Sök i Ratio Lex

Angående statsverkets tillstånd och behof

975 sidor, varav 895 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 895 av 975 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1894:1, Angående statsverkets tillstånd och behof

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

1

KONGL. MAJ:TS

NÅDIGA

PROPOSITION

TILL

Riksdagen

angående statsverkets tillstånd och behof;

Gifven Stockholms slott den 16 januari 1894.

Jeralikt grundlagens bud afgifver Kongl. Magt härmed nådig proposition

angående statsverkets tillstånd och behof.

Dervid förekommer först frågan om beräkningen för nästa statsregleringsperiod

af statsverkets inkomster.

Med åberopande af de beslut, hvarom bilagda statsrådsprotokoll öfver

finansärenden för den 13 innevarande månad*) lemnar närmare upplysning,

och under de i samma protokoll angifna förutsättningar föreslår Kongl. Maj:t,

att statsverkets inkomster för år 1895 upptagas sålunda:

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Inkonistberäkniugen”.

Bill. till

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konyl. Maj-.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Ordinarie inkomster:

Grundskatt............ kronor

Kyrkotionde ........................................................................ *

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål....................... »

Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet »

Trosspassevolansafgift......................................................... *

Tillfälliga rotevakansafgifter.............................................. »

Soldatvaka nsafgift............................................................... *

Båtsmansvakansafgift.......... »

Arrendemedel....................................................-................. *

Mantalspenningar................................................................ »

Bötesmedel ......................—............-..............-.......-........---- »

Kontroll stämpelmedel. -.....-............................. 1

Fyr- och båkmedel....................... »

Telegrafmedel .......................................-.............----- —- »

J er n vägstrafikmed el............... 1

Skogsmedel.........................................................----------------- 1

Extra uppbörd...................................................-............. »

säger 21,014,000: —

Bevillningar:

Tullmedel............................................................................ kronor

Postmedel_______________________________________ ____________________________________

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter

Stämpelmedel-....................................................------------r— »

Bränvinstillverkningsskatt................................................. »

Hvitbetssockertillverkningsafgift................................ »

Bevillning af fast egendom samt af inkomst.............—- »

o # o

Tilläggsbevillning.........................—................................-- 1

säger 77,873,000: — _

summa kronor

Ivongl. Maj:t föreslår vidare enligt ofvan nämnda

protokoll öfver'' finansärenden för den 13 innevarande

månad:

2,369,000: —

250,000: —

300,000: —

51,000: —

19,000: —

150,000: —

70,000: —

295,000: —

2,500,000: —

665,000: —

250,000: —

25,000: —

1,400,000: —

2,870,000: —

7,000,000: —

2,700,000: —

100,000: —

36,500,000: —

8,173,000: —

700,000: —

6,000,000: —

14,000,000: —

3,200,000: —

4,900,000: —

4,400,000: —

98,887,000: —

Transport kronor 98,887,000: —

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o /, om statsverket 1894.

Transport kronor 98,887,000: —

att såsom tillgång vid förevarande statsreglering

må beräknas och användas öfverskott å statsregle
-

ringarna för föregående år.. ........................................ * 172,000:

och att för statsverkets behof må till utbetalning

vid den tid under år 1895, som af Riksdagen bestämmes,

anvisas riksbankens vinst för år 1893, i rundt

tal utgörande...................................................................... *______2,480,000:

-hvarefter det för nästa statsregleringsperiod disponibla

beloppet af statsverkets tillgångar uppgår till.............— kronor 101,539,000:

Första hufvudtiteln,

innefattande anslagen till kongl. hof- och slottsstaterna.

Nu gällande riksstat upptager såsom årliga eller ständiga utgifter:

för kongl. hofstaten...................................-....................... kronor 1,196,900:

» > slottsstaten................................—..................... »_____123,100:

tillsammans kronor 1,320,000: —

Häruti föreslår Kongl. Magt icke någon ändring.

Andra hufvudtiteln,

innefattande anslagen till justitiedepartementet.

1 afseende å regleringen åt denna hufvudtitel, under hvilken finnas i

nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 3,887,900

kronor, vill Kongl. Magt i enlighet med de beslut, som innefattas i Inlagd»

statsrådsprotokoll öfver justitiedepartementsärcnden den 13 innevarande månad,

*) föreslå Riksdagen beträffande

Kri gall of rätten:

IT.] under förutsättning att deri särskildt framlagda

propositionen om ändring i vissa delar af förordningen om

) Sc bil. till statsverkspropositionen: ”Andra hufvudtiteln”.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kong!. Maj:ts nåd. prop. n:o /, om statsverket 18''då.

krigsdomstolar och rättegången derstädes varder af Riksdagen

bifallen, att med godkännande af det i förutnämnda

statsrådsprotokoll intagna förslag till stat för krigshofrätten

och öfvergångsstat anvisa för dessa staters tillämpning

erforderliga medel, tillhopa 9,050 kronor;

kommande i händelse af bifall härtill det till krigshofrätten

nu utgående ordinarie anslaget 11,100 kronor

att minskas med................................................................... kronor 2,050: —

Ofriga ordinarie anslag:

[2.] I afseende å dessa liar Kongl. Magt icke att föreslå

annan förändring, än att till jemnande af hufvudtitelns

slutsumma anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved

in. in. ökas från 64,212 kronor till 64,262 kronor eller med » 50: —

hvadan alltså i de ordinarie anslagen föreslås eu minskning af kronor 2,000: —

Andra hufvudtitelns ordinarie anslag utgöra enligt nu

gällande riksstat......................................................................kronor 3,887,900: —

Om härifrån dragés ofvan angifna minskning i samma

anslag....................................................................................... » 2,000: —

så komma de ordinarie anslagen enligt denna hufvudtitel

att uppgå till .......................... ........................................... kronor 3,885,900: —

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under

andra hufvudtiteln, vill Kongl. Maj:t, på sätt förutnämnda

protokoll öfver justitiedepartementsärenden vidare innehåller,

föreslå Riksdagen att bevilja såsom extra anslag för

år 1895:

[3.] för uppgörande, granskning och omarbetning af

lagförslag genom en lagbyrå .............................................. kronor 25,000: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten

för år 1894 upptagen och sådan den nu är af Kongl. Maj:t föreslagen, utfaller

sålunda:

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Kongl. MajUs nåd. pr ap. n:o 1, om statsverket lk''J4.

1894. 1895.

ordinarie anslag 3,887,900:— 3,885,900:— således minskning kronor 2,000: —

extra » 66,309:— 25,000:— » » » 41,309: —

summa kronor 3,954,209:— 3,910,900:— således minskning kronor 43,309: —

Tredje hufvudtiteln,

innefattande anslagen till utrikesdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i nu

gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 606,750 kronor,

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll

öfver utrikesdepartementsärenden den 13 innevarande månad,*)

föreslå,

att nedannämnda ordinarie anslag må af Riksdagen anvisas, att utgå emot

nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till deras användande

och under enahanda vilkor som hittills, nemligen:

Kabinettskassans utgifter:

[1.] departementschefen, ministern för

utrikes ärendena................ kronor 24,000: —

[2.] utrikesdepartementet...................... » 27,495: —

[3.] ministerstaten................... » 337,941: —

[4.] militärattachéer.................................... » 8,471: —

[5.] skrifmaterialier, expenser och extra

utgifter............................................................... » 45,893: — 443,800:-

Kon sill skassans utgifter:

[6.] utrikesdepartementet................ kronor 10,000: —

| 7.J konsulsstatcn,.........-............................. » 129,685: -—

[8.] skrifmaterialier, expenser och extra

utgifter................................................................ » 20,315: — 160,000: -

summa kronor 603,800: —

Utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena:

[9.] svenska kyrkan i Paris ........................................ » 2,950: —

tillsammans kronor 606,750: —

'') Sc bil. till statsverkspropositionen: ”Tredje hufvudtiteln”

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o i, om statsverket 1894.

Extra anslag.

Under åberopande af livad i statsrådsprotokollet för den 13 innevarande

månad finnes antecknadt, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att bevilja:

[10.] för fortsatt utgifvande af »Sveriges traktater»........ kronor 4,500: —

Vid jemförelse med 1894 års riksstat finnas slutsummorna å anslagen

under denna hufvudtitel vara oförändrade.

Fjerde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till landtförsvarsdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i

1894 års riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................. kronor 23,519,200: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter......................................................................... > 400: —

ersättningar .......................................................... >_693,400: —

tillsammans kronor 24,213,000: —

vill Kongl. Maj: t i enlighet med de beslut, som innefattas i bi lagda statsrådsprotokoll

öfver landtförsvarsärenden den 13 innevarande januari,*) föreslå

Riksdagen beträffande

Intendenturcorpsen:

[1.] att för genomförande under är 1895 af intendenturcorpsens

beslutade nya organisation höja anslaget

till nämnda corps, nu kronor 322,945, med....... kronor 16,055:

till kronor 339,000; _______________

Transport kronor 16,055: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Fjerde hufrudtiteln”.

s. 7 Kontrollera mot PDF

K orig l. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Transport kronor

Kavalleri- och infanteriregementena:

[2.] att det i kolumnen »friheter» i gällande riksstat

upptagna belopp, 400 kronor, vnå derifrån uteslutås;
-

Det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning:

[3.] att dels för genomförande under år 1895 af

infanteriets nya organisation, dels för höjande till en

krona af dagaflöningen till de vid Hallands och Blekinge

bataljoner anstälda regementstrumslagare öka anslaget

till det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning,

nu kronor 3,996,084, med................................................ »

till kronor 4,074,209;

Det icke garnisonerade kavalleriets befälsaflöning:

[4.] att dels för genomförande under år 1895 af

Skånska husar- och Skånska dragon- äfvensom Norrlands

dragonregementens nya organisation och dels för

beredande af erforderliga tillgångar till bestridande af

den, med anledning af beväringsöfningarnas utsträckning,

ökade dagaflöningen till det icke garnisonerade

kavalleriets befäl öka anslaget till nämnda kavalleris

befälsaflöning, nu kronor 957,000, med ........................ >-

till kronor 978,360;

Det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets

vapenöfningar:

[5.] att för genomförande under år 1895 af Skånska

husar-, Skånska dragon- och Norrlands dragonregementens

nya organisation höja anslaget till det icke

garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfningar,

nu kronor 1,503,300, med ................................................ »

till kronor 1,612,225;

Transport kronor

7

16,055: —

78,125: —

21,360: —

108,925: —

224,465: —

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kong!. Maj:ts nåd. grop. n:o 7, om statsverket 1894.

Transport kronor 224,465:

Fältartilleriet å fastlandet:

[6.] att för genomförande under År 1895 af fältartilleriets

å fastlandet beslutade nya organisation höja

anslaget till nämnda artilleri, nu kronor* 1,341,276, med » 121,132:

till kronor 1,462,408;

Glotlamls art illeri corps:

[7.] att för beredande af medel till inrättande af

chefsbeställningen vid Gotlands artillericorps öka anslaget

till corpsen, nu kronor 32,414, med............... ....

till kronor 37,889;

5,475:

Fortifikationen:

[8.] att för beredande af tillgångar till genomförande

under år 1895 af fortifikationens förbättrade

organisation höja anslaget till nämnda vapen, nu kronor

313,932, med ...................................................................

till kronor 332,056;

18,124:

Trängen:

[9.] att för genomförande under år 1895 af trängens

beslutade nya organisation höja anslaget till

nämnda vapen, nu kronor 308,318, med........................

till kronor 382,363, äfvensom medgifva, att 291,157

kronor deraf må upptagas såsom reservationsanslag;

74,045:

Beväringens vapenöfningar:

[10.] att för beredande af erforderliga medel till

bestridande af den beväringen tillkommande förhöjda

dagafiöning öka anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar,

nu kronor 2,980,500, med................................

till kronor 3,211,250;

Transport kronor

230,750:

673,991:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majtis nåd. prop. n:o 1, om- statsverket 1894.

9

Transport kronor

Volontärskolor:

[11.] att höja anslaget till volontärskolor, nu

kronor 285,000, med ........................................................ »

till kronor 385,000, äfvensom bemyndiga Kongl. Maj:t

att, i den mån kommuner kunna erbjuda sig att utan

kostnad för statsverket tillhandahålla krigsstyrelsen

militäretablissement, afsedda för volontär- eller rekrytoch

korpralskolor vid det icke garnisonerade infanteriet,

låta till anskaffande af nödiga kaserninventarier för

två sådana etablissement af förevarande anslag använda

högst 50,000 kronor;

Reservbefälet:

[12.] att höja anslaget till reservbefälet, nu kronor

17,000, med........................................................................ »

till kronor 29,000;

Ted och ljus vid fästningar och garnisonsorter:

[13.] att höja anslaget till ved och ljus vid fästningar

och garnisonsorter, nu kronor 103,500, med.... »

till kronor 117,500, äfvensom medgifva, att anslaget

må få i riksstaten uppföras som förslagsanslag;

Skrifmaterialier och expenser, ved in. m. för departementets

afdelning af Kongl. Maj:ts kansli och kommandoexpeditionen:
[14.

] att detta anslag, hvilket nu är uppfördt till

kronor 6,080, måtte, för jemnande af hufvudtitelns

ordinarie anslag, höjas med............................................... ->

till kronor 6,089.

Beträffande öfriga under fjerde hufvudtiteln uppförda

ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t ingen förändring.

Summa kronor

673,991: —

100,000: —

12,000: —

14,000: —

9: —

800,000: —

Bih. till Riksd. Prot. 1894. l:a Sami. l:a Afd.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Transport kronor 800,000: —

Härifrån afgår minskning i anslaget till kavallerioch

infanteriregementena ........._........................................ » 400: _

hvadan förhöjningen utgör................................................ kronor 799,600: —

Lägges till denna förhöjning summan af hufvudtitelns

anslag enligt nu gällande riksstat........................ » 24,213,000: —

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till................................................... kronor 25,012,600: —

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet den 13 innevarande

ari finnes antecknadt, föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen:

att under denna hufvudtitel på extra stat för år 1895 bevilja:

[15.] för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter

i fråga om de värnpligtiges inskrifning

och redovisning m. m............... kronor 53,000: —

[16.] » anskaffning af nya eldhandvapen åt

armén...................................................... . » 679,300: —

[17.] » anskaffning af mobiliseringsammunition

till eldhandvapen....................................... » 800,000: —

äfvensom

[18.] att af det för uppförande vid Åker af en

fabrik för tillverkning af röksvagt krut

redan beviljade anslag på extra stat för

år 1895 anvisa återstoden med............ » 119,500: —

-att vidare på extra stat för år 1895

bevilja:

[19.] till fortsatt förändring och nyanskaffning af

infanteriammunitionsvagnar med tillbehör » 29,112: —

[20.] för anskaffning af fästningsartillerimateriel ... » 100,000: —

[21.] till fortsatt anskaffning af ny fältartilleri
materiel.

............... » 254,000: —

[22.] » fortsättande af arbetena å Karlsborgs hufvudfästning

och Vaberget.......................... » 200,000: —

[23.] » anskaffning af ökad materiel för inge
niörvapnet.

................................................... » 50,000: —

Transport kronor 2,284,912: —

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

11

[24.] till

[25.] »

[26.] »

[27.] »

[28.] »

Transport kronor 2,284,912: —

bestridande af kostnaderna för de, med

anledning af beslutet om den förbättrade

härordningen, nödiga kasernbyggnader.... » 400,000: —

anskaffning af materiel för flyttande sjuk-''

hus................................................................ » 100,000: —

ytterligare barackbyggnader på mötesplatserna.

..................................................... » 100,000: —

reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenstemän,

med rättighet för Kongl.

Maj:t att få under följande år använda

hvad af anslaget kan under året besparas » 9,088: —

skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens

befrämjande, med rättighet likaledes

för Kongl. Maj:t att få under följande

år använda hvad af anslaget kan under

året besparas.......................................... » 90,000: —

tillsammans kronor 2,984,000: —

Slutligen vill Kongl. Maj:t, föreslå Riksdagen att medgifva:

att af behållningarne å extra anslaget för tillämpning af nya värnpligtslagens

föreskrifter i fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning

m. in. må få till täckande af två af arméförvaltningen lemnade förskott till

inköp dels af tomt in. m. till kasernetablissementet i Visby och dels af

revolvrar användas ett belopp af 61,393 kronor 23 öre, äfvensom

att, med afdrag af förenämnda belopp 61,393 kronor 23 öre, återstående

vid 1893 års slut uppkomna behållningar å berörda extra anslag må, i den

män sådant kan visa sig vara erforderligt, användas till gäldande af kostnaderna

för fyra i statsrådsprotokollet närmare omförmälda, på föredragning

af landtförsvarsdepartementet tillsatta komitéer.

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1894 års

riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Makt nu är föreslagen, utfaller nå

följande sätt: F

1894. 1895.

ordinarie anslag 24,213,000:— 25,012,600: —således ökning kronor 799,600: —

extra ___________» 2,314,086:— 2,984,000:— » » » 669,914: —

summa kronor 26,527,086:— 27,996,600: — således ökning kronor 1,469,514: —

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Femte hufvudtiteln,

innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu

gällande riksstat till årliga och ständiga utgifter anvisadt:

kontant..,................................................................................. kronor 6,878,747: 48

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter.............................. » 3,005: —

ersättningar.................................................................... » 26,404: —

tillsammans kronor 6,908,156: 48

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll

öfver sjöförsvarsärenden den 13 i denna månad,*) föreslå

Riksdagen beträffande

Anslagen till aflöning för flottans kårer och

stater samt till Carlskrona artillerikår:

[1.] att, för uppsättning och underhåll af Carlskrona

artillerikår så organiserad och aflönad, som

vid ofvannämnda protokoll öfver sjöförsvarsärenden fogade

normalstat (Bil. A) närmare utvisar, må, i stället för

det nu under femte hufvudtiteln till en fästningsartillerikår

för sjöbefästningarne vid Carlskrona uppförda

reservationsanslag å 189,600 kronor, i riksstaten

för år 1895 uppföras ett reservationsanslag å

303,900 kronor, benämndt »Carlskrona artillerikår», äfvensom

medgifva, att de besparingar å de sålunda för

kåren anvisade tillgångar, som under tiden för dess

uppsättning kunna beredas, må, på sätt Riksdagen 1892

medgifvit i fråga om det då för kåren beviljade reservationsanslag,

få af Kongl. Maj:t disponeras för uppförande

af de för kåren erforderliga byggnader och

öfriga med organisationens genomförande förenade utgifter;

dock med förbehåll att den nya organisationens

genomförande icke verkar rubbning i afseende på det

'') Se bil. till statsverkspropositionen: ”Femte hufvudtiteln”.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

artillerikåren tillhörande, vid fästningsartillerikompanierna

redan antagna värfvade manskaps hittills varande

förmåner och förpligtelse^ kommande till följd häraf

en ökning att uppstå af.................................................... kronor

[2.] att de för befäl och underbefäl med vederlikar

vid flottan gällande pensioneringsgrunder må få.

tillämpas jemväl i afseende på befäl och underbefäl

med vederlikar vid Carlskrona artillerikår;

[3.] att godkänna förändrad stat för flottans på

det i bilagan B till ofvannä.mnda protokoll omförmälda

sätt omorganiserade sjömanskår, sådan denna stat finnes

samma protokoll bifogad (Bil. C), att tillämpas så snart

och i den mån de föreslagna förändringarne i kårens

organisation låta sig genomföras;

[4.] att, vid bifall till förslaget angående uppsättning

och underhåll af Carlskrona artillerikår, det i

nu gällande riksstat till aflöning för flottans kårer och

stater anvisade anslag å................kronor 1,726,054: —

minskadt med det för aflöning åt

f. d. fästningsartillerikompanierna

beräknade belopp_______ » 60,799: —

till....................................................kronor 1,665,255: —

må förhöjas med det för år 1895

till förändrad organisation af

sjömanskåren erforderliga belopp.

......................................... » 66,797: —

och sålunda upptagas till.............kronor 1,732,052: —

hvarigenom nyssberörda. anslag komme att ökas med »

[5.] att hvad af anslaget till ersättning för vakanta

rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad

af Kalmar län icke redan på grund af 1872 och 1876

årens riksdagsbeslut bör inräknas bland tillgångar^

till aflöning för flottans kårer och stater må likasom

föregående år för fyllande af behofvet, under denna

anslagstitel under år 1895 användas; samt

[6.] att i öfrigt ett anslag af 40,000 kronor till

genomförande af senast beslutade lönereglering för

flottan må å extra stat för år 1895 anvisas, att gemen
Transport

kronor

114,300

5,998

120,298

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Transport kronor

samt med anslaget till aflöning för flottans kårer och

stater redovisas;

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna:

[7.] att, vid bifall till förslaget angående uppsättning

och underhåll af Carlskrona artillerikår, anslaget till

beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna, nu

287,500 kronor, må i riksstaten för år 1895 nedsättas

till ett belopp af i jemnadt tal 268,100 kronor

samt medgifvande lemnas att, till utjemnande af den,

innan anslaget erhöll reservationsanslags natur, derå

uppkomna, från år 1887 oförändrad qvarstående brist,

må få användas jemväl den besparing, som under år

1895 må kunna på anslaget beredas;

Naturaunderhåll:

[8.] att, vid bifall till förslaget angående uppsättning

och underhåll af Carlskrona artillerikår, i riksstaten

för år 1895 uppföra anslaget till naturaunderhåll med

ett från 452,450 kronor till 419,870 kronor nedsatt

belopp;

Flottans nybyggnad och underhåll:

[9.] att i riksstaten för år 1895 förhöja det ordinarie

anslaget till flottans nybyggnad och underhåll

från 1,260,000 kronor till 1,280,000 kronor eller med

[10.] att på extra stat, utöfver de af sistlidet års

Riksdag till en pansarbåt beviljade, ännu icke anvisade

1,868,000 kronor, bevilja 10,622,000 kronor, att jemte

förstberörda belopp utgå under åren 1895—1899 med

en femtedel årligen, för att, jemte det till ofvannämnda

pansarbåt för år 1894 anvisade anslag af 1,000,000

kronor, användas till nyanskaffning af fartygsmateriel

i öfverensstämmelse med det i ofvannämnda protokoll

intagna program, samt för detta ändamål för år 1895

anvisa 2,500,000 kronor;

120,298

20,000:

Transport kronor 140,298:

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om /statsverket 1894.

Transport kronor 140,298: —

Durchmarschkostnader:

[11.] att anslaget till durchmarschkostnader, som

för år 1894 upptagits till 6,000 kronor, må från och

med år 1895 ur riksstaten utgå;

Rese- och traktamentspenningar:

[12.] att, vid bifall till förslaget angående uppsättning

och underhåll af Carlskrona artillerikår, i riksstaten

för år 1895 uppföra anslaget till rese- och traktamentspenningar

med ett från 25,000 kronor till 23,500

kronor nedsatt belopp;

Lots- och fyrinrättningen med Jlifräddningsanstalterna:

[13.] att det till lots- och fyrinrättningen med

lifräddningsanstalterna erforderliga penningeanslag må

upptagas till enahanda belopp, hvartill inkomsten af

titeln fyr- och båkmedel beräknats, eller till 1,400,000

kronor, och följaktligen anslaget, med inberäkning af

deri ingående friheter och ersättningar 409 kronor, utföras

med 1,400,409 kronor; hvarvid Kongl. Maj:t tillika

förutsätter, att de å inkomsttiteln fyr- och båkmedel

uppkommande öfverskott fortfarande må såsom hittills

få användas för de med anslaget afsedda ändamål;

Skrifmaterialier och expenser, ved in. in.:

[14.] att detta förslagsanslag, nu utgörande 46,898

kronor 48 öre, må, till jemnande af ordinarie anslagens

slutsumma, höjas med ................................................

till 46,924 kronor.

Den föreslagna tillökningen i ordinarie anslag utgör

således........................................................................

hvarifrån böra afräknas:

dels nedsättningarne i följande anslag, nemligen:

till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna.

................................. kronor 19,400: —

» naturaunderhåll............................ » 32,580: —

Transport kronor 51,980: —

kronor

25: 52

140,323: 52

kronor

140,323: 52

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Transport kronor 51,980: — kronor 140,323: 52

till rese- och traktamentspenningar » 1,500: —

dels anslaget till durchmarschkostnader,

som, för år 1894 upptaget

till.......................................... > 6,000: — » 59,480: —

ur riksstaten utgår;

då anslagsförhöjningen utgör............................................ kronor 80,843: 52

Lägges härtill femte hufvudtitelns slutsumma enligt

gällande riksstat................................................................. » 6,908,156: 48

skulle femte hufvudtitelns ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till ................................................. kronor 6,989,000: —

Extra anslag.

Förutom ofvan begärda extra anslag:

till genomförande under år 1895 af löneregleringen

för flottan................................................................... kronor 40,000: —

och

» nyanskaffning af fartygsmateriel................................. » 2,500,000: —

vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att bevilja till:

[15.] artillerimateriel för fartyg........................... » 152,900: —

[16.] artillerimateriel för sjöbefästningarne vid

Carlskrona.......................................................... » 12,500: —

[i7.] skjutförsök, krutprof m. m.............................. » 10,000: —

[18.] minväsendet.................. » 75,000: —

[19.] löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan »_1,860: —

tillsammans kronor 2,792,260: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1894 års riksstat

upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på

följande sätt:

1894. 1895.

ordinarie anslag 6,908,156: 48 6,989,000: — således ökning kronor 80,843: 52

extra » 1,419,443:52 2,792,260:— » » » 1,372,816:48

summa kronor 8,327,600:— 9,781,260:— således ökning kronor 1,453,660: —

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

17

Sjette hufvudtiteln,

innefattande anslagen till civildepartementet. ,

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu

gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant............................................................................... kronor 4,789,190: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter........................................................................ » 9,290: —

ersättningar............................................................... » 6,231: —

tillsammans kronor 4,804,711: —

vill Kong]. Maj:t i eldighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll

öfver civilärenden den 13 innevarande månad, *) föreslå beträffande
Departementets

afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:

[1.] att det i staten för civildepartementets afdelning

af Kong]. Maj:ts kansli upptagna anslag för

amanuenser, vikariatsersättning och renskrifning m. m.

må från dess nuvarande belopp, 15,000 kronor, höjas

till 18,000 kronor eller med............................................ kronor 3,000: —

hvarigenom alltså anslaget till civildepartementets

afdelning af Kong]. Maj:ts kansli kommer att i sin

helhet ökas från 76,700 kronor till 79,700 kronor;

Statistiska centralbyrån:

[2.] att, för bestridande af kostnaderna för offentliggörande

af statistiken rörande sparbanker och folkbanker

samt för tryckning af blanketter till de från

dessa banker till statistiska centralbyrån ingående redogörelser,

det under denna anslagstitel uppförda reservationsanslaget

till officiella statistiska trycket, 15,800

kronor, må höjas till 17,300 kronor eller med . .......... »

kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget till

statistiska centralbyrån att ökas från 59,900 kronor til!

61,400 kronor;

Transport kronor

*) So bil. till statsverkspropositionen: ”Sjette hufvudtiteln”.

Hih. till Riksd. Prnt. 18U4. t:a Rami. t:a Afd.

1,500: —

4,500: —

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Transport kronor

Landtmäteristaten:

[3.] att, under förutsättning att Riksdagen bifaller

hvad beträffande rikets allmänna kartverk kommer att

föreslås, från anslaget till landtmäteristaten må uteslutas

24 andre landtmätarelöner, uppgående sammanlagd!

till 21,600 kronor, samt anslaget följaktligen nedsättas

från 108,800 kronor till 87,200 kronor;

Rikets allmänna kartverk:

[4.] att Riksdagen må för de ekonomiska och

topografiska kartarbetenas fortsatta bedrifvande

dels medgifva, att — med uteslutande ur riksstaten

af den under sjette hufvudtiteln å ordinarie stat

uppförda anslagstitel »rikets ekonomiska kartverk, reservationsanslags

tillika med det derunder anvisade anslag,

6,000 kronor — i stället må bland anslagen å riksstatens

sjette hufvudtitel under anslagstitel »rikets allmänna

kartverk» å ordinarie stat uppföras ett anslag å »

dels ock godkänna hvad i fråga om arfvoden, reseersättningar

och dylikt till de särskilda kartverkens

personal blifvit i statsrådsprotokollet föreslaget;

Landsstaterna i länen:

[5.] att det under anslaget till landsstaterna i

länen uppförda reservationsanslag till arfvoden åt extra

länsnotarier och öfriga extra biträden vid länsstyrelserna

samt till vikariatsersättning under semester för

dertill berättigade tjensteman må höjas från 90,000

kronor till 115,000 kronor eller med........................... »

[6.] samt att anslaget till landsstaterna i länen

må höjas med det belopp, hvartill fyra till indragning

bestämda boställens afkastning är i stat beräknad, eller

kommande, i händelse af bifall härtill samt till

hvad i afseende å det under denna anslagstitel uppförda.

reservationsanslaget föreslagits, anslagstiteln »landsstaterna

i länen» med följande ändrade lydelse »landsstaterna

i länen (deraf 115,000 kronor reservationsanslag)»

att höjas från 2,652,302 kronor till 2,680,882

kronor eller med 28,580 kronor;

4,500: —

178,600: —

25,000: —

3,580: —

Transport kronor

211,680: —

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. MajUs'' nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1804.

Transport kronor

Landtbruksstyrelsen:

[7.] att Riksdagen må, med godkännande af de enligt

statsrådsprotokollet ifrågasatta ändringar i staten för

landtbruksstyrelsen och i vilkoren och förbehållen för

åtnjutande af de deri upptagna löneförmåner, höja

anslaget till landtbruksstyrelsen från dess nuvarande

belopp, 27,800 kronor, till 28,800 kronor eller med .... »

Bidrag till vägunderhållet på landet:

[8.] att Riksdagen må i riksstaten under sjette hufvudtiteln

näst efter anslaget till färjor och färjekarlar

uppföra under benämningen »bidrag till vägunderhållet

på landet» ett förslagsanslag af ........................................ »

[9.] samt att Riksdagen må på extra stat för år

1895 anvisa, för bestridande af statsverkets andel i kostnaden

för vägdelningar, såsom förslagsanslag 50,000

kronor;

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtinannanäringar:
[10.

] att Riksdagen må, med godkännande af den

enligt statsrådsprotokollet föreslagna förändring i afseende

å användningen af det under denna anslagstitel

uppförda anslaget till reseunderstöd för landtbrukets

studerande, höja samma anslag från 6,000 kronor

till 10,000 kronor eller med............................................ »

och i följd deraf öka anslaget till »undervisningsanstalter

för jordbruk och landtmannanäringar (deraf

ett förslagsanslag å 15,000 kronor till understöd åt

landtmannaskolor)» med motsvarande belopp eller från

190,400 kronor till 194,400 kronor;

Befrämjande i allmänhet af slöjderna:

[11.] filt Riksdagen ma höja det'' under denna

anslagstitel uppförda anslag till understöd åt sådana

211,680:

1,000:

600,000:

4,000:

Transport kronor

816,680:

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kong!. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Transport kronor

arbetare i de särskilda näringsyrkena, hvilka önska att

i främmande länder förvärfva sig ökade insigter och

konstfärdighet, med 10,000 kronor eller från 20,000

kronor till 30,000 kronor; samt

[12.] att Riksdagen må höja det under denna anslagstitel

nu anvisade anslaget, 5,000 kronor, till reseunderstöd

åt teoretiskt och praktiskt bildade tekniker,

hvilka icke egna sig åt bergshandteringen, med 10,000

kronor och följaktligen under denna anslagstitel för

nämnda ändamål uppföra ett belopp af 15,000 kronor;

börande, i händelse af bifall till hvad sålunda föreslagits,

anslaget till »befrämjande i allmänhet af slöjderna»

ökas med...................................................:............ »

eller från 63,500 kronor till 83,500 kronor;

Skiften ocli afvittringar:

[13.] att Riksdagen må dels medgifva, att de belopp,

hvarmed inkomsterna af tjensten under år 1895 för

afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens

län kunna komma att understiga 2,500 kronor för dem,

som tillhöra första lönegraden, och 3,000 kronor för

dem, som på grund af ålder i tjensten åtnjuta arfvodesförhöjning,

må desse tjensteman godtgöras af anslagen

till storskiftes- och afvittringsverken, dels ock för år

1895 åt föredraganden af afvittringsärendena i Norrbottens

län samt till skrifbiträde åt honom bevilja

eu tillökning af 400 kronor i det åt honom anslagna

belopp;

.Totalförluster genom kanal- och väganläggningar:

[14.] att det å detta anslag i kolumnen »indelning

och dermed jemförlig anvisning, på förslag: friheter» upptagna

belopp, 1,560 kronor, må uteslutas och anslagets

slutsumma i följd deraf minskas från 8,827 kronor till

7,267 kronor;

816,680

20,000

Transport kronor 836,680

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. .Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 18,94.

Transport kronor 836,680 : —

Skrifmaterialier ocli expenser, ved in. in.:

[15.] att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,

detta anslag må ökas med................................................ » 957: —

eller från 118,565 kronor till 119,522 kronor;

Vidare föreslår Kongl. Magt beträffande

Statens järnvägstrafik:

[16.] att Riksdagen må medgifva, att af jernvägstrafik

medlen ett belopp af högst 12,000 kronor må under

år 1895, efter jernvägsstyrelsens bepröfvande, användas

till förhöjning i vissa fall af de vid statens jernvägstrafik

anstälde banvakters löneförmåner, utöfver det nu

medgifva högsta arfvodesbeloppet, med högst 60 kronor

för hvarje banvakt, som al förhöjningen kommer i åtnjutande;
-

Patentbyrån:

[17.] att Riksdagen må medgifva, att afgifterna för

patent och för registrering af varumärken må användas

till bestridande af de utgifter, hvilka betingas af tilllämpning

under år 1895 af förordningen angående patent

och lagen om skydd för varumärken;

\

Arbetareförsäkringen:

[18.] att Riksdagen må medgifva, att Kongl. Maj:t

må föi1 år 1895 använda de till underlättande af åtgärder

för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors

bildande afsätta belopp, i mån af behof, dels till förvaltningsbidrag

åt sjukkassor under enahanda vilkor,

som i Riksdagens underdåniga skrifvelse den 13 Maj

1891 (Nio 85) äro angifna, dels ock till utarbetande

och offentliggörande genom försäkringsinspektörens försorg

af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.

Summa ökning kronor 837,637: —

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Komjl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Transport kronor 837,637: —

Om till förestående ökning lägges de ordinarie

anslagens nuvarande slutsumma kronor 4,804,711: —

efter afdrag ej mindre af de föreslagna

minskningarne å anslagen

till landtmäteristaten och till jordförluster

genom kanal- och väganläggningar,

än äfven af anslaget

till rikets ekonomiska kartverk,

tillsammans.................................... » 29,160: —

således.................................................................................. » 4,775,551: —

komma sjette hufvudtitelns ordinarie anslag att uppgå till kronor___5,613,188: —

Extra anslag.

Förutom ofvan under punkten 9 begärda extra

anslag för bestridande af statsverkets andel

i kostnaden för vägdelningar___________________ kronor 50,000: —

vill Kong], Maj:t härmed föreslå Riksdagen att

bevilja till:

[19.] handhafvande af kontroll å försäkringsan
stalterna.

............ » 4,500: —

[20.] fortsatt utgifvande af »polisunderrättelser»... » 15,000: —

[21.] aflöning in. in. åt särskild polisstyrka på

landet........................... ............................. » 65,000: —

[22.] ersättning för juridiskt biträde åt de svenske

lapparne i Norge samt till lappfogdar

och lappförmän.......................... » 10,000: —

[23.] undersökningar af mindre hamnar och farleder

m. m............... ............................... » 5,000: —

[24.] aflöningar och öfriga utgifter vid Ultima

landtbruksinstitut........................................ » 29,000: —

/

Vidare föreslår Kong]. Maj:t Riksdagen medgifva:

[25.] att det belopp, 16,300 kronor, som af det

utaf Riksdagen år 1891 till bestridande

af kostnader för nya byggnader vid Ul
Transport

kronor 178,500: —

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o /, om statsverket 1894.

Transport kronor 178,500: —

tima landtbruksinstitut och jordegendom

in. in. beviljade anslag, 68,000 kronor,

afsetts för uppförande af ny ladugårdsbyggnad

vid Ultuna, i stället må användas

för uppförande derstädes af ett nytt

mejeri och ett nytt svinhus samt för det

nuvarande får- och svinhusets förändrande

till ladugård, allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de vid styrelsens för landtbruksinstitutet

vid Ultuna i statsrådsprotokollet

omförmälda skrifvelse fogade ritningar

och kostnadsförslag.

Ytterligare föreslår Kongl. Magt Riksdagen be
-

till:

[26.]

uppehållande af undervisningen vid mejeri-

institutet vid Alnarp................................

»

8,000: —

[27.]

bidrag till bestridande af kostnaderna för

allmänna landtbruksmöten .... ..................

»

7,500: —

[28.]

prisbelöningar vid allmänna landtbruks- möten för husdjur, redskap, maskiner

in. in.........................................................

12,500: —

[29.]

bidrag till underhåll af sju kemiska sta- tioner för jordbrukets och näringarnas

behof..........................................................

»

28,000: —

[30.]

bidrag till underhåll af eu för öfre Norr- land ansedd kemisk-växtbiologisk anstalt

inom Norrbottens län................................

»

7,000: —

[3U]

understöd åt frökontrollanstalter..................

»

10,000: —

[32.]

utbildande af eu elev i boskapsskötsel och

mejerihushållning ................................

»

1,000: —

[33.]

understöd åt svenska, mosskulturföreningen

»

15,000: —

[34.]

de geologiska undersökningarna...................

»

92,500: —

[35.]

anställande af en andre instruktör i husslöjd

och personligt ålderstillägg till andre

instruktören Jonas Wallander...............

»

2,500: —

[36.]

bidrag till upprätthållande af väfskolan i

Borås och till aflönande af eu andre lä- rare vid samma skola................................

»

4,800: —

T ransport

kronor

367,300: —

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Transport kronor

[37.] understöd åt Göteborgs handelsinstitut och

Frans Schartäus praktiska handelsinstitut

i Stockholm................................................ »

[38.] beredande åt alster af svensk industri och

svenska näringar af afsättning i främmande

länder............................................ »

[39.] bergsskolorna i Filipstad och Falun............ »

[40.] anordnande af fabriksinspektion ....... »

[41.] ersättningar för åtskilliga förskottsvis bestridda

utgifter............................................ »

[42.] bidrag för anläggning af nya samt förbätt
-

ring eller omläggning af backiga eller

eljest mindre goda vägar ........................ »

[43.] understödjande af brobyggnader och, företrädesvis

mindre, hamnbyggnader samt

upprensning af åar och farleder ___________ »

[44.] understödjande, medelst anslag utan återbetala!

tigsskyldighet, af sådana myrutdikningar

och vattenaftappningar, hvilkas

ändamål är att minska frostländigheten

för närliggande bygd,............................... »

hvarjemte Kongl. Maj:t föreslår, att i

afseende å de tre sistnämnda anslagen må

gälla de vilkor och bestämmelser, som i

statsrådsprotokollet omförmälas.

Derjemte föreslår Kongl. Maj:t, Riksdagen

medgifva:

[45.], att, till anläggning af väg mellan Glommersträsk

och Ruskträsk å sträckan från gränsen

mellan Norrbottens och Vesterbottens

län till färjstället vid Vindelelfven å vägen

mellan Lycksele och Sorsele kyrkor, anslag

må under i statsrådsprotokollet angifvet

vilkor kunna från af Riksdagen till vägbyggnader

beviljade medel anvisas utan

iakttagande af det för vägbyggnadsfondens

anlitande i allmänhet stadgade vilkor,

att statsbidraget icke må utgå med högre

belopp än två tredjedelar af den för väganläggningen

beräknade kostnaden.

Transport kronor

367,300: —

15,000: —

20,000: —

14,000: —

30,000: —

70,512: —

800,000: —

150,000: —-

100,000: —

1,566,812: —

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Transport kronor 1,566,812: —

Vidare anmärkes här:

[46.] att, enligt 1891 års Riksdags beslut, blifvit

för år 1895 beviljade till understödjande,

medelst lån, af enskilda jernvägsanläggningar

1,000,000 kronor; samt

[47.] att, enligt 1893 års Riksdags beslut, skola

till odlingslånefonden under år 1895 af

riksgäldskontoret, i mån af behof, öfverlemnas

medel till så stort belopp, som

jemte de till fonden ingående annuiteter

å odlingslån kan erfordras till fyllande

af högst 1,000,000 kronor årligen.

Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen:
att

för år 1895 anvisa å riksstatens sjette

hufvudtitel till utförande af nya byggnader

och anläggningar vid statens jern
vägstrafik

..................................................... » 220,000: —

att, till anskaffande af ny rörlig materiel

vid statens jernvägar, för år 1895 bevilja

ett anslag af 1,250,000 kronor samt

deraf anvisa å riksstaten utom hufvudtitlarne

600,000 kronor med rätt för

Kongl. Maj:t att af återstående beloppet,

650,000 kronor, i mån af behof, redan

under år 1894 lyfta 500,000 kronor;*) samt

att medgifva, att af de till statens jernvägsbyggnader

anslagna medel må till

afdelningsingeniören Hans Jonas Wilhelm

Rosell och kassören Harald Arvid Robert

Ljunggren vid frånträdandet af deras befattningar

såsom gratifikationer utbetalas,

till Rosell 4,200 kronor och till Ljunggren

1,200 kronor.

tillsammans kronor 1,786,812: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1894 års riksstat

upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:

*) Se vidare bär nedan ”Statsverkspropositionen”, pag. 47 och 52.

Bill. till Itiksd. Prof. 1894. l:a Samt. ha Afd.

[48.]

[49j

[50.]

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o /, om statsverket 1894.

1894. 1895.

ordinarie anslag 4,804,711:— 5,613,188:— således ökning kronor 808,477: —

extraanslag 2,017,289:— 1,786,812:— » minskning_» _ 230,477: —

summa kronor 6,822,000:— 7,400,000:—således ökning kronor 578,000: —

Sjunde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till finansdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu

gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................ kronor 16,809,060: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter och kyrkotionde............................................ »_6: —

tillsammans kronor 16,809,066: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll

öfver finansärenden för den 13 innevarande månad,*) föreslå

beträffande

Postverket:

\

[1.] att Riksdagen, dels med beviljande af årliga

pensioner till aktuarien Hans Fredrik Wennerbom å

1,600 kronor och postexpeditören Johan Ferdinand

Decander å 1,000 kronor, att till en hvar af dem

utgå från och med månaden näst efter den, under

hvilken afsked ur postverkets tjenst varder honom beviljadt,

dels med förklarande att i mån af afgång åtta

kontrollörsbefattningar af 3:e lönegraden må af generalpoststyrelsen

indragas och i deras ställe inrättas en

ny kontrollörstjenst, af 2:a lönegraden och åtta nya

postexpeditörstjenster, deraf fem af l:a lönégraden och

tre af 2:a lönegraden, samt två kontrollörsbefattningar

uppflyttas från 3:e till l:a lönegraden, dels och

med godkännande af öfriga enligt statsrådsprotokollet

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjunde hufvudtiteln”.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

för den 13 innevarande januari tillstyrkta ändringar i

postverkets stater äfvensom af de enligt samma protokoll

föreslagna bestämmelserna angående semester för

tjenstemännen vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna,

må för år 1895 bestämma postverkets anslag,

förslagsvis beräknadt, till 7,981,000 kronor, att

utgå direkt af postmedlen, hvarigenom postverkets utgiftsstater

skulle ökas med.......t....................................... kronor

Telegrafverket:

[2.] att Riksdagen, dels med godkännande af de enligt

ofvannämnda protokoll öfver tinansärenden föreslagna

staterna för telegrafverket och de vilkor för de nya aflöningarnes

åtnjutande, hvilka i sammanhang dermed tillstyrkts,

dels ock med förklarande att af telegrafverkets

medel må tills vidare utgå till telegrafverkets pensionsinrättning

ett årligt bidrag, motsvarande en och en half

procent af den för året beräknade inkomst af telefonabonnements-

och samtalsafgifter, och till telegrafverkets

enke- och pupillkassa jemväl ett årligt bidrag

till belopp, utöfver det i sådant hänseende nu utgående,

af 1,000 kronor, må, under Kongl. Maj:t förbehållen

rätt att i verkets utgiftsstater göra de jemkningar,

som kunna finnas af behofvet påkallade, såsom

reservationsanslag, att utgå direkt af telegrafverkets

medel, till telegrafverket för år 1895 anvisa enahanda

belopp, 2,870,000 kronor, hvartill inkomsterna af telegramportoafgifter

samt af telefonabonnements- och

särskilda samtalsafgifter för året beräknats, samt tillika

medgifva, att det öfverskott, som kan å dessa inkomster

uppstå, må af Kong]. Maj:t användas för telegrafverkets

tidsenliga utveckling och förbättring; blifvande härigenom

anslagets slutsumma i riksstaten ökad med........ »

Tullverket:

[3.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt

nyssnämnda protokoll öfver finansärenden föreslagna___

Transport kronor

339,000

1,500,000

1,839,000

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj\ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Transport kronor

förändringar i tullverkets stater, må för år 1895 bestämma

anslaget för tullverket till ett mot staternas

slutsumma svarande belopp af 2,569,000 kronor, att

såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen; hvarvid

uppstår en minskning i anslagets nuvarande belopp af

5,000 kronor;

Skogsväsendet:

[4.] att anslaget till kronoskogarnes förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet må höjas

med 128,000 kronor från 431,092 kronor till 559,092

kronor;

så att anslaget till skogsväsendet erhåller denna

uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten... kronor 447,208: —

» statens skogs
läroverk.

....... » 47,700: kronor 494,908: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och

skogsinstitutets lärareperson al... » 84,400: —

reservationsanslag:

till enskilda skogsundervisnin
gen.

...............kronor 8,600: —

» kronoskogarnes

förvaltning

och befrämjande

af

skogsväsendet

i allmänhet.

............... » 559,092:— » 567,692: —

Summa kronor 1,147,000: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet

i dess helhet skulle ökas med.......................................... »

Transport kronor

1,839,000: —

128,000: —

1,967,000: —

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kongl. Majds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Transport kronor 1,967,000: —

Och föreslår Kong]. Maj:t i sammanhang härmed

Riksdagen att medgifva:

att, der såsom föreståndare för statens skogsskola

tinnes höra anställas annan person än jägmästaren i .

det revir, inom hvilket skolan är belägen, Kongl. Maj:t

må ega att till sådan skolföreståndare, hvilken skall

vara pligtig att, der sådant honom- af domänstyrelsen

uppdrages, under vederbörande revirförvaltares ledning

öfvertaga^ förvaltningen af skolan omgifvande eller angränsande

kronopark, anvisa, utöfver den för befattningen

anslagna lön, ett fyllnadsarfvode af 1,000 kronor,

för år räknad t, att utgå af reservationsanslaget

till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet

i allmänhet;

Städers friheter:

[5.] att det å detta anslag i kolumnen »friheter

och kyrkotionde» upptagna belopp, 6 kronor, må höjas

till 40 kronor och således anslagets slutsumma höjas

från 21,556 kronor till 21,590 kronor, eller med ........ » 34; _

Beträffande öfriga under sjunde hufvudtiteln uppförda

ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t icke någon

förändring.

Summa kronor 1,967,034: —

Härifrån afgår ofvan angifna minskning i anslaget

till tullverket med ........................................................... » 5,000: _

hvadan förhöjningen på det hela å de ordinarie

anslagen blifver ............................................................... kronor 1,962,034: —

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie

anslag enligt nu gällande riksstat................................... » 16,809,066: _

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till.................................................... kronor 18,771,100: —

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Extra anslag.

Kongl. Maj:t föreslår vidare, med åberopande af ofvan nämnda protokoll

öfver finansärenden för den 13 innevarande januari, att under denna hufvud
-

titel må å extra stat beviljas till

[6.] arfvode för en byråassistent å finansdepartementets

bankbyrå ............................................................- kronor 4,500: —

[7.] ersättning för af statskontoret gjorda förskott » lé0,690: —

[8.] anläggning af telefonledningar från Norrköping

till Örebro, från Stockholm öfver Sala och Norberg till

Falun, från Stockholm till Eskilstuna samt från Nässjö

till Vestervik ................................... » 140,200: —

[9.] uppförande af nytt landsstatshus i Mariestad,

å det beviljade anslaget återstående ........................ » 70,000: —

[10.] aflöning åt domänintendenter och uppehållande

af domängöromålen hos länsstyrelserna---------------- » 45,000: —

[11.] resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag

................ » 40,210: —

[12.] skogsodlingens befrämjande................ »__25,000: —

tillsammans kronor 485,600: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för

år 1894 upptagen och sådan den af Kong!. Maj:t nu är föreslagen, utfaller

på följande sätt:

1894. 1895.

ordinarie anslag 16,809,066: — 18,771,100: — såledesökningkronor 1,962,034: —

extra » 713,334:— 485,600:— » minskning » 227,734: —

summa kronor 17,522,400:— 19,256,700:—således ökning kronor 1,734,300: —

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

31

o

Åttonde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu

gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................,............................... kronor 12,114,057: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter och kyrkotionde........................................... » 253,190: —

ersättningar............................. » 513,428: —

tillsammans kronor 12,880,675: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilägga statsrådsprotokoll

öfver ecklesiastikärenden för den 13 i denna månad,* *) föreslå

beträffande

Kleresistaten:

[1.] att det i kolumnen »friheter och kyrkotionde»

i gällande riksstat upptagna belopp, 18,000 kronor, måtte

nedsättas till 16,000 kronor eller med 2,000 kronor;

Universiteten:

[2.] att årsanslaget till materiel för astronomiska

observatoriet vid universitetet i Upsala, hvilket, anslag

nu uppgår till 1,800 kronor, må höjas med.................. kronor 1,000: —

[3.] att till aflönande åt en vaktmästare vid botaniska

laboratoriet och museet vid nämnda universitet

må beviljas ett årligt anslag af.................................v..... » 500: —

[4.] att för upprättande vid universitetet i Lund

af en extra ordinarie professur inom den historiska

ämnesgruppen må beviljas på ordinarie stat ett anslag af » 4,000: —

deraf 3,0ÖÖ kronor såsom lön och 1,000 kronor såsom

tjenstgöringspenningar;

[5.] att till aflöning åt en laborator i experimentel

fysiologi vid universitetet i Lund må beviljas ett årligt

_______ Transport kronor 5,500: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Åttonde hufvudtiteln”.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Transport kronor

anslag af.............................................................................. »

hvaraf 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar;

[6.] att dels till universitetsseminarier inom den

humanistiska sektionen på ordinarie stat må beviljas

vid universitetet iUpsala.......................................... »

och vid universitetet i Lund............................................ »

med rätt för Kongl. Maj:t att i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med i statsrådsprotokollet angifna grunder

bestämma fördelningen af dessa anslag, samt dels likaledes

på ordinarie stat anvisas till det matematiska seminariet

vid universitetet i Upsala ............................... »

och till samma seminarium vid universitetet i Lund....

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

[7.] att för anställande vid institutets patologiskanatomiska

institution af eu på högst 4 år i sender

förordnad laborator i bakteriologi må beviljas ett årligt

anslag af ............................................................................ »

Pedagogik- och folkskolor:

[8.] att anvisningen i kontant under åttonde hufvudtitelns

anslag till pedagogik’ och folkskolor må

minskas med ett jemnadt belopp af 11 kronor till

24,406 kronor samt den under samma anslagsrubrik

förekommande anvisning »indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag: ersättningar» minskas med,

i jemnadt tal, 340 kronor till 760 kronor;

Folkundervisningen:

[9.] att å hufvudtiteln må uppföras ett förslagsanslag

å........................................................................

att i enlighet med de grunder, Kongl. Maj:t kommer

att i särskild proposition för Riksdagen framlägga,

användas såsom bidrag till aflönande i vissa fall af vikarie

för sådan ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola,

som af sjukdom urståndsättes att fullgöra sin

tjenst;

5,500: —

4,000: —

7,700: —

7,100: —

1,500: —

1,500: —

3,000: —

40,000: —

Transport kronor 70,300: —■

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

: Transport kronor

Undervisningsanstalter för blinda:

[10.] att, med godkännande af aflöningsstat för

blindskolan i Vexiö å tillhopa 5,300 kronor, Riksdagen

må besluta, att, för tillämpning af samma stat och till

bestridande af skolans utgifter i öfrigt, det hittills å

extra stat uppförda anslag till blindskolan må från och

med år 1895 uppföras å ordinarie stat med ett från

11.000 kronor till................................................................ »

förhöjdt belopp; äfvensom medgifva,

att de för skolans föreståndare och lärarinnor afsedda

två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor för den

förre och å 300 kronor för en hvar af de senare efter

respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring, må

utgå af det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda

förslagsanslag till ålderstillägg; samt

att två ålderstillägg må utgå för den nuvarande

föreståndaren från och med år 1895 med tillhopa

1.000 kronor;

Lasaretts underhåll:

[11.] att, under vilkor att tomten n:o 4 i qvarteret

Glasbruket å Kungsholmen med derå befintliga byggnader

utan ersättning och med full eganderätt samt

fri från inteckning öfverlåtes till staten för att införlifvas

med den af karolinska mediko-kirurgiska institutet

disponerade tomten n:o 3 i samma qvarter, anslaget

till serafimerlasarettet må höjas från sitt nuvarande

belopp, 29,100 kronor, med ____________________________________ »

till 82,100 kronor; i hvilket fall slutsumman under

anslagstiteln »Lasaretts underhåll» komme att ökas från

46,421 kronor till 99,421 kronor;

Hospitalsvården:

[12.] att det i lönestaten för Lunds asyl för andre

underläkaren upptagna arfvode må höjas från 1,500

kronor till 2,000 kronor eller med 500 kronor;

Transport kronor

tiih. till Riksd. Pi‘Ot. 1894. l:a Sami. l:a Afd.

70,300

13,500

53,000

136,800

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Transport kronor 136,800

att, under förutsättning att sysslomansbefattningarna

vid Lunds hospital och asyl förblifva förenade,

den i aflöningsstaten för hospitalet för sysslomannen

upptagna aflöning, 3,200 kronor, må höjas till 4,500

kronor, eller med 1,300 kronor;

att, på det Kongl. Maj:t må komma i tillfälle att

lemna arfvode åt en andre bokhållare vid dessa anstalter

samt höjda arfvoden åt sekreteraren och predikanten

vid Lunds hospital för tjenstgöring i enahanda

egenskap äfven vid asylen, Riksdagen må med 1,800

kronor öka det belopp af högst 18,300 kronor, som af

Riksdagen åren 1885, 1886 och 1893 beviljats till arfvoden

åt motsvarande tjensteman vid de hospital, för

hvilka aflöningsstater då faststäldes; äfvensom

att Riksdagen må medgifva, att de sålunda begärda

beloppen jemte naturaförmåner för andre bokhållaren, i

likhet med hvad som är bestämdt för förste bokhållaren,

må utgå af förslagsanslaget till hospitals underhåll;

[13.] att Riksdagen må godkänna följande aflöningsförmåner

för biträdande läkaren vid Vadstena

asyl, nemligen en kontant aflöning af 2,500 kronor

jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved,

tvätt och första klassens kost, äfvensom bifalla, att de

i nådiga brefvet den 5 juni 1885 angående aflöning åt

läkare och andra tjensteman vid åtskilliga hospital meddelade

bestämmelser må lända till efterrättelse jemväl i

afseende på biträdande läkaren vid Vadstena asyl; samt

att Riksdagen må medgifva, att ifrågavarande

läkares aflöningsförmåner må utgå af förslagsanslaget

till hospitals underhåll;

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.:

[14.] att detta förslagsanslag, nu 23,093 kronor,

må höjas till 23,120 kronor, eller med............................ » 27

Summa kronor 136,827: —

Transport kronor 136,827

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Transport kronor 136,827: —

Beträffande öfriga under åttonde hufvudtiteln i

riksstaten uppförda ordinarie anslag har Kongl. Maj:t

icke att föreslå någon ändring.

Om från de sålunda föreslagna tillökningarna afdrages

ofvan omförmälda minskning i anslagen till

kleresistaten samt till pedagogier och folkskolor............ »_2,351: —

skulle förhöjningen utgöra................................................ kronor 134,476: —

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie

anslag enligt nu gällande riksstat...............................— » 12,880,675:

skulle åttonde hufvudtitelns ordinarie anslag enligt

Kongl. Maj:ts förslag uppgå till.......................................- kronor 13,015,151: —

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under åttonde hufvudtiteln,

vill Kongl. Maj:t, på sätt omförmälda protokoll öfver ecklesiastikärenden vidare

innehåller, föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja i afseende å

Riksarkivet:

[15.] till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman... kronor 1,700: —

[16.] till fortsatt utgifvande i tryck af sådana

skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets

historia, .....................................................-........ » 3,000: —

[17.] till fortsatt utgifvande af »Svenska riksdagsakter»

m. m..................................................................... » 1,500: —

Nationalmuseum:

[18.] till vård, underhåll och tillökning af statens

konstindustriella samlingar..................................................»_ 4,000: —

Transport kronor

10,200: —

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Transport kronor

Lifrustkammaren:

[19.] för tillsyn, underhåll och vård af samlingarna

m. m........................................................................ d

Domkapitlens expeditioner:

[20.] till löneförbättring åt tjenstemännen vid dessa

expeditioner.........................................................................

Universiteten:

[21.] för anställande under 6 år af lektorer i tyska,

franska och engelska språken vid universitetet i Upsala

36,000 kronor, deraf för år 1895.................................... »

[22.] för uppehållande af undervisningen och examinationen

i geografi vid universitetet i Upsala............ »

[23.] till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser

vid universitetsbiblioteket i Upsala .............................. »

[24.] till aflöning åt en extra ordinarie professor

inom juridiska fakulteten vid universitetet i Lund........ »

[25.] till lärare i tyska, franska och engelska

språken vid universitetet i Lund, af förut beviljadt

anslag ....................... »

[26.] till särskilt arfvode åt docenten vid universitetet

i Lund Sven Söderberg, under i statsrådsprotokollet

angifvet vilkor,...................................... »

[27.] såsom personligt lönetillägg för år 1895 åt

vice bibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Lund

August Jakob Theodor Palm............................................ »

[28.] såsom personligt lönetillägg för år 1895 åt

akademikainereraren i Lund Oscar Gerhard Regnell .... »

hvaraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar;

[29.] till arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket

i Lund............................................. »

[30.] till arfvode åt en instrumentmakare vid fysiologiska

institutionen i Lund........................ »

Transport kronor

10,200: —

5,800: —

3,716: —

6,000: —

1,000: —

2,500: —

4,000: —

6,000: —

2,000: —

500: —

750: —

1,500: —

500: —

44,466: —

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prof.>. n:o /, om statsverket 1894. 37

Transport

[31.] till uppförande åt anatomiska institutionen

i Lund af en ny byggnad 162,500 kronor, deraf för

kronor

44,466: —

år 1895................................................................................

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

[32.] till arfvode åt en amanuens vid institutets

gynekologiska

»

62,500: —

klinik ............

» » » » » vid institutets

kemiska labo-

900: —

ratorium........

[33.] till en pediatrisk klinik vid kronprinsessan

»

900: —

Lovisas vårdanstalt för sjuka barn .................................

till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm,

*

1,800: —

under i statsrådsprotokollet omförmäldt vilkor,............

[34.] till bekostande af teckningar i vetenskapliga

*

2,800: —

ändamål vid institutet........................................................

[35.] för anskaffande och underhåll af materiel för

*

1,500: —

oftalmiatriska kliniken vid institutet................................

[36.] för om- och tillbyggnad af den åt institutets

patologisk-anatomiska och kemiska institutioner för

närvarande upplåtna byggnad m. m., återstoden af förut

»

500: —

beviljadt anslag ................................................................

Allmänna läroverken och pedagogierna:

[37.] till tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de

allmänna läroverken och pedagogierna, att utgå efter

»

45,800: —

samma grunder som för innevarande år,........................

[38.] till arfvoden åt extra lärare samt till arfvodes- förhöjning åt extra ordinarie ämneslärare vid de all-

»

345,725: —

manna läroverken................................................................

Vidare föreslår Kongl. Maj:t i enlighet med omför- mälda protokoll öfver ecklesiastikärenden,

[39.] att, till bestridande af förhöjd aflöning åt

ordinarie teckningslärare vid rikets allmänna läroverk

»

100,000: —

Transport kronor 606,891: —

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kong!. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Transport kronor

under tjenstledighet på grund af sjukdom, må anvisas

ett förslagsanslag af ........................................................ »

[40.] att för tillbyggnad af nya elementarskolans

i Stockholm hus må upplåtas den statsverket tillhöriga,

hittills af hofstallet disponerade delen af qvarteret Beridarebanan;

samt att åt samma skola må för utförande

af ifrågavarande byggnadsföretag beviljas ett räntefritt

statslån å 220,000 kronor att återbetalas under

loppet af fyratio år med 5,500 kronor årligen;

[41.] samt att såsom bidrag till uppförande i enlighet

med faststälda ritningar af en ny byggnad för

allmänna läroverket i Umeå må beviljas ett anslag af

125,000 kronor samt deraf för år 1895 anvisas............ »

Kongl. Maj:t föreslår ytterligare, att på extra stat

må anvisas i afseende å

Högre lärarinneseminariet:.

[42.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor

vid seminariet, efter samma grunder som för innevarande

år,.......................................................................... »

[43.] för fortsatt uppehållande af den valfria fjerde

årskursen vid seminariet.................... »

[44.] för beredande af fortsatt undervisning i huslig

ekonomi vid seminariet och normalskolan................ »

Folkundervisningen:

[45.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor

vid folkskoleläi’areseminarierna samt till arfvoden åt

teckningslärare för extra tjenstgöring och extra arfvoden

åt musiklärare vid dessa seminarier, efter samma

grunder som för innevarande år,............ »

[46.] till understöd åt mindre bemedlade lärjungar

vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel,

.................................................................................. »

De tekniska läroverken:

[47.] till ny byggnad för tekniska högskolans

kemiska och mineralogiska afdelningar samt densammas

Transport kronor

606,891: —

3,000: —

62,500: —

4,000: —

3,000: —

5,000: —

33,300: —

15,000: —

732,691: —

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1S94.

Transport kronor

inredning och utrustning i hufvudsaklig öfverensstämmelse-

med derför uppgjorda ritningar och kostnadsförslag

325,100 kronor, deraf för år 1895..................... »

samt till provisorisk utvidgning af högskolans undervisning

under sagda år..................................................... »

[48.] till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska

skolan i Eskilstuna................................................. »

[49.] till understöd, på det i statsrådsprotokollet

omförmälda vilkor, åt lägre tekniska yrkesskolor och

till bestridande af kostnader för deras inspektion......... »

Gymnastiska centralinstitutet:

[50.] för tillbyggnad af och förändringar inom

institutets lokaler äfvensom för anskaffande af behöflig

ny materiel 80,000 kronor, deraf för år 1895............ .

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

[51.] till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper

........................................................................... »

[52.] för anordnande vid farmaceutiska institutet

af ny värme- och ventilationsledning samt anskaffande

af en ny ångpanna vid institutet................................. »

[53.] till uppehållande i Stockholm af en poliklinik

för tandsjukdomar ........................................................... »

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:

[54.] till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden

vid ordnandet och vården af de under akademiens

inseende stälda samlingar samt till aflöning åt vakt
betjening

........................................................................... »

till undersökning och beskrifning af fäderneslandets

fornlemningar in. m................................................ »

till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och

andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum

m. in........................................................................ »

Transport kronor

732,691: —

50,000: —

19,600: —

750: —

35,000: —

40,000: —

1,200: —

2,475: —

4,000: —

4,000: —

3,200: —

_ 2,000: —

894,916: —

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kongl. Maj ds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Transport kronor

Musikaliska akademien:

[55.] till ersättande af medel, som öfverintendentsembetet

fått förskjuta för inmurning af värme- och

ventilationsapparat i akademiens byggnad, ett deremot

svarande till fullt krontal jemnadt belopp af................

Naturhistoriska riksmuseum:

[56.] till inköp och insamling af naturalier vid

museets afdelrdng för arkegoniater och fossila växter,

till arbetsbiträden derstädes och till bestridande af

andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter

[57.] till vård, underhåll och förkofran af museets

etnografiska samling ........................................................

[58.] till fortsatt amortering af brist å museets

expensmedelsanslag ............................................................ »

Meteorologiska centralanstalten:

[59.] för upprätthållande af fullständigt ordnad

väderlekstjenst vid anstalten ............................................

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

[60.] till uppehållande af undervisningen vid tre

läroanstalter för öfveråriga döfstumma............................ »

[61.] till handtverksskolan i Kristinehamn för blinda »

[62.] till tryckning af blindskrifter....................... »

till understöd åt blindlärareelever samt reseunderstöd

åt blindlärare ................................ »

Hospitalsvården:

[63.] till fullbordande af arbetet å Vadstena asyl,

af förut beviljadt anslag ..................................................

894,916: —

12,361: —

2,000: —

2,800: —

1,000: —

✓

7,950: —

49,200: —

10,000: —

2,500: —

1,200: —

81,790: —

Transport kronor 1,065,717: —

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

41

Transport kronor

[64.] för om- och påbyggnad af cellflygeln vid

Nyköpings hospital i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med af medicinalstyrelsen framstäldt förslag ................ .»

[65.] till understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske,

under i statsrådsprotokollet omförmäldt vilkor, ............ »

Vidare vill Kongl. Maj:t i fråga om

Kyrkorestaurering

[66.] föreslå Riksdagen att medgifva, att ännu återstående

del af de utaf Riksdagen för Vadstena klosterkyrkas

restaurering beviljade medel må få användas

för restaureringens utförande i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med en efter medlens beviljande uppgjord

ritning under samma vilkor och förbehåll, som blifvit

bestämda i afseende å arbetets utförande enligt förut

uppgjord ritning.

Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen vidare att på

extra stat bevilja i afseende å:

Diverse anslag:

[67.] till svenska fornskriftsällskapet........................ »

[68.] till beredande af religionsvård åt svenske

sjömän m. fl. i utländska hamnar.................................... »

[69.] af förut beviljadt anslag: till fortsatt anställande

af två kontraktsadjunkter inom Vesterbottens

fjerde kontrakt.................................................................... »

till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter

........................................................................................ »

till två stipendier för utbildande vid universitet

af prester, förtrogna med finska språket,........................ »

[70.] till nordiska museet.......................................... »

[71.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften

»Nyare bidrag till kännedom om de svenska

landsmålen och svenskt folklif»......................................... »

[72.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften

»Nordiskt Medicinskt arkiv»................................ »

Transport kronor

1,065,717: —

37,000: —

14,000: —

2,000: —

10,000: —

4,000: —

500: —

1,500: —

25,000: —

3,150: —

3,000: —

1,165,867: —

bill. till Rilcsd. Prat. 1894. Ua Sami. l:a Afd.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Transport kronor 1,165,867: —

[73.] till bestridande af kostnaderna för utgifvande

i tryck af andra delen utaf professoren H. Gyldéns

arbete angående hufvudplaneternas absoluta elementer.. » 4,000: —

[74.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften

»Acta mathematica».............................................. » 4,000: —

[75.] till understöd, på de i statsrådsprotokollet

angifna vilkor, åt sådana anstalter eller föreningar, som

anordna föreläsningskurser för arbetsklassen,................. » 25,000: —

[76.] till fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena

i norra Sverige, till underhåll och tillsyn af

vattenhöjdmätningsstationer m. m.................................... » 11,500: —

[77.] för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter

................................................................................ » 4,000: —

[78.] till understöd åt räddningshemmet för drinkare

vid Sans Souci invid Upsala på vilkor, som af

Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga,........................................ » 2,000: —

[79.] till ersättande af en brist i anledning af

Sveriges deltagande i en utställning i Madrid högst_____ » 4,198: —

[80.] till ersättning för belopp, som af statskontoret

förskottsvis utbetalts,................................................ »_7,884: —

Summa kronor 1,228,449: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1894 års

riksstat upptagen och sådan den nu blifvit af Kongl. Maj:t för år 1895 föreslagen,

utfaller sålunda:

1894. 1895.

ordinarie anslag 12,880,675

extra » 1,361,925

— 13,015,151

— 1,228,449

— således ökning kronor 134,476

— » minskning » 133,476

_

summa kronor 14,242,600

— 14,243,600

— således ökning kronor 1,000

—

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1834.

43

Nionde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

Pensionsstaten:

I afseende å denna stat, för hvilken gällande riksstat upptager kontant

1,314,898 kronor, föreslår Kongl. Maj:t enligt bilagda statsrådsprotokoll:*)

[1.] att Riksdagen må dels till upprätthållande af arméns pensionskassas

egen pensionering med nu faststälda pensionsbelopp samt till fyllnadspensioner

i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners utgående

bevilja ett ordinarie förslagsanslag å kronor 1,540,000, dels vid bifall

härtill medgifva, att anslaget må under benämning »anslaget för upprätthållande

af arméns pensionskassas egen pensionering samt till fyllnadspensionen

under riksstatens nionde hufvudtitel uppföras näst efter det till arméns

pensionskassa utgående anslaget till bidrag till pensionering af enkor och

barn efter befäl och underbefäl med vederlikar, dels ock såsom vilkor för anslagets

utgående stadga, att arméns pensionskassa skall vara skyldig att, så

länge detsamma till oförminskadt belopp tinnes i riksstaten uppfördt, afstå

från de kassan tillkommande förhöjda vederlag för de till statsverket indragna

rusthållsafgifterna.

Vidare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att, i afseende å kostnaderna för

smäskolelärares m. fl. älderd omsund er stödsanstalts förvaltning och verksamhet

under år 1895, medgifva,

[2.] att Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp, som

för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga; samt

att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter i öfrigt

under nämnda år erforderliga medel må af Kongl. Maj:t, i den mån influtna

afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga statsmedel såsom förskott,

att antingen ersättas af berörda afgifter, i den mån de under året ingå, eller,

derest sagda afgifter skulle för året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till

ersättande af Riksdagen.

Om till det till uppförande under denna stat föreslagna anslaget för upprätthållande

af arméns pensionskassas egen pensionering samt till fyllnadspensioner

............................................................................ kronor 1,540,000: —

lägges summan af ordinarie anslaget till pensionsstaten

enligt nu gällande riksstat................................................ » 1,314,898: —

skulle anslaget till pensionsstaten enligt Kongl. Maj:ts

förslag sluta å ett belopp af............................................ kronor 2,854,898: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Nionde hufvudtiteln”.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Allmänna indragningsstaten:

För allmänna indragningsstaten

riksstat anvisadt:

kontant...................................................

ersättning för indragen indelning m.

är i nu gällande

kronor

1,784,257: —

in., på förslag....

»

600: —

tillsammans

kronor

1,784,857: —

Beträffande denna stat föreslår Kongl. Maj:t:

[3.] att vaktkonstaplarne vid kronoarbetsstationen å Borghamn Anders

Carlsson, Per Johan Jarl och Frans Oskar Dahl må berättigas att från och

med månaden näst efter den, under hvilken afsked ur fångvårdens tjenst dem

beviljas, under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten uppbära

fyllnadspensioner till belopp af, Carlsson och Jarl hvardera 478 kronor samt

Dahl 370 kronor;

[4.] att geodeten vid generalstabens topografiska afdelning in. m. Emil

Gellert Wolyn må från och med månaden näst efter den, hvari han erhåller

entledig;*nde från geodetbefattningen, för sin återstående lifstid tilläggas eu

årlig pension å allmänna indragningsstaten till belopp af 2,625 kronor;

[5.] att för handtverkare!! på stat vid första Göta artilleriregemente,

hjulmakare!! Johan Fredrik Ågren moå å allmänna indragningsstaten uppföras

eii pension af 467 kronor, att af Agren under hans lifstid årligen åtnjutas

med beräkning från och med månaden näst efter den, då han erhållit afsked

från sin befattning vid regementet;

[6.] att åt flaggunderofficeren vid kongl. flottan Frans Gustaf Åkerströms

enka Carolina Josefina Åkerström, född Malmqvist, må på allmänna indragningsstaten

beviljas eu årlig pension af 200 kronor, att utgå från och med den 1

juli 1893 under hennes återstående lifstid, så länge hon lefver ogift;

[7.] att en hvar af följande vid statens jernvägsbyggnader anstälde tjensteman,

nemligen öfveringeniören, f. d. öfversten vid flottans mekaniska korps

Axel Theodor Roos, öfveringeniörsassistenterne, kaptenerne vid väg- och vattenbyggnadskorpsen

Fredrik Hjalmar Bergman och Gustaf Adolf Ingelman, afdelningsingeniörerne,

kaptenen vid sistnämnda korps Anders Fredrik Thim

Framkel, Carl Gustaf Forselius, kaptenen vid väg- och vattenbyggnadskorpsen

Oscar Theobald Wilhelm Stanzen, Axel Henry Grundström, Lorentz Gustaf

Filip Rundstedt och Gustaf Ahlgren, materialförvaltaren Lars Axel Yiktor Berg

samt bokhållarne Johan Andersson och Axel Justinus Olsson äfvensom arkitekten

hos jernvägsstyrelsen, majoren Adolf Wilhelm Edelswärd må från och

med månaden näst efter den, hvarunder han entledigas från anställning vid

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kong1. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 18Si.

statens jernvägar, åtnjuta från allmänna indragningsstaten årlig pension under

sin återstående lifstid till belopp

Roos

af .........................

................... kronor

6,000

Bergman

» ^

.................... »

3,000

Framkel

» .........................

»

3,000

Forselius

»

»

3,000

Grundström

»

.................... »

2,400

Ingelman

»

................... »

2,800

Stanzén

»

»

2,400

Rundstedt

»

»

2,000

Ahlgren

» .........................

»

1,800

Berg

» ........................

..................... »

1,600

Andersson

»

»

1,000

Olsson

»

»

1,000 och

Edelswärd

» .........................

..................... »

2,000;

dock att, derest någon af dessa personer framdeles skulle erhålla anställning

å rikets stat, hans pensionsbelopp skall minskas med ett belopp, motsvarande

den nya aflöningen, eller, om denna uppgår till samma eller högre belopp,

upphöra att utgå;

[8.] att länsmannen i Vedbo härads vestra distrikt af Elfsborgs län Knut

August Freudenthal må från och med månaden näst efter den, hvarunder han

med pension från civilstatens pensionsinrättning erhåller afsked från länsmanstjensten,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta

fyllnadspension till så stort belopp, att detta tillsammans med pensionen från

civilstatens pensionsinrättning utgör 1,200 kronor, eller 600 kronor årligen;

[9.] att landtbruksingeniören i Kopparbergs län Pehr Edvard Wallin må

från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från tjensten honom

beviljas, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en

årlig pension af 2,000 kronor;

[10.] att generaldirektören och chefen för jernvägsstyrelsen grefve Rudolf

Cronstedt må från och med månaden näst efter den, hvarunder afsked varder

honom beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta eu årlig pension af 6,200 kronor; dock att, derest grefve Cronstedt

kommer att vid embetet qvarstå så länge, att han varder berättigad till pension

från statens jernvägstrafiks pensionsinrättning, den honom å allmänna indragningsstaten

beviljade pensionen skall minskas med motsvarande belopp;

[11.] att f. d. öfverbibliotekarien vid kongl. biblioteket Gustaf Edvard

Kleminings enka Klara Lovisa Klemining, född Schönberg, må, så länge hon

förblifver enka, från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af

1,200 kronor, att utgå från början af år 1894;

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1894.

[12.] att notarien hos domkapitlet i Upsala Erik Rudolf Henschen må

förklaras berättigad att från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked

från konsistorienotariebefattningen varder honom beviljadt, under sin

återstående lifstid uppbära årlig pension å allmänna indragningsstaten till

belopp af 4,000 kronor;

[13.] att läraren i frihandsteckning, modellering och bokföring vid tekniska

elementarskolan i Borås samt i teckning vid allmänna läroverket i

nämnda stad Carl Abraham Leverin må ega rätt att, sedan han undfått afsked

från sina omförmälda befattningar, från och med månaden näst derefter, dock

ej förr än efter 1895 års ingång, å allmänna indragningsstaten uppbära eu

årlig pension af 1,100 kronor;

[14.] att extra ordinarie professoren i svenska språket vid universitetet i

Upsala Leopold Fredrik Alexander Läffler må förklaras berättigad att från och

med månaden näst efter den, i hvilken afsked från extra ordinarie professorsbefattningen

kan varda honom beviljadt, under sin återstående lifstid uppbära

eu årlig pension å allmänna indragningsstaten af 3,000 kronor;

[15.] att å allmänna indragningsstaten må för år 1895 anvisas ett anslag

åt 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna

godt meddela, användas till understöd af högst 250 kronor åt sådane äldre

behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin tjenst, men derifrån

erhållit afsked före år 1867;

[16.] att skogsingeniören Axel Bernhard Ångman må från och med månaden

näst efter den, hvarunder han från sin befattning erhåller entledigande,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten .åtnjuta årlig pension

till belopp af 2,000 kronor; samt

[17.] att beträffande summan af förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten

det kontanta anslaget må, för vinnande af lämplig afrundning af

hufvudsummorna å riksstatens utgiftssida, höjas med 1,535 kronor, då, med

inberäkning af under anslaget utgående ersättning för indragen indelning in. in.,

600 kronor, anslagets slutsumma blifver ....................... kronor 1,786,392: —-

Lägges härtill anslaget till pension sstaten................ » 2,854,898: —

blifver slutsumman af hufvudtitelns anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag.............................................................-......... kronor 4,641,290: —

Eu jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten

för år 1894 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller

på följande sätt:

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

1894. 1895.

ordinarie anslag 3,099,755:— 4,641,290:—således ökning kronor 1,541,535: —

extra » 1,540,000: —------ --

summa kronor 4,639,755:— 4,641,290:— således ökning kronor 1,535: —

De under de särskilda hufvudtitlarne äskade anslag för år 1895 utgöra

alltså:

Ordinarie: Extra: Summa:

I

hufvudtiteln:

1,320,000

— --

1,320,000

—

II

»

3,885,900

— 25,000

— 3,910,900

—

III

»

606,750

— 4,500

611,250

—

IV

»

25,012,600

— 2,984,000

— 27,996,600

—

V

y>

6,989,000

— 2,792,260

— 9,781,260

—

VI

»

5,613,188

— 1,786,812

— 7,400,000

—

VII

»

18,771,100

— 485,600

— 19,256,700

—

VIII

»

13,015,151

— 1,228,449

— 14,243,600

—

IX

4,641,290

— -

4,641,290

—

summa kronor

79,854,979

— 9,306,621: — 89,161,600

—

Härtill kommer den andel af det under sjette

hufvudtiteln omnämnda, till utgående under år 1895

äskade anslag å 1,250,000 kronor till anskaffande af

ny rörlig materiel vid statens jernvägar, hvilken Kongl.

Maj:t i sammanhang med regleringen af utgifterna

under berörda hufvudtitel föreslagit Riksdagen att

utom hufvudtitlarne i riksstaten anvisa, eller................ kronor 600,000: —

De Riksgäldskontorets utgifter för riksdags- och

revisionskostnader samt räntor och afbetalningar å

statsskulden in. m., hvilka Kongl. Maj:t, med åberopande

af omförmälda protokoll öfver finansärenden den 13

innevarande januari,*) anser böra i riksstaten uppföras,

äro:

Transport kronor 89,761,600: —

) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen’*.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Transport kronor 89,761,600: —

riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m. m.,

förslagsvis....................................kronor 712,950: —

räntor å statsskulden och af betalningar å de

fonderade statslånen kronor 13,875,850: —

efter afdrag af de till

riksgäldskontoret

ingående rånte- och

kapitalbetalningar » 2,881,400: —

förslagsvis...................................... kronor 10,494,450:— » 11,207,400: —

Derjemte vill Kongl. Maj:t, som i sammanhang

med regleringen af utgifterna under åttonde hufvudtiteln

föreslagit, att åt nya elementarskolan i Stockholm

må för utförande af ifrågasatt tillbyggnad af

skolans hus beviljas ett räntefritt statslån å 220,000

kronor att återbetalas under loppet af fyratio år med

5,500 kronor årligen, härigenom föreslå Riksdagen att

anvisa detta lån till utgående från riksgäldskontoret

äfvensom att i riksstaten för år 1895 uppföra beloppet

af detta lån eller............................................................... » 220,000: —

att af statskontoret riksgäldskontoret ersättas.

I staten bör vidare uppföras det belopp, som

enligt 1888 års Riksdags beslut skall för år 1895 afsättas

till byggnadsfonden för riksdags- och riksbankshus

.............................................................................-....... » 250,000: —

Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen ytterligare, under

åberopande af nyssnämnda protokoll, att afsätta till

underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring

och sjukkassors bildande................................ » 100,000: —

Summan af dessa belopp...........................................kronor 101,539,000: —

utvisar totalsiffran af de i riksstaten förekommande utgifter, hvilka således

uppgå till enahanda belopp, hvartill statsverkets tillgångar för år 1895 här

ofvan beräknats; och erhåller riksstaten följande utseende:

opaginerad Kontrollera mot PDF

\

Riksstat för år 1895.

Bih. till Riksd. Prof. 181)4. ha Sami. l:a Afd.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kongl. Maj:ts nåd. prop. rv.o 1, om statsverket 1894.

Riksstat

Kronor.

Tillgångar och inkomster:

172,000

Öfverskott å statsregleringarna för föregående år.................................

Statsverkets inkomster:

ordinarie inkomster....................................................... 21,014,000 j

bevillningar.................................................................... 77,873,000 j 98,887,000

Riksbankens vinst för dr 1893.......................................................... 2,480,000

Summa kronor! 101,539,000

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

51

för

o

ar

18 9 5.

Ordinarie anslag.

Extra anslag.

att utgå från riksgäldskontor et:

riksdags- och revisionskostnader samt afiöningar in. m.,

först agsvis...................... 712,950

räntor å statsskulden och afbetalningar å

de fonderade statslånen ..................... 13,375,850

efter afdrag af de till riksgäldskon
c5

O

toret ingående ränte- och kapitalbetalningar.

.................................................. 2,881,400

förslagsvis................................................................... 10,494,450

lån för tillbyggnad af nya elementarskolans i Stockholm

hus................................................................... 220,000

Afsättning till byggnadsfonden för riksdags- och riksbankshus..........

Afsättning till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring

och sjukkassors bildande............................................

Summa.

Utgifter:

Kronor.

Kronor.

Kronor.

att

utgå från statskontoret:

1 hufvudtiteln .............. ...............

1,320,000

1,320,000

II

»

3,885,900

25,000

3,910,900

III

606,750

4,500

611,250

IV

»

25,012,600

2,984,000

27,996,600

V

»

6,989,000

2,792,260

9,781,260

VI

v»

5,613,188

1,786,812

7,400,000

VII

» ................................

18,771,100

485,600

• 19,256,700

VIII

»

13,015,151

1,228,449

14.243,600

IX

» .........................

4,641,290

—

4,641,290

Utom

hufvudtitlarne ...............

600.000

600,000

Säger

79,854,979

9,906,621

89,761,600

11,427,400

250.000

100.000

Summa kronor

101,539,000

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Kongl. Maj:t föreslår i sammanhang härmed enligt beslut, som innefattas

i bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 13 innevarande

januari,*) att Riksdagen må medgifva, att vid statsregleringen för år 1895

de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 Maj 1841 angifna grunder i afseende

å dispositionen af besparingarna å hufvudtitlarne fortfarande må blifva gällande.

Utgifter utom riksstaten:

Beträffande slutligen det under sjette hufvudtiteln omförmälda, till utgående

under år 1895 äskade anslag å 1,250,000 kronor till anskaffande af

ny rörlig materiel vid statens jernvägar föreslår, jemlikt nyss nämnda statsrådsprotokoll*),

Kongl. Maj:t, som, enligt hvad här ofvan blifvit förmäldt,

ansett ett belopp af 600,000 kronor af detta anslag böra anvisas att utgå å

riksstaten utom hufvudtitlarne, att återstoden af anslaget, 650,000 kronor,

hvilken bör bestridas af upplånta medel, må anvisas att utgå från riksgäldskontor

med rätt för Kong!. Maj:t att af sistnämnda belopp, i mån af behof,

redan under år 1894 lyfta 500,000 kronor.

Samtliga de i denna proposition åberopade eller för öfrigt med statsregleringen

sammanhang egande handlingar skola Riksdagens statsutskott tillhandahållas;

och Kong). Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och

ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.

Stockholm 1894. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilagor

till

I

Kongl. Majits

. •, i; ■'' ii;! i is /1 ,i ;l 7. i II i \ t .»i<!

'' . .11 <1 ,;l,1 * ,1 i; ,1 ; ’H

nådiga proposition

om statsverket år 1894.

opaginerad Kontrollera mot PDF

i o g b I i 3

Inkomstberäkningen.

Utgifterna u I—IX hufvudtil lame.

Finansplanen.

Propositionens justering.

II 0 I J I 2 0 (''( 0 *1 ( j Ja $ I D ij [

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

n

o

ii

* ! tf i . !,*•’> t-»!. - 11 ■ > i •'' i ■ >;)''■! ''’■■■ if>!l .•!(>!)" -i Öl.» Mild1 o;t! ;

• gifi-i-to- •u;uiiT-rr- Öl •>!--rn- .-ims .k.j jl »o -nini-nr tö:

•Mule :'' mi it > M i! * '' in ''it;!;«!;! *tlli .< j t [< > i ■».! * t M > ;>i bulna lUiTiintnl

i,::i''!iö t!■!.) .''t■! i-ixöiMl.-tuj ;jj I tv | (i; J.;M.r ,thu

-''*"f • ”’•;(•( i;'','' i'' ''It :l i! i: / li > ! Til''j - •. .1'';*»''/> 1J .1>.

Inkomstberäkningen.

- !l'' ,V|,|!''>''h.!i ‘»f »;:•/!IW Hi i : till • i f 11 f • »ja i i! .••Irmuiiivilniwiu, it

Protokoll öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj it Konungen

i statsrådet d Stockholms slott den 8 januari 1894.

\ '' * ’ ‘ ’ ‘ 1 .

Närvarande;

‘jl ■: i i'')i ■ *r >t ån-* ii, lin

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Essen,

friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

CHRISTERSON. ii

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen anförde i

underdånighet:

Sedan Eders Kong]. Maj:t den 2 december 1892 utfärdat lag angående

afskrifning af de å viss jord hyllande grundskatter och livad dermed

eger sammanhang, anbefålde Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref af samma

dag kammarkollegium och statskontoret att afgifva underdånigt yttrande, huruvida

i ett eller annat afseende hinder kunde anses möta för uteslutande ur så

val jordeböcker som riksstat och öfriga statsverkets räkenskaper af sådana

grundskattebelopp, som inginge i den ä riksstatens inkomstsida upptagna titeln

grundskatt, men åter alfördes såsom ‘‘friheter4* å dess utgiftssida. Till åtlyd
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

nåd häraf afgåfvo kammarkollegium och statskontoret den. 28 december 1892

underdånigt utlåtande, deruti enibetsverken, jemte meddelande att af berörda

grundskattebelopp, utgörande efter 1891 års landsboksräkenskaper tillsammans

omkring 900,000 kronor, den största delen eller 891.791 kronor 85 öre frinjötes

för rustning och rotering, hemstälde, att de för rustning och rotering

frinjutna grundskattebelopp, med undantag af tillgiftsräntorna i Södra Möre

härad, måtte från och med år 1894 aiföras ur jordeböcker, riksstat och öfriga

statsverkets räkenskaper. 1 öfverensstämmelse med detta embetsverkens förslag,

som af Eders Kong!. Maj:t och Riksdagen godkändes, blefvo i riksstaten

för innevarande år “friheter44 till samman lagdt belopp af 889.500 kronor afförda

under anslägsrubrikema “kavalleri- och infanteriregementena" samt “båtsmansindelningen44,

hvarjemte den i riksstaten beräknade inkomst af grundskatt

minskades med motsvarande belopp. Genom nådigt bref den 15 september

nästlidet år förordnades derefter, att omförmälda grundskattebelopp skulle från

och med år 1894 afföras jemväl ur jordeböcker och räkenskaper.

Beträffande öfriga grundskattebelopp af det slag, hvarom nu är fråga,

både kammarkollegium och statskontoret i sitt omförmälda utlåtande anhållit

att framdeles, sedan derför erforderlig utredning hunnit verkställas, få inkomma

med underdånigt yttrande. Sådant yttrande har nu af enibetsverken afgifvits

i underdånig skrifvelse af den 1 sistlidne december; och liar jag, vid det förhållande.

att de af enibetsverken framstälda förslag skulle, derest de vunne

godkännande, inverka på uppställningen i riksstaten för år 1895 af jemväl

andra hufvudtitlar än den sjunde, ansett mig höra i underdånighet anmäla

desamma före statsregleringens behandling.

1 nyssberörda utlåtande hafva enibetsverken lemuat eu fullständig utredning

i fråga om arten och beskaffenheten af alla grundskattebelopp, Indika

under olika anslagsrubriker afföras såsom “friheter" ä riksstatens utgiftssida,

samt med stöd af denna utredning yttrat sig, huruvida sagda friheter kunna

ur riksstaten uteslutas eller böra derstädes fortfarande qvarstå1. 1 alla delar

hänförande mig till denna utredning, hemställer jag, att embetsverkens berörda

utlåtande måtte få såsom bilaga*) vidläggas dagens protokoll, och går nu

endast att lemna eu sammanfattning af de resultat, till Indika enibetsverken

kommit beträffande särskilda anslag under följande hufvudtitlar.

Fjerde hufvudtiteln.

Under denna hufvudtitel förekomma friheter endast å anslaget till

kavalleri- och infanteriregementena. Beloppet af friheterna utgör 379 kro
-

*) Se std. 8.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 5

nor 8 öre, hvilket i riksstaten afjemnats till 400 kronor. Dessa friheter böra

enligt embetsverkens mening uteslutas.

Femte hufvudtiteln.

Friheter förekomma å anslagsrubriken bätsmansindelningcn med 2,600

kronor och å anslaget till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna

med 405 kronor. Dessa friheter, hvilkas belopp enligt senast afslutade

räkenskaper uppgått till resp. 2p565 kronor 89 öre och 344 kronor 74

öre, böra fortfarande qvarstå.

Sjette hufvudtiteln.

1 fråga om de under denna hufvudtitel förekommande friheter hemställa

embetsverken,

att de under anslagsrubrikerna gästgifvares friheter samt färjor och

färjekarlar upptagna friheter, resp. 6,635 kronor och 25 kronor, hvilka friheter

enligt senaste räkenskaper uppgått till resp. 6,414 kronor 41 öre och

8 kronor 21 öre, må fortfarande qvarstå; men

att de under anslagstiteln jordförluster genon kanal- och väganläggningar

med 1,560 kronor upptagna friheter, hvilka enligt räkenskaperna endast

utgått med 254 kronor 78 öre, må uteslutas.

I sammanhang härmed anser jag mig böra meddela, att det under an-}

slaget till hästafvelns förbättrande i riksstaten upptagna lielopp åt friheter.

1,070 kronor, icke är frinjuten grundskatt, utan utgör värdet af hästvakans

spanmal för sju rusthåll vid Vestgöte, regemente och två rusthåll vid Lifgrena(lierregementet,

från utgörande af hvilken spån mål vederbörande i och för

hingsthållning njuta befrielse. Dessa “friheter" beröras. således icke af den

nu ifrågavarande åtgärden.

Sjunde hufvudtiteln.

Under denna hufvudtitel förekomma friheter allenast under anslagstiteln

städers friheter. Af det vid detta anslag under rubriken “indelning och dermed

jemförlig anvisning, på förslag: friheter och kyrkotionde" uppförda belopp,

6 kronor, utgöra 4 kronor 29 öre kyrkotionde. Enligt räkenskaperna hafva

emellertid de under ifrågavarande anslagstitel frinjutna g rundskattebelopp upp
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

gått till 154 kronor 22 öre, hvadan således å anslaget uppstått brist. Af

sistnämnda belopp, 154 kronor 22 öre, anse embetsverken på anförda skäl

120 kronor 65 öre böra ur jordeböcker och räkenskaper uteslutas, då således

38 kronor 57 öre skulle återstå eller med tillägg af nyssnämnda belopp kyrkotionde

37 kronor 86 öre. Med sistnämnda summa, jenmad till 40 kronor,

anse embetsverken det i anslaget till städers friheter, såsom “friheter och kyrkotionde",

ingående belopp böra upptagas och anslaget således höjas med 34 kronor.

Åttonde hufvudtiteln.

Vid anslagstiteln kleresistaten finnes i riksstaten såsom “friheter och

kyrkotionde" upptaget ett belopp af 18.000 kronor. Enligt räkenskaperna

hafva såsom friheter utgått 2,514 kronor 12 öre och såsom kyrkotionde 13,438

kronor 42 öre. Af friheterna kan ett belopp af 69 kronor uteslutas, hvaremot

återstoden, 2,445 kronor 12 öre, bör jemte kyrkotionde!! bibehållas med

tillsammans 15,883 kronor 42 öre, till hvilket belopp, jern nåd t till 16,000

kronor, embetsverken ansett de under anslaget till kleresistaten ingående friheter

och kyrkotionde kunna i riksstaten nedsättas.

Följande grundskattebelopp skulle alltså i riksstaten å utgiftssidan utgå:

vid anslaget till kavalleri- och infanteriregementena ......... kronor 400: —

„ „ „ jordförluster genom kanal- och väganlägg
ningar.

...................................................i. „ 1,560: —

„ „ * kleresistaten ................................................. „ 2,000: —

summa kronor 3,960: —

Då härifrån afdrages det belopp, hvarmed anslaget

till städers friheter bör höjas, eller .................................... „ 34: —

betecknar återstoden eller ......................................!.................. kronor 3,926: —

det belopp, hvarmed den i riksstaten beräknade inkomst af grundskatt enligt

embetsverkens förslag bör minskas.

Efter samråd med öfrige vederbörande departementschefer anser jag mig

böra biträda hvad kammarkollegium och statskontoret sålunda hemstält, såsom

i sin mån ledande till större enkelhet och reda i statsverkets räkenskaper.

Jag tillstyrker derföre, att samtliga af sagda embetsverk till uteslutande ur

riksstaten föreslagna belopp af friheter må från och med år 1895 å vederbörande

ställen ur riksstaten uteslutas och att såsom följd deraf den i riksstaten

beräknade inkomst af grundskatt må minskas med motsvarande belopp

eller, efter afdrag af den föreslagna höjningen i anslaget till städers friheter,

med 3,926 kronor. 1 öfverensstämmelse härmed böra de sålunda ur riksstaten

s. 7 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 7

uteslutna grundskattebeloppen jemväl uteslutas ur jordeböcker och statsverkets

samtliga räken^aper.

1 hvad departementschefen sålunda anfört instämde statsrådets öfriga

ledamöter.

Hvad sålunda blifvit af statsrådet hemstäldt behagade

Hans Maj:t Konungen bifalla med förklarande, att

detta nådiga beslut skulle iakttagas vid uppgörande af förslag

till statsregleringeu för år 1895 och utdrag af detta

protokoll i sådant afseende expedieras till landtförsvars-,

civil- och ecklesiastikdepartementen.

In fidem protocolli:

O. Wilh. Smärling,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande.

Till Konungen.

Sedan Eders Kong!. Maj:t den 2 december 1892 utfärdat lag angående

afskrifning af de å viss jord hvilande grundskatter och hvad dermed eger

sammanhang, har Eders Kong!. Maj:t genom nådigt bref samma dag anbefalt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande. 9

kammarkollegium ock statskontoret att afgifva underdånigt yttrande, huruvida

i ett eller annat afseende hinder kunde anses möta för uteslutande ur såväl

jordeböcker som riksstat och öfriga statsvérkets räkenskaper af sådana grundskattebelopp,

som inginge i den å riksstatens inkomstsida upptagna titeln grundskatt,

men åter affördes såsom “friheter" under vederbörande utgiftstitlar å

riksstatens utgiftssida.

Med anledning häraf få embetsverken, som, till underdånig åtlydnad af

berörda befallning, den 28 december sistlidet år afgifvit särskildt underdånigt

yttrande angående de för rustning och rotering frinjutna grundskattebelopp, i

underdånighet anföra.:

I det af skatteregleringskomitén den 13 september 1882 afgifna utlåtande

angående skatteförhållandena i riket föreslogs, bland annat:

att grundskatt å militära och civila boställen vid afskrifniugens början

skulle helt och hållet upphöra, den kronan behållna grundskatt af dessa egendomar

dock endast, såvida densamma kunde statsverket ersättas genom en

motsvarande minskning i vederbörande embets- eller tjenstemans penningeaflöning;

att i kronans jordeböcker upptagen grundskatt å ecklesiastika boställen

samt å hemman och lägenheter, tillhöriga enskildt verk, menighet eller inrättning,

som vore vederbörande boställsinnehafvare eller hemmansegare anordnad,

vid afskrifningstidens början skulle ur jordebok och räkenskaper uteslutas;

att de till båtsmansrustningen i Blekinge och Södra Möre anordnade

tillskotts- och tillgiftsräntor vid tiden för afskrifningens början skulle till statsverket

indragas mot eu på särskildt sätt bestämd ersättning till vederbörande

rusthållare;

att andra för rustning och rotering anordnade räntor och den för samma

ändamål anordnade kronotionde skulle, då afskrifningen började, ur jordeböcker

•och räkenskaper uteslutas; samt

att öfriga i kronans jordeböcker och räkenskaper förekommande anordnade

ränte- och tiondeanslag, för hvilka något besvär i stället utginge eller hvilka

utgjorde ersättning för jordförluster i följd af kanal- och väganläggningar, så

snart afskrifningen toge sin början, skulle till statsverket indragas emot ersättning

af statsmedel, svarande mot ränte- eller tiondeanslagets i kronans jordebok

upptagna belopp.

Hvad skatteregleringskomitén sålunda föreslagit beträffande de i jordeböcker

och räkenskaper såsom anordnade eller frinjutna införda grundskattebelopp,

upptogs i det af Eders Kongl. Maj:t, vid 1883 års riksdag, framlagda

förslag angående afskrifning af grundskatter in. in., dock med följande ändringar:

att tillgiftsräntorna i Södra Möre icke skulle till statsverket indragas samt att.

de ränte- och tiondeanslag, för hvilka något annat besvär än rustning och

rotering utginge, eller som utgjorde ersättning för jordförluster i följd af k analBih.

till ll/ksd. Vrot. 18!)4. 1 Samt. 1 Afd. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande.

och väganläggningar skulle ur jordeböcker och räkenskaper uteslutas utan

ersättning af statsmedel. Till stöd för sistnämnda ändring anfördes, att om

de hemman, af hvilka besväret utgjordes, eller som lidit jordförlusten, framgent

bibehölles vid deras egande frihet från ränta och tionde, desamma förblefve i

sin förutvarande ställning, hvilken ej berördes deraf, att kronan åt andra

hemman eftergåfve dessas grundskatt, samt att hemmanen icke derigenom

tillskyndades någon förlust, för hvilken de kunde hafva något rättsgiltigt anspråk

att af staten erhålla ersättning, isynnerhet som de förhållanden, hvilka ursprungligen

föranledt räntans och tiondens efterskänkande, numera i regel undergått

en väsentlig förändring, i det den förut ganska tryckande gästgifverihållningen

vore ordnad på helt andra grunder och kanal- eller väganläggningen öfver

hemmanets mark bidragit att höja hemmanets värde.

Då, jemlikt kongl. kungörelsen den 5 juni 1885, en nedsättning med

30 procent beslutades i de på viss jord hvilande grundskatter, föreskrefs, i

öfverensstämmelse med hvad skatteregleringskomitén föreslagit, att grundskatt

å civila boställen skulle med ingången af år 1886 helt och hållet upphöra,

den kronan behållna grundskatt af dessa egendomar dock endast, såvida densamma

kunde statsverket ersättas genom en motsvarande minskning i vederbörande

embets- eller tjenstemans penningeaflöning; att sådan i kronans jordeböcker

och räkenskaper upptagen grundskatt å ecklesiastika boställen samt

å hemman och lägenheter tillhöriga enskildt verk, menighet eller inrättning,

som vore vederbörande boställshafvare eller hemmanets egare anordnad, skulle

med ingången af år 1886 ur jordeböcker och räkenskaper uteslutas, samt att

de till båtsmansrustningen i Blekinge anordnade tillskottsräntor med ingången

af år 1886 skulle till statsverket indragas mot ersättning till vederbörande

rust- och rotehållare. Deremot ansågs någon åtgärd icke erforderlig beträffande

grundskatter, för hvilka något besvär i stället utgjordes, då fråga icke vore

om grundskatternas fullständiga borttagande, ej heller i afseende å grundskatt

å militieboställen, emedan de jemförelsevis få, såsom militieboställen då ännu

qvarstående egendomarna skulle i den mån dåvarande innehafvare aflinge återfalla

under statens disposition, i hvilket fall grundskatten å dessa egendomar

konmie att upphöra.

Sedermera har Eders Kongl. Maj:t förordnat dels den 18 mars 1887,

att prestutlagor, som enligt jordeböckerna vore vederbörande kyrkoherdar anordnade,

skulle derur och ur kronoräkenskaperna afföras, undantagande de

prestutlagor i prebendegäll och gäll bestående af både stads- och landsförsamlingar,

hvilka kunde vara kyrkolierdarne eftergifna, men borde komma statsverket

till godo, derest de förhållanden, som föranledt eftergifterna, upphörde;

dels ock den 15 sistlidne september, i enlighet med hvad einbetsverken uti

ofvanberörda underdåniga yttrande af den 28 december 1892 föreslagit, att

s. 11 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande. 11

de för rustning och rotering frinjutna grundskattebelopp, med undantag af

tillgiftsräntorna i Södra Möre härad, skola från och med år 1894 afföra^ ur

jordeböcker och räkenskaper.

Såsom anordnade eller frinjutna skulle sålunda i jordeböcker och räkenskaper

qvarstå följande grundskattebelopp:

4:de

hufvudtiteln: kavalleri- och infanteriregementena

379

kronor

8

öre

5: te

„ : båtsmansindelningen.........- • ■...............

2,565

77

89

77

: lots- och fyrinrättningen.................

344

77

74

77

6:te

„ : gästgifvares friheter...........................

6,414

77

41

77

: färjor och färjekarlar......................

8

77

21

77

: jordförluster genom kanal- och väg-

anläggningar...................................

254

77

78

77

7:de

,, : städers friheter...............................

154

77

22

77

8: de

„ : kleresistaten ..................................

2,514

77

12

77

Summa

12,635

kronor

45

öre.

Frånsedt vissa af särskilda grunder qvarstående enstaka anordnade grundskattebelopp,

för livilka nedan närmare kommer att redogöras, torde dessa

friheter kunna sammanföras under följande tre större hufvudgrupper:

1) Grundskatt, som är vederbörande efterskänkt till förbättring af

den lön, hvaraf de i och för allmän tjenstebefattning äro i åtnjutande,

nämligen:

a) Grundskatt å militieboställen. Då jemlikt kong!, kungörelsen den 5

juni 1885 nedsättning med BO procent beviljades i de å viss jord hvilande

grundskatter, föreslogs, på sätt ofvan anförts, ej någon åtgärd beträffande

grundskatten å militieboställen. Numera återstå, enligt hvad Tab. A. utvisar,

endast sex dylika boställen med en kronan behållen grundskatt af 82 kronor

7 öre, deruti nedsättning ej beviljats, samt en anordnad grundskatt af 232

kronor 58 öre. I den mån nuvarande innehafvame af boställena afgå och desamma

indragas till statsverket, komma dessa grundskattebelopp att upphöra.

Något hinder torde emellertid ej möta att, utan afvaktan derå, redan år 1895 ur

jordeböcker och räkenskaper afföra den anordnade grundskatten å dessa boställen.

b) Prestutlagor i prebendegäll och gäll bestående af både stads- och

landsförsamlingar. 1 jordeböckerna qvarstå dylika anordnade prestutlagor till

ett belopp af 2,034 kronor 21 öre. Då dessa utlagor, om de förhållanden,

som föranledt eftergifterna, upphöra, skola öfverföras till kronan behållna för

att, efter stadgad nedsättning, till statsverket utgöras intill slutet af år 1903,

lära desamma ännu icke böra ur jordeböcker och räkenskaper afföras.

2) Grundskatt, åsatt hemman eller lägenheter, af /ivälta något besvär

i stället utgöres) nämligen:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande.

a) Rusthåll. Af de för rustning frinjutna räntor återstå endast tillgiftsräntorna

i Södra Möre, i embetsverkens underdåniga utlåtande den 28 december

sistlidet år beräknade till 2,565 kronor 89 öre. Uti berörda underdåniga utlåtande

anförde embetsverken, att tillgiftsräntegifvame ej för dessa "räntor

kommit i åtnjutande af motsvarande lindring, som genom lagen den 5 juni

1885 angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären''beredts rust- och

rotehållarne, att med anledning deraf åtskilliga tillgiftsräntegifvare gjort underdånig

ansökning om dylik lindring, samt att i afbidan på detta till kammarkollegii

underdåniga utlåtande remitterade ärendes pröfning, i samband hvarmed

förhållandet mellan tillgiftsräntegifvare och -tagare äfven i andra afseenden

torde blifva ordnadt, tillgiftsräntorna fortfarande borde qvarstå såsom anordnade.

Då kammarkollegium ännu ej varit i tillfälle att afgifva underdånigt utlåtande

i berörda ärende, lära tillgiftsräntorna fortfarande böra bibehållas såsom anordnade.

b) Lots- och gäst gifven hem man samt hemman, hvilka hafva till åliggande

att uppehålla färjefart.

_ Enär, för den händelse ifrågavarande egendomar upphöra att vara lots-,

gästgifveri- eller färjhållningshemman, den anordnade grundskatten, uppgående

tillsammans till 6,767 kronor 36 öre, skall öfverföras till kronan behållen för

att efter stadgad nedsättning till statsverket utgöras intill slutet af år 1903,

lär densamma ännu icke böra ur jordeböcker och räkenskaper uteslutas.

3) Grundskatt, som blifvit åtskilliga hemman eftergifven såsom ersättning

för förminskadt egoomrade in. in. i följd af kanal- och våganläggningar.

Då anledning ej finnes antaga, att denna grundskatt, i något fall, kan

komma att till statsverket indragas, lär hinder ej möta att år 1895 utesluta

densamma ur jordeböcker och räkenskaper.

Förutom dessa frinjutna grundskattebelopp förekomma, på sätt ofvan

anförts, vissa af särskilda grunder qvarstående enstaka anordningar:

1) Mötespassevolansfonden anordnad o grundskatt af Herrevadsklosters

kungsgård i Riseberga socken af Norra Åsbo härad och Kristianstads län

................................................................................................. 146 kronor 50 öre.

Då nämnda kungsgård jemlikt domänstyrelsens arrendekontrakt den 21

januari 1887 utarrenderats för mötespassevolansfondens räkning med befrielse

för arrendator!! från utgörande af den egendomen genom skattläggning åsätta

ränta och kronotionde, synes hinder ej möta att år 1895 ur jordeböcker och

räkenskaper utesluta den nämnda fond af sagda egendom anordnade grundskatten.

2) Staden Kongelf anordnad grundskatt af hemmanet n:o 1 ett mantal

Ostra Munkegärde eller Kållan i Ytterby socken och Inlands Södre härad af

Göteborgs och Bohus län.................................................... 13 kronor 44 öre.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande. IS

Genom lcongl. brefvet, den 12 december 1672 erhöll Kongelfs stad såsom

ersättning derför, att torf till istån dsättande af vallame omkring Bohus

fästning måste uppskäras å stadens egor såväl jordeganderätten till detta

hemman som alla deraf utgående räntor; och bibehölls staden, ehuru upplyst

blifvit, att de omständigheter, som föranledt denna donation, sedan fästningarna

blifvit raserade, upphört, genom kong!, brefvet den 9 januari 1808

tillsvidare vid densamma. På den jemlikt föreskriften i kong!, kungörelsen

den 5 oktober 1871 upprättade och till kammarkollegium insända förteckningen

öfver de till statsverket mot ersättning till indelningshafvare!! indragna

ränteanslag upptogs hemmanets ränta 18 kronor 44 öre, men den 22 december

1887 förordnade kammarkollegium att, då hemmanet innehades af Kongelfs

stad, beloppet skulle från nämnda förteckning uteslutas och i jordeboken under

anordningstitel tillsvidare upptagas. Då anledning ej torde förekomma att

till statsverket indraga ifrågavarande anordning, lär hinder ej möta att år

1895 utesluta densamma ur jordeböcker och räkenskaper.

3) Staden Yenershorg anordnad grundskatt af mantal utaf hemmanet

n:o 1 | mantal Norra Intagan i Hjertums socken och Inlands Torpe härad

af Göteborgs och Bohus län.................................................... 6 kronor 16 öre.

Genom kongl. resolutionen den 1 september 1664 blef berörda hemmansdel

staden Venersborg till jord och ränta donerad. Men genom kongl. brefvet

den 20 juli 1688 och kongl. resolutionen den 25 februari 1724 förunnades

besittningsrätten till hälften deraf eller 1 mantal faktoren Amund Bank, hans

hustru och arfvingar mot räntans utgörande till staden; och genom kong!,

brefvet den 22 oktober 1772 erhöll faktorn Olof Strömstedt för sig, hustru

och arfvingar besittningsrätten till den andra hälften, hvars ränta han enligt

en med staden den 12 juli 1784 träffad öfverenskommelse mot 33 rdr 16 sk.

specie sig tillöst. Dessa hemmansdelars räntor upptagas å de jemlikt föreskriften

i kong], kungörelsen den 5 oktober 1871 upprättade och till kammarkollegium

insända förteckningar öfver de till statsverket mot ersättning till

indelningshafvare!! indragna ränteanslag, men den 29 december 1883 förordnade

kammarkollegium att, då innehafvarne af ifrågavarande till Venersborgs

stad donerade hemmansdelar, ehuru besittningsrätten vore ärftlig, icke kunde

anses annorlunda än som stadens landboar och, hvad särskild!, anginge räntan

å den ena delen, staden derför tagit lösen, räntorna skulle från förteckningen

uteslutas och såsom staden anordnade i jordeboken fortfarande upptagas. Något

hinder att år 1895 ur jordeböcker och räkenskaper utesluta anordningen å

den hemmansdel, för hvars ränta staden tagit lösen, lär ej förefinnas. Men

äfven den anordnade räntan å den andra hemmansdelen torde såsom närmast

jemförlig med eu frälseskatteränta kunna från samma tid afföras,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande.

4) Staden Yexiö anordnad ränta åt de till staden hörande lägenheterna

Ivungsmaden och Lindö.......................................................... 4 kronor 50 öre.

Denna ränta, som enligt en den 21 mars 1735 utfärdad aflöningsstat

anslagits till magistratens i Vexiö aflöning, upptogs å den på grund af kongl.

kungörelsen den 5 oktober 1871 upprättade och till kammarkollegium insända

förteckningen öfver de till statsverket mot ersättning till indelningshafvaren

indragna ränteanslag, men den 22 december 1887 förordnade kammarkollegium

att, då lägenheterna innehades af staden, räntan skulle från förteckningen

uteslutas och i kronans räkenskaper under anordningstitel tillsvidare upptagas.

Då anledning ej finnes antaga, att räntan af dessa lägenheter, hvilka ej äro

i jordeboken upptagna, skulle komma att till statsverket indragas, lär hinder

ej möta att år 1895 utesluta desamma ur statsverkets räkenskaper.

5) Borgmästaren i Yarberg anordnad grundskatt af hemmanet n:o 2 ett

mantal Träslöf Skultagård Börje Andersgård i Träslöfs socken af Himble

härad och Hallands län....................................................... 96 kronor 55 öre.

Jemlikt konung Christian lV:s bref den 28 april 1643 och konung

Karl VI:s konfirmation den 6 februari 1683 anslogs detta hemman borgmästaren

i Varberg på lön och är hela räntan deraf boställshafvaren anordnad.

Den 4 mars 1892 förklarade Eders Kongl. Maj:t, att de i mom. 7 af nådiga

kungörelsen angående nedsättning i de på viss jord hvilande grundskatter den

5 juni 1885 meddelade bestämmelser ej vore på denna ränta tillämpliga,

hvarför densamma fortfarande skulle i jordebok och räkenskaper qvarstå under

anordningstitel. Då anledning ej finnes antaga, att denna ränta kan komma

att till statsverket indragas, torde hinder emellertid ej möta att år 1895

utesluta densamma ur jordeböcker och räkenskaper.

6) Staden Falkenberg anordnad grundskatt af n:o 1 Falkenbergs laxfiske

i Skrea socken af Arstads härad och Hallands län... 33 kronor 57 öre.

Genom nådiga brefvet den 18 april 1844 förordnade Kongl. Maj:t,

att allmogen i Arstads och Faurås härader, som varit skyldiga utgöra hjelpedagsverken

till Falkenbergs kronolaxfiske, hvilket innehades af Falkenbergs

stad under perpetuel arrende, skulle befrias från den årliga afgift, de för

berörda hjelpedagsverken till staden erlagt, och statsverket vidkännas densammas

erläggande genom afdrag å arrendet intill dess i laga ordning kunde

blifva pröfvadt, om icke samma afgift till staden kunde för framtiden upphöra,

hvarefter kammarkollegium genom beslut deri 11 december 1890 förklarat

Falkenbergs stad såsom innehafvare under perpetuelt arrende af Falkenbergs

kronolaxfiske framgent berättigad till denna ersättning, hvaraf staden komme

i åtnjutande på det sätt att motsvarande del af kronolaxfiskets ränta upptagits

såsom staden anordnad.

Den 4 mars 1892 förordnade Eders Kongl. Maj:t att, då de i 7 mom.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande.

af nådiga kungörelsen angående nedsättning i de på viss jord hvilande grundskatter

den 5 juni 1885 meddelade bestämmelser ej vore på denna ränta

tillämpliga, densamma fortfarande skulle i jordebok och räkenskaper qvarstå

under anordningstitel; och då denna ränta, derest Falkenbergs stad skulle

upphöra att innehafva kronolaxfisket, skall öfverföras till kronan behållen

för att efter stadgad nedsättning till statsverket utgöras intill slutet af år

1903, torde densamma icke ännu böra ur jordeböcker och räkenskaper aiföras.

7) Biskopslöneregleringsfonden anordnad grundskatt af åtskilliga för

fondens räkning utarrenderade, å bifogade Tab. B. upptagna hemman i Lunds

och Stora Råby socknar .................................................................... 69 kronor.

Genom kontrakt den 26 augusti 1885 utarrenderades ifrågavarande

hemman för tiden till den 14 mars 1906 med skyldighet för arrendatorerna

att utgöra alla desamma åliggande utskylder och besvär. Efter hvad räkenskaperna

utvisa erlägga med anledning deraf arrendatorerna utöfver arrendet

till biskopslöneregleringsfonden den anordnade grundskatten. Embetsverken,

som ej ingå i pröfning, huruvida skyldighet dertill åligger arrendatorerna,

anse ej något vara att erinra deremot, att den anordnade grundskatten år

1895 uteslutes iir jordeböcker och räkenskaper, dock utan rubbning i den

skyldighet, som möjligen kan åligga . arrendatorerna att till fonden utgöra

nämnda grundskatt.

8) Kyrkoherden i Röks och Heda församlingars pastorat anordnad

kronotionde af komministersbostället n:o 1 f mantal Heda i Heda socken och

Lysings härad af Östergötlands län......................................... 8 kronor 68 öre.

Genom utslag den 26 maj 1865, vid hvilket kammarkollegium den 4

april 1867 lät bero, förordnade Konungens befallningshafvande i nämnda län,

bland annat, att kronotionde!! af komministersbostället n:o 11 mantal Heda

finge af dåvarande kyrkoherden i Röks och Heda församlingars pastorat uppbäras,

så länge kyrkoherdebeställningen af honom innehades, men att vid

nästinträffande kyrkoherdeombyte i pastoratet frågan om kronotiondens bibehållande,

öfverflyttning till annan församlings presterskap eller indragning,

så vida beslut, derom ej meddelats vid lönereglering, i stadgad ordning borde

hemställas till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning. Då kammarkollegium i samband

med en vid 1887 års j ordeb ok stor än d ringsextrakt för Östergötlands län

framstäld anmärkning beträffande nämnda anordning kommer att pröfva, huru

med densamma skall förfaras, lär ärendet i denna del ej för närvarande påkalla

någon Eders Kongl. Majrts åtgärd.

9) Kyrkoherden i Roxlösa och Wäfversunda församlingars pastorat anordnad

kronotionde åt skattehemmanet n:o 6 ett, mantal Wäfversunda Södergården

i Wäfversunda socken åt Dals härad och Östergötlands län 29 kronor 98 öre.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande.

Med denna anordning är förhållandet till alla delar detsamma som

med kronotionden å komministersbostället n:o 1 Heda.

10) Den presterskapet i Björsäters samt Grebo och Värna församlingars

pastorat anslagna kronotionden ...:..................................... 372 kronor 25 öre.

Beträffande nämnda tionde anförde embetsverken uti underdånigt utlåtande

den 8 december 1884, att Kongl. Maj:t för Björsäters pastorat den

19 juni 1835 och för det pastorat, som omfattade de båda sistnämnda församlingarna,

den 4 maj 1852 faststält överenskommelser om pastoraliernas

utgörande för en tid af 50 år, hvilka överenskommelser jemväl omfattade

den presterskapet anslagna del af kronotionden, att dessa kronotiondeanslag

jemlikt kongl. resolutionerna den 24 april 1868 och den 19 november 1869

angående lönereglering för presterskapet i nämnda pastorat skulle till statsverket

indragas, så snart löneregleringen inom dessa pastorat trädde i tillämpning,

men att då, så vidt embetsverken hade sig bekant, sådant ännu icke

skett och hinder för anslagens mdragning sålunda för närvarande mötte, desamma

tillsvidare borde såsom friheter i riksstaten ingå. Den presterskapet

anslagna kronotionden i Björsäters pastorat har numera bbfvit till statsverket

indragen, men då, så vidt embetsverken hafva sig bekant, ny lönereglering

inom Grebo och Värna församlingars pastorat ännu ej begynt tillämpas, ehuru

densamma senast år 1902 träder i kraft, torde den kyrkoherden anslagna

delen af kronotionden i sistnämnda pastorat, hvilken tionde ej är i jordeböckerna

införd, fortfarande böra såsom frihet upptagas.

Från och med 1895 skulle sålunda kunna ur jordeböcker och räkenskaper

uteslutas:

4:de hufvudtiteln: kavalleri- och infanteriregementena:

1) den anordnade grundskatten å mihtieboställena... 232 kronor 5 8 öre

2) den mötespassevolansfonden anordnade grundskatten

å Herrevadsklosters kungsgård................................. 146 „ 5 0 „

6:te hufvudtiteln: jordförluster genom kanal- och väg
anläggningar

................................................................ 254 „ 7 8 „

7:de hufvudtiteln: af städers friheter .............................. 120 „ 6 5 „

8:de hufvudtiteln: kleresistaten: den biskopslöneregleringsfonden

anordnade grundskatten af åtskilliga för

dess räkning utarrenderade hemman ........................... 69 „ - •—

För så vidt Eders Kongl. Maj:t‘ finner godt härtill lemna nådigt bifall,

böra, hvad särskildt riksstaten för år 1895 angår, jemte det friheterna för

s. 17 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Kammarkollégii och Statskontorets yttrande. 17

kavalleri- och infanteriregementena samt för jordförluster genom kanal- och

väganläggningar upphöra, följande förändringar i de å 1894 års riksstats 7:de

och 8:de hufvudtitlar under rubrik “Indelning och dermed jemförlig anvisning,

på förslag: friheter och kyrkotionde" uppförda utgiftsposter vidtagas: att

“städers friheter", hvari jemväl ingå 4 kronor 29 öre kyrkotionde och som i

riksstaten upptagits till 6 kronor, höjas till 37 kronor 86 öre eller i jemnadt

tal 40 kronor samt “kleresistatens friheter", hvari jemväl ingå 13,438 kronor

42 öre kyrkotionde och som i riksstaten upptagits till 18,000 kronor, nedsättas

till 15,883 kronor 54 öre, motsvarande sammanlagda beloppet af nyssberörda

kyrkotionde samt ofvanomförmälda prestutlagor och till kleresistaten

anordnade grundskattebelopp, hvilka med tillhopa 2,445 kronor 12 öre böja i

riksstaten tillsvidare qvarstå, eller i jemnadt tal 16,000 kronor, hvarjemte

och då ett lielopp af 3,926 kronor grundskatt eller 400 kronor vid kavallerioch

infanteriregementena, 1,560 kronor vid jordförluster genom kanal- och

väganläggningar, 2,000 kronor vid kleresistaten, tillsammans 3,960 kronor,

minskade med förhöjningen, 34 kronor, vid anslaget till städers friheter, kommer

att i riksstaten å utgiftssidan utgå, den i riksstaten beräknade inkomst af

grundskatt bör med motsvarande belopp minskas.

Protokollsutdrag, innefattande de vid ärendets föredragning uttalade särskilda

meningar, bifogas. c : :i! liv-.• «->i - i->: ^

Stockholm den 1 december 1893.

. r.\ »Yr* -i"--. it; m I

Underdånigst:

HANS FORSSELL. ALB. ANDERSON.

L. W. RIBEN. PER SAMZELIUS. STEN FORSBERG.

G. THULIN.

Föredragande.

T. Sternhoff.

/ '' ■ ; :, ; i II- ; | ■ . p ■ , g i , t

il!iil!i ./bf !|I“ '' : •(*■!«=''•• '' ■ ■i •.* ■ -.1 ■ t •

Bill. till Riksd. Prat. 1!)!)4. 1 Samt. 1 Afd.

3

n:i:

opaginerad Kontrollera mot PDF

IpkWiÉltbefjiklUagea: Kammfp-kollegii och Statskontorets yttrande.

Utdrag af protokollet, hållet vid sammanträde mellan kongl.

kammarkollegium och kongl. statskontoret i Stockholm

den 1 december 1893.

;»i»‘f''i ‘ i -;i t ‘10} j • { * HHI. l/i V* • / («. 1 1 i * .»• •.» 1''. * *, * t: : * . fi >t.

Närvarande:

; IV:.* ••; . r:}i’* % >,■■) • fr,. jjJ;! ifc,.: ‘t ^Jjj : '' • . I

Herr presidenten och kommendören Forssell,

« generaldirektören och kommendören Anderson,

„ statskommissarien och riddaren Riben,

„ statskommissarien och kojnmendören Samzelhjs,

„ kammarrådet och riddaren Forsberg,

„ kammarrådet Thulin.

./.0>.I// ; i:

S. D. Herr kammarrådet Thulin föredrog:

Kong!. Maj-:ts nådiga bref till kongl. kammarkollegium och kongl.

statskontoret den 2 december 1892 angående ifrågasatt uteslutande ur statsverkets

räkenskaper af vissa grundskattebelopp;

Och beslöts underdånigt utlåtande enligt registraturet.

Herr referenten anförde:

“För min del anser jag, att embetsverkens underdåniga utlåtande i nedannämnda

del bort hafva följande lydelse:

“3) Grundskatt, som blifvit åtskilliga hemman eftergifven såsom ersättning

för förminskadt egoområde in. m. i följd af kanal- och väganläggningar.

Den 18 februari 1813 och den 27 mars 1821 medgaf Kongl. Maj:t,

att till ersättning för de förluster i jord, grödor in. in., som uppkommit till

följd af Göta kanals anläggning mellan sjöarna Yenem och Vettern, i stället

s. 19 Kontrollera mot PDF

/

Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande. 19

för ersättning i jord följande hemman i Norra Vadsbo fögderi af Skaraborgs

län skulle erhålla tiondeanslag till nedannämnda belopp:

Nio 2 ett mantal Stora Lefsäng i Fredsbergs socken 27

Niris 1—4 Borreboda jemte n:o 1 \ mantal Rotkilen

i

Björkängs

77

10

N:o

1

ett

mtl.

Börstorp ............

79

73

20

99

1

i

39

Kilen..................

73

73

15

99

1

ett

73

Kårtorp .............

33

73

20

99

1

ett

39

Törebodan..........

39

79

32

tunnor

39

99

79

99

Den 28 november 1878 förordnade kammarkollegium, att dessa anslagna

tiondebelopp skulle indragas till statsverket mot ersättning till tiondetagaren,

men undantogs dervid hemmanens egen rånte- och tiondespanmål, som på grund

deraf fortfarande upptages såsom anordnad till ett belopp af 168 kronor 40

öre, på sätt bifogade Tab. C. närmare utvisar. Dessa frinjutna grundskattebelopp

utgöra åtminstone hufvudsakligen ersättning för jord, som staten tagit

i anspråk från sagda hemman. Detta är deremot icke fallet med den likaledes

bland friheter på grund af jordförluster genom kanal- och väganläggningar

upptagna anordningen 86 kronor 38 öre å skattehemmanet n:o 2 ett

mantal Malöga Helgesgården i Tunhems socken af Väne fögderi och Elfsborgs

län. Beträffande de skattehemman, som i anledning af Trollhätte kanalanläggning

mistade egor, förordnade Kongl. Maj:t den 23 mars 1768, att innehafvama

skulle åtnjuta i ersättning dels ett efter årlig markegång bestämdt

belopp i penningar, motsvarande så stor del af hemmanets ränta, som vid skedd

skattläggning funnits belöpa sig å den af vatten förderfvade egorymden, dels,

då detta allenast vore en ränteersättning och således icke kunde anses såsom

ersättning för den jord egarne af skattehemmanen förlorat, ett kapital beräknadt

efter viss procent af den föreslagna räntan. Den 29 november 1826

bestämdes, att förstnämnda ersättning skulle tillhandahållas vederbörande genom

afkortning å hemmanens egna räntor, för så vidt de voro kronan behållna,

och är i anledning deraf å hemmanet n:o 2 Malöga Helgesgården 86 kronor

38 öre egaren anordnad grundskatt, som, på sätt ofvan anförts, ej utgör ersättning

för någon från hemmanet tagen jord utan egentligen endast en nedsättning

eller förmedling i hemmanets grundskatt, motsvarande räntan å den

genom kanalanläggningen förderfvade marken.

Embetsverken, som ej ansett sig i detta sammanhang böra ingå i bedömande

af frågan, huruvida, med anledning af den beslutade grundskatteafskritningen,

egarne till berörda hemman böra, på sätt skatteregleringskomitén

föreslagit, erhålla någon ersättning för den frinjutna grundskatten, hafva icke

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Inkomstberäkningen: Kannnarkollegii och Statskontorets yttrande.

funnit hinder i något afseende mota att år 1895 utesluta densamma urjordeböcker

ocli räkenskaper."

Uti hvad herr referenten sålunda anfört instämde herr generaldirektören

Anderson; och skulle protokollsutdrag, innefattande deras särskilda mening,

bifogas det underdåniga utlåtandet. Som ofvan.

In fidem

T. Sternhoff.

Itc j

M

i

l

♦

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande. • 21

Tab. A.

Förteckning öfver år 1892 ännu icke indragna militieboställen jemte uppgift å

desanunas anordnade och behållna grundskatt.

Län.

Härad.

. - •

Socken.

Hemman.

Man-

tal.

Anordnad!

belopp.

Kronan

behållet

belopp.

Aii teckningar.

Kristianstads

Södra Åsbo

Höija

Sergeantbostället

Skörpinge n:o 17

17:97

17:iö

Käntan anordnad

och 18

Vs

häfvare vid Skånska

husarregementet.

a

Järrestads

Borrby

Ryttmästarebostäl- let Borrby n:o 62

374

H \ t

62: 42

ij ’. y

1

med lägenheterna

Borrby n:o 5

0: 05

_

, Of

Borrby n:o 16

0: os

0: 20

.

Borrby n:o 27

0: 05

0: 20

<> f

Bon’by n:o 28

Öl 05

05

0: 20

tf

Käntan anordnad

■! i r

Borrby n:o 29

0: 05

0: 20

häfvare vid Skånska

Borrby n:o 31

0: os

8

0: 20

8

dragonregementet.

Borrby n:o 32

0: 05

0: 20

Borrby n:o 52

0: 16

0: 40

Borrby mo 53

0: os

0: 20

Borrby n:o 54

0: 75

0: 20

Borrby n:o 63

0: so

—

Malmöhus

Skytts

Gylle

Sergeantbostället

Gylle n:o 11

v.

13: oo

3: io

Räntan anordnad

vederbörande boställs- hafvare vid Skånska

dragonregementet.

>>

Frosta

Espinge

Sergeantboställena

Espinge n:o 2

1 /

9: oo

bo

9: oi

bo

Räntan anordnad

Espinge n:o 12

Vs

9: oo

CO

*.*

7:47

r>

vederbörande boställs- hafvare vid Skånska

Espinge n:o 17

V 3

10: oo

s

11: os

SJ

dragonregementet.

Kronobergs

Allbo

Skatelöf

Mönsterskrifvare-

bostället Torp

Räntan anordnad

Brogård n:o 4

7«

35: ss

20: ii

vederbörande boställs- hafvare vid Kronobergs

regemente.

Skaraborgs

Södra Vadsbo

Locketorp

Mönsterskrifvare-

bostället Locketorp

Segolsgården n:o 11

Vs

74: oo

12: is

Räntan anordnad

Skaraborgs regemente.

Summa

67/s

232:58

82:07

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Inkomstberäkningen: Kammai kollega och Statskontorets yttrande.

Tab. B.

Biskopslöneregleringsfonden anordnad grundskatt af åtskilliga hemman i

Lunds och Störa Råby socknar af Torna härad och Malmöhus län.

Socken.

Namn.

N:o.

Mantal.

Anordnad

grundskatt.

Lunds ................

Ö. Torn ...........................................

3

7,

1 /

15

Ibm ...................................................

14

7

50

St Rå.hv

St. Råhy ..............................................

7

4

i/

6

50

Tlrm .......................................

8

4

w

10

Thm

11

'' 3

it

10

Ihm ........................................................

13

3

7,

»/

'' 3

10

Ibm ..............

15

10

Tillsammans

—I —

69

s. 23 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande. 23

Tab. C.

Frinjuten grundskatt i anledning af jordförluster m. m. genom Göta

kanals anläggning:

N:o 2 ett mantal Stora Lefsäng i Fredsbergs socken...... 19 kronor 33 öre

N:ria 1—4 Borreboda, hvartdera ett mantal, jemte n:o 1 */

mantal Rotkilen i Björkängs socken ............... 83 „ 55 „

N:o 1 ett mantal Börstorp „ „ „ 21 „ 2 9 „

N:o 1 »/, „ Kilen „ „ „ 8 „ 19 „

N:o 1 ett „ Kåstorp „ „ „ 19 „ 6 6 „

N:o 1 ett „ Törebodan „ „ „ 16 „ 38 „

Summa 168 kronor 4 0 öre.

s. 24 Kontrollera mot PDF

1892 års statsreglering

m. vi.

24

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

v:i ci ;• ''ii.''In-. ... ^nrkifiu; i

! •; ,.,s jehu''-] 1 pSifepH Ra L Ut K

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott (len 13

januari 1894.

vi ............* •• <rc>,;,ri v noiiåå

; i . .. i

Närvarande:

;r. - r f) i. !■ r''\\<

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Essen,

o ''

friherre äkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Ciiristerson.

P I

8 K

f>lö <5 i *H»i

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen

anhöll att få underställa Kongl. Maj:ts ompröfvande de delar af statsregleringen

vid nu instundaude riksdag, som rörde beräkningen af

statsverkets tillgångar för de behof, hvilka vid ifrågavarande statsreglering

borde fyllas, dervid departementschefen, efter att hafva anmält

statskontorets den 6 december nästlidet år afgifna berättelse om statsverkets

tillstånd och förvaltning, hvilken berättelse finnes detta protokoll

bilagd under litt. A., vidare yttrade:

Beträffande resultatet af 1892 års statsreglering har statskontoret

i underdånig skrifvelse den 28 juli nästlidet år anmält, att å statsverkets

s. 25 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 25

inkomster samt ordinarie och extra förslagsanslag uppkommit en netto

brist af ............................................................................... kronor 783,270: 29

hvarifrån dock borde afräknas odisponerade behållningar

å en del extra statsanslag, enligt särskilda

nådiga föreskrifter,....................................... „ 136,803:61

så att bristen på det hela uppginge till.................... kronor 646,466: 68.

I samma skrifvelse omförmälde statskontoret vidare, beträffande

förhållandet med den uti rikshufvudboken under benämning af »fonden

för reserverade medel» upplagda särskilda räkningen öfver öfverskott

och brister i statsregleringarne, att behållningen å denna fond enligt

1891 års riksbokslut utgjorde ...... kronor 13,013,643: 67

hvartill komme:

dels enligt nådiga brefvet den 13 januari

1892 till statsverket öfverlemnad andel

af den vid 1890 års slut befintliga

svenska behållningen i kabinetts
kassan

..................... kronor 35,037:51

samt dels af myntverkets

behållning för

år 1892, enligt nådiga

brefvet den 5

maJ 1882> .............. 97,00fr---_ 132,037:51 13,145,681: 18;

att om derifrån afräknades den på 1892

års riksstat af denna behållning uppförda

anvisning af........................................ kronor 5,887,000: —

och ofvannämnda nettobrist i samma års

statsreglering ............................................... 646,466:68 6,533,466: 6 8

uppkomme det belopp af ......................................... kronor 6,612,214: 50

hvartill, enligt 1892 års rikshufvudbok, behållningen å nyssnämnda

särskilda räkning vid samma års slut uppginge; samt att af denna

behållning, hvaraf vore disponerade enligt 1893 års riksstat 5,818,000

kronor och enligt 1894 års riksstat 53,453 kronor 43 öre, alltså återstode

att disponera en summa af 740,761 kronor 7 öre.

Beträffande statsrogleringen för år 1893 hafva, så vidt hittills

kan vara kändt eller beräknelig!, följande öfverskott och brister uppstått:

Bih. till liiksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 4

189S dra

statsreglering.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Öfverskott.

Kronor.

Jernyägstrafikmedlen, beräknade till 6,500,000

kronor, hafva influtit med 6,700,000 kronor 200,000

Skogsmedel äro beräknade till 2,500,000 kronor

och hafva, enligt meddelande från domänstyrelsen,

för år 1893 influtit med 2,878,460

kronor 91 öre, hvadan öfverskott uppkommit

till belopp af....................................................... 378,460

Extra uppbörd. Till följd af influten ersättning

för en till Stockholms stad afträdd del af

myntverkets tomt kan antagas, att å denna

inkomsttitel uppkommit ett öfverskott af

omkring ................................................................ 100,000

Tullmedel. Enligt uppgift från generaltullstyrel

sen hafva tullmedlen,beräknade 111^37,500,000

kronor, under år 1893 belöpt sig till endast

37,108,523 kronor 16 öre, hvadan uppstått

en brist af ...........................................................

Bevillning saf gifter för särskilda förmåner och

rättigheter, beräknade till 500,000 kronor,

belöpte sig år 1892 till 529,841 kronor och!

torde således med fästadt afseende å den

vid 1892 års riksdag beslutade förhöjning!

från 3 till 5 kronor i bevillningen af bank-j

bolag med sedelutgifningsrätt, kunna antagas

lemna ett öfverskott af omkring .................. 120,000

Bränvinstillverkningsskatten, beräknad till

13,700,000 kronor, har, enligt uppgift från

finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå,

influtit med 15,736,100 kronor 20 öre.

Efter afdrag för medgifven restitution för

denatureradt bränvin, hvilken restitution

under år 1893, enligt uppgift från samma

byrå, torde få antagas hafva uppgått till

omkring 600,000 kronor, skulle behållna

Brist.

Kronor.

91

391,476

84

Transport! 798,460

91

391,476

84

s. 27 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

27

Öfverskott

Brist.

Kronor.

Kronor.

Transport

inkomsten utgöra 15,136,100 kronor 20 öre,

hvilken summa öfverstiger beräkningen med

798,460

91

391,476

84

1,436,100

2 0

Hvitbetssockertillverkningsafgift, beräknad till

1,800,000 kronor, har, enligt uppgift från

förenäranda byrå, under år 1893 uppgått

till 2,718,927 kronor 22 öre, hvadan ett

öfverskott uppkommit till belopp af............

. -: i:: /

918,927

22

•

Bevillning af fast egendom samt af inkomst, upp- tagen i riksstaten och i tillägget till rikssta- ten med tillhopa 4,860,000 kronor, kan, med

ledning af förhållandena under föregående

år, antagas lemna ett öfverskott af omkring

150,000

—

!Enligt uppgift af myntdirektören torde stats-

• e

verket tillflyta af myntverkets vinst för år

1893 ......................................................................

20,000

—

f,f>\ ,

1 öfrigt å en del inkomsttitlar uppkommande

-

öfverskott kunna antagas ungefärligen mot-

>

svara de brister, som å andra inkomsttitlar

* •

uppstå.

Summa

eller öfverskott......................................... kronor

3,323,488,3 3

3,323,488: 33

391,476

84

öfverstigande bristen ..................... „ 391,476: 84

med...................................................... kronor 2,932,011:49

eller i jemnadt tal.......................... „ 2,932,000: —

Enligt rikshufvudboken för år 1892 utgjorde besparingarne och

bristerna å samma års förslagsanslag:

brister: anvisning i kontant........... kronor 3,040,069: 24

indelning och dermed jemförlig

anvisning ................. „ 219: 98 3,040,289: 2 2

besparingar: anvisning i kontant kronor 368,720: 0 7

indelning och dermed

jemförlig anvisning.„__164,198: 80 532,918: 87

hvadan nettobristen å förslagsanslagen belöpte sig till kronor 2,507,370: 35.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Vid 1892 års riksdag blef åttonde hufvudtitelns förslagsanslag

till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor förhöjdt med

200.000 kronor, men då utgifterna å detta anslag år 1893 med omkring

40.000 kronor öfverstigit utgiftssumman för år 1892, samt dels anslaget

till riksdags- och revisionskostnader, räntor och afbetalningar å statsskulden

in. in., hvarå år 1892 uppstod en besparing af 53,379 kronor

44 öre, år 1893 öfverskridits med omkring 800,000 kronor, dels bristerna

å en del förslagsanslag under riksstatens fjerde hufvudtitel,

oaktadt de i anslagen, i följd åt ökadt antal öfningsdagar, vidtagna förhöjningar,

måste med afseende å förhållandena under föregående år

antagas komma att öfverstiga bristerna för 1892, och dels å åttonde

hufvudtitelns anslag till hospitals underhåll kan antagas hafva uppstått

en brist af närmare 200,000 kronor, i stället för att derå under 1892

uppstod besparing med öfver 12,000 kronor, torde nettobristen i 1893

års förslagsanslag icke kunna beräknas till lägre

belopp än......................................................................... kronor 3,500,000: —

Då öfverskottet å inkomsterna för år 1893

beräknats till.................................................................... „ 2,932,000: —

skulle alltså bristen i 1893 års statsreglering

blifva omkring............................................................. kronor 568,000: —

hvilket resultat naturligtvis likväl endast får betraktas som approximativt.

Jag har förut omförnoält, att å föregående statsregleringar finnes

en odisponerad behållning af .........................;........... kronor 740,761: 07

Om härifrån dragés den beräknade bristen å

1893 års statsreglering ................................................. ,, 568,000: —

äro alltså af föregående års öfverskott för en blifvande

statsreglering att disponera .................... kronor 172,761: 07;

och hemställer jag, att detta belopp måtte få under benämning öfverskott

å statsregleringarne för föregående år tagas i beräkning-för 1895

års statsreglering, dervid summan torde få jemnas till 172,000 kronor.

Såsom af förestående redogörelse för det antagliga resultatet af

1893 års statsreglering framgår, har å förslagsanslagen för samma år

beräknats uppstå en nettobrist af omkring 3,500,000 kronor. Jag har

flere gånger tillförene framhållit, hurusom den årligen återkommande

bristen å förslagsanslagen är en för en sund statshushållning synnerligen

menlig faktor, och det betydliga belopp, hvartill denna brist för

nästlidet år uppgått, gifver ökad bekräftelse åt denna, visserligen i och

för sig påtagliga sanning. I fråga om bristen å förslagsanslagen bör

jag likväl erinra derom, att sistlidne Riksdag på Eders Kongl. Maj:ts

s. 29 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 29

framställning vidtog förhöjningar med sammanlagdt omkring 700,000

kronor i beloppet af åtskilliga förslagsanslag, ehuru dessa förhöjningar

naturligtvis först i 1894 års statsreglering kunna verka till minskande

af bristen å hithörande anslag. Efter anstäld jemförelse mellan de för

nästa statsregleringsperiod erforderliga utgifter och påräkneliga tillgångar

var det min afsigt att underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning

förslag till höjning med ungefärligen enahanda belopp af förslagsanslag

jemväl i 1895 års riksstat, men denna min afsigt blef omintetgjord

derigenom, att, enligt ett mig den 8 i denna månad tillhandakommet

meddelande från riksgäldskontor, å de i nästlidet års riksstat för utgifter

från riksgäldskontor förslagsvis anvisade medel uppkommit en

brist af i det närmaste 800,000 kronor, som icke kunnat förutses, då

fullmäktige i riksgäldskontoret den 15 sistlidne december till mig öfverlemnade

förslagsberäkning öfver kontorets sannolika ställning, bland

annat, vid 1893 års slut och följaktligen ej heller blifvit upptagen i

sagda beräkning. Nämnda brist, som till väsentlig del härrört deraf,

att förfallna kapital- och ränteinbetalningar å lån till enskilda jernvägsbolag

uteblifvit, är inberäknad i den här ofvan till 3,500,000 kronor

upptagna bristen å 1893 års förslagsanslag. Om således härigenom

den för höjningen i förslagsanslagen påräknade tillgången försvunnit,

skulle väl ändock budgeten för år 1895 kunna sägas erbjuda utväg

till förhöjning af ett antal förslagsanslag. Inkomsttiteln bränvinstillverkningsskatt,

som i innevarande års riksstat är upptagen med

13,700,000 kronor och i statskontorets inkomstberättelse för år 1895 beräknats

till förhöjdt belopp af 14,000,000 kronor, har nemligen under åren 1891,

1892 och 1893 influtit med resp. 14,420,582 kronor, 14,538,088 kronor och

15,136,100 kronor och borde derföre utan.större betänklighet kunna i

riksstaten upptagas till något högre belopp än det af statskontoret

föreslagna. Då emellertid ett eventuel öfverskott på det beräknade

inkomstbeloppet skulle till förebyggande eller minskande af brist i 1895

års statsreglering utöfva alldeles samma verkan som en motsvarande

höjning i beloppet af förslagsanslagen, torde, särskildt med fästadt afseende

på de betydliga vexlingar, sagda inkomsttitel enligt erfarenhetens

vittnesbörd är underkastad, öfvervägande skäl tala för att icke

anlita denna utväg till förhöjning af förslagsanslagen.

Vidkommande beräkningen af statsverkets inkomster för år 1895

och dervid först de ordinarie inkomsterna erinrar jag, hvad grundskatten

beträffar, derom, att Eders Kong!. Maj:t vid föredragning den 8 innevarande

månad af kammarkollegii och statskontorets underdåniga skrifvelse

den 1 december 1893 angående uteslutande ur riksstaten af vissa

Ordinarie

inkomster.

Grundskatt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tillfälliga

rotevakansaf

gifter»

Telegraf medel

3Q Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

frinjutna grundskattebelopp beslutit, att samtliga af sagda embetsverk

till uteslutande ur riksstaten föreslagna belopp af friheter, 3,960 kronor,

borde från och med år 1895 ur riksstaten uteslutas och att såsom följd

deraf den i riksstaten beräknade inkomst af grundskatt skulle minskas

med motsvarande belopp, eller, efter afdrag af föreslagen höjning i

anslaget till städers friheter, med 3,926 kronor. Grundskatten har af

statskontoret i dess inkomstberättelse för år 1895 beräknats till 2,373,000

kronor. Minskas detta belopp med nyssnämnda summa af 3,926 kronor,

utgör återstoden i jemnt tusental kronor 2,369,000, med hvilket belopp

jag hemställer, att inkomsttiteln grundskatt må i riksstaten för år

1895 upptagas.

I sammanhang med beräkning åt inkomsttiteln tillfälliga rotevakansafgifter,

vid hvilken beräkning, slutande å ett belopp af 150,000

kronor, jag icke har något att erinra, har statskontoret i sin förenämnda

berättelse på anförda skäl hemstält, att Eders Kong!. Maj:t

täcktes vidtaga erforderliga åtgärder, på det att sådana vakansafgifter

för rusthåll och rotar, som ingå till regementen och korpser vid indelta

armén, må till statsverket indragas och såsom inkomst i riksstaten upptagas

samt de särskilda regementena och korpserna medelst anslag å

riksstaten beredas tillgångar till de kostnader, för hvilkas bestridande

vakansafgifterna nu äro afsedda. Då den utredning, som lärer böra föregå

en åtgärd i det af statskontoret angifna syfte, ankommer på landtförsvarsdepartementet,

hemställer jag, att transsumt af statskontorets skrifvelse

uti ifrågavarande del må få till bemälda departement öfverlemnas.

Beträffande telegrafmedlen har telegrafstyrelsen i underdånig skrifvelse

den 28 november 1893 anfört, att inkomsten af telegramportomedel,

hvilken för år 1892 på förhand beräknats till 1,350,000 kronor,

enligt den afslutade räkenskapen för samma år uppgick till 1,416,655

kronor 50 öre, hvartill kom ett ytterligare belopp af 38,959 kronor

30 öre under åtskilliga andra inkomsttitlar, såsom registrering af

telegramadresser, hyres- och andra underhållsbidrag från kommuner

och enskilde, ersättning från staten och enskilda jernvägar för begagnande

af telegrafstolpar gemensamt med telegrafverket m. m., så att

hela uppbörden af telegrafmedel för nämnda år uppgick till 1,455,614

kronor 80 öre... Telegramportoinkomsten för år 1893, hvilken likaledes

på förhand blifvit förslagsvis beräknad till 1,350,000 kronor, ansåges

af telegrafstyrelsen, med ledning af redan inkomna räkenskaper för

årets tre första - qvartal och under antagande att telegrafkorrespondensens

omfattning under det löpande fjerde qvartalet icke komme

att förete någon afsevärd förändring i förhållande till motsvarande tid

s. 31 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 31

af sistlidne år, kunna antagas uppgå till inemot 1,400,000 kronor.

För år 1894 vore samma inkomst förslagsvis beräknad till 1,370,000

kronor, och ehuru affärsförhållandena, synnerligast beträffande sjöfarten,

för närvarande vore både inom och utom landet föga gynnsamma,

syntes likväl tillräckligt skäl icke vara för handen att befara ett ännu

ogynnsammare förhållande år 1895, hvarför telegrafstyrelsen ansåge,

att telegramportoinkomsten borde äfven för detta sistnämnda år kunna

beräknas till 1,370,000 kronor.

Telegrafstyrelsen har vidare erinrat, att styrelsen i sin underdåniga

skrifvelse den 11 november 1892 angående förslag till telegrafverkets

utgiftsstater för år 1894 meddelade, att telefonabonnementsoch

särskilda samtalsafgifter då kunde för sistnämnda år beräknas

sammanlagdt till 1,200,000 kronor. Med ledning af inkomna räkenskaper

och erhållna uppgifter vore styrelsen i tillfälle att upplysa,

att uppbörden af nämnda slags telefonmedel kunde redan för år 1893

beräknas uppgå till omkring 1,250,000 kronor, samt att enahanda slags

inkomst för telegrafverket kunde beräknas uppgå för år 1894 till

1.375.000 kronor och för år 1895 till 1,500,000 kronor.

På grund häraf har telegrafstyrelsen, under förutsättning af bifall

till den af styrelsen föreslagna, för telegraf- och telefonväsendet gemensamma

nya staten, hvilken jag får tillfälle att senare i dag i underdånighet

anmäla, hemstält, att telegrafverkets inkomst af både telegramportoafgifter

samt af telefonabonnements- och särskilda samtalsafgifter

måtte vid uppgörandet af statsregleringen för år 1895 beräknas och under

benämningen telegrafmedel upptagas till belopp af 2,870,000 kronor.

I denna af statskontoret biträdda hemställan anser jag mig böra

instämma.

Jernvägstrafikmedlen, hvilka i riksstaterna för åren 1893 och 1894

beräknats till 6,500,000 kronor, hafva under år 1893 influtit med

6.700.000 kronor. Då sålunda redan nästlidet år å denna inkomsttitel

uppkommit öfverskott och dertill kommer, att jernvägssträckan Luleå—

Gellivara med säkerhet kan antagas komma att under den närmaste

framtiden lemna en icke oväsentligt ökad afkastning, har jernvägsstyrelsen.

ansett nettobehållningen å trafikmedlen för år 1895 kunna

antagas till 7,000,000 kronor. På grund häraf har statskontoret ansett

beräkningen af förevarande inkomsttitel böra i riksstaten för år 1895

höjas till sistnämnda belopp, i hvilken hemställan jag instämmer.

Beträffande öfriga ordinarie inkomster tillstyrker jag, under hänvisning

till statskontorets berättelse, att desamma må i riksstaten

upptagas med af statskontoret föreslagna belopp.

Bevillningarno äro i statskontorets berättelse beräknade till ett

Jernväg*-

trafikmedel.

B ev illningar.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Postmedel.

32 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

sammanlagdt belopp af 70,920,000 kronor. Vid denna beräkning, sådan

den på grund af redan gifna förhållanden blifvit verkstad, finner jag

endast beträffande inkomsttiteln postmedel anledning till erinran.

Postmedlen äro af statskontoret upptagna till det belopp, 8,120,000

kronor, hvartill de blifvit af generalpoststyrelsen i dess underdåniga

skrifvelse den 24 sistlidne november med förslag till postverkets stater

för år 1895 beräknade.

I fråga om beräkningen af postverkets inkomster för år 1895

erinrar generalpoststyrelsen i sagda skrifvelse till en början, att, på

grund åt uppgjorda kalkyler för behandlingen af de ärenden, som ledde

till Eders Kong]. Maj:ts nådiga beslut af den 22 maj 1891 och den 22

juni 1892, hvarigenom nedsättning medgafs i portoafgifterna för korsbandsförsändelsers

lokalbefordran och för inrikes smärre postanvisningseller

postförskottsbelopp, äfvensom med stöd af eu kalkyl beträffande

den inverkan på postuppbörden, en ifrågasatt och önskvärd nedsättning

i det synnerligen höga inhemska paketportot skulle medföra, generalpoststyrelsen

vid uppgörande af förslag till postverkets stater för år

1893 antog, att från den beräknade inkomsten borde för nämnda år,

vid hvars ingång samtliga nedsättningar förutsattes vara genomförda,

afdragas 95,400 kronor, hvarefter såsom beräknad inkomst för år 1893

återstode ett belopp af 7,900,000 kronor.

Af det afdragna beloppet ansågos 53,000 kronor belöpa på paketportot,

omkring 4,400 kronor på lokalkorsbandsportot och återstoden

eller 38,000 kronor på postanvisnings- och postförskottsportot.

Enligt hvad generalpoststyrelsen vidare anför, torde lokalkorsbandsportots

nedsättning icke hafva i någon väsentlig mån minskat

postverkets inkomster, hvaremot just till följd deraf, att antalet lokalkorsband

stigit, arbetet å vissa postanstalter naturligtvis ökats.

Beträffande åter verkan af nedsättningen i portot för inrikes postanvisningar

och postförskott å smärre belopp gör den kortare tids

erfarenhet, som kunnat vinnas efter det nedsättningen med augusti

månad år 1892 trädt i tillämpning, det enligt generalpoststyrelsens

mening sannolikt, att denna nedsättning medfört större minskning i

inkomster, än som på förhand kunnat beräknas.

Postverkets inkomster hade nemligen under åren 1886—1891 utvisat

eu fortgående stegring med i medeltal 250,000 kronor, motsvarande

för hälft år 125,000 kronor och för månad omkring 20,800

kronor. Denna stegring härledde sig från uppbörden vid postanstalterna,

men en jemförelse mellan postanstalternas uppbörd under förra

s. 33 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 33

hälften af åren 1892 och 1893 visade, att denna uppbörd under första

halfåret 1893 öfversteg uppbörden under motsvarande period år 1892

med i rundt tal allenast 86,700 kronor; och jemförde man postanstalternas

uppbörd under juli månad åren 1892 och 1893, funne man, att

juli månad 1893, då nedsättningen i portot för postanvisningar och

postförskott tillämpades, visade en ökad uppbörd mot juli månad 1892,

då berörda nedsättning ännu icke trädt i kraft, af allenast 3,400 kronor.

En fortsättning af denna jemförelse mellan de följande månaderna af

år 1893, hvilkas resultat vid tiden för aflåtandet af generalpoststyrelsens

statsförslag för år 1895 vore kändt, nemligen augusti, september och

oktober, samt motsvarande månader af år 1892 gåfve vid handen, att,

sedan med augusti månad 1892 nedsättningen i portot för postanvisningar

och postförskott trädt i tillämpning, stegringen i uppbörd åter

närmat sig den ofvan angifva normalsiffran, i det att nemligen stegringen

utgjorde under augusti månad 1893, i förhållande till augusti

månad 1892, ett belopp af 15,900 kronor, under september månad 1893,

i förhållande till motsvarande månad 1892, ett belopp af 20,000 kronor,

men under sistlidne oktober månad, i förhållande till oktober månad

1892, ett belopp af 11,200 kronor; alla dessa belopp beräknade i runda

tal. Härvid vore tillika att märka, att nedsättning i paketportot ännu

icke egt rum.

Uet vore emellertid uppenbart, att en jemförelse mellan så korta

uppbördsperioder icke kunde göra anspråk på att för denna frågas bedömande

anses fullt tillförlitlig och att jemväl andra omständigheter,

som icke ännu kunde angifvas, då någon statistik för posttrafiken under

år 1893 ännu icke förelåge, kunde hafva medverkat till det angifna

resultatet, men de anförda siffrorna syntes generalpoststyrelsen böra

mana till att, för den närmaste tiden och till dess större erfarenhet

vunnits om verkan af de gjorda nedsättningarne i porto, beräkna postuppbörden

lägre, än eljest skulle hafva skett, derest nu anförda kortare

tids erfarenhet icke hade mellankommit.

Af denna anledning hade generalpoststyrelsen antagit, att uppbörden

vid postanstalterna under fjerde qvartalet år 1893 skulle komma

att motsvara samma qvartals uppbörd år 1892, ökad med allenast 12,000

kronor för hvarje af qvartalets tre måuader, och skulle i så fall uppbörden

vid postanstalterna under samma qvartal utgöra kronor 2,042,000: —

Motsvarande uppbörd under de tre föregående

qvartalen år 1893 hade utgjort i rundt tal „ 5,866,200: —

Transport kronor 7,908,200: —

Bill. till Riksd. Brot. 1894. 1 Smil. 1 Afd. '' t»

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Transport kronor 7,908,200: —

Lades dertill postverkets öfriga inkomster,

som under åren 1890—1892 uppgått i medeltal

till omkring .................................................................. „ 21,800: —

skulle postverkets samtliga inkomster för år 1893

antagas komma att belöpa sig till ......................... kronor 7,930,000: —

motsvarande en ökning i förhållande till uppbörden år 1892 af i rundt

tal 142,600 kronor.

Om enahanda ökning finge beräknas i postverkets inkomster för

år 1894, komme dessa att uppgå till ..................... kronor 8,072,600: —

men om derifrån afräknades det belopp................. „ 53,000: —

som ansetts belöpa å den ifrågasatta nedsättningen

i paketportot, återstode såsom inkomst för

år 1894 ett belopp af................................................. kronor 8,019,600: —

Till denna sistnämnda summa skulle, för att beteckna inkomsten

för år 1895, läggas samma belopp som det, hvarmed 1893 års uppbörd

beräknats komma att öfverstiga 1892 års uppbörd, eller 142,600 kronor,

men från den derigenom erhållna summan............ kronor 8,162,200: —

dragas den under året uppkommande minskning,

som nedsättning i paketportot skulle medföra och

som, under förutsättning att det lägre paketportot

redan under någon större del af år 1894 fått

verka till ökning i poströrelsen, syntes kunna

sättas till ........................................................................... „ 42,200: —

då återstoden..................................................................... kronor 8,120,000: —

skulle antagas komma att utgöra postverkets inkomstbelopp för år 1895.

Vid den af generalpoststyrelsen sålunda verkstälda beräkning

har jag ej annat att erinra, än att, då beslut ännu ej fattats om nedsättning

af portot för postpaket, det synes vara för tidigt att låta denna

så väl till tiden för inträdet ovissa som till beloppet ännu obestämda

nedsättning inverka på beräkningen af postverkets inkomster. Jag

anser mig derföre kunna bortse från den af sagda orsak antagna nedgång

i postmedelsinkomsterna och detta så mycket hellre som det synes

mig ganska antagligt, att en nedsättning i det, på sätt generalpoststyrelsen

anfört, synnerligen höga paketportot skulle snart nog uppvägas

af ett i väsentlig mån ökadt anlitande af postverket för detta slag af

försändelser. På grund häraf hemställer jag, att det af generalpoststyrelsen

beräknade beloppet af postverkets inkomster, 8,120,000 kronor,

måtte ökas med den summa, 53,000 kronor, som betecknar den antagna

minskningen i inkomst till följd af nedsättning i paketportot, och att

s. 35 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 35

således inkomsttiteln postmedel må i riksstaten för år 1895 upptagas

med 8,173,000 kronor.

Summan af statsverkets inkomster enligt förestående beräkning

med tillägg af tillgängligt öfverskott samt riksbankens årsvinst, hvilken,

enligt hvad jag nedan går att anföra, synes mig för år 1895, likasom

för år 1894 egt rum, böra i sin helhet tagas i anspråk för statsregleringen,

skulle alltså uppgå till 94,639,000 kronor. Då summan af

statsverkets utgifter, sådan den framgått vid den förberedande behandlingen

af statsregleringen, uppgår till 101,539,000 kronor, utgör skilnaden

mellan de sålunda angifna inkomst- och utgiftssummorna 6,900,000

krouor, för betäckande af hvilken skilnad medel måste i riksstaten beredas.

Jag erinrar likväl härvid, att å inkomstsidan af innevarande

års riksstat förekommer en inkomsttitel, som saknar motsvarighet

bland de ofvan för år 1895 beräknade inkomsterna, nemligen den till

ett belopp af 4,400,000 kronor upptagna tilläggsbevillningen. Om äfven

denna hade upptagits i beräkningen, skulle alltså det behof, för hvilket

egentligen nya inkomstkällor måste beredas, uppgå till 2,500,000 kronor.

I fråga om arten af det statsbehof, som betecknas af nyssnämnde

summa 6,900,000 kronor, ber jag att få anföra följande.

Enligt 1892 års lagar angående afskrifning af grundskatterna

samt lindring i rustnings- och roteringsbesvären förekommer ej för år

1895 någon ny afskrifniugs- eller lindringsqvot. Den å sagda år belöpande

kostnad för grundskatteafskrifning samt lindring i rustning

och rotering utgör således samma belopp som för år 1894 eller 2,062,600

kronor. Kostnaden för de af 1892 års beslut om en förbättrad härordning

beroende åtgärder för försvarets stärkande, för hvilka medel skola

anvisas i 1895 års riksstat, uppgår åter, med ^beräkning af ökningen

i land!- och sjöbeväringeus dagaflöning, till i rundt tal 3,491,000 kronor.

Tillsammans uppgår således den på år 1895 belöpande kostnaden för

de år 1892 beslutade skattereglerings-och försvarsåtgärderna till i rundt

tal 5,553,600 kronor. Motsvarande belopp i 1894 års riksstat utgör,

likaledes i rundt tal, 4,865,600 kronor. För att finna beloppet af den

hithörande summa, för hvars betäckande medel utöfver de här ofvan för

år 1895 beräknade tillgångarna måste beredas, bör nyssnämnda siffra,

5,553,600 kronor, minskas med det belopp, 660,000 kronor, som beräknats

inflyta genom den i sammanhang med beslutet om grundskatteafskrifningen

vidtagna höjning af jordbruksfastighetsbevillningen från 3 till 6 öre

för hvarje fulla 100 kronor af taxeringsvärdet. Den ännu obetäckta andelen

af 1895 års kostnader för skattelindringen och den förbättrade härord
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

ningen kommer då att utgöra 4,893,600 kronor, detta belopp i 1894

års riksstat motsvaradt af en summa af 4,205,600 kronor.

Jag tillåter mig erinra derom, att, då Eders Kongl. Majt beslöt

att, i sammanhang med förslag till förbättrad härordning, förelägga

1892 års urtima Riksdag förslag om afskrifning af grundskatterna samt

lindring i rustnings- och roteringsbesvären, Eders Kong]. Maj:t behagade

godkänna den af statsrådets samtliga ledamöter biträdda mening,

att de nuvarande grundskatterna borde ersättas och medel till lindringar

i rustuings- och roteringsbesvären anskaffas, icke genom indirekta

konsumtionsskatter, utan genom direkta och förmögenhetsskatter. I

fråga om de skatteslag, hvilka syntes i sådant hänseende böra tillitas,

anförde jag i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 14 oktober 1892

såsom företrädesvis lämpliga — förutom den sedermera vidtagna höjningen

i jordbruksfastighetsbevillningen från 3 till 6 öre för hvarje

fulla 100 kronor af taxeringsvärdet — särskild fastighetsskatt, bestämd

till visst per mille af taxeringsvärdet, särskild inkomstskatt att utgå

med vissa procent af de debiterade bevillningsafgifterna för inkomst af

kapital och arbete, arfsskatt samt ökad stämpelskatt; och nämnde jag,

att bland dessa skatteslag de särskilda fastighets- och inkomstskatterna

syntes mig böra i första rummet tagas i anspråk. I sammanhang med

mitt yttrande rörande sist omförmälda skatter anförde jag vidare åtskilliga

skäl, hvilka enligt min åsigt påkallade en revision af bevillningsförordningens

bestämmelser i syfte dels att åvägabringa en mera

likformig tillämpning af desamma, dels att med beskattning på ett

verksammare sätt, än för närvarande eger rum, träffa vissa inkomstarter.

Beträffande frågan, med hvilka tillgångar kostnaden för de föreslagna

försvarsförbättringarne skulle täckas, anförde jag, att enahanda

anledning icke förelåge att ingå i en närmare utredning, som förekommit

i fråga om det af grundskatteafskrifningen samt lindringen i

rustnings- och roteringsbesvären föranledda statsbehofvet, men framhöll

dock, att bland de flera utvägar, som kunde ifrågasättas och af mig

angåfvos, beskattning på maltdrycker samt ökning af statsverkets andel

i riksbankens vinst borde i första rummet ifrågakomma.

I underdånig skrifvelse af den 27 november 1892 förklarade sig

Riksdagen anse det fullt rigtigt samt med rättvisa och billighet öfverensstämmande,

att de nuvarande grundskatterna ersattes och medel

till lindringar i rustnings- och roteringsbesvären anskaffades, icke genom

indirekta konsumtionsskatter, utan genom direkta och förmögenhetsskatter.

I öfverensstämmelse med den uppfattning, som låg till grund

för hela den för Riksdagen framlagda finansplanen, ansåg Riksdagen

s. 37 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 37

vidare särskilda, utan samband med kommunalbeskattningen anordnade,

men i förhållande till hvarandra väl och rättvist afpassade skatter å

inkomst och fastighet vara de skattearter, som, samtidigt ålagda och

likformigt ökade, för nu afsedda ändamål i främsta rummet borde komma

i fråga; och anslöt sig Riksdagen derjemte i allo till hvad jag i mitt

yttrande om denna höjda beskattning anfört om önskvärdheten att från

densamma i möjligaste mån skona de lägst beskattade inkomstkategorierna.

I sammanhang härmed uttalade Riksdagen såsom sin åsigt, att

det starkare anlitande af den direkta beskattningen för statsbehofvens

täckande, som enligt den framlagda finansplanen skulle komma att ega

rum, oeftergiflig^ förutsatte en i''evision af bevillningsförordningens bestämmelser

i syfte så väl att i allmänhet öka deras effektivitet som

ock att, på sätt i statsrådsprotokollet antydts, åvägabringa en mera likformig

tillämpning af förordningen samt särskilt med beskattning på ett

verksammare sätt, än för närvarande egde rum, träffa vissa inkomstarter.

Hvad kostnaderna för de beslutade försvarsförbättringarne vidkom,

hade Riksdagen, med hänsyn så väl till den nuvarande i vårt

skattesystem rådande relationen mellan direkta och indirekta skatter,

äfven om beskattningen för kommunala ändamål härvid toges med i

beräkningen, som ock till arten och beskaffenheten af de förbrukningsartiklar,

hvilka nu i en eller annan form vore underkastade beskattning,

ansett önskvärdt, att åtminstone till en början de af försvarsfrågans

lösning orsakade utgifterna för försvaret icke täcktes genom

nya skatter på allmänna förbrukningsartiklar. Allt efter som för tillgodoseende

af nu ifrågavarande statsbehof nya skatter behöfde upptagas,

antoges väl konsumtionsskatter i en eller annan form icke kunna

undvikas, men Riksdagen ansåge dock, att direkta och förmögenhetsskatter

för detta ändamål, i den mån sådant lämpligen ske kunde,

jemväl borde anlitas.

Då vid 1893 års Riksdag till afgörande förekom frågan, under

hvilken form de för år 1894 i följd af försvars- och skattefrågornas

lösning behöfliga nya skattemedel borde upptagas, hade, på grund af

den korta tid, som förflutit efter det besluten i dessa frågor fattades, den

för utarbetande af förslag rörande de ifrågasatta nya skattearterna erforderliga

utredningen ännu icke hunnit försiggå. Med fasthållande å

ena sidan af den grundsats, att grundskatterna borde ersättas och medel

till lindring i rustnings- och roteringsbesvären anskaffas genom direkt

beskattning, hvilken jemväl enligt den af 1892 års urtima Riksdag uttryckta

önskan ansågs böra tillitas för bestridande åt de i 1894 års budget

förekommande utgifter för försvarsfrågans lösning, och med tagen hän
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Inkomstberäkning-en: statsrådsprotokollet.

syn å andra sidan till det sakförhållande, att de skatter, hvilka enligt

den för urtima Riksdagen framlagda, af Riksdagen i väsentliga delar biträdda

finansplanen skulle för sagda ändamål användas, icke redan för

då förestående statsregleringsperiod vore färdiga att tagas i anspråk,

föreslog Eders Kongl. Maj:t Riksdagen att för sagda period anlita den

provisoriska form af direkt beskattning, som redan af Riksdagen användts

för fyllande af motsvararande statsbehof för år 1893, eller en

särskild tilläggsbevillning. Detta blef ock Riksdagens beslut, i följd

hvaraf i riksstaten för år 1894 upptogs en tilläggsbevillning af 4,400,000

kronor.

Ställningen är nu så till vida förändrad, att rörande vissa af de

skattearter, hvilka blifvit ifrågasatta att anlitas för fyllande af de nya

statsbehofven, en utredning föreligger, hvilken icke förefanns, då 1893

års Riksdag hade att fatta beslut i ämnet. Sedan Eders Kongl. Maj:t

den 19 maj sistlidet år bemyndigat mig att för beredande af föreliggande

frågor angående förändringar i skatteväsendet, såsom frågorna

om utvidgning af arfsbeskattningen, om utsträckt tillämpning af stämpelbeskattningen

samt om revision af förordningen angående bevillning

af fast egendom samt af inkomst jemte dermed sammanhängande ämnen,

tillkalla de personer, hvilkas biträde jag för beredningen af omförmälda

frågor funne nödigt anlita, samt dervid tillika förklarat, att

vid nämnda beredning, hvilken skulle ega rum enligt de närmare föreskrifter

jag egde meddela, hänsyn borde tagas till de uttalanden, som

innefattades i mina anföranden till statsrådsprotokollet den 13 januari

och den 14 oktober 1892 samt i Riksdagens underdåniga skrifvelse

den 27 november samma år äfvensom till hvad i öfrigt vid hithörande

frågors behandling inom Riksdagen förekommit, uppdrog jag den 24

maj nästlidet år åt vissa personer att deltaga i beredningen af omförmälda

frågor. De sålunda tillkallade komiterade, hvilka, jemlikt min

föreskrift, till en början företogo frågorna om utvidgning af arfsskatten

och utsträckt tillämpning af stämpelbeskattningen, afgåfvo den 27 oktober

1893 betänkande rörande dessa frågor, innefattande förslag till ny

förordning angående stämpelafgiften jemte vissa dermed sammanhängande

författningar af civillags natur. Rörande sistnämnda författningar

har högsta domstolen inkommit med infordradt utlåtande. Förslaget

till stämpelförordniug åter är remitteradt till kammarrätten och

statskontoret, hvilkas utlåtande ännu icke afgifvits, men snarligen torde

vara att förvänta.

Afsedt är, att frågan om revision af bevillningsförordningen inom

s. 39 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 39

den närmaste tiden skall företagas till behandling i enahanda ordning

som nyssnämnda frågor.

Hvad maltskatten angår, föreligger nu, efter föregående komitébehandling,

ett förslag till författning om beskattning af maltdrycker

med iakttagande, att svagdricka undantages från beskattningen, hvilket

förslag utarbetats med ledning af komitéförslaget samt deröfver af

öfverståthållareembetet och läusstyrelserna afgifna utlåtanden.

Jag har förut anfört, att i den nu föreliggande statsreglering^!

medel, utöfver de förut af mig beräknade, måste beredas för fyllande

af ett statsbehof af 6,900,000 kronor. Af detta statsbehof belöper,

enligt hvad jag likaledes nämnt, ett belopp af omkring 4,893,600 kronor

å kostnader för genomförande af de år 1892 beslutade skattelindringar

samt åtgärder för en förbättrad härordning, medan återstoden, omkring

2,006,400 kronor, härrör af andra statsutgifter, hufvudsakligen sådana,

som ansetts oundgängligen nödiga för försvarets stärkande. De statsinkomster,

som synas kunna ifrågakomma att anlitas för de nu ifrågavarande

statsbehofvens fjällande, äro, såsom af det anförda lärer framgå,

tilläggsbevillning — under afvaktan på genomförandet af den såsom

oundgänglig erkända revisionen af bevillningsförordningen — samt

vidare utvidgad arfsskatt och i öfrigt utsträckt stämpelskatt, beräknade

enligt det upprättade förslaget att ingå med resp. 1,000,000 och 1,500,000

kronor, samt maltskatt, beräknad att lemna en inkomst af omkring

2,500,000 kronor.

Att en del af det nya statsbehofvet bör betäckas genom tilläggsbevillning,

lärer väl icke kunna vara tvifvel underkastadt. Då emellertid,

enligt den för 1892 års urtima Riksdag framlagda och af Riksdagen

i väsentliga delar godkända finansplanen, den ökade beskattning å

fastighet och inkomst, som tilläggsbevillningeu innebär, påräknades

såsom tillgång att möta den nedgång i statsinkomst, som den beslutade

skattelindringen skulle medföra, och denna skattelindring äunu icke

fortskridit längre, än att densamma, efter afdrag af ökningen i jordbruksfastighetsbevillningen,

i 1895 års budget betecknas af en summa utaf

1,402,600 kronor, kunde det visserligen med skäl ifrågasättas, huruvida

icke den i 1894 års riksstat med 4,400,000 kronor upptagna tillläggsbevillningen

borde nedsättas åtminstone till hälften och den sålunda

bortfallande hälften ersättas med den i den för 1892 års Riksdag

framlagda finansplan särskildt såsom tillgång för bestridande af de

ökade kostnaderna för den förbättrade härordningen påräknade maltskatten,

för hvars införande numera föreligger ett fullständigt ut
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

arbetadt förslag, hvilket ännu icke var fallet, då 1893 års Riksdag

åtog sig den nyssnämnda tilläggsbevillningen. Men då Riksdagen i

sin underdåniga skrifvelse den 27 november 1892 uttryckligen betonat

såsom önskvärd!, att åtminstone till en början de af försvarsfrågans

lösning orsakade utgifterna för försvaret icke täcktes genom nya skatter

på allmänna förbrukningsartiklar, lärer Eders Kongl. Maj:t finna med

denna Riksdagens önskan mest öfverensstämmande, att med införande

af maltdrycksbeskattningen anstår äfven öfver nästa statsregleringsperiod

och att i dess ställe tilläggsbevillning uppföres i budgeten med

samma summa som i 1894 års riksstat eller 4,400,000 konor.

Jag har vid så många föregående tillfällen framhållit, hurusom

de ännu hos oss föga utvecklade skatteformerna arfsskatt och annan

stämpelskatt enligt min åsigt hörde till dem, hvilka vid förefallande

behof af nya statsinkomster borde bland de främsta anlitas, att jag nu

icke anser mig behöfva ånyo upprepa de skäl, hvarpå jag stöder denna

min åsigt, helst jag inom kort torde få tillfälle att till ämnet återkomma.

Då utöfver det statsbehof för år 1895, som skulle täckas

genom tilläggsbevillningen, återstår att fylla ett belopp af 2,500,000

kronor, hyser jag ingen tvekan att förorda, att för ändamålet må

tagas i anspråk de nyssnämnda skatteformerna, hvilka i den utsträckning,

hvari deras anlitande blifvit af förut omförmälda komiterade

föreslaget, beräknats lemna en ökad statsinkomst, motsvarande nyssnämnda

belopp, eller 2,500,000 kronor. Komitéförslaget har visserligen

ännu icke slutligen genomgått den erforderliga förberedande behandlingen,

men då jag med visshet antager, att denna, hvilken inom kort torde

vara afslutad, icke kommer att leda till en nedsättning af det beräknade

inkomstbeloppet, hemställer jag, under förutsättning att Eders Kongl.

Maj:t gillar de af mig nu uttalade åsigter och med erinran att den

föreslagna arfsskatten är afsedd att utgå under formen af stämpelafgift

för vissa handlingar, att beräkningen af inkomsttiteln stämpelmedel, af

statskontoret beräknad till 3,500,000 kronor, må i riksstaten för år 1895

upptagas med ett till 0,000,000 kronor förhöjdt belopp.

Hvad härefter angår sättet för utgörande af den erforderliga tillläggsbevillningen,

erinrar jag, att, då 1892 års urtima Riksdag åtog sig

en tilläggsbevillning af 30 procent för år 1893, Riksdagen i tillämpning

af den af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen i fråga om utsträckning af

beskattningen å inkomst och fastighet samstämmigt biträdda grundsats,

att de lägst taxerade inkomstkategorierna borde i möjligaste mån skonas,

beslöt, att från tilläggsbevillniDgens utgörande skulle befrias de, hvilka

för inkomst vore taxerade till belopp understigande 800 kronor. Den

s. 41 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 41

tilläggsbevillning, om hvars åtagande Eders Kong!. Maj:t till 1893 års

Riksdag aflat framställning, var afsedd att i regeln utgå med 1 krona

för hvarje bevillningskrona af 1894 års bevillning af fast egendom

samt af inkomst. Då med afseende å det icke oväsentligt högre

belopp, hvarmed tilläggsbevillningen skulle utgå, lindringen syntes böra

något utsträckas utöfver den vid tilläggsbevillningen för år 1893 faststälda

gräns, föreslog Eders Kongl. Maj:t, att i sådant afseende fullständig

befrielse måtte medgifvas dem, hvilka för inkomst vore taxerade

till belopp understigande 1,200 kronor, medan för inkomst uppgående

till 1,200 kronor, men understigande 1,800 kronor, endast skulle utgöras

half tilläggsbevillning eller 50 öre för bevillningskrona. Med

ledning af upprättadt sammandrag öfver 1891 års bevillning af fast

egendom samt af inkomst beräknades en på antydt sätt bestämd

tilläggsbevillning komma att inflyta med 4,400,000 kronor.

Detta Eders Kongl. Maj:ts förslag vann emellertid icke i oförändradt

skick Riksdagens bifall. Riksdagen åtog sig väl en tilläggsbevillning

att i regeln utgå med 1 krona för bevillningskrona, men

medgaf ej annan lindring vid tilläggsbevillningens utgörande, än att, i

öfverensstämmelse med hvad 1892 års urtima Riksdag i fråga om tillläggsbevillningen

för år 1893 bestämt, de, hvilka för inkomst vore

taxerade till belopp understigande 800 kronor, befriades från tilläggsbevillningens

utgörande. Den sålunda vidtagna förändringen i bestämmelserna

rörande skattens utgörande föranledde likväl ingen förändring

i den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna beräkningen af skattens afkastning,

utan upptogs tilläggsbevillningen i riksstaten med ett belopp af

4,400,000 kronor.

De skäl, som bestämde Riksdagen att äfven i fråga om 1894 års

tilläggsbevillning stanna vid de inskränktare lindringar, som beträffande

tilläggsbevillningen för år 1893 medgifvits, torde hufvudsakligen vara

att söka dels deruti, att Riksdagen ansett tätare förändringar i grunderna

för bevillningens utgörande mindre lämpliga, dels ock deruti,

att, då den utsträckta lindringen blott skulle tillgodokomma inkomsttagare,

medan någon som helst lindring vid tilläggsbevillningens utgörande

icke kunnat medgifvas fastighetsegare, härigenom skulle uppkomma

en allt för stor olikhet i beskattningen af inkomsttagare och

fastighetsegare, hvilken Riksdagen ansett böra undvikas. Då emellertid

bevillningen är afsedd att vara och är ett rörligt element i budgeten,

eller med andra ord en fyllnadsskatt, hvars satser kunna och

höra lämpas efter de för hvarje budget sig företeende förhållanden,

har jag svårt att finna, hvilka olägenheter egentligen skulle kunna

Bill. till Riksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd. G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

föranledas deraf, att skattetariffen från det ena året till det andra

underkastas vissa förändringar. Det andra af de nyss omförmälda skälen

eger en mera djupgående betydelse, enär den antydda olikheten

mellan inkomsttagare och fastighetsegare utgör en bland de flere ogynsamma

följderna deraf, att bevillningen för inkomst och bevillningen

för fastighet, ehuru sammanförda inom ramen af en och samma

skattetitel, i sjelfva verket utgöra två helt olika skattearter, af hvilka

den förra medgifver, men den senare icke medgifver hänsyn till sådana

förhållanden, som kunna öka eller minska den individuel skatteförmågan.

I hvilken grad denna olikhet må kunna utjemnas, bör komma

under allvarligt öfvervägande vid den förestående revisionen af bevillningsförordningen,

men, intill dess denna revision egt rum, synes mig

— särskildt med afseende på de i allt fall bestående stora olikheterna

mellan inkomstbevillningen och fastighetsbevillningen, hvilka omöjliggöra

hvarje verklig jemförelse mellan skattesatserna för den ena och

den andra arten af bevillning — den omständigheten, att lindring vid

tilläggsbevillningens utgörande icke kan ega rum för fastighetsegare,

icke böra utgöra hinder för medgifvande åt inkomsttagare af den lindring,

som af andra grunder finnes skälig. Och i detta afseende synes mig den

af Eders Kongl. Maj:t beträffande 1894 års tilläggsbevillning föreslagna

lindringen, innefattande frihet för inkomsttagare med inkomst under 1,200

kronor och half skatt för inkomsttagare med inkomst från och med 1,200

intill 1,800 kronor, väl öfverensstämma med den af Riksdagen i dess underdåniga

skrifvelse den 27 november 1892 såsom riktig starkt betonade

grundsatsen, att de lägst beskattade inkomstkategorierna borde i möjligaste

mån skonas. Hvad särskildt beträffar inkomstgruppen 1,200—1,800 kronor,

hvilken skulle utgöra half tilläggsbevillning, torde det icke vara ur

vägen att erinra, att till denna kategori otvifvelaktigt hör ett icke ringa

antal inkomsttagare, hvilkas skatteförmåga är synnerligen svag — jag

syftar på den talrika klass hos staten, kommuner eller enskilde anstälde

löntagare, hvilka af det allmänna föreställningssättet och hänsyn till

dem åliggande funktioner tvingas att söka bibehålla sig vid en viss

social ställning, som deras ringa aflöning endast med yttersta svårighet

förmår uppbära.

Hvad jag nu anfört utgör för mig tillräckliga skäl att förorda,

det Eders Kong]. Maj:t, då förslag om utgörandet af tilläggsbevillning

nu lärer böra Riksdagen föreläggas, ånyo täcktes underställa Riksdagens

pröfning frågan om medgifvande vid tilläggsbevillningens utgörande

af frihet och lindring till den utsträckning, som i fråga om 1894 års

tilläggsbevillning af Eders Kongl. Maj:t föreslogs; och hemställer jag

förty, att Eders Kongl. Maj:t ville i nådig proposition föreslå Riksdagen

s. 43 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen; statsrådsprotokollet. 43

att såsom bidrag till fyllande af statsverkets behof för år 1895

bevilja en särskild tilläggsbevillning af 4,400,000 kronor att, utan

sammanblandning med bevillningen af fast egendom samt af inkomst,

på grund af nämnda års bevillningstaxering utgå med en krona för

bevillningskrona å bevillningen af fast egendom samt af inkomst, dock

så att de, hvilka för inkomst äro taxerade till belopp, för hvilka jemlikt

§ 11 mom. 1 i gällande bevillningsförordning lindring i bevillningen

eger rum, skola, då inkomsten icke uppgår till 1,200 kronor, från

tilläggsbevillningens utgörande vara befriade och, då inkomsten uppgår.

till 1,200 kronor, men icke till 1,800 kronor, erlägga tilläggsbevillning

med endast 50 öre för bevillningskrona; börande denna

tilläggsbevillning på enahanda sätt som bevillningen af fast egendom

samt af inkomst af vederbörande vid de under år 1896 infallande uppbördsstämmor

uppbäras samt i behörig ordning redovisas.

Ehuru jag hemställer, att statsverkets inkomster för år 1895 må

med de belopp, jag föreslagit, få i statsverkpropositionen upptagas i

den ordningsföljd, som hittills varit iakttagen, och likaledes med den

vanliga fördelningen i ordinarie inkomster och bevillningar, torde det

tillåtas mig att, likasom vid föregående tillfällen egt rum, här låta införa

en gruppering af dessa inkomster, som bättre än den sedvanliga

uppställningen lemnar en öfversigt af dessa inkomsters olika natur ur

finansiel synpunkt och närmare sammanför inkomster af närbeslägtad art.

Denna öfversigt angifver såsom

Statsverkets inkomster.

A. Inkomster, som ej utgöra skatter.

arrendemedel.........................

............ kronor

2,500,000

_

skogsmedel.............................

2,700,000

—

jernvägstrafikmedel..............

7,000,000

—

postmedel................................

8,173,000

—

telegrafmedel..........................

bötesmedel .............................

........... n

2,870,000

250.000

—

extra uppbörd .....................

............ V

100,000

—

23,593,000: —

Transport kronor 23,593,000: —

Inkomsternas

uppställning.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Inkomstberäkningen:

B. Skatter.

a) allmänna:

tullmedel........ kronor 36,500,000:

bränvinstillverkr
ningsskatt

... „ 14,000,000:

hvitbetssockertillverkningsafgift

„ 3,200,000

stämpelmedel...... „ 6,000,000

mantalspenningar ,, 665,000

bevillning af läst

egendom samt

af inkomst ...... „ 4,900,000:

tilläggsbevillning „ 4,400,000:

b) af vis^ fastighet:

grundskatt ...... kronor

2,369,000:

kyrkotionde......

kavallerirege- mentenas häst-

11

250,000:

vakansspanmål

afgifter för per- sedelunderhål- let vid rusthålls-

11

300,000:

infanteriet.........

trosspassevolans-

11

51,000:

afgift .................

tillfälliga roteva-

11

19,000:

kansafgifter......

11

150,000:

soldatvakansafgift

båtsmansvakans-

11

70,000:

afgift..................

11

295,000:

c) särskilda afgifter:

fyr-och båkmedel kronor 1,400,000:

kontrollstämpél
medel

............... „ 25,000

Transport kronor 1,425,000:

statsrådsprotokollet.

Transport kronor 23,593,000:

— 69,665,000: —

3,504,000: —

— 73,169,000: —

23,593,000:

s. 45 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 45

Transport kronor 1,425,000: — 73,169,000: — 23,593,000: —

bevillningsavgifter

för särskilda

förmåner och

rättigheter^..... „_700,000: — 2,125,000: —• 75,294,000: —

Summa kronor 98,887,000: —

Enligt en den 8 i denna månad från fullmäktige i riksbanken mig

tillhandakommen uppgift uppgår, såvidt hittills kunnat beräknas, riksbankens

vinst för år 1893 till omkring 2,480,000 kronor. I olikhet

med det under en följd af år iakttagna förfarande, att hälften af bankovinsten

anvisats för statsregleringen och återstående hälften reserverats

för riksbankens egen räkning, anvisade Riksdagen vid uppgörandet af

statsregleringen för innevarande år nämnda vinst i dess helhet för statsverkets

behof. Detta Riksdagens beslut innefattade bifall till Eders

Kongl. Maj:ts i sådant syfte gjorda framställning, hvilken grundade sig

derpå, att, derest halfva bankovinsten skulle i enlighet med den under

de nästföregående åren tillämpade praxis reserveras för riksbanken,

ett motsvarande belopp måste upptagas genom beskattning, hvilket

finge anses så mycket mera olämpligt, som nämnda vinstandels disposition

för riksbankens räkning vore ur synpunkten af bankens soliditet

obehöflig. Då förhållandena vid den nu förevarande statsregleringen

gestalta sig på alldeles enahanda sätt, hemställer jag, under hänvisning

till den närmare utredning af ämnet, jag lemnat i mitt anförande

till statsrådsprotokollet den 14 januari 1893, att Eders Kongl.

Maj:t må hos Riksdagen göra framställning derom, att riksbankens

vinstmedel för år 1893, i rundt tal utgörande 2,480,000 kronor, må

anvisas för statsverkets behof, att utbetalas vid den tidpunkt under år

1895, Riksdagen bestämmer.

Om, under förutsättning af bifall till hvad jag nu

föreslagit, till slutsumman af statsverkets ofvan beräknade

inkomster........................................................ kronor 98,887,000: —

lägges

det af mig såsom öfverskott å statsregleringarna

för föregående år beräknade belopp... „ 172,000: —

och riksbankens vinstmedel för år 1893 ,, 2,480,000: —

så erhålles för statsregleringen år 1895 en tillgång

af......................................................................... kronor 101,539,000: —

Riksbankens

vinstmedel.

Bih. till lliksd. Prat. 1804. 1 Sami. 1 Afd.

7

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

De af föredragande departementschefen sålunda

i afseende å beräkningen af statsverkets ofvan omförmälda

tillgångar och dermed sammanhängande ämnen

gjorda hemställanden och förslag, i hvilka statsrådets

öfriga ledamöter instämde, behagade Hans

Maj:t Konungen gilla och bifalla.

Ex protocollo:

G. Willi. Smerling.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1894.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen; Statskontorets skrifvelse.

nvi/su •<•)''!

■io /lö -jwjodinio/iih

;-ia näranr-j "lyhaa ■;

-ad ijy!'' . : .''Sjal

OI,Il (IM >1 liv i! ,-u! u!

||‘)0 ;t tvU''V ti'', >1 l: ^

‘»fou.na tO/bovste:!

-Ujm.hov löl rrgifg

~-ii* :inAatis nbijui

,... . ,

in! A invit TOIOIilO,!;-

S•• »isi (ohuld

Hilma! till.! År1, ho|;-> i;

tf)loiifojlwh;i-! na! ,i

uad/lir ,f. . 1 i i I ilo;.

lian;wa/oiim Mot -.‘j a»; r an etwiw jynwa

.fröaMai iotlgti!

•''vtvi obatrm:*iöi "sa r•.t >i> tokan gnognbriiiliil

*jt’l<"» • > f a ir > i >! < nf i ''ii v tf! dr [it Ålit I In

Bil. Litt. A.

ilil W/uKd Vtni uswUtoLn-.U

mila tabun bualaifit wtO/l-fjvakiJa okuoäguf'' tMol

i! Män allo!) ’U; th/tild iiniiöd auogfi i ui tiiriÖlKiJi ilsk

,)>ii!fnoI. .kiunaohevlö mn-.nwpiyot i!fl mofinoi

,i;; i, .... .. .»I... ...! ■ „ ..I ,4 . ..........''

Jl.OiUU i1 < i 10'', ,..i«UO ,>l. t » l< >}!••* !!9”!!ll!l) K ><■ ;.‘l.l)k

.''giiu snilla! tUrÅs,;auojjiäbajlrll wt tr.^mikii

i In obmstkghut kiv in*uniybiiRTg Boll In okj

i/itailir elain*''/. In!- <i /ii^/jiri! iioo »ibattrr in: v La

.■yihvL.o

Tivunla

nit trilla ''i

Till Konungen

j, l l: 1

lidnni o bind! infot!

><> - »;!

.n;;,L!! -iih moja.- i .

.nfi.icimii J‘)Mo>lefa: ;

no:li:i stviJ-tovginig TiVoaa in. 1T

r iT/l jama möd mnaiiuiob i i-»a

å in .‘it! noll;,da] kir/il terhto „i

miaHol. . i knuts Ni.t ^ ^‘himn

i-. :a.

..I

lotsnioid »EsiflhtQ

Jemlikt gällande instruktion åligger det statskontoret att årligen

före den 15 december till Eders Kongl. Maj:t afgifva berättelse om

statsverkets inkomster under det sistförfluten året jemte förslag till

deras beräknande vid nästföljande statsreglering med hvad mera, som

kan tjena till upplysning vid uppgörande af den nådiga propositionen

till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof; och får statsBih.

till Riksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

kontoret berörda nådiga föreskrift för innevarande år härmed i underdånighet

fullgöra.

Riksdagens under detta år församlade revisorer hafva verkstält

granskning af 1892 års rikshufvudbok jemte öfriga räkenskaper öfver

statsverkets och andra allmänna medels förvaltning under samma år;

och statskontoret får i underdånighet hänvisa till innehållet i den berättelse

angående statsverkets tillstånd under nämnda år, hvilken före

revisionsförrättningens början blifvit af detta embetsverk afgifven och

sedermera till revisorerna öfverlemnad. Jemlikt föreskrift i 39 § af

riksdagsordningen skola räkenskaper och öfriga statsverket rörande

handlingar för Riksdagens statsutskott hållas tillgängliga för verkställande

af den granskning, som vid fullgörande af bemälda utskotts åliggande

att utreda och uppgifva statsverkets tillstånd och behof må vara

erforderlig.

Beträffande undsättningsfonden afgifver statskontoret särskild

underdånig berättelse, och redovisas för öfrigt förhållandet med denna

fond genom räkenskaper och handlingar, som äfvenledes skola hållas

statsutskottet tillhanda.

Hvad angår statsverkets inkomster för år 1895, har statskontoret

ansett desamma böra beräknas på sätt bilagda tabell litt. a) utvisar

och, enligt hvad tabellen litt. b) ådagalägger, för denna beräkning i

allmänhet lagt till grund medeltalen af de senaste tre årens inkomstbelopp,

hvilka åter äro hemtade från de för samma år afslutade rikshufvudböckerna.

Vid upprättandet af förslaget till inkomstberäkningen

har för öfrigt afseende blifvit fästadt dels derpå, huruvida inkomsterna

varit i jemnt stigande eller fallande, dels på de vid vissa titlar förekommande

särskilda förhållanden, för hvilka statskontoret får här nedan

underdånigst närmare redogöra.

Ordinarie inkomster.

Grundskatt. Beträffande den genom kongl. förordningen den 11

september 1885 och kongl. kungörelsen den 29 maj 1891 under vissa

vilkor medgifna inlösen för statsverkets räkning af skattefrälseräntor

och kronotionde, som innehafves under enskild eganderätt, samt arbetseller

hofveriskyldigket till skattesåld kronoegendom får statskontoret

meddela, att, enligt uppgift, löseskillingarne för skattefrälseräntor, kronotionde

och hofveriskyldighet, om hvilkas inlösen anbud inkommit till

kammarkollegium och derstädes handlagts, beräknats utgöra:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 8

för skattefrälseräntor............................................ kronor 2,955,754: 2 5

„ kronotionde ................................................... »__121,694: 50

tillsammans kronor 3,077,448: 7 5;

hvartill komma beräknade löseskillingar, 36,258 kronor 50 öre,

för frälseräntor, om hvilkas inlösen anbud gjorts, men ännu ej blifvit

handlagda.

Den inlösen af hofveriskyldighet, som, enligt hvad i statskontorets

underdåniga berättelse den 6 december sistlidet år omförmälts, blifvit

begärd, är af kammarkollegium afslagen.

För inlösen af skattefrälseräntor och kronotionde äro utaf statskontoret

af dertill, under tiden från och med år 1887 till och med år

1891 med tillhopa 3,070,000 kronor anvisade medel utgifna

år 1887 ................................................................ kronor 798,314: 5 0

„ 1888 (efter afdrag af återdebiterade 88: 4 4) „ 1,001,266:31

„ 1889 ............................................................... „ 790,801: 24

„ 1890 (efter afdrag af återdebiterade 351: 2&) „ 148,627: —

„ 1891 ( „ „ „ „ 1,469:-) „ 71,226:50

„ 1892 ( „ „ „ 250:-) „ 2,767:25

samt under innevarande år intill denua dag ......... „ 13,212: 69

summa kronor 2,826,215: 4 9,

hvadan behållningen å härtill uppförda anslag nu utgör 243,784 kronor

51 öre.

Enligt lagen den 2 december 1892 angående afskrifning af de å

viss jord hvilande grundskatter och hvad dermed eger sammanhang

skola de skatter och utlagor, som, med tillämpning af bestämmelserna

i nådiga kungörelsen den 5 juni 1885 angående nedsättning i de på viss

jord hvilande grundskatter samt § 4 i nådiga förordningen den 11 september

samma år angående inlösen af skattefrälseräntor m. m., blifvit

nedsatta med trettio procent, afskrifvas under loppet af tolf år, räknadt

från och med år 1893, i sådan ordning att, under iakttagande i tillämpliga

delar af föreskrifterna i berörda nådiga kungörelse, omförmälda

skatter och utlagor nedsättas från och med år 1893 med tio procent af

det belopp, hvarå nedsättningen enligt nådiga kungörelsen den 5 juni

1885 beräknats, samt derefter från och med hvart och ett af åren 1894,

1896, 1898, 1900 och 1902 med ytterligare tio procent af nämnda belopp,

hvarefter återstoden af skatterna och utlagorna från och med år 1904

eftergifves. Med iakttagande af den afskrifning å skatten, som sålunda

skulle ega rum under åren 1893 och 1894, beräknades grundskatten för

sistnämnda år skola belöpa sig till 3,263,000 kronor. Då emellertid

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

innevarande års Riksdag, med bifall till Eders Kongl. Maj ds derom aflåtna

nådiga förslag, beslutit uteslutande ur riksstaten af frinjutna räntor

till belopp af 889,500 kronor, blef inkomsttiteln grundskatt i riksstaten

för år 1894 upptagen med nedsatt belopp af i jemnt tusental 2,373,000

kronor, och torde denna summa böra uppföras äfven i riksstaten för

år 1895.

Kyrkotionden är i riksstaten alltsedan år 1887 beräknad till 250,000

kronor och har i medeltal för åren 1890—1892 belöpt sig till 217,244

kronor. Till beloppet beroende af markegång, är denna afgift till hufvudsakligaste

delen tilldelad kyrkorna i de landsdelar, der tionden utgår,

med flera inrättningar. På sätt statskontoret i föregående berättelser

angående statsverkets inkomster förmält, är beräkningen af denna inkomst

för statsregleringen af ringa vigt, enär uppkommande brist i inkomsten

alltid betäckes af besparing å de under riksstatens åttonde hufvudtitel

vid åtskilliga anslagsrubriker i kolumnen för »indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag: friheter och kyrkotionde» uppförda belopp;

lärande den för innevarande år antagna beräkningen få tillämpas äfven

för nästkommande år.

Kavalleriregementenas hcistvakansspanmäl erlägges årligen och intilldess

annorlunda kan varda förordnadt af rusthållen vid det afsutna kavalleriet

och är i riksstaten alltsedan år 1888 beräknad till 300,000

kronor. Denna afgäld, som är beroende af vexlande markegångspris,

har i medeltal för de tre sistförflutna åren belöpt sig till endast 289,440

kronor och således understigit den antagna beräkningen; men då densamma

under ett af dessa år uppgått till ett det beräknade nära motsvarande

belopp eller till 298,007 kronor, torde inkomsttiteln kunna i

riksstaten för år 1895 upptagas med oförändradt belopp, 300,000 kronor.

Af gift er för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet. Enligt 1885

års Riksdags beslut och kongl. kungörelsen den 23 december samma år

utgöras dessa utgifter af de effektiva rusthållen vid rusthållsinfänteriet

med 20 kronor af hvarje rusthållsnummer för upphörande af rusthållsinfanteriets

skyldighet att anskaffa och underhålla beklädnads-, beväringsoch

remtygspersedlar samt äro sedan år 1890 upptagna bland statsverkets

inkomster med ett efter rusthållens antal beräknadt belopp af

51,000 kronor, hvilken summa torde få upptagas äfven i riksstaten för

år 1895.

Trosspassevolansafgiften. På grund af med vederbörande rusthållare

träffade och genom särskilda resolutioner faststälda aftal, enligt

hvilka Kongl. Maj:t och kronan åtagit sig att både i freds- och krigstid

ombesörja anskaffandet, underhållandet och fortskaffningen af rusthålls
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 5

regementenas och corpsernas tross, äfvensom tillhandahållandet af trosskuskar

och trosshästar, fullt munderade, emot en viss, från hvarje helt

rusthåll utgående passevolansafgift, erlägges af rusthållarne vid nedannämnda

regementen sådan afgift till följande belopp, nemligen:

15 daler silfvermynt i fredstid (= 3 kronor 75 öre) och 17 daler

16 öre silfvermynt i krigstid vid de skånska indelta kavalleriregementena

enligt kongl. resolutionen den 18 december 1775; vid Vestgöta

regemente enligt kongl. resolutionen den 18 mars 1776 och vid Smålands

husarregemente och Smålands grenadiercorps enligt kongl. resolutionen

den 2 maj 1776;

17 daler 16 öre silfvermynt (= 4 kronor 37 öre) både i fredsoch

krigstid vid Östgöta kavalleriregemente (andra lifgrenadierregementet)

enligt kongl. resolutionen den 21 maj 1776, och

3 riksdaler 8 skilling specie (= 4 kronor 75 öre) för alla tider

vid Lifregementet till häst (Lifregementets dragon-, husar- och grenadiercorpser)

enligt kontrakt den 15 januari 1778.

Denna statsinkomst är alltsedan år 1878 i riksstaterna beräknad

till 26,000 kronor och har i medeltal för åren 1890—1892 belöpt sig

till 26,515 kronor, deraf

för 1,000 rusthåll vid skånska husarregementet kronor 3,750: —

„ „ „ „ „ dragonregementet „ 3,750: —

summa kronor 7,500: —

Enligt 1892 års urtima Riksdags beslut och nådiga brefvet den 30

sistlidne maj må rusthållen vid sistnämnda båda regementen, de tillfälligt

karlvakanta genast och de öfriga i mån af dåvarande ryttares afgång,

för regementenas ombildning till värfvade sättas på vakans mot

erläggande såsom vakansafgift af ett belopp, motsvarande de i lagen af

den 5 juni 1885, med deri i vederbörlig ordning beslutade förändringar,

rustningstungan vid dessa regementen åsätta värden, med rätt för rusthållarne

att tillgodonjuta den lindring, som i lagen bestämmes, men mot

viss stadgad skyldighet beträffande aflemnande eller underhåll af nummerhäst.

Uti den sålunda faststälda vakansafgiften ingår jemväl trosspassevolansafgiften,

hvilken alltså, i den mån vakanssättningen fortgår, kommer

att upphöra. Enligt ett vid Eders Kongl Maj ris nådiga proposition

till Riksdagen den 14 oktober 1892 angående förbättrad härordning

fogadt förslag till öfvergång från nuvarande till föreslagna organisationen

för dessa båda regementen skulle manskapet å gammal stat under de

tre första öfvergångsåren minskas med 174 nummer vid hvartdera regementet

eller för båda regementena 348 nummer, för hvilket, nummer
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

antal trosspassevolansafgiften utgör 1,305 kronor; och skulle enligt

samma förslag regementenas ombildande från indelta till värfvade kräfva

en tid af 25 år. Med afseende å den ringa betydenhet, denna statsinkomst

och särskildt den del deraf, som motsvarar afgifterna från nyssnämnda

båda regementen, eger, synes det statskontoret som en årligen,

under hela den tid vakanssättningen kommer att försiggå, skeende, efter

vakanssättningen rättad minskning af inkomsttiteln ej vore behöflig,

utan torde redan nu från inkomstberäkningen kunna uteslutas hela beloppet

af den trosspassevolansafgift, som erlägges af rusthållen vid dessa

regementen. Statskontoret hemställer alltså, att inkomsttiteln trosspassevolansafgift

måtte i riksstaten för år 1895 få upptagas med ett med

summan af de för rusthållen vid Skånska husar- och dragonregementena

belöpande sådane afgifter, 7,500 kronor, minskadt belopp, eller med i

jemnadt tusental 19,000 kronor.

Tillfälliga rotevakansafgifter. I denna inkomsttitel innefattas, utom

afgifter af rusthåll och rotar för uraktlåten rekrytering, jemväl de vid

början af år 1878 till statsverket tillsvidare indragna afgifterna af åtskilliga

till underofficerares aflöning förut anslagna vakanta rusthåll och

rotar. Belöpande afgifter för sådana rusthåll eller rotar vid båtsmanshållet,

som jemlikt kongl. kungörelsen den 13 juli 1887 angående båtsmanshållets

sättande på vakans inflyta, skola redovisas under titel »båtsmansvakansafgift));

dock hafva, på sätt statskontoret i föregående berättelser

angående statsverkets inkomster meddelat, afgifterna för de år,

hvarunder vakanssättningen medgifvits, i räkenskaperna upptagits under

nu förevarande inkomsttitel, och har beloppet af sådana afgifter utgjort

för år 1888 kronor 23,073: 2 6, för år 1889 kronor 30,995: 3 7, för år

1890 kronor 25,839: 53, för år 1891 kronor 20,809: 46, samt för år 1892

kronor 16,259: 4 7.

Enligt 1892 års urtima Riksdags beslut skulle i rustnings- och

roteringsbesvären, på sätt samt under iakttagande af de särskilda bestämmelser

och undantag, som i lagen den 2 december samma år omförmäldes,

lindring ega rum, att årligen utgå från och med år 1893 med

fyratio procent, från och med år 1894 med femtio procent, från och med

år 1896 med sextio procent, från och med år 1898 med sjuttio procent,

från och med år 1900 med åttio procent och från och med år 1902 med

nittio procent, allt af dessa besvärs uppskattade värde, samt från och

med år 1904 med hela beloppet af samma värde. Af de i riksstaten

under denna inkomsttitel upptagna, ofvan omförmälda vakansafgifter är

det endast de vid 1878 års början till statsverket tillsvidare indragna,

hvilkas beräkning beröres af den sålunda beslutade lindringen i rust
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 7

nings- och roteringsbesvären. Då emellertid denna lindring år 1895

ntgår med enahanda belopp som under år 1894, erfordras nu icke

någon förändrad beräkning af dessa vakansafgifter.

Genom nådigt bref den 19 maj innevarande år bar Eders Kongl.

Maj:t förordnat, att vakansafgifterna af de rusthåll och rotar, som på

grund af den vid 1892 års urtima riksdag beslutade omorganisation

af indelta kavalleriet och infanteriet komine att sättas på vakans, skola

under denna titel redovisas.

I fråga om dylik vakanssättning är jemlikt kongl. brefven den 2

december 1892 och den 28 sistlidne september föreskrifvet, att utöfver

de indelta manskapsnummer vid vissa i de nådiga brefven uppräknadeindeltainfanteriregementen,

som enligt förut gällande bestämmelser

finge hållas vakanta, ytterligare tillsammans 516 rusthåll och rotar skulle

under innevarande och nästkommande år tillsvidare sättas på vakans mot

erläggande, såsom vakansafgift att till statsverket ingå, af ett belopp

motsvarande de i lagen den 2 december 1892 med deri i vederbörlig

ordning beslutade förändringar, rustnings- och roteringstungan vid

truppförbanden åsätta värde, samt med rätt för rust- och rotehållarne

att åtnjuta den lindring, som i lagen bestämmes. För dessa rusthåll

och rotar belöpande vakansafgifter, minskade med femtio procent, uppgå

till 41,535 kronor.

På sätt ofvan anförts kan antagas, att under år 1895 tillsammans

348 rusthåll vid skånska husar- och dragonregementena äro vakanssatta.

För dessa rusthåll belöpande vakansafgifter, minskade med femtio

procent, motsvara 52,200 kronor.

Vid 1892 års urtima riksdag beslutades jemväl, att rotehållen

vid Jemtlands hästjägarecorps skulle, för corpsens ombildning till värfvadt

regemente, sättas på vakans mot erläggande såsom vakansafgift

af ett belopp, motsvarande det i nyssnämnda lag, roteringstungan för

dubbelrote vid denna corps åsätta värde, med rätt för rotehållarne att

tillgodonjuta den lindring, som i lagen bestämmes, men mot viss stadgad

skyldighet angående aflemnande af tjenstehäst m. m. Detta beslut

grundade sig ej på någon af Eders Kongl. Maj:t derom gjord framställning,

och statskontoret, som ej har sig bekant, huruvida någon vakanssättning

under innevarande år egt rum, saknar ledning för bedömande

af den omfattning, vakanssättningen kan uppnå under tiden

till och med år 1895. Denna vakanssättning torde emellertid kunna

antagas icke blifva af den betydenhet att i någon väsentlig mån inverka

på beräkningen af ifrågavarande statsinkomst.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Ifrågavarande inkomsttitel är i riksstaten för år 1894 upptagen

med ........................................................................................ kronor 52,000: —

Om härtill läggas här ofvan beräknade vakansafgifter

för rusthåll och rotar, som för kavalleriets och infanteriets

omorganisation blifvit eller komma att vakanssättas,

nemligen vid infanteriet 41,535 kronor

och vid kavalleriet 52,200 kronor, eller tillsammans „ 93,735: —

uppkommer en summa af .............................................. kronor 145,735: —

hemställande statskontoret, att inkomsttiteln Tillfälliga rotevakansaf''gifter

måtte i riksstaten för år 1895 upptagas med i jemnt tal 150,000 kronor;

och får statskontoret i detta sammanhang underdånigst erinra,

hurusom innevarande års Riksdag medgifvit, att, tillsvidare och intilldess

annorlunda kunde varda bestämdt, i den mån berörda af 1892 års

urtima Riksdag beslutade vakanssättningar komme till stånd, arméförvaltningen

finge årligen af fjerde hufvudtitelns anslag till lindring i

rustnings- och roteringsbesvären tillhandahållas ett mot vakansafgifterna

för de vakanssatta rot- och rusthållsnumren svarande belopp, att

af förvaltningen användas till bestridande af kostnaderna för den förbättrade

härordningens genomförande.

Enligt vakansförteckningar, som jemlikt nådiga kungörelsen den

19 maj 1893 med föreskrifter för verkställighet af lagen den 2 december

1892 angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären §§ 3

och 7 under innevarande år till statskontoret inkommit, ingå till regementen

och corpser vid indelta armén, på sätt närlagda uppgift (Bil.

Litt c.) närmare utvisar, vakansafgifter af:

402 hel- och halfvakanta rusthåll vid kavalleriet,

399 rusthåll vid infanteriet,

20 hel- och halfvakanta rotar vid kavalleriet och

2,200 rotar vid infanteriet,

hvilka afgifter grunda sig på mellan vederbörande chefsembeten och

rust- och rotehållarne ingångna kontrakt samt hufvudsakligen användas

till aflöning för volontärer, gevärshandtverkare, stabs- och sqvadronstrumpetare,

spel i nummer och musikens underhåll. För innevarande

år utgöras afgifterna

af 1 rusthåll vid kavalleriet med belopp lika med besvärets värde,

med.............................................................................. kronor 130: —

165 dito vid dito med dito lägre än dito, med „ 25,843: 50

Transport 25,973: 5 0

s. 9 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 9

Transport kronor 25,973: 50

af 236 rusthåll vid kavalleriet med belopp större än

besvärets värde, med ........................................

=402=

af 130 dito vid infanteriet med dito lika med dito, med

„ 269 dito vid dito med dito lägre än dito, med

=399=

af 1 rote vid kavalleriet med dito lika med dito, med

„ 1 dito vid dito med dito lägre än dito, med

„ 18 rotar vid dito med dito större än dito, med

=20=

af 565 dito vid infanteriet med dito lika med dito, med

„ 567 dito vid dito med dito lägre än dito, med

„ 1,068 dito vid dito med dito större än dito, med

=2,200=

Summa kronor 502,133: 60.

Den enligt lagen den 2 december 1892 dessa rusthåll och rotar

tillkommande lindring skall af dem erhållas medelst utbetalning till

hvarje af ett lindringen motsvarande belopp. De rusthåll och rotar,

hvilkas vakansafgifter ingå till statsverket, tillgodonjuta deremot lindringen

medelst afkortning å vakansafgiften, hvilken alltså i mån af

lindringens ökning allt mera minskas för att slutligen upphöra. En

sådan anordning af liqviderna beträffande de rust- och rotehållare, som

erlägga vakansafgifter till regementen och corpser, skulle medföra såväl

en lättnad för de rustnings- och roteringsskyldige som för statsförvaltningen

en synnerligen afsevärd förenkling i anordnings- och redovisningsväsendet,

äfvensom kontrollen derå, samt förminska landskontorens

och uppbördsförvaltningarnes i orterna åligganden i dessa

hänseenden. För vinnande af detta ändamål borde äfven ifrågavarande

vakansafgifter till statsverket indragas och såsom inkomst i riksstaten

upptagas samt de särskilda regementena och corpserna medelst anslag

å riksstaten beredas tillgångar till de kostnader, för hvilkas bestridande

vakansafgifterna nu äro afsedda. Bestämmande af dessa anslag torde

emellertid böra bero på särskild nådig pröfning, och statskontoret har

ansett sig nu endast böra å förhållandet fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga

uppmärksamhet, med underdånig hemställan, huruvida icke Eders

Kongl. Maj:t må i nåder täckas finna skäl att i nu omförmälda hänseende

låta vidtaga erforderliga åtgärder.

Bih. till Iiilcsd. Prat. 18U4. ± Sami. 1 Afd.

43,675: to

24,760: —

48,875: —

300: —

230: —

2,700: —

85,110: —

85,860: —

184,650: —

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Soldatvakansafgiften torde få i riksstaten för år 1895 upptagas

med enahanda belopp, hvarmed den uppförts i riksstaten för år 1894,

eller med 70,000 kronor.

Bätsmansvakansafgiften är i 1894 års riksstat beräknad till 285,000

kronor.

Vid 1887 års riksdag beslutades, att båtsmanshållet skulle sättas

på vakans samt de derigenom inflytande vakansafgifter, beräknade efter

de i lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären den 5 juni

1885 bestämda värden, ingå bland statsverkets inkomster; dock finge

vakanssättningen under öfvergångstiden till den i sammanhang dermed

beslutade organisationen af en sjömanscorps icke eg a rum med mera

än en åttondedel af dåvarande effektiva rotar årligen. Den tillökning

i bätsmansvakansafgiften, som härigenom vore att påräkna, antogs

uppgå i jemnadt tal till 45,000 kronor för hvart och ett af de följande åren.

Enligt den för år 1892 afslutade riksliufvudboken har »båtsmansvakansafgiften»

för nämnda år, under hvilket lindring åtnjutits med

trettio procent, belöpt sig till 335,705 kronor.

Tillökningen i bätsmansvakansafgiften till följd af båtsmanshållets

sättande på vakans har belöpt sig till:

år 1888 ........................................................................ kronor 37,033: 81

„ 1889 ......................................................................... „ 36,294: 68

,,1890 .............................................................. „ 34,869:4 2

,,1891 ........................................................................... „ 29,001:61

,,1892 ............................... „ 26,457: 49.

Med tillämpning af den grund för afkortning, trettio procent,

hvarefter ofvanberörda tillökning, 45,000 kronor årligen, af 1887 års

Riksdag beräknades, torde denna tillökning för hvart och ett af åren

1893—1895 icke få antagas uppgå till mera än 26,000 kronor, eller

för alla tre åren 78,000 kronor. Då inkomsten under ifrågavarande

titel för år 1892 belöpt sig till 335,705 kronor, skulle alltså »båtsmansvakansafgiften»

för år 1895, i händelse lindringen fortfarande utginge

méd trettio procent, kunna beräknas att i rundt tal utgöra

413,705 kronor. Till följd af den under år 1892 beslutade ytterligare

lindring från och med innevarande år i rustnings- och roteringsbesvären

bör emellertid nyssnämnda summa minskas med två sjundedelar

eller 118,201 kronor, hvarefter återstå 295,504 kronor; lärande »båtsmansvakansafgiften»

få i riksstaten för år 1895 upptagas med 295,000 kronor.

Arrendemedlen hafva i medeltal för de sistförflutna tre åren 1890

—1892 belöpt sig till 2,608,894 kronor, hvilken summa öfverstiger den

senast antagna beräkningen, 2,500,000 kronor, med mera än 100,000

s. 11 Kontrollera mot PDF

£3 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 11

kronor. Med fästadt afseende å den, enligt Riksdagens beslut, fortgående

försäljningen af mindre kronoegendomar anser statskontoret

emellertid någon förhöjning i nämnda beräkning icke böra ske, utan

hemställer, att arrendemedlen måtte äfven i 1895 års riksstat få upptagas

med 2,500,000 kronor.

Mantalspenningar ne, som för år 1892 influtit med 663,213 kronor,

torde få i riksstaten för år 1895 beräknas till enahanda belopp, hvarmed

desamma äro i innevarande och nästkommande års riksstater

upptagna, eller till 665,000 kronor.

Bötesmedel. Denna inkomsttitel, i 1894 års riksstat beräknad till

240.000 kronor, är visserligen af tillfällig beskaffenhet, men då inkomsten

årligen från och med år 1889 öfverstigit 260,000 kronor och för

år 1892 influtit med nära 268,000 kronor, torde densamma kunna uppföras

i riksstaten för år 1895 med ett till 250,000 kronor förhöjdt

belopp.

Kontrollstämpelmedel, som i medeltal för åren 1890—1892 uppgått

til 26,486 kronor, torde för år 1895 få upptagas med oförändradt

belopp, eller 25,000 kronor.

Fyr- och båkmedel, som för år 1894 äro beräknade till 1,400,000

kronor, hafva i medeltal för åren 1890—1892 belöpt sig till 1,566,048

kronor och under januari—november månader innevarande år debiterats

med 1,620,103 kronor 93 öre; och torde denna inkomsttitel få för år

1895 upptagas med oförändradt belopp, 1,400,000 kronor.

Telegrafmedel, för år 1894 i riksstaten upptagna med 1,370,000

kronor, hafva, enligt hvad statskontoret inhemtat af telegrafstyrelsen,

med tillägg af inkomsten af telefonafgiften beräknats för år 1895 till

2.870.000 kronor, hvilken summa i bilagda tabell upptagits.

Jernvägstrafikmedel. Nettobehållningen å trafikmedlen för år 1895

kan, jemlikt en från jern vägsstyrelsen erhållen uppgift, antagas till

7,000,000 kronor; varande jemväl detta belopp i nyss omförmälda tabell

upptaget.

Skogsmedel, som uti nästkommande års riksstat äro beräknade till

2.700.000 kronor, hafva uppgått:

år 1890 till.................................................... kronor 3,150,074: —

„ 1891 „ ...................................................... „ 2,520,439:-

” 1892 „ ................................................... „ 2,961,826: —

eller i medeltal för de tre åren ........................ „ 2,877,446: —

Enligt från domänstyrelsen erhållen uppgift hafva statsverkets

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

skogsmedelsinkomster under innevarande års trenne första qvartal belöpt

sig till 2,667,687 kronor och skulle, i händelse skogsmedelsuppbörden

under fjerde qvartalet komme att motsvara uppbörden under

samma tid af sistlidet år, 229,646 kronor, för år 1893 således uppgå

till 2,897,333 kronor, eller till ett belopp, som i någon mån öfverstiger

medeltalet af inkomsten för åren 1890—1892.

Statsverkets skogsmedelsinkomster utgjorde under 1892 års trenne

första qvartal 2,732,180 kronor, hvilken summa med omkring 65,000

kronor öfverstiger det belopp, hvartill inkomsten, enligt hvad ofvan

förmälts, under samma tid innevarande år uppgått; och då inkomsten

under ett af ofvannämnde trenne år understigit den för år 1894 antagna

beräkningen, hemställer statskontoret, att skogsmedlen, hvilken statsinkomst

dessutom är beroende åt förhållanden, som ej på förhand med

någon säkerhet kunna förutses, måtte med oförändradt belopp, 2,700,000

kronor, upptagas i 1895 års riksstat.

Extra uppbörd. Omfattande flera mer eller mindre tillfälliga inkomster,

har denna inkomsttitel enligt räkenskaperna i medeltal för åren

1890—1892 belöpt sig till 124,189 kronor och torde böra i riksstaten

för år 1895 upptagas med oförändradt belopp af 100,000 kronor.

Bevillningar.

Tullviedel. Enligt räkenskaperna har statsverkets inkomst af tullmedel

belöpt sig:

år 1890 till ................................................... kronor 42,462,773: —

„ 1891 „ ................................................... „ 37,865,262: —

„ 1892 „ „ 37,228,458: —

Den debiterade tulluppbörden för tiden från innevarande års början

intill den 1 dennes har, enligt meddelande från generaltullstyrelsen,

utgjort............................................................................ kronor 34,371,520: —

hvilken summa med ................................................... ,, 711,802: —

understiger enahanda uppbörd under januari—

november månader sistlidet år................... „ 35,083,322: — I

I riksstaten för år 1893 äro tullmedlen upptagna med 37,500,000

kronor, hvilken summas upptagande äfven i riksstaten för år 1894 blef

af Eders Kongl. Maj:t föreslagen. Då emellertid denna statsinkomst

synts Riksdagen hafva tendens att sjunka, fann Riksdagen densamma

försigtigtvis icke böra beräknas högre än till 37,000,000 kronor. På

sätt ofvan förmälts har tullmedelsinkomsten under de gångna elfva

s. 13 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 13

månaderna af innevarande år i ej ringa mån understigit inkomsten

under motsvarande tid sistlidet år, och under förutsättning att inkomsten

under innevarande månad komme att uppgå till samma belopp

som under december månad 1892, skulle tullmedlen för innevarande

år icke komma att belöpa sig till mera än närmare 36,600,000 kronor.

Då denna förminskning i tulluppbörden icke torde höra anses bero

allenast på tillfälliga förhållanden, hemställer statskontoret, att tullmedlen

icke måtte beräknas för år 1895 till högre belopp än 36,500,000 kronor.

Postmedlen äro, efter hvad statskontoret inhemtat, för år 1895 af

generalpoststyrelsen beräknade till 8,120,000 kronor, hvadan denna summa

blifvit å bilagda tabell uppförd.

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter. De särskilda

afgifter, som innefattas under denna titel, hvilken är upptagen

i 1893 års riksstat med 500,000 kronor, hafva enligt räkenskaperna

utgjort:

år 1890.

år 1891.

år 1892.

af frälseegeudomar .................................

67,083

37

67,114

53

67,420

88

,, lotshemman ..........................................

67

12

67

12

67

12

för rättighet till skogsfång och kol-

ningsfrihet på allmänningar........

1,739

63

1,740

14

1,739

63

af bankbolag med sedelutgifningsrätt

,, vissa handlande och handelsexpe-

198,662

79

202,459

24

213,723

04

diter....................................................

232,240

_

253,200

_

229,500

_

„ utländingar för konserter och dra-

matiska eller andra föreställningar

12,003

—

13,801

50

12,040

50

säger

511,795

91

538,382

53

524,491

17

hvartill kommer tillfällig uppbörd......

491

11

9,127

44

4,676

68

summa

512,287

02

547,509

97

529,167|85

Efter afdrag af restantier och propriebalanser samt afkortningar

bar behållna medelinkomsten för åren 1890—1892 belöpt sig till 529,752

kronor.

Enligt kongl. kungörelsen den 2 december 1892 hafva ofvannämnda

bevillniugsafgifter af frälseegeudomar och lotshemman från och

med innevarande år upphört att utgöras.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Vid innevarande års riksdag beslutades, att den enskilda banker

med sedelutgifningsrätt åliggande särskilda bevillningsafgift skulle från

och med år 1894 böjas från 5 till 10 kronor för hvarje tusen kronor

af det högsta belopp af bankens sedlar, som under nästföregående året

på en gång varit utlemnade i rörelsen. Den härigenom uppkommande

tillökning i inkomst beräknades af Riksdagen till 200,000 kronor; och

blefvo bevillningsafgifterna för särskilda förmåner och rättigheter i 1894

års riksstat i enlighet härmed upptagna till 700,000 kronor, hvilken

summa torde få uppföras äfven i riksstaten för år 1895.

Stämpelmedel äro i riksstaten för år 1894 upptagna med 3,500,000

kronor och hafva utgjort:

år 1890 kronor 3,526,387:— deraf kortstämplingsafgift kronor 120,405: —

„ 1891 „ 3,311,391:— „ „ „ 121,465: —

„ 1892 „ 3,492,122:— „ „ „ 159,093: —

eller i medeltal

för dessatre år: 3,443,300:— „ „ „ 133,654: —

Då inkomsten för år 1892 i det närmaste motsvarat den senast

antagna beräkningen, samt med hänsyn till den af 1892 års Riksdag

beslutade höjning från 75 öre till 1 krona 50 öre af kortstämplingsafgiften,

anser statskontoret någon förändrad beräkning af denna statsinkomst

nu icke böra ega rum, utan hemställer, att stämpelmedlen

måtte äfven i riksstaten för år 1895 upptagas med 3,500,000 kronor.

Bräjivinstillverkningsskatt. Enligt räkenskaperna har bränvinstillverkningen

i riket utgjort:

år 1888 ..............................................................

1889 ...........................................................

1890 ...........................................................

„ 1891 ..............................................................

„ 1892 ............................................................

utgörande medeltalet för femårsperioden ............

Medeltalet för femårsperioden 1887—1891

uppgick till

n

liter 28,478,758

29,191,284

29,050,059

32,141,007

31,804,818

30,153,185.

it

ii

„ 30,663,098.

Tillverkningen under innevarande år intill den 1 i denna månad

har, enligt meddelande från finansdepartementets kontroll- och justerings
byrå,

uppgått till .................................................................. liter 26,642,587

och om härtill lägges tillverkningen under december

månad sistlidet år.................................................................... „ 5,231,597

skulle, under förutsättning att sistnämnda litertal komme

att motsvara tillverkningen för samma månad inne
-

varande år, detta års tillverkning blifva

liter 31,874,184.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 15

Beträffande den influtna tillverkningsskatten under femårsperioden

1888—1892 meddelas följande öfversigt:

Restitution för

Influten skatt.

denatu-

reradt

bränvin.

för högt

erlagd

skatt.

år 1888, under hvilket år den

i kongl. kungörelsen den 28

mars samma år stadgade för- höjning i skatten från 40 öre

till 50 öre litern trädde i

Kronor.

Kronor.

Kronor.

tillämpning på det sätt och

i den ordning kungörelsen

närmare bestämde, ..................

14,433,090

224,799

10,614

„ 1889 ............................................

14470*270

366^779

12^444

„ 1890 ............................................

16,287,351

435,179

11,599

7,835

” 1891 ...........................................

15,022,350

593*933

” 1892 ...........................................

|15''047j034

504^348

4*598

Statsverket

behållet.

Kronor.

14,197,677

13,991,047

15,840,573

14,420,582

14,538,088

Under innevarande år intill den 1 dennes är tillverkningsskatt

erlagd med ................................................................... kronor 14,168,671: —

Om ifrågavarande skatt under innevarande

månad inflöte med lika stort belopp som under

motsvarande tid sistlidet år, eller med .............. „ 1,620,093: —

summa kronor 15,788,764: —

skulle inkomsten för innevarande år efter afdrag

för restitution för denatureradt bränvin, hvilken

restitution här upptages till .................................. „ 500,000: —

komma att uppgå till.................................................. kronor 15,288,764: —

Bränvinstillverkningsskatten är i riksstaterna för innevarande och

nästkommande år uppförd med 13,700,000 kronor.

Då inkomsten under hvart och ett af åren 1890—1892 öfverstigit

14,000,000 kronor och under innevarande år synes kunna antagas

komma att uppgå till omkring 15,000,000 kronor, torde densamma böra

i riksstaten för år 1895 upptagas med ett till 14,000,000 kronor jemnadt

belopp.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Hvitbetssockertillverkninqsafqift. Denna afgift uppgick år 1890

till................................................................................... ... kronor 997,976: -

Enligt 1891 års Riksdags beslut höjdes afgiften

från och med den 1 september samma år

från två femtedelar till hälften af gällande tullsats

för utländskt råsocker af mörkare färg än n:o 18

af den i verldshandel antagna holländska stan
-

dard; och belöpte sig skatten för år 1891 till „ 1,846,588: —

för år 1892 har inkomsten utgjort ....................... „ 2,260,496: —

Under den 19 sistlidne maj har Eders Kongl. Maj:t utfärdat förnyad

nådig förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i

riket att träda i kraft den 1 derpåföljde juli; varande deri stadgadt,

bland annat, att det beskattningspligtiga råsockret skall, med ett visst

undantag, beräknas efter de för tillverkningen använda betornas vigt

sålunda, att 100 kilogram råa (ej torkade) hvitbetor antagaB lemna ett

utbyte af nio kilogram socker, dock att detta förhöjda utbyte skall

beräknas intill den 1 september 1894 till 7,5 kilogram och intill den

1 september 1895 till 8,2 5 kilogram, allt för 100 kilogram råa (ej

torkade) hvitbetor.

Inkomsten är i riksstaten för år 1894 beräknad till 2,600,000

kronor.

Enligt meddelande från nämnda kontroll- och justeringsbyrå har

hvitbetssockerafgiften debiterats:

under januari—augusti månader innevarande

år med................................................................................ kronor 455,980: —

samt under september—november månader med „ 1,539,427: —

summa kronor 1,995,407: —

Denna afgift antogs komma att, vid bifall till den af Eders Kongl.

Maj:t till innevarande års Riksdag beslutade nådiga proposition med

förslag till ny förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen

i riket, år 1894 lemna en till 2,600,000 kronor ökad afkastning; och

blef denna summas upptagande i riksstaten af Eders Kongl. Maj:t föreslagen.

Riksdagen, som biföll det nådiga förslaget till ny förordning,

beslutade derjemte, att utbytesprocenten skulle, icke såsom Eders Kongl.

Maj:t föreslagit först från och med den 1 september 1895, utan redan

från och med den 1 september 1894 beräknas till 8,2 5 procent, hvilken

omständighet likväl icke syntes Riksdagen böra föranleda till att redan

s. 17 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 17

för år 1894 uppföra ifrågavarande statsinkomst till ett högre belopp, än

Eders Kongl. Maj:t föreslagit.

Enligt hvad ofvan nämnts utgjorde inkomsten år 1892 kronor

2,260,496: — deraf debiterades:

under våren .............................................

under september—december månader

............. kronor 679,002: —

.............. „ 1,581,494: —

summa kronor 2,260,496: —

Under år 1892 var utbytesprocenten bestämd till 6,2 5. Under år

1895 åter skall, på sätt ofvanberördt är, utbytet af socker beräknas

för tiden intill den 1 september till 8,2 5 kilogram samt för återstående

delen af året till nio kilogram, allt för 100 kilogram råa (ej torkade)

hvitbetor. Dessa för år 1895 gällande utbytesprocenter utvisa, vid

jemförelse med den år 1892 gällande, en tillökning af 32 procent för

tiden intill den 1 september och af 44 procent för september—december

månader. I anledning häraf och om tillverkningen under år 1895

icke komme att bedrifvas i större omfattning än under år 1892, skulle

denna afgift under år 1895 inflyta med ett 1892 års inkomst med

913,137 kronor Överskjutande belopp eller med 3,173,633 kronor;

lärande denna inkomsttitel böra i riksstaten för år 1895 beräknas till

ett jemnadt belopp af 3,200,000 kronor.

Bevillning af fast egendom samt af inkomst har enligt räkenskaperna

belöpt sig till:

år 1890 ................................................................ kronor 4,298,099: —

„ 1891 ................................................................ „ 4,321,040: —

„ 1892 .................................................................. „ 4,354,032: —

eller i medeltal för dessa tre åren .......................... „ 4,324,390: —

Denna inkomsttitel är i riksstaten för år 1893 upptagen med

4.200.000 kronor. Då 1892 års urtima Riksdag beslutat förhöjning i

bevillningen för jordbruksfastighet från 3 till 6 öre för hvarje fulla

100 kronor af taxeringsvärdet att utgå från och med innevarande år

samt beräknat denna förhöjning för nämnda år till 660,000 kronor, blef

denna inkomsttitel upptagen i riksstaten för år 1894 med ett till

4.900.000 kronor förhöjdt belopp; hemställande statskontoret, att denna

beräkning måtte få gälla äfven för år 1895.

Rik. till Jiilcsd. Prof. 18H4. 1 Samt, 1 Afd.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Beträffande resultatet af 1892 års statsreglering är af statskontoret

i underdånig skrifvelse den 28 sistlidne juli anmäldt, att å statsverkets

inkomster samt ordinarie och extra förslagsanslag uppstått en netto
brist

af............................................................................... kronor 783,270: 2 9

hvarifrån dock borde afräknas:

odisponerade behållningar å en del extra statsanslag,

enligt särskilda nådiga föreskrifter,

136,803: Öl

så att bristen på det hela uppginge till..................... kronor 646,466: 6 8.

Vidare blef i samma skrifvelse förmäldt, beträffande förhållandet

med den uti rikshufvudboken under benämning af »fonden för reserverade

medel» upplagda särskilda räkningen öfver öfverskott och brister

i statsregleringarne, att behållningen å denna fond enligt 1891 års

riksbokslut utgjorde...................... kronor 13,013,643:67

hvartill komme:

dels enligt kongl. brefvet den

13 januari 1892 till statsverket

öfverlemnad andel af den vid

1890 års slut befintliga svenska

behållningen i kabinetts
kassan

......kronor 35,037: 61

samt dels af , .j

myntverkets

behållningfor

år 1892,

enligt kongl.

brefvet den

5 maj 1882, „ 97,000; —

att om derifrån afräknades den på

1892 års riksstat af denna behållning

uppförda anvisning af ......... kronor

och ofvannämnda nettobrist i samma

års statsreglering.................. ,,

uppkomme det belopp af...............

132,037: 51 13,145,681: 18

5,887,000: —

646,466: 6 8

kronor

6,533,466: 68

6,612,214: 5 o~

hvartill, enligt 1892 års rikshufvudbok, behållningen å nyssnämnda

särskilda räkmn^ vid samma års slut uppginge; samt att af denna

s. 19 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 19

behållning, hvaraf voro disponerade enligt 1893 års riksstat 5,818,000

kronor och enligt 1894 års riksstat 53,453 kronor 43 öre, alltså återstode

att disponera en summa af 740,761 kronor 7 öre.

Stockholm den 6 december 1893. inj r>n<ifrlnU

Underdånigst:

ALB. ANDERSON.

L. W. RIBEN. PER SAMZELIUS. C. G. SYLVAN.

Föredragande.

C. Kinberg,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Bil. Litt. a.

Statsverkets inkomster.

Kronor.

Ordinarie inkomster

Grundskatt ................................................................................

2.373 000

Kyrkotionde.................................................................................

250,000

_

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål .............................

300,000

_i

Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet.........

51,000

—

Trosspassevolansafgift ..............................................................

19,000

_

Tillfälliga rotevakansafgifter ..................................................

150,000

—

Soldatvakansafgift ...................................................................

70,000

—

Båtsmansvakansafgift ..............................................................

295,000

Arrendemedel.................... .......................................

2 500 000

Mantalspenningar....................................................................

665,000

Bötesmedel ...............................................................................

250,000

—

Kontrollstämpelmedel...............................................................

25,000

—

Fyr- och båkmedel..................................................................

1,400,000

—

Telegrafmedel ........................................................................

2,870,000

J ernvägstrafikmedel..................................................................

7,000,000

—

Skogsmedel ... ......................................

o 700 000

Extra uppbörd ..........................................................................

100,000

—

Säger

21,018,000

—

Bevillningar.

Tullmedel .............................................................................

36,500,000

—

Postmedel..................................................................................

8.120,000

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter...

700,000

Stämpelmedel .........................................................................

3,500.000

_

Bränvinstillverkningsskatt.......................................................

14,000,000

H vitbetssockertill verkningsafgift................................................

3,200,000

—

Bevillning af fast egendom samt af inkomst........................

4,900,000

—

Säger |

70,920,000 —

Summa

91,938,000

—

opaginerad Kontrollera mot PDF

rjr**9H)n 4«wrfts*flioia)

i

‘iTiitihiO

Bilaga Litt. b

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

I

Statsverkets

Beräknad

i riksstaten

för år 1894.

Ordinarie inkomster.

Grundskatt ..............................................................................................

2,373,000

Kyrkotionde ............................................................................................

250,000

: Kavalleriregementenas hästvakansspanmål........................................

300,000

Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet ..............

51,000

Trosspassevolansafgift ............................................................................

26,000

Tillfälliga rotevakansafgifter ..................................................................

52,000

| Soldatvakansafgift...................................................................................

70,000

Båtsmansvakansafgift...........................................................................

285,000

Arrendemedel............................................................................................

2,500,000

Mantalspenningar ..................................................................................

665,000

Bötesmedel .............................................................................................

240.000

; Kontroll stäm pelmedel ..........J.-XL-...........................................................

25,000

Fyr- och båkmedel ..............................................................................

1,400,000

| Telegrafmedel .......................................................................................

1,370,000

Jern vägstrafik medel...............................................................................

6,500,000

•Skogsmedel................................................................................................

2,700,000

Extra uppbörd...........................................................................................

100,000

Säger

18,907,000

Bevillningar.

Tullmedel ...................................................................................................

37,000,000

Postmedel.....................................................................................................

8.100,000

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter............

700,000

Stämpelmedel ............................................................................................

3,500,000

Brän vinstill verkningsskatt.....................................................................

13,700,000

Hvitbetssockertillverkningsafgift...........................................................

2,600,000

Bevillning af fast egendom samt af inkomst ..................................

4,900,000

Tilläggsbevillning .....................................................................................

4,400,000

Säger

74,900,000

Summa

| 93,807,000

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

28

o tiii lits

inkomster.

Enligt räkenskaperna

Statskontorets

beräkning

för år 1895.

För år 1890.

För år 1891.

För år 1892.

Medium.

4,171.755

4,163,762

4.170,056

4,168,524

2,373,000

221,043

215,900

214,788

217,244

250,000

283,868

298,007

286,444

289,440

300,000

50,920

50,920

50,940

50,927

51,000

26,583

26,476

26.485

26,515

19,000

91,143

88,665

87,688

89,165

150,000

109,875

100,784

103,311

104,657

70,000

281,182

309,723

335,705

308,870

295,000

2,607,728

2,608,101

2,610,854

2,608,894

2.500,000

663,033

664,313

663,213

663,520

665,000

267,848

265,853

267,997

267,233

250,000

25,962

27,149

26.348

26,486

25,000

1.506,214

1,596,894

1,595,037

1,566,048

1,400,000

1,444,909

1,464,491

1,455,615

1,455,005

2,870,000

6,500,000

6,500,000

6,500,000

6,500,000

7,000,000

3,150,074

2,520,439

2,961,826

2,877,446

2,700,000

135,912

133,231

103,425

124,189

100,000

21,538,049

21,034,708

21,459,732

21,344,163

21,018,000

|

42,462,773

37,865,262

37,228,458

39,185,498

36,500,000

7,195,703

7,373,052

7,631,979

7,400,245

8,120,000

512,104

547,311

529,841

529,752

700,000

3,526,387

3,311,391

3,492,122

3,443,300

3,500,000

15,840,573

14,420,582

14,538,088

14,933,081

14,000,000

997,976

1,846,588

2.260,496

1.701,687

3,200,000

4,298,099

4,321,040

4,354,0.32

4,324,390

4,900,000

74,833,615

69,685,226

70,035,016

71,517,953

70,920,000

96,371,664

90,719,934

91,494,748

92,862,110

91,938,000

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

*

Bil. Litt. c.

Uppgift å de rusthåll och rotar, som erlägga vakansafgift till regementen

och corpser.

Lifregementets dragoner..................

Dito husarer..................

Första lifgrenadierregementet.......

Andra dito ........

Smålands husarregemente ..............

Skånska husarregementet ..............

Skånska dragonregementet ............

Norrlands dragonregemente............

Jemtlands fäljägareregemente........

Yestgöta regemente ........................

Smålands grenadiercorps...................

Uplands regemente............................

Skaraborgs dito ............................

Södermanlands dito...........................

Kronobergs dito ............................

Jönköpings dito ..............................

Dalregementet.....................................

Helsinge regemente .........................

Elfsborgs dito .........................

Bohusläns dito ........................

Yestgöta-Dals dito ......................

Vestmanlands dito .......................

Yesterbottens dito ......................

Norrbottens dito ........................

Kalmar dito ......................

Lifregementet till fot.....................

Yermlands regemente .....................

Norra Skånska infanteriregementet

Södra dito dito ............

Summa

Rusthåll.

Rotar.

vid

vid

vid

vid

kavalle-

infante-

kavalle-

infante-

riet.

riet.

riet.

riet.

60

60

—

—

—

—

—

—

142

—

134

—

—

Öl

—

_

—

in

_

-—

—

no

—

—

—

—

—

20

37

.

131

_

—

66

—

—

_

—

—

118

-

_

—

132

_

—

—

126

__

—

—

129

—

•-

—

129

—

—

—

126

—

—

—

142

—

—

—

1321

_

—

—

118j

_

—

—

130

_

—

—

126

—

—

—

46

_

—

—

43

—

—

—

126

_

68

--

81

—

—

—

129

_

—

—

94

—

—

—

94

402

399

20

2,200

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1893.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*

»t? tf in''i

.vil

''to

A

Utgifterna.

Första hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inf ör Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari

1894.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen anförde

vidare:

Beträffande regleringen af första hufvudtiteln hemställer jag, att

i propositionen angående statsverkets tillstånd och behof må för denna

hufvudtitel beräknas enahanda belopp, som nu finnes å ordinarie stat

dertill anvisadt, eller 1,320,000 kronor.

Bih. till Bilcsd. Prot. 1894. 1 Samt. 1 Afd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Första hufvudtiteln.

Hvad departementschefen sålunda föreslagit täcktes,

enligt det öfriga statsrådets tillstyrkande, Hans Maj:t

Konungen gilla.

Ex protocollo:

G. Wilh. Smerling.

STOCKHOLM, ISAÅC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1894.

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Andra hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet ini

för Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott

Lördagen den 13 Januari 1894

i närvaro af:

_ ■, r .■ j |j;»

Hans Excellens Herr Statsministern Bostköm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Leyvenhaupt,

Statsråden: Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

Friherre Rappe,

Christerson.

Departementschefen Statsrådet östergren föredrog de frågor, som

rörde regleringen af andra hufvudtitelns stat, och yttrade dervid beträffande:
-

Ordinarie anslag.

Krigshofrätten.

Sedan Eders Kongl. Maj:t den 30 sistlidne December beslutit, att

i nådig proposition förelägga Riksdagen ott förslag till lag angående

ändring i vissa delar af förordningen om krigsdomstolar och rätteBih.

till lliksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 1

N

Ombildning

af Krigahofrätten.

i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra hufvudtiteln.

gången derstädes den 11 Juni 1868, har jag nu att göra underdånig

framställning om de ändringar i anslagen under andra hufvudtiteln,

hvartill den sålunda föreslagna ombildningen af Krigshofrätten, om den

af Riksdagen godkännes, föranleder.

För Krigshofrätten utgå för närvarande följande anslag:

å ordinarie stat:

Lön. Tjenstgörings- Summa,

penningar.

till 1 krigshofrättsråd............ 3,300: —- 1,200: — 4,500: —

„ 1 sekreterare ..................... 2,500: — 800: — 3,300: —

„ 1 krigsfiskal...................... 2,000:— 700:— 2,700: —

„ 1 vaktmästare .................. 600:—--- 600:— 11,100: —

å extra stat:

till 1 ordförande och 3 militäre ledamöter, arfvoden............ 5,000: —

hvarjemte af andra hufvudtitelns anslag till skrifmaterialier,

expenser, ved, m. m. utgått kostnad för hyra af

embetslokal, uppvärmning, belysning m. m. med ett belopp,

som under de senaste åren uppgått till årligen omkring... 2,800: —

Summa kronor 18,900: —

För genomförande af den nu föreslagna ombildningen af Krigshofrätten

erfordras, i stället för ofvan angifna belopp, till en början att

arfvode anvisas åt den ledamot af Svea Hofrätt, som förordnas till

öfverauditör. Svea Hofrätt har ansett beloppet af detta arfvode böra

bestämmas lika med ledamotens tjenstgöringspenningar eller till 2,000

kronor årligen, och synes mig denna summa vara skälig. Att, såsom en

ledamot i Svea Hofrätt ifrågasatt, i stället för arfvode medgifva öfverauditören

viss på förhand bestämd ledighet från tjenstgöringen i Svea

Hofrätt, hvilken tjenstgöring då skulle uppehållas af adjungerad ledamot

mot särskild! anvisadt arfvode, torde vara mindre lämpligt, då

sagda ledighet icke lärer kunna vare sig i afseende på den tid, då den

skulle inträda, eller den, hvarunder den skulle åtnjutas, ordnas på sådant

sätt, att öfverauditörsgöromålen kunde uteslutande eller ens hufvudsakligen

under denna tid utföras.

Till de militäre ledamöterna blifva arfvoden fortfarande erforderliga.

Beloppet af dessa synes mig dock kunna i någon mån nedsättas

under hvad för närvarande i sådant hänseende utgår, och har jag efter

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra hnfrndtiteln.

3

samråd med cheferna för Landtförsvars- och Sjöförsvarsdepartementen

funnit mig böra föreslå, att dessa arfvoden bestämmas till 750 kronor

årligen för hvarje militär ledamot.

Vidare böra medel finnas tillgäugliga till arfvode åt den ledamot

i Svea Hofrätt, som vid förfall för presidenten förordnas att i hans

ställe tjenstgöra i Krigshofrätten. Detta arfvode torde böra utgå med

samma belopp för år räknadt som till militär ledamot. Då detsamma

i regel ej lärer erfordras för längre tid årligen än den, hvarunder

presidenten åtnjuter semester, men dock vid tillfällen, då presidenten

af annan anledning icke är i tjenstgöring, kan komma att utgå jemväl

under denna tid, kan något på förhand bestämdt belopp för denna

utgift icke angifvas, utan torde lämpligast vara att härtill erforderliga

medel inberäknas i det anslag till expenser, hvarom nedan sägs.

Om, såsom förslaget ifrågasätter och jemväl synes mig lämpligt,

krigsfiskalsbefattningen uppdrages åt en tjensteman i Svea Hofrätt,

synes mig arfvodet för denne skäligen kunna bestämmas till samma

belopp som för öfverauditören, eller till 2,000 kronor årligen. Nuvarande

innehafvaren af krigsfiskalsbefattningen är emellertid försedd

med fullmagt å tjensten, men har jemlikt Eders Kongl. Maj:ts nådiga

kungörelse den 19 Maj 1876 skyldighet att underkasta sig den vidsträcktare

tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden, som vid

en förändrad organisation af Krigshofrätten kan varda stadgad. För

hans tjenstetid böra alltså medel finnas tillgängliga till hans nuvarande

löneförmåner nemligen lön 2,000 kronor och tjenstgöringspenningar

700 kronor eller tillhopa 2,700 kronor. Om nu det för krigsfiskalen

begärda arfvodet 2,000 kronor får under nuvarande krigsfiskalens

tjenstetid anses och behandlas såsom lön, erfordras derutöfver för nämnda

tid ett särskildt anslag af 700 kronor årligen till tjenstgöringspenningar,

hvilket anslag synes mig böra uppföras i särskild öfvergångsst.at.

I fråga om protokollsföringen i den nya Krigshofrätten har jag

vid lagförslagets föredragning inför Eders Kongl. Maj:t uttalat den

mening, att det visserligen icke borde ifrågasättas att begära anslag

till eu särskild tjensteman med de åligganden, som nu tillhöra Krigshofrättens

sekreterare, men att det dock vore önskligt, att protokollsföringen

icke behöfde besörjas turvis af Svea Hofrätt^ notarier utan

kunde, åtminstone för någon längre sammanhängande tid, anförtros åt

eu af dem. Då en dylik anordning svårligen lärer kunna genomföras

allenast genom indelningen af notariernas tjenstgöring — å hvarje

hofrättsdivision böra nemligen två notarier vara anstälde — torde det

åsyftade målet ej kunna vinnas på annat sätt än att till Krigshofrättens

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra hufvndtiteln.

disposition ställas medel för anvisande af något mindre arfvode till den

af Svea Hofrätts notarier, som utöfver sin tjenstgöring i Hofrätten jemväl

besörjer protokollsföringen i Krigshofrätten. Detta arfvode, hvars

belopp synes mig icke behöfva öfverstiga 500 kronor årligen, torde

kunna lemnas åt Krigshofrätten att efter omständigheterna bestämma,

och medel dertill anslås i sammanhang med det anslag till expenser,

som i alla händelser varder erforderligt.

Under den tid Svea Hofrätt tjenstgjort å sju divisioner har någon

anmärkning icke försports mot tillräckligheten af den hos Hofrätten

på ordinarie stat anstälda vaktbetjening. Då nu den sjunde divisionen

lärer komma att upphöra, och dess betjenande uppenbarligen tagit mera

tid och krafter i anspråk, än hvad förhållandet komme att blifva med

den nya Krigshofrätten, synes mig Svea Hofrätts begäran, att anslag till

särskild vaktmästare hos Krigshofrätten fortfarande måtte anvisas, icke

böra vinna afseende. Då emellertid den nuvarande vaktmästaren hos

Krigshofrätten blifvit den 3 Maj 1888 af Krigshofrätten »konstituerad

och förordnad» till tjensten och härigenom lärer få anses vara till densamma

fast antagen, synes han böra för sin tjenstetid bibehållas vid

sin nuvarande lön mot tjenstgöringsskyldighet tillsvidare i den nya

Krigshofrätten. Det i anledning häraf nödiga anslaget, 600 kronor,

bör liksom lönefyllnaden till krigsfiskalen uppföras i öfvergångsstaten.

Under antagande att, såsom för genomförande af det nu framlagda

förslaget jemväl synes vara erforderligt, Krigshofrättens sammanträden

komma att ega rum inom den för närvarande åt Svea Hofrätt

anvisade lägenhet, lärer någon särskild hyra för lokal åt Krigshofrätten

icke vidare behöfva utgå. För renskrift, skrifmaterialier, ved och andra

expenser erfordras deremot fortfarande medel, och synes mig härtill

äfvensom till ofvan omförmälda arfvoden till andre civilledamot och

protokollsförande böra förslå ett belopp af i allt 1,500 kronor.

I afseende på vilkoren för åtnjutande af samtliga ofvan omförmälda

arfvoden torde annan bestämmelse icke erfordras, än att samma

arfvoden böra anses som tjenstgöringspenningar.

I öfverensstämmelse med af mig nu angifna grunder har jag låtit

uppgöra följande:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Ändra hnfvndtiteln.

5

Förslag till stat för Krigshofrätten att tillämpas från och med år 1895.

Arfvode. Summa.

1 öfverauditör ................................................... 2,000: — 2,000: —

1 militär ledamot............................................. 750:— 750: —

2 militäre ledamöter.................:■.■*.................. 1,500: — 1,500: —

1 krigsfiskal ...................................................... 2,000: — 2,000: —

Arfvoden till andre civilledamot och protokollsförande

samt för renskrift, skrifmaterialier

och andra expenser............... 1,500:— 7,750: —

I denna stat upptagna arfvoden anses

som tjenstgöringspenningar.

i * M ir«, 1 : '' i • ; 1 \W

Öfvergångssiat.

Nuvarande krigsfiskalen bibehålies

under sin tjenstetid vid sina hittillsvarande

löneförmåner 2,000 kronor i lön och 700

kronor i tjenstgöringspenningar att under

de vilkor, som i Kong], kungörelsen den

19 Maj 1876 föreskrifvas, utgå dels af det

ofvan i staten till krigsfiskalen anslagna

arfvode, dels af ett särskilt anslag af........................... 700: —

Den hos Krigshofrätten anstälde vaktmästaren

bibehålies, mot fortfarande tjenst
göringsskyldighet,

vid sin nuvarande lön .................... 600: — 1,300: —

Summa kronor 9,050: —

Jag hemställer nu, att Eders Kongl. Maj:t täcktes, med gillande

af hvad jag sålunda föreslagit och under förutsättning att den särskildt

framlagda propositionen om ändring i vissa delar af förordningen om

krigsdomstolar och rättegången derstädes varder af Riksdagen bifallen,

föreslå Riksdagen att godkänna förestående förslag till stat för Krigshofrätten

och öfvergångsstat samt såsom ordinarie anslag anvisa för

dessa staters tillämpning erforderliga medel tillhopa 9,050 kronor.

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag har jag icke att föreslå annan

förändring än att, till jemnande af hufvudtitelns slutsumma, anslaget

.. [2]

Ökning af

anslaget till

skrifmaterialier

och expenser.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra hufvndtiteln.

till skrifmaterialier ock expenser, ved m. m. ökas med 50 kronor

eller till 64,262 kronor.

Extra anslag.

Anslag för utarbetande af lagförslag.

[3.] Då jag nu i underdånighet anhåller att få påkalla Eders Kongl.

utarbetande r<)f Maj:ts nådiga uppmärksamhet angående den framställning, som i detta

lagfor »lag. hänseende bör till Riksdagen göras, torde tillåtas mig att till en början

erinra om följande:

Sedan under en längre tid före 1871 arbetet med uppgörande,

granskning och omarbetning af lagförslag hufvudsakligen varit anförtrodt

åt särskilda komitéer, föreslogs i proposition till nämnda års

Riksdag, att för inrättande inom Justitiedepartementet af en lagbyrå,

bestående af tre ledamöter, hvilka skulle åligga att under Justitiestatsministerns

ledning utarbeta lagförslag, sådana granska och med anledning

af förekomna anmärkningar omarbeta äfvensom i Högsta Domstolen

föredraga frågor om stiftande, upphäfvande, ändring eller förklaring af

lagar och författningar, måtte å Justitiestatsexpeditionens stat uppföras

anslag till 3 ledamöter i en dylik lagbyrå med visst belopp till hvarje.

Såsom skäl för denna framställning åberopades i statsrådsprotokollet

bland annat: att det icke sällan inträffat, att utarbetade lagförslag,

såsom förhållandet särskildt varit med två angifna sådana, vid deras i

grundlag föreskrifna granskning i Högsta Domstolen blifvit på anförda

skäl afstyrka, hvarefter regeringen, om ej frågan skulle helt och hållet

falla, vore satt i valet att antingen, med förbiseende af åsigterna hos

den myndighet, som i frågan borde antagas hafva den grundligaste insigten,

till Riksdagens godkännande framlägga förslaget i hufvudsakligen

oförändradt. skick eller ock låta detsamma undergå en mer eller mindre

genomgripande omarbetning; att ju större och vigtigare dessa lagförslag

voro och ju flera frågor samtidigt fordrade snar lösning, desto otillräckligare

måste de krafter befinnas, som till ett sådant arbete voro inom

Justitiestatsexpeditionen tillgängliga; att vissa uppgifna vigtiga delar

af lagstiftningen redan voro under bearbetning och att äfven andra

inom den närmaste framtiden borde underkastas en sådan; samt att

derför med skäl kunde ifrågasättas, om icke den förändrade anordning

lämpligen borde vidtagas, att, i stället för tillsättande af särskilda komitéer

för enstaka lagfrågors behandling, upprättandet af samtliga de

lagförslag, som ifrågakommo, äfvensom dylikas omarbetning, der sådan

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra hufvudtiteln.

7

i följd af gjorda erinringar funnes nödig, i sin helhet, så vidt ske

kunde, utfördes af samma personer.

I det svar, Riksdagen, der fråga jemväl blifvit väckt om tillsättande

af en stadigvarande lagkomité eller lagberedning, afgaf å Kong!. Maj:ts

framställning, anförde Riksdagen hufvudsakligen: att om frågan närmast

gälde åstadkommande af förslag till någon mera omfattande afdelning

af den allmänna lagen, såsom ny civillag eller rättegångsordning, uppdraget

borde anförtros åt en institution sådan som den under de tidigare

decennierna af vårt nuvarande statsskick tillsatta lagkomité eller

lagberedning; att emellertid något på lagstiftningen så ingripande uppdrag

ej syntes böra för den närmaste framtiden ifrågakomma, då dels

behofvet af vissa mindre omfattande lagförändringar, i afseende på

Indika särskilda komitéer verkstält förarbeten, mer och mer erkändes

påkalla snar åtgärd, dels åtskilliga andra partiella lagförändringar torde

erfordra tidigare lösning än som förmenades kunna medgifva, att de

sattes i sammanhang med utarbetandet af exempelvis ny civillag ; att

under sådana förhållanden det syntes ej kunna nekas, att det af Kongl.

Maj:t framstälda förslag i sina grunder hade afgjordt företräde framför

den ordning, som under senare tider begagnats för lagarbeten, och, så

länge fråga vore om sådana arbeten af mindre omfattning eller utarbetande

af författningsförslag inom den ekonomiska lagstiftningen, jemväl

framför en lagkomité eller lagberedning; att emellertid Riksdagen ej

kunnat förbise, att inom ej särdeles lång tid förhållandena torde hafva

ändrat sig derhän, att en lagkomité borde tillsättas; samt att under

sådana omständigheter Riksdagen med hufvudsakligt gillande af Kongl.

Maj:ts förslag dock ansett, att Kongl. Maj:t icke borde i afseende på

organisationen af den föreslagna lagbyrån vara bunden vid visst antal

ledamöter eller vid visst aflöningssätt för hvarje, utan eg a frihet att

med begränsning af utgifterna inom ett gifvet anslagsbelopp ordna

arbetena på det sätt, som Kongl. Maj:t i hvarje fall kunde finna mest

ändamålsenligt för vinnande af ett i möjligaste mån godt och skyndsamt

resultat, samt att i följd häraf anslaget icke borde uppföras på

ordinarie stat. Riksdagen biföll förty Kongl. Maj:ts förslag på det sätt,

att till Kongl. Maj:ts disposition stäldes för år 1872 ett extra anslag

af 20,000 riksdaler att användas för fullgörande af de uppdrag, som

varit afsedda i Kongl. Maj:ts förslag om inrättande af en lagbyrå.

Enahanda anslag utgick sedermera under åren 1873 och 1874.

Då till 1874 års Riksdag gjordes nådig framställning om att anslaget

till lagbyrån skulle fortfarande utgå, anmärkte vid ärendets föredragning

inför Kongl. Maj:t föredragande departementschefen, att den

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra hufvudtiteln.

tid syntes närma sig, då större afdelningar af civillagen eller rättegångsordningen

borde göras till föremål för lagstiftningsarbetet, och att det

vore vid detta tidsmoment, som Riksdagen ansett uppdraget med nyssnämnda

arbete böra öfverflyttas på en institution, sådan som den under

de tidigare decennierna af vårt nuvarande statsskick tillsatta lagkomité

eller lagberedning. Skilnaden emellan en lagbyrå och en institution,

sådan som Riksdagen afsett, läge i främsta rummet i den senares frihet

från det omedelbara inflytande, som chefen för Justitiedepartementet

kunde utöfva på en inom detsamma förlagd lagbyrå. I stället för att de

genom en lagbyrås verksamhet tillkomna förslag alltid skulle anses i

någon män bära pregeln af åsigterna hos vexlande departementschefer,

förmenades de från en lagberedning utgångna förslagen deremot vara

ett rent och oblandadt uttryck af ledamöternas egna på studier och

erfarenhet grundade omdömen. Den vigt och betydelse å andra sidan,

som tillkomme ett från lagbyrån utgånget förslag, såsom varande i

viss mån ett regeringens förslag, måste hos den fristående institutionen

vinnas på annat sätt, företrädesvis genom dess sammansättning, hvilken

följaktligen kräfde ett större antal arbetande ledamöter och personal i

allmänhet, såsom äfven syntes af det sätt, hvarpå lagkomitén och lagberedningen

varit sammansatta, i det att i dessa institutioner i allmänhet

varit minst fem arbetande ledamöter jemte en sekreterare förutom större

eller mindre antal granskande ledamöter, som vid särskilda tider förefunnits;

och läge häri den andra olikheten mellan de båda slagen af

institutioner för lagarbeten. Vid valet mellan dessa två nödgades departementschefen,

med afseende särskildt å de utmärkta förarbeten, som förefunnes

i lagkomiténs och lagberedningens förslag, fortfarande gifva

förerträdet åt en lagbyrå.

Riksdagen åter ansåg, att frågan om inrättande af en lagkomité

eller lagberedning för det större lagarbetet icke borde undanskjutas,

och beviljade således nödigt anslag för en dylik institution.

På grund häraf trädde Nya Lagberedningen med 1875 års ingång

i verksamhet. I afseende på resultatet af dess arbete tillåter jag mig

erinra, att Beredningen utarbetat och aflemnat: under år 1876 förslag

till utsökningslag, under år 1877 förslag till förordning angående torrläggning

af jord, under år 1879 förslag till vattenrättsförordning äfvensom

förslag till förordning om tioårig och tjuguårig häfd, hvilka samtliga

förslag legat till grund för sedermera antagna lagar och författningar

i berörda ämnen. Under de följande åren var Beredningen

sysselsatt med utarbetande af det år 1884 aflemnade betänkandet

angående rättegångsväsendets ombildning (det s. k. principbetänkandet);

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra hufvudtiteln.

9

hvarefter följde: under samma år förslag till lag angående vissa bestämmelser

om rättegången i brottmål, under år 1885 förslag till lag

om skiljemän m. m. samt till lag angående ersättning af allmänna

medel till vittnen i brottmål, under år 1886 förslag till förändrade

lagbestämmelser i fråga om äkta makars inbördes egendomsförhållanden,

under år 1887 förslag till lag angående ändring i vissa delar af strafflagen,

under år 1889 förslag till lag angående bevisning inför rätta,

under år 1890 förslag till lagar angående ändrad lydelse af 10 kap.

1 § rättegångsbalken och angående domsagas kansli, under år 1891

förslag till lagar angående fullföljd af talan mot allmän domstols utslag,

under år 1892 förslag till lag angående hvad till fast egendom är att

hänföra samt till förändrade lagbestämmelser ifråga om makars ansvarighet

för gäld och om boskilnad, samt under år 1893 förslag till lag

angående ändring i vissa delar af förordningen om krigsdomstolar och

rättegången derstädes samt till lag angående vissa invändningar i

rättegång vid allmän underrätt m. m.

Utaf de af Beredningen efter år 1884 afgifna förslag hafva de

om skiljemän, om ersättning af allmänna medel till vittnen i brottmål,

om ändring i vissa delar af strafflagen och om ändring i 10 kap.

1 § rättegångsbalken blifvit såsom lagar antagna. Förslagen angående

vissa bestämmelser om rättegången i brottmål och angående bevisning

inför rätta hafva varit framlagda för Riksdagen men icke vunnit dess

godkännande. Det år 1886 afgifna förslaget till förändrade lagbestämmelser

i fråga om äkta makars inbördes egendomsförhållanden har

ansetts icke böra läggas till grund för nådig proposition i ämnet. Af

öfriga förslag har hittills endast det om ändring i vissa delar af förordningen

om krigsdomstolar och rättegången derstädes (afseende Krigshofrättens

ombildning) genomgått den ytterligare behandling, som bör

föregå dess framläggande för Riksdagen.

Då jag den 31 December 1892 inför Eders Kong!. Maj:t i underdånighet

anmälde frågan om de ämnen, som borde utgöra föremål för

Nya Lagberedningens verksamhet under den närmaste framtiden, anförde

jag bland annat: att Beredningen i den för henne utfärdade instruktion

fatt sig anbefaldt att, efter det vissa, särskildt angifna lagförslag blifvit

uPPgj°rda, till omarbetning företaga rättegångsbalken och derefter

handelsbalken af 1734 års lag, der ej, med anledning af sig yppande

omständigheter, Kongl. Maj:t framdeles funne för godt att föreskrifva

annan ordning eller förelägga Beredningen annat ämne tillbehandling;

att Beredningen dåmera inom det till rättegångsbalken hörande område

Bill. till Riksd. Brot. 1 Sami. 1 Afd. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra huvudtiteln.

utarbetat, oberäknad principbetänkandet, förslag till lagar angående

vissa bestämmelser om rättegången i brottmål, om skiljemän, om bevisning

inför rätta, om ändring i 10 kap. 1 § rättegångsbalken, om domsagas

kansli och om fullföljd af talan emot allmän domstols utslag; att

åt dessa förslag endast de om skiljemän och om ändring i 10 kap. 1 §

rättegångsbalken blifvit upphöjda till lag; att emellertid det sätt,

hvarpå de i öfriga förslagen behandlade frågor komme att slutligen

lösas, kunde blifva af inflytande i fråga om den rigtning och det omfång,

som åt processreformen borde gifvas, och ätt anledning fördenskull

funnes att taga i öfvervägande, huruvida icke med omarbetning

af rättegångsbalkens öfriga delar borde tillsvidare under någon tid

anstå och åt Beredningen i stället gifvas i uppdrag att vidtaga en

revision af handelsbalken. Innan dock beslut i nämnda ämne fattades,

ansåg jag böra åt Beredningen uppdragas att utarbeta förslag rörande

två frågor af mindre omfattning, dertill Eders Kongl. Maj:t jemväl

behagade lemna bifall.

Sedan dessa sistnämnda förslag, det ena afseende vissa invändningar

i rättegång vid allmän underrätt och det andra Krigshofrättens

ombildning, blifvit af Beredningen utarbetade, anmäldes frågan ånyo

inför Eders Kongl. Maj:t den 14 April 1893, och yttrade jag då, att

min förut uttalade uppfattning om lämpligheten af att med omarbetning

af rättegångsbalkens hittills af Beredningen icke behandlade delar borde

tillsvidare anstå i afbidan på lösningen af de omfattande och för gången

af rättegångsreformen vigtiga frågor, som innehöllos i Beredningens

redan afgifna men ej pröfvade förslag, sedan dess ytterligare befästats

genom den omständigheten, att Eders Kongl. Maj:ts för 1893 års Riksdag

framlagda förslag till lag angående bevisning inför rätta icke blifvit

af Riksdagen antagen; och att, äfven om jag vågade hysa den förhoppning,

att detta lagförslag skulle efter en ytterligare öfverarbetning i

anledning af dé mot detsamma inom Riksdagen uttalade betänkligheter

kunna åter föreläggas Riksdagen och då vinna dess bifall, så visade

emellertid den utgång förslaget tätt, att ett fortsatt utarbetande af

lagförslag inom processlagstiftningens område icke vore lämpligt, innan

de till samma område hörande redan färdiga förslag blifvit till sina

hufvudsakliga delar af Riksdagen pröfvade. I öfverensstämmelse med

min sålunda uttalade uppfattning och på min derom gjorda hemställan

behagade Eders Kongl. Maj:t lemna Beredningen i uppdrag att vidtaga

en revision af de delar af handelsbalken i 1734 års lag, som falla inom

den allmänna privaträttens område och ej på senare tid undergått någon

väsentlig omarbetning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra hufvudtiteln.

11

Kort derefter blef en omfattande förändring af Beredningens sammansättning

nödig. Då Assessoren J. H. O. Wold den 11 sistlidne Augusti

utnämndes till häradshöfding, förklarade Eders Kongl. Maj:t tillika,

att det Wold meddelade förordnande att vara ledamot i Beredningen

skulle upphöra. Genom Landshöfdingen m. m. P. A. Bergströms frånfälle

blef ordförandeplatsen i Beredningen ledig, och sedermera anhöll

Presidenten m. m. Herr K. J. Berg om entledigande från det honom

meddelade förordnande att deltaga i Beredningens förhandlingar. Då

jag den 22 sistlidne September i underdånighet anmälte detta ämne

inför Eders Kongl. Maj:t, hade jag att tillika i underdånighet tillkännagifva,

att jag efter dertill erhållet nådigt bemyndigande erbjudit flere

personer att öfvertaga ordförandebefattningen i Nya Lagberedningen,

men att de alla afböjt erbjudandet, och att jag under förhandlingarne

i ämnet trott mig kunna antaga, att de afböjande svaren varit föranledda

hufvudsakligen af den osäkra ställning, hvari Beredningen kommit

derigenom, att det vid sista riksdagen för Beredningen begärda

anslag med stor pluralitet afslogs i Andra Kammaren och först efter

gemensam omröstning af Riksdagen beviljades.

Jag anförde då vidare, att de svårigheter, som sålunda mött att

finna för ordförandebefattningen lämplig person, villig att densamma

öfvertaga och den omständigheten att, efter hvad erfarenheten visat,

flera af den sjelfständigt arbetande Beredningen afgifna lagförslag

i följd af Riksdagens kamrars skiljaktiga beslut förfallit, hos mig

stadgat den öfvertygelsen, att lagstiftningsarbetet under den närmaste

framtiden skulle bäst främjas genom dels de redan färdiga förslagens

förande fram till ett slutligt afgörande, dels i öfrigt utarbetande af

partiella mindre omfattande lagförslag, Indika sannolikt lättare än

de större skulle tillvinna sig Riksdagens bifall; och att jag derföre

ansåge tillrådligt att förbereda en återgång till den anordning, som

åren 1872—1874 var antagen, eller med andra ord det förberedande

lagstiftningsarbetets öfverlemnande till en under Justitiedepartementet

lydande och således under chefens för samma departement ledning

stäld lagbyrå.

I sådant syfte ansåg jag mig böra hemställa och blef jemväl af

Eders Kongl. Maj:t bifallet bland annat, att ordförandebefattniugen i

Nya Lagberedningen tillsvidare icke skulle tillsättas, och att Beredningen

skulle anbefallas så ordna sina arbeten, att lagförslag angående en eller

flera delar af handelBbalken, hvilka kunde lämpa sig för särskild behandling,

vid 1894 års slut af Beredningen aflemnades.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra hufvudtiteln.

I öfverensstämmelse med den åsigt, jag sålunda förut inför Eders

Kongl. Maj:t uttalat, anser jag mig nu höra underdånigst hemställa,

att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att i stället för det till

Nya Lagberedningen hittills utgående anslag anvisa erforderliga medel

för inrättande af en lagbyrå.

Hufvudsakliga syftemålet med en dylik förändring är att vinna

snabbare resultat icke så mycket i afseende på utarbetandet af lagförslag,

hvilket väl i allmänhet kommer att kräfva samma tid och

omsorg, ehvad det verkställes af den ena institutionen eller af den

andra, som fastmera beträffande det stundom icke mindre betungande

och tidsödande arbetet med redan uppgjorda förslags omarbetning till

följd af framstälda anmärkningar och deras förande fram till den punkt,

der de äro färdiga att föreläggas Riksdagen. Särskildt i detta senare

hänseende synes mig som skulle förändringen icke illa öfverensstämma

med den nuvarande ställningen, hvilken tvifvelsutan kräfver större

arbetskrafter för det förberedande lagstiftningsarbetet inom Justitiedepartementet,

än som för närvarande der finnas tillgängliga, och en

lättare apparat än den hittillsvarande lagberedningen, hvilken endast i

inskränktare mån kunnat och bort tagas i anspråk för uppgjorda lagförslags

omarbetning. Af utarbetade lagförslag, öfver hvilka Riksdagen

snarast möjligt bör få tillfälle att uttala sig, föreligga dels det af särskilda

komiterade uppgjorda förslaget till ny bolagslagstiftning, dels

ofvan uppräknade af Nya Lagberedningen uppgjorda, ej slutbehandlade

förslag. För processreformen, hvars undanskjutande till en alltför aflägsen

framtid synes mig icke vara tillrådligt, skulle det vara af synnerlig

betydelse, om Nya Lagberedningens hithörande förslag, hvilka

antingen icke varit Riksdagen förelagda eller ej vunnit dess godkännande,

men dock böra i omarbetad form ånyo framläggas, kunde föras

fram till ett slutligt afgörande. Hvad åter angår lagstiftningsarbetet

å de områden, der i senare tid utarbetade förslag ännu icke föreligga,

har jag ingen anledning betvifla, att ju icke äfven genom en lagbyrå

skulle kunna åstadkommas goda och fullmogna resultat, helst om densamma,

der sådant i särskilda fall synes erforderligt, erhölle tillfällig förstärkning.

Jag har icke förbisett, att, såsom jag ofvan erinrat, Nya Lagberedningen

för kort tid sedan öfvergått till ett nytt lagstiftningsområde,

i det den företagit revisionen af handelsbalken, och att det förty kunde

synas önskvärdt, att Beredningen i dess förutvarande form finge fortsätta

sin verksamhet, till dess detta arbete vore afslutadt. Men då

ofvan omförmälda svårigheter vid Beredningens kompletterande redan

föranledt, att Beredningen mast under någon tid arbeta med endast tre

s. 13 Kontrollera mot PDF

Ändra hufvudtiteln.

13

ledamöter, samt Beredningen kan beräknas vid 1894 års slut aflemna

fullständigt förslag angående åtminstone någon del af handelsbalken,

synes mig från nyss angifna synpunkt hinder icke böra möta för

Beredningens ersättande, om sådant eljest anses lämpligt, med en lagbyrå

redan vid 1894 års slut.

I afseende på ordnandet af en dylik byrå synas mig böra följas

de grunder, som af 1871 års Riksdag i sådant hänseende angåfvos,

eller att Kongl. Maj:t medgifves att inom gränserna af ett gifvet anslagsbelopp

ordna sammansättningen och arbetena på det sätt, som

med hänsyn till förhandenvarande förhållanden synes lämpligt. I afseende

på beloppet af anslaget, hvilket ej torde böra ifrågasättas å

annan stat än extra, har jag att erinra: att byrån i regel torde hora

bestå af, utom byråchefen för lagärenden, tre ledamöter; att arfvodet

till en hvar af dessa sistnämnda ej lärer kunna beräknas lägre än till

7,000 kronor; att derutöfver till lokal- och vaktbetjening, som ej kunna

inom Justitiedepartementet tillhandahållas, samt andra expenser lärer

åtgå ett belopp af omkring 4,000 kronor; och att således hela det erforderliga

anslaget uppgår till 25,000 kronor.

Att fortfarande bibehålla den inom Justitiedepartementet anstälde

byråchefen för lagärenden synes mig erforderligt, då till hans handläggning

förekomma åtskilliga ärenden, hvilka ej äro af den beskaffenhet,

att de lämpa sig för kollegial behandling, och byråns arbeten

förty böra fortgå oberoende af dylika ärenden.

Med stöd af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånighet hemställa,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för bestridande

af kostnader för uppgörande, granskning och omarbetning af

lagförslag genom en under chefens för Justitiedepartementet ledning

stäld lagbyrå anvisa å extra stat för år 1895 25,000 kronor.

Den af Nya Lagberedningen angående dess verksamhet under år

1893 afgifna redogörelse torde, för att komma till Riksdagens kännedom,

få biläggas detta protokoll.

Hvad föredragande Departementschefen sålunda

hemstält och deruti Statsrådets öfrige ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla;

och skulle utdrag af detta protokoll expedieras

till Finansdepartementet för behörigt iakttagande vid

uppsättandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående

statsverkets tillstånd och behof.

Ex protocollo

Carl Boheman.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra hufvudtiteln.

3

Till Konungen.

Jenilikt föreskrift i den för Nya Lagberedningen faststälda .instruktion

får Beredningen härmed i underdånighet afgifva redogörelse för sina arbeten

under innevarande år.

Vid årets början hafva de i sistlidet års arbetsredogörelse omförmälda

förslag till lag angående makars ansvarighet i visst fall .för gäld i boet och

till lag angående ändring i vissa delar af förordningen om boskilnad och

undanskiftande af egendom i makars bo den 18 September 1862 äfvensom de

till dessa förslag hörande motiv blifvit af Beredningen, enligt nådigt uppdrag,

till trycket befordrade.

Sedan Eders Kong!. Maj:t genom nådiga brefvet den 31 December

1892 anbefalt Beredningen att dels utarbeta förslag till de ändringar i rättegångsordningen,

som kunde finnas erforderliga i syfte att det af Beredningen

föreslagna förfarandet i fråga om fullföljd af talan i invändningsfrågor måtte

komma att så fullständigt som möjligt medföra dermed afsedda fördelar, och

dels derefter taga i öfvervägande, huruvida Krigshofrätten borde indragas eller

ombildas, samt uppgöra det förslag i ämnet, som Beredningen funne vara af

omständigheterna påkalladt, har Beredningen under vårsessionens förra del utarbetat

och till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat dels förslag till lag angående

vissa invändningar i rättegång vid allmän underrätt, så ock om sådan rätts

behörighet i vissa fall, dels ock förslag till lag angående ändring i vissa delar

af förordningen om krigsdomstolar och rättegången derstädes den 11 Juni

1868, jemte till dessa förslag hörande motiv. I enlighet med nådigt uppdrag

har Beredningen derefter till trycket befordrat nämnda förslag och motiv.

Genom nådiga brefvet den 14 April innevarande år bär Eders Kongl.

Maj:t anbefalt Beredningen att vidtaga en revision af de delar af handelsbalken

i 1734 års lag, som falla inom den allmänna privaträttens område och

ej på senare tid undergått någon väsentlig omarbetning.

Med anledning häraf har Beredningen, som ansett gällande stadganden

om köp af lös egendom i första hand kräfva en omarbetning, under senare

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra hufvudtiteln.

15

delen af vårsessionen sysselsatt sig med förberedande öfverläggniugar och undersökningar

angående denna del af obligationsrätten och dermed sammanhängande

ämnen. Under höstsessionen har Beredningen fortsatt arbetet med revision af

hithörande stadganden och uppgjort preliminärt förslag till vissa delar af lag-texten.

Beredningens sammansättning har, sedan sista arbetsredogörelsen afgafs,

undergått följande förändringar, nemligen:

a,it, sedan dess förutvarande ordförande f. d. Justitierådet Per Samuel Ludvig

Annerstedt den 22 December 1892 utnämnts och förordnats till president i

Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarrätt, Landshöfdingen Per Axel Bergström

den 31 i samma månad i nåder förordnats att tills vidare vara ordförande

i Beredningen;

att det Assessoren Johan Henrik Olaus Wold lemnade uppdrag att vara

ledamot i Beredningen i sammanhang med hans utnämning till häradshöfding

i Marks, Vedens och Bollebygds häraders domsaga den 11 Augusti innevarande

år upphört;

att Landshöfdingen Bergström den 23 i nyssnämnda Augusti månad aflidit;

samt

att undertecknad Hammarskjöld, som den 14 April detta år förordnats

att under arbetet med revisionen af handelsbalken biträda Beredningen, den

22 påföljande September erhållit nådigt förordnande att tills vidare vara ledamot

i Beredningen.

Sistnämnda dag har derjemte f. d. Presidenten m. m. Herr Karl Johan

Berg, som ditintills, jemlikt nådiga brefven den 26 Februari 1883 och den

1 Februari 1889, tagit del i Beredningens förhandlingar, på gjord ansökan,

från berörda uppdrag erhållit entledigande, räknadt från Oktober månads början.

Under året har t. f. byråchefen för lagärenden i Justitiedepartementet

varit af andra embetsgöromål hindrad att deltaga i Beredningens arbeten.

Underdånigst

HERMAN BILLING. JOH. RAMSTEDT. HJ. L. HAMMARSKJÖLD.

Stockholm den 30 December 1893.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln.

Protokollet öfver utrikesdepartementsärende, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet a Stockholms slott den 13 januari

1894. J

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Friherre von Essen,

Friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

Friherre Rappe,

Christerson.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena föredrog regleringen

af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel för år 1895 och yttrade:

»Med afseende å kabinettskassans utgifter är behofvet, jemlikt Eders Kon<d.

Maj:ts beslut den 4 nästlidne december, beräknadt till 628,700 kronor för de

Förenade Rikena tillsammans, hvaraf 12/17 böra, enligt vedertagen proportion

bestridas af svenska Statsmedel med 443,800 kronor, eller samma belopp, som

åt senaste lagtima Riksdag beviljades.

. . ^ de härunder ingående anslag är löneanslaget till departementschefen,

ministern för utrikes ärendena, uppfördt med samma belopp som i nu fällande

riksstat, eller 24,000 kronor. 8

Samma förhållande eger rum med anslaget till utrikesdepartementet, som

alltså upptagits till 27,495 kronor.

Bih. till Rikad. Prof. 1894. 1 Samt. 1 Afd.

Kabinetts

kassan.

[1.]

[2-

l

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje hufvudtiteln.

[3.]

[4.]

[5.]

Konsuis
kassan.

[6.]

[7-]

[8.]

Under anslagen till minister staten, militärattachéer samt skrifmaterialier,

expenser och extra utgifter förekommer ingen ändring.

Hvad konsulatväsendet angår, hafva under senare år både i Sverige och

Norge önskningar framstälts om lättnader i de på sjöfarten hvilande afgifter

genom nedsättning af den nuvarande konsulatafgiften. Vid det förhållande att

besparing årligen uppkommer å konsulskassan, synes det visserligen som om, under

antagande att de nuvarande konjunkturerna icke försämras, en mot besparingen

svarande nedsättning af konsulatafgiften kunde ifrågakomma. Men å andra

sidan måste äfven ihågkommas, att konsulskassans inkomst af dessa afgifter

antages komma att något minskas till följd af i Norge införda nya regler för

mätning af handelsfartyg samt deraf följande minskning af den afgiftspligtiga

drägtigheten, och för att kunna bedöma såväl frågan i hvad mån en nedsättning

för närvarande kan anses möjlig, som den, huruvida någon större nedsättning

skulle kunna vidtagas genom ändringar i den gemensamma organisationen

af konsulatväsendet, erfordras en för båda rikena gemensam utredning.

I det läge emellertid, i hvilket konsulatfrågan för närvarande befinner

sig, anser jag mig icke nu böra framställa förslag i dylikt syfte.

Beräkningarna'' i det nu uppgjorda budgetförslaget upptaga för konsulskassan

samma anslagsbelopp som hittills, eller 280,000 kronor för Sverige och

Norge tillsammans, deraf Sverige skulle, såsom hittills, bestrida 4/7 med 160,000

kronor.

De särskilda rubrikerna utgöras af:

utrikesdepartementet, uppfördt med oförändradt belopp af 10,000 kronor;

konsulsstaten, för hvilken upptages 129,685 kronor eller 4/7 af det belopp,

226,950 kronor, som återstår, sedan från den beräknade totalutgiften för båda

rikena, 519,750 kronor, blifvit dragen den beräknade inkomsten af konsulatafgifter

utaf svenska och norska fartyg äfvensom af expeditionsafgifter, 292,800

kronor; samt

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter, uppförda med oförändradt

belopp af 20,315 kronor.

Med hänsyn till Eders Kongl. Maj:ts beslut .den 4 december 1893 angående

förändrad fördelning af uppkommande öfverskott å konsulskassan, enligt

hvilket beslut fördelningen skall ega rum efter den proportion, i hvilken de

särskilda rikena bidraga till konsulskassans utgifter, när irhder hvardera rikets

bidrag inbegripes icke allenast statsanslag utan äfven konsulat- och expeditionsafgifter,

har jag ansett lämpligt att låta budgetförslaget, hvilket endast upptager

konsulskassans utgifter utöfver hvad som beräknas kunna bestridas af konsulatoch

expeditionsafgifter, åtföljas jemväl af en beräkning huru konsulskassans

budget fördelar sig å de särskilda rikena, då äfven sistberörda afgifter inberäknas

under bidragen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje hnfvudtiteln.

3

Något bidrag från Norge till konsulskassan för budgetterminen 1 juli 1893

—30 juni 1894 har, på sätt af mig anmälts vid föredragning i sammansatt

statsråd den 4 december sistlidet år, ännu icke blifvit till Utrikesdepartementet

inbetaldt, men Departementet för det Inre har i skrifvelse den 20 sistlidne

november meddelat, att Eders Kongl. Maj:t under den 25 sistlidne

september vid föredragning af Storthingets beslut rörande det sistlidet år afgifva

budgetförslag behagat besluta bland annat i mom. III, att, för såvidt de

med de Förenade Rikenas gemensamma konsulatväsende förbundna, å norska

staten rättsligen hvilande utgifter icke betäcktes genom de i den gemensamma

konsulskassan inflytande konsulatafgifter, bristen komme att betäckas af de å

statsbudgeten till tillfälliga utgifter i allmänhet uppförda belopp, och har dels

Departementet för det Inre med afseende å nämnda beslut i samma skrifvelse

erinrat, att det i sinom tid, då konsulskassans räkenskaper vid kalenderårets utgång

hunnit afslutas, antagligen borde närmare förhandlas angående den summa,

som efter särskilt beslut af Eders Kongl. Maj:t borde utanordnaS af bevillningen

för tillfälliga utgifter, dels ock Hans Excellens Norske Herr Statsministern

genom skrifvelse den 2 innevarande månad underrättat, att, under förbehåll om

senare slutlig afräkning, på sätt i Departementets för det Inre omförmälda skrifvelse

af den 20 sistlidne november förutsättes, intet hinder funnes för att efter

derom gjord framställning till Departementet för det Inre förskott i mån af

behof lemnades till bestridande af de i mom. III nämnda utgifter.

Häraf framgår visserligen, att Norska Regeringen förutsätter, att

icke alla med det gemensamma konsulatväsendet förenade utgifter rättsligen

hvila å norska staten, men då i hvarje fall såsom följd af de gjorda meddelandena

bidrag från norska statsmedel komma att finnas till den 1 juli 1894

för den hufvudsakliga delen af de i protokollet i sammansatt statsråd den 14

januari 1893 beräknade gemensamma utgifter från konsulskassan, till hvilkas

bestridande Riksdagen för Sveriges del beviljat anslag enligt skrifvelse den 14

sistlidne april, anser jag icke behöfligt att nu upptaga frågan, huruvida bland

dessa utgifter kunna firmas sådana, som icke rättsligen hvila å norska staten,

och det synes mig icke heller för närvarande erforderligt att hos Riksdagen

göra framställning i fråga om medel för fyllande af brist i konsulskassan, som

kan uppstå genom uteblifvande af beräknade bidrag från Norge.

Under utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena, uppföres under- [9.]

stöd åt svenska kyrkan i Paris med oförändradt belopp af 2,950 kronor.

Å tredje hufvudtiteln finnes uppfördt endast ett extra anslag, nemligen [10.]

för utgifvande af »Sveriges traktater».

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje hufvudtiteln.

I den redogörelse, som utgifvaren af detta verk afgifvit öfver sin verksamhet

under sistförflutet år, har han beträffande arbetets fortskridande anfört

följande:

»Den arbetsplan för det gångna året, hvilken min förra årsberättelse innehöll,

har endast ofullkomligt kunnat realiseras till följd deraf, att jag i början

af augusti månad träffades af en lifsfarlig sjukdom, hvilken under flera månader

fängslade mig vid sjukbädden och äfven derefter betydligt försvagade

min arbetskraft. Det som under året blifvit dels tryckt dels bragt i tryckfärdigt

skick, omfattar likväl en tidrymd af 46 år, nämligen det återstående

af tredje delen, åren 1484—1520, och af den till nyare tid hörande delen åren

1815—1823. Den fjerde delen, omfattande åren 1521— 1571, är längesedan

publicerad, och af den femte delen går det utgifna till år 1630. Yttre omständigheter

hafva föranledt, att sålunda för närvarande trenne delar af traktatverket

äro under utgifning. Vid tvenne af dem återstår dock blott en fascikel

outgifven. Att sålunda trenne delar på en gång äro inkompletta, är emellertid

ett missförhållande, hvilket det är den närmaste tidens uppgift att, så fort

möjligt är, upphäfva. Aterstäld helsa och återvunna krafter gifva mig hopp

om att dermed lyckas.»

Jag erinrar vidare, att Eders Kongl. Maj:t vid föredragning den 30 december

1 <^93 behagat besluta, att Riksdagens medgifvande skall äskas, att

af öfverskotten å de från kronans fastighet i Konstantinopel inflytande hyresinkomster

må, från och med år 1895 och tills vidare, så länge Eders Kongl.

Maj:t finner anslaget behöfligt, fä för svenska kyrkan i Paris användas 864

kr. årligen att utgå såsom lönetillökning för pastor vid nämnda kyrka.

På grund af hvad jag nu i olika punkter anfört och föreslagit, får jag i

underdånighet hemställa,

att Eders Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen för år 1895 äska de anslag

under tredje hufvudtiteln, som finnas intagna i kolumnen b af den i likhet

med hvad föregående år egt rum utarbetade tablå, som torde böra fogas vid

denna dags protokoll såsom bilaga A;

att de ordinarie anslagen måtte föreslås att utgå mot nu gällande redovisningsskyldighet

samt med samma rätt till deras användande och under

enahanda vilkor som hittills;

att Riksdagens medgifvande äskas, att af öfverskotten å de från kronans

fastighet i Konstantinopel inflytande hyresinkomster må, från och med år 1895

och tills vidare, så länge Eders Kongl. Maj:t finner anslaget behöfligt, få för

svenska kyrkan i Paris användas 864 kr. årligen att utgå såsom lönetillökning

för pastor vid nämnda kyrka;

och att afskrifter af protokollen vid föredragning i sammansatt statsråd

dels den 4 nästlidne december rörande grunderna för fördelning mellan Sverige

och Norge åt uppkommande öfverskott å konsulskassans inkomster samt an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje bufYudtiteln.

5

gående den för de Förenade Rikena gemensamma utrikesbudgeten för 1895,

dels denna dag angående sistnämnda ärende, dels ock den 30 nästlidne december

angående disposition till svenska kyrkan i Paris af öfverskott å de

från kronans fastighet i Konstantinopel inflytande hyresinkomster måtte såsom

bilagor B, C och D åtfölja protokollet öfver-denna föredragning.

Jemlikt öfrige statsrådsledamöters tillstyrkande

behagade Hans Maj:t Konungen, med gillande af det

föredragna förslaget till riksstatens tredje hufvudtitel för år

1895 samt af hvad Herr Ministern för utrikes ärendena

i öfrigt hemstält och föreslagit, befalla, att afskrift af

detta protokoll skulle till finansdepartementet öfverlemnas

för att tjena till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts

nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd

och behof.

tf

in fidem:

Eric Tv olle.

I

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje hufvudtiteln

Bil. A.

Ordinarie anslag.

Kabinettskassans utgifter.

Departementschefen, Ministern för utrikes

ärendena ...............................................

Utrikesdepartementet..................................

Ministerstaten..............................................

Militärattachéer..........................................

Skrifmaterialier, expenser och extra ut- gifter........................................................

Riksstaten

1894.

Förslag till

Riksstat

1895.

Norges andel

i utrikes- budgeten

1895.-

Sveriges och

Norges ge- mensamma

ntrikesbud- get 1895.

a

kronor.

24,000

27,495

337,941

8,471

45,893

6

kronor.

24,000

27,495

337,941

8,471

45,893

C

kronor.

—

11,455

140,809

3,529

29,107

d (b + c)

kronor.

24.000

38,950

478,750

12.000

75,000

Säger

443,800

443,800

184,900

628,700

Konsulskassans utgifter.

Utrikesdepartementet...................................

Konsulsstaten .....................

10,000

129,685

20,315

10,000

129,685

7,500

97,265

15,235

17,500

226,950

Skrifmaterialier, expenser och extra ut- gifter.....................................................

20,315

35,550

Säger

160,000

160,000

120,000

280,000

Summa

603,800

603,800

304,900

908,700

Utgifter, som bestridas af svenska statsverket

allena.

Svenska kyrkan i Paris...........................

2,950

2,950

Säger

2,950

2,950

Summa

606,750

606,750

Extra anslag.

För fortsatt utgifvande af »Sveriges

Traktater»................................................

4,500

4,500

1

Säger

4,500

4,500

Summa

611,250

611,250

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln.

7

Anmärkningar.

ITill kabinettskassans utgifter bidrager Sverige med 12/17 och Norge med ä/17. Anslagen till ministerstaten

och militärattachéer äfvensom till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter må användas

utan .hinder af deras fördelning å särskilda utgiftstitlar eller inskränkning till något visst år.

(Sverige bestrider allena löneanslaget till departementschefen, men för vinnande af ofvan angifna

K proportion mellan slutsumman för Sveriges andel och slutsumman för Norges andel i kabinettskassans

utgifter är Norges bidrag till anslagsrubriken 5 beräknadt högre än proportionen.

Till konsulskassans utgifter påräknas dels de vid de lönade konsulaten inflytande konsulatafgifterna

utaf svenska och norska fartyg samt expeditionsafgifter (ang. beräkningen af dessa, se sid.

21—23 här nedan), dels statsanslag, till hvilka Sverige bidrager enligt den af de 1855 och

1875 tillsatta konsulatkomitéer sammanstämmande förordade proportion, för hvilken redogörelse

lemnas i det af sistnämnda komité den 4 november 1876 afgifna betänkande sid. 53

och följ., sid. 170 och följ. (jmfr Konsulatförordningen den 4 november 1886 § 126), och

hvilken proportion, uttryckt i procent, motsvarar 57,14 / för Sverige och 42,8 6 % för Norge.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje hnfyndtitelii.

Bil. B.

Protokoll öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms slott den 4

december 1893.

N ärvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Hans Excellens Norske Herr Statsministern Gram,

Statsråden: Friherre von Essen,

Friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

Friherre Rappe,

Christerson,

Motzfeldt,

Harbitz.

l:o.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena, som erinrade, hurusom han vid

underdånig föredragning i sammansatt statsråd den 14 sistlidne januari af förslaget till

de Förenade Rikenas gemensamma utrikes budget för 1894 samt Kongl. Norska Regeringens

deröfver afgifna underdåniga betänkande i fråga om den punkt i nämnda betänkande,

i hvilken Departementet för det Inre hemstält, att de å konsulskassan uppkommande

besparingar, hvilka för det närvarande vid hvart års slut fördelades mellan Sverige

och Norge efter förhållandet mellan de direkta statsbidragen till konsulskassan, 4/? för

Sverige och för Norge, hädanefter måtte fördelas efter det förhållande, hvarmed bi
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln. 9

dragen till kassan (konsulatafgifter och direkta statsbidrag) i verkligheten från hvartdera

riket erhållits, anfört, att han icke ansett sig härom böra uttala någon åsigt, innan yttrande

i ämnet erhållits från vederbörande myndigheter, och derföre icke ansett sig vid

nämnda tillfälle kanna anmäla frågan till Kongl. Maj:ts pröfning, föredrog nu ånyo, sedan

Kommerskollegium inkommit med infordradt underdånigt utlåtande, Kongl. Norska Regeringens

ofvannämnda betänkande, i hvad detsamma anginge ifrågavarande punkt.

1 detta betänkande, som afgifvits den 10 januari 1893, hade Departementet för det

Inre anfört:

»Ministerkassans och konsulskassans räkenskaper för senare halfåret 1891 utvisa, att

den på Norge belöpande andel af besparingarna å nämnda kassor under kalenderåret utgjort

respektive 20,496 kr. 82 öre och 52,386 kr. 98 öre, hvilka belopp sedermera kommit

norska statskassan tillgodo. Dessa belopp hafva uppkommit sålunda, att till grund för

fördelningen rikena emellan af besparingarna lagts det förhållande, hvarefter Rikena

tillskjutit direkta bidrag, alltså, hvad ministerkassan anginge, Sverige 12/17 och Norge

“/ , och beträffande konsulskassan Sverige 4/7 och Norge 3/?. Under det att Departementet,

hvad angår ministerkassan, icke finner något att erinra mot den sålunda antagna

grunden för fördelningen af derå uppkommande besparingar, enär denna kassas utgifter

helt och hållet bestridas af de direkta statsbidragen, så finner Departementet sig beträffande

konsulskassan böra göra följande anmärkning: konsulatväsendets utgifter bestridas

dels af direkta bidrag från båda rikena och dels af konsulat- och expeditionsafgifter,

erlagda af de begge ländernas fartyg. Det har på sin tid anförts (skrifvelse till

Departementet från Ministern för utrikes ärendena den 18 december 1881), att förutsättningen

varit, att de afgifter, som för fartygen erlades, skulle i första rummet användas

till att bestrida kostnaderna för konsulatväsendet; något öfverskott å dessa afgifter kan

derföre aldrig uppstå, så länge statsbidrag utgå till konsulatväsendet.

Skulle något år inkomsterna af dessa afgifter öfverstiga det beräknade beloppet, förminskas

derigenom allenast behofvet af de beräknade statsbidragen, och öfverskott uppkommer

å dessa, med andra ord: den uppfattning, hvilken man sålunda velat göra gällande,

innebär, att det egentligen blott är konsulatafgifter, som skola användas till bestridande

af utgifterna till konsulatväsendet, och att, först när dessa befinnas otillräckliga,

de direkta statsbidragen kunna tillgripas, så att under hvarje förhållande det endast är

i fråga om dessa, som det kan talas om besparing, hvilken då naturligen ock bör fördelas

efter samma förhållande, hvarefter statsbidragen utgått. Departementet finner emellertid

denna uppfattning icke vara hållbar. Den torde efter Departementets åsigt möjligen

hafva varit riktig, derest man kunde anse konsulatväsendet uteslutande förbundet

med våra sjöfärtsintressen. Det är likväl en känd sak, att så icke är förhållandet. Konsulaterna

representera rikena i mångahanda förbindelser med utlandet, som ingalunda

angå sjöfarten, och särskildt hafva de att der tillvarataga rikenas kommersiela och industriel

intressen. Det är denna sida af konsulernes verksamhet, som medför, att deras

underhållande icke helt och hållet kan läggas på skeppsfarten, och det är derför som vid

sidan af afgifterna det bestämts ett efter förhållandena afpassadt bidrag från de båda rikenas

Bih. till ltikad. Prut. 1894. I Sami. I Af i. ~

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Tredje hufvudtiteln.

statskassor. Detta fasta bidrag har derjemte den uppgift att åstadkomma ett visst, någorlunda

stadigt förhållande emellan de båda rikenas bidrag i dess helhet till konsulatväsendet;

ty, förefunnes ej något sådant reglerande element, skulle man kunna komma

derhän, att det ena riket till följd af en stark utveckling af dess skeppsfart skulle komma

att bära så godt som hela bördan, hvilket naturligen icke varit från någondera sidan

förutsatt.

Det riktiga betraktelsesättet är enligt Departementets förmenande det, att det från

hvartdera riket inflytande bidrag till konsulatväsendets underhåll betraktas såsom ett helt,

oafsedt om det ingår såsom direkt statsbidrag eller såsom afgifter, och den naturliga

följden häraf blifver då, att möjligen uppkommande besparingar återbetalas efter samma

förhållande, hvarefter hvartdera riket lemnat bidrag. Skulle under tidernas lopp förhållandena

utveckla sig derhän, att någotdera af rikena efter utgiftsfördelningen emellan

dem skulle komma att utgifva mera än hvad förhållandet emellan rikenas intressen med

rätta betingar — hvilket icke för det närvarande kunde sägas vara förhållandet, i det

man särskildt icke kan anse Sveriges nuvarande bidrag vara högre än rimligt —• så torde

det rätta sättet till åstadkommande af rättelse derutinnan vara, att man skrede till en

omreglering af de direkta statsbidragen; men, så länge ett en gång bestämdt förhållande

upprätthålles, bör, såsom omnämndt blifvit enligt Departementets åsigt möjligen uppkommande

besparingar fördelas uteslutande med hänsyn till hvad hvartdera riket tillskjutit

inalles; och tillåter sig Departementet derför underdånigst hemställa till Eders

Kongl. Maj:t att besluta, att vid uppgörelsen af konsulskassans räkenskaper det må förfaras

på nu angifvet sätt med afseende å fördelning af besparingarna.»

I anledning häraf hade Kommerskollegium i underdånigt utlåtande, dagtecknadt den

8 sistlidne mars, anfört följande:

»Utgifterna till konsulatväsendet bestridas af dels konsulat- och expeditionsafgifter,

dels direkta statsbidrag från hvartdera riket, hvilka bidrag efter en faststäld proportion

emellan Sverige och Norge af 4:3 alltsedan 1868 utgått årligen med 160,000 kr. från

Sverige och 120,000 kr. från Norge.

Enligt hvad från Utrikesdepartementet inhemtats, hafva berörda bidrag städse intill

1883 beviljats, såväl från Sverige som från Norge, med rättighet för Kongl. Maj:t att

användas icke allenast utan hinder af medlens fördelning i särskilda utgiftstitlar, utan

äfven utan inskränkning till något visst år; men från och med år 1883 hade, enligt särskildt

nådigt beslut, hvad efter slutlig utredning för hvart kalenderår funnits i konsulskassan

i behåll, fördelats mellan de båda rikena, och den å Norge belöpande andelen

deraf inbetalts till norska statskassan, hvaremot, på det att nödig tillgång måtte finnas

för oförutsedda eller beräkningen öfverstigande utgifter, äfvensom för att bereda trygghet

mot vexling i de för konsulskassan påräknade inkomster, från Norge beviljats ett särskildt

anslag för tillfälliga eller oförutsedda utgifter, hvilket anslag bestämts ursprungligen

till 20.000 kr., men från och med år 1885 till 24,000 kr. årligen, och har

utgått till en början endast efter reqvisition vid uppstående behof, men från och med år

1886 stälts qvartalsvis till Utrikesdepartementets förfogande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln. 11

Någon förändring i afseende å Kongl. Maj:ts dispositionsrätt öfver den å Sverige

belöpande andelen af öfverskotten å konsulskassan bär deremot icke skett.

Fördelningen verkställes efter samma proportion, hvarefter de båda rikenas statsbidrag

utgå, hvadan Sverige tillägges 4/? och Norge s/7 af behållningen.

Redan före 1883 har emellertid återbetalning af besparade tillgångar å konsulskassan

på grund af särskilda nådiga beslut verkstälts två gånger, nämligen dels 1870, dels 1875,

då besparingarna ansågos vara så betydliga, att en sådan återbetalning borde ega rum;

och verkstäldes denna återbetalning vid båda tillfällena efter samma grund eller med 4/

till Sverige och 3/7 till Norge.

Enär konsulatgöromålen förrättas af dels lönade, dels olönade konsuler, samt de senare

godtgöras, förutom i några fall der särskild! anslag till bestridande af kontorskostnader

är konsuln beviljadt, uteslutande af sportler, bestående i de afgifter, som till dem erläggas,

och som de utan redovisning behålla, hvaremot de lönade konsulerne hafva att till konsulskassan

inbetala konsulatafgifterna och vissa expeditionsafgifter, äfvensom hälften af de

till dem underlydande olönade vicekonsuler erlagda konsulatafgifter, under det att den

andra hälften af dessa afgifter äfvensom expeditionsafgifterna behållas af vicekonsulerne,

så torde vid bedömandet af förevarande fråga hänsyn endast vara att taga till den del

af konsulatväsendet, som representerades af de lönade konsulerne.

Att den numera årligen återkommande fördelningen af å konsulskassan uppkommande

öfverskott sker efter samma grund, hvarefter statsbidragen utgöras, hvilade uppenbarligen

— hvad ock enligt Departementets för det Inre ofvanberörda betänkande blifvit

1881 af dåvarande Ministern för utrikes ärendena uttaladt — på den förutsättning, att

till konsulatväsendets underhållande konsulat- och expeditionsafgifter skola i första rummet,

så låugt de förslå, användas, och statsanslagen endast anlitas, i den mån berörda afgifter

skulle befinnas för ändamålet otillräckliga, hvadan uppkommande öfverskott måste anses

såsom öfverskott å statsbidragen.

Denna förutsättning synes dock Kollegium lika med Departementet för det Inre icke

vara hållbar.

Hvarken hvilar en sådan förutsättning på historisk grund, i hvilket afseende Kollegium

tillåter sig att hänvisa till den historik rörande tillkomsten af ifrågavarande statsanslag,

som lemnats i den år 1875 tillsatta svensk-norska komités betänkanden den 4

november 1876, och hvaraf framgår, att dessa anslag tillkommit, ingalunda såsom reservanslag

att tillgå, för den händelse konsulatafgifterna befunnes otillräckliga till konsulatväsendets

underhållande, utan fast hellre oberoende af dessa till såväl handelns som sjöfartens

allmänna gagn. Ej heller hade ofvanberörda förutsättning stöd i någon, Kollegium

veterligen, meddelad positiv föreskrift.

Visserligen måste konsulerne anses i öfvervägande grad tjena sjöfartens intresse och

konsulatafgifterna vara till sin natur en ersättning för de tjenster, konsulerne göra sjöfartsnäringen,

men dels kan det ifrågasättas, huruvida konsulatafgiftens belopp är så afpassadt,

att den alltid utgör skälig ersättning för det biträde af konsuln, som sjöfarten

påkallar, dels hafva konsulerne obestridligen äfven andra, med sjöfarten icke sammanhang

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje hufvudtiteln.

egande vigtiga uppgifter, och lärer det derföre vara en berättigad åskådning att anse

konsulernes löner utgå både af kon sulatafgifter och statsbidragen, om än ett särskiljande

af huru stor del af lönen, som må anses för hvarje konsul utgå af konsulatafgifterna och

af statsbidragen, icke lärer, med hänsyn till svårigheten att uppskatta värdet af konsulns

verksamhet i hvad den särskildt angår sjöfarten och särskilt andra grenar af verksamheten,

kunna verkställas; och vinner en sådan åskådning stöd af det förhållande, att

konsulatafgifterna och statsbidragen tillsammans, utan något särskiljande, bilda konsulskassan,

hvarmed alla gemensamma utgifter till konsulatväsendet bestridas.

Vid det senare af de båda ofvanangifna tillfällen, då före 1883 återbetalning af uppkomna

öfverskott egt rum, eller 1875, vid hvilket tillfälle öfverskottet ansågs hafva uppkommit

hufvudsakligen till följd af den oförmodadt hastiga tillväxten af de Förenade

Rikenas sjöfart på Storbritannien och deraf härflytande ökning i lästafgifter, ifrågasatte

ock dåvarande Statsministern för utrikes ärendena den grund, efter hvilken återbetalningen

borde ega rum, och Kommerskollegium, hvars utlåtande häröfver infordrades, yttrade sig

ock i fråga om grunden för medlens fördelning särskildt beträffande besparingarna å

statsbidragen och hvad anginge det af influtna lästafgifter uppkomna öfverskott; och

ehuru, såsom redan ofvan nämnts, fördelningen slutligen verkstäldes efter proportionen

4:3, så framgår dock af ofvanstående, att år 1875 hvarken Statsministern för utrikes

ärendena eller Kollegium antog såsom gifvet, att alla öfverskott å konsulskassan vore

att betrakta såsom öfverskott å statsbidragen.

År nu, på sätt af det föregående lärer framgå, ifrågavarande uppfattning icke riktig,

så följer deraf, att från densamma icke kan härledas slutsatsen, att alla öfverskott skola

återbetalas efter den proportion, hvarefter statsbidragen utgöras, utan måste en annan

grund för återbetalningen sökas. 1 sådant afseende förefaller det Kollegium, som om

den naturligaste grunden vore, att öfverskotten fördelades fullt proportionel, såväl hvad

beträffar konsulat- och andra afgifter som rörande statsbidragen, till hvad från hvartdera

riket influtit till konsulskassan.

I budgetförslaget för år 1894 äro konsulskassans inkomster på följande sätt beräknade:

Konsulatafgifter af svenska fartyg

» » norska »

Expeditionsafgiftcr för svenska ärenden

» » norska »

» s gemensamma »

Statsbidrag af Sverige

» » Norge..

...................... kr. 82,441

.............. » 196,359

Summa konsulat afgifter kr. 278,800.

............... kr. 4,160

.................................... » 9,590

........................... » 250

Summa expeditionsafgifter kr. 14,000.

......... kr. 160,000

..................................... » 120,000

Summa statsbidrag kr. 280,000

Summa summarum kr. 572,800.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje hnfvudtiteln. 13

Af konsulskassans för 1894 beräknade inkomster skulle således inbetalas:

från Sverige:

Konsulatafgifter....................... kr. 82,441

Expeditionsafgifter |4,160 + ...................- » 4,285

Statsbidrag ...............................................- » 160,000

Summa kr. 246,726

och från Norge:

Konsulatafgifter........................ kr. 196,359

Expeditionsafgifter ^9,590 + ^|.................... » 9,715

Statsbidrag................................................ » 120,000

Summa kr. 326,074.

Enligt hvad Kollegium från Utrikesdepartementet vidare inhemtat, hade behållningarna

å konsulskassan, efter återbetalning af Norges särskilda anslag till tillfälliga och

oförutsedda utgifter, kronor 24,000, under åren 1887—-1891 uppgått till:

1887 ............................................. kr. 5,478: 33

1888 ............................................. » 27,792: os

1889.- —........................................ » 54,549:72

1890 ............................................. » 43,417: 99

1891 ............................................. » 66,236: 28.

Om man med ledning af denna tablå öfver öfverskottens belopp antager, att ett

öfverskott för 1894 uppstode till belopp af 66,000 kr, så skulle, med tillämpning af

Kollegii ofvan uttalade åsigt om huru fördelningen deraf bör verkställas, efter följande

dubbla beräkning, nemligen dels rörande konsulat- och expeditionsafgiftema:

572,800 : (278,800 + 14,000) = 66,000 : x = 33,737,

hvaraf på Sveriges andel belöper

(278,800 + 14,000) : (82,441 + 4,285) = 33,737 : y\ y = 9,993;

dels i fråga om statsbidragen:

572,800 : 280,000 = 66,000 : 2; z = 32,263;

hvaraf */ eller 18,436 belöpa på Sverige, resultatet blifva, att af öfverskottet 66,000 kronor

Sverige skulle återbekomma 9,993 + 18,436 = 28,429

och Norge 23,744 + 13,827 =........................ 37,571

Kronor 66,000.

Detta är nu, ehuru för åskådlighetens skull i annan form uttryckt, alldeles detsamma,

hvarom norska Departementet för det Inre hemställt, hvadan Kollegium finner

sig kunna biträda ifrågavarande från Norges sida gjorda hemställan.

Detta dock allenast under den bestämda förutsättning, att hufvudprinciperna för det

nuvarande gemensamma konsulatväsendet bibehållas oförändrade. Skulle nämligen någon

väsentlig förändring vidtagas vare sig ifråga om platserna för lönade konsulats uppehållande,

så att nya sådana konsulat komme att inrättas, hvilka vore att anse såsom

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Tredje hufvudtitelii.

företrädesvis Renande det ena landets intressen, eller rörande sättet för beredande af de

till konsulatväsendets upprätthållande nödiga medel, så torde sådant kunna gifva anledning

till förnyadt bepröfvande af förevarande fråga.

Tillser man slutligen hvad en tillämpning af nu ifrågasatta förändrade grund för fördelningen

af å konsulskassan uppkommande öfverskott skulle medföra i ekonomiskt afseende

för Sverige i jemförelse med nuvarande förhållande, så finner man, att, under det

att med en fördelning af det såsom blifvande öfverskott för 1894 antagna belopp af

66,000 kr. efter nu gällande grund, Sveriges andel af berörda öfverskott skulle utgöra

4/7 eller 37,714 kr., samt det verkliga statsbidraget från Sverige för 1894 sålunda

blifva 160,000 — 37,714 = 122,286, så skulle med fördelning af samma öfverskott efter

den nu ifrågasatta grunden Sveriges andel af öfverskottet blifva, såsom ofvan är visadt,

28,429 kr., och det verkliga statsbidraget från Sverige uppgå till 160,000 — 28,429 =

131,571, och att förty sistnämnda beräkningsgrund skulle vålla en försämring för Sverige

af 9,285 kr., hvilket belopp dock icke torde få anses nämnvärdt i förhållande till

hela budgetsumman.

I sammanhang härmed finner sig Kollegium böra uttala den åsigt, att den årliga

konsulatbudgeten bör såvidt möjligt uppgöras så, att icke större öfverskott i konsulskassan

må uppstå, än som må vara erforderligt för betäckande af oförutsedda utgifter,

bland annat af det skäl, att, enär med nu uttalade uppfattning en del af öfverskottet

måste anses vara öfverskott å konsulatafgifterna, denna del, i den mån densamma inginge

till statsverket eller eljest icke användes till sjöfartsnäringens fromma, torde kunna betraktas

vara en samma näring pålagd obehörig beskattning.»

Herr Ministern yttrade härefter:

Enligt den vid protokollet öfver utrikesdepartementsärenden den 14 januari 1893

fogade beräkning öfver konsulskassans inkomster under 1894 kunna dessa inkomster i

runda tal beräknas sålunda:

Statsanslag: 160,000 från Sverige och 120,000 från Norge eller tillsammans 280,000

kr., och konsulat- och expeditionsafgifter 86,700 från Sverige och 206,100 från Norge,

tillsammans 292,800 kr., så att proportionen mellan de olika bidragen, uttryckt i procent,

motsvarar omkring 49 % af statsanslag och 51 % af konsulatafgifter, under det att

inalles Sveriges bidrag utgör 246,700 och Norges 326,100 kr. Den verkliga inkomsten

har emellertid under en följd af år till följd af stigande sjöfart hvarje år öfver - stigit den beräknade, och då de sålunda uppkomna besparingarna fördelats mellan länderna

i enlighet med den proportion af 4/7 för Sverige och för Norge, hvarmed de

direkta anslagen utgå, har den direkta utgiften för hvarje land i verkligheten icke uppgått

till så stort belopp som statsanslaget. Om detta förhållande antages komma

att fortfara, kan följden blifva den, att de direkta utgifterna fortfarande minskas, under

det att bidraget af konsulatafgifter ökas öfver den nuvarande proportionen af 51 % af

hela inkomsten, och det är till och med icke omöjligt, att det ena riket till följd af en

stark utveckling af dess skeppsfart skulle kunna komma att i allt större proportion bära

bördan af konsulatväsendet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln. 15

Kong], Norska Regeringens Departement för det Inre har i anledning häraf hemställt,

att möjligen uppkommande besparingar måtte fördelas uteslutande med hänseende

till hvad hvardera riket tillskjutit inalles, och har Departementet dervid tillika uttalat

den åsigt, att, om den nuvarande proportionen mellan rikenas bidrag till följd af förändrade

förhållanden skulle befinnas icke längre vara deri rätta, detta då borde föranleda

till en omreglering af de direkta statsbidragen. Kong!. Kommerskollegium har förklarat

sig instämma i den af Departementet för det Inre gjorda hemställan, men med den bestämda

förutsättning att hufvudprinciperna för det nuvarande gemensamma konsulatväsendet

bibehållas oförändrade, och har Kommerskollegium derjemte dels uttalat den

åsigt, att den årliga konsulatbudgeten borde såvidt möjligt uppgöras så, att icke större

öfverskott uppstode, dels ock påpekat, att, om t. ex. en besparing af 66,000 kr. antages

uppkomma under år 1894, Sveriges andel med en fördelning efter hittills gällande grund

skulle blifva 37,714 kr., men att, om fördelningen, i enlighet med Departementets för

det Inre af Kommerskollegium tillstyrkta förslag, verkställes i förhållande till hvartdera

rikets verkliga bidrag, Sverige skulle komma att erhålla 9,285 kr. mindre eller 28,429 kr.

Hvad särskild! beträffar frågan om möjligheten att verkställa fördelningen i förhållande

till det belopp, hvarmed hvarje rike under räkenskapsåret i verkligheten bidragit

såväl med direkta statsbidrag som med konsulat- och expeditionsafgifter, anser jag, att

ett sådant fördelningssätt skulle blifva förenadt med mycket stora svårigheter. De i Utrikesdepartementets

räkenskaper för t. ex. 1893 upptagna konsulatafgifter utgöras icke af

de verkligen under detta år vid konsulaten influtna afgifterna utan af de under detta år

af konsulerne hos kameralafdelningen anmälda konsulatafgifter. Dessa senare innefatta

dels de vid hufvudstationerna under 1893 influtna afgifterna, dels och de afgifter, hvilka

uppburits vid vicekonsulaten under en tid af ett år, hvilken tid utgör antingen i vissa

stora och aflägset belägna distrikt hela år 1892 eller och någon af perioderna 1 juli 1892

—1 juli 1893, 1 oktober 1892—1 oktober 1893 eller 1 december 1892—1 december 1893,

beroende på huru ofta vederbörande vicekönsul enligt föreskrifterna i konsulatförordningens

§ 106 skall för konsuln redovisa uppbörden vid vicekonsulatet; och det skulle

dessutom, äfven om förändrade bestämmelser i detta afseende infördes, icke vara möjligt

att inom den för afslutande af Utrikesdepartementets årsräkenskaper i början af hvarje

år faststälda tid erhålla fullständig redovisning från konsulerne för hela näst föregående

år.

För min del tillstyrker jag Eders Kongl. Maj:t att för närvarande godkänna den af

Kongl. Departementet för det Inre och Kongl. Kommerskollegium sålunda sammanstämmande

föreslagna grund för fördelning af uppkommande öfverskott, men jag anser,

att denna fråga står i så nära samband med den, i hvilken proportion de Förenade Rikena

rätteligen böra bidraga till konsulatväsendets upprätthållande, att hvarje beslut i denna

sak måste anses fattadt under förutsättning att, om fråga framdeles väckes om omreglering

af den proportion mellan de olika bidragen till konsulskassan, som för närvarande

faktiskt eger rum, eller af utgiftsfördelningen mellan Sverige och Norge, sådant kan

gifva anledning till förnyudt bepröfvande af förevarande fråga.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje hufvudtiteln.

För att emellertid, såvidt möjligt, redan nu tillmötesgå förslaget om en förändrad

fördelning af uppkommande öfverskott, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

besluta, att från och med innevarande år de å konsulskassan möjligen uppkommande

besparingar skola, intill dess att annan föreskrift lemnas, fördelas mellan rikena efter

samma förhållande, hvarefter hvardera riket lernnat bidrag till konsulskassan såväl genom

statsbidrag som genom erlagda konsulat- och expeditionsafgifter, enligt de belopp hvarmed

dessa bidrag för räkenskapsåret varit bokförda.

Till hvad Herr Ministern sålunda hemstält,

behagade Hans Maj:t Konungen, jemlikt närvarande svenske

och norske statsrådsledamöters underdåniga tillstyrkan, lemna nådigt

bifall.

2:o.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet:

Uti skrifvelse den 14 april innevarande år har Riksdagen meddelat, att Riksdagen

bifallit hvad Kongl. Maj:t i fråga om regleringen af de ordinarie utgifterna under tredje

hufvudtiteln föreslagit.

I fråga om konsulatväsendet innehåller Riksdagens skrifvelse om behandlingen af

tredje hufvudtiteln följande:

»Vid behandlingen af anslagen under denna hufvudtitel har Riksdagen, dertill särskildt

föranledd af det Eders Kongl. Maj:ts proposition bilagda protokollet öfver utrikesdepartementsärende

i sammansatt statsråd den 14 sistlidne januari, fäst sin uppmärksamhet

på den inverkan ett särskiljande af de Förenade Rikenas konsulatväsende, på

sätt af Norges Storting blifvit förutsatt, kan komma att utöfva. Det större eller mindre

behof af ökade anslag, som derigenom måste uppstå, är visserligen jemförelsevis af föga

vigt; men den förändring i de nu bestående förhållandena, som ett sådant särskiljande

innebär, kan deremot genom sina följder blifva af genomgripande betydelse. Konsulatväsendet

står nemligen i ett sådant samband med de diplomatiska ärendena, att frågan

om upplösning af gemensamheten i det förra synes Riksdagen icke kunna göras till föremål

för pröfning utan att på samma gång sättet för de senares behandling måste komma

under öfvervägande. Riksdagen hyser den vissa tillförsigt, att dervid öfvertygelsen om

unionens värde och betydelse för de Förenade Rikena skall visa sig så starkt rotfast hos

båda folken, att genom tillmötesgående å ömse sidor en öfverenskommelse skall kunna

vinnas, hvarpå sedermera ländernas lugna utveckling må kunna byggas.

Hvad nu särskildt beträffar konsulatärendena, är Riksdagen förvissad om, att i alla

händelser tillfälle skall beredas Riksdagen att yttra sig i ämnet, innan något beslut, som

inverkar på det nuvarande gemensamhetsförhållandet, varder fattadt; men Riksdagen vill

emellertid uttala den uppfattning, att på det ifrågavarande området reformer kunna i

handelns och sjöfartens intresse vidtagas, utan att gemensamheten brytes.»

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Tredje hufvudtitelil.

Kongl Norska Statsrådsafdelningeu har genom skrifvelse den 27 sistlidne september

meddelat, att Eders Kongl. Maj:t den 25 september behagat bifalla ett af Kongl. Norska

Regeringen den 22 i samma månad afgifvet underdånigt betänkande, innehållande 1) att

det af Storthinget under den 19 juli innevarande år fattade beslut angående bevillningen

till utgifter för diplomatiska ärenden godkännes; 2) att afskrift af Statsrådet Thornes anförande

till protokollet tillställes Ministern för utrikes ärendena; och har Statsrådsafdelningen

tillika öfversändt afskrift af ifrågavarande betänkande.

Herr Statsrådet och Chefen för Kongl. Departementet för det Inre Thornes anförande

till protokollet börjar sålunda:

»Från Storthingets president har regeringen genom skrifvelse af den 19 juli detta år,

som blifvit öfversänd till detta Departements behandling, mottagit underrättelse att Storthinget

under samma dag fattat följande beslut:

Som utgifter till de diplomatiska ärendena beviljas för budgetterminen 1 juli 1893

—30 juni 1894:

till ministerkassan.................................................... kr. 176,082: —

(härunder intet till beskickningen i Wien efter utgången

af 1893 och intet till hemliga utgifter)

» tillfälliga utgifter........................................ » 12,000: —

Kr. 188,082: —

dock, för hvad angår utgifterna till beskickningen i Konstantinopel, under förutsättning

att den framdeles skötes på förordnande, och för samtliga öfriga beskickningar, under

förutsättning att den eller de beskickningar, vid hvilka ledighet inträffar, endast tillsättas

provisoriskt, intill dess att frågan huruvida och i hvilken mån för Norges del fortsatt

anslag bör beviljas till upprätthållande af dessa beskickningar varit förelagd Storthinget.

1 det Storthinget förelagda budgetförslag för budgetterminen 1893—1894 var den på

Norge fällande andelen af utgifterna till de diplomatiska ärendena uppförd med följande

belopp:

till ministerkassan.................................................... kr. 184,900: —

och till tillfälliga utgifter........................................ » 12,000: —

Kr. 196,900:—.

I den i Departementets underdåniga anförande den 10 januari detta år afgifna redogörelse

för de i det ministerkassan rörande budgetförslag uppförda särskilda poster

anföres, att Norges andel af utgifterna för aflöning af en envoyé i Wien utgör kr. 9,411,7 6

eller för ett hälft år ................................ ...................... kr. 4,705: ss

och att Norges andel af anslaget till hemliga utgifter utgör.................. » 4,117:6 5

Kr. 8,823: 5 3.

När detta belopp afdrages från det i budgeten uppförda beloppet... » 184,900: —

återstår ett belopp ..................................................... ...... ............... Kr. 176,076:4 7».

Bill. till Utfall. Prof. 1894. I Sami. 1 A/d. IJ

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Tredje hufvudtiteln.

1 fråga om nedsättningen af anslaget till beskickningen i Wien, anför Statsrådet

Thorne, att flertalet inom Storthingets konstitutionskomité i komitébetänkandets premisser

nttalat, att en beskickning i Wien icke eger något intresse för Norge i förhållande till

de utgifter som deraf förorsakas och till den risk man lätt löper att onödigt blifva inblandad

i storpolitiska förvecklingar, men att flertalet dock på grund af förhållandena

ansåg det vara mest hänsynsfullt att låta bevillningen beviljas äfven för detta budgetår

men med uttryckligt tillkännagifvande, att detta var det sista år, för hvilket bevillning

till denna beskickning kunde väntas af norska statskassan.

Med afseende å anslaget till hemliga utgifter — yttrar Statsrådet vidare — hade

flertalet inom konstitutionskomitén i premisserna till komitébetänkandet anfört, att äfven användandet

af det till hemliga utgifter utgående obetydliga belopp borde — ur rent principal

synpunkt — vara underkastadt kontroll af ansvarig norsk minister, och att, då

Utrikesministern icke kunnat tillstyrka, att detta Norges kraf medgifves, flertalet ansåg

det vara rättast att föreslå, att Norges bidrag till dessa utgifter icke beviljades. Två

medlemmar af komitén funno icke anledning att indraga detta bidrag. Hemliga utgifter

funnos i alla länder och måste äfven anses nödvändiga här. Men att låta

Sverige, på sätt i händelse af anslagsvägran antagligen skulle blifva förhållandet,

ensamt bära dessa utgifter, syntes dessa medlemmar mindre lämpligt och Norge

mindre värdigt. En medlem ansåg, att bidraget framgent borde beviljas, dock på

så sätt att den norske statsministern borde gifvas tillfälle att kontrollera anslagets användande.

Herr Statsrådet Thorne, med hvilken norska Statsrådets öfriga medlemmar hufvudsakligen

förenat sig, yttrar slutligen:

»Med bemärkning att den vidtagna nedsättningen af anslaget med det belopp, som,

efter det sedvanligen beräknade förhållandet, skulle motsvara Norges andel i utgifterna

för underhållet af beskickningen i Wien och i hemliga utgifter, hvarken kan anses påkallad

af omständigheterna eller till nytta för landets intressen, finner man sig, på grund

af förhållandena, böra tillstyrka nådigt godkännande af Stortingets ifrågavarande beslut,

och vill man i sammanhang härmed, för hvad särskildt angår hemliga utgifter, uttala, att

man hyser förhoppning, att en ordning må kunna träffas, hvarigenom Storthingets kraf på

kontroll äfven från norsk sida öfver användandet af hvad som under denna rubrik utgår,

må kunna tillfredsställas, och hinder för fortsatt bidrag till dessa utgifter också från norsk

sida derigenom bortfalla.»

I fråga om konsulatväsendet har Kongl. Departementet för det Inre genom skrifvelse

den 20 november meddelat, dels att Storthinget enligt skrifvelse från dess presidentskap

under den 19 juli detta år fattat följande beslut:

»I. Den mellan Norge och Sverige hittills bestående gemenskap i konsulatväsendet

skall uppsägas till upphörande från och med den 1 januari 1895.

II. Såsom Norges andel i konsulat- och expeditionsafgifterna vid konsulaten i Antwerpen,

Archangel, Barcelona, Bilbao, Genua, Havre, Helsingfors, Köpenhamn, Konstan
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln. 19

tinopel, Leith, Lissabon, London, Lybeck, Nevvyork, Riga och Rio de Janeiro uppföres

för budgetterminen 1 juli 1893 till 30 juni 1894 kronor 201,820: —.

III. Till utgifter för konsulatväsendet beviljas för samma budgettermin:

1. Till konsulskassan ............................................................................... kr. 340,450

2. Till utomordentliga åtgärder med anledning af framläggande af plan för

ett eget norskt konsulatväsendes organisation.................................... » 50,000

Er. 390,450,

med vilkor, att de fast aflönade posterna inom konsulsstaten, hvilka för närvarande

äro lediga, eller vid hvilka ledighet framdeles kan uppstå, komma att skötas af tillförordnade,

att Regeringen oförtöfvadt går i författning om att, på sätt i lista punkten nämnes,

den med Sverige bestående konsulära gemenskapen hos svenska Regeringen uppsäges

från och med den lista januari 1895, och

att Regeringen för nästa Storting framlägger förslag till upprättande och organisation

af ett särskildt norskt konsulatväsende i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den i Inredepartementets

betänkande den 14 mars nästlidet år uppgjorda plans;

dels att Storthinget under samma dag fattat följande beslut:

»För budgetterminen från 1 juli 1893 till 30 juni 1894 beviljas:

3. Till attaché- och konsulatstipendier............................. ................... kr. 15,000

med tillägg af möjligt öfverskott från senaste bevillning.

4. Till utgifvande af konsulat- och stipendiatberättelser....................... » 4,200

5. Till särskildt norska konsulatutgifter............................................... » 150,000

d. Bidrag till sjömanshospitalet i Greenwich...................................... » 900

7. Dito till fyren å kap Spartel...................................................... » 540

8. Dito till Ulrika Eleonora kyrka i London................................. » 1,820

Er. 172,460»

dels och att Hans Maj:t Eonungen i anledning häraf under den 25 september innevarande

år behagat besluta:

»1. Att ingen åtgärd föranledes af det af Storthinget den 19 juli innevarande år

angående budgeten för det gemensamma konsulatväsendet under mom. I fattade beslut

om uppsägning af den mellan Norge och Sverige hittills bestående gemensamhet i konsulatväsendet

till upphörande från den 1 januari 1895, liksom icke heller i anledning af

det under mom. III till anslaget fästa vilkor, gående ut på att regeringen för nästa Storthing

framlägger förslag till upprättande och organisation af eget norskt konsulatväsen,

hufvudsakligen öfverensstämmande med den i Inredepartementets betänkande af den 14

mars nästlidet år uppgjorda plan.

2. De under samma Storthingsbesluts mom. Ill till utgifter för konsulatväsendet

under budgetterminen 1 juli 1893—30 juni 1894 från statskassan vilkorligt beviljade

belopp skola, då vilkoren icke inträda, anses som icke beviljade.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tredje hufvudtiteln.

3. För så vidt de med de Förenade Rikenas gemensamma konsulatväsende förbundna

å norska staten rättsligen hvilande utgifter icke betäckas genom de i den gemensamma

konsulskassan inflytande konsulatafgifter, kommer bristen att betäckas af de å

statsbudgeten till tillfälliga utgifter i allmänhet uppförda belopp.

4. Att de af Storthinget samma dag fattade beslut angående attaché- och konsulatstipendier,

utgifvande af konsuls- och stipendiatberättelser, konsulatutgifter som särskildt angå

Norge, bidrag till sjömanshospitalet i Greenwich, till fyren å kap Spartel och till Ulrika Eleonora

kyrka i London lör budgetåret 1894—95 nadigst befallas skola lända till efterrättelse.

5. " Att afskrift af denna resolution skall tillställas Ministern för utrikes ärendena;»

Och har Kongl. Departementet för det Inre dervid tillika med afseende å beslutets

3:dje punkt erinrat, att det i sinom tid, då konsulskassans räkenskaper vid kalenderårets

utgång hunnit afslutas, antagligen bör närmare förhandlas angående den summa, som

efter särskildt Kongl. beslut bör utanordnas af bevillningen för tillfälliga utgifter.

Herr Ministern yttrade härefter:

Häraf inhemtas, att, för hvad angår anslagen till kabinettskassan, Storthinget nekat

anslag till beskickningen i Wien från ingången af nästkommande år, och att Storthinget

nekat anslag till hemliga utgifter, men att de af Eders Kongl. Maj:t begärda anslag tdl

kabinettskassan i öfrigt blifvit af Storthinget beviljade.

En indragning af beskickningen i Wien har äfven förut varit ifrågasatt, men jag

bär på af mig i protokollet den 27 november 1891 anförda skäl ansett, att äfven de

Förenade Rikena böra på gemensam bekostnad underhålla en beskickning i en hufvudstad,

der alla andra europeiska länder underhålla beskickningar, och, då jag fortfarande

hyser denna åsigt, anser jag mig böra i underdånighet tillstyrka, att i det förslag till

utrikesbudget för år 1895, öfver hvilket Kongl. Norska Regeringens betänkande torde

böra inhemtas, anslag till en beskickning i Wien äfven inbegripes.

Efter ingången af nästkommande år kommer denna beskickning på grund af de af

Eders Kongl. Maj:t vid föredragning i svenskt och i ministerielt statsråd denna dag fattade

beslut att tills vidare upprätthållas med bidrag från Sveriges anslag till kabinettskassan.

Som Storthingets konstitutionskomité uttalat den uppfattningen, att bibehållandet af

en beskickning i Wien skulle medföra fara för politiska förvecklingar, anhåller jag att i

anledning af denna anmärkning, som med samma skäl skulle kunna framställas med afseende

å öfriga beskickningar hos Europas stormakter, få påpeka, att det icke är möjligt

för de Förenade Rikena att afbryta all politisk gemensamhet med det europeiska statssamfundet,

och att derföre organ erfordras, som kunna lemna tillförlitliga upplysningar

om de stora ländernas politiska förhållanden, men att en beskickning icke kan utan instruktioner

efter beslut af Eders Kongl. Maj:t inlåta sig på politiska underhandlingar,

och att en af de förnämsta uppgifterna för alla Eders Kongl. Maj:ts beskickningar just

är att söka bidraga till förekommande af politiska förvecklingar för de Förenade

Rikena.

Hvad beträffar frågan om anslaget till hemliga utgifter, hvaraf tills vidare endast

den på Sverige fallande andelen, 9,900 kronor, kan påräknas, tillstyrker jag likaledes, att

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Tredje hufvndtitelu.

det hittills vanliga anslaget till s. k. hemliga utgifter, 14,000 kronor, ånyo äskas. Förhållandet

är, på sätt bekant, att norske Statsministern icke erhåller kännedom om

den detaljerade räkenskapen, men denna räkenskap meddelas icke heller svenske Statsministern

och den ledamot af det svenska statsrådet, som jemte honom deltager i det

ministeriela statsrådet, och kontrollen öfver Utrikesministern i detta hänseende utöfvas

icke allenast för Norges utan äfven för Sveriges del uteslutande af Konungen.

De af Storthinget för anslagens utgående faststälda vilkor om provisorisk tillsättning

af beskickningen i Konstantinopel och öfriga beskickningar, vid hvilka ledighet uppkommer,

äro desamma, som omnämnas i Kongl. Norska Regeringens betänkande den 10

januari innevarande år, och jag antager, att, vid inträffande ledighet af en ministerbefattning,

beslut om dess återbesättande icke kommer att fattas, innan frågan om utgiftsbeloppets

bestämmande varit förelagd Riksdagen och Storthinget.

I det förslag till utrikesbudget för år 1895, som jag anhåller att nu få inför Eders

Kongl. Maj:t i underdånighet föredraga, har jag upptagit slutsummorna af labindtsIcassans

utgifter till samma belopp som de, hvilka finnas upptagna i den nu gällande

staten. Beräkningen öfver kabinettskassans utgifter har alltså upptagits till kr. 628,700,

hvaraf, enligt den vedertagna proportionen 12 till 5, på Sveriges andel falla kr. 443,788:24

och på Norges kr. 184,911:76.

Utgiftsförslaget för Icabinettslcassan omfattar enligt beräkningen:

Ministern för utrikes ärendena----------------------------

U trikesdepartementet-----------------------------------------

Minister stat en_________________________________________________-

Militäratt achéer_______________________________________- -.....

Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter-----—

eller tillsammans

kr. 24,000: —

» 38,950: —

» 478,750: —

» 12,000: —

» 75,000: —

kr. 628,700: —

De från kabinettskassan utgående pensioner hafva icke undergått någon förändring,

och jag har derföre ansett mig böra bibehålla den i 1894 års budget för denna utgiftspost

upptagna siffra.

Konsulskassans inkomst af konsulatafgifter beräknades för år 1894 till kr. 278,800,

hufvudsakligen efter samma grunder, som användts för det nästföregående året, enär de

närmare beräkningar, som blifvit infordrade från konsulaten, icke ännu inkommit vid tiden

för budgetförslagets uppgörande. Enligt de i år från konsulaten inhemtade approximativa

beräkningar kunna ifrågavarande inkomster för innevarande år 1893 antagas uppgå

till något högre belopp, men, då de norska fartygens afgiftspliktiga drägtighet kommer

att minskas till följd af de nya regler för mätning af handelsfartyg, som blifvit införda

i Norge genom Eders Kongl. Maj:ts resolution den 14 sistlidne september, och dessutom

beloppet af konsulatafgifterna är i hög grad beroende af konjunkturerna för sjöfarten,

anser jag mig icke desto mindre böra i 1895 års stat fortfarande upptaga inkomsten af

konsulatafgifter till ofvannämnda belopp, kr. 278,800, enligt följande uppställning:

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 2

Tredje It ufvudtiteln.

Från Antwerpens distrikt:

från hufvudstationen ...

» vicekonsulaten_____

» Archangels distrikt .........

» Barcelonas » ________

» Bilbaos »

kr.

8,800: —

1,200: - kr

kr.

kr.

kr.

kr.

Genuas distrikt:

från hufvudstationen_________________________________

vicekonsulaten_____________________________________

Hamburgs distrikt:

från hufvudstationen..............................

» vicekonsulaten.....................................

Havres distrikt:

från hufvudstationen...................................

> vicekonsulatet i Bordeaux....................

» de olönade vicekonsulaten...................

Helsingfors’ distrikt______________________________________

Konstantinopels » ......................................

Köpenhamns distrikt:

från hufvudstationen___________________________________

» vicekonsulatet i Helsingör

Ö —

de öfriga vicekonsulaten________________________

Leiths distrikt:

» hufvudstationen___________________________________

» vicekonsulaten______________________________________

Lissabons distrikt...........................................

Londons distrikt:

från hufvudstationen___________________________________

> vicekonsulatet i Cardiff.......... »

» » Liverpool............ »

Newcastle ........ »

» » West-Hartlepool_______________

de öfriga vicekonsulaten........................... »

Lybecks distrikt:

från hufvudstationen_______________________________________ kr.

» vicekonsulaten.._________________ >

Newyorks distrikt...................................................

3,700: —

300: —

9,000: —

300: —

7.500

4.500

8,000

8,500

300

7,200

kr.

3,500:

15,000: ■

kr. 27,000

» 20,000

18,000

16,000

» 4,000

» 40,000

7.000: —

1,500: —

Transport kr.

10,000: —

700: —

8,500: —

3,000: —

4,000: —

9,300: —

20,000: —

5,000: —

300: —

16,000: —

18,500: —

6,500: —

125,000: —

8,500: —

28,000: —

263,300: —

s. 23 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln.

23

Från Rigas distrikt: Transport kr. 263,300: —

från hufvudstationen......................................-kr. 5,000: —

» vicekonsulaten.......... » 2,000:— » 7,000: —

» Rio de Janeiros distrikt:

från hufvudstationen.......... kr. 6,500: —

» vicekonsulaten.................... » 2,000: — » 8,500: —

Summa kr. 278,800: —

hvaraf med ledning af 1891 års siffror i runda tal kr. 82,441 eller 29,5 7 procent antagas

belöpa på svenska och kr. 196,359 eller 70,4 3 procent på norska fartyg.

Konsulskassans inkomster af expeditionsafgifter, som för 1894 beräknades till kr. 14,000,

torde kunna uppföras med samma belopp. På samma sätt som i förra årets budgetförslag

kunna ifrågavarande afgifter i runda tal beräknas utgöra för svenska ärenden omkring kr.

4,160 eller 29,7 proc., och kr. 9,590 eller 68,5 proc. för norska ärenden, samt kr. 250 eller

1,8 proc. för sådana ärenden, hvilka äro att betrakta såsom för båda rikena gemensamma.

Om till den beräknade inkomsten af konsulatafgifter..................... kr. 278,800: —

samt af expeditionsafgifter................................................................ » 14,000: —

läggas statsbidrag till samma belopp, hvarmed dessa under en följd af år

utgått och jemväl för 1893 blifvit begärda, nemligen kr. 160,000 från

Sverige och kr. 120,000 från Norge eller tillsammans......................... » 280,000: —

skulle konsulskassans inkomster komma att utgöra i det hela______________ kr. 572,800: —

Beträffande härefter konsulskassans utgifter upptages bidraget till Utrikesdepartementet

med oförändradt belopp, kr. 17,500. En minskning inträder i rubriken löner och

arfvoden i följd deraf, att vicekonsuln i Havre J. J. Nicolaysen den 17 sistlidne juli

aflidit, på grund hvaraf ett honom tillerkändt ålderstillägg af kr. 500 bortfallit; men å

andra sidan kan en ökning i denna rubrik motses, derigenom att vicekonsuln i Cardiff

och Barry vid ingången af år 1895 skulle på grund af nådiga beslutet den 3 december

1882 blifva berättigad till ett första ålderstillägg af kr. 500, hvadan slutsiffran under

rubriken upptages oförändrad.

I afseende på anslagen till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet förekommer

icke någon förändring.

I anslagen till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet uppstår icke heller någon

förändring.

Utgifterna till pensioner hafva minskats med kr. 225, eller den pension, som uppburits

af aflidne konsulatsekreteraren Frumeries numera aflidna dotter Sofia Helena

Frumerie. Som emellertid ökning af konsulskassans pensionsstat lätt kan uppstå, har

jag icke ansett mig böra ifrågasätta någon ändring i rubrikens slutsumma.

För skrifmaterialier, expenser och extra utgifter beräknas liksom för 1894 ett belopp

af kr. 35,550.

Utgifterna från konsulslcassan under år 1895 beräknas alltså i fullkomlig likhet med

nästföregående år till följande belopp:

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Tredje hnfvndtiteln.

Utrikesdepartementet______________________________________________________________________ kr. 17,500: —

konsulsstaten :

a) löner och arfvoden_______________________________________kr. 373,900: —

b) anslag till kontorskostnader mot redovisnings
skyldighet.

.................................................. » 73,000: —

c) anslag till kontorskostnader utan redovisnings
skyldighet.

............................................ ..... » 61,300: —

d) pensioner...................................................... » 11,550:— » 519,750: —

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter...................................... » 35,550: —

Summa utgifter kr. 572,800: —

Denna summa motsvaras af den ofvan gjorda inkomstberäkningen, och inkomster

och utgifter beräknas i fullkomlig likhet med 1894 års stat på följande sätt:

Inkomster:

statsverkets bidrag......................................................................... kr. 280,000: —

konsulatafgifter.............................................................................. » 278,800: —

expeditionsafgifter__________________________________________________________________________ » 14,000: —

Utgifter ■ Summa kr. 572,800: —

1. Utrikesdepartementet.................... ........................................... kr. 17,500: —

2. konsulsstaten:

a) löner och arfvoden........................................................... » 373,900: —

b) anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet................. » 73,000: —

c) anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet............. » 61,300: —

d) pensioner.......................................................................... » 11,550: —

3. skrifmaterialier, expenser och extra utgifter................................... » 35,550: —

Summa kr. 572,800: —

De summor, som för tillfälliga och oförutsedda utgifter samt till betäckande, af

möjligen bristande inkomster skulle behöfva begäras af Storthinget, anser jag böra i

likhet med föregående år beräknas till kr. 12,000 för kabinettskassan och kr. 16,000 för

konsulskassan. För Sveriges del lärer Eders Kongl. Maj:t vilja af Riksdagen begära

samma dispositionsrätt öfver uppkommande besparingar, som hittills varit medgifven.

Jag hemställer i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t behagade öfver de af mig

uppgjorda förslag och beräkningar infordra Kongl. Norska Regeringens betänkande, och

att afskrifter af de denna dag i svenskt statsråd och i ministerielt statsråd förda protokoll

måtte såsom bilaga åtfölja protokollet öfver denna föredragning.

Till hvad Herr Ministern sålunda hemstält,

behagade Hans Maj:t Konungen, jemlikt öfrige närvarande svenske

och norske statsrådsledamöters underdåniga tillstyrkan, i nåder lemna bifall.

in fidem

C. H. Strömfelt.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln.

25

Protokoll öfver utrikes^epartementsärende, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 december 1893.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Friherre von Essens

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,

Friherre Rappe,

Christerson.

Sedan Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena redogjort för innehållet

af en skrifvelse från Kongl. Norska Statsrådsafdelningen af den 27 sistlidne september

angående Norges bidrag till kabinettskassans utgifter, anförde Herr Ministern:

De till beskickningars underhåll nödiga medel hafva hittills beviljats med sådan

dispositionsrätt, att Eders Kongl. Maj:t kunnat låta utgifterna för alla beskickningar bestridas

gemensamt af båda rikena efter den för anslagen till kabinettskassan på grund

af rikenas folkmängd beräknade fördelning af 12/,- för Sverige och 5/i7 för Norge,

och uti den beräkning öfver kabinettskassans utgifter, som bifogades de propositioner,

hvilka förelädes senast församlade Riksdag och Storthing, var i enlighet härmed för en

envoyé i Wien uppfördt ett gemensamt anslag af 32,000 kronor, hvaraf 22,588 kronor

innefattades i den från Sverige och 9,412 kronor i den från Norge begärda anslagssumman.

Till följd af det i Statsrådsafdelningens skrifvelse gjorda meddelande kan det från

Norge beräknade bidraget för beskickningen i Wien icke påräknas efter ingången af

nästkommande år, och om Eders Kongl. Maj:t, på sätt jag har för afsigt att föreslå vid

föredragning i ministerielt statsråd, skulle besluta, att denna beskickning skall uppehållas

Bih. till Riksd. Prut. 1894. I Sami. 1 Afd. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Tredje hufvudtiteln.

jemväl under nästa år, finnes derföre för närvarande härför ingen annan utväg än att

för kostnaderna ensamt beräkna svenska medel.

Aflöningen till den chargé d’affaires, som för närvarande på förordnande förestår

beskickningen, utgår med 20,000 kronor för år, och, då utgifterna på det hela för beskickningen

kunna beräknas icke komma att öfverstiga 21,000 kronor, kunna sålunda

dessa utgifter betäckas med det för ifrågavarande beskickning i den svenska budgeten

beräknade beloppet, 22,588 kronor.

Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes besluta, att, derest i

ministerielt statsråd beslut kommer att fattas om beskickningens i Wien fortsatta uppehållande

under år 1894, de för beskickningens underhåll under samma år erforderliga

medel må intill 21,000 kronor få utgå af Sveriges anslag till kabinettskassan.

Till hvad Herr Ministern sålunda hemstält, behagade Hans

Maj:t Konungen, jemlikt närvarande statsrådsledamöters underdåniga

tillstyrkan, lemna nådigt bifall.

in iidem:

C. H. Strörnfelt.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Tredje bufvudtiteln.

27

Protokoll öfver ministerielt ärende, hållet inför Hans Maj:t Konungen

ä Stockholms slott den 4 december 1893..

N ärvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Hans Excellens Norske Herr Statsministern Gram,

Statsrådet Friherre Akerhielm.

Sedan Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena redogjort för en skrifvelse

från Kongl. Norska Statsrådsafdelningen af den 27 sistlidne september, hvaruti

Statsrådsafdelningen meddelat, att Kongl. Maj:t under den 25 september behagat bifalla

ett af Kongl. Norska Regeringen den 22 i samma månad afgifvet underdånigt betänkande,

innehållande att det af Storthinget under den 19 juli innevarande år fattade beslut angående

bevillningen till utgifter för diplomatiska ärenden godkännes, anförde Herr Ministern

:

De till beskickningars underhåll nödiga medel hafva hittills beviljats med sådan

dispositionsrätt, att Eders Kongl. Maj:t kunnat låta utgifterna för alla beskickningar bestridas

gemensamt af båda rikena efter den för anslagen till kabinettskassan på grund af

rikenas folkmängd beräknade fördelning af 12/1? för Sverige och 5/n för Norge, och uti

den beräkning öfver kabinettskassans utgifter, som bifogades de propositioner, hvilka

förelädes senast församlade Riksdag och Storthing, var i enlighet härmed för en envoyé

i Wien uppfördt ett gemensamt anslag af 82,000 kronor, hvaraf 22,588 kronor innefattades

i den från Sverige och 9,412 kronor i den från Norge begärda anslagssumman.

Till följd af det i Statsrådsafdeluiugcns skrifvelse gjorda meddelande, kan det från

Norge beräknade bidraget för beskickningen i Wien icke påräknas efter ingången af

nästkommande år, och, om denna beskickning skall uppehållas jemväl under nästa år,

blir det derföre nödigt att bestrida kostnaderna för densamma ensamt med svenska medel.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Tredje h 11 f*vvid titeln.

Eders Kongl. Maj:t har förut denna dag i svenskt statsråd behagat förklara, att,

derest beslut kommer att fattas om beskickningens i Wien fortsatta uppehållande under

år 1894, de för beskickningens underhåll under samma år erforderliga medel må intill

ett belopp af 21,000 kronor utgå af Sveriges anslag till kabinettskassan, och då jag, på

skäl som jag flera gånger haft tillfälle att inför Eders Kongl. Maj:t utveckla, anser det

af vigt, att beskickningen i Wien fortfarande uppehälles, med afseende hvarå jag äfven

har för afsigt att i det förslag till utrikesbudget för 1895, som jag kommer att förelägga

Eders Kongl. Maj:t, beräkna anslag till beskickningen i Wien, hemställer jag, att Eders

Kongl. Maj:t nu måtte besluta,

att denna beskickning skall under år 1894 fortfarande upprätthållas på samma sätt

som för närvarande.

Hans Excellens Norske Herr Statsministern anförde i underdånighet, att han efter

det af Storthinget fattade beslut icke kunde tillråda bifall till Utrikesministerns förslag.

Till hvad Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena hemstält, deruti

öfrige närvarande svenske statsrådsledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall, och skulle

detta protokoll delgifvas svenska Statsrådet och Kongl. Norska Re
in

fidem:

C. H. Strömfelt.

geringen.

O o

s. 29 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvndtiteln.

29

Bil. C.

Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms

slott den 13 januari 1894.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Hans Excellens Norske Herr Statsministern Gram,

Statsråden: Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,

Friherre Rappe,

Ciiristerson,

Motzfeldt,

Harbitz.

l:o.

Sedan Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena ånyo i underdånighet

föredragit det i sammansatt statsråd den 4 december nästlidet år anmälda förslaget till

de Förenade Rikenas gemensamma utrikesbudget för 1895 samt anmält Norska Regeringens

den 8 innevarande månad deröfver afgifna underdåniga betänkande, yttrade

Herr Ministern:

»Beträffande hvad af mig blifvit till protokollet i det sammansatta statsrådet den 4

nästlidne december anfördt i fråga om bibehållandet af det å ministerstaten till beskick
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

BO Tredje hufvudtiteln.

ningen i Wien uppförda anslag, yttrar Norska Regeringens Departement för det Inre i sitt

betänkande följande:

»Till hvad Ministern för utrikes ärendena sålunda anfört, finner Departementet sig

kunna ansluta sig. I det Departementet alltså tillstyrker, att aflöning till beskickningen

i Wien uppföres å budgeten, tillåter sig Departementet, under hänvisning, beträffande

hvad som förut förekommit i fråga om denna beskickning, till Departementets utlåtande

af den 10 januari 1893 (Sth. Prop. 1893 N:r 1, Hufvudpost X, kap. 1, Tit. 1—2, sid.

12—16), att anföra följande:

Den moderna folkrätten är bygd på den uppfattning, att de civiliserade staterna

utgöra en internationel gemensamhet, och det torde vara en allmänt erkänd uppfattning,

att de olika folken svårligen kunna uppnå önskvärd intellektuel och materiel utveckling

utan att träda i nära förbindelse med öfriga nationer. Denna uppfattning finner äfven

sitt uttryck i den i vår tid ständigt mera framträdande sträfvan efter internationela

överenskommelser af hvarje slag. Ju mera denna känsla af gemensamhet i intressen

gör sig gällande, desto större garanti innebär detta för de mindre staterna, och dessa

böra derför icke lemna något medel obegagnadt, som kan tjena till att befästa denna

uppfattning. Folkrättsläraren professor F. de Martens uttalar i sitt arbete »Traité de

droit international» (II, sid. 38): »Så vida staterna verkligen äro lemmar af ett enda gemensamt

helt, måste de nödvändigt underhålla regelbundna förbindelser och taga alla de

mått och steg, som kunna bidraga till att utveckla dessa. Utskickandet af sändebud

måste utan någotsomhelst tvifvel räknas bland dessa mått och steg. Det måste derför

betraktas icke endast som en rätt utan som en pligt för hvarje civiliserad stat att låta

sig representera genom sändebud.»

Att antaga, att en stat icke behöfver diplomatisk representation i ett land, der den

icke har betydligare kommersiela intressen att bevaka, är efter Departementets förmenande

ett underskattande af den moderna folkrättsliga utvecklingen.

Det är säkerligen en icke litet utbredd mening, att en konsul utan svårighet kan

ersätta en diplomatisk representant. Såsom uttryck för att detta emellertid icke är en

allmänt erkänd uppfattning, tror Departementet det vara af intresse att här återgifva

följande uttalande i en af schweitziska Förbundsrådet till landets nationalförsamling afgifven

redogörelse angående Schweitz’s representation i utlandet. »Man måste noga beakta,

att konsulära agenter, likgiltigt om »consules missi» eller icke, då de blott äro

vanliga offentliga embetsman, som fått sig vissa bestämda åligganden uppdragna, icke

hafva tillträde till den stats minister, som gifvit dem exequatur, och icke hafva nödig

kompetens att underhandla eller behandla en politisk fråga. Denna folkrättsliga regel

praktiseras i hela verlden och skulle icke kunna modifieras, derför att ett enda land så

önskade (au gré d’un seul pays).» Den af schweitziska Förbundsrådet gifna karakteristik

af en konsuls internationela ställning torde kunna antagas vara fullt korrekt. Förvisso

är det icke okändt i mindre länder, att en konsul, när hans land icke har någon diplomatisk

representant på platsen, kan förhandla om en sak med vederbörande minister;

men så är icke fallet i större stater, der en konsul, om han hänvänder sig till en mi
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Tredje hufvudtiteln.

nister, otvifvelaktigt skulle blifva mottagen på ett förekommande sätt, men för förhandlingen

om det ärende, han må hafva att andraga, i allmänhet komme att hänvisas till

vederbörande Departements tjensteman. Häri ligger den i rent praktiskt afseende väsentliga

skilnaden mellan en diplomatisk och en konsulär representant. Den senare är afskuren

från att hos vederbörande afgörande myndighet göra sitt inflytande gällande; han har

icke tillfälle att genom muntlig förhandling gifva en ingående framställning af en sak och

framhålla sådana sidor hos densamma, som enligt sakens natur ofta icke kunna framgå

af en officiel skriftvexling. Den åskådning, som Departementet har tillåtit sig att framhålla,

bör äfven, om ock icke i samma grad som i fråga om vissa bland våra öfriga

beskickningar, göra sig gällande beträffande frågan om bibehållande af de Förenade

Rikenas beskickning i Wien.

Otvifvelaktigt förhåller det sig så, att den direkta samfärdseln mellan Skandinaviska

hallon och Österrikisk-Ungerska monarkieu icke är af synnerlig betydenhet; men man

får icke se bort från, att Osterrike-Ungern på såväl det andliga lifvets som de materiel

intressenas område intager en så framträdande ställning, att det måste vara af betydelse

för våra länder att vara representerade derstädes på annat sätt än genom honorära

konsuler.

Departementet skall i detta sammanhang tillåta sig att ytterligare citera följande uttalande

af schweiziska Förbundsrådet i dess ofvannätnnda redogörelse:

»Ifall vi ville ersätta våra beskickningar, företrädesvis de i Paris, Berlin, Rom och

Wien, med vanliga generalkonsulat, skulle den dermed vunna besparingen vara endast

ringa; men det afbräck, som derigenom skulle tillfogas Schweitz’s anseende i utlandet (le

préjudice causé ä la considération dont jouit la Suisse å 1’étranger), skulle vara

ofantligt.»

Departementet kan icke annat än ansluta sig till den till grund för detta uttalande

liggande tanke och tror sig böra tillägga, att det antagligen skulle hafva ett mindre gynsamt

inflytande med hänsyn till de Förenade Rikenas anseende i utlandet, om man, sä

länge internationell bruk fördrar, att länderna skola representeras af beskickningar, för

att inbespara ett jemförelsevis mindre belopp, satte sig öfver detta bruk, särskildt gentemot

de större staterna.

Det till beskickningen i Wien å budgetförslaget uppförda belopp utgör kr. 32,000

och de på Norge fällande 5/17 häraf utgöra kr. 9,411: 76. Det är alltså icke något mera

beaktansvärdt belopp, som genom indragning af Norges bidrag komme att besparas

Tillika må erinras, att det, ifall beskickningen verkligen indrages, är tvifvelaktigt,

huruvida detta belopp i sin helhet skulle kunna inbesparas, i det att, på sätt af Utrikesministern

blifvit antydt i sammansatt statsråd den 27 november 1891 (Stil. Forh. 1892 B. 1,

Stil. Prp. n:o 1, Hovedpost X, Kap. 1, Tit. 1—2, Side 2), det icke är osannolikt, att beskickningens

indragning kunde medföra berättigad! kraf på ett kontorsbidrag från de Förenade

Rikenas olönade generalkonsul i Wien, liksom utgifter till tillfälliga diplomatiska sändningar

utan tvifvel tid efter annan skulle blifva nödvändiga.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Tredje hufvudtiteln.

Att en beskickning i Wien i längden skulle upprätthållas uteslutande med

svenska medel, kan Departementet på intet sätt finna öfverensstämmande med Norges

värdighet.»

Med afseende å det af Storthinget till anslaget till kabinettskassan för innevarande

år fästade vilkor, att ingen del af anslaget finge användas till hemliga utgifter, yttrar

Departementet för det Inre, efter att hafva redogjort för denna frågas föregående behandling,

att Departementet fortfarande vore af den åsigten, att det varit ensidigt, att

någon ordning kunnat träffas, hvarigenom norske Statsministern i Stockholm erhölle tillfälle

att göra sig underrättad om räkenskaperna rörande hemliga utgifter, samt att

Departementet fortfarande komme att hafva sin uppmärksamhet fästad härpå och söka

uppnå en mera tillfredsställande ordning af detta förhållande, men att, då beloppet vore

ganska obetydligt, och Utrikesministern vid ett föregående tillfälle upplyst, att ingen utgift

af anslaget bestredes utan efter i hvarje särskildt fall inhemtadt samtycke af Konungen,

Departementet antoge, att de hemliga utgifterna lika litet som någon annan del af denna

budget borde bäras uteslutande af det ena af rikena, och att Departementet derföre icke

motsatte sig, att Norges bidrag till dessa utgifter äfven uppfördes för nästa budgettermin.

Departementet för det Inre anför vidare:

»Med anledning af svenska/Riksdagens, i Hans Excellens Utrikesministerns underdåniga

föredragning återgifna skrifvelse till Eders Maj:t af den 14 april nästlidet år,

finner Departementet, då skrifvelsen icke har haft och, såvidt nu kan bedömas, icke heller

kan få något inflytande på uppgörandet af konsulatbudgeten för nästkommande år, obehöflig!

att vid detta tillfälle från norsk sida något uttalände om nämnda skrifvelse eger

rum. Sådant torde böra ske först, när de i skrifvelsen omförmälda frågor föreligga till

behandling. I

I utrikesbudgeten för 1894, om hvilken Departementet, såsom ofvan anförts, har uttalat

sig i underdånigt betänkande af den 10 januari 1893, blef de Förenade Rikenas

bidrag till kabinettskassan uppfördt med ett belopp af kr. 628,700, af hvilket bidrag,

efter den antagna proportionen, 6/ eller kr. 184,911: 7 6 skulle bestridas af den norska

statskassan och 12 / eller kr. 443,788: 24 af den svenska statskassan. I det nu framlagda

budgetförslaget är till kabinettskassan uppförd samma totalbelopp, kr. 628,700, som

fördelas mellan de båda rikena på samma sätt.

För budgetåret den 1 juli 1894 till den 30 juni 1895 skulle i enlighet härmed från

hvartdera riket utgå:

Sverige. Norge.

1/2 af det i budgeten för 1894 upptagna belopp........ kr. 221,894: 12 kr. 92,455: 88

7S » » » » » 1895 » » ........ » 221,894: 12 » 92,455: 8 8

kr. 443,788: 2 4 kr. 184,911: 7 6

kr. 628,700: —

s. 33 Kontrollera mot PDF

Tredje liufvudtiteln. 33

I öfverensstämmelse med den för kabinettskassan antagna proportion, 12 : 5, fördela

sig de nämnda summorna på de i Utrikesministerns budgetförslag upptagna hufvudposter

på följande sätt:

Sverige. Norge.

1. Ministern för utrikes ärendena............ kr. 24,000: —

(Denna post uppföres alltid i räkenskapen endast på Sveriges

utgiftskonto) __................................................................ kr. 24,000: —

2. Utrikesdeparte- SveriSe- Noree''

mentet................kr.38,950:— kr. 27,494: 12 kr. 11,455:88

eller i runda tal ...... ....................................................... » 27,495:— kr. 11,455: —

3. Ministerstaten:

Traktamenten,, kr. 446,000: — kr. 314,823: 54 kr. 131,176: 46

Expektanslön.. » 4,800:— » 3,388:2 4 » 1,411:76

Pensioner........ s 27,950:— » 19,729:4 1 » 8,220:5 9

kr. 478,750: — kr. 337,941: 19 kr. 140,808: 81

eller i runda tal................................................................ » 337,941: — » 140,809: —

4. Militärattachéer.

........... kr. 12,000:— kr. 8,470:5 8 kr. 3,529:4 3

eller i runda tal ............................................................ » 8,471: — » 3,529: —

5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier

och expenser... kr. 24,500: — kr. 17,294: 12 kr. 7,205: 88

b. Ekiperingspen
ningar.

........... » 10,000:— » 7,058:82 » 2,941:18

c. Hemliga utgifter.

................. » 14,000:— » 9,882:35 » 4,117:65

d. Ofriga extra utgifter.

............. » 26,500:— » 18,705:88 » 7,794: 12

kr. 75,000: — kr. 52,941: it kr. 22,058: 83

Då, som ofvan

blifvit anfördt, utrikesministerns

lön,

kr. 24,000:—, i sin

helhet är uppförd

såsom fallande på

Transport kr. 75,000: — kr. 52,941: 17 kr. 22,058: 8 2 kr. 397,907: — kr. 155,793: —

Bih. till Riksd. Prof. 1S94. 1 Sami. 1 Afd.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Tredje hnCVudtiteln.

Transport kr. 75,000: — kr. 52,941: 17 kr. 22,058: 83 kr. 397,907: — kr. 155,793: —

Sverige, fråndrages,

i enlighet med

hittills följd praxis,

den på Norge fallandeandel,

®/17 af

samma lön, kr.

7,058:8 2,från Sveriges

andel i kontot

skrifmaterialier

etc. och tillägges

Norges andel i

detta konto ....... » 7,058:82 » 7,058: 82

kr. 45,882: 35 kr. 29,117: 65

eller i runda tal................................................................ » 45,882:— » 29,118: —

kr. 443,789: — kr. 184,911: —

I öfverensstämmelse med förut följd praxis afrundas

dessa belopp till........................................''...................... » 443,800:— » 184,900: —

kr. 628,700: —

Den på Norge fallande andel af kabinettskassans budget kommer

alltså att utgöra................................................................................... kr. 184,900: —

Härtill kommer till tillfälliga och oförutsedda utgifter, såsom för

innevarande budgettermin...................................................................... » 12,000: —

kr. 196,900: —

Till beviljandet af detta anslag bör dock efter Departementets förmenande knytas

det under de senare åren vanliga vilkoret, att beskickningen i Konstantinopel fortfarande

kommer att skötas af en tillförordnad, och att den eller de af de öfriga beskickningarna,

vid hvilka ledighet kan inträffa, endast komma att skötas af tillförordnade, intill dess

frågan huruvida och i hvilken utsträckning från Norges sida fortsatt anslag bör gifvas

till upprätthållande af den- eller desamma, varit Storthinget förelagd.

De i Utrikesministerns budgetförslag uppförda belopp till kabinettskassans hufvudposter

1, 2 och 3 a afvika icke i någon punkt från den nästlidet år uppgjorda utrikesbudgeten.

Af den uppgift å de från kabinettskassan för närvarande utgående pensioner,

hvilken som bilaga medföljer Utrikesministerns beräkning, inheintas, att dessa uppgå till

samma belopp, som då Departementet uttalade sig om budgetförslaget för 1894, eller

kr. 20,950: —. Då det ligger i sakens natur, att storleken af utgifterna under denna

post äro temligen vexlande, finner Departementet icke något att erinra mot, att posten

fortfarande uppföres med oförminskadt belopp, kr. 27,950: —.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Tredje hutvudtiteln.

Under hufvudposterna militärattachéer, skrifmaterialier, expenser och extra utgifter

äro också, såsom ofvan blifvit omförmäldt, de förutvarande beloppen af kr. 12,000:—och

kr. 75,000: — uppförda oförändrade. Kabinettskassans utgifter till skrifmaterialier, expenser

och extra utgifter hafva under femårsperioden 1888—1892 i medeltal utgjort:

Skrifmaterialier........

Ekiperingspenningar

Hemliga utgifter......

Ofriga extra utgifter

kr. 28,637: 87

» 16,800: —

» 13,978: 33

t> 33,622: oi

kr. 93,038: 21,

I Utrikesministerns budgetförslag för 1894 var konsulskassans sammanlagda utgifter

I det nu framlagda budgetförslaget uppgå de likaledes till.

kr.

572,800: —

»

572,800: —

åren kr.

1,145,600: —.

Det belopp, som antages komma att falla på budgetterminen den 1 juli 1894 till den

30 juni 1895, skulle sålunda utgöra hälften af nämnda sammanlagda belopp eller kr.

572,800: —.

De till bestridande af dessa utgifter påräknade inkomster äro följande:

1. De båda statskassornas bidrag:

Dessa äro för 1895, liksom i budgetförslaget för 1894, uppförda med kr. 160,000: —

för Sverige och kr. 120,000: — för Norge. För budgetåret den 1 juli 1894 till den 30

juni 1895 utgör alltså:

Sverige. Norge.

x/g af bidraget för 1894....................................... kr. 80,000: —- kr. 60,000: —

x/2 » » » 1895....................................... » 80,000: — » 60,000: —

2. Konsulatafgifter:

Den sammanlagda inkomsten af konsulatafgifter är

för 1894 beräknad till kr. 278,800: —, hvaraf den på

norska fartyg belöpande delen i Utrikesministerns förslag

för 1894 var upptagen till kr. 196,359:— och den

på svenska fartyg belöpande till kr. 82,441; —. För

1895 har Utrikesministern ansett sig böra upptaga afgifterna

till samma belopp som för 1894. Af beloppet, kr.

278,800: —, antages med ledning af 1891 års siffror kr.

196,359: — (rätteligen kr. 196,358: 84) eller 70.43 procent

komma att falla på norska och kr. 82,441: —

(rätteligen kr. 82,441: ib) att falla på svenska fartyg. ____

Transport kr. 160,000: — kr. 120,000: —

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Tredje hnfvudtiteln.

Transport kr.

För budgetåret den 1 juli 1894 till den 30 juni

1895 antages således kunna påräknas:

1/2 af afgifterna under 1894 ................................ »

7, » » » 1895 ......... >

3. Expeditionsafgifter:

Den sammanlagda inkomsten af dessa afgifter är

af Utrikesministern såväl för 1894 som för 1895 uppförd

med kr. 14,000: —, hvaraf såväl för 1894 som för

1895 kr. 4,285: — såsom belöpande på Sverige och

kr. 9,715: — såsom belöpande på Norge.

För budgetåret den 1 juli 1894 till den 30 juni

1895 antages således kunna påräknas:

7S af afgifterna under 1894 ........................... »

7, » ■ » » 1895 ....... »

kr. 246,726: — kr. 326,074: —.

kr. 572^800: —.

Utrikesministern har vid beräkningen af konsulatafgifterna för 1895 anfört, att, enligt

de från konsulaten inhemtade approximativa beräkningar, afgifterna för år 1893 kunna antagas

komma att uppgå till ett något högre belopp än det i förra årets budgetförslag

upptagna. Han har emellertid ansett sig böra äfven för 1895 uppföra samma belopp,

då de norska fartygens afgiftspliktiga drägtighet kommer att minskas till följd af de

genom Kongl. resolutionen den 14 september 1893 införda nya reglerna för mätning af

handelsfartyg, och dessutom beloppet af konsulatafgifterna i hög grad är beroende af kon

junkturerua för sjöfarten.

Departementet finner sig böra ansluta sig till hvad af Utrikesministern sålunda

blifvit anfördt. — — — —■ — — — — — — — — .— _ — _

Icke heller mot det af Utrikesministern uppförda belopp af den inkomst af expeditionsafgifter,

som för 1895 kan påräknas, finner Departementet sig böra framställa någon

väsentlig anmärkning, om det än, efter dess förmenande, icke skulle hafva varit förenadt

med någon risk att påräkna någon ökning i dessa afgifter. Såsom Norges andel af

konsulat- och expeditionsafgifter vid de lönade konsulaten skulle sålunda för nästa budgettermin

komma att uppföras en inkomst till belopp af kr. 206,074: —.

Det förhållande, efter hvilket de båda rikena med hänsyn till de i Utrikesministerns

två budgetförslag för 1894 och 1895 företagna beräkningar skulle komma att deltaga i

utgifterna för konsulatväsendet under budgetterminen den 1 juli 1894 till den 30 juni

1895, skulle, efter hvad ofvan är anfört, komma att utgöra:

160,000: — kr. 120,000:

41,220: so

41,220: 50

98,179: 5 0

98,179: so

2,142: 5o

2,142: so

4,857

4,857

so

50

s. 37 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln.

37

för Sverige ....

och för Norge

246,726

572^00

326,074

572,800

eller ungefär efter förhållandet 3/? till 4/7.

I enlighet härmed fördela sig utgifterna på följande sätt mellan de Förenade Rikena

med afseende å de i Utrikesministerns budgetförslag upptagna hufvudposter:

Sverige. Norge. Sverige. Norge.

1. Utrikesdepartementet

... kr. 17,500:— kr. 7,538:24 kr. 9,961:7 6

eller i afrundade tal........................................................... kr. 7,538: — kr. 9,962: —

2. Konsulsstaten:

a. Löner och arf
voden.

.......... kr. 373,900: —

b. Anslag till kontorskostnader

mot redovisningsskyldig
dighet.

........ » 73,000: —

c. Anslag till kon
torskostnader

utan redovisningsskyldighet

.............. » 61,300: —

d. Pensioner..... » 11,550: —

kr. 161,052:4 6 kr. 212,847:54

» 31,443:7 8

41,556:22

» 26,404:16

» 4,975: o i

34,895:8 4

6,574:9 9

eller

kr. 519,750

afrundade tal...

— kr. 223,875:4 1 kr. 295,874:5 9

223,875:— » 295,875: —

3. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier

och expenser.... kr. 6,500:— kr. 2,799:79 kr. 3,700:2 1

b. Konsulernes em
betsutgifter.

..... » 15,500:— » 6,676:42 » 8,823:5 8

c. Diverse utgifter » 13,550:— » 5,836:4 8 » 7,713:52

kr. 35,550: — kr. 15,312: 69 kr. 20,237: 3 i

eller i afrundade tal....... ................................................. » 15,313:— » 20,237: —

kr. 246,726:— kr. 326,074: —

Kr. 572,800: —

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Tredje hufvudtiteln.

Den på Norge fallande andelen af konsulskassans utgiftsbudget

blifver sålunda ........................................ ......... .............................. kr. 326,074; —

Härtill kommer ett belopp till tillfälliga och oförutsedda utgifter.

Förut under en längre följd af år beviljades härtill kr. 24,000: — årligen.

I budgetförslaget för innevarande budgettermin nedsattes beloppet

till kr. 16,000: —, oeh Departementet antager, något som Utrikesministern

ock synes hafva förutsatt, att detta belopp äfven för nästa termin kan

bibehållas oförändradt. Till tillfälliga utgifter skulle sålunda komma att

uppföras.................................................................................... ........ » 16,000: —

tillhopa kr. 342,074: —.

Till beviljandet af detta anslag bör fogas det vilkor, att de aflönade poster inom

konsulsstaten, Indika nu äro lediga eller vid Indika ledighet härefter inträffar, skola

skötas af tillförordnade».

Herr Ministern fortsatte:

»Med afseende å de gjorda beräkningarna har Departementet för det Inre således

endast haft att anmärka, att, hvad beträffar konsulskassans inkomst af expeditionsafgifter

för 1895, det enligt Departementets åsigt icke skulle hafva varit förenadt med någon risk

att påräkna eu ökning af detta belopp.

För min del anser jag visserligen möjligt, att denna inkomst i verkligheten kommer

att uppgå till ett högre belopp än som beräknas, men då, om ett öfverskott uppkommer,

följden icke lärer blifva annan än den, att detta öfverskott allt efter omständigheterna

antingen reserveras för framtida behof eller ock till vederbörande statskassor återbetalas,

stillt detta möjliga öfverskott dessutom i hvarje fall icke torde kunna beräknas blifva

tillräckligt betydligt för att föranleda en nedsättning af statsanslagen och deraf följande

ändring af proportionen mellan bidragen till konsulskassan af statsanslag och af konsulatoch

expeditionsafgifier, har jag ansett mig böra föreslå bibehållandet af den nuvarande

uppställningen af konsulskassans inkomster.

Enligt de af mig uppgjorda beräkningar, hvilka, derest Eders Kongl. Maj:t behagar

desamma gilla, torde höra dagens protokoll biläggas, utgör hela anslagsbehofvet till

kabinettskassan kr. 628,700 för de Förenade Rikena tillsammans eller samma belopp,

som till nämnda kassa äskades af sistlidet års Riksdag och Storthing. Med iakttagande

af en sträng fördelning enligt den vedertagna proportionen 12 till 5, skulle, såsom ock

af Departementets för det Inre betänkande framgår, detta belopp fördelas sålunda, att

Sveriges bidrag blefve kr. 443,788: 24 och Norges kr. 184,911: 7 6, men för afrundning

af slutsiffran i hvardera landets anslag beräknas Sveriges andel till kr. 443,800 och

Norges till kr. 184,900. En obetydlig rubbning uppkommer visserligen härigenom

i proportionen mellan rikenas bidrag, men densamma är emellertid endast skenbar, emedan

i Utrikesdepartementets räkenskaper hänsyn till den rätta proportionen alltid tages, och

skilnaden godtgöres hvardera landet, så att uppkommen besparing eller brist i hvarje

fäll fördelas efter den verkliga proportionen.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln. 39

Det anslag af statsmedel, som erfordras för konsulskassan, belöper sig i likhet med

föregående år till 280,000 kronor, hvaraf, enligt proportionen 4 till 3, 160,000 kronor

skulle falla på Sverige och 120,000 kronor på Norge.

Jag får alltså i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t behagade besluta att

af Riksdagen och Storthinget åska de för utgifternas bestridande nödiga anslag, att utgå

efter den för de båda rikenas- bidrag till sådana utgifter hittills tillämpade proportion

såväl för kabinettskassan som för konsulskassan.

Med hänsyn såväl till de för Sverige och Norge olika statsregleringsperioderna som

till den olika dispositionsrätt öfver besparingar å ifrågavarande anslag, hvilken i de båda

rikena under senare år varit bestämd, får jag slutligen föreslå,

att af Riksdagen måtte för år 1895 begäras 443,800 kronor till kabinettskassan och

160.000 kronor till konsulskassan, att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet samt

med samma rätt till anslagens användande och under enahanda vilkor som hittills,

och att af Storthinget måtte för budget terminen 1 juli 1894—30 juni 1895 äskas

184,900 kronor till kabinettskassan och 120,000 kronor till konsulskassan, förutom hvad

i konsulatafgifter af norska fartyg samt expeditionsafgifter kan komma att under samma

period inflyta, äfvensom derutöfver ett anslag för tillfälliga eller oförutsedda utgifter af

28.000 kronor, hvaraf 12,000 kronor för kabinettskassan och 16,000 kronor för konsulskassan.

»

Uti hvad Herr Ministern för utrikes ärendena sålunda hemstält och föreslagit, förenade

sig det sammansatta statsrådets öfriga ledamöter,

och behagade Hans Maj:t Konungen detsamma i nåder gilla och

bifalla.

in fidem:

Eric Trolle.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Tredje hufvudtiteln.

Sveriges och Norges gemensamma utrikesbudget för år 1895.

Sverige.

Norge.

Tillsammans.

I.

Kabinettskassan:

Kronor.

Kronor.

Kronor.

1.

Ministern för utrikes ärendena.-------------------

24,000

24,000

2.

Utrikesdepartementet_________________________________

27,495

11,455

38,950

3.

Ministerstaten___________________________________________

337,941

140,809

478,750

4.

Militärattachéer........................................

8,471

3,529

12,000

5.

Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter...

45,893

29,107

75,000

Summa kronor 443,800

184,900

628,700

II.

Konsulskassan:

6.

Utrikesdepartementet-................................

10.000

7,500.

17,500

7.

Konsulsstaten................................ 519,750

afgår hvad som häraf beräknas kunna

bestridas af inflytande konsulat- och

expeditionsafgifter.......................... 292,800

129,685

97,265

226,950

8.

Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter...

20,315

15,235

35,550

Summa kronor

160,000

120,000

280,000

Beräkning öfver kabinettskassans utgifter för år 1895.

1. Ministern för utrikes ärendena

2. Utrikesdepartementet.............

3. Ministerstaten:

Kronor.

24,000

38,950

a. Traktamenten:

Beskickningen i Berlin:

Envoyé Extraordinär och Ministre

Plénipotentiaire........................... 48,000

Legationssekreterare..........—.......... 6,000 54,000

Transport 54,000

62,950

s. 41 Kontrollera mot PDF

'' Tredje hufrndtiteln.

41

Transport 54,000

Beskickningen i Bryssel och Haag:

Ministre Plénipotentiaire............................. 20,000

Beshiclcningen i Konstantinopel:

rån konsul skadan ln,l)l>(/kr." } Ministre Plénipotentiaire............................. 10,000

Beskickningen i Köpenhamn:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 30,000

Legationssekreterare....................... 5,000 4] 000

Beskickningen i London:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 60,000

Legationssekreterare----------- 8,000 (58,000

Beskickningen i Madrid:

Ministre Plénipotentiaire............................. 22,000

Beskickningen i Paris:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 60,000

Legationssekreterare_____________ 8,000 68,000

Beskickningen i S:t Petersburg:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire_______________ 60,000

Legationssekreterare ....................... 8,000 f;8,000

Beskickningen i Rom:

Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipotentiaire.

........................................ 29,000

Beskickningen i Washington:

.ikonsu! | Env0y^ Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 24,000

Legationssekreterare, lön_________________ 6,000

tjenstgöringspenningar 4,00q 34^00

62,950

Bihang till Riksd. Prot. 18H4. I Sami. 1 A/d.

Transport 414,000

62,950

0

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Tredje hufvudtiteln.

Transport 414,000

Beskickning en i Wien:

Envoyé Extraordinär och Ministre Plé
nipotentiaire

............................__ ............ 32,000

b. Expehtanslön

c. Pensioner_____

446,000

4,800

27,950

4. Militärattachéer:

1 Militäi-attaché................................................ 6,000

] d:o ............................................... 6,000

5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser......................... 24,500

b. Ekiperingspenningar................................... 10,000

c. Hemliga utgifter.......................................... 14,000

d. Ofriga extra utgifter................ 26,500

Summa kronor

Beräkning öfVer konsulskassans inkomster och utgifter för

Inkomster:

Svenska statsverkets bidrag.......................................

Norska statsverkets bidrag.............................t............

Konsulatafgifter, förslagsvis:

inom Antwerpens konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen__________ 8.800

» vicekonsulaten inom distriktet.

...........................----- 1,200 10,000

» Archangrels konsulsdistrikt...................... 700

» Barcelonas » ....................- 8,500

> Bilbaos » ....................- 3,000

» Genuas konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen.................. 3,700

» vicekonsulaten inom distriktet

--------- 300 4,000

Transport 26,200

62,950

478,750

12,000

75,000

628,700

1895.

Kronor.

160,000

120,000

280,000

s. 43 Kontrollera mot PDF

Tredje hufYudtiteln

43

Transport 26,200

inom Hamburgs konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen............. 9,000

» vicekonsulaten inom distriktet

................................ 300 9,300

» Havres konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 7,500

» vicekonsulatet i Bordeaux.... 4,500

» öfriga vicekonsulat inom distriktet

........................... 8,000 20,000

» Helsingfors’ konsulsdistrikt................... 5,000

» Konstantinopels » 300

» Köpenhamns konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen_______________ 8,500

» vicekonsulatet i Helsingör____ 300

» öfriga vicekonsulat inom distriktet.

................ 7,200 1(5,000

» Leiths konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen_____________ 3,500

■ » vicekonsulaten inom distriktet

........ - 15,000 18,500

» Lissabons konsulsdistrikt........................ 6,500

» Londons konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen___________________ 27,000

» vicekonsulatet i Cardiff....... 20,000

» » i Liverpool... 18,000

» » i Newcastle... 16,000

» » i West-Hartle
pool_______

4,000

» öfriga vicekonsulat inom distriktet.

.......................... 40,000 125,000

» Lybecks konsulsdistrikt :

vid hufvudstationen.__________________ 7,000

» vicekonsulaten inom distriktet.

............ - 1,500 8,500

» Newyorks konsulsdistrikt....................... 28,000

280,000

Transport 263,300

280,000

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Tredje hufvudtiteln.

Jomftfr miniatei staten.

Uppbär kousulatafgiftcr.

Transport 263,300

inom Rigas konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen.................. 5,000

» vicekonsulaten inom distriktet.

....... 2,000

» Rio de Janeiros konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen______________ 6,500

» vicekonsulaten inom distriktet.

................................ 2,000

Expeditionsafgifter, förslagsvis...................

7,000

8,500 278,800

________ 1.4,000

Summa kronor

280,000

202,800

572,800

Utgifter:

6. Utrikesdepartementet.......................................................... 17,500

7. Konsulsstaten:

a. Löner och arf''voden:

Antwerpen,

Generalkonsuln, lön

13,000

Archangel,

» »

12,000

Barcelona,

» »

12,000

Bilbao,

Konsuln, »

10,000

Genua,

Generalkonsuln, »

12,000

Hamburg,

» »

15,000 •

Havre

» »

14,500

Vicekonsuln, »

4,500

19,000

Bordeaux,

» »

6,000

Helsingfors,

Generalkonsuln, »

15,000

Konstantinopel,

Ministre Plénip. »

10,000

Drogman, »

7,000

17,000

Köpenhamn,

Generalkonsuln, »

Vicekonsuln, »

15,000

4,500

2:ne ålderstillägg

1,000

20,500

Helsingör,

Vicekonsuln, lön

3,900

2:ne ålderstillägg

1,000

4,900

Leith,

Konsuln lön

16,000

Lissabon,

Generalkonsuln, »

15,000

Transport 187,400

17,500

s. 45 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln

45

I lönen ingår ersättning

resor inom distriktet.

Jemför ministerstaten.

Transport 187,400

för!

London,

Generalkonsuln, lön

24,000

Vicekonsuln, »

10,000

ålderstillägg

500

Kanslisten, lön

6,000

En kontorist, »

5,000

» » »

4,000

49,500

Cardiff,

Vicekonsuln, »

9,000

ålderstillägg

500

9,500

Liverpool,

Vicekonsuln, lön

9,000

2:ne ålderstillägg

1,000

10,000

Neweastle,

Vicekonsuln, lön

9,000

2:ne ålderstillägg

. 1,000

10,000

YVest-Hartlepool, Kontoristen, lön

4,000

personligt lönetillägg

1,000

5,000

Lybeok,

Generalkonsuln, lön

12,000

Newyork,

Konsuln »

30,000

Vicekonsuln, »

6,000

ålderstillägg

500

36,500

Riga,

Konsuln, lön

9,000

Rio de Janeiro,

Generalkonsuln, »

17,000

Shanghai,

Vicekonsuln, »

12,000

W ashington,

Generalkonsuln, »

16,000

373,900

b. Anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet:

Antwerpen............... 4,500

Arcliangel........................ 2,000

Barcelona..................... 2,000

Bilbao.......... 2,500

Genua........................ 2,500

Hamburg........................................... _. 4,500

Havre............................................... 4,500

Helsingfors.................. 4,000

Köpenhamn.................................................... 4,500

Leith ............................................................. 6,000

Lissabpn ......................................................... 4,000

London ................................ 11,000 ,

till underhåll af generalkonsulatets hus... 4,000 15,000

Transport 56,000 373,900

17,500

17,500

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Tredje hnfyudtiteln

Transport 56,000 373,900

Lybeck_______________________________________ 2,000

Newyork_______________ 8,000

Riga.........................................................,..... 3,000

Shanghai.......................... 4,000 73,000

c. Anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet:

Alexandria........... 3,500

Alger...................... 3,000

Bordeaux..................... 2,000

Buenos Ayres.................... 4,000

Cardiff____________ 7,000

Gibraltar........... 2,000

Havana............... 3,000

Japan......................... 4,000

Kiel.................... 800

Liverpool.................... 5,000

Marseille................................................. 1,500

Melbourne....................................................... 6,000

Montevideo.............................................. 2,000

Neapel................................. 3,000

Newcastle............. 4,000

Pirteus............. 1,000

Rio de Janeiro.......................................... 4,000

San Francisco___________________ 4,000

Tange1’------------------------------------------------............ 1,500 61,300

d. Pensioner:..____________________________________________________________ 11,550

8. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser..................................... 6,500

b. Konsulernes em betsutgifter................:._____________________ 15,500

c. Diverse utgifter..................._................................... 13,550''

Summa kronor

17,500

519,750

35,550

572,800

s. 47 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln.

47

Beräkning huru konsulskassans budget fördelar sig å de särskilda rikena, då

äfven konsulat- och expeditionsafgifter inberäknas under bidragen:

6.

7.

8.

Sverige.

Utrikesdepartementet_________________________________ 7,538

Konsulsstaten____________________________________________ 223,875

Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter.. 15,313

Summa kronor 246,726

Norge. Tillsammans.

9,962 17,500

295,875 519,750

20,237 35,550

326,074 572,800

Uppgift öfver de från kabinettskassan och konsulskassan för närvarande utgående

expektanslöner och pensioner.

Från Kabinettskassan.

Jenil. Nådigt

beslut af den E X p 6 k t fil) S1ÖH ! Kronor. Kronor

16 Nov. 1883 Envoyén Grefve H. von Essen .........................._..r................ 4,800

Pensioner:

10 Juli 1884 F. d. Envoyén Herr O. M. Björnstjerna ....^................... 6,000

21 Juni 1889 » » F. T. Lindstrand.............. 6,000

26 April 1883 » » Friherre C. F. Palmstierna_____j............... 4,800

15 » 1869 » Ministerresidenten Friherre L. Wrede ................... 4,000

2 Jan. 1863 Aflidne Kabinettskuriren Cronlands dotter Sofia Wilhelmina 75

2 Jan. 1863 » » Liljedals dotter Clara_______ 75 20,950

Summa kronor 25,750

Så länge Friherre Palmstierna å Kongl. Utrikesdepartementets stat uppbär arfvode

såsom introduktör för främmande sändebud, utgår den honom beviljade pension tillsvidare

endast med 3,400 kr. eller med 1,400 kr. lägre belopp än ofvan angifves, och hela utgiften

för pensioner minskas sålunda till ................................................. 19,550 kr.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Tredje hufvudtiteln.

Från Konsulskassan.

Jemt Nådigt

beslut af den Pensioner: Kronor.

27 Nov. 1891 F. <1. Generalkonsuln O. Munch Rseder...____________ 4,000

25 Sept. 1891 » » H. S. Bernhoft __...... 4,000

9 Jan. 1886 » » D. C. Bodom............. 4,000

24 April 1885 Generalkonsuln G. Hegardts enka............ 800

29 Maj 1874 Vice konsuln Hambros enka ..... 400

16 April 1869 Aflidne f. d. Generalkonsuln Lagerheims dotter Fatinia............. 400

6 Juli 1825 » konsulatsekreteraren Frumeries dotter Anna Carolina .... 225

Summa kronor 13,825

Kongl. Maj:ts i Nåder faststälda Stat för Utrikesdepartementet;

Gifven Stockholms Slott den 16 november 1883.

Tjenst-

Lön.

görings-

penningar.

Summa.

1 Kabinettssekreterare, Expeditions-

chef, arfvode_______

—

—

7,500

1 Afdelningschef ...

4,400

2,000

6,400

2'' D:o

8,800

4,000

12,800

1 Arkivarie_____

2,500

1,500

4,000

1 Förste sekreterare ..........

2,500

1,500

4,000

1 Andre sekreterare_____ .

1,800

1,200

3,000

2 D:o

3,600

2,400

6,000

1 D:o

1,200

800

2,000

2 D:o

2,400

1,600

4,000

1 Förste vaktmästare

650

300

950

1 Vaktmästare__________

500

300

800

3 1 ):o ______________

1,500

900

2,400

Till Utrikesdepartementet hörande

embetsman:

1 Introduktör för främmande sände- bud, arfvode_______

2,600

Summa kronor

56,450

[Af detta arfvode anses 2,500

kr. motsvara tjenstgöringsl

penningar.

Lönen kan efter 5 års tjenstgöring

höjas med 600 kr.

■ Lönen kan efter 5 års tjenstl

göring höjas med 500 kr. och

[ efter 10 års tjenstgöring med

I ytterligare 500* kr.

Derjemte fri bostad.

iLönen kan efter fi års tjenst|

göling höjas med 100 kr.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln.

49

Förestående stat skall tillämpas från och med den 1 januari 1884, utom hvad

angår kabinettssekreteraren, för hvilken densamma blifver gällande först vid nuvarande

innehafvares afgång.

Statens slutsumma af femtiosex tusen fyra hundra femtio kronor kommer att af

nedanstående anslagsmedel utgå, nemligen:

1) Anslaget å svenska riksstatens Tredje hufvudtitel:

Utrikesdepartementet.............................................................. kr. 27,495

2) De Förenade Rikenas anslag till Utrikesdepartementet å den gemen
samma

konsulskassan.....___-____i........................-----j » 17,500

3) Norska statsverkets anslag till Utrikesdepartementet..,,.,i................ > 11,455

Summa kronor 56,450

Bill. till Riksd. Prot. 1894. 1 Sami.

1 Afd.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Tredje hufvudtiteln.

Bil. D.

Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartement särenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den

30 december 1893.

N ärvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

Friherre Rappe,

V Christerson.

l:o.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet:

I Nådig proposition den 10 februari 1893 föreslog Eders Kongl. Maj:t Riksdagen

att medgifva, att af öfverskotten å de från kronans fastighet i Konstantinopel inflytande

hyresinkomster finge från och med 1894 och tills vidare för svenska kyrkan i Paris användas

2,700 kr. årligen, deraf 864 kr. att utgå såsom lönetillökning för pastor vid

nämnda kyrka.

Uti skrifvelse den 6 maj samma år anmälde Riksdagen, att Riksdagen medgifvit, att

af öfverskotten å de från kronans fastighet i Konstantinopel inflytande hyresinkomster

finge för år 1894 till lönetillökning åt pastor vid svenska kyrkan i Paris användas 864

kr., men att Eders Kongl. Maj:ts framställning i öfrigt icke vunnit Riksdagens bifall.

Svenska församlingen i Paris har nu genom dess kyrkoråd uti skrifvelse den 20 sistlidne

november inkommit med förnyad ansökning om understöd.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln. 51

Sedan Herr Ministern för utrikes ärendena närmare redogjort för innehållet af berörda

underdåniga ansökning tillika med deröfver afgifvet tillstyrkande yttrande af beskickningen

i Paris, anförde Herr Ministern vidare:

Af ansökningen framgår, att kyrkans ekonomiska ställning icke undergått någon förändring,

sedan den underdåniga framställning gjordes, hvilken låg till grund för propositionen

till 1893 års Riksdag. Den brist i kyrkans budget, som då befarades uppkomma

och beräknades till 1,836 kr., har visserligen kunnat undvikas för innevarande år genom

understöd från en enskild utom församlingen stående man, hvilken redan förut upprepade

gånger bistått församlingen, men enahanda brist beräknas uppkomma för år 1895, och

kyrkorådet har, under anförande att ifrågavarande enskilde mans frikostighet, huru stor den

än vore, icke kunde ständigt tagas i anspråk, ansett sig böra begära bristens fyllande af

statsmedel, och då det af Riksdagen såsom lönetillökning för pastor beviljade belopp,

864 kr., likaledes fortfarande vore behöfligt, har kyrkorådet anhållit, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta Nådig proposition, att från och med 1895 och tills

vidare må åt svenska kyrkan i Paris af statsmedel anvisas ett årligt belopp af 2,700 kr.,

deraf 864 kr. att utgå såsom lönetillökning åt kyrkans pastor.

För min del finner jag väl, på samma grunder som af mig anfördes den 10 februari

sistlidet år, kyrkorådets ansökning vara synnerligen behjertansvärd, men då de framställningar,

Eders Kongl. Maj:t åren 1892 och 1893 gjort till Riksdagen om bidrag till betäckande

af brist i kyrkans budget, icke vunnit Riksdagens bifall, anser jag mig för närvarande

icke böra tillstyrka, att ny framställning härom göres, utan inskränker min hemställan

till att anslag måtte äskas till fortsatt lönetillökning till pastorn, hvilket anslag

lämpligen synes kunna begäras att utgå tillsvidare, så länge Eders Kongl. Maj:t finner

anslaget behöfligt. Det härför årligen erforderliga belopp torde, på sätt Riksdagen medgifvit

för åren 1893 och 1894, kunna anvisas till utgående från öfverskottet å de från

kronans fastighet i Konstantinopel inflytande hyresinkomster, hvilket öfverskott i enlighet

med Riksdagens skrifvelse den 20 maj 1892 skall insättas i riksbanken.

Åberopande det anförda hemställer jag i underdånighet, att Eders Kong], Maj:t ville

i Nådig proposition äska Riksdagens medgifvande, att af öfverskotten å de från kronans

fastighet i Konstantinopel inflytande hyresinkomster må från och med år 1895 och tills

vidare, så länge Eders Kongl. Maj:t finner sådant behöfligt, få för svenska kyrkan i Paris

användas 864 kr. årligen att utgå såsom lönetillökning för pastor vid nämnda kyrka.

Till denna Herr Ministerns för utrikes ärendena hemställan

behagade, jemlikt öfrige närvarande statsrådsledamöters underdåniga

tillstyrkan, Hans Maj:t Konungen lemna Nådigt bifall samt befalla, att

i sammanhang med Nådig proposition om statsverkets tillstånd och

behof framställning till Riksdagen skulle härom göras.

ex protocollo:

Eric Trollc.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen uti statsrådet å Stockholms slott

den 13 januari 1894.

Närvarande statsråds ledamöter:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson.

Departementschefen, statsrådet friherre Rappe anhöll att få underställa

Kongl. Maj:ts pröfning frågan om reglerandet af utgifterna under

riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1895 och att i sammanhang dermed

få föredraga följande, till Kong]. Maj:t inkomna framställningar i de

delar, som icke förut blifvit inför Kongl. Maj:t anmälda:

generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga skrifvelse

den 15 sistlidne november angående arméförvaltningens artilleridepartements

behof af statsmedel för år 1895;

arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet underdåniga skrifvelse

den 15 sistlidne november angående nämnda departements medelsBih.

till Riksd. Prot. 1894. 1 Samt. I Afd. 1 lliift. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Fjerde hufrudtitcln.

behof under år 1895, jemte eu dervid fogad, af chefen för fortifikationen

den 14 i samma månad aflåten underdånig skrifvelse angående

behofven af extra anslag för år 1895 till rikets fästningsbyggnader;

arméförvaltningens å intendentsdepartementet underdåniga skrifvelse

den 14 sistlidne november angående nämnda departements behof af

statsmedel för år 1895;

generalintendentens underdåniga skrifvelse den 31 sistlidne oktober

angående behofvet af flyttande sjukhus m. in.;

transsumt af statskontorets underdåniga skrifvelse den 6 sistlidne

december med berättelse om statsverkets inkomster jemte förslag till

deras beräknande under år 1895;

t. f. chefens för generalstaben underdåniga skrifvelse den 14 sistlidne

november med förslag till och kostnadsberäkningar öfver förändringar

i infanteriets organisation år 1895;

chefens för första arméfördelningen underdåniga skrifvelse den

11 sistlidne november med beräkningar öfver ökade anslagsbehof för

skånska husar- och dragonregementena under år 1895, jemte t. f. chefens

för generalstaben den 30 i samma månad deröfver afgifna underdåniga

utlåtande;

chefens för sjette arméfördelningen underdåniga skrifvelse den 14

sistlidne november med förslag till och kostnadsberäkningar rörande

omorganisationen af Norrlands dragonregemente under år 1895;

generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga

skrifvelse den 13 sistlidne november med förslag till och kostnadsberäkningar

rörande artilleriets omorganisation under år 1895;

chefens för fortifikationen underdåniga skrifvelse den 14 sistlidne

november med förslag till och kostnadsberäkning rörande förändringar

i fortifikationens organisation under år 1895;

inspektörens för trängen underdåniga skrifvelse den 14 sistlidne

november med förslag till och kostnadsberäkningar rörande förändringar

i trängens organisation under år 1895;

generalintendentens underdåniga skrifvelse den 26 sistlidne oktober

med förslag till och kostnadsberäkningar rörande fullföljande af intendenturcorpsens

nya organisation under år 1895;

t. f. chefens för generalstaben underdåniga skrifvelse den 1 sistlidne

juni angående kostnaderna för underofficersutbildningen vid infanteriet

och kavalleriet enligt den förbättrade härordningen in. m. samt

arméförvaltningens å intendentsdepartementet den 27 derpåföljande oktober

deröfver afgifna underdåniga utlåtande;

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Fjerde hufvudtiteln.

arméförvaltningens å artilleridepartementet underdåniga skrifvelser

den 11 augusti 1888 och den 29 december 1892 i fråga om godtgörelse

för af departementet förskjutna medel äfvensom arméförvaltningens

å for till kationsdepartementet i enahanda ämne den 5 juli 1888

och den 25 sistlidne oktober aflåtna underdåniga skrifvelser; samt

centralstyrelsens för Sveriges frivilliga skytteföreningar underdåniga

skrifvelse den 6 sistlidne november angående behofvet af förhöjning

i anslaget till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande,

jemte arméförvaltningens å civila departementet den 14 sistlidne

november deröfver afgifna underdåniga utlåtande.

Under tillkännagifvande att vid den förestående statsregleringen

andra ändringar i de för närvarande utgående ordinarie anslagen icke

af departementschefen åsyftades än de, som nu komme att af honom

särskildt omnämnas, anförde departementschefen härvid beträffande de

Ordinarie anslagen.

Intendenturcorpsen.

Detta anslag är i årets riksstat uppfördt med ett belopp af 322,945 _ [1.]

kronor; och då, enligt den, på grund af 1893 års Riksdags beslut, d^''“®s]aafg

utfärdade stat för corpsen, utgifterna för densamma, efter fullt genomförd

organisation, skulle komma att uppgå till 356,178 kronor 90 öre,

är alltså, för bestridande af samtliga de utgiftsposter, som i corpsens

stat finnas upptagna, ännu ett belopp af 33,233 kronor 90 öre utaf

nöden. I sitt ofvannämnda utlåtande den 26 oktober 1893 angående

åtgärder för fullföljande under år 1895 af intendenturcorpsens vid 1892

års urtima Riksdag beslutade nya organisation hemställer generalintendenten,

att häraf måtte, i enlighet med eu skrifvelsen Inlagd tabell

(Bil. I), för år 1895 anvisas 16,055 kronor. Jag har ingenting att

häremot erinra och tillstyrker fördenskull, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen,

att för genomförande under år 1895 af intendenturcorpsens

beslutade nya organisation höja anslaget

till nämnda corps, nu.............................. kr. 322,945: —

med......................................................... » 16,055: —

till .................................................. kr. 339,000 —

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Fjerde hufvudtiteln.

. t2-]

Minskning af

detta anslag.

. [3-]

Ökning af

detta anslag.

Kavalleri- och infanteriregementena.

Med tillämpning af hvad Eders Kongl. Maj:t den 8 innevarande

månad, på hemställan af chefen för finansdepartementet, förordnat om

uteslutande ur riksstaten af vissa under benämning friheter upptagna

anslagsbelopp, torde, beträffande anslaget till kavalleri- och infanteriregementena,

Eders Kongl. Magt föreslå Riksdagen,

att det i kolumnen »friheter» i gällande riksstat

upptagna belopp, 400 kronor, må derifrån uteslutas.

Det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning.

Detta anslag är i årets riksstat upptaget till 3,996,084 kronor.

På sätt som närmare inhemtas af 1892 års urtima Riksdags underdåniga

skrifvelse den 26 november 1892 i anledning af Eders Kongl.

Maj:ts till nämnda Riksdag aflåtna proposition angående den förbättrade

härordningen, beräknades den ökade kostnaden för genomförande af

infanteriets beslutade nya organisation komma att uppgå till sammanlagdt

414,356 kronor 38 öre, deraf 264,071 kronor 38 öre för organisationsförbättringar

i fråga om infanteriets befäl och stammanskap samt

återstoden 150,285 kronor för den af beväringens utsträckta öfningar

föranledda höjningen i dagaflöningen för befälet. Af den erforderliga

kostnadsökningen har 1893 års Riksdag, enligt hvad Eders Kongl.

Maj:t täcktes erinra sig, beviljat 288,361 kronor, hvilket belopp i sin

helhet tillgodokommit nu förevarande anslag. Då från den summa,

414,356 kronor 38 öre, som betecknar den för genomförande af infanteriets

nya organisation erforderliga kostnadsökningen, dragés det af

Riksdagen redan beviljade belopp 288,361 kronor, utgör skilnaden

125,995 kronor 38 öre, som alltså skulle återstå att ännu anvisa. I

sitt ofvan nämnda den 14 november 1893 afgifna underdåniga yttrande

med förslag till och kostnadsberäkningar öfver förändringarna i infanteriets

organisation under år 1895 anser t. f. chefen för generalstaben

häraf för sagda år erfordras 22,314 kronor, (Bil. II och III)

dervid likväl är att märka, att det för nytillkommen personals aflöning

nödiga anslagsbeloppet af honom beräknas till 76,754 kronor, men att

till betäckande häraf en summa af 54,440 kronor anses blifva disponibel,

deraf 40,200 kronor för 258 indelta rotar och 20 nummer vid

Vermlands fältjägarecorps, som beräknas skola under år 1895 indragas,

samt 14,240 kronor besparad utbildnings- och möteskostnad för 80 sol
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Fjerde hufvudtiteln.

dater. Jag har ingenting att häremot erinra; och då, i enlighet med

tillvägagåendet vid 1893 års riksdag, sistnämnda belopp 14,240 kronor

torde böra afföras från anslaget till det icke garnisonerade infanteriets

och kavalleriets vapenöfningar, från hvilket anslag den besparade utbildnings-

och möteskostnaden skolat utgå, och i stället påföras nu förevarande

anslag, från hvilket atlöningen till det nytillkomna befälet

skall utgå, uppgår sålunda det belopp, hvarmed förevarande anslag

utaf ofvan angifna anledning bör ökas, till 22,314 kronor + 14,240

kronor eller 36,554 kronor.

Innan jag lemnar detta anslag, anhåller jag emellertid att få fästa

Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på en mindre oegentlighet, som

insmugit sig i de för 1892 års urtima Riksdag framlagda nya staterna

för Hallands och Blekinge bataljoner och hvilken torde i nu förevarande

sammanhang böra rättas. I nämnda stater är nemligen dagaflöningen

för regementstrumslagaren upptagen till allenast 80 öre, under det att

i alla öfriga arméns stater dagaflöningen till de vid armén anstälde

tjensteman af detta slag utföres med 1 krona. Då dagaflöningen för

regementstrumslagaren i båda de ifrågavarande staterna beräknas skola

utgå för 90 dagar, utgör alltså det belopp, som för rättande af den

anmärkta oegentligheten erfordras, 90 x 20 x 2 eller 36 kronor.

Slutligen torde böra erinras, att Eders Kongl. Maj:t genom beslut

denna dag, på föredragning af statsrådet och chefen för finansdepartementet,

förordnat, att inkomsttiteln Tillfälliga rotevakansafgifter skall i

riksstaten för år 1895 upptagas till 150,000 kronor eller med ökadt

belopp af 98,000 kronor, motsvarande 50 procent af vakansafgifterna

från dels de 516 rusthåll och rotar vid indelta infanteriet, som, på

grund af nådiga brefven den 2 december 1892 och den 28 september

1893, redan blifvit eller under innevarande år komma att blifva, för

genomförande af den beslutade förbättrade organisationen af infanteriet,

satta på vakans och dels de rust- och rotehållsnummer vid skånska

husar-, skånska dragon- och Norrlands dragonregemente, som antagas

komma att, i anledning af den beslutade ändrade organisationen af

nämnda truppförband, vara vakanssatta år 1895. Då ifrågavarande

vakansafgifter, enligt beslutet om den förbättrade härordningen, böra

användas till bestridande af kostnaderna för den nya organisationen,

torde vara nödvändigt att under 4:de hufvudtitelns anslag uppföres en

mot den sålunda bestämda förhöjningen svarande utgiftspost; och lär,

då, hvad infanteriet angår, den nya organisationen innebär, att befälets

och de kontant aflönade volontärernas antal ökas, under det att samtidigt

manskapsstyrkan i sin helhet minskas, det vara gifvet att alla

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Fjerde hufvudtiteln.

tillgångar, som kunna användas till nämnda vapens organisation, och

således äfven nu ifrågavarande böra påföras förevarande anslag, hvarifrån

aflöningen till den nytillkomna befäls- och volontärspersonal skall

bestridas. Då. vakansafgifterna för vakanssatta nummer vid infanteriet

beräknas till 41,535 kronor, blir alltså häraf en följd, att anslaget till

det indelta infanteriets befälsaflöning måste ökas med ytterligare sistnämnda

belopp.

Hela anslagsökningen skulle sålunda komma att uppgå till 36,554

kronor + 36 kronor + 41,535 kronor eller sannnanlagdt 78,125 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att

dels för genomförande under år 1895 af infanteriets

nya organisation och dels för böjande till

1 krona af dagaflöningen till de vid Hallands och

Blekinge bataljoner anstälde regementstrumslagare öka

anslaget till det icke garnisonerade infanteriets befäls
-

aflöning, nu.....................

.................... kr.

3,996,084: —

med.....................................

...................... y>

78,125: —

till.......................................

..................... kr.

4,074,209: —

Det icke garnisonerade kavalleriets befälsaflöning.

[4.] 1 de förslag (Bil. IV och V) i fråga om genomförande under år

1895 af skånska busar- och skånska dragon- samt Norrlands dragondetta

anslag. regemen^eng nya organisation, som cheferna för lista och 6:te arméfördelningarna,

i samråd med inspektören för kavalleriet, efter vederbörande

regementschefers börande, den 11 och 14 sistlidne november

afgifvit, beräknas den, med anledning af berörda omorganisation, erforderliga

kostnadsökningen under sagda år till sammanlagdt 83,594

kronor 7 öre, deraf för skånska husarregementet 10,032 kronor 89

öre, för skånska dragonregementet samma belopp och för Norrlands

dragonregemente 63,528 kronor 29 öre.

Lika litet som t. f. chefen för generalstaben, hvilken på nådig

befallning den 30 sistlidne november afgifvit underdånigt yttrande

öfver förstnämnda förslag, har jag något att erinra mot hvad sålunda

af chefen för lista arméfördelningen hemstälts; och synes mig ej heller

chefens för 6:te arméfördelningen förslag gifva anledning till någon

anmärkning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Fjerde hufvudtiteln.

Hvad angår sättet för det erforderliga kostnadsbeloppets uppförande

i riksstaten, följdes, såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, i motsvarande

fall under sistlidne år den grundsats, att under förevarande

anslag uppfördes samtliga de belopp, som erfordrades i och för aflöning

åt officerare och underofficerare med vederlikar äfvensom korpraler

på gammal stat vid de respektive regementena. Jag utgick vid

min då gjorda framställning i ämnet från den omständigheten, att all

dylik kostnad är uppförd i de stater, som före 1892 års urtima Riksdag

gälde för ifrågavarande truppförband, och att fördenskull nu förevarande

anslag, hvilket, såsom utbrutet från det förutvarande anslaget

till indelta arméns befälsaflöning, är afsedt till bestridande af utgifter

utaf nämnda beskaffenhet-, fortfarande skulle ökas med de belopp,

som för dylika utgifter under de nya förhållandena voro af nöden. Jag

anser denna grundsats allt jemt böra följas, men begagnar emellertid

tillfället att betona, att med nu ifrågasatta tillvägagående ej afses ett

definitivt ordnande af hithörande förhållanden. Gifvet är nemligen,

bland annat, att, i den mån de på gammal stat vid regementena Renande

korpraler afgå och ersättas af på ny stat antagna, anslaget till

det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfningar, från

hvilket med tillämpning af de grundsatser, som under sistlidet år i

öfrigt följdes vid uppförande i riksstaten af erforderliga anslag för

meranämnda tre nybildade värfvade kavalleriregementen, all aflöning

till korpraler och manskap på ny stat vid desamma bör utgå, blifver i

behof af bidrag från förevarande anslag. Att nu taga hänsyn härtill

är emellertid omöjligt, då afgången utaf korpraler på gammal stat ej

kan på förhand bestämmas, och i hvarje fall torde dermed böra anstå

till den tidpunkt, då den förbättrade här organisationen är genomförd

och då en fullständig vidräkning emellan alla eller åtminstone de flesta

af hufvudtitelns anslag måste komma till stånd i syfte att dels förenkla

titelns uppställning dels afpassa de blifvande nya anslagens slutsummor

efter då rådande organisativa förhållanden vid armén.

Vidare torde böra erinras, att, då afgången utaf manskap vid de

båda skånska kavalleriregementen visat sig blifva mycket större än

som från början antagits, det blifvit nödvändigt att vid uppgörande af

kostnadsberäkningarna för dessa regementen utgå från den förutsättningen,

att vid slutet af den för öfvergången till den förbättrade härordningen

bestämda tid hela det ökade anslagsbelopp 58,252 kronor

30 öre, som vid 1892 års urtima riksdag antogs för dessa regementen

i deras nya organisation blifva af nöden, också må komma att stå till

krigsstyrelsens förfogande. På sätt som af bil. IV inhemtas, skulle,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Fjerde Inifvudtiteln.

derest chefens för lista arméfördelningen förslag i fråga om kostnadsökningen

under år 1895 bifalles, för ändamålet vara beviljadt, år 1892

14,500 kronor, år 1893 1,775 kronor 10 öre och år 1894 20,065 kronor

78 öre eller sammanlagdt 36,340 kronor 88 öre, hvilken summa i

det allra närmaste motsvarar 3/ä af beloppet 58,252 kronor 30 öre eller

just det belopp, som, derest nyssnämnda förutsättning redan från början

tillämpats, bort på nu ifrågavarande 3:dje öfvergångsår belöpa.

Äfven hvad Norrlands dragonregemente beträffar, synes öfvergången

till den nya organisationen komma att blifva snabbare än som

från början antagits och har detta förhållande föranledt dertill, att det

belopp, som nu begäres, tillsammans med de förut beviljade anslagen ej

obetydligt öfverstiger hvad som, derest afgången af indelt manskap varit

mera normalt, bort för 3:dje öfvergångsåret stått till krigsstyrelsens

förfogande. Någon möjlighet att förebygga detta i och-för sig mindre

betydande missförhållande bar emellertid icke förefunnits och det torde

dessutom böra ibågkommas, att anslagsfordringarna för infanteriets nya

organisation i år äro synnerligen små och att minskningen derå mer

än väl motväger den proportionsvis något väl stora anslagsfordringen

för Norrlands dragonregemente.

Hvad slutligen beträffar de belopp, som, med tillämpning af ofvannämnda

grundsats, böra af de ifrågasatta anslagsförböjningarna påföras

nu förevarande anslag, inhemtas af bilagorna att följande aflöning till

officerare, underofficerare, civilmilitär personal och korpraler på gammal

stat för år 1895 anses vara af nöden:

a) Vid hvartdera af de båda skånska kavalleriregementena:

Rekrytskolans kostnad.

Dagaflöning.

1 ryttmästare i 305 dagar å 3,oo kr................... 915: —

4 subalternofficerare » » 2,oo » .................. 2,440: —

1 fanjunkare » » l,oo » 305: —

4 sergeanter » » 0,80 » 976: —

1 trumpetare i 305 dagar å 0,80 kr................... 244: —

3 korpraler » » 0,2» » 228: 75

3 vice korpraler » » 0,to » 91: 50

1 1.(2.) bataljonsläkare » » 3(2) » medeltal.. 762: 50

1 bataljons veterinär » » 2,oo » .................. 610: — 6,572- 75

Transport 6,572: 75

s. 9 Kontrollera mot PDF

Fjerde liufvudtiteln. 9

Transport 6,572: 75

Regementsskolans kostnad.

Dagaflöning.

1 ryttmästare i 260 dagar å 3,oo kr................. 780: —

3 subalternofficerare » » 2,oo » .................. 1,560: —

1 fanjunkare » » l,oo » .................. 260: —

3 sergeanter » » 0,so » .................. 624: —

1 trumpetare x> » 0,80 » .................. 208: —

2 korpraler » » 0,25 » ................. 130: —

2 vice korpraler » » 0,io » .................. 52: — 3 614- _

tillsammans kr. 10,186: 75

eller för två regementen ........................................................... » 20,373: 50

samt b) vid Norrlands dragonregemente förut tillkommet

befäl........................................................................................ » 24,682: —

Ytterligare löner, tjenstgöring spenning ar in. m. för befäl.

1 ryttmästare och sqvadronschef 6 mån. (dagafl.

42 dag.) ................................................................... 2,691: —

1 löjtnant af l:sta klassen 2 mån. (dagaflöning

beräknas ej)............................................................. 455: —

1 underlöjtnant 2 mån. (d:o) ..................................... 355: —

1 fanjunkare 6 mån. (dagafl. 42 dagar) ................. 852: —

2 sergeanter af lista klassen 2 mån. (dagaflöning

beräknas ej)............................................................ 210: —

2 sqvadronstrumpetare 2 mån. (d:o) ....................... 170: — 4733- _

Befäl vid skolorna.

Dagaflöning.

305 dagar: 1 ryttmästare å 3 kronor ................... 915: —

2 subalternofficerare å 2 kronor ........ 1,220: —

1 fanjunkare å 1 krona........................ 305: —

2 sergeanter å 80 öre........................... 488: —

1 trumpetare å 80 öre ........................... 244: —

1 2:dre bataljonsläkare å 2 kronor...... 610: —

1 bataljons veterinär å 2 kronor......... 610: —

1 sjukvårds- och 1 hofslagare ryttare

(indelte) å 12 öre.............................. 73: 20

Transport 4,465: 20 29,415: —

Bih. till Rihd. Pmt. IH!)4. / Smil. 1 Afd. I Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Fjerde inilVudtitelii.

Transport 4,465: 20 29,415: —

244 dagar: 1 ryttmästare å 3 kronor ................... 732: —

3 subalternofficerare å 2 kronor ......... 1,464: —

1 fanjunkare å 1 krona....................... 244: —

3 sergeanter å 80 öre ........................... 585: 60

1 trumpetare ä 80 öre .......................... 195: 20

2 korpraler (gammal stat) å 25 öre .. 61: —

1 vice korpral (d:o) å 10 öre.............. 24: 40

1 sjukvårds- och 1 hofslagareryttare

(indelte) å 12 öre......................... 58: 56

43 dagar: 1 ryttmästare å 3 kronor ..................... 129: -

3 subalternofficerare å 2 kronor ......... 258: —

1 fanjunkare å 1 krona ....................... 43: —

3 sergeanter å 80 öre ........................... 103: 20

1 trumpetare å 80 öre ........................... 34: 40

1 sjukvårds- och 1 hofslagareryttare

(indelte) å 12 öre .......................... 10: 52 8^407: 88

Remontdepotens kostnad.

1 sergeant dagaflöning 40 dagar å 80 öre ........... 32: —

1 vice korpral (gammal stat) dagaflöning 40 dagar

å 10 öre .......................................................... 4: — gg._

tillsammans kr. 37,858: 88.

Hela ökningen under förevarande anslag skulle alltså komma att

utgöra 20,373 kronor 50 öre + 37,858 kronor 88 öre eller 58,232 kronor

38 öre; och då vid 1893 års riksdag häraf beviljades 41,341 kronor

64 öre erfordras fördenskull, att anslaget nu ökas med 58,232

kronor 38 öre — 41,341 kronor 64 öre eller 16,890 kronor 74 öre.

Härtill måste emellertid läggas det belopp, som vid kavalleriet

erfordras för bestridande af dagaflöning till befälet under de jemväl vid

detta vapen förlängda beväringsöfningarna. Enligt bil. VI B 4 till det

af t. f. chefen för generalstaben uppgjorda, vid 1892 års urtima riksdag

i hufvudsak antagna förslaget till förbättrad härordning, beräknades

kostnaden härför komma att utgöra 4,471 kronor 10 öre. Hela den

ökning af anslaget, som för år 1895 erfordras, skulle sålunda uppgå

till 16,890 kronor 74 öre + 4,471 kronor 10 öre eller 21,361 kronor

84 öre, som jag dock anser kunna jemnas till 21,360 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Fjerde hufvudtiteln.

Under åberopande häraf hemställer jag alltså, att Eders Kongl.

Maj.-t täcktes föreslå Riksdagen

Det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfningar.

Af de belopp, sammanlagdt 83,594 kronor 7 öre som, enligt hvad

jag nyss yttrat, äro af nöden för genomförande under år 1895 af Skånska

husar- och Skånska dragon- samt Norrlands dragonregementens

nya organisation, skulle, vid bifall till hvad jag under anslaget till det

icke garnisonerade kavalleriets befälsaflöning hemstält, under sistnämnda

anslag komma att i 1895 års riksstat uppföras en summa af 16,890

kronor 74 öre. I enlighet med tillvägagåendet vid 1893 års riksdag

skulle återstoden 66,703 kronor 33 öre påföras förevarande anslag.

Jag finner skäl ej förekomma att nu i någon mån afvika från hvad då

af mig föreslagits samt af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen gillats.

Jemväl i detta afseende gälla emellertid de erinringar, jag nyss tillät

mig framställa. Meningen kan ingalunda vara att dermed skulle anses

definitivt afgjordt, huru med uppförandet i riksstaten af de, med anledning

af kavalleriets omorganisation, erforderliga ökade anslagsbeloppen

bör förhållas. Som Eders Kongl. Maj:t finner af bil. IV och V,

hvilka ligga till grund för kostnadsberäkningarna, skulle, derest förslaget

om uppförande under nu ifrågavarande anslag af samtliga de belopp,

som utöfver aflöning till nyinrättade befälsplatser m. m. erfordras

för genomförande af kavalleriets beslutade nya organisation, åt

Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen gillas, utaf anslaget komma att utgå

ej mindre kostnaden för truppens mathållning och hästarnes fourragering

och dylikt, som redan före antagandet af 1892 års förbättrade

härordning derifrån guldits, än äfven utgifterna för manskapets på ny

att dels för genomförande under år 1895 af Skånska

husar- och Skånska dragon- äfvensom Norrlands

dragonregementens nya organisation och dels för beredande

af erforderliga tillgångar till bestridande af

den, med anledning af beväringsöfningarnas utsträckning,

ökade dagaflöningen till det icke garnisonerade

kavalleriets befäl öka anslaget till nämnda kavalleris

befälsaflöning nu

med......................

till............................

..... kr. 978,360: —,

..... kr. 957,000: —

..... » 21,360: —

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Fjerde hufvudtiteln.

stat aflöning och beklädnad äfvensom remontering in. m. sådant, som

förut dels bestridts af rust- och rothållarne dels utgått af andra anslag.

Denna olägenhet kan dock svårligen afhjelpas så länge den nya

organisationen ej är genomförd och i hvarje fall ej förr än samtliga

de anslagsbelopp, som erfordras för organisationens genomförande,

också blifvit af Riksdagen beviljade. Då först torde rätta tidpunkten

vara inne att med ledning af den erfarenhet, som då vunnits beträffande

medellängden för manskapets tjenstetid samt kostnaden för rekryternas

och remonternas utbildning m. m. dylikt, göra fördelning på riksstatens

olika anslag af de belopp, som för organisationens genomförande beviljats.

Utom nyssnämnde belopp 66,703 kronor 33 öre måste emellertid

äfven den summa 56,465 kronor, som af den beslutade förhöjningen i

inkomsttiteln »Tillfälliga rotevakansafgifter» återstår, sedan deraf dragits

det till uppförande under anslaget till det icke garnisonerade infanteriets

befälsaflöning föreslagna belopp 41,535 kronor, påföras nu ifrågavarande

anslag. Förstnämnda belopp 56,465 kronor kan nemligen, på

sätt jag redan yttrat, anses motsvara vakansafgifterna för de indelta

nummer vid kavalleriet, som, med anledning af beslutet om nämnda

vapens delvisa omorganisation, af statskontoret beräknas vara vakanssatta

år 1895; och gifvet är, att då anslagsförhöjningarne för kavalleriet

skulle påföras endast två anslag, nemligen det nu förevarande och anslaget

till indelta kavalleriets befälsaflöning, samt all förhöjning, som

rätteligen bör tillgodokomma sistnämnda anslag, också verkligen, derest

mitt ofvannämnda förslag gillas, kommer att påföras detsamma, öfriga

för kavalleriet disponibla tillgångar måste tills vidare komma vapenöfningsanslaget

till godo. Hela förhöjningen af detta anslag skulle

således komma att uppgå till 66,703 kronor 33 öre + 56,465 kronor

eller 123,168 kronor 33 öre.

De redan gjorda framställningarna påkalla emellertid icke blott en

ökning utan äfven en minskning i detta anslag. Som Eders Kongl.

Maj:t täcktes erinra sig, föreslog jag nemligen under anslaget till indelta

infanteriets befälsaflöning, att sistnämnda anslag skulle ökas med

36,554 kronor, deraf dock ett belopp af 14,240 kronor, motsvarande

den besparade kostnaden för utbildning af manskapet vid vakanssatta

nummer, beräknades samtidigt skola afföras från vapenöfningsanslaget.

Hela ökningen i anslaget skulle sålunda komma att uppgå till 123,168

kronor 33 öre — 14,240 kronor eller i jemnadt tal 108,925 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Fjerde hufvudtiteln.

att för genomförande under år 1895 af Skånska

husar-, Skånska dragon- och Norrlands dragonregegementens

nya organisation höja anslaget till det icke

garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfnin
-

gar nu ...........................

.......................... kr.

1,503,300: —

med..............................

.......................... »

108,925: —

till .............................

...................... kr.

1,612,225: —

Fältartilleriet å fastlandet.

Jemlik! de tabeller (bil. VI och VII), som fogats vid generalfälttygmästarens

och chefens för artilleriet underdåniga skrifvelse den 13

sistlidne november angående åtgärder för genomförande under år 1895

af fältartilleriets å fastlandet nya organisation, beräknas den härför erforderliga

kostnadsökningen under år 1895 komma att uppgå till 121,131

kronor 40 öre eller skilnaden emellan den i bil. VII upptagna slutsumma

126,606 kronor 40 öre och den för chefen för Gotlands artillericorps

beräknade aflöning, 5,475 kronor. Under förutsättning, att beloppet

afrundas till närmast högre jemna krontal, har jag ingenting att

häremot erinra; och då förhöjningen, i likhet med hvad under sistlidne

år egde rum beträffande den då begärda motsvarande anslagsökningen,

torde i sin helhet böra påföras anslaget till artilleriet, hemställer jag,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för genomförande under år 1895 af fältartilleriets

å fastlandet beslutade nya organisation höja an
-

slaget till nämnda artilleri, nu .. ..

.... kr.

1,341,276: —

med......................................................

.... »

121,132: —

till........................................................

... kr.

1,462,408: —

Gotlands artillericorps.

I öfverensstämmelse med hvad t. f. chefen för generalstaben före- [7.]

slog i sitt betänkande angående den vid 1892 års urtima riksdag an- ökning af

tagna förbättrade härordningens genomförande hemställer generalfälttyg- 8 a ans H

mästaren och chefen för artilleriet, att under år 1895, det tredje öfvergångsåret,

må inrättas chefsbeställningen vid Gotlands artillericorps;

. [60

Ökning af

detta anslag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

. PO

Ökning af

detta anslag.

[9.]

Höjning af

detta anslag.

14 Fjerde hiifvmltiteln.

och, som aflöningsförmånerna för nämnda beställning, enligt den af

Riksdagen antagna stat, uppgå till 6,225 kronor, men redan nu för

ändamålet finnes disponibelt ett belopp af 750 kronor, utgörande det

med chefsbeställningen vid corpsen enligt dess äldre stat förenade

arfvode, föreslår han, att härför nu må anvisas 5,475 kronor.

Jag bar ingenting att häremot erinra och tillstyrker fördenskull,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för beredande af medel till inrättande af chefsbeställningen

vid Gotlands artillericorps öka anslaget

till corpsen, nu ....................

...................... kr.

32,414: —

med..........................................

.................... y>

5,475: —

till...........................................

................... kr.

37,889: —

Fortifikationen.

I sitt den 14 november 1893 afgifna yttrande angående kostnaderna

för genomförande under år 1895 af fortifikationens beslutade förbättrade

organisation beräknar chefen för nämnda vapen, i enlighet

med en yttrandet bilagd tabell (bil. VIII), desamma komma att uppgå till

18,124 kronor 80 öre. Ej heller häremot har jag något att erinra;

och då beloppet, i enlighet med tillvägagåeudet sistlidne år, torde i sin

helhet böra påföras nu ifrågavarande anslag, hemställer jag, som dock

anser summan böra afrundas till närmast lägre krontal, det Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för beredande af tillgångar till genomförande

under år 1895 af fortifikationens förbättrade organisation

höja anslaget till nämnda vapen,

nu.............................

... kr.

313,932: —

med.........................

... ))

18,124: —

till.............................

*

. kr.

332,056: —

Trängen.

I sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 14 november 1893

angående åtgärder för genomförande under år 1895 af trängens vid

1892 års urtima riksdag beslutade nya organisation har inspektören för

s. 15 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufrudtiteln. 15

trängen hemstält, att de för nämnda vapen afsedda anslagstillgångar

måtte sä ökas, att detsammas fyra bataljoner kunde under året erhålla

den sammansättning, som närmare angifves i de af honom vid skrifvelsen

fogade fors! agssl åter (Bil IX, X, XI och XII). Jag har ingenting

att häremot erinra, hvadan och då staternas sammanlagda slutsummor

uppgå till 498,383 kr. 43 öre den för året erforderliga anslagshöjningen

torde höra bestämmas till så stort belopp, att detsamma i

förening med de tillgångar, som för genomförande af trängens förbättrade

organisation redan stå till Eders Kongl. Maj:ts disposition, komma

att utgöra nyssnämnda summa.

Hvad angår dessa tillgångar, ber jag få erinra, att desamma bestå

dels i de medel, sammanlagd! 308,318 kronor, som i 1894 års riksstat

finnas uppförda under anslaget till trängen, och dels i de olika anslagsbelopp,

som, då det för Svea trängbataljon afsedda odelade anslaget

vid 1888 års riksdag fördelades på riksstatens olika titlar, påfördes

andra anslag än anslaget till trängen. Under detta bibehölls nemligen

då endast så stort belopp, som erfordrades att bestrida de under rubrikerna

»lön», »dagaflöning», »arfvoden» och »särskilda anslag» i den af

Eders Kongl. Maj:t till 1884 års riksdag framlagda kostnadsberäkning

för bataljonen upptagna utgiftsposter, under det att öfriga i samma beräkning

upptagna belopp påfördes de särskilda anslagstitlar i riksstaten,

hvarunder anslagsmedlen med afseende å de olika behof, hvarför de

voro afsedda, borde hänföras. Såsom närmare inhemtas af dåvarande

statsrådet och chefens för landtförsvarsdepartementet anförande till

statsrådsprotokollet för den 12 januari 1888 angående den då föredragna

frågan om regleringen af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel

för år 1889, utgjorde dessa andra anslag än anslaget till trängen påförda

belopp tillsammans 116,020; och då någon höjning eller sänkning

af dessa belopp icke derefter egt rum, uppgå alltså samtliga för trängen

afsedda anslagsmedel för närvarande till 308,318 kronor + 116,020

kronor eller 424,338 kronor. Då behofvet för år 1895 utgör 498,383

kronor 43 öre, skulle fördenskull den erforderliga anslagsförhöjniugen

uppgå till 498,383 kronor 43 öre — 424,338 kronor eller 74,045 kronor

43 öre, som jag dock anser böra afrundas till jemt krontal eller

74,045 kronor.

Beloppet kan synas stort, särskild! då man erinrar sig att den anslagsförhöjning,

hvilken år 1893 beviljades, icke uppgick till mera än

34,801 kronor 78 öre, och att t. f. chefen för generalstaben i sitt betänkande

om den förbättrade härordningen beräknade anslagsbehofvet

för år 1895 till endast 50,000 kronor. I detta afseende anhåller jag

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Fjerde liufvudtiteln.

emellertid att få hänvisa till hvad jag redan yttrat under anslaget till

det icke garnisonerade kavalleriets befälsaflöning. De anslagsförhöjningar,

hvilka för år 1894 ansågos erforderliga för infanteriet, voro så

stora, att de andra vapnens behof syntes mig böra för nämnda år inskränkas

till det minsta möjliga. Hvad år 1895 åter angår, är förhållandet

alldeles motsatt. Behofvet för infanteriet är för detta år jemförelsevis

litet och att under sådana omständigheter för några af de öfriga vapnen

ifrågasättas större anslagsförhöjningar torde vara helt naturligt, helst

om tillika iakttages, att anslagsförhöjningen för vederbörande vapen i

sin helhet icke bestämmes till högre belopp, än som för det år, hvilket

är i fråga, ursprungligen beräknades. Hvad särskildt trängen angår, är

detta vilkor i det allra närmaste uppfyldt, äfven om den anslagsförhöjning,

som af mig ifrågasatts, utaf Riksdagen beviljas. Enligt t. f.

chefens för generalstaben öfvergångsförslag skulle under 3:e öfvergångsåret.

anslagsförhöjningen för trängen komma att uppgå till 106,000

kronor i rundt tal. Då den hittills beviljade anslagsförhöjningen, såsom

redan nämndt, uppgår till 34,800 kronor i rundt tal och förhöjningen i

anslag för år 1895 af mig beräknats till 74,045 kr., skulle alltså hela

anslagsförhöjningen för 3:e öfvergångsåret komma afl uppgå till 108,845

kronor eller endast omkring 3,000 kronor mer än som af nämnda chef

beräknats.

Hvad slutligen angår sättet för den erforderliga anslagsförhöjningens

uppförande i riksstaten, torde i år liksom föregående år hela beloppet

böra påföras anslaget till trängen, som derigenom skulle komma att

uppgå till 382,363 kronor; och torde, likaledes i enlighet med tillvägagåendet

sisrlidne år, häraf såsom bestämdt anslag böra upptagas

det belopp, som är af nöden till bestridande af befälsaflöning och dylikt

vid Svea trängbataljon, eller 91,206 kronor och återstoden 291,157

kronor, utgörande samtliga beräknade kostnaderna för de tre öfriga

bataljonerna, under anslaget uppföras såsom reservationsanslag.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att

för genomförande under år 1895 af trängens

beslutade nya organisation höja anslaget till nämnda

vapen, nu...........................

......................... kr.

308,318: —

med.....................................

......................... »

74,045: —

till..................................

................ kr.

382,363: —

äfvensom medgifva att 291,157 kronor deraf må upptagas

såsom reservationsanslag.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Fjerde hnfvudtiteln.

17

Beväringsmanskapets vapenöfningar.

Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, begärdes vid sist- [10.]

lidna riksdag i förevarande anslag en förhöjning af 1,467,821 kronor

34 öre, motsvarande dels samtliga de förhöjda kostnader, som, med

undantag af den vid 1892 års urtima riksdag beviljade ökade dagaflöningen

åt beväringen, beräknades skola från detta anslag komma att

utgå för att bringa till verkställighet beslutet om förlängning af beväringens

vapenöfningar till 90 dagar, och dels det belopp 406,450 kronor,

som befanns vara af nöden för att bereda förhöjd dagaflöning åt beväringen

vid kavalleriet för 90 dagar och för öfriga truppslags beväring

för 66 dagar. Då Riksdagen jemväl beviljade den sålunda ifrågasatta

anslagsförhöj ningen, påkallar alltså beslutet om de förlängda vapenöfningarna

för beväringen nu ej annan ökning i förevarande anslag än

den, som blir af nöden för att bereda förhöjd dagaflöning under 90

dagar jemväl åt beväringen vid infanteriet, artilleriet, fortifikationen

och trängen. Som bekant, bestämde nemligen Riksdagen, att den särskilda

dagaflöning af 30 öre, hvarmed den förut med endast 20 öre

utgående dagaflöningen till beväringen vid 1892 års urtima Riksdag

ökades, icke finge utbetalas förr än beväringsöfningarna i sin helhet

blifvit fullgjorda; och, då de beväringsklasser vid nyssnämnda vapenslag,

som under budgetåret 1894 afslutade sin utbildning, komme att

hafva undergått vapenöfning allenast 66 dagar, blef deraf en följd, att

för nämnda den vida talrikaste delen af beväringen dagaflöningen kunde

vid anslagsberäkningarna för omförmälda år antagas komma att utgå

endast under 66 dagar. Under år 1895 åter, det budgetår, hvars utgifter

nu skola regleras, kommer äfven beväringen vid sistnämnda fyra

vapenslag, hvilken år 1894 öfvas 68 dagar och år 1895 22 dagar, att

hafva genomgått 90 dagars utbildning och blir sålunda berättigad att

jemväl åtnjuta deremot svarande dagaflöning.

Hvad angår beloppet af den erforderliga anslagsförhöjningen, beräknades

af 1892 års urtima Riksdag kostnaden för den ökade dagaflöningen

i sin helhet komma att uppgå till 637,200 kronor, hvadan och

då häraf för år 1894 beviljades 406,450 kronor ett belopp af 230,750

kronor nu återstår att anvisa.

Under åberopande häraf får jag alltså, i enlighet med hvad jemväl

arméförvaltningen å intendentsdepartementet i sin förenämnda skrifvelse

den 14 sistlidne november föreslagit, i underdånighet hemställa att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

ltih. till Itihd. Prat. IS fl 4. / Samt. 1 Afd. 1 Haft.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Fjerde hufvudtiteln.

att för beredande af erforderliga medel till bestridande

af den beväringen tillkommande förhöjda

dagaflöning öka anslaget till beväringsmanskapets va
penöfningar,

nu....................................... kr. 2,980,500: —

med........................................................ » 230,750: —

till ....................................................

kr. 3,211,250

Volontärskolor.

[11 •] I det förslag till förbättrad härordning, som af Eders Kongl. Maj:t

dett^Tifsiag förelädes 1892 års urtima Riksdag och som sedermera i sina hufvuddrag

af Riksdagen antogs, var jemväl förutsatt, att, i den mån den förbättrade

härordningen utvecklades, nya volontärskolor skulle anordnas

i och för utbildning af det ökade antal på stat eller i vederbörande reserver

anstälde officerare eller underofficerare, som för armén blefvo af

nöden. Riksdagen, som erkände nödvändigheten af särskilda åtgärders

vidtagande för att i mån af volontärstyrkans vid armén tillväxt bereda

tillfälle för utbildande af ökadt underbefäl, förklarade sig emellertid, då

ingen närmare utredning blifvit förebragt vare sig om det antal volontärskolor,

som kunde erfordras för härordningsförslagets genomförande

eller om sjelfva organisationen af volontärskoleväsendet i dess helhet,

icke böra för det dåvarande fatta beslut i ämnet.

Såsom jag redan i mitt anförande till statsrådsprotokollet för den

14 januari 1893 i den då föredragna frågan om regleringen af utgifterna

under riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1894 erinrade, behagade

Eders Kongl. Maj:t, i anledning af detta Riksdagens beslut, uppdraga

åt t. f. chefen för generalstaben att till Eders Kong]. Maj:t inkomma

med den af Riksdagen äskade utredningen i ämnet.

Sådant yttrande har nu den 1 sistlidne juni utaf t. f. chefen för

generalstaben afgifvits; och har arméförvaltningen å intendentsdepartementet

i utlåtande den 27 sistlidne oktober deröfver yttrat sig.

Jag anhåller till eu början att få inför Eders Kongl. Maj:t redogöra

för de sålunda afgifna yttrandena».

Sedan föredragning af utlåtandena härefter egt rum, fortsatte departementsschefen

vidare:

»Frånsedt hvad t. f. chefen för generalstaben i förbigående yttrat

om möjligheten att, genom anskaffandet af lämpliga militäretablissement,

på ett mera tillfredsställande sätt än nu är fallet ordna stammanskapets

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Fjerde luifvn dtiteln.

vid det icke garnisonerade infanteriet rekryt- och korpralsutbildning,

torde, såsom Eders Kongl. Maj:t behagade finna, de af bemälde chef

i ärende!, gjorda utredningar och yrkanden, hvilka jemväl arméförvaltningen

å intendentsdepartementet för sin del biträder, kunna till sina

hufvudpunkter sammanfattas derhän,

att vid infanteriet 1,456 nummer för framtiden skulle komma att

varda med officers- eller underofficersvolontärer besatte;

att omsättningen i dessa nummer kan antagas blifva så stor, att 70

officersvolontärer, 50 reservofficersvolontärer och 300 underofficersvolontärer

sannolikt komma att i medeltal årligen anställas;

att, då utbildningen af underofficersvolontärerne för framtiden synes

böra ordnas så, att. omkring 3/4:delar af dessa volontärer kommenderas

att genomgå äfven andra årets volontärskolekurs, årliga antalet elever

vid volontärskolorna för infanteriet kan antagas komma att uppgå till

70 + 50 + 300 + 225 eller i rundt tal 650;

att under förutsättning att en volontärskolas längd bestämmes till

300 dagar, deri inberäknade in- och utryckningsdagarne, antalet elevunderhållsdagar

vid infanteriet sålunda skulle komma att uppgå till

195,000;

att, då kostnaden per underhållsdag i rund summa kan beräknas

till 2 kronor 20 öre, hela kostnaden för volontärutbildningen vid infanteriet

skulle komma att uppgå till 195,000 x 2,20 eller 429,000 kronor;

att, hvad angår lokaler för den erforderliga volontärutbildningen,

fördelningen af volontärer på de olika etablissementen lämpligast synes

kunna ega rum på det. sätt, att till etablissementen i Ronneby, Norrköping

och Hernösand kommenderas första årets underofficersvolontärer

från resp. lista och 2:dra, 3:dje och 4:de samt. 5:te och 6:te arméfördelningarna

och att till Karlsborg sammandrages en skola bestående

af samtliga officers- och reservofficersvolontärer äfvensom andra årets

underofficersvolontärer;

att, hvad angår underofficersvolontärerne vid kavalleriet, någon ändring

i det nuvarande utbildningssättet till en början, så länge den

nya organisationen af Skånska husar- och Skånska dragon- samt Norrlands

dragonregemente icke i mera vidsträckt mån fortgått, icke synes

af nöden, så mycket mindre som kostnaden derför icke öfverskridit den

andel af volontärskoleanslaget 67,000 kronor, som ursprungligen derför

afsetts;

att något längre fram under öfvergåugstiden, sedan nämnda organisation

i erforderlig grad fortskridit, underofficersutbildningen vid dessa

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Fjerde liufvudtiteln.

regementen borde öfvertagas af regementena sjelfva i särskilda underofficersskolor;
att

kostnaden för dessa skolor, som beräknas komma att årligen

mottaga 20 elever vid hvardera af Skånska husar- och Skånska dragonregementena

och 10 vid Norrlands dragonregemente, kan antagas uppgå

till sammanlagdt 41,000 kronor i rundt talj

att till kavalleriskolan, som vid nämnda tidpunkt synes böra sammandragas

vid något af de värfvade regementena, skulle kommenderas

endast officers- och reservofficersaspiranterna från kavalleriet i dess helhet,

underoffieersaspiranterna från de tre återstående indelta kavalleriregementena

och såsom hittills en menig från hvarje af dessa regementens

15 sqvadroner;

att årliga antalet officers- och

kan antagas komma att. uppgå till 14—15 och antalet underofficersaspiranter

vid de tre indelta kavalleriregementena till 6, så att antalet

elever vid skolan i sin helhet komme att uppgå till 35—36;

att under förutsättning, att eleverna vid skolan finge under kursen

begagna sig af det regementes hästar, vid hvilket skolan vore sammandragen,

kostnaden per elev torde kunna beräknas till 5 kronor per dag,

så att, då utgifterna för de menige cleverne vid skolan fortfarande såsom

hittills skulle utgå af det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets

vapenöfningsanslag, volontärskoleanslagct skulle, efter 300

dagars längd för kursen, komma att härför betungas med en utgift af

30.000 kronor;

att, om man bortser från kostnaden för de till kavalleriskolan kommenderade

menige, hvilken från vapenöfningsanslaget utgående kostnad

kommer att minskas med 33,000 kronor, sedan underofficersskolorna

vid de nybildade värfvade kavalleriregementena kommit till stånd, utgifterna

för officers- och underofficersvolontärernas vid hela armén utbildning

sålunda kan antagas komma att utgöra, så länge kavalleriskolan

fortgår i sitt nuvarande skick, 429,000 kronor + 67,000 kronor eller 496,000

kronor, och sedan nyssnämnda underofficersskolor börjat sin verksamhet,

429.000 kronor + 41,000 kronor + 30,000 kronor eller 500,000 kronor,

dock så att, enligt t. f. chefens för generalstaben förslag, de 41,000

kronor, som erfordras för meranämnda underofficersskolor, skulle påföras

vederbörande regementens anslagsmedel och endast återstående 459,000

kronor upptagas under anslaget till volontärskolor; samt slutligen

att Norrbottens regementes volontär skola å Notviken med dess af

t. f. chefen för generalstaben framhållna särskilda uppgift skulle bibehållas

i sitt närvarande skick och nödiga medel derför med i rundt tal

s. 21 Kontrollera mot PDF

Fjerde linfrudtiteln. 21

28,350 kronor anvisas att utgå i den ordning, Eders Kongl. Maj:t kan

pröfva lämplig.

Mot hvad t. f. chefen för generalstaben sålunda yttrat och hemstält

synes mig någon erinran i sak icke kunna göras. Hvad särskildt

infanteriet vidkommer, stödjer sig sjelfva utredningen på redan nu bestående

faktiska förhållanden och den ökade kostnad för volontärutbildningen

vid detta vapen, som t. f. chefen för generalstaben ställer i utsigt,

måste, såsom lätt inses, af sig sjelft inträda i den mån alla de

för underofficersvolontärer afsedda nya manskapsnumren blifvit inrättade

och med innehafvare försedda.

Dessutom måste iliågkommas, att den af t. f. chefen för generalstaben

beräknade slutliga kostnad för utbildningen af infanteriets vololontärer

i sjelfva verket ej synes komma att så synnerligen mycket

öfverskrida hvad som redan nu för detta ändamål faktiskt utgifvits.

Under år 1892 t. ex. hafva, såsom t. f. chefen för generalstaben anmärker,

från anslaget till volontärskolor bestridts utgifter till belopp af

i rundt tal 454,000 kronor. Då derifrån dragés dels beloppet 67,000

kronor, som utgjort kavalleriskolans kostnad, dels det belopp 93,655

kronor, som, i öfverensstämmelse med den 1892 års urtima Riksdag

förelagda utredning, får anses hafva under året blifvit användt för utbildning

af stammanskap vid de förr s. k. beväringstrupperna och

Norrbottens regementes volontärkompani, återstår en summa af 294,345

kronor, som sålunda skulle beteckna, hvad som under nämnda år tillgodokommit

volontärutbildningen vid infanteriet. Och då kostnaden

för motsvarande utbildning efter fullt genomförd organisation beräknas

till 429,000 kronor, skulle alltså den verkliga utgifts stegringen för detta

vigtiga ändamål endast komma att uppgå till 135,655 kronor.

Äfven förslaget att förlägga det första årets utbildningskurs för

infanteriets underofficersvolontärer till särskilda skolor och att sammandraga

samtliga officersvolontärerna äfvensom andra årets underofficersvolontärer

till eu gemensam större skola synes mig rigtigt och

väl lämpadt efter våra militära förhållanden, äfven om fördelningen

af volontärer emellan de särskilda etablissementen kan i mån af tillgång

på sådana och dessas beskaffenhet komma att blifva något olika

mot den, t. f. chefen för generalstaben föreslagit.

T. f. chefens för generalstaben framställning i fråga om volontärutbildningen

vid kavalleriet synes mig lika litet gifva anledning till an
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Fjerde hufvudtiteln.

märkning. Särskilt ber jag få fästa Eders Kongl. Majrts uppmärksamhet

på att kostnaden för kavallerivolontärernas utbildning efter den

förbättrade organisationens slutliga genomförande beräknas komma att

uppgå till allenast 71,000 kronor eller 4,000 kronor mera än hvad som

under nuvarande färhållanden för detta ändamål afsetts och att dessutom,

genom tillämpande af t. f. chefens för generalstaben förslag härutinnan,

den nu till 33,000 kronor uppgående kostnaden för utbildningen vid

volontärskolan af 22 menige vid Skånska husar-, Skånska dragon- och

Norrlands dragonregemente kommer att alldeles bortfalla. Besparingen

tillfaller visserligen det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets

vapenöfningsanslag, men torde med afseende å beskaffenheten af den

utgift, som sålunda upphör, lämpligen böra användas till bestridande af

de ökade utgifter, som för framtiden torde komma att anvisas på volontärskoleanslaget.

Detta anslags slutsumma, som af t. f. chefen för

generalstaben beräknas till 500,000 kronor eller 459,000 kronor, allt

efter som det af honom framstälda förslag i fråga om gäldandet af

kostnaderna för sergeantskolorna vid de nybildade värfvade regementena

bifalles eller icke, kan sålunda nedsättas till 467,000 kronor resp.

426,000 kronor. Gifvet är emellertid, att något bidrag till kostnaden

för volontär utbildningen icke för närvarande kan hemtas från vapenöfningsanslaget,

då ju ännu uågra år beräknas skola förgå, innan de

ifrågasatta underofficersskolorna träda i verksamhet.

Hvad angår beloppet af den anslagsökning, som för år 1895 är af

nöden, ber jag till eu början få erinra, att något särskildt anslag för

volontärskolan å Notviken ej erfordras. I det belopp 93,655 kronor,

hvithet, jemlikt 1892 års urtima Riksdags beslut, får, såsom motsvarande

den, enligt äldre beslut, från volontärskoleanslaget utgående kostnad

för stammanskaps utbildning, från nyssnämnda anslag tagas i anspråk

för genomförande af infanteriets nya organisation, är nemligen jemväl

inräknad kostnaden för »Norrbottens volontärernas» underhåll och beklädnad

m. m. under vistelsen vid volontärskolan och i öfverensstämmelse

dermed har också Eders Kongl. Maj:t, som genom nådigt bref

den 3 februari 1893 förordnat om omföring till det garnisonerade infanteriets

och kavalleriets vapenöfningsanslag af nyssnämnda belopp,

tillika föreskrifvit, att från sistnämnda anslag skall för framtiden gäldas

kostnaden för volontärskolan å Notviken, hvilken också under året oafbrutet

fortgått. Nödiga medel för volontärernas underhåll in. m. förefinnas

alltså redan och ehuru i följd af beslutet vid 1892 års urtima

Riksdag ändring i deras aflöningsförhållanden så till vida inträdt, att

t. ex. menig volontär, som förut aflönades med lega 40 resp. 80 kronor

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Fjerde hnfvudtiteln.

årligen samt dessutom 10 kronor månatligen under tjenstgöring, numera,

vare sig han är i tjenst eller ej, åtnjuter 150 kronor årligen,

samt någon stegring i behofvet af’ aflöningsmedel för de äldre ej i

ständig tjenstgöring varande årsklasserna följaktligen torde komma att

göra sig gällande, är dock denna stegring, helst då i betraktande tagas

de inom dessa årsklasser talrikt förekommande vakanserna, så obetydlig,

att tillgång till bestridande af den ökade aflöningskostnaden kan utan

höjning i för ändamålet afsedda anslag med lätthet beredas.

Behofvet af an slagsförhöjning kan alltså bestämmas uteslutande

med hänsyn till den ökning i kostnaden för den egentliga volontärutbildningen,

som är att emotse. Som jag redan nämnt, antager t. f.

chefen för generalstaben, att hela kostnaden för denna utbildning skall,

efter fullt genomförd organisation, komma att uppgå till 500,000 kronor,

deri jemväl inberäknade kostnaderna för underofficersskolorna vid de nya

värfvade kavalleriregementena. Med afdrag af ofvan nämnda 33,000

kronor, som i en framtid torde kunna från stammens vapenöfningsanslag

öfverföras till volontärskoleanslaget, skulle alltså ett belopp af

467,000 kronor återstå att anskaffa; och då af det nuvarande volontärskoleanslaget

kan till volontärutbildning användas en summa af 191,345

kronor, utgörande skilnaden emellan anslagets å 1894 års riksstat upptagna

slutsumma 285,000 kronor och ofvannämnda 93,655 kronor, som

numera tages i anspråk för stammen, blir deraf en följd, att anslaget,

derest detsamma anses böra i riksstaten uppföras med ett belopp, fullt

motsvarande de utgifter, som under de nya förhållandena kunna komma

att deri anvisas, måste höjas med 467,000 kronor — 191,345 kronor

eller 275,655 kronor.

Det är emellertid ingalunda min mening att påyrka, att hela detta

belopp nu begäres. Innevarande års anslagsförändringar afse, såsom

jag flera gånger nämnt, endast tredje öfvergångsåret och rimligen kan

vid sådant förhållande ej ifrågasättas, att med anledning af beslutet om

den förbättrade härordningens antagande större andel af nämnda belopp

än b, för år 1895 beviljas. Dessutom måste ihågkomma», att den förbättrade

härordningens verkningar i syfte att öka tillströmningen af

volontärer först efter någon Hd kan göra sig fullt gällande. Särskild!

hvad reservbefälsinstitutionen beträffar, torde med all sannolikhet flora

år komma att förflyta, innan den blifvit så känd och uppburen af vårt

folk, att hela det antal volontärer, som för dess behöriga vidmagthållande

årligen erfordras, ockå skall låta anskaffa sig.

Den förhöjning i anslaget för år 1895, som föranledes af 1892

års urtima Riksdags beslut om den förbättrade härordningen, synes mig

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Fjerde hufvudtiteln.

under sådana förhållanden kunna begränsas till en summa, jemväl understigande

''V5:delar af hvad, som vid fullt genomförd organisation erfordras;

och anser jag 100,000 kronor vara för ändamålet tillräcklig.

Innan jag öfvergår till följande anslag, ber jag emellertid att jemväl

få yttra några ord om den af t. f. chefen för generalstaben i förbigående

behandlade frågan om särskilda militäretablissement för utbildning

af det icke garnisonerade infanteriets stammanskap. Lifligt

instämmer jag i hvad nämnde chef yttrat om angelägenheten deraf, att

vid omförmälda del af armén ej blott rekryt- utan jemväl korpralsutbildningen

meddelas uti oafbruten följd och ej hvar för sig sönderstyckas

på tvenne år, på sätt som, till följd af bristen på för vinteröfningar

lämpliga militäretablissement, under nuvarande förhållanden

måste blifva regeln. Eu anordning af utbildningsöfningarna vid det

icke garnisonerade infanteriet, sådan som t. f. chefen för generalstaben

föreslagit, måste ur alla synpunkter för krigsstyrelsen vara ett önskemål,

med hvars uppnående ett betydelsefullt steg i fråga om infanteriets

tjenstbarhet skulle vara taget. Lyckligtvis torde denna fråga kunna

vinna sin lösning i den antydda rigtningen, utan att man derföre i afsevärd

grad behöfver taga statsmedel i anspråk. Då ur kostnadssynpunkt

är i det närmaste likgiltigt, om öfningarne bedrifvas vinter eller

sommar eller om truppen för deras undergående sammandrages till den

vanliga mötesplatsen eller någon närbelägen större ort, inses lätt, att

anskaffandet af öfnings- och kaserneringslokaler af den beskaffenhet,

att öfningarne kunna pågå jemväl under den kallare årstiden, är det

enda som för den tilltänkta reformens genomförande är af nöden; och

då inom många af rikets större städer benägenhet att äfven med kännbara

uppoffringar söka få hos sig förlagd någon militärkommendering

på senare tider börjat att i hög grad framträda, torde ingen svårighet

möta att utan statens mellankomst få dylika militäretablissement till

stånd. Såsom t. f. chefen för generalstaben erinrat, finnes redan i

Norrköping ett färdigt sådant etablissement; hvarförutom dels ett annat

dylikt är under anläggning i Gefle dels underhandlingar öppnats

med flera andra städer om förläggande till dem af militärkommenderingar

och om uppförande på deras bekostnad af de nödiga etablissementen.

Vid dessa underhandlingar har emellertid en svårighet städse gjort

sig gällande. De olika städerna, som med beredvillighet förklarat sig

vilja uppföra och äfven åtagit sig underhålla ett för någon infanterikommendering

erforderligt etablissement, hafva deremot städse visat

sig obenägna att, jemväl anskaffa den för etablissementet nödiga utredning;

och då från de till Eders Kongl. Maj ris disposition stående

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Fjerde liufTudtiteln.

anslag under fjerde hufvudtiteln endast med svårighet kunnat beredas

medel till anskaffande af den för det redan färdiga etablissementet i Norrköping

erforderliga servisuppsättning, förutser jag, att, derest ej särskilda

medel för detta ändamål af Riksdagen beviljas, krigsstyrelsen

skall. nödgas afböja de ytterligare anbud om uppförande af kasernetablissement,

som kunna vara att emotse. Eders Kongl. Maj:t torde

alltså i detta afseende böra påkalla Riksdagens medverkan och synes

mig sådan medverkan lämpligast kunna på det sätt lemnas, att Riksdagen

bemyndigar Eders Kongl. Maj:t att för hvarje etablissement, som

utan kostnad för statsverket af någon kommun tillbandahålles krigsstyrelsen,

af förevarande anslag- använda ett visst belopp till anskaffande

af för etablissementet erforderliga inventarier.

Det kan visserligen häremot invändas, att, då de nya etablissementen

äro afsedda för stamtrupp, utgiften i fråga ej egnar sig att

anvisas till utgående från volontärskoleanslaget, men det måste ihågkomrnas,

att det nästan är omöjligt att på förhand bestämma, om kommenderingen

i det blifvande etablissementet kommer att bestå af stamtrupp

eller volontär. Detta beror på förhållandena i hvarje särskildt

fall och måste lemnas till Eders Kongl. Majrts afgörande. Intet hindrar

sålunda att de inventarier, som vid bifall till förevarande framställning

kunna komma att af anslaget bekostas, jemväl måste tagas i bruk af

volontärkommenderingar; och synes mig i öfrigt krigsstyrelsen hafva

så mycket mera skäl att motse ett gynnsamt bedömande af detta förslag

som med ett ordnande af volontärutbildningen på sätt, som nu ifrågasatts,

inga vidare anslag till volontärskoleetablissement blifva af nöden.

Emellertid torde sådant bemyndigande erfordras endast hvad angår

två militäretablissement. Inräknadt det i Gefle, förefinnas nemligen

redan fyra sådana och ingen svårighet torde möta för krigsstyrelsen

att, om detta antal höjes till sex, åtminstone för det närvarande på

ändamålsenligt sätt ordna så väl stammanskapets som volontärernas

vid infanteriet utbildning. Då vidare anskaffningen af servis för ett

dylikt etablissement, enligt hvad erfarenheten gifvit vid banden, kan

beräknas medföra en kostnad af 25,000 kronor, är det alltså en statsutgift

af 50,000 kronor, som vid bifall till mitt berörda förslag skulle

kunna oventuelt ifrågakomma.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, som

finner de af t. f. chefen för generalstaben samt arméförvaltningen å

intendentsdepartementet i ärendet afgilna yttranden böra fogas till

dagens protokoll (bil. A), att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
Bill.

till It iliad. Prot. 1894. 1 Sami. 1 A/d. 1 Uiift.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

[12.]

Höjning af

detta anslag.

[13.]

Höjning af

detta anslag.

Fjerde hufvudtiteln.

att höja anslaget till volontär
skolor,

nu ................................................... kr. 285,000: —

med ........................................................... )) 100,000: —

till................................................................. kr. 385,000: —

äfvensom bemyndiga Eders Kongl. Maj:t att, i den

mån kommuner kunna erbjuda sig att utan kostnad

för statsverket tillhandahålla krigsstyrelsen militäretablissement,

afsedda för volontär- eller rekryt- och

korpralskolor vid det icke garnisonerade infanteriet,

låta till anskaffande af nödiga kaserninventarier för

två sådana etablissement af förevarande anslag använda

högst 50,000 kronor.

Reservbefälet.

I årets riksstat är detta anslag uppfördt med ett belopp af 17,000

kronor. Af den summa 53,516 kronor, som vid tillämpning af de utaf

1892 års urtima Riksdag godkända grunderna för ersättning åt reservofficerare

och reservintendenter beräknades vara för ändamålet erforderligt,

återstår alltså ett belopp af 36,516 kronor att ännu bevilja;

och då häraf för år 1895, det tredje utaf de för genomförande af den

förbättrade härordningen bestämda öfvergångsår, lämpligen synes böra

anslås en tredjedel eller i rundt tal 12,000 kronor, hemställer jag alltså,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att höja anslaget till reservbefälet,

nu................................................................. kr. 17,000: —

med........................................................... » 12,000: —

till.................................................................... kr. 29,000: —

Ved och ljus vid fästningar och garnisonsorter.

Uti sin förut omnämnda underdåniga skrifvelse den 15 november

1893 har arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet gjort hemställan

om förhöjning i detta anslag.

Redan i skrifvelse den 15 november 1892 hade, erinrar arméförvaltningen,

framställning af densamma gjorts, att Eders Kongl. Maj:t

s. 27 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvndtiteln. 27

täcktes med fästadt, afseende derpå, att det nytillkomna artillerietablissementet

i Östersund, som då vore afsedt för endast en division, från

och med 1893 års höst kräfde uppvärmning och belysning,. och att

medel dertill ej anvisats, hos Riksdagen utverka förhöjning uti ifrågavarande

anslag, en framställning som dock ej då föranledde någon

Eders Kongl. Majrts åtgärd. Årliga kostnaden för etablissementets uppvärmning

och belysning hade, fortsätter förvaltningen, i denna skrifvelse

antagits skola uppgå till 4,500 kronor, dervid dock arméförvaltningen,

då något större kasernetablissement förut ej funnits i Norrland,

så att inverkan af de hårda klimatiska förhållandena derstädes på ett

sådant etablissement ej kunnat utrönas, i sina beräkningar utgått endast

från hvad erfarenheten från andra kasernetablissement gifvit vid handen.

Uti ett af chefen för Norrlands artilleriregemente sedermera till arméförvaltningen

insändt reqvisitionsförslag hade emellertid denne ansett

sig böra upptaga betydligt större qvantiteter eldnings- och lysningsärnnen,

än som förvaltningen antagit skulle komma att erfordras för

den till begagnande hittills upplåtna delen af ifrågavarande artillerietablissement,

och kunde vid sådant förhållande den förut för en division

angifna kostnaden anses väl låg. Sedermera hade, till följd af den

förbättrade härordningens antagande. Eders Kongl. Maj:t befallt, att

Norrlands artilleri skulle utvecklas till ett fullständigt regemente; _ och

då dettas andra division komme att innevarande år inflytta i etablissementet,

måste medel för uppvärmning och belysning äfven af de för

denna division afsedda lokaler beredas. Några sådana vore dock ej

anvisade, och sålunda uppstode till följd af Norrlands artilleriregementes

uppsättande under innevarande och nästkommande bränningsterminer

ej obetydliga utgifter, till hvilkas betäckande arméförvaltningen saknade

tillgångar. Det syntes derföre arméförvaltningen lämpligt, att hela den

årliga kostnad, hvartill eldning och belysning af Östersunds-etablissementet

kunde antagas komma att uppgå, sedan detsamma fullbordats

och regementet deri inflyttat, hvithet beräknades kunna ega rum före

hösten år 1895, nu tillgodokomme förevarande anslag och funne förvaltningen

med fästadt afseende derpå, att Jemtlands långvariga samt

kalla och mörka vintrar medförde, att eldningsterminen, som i rikets

mellersta och södra delar utginge den 30 april, i Jcmtland måste utsträckas

äfven till maj månad samt att antalet lysningstimmar likaledes

måste ej obetydligt ökas, ifrågavarande kostnad ej kunna beräknas till

lägre belopp än 12,500 kronor.

Vidare hade, genom nådigt bref den 17 juni 1893, Eders Kongl.

Maj:t bemyndigat chefen för fortifikationen att för de af Riksdagen

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Fjerde hufvudtiteln.

till utvidgning af Svea ingeniörbataljons etablissement anslagna medel

låta, bland annat, utföra en för parkkompaniets inqvarterande erforderlig

påbyggnad af fälttelegrafkompaniets kasern. Denna påbyggnad vore

numera i det närmaste fullbordad och delvis upplåten till nämnda kompanis

begagnande samt kräfde följaktligen eldning och belysning till

en af arméförvaltningen till 1,500 kronor om året beräknad kostnad,

hvarmed ifrågavarande anslag således komme att under åren 1894 och

1895 ytterligare betungas.

Arméförvaltningen, som i förbigående yttrar sig jemväl om behofvet

af medel för uppvärmning och belysning af det nya för första

Göta artilleriregemente afsedda kasernetablissementet i Göteborg, men

emellertid på anförda skäl förklarar sig finna åtgärder för fyllande af

detta behof böra först vid 1895 års riksdag vidtagas, hemställer alltså,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att bevilja till ved

och ljus för Norrlands artilleriregemente 12,500 kronor och för Svea

ingeniörbataljon 1,500 kronor eller tillsammans 14,000 kronor, hvarigenom

ifrågavarande anslag, som för närvarande utgiuge med 103,500

kronor, komme att höjas till 117,500 kronor.

Arméförvaltningen har emellertid ej stannat härvid, utan jemväl

förnyat sin vid föregående tillfällen gjorda hemställan, att ifrågavarande

anslag måtte blifva förändradt till förslagsanslag.

Till följd af de allt större skiljaktigheterna under olika tider i

priset å eldnings-och lysningsämnen vore det, yttrar arméförvaltningen,

i detta afseende omöjligt att ens tillnärmelsevis på förhand beräkna

hvad detta pris komme att utgöra vid den tidpunkt varan skulle uppköpas

och detta hade i ännu högre grad blifvit fallet, sedan artiklarna

stenkol och cokes blifvit de, som för kasernernas behof hufvudsakligen

behöfde anskaffas. Priset å dessa artiklar bestämdes nemligen

på verldsmarknaden och huru detta pris skiftade framginge bäst

deraf, att, då till exempel år 1890 stenkol kostade i medeltal IG

kronor 30 öre och cokes 13 kronor per kubikmeter, nedgingo dessa

pris år 1892 till respektive 11 kronor 45 öre och 8 kronor, således

en prisskilnad för hvartdera slaget af omkring 5 kronor per kubikmeter,

hvilket för hela den mängd af dessa artiklar, som arméförvaltningen

o för! närvarande årligen anskaffade, utgjorde omkring 22,000

kronor. År 1893 hade priset å cokes åter stigit med 1 krona 60 öre

per kubikmeter och stode för närvarande ännu mycket högre. Äfven

priset å fotogen, hvaraf för kasernerna erfordrades mer än 42,000 liter,

hade under senare åren varit mycket olika, så att skilnaden uppgått

till mer än 3 öre per liter. Priset på denna vara vore nu likaledes i

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Fjerde hufYndtiteln.

stigande. Jemväl den af arméförvaltningen i sistnämnda afseende gjorda

hemställan syntes fördenskull förvaltningen väl förtjent af bifall.

Jag anser mig böra understödja hvad arméförvaltningen sålunda i

båda de af förvaltningen omordade hänseenden föreslagit.

Den ifrågasatta ökningen af anslaget är en naturlig följd af de

vid 1892 års urtima riksdag beträffande den förbättrade härordningen

fattade beslut och, såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, påpekade

jag också i mitt underdåniga anförande till statsrådsprotokollet

i denna fråga det ökade behof af eldnings- och lysningsämnen, som

vid härordnings förslagets antagande måste komma att göra sig gällande.

I enlighet med den utredning i ämnet, som af arméförvaltningen å

fortifikationsdepartementet lemnats, angaf jag då summan 50,000 kronor

såsom den der vore af nöden för bestridande af de för nämnda anskaffning

erforderliga utgifterna.

Hvad åter angår frågan om anslagets förvandlande till förslagsanslag,

gjordes, som Eders Kongl. Magt behagade erinra sig, på hemställan

af min företrädare framställning derom till 1891 års Riksdag

och jag tvekar ej att nu tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att förnya densamma.

Såsom redan då af min företrädare antyddes, äro de ämnen,

som af medelstillgångarna å förevarande anslag skola anskaffas, till

sin natur sådana, att priset derför kan från år till år högst betydligt

vexla, och då å andra sidan ej rimligen torde kunna ifrågasättas, att

eldningen och belysningen i kasernerna skulle inskränkas de år, priset

å nämnda ämnen stigit till en mera ovårdig höjd, torde omöjligen

kunna undvikas att anslaget, så länge det bibehålies vid sin nuvarande

natur, under särskilt- ogynnsamma förhållanden kommer att öfverskridas.

Detta har också inträffat, ehuru med de tillgångar, de allmänna besparingarna

under hufvudtiteln lemnade vid den tidpunkt sådant skedde, någon

egentlig olägenhet deraf ej uppkommit. Numera, då, på sätt jag längre

fram kommer att visa, dessas belopp ej medgifva någon mera nämnvärd

anvisning derifrån till täckande af bristen å andra anslag, saknar krigsstyrelsen

utvägar att råda bot för de missförhållanden, som på grund af

anslagets mot dess ändamål stridande natur kunna uppkomma. Det bör

dessutom ej förglömmas, att riksstatens öfriga anslag till ved och

ljus hafva naturen af förslagsanslag och någon anledning torde icke

föreligga, hvarför det för fyllande af arméns behof af eldnings- och

belysningsämnen afsedda anslag skulle hafva annan natur.

s. 30 Kontrollera mot PDF

[140

Höjning af

detta anslag

[15.]

Anslag för

tillämpning

af nya värnpligtslagens

föreskrifter.

30 Fjerde lmfviidtiteln.

i

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att höja anslaget till ved och ljus vid fästningar

och garnisonsorter, nu .....................

...... kr.

103,500: —

med .........................................................

...... »

14,000: —

till .........................................................

...... kr.

117,500: —

äfvensom medgifva att anslaget

må få

i riksstaten

uppföras som förslagsanslag.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementets afdelning

af Kongl. Maj:ts kansli och kommandoexpeditionen.

Detta anslag, hvilket nu är uppfördt till........................ kr. 6,080: —

torde, för jemnande af hufvudtitelns ordinarie anslag, böra

höjas med...................................................................................... »_9: —

till ........................................................................................................ kr. 6,089: —

Fjerde hufvudtitelns anslag utgöra nu.................. kr. 24,213,000: —

De af mig ifrågasatta tillökningar å förut befintliga

ordinarie anslag uppgå, efter afdrag af föreslagen minskning

i ett af anslagen, tillsammans till 799,600 kronor,

deraf för den förbättrade härordningen 687,996 kronor

17 öre (Bil. XIII); och skulle alltså de ordinarie

anslagen genom tillägg af förstnämnda belopp ......... »_799,600: —

komma att höjas till ............................................................ kr. 25,012,600: —

Extra anslag.

Tillämpning af nya värnpligtsiagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges

inskrifning och redovisning m. m.

Sedan flera år tillbaka har under denna titel i riksstaten varit uppfördt

ett extra anslag, från hvilket utgått dels dagaflöning till befälet

vid de förut s. k. beväringstrupperna för tjenstgöring mellan de årliga

vapenöfningarna och dels erforderliga arfvoden till de i kompaniområdena

anstälde afdelningsområdesbefälhafvare.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Fjerde hufvudtiteln.

Efter det emellertid, på grund af 1892 års urtima Riksdags beslut,

från anslaget fått för genomförande af infanteriets ändrade organisation

tagas i anspråk så stor del, som motsvarade den förut derifrån till

nyssnämnda befäl utgående dagaflöning, qvarstår uti innevarande års

riksstat under anslaget endast det belopp 53,000 kronor, som är erforderligt

för bestridande af den nyssnämnda afdelningsområdesbefälhafvare

tillagda aflöning; och då behofvet af medel för berörda ändamål,

såsom lätt inses, måste göra sig gällande äfven för år 1895 samt

någon ändring i beloppet af omförmälda aflöningsförrnåner ej heller

ifrågasatts, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att

för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter

i fråga om de värnpligtiges inskrifning och

redovisning m. in. på extra stat för år 1895 bevilja ett

belopp af 53,000 kronor.

Innan jag lemnar detta anslag, ber jag emellertid att få fästa

Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på en annan angelägenhet, som

dermed står i sammanhang. Å anslaget, som, ehuru af extra anslags

natur, i grunden är ett aflöningsanslag, har nemligen såsom följd dels

deraf, att aflöningen till afdelningsområdesbefälhafvarne till en början

kunnat bestämmas något lägre än som sedermera visat sig vara möjligt

och dels af vakanser, uppkomna i de beställningar, till hvilka aflöning

från anslaget utgått, så småningom uppstått behållningar, hvilka från

att år 1887, det första, då anslaget var i riksstaten uppfördt, hafva

utgjort 12,248 kronor 37 öre, numera stigit till 88,029 kronor 72 öre,

med hvilket belopp samma behållningar finnas i 1892 års kapitalkonto

uppförda. Då anslaget, som jag redan antydt, är af extra anslags natur

och det ändamål, för hvilket anslaget beviljats, är uppnådt i det

ögonblick, alla för året derifrån utgående aflöningsbelopp blifvit guldna,

hvilket i regeln torde inträffa det löpande året, följer deraf, att ifrågavarande

behållningar, i olikhet med behållningarna å vanliga extra

anslag, hvilka beviljas till anskaffning af materiel och dylikt, äro

att betrakta såsom en statsverkets tillgång, hvilken icke vidare kan

utan Riksdagens medgifvande för något landtförsvarets ändamål användas.

Af Riksdagens revisorer har också förslag väckts, att berörda

behållningar skulle i likhet med behållningarna å ordinarie förslagsanslag

till statskontoret ingå för att under fonden för reserverade

medel redovisas. Då emellertid i arméförvaltningens räkenskaper

finnas under först räckningstitel uppförda två belopp, till hvilkas

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Fjerde liufvudtiteln.

gäldande, i saknad af andra tillgångar, särskilda extra anslag måste

begäras, synes mig lämpligast, att ifrågavarande behållningar, som ju

uppkommit derigenom, att anslag, som till landtförsvaret beviljats,

icke i sin helhet för det dermed afsedda ändamål behöft tagas i

anspråk, i främsta rummet användas till återbetalande af nämnda försträckningar.

De två belopp, som jag med denna min framställning afser, utgöra

tillsammans 61,393 kronor 23 öre och hafva, enligt särskilda nådiga

bref den 22 januari och den 11 mars 1887, af arméförvaltningen

förskjutits dels för inköp af tomt till det nya kasernetablissementet i

Visby och dels för anskaffande af revolvrar till arméns fanjunkare och

styckjunkare.

Hvad förstnämnda utgift beträffar, hade, såsom Eders Kongl. Maj:t

täcktes erinra sig, redan länge klagomål försports öfver den inqvartering,

som af staden Visby bestods den derstädes förlagda artilleristamtruppen

och hvilken med stort skäl ansetts i hög grad hafva medverkat

till det mindre tillfredsställande skick, i hvilket värfningen vid

nämnda stamtrupp under början af 1880-talet befann sig. Då derföre

1886 års Riksdag beviljade medel till ökning af denna stamtrupp från

75 till 100 man, gjorde också behofvet af en bättre inqvartering af

truppen sig gällande i så hög grad, att Eders Kongl. Maj:t fann

nödvändigt vidtaga åtgärder för densammas förbättrande. Efter det en

omsorgsfull utredning föregått och arméförvaltningen inkommit med förslag

i ämnet, behagade nemligen Eders Kongl. Maj:t dels genom

nådigt bref den 22 januari 1887 bemyndiga arméförvaltningen att för beredande

af kasernetablissement åt ifrågavarande stamtrupp utaf Visby

mekaniska verkstadsaktiebolag mot 30,000 kronor inköpa dess tomt

n:o 73 i Visby om 106,500 qvadratfots vidd jemte derå befintliga byggnader

och inrättningar och dels genom nådigt bref den 4 juli samma

år förordna, att för ett belopp af högst 52,000 kronor skulle å berörda

tomt, med användande af de inköpta byggnaderna, anordnas ett kasernetablissement

för meranämnda stamtrupp. Hela kostnaden för kasernetablisscmentet

uppgick alltså till endast 82,000 kronor och bestämdes

genom nådiga brefvet den 4 juli 1887, att det då anvisade beloppet,

52,000 kronor, skulle utgå från fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar.

Hvad angår det genom nådiga brefvet den 22 januari 1887 anvisade

belopp 30,000 kronor, hvilket arméförvaltningen anbefalldes att utaf

tillgängliga medel förskjuta mot ersättning framdeles i den ordning,

Eders Kongl. Maj:t, på skeende anmälan, kunde finna skäligt bestämma,

torde meningen hafva varit att jemväl detta skulle gäldas af nämnda

s. 33 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtitcln. 33

besparingar. Det höga belopp, hvartill berörda till Eders Kongl. Maj:ts

förfogande stälda anslagstillgångar under närmast föregående år uppgått,

gaf grundadt skäl till det antagandet, att medel till bestridande

af ifrågavarande jemförelsevis obetydliga förskottsbelopp skulle kunna

derifrån beredas.

Från och med år 1887 inträdde emellertid en vändning i fråga om

tillflödet till hufvudtitelns allmänna besparingar, som det vill synas

väsendtligen beroende derpå, att under det sagda år beväringsmanskapets

vapenöfningar utsträcktes från 30 till 36 dagar för att sedermera

hvart annat år ytterligare utsträckas till deras då bestämda maximum

42 dagar, särskilda medel till bestridande af den ökade dagaflöningskostnaden

för det vid dessa vapenöfningar tjenstgörande befälet

icke anvisades. Det anslag »indelta arméns befälsaflöning», hvilket

förut lenmat det hufvudsakligaste bidraget till hufvudtitelns besparingar,

i det att derunder var uppförd dagaflöning till allt befäl för 60 dagar,

under det att öfningarne i regeln påginge endast omkring 40 dagar,

måste nemligen såsom följd deraf i vida högre grad tagas i anspråk

för gäldande af kostnaden för beväringens vapenöfningar. Klarast

framstår detta förhållande genom en jemförelse mellan beloppen af

allmänna besparingarna för åren 1886—1892 och de berörda besparingar

för samma år från nyssnämnda anslag tillgodoförda behållningar. Såsom

kapitalkontot till rikshufvudboken utvisar, utgjorde 4:de hufvudtitelns

allmänna besparingar vid 1886 års slut 362,770 kronor 8 öre,

vid 1887 års slut 247,662 kronor 20 öre, vid 1888 års slut 60,857

kronor 25 öre, vid 1889 års slut 55,628 kronor 29 öre, vid 1890 års

slut 23,173 kronor 63 öre, vid 1891 års slut 15,660 kronor 98 öre och

vid 1892 års slut 72,024 kronor 39 öre, detta senare jemförelsevis

höga tal dock, enligt hvad jag i arméförvaltningen inbemtat, beroende

derpå att årets bidrag till arméns njm enke- och pupillkassa och arméns

pensionskassa, Indika i regeln pläga utgöra ett motsvarande belopp,

vid årsredogörelsernas afslutande ej ännu kunnat gäldas. Det från

anslaget till indelta arméns befälsaflöning för samma år hufvudtitelns

allmänna besparingar tillförda belopp utgjorde, likaledes enligt kapitalkontot

till rikshufvudboken, för år 1886 195,340 kronor 7 öre, för år

1887 85,569 kronor 86 öre, för år 1888 121,250 kronor 80 öre, för

år 1889 90,158 kronor 72 öre, för år 1890 81,997 kronor 89 öre, för

år 1891 69,488 kronor 86 öre samt för år 1892 56,137 kronor 79 öre.

1 trots deraf att sedan år 1887 några mera betydande anvisningar å

allmänna besparingarne icke egt rum, naturligtvis derifrån undantaget

nämnda bidrag till arméns nya enke- och pupillkassa och arméns penUih.

till Itiksd. Prål. IHU4. I Sam/. I Afd. 1 lläft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Fjerde liufvudtiteln.

sionskassa, hvilket utgår på grund af Riksdagens beslut, har vid sådant

förhållande medel till gäldande af omförmälda förskott icke kunnat från

allmänna besparingarna beredas och då några andra tillgångar af beskaffenhet

att kunna derför tagas i anspråk icke stå till Eders Kongl.

Maj:ts förfogande, har deraf blifvit en följd, att förskottet, oaktadt så

väl arméförvaltningen i sin ofvanomförmälda underdåniga skrifvelse den

5 juli 1888 som Riksdagens år 1891 församlade revisorer och slutligen

Riksdagen sjelf i sin underdåniga skrifvelse den 17 maj 1892 n:o 41

derom gjort påminnelser, fortfarande fått såsom oguldet i arméförvaltningens

räkenskaper qvarstå. Någon utsigt att tillflödet till liufvudtitelns

allmänna besparingar för framtiden skall blifva större och att

förskottet såsom följd deraf skall kunna längre fram derifrån gäldas

lär ej heller förefinnas och torde, på sätt jag redan antydt, under sådana

omständigheter ifrågavarande behållningar å extra anslaget för

tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges

inskrifning och redovisning in. in. lämpligen böra till nämnda

ändamål användas.

Hvad jag nu yttrat eger i alla afseenden tillämplighet jemväl å

det andra af de båda belopp, hvilka, såsom jag ofvan nämnt, finnes

under försträckningstitel i armé förvaltningens räkenskaper upptaget.

Försträckningen har tillkommit på grund af nådigt bref den 11

mars 1887, deri dels förordnades om inköp af 2,600 revolvrar med nödig

ammunition att användas till beväpning af arméns officerare samt

fanjunkare och styckjunkare dels ock föreskrefs, att arméförvaltningen,

som hade att förskjuta det för inköpet erforderliga beloppet 123,175

kronor, skulle, sedan sig visat till hvilken omfattning arméns officerare

och deras vederlikar begagnade sig af dem medgifven rättighet att

till stadgadt pris af kronan tillösa sig ifrågavarande vapen med dertill

hörande ammunition, till Eders Kongl. Maj:t inkomma med underdånig

framställning om ersättande af de för ändamålet förskjutna medel,

hvilka icke blefvo af arméns officerare och deras vederlikar guldne.

Dylik framställning gjordes af arméförvaltningen dels i ofvanomförmälda

skrifvelse den 11 Augusti 1888 och dels, sedan Riksdagens år

1891 församlade revisorer och Riksdagen i sin förenämnda underdåniga

skrifvelse fästat uppmärksamheten vid förhållandet, i skrifvelse den

29 december 1892. Enligt sistnämnda skrifvelse uppgår förskjutna

beloppet till 31,393 kronor 23 öre, motsvarande värdet af de till arméns

fanjunkare och styckjunkare utlemnade revolvrar; och har till gäldande

af detta förskott, hvilket, i likhet med förskottet till inköp af tomt för

kasernetablissementet i Visby, torde varit afsedt att betäckas af all
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 35

männa besparingarna, någon tillgång från laudtförsvarets anslagsmedel

ej heller kunnat beredas.

Under åberopande af livad jag sålunda anfört, hemställer jag alltså,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva

att af behållningarne å extra anslaget till tillämpning

af nya värnpligt.slagens föreskrifter i fråga om

de värnpligtiges inskrifning och redovisning in. m.

må få till täckande af förenämnda af arméförvaltningen

lemnade förskott till inköp dels af tomt m. m.

till kasernetablissementet i Visby och dels af revolvrar

användas ett belopp af 61,393 kronor 23 öre.

Bifalles denna framställning, skulle af behållningarna sådana de

upptogos vid 1892 års slut återstå 26,636 kronor 49 öre. Nämnda belopp

synes mig emellertid äfven det lämpligen böra komma landtförsvaret

till godo. Såsom lätt var att förutse, har i följd af den år 1892 antagna

förbättrade härordningen arbetet inom landtförsvarsdepartementet

erhållit en synnerligen stor omfattning och naturligen har för beredande

af de flera vigtiga reformer inom dess verksamhetssfär, som under den

närmaste framtiden förestå, utvägen att uppdraga ändringsförslagens

utarbetande åt särskilda komitéer måst anlitas. Sålunda arbeta för närvarande

eu s. k. fredsförvaltningskomité, hvilken har till uppgift att uppgöra

förslag till de ändringar och förenklingar i arméns förvaltningsväsende

under fred, som föranledas af deri nya intendentureorpsens inrättande, en

komité för utarbetande af förslag till nödiga ändringar i infanteriets

exercisreglemente samt eu komité med motsvarande uppdrag beträffande

kavalleriets exercisreglemente, hvarförutom åt en sammansatt svensknorsk

komité uppdragits att utarbeta förslag till de för båda rikena

gemensamma föreskrifter beträffande patronläge och ammunition, som

äro nödvändiga för att denna senare må kunna blifva användbar inom

båda arméerna under förutsättning att de antaga gevärsmodell af 6,5

m. m. Till bestridande af kostnaderna för dessa komitéer kunna, under

nuvarande ringa tillflöde till 4:de hufvudtitelns allmänna besparingar,

medel endast med yttersta svårighet beredas. Skola alltså de mindre

anslag, som ännu till ett eller annat för armén oundgängligt behof

anvisas från de allmänna besparingarna, fortfarande utgå, lär fördenskull

annan utväg ej förefinnas än att särskilda medel ställas till krigsstyrolsens

förfogande för bestridande af berörda komitékostnader. Och

då den ofvannämnda återstoden af ifrågavarande behållningar, livilka

ju, på sätt jag redan yttrat, härröra deraf, att ett till landtförsvaret be
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

[16.]

Anslag till

anskaffning a

nya gevär.

36 Fjerde lnifvudtlteln.

viljadt anslag icke behöft fullständigt tagas i anspråk, synnerligen val

egnar sig för nämnda ändamål, får jag hemställa, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva, att,

med afdrag af förenämnda belopp 61,393 kronor

23 öre, återstående vid 1893 års slut uppkomna behållningar

å extra anslaget för tillämpning af nya

värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges

inskrifning och redovisning in. m. må i den

mån sådant kan visa sig vara erforderligt användas

till gäldande af kostnaderna för ofvannämnda fyra

komitéer.

Artilleribeiiof.

Arméns eldiiandvapen.

Uti sin ofvan omförmälda underdåniga skrifvelse den 15 November

1893 har generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet ånyo till behandling

upptagit frågan om arméns förseende med tidsenliga eldhandvapen.

Sedan, yttrar han, 1893 års Riksdag, i öfverensstämmelse med

Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition beviljat nödiga medel för uppbringande

af antalet 1867—89 års gevär till 100,000 stycken, vore

dessas fullbordan att motse under loppet af år 1895; och ehuru arméns

första och oundgängligaste behof af ett vapen, som åtminstone med

afseende på skjutförmåga motsvarade tidens fordringar, dermed blefve

tillgodosedt, gjorde sig dock den åsigt allt mera gällande, som generalfälttygmästaren

redan i sin underdåniga skrifvelse den 29 November

1892 uttalat eller att repetervapnet måste blifva frarntidsvapnet för vår

likasom för alla andra europeiska arméer. Så vidt generalfälttygmästaren

hade sig bekant, förefunnes, fortsätter han, numera ingen meningsskiljaktighet

derom, att ur taktisk synpunkt repetervapnet besutte

fullkomligt afgörande företräden framför enkelladdaren, hvarförutom

till det förras förmån i jemförelsen inginge jemväl ett moraliskt element

af obestridd betydelse. Generalfälttygmästaren funne sig derför,

då en synnerligen tillfredsställande modell å repetermekanism slutligen

blifvit framställd, böra på allvar ifrågasätta vår armés förseende med

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Fjerde hufrudtiteln.

repetervapen, desto heldre som den kombinerade krutkaliberfrågan,

hvilken han i sin sist åberopade underdåniga skrifvelse angifvit såsom

då kräfvande ytterligare utveckling, innan ett afgörande beslut i berörda

riktning borde fattas, numera erhållit önskad lösning.

Genom en serie af omfattande försök, utförda i vårt eget land

dels 1892 med 8 mm. Mauserrepeterkarbiner och dels under år 1893

med 6,5 mm. repetergevär af de tre yppersta modeller å sådana, Mauser,

Mannlicher och Krag-Jörgensen, hvilka vapentekniken för närvarande

kunde uppvisa, hade nemligen omdömet här i landet blifvit fullkomligt

stadgadt derom att Mausers senaste förbättrade modell å repetermekanism

icke allenast i och för sig vore fullt antaglig utan ock

hade ett afgjordt företräde framför hvarje annan sådan, på samma

gång dessa skjutförsök, efter åtskilliga rön, medfört visshet, att för

ifrågavarande mekanism i förening med såväl den ena som den andra

af nyssnämnda båda kalibrar en i alla afseenden ändamålsenlig ammunition

kunde åstadkommas.

Då sålunda de förberedande arbeten, som från militärisk och teknisk

synpunkt måste föregå beslutet om arméns förseende med repetervapen numera

kunna anses afslutade, anser generalfälttygmästaren tiden vara kommen

att till Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning framlägga den allmänna

plan, han finner böra uppställas för de behöfliga nya vapnens anskaffande.

Han erinrar dervid till en början, att redan hans företrädare i embete!

uti sin underdåniga skrifvelse den 15 november 1888 uttalat den

åsigt, att arméns gevärsbehof icke kunde genom anskaffning endast af

1867- 89 års gevär i sin helhet blifva fyldt, utan att ett visst antal

nya gevär äfven måste för sådant ändamål i sinom tid anskaffas,

samt att hans bemälde företrädare vidare framhållit, att, under det

att den föreslagna förändringen af arméns äldre gevär fullbordades,

valet och pröfningen af den njm (repeter-) gevärsmodellen kunde i

lugn och med tillgodogörande af utlandets erfarenhet försiggå. Då

sålunda, fortsätter generalfälttygmästaren, på gevärsfrågans nuvarande

ståndpunkt ifrågasattes anskaffning af repetervapen, skedde

detta i full öfverensstämmelse med hvad man redan för flera år

sedan tänkt sig såsom den i vårt land rätta och lämpliga utvecklingen

af gevärs frågan; och den omständigheten att det ursprungligen framlagda

förslaget om anskaffande af 200,000 förändrade gevär endast på

det sätt bifallits, att medel beviljats till anskaffande af 100,000 dylika

gevär, synes generalfälttygmästaren under nuvarande förhållanden utgöra

ett ytterligare skäl att söka så fort ske kan tillgodose arméns

behof af repetervapen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Fjerde hnfrndtlteln.

Hvad angår den tid, som för fyllande af nämnda behof borde anslås,

fäster generalfälttygmästare!! uppmärksamheten på den för berörda

frågas afgörande vigtiga omständigheten, att inom två år 100,000 1867—

89 års gevär blifva för armén tillgängliga. Med anledning deraf kan

nemligen, såsom generalfälttygmästaren påpekar, den af honom ifrågasatta

vapenanskaffningen försiggå vida mindre hastigt och derigenom

blifva för statsverket vida mindre betungande, än om man här hos oss,

i likhet med hvad som egt rum hos nästan alla andra nationer, varit

nödsakad att direkt öfvergå från de äldre, mera grofkalibriga och alltså

i ballistiskt afseende numera alldeles otillfredsställande, enkelladdande

eldhandvapen till ett finkalibrigt repetervapen.

Med hänsyn till den sålunda fullt säkra tillgången på 100,000 brukbara

gevär anser generalfälttygmästaren sig kunna föreslå, att åtminstone

till en början årsanskaffningen af repetervapen inskränkes till

10,000 stycken. Han förbiser dervid ej, yttrar han, att för åstadkommande

på detta sätt af allenast 100,000 gevär och 20,000 karbiner kräfves

ej mindre än tolf år, hvilket onekligen är en längre öfvergångsperiod,

då det gäller ombyte af arméns hufvudbeväpning, än som man,

så vidt generalfälttygmästaren har sig bekant, i något annat land vågat

bestämma. Nyssnämnda omständighet synes honom emellertid vara af

den betydelse, att försöket kan göras och detta, fastän med den sålunda

föreslagna anskaffningen fälthärens och de nödiga reservförrådens

behof af eldhandvapen ingalunda kan anses fyldt. Generalfälttygmästaren

vill emellertid dermed icke hafva sagt, att icke framdeles förhållanden

kunna inträffa, som göra eu mera påskyndad anskaffning af repetervapen

utaf nöden.

Hvad vidare beträffar den ordning, i hvilken de båda särskilda

slagen af eldhandvapen, gevär och karbiner, böra förekomma till anskaffning,

anser generalfälttygmästaren, att försteget nu bör lemnas åt

de senare. I 1867—89 års gevär hade, yttrar generalfälttygmästaren

i detta afseende, infanteriet erhållit ett vapen, som åtminstone i fråga

om de ballistiska egenskaperna måste tillerkännas tidsenlig karaktär,

hvaremot de bland våra trupper, i främsta rummet hela kavalleriet,

som voro beväpnade med karbin, fortfarande begagnade de, efter nutidens

fordringar på lång- och välskjutning, underhaltiga vapen, som

hade 1860 (1867) års kaliber. Skulle emellertid kavalleriet, detta dyrbara

vapenslag, hvars eldstrid till fots af tidens lcrigföringssätt så ofta

påkallades, kunna fylla sin uppgift, måste detsamma hafva till sitt förfogande

ett tidsenligt eldvapen; och generalfälttygmästaren förmäler sig

under sådana förhållanden anse kavalleriets förseende med sådana vapen

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Fjerde liufvudtlteln.

såsom en oafvislig nödvändighet; hvadan och då detsamma gäller äfven

om våra öfriga, med karbin beväpnade trupper, tillhörande artilleriet,

ingeniörvapnet och trängen, generalfälttygmästare!) håller före, att vid repetervapnens

anskaffning behofvet af karbiner först och främst måste fyllas.

Af skäl, hvilkas närmare utveckling generalfälttygmästaren anser

vara obehöflig, förordar han vidare, att hädanefter, likasom hittills, vapentillverkningen

för statens räkning må, i den mån ske kan, inom vårt

eget land bedrifvas. I detta syfte hade, upplyser generalfälttygmästaren,

underhandlingar egt rum med firman Mauser, som medgifvit, att gevär

och karbiner af nu ifrågavarande modell finge vid Karl Gustafs stads

gevärsfaktori tillverkas mot en patentafgift af 2,25 kronor per stycke.

Emellertid måste den första årsbeställningen göras i utlandet. Gevärsfaktoriet

kunde nemligen först under år 1896 blifva i tillfälle att börja

den nya tillverkningen, hvilken påkallade åtskilliga förändringar vid

faktoriet och delvis äfven nya maskiner. De medel, som för anskaffning

af eldhandvapen under år 1895 kunde komma att beviljas, måste

fördenskull, enligt generalfälttygmästarens åsigt, tillgodogöras genom

beställning hos Mauser, hvilken, på sätt meddelad uppgift gåfve vid

handen, nämnda år skulle kunna leverera 10,000 repeterkarbiner mot

ett pris af 54 kronor per stycke.

Hvad slutligen beträffar kostnaden för anskaffning af 100,000 gevär

och 20,000 karbiner, det minsta antal repetervapen, hvarmed enligt general

fälttygmästarens åsigt behofvet för närvarande kan fyllas skulle,

upptyser generalfälttygmästaren, totalkostnaden, deruti inbegripet äfven

ett för en gång erforderligt belopp till verkställande af vissa förändringar

vid ammunitionsfabriken, ställa sig på följande sätt:

10,000 Mauserkarbiner, inköpta från utlandet å 54 kronor per stycke

med transport................................................... kr. 540,000: —

Besigtnings-, profskjutuings- och skottställningskostnader

för desamma å 2

kr. per stycke ............................................. >:

10,000 Mauserkarbiner, tillverkade vid

Carl Gustafs stads gevärsfaktori å 45

kr. per stycke ........................................... >-

Profskjutuings- och skottställningskostnader

för de sistnämnda å 80 öre per stycke i

Patentafgift för desamma å 2,25 kr. per

stycke ............................................................ i

20,000: —

450,000: —

8,000: —

22,500: —

Transport kr. 1,040,500: —

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Fjerde hufvudtiteln.

Transport kr. 1,040,500: —

Tillbehör (remmar med lås, skyddsläder,

mynningshylsor, skrufmejslar m. m.)

för 20,000 stycken karbiner ............... » 58,000: — j

100,000 gevär, tillverkade vid gevärsfaktoriet

å 47 kr. per stycke ............ kr. 4,700,000: —

Profskjutnings- och skottställningskostnader

för samma gevär å 80 öre per

stycke ......................................................... » 80,000: —

Patentafgift för desamma å 2,25 kronor

per stycke................................................. » 225,000: —

Tillbehör (bajonetter med baljor, gevärsremmar,

mynningshylsor, skrufmejslar,

läskändar m. m.) för 100,000

stycken gevär ........................................ » 710,000: — r

Transportkostnader ........................................................................

Förändringar vid gevärsfaktoriet................................................

Förändringar vid ammunitionsfabriken ...................................

Till oförutsedda utgifter .............................................................

Summa kronor 7

Då, i enlighet med hvad generalfälttygmästaren förut

skulle för år 1895 vara af nöden följande belopp, nemliger

till förändringar vid gevärsfaktoriet ..... kr.

» förändringar vid ammunitionsfabriken........................... »

» inköp af 10,000 Mauserkarbiner ................................... »

» besigtnings- m. fl. kostnader för d:o .......................... »

» tillbehör för d:o..................................................... »

J> transportkostnader ....................................... »

Summa kronor

,098,500: —

1,715,000: —

25,000: - 372,500: —

11,300: —

27,700: —

,250,000: —

anfört, häraf

372,500: —

11,300: —

540,000: —

20,000: - 29,000: —

2,000: —

974,800: —

hemställer generalfälttygmästaren, att Eders Ivongl. Maj:t täcktes för

anskaffning af nya eldhandvapen åt armén, på extra stat för år 1895

af Riksdagen äska sistnämnda belopp 974,800 kronor.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Fjerde liufvudtiteln.

För min del är jag fullkomligt ense med generalfälttygmästaren

i hvad han sålunda yttrat om behofvet för armén af förbättrade eldhandvapen

och den kaliber och konstruktion, som åt nämnda vapen

bör gifvas. De försök, som i sistnämnda afseenden under de senaste

åren anställts, hafva, på sätt generalfälttygmästaren yttrat, oförtydbart

gifvit. vid handen, att Mausers senaste förbättrade modell å repetermekanism

har ett afgjordt företräde framför alla andra nu kända modeller

å dylik mekanism och lika litet torde, i fråga om lämpligheten af

den föreslagna kalibern samt antalet för armén behöfliga nya eldhandvapen,

någon meningsskiljaktighet kunna råda. Åtgärden att till en mera

tidsenlig kaliber förändra en del utaf de förut vid armén befintliga gevären

af 1867 års konstruktion var, såsom flera gånger utaf vederbörande

myndigheter påpekats, nödvändig för att, i afvaktan på utgången af de

försök, som alltjemt anstäldes för utrönande af den lämpligaste repetermekanismen

och kalibern, med minsta möjliga kostnad för statsverket

förskaffa armén ett gevär, som åtminstone något så när motsvarade

tidens fordringar, men ingalunda afsågs dermed en slutlig lösning af

gevärsfrågan och framför allt kan arméns behof af eldhandvapen ej

anses fyldt med det antal förändrade 1867 års gevär, som från och

med nästa år skulle stå armén till buds. På sätt Eders Kongl. Maj:t

täcktes erinra sig, föreslogs vid 1889 års riksdag, att medel skulle anvisas

till förändring af 200,000 gevär och 20,000 karbiner och det yttrades

redan då såväl af generalfälttygmästaren som af föredragande

departementschefen, att derutöfver ett visst antal nya gevär måste i

sinom tid anskaffas. Efter denna tidpunkt infaller emellertid det betydelsefulla

beslutet om den förbättrade härordningens antagande och

det torde af sig sjelf! vara klart, att arméns behof af gevär icke kunnat

i följd af nämnda beslut blifva mindre.

Deremot måste jag, med hänsyn till de stora anslagskraf, som jag

för fyllande af andra landtförsvarets behof under nu förevarande statsregleringsperiod

nödgas uppställa, i någon mån afvika från hvad generalfälttygmästaren

föreslagit i fråga om beloppet af de medel, som för

anskaffning af eldbandvapen synas honom böra för år 1895 anvisas.

Han beräknar nemligen, att under sagda år skulle dels verkställas de

vid gevärsfaktoriet och ammunitionsfabriken för gevärstillverkningen

nödiga arbeten och dels inköpas 10,000 karbiner. Jag finner inköpet

af karbiner för år 1895 kunna inskränkas till halfva det af generalfälttygmästaren

till inköpande föreslagna antal, hvadan och då kostnaden

för 10,000 karbiner beräknas till 591,000 kronor, det af generalfälttygmästaren

för år 1895 till gevärsanskaffning begärda belopp synes mig

Bih. till liikxd. Frat. 181)4. / Sami. 1 Afd. 1 llii/t. 0

s. 42 Kontrollera mot PDF

[17.]

Anslag till

mobiliseringsammunition

för eldhandrapen.

42 Fjerde hufvudtitelii.

kunna minskas med hälften af nämnda summa eller 295,500 kronor, så

att anslaget i sin helhet skulle komma att uppgå till 679,300 kronor.

Då hela anskaffningskostnaden af generalfälttygmästaren beräknas till

7,250,000 kronor eller i medeltal för hvarje af de 12 år, på hvilka han

finner nämnda kostnad böra fördelas, 604,000 kronor i rundt tal, skulle

ändock för 1895 komma att anvisas något mera än som efter medeltalsberäkning

på samma år belöper.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att,

för anskaffning af nya eldhanclvapen åt armén på

extra stat för år 1895 bevilja 679,300 kronor.

IVSobiliserlRgsammunitioH för de nya gevären.

I sin förutnämnda underdåniga skrifvelse den 15 sistlidne november

hemställer generalfälttygmästaren, under hänvisande till hvad han i fråga

om behofvet af mobiliseringsammunition till 1867—89 års gevär i sina

underdåniga skrifvelse!- af 15 november 1891 och 29 november 1892

anfört, att medel för fortsatt tillgodoseende af detta behof måtte af

Riksdagen äskas.

I enlighet med hvad han redan i sina tidigare skrifvelse!- framhållit

förmäler sig generalfälttygmästaren dervid fortfarande anse i höggrad

önskvärdt, att nämnda behof kunnat under loppet af fyra år,

räknadt från och med år 1893, blifva fyldt. Såsom följd deraf skulle

det, såsom han yttrar, hafva blifvit möjligt, att sedan eu ordnad cirkulation

för årsförbrukningen inom ammunitionsförråden kommit till stånd

i regeln inskränka tillverkningen af handvapensammunition till eu mot

sagda förbrukning svarande patronmängd. Med anledning af den utaf

omständigheterna föranledda nedsättning med 200,000 kronor i det''af

generalfälttygmästaren för hvart och ett af åren 1893 och 1894 ifrågasatta

årliga anslag för anskaffning af mobiliseringsammunition hade

visserligen tanken på eu sådan plans förverkligande måst uppgifvas;

men generalfälttygmästaren anser sig deraf endast hafva fått så mycket

större anledning att nu, med ytterligare betonande af vigten deraf att

nämnda behof snarast möjligen blifver fyldt, förnya sin underdåniga

hemställan i fråga om detta anslag.

Det förslag om anskaffande af nya eldhandvapen för armén,

hvilket generalfälttygmästaren, på sätt jag redan nämnt, i underdånighet

framställt, gåfve dessutom, enligt hans åsigt, för öfrigt ett ytterligare

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Fjerde hufvud titeln.

stöd för nu ifrågavarande anslagsbegäran, enär, om samma förslag af

Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen gillades, ammunitionsanslaget måste

fördelas på två kalibrar.

Med underdånig anmälan, att för de medel till anskaffande af mobiliseringsammunition,

som 1893 års Riksdag på extra stat beviljat,

krut och patrondelar till ytterligare 7,500,000 stycken skarpa patroner

för 1867—89 års gevär blifvit beställda och att en del af de bestälda

artiklarna redan levererats, hemställer alltså generalfälttygmästaren att

Eders Kongl. Maj:t täcktes till anskaffning af mobiliseringsammunition

för eldhandvapen af Riksdagen begära ett anslag på extra stat för år

1895 af 1,000,000 kronor.

Lika med generalfälttygmästaren finner jag önskligt, att anskaffningen

af mobiliseringsammunition så vidt möjligt påskyndas, men

anser mig dock af enahande skäl, som jag förut under anslaget till

anskaffning af eldhandvapen åberopat, nödsakad att ifrågasätta någon

minskning i det af generalfälttygmästaren för ifrågavarande ändamål

begärda anslag; och synes mig under sådana förhållanden anslaget kunna

för år 1895 utgå med samma belopp som för innevarande år.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes för anskaffning

af mobiliseringsammunition till eldhandvapen för år 1895 af Riksdagen

äska ett extra anslag af 800,000 kronor.

Fabrik för tillverkning af röksvagt krut.

Med anmälan, att sedan 1893 års Riksdag, på Eders Kongl. Maj:ts

förslag, för uppförande vid Åker af en fabrik för tillverkning af röksvagt

krut beviljat ett extra anslag å 219,500 kronor och deraf till

utgående under åi* 1894 anvisat 100,000 kronor, åtgärder blifvit vidtagna

för byggnadsarbetets utförande äfvensom att, då detta kommer

att taga sin början så tidigt som möjligt under instundande vår, fabriken

beräknas kunna hösten år 1895 vara i full verksamhet, har

generalfälttygmästaren uti sin förenämnda skrifvelse den 15 sistlidne

november i underdånighet hemställt att Eders Kongl. Maj:t täcktes af

Riksdagen på extra stat för år 1895 äska återstoden af det för den

nya krutfabrikens fullbordande erforderliga beloppet eller 119,500 kronor.

Till denna hemställan får jag i underdånighet tillstyrka bifall.

[18.]

Anslag för

inrättande af

en fabrik för

röksvagt krut.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Fjerde hufvudtiteln.

[19.]

Anslag till

infanteriammunitions

vagnar.

[20.]

Anslag till

fästningsartillerimateriel.

Infanteriammunitionsvagnar.

Sedan Riksdagen en följd af år dels för förändring af äldre infanteriammimitionsvagnar

till dylika afsedda för infanteriammunitionskolonnema,

äfvensom för dessa vagnars förseende med rid- ocli anspannspersedlar

m. m. och dels för anskaffande af nya tvåspända infanteriammunitionsvagnar

med utredning, beviljat ett årligt extra anslag af

20,000 kronor, återstår, enligt hvad generalfälttygmästaren i sin ofvannämnda

underdåniga skrifvelse den 15 sistlidne november erinrar, af

det för ändamålet beräknade belopp 239,112 kronor numera endast

29,112 kronor; och hemställer generalfälttygmästaren, då ifrågavarande

förändringsarbete med dertill hörande persedelanskaffning synes honom

under nästa år lämpligen böra afslutas, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

till fortsatt förändring och nyanskaffning af infanteriammunitionsvagnar

med tillbehör af Riksdagen äska ett extra anslag för 1895 af 29,112

kronor.

Äfven till denna hemställan får jag tillstyrka nådigt bifall.

Fästningsartillerimateriel.

Med erinran, att i underdåniga skrifvelsen den 29 november 1892

redogörelse lemnats för de behof af fästningsartillerimateriel, som närmast

vore att fylla och hvilkas betydelse, särskild!, med afseende på

hufvudstadens försvar mot sjösidan, svårligen kunde underkännas, förklarar

sig generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet, uti sin

förut åberopade underdåniga skrifvelse den 15 november 1893, nu

hafva desto större skäl att på denna angelägenhet ånyo fästa Eders

Kongl. Maj:ts uppmärksamhet, som i stället för det af honom i förstnämnda

underdåniga skrifvelse för anskaffning af sådan materiel ifrågasatta

anslag å 400,000 kronor Eders Kongl. Maj:t derför af 1893 års

Riksdag begärde allenast 100,000 kronor och nämnda belopp, hvilket

jemväl af Riksdagen beviljades, icke försloge att mera än till eu ringa

del fylla det behof af fästningsartillerimateriel, som ännu gjorde sig

gällande.

Med afseende härpå hemställer generalfälttygmästaren att Eders

Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen för fästningsartillerimateriel begära

ett anslag på extra stat för 1895 af 400,000 kronor.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Fjerde hufvud titeln.

På sätt jag redan sistlidna år vid föredragning af den då i enahanda

syfte utaf generalfälttygmästaren gjorda framställning yttrade,

kan jag icke annat än lika med honom vitsorda, att en betydande

mängd fästningsartillerimateriel ännu återstår att* anskaffa för att sätta

våra fästningar särskild! dem mot sjösidan i försvarsdugligt skick. Då

emellertid anslag för militära ändamål af ännu mera trängande beskaffenhet

än det förevarande under statsregleringsperioden måste äskas,

anser jag mig jemväl i år böra göra framställning om eu betydande

nedsättning i det af generalfälttygmästaren för anskaffning af fästningsartillerimateriel

begärda anslag och hemställer alltså

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för anskaffande af fästningsartillerimateriel på extra

stat för år 1895 bevilja ett belopp af 100,000 kronor.

Fältartillerimateriel.

Med erinran att till fullföljande af den plan för anskaffning af

ytterligare erforderlig fältartillerimateriel, hvilken blifvit uppgjord med

anledning af artilleriets vid antagandet af den förbättrade härordningen

beslutade nya organisation, 1893 års Riksdag beviljat ett belopp af

254,000 kronor, som alltså under innevarande år för ändamålet stode

till krigsstyrelsens förfogande, hemställer generalfälttygmästaren och

chefen för artilleriet i sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 15

november 1893 att Eders Kongl. Maj:t täcktes till fortsatt anskaffning

af ny fältartillerimateriel af Riksdagen begära ett anslag på extra stat

för 1895 af likaledes 254,000 kronor.

Då enligt den plan för anskaffningen af ifrågavarande materiel, som

förelädes 1892 års urtima riksdag, härför erfordras ett belopp af 1,270,000

kronor att fördelas på 5 år och således jemväl för år 1895 bör utgå

1 * deraf eller 254,000 kronor, får jag i underdånighet tillstyrka bifall

till hvad generalfälttygmästaren sålunda föreslagit.

[21.]

Anslag till

fältartillerimateriel.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Fjerde Iiufvudtiteln.

[22.]

Anslag till

Karleborgs

fästnings■byggnad.

Fortifikationsbehof.

Karlsborg.

Eldigt livad chefen för fortifikationen i sin ofvannämnda skrifvelse

den 14 november 1893 erinrar, begärde Eders Kongl. Maj:t till fortsättande

af befästningsarbetena å Karlsborg och Vaberget samt anskaffning

af s. k. pansarlavetter för snabbeldskanoner till södra Vabergsfortet

utaf 1893 års Riksdag ett extra anslag för år 1894 af 350,000

kronor, hvaremot Riksdagen för samtliga dessa ändamål beviljade endast

150,000 kronor. Detta belopp understiger med 50,000 kronor det

anslag, som af föregående års Riksdag beviljades för samma ändamål,

och utgör icke mera än hvad som för hvart och ett af åren 1889—92,

då dock ingen pansaranskaffning var i fråga, för fästningsbyggnader

anslogs. I sin förenämnda underdåniga skrifvelse förmäler sig också

chefen för fortifikationen finna beloppet alldeles otillräckligt. Att,

yttrar han, denna jemförelsevis obetydliga summa, som, derest den

skulle afses allenast för sjelfva fästningsbyggnadsarbetet, måste anses

vara för knappt tilltagen, skall blifva än mera otillräcklig, då deraf

skall tagas medel äfven till pansaranskaffning, är uppenbart. Endast

derigenom att de af svenska qvinnoföreningen för samma ändamål

skänkta medel 50,000 kronor funnits att tillgå, hade det blifvit möjligt

att för sjelfva arbetena å båda platserna under år 1894 påräkna vid

pass 120,000 kronor, således i allt fall 30,000 kronor mindre än som

varit tillgängligt för sjelfva fästningsbyggnaden under hvarje föregående

år alltifrån 1889; och det vore uppenbart att af så ringa medeltillgångar

icke kunde väntas några tillfredsställande arbetsresultat. För

sin del förklarar sig också chefen för fortifikationen knappast kunna

inse, huru det, om sådana förhållanden komma att fortfara, öfver hufvud

taget skall blifva möjligt att inom rimlig tid bringa till fullbordan

Karlsborgs hufvudfästning och dess förverk å Vaberget, i synnerhet då

i betraktande tages, dels att till det sistnämnda äfven höra pansartorn

för grofva kanoner, Indika betinga ett pris, minst tiofaldt större än

priset för de omnämnda för snabbeldspjeser afsedda pansarlavetterna,

och dels att, på sätt förut många gånger påpekats, i och för sjelfva

s. 47 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 47

hufvudfästningen ännu återstå många arbeten, innan densamma kan

anses fullt försvarbar.

Hvad särskild! anginge sistnämnda fråga, vore, fortsätter chefen

för fortifikationen, han icke den ende, som funne angeläget, att fästningens

enceinte snarast möjligt blefve sluten och stormfri. Äfven

generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet hade funnit sig böra

fästa uppmärksamheten vid detta förhållande, i det han uti sin nyligen

af Eders Kongl. Maj:t till chefen för fortifikationen remitterade skrifvelse

angående behofvet af utrymme inom Karlsborgs fästning för arméns

krutförråd, starkt betonat, att han grundat hela sin framställning

i detta afseende på den förutsättningen att hufvudfästningen före utbrottet

af ett krig vore genom fullbordande af de planlagda befästningsarbetena

och genom användande af den derstädes redan nu befintliga

bestyckningen försatt i försvarbart skick, och följaktligen betecknat

nyssnämnda befästningsarbetens afslutande såsom det första och vigtigaste

mål, som, hvad anginge arbetena å Karlsborgs fästning, för närvarande

vore att eftersträfva.

Det vore emellertid omöjligt att afgöra när de sålunda jemväl af

generalfälttygmästaren framhållna önskemålen i fråga om Karlsborgs

hufvudfästning skulle kunna, i hvad på fortifikationen ankomme, varda

uppnådda, såvida icke för befästningsarbetena^i sin helhet mera tillräckliga

årsanslag framdeles blefve att med säkerhet påräkna och då

arbetenas fortsättande med otillräckliga årsanslag jemväl ur den synpunkten

förefölle chefen för fortifikationen såsom en betänklig sak, att

landet och armén, med hänsigt till arbetenas långvarighet, måhända

kunde bibringas den oriktiga föreställningen, att vid Karlsborg, i händelse

af krig, funnes att tillgå ett pålitligt fast stöd för landets försvar,

under det att i sjelfva verket fästningen vore halffärdig och oförsvarbar,

förklarar chefen för fortifikationen, som dessutom hänvisar till

den utaf honom i skrifvelserna den 14 november 1891 och den 15 november

1892 lemnade utförliga utredning i ämnet, att han för sin del

icke kan beräkna 1895 års behof af byggnadsmedel för Karlsborg med

Vaberget till mindre än 300,000 kronor och att äfven detta belopp

skulle synts honom för lågt, derest icke det varit möjligt att ännu

något år låta anstå med ytterligare anskaffning af pansarmateriel.

lian hemställer alltså i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t behagade

af näst sammanträdande Riksdag till fortsättande af arbetena å

Karlsborgs hufvudfästning med Vaberget äska för år 1895 ett extra

anslag af 300,000 kronor.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

[23.]

Anslag till

ökad materiel

för

ingeniörvapnet.

Fjerde liufvudtiteln.

Af hvad jag anförde sistlidet år vid föredragning af frågan om

anslag till Karlsborgs fästningsbyggnad torde framgå, att jag i likhet

med chefen för fortifikationen och af samma skäl. som han, finner

betänkligt att detta arbete bedrifves med så små årsanslag, att fästningens

färdigbyggande först inom en jemförelsevis aflägsen framtid kan emotses.

De kraf, som innevarande år från landtförsvarets sida ställas på budgeten,

äro emellertid så stora, att jag, på sätt jag redan yttrat, finner

mig nödsakad att göra hemställan om nedsättning jemväl i sådana af

vederbörande myndigheter framstälda anslagsfordringar, som under andra

förhållanden skulle af mig understödts. Jag anser alltså 1895 års

anslag till Karlsborgs fästningsbyggnad böra begränsas till 200,000

kronor eller samma belopp, som 1892 års Riksdag för ändamålet beviljade,

och hemställer fördenskull

att Eders Kongl. Maj:t täcktes till fortsättande af

arbetena ä Karlsborgs hufvudfästning och Vaberget på

extra stat för år 1895 af Riksdagen äska 200,000

kronor.

Ökad materiel för ingeniörvapnet.

Hvad angår den ökade materiel för ingeniörvapnet, som vid antagandet

af den förbättrade härordningen blefve af nöden, uppgaf t. f. chefen för

generalstaben i sitt rörande detta ämne afgifna utlåtande att materiel för

två nya krigsbryggeekipage och två eller tre fälttelegrafafdelningar måste

anskaffas. Då kostnaden för ett ekipage kunde uppskattas till 05,000

kronor och kostnaden för eu fälttelegrafafdelning till 32,000 kronor

respektive 25,000 kronor för eu »lätt» sådan, komme alltså hela nyuppsättningskostnaden

att stiga till 219,000 kronor eller, om med anskaffandet

af materielen till den tredje fälttelegrafafdelningen, den för

rytteri fördelningen afsedda »lätta», funnes kunna anstå, till dess armén,

efter öfvergångstidens slut, hunnit vinna sin fulla styrka, till 194,000

kronor.

Arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet, som anmodades

att öfver t. f. chefens för generalstaben yttrande i detta afseende

inkomma med underdånigt utlåtande, erinrade dervid, såsom jag också

hade tillfälle nämna i mitt underdåniga anförande till statsrådsprotokollet

för den 14 oktober 1892, att kostnaden för erforderlig materiel

till ett fältingeniörkompani och två ingeniör sstab er bort med samman
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Fjerde hiifvndtiteln. 49

lagdt 28,000 kronor jemväl i beräkningarna ingå. Hela den för ifrågavarande

anskaffning erforderliga utgiftssumman skulle alltså komma att

uppgå till 247,000 kronor respektive 222,000 kronor, allt efter som

man bestämde sig för det ena eller det andra af de utaf t. f. chefen

för generalstaben angifna alternativ.

Redan i sitt underdåniga utlåtande den 17 december 1892 angående

åtgärder för genomförande under år 1894 af fortifikationens beslutade

nya organisation fäste chefen för fortifikationen uppmärksamheten på

den utgift, som i detta afseende förestode, samt anhöll, att för sagde

år måtte för ändamålet begäras ett extra anslag af 50,000 kronor. Då

emellertid Eders Kongl. Maj:t icke fann skäl att i ämnet väcka förslag

till 1893 års Riksdag, har han nu i sitt förenämnda utlåtande den 14

november 1893 angående åtgärder för genomförande under år 1895 af

fortifikationens nya organisation återupptagit framställningen och hemställer,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes för ändamålet af 1894 års Riksdag

äska 50,000 kronor.

Då den anskaffning, som sålunda i frågasättes, lika väl som anskaffningen

af fältartillerimateriel för artilleriet, är en nödvändig följd af

den beslutade förbättrade härordningen och det så mycket mindre torde

låta sig göra att nu ytterligare undanskjuta denna utgift, som hela

anslagsbeloppet, äfven om man afstår från att under öfvergångstiden

anskaffa den »lätta» fälttelegrafafdelningen, uppgår till 222,000 kronor

eller på hvart och ett af de tre återstående öfvergångsåren 74,000

kronor, får jag alltså tillstyrka bifall till chefens för fortifikationen

förevarande förslag och fördenskull hemställa,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes till anskaffning

af ökad materiel för ingeniör vapnet på extra stat för

år 1895 af Riksdagen äska 50,000 kronor.

Kaserner.

Frågan om anskaffande af kaserner åt de truppförband, som, i följd

af beslutet om den förbättrade härordningen, komma att nyuppsättas,

har kräft. lång tid att behörigen beredas icke endast med anledning af

de vidlyftiga arbeten, som inom fortifikationen måste företagas för uppgörande

af de erforderliga ritningarna och kostnadsförslagen, utan ännu

mera på grund af det lifligt intresse, flera af rikets större orter lagt i

Bih. till Bibel. Blot. 181)4. 1 Sami. 1 Afd. 1 Jläft. 7

[24.]

Anslag till

kaserner.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Fjerde liufvudtiteln.

dagen för att få till sig förlagdt ett eller annat af de nya truppförbanden

och som föranledt omfattande förhandlingar och mycken skriftvexling

med de intresserade orterna. Ärendet synes emellertid numera

vara bragt i det skick, att jag blir i tillfälle att under Riksdagens lopp

inför Eders Kongl. Maj:t föredraga detsamma i dess helhet och lära

under sådana omständigheter redan nu, vid uppgörande af förslaget

till statsreglering för år 1895, nödiga medel böra beredas för bestridande

af de utgifter för kasernbyggnader, som under nämnda år kunna ifrågakomma.

Hvad beloppet af dessa medel angår, utgick jag i mitt flera

gånger omnämnda underdåniga anförande till statsrådsprotokollet den

14 oktober 1892 från den förutsättningen, att till de nödiga kasernbyggnaderna

skulle få användas den behållning, som ansågs uppkomma

vid slutlig försäljning af de s. k. gardestomterna; och antog jag, att,

derest nämnda förslag gillades, såsom direkta anslag skulle för arbetena

erfordras ett belopp af högst 21/* millioner kronor. I hvad mån denna

summa kommer att öfver- eller underskridas är mig omöjligt att nu

uppgifva, då dels underhandlingar ännu pågå med en och annan kommun,

dels kostnadsberäkningarna inom fortifikationen ej äro afslutade.

Grundade skäl förefinnas emellertid alltjemt för det antagande, ätt

direkta anslag till afsevärdt större belopp än nyssnämnda summa ej

skola varda af nöden; och då, derest desamma liklottigt fördelades på

de tre återstående öfvergångsåren, för hvart och ett af dem skulle

komma att belöpa 800,000 kronor i rundt tal, torde det ej kunna anses

opåkallad^ att för år 1895 för ändamålet anslås åtminstone hälften af

nämnda belopp eller 400,000 kronor.

Under anhållan att framdeles, då frågan i sin helhet kommer att

inför Eders Kongl. Maj:t föredragas, få närmare redogöra för densammas

olika detaljer, hemställer jag alltså för närvarande,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att till bestridande af kostnaderna för de, med

anledning af beslutet om den förbättrade härordningen,

nödiga kasernbyggnaderna på extra stat för år 1895 bevilja

400,000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

Öl

Intendenturbehof.

Flyttande sjukhus.

Uti sin ofvannämnda skrifvelse den 31 oktober 1893 har generalintendenten

hemstält, att anslag till anskaffande af s. k. flyttande sjukhus

måtte af Riksdagen äskas.

Generalintendenten inleder sin ifrågavarande skrifvelse med en

sammanfattning af de allmänna förhållanden, till hvilka man vid ordnandet

af arméns fältutrustning nu för tiden bär att taga hänsyn.

Under nutidens krig, yttrar lian, framträdde betydelsen af härens

utrustning synnerligen skarpt. De element, som inginge i härarna i

våra dagar, kunde ej fördraga de med ett fälttåg oskiljaktiga umbäranden

på samma sätt som fordna tiders yrkeshärar. De värnpligtiga

skaror, som plötsligt kallades från sina borgerliga sysselsättningar för

att utsättas för de oerhörda ansträngningar, som vidtoge från fälttågets

första dag, skulle till allt för stort antal duka under, vore icke allt

hvad till härens utrustning hörde ordnadt så, att truppernas välbefinnande

i så hög grad som möjligt kunde ses till godo. Och i samma

mån som de, hvilka skulle inställa sig i ledet, hade erhållit eu jemförelsevis

ringa öfning, desto angelägnare vöre det att redan under

freden alla åtgärder blifvit vidtagna i och för utrustningens fullständigande.

Ett af de mera framträdande dragen hos nutidens krigföring, fortsätter

generalintendenten vidare, vore dess snabbhet och energi. Härigenom

stäldes de största fordringar på härens rörlighet. Saknades

rörlighet i erforderlig grad, måste hären afstå från initiativ och döma

sig sjelf till en afvaktande roll. Detta gälde ej mindre försvarskriget

än anfallskriget. Rörligheten vore emellertid i hög grad beroende af

utrustningen, så väl den personliga som trängutrustningen.

Endast genom en såväl i afseende på sammansättning som konstruktion

ändamålsenlig personlig utrustning vore det möjligt att åt armén,

särskildt dess hufvudvapenslag, infanteriet, förläna erforderlig marschoch

manöverförmåga. Infanteriets beväpning både väl dervid lag den

största betydelsen; men just framstegen på vapenteknikens område hade

stegrat fordringarna på den personliga utrustningens sammansättning.

[25.]

Flyttande

sjukhus.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Fjerde linfvndtitcln.

Så hade det ökade patronantal, som infanteristen borde föra med sig,

gjort det än mer nödvändigt, att hans utrustning i öfrigt med afseende

på lätthet och lämplig fördelning uppfylde alla de fordringar, man hade

rätt att ställa på densamma.

Af lika stor betydelse för härens rörlighet och operationsfrihet

vore trängutrustningen, särskilt de högre enheternas förseende med

erforderliga, lämpligt organiserade och fullt utrustade tränganstalter.

Frånsedt ammunitionskolonnerna framträdde emellertid bristerna i vår

utrustningsmateriel skarpast just hvad anginge nämnda trängformationer,

livilka hittills inom vår armé, äfven hvad anginge personalen, varit

mest försummade; och bland ifrågavarande materiel vore den ojemförligt

vigtigaste den, som vore afsedd för sjukvården och som sålunda vid

mobilisering skulle användas antingen af sjukvårdskompanierna eller de

flyttande sjukhusen. Genom det af Riksdagen för sjukvårdsmateriel

vid trupperna och sjukvårdskompanierna beviljade anslag å 90,000

kronor, att utgå på extra stat under hvardera af åren 1893 och 1894,

kunde visserligen sjukvårdskompaniernas materialbehof fyllas. Tidsenlig

materiel för de flyttande sjukhusen saknades deremot fortfarande nästan

helt och hållet; och förmäler sig generalintendenten under sådana förhållanden

finna anskaffandet af materiel för nämnda sjukhus vara det

mål, till livilket man vid arbetet för fullständigan det af härens trängutrustning

närmast bör sträfva.

Sedan generalintendenten härefter erinrat att uti den underdåniga

skrifvelse af den 9 november 1891, hvaruti dåvarande t. f. generalintendenten

gjort framställning om medels anvisande för sjukvårdsmateriel

och som jemväl föranledde Eders Kongl. Maj:t att hos Riksdagen

äska det derför beviljade anslag, i korthet redogjorts för sjukvårdsväsendets

organisation i fält, öfvergår generalintendenten till en

framställning af den betydelse för fältsjukvården, som de flyttande

sjukhusen kunna anses ega.

Generalintendenten anmärker dervid, att af de trenne hufvudgrupper,

som sjukvården i fält omfatta, nemligen

a) sjukvården vid fälthären;

b) » y> etapp väsendet; samt

c) » i hemorten,

den första gruppen, sjukvården vid fälthären, åter igen kan delas i

3:ne grupper,

1) sjukvården vid de högre staberna och trupperna;

2) sjukvården vid sjukvårdskompanierna; samt

3) sjukvården vid de flyttande sjukhusen.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Fjerde hnfrndtlteln.

Under det att sjukvården vid de högre staberna och trupperna

samt sjukvårdskompanierna, yttrar generalintendenten härom, afsåge

att i första hand taga vård om de sårade och sjuke samt ombesörja

deras förflyttning till sjukvårdsanstalt, hade de flyttande sjukhusen till

uppgift att öfvertaga de sjukes och sårades vård så länge, till dess de

kunde vidare fortskaffa till fältetapp väsendet och eventuel genom dess

försorg till hemorten, äfvensom att deltaga i arbetet på hufvudförbandsplatserna,

vare sig endast med personal eller med både personal och

materiel. Sjukvårdspersonalen vid trupperna och sjukvårdskompanierna

hade till sitt förfogande endast erforderlig medicinal-, instrumental- och

förbandsutredning samt delvis äfven transportmateriel, men icke, åtminstone

i nämnvärd grad, sängutredning. Dylik utredning förefunnes

deremot vid de flyttande sjukhusen och gåfve dessa sjukvårdsanstalter

sin prägel att vara verkliga sjukhus, som öfvertoge vården af sådane

sjuke och sårade, som ej genast kunde transporteras till etappsjukvårdsanstalter,

och inom hvilka de således i regeln finge qvarstanna eu

längre tid.

Ett ordnadt sjukvårdsväsende i fält utan den vigtiga länk, som

bildades af de flyttande sjukhusen, vore, fortsätter generalintendenten,

för den skull otänkbart. En hvar, som sökte bilda sig en föreställningom

sjukvårdstjensten under och strax efter eu större drabbning-, skulle

lätteligen inse detta. Efter de sårades uppsamlande på slagfältet och

deras förbindning på förbandsplatserna måste de så fort som möjligt

förflyttas tillbaka till något ställe, hvarest de funne nödig ro och kunde

erhålla sådan behandling, att deras ytterligare transporterande till hemorten

läte sig göra. Endast i undantagsfall vore det nemligen möjligt

att förflytta de sårade från förbandsplatserna omedelbart till inom fältetappområdet

beläget sjukhus eller till sådan punkt, hvarifrån deras

vidare fortskaffande på jernväg eller sjöledes kunde ega rum, ty på

någon landsvägstransport vore i allmänhet ej att tänka; dertill vore

utstånden allt för stora och de till buds stående transportmedlen allt

för otillräckliga, hvarförutom i många fall de sårades tillstånd lade

hinder i vägen för längre omedelbara förflyttningar. Det vore vid

dessa tillfällen, som de flyttande sjukhusen, etablerade på slagfältet

eller i dess omedelbara närhet, beredde de sårade en första fristad och

lemnade dem den omvårdnad, som vore erforderlig för att de utan allt

för stor risk skulle kunna förflyttas till etappsjukvårdsanstalt eller sjukvårdsanstalt

i hemorten. Genom benämningen »flyttande sjukhus» angåfves

också, att desamma, så snart förhållandena det tilläte, borde

evakueras och frigöras för att kunna följa arméns rörelser och ånyo

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Fjerde liufvudtiteln.

vid uppstående strid tjenstgöra såsom öfvergångsstation för de under

densamma svårt sårade.

Man kunde också säga, att de flyttande sjukhusen uppstått nästan

af sig sjelfva så snart de förändrade förhållandena vid de moderna

arméerna lagt deras oumbärlighet i dagen.

Rörliga eller ambulatoriska fältsjukhus, tilldelade de stora operativa

enheterna, arméeorpserna och fördelningarna, hade nemligen för första

gången funnit eu mera allmän användning under de stora napoleonska

krigen i början af innevarande århundrade. De blefvo nödvändiga, då

vid denna tidpunkt krigen fingo en större omfattning och erhöllo eu

rörligare karaktär. Under nutidens krig, som i än högre grad kännetecknades

af de uppkallade härmassornas storlek, rörelsernas snabbhet

och förlusternas koncentrering inom relativt korta tidsföljder, hade de,

i jemnbredd med den ökade betydelsen af allt hvad till sjukvårdsväsendet

hörde kommit att spela en allt större roll; och sådana sjukvårdsfältformationer

funnes numera inom alla europeiska arméer, liksom

deras organisation och verksamhet vore i stort sedt, öfver allt densamma.

Då generalintendenten härefter lemnar eu redogörelse för de planer

till de flyttande sjukhusens organisation, som hos oss framstälts,

fäster han till en början uppmärksamheten derpå, att under de förhållanden,

som förelegat, utlandets motsvarande anstalter vid planernas uppgörande

helt naturligt fått tjena till förebild och ledning. Endast genom

vunnen krigserfarenhet kunde man komma till ett tillförlitligt

resultat beträffande såväl det antal sårade och sjuke, för hvilket, de

rörliga fältsjukhusen borde beräknas, som deras organisation i öfrigt.

Det vore ock med hänsyn till utlandets, särskild t Tysklands fältsjukhusorganisation,

som den s. k. trängkomitén, hvars värderika betänkande,

afgifvet 1877, hos oss varit grundläggande i allt hvad som rörde den

allmänna trängen, föreslagit, att hvar och en af våra arméfördelningar,

som enligt det till grund för nämnda komités arbeten liggande 1875 års

härordnings förslag beräknades komma att utgöras af 19,500 man skulle

utrustas med 6 st. flyttande sjukhus, hvardera om 200 sängar, hvarvid

således sängantalet utgjorde 6,15 procent af hela styrkan. Detta förslag

hade emellertid icke blifvit faststäldt, utan grundade sig de nu gällande

bestämmelserna för de flyttande sjukhusens organisation vid krigsutbrott

på det förslag, som år 1887 afgafs af den komité, hvilken senast behandlat

fältsjukvårdsangelägenlieterna. Nämnda komité hade i sitt betänkande

erinrat, att de flyttande sjukhusen inom de utländska arméerna

organiserats med hänsyn till möjligheten att upptaga 6 procent af den

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Fjerde hnfvndtitcln.

sammanlagda styrkan, men att denna beräkningsgrund ej kunde användas

för organisationen af den svenska fältharens flyttande sjukhus, hufvudsakligast

åt det skäl, att ej tillräckliga läkarekrafter stode till buds.

Komitén, som ansett, att de flyttande sjukhusen ej borde göras större

än för 150 sängar, hade alltså kommit till det resultat, att för en hvar

af våra, enligt nu gällande mobiliseringsplaner, till omkring 16,000

man uppgående arméfördelningar ej torde kunna beräknas mer än 4

dylika sjukhus, hvadan plats skulle kunna beredas blott för 3,75 procent.

Komitén hade emellertid dervid uttalat den förhoppning, att olägenheten

af detta, i jemförelse med de utländska förhållandena, ringa antal

sängplatser vid de flyttande sjukhusen skulle kunna i någon mån motvägas

af de fördelar, som kunde påräknas vid krigföring i eget land,

men samtidigt framhållit såväl omöjligheten att än mera inskränka de

flyttande sjukhusens antal och storlek som ock angelägenheten deraf,

att personalen organiserades och utbildades samt materiel anskaffades

till den omfattning, att åtminstone nyssnämnda af komitén föreslagna,

oundgängligen nödvändiga antal flyttande sjukhus verkligen kunde planenligt

mobiliseras.

Hvad slutligen anginge kostnaden för den sålunda ifrågasatta anskaffningen,

skall, på sätt generalintendenten erinrar, enligt sistnämnda

komites försteg, hvithet blifvit tillämpadt i gällande organisations- och

mobiliseringsbestämmelser, hvarje flyttande sjukhus delas i 3:ne sektioner,

hvar och en afsedd att kunna sjelfständigt etableras; och är det

alltså för att vinua en öfversigt öfver behofvet af materiel och dymedelst

jemväl öfver kostnaderna nödigt att utgå från sektionen och de fordon,

som för framforslande af den dertill hörande materiel är af nöden.

k ör dessa förhållanden lemnas nu af generalintendenten följande

redogörelse.

För en sjukhussektion erfordrades följande utrustning nemligen:

Medicinalutredning.

Instrumentalutredning.

Förbandsu tredning.

Apoteksutredning.

Säng per sedlar — bårsängar, filtar, madrasser, putvar o. s. v.

Beklädnadspersedlar — byxor, nattrockar, skjortor, tofflor o. s. v.

Sjukrumsinventariepersedlar — matservispersedlar, handdukar, portativa

klosetter o. s. v.

Köksinventariep er sedlar — kittlar, tepannor, målkärl o. s. v.

Diverse persedlar — flaggor (svenska och neutralitets-), badkar, lyktor o. s. v.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Fjerde hufvudtiteln.

Och förvarades af nämnda materiel de 4 första grupperna i en

förbinderivagn samt öfriga grupper i 4 st. materialvagnar.

Hvad anginge frågan om den lämpligaste modellen för de flyttande

sjukhusens förbinderivagnar, hvilken vid sådant förhållande ur

kostnadssynpunkt finge en'' stor betydelse, hade densamma varit föremål

för en noggrann och långvarig pröfning, som hufvudsakligast afsett

att utröna huruvida till dylika vagnar lämpligen kunde förändras det

öfverskott af packvagnar, som förefunnits. Generalintendenten vill icke

förneka, att en sådan sträfvan att söka nedbringa kostnaden för anskaffningen

af de flyttande sjukhusens förbinderivagnar genom att använda

redan befintliga packvagnar i och för sig varit fullt riktig. Försöken

kunde dock numera ej fullföljas, då med anledning af den förbättrade

härordningens antagande ett ökadt antal packvagnar vid mobilisering

komme att tagas i anspråk vid truppförbanden, hvadan något öfverskott

af sådana ej vidare förefunnes. Nya vagnar måste således anskaffas

enligt den af Eders Kongl. Maj:t genom generalorder den 30 innevarande

månad faststälda modell. Härigenom vunnes ock väsentliga

fördelar. En sådan förbinderivagn vore, utom hvad anginge inredningen

af några till densamma hörande lådor, helt och hållet öfverensstämmande

med den, som blifvit faststäld för sjukvårdskompanierna, hvarigenom

personalen lättare kunde göras förtrogen med packningsföreskrifterna

för de båda vagnarna, hvarjemte möjlighet att verkställa

utbyte förefunnes o. s, v.

En förbinderivagn m/93 med sitt innehåll betingade en ej obetydlig

kostnad. Särskilt dyrbar vore den ganska fullständiga instrumentala

utredningen. Kostnaden för en dylik vagn med fullständig utredning

skulle ställa sig på följande sätt:

Sjelfva vagnen..................................................

JL O /

Medicinalutr såning en ....

Instrumentalutredningen

Förband sutredning en .....

ApoteJcsutredningen ......

....................... kr.

750

—

selar, lyktor,

v..................... »

200

.................. »

55

—

......................... »

980

—

............. »

530

—

.................. »

70

—

Summa kronor

2,585

—

Slutligen kunde väl under vissa förutsättningar ifrågasättas, att såsom

materialvagnar för fortskaffande af den del af materielen, som ej

inrymdes i förbinderivagnarna, borde användas vid mobilisering anskaffade

(utskrifna) fordon. Det vore emellertid lätt att inse, hvilka

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Fjerde hufvudtiteln.

svårigheter skulle uppstå vid uppgörande af packningsplaner för och

användningen af sådana vagnar, hvilkas storlek, tyngd och hållbarhet

man ej förut kände, särskildt i vårt land, der i olika provinser de brukliga

fyrhjuliga fordonen företedde betydande olikheter; hvarförutom

förhållandena stälde sig ännu ogynsammare i den stora del af landet,

hvarest man nästan uteslutande vore hänvisad till tvåhjuliga kärror.

Man måste således fasthålla dervid, att liksom reglementerade fordon

voro nödiga för fortskaffande af den del af sjukvårdskompaniernas materiel,

som ej fördes å förbinderivagnar, dylika fordon äfven erfordrades

för motsvarande materiel vid de flyttande sjukhusen. Såsom materialvagnar

för nu ifrågavarande ändamål kunde lämpligen användas packvagnar

m/86 med de smärre förändringar i afseende på inredningen, som

kunde anses erforderliga. Vid hvarje sjukhussektion erfordrades 4 sådana

material vagnar; och skulle kostnaden för hvarje vagn uppgå till:

sj elfva vagnen ............................................

vagnens och dragliästarnes utrustning

således för 4 fordon kronor 3,200.

.............. kr. 600: —

.............. » 200: —

Summa kr. 800: —

Behofvet af och anskaffningskostnaden för den å materialvagnarna

medförda utredningen framginge af nedanstående:

Sängpersedlar .................."........................... kr. 3,700:

Beklädnadspersedlar ..............

Sjukrumsinventariepersedlar

Köksinventariepersedlar ........

Diverse persedlar....................

1,210

250

160

310

Summa kr. 5,630

Hoplades ofvanstående summor, kronor 2,585, 3,200 och 5,630,

befunnes kostnaden för anskaffningen af den materiel, som erfordrades

för eu flyttande sjukhussektion uppgå till 11,415 kronor; och då, enligt

hvad ofvan blifvit sagdt, 4 flyttande sjukhus å 3 sektioner erfordrades

vid en hvar af våra 6 arméfördelningar, uppginge hela beloppet för

anskaffningen af ifrågavarande sjukhusmateriel till 3 x 4 x 6 x 11,415

= 821,880 kronor.

Ifrån denna summa borde dock dragas värdet af den materiel för

de flyttande sjukhusen, som redan funnes; men, efter hvad som förut

framhållits, vore sådan materiel af tidsenlig beskaffenhet till finnandes

i ytterst ringa mängd. Den väsendtligaste utgjordes af den fullständigt

sammanförda och sorterade samt till inpackning färdiga materielen,

Bih. till Riksd. Prof. 1804. 1 Sami. 1 Afd. 1 Saft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Fjerde hnfvudtiteln.

som förvarades vid Svea trängbataljon. Dessutom funnos persedlar af

vissa slag, möjligen användbara för de flyttande sjukhusen, dels i arméns

allmänna förråd, dels bland arméförvaltningens sjukvårdsbyrås förråd.

Värdet af å dessa ställen befintliga sjukvårdspersedlar kunde skattas till

följande belopp:

Instrumentalutredning ............................ kr. 16,000

Apoteksutredning ..................................... » 300

Sängpersedlar ............................................ » 8,400

Beklädnadspersedlar............................. » 1,600

Sjukrumsinventariepersedlar..................... » 3,200

Köksinventariepersedlar ........................... » 1,100

Diverse persedlar ....................................... » 500

Fordons och anspanspersedlar............... » 1,700

Summa kr. 32,800

Öfrig befintlig materiel borde deremot, enligt generalintendentens

åsigt, ej tagas i anspråk för de flyttande sjukhusen, då dess beskaffenhet

ej lämpade sig derför och en reserv af persedlar i allt fall vore oundgängligen

nödvändig.

Från ofvanstående kostnadsbelopp 821,880 kronor borde vidare

dragas den summa 75,000 kronor, hvilken, motsvarande värdet af från

arméns reservupplag af sjukvårdspersedlar till arméns truppförband och

sjukhus tid efter annan utlemnad och från vederbörliga anslag ersatt

sjukvårdsmateriel, tillgodoförts behållningarna å anslaget »försvarsverket

till lands i allmänhet» och som sålunda, då ny sjukvårdsmateriel i den

utlemnades ställe ännu ej för reservupplaget anskaffats, kunde betraktas

såsom en för inköpande af sjukvårdsmateriel disponibel tillgång.

Det för uppsättning af de flyttande sjukhusen erforderliga extra

anslag kunde alltså beräknas till 714,080 kronor eller i rundt tal 714,000

kronor, utgörande skilnaden emellan anskaffningskostnaden 821,880

kronor å ena sidan, och värdet af befintlig materiel samt nyssnämnda

kontanta belopp tillsammans 107,800 kronor å den andra.

Att denna jemförelsevis betydliga summa skulle på en gång komma

att uppföras på den extra ordinarie budgeten, förklarar sig generalintendenten

emellertid ej våga ifrågasätta. Angelägenheten af att den

betänkliga bristen snarast möjligt blefve fylld hade dock, yttrar han,

manat honom att hos Eders Kongl. Makt i underdånighet hemställa,

att anslagsbeloppet ej måtte fördelas på mer än högst tre år. Med

slutet af år 1897 vore den af 1892 års urtima Riksdag beslutade för
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Fjerde hufvudtiteln.

bättrade härordningen genomförd och erforderliga trängtrupper organiserade.

Senast vid denna tidpunkt borde ock den nödvändiga materielen

vara till finnandes.

På grund af hvad generalintendenten sålunda anfört, hemställer han

i underdånighet:, att Eders Kongl. Maj:t måtte hos 1894 års Riksdaggöra

framställning att 714,000 kronor måtte beviljas såsom extra anslag

för anskaffande af den för fälthärens flyttande sjukhus erforderliga materielen

och att af denna summa måtte för år 1895 få utgå 238,000 kronor.

Vigten af den anskaffning, som sålunda utaf generalintendenten ifrågasättes,

torde af ingen förnekas. Ordnandet af sjukvårdsväsenhet är en

af de angelägenheter, åt hvilka för mycken omsorg icke kan egnas, och

erfarenheten från det sista stora, på lärdomar af alla slag så rika kriget

emellan Tyskland och Frankrike gifver tillräckligt vid handen, till hvilken

grad förutseende vid sjelfva sjukvårdsanordningarna och en riklig tillgång

på sjukvårdsmateriel äro i stånd att mildra de lidanden, som äro

krigets oskiljaktiga följeslagare. Särskildt de flyttande sjukhusen, som

inom den tyska hären voro bragta till en hög grad af fulländning, hafva

mäktigt bidragit till de påfallande vackra resultat, sjukvården vid denna

här under nämnda krig har att uppvisa. Jag tvekar alltså icke att lika

med generalintendenten beteckna anskaffandet af för sådana sjukhus

erforderlig materiel såsom den främsta uppgiften, då det gäller att

komplettera härens fältutrustning. Ej heller har jag något att erinra

mot den utredning af behofvet och kostnaderna i nämnda afseende, som

af generalintendenten lemnats.

Emellertid måste jag, af hänsyn till de öfriga landtförsvarets behof,

som under året måste fyllas, jemväl, hvad desna anskaffning beträffar,

hemställa, att ej så stort anslag för 1895 begäres, som af vederbörande

myndighet ifrågasatts. Ett belopp af 100,000 kronor synes mig vara

det högsta, som för ändamålet kan för nämnda år anslås; och lärer ej

heller anslaget i sin helhet nu böra äskas.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att

till anskaffning af materiel för flyttande sjukhus

på extra stat för år 1895 anvisa 100,000 kronor.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Fjerde lmfvudtiteln.

[26.]

Anslag till

barackbyggnader

å mötesplatserna.

[27.]

Anslag till

reseunderstöd

åt officerare

m. fl.

Barackbyggnader å mötesplatserna.

I sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 14 sistlidne november

anmäler arméförvaltningen å intendentsdepartementet, att behof af anslag

till barackbyggnader å mötesplatserna gjort sig gällande. Dels

tilldelades nemligen Svea trängbataljon numera en så stor årlig beväringskontingent,

att barackutrymmet vid bataljonen blifvit otillräckligt,

och dels erfordrades ökadt barackutrymme så väl till följd deraf,

att beväringsmän numera tilldelades samtlige specialvapen och att

manskapsstyrkan vid vissa truppförband, i följd af den förbättrade

härordningens antagande, blifvit ökad, som ock derför att utbyte af

mötesplatser å flera ställen förestode. Sålunda vore baracker af nöden

för Svea trängbataljon och Göta ingeniörbataljons beväringsmanskap,

för Vesterbottens regementes nya mötesplats Vännäs m. m. Arméförvaltningen

hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till ytterligare

barackbyggnader på mötesplatserna på extra stat för år 1895 af

Riksdagen äska ett anslag af 100,000 kronor.

Härtill får jag tillstyrka nådigt bifall.

Diverse behof.

Reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenstemän.

Till bestridande af ''kostnaden för officerares utsändande till främmande

länder i ändamål att inhemta upplysningar rörande krigsväsendet

och såsom bidrag till de kostnader, officerare måste vidkännas under

anställning i utländsk krigstjenst eller eljest under resor utomlands för

utbildning i sitt yrke, har under en lång följd af år på extra stat anslagits

ett belopp af 9,000 kronor, hvarjemte, i följd af 1883 års Riksdags

beslut, medel från detta anslag anvisats för att bereda tjenstemän

vid intendenturen tillfälle att genom besök i främmande land tillgodogöra

intendenturen den der vunna erfarenheten i hvad till en armés

hushållning hörer. Då ett dylikt anslag fortfarande är af nöden, men

detsamma emellertid för afrundande af slutsumman å hufvudtitelns extra

anslag torde böra för år 1895 bestämmas till 9,088 kronor, hemställer jag,

s. 61 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 61

att för år 1895 må till reseunderstöd åt officerare

och intendenturtjenstemän äskas ett extra anslag å 9,088

kronor, med rättighet för Eders Kongl. Maj:t att få

under följande år använda hvad af anslaget kan under

året besparas.

Skarpskytteväsendet och skjutskicklighetens befrämjande.

En betydelsefull förändring har under det gångna året inträdt i

skytteväsendet inom landet. Samtliga föreningar, som önska att komma

i åtnjutande af statsunderstöd, hafva nemligen läns- eller inskrifningsområdes-vis

sammanslutit sig till skytteförbund och tillika inordnat sig

under en gemensam öfverstyrelse, den så kallade centralstyrelsen för

Sveriges frivilliga skytteföreningar, hvilkens föreskrifter i fråga om skjutningarnes

anordnande och hvad dermed har sammanhang de samtidigt

förbundit sig att ställa sig till efterrättelse. Då genom den instruktion,

som Eders Kongl. Maj:t under den 15 sistlidne december faststält

för berörda styrelse, Éders Kongl. Majt förbehållit sig att utse

två ledamöter i styrelsen och sålunda skaffat sig utväg att på de

beslut, styrelsen kan komma att fatta, öfva verksamt inflytande, och

vidare, enligt de samma dag fastställa grunderna för det af staten

understödda skytteväsendet, ett af Eders Kongl. Maj:t utsedt ombud

skall vara berättigad! deltaga i de olika förbundsstyrelsernas öfverläggningar,

är det att hoppas, att större ordning än förut varit fallet skall

kunna införas i föreningarnas skjutöfningar och att på samma gång

dessa skola komma att ledas i mera fältmässig riktning. Då Eders

Kongl. Maj:t dessutom genom nådiga brefvet den 9 sistlidne juni, på

förslag af den redan då provisoriskt bildade centralstyrelsen, förklarat

sig vilja så fördela det af Riksdagen till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens

befrämjande för år 1894 beviljade anslag, att understödsbeloppen

komrne att stå i direkt proportion till antalet inom värnpligtsåldern

varande medlemmar, som tillhöra de olika föreningarna, torde

den omtalade reformen i korthet kunna betecknas såsom ett försök att

mera direkt än förr tillgodogöra försvaret den fosterländska rörelse,

som gifvit väckelse och näring åt skytteväsendet. Försöket synes också

så till vida hafva lyckats, som tillslutningen till de olika skytteföreningarna

sällan varit så liflig, som under det senast förflutna aret. Gifvet

är emellertid, att, då statens understöd städse lämpats efter antalet

medlemmar i föreningarna, en sådan allmän rörelse, hvarigenom med
-

[28.]

Anslag till

skälskytte*

väsendet och

skj Oskicklighetens

befrämjande.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Fjerde hufvudtiteln.

lemtalet plötsligt ökas, med nödvändighet måste föra till ett stegradt

behof af anslag.

Den nybildade centralstyrelsen har gjort sig till tolk för detta behof

och i sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 6 sistlidne november

lemnat en redogörelse för de skäl, som synas centralstyrelsen

tala för, att till skjutskicklighetens befrämjande beviljas ett vida större

anslag än som i årets riksstat är för nämnda ändamål uppfördt. Ehuru

jag, i fråga om anslagets belopp, ej tilltror mig att framställa samma

yrkande som centralstyrelsen, torde emellertid en redogörelse för hvad

centralstyrelsen i nämnda afseende yttrat i detta sammanhang väl vara

på sin plats.

Om, yttrar centralstyrelsen, man något närmare följde den frivilliga

skytterörelsen, såsom den gestaltat sig under de senare åren,

då den öfvergifvande sin äldre form af skarpskytteföreningar, hvilka

öfvade militärexercis i sluten trupp, mera allmänt ledt till bildande af

s. k. skyttegillen, hvilka stält såsom sin enda uppgift att söka bibringa

sina medlemmar färdighet i fältmässig skjutning, skulle man finna,

hurusom denna rörelse syntes på god väg att åter vinna samma storartade

anslutning från befolkningens sida, som kom densamma till del

vid dess uppkomst på 1860-talet. Sålunda räknade skytteföreningarna

endast 11,000 skyttar i början af 1880-talet, men deremot i maj månad

1892 16,000, fördelade på 175 föreningar, ett antal, som sedermera

vuxit till omkring 24,000 skyttar, fördelade på 310 föreningar. Det

vore emellertid styrelsens öfvertygelse, att rörelsen icke skulle stanna

ens härvid, nya banor för densamma hade öppnats i Norrlands vidsträckta

bygder, hvilka förut varit så godt som oberörda deraf; der

bildades nu oupphörligt nya föreningar, under det att rörelsen samtidigt

jemväl inom öfriga delar af riket vore stadd i oafbruten tillväxt.

Enligt styrelsens förmenande vore det emellertid två omständigheter,

som särskildt borde noga beaktas, då det gälde att bedöma

våra dagars skytterörelse, den ena den nya härordning, vårt land erhållit

genom senaste urtima Riksdags beslut, och den andra den under

år 1893 genomförda organisationen af det frivilliga skytteväsendet.

Den nya härordningen med sin förlängda öfningstid för de värnpligtige

hade alldeles upphäft betydelsen af frivilliga skarpskytteföreningar med

militär exercis, under det att den å andra sidan måste gifva ökad vigt

åt den frivilliga skytterörelse, som afsåge att för armén underlätta utbildningen

af skyttar med förmåga af fältmässig skjutning. Den organisation,

det frivilliga skytteväsendet erhållit, skulle åter sätta det i

stånd att i högre grad än hittills bidraga till nämnda stora måls upp
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Fjerde hufmdtlteln.

nående. Dels skulle nemligen intresset för skyttesaken verksamt uppehållas

hos rikets befolkning, då de olika föreningarna blefve i tillfälle

att sammansluta sig till skytteförbund inom områden, der de till följd

af gemensamma intressen i flera hänseenden säkerligen komme att bilda

sjelfständiga verksamhetskretsar, och dels skulle skytterörelsen genom

den för alla gemensamma öfverstyrelsen kunna ledas på ett ändamålsenligt

och likartadt sätt, hvarjemte statens intressen genom de af Eders

Kongl. Maj:t utsedda ombuden öfverallt kunde bevakas. Det vore derföre

styrelsens fasta öfvertygelse, att med år 1893 en vändpunkt i

skytterörelsen inträdt, och särskild! ansåge den sig utan öfverdrift

kunna påstå att från och med nämnda år rikets frivilliga skyttar komme

att öfvergifva den slentrianmessiga och sportlika skjutning, de hitintills

i 30 år bedrifvit, för att i stället idka skjutöfningar i öfverensstämmelse

med de vid armén bedrifna, en förändring i deras verksamhet,

som allmänt erkändes vara nödvändig, derest skytterörelsen skulle

kunna fylla sin ofvannämnda uppgift att blifva en skola för härens

* vämpligtiga manskap.

Men, forsätter styrelsen, den storartade omfattning skyttesaken

redan vunnit och än mera vore på väg att vinna och det nya mål, den

för sig uppsatt, hade gjort behofvet af understöd mera kännbart, på

samma gång dess tillfredsställande syntes mera berättigad!. Tydligt

hade det visat sig, att det skulle blifva omöjligt att motsvara de billigaste

krafven af denna framåtsträfvande rörelse med de medel, som

för närvarande stode till buds. De nya sätten för skjutöfningarnas

bedrifvande och de nya gevären kräfde nya anordningar för skjutbanorna;

afstånden måste förlängas och de hittills begagnade jerntaflorna,

såsom olämpliga för militärskjutning, lemna plats åt svängtaflor

i blindering enligt arméns typ. Härigenom såväl som genom

föreningarnas ökade antal stegrades anspråken på statens hjelp.

Särskilt hade såsom följd af det nuvarande anslagets otillräcklighet

den vigtiga frågan om anordnande af lämpliga skjutbanor måst hvila

och ej ens de oundgängligaste behofven kunnat tillfredställas. En

annan ej mindre vigtig fråga, som måste lösas, vore anskaffande af

instruktörer. För ett ändamålsenligt bedrifvande af skjutöfningarna

erfordrades nemligen i främsta rummet god undervisning och för åstadkommande

deraf kräfdes anslag till instruktörer. Ett önskemål i detta

afseende vore inrättande af undervisningskurser för utbildning af frivilliga

instruktörer, på sätt med god framgång egde rum i Danmark,

der det frivilliga skytteväsendet vore högt uppdrifvet.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Fjerde liu fynd titeln.

Den frivilliga skytterörelsen måste vidare för att erhålla afsedd

betydelse vara verkligt nationel, d. v. s. omfattas af alla samhällsklasser;

men då skjutöfningarnes bedrifvande vore förenadt med icke

obetydliga ekonomiska uppoffringar, hade behofvet af understöd i form

af fri ammunition alltmera framträda Vid det i Stockholm hållna allmänna

representantmötet hade också skytteförbundens ombud framhållit

detta såsom en verklig lifsfråga för skyttesakens allmänna utbredning;

och säkert vore att erhölles ett visst antal fria skott skulle det icke

möta någon svårighet att värfva dem, som ville skjuta, hvarvid man

vågade hysa den förhoppningen, att, om dessa skott lossades under instruktörs

tillsyn, de ock skulle lemna åsyftadt resultat, nemligen skjutskicklighetens

utbredande, liksom helt säkert derigenom mången skulle

intresseras till fortsatt skjutning.

Då man sålunda, enligt styrelsens åsigt, icke kunde förutsätta, att

anslutning till skytteföreningarna och hängifvenhet åt deras verksamhet

hos alla skulle kunna frammanas och uppehållas allenast af fosterlandskärlek,

hvilken ändock vore och måste vara skytterörelsens grund, blefve •

det slutligen nödvändigt att bereda tillfälle för eu annan icke oväsentlig

faktor att härvid göra sig gällande, nemligen täflingsbegäret, hvilket

alltid förefunnes hos dem, som egnade sig åt målskjutning och som

allestädes tagit sig uttryck i offentliga pristäfhngar; och borde sådana,

då de af staten understöddes, betraktas dels såsom skyttefester, verkliga

fosterlandskärleken stärkande folkfester, till livilka skyttarne samlades

för att utbyta tankar särskildt om skyttesaken och vid livilka dennas

ändamål och uppgift bäst kunde framhållas, så att de till hemorten

återvändande skyttarne medförde och spridde intresset för saken, och

dels såsom uppvisningar, vid hvilka prof på den under året förvärfvade

skjutskickligheten lemnades och som dessutom jemväl beredde tillfällen

till undervisning, i det nya skjutmetoder vid dem för hvarje gång

tillämpades.

Under åberopande häraf och då styrelsen, på sätt den särskildt

påpekar, dels befarar, att, derest ej ökadt anslag redan under innevarande

år ställes till krigsstyrelsens förfogande, svårighet skall möta

att vidhålla den i nådiga brefvet den 9 juni 1893 uttalade grundsats, att

understöden till skytteföreningarna skola beräknas utgå efter 3 kronor

per skytt i värnpligtsåldern, dels finner angeläget att fri ammunition

jemväl under nämnda år må kunna tilldelas värnpligtige skyttar, anhåller

centralstyrelsen, att Eders Kongl. Maj:t ville hos Riksdagen äska

extra anslag, dels för år 1894 å 13,200 kronor att användas till anskaffning

af fri ammunition åt 10,000 under nämnda år i skytteföreningarna

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Fjerde hufvudtiteln.

inträdande nja skyttar i värnpligtsåldern, samt, i den mån detta antal

icke uppnås till fördelning mellan skyttar tillhörande beväringens första

uppbåd, och dels för år 1895 å 160,000 kronor, att på följande sätt

fördelas, nemligen:

till understöd åt 20,000 värnpligtige skyttar med 3 kronor till

hvar och en, som skjutit 60 skarpa skott........................ kr. 60,000: —

till anordnande af allmänna täflingsskjutningar inom rikets

skytteförbund.......................................................... » 24,000: —

» anordnande af allmänna rikstäflingar......................... » 16,000: —

» fri ammunition åt rekryter ............................................ » 20,000: —

» anläggande af skjutbanor ............................................... » 30,000: —

» bestridande af omkostnader för skytteväsendets administration

.................................................................. » 10,000: —

'' tillhopa kr. 160,000: —

Améförvaltningen å civila departementet, som, på sätt jag förut

angifvit, den 14 sistlidne november afgifvit yttrande öfver centralstyrelsens

ifrågavarande framställning, förklarar sig finna bifall till

centralstyrelsens förslag vara högeligen önskvärdt, derest i öfrigt plats

å budgeten kan, vid jemförelse med andra vigtiga anslagsfordringar för

försvaret till lands, åt den föreslagna anslagsökningen beredas.

Som jag redan antydt, finner jag lika med centralstyrelsen grundade

skäl förefinnas till det antagande, att skytterörelsen med den organisation,

som den nästlidne år erhållit, skall kunna bringas att lemna

ett vida kraftigare stöd åt landets försvarsanordningar än förut varit

fallet. Särskildt torde all uppmärksamhet böra egnas åt den af styrelsen

i slutet af dess skrifvelse uttalade tanken, att skytterörelsen med

eu rätt omvårdnad skall kunna utvecklas derhän, att den blifver en

skola för härens värnpligtiga manskap, inom hvilken tillfälle beredes

för do unge ännu ej i värnpligtsåldern varande medlemmarne att erhålla

förberedande undervisning i skjutning och för de äldre medlemmarne,

som fullgjort sina beväringsöfningar, att underhålla den skjutskicklighet

de redan förvärfvat.

Att tillstyrka äskandet af ett så stort extra anslag som 173,200

kronor synes mig emellertid icke för närvarande kunna ifrågasättas.

Anslaget utgår, såsom bekant, för innevarande år med endast 60,000

llih. till lii/cad. Broi. IHD4. 1 Barn/. 1 Afd. I Haft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Fjerde lmfvudtiteln.

kronor; och om någon förhöjning deri synes mig önsklig, dels på det

krigsstyrelsen må sättas i tillfälle att möta de anspråk på ökade understöd,

som från de olika skytteföreningarna torde vara att emotse, och

dels på det att från statsmakternas sida må lenmas ett uttryck af erkänsla

åt det allvarliga sträfvande, som utmärker den nyväckta skytterörelsen,

torde dock någon förhöjning af anslaget utöfver det belopp

90,000 kronor, hvarmed det ännu utgick så sent som år 1887, icke

böra för närvarande föreslås.

Deremot torde, med anledning af de anmärkningar i fråga om

dispositionen af 1892 års anslag, som utaf Riksdagens år 1893 församlade

revisorer framställts, Eders Kongl. Maj:t nu böra föreslå, att åt

Eders Kongl. Maj:t lemnas rättighet att ett följande år använda de besparingar

å anslaget, som under år 1895 kunna göras.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Magt täcktes föreslå Riksdagen
att

till skarp sky tte v äsen d ets och skjutskicklighetens

befrämjande såsom extra anslag för år 1895 bevilja

90,000 kronor, med rätt för Eders Kongl. Maj:t .att få

under följande år använda hvad af anslaget kan under

året besparas.

Hvad chefen för landtförsvarsdepartementet sålunda

i afseende å regleringen af utgifterna under

riksstatens fjerde hufvudtitel tillstyrkt och hemstält,

täcktes Hans Magt Konungen, på tillstyrkan af statsrådets

öfriga ledamöter, gilla och bifalla, med befallning

tillika, att utdrag af detta protokoll skulle till

finansdepartementet aflemnas till ledning vid författandet

af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen

angående statsverkets tillstånd och behof.

Ex protokollo:

F. Lag er felt.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Fjerde lmfvudtiteln

67

Beräkning

Bil. I.

af den ökade kostnad, som nppkommer å Statsanslaget för intendenturcorpsen

år 1895 för fullföljande under nämnda år af intendenturcorpsens

beslutade nya organisation i öfverensstämmelse med derom i dag af

mig afgifvet underdånigt förslag:

Utgifter som tillkomma.

Kronor.

Summa

Kronor.

Aflöningsförmåner under ett år till en faltintendent af 1. klassen....

5,460

--

D:o » ett » » en d:o » 2. d:o ....

D:o » ett » » fyra intendenter af 2. klassen k

4,960

—

2,895 kr. till hvarje ................................................................

11,580

—

Dagaflöning under ett år till sex intendentsaspiranter ä 1,095 kr. till

hvarje.......................................................................

6,570

—

D:o i 92 dagar till eu intendentsaspirant å 3 kr. per dag ...

276

—

Aflöningsförmåner under tre månader till en förvaltare å 1,511,30 kr.

per år ..................................................................................

377

83

29,223

83

Utgifter som afgå.

Aflöningsförmåner under ett år till 2 regementsintendenter och t. f.

fördelningsintendenter å 4,395 kr. till hvarje............ ............

Dagaflöning under ett år till fyra intendentsaspiranter ä 1,095 kr.

8,790

—

till hvarje...........................................................................

4,380

—

13,170

—

hvadan kostnadsökningen skulle komma att utgöra............................

—

—

16,053

83

eller, då statsanslaget för intendenturcorpsen för år 1894 utgör.....

detta anslag för år 1895 höjas med den för året beräknade ökade

—

—

322,945

—

kostnaden utjämnad till .........................................................

—

—

16,055

—

och statsanslaget för intendenturcorpsen år 1895 sålunda komma att

utgöra...................................................................................

—

—

339.000

—

Stockholm den 26 Oktober 1893.

A. THORÉN.

Generalintendent.

F. Holmquist.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Fjerde hufvudtiteln

Bil. II.

F örslag

till förändringar i infanteriets organisation under år 1895 beträffande

tillkomsten af personal.

Nva beställningar.

Vid Norrbottens,

Vesterbottens och

| Jemtlands regementen.

Vid Vesternorrlands

regemente.

Vid annat

truppförband.

Summa.

Anteckningar.

Kaptener af 1. klassen ...................................

2

2

D:o » 2. » ....................................

3

1

—

4

Löjtnanter > 1. > ....................................

4

1

—

5

P:o » 2. • ....................................

1

—

—

1

Underlöjtnanter...............................................

1

1

—

2

Tillsamman: officerare

11

3

—

14

Bataljonsläkare..............................................

—

1

I1)

2

j1) Vid Hallands ba- taljon.

Fanjunkare...............

Sergeanter af 1. klass.

D:o »2. » ..

1

10

6

Tillsamman: underofficerare

Spel

17

Distinktionskorpraler

Korpraler

Vicekorpraler...........

Tillsamman: underbefäl af manskapet

102^

102)

20

2

13

8

23

<2) Endast vid Norrj

(och Vest erbottens reg.

63'')

20

(3) Ej vid fotgardes.

14

Meniee .

150

42

150

s. 69 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln

69

Bil. III.

Beräkning

af den ökade kostnaden för år 1895 för genomförandet af infanteriets

organisation.

Kronor

Följande utgifter tillkomma

på grund af den å Bil. I upptagna tillsättning af personal.

2 kaptener af 1. klassen k 3,380 kr..................................................................

6,760

_

3 d:o >2. > ä 2,180 > ..................................................................

6,540

—

1 kapten »2. > ä 2,000 » *)...............................................................

2,000

—

4 löjtnanter » 1. » ä 1,440 » ..................................................................

5,760

—

1 löjtnant »1. * å 1,320 > '') ...............................................................

1,320

1 d:o >2. » å 1,140 » ..................................................................

1,140

—

1 underlöjtnant k 840 » ..................................................................

840

—

1 d:o ä 720 » *) ...............................................................

720

1 bataljonsläkare k 1,020 » ..................................................................

1,020

1 d:o k 9C0 > '') ...............................................................

900

-

1 fanjunkare k 1,230 » ..................................................................

1,230

—

1 d:o ä 1,170 » '') ...............................................................

1,170

—

10 sergeanter af 1. kl. ä 728 > ..................................................................

7,280

—

3 d:o . 1. » a 680 . '') ...............................................................

2,040

—

6 <1:0 > 2. > å 528 » ..................................................................

3,168

—

2 d:o .2. > k 480 » >) ...............................................................

960

—

18 korpraler å 135 kr........................................................................................

2,430

—

4 (bo ii 120 > '') ...................................................................................

480

—

16 vicekorpraler k 66 kr..................................................................................

1,056

—

O

CD

O

240

—

198 nummerlöner (22 korpraler, 20 vicekorpraler, 6 spel och 150 menige) ä 150 kr.

29,700

—

dumma

76,754

—

*) Vid Vostcrnorrlands regemente.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Fjerde hufvndtiteln

i V y • y

Kronor.

Följande utgifter upphöra:

För 258 indragna indelta rotar å 150 kr.............................................................

38,700

—

»20 » nummer vid Vermlands fåltjägarecorps å 75 kr.........................

1,500

-

Rekrytmöteskostnad för 80 man (278—198 ä 156 kr.) ..........................................

12,480

—

Regementsmöteskostnad för 80 man k 22 kr.......................................................

1,760

—

Summa

54,440

—

Kostnadsökningen utgör således 76,754 — 54,440 ................................................

22,314

—

s. 71 Kontrollera mot PDF

Fjerde liufvudtiteln

71

Bil. IV.

Beräkning

af ökadt, anlagsbehof för Skånska husar- och dragonregementena under

år 1895 (3. öfvergångsåret).

K i

0

___

n o r.

Utgifter som tillkomma.

•

Lega.

165 menige å ny stat it 40 kr...................................................

6,600

—

‘

O

ce

CM

O

4,160

—

10,760

Rekrytskolans kostnad.

a) Dagaflöning:

1 ryttmästare i 305 dagar ä 3,o o kr................................

915

4 subälternofficerare » » 2,oo » ...............................

2,440

1 fanjunkare » » l,oo » ..............................

305

-

} 4 sergeanter » > 0,8 o » ................................

976

—

1 trumpetare » > 0,80 » ................................

244

—

3 korpraler » > 0,25 > .................................

228

75

3 vicekorpraler » » 0,io > .................................

91

50

1 sjukvårdsrvttare » » 0,12 » ................................

36

60

1 hofslagareryttare » » 0,12 > .................................

36

60

1 1. (2.) bataljonsläkare » > 3 (2) » medeltal.....................

762

50

1 bataljonsveterinär » » 2,oo .................................

610

—

6,645

95

b) Månadslöner:

9,000

c) Medikamentspenningar:

83 man ä 1,83 kr.............................................................

—

—

151

89i

Transport

—

—

26,557

ce

J

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Fjerde hufvudtitehi

1 .....

i

K r

O

n o r.

Transport

---

—

26,557

84

d) Kaserninventariers underhåll:

| 83 man ä 2,31 kr.........................................................................

—

—

191

73

e) Underhåll af beväringspmsedlar:

I ^

j 83 man å 3,66 kr.........................................................................

—

—

303

78

f) Skoning och hästmedikamenter:

75 hästar ä 9,16 kr.......................................................................

687

—

15 > > 5,80 » ......................................................................

87

—

774

—

g) Hästutredningspersedlar:

j 75 hästar å 33,34 kr......................................................................

2,500

50

1 15 » > 21,34 > .....................................................................

320

10

2,820

60

h) Beklädnad och remtyg samt personlig utredning:

| 83 man i 340 dagar a 0,35 kr........................................................

—

—

9,877

i) Mathållning:

j 89 personer i 310 dagar å 0,60 kr..................................................

—

—

18,156

—

k) Fourragering:

75 hästar i 340 dagar å 1 kr..........................................................

25,500

—

16 . i 220 » >1 > .........................................................

3,300

—

28,800

_

1) Sängkläder och servis:

; 83 man å 7,33 kr..........................................................................

—

—

608

39

Hegeinentsskolans kostnad.

.

a) Dagaflöning:

1 ryttmästare i 260 dagar ä 3,oo kr.....................................

780

—

3 subalternofficerare > » 2,0 o » ....................................

1,560

—

j 1 fanjunkare > » l,oo > ....................................

260

—

J 3 sergeanter » » 0,80 > ....................................

624

—

1 trumpetare > > 0,8 o > ....................................

208

—

Transport

3,432

-

88,089

34,

s. 73 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln,

73

Kronor.

Transport

2 korpraler

2 vicekorpraler

1 sjuk vårdsryttare

1 hofslagareryttare

b) Månadslöner:

70 menige å ny stat i lOi månader ä 10 kr.

c) Medikamentspenningar:

76 man å 1,6 o kr.................

d) Kaserninventariers underhåll:

76 man å 2 kr..............................

e) Underhåll af beväringspersedlar:

76 man å 3,18 kr...............................

f) Beklädnad och remtyg samt personlig utredning:

76 man i 295 dagar h 0,85 kr...................................

g) Mathållning:

81 man i 295 dagar ä 0,6 o kr.

14,337

h) Sängkläder och servis:

76 man å 6,86 kr................

Manskap qvarliggande efter regementsskolans slut.

a) Månadslöner:

35 menige å ny stat i 1J månad å 10 kr...............................

b) Beklädnad och remtyg samt personlig utredning:

35 menige i 45 dagar ä 0,35 kr.................................

c) Mathållning:

35 menige i 45 dagar ä 0,60 kr.

Transport

Bih. till lliked. Prof. 1804. 1 Sami. 1 Åfd. 1 Raft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Fjerde hufvudtitehi

K r

O

n 0 r.

Transport

124,319

63

d) Öfrig a kostnader i 45 dagar:

35 menige: medikamentspenningar å 0,23 kr.; kaserninventariers un-

derhän ä 0,31 kr.; underhåll af beväringspersedlar å 0,48 kr.;

sängkläder och servis ä 0,97 kr. Summa per man 45 dagar

= 1,99 kr.........................................................................

69

65

Reinontskolnns kostnad.

99 remonter: skoning och medikamenter ä 8,20 kr.....................

811

80

hästutredningspersedlar å 29,30 kr........................................

2,920

50

fourragering i 295 dagar ä 1 kr..............................................

29,205

—

32,937

30

35 remonter: skoning och medikamenter å 0,96 kr.........................

33

60

hästutredningspersedlar å 4,50 kr..........................................

157

50

fourragering i 45 dagar å 1 kr.................................................

1,575

—

1,766

10

Remontering.

Inköp af 21 remonter ä 650 kr.......................................................

—

—

13,650

—

Utfodring af statens hästar nr tjenst.

43 hästar utackorderas i 189 dagar å 0,32 kr.............................

2,600

64

15 » »i 59 » å 0,32 » ...............................

283

20

121 i 61 » å 0,32 > .........................

2,361

92

21 remonter i 45 dagar å 1 kr.......................................................

945

—

—

6,190

76

Summa utgifter som tillkomma

—

--

178,933

44

i

Utgifter som upphöra eller ersättas.

217 indragna rusthåll å 300 kr.......................................................

—

—

65,100

—

7 ersättningar k 400 kr. för felande häst vid vakanssättning............

—

—

2,800

—

Kostnaden för nu varande rekryt- och remontmöten........................

—

91,000

Indragning af stallmästarens lön in. in...........................................

2,450

—

hvarifrån afgår stallmästarearvodet ..........................................

800

—

1,650

—

Dagaflöning för 142 menige under regementsmötet, 25 dagar ä 6 öre

—

—

213

Summa utgifter som upphöra eller ersättas

—

160,763

s. 75 Kontrollera mot PDF

Fjerde hnfvudtitcln.

75

• ■ l

Sammandrag.

Utgifter, som tillkomma.........................................•••''................

Utgifter, som upphöra eller ersättas ..............................................

Kronor.

—

1

178,933 ;44

100,763 1-

Återstår högre kostnad än före öfvergången

Häraf beviljadt för 1. öfvergångsåret

> > > 2. »

_■.,.

7,250

887

_

55

18,170 !44

j 1

i

8437 |55!

Ytterligare anslagsbehof för 3. öfvergångsåret

eller för båda regementena tillsammans

10,032 89

20,065 78

Helsingborg den 11 November 1893.

G. PEYRON.

Chef för 1. arméfördelningen.

M. Stendahl.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Fjerde lnifvudtiteln

Bil. V.

B eräkning

af ökad kostnad för Kongl. Norrlands Dragonregemente

3. öfvergångsåret.

Krön

O

r.

Utgifter som tillkomma.

Löner, tjenstgöringspenningar m. m. för befäl.

Enligt Fjerde hufvudtitelns protokoll af u/i 1893 Bil. V

under 1. och 2. öfvergångsåren tillkomne .....................

—

—

24,682

—

1 ryttmästare och sqvadronschef 6 mån. (dagaflöning 42 d.)

2,691

—

1 löjtnant 1 kl. 2 mån. (dagaflöning beräknas ej).........

455

—

1 underlöjtnant 2 » d:o .........

355

—

1 fanjunkare 6 » (dagaflöning 42 d.)..................

852

—

2 sergeanter 1 kl. 2 » (dagaflöning beräknas ej).........

210

—

2 sqvadronstrumpetare 2 mån. d:o .........

170

—

2 distinktionskorpraler 2 mån., arfvode ä 7,50 kr................

30

—

1 vicekorpral 2 > , d:o ä 2,50 > ...............

5

—

4,768

_

29,450

Lega.

67 manskap på ny stat [73 — 6] k 80 kr.........................

—

—

5,360

—

129 > > > [56 —4 + 77] å 40 kr...................

—

—

5,160

—

10,520

Befäl vid skolorna jemte hästar.

a) Dagaflöning.

365 — 60 = 305 dagar:

1 ryttmästare ä 3 kr.......................................................

915

—

2 subalternofficerare å 2 kr..............................................

1,220

—

1 fanjunkare ä 1 kr.......................................................

305

—

2 sergeanter å 0,8 o kr....................................................

488

—

Transport

2,928

—

—

39,970

_i

s. 77 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln

77

Krön

O

r.

Transport

2,928

—

—

—

39,970

_

1 trumpetare å 0,8» kr.....................................................

244

—

1 2. bataljonsläkare å 2 kr..............................................

610

—

1 batalj onsveterinär ä 2 kr..............................................

610

—

1 sjukvårds- och 1 hofslagareryttare (indelte) ä 0,12 kr.......

73

20

304 — 60 = 244 dagar:

1 ryttmästare å 3 kr.......................................................

732

3 subalternofficerare å 2 kr..............................................

1,464

—

1 fanjunkare ä 1 kr.......................................................

244

—

3 sergeanter å 0,80 kr....................................................

585

60

1 trumpetare å 0,8 o kr....................................................

195

20

2 korpraler (gammal stat) å 0,25 kr..................................

61

—

1 vice korpral d:o ä 0,io kr..................................

24

40

1 sjukvårds- och 1 hofslagareryttare (indelte) ä 0,12 kr.......

58

56

17 + 25 + 61 — 60 = 43 dagar:

1 ryttmästare k 3 kr..............................................„........

129

—

3 subalternofficerare ä 2 kr..............................................

258

—

1 fanjunkare å 1 kr.......................................................

43

—

3 sergeanter ä 0,8 o kr....................................................

103

20

1 trumpetare ä 0,8 o kr....................................................

34

40

1 sjukvårds- och 1 hofslagareryttare (indelte) ä 0,12 kr.......

10

32

8,407

88

b) Månadslön:

5 korpraler och vicekorpraler 12 män. — 25 d. k 10 kr.......

558

75

1 vicekorpral 10 mån. — 25 d. ä 10 kr............................

91

75

4 korpraler och vicekorpraler 2 mån. ä 10 kr...................

80

—

730

50

c) Arfvode.

5 korpraler 12 män. — 25 dag. å 10 kr............................

223

50

3 vicekorpraler 12 mån. — 25 dag. k 5 kr.........................

168

—

1 vicekorpral 10 mån. — 25 dag. å 5 kr............................

49

—

2 korpraler 2 mån. ä 5 kr..............................................

40

—

2 vicekorpraler 2 mån. ä 5 kr...........................................

20

500

50

d) Medikamentspenningar.

9 korpraler och vicekorpraler 11 mån. ä 1,83 kr................

16

47

4 beställningsmän 11 mån. å 1,83 kr..............................

7

32

23

79

Transport

—

—1

9,662

67

39,970

—

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Fjerde hufrudtiteln

1

Krön

o r

Transport]

—

—

9,662

67

39,970

—

e) Kaserninventariers underhall.

13 man 11 mån. ä 2,81 kr..............................................

—

30

03

f) Underhåll af beväring sper sedlar.

13 man 11 mån. å 3,66 kr..............................................

—

_

47

58

g) Skoning och hästmedihamenter.

23 hästar 11 mån. å 9,16 kr..............................................

—

—■

210

68

h) Hästutredningspersedlar.

23 hästar 11 mån. å 33,44 kr...........................................

—

—

769

12

i) Beklädnad och remtyg nr. m.

13 man 340 dagar ä 0,35 kr. pr man och dag ..................

—

—

1,547

—

k) Mathållning.

22 personer 340 dagar ä 0,60 kr. pr man och dag ............

—

—

4,488

—

1) Fourragering.

23 hästar 340 dagar ä 1 kr. pr häst och dag.....................

—

—

7,820

—

m) Sängkläder och servis.

13 man 11 mån. ä 7,33 kr..............................................

—

—

95

29

24,670

37

Rekrytskolans kostnad

(utom befäl, spel och beställningsmän beräknade här ofvan).

54 menige på ny stat: månadslön *) 9''A mån. å 10 kr........

4,954

50

medikamentspenningar å 1,60 kr..................................

86

40

] kaserninventariers underhåll ä 2 kr.............................

108

—

1 underhåll af beväringspersedlar å 3,05 kr......................

164

70

mathållning 279 dagar å 0,6 o kr. pr man och dag.........

9,039

60

beklädnad m. m. 279 dagar å 0,35 kr. pr man och dag...

5,273

10

sängkläder och servis & 6,20 kr...................................

334

80

54 hästar: skoning och hästmedikamenter å 7,70 kr..........

415

80

hästutredningspersedlar å 28,12 kr...............................

j 1,518

48

|

fourragering 279 dagar ä 1 kr. pr häst och dag ............

] 15,066

36,961

]38

1

Transport

| -

i-

| 36,961

|38

64,640

(37

l) 10 månader — 25 dagar.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln

79

Krön

O

r.

Transport

—

36,961

38

64,640

37

| 75 menige på ny stat: månadslön 2 mån. å 10 kr...........

1,500

-

medikamentspenningar ä 0,33 kr..................................

24

75

.. .

kaserninventariers underhåll ä 0,42 kr.........................

31

50

underhåll af beväringspersedlar ä 0,6fy kr. ...................

49

50

mathållning 61 dagar å 0,eo kr. pr man och dag .........

2,745

—

,

beklädnad m. m. 61 dagar ä 0,35 kr. pr man och dag ...

1,601

25

1

sängldäder och servis å 1,33 kr...................................

99

75

j 75 hästar: skoning och kästmedikamenter å 1,70 kr..........

127

50

hästutredningspersedlar å 6,1 o kr..............................

457

50

1

fourragering 61 dagar å 1 kr. pr häst och dag .............

4,575

—

11,211

75

48,173

13

Regements-, korprals- och remontskolans kostnad

(utom befäl, spel och beställningsmän beräknade ofvan).

69 menige på ny stat: månadslön *) 974 mån. ä 10 kr..........

6,330

75

medikamentspenningar å 1,60 kr................................

no

40

kaserninventariers underhåll å 2 kr.......................

138

—

underhåll af beväringspersedlar å 3,05 kr......................

210

45

mathållning 279 dagar å 0,go kr. pr man och dag........

11,550

60

beklädnad in. in. 279 dagar ä 0,35 kr. pr man och dag...

G,737

85

sängkläder och servis å 6,20 kr...................................

427

8<1

106 hästar: skoning och hästmedikamenter å 7,70 kr..........

816

20

hästutredningspersedlar å 28,12 kr..............................

2,980

72

fourragering 279 dagar å 1 kr. pr häst och dag ...........

29,574

—

58,876

77

50 menige på ny stat: månadslön 2 mån. å 10 kr..............

1,000

—

medikamentspenningar å 0,38 kr.................................

16

50

kaserninventariers underhåll å 0,42 kr........................

21

—

underhåll af beväringspersedlar å 0,60 kr......................

33

—

mathållning 61 dagar å 0,60 kr. pr man och dag .........

1,830

—

beklädnad m. m. 61 dagar ä 0,35 kr. pr man och dag...

1,067

50

sängkläder och servis å 1,33 kr...................................

66

50

100 hästar: skoning och hästmedikamenter å 1,7o kr.......

170

—

hästutredningspersedlar a 6,io kr..............................

610

—

fourragering 61 dagar å 1 kr. pr häst och dag ............

6,100

—

10,914

50

69,791

27

Transport

-

—

—

182,604

77

'') 10 mänadcr — 25 dagar.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Fjerde hufvudtiteln.

Krön

o r.

Transport

—

—

—

—

182,604

77

Begementsinötets ökade kostnad

(utom officerare, underofficerare och spel beräknade ofvan).

2 korpraler (ny stat) månadslön och arfvode 25 d. å 0,6 c kr.

—

—

33

—

4 vicekorpraler d:o > > » » » a 0,5o >

—

—

50

—

regementets nummerstyrka ökad med 73 + 54 — 4 = 123 me-

nige på ny stat: månadslön 25 d. å 0,33 kr. pr man o. dag

—

—

1,014

75

80 man [129 manskap ny stat — 49 (33 + 12 + 4) j befordr. t.

befäl} afgångne indelte]: medikamentspenningar å 0,17 kr.

—

—

13

60

kaserninventariers underhåll å 0,19 kr.............. ..........

—

—

15

20

i underhåll af beväringspersedlar å 0,34 kr......................

—

—

27

20

beklädnad m. m. 25 dagar å 0,33 kr. pr man och dag ...

—

—

700

—

mathållning 25 > å 0,60 » » » » >

—

—

1,200

—

sängkläder och servis å 0,67 kr..................................

—

—

53

60

111 hästar för de nya sqvadronerna (56 + 55):

skoning och hästmedikamenter å 0,84 kr......................

—

—

93

24

hästutredningspersedlar å 3,05 kr..................................

—

—

338

55

fourragering 25 dagar k 1 kr. pr häst och dag...............

—

~

2,775

—

j 8 nytillkomne underofficerare och spel:

portionsersättning 25 dagar å 0,6o kr. pr man och dag...

—

—

120

—

afgår dagaflöning för 49 menige 25 dag. ä 0,06 pr man o. dag

73

50

6,434

14

6,360

64

♦

Remontdepötens kostnad

(beräknas i sin helhet för 40 dagar).

1 sergeant dagaflöning 40 dagar ä 0,8 o kr.........................

—

—

32

—

1 vicekorpral (gammal stat) dagaflöning 40 dagar ä 0,io kr.

—

—

4

—

1 hofslagareryttare d:o > 40 » å 0,12 »

—

—

4

80

10 menige (indelte) > 40 > å 0,06 >

—

—

24

—

mathållning 13 personer 40 dagar å 0,6 o kr. pr man och dag

—

—

312

—

12 man: medikamentspenningar å 0,23 kr........................

—

—

2

76

kaserninventariers underhåll å 0,27 kr.........................

—

—

O

O

24

underhåll af beväringspersedlar å 0,44 kr.....................

—

—

5

28

beklädnad 40 dagar å 0,35 kr. pr man och dag ............

| —

—

168

—

sängkläder och servis å 0,90 kr.................................

1 —

—

10

80

1

Transport

1 -

566

88

188,965

41

s. 81 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln

81

Krön

0

r.

Transport

—

_

566

88

188,965

41

84 hästar: hästmedikamenter ä 0,3o kr............................

—

—

25

20

hästutredningspersedlar [und. sadlar etc.] k 1,50 kr.......

—

—

126

—

fourragering 40 dagar å 0,65 kr. pr häst och dag .........

—

—

2,184

—

2 902

08

Utfodring af hästar ur tjenst.

6 hästar utackorderade 9 mån. ä 10 kr............................

—

-

540

—

46 » » 2 » å 10 > ...........................

—

—

920

—

1,460

—

Remontering.

Inköp af 65 remonter ä 650 kr.......................................

‘

—

—

—

—

42,250

—

•

*

Inkomster som upphöra:

2 indragna rotehåll å 300 kr...........................................

—

—

600

—

12 anslagne rotehåll k 150 » ..........................................

—

—

1,800

—

2,400

Summa

—

—

—

—

237,977

49

Utgifter som upphöra eller ersättas:

Enligt Fjerde hufvudtitelns protokoll af I4/i 1893 Bil. V under

1. och 2. öfvergångsåren .............................................

7,460

—

Afgår: sadelmakarearfvode................................................

460

—

7 Ant 4

41 indragne rotehåll [33 + 12 + 12 + 2 + 4 — 22] ä 300 kr....

—

12,300

—

rekryt- och remontmötets nuvarande kostnad.....................

—

—

18,000

—

37,300

—

Kostnadsökning för 1895 i jemförelse med före omorganisationen! —

-

—

—

200,677

49

l):o > » » > > 1894 .......................

—

_

- !-

63,528

29

Ofvanstående kostnadsberäkning är uppgjord under den förutsättning att Chefen för remonteringsväsendet

mot full ersättning för inköpspriset [kr. 650] äfven uppköper de remonter, som

skola insättas i vakante rotehållsnummer och att dessa indelta remonter dresseras i samma skola

som de värfvade.

1 1

Ili/t. till Riksd. Prat. 1894. I Sami. I Afd. I Höft.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Fjerde Inifvudtiteln.

Ö fv e r
af

Kongl. Norrlands, 2. Svea och 2. Göta artilleri- l

M i

1 i t

ä r

P o

r s

ona

1.

Office rai

e.

Under-

officerare.

Spel.

O:

6

►i

CD

SO

*■<

O:

a>

*■<

CD

o

*a:

»

o

o

►1

Majorer.

Kaptener af 1. klass.

Kaptener af 2. klass.

Löjtnanter af 1. klass.

Underlöjtnanter.

Summa.

Styckjunkare.

Sergeanter af 1. klass.

Summa.

Stabstrumpotare.

Batteritrumpetare.

Summa.

Norrlands artilleriregemente.

Ny uppsatta och öfverflyttade under 1. och

2. öfvergångsåret..............................

1

1

2

7

4

u

6

32

6

16

22

i

3

4

Nyuppsatta under 3. öfvergångsåret........

Öfverflyttade.......................................

-

—

—

—

i

1

5

—

5

—

3

3

Summa

1

1

2

7

4

12

6

33

11

16

27

i

6

7

2. Svea artilleriregemente.

Nyuppsatta och öfverflyttade under 2.

öfvergångsåret.................................

1

1

i

4

3

9

5

24

8

12

20

-

4

4

Nyuppsatta under 3. öfvergångsåret........

-

Öfverflyttade under 3. öfvergångsåret.....

-

i

—

-

1

—

-

i

—

1

Summa

1

1

2

4

3

9

5

25

8

12

20

i

4

5

2. Göta artilleriregemente.

Nyuppsatta under 3. öfvergångsåret........

1

—

o

O

5

—

9

2

4

6

2

2

Öfverflyttade.......................................

—

1

2

1

3

4

5

16

6

8

14

i

2

3

Summa

1

1

2

4

o

O

9

5

25

8

12

20

i

4

5

l) Legde i 44 dagar.

{) Endast under förutsättning att bataljonsveterinärbeställningon vid 1. Svea artilleriregemente hunnit indragas.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtitcln

83

Bil. VI.

sigt

regementens sammansättning under 3. öfvergångsåret.

Civilmilitär personal.

Hästar.

Tvgstatspersonal.

M a n sk a p.

w

O

crq

o

B

o

3

C+-

CD

to

cf-

O

Auditör.

Regemente! ätare.

Bataljonsläkare.

Intendcntor.

Förrådsförvaltare.

o

oq

o

o

3

ÖB

O

©

2.

B

to:

Summa.

3

P

U1

ST

3

r1

©

oq

Pa

P

Tygun derofficeraro.

*

o:

g

Po

1?

£-

rf-

S

©

s?

3

Pa

<

©

►i

Pr-

oa

3

p:

ÖB

P~

H

©

Summa.

1. konstaplar.

2. konstaplar.

Afdelningstrumpetare.

Menige.

Summa.

36

36

18

360

450

1

1

i

i

1

_

i

1

4

2

1

8

144

84

36

i

1

1

5

2

6

36

36

18

360

450

1

i

i

i

i

i

l

7

8

144

120

i

1

6

8

24

24

12

240

300

i

i

2

6

96

2) 1

1

—

—

84

—

_

—

—

i

1

2

—

—

i

—

6

7

24

24

12

240

300

—

—

i

i

i

l

4

8

96

84

i

_

6

7

12

2

14

-

i

i

i

1

4

2

48

__

12

24

10

240

286

—

i

_

—

i

6

48

i

—

6

7

24

24

12

240

300

—

—

i

i

i

i

l

5

8

96

i

—

6

7

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Fjerde hufvudtiteln

Bil VII.

B eräkning

af den ökade kostnaden för artilleriet under 3. öfvergångsåret.

K r

0

n o r.

i

Vid Andra Svea artilleriregemente.

1 öfverste.....................................................................................

10,240

—

3 kaptener af 1. klassen...............................................................

12,180

—

5 löjtnanter > 1. » ...............................................................

10,152

50

2 styckjunkare.............................................................................

3,214

60

4 sergeanter af 1. klassen .............................................................

4,745

20

2 batteritrumpetare ......................................................................

2,372

60

1 regementsläkare ........................................................................

4,695

—

1 regementsveterinär...................................................................

2,995

50

1 intendent (upptagen å intendenturcorpsens stat)...........................

1 förvaltare ( d:o d.o )...........................

Arfvoden för officerare m. fl..........................................................

3,000

—

> > manskap, 12 förste konstaplar och 2 afdelningstrumpetare

2,232

—

Särskilda anslag...........................................................................

3,000

—

Remontering och underhåll af 48 stamhästar..................................

21,360

—

80,187

40

Vid Norrlands artilleriregemente.

Lega och underhåll för 36 legda hästar under 44 dagar ..................

—

—

6,336

—

Vid Andra Svea artilleriregemente.

Lega och underhåll för 84 legda hästar under 44 dagar..................

14,784

—

Särskilda anslag...........................................................................

2,000

—

16,784

_

Vid Gotlands artillericorps.

! 1 chef......................................................................................

—

—

5,475

—

Vid Marma skjutfält.

1 förrådsförvaltare......................................................................

—

—

1,824

—

Till exercisbehof m. in. .............................................................

—

—

16,000

—

Summa

—

—

126,606

40

s. 85 Kontrollera mot PDF

Fjerde linfvudtitcln

85

Bil. VIII.

Beräkning

af den ökade kostnaden för fortifikationen under 3. öfvergångsåret 1895.

Kronor.

_

Löner:

1 öfverstelöjtnant, lön ..................................................................

4,000

—

dagaflöning ä 4 kr................................................................

1,460

—

lönetillägg och fouvrageersättning för 1 tjenstehäst ..................

765

—

arfvode ................................................................................

600

—

6,825

|

1 regementstrumpetare, jämte beklädnad och portion, lön ...............

720

—

dagaflöning a t kr................................................................

365

—

1,085

Arfvoden:

|

Till 9 förrådsunderofficerare ä 400 kr.................................. ........

3,600

—

» sjukvård åt stamhästar, höjas med.......................... ..............

100

—

» 2 distinktionskorpraler å 180 kr..............................................

360

—

1

» 8 korpraler å 120 kr...........................................................

960

-

> 2 vice korpraler å 60 kr.........................................................

120

—

» 1 spel å 36 kr......................................................................

36

—

5,176

Utspisning:

1 regementstrumpetare i 365 dagar å 62 öre ..................................

—

—

226

30

| Ilek linland:

| 1 regementstrumpetare å 200 kr...................................................

—

—

200

—

Transport

—

—

13,512

30

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Fjerde hufvudtitcln.

Kronor.

Transport

—

—

13,512

©

CO

Iiiqrarterijig:

1 öfverstelöjtnant, höjes från majors,.............................................

-

225

Stamhiistar:

10 hästar, remonteringspenningar ä 63 kr.....................................

630

—

i

skoning ä 9,25 kr...................................................................

92

50

i

medikamenter ........................................................................

15

—

fourragering i 365 dagar å 1 kr..............................................

3,650

—

4.387

50

Summa

1

18,124

80

Stockholm i November 1893.

H. ELLIOT.

Chef för Kongl. fortifikationen.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Fjerde liufvndtlteln.

87

Bil. IX.

Förslag

till stat för Kong-!. Svea trängbataljon år 1895.

Kronor.

Kongl. Maj:ts i nåder faststälda stat af den 2 december 1892 .........

—

189,493

1 2

Härifrån afgå:

Lön för 1 löjtnant af 2. kl. i 4 månader .............................. .......

300

—

D:o » 1 sergeant > 1. > i 4 » .......................... 120: —

Lönetillägg och beklädnadsersättning för d:o i 4 månader... 70: 67

190

67

Lön för 1 sergeant af 2. kl. i 4 månader........................... 80: —

Lönetillägg och beklädnadsersättning för d:o i 4 månader... 70: 67

150

67

641

34

Återstår summa kronor

1

188,851

81

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Fjerde hnfvudtiteln.

Bil. X.

Förslag

till stat för Kongl. Göta trängbataljon år 1895.

i i

i

Kronor, j

Kongl. Maj:ts i nåder fastställa stat af den 2 december 1892 ...........................j

1

109.240 —1

Summa kronor !

109,240 j—|

s. 89 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufyudtiteln

89

Bil XI.

Förslag

till stat för Kongl. Norrlands trängbataljon år 1895.

K

O

n o r.

Kongl. Maj :ts i nåder fastställa stat af den 2 december 1892 .........

—

—

110,140

70

Härifrån afgå:

Lön för 1 kapten af 2. kl. i 4 mån......

600

—

D:o » 1 löjtnant» 2. » i 4 » ............................ ..................

300

—

D:o » 1 underlöjtnant i 4 » .................

200

—

D:o » 3 sergeanter af 1. kl. i 4 mån..................... . 360: —

| Lönetillägg och beklädnadsersättning för d:o i 4 mån.......... 212: Öl

572

01

Lön för 3 sergeanter af 2. kl. i 4 mån.............................. 240: —

| Lönetillägg och beklädnadsersättning för d:o i 4 mån.......... 212: Öl

452

01

j Arvode för 1 dist.-korpral i 41 mån. å 7,50 kr.................... 33: 75

D:o » 7 korpraler i 4^ »~ » 5,oo > ..................... 157: 50

D:o » 5 vicekorpraler i 4 j » »2,50 > ..................... 56: 25

247

50

2,371

52

Återstår summa kronor

—

_

107,769

18

Om följande arvoden utginge till

j Regementsläkaren för 12 mån...................... 500-

Bataljonsläkare » 12 > ........ 1000-

Bataljonsveterinären » 12 » ...................................... 400: —

skulle på för dessa personer upptagna löneförmåner kunna göras

följande besparing, 8,570: — — 1,900: = Summa besparing......

—

—

6,670

—

Återstår summa summarum kronorj

—

-

101,099

18

Bih. till Riksd. Prat. 1894. 1 Samt. 1 ÅJd. 1 Raft.

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Fjerde hufVudtiteln

Bil. XII.

Förslag

till stat för Kongl. Vendes trängbataljon år 1895.

Lön, dagaflöning in. m.

Krono

r.

Militärstaten.

1 öfverstelöjtnant (bataljonschef) ä 365 dagar..............

—

—

7,225

—

1 kapten af 1. kl...................... d:o ...............

3,895

—

1 d:0 > d:0 ..................... d:0 ...............

3,895

—

7,790

1,688

_

1 d o . 2. kl. ’/*« x 2,895...................................

—

—

75

Arvoden till 2 kompanichefer ;i 600 kr........................

—

—

1,200

—

1 löjtnant af 1. kl. ä 365 dagar..................................

—

—

1,930

—

1 d:o > d:o 8/u x 1,930 ................................

—

—

1,286

67

, , , (lön •/>« x 1,200..........................

1 d:o > d:o i

ulagaflöning i 140 dagar...............

800

280

—

1.080

—

1 d o » 2. kl. 8 i2 x 1,630.................................

—

—

1,086

67

1 underlöjtnant 8/i2 x 1,330......................................

—

-

886

67

1 d:o d:o .......................................

—

—

886

67

1 fanjunkare ä 365 dagar...........................................

1,511

30

1 d:o d:o ...........................................

1,511

30

3,022

60

i , , (lön */«* x 720......................................

| 1 d:0 \

Ibeklädnadsersättning Vn x 200.............

120

—

33

33

153

33

! 1 stabstrumpetare 2/ia x 1,090,so................................

—

—

181

72

1 sergeant af 1. kl, ä 365 dagar..................................

—

—

1,090

30

1 1 d:0 > d:0 8/12 x 1,090,30..............................

726

87

1 d:0 > d:0 8/i2 x 1,090,30..............................

726

87

1 d:o > d:o 8/u x 1,090,30..............................

726

87

1 d:o » d:0 8/ij X 1,090,30..............................

726

87

2,907

48

1 d o » 2. kl. 8/i2 x 970,30 ..............................

646

87

1 d:0 > d:0 8/u X 970,30..............................

646

87

1 d:o > d:o 8/i2 x 970,30..............................

646

87

1 d:0 > d:o 8/i2 X 970,30 ..............................

646

87

2,587

48

Transport

—

1-

35,003

34

—

—

s. 91 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln,

91

Krono

r.

Transport

—

—

35,003

34

—

—

1 sergeant af 2. kl. V12 x 970,so.................................

566

01

1 d:o » d:0 ''In X 970,80.................................

566

01

1,132

02

36,135

36

Civilstaten.

1 regementsläkare 8/i2 x 4,260....................................

—

—

2,840

—

1 bataljonsläkare s/i2 x 1,630....................................

-

-

1,086

67

1 d:o Vi* x 1,630.....................................

—

—

271

67

1 bataljonsveterinär 8/ia x 1,630.................................

—

—

1,086

67

1 intendent (å intendenturcorpsen)..............................

—

—

1 förrådsförvaltare (å d:o)...........................................

—

—

1 handtverkare af 1. kl. */»• x 700.............................

466

67

1 d:o > 2. > 8/u’ x 500 .............................

333

33

800

Till pastoralvårdens upprätthållande, arvode................

—

—

400

—

do auditörsbiträde....................................................

—

—

500

—

6,985

01

Särskilda anslag.

Enligt stat af den 2 december 1892.............................

—

—

—

—

3,064

—

Inqvartering.

1 öfverstelöjtnant i 12 månader..................................

—

—

585

—

1 kapten i 12 do ..................................

—

—

165

—

1 do i 12 do '' .................................

—

—

165

—

1 do ''/n x 165...............................................

—

—

96

25

1 subalternofficer i 12 månader.................................

—

—

100

50

1 do i 8 do ...................................

—

—

67

—

3 do i 8 do ...................................

—

—

201

—

1 regementsläkare s/i2 x 435......................................

—

—

290

—

1 bataljonsläkare e/n x 100,so .................................

—

—

67

—

1 do */n x 100,50..................................

—

—

16

75

1 bataljonsveterinär e/n x 100,50...............................

—

—

67

—

1,820

50

Aflöning och arfvodcn ni. in. för manskap.

Aflöning: 33 man i 12 månader k 10 kr.......................

3,960

—

9 > i 5 > > 10 > ....................

450

—

Transport

4,410

—

—

48,004

87

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Fjerde hufvud titeln

Krono

r.

i

Transport

4,410

—

—

—

48,004

871

Aflöning: 60 man i 2 månader

ä 10 kr......................

1,200

—

15 > i 2 V» »

.10 . ......................

375

—

10 » i 2 V* »

3 10 . ....................

250

—

6,235

_

! Arfvoden: 2 distinkt.-korpr. i 12 månader ä 15 kr........

360

—

2 » i 7

> . 15 . .....

210

—

6 > i 2

> 3 15 » .......

180

—

4 korpr. i 12

3 3 10 3 .......

480

—

4 > i 2

3 3 10 3 .......

80

—

3 vice korpr. i 12 . » 5 5 .......

180

—

3 . i 7

3 • 5 3 .......

105

—

1 i 5

» > 5 ^

25

—

2 spel i 12

•-> » 3 » .......

72

—

1 > i 2

> > 3 » .......

6

—

1,698

—

Lega: 73 man ä 80 kr. om året

5,840

—

53 > å 40 j > >

2,120

—

7,960

—

Kommenderingstillägg.............

—

_

300

—

16,193

Beklädnad och underhåll m. in. för manskap.

Beklädnad: 33 man i 365 dagar

å 33 öre....................

3,974

85

9 » i 151 .

» 33 . ....................

448

47

60 » i 61 >

» 33 5 ...................

1,207

80

15 3 i 70 3

» 33 . .....................

346

50

10 i 70 »

3 33 . .....................

231

—

6,208

62

Portion: 33 3 i 365 >

. 62 » ..........

7,467

90

9 3 j 151 3

» 62 3 .....................

842

58

60 3 i 61 .

3 62 > .....................

2,269

20

15 3 i 70 3

. 62 3 ............;........

651

_

10 » i 70 »

3 62 . .....................

434

—

11,664

68

Sängkläder och servis

—

_

1,620

Sjukvårdspersedlar

150

Underbefalskoledistinkt.-tecken

■enligt stat. af d. 2 ia 1892

_

_

och diverse utgifter..........

250

—

19,893

30

Hästar.

12 stamhästar hela året....

—

—

—

—

5,340

—

Transport

—

—

—

—

89,431

17

s. 93 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln

93

Krono

r.

Transport

—

—

—

—

89,431

17

Kaserneringskostnader. #

Förslagsvis...............................................................

—

-

—

—

6,000

—

Uppsättningsmedel för undervisningsmateriel.

Till skolorna förslagsvis............................................

—

—

—

—

3,760

57

Summa kronor

—

—

_

99,191

74

13

Bih. till Blind. Prat. 18U4. 1 Snut/.

1 Afd.

1 Höft.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Fjerde hufvudtiteln

Bil XIII.

Tablå

utvisande den för år 1895 beräknade ökade kostnaden för den förbättrade

härordningen.

Kronor.

Ökade anslag för:

Intendenturcorpsen.........................................................................................

16,055

—

Infanteriet, deri ej inberäknade de utgifter, som täckas genom indragning af in-

delta rotar och nummer vid Vermlanda faltjägarecorps.................................

36,590

—

Kavalleriet...............................................................................................

83,594

07

Dagaflöning vid kavalleriet .............................................................................

4,471

10

Artilleriet å fastlandet.....................................................................................

1*21,132

—

Gotlands artillericorps....................................................................................

5,475

—

Fortifikationen ..............................................................................................

18,124

Trängen .......................................................................................................

74,045

—

Beväringsmanskapet vapenöfningar (dagaflöning)................................................

230,750

—

Volontärskolor .....................................................i.......................................

100,000

—

Reservbefälet.................................................................................................

12,000

—

Summa

702,236

17

Härifrån bör emellertid dragas minskning i kostnaden för manskapets vid det

icke garnisionerade infanteriet utbildning, som uppkommer till följd af indelta

manskapsnummers indragning..........................................................................

14,240

—

då af beloppet återstår..................................................................................

687,996

17

Om derifrån ytterligare dragés det belopp, som beräknas åtgå för bestridande

af den ökade dagaflöningen åt beväringen......................................................

230,750

—

återstår

457,246

17

Den ökade kostnaden för tredje öfvergångs&ret beräknades af tillförordnade

| chefen för generalstaben till.........................................................................

390,000

—

hvarvid dock är att märka, dels att i denna beräkning ej ingick kostnaden för de

två indelta sqvadronernas vid Jemtlands hästjägarecorps förvandlande till värfvade

och dels att den besparing 38,171 kronor, som beräknades uppkomma genom eckle-

siastik- och auditörstaternas ombildning, ännu ej kunnat göra sig gällande.

Stockholm, tryckt hos K. L. Beckman, 1894.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. A.

Till KONUNGEN.

I underdånig skrifvelse den 22 december 1892 anmälde jag inför

Eders Kongl. Maj:t, att jag, med anledning af det mig genom nådiga

brefvet den 2 i samma månad lemnade uppdraget att verkställa en

Bill. till Jliksd. 1''rot. J8114. 1 Sami. 1 Afd. 1 Ildft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

utredning i fråga om kostnaderna under är 1894 för inrättande af nya

volontärskolor, gått i författning om utarbetande inom generalstaben

dels af de flerahanda slags uppgifter, som för ärendets allsidiga

belysning vore erforderliga, dels af en fullständig plan för, huru

underbefäls-, särskild! underofficersutbildningen vid infanteriet borde

ordnas, då detta vapenslags nya organisation blifvit till fullo genomförd.

Sedan ifrågavarande arbete, hvilket, jemlikt det nådiga uppdraget af

den 2 december sistlidet år, omfattat äfven underofficersutbildningen

vid kavalleriet, nu mera blifvit afslutadt, får jag härmed underdånigst

afgifva efterföljande :

Utredning af kostnaderna för underofficersutbildningen vid

infanteriet och kavalleriet enligt den förbättrade härordningen

samt af de lämpligaste sätten för denna utbildnings anordnande.

Första steget till inrättande af särskilda skolor för underofficersutbildnings

meddelande vid infanteriet togs i sammanhang dermed, att

Eders Kongl. Maj:t, för att i någon mån afhjelpa bristen på underbefäl

vid armén, i statsverkspropositionen till 1877 års riksdag gjorde framställning

om att de indelta regementena och kårerna måtte ökas, bland

annat, med 78 korpraler, 78 vicekorpraler och 156 volontärer med

följande aflöningsförmåner:

för korpral:

beklädnad in natura och portion under vapenöfningarna, ersättning

för rotelön, motsvarande en medelvakansafgift 150 kr.

lön efter stat ........................................................................... 120 )>

dagaflöning................................................................................... 15 » 285 kr

för vicekorpral:

beklädnad in natura och portion under vapenöfningarna, ersättning

för rotelön .................................................................. 150 kr.

lön efter stat.............................................................................. 60 :»

dagaflöning................................................................................ 6 » 216 kr

för volontär:

beklädnad in natura och portion under vapenöfningarna samt

dagaflöning under d:o från vapenöfningsanslag, ersättning

för nummerlön, motsvarande en medelvakansafgift .................. 150 kr.

Denna Eders Kongl. Maj ds framställning blef af Riksdagen bifallen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Genom nådig generalorder den 24 december 1877, n:o 884, bestämdes

fördelningen af de nya volontärplatserna. Vid hvarje indelt

infanteriregemente, utom Bohusläns, anstäldes 4 volontärkorpraler, 4

volontär-vicekorpraler och 8 volontärer, samt vid en hvar af Norrbottens,

Vesterbottens och Jemt]ands fältjägarekårer 2 volontärkorpraler,

2 volontär-vicekorpraler och 4 volontärer. Lifregementets grenadierkår

och Smålands grenadierbataljon, hvilka truppförband, liksom äfven Bohusläns

regemente, enligt det vid 1877 års riksdag framlagda förslaget till

härordning, varit ifrågasatta att indragas, erhöllo ej några nya volontärplatser.

Med denna tillökning kom efterföljande antal volontärer — oafsedt

volontärer utom nummer (utan lön) — att finnas vid indelta infanteriet,

nämligen:

volontärer med nummerlön:

enligt nådiga brefvet den 26 juni 1871 4 på hvarje indelt kompani,

d. v. s. 32 per regemente och 16 per kår (bataljon), eller tillsammans:

på 19 regementen (19 x 32).................................................... 608

» 5 kårer (5 x 16)............................................................... 80 688; samt

volontärer med ny lön:

vid 18 regementen (18x16) ........................................... 288

i> 3 kårer (3x8).................................................................. 24 gj2

Summa vid indelta infanteriet 1,000°)

I förutnämnda statsverksproposition och med anslutning till den

ifrågasatta tillökningen af underbefäl föreslogs upprättandet af två

volontär skolor, eu å Karlsborg och en å Vadstena slott. Under antagande

åt t de föreslagna nya underbefälsplatserna tillsattes med volontärer,

samt att såväl desses inneliafda nummerplatser blefve ersatta,

som volontärer autogcs till det föreslagna ökade antalet, skulle, om

dessutom beräknades en årlig afgång af 1 underbefäl per kompani, hela

antalet volontärer, som ifrågakomme att inkommenderas till volontärskolorna

under år 1878, uppgå till högst 575. *)

*) Vid värf vado infanteriet lingo, enligt nådigt bref den 10 december 1875, antagas 2 volontärer

i nummer på hvarje kompani, d. v. s. vid Svea lifgarde lfi, Andra lifgardet 11! och Verrnlands fältjägarekår

12, eller tillsammans 44 volontärer. I fråga om utbildningen (volontärskole- eller underbefälsutbildningen)

voro de 12 volontärerna vid Verrnlands fältjägarek&r att hänföra till indelta infanteriets volontiirer.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Fördelningen af eleverna mellan skolorna ansågs lämpligen böra

ske så:

att till Vadstena kommenderades elever från 1. och 2. militärdistrikten

samt Gotland0), eller 238, under det att återstoden, eller 337,

skulle förläggas till Karlsborg.

Skolan i Vadstena skulle organiseras på tre och den å Karlsborg

på fyra kompanier, med följande befälspersonal:

Karlsborg.

1 regementsofficer,

4 kaptener,

17 subalternofficerare,

hvaraf 1 adjutant,

5 fanjunkare, hvaraf 1 adjutant

och väbel,

16 sergeanter,

20 korpraler,

13 spel och

2 sjukvårdssoldater.

Vadstena.

1 regementsofficer,

3 kaptener,

13 subalternofficerare,

hvaraf 1 adjutant,

4 fanjunkare, hvaraf 1 adjutant

och väbel,

12 sergeanter,

15 korpraler,

10 spel och

2 sjukvårdssoldater.

Kostnaden för underhåll, munderingsslitningsersättning och servis

m. m. beräknades utgöra för år:

vid volontärskolan å Karlsborg................................. 243,000 kr.

» » i Vadstena ................................. 175,000 »

Summa 418,000 kr.

Lärokursen ansågs icke böra utsträckas längre än 1 år och förnyandet

däraf blifva beroende af särskild ansökan. Tiden för volontärernas

inkallande till skolorna ansågs lämpligen böra bestämmas till

den 20 september 1878.

Det särskilda utskott, som behandlade arméfrågan vid 1877 års

riksdag, uttalade sig om denna framställning på följande sätt: »Utskottet,

som erkänner vigten af att våra trupper, så vidt möjligt är,

varda försedda med tillräckligt och väl utbildadt underbefäl, och anser

de af Kong! Maj:t föreslagna volontärskolorna vara ett godt medel

för att genom den undervisning, som i dem kan meddelas, vinna ökad *)

*) Enligt 1877 års härordningsförslag skulle bland annat Gotlands nationalbeväring, hvars infanteriunderofficerare

och -korpraler icke voro fast anställda, utan valda af och bland beväringen, omorganiseras

och vid Gotlands regemente anställas 32 volontärer. Denna omorganisation afslogs, när härordningsförslaget

i sin helhet icke vann Riksdagens godkännande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

tillgång till dugliga underbefälsämnen, tiar likväl af det närvarande

volontärsantalet icke funnit anledning antaga en sådan tillökning af

volontärerne, att två skolor skulle vara för de närmaste åren behöfliga,

och vid valet af den ort, där skolan i sådant fall borde vara belägen,

af lätt insedda skäl stannat vid Karlsborg». Utskottet hemställde därför

om bifall endast till det begärda anslaget för volontärskolan å sistnämnda

ort.

Denna hemställan bifölls äfven af Riksdagen. För år 1878 beviljades

till underhåll, munderingsslitningsersättning och servis m. m. för

en volontärskola å Karlsborg ett förslagsanslag af 71,000 kronor, att

under titel »Volontärskolan å Karlsborg» på ordinarie stat uppföras.

För år 1879 höjdes anslaget till det beräknade beloppet 243,000 kronor,

med hvilket det äfven upptogs i riksstaterna för åren 1880 och 1881.

1877 års riksdag beviljade äfven på extra stat för år 1878 270,000

kronor till byggnader för den nya skolan. Det sålunda uppförda etablissementet

å Karlsborg rymmer, förutom den ofvan angifna styrkan

af befäl in. m., högst 380 elever. För en så stor elevstyrka torde dock

utrymmet så i sofrum som undervisningslokaler vara något knappt.

I den till 1881 års riksdag öfverlemnade statsverkspropositionen

gjordes framställning om anslag till en volontärskola för kavalleriet. Kostnaden

för den föreslagna skolan beräknades utgöra från den 15 juli

1881 till årets slut 35,000 kronor och för helt kalenderår 67,000 kronor.

Men då å förslagsanslaget till volontärskolan å Karlsborg för åren 1880

och 1881 en behållning af tillsammans omkring 50,000 kronor var att

emotse, hemställde Eders Kongl. Maj:t, i enlighet med hvad arméförvaltningens

intendentsdepartement föreslagit:

att kostnaden för kavallerivolontärskolan från den 15 juni 1881 till

årets slut skulle få bestridas från 1881 års anslag till volontärskolan å

Karlsborg, ökadt med behållningen å samma anslag under år 1880; och

att för år 1882 förslagsanslaget till volontärskolan å Karlsborg

måtte från 243,000 kronor höjas med 42.000 kronor till 285,000 kronor,

i sammanhang hvarmed anslagets benämning skulle förändras till »volontärskolor»

samt kostnaden för kavalleriets volontärskola från ino-åna;en

af år 1882 och framgent bestridas från det sålunda ökade anslaget.

Riksdagen lemnade till denna framställning sitt bifall, och från och

med år 1882 har förslagsanslaget till »volontärskolor» varit uppfördt i

riksstaten med 285,000 kronor °).

*) DS. kostnaden för kavalleriets volontärskola för år beräknades till 07,000 kronor, vill det synas

som om det förutvarande anslaget till volontärskolan ä Karlsborg bort höjas med hela detta belopp, och

att således anslaget till volontärskolor bort uppföras med 243,000 -j- 07,000 = 310,000 kronor, i stallet

för med 285,000 kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Redan år 1877 hade Riksdagen medgifvit, att för en kostnad af

440,000 kronor ett för lifregementets dragonkår och rytteriets volontärskola

gemensamt etablissement finge uppföras å Ladugårdsgärdet.

Efter år 1885 hafva hvarjehanda åtgärder blifvit, vidtagna, hvilka

afsett volontärinrättningens ytterligare utveckling och i större eller

mindre mån berört anslaget till volontärskolor.

Genom nådigt bref den 11 december 1885 föreskrefs sålunda, att

vid de indelta infanteriregementena och kårerna skulle, för aflönande af

t.jenstbare volontärer, utöfver det genom nådiga brefvet den 20 juni

1871 bestämda antal, anslås ytterligare ett nummer vid hvarje kompani.

Volontärernas med nummerlön antal kom således att utgöra: 40 vid

hvarje indelt infanteriregemente och 20 vid hvarje indelt kår (bataljon)

eller

vid 19 infanteriregementen (19 x 40).................................................. = 760

» 5 kårer (5 x 20).......................................................................... = 100

Summa 860.

Volontärerna med ny lön utgjorde, enligt den i det föregående lemnade

redogörelse, 312, hvadan således antalet aflönade underofficersvolontärplatscr

vid indelta infanteriet därefter kom att uppgå till 860

+ 312 = 1,172.

I samband med den nådiga framställningen till 1886 års riksdag

angående omorganisationen af Gotlands nationalbeväring föreslogs inrättandet

af särskild stamtrupp vid Gotlands infanteriregemente samt Hallands,

Vesternorrlands och Blekinge bataljoner, och skulle, enligt förslagen

till stater för dessa s. k. beväringstrupper, manskapsstammen vid dem

utgöras af:

vid Gotlands infanteriregemente:

180 volontärer, hvaraf 16 distinktionskorpraler, 48 korpraler, 76

vicekorpraler och 40 menige volontärer; samt

vid eu hvar af Hallands, Vesternorrlands och Blekinge bataljoner:

60 volontärer, hvaraf 8 distinktionskorpraler, 12 korpraler, 24 vicekorpraler

och 16 menige volontärer.

Samtliga dessa volontäj-ers aflöningsförmåner voro upptagna till

hufvudsaklig likhet med dem för värfvadt manskap enligt det s. k. nya

värfningssystemet, och i de vid vederbörligt statsrådsprotokoll fogade

staterna angafs det antal vicekorpraler och menige, som beräknades årligen

skola kommenderas till volontär skolan, nämligen 25 man, däraf

3 vicekorpraler, vid Gotlands infanteriregemente samt 9 man, däraf 1

vicekorpral, vid eu hvar af de särskilda bataljonerna. Någon höjning

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

af volontärskoleanslaget med anledning af de! sålunda med 52 man

ökade elevantalet vid volontärskolan å Karlsborg ifrågasattes dock icke.

Med godkännande af nyss omnämnda vid statsrådsprotokollet fogade

stater, biföll Riksdagen denna framställning om volontärstam vid

de s. k. beväringstrupperna.

Det antal volontärer, för hvilket volontärskolan å Karlsborg skulle

tjena såsom ^bildningsanstalt, var sålunda nu uppbringadt till:

vid indelta infanteriet ................................................................................ 1,172

» de s. k. beväringstrupperna ........................................................... 360

)) Vermlands fältjägarekår ................................................................. 12

Tillsammans 1,544.

Redan följande år, 1887, i samband med den nådiga propositionen

om båtsmanshållets vakanssättning, föreslogs att stamtruppen vid Vesternorrlands

bataljon skulle ökas till 300 man °) med en årlig rekrytering

af 50 volontärer.

Dessa, hvilkas aflöningsförmåner voro upptagna till likhet med de

förutvarandes, skulle utbildas i:

en 1. årets skola under IOV2 månader och

en 2. )) )) )) lika lång tid,

till hvilken senare skola 50 proc. af dem, som genomgått 1. årets

skola, skulle kommenderas, hvarjämte 5 vicekorpraler skulle uttagas till

genomgående af sergeantskola. Inberäknadt 4 korpraler, som skulle

tjenstgöra vid skolan, komme denna följaktligen att upptaga 84 man

korpraler och volontärer.

I sammanhang med frågan om utbildningen yttrades i statsrådsprotokollet:

»upprättas eu volontärskola vid Vesternorrlands bataljon

samt undervisningen vid densamma ordnas i likhet med hvad nu eger

ruin vid volontärskolan å Karlsborg, torde alla skäl — och ej minst

besparingsskäl — tala för att till densamma förlägga undervisningen

för 5. militärdistriktets °°) volontärer, hvarigenom de långa och dyrbara

transporterna, som nu ega rum från vederbörande norrländska regementen

till Karlsborg och åter, skulle kunna verkställas vida billigare

än nu. Den besparing, som härigenom vunnes, skulle komma anslaget

till volontärskolor till godo, hvilket anslag bör bestrida kostnaden för

denna skola, likasom för de öfriga volontärskolorna.» *) **)

*) Som bataljonen redan förut egdo CO volon^ror, uppgick ökningen i sjelfva verket till endast

240 man.

**) Det nuvarande C. militärdistriktets.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Den föreslagna organisationen af stam trupp vid Vesternorrlands

bataljon på de i statsrådsprotokollet angifna grunder blef af Riksdagen

bifalien.

Genom nådigt bref den 16 september 1887 uppdrogs åt arméförvaltningen

att inkomma med ritningar in. m. till ett i Hernösand, hvilken

stad för ändamålet upplåtit nödig mark, förlagdt fullständigt etablissement

för Vesternorrlands bataljons stamtrupp, afsedt att lemna utrymme

för utbildning af volontärerne vid Vesternorrlands bataljon och Jämtlands

och Vesterbottens fältjägarekårer samt underofficersvolontärerna

vid Norrbottens fältjägarekår eller tillsammans 130 man jämte korpraler

och spel och nödigt befäl. Till Vesternorrlands bataljons volontärskola

i Hernösand, hvars första egentliga lärokurs °) tog sin början den 1

november 1891, hafva, förutom bataljonens egna (fast anställda volontärer),

under kurserna 1891—1892 och 1892—1893 beordrats äfven 1.

årets underofficersvolontärer vid de nyssnämnda fältjägarekårerna.

I särskild nådig proposition gjordes vidare till 1887 års riksdag

framställning om upprättandet af ett kompani volontärer vid Norrbottens

fältjägarekår om 99 man med en årlig rekrytering af 22 man. 1 fråga

om volontärernas anställning, aflöning och utbildning skulle väsentligen

samma bestämmelser gälla, som för dem vid Vesternorrlands bataljon.

I statsrådsprotokollet erinrades om, att 17 proc. af Norrbottens

värnpligtige utgjordes af finnar, som ej kunde hvarken tala eller förstå

svenska språket, en omständighet, som nödvändiggjorde beväringsstyrkans

fördelning på flera afdelningar med däraf följande behof af stampersonal.

Äfvenså framhölls vigten af att lärokursen vid de för utbildningen

af de fast anställda volontärerna erforderliga skolorna ställdes

i samband med undervisningen vid statens folkskollärareseminarier, så

att till skollärarekallet lämplig volontär, som genomgått skolorna, utan

vidare prof berättigades till inträde i dessa.

Såsom förläggningsort för den med anledning häraf erforderliga

utbildnings- eller volontärskolan ställdes i utsigt Haparanda. Statsutskottet,

som tillstyrkte bifall till ifrågavarande framställning, förordade

i sin motivering Notviken såsom lämplig förläggningsort, och detta

inflöt bland annat i Riksdagens skrifvelse med anmälan, att propositionen

vunnit Riksdagens bifall.

I maj månad 1888 sammandrogs den första lärokursen vid Norrbottens

fältjägarekårs volontärskola å Notvikens mötesplats, och i skolans

_______'' *

*) Vid såväl Vesternorrlands som Blekinge bataljon skedde de den 1 maj 1890 antagna volontärernas

rekryt- och förberedande korpralskolentbildning under tvenne perioder somrarne 1890 och 1891

i de å vederbörliga mötesplatser uppförda baracker.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

program upptogs bland annat den bestämmelsen, att eleverna skulle bibringas,

så vidt möjligt, den teoretiska underbyggnad, som erfordrades,

för att de efter slutad kurs måtte kunna vinna inträde i småskollärareseminariets

i Haparanda 3. klass. Hvarje lärokurs är tvåårig, och sedan

år 1891 har dess början bestämts till den 1 oktober. Kostnaderna för

skolan bestridas, jämlikt nådigt bref den 25 maj 1888, med 7e från anslaget

till volontärskolor och med V6 från anslaget till indelta arméns

och Vermlands fältjägarekårs vapenöfningar.

Till 1889 års riksdag gjordes nådig framställning om ökad stamtrupp

vid Blekinge bataljon. Stamtruppen skulle utgöra 500 man med

en årlig rekrytering af 90 man (volontärer), hvilka skulle utbildas i tvååriga

skolor, afsedda att hvardera räcka 10 Vs månader, och skulle till

andra årets skola beordras omkring 50 procent af det antal, som genomgått

första årets.

Kostnaderna för volontärskolan vid bataljonen beräknades till 52,378

kronor 75 öre. I sin helhet äskades 99,000 kronor för stamtruppens

organisation. Statsutskottet tillstyrkte bifall till den gjorda framställningen,

men Riksdagen fattade beslut i öfverensstämmelse med åtskilliga

reservanters yrkanden, hvarigenom stamtruppens styrka minskades till

300 volontärer, och det begärda anslaget nedsattes från 99,000 till 60,000

kronor. I öfverensstämmelse med detta beslut blef stat utfärdad för

Blekinge bataljon.

Genom nådigt bref den 22 november 1889 bestämdes, att det för

Blekinge bataljons volontärskola erforderliga etablissementet skulle uppföras

i Ronneby, hvars stadsfullmäktige erbjudit sig upplåta nödig mark

m. m. Förutom befäl rymmer skoletablissementet 94 man. Blekinge

bataljons volontärskola i Ronneby tog sin början vid samma tid 6om

Vesternorrlands i Hernösand, d. v. s. den 1 november 1891, och till

densamma hafva beordrats de fast anställda volontärerna vid Hallands

och Blekinge bataljoner. Kostnaden för utbildningen af de förra bestrides

från anslaget till volontärskolor, af de senare från anslaget till

aflöning af stamtrupp vid Blekinge bataljon, och kommer enligt beslut

af årets riksdag af detta anslag det härför beräknade beloppet, 33,608

kronor 75 öre, att från och med nästa år tilläggas anslaget till indelta

arméns och Vermlands fältjägarekårs vapenöfningar.

Till 1889 års riksdag gjordes äfven en framställning rörande anslaget

till -»volontärskolon. 1 statsrådsprotokollet angående detta ärende

, omförmäldes, att Kong! Maj:t visserligen i syfte att så vidt möjligt

begränsa utgifterna å anslaget, anbefallt minskning i antalet till volonBih.

till Utfart. Prut. 181)4. 1 Smnl 1 Afä. 1 Saft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

tärskolan å Karlsborg kommenderade volontärer0), men, då denna åtgärd

icke kunde annat än menligt inverka på den för det indelta infanteriets

tjenstbarhet synnerligen vigtiga volontärinstitutionen, borde anslaget

höjas åtminstone med det belopp, hvarmed detsamma för år 1887 i

rundt tal öfverskridits, eller med 50,000 kronor. Men då, vid bifall till

den vid samma riksdag föreslagna omorganisationen af kavalleriet, anslaget

komme att minskas med 60,000 kronor, men nu ifrågasattes en

höjning af 50,000 kronor, hemställdes, att anslaget till volontärskolor,

285,000 kronor, skulle minskas med 10,000 kronor till 275,000 kronor.

Statsutskottet afstyrkte förslaget under påvisande af, ätt åtgärder

redan vidtagits för att minska elevantalet vid volontärskolan å Karlsborg.

Någon minskning i anslaget kunde ej ifrågakomma, sedan omorganisationen

af kavalleriet ej vunnit riksdagens bifall. Riksdagen beslöt äfven,

att anslaget till volontärskolor skulle vid oförändradt belopp af 285,000

kronor bibehållas.

Af 1890 års riksdag äskades anslag till ökad stamtrupp (volontärer)

vid Hallands bataljon, som skulle organiseras i likhet med Blekinge

bataljon. Framställningen vann ej Riksdagens bifall.

År 1891 beordrades för första gången officersaspiranterne vid de

båda fotgardesregementena till volontärskolan å Karlsborg, en anordning

som allt framgent och, må det tilläggas, med stor fördel blifvit bibehållen.

Af 1892 års lagtima riksdag begärdes i samband med det då framlagda

förslaget om förbättrad härordning, att Riksdagen skulle för inrättande

af en eller flera infanteri o lontär skolor låta af det för ändamålet

nödiga belopp, 240,000 kronor, i 1893 års riksstat såsom reservationsanslag

uppföra 100,000 kronor samt af sådan anledning höja anslaget

till volontärskolor till 385,000 kronor.

I statsrådsprotokollet rörande denna fråga yttrades, att »derest med

nuvarande befälstillgång mobilisering, enligt gällande mobiliseringsplan,

skulle verkställas och dervid för truppförbandens förseende med befäl

senaste landtförsvarskomités00) beräkningar tagas till utgångspunkt, bristen

på officerare och underofficerare skulle blifva så stor, att för dess fyllande

endast vid infanteri vapnet elevantalet vid detta vapens volontärskola

måste årligen höjas med omkring 200». Det nya erforderliga

volontärskoleetablissementet syntes böra förläggas till Norrland, men

måhända skulle det till och med kunna ifrågasättas, huruvida icke flera

dylika etablissement borde inrättas. Åtskilliga städer hade redan för
-

*) Ifrågavarande minskning hade blifvit anbefalld genom nådig generalorder den 1 maj 1888, n:r 434.

**) Den genom nådigt bref den 14 november 1800 tillsatta kommittéen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

klarat sig villiga att, mot det en större eller mindre militärsstyrka förlädes

till desamma, af egna medel bekosta uppförandet af dylika etablissement;

och kanske skulle det på sådant sätt kunna lyckas att utan statsverkets

alltför stora betungande inom hvarje militärdistrikt få till stånd

ett skoletablissement, vid hvithet distriktets volontärer skulle kunna

erhålla den under första tjensteåret nödiga utbildningen. Utrymmet i

volontärskoleetablissementet å Karlsborg vore så knappt, att endast 4

kompanier kunde der inhysas. Endast de volontärer, som ansågos

lämpliga att jämväl andra tjensteåret undergå militärisk utbildning, äfvensom

officersvolontärerna behöfde under nyss anförda förutsättning kommenderas

till volontärskolan å Karlsborg, der utrymmet i sådant fall

blefve tillräckligt.

Statsutskottet uttalade, med stöd af den nådiga propositionen till

1877 års riksdag, den bestämda uppfattningen, att endast en ny volontärskola

borde uppsättas. Enligt utskottets åsigt kunde nämligen eleverna,

samlade i en skola, vinna rikare tillfälle till utveckling af sitt

militära omdöme, än om de splittrades på flera små skolor, hvarjämte

valet af lärarekrafter äfvenledes i förra fallet kunde göras med mera

omsorg, en synpunkt särskild! värd att beakta numera, sedan såväl

officers- som reservofficersaspiranter, enligt de under senare år gifna

bestämmelser, skulle bibringas sin grundläggande militära utbildning i

dessa skolor.

Utskottet förordade derför ett anslag af 100,000 kronor till en skola,

under villkor att anslaget uteslutande skulle användas till en skola för

infanteriets underbefäl och reservunderbefäl, samt att nämnda belopp

skulle såsom reservationsanslag uppföras i riksstaten under titeln: »Infanteriets

underbefälskola». Såväl Kongl. Maj:ts framställning som statsutskottets

förslag blefvo, när försvarsfrågan i sin helhet föll vid 1892

års lagtima riksdag, afslagna.

Under sommaren 1892 vard! det militäretablissement för en truppstyrka

af, förutom befäl m. in., 180 —192 man, hvilket staden Norrköping

på egen bekostnad låtit uppföra, färdigt, och genom generalorder

den 9 juni 1892, n:o 631, anordnades derstädes, jemte rekrytm.

fl. skolor för indelt manskap från närliggande regementen, äfven

en infanterivolontärskola. Denna skolas första lärokurs tog sin början

den 12 september 1892 och beordrades till skolan af den personal, som

eljest skolat beordras till Karlsborg, 1. årets volontärer från I., II.

och IV. fördelningarna samt Gotlands infanteriregemente.

Vid tidpunkten för den förbättrade härordningens antagande funnos

således följande infanterivolontärskolor, med nedannämnda, ur veder
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

bortgå samlingsbesked hemtade elevantal för lärokurserna 1892—1893,

nämligen:

Skolan å Karlsborg ........ 355 elever;

» i Norrköping ................................... 93 »

» i Hem ö sand..................................... 86 »

» i Ronneby ........................................ 91 »

Tillsammans 625 elever

Skolan å Notviken ......................................... 55 »

Slutsumma 680 elever.

Hela det dåvarande antalet volontärnummer, hvilka dock icke hunnit

samt och synnerligen uppsättas, uppgick till:

vid indelta infanteriet................................. 1,172

» Vermlands fältjägarekår..................... 12°)

Tillsammans underofficersvolontärer 1,184

vid Vesternorrlands bataljon....................... 300

)) Blekinge » 300

» Hallands » 60

» Gotlands infanteriregemente ............... 180

» Torneå kompani af Norrbottens fältj

ägarekår ................................................... 99

Tillsammans fast anställda volontärer 939

Slutsumma 2,123.

Benämningen »fast anställde volontärer», som någon gång i det

föregående redan blifvit använd, leder sitt ursprung från nådiga bref vet

den 26 mars 1887, som bestämmer, att volontärerne vid de s. k. beväringstrupperne,

hvilka volontärer, såsom ofvan blifvit framhållet, anskaffades

och aflönades enligt det s. k. nya värfuingssystemet, ej voro

berättigade att på egen begäran undfå afsked, innan två år förgått från

det de inträdde i tjenstgöring, och vardt sagda bestämmelse tillämpad

äfven på Torneå-volontärerne, då desse sedermera uppsattes. Att särskild!

de s. k. beväringstrupperne, som saknade hvarje annan stam, voro

'') Antalet hade, såsom nedan närmare angifrcs, under år 1892 blifvit ökadt till 42.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

hänvisade att söka sine underofficerare bland de fast anställde volontärerne,

samt att sålunda äfven ett antal verkliga underofficersvolontärplatser

bör anses hafva ingått bland beväringstruppernes volontärstam,

må dock anmärkas i sammanhang härmed.

Jämlikt den i det föregående lemnade utredning, bestredos kostnaderna

för samtliga volontärskolor från volontärskoleanslaget, utom hvad

vidkom kostnaden för utbildningen af Blekinge bataljons volontärer uti

skolan i Ronneby samt Ve af kostnaden för volontärskolan å Notviken.

Sedan sålunda utredningen af volontärskolesystemets utveckling blifva

förd fram till den nu under genomförande varande förbättrade härordningen,

återstår att redogöra för gången af detta ärendes behandling

uti de för sagda härordning uppgjorda förslag äfvensom inför Eders

Kongl. Maj:t och Riksdagen med hvad mera som därmed eger samband.

I det underdåniga förslag till förbättrad härordning, som utarbetades

inom generalstaben enligt nådig befallning den 25 juni 1892, upptogs,

i samband med organisation sändringarna vid infanteriet, kostnaden

för en ny volontärskola till 240,000 kronor. Uti förslaget förordades

dock ingalunda med bestämdhet allenast en dylik skola, utan framhölls

att, i stället för en större skola, kunde utan olägenhet träda flere mindre.

Hufvudsaken vore, att den fullgoda underofficersutbilning, som

under nuvarande förhållanden meddelades vid volontärskola, komme det

ökade antalet underbefälsämnen till del.

I den nådiga propositionen till 1892 års urtima riksdag upptogs

detta förslag. Statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet

framhöll i sitt anförande till statsrådsprotokollet lämpligheten af att beslut

om »inrättande af en eller flera volontärskolor» redan vid nämnda

riksdag borde komma till stånd, och med anledning häraf hemställde

Eders Kongl. Maj:t till Riksdagen att besluta:

»att, i den mån sådant efter den förbättrade härordningens antagande

varder af nöden, en eller flera infanterivolontärskolor må utöfver

de redan anordnade få för utbildning af det tillkomna antalet

volontärer sammandragas.»

På denna framställning svarade Riksdagen i öfverensstämmelse med

särskilda utskottets utlåtande:

»Riksdagen, som erkänner nödvändigheten af särskilda åtgärders

vidtagande för att i mån af volontärstyrkans tillväxt bereda tillfälle för

utbildande af ökadt underbefäl, har emellertid, då ingen närmare ut
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

redning blifvit af Eders Kongl. Maj:t förelagd, vare sig om det antal

volontärskolor, som kan erfordras för det föreliggande förslagets genomförande,

eller om sjelfva organisationen af volontärskoleväsendet i

dess helhet, ansett sig för närvarande ej böra fatta beslut i ämnet.»

Deremot biföll Riksdagen Eders Kongl. Maj:ts förslag, att ett belopp

af 93,655 kronor af volontärskoleanslaget måtte få användas för genomförande

af infanteriets 113m organisation. Detta belopp hade blifvit bestämdt

efter inom arméförvaltningen verkställd uträkning af den summa,

som enligt gällande bestämmelser kunde, under fullt normala förhållanden,

af berörda anslag tagas i anspråk för utbildningen af infanteriets

fast anställde volontärer, dock med undantag för dem vid Blekinge bataljon,

hvilkas utbildning, jemlikt hvad i det föregående blifvit anmärkt,

allt ditintills bestridts af anslaget till aflöning af stamtrupp vid Blekinge

bataljon.

Hvad vidkommer det antal nya volontärplatser, som ifrågasattes

uti förslaget till förbättrad härordning, och som, efter härordningsförslagets

antagande, sålunda kommer att under öfvergångstiden efter

hand tillsättas, är det icke obetydligt. Att här uppställa en jemförelse

mellan detta antal och det förut varande, torde af flere skäl icke vara

behöflig! Ehuru uti samtliga nya stater aflöningsförmånerna för volontärerne

blifvit upptagna till likhet med de uti statsverkspropositionen till

1877 års riksdag föreslagna och sedan dess för indelta infanteriets volontärer

gällande, har nämligen skillnaden mellan »underofficers v olon ture >''»

och ''»fast anställde volontärer)> blifvit vidhållen och utsträckt jemväl till

de forna s. k. beväringstrupperne, samt enhet inom det icke garnisonerade

infanteriet i dess helhet i detta afseende åstadkommits.

I nådigt bref den 31 december sistlidet år föreskrefs sålunda:

att vid de fyra norrländska infanteriregementena, Gotlands infanteriregemente

samt Hallands och Blekinge bataljoner må, sedan den beslutade

omorganisationen af dessa trupper fullständigt genomförts, för

anställning af offlcers- och underofficersvolontärer få afses följande antal

volontärnummer, nemligen vid hvart och ett af de förstnämnda fem

regementena 56 och vid hvardera af Hallands och Blekinge bataljoner

28, samt

att öfriga volontärnummer vid ifrågavarande truppförband skola besättas

med »fast anställde volontärer»;

och kommer, enligt statsrådets och chefens för landtförsvarsdepartementet,

anförande till statsrådsprotokollet vid föredragning af riksstatens

fjerde hufvudtitel den 14 januari innevarande år, detta slags volontärer

att för framtiden i allo varda likställda med stammanskapet vid det

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

öfriga icke garnisonerade infanteriet. Genom nådig generalorder den

26 sistlidne januari, n:o 83, har äfvenledes föreskrifvits, att gällande

bestämmelser för öfningarnas bedrifvande under rekrytmötet vid indelta

armén och Vermlands fältjägarekår skola lända till efterrättelse jemväl

för de rekryter, som efter innevarande års början antagas vid Gotlands

infanteriregemente, Vesternorrlands regemente, Hallands och Blekinge

bataljoner. Häraf framgår, såsom också blifvit framhållet uti nyssnämnda

statsrådsprotokoll, att kostnaden för utbildningen af de fast

anställda volontärerna för framtiden icke skall utgå från volontärskoleanslaget,

utan från vapenöfningsanslaget.

Rörande de s. k. Torneå-volontärerna vid Norrbottens regemente

har Eders Kong]. Maj:t dock icke, så vidt mig är bekant, ännu fattat

beslut. Desse volontärer och den för dem anordnade Norrbottens regementes

volontärskola å Notviken hafva sin särskilda uppgift, nemligen

att, såsom ofvan framhållits, främja utbredningen af det svenska språket

bland den finsktalande befolkningen samt möjliggöra en fruktbringande

utbildning af de finsktalande värnpligtige. I detta syfte synes det mig

alldeles oundgängligt, att skolan bibehålies vid sin nuvarande organisation.

Kostnaden för skolan torde deremot icke höra utgå från volontärskoleanslaget,

utan antingen särskildt förslagsanslag för ändamålet

uppföras i riksstaten, eller ock möjligen vapenöfningsanslaget, från

hvilket, såsom sagdt, hitintills Ve af kostnaden för skolan utgått, höjas

med motsvarande belopp.

Det antal underofficersvolontärer, hvilkas utbildning i volontärskola

(korprals- och underofficersutbildning, efter förut vid vederbörligt regemente

eller kår undergången rekrytutbildning) sålunda skall bestridas

från volontärskoleanslaget, sedan detta anslag, på sätt ofvan blifvit antyda

blifvit återfördt till sin ursprungliga bestämmelse, utgör:

vid 24 regementen........................... 24 x 56 = 1,344

» 4 bataljoner (kårer)°)................... 4x28= 112

tillsammans 1,456,

*) Enligt ännu gällande bestämmelser få vid Vermlands fältjägarekår 42 nummer — 12 enligt det

i det föregående åberopade nådiga brefvet den 10 december 1875 och ytterligare 30 enligt nådigt bref

nf den 20 februari 1802 — hållas besatta af volontärer, men torde icke särskild hänsyn vid efterföljande

beräkningar behöfva tagas till det Överskjutande antalet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

och kunna ifrågavarande 1,456 underofficersvolontärer, sedan tillika en

verklig reservofficersinrättning, byggd på förut erhållen fullständig underofficersutbildning,

blifvit införd genom den förbättrade härordningen,

numera sägas utgöras af:

officers- eller reservofficersaspiranter, samt

underofficersaspiranter i egentlig mening.

För beräkning af de blifvande kostnaderna för dessa underofficersvolontärers

utbildning i volontärskola är det erforderligt att känna dels

det antal elever, som årligen kan komma i fråga att beordras till genomgående

af volontärskolekurs, dels det antal underhållsdagar, som nämnda

utbildning bör omfatta, dels dagkostnaden för hvarje elev under lians

vistelse vid sådan skola.

Af de 1,456 underofficersvolontärsplatserna besättas, såsom ofvan

framhållits, en del med officers- och en del med reservofficersaspiranter

(-volontärer), samt återstoden med underofficersaspiranter (underofficersvolontärer

i egentlig mening), och torde en hvar af dessa grupper böra

behandlas särskildt för sig.

Hvad först vidkommer antalet officersaspiranter, som erfordras för

fyllandet af behofvet af fasta officerare, torde detsamma kunna utrönas

på efterföljande sätt:

Enligt anteckningar, förda i landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition,

har afgången bland officerskårens fast anställda personal

under tioårsperioden 1881—1890 utgjort i medeltal för hvarje år 3,c

proc. Under åren 1891 och 1892 har denna procentsiffra icke blifvit

lägre. Snarare företer den någon, om än svag, höjning. Under åren

1887—1892, d. v. s. under de 6 senaste åren, har sålunda vid infanteriet

afgått årligen i medeltal 42 officerare, hvilket på 1,126 officerare

(antalet enligt stat) gör 3,8 proc. Med beräkning af förstnämnda afgångsprocent

(3,g proc.) skulle den årliga afgången vid infanteriets fast

anställda officerskår enligt den förbättrade härordningen — antalet officerare

på stat är 1,232 — komma att uppgå till 44 å 45 officerare.

Denna siffra, erhållen genom en i sig sjelf något för låg procentsiffra,

är helt visst äfven i så måtto något för låg, att officerskåren vid

trängen och intendenturkåren, Indika kårers styrka enligt den förbättrade

härordningen varder icke obetydligt ökad, antagligen för framtiden,

såsom hitintills, komma att till största delen rekryteras från infanteriet

samt sålunda att öka omsättningen vid detta vapenslags officerskår.

Med fog torde man därför kunna uppskatta den årliga afgången

af officerare vid infanteriet till omkring 50.

Att statistiskt ådagalägga, huru många officersaspiranter årligen

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

böra antagas såsom volontärer för att fylla en årlig omsättning af 50

officerare vid infanteriet, är rätt vanskligt, då frågan ytterst beror af

den omsorg, som vederbörande regements- och kårchefer använda på

officersvolontärernas rekrytering. Afgången af officersaspiranter är emellertid

icke så ringa under deras utbildningstid. En och annan afgår

före inträdet vid volontärskolan, flera under vistelsen derstädes (på

grund af den s. k. andra läkarebesigtningens utfall o. s. v.), och åtskilliga

blifva där underkända eller lyckas ej förvärfva sig sådana kunskaper,

som berättiga dem till inträde vid krigsskolan. Vid denna senare

skola bär antalet underkända elever under de närmast gångna åren varit

växlande. Det har någon gång sprungit upp till omkring 20 proc.,

men torde i allmänhet hafva utgjort 10—15 proc. Antalet volontärer

(officersaspiranter), som icke nå målet eller officersbefordran, torde således

utan öfverdrift kunna skattas till omkring 30 proc., hvadan ock

vid infanteriet omkring 70 officersaspiranter böra beräknas årligen vinna

anställning såsom volontärer för att lemna 50 från krigsskolan utexaminerade

elever, berättigade att föreslås till fast anställda officerare.

För fyllande af behofvet af reservofficerare vid infanteriet erfordras,

enligt det inom Generalstaben utarbetade förslaget till förbättrad härordning

(sid. 140 och följ.), att årligen omkring 45 reservofficerare utnämnas.

Detta torde näppeligen kräfva något synnerligen större antal

reservofficersaspiranter, då säkerligen bland de officersaspiranter, som

icke lyckas vinna befordran såsom fast anställde officerare, ej så få

torde komma att utnämnas till reservofficerare. För ändamålet må för

den skull räknas endast ett antal af omkring 50 reservofficersaspiranter.

Tillsammans skulle således behöfva antagas och till volontärskoleutbildning

kommenderas omkring 120 volontärer för att fylla infanteriets

behof af officerare och reservofficerare.

Under förutsättning, såsom billigt är, att samtliga dessa volontärer

hafva lön — ett ringa antal volontärer utom nummer (utan lön), nämligen

i medeltal för de 4 senaste åren årligen 8 vid hela infanteriet,

har visserligen hitintills funnits, men detta ringa antal torde med skäl

kunna lenmas utom räkningen — skulle de, med beräknande af treårig

utbildningstid, komma att besätta 3G0 nummer0). Det är dock endast

de, som hinna fram till målet, officers- eller reservofficersexamen, hvilka

i tre år uppbära volontärslön. Till följd af den i det föregående be
-

*) Jämlikt nådiga brefvet den 2G mars 1881 Kr till sergeant öfver sint befordrad volontär, aom aflagt

mogenhetsexamen och fullgjort för vinnande af underofficersbefordran stadgade vilkor, icke underkastad

stadgandet i nådiga brefvet af den 1 februari 1878 om afstående af volontärslönen och öfriga volontär

tillkommande förmåner.

Bih. till lliktd. Vrot. 1894. 1 Barn/. 1 Afd. 1 lliift.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

rörda, icke obetydliga afgången under utbildningstiden kommer ett visst

antal af desse volontärer att åtnjuta sådan lön endast 1 eller 2 år, och

torde man på grund häraf kunna beräkna, att blott 300 volontärslöner

komma att uppbäras af officers- och reservofficersaspiranter0). Af

dessa 300 volontärplatser tillhöra omkring 20 lifgardesregementena till

fot, hvadan af de för uppsättandet af underofficersvolontärer vid det

icke garnisonerade infanteriet afsedda nummer endast 280 komma att

besättas med officers- och reservofficersaspiranter.

De volontärsnummer vid infanteriet, som kunna beräknas skola besättas

med under ofjicersaspiranter i egentlig mening, uppgå således till

1,456 — 280 - 1,176.

Enligt tabell n:r 18 i den år 1880 tillsatta landtförsvarskommittéens

betänkande IV utgjorde volontärernas vid indelta infanteriet medeltjenstetid

under åren 1876—1880 2,8 år. Men vid tiden för denna kommittées

arbeten hade ej verkningarna af den utveckling, som 1877 års

riksdagsbeslut innebar, hunnit göra sig gällande, hvarförutom tjenstetiden

(utbildningstiden) såsom volontär för officersaspirant var endast

tvåårig. Bifogade bil. n:r 1, som uppgjorts med ledning af halfårs- 1

beskeden för åren 1889—1892, visar ock ett helt annat utfall. Af densamma

framgår, att omsättningen under sagda år af den vid de olika

regementena verkligen betintliga volontärstyrkan försiggått än på längre,

än på kortare tid än 4 år, men att omsättningen på något längre tid

än 4 år är öfvervägande.

Under antagande af eu fyraårig medeltjenstetid såsom volontär för

underofficersaspirant. skulle således, för att hålla de 1,176 för underofficersaspiranter

beräknade volontärsnumren besatta, i medeltal årligen

behöfva antagas 294 volontärer eller i rundt tal 300.

Denna siffra representerar äfven det antal underofficersaspiranter,

som årligen för första gången skulle behöfva beordras till genomgående

af underofficersvolontärskola. Af många skäl, ej minst för upprätthållandet

af sjelfva volontärinrättningen och för att göra anställningen

såsom underofficersaspirant mera eftersökt, torde man böra söka

omkommendera till en andra årets kurs så många volontärer, som

åstunda omkommendering samt egna sig för dylik. Enligt senaste årens

bestämmelser (efter den 1 maj 1888) har högst hälften af dem, som

genomgått första årets kurs, fått omkommenderas, och detta torde ej

hafva varit gynnsamt för volontärinrättningens utveckling. Man torde

**) Häri inräknadt reservintendentsaspiranter, hvilka säkerligen lärq, till största delen — kela antalet

torde kunna skattas till 20 till 30 — komma att utgå. ur infanteriets reservofficersvolontärer, och hvilka

under lika lång tid, som reser voficersaspiranterne, torde böra få uppbära volontärslön.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

därför — redan i nådig generalorder den 9 juni 1892, n:r 631, rörande

kommendering till 1892—1893 års volontärskola å Karlsborg har det

återkommenderade antalet elever ökats — böra åter till volontärskolekurs

beordra omkring tre fjerdedelar af det antal underofficersaspiranter,

som för första gången dit kommenderats. Under denna förutsättningskulle

således 225 underofficersaspiranter komma att genomgå volontärskolan

under andra året.

Af förestående undersökning framgår såsom slutligt resultat, att

till underofficersvolontärskola vid infanteriet böra för hvarje år såsom

elever beordras:

officers- och reservofficersaspiranter ....................... 120

underofficersaspiranter 1. året...................................... 300

» » 2. » ....................................... 225

Summa 645

eller i rundt tal 650.

Likformigt fördeladt på de sex arméfördelningarnas regementen

(kårer), skulle vidare antalet underofficersaspiranter ställa sig såsom

följer:

Från

I.

arméfördelningen

1. årets

•(korpralskole- elever)

54

2. årets

(underbefäls- skoleelever)

41

■»

11.

D

48

36

»

in.

»

78

58

))

IV.

),)

24

18

»

v.

)i

48

36

»

VI.

).>

48

36

Tillsammans 300

225

Hvad vidare angår det antal dagar, hvarunder lärokurs vid volontärskola

olämpligen bör pågå, bär under den föregående tiden af infanterivolontärskolans

åj Karlsborgj^ verksamhet v lärokursenslängd varit

rätt vexlande. Under de båda första skolorna 1878—1879 och 1879

—1880 fortgick (enligt bil. n:r 2) lärokursen i vederbörliga 350 och

353 danar, samt liar under de båda senaste 1890—1891 och 1891 —

1892 utgjort 309 och 308) dagar. Den jämförelsevis korta lärokursen

1880—1881, endast 273 dagar, i berodde af ändrade bestämmelser i

fråga om inryckningsdagen för nästföljande kurs. Eu lärokurs om 10

månader eller 300 dagar, däri inberäknade in- och utryckningsdagar,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

torde vara för ändamålet tillräcklig, och med denna varaktighet bör

kommenderingen till volontärskola ej lägga hinder i vägen för den dit

beordrade personalens deltagande i regementsmötena. Med beräkning

af 300 dagars lärokurs skulle antalet elev-underhållsdagar årligen utgöra

650x300 = 195,000.

Redan är omnämndt att kostnaden för de år 1877 föreslagna

båda volontärskolorna upptogs i statsverkspropositionen till nämnda års

riksdag:

för volontärskolan å Karlsborg till..................................... 243,000 kronor

» » i Vadstena y> ................................... 175,000 »

Under förutsättning af samtidigt angifvet antal elever skulle medelkostnaden

för hvarje elev vid ett-årig volontärskola uppgå till 726—727

kronor. Med ett-årig skola eller kurs kunde härvid naturligen ej förstås

en under hela året, d. v. s. under 365 dagar, fortgående kurs, då

ju alltid en viss tid måste förflyta mellan utryckningsdagen för en kurs

till inryckningsdagen för den närmast påföljande. De båda första kurserna

fortgingo, såsom nyss ofvan angafs, under 350 och 353 dagar,

hvadan väl med ett-årig kurs torde hafva afsetts en utbildningstid af

omkring 350 dagar. Under denna förutsättning uppgick sålunda den

beräknade dagkostnaden per elev enligt statsverkspropositionen af år

1877 till Hd = 2>07 kronor.

Af bil. n:r 3 framgår, att den verkliga dagkostnaden per elev vid

infanterivolontärskolan å Karlsborg för olika år företett rätt väsentliga

vexlingar. I medeltal för tioårsperioden 1882—1891 har den utgjort

2 kronor och 20 öre. Vid Norrbottens fältjägarekårs volontärskola har

dagkostnaden (se bil. n:r 4) i medeltal för åren 1888—1892 varit 10

öre lägre0). Ehuruväl man kan hafva anledning till den förmodan, att

ifrågavarande medelkostnad skulle kunna nedbringas något under 2

kronor 20 öre, torde det vara skäl, för att man ej skall göra sig skyldig

till för låga beräkningar, att utgå från nämnda belopp. I sådant

fall skulle den årliga kostnaden för underofficersvolontärernas vid infanteriet

utbildning i volontärskola komma att utgöra 195,000 x2,2 =

429,000 kronor.

Hvad åter angår kostnaden för Norrbottens regementes volontärskola

å Notviken, hvilken kostnad i det föregående angifvits böra sär
-

*) Vesternorrlands och Blekinge bataljoners volontärskolor och än mer volontärskolan i Norrköping

hafva så kort tid varit i verksamhet, att några statistiska öfversigter i förevarande hänseende ej för dem

lämpligen kunnat uppgöras.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

skild! beräknas, skulle den under förutsättning af 45 elever, 300 underhållsdagar

hvarje år och en till 2 kronor 10 öre uppgående dagkostnad

per elev utgöra (45 x 300 x 2,i) = 28,350 kronor.

Hvad beträffar det antal underofficersvolontärskolor, som böra inrättas,

kan denna angelägenhet otvifvelaktigt, såsom framhölls uti det

inom generalstaben år 1892 utarbetade förslaget till förbättrad härordning,

finna sin lösning på åtskilliga sätt.

Att sammanföra samtliga elever, i rundt tal 650, till den nuvarande

infanterivolontärskolan å Karlsborg, kräfver uppförandet därstädes af

ett helt nytt etablissement. Det nuvarande etablissementet rymmer

nämligen, såsom sagd!, förutom befäl högst 380 elever. Visserligen

bär till volontärskolan å Karlsborg kommenderats ett större antal,

såsom bil. n:r 2 angifver för åren 1886 och 1887 in. fl., men till skolan

hafva då upplåtits särskilda lokaler i fästningens slutvärn, Indika emellertid

ej längre stå till förfogande. Det nya etablissementet måste

beräknas för 300 elever eller samma antal, hvartill de för första gången

beordrade underofficersaspiranterna uppgå. Det gamla etablissementet

skulle då afses för officers- och reservofficersaspiranterne samt 2. årets

underofficersaspiranter, tillsammans 345 elever, en siffra som ungefär

motsvarar hvad etablissementet lämpligen kan inrymma.

Afsåge man att på en annan ort uppföra ett nytt volontäretablissement,

uppstår frågan, för hvilken del af armén detta bör ske. Vid

första påseendet synes det som om naturligast vore, att I., II. och

III. arméfördelningarna finge sin särskilda skola, och att för sådant

ändamål skulle användas det nuvarande etablissementet å Karlsborg, samt

att den nya skolan anordnades för IV., V. och VI. arméfördelningarna.

Men då af lätt insedda skäl officers- och reservofficersvolontärerna icke

böra splittras på tvenne skolor, skulle etablissementet å Karlsborg ej

kunna rymma, förutom nyssnämnda elever och III. arméfördelningens

underofficersvolontärer, ytterligare mer än en fördelnings underofficersvolontärer,

hvilken fördelning naturligen skulle vara den sydligast förlagda

eller I. fördelningen. I sådant fall skulle till Karlsborg beordras :

120 officers- och reservofficersvolontärer, 95 underofficersvolontärer

från 1. och 136 från III. arméfördelningen eller tillsammans 351 elever.

För II, IV., V. och VI. arméfördelningarnas underofficersvolontärer

— i rundt tal 300 — erfordrades då ett nytt etablissement, hvars läge

torde böra bestämmas icke längre norr ut än inom den s. k. Mälare
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

dalens landskap, och torde såsom lämpliga orter kunna ifrågasättas

Örebro, Vesterås eller Upsala.

Vare sig ett nytt volontärskoleetablissement uppföres å Karlsborg

eller å annan ort, tillgodogör man sig emellertid ej de redan nu befintliga

skoletablissementen i Hernösand och Ronneby samt Norrköping.

Etablissementet i Hernösand användes nu, såsom ofvan är sagdt,

för utbildning af Vesternorrlands regementes (fast anställda) volontärer

och den blifvande VI. fördelningens för första gången till volontärskola

beordrade underofficersvolontärer. Sedan emellertid bestämdt blifvit,

att de fast anställda volontärerna skola i afseende på utbildningen göras

likställda med indelta infanteriets manskap och således under sina öfningar

kunna förläggas i barackerna å vederbörliga mötesplatser, kan''etablissementet

i Hernösand, hvilket rymmer 1 kapten, 4 subalternofficerare,

1 fanjunkare, 4 sergeanter, 1 sjukvårdssoldat samt 120 korpraler,

spel och volontärer, uteslutande användas för utbildning af underofficersvolontärer.

Etablissementet i Ronneby, som nu användes för utbildning af

Hallands och Blekinge bataljoners fast anställda volontärer, kan af liknande

skäl som de nyss anförda i fråga om Hernösandsetablissementet

för framtiden disponeras för en underofficersvolontärskola. Utrymmet

är dock något]; mindre, enär det har plats allenast för 1 kapten,

2 subalternofficerare, 1 fanjunkare, 2 sergeanter, 1 sjukvårdssoldat samt

94 korpraler, spel och volontärer.

Till militäretablissementet i Norrköping äro för lärokursen 1892—

1893 beordrade 1 kapten, 4 subalternofficerare, 1 fanjunkare, 4 sergeanter,

1 sjukvårdssoldat, 108 korpraler," spel och underofficersvolontärer

(1. årets) från I., II. och IV. fördelningarna.

Frågan är då, huruvida inom hvart och ett af dessa tre etablissement

skola inrymmas antingen en fördelnings både 1. och 2. årets

underofficers volontärer eller endast 1. årets dylika volontärer men

från tvenne fördelningar, i hvilket fall samtliga 2. årets underofficersvolontärer,

d. v. s. de, som genomgå sjelfva underofficersutbildningen,

skulle, såsom för närvarande är fallet, beordras till volontärskolan å

Karlsborg. Den senare anordningen är utan tvifvel att föredraga.

Första årets volontärskoleutbildning är korpralsutbildning, och denna

kan, äfven i de praktiska uudervisningsgrenarna, lämpligen försiggå

inom kompaniet, och de till nämnda tre etablissement beordrade 1.

årets underofficersvolontärer skulle på hvartdera stället bilda ett öfningskompani

af erforderlig storlek. Andra årets utbildning ''eller underofficersskoleutbildningen

åter kan i vissa fall, såsom vid stridsöfningar,

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

möjligen ock vid vissa bevakningsöfningar, bedrifvas med större fördel

inom närmast högre truppförband, d. v. s. inom bataljonen, och officers-

och reservofficersvolontärerna jämte 2. årets underofficersvolontärer

bilda tillsammans en öfningsbataljon af något så när lämplig styrka.

Dessutom vinnes den fördelen, att infanteriets samtlige underofficerare

(med undantag dock af de båda fotgardenas) komma att erhålla sin

slutliga underofficersutbildning uti eu och samma skola, eu omständighet

den där icke torde sakna betydelse ur synpunkten af underofficerskårernas

samhörighet, men som synes mig vara af än större vigt för

det störa antal af unge män, som, utan att göra den militära banan

till sitt lefnad skall, taga volontärsanställning, genomgå fullständig underofficerskurs

och sedermera lemna den militära tjensten, men under

hela sin återstående beväringstid återfinnas inom beväringens 1. uppbåd

i händelse af mobilisering.

I enlighet med hvad ofvan blifvit framhållet skulle således, med

begagnande af militäretablissementen i Hernösand, Ronneby och Norrköping

för underofficersvolontärskoleändamål,

till volontärskolan å Karlsborg beordras officers- och reservofficerssamt

2. årets underofficersvolontärer, tillsammans 345 elever;

till volontärskolan i Hernösand 1. årets underofficersvolontärer från

V. och VI. arméfördelningarna, tillsammans 9G elever;

till volontärskolan i Ronneby 1. årets underofficersvolontärer från

I. och II. arméfördelningarna, tillsammans 102 elever, hvadan etablissementet

därstädes är i behof af att i någon män utvidgas; och

till volontärskolan i Norrköping 1. årets underofficersvolontärer

från III. och IV. arméfördelningarna, tillsammans 102 elever.

Jämföras de ofvan framställda trenne särskilda förslagen inbördes,

till utredande af ett hvars fördelar och olägenheter, torde utfallet varda

följande. En enda gemensam skola (å Karlsborg) enligt det första förslaget

får för stort elevantal, 650, för att skolans chef skall kunna behörigen

öfvervaka elevernas utbildning och skaffa sig erforderlig personlig

kännedom om en hvar af skolans lärare och elever. Mot tvenne

större skolor enligt det andra förslaget synes föga eller intet vara att

erinra, så vida anordningen betraktas uteslutande ur militär synpunkt.

Denna anordning har emellertid, liksom det första förslaget, den olägenheten

att kräfva ett helt nytt etablissement, hvarförutom de årliga

transportkostnaderna till och tran skolorna varda onödigt höga, ehuru

visserligen något mindre, än enligt det första förslaget, som å andra

sidan har det företrädet att samtlige 2. årets underofficersvolontärer

sammanföras inom samma etablissement. Begagnas däremot enligt det

o o o

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

tredje förslaget allt framgent, såsom hitintills, de fyra redan befintliga

skoietablissementen, undgår man alla nybyggnadsutgifter — eu ringa

utvidgning af Ronneby-etablissementet varder dock, såsom ofvan antydts,

erforderlig — samt nedsätter icke obetydligt de årliga transportkostnaderna

till och från skolorna. Ur rent militär synpunkt finnes intet

att erinra mot detta tredje förslag; officers- och reservofficersaspiranter

jämte 2. årets underofficersaspiranter varda sammanförda vid

skolan å Karlsborg i bataljonsförband, och 1. årets underofficersaspiranter

bilda vid hvar och en af de tre mindre skolorna ett öfningskompani

af lämplig styrka (96 —102 man). Det förefaller visserligen,

som skulle enligt detta förslag den meddelade fullständiga underofficersutbildningen

varda splittrad i så måtto, att den första delen

(rekrytutbildningen) komme att meddelas vid vederbörligt regemente,

den andra delen (korpralsutbildningen) vid något af de tre mindre

volontärskoleetablissementen, och slutligen den tredje delen (sjelfva

underofficersutbildningen) vid den centrala skolan å Karlsborg. Men

så är ock förhållandet i verkligheten äfven enligt de båda öfriga förslagen.

Om ock, enligt det första af dem, de blifvande underofficerarnes

korprals- och underofficersutbildning komme att försiggå inom

samma ort (å Karlsborg), så måste dock under de båda skolåren utbildningen

meddelas af olika personal, enär befäls- och lärarepersonalcn

måste vid skolan å Karlsborg, liksom vid de öfriga, åtminstone

till hufvudsaklig del, årligen ombytas. Äfven ur ifrågavarande synpunkt

finnes således intet grundadt inkast att göra mot begagnande,

på sätt föreslagit blifvit, af de nu bestående fyra skoietablissementen.

Detta förslag är emellertid, såsom ofvan blifvit behörigen framhållet,

byggdt på den förutsättning, att etablissementen uti Hernösand

och Ronneby icke för framtiden skulle tagas i anspråk för de fast anställde

volontärernas, det egentliga stammanskapets, utbildning, eller

med andra ord att de ansatser till en mera tillfredsställande anordning

af stammanskapets vid det icke garnisonerade infanteriet rekryt- och

äfven korpralsutbildning, som betecknas dels af den forna gamisonskommenderingen

till Karlskrona, dels af de sedan förliden höst pågående

rekryt- samt förberedande korprals- och korpralsskolorna vid militäretablissementet

i Norrköping icke skulle vinna tillämpning vid sagda

infanteri i dess helhet. Utan att här vidlyftigt orda om alla de skäl,

som tala för ej blott rekrytutbildningens utan jämväl korpralsutbildningens

meddelande uti en oafbruten följd samt emot såväl den förra som

den senare utbildningens delning, såsom för närvarande i regeln måste

ske, hvar för sig på tvenne år med ett afbrott af 8 i ill 9 månader,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

mellan de särskilda utbildningsskedena, kan jag icke underlåta att framhålla,

huruledes denna delning än mindre öfverensstämmer med den

förbättrade härordningen, än med den förutvarande. På grund af den

förbättrade härordningen har antalet kort tid tjenande stammanskap,

såsom underdånigst framhållits, blifvit tämligen betydligt ökadt, och

däremot det länge tjenande indelta manskapets antal blifvit något minskadt.

Om det kan betecknas såsom olämpligt, att det indelta manskapets

rekrytutbildniug tager 2 år, samt det indelta underbefälets sammanlagda

rekryt- och korpralsutbildning 3 till 4 år i anspråk, ehuru

sagda manskap tjenar i medeltal ett tjugutal år, så lär det kunna sägas

vara än olämpligare, om det nya, kort tid — i medeltal, såsom beräknades

i det underdåniga förslaget till den förbättrade härordningen, allenast

fem år — tjenande stammanskapet, de fast anställde volontärerne,

skulle få sin utbildning på enahanda sätt fördelad. Särskilt skulle

olägenheterna häraf göra sig gällande* vid de fyra truppförband, Vesternorrlands

och Gotlands regementen samt Hallands och Blekinge bataljoner,

hvilkas hela stammanskapsstyrka utgöres af fast anställde volontärer.

Det synes mig därför i högsta grad önskligt, att rekryt- samt

förberedande korprals- och korpralsskoleutbildningen kunde för stammanskapet

vid det icke garnisonerade infanteriet i dess helhet varda

ordnad i hufvudsak efter förebilden af den nu pågående dylika utbildning

vid militäretablissementet i Norrköping.

Skedde så, torde de nya förhållandena böra inverka jämväl på anordningarna

för underofficersvolontärernas utbildning. Steget borde

nämligen då tagas fullt ut, samt ett militäretablissement, liknande det

i Norrköping och afsedt, såsom detta, att upptaga såväl stammanskap

som första årets underofficersvolontärer, inrättas inom en hvar af de

sex blifvande arméfördelningarna. Hvad vidkommer IV. och III. arméfördelningarna,

af hvilka den förstnämnda kommer att räkna endast två

icke garnisonerade infanteriregementen, medan den senare däremot får

sex dylika och dessutom en kår, skulle härvid arméfördelningsförbandet

visserligen icke kunna strängt upprätthållas, utan borde de tvenne östligaste

af III. arméfördelningens regementen förenas med IV. arméfördelningens

regementen uti samma etablissement, en anordning, hvilken

dock knappast skulle kunna sägas medföra nämnvärda olägenheter. Antalet

underofficersvolontärer, sammandragna till hvardera af de sex

etablissementen, skulle visserligen komma att uppgå till endast 48—54

man, men då uti samma etablissement tillika voro förlagde korporalsskoleelever

af stammanskapet från arméfördelningens regementen, torde

någon svårighet icke uppstå att bilda kompani för de öfningar, som

Bih. till Jlifad. prof. 181)4. 1 Sam!. 1 A/d. / Haft. J

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

lämpligast böra företagas uti kompaniförband. Att jämväl de årliga

transportkostnaderna från och till skolorna för underofficersvolontärerne

skulle med denna anordning ytterligare något nedbringas, är gifvet.

Möjligen ända därhän, att den i det föregående omnämnda, för skolan

å Notviken gällande medeldagkostnaden, 2 kronor 10 öre, skulle kunna

läggas till grund för utbildningskostnadens beräkning, i stället för den

af mig använda 2 kronor 20 öre. För anordningens genomförande

kräfves emellertid uppförandet af tvenne nya etablissement samt möjligen

någon utvidgning af etablissementen i Hernösand och Ronneby.

All utsigt synes dock vara för handen, att enskilda kommuner skola

finnas villiga att åtminstone lemna ansenliga bidrag till de erforderliga

nya etablissementens uppförande. Som emellertid det nu framställda

förslaget utgår från ett antagande, som icke blifvit mig förelagdt till

pröfning, har jag icke ansett mig böra i enskildheter utreda alla härmed

sammanhang egande omständigheter, utan framhåller jag allenast

underdånigst, huruledes frågan om antalet infanterivolontärskolor synes

mig rättast höra lösas i sammanhang med frågan om infanteristammens

utbildning i dess helhet.

Hvad kavalleriskolan beträffar, har redan i det föregående blifvit

omnämndt, att det var vid 1881 års riksdag, som anslag beviljades till

en volontärskola för kavalleriet, samt att kostnaden för densamma beräknades

till 67,000 kronor. Under kavalleriskolans första undervisningsår

beordrades dit samtliga officersaspiranter vid hela kavalleriet

och underofficersaspiranterna från det indelta. Från och med 1885—

1886 års kurs hafva till skolan kommenderats äfven 37 indelta menige,

eller 1 elev från hvarje indelt sqvadron, och har kostnaden för kavalleriskolan

från nämnda tidpunkt bestridts till hälften från anslaget till

volontärskolor och till hälften från indelta arméns och Vermlands

fältjägarekårs vapenöfningar.

För de närmaste åren, eller så» länge ännu ej ombildningen af

Skånska husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente

fortskridit tillräckligt långt, torde ej förefinnas behof eller skäl att vidtaga

några ändringar i kavalleriskolans organisation. Såsom framgår

af bil. n:r 5, har anslaget till volontärskolor ej under något af kavalleriskolans

verksamhetsår drabbats, för denna skola, af hela det beräknade

utgiftsbeloppet. 67,000 kronor, och vid sådant förhållande torde

det äfven ur denna synpunkt saknas anledning att ifrågasätta några

ändringar.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Sedan Dimbildningen af nyssnämnda indelta kavalleriregementen till

värfvade om några, 3—4, år, i erforderlig grad fortskridit, gör sig

emellertid en förändring i fråga om underofficersutbildningen vid dessa

regementen oafvisligen gällande. I det underdåniga förslaget till förbättrad

härordning bär af mig förordats, att ifrågavarande regementen,

i likhet med hvad är förhållandet vid Lifgardet till häst och Kronprinsens

husarregemente, i en vid hvarje regemente inrättad underofficersskola

måtte sjelfva ombesörja utbildningen af underofficerare. Uti ifrågavarande

förslag var underofficers- (sergeants-) skolans varaktighet upptagen

till 340 dagar, på det skolans afslutande måtte sammanfalla med

regementsmötenas början, liksom dess början med dessas slut, och skoleleverne0)

således undgå att träda ur tjenst för någon tid, ett utträde,

som icke blott skulle, med gällande aflöningssystem, medföra åtskilliga

olägenheter för eleverne, utan äfven omöjliggöra en ordnad hästvård

vid regementenas etablissement. T öfrigt voro icke enskildheterna af

skolans personalorganisation närmare vidrörda uti förslaget.

Det torde sålunda tillkomma mig att i detta afseende här fullständiga

sagda förslag. Hvad då först vidkommer det antal elever, som

bör beordras till skolan, så har visserligen, såsom nedan närmare påvisas,

det hittills till kavalleri skolan kommenderade antalet underofficersaspiranter

i egentlig mening icke uppgått till i medeltal årligen mer

än 2 per regemente om 5 sqvadroner. Men detta medeltal gäller indelta

regementen, vid hvilka snart sagdt finnes en oöfverstiglig mur

mellan korpralen (indelt ryttare) och underofficeren. Här åter gäller

det värfvade regementen, vid hvilka underofficers- och korpralsgraderna

icke äro principielt åtskilda, utan där de senare bilda ett trappsteg till

de förra, och liksom man vid öfriga värfvade regementen gärna torde

fordra, om icke af alla korpraler, så af en god del af dem och särskildt

af distinktionskorpralerna, att de skola hafva genomgått sergeantsskola,

så äfven, och med större skäl, vid dessa ombildade regementen, där,

enligt organisationsplanen, en maximitjenst af 2 år kan sägas vara stadgad

för korpralskolas genomgående. Vid dem synes sergeantskolas

genomgående, såsom i förbigående antyddes uti det underdåniga förslaget

till förbättrad härordning (sid. 8U), i regeln böra göras till vilkor

för befordran till distinktionskorpral, samt denna senare grads nå- *)

*) Staterna för de ombildade ryttoriregomentena, i likhet med staterna för öfriga värfvade trupper,

upptaga icke särskilda volontärnummor. Att volontärnummor böra inrättas, åtminstone till en början,

för att bevara traditionerna, synes emellertid sannolikt, och torde antalet nu befintliga dylika kunna

bibehållas tills vidare, tills säker erfarenhet vunnits angående rekryteringsförhållandena. Öfriga värfvade

regementen hafva, jämlikt nådigt bref den 10 december 1875, två volontärnummer på sqvadron.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

ende, ej mindre än viss tids tjenstgöring'' i densamma, böra föregå befordran

till sergeant.

Ur dessa synpunkter torde mindre antal elever än 2 man för hvarje

sqvadron icke böra eller kunna ifrågasättas, och skulle således under
-

officersskolan räkna:

vid Skånska husarregementet........................ 20 elever

» Skånska dragonregementet........................ 20 » och

» Norrlands dragonregemente ..................... 10 »

Befälsantalet torde med hänsyn därtill att såväl rekryt- som korpralskola

äfvensom remontmöten samtidigt pågå inom det etablissement,

där skolan är förlagd, kunna inskränkas till 1 subalternofficer och 2

underofficerare vid ett hvart af de skånska regementena samt 1 subalternofficer

och 1 underofficer vid Norrlands dragonregemente.

I de uppgjorda af Riksdagen gillade och sedermera nådigst fastställda

staterna för dessa regementen äro emellertid icke de särskilda

kostnaderna för ifrågavarande underofficersutbildning upptagna, enär vid

uppgörandet af det underdåniga förslaget till förbättrad härordning

denna utbildning var inbegripen bland de ändamål, för Indika det för

kavalleriskolan utgående an slagsbeloppet var afsedt, och detta anslagsbelopp

icke underkastades någon ändring.

Kostnaden för särskilda underofficers- (sergeants-)skolor vid meranämnda

regementen är, med användning af de i vederbörliga stater

uppställda beräkningsgrunder, upptagen i bil. n:r 6 och utgör:

för Skånska husarregementet................................ kr. 16,266: 40

» » dragonregementet.............................. » 16,266: 40

» Norrlands dragonregemente ........................... » 8,438: 20

Tillsammans kr. 40,971: —.

Ordnas underofficersutbildningen vid dessa regementen på nu angifvet

sätt, torde anslaget till volontärskolor ej vidare böra drabbas af

därmed förenade utgifter, utan vederbörliga stater (anslag) i stället höjas

med de för ändamålet erforderliga belopp.

Under denna förutsättning eller, med andra ord, att underofficersvolontärer

eller menige, afsedda att erhålla underofficersutbildning, ej

vidare skulle från Skånska husar- och dragonregementena samt Norrlands

dragonregemente beordras till kavalleriskolan, komme för densamma

att återstå:

samtliga officersaspiranter vid kavalleriet i dess helhet;

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

underofficersaspirantema från Lifregementets dragoner och husarer

samt Smålands husarregemente; samt

såsom för närvarande, menige från dessa truppförband till ett antal

af 1 per sqvadron eller tillsammans 15.

Hvad först officersaspiranterna angår, hafva i medeltal för tioårs- ,

perioden 1882 —1891 årligen 9 sådana aspiranter varit beordrade till

kavalleriskolan, och under de senaste fem åren har afgången af officerare

vid kavalleriet i medeltal årligen utgjort 9, hvilket, på 219 fast

anställde officerare, motsvarar 4,1 proc. Man torde komma sanningen

mycket nära, om man efter den ökning af (inalles 13) officerare, som

vid kavalleriet inträder med genomförandet af den förbättrade härordningen,

anslår det årliga behofvet af nyutnämnde fast anställda officerare

vid detta vapen till 9—10. I förslaget till den förbättrade härorduingen

äro visserligen ej ifrågasatta några särskilda lifränterum för

reservofficerare vid kavalleriet, men hinder synas mig ingalunda böra

läggas för anställning af sådane officerare (utan rätt till lifränterum),

hvarförutom vägen till reservofficersanställning vid trängen, enligt sagda

förslag, förutsättes skola delvis gå genom kavalleriet — de af kavalleriets

reservofficersaspiranter, som sådant önskade, skulle, efter aflagd

underofficersexamen, öfvergå till någon trängbataljon — och hafva dessa

åsigter äfven blifvit vidhållna uti det underdåniga förslag till ändringar

uti gällande reservbefälsförfattning, hvilket, enligt nådig befallning,

blifvit af mig afgifvet den 24 sistlidne mars. Med fäst afseende härå

och på den gallring, som bör ske, innan kavalleriets officersaspiranter

beordras till krigsskolan, äfvensom på afgången därstädes, torde man

kunna beräkna, att årligen 14—15 officers- och reservojficersvolontärer

komma att beordras till genomgående af underofficersutbildning.

I fråga åter om underofficersaspirantema har under perioden 1882

—1891 antalet af de till kavalleriskolan beordrade sådana aspiranter i

medeltal, enligt bil. n:r 7, uppgått till IG för hvarje år, hvilket utgör

något mera än 2 årligen från hvarje regemente om 5 sqvadroner.

Återkommendering af elever är visserligen tillåten, men i regeln sparsamt

förekommande, och i nyssnämnda antal äro äfven medräknade 2.

årets elever. Vid Lifregementets dragoner och husarer samt Smålands

husarregemente äro 3 nummer vid hvarje sqvadron afsedda att besättas

med volontärer, hvadan samtliga volontärnummer vid dessa truppförband

utgöra 45. Såsom framgår af bil. n:r 8, har medeltjenstetiden

för dessa regementens volontärer hitintills uppgått till något mor än 5

år — vid Smålands husarregemente vida högre — och skulle således

vid dom årligen antagas 9 underofficersaspiranter eller 3 por rege
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

mente. Men i detta antal, som uppenbarligen är större än som fordras

för att rekrytera regementenas underofficerskårer, torde för framtiden

jämväl böra inräknas officersaspiranter, hvilka hitintills i allmänhet synas

hafva varit volontärer utom nummer*). Grundad anledning att

frångå det hittills gällande medeltalet: 2 underofficersaspiranter vid

kavalleriskolan från hvart och ett af de tre indelta kavalleriregementena

synes därför icke föreligga.

Kavalleriskolan komrne sålunda att räkna 14—15 officers- och reservofficersaspiranter,

6 underofficersaspiranter, 15 öfriga elever (indelt

manskap) eller tillsammans 35—36 elever. Att utbildningskostnaden

för sistnämnda 15 man indelt manskap skulle, såsom hittills, utgå från

anslaget till indelta arméns och Vermlands fält]’ägare k års vapenöfningar,

samt endast för officers- och underofficersaspiranterna från anslaget till

volontärskolor, må i sammanhang härmed anmärkas.

Att för ett så jämförelsevis ringa antal elever hålla en särskild

skola i det nuvarande kavallerietablissementet å Ladugårdsgärdet torde

vara förenadt med onödigt höga kostnader, och dessutom blefve det,

med sagda ringa elevantal, icke möjligt att verkställa öfningar i sqvadron.

För den skull synes det lämpligt att förlägga ifrågavarande utbildning

till Lil> jardet till häst eller Kronprinsens husarregemente eller måhända

rättast till båda dessa regementen. På ett och samma ställe bör alltid

utbildningen af officers- och reservofficersaspiranterna, möjligen äfven

åt underofficersaspiranterne, ega rum. Hvad de öfriga eleverna vidkommer,

torde de från Lifregementets dragoner och husarer böra beordras

till Lifgardet till häst, samt de från Smålands husarregemente

till Kronprinsens husarregemente.

Af bil. n:r 5 framgår, att dagkostnaden per elev vid kavalleriskolan

i medeltal under åren 1881—1890 utgjort 6 kronor 17 öre.

Denna synes vara ganska dryg. Man torde kunna fordra, att densamma

skulle kunna ej oväsentligen nedbringas. Och detta bör så

mycket lättare låta sig göra, om utbildningskurs, motsvarande kavalleriskolan,

anordnades vid Lifgardet till häst eller Kronprinsens husarregemente

eller vid båda regementena. Finge nämligen eleverna och underbeiälet

vid sådan kurs begagna sig af det regementes hästar, vid

''") Don :U december noilanniunnda år fauns vid samtliga kavalleriregementen och kårer följande

antal volontärer utom nummer:

1889 .......................................... 15 volontärer

1890 .......................................... 14

1891 ........................................ 11 ..

1892 .......................................... 8

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

hvilket kursen anordnats, undveke man de synnerligt kostsamma hästtransporterna,

och dagkostnaden per elev borde kunna nedbringas till

5 kronor eller måhända till ännu lägre belopp.

Med beräkning af 20 elever (officers- och underofficersaspiranter)

och 300 dagars utbildningskurs, d. v. s. 6,000 underhållsdagar, skulle

kostnaden för ifrågavarande underofficersutbildning utgöra, under antagande

af 5 kronors dagkostnad, 30,000 kronor, hvilket utvisar det

belopp, hvarmed anslaget till volontärskolor under här förutsatta förhållanden

skulle bidraga till underofficersutbildningen vid kavalleriet.

Efter samma beräkningsgrunder skulle för de 15 indelta meniges underhåll

vid kavalleriskolan anslaget till indelta arméns och Vermlands

fältjägarekårs vapenöfningar drabbas af en utgift, uppgående till 22,500

kronor.

Af bil. n:r 5 framgår, att kostnaderna för kavalleriskolan enligt

densammas nuvarande organisation hafva under åren 1885 —1890 vexlat

mellan, i runda tal, 100,000 och 125,000 kronor, samt att de under de

i skolekonomiskt afseende gynnsamma åren 1887, 1888 och 1889 föga

öfverstigit förstnämnda belopp. Enligt den här ofvan föreslagna anordningen

rörande underofficersutbildningen, sedan ombildningen af

Skånska husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente

fortskridit tillräckligt långt, skulle motsvarande kostnaden utgöra

30,000 + 22,500 + 40,97 f= 93,471 kronor.

Sammanfattas den i det föregående förebragta utredningen, framgår

däraf att, så länge kavalleri skolan bibehålies vid sin nuvarande organisation,

skulle anslaget till volontärskolor utgöra:

för infanterivolontärskolor .................................................. 429,000 kronor

» kavalleriskolan ................................................................. 67,000 »

Tillsammans 436,000 kronor,

men att, sedan de under ombildning varande kavalleriregementena erhållit

egna underofficersskolor — då kostnaden för kavalleriskolan eller

motsvarande kurs (kurser) enligt det föregående utgör endast 30,000

kronor — skulle samma anslag minskas till 439,000 kronor.

Hvad åter angår totalkostnaden för nu afhandlade under officersutbildning

samt för Norrbottens regementes volontärskola, uppgår den

under öfvergångstiden innan särskilda underofficersskolor ordnats vid

Skånska husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonrege
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

mente, enligt ofvanstående beräkningar till 496,000 + 28,350 = 524,350

kronor, samt, sedan nyssnämnda särskilda skolor kommit till stånd, till

450.000 4- 40,971 -f 28,350 = 528,321 kronor. Men i mån af omorganisationens

fortgång vid ifrågavarande regementen inträder en besparing

på annat båll, nämligen den nu från anslaget till indelta arméns

och Vermlands fältjägarekårs vapenöfningar utgående kostnaden för de

22 till kavalleriskolan kommenderade menige, hvilken kostnad enligt här

följda beräkningsgrunder utgör 22 x 300 x 5 — 33,000 kronor.

I det underdåniga förslaget till förbättrad härordning upptogs kostnaden

för en ny volontärskola till 240,000 kronor. Lägges därtill det

nu i riksstaten uppförda anslaget till volontärskolor eller 285,000 kronor,

förutsattes sålunda i nämnda förslag kostnaden utgöra 285,000 -f

240.000 = 525,000 kronor.

Såsom framgår af bil. n:o 9, har anslaget till volontärskolor öfverskridits

dels år 1881, då kavalleriskolan trädde i verksamhet, dels hvarje

år under perioden 1886—1892. Under de 5 senaste åren 1888—1892

har bristen i anslaget i medeltal utgjort omkring 104,000 kronor. För

år 1892 har den uppgått till ej mindre än 169,139 kronor 81 öre,

hvilket belopp vida öfverstiger de 93,655 kronor, som 1892 års urtima

Riksdag medgaf få användas af volontärskoleanslaget till genomförande

af infanteriets omorganisation. Sistnämnda år har nämligen från ifrågavarande

anslag bestridts utgifter, som tillsammans utgöra i rundt tal

454.000 kronor.

Stockholm den 1 juni 1893.

Underdånigst

ERNST von der LANCKEN.

t. f. Chef för Generalstaben.

G. Danielson.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Bil. n:r 1 till Bil. A.

Tabell

utvisande antalet volontämummer, med volontärer besatta nummer samt

tillkomsten och afgången af volontärer i nummer under åren 1889—1892

vid indelta infanteriet utom Norrbottens fältjägarekår.

Regemente (kår).

Antal volontär-

nuramer.

Med volontärer

besatta nummer i

medeltal den

30/<s 1889—1892.

Tillkomst af volon- tärer under åren

1889—1892.

Afgång af volon- tärer under åren

1889—1892.

Anmäkningar.

Lifregementets grenadierkår.......

20

19,5

19

19

Norrbottens fältjägarekår

Första lifgrenadierrogementet......

56

49

46

42

är ej upptagen, enär vid den-

Andra » ......

56

53

56

56

samma under de senaste åren

Vestgöta regemente...................

56

50,5

57

54

äfven funnits fast anställda

volontärer, och halfårabeske-

Smålands grenadierkår...............

20

16

19

21

den redovisa ej särskildt för

Uplands regemente..................

56

43

41

48

underofficersvolontärerna.

Skaraborgs » ..................

56

48,5

46

44

Södermanlands » ..................

56

54

58

52

Kronobergs » ..................

56

51,5

60

65

Jönköpings » ..................

56

54,5

55

49

Dalregementet .........................

56

56

58

62

Helsingo regemente ..................

56

45

59

52

Elfsborgs » ..................

56

54

43

55

Vostgötadals » ..................

56

55,5

47

56

Bobus läns » ..................

40

40

40

40

Vestmanlands » ..................

56

51,5

40

38

Vesterbottens fältjägarekår.........

28

23,5

27

26

Kalmar regemente.....................

56

56

50

48

Nerikes » .....................

56

50,5

47

45

Vermlands » .....................

56

54

76

68

Jämtlands fältjägarokår...........

28

26

29

23

Norra skånska infanteriregementet

56

31,5

35

31

Södra » »

56

53,n

48

45

Summa

1,144

1,036,5

1,056

1,039

Bill. Ull Riksil. prof,. 1804

1 Smn/. t Afd. 1 /taft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bil. n:r 2 till Bil. A.

Uppgift

å elever, beordrade till infanterivolontärskolan å Karlsborg 1878—1892.

Volontärskolekurs.

Antal

e 1 e v e i

Kursens

längd

i

dagar.

Anm ii r

k n i n

g a r.

Officer,3- aspi-

ranter.

Underofficers-

volontärer.

Summa.

1. året

kommen- derade.

2. året

kommen- derade.

1878 V.o-1879 15 o......

305

34 >)

339

350

Afgingo under kursen

: 8 elever.

1879 Vio—1880 >«/9......

38 7

214

51 3)

303

353

> »

3>

7

1880 Vio—1881 3“/e......

15

156

26

197

273

4 »

»

5

* 1

1881 “,7—1882 23''5.. ..

20

174

97

291

319

? »

0

5 i

1882 “/r—1883 3I/s......

22

168

no

300

325

»

10

»

1883 “, 7—1884 »7«......

37

143

132

311

325

4 »

7

)

1884 n/7—1885 31/s......

•29

119

82

230

325

7

»

7

7>

1885 “/j-1886 37''5......

36

148

89

271

325

» »

7

*

1886 ‘V?—1887 26/s......

36

236

115 4)

387

319

> D

7

»

1887 20/7—1888 28/5......

55

284

191

530

313

5 »

»

12

»

1888 *>,7-1889 25 s......

49

206

146

401

307

» »

i

12

1889 24/7—1890 21;«......

38

224

102

364

333

» t

8

> ;

1890 16/8—1891 20/6......

40

233 7

147

420

309

J >

*

15

1

1891 16,/8—1892 la/e......

49

191 °)

167

407

308

4 t

i

6

•

1892 12/0—1893 le/e......

60

117

179

356

308

.

1

>

*) Genomgått underbefälsskola. — 2) 25 under juni, 5 från 1 januari, 3 från 1 april. — 8) Från

1 april. — 4) Deraf 13 elever, som öfvergingo från korpralskolan från den 21/io. — 5) Deraf 2 indelta

vicekorpraler. — 6) Deraf 1 indelt vicekorpral.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Bil. n:r 3 till Bil. A.

Dagkostnaden

för hvarje elev vid infanterivolontärskolan å Karlsborg under åren

1879—1891.

År.

Antal elev- underhålls- dagar.

Totalkost- naden för

skolan

Dagkost- nad för

elev

Anmärkning.

Kronor.

Kronor.

1879...........................

105,546

215,922

88

2

05

I ofvanstående kostnader äro upp-

1880 .........................

86,572

198,167

96

2

29

tagna samtliga utgifter för de till in- fanterivolontärskolan beordrade elever

1881..........................

85,386

208,082

61

2

44

och deras undervisning, således äfven

1882.........................

93,090

194,749

38

2

09

färdkostnader, dagaflöning för befäl, ut-

1883.........................

107.904

210,743

33

i

93

gifter för undervisningsmateriel o. d.

1884...........................

85,924

195,004

46

2

27

Vid beräkningen af antalet under-

1885..........................

80,827

195,918

87

2

42

hållsdagar äro in- och utryckningsdagar

1886...........................

106,402

226,412

12

2

13

volontärelever, som under fortgången

1887...........................

142,930

283,053

49

1

98

af en iärokurs af gått från skolan, har

1888...........................

141,626

319,456

87

2

26

följts den beräkningsgrunden, att af*

1889...........................

115,009

251,570

63

2

19

gången antagits hafva skett vid början

1890 ..........................

119,192

278,011 73

2

33

af den senare hälften af en lärokurs,

1891 .......... ...............

125,828

311,627

79

2

48,

d. v. s. den 1 januari.

Summa

1,118,732

2,466,548

07

—

|

Dagkostnad i medeltal 1882—1891 ............

2

1

201

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bil. n:r 4 till Bil. A.

Dagkostnaden

för hvarje elev vid Norrbottens fältjägarekårs volontärskola.

?

År.

•

Antal elev- underhålls- dagar.

Totalkost- naden för

skolan

Dagkost- nad för

elev

Anmärkningar.

Kronor.

Kronor.

1888...........................

10,700

22,571

75

2

11

1889 ......................

22,049

48,138

13

1

96

1890...........................

12,095

27,528

87

2

28

1891.........................

10,790

23,976

42

2

22

1892...........................

14,150

29,418

Öl

2

09

Summa

69,78-1

146,633

68

—

; Dagkostnad i medeltal 1888—1892 ...........

2

10

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Bil. n:r 5 till Bil. A.

Uträkning

af dagkostnaden per elev vid kavallerivolontärskolan (kavalleriskolan)

under åren 1881—1890.

År.

Antal

| underliållsdagar.

Total- ! Dagkost
-

kostnad.

Kronor.

nåd per |

elev.

Anmärkningar.

Kronor. !

1881 .

1882 .

1883

1884.

1885 .

188(5.........

1887 .........

1888 .........

1889 .........

1890 .........

Summa

8,004

12,068 ;

8,616

8,230

18,64o|

20,000

20,320-

18,766

18,253

fiSt/

42,101

66,541

51.842

54,097

60,453

62.843

125,687

51,640

103,281

50,977

101,954

50.419

100,839

55,015

110,031

89

85

69

12

47

63

26

62

24

28

56

51 l

02 /

94 1

88: (

5 26

5 !öl

6 02

6 57

132,897 | 756,377 51

I medeltal för åren 1881—1890

17

Från och med år 1885 hafva 37 menige från in*

delta kavalleriet beordrats till skolan; kostnaden bestrides

från nämnda tidpunkt till hälften från anslaget

till volontärskolor och till hälften från anslaget till

indelta arméns och Yermlands fältjägarekårs vapenöfningar.

Dessförinnan har kostnaden för skolan bestridts

uteslutande från anslaget till volontärskolor.

På grund häraf har dagkostnaden för år 1885 icke

kunnat exakt beräknas.

De feta siffrorna angifva det kostnadsbelopp,

som utgått från anslaget till volontärskolor från och

med 1885 —1886 års skola.

Uti kostnadsbeloppen äro upptagna samtliga utgifter

för de till kavalleriskolan beordrade elever och

deras undervisning, således äfven färdkostnader, dagaflöning

för befäl, utgifter för undervisningsmateriel;

och dylikt.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bil. n:r 6 till Bil. A.

Beräkning af kostnaden för underofficers-(sergeants-)skolor

vid Skånska husar- och dragonregementena samt

Norrlands dragonregemente.

A. Vid Skånska husarregementet.

Skolans personal — 1 subalternofficer, 2 underofficerare och 20 elever.

Pagaflöning:

för 1 subalternofficer i 305 dagar å 2 kr. per dag........................................................ 010: —

» 1 sergeant i 305 » » SO öre » » 244: _

» 1 d:o i 305 » » 80 » » » 244: _

Aflöning och arfvoden in. in. för manskap:

Aflöning: 20 man å 200 kr. årligen = 4,000, men för dessa 20 man äro i staterna redan

beräknade 90 kr. per man och år = 1,800 kr. Alltså ökad kostnad 4,000 — 1,800 = 2,200: —

Beklädnad och underhåll:

Beklädnad: 20 man i 365 dagar å 85 öre per dag = 2,555, men i staterna äro för dessa

20 man beräknade 40 öre under 23 dagar = 184 kr. Alltså ökad kostnad 2,555 — 184 = 2,371: —

Underhåll: 22 man i 365 dagar å 60 öre per dag = 4,818. Beräknadt förut underhåll för

dessa 22 man i 23 dagar å 60 öre per dag = 303,60. Alltså ökad kostnad 4,818 — 303,60= 4,514: 40.

Hästutredningspersedlar: 22 hästar i ständig tjenstgöring ä 36 kr. 50 öre årligen = 803.

Förut beräknadt för dessa hästar är 6 kr. per häst i 23 dagars tjenstgöring = 132

kr. Alltså ökad kostnad 803— 132 = ........................................................... 071: —

Hästar.

Fourragering: 22 hästar i ständig tjenstgöring ä 365 kr. per år = 8,030. Förut beräknadt

för dessa hästar i 23 dagars tjenstgöring och utackorderade 123 kr. per år

= 2,706. Alltså ökad kostnad 8,030 — 2,706 =................................................ 5,324: —

Skoning och medikamenter: 22 hästar i ständig tjenstgöring å 10 kr. årligen = 220 kr.

Förut beräknadt för 23 dagars tjenstgöring och i depot ä 6 kr. per häst = 132 kr.

Alltså ökad kostnad 220 — 132 = ............................................................. 88: —

Summa 16,266: 40

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

B. Vid Skånska dragonregementet (—- Skånska husarregementet) = 16,266: 40.

C. Vid Norrlands dragonregemente:

Skolans personal = 1 subalternofficer, 1 underofficer och 10 elever.

DagaflSning:

för 1 subalternofficer i 305 dagar å 2 kr. per dag...................................

» 1 sergeant i 305 » å 80 öre » » ...................................

Aflöning och arfyoden m. m. för manskap:

Aflöning: 10 man ä 200 kr. årligen = 2,000, men för dessa 10 man äro i staterna redan

beräknade 90 kr. per man och år = 900 kr. Alltså ökad kostnad 2,000 — 900 = 1,100: —

Beklädnad och underhåll:

Beklädnad: 10 man i 365 dagar å 35 öre per dag = 1,277,50, men i staterna äro för dessa

10 man beräknade 40 öre under 23 dagar = 92 kr. Alltså ökad kostnad 1,277,50 — 92= 1.185: 50.

Underhall: 11 man i 365 dagar å 60 öre per dag == 2,409. Beräknadt förut underhåll för

dessa 11 man i 23 dagar å 60 öre per dag = 151,80. Alltså ökad kostnad 2,409 —151,80 = 2,257: 20.

TIästutredningspersedlar: 11 hästar i ständig tjenstgöring å 36 kr. 50 öre årligen = 401,50.

Beräknadt förut för dessa hästar är 6 kr. per häst i 23 dagars tjenstgöring = 66 kr.

Alltså ökad kostnad 401,so — 66 = ................................................................... 335: 50.

Hästar.

Fourragering: 11 hästar i ständig tjenstgöring å 365 kr. per år =4,015. Förut beräknadt

för dessa hästar i 23 dagars tjenstgöring och utackorderade 123 kr. per år = 1,353.

Alltså ökad kostnad 4,015 — 1,853 = ................................................................ 2,662: —

Skoning och medilcamenter: 11 hästar i ständig tjenstgöring å 10 kr. årligen = 110 kr.

Förut beräknadt för 23 dagars tjenstgöring och i depot a 6 kr. per häst = 06 kr.

Alltså ökad kostnad 110 — 66 =........................................................................ 44: —

Summa 8,438: 20.

610: —

244: -

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bil. n:r 7 till Bil. A.

Elever

vid kavallerivolontärskolan (kavalleriskolan) under åren 1881—1891.

Lärokurs och skolans benämning.

*

Offi-

cers.

I

''olontär

Under-

offi-

cers.

lever.

er.

Sum-

ma.

Öfrig

personal.

ce

0

B

B

p

Kursens längd i

dagar.

Anmärkningar.

Afgingo under kursen:

l*öl u/7—18823U/6 Kavalierivolontärskola

3

43

46

—

46 *)

324

J) 2 elever.

18 82 ”/j—188 328/5 Din

5

26

31

1

32 2)

322

2) 2 d:o.

1883 ”/t—1884 26/s I):o

8

16

24

-

24 3)

320

3) 1 elev.

1884 n/7—1885 2S/5 1J:o

9

19

28

—

28

317

1885 n/i—1886 S8/o f. b. korpral-, korpral-

och volontärskola ..

9

19

28

37

65 4)

320

4) 1 d:o.

1886 18 7—1887 25/s Kavalleriskola .....

9

10

19

37

56

311

1887 20/7—188812/s Ibo

11

24

35

37

72

297

1888 16/7—1889 »i/* D:o

17

10

27

37

64

300

1889 6/7—1S90 29/5 D:o .........

3

18

21

37

58 6)

328

5) 1 d:o.

1890 *0/7—1891 4/e Ibo .........

13

11

24

37

61 8)

315

®) 1 d:o.

1891 «/7—1892 3,c liv. .........

6

6

12

37

49 7)

314

7) 1 d:o.

I medeltal för åren 1882 — 1891

9

16

25

-

!

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Bil. n:r 8 till Bil. A.

Tabell

utvisande antalet volontärnummer, med volontärer besatta nummer samt

tillkomsten och afgången af volontärer i nummer under åren 1889—

• 1892 vid indelta kavalleriet.

...

Regemente (kår).

Antal

volontär-

nummer.

Med volontärer be-

satta nummer i

medeltal den 30/e

1889—1892.

Tillkomst af volon- tärer under åren

1889—1892.

Afgång af volon- tärer under åren

1889—1892.

Anmärkningar.

Lifregementets dragonkår ...............

15

14

13

15

Lifregementets husarkår .................

15

14,5

11

12

Smålands husarregemente..................

15

15

8

7

. Tillsammans

45

43,5

32

34

Skånska husarregementet..................

30

29

20

24

Skånska dragonregementet .............

30

28

22

22

1 Jämtlands hästjägarekår ..................

6

4

5

6

Summa

in

104,5

79

86

Itih. till Rifod. Prat. 181)4.

1 Sami.

1 A/''d.

1 Käft.

G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bil. n:r 9 till Bil. A.

Tablå

utvisande öfverskott och brist å anslaget till volontärskolan å Karlsborg

(volontärskolor) under åren 1878—1892.

År.

Anslaget

uppfördt

i riksstaten

med

......

Utanordnade

medel från

anslaget.

Öfverskott.

Brist.

Anmärkningar.

1878..............

.... 71.000

55,341

45

15,658

55

1879................

.... 243,000

_

216,281

22

26,718

78

_

_

\Anslag

1880................

.... 243,000

—

198,462

54

44,537

46

—

—

å Karlsborg.

1881...............

.... 243,000

249,394

22

—

—

6,394

22

1882................

.... 285,000

261,230

72

23,769

28

—

—

1883................

....; 285,000

—

262,586

02

22,413

98

—

—

1884................

.... 285,000

—

273,101

58

11,898

42

---.

—

1885................

.... 285,000

—

256,372

34

28,627

66

—

—

1886 ...............

.... 285,000

—

289,255

75

—

4,255

25

1887................

...J 285,000

334,694

11

—

—

49,694

ii

-Anslag till volontärskolor.

1888................

.... 285,000

389,243

95

—

—

104,243

95

1889................

....! 285,000

—

337,938

58

——

—

52,938

58

1890................

....! 285,000

—

365,560

44

--

—

67,382

20

1891................

.... 285,000

—

413,203

16

—

—

128,203

16

1892................

.... 285,000

—

454,139

81

—

—

169,139

81

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. B.

Till KONUNGEN.

Genom remiss af den 29 juni innevarande år har Eders Ivongl.

Maj:t behagat i nåder infordra Arméförvaltningens å Intendentsdepartementet

underdåniga utlåtande öfver en åt t. f. chefen för Generalstaben

Bih. till Riksd. Prof. 1894. 1 Rami. 1 Afd. 1 Haft. 7

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

nti underdånig skrifvelse af den 1 i samma månad lemnad utredning

öfver kostnaderna för underofficersutbildningen vid infanteriet och kavalleriet,

enligt den förbättrade härordningen samt angående de lämpligaste

sätten för denna utbildnings ordnande. Efter tagen kännedom af

denna utredning jemte densamma åtföljande tabeller och beräkningar

får Arméförvaltningen i undernånighet anföra:

att mot de af t. f. chefen för generalstaben uti den underdåniga

framställningen lemnade uppgifter beträffande de kostnader, som för

infanteriets och kavalleriets volontärskolor hittills utgått, icke lärer

kunna anföras annan anmärkning än att uti dessa uppgifter icke medräknats

kostnaderna intill år 1885 för de vid volontärskolorna använda

och förbrukade läroböcker, hvilka, i enlighet med bestämmelsen i nådigt

bref af den 17 mars 1876, gäldats af volontärvakansmedelsfonden, intill

dess, genom nådigt bref den 30 januari 1885, Eders Kong! Magt i

nåder förordnat att dessa kostnader skulle, i likhet med öfriga utgifter

för volontärskolorna, bestridas från det å 4. hufvudtiteln för dessa

skolor uppförda anslag;

att emellertid den höjning, som härutaf uppkommer i den af t. f.

chefen för generalstaben beräknade dagkostnaden, mer än motväges af

den minskning i underhållskostnaden, som kan påräknas af en fortsatt

tillämpning af den genom nådigt bref den 22 oktober 1892 för åren

1893 och 1894 faststälda förändrade normalportionsstat å kokföda, och

får till bestyrkande af detta antagande, arméförvaltningen i underdånighet

framhålla att priset å dagportion exempelvis vid de å Carlsborg

förlagda trupper, hvithet i början af 1880-talet uppgick till omkring 60

öre och ännu 1892 utgjorde i medeltal 56,8 öre och hvilket under åren

1880—1892 i medeltal uppgått till 55,4 öre, för innevarande år endast

stiger till i medeltal 45,28 öre;

att någon erinran icke synes kunna göras mot de antaganden och

slutledningar, genom hvilka t. f. chefen för generalstaben kommer till

det sannolika antalet af de officers-, reservofficers- och underofficersvolontärer,

hvilka förutsättas för framtiden komma att årligen blifva

till de särskilda volontärskolorna kommenderade;

att det af t. f. chefen för generalstaben för infanteriets volontärskolor,

med undantag af Norrbottens regementes volontärskola å Notviken,

beräknade årsanslag af 429,000 kronor alltså bör kunna anses

för ändamålet fullt tillräckligt, isynnerhet om, i öfverensstämmelse med

det afgifna förslaget, undervisningskurserna för första årets underofficersvolontärer

förläggas till etablissementen i Hernösand, Norrköping

och Ronneby, då genom en dylik anordning en icke obetydlig minsk
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

ning kan beräknas komma att uppstå i skolkommenderingarnes färdkostnader;
att

Armeförvaltningen beträffande skolornas förläggningsorter anser

lämpligast att, åtminstone för närvarande, då så stora summor komma att

tagas i anspråk för militära ändamål, redan befintliga etablissement blifva

för skolornas behof anordnade samt att således, på sätt äfven blifvit af

t. f. chefen för generalstaben ifrågasatt och motiveradt, första årets kurs

för underofficersvolontärer förlägges till ofvan nyss uppräknade etablissement

samt att till Carlsborg kommenderas officers- och reservofficerssamt

andra årets underofficersvolontärer, och undvikes genom en dylik

anordning alla vidlyftigare byggnadsarbeten, enär med undantag af

smärre tillbyggnader å etablissementen i Hernösand och Ronneby, redan

befintliga lokaler äro för nu ifrågakonme ändamål tillräckliga;

att kostnaderna för Norrbottens regementes volontärskola vid Notviken

torde, på grund af hittills vunnen erfarenhet, kunna, på sätt föreslagits,

beräknas för framtiden komma att uppgå till 28,350 kronor

årligen;

att utgifterna för kavalleriets volontärskola hittills i medeltal uppgått

till 54,017: so kronor årligen, och vill det synas arméförvaltningen

lämpligast att vid beräknandet af de framtida kostnaderna för denna

skola utgå från ofvan anförda kostnadssumma under förutsättning att

skolan för den närmaste framtiden bibehålies vid sin nu varande organisation,

och torde alltså årsanslaget för denna skola böra i rundt tal

utföras med 54,500: —;

att Arméförvaltningen icke har att framställa någon erinran mot

de beräkningar som verkställts öfver kostnaderna dels för den del af

underofficersutbildningen vid kavalleriet, som icke kommer att bekostas

af yolontärskoleanslaget, dels för kavallerivolontärskolan, derest den

skiljes från kavallerikorporalskolan och förlägges till något värfvadt

kavalleriregemente, samt dels för lifregementets dragoners och husarers

samt Smålands, husarregementes korporalskolor, derest dessa komma

att förläggas till lifgardet till häst och Kronprinsens husarregemente;

men torde det tillåtas arméförvaltningen att, med anledning af de utaf

t. f. chefen för generalstaben uttalade åsigter rörande det framtida ordnandet

af underofficersutbildningen vid kavalleriet, i underdånighet framhålla

hurusom ordnandet af denna undervisning i den rigtning nu ifrågasatts

skulle i ekonomiskt hänseende komma att medföra synnerligen

beaktansvärda fördelar, enär betydlig minskning i skolornas utgifter

skulle komma att uppstå genom besparing af ml utgående dyrbara hästtransporter,

hvarförutom statsverket för de värfvade kavalleriets hästar,

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

som af underbefäl och elever komme att användas vid skolorna, endast

finge vidkännas på sin höjd den ökning i underhållskostnaden, som för

dessa hästar uppstår derigenom att de blifva använda till tjenstgöring

i stället för att vara utackorderade, under det att hittills icke allenast

transporten utan äfven hela underhållet af rusthållskavalleriets hästar

medfört för kavalleriskolorna dryga utgifter, hvilka med en synnerligt

stor procent ingått i slutsummorna för dessa skolors kostnader.

Beträffande den af t. f. chefen för generalstaben i förbigående

framstälda åsigt om önskvärdheten deraf att inom hvarje arméfördelning

inrättades en kombinerad skola, liknande de nuvarande militärskolorna

i Norrköping, så synes denna åsigt hafva framkommit såsom en framtidstanke,

hvilken, vid nu ifrågasatta ordnandet af volontärskolorna, ej

borde helt och hållet lemnas ur sigte, men enär hvarken någon närmare

utredning angående dessa skolors organisation eller några beräkningar

öfver de med en dylik anordning förenade kostnader uppgjorts,

samt då denna fråga äfven torde i väsentlig grad vara beroende af

kommunernas villighet att för skolorna uppföra lämpliga lokaler m. m.,

har arméförvaltningen ansett sig ej för närvarande böra afgifva något

yttrande rörande denna del af t. f. chefens för generalstaben underdåniga

framställning.

Remissakten återställes i underdånighet.

Stockholm den 27 oktober 1893.

Underdånigst

A. THORÉN.

L. Thimgren.

Nils Berg,

föredragande.

A. Hessler.

Stockholm, K. L. Beckman, 1893.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtitein.

Protokoll öfver sj oför sv ar särenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen uti statsrådet å Stockholms slott

den 13 januari 1894.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlICBLAD,

Gilljam,

friherre Rappe och

Christerson.

Departementschefen, statsrådet Christerson anmälde i underdånighet

frågan om reglering af utgifterna under rilrsstatens femte hufvudtitel

för år 1895 och föredrog härvid

marinförvaltningens underdåniga skrifvelse den 21 september 1893

angående de ordinarie anslagen och behofvet åt extra anslag för

år 1895 samt i sammanhang härmed marinförvaltningens underdåniga

skrifvelse den 15 augusti 1893 med förslag rörande användningen af

1894 års anslag till anskaffande af en ny pansarbåt och chefens för

sjökar te ver ket embetsskrifvelse den 24 november 1893 i fråga om det

för nämnda verk erforderliga anslag för år 1895.

Härefter yttrade departementschefen beträffande

Bill. till Ri/csd. Prut. 18''J4. 1 Sam/, i Afd.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Femte hufrudtitelii.

[1-6.J

Carlskrona

artillerikår.

O

Anslagen till aflöning för flottans kårer och stater samt

till Carlskrona artillerikår.

Sedan Riksdagen år 1892 beviljat ett anslag å 189,000 kronor för

uppsättning af en fästningsartillerikår för sjöbefästningarne vid Carlskrona,

föreslog Eders Kong!. Maj:t, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med det utlåtande, som en för närmare utredning af frågorna om kårens

organisation och utbildning m. m. nedsatt komité af officerare från flottan,

generalstaben och fortifikationen afgifvit, nästlidet års Riksdag en sådan

förändring af kårens organisation, att densamma, som förut endast var

beräknad för nu befintliga sjöbefästningar å Kungsholmen och Vestra

Hästholmen, skulle kunna lemna befäl, underbefäl och förhandsmanskap

jemväl för Oscarsvärnslinierna samt de för Carlskrona försvar

nödiga . befästningar å öarne utanför staden, och detta utan att någon

förhöjning af de anslag, som redan blifvit anvisade för kåren, blefve

härför erforderlig. Denna förändring gick ut derpå, att kåren i

stället för att bestå af 100 man fast stam och 400 man för 8 år

värfvadt manskap, som under 3 år och 5 månader tjenstgjorde för sin

utbildning och under återstående kapitalationstiden'' vore permitteradt,

skulle komma att utgöras af 360 man för 3 år anvärfvadt och under

hela denna tid i tjenst varande manskap, hvarjemte befälet skulle ökas

med 4 officerare och 4 underofficerare. På detta sätt skulle dels erhållas

eu för hela den befästa orten Carlskrona tillräcklig befäls- och

underbefälskader, hvilket i hög grad komme att underlätta mobiliseringen

af kåren, öka dess krigsberedskap och höja dess krigsduglighet, dels

uppkomma en tillökning af den i ständig tjenst varande manskapsstyrkan,

dels ock, i följd af den förkortade värfningstiden, ett mer än

dubbelt större. antal i värnpligtsåldern varande, vid artilleri kåren förut

stamanstälda vid mobilisering finnas att tillgå.

Den ^ föreslagna förändringen uti organisationen godkändes af Riksdagens

första kammare men afslogs af den andra. Med anledning af

den under frågans behandling uttalade åsigt, att det icke vore lump
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Femte hnfrudtiteln.

3

ligt att, innan någon erfarenhet vunnits om den nuvarande organisationen,

vidtaga förändring af densamma, anser jag mig böra erinra,

att enligt den ursprungliga organisationsplanen officerarne skulle tagas

dels och hufvudsakligen från flottan, dels från landtartilleriet, men att,

efter gjorda förfrågningar huruvida några officerare vid nämnda vapen

vore villige att ingå på den nya kåren, vid tiden för svarens afgifvande

från flottan endast en officer vid reservstaten och denne 57 år gammal

samt från artilleriet endast 2 officerare förklarat sig hugade att taga

•anställning vid kåren, hvars befäl det ålåg bland annat att, redan under

sommaren 1893 öfva den för Carlskrona försvarsområde afsedda artilleribeväringen

500 man. Genom landtförsvarsdepartementets medverkan

kunde den anordning träffas, att 300 man af nämnda beväring blefvo,

ehuru med ökad kostnad, öfvade vid Vaxholms artillerikår under dess

befäl. De 200 återstående beväringsmännen öfvades i Carlskrona af

officerare från landtartilleriet, hvilka erhållit permission under 1 år från

sina regementen för att tjenstgöra vid Carlskrona artillerikår, men ej

ville der söka fast anställning, såvida ej dem kunde tillförsäkras samma

aflöningsförmåner, som för motsvarande beställningar vid artilleriregementena

blifvit af Riksdagen fastställda. Någon utsigt att erhålla officerare

till den nya kåren fanns sålunda icke. Under sådana omständigheter

och då derjemte ingen åtgärd för kårens uppsättning enligt

1892 års plan var vidtagen, syntes det mig vida riktigare att, då

väsentliga fördelar kunde dermed vinnas, genast från kårens första

uppsättning organisera densamma enligt den af komitén föreslagna

planen, än att framdeles, sedan kåren delvis organiserats, öfvergå till en

förändrad organisation med alla de olägenheter, som en förändring i

detta‘"hänseende nödvändigtvis skulle under öfvergångstiden föranleda.

I)et torde ej vara klokt att, om man är öfvertygad om den nya planens

företräde, försöksvis organisera på den gamlas grund, endast för att

erhålla erfarenhet om dess olämplighet, och svårigheten att enligt 1892

års plan erhålla officerare till kåren har fortfarande visat sig vara densamma.

Det har blifvit sagd!, att ett nära sammanhang skulle förefinnas

emellan förslaget till artillerikårens förändrade organisation och det samtidigt

dermed framlagda förslaget till sjömanskårens omorganisation, men

enligt min åsigt är organisationen af Carlskrona artillerikår alldeles oberoende

af frågan om sjömanskårens organisation. Dessa kårer hafva med hvarandra

ingenting annat gemensamt än att anslagen till de artillerikåren

tillhörande värfvade fästningsartillerikompaniema äro inberäknade i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Femte knfvndtiteln.

anslagen till sjömanskårens värfvade stam, men, då ingen förhöjning

af dessa anslag i följd af vare sig artillerikårens eller sjömanskårens

omorganisation blifvit ifrågasatt, kan den ena kårens organisation

göras alldeles fristående från den andras.

Den nya artillerikåren skulle visserligen på papperet få 140 man

mindre än den nuvarande; men då för närvarande, jemte den fasta

stammen 100 man, endast 150 man eller under sommarmånaderna

maj—september 200 man af den värfvade stammen äro inne i tjenstgöring

och de öfriga 250 å 200 man äro permitterade, samt af dessa.

senare en stor del icke torde med säkerhet kunna påräknas vid inkallelse,

så ställer sig förhållandet något annorlunda. Vid den inkallelse

af en årsklass permitteradt manskap af ejömanskårens värfvade

stam till tjenstgöring ombord å fartygen, hvilken skedde under innevarande

års sommar, visade sig att till följd af dödsfall, rymning, anställning

i handelsflottan, afföring ur rullorna m. m. endast omkring 44 procent

af årsklassen, sådan den först var beräknad, inställde sig. Blefve förhållandet

enahanda vid inkallelse af fästningsartillerikompaniernas permitterade

manskap, skulle således, utöfver de i tjenst innevarande,

endast kunna påräknas, då 200 man vore permitterade, 88 man eller,

då 250 man vore permitterade, 110 man, hvarigenom i förra fallet

kåren komme att utgöra 388 man och i det sednare 360 man. Skilnaden

i numerär mellan den nuvarande och den föreslagna styrkan

blefve således, äfven om afgången bland de permitterade understege

hvad här ofvan sagts, icke af särdeles betydenhet, men den förståndig

tjenstgöring påräkueliga styrkan blefve deremot väsentligt högre

enligt den förändrade organisationen nemligen 360 i stället för 250 eller

sommartiden 300 man. Under öfverläggningen i Andra kammaren yttrades,

att genom inkallandet af permitteradt manskap samma i tjenst varande

styrka skulle kunna erhållas, men det får ej förbises, att inkallande af permitteradt

manskap till tjenstgöring icke kan ega rum utan särskild utgift,

ty, såsom den år 1887 faststälda staten för sjömanskåren och beräkningen

öfver kostnaden för samma kår utvisa, är hvarken dagaflöning eller

beklädnads- och naturaunderhållskostnad beräknad för det permitterade

manskapet. Ville man hålla den i tjenst varande styrkan vid 360 man,

skulle man af det permitterade manskapet nödgas inkalla 60 man under

sommaren och 110 man under de öfriga 7 månaderna och för detta

inkallade manskap utgöra dagaflöning, naturaunderhåll och beklädnadspenningar

omkring 40,000 kronor om året.

Af de nu framhållna omständigheterna torde alltså framgå, att

genom den föreslagna förändringen man för de redan nu anvisade an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Femte hufxudtiteln.

5

slagen erhåller en om än på papperet till numerären obetydligt svagare,

likväl till det i tjenst varande antalet betydligt starkare och tjenstedugligare

kår, samt att man med den nuvarande organisationen icke

kan erhålla en lika stor i tjenst varande styrka utan en icke oansenligt

ökad kostnad.

Vid sådant förhållande hyser jag fortfarande den åsigten att den

föreslagna förändringen i organisationen af Carlskrona artillerikår i alla

hänseenden innefattar väsentliga förbättringar af den förut beslutade

organisationen och jag torde icke behöfva till stöd härför åberopa

något utöfver det redan anförda; men då äfven från det håll, der man uttalat

sig för den föreslagna förändringen, anmärkning gjorts mot de i normalstaten

upptagna inqvarteringsersättningar och arfvoden, anser jag mig

böra här något yttra mig beträffande dessa.

Enligt den ursprungliga organisationsplanen var det afsedt, att

kåren skulle förläggas till Kungsholms fästning och Vestra Hästholmen

och häraf var ju en gifven följd att åt kårens samtliga å nämnda två

platser tjenstgörande officerare och underofficerare bostad måste genom

kronans försorg derstädes beredas, såsom äfven synes af framställningen

i statsrådsprotokollet den 13 januari 1892 i fråga om anslag till

ekonomibyggnader å Kungsholmen och Vestra Hästholmen. De officerare

åter, som icke tjenstgjorde å nämnda platser, utan beordrades att

tjenstgöra i öfverstyrelsen och vid flottans stationer äfvensom de,- som

genornginge artilleri- och ingeniörhögskolan, skulle, enligt samma statsrådsprotokoll

sid. 9, under denna tid vara berättigade till inqvarteringsersättning

i likhet med flottans officerare under tjenstgöring. Bland

de för officerare och underofficerare enligt 1892 års organisationsplan

afsedda förmåner ingick alltså antingen fri bostad eller inqvarteringsbidrag.

Sedan numera Eders Kong!. Maj:t, med hänsyn såväl till de betydliga

olägenheterna vid kårens förläggande till sjöbefästningarne, hvarest

utrymmet är litet och byggnader för kasern, skolor m. m. ej kunna

utan fara bibehållas vid krigstillfälle, som ock till fördelarne af kårens

förläggande till Carlskrona, beslutat, att densamma skall förläggas till sistnämnda

ort, samt då det icke torde kunna sättas i fråga att der bereda

bostäder för kårens samtliga officerare och underofficerare, torde väl

de, som icke erhålla bostad in natura, redan enligt den nuvarande

organisationen böra anses vara berättigade att erhålla inqvarteringsersättning;

och då i det nya organisationsförslaget dessa bidrag blifvit.

föreslagna till likhet med hvad som för arméns officerare och underofficerare

är bestämdt, i stället för till likhet med hvad flottans officerare

åtnjuta, lära utgifterna i detta hänseende enligt den föreslagna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Femte hufvndttteln.

staten i sj elfva verket understiga livad som med bibehållande af den

nuvarande organisationen komme att utgå.

Beträffande deremot arvoden till kompanichefer, informationsofficerare,

gymnastikofficer och informationsunderofficerare, så innefattar

visserligen den nya staten eu utgift härutinnan utöfver hvad som var

förutsatt i 1892 års stat; men sedan Riksdagen medgifvit dylika arvoden

i staterna för arméns samtliga artillerikårer samt det icke lärer

låta sig göra att åt kåren förvärfva och bibehålla dugligt och lämpligt

befäl och underbefäl, med mindre dem kan tillförsäkras enahanda aflöningsförmåner

som tillkomma deras vederlikar vid andra kårer och regementen

med lika kompetensfordringar och tjenstgöring, så torde dessa

omständigheter utgöra fullgiltig anledning till denna förändring.

Då jag anser mig pligtig att hos Eders Kongl. Magt anhålla, att

frågan om Carlskrona artillerikårs förändrade organisation måtte nu

ånyo underställas Riksdagens bepröfvande, är det endast i ett hänseende,

som jag funnit någon afvikelse böra ske från den framställning,

hvilken gjordes till 1893 års Riksdag. Genom nådigt beslut den 15

september nästlidet år har Eders Kongl. Maj:t anbefallt, att, såsom en

följd af 1892 års riksdagsbeslut i fråga om artillerikårens organisation,

de på sjömanskårens stat ännu upptagna fästningsartillerikompanierna

skulle den 1 sistlidne oktober öfverflyttas till artillerikåren, och

torde vid detta förhållande jemväl de för dessa kompanier afsedda

aflönings-, beklädnads-, naturaunderhålls- in. fl. anslagsbelopp böra från

de för sjömanskåren afsedda anslag utbrytas och sammanföras med anslaget

till artillerikåren. Åt dessa anslagsbelopp, utgörande i jemnadt

tal 114,300 kronor, borde under organisationstiden likaväl som åt det

för kårens befäl och nuvarande fasta stam anvisade anslag å 189,600

kronor gifvas reservationsanslags natur och å dem uppkommande besparingar

få användas till byggnader och andra med organisationens

genomförande förenade kostnader; men, sedan organisationen vore

genomförd, borde de gemensamt med nämnda 189,600 kronor fördelas

på de särskilda tillar, hvartill normalstaten föranleder, nemligen:

Aflöning................................................................................ kr. 193,972: 60

Beklädnads- och kaserneringskostnad ............................... » 42,840: —

Naturaunderhåll .........................:................................................ » 63,072: —

Diverse kostnader................................................................ » 2,105: 90

Reservbefäl............................................................................. » 1,909: 50

Summa kr. 303,900: 00

s. 7 Kontrollera mot PDF

Femte hufvud ti teln.

7

med den natur, som af hvarje anslagstitels ändamål betingas, eller fasta

anslag för samtlige utom det till naturaunderhåll, som lärer böra blifva

förslagsanslag.

Då redan 6 årsklasser af de numera till Carlskrona artillerikår öfverflyttade

värfvade fästningsartillerikompanierna äro uppsatta, hvilka

från nämnda anslagsbelopp skola aflönas, beklädas och underhållas under

återstående kapitulationstiden samt uppsättning af den nya kåren i

mån af afgången pa dessa kompanier skulle under tiden komma att

pågå, lära några betydliga besparingar af de för dem afsedda anslagsmedlen

icke vara att motse, men mera reda vinnes otvifvelaktigt genom

att särskilja dessa anslagsbelopp från de för sjömanskåren afsedda, i

synnerhet om den nya stat för sjömanskåren, jag har för afsigt att

underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning, varder godkänd, i hvilken stat

de för de förra fästningsartillerikompanierna nu upptagna belopp icke

lämpligen böra fortfarande intagas.

Med afseende på det sålunda anförda får jag — som bär nedan

kommer att föreslå afförande tran nedannämnda å femte hufvudtiteln

anvisade anslag af följande belopp, nemligen från anslaget till aflöning

för flottans kårer och stater 60,799 kronor, från anslaget till beklädnad

åt sjömans- och skeppsgossekårerna 19,420 kronor, från natura underhåll

32,579 . kronor och från rese- och traktamentspenningar 1,502 kronor

— nu i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen:

att för uppsättning och underhåll af Carlskrona artillerikår så organiserad

och aflönad, som bifogade normalstat (Bil. A.) närmare utvisar,

i ^ stället för det nu under femte hufvudtiteln till en fästningsartillerikår

lör sjöbefästningarne vid Carlskrona uppförda reservationsanslag å

189,600 kronor, i riksstaten för år 1895 uppföra ett reservationsanslag

å 303,900 kronor, benämndt. Carlskrona artillerikår, äfvensom medgilva,

att de besparingar å de sålunda för kåren anvisade tillgångar,

som under tiden för dess uppsättning kunna beredas, må, på sätt

Riksdagen 1892 medgifvit i Iraga om det då för kåren beviljade reservationsanslag,

få af Eders Kongl. Maj:t disponeras för uppförande

al de för kåren erforderliga byggnader och öfriga med organisationens

genomförande förenade utgifter; dock med förbehåll att den nya organisationens

genomförande icke verkar rubbning i afseende på det artillerikåren

tillhörande, vid fästningsartillerikompanierna redan antagna värfvade

manskaps hittills varande förmåner och förpligtelser.

I sammanhang med min den 24 februari lörlidet år gjorda framställning

om förändrad organisation af artillerikåren hemställde jag

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Femte hufvudtiteln.

Sjömansk&ren.

tillika om vidtagande af åtgärd till beredande af pensionsrätt från flottans

pensionskassa åt Carlskrona artillerikårs befäl och underbefäl med

vederlikar i likhet med öfriga flottans kårer och stater, enär enligt gällande

föreskrifter i detta hänseende väl gemenskapen vid kåren, men

icke befäl och underbefäl med vederlikar kunde anses till en sådan förmån

berättigade, och jag får derföre äfven nu underdånigst hemställa,

att nådig framställning måtte till Riksdagen göras derom,

att de för befäl och underbefäl med vederlikar vid flottan gällande

pensioneringsgrunder måtte få tillämpas jemväl i afseende på befäl och

underbefäl med vederlikar vid Carlskrona artillerikår.

Uti nådig proposition till nästlidet års riksdag föreslog Eders Kongl.

Maj:t Riksdagen att godkänna förändrad stat för flottans sjömanskår,

sålunda omorganiserad, att densamma — de till Carlskrona artillerikår

hörande fästningsartillerikompaniernas manskap oberäknadt — skulle,

i stället för att nu utgöras af 1,100 man fast anstäldt och 2,500 man

för 8 år värfvadt manskap, komma att bestå åt för en tjenstetid af 6

år anstäldt manskap, hvaraf 1,600 man med ständig tjenstgöring under

hela tjenstetiden och 1,500 man med tjenstgöring för sin utbildning

under viss del af tjenstetiden, samt i öfrigt så organiserad, som bifogade

af marinförvaltningen uppgjorda förslag (bil. B) närmare utvisar.

Den sålunda af marinförvaltningen i samråd med chefen för flottans

stab föreslagna förändringen i sjömanskårens sammansättning afsåg i

första rummet, att, med iakttagande af att sjömanskårens egen utbildning

ej blefve försummad, göra det möjligt att, utan väsendtlig tillökning

af flottans så väl befäls- och underbefälspersonal som materiel,

åt de för flottans bemanning afsedda värnpligtige gifva eu sådan öfning,

att de i behofvets stund kunde blifva till verkligt gagn för sjövapnet,

hvilket endast kan låta sig göra genom deras öfvande vid flottan och

under dennas befäl under hela den föreskrifna vapenöfningstiden, men

icke är möjligt genom att såsom nu öfva dem den större delen åt

denna tid i land under befäl från armén och endast 30 dagar vid flottan.

Den minskning i stammens numerär, hvilken genom förändringen

skulle uppkomma, utgjorde visserligen nominelt 500, men i betraktande

deraf att minskningen till större delen träffar det permitterade värfvade

manskapet, hvaraf flertalet icke torde kunna beräknas inställa sig vid

inkallelse, ansågo marin förvaltningen och chefen för flottans stab den

verkliga minskningen i tillgång på stammanskap vid mobilisering kunna

antagas till endast omkring 200 man; och denna minskning syntes mig

väl motvägas af dels den ganska afsevärda förstärkning af 500 man,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Femte hufyudtlteln.

9

som den ständigt tjenstgörande delen af stammen skulle erhålla, dels

den mera fullständiga öfning vid flottan, som i följd af förändringen

kunde beredas de värnpligtige, hvilka på sådant sätt blefve i tillfälle

att delvis ersätta behofvet af icke specialutbildadt stammanskap, samt

dels den i följd af den kortare värfningstiden ökade tillgången vid

mobilisering af före detta stamanstäldt manskap.

Hvad kostnaden för den förändrade organisationen beträffade ställde

sig densamma, enligt marinförvaltningens beräkning deröfver (bil. B),

10,963 kronor 99 öre lägre än för den nuvarande och beräknades besparingen

å aflöningsanslaget deraf utgöra 8,991 kronor 62 öre.

Emot det framställda förslaget om förändrad stat för flottans sjömanskår

på ofvan omförmälda sätt omorganiserad har vid frågans behandling

i Riksdagen bufvudsakbgen blifvit erinradt:

att, innan öfvergångstiden för den år 1887 beslutade förändrade

organisationen af flottans sjömanskår tilländagått, beslut icke lämpligen

borde fattas om ytterligare förändring af densamma; att, om emellertid

en omorganisation af kåren efter öfvergångstidens slut befunnes erforderlig,

antagningstiden borde ytterligare förkortas samt större hänsyn,

än hvad i föreliggande förslag blifvit gjordt, tagas till den manskapstillgång,

som den allmänna värnpligten tillförde flottan, och att, då

genom 1892 års urtima riksdags beslut värnpligtsinstitutionen blifvit

väsendtligen förbättrad, det jemväl af denna anledning vore påkalladt

att för inbemtande af resultaten häraf uppskjuta hvarje förändring i

sjömanskårens organisation, helst berörda resultat kunde komme att gifva

skäl till ytterligare minskning af kårens värfvade stam, hvarigenom

kostnaderna för kåren kunde nedbringas.

Då det emellertid, med hänsyn till hvad marinförvaltningen och

chefen för flottans stab upplyst derom, att det icke är möjligt att med

den nuvarande organisationen jemte den värfvade stammen öfva de

värnpligtige uteslutande vid flottan utan högst betydande kostnader för

ökad befälspersonal och materiel, synes alldeles påtagligt, att det fullständiga

genomförandet af den år 1887 beslutade förändrade organisationen

af sjömanskåren icke på något sätt kan minska eller undanrödja

behofvet af en förändring i organisationen; då det deremot är gifvet, att

antagandet af ytterligare eu eller flere årsklasser värfvadt manskap för

den längre kapitulationstiden af 8 år skall onödigtvis till eu aflägsnare

framtid undanskjuta en förbättrad organisations genomförande och dermed

öka de olägenheter, som med hvarje öfvergång från en organisation

till en annan måste vara förenad, kan jag icke finna annat, än att det är

lämpligast att så snart som möjligt vidtaga den föreslagna förändringen,

liih.. till lliksd. Prot. 181)4. 1 Hand. 1 Afd. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Femte hufvudtiteln.

hvilken derjemte innebär en betydlig förstärkning af det ständigt till

hands varande tjenstgörande manskapet utan deraf föranledda ökade

kostnader samt en högst afsevärd minskning i faran att, genom det

värfvade manskapets uteblifvande vid inkallelse, i behofvets stund sakna

påräknadt och behöfligt stammanskap. Äfven i sistberörda hänseende

ligger, synes mig, en maning att icke fördröja en förbättring i ofvannämnda

hänseenden; och jag tillåter mig här, såsom ett bevis för svårigheten

att på förhand beräkna huru ett förefintligt ökadt behof af

stammanskap utöfver det fast anställda skall genom inkallelse af värfvade

årsklasser fyllas, anföra, att då till nästlidet års eskaderöfningar,

hufvudsakligen för erhållande af ökadt antal eldare, 1888 års klass af

det permitterade manskapet inkallades till tjenstgöring, hvilket manskap,

minörer och fästningsartillerister ej inberäknade, på papperet utgjorde

232 man, inställde sig vid Carlskrona station endast 64 och vid Stockholms

station 39 man eller tillsammans 103 man, utgörande blott 44

proc. af den styrka, som vid organisationen beräknats. Att, så snart

och så vidt sådant utan ökade kostnader låter sig göra, minska de stora

olägenheterna af ett dylikt missförhållande lärer väl få anses vara af

synnerlig vigt, och det är detta det förändrade organisationsförslaget

tillika innebär.

Det antal stammanskap, som med den föreslagna förändrade organisationen

skulle finnas i tjenstgöring, komme att utgöra under

januari—april månader 2,350 man och under den öfriga tiden 2,100

man samt borde vid behof, genom inkallelse af det permitterade manskapet,

med beräkning att omkring 50 proc. af detta iakttoge inställelse, kunna

uppbringas till 2,600 å 2,725 man. Detta antal utgör, såsom marinförvaltningen

framhållit, det antal stammanskap, som flottan för utbildande

af nödigt förhandsmanskap i fredstid behöfver och härvid är

redan all möjlig hänsyn tagen till den manskapstillgång allmänna värnpligten

tillför flottan; ty det är att ihågkomma, att de värnpligtige, som

redan blifvit öfvade, äro tjenstskyldige endast då rikets försvar det

kräfver, och att de, som för året öfvas, blott tjenstgöra 90 dagar samt

sålunda icke kunna ersätta behofvet af stammanskap, hvars utbildninganses

kräfva en tid af 2 år 4 månader.

Eu ytterligare förkortad antagningstid för det för viss tid tjenstgörande

stammanskapet, hvilken jemväl framhållits såsom önskvärd vid

en förändrad organisation, skulle naturligtvis medföra en tillökning i

årsklassernas numerär samt äfven dermed en ökning af det i tjenstgöring

på en gång vid stationerna närvarande manskapets antal, men derigenom

också leda till ansenligt ökade kostnader för dagaflöning, beklädnad och

s. 11 Kontrollera mot PDF

Femte hafva (Ititeln.

11

naturaunderhåll, och en sådan förändring lärer icke kunna verkställas

utan ökade anslag. Utom ökad kostnad skulle eu dylik tillökning i årsklassernas

numerär jemväl medföra, att såväl det nuvarande kasernutrymmet

som exercislokaler och befäl för öfningarne blefve otillräckliga

och att stationerna derjemte komma att hafva inne i tjenstgöring en del

manskap, som icke kunde på lämpligt sätt vid fredsöfningarne användas.

Det är med hänsyn till detta allt, som marinförvaltningen föreslagit

ifrågavarande manskaps fördelning på 6 årsklasser och i följd deraf

antagningstiden till 6 år. Denna tid är just den för den nuvarande fasta

stammens manskap föreskrifna kortaste tid, hvarunder detta manskap

är skyldigt att efter karlskrifningen i tjensten qvarstå, och likhet i detta

afseende för hela stammen synes mig vai''a en verklig fördel.

Att uppskjuta hvarje förändring i sjömanskårens organisation till

dess resultaten af de förbättringar i värnpligtsinstitutionen, hvilka 1892

års urtima riksdags beslut innebär, hunnit inhemtas, vore ändamålslöst.

Flottan kan nemligen ej, med nuvarande organisation af sjömanskåren,

utan väsentlig ökning af så väl befälsantal som materiel öfvertaga längre

öfning af sina egna värnpligtige och, så länge sjöbeväringens vapenöfvande

skall fortgå på det sätt, som nu är fallet, d. v. s. till största

delen vid armén i stället för vid eget vapen, kan, hvad de flottan tillhörande

värnpligtige beträffar, den utsträckta öfningstiden omöjligen visa

något resultat af ökad duglighet eller utbildning för sjötjenstgöringen.

Då, såsom ofvan är framhållet, det obestridligen är af största vigt,

så väl för vapnet som för de värnpligtige, att den flottan tillhörande sjöbeväring,

som ju är afsedd att vid krigstillfälle tjena vid sjövapnet, icke, såsom

nu, använder 2af öfningstiden för att utbildas i land till infanterister, utan

erhåller sådan öfning, att den blifver till verklig nytta för flottan; dådetta

icke kan utan större, oundviklig kostnad ske med den nuvarande organisationen

af sjömanskåren, och då icke den ringaste fördel kan vinnas

genom att undanskjuta genomförandet af cn härför erforderlig förändring

i organisationen, men deremot ett uppskof måste medföra afsevärda

olägenheter af tidsutdrägt vid öfvergången och ofullständig öfning

för eu del åldersklasser af de värnpligtige vid flottan, har jag

ansett bär ofvan berörda förändring nu ånyo böra göras till föremål

för Riksdagens pröfning samt får fördenskull i underdånighet hemställa

det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att godkänna förändrad stat för flottans på ofvan omförmälda sätt

(Bil. B), omorganiserade sjömanskår, sådan denna stat finnes här bifogad

(Bil. C), att tillämpas så snart och i den mån, de föreslagna förändringarne

i kårens organisation låta sig genomföras.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Femte hufvudtiteln.

SjÖ
beväringen.

AnslagB
beloppen.

Hvad angår kostnaden för sjöbeväringens vapenöfningar på det

sålunda afsedda förändrade sättet, uteslutande vid flottan under dess

befäl, skulle, med tillämpning af i marinförvaltningen uppgjorda beräkningar,

för den styrka af 1,000 man värnpligtige, för hvilken det

nuvarande anslaget är beräknadt, erfordras en förhöjning af omkring

20,000 kronor, men då i kostnaden för den del af öfningarne, som

skall försiggå ombord i fartygen, ingår expeditionskostnad med ett belopp

af 160,216 kronor, samt en icke obetydlig del af denna kostnad

synes mig vara af den beskaffenhet att den icke ensamt bör drabba

anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar utan jemväl anslaget till

flottans öfningar, anser jag någon förhöjning i det förstnämnda af dessa

båda anslag, bvilket har förslagsanslags natur, för närvarande och innan

någon erfarenhet angående verkliga anslagsbehofvet vunnits, icke påkallas.

Icke heller anser jag nödigt att nu af Riksdagen begära det belopp

af 75,660 kronor, marinförvaltningen beräknat såsom erforderligt

för första uppsättningen af den för sjötjenstgöringen föreskrift^ ytterligare

beklädnad åt de värnpligtige, då, såsom jag i mitt yttrande till

statsrådsprotokollet den 24 februari nästlidet år i fråga om sjömanskårens

förändrade organisation erinrade, redan finnes en omgång beklädnad

vid Carlskrona station för 1,000 man och vid Stockholms station

för 500 man, samt de värnpligtige vid Carlskrona station skulle komma

att öfvas i två afdelningar, hvaraf blott en i sender är stadd i sjötjenstgöring;

hvarför endast ett jemförelsevis obetydligt antal beklädnader

utöfver de redan befintliga erfordras, till hvilkas anskaffande beklädnadsförråden

ega kontanta tillgångar vid Carlskrona station af 30,500

kronor och vid Stockholms station af 5,800 kronor af de medel, som

från anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar blifvit beklädnadsförråden

godtgjorda för den minskning i värde, beklädnadspersedlarne under vapenöfningarne

undergått.

Till aflöning för flottans kårer och stater äro för innevarande år

anvisade:

dels det härför å ordinarie stat uppförda anslag... kronor 1,726,054: —

dels det till ersättning för vakanta rusthållsnummer

i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar

län likaledes å ordinarie stat uppförda anslag )) 114,000: —

dels ock å extra stat till genomförande af senast

beslutade lönereglering för flottan beviljade... i> 50,000: —

eller tillhopa kronor 1,890,054: —

s. 13 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

13

Under förutsättning af Riksdagens bifall till livad här ofvan föreslagits

i afseende på öfverförande af det i aflöningsanslaget ingående belopp

för aflöning för fästningsartillerikompanierna, 60,799 kronor, till anslaget

för Carlskrona artillerikår, skulle aflöningsanslaget till flottans kårer och

stater minskas med detta sistnämnda belopp, till 1,665,255 kronor.

Deremot erfordras, enligt den år 1887 uppgjorda plan för sjömanskårens

uppsättning, återstoden af den härför till 533,797 kronor beräknade

kostnad eller 66,797 kronor för den årsklass, som under år 1895

skulle uppsättas. Äfven om den föreslagna förändringen i sjömanskårens

organisation varder bifallen, lärer hela denna förhöjning i aflöningsanslaget

blifva erforderlig; tj, ehuru den af marinförvaltningen

uppgjorda beräkningen visar, att den förändrade organisationen skulle

medföra en minskning i kostnad, som, hvad aflöningsanslaget angår,

skulle utgöra 8,991 kronor 62 öre, har likväl marinförvaltningen sjelf

härvid erinrat, att besparingen icke kan med någon säkerhet beräknas

uppgå till detta belopp, enär i följd af bristande tillgång på öfningsanslaget

sjömanskårens manskap möjligen icke kan i medeltal för år

erhålla öfning ombord fullt 90 dagar, för hvilken tid vid kostnadsberäkningen

dagaflöning antagits utgå af öfningsanslaget, och vid sådant förhållande

dagaflöning komme att utgå från aflöningsanslaget för längre

tid än som beräknats. Aflöningsanslaget bör för år 1895 alltså tillökas

med 66,797 kronor samt fördenskull i nämnda ars riksstat upptagas

med (1,665,255 4- 66,797) 1,732,052 kronor.

Hvad angår behofvet af extra anslag för genomförande af senaste

löneregleringen, så har, sedau numera genom afgången på reserv- och

indragningsstaterna det belopp af 114,000 kronor, som Riksdagen anvisat

af sålunda ledigvordne aflöningsmedel till officerskårens på den

aktiva staten tillökning, blifvit fyldt, marinförvaltningen beräknat, att

till följd af den ytterligare tillgång, som genom afgången på nämnda

stater anses uppkomma, behofvet af extra anslag för aflöningen under

år 1895 skulle kunna nedsättas till 40,000 kronor i stället för nu härtill

utgående 50,000 kronor.

Med afseende på det sålunda anförda får jag underdånigst hemställa,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att, vid bifall till förslaget angående uppsättning och underhåll

af Carlskrona artillerikår, det i nu gällande riksstat till aflöning för

flottans kårer och stater anvisade anslag å............ kronor 1,726,054: —

minskadt med det för aflöning åt f. d. fästningsartillerikompanierna

beräknade belopp ................___»___ 60,799: —

till.................................................................................... kronor 1,665,255: —

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Femte hufvudtiteln.

må förhöjas med det för år 1895 till förändrad

organisation af sjömanskåren erforderliga belopp

........................................................................... kronor 66,797: —

och sålunda upptagas till ......................................... kronor 1,732,052: —

att hvad af anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer i

Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län icke redan på grund

af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut bör inräknas bland tillgångarne

till aflöning för flottans kårer och stater, måtte få, likasom föregående

år, för fyllande af behofvet under denna anslagstitel under år 1895

användas; samt

att i öfrigt ett anslag af 40,000 kronor till genomförande af senast

beslutade lönereglering för flottan måtte å extra stat för år 1895

anvisas, att gemensamt med anslaget till aflöning för flottans kårer och

stater redovisas.

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna.

[70 .

Beklädnad åt

sjömans- och

skeppsgossekårerna.

#

Marinförvaltningen har i afseende på detta anslag anfört:

att under den hittills förflutna tid från och med år 1888, hvarunder

uppsättningen af den nya sjömanskåren pågått, ifrågavarande anslag

ej visat sig tillräckligt för behofvet, men att om vakanssättningen af

båtsmanshållet med deraf följande minskning i uppfordringen af båtsmän

kunnat ega rum i sådan omfattning, att deraf uppstått besparing

i beklädnadskostnaden för båtsmän till lika stort belopp som utgifterna

för nyantaget stammanskaps beklädnad, efter all anledning brist

å anslaget icke skulle uppstått;

att, allt efter som vakanssättningen fortskrede, man äfven kunde

motse att bristen skulle nedgå och att de af Eders Kongl. Maj:t genom

nådigt bref den 27 januari 1893 meddelade förändrade bestämmelser

angående beklädnad åt sjömanskåren äfven komrne att verka i syfte

att göra anslaget tillräckligt för sitt ändamål;

att för den med ett antal af 100 sedan år 1892 ökade styrkan

af skeppsgossekåren stationsbefälhafvaren i Carlskrona beräknat anslagsbehofvet

med 7,200 kronor högre än för år 1894 men att, ehuru denna

beräkning syntes befogad, man likväl, innan en förhöjning af anslaget

sattes ifråga, borde afvakta den ytterligare erfarenhet angående utgifterna

å detta anslag, hvilken komme att vinnas dels under fortgående

vakanssättning af båtsmanshållet dels genom tillämpningen af nyss
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Femte liufvudtitcln.

15

nämnda förändrade bestämmelser angående sjömanskårens beklädnad,

dels slutligen, för den händelse det af Eders Kongl. Maj:t framstälda

förslag angående förändrad organisation af sjömanskåren blifver af

Riksdagen godkändt, genom tillämpningen af denna förändrade organisation,

af hvilken inskränkning i beklädnadsutgifterna för kåren torde

kunna påräknas såsom en följd;

samt att den besparing å anslaget, som torde kunna förväntas

hafva vunnits under år 1894, likväl icke kunde beräknas skola förslå

till betäckande såväl af den sedan år 1888 uppkomna brist å reservationsanslaget,

hvilken vid 1892 års slut utgjorde 42,406 kronor 10 öre som

ock af den äldre brist, som uppkom å detta anslag, innan det år 1880

erhöll reservationsanslags natur, och som efter år 1887 icke kunnat

nedbringas under sitt dåvarande belopp 14,139 kronor 68 öre.

På grund häraf har marinförvaltningen hemställt, på sätt som

under en följd af år skett, att, jemte anslagets uppförande i staten till

oförändradt belopp, Riksdagens medgifvande måtte begäras att, till afjemnande

af sistberörda brist, uppkommande besparingar å anslaget

under år 1895 jemväl måtte få användas.

Med afseende på hvad marinförvaltningen sålunda anfört och under

erinran att, med anledning af framställningen här ofvan i fråga om

Carlskrona artillerikårs organisation, det för de till denna kår öfverflyttade

kompaniers beklädnad beräknade belopp 19,420 kronor bör

från beklädnadsanslaget afräknas, får jag i underdånighet hemställa, att

Eders Kongl. Maj:t må föreslå Riksdagen:

att, vid bifall till förslaget angående uppsättning och underhåll af

Carlskrona artillerikår, anslaget till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna,

nu 287,500 kronor, må i riksstaten för år 1895 nedsättas

till ett belopp af i jemnadt tal 268,100 kronor samt medgifvande

lemnas att, till utjemnande af den, innan anslaget erhöll reservationsanslags

natur, derå uppkomna, från år 1887 oförändrad qvarstående

brist, må få användas jemväl den besparing, som under år 1895 må

kunna på anslaget beredas.

Naturaunderhåll.

I enlighet med den framställning, som här ofvan blifvit gjord i

afseende på förändrad organisation af Carlskrona artillerikår, bör anslaget

till naturaunderhåll minskas med det för sådant underhåll till

f. d. fästningsartillerikompanierna beräknade belopp 32,579 kronor, samt

[8-]

Natu ränn dertill.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Femte hnfnidtiteln.

Lindring i

rustnings- och

roteringsbesvären.

[9, 10.]

Flottans nybyggnad

och

underhåll.

ifrågavarande anslag, nu uppfördt med 452,450 kronor, således upptagas

till i jemnadt tal 419,870 kronor ocli jag hemställer fördenskull,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att, vid bifall till förslaget angående uppsättning och underhåll af

Carlskrona artillerikår, i riksstaten för år 1895 uppföra anslaget till

naturaunderhåll med ett från 452,450 kronor till 419,870 kronor nedsatt

belopp.

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

I afseende på detta anslag, från hvilket utgifterna icke bestridas

af marinförvaltningen, anför marinförvaltningen, att enligt den år 1887

uppgjorda planen för genomförandet af nya sjömanskårens organisation

och på grund deraf beräknade förändringar i afseende å en del anslag

under femte hufvudtiteln, ifrågavarande anslag, som för år 1894 upptagits

i riksstaten med ett belopp af 33,300 kronor, skulle för år

1895 kunna ur samma stat utgå.

Då likväl vakanssättningen af båtsmanshållet ännu icke blifvit

genomförd och detta anslag fördenskull fortfarande är erforderligt för

att bereda de rust- och rotehållare vid båtsmanshållet, hvilka utgöra

rustnings- och roteringsbesvären effektivt, den lindring i dessa besvär,

som 1892 års urtima riksdag beslutat, samt det nuvarande beloppet af

anslaget, som har förslagsanslags natur, och från hvilket, enligt uppgift

från statskontoret, utbetalningar för år 1892 utgått med 81,695

kronor 94 öre, icke torde vara högre, än som kan beräknas blifva för

år 1895 erforderligt, synes mig någon förändring af detta anslag nu

icke böra ifrågasättas.

Flottans nybyggnad och underhåll.

Under anförande hurusom det under denna titel i riksstaten uppförda

anslag uteslutande måste tagas i anspråk för underhållet af flottans

fartyg och båtar samt skeppsdockor, hus och byggnader in. m.

och äfven för detta ändamål visat sig otillräckligt, samt att fördenskull

medel till flottans nybyggnad årligen måst af Riksdagen på extra stat

begäras och anvisas, samt med framhållande så väl af nödvändigheten

att, om flottan skall kunna fylla sin plats vid fosterlandets försvar,

nyanskaffning af tidsenliga stridsfartyg skedde skyndsammare än hittills,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtlteln.

17

som äfven af önskvärdheten deraf att, om de för ändamålet anvisade

medel skulle kunna på fördelaktigaste sätt användas och planmessighet

vid fartygsbyggandet ernås, ett fast anslag på ordinarie stat anvisades,

föreslog Eders Kongl. Maj:t på min hemställan nästlidet års Riksdag,

att det ordinarie anslaget till flottans nybyggnad och underhåll skulle

med förändrad titel: flottans underhåll i riksstaten uppföras, samt att

till nyanskaffning af fartygsmateriel med tillhörande artilleri- och minutredning

skulle på ordinarie stat i riksstaten med titel: flottans nybyggnad

uppföras ett reservationsanslag å 2,000,000 kronor med dervid

fästadt vilkor, att detsamma icke finge utan Riksdagens medgifvande

användas för byggande af fartyg af större cert än den nu antagna

pansarbåttypen.

Riksdagens statsutskott tillstyrkte bifall till denna Eders Kongl.

Maj:ts framställning, hvarvid likväl utskottets ledamöter från Andra

Kammaren reserverade sig och förenade sig i ett förslag att Riksdagen,

med afslag å Eders Kongl. Maj:ts framställning, måtte, i enlighet med

en enskild motionärs förslag, till byggande af en pansarbåt af Sveas

cert bevilja 2,868,000 kronor eller samma belopp, som blifvit beviljadt

till hvardera af de anskaffade pansarbåtarne af Sveas cert, och

deraf på extra stat för år 1894 anvisa 1,000,000 kronor; anförande

reservanterna såsom skäl härför, att de ansåge nödigt, att anskaffande

af tidsenlig fartygsmateriel fortginge så, som under en följd af år varit

förhållandet, men icke trodde det vara lämpligt, att Riksdagen undandrages

pröfning af det belopp, som hvarje år borde anvisas, äfvensom

af dess användning. Detta förslag blef vid gemensam omröstning

Riksdagens beslut.

Marinförvaltningen har uti den nu föredragna skrifvelsen angående

anslagsbehofven för år 1895 förnyat sin gång efter annan gjorda framställning

om ett fast nybyggnadsanslag och hemställt om äskande af

ett sådant på ordinarie stat till belopp af 2,500,000 kronor.

Vill man verkligen att flottan skall komma att motsvara äfven de

måttligaste anspråk, man kan uppställa på vårt lands sjöförsvar, så är

det alldeles uppenbart, att anskaffandet af tidsenlig fartygsmateriel icke

kan fortgå så, som under en följd af år varit förhållandet. Med afseende

härpå torde blott behöfva erinras att, ehuru redan den år 1880

nedsatta sjöförsvarskomitén, i hvilken så väl fackmän som framstående

ledamöter af representationen deltogo, ansåg att för ett efter våra tillgångar

afpassadt, någorlunda betryggande sjöförsvar skulle erfordras

en materiel af 14 pansarbåtar, 80 större och mindre minbåtar och 10

små pansarbåtar för insjöarnes försvar — hvilket i afseende på anskaffBih.

till Rikad. Prat. 1HU4. 1 Rami. 1 Afd. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Femte liufvudtiteln.

ningskostnaden temligen nära öfverensstämmer med hvad den af fackmän

uteslutande sammansatta 1892 års komité i detta hänseende föreslagit,

nemligen 15 stycken pansarbåtar, 30 lista klassens och 20 2:dra

klassens minbåtar samt 6 avisofartyg — hafva vi med hittills beviljade

anslag under loppet af elfva år endast förmått anskaffa 3 pansarbåtar,

samt 6 första klassens och 9 andra klassens minbåtar. Det skulle således

erfordras eu tidrymd af inemot 50 år för att på det sätt, som hittills

varit följdt, anskaffa ofvannämnda sjöförsvarsmateriel. Men då pansarbåtarnes

användbarhet icke bör beräknas för längre tid än högst omkring

30 år och minbåtarnes högst 20 år samt således nära hälften af

de tidigast anskaffade krigsfartygen då nog ej skulle vara fullt tjenstbara,

är det ju tydligt, att vi på detta sätt aldrig skola kunna erhålla

hvad som sålunda ansetts såsom det minsta erforderliga i sjöförsvars väg.

Det ligger således i öppen dag, att, om detta mål någonsin skall

kunna uppnås, kraftiga åtgärder måste vidtagas för ett skyndsammare ersättande

af den föråldrade och föga stridsdugliga äldre sjökrigsmaterielen

med tidsenliga krigsfartyg och detta icke blott emedan den med icke

obetydliga uppoffringar redan anskaffade nya fartygsmaterielen i annat

fall skulle vid krigstillfälle endast i ringa mån kunna bidraga till det

ändamål, för hvilket den finnes till, utan äfven på det att de ganska

betydande utgifter, som årligen utgå till personalens aflöning, beklädnad,

naturaunderhåll in. in. samt till underhåll af den nuvarande till stor

del otidsenliga materielen, skola kunna på ett bättre sätt blifva tillgodogjorda;

af brist på tidsenlig materiel kunna ej öfningarne med

fördel på fullt tidsenligt sätt utföras eller den praktiska utbildningen

till sjös hållas i jemnhöjd med den, som en eventuel fiende ej försummat

att förvärfva sig, så att såväl befäls som manskaps yrkesskicklighet

relativt till andra mariners måste under sådana förhållanden

aftaga, och, hvad underhållsanslaget vidkommer, måste detta nu med

allt jemt stigande belopp tagas i anspråk för den föråldrade, med hvarje

år i stridsvärde aftagande men detta oaktadt i underhåll dyrare fartygsmaterielen.

Om emellertid inom Riksdagen åsigten att något måste åtgöras för

stärkande af vårt sjöförsvar torde få anses ganska allmän, synas deremot

meningarne om hvilka åtgärder, som under för handen varande förhållanden

äro de lämpligaste för att leda till målet, vara delade. Visserligen

anser jag fortfarande, i likhet med marinförvaltningen, att ett tillräckligt

fast anslag på ordinarie stat skulle vara det bästa och säkraste medlet

att tillgodose och befordra detta mål; men att döma såväl af senaste riksdags

beslut i fråga om nybyggnadsanslnget som af de yttranden, hvilka

s. 19 Kontrollera mot PDF

Femte hufrudtiteln.

19

under öfverläggningen i frågan förekommo uti Andra Kammaren, der

äfven ledamöter, hvilka varmt uttalade sig för ett stärkt sjöförsvar,

yttrade betänkligheter mot att på ordinarie stat uppföra ett anslag

härför, synes för närvarande föga utsigt förefinnas för ett sådant fast

anslags beviljande.

Jag har under sådana omständigheter trott, att det afsedda målet

skulle bäst främjas genom att för närvarande begära ett för de närmaste

åren förut bestämdt visst årsanslag på extra stat för nyanskaffning af

fartygsmateriel.

Härigenom skulle till en viss grad planmessighet i fartygsbyggandet

med deraf följande möjlighet att bygga till billigare pris kunna uppnås,

Riksdagen blefve icke bunden för någon längre tid i sin frihet att

pröfva och bevilja anslag för ändamålet och kunde äfven sättas i tillfälle

att pröfva sättet för dess användning, då för en bestämd kortare

tid en detaljerad plan för nybyggnadsanslagets användning kunde, med

utsigt till att kunna genomföras, upprättas och fasthållas.

Kortare än 5 år torde tidrymden för ett dylikt anslags utgående

ej böra sättas, om nyssnämnda fördelar, ej minst den ekonomiska, skola

genom en ordnad, på förhand beräknelig nybyggnadsverksamhet kunna

ernås, och dervid får ej lenmas ur sigte nödvändigheten att, så fort som

lämpligen kan ske, komma i besittning af åtminstone så pass stor materiel,

att vårt sjövapen, om det visserligen ej kan anses nog starkt att

förhindra, dock må kunna på ett verksamt sätt försvåra en fiendtlig

kårs landsättande på vår kust och sålunda kraftigt bidraga till lösandet

af den uppgift, som är vår armé förelagd med afseende på försvaret af

vårt land, samt derjemte kunna lägga afsevärda hinder i vägen för

fiendens kommunikationer och framför allt gifva betydelse åt en afgifven

neutralitetsförldaring.

Den styrka, som utan alltför kännbara uppoffringar skulle under

nämnda tid kunna anskaffas, är beräknad till 3 stycken l:a klassens pansarbåtar,

1 avisofartyg, 10 stycken 1 :sta klassens och 6 stycken 2:dra klassens

minbåtar samt ett transport- och minmaterielfärtyg. Under denna

förutsättning skulle vi vid utgången af år 1899 af stridsfartyg ega 6 stycken

lista klassens pansarbåtar, > 16 stycken lista klassens minbåtar, 15

stycken 2:dra klassens minbåtar och ett avisofartyg, en styrka, som

ingalunda torde få anses för högt tilltagen, om man erinrar sig, att,

enligt den af 1880 års sjöförsvarskomité uppgjorda plan för flytande

materielens successiva förnyelse, denna vid nämnda tidpunkt bort bestå

af 8,4 stycken lista klassens pansarbåtar, 20 stycken lista klassens

minbåtar och 14 stycken 2:dra klassens minbåtar. Enligt uppgjorda

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Femte hufvudtiteln.

kostnadsförslag, hvari 1 pansarbåt upptagits till 3,190,000 kronor, 1

avisofartyg till 880,000 kronor, 1 l:sta klassens minbåt till 215,000

kronor, 1 2:dra klassens minbåt till 105,000 kronor samt 1 transportfartyg

till 260,000 kronor, skulle kostnaden för nyssnämnda nyanskaffning

uppgå till: för 3 pansarbåtar 9,570,000 kronor, 1 avisofartyg

880,000 kronor, 10 l:sta klassens minbåtar 2,150,000 kronor, 6 2:dra

klassens minbåtar 630,000 kronor och 1 transportfartyg 260,000 kronor

eller tillsammans 13,490,000 kronor. Då sistlidet års riksdag till anskaffning

af en pansarbåt af Sveas cert anvisat 1,000,000 kronor och

dessutom beviljat 1,868,000 kronor, skulle således nu erfordras ett nytt

anslag af 10,622,000 kronor. De båda sistnämnda beloppen, tillsammans

utgörande 12,490,000 kronor, skulle, fördelade på 5 år, för hvartdera

af dessa betinga ett belopp af nära 2,500,000 kronor.

I afseende på användningen under de särskilda åren af detta anslag

har jag, under förutsättning att, om här ifrågavarande förslag vinner

Riksdagens godkännande, Va pansarbåt skulle byggas under loppet af

innevarande år för redan anvisade medel, uppgjort följande program:

1895. Va pansarbåt.

Påbörjande af ett avisofartyg.

1896. V, pansarbåt.

1 l:sta klassens minbåt.

Fullbordande af avisofartyget.

Påbörjande af ett transportfartyg.

1897. Va pansarbåt.

3 lista klassens minbåtar.

1 2:dra klassens minbåt.

Fullbordande af transportfartyget.

1898. Va pansarbåt.

3 lista klassens minbåtar.

2 2:dra » d

1899. Va pansarbåt.

3 lista klassens minbåtar.

3 2:dra » »

Beträffande beskaffenheten af de stridsfartyg, som sålunda skulle anskaffas,

torde jag böra nämna, att pansarbåten är afsedd att byggas enligt

Sveatypen med de hufvudsakliga, af 1892 års komité föreslagna förbättringar,

bland hvilka de stora kanonernes uppställande i 2:ne mindre torn

i stället för i ett stort, mera utsträckt pansarskydd och ökadt antal snabb
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Femte liufvudtiteln.

21

eldspjeser äro de vigtigaste. Genom den förstnämnda anordningen

minskas faran af båda de grofva kanonernas försättande ur användbarhet

på en gång, den till följd af skorstenar och öfverbyggnaden oundvikliga

döda vinkeln undvikes, enär svårt artilleri kan användas horisonten

rundt, och kanonernas sidoritning med handkraft underlättas betydligt,

då vändskifvan endast uppbär en pjes, m. m. Med afseende på det föreslagna

utsträckta pansarskyddet torde få erinras, huruledes den genomgripande

förändring i krigsfartygens bestyckning, som i följd af artilleriteknikens

utveckling inträffat sedan år 1882, i det fartygen hafva

blifvit försedda med talrika långskjutande och kraftiga snabbeldspjeser,

tvingat att numera mot dessas redan på långt håll förödande eld

bereda skydd för den sekundära förut oskyddade bestyckningen och

dess betjeningar. Utan detta skydd kan redan vid en strids början

denna bestyckning lätt nog blifva af en sådant skydd egande fiende

urståndsatt att med framgång kunna användas och skulle sålunda ej

kunna uppfylla det ändamål, för hvilket den finnes om bord. Också

bygger man ej numera i andra länders mariner stridsfartyg utan att bereda

skydd för den sekundära bestyckningen. Dylikt skydd, hvars nödvändighet

ej hade gjort sig gällande, när ritningarne till våra första pansarbåtar

uppgjordes, kan på nya sådana numera ej undvaras, så vida hela

den på dessa fartyg befintliga artillerikraften skall kunna fullt tillgodogöras;

men då detta skydd ej kan åstadkommas utan en jemförelsevis ej

obetydlig kostnad, hvilken ej ingått i den för anskaffande af våra hittills

byggda pansarbåtar (jemte eu utredning ammunition) beräknade eller

2,868,000 kronor, är tydligt, att anbringandet deraf, med bibehållande

af certen i öfrigt, måste, såvida fartygets anskaffningspris ej får

öfverstiga det nyss nämnda, tvinga till att antingen minska den för fartygstypen

antagna bestyckningen, eller försvaga dess defensiva förmåga

genom anbringande af tunnare pansar eller ock nedsätta dess fart, allt

åtgärder, som skulle väsentligt minska stridsvärdet hos dessa för sjelfva

striden afsedda fartyg.

Hvad angår anskaffning af avisofartyg, har jag redan förut haft

tillfälle att i underdånighet inför Eders Kongl. Maj:t anmäla det oeftergifliga

behofvet af dylika. De omfattande försök och enligt omsorgsfullt

utarbetade program utförda stridsöfningar, som under senaste

tiden hvarje år egt rum inom samtlige de större marinerna, hafva

tillfullo ådagalagt nödvändigheten af sådana snabbgående fartyg. I de

främmande marinerna höra till hvarje taktisk enhetsgrupp af de egentliga

stridsfartygen »kryssare», hvilka fartyg förekomma af tro till storlek

och bestyckning skilda slag, men alla egande betydlig hastighet;

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Femte hufvudtiteln.

och utan dessa skulle de särskilda gruppernas sjelfständighet i sina

rörelser vara betydligt förlamad, deras operationsområde väsentligen

inskränkas och de sjelfva lättare än annars kunna blifva öfverraskade

af minbåtar, då de ej äro i tillfälle att med fördel kunna rekognoscera

det farvatten, der de skola framgå. De af senaste komité föreslagna

avisofart.ygen, hvilkas tontal uppgår till mindre än hälften af de minsta

af t. ex. engelska flottans 3:e klass kryssares och till ungefär hälften

af det, som de tre sedan 1890 för danska flottan byggda s. k. 3:e

klassens kryssare eg a, äro till sin användning närmast att förlikna med

den kavalleritrupp, hvilken en till lands mot fienden opererande kår ej

kan undvara, och äro afsedda att hufvudsakligen begagnas såsom rekognoseörer

samt till att jaga och förstöra fiendens minbåtar, för hvithet

ändamål de skulle ega stor fart, vara föga djupgående och föra, jemte

mintub, snabbskjutande artilleri; och är deras hjelp mot minbåtar för

oss så mycket mera af behofvet påkallad, som våra nuvarande pansarbåtar

till följd af sin af det ringa tontalet beroende konstruktion ej

kunna förses med de annars på pansarfartyg allmänt begagnade skyddsnäten

mot sjelfgående minor.

I öfverensstämmelse med det nu anförda — och med erinran att

marinförvaltningen i sin förstnämnda skrifvelse anmält, att utaf det af

1887 års riksdag beviljade anslag af 100,000 kronor till anställande af

daglönare å varfven i båtsmännens ställe och af hvilket anslag hittills

60,000 kronor blifvit anvisade, skulle för år 1895 behöfva ytterligare

anvisas 20,000 kronor — får jag i underdånighet hemställa, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att i riksstaten för år 1895 förhöja det ordinarie anslaget till flottans

nybyggnad och underhåll från 1,260,000 kronor till 1,280,000

kronor; och

att på extra stat, utöfver de af sistlidet års Riksdag till en pansarbåt

beviljade, ännu icke anvisade 1,868,000 kronor, bevilja 10,622,000

kronor, att jemte förstberörda belopp utgå under åren 1895—1899

med en femtedel årligen, för att, jemte det till ofvannämnda pansarbåt

för år 1894 anvisade anslag af 1,000,000 kronor, användas till nyanskaffning

af fartygsmateriel i öfverensstämmelse med här ofvan intagna

program, samt att för detta ändamål för år 1895 anvisa 2,500,000

kronor.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

23

Durchmarschkostnader.

I enlighet med planen för genomförandet af nya sjömanskårens

organisation och på grund af deraf beräknade förändringar i afseende

å en del anslag under femte hufvudtiteln, skulle anslaget till durchmarschkostnader,

från hvilket hufvudsakligen blifvit bestridda kostnaderna

för uppfordrade båtsmäns befordrande till och från stationerna,

— sedan organisationen blifvit genomförd och efter det 10,000 kronor

deraf öfverförts till ökande af anslaget till rese- och traktamentspenningar

— blifva obehöfligt och från och med år 1895 ur riksstaten utgå;

och jag får fördenskull hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen

att anslaget till durchmarschkostnader, som för år 1894 upptagits

till 6,000 kronor, må från och med år 1895 ur riksstaten utgå.

Rese- och traktamentspenningar.

I enlighet med den framställning, som här ofvan blifvit gjord i

afseende på förändrad organisation af Carlskrona artillerikår, bör anslaget

till rese- och traktamentspenningar minskas med det för f. d. fästningsartillerfkompanierna

i sådant afseende beräknade belopp 1,502 kronor

samt ifrågavarande anslag, nu uppfördt med 25,000 kronor, således

upptagas till i jemnadt tal 23,500 kronor; och jag hemställer fördenskull,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att, vid bifall till förslaget angående uppsättning och underhåll af

Carlskrona artillerikår, i riksstaten för år 1895 uppföra anslaget till

rese- och traktamentspenningar med ett från 25,000 kronor till 23,500

kronor nedsatt belopp.

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna.

Då inkomsttiteln fyr- och båkmedel för nu ifrågavarande statsregleringsperiod

beräknats liksom för innevarande år till 1,400,000

kronor, lärer penningeanslaget till lots- och fyrinrättningen v med lifräddningsanstalterna

böra i riksstaten upptagas till enahanda belopp

och följaktligen anslaget, med inberäkning af deri ingående friheter och

[11.]

Durchmarscli
kostnader.

[12.]

Rese- och

traktamentspenningar.

[13.]

Lotsverkot.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Femte hufvndtiteln.

L14.]

Skrifmaterialier

m. m.

[15-17.]

Artillerimateriel

för

fartygen.

ersättningar, 409 kronor, utföras med 1,400,409 kronor, under förutsättning

derjemte att de å förenämnda inkomsttitel uppkommande öfverskott

fortfarande må såsom hittills få användas för de med anslaget

afsedda ändamål.

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfrige ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande

år finnas å femte hufvudtiteln uppförda, har jag icke att föreslå

någon annan ändring än att för jemnande af slutsumman förslagsanslaget

till skrifmaterialier och expenser, ved m. in., nu utgörande

46,898 kronor 48 öre, må höjas med 25 kronor 52 öre till

46,924 kronor.

Extra anslag.

Artillerimateriel och skjutförsök.

Vid senaste riksdag begärde Eders Kongl. Maj:t, i enlighet med de

af marinförvaltningen angifna beliofven, anslag till artillerimateriel för fartygen

till ett belopp af 252,900 kronor. Härtill anvisade Riksdagen

allenast 100,000 kronor och marinförvaltningen, som ansett nödvändigt

att snarast möjligt anskaffa återstoden af den erforderliga materielen,

anmäler derföre behofvet af anslag för anskaffning af:

felande ammunition till snabbskjutande kanoner och kul
-

sprutor ...................................................................

................ 78,900: —

2 st. 15 cm. kanoner med tillhörande lavettage

.............. 56,000: —

krut......................................................................................

................. 18,000: —

tillhopa 152,900: —.

Då ammunition till snabbskjutande kanoner ej ännu kan i sin helhet

inom landet tillverkas och det ju är nödvändigt att våra snabbeldspjeser

ega behöflig, måttligt beräknad ammunition, och då den å våra

l:a kl. kanonbåtar påbörjade så vigtiga förändringen af bestyckningen,

i stället för en mycket tung och långt ifrån tidsenlig till eu kraftig lättare

af modern typ, (15 cm. kanon), hvarigenom åt fartyget förvärfvas icke

s. 25 Kontrollera mot PDF

Femte liuftudtitelh.

25

blott en betydligt ökad artillerikraft utan äfven större sjöduglighet, ej

bör afbrytas, anser jag mig böra framhålla vigten af att den här föreslagna

anskaffningen ej blifver ytterligare uppskjuten.

Det för krut här upptagna beloppet är, i likhet med hvad som

skett föregående åren, afsedt till ersättning för förbrukadt krut.

För sjöbefästningarnes vid Carlskrona förseende med krut och projektiler

begärde Eders Kongl. Maj:t af nästlidet års riksdag 62,500 kronor,

af hvilka 50,000 kronor beviljades. Till de nya på Kungsholms fästning

nu uppställda kraftiga kanonerna i lavettage af nyaste modell har i följd

häraf ännu icke det tills vidare beräknade, jämförelsevis mycket obetydliga

antalet skott kunnat anskaffas, och, då det är af vigt att anskaffningen

af åtminstone detta antal ej ytterligare uppskjutes, hemställer

jag, att det härför erforderliga beloppet 12,500 kronor må af Riksdagen

äskas.

Slutligen får jag lika med marinförvaltningen hemställa, att äfven

för år 1895 måtte för anställande af skjutförsök, krutprof m. m.

äskas anvisande af enahanda belopp som för flere föregående år eller

10,000 kronor.

I enlighet härmed får jag i underdånighet föreslå:

att Eders Kongl. Maj:t må af Riksdagen till artillerimateriel och

skjutförsök å extra stat begära anvisande af följande belopp:

a) för fartygen ............................................................... kr. 152,900: —

b) » sjöbefästningarne vid Carlskrona ................. » 12,500: —

c) till skjutförsök, krutprof in. in............................. » 10,000: —.

Minväsendet.

Det belopp, som för anskaffning af minmateriel under flere år användts,

har i medeltal utgjort 100,000 kronor, men då, efter hvad jag

inhemtat, detta belopp för år 1895 skulle kunna utan synnerlig olägenhet

begränsas till 75,000 kronor, får jag i underdånighet hemställa, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till det fasta minförvaret och för minväsendets utveckling i

öfrigt för år 1895 bevilja ett extra anslag af 75,000 kronor.

Sjökrigsskolan.

Till 1888 års riksdag gjorde Eders Kongl. Maj: t nådig framställning

om förbättring i lektorernas vid sjökrigsskolan lönevilkor till likBill.

till Riksd. Vrot. 1894. 1 Barn/. 1 AJd. 1

Artillerimateriel

för

sjöbefästningarne.

Skjutförsök

m. m.

[18.]

Minväsendet.

[19.]

Sjökrigs
skolan.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Femte hufvudtiteln.

het med hvad lektorerna vid de allmänna läroverken då åtnjöto, hvarvid

Eders Kongl. Maj:t föreslog, bland annat, att, för beredande af

denna löneförbättring, dels det å ordinarie stat uppförda anslag för

sjökrigsskolan måtte förhöjas med 1,860 kronor, dels ock att af kadetternas

terminsafgifter finge användas, utöfver hvad deraf redan blifvit

till löneförbättring åt lärare anvisadt, ytterligare 1,300 kronor. Riksdagen

beslöt emellertid på det sätt bifalla Eders Kongl. Maj:ts berörda

framställning, att till löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan dels

finge användas af kadetternas terminsafgifter, så vidt de dertill lemnade

tillgång, ett belopp af 1,300 kronor, dels ett extra anslag af 1,860

kronor för år 1889 anvisades. Sedermera har Riksdagen för hvarje år

på extra stat anvisat enahanda belopp 1,860 kronor att, utöfver nyss

berörda 1,300 kronor af kadetternas terminsafgifter, användas till löneförbättring

åt lärarne vid sjökrigsskolan, jemte det Riksdagen åren 1891

och 1892 dervid för löneförbättringens erhållande fäst det vilkor, att

den, som ville deraf komma i åtnjutande, icke finge, jemte sin lärarebefattning

i sjökrigsskolan, utöfva lärareverksamhet vid någon privat

undervisningsanstalt för inträde i nämnda skola.

Då behofvet af förbättrade aflöningsförmåner för sjökrigsskolans

lärare qvarstår oförminskad! och då frågan om aflöningsförbättringens

uppförande på ordinarie stat icke lärer, med hänsyn till Riksdagens vid

föregående tillfällen och senast vid 1892 års lagtima riksmöte gjorda

uttalanden i ämnet, böra för Riksdagen framläggas annorledes än i

sammanhang med frågan om definitiv reglering af aflöningen för lärarne

vid de allmänna läroverken, får jag hemställa, det Eders Kongl. Maj:t

ville föreslå Riksdagen,

att till löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan må, utöfver de

1,300 kronor, som enligt 1888 års riksdags medgifvande få dertill användas,

anvisas för år 1895 ett extra anslag af 1,860 kronor med det

dervid för löneförbättringens erhållande fastade vilkor, att den, som

vill deraf komma i åtnjutande, icke må, jemte sin lärarebefattning i sjökrigsskolan,

utöfva lärareverksamhet vid någon privat undervisningsanstalt

för inträde i nämnda skola.

Hvad chefen för sjöförsvarsdepartementet sålunda

i afseende å regleringen af utgifterna under riksstatens

femte hufvudtitel äfvensom i öfrigt yttrat och

hemstält täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan

af statsrådets öfrige ledamöter, i nåder gilla, med

befallning tillika att afskrift af detta protokoll skulle

s. 27 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

27

till finansdepartementet öfverlemnas för att tjena till

ledning vid författandet af Kongl. Maj:t,s nådiga proposition

till Riksdagen angående statsverkets tillstånd

och behof.

In fidem:

Elis Ralimn.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Femte hufrudtiteln

29

Bil A.

Normalstat

för

Carlskrona artillerikår.

'' '' "

Kronor.

|

I. Aflöning m. in. för officerare,

underofficerare och civil personal.

1

Lön, dagaflöning rn. in.

! 1 öfverste och chef:

!

lön ..............................................

................... 6.000: -

.........................

dagaflöning å 5 kronor....................

.......................................... 1,825: —

7,825

—

1 öfverstelöjtnant:

lön...............................................

........................................... 4,000: —

dagaflöning å 4 kronor....................

............. 1,460: —

5,460

: 1 major:

lön...............................................

.............................................. 3,500: —

j

dagaflöning å 4 kronor....................

.............................................. 1,460: —

4,960

—

| 1 kapten af l:a klassen:

lön...............................................

............................................ 2,800: —

dagaflöning k 3 kronor ....................

....................................... 1,095: —

3,895

—

4 kaptener af l:a klassen.......................

.................................................

15,580

1 kapten af 2:a klassen:

lön...............................................

............................................ 1,800: -

dagaflöning å 3 kronor....................

............................................ 1,095: -

2,895

—

| 3 kaptener af 2:a klassen......................

.................................................

8,685

—

1 löjtnant af l:a klassen:

lön...............................................

............................................... 1,200: -

dagaflöning å 2 kronor....................

.......................................... 730: -

1,930

—

11 löjtnanter af l:a klassen....................

..................................................

21,230

-

; 1 underlöjtnant:

lön.........................................

................................... 600: —

dagaflöning å 2 kronor ....................

...................................... 730: -

1,330

—

5 underlöjtnanter...............................

..................................................

6,650

— 1

''

Transport

80,440

-1

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Femte hufvndtiteln.

Kronor.

Transport

80,440

1 styckjunkare:

lön...........................................................................................

720: —

dagaflöning å 1 krona.....................................................................

365: -

b eklädnadsersättning.......................................................................

200: —

portionsersättning å 48 öre per dag.................................................

175: 20

1,460

20

8 styckjunkare.....................................................................................

11,681

60

1 sergeant:

lön och lönetillägg........................................................................

372: —

dagaflöning å 1 krona....................................................................

365: -

beklädnadsersättning.......................................................................

200: —

portionsersättning å 48 öre per dag .................................................

175: 20

1,112

20

18 sergeanter..................................................................................

—

20,019

60

1 förste bataljonsläkare:

lön..............................................................................................

1,800: -

daga!’ilning ä 3 kronor...................................................................

1,095: —

2,895

1 intendent af l:a klassen:

lön.........................................................................

2,800: —

dagaflöning ä 3 kronor...................................................................

1,095: -

3.895

Anm. Efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuter intendenten ett ålderstillägg

till lönen af 500 kronor att utgå från femte hufvudtitelns anslag till ålders-

tillägg.

Inqvarterings- och servisersättning:

1 öfverste...........................................................................................

885: —

i öfverstelöjtnant................................................................................

585: -

1 major..............................................................................................

435: —

9 kaptener, 1 förste bataljonsläkare och 1 intendent ä 165 kronor...............

1,815: -

12 löjtnanter och 6 underlöjtnanter å 100: 50..........................................

1,809: -

19 underofficerare ä 96 kronor...............................................................

1,824: —

9 » servisersättning ä 12 kronor.......................................

108: -

7,461

Anm. 9 underofficerare beräknas hafva inqvartering in natura sålunda:

4 underofficerare såsom kompaniadjutanter; 1 d:o såsom uppbördsman vid

matinrättningen i Carlskrona; 3 d:o såsom uppbördsman å Kungsholmen,

Vestra Hästholmen och Oskarsvärnslinierna samt 1 d:o såsom marketonteriföreståndare

i Carlskrona.

Transport; 128,964 |60;

s. 31 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln

31

Kronor.

Transport

128,964 60

Arvoden.

Till 4 kompanichefer å G00 kronor....................................................

2,400: —

» 1 informationsofficer ... ...............................................................

800: -

» 1 » ................................................................

400: -

» 1 gymnastikofficer .....................................................................

300: -

» 2 informationsunderofficerare å 100 kronor.......................................

200: -

» 1 förvaltare vid beklädnadsförrådot i Carlskrona................................

300: —

i

» 1 uppbördsman å Kungsholmen ......................................''.............

300: —

i

-- 2 uppbördsman å Vestra Hästholmen och Oscarsvärnslinierna å 100 kr.

200: -

» musikundervisning åt hornblåsare .................................... ............

300: -

5,200 !-

II. Aflöning in. in. för manskap.

Månadslön.

360 man i 12 månader ä 8 kronor i månaden.......................................

—

34,560 j—j

Arvoden.

24 förste konstaplar å 180 kronor per år..............................................

4,320: —

32 andre » ä 120 » » » ...............................................

3,840: -

Till T.a klassens artillerister, å 60 kronor per år, förslagsvis åt 32 man......

1,920: -

8 hornblåsare å 36 kronor per år .......................................................

288: -

8 sjukvårdare å 60 kronor per år .......................................................

480: -

10,848 -j

Rekryteringskostnader.

Lega samt arvoden till värfvare med flera kostnader: 360 man å 40 kronor per år.....

14,400 !-

III. Beklädnad och underhåll.

Beklädnad.

j 360 man ä 108 kronor per år.........................................................

38,880 l-l

Underhäll.

! 360 man i 365 dagar å 48 öre por dag ............................................

63,072 j —i

IV. Kaserneringskostnader.

!

360 man ä 11 kronor per år .........................................................

3,960 — j

i !

V. Särskilda kostnader.

i ]

Medikamentspenningar för manskap, 360 man ä 2,25 kronor per år ............

810: —

Kommunionspenningar för samtlig personal 420 man å 5 öre per år...........

21: -

1

Transport

ce

i

299,884 jöO

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Femte hufvndtiteln

Transport 831: —

Till skrifmaterialier......................................................................... 600: —;

» underhåll af undervisnings- och gymnastikmateriel samt anskaffning af

läroböcker ........................................................................... 450: —

» bibliotek och informationsverk ...................................................... 224: 90

VI. Kostnaden för reservbefäl.

Ärlig inbetalning till rånte- och kapitalförsäkringsanstalt för 15 reservofficerare

0 0 15 x 733 < „„„

pa 10 ar å i medeltal 733 kronor eller räknadt per ar ■ - ■ jg—............ 1,099: oO

Dagaflöningskostnader för 3 repetitionsöfningar om 90 dagar hvardera för

hvarje reservofficer under hans 10-åriga tjenstetid eller per år

15 x 3 x 90 x 2

10 --

Kronor.

299,884

2,105

810: -

1,909 50

60

90,

Summa kronor

I

s. 33 Kontrollera mot PDF

Femte hufrudtiteln.

33

Bil. B.

Förslag

till

omorganisering af flottans sjömanskår.

Vid sjömanskåren anställes manskap för en tjenstetid af 6 år

antingen

a) med ständig tjenstgöring under hela tjenstetiden eller

b) med tjenstgöring för sin utbildning under viss del af tjenste
tiden.

Hela manskapsstyrkan i sjömanskåren skall utgöra 3,100 man,

deraf 1,600 anstälda enligt litt. a) och 1,500 man anstälda enligt

litt. b).

Sjömanskåren skall omfatta följande yrkesafdelningar, nemligen:

Matrosafdelningen,

Eldareafdelningen,

Handtverkareafdelningen och

Miuörafdelningen.

Inom handtverkareafdelningen anställes manskap endast enligt litt. a).

Inom öfriga yrkesafdelningar anställes manskap både enligt litt. a) och

litt. b).

I afseende å tjenstbarheten fördelas manskapet i följande klasser,

nemligen:

Underofficerskorpraler,

l:a klassens sjömän,

2:dra klassens sjömän och

3:dje klassens sjömän.

Bill. m Kikad. Prat. 18!)4. / Sami. 1 Afd. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Femte hufrudtiteln.

Manskap, anstäldt enligt litt. 6), utbildas endast till 2:dra klassens

sjömän.

Antalet man inom hvarje yrkesafdelning och tjenstbarhetsklass med

anställning särskild! enligt litt. a) och särskild! enligt litt. b) upptages

1 gällande stat.

I afseende å organisation, anställning och utbildning m. in. föreslås

i öfrigt följande:

för manskapsstyrkan enl. litt. a):

manskapsstyrkan rekryteras hufvudsakligen och i första hand med

från skeppsgossekåren karlskrifna skeppsgossar; men i mån af behof

af manskap utöfver det, som sålunda erhålles, må dels öfverflyttning

till denna del af sjömanskåren af dertill villige och lämplige, som förut

äro anstälda enligt litt. b), dels antagning af ynglingar och maskinister,

på sätt gällande reglemente nu föreskrifver, enligt stationsbefälhafvarens

bepröfvande ega rum.

Hvarje man i denna del af sjömanskåren skall vid antagningen

tillförbindas att utöfver de 6 år, för hvilka han anställa, qvarstå i tjenst

2 år för hvarje examen i underbefälsskola, lian kan komma att aflägga.

En mans bibehållande i tjenst efter utgången af de 6 år, för hvilka

han antagits, och den tid derutöfver, som lian, enligt livad ofvan föreskrifvits,

kan vara förbunden att i tjensten qvarstå, skall bero af ny

anställning, som hvarje gång böra afse 6 år; dock är den, som fullgjortalla

vilkoren för uppflyttning till underofficerskorpral, berättigad till

fortvarande anställning i sjömanskåren.

Manskapsstyrkan i denna del af sjömanskåren fördelas å yrkesafdelningarna

och i tjenstbarlietsklasser sålunda:

Tj enstbarketsklass.

Matros-

afdelningen.

Eldare-

afdelningen.

Handtverkare- af delningen.

Minör-

afdelningen.

Summa.

Underofficerskorpraler ............

150

75

25

20

270

l:a klassens sjömän ...............

475

140

25

40

680

2:dra » » ...............

300

80

20

25

425

S:dje » » ..............

155

35

10

25

225

Summa

1,080

330

80

no

1,600

För ma?iskapsstyrkan enligt litt. b).

Denna styrka skall omfatta 6 årsklasser, hvardera om 250 man.

Antagningen af manskap till denna afdelning af sjömanskåren, för

s. 35 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

35

hvilken i öfrigt böra gälla bestämmelserna för antagning af manskap vid

nuvarande värfvade stammen, sker på hösten, och tjenstetiden börjar

vid ingången af nästpåföljande år, vid hvilken tid manskapet också

skall inställa sig till tjenstgöring för sin utbildning. Efter 2 år 4

månaders tjenstgöring, d. v. s. vid utgången af april månad tredje året

efter tjenstetidens början, permitteras manskapet för den återstående

tjenstetiden med skyldighet att efter kallelse inställa sig till tjenstgöring.

Manskapsstvrkan inom denna del af sjömanskåren fördelas å yrkesafdelningar

och i tjenstbarhetsklasser sålunda:

Tjenstbarhetsklass.

Matros-

afdelningen.

Eldare-

afdelningen.

Minör-

afdelningen.

Summa.

2:dra klassens sjömän ..............................

800

100

100

'' 1,000

3:dje » » ...............................

400

50

50

500

Summa

1,200

150

150

1,500

hvaraf enligt organisationsplanen äro i tjenst- göring frän den 1 januari till och med

den 30 april.

2:dra klassens sjömän ..............................

—

—

—

—

3:dje » »

600

75

75

750

från den 1 maj—31 december.

2:dra klassens sjömän ...............................

—

—

—

—

3:djo » » ..............................

400

50

50

500

Beträffande aflöning och öfriga förmåner för sjömanskårens manskap

böra nuvarande bestämmelser härutinnan gälla.

Beräkning af ärliga kostnaden för sjömanskären enligt denna organisation.

(Dagaflöning, beräknad att utgå af anslaget till flottans öfningar

för 90 dagar, ingår icke i denna beräkning.)

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Femte hufvudtiteln

Kronor.

öre.

Kronor.

öre.

Kronor.

öre.

a) Manskap med ständig tjenstgöring

under hela tjenstctiden.

Aflöning.

95 man

i l:a löneklass, med högre dagaflöning

55,100

—

175 »

i » ,» lägre »

87,062

50

680 »

i 2:dra löneklass.............................

556,700

—

425 »

i 3:dje » .............................

97,750

—

225 .»

i 4:de » .............................

25,875

—

Summa aflöning

—

—

522,487

50

Inqvarteringskostnad för 1,600 man å 8 kronor

Beklädnad och sång servis för 1,600 man ä 111

—

—

12,800

—

kronor.................................................

—

—

177,600

—

Natur aunderhåll för 1,600 man:

ä 53

å 52

öre ombord i 90 dagar...................

» i land 275 dagar .....................

/ —

—

305,120

—

Summa kostnad för manskap med ständig tjenst-

göring.................................................

—

—

—

1,018,007

50

b) Manskap med tjenstgöring för sin

utbildning under en del af tjenstetiden.

Aflöning och lega:

750 man 3:dje löneklassen permitterade hela året,

månadslön ä 10 kronor...........................

90,000

—

3:dje löneklass 8 månader (permitt.).. .».

''

månadslön å 10 kr......................

250 man1

4:de löneklassen 4 månader (tjenstg.)

31,000

—

1

månadslön å 5 kr.......................

. dagaflöning 120 dagar å 20 öre ....

500 man

4:de löneklassen (tjenstg.) månadslön

)

å 5 kr................................................

> 57,500

—

dagaflöning 275 dagar å 20 öre............

J

Lega för 250 man å 50 kronor......................

12,500

191,000

Beklädnad och sängservis å 111 kr. por man

och år:

250 man

för 4 månader: 500 man för hela året

—

64,750

—

, Transport)

- |

-|

255,750 |

-|

1,018,007 |

50

s. 37 Kontrollera mot PDF

Femte hufvndtiteln.

37

Kronor.

öre.

Kronor.

öre.

Kronor.

öre.

Transport

_

_

255,750

_

1,018,007

50

Inqvarteringskostnad å 8 kr. pr år ocli man:

250 man för 4 man.; 500 man för hela året...

_

_

4,667

50

Natura underhåll ä 52 öre i land, 53 öro om-

hord:

750 man för 120 dagar å 52 öre; 500 man 90

dagar å 53 öre; 150 dagar å 52 öre........

—

—

109,650

—

Inställelse och hemförskaffning:

250 man å 30 kr..................................

—

—

7,500

—

Summa kostnad för manskap med tjenstgöring

för utbildning under viss tid..................

—

—

—

—

377,567

50

Summa för hela sjömanskåren

■ 1,395,575

—

hvilket sistnämnda belopp med 10,963 kronor 99 öre understiger den

för sjömanskåren, utom f. d. fästningsartilleristafdelningen, enligt nuvarande

organisation beräknade kostnad 1,406,538 kronor 99 öre, deraf

å aflöningsanslaget 8,991 kronor 62 öre.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Femte hnfvudtiteln.

Bil

C.

Stat

för

Kong!, flottans sjömanskår.

Antal.

Månadslön

per år.

Dagaflöning

i land för

275 dagar.

Summa

aflöning från

aflönings- anslaget.

Dagaflöning

till sjös

för 90 dagar.

Summa

Summarum.

Manskap med ständig tjenstgöring.

95

l:a löneklass ......

t månadslön 30 kr. \

.....\ dagaflöning 80 öre /

34,200

—

20,900

—

55,100

—

6,840

—

61,940

—

175

l:a löneklass .......

/ månadslön 30 kr. \

dagaflöning 50 öre /

63,000

—

24,062

50

87,062

50

7,875

—

94,937

50

680

2:dra löneklass.....

/ månadslön 20 kr. \

” \ dagaflöning 50 öre /

163,200

—

93,500

—

256,700

—

30,600

—

287,300

—

425

3:dje löneklass ....

1 månadslön 10 kr. 1

.....\ dagaflöning 40 öre /

51,000

—

46,750

—

97,750

—

15,300

—

113,050

—

225

4:de löneklass......

/ månadslön 5 kr. \

'' \ dagaflöning 20 öre (

13,500

—

12,375

—

25,875

—

4,050

—

29,925

—

1600

Summa

—

—

—

—

522,487

50

64,665

—

587,152

50

Manskap med tjenstgöring under viss

del af tjenstetiden.

750

3:e löneklass, permitterade (månadslön 10 kr.)

90,000

—

—

—

90,000

—

—

-

90,000

-

250

J3:dje lönckl. 8 man., pormitt., (månadsl. 10 kr.|

25,000

—

6,000

—

31,000

—

—

-

31,000

-

500

[månadslön 5 kr.l

4:de lönekl.,tjenstg. hela året.< dagaflöning 275>

( dagar ä 20 öre J

30,000

—

27,500

—

57,500

—

9,000

—

66,500

—

Summa

—

—

—

—

178,500

—

9,000

—

187,500

—

1500

Lega för 250 man

å 50 kr.......................

—

—

—

12,500

—

—

—

12,500

—

Anm. 1. Då permitteradt manskap inkallas till tjenstgöring, erhåller det dagaflöning i de löneklasser det tillhör.

Anm. 2. Skulle det sålunda bestämda antalet manskap i någon af de tre högre löneklasserna icke finnas fulltaligt,

må de löner, som i följd deraf sakna innehafvare, till så stor del, som erfordras, användas till aflöning åt

manskap i lägre löneklass,

s. 39 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln

39

Bil. D.

Förslag

till

Stat

för Femte hufvudtiteln för år 1895.

Indelning och dermed

Anvisning

i kontant

jemförlig anvisning

på förslag.

Summa.

Summa

summarum.

Sjöförsvarsdepartementet.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor,

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Departementet och öfverstyrelsen.

Departementschefen ....................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli

17,000

—

—

—

—

—

17,000

samt kommandoexpeditionen .....................

20,800

—

—

—

—

—

26,800

—

Marinförvaltningen.......................................

38,600

—

—

—

—

—

38,600

—

Sgr

82,400

—

—

—

—

—

82,400

—

82,400

-

Flottans personal.

Aflöning för flottans kårer och stater ............

1,732,052

—

—

—

—

—

1,732,052

—

Carlskrona artillerikår, reservationsanslag........

303,900

—

—

—

—

—

303,900

-

Ålderstillägg, förslagsanslag ........................

32,000

—

—

—

—

—

32,000

—

Pensionering af reservbefäl, förslagsanslag, högst

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna,

6,400

6,400

reservationsanslag....................................

268,100

—

—

—

—

—

268,100

—

Natnraunderhåll, förslagsanslag.....................

419,870

—

—

—

—

---

419,870

—

Båtsmansindelningen...................................

Ersättning för vakanta rusthållsnummer i Ble-

2,600

26,400

29,000

kinge län och Södra Möre härad af Kalmar

län........................................................

114,000

_

—

—

—

—

114,000

—

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären, för-

slagsanslag.............................................

33,300

—

—

—

—

—

33,300

—

Sgr

2,909,622

—

2,600

—

26,400

—

2,938,622

—

2,938,622

Flottans materiel.

Flottans nybyggnad och underhåll, reservations-

anslag...................................................

1,280,000

—

—

—

—

1,280,000

—

1,280,000

—

Transport

—

_

—

—

- |_

4,301,022 |—

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Femte liufvudttteln

Anvisning

i kontant.

Indelning och dermed

jemförlig anvisning

på förslag.

Summa.

Summa

summarum

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Transport

—

—

—

—

—

—

—

—

4,301,022

—

Diverse anslag.

Flottans öfningar, reservationsanslag ............

Sjöbeväringens vapenömingar samt beklädnad

670,000

—

—

—

—

-

670,000

—

och ersättning derför, förslagsanslag .........

Undervisningsverken:

256,500

—

—

—

—

—

256,500

—

Sjökrigsskolan......................... 31,040: —

Skeppsgosseskolan .................... 8,780: —

39,820

60,000

39,820

60,000

Sjökarteverket, reservationsanslag..................

Ersättning åt officerare och ingoniörer vid flottan

—

—

—

—

—

—

under anställning eller kommendering utrikes

12,000

—

—

—

—

—

12,000

—

Sjukvård ..................................................

39,000

—

—

—

—

—

39,000

—

Diverse behof.............................................

19,175

—

—

—

—

—

19,175

—

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., för-

23,500

—

—

—

—

—

23,500

slagsanslag .............................................

46,924

—

—

—

—

—

46,924

—

Extra utgifter.............................................

12,500

—

—

—

—

—

12,500

—

Sgr

1,179,419

—

—

—

—

—

1,179,419

—

1,179,419

—

Summa för sjöförsvaret

5,451,441

—

2,600

—

26,400

—

—

—

5,480,441

—

Handeln.

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstal-

terna, reservationsanslag...........................

1,400.000

—

405

-

4

—

1,400,409

—

Undervisningsanstalter för sjöfart ..................

86,150

—

—

-

—

—

86,150

--

Nautisk-meteorologiska byrån........................

Ålderstillägg för personalen vid undervisnings-

9,000

"

9,000

~

anstalterna för sjöfart och föreståndaren vid

nautisk-meteorologiska byrån, förslagsanslag

13,000

13,000

Summa för handeln

1,508,150

—

405

—

4

—

1,508,559

—

1,508,559

—

Summa för femte hufvudtiteln

6,959,591

—

3,005

—

26,404

—

—

—

6,989,000

—

s. 41 Kontrollera mot PDF

Femte hufyudtitcln.

41

Extra ordinarie anslag.

Kronor.

Ö.

Till genomförande under år 1895 af löneregleringen för flottan ..............................

40,000

—

» nyanskaffning af fartygsmateriel.................................................................

2,500,000

—

» artillerimateriel för fartyg.........................................................................

152,900

—

» artillerimateriel för sjöbefästningarne............................................................

12,500

—

» skjutförsök, krutprof m. m.........................................................................

10,000

—

» minväsendet.............................................................................................

75,000

—

» löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan..................................................

1,860

—

Summa

2,792,260

—

Bill. till Riksd. Prof. 1804.

1 Sami.

1 Afd.

6

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln.

Protokoll öfver civilärenden, hållet inför Hans May.t

Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 13

januari 1894.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe och

Christerson.

Departementschefen statsrådet Groll anhöll i underdånighet att få

underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan om reglerandet af

utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel samt yttrade härvid beträffande

anslags titlarne:

[namn MM. Mot. ISM. 1 Sami. I Åfd. 1 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sjette liufvudtiteln.

Ordinarie anslag.

Departementets afdelning af Kong! Maj:ts kansli.

[1.] I den af Riksdagen år 1878 faststälda staten för civildepartementets

ansiåget tm exPediti°n upptogs ett anslag af 15,000 kronor till departementschefens

amanuenser förfogande för amanuenser, vikariatsersättning och renskrifning in. m.

m. m. Af detta anslag utgå dels kostnaderna för renskrifning, dels vikariatsersättningar

under semester för departementets embets- och tjensteman,

dels ock fasta arfvoden åt en amanuens å hvar af departementets fem

byråer med 1,100 kronor till hvar eller tillhopa 5,500 kronor samt

arfvode åt en amanuens, som är anstäld till biträde åt registrator^ med

600 kronor. Det derefter återstående beloppet användes dels till gratifikationer

åt de extra ordinarie tjenstemän i departementet, hvilka icke

hafva fasta arfvoden såsom amanuenser å byråerna, dels och till ersättning,

med 1 krona 50 öre om dagen, åt de extra ordinarie vaktmästare,

hvilka turvis, eu för hvarje dag, fullgöra samma tjenstgöring, som fordras

af de ordinarie vaktmästare.

Anslaget har emellertid under de senare åren visat sig alltmera

otillräckligt att bereda sist omförmälde extra ordinarie tjenstemän en

efter deras arbete någorlunda afpassad godtgörelse. Detta förhållande

är beroende derpå att, i följd af den alltmer ökade tillströmningen af

mål, utgifterna för renskrift betydligt stegrats. Medan renskrifningskostnaderna

år 1879 eller det första året, som departementets nya

stat tillämpades, utgjorde 1,930 kronor 22 öre, uppgingo dessa kostnader

år 1888 till 3,105 kronor, år 1889 till 3,609 kronor 56 ör^, år

1890 till 3,121 kronor 50 öre, år 1891 till 3,223 kronor 89 öre, år

1892 till 3,530 kronor 95 öre och år 1893 till 3,942 kronor 25 öre

eller mer än dubbelt mot hvad dessa kostnader utgjorde år 1879. Då

de fasta amanuensarfvodena för år uppgå tillsammans till 6,100 kronor,

af hvilket belopp dock stundom någon ringa del kan besparas i följd

af innehafvarnes tjenstledighet, samt vikariatsersättningarna under semester

årligen uppgå till 2,400 å 2,500 kronor och ersättningarna till

extra vaktmästare utgöra omkring 450 kronor för år, inses lätt att det

belopp, som kan användas till gratifikationer åt de extra ordinarie

tjenstemännen, blifver jemförelsevis ringa. År 1879 kunde till dylika

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sjette hufyudtiteln.

gratifikationer användas 3,700 kronor, men det för detta ändamål disponibla

beloppet bar sedermera sjunkit, så att det år 1892 utgjorde blott

2,600 kronor och år 1893 allenast 2,125 kronor. Det högsta gratifikationsbeloppet

utgjorde sistnämnda år 325 kronor och det lägsta 50

kronor. Medeltalet var samma år 177 kronor.

Då i betraktande tages att ifrågavarande extra ordinarie tjenstemän

i allmänhet dagligen tjenstgöra i departementet, måste det erkännas att

den godtgörelse, som tilldelas dem, icke står i skäligt förhållande till

det arbete, de fullgöra. Det kan visserligen icke ifrågasättas att bereda

dem tull ersättning för deras arbete, men då det måste ligga i

departementets intresse att ett antal yngre tjenstemän, utan att behöfva

alltför mycket splittra sin verksamhet åt olika håll, egnar sig åt departementets

tjenst, kan det icke annat än lända till men för departementet,

om utväg saknas att åt dem af desse tjenstemän, hvilka anses

förtjente att vid departementet fästas, bereda en någorlunda skälig

godtgörelse.

Äfven de fasta arfvodena åt amanuenserne å departementets byråer

synas mig väl knappa i förhållande till den tjenstgöring, som åligger

desse tjenstemän och hvilken upptager större delen af förmiddagen och

dessutom merendels är förenad med hemarbete. Dessa arfvoden äro också

lägre än de, som åtnjutas inom andra statsdepartement. Så uppgår amanuensarfvodet

i landtförsvarsdepartementet till 1,500 kronor samt i finansoch

ecklesiastikdepartementen till 1,200 kronor. I sistnämnda departement

åtnjuta derjemte äfven de med fast arfvode aflönade amanuenserne

gratifikationer, hvilkas belopp sistlidna år vexlade mellan 110 och 190

kronor. Någon förhöjning af amanuensernes i civildepartementet arfvoden

synes mig derföre vara af omständigheterna påkallad.

På grund af hvad jag sålunda anfört anser jag mig ega skäl att föreslå

eu ökning af det till amanuenser, vikariatsersättning och renskrifning

m. m. i civildepartementet nu anvisade anslagsbeloppet; och då antagligt

är att kostnaderna för renskrifning fortfarande skola i följd af

målens tillväxt komma att stiga, synes mig ökningen icke böra sättas

lägre än till 3,000 kronor.

Jag hemställer alltså att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att det i staten för civildepartementets afdelning af Eders Kongl.

Majrts kansli upptagna anslag för amanuenser, vikariatsersättning och

renskrifning m. m. må från dess nuvarande belopp, 15,000 kronor, höjas

till 18,000 kronor eller med 3,000 kronor, hvarigenom alltså anslaget

till civildepartementets afdelning af Eders Kongl. Majrts kansli skulle i

sin helhet ökas från 76,700 kronor till 79,700 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sjette hufvudtiteln.

[2-]

Höjning af

anslaget till

officiella

statistiska

trycket.

Statistiska centralbyrån.

Sedan komiterade för afgifvande af förelag till förändrad lagstiftning

för sparbanker in. in., till följd af det komiterade genom nådiga

brefvet den 2 september 1892 lemnade uppdrag, med skrifvelse den 12

november samma år aflemnat förslag till formulär för de statistiska redogörelser,

livilka skulle afgifvas, jemlikt 1C § sista punkten i lagen angående

sparbanker den 29 juli nämnda år, af sparbanksstyrelserna och,

jemlikt 2 § 2 mom. i lagen af samma dag angående tillsyn å vissa

så kallade folkbanker och med folkbanker jemförliga penningeinrättningar,

af styrelserna för folkbankerna, har statistiska takellkommissionen

uti häröfver afgifvet underdånigt yttrande, med förmälan att kommissionen

icke funnit något att erinra mot fastställelse af de föreslagna

formulären, hemstält att offentliggörandet af redogörelse för sparbanker

och vissa folkbanker finge verkställas genom eu sjelfständig publikation,

som under särskild littera skulle intagas i serien »Bidrag till

Sveriges officiella statistik». Efter det statistiska centralbyrån, på nådig

befallning, inkommit med underdånigt yttrande af den 21 februari

1893 i fråga om beloppet af den kostnad, som kunde erfordras för

sparbanksstatistikens offentliggörande på sätt i statistiska tabellkommissionens

utlåtande blifvit ifrågasatt, har Eders Kongl. Maj:t genom beslut

den 3 mars 1893 faststält omförmälda formulär till de statistiska

redogörelser, som jemlikt förenämnda lagrum skola af vederbörande

styrelser afgifvas, äfvensom förordnat, bland annat, att nämnda redogörelser

skola insändas till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som har

att ofördröjligen öfversända redogörelserna till statistiska centralbyrån,

att sagda redogörelser skola af statistiska centralbyrån bearbetas och

genom centralbyråns försorg offentliggöras under särskild littera i serien

»Bidrag till Sveriges officiella statistik»; samt att i fråga om nämnda

publikations form och utdelning samt upplagans storlek skola lända till

efterrättelse de för utgifvandet af serien »Bidrag till Sveriges officiella

statistik» meddelade allmänna föreskrifter.

Uti sitt ofvanberörda utlåtande af den 21 februari 1893 bär statistiska

centralbyrån beräknat kostnaden för offentliggörande af statistiken

rörande sparbanker och folkbanker i en särskild littera i serien »Bidi ag

till Sveriges officiella statistik» uti eu upplaga af 1,350 exemplar, deruti

inbegripet den särskilda kostnad för behöfliga blanketter till de flan

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sjette hufvndtlteln.

sparbankerna och folkbankerna ingående redogörelser, som föranledes

af den beslutade nya anordningen i afseende å ifrågavarande statistiks

offentliggörande, till 1,504 kronor 30 öre samt hemstält att för bestridande

af denna kostnad det nuvarande anslaget till det officiella statistiska

trycket, 15,800 kronor, måtte höjas med i rundt tal 1,500 kronor.

Då jag icke funnit något att erinra mot den af statistiska centralbyrån

gjorda beräkningen, hemställer jag i underdånighet att Eders

Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, för bestridande af kostnaderna för offentliggörande af statistiken

rörande sparbanker och folkbanker samt för tryckning af blanketter till

de från dessa banker till statistiska centralbyrån ingående redogörelser,

det under anslaget till statistiska centralbyrån uppförda reservationsanslaget

till officiella statistiska trycket, 15,800 kronor, må höjas till

17,300 kronor eller med 1,500 kronor;

kommande i händelse af bifall härtill anslaget till statistiska centralbyrån

att ökas från 59,900 kronor till 61,400 kronor.

Landtmäteristaten.

Under förutsättning att hvad jag nedan kommer att föreslå beträffande

rikets allmänna kartverk vinner bifall, hemställer jag att Eders

Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att från anslaget till landtmäteristaten må uteslutas 24 andre landtmätarelöner,

uppgående sammanlagdt till 21,600 kronor, samt anslaget

följaktligen nedsättas från 108,800 kronor till 87,200 kronor.

Vidare anförde departementschefen:

I afseende å bearbetningen af rikets ekonomiska och topografiska

kartverk anhåller jag att få göra eu framställning, som, om den bifalles,

föranleder dertill att anslagstiteln »rikets ekonomiska kartverk»

bör ersättas med en ny anslagstitel, benämnd

Rikets allmänna kartverk.

I den till Riksdagen år 1893 aflåtna proposition angående statsverkets

tillstånd och behof äskade Eders Kongl. Maj:t för innevarande år dels

under fjerde hufvudtiteln, för fortsättande af generalstabens topografiska

arbeten, å extra stat ett anslag å 90,000 kronor och dels under sjette

[3.]

24 andre

landtmätarelöners

uteslutande

från

anslaget.

[4-]

Anslag till

rikets allmänna

kartverk.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sjette hnfvndtiteln.

hufvudtiteln, utöfver det derå för rikets ekonomiska kartverk uppförda

ordinarie anslag, 6,000 kronor, å extra stat till de ekonomisk-geografiska

kartarbetena i Norrbottens län och de delar af Vesterbottens län,

som äro belägna ofvan odlingsgränsen eller ingå i kartblad, tillhörande

den under utgifning varande kartan öfver förstnämnda län, 31,000

kronor och för de ekonomiska kartarbetena i öfriga delar af riket

45,000 kronor eller tillsammans 76,000 kronor. Riksdagen beviljade

de belopp, som under sjette hufvudtiteln begärts, men af det under

fjerde hufvudtiteln äskade allenast eu summa af 75,000 kronor; hvarförutom

Riksdagen, i likhet med hvad under flera föregående år

skett, medgaf att möjligen uppstående behållningar å de båda extra

anslagen under sjette hufvudtiteln finge användas äfven till bestridande

af utgifter för det topografiska kartverket.

I den skrifvelse af den 2 maj 1893, hvari Riksdagen för Eders

Kongl. Maj:t anmälde sitt beslut, anförde Riksdagen vid behandlingen af

frågan om anslaget till det topografiska kartverket att behofvet af ökade

hjelpmedel för bedrifvande af särskild! vissa till det topografiska kartverket

hörande arbeten val synts Riksdagen vara till fullo ådagalagdt,

men att Riksdagen med anledning deraf ansett sig böra ingå i undersökning,

huruvida icke genom vidtagände af ändamålsenliga åtgärder

beträffande anordningen af kartarbetena i deras helhet skulle kunna

beredas möjlighet att, utan att öfverskrida summan af de till kartverken

då utgående anslag och utan att- träda de ekonomiska kartverkens

speciela intresse för nära, tillgodose ifrågavarande behof; samt att såsom

ett steg i sådan riktning dervid för Riksdagen framstält sig ett återupptagande,

ehuru i betydligt modifierad form, af den plan till de allmänna

kartarbetenas bedrifvande, som Eders Kongl. Maj:t i anledning

af 1880 års Riksdags skrifvelse i ämnet framlade för 1885 års Riksdag,

men som då icke vann Riksdagens godkännande.

Enligt denna plan, fortsätter Riksdagen vidare, skulle de ekonomiska

och topografiska kartverken i afseende å personal och anslag

sammanslås till ett enda kartverk, benämndt rikets allmänna kartverk,

hvarjemte vederbörande anslag skulle något höjas och åtskilliga förenklingar

vidtagas i arbetsmetoderna. Riksdagen förestälde sig att, om

en närmare förening mellan de olika kartverken kunde åstadkommas

så till vida, att dels de till dem utgående anslag sammanfördes till ett

enda, hvilket af Eders Kongl. Maj:t sedermera finge mellan de tre

verken fördelas, dels ock de hinder, Indika för närvarande i viss mfjn

förefunnes för användande af ett verks personal för något af de andras

behof, undanröjdes, härigenom skulle beredas afsevärda fördelar och

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sjette lmfvudtiteln.

detta icke allenast för de topografiska utan äfven för de ekonomiska

kartarbetena. Olägenheten af att de till de allmänna kartarbetena anvisade

anslagen vore till på förband af Riksdagen bestämda belopp

fördelade mellan de tre verken syntes Riksdagen tydligen framgå deraf

att verkens arbeten vore i vissa afseenden likartade och i andra åter

af hvarandra beroende. Det närmare samarbete mellan verken, som

skulle möjliggöras genom den af Riksdagen förordade anordningen,

måste enligt Riksdagens förmenande vara egnadt att åstadkomma en

minskning i åtskilliga utgiftsposter, hvarigenom åter ökade medel kunde

blifva tillgängliga för tillgodoseende af sådana grenar af det allmänna

kartläggningsarbetet, Indika vid hvarje tidpunkt kunde anses företrädesvis

deraf vara i behof. I afvaktan på att utredning och förslag i det

ofvan angifva syftet blefve af Eders Kong!. Maj:t för Riksdagen framlagdt,

ansåge sig Riksdagen icke kunna medgifva någon förhöjning af

anslaget till de topografiska arbetena.

Beträffande anslagen till rikets ekonomiska kartverk anmälde Riksdagen

uti ifrågavarande skrifvelse af den 2 maj 1893 att hvad Eders

Kongl. Maj:t derutinnan för detta år äskat och föreslagit icke gifvit anledning

till annan särskild erinran, än att Riksdagen, med afseende å

innehållet af den i statsrådsprotokollet rörande sistberörda anslagstitel

afgifna promemoria af afdelningscliefen vid generalstabens topografiska

afdelning, velat framhålla angelägenheten deraf att definitivt beslut

snarast fattades, huruvida den ursprungligen allenast för Norrbottens

län afsedda, enklare och i mindre skala försiggående ekonomiska kartläggningen

skulle utsträckas längre söderut, än nu vore bestämdt, eller

icke; och hade Riksdagen i detta hänseende, efter hvad i skrifvelsen

vidare förmäles, förestält sig att, med afseende ej mindre å ifrågavarande

kartläggnings relativa billighet, än äfven derå att skalan och

metoden syntes vara fullt tillfyllestgörande äfven för de inre, glest bebygda

delarne af mellersta Norrland samt möjligen äfven för vissa delar

af södra Norrland och norra Svealand, samma kartläggning borde få

fortgå icke obetydligt längre söderut, hvarigenom de för fullbordande

af hela landets ekonomiska kartläggning erforderliga kostnaderna skulle

nedbringas och till följd deraf, om nu utgående anslagsbehof fortfarande

under en följd af år anvisades, donna kartläggning komma att fullbordas

tidigare än man nu kunde beriikna.

Öfver hvad Riksdagen sålunda anfört i fråga om de topografiska

och ekonomiska kartverkens bearbetande har afdelningscliefen vid generalstabens

topografiska afdelning afgifvit underdånigt utlåtande, hvarefter

äfven kommissionen för de allmänna kartarbetena, på nådig befallning,

inkommit med utlåtande i ämnet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sjette hufvudtiteln.

Innan jag redogör för innehållet af dessa utlåtanden, anhaller jag

att få i minnet återkalla vissa af kartverksfrågornas föregående utvecklingsskeden.

År 1827 inrättades det så kallade sockenkartverket med ändamål att

bereda »säkra och pålitliga upplysningar om riket i statistiskt hänseende».

Efter åtskilliga fruktlösa försök att på ett fullt ändamålsenligt

sätt bearbeta detta, inrättades enligt nådigt bref den 15 april 1859

rikets ekonomiska kartverk med hufvudsakligt ändamål »att åstadkomma

en säker kännedom om rikets areal samt dennas olika beskaffenhet och

fördelning i ekonomiskt hänseende», hvilket kartverk, likasom förut

sockenkartverket, skulle stå under öfverinseende och ledning af öfverdirektören

vid landtmäteriet, med biträde af öfveringeniören och ingeniörerne

vid generallandtmäterikontoret, och bearbetas af skicklige personer

inom eller utom landtmäteristaten till erforderligt och efter tillgångarne

lämpadt antal. Hvarje ekonomisk karta skulle i allmänhet

omfatta ett härad eller tingslag samt upptaga hvad i 50 § af då gällande

landtmäteriinstruktion nämndes, d. v. s. byar och hemman med

derå liggande torp, kronoparker, allmänningar, åker, äng, skog, utmark

och mossar, vägar, sjöar, vattendrag, kyrkor, bruk, qvarnar m. in., dock

med iakttagande att hufvudsaklig vigt borde fästas vid beteckningen af

de föremål, som i ekonomiskt hänseende vore anmärkningsvärda, hvarjemte

särskilda beskrifningar borde upprättas och länsvis sammanfattas.

Skalan bestämdes i allmänhet skola blifva 1 : 50,000, dock att afvikelse

derifrån kunde efter Kongl. Maj:ts bepröfvande ske till 1 : 20,000 i starkt

befolkade och till 1 : 100,000 i glest bebodda län.

Redan den 16 december 1859 förordnade emellertid Kongl. Maj:t särskild

styresman för det ekonomiska kartverket, nemligen ingeniören vid

generallandtmäterikontoret E. Gr. Ljunggren. Sedan denne derefter blifva

utnämnd till öfveringeniör vid generallandtmäterikontoret, föreskrefs

år 1869 att det ekonomiska kartverket, i hvad det afsåge mellersta och

södra delarne af landet, skulle från och med ar 1870 åter ställas under

ledning och öfverinseende af landtmäteristyrelsen. Sistnämnda år anhöll

emellertid Riksdagen att Kongl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande

i hvad mån, utom andra, de topografiska och ekonomiska kartverken

kunde med hvarandra ställas i närmare samband. _ En komité

tillsattes, och sedan denna afgifvit utlåtande den 6 februari 1871, förordnade

Kongl. Maj:t i öfverensstämmelse dermed den 15 december

1871 att det allmänna ekonomiska stomkarteverket i skalan 1 : 20,000,

så vidt det anginge de till Svealand räknade och söder derom belägna

delarne af riket, skulle fortsättas och afslutas; att deremot utgifning på

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Sjette hufrudtiteln.

statsverkets bekostnad af ekonomiska häradskartor i skalan 1 : 50,000

icke, på sätt dittills skett, vidare skulle ega rum, vederbörande landsting,

hushållningssällskap och kommuner öppet lemnadt att på egen bekostnad

föranstalta om utgifning af sådana kartor; samt att statistiska

länsbeskrifningar dock fortfarande skulle på statsverkets bekostnad utgifvas.

Derjemte bestämdes att det ekonomiska kartverket skulle vid

ingången af år 1873 ställas under styrelse och ledning af chefen för

topografiska korpsen. Då vid generalstabens upprättande år 1873 topografiska

korpsen med densamma införlifvades, blef styrelsen öfver det

ekonomiska kartverket Överflyttad på afdelningschefen vid generalstabens

topografiska afdelning, hvilken fortfarande utöfvar chefskapet öfver

dessa arbeten, utan att afdelningschefens förman, generalstabschefen,

med dessa arbeten har någon befattning.

Hvad jag nu anfört rörer hufvudsakligast den grupp af de ekonomiska

kartarbetena, som afse de södra och mellersta delarne af riket.

Enligt förenämnda nådiga bref den 15 april 1859, hvarigenom det

gamla sockenkartverket under benämningen rikets ekonomiska kartverk

fortfarande förklarades skola stå under inseende och ledning af

öfverdirektören vid landtmäteriet, uppdrogs åt då varande landshöfdingen

P. H. Widmark närmaste ledningen och tillsynen öfver kartarbetet

i Norrbottens län, för hvithet till en början samma bestämmelser

skulle gälla som för det ekonomiska kartverket i södra och mellersta

delarne af riket. Ytterligare föreskrifter om Norrbottens kartverk meddelades

genom nådigt bref af den 18 maj 1860, och under det att kartbladen

öfver kustsocknarne och lappmarkernas skogsbygd allenast upptogo

hvad som allmänneligen ansågs tillhöra en ekonomisk karta, sökte man å

kartorna öfver ijellbygden och sedermera äfven öfver skoglandet och

Pajala socken befrämja, jemte den ekonomiska kartläggningens intressen,

äfven den topografiska kartans ändamål genom att å dessa kartblad inlägga

beteckningar hörande till hvartdera kartverket. Kartläggningen

skedde i skala 1 : 50,000 för ijellbygden samt i skalor 1 : 20,000,

1 : 40,000 och 1: 50,000 för skoglandet och kustsocknarne, öfver Indika

senare kartor utgåfvos i skala 1 : 100,000, medan för lappmarkerna och

Pajala socken enligt nådiga brefvet den 21 maj 1874 var bestämd en

utgifningsskala af 1 : 200,000. Genom nådiga skrifvelsen den 15 december

1871 befalde Kong! Maj:t att äfven Norrbottens läns ekonomiska

kartverk skulle med ingången af år 1873 ställas under chefen för topografiska

korpsen, hvarefter jemväl detta kartverk kommit under ledning

af afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning.

Bih. till Rikad. Prot. Ils!)4. 1 Rami. 1 Afd. 1 lliift. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sjette hufvud titeln.

Det topografiska kartverkets tillkomst kan räknas från den tid år

1805, då fältmätningskorpsen ordnades. Denna korps erhöll sedermera

år 1831 benämningen topografiska korpsen, hvilken slutligen från och

med år 1873 införlifvades med generalstaben såsom en särskild afdelning

af densamma under afdelningschefen vid samma afdelning. Dess

egentlige chef är dock chefen för generalstaben. Kartverkets hufvudsakliga

uppgift är att efter förut upprättad plankarta angifva markens

ytformer. Mätningarna ega rum i skala 1 : 50,000 och utgifningen i

skala 1 : 100,000.

Den fördelning af kartverkena under olika chefer, hvilken, såsom

jag förut nämnt, egt rum och deras fördelning derjemte på olika departement,

i det att de ekonomiska kartverken, deri inberäknadt Norrbottens

kartverk, voro, likasom de ännu äro, lydande under civildepartementet,

under det att det topografiska kartverket lydt under landtförsvarsdepartementet,

vållade emellertid vissa slitningar kartverken emellan

och orsakade att kostnaderna för vissa arbeten blefvo större än som

vederbort, om enhet i ledningen egt rum; och för afhjelpande af, bland

andra, dessa olägenheter tillsattes, utom den af mig förut omnämnda

komitén af år 1870, ytterligare år 1877 en komité, af hvars ledamöter flertalet

i betänkande af den 6 maj 1878 beträffande de ekonomiska och

topografiska kartverken sammanfattade sina förslag i följande 22 punkter:

»1) att kartläggningen i skalan 1 : 20,000 af södra och mellersta

delarne af riket fortsättes intill 29. bladvådens norra kant af generalstabens

karta öfver Sverige i skalan 1: 100,000, samt att i denna kartläggning

inräknas äfven det hörn af Vermland, som ligger norr om

nämnde gräns;

2) att kartan i skalan 1 : 20,000 skall innehålla, utom detsamma som

den nu varande ekonomiska kartan i samma skala, allt hvad en fullständig

topografisk karta bör upptaga, således äfven de topografiska

beteckningarna för markens höjningar och sänkningar samt höjdsiffror

på sjöar, längs vattendrag, dalgångar och vigtigare vägar samt på större

höjder; äfvensom att mossar och kärr i allmänhet utmärkas, ehuru

endast större sådana, när fråga är om nymätningar i skogsmark och

obygd;

3) att beteckning af jordhöjder och berg skall ske enligt det så

kallade backstrecksmaneret eller detsamma, som nu användes för generalstabens

konceptkarta i skalan 1 : 50,000, samt att utmark betecknas

enligt nu gällande föreskrifter;

4) att hittills begagnade projektionsmetoder och bladindelning bibehålies;
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sjette hnfvudtiteln.

5) att kartan grundlägges med i medeltal minst 3 triangel- eller

på annat lämpligt sätt geodetiskt inmätte punkter på qvadratmilen; men

att i trakter, der hemmanens arealer äro mycket små, så att stomkartan

måste sammansättas af ett ovanligt stort antal reducerade landtmätarkartor

(så kallade karttransporter), samt der landets beskaffenhet icke

lägger betydande hinder i vägen derför, triangelpunkternas antal bör,

på grafiskt eller annat sätt, ökas till vid pass 6;

6) att den första afvägningen af terrängen må ske i samband med

de geodetiska mätningarna till den utsträckning, att ett tillräckligt antal

utgångs- och rättelsepunkter må finnas att tillgå för den samtidigt med

fältmätningen skeende detaljhöjdmätningen;

7) att stomkartan sammansättes före fältmätningen på samma sätt,

som alltid skett och fortfarande sker vid det topografiska kartverket;

ego- och skifteskartor öfver den trakt, som skall kartläggas, hopsamlas

dels från generallandtmäterikontoret, dels från landtmäterikontoren

i länen och enskilda personer, samt nedtransporteras till skalan

1 : 20,000; öfver trakter, der endast föråldrade eller alldeles ingå landtmätarkartor

finnas att tillgå, verkställas nymätningar; derefter sammansättes

stomkartan med stöd af de förut bestämde triangelpunkterne;

denna stomkarta kontrollmätes och fullständigas på marken; -ekonomiska

detaljer inläggas med färger och höj dbildningen återgifves enligt

det faststälda topografiska maneret; plan- och höjdmätning, terränginläggning

och alla andra för kartans sammanfattande erforderliga arbeten

på fältet utföras af samma personer och under samma mätningsperiod;

en renritning i tusch af konceptkartan påbörjas under fältarbetet

— under regndagar in. in. — och fullbordas efter dettas slut;

8) att kartorna i skalan 1 : 20,000 mångfaldigas medelst någon fotografisk

reproduktionsmetod och utgifvas bladvis i samma skala genom

öfvertryck från sten och medelst färgtryck, på ett sådant sätt, att

åker, äng och vatten på kartorna återgifvas med sina respektive färger,

gult, grönt och blått, gränser tecknas röda och allt det ö kriga svart;

9) att arealuträkningar göras på dessa kartor och häradsbeskrifningar

utgifvas fortfarande som hittills, hvarvid bifogadt formulär följes;

att ytinnehållet uttryckes i hela och tiondedels hektar; samt att alla

för dessa beskrifningars affattande nödiga upplysningar insamlas under

fältmätningen;

10) att af häradsbeskrifningarna sammandragas korta länsbeskrifningar

af följande innehåll:

a) en geografisk beskrifning af ungefär samma innehåll och om
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sjette hufvudtiteln.

fattning, som den, hvilken inleder den af topografiska kåren utarbetade

beskrifningen öfver Malmöhus län;

b) en förteckning och beskrifning öfver afvägde fixpunkter inom

länet;

c) en tabell, utvisande länets indelning i afseende på lagskipning,

styrelse, uppbörd och kyrkovärd samt innehållande ett sammandrag af

areal-beskrifningarna härads- och sockenvis;

d) en höj dkarta I i enlighet med nämnda beskrifning öfver

é) en folkmängdskarta J Malmöhus län;

11) att uppgifter äfven för den militäriska beskrifningen insamlas

under fältmätningen;

12) att en topografisk karta i skalan 1 : 100,000 sammandrages från

den ekonomisk-topografiska kartan i 1 : 20,000 och mångfaldigas medelst

heliogravyr; samt att ritningen till heliogravyr utföres i skalan

1 : 50,000, i hvilken den äfven kan mångfaldigas medelst någon billig

fotografisk metod;

13) att den delen af det norrländska kustlandet, hvilken ligger

mellan den norra gränsen för kartverket i 1 : 20,000 samt Norrbottens

läns södra gräns, äfvensom ett område omkring de vigtigaste kommunikationslederna

genom Jemtland samt omkring Storsjön, i allt 300—

320 qvadratmil, uppmätas i skalan 1 : 50,000; att hela återstoden af

Norrland inom nämnde gränser uppmätes i skalan 1 : 100,000; samt att

kartläggningen inom Norrbottens län fortsättes enligt nu faststäld plan;

14) att kartan öfver Norrland, med undantag af Norrbottens län

och Vesterbottens lappmarker, utgifves bladvis i skalan 1 : 100,000 medelst

heliogravyr; att kartan öfver Norrbottens kustland utgifves enligt

nu faststäld plan; samt att hela lappmarkskartan, inom såväl Norrsom

Vesterbotten, utgifves i skalan 1 : 200,000, eller samma skala, som

nu är bestämd för kartan öfver Norrbottens läns lappmarker;

15) att nu gällande bestämmelser i afseende på inteckning af terrängens

ytformer på den ekonomisk-geografiska kartan öfver Norrbottens

län äfven framdeles må följas; samt att inom det öfriga Norrland

må begagnas samma arbets- och beteckningssätt, som hittills användts

vid den topografiska kartläggningen i motsvarande skalor i södra och

mellersta delarne af riket;

16) att kartläggningsarbetena inom riket företagas i följande ord-f

ning: först uppmätas de delar af södra och mellersta Sverige, öfver

hvilka kartor i 1 : 100,000 eller större skalor icke redan äro utarbetade.

Samtidigt bearbetas Norrbottens län af en mätafdelning, motsvarande

det nu varande ekonomiska kartverket derstädes, hvilken, efter arbe
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Sjette hufvudtiteln.

tenas afslutande inom länet, fortsätter söderut i Norrlands kustland.

Sedan förenämnda kartläggningsarbeten i södra och mellersta Sverige,

intill 29. bladvådens norra kant, blifvit utförda, sändes en mätafdelning

från liufvudstationen i Stockholm att arbeta tillsammans med förutnämnda

Norrbottens afdelning i Norrlands kustland och Jemtland, under

det att öfriga mätafdelningar ommäta de delar af södra och mellersta

Sverige, öfver hvilka visserligen topografiska kartor i skalan 1 : 100,000

finnas utgifna, men endast sådana som blifvit fältmätta i samma skala.

Sist bearbetas det inre af Norrland tillika med norra och vestra Dalarne

äfvensom öfrige delar af södra och mellersta Sverige;

17) att de ekonomiska och topografiska kartverken i afseende på

personal och anslag böra sammanslås till ett kartverk, som ställes under

styrelse och ledning af chefen för generalstaben och benämnes landkartverket

;

18) att vid landkartverket böra tjenstgöra 11 officerare och 1 professor,

samtlige på generalstabens stat;

19) att kartverkets fältmätnings-personal bör bestå af 14 civile

kartografer och 65 från armén kommenderade officerare och underofficerare;

att de förre aflönas med dels fasta arfvoden dels dagaflöning,

de senare endast med dagaflöning; samt att årliga anslaget till landkartverket

bestämmes till 220,000 kronor;

20) att en fotografisk och galvanoplastik atelier bör inrättas inom

samma lokal, som upptages af generalstabens topografiska afdelning;

21) att kartografer och koppar-gravörer vid landkartverket böra

pensioneras af staten;

22) att nuvarande kartografer vid ekonomiska kartverket och extra

biträden vid generalstabens topografiska afdelning, hvilka befinnas dertill

lämplige, böra öfvergå till landkartverket; samt att nuvarande såväl

kartografer som koppar-gravörer, hvilka öfverflyttas till landkartverket,

må, i och för rättighet till pensioner, räkna sig till godo den tid de

före öfverflyttningen tjenstgjort vid de ekonomiska och topografiska

kartverken.»

I den proposition, som derefter år 1880 blef för Riksdagen framlagd,

öfvergafs emellertid 1878 års komités förslag i flera af dess vigtigaste

hufvudpunkter, särskild! i fråga om det ekonomiska kartverket,

hvars bearbetande hvad Svea- och Götaland beträffade föreslogs, i strid

med komiténs i dess första punkt gjorda hemställan, icke skola fortsättas

i vidsträcktare mån, än som påkallades af ett billigt afseende derpå att

den för detsamma då an stål da personal tillsvidare finge lämplig sysselsättning.

I fråga äter om den ekonomisk-geografiska kartläggningen af

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sjette hufrudtiteln.

Norrbottens län äfvensom beträffande det topografiska eller generalstabens

kartverk ansågs att redan faststälda planer borde fullföljas.

Eiksdagen förklarade emellertid att, innan ett definitivt inställande

af bearbetningen utaf ekonomiska kartverket för mellersta och södra

delarne af riket ifrågakomme, undersökningar, som erfordrades för bedömande

af kostnaderna för ordnande af ett kartverk i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med det af komiterades flertal uppgjorda förslag,

borde anordnas och anhöll att praktiska försök i antydda hänseenden

måtte anställas.

Med bifall till hvad Riksdagen sålunda hemstält, täcktes Eders

Kongl. Magt genom nådigt bref den 28 maj 1880 tillsätta en kommission

för de allmänna kartarbetena med uppdrag, bland annat, att anordna

och låta verkställa praktiska försök för att utröna, Indika besparingar

af tid och kostnader kunde ernås genom att förena de ekonomiska ooli

topografiska kartverken till ett kartverk med begagnande af en gemensam

fältmätning och billiga reproduktionsmetoder, allt i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med det af 1878 års kartverkskomité afgifna förslag.

Efter afslutandet af de försöksarbeten, som kommissionen på grund

af nämnda uppdrag under derpåföljande tid lät utföra och hvartill utsågs

en derför särskildt lämplig trakt inom Östergötlands län, afgaf

kommissionen den 21 oktober 1882 underdånigt utlåtande, hvari kommissionen

dels lemnade en utförlig redogörelse för de olika försök, som

blifvit utförda såväl på fältet som i afseende å olika reproduktionssätt,

samt för de häraf härledda utslag, dels ock uttalade de åsigter, till hvilka

kommissionen med ledning af dessa försök kommit, huru de allmänna

kartarbetena borde för framtiden ordnas.

Kommissionen tillstyrkte i dess hufvudgrunder det förslag, som

1878 års komité framstält, dock under förklarande att denna tillstyrkan

icke innebure ett obetingadt gillande af alla de detaljbestämmelser, som

i detta förslag blifvit gjorda, samt hemstälde under vissa hufvudpunkter,

bland annat:

beträffande organisationen:

att de ekonomiska och topografiska kartverken skulle sammanslås

till ett kartverk, under namn af landkartverket, stäldt under chefens

för generalstaben chefskap;

att den närmaste styrelsen och ledningen af landkartverket skulle

utöfvas af afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning i

enlighet med den instruktion, Eders Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt

utfärda, vid hvilken afdelning skulle tjenstgöra, förutom afdelningschefen

och 1 professor, 10 officerare af generalstaben; och

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Sjette lnifyndtiteln.

att arbetena skulle utföras, förutom af fast anstälde civile kartografer,

dels af från armén till erforderligt antal kommenderade officerare

och underofficerare, dels äfven af civile kartografaspiranter och qvinlig

personal; samt

beträffande skalor och arbetsmetoder m. m.,

under punkterna 8:o) till och med 14:o) följande:

»8:o) att för uppmätningen och kartläggningen af landets särskilda

delar med undantag af Norrbottens län, hvarest kartläggningen bör

fortsättas och afslutas enligt nu faststäld plan, tre olika skalor användas,

nemligen:

skalan 1:20,000 för det sydliga och mellersta Sverige, ungefärligen

intill 29:de bladvådens norra kant, enligt den för generalstabens

karta öfver Sverige gällande bladindelning;

skalan 1 :50,000 för den del af det norrländska kustlandet, hvilken

ligger mellan den norra gränsen för först nämnda skalas användande

och södra gränsen för Norrbottens län, äfvensom för det närmaste

området kring de vigtigaste kommunikationslederna genom Jemtland

samt omkring Storsjön, eller för ett sammanlagdt område af omkring

340 qv.-mil; samt

skalan 1:100,000 för hela det öfriga området, med de undantag,

som kunna befinnas nödiga för de delar af Vesterbottens läns fjelltrakter,

der ingen afvitfringsmätning kommer att utföras;

9:o) att för det område, som uppmätes i skalan 1 : 20,000, denna

uppmätning göres såväl ekonomisk, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de för det ekonomiska kartverket nu gällande grunder, som ock

topografisk, med användande för höjdbeteckningen af ett backstrecksmanér,

fullständigadt genom noggranna höjdbestämmelser; men för hela

det öfriga området endast topografisk, men med iakttagande att den

grundläggande stomkartan bör utarbetas med hänsyn till att framdeles

kunna läggas till grund för eller på lämpligaste sätt beredas till en

ekonomisk plankarta;

10:o) att utgifningen af generalstabens karta i skalan 1 : 100,000

fortsättes efter oförändrad plan intill Norrbottens länegräns, med undantag

för Vesterbottens läns lappmark; men att den nu använda

gravyrmetoden i koppar utbytes mot heliogravyr;

ll:o) att den för södra Sverige i skalan 1 : 20,000 upprättade ekonomisk-topografiska

kartan utgifves i oförminskad skala samt i färgtryck

förmedelst ett billigt reproduktionssätt;

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sjette hnfvudtiteln.

12:o) att för utgifningen af kartorna öfver Norrbottens län nu gällande

bestämmelser tillämpas och äfven utsträckas till Yesterbottens läns

lappmark; tillkommande det chefen för kartverket att afgifva förslag,

huru öfvergången emellan de olika skalorna skola kunna ordnas efter

en med afseende på bladindelningen lämplig gräns;

13:o) att arealuträkningar skola utföras och häradsbeskrifningar utgifvas

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med nu gällande föreskrifter;

men att dessa arbeten tills vidare endast skola omfatta den del af landet,

för hvilken uppmätningsskalan 1:20,000 blifvit faststäld;

14:o) att länsbeskrifningar upprättas och utgifvas jemte tillhörande

öfversigtskartor.»

Sedan emellertid några ytterligare försöksarbeten under åren 1882

och 1883 anstälts, föredrogs kommissionens betänkande tillika med

chefens för generalstaben deröfver afgifna utlåtande inför Eders Kongl.

Maj:t den 19 december 1884 af dåvarande chefen för civildepartementet,

dervid han förmälde sig beträffande frågans hufvudgrunder böra sammanfatta

dessa sålunda, att de afsåge:

a) de skalor, hvari kartorna öfver landets olika delar borde upprättas

och i tryck utgifvas, så att kartverket, äfven med afseende fäst

på en längre framtids kraf, väl uppfylde det med detsamma afsedda ändamål;

b) den organisation, som, på samma gång den skänkte säkerhet för

kartarbetenas sorgfälliga utförande, medförde minsta möjliga kostnad; samt

c) kostnaden eller med andra ord de årliga anslagsbelopp, hvilka

med afseende fäst på kartarbetenas möjligast skyndsamma fullbordande

kunde och borde ifrågasättas.

På anförda skäl ansåg departementschefen att de bestämmelser,

hvilka vid det fortsatta bearbetandet af landets allmänna kartverk borde

fastställas i afseende på uppmätnings- och utgifningsskalor samt härmed

sammanhängande förhållanden, kunde sålunda sammanfattas:

»l:o) att för uppmätning och kartläggning af landets särskilda

delar (med undantag af Norrbottens län, hvars kartläggningfullbordas

enligt nu gällande plan) tre olika skalor användas:

skalan 1 : 20,000 för den ännu icke i denna skala kartlagda

del af landet, som faller söder om den linie, hvilken

betecknar 29:de bladvådens norra kant å den för »generalstabens

karta öfver Sverige» gällande bladindelning, med de

smärre afvikelse!- från denna linie, som erfordras för att de

deraf afskinna socknar och härad må blifva i samma skala i

sin helhet kartlagda; och bör uppmätningen i denna skala, i

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Sjette ImfYiidtiteln.

öfverensstämmelse med hvad hittills egt rum, tills vidare endast

omfatta fullständig planmätning, men i förening med noggranna

höjdbestämmelser, hvilkas resultat genom siffror å kartorna

utsättas;

skalan 1 : 50,000 dels för höjdformernas uppmätning och

afbildning å den del af nyss nämnda område, som ännu icke

varit föremål för topografisk kartläggning i nämnda skala, dels

för fullständig topografisk kartläggning af den de] af det norrländska

kustlandet, som ligger mellan nyssnämnda 29:de bladvådslinie

och södra gränsen för Norrbottens län, samt af det

närmaste området kring de vigtigaste kommunikationslederna

genom Jemtland och omkring Storsjön; samt

skalan 1 :100,000 för fullständig topografisk kartläggning

af hela det öfriga området med de undantag, som kunna befinnas

nödiga för de delar af Vesterbottens läns fjelltrakter,

der ingen afvittringsmätning kommer att utföras;

2:o) att de stomkartor, som sammansättas till underlag för

topografisk uppmätning af de delar af landet, hvilka icke blifva

föremål för kartläggning i skalan 1 : 20,000, utarbetas med

hänsyn till att äfven kunna läggas till grund för ekonomiska

mätningars utförande;

3:o) att den i skalan 1 : 20,000 upprättade och med höjdsiffror

fullständigade plankartan utgifves i oförminskad skala

samt i färgtryck förmedelst ett billigt reproduktionssätt;

4:o) att utgifningen af generalstabens karta i skalan

1 : 100,000 fortsättes efter oförändrad plan, men att den nuvarande

gravyrmetoden utbytes mot heliogravyr; samt

5:o) att framdeles efter pröfning af vederbörandes förslag

fastställes, huru öfvergången till de skalor, hvari kartorna

öfver Norrbottens län utgifvas, skall ordnas efter en med

afseende på bladindelningen lämplig gräns.»

Beträffande organisationen biträdde departementschefen asigten att

landets allmänna kartarbeten borde ställas under en gemensam styrelse

och ansåg att den åsyftade föreningen lämpligast på så sätt vunnes,

att det ekonomiska kartverket i afseende på personal och anslag förenades

med generalstabens topografiska afdelning, men att, då de

mångsidiga ändamål, som de allmänna kartarbetena afsåge att befrämja,

voro af mera öfvervägande civil än militär natur och stode

i närmaste frändskap till liera åt de allmänna frågor och ärenden, hvilka

folie under chefens för civildepartementet handläggning — exempelvis

Bill. til! Riksd. Prat. 1804. 1 Sami. 1 Afd. 1 Iläft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sjette hufrudtiteln.

den geologiska undersökningen — frågorna rörande de allmänna kartarbetena

borde genom chefen för civildepartementet beredas och inför

Eders Kong]. Maj:t föredragas samt de för dessa arbeten erforderliga

anslag i sin helhet uppföras under sjette hufvudtiteln; och sammanfattade

departementschefen de af honom tillstyrkta bestämmelserna

i afseende på organisationen sålunda:

»6:o) att det nuvarande ekonomiska kartverket i afseende

på personal och anslag förenas med generalstabens topografiska

afdelning och att det framdeles skall åligga nämnda afdelning

att, med biträde af den personal, hvarom här nedan bestämmes,

utföra alla de med landets allmänna kartläggning och

beskrifning förenade arbeten i öfverensstämmelse med de allmänna

grunder, som här ofvan blifvit angifna, samt i enlighet

med den instruktion Eders Kongl. Maj:t täckes utfärda;

7:o) att, förutom af de vid generalstabens topografiska

afdelning kommenderade generalstabsofficerare, hvilkas antal

genom nämnda instruktion bestämmes, och den på generalstabens

stat uppförde professor, arbetena skola utföras dels af

civile kartografer och kartografaspiranter, dels af från armén

kommenderade officerare och underofficerare, dels ock af qvinlig

personal;

8:o) att arfvode till kartograf bestämmes till 1,500 kronor

med 4 ålderstillägg å 500 kronor, hvilka utgå efter respektive

5, 10, 15 och 20 års väl vitsordad tjenstgöring, med rätt för

nuvarande kartografer vid ekonomiska kartverket, hvilka öfvergå

till generalstabens topografiska afdelning, att i fråga om ålderstillägg

räkna sig till godo den tid, de tjenstgjort vid det ekonomiska

kartverket;

9:o) att den officer, som förordnas att handhafva närmaste

ledningen af de ekonomiska kartarbetenas utförande, må

tilldelas ett årligt arfvode åt 1,000 kronor, och att årliga arfvoden,

hvartdera till ett belopp af 500 kronor, tilldelas de kartografer

(högst trenne), hvilka förordnas att biträda vid kartarbetenas

öfvervakande och ledning:;

10:o) att arfvodena för öfrig civil personal, såsom gravörer

m. fl. — hvilkas aflöningsförmåner delvis måste grundas

på beting — äfvensom storleken af de dagaflöningar och reseersättningar,

hvilka skola utgå för arbete å fältet, af Eders

Kongl. Maj:t, uppå förslag af afdelningschefen vid generalstabens

topografiska afdelning såsom kartverkschef, bestämmas, samt

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Sjette liufvudtiteln.

ll:o) att alla de allmänna kartarbetena rörande frågor

skola genom chefen för civildepartementet beredas och inför

Eders Kong! Magt föredragas, och att de för dessa arbeten

erforderliga anslag i sin helhet och under rubrik »till fortsatt

bearbetande af rikets allmänna kartverk» uppföras under den

6:e hufvudtiteln.»

Beträffande slutligen tiden för kartverkens fullbordande och kostnaderna

derför, redogjorde departementschefen för de utredningar derom,

som förut egt rum. I sådant afseende erinrade departementschefen om,

bland annat, följande:

Enligt af afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning

år 1876, på nådig befallning, verkstälda utredningar och beräkningar

skulle kostnaden, räknad från 1876 års början, för kartarbetenas fullbordande

i enlighet med då gällande bestämmelser uppgå till 9,540,000

kronor; och skidle med de då utgående anslag erfordras en tid af 65

år för fullbordandet af det topografiska kartverket intill Norrbottens

länsgräns och 53 år för det ekonomiska kartverket öfver södra och

mellersta dclarne af riket. —- 1878 års komité beräknade att för kartarbetenas

fullbordande enligt det af komitén afgifna förslag under loppet

af 36 år, räknadt från 1880 års början, skulle erfordras en sammanlagd

kostnad af 7,977,550 kronor. — Sedan med ledning af de utaf

kartverkskommissionen utförda försöksarbeten nya beräkningar blifvit

uppgjorda, hade dessa, enligt hvad departementschefen meddelade, utvisat

att tillämpningen af 1878 års komités förslag skulle från 1883 års

början medföra eu totalkostnad af 9,852,500 kronor. Men kommissionen

hade derjemte för jemförelses skull uppgjort andra på försöksarbetena

grundade beräkningar, af hvilka framginge, bland annat, att, om den af

1878 års komité föreslagna kartan i skalan 1 : 20,000 öfver det sydliga

och mellersta Sverige upprättades och utgåfves utan annan höjdbeteckning

än höj dsiffror till ett antal af 100 på hvarje qvadratmil eller med

tillämpning af de bestämmelser, departementschefen enligt ofvan angifna

grunder tillstyrkte, kostnaden kunde nedbringas till ett belopp af

8,127,000 kronor.

För att möjliggöra eu jemförelse mellan de olika kostnadssummorna,

ansåg departementschefen nödigt hänföra dem till en gemensam utgångsperiod

och antog såsom den i sådant afseende lämpligaste början

af år 1886, eller det år, från och med hvilket några förändrade grunder

för kartverkens bearbetande först kunde komma till tillämpning.

Härvid gick departementschefen, dock med reservation att allenast ett

approximativt resultat derigenom vunnes, tillväga sålunda, att han min
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sjette hufyucltiteln.

skade hvar och en af de ursprung-liga summorna med sammanlagda

beloppet af de till kartarbetena utgångna anslagen under de år, som

förflutit sedan de tider, från hvilka de olika förslagen voro beräknade.

Med uteslutande dervid af det utaf 1878 års komité uppgjorda förslag,

hvars slutsumma genom försöksarbetena visat sig böra betydligt ökas,

skulle de öfriga kostnads summorna, om de hänfördes till 1886 års början,

undergå förändring i så måtto, att afdelningschefens år 1876, enligt

ännu år 1885 gällande bestämmelser, beräknade kostnadssumma, 9,540,000

kronor, minskades med 1,709,206 kronor, motsvarande sammanlagda

anslagsbeloppen m. m. för åren 1876— 1886, eller till 7,830,794 kronor,

samt de af kartverkskommissionen beräknade kostnaderna för kartverkens

fullbordande enligt de af departementschefen biträdda grunder, 8,127,000

kronor, minskades med 501,446 kronor, motsvarande anslagsbeloppen

m. m. för åren 1883—1885, eller sålunda till 7,625,554 kronor.

Departementschefen framhöll vidare, hurusom vid en jemförande

granskning af de detaljberäkningar, hvarur de olika kostnadssummorna

blifvit härledda, framginge att dylika beräkningar icke kunde utföras

med anspråk på absolut visshet, och att, beträffande den större grad

af tillförlitlighet, som kunde vara att vinna genom särskild t för ändamålet

anordnade experiment, kartverkskommissionen betonat de svårigheter,

som mött vid att genom försöksarbeten, hvilka måst begränsas

såväl till omfattning som i afseende på tiden för deras fullbordande,

kunna draga några fullt tillförlitliga slutsatser rörande erforderlig tid

och kostnad för hela landets kartläggning, men påpekade tillika att

kommissionen uttalat den åsigt att de af henne beräknade kostnaderna

sannolikt vore för höga, emedan kommissionen framför allt velat undanrödja

hvarje anledning till tvifvel om de beräknade kostnadernas

tillräcklighet. Att kostnaderna blifvit för högt beräknade hade ock,

enligt hvad departementschefen vidare förmälde, vunnit bekräftelse genom

resultaten af de, efter försöksarbetenas afslutande, från år 1882

af ekonomiska kartverket utförda arbetena inom Vermlands län, dervid

i öfverensstämmelse med af Eders Kong]. Maj:t faststälda arbetsplaner

samma grunder, som vid försöksarbetena i Östergötlands län användts,

blifvit tillämpade i afseende på sättet för stomkartans sammansättning

och planmätningens utförande. Enligt de sålunda vunna resultaten

skulle den senast omnämnda kostnadssumman, 7,625,554 kronor, minskas

med 829,640 kronor eller sålunda till 6,795,914 kronor.

Om sistnämnda siffra, 6,795,914 kronor, afrundad till 6,800,000

kronor, hvilken summa afsåge kostnaden för arbetenas utförande enligt

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Sjette hufVncltitcln.

de utaf departementschefen i hufvudsak tillstyrkta bestämmelserna,

lades till grund för beräkningarna och om den tid, kartverkskommissionen

beräknat för arbetenas fullbordande, eller 35 år från år 1883,

bestämdes såsom den lämpliga, hvilket departementschefen lör sin del

förordade, så skulle, med hänsyn dertill att af denna tid intill 1886 års

början redan 3 år förflutit, 32 år från och med år 1886 återstå, å hvilka

den årliga medelkostnaden enligt departementschefens åsigt borde fördelas;

och skulle den årliga medelkostnaden med tillämpning af dessa

grunder utgöra 212,500 kronor.

Med hänsyn till åtskilliga angifna omständigheter — deribland att,

på sätt kartverkskommissionen föreslagit, förhöjning i beloppet af de till

de allmänna kartverken anvisade medel först borde ske i den mån, de

till storskiften och afvittringar då utgående anslag kunde minskas, hvarigenom

det åsyftade målet vunnes utan förökad börda för statsverket

— ansåg departemenschefen att livad som för år 1886 finge tagas i

anspråk för allmänna kartarbetena borde bestämmas till i jemnt tal

190,000 kronor, hvarefter under följande år vederbörlig ökning i anslagsbeloppet

kunde ske.

Derest Eders Kong!. Maj:t ansåge att det fortsatta bearbetandet af

rikets allmänna kartverk (det ekonomiska och det topografiska) borde

ega rum i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af departementschefen

under punkterna 1—11 tillstyrkta hufvudgrunder, liemstälde departementschefen

slutligen att Eders Kongl. Maj:t, för att dessa hufvudgrunder

skulle kunna tillämpas från och med år 1886, måtte aflåta proposition

till Riksdagen om beviljande af de derför erforderliga anslagsbelopp

äfvensom begära Riksdagens godkännande af hvad i punkterna

8 —10 föreslagits i fråga om aflöningsförmåner för kartverkspersonalen;

och sedan Eders Kongl. Maj:t godkänt hvad departementschefen sålunda

hemstält, blef i öfverensstämmelse dermed nådig proposition för

1885 års Riksdag framlagd.

Till denna proposition tillstyrkte statsutskottet bifall allenast med

de jemkningar, att åt kartograferne icke bol de medgifvas någon förhöjning

i de då bestämda tre ålderstillägg samt att dagaflöningen under

tiden för arbetet på fältet fortfarande skulle, i enlighet med da gällande

bestämmelser, till ordinarie och extra kartografer utgå med 4

kronor 50 öre.

Statsutskottets betänkande bifölls af Första Kammaren, men så väl

Eders Kongl. Maj:ts proposition som statsutskottets betänkande afslogs

af Andra Kammaren; och vid derefter företagen gemensam omröstning

segrade sistnämnda kammares mening.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Sjette hufvudtiteln.

Sedan hela kartverksfrågans lösning följaktligen blifvit tills vidare

undanskjuten, hafva vissa partiela förändringar vidtagits. Sålunda blef

enligt nådigt bref den 10 december 1886 i fråga om Norrbottens

läns kartverk förordnadt, bland annat, att skalan för utgifningen för hela

länet skulle utgöra 1 : 200,000; att utgifningen skulle verkställas medelst

heliogravyr och höjdbildningen återgifvas genom backstreck, hvilka

dock för kala tjellpartiers framställande skulle utbytas mot kurvor;

samt att så kallade ekonomiska föremål (hufvudsakligen rågångar, åker

och äng) skulle återgifvas med härför antagna färger och beteckningar,

men att dessa föremål kunde för sådana områden, hvarå särskilda ekonomiska

kartor funnes utgifna, i vissa delar uteslutas, der sådant för

kartans redighet och tydlighet kunde anses behöfligt; genom hvilka bestämmelser

följaktligen föreskriften om topografiska och ekonomiska beteckningars

inläggande å ett och samma kartblad gifvits en sådan utsträckning,

som förhållandena lämpligen synas kunna medgifva.

Under senare åren har kartläggningen för Norrbottens län blifvit

utsträckt öfver de delar af Vesterbottens län, som ingå i kartblad, tillhörande

den under utgifning varande kartan öfver Norrbottens län eller

som äro belägna ofvan odlingsgränsen. I öfrig! hafva rörande utsträckningen

af eller skalorna för de ekonomiska och topografiska kartverken

inga nämnvärda förändringar i de intill år 1885 gällande föreskrifter

egt rum.

Likaså hafva inga ändrade bestämmelser sedan sistnämnda tid meddelats

i fråga om kartverkspersonalens organisation, allenast att man

sökt inskränka den fasta kartografpersonalens antal genom att i större

mån för fältarbetena anlita tillfälliga biträden, till följd hvaraf ock de

fäste kartografernes antal under ett tiotal år betydligt nedgått, ett

förfarande, som dock för arbetenas lämpliga bedrifvande icke bör

sträckas allt för långt.

I öfrigt har man sökt att genom tillgodogörande af de utaf 1878

års komité och utaf kartverkskomissionen i dess betänkande af år 1882

angifna grunder, der dessa kunde på för handen varande förhållanden

tillämpas, åstadkomma förenkling i arbetsmetoderna och minskning af

kostnaderna. Särskild! har man sökt nå detta resultat genom en

lämpligare arbetsfördelning mellan de olika kartverkens personal och

dessa arbetens ställande i närmare samband med hvarandra. Sålunda

hafva trianguleringsarbetena för båda kartverken uteslutande utförts af det

topografiska kartverket, och i afseende å stomkartans sammansättning har

man sökt lemna detta arbete hufvudsakligast åt de derför särskild! inöfvade

kartograferne, och har stomkartans sammansättning äfven vid de

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Sjette hufvndtiteln.

ekonomiska kartverken, på sätt som vid det topografiska kartverket ständigt

skett, sedan mera än ett tiotal år tillbaka alltid föregått den egentliga

kartläggningen, hvarigenom kostnaden nedbragts och säkrare arbeten

vunnits. Äfven i afseende å reproduktionsarbetena hafva vissa

förenklade och förbättrade metoder införts till besparing af kostnaderna.

Af det topografiska kartverket, som intill Norrbottens läns gräns

skulle komma att omfatta 159 särskilda blad, föreligga nu i tryck utgifna

81 kartblad, deraf 20 blad utgifvits sedan början af år 1885, påbörjade

6, hvadan återstå icke påbörjade kartblad 72.

Af det allmänna ekonomiska kartverket, som omfattar södra och

mellersta delame af riket intill norra kanten af 29:de bladvåden af det

topografiska kartverket, föreligga nu i tryck 116 kartblad, af hvilka 36

utgifvits sedan år 1885. Af samtliga kartbladen hafva 42 utgifvits på

statsverkets bekostnad och 74 på bekostnad af landsting och hushållningssällskap

med flera. Innan kartverket blifver fullständigt, återstår

att fullborda kartblad för 10 hela län samt delar af Stockholms län. Påbörjade

äro 31 kartblad.

Af Norrbottens läns kartverk, omfattande, jemte de Vesterbottens län

tillhörande, till kartläggning bestämda delar, tillhopa 45 kartblad, föreligga

i tryck utgifna 32 kartblad, hvilka samtliga 32 blad utgifvits sedan

1885 års början, och påbörjade 9, hvadan återstå icke påbörjade

4 kartblad.

Sedan jag sålunda lemuat en, så vidt möjligt, kortfattad redogörelse

för kartverkens förnämsta utvecklingsskeden och deras nuvarande ställning,

öfvergår jag till det af afdelningschefen vid generalstabens topografiska

afdelning i anledning af 1893 års Riksdags ofvan berörda skrifvelse

afgifna underdåniga utlåtande. Afdelningschefen påpekar deri till

eu början att Riksdagen i sin skrifvelse i afseende på det topografiska

kartverket ansett behofvet af ökade hjelpmedel för bedrifvandet af vissa

till detta kartverk hörande arbeten genom det statsverkspropositionen

till 1893 års Riksdag bilagda statsrådsprotokoll vara till fullo ådagalagdt;

att Riksdagen vidare ansett att dessa kraf borde kunna tillgodoses,

utan ökning af nu till kartverken utgående anslag och utan

att träda de ekonomiska kartverkens speciela intressen för nära, genom

att återupptaga, ehuru i betydligt modifierad form, den plan till de allmänna

kartarbetenas bedrifvande, som med anledning af 1880 års riksdagsskrivelse

framlades för 1885 års Riksdag; och att Riksdagen hållit före

att den närmare förening mellan de olika kartverken, som genom nämnda

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Sjette hufvudtiteln.

plan afsåges att vinna, borde kunna beredas derigenom att anslagen sammanfördes

till ett enda, som på lämpligaste sätt fördelades till de olika

kartverken, och att den vid kartverken anstälda personal ej genom

organisationen bundes vid vissa speciela arbeten, utan hvar och en användes

till den verksamhet, der han vid olika tillfällen bäst behöfdes

och till hvilken han befunnes lämpligast.

Derjemte påpekar afdelningschefen, hurusom Riksdagen, särskildt i

afseende på rikets ekonomiska kartverk, framhållit angelägenheten af att

definitivt beslut snarast fattades, huruvida icke den ursprungligen endast

för Norrbottens län afsedda ekonomisk-topografiska kartläggningen i

mindre skala kunde fortgå betydligt längre söderut öfver större delen

af Norrlands inre, glest bebygda delar.

Afdelningschefen öfvergår derefter till behandling af de särskilda

utaf dåvarande departementschefen i det yttrande, som låg till grund

för propositionen till 1885 års Riksdag, tillstyrkta, under punkterna

1—11 angifna bestämmelser och yttrar dervid hufvudsakligast följande:
A)

beträffande skalorna (se punkterna 1 — 5 här ofvan sid. 16 och 17):

Hvad uppmätning sskalorna beträffade, alsåge de af departementschefen

föreslagna bestämmelserna, för ekonomiska kartverket att till och

med 29:de bladvåden skulle användas skalan 1 : 20,000 samt för topografiska

kartverket att för redan i skalan 1 : 20,000 planmätta områden,

i afseende å hvilka topografisk kartläggning icke egt rum, skulle ske

höjdmätningar i skala 1 : 50,000 och för icke planmätta områden skulle

ske fullständig uppmätning således äfven planmätning dels i skala

1 : 50,000 af kustlandet, som läge emellan 29:de bladvåden och södra

gränsen af Norrbottens län, äfvensom för området kring de vigtigaste

kommunikationslederna genom Jemtland och omkring Storsjön samt

dels i skala 1 : 100,000 för hela det öfriga området, med de undantag,

som kunde befinnas nödiga för de delar af Vesterbottens läns fjelltrakter,

der ingen afvittringsmätning egt rum.

I dessa grunder, hvilka sedan en följd af år, der deras användning

ifrågakommit, faktiskt tillämpats, hade afdelningschefen ej att föreslå

andra ändringar än sådana, som betingades deraf att enligt hans åsigt

dels mätningsskalor borde bestämmas ej allenast för hela landets topografiska

kartläggning utan äfven för hela landets ekonomiska kartläggning,

dels den topografiska kartläggningen i den mindre skalan 1: 100,000

borde utan olägenhet kunna utsträckas äfven öfver Vesterbottens läns

kustland.

I fråga om den ekonomiska kartläggningen anser afdelningschefen:

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Sjette hufvudtiteln.

att plankarta i skala 1 : 20,000 borde upprättas endast öfver Sveaoch

Götaland med undantag af Kopparbergs län;

att, i likhet med livad hittills egt rum inom Norrbottens län,

å karta i skalan 1 : 100,000 borde inrymmas såväl den topografiska beteckningen

(ytformerna) som ock den ekonomiska (hemmansgränser, inegor

m. in.) inom de delar af Norrland, hvilka vore så glest bebodda

och odlade, att sådant kunde ske, utan att kartan blefve öfverlastad

med beteckningar och derigenom otydlig; hvarvid, om denna dubbla

beteckning äfven ej kunde införas å konceptkartorna inom hela det område,

som vore föreslaget att topografiskt uppmätas i skalan 1 : 100,000,

afdelningschefen ansåge att sådant dock borde kunna ske, ej blott inom

nästan hela Vesterbottens län, utan äfven inom vidsträckta glest befolkade

delar af de söder derom belägna norrländska länen och Kopparbergs

län; samt

att för öfriga delar af landet, om särskild ekonomisk kartläggning

öfver dem framdeles skulle ega rum, skalan 1 : 50,000 borde användas.

Beträffande den topografiska kartläggningen af Vesterbottens läns

kustland, syntes det afdelningschefen att detta område ej ur någon

synpunkt kräfde utförligare kartläggning än den, som blifvit använd

inom Norrbottens län, eller i skala 1 : 100,000, helst en del redan

blifvit i denna mindre skala uppmätt för fullbordande af kartan öfver

sistnämnda län. Genom kartläggningen af ett område af 150 qvadratmil

inom Vesterbottens kustland i skalan 1 : 100,000 i stället för i skalan

1 : 50,000 skulle kostnaden och tiden för fullbordandet af landets kartläggning

ej obetydligt förminskas. Erfarenheten hade nemligen gifvit

vid handen att hvarje qvadratmil i den större skalan inom södra Sverige

kräfde, med jemngod personal, ungefär fyra gånger så lång arbetstid och

tre gånger så stor kostnad, som kartläggning i den mindre skalan af motsvarande

ytvidd inom norra Sverige. Om den mindre skalan användes,

skulle kartläggningen af hela Vesterbottens län kunna i ett sammanhang

under de närmaste åren fullbordas, då åter, om länets nedom odlingsgränsen

belägna del skulle uppmätas i två olika skalor, den nu pågående kartläggningen

af fjell- och skogsbygden visserligen kunde inom några år

väntas fullbordad, medan deremot den söderifrån fortgående mätningen

i skalan 1 : 50,000 ej kunde nå Vesterbottens läns kustland förr än

omkring 20 år härefter.

Hvad anginge 1885 års förslag (se punkten 2 här ofvan sid. 17)

att de stomkartor, som sammansattes till underlag för topografisk uppmätning

af do delar af landet, hvilka icke blefve föremål för kartläggning

i skalan 1 : 20,000, borde utarbetas med hänsyn till att äfven kunna

Bih. till Blind. Blot. 18!)4. 1 Barn/. 1 A/d. / Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Sjette hufvud titeln.

läggas till grund för ekonomiska mätningars utförande, så förklarade

afdelningschefen sig anse detta vara en synnerlig vigtig bestämmelse

för undvikande af dubbelarbete, och just med hänsyn härtill var det,

som afdelningschefen ansåge att uppmätningsskalan nu borde fastställas

för den ekonomiska kartläggningen äfven norr om 29:de bladvåden.

I afseende å utgifning sskalorna erinrar afdelningschefen att i 1885

års förslag (punkterna 3, 4 och 5 här ofvan sid. 17) ifrågasattes att

(3:e punkten) den ekonomiska plankartan i 1 : 20,000 skulle utgifvas i

oförminskad skala i färgtryck och med användning af något billigt

reproduktionssätt; att (4:de punkten) utgifning af den topografiska kartan

i skalan 1 : 100,000 skulle fortsättas efter oförändrad plan men med

användande af heliogravyr i stället för den gravyrmetod, som dittills

begagnats, och att (öde punkten) framdeles skulle bestämmas, huru öfvergången

till de skalor, hvari kartorna öfver Norrbottens län utgåfves,

skulle ordnas efter en med afseende på bladindelningen lämplig gräns.

Beträffande 3:e punkten förklarar afdelningschefen att man ännu

ej vore i stånd att åstadkomma en nöjaktig reproduktion i färgtryck i

skala 1 : 20,000 så billig, att kostnaden derför ej öfverstege den, som

betingats af den hittills använda utgifningsskalan 1 : 50,000, hvilket ej

heller borde förvåna, om man besinnade att samma ytvidd på marken

i den förra skalan upptoge på kartan mera än sex gånger så stor vidd

som å den senare samt att de billigare reproduktionsmetoderna, der

fotografisk afbildning spelade en stor rol, fordrade, för att kartorna

skulle i de minsta detaljerna blifva fullt tydliga, en förnyad renritning

af de på fältet uppmätta originalkartorna.

Angående den i 4:de punkten omnämnda koppargravyren upplyser

afdelningschefen att denna sedan flera år blifvit helt och hållet utbytt

mot heliogravyr i förening med gravyr för hand, hvilken metod befunnits

lämplig icke blott för generalstabens karta i skalan 1 : 100,000

utan äfven för Norrbottenskartan i 1 : 200,000, så att 14 blad af den

förra och 32 blad af den senare hittills blifvit på detta sätt reproducerade.

Genom denna metods användning hade såväl kostnaden som

tiden för ett kartblads reproduktion nedbragts till hälften mot hvad

den förut använda handgravyren betingat.

I öfrigt hade afdelningschefen ingenting att erinra vid 1885 års

förslag om skalorna och sammanfattar de bestämmelser, han anser böra

gälla i fråga om dessa och hvad dermed eger omedelbart samband,

sålunda:

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Sjette hufvudtiteln.

»l:o) att för landets ekonomiska och topografiska uppmätning

och kartläggning, i likhet med hvad hittills egt rum, tre

olika skalor användas, nemligen:

a) skalan 1:20,000 för ekonomisk plankarta, försedd med

höjd siffror, öfver Göta- och Svealand, med undantag för Kopparbergs

län;

b) skalan 1:50,000 dels för topografisk kartläggning af några

ännu återstående områden söder om 29. bladvåden och af hela

det norrländska kustlandet intill Vesterbottens läns södra gräns,

samt vissa delar af det inre Jemtland, dels för ekonomisk

kartläggning, der sådan framdeles kan ifrågakomma, inom de

delar af landet, som ej äro under mom. a) och c) omnämnda ;

c) skalan 1:100,000 dels för topografisk uppmätning af

hela den del af landet, som ej redan är uppmätt eller under

mom. b) föreslagen att i större skala topografiskt uppmätas,

dels för ekonomisk kartläggning af de områden inom norra

Sverige, hvilka äro så glest bebodda och odlade, att, likasom

hittills skett inom Norrbottens län, både de topografiska och

de ekonomiska beteckningarne kunna på samma karta i skalan

1 :100,000 inmätas, utan att kartan deraf blifver öfverlastad

och otydlig;

2:o) att de stomkartor, som sammansättas till underlag för

topografisk uppmätning af de delar af landet, hvilka ej blifvit

föremål för kartläggning i skalan 1:20,000, utarbetas med

hänsyn till att äfven kunna läggas till grund för ekonomiska

mätningars utförande;

3:o) att den i skalan 1:20,000 upprättade och med höjdsiffror

fullständigade ekonomiska plankartan tillsvidare såsom

hittills utgifves med färgtryck i 1:50,000 eller större skala,

för så vidt dertill erforderliga medel kunna från vederbörande

län erhållas;

4:o) att utgifningen af såväl generalstabens karta i skalan

1:100,000 som Norrbottens läns karta i skalan 1:200,000

fortsättes efter oförändrad plan och med nu använda arbetsmetoder,

samt att sistnämnde karta utsträckes äfven öfver hela

Vesterbottens län jemte af bladindelningen betingade delar af

angränsande län; samt

5:o) att framdeles, sedan under arbetenas fortgång närmare

kännedom vunnits om på frågan inverkande förhållanden,

cl ter pröfning af vederbörandes förslag fastställes, huru öfver
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Sjette hufvudtiteln.

gången lämpligast skall ske från kartan i 1 :200,000 öfver

landets nordliga del till den från landets sydligare delar norrut

fortgående utgifningen af kartan i 1:100,000.»

B) Beträffande organisationen (se punkterna 6—11 här ofvan, sid.

18 och 19):

Efter erinran att punkten 6 i 1885 års förslag inneliölle att det

ekonomiska kartverket i afseende på personal och anslag skulle förenas

med generalstabens topografiska afdelning, hvilken afdelning det alltså

skulle åligga att med biträde af den i punkten 7 omnämnda personal

utföra alla med landets allmänna kartläggning och beskrifning förenade

arbeten, anför afdelningschefen att vid studiet af den behandling,

kärfverksfrågan erhöll vid 1885 års riksdag, förefölle det, som om det

varit med anledning af bestämmelserna i denna 6:te punkt, hvilka för

öfrigt syntes afdelningschefen ej stå väl tillsammans med bestämmelserna

i punkten 11 (se här ofvan sid. 19), som Riksdagen ej kunnat ena

sig om det framlagda förslagets antagande. Någon förändring uti nuvarande

organisation ansåge afdelningschefen sig derför icke böra föreslå.

De i Riksdagens skrifvelse af år 1893 antydda hinder, som för

närvarande i viss mån förefunnes för användningen af ett verks personal

för något af de andras behof, kunde emellertid, enligt afdelningschefens

åsigt, lättast undanrödjas derigenom att gemensam arbetsplan

årligen uppgjordes för samtliga de ekonomiska och topografiska kartarbetena,

hvilken inför Eders Kongl. Maj:t blefve föredragen i samband

med kartverkens gemensamma inkomst- och utgiftsstat och hvaraf personalens

användning för året framginge.

Hvad anginge punkterna 8, 9 och 10 (se här ofvan sid. 18) i 1885

års förslag, innefattande bestämmelser angående arfvoden och ersättningar

till kartverkens personal, så ville afdelningschefen icke ifrågasätta

ett fjerde ålderstillägg åt kartogralerne, på sätt år 1885 föreslogs,

eller förhöjning i de till dem enligt nådiga brefven den 16 juni

1875 och den 30 maj 1884 nu utgående arfvoden och ersättningar

utom i ett fall, nemligen rörande reseersättningen till de kartografer

och extra biträden, hvilka utförde stomkartearbeten. Den med dessa

arbeten sysselsatta personal måste nemligen väljas med särskild! afseende

på dess lämplighet för sådana arbeten och kunde således ej

ofta ombytas, hvadan de med dessa arbeten förenade ökade resekostnaderna

drabbade gång efter annan samma personer, hvilka dock icke

borde betrakta stomkartearbetena såsom betungande utan snarare såsom

förtroendeuppdrag. Då vid stomkartearbetena en fåtalig personal rörde

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Sjette hufyudtitelii.

sig öfver hela den yta, som sedan utförligare kartlades af samtlig^ de

öfrige kartograferne, af hvilka hvar och en i allmänhet uppehölle sig

hela sommaren inom en eller några få socknar, samt då dessutom stomkartepersonalen

måste verkställa många resor för att uppsamla kartor,

som ej stått att erhålla i landtmäterikontoret i Stockholm, vore uppenbart

att stomkartearbetena betingade högre rese- och sannolikt äfven

lefnadskostnader än de öfriga arbetena, hvarför också åt de kartografer,

som sysslat med stomkartearbetena, vid åtskilliga tillfällen beredts särskilda

gratifikationer; och ansåge afdelningschefen på grund af hvad

han sålunda anfört att den nu med 300 kronor till hvarje kartograf utgående

årliga reseersättningen under sommararbetena borde höjas för

ledaren af stomkartearbetena till 500 kronor och för hans biträden till

400 kronor.

I afseende å punkten 11 i 1885 års förslag, som afsåge att frågor

rörande alla de allmänna kartarbetena skulle inför Kongl. Maj:t föredragas

och att samtliga de för dessa kartverk erforderliga anslag uppfördes

under sjette hufvudtiteln, hade afdelningschefen intet att erinra;

och sammanfattar afdelningschefen de bestämmelser angående organisationen,

han föreslår, sålunda

»6:o) att de ekonomiska och topografiska kartverkens personal,

hvarom nedan bestämmes, under kartverkschefens ledning

utför alla med landets ekonomiska och topografiska kartläggning

och beskrifning förenade arbeten i öfverensstämmelse

med de allmänna grunder, som här ofvan blifvit angifna, samt

i enlighet med derför utfärdad nådig instruktion;

7 :o) att arbetena skola utföras af, förutom de vid generalstabens

topografiska afdelning kommenderade generalstabsofficerare,

hvilkas antal genom nämnda instruktion bestämmes,

och generalstabens professor, dels civile kartografer och kartografaspiranter,

dels från armén kommenderade officerare eller

underofficerare samt af qvinlig personal;

8:o) att arfvode till kartograf samt till den officer, som

förordnas att handhafva närmaste ledningen af de ekonomiska

kartarbetenas utförande, och till kartograf, hvilken förordnas

att biträda vid kartarbetenas öfvervakande och ledning, utgår

till samma belopp, som nu är stadgadt i Kongl. brefven den

10 juli 1875 och den 30 maj 1884;

9:o) att arfvoden för öfrig civil personal, såsom gravörer

m. fl., hvilkas aflöningsförmåner delvis måste grundas på be
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

/

30 Sjette hnfrudtiteln.

ting, äfvensom storleken af de dagaflöningar och reseersättningar,

hvilka skola utgå för arbete å fältet, af Eders Kong].

Maj:t, uppå förslag af kartverkschefen, bestämmas, samt

10:o) att alla de ekonomiska och topografiska kartarbetena

rörande frågor skola genom chefen för civildepartementet beredas

och inför Eders Kongl. Maj:t föredragas, och att de för

dessa arbeten erforderliga anslag i sin helhet och under rubrik

»till fortsatt bearbetande af rikets ekonomiska och topografiska

kartverk» uppföras under 6:te hufvudtiteln.»

C) Beträffande kostnaderna och tiden för kartarbetenas fullbordande

anför afdelningschefen i sitt underdåniga utlåtande öfver Riksdagens

skrifvelse följande:

»Beräknar man nu kostnaden för kartarbeteuas fullbordande under

antagande, dels att de dertill anslagna penningemedel under erforderlig

tid utgå till samma belopp som för närvarande och fördelas mellan

de olika kartverkens arbeten i hufvudsaklig öfverenstämmelse med

hvad hittills egt rum, dels att förhållandena i afseende på personalen

ej ställa sig ogynsammare än under sist förflutna tio åren, så utfaller

beräkningen på följande sätt:

Inkomsterna belöpa sig enligt senaste stat till:

anslag till det topografiska kartverket.......................... kr. 75,000: —

till det allmänna ekonomiska kartverket, ordinarie

anslag ........................................................ 6,000: —

extra anslag .............................................................. 45,000: —

besparade landtmätarelöner................................ 21,600: — 72 600-_

anslag till det ekonomisk-geografiska kartverket i Norrbottens

län............................................................................. 31,000: —

Summa kronor 178,600: —»

»För fullbordandet af landets topografiska uppmätning återstår, enligt

det förslag till landets kartläggning, som på grund af kartverkskommissionens

den 21 oktober 1882 afgifna utlåtande blifvit till 1885

års Riksdag framstäldt, äfvensom i öfverensstämmelse med afdelningschefens

vid generalstabens topografiska afdelning utredning den 16 november

1889, med den förändring, som jag i afseende å Vesterbottens

läns kustland här ofvan föreslagit, att i skalan 1 : 50,000 uppmäta om
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Sjette hufvudtiteln.

kring 400 qvadratmil, hvartill komma ytterligare omkring 250 qvadratmil

inom södra Sverige, hvilka, ursprungligen uppmätta i mindre skala

och utan erforderligt stöd af triangulering, behöfva ommätas för att

blifva likstälda med det öfriga kartverket. Af dessa 650 qvadratmil

kunna med hittills under de senare åren använda medel och arbetskrafter

omkring 25 till 30 qvadratmil årligen uppmätas, hvadan högst

25 år kunna beräknas ytterligare åtgå till denna uppmätnings afslutande

och utgifning af alla utom de sist uppmätta kartbladen.»

»Efter samma, ofvan anförda beräkningsgrund skulle ännu återstå

att i skalan 1 : 100,000 enligt i Norrbotten använd arbetsmetod kartlägga

nära 1,500 qvadratmil, innan hela landet blifvit topografiskt

uppmätt.»

»Svårt är att på grund af redan vunnen erfarenhet med säkerhet

afgöra, huru stor årlig arbetsprodukt man kan i sistnämnda skala inom

norra och nordvestra Sveriges skogs- och fjelltrakter erhålla för det

hittills inom Norrbotten använda arbetsanslaget; men i betraktande af

att materialier finnas till sammansättande af stomkartor öfver största

delen af ifrågavarande område, bör det nymätta området ej beräknas i

medeltal understiga 50 qvadratmil för hvarje år.»

»Omkring 30 år skulle således åtgå för denna del af kartläggningen

och år 1924 kan man således vänta sig att, under förutsättning af

arbetenas ostörda fortgång efter samma plan, med nu utgående anslag,

hafva landets topografiska kartläggning afslutad samt äfven hafva en

del af det nordliga Sverige i samband dermed ekonomiskt kartlagdt.»

»Till detta arbete har då årligen utgått omkring 106,000 kronor,

inom hvilket belopp man dock endast i ringa grad kunnat genom

granskning på fältet hålla de utgrina kartbladen i tidsenligt skick och

införa under årens lopp erforderliga rättelser.»

»På kartverkets nuvarande ståndpunkt fordras, för att hålla bladen

i tidsenligt skick, att fyra blad om året skulle revideras för en kostnad

af omkring 10,000 kronor, hvilken kostnad, sedan samtliga kartblad utkommit,

ej torde kunna sättas lägre än till 20,000 å 25,000 kronor.

Revideringen har dock hittills fått stå tillbaka, emedan angelägnast

synts vara att i främsta rummet bedrifva nymätningen, hvaraf ännu så

mycket återstår.»

»För det till Svea- och Götalands ekonomiska kartläggning utgående

anslaget hafva från kartverkets början sammanlagdt blifvit uppmätta

omkring 600 qvadratmil, eller i medeltal 19,4 qvadratmil årligen. De

olika årens arbetsprodukter äro dock ej med hvarandra fullt jemförliga,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Sjette hufrudtiteln.

ty dels utgåfvos under den första tiden af kartverkets tillvaro tvenne

hela län och delar af audra län på statsverkets bekostnad, under det

sedermera särskilda anslag från länen dertill blifvit beviljade, dels ställer

sig den årliga arbetsprodukten något olika sedan år 1882, då den förändring

blifvit införd, att stomkartesammansättning föregår uppmätningen.

För decenniet 1882—1891 utgör nemligen årliga arbetsprodukten

i medeltal i det närmaste 23 qvadratmil.»

»Tager man denna senare siffra till utgångspunkt för fortsatta beräkningar,

så skulle efter 30 års förlopp, då den topografiska kartläggningen

antages fullbordad, ytterligare nära 700 qvadratmil eller in

alles omkring 1,300 qvadratmil vara inom Svea- och Götaland ekonomiskt

kartlagda i skalan 1 : 20,000.»

»Då hela Svea- och Götalands areal, med undantag för Kopparbergs

län och de 4 stora insjöarne, utgör 1,455 qvadratmil, skulle således

efter de 30 åren återstå 155 qvadratmil eller nära 7 års arbete i skalan

1 : 20,000.»

»Derefter uppställer sig den frågan, huruvida man anser ändamålsenligt

och behöflig! att utsträcka den ekonomiska kartläggningen, på

grund af de för kartverkens gemensamma behof upprättade stomkartorna

i skalan 1 : 50,000, till återstående delen af riket, och af svaret på

denna fråga beror, om något anslag fortfarande skall utgå till ekonomisk

kartläggning och till hvilket belopp detta anslag bör beräknas.»

»Såsom sammanfattning af föregående tids- och kostnadsberäkning

framgår:

att, om arbetena fortgå enligt förut angifven plan och årligen

dertill utgår ett anslag lika med det nuvarande, 178,600

kronor, bör 25 år härefter all topografisk kartläggning i skalan

1 : 50,000 vara afslutad, efter ytterligare 5 år bör all mätning

i skalan 1 : 100,000 samt utgifningen af den förstnämnda uppmätningen

vara afslutad, så att derefter af den till de topografiska

mätningarne utgående delen af årsanslaget, hvilken

belöper sig till 106,000 kronor, endast omkring 20,000—25,000

kronor årligen behöfva fortfarande utgå, för att genom hvart

20:de år återkommande granskning på marken af hvarje blad

hålla hela kartverket tidsenligt; återstoden omkring 80,000 till

86,000 kronor kunna deremot då till statsverket indragas.

De till den ekonomiska kartläggningen i skalan 1 : 20,000

använda 72,600 kronor böra utgå i 7 år efter den topografiska

mätningens afsilande, således i 37 år, då äfven denna

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Sjette liufvudtiteln.

kartläggning bör vara afslutad ocli man har att bestämma sig

för att antingen fortsätta den återstående ekonomiska kartläggningen

inom Kopparbergs län och Norrland i skalan 1 : 50,000

eller ock, såvida landets kartläggning motsvarar den tidens fordringar,

indraga hela anslaget och till kartarbetena endast anslå

nödiga medel för att hålla de uppmätta kartorna i tidsenligt

skick.»

Kommissionen för de allmänna kartarbetena, hvars utlåtande infordrats

öfver atdelningschefens förslag, har förmält sig instämma i

detta förslags hufvudgrunder, dock med några af kommissionen ifrågasatta

mindre jemkningar och redaktionsändringar.

Såsom åt den nu lemnade redogörelsen för förenämnda kartverks

särskilda utvecklingsskeden framgår, har man redan från många år

tillbaka insett behofvet af att ifrågavarande kartverk, de ekonomiska

och topografiska, blefve stälda i närmare samband med hvarandra, så

att, biand annat, vissa arbeten, som äro för kartverken grundläggande,

kunde till dessas gemensamma bästa på en gång af de derför

särskildt lämpliga personerna utföras, hvarigenom vunnes att man

undginge dubbelarbeten jemte dermed förenade ökade kostnader och

att man erhölle ett noggrannare utfördt arbete, som bättre egnade

sig för kartverkens fortsatta bearbetande för deras särskilda ändamål.

Jag vill i detta afseende erinra att topograferne, med afseende

å sin utbildning, äro mera lämplige än kartograferne för vissa

arbeten, som äro för båda kartverken behöfliga, såsom trianguleringen

och de geodetiska undersökningarna, under det att vid stomkartornas

sammansättning kartograferne otvifvelaktigt åstadkomma ett bättre arbete

än topograferne. Vid alla de komitéarbeten och utredningar, som

under de senaste 20 åren förekommit rörande dessa frågor, har ofvannämnda

åsigt om kartverkens ställande i ett närmare samband till hvarandra

också i allmänhet gjort sig gällande. Deremot hafva i fråga om det

ekonomiska kartverkets öfver södra och mellersta Sverige fortsatta bearbetande

åsigterna varit mera delade, lmfvudsakligast med hänsyn dertill,

om de borde vidare fortsättas eller helt och hållet inställas. Att åter upprepa

de ofta framstälda skälen för och emot detta kartverks fortsättning

torde jag så mycket mindre behöfva, som, äfven om, jemväl under

senare år, eu eller annan röst höjts för dess upphörande, ett såBill.

till A''iliad. Prat. J8U4. 1 Sam/. 1 Afd. I lläft.

o

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Sjette hufvndtitehi.

dant yrkande icke vunnit något allmännare gehör, utan tvärtom åsigten

om nyttan af detsamma synes hafva förvärfvat allt flere anhängare,

hvilket torde framgå, bland annat, deraf att, sedan kartverkets utgifvande

på statens bekostnad instäldes, medel dertill blifvit från landsting,

hushållningssällskap med flera anslagna till så betydliga belopp,

att, under det att de af staten utgifna kartblad utgöra 42, de öfriga

utgifna kartbladen uppgå till ett antal af 74, hvarförutom för närvarande

från landsting med flera finnas anvisade medel till utgifning af

ekonomiska kartor ej mindre för återstående delen åt Vermlands län

än äfven för hela Elfsborgs och Södermanlands län eller lör sammanlagdt

57 kartblad.

För min del anser jag mig derför böra instämma i det af min

företrädare i embetet afgifna förslag, som för 1885 års Riksdag framlades,

så vidt deri förutsattes att det ekonomiska kartverket öfver

södra och mellersta delarne fortfarande skulle bearbetas, på sätt förut

skett, det vill säga i skala 1 : 20,000. Hvad deremot utgifningsskalan

beträffar, så, enär afdelningschefen upplyst att man ännu icke påfunnit

något sätt för en reproduktion af kartan i samma skala som arbetsskalan

1 : 20,000, utan att kostnaden derför skulle öfverstiga den, som

för närvarande kan beräknas för kartans utgifvande i skala 1 : 50,000.

samt dertill kommer att några synnerliga fördelar af kartornas utgifvande

i skalan 1 : 20,000 framför dem, som kartbladen i den nu använda

utgifningsskalan 1 : 50,000 medföra, icke kunnat påvisas, torde

omständigheterna bjuda att i denna del frångå 1885 års förslag och

bibehålla den nuvarande utgifningsskalan, dock att det må stå landsting,

hushållningssällskap eller andra fritt att, efter Eders Kongl. Maj:ts

bepröfvande, få kartbladen utgifna i större skala, om de vilja bestrida

de dermed förenade kostnaderna.

Hvad 1878'' års komité, såsom af punkt 2 (se sidan 10 bär

ofvan) framgår, föreslog angående topografisk uppmätning i skalan

1 : 20,000 af området söder om 29:de bladvåden biträddes icke i

1885 års förslag, och med hänsyn särskild! till de dermed förenade

kostnader anser icke heller jag mig böra föreslå något sådant.

Hvad beträffar skalorna för kartläggningen, såväl den ekonomiska

som den topografiska, af trakterna norr om 20:de bladvåden, Kopparbergs

län i dess helhet deri inbegripet, instämmer jag helt och hållet

i hvad afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning föreslagit

och som biträdts af kartverkskommissionen i dess utlåtande.

Detta förslag innebär i hufvudsak att kartläggningen norr om 29:de

bladvåden bör bedrifvas sålunda, att mätningarna å mera odlade trakter

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Sjette lnifvudtitelii.

böra ske i skala 1 : 50,000 och å andra områden i skala 1 : 100,000;

att vid stomkartornas upprättande iakttages att desamma uppgöras med

hänsyn till att kunna läggas till grund icke allenast för en topografisk

utan äfven för eu ekonomisk karta; samt att till utgifningsskala för

Vesterbottens län och af bladindelningen betingade delar af angränsande

län bestämmes 1 : 200,000, hvaremot frågan om hvar öfvergången skall

ske från denna skala till den af generalstaben öfver södra Sverige utgifna

kartan i 1 : 100,000, äfvensom frågan om utgifning af särskild ekonomisk

karta öfver Norrlands mera befolkade trakter lemnas beroende på framtida

afgörande. Om stomkartearbetena anförtroddes åt kartograferne,

skulle, enligt hvad afdelningschefen upplyst, en för båda kartverken

lämplig stomkarta erhållas utan högre kostnad än om stomkartan upprättades

af topograferne uteslutande för att tjena till underlag för den

topografiska kartan. Derjemte vunne man, under förutsättning af kartverkens

gemensamma bearbetning, att Norrbottenskartograferne, Indika

på grund af sin föregående verksamhet särskildt äro egnade för dylika

arbeten i fjellbygderna, finge full användning i de delar af landet, som

gränsa intill Norrbottens län.

Under det att anslagen till kartverken för ett lämpligt tillgodogörande

af desamma måste sammanföras till ett gemensamt anslag, som,

med afseende å kartverkens öfvervägande betydelse för civila ändamål,

synes böra uppföras å sjette hufvudtiteln under en anslagstitel, som lämpligen

torde kunna benämnas »rikets allmänna kartverk», så synes deremot

någon förändring i organisationen åt personalen nu icke kunna åstadkommas

med utsigt att derigenom kostnaderna nedbringas, hvadan de

nuvarande anordningarna tillsvidare torde böra lemnas orubbade, dock

att sådana bestämmelser meddelas, att personalen från båda kartverken

kan efter för hvarje år af Eders Ivongl. Maj:t faststäld gemensam arbetsplan

användas för de arbeten, som, med hänsyn till för handen

varande förhållanden, lämpligast böra dem tilldelas. Genom en sådan

anordning torde man bättre än på annat sätt ernå den inskränkning i

kostnaderna, som man alltid vid kartverkens reorganisation eftersträfva!.

, och derjemte vinner man det målet att hvarken det militära elementet,

som i afseende på det topografiska kartverket måste vara det

förherskande, kan vinna företräde framför det civila eller detta framför

det militära, helst om föredragningen af hithörande frågor inlör Eders

Kongl. Magt sker af chefen för civildepartementet efter gemensam beredning

med chefen för landtförsvarsdepartementet, såsom kartverkskommissionen

i sitt utlåtande öfver afdelningschefens förslag ifrågasatt.

Då enligt hvad sålunda föreslagits ingen egentlig ändring komme att

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Sjette bilfvrnltiteln.

vidtagas i afseende å de göromål, som skola utföras af det ena eller

andra kartverkets personal, har jag ej att föreslå andra ändringar i de

åt personalen tillförsäkrade aflöningsförmåner, än som af afdelningscliefen

ifrågasatts, nemligen att reseersättningen åt de med stomkartearbeten

sysselsatte kartograferne skulle höjas från nuvarande beloppet 300

kronor till 500 kronor för ledaren af arbetena och till 400 kronor för

de öfrige. I sammanhang härmed anser jag mig dock böra påpeka att

de fäste kartografernes antal, med hänsyn till en lämplig rekrytering

och afgång, icke bör inskränkas till någon viss siffra.

Hvad slutligen angår kostnaderna för kartarbetenas fullbordande

och tiden, som kan antagas dertill åtgå, anser jag mig, under erinran

att beräkningar i sådant afseende, h vilka skola utsträckas öfver en längre

tidrymd, alltid måste blifva mera eller mindre approximativa, endast behöfva

hänvisa till hvad afdelningscliefen i sitt utlåtande anfört och som

från kartverkskommissionens sida icke mött någon gensaga. Enligt de

beräkningar afdelningschefen uppställer skulle, under förutsättning af

arbetenas fortgång med nu utgående anslag under circa 30 år och med

årligt anslag i ytterligare 7 år af 72,600 kronor, hela landets topografiska

kartläggning vara afslutad omkring år 1924 och dess ekonomiska,

hvad södra och mellersta delarne af riket angår, fullbordas omkring 7

år senare eller sålunda omkring år 1930. Kostnaden härför skulle följaktligen

uppgå till sammanlagdt 5,866,200 kronor och, om dertill lägges

hvad som sedan år 1885 utgått, eller 1,353,800 kronor, skulle sålunda

hela kostnaden för kartläggningen från och med år 1886, eller

samma tidpunkt, som lades till grund för beräkningarna i 1885 års förslag,

uppgå till 7,220,000 kronor, eller omkring 400,000 kronor mera

än hvad i sistnämnda förslag antogs under förutsättning att den föreslagna

organisationen blefve införd redan från och med år 1886, men

400,000 kronor mindre än hvad kartverkskommissionen, såsom förut

nämnts, år 1882 beräknade. Härvid är derjemte att märka att man

för det nu beräknade beloppet, 7,220,000 kronor, äfven erhölle en stomkarta

för hel^ rikets ekonomiska kartläggning. Dessutom och då man

förut satt anslagen till afvittringarna i ett visst samband med anslagen

till rikets kartverk, så att anslagen till dessa antogos böra höjas i

mån som afvittringsanslagen nedgingo, vill jag påpeka att afvittringsanslagen

för år 1886 utgjorde 250,000 kronor, då numera å riksstaten

för afvittringen är upptaget allenast ett anslag å 63,000 kronor, utan

att dock kartverksanslagen i motsvarande grad blifvit förhöjda.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln. 37

På grund af hvad jag nu anfört anser jag mig böra föreslå:

A.

att i fråga om kartverkens fortsatta bearbetande böra gälla samtliga

de af afdelningschefen under punkterna 1—7 (se här ofvan sid. 27, 28

och 29) föreslagna bestämmelser; dervid dock punkten 7, på sätt kartverkskommissionen

i sitt utlåtande öfver afdelningschefens förslag hemstält,

torde böra formuleras sålunda:

7:o) att arbetena skola utföras af, förutom de vid generalstabens

topografiska afdelning kommenderade generalstabsofficerare,

hvilkas antal genom nämnda instruktion bestämmes,

och generalstabens professor, dels civile kartografer och kartografaspiranter

samt generalstabens topografiska afdelnings civila

biträden, dels ock från armén kommenderade officerare eller

underofficerare samt af qvinlig personal;

B.

att i fråga om arfvoden, reseersättningar och dylikt till de särskilda

kartverkens personal böra, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

de af afdelningschefen föreslagna, gälla följande bestämmelser:

att arfvode till kartograf bestämmes till 1,500 kronor med tre ålderstillägg

å 500 kronor, hvilka utgå efter respektive 5, 10 och 15 års

väl vitsordad tjenstgöring;

att den officer, som förordnas att handhafva närmaste ledningen af

de ekonomiska kartarbetenas utförande, må tilldelas ett årligt arfvode

af 1,000 kronor, och att årliga arfvoden, hvartdera till ett belopp af

500 kronor, tilldelas de kartografer (högst trenne), 1^vilka förordnas att

biträda vid kartarbetenas öfvervakande och ledning; och

att arfvodena för öfrig civil personal, såsom gravörer med flere —

hvilkas aflöningsförmåner delvis måste grundas på beting - äfvensom

storleken af de dagaflöningar och reseersättningar, hvilka skola utgå

för arbete å fältet, af Eders Kongl. Maj:t, uppå fönslag af afdelningschefen

vid generalstabens topografiska afdelning såsom kartverksehef,

bestämmas; dock att reseersättningen till de kartografer, som äro sysselsatte

med stomkartors upprättande, icke må utgå med högre belopp

än 500 kronor till kartograf, som leder dessa arbeten, och med 400

kronor till en hvar af de öfrige; samt

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Sjette lmfvudtiteln.

C.

att vidare bör föreskrifvas att alla de allmänna kartarbetena rörande

frågor skola genom chefen för civildepartementet inför Eders

Kongl. Maj:t föredragas efter förutgången gemensam beredning med

chefen för landtförsvarsdepartementet, -och att de för dessa arbeten

erforderliga anslag i sin helhet och under rubrik »rikets allmänna kartverk))

uppföras under sjette hufvudtiteln.

Derest Eders Kongl. Maj:t godkänner den plan för kartverkens

fortsatta bearbetande, jag sålunda ifrågasatt, och enär någon förhöjning

af de belopp, som för närvarande utgå till de ekonomiska och

topografiska kartverken, icke lärer böra ifrågasättas, har jag att

beträffande de frågor, som för den af mig föreslagna organisationens

genomförande böra underställas Riksdagens pröfning, hemställa,

med hänvisande till de upplysningar om nu för ändamålet disponibla

medel, som af afdelningschefen lemnats (se här ofvan sid. 30),

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för de ekonomiska och topografiska kartarbetenas fortsatta bedrifvande
dels

medgifva att — med uteslutande ur riksstaten af den under

sjette hufvudtiteln å ordinarie stat uppförda anslagstitel »rikets ekonomiska

kartverk, reservationsanslag» tillika med det derunder anvisade anslag,

6,000 kronor — i stället må bland anslagen å riksstatens sjette

hufvudtitel under anslagstitel »rikets allmänna kartverk» å ordinarie

stat uppföras ett anslag å 178,600 kronor;

dels ock godkänna hvad i fråga om arfvoden, reseersättningar och

dylikt till de särskilda kartverkens personal af mig under afdelningen

B blifvit föreslaget.

Derest det Ingärda anslaget beviljas, torde Eders Kongl. Maj:t

icke vidare äska det nu å fjerde hufvudtiteln till generalstabens topografiska

arbeten på extra stat anvisade anslag å 75,000 kronor likasom

icke heller de nu å sjette hufvudtiteln till rikets ekonomiska kartverk

uppförda extra arfslag- å tillhopa 76,000 kronor; och lärer derjemte,

under nyssnämnda förutsättning, det ordinarie anslaget till landtmäteristaten

böra, på sätt jag under samma anslagstitel vilkorligt föreslagit,

nedsättas med det belopp, motsvarande 24 besparade andre landmätarelöner,

eller 21,600 kronor, som nu från sistnämnda anslagstitel utgår

till de ekonomiska kartverken.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Sjette liufvudtlteln. 39

Härefter anförde departementschefen beträffande anslagstitlarne:

Landsstaterna i länen.

1 sammanhang med senaste lönereglering för landsstaten anvisade

187S års Riksdag å ordinarie stat under anslaget till landsstaterna i

länen ett reservationsanslag af 95,000 kronor till arfvoden åt extra

länsnotarier och öfriga extra biträden vid länsstyrelserna samt till vikariatsersättning

under semester för dertill berättigade tjenstemän. I afseende

å användandet af detta anslag förklarade Eders Kongl. Maj:t i

nådigt bref till kammarkollegium och statskontoret den 31 maj samma

år, att på Eders Kongl. Maj:ts pröfning i hvarje fall komme att bero,

om, till hvad belopp och för huru lång tid särskilda anslag borde ställas

till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förfogande att användas

till arfvoden åt extra ordinarie länsnotarie och tillfälliga biträden, hvilka

arfvoden icke finge öfverstiga, för extra ordinarie länsnotarie 2,000

kronor och för tillfälliga biträden 1,000 kronor årligen, hvarjemte genom

nådigt bref den 11 nästpåföljde oktober, i sammanhang med beviljande

för år 1879 åt samtliga länsstyrelserna från nämnda anslag af

vissa belopp till godtgörelse åt ständiga eller tillfälliga extra biträden,

stadgades att i de län, der å någondera afdelningen mera än en extra

landskanslist eller landskontorist'' erfordrades, arfvodet blott för ett sådant

biträde å hvarje afdelning finge utgå med det genom nyssberörda

nådiga bref den 31 maj 1878 stadgade högsta belopp, men för hvarje

af öfriga ej bestämmas till högre belopp än 700 kronor. Efter närmare

pröfning af länsstyrelsernas behof af medel för berörda ändamål

bestämdes genom nådigt bref den 12 december 1879, i enlighet med

ett af statskontoret afgifvet förslag, hvarje länsstyrelses andel i 1 örenämnda

anslag till visst belopp, att tillsvidare utgå och af länsstyrelserna

i mån af behof och mot redovisning användas till godtgörelse åt

ständiga eller tillfälliga extra biträden med enahanda inskränkning i afseende

å arfvodenas belopp, som för år 1879 blifvit föreskri!ven. För

vissa länsstyrelser hafva sedermera ytterligare medel för ifrågavarande

ändamål beviljats att tills vidare utgå, hvarjemte under de senare åren

genom särskilda nådiga bref förhöjning i de åtskilliga länsstyrelser beviljade

belopp medgifvits för vissa av.

Vid 1885 års riksdag nedsattes anslaget, med anledning af de då

befintliga stora reservationerna derå till 90,000 kronor, med hvilket

belopp anslaget från och med år 1886 utgått.

Nu har statskontoret, som den 25 november 1893 afgifvit under
-

[5.]

Höjning af

anslaget till

extra biträden

m. m.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Sjette liufvudtitelii.

dårligt utlåtande öfver af tolf länsstyrelser gjorda framställningar om

fortfarande anvisande af förut för viss tid medgifna förhöjningar i de

dem beviljade anslagsbeloppen eller om ytterligare förböjningar deri,

dervid tillika bemstält om aflåtande af proposition till Riksdagen om

ifrågavarande reservationsanslags ökande.

Med erinran att Eders Kongl. Maj:t, med anledning af länsstyrelsernas

berörda framställningar, genom nådigt bref den 8 december 1893,

i . enlighet med hvad statskontoret i nämnda utlåtande tillstyrkt, medgifvit

att de till dessa länsstyrelser tills vidare anvisade anslag för

godtgörelse åt extra biträden finge för innevarande år böjas med tillhopa

14,650 kronor eller med 1,300 kronor utöfver hvad för år 1893

varit deösa länsstyrelser såsom tillfällig förhöjning anvisadt, anhåller jag

att nu få underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning den af statskontoret

väckta frågan om anslagets höjande.

På sätt statskontoret i berörda utlåtande erinrat, utgöra de belopp,

som för anställande af extra biträden bos länsstyrelserna anvisats att från

ifrågavarande anslag tills vidare utgå, för närvarande ... kr. 67,050: —

De förhöjningar häri, som dels genom nådiga brefvet

den 8 december 1893, dels genom äldre nådiga

bref beviljats vissa länsstyrelser, 14 till antalet, för år

1894, uppgå till .......................................................................... » 16,250: —

De från ifrågavarande reservationsanslag för anställande

af extra biträden anvisade medel utgöra alltså

för innevarande år tillhopa .. .................................................. kr. 83,300:__

Om till denna summa lägges det belopp, som högst

kan utgå för semestervikariat samt till arfvode för bestridande

åt länsbokhållaretjenst under den tid, ordinarie

innehafvare!! eger åtnjuta ledighet för landsbokens upprät,- tande, och hvilket, enligt, hvad statskontoret upplyst, utgör » 26,766: 70

varder utgiftssumman för år 1894 ...................................... kr. 110,066: 70

och i händelse hela utgiftssumman kommer att utgå,

uppstår följaktligen å anslaget, som, enligt hvad redan

nämnts, numera utgör endast .............................................. » 90,000: —

en brist till belopp af ............................................................. kr. 20,066: 70.

I sitt ofvannämnda utlåtande anför statskontoret att de reservationer

å anslaget, som under de törsta åren efter detsammas beviljande

uppkommit, sedermera årligen minskats med allt större belopp för hvarje

ar till fyllande åt brist å anslaget, som under de senare åren uppkommit,

så att dessa reservationer, som vid 1891 års slut ännu uppgått till

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Sjette hufvudtiteln.

65,477 kronor 46 öre, enligt 1892 års rikshufvudbok vid sistnämnda

års slut nedgått till 48,881 kronor 7 öre. Vid utgången af år 1893

komme desamma att ytterligare minskas med 18,000 å 19,000 kronor.

De från och med år 1894 befintliga tillgångarna å anslaget medgåfve

sålunda icke, att de år 1893 utgående tillfälliga förhöjningar i

de länsstyrelserna för extra biträdens aflönande beviljade fasta anslagsbelopp

anvisades att med enahanda belopp fortfarande utgå för mer än

ett år eller år 1894. Då det emellertid med all säkerhet kunde antagas

att göromålen hos de länsstyrelser, hvilka fått sig beviljad tillfällig

förhöjning å anslagsbeloppen, icke komme att undergå sådan

minskning, att de arbetskrafter, för hvilkas anlitande förhöjningen varit

afsedd, skulle kunna umbäras, utan dessa snarare behöfva i framtiden

än ytterligare förstärkas, likasom de tio länsstyrelser, som icke erhållit

någon tillfällig förhöjning, förr eller senare kunde komma i behof deraf,

ansåge statskontoret nödvändigt att hos Riksdagen äska anslagets

ökande från och med år 1895 med så stort belopp, att tillgång då

kunde finnas till de förhöjda belopp, som för år 1893 utginge och för

innevarande år kunde komma att medgifvas.

Af länsstyrelsernas ofvanberörda underdåniga framställningar framginge

äfven — yttrar statskontoret vidare — att, med undantag för Malmöhus

län — der enligt arbetsredogörelserna för åren 1890—1892 någon

minskning i antalet af målen hos länsstyrelsen inträffat, men behofvet

af extra biträden likväl, enligt hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

meddelat, med säkerhet kunde antagas ej komma att för den

närmaste framtiden göra sig mindre gällande — detta behof af extra

biträden icke blott qvarstode oförminskadt utan äfven ökats genom

ärendenas tillväxt både i antal och omfattning, beroende derpå att länsstyrelserna

fått sig ålagda nya bestyr genom flera under senare åren

utfärdade författningar, bland hvilka i främsta rummet nämndes lagen

om väghållningsbesvärets utgörande å landet, lagarne om sparbanker

och sjukkassor, värnpligtslagen, vidare lagarne angående afskrifning af

de å viss jord hyflande grundskatter och lindring i rustnings- och roteringsbesväreu

samt senast gifna nådiga föreskrifter för verkställighet

af den sistnämnda lagen med flera författningar.

Sedan statskontoret vidare yttrat sig öfver länsstyrelsernas ofvanberörda

framställningar och derefter meddelat att, derest de af statskontoret

dervid tillstyrkta anslagsförhöjningarna för år 1894, såsom sedermera

genom nådiga brefvet den 8 december 1893 skett, beviljades,

endast omkring 10,000 kronor komme att af de vid 1892 års slut å

anslaget befintliga reservationerna återstå, sedan bristerna derå för åren

1893 och 1894 blifvit fylda, framhåller statskontoret ytterligare nöd
Bih.

till Rifad. Prat. 1HU4. 1 Smil. I A/d. / Höft. G

s. 42 Kontrollera mot PDF

[6.]

Höjning af

anslaget till

följd af landsstatsboställens

indragning.

42 Sjette hufvudtiteln.

vändigheten att anslaget ökas, såvida ej göromål ens jemna gång vid

länsstyrelserna skulle genom brist på nödiga medel rubbas. Och då anslaget

borde från och med år 1895 höjas med så stort belopp, att icke

blott samma belopp, hvartill utgifterna derå för år 1894 beräknats och

hvilket, på sätt ofvan nämnts, utgör 110,066 kronor 70 öre, kunde derifrån

fortfarande utgå, utan äfven tillgång funnes till den vidare förhöjning

af anslagsbeloppen, som för ett eller annat län kunde äfven i

framtiden komma att visa sig oundgängligen behöflig och hvilken statskontoret

beräknar till 5,000 kronor, hemställer statskontoret, som anser

önskvärd! att anslagsbeloppet nu bestämmes så högt, att ny reglering

deraf icke alltför ofta må vara oundgänglig, att Eders Kongl. Maj:t

måtte föreslå Riksdagen att anslaget höjes till ett iemnadt belopp af

115,000 kronor.

I enlighet med hvad statskontoret sålunda hemstält, tillstyrker jag

att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att det under anslaget till landsstaterna i länen uppförda reservationsanslag

till arfvoden åt extra länsnotarier och öfriga extra biträden

vid länsstyrelserna samt till vikariatsersättning under semester för dertill

berättigade tjensteman må höjas från 90,000 kronor till 115,000 kronor

eller med 25,000 kronor.

Enligt hvad statskontoret i sin berättelse om statsverkets inkomster

jemte förslag till deras beräknande för år 1895 meddelat, komma till

följd af tjensteinnehafvares afgång samt enligt särskild! nådigt beslut

följande landsstatsboställen med i stat beräknad afkastning till sammanlagd!

belopp af 3,580 kronor att, efter tilländalupna tjenste- och fardagsår,

till statsverket indragas, nemligen

härå ds skr ifvareb o stål 1 et i Örbyhus fögderi af Upsala län, y, mantal

Vallby n:o 2;

häradsskrifvarebostället i Kinda och Ydre härads fögderi af Östergötlands

län, 1 mantal Aska Storgården n:o 3;

häradsskrifvarebostället i Åkerbo m. fl. härads fögderi i sistnämnda

län, 7s mantal Stratomta n:o 1, med löningsjord; samt

länsmansbostället i Bergslags fögderis tredje distrikt af Vestmanlands

län, 1 mantal Pösta n:o 2;

och har statskontoret derföre hemstält att anslaget till landsstaterna

i länen måtte höjas med nyssnämnda belopp.

På grund häraf tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj: t måtte föreslå

Riksdagen

att anslaget till landsstaterna i länen må höjas med det belopp,

s. 43 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln. 43

hvartill ofvannämnda boställens afkastning är i stat beräknad, eller

3,580 kronor.

I händelse af bifall härtill samt till hvad ofvan i afseende å det

under denna anslagstitel uppförda reservationsanslaget^föreslagits, kommer

anslagstiteln »landsstaterna i länen» med följande ändrade lydelse

»landsstaterna i länen (deraf 115,000 kronor reservationsanslag)» att

höjas från 2,652,302 kronor till 2,680,882 kronor eller med 28,580

kronor.

Landtbruksstyrelsen.

Enligt den af Eders Kong!. Maj:t och Riksdagen för landtbruksstyrelsen

fastställa stat samt den för styrelsen gällande instruktion utgöres

styrelsen af en öfverdirektör och chef samt såsom ledamöter en

fiskeriinspektör och två byråingeniörer, nemligen en öfveringeniör och

en landtbruksinspektör, hvarjemte hos styrelsen skall finnas anstäld en

sekreterare. För kompetens till ledamotsbefattningarna äro uppstäda

sådana vilkor, som ansetts nödiga för att vinna trygghet för att hvarje

ledamot eger erforderliga teoretiska faekinsigter och.praktisk erfarenhet

inom det område, som tillhör hans verksamhet, hvaremot några juridiska

insigter eller förfarenhet i administrativa värf naturligtvis icke uppstälts

såsom behörighetsvilkor. Af sekreteraren fordras deremot att han aflagt

examen för inträde i rikets rättegångsverk eller till Eders Kongl.

Maj ds kansli.

För att möjliggöra en sådan nödig ansedd förändring af styrelsens

organisation, att sekreteraren gjordes till ledamot af styrelsen, föreslog

Eders Kongl. Maj:t vid sistlidna års riksdag, med anledning af en utaf

styrelsen gjord framställning, att anslaget till styrelsen måtte höjas med

1,000 kronor eller till 28,800 kronor, men denna framställning tillvann

sig icke Riksdagens bifall.

Nu har landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 30 september

1893 återupptagit denna fråga, och då jag i följd deraf nu ånyo

underställer frågan Eders Kongl. Majits pröfning, torde det tillåtas mig

att till en början erinra om innehållet af den skrifvelse från landtbruksstyrelsen

af den 30 september 1892, som föranledde Eders Kongl.

Maj:ts framställning i ämnet till sistlidna års Riksdag.

Landtbruksstyrelsen anförde i denna skrifvelse att under den tid,

styrelsen redan varit i verksamhet, erfarenheten otvetydigt gifvit vid

handen att dess nuvarande organisation i ett afseende vore mindre tillfredsställande.

För landtbruksstyrelsen såsom centralt embetsverk vore

.[7.]

Ändring

i. staten för

landtbruksstyrelsen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Sjette lmfvudtiteln.

nemligen de fackkunskaper uti de till styrelsens verksamhetsområde

hörande näringsgrenar, Indika erfordrades hos fiskeriinspektören och

byråingeniörerne, icke de enda, som kunde och borde utöfva ett bestämmande

inflytande på styrelsens beslut. Dessa borde tillika grunda

sig på en klar och bestämd insigt om uppgiften, omfånget och gränserna

för de förvaltande embetsverkens verksamhet i allmänhet jemte

reglerna och sätten derför, äfvensom på en mera omfattande kunskap

beträffande gällande lagar och författningar, än som gifvetvis kunde

förutsättas hos dem, Indika icke gjort dithörande ämnen till föremål

för speciela studier samt under tjenstgöring inom statsadministrationen

eller på liknande sätt gjort sig fullt förtrogne med ifrågavarande slag

af offentlig verksamhet. Med styrelsens nuvarande organisation gåfves

icke någon garanti derför att äfven sistnämnda insigter och erfarenhet

skulle inom styrelsen städse finnas i erforderlig grad representerade,

då den hos styrelsen anstälde sekreteraren hvarken enligt instruktionen

vore ålagd eller med sin ställning kunde åläggas att i de

ärenden, styrelsen hade att handlägga, verkställa sjelfständiga utredningar

eller uttala sin mening. Styrelsen vore derföre, om den nuvarande

instruktionen strängt följdes, hänvisad att antingen undvara

erforderliga upplysningar i nämnda afseende eller ock, till skada för

den praktiska riktning, i hvilken styrelsen ansåge sig böra arbeta,

nödga ledamöterne inom styrelsen, hvilkas hufvudsakliga studier och

erfarenhet folie inom ett annat område, att egna en god del af sitt

arbete åt tidsödande undersökningar för lösningen af de juridiska och

administrativa frågor, hvarmed ärenden inom styrelsen ofta stode i

oupplösligt sammanhang. För motverkande af de antydda olägenheterna

hade visserligen styrelsen, då derstädes förekommit ärenden,

Indika kräft juridisk eller administrativ fackinsigt, såsom frågor om

instruktioner för under styrelsens inseende stående tjenstemän och

anstalter, reglementen för administrativa inrättningar, afseende understödjande

af vissa grenar af landthushållningen, besvärsmål m. m.,

låtit sekreteraren deltaga i öfverläggningarna inom styrelsen, men, då

sekreteraren icke härför vore underkastad tjenstemannaansvar, hänvisade

den utväg, som sålunda måst anlitas, endast ytterligare på behofvet af

en förändring af styrelsens organisation i syfte att densamma komme

att bestå, förutom af öfverdirektören och de nuvarande ledamöterne,

af ytterligare eu ledamot med juridisk eller administrativ fackbildning,

i hvilken händelse likväl sekreterarebefattningen kunde indragas. Af

de göromål, som för närvarande ålåge sekreteraren, vore, näst biträdet

vid uppsättandet af expeditioner, registrators- och aktuariegöromålen

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Sjette hufvndtiteln.

de mest tidsödande, beroende derpå att antalet till styrelsen inkomna

mål och ärenden allt ifrån den tid, styrelsen trädde i verksamhet, varit

ganska betydligt och visat en sådan tendens att tillväxa, att samma

antal, som år 1890 utgjort 989 och år 1891 vuxit till 1,060, under

år 1892 så tilltagit, att det vid utgången af september månad år 1892

uppgått till 913 eller 277 flera än motsvarande dag år 1890 och 201

flera än motsvarande dag år 1891. Då sekreterarens biträde vid uppsättningen

i icke ringa grad tagits i anspråk på styrelsens samtliga

afdelningar, hade styrelsen, för att sekreteraren måtte kunna egna tillräcklig

uppmärksamhet åt det maktpåliggande expeditionsväsendet samt

vid förefallande behof kunna deltaga i styrelsens öfverläggningar, låtit

registrators- och aktuariegöromålen under sekreterarens inseende och på

hans ansvar handhafvas af en hos styrelsen anstäld extra ordinarie

tjensteman. Om eu dylik anordning vidtoges i det fall, att sekreterarebefattningen

hos styrelsen indroges och en ny ledamotsplats i stället

inrättades, skulle den nye ledamoten kunna öfvertaga, jemte de af hans

ställning såsom ledamot härflytande åligganden, äfven öfriga med sekreterarebefattningen

för närvarande förenade göromål.

För vidtagande af eu sådan åtgärd, som den af styrelsen sålunda

ifrågasatta, talade för öfrig! åtskilliga andra skäl. Sålunda funnes t. ex.

ett helt slag af ärenden, Indika med styrelsens nuvarande organisation

icke kunde erhålla eu lämplig beredning och föredragning, nemligen

vissa styrelsens ekonomiska angelägenheter, i det att, förutom styrelsens

aflöningsmedel, indika skulle, efter upprättadt förslag af sekreteraren,

på vissa tider af styrelsen reqvireras, stvrelseu hade att verkställa en

stor mängd såväl regelbundet återkommande som tillfälliga utbetalningar,

för hvilka medel skulle på behöriga tider reqvireras och lyftas.

Beslut om alla dessa utgifter, hvilka under nuvarande förhållanden skulle

påfordra föredragning än af den ene än af den andre utaf de nuvarande

ledamöterne, kunde icke, derest någon enhet eller reda uti styrelsens

förvaltning uti ifrågavarande afseende skulle kunna bibehållas, fattas

annat än efter förslag af eu och samma person, hvartill styrelsen ansåge

den bäst lämpa sig, som handhade styrelsens ekonomiska angelägenheter.

Vidare hade det med styrelsens nuvarande sammansättning

visat sig förenadt med nästan oöfverstigliga svårigheter att under sommartiden,

då inspektioner af de under styrelsens inseende stälda läroverk

och andra anstalter samt den styrelsen underlydande personal och

dess tjensteförrättningar hufvudsakligen måste ske, upprätthålla styrelsens

verksamhet, hvartill erfordrades att antingen styrelsens chef och

eu ledamot eller tvä ledamöter af styrelsen vore i residensstaden när
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Sjette liufvmltiteln.

*

varande, och sådant hade, oaktadt hvarken öfverdirektören eller ledamöterne

i regel åtnjutit någon semester, endast låtit sig göra derigenom

att embetsresorna så mycket som möjligt inskränkts, hviiket åter icke

kunnat undgå att medföra beaktansvärda olägenheter. Genom anställande,

på sätt föreslaget blifvit, af ytterligare en ledamot, hvilken naturligtvis

icke behöfde företaga några embetsresor, blefve denna svårighet

undanröjd. Slutligen borde det icke lemnas oanmärkt att den

sekreteraren tillkommande aflöningen vore så knappt tilltagen, att styrelsen

icke i allmänhet kunde beräkna att till innehafvare af denna befattning

erhålla fullt kompetent person eller få bibehålla denne längre,

än till dess han lyckats förvärfva en annan mera förmånlig anställning,

hvadan och då en ökning af sekreterarens aflöning, om befattningen

bibehölles, i allt fall vore af förhållandena oundgängligen påkallad, det

syntes styrelsen synnerligen lämpligt att, på samma gång som en ändring

i styrelsens stat vidtoges, dess organisation lämpades efter hvad

erfarenheten visat vara i sådant afseende nödvändigt.

Då styrelsen emotsåge att dess verksamhet redan under den närmaste

framtiden skulle komma att än ytterligare utvidgas, ansåge sig

styrelsen icke böra längre uppskjuta med att underställa Eders Kongl.

Maj:ts pröfning frågan om de åtgärder, som till afhjelpande af ofvan

omförmälda brister i styrelsens organisation kunde erfordras. Om äfven

styrelsen härvid såge sig nödsakad föreslå eu förhöjning af det för

styrelsen bestämda anslag, hade styrelsen så mycket mindre funnit sig

böra häraf afhålla sig från att göra underdånig framställning i ämnet,

som styrelsen vore öfvertygad derom att, då ett embetsverk för befrämjande

af landets modernäring och andra i samband dermed stående näringar

inrättats, det icke kunde vara med god hushållning förenligt att

genom ^besparande af den obetydliga utgift, verkets fullständiga uppsättande

skulle medföra, äfventyra eller åtminstone försvåra uppnåendet

af det ändamål, hvarför verket inrättats.

Beträffande de åligganden, hvilka skulle tillkomma den ifrågasatte

njm ledamoten af styrelsen, föreslog landtbruksstyrelsen att det skulle

åligga denne att dels deltaga i behandlingen af alla sådana frågor, som

erfordrade juridisk fackinsigt, och inom styrelsen föredraga alla kanslioch

kameralärenden; dels utöfva tillsyn öfver registrator- och aktuariegöromålen;

dels ansvara för uppsättningen af samt till styrelsens granskning

öfverlemna koncept till expeditioner i ej mindre de utaf honom

sjelf föredragna, än äfven alla öfriga af styrelsen eller öfverdirektören

till honom för uppsättning aflemnade mål och ärenden; dels uppbära

och handhafva af styrelsen reqvirerade medel samt medlen till veder
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Sjette Imfvudtiteln.

47

hörande utbetala ocli i laga ordning redovisa; dels ock besörja verkställigheten

af styrelsens beslut i ekonomiska angelägenheter.

Beträffande den föreslagne nye ledamotens aflöningsförmåner ansåg

styrelsen dessa böra sättas lika med de nuvarande ledamöternes, med

hvilka lian jemväl i afseende å vilkoren för aflöningens åtnjutande samt

rätt till åldei-stillägg, pension och semester borde vara likstäld, och den

nye ledamotens aflöning följaktligen i styrelsens stat upptagas med

4,000 kronor, deraf 2,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor såsom

tjenstgöringspenningar, förutom två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor.

Då sekreterarebefattningen i stället borde indragas, skulle deremot

sekreterarens aflöning, hvarmed äfven vore förenade två ålderstillägg

å 500 kronor hvardera, ur staten utgå, hvadan och då någon

indragningsstat ej syntes erforderlig, den ifrågasatta omorganisationen

af styrelsen skulle kräfva ett förhöjdt anslag af endast 1,000 kronor.

Med stöd af hvad styrelsen sålunda anfört, hemstäide styrelsen att

Eders Kongl. Magt täcktes föreslå Riksdagen att, med godkännande af

de föreslagna ändringarna i staten för styrelsen, medgifva att anslaget

till styrelsen finge från och med år 1893 höjas med ett belopp af 1,000

kronor, eller från 27,800 kronor till 28,800 kronor.

Efter det statskontoret öfver denna framställning afgifvit underdånigt

utlåtande och deruti anfört att, derest Eders Kongl. Magt skulle finna

den af landtbruksstyrelsen föreslagna omorganisationen redan vara af

behofvet påkallad och hvarför styrelsen syntes statskontoret i allmänhet

hafva anfört goda skäl, statskontoret, med hänsyn till mängden och

beskaffenheten af de åligganden, som enligt landtbruksstyrelsens förslag

skulle tillkomma den ifrågasatte nye ledamoten, icke hade något att erinra

mot den för ändamålet föreslagna höjningen af det till styrelsen

utgående anslag, anmäldes ärendet inför Eders Kong!. Maj:t den 14

januari 1893, och jag yttrade dervid, enligt statsrådsprotokollet, för egen

del, bland annat, följande:

»För en ändring af landtbruksstyrelsens organisation i det syfte,

som med styrelsens nu förevarande framställning afses, synas mig giltiga

skäl tala. Hos styrelsen förekomma så många vigtiga ärenden,

för hvilkas behöriga afgörande erfordras insigter i juridiska ämnen och

en noggrannare kännedom om administrativa förhållanden, att det måste

för styrelsen vara af vigt att ega tillgång till någon juridiskt och

administrativt bildad person, som är pligtig att deltaga i styrelsens

öfverläggningar i dylika ärenden och dervid under tjenstemannaansvar

yttra sin mening. Att de i styrelsen anstälde fackmän i landtbruk

och dertill hörande näringar skola behöfva använda en god del af

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Sjette hufvudtiteln.

sin tid för att sätta sig in i frågor, som för dem, hvilkas utbildning

är af naturvetenskaplig och teknisk art, alltid måste förblifva

mer eller mindre främmande, kan icke vara annat än till skada

för det allmänna, då de derigenom i viss mån dragas ifrån sin egentliga

uppgift, och sådant måste i längden inverka menligt på styrelsens

förmåga att behörigen fylla de fordringar, som på densamma ställas.

Och saknaden af en ledamot med juridiska och administrativa insigter

kan icke ersättas deraf att dylika insigter förefinnas hos sekreteraren,

då denne tjensteman för de meningar, som af honom yttras under

styrelsens öfverläggningar, till deltagande hvari han, enligt hvad styrelsen

upplyst, hittills stundom plägat kallas, icke är under nuvarande

förhållanden underkastad tjenstemannaansvar, och hans yttranden följaktligen

icke kunna annorlunda anses än såsom enskild! till styrelsens chef

eller ledamöter uttalade åsigter.»

»Enligt styrelsens förslag skulle för vinnande af det åsyftade ändamålet

inom styrelsen inrättas en ny befattning, hvars innehafvare skulle

utom sina åligganden såsom ledamot öfvertaga den nuvarande sekreterarens

skyldigheter, hvaremot sekreteraretjensten skulle indragas. Huru

den nya befattningen skulle benämnas, derom har styrelsen icke yttrat

sig. För min del anser jag deremot den erforderliga förändringen i

styrelsens organisation lämpligare åstadkommas på det sätt, att sekreterarebefattningen

bibehålies, men sekreteraren, jemte det han fortfarande

fullgör sina nuvarande åligganden, göres till ledamot af styrelsen. Isak

virmes detsamma hvilkendera utvägen än väljes. Men då de göromål,

som hufvudsakligen torde komma att upptaga ifrågavarande tjensteman

tid, äro desamma, som hittills tillhört sekreteraren, synes det mig egentligare

att för befattuingen äfven bibehålla benämningen af sekreterare.

Jag torde böra erinra att ett dylikt förenande i eu befattning af ledamots

åligganden och af sådana göromål, som vanligen tillhöra underlydande

tjenstenit), icke är för vår statsförvaltning främmande, i det att

den ene af öfverintendentsembetets förste intendenter samt landtmäterisekreteraren

på en gång fullgöra sekreteraregöromål och äro ledamöter

af sina respektive verk.»

»Af den tillökning i göromål, som sålunda skulle åläggas sekreteraren,

och den förändrade ställning inom styrelsen, han skulle komma

att intaga, följer att han äfven i afseende ä aflönings- och andra förmåner

bör, på sätt landtbruksstyrelsen föreslagit, likställas med styrelsens

öfrige ledamöter.»

Sedan jag erinrat att för detta ändamål sekreterarens aflöning borde

höjas med 1,000 kronor samt redogjort för de förändringar i lan dt
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Sjette hufviidtiteln.

bruksstyrelsens stat och i vilkoren för åtnjutande af de deri upptagna

löneförmåner, som för ändamålet erfordrades, kemstälde jag, på grund

af hvad jag yttrat, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att,

med godkännande af de af mig sålunda ifrågasatta ändringar i staten

för landtbruksstyrelsen och i vilkoren och förbehållen för åtnjutande

af de deri upptagna löneförmåner, från och med år 1894 höja anslaget

till landtbruksstyrelsen från dess nuvarande belopp, 27,800 kronor, till

28,800 kronor, eller med 1,000 kronor; och behagade Eders Kongl.

Maj:t till denna hemställan lemna bifall.

Den framställning, som i följd häraf af Eders Kongl. Maj:t till

Riksdagen afläts, bifölls visserligen af Första Kammaren, men afslogs

af Andra Kammaren, och den gemensamma omröstning, som i följd

häraf egde rum, utföll med 190 röster för afslag mot 168 röster för

bifall.

I den skrifvelse, hvari landtbruksstyrelsen nu ånyo, på sätt ofvan

nämnts, upptagit frågan om förändring af styrelsens organisation, erinrar

styrelsen till en början att det vid behandling inom Riksdagen af

Eders Kongl. Maj:t-s nyssberörda förslag framhölls att, om för närvarande

en förstärkning af styrelsen tillfälligtvis skulle erfordras, vare

sig för erhållande i vissa fall af en juridiskt bildad persons uttalande

eller för beredande af ökad möjlighet för styrelsens medlemmar till

inspektionsresors företagande, denna förstärkning kunde, utan ändring

i styrelsens organisation, åstadkommas genom tillfällig adjunktion af

sekreteraren, för hvilken, till ersättning härför, någon lättnad i vissa af

de göromål, som eljest ålåge honom, kunde beredas genom extra biträdes

anställande. Häremot genmäler styrelsen först och främst att

behofvet af en juridiskt bildad persons ledamotskap i styrelsen icke

kunde rätteligen anses såsom blott tillfiilligt samt anmärker vidare att,

om en sådan anordning, som inom Riksdagen antydts, blefve genomförd,

följden deraf ovilkorligen skulle blifva den att styrelsen komme

att arbeta under tvenne väsentligen skilda organisationsformer, allt efter

som sekreteraren vore adjungerad eller icke. Men förutom det att en

sådan i sig sjelf högst oegentlig dubbelhet af organisationsformer hos

eu och samma styrelse icke skulle kunna undgå att verka störande på

den jemna gången af styrelsens verksamhet, kunde det med allt skäl

sättas i fråga, huruvida en dylik anordning i de fall, då adjunktionen

afsåge att erhålla en juridiskt bildad persons uttalande, läte sig, på sätt

Ilih. till Ri/csd. Vrot. 1894. 1 Rami. 1 Afd. 1 Häft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Sjette lmfvndtitelii.

föreslaget blifvit, i verkligheten genomföra. Om nemligen denna adjunktion,

hvilken måste ske antingen på viss tid eller för visst mål

eller ärende, föreskrefves skola ske för viss tid, så måste, enär icke

på förhand kunde med bestämdhet sägas, när ett ärende, i hvithet adjunktion

af sekreteraren vore behöflig, skulle ifrågakomma till behandling,

adjunktionen oupphörligen förnyas, hvarigenom den gifvetvis upphörde

att vara tillfällig, men på samma gång skulle nödvändigheten

uppstå att vidtaga eu förhöjning af styrelsens anslag. Skulle åter den

utvägen väljas att sekreteraren adjungerades för vissa bestämda mål

eller ärenden, komrne sannolikt genom tröttsamheten och enformigheten

vid upprepandet af dessa ständigt återkommande adjunktioner

hela denna utväg till styrelsens förstärkning att snart lemnas obegagnad,

helst derigenom i allt fall icke skulle vinnas den i styrelsens förut

gjorda framställning i ämnet antydda fördelen att vissa der omförmälda

ärenden finge en tillbörlig beredning och handläggning.

Det inom Riksdagen framstälda förslaget kunde alltså, i hvad det

afsåge beredandet af möjlighet för landtbruksstyrelsen att genom tillfällig

adjunktion af sekreteraren i vissa fall erhålla eu juridiskt bildad

persons uttalande, enligt styrelsens åsigt icke genomföras, och dermed

kunde hela förslaget anses hafva förfallit. Men styrelsen ville dessutom

framhålla, hurusom den ersättning för adjunktionen, som enligt

förslaget skulle tillkomma sekreteraren, eller att honom skulle

genom extra biträdes anställande beredas någon lättnad i vissa af de

göromål, som eljest ålåge honom, i sjelfva verket icke vore någon ersättning

för det ökade ansvar och arbete, som sekreteraren genom

adjunktionen skulle erhålla, enär, om eu sådan lättnad icke medgåfves,

sekreterarens tid skulle blifva så upptagen af registrator- och aktuariegöromålen,

att styrelsen af hans arbete icke kunde draga den nytta,

som med förslaget afsåges.

Då sålunda den föreslagna adjunktionen, hvilken enligt förslaget

skulle sakna allt ekonomiskt underlag, i hvarje händelse icke läte sig

genomföra, samt något annat sätt att utan erforderliga medels beviljande

åstadkomma den förstärkning af landtbruksstyrelsen, som Eders

Kongl. Maj:t ansett erforderlig och hvars behöflighet äfven inom Riksdagen

i viss män medgifvits, icke blifvit uppvisadt, ansåge styrelsen

samma förstärkning böra, i enlighet med de i mitt yttrande till statsrådsprotokollet

den 14 januari 1893 angifna hufvudgrunder, beredas

genom en förändring af styrelsens organisation i syfte att sekreteraren

blefve ledamot af styrelsen.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Sjette luifvudtiteln.

Beträffande de hufvudsakliga skäl, som talade för en dylik förändring,

åberopade styrelsen hvad styrelsen i sin förut gjorda framställning

i sådant ändamål anfört jemte innehållet af sagda statsrådsprotokoll.

Men med afseende å sakens vigt ansåge sig styrelsen böra

såsom ytterligare stöd för nödvändigheten af en snar förändring af

styrelsens organisation i det af styrelsen antydda syfte tillägga att, då

de landtbruksstyrelsen underlydande tjensteman, landtbruksingeniörerne

och de kringresande undervisarne, till följd af beskaffenheten af deras

tjenstgöring, icke lämpligen kunde vid förefallande behof erhålla förordnande

att upprätthålla ledamotsplats inom styrelsen samt på grund

af de obetydliga förmåner, som funnes att för sådan händelse erbjuda,

andra lämpliga personer ej kunde finnas vara villige att mottaga dylika

förordnanden, följden deraf blifvit att landtbruksstyrelsen under längre

tider dels alldeles icke, dels ej i vissa frågor kunnat upprätthålla sin

beslutmässighet. Så hade t. ex. inträffat att, sedan landtbruksinspektören

Ch. Jacobson i oktober månad 1892 aflidit, under tiden till

den 14 april 1893, då befattningen först kunde återbesättas, endast

två ledamöter varit tjenstgörande i styrelsen och att, då den nye landtbruksinspektören

strax! efter utnämningen måst, för ordnandet af enskilda

angelägenheter, beviljas ledighet, samt den ene af de båda

tjenstgörande ledamöterne varit af sjukdom hindrad att utöfva sin befattning,

följden deraf blifvit, utom andra olägenheter, att, oaktadt ansökningstiden

till en ledig landtbruksingeniörsbefattning redan den 27

april 1893 utgått, samma befattning icke kunnat tillsättas förrän den

15 derpå följande juni. Under nästlidna års sommar, då styrelsens

chef och ledamöter företagit inspektionsresor, hade, oaktadt samma

inspektioner lika litet som under föregående år af styrelsens verksamhet

skett i den omfattning, som ensidigt, varit, samt hvarken

styrelsens chef eller ledamöter under sommaren åtnjutit semester, det

icke låtit sig göra att med den nuvarande organisationen hela tiden

upprätthålla styrelsens beslutmässighet ens i vanliga ärenden, utan tillföljd

deraf att det icke kunnat så ordnas, att samtidigt antingen styrelsens

chef och eu ledamot eller tvenne ledamöter varit i hufvudstaden

närvarande, hade styrelsen under sammanlagd t mera än en månade

tid varit urståndsatt att fatta något som helst beslut. Om sekreteraren

under dessa förhållanden varit ledamot af styrelsen, hade icke någon

af sagda olägenheter behof! inträffa.

På grund af hvad landtbruksstyrelsen sålunda och i sin föregående

framställning i ämnet anfört samt med afseende fästad! jemväl derå

att styrelsens verksamhet allt jemn! ökats, Ii vilket framginge, bland annat,

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Sjette lmfvudtitelir.

deraf att antalet till styrelsen inkomna mål och ärenden under år 1893

så vuxit, att desamma den 30 september nämnda år uppginge till 1,060,

eller 147 flera än motsvarande dag år 1892, 348 flera än motsvarande

dag år 1891 och 424 flera än motsvarande dag år 1890, samt att all sannolikhet

förefunnes att nämnda förhållande lomme att fortfara, bär styrelsen

hemstält att Eders Kongl. Maj:t täcktes till nu instundande Riksdag

göra framställning om höjande från och med år 1895 af anslaget

till styrelsen med 1,000 kronor och om godkännande af de vid sistlidna

års riksdag föreslagna ändringar i staten för styrelsen och i vildren

och förbehållen för åtnjutande af de deri upptagna löneförmåner.

Af hvad landtbruksstyrelsen i sin senaste skrifvelse i ämnet anfört

framgår att, sedan Eders Kongl. Maj:ts förut omförmälda framställningtill

Riksdagen afläts, olägenheterna af styrelsens nuvarande organisation

gjort sig ännu mera kännbara än tillförene.

Dessa olägenheter kunna icke annat än till en ringa del afhjelpas

genom att tillfälligtvis adjungera sekreteraren som ledamot af styrelsen.

Ett fullständigt undanrödjande deraf erfordrar att sekreteraren göres

till ständig ledamot. Men i sådant fall kräfver också billigheten att

sekreteraren, hvilken» göromål derigenom blifva lika trägna och maktpåliggande

som de öfrige ledamöternes, i afseende å aflöning»- och

andra förmåner likställes med desse. För detta ändamål erfordras i landtbruksstyrelsens

stat den ändring, att aflöniugen för sekreteraren, som nu

utgör lön 1,800 kronor och tjenstgöringspenningar 1,200 kronor jemte t-vå

ålderstillägg, hvar klem å 500 kronor, bestämmes till lön 2,500 kronor

och tjenstgöringspenningar 1,500 kronor med rätt till två ålderstillägg

i enlighet med nu gällande bestämmelser; hvarjemte, på det att sekreteraren

jemväl i afseende å semesterförmån må blifva likstäld med de

öfrige ledamöterne, vilkoren och förbehållen för åtnjutande af de i

staten upptagna löneförmåner böra ändras sålunda, att semester må, när

sådant utan hinder för göromålens behöriga gång kan ega rum, åtnjutas

af styrelsens chef och ledamöter under en och en half månad årligen.

Den erforderliga au slags för höj ningen inskränker sig sålunda, såsom förut

nämnts, till 1,000 kronor, för hvilken obetydliga tillökning i utgifterna

det allmänna enligt min åsigt kommer att beredas full ersättning genom

den förbättring i styrelsens organisation, som derigenom vinnes.

Då jag icke nu torde behöfva yttra mig om de förändringar i styrelsens

instruktion, som föranledas af den ifrågasatta förändrade organisationen,

hemställer jag för närvarande endast att Eders Kongl. Maj:t

måtte föreslå Riksdagen

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Sjette hnfvudtitcln.

att, med godkännande af de af mig nu ifrågasatta ändringar i staten

för landtbruksstyrelsen och i vilkoren och förbehållen för åtnjutande af

de deri upptagna löneförmåner, höja anslaget till landtbruksstyrelspn

från dess nuvarande belopp, 27,800 kronor, till 28,800 kronor, eller

med 1,000 kronor.

Härefter yttrade departementschefen:

Innan jag öfvergår till de öfriga ordinarie anslagstitlar, i afseende

å hvilka jag ämnar ifrågasätta någon förändring, tillåter jag mig att

i underdånighet göra en framställning, hvars bifallande föranleder uppförande

i riksstaten af eu ny anslagstitel, benämnd

Bidrag till vägunderhållet på landet.

Genom 60 § i lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på

landet den 23 oktober 1891 är förordnadt att utaf den för vägunderhåll

in natura uppskattade kostnad lemnas en tiondedel af statsmedel,

hvilket bidrag utbetalas till vederbörande vägstyrelse för att på lämpligt

sätt tillhandahållas dem, som berörda vägunderhåll bestrida.

Med anledning häraf anbefalde Eders Kongl. Maj:t genom nådigt

bref förenämnda dag statskontoret att i god tid före 1894 års början

till Eders Kongl. Maj:t inkomma med förslag å beloppet af det anslag, som

i följd deraf syntes böra från och med år 1895 å riksstaten uppföras.

Sedan för fullgörande af denna befallning statskontoret genom

skrivelser den 29 december 1891 anmodat Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i samtliga länen att till statskontoret inkomma med approximativ

uppgift å beloppet af den utgift, som i berörda hänseende

kunde anses inom hvarje särskilt län för år 1895 ifrågakomma, har

statskontoret i underdånig skrifvelse den 2 november 1893 afgifvit det

sålunda infordrade förslaget och dervid, jemte förmälan att Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i Stockholms och Vermlands län i skrivelser

till statskontoret anmält att uppgifterna ännu icke kunde lemnas, tillkännagivit

att de öfriga länsstyrelserna inkommit med de äskade

uppgifterna, öfver hvilka statskontoret låtit upprätta ett sammandrag,

hvari för fullständighetens skull och då statskontoret ansett sig icke böra

afvakta den tid, då vidare uppgifter i berörda hänseende från Stockholms

och Vermlands län. kunde erhållas, utgifterna för dessa två län

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Sjette hnfvudtiteln.

görande

upptagits med ledning af de uppgifter rörande totalkostnaden för underhåll

af sommarväg inom nämnda län, som meddelats uti en af bilagorna

till det af utsedde komiterade den 14 december 1880 afgifna

underdåniga betänkande angående förändrad lagstiftning i fråga om utaf

väghållningsbesväret på landet.

Enligt omförmälda sammandrag skulle det approximativt beräknade

beloppet af den utgift, som enligt ofvan åberopade paragraf i nya

väglagen anses böra för år 1895 af statsmedel utgå för underhåll af

vägar å landet, den tid mark är bär, utgöra:

för Stockholms län......

Upsala län .............

Södermanlands län

Östergötlands län ...

Jönköpings län ...

Kronobergs län ...

Kalmar län............

Gotlands län.........

Blekinge län.........

Kristianstads län ................

Malmöhus län .....................

Hallands län .......................

Göteborgs och Bohus län

Elfsborgs län .......................

Skaraborgs län ...................

Vermlands län....................

Örebro län ...........................

Vestmanlands län..............

Kopparbergs län ................

Gefieborgs län......................

Vesternorrlands län ..........

Jemtlands län.....................

Vesterbottens län.................

Norrbottens län ..................

......................................kr.

22,676

50

.................................... »

13,463

25

.................................... :>•>

16,070

—

...................................

37,400

—

..................................... »

30,917

64

.................................... »

17,345

47

..................................... »

25,000

7,000

—

.................................... »

—

.................................... T)

13,617

99

.................................. )>

30,000

—

................................... ))

59,709

44

................................. ii

17,500

—

.................................... »

16,000

—

................................. ))

52,210

49

................................. »

24,000

—

............................ ......... ).)

31,375

10

...................................... )>

16,295

—

...................................... ))

12,000

—

.................................. ))

20,000

—

.................................... »i

20,471

95

34.000

—

................................ )>

20,000

—

..................................... ''«

33,506

31

................................... »

26,187

63

eller för hela riket kr.

596,746

77.

Då emellertid utgiften för de två län, från hvilka fullständig uppgift

i berörda hänseende ej ännu kunnat erhållas, syntes vara något

för lågt beräknad, anser statskontoret det förslagsanslag, som för bestridande

af ifrågavarande utgift bör å riksstatens sjette hufvudtitel

för år 1895 uppföras, i rundt tal kunna beräknas till 600,000 kronor.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Sjette luifvudtiteln.

I sammanhang härmed har statskontoret erinrat att uti 84 § af

ofvannämnda lag stadgas att, då vägdelning enligt samma lag eger

rum första gången, halfva kostnaden derför skall af statsverket bestridas,

men att till de utgifter, som för berörda ändamål komma att

från statsverket utgå, något anslag icke blifvit å riksstat uppfördt, med

anledning hvaraf ock Eders Kongl. Maj:t, sedan inom ett län anspråk

redan väckts på utbekommande af den andel af kostnaden för verkstälda

vägdelningar, som borde af statsverket gäldas, och då liknande

framställningar kunde vara att förvänta äfven från andra län, genom

nådigt bref den 17 mars 1893 bemyndigat statskontoret att, intill dess

anslag för utgifter af ifrågavarande slag kunde varda å riksstaten uppfördt,

af under händer varande medel och under titel: »Förskott att

anmälas hos Riksdagen till ersättande)) anordna hvad för ändamålet

kunde komma att erfordras.

Enär, på sätt i 37 § af nämnda lag stadgades, vägdelning i enlighet

med föreskrifterna i samma lag skulle, sedan väghållningsdistrikts

område blifvit enligt 82 § i lagen bestämdt, första gången ske, då

yrkande derom framstäldes af vägliållningsskyldige, hvilka innehade jordbruksfastigheter

i värde uppgående till minst en tiondedel af sammanräknade

taxeringsvärdet å alla sådana fastigheter inom väghållningsdistriktet,

vore statskontoret visserligen icke i tillfälle att med visshet

bedöma i hvad utsträckning sådana vägdelningar i den närmaste framtiden

korame att företagas och huru stor kostnad för statsverket dylika

vägdelningar komme att medföra; men då af ofvanberörda statskontorets

skrifvelse bifogade uppgifter från Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

syntes framgå att sådana förrättningar redan blifvit på flera

ställen påbörjade, och ett långt utsträckt förskottsväsende för statskontoret

medförde flera olägenheter, syntes redan för år 1895 anslag

jemväl för ifrågavarande utgifter böra å riksstaten uppföras.

På grund al'' hvad statskontoret sålunda anfört har statskontoret

i underdånighet hemstält att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen

aflåta nådig proposition derom att å riksstatens sjette hufvudtitel för

år 1895 måtte uppföras ett ordinarie förslagsanslag för bidrag till vägunderhåll

och vägdelningar på landet af 650,000 kronor.

Lika med statskontoret anser jag, då statens bidrag till vägunderhållet

är en utgift af ständig natur, hvars belopp dock för närvarande

icke kan annat än approximativt beräknas och jemväl i framtiden kan

s. 56 Kontrollera mot PDF

[8.]

Bidrag till

vägunderhållet

på

landet.

[9.]

Kostnaden för

vägdelningar.

56 Sjette hufvudtitelii.

vexla, att för bestridande af denna utgift ett ordinarie förslagsanslag

bör å riksstaten uppföras.

Hvad deremot angår statens andel i kostnaden för vägdelning, så

är detta en utgift, som endast ifrågakomma1 vid den första vägdelning,

som inom hvarje väghållningsdistrikt eger rum enligt den nya väglagen.

Då vägdelning enligt denna lag en gång skett inom hvarje

väghållningsdistrikt, upphör alltså helt och hållet denna utgift.

Sannolikt är att under de närmaste åren vägdelningarnas antal blifver

temligen stort och att följaktligen äfven statens utgifter derför under

dessa år blifva jemförelsevis betydliga, för att efterhand minskas och

slutligen helt och hållet upphöra. Vid sådant förhållande synes det

mig mindre lämpligt att uppföra det för ändamålet erforderliga anslaget

på ordinarie stat. Men då beloppet af de medel, som för ett

år komma att för ändamålet tagas i anspråk, icke kan med någon

grad af tillförlitlighet på förhand beräknas och det för ett år beräknade

anslagsbeloppet sålunda lätteligen kan komma att visa sig otillräckligt,

synes mig anslaget, ehuru det uppföres på extra stat, böra

erhålla naturen af förslagsanslag.

Jag anser alltså, i olikhet mot statskontoret, att de för de nu ifrågavarande

ändamålen erforderliga medel icke böra sammanföras i ett anslag,

utan att af Riksdagen böra äskas två särskilda anslag, nemligen ett

ordinarie förslagsanslag för bestridande af statens bidrag till vägunderhållet

och ett extra förslagsanslag för gäldande af statsverkets andel

i kostnaden för vägdelningar. I afseende å beloppet af det ordinarie

anslaget har jag intet att erinra mot statskontorets beräkning, enligt

hvilken detta anslag skulle bestämmas till 600,000 kronor, och jemväl

det extra anslaget torde för år 1895 kunna lämpligen sättas till det

belopp, som statskontoret afsett för det ändamål, hvartill detta anslag

är ämnadt, eller 50,000 kronor.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag att Eders

Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att i riksstaten under sjette hufvudtiteln näst efter anslaget till

färjor och färjekarlar uppföra under benämningen »bidrag till vägunderhållet

på landet» ett förslagsanslag af 600,000 kronor; samt

att på extra stat för år 1895 anvisa, för bestridande af statsverkets

andel i kostnaden för vägdelningar, såsom förslagsanslag 50,000

kronor.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Sjette lmfvudtiteln. 57

Vidare anförde departementschefen beträffande anslagstitlarne:

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna
näringar.

Vid 1856— 58 årens riksdag beviljade Rikets Ständer under ofvanstående

anslagstitel en summa af 8,000 riksdaler årligen till reseunderstöd

åt sådana personer, hvilka egnade sig åt landtbrukets vetenskapliga

eller praktiska studium och önskade besöka främmande länder i ändamål

att utvidga sina kunskaper i det yrke de valt. Redan vid 1859 —

1860 årens riksdag höjdes anslaget till 6,000 riksdaler och utgår fortfarande

med detta belopp.

Nu har landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 25 september

1893 i afseende å detta anslag anfört att, ehuru det icke kunde

bestridas att de, som önskade egna sig åt landtbrukets vetenskapliga

eller praktiska studium, fortfarande såsom hittills kunde draga stor

fördel af resor i främmande länder, lika visst vore att, med den utveckling,

svenska landtbruket under de senaste åren i alla riktningar

tagit, äfven resor inom eget land för att besöka framstående jordbruk

samt väl ledda och skötta landtbruksundervisningsanstalter kunde vara

af lika och i många fall äfven större nytta, särskilt för de vid berörda

anstalter anstälde lärare, för hvilka det syntes vara af stor vigt att

kunna göra jemförande iakttagelser rörande så väl jordbruksförhållanden

inom olika delar af landet som de vid de särskilda undervisningsanstalterna

använda lärometoder m. m. Vilkoren för att blifva delaktig utaf

ifrågavarande anslag syntes derföre böra förändras derhän att äfven

de, som önskade på sistnämnda sätt utvidga sina kunskaper i landtbruket,

måtte kunna komma i åtnjutande af ifrågavarande anslag. Då

emellertid det belopp, hvarmed anslaget för närvarande och sedan långtid

tillbaka utginge, af lätt insedda skäl visat sig för ändamålet alltmera

otillräckligt, hviiket framginge deraf att, oaktadt antalet sökande

af understöd från anslaget under sista tiden varit särdeles stort, eller

32 år 1890, 48 år 1891, 34 år 1892 och 36 år 1893, under hvarje

af dessa år högst 11 personer kunnat hugnas med dylikt understöd,

samt med den utvidgning af anslagets användning, som landtbruksstyrelsen

ifrågasatt, olägenheterna af anslagets obetydliga belopp

skulle i än högre grad göra sig kännbara, funne sig landtbruksstyrelsen

föranlåten att hemställa om aflåtande till näst instundande Riksdag af

nådig proposition att ifrågavarande anslag måtte från och med år 1895

llth. till Riksd. Vrot. 1894. 1 Ram/. 1 A/d. 1 lläft. 8

[10.]

Höjning af

anslaget till

reseunderstöd

för landtbrukets

studerande.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Sjette hufrudtiteln.

höjas till 10,000 kronor, mot det att understöd från detsamma finge

tilldelas sådana personer, hvilka egnade sig åt landtbrukets vetenskapliga

eller praktiska studium och önskade genom resor utvidga sina

kunskaper i det yrke de valt, vare sig resorna vore afsedda att företagas

i främmande länder eller inom landet.

Jemväl hushållningssällskapens i november 1893 församlade ombud

hafva i underdånig skrifvelse af den 14 i nämnda månad gjort framställning

i enahanda syfte. I sådant afseende hafva ombuden anfört

att för lärare vid våra landtbruksinstitut och landtbruksskolor gifvetvis

måste vara ett önskningsmål att i högsta möjliga grad komma i beröring

med praktikens män inom jordbruksnäringen. För att ur en

dylik närmare beröring kunna hemta allt det goda, som ur densamma

stode att vinna, vore det nödvändigt att den ej endast blefve inskränkt

till en beröring med den närmaste traktens landtmän, utan den måste

med nödvändighet utsträckas till vidsträcktare kretsar, till mer aflägsna

bygder, enär först derigenom undervisningen kunde blifva så mångsidig

och omfattande, som den, i all synnerhet vid ett landtbruksinstitut, borde

och måste vara. Under sådana förhållanden syntes det hushållningssällskapens

ombud vara till stort gagn för vårt jordbruk, om ifrågavarande

anslag höjdes till 10,000 kronor, samt att understöd från

detsamma finge utdelas äfven för studieresors företagande inom vårt

eget. land. Härigenom skulle stipendier kunna tilldelas lärarne vid landtbruksinstituten

och landtbruksskolorna för att sätta dem i tillfälle att

göra jemförande iakttagelser rörande jordbruksförhållandena inom olika

delar af landet samt inhemta de vid de skilda undervisningsanstalterna

använda lärometoder. Studieresor sådana som dessa skulle blifva till

gagn icke allenast för lärarne sjelfve, hvilka hade att utbilda jordbrukare

för olika landsdelar och som om förhållandena der i flertalet fall saknade

önskvärd kännedom, utan äfven för den jordbruksidkande allmänheten,

enär de råd, som lärarne under dessa resor blefve i tillfälle att lemna,

och de reseberättelser, som af dem afgåfves, i hög grad skulle kunna

blifva denna allmänhet till ledning och nytta. Då vid det ena af våra

landtbruksinstitut numera någon egentligen praktisk undervisning ej längre

vore förbunden med den teoretiska, blefve det under sådana förhållanden

ännu mycket nödvändigare att, åtminstone i någon mån, bereda lärarne

i fackämnena tillfälle att vinna kännedom om olika trakters olika jordbruksförhållanden.

Jemförelsevis knappt aflönade, kunde de ej af egna

medel företaga de för dem så nödvändiga studieresorna.

På grund af hvad landtbruksstyrelsen och hushållningssällskapens

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Sjette hufvud titeln.

ombud sålunda anfört, anser jag mig böra tillstyrka såväl den föreslagna

förhöjningen af ifrågavarande anslag, som ock att i afseende å anslagets

ändamål göres den förändring, att detsamma må användas till understöd

åt personer, hvilka egna sig åt landtbrukets vetenskapliga eller praktiska

studium och önska att genom resor inom Sverige eller i främmande

länder utvidga sina kunskaper i yrket.

Med erinran att den ifrågasatta anslagsförhöjningen nödvändiggör

en motsvarande ökning af anslaget till undervisningsanstalter för jordbruk

och landtmannanäringar, tillstyrker jag alltså att Eders Kongl.

Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att, med godkännande af den utaf mig föreslagna förändring i afseende

å användningen af det under nu förevarande anslagstitel uppförda

anslaget till reseunderstöd för landtbrukets studerande, höja samma

anslag från 6,000 kronor till 10,000 kronor eller med 4,000 kronor

och i följd deraf öka anslaget till »undervisningsanstalter för jordbruk

och landtmannanäringar (deraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor till

understöd åt landtmannaskolor)» med motsvarande belopp eller från

190,400 kronor till 194,400 kronor.

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

Under denna anslagstitel äro för närvarande anvisade, bland annat,

dels 20,000 kronor till understöd åt sådane arbetare i de särskilda

näringsyrkena, hvilka önska att i främmande länder förvärfva sig ökade

insigter och konstfärdighet, dels ock 5,000 kronor till reseunderstöd

åt teoretiskt och praktiskt bildade tekniker, hvilka icke egna sig åt

bergsliandteringen. Sedan fråga uppstått om förhöjning af dessa anslagsbelopp,

anhåller jag att nu få underställa detta ärende Eders Kongl.

Maj:ts nådiga pröfning.

Hvad först angår anslaget till reseunderstöd åt arbetare, så beviljades

vid 1862—1863 årens riksdag för detta ändamål å ordinarie

stat ett belopp af 3,000 kronor. Redan vid 1866 års riksdag ökades

anslaget till 6,000 kronor och vid 1870 års riksdag höjdes det ytterligare

till 8,000 kronor.

Genom anvisande på extra stat åt ett belopp åt 4,000 kronor ökades

de för ändamålet tillgängliga medel för hvart och ett åt åren 1876 till

och med 1879 till 12,000 kronor, men under åren 1880—1882 utgick

åter endast det å ordinarie stat uppförda beloppet, 8,000 kronor, till

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Sjette hufrudtiteln.

dess sistnämnda år det ordinarie anslaget, på derom inom Riksdagen

väckt förslag, höjdes till 12,000 kronor. Sedermera blef samma anslagvid

1887 års riksdag, på framställning af Eders Kongl. Maj:t, ökadt

från och med år 1888 till sitt nuvarande belopp, 20,000 kronor.

A id tillstyrkande af den nådiga propositionen i ämnet till sistnämnda

Riksdag anmärkte dåvarande chefen för civildepartementet att

äfven med anslagets fixerande till 20,000 kronor understödstagarnes

antal, hvilket under åren 1883—1886 vexlat mellan 26 och 29, ej

komme att ökas med mera än omkring två tredjedelar, men att, om af

särskilda skäl ytterligare medel för ifrågavarande ändamål vid något

tillfälle erfordrades, tillgång dertill möjligen kunde beredas från andra

under anslagstiteln till »befrämjande i allmänhet af slöjderna» uppförda

anslag, i den mån dessa icke måste tagas i anspråk för andra angelägna

ändamål.

Den år 1887 vidtagna ökningen af anslaget har också i verkligheten

visat sig otillräcklig att bereda understöd åt mera än en ringa

del af dem, hvilka dertill anmält sig.

Medan nemligen de för erhållande af dylikt understöd inkomna ansökningar

uppgått

år 1888

till

ett

antal af 233,

» 1889

»

»

» » 171,

» » 147,

» 1890

»

»

» 1891

»

» » 214,

» 1892

»

»

» » 168 och

» 1893

»

»

» » 222,

från anslaget icke

kunnat beviljas till flera

år

1888 ......

........ 44 sökande,

»

1889 ......

...... 45 »

»

1890 .....

....... 45 »

»

1891 ......

....... 46 »

»

1892 .....

........ 45 » och

»

1893 .. .

....... 44 » .

Af medeltalet sökande under dessa år, i jemnt tal 193, har sålunda

icke fullt en fjerdedel kommit i åtnjutande af understöd.

De beviljade understöden hafva icke i något fall öfverstigit 500

kronor, med hvilket belopp desamma vanligen utgått, utom till sådane

arbetare, som vid understödets beviljande redan vistades å utrikes ort

och hvilka plägat erhålla 400 kronor.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Sjette liufvudtiteln.

Då Eders Kongl. Maj:t den 19 maj 1893, efter det vid samma års

riksdag fråga förevarit om anslagets ökande, företog till pröfning frågan

om fördelning af de för samma år till sådana reseunderstöd, hvarom nu

år fråga, tillgängliga medel, behagade Eders Kongl. Magt tillika, med

anledning deraf att till erhållande af dylikt understöd under flera år anmält

sig betydligt större antal personer, än som med tillgängliga medel kunnat

tilldelas sådant, anbefalla kommerskollegium att taga i öfvervägande,

huruvida icke det för ifrågavarande ändamål anvisade anslaget bordo

höjas, samt med förslag i sådant afseende till Eders Kongl. Maj:t. inkomma.

Till följd häraf har kommerskollegium uti underdånigt utlåtande

den 26 september 1893 anfört, att det utan tvifvel vore önskvärd! att

en förhöjning af ifrågavarande anslag egde rum till beredande af understöd

för dermed åsyftadt ändamål åt flere bland de sökande, hvilkas

antal dessutom antagligen komme att hädanefter än mer ökas; att med

anslagsbeloppets nuvarande begränsning jemväl ofta uppstode svårighet

vid bestämmandet af företrädet mellan särskilde sökande, hvilka,

enligt företedda intyg, vore jemngode i fråga om yrkesskicklighet och

öfriga egenskaper, som gjorde dem förtjente af att komma i åtanke vid

anslagsbeloppets fördelande, under det att det å andra sidan vanligen

vore en icke oafsevärd del af de sökande, som, i saknad af dylika

intyg eller med hänsigt till beskaffenheten af företedda sådana, icke

kunde ifrågakomma till erhållande af understöd; samt att i betraktande

af här ofvan antydda förhållanden kollegium ansåge sig böra föreslå

att ifrågavarande anslag måtte höjas med 10,000 kronor och sålunda

för framtiden tills vidare utgå och å ordinarie stat uppföras till belopp

af 30,000 kronor.

Ofvan omförmälda anslag till reseunderstöd åt tekniker tillkom år

1887. Med anledning af eu framställning från teknologföreningen i

Stockholm förordnade nemligen Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref

den 22 januari nämnda år att från och med samma år tills vidare ett

belopp åt 5,000 kronor för år af det till befrämjande i allmänhet af

slöjderna å sjette liufvudtiteln uppförda ordinarie anslag Ange disponeras

till understöd åt teoretiskt och praktiskt bildade tekniker, hvilka

icke egnade sig åt bergshandtering, för att de såmedelst måtte sättas

i tillfälle att i främmande länder inhemta ytterligare insieter och erfarenhet.

Två särskilda framställningar, hvilka åsyfta anvisande af ytterligare

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Sjette hufrudtiteln.

medel till reseunderstöd åt tekniskt bildade personer, äro nu hos Eders

Kongl. Maj:t gjorda, den ena af den utaf Eders Kongl. Maj:t den 8

januari 1890 tillsatta sjöfartsnäringskomitén och den andra af kommerskollegium.

Den af sjöfartsnäringskomitén gjorda framställningen afser beredande

af medel till understöd åt dem, som vilja i främmande länder inhemta fullständigare

kunskaper i skeppsbyggeri. Komitén har i detta afseende

uti sitt den 12 september 1890 afgifna underdåniga betänkande (sid.

88 och 89) erinrat, hurusom, sedan för undervisningen i skeppsbyggeri

förut funnits ett särskildt institut i Karlskrona, men detta år 1870 indragits

och undervisningen förlagts till navigationsskolan i Göteborg,

genom nådiga kungörelsen den 5 november 1886 skeppsbyggeriafdelningen

skilts från sistnämnda skola och tills vidare förenats med Chalmers

tekniska läroanstalt i Göteborg, äfvensom att vid tekniska högskolan

i Stockholm dessutom meddelades undervisning i ångmaskiners

och ångfartygs konstruktion, samt vidare anfört att det emellertid vore

gifvet att ett så litet land som vårt icke kunde upprätta sådana anstalter

för undervisningen i skeppsbyggeri, som funnes i främmande

länder, i synnerhet i England, och att det derföre skulle vara särdeles

välbetänkt, om de, som ville egna sig åt skeppsbyggeri, kunde

sättas i tillfälle att i utlandet inhemta den fullständigare kunskap i dithörande

ämnen, som här hemma icke kunde erhållas. På grund häraf

ansåge sig komitén böra framhålla önskvärdheten af att understöd af

allmänna medel för ifrågavarande ändamål bereddes.

Till följd af härå erhållen nådig remiss hafva marinförvaltningen

och kommerskollegium, efter det styrelserna för tekniska högskolan

och Chalmers tekniska läroanstalt blifvit hörda, afgifvit underdånigt utlåtande

af den 9 november 1892 och deri anfört att den teoretiska

undervisning, som vid ej mindre tekniska högskolan än äfven Chalmers

tekniska läroanstalt kunde erhållas i de till skeppsbyggeri hörande

läroämnen, kunde, om den äfven ej vore fullt jemförlig med

den, som vid utlandets förnämsta läroanstalter i detta fack meddelades,

dock anses tillräcklig såsom grund för sjelfständiga studier inom fartygs-

och sjöångmaskinskonstruktionens områden. Anledning funnes

dessutom att antaga, det sagda undervisning skulle komma att vid det

förstnämnda läroverket snart än vidare utvidgas. Vid sådant förhållande

syntes fortsatta teoretiska studier i utlandet icke kunna betraktas

såsom särskildt af omständigheterna påkallade, hvarförutom tillträdet

till de förnämsta utländska läroverken i facket, såsom l’Ecole d’Application

du Génie maritime i Paris och Na val College i Greenwich, vore

s. 63 Kontrollera mot PDF

Sjette hnfvudtiteln. 63

förenadt med betydande svårigheter eller inskränkt till endast vid krigsmarin

anstälda personer.

En vidgad erfarenhet på skeppsbyggnadskonstens praktiska område

syntes deremot kunna i högre grad bidraga till främjandet och

utvecklingen af skeppsbyggeriet här i landet. De ifrågasatta reseunderstöden

syntes alltså böra i främsta rummet afse att bereda

dem, som egnade sig åt skeppsbyggnadsfacket, tillfälle till vinnande

af sådan erfarenhet. Men då väl numera byggandet af ångfartyg komme

att utgöra det hufvudsakliga föremålet för de större skeppsbyggeriernas

verksamhet, och då det dervid vore af lika stor vigt att hafva tillgång

till ingeniörer, som vore hemmastadda i konstruktion och skötsel af

sjöångmaskiner, som till sådana, hvilka egnat sig åt sjelfva fartygets

konstruktion och byggnad, syntes understöd böra utdelas för praktiska

studier i nyssberörda båda till skeppsbyggeriet hörande specialfack.

Visserligen hade personer, hvilka egnat sig åt skeppsbyggeriet, redan

i åtskilliga fall undfått reseunderstöd af det till dylika understöd åt teoretiskt

och praktiskt bildade tekniker, hvilka icke egnade sig åt bergshandteringen,

nu årligen utgående anslag af 5,000 kronor. Detta anslag

vore emellertid redan i och för sig och särskildt i betraktande af den

stora sfer af tekniker, inom hvilket anslaget skulle fördelas, alldeles

för litet och lemnade icke tillfälle att oftare tillgodose ofvan berörda

kraf på tillfällen till erhållande af vidgad erfarenhet inom skeppsbyggnadskonstens

område, och allra minst kunde understöden utgifvas till

sådana belopp, att en längre tids vistelse i utlandet i väsentligare mån

underlättades, hvarigenom allena i de flesta fall en verklig praktisk

nytta kunde genom understöden ernås. På grund häraf ansåge embetsverken

att, intill dess anslaget till reseunderstöd åt nyssnämnde

tekniker i allmänhet blefve väsentligen ökadt, särskildt anslag lämpligen

borde beredas dem, som egnade sig åt skeppsbyggeriet. Beloppet af

detta anslag borde blifva så pass högt att, såsom ofvan blifvit antyda

den understödstagande måtte kunna under något längre tid vistas i utlandet

för det med understödet åsyftade ändamål, hvarför eu anslagssumma

af 4,000 kronor årligen syntes kunna vara tillfyllest. På det

att reseunderstöden måtte blifva så fruktbärande som möjligt, borde

såsom vilkor för erhållande deraf föreskrifvas att den sökande dessförinnan

hade i hemlandet inhemtat ej allenast teoretisk underbyggnad

i facket utan äfven eu i någon mån afsevärd praktisk erfarenhet.

Embetsverken hafva alltså tillstyrkt det Eders Kongl. Maj:t täcktes

vidtaga åtgärd för beredande af årligt anslag till belopp af 4,000

kronor att användas till reseunderstöd åt personer, som egnat sig åt

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Sjette hufvudtiteln.

skeppsbyggerifacket och ville i främmande länder vinna ytterligare utbildning

i detsamma, hufvudsakligen i ändamål att dymedelst sätta dem

i tillfälle att förvärfva vidgad praktisk erfarenhet i dels konstruktion

och skötsel af sjöångmaskiner, dels konstruktion och byggnad af fartyg,

äfvensom att såsom vilkor för erhållande af dylikt understöd måtte i

nåder föreskrifvas att sökanden ej mindre vid något tekniskt läroverk

inhemtat grundlig teoretisk underbyggnad än äfven derefter under minst

två års tid innehaft anställning vid inhemska verkstäder, der sjöångmaskintillverkning

och fartygsbyggnad utfördes.

Den andra af ofvanberörda framställningar är, såsomnämnts, gjord

af kommerskollegium. I sin underdåniga skrifvelse i ämnet af den

26 september 1893 har kollegium till en början erinrat att antalet ansökningar

om understöd från ofvan omförmälda genom nådiga brefvet

den 22 januari 1887 anvisade anslag utgjort:

år 1887 ......................................... 17,

» 1888 ............................................ 40,

» 1889 .......................................... 12,

» 1890 ........................................... 17,

» 1891 .......................................... 24,

>. 1892 ............................................ 20 och

» 1893 ........................................ 33,

eller i jemnt medeltal 23 årligen, under det att antalet af de personer,

som kommit i åtnjutande af understöd från anslaget, utgjort hvartdera

af åren 1887—1889 allenast 6, 1890 7, hvartdera af åren 1891 och

1892 8 och år 1893 9, eller i jemnt medeltal 7 om året.

Med erinran att de beviljade understödsbeloppen vexlat mellan

400 och 1,300 kronor samt i medeltal uppgått till 700 kronor, har

kollegium derjemte åberopat hvad i kollegii och marin förvaltningens

nyssberörda utlåtande blifvit anfördt beträffande otillräckligheten af

de för närvarande för ifrågavarande ändamål anslagna medel samt vidare

framhållit att hvad i nämnda utlåtande närmast med hänsyn till

skeppsbyggnadskonstens idkare andragits rörande de för en längre tids

vistelse i iitlandet i allmänhet allt för ringa reseunderstödsbelopp, som med

hittills tillgängliga medel kunnat utdelas, jemväl gälde i fråga om

öfrige tekniker, hvilka, efter vunnen teoretisk utbildning, egnade

sig åt praktisk verksamhet inom andra industriela områden. I följd

af anslagsbeloppets nuvarande begränsning och det jemförelsevis

stora antalet sökande hade vid anslagets fördelning vederbörlig hänsyn

sålunda ofta icke kunnat tagas till den af sökanden uppgifna tid, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtitelii. 05

för ernående af det med vistelsen i utlandet åsyftade ändamål ansetts

erforderlig, hvadan den uppgifna minimitiden för resan måst betydligt

inskränkas. Då dessutom endast ett mindre antal af de sökande kunnat

komma i åtnjutande af reseunderstöd från ifrågavarande anslag, ehuru

flertalet af dem, i betraktande af företedda intyg om förvärfvad teoretisk

insigt och utöfvad praktisk verksamhet, oftast varit att anse såsom

förtjente till erhållande af dylikt understöd, men det för utvecklingen

af vårt lands industri otvifvelaktigt vore af stor betydelse att ett större

antal personer, som egde derför nödiga förutsättningar, finge tillfälle

att under någon längre tid i utlandet inhemta kännedom om förfaringssätten

och framstegen derstädes på olika tekniska områden, samt antagligt

vore att hädanefter än flere sökande än hittills komme att anmäla

sig till erhållande af reseunderstöd för sagda ändamål, ansåge

kollegium sig höra hos Eders Kongl. Magt göra underdånig framställning

om förhöjning af meranämnda anslag till reseunderstöd åt teoretiskt

och praktiskt bildade tekniker.

Hvad anginge beloppet af den sålunda föreslhgna förhöjningen,

ansåge kollegium att detta borde bestämmas så högt, att särskild! anslag

till reseunderstöd för idkare af skeppsbyggeri blefve obehöfligt,

utan jemväl desse kunde från nu förevarande anslag erhålla reseunderstöd.

I betraktande häraf och på grund af hvad i öfrig! blifvit anfördt

borde anslaget enligt kollegii åsigt höjas med 10,000 kronor.

De nu anmälda framställningarna om beviljande af ökade anslag

till reseunderstöd åt fabriks- och handtverksarbetare samt åt tekniker,

jemväl åt sådane, som egna sig åt skeppsbyggerifacket, synas mig särdeles

beaktansvärda. I vår tid, då industrien har att utstå en skarp

täflan på alla områden och då en så liflig verksamhet råder i fråga om

nya uppfinningar, förbättrade arbetsmetoder och dylikt, måste det vara

af synnerlig vigt för den svenska industrien att tillfälle beredes personer,

hvilka sysselsättas i denna industris tjenst såsom tekniska biträden

eller såsom arbetare, att under vistelse i utlandet förskaffa sig kännedom

om de framsteg, som der å industriens olika områden göras, eller genom

arbete å utländska verkstäder förvärfva sig ökad skicklighet i yrket.

Af de uppgifter, som ofvan lemnats, framgår att under de senare

åren endast 44 å 40 arbetare och 6 å 9 tekniker eller allenast omkring

eu tjerdedel af antalet sökande kunnat med de nu anvisade anBih.

till Rikntl. Prut. 1HP4. I Sami. 1 Afd. 1 Höft. i)

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Sjette linfvudtiteln.

slagen tilldelas understöd. Vid sådant förhållande och då dessutom i

betraktande tages dels att antalet arbetare vid fabriker inom landet

samt idkare af särskilda slag af handtverk och vissa andra dermed jemförliga

näringar jemte deras arbetare år 1891, det sista år för hvilket

uppgifter äro tillgängliga, uppgick till 168,430, dels ock att i följd af

mängden af olika yrken och skilda tekniska områden det antal personer

inom hvarje särskilt yrke eller gren af tekniken, som med nu

tillgängliga medel kan erhålla understöd, måste, äfven om man fäster

sig vid en längre period, anses jemförelsevis obetydligt, torde det böra

erkännas att en förhöjning af anslagen är af behof påkallad.

Hvad särskild! angår frågan om reseunderstöd åt personer, som

egna sig åt skeppsbyggeriet, så synes det mig för beredande af medel

härtill vara lämpligare att, på sätt kommerskollegium i sin senaste

framställning föreslagit, höja anslaget till reseunderstöd åt tekniker med

så stort belopp, att jemväl skeppsbyggerifacket kan, utan åsidosättande

af andra tekniska områden, med understöd derifrån tillgodoses, än att

för ändamålet anvisa ett särskild! anslag. I hvad mån i fråga om

reseunderstöd för skeppsbyggeriets studerande böra meddelas särskilda

bestämmelser i det syfte, marinförvaltningen och kommerskollegium föreslagit,

lärer böra bero på Eders Kongl. Maj:ts framtida, efter omständigheterna

lämpade bestämmande.

Vidkommande de ifrågasatta anslagsförhöjningarnas storlek har jag

icke något att erinra mot hvad kommerskollegium föreslagit. Jag anser

sålunda anslaget till reseunderstöd åt arbetare böra ökas med 10,000

kronor eller till 30,000 kronor och anslaget till reseunderstöd åt tekniker

likaledes med 10,000 kronor eller till 15,000 kronor. ''

För beredande af tillgång till dessa förhöjningar erfordras att anslaget

till befrämjande i allmänhet af slöjderna, från hvilket anslag de

nu för ifrågavarande båda ändamål anvisade medlen utgå, ökas med

motsvarande belopp. A nämnda anslag, som i nu gällande riksstat

uppgår till 63,500 kronor, är för närvarande anvisadt — förutom de nu

till reseunderstöd åt arbetare och tekniker utgående beloppen, tillhopa

25,000 kronor — till befrämjande af husslöjd ett belopp af 25,000

kronor, hvarjemte till manufakturernas befrämjande är afsedt ett belopp

af 10,500 kronor och enligt beslut vid i8G2 1863 årens riks
dag

till slöjdexpositioners befrämjande 1,500 kronor. Det derefter

återstående beloppet utgör sålunda endast 1,500 kronor. Hvad angår

anslaget till befrämjande af husslöjd, så åtgår detsamma till

fulla beloppet för sitt ändamål. De till manufakturernas och slöjdexpositioners

befrämjande afsedda beloppen, tillhopa 12,000 kronor,

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Sjette luifvudtiteln.

samt uyssberörda, icke till något särskildt ändamål afsedda belopp, 1,500

kronor, hafva deremot visserligen under de senare åren icke blifvit till

fullo disponerade. Men då dessa belopp, tillhopa 13,500 kronor, deraf

under år 1893 till olika ändamål anvisades 7,150 kronor, synas böra

stå till buds för att kunna anlitas vid tillfälliga anslagsbehof, afseende

industriens gagn, synes det mig icke böra ifrågakomma att

binda någon del deraf för ökande af de nu ifrågavarande anslagen

till reseunderstöd.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer jag att Eders Kongl.

Maj: t täcktes föreslå Riksdagen

att höja det under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af slöjderna»

uppförda anslag till understöd åt sådane arbetare i de särskilda

näringsyrkena, hvilka önska att i främmande länder förvärfva sig ökade

insigter och konstfärdighet, med 10,000 kronor eller från 20,000 kronor

till 30,000 kronor; samt

att höja det under samma anslagstitel nu anvisade anslaget, 5,000

kronor, till reseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt bildade tekniker,

hvilka icke egna sig åt bergshandteringen, med 10,000 kronor och

följaktligen under denna anslagstitel för nämnda ändamål uppföra ett

belopp af 15,000 kronor;

börande, i händelse af bifall till hvad sålunda föreslagits, anslaget

till »befrämjande i allmänhet af slöjderna» ökas med 20,000 kronor eller

från 63,500 kronor till 83,500 kronor.

Skiften och afvittringar.

I den underdåniga skrifvelse af den 21 november 1893, hvarmed

landtmätcristyrelsen öfverlemnade förslag till stat för storskiftes- och afvittringsverken

för innevarande år och hvilken skrifvelse i denna del inför

Eders Kongl. Maj:t anmäldes den 15 december 1893, har styrelsen tilllika

yttrat sig i fråga om behofvet af anslag för dessa verk under år

1895 och dervid meddelat att, enligt hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Kopparbergs län anmält, storskiftes- och afvittringsarbetena

inom detta län beräknades kunna afslutas under innevarande år

och att i följd häraf styrelsen, lika med Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

funnit något anslag för dessa arbeten under år 1895

icke erfordras.

[HO

Höjning »f

anslaget till

reseunderstöd

åt fabriksock

handtverksarbetare.

[12.]

Höjning af

anslaget till

reseunderstöd

åt tekniker.

[ 13-]

Godtgörelse

åt afvittringslandtmätare

m. m.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

[14.]

Uteslutande

från anslaget

af friheter.

Sjette hufvudtiteln.

Hvad angår kostnaderna för afvittringen inom Vesterbottens och

Norrbottens län under nästa år, liar styrelsen beräknat dessa kostnader

till 25,000 kronor för det förra och 64,000 kronor för det senare länet,

eller tillhopa till 89,000 kronor. Och då, enligt hvad styrelsen tillika

meddelat, den vid 1894 års slut påräkneliga behållningen å anslagen

till skiften och afvittringar jemte 1895 års ordinarie anslag för samma

ändamål blilver tillräcklig till betäckande af sistnämnda belopp, behöfver

följaktligen något extra anslag för afvitfringsarbetenas fullföljande

under år 1895 icke af Riksdagen äskas.

Deremot, och i enlighet med hvad landtmäteri styrelsen föreslagit,

hemställer jag, på det att afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och

Norrbottens län äfvensom föredraganden af afvittringsärendena i sistnämnda

län må för år 1895 komma i åtnjutande af samma aflöningsförmåner,

som hittills varit dem beviljade, att Eders Kongl. Maj:t måtte

föreslå Riksdagen

att medgifva att de belopp, hvarmed inkomsterna af tjensten under

år 1895 för afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens län

kunna komma att understiga 2,500 kronor för dem, som tillhöra första

lönegraden, och 3,000 kronor för dem, som på grund af ålder i tjensten

åtnjuta arfvodesförhöjning, må desse tjenstemän godtgöras af anslagen

till storskiftes- och afvittringsverken; och att för år 1895 åt föredraganden

af afvittringsärendena i Norrbottens län samt till skrifbiträde

åt honom bevilja en tillökning af 400 kronor i det åt honom anslagna

belopp.

Jordförluster genom kanal- och väganläggningar.

Med tillämpning af hvad Eders Kongl. Maj:t den 8 innevarande

månad, på hemställan af chefen för finansdepartementet, förordnat om

uteslutande ur riksstaten af vissa under benämning friheter upptagna

anslagsbelopp, torde Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen

att det å anslaget till jordförluster genom kanal- och väganläggningar

i kolumnen »indelning och dermed jemförlig anvisning på förslag:

friheter» upptagna belopp, 1,560 kronor, må uteslutas, och anslagets

slutsumma i följd deraf minskas från 8,827 kronor till 7,267

kronor.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Sjette liufVudtiteln.

69

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande

år finnas å sjette hufvudtiteln uppförda, har jag icke att föreslå

någon annan ändring, än att förslagsanslaget till

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

för jemnande af hufvudtitelns slutsumma ökas med 957 kronor eller från

118,565 kronor till 119,522 kronor.

Sedan departementschefen sålunda yttrat sig rörande de förändringar

i ordinarie staten, hvilka han ansåg böra ifrågakomma, anförde departementschefen

vidare beträffande

Statens jemvägstraftk.

För hvardera af åren 1893 och 1894 har Riksdagen medgifvit att

af jernvägstrafikmedlen ett belopp af högst *12,000 kronor finge, efter

jernvägsstyrelsens bepröfvande, användas till förhöjning i vissa fall af

de vid statens jern vägstrafik anstälde banvakters löneförmåner utöfver

det förut medgifna högsta arfvodesbeloppet med högst 60 kronor för

hvarje banvakt, som af förhöjningen komme i åtnjutande. Den sålunda

medgifna förhöjningen tillgodokommer endast vissa i Norrland anstälde

banvakter.

Då den i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 14 januari 1893

omförmälda fråga om fastställande af nytt aflöningsreglemente för jernvägstrafikstaten,

hvilken fråga för närvarande är under behandling

af en utaf Eders Kong!. Magt tillsatt komité, icke torde kunna underställas

Eders Kong!. Maj:ts pröfning förrän tidigast närmare slutet af

innevarande år, kan följaktligen någon framställning om förändrade aflöningsvilkor

för nämnda stat icke aflåtas till nu instundande Riksdag.

Vid sådant förhållande lärer den för uästlidna och innevarande år

vidtagna provisoriska anordningeu för förbättrande af banvaktemes i

Norrland ställning höra blifva gällande äfven för år 1895, och jag till
-

[15.]

Skrifmaterialier

m. m.

[16.]

Löneförhöjning

åt bållTäkter.

s. 70 Kontrollera mot PDF

[17.]

Angående

disposition a

patent- och

t äril märke 8- afgifter.

70 Sjette hufvudtitehi.

styrkor derföre, med anledning jemväl af en derom a f jern vägsstyrelsen

i underdånig skrifvelse den 20 november 1893 gjord framställning, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva

att af jernvägstrafi km edlen ett belopp af högst 12,000 kronor må

under år 1895, efter jern vägsstyrelsens bepröfvande, användas till förhöjning

i vissa fall af de vid statens jernvägstrafik anstälde banvakters

löneförmåner utöfver det nu medgifna högsta arfvodesbeloppet, med

högst 60 kronor för hvarje banvakt, som af förhöjningen kommer i åtnjutande.

Patentbyrån.

Beträffande patentbyråns ekonomiska förhållanden under år 1893

har dess chef uti en till mig öfverlemnad promemoria meddelat att.

byråns inkomster under nämnda år utgjort:

avgifter för 1,036 patentansökningar (deraf 12 obetalda) kronor 51,200: —

årsafgifter för patent ........................................................... » 56,730: —

afgifter för 213 registreringsansökningar (deraf

4 obetalda)............................................................. » 8,360: •—

afgifter för förnyelser af 3 varumärken ........................ y> 30: —

för försålda publikationer ................................................ » 1,889: —

summa kronor 118,209

samt att byråns utgifter, hvilka dock, då räkenskaperna ännu icke

vore afslutade, ej kunde med full noggrannhet uppgifvas, under samma

år uppgått till 93,675 kronor 66 öre, af hvilket belopp de vigtigaste

posterna utgjorts af aflöningar och arfvoden 40,509 kronor 64 öre,

byråns publikationer 28,308 kronor 98 öre, återstälda patent- och registreringsafgifter

6,710 kronor, utgifter för byråns bibliotek 2,569 kronor

95 öre, renskrifning 2,306 kronor 30 öre, hyra för byråns lokal 4,000

kronor samt anslag till byråns sekreterare och två hos byrån anstälde

ingeniörer för besökande af utställningen i Chicago och patentverket i

Washington 3,750 kronor.

För år 1892 belöpte sig patentbyråns inkomster till 109,678 kronor

75 öre och dess utgifter till 87,424 kronor 40 öre. Antalet patentansökningar

år 1892 utgjorde 1,004, antalet registreringsansökningar 200.

I likhet med hvad för innevarande år är bestämdt, tillstyrker jag

att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva

att afgifterna för patent och för registrering af varumärken må

användas till bestridande af de utgifter, hvilka betingas af tillämpning

s. 71 Kontrollera mot PDF

Sjette liufvudtiteln. 71

under år 1895 af förordningen angående patent och lagen om skydd

för varumärken.

Arbetareförsäkringen.

Vid hvartdera af åren 1890 —1893 har Riksdagen afsatt 100,000

kronor till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring

och sjukkassors bildande, hvarjemte Riksdagen enligt dess underdåniga

skrifvelser den 13 maj 1891 (n:r 85), den 20 maj 1892 (n:r G7) och

den 6 maj 1893 (n:r 39) medgifvit att de för nämnda ändamål afsätta

belopp Unge för åren 1892, 1893 och 1894 användas, i mån af

behof, dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under vissa i Riksdagens

förstberörda skrifvelse angifna vilkor, dels ock till utarbetande

och offentliggörande genom försäkringsinspektörens försorg af årsredogörelser

för sjukkasseväsendet i riket.

Äfven för år 1895 synes mig ett belopp af 100,000 kronor böra

för ifrågavarande ändamål afsättas; och enligt hvad jag inhemtat lärer

äfven chefen för finansdepartementet komma att derom föreslå framställning

till Riksdagen.

Då enahanda medgifvande, som Riksdagen enligt dess ofvan berörda

skrifvelser lemnat för innevarande och de två nästföregående åren,

torde böra begäras jemväl för år 1895, tillstyrker jag att Eders Kong!.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva

att Eders Kongl. Maj:t må för år 1895 använda de till underlättande

af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors

bildande afsätta belopp, i män af behof, dels till förvaltningsbidrag åt

Sjukkassor under enahanda vilkor, som i Riksdagens underdåniga skrifvelse

den 13 maj 1891 (n:r 85) äro angifna, dels ock till utarbetande

och offentliggörande genom försäkringsinspektörens försorg af årsredogörelse

för sjukkasseväsendet i riket.

Vidare anförde departementschefen:

Sjette hufvudtitelns ordinarie anslag uppgå för

innevarande år till.......................................................... kronor 4,804,711: —

Vid bifall till de af mig framstälda förslag om

höjning i anslagen:

till departementets afdelning af Kongl. Majffs

kansli.............................................. kronor 3,000: —

» statistiska centralbyrån ................. » 1,500: —

Transport kronor 4,500: — 4,804,711: —

[18.]

Förvaltningsbidrag

åt sjukkassor

m. m.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Li»-3

Kontroll å

föroäkringeaiiEtalterna.

Sjette hufrudtiteln.

Transport kronor

till landsstaterna i länen ..................... »

» landtbruksstyrelsen.......................... »

)) undervisningsanstalter för jordbruk

och landtmannanäringar...... »

» befrämjande i allmänhet af

slöjderna ............. »

» skrifmaterialier och expenser,

ved m. in.......................................... »

samt om uppförande under anslagstitel

rikets allmänna kartverk

af ett anslag af............................. »

och under anslagstitel bidrag till

vägunderhållet på landet af ett

anslag af ........................................ »

4,500: —

28,580: —

1,000: —

4,000: —

20,000:

957: —

178,600:

600,000: —

Summa ökning kronor 837,637: —- äfvensom om minskning i anslagen:

till landtmäteristaten ............................. kronor 21,600: —

» jordförluster genom kanal- och

väganläggningar............................. » 1,560: —

samt om uteslutande af anslaget till

rikets ekonomiska kartverk......... » 6,000: —

4,804,711: —

Summa minskning kronor 29,160: —

skulle de ordinarie anslagen höjas med ................ kronor 808,477: —

eller till ............................................................................. kronor 5,613,188: —

Extra anslag.

I fråga om de anslag på extra stat, som kunde erfordras utöfver

det redan omförmälda anslaget å 50,000 kronor till bestridande af

statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar, anförde departementschefen

beträffande

Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.

Sedan (lera år tillbaka har Riksdagen årligen plägat på extra stat

bevilja för handhafvande af kontroll å försäkringsanstalterna ett anslag

af 4,500 kronor. Då detta anslag är till oförminskadt belopp behöflig!

s. 73 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln. 73

jemväl för år 1895, hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen

att, för handhafvande af kontroll å för säkring sanstalt ernå, för år

1895 på extra stat anvisa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp

af 4,500 kronor.

Öfverståthållareembetet.

Med erinran att Riksdagen under en följd af år på extra stat an- [20.]

visat ett anslag af 15,000 kronor för utgifvande af tidningen »Polis- utgifvande af

underrättelser», hemställer jag, med anledning jemväl af en utaf öfverståthållareembetet

i underdånig skrifvelse den 26 oktober 1893 i ämnet

gjord framställning, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att för år 1895, till utgifvande under samma år af rPolisunderrättelser''»

1 på extra stat anvisa 15,000 kronor.

Landsstaterna i länen.

Det anslag, som Riksdagen alltsedan år 1875 plägat ställa till [21.]

Eders Kongl. Maj:ts förfogande till aflöning och underhåll af särskild Särskild

polisstyrka på landet, der sådan kunde af förhållandena påkallas, äfven- ^''l^ndet* på

som till belöningar för gröfre brotts upptäckande samt förbrytares

efterspanande eller gripande, har för hvardera af åren 1893 och 1894

bestämts till 65,000 kronor.

Någon minskning i anslagets nuvarande belopp lärer icke för år

1895 böra ifrågakomma och jag tillstyrker derföre att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1895 ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande

ett anslag af 65,000 kronor att användas till aflöning och underhåll

af särskild polisstyrka på landet, der sådan kan af förhållandena

påkallas, äfvensom till belöningar för gröfre brotts upptäckande samt

förbrytares efterspanande eller gripande.

Om detta bifälles, lärer Eders Kongl. Maj:t, såsom förut skett, vilja

förständiga vederbörande länsstyrelser att, hvad beträffar anslagets användande

till särskild polisstyrka på landet, bidrag företrädesvis böra

tilldelas kommuner, Indika sjelfva vilja lemna motsvarande tillskott, eller

Bill. Ull Riksd. Frat. 161)4. I Band. / A/d. I ljuft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

[22.]

Arfvoden åt

lappfogdar

ni. in.

[23.]

Undersökningar

af mindre

hamnar m. m.

74 Sjette lmfvudtiteln.

der landsting eller enskilde äro villige att för ändamålet bidraga, samt

att undantag härifrån endast må medgifva» i särskilda fall, då behotvet

af förstärkt polisuppsigt finnes oafvisligt och annat bidrag till bestridande

af kostnaderna derför icke kan erhållas,

Uppå Eders Kongl. Maj:ts framställning har Riksdagen för hvardera

af åren 1891 — 1894 beviljat ett extra anslag af 10,000 kronor till

ersättning för juridiskt biträde åt de svenske lapparne i Norge samt

till lappfogdar och /lappförmän.

Från detta anslag utgå arfvoden till ett lappombud i Tromsö samt

till en lappfogde i hvardera af Jemtlands och Norrbottens län äfvensom

gratifikationer till lappförmän i sistnämnda län.

Då möjligen äfven inom Vesterbottens län likartade utgifter för

lappväsendet kunna visa sig erforderliga, skulle en förhöjning i anslagets

belopp visserligen kunna nu ifrågasättas; men då de utgifter, som

i detta hänseende tilläfventyrs kunna befinnas nödiga under år 1895,

torde kunna bestridas af andra tillgängliga medel, inskränker jag mig

för närvarande till att hemställa att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen

att, till ersättning för juridiskt biträde åt de svenske lapparne i Norge

samt till lappfogdar och lappförmän, på extra stat för år 1895 anvisa

10,000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

Till undersökningar af mindre hamnar och farleder beviljade Riksdagen

för hvartdera af åren 1892 och 1893 på extra stat ett anslag af

5,000 kronor.

Jemväl för innevarande år har Riksdagen beviljat nämnda anslagsbelopp,

dock med den förändring i afseende å anslagets ändamål, att

detsamma må användas jemväl till upprättande af planer till anläggning

eller ombyggnad af broar, då dylika arbeten icke äro förenade med

vägföretag. i

Med anmälan att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i underdånig

skrifvelse den 22 november 1893 gjort framställning om beviljande

jemväl för år 1895 af anslag till oförändradt belopp för de ändamål,

som med 1894 års ifrågavarande anslag afses, tillstyrker jag att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Sjette hufvudtiteln.

att på extra stat för år 1895 anvisa ett anslag af 5,000 kronor

till undersökningar af mindre hamnar och farleder äfvensom till upprättande

af planer till anläggning eller ombyggnad af broar, då dylika arbeten

icke äro förenade med vägföretag.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna
näringar.

Sedan Riksdagen år 1891, med anledning af Eders Kongl. Majds

hos Riksdagen gjorda framställning om förändrad organisation af landtbruksinstitutet

vid Ultuna, beslutat, bland annat, att, med godkännande

af en för nämnda institut uppgjord stat, slutande å 49,000 kronor, bibehålla

det å sjette hufvudtiteln under denna anslagstitel uppförda ordinarie

anslag till institutet vid oförändradt belopp, 20,000 kronor, samt

på extra stat för år 1892 anvisa för aflöningar och öfriga institutets utgifter

29,000 kronor, har Riksdagen jemväl för hvartdera af åren 1893

och 1894 på extra stat anvisat för berörda ändamål ett anslag till sistnämnda

belopp.

Då, innan någon längre tids erfarenhet kunnat vinnas om lämpligheten

af institutets nya organisation, det icke bör ifrågasättas att höja

det ordinarie anslaget till institutet, tillstyrker jag, med anledning jemväl

af hvad landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 25 september

1893 hemstält, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1895 anvisa, till aflöningar och öfriga utgifter

vid Ultuna landtbruksinstitut, 29,000 kronor.

Med anledning af en utaf Eders Kongl. Maj:t gjord framställning

beviljade Riksdagen år 1891, till bestridande af kostnader för nya byggnader

vid Ultuna landtbruksinstitut och jordegendom, kreatursstammens

tillökning och förbättrande m. m. i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de

i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 12 januari samma år angifna

grunder med vissa af Riksdagen ifrågasatta förändringar, ett sammanlagdt

belopp af 68,000 kronor samt anvisade deraf på extra stat för

år 1892 till Eders Kongl. Maj:ts förfogande 30,000 kronor. Sedermera

har Riksdagen på extra stat för åren 1893 och 1894 anvisat återstoden

af det beviljade anslagsbeloppet, tillhopa 38,000 kronor.

Af det sålunda beviljade anslaget var en summa af 16,300 kronor

afsedd för uppförande af en ny ladugårdsbyggnad vid Ultuna, ämnad

att inrymma 72 kor och ett antal kalfvar.

[24.]

Aflöningar

m. m. vid

Ultuna landtbruksinstitut.

[25.]

Förändrad

användning af

ett till nya

byggnader vid

Ultuna in. m.

beviljadt anslagsbelopp.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Sjette hufyudtiteln.

Styrelsen för institutet har nu inkommit med framställning om en

förändrad användning af detta belopp.

I underdånig skrifvelse den 19 juni 1893 har nemligen styrelsen

anfört: att mejeriet vid Ultima egendom, hvilket äfven begagnades för

undervisningen vid institutet, ej i dess befintliga skick motsvarade de

fordringar, som på ett nutida mejeri borde uppställas; att det icke

borde ifrågakomma att för fyllande af behofvet af ett tidsenligt mejeri

allenast förändra det nuvarande mejeriet, enär dels detta vore beläget

på endast obetydligt afstånd från institutet tillhörande boningsbus och

det i följd deraf icke läte sig göra att i mejeriets omedelbara närhet

uppföra ett svinhus, hvilket åter vore nödvändigt, om den vid mejeriet

erhållna vasslan skulle kunna utan särskilda omkostnader på ändamålsenligaste

sätt användas, dels ock kostnaden för en dylik förändring i

erforderlig utsträckning ungefär skulle motsvara kostnaden för uppförande

af ett nytt mejeri; att denna kostnad enligt en styrelsens skrifvelse

bifogad ritning skulle uppgå till 10,053 kronor; att då, enligt

hvad framginge af ett utaf föreståndaren för veterinärinstitutet i Stockholm,

professoren C. A. Lindqvist afgifvet yttrande, en ladugård kunde

så fullständigt desinfekteras, att den vore att betrakta såsom fri från

tuberkelsmitta, erforderligt utrymme för den afsedda tillökningen af

kreatursstammen vid Ultuna kunde för en kostnad, väsentligt understigande

den, som beräknats för ny ladugårdsbyggnad vid Ultuna, åstadkommas

genom det nuvarande får- och svinhusets förändrande till ladugård;

att genom en dylik förändring, utförd enligt en styrelsens skrifvelse

bifogad skiss, skulle för en kostnad af 3,100 kronor utrymme

beredas för 60 klafbundna nötkreatur och för ett större antal ungkreatur;

att en dylik förändring af får- och svinhuset dock nödvändiggjorde

uppförande af ett nytt svinhus, hvarför kostnaden beräknats till

6,915 kronor, hvaremot särskildt fårhus ej vore af behofvet påkalladt,

då fåren utan afsevärd kostnad kunde beredas plats i det så kallade

gamla stallet invid ladugården vid Ultuna; att då, i händelse af bifall

till styrelsens förevarande framställning, den nuvarande mejeribyggnaden

skulle för 3,000 kronor öfvertagas af institutet för att inredas till

nödiga bostäder åt institutets tjenare, sålunda hela det för utförandet

af de nu ifrågasatta byggnadsarbetena erforderliga beloppet skulle utgöra

17,068 kronor och följaktligen endast med 768 kronor öfverstiga det för

den nya ladugårdens uppförande afsedda beloppet; samt att något särskildt

anslag utöfver sistnämnda belopp ej vore nödvändigt, helst en

del af ifrågavarande byggnadsarbeten kunde utföras med den arbetsstyrka,

hvaröfver egendomen förfogade; och har styrelsen på grund af

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Sjette lnifyiidtiteln.

hvad sålunda blifvit anfördt hemstält att Eders Kong!. Maj:t måtte medgifva

att det för uppförande af ny ladugårdsbyggnad vid Ultuna beviljade

anslag, 16,300 kronor, finge användas till det gamla får- och svinhusets

förändrande till ladugård samt till uppförande af dels ett nytt mejeri,

dels ock ett nytt svinhus vid Ultuna egendom, allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med vid styrelsens skrifvelse fogade ritningar, med tillstånd

för styrelsen att under arbetenas fortgång vidtaga de mindre

betydande förändringar, som kunde befinnas nödiga eller lämpliga.

Öfver denna framställning, vid hvilken finnas fogade tre kostnadsförslag

och sju stycken ritningar, har landtbruksstyrelsen den 15 september

1893 afgifvit utlåtande och dervid erinrat att behofvet af en ny

mejeribyggnad vid Ultuna redan länge varit insedt. Att förslag om

uppförande af ett nytt mejeri vid Ultuna icke intogs i det utlåtande,

som styrelsen den 21 november 1890 afgaf angående förändrad organisation

af institutet m. m., hade endast berott derpå att under de

öfverläggningar mellan landtbruksstyrelsens chef och Ultunastyrelsen

rörande de i samband med nämnda omorganisation stående angelägenheter,

Indika föregingo nämnda utlåtandes afgifvande, från Ultunastyrelsens

sida så skarpt framhållit*^ vigten af uppförandet af en ny ladugårdsbyggnad

vid Ultuna, att landtbruksstyrelsen, som å ena sidan icke

velat motsätta sig ett förslag, som så ifrigt af Ultunastyrelsen förfäktats,

men å andra sidan hållit före att kostnaderna för institutets omorganisation

borde nedbringas så mycket som möjligt, ansett sig böra

i sitt omförmälda utlåtande frånträda ett inom styrelsen väckt förslag,

som just afsett att, jemte uppförande af ett nytt mejeri vid Ultuna,

ordna ifrågavarande förhållanden på sätt Ultunastyrelsen förordat i sin

förevarande framställning. Landtbruksstyrelsen, som icke hade något

att erinra vid de för ifrågavarande arbetens utförande upprättade ritningar

och kostnadsförslag eller vid förslaget att kostnaderna för

samma arbeten skulle till en del bestridas af institutets medel och

egendomens afkastning, kunde derföre också till alla delar biträda

Ultunastyrelsens framställning. Då emellertid det antal klafbundna nötkreatur,

som skulle kunna i det till ladugård förändrade får- och svinhuset

insättas, utgjorde allenast 60, under det att den beslutade nya ladugårdsbyggnaden

vore afsedd för 72 dylika djur, komme enligt den nu

föreslagna anordningen utrymmet för nötkreatur. vid egendomen att

något minskas, men genom såväl sagda anordning som utvidgandet af

ladugårdsbyggnaden vid Kungsängsfarmen blefve stallutrymmet för nötkreatur

vid Ultuna landtegendom i allt fall högst betydligt ökadt och

fullt tillräckligt för egendomens behof.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Sjette liufvudtiteln.

Slutligen har öfverintendentsembetet den 17 november 1893 i ärendet

sig yttrat och dervid förmält sig icke hafva funnit skäl till anmärkning

mot de vid Ultunastyrelsens skrifvelse fogade ritningar samt att

de uppgjorda kostnadsberäkningarna från embetets sida icke gifvit anledning

till annan erinran, än att arbetslönen för uppmurningen af nybyggnaderna

syntes väl lågt beräknad och att kostnadsförslaget för

uppförandet af mejeribyggnaden icke upptoge någon post för inredande,

på sätt ritningarna deröfver angåfve, af boningsrum på vinden.

På sätt framgår af hvad ofvan nämnts skulle kostnaderna för de af

Ultunastyrelsen nu ifrågasatta byggnadsarbetena blifva:

för uppförande af ett nytt mejeri.......................................... kr. 10,053: —

» det nuvarande får- och svinhusets förändrande till

ladugård ............................................................................... » 3,100: —

» uppförande af ett nytt svinhus..................................... » G,915: —

eller tillhopa kr. 20,068: —

hvaremot institutet skulle godtgöra egendomen för värdet

af den nuvarande mejeribyggnaden, som skulle af

institutet öfvertagas, med .............*................................. » 3,000: —

Till bestridande af återstående kostnaden................. kr. 17,068:

skulle användas dels det för uppförandet af ny ladugård

afsedda beloppet af ofvannämnda utaf Riksdagen

beviljade anslag ...........................................

.................... »

16,300: —

dels ock af egendomens medel, högst...............

.................... »

768: —

kronor

17,068: —

Emot de nu ifrågasatta anordningarna kunde visserligen invändas

att, då de nötkreatur, som komme att anskaffas för en del af det utaf

Riksdagen år 1891 beviljade anslaget, skulle insättas i det till ladugård

förändrade får- och svinhuset, det kunde befaras att de derigenom

blefve utsatta för smitta af tuberkulos; men med afseende å hvad

professoren Lindqvist, såsom redan nämnts, vitsordat om möjligheten

att fullständigt desinfektera en ladugård samt då de inköpta djuren

naturligtvis icke komma att insättas i berörda byggnad, innan den

undergått en fullt betryggande desinfektion, torde den antydda farhågan

sakna grund; och då det måste vara af stor betydelse för undervisningen

vid institutet i den vigtiga mejeriläran, att vid institutet finnes

ett fullt tidsenligt mejeri, samt ett dylikt kan lämpligen åstadkommas

genom de af Ultunastyrelsen föreslagna anordningarna, utan att något

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Sjette hiifvudtiteln.

nytt anslag behöfver för ändamålet beviljas, anser jag mig böra förorda

bifall till Ultunastyrelsens framställning.

Med erinran att det belopp, hvarmed institutet skulle godtgöra

Ultuna egendom för värdet af den nuvarande mejeribyggnaden, bör utgå

af det i staten för institutet till »institutets öfriga utgifter» anslagna

belopp, 24,450 kronor, hvadan något särskildt anslag för detta ändamål

icke behöfver af Riksdagen begäras, hemställer jag allt så att Eders

Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva

att det belopp, 16,300 kronor, som af det utaf Riksdagen år 1891

till bestridande af kostnader för nya byggnader vid Ultuna landtbruksinstitut

och jordegendom in. in. beviljade anslag, 68,000 kronor, afsetts

för uppförande af ny ladugårdsbyggnad vid Ultuna, i stället må användas

för uppförande derstädes af ett nytt mejeri och ett nytt svinhus

samt för det nuvarande får- och svinhusets förändrande till ladugård,

allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de vid styrelsens för landtbruk

sinstitutet vid Ultuna skrifvelse fogade ritningar och kostnadsförslag.

Sedan styrelsen för landtbruksinstitutet vid Alnarp med underdånig

skrifvelse den 1 oktober 1892 till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat

ej mindre förslag till plan för undervisningen vid en med Alnarps

landtbruksinstitut förenad högre mejeriskola än äfven förslag till stat

för skolan, upptagande ett statsanslag af 10,000 kronor, behagade Eders

Kongl. Maj:t sistlidna år föreslå Riksdagen att, för anordnande af högre

undervisning i mejerihushållning vid nämnda landtbruksinstitut, för innevarande

år å extra stat anvisa ett anslag till nämnda belopp. Men denna

framställning blef endast på det sätt af Riksdagen bifallen, att Riksdagen

för ändamålet för detta år anvisade ett anslag af 8,000 krono]-.

Efter det Eders Kongl. Maj:t den 19 maj 1893 faststält stadgar

för mejeriinstitutet vid Alnarp, enligt Indika styrelsen för detta institut

skall utgöras af styrelsen för landtbruksinstitutet vid Alnarp, har Eders

Kongl. Maj:t den 20 oktober 1893 förehaft frågan'' om fastställandet af

stat för mejeriinstitutet för läroåret 1893—1894 och dervid, med förklarande

att den i stadgarna omförmälda assistentbefattningen skulle

under nämnda läroår hållas obesatt, faststält ett af styrelsen i berörda

hänseende den 4 september 1893 afgifvet förslag, lika med det i statsrådsprotokollet

för den 14 januari 1893 intagna förslaget utom deruti

att det för assistenten afsedda beloppet, 1,500 kronor, uteslutits och anslaget

till laborator^- och försökskostnader minskats med 500 kronor.

Samtidigt med afgifvande af det sålunda af Eders Kongl. Maj:t

faststälda förslaget har styrelsen gjort framställning om fortsatt anslag

[26.]

Mejeriinstitutet

vid

Alnarp.

s. 80 Kontrollera mot PDF

[27.]

Allmänna

landtbruks
möten.

[28.]

Prisbelöningar

vid allmänna

landtbruksmöte^
[29.

]

Agrikultur
kemiska
stationer.

80 Sjette hufrudtiteln.

för den högre mejeriundervisningen vid Alnarp och dervid hemstält att

Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för ändamålet bevilja

ett årligt anslag af 10,000 kronor; och har landtbruksstyrelsen i infordradt

underdånigt utlåtande af den 28 september 1893 till denna hemställan

förordat bifall.

Ehuru den vidtagna nedsättningen i det för ifrågavarande ändamål

för innevarande år af Eders Kongl. Maj:t begärda anslaget måste

förorsaka olägenhet, särskild! derigenom att assistentbefattningen i

följd deraf icke kan hållas besatt, anser jag dock icke skäl att, innan

någon tids erfarenhet vunnits om möjligheten att med det nu anvisade

anslagsbeloppet på nöjaktigt sätt uppehålla undervisningen, ifrågasätta

någon förhöjning af anslagets belopp, likasom det icke heller nu bör

ifrågakomma att, på sätt Alnarpsstyrelsen hemstält, uppföra anslaget

på ordinarie stat. Jag hemställer derföre nu allenast att Eders Kongl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, för uppehållande af undervisningen vid mejeriinstitutet vid Alnarp,

för år 1895 anvisa å extra stat ett anslag af 8,000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och

landtmannanäringar.

Jemlik! landtbruksstyrelsens uti underdånig skrifvelse den 25 september

1893 derom gjorda framställning, tillstyrker jag att Eders Kongl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen att å extra stat för år 1895 anvisa

såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landtbruksmöten

7,500 kronor;

till prisbelöningar vid sådana möten för husdjur, redskap och maskiner

samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jördbruksalster

12,500 kronor;

såsom bidrag till underhåll af sju kemiska stationer för jordbrukets

och näringarnas behof —- inom de orter, der landsting eller hushållningssällskap,

hvart för sig eller i förening, förbundit sig att upprätta laboratorium

och bekosta lokal för detta jemte bostad eller hyresmedel för

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Sjette liufviidtitelii.

kemist och assistent samt bekosta aflöningen till desse och laboratorietjenaren

äfvensom årliga utgifterna för laboratoriets underhåll samt till

inköp af böcker och inventarier för stationens behof — 4,000 kronor för

hvarje station eller tillhopa 28,000 kronor.

Sedan fråga uppstått om inrättande inom Norrbottens län af en

kemisk station i förening med en växtfysiologisk anstalt, samt länets

landsting och hushållningssällskap, efter det en för frågans utredning

tillsatt komité afgifvit utlåtande och deruti beräknat kostnaderna för

anläggning af en dylik anstalt till 5,000 kronor för en gång och den

årliga kostnaden för anstaltens drift till 10,000 kronor, sammanstämmande

beslutit att till hälften hvardera bestrida kostnaden för anstaltens

upprättande samt att till anstaltens underhåll anvisa hvardera ett årligt

belopp af 1,500 kronor, så har dels landstinget i en till Eders Ivongl.

Magt- stäld, af Eders Ivongl. Maj:ts befallningshafvande i länet med

förord insänd skrift anhållit att Eders Kong! Maj:t måtte — till skötsel

och underhåll af en kemisk-växtbiologisk försöksanstalt i Norrbottens

län, afsedd för öfre Norrland och ordnad, hvad beträffar den kemiska

afdelningen, i öfverensstämmelse med nådiga reglementet för de med

understöd af statsmedel inrättade kemiska stationer för jordbrukets och

näringarnas behof af den 18 maj 1888 samt i öfrig!- i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med af lektorn vid Ultima landtbruksinstitut docenten

A. N. Lundström och adjunkten vid samma institut- P. Hellström

uppgjordt förslag — bereda ett- årligt anslag af statsmedel till belopp

af 7,000 kronor att utgå så snart anstalten blifvit på landstingets och

hushållningssällskapets bekostnad iordningstäld, dels ock länets hushållningssällskap

i underdånighet gjort framställning i enahanda syfte.

Sedan landtbruksstyrelsen anbefalts at-t öfver dessa framställningar

afgifva underdånigt utlåtande, har styrelsen deröfver inhemtat yttrande

af hushållningssällskapens i november 1893 församlade ombud samt

derefter med detta yttrande och eget- utlåtande af den 7 december 1893

inkommit.

Landstinget har till stöd för sin framställning erinrat att de växtfysiologiska

och klimatologiska förhållandena inom öfre Norrland vore

helt olika de i mellersta och södra Sverige rådande samt i sådant- afseende

vidare anfört att de gräs och de örter, som växte å mellersta

och södra Sveriges ängar, antingen icke alls eller högst sparsamt återfunnes

inom det öfre Norrland, der åter floran utgjordes af arter, Indika

i södra Sverige hade mycket ringa anseende, men som inom öfre Norrland

visat sig hafva ett ganska högt fodervärde, hvilket äfven genom

Dih. till llikud. Prot. 181)4. I Hand. 1 Afil. 1 lliift. 11

[30.]

Kemisk-växtbiologisk

anstalt

inom

Norrbottens

län.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Sjette liufvudtiteln.

analys blifvit bekräftadt. Gränsen för denna olikhet hade angifvits

vara Ångermanelfven och uppgåfves vara så skarp, att olikheten emellan

öfre Norrlands och Ångermanlands eller Medelpads flora vore större

än emellan dessa båda landskaps och södra Sveriges. Om orsakerna

härtill vore att söka, utom i andra förhållanden, äfven uti någon olikhet

i jordmånen, vore icke kändt, enär några nämnvärda jordanalyser från

öfre Norrland hittills icke torde hafva blifvit gjorda, Indika kunde tjena

till en jemförelse af jordmånen i dessa vidt skilda trakter. Men deremot

vore det bekant att de växtfysiologiska och klimatologiska förhållandena

vore mycket olika. Det öfre Norrland egde eu mognadstid

för växterna, som vore en tredjedel kortare än den i det öfriga

Sverige, och dess klimatologiska förhållanden vore ojemna och hittills

oberäkneliga. I ersättning härför hade det öfre Norrland under en

stor del af växtperioden ett ständigt ljus under hela eller större delen

af dygnet, hvarigenom vegetationen i hög grad påskyndades.

Af dessa egendomliga förhållanden :— yttrar landstinget vidare —

följde emellertid af sig sjelft att landtbraket måste bedrifvas helt olika

mot i det öfriga Sverige. Så hade äfven skett och skedde fortfarande.

Ännu i dag vore hufvudsaken kornodling, som drefves till husbehof,

samt gräsproduktion för ladugården. Endast i ringa utsträckning

hade öfriga sädes- och foderslag kunnat bana sig väg upp emot polcirkeln.

Af dessa högst väsentliga olikheter i växtfysiologiska och

klimatologiska förhållanden och möjligen äfven i jordmån följde emellertid

också otvetydigt att de rön, vetenskapliga eller praktiska, som

blifvit gjorda, och de resultat, som uppnåtts inom andra delar af landet

eller i sydligare länder, icke kunde ega allmängiltighet för öfre Norrland.

Detta ville med andra ord säga att agrikulturkemiens och växtfysiologiens

antagna läror icke obetingadt syntes kunna ega tillämpninginom

det öfre Norrland.

Det syntes emellertid ej behöfva framhållas att den enskilde jordbrukaren

saknade såväl medel som insigter att verkställa de kulturförsök

och utredningar af hithörande frågor, som kunde leda till ett

förbättradt jordbruk för en hel landsdel och som endast kunde göras

under ledning af förenade vetenskapliga och praktiska krafter. I vår

tids rastlösa sträfvan på detta som på andra områden förmådde derför

den enskilde med sina försök föga uträtta. Det kräfdes anstalter med

tillräcklig utrustning och utbildade krafter i såväl vetenskapligt som

praktiskt hänseende, för att de otaliga spörsmål skulle kunna lösas, som

härvid kunde uppställas.

Norrbottens län saknade medel att på egen hand utrusta och under
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Sjette hufvudtitcln.

hålla en sådan kemisk-växtfysiologi eller kemisk-växtbiologisk anstalt;

men länet kände behofvet och nödvändigheten att med snaraste erhålla

eu sådan, hvarpå landstingets och hushållningssällskapets enhälliga beslut

i denna fråga och beviljande af anslag dertill syntes utgöra bevis.

Den del af Sverige, som komme att draga den omedelbara nyttan

af en sådan kemisk-växtbiologisk anstalt, vore ej obetydlig. Tredjedelen

af hela landet eller Norrbottens och Vesterbottens län, det så

kallade öfre Norrland, skulle nemligen direkt erhålla ledning från eu

dylik anstalt för sitt jordbruk, sina näringar m. m. Störa vidder inom

denna landsdel utgjordes af in oss- och myrmarker, hvaraf eu stor de!

syntes vara odlingsbar och hvilka redan börjat odlas; men huru härvid

lämpligast borde förfaras, hvilka sädes- och foderslag och arter af

dessa, hvilken växtföljd, hvilka gödningsämnen med största fördel kunde

användas, till hvilket djup grundvattnet borde sänkas i myrarna för

odling m. in., derom saknades all kännedom för öfre Norrlands förhållanden,

och enligt de mest framstående fackmäns och vetenskapsmäns

på detta område uttalanden fordrade dock hvarje lokalitet sin särskilda

behandling, sina särskilda försök och undersökningar. En odling

i stort, en kolonisation i öfre Norrland, hvarom mycket talats och

som torde utgöra ett önskningsmål för staten och äfven för Norrbottens

län, syntes icke hafva någon utsigt till framgång utan den åsyftade

försöksstationen, som borde tjena som banbrytare och vägledare.

Staten egde inom denna landsdel sina värdefullaste skogar, hvilka

kräfde noggrann omvårdnad och skötsel för att ej förminskas. Skogsgränsen

hotade att tränga allt längre och längre tillbaka. Genom anställande

af fröodlingar och försöksplanteringar för skogskultur skulle

det kanske kunna utrönas, om icke de i mannaminne trädbevuxna, men

nu öde och nakna fjellen ännu en gång kunde blifva skogbeklädda.

Äfven för industrien och näringarna komme en dylik anstalt —

om ock hufvudsakligen den kemiska afdelningen — att blifva af synnerlig

vigt. Då afståndet från Luleå till Hernösand, der den för närvarande

närmaste kemiska stationen vore belägen, utgjorde omkring

sextio mil och afståndet från Luleå åt motsatt håll uppemot norskfinska

gränsen likaledes utgjorde omkring sextio mil, syntes redan afståndet

tillräckligt bevisa olämpligheten, för att ej säga omöjligheten,

för Norrbottens län att använda någon af de redan befintliga kemiska

stationerna och derigenom äfven behofvet och nödvändigheten för länet

att sjelf! erhålla en sådan.

Det begärda anslaget af statsmedel kunde visserligen synas högt,

men med hänsyn till de stora arealer, närmare två tredjedelar af hela

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Sjette liufrndtitcln.

öfre Norrland, som staten sjelf egde och hvaraf en ej obetydlig dol

syntes lämpligast kunna upplåtas till kolonisation, samt till det allmännyttiga

syftemål anstalten afsåge och jemväl de vetenskapliga spörsmål,

som der kunde få sin lösning — något som äfven kunde få en

internationel betydelse — vågade landstinget hysa den förhoppning,

att Eders Kongl. Maj:t måtte finna tillräckliga skäl att bereda det af

landstinget äskade anslaget, så mycket hellre som länet sjelf! icke

utan ett så kraftigt understöd af statsmedel ansåge sig kunna underhålla

anstalten.

Hushållningssällskapet har till stöd för sin framställning anfört i

hufvudsak ungefär samma skäl som af landstinget åberopats.

I det af hushållningssällskapens ombud afgifna yttrandet hafva ombuden

uttalat att enligt deras åsigt inrättandet inom Norrbottens län

af en kemisk-växtbiologisk anstalt för öfre Norrland vore både behöflig!

och nyttigt för orten samt, hvad den växtbiologiska verksamheten

beträffade, jemväl af stor betydelse för landet i dess helhet. Förutom

hvad i landstingets och hushållningssällskapets framställningar anförts,

åberopa ombuden till stöd för detta uttalande, bland annat, att omfattande

försök att utröna såväl de fördelaktigaste sätten för jordens

brukning och gödsling som den fördelaktigaste växtföljden, de bästa

sädes- och växtfrösorterna m. m. vore för det outvecklade jordbrukets

befrämjande i öfre Norrland med dess mycket hårda klimat och säregna

växt fysiologiska förhållanden af vida större värde och behof än i andra

landsdelar; att nyttan och det ekonomiska värdet af exempelvis sådana

förbättringar, som kunde leda till foderskördarnes höjande med afseende

å beskaffenhet och tillgång inom en ort, som i följd af klimatet måste

föda sin kreatursbesättning inom hus under tre fjerdedelar af året, vore

tydligt; att eu växtbiologisk anstalt i Norrbottens län genom beredande

af mindre försöksfält här och hvar i odlingsdistrikten skulle komma att

visa jordbrukaren nya förbättrade vägar för en rationel odling såväl

der som inom det öfriga landet; samt att anstaltens arbete genom kulturförsök

med utmärkta varieteter af säd och frön kunde blifva af betydelse

såväl i ekonomiskt som i vetenskapligt hänseende, således icke

blott för öfre Norrland utan för hela vårt land, då derigenom förbättrade

utsäden i vissa fall borde kunna erhållas både för eget behof och

framdeles möjligen äfven för export.

Slutligen har landtbruksstyrelsen i sitt utlåtande anfört att, på sätt

af den i ärendet förebragta utredning framginge, ifrågavarande anstalt

skulle hafva till uppgift att verka dels såsom kemisk station för jord
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Sjette hufviultiteln.

brukets ocli näringarnas behof i enlighet med de grunder, som för

öfriga med statsmedel understödda dylika anstalter funnes meddelade,

dels såsom praktisk försöksanstalt för odling och förädling af utsäde

med ändamål att utröna hvilka sädesslag och foderväxter vore mest

passande för Norrbottens län, särskild! dess vidsträckta myrtrakter,

samt att verka för sådana sädesslags och foderväxters förädling, dels

ock såsom vetenskaplig växtbiologisk anstalt för undersökande af växternas

lif och lifsyttringar under de höga breddgrader, hvarunder länet

vore beläget. Visserligen skulle en kemisk station, afsedd uteslutande

för Norrbottens län, inrättad efter samma måttstock som de med statsmedel

understödda kemiska stationerna i riket och utan annan uppgift

än dessa, ej på länge kunna erhålla full sysselsättning inom länet, der

de naturliga förutsättningar saknades, hvilka kunde göra eu dylik station

af behofvet påkallad. Men hvad ifrågavarande anstalts kemiska

afdelning anginge, så skulle ensamt för denna ingalunda tagas i anspråk

så stort anslag af statsmedel, som komme hvarje af de öfriga kemiska

stationerna inom landet till del, och dessutom skulle denna afdelning

hafva till särskild uppgift att understödja anstaltens öfriga verksamhet,

hvars vigt och betydelse för länet och för hela landet icke borde underskattas

och som icke syntes kunna fullt nöjaktigt utöfvas, derest den

saknade de hjelpmedel, som ett väl försedt kemiskt laboratorium erbjöde.

Hvad denna öfriga verksamhet beträffade, så syntes den i praktiskt

afseende vigtigaste grenen deraf utgöras af den, som afsåge försöks

anställande med och förädling af utsäde. Väl hade redan dylika

försök inom länet verkstälts af allmänna svenska utsädesföreningen

å Svalöf, och antagligt vore att sådana försök skulle komma att fortsättas,

om ifrågavarande anstalt ej komme till stånd, men det vore lätt

att inse att dylika försök, derest de skulle medföra snara och kraftiga

verkningar för ett så aflägset, så vidsträckt och ännu så föga uppodladt

län som Norrbottens, måste bedrifvas i mycket större omfattning och

i synnerhet på ett mycket intensivare sätt än som ens kunde begäras

af en förening, som hade hela landet till verksamhetsfält. Till framgången

af dylika försök fordrades, utom annat, kemiska undersökningar

af jordarter och gödslingsmedel, hvilkas utförande icke skulle lämpligen

kunna ske annorstädes än vid anstalten, hvars kemiska afdelning härutinnan

komme att erhålla en af sina vigtigaste uppgifter. Verkstäldes

dessa försök planmessigt och noggrann!, men också endast då, kunde

Norrbottens län deri erhålla en häfstång för sitt framåtskridande i

välmåga, på samma gång hela landet deraf kunde draga stor fördel.

Den växtbiologiska verksamhet, som skulle utgöra anstaltens tredje

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Sjette liufvudtiteln.

uppgift, syntes, om också ej i omedelbart praktiskt gagn, dock i verklig

betydelse fullt ut kunna mäta sig med anstaltens båda andra verksamhetsgrenar,

i det att de undersökningar på växtlifvets område, som

sålunda skulle komma till stånd, på samma gång de genom uppdagande

af utvecklingslagarna för växtlifvet i den höga norden skulle kunna bidraga

att bringa de nordiska fröslagens fördelaktiga egenskaper till

högsta möjliga fullkomlighet, skulle kunna i sin män verka för lösandet

af åtskilliga frågor å ifrågavarande område, som hade stor betydelse

för vetenskapen. Det subpolära läge anstalten skulle få vore för detta

ändamål synnerligen fördelaktigt, och det kunde med fullt skäl påstås

att vårt land hade i detta afseende sig anförtrodd en vigtig kulturuppgift,

hvars lösande det icke borde undandraga sig.

Då anstaltens främsta uppgift emellertid vore att verka för utvecklingen

åt en utaf naturen, trots dess hårda klimat, rikt utrustad provins,

hvars aflägsna läge numera, sedan jern vägsförbindelse med det öfriga

landet erhållits, icke vidare lade afsevärda hinder i vägen för provinsens

uppblomstring, samt anstaltens ändamål sålunda vore i främsta

rummet produktivt, ansåge styrelsen, jemväl med fästadt afseende å de

stora ekonomiska intressen, staten inom detta län egde genom de derstädes

belägna vidsträckta, delvis odlingsbara myrmarker, hvaraf staten

voro i besittning, skäl vara för handen att bidrag för ifrågavarande

ändamål af staten beviljades.

Landtbruksstyrelsen erinrar härefter att den årliga kostnaden för

anstaltens drift beräknats på följande sätt:

omkostnader för den växtbiologiska anstalten jemte

dertill hörande resor, proftagningar, försöks- och

fröodlingar m. m. ................................................... kronor

föreståndarens lön, jemte 50 procent af analysaf
gifterna,

....................................................................... »

assistentens lön.................................................................... >

hyror af lokal samt bostad åt d:o................................. )>

betjening, städning och vedbrand m. m. ..................... »

underhåll af laboratorium, inventarier, apparater,

böcker m. in...................................... >.

annonser, skrifmaterialier m. m. ................................. »

2,000: —

4,000: —

1,500: —

1,200: —

''600: —

500: —

200: —

tillhopa kronor 10,000

Då landtbruksstyrelsen icke hade något att erinra mot vare sig

denna beräkning af kostnaderna eller mot planen för anstalten, samt

de anspråk på statsbidrag till kostnadernas bestridande, h vilka fram stälts,

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Sjette hufvmltiteln.

icke, enligt styrelsens åsigt, vore oskäliga, liar styrelsen hemstält att

Eders Kongl. Majd måtte till underhåll af en kemisk-växtbiologisk anstalt

inom Norrbottens län bereda ett årligt statsbidrag af 7,000

kronor, under vilkor att anstalten, som syntes böra ställas under inseende

af landtbruksstyrelsen, skulle vara underkastad de föreskrifter,

som Eders Kongl. Magt kunde finna nödigt att i afseende å densamma

meddela.

På grund af hvad i ärendet förekommit anser jag mig böra förorda

att anslag till ifrågavarande anstalts underhåll beviljas till det

ifrågasatta beloppet, 7,000 kronor. Men i likhet med anslagen till de

kemiska stationerna torde äfven detta anslag böra beviljas endast för

ett år i sänder och således på extra stat.

Jag tillstyrker alltså att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att

såsom bidrag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk

anstalt inom Norrbottens län — under vilkor att länets

landsting och hushållningssällskap till anstaltens underhåll bidraga med

sammanlagdt minst 3,000 kronor — på extra stat för år 1895 anvisa

ett anslag af 7,000 kronor.

Bifalles detta, torde Eders Kongl. Maj:t vilja framdeles meddela

närmare föreskrifter rörande anstaltens styrelse och verksamhet, hvilken

senare synes böra regleras företrädesvis med hänsyn dertill att resultaten

kunna lända till nytta för det praktiska jordbruket, så att rent

vetenskapliga frågor icke vid anstalten göras till föremål för behandling

i vidare mån, än de kunna tjena till direkt underlag för vinnande

af upplysningar, som för anstaltens nyss angifna ändamål äro af vigt.

I enlighet med hvad landtbruksstyrelsen i sin nyssberörda underdåniga

skrifvelse af den 25 september 1893 hemstält, tillstyrker jag

vidare att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå .Riksdagen

att på extra stat för år 1895 till Eders Kong!. Maj:ts förfogande

anvisa ett anslag af 10,000 kronor, för att med högst 1,000 kronor för

hvarje anstalt användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter, som

af landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening,

understödjas med minst samma belopp som statsbidraget och lxvilka

anstalter vilja underkasta sig de vilkor och föreskrifter i afseende på

analysmetoder och öfriga förhållanden, som af Eders Kongl. Maj:t

fastställas.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Sjette hufvudtiteln.

[32.] Ytterligare hemställer jag, i öfverensstämmelse med af landtbruks
boekaps

styrelsen i sistberörda skrifvelse gjord framställning, att Eders Kongl.

skötsel och Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

mejerihushåii- att på extra stat för år 1895 anvisa, till utbildande af en elev i

boskapsskötsel och mejerihushållning, 1,000 kronor.

[33.]

Svenska

mosskulturf

öreningen.

Till understöd åt svenska mosskulturföreningen har Riksdagen

på extra stat beviljat för hvartdera af åren 1890 och 1891 5,000

kronor samt för hvartdera af åren 1892, 1893 och 1894 10,000 kronor.

Derjemte har Eders Kongl. Maj:t åren 1888, 1889, 1890 och

1891 såsom bidrag till utgifvande af föreningens tidskrift af tillgängliga

medel anvisat, hvartdera af de två förstnämnda åren 600 kronor

och hvartdera af åren 1890 och 1891 1,000 kronor. Dessutom har

Riksdagen beviljat ett extra anslag för år 1892 af 4,000 kronor till bestridande

af kostnaderna för föreningens deltagande i sjuttonde allmänna

landtbruksmötets utställning i Göteborg år 1891. De föreningen

beviljade statsunderstöd hafva sålunda uppgått till sammanlagdt 47,200

kronor.

Uti en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift har mosskulturföreningen

nu anhållit att Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta

nådig proposition om beviljande åt föreningen af ett statsanslag till belopp

af 15,000 kronor för år 1895.

I denna skrift har föreningen meddelat att dess utgifter utgjort :

år 1886............................................... kronor 396: 87

» 1887................................................ » 5,665: 34

» 1888............................................... * 9,911: 50

» 1889............................................... » 15,956: 86

» 1890............................................... » 22,874: 35

» 1891............................................... » 35,475: 98

). 1892............................................. » 37,867: 63

» 1893 (förslagsvis beräknade) ... » 37,531: 91

samt att utgifterna för år 1894

förslagsvis beräknats till ......... » 36,245: —

summa kronor 201,925: 44,

hvadan statens bidrag uppginge till omkring 23 procent af utgifterna.

För att visa att det för år 1894 beviljade statsbidraget icke vore

tillräckligt samt att föreningens verksamhet i alla dess grenar afsåge

att på allt sätt söka befrämja den svenska mosskulturens framåtskridande

på en fast grund af vetenskapliga undersökningar, har förenin
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Sjette liufvudtiteln. 89

gen vidare utförligt redogjort för den arbetsplan, som blifvit af föreningen

faststäld.

Enligt en i ansökningen meddelad förslagsberäkning skulle föreningens

utgifter under år 1895 utgöra: skuld från år 1894 4,610 kronor,

tidskriftens utgifvande 7,665 kronor, diverse postporton 600 kronor,

kulturförsöksverksamheten 7,600 kronor, resekostnader för hållande af föredrag,

för inspektion af försöksfält och för meddelande af råd och upplysningar

till mossodlare i olika delar af landet 5,000 kronor, aflöningar till kulturingeniör,

tre assistenter, sekreteraren, kassaförvaltaren och två förmän, den

ene vid vegetationsförsöken vid Strömsberg, den andre vid Flahult 10,900

kronor, inventarier och litteratur 1,000 kronor, hyror och arrenden 600

kronor, diverse utgifter 735 kronor och årsmöten 1,000 kronor. Till

betäckande af dessa, till ett sammanlagdt belopp af 39,710 kronor uppgående

utgifter beräknar föreningen det nu begärda statsanslaget,

15,000 kronor, anslag af hushållningssällskap och landsting 11,650 kronor,

ledamotsafgifter 6,600 kronor, inkomster af tidskriften 6,160 kronor

och ränteinkomster 300 kronor, eller tillhopa 39,710 kronor.

Fn jemförelse mellan den nu gjorda beräkningen för år 1895 och

den i statsrådsprotokollet för den 14 januari 1893 omförmälda, af föreningen

uppgjorda utgift sberäkning för innevarande år visar att, under

det öfriga utgiftsposter äro lika, resekostnaderna för år 1895 beräknats

till 500 kronor mindre än för år 1894 äfvensom att hyror, arrenden

och diverse omkostnader beräknats för förstnämnda år till 145 kronor

mindre än för år 1894.

De gjorda beräkningarna anser föreningen tydligen ådagalägga att

föreningen omöjligen kan fortgå med sin verksamhet i den skala, hvari

den under de senare åren bedrifvits, utan förhöjda inkomster. Att åter

inskränka verksamheten blefve till stor skada för den svenska mosskulturens

utveckling, och dessutom förefunnes flere frågor af stor vigt,

hvilka föreningen ännu icke hunnit bearbeta, såsom bästa sättet att utrota

ogräs på mossarna eller motarbeta detsammas inrotande o. s. v.,

men hvilka komme att tagas under behandling, derest föreningen kunde

se sin ekonomiska framtid tillräckligt betryggad.

Landtbruksstyrelsen, som den 15 september 1893 algifvit infordradt

underdånigt utlåtande öfver ansökningen, hvilken jemväl blifvit af Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län uti underdånig skrifvelse

den 12 i samma månad till nådigt bifall förordad, har vitsordat att

föreningens verksamhet fortfarande bedrefves på ett synnerligen gagnande

och framgångsrikt sätt. På grund häraf har styrelsen, som icke hade

Bih. till Itihil. Prot. 181)4. 1 Sami. 1 Afl. 1 Häft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Sjette hufvudtiteln.

något att erinra vid den i ansökningen gjorda beräkningen af föreningens

inkomster och utgifter för år 1895, förordat bifall till ansökningen,

hvarvid styrelsen såsom vilkor för åtnjutande af det begärda

statsanslaget ansett böra, i likhet med hvad förut egt rum, föreskrifvas

att det sludle åligga föreningen ej mindre att inom viss tid afgifva berättelse

rörande anslagets användande samt att vara underkastad inspektion

från statens sida af föreningens verksamhet, än äfven att

kostnadsfritt tillställa hvartdera af rikets landtbruksinstitut två exemplar

samt enhvar af de med statsmedel understödda landtmanna- och landtbruksskolor

ett exemplar af föreningens tidskrift för år 1895.

Då jag fortfarande håller före att föreningens verksamhet bör af

staten understödjas och det för denna verksamhets jemna fortgång under

år 1895. af föreningen beräknade anslagsbeloppet måhända icke utan

intrång i arbetena kan nedsättas, anser jag mig kunna förorda att

statsanslaget varder föreningen beviljadt, och jag tillstyrker alltså att

Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, till understöd åt svenska mosskulturföreningen, på extra stat för

år 1895 anvisa ett anslag af 15,000 kronor.

Bifalles detta, lärer Eders Kongl. Maj:t vilja, i likhet med hvad

för innevarande ar skett, angående vilkoren för anslagets åtnjutande

meddela bestämmelser i det syfte, landtbruksstyrelsen föreslagit.

[34.] I underdånig skrifvelse den 27 november 1893 har chefen för

Geoiogiska Sveriges geologiska undersökning aflemnat förslagsberäkning öfver de

Un garna.nin" under år 1895 till fullföljande af de geologiska arbetena erforderliga

medel. Beräkningen upptager utgifterna till 93,000 kronor, deraf för

Aflöningen.

Löner, arfvoden samt ersättning till tillfälliga biträden..... kr. 56,950: —

Fältarbetena.

Rese- och traktamentsersättning, verktyg, fraktkostnad m. in. » 19,000: —

Byråafdelningen.

Inventarier, arbetsmateriel in. in.......................................... » 2,000:__

Biblioteket och samlingarna.

Böcker, kartor och samlingar .................................................. » 1,700: _

Transport kr. 79,650: —

s. 91 Kontrollera mot PDF

Sjette hnfvudtiteln.

91

Transport kr. 79,650: —

Kart- och boktrycket.

Tryckning af kartor, beskrifningar o. d., ritning af originalkartor

m. in...................................................................... » 12,000: —

Värme och diverse utgifter.

Omkostnader.................................................................................. » 1,350: —

•kronor 93,000: —

Denna förslagsberäkning öfvercnsstämmer i afseende å utgifterna

med den, som för detta år framlades för 1893 års Riksdag, allenast

med den ökning af aflöningssumman, som betingas deraf att löneförhöjning

med 500 kronor beräknats för en geolog, som enligt gällande

bestämmelser skulle från och med år 1895 blifva dertill berättigad.

Till betäckande af dessa utgifter torde, enligt hvad i nämnda skrifvelse

vidare uppgifves, vara att påräkna för försäljning af kartor och

andra publikationer omkring 500 kronor, hvadan det belopp, som enligt

berörda skrifvelse skulle för år 1895 behöfva af Riksdagen begäras,

utgör 92,500 kronor.

Skrifvelsen anger icke, huruvida dessa beräkningar skulle för år

1895 behöfva undergå någon förändring, derest en af chefen i skrifvelse,

som den 4 nästlidne oktober till departementet inkommit, gjord

framställning om ändring i vissa afseenden af kartverkets skalor varder

bifallen, men, enligt hvad chefen sedermera under hand upplyst,

lärer deraf icke följa att för år 1895 behöfver ifrågasättas större anslag

än här ofvan nämnts.

Frågan om den eller de lämpligaste skalorna för geologiska kartverkets

bearbetande bär varit föremål för mycket olika meningar. Xär,

efter det för statsregleringsperioden 1858—1860 medel anslagits till

åvägabringande af geologiska undersökningar, chefen för dessa afgaf

yttrande om de skalor, hvari det geologiska kartverket borde bearbetas

och utgifvas, ifrågasatte han att sådant skulle kunna ske efter 3 olika

alternativ, nemligen att dervid skulle begagnas antingen l:o) den då redan

i gravyr befintliga topografiska kartan i 1 :100,000 såsom stomkarta,

d. v. s. med terrängbeteckning, eller 2:o) den topografiska konceptkartan

i skalan 1: 50,000 utan terrängbeteckning, eller ock 3:o) den topografiska

kartan i skalan 1 : 100,000 likaledes utan terräng. Vid frågans afgörande

bestämde Kong]. Maj:t sig för alternativet 2:o) eller att kartorna

skulle utgifvas i skalan 1: 50,000 utan terräng, hvarvid såsom stomkarta

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Sjette hnfrudtiteln.

skulle användas antingen topografisk konceptkarta i skala 1:50,000

eller tryckt ekonomisk karta i samma skala eller ock topografisk stomkarta

likaledes i skalan 1:50,000.

Sedan derefter år 1870 uppdragits åt en komité att afgifva betänkande

rörande landets kartverk, det geologiska deri inbegripet,

hemstälde denna komité med öfvervägande majoritet (4 röster mot

1) att arbetsskalan 1:50,000 borde bibehållas samt beträffande utgifningsskalan,

med 3 röster mot 2, att man såsom sådan borde

kunna åtnöja sig med 1:100,000, hvarvid särskild! påpekades att

såsom underlag derför kunde användas den topografiska kartan

1:100,000. Kongl. Maj:t föreskref derefter i nådigt bref den 15

december 1871 att den vid de geologiska undersökningarna begagnade

arbetsskalan 1:50,000 borde i allmänhet fortfarande tillämpas;

att för de trakter, hvilka i geologiskt afseende vore af det intresse

och den omvexling, att konceptkartan deröfver upprättades i skalan

1:50,000, samma skala borde fortfarande såsom hittills användas vid

kartans utgifning; och att å de geologiska kartorna hädanefter borde

mera än hittills och, så vidt utan uppoffring af deras egentliga ändamål

kunde ske, upptagas egogränser, vägar, gångstigar och mera sådant,

som tjenare till att underlätta möjligheten att med ledning af kartan

återfinna de derå afbildade geologiska förhållandena i verkligheten.

I afseende å dessa bestämmelser ber jag att särskildt få lägga

märke till, hurusom redan då började göra sig känbart behofvet af

att erhålla geologiska kartor, med hvilka man något bättre än med de

dåvarande kunde finna sig till rätta på marken, tv, såsom jag förut anfört,

saknade dessa kartor terrängbeteckning likasom också i allmänhet

andra beteckningar, som kunde tjena till vägledning å den trakt kartan

omfattade; också erinras i en af reservationerna (Törnebohms) vid 1870

års komités betänkande att i utlandet mot våra geologiska kartor anmärkts

svårigheten att vägleda sig med tillhjelp af dem, då de saknade

terrängbeteckning. Redan år 1872 hemstälde chefen för de geologiska

undersökningarna att försök måtte få anställas till utrönande, huruvida

icke mindre arbets- och utgifningsskalor skulle kunna befinnas tillfredsställande;

och medgafs med anledning deraf, enligt nådigt bref den 12

april samma år, att en geologisk konceptkarta i skalan 1:100,000, afsedd

att utgifvas i skalan 1:200,000, finge öfver södra delen af Småland

upprättas.

Sedan den år 1877 tillsatta kartverkskomitén den 6 maj 1878 afgifvit

sitt betänkande i ämnet, som jemväl angick det geologiska kartverket,

behagade Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 28 maj 1880 för

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Sjette hufvudtiteln.

det fortsatta bearbetandet af den geologiska undersökningen bestämma,

bland annat: att den pågående geologiska kartläggningen i skalan 1: 50,000

skulle upphöra, sedan, i enlighet med hvad kartverkskomiten i 1878

års betänkande ansett, ett lämpligt helt åstadkommits åt de i denna

skala färdiga eller redan påbörjade arbeten; att med nyss anförda inskränkning

sådana trakter, der geologisk undersökning då ännu icke

blifvit utförd, borde bearbetas i skalan 1 : 100,000 och kartan öfver

dem utgifvas i skalan 1:200,000; och att kartor i sistnämnda skalor

framdeles borde utgifvas äfven öfver de delar af landet, som blifvit

geologiskt kartlagda i skalan 1 : 50,000.

Det dröjde dock icke länge förr än åsigterna om lämpligheten af

kartorna i skalan 1 : 200,000, som på grund af nådiga brefvet den 12

april 1872 börjat utgifvas år 1877, undergingo en väsentlig förändring,

i ty att man fann dem endast i högst ringa mån motsvara, den praktiska

nytta man af dem väntat, hvarför ock chefen för civildepartementet

den 25 januari 1886 anmodade chefen för geologiska undersökningen

att yttra sig, huruvida utgifningsskalan 1 : 200,000 befunnits

medföra dermed afsedda fördelar och förty borde fortfarande bibehållas.

Dessutom har Riksdagen i skrifvelse den 7 maj 1886 med anledning

deraf förklarat sig antaga att, om någon ändring i skalan pröfvades lämplig,

denna då måtte blifva sådan, att kartorna, utan att kräfva väsentligen

ökade kostnader, lemnade det största möjliga gagn.

Sedan derefter af chefen för geologiska undersökningen föranstaltade

försöksarbeten under de derpå följande åren utförts, har i ofvanberörda

till civildepartementet den 4 oktober 1893 inkomna memorial

chefen för undersökningen — under erinran att den 9 juni 1886

förberedande utlåtande afgifvits, deri, med åberopande al de skäl,

som föranledt Eders Kongl. Maj:t att i nåder påbjuda sistnämnda

skalas användande, på samma gång påpekats att upprättandet af geologiska

terrängkartor i dubbelt så stor skala ej borde blifva nämnvärdt

dyrare eller mera tidsödande att åstadkomma, om blott fullgoda öfvertryck

från de topografiska kopparplåtarne kunde erhållas, samt att den

sålunda ifrågasatta förändringen onekligen borde medföra åtskilliga fördelar;

och att skälen härför närmare utvecklats i ett underdånigt betänkande

af den 22 november 1887, med stöd hvaraf tillstyrkts principielt

att jordartskartor i skalan 1 : 100,000 med terräng, åtföljda af särskilda

ber g artskar tor ^ måtte träda i stället för plankartorna i 1 : 200,000, hvilka

angåfve jemväl de i dagen gående berghällarnes begränsning vidare

anfört följande:

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Sjette hnfVudtiteln.

»Men innan eu så genomgripande förändring vidtoges, ansågs oundgängligen

nödvändigt att genom fortsatta försök dels å fältet, dels å

de litografiska anstalterna samt vid ritbordet söka utfinna tillfredsställande

lösning af flera oväntade praktiska svårigheter, som yppat sig.

Snart blef emellertid uppenbart, att dessa förarbeten skulle kräfva vida

längre tid än på förhand kunnat beräknas samt medföra så stora kostnader,

att särskildt anslag för berörda ändamål torde blifva af behofvet

påkalla^. Af flera skäl syntes det dock högligen önskvärd!, om underdånig

framställning härom kunde undvikas, hvilket också lyckades

tack vare den gynsamma omständighet, att en på bekostnad af Hallands

läns hushållningssällskap genom Sveriges geologiska undersöknings försorg

upprättad jordmånskarta öfver dettas verksamhetsområde skulle

tryckas med de topografiska kartbladen såsom underlag, samt att densammas

utgifvande just då förbereddes och skulle påskyndas i mån

som den ostörda gången af institutionens öfriga arbeten det medgåfve.

I början af år 1890 afläts derför till chefen för Eders Kongl. Maj:ts

civildepartement eu vördsam promemoria med hemställan att tidpunkten

för berörda kartas färdigblifvande måtte afvaktas, innan beslut fattades

om några förändringar med hänsyn till det allmänna geologiska kartverket.

Opåräknadt dröjsmål uppstod dock nu i följd af svårigheten

att på fotografisk väg åstadkomma svarttrycket till så stora blad som

Hallandskartans, och det lyckades först för den tredje litografiska anstalt,

som anlitades, att undanrödja de betänkliga hindren häremot. För

den föreliggande kartfrågans nöjaktiga lösning hade dymedelst vunnits

så betryggande förutsättningar, att upplagans tryckning kunde taga sin

början. Mot slutet af sistlidet år var detta omfattande arbete till fullo

afslutadt, och att det från såväl geologisk som teknisk synpunkt väl

motsvarar de fordringar, som böra ställas på eu geologisk jordartskarta

med terräng, torde bilagda exemplar af meranämnda länskarta

nogsamt gifva vid handen.»

»Då emellertid vidsträckta områden af vårt land förete en långt

mera bruten ytbildning än detta landskap, och följaktligen befaras kunde

att det topografiska underlaget derstädes skulle i allt för hög grad

grumla derå anbragta geologiska färgbeteckningar, hafva åtskilliga försök

med färgläggning för hand af sådana kartblad bli hvit utförda och,

enligt hvad de härlios bilagda exemplaren torde ådagalägga, gifvit tillfredsställande

resultat. Med stöd af den ganska rika erfarenhet, som

nu förvärfvats, synes alltså detta utgifningssätt ega allmän tillämplighet

åtminstone inom rikets södra och mellersta delar. Hvad deremot beträffar

det nordsvenska höglandet, torde visserligen dess mörka terräng
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Sjette hufvudtiteln.

markering göra derå tryckta geologiska färger svårläsliga, men öfver

dessa landsändar lära några särskilda jordartskartor näppeligen vara

af nöden.»

»Då kartor af ofvan antydd beskaffenhet åskådliggöra icke blott de

skilda jordarternas utbredning utan äfven sambandet mellan denna och

markens ytformer, ega de, oafsedt den betydligt ökade skalan, som

tillåter inrymmandet af alla vigtigare detaljer, ett påtagligt företräde i

vetenskapligt ej mindre än praktiskt hänseende framför icke blott de

nuvarande plankartorna utan äfven liknande i skalan 1 : 100,000, en

åsigt, som delas äfven af flertalet af de utländske fackmän, jag härom

rådfrågat. Visserligen saknas derå hvarje antydning om berghällarnes

geologiska skiljaktigheter och i dagytan framträdande begränsning, men

enär denna senare eger ytterst ringa vare sig praktiskt eller vetenskapligt

värde, torde en sådan brist ej böra tillmätas någon betydelse,

desto mindre som det visat sig omöjligt att på topografiskt underlag

åstadkomma en läslig geologisk karta, som på samma gång icke blott

naturtroget afbildar berggrundens och jordtäckets utbredning i dagytan

utan äfven upplyser om den förras beskaffenhet. Att för öfrigt

en sådan kartläggning måste blifva synnerligen tidsödande bestyrker

nogsamt det erfarenhetsrön att inom vårt land konturerna för berghällar

mestadels till mängden ansenligt öfverträffa alla andra på ett

kartblad befintliga. Äfvenledes förtjena!- anmärkas att de starkare

färger, som för bergarternas åskådliggörande å kartan måste väljas,

skulle afvända uppmärksamheten från såväl terrängbeteckningen som

jordarterna.»

»Men då kännedomen om ett områdes allmänna geologiska beskaffenhet

endast ofullständigt skulle blifva genom jordartskartan tillgodosedd,

måste samtidigt dermed jemväl särskild bergartskarta utgifvas,

afsedd att tillika med den för dem båda gemensamma beskrifningen

skänka eu öfverblick af icke blott hvilka bergarter derinom uppträda,

utan äfven deras sannolika inbördes läge, om de på dem utbredda lösa

bildningarna tänktes borta. Liknande kartor hafva visserligen bifogats

beskrifningarna till ett stort antal af undersökningens kartblad, men

den skala, som dervid användts, har visat sig allt för liten, i samma

män som studiet åt de kristalliniska bergarter, hvilka upptaga största

delen af vårt lands ytvidd, fått en förut ej anad betydelse och denna

påkallar oal visligen en noggrannare kartläggning af desamma. Inom

stora vidder råder emellertid härutinnan sådan enformighet, att det

tran geologisk synpunkt ej skulle medföra någon väsentlig vinst att

derstädes följa eu måttstock, som för andra trakter blefve den i hvarje

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Sjette hufvud titeln.

hänseende ändamålsenligaste. Så t. ex. erfordras mestadels inom östra

Sverige och i all synnerhet inom bergslagen en ganska stor skala för

detta slags kartor, om derå skall blifva möjligt återgifva berggrundens

täta vexlingar, hvilka ofta kunna i väsentlig mån belysa dennas

geognostiska byggnad, äfvensom lemna värdefull ledning vid eftersökandet

af malmer, nyttiga mineral och bergarter, då deremot inom

vårt lands vestra delar en vida mindre skala i allmänhet skulle blifva

tillfyllestgörande.»

»Då det geologiska kartverket komme att vinna betydligt ökad

öfverskådlighet, om bergartskartan utgåfves i samma skala som jordartskartan,

och då den, som för berggrundsstudier i naturen söker ledning

af de geologiska kartbladen, får vida lättare att å fältet orientera

sig, om sådana föreligga i skalan 1 : 100,000 än i en mindre, samt det

af lätt insedda skäl vore önskvärdt att åtminstone inom södra och

mellersta delarne af riket en och samma skala blefve för detta slags

kartor tillämpad, så skulle 1 : 100,000 jemväl för dessa senare redan

nu kunna i underdånighet tillstyrkas, om jag ej funne det nödigt och

nyttigt att, innan beslut härom fattas, låta i samband med reproduktionen

af de första jordartskartorna verkställa ytterligare försök med

hänsyn till denna vigtiga detaljfråga.»

»Hvad beträffar reproduktionskostnaden för de ifrågasatta nya kartorna

skulle denna enligt numera vunnen erfarenhet för jordartskartorna

sannolikt ej behöfva i medeltal öfverstiga 1,200 kronor för hvarje blad,

papperet inräknadt, samt för särskild bergartskarta 400 å 600 kronor, beroende

af den skala, 1 : 200,000 eller 1 : 100,000, som användes. Sammanlagda

kostnaden för framställandet af såväl jordarts- som bergartskarta

öfver den ytvidd, som ett topografiskt kartblad omfattar, blefve

således 1,600—1,800 kronor, då deremot motsvarande utgifter för ett

geologiskt kartblad af den beskaffenhet, som hittills i skalan 1 : 200,000

åstadkommits, äro vid pass 1,300 kronor samt för den vid beskrifningen

häftade lilla berggrundskartan omkring 100 kronor, summa 1,400 kronor.

I betraktande af det ansenligt ökade värde, som vårt geologiska kartverk

genom den ifrågasatta omgestaltningen utan tvifvel skulle erhålla,

icke blott för vetenskaplige forskare, utan äfven och måhända i ännu

högre grad för dem, som häruti söka upplysningar af vigt för det

praktiska lifvet, torde den antydda höjningen af 200—400 kronor för

hvarje kartblads utgifvande af trycket vara så ringa, att penningfrågan

ej må blifva ett hinder för sakens framgång.»

»I ofvannämnda underdåniga skrifvelse af den 22 november 1887

framhölls, bland annat, hurusom det under alla omständigheter vore

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Sjette liufviultiteln.

lämpligt att i skalan 1 : 200,000 reproducera ytterligare några få kartblad,

på det att likartade sådana måtte erhållas öfver en sammanhängande

del af riket. Först under innevarande år hafva de antydda

luckorna blifvit fyllda, och undersökningens kartografiska verksamhet

har derför kunnat fortgå utan nämnvärdt hinder af ifrågasatt förändring

i planen härför.»

»Emellertid har erfarenheten småningom gifvit vid handen att den

topografiska kartläggningen af Blekinge numera är så föråldrad, att det

ej blir möjligt att öfver detta område utgifva några geologiska terrängkartor,

och enahanda omdöme gäller måhända äfven Göteborgs och

Bohus län. Öfver båda de nämnda landskapen skola dock på vederbörande

hushållnings-sällskaps bekostnad upprättas jordmånskartor i skalan

1 : 100,000, hvilka, om ingen annan utväg yppar sig, måste blifva

planblad, och under dessa förhållanden torde jemväl för statens räkning

samma slags kartor härstädes böra föredragas framför sådana i

1 : 200,000.»

»Men om ett menligt afbrott i de geologiska kartbladens regelbundna

utgifvande af trycket skall kunna undvikas, måste afgörande

beslut med hänsyn till skalan för desamma oförtöfvadt fattas, och med

stöd af den utredning, söm ej mindre genom här föreliggande än äfven

genom tidigare aflåtna underdåniga skrifvelser i ämnet åstadkommits,

tvekar jag ej tillstyrka att, upprättandet af geologiska plankartor i

skalan 1 : 200,000 måtte varda instäldt samt i dessas ställe på grund

af fortsatta rekognosceringar i skalan 1 : 100,000 offentliggöras dels

jordartskartor i sistnämnda måttstock, tryckta på topografiskt underlag

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de öfver landskapet Halland upprättade

och här bifogade, med undantag dock för de kartblad, som

falla inom Blekinge samt möjligen Göteborgs och Bohus län, hvaröfver

liknande plankartor undantagsvis må utgifvas, dels äfven och samtidigt

med jordartskartor na berggrundskartor i den skala, som för de senare

framdeles kan varda i nåder påbjuden.»

Vid detta memorial vore fogade de deri åberopade kartorna.

Kommissionen för de allmänna kartarbetena har i afgifvet underdånigt

utlåtande i ärendet af den 30 november 1893 i hufvudsak instämt

i hvad chefen för geologiska undersökningen föreslagit, dervid

kartverkskommissionen erinrat att kommissionen den 29 december 1887

afgifvit ett underdånigt betänkande, hvaruti framhållits att den åsigten

allt mer syntes göra sig gällande att utgifningsskalan 1 : 200,000 för

de geologiska kartorna vore för liten för att nöjaktigt fylla de anspråk,

liih. till ltiksd. Prut. 181)4. 1 Rami. 1 Afd. 1 Haft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Sjette lmfYiidtiteln.

som, särskild!, ur praktisk-ekonomisk synpunkt, borde ställas på ett

geologiskt kartverk, hvarjemte slutligen förordats att ytterligare försök

måtte få utföras i och för frågans fullständiga utredning, bland

annat, äfven för utrönande af lämpligheten att omedelbart använda

generalstabens topografiska karta i skalan 1:100,000, så framt de särskilda

kartbladen icke, såsom förhållandet vore med bladen öfver Blekinge

samt Göteborgs och Bohus län, på grund af sin ålder vore dertill

olämpliga såsom underlag för de geologiska. Vidare anfördes af kartverkskommissionen

följande:

»Sedan numera synnerligen omfattande försöksarbeten och ytterligare

utredningar till frågans belysande och allsidiga pröfning blifvit,

genom chefens för geologiska undersökningen försorg, åvägabragta,

har kommissionen för de allmänna kartarbetena tagit frågan om det

lämpligaste utgifningssättet för det geologiska kartverket under slutlig

behandling, och anser sig kommissionen, efter att härunder hafva tagit

del af ofvannämnda arbeten och utredningar äfvensom pröfvat de skäl,

som af särskilde sakkunnige fram stälts såväl för som emot en förändring

i utgifningsskala och utgifningssätt för de geologiska kartorna,

och i betraktande af de stora fördelar, som för allmänheten otvifvelaktigt

böra uppstå deraf att af kartorna tydligt framgår sambandet

mellan markens ytformer och geologiska byggnad samt att kartorna

utan väsentligt ökade kostnader kunna utgifvas i en större skala, böra

instämma uti chefens för Sveriges geologiska undersökning underdåniga

yttrande.»

Vid kartverkskommissionens utlåtande var fogadt protokoll öfver

ett föregående sammanträde, som hållits rörande förevarande fråga och

dervid 2 ledamöter motsatt sig förslaget om skalans ändring, af hvilka

den ene särskildt framhållit att en bergartskarta i skala 1 : 100,000

skulle vara olämplig.

Då det af chefen för geologiska undersökningen väckta förslag

afsåge att geologiska jordartskartor i skalan 1 : 100,000 med topografiskt

underlag skulle utgifvas jemväl öfver de delar af vårt land, hvilka

redan blifvit geologiskt kartlagda i skalan 1 : 200,000, samt med anledning

deraf dessa kartor torde behöfva underkastas en geologisk revision

å fältet, så har på dertill gifven anledning chefen för geologiska

undersökningen meddelat att eu sådan revision, enligt hvad verkstälda

utredningar ådagalagt, ej kräfde några ansenliga kostnader, enär bland

15 kartblad i skalan 1 : 200,000, som nu förelåge, 6 uppgifna blad icke

behöfde någon nämnvärd revision och de öfriga 9 bladen ej fordrade

större sådan, än att den kunde verkställas för hvarje blad under i me
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Sjette hufyudtiteln.

deltal 3 månader och mot en utgift af 1,000 kronor, hvadan hela kostnaden

för revisionen komme att uppgå till 9,000 kronor. Om dertill

lades kostnaden för tryckningen af dessa 15 blad, beräknad efter

ungefär 1,200 kronor för hvarje, skulle hela utgiften för förändring till

skala 1 : 100,000 af de nu i 1 : 200,000 utgifna kartbladen uppgå till

omkring 27,000 kronor.

Efter min åsigt, är det en stor brist hos våra geologiska kartor,

såväl i skalan 1 : 50,000 som i skalan 1 : 200,000, att de sakna terrängbeteckning,

ty på grund deraf finnes nästan ingen möjlighet, åtminstone

för den, som ej är med kartläsning synnerligen förtrogen, att å marken

återfinna hvad å kartan är utmärkt. Man behöfver blott kasta en

blick på de nu utgifna geologiska kartorna öfver Halland med sin terrängbeteckning,

för att finna hvilken oerhördt mycket lättare användning

sådana kartor kunna medgifva än de gamla geologiska plankartorna,

och med hänsyn till den med deras åstadkommande förenade

ringa förhöjning i kostnaden, tvekar jag icke att förorda att den gamla

skalan 1: 200,000 utan terrängbeteckning må utbytas mot skala 1 : 100,000

med terräng, helst äfven de redan i 1 : 200,000 utgifna kartornas förändring

till öfverensstämmelse dermed kräfver en i förhållande till öfriga

utgifter för kartverken jemförelsevis obetydlig kostnad, i synnerhet som

den naturligtvis kommer att fördelas på flera år. Det kan dock komma

att visa sig att, der marken är mycket bruten, det blifver till undvikande

af otydlighet nödvändigt att öfvergifva terrängbeteckningen,

men äfven då vållas med en skala af 1 : 100,000 icke så stora svårigheter

som nu att återfinna på marken hvad å kartan är markeradt, enär

man till underlättande deraf ju har att tillgå den topografiska kartan i

alldeles samma skala. Hvad åter beträffar bergartskartan, så synes i

afseende å denna, i allmänhet åtminstone, böra iakttagas att den upprättas

å särskildt blad och i betydligt mindre skala, emedan den eljest

i motsats till andra kartor måste blifva mera eller mindre vilseledande,

då den nemligen icke utan synnerligt stora undersökningskostnader i

allmänhet kan angifva de bergarter, som äro täckta af jord, utan allenast

dem, som äro i dagen synliga. Men genom att i allmänhet särskilda

bergartskartor upprättas, vinnes i afseende på de i ekonomiskt-geologiskt

afseende vigtigare jordartskartorna, då dessa tillika innehålla

terrängbeteckning, att de blifva tydligare och sålunda mera användbara,

än om kartorna jemte terräng och jordarter äfven skola inrymma beteckningar

öfver de särskilda, i dagen synliga berghällarnes beskaffenhet.

I de af mig nu angifna riktningar synas mig sålunda de förändringar i

s. 100 Kontrollera mot PDF

[35.]

Andre instruktör

i husslöjd.

100 Sjette hnfvndtlteln.

afseende på de geologiska kartorna böra gå, som nu af chefen för geologiska

undersökningen ifrågasatts; och anhåller jag att inom kort få

underställa Eders Kongl. Maj:t denna fråga till slutligt afgörande.

Med hänsyn till statsregleringen för år 1895 har denna fråga ingen

vidare betydelse, då, såsom jag förut nämnt, det för geologiska undersökningen

för samma år afsedda anslag icke till följd deraf kräfver någon

förhöjning.

Jag tillåter mig derför hemställa att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen

att, för fortsättande under år 1895 af de geologiska undersökningarna

och utgifvande af derpå grundade kartor, af handlingar och uppsatser,

bevilja ett extra anslag för samma år till belopp af 92,500 kronor.

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

Från ordinarie anslaget till befrämjande i allmänhet af slöjderna

utgår aflöning med 2,000 kronor till en instruktör i husslöjd, hvilken

tjensteman dessutom är berättigad att komma i åtnjutande af tre ålderstillägg,

hvart å 500 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års väl vitsordad

tjenstgöring.

Härjemte har Riksdagen för hvarje år från och med år 1878 å

extra stat under denna anslagstitel anvisat medel för anställande af en

andre undervisare eller, såsom befattningen numera benämnes, instruktör

i husslöjd. Intill år 1885 utgick aflöningen åt denne tjensteman

med 2,000 kronor, men sedan dåvarande innehafvaren af befattningen

Wilhelm Nordin under mer än fem år skött densamma, höjde Riksdagen

för år 1885 det för ändamålet förut anvisade anslaget med 500 kronor

för beredande af ålderstillägg åt Nordin, hvilken derigenom erhöll en

aflöning af 2,500 kronor. Med detta belopp utgick aflöningen till och

med år 1889, hvilket år Riksdagen anvisade för år 1890 500 kronor

såsom personligt ytterligare ålderstillägg åt Nordin. Sedan denne den

22 augusti 1890 förordnats till instruktör i husslöjd å ordinarie stat,

minskades i följd deraf aflöningen till andre instruktören till sitt ursprungliga

belopp, 2,000 kronor, med hvilket belopp den för närvarande

utgår.

Nu har i en till Eders Kongl. Maj:t stäld, af landtbruksstyrelsen

med underdånig skrifvelse den 10 oktober 1893 insänd skrift nuvarande

andre instruktören i husslöjd Jonas Wallander, hvilken alltsedan den

14 maj 1889 oafbrutet tjenstgjort såsom instruktör i husslöjd och der
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Sjette luifvudtiteln. 101

under på grund af nådiga brefvet den 31 december 1889 från och med

den 1 januari 1890 till och med den 22 augusti samma år, då lian förordnades

att uppehålla befattningen såsom andre instruktör i husslöjd,

uppburit den med instruktörsbefattningen i husslöjd å ordinarie stat förenade

aflöning, anhållit om aflåtande af framställning till Riksdagen derom

att Wallander finge från och med år 1895 komma i åtnjutande af ett

lönetillägg af 500 kronor.

För egen del har landtbruksstyrelsen, enär behofvet af en andre

instruktör i husslöjd fortfarande syntes böra tillgodoses samt Wallander,

derest hans tjenstgöring i nämnda egenskap komme att på samma förtjenstfulla

sätt som hittills fortgå, syntes böra, i likhet med hvad fallet

varit med Nordin, efter fem års väl vitsordad tjenstgöring komma i

åtnjutande af ålderstillägg med 500 kronor för år, hemstält att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för år 1895 på extra stat

bevilja för anställande af en andre instruktör i husslöjd samt beredande

af ålderstillägg åt denne ett anslag af 2,500 kronor.

Efter nådig remiss har statskontoret afgifvit underdånigt utlåtande

i ärendet den 25 oktober 1893 och dervid förenat sig i landtbruksstyrelsens

hemställan, på det att tillgång derigenom måtte beredas till

det ifrågasatta ålderstil]ägget, derest Eders Kongl. Maj:t framdeles skulle

pröfva Wallander böra deraf från och med år 1895 komma i åtnjutande.

Då en andre instruktör i husslöjd fortfarande är behöflig samt

billigheten kräfver att Wallander, derest han fortfarande kommer att i

denna egenskap med godt vitsord tjenstgöra, från och med år 1895

kommer i åtnjutande af ett ålderstillägg å 500 kronor, hemställer jag

att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1895 anvisa, till anställande af en andre

instruktör i husslöjd, 2,000 kronor och, såsom personligt ålderstillägg till

andre instruktören Jonas Wallander, derest han fortfarande i denna egenskap

med godt vitsord tjenstgör, 500 kronor, eller tillhopa 2,500 kronor.

Vidare hemställer jag, med anledning jemväl af en i ämnet gjord,

af kommerskollegium med eget underdånigt utlåtande af den 31 oktober

1893 insänd framställning, att Eders Kongl. Magt måtte, i likhet

med hvad förut egt rum, föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1895 bevilja, såsom bidrag till upprätthållande

af väfskolan i Borås — med vilkor att från Elfsborgs läns

landsting eller eljest tillskjutes ett belopp, motsvarande minst hälften

af statsanslaget — 3,800 kronor och, såsom bidrag till aflönande af en

[36.]

Väfskolan i

Boiå.s.

opaginerad Kontrollera mot PDF

[37.]

Anslag till

liandelsundervisning.

192 Sjette hufuidtiteln.

andre lärare vid samma skola. 1,000 kronor, under vilkor att enahanda

belopp varder för ändamålet från nämnda läns landsting eller eljest,

tillskjutet.

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.

Uti den till 1893 års Riksdag aflåtna nådiga propositionen angående

statsverkets tillstånd och behof föreslog Eders Kongl. Maj:t Riksdagen

att på extra stat för år 1894 anvisa ett anslag af 27,000 kronor för

att af Eders Kongl. Maj:t användas till understöd åt Göteborgs handelsinstitut

och grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans

Schartaus praktiska handelsinstitut.

Med anledning häraf anförde Riksdagen i underdånig skrifvelse

den 2 maj 1893 angående regleringen af utgifterna under sjette hufvudtiteln:

att Riksdagen delade Eders Kongl. Maj:ts uppfattning derom

att staten, då den understödde annan specialundervisning, jemväl borde

uppmärksamma och främja handelsundervisningen, hvilket under för

handen varande förhållanden borde ske genom anvisande af anslag till

de båda redan befintliga handelsinstituten, på det att dessa måtte kunna

blifva i tillfälle att genom sänkta afgifter draga till sig ett större elevantal,

men att i fråga om beloppet af de anslagsmedel, hvilka borde

för ändamålet anvisas, Riksdagen hyste en från Eders Kongl. Maj:ts

åsigt något afvikande mening; att Riksdagen nemligen, då den anslagsberäkning,

som förekomme i Eders Kongl. Maj:ts förslag, förutsatte att

afgift erna skulle för samtlige betalande elever bestämmas till ett i jemförelse

med nuvarande afgifter så lågt belopp som 100 kronor, men

erfarenheten visat att åtskillige ynglingar i god ekonomisk ställning

vunne inträde vid instituten, samt någon anledning icke syntes Riksdagen

förefinnas att för desse ynglingar nedsätta afgifterna, åtminstone

ej i den betydande mån som ifrågasatts, förestälde sig att det af Eders

Kongl. Maj:t åsyftade målet skulle kunna på ett för statsverket mindre

betungande sätt vinnas, om, i likhet med hvad vid andra läroverk egde

mm, full afgift, motsvarande den då utgående och till sitt belopp af

vederbörande styrelse bestämd efter för handen varande förhållanden,

fortfarande erlades af en del af eleverne, under det att, på samma gång

som frielever skulle antagas, den åsyftade nedsättningen af afgifterna

komme blott en del af de betalande eleverne till godo; att då statsverket

sålunda skulle träda emellan endast med afseende å de lärjungar,

som mot nedsatt afgift eller afgiftsfritt åtnjöte undervisning vid insti
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Sjette linfrö dtiteln.

tuten, anslagsbehofvet komme att i icke obetydlig män nedbringas, på

samma gång möjlighet borde uppstå att öka antalet frielever utöfver

livad Eders Kongl. Magt afsett; att Riksdagen på grund af verkstäld

förslagsberäkning trott sig finua att med den af Riksdagen ifrågasatta

anordningen ett anslag af 15,000 kronor skulle blifva för ändamålet

tillfyllest; samt att Riksdagen ville åt Eders Kongl. Maj:t öfverlemna

ej mindre att fördela anslaget mellan de båda instituten, under förbehåll

att instituten af Göteborgs stadsfullmäktige och grosshandelssocieteten

i Stockholm erhölle årliga bidrag till minst samma belopp som

dittills, än äfven att i öfrigt för medlens tillgodonjutande uppställa lämpliga

vilkor i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad, enligt det protokoll

öfver civilärenden, som åtföljt ofvannämnda nådiga proposition,

af mig blifvit uti sådant hänseende ifrågasatt, med iakttagande likväl af

den jemkning, hvartill förändrade bestämmelser angående elevernes afgifter

kunde föranleda; och anmälde Riksdagen alltså att Eders Kongl.

Maj:ts berörda framställning på det sätt af Riksdagen bifallits, att Riksdagen

på extra stat för år 1894 anvisat ett anslag af 15,000 kronor

för att af Eders Kongl. Maj:t användas till understöd åt Göteborgs

handelsinstitut och grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola,

Frans Schartaus praktiska handelsinstitut, under förutsättning, hvad

Göteborgs handelsinstitut beträffade, att Göteborgs stadsfullmäktige och,

hvad Schartaus handelsinstitut beträffade, att grosshandelssocieteten i

Stockholm fortfarande till instituten lemnade årligt understöd till minst

samma belopp som dittills, samt på de vilkor i öfrigt, som Eders Kongl.

Maj:t kunde finna skäligt bestämma.

Efter det kommerskollegium, som anbefalts att inkomma med förslag

till fördelning af det utaf Riksdagen sålunda anvisade anslag samt dervid

tillika föreslå de vilkor, som borde stadgas för medlens tillgodonjutande,

till följd deraf afgifvit underdånigt utlåtande, förordnade

Eders Kong]. Maj:t genom nådigt bref don 9 juni 1893 att omförmälda

af Riksdagen anvisade anslag, 15,000 kronor, skulle användas till understöd

åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens i Stockholm

handelsskola, Frans Schartaus praktiska handelsinstitut, med högst hälften

eller 7,500 kronor till hvartdera institutet under nedannämnda vilkor

och förbehåll, nemligen

att vid hvartdera af nämnda institut skulle beredas tillfälle till afgiftsfri

undervisning för minst 8 medellöse elever och att för öfrigt

nedsättning i de då utgående elevafgifterna borde ske i den mån institutets

styrelse pröfvade eleverne deraf vara i behof, dock ej till lägre

belopp än 100 kronor för hvarje elev;

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Sjette hufviidtiteln.

att institutens styrelser skulle efter utgången af läsåret 1893—1894

till Eders Kongl. Maj:t inkomma med uppgift om institutens inkomster

och utgifter för undervisningen under nämnda läsår samt om det belopp,

som utöfver erlagda elevafgifter skulle influtit, derest samtlige eleverne,

frieleverne inberäknade, erlagt fulla elevafgifter;

att understödet till hvardera institutet skulle intill förenämnda

summa, 7,500 kronor, utgå med sammanlagdt det belopp, som motsvarade

dels skilnaden mellan de elevafgifter, som erlagts, och de afgifter,

som skolat erläggas, om alla eleverne betalt fulla afgifter, dels ock

hvad som å frielever och icke fullt betalande elever belöpte af den

summa, hvarmed, oaktadt nyssberörda godtgörelse, inkomsterna tilläfventyrs

understege utgifterna, i hvilka senare dock icke finge inberäknas

den kostnad, som, enligt styrelsens för Schartaus handelsinstitut

uppgift, skulle erfordras för läroverkshusets lämpande för ny parallelklass

samt för varumuseum och laboratorium;

samt att understödsbeloppen icke finge lyftas förr än dels, hvad

Göteborgs handelsinstitut beträffade, Göteborgs stadsfullmäktige och,

hvad Schartaus handelsinstitut anginge, grossbandelssocieteten i Stockholm

lemnat understöd till minst samma belopp som dittills, dels ock

genom inspektion af sakkunnig person, som af Eders Kongl. Maj.-t utsåges,

visshet vunnits att undervisningen vid instituten under det gångna

läsåret bedrifvits i sådan omfattning och utsträckning samt på sådant

sätt, att den kunde anses med institutens ändamål öfverensstämmande.

Nu hafva styrelserna för meranämnda handelsinstitut uti särskilda

till Eders Kongl. Maj:t ingifna skrifter i underdånighet anhållit att understöd

fortfarande måtte instituten beredas och i sådant afseende hufvudsakligen

anfört,

styrelsen för Göteborgs handelsinstitut: att styrelsen, efter i allmänna

tidningarna infördt tillkännagifvande dels om nedsättning i elevafgiften

för ett visst antal af eleverne, dels om friplatser, för läsåret 1893—1894

medgifvit dylik nedsättning till 100 kronor för 23 elever, som visat sig

vara i behof af billigare undervisning, och, på grund af styrkt medellöshet,

fullständig befrielse från erläggande af afgift för 8 elever; att

emellertid, enär styrelsens tillkännagifvande om nedsättning i eleVafgifterna

för läsåret 1893—1894 icke kunnat utfärdas förr än kort före höstterminens

början, elevantalet vid institutet under samma läsår icke blifvit

så stort, som det sannolikt komme att blifva, då det blefve mera allmänt

kändt att vid institutet bereddes tillfälle till billigare undervisning;

att, ehuru handelsinstitutet och den der studerande ungdomen obestrid
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Sjette liufvudtiteln.

ligt kunde draga ej obetydligt gagn af det nuvarande anslaget, detta

gagn otvifvelaktigt skulle blifva vida större, om anslaget blefve fast

och af ordinarie natur, så att styrelsen sattes i tillfälle att vid läroverket

anställa duglige, fäste lärare isynnerhet i institutets vigtigaste läroämnen;

att för det närvarande institutet hade endast en fäst lärare, nemligen i

främmande språk, hvaremot öfrige lärare hade sin hufvudsakliga sysselsättning

på andra håll och undervisade vid institutet endast i vissa

ämnen; att, om det ock hittills icke försports några väsentliga olägenheter

af detta system, sådant berott af lyckliga tillfälligheter, men att det

vore tydligt att, om elevantalet ökades, så att parallelklasser måste anordnas,

flere tillfällige lärare måste anställas, hvilket åter nödvändigt

måste hafva till följd ojemnheter i undervisningen; att det alldeles icke

vore säkert att styrelsen alltid kunde påträffa tillfällige lärare, som

hade lust och förmåga att sätta sig in i de för en handelsskola

speciela läroämnen och undervisningsmetoder; att det vidare vore

tydligt att en lärare, som endast undervisade vid institutet och således

egnade detsamma hela sitt intresse och hela sin arbetskraft,

skulle kunna uträtta mera än den, för hvilken undervisningen vid institutet

blott vore en bisyssla; att styrelsen till ytterligare stöd för

sin åsigt om önskvärdheten af att kunna vid institutet bereda fast

anställning åt duglige lärare i institutets hufvudämnen åberopade den

af kommerskollegium verkstälda utredningen om handelsundervisningens

tillstånd i Sverige, i hvilken utredning kollegium såsom eu af de åtgärder,

hvilka borde till handelsundervisningens främjande vidtagas,

föreslagit anställande vid handelsinstituten af fast aflönade lärare i de vigtigaste

fackämnena; samt att styrelsen fördenskull i underdånighet anhölle

det Eders Ivongl. Maj:t täcktes åt Göteborgs handelsinstitut bereda

helst ett fast årligt anslag af 7,500 kronor för att sätta institutet i

stånd dels att anställa fast aflönade lärare i institutets hufvudämnen,

dels ock att kunna meddela afgiftsfri undervisning åt 8 elever och åt

ungefär 20 elever bereda nedsättning i årsafgiften till 100 kronor, eller,

om hinder derför mötte, att styrelsen äfven under år 1895 finge åtnjuta

ett extra anslag af 7,500 kronor;

styrelsen för grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans

Schartaus praktiska

statsunderstödet styrelsen satts i stånd att från och med innevarande

läsårs början dels nedsätta ett antal årsafgifter för mindre bemedlade

elever till 100 kronor och dels inrätta 9 friplatser för medellöse elever;

att följden af dessa nedsättningar blifvit att elevantalet under innevarande

läsår sprungit upp till 00 eller så många elever, som lör det

Bih. till Kikad. Klot. /SB4. 1 Smal. 1 Ajd. I lläft. U

opaginerad Kontrollera mot PDF

100 Sjette Imfvndtiteln.

närvarande kunde mottagas; att styrelsen genom det ökade antalet inträdessökande

kommit i tillfälle att, mera än hittills varit fallet, gifva

företräde åt dem med bättre kunskapsbetyg, hvarigenom elevemes allmänna

kunskapsnivå gifvetvis höjts; att, derest tilloppet till institutet,

såsom antagligt vore, under kommande läsår blefve lika stort som under

det innevarande, det blefve nödvändigt att inrätta en parallelafdelning

för den högre klassen, derest icke institutet skulle nödgas afvisa ett

större antal nya inträdessökande till denna klass; samt att, då genom

afgifternas nedsättning elevantalet redan så betydligt ökats och då inrättandet

af en parallelklass för nästkommande läsår blefve en nödvändighet,

men institutets egna tillgångar icke räckte till hvarken att bibehålla

de nu gjorda ned sättningarna i utgifter eller att täcka de genom

parallelklassens inrättande ökade undervisningskostnaderna, talande skäl

förelåge för att institutet äfven för år 1895 måtte komma i åtnjutande

af ett anslag af allmänna medel intill ofvannämnda belopp, 7,500 kronor.

Till följd af härå erhållna nådiga remisser har kommerskollegium

inkommit med underdånigt utlåtande af den 24 oktober 1893 och deri

meddelat att, enligt hvad kollegium inhemta!, elevantalet vid Göteborgs

handelsinstitut, som läsåret 1891 —1892 varit 58 och läsåret 1892—

1893 62, under läsåret 1893 —1894 utgjorde 63, samt att vid Frans

Schartaus handelsinstitut i Stockholm, cler elevantalet, på sätt redan

nämnts, under innevarande läsår utgjorde 60, detsamma läsåret 1891—

1892 varit allenast 39 och läsåret i.892—1893 blott 32, äfvensom att

vid sistnämnda institut ansökningar af några personer om inträde måst

tillbakavisas, enär utrymmet för det närvarande förbjöde mottagande af

ytterligare elever. I fråga om Göteborgs handelsinstitut hade således

— yttrar kollegium vidare — elevantalet under läsåret 1893—1894

icke nämnvärdt ökats, trots den möjlighet att erhålla billigare undervisning,

som nu funnes, men detta förhållande syntes bero derpå att

kännedomen om berörda möjlighet icke kunnat vinna erforderlig spridning,

hvarför grundad anledning förefunnes att antaga det tillsirömningen

till institutet skulle ökas, derest de förmåner, som genom det

för år 1894 beviljade statsunderstödet beredts den vid läroverket studerande

ungdomen, komme att fortfara. Vidkommande åter Frans

Schartaus handelsinstitut hade tydligen statsunderstödet verkat derhän

att väsentligt flera unga personer än förut sökt att få tillgodogöra sig

den undervisning, institutet erbjöde. Kollegium hade vid föregående

tillfälle framhållit att det måste vara ej blott för handelsväsendet utan

äfven i andra hänseenden gagneligt att de, Indika egnade sig åt handels
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Sjette liufvudtiteln.

och kontorsverksamliet, eg de en för dessa verksamhetsgrenar lämpad

underbyggnad, äfvensom för sin del uttalat att staten, då den understödde

annan specialundervisning, jemväl borde uppmärksamma och

främja handelsundervisningen, eu åsigt, hvilken äfven vunnit såväl

Eders Kongl. Maj:ts som Riksdagens gillande. Ett vigtigt steg i antydda

riktning hade ock tagits genom det för år 1894 beviljade understödet;

och borde med fullt fog sådan möjlighet, som genom nämnda

understöd beredts flera obemedlade eller ekonomiskt mindre lyckligt

lottade personer att vinna en för liandelsverksamhet lämplig under - byggnad, äfven framgent beredas. Till följd af det ökade tilloppet

elever vid handelsinstituten blefve emellertid otvifvelaktigt förstärkning

på ett eller annat sätt af lärarekrafterna vid instituten erforderlig; och

då det ej kunde vara lämpligt att ett alltför stort antal lärjungar på

en gång undervisades af eu och samma lärare, blefve parallelklassers

inrättande en nödvändighet. Beträffande det åt styrelsen för Göteborgs

handelsinstitut uttalade önskningsmål att kunna anställa fast atlönade

lärare, funne kollegium, i öfverensstämmelse med hvad kollegium

i underdånigt utlåtande den 21 april 1891 i detta afseende anfört, detsamma

synnerligen beaktansvärdt, men ansåge tillika möjligheten att

vid instituten anställa lärare, som uteslutande egnade sig åt undervisningen

vid instituten, icke vara alldeles utesluten, äfven om det ifrågavarande

statsunderstödet fortfarande anvisades endast å extra stat.

Kollegium tillstyrkte alltså i underdånighet det Eders Kongl. Maj:t

täcktes vidtaga åtgärd för beredande åt Göteborgs handelsinstitut och

grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus praktiska

handelsinstitut af understöd af statsmedel för år 1895 till belopp

af 7,500 kronor för hvardera institutet, att användas i främsta rummet

till dels beredande af tillfälle till afgiftsfri undervisning för minst 8

medellöse elever vid ett hvart af nämnda läroverk, dels ock nedsättning

i de nu utgående elevafgifterna i den mån institutens styrelser pröfvade

eleverne deraf vara i behof, dock ej till lägre belopp än 100 kronor

för hvarje elev, samt dernäst, och i den mån medlen dertill försloge,

till gäldande af de kostnader, som med .inrättande äf parallelklasser

eller med på annat sätt ökade lärarekrafter kunde vara förenade, allt

under vilkor och med förbehåll i öfrig!:

att institutens styrelser skulle efter utgången af läsåret 1894—1895

till Eders Kongl. Maj:t inkomma med uppgift om institutens inkomster

och utgifter för undervisningen under nämnda läsår samt om det belopp,

som utöfver erlagda elevafgifter skulle influtit, derest-samtlige

eleverne, frieleverne inberäknade, erlagt, lulla elevafgifter;

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Sjette hnfvudtitcln.

att i utgifterna för undervisningen icke fiuge inräknas den kostnad,

som skulle erfordras för det Schartaus handelsinstitut tillhörande läroverkshusets

lämpande för ny parallelklass samt för varumuseum och

laboratorium; samt

att understöden icke finge lyftas förr än dels, hvad Göteborgs

handelsinstitut beträffade, Göteborgs stadsfullmäktige och, hvad Schartaus

handelsinstitut anginge, grosshandelssocieteten i Stockholm lemnat

understöd till minst samma belopp som hittills, dels ock genom inspektion

af sakkunnig person, som af Eders Kongl. Maj:t utsåges,

visshet vunnits att undervisningen vid instituten under det gångna

året bedrifvits i sådan omfattning och utsträckning samt på sådant sätt,

att den kunde anses med institutens ändamål öfverensstämmande.

Då jag icke nu anser mig ega skäl att för år 1895 ifrågasätta

någon förändring i afseende å det anslagsbelopp, som af Riksdagen för

innevarande år beviljats till de båda handelsinstituten, eller att förorda

vare sig de ifrågasatta förändringarna i afseende å anslagets användning

eller anslagets uppförande på ordinarie stat, på sätt af styrelsen för

Göteborgs handelsinstitut ifrågasatts, tillstyrker jag att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att jemväl för år 1895 på extra stat anvisa ett anslag af 15,000

kronor att af Eders Kongl. Maj:t användas till understöd åt Göteborgs

handelsinstitut och grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans

Schartaus praktiska handelsinstitut, under förutsättning, hvad Göteborgs

handelsinstitut beträffar, att Göteborgs stadsfullmäktige och, hvad Schartaus

handelsinstitut angår, att grosshandelssocieteten i Stockholm fortfarande

till instituten lemna årligt understöd till minst samma belopp

som hittills samt på de vilkor i öfrigt, som Eders Kongl. Maj:t kan

finna skäligt bestämma.

[38.] För innevarande år, liksom för åtskilliga föregående år, har Riks
svenskt

dagen på extra stat beviljat ett anslag af 20,000 kronor att af Eders

akters afsätt- Kong!. Maj:t användas för att åt alster af svensk industri och svenska

"Tandet''1'' näringar bereda afsättning i främmande länder.

Rörande det för år 1893 anvisade anslaget omnämnde jag i mitt

yttrande till statsrådsprotokollet den 14 januari 1893 att, sedan kommerskollegium

undfått nådig befallning att, efter det Sveriges allmänna

exportförening lemnats tillfälle att sig yttra, efter samråd med landtbruksstvrelsen

afgifva underdånigt utlåtande och förslag rörande lämpligaste

sättet att använda samma anslag, kollegium i underdånig skrif
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Sjette hufvud titeln.

velse den 15 oktober 1892 afgifvit det sålunda infordrade utlåtandet

och dervid — med öfverlemnande af ett utaf exportföreningens styrelse

afgifvet yttrande, deri styrelsen föreslagit, bland annat, att 15,000

kronor af anslaget måtte öfverlemnas till styrelsen att hufvudsakligen

användas för upprätthållandet och utvecklingen af föreningens verksamhet

genom ombud i utom Europa belägna länder — för egen del,

efter samråd med landtbruksstyrelsen, hemstält att 5,000 kronor måtteanvisas

för upprätthållande under år 1893 af fiskeriagenturen i Norra

Tyskland, 8,500 kronor anvisas för upprätthållande under samma år af

mejeriagenturen i Manchester samt återstående 6,500 kronor ställas

till styrelsens för exportföreningen förfogande för att på lämpligaste

sätt användas i det af Riksdagen angifna syfte.

Vidare yttrade jag till nyssnämnda statsrådsprotokoll att jag, innan

ärendet i dess helhet afgjordes, ansett mig böra från exportföreningens

styrelse begära upplysning, huru exportföreningen ärnade disponera de

medel, som kunde komma att föreningen tilldelas af ifrågavarande anslag,

äfvensom specificerad förslagsberäkning öfver föreningens inkomster

och utgifter för år 1893, i följd hvaraf frågan om dispositionen af

berörda anslag då ännu icke kunnat underställas Eders Kongl. Maj:ts

pröfning.

Sedermera har Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 27

januari 1893 af ifrågavarande anslag anvisat till mejeriagenturen i Manchester

8,500 kronor och till fiskeriagenturen i Norra Tyskland 5,000

kronor.

Angående användningen af återstående beloppet, 6,500 kronor, har

Eders Kongl. Maj:t-, sedan upplysningar i nyss anmärkta hänseenden

från exportföreningen inkommit och ytterligare utredning i ärendet egt

rum, den 24 november 1893 fattat beslut, dervid Eders Kongl. Maj:t,

som beviljade exportföreningen till dess utgifter för samma år understöd

till belopp af 34,500 kronor, förordnade att af detta belopp 6,500

kronor skulle utgå af ifrågavarande, för år 1893 af Riksdagen anvisade

anslag, hvaremot återstoden anvisades från manufakturförlagslånefonden.

Jag anser mig tillika böra erinra att Eders Kongl. Maj:t i sammanhang

dermed, och sedan exportföreningen gjort framställning ''om statsbidrag

äfven för år 1894, behagade, enär exportföreningens verksamhet

numera fortgått så lång tid, att tillräcklig erfarenhet borde kunna hafva

vunnits till ledning för bedömande i hvad mån samma verksamhet

kunde anses vara af den allmänna betydelse för landets näringar, att

den fortfarande borde med statsmedel understödjas, eller i hvad mån

det, ändamål, föreningens verksamhet åsyftade, kunde i annan ordning

bättre eller med mindre uppoffringar från statens sida än som hittills

s. 110 Kontrollera mot PDF

[39.]

Bergsskolorna

i Filipstad

och Falun.

110 Sjette lmfvndtiteln.

derför kräfts befrämjas, anbefalla kommerskollegium att — sedan kollegium

låtit verkställa fullständig utredning rörande omfånget och beskaffenheten

af föreningens verksamhet för hela den tid. som densamma

fortgått, dervid föreningen borde beredas tillfälle att lemna tillgång till

dess samtliga räkenskaper och handlingar och i öfrigt meddela upplysningar

— till Eders Kongl. Maj:t afgifva utlåtande om det gagn för landets

näringar, som exportföreningens verksamhet kunde antagas hafva medfört,

och om utsigterna i detta hänseende för framtiden, tillika med

yttrande huruvida, till hvad belopp och under hvilka vilkor understöd

af statsmedel vidare borde föreningen tilldelas. Tillika föreskref Eders

Kongl. Maj:t att det skulle åligga kollegium att, om kollegium ansåge

anslag af statsmedel ej vidare böra föreningen tilldelas, afgifva förslag

hvilka andra anordningar syntes böra från statens sida vidtagas för

befrämjande af svenska alsters och tillverkningars afsättning i främmande

länder.

Af ifrågavarande anslag för innevarande år har Eders Kongl. Magt,

likaledes den 24 november 1893, för upprätthållande af ofvannämnda

båda agenturer anvisat enahanda belopp, som af 1893 års anslag dertill

beviljats, eller tillhopa 13,500 kronor, hvaremot beslut om dispositionen

af återstoden af anslaget ännu icke fattats.

Då anledning icke synes föreligga att nu ifrågasätta någon förändring

i afseende å beloppet af det anslag, Riksdagen hittills plägat för

nu ifrågavarande ändamål bevilja, tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen

att jemväl för år 1895 på extra stat anvisa ett anslag af 20,000

kronor att af Eders Kongl. Maj:t användas för att åt alster af svensk

industri och svenska näringar bereda afsättning i främmande länder.

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.

Under denna anslagstitel tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t

måtte föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad under en följd af år

varit förhållandet,

under vilkor att bergsskolorna i Filipstad och Fallen med dertill

hörande skolor för bergsarbetare komma att jemväl under år 1895 fortsätta

sin verksamhet i enahanda omfång och utsträckning som hittills,

hvarom Eders Kongl. Maj:t torde vilja genom inspektion af sakkunnig

person sig förvissa, å extra stat för samma år anvisa ett belopp af

14,000 kronor att till brukssocietetens fullmäktige i jernkontoret utbetalas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln.

in

Anordnande af fabriksinspektion.

Enligt lagen angående skydd mot yrkesfara den 10 maj 1889

skola sakkunnige män till det antal, som kan finnas lämpligt, särskildt

förordnas att gå vederbörande yrkesidkare till hända med upplysningar

och råd i fråga om arbetarnes skyddande mot yrkesfara. Dem åligger

jemväl att vaka öfver lagens efterlefnad samt att pröfva de föreskrifter,

som enligt lagen skola i arbetslokaler, der så nödigt finnes, anslås angående

hvad arbetarne böra iakttaga för att undvika olycksfall och

ohelsa i arbetet. Desse män kallas vrkesinspektörer och förordnas af

Eders Kongl. Maj:t.

Närmare föreskrifter för desse tjensteman äro meddelade genom

den för dem den 20 juni 1890 utfärdade instruktion. Enligt denna bör

yrkesinspektör göra sig väl förtrogen med de industriella förhållandena

inom det honom anvisade distrikt och besöka de inom distriktet befintliga

fabriker, verkstäder och öfriga arbetsställen, hvilka äro föremål

för hans tillsyn, samt i synnerhet sådana, hvilka kunna antagas vara

framför andra i behof af särskilda skyddsanordningar. Medelst råd och

upplysningar bör lian söka att företrädesvis på öfvertygelsens väg bibringa

såväl arbetsgivare som arbetare insigt om nyttan af skyddsåtgärders

vidtagande.

Antalet yrkesinspektörer har från början utgjort och utgör fortfarande

tre. De åtnjuta från medel, som Riksdagen årligen till belopp af

16,800 kronor plägat på extra stat anvisa, hvar en aflöning af 5,000 kronor

jemte rese- och traktamentsersättning enligt fjerde klassen i resereglemente!

Dessutom är till hvarje yrkesinspektörs förfogande från berörda

medel anvisadt ett belopp af 600 kronor att användas till skrifbiträden

och likartade utgifter. Rörande yrkesinspektörernes distrikt och stationer

är genom nådiga brefvet den 20 juni 1890 stadgadt att riket skall

i fråga om yrkesinspektionen indelas i tre distrikt, nemligen: det norra,

omfattande Stockholms stad samt Stockholms, Upsala, Södermanlands,

Gefleborgs, Vesternorrlands, Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens

län; det vestra, omfattande Göteborgs och Bohus, Elfsborgs, Skaraborgs,

Vermlands, Örebro, Vestmanlands och Kopparbergs län; samt det södra,

omfattande Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands,

Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län; samt att yrkesinspektören

i norra distriktet skall hafva sin station i Stockholm, yrkesinspektören

i vestra distriktet i Örebro samt yrkesinspektören i södra

distriktet i Jönköping.

[40.]

Anordnande

af fabriksinspektion.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Sjette liufvudtiteln.

I fråga om det antal yrkesinspektörer, som till en början borde förordnas,

anfördes i det statsrådsprotokoll, som åtföljde Eders Kongl. Ma j ris

nådiga proposition till Riksdagen den 12 januari 1889 med förslag till

förordning om åtgärder för skyddande af arbetares lif och helsa i arbetet

— hvilket förslag ligger till grund för den nu gällande lagen i

ämnet — af dåvarande chefen för civildepartementet följande:

»Det torde icke vara möjligt att på förhand fälla något bestämdt

omdöme rörande de arbetskrafter, Indika kräfvas för fabriksinspektionens

behöriga genomförande. Under det i de störa länderna, i England,

i Tyska riket, i Österrike, härför tinnes anstäld en hel mängd af

tjensteman, utgör inspektörernes antal i Schweiz tre och i Danmark,

der inspektionen, liksom i Frankrike, ännu hufvudsakligen afser endast

minderåriges användande i fabriker, två. Af uppgifterna från andra

länder kan man dock icke draga någon slutsats rörande det antal inspektörer,

som kan erfordras här i landet, enär inspektörernes verksamhetsområden

i de skilda länderna äro mycket olika samt det derjemte

icke är möjligt att erhålla full visshet rörande det antal industriel rörelser,

som i hvarje särskild! land ansetts kunna öfvervakas af en och

samme inspektör. På grund häraf och då det för ett definitivt ordnande

af fabriksinspektionen måste vara af största vigt, å ena sidan, att

densamma icke erhåller färre arbetskrafter, än behofvet oundgängligen

kräfver, och, å den andra, att nya statstjenster icke onödigtvis inrättas,

torde man till en början böra endast provisoriskt anordna inspektionen

samt inskränka inspektörernes antal till hvad som med full visshet kan

antagas vara oafvisligen af behofvet påkalladt Då med hänsyn till vårt

lands vidsträckta omfattning samt det stora antal yrken, som enligt den

ifrågasatta lagstiftningen skola vara underkastade inspektion, tre inspektörer

synas vara det minsta antal, som kan ifrågasättas, har jag ansett

att så många inspektörer borde för år 1890 förordnas.»

Af detta yttrande framgår att, då yrkesinspektörernes antal bestämdes

till tre, detta ansågs vara en provisorisk anordning, som framdeles

borde jemkas i den mån närmare erfarenhet vunnes om de arbetskrafter,

som för inspektionens behöriga utöfvande erfordrades.

Den nya lagstiftningen i ämnet hade också icke länge varit gällande,

innan det visade sig att yrkesinspektionens arbetskrafter voro

otillräckliga; och tillåter jag mig att i underdånighet meddela hvad i

sådant afseende förekommer i de af kommerskollegium till Eders Kongl.

Maj:t insända sammandrag af yrkesinspektörernes berättelser.

I kommerskollegii underdåniga berättelse af den 16 oktober 1891

rörande yrkesinspektionen under år 1890 omförmäles att hela antalet

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Sjette hufvndtiteln.

af industriela anläggningar, som, för så vidt dittills utrönas kunnat,

vore eller antoges vara underkastade yrkesinspektionens verksamhet,

utgjorde 8,961, samt att, sedan lagen angående skydd mot yrkesfara den

1 juli 1890 trädde i kraft och inspektionen sålunda hunnit taga sin början,

allenast 276 arbetsplatser till årets slut hunnit inspekteras. Derjemte

meddelas att vederbörande industriidkare fått af yrkesinspektören mottaga

meddelanden med anvisningar om behöfliga åtgärder till ett antal

af tillsammans 1,240. Beträffande möjligheten att med dåvarande arbetskrafter

åstadkomma en verkligt effektiv tillsyn öfver lagens rätta

efterlefnad, anförde kommerskollegium att erfarenheten från de månader

af år 1890, hvarunder inspektionerna pågått, gåfve vid handen,

att en mycket lång tid komme att förgå, innan alla arbetsplatser kunde

hinna blifva inspekterade, särdeles som många bland dem torde kräfva

upprepade besök af inspektör. Och om det äfven vore antagligt att

inspektörerne skulle, sedan större erfarenhet i inspektionens detaljer af

dem vunnits, kunna hinna att besöka relativt flera arbetsplatser, än de

medhunnit under tiden juli—december 1890, så syntes dock denna relativa

ökning af de besökta arbetsplatsernas antal icke blifva så särdeles

stor, enär jemväl inspektörernes hemarbeten, ritning och skrifgöromål

måste antagas skola tillväxa. Med hänsyn till möjligheten af ett hastigare

ernående af det med lagen afsedda syfte ansåge kollegium alltså

ett behof redan då förefinnas af att yrkesinspektionens arbetskrafter på

ett eller annat sätt ökades, vare sig genom inrättandet af flera yrkesinspektörstjenster

eller genom anställande af skri!biträden och tekniskt

bildade assistenter åt de redan varande inspektörerne.

Enligt den af kommerskollegium den 17 maj 1892 afgifna underdåniga

berättelse angående yrkesinspektionen under år 1891, hade under

samma år inspekterats 503 arbetsställen med 31,688 arbetare, och vid

474 af dessa arbetsställen hade skriftliga anvisningar rörande åtgärder

till skydd mot yrkesfara lemnats till ett antal af tillsammans 1,957.

Inspektörerne i norra och vestra distrikten hade, enligt hvad kollegium

i samma berättelse meddelar, förklarat att de icke ansåge sig kunna

med det ringa antal arbetskrafter, som för närvarande stode till yrkesinspektionens

förfogande, medhinna att inom de respektive distrikten

nöjaktigt verkställa erforderliga inspektioner och på samma gång tillse,

att förut anvisade åtgärder till skydd mot yrkesfara blifvit vederbörligen

verkstälda. I den mån ritningar och anvisningar till skyddsanordningar

framdeles hunnit utarbetas, skulle emellertid, enligt yrkesinspektörens

i norra distriktet förmenande, inspektionen i ganska stor utsträckning

kunna med framgång fullgöras af hos inspektörerne anstälde

BIL till Riksd. Blot. lund. 1 Smil/. 1 Afd. 1 Ilåft. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Sjette hufvudtitcln.

assistenter, hvilkas anspråk på reseersättning skulle ställa sig betydligt

lägre än de, inspektörerne sjelfve ansåge sig vara berättigade att hysa.

Kommerskollegium förklarade sig jemväl till fullo dela den af inspektörerne

uttalade åsigten om behöfligbeten af att åtgärder vidtoges i

sylte att ökade arbetskrafter bereddes inspektionen.

Af den utaf kommerskollegium den 17 oktober 1893 afgifna berättelse

angående yrkesinspektionen under år 1892 inlxemtas att under

samma år inspekterats 614 arbetsställen med tillsammans 38,075 arbetare

samt att vid 555 af dessa arbetsställen lemnats skriftliga anvisningar

rörande åtgärder till skydd mot yrkesfara till ett antal af tillsammans

2,559.

I sistnämnda berättelse omförmäles jemväl, bland annat, att yrkesinspektören

i vestra distriktet i sin berättelse berört frågan om yrkesinspektionens

förhållande till sprängämnestillverkningen. Vid en år

1890 anlagd dynamitfabrik, som af inspektören besökts första gången

i november 1.891, hade tid efter annan inträffat tillsammans fem mer eller

mindre starka explosioner och en eldsvåda. Vid eldsvådan hade skadats

två personer, af hvilka en sedermera aflidit till följd af skadorna. I

januari och mars år 1892 hade de sista af berörda explosioner inträffat,

hvarvid dock ingen skadats. Med anledning af dessa ofta upprepade

olyckstillbud hade chefen för civildepartementet anmodat eivilingeniören,

nuvarande professoren A. W. Cronqvist att afresa till fabriken för att der

anställa undersökning. Yrkesinspektören i vestra distriktet hade på

anmodan af kollegium samtidigt infunnit sig på platsen. Af den undersökning,

som då hållits, hade framgått behöfligheten af speciel fackkunskap

i sprängämnestillverkningen för att kunna bedöma hvad som

till förekommande af olycksfall borde föreskrifvas. Kollegium meddelar

efter omförmälande häraf att yrkesinspektören med anledning

deraf till kollegium inkommit med en skrifvelse, hvari hemstälts att

för inspektionen af sprängämnesfabrikerna måtte förordnas särskild sakkunnig

inspektör eller, i fall detta ej kunde ske, annan kompetent person

att, på statens bekostnad vara inspektören behjelplig såsom rådgifvare

vid inspektion af nämnda slag af fabriker. Vidare erinrar

kollegium att kollegium derefter i underdånig sknifvelse af den 5 april

1892 hemstälde, det Eders Kongl. Maj:t täcktes bemyndiga vederbörande

yrkesinspektörer att, der så funnes erforderligt, vid inspektion

af spi''ängämnesfabrik anmoda person, som egde speciel fackkunskap

och erfarenhet uti sprängämnestillverkningen, att mot ersättning af allmänna

medel vid inspektionen biträda, samt att Eders Kongl. Maj:t i

anledning deraf enligt nådigt bref den 28 oktober 1892 förklarat att,

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Sjette liufviultitehi.

der yrkesinspektör funne biträde af person, som egde speciel fackkunskap

och erfarenhet uti sprängämnestillverkningen, erforderligt vid

tillärnnad inspektion af sprängämnesfabrik, yrkesinspektören egde derom

göra anmälan hos kommerskollegium, som hade att hos Eders Kongl.

Maj:t göra den framställning, hvartill kollegium funne berörda anmälan

föranleda, samt dervid tillika föreslå den ersättning, som borde vederbörande

tillkomma.

Med erinran om de af kollegium förut gjorda uttalanden om behofvet

af ökande af yrkesinspektionens arbetskrafter, har kommerskollegium

i sin senast omförmälda berättelse funnit sig böra framställa

positivt förslag i nämnda syfte, dervid kollegium till en början förmäler

att, såvidt hittills kunnat utrönas, antalet arbetsställen, som äro

föremål för yrkesinspektion, uppgår till närmare 9,000 och att af dessa

inspekterats:

år 1890 .................................... 276

» 1891 ...................................... 503

» 1892 ...................................... 614

eller tillhopa 1,393.

Kollegium anför vidare följande:

»Af 5 § uti lagen angående skydd mot yrkesfara, jemförd med

den för inspektörerne gällande nådiga instruktion, framgår otvetydigt

att inspektörerne skola gå vederbörande yrkesidkare tillhanda med upplysningar

och råd i fråga om arbetarnes skyddande mot yrkesfara.

Yrkesinspektörerne skola alltså icke allenast, då förhållandena synas

sådant påkalla, förklara att eu skyddsanordning bör vidtagas, utan

äfven meddela, huru skyddsanordningar kunna lämpligen inrättas och

anbringas, samt måste derför i ett mycket stort antal fall till industriidkare

lemna så utförda teckningar öfver skyddsanordningar, att dessa

kunna efter dem anbringas. Att sådant måste taga mycken tid i anspråk

är sjelfkärt, i synnerhet som det icke kan begäras att inspektörerne

skola vara så hemmastadda inom hela den mångfald af olika

industrier, som är föremål för deras tillsyn, att de i hvarje fall kunna

omedelbart lemna fullständiga utredningar om hvad som bör i skyddshänseende

åtgöras. Inspektörerne måste tvärtom i särdeles många fall

egna ett ganska ingående studium åt de mångskiftande förhållandena

inom de olika industrierna för att kunna på lämpligt sätt gitva upplysningar

och råd. Särdeles är detta händelsen i Iråga om de hygieniska

förhållandena och inom den kemisk-tekniska industrien. Nu antydda

oanständigheter äro vidare särskild! beaktansvärda beträffande

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Sjette liufvndtitelii.

inspektionen inom, bland andra städer, Stockholm, der de mest olika

industrier förekomma, hvilka ofta äro inrymda i förhyrda och för industrien

ej från början lämpade lägenheter, hvarest åvägabringandet af

i synnerhet de hygieniska skyddsanordningarna ej sällan möter stora

svårigheter.»

»Det af yrkesinspektionen föranledda skrifarbete tillväxer äfven och

tår icke försummas. Ensamt till yrkesinspektören i norra distriktet

hafva under år 1892 inkommit 477 skrifter förutom 593 protokoll öfver

verkstälda ångpanneprofningar, hvilka samtliga handlingar måst diariiföras

och jemväl oftast påkallat vidare handläggning i ett eller annat

hänseende.»

»Vid nu antydda förhållanden är tydligt att, om ock efter vunnen

större erfarenhet inspektion af flera arbetsplatser än hittills kan komma

att åt en hvar af inspektörerne årligen medhinnas, denna ökning af

antalet inspekterade arbetsplatser dock icke kan varda synnerligen stor,

hvadan, om yrkesinspektionens arbetskrafter icke förstärkas, dess anseende

och effektivitet ställas på spel, hvarförutom den i många fall

särdeles vigtiga efterbesigtningen till utrönande, huruvida anvisad skyddsanordning

verkligen kommit till stånd, måste varda mer eller mindre

försummad.»

Derest betydelsen och gagnet af yrkesinspektionen inom dess nuvarande

verksamhetsområde skulle blifva i någon väsentligare mån

större, anser kollegium fördenskull yrkesinspektörernes antal nu böra

ökas med minst två samt derjemte anslag beredas att användas till

arfvode åt med särskilda fackkunskaper utrustade män, hvilkas biträde

kunde i vissa fall vara för yrkesinspektörerne behöflig!, såsom vid inspektion

af sprängämnesfabriker och andra till den kemiska industrien

hörande arbetsställen eller i fråga om hygieniska föreskrifter.

I sistnämnda afseende åberopar kollegium att behofvet af biträde

vid inspektion af sprängämnesfabriker, enligt hvad erfarenheten redan

gifvit vid handen, gjort sig gällande, hvilket tydligen framginge

af yrkesinspektörens i vestra distriktet här ofvan omförmälda berättelse;

och de explosioner, som på senaste tid inträffat vid dylika fabriker,

innebure en ytterligare maning till att vidtaga åtgärd uti ifrågavarande

hänseende. Flera andra af de till den kemisk-tekniska industrien

hörande anläggningar vore jemväl af beskaffenhet, att deras inspekterande

understundom erfordrade sådana insigter i kemi, att de ej kunde

hos yrkesinspektörerne, hvilkas utbildning hufvudsakligen läge och jemväl

med hänsyn till deras verksamhet i allmänhet borde ligga inom det

mekaniska facket, förutsättas; och särskild! syntes de hygieniska för
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Sjette liufvndtitcln.

hållandena inom fabriker ganska ofta påfordra utredning af kemist

eller hygienisk fackman. Det vore väl sant att 1889 års lag angående

skydd mot yrkesfara föreskrefve att vederbörande provinsial-,

stads- och distriktsläkare vore pligtige att lemna inspektör det biträde,

som af hans tjensteåligganden påkallades; men dels vore icke alltid

desse i tillfälle att verkställa mera omfattande, allmängiltiga utredningar,

dels erfordrades ofta för dylika utredningar sådana särskilda insigter,

som egdes af t. ex. helsovårdsnämndens i Stockholm kemist eller

med honom jemförliga personer. Kollegium hemställer alltså det

täcktes Eders Kongl. Magt vidtaga åtgärd för inrättande af ytterligare

två yrkesinspektörstjenster samt för anvisande af ett årligt anslag

att, vid förefallande behof af sakkunnigt biträde åt yrkesinspektör

vid inspektion af sprängämnes- eller annan kemisk-teknisk fabrik och

för utredning af särskilda hygieniska förhållanden, användas till ersättning

i hvarje särskildt fall åt härför lämpliga personer, som af Eders

Kongl. Maj:t eller, derest Eders Kongl. Maj:t pröfvade så lämpligen böra

ske, af kollegium årligen för ändamålet utsåges; och anser kollegium ett

belopp af 3,000 kronor årligen för sistnämnda ändamål vara tillfyllest.

Slutligen gör kollegium äfven hemställan om förhöjning i den resekostnadsersättning,

som nu är yrkesinspektörerne tillerkänd.

Att antalet yrkesinspektörer behöfver ökas, såvida ändamålet med

inspektionen skall kunna i nöjaktig grad ernås, synes mig vara ådagalagdt.

genom hvad ofvan blifvit anfördt. Genom inrättande, på sätt

kommerskollegium föreslagit, af ytterligare två inspektörsbefattningar,

hvarigenom de nu öfver höfvan vidsträckta inspektionsdistrikten kunna

väsentligen minskas, torde mycket i ifrågavarande hänseende komma

att vinnas. Jag anser mig alltså böra förorda bifall till kommerskollegii

berörda förslag, utom hvad reseersättningen beträffar, i afseende hvarå

vidare utredning synes erforderlig, innan Eders Kongl. Maj:t derom

fattar beslut.

Genom hvad ofvan blifvit anfördt i fråga om behofvet af sakkunnigt

biträde vid inspektion af sprängämnesfabriker och andra till den

kemisk-tekniska industrien hörande anläggningar, vid hvilkas inspekterande

understundom erfordras sådana speciela insigter, som ej kunna

hos de ordinarie yrkesinspektörerne förutsättas, har uppmärksamhet

fästats å en brist i den nuvarande yrkesinspektionen, som det synes

mig angeläget att afhjelpa. Den anordning, som kommerskollegium i

detta syfte föreslagit, eller användande vid förefallande behof af sakkunnigt

biträde åt yrkesinspektörerne synes dock icke vara lämplig. En
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Sjette hufvudtiteln.

ligt lagen angående skydd mot yrkesfara eger nemligen väl yrkesinspektör

tillträde till fabrik, verkstads och annan arbetslokal samt rätt att

der företaga undersökningar, men att yrkesidkaren skulle vara pligtig

att jemväl lemna tillträde åt ett yrkesinspektören åtföljande biträde, dertill

gifver lagen ingen anledning. I stället för den af kollegium föreslagna

anordningen synes mig derför böra så förfaras, att i mån af behof

sakkunnig man af Eders Kongl. Maj:t förordnas att såsom yrkesinspektör

på eget ansvar verkställa sådana inspektioner, hvarför den

ordinarie yrkesinspektören saknar nödiga förutsättningar. Denne sakkunnige

skulle sålunda i afseende å de åt honom uppdragna inspektioner

åtnjuta samma befogenhet, som tillkommer en ordinarie yrkesinspektör,

och äfven vara underkastad samma skyldighet som denne i

afseende å förtigande af yrkeshemligheter, hvarom han genom inspektionen

erhåller kännedom. Gfodtgörelsen till sålunda tillfälligt förordnad

inspektör torde böra utgå för hvarje särskild förrättning; och synes

mig för beredande af dylik godtgörelse ett anslag af 2,000 kronor

för år kunna vara tillfyllest.

De belopp, som för yrkesinspektionen skulle erfordras,utgöra sålunda:

det hittills årligen af Riksdagen beviljade anslaget ......... kr. 16,800: —

aflöning åt två yrkesinspektörer, 5,000 kronor till hvardera,

eller tillhopa .................................................................. » 10,000: —

till kostnader för skrifbiträden och likartade utgifter för

desse två inspektörer.............................................................. » 1,200: —

till Eders Kongl. Maj:ts förfogande till godtgörelse åt

tillfälligt förordnade yrkesinspektörer för inspektion

af sprängämnes- och andra kemisk-tekniska fabriker... » 2,000: —

eller tillhopa kr. 30,000: —

Jag hemställer alltså att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att,

för anordnande af fabriksinspektion, på extra stat för år 1895 anvisa

: till aflöning åt fem inspektörer 25,000 kronor, med 5,000 kronor

till hvar, för år räknadt, till bestridande af kostnaden för skrifbiträden och

likartade utgifter 3,000 kronor samt till Eders Kongl. Maj ds förfogande

för godtgörelse åt tillfälligt förordnade inspektörer 2,000 kronor, eller

tillhopa 30,000 kronor.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Sjette linfVudtiteln.

119

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

Enligt livad statskontoret anmält, har nämnda embetsverk förskjutit

följande belopp, hvilka torde böra anmälas till ersättande af

Riksdagen under sjette hufvudtiteln, nemligen:

ersättning till Blekinge läns ränteri för derifrån till länsmannen

H. Bolling, såsom innehafvare af bostället V2 mantal n:r 1 Möllekulla,

förskjuten räntegodtgörelse för tiden från den 14 mars 1891 till den

13 mars 1892 för från bostället exproprierad jord......... kr. 45: 28

godtgörelse för afkomst af boställen, som enligt

nådiga brefvet den 31 maj 1878 innehafvare af länsmanstjenster,

hvarmed boställen varit förenade, egt undfå

i anledning deraf att företrädarne åtnjutit fardagsår...... » 2,502: 50

resekostnads- och traktamentsersättning samt arfvoden

till ordföranden och ledamöterne i den af Eders

Kongl. Maj:t den 27 juni 1887 tillsatta komité för utarbetande

af förslag till föreskrifter i fråga om upphandlingar,

leveranser och entreprenader för statens

räkning, godtgörelse till en ledamot i komitén för bestridande

af sekreteraregöromål, äfvensom ersättning till

kanslibiträde och vaktmästare samt utgifter för ren skrifning

m. in. för komitén ......................................................... » 2,878: 97

resekostnads- och traktamentsersättning samt arfvoden

till ordföranden, ledamöterne och sekreteraren i

den af Eders Kongl. Maj:t den 29 juli 1892 tillsatta

komité för upprättande af förslag till ordningsstadga

för hafsfisket vid kusten af Göteborgs och Bohus län,

äfvensom löpande utgifter för komitén samt arfvoden

åt komiténs kansli....................................................................... » 8,943: 58

godtgörelse till Jönköpings läns ränteri för derifrån

förskjutna understöd åt sådana i följd af en den

27 maj 1892 i Nässjö stationssamhälle timad eldsvåda

behöfvande, som ej varit i stånd att af egna medel

återgälda understöden ............................................................ » 2,870: —

Summa kronor 17,240: 33

Tillika har statskontoret till ersättande anmält åtskilliga utgifter,

som blifvit bestridda för genomförande af särskilda anordningar till

förhindrande af kolerans införande i riket.

[41.]

Ersättning

för af statskontoret

gjorda förskott.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Sjette hufvudtiteln.

I afseende härå tillåter jag mig erinra att sedan, på grund af

Eders Kongl. Maj:ts derom fattade beslut, under år 1892 åtskilliga anordningar

i nämnda syfte vidtagits, Eders Kongl. Maj:t till Riksdagen

nästlidna år gjort framställning om godtgörande af, bland andra förskottsvis

bestridda utgifter, de med genomförandet af nämnda anordningar

förenade kostnadsbelopp, å hvilka uppgifter då voro tillgängliga,

nemligen dels ett belopp af 62,811 kronor 2 öre för utgifter, som af

medicinalstyrelsen till 1892 års slut bestridts af det belopp, 75,000

kronor, som statskontoret på grund af nådiga bref af den 21 juli och

den 22 oktober nämnda år till styrelsen under förskottstitel utanordna!,

dels ock ett belopp af 18,188 kronor 42 öre för vissa af flottans station

i Stockholm bestridda utgifter; och med bifall till den af Eders

Kongl. Maj:t sålunda gjorda framställning beviljade Riksdagen till betäckande

af dessa jemte vissa andra förskottsvis bestridda utgifter ett

extra anslag af 87,764 kronor.

Statskontoret har nu till ersättande anmält återstoden af nyssberörda

till medicinalstyrelsen utanordnade belopp eller ... kr. 12,188: 98

Vidare och sedan Eders Kongl. Maj:t, uppå af

marinförvaltningen gjord underdånig anmälan att de

kostnader, som i följd af föreskrifterna i särskilda nådiga

bref blifvit under år 1892 af marinförvaltningen för

nu ifrågavarande ändamål förskottsvis bestridda, utgjorde

tillhopa 55,712 kronor 49 öre, genom nådigt bref

den 3 november 1893 anbefalt statskontoret att, för

godtgörande af nämnda förskott, till marinförvaltningen

utbetala dels 18,188 kronor 42 öre från ofvanomförmälda

af Riksdagen anvisade extra anslag af 87,764

kronor, dels ock af under händer varande medel ett

belopp af 37,524 kronor 7 öre, har statskontoret till

ersättande anmält jemväl sistnämnda belopp..................... kr. 37,524: 07

Ytterligare har statskontoret till godtgörande anmält

följande af detta embetsverk, på grund af särskilda nådiga

bref, till lotsstyrelsen och generaltullstyrelsen såsom

ersättning för vissa åtgärder till förhindrande af kolerans

införande förskjutna belopp, nemligen

till lotsstyrelsen ............................................................... kr. 388

och till generaltullstyrelsen................................................. » 3,170

Summa kronor 53,271

50

s. 121 Kontrollera mot PDF

Sjette liufvudtiteln. 121

Sammanlagda beloppet af de förskott, som sålunda nu torde böra

till ersättande af Riksdagen anmälas, utgör alltså 70,511 kronor 83 öre.

Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till jemnt

tal af kronor, hemställer jag alltså att Eders Kongl. Maj:t behagade

föreslå Riksdagen

att, till betäckande af ofvan omförmälda af statskontoret förskottsvis

bestridda utgifter, anvisa ett anslag af 70,512 kronor.

Allmänna arbeten af beskaffenhet, att deras utförande kontrolleras

af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Uti sin förut omförmälda underdåniga skrifvelse af den 22 november

1893 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen afgifvit förslag rörande

de anslag, som styrelsen ansåge böra af Riksdagen äskas för år 1895

till understödjande dels af anläggning in. m. af vägar, dels af bro-och

hamnbyggnader samt upprensning af åar och farleder, dels ock af företag,

som afse frostländighetens minskande.

I öfverensstämmelse med hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

föreslagit, tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för ar 1895 ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande,

till'' bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning [42.]

af backiga eller eljest mindre goda vägar, 800,000 kronor, Anläggning

m. m. af

vägar.

till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamn- [43.]

byggnader samt upprensning af aar och farleder, 150,000 kronor, samt, Bro-och hamn
byggnader

m. m.

till understödjande, medelst anslag utan återbetalning sskyldighet, af [44.]

sådana myrutdikningar och v attenaftappning ar, hvilkas ändamål är att min- Fr^tminakska

frostländigheten för närliggande bygd, 100,000 kronor. mnBsf»ret.g.

De nu gällande allmänna vilkor och bestämmelser för erhållande

och tillgodonjutande af ofvan omförmälda statsbidrag samt kontrollen

derå att faststälda planer varda vid arbetenas utförande följda innehållas

i Riksdagens skrivelser den 27 april 1881 (N:o 69), den 11 juni

1883 (Nio 67) och den 7 maj 1889 (N:o 43); och hemställer jag att

Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att bibehålla dessa vilkor

och bestämmelser.

Bih. till Riksd. Fiol. 18i)4. 1 Sami. 1 Afd. 1 Iläft.

IG

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Sjette lnifvudtiteln.

[45.] Från ett af nyssnämnda vilkor, nemligen det att statsbidrag till

väganiäggning yäganläggningar icke må utgå med högre belopp än två tredjedelar af

mersuäsk °och den för anläggningen beräknade kostnaden, bär jag dock att för ett

Ruskträsk, särskild! vägbyggnads företag föreslå undantag.

Uti en den 20 mars 1891 till Riksdagen afbiten proposition behagade

Eders Kong!. Maj:t, under åberopande af ett propositionen bifogadt

utdrag af protokollet öfver civilärenden för nämnda dag, föreslå

Riksdagen medgifva att från af Riksdagen till vägbyggnader anvisade

medel anslag måtte till en i statsrådsprotokollet omförmäld väganiäggning

mellan Vistträsk och Glommersträsk inom Norrbottens län kunna

anvisas utan iakttagande af sistberörda, för vägbyggnadsfondens anlitande

i allmänhet stadgade vilkor. Denna proposition blef af Riksdagen

jemlikt skrifvelse af den 6 maj 1891 bifallen, med vilkor att all för

ifrågavarande väganiäggning behöflig, enskilde tillhörig eller af enskilde

brukad jord lemnades utan ersättning; och fästade Riksdagen uti sin

berörda skrifvelse uppmärksamheten på angelägenheten deraf att den

i ofvan berörda statsrådsprotokoll omförmälda utsträckning af vägen i

sydlig riktning, hvilken sträcka ansetts böra af de väghållningsskyldige

på vanliga vilkor utföras, påbörjades så snart som möjligt, på det att

hela den ifrågavarande i det inre af Norrland framgående vägen måtte

blifva färdig ungefär samtidigt.

Sedan Eders Kongl. Maj:t dels, med anledning af berörda medgifvande,

till omförmälda vägarbete mellan Vistträsk och Glommersträsk,

som beräknats kosta 222,100 kronor, anvisat från 1892 och 1893

årens vägbyggnadsfonder tillhopa 150,000 kronor, äfvensom anbefalt vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen att föranstalta om väganläggningens utförande

på entreprenad, så att vägen kunde på hela dess sträckning befaras

inom utgången af år 1894 och vara färdig till afsyning senast

den 1 juli 1895, dels ock från 1893 års vägbyggnadsfond anvisat till

denna vägs fortsättning till gränsen mot Vesterbottens län i närheten

af byn Gallijaur, hvarför kostnaden beräknats uppgå till 38,800 kronor,

ett statsbidrag af 25,800 kronor, har nu fråga uppstått om statsanslag

till vägens fortsättande inom Vesterbottens län.

Med erinran hurusom uti ofvan berörda statsrådsprotokoll framhållits

att för fullbordandet af den tilltänkta sammanhängande vägförbindelsen

mellan Östersund och Råneå ytterligare erfordrades väg antingen

från Glommersträsk öfver Mala till Wormsele eller också från

Glommersträsk öfver Jörn och Norsjö till Mårdsele, hvarest den redan

färdiga vägen mellan Lycksele och Sorsele mötte, i livilket senare fall

vägen mellan Arvidsjaur och Skellefteå skulle följas till Jörn, derifrån

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Sjette lnifvndtiteln.

ny väg borde byggas öfver Norsjö till Mårdsele, har nemligen Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens län uti en af vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen med underdånig skrifvelse af den 17

oktober 1893 till Eders Kong]. Magt öfverlemnad skrifvelse af den

28 nästförutgångne september anfört: att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

låtit sig angeläget vara att söka bringa till utförande

de delar af ifrågavarande väg, som för dess fullständigande

inom Vesterbottens län erfordrades, på sådana vilkor att statsbidrag

icke behöfde utgå med högre belopp än två tredjedelar af den för

väganläggningen beräknade kostnaden, livilket jemväl lyckats med

vägdelen Lycksele—Åsele, som nu vore under arbete; att i öfrigt de

väghållningsskyldige inom Norsjö socken och Skellefteå tingslag,

som utgjordes af Jörns, Skellefteå och Byske socknar, hvilka ännu

och intill 1895 års början, då nya väglagen trädde i verket, utgjorde

ett gemensamt väghållningsdistrikt, blifvit hörde, huruvida de ville mot

åtnjutande af två tredjedelar i statsanslag förbinda sig att bygga och

för framtiden underhålla väg mellan Norsjö och Jörns socknars kyrkor,

men att de, med undantag af Norsjö socknemän, sådant vägrat; att, då

distriktet redan förut vore hardt betungad t af vägunderhåll samt i en

snar framtid eller från och med år 1895 komme. att förändras på det

sätt, att Skellefteå tingslag skulle bilda ett sjelfständigt distrikt och

Norsjö med Maki socken ett distrikt, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

ansett sig icke med fog kunna hänskjuta saken till hörande

inför häradsrätt samt derefter mot bestridande af hela Skellefteå tingslags

vägbyggnadsskyldige, hvilka icke kunde anses hafva minsta nytta af

vägen, förpligta dem att bygga och underhålla densamma mot åtnjutande

af ofvan nämnda statsanslag; att härtill komme att militärvägens dragande

öfver Jörn och Norsjö skulle medföra en betydande krokväg och föra

densamma ända intill den norr om Jörns kvrkoby gående jernvägen,

något som syntes oegentligt, då vägen med hänsyn till dess militära

ändamål borde dragas i förhållande till Bottenliafvet längre in i landet

än jernvägen; att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande med anledning

häraf nödgats öfvergifva tanken på vägens framdragande från

Glommersträsk öfver Jörn och Norsjö till Mårdsele; att liknande svårigheter

hade mött för vägens sträckning genom Mala och Lycksele socknar

till Wormsele; att visserligen Mala socknemän förbundit sig att, derest

vägen komme förbi Mala kyrka, bygga en nymil af densamma mot

åtnjutande af statsbidrag till två tredjedelar af den beräknade kostnadssumman,

men att, med hänsyn till detta erbjudandes obetydlighet och

då de väghållningsskyldige i Lycksele socken, hvarest vägen skulle

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Sjette hnfvudtiteln.

komma att genomgå endast en aflägsen utkant af socknen, helt och

hållet vägrat att deltaga i kostnaderna för vägens byggande och underhåll,

samt socknen redan förut hade ett ovanligt drygt vägunderhåll

och tarfvade flera för densamma långt vigtigare vägar, som dels vore

under arbete och dels påtänkta till byggnad, bland hvilka vore den

redan förut omnämnda vägen Lycksele—Asele och den mycket efterlängtade

vägen Lycksele—Örträsk, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

jemväl måst utesluta möjligheten af vägens anläggning i denna

riktning, helst vägen genom att sträckas förbi Mala kyrka skulle komma

att göra en större krok emot om den droges direkt från Glommersträsk

mot Lycksele; samt att härtill komme att di strikts chefen, majoren G.

Lindeqvist, hvilken verkstält undersökningar för vägens dragning genom

Malå, vitsordat att denna sträckning i fråga om terrängförhållanden

vore synnerligen ogynnsam.

Deremot hade, enligt hvad Eders Kongl. Majds befallningshafvande

vidare anfört, majoren Lindeqvist jemväl undersökt en annan väglinie

från länsgränsen mot Norrbotten vid eller i närheten af Ljusliden och

vidare öfver Bredträsk, Dragnäs, Mensträsk, Finnliden, Norsjö qvarn,

Carlberg, Roggsjö och Granliden inom Norsjö och Wormträsk inom

Lycksele socken till eller i närheten af Rusksele å vägen Lycksele—

Sorsele. Denna vägs längd inom Norsjö vore 56,633 meter och inom

Lycksele 18,940 meter eller tillhopa 75,573 meter; och hade kostnaderna

för vägens byggande beräknats, inom Norsjö till 223,470 kronor och

inom Lycksele till 48,010 kronor eller tillsammans till 271,180 kronor.

Denna väglinie vore den kortaste, som, enligt hvad terrängförhållandena

medgåfve, kunde dragas i den önskade riktningen.

Som Norsjö och Malå socknar, hvilka i det hela vore ganska fattiga,

hade flera vigtiga vägar att bygga, såsom den redan under arbete varande

vägen mellan Holmfors i Sorsele socken och Malå kyrka jemte

de för förbindelse med stambanan eftersträfvansvärda vägarna mellan

Norsjö kyrka och jernvägsstationerna Åsträsk och Jörn, samt jemväl

Lycksele väghållningsdistrikt, såsom ofvan nämnts, vore eller blefve

betungadt med vägföretag af långt större betydelse för väghållningsdistriktet

än den nu ifrågavarande vägen, hvilken komme att tjena till

utfartsväg för hufvudsakligast endast en aflägset belägen by i Lycksele

socken, hade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke ansett sig

kunna ifrågasätta att sistnämnda två väghållningsdistrikt skulle deltaga

i byggandet af vägen; men då denna likväl alltid blefve af en viss betydelse

såsom förbindelseväg mellan de nämnda socknarna och äfven

tjenade till utfartsväg för en del byar inom dem, syntes det Eders

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Sjette hufriidtiteln.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande som om dess underhåll för framtiden

borde öfvertagas af de vägbyggnadsskyldige.

Med anledning af hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

sålunda anfört och då vägen komme att dragas genom eller i närheten

af rätt många inom såväl Norsjö som Lycksele socken belägna kronoparker,

hvarigenom staten ej blott af väganläggningen bereddes stor

fördel för fosterlandets försvar utan jemväl i ekonomiskt hänseende

komme att skörda väsentligt gagn af vägen, har Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i underdånighet hemstält det täcktes Eders Kongl.

Mapt låta vidtaga åtgärder för vägens byggande på statens bekostnad,

hvilket vore det enda möjliga sättet för att snart få vägen fullbordad.

Vid Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes skrifvelse är fogad

en af majoren Lindeqvist upprättad plan med tillhörande kostnadsförslag

och betänkande för ifrågavarande väganläggning.

För egen del bär väg- och vattenbyggnadsstyrelscn uti sin ofvannämnda

underdåniga skrifvelse—jemte meddelande att kontrakt på vanliga

vilkor antagits rörande fullbordandet inom den 1 september 1896

af den ofvan berörda, 13,950 meter långa vägdelen inom Norrbottens

län från Glommersträsk till länsgränsen i närheten af byn Gallijaur —

beträffande den af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande till anläggning

föreslagna vägen anfört: att genom anläggningen af vägarne mellan

Vistträsk och Glommersträsk samt mellan Glommersträsk och länsgränsen

„ visserligen den längsta sträckan af nu saknad väg i förbindelsen

mellan Östersund och Råneå komme att fullbordas, men att det, för att

sistnämnda vägförbindelse skulle blifva fullständigt sammanhängande,

erfordrades att den af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande till anläggning

föreslagna vägen komme till stånd; att det i följd häraf vore

för den allmänna samfärdseln i hög grad till gagn, om ifrågavarande

väg från Norrbottens länsgräns till Ruskträsk snart blefvc utförd; att

styrelsen emellertid i likhet med Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

ansåge det icke böra ifrågasättas att de väghållningsdistrikt,

genom Indika vägen vore afsedd att framdragas, skulle deltaga i vägens

anläggning, enär, enligt hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

förmält, samma väghållningsdistrikt vore hardt, betungade af underhållet

af ett redan vidsträckt vägnät, hvari ännu saknades betydliga

vägsträckor af långt större direkt gagn för vederbörande väghållningsdistrikt

än den ifrågavarande, i norr och söder eller tvärs öfver landets

dalgångar och vattendrag gående vägen, som visserligen beredde distrikten

ett saknad! och värdefullt samband emellan de nu afstängda floddalarna,

men icke fy Ide deras behof af förbättrad samfärdsel med norra

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Sjette lmfvndtiteln.

stambanan och kusthamnarna; att det sålunda, för att vägen skulle

komma till stånd, syntes vara oundgängligt att densamma utfördes helt

och hållet på statens bekostnad, såsom förhållandet vore med vägen

mellan Glommersträsk och Vistträsk; att äfven särskilda skäl förefunnes

för staten att på dess bekostnad utföra denna väganläggning, enär,

utom det gagn vägen beredde den allmänna samfärdseln, densamma

komme att tillskynda staten fördelar ej mindre med hänsyn till vården

och afkastningen af statens skogar, hvilkas värden blefve förhöjda

genom ökade pris på deras alster, än ock genom den ökade odling,

som genom denna vägförbindelse antagligen förr eller senare uppstode

i de nu nästan öde, vägar saknande trakter, hvarigenom vägen komme

att framgå, hvartill komme den vigt vägen egde för landets försvar;

samt att, hvad det blifvande underhållet af vägen anginge, styrelsen,

med stöd af hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande anfört och

med hänsyn till de fördelar vederbörande väghållningsdistrikt genom

vägens anläggning komme att beredas, ansåge att, sedan vägen blifvit

vederbörligen afsynad, densamma borde å de väghållningsskyldige i

laga ordning indelas.

Vid granskning af planen för väganläggningen har, enligt hvad

styrelsen anmält, i tekniskt hänseende icke framstälts annan anmärkning,

än att körbanans bredd å broarna borde blifva fem meter.

Hvad beträffar den för väganläggningen beräknade kostnadssumman,

har styrelsen anfört att enligt styrelsens mening densamma kunde

minskas med 5,000 kronor eller till 266,480 kronor, under förutsättning

att, såsom förhållandet vore med anläggningen af vägen mellan

Glommersträsk och Vistträsk, den för anläggningen behöfliga, enskilda

personer eller menigheter tillhöriga eller af enskilda brukade jord lemnades

utan ersättning, äfvensom att det till trummor, broar och handräcken

behöfliga virke kunde erhållas från statens skogar, i hvilket

sistnämnda fall endast kostnaderna för huggning och transport behöfde

upptagas. Förutom nyssnämnda belopp, 266,480 kronor, vore dock

ytterligare medel erforderliga för vägan läggningens utförande. Under

antagande af att, såsom förhållandet vore med Glommersträsk—Vistträskvägen,

anläggningen komme att utföras på entreprenad, erfordrades

nemligen att, till öfvervakande af arbetets utförande, af styrelsen förordnades

eu kontrollant med biträde. Till arfvode åt denne äfvensom

till renstakning af väglinien, kopiering af ritningar samt åtskilliga för

vägarbetets utförande förberedande åtgärder ansåge styrelsen, med den

erfarenhet styrelsen vunnit vid anläggningen af Glommersträsk—Vistträskvägen,

icke kunna anslås mindre belopp än 20,000 kronor; men

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Sjette liufvudtiteln.

då kostnadsförslaget syntes så uppgjordt, att anbud på väganläggningens

utförande under vanligen rådande arbetsförhållanden borde kunna erhållas

till något lägre belopp än den beräknade kostnadssumman, ansåge

styrelsen eu ökning af omkring 15,000 kronor vara tillfyllestgörande.

Med tillägg af sistnämnda belopp uppginge den för väganläggningen

erforderliga kostnadssumman till 281,480 kronor eller i

rundt tal 282,000 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts har styrelsen hemstält, dels att

Eders Kong]. Magt täcktes föreslå Riksdagen medgifva att till anläggning

af väg mellan Glommersträsk i Arvidsjaurs socken åt Norrbottens

län och Ruskträsk i. Lycksele socken af Vesterbottens län, från länsgränsen

till färjstället vid Vindelelfven å vägen mellan Lycksele och

Sorsele kyrkor, finge beviljas ett anslag af 282,000 kronor att utgå

från vägbyggnadsfonden under tre år utan iakttagande af det för samma

fonds anlitande i allmänhet stadgade vilkor, att statsbidraget icke finge

utgå med högre belopp än två tredjedelar af den för väganläggningen

beräknade kostnaden, dels ock, under förutsättning af Riksdagens bifall

till berörda framställning, att Eders Kongl. Maj:t täcktes fastställa den

af majoren Lindeqvist upprättade planen till väganläggningen, med rätt

för styrelsen att i planen låta vidtaga sådana ändringar, som lände till

förbättring; att väganläggningens utförande finge genom styrelsens försorg

utföras på entreprenad med rätt för styrelsen att öfvervaka arbetets

utförande genom af styrelsen förordnad kontrollant med nödigt

biträde emot den särskilda ersättning af byggnadsmedlen, styrelsen

torde få bestämma; och att, sedan vägen kalif vit fullbordad och vederbörligen

afsynad, densamma måtte å de väghållningsskyldige i laga

ordning indelas.

Uti ärendet har t. f. chefen för generalstaben den 17 november

1893 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och deruti anfört att den

väg, som nu ifrågasattes Iill anläggning på statens bekostnad, utgjorde

eu länk af den stora inre vägförbindelse mellan trakterna kring Råneelfs

nedre lopp och den vigtiga jernvägsknuten vid Boden inom Norrbottens

län samt Storsjöbäckenet inom Jemtlands län, hvilken chefen

för generalstaben uti ett år 1887 afgifvet betänkande upptagit såsom

en af de oundgängligaste af åtgärderna för Norrbottens försvar. Det

landområde, som genomlöptes af den nu ifrågasatta vägen, nejden

inom Vesterbottens län mellan Petikån och Vindelelfven, vore eller

blefve åtminstone inom kort, då de redan under arbete varande vägbyggnaderna

uti hufvudriktningen Råneå—Östersund hunnit utföras, det

enda återstående, som behöll le erhålla eu väg uti sagda riktning, för

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Sjette lmfvudtiteln.

att den störa vägförbindelsen i sin helhet skulle kunna betraktas såsom

en verklighet. Ur militärisk synpunkt kunde således intet tvifvel råda

om önskvärdheten deraf, att den ännu förefintliga luckan uti den stora

inre förbindelseleden genom Norrland snarast möjligt blefve fyld.

I fråga om de möjliga olika riktningarna för förbindelseledens framdragande

genom det område af Vesterbottens län, hvarom här vore tal,

hade uti generalstabschefens ofvan åberopade betänkande af år 1887 yttrats

att någon förbindelse genaste väg mellan Lycksele och Glommersträsk

icke för det dåvarande borde ifrågasättas, enär den nya förbindelsen i sådant

fall efter all sannolikhet måste byggas uteslutande på statens bekostnad,

men att det funnes tvenne sträckningar, som med några omvägar

åstadkomme den önskade föreningen mellan nämnda orter och hvilka

deremot kunde påräkna befolkningens eget intresse: den ena öfver

Malå, den andra öfver Norsjö och Jörn. Med afseende på Malå-sträckningen

hade i samma betänkande sagts alt den vore den militäriskt

vigtigaste, enär den vore den mest aflägsna från kusten, men tillagts

att åtminstone dess sista afdelning, nemligen sträckningen mellan Maki

och Glommersträsk, icke torde kunna komma till stånd utan särskild

mellankomst af staten. Om Jörn-sträckningeu, hvilken vore längre än

den öfver Malå och dessutom hade olägenheten att närma sig kustorten

Skellefteå på blott 57 kilometers afstånd, hade deremot chefen för

generalstaben uttalat den förmodan, att den skulle inom de närmaste

åren genom kommunerna sjelfva ifrågasättas till utförande.

Efter erinran härom anför t. f. generalstabschefen i sitt nu afgifna

utlåtande vidare:

»Det var sålunda uteslutande under förutsättning dels att befolkningen

i orterna sjelf intresserade sig så mycket för omvägarne öfver Malå

samt öfver Norsjö och Jörn, att bidrag för vägbyggnaderna i dessa båda

riktningar kunde vara att emotse från kommunernas sida, dels att vägar

uti båda dessa riktningar kommo till stånd, som chefen för generalstaben

icke ansåg sig böra ifrågasätta en väganläggning uti rak riktning

mellan Lycksele och Glommersträsk eller noggrannare uttrvckt

mellan Ruskträsks färjställe — ty vägstycket Lycksele—Ruskträsk förefanns

redan vid tiden för merberörda underdåniga betänkandes afgifvande

— och Glommersträsk. Såsom framgår af Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvandes uti Vesterbottens län framställning, har emellertid

förutsättningen om bidrag från kommunernas sida icke visat sig motsvaras

af de faktiska förhållandena. Inga nämnvärda dylika bidrag

synas vara att emotse för någondera af de båda sträckningarna, vare

sig öfver Malå eller öfver Norsjö och Jörn. Ingå skäl förefinnas der
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Sjette hufvudtitelii.

för no mera att söka infoga båda dessa sträckningar uti den stora

norrländska inre förbindelseleden. Med väganläggning endast i endera

af dessa riktningar, särskild! om valet härvid folie på den i militäriskt

afseende otillfredsställande men, såsom det vill synas, för ortintressena

mera lämpliga riktningen öfver Norsjö och Jörn, skulle den stora inre

förbindelseleden ingalunda erhålla samma militäriskt riktiga utstakning,

som den erhåller, derest den af Eders Kongl. Majrts befallningshafvande

i Vesterbottens län nu ifrågasatta anläggningen kommer till stånd».

»Denna anläggning är nemligen hvad chefen för generalstaben uti

ofvan åberopade underdåniga betänkande benämner en ”förbindelse

genaste vägen”, och mot den ifrågasatta vägens utstakning finnes ur

militär synpunkt intet att erinra. Enligt utstakningen kommer vägen,

som torde varda 15—20 kilometer kortare än omvägen öfver Malå samt

genomlöpa en trakt, som är något mindre ogvnsam för väganläggning

än Malå-riktningens omgifningar, att föras jemlöpande i hufvudsak

med norra stambanan på ett afstånd vester om den samma, som ingenstädes,

ej ens vid den krök åt öster, som göres för att vägen skall

kunna kringgå höjdpartiet mellan Malå och sjön Stora Qvammaren samt

sedan genomskära näset mellan nämnda sjö och Norsjön, understiger

afståndet mellan vägens utgångspunkt Glommersträsk och norra stambanan

vid Jörns station (rundt 30 km.). Tvärtom. Afståndet från

norra stambanan är kortast vid Glommersträsk och ökas sedermera,

ju längre nedåt söder vägen föres. En afbrytning af norra stambanan,

verkstäld af en på Bottenhafskusten landstigen fiende, innebär således

ingalunda derjemte en afbrytning af den inre vägförbindelsen. Äfven

i fråga om enskildheterna af vägens utstakning, så vidt de kunna bedömas

af de tillgängliga handlingarna, finnes intet ur militär synpunkt

att anmärka, utan synas de militära krafven hafva blifvit behörigen

tillgodosedda. Jag föranledes till detta uttalande särskilt deraf,

att vägen ingenstädes öfvergår Norsjöns aflopp (norrut till Malån),

utan blifvit förd fram till näset mellan Störa Qvammaren och Norsjön

på venstra (vestra) stranden af sagda vattendrag, hvilket sålunda kan

sägas lemna ett slags skydd för den del af vägen, som närmar sig

detsamma.»

»Ytterligare ett vigtigt skäl synes mig tala för, att den af Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande ifrågasatta vägsträckningen nu mera

är den enda, som kan förordas. Enligt hvad Kongl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

erinrar, har kontrakt med vederbörande vägbyggnadsskyldige

redan blifvit upprättadt rörande utförandet, med statsunderstöd

enligt vanliga grunder, af det närmare 14 kilometer långa, inom NorrBih.

till Riktat. Frat. 1804. / Sami. 1 Afd. / Haft. 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Sjette liufvudtiteln.

bottenis län fallande vägstycket: Glommersträsk—länegränsen motVesterbottens

län. Detta vägstycke, som kontraktsenligt skall vara färdigt år

1896, har sin hufvudsakliga betydelse såsom en del af den ifrågasatta

vägsträck ningen Glommersträsk— Ruskträsk. Dess betydelse i och för

sig torde däremot vara så ringa, att om icke hela denna sträckning

varder bragt till stånd, föga eller intet torde vