, som ersättning fordrar, hellre genast lita domstol; än

skiljemän till, stånde det honom Öppet.

-fUl.r bi ''bi .-(u ..V.."'''''' j i i ■ ''• - ''-b • ■ -a m;jT

, t §11- V

-V > J-;..: '' '' ■ ■'' '' '' : US"''; ö ’ F . V '' '' '' ■ • : '' .

Förorsakas skada af flottgods, vare sig flottlagdt eller löst flytande,

åligge kronolänsmannen eller annan exekutor i den ort, der skadan

tidigt, på .ansökan af den, ,som skadan lidit, att ej mindre med qvarstad

belägga så stor del af flottgodset, som motsvarar skadan, der ej vederhäftig

borgen för skadeersättningens gäldande ställes, än ock att, der

ersättningen blifvit af skiljemän bestämd, i laga ordning utmäta och

försälja det med qvarstad belagda flottgodset. Käcker detta ej till ersättningens

gäldande, eller har qvarstad ej skett, ege den ersättningstagande

att påkalla verkställighet af skiljemännens beslut hos kronolänsmannen

eller annan exekutor i den ort, der den ersättningsskyldige

har egendom.

Qvarstad skall gå åter, om icke skiljedom meddelas eller talan instämmes

inom nittio dagar efter det qvarstaden skedde.

Varder ersättningsanspråk, som föranledt qvarstaden, af skiljemän

eller domstol ogilladt, gånge qvarstaden åter utan hinder deraf, att

skiljemännens eller domstolens beslut icke vunnit laga kraft.

t tö l-.- .rbf;!- / -V i -j ‘ f / b ;; . f

§12.

Betinnes fiskeverk vara så utslaget, att flotte åt vanlig storlek icke

kan med den besättning, som för densammas fortskaffande eljest tillräcklig

är, uti hittills begagnad farled förbi fiskeverket föras utan fara

för skada eller uppehåll, och vägra de, som fisket nyttja, att på skedd

tillsägelse öppna farleden till den bredd, som för flottes obehindrade

fortkomst nödig är, då ege vederbörande kronolänsman eller.annan exe
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Majrts Nåd. Proposition N:o 44)

kutor efter förutgången anmälan med ojäfvigt vittne utan tidsutdrägt

syn på stället hålla och erforderlig handräckning meddela på bekostnad

af den eller dem, som fisket nyttja.

öfver förrättningen bör uppsättas protokoll, som ofördröjligen skall

till vederbörande länsstyrelse insändas.

öfverstänger någon gränsfloden, åligga kronolänslnannen eller annan

exekutor att till borttagande af sådan stängsel handräckning genast

gifva på bekostnad af den, som stängseln anbragt.

'' ''•:? rrröj Ui<- it; :• . i \l\"- • ih’'' < il.-;? Ii.-:

§ 13.

h;7

'' )

Fortskalfas flottgods löst å andra delar af gränsfloderna, än i -denna

stadga medgifvet är, eller har icke virke, som i: gränsflod framflottas,

före utläggandet i vattendraget undergått afbarkning i de fall, då sådant

bort ega rum, böte egaren af flottgodset 60 öre för hvarje stycke.

Verkställer någon afbarkning på isen eller på strariden så nära

vattnet, att barken kan dit nedsköljas, eller öfverstänges gränsflod, eller

är någon eljest vid flottning genom uppenbar vårdslöshet vållande till

skada, hinder eller uppehåll för annan, straffes den felande, der ej ansvar

efter allmän lag bör följa, med böter från och med tjugu till och

med femhundra kronor. Lag samma vare om egare af flottgods underlåter

att ställa sig till efterrättelse föreskrifterna i § 4, 5 eller G

eller förman eller någon af llottningsmanskapet icke iakttager hvad

honom enligt § 4 åligger.

Förbrytelse åtalas vid domstol i den ort, der den timat; men är

förbrytelsen begången af svensk man inom finskt område eller äf finsk

man inom svenskt område,- och finnes han ej i det länd, der förbrytelsen''

bli f vi t föröfvad, skall den åtalas i förbrytarens hemland vid domstol

i den ort, som är närmast den, hvarest förbrytelsen skett

>i Tvistemål rörande ersättning för timad skada må utföras antingen

vid endera af här ofvan för upptagande af brottmål bestämda domstolar,

eller ock vid domstol i den ort, der svaranden bor. "i

År genom förbrytelse endast enskild persons rätt kränkt, må åtal

derför af allmän åklagare ej anställas, om icke målsegandcn förbrytelsen

till åtal anmält.

Böter, som enligt denna stadga ådörnas, skola tillfalla till hälften

kronan och till hälften deri, som åtalet anstalt) samt i händelse1 af bristande

tillgång förvänd!as på sätt om vitesböter är eller -framdeles kan

blifva stadgadt. ''

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

- ;T''.VJ .1 ■ .iti r ■ ..< 7 •• <\ i-. ■, ;■ ^ tä< r . ■ ; ö. ;!

§ 14. _ \

Om någon, som icke är bosatt inom Muonio eller Torneå elfs flodområde,

vill i de delar af dessa elfvar, som utgöra gräns mellan konungariket

Sverige och storfurstendömet Finland, framföra flottgods, åligger

det honom att utse en i orten boende ombudsman, som å egarens vägnar

utan särskildt uppdrag svarar i alla mål, som röra flottgodsets

fortskaffande.

Valet af sådan ombudsman tillika med uppgift om hans boningsort

bör flottgodsets egare före mars månads utgång hvarje år anmäla, om

han är svensk man, hos länsstyrelsen i Norrbottens län, och om han

är finsk man, hos länsstyrelsen i Uleåborgs län; och åligger det den

länsstyrelse, hos hvilken sagda anmälan gjord är, att derom underrätta

länsstyrelsen i det andra landet, hvarefter länsstyrelserna hafva att,

hvar inom sitt område, skyndsamt låta kungöra ombudsmannens namn

och boningsort i samtliga invid gränsfloderna belägna församlingars

kyrkor.

År ej anmälan gjord, ege på yrkande af en hvar, hvars rätt är i

fråga, vederbörande länsstyrelse förordna ombudsman att i målet svara.

§ 15.

Vill någon, som icke är svensk eller finsk man, framföra flottgods,

skall han, jemte iakttagande af hvad här ofvan föreskrifvet är, hos

länsstyrelserna i Norrbottens och Uleåborgs län nedsätta en af två vederhäftige

svenske eller finske män utfärdad löftesskrift, deri de, en

för begge och begge för en, borga som för egen skuld för fullgörande

af hvad honom såsom flottande enligt denna stadga åligger.

Verkställer den, som icke är svensk eller finsk man, flottning i

gränsflod utan att förut hafva aflemnat löftesskrift, såsom här ofvan är

föreskrifvet, åligger det vederbörande kronolänsman att belägga flottgodset

med qvarstad och genast inberätta förhållandet till den länsstyrelse,

under hvilken han lyder; och skall länsstyrelsen derefter förelägga

den flottande att inom viss tid aflemna löftesskriften och ersätta

kostnaden för qvarstaden, vid äfventyr att flottgodset eljest varder

förbrutet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

9

§ 16.

Kronobetjente samt skogsstatens tjensteman och betjente i hvardera

landet vare skyldige att lemna hvarandra ömsesidig handräckning

för återfående af virke, som blifvit olofligen afverkadt i krono- eller

enskildes skogar vid gränselfvarne och öfverfördt från det ena landet

till det andra.

§ 17-

Denna lag träder i kraft från den dag Konungen bestämmer.

llih. till Riksd. Piot. 1893. 1 Sami.

1 Afd. 27 Haft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 44.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 21 december 1888,

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern friherre Bildt,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,

Statsråden: herr Lovén,

friherre von Otter,

von Krusenstjerna,

Wennerberg,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

Örbom,

friherre Åkerhielm.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmälde

föredraganden statsrådet Örbom:

att sedan de för utarbetande af förslag, ej mindre till nya för Sverige

och Finland gällande bestämmelser rörande flottning af skogsalster

i Torneå eif och den del af Muonio eif, som utgör gräns mellan Sverige

och Finland, än äfven till öfverenskommelse angående verkställande

i berörda vattendrag af rensning och byggnader till flottningens

underlättande, utsedde svenske och finske komiterade afgifvit, jemte betänkande

i sistnämnda afseende, förslag till stadga angående flottning

af skogsalster i omförmälda gränsfloder, så hade kejserliga finska senaten,

efter det omförmälda förslag utgjort föremål för dess handlägg
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

ning, funnit åtskilliga ändringar i och tillägg till detsamma erforderliga,

samt, med iakttagande deraf, upprättat ett särskildt förslag till flottningsstadga

af den lydelse bilagan litt. E till detta protokoll utvisar;

varande dock de i förslaget i finskt mynt angifna bötesbelopp i denna

bilaga öfverförda i svenskt mynt; och hade öfver såväl komiterades

som finska senatens förslag kammarkollegium jemte öfriga vederbörande

svenska myndigheter blifvit hörda.

Hans Maj:t Konungen täcktes, i enlighet med

statsrådets tillstyrkan, i nåder förordna, att öfver ofvannämnda,

detta protokoll under litt. E. bilagda förslag

högsta domstolens utlåtande skulle, för det ändamål

87 § regeringsformen omförmäler, genom note

ur protokollet infordras.

Ex protocollo

Carl Boheman.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

Bil. Litt. E.

Förslag

till stadga, angående flottning af skogsalster i gränsfloderna

mellan konungariket Sverige och storfurstendömet

Finland.

§ 1.

Hvarje svensk och finsk undersåte stånde öppet att i gränsfloderna

mellan konungariket Sverige och storfurstendömet Finland framföra

flottgods i sammanbundna flottar. Deremot vare förbjudet, med det i

§§ 2 och 4 nämnda undantag, att i sagda floder låta flottgods löst

framflyta.

Sågtimmer och annat gröfre virke, som i gränsfloderna fortskaffas,

skola, innan desamma i vattendragen utläggas, hafva undergått afbarkning

vid vite af 50 öre för hvarje stycke, som obarkadt der fortskaffas.

Afbarkningen får icke verkställas på isen eller på stranden så nära

vattnet, att barken kan dit nedsköljas. Dock må granvirke obarkadt

framflottas.

§ 2.

Utanför mynningen af hvarje sådan i dessa floder utfallande bielf,

uti hvars nedersta lopp löst flytande flottgods icke kan flottläggas, vare

tillåtet att anbringa tillfälliga bommar för flottgodsets uppsamling, åtskiljande

och flottläggning, dock sålunda att gränsfloden icke blifver

öfverstängd och att färder längs densamma vare sig med flottar eller

båtar icke hindras.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

13

§ 3.

Uppsamling, åtskiljande och flottläggning af flottgods, hvarom i §

2 sagdt är, skall, då flottgodset tillhör två eller flere, af eu hvar virkesegare

verkställas på sådant sätt, att hinder eller uppehåll, som skäligen

undvikas kan, derigenom icke för annan uppkommer. Uraktlåtes

detta, gälde den virkesegare, som till hindret eller uppehållet vållande

varit, ersättning för deraf uppkommande skada; och ege jemväl vederbörande

kronolänsman på anmälan och efter skedd undersökning om

förhållandet nödig handräckning på den felandes bekostnad meddela.

§ 4.

Flottgods må i lugnvattnet mellan Ylimuonio by och Muonio fors

i ringbommar och utför samma fors styckevis framföras, dock endast

tills vidare och intill dess forsen blifvit genom upprensning tjenliggjord

för sammanbundna flottars fortskaffning.

Denna flottning skall bedrifvas med skyndsamhet och användning

af tillräckligt manskap samt, då två eller flere tillhörigt virke samtidigt

flottas, af dem gemensamt verkställas; och bör dervid noggrant iakttagas:

att virke icke lemnas qvarliggande uti forsen eller på stränderna

deraf; att under den tid forsen är farbar farleden, så vidt görligt

är, hålles öppen; samt att de, som färdas uti forsen, genom virkesegarens

eller förmannens för flottningen försorg varskos för möjlig fara,

till afvärjande hvaraf flottningsmanskapet vare pligtigt biträda.

För flottgodsets uppsamling, åtskiljande och flottläggning må i

lugnvattnet närmast nedanför forsen erforderliga bommar anbringas;

dock så att tillträde till den förbi forsen ledande väg icke hindras.

Dessa bommar må icke bibehållas längre än nödigt är för flottgodsets

åtskiljande och flottläggning; och skall dervid, då flottgodset tillhör

skilde egare, gälla hvad i § 3 stadgadt är.

§ 5.

Innan flottning af vare sig sammanfogadt eller löst virke vidtager,

åligger det virkesegaren eller, der de äro flere, desse gemensamt att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

för flottningsmanskapet utse eu förman, som förestår flottningen och

svarar i mål, som densamma röra, samt derom i god tid före flottningens

början underrätta vederbörande kronolänsmän, hvilka hafva

att hvar inom sitt distrikt i de flottleden närmast belägna kyrkor ofördröjligen

låta kungöra förmannens namn och boningsort.

§ 6.

Egare af virke, som i Muonio fors flottas eller från bielf löst framföres

och i gränselfven flottlägges, vare pligtig att låta förse virket

med tydligt märke, som kan urskiljas från enahanda märken, hvilka

andra begagna, äfvensom att hvarje år före mars månads utgång aflemna

en teckning af sagda märke i minst 20 exemplar till kronolänsmannen

i den ort, hvarest flottningen vidtager, och åligger det

kronolänsmannen: att uti närmaste kyrkor ofördröjligen låta kungöra

sagda märke; att hålla teckningen af märket till påseende för dem,

som önska deraf taga kännedom; samt att gifva samtlige kronolänsmän

uti de invid gränsfloderna belägna distrikt del af nämnda märke.

§ 7.

Utan särskildt lof må de, som ombesörja flottningsarbete, ega tillträde

till stränderna, der sådant för skadas afvärjande eller flottgodsets

framförande är af nöden.

Väg eller stig öfver annans tomt, åker, äng, plantering eller andra

egor, hvilka kunna deraf skadas, må dock ej tagas, om tillträde till

stranden annorledes kan utan väsentligt hinder eller uppehåll beredas.

§ 8.

