Sök i Ratio Lex

Angående försäljning till Östersunds stad af kronans andel i ett inom stadens område beläget skogsskifte

6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1893:7, Angående försäljning till Östersunds stad af kronans andel i ett inom stadens område beläget skogsskifte

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 7,

11

N:o 7.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående försäljning

till Östersunds stad af kronans andel i ett

inom stadens område beläget skogsskifte; gifven Stockholms

slott den 10 december 1892.

Af ett å Östersunds stads område beläget, med litt. S. betecknadt skogsskifte

tillhöra tre sjundedelar kronan, hvaremot de återstående fyra sjundedelarne

egas af Östersunds stad. Den kronan tillhöriga delen af skogsskiftet,

som ligger i samfällighet med stadens andel, har förr varit landshöfdingen

i Jemtlands län på lön anslagen, men är numera till statsverket

indragen och utarrenderad till den 14 mars 1894.

I en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet med underdånig

skrifvelse den 26 september 1891 öfverlemnad, till Kongl. Maj:t stäld skrift

hafva stadsfullmägtige i Östersund, med bifogande af utdrag af stadsfullmägtiges

protokoll den 7 oktober 1890 och den 20 januari 1891, i underdånighet

anhållit, att Östersunds stad måtte få från kronan förvärfva den

andel af omförmälda skogsskifte, som innehades af kronan, med rätt för

staden att samma andel tillträda vid arrendetidens utgång den 14 mars

1894; varande vid den underdåniga ansökningen jemväl fogad en af stadsingeniören

E. Runeberg år 1891 upprättad karta öfver skogsskiftet litt. S.

i Östersund.

Af förenämnda utdrag af stadsfullmägtiges protokoll inhemtas, att, sedan

stadsfullmägtige uppdragit åt stadens drätselkammare att verkställa ut
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

redning angående värdet å det ifrågavarande skogsskiftet, samt drätselkammaren

anmodat dels jägmästaren i Norra Jemtlands revir E. A. Malmborg

att värdera den å skogsskiftet växande skogen och dels förre riksdagsmannen

Hans Andersson i Bringåsen att afgifva yttrande angående skogsskiftets

värde i öfrigt, bemälde personer, hvar för sig, verkstält uppskattning

af skogsskiftets värde och afgifvit skriftligt utlåtande i sådant hänseende,

hvilka utlåtanden finnas intagna i stadsfullmägtiges protokoll.

Jägmästaren Malmborg har dervid, med förmälan att enligt landtmäterihandlingarna

från länets landtmäterikontor skogsskiftet, efter afdrag af hvad

jern vägen upptoge, innehölle en ytvidd af 6.11 hektar, uppskattat den derå

befintliga skogen, som beräknats innehålla 733 kubikmeter, i anseende till

skogens närhet till lätt afsättlig ort och derför att värdefull tall till en

del förekomme, efter ett pris af 2 kronor per kubikmeter, till 1,466 kronor

och jordvärdet, efter 10 kronor per hektar, till 61 kronor 10 öre;

hvadan alltså hela skogsviddens värde skulle uppgå till 1,527 kronor 10 öre.

I det af förre riksdagsmannen Hans Andersson i Bringåsen afgifna

utlåtande anföres, att, då skogsskiftet utgjordes af en oformlig, lång och

smal egofigur, belägen mellan Storsjöns strand och landsvägen, och jordmånen

vore mager och stenbunden samt således föga lämplig för odling, jorden

i sig sjelf syntes ega ett relativt ringa värde, synnerligast som samfälligheten

läge långt utom stadsplanen och icke kunde till byggnadstomter

upplåtas. Till följd af dessa ogynsamma omständigheter syntes den å skiftet

växande skogen, hvilken dock för närvarande endast vore duglig till ved,

vara den faktor, som hufvudsakligast borde vara bestämmande vid skiftets

uppskattning i penningar. Men då denna skog vore en ofelbar snöskärm

och ett absolut nödvändigt skydd mot all den yrsnö, som af vestliga och

nordliga vindar tillfördes från Storsjön och som den förutan skulle i stora

massor hopa sig på landsvägen och i hög grad försvåra, för att icke säga

omöjliggöra, trafiken efter densamma samt äfven blifva hinderlig för den

nära intill liggande jernbanan, borde skogen, så mycket möjligt vore, sparas,

hvadan den icke heller kunde uppskattas till samma värde, som om

den finge efter godtycke utan vidare till ved nedhuggas. En mycket sparsam

gallring måste så mycket mer iakttagas, som skiftets bredd på sina

ställen utgjorde blott några få meter. Häraf följde åter, att skiftets afkastning

icke kunde betäcka räntan på någon högre summa. Med anledning

af dessa förhållanden kunde samfälligheten icke uppskattas till högre värdebelopp

än 600, högst 700 kronor.

Öfver den underdåniga ansökningen har Kongl. Maj:ts befallningshaf
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kong!. Maj.ts Nåd. Proposition No 7.

vande inhemtat yttrande från dåvarande domänintendenten i länet, öfverjägmästaren

Fr. Tigerhielm, hvilken till alla delar instämt i den af förre

riksdagsmannen Hans Andersson uttalade mening angående skogsskiftets

värde samt hemstält, att staden Östersund måtte få köpa ifrågavarande,

för kronan alldeles obehöfliga jordlott emot ett åsatt pris för det hela af

högst 700 kronor.

För egen del har Kongl. Maj:ts befallningshafvande i ofvanberörda

underdåniga skrifvelse anfört, att då området, som, jemte annan fastighet,

vore till den 14 mars 1894 upplåtet till enskild person mot årligt arrende

af 100 kronor, icke vore för något statsverkets ändamål behöfligt, Kongl.

Maj:ts befallningshafvande väl ansåge detsamma icke vidare böra för kronan

bibehållas, utan enligt derom gällande stadganden, efter arrendetidens

utgång försäljas; men då lägenheten, ehuru den icke med någon fördel

kunde af kronan användas, likväl i enskild persons ego finge anses, i följd

af sin belägenhet i närheten af staden mellan Storsjön och jernbanan, ega

icke så obetydligt värde såsom lämplig plats för någon industriel anläggning,

hyste Kongl. Maj:ts befallningshafvande den mening, att egendomen

kunde förmånligare försäljas på offentlig auktion, der den enskilda spekulationen

antagligen skulle göra sig gällande, så att ett högre pris kunde

betingas än det, hvartill området uppskattats vid den af stadsfullmägtige

föranstaltade värdering. Förefunnes verkligen den uppgifna nödvändigheten

att bibehålla den å lägenheten växande skogen såsom skydd mot snöstormar

för jernbanan, borde en dylik omständighet, i stället för att föranleda till

sänkning af priset vid försäljning till staden eller enskild person utan garanti

för att i framtiden hänsyn tages till nämnda nödvändighet, tvärtom

från statens synpunkt betinga högre pris på egendomen och tagas i betraktande

vid afgörandet, huruvida egendomen borde för kronan bibehållas

eller icke. Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåge sig derför och då

stadsfullmäktige icke ens uppgifvit, att ifrågavarande lägenhet vore för något

stadens särskilda ändamål behöflig, icke höra tillstyrka, att lägenheten, derest

den icke skulle för kronan fortfarande bibehållas, försåldes i annan ordning

än som för kronans egendomar i allmänhet funnes föreskrifven.

Kongl. domänstyrelsen, hvars underdåniga yttrande i ärendet inhemtats,

har dervid anfört, att, då kronans andel uti ifrågavarande skogsskifte

icke vore för skogsväsendets räkning behöflig och, efter hvad Kongl. Maj:ts

befallningshafvande meddelat, icke heller för annat statsändamål användbar,

stadsfullmägtiges ansökning att få förvärfva samma andel syntes, i betraktande

deraf att stadens och kronans till arealen obetydliga andelar nu läge

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 7.

i samfällighet, och någon trygghet för skogens bibehållande såsom skydd

mot yrsnö endast kunde vinnas derigenom, att kronans andel, då den försåldes,

komme i stadens ego, vara förtjent af nådigt afseende; och har

domänstyrelsen hemstält, att stadsfullmägtige i Östersund måtte berättigas

att mot ersättning, som skulle bestämmas i enlighet med kongl. förordningen

angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14

april 1866, till sig lösa kronans andel i berörda skogsskifte, att tillträdas

vid nu löpande arrendeperiods slut den 14 mars 1894.

Med afseende å hvad i detta ärende förekommit vill Kongl. Maj:t,

som, enär den å ifrågavarande skogsskifte befintliga skogen, enligt hvad

upplyst blifvit, icke kan i någon väsentligare mån afverkas utan att trafiken

å landsvägen och den i närheten af skogsskiftet framgående jernbanan under

vissa tider utsättes för hinder och svårigheter till följd af yrsnö, anser

den af förre riksdagsmannen Hans Andersson verkstälda uppskattning,

vid hvilken tillbörlig hänsyn tagits till nämnda förhållande och emot hvilken

domänintendenten å kronans vägnar icke haft något att erinra, höra läggas

till grund vid bestämmandet af skogsskiftets värde, härmed föreslå Riksdagen

att medgifva :

att kronans andel i berörda, inom Östersunds stads område belägna

skogsskifte må till Östersunds stad försäljas mot en köpeskilling, beräknad

efter ett värde å skogsskiftet i dess helhet af sjuhundra kronor, och med

tillträdesrätt den 14 mars 1894;

äfvensom att den inflytande köpeskillingen må, på samma sätt som

köpeskillingarne för försålda mindre kronoegendomar, användas till inköp för

kronans räkning af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 7.

15

Utdrag af protokollet öfver finans ärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

10 december 1892.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström;

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt;

Statsråden: friherre von Essen,

friherre Akerhielm,

Östergren,

Oroll,

Wikblad, ,

Gilljam,

friherre Rappe.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen föredrog

vidare:

En af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jemtlands län med underdånig

skrifvelse den 26 september 1891 öfverlemnad, till Kongl. Maj:t stäld skrift,

deri stadsfullmägtige i Östersund anhållit att,Östersunds stad måtte få från

kronan förvärfva kronan tillhöriga tre sjundedelar af ett å Östersunds stads område

beläget, med litt. S. betecknadt skogsskifte, af hvilket de återstående fyra

sjundedelarne, hvilka läge i samfällighet med kronans andel, egdes af Öster
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

sunds stad; vid hvilken ansökning fogats utdrag af stadsfullmägtiges protokoll,

utvisande, att, sedan stadsfullmägtige uppdragit åt stadens drätselkammare

att verkställa utredning angående värdet af det ifrågavarande skogsskiftet,

samt drätselkammaren anmodat dels jägmästaren i norra Jemtlands

revir E. A. Malmborg att värdera den å skogsskiftet växande skogen och

dels förre riksdagsmannen Hans Andersson i Bringåsen att afgifva yttrande

angående skogsskiftets värde i öfrigt, bemälde personer, hvar för sig, verkstält

uppskattning af skogsskiftets värde och deröfver afgifvit skriftligt utlåtande

;

uti hvilket ärende domänstyrelsen afgifvit infordradt underdånigt utlåtande.

Statsrådet, som, enär den å ifrågavarande skogsskifte befintliga skogen,

enligt hvad upplyst blifvit, icke kunde i någon väsentligare mån afverkas,

utan att trafiken å landsvägen och den i närheten af skogsskiftet framgående

jernbanan under vissa tider utsattes för hinder och svårigheter till

följd af yrsnö, ansåg den af förre riksdagsmannen Hans Andersson verkstälda

uppskattning, vid hvilken tillbörlig hänsyn tagits till nämnda förhållande

och emot hvilken uppskattning domänintendenten å kronans vägnar

icke haft något att erinra, höra läggas till grund vid bestämmandet af skogsskiftets

värde, hemstälde, att Kongl. Maj:t måtte, med afseende å hvad i

ärendet förekommit, i nådig proposition föreslå Riksdagen att medgifva:

att kronans andel i berörda, inom Östersunds stads område belägna

skogsskifte finge till Östersunds stad försäljas mot en köpeskilling, beräknad

efter ett värde å skogsskiftet i dess helhet af sjuhundra kronor, och

med tillträdesrätt den 14 mars 1894;

äfvensom att den inflytande köpeskillingen måtte, på samma sätt som

köpeskillingarne för försålda mindre kronoegendomar, få användas till inköp

för kronans räkning af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark.

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder bifalla

hvad statsrådet sålunda hemstält; och skulle nådig proposition

till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan

— — -— vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

Adolf von Hofsten.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.