Flotte må ej framföras utan att vara åtföljd af manskap till så

stort antal, som under för handen varande förhållanden vanligen är erforderligt

för att skadegörelse å fiskeverk eller annan inrättning eller

hinder för fortskaffning af annans flottgods ej må uppstå.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

15

§ 9.

Drifver flotte eller styckevis flytande flot.tgods, som från insamlingsbom

eller flotte tillfälligtvis kommit lös, ned på åker, äng, fiskeverk

eller annan inrättning och anställer skada, eller uppstår sådan

genom åtgärd för uppsamling eller flottläggning af flottgods, genom

strändernas beträdande eller eljest i följd af flottningen, skall af virkesegaren

gäldas ersättning för skada med högsta belopp, hvartill den

skäligen skattas, samt för kostnad med det belopp, hvartill den uppgår.

Timar skada vid gemensam flottning i Muonio fors eller vid uppsamling,

åtskiljande och flottläggning i gränselfven af två eller flere

tillhörigt flottgods, som från bielf löst framflutit, skola virkesegarne,

en för alla och alla för en, ansvara för ersättningens gäldande till den,

som skadan lidit.

Har någon på grund af ansvarighet, hvarom nu är sagd t, guldit

mer, än hvad på honom efter hans andel i flottgodset sig belöper, och

är han icke till skadan särskild! vållande, söke hos de andre flottande

sitt åter efter befogenhet.

§ io.

Den ersättning, hvarom i §§ 3, 4 och 9 sägs, skall, der godvillig

öfverenskommelse ej kan träffas, bestämmas efter syn och uppskattning

af tre ojäfvige skiljemän, bland hvilka en utses af hvardera parten och

de sålunda utsedde tillkalla den tredje. Tredskas den, emot hvilken

anspråket väckes, att utse skiljeman, eller kunna de utsedde ej om

valet af den tredje sig förena, ege i stad rätten och å landet domaren

eller kronolänsmannen i den ort, der skadan timat, att på ansökan af

den, som anspråket väckt, valet verkställa. Varder till ersättning dömd!,

skall den ersättningsskyldige ock förpligta att gälda kostnaden för

syneförrättningen samt motpartens utgifter i saken. Sättes ersättningen

ej högre, än den ersättningsskyldige före synen bjudit, stånde

hvar sina kostnader och gälde hvardera halfva synekostnaden, der ej

med afseende å för handen varande förhållanden skiljemännen finna

skäligt, att den ersättningstagande bör nämnda kostnader ensam vidkännas.

Yppa sig olika meningar hos skiljemännen, gälle den, hvarom de

flesta sig förena.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

Part, som med skiljemännens dom ej nöjes, vare obetaget att

draga saken under domstols pröfning, så framt han sin talan instämmer

inom nittio dagar från det skiljemännens beslut för parten afkunnats;

dock må skiljemännens dom genast gå i verkställighet på sätt i § 11

är sagdt.

I skiljemännens beslut skall tydlig hänvisning lemnas om hvad

den missnöjde har att iakttaga för tvistens dragande under rättens

pröfning.

Vill den, som ersättning fordrar, hellre genast lita domstol än

skiljemän till, stånde det honom öppet.

§ Il
Förorsakas

skada af flottgods, vare sig flottlagdt eller löst flytande,

åligge kronolänsmannen eller annan exekutor i den ort, der skadan

timat, på ansökan af den, som skadan lidit, att ej mindre med qvarstad

belägga så stor del af flottgodset, som motsvarar skadan, der ej vederhäftig

borgen för skadeersättningens gäldande ställes, än ock att, der

ersättningen blifvit af skiljemän bestämd, i laga ordning utmäta och

försälja det med qvarstad belagda flottgodset. Räcker detta ej till

ersättningens gäldande, eller har qvarstad ej skett, ege den ersättningstagande

att påkalla verkställighet af skiljemännens beslut hos

kronolänsmannen eller annan exekutor i den ort, der den ersättningsskyldige

har egendom.

§ 12-

Befinnes fiskeverk vara så utslaget, att flotte af vanlig storlek icke

kan med den besättning, som för densammas fortskaffande eljest tillräcklig

är, uti hittills begagnad farled förbi fiskeverket föras utan fara

för skada eller uppehåll, och vägra de, som fisket nyttja, att på skedd

tillsägelse öppna farleden till den bredd, som för flottes obehindrade

fortkomst nödig är, då ege vederbörande kronolänsman eller annan

exekutor efter förutgången anmälan med ojäfvigt vittne utan tidsutdrägt

syn på stället hålla och erforderlig handräckning meddela på bekostnad

af den eller dem, som fisket nyttja.

öfver förrättningen bör uppsättas protokoll, som ofördröjligen skall

till vederbörande länsstyrelse insändas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

Ofverstänger någon gränsfloden, åligge kronolänsmannen eller annan

exekutor att till borttagande af sådan stängsel handräckning genast

gifva på bekostnad af den, som stängseln anbragt.

§ 13-

Fortskaffa^ flottgods löst å andra delar af gränsfloderna än i denna

stadga medgifvet är, bete egaren af virket 50 öre för hvarje stycke.

År någon vid flottning genom uppenbar vårdslöshet vållande till

skada eller underlåter någon att ställa sig till efterrättelse de i denna

stadga meddelade föreskrifter, straffes, der ej ansvar efter allmän lag

följa bör, med böter från och med tjugu till och med femhundra kronor.

Förbrytelse åtalas vid domstol i den ort, der den timat; men är

förbrytelsen begången af svensk man inom finskt område eller af finsk

man inom svenskt område och finnes han ej i det land, der förbrytelsen

blifvit föröfvad, skall den åtalas i förbrytarens hemland vid domstol

i den ort, som är närmast den, hvarest förbrytelsen skett.

Tvistemål rörande ersättning för timad skada må utföras antingen

vid endera af här ofvan för upptagande af brottmål bestämda domstolar,

eller ock vid domstol i den ort, der svaranden bor.

År genom förbrytelse endast enskild persons rätt kränkt, må åtal

derför af allmän åklagare ej anställas, om icke målseganden förbrytelsen

till åtal anmält.

Böter, som enligt denna stadga ådömas, skola tillfalla till hälften

kronan och till hälften den, som åtalet anstalt, samt i händelse af bristande

tillgång förvandlas på sätt om vitesböter är eller framdeles kan

blifva stadgadt.

§ 14-

Virkesegare, som icke är bosatt inom Muonio eller Torneå elfvars

flodområde och vill i de delar af dessa elfvar, som utgöra gräns mellan

konungariket Sverige och storfurstendömet Finland, framföra flottgods,

åligger att utse eu i orten boende ombudsman, som å egarens vägnar

utan särskildt uppdrag svarar i alla mål, som röra flottgodsets fortskaffande.

Valet af sådan ombudsman tillika med uppgift om hans boningsort

bör virkesegaren före mars månads utgång hvarje år anmäla, om han

Bih. till Riksd. Prat. 1803. J SamL 1 Afd. 27 Jläft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

är svensk man, hos länsstyrelsen i Norrbottens län och, om han är

finsk man, hos länsstyrelsen i Uleåborgs län; och åligger det den länsstyrelse,

hos hvilken sagda anmälan gjord är, att derom underrätta länsstyrelsen

i det andra landet, hvarefter länsstyrelserna hafva att, hvar

inom sitt område, skyndsamt låta kungöra ombudsmannens namn och boningsort

i samtliga invid gränsfloderna belägna församlingars kyrkor.

År ej anmälan gjord, ege på yrkande af en hvar, hvars rätt är i

fråga, vederbörande länsstyrelse förordna ombudsman att i målet svara.

§ 15-

Vill någon, som icke är svensk eller finsk man, framföra flottgods,

skall han, jemte iakttagande af hvad här ofvan föreskrifvet är, hos

länsstyrelserna i Norrbottens och Uleåborgs län nedsätta en af två vederliäftige

svenske eller finske män utfärdad löftesskrift, deri de, en för

begge och begge för en, borga som för egen skuld för fullgörande af

hvad honom såsom flottande enligt denna stadga åligger.

§ 16-

Kronobetjente och forsttjenstemän i hvardera landet vare skyldige

att lemna hvarandra ömsesidig handräckning för återfående af virke,

som blifvit olofligen afverkadt. i krono- eller enskildes skogar vid gränselfvarne

och öfverfördt från det ena landet till det andra.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

19

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj:ts

högsta domstol tisdagen den 13 Maj 1890.

Närvarande:

Justitieråden: Hernmarck,

Wedherg,

Ahlgren,

Herslow,

Norberg,

Lilienberg,

Carlson.

Sedan, jemlikt högsta domstolens beslut den 20 sistlidne mars, det

till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande remitterade förslaget

till stadga angående flottning af skogsalster i gränsfloderna emellan

konungariket Sverige och storfurstendömet Finland emellan högsta

domstolens ofvanbernälde ledamöter cirkulerat, företogs ärendet nu till

afgörande; varande berörda förslag bilagdt detta protokoll.

Emot förslaget framstäldes inom högsta domstolen följande anmärkningar,

nemligen vid

§ I
Justitierådet

Lilienberg, med hvilken justitieråden Hernmarck, Wedberg,

Ahlgren och Norberg förenade sig, anförde: Då den bär införda

straffbestämmelse, i likhet med motsvarande stadgande i 21 § af flottningsstadgan

den 30 december 1880, torde höra afse sjelfva det förbjudna

utläggandet i floden af obarkadt virke och lämpligen synes böra

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

öfverflyttas till platsen för öfriga straffbestämmelser eller 13 §, hemställer

jag om en förändring i öfverensstämmelse härmed af 1 och 13 §§.

Jnstitieråden Herslow och Carlson instämde i så måtto med pluraliteten,

att justitieråden ansågo stadgandet om ansvar för flottning af

obarkadt virke hafva sin rätta plats i sammanhang med straffbestämmelserna

i § 13.

§ 5.

Justitierådet Carlson, med hvilken justitierådet Ahlgren förenade

sig, yttrade: Föreskriften om skyldighet för virkesegare att för flottningsmanskapet

utse en förman, som borde förestå flottningen och svara

i mål, som densamma rörde, har, enligt kejserliga senatens framställning,

till ändamål att bereda den, som lede skada genom flottning,

lättnad vid utförande af ersättningstalan mot virkesegaren. Detta syfte

torde dock: endast i ringa mån komma att vinnas. Då förmannen icke

borde hafva till åliggande att åtfölja hvarje flotte, som fortskaffades i

vattendraget, skulle det säkerligen ofta för den, hvilken lede skada

genom flottningen, blifva svårt att så skyndsamt, som önskligt vore,

träffa förmannen. Att under den tid flottningen påginge söka förmannen

i hans uppgifna bostad skulle antagligen icke sällan vara ändamålslöst,

och föröfrigt kunde förmannen vara lika aflägse boende som

virkesegaren eller dennes ombudsman. På grund häraf och då skyldigheten

att utse förman och i god tid före flottningens början göra

anmälan om valet hos kronolänsmännen i de distrikt, inom hvilka flottningen

komme att ega rum, skulle kunna blifva för virkesegaren ganska

betungande, desto hellre som, i det fall att ombyte af förman måste

ske, virkesegaren kunde nödgas inställa flottningen, intill dess anmälan

angående ombytet hunne verkställas, kan jag icke biträda förslaget i

denna del, utan hemställer jag, att ifrågavarande paragraf måtte ur

förslaget utgå.

Om denna hemställan ej bifalles, torde stadgandet om behörighet

för förmannen att svara i mål, som röra flottningen, böra förändras så,

att det kommer att afse endast mål om ersättning af virkesegaren för

skada i följd af flottningen. Det torde nemligen icke under några förhållanden

vara lämpligt, att förmannen berättigas utan fullmagt svara

i mål, deri yrkas ansvar å virkesegaren, eller föres talan mot någon af

flottningsmanskapet om ansvar eller skadestånd i följd af förbrytelse

mot stadgan. Att förmannen skulle ega svara i mål, deri talan föres

mot honom personligen, behöfver naturligtvis icke utsättas i stadgan.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

Justitieråden Hernmarck och Lilienberg instämde uti hvad justitierådet

Carlson yttrat derom, att stadgandet om behörighet för förmannen

att svara i mål, som rörde flottningen, borde förändras så, att det

komme att afse mål om ersättning af virkesegaren för skada i följd

af flottningen.

Justitierådet Herslow ansåg det höra tydligare, än som skett, utmärkas,

att den utsedde förmannen skulle ega att ä dens eller deras

vägnar, som egde jlottgodset, svara i mål angående flottningen.

§ 6.

Justitierådet Carlson anförde: Under åberopande af hvad kammarkollegium

vid denna paragraf anfört, hemställer jag, att föreskriften om

skyldighet att förse virke med egarens märke utsträckes att gälla om

allt virke, som flottas i gränselfvarne. Om detta ej anses lämpligt, torde,

till meningens förtydligande, ordet »löst» böra inskjutas näst före ordet

»flottas» i början af paragrafen.

Justitierådet Lilienberg instämde med justitierådet Carlson angående

insättande af ordet »löst» före ordet »flottas» i början af denna §.

§ 10.

Justitieråden Hernmarck, Wedberg, Ahlgren och Lilienberg förenade

sig om följande yttrande: Då skiljemännen hafva att icke blott till

beloppet uppskatta ersättningen utan äfven pröfva frågan om någon

ersättningsskyldighet skall åläggas eller icke, men den lydelse, denna

§ enligt förslaget erhållit, icke tydligt utmärker, att skiljemännen eg a

befogenhet i sistnämnda hänseende, hemställes, att första punkten måtte

erhålla följande lydelse: Fordrar någon i fall, hvarom i § 3, 4 eller 9

sägs, ersättning för skada eller kostnad; varde, der han det äskar, frågan

efter syn och uppskattning pröfvad af tre ojäfvige skiljemän

— — tredje.

Vidare ansågo justitieråden att, i likhet med hvad i förordningen

om allmän flottled den 30 december 1880 vore stadgadt, dels ticlen,

inom hvilken talan mot skiljemännens beslut finge instämmas, borde

räknas från det samma beslut blifvit parten tillstäldt, dels ock bestämmelse

borde intagas om befogenhet för domaren eller öfverexekutor

att meddela inhibition af verkställighet å skiljemännens dom, hvarföre

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

vid slutet af 3 mom. borde tilläggas orden: »der ej vederbörande domare

eller öfverexekutor annorlunda förordnar».

Justitieråden Her slom, Norberg och Carlson instämde uti detta yttrande,

så vidt dermed afsåges, dels att ifrågavarande § borde omredigeras

till tydligare utmärkande, att skiljemännens kompetens äfven omfattade

frågan, huruvida ersättningsskyldighet skulle åläggas eller icke,

dels ock att tiden för instämmande af klander mot skiljemännens beslut

borde räknas från det beslutet blifvit parten tillstäldt.

§ 11-

Enligt 154 § utsökningslagen åligger det den, som vunnit qvarstad,

att inom trettio dagar efter det öfverexekutors förordnande derom gafs,

hos gäldenären sin fordran genom lagsökning kräfva eller sin talan

till domstol instämma och att genast eller å föreskrifven tid fullfölja

sin talan, om den hos öfverexekutor eller domstol anhängig är. I annat

fall går qvarstaden åter. Då tvekan kunde uppstå derom, huruvida

utsökningslagens omförmälda allmänna stadgande vore tillämpligt i fråga

om den i 11 § af förslaget påbjudna qvarstad, hvarom beslut meddelas

af länsman, men enahanda vilkor för qvarstadens bestånd borde stadgas

i detta fall som beträffande qvarstad enligt utsökningslagen, hemstälde

justitieråden Hernmarck, Wedberg, Norberg och Lilienberg, att förslaget

måtte i sådant syfte ändras; dervid påkallandet i behörig ordning af

skiljedom torde böra gifvas enahanda verkan i afsende å qvarstadens

bibehållande vid kraft som målets instämning till domstol.

Justitierådet Carlson, med hvilken justitieråden Ahlgren och Herslow

förenade sig, anförde: Då det bör åligga den, hvilken vunnit qvarstad

å flottgods, att så snart ske kan fullfölja sin talan genom påkallande

af skiljedom eller stämning till rätten, hemställer jag, att i denna paragraf

intages ett stadgande, att qvarstad skall gå åter, om icke skiljedom

meddelas eller talan instämmes till rätten inom viss tid, t. ex.

nittio dagar, efter det qvarstaden meddelats. Dessutom torde böra

föreskrifvas, att derest ersättningsanspråk, som föranledt qvarstad,

varder af skiljemän eller domstol ogilladt, qvarstaden skall gå åter

utan hinder deraf, att skiljemännens eller domstolens beslut icke vunnit

laga kraft.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 44.

23

§ 13-

l:a och 2:a styckena.

Justitierådet Herslow anförde: Med den affattning, 2:dra stycket af

denna § erhållit, skulle underlåtenhet att iakttaga de i föreslagna stadgan

meddelade föreskrifter, utan undantag, medföra kriminelt ansvar.

Detta torde dock uppenbarligen icke vara förslagets mening. Så t. ex.,

då det i 9 § föreskrifves, att en virkesegare i vissa fall skall ersätta

genom flottningen orsakad skada, kan väl hans underlåtenhet att ställa

sig denna föreskrift till efterrättelse icke vara underkastad annan påföljd,

än att ersättningen i laglig ordning uttages. Vägran att utse

skiljeman i fall, hvarom 10 § handlar, bör väl icke heller medföra

annat äfventyr, än i samma § finnes utsatt. Vidare förefaller det mig

högligen osannolikt, att det kan vara förslagets mening, att, såsom dock

med nuvarande ordalydelsen af sagda stycke blefve förhållandet, ansvarsbestämmelserna

i förevarande 13 § skulle ega tillämplighet äfven

i afseende på åsidosättande af föreskrifterna i de efterföljande 14 och

15 §§. Med anledning häraf och för att jemväl i öfrigt bereda erforderlig

tydlighet och bestämdhet åt ansvarsbestämmelserna i förslaget

samt med hänvisning till hvad af mig redan blifvit anmärkt vid 1 §,

anser jag lista och 2:dra styckena af 13 § böra omredigeras till ungefär

följande lydelse:

»Fortskaffas flottgods löst, der sådan flottning enligt denna stadga

icke är tillåten, eller har icke virke, som i gränsflod framflottas, före

utläggandet i vattendraget undergått afbarkning i de fall, då sådan

bort eg a rum, böte egaren af flottgodset 50 öre för hvarje stycke.

Verkställer någon afbarkning å isen eller stranden så nära vattnet,

att barken kan dit nedsköljas, eller öfverstänges gränsflod, eller är

någon eljest vid flottning genom uppenbar vårdslöshet vållande till

skada, hinder eller uppehåll för annan, straffes den felande, der ej

ansvar efter allmän lag bör följa, med böter från och med 20 till och

500 kronor. Lag samma vare, om egare af flottgods underlåter att

ställa sig till efterrättelse föreskrifterna i 4, 5 eller 6 § eller förman

eller någon af flottmanskapet icke iakttager hvad honom enligt 4 §

åligger.»

Högsta domstolens öfriga ledamöter ansågo, i likhet med justitierådet

Herslow, att särskild hänvisning borde lemnas till de i stadgan meddelade

föreskrifter, hvilkas åsidosättande skulle medföra ansvar.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

Justitierådet Carlson yttrade vidare: Bestämmelsen om ansvar för

den, hvilken vid flottning är vållande till skada, afser naturligtvis såväl

virkesegare som annan, hvilken har befattning med flottningen. Vare

sig skadan vållas af virkesegaren eller af annan, skulle den förstnämnde

vara skyldig att ersätta skadan. Att i senare fallet en sådan skyldighet

äfven bör åligga den, hvilken vållat skadan, synes ligga i sakens

natur. Till förekommande af all tvekan i detta afseende, torde emellertid,

efter finska flottningsförordningens föredöme, ett uttryckligt

stadgande härom böra i stadgan upptagas.

3:e och 4:e styckena.

Justitierådet Carlson anförde: Enär omfattningen af skada, som

vållats genom flottning, i allmänhet icke kan utan oskälig kostnad utredas

vid domstol i ort, aflägsen från det ställe, der skadan timat, torde

stadgandet, att tvistemål rörande ersättning för sådan skada må upptagas

vid domstolen i den ort, der svaranden bor, vara mindre lämpligt.

Äfven i ett annat afseende gifva bestämmelserna i mom. 4 anledning

till anmärkning. Om skiljedom meddelats angående skyldighet

för undersåte i ettdera landet att ersätta skada, som tillskyndats undersåte

i andra landet, skulle den af parterne, som ville klandra skiljedomen

för att antingen vinna åter hvad han på grund af skiljedom

nödgades utgifva eller fullfölja ett af skiljemännen ogilladt ersättningsanspråk,

i regeln hafva att instämma sin talan till domstol i det främmande

landet, emedan beslut i sådan fråga af domstol i hans eget land

icke kunde bringas till verkställighet. Om båda parterne ville klandra

skiljedomen, skulle sålunda tvist om skiljedomen samtidigt komma att

utföras vid två domstolar, en i hvartdera landet. Olägenheten af en

sådan anordning torde ligga i öppen dag.

Slutligen kan erinras, att det skulle vara önskligt, att forum för

mål angående ersättning, hvarom i stadgan är fråga, vore detsamma,

vare sig målet hade tvistemåls eller brottsmåls egenskap.

Enligt min uppfattning kan frågan om forum i dessa fall icke på

ett tillfredsställande sätt lösas med mindre beslut af domstol i ena

landet tillägges exekutiv kraft i andra landet. Om en öfverenskommelse

i detta syfte kan träffas, torde den höra omfatta alla beslut i mål, hvarom

stadgan handlar, utom hvad angår ådömdt, ansvar. På detta sätt skulle

äfven beredas möjlighet för ena landets undersåte, som obehörigen besvärats

med rättegång om ansvar eller ersättning af undersåte i andra

landet, att erhålla godtgörelse för sina rättegångskostnader. Forum för

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

upptagande af ersättningstalan, vare sig af tvistemåls eller brottmåls

natur, torde under nyss angifna förutsättning böra blifva domstolen i

den ort, der skadan timat, eller, der fråga är om ersättning af ena

landets undersåte för skada, som skett i andra landet, och den, mot

hvilket anspråket väckes, icke finnes i detta land, domstolen i den ort

i förstnämnda land, som är närmast den, der skadan skett.

I sammanhang härmed vill jag påpeka, att stämningstiden i tvistemål,

som i ena landet upptagas mot undersåte i andra landet rörande

flottning i gränselfvarne, torde böra väsentligen förkortas. Det kan

enligt min uppfattning ifrågasättas, huruvida det icke såväl för vinnande

af detta mål som i andra afseenden vore lämpligt bestämma, att mål

angående ersättning på grund af stadgan skola behandlas såsom brottmål,

äfven om ersättningsanspråket icke grundar sig på en åtgärd eller

underlåtenhet, som för den, mot hvilken anspråket väckts, kan medföra

ansvar.

Justitierådet Lilienberg ansåg, att tredje stycket, som helt och hållet

öfverensstämmer med hvad som redan finnes stadgadt genom konventionen

den 17 januari 1821, derför torde kunna utgå; och att i 4:de

stycket derefter uttryckligen bör stadgas, att tvistemål rörande skadeersättning

må instämmas till domstol antingen i den ort, der svaranden

bor, eller der skadan timat, eller, om detta ej är i hans hemland, i den

ort derstädes, som är närmast den, der skadan timat.

Justitierådet Hernmarck förklarade sig dela den af justitierådet

Carlson uttalade åsigt om önskvärdheten deraf, att forum för mål angående

ersättning, hvarom i stadgan är fråga, vore detsamma ehvad

målet hade tvistemåls eller brottmåls egenskap.

6:te stycket.

Justitieråden Hernmarck, Wedberg, Lilienberg och Carlson ansågo

slutet af detta stycke böra ändras så, att böterna skola förvandlas

enligt allmän strafflag.

§ 14-

Justitierådet Carlson anförde: Ombudsmannens behörighet att svara

i mål rörande flottningen torde höra inskränkas på sätt jag vid § 5

alternativt föreslagit i fråga om förmans behörighet i nämnda hänseende.

Häri instämde Justitieråden Hernmarck och Ahlgren.

BiU. till Rihd. Vrot. 18143. 1 Sami. 1 Afd. 27 luft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

Justitierådet Lilienberg yttrade: Då enligt 5 § den deri omnämnda

förman skulle vara ombud för virkesegaren i mål om skadestånd, synes

den ombudsman, hvarom i denna § förmäles, kunna undvaras, på sätt

äfven kammarkollegium anmärkt, och jag hemställer derför, att denna

§ måtte utgå.

§ 15.

Justitierådet Herslow, med hvilken justitieråden Hernmarck, Wedberg

och Ahlgren förenade sig, anförde: För underlåtenhet att iakttaga föreskriften

om ställande af borgen synes mig böra stadgas den påföljd, att

flottgodset må af vederbörande tjensteman beläggas med qvarstad samt,

så framt ej inom viss tid derefter föreskriften fullgöres och kostnaden

för qvarstaden ersättes, dömas förbrutet.

Justitierådet Carlson yttrade: Någon påföljd för underlåtande af

hvad i denna paragraf föreskrifves finnes icke stadgad. Denna oegentlighet

synes kunna undanrödjas på det sätt, att paragrafen flyttas framför

§ 13 och i mom. 2 af sistnämnda paragraf ordet »förut» inskjutes näst

framför ordet »meddelade».

Slutligen anmärkte justitieråden Herslow, Norberg, Lilienberg och

Carlson, att, då flottgodset kunde bestå af annat än virke, det torde

vara nödigt att på några ställen, såsom i 9 §, utbyta ordet »virkesegaren»,

emot »flottgodsets egare».

Ex protocollo

C. P. Hagbergh.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 44.

27

I

/

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 17 mars 1893,

i närvaro af:

*\:jv;- • 7 -v-, {:j j fr

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Justitieråden: Skarin,

Carlson.

Med erinran att, sedan de för utarbetande af förslag, bland annat,

till nya för Sverige och Finland gällande bestämmelser rörande flottningen

af skogsalster i Torneå eif och den del af Muonio eif, som utgör

gräns ''emellan Sverige och Finland, utsedde svenske och finske komiterade

afgifvit förslag till stadga angående flottning af skogsalster i

omförmälda gränsfloder, finska senaten, som vid granskning af förslaget

ansett åtskilliga ändringar i och tillägg till detsamma erforderliga,

med iakttagande deraf upprättat ett särskildt förslag till stadga angående

flottning af skogsalster i gränsfloderna mellan konungariket Sverige

och storfurstendömet Finland; ait öfver såväl komiterades som senatens

förslag, i hvilket senare de i finskt mynt angifna bötesbelopp blifvit

öfverförda i svenskt mynt, kammarkollegium jemte öfriga svenska myn
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 44.

digheter blifvit hörda, samt att högsta domstolens yttrande öfver senatens

förslag biifvit för det ändamål, 87 § regeringsformen omförmäler, inlordradt,

anmälde departementschefen, statsrådet Östergren, i underdånighet

finska senatens omförmälda förslag jemte högsta domstolens deröfver

afgifna utlåtande; och tillkännagaf departementschefen, att han,

som funnit förslaget böra erhålla en i vissa delar ändrad lydelse, låtit

ihom justitiedepartementet utarbeta förslag till lag angående flottning

af skogsalster i gränsfloderna mellan konungariket Sverige och storfurstendömet

Finland, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med finska senatens

förslag men med dé smärre afvikelser som synts erforderliga.

Efter att hafva redogjort för innehållet af såväl komiterades förslag

och finska senatens förslag jemte högsta domstolens öfver sistnämnda

förslag afgifna yttrande som det inom justitiedepartementet

uppgjorda förslaget, anförde departementschefen vidare:

Med anledning af hvad inom högsta domstolen blifvit beträffande

§ 1 anmärkt, har det i samma § intagna stadgande om vitespåföljd för

flottning af obarkadt virke, hvilket stadgande rätteligen bör hafva sin

plats i sammanhang med de i 13 § intagna ansvarsbestämmelser, blifvit

ur § 1 uteslutet.

I § 5 af komiténs förslag stadgas skyldighet för virkesegare att,

då flottgods löst fortskaffas, utse förman för flottningsmanskapet, hvilken

förman skulle hafva till uppgift dels att förestå flottningen och dels att

svara i mål som densamma röra. Enligt senatens förslag skulle skyldigheten

att utse förman för flottningsmanskapet ega rum jemväl då

virke framföres i fasta flottar. Med denna bestämmelse har senaten

åsyftat att åt den, som ville mot en aflägset boende virkesegare föra

talan rörande flottningen, bereda enahanda lättnad, då virket framfördes

i fasta flottar, som vid lös flottning. Då emellertid förmannens hufvudsakliga

uppgift lärer vara att förestå flottningen, samt det skulle vara

för en person omöjligt att utöfva tillsyn å det manskap, som samtidigt

verkställer fast flottning i olika delar af gränselfven, har det synts mig

lämpligare att inskränka ifrågavarande skyldighet till det i komiténs

förslag angifna fall, desto hellre som det i 14 § intagna stadgande

torde vara egnadt att bereda den af senaten åsyftade lättnad i fråga

om utförande af talan mot en aflägset boende virkesegare. Inom högsta

domstolen hafva två ledamöter, med framhållande af en del svårigheter

och olägenheter som skulle uppstå genom tillämpning af § 5, såsom

den lyder enligt senatens förslag, hemstält, att ifrågavarande § måtte ur

förslaget utgå. Dessa anmärkningar torde emellertid ega giltighet endast

för det i senatens förslag förutsatta fall, att förman skall utses äfven

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 44.

då fasta flottar framföras. På grund af hvad jag sålunda anfört, har

jag ansett § 5 böra erhålla en lydelse i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med den af komitén föreslagna, dock med ett par smärre redaktionsjemkningar,

föranledda af hvad inom högsta domstolen blifvit hemstäldt

för den händelse § 5 komme att bibehållas.

I §§ 10, 11, 13 och 15 och på några andra ställen äro dels ändringar

och tillägg gjorda och dels redaktionsjemkningar vidtagna i

anledning af hvad inom högsta domstolen blifvit anmärkt; hvaremot jag

ansett hvad i afseende å 6 § blifvit af två ledamöter erinradt icke vara

af den vigt, att någon ändring deraf bör föranledas; likasom jag anser

frågan om åvägabringande af en öfverenskommelse om ömsesidig verkställighet

af domar och utslag, meddelade på grund af lagen, icke böra

nu blifva föremål för pröfning.

Det sålunda inom justitiedepartementet omarbetade förslaget har

delgifvits kejserliga ryska regeringen, som, enligt mig genom utrikesdepartementet

tillhandakommet meddelande, förklarat sig å sin sida

antaga nämnda förslag i dess helhet.

Jag får alltså i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes godkänna det inom justitiedepartementet utarbetade förslag till

lag angående flottning af skogsalster i gränsfloderna mellan konungariket

Sverige och storfurstendömet Finland och i öfverenstämmelse dermed

till Riksdagen aflåta nådig propsition i ämnet.

På tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter

täcktes Hans Maj:t Konungen bifalla hvad föredragande

departementschefen sålunda hemstält; och skulle till

följd häraf till Riksdagen aflåtas nådig proposition af

innehåll bil. B vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

Carl Boheman.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 44.

»Sedan storfurstendömet Finlands och konungariket Sveriges regeringar

beslutat att tillsätta en komité, som, bestående af finske och

svenske män, både att efter anställande undersökningar utarbeta förslag

ej mindre till nya för Finland och Sverige gällande bestämmelser

rörande flottning af skogsalster i Torneå eif och den del af Muonio

eif, som utgör gräns mellan Finland och Sverige, än äfven till

öfverenskommelse angående verkställande i berörda vattendrag af rensningar

och byggnader till flottningars underlättande, samt undertecknade

blifvit till ledamöter i komitén utsedda, så hafva vi till fullgörande af

berörda uppdrag i afseende å flottningens ordnande utarbetat följande

Förslag

till stadga angående flottning af skogsalster i gränsfloderna

mellan storfurstendömet Finland och konungariket

Sverige.

§ I
Hvarje

finsk och svensk undersåte stånde öppet att i gränsfloderna

mellan storfurstendömet Finland och konungariket Sverige framföra

flottgods i sammanbundna flottar. Deremot vare förbjudet med det i

§§ 2 och 4 nämnda undantag att i sagde floder låta flottgods löst

framflyta.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

31

§ 2.

Utanför mynningen af hvarje sådan i dessa floder utfallande bielf,

uti hvars nedersta lopp efter vattendraget löst flytande flottgods icke

kan flottläggas, vare tillåtet att anbringa tillfälliga bommar för flottgodsets

uppsamling, åtskiljande och flottläggning, dock sålunda att

gränsfloden icke blifver öfverstängd och att färder längs efter densamma

vare sig med flottar eller båtar icke hindras.

§ 3.

Uppsamling, åtskiljande och flottläggning af flottgods, hvarom i

§ 2 sagdt är, skall, då flottgodset tillhör två eller flere, af en hvar

virkesegare på sådant sätt verkställas, att hinder eller uppehåll, som

skäligen undvikas kan, derigenom icke för annan uppkommer. Uraktlåtes

detta, gälde den virkesegare, som till hindret eller uppehållet vållande

varit, ersättning för deraf uppkommande skada; och ege jemväl

vederbörande kronolänsman på anmälan och efter skedd undersökning

om förhållandet nödig handräckning på den felandes bekostnad meddela.

§ 4.

Flottgods må i lugnvattnet mellan Ylimuonio by och Muonio fors

i ringbommar och utför samma fors styckevis framföras, dock endast

tills vidare och intill dess forsen blifvit genom upprensning tjenlig

gjord för sammanbundna flottars fortskaffning.

Denna flottning skall bedrifvas med skyndsamhet och användning

af tillräckligt manskap samt, då två eller flere tillhörigt virke samtidigt

flottas, af dem gemensamt verkställas; och bör dervid noggrant iakttagas,

att virke icke lemnas qvarliggande uti forsen eller på stränderna

deraf; att under den tid forsen är farbar farleden, så vidt görligt är,

öppenhålles; samt att de, som färdas uti forsen, genom virkesegarens

eller förmannens för flottningen försorg varskos för möjlig fara, till

afvärjande hvaraf flottningsmanskapet vare pligtigt biträda.

För flottgodsets uppsamling, åtskiljande och flottläggning må i

lugnvattnet närmast nedanför forsen erforderliga bommar anbringas,

dock så att tillträde till den förbi forsen ledande väg icke hindras.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Maj:is Nåd. Proposition No 44.

Dessa bommar må icke bibehållas längre än nödigt är för flottgodsets

åtskiljande och flottläggning; och skall dervid, då flottgodset tillhör

skilde egare, gälla hvad i § 3 stadgadt är.

§ 5.

Innan flottgods, på sätt i § 4 närnndt är, löst fortskaffas, åligger

det virkesegaren eller, der de äro flere, desse gemensamt att för flottningsmanskapet

utse en förman, som förestår flottningen och svarar

i mål, som densamma röra, samt derom i god tid, innan flottningen

vidtager, underrätta kronolänsmännen i orten, hvilka hafva att hvar

inom sitt distrikt i de Muonio fors närmast belägna kyrkor ofördröjligen

låta kungöra förmannens namn och boningsort.

§ 6.

Egare af virke, som i Muonio fors flottas eller från bielf löst framföres

och i gränselfven flottlägges, vare pligtig att låta förse virket

med tydligt märke, som kan urskiljas från enahanda märken, hvilka

andra begagna, äfvensom att hvarje år före mars månads utgång aflemna

en teckning af sagda märke i minst 20 exemplar till kronolänsmannen

i orten, hvarest flottningen verkställes; och åligger det kronolänsmannen

att uti närmaste kyrkor ofördröjligen låta kungöra sagda

märke, att hålla teckningen af märket till påseende för dem, som önska

deraf taga kännedom, samt att gifva samtlige kronolänsmän uti de invid

gränsfloderna belägna distrikt del af nämnda märke.

§ 7.

Utan särskildt lof må de, som ombesörja flottningsarbete, ega tillträde

till stränderna, der sådant för skadas afvärjande eller flottgodsets

framförande är af nöden.

Väg eller stig öfver annans tomt, åker, äng, plantering eller andra

egor, hvilka kunna deraf skadas, må dock ej tagas, om tillträde till

stranden annorledes kan utan väsentligt hinder eller uppehåll beredas.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 44.

33

§ 8. .

Flotte må ej framföras utan att vara åtföljd af manskap till så stort

antal, som under för handen varande förhållanden vanligen är erforderligt

för att skadegörelse å fiskeverk eller annan inrättning eller hinder

för fortskaffning af annans flottgods ej må uppstå.

§ 9.

Drifver flotte eller styckevis flytande flottgods, som från insamlingsbom

eller flotte tillfälligtvis kommit lös, ned på åker, äng, fiskeverk

eller annan inrättning och anställer skada, eller uppstår sådan

genom åtgärd för uppsamling eller flottläggning af flottgods, genom

strändernas beträdande eller eljest i följd af flottningen, skall af virkesegaren

gäldas ersättning för skada med högsta belopp, hvartill den

skäligen skattas må, samt för kostnad med det belopp, hvartill den

uppgår.

Timar skada vid gemensam flottning i Muonio fors eller vid uppsamling,

åtskiljande och flottläggning i gränselfven af två eller flere

tillhörigt flottgods, som från bielf löst framflutit, skola virkesegarne en

för alla och alla för eu ansvara för ersättningens gäldande till den,

som skadan lidit.

Har någon på grund af ansvarighet, hvarom nu är sagdt, guldit

mer, än hvad på honom efter hans andel i flottgodset belöper, och är han

icke till skadan särskild^ vållande, söke hos de andra flottande sitt

åter efter befogenhet.

§ io.

Den ersättning, hvarom i §§ 3, 4 och 9 sägs, skall, der godvillig

öfverenskommelse ej kan träffas, bestämmas efter syn och uppskattning

af tre ojäfvige skiljemän, bland hvilka en utses af hvardera parten och

de sålunda utsedde tillkalla den tredje. Tredskas den, emot hvilken

anspråket väckes, att utse skiljeman, eller kunna de utsedde ej om

valet af den tredje sig förena, ege i stad rätten och å landet domaren

eller kronolänsmannen i den ort, der skadan timat, att på ansökan af

den, som anspråket väckt, valet verkställa. Varder till ersättning dörndt,

Bih. till lliksd, Prut. IHD''3. 1 Sand. 1 Afd. ''21 lläft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition 2f:o 44.

skall den ersättnings skyl dige ock förpligtas att gälda kostnaden för

syneförrät t ningen samt motpartens utgifter å saken. Sättes ersättningen

ej högre, än den ersättningsskyldige före synen bjudit, stånde hvar

sina kostnader och gälde hvardera halfva synekostnaden, der ej med

afseende å för handen varande förhållanden skiljemännen finna skäligt,

att den ersättningstagande bör nämnda kostnader ensam vidkännas.

Hvad de flesta skiljemännen säga skall, änskönt någondera parten

vill söka domaren, gå i verkställighet, der ej domaren annorlunda förordnar;

den af parterna, som med beslutet ej nöjes, dock ej förment

att tvisten under rättens pröfning draga, så framt han sin talan instämmer

inom nittio dagar från det skiljemännens beslut honom tillstäldes.

I skiljemännens beslut skall tydlig hänvisning lemnas om hvad den

missnöjde har att iakttaga för tvistens dragande under rättens pröfning.

Vill den, som ersättning fordrar, hellre genast lita domstol än

skiljemän till, stående det honom öppet.

I mål, hvarom nu är sagdt, svare den, emot hvilken talan föres,

vid rätten i den ort, der skadan skett.

Beslut och utslag, som i dessa mål meddelas af domstol i storfurstendömet

Finland mot svensk man och af domstol i konungariket

Sverige mot finsk man, skola ömsesidigt bringas till verkställighet på

sätt och i den ordning, som med hvartdera landets lagar öfverensstämmer.

§ 11.

Förorsakas skada af flottgods, vare sig flottlagdt eller löst flytande,

åligge kronolänsmannen i den ort, der skadan timat, på ansökan af

den, söm skadan lidit, att ej mindre med qvarstad belägga så stor del

af flottgodset, som motsvarar skadan, der ej vederhäftig borgen för

skadeersättningens gäldande ställes, än ock att, der ersättningen blifvit

af skiljemän bestämd, i laga ordning utmäta och försälja det med qvarstad

belagda flottgodset. Räcker detta ej till ersättningens gäldande,

eller har qvarstad ej skett, ege den ersättningstagande att påkalla verkställighet

af skiljemännens beslut hos kronolänsmannen i den ort, der

den ersättningsskyldige bor.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

35

§ 12-

Befinnes fiskeverk vara så utslaget, att flotte af vanlig storlek icke

kan med den besättning som för densammas fortskaffande eljest tillräcklig

är, uti hittills begagnad farled förbi fiskeverket föras utan fara

för skada eller uppehåll; och vägra de, som fisket nyttja, att på skedd

tillsägelse öppna farleden till den bredd, som för flottes obehindrade

fortkomst nödig är, då ege vederbörande kronolänsman efter förutgången

anmälan med ojäfvigt vittne utan tidsutdrägt syn på stället hålla

och erforderlig handräckning meddela på bekostnad af den eller dem,

som fisket nyttja.

Öfver förrättningen bör uppsättas protokoll, som ofördröjligen

skall till vederbörande länsstyrelse insändas.

Öfverstänger någon gränsfloden, åligge kronolänsmannen att till

borttagande af sådan stängsel handräckning genast gifva på dens bekostnad,

som stängseln anbragt.

§ 13-

Fortskaffa flottgods löst å andra delar af gränsfloderna än i denna

stadga medgifvet är, böte egaren af virket sjuttio penni eller femtio

öre för hvarje stycke.

År någon vid flottning genom uppenbar vårdslöshet vållande till

skada eller underlåter någon att ställa sig till efterrättelse de i denna

stadga meddelade föreskrifter, straffes, der ej ansvar efter allmän lag

följa bör, med böter från och med 28 till och med 700 mark eller 20

till 500 kronor.

Förseelse, hvarom nu är sagdt, skall af allmän åklagare åtalas.

År förseelsen begången af finsk man inom svenskt område eller af

svensk man inom finskt område, skall åtalet anhänggiggöras i det land,

hvars undersåte den skyldige är, samt vid den domstol, som är närmast

den ort, der förseelsen skett.

Böter, som enligt denna stadga ådömas, skola tillfalla till hälften

kronan och till hälften den, som åtalet anstalt, samt i händelse af bristande

tillgång förvandlas, i storfurstendömet Finland enligt der gällande

förordning angående flottning af skogsalster, och i konungariket

Sverige enligt allmänna strafflagen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

§ 14-

Virkesegare, som icke är bosatt inom Muonio eller Torneå elfvars

flodområde och vill i de delar af dessa elfvar, som utgöra gräns mellan

storfurstendömet Finland och konungariket Sverige framföra flottgods,

åligger att utse en i orten boende ombudsman, som å egarens

vägnar utan särskildt uppdrag svarar i alla mål, som röra flottgodsets

fortskaffande.

Valet af sådan ombudsman tillika med uppgift om hans boningsort

bör virkesegaren före mars månads utgång hvarje år anmäla, om

han är finsk, hos länsstyrelsen i Uleåborgs län och, om han är svensk

undersåte, hos länsstyrelsen i Norrbottens län; och åligger det den

länsstyrelse, hos hvilken sagda anmälan gjord är, att derom underrätta

länsstyrelsen i det andra landet, hvarefter länsstyrelserna hafva att,

hvar inom sitt område, skyndsamt låta kungöra ombudsmannens namn

och boningsort i samtliga invid gränsfloderna belägna församlingars

kyrkor.

År ej anmälan gjord, ege påyrkande af en hvar, hvars rätt är i fråga,

vederbörande länsstyrelse förordna ombudsman att i målet svara.

§ 15-

Vill någon, som icke är finsk eller svensk undersåte, framföra flottgods,

skall han, jemte iakttagande af hvad här ofvan föreskrifvet är,

hos länsstyrelserna i Uleåborgs och Norrbottens län nedsätta en af två

vederhäftige finske eller svenske män utfärdad löftesskrift, deri de en

för begge och begge för en borga som för egen skuld för fullgörande

af hvad honom såsom flottande enligt denna stadga åligger.

Innan komitén anför de skäl, som föranledt de särskilda bestämmelserna

i denna stadga, anser sig komitén böra i korthet redogöra

för beskaffenheten af ifrågavarande vattendrag, det sätt, hvarpå flottning

der för närvarande bedrifves, samt dermed förenade kostnader.

Gränsfloden benämnes i början af sitt lopp Köngämä eif och, sedan

den i närheten af Karesuando upptagit bifloden Letaseno, Muonio eif

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kongl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 44.

samt slutligen Torneå eif efter sitt sammanflöde i Lappeafors, ej långt

från Pajala kyrka, med sistnämnda vattendrag. Längs hela sitt lopp

bildar gränsfloden en mängd forsar, hvilka i sitt nuvarande orensade

tillstånd i hög grad försvåra kommunikationen. Bland dessa forsar må

såsom de vigtigaste nämnas, på sträckningen mellan Torneå stad och

Öfver-Torneå kyrka: Isonärä, Jylhä eller Kukkola, Matkakoski och

Wuoento;

emellan sistnämnda kyrka samt Torneå och Muonio elfvars sammanflöde:

Kattilakoski, Korpikoski, Purunkoski, Hietanen, Jarhois och Lappea,

samt

i Muonio eif: Åäverkoski, Aareakoski, Alamuonio, Ylimuonio, Kelokurkio,

Noijanpola, Alatapokoski, Ylitapokoski och Kuttasenkurkio.

Flodens vanliga bredd är 1,800 till 4,800 fot, men uppnår under

högsta vårfloden här och der, särdeles mellan Turtola och hafvet, en

bredd af ända till en fjerdedels mil och derutöfver.

Stränderna äro invid forsarna vanligen höga, delvis omslutna af

berg och klippor, men i öfrigt hufvudsakligen lågländta och till betydande

vidder gräsbärande; och omsluter floden på en mängd ställen

synnerligen i dess nedre lopp ett stort antal större och mindre ymnigt

gräsbärande holmar af synnerligen högt värde. I flodens öfre lopp

sträcker sig skogen, der ängsmarker ej förekomma, ända fram till

stranden.

Ofvanom Turtola kyrka är gränsfloden sommartiden den till många

tusental uppgående befolkningens enda kommunikationsled. De lifsförnödenheter

in. m., som befolkningen för sitt uppehälle behöfver,

måste föras i båtar uppför strömmen och de strida forsarna invid stränderna

och medelst stukning af båten.

Vattenståndet är såsom beroende på nederbördens mängd inom flodområdet

i hög grad underkastadt vexlingar. Efter snösmältningen sväller

floden vida öfver sina bräddar i synnerhet i flodens nedre lopp,

hvarefter vattentillgången aftager, så att i slutet af juli och under augusti

månad vattenståndet ej sällan är så lågt, att färder äro med flottar

omöjliga och med båtar mycket besvärliga. Under regntiden på

hösten stiger vattnet, så att flottning då åter kan försiggå.

Lax och öring gå i gränselfven ända upp till Karesuando och Enontekis,

men fångas företrädesvis nedanför Turtola uti stora fiskebyggnader

eller s. k. pater, hvilka understundom upptaga elfvens hela bredd,

med undantag af en mindre till farled afsedd öppning, som lemnas vid

endera stranden. Eganderättcn till dessa högst indrägtiga fisken tillhör

finska och svenska kronorna gemensamt, och nyttjanderätten är till

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 44.

utgången af år 1891 upplåten mot viss afgift åt en mängd hemmansinuehafvare

på båda sidor om riksgränsen. I flodens mellersta och

öfre delar finnas här och der ända upp till Muonionalusta, beläget omkring

30 mil från elfvens mynning, laxpator af mindre omfång. Af öfriga

i gränsfloden förekommande Åskslag äro isynnerhet sik och lake

af stor betydelse för strandbefolkningens ekonomi.

På en sträcka af omkring 43 mil från Maunu by i Karesuando

socken till utloppet begagnas gränsfloden till framforsling af skogsalster,

bestående liufvudsakligast af sågtimmer, försågade trävaror och tjära

samt till mindre del af byggnadsvirke och bränsle för befolkningens

eget behof. Det mesta af dessa skogsalster tillföres gränsfloden efter

större eller mindre bivattendrag, bland hvilka de väsentligaste äro på

finska sidan: Palajoki, Jerisjoki, Kangasjoki, Pakajoki, Äkäsjoki, Yllisjoki,

Naamijoki och Tengeliö eif samt på svenska sidan: Parkajoki,

Ylikihlanginjoki, Alakihlanginjoki, Kannisjoki, Torneå eif, Tupajoki,

Pentasjoki, Ylinenjoki och Pnastijoki. Flottgodset framföres i sammanbundna

flottar, hvilket flottningssätt kan utefter hela vattendraget

användas utom i Muonio fors, som i sitt nuvarande orensade skick icke

medger dylik flottning, utan måste der timmer släppas löst och tjärtunnor

styckevis eller i mindre knippen. Lös flottning är genom af

guvernören i Uleåborg den 22 och af Konungens befallningshafvande i

Norrbottens län den 12 april 1864 utfärdad kungörelse vid vite förbjuden.

Det timmer, som från bivattendragen tillföres gränselfven, uppsamlas

vanligen framför bivattnens mynningar i bommar. Flottläggningen,

som i regeln sker i gränselfven, verkställes på det sätt, att

100—125 timmer sammanbindas med vidjor till en flotte kallad »lasku)),

hvarefter fyra sådana hopfogas, så att de med lätthet kunna särskiljas.

Hvarje sådan af fyra lasku bestående flotte kallas steli)) och framföres

i lugnvatten och i forsar af mindre betydenhet af fyra, undantagsvis

två man, samt styres medelst på stubbar anbragta åror. I de större

forsarne nedföres hvarje lasku för sig, och i de största måste hjelpmanskap

anlitas och en särskild med forsens egenheter förtrogen styrman.

Sålunda erfordras i Wuoento fors, 8 till 9 man och i Jylhä eller

Kukkola fors 5 till 9 man på hvarje lasku. För att ofvanför forsarna

särskilja och nedanför dem åter hopfoga flottens särskilda delar måste

flottningsmanskapet beträda stränderna och, sedan en lasku nedförts,

återvänder manskapet gående efter forsstranden till baka till forsens öfre

ända för att nedföra nästa lasku o. s. v.

Sågade trävaror, deraf flottning förekommer endast från Kristine
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Rongt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

ströms såg vid Tengeliö eif på finska sidan och från Svanstens såg i

Turtola och från Ekfors såg i Ofver-Torneå på svenska sidan, samt

tjära, som tillverkas på många ställen utefter gränselfen och Till ej ringa

del i Karesuando och Enontekis socknar, der denna tillverkning är ortens

enda afsevärda binäring, framföras i gränselfven på hufvudsakligen

enahanda sätt som sågtimret. Tjärflottarne, af livilka de största innehålla

ända till 600 tunnor och afdelas endast i två lasku, erfordra i

följd deraf vid deras fortskaffande utför de största forsarne mera manskap

än timmerflottarne, i Wuoento fors ända till 16 man på hvarje

lasku.

Under vårfloden och omedelbart derefter är tiden för flottning

lämpligast. Flotten framföres då hastigare, och många hinder och svårigheter,

som forsarne i allmänhet vid lägre vattenstånd erbjuda, förekomma

ej; men äfven, då flottning vid denna tid sker, är densamma

förenad med den synnerliga olägenhet, att några forsar, förnämligast

Wuoento, då äro ofarbara, hvilket har till följd, att de flottande måste,

sedan de uppnått dessa forsar, under längre eller kortare tid, understundom

ända till fyra veckor, afbryta flottningeu. Ett annat ej oväsentligt

hinder för flottningen, vållas deraf, att, sedan flottar i större

mängd samlat sig ofvanför nyssnämnda forsar, tillräckligt hjelpmanskap

för flottarnes fortskaffning utför forsarna saknas, af hvilken orsak

de flottande ofta i flere dygn uppehållas.

Under lämpligt vattenstånd och i lugnt väder kan eu »teli» framföras

från Muonio fors till Wuoento fors på tre dygn och derifrån till

flodens utlopp på två dygn, förutsatt att hjelpmanskap, der sådant behöfves,

kan utan tidsutdrägt erhållas.

Beträffande flottningskostnaden har komitén inhemtat, att densamma

i medeltal kan anses utgöra för timmer:

från Muonio fors till elfvens utlopp 80 penni—1 mark (56 till 70

öre) stycket och från Muonio fors till Svanstens såg 40 penni (28 öre)

stycket, uti livilka kostnader, som naturligtvis minskas i den mån flottningen

vidtager närmare den ort, dit timret skall föras, inberäknats

såväl flottläggningskostnaden, hvilken uppgår till 14—15 penni (10

11 öre) stocken, då timret stannar vid Svansten, och 19—20 penni

(14—15 öre) stocken, då timret flottas till elfvens utlopp, i hvilket senare

fall stockarnes hopbindning måste mera omsorgsfullt verkställas,

som ock de utgifter, livilka de flottande få vidkännas för lega af styrmän

och hjelpmanskap i de svårare forsarna, i hvilket afseende de

flottande vid flottars fortskaffning utför Wuoento och Jylliä vanligen

få utbetala för hvarje lasku i förra fallet 4 mark (2 kr. 80 öre) till

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Rongl. Majds Råd. Proposition, Ro 44.

styrmannen och 3 mark (2 kr. 10 öre) till en hvar af de biträdande

flottningskarlarne och i senare fallet 2 mark (1 kr. 40 öre) till styrmannen

samt 1 mark 25 penni—1 mark 50 penni (88 öre—1 kr. 5

öre) till en hvar af öfriga biträden.

Kostnaden för flottning af tjära från Muonio fors till elfvens

utlopp kan i medeltal beräknas till 1 mark 40 penni (1 kr.) tunnan.

Komitén öfvergår nu till närmare redogörelse för stadgans särskilda

bestämmelser.

§ 1.

I § 1 bär komitén föreslagit, att i gränselfven s. k. lösflottning

i allmänhet icke må ega rum.

Vid de af komitén med vederbörande trafikanter, strand- och

vattenverksegare hållna sammanträden har i det af ålder brukliga sättet

att framföra flottgods i sammanbundna flottar ingen ändring yrkats

rörande den del af elfven, som ligger nedom Svansten (Turtola), och

komiténs egna undersökningar gifva vid handen, att lösflottning i denna

del af elfven icke är lämplig. Der förekomma i stor utsträckning lågländta

gräsbärande stränder och en mängd synnerligen värdefulla, ymnigt

gräsbärande holmar samt många dyrbara laxfisken, för hvilka så

omfattande och kostsamma skydds bygg n a d e r skulle, om lösflottning

tillätes, erfordras, att deras anbringande och underhåll komme att oskäligt

betunga flottningen, utan att ändock i anseende till elfvens plötsliga

och höga flöden med säkerhet förekomma skador.

Med hänsyn såväl härtill som till den jemförelsevis ringa mängd

sågtimmer — högst 200,000 stycken — som i den närmaste framtiden

kan beräknas komma att efter gränselfven årligen framflottas, och på

hvilken nämnda kostnader skulle fördelas, anser komitén lösflottning å

nu ifrågavarande del af gränselfven vara af ekonomiska skäl omöjlig.

Beträffande åter gränselfven ofvanför Svanstens sågverk har hufvudsakligen

af detta sågverks egare yrkats, att på denna del af elfven

lösflottning måtte medgifvas; men ehuruväl der på långt när icke skulle

erfordras så omfattande skyddsbyggnader eller så stora skador vara att

förvänta som nedom Svansten, så tala dock emot detta flottningssätt

— oafsedt den omständighet, att. det af flertalet trävarufabrikanter och

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

samtlige strand- och vattenverksegare bestridts — så vigtiga skäl, att

komitén ej ansett sig kunna biträda berörda yrkande.

Endast en ringa del af det i gränselfvarne framflytande sågtimret

— högst 20,000 stycken — kan antagas komma att upptagas vid Svanstens

sågverk, och med den rigtning sågverksindustrien på senare tider

tagit är det mera troligt, att äldre sågverk flyttas till bafvet, än att

nya sådana inuti landet uppstå, i följd hvaraf man med temlig visshet

kan antaga, att den timmermängd, som vid Svansten försågas, icke

skall tillväxa. Den ojemförligt största delen af virket måste i följd

häraf antagas komma att till elfvens mynning framföras, och kostnaden

för flottläggningen af detta timmer kan således ej undvikas. Då så är,

kan det icke skäligen förmenas egarne af detta virke att flottlägga detsamma

redan vid mynningen af det bivattendrag, efter hvilket det till

gränsfloden utförts, så mycket mindre, som den enda plats i närheten

af Svansten, som kan till insamlingsställe användas, Kuitaslahti kallad,

lider af den olägenhet, att, om vattnet hastigt afrinner, vattenståndet

blifver så lågt, att timrets åtskiljande och flottläggning i hög grad försvåras,

i hvilket fall fara jemväl är för handen, att timret icke kan

förr än vid nästa flöde framföras. Under nu antagna förhållanden

skulle således den största timmermängden framföras i sammanbundna

flottar och en mindre del löst flytande. Att emellertid detta senare

timmer skulle vålla väsentliga hinder och uppehåll för flottarnes fortkomst

är uppenbart. Vid lös flottning kan det ej förekommas, att

stockar, enstaka eller i bråtar, fastna i den ofta mycket smala ränna,

som vid färder utför forsar måste passeras. Uppmärksammas ett dylikt

hinder innan flotten införts i forsen, så måste flottens nedförande

uppskjutas till dess nämnda hinder undanröjts, och uppmärksammas det

ej, så lärer i de flesta fall följden blifva den, att flotten fastnar i forsen

och sönderslås. Af enahanda skäl, som nyss är nämndt, skulle

lösflottningen blifva för båtkommunikationen icke blott hinderlig utan

äfven farlig, enär, om en båt fastnar i en fors, dess kantring eller

krossande i de flesta fall är oundviklig, och då i dessa orter gränselfven

sommartiden är befolkningens enda kommunikationsled, hvilken

i och för sig, såsom förut anförts, är kostsam, besvärlig och tidsödande,

så synes det komitén, att denna kommunikationsled bör underlättas och

betryggas, men ej försvåras.

Härtill kommer, såsom vid komiténs sammanträden upplysts, att

timmerflottar kunna från Muonio fors nedföras till Svansten på den

korta tiden af två dygn, under det att lös flottning af 10,000 timmer

erfordrar tio dygn endast till Kolari. Vid hvilket förhållande det enligt

Bih. till liiksd. Prat. 181)3. 1 Sami. 1 Afd. 27 ljuft. G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

komiténs mening är påtagligt, att timmer, som framföres endast i

flottar, med användande af tillräckligt manskap och nödig omtanke,

med större säkerhet framkommer till flodmynningen medan gynsamt

vattenstånd varar, än timmer, som delvis flottas löst och delvis i flottar.

Det torde äfven med skäl kunna ifrågasättas, huruvida lösflottning

ofvanför Svanstens sågverk skulle för detta sågverks egare medföra

någon fördel. De kostnader för skyddsbyggnader m. m., som af den

lösa flottningen föranledas, äro lika, vare sig det virkesparti, som flottas,

är större eller mindre, och blifva följaktligen, fördelade på stycketal,

större i den mån antalet minskas, och komitén anser ej osannolikt,

med hänsyn till det jemförelsevis ringa antal timmer, som vid Svansten

försågas, att nämnda kostnader skulle så öka flottningskostnaden, att

denna ej blefve mindre än om timret framfördes i sammanbundna

flottar.

Att, såsom det uppgifvits, lösflottning ofvanför Svansten verkstälts

med mindre kostnad än den som flottningen i sammanbunda flottar

medför, beror utan tvifvel till ej ringa del derpå, att inga skyddsbyggnader

varit, utförda, i följd hvaraf någon kostnad för sådana icke behöft

påföras flottgodset, samt att skador af någon lycklig tillfällighet icke

ifrågakomma eller ock att ersättning för de skador, hvilka verkligen

inträffat, icke kunnat af dem, som skada lidit, utfås af den anledning,

som också vid komiténs sammanträden framhållits, att de flottande

vägrat att gälda fordrade ersättningar och att de skadelidande i anseende

till svårigheten att utreda, af hvilkens timmer uppkomna skador

vållats, icke kunnat i rättegångsväg göra sin rätt gällande.

Ett ingalunda ovigtigt skäl mot den lösa flottningen finner komitén

deruti, att då, om sådan flottning tillätes, en mängd förhållanden

uppstå, hvilka fordra afgörande af högsta administrativa myndigheten i

orten — i Finland guvernören i Uleåborg, i Sverige Konungens befallningshafvande

i Norrbottens län — det i många fall kan blifva

svårt att bestämma, hvilkendera af berörda myndigheter, som må vara

rätt vederbörande, under det att i andra fall omständigheterna kunna

vara sådana, att båda dessa myndigheter böra gemensamt besluta, en

procedur, hvars olämplighet tydligast framgår deraf, att det kan inträffa

— och det har inträffat just i en flottningsfråga — att ett af

bemälde myndigheter gemensamt fattadt beslut godkännes i det ena

riket, och upphäfves i det andra.

Vid komiténs sammanträden hafva till förmån för virkestransporten

i fasta flottar anförts, utom ofvanstående skäl, många andra, bland

hvilka komitén tillåter sig anföra:

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

att strandegarne i möjligaste mån skyddades mot skador och intrång,

enär de flottande i regeln icke behöfde beträda stränderna annat

än invid forsarna;

att skadegörelse å fiskeverk icke utan vårdslöshet från de flottandes

sida kunde ifrågakomma;

att fiske med annan redskap icke omöjliggjordes;

att skogsåverkan försvårades, emedan åverkadt timmer lättare kunde

af skogsbevakningen upptäckas då det i mynningarne af gränselfvens

biflöden måste för flottläggning uppehållas, än om detsamma finge i

gränselfven löst utsläppas;

att ingenting af flottgodset i regeln kunde under flottningen förkomma;

samt

att genom upprensning af de svåraste forsarna flottningskostnaden

kunde i högst väsentlig mån minskas.

§§ 2, 3, 4, 5, 6.

Från det af komitén föreslagna förbud mot lös flottning har

komitén ansett sig böra medgifva undantag tillsvidare för Muonio fors

och derifrån upp till Ylimuonio by. Detta undantag betingas deraf, att

flottar icke kunna under någon tid af året föras utför nämnda fors i

dess nuvarande orensade skick och att således nedflottning af ofvanför

forsen afverkadt timmer skulle omöjliggöras, om lös flottning der ej

tillätes. Dylik flottning kan dock ej förorsaka nämnvärd skada eller

olägenhet af skäl, att å flodsträckningen mellan Muonio fors och Ylimuonio

by, ofvanför hvilken afverkning af timmer till afsalu ej ifrågakommer,

inga forsar finnas, i följd hvaraf timret, om detsamma, på

sätt komitén föreslagit, framföres i ringbommar, der icke kommer att

beröra stränderna eller hindra kommunikationen; att forsens stränder

utom vid insamlingsstället nedanför densamma äro af beskaffenhet att

icke kunna af timret skadas, samt att båtled i forsen föga begagnas

och kan undvaras, sedan landsväg förbi forsen numera blifvit anlagd.

Vidare och då komitén inhemtat, att i nedersta loppet af åtskilliga

i gränselfven utfallande biflöden, efter hvilka timmer löst framföres,

flottläggning ej kan ske, har komitén ansett nödigt lemna de flottande

rätt att utanför mynningen af dessa biflöden anbringa bommar, inom

hvilka timret får löst framflyta till ställe, som är för flottläggning tjenligt.

Lös flottning efter nämnda biflöden, hvilket flottningssätt åtminstone

i vissa af dem är det enda användbara, skulle eljest omöjliggöras.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

För att så vidt ske kan förekomma möjliga olägenheter af de gjorda

afvikelserna från förbudet mot lösflottning har komitén meddelat i §§

2—6 åtskilliga bestämmelser om farledens öppenhållande, om skyldighet

för virkesegare att verkställa flottläggning i gränselfven på sätt,

som ej vållar oskäligt hinder eller uppehåll för annan, om gemensam

flottning i vissa fall, om märkning af timmer m. m.

§• 7.

Den här ofvan gjorda framställning af det sätt, hvarpå flottningen

i gränselfvarne bedrifves, gifver vid handen, att rättighet för dem, som

ombesörja flottningsarbete, att beträda stränderna är af oundgängligt

behof påkallad. Detta tillträde är i regeln erforderligt vid alla större

forsar samt på de understundom ganska långa sträckor af stränderna,

som ligga mellan mynningarne af de biflöden, uti hvilkas nedersta lopp

flottläggning ej kan ske, samt närmaste för timmeruppsamling lämpliga

plats, men kan äfven på andra ställen blifva af nöden, såsom t. ex. om

flotte grundstöter eller sönderslås, i hvilket senare fall timret till större

eller mindre del uppkastas på stränderna. Komitén har i anledning

häraf föreslagit den bestämmelse, att tillträde till stränderna ej må förmenas

flottningmanskapet, der nödigt är; dock med den inskränkning

till undvikande, såvidt möjligt är, af det intrång, som för markens egare

måste anses företrädesvis menligt, att väg eller stig öfver sådana eg or,

som deraf kunna skadas, må tagas allenast i det fall, att nödigt tillträde

ej kan annorlunda beredas utan väsentligt hinder eller uppehåll.

§ 8.

Såsom förut yttrats, framföres flotte af manskap till olika antal,

beroende på vattentillgången samt de större eller mindre svårigheter

forssarne erbjuda. Understundom inträffar dock, att de flottande af en

lätt förklarlig benägenhet att minska flottningsutgifterna framföra flottar

med så ringa manskap, att äfven under vanliga förhållanden flottarne

ej kunna styras, utan drifva ned på och skada stränder och fiskeverk

samt fastna i farleden. Fn bestämmelse till förekommande häraf har

i § 8 intagits.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

45

§§ 9 och 10.

Att den skada, som i följd af flottningen uppkommer för strandegare

och andra, skall af de flottande ersättas är uppenbart; men då

de, hvilka af flottningen lida skada, äro förbundna att. tåla densamma,

fordrar billigheten, att de så skyndsamt som möjligt erhålla ersättning

för sitt lidande. Med den långsamhet i rättskipningen, som eger rum

i de orter, hvarom här är fråga, kan emellertid nämnda ändamål icke

vinnas, om skadeersättningsanspråken skola vid de allmänna domstolarne

anhängiggöras. Komitén har derför föreslagit, att den genom

flottningen lidande, derest han ej anser med sin fördel förenligt att

omedelbart lita domstol till, eger att fordra skadeersättningens bestämmande

af skiljemän, hvilkas beslut, äfven om part dermed ej åtnöjes,

genast får gå i verkställighet, den af parterne, som med beslutet

ej åtnöjes, dock ej förment att draga tvisten under domstols pröfning.

Denna rätt till klagan öfver skiljemännens beslut torde icke böra den

missnöjde parten förvägras. Vittnesbevisning och annan utredning, som

kan vid domstol åstadkommas, stå ej skiljemännen till buds, och det

är i följd deraf att befara, synnerligast då skiljemännen skola icke allenast

värdera en viss skada utan ■ äfven bedöma, i hvad mån skadan vållats

af flottningen eller andra orsaker, att skiljemännen understundom

kunna komma att grunda sina beslut på förutsättningar, hvilka vid en

omsorgsfull utredning vid domstol kunna ådagaläggas vara i mer eller

mindre mån felaktiga. Att vid sådant förhållande beröfva den part,

som anser sig lidande, tillfälle att få fullfölja tvisten till domstol kan

ej vara med rättvisans fordringar förenligt. Det med skiljemannainstitutionen

åsyftade ändamål vinnes i allt fall väsentligen, då det medgifves

den ersättningstagande att erhålla verkställighet å skiljemännens

dom.

Den domaren medgifna rätt att inställa verkställighet af sådan dom

afser hufvudsakligen det fall, att vid val af skiljemän fel förelupit.

Sättet för väljandet af skiljemän öfverensstämmer med den i Sverige

gällande förordningen om allmän flottled och skiljer sig från förordningen

i Finland angående flottning af skogsalster endast deri, att bestämmelse

meddelats för det fall, att de af parterne utsedde gode män icke

kunna om valet af den tredje sig förena. Behöfligheten af en dylik bestämmelse,

som i sistnämnda förordning saknas, torde vara uppenbar.

Att synekostnaderna i regeln böra gäldas af den, som vållat skadan,

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

lärer ej kunna bestridas. Ej sällan torde dock förekomma, att den ersättningsskyldige,

för att undvika syn och dermed förenade kostnader,

förlikningsvis erbjuder sig att med visst belopp godtgöra skadan. Inträffar

då, att den ersättningstagande ej dermed åtnöjes utan påkallar

syn, samt att ersättningen dervid ej sättes högre utan till lika belopp

eller lägre än det erbjudna, så torde väl oftast billigheten fordra, att

parterne vidkännas hvar sina kostnader och att de gemensamt gälda

synekostnaden; men då tvifvelsutan omständigheterna understundom

kunna vara sådana, att både rättvisa och billighet fordra, att nämnda

kostnader påläggas den ersättningstagande, då denne uppenbarligen

utan allt fog vägrat att åtnöjas med det förlikningsvis erbjudna beloppet

och derigenom ensam vållat de kostnader, som med tvistens afgörande

genom skiljemän blifva förenade, så anser komitén det böra vara

skiljemännen i sist angifna fall öppet lemnadt att ålägga den ersättningstagande

att ensam gälda synekostnaden och motpartens utgifter å

saken. En sådan åt skiljemännen lemnad befogenhet öfverensstämmer

med ofvan åberopade i Finland gällande förordning om flottning af

skogsalster.

I det fall att skada timar vid gemensam flottning i Muonio fors

eller vid uppsamling, åtskiljande och flottläggning i gränselfven af två

eller flere tillhörigt flottgods, som från bielf löst framflutit, har föreslagits,

att virkesegarne skola en för alla och alla för en ansvara för

ersättningens gäldande till den som skadan lidit. Då flere tillhörigt

virke sammanblandadt framflyter i en flottled och skada deraf uppkommer,

så kan i de flesta fall ej utredas, huruvida skadan förorsakats af

den ene eller andre egarens virke, och den solidariska ansvarigheten

för skadeersättningars gäldande är vid sådant förhållande af nöden,

derest ej den skadelidandes rätt skall äfventyras. Någon orättvisa eller

obillighet mot virkesegaren kan en dylik ansvarighet ej anses innebära.

Det beror nemligen helt och hållet på en tillfällighet, om den ena eller

andra stocken föranledt en uppkommen skada, och den kan då ej med

skäl tillräknas den ene mer än den andre, utan bör rättvisligen anses

såsom af dem alla gemensamt vållad.

Beträffande förhållandet i detta afseende emellan virkesegarne inbördes

har komitén ansett skadeersättningarne böra fördelas efter mängden

af hvars och ens flottgods, så att den, som guldit mera än på honom

efter nämnda grund belöpt, eger att söka sitt åter af de öfrige,

derest han ej genom någon sin åtgärd varit till skadan särskilt vållande.

Då de personer, hvilka ombesörja flottning, ofta äro bosatta på

orter så långt aflägsna från de ställen, der skador i följd af flottning

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

kunna ske, att det blefve med synnerlig olägenhet för de skadelidande

förenadt att anhängiggöra sina skadeersättningsanspråk vid domstolen

i den ort, der den flottande bor, har komitén föreslagit, att i dessa mål

den, mot hvilken talan föres, skall svara vid rätten i den ort, der skadan

skett. Häraf följer, att svensk man kan komma att i skadeersättningsmål

svara vid finsk domstol och finsk man vid svensk domstol,

och af detta förhållande åter påkallas, att domstolarnes beslut och utslag

skola kunna ömsesidigt verkställas, hvarom bestämmelse i stadgan

intagits,

§ 11-

Om, såsom förut anförts, billigheten fordrar att den skada, som

genom flottning vållas, kommer den skadelidande skyndsamt till hända,

så kräfver billigheten i ännu högre grad, att säkerhet, så vidt möjligt

är, beredes för skadeersättningarnes utbekommande.

I det fall att flottning bedrifves af personer, som ej äro för dylika

ersättningars gäldande vederhäftige, hvartill företrädesvis kunna hänföras

sådana, som af andra uppköpa timmer för att sedan nedflotta och

sälja detsamma, hvilka personer ej sällan sakna stadigt hemvist eller

andra utmätningsbara tillgångar än det flottade virket, så är det för

betryggande af den skadelidandes rätt af nöden att, så fort ske kan,

efter det skadan skett, så stor del af flottgodset, som anses motsvara

skadan, må kunna med qvarstad beläggas.

Denna säkerhet kan emellertid i de flesta fall icke vinnas, om qvarstaden

skall sökas hos vederbörande länsstyrelser, hvilka hafva sitt

säte på ända till femtio mils afstånd från de orter, der flottning bedrifves.

Komitén har i anledning häraf föreslagit, att qvarstaden må omedelbart

verkställas af kronolänsmannen i den ort, der skadan timat.

Någon fara för rättssäkerheten kan deraf ej uppstå, och om ock dessa

frågor ej alltid af kronolänsmannen komme att behandlas med samma

omsorgsfullhet, som om desamma pröfvades af länsstyrelserna, så

torde olägenheten deraf blifva ringa och i allt fall böra föredragas framför

den, att de skadelidande blefve i saknad af ersättning för de dem

tillskyndade skador, helst de flottande äro i tillfälle att genom borgens

ställande för skadeersättningarnes gäldande förebygga qvarstaden.

I sammanhang med nyssnämnda bestämmelse om rätt för kronolänsman

att i vissa fall med qvarstad belägga flottgods, som förorsakat

skada, har komitén funnit lämpligt föreslå, att, då sådan qvarstad skett

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

och skadeersättningen blifvit af skiljemän bestämd, kronolänsmännen

skulle ega att omedelbart, då sådant af ersättningstagande påkallades,

bringa skiljemännens beslut till verkställighet, företrädesvis dock, i fall

qvarstad skett, genom det med qvarstad belagda flottgodsets utmätning

och försäljning. Äfven denna rätt anser komitén utan fara kunna åt

nämnde tjenstemän öfverlåtas, och de skadelidande skulle derigenom

besparas besvär, kostnader och olägenheter af mångahanda slag och

kunna utfå sina skadeersättningar inom väsentligt kortare tid, än om

de vore nödsakade att för verkställigheten hänvända sig till kronofogdarne,

hvilka äro boende på ända till trettio mil och derutöfver från

de ställen, der skador i följd af flottning kunna uppstå.

§ 12.

Vissa af de i Torneå elfs nedre lopp befintliga fiske verk utslås,

såsom förut är nämndt, på det sätt, att hela elfven öfverstänges med

undantag af en smal farled vid ena stranden. Detta för trafiken i allmänhet

menliga förhållande försvåras ytterligare derigenom, att de

fiskande understundom göra den till farled afsedda öppning så trång,

att de flottande icke kunna, med mindre det manskap, som för flottars

fortskaffande eljest är tillräckligt, oskäligt förstärkes, föra desamma

förbi fiskeverken utan att äfventyra skada derå jemte dermed följande

uppehåll i flottningen. Allmän klagan häröfver har komitén bland de

flottande försport, hvarjemte komitén inhemtat, att de angående fiskeverkens

utslagning gällande föreskrifter innehålla, att farled skall af

de fiskande öppenhållas, hvaraf lärer följa, att densamma skall vara

tillräcklig för flottars obehindrade fortkomst.

Med anledning häraf och då i ofvan angifna fall behofvet af hastig

åtgärd måste anses trängande, har komitén ansett det böra medgifvas

vederbörande kronolänsmän att meddela erforderlig handräckning för

farledens öppnande till nödig bredd.

§ 13-

1 gränsfloderna framföres flottgodset dels af fiuske och dels af

svenske män än på den ena och än på den andra sidan om riksgränsen.

Antagas måste vid sådant förhållande, att förseelser mot stadgan komma

att begås af finske män inom svenskt område och af svenske män inom

finskt område. Då emellertid rättigheten att anställa åtal för brott,

som det ena landets undersåtar begått inom det andra landet mot dess

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o ii.

undersåtar är beroende på nådig pröfning i hvarje särskilt fall, så är

det att befara, om ändring härutinnan ej sker, att vederbörande åklagare^komma

att, så vidt möjligt är, undandraga sig sin åtalsskyldighet

och vederbörande målsegare, hellre än att underkasta sig de besvär

och kostnader, som med utverkandet af ett medgifvande i berörda hän-i

seende äro förenade, föredraga att låta förseelserna förblifva obeifrade.

Komitén^har med hänsyn härtill föreslagit, att i de fall,'' hvarom här

är fråga, åtal må utan särskildt medgifvande mot den skyldige anställas

i det land, hvars undersåte han är, och vid den domstol, som är närmast

den ort, der förseelsen begåtts.

i • )•••!{ ''in.iir;.1 .mmc-.'' •■ >> j« .! >•!

Vid utförande af talan om skadestånd m. m. mot virkesegare, som

vill idka flottning i gränselfvarne, men ej är inom dessa elfvars område

bosatt, blefve det tvifvelsutan ofta med synnerligt besvär och betydliga

kostnader för vederbörande förenadt, derest de vore nödsakade att

uppsöka virkesegaren i hans boningsort, hvarför komitén i § 14 föreslagit,

dels att sådan virkesegare skall vara skyldig att utse1 en ombudsman,

som å egarens vägnar utan särskildt uppdrag svarar i alla mål,

som röra flottningen, dels ock i sammanhang dermed nödiga ansedda

föreskrifter angående kungörande af ombudsmannens namn och vistelseort

samt om påföljd för virkesegare, som underlåter att utse ombudsman.

11 ‘1:1 m i • ’: • * i i it ■ Ij''f | j • ; i ; ; ■ ■ j /!_ r j / j ; «j : ? f <v l \ , * ■ r

§ s. .

För den, som utan att vara finsk eller svensk man vill idka flottning

i gränselfvarne, har i § 15 stadgats förpligtelse att ställa borgen

för fullgörandet af hvad honom såsom flottande enligt stadgan åligger,

i ändamål att, så vidt möjligt är, betrygga vederbörandes rätt till utbekommande

af skadestånd m. m.

Ett af två komitéledamöter framstäldt, yrkande, att en föreskrift

om timrets afbarkning före dess utförande i gränsfloderna skulle i förslaget

intagas, har komitén icke ansett sig kunna biträda. Bestämmelserna

i den svenska flottningsst-adgan — således äfven bärkningspåbudet

— gälla icke för annat fall, än då virket löst flottas, och ehuru finska

förordningen icke i detta afseende är lika tydlig, synes det dock ligga

Bih. till Riksd. Prat. 1893. 1 Sami. 1 Afd. 27 Haft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

i sakens natur att ett dylikt påbud är onödigt, då virket endast i fasta

flottar framföres.

Ingen lärer val påstå, att barken medför någon olägenhet när den,

fastsittande vid timret, med detta flyter till hafvet. Det är väl i alla

händelser först, då den i någon större mängd affallen som den kan

förorsaka skada. Allmänt antages det, att från friskt virke barken icke

affaller under första året efter dess fällning. Då virket är äldre affaller

barken vid lösflottning, derigenom att de särskilda stockarne stöta och

gnida mot hvarandra och mot stenar eller andra fasta föremål i vattendraget.

Men då stockarne äro sammanfogade i fasta flottar, hvilka åtföljas

af manskap, som förekommer virkets gnidning mot stenar, och

då nedförandet till flodmynningen af hvarje flotte, med de anordningar

komitén föreslagit, verkställes på en till två vecker, är det ingen rimlig

anledning antaga det barken skall i afsevärd mängd affalla, och då så

är, finnes det ej heller någon förnuftig grund för ett påbud om virkets

afbarkning. Man kan ej heller till stöd för ett sådant påbud åberopa

någon enhällig opinion i orten, ty vid de af komitén hållna sammanträden

har på fem ställen — vid Palojoensu, Muoniovaara, Kolari, Turtola

och Matarengi — uttalats den åsigt, att föga eller ingen skada

sker af bark, då timret i fasta flottar framföres; på två ställen — vid

Witsaniemi och Alamäki — voro meningarne delade och endast vid

sammanträdena i Pajala och Torneå antogs barken oafsedt flottningssättet

förorsaka skada å stränder och fisken.

Den uppgift, som blifvit komitén meddelad, att vid lösflottningen

i bivattendragen barken lossnade och dels i dem förorsakade skador,

dels utflöt i gränsfloden, kan, äfven om den är exakt, icke förorsaka

ändring i komiténs uppfattning; vederbörande myndighet i hvardera

riket eger ju i sådant fall att efter sig företeende omständigheter afgöra,

huruvida barkning bör påbjudas eller icke. Förhållandena i gränselfvarne,

till hvilka komitén endast eger taga hänsyn, påkalla icke ett

barkningspåbud, som skulle pålägga, synnerligast skogsegare, en känbar

uppoffring, utan att vara till nämnvärd fördel för någon. Särskild!

skulle den stora del af befolkningen, som flottar sitt husbehofsvirke,

hvilket då äfven måste barkas, deraf hafva vida större kostnad och

olägenhet, än som å deras ängar och fisken förorsakas af den från

sågtimmerflottarne affallna barken.

Beträffande frågan om gränsflodernas upprensning för flottningars

underlättande hafva på anmodan af komitén två dess ledamöter, majoren

Schough och distriktsingeniören Smedberg, uppgjort kostnadsförslag

jemte ritningar öfver de rensningsarbeten, som pröfvats för berörda

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

ändamål erforderliga. Komitén, som i allo biträder deras förslag, anser

att genom detsammas utförande eå stora och väsentliga fördelar skulle

uppnås ej blott vid transport af tjära och timmer utan äfven för båtfarten,

att den derför erforderliga, relativt obetydliga kostnaden blefve

mycket väl använd.

En industri, som synnerligen ofvanom Muonio fors, der biförtjenster

mycket sparsamt stå till buds, kan varda af stor|betydelse, är tjärbränning.

Råmateriel förefinnes i riklig mängd, men kostnaden för

den färdiga produktens transport till hamn är i följd af de stora svårigheter,

som möta i en mängd forsar, der tjärtunnor ofta från flottarne

lösryckas och sönderslås, så stora, att de hämma utvecklingen af nämnda

industri, ett antagande, som bestyrkes deraf, att tjärtillverkningen på

senare tiden väsentligen aftagit.

Utom Muonio fors, som i sitt nuvarande skick är hvarje tid af

året ofarbar med flottar, äro äfven under högsta flod följande forssar

ofarbara, nemligen i Muonio eif ofvanom Muonio fors: Kuttasenkurkio,

Kelokurkio, Ylinen och Alanen Tapokoski, i hvilka dock endast tjära

flottas, samt i Torneå eif Wuoento fors.

Då de flottande, begagnande sig af högvattenståndet, som i allmänhet

är för flottningen i gränselfvarne gynsammast, nedfört sina

flottar till sistnämnda fors, måste de der, såsom förut är nämndt, stanna

— stundom två till fyra veckor — tills forsen blir farbar, hvarigenom

stor tidsförlust ådrages de flottande, hvarjemte en stor mängd flottar

samlas, hvilka upptaga stort utrymme vid stranden samt gifva anledning

till under andra förhållanden onödigt tramp och dermed förenade

skador å stränderna. Men under den tid vattnet afrinner i Wuoento

fors faller det i öfriga delar af elfven så, att dessa inom kort blifva

ofarbara till följd af för lågt vattenstånd.

Dessutom måste vid flottars nedförande utför Wuoento och några

andra forssar styrmän och hjelpmanskap till oskäligt höga pris anlitas,

hvilket betydligt fördyrar flottningen.

Alla dessa för flottningen menliga förhållanden skulle genom de

föreslagna rensningarne undanrödjas och i följd deraf flottningskostnaden

minskas, enligt komiténs beräkning, med 30 till 40 procent
inom

komitén har jemväl med hänsyn dertill, att genom flottars

tilläggande ofvan och nedom en del forssar skador af stadigvarande

beskaffenhet måste antagas uppkomma, fråga blifvit väckt derom, att

tilläggningsplatserna borde exproprieras och åt trafikanterna kostnadsfritt

upplåtas, men då först efter verkstälda rensningar erfarenhet kan

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

vinnas rörande läget och utsträckningen af sagde platser, har komitén

ansett sig icke kunna i detta afseende framlägga något förslag.

I fråga om den andel i kostnaden för ifrågavarande rensningar,

som hvartdera landet bör vidkännas, hafva komitéledamöterne skogsinspektören

Berg och öfverforstmästaren Timgren anstält approximativa

beräkningar öfver skogstillgången å de trakter på ömse sidor om riksgränsen,

derifrån timmer kan antagas komma att till gränsfloderna

nedföras — exakta uppgifter saknas, enär å nämnda trakter i Finland

inga och i Sverige endast delvis taxeringar egt rum. Enligt berörda

beräkningar skulle skogstillgången i båda rikena vara i det närmaste

lika och medgifva en årlig utverkning af omkring 100,000 sågtimmer

från hvartdera, deraf ungefär nio tiondedelar från kronans skogar; och

anser komitén vid sådant förhållande, att hvartdera landet bör till

hälften hvar i omförmälda kostnader deltaga.

Då det är af synnerlig vigt, att de föreslagna rensningarne för att

medföra åsyftadt ändamål med urskilning och omsorg utföras, tillåter

sig komitén föreslå, att de ställas under omedelbar ledning af två sakkunnige

män, utsedde en af hvartdera landets regering, hvilka ega att

sins emellan öfverenskomma om lämpligaste sättet för arbetenas utförande.

Slutligen hemställer komitén att, då de respektive staterna kunna

anses dels direkt, genom den förhöjning i värde deras skogar till följd

af rensningarne måste erhålla, dels indirekt genom de för befolkningen

utvidgade tillfällen till förvärf och stegradt välstånd, som äf samma

rensningar varda en följd, vinna tillräcklig afkomst af det för deras

åvägabringande använda kapital, någon särskild afgift derför icke må

trafikanterna påläggas, helst kontrollen och uppbörden deraf ej utan

relativt stora kostnader och svårigheter torde låta sig verkställa.

De vid komiténs sammanträden med strandegarne med flere förda

protokoll, ritningar och kostnadsförslag öfver de föreslagna rensningarne

samt en af komitéledamöterna Malmgren och Berg afgifven reservation

bifogas.

Stockholm den 13 maj 1884.

And. Joh. Malmgren.

Oscar Timgren.

Ferdinand Smedberg.

i

Robert Schough.

Alfred Waldenström.

F. W. Berg.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

53

Reservation.

ine • 11.! i: i'' t1 > / *. no .''.»i n 1 ^ .

Emedan komiténs förslag till stadga för flottning af skogsal ster i

gränsfloderna icke innehåller något påbud om virkets afbarkning, anse

undertecknade sig förpligtade att reservationsvis framhålla sin från majoritetens

afvikande åsigt i denna fråga.

Så godt som allt det virke, som i gränsfloderna fortskaffas, tillföres

dem löst flytande efter de talrika bielfvar, hvilka från svenska och finska

området infalla i desamma. En stor del af detta virke har redan

i bielfvarne beröfvats all sin bark, medan en annan del deraf uppnår

gränselfven i det stadium, då barken håller på att affalla. Alldenstund

flottläggningen af virket vanligen sker i gränselfven, lösgöres dervid

uti denna en stor mängd bark, hvarförutom den i bielfvarne lossnade

barken till ej ringa del också föres af strömdraget ned i gränsfloderna.

Virkets fortskaffning i dessa senare flottlagdt förebygger således icke

de olägenheter, virkets nedläggning i vattendraget obarkadt medför.

Af de betänkandet bilagda, vid de af komitén med vederbörande

sakegare hållna offentliga stämmorna förda protokoll inhemtas, att följande

klagomål, beträffande den olägenhet och skada från sågtimmer

lossnad bark medför, blifvit af allmogen anförda vid de särskilda sammanträdena,

nemligen:

i Palojoensuu by af Enontekis kapell: Katt i Muonio elfs biflöden

barken från der löst framflottadt timmer utbredde sig på och skadade

strandängar, samt förskämde vattnet så, att fisken skydde detsamma, i

hvilket afseende exempelvis anfördes, att i Jerisjoki, der timmerflottning

en längre tid egt rum, fisktillgången märkbart aftagit»;

på Muoniovaara i Muonioniska: »att ängarna på stränderna vid och

på holmarna uti gränselfven vore så lågländta och i sådan mängd förekommande,

att desamma icke kunde med rimlig kostnad skyddas mot

löst flytande timmer, som fastnade på ängarna, hvilka sedan, då timret

utvältades, skadades hufvudsakligen genom arbetarnes trampning på

ängarna och äfven genom bark, som från stockarna affölle»;

i Kolari: »att barken, som lossnade från sågstockarna, skadade

strandängarna hufvudsakligen i bivattendragen, men äfven i gränselfven

på de ställen, der bakström förekommer, hvilken samlade och qvarbölle

stora qvantiteter bark, hvarjemte uppgafs, att då förenäinnda, numera

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

ej nyttjade fiskpator voro utslagna, barken hopade sig på desamma till

men för fisket»;

på Kengis bruk i Pajala anfördes äfven »att sågstockarnas bark,

som under flottningen lossnat, utspridde sig på och skadade ängarna

vid gränselfvens stränder»;

i Matarengi: »att på en äng vid Ylinenjoki bark; och timmer hvarje

år förorsakade stor skada», — — —• »samt att bark äfven, ehuru icke

i någon betydlig mängd, samlade sig på ängarna i och vid gränsfloden

äfvensom å fiskeverken: att, till förekommande häraf, sågtimmer borde,

innan detsamma i vattendraget utlägges, fullständigt afbarkas»;

på Aho gästgifvaregård i finska Öfver Torneå socken yrkades allmänt,

»att endast skalad och afbarkad stock» finge i gränsfloden framföras,

och anfördes såsom skäl härför, förutom skadegörelse å ängar,

bland annat, »att massor af lös bark samlade sig hvarje år på Marjasaari

laxpata och åstadkomme betydlig skada bland annat derigenom

att barken sjönke till bottnen och förorenade vattnet»;

i Witsaniemi: »att barken från det sågtimmer, som i gränselfven

flottades, i så stor mängd uppflöte på ängarna, att understundom flera

dagsverken åtginge för att från en enda äng bortskaffa densamma; samt

att barken skadade fisket derigenom, att den icke blott hopade sig på

fiskeverken, utan äfven sjönke och förorenade elfbottnen» — —;

på Alamäki gästgifveri i Karungi socken: »att i gränsfloden ned
flytande

bark i stor mängd hopade sig på ängar och fiskeverk»--;

slutligen uppgafs på sammanträdet i Torneä stad: »att barken till stor

olägenhet för de i elfven befintliga laxpatorna hopade sig på desamma,

samt afsatte sig dels på lågländta ängar, hvilka deraf skadades, dels

på elfbottnen, hvarigenom vattnet till men för fisket förorenades, äfvensom

bidroge till elfvens uppgrundning; och hemstäldes på grund

häraf, att föreskrift måtte meddelas om afbarkning af timmer, innan

detsamma i gränselfven eller dess biflöden utsläppes».

Att dessa af allmogen på båda sidor om riksgränsen med mycken

styrka och sällspord endrägt anförda samt så ofta åter upprepade klagomål

om barkens skadlighet för deras strandängar jemväl vid gränsfloden

äro fullt grundade, kan icke sättas i fråga, om ock desamma delvis

blefvo vid sammanträdena bestridda eller dragna i tvifvelsmål af

disponenten för Svanstens såg samt eu och annan af hans personliga

bekanta, och vi anse dem vara desto mera behjertansvärda samt af afseende

förtjena, som boskapsskötseln är hela elfdalens hufvudnäring

och det, i anseende till det störa antalet virkesegare, som årligen framföra

flottlagdt timmer i gränsfloden, är för allmogen ogörligt, att ens

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

söka, an mindre erhålla godtgörelse för de på ängarna genom barken

lidna skadorna, alldenstund det städse blir omöjligt att utreda, från

hvems virke den skada vållande barken i hvarje särskildt fall härrört.

Laxfiskerättsinnehafvarnes och egarenas af fiskevatten klagomål öfver

den olägenhet och skada, barken förorsakade dem vid fiskets utöfning,

derigenom att densamma ofta i mängd hopade sig på fiskeverken

eller patorna och samlade sig i fiskredskapen, är likaledes välgrundad,

och deras äfven för undertecknad Malmgren ofta upprepade yrkande på

virkets afbarkning är sålunda berättigadt, helst någon godtgörelse i

detta fall af nyss nämnd orsak lika litet kan komma i fråga som vid

barkens skadegörelse å ängar. Ganska allmänt klagades dessutom öfver

fiskets aftagande i vattendraget i följd af flottningen. Man anser barken,

der den afsättes i större mängd, inverka menligt på fiskets bestånd.

Att denna på erfarenhet grundade uppfattning har skäl för sig,

kan ej heller nekas, ty barken bidrager otvifvelaktigt att orena vattnet

och att, der den i större mängd afsatt sig på stränderna eller på bottnen

af vattendraget, qväfva vattenvegetationen, samt minskar sålunda i

hvardera fallet de nödiga vilkoren för fiskens trefnad och förökning

samt särskildt det späda fiskynglets existens.

Med anledning af allt detta och med afseende derpå, att det barkade

virket kan lättare utdrifvas, billigare flottas och med större fördel

försågas, än det obarkade, tveka undertecknade desto mindre att tillstyrka

utfärdandet af ett påbud om sågtimrets barkning, som barkningskostnaden

i Torneå och Muonio elfdal icke kan anses stiga högre än

10 högst 15 penni (7—11 öre) per stycke sågtimmer, och det dessutom

icke vore lämpligt eller välbetänkt, att icke införa ett sådant påbud i

den för gränsfloderna gällande flottningsstadgan, då veterligen i de flesta

större vattendrag i Norge, Sverige och Finland, de närmast liggande

Luleå och Kemi elfvarne inberäknade, endast afbarkadt sågtimmer numera

flottas, och § 20 i kongl. flottningsstadgan af den 30 december

1880 i allmänhet påbjuder virkets afbarkning inom konungariket Sverige.

Vi våga med stöd af det anförda föreslå, att efter sjette § i komiténs

förslag en ny § af följande innehåll måtte intagas:

»Att sågtimmer och annat gröfre virke, som i gränsfloderna fortskaffas,

skall innan det i vattendraget utlägges hafva undergått afbarkning,

vid vite af 70 penni eller 50 öre för hvarje stycke, som obarkadt

fortskaffas. Och må afbarkningen icke verkställas å isen eller å stranden

så nära vattnet att barken kan nedsköljas deri.»

Hvad slutligen angår flertalets i komitén motivering af sin ståndpunkt

i denna vigtiga fråga, ville vi hafva anmärkt, att deri, enligt vår

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Ko , 44.

mening, allt för stor betydelse lägges vid ett nog ensidigt teoretiskt

resonnement, hvaremot mycket vore att invända, medan på andra sidan

jord- och fiskeegarenas klagomål, i anledning af den olägenhet och

skada från sågtimmer lossnad bark vållar å deras ängar och fisken, dels

underskattas, dels lemnas mer eller mindre obeaktade. Vi för vår del

hålla före, att man vid praktisk lagstiftnng sådan som den ifrågavarande

bör åt dylika klagomål egna den allvarligaste uppmärksamhet

samt åt sådana faktiska förhållanden, vi här ofvan sökt framhålla, tillerkänna

en afgörande betydelse, och vi anse derför hvarken nödigt

eller lämpligt att här i detta sammanhang inlåta oss på några utförligare

betraktelser om barkningsfrågan i hela dess vidd.

Ett transsumt bilägges rörande barkens skadlighet i Tengeliö eif.

And. Joll. Malmgren. F. W. Berg.

Bilaga till reservationen.

Transsumt ur ingeniören K. Th. Sohlbergs motivering och förslag

till ordningsstadga för flottning af skogsprodukter

i Tengeliö eif, som är en biflod till Torneå eif,

Elfven framrinner till stor del genom låga ängsmarker, å hvilka

barken från det härtills obarkade virket åsamkat jordegarne stora skador,

och påyrkade desse af denna orsak, att åtminstone all den stock,

som ej första sommaren efter fällningen nedflottas (barken anses nemligen

ej lossna under första sommaren), må underkastas barkning, ty

ersättningsfrågorna blifva i detta fall svåra att lösa, emedan det är

omöjligt att leda i bevis från hvars stock barken härrör.

Ehuru det sålunda vore skäl att påbjuda barkning endast för stock

underkastad tvåårig flottning, anser jag likväl, att oberoende af flottningens

långvarighet all stock bör barkas emedan det är för vanskligt

att på förhand säga hvilka partier under sommaren hinna passera eif
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 4å.

ven och hufvudsakligen emedan, i enlighet med många sågegares utsago,

dessa finna sin fördel vid att flotta barkadt virke, såsom varande

lättare flottadt och sågadt samt gifvande mindre affall, och bestrider

jag tillika hvad häremot anförts, nemligen att stocken spricker, emedan

jag ej vid andra vattendrag, der flottning af barkadt virke försiggår,

kunnat konstatera detta.

Barkningen bör helst ske i skogen och i hvilket fall som helst på

mark som ej af vårfloden öfversvämmas. — — — — — —---

Uleåborg i augusti 1888.

K. Th. Sohlberg.

Transsumtets rigtighet intygar; Helsingfors å inspektörens för fiskeriema

embetslokal, den 12 april 1884.

And. Joll. Malmgren.

Bih. till Riksd. Prot. 1893. 1 Sami. 1 Afd. 27 Käft.

8

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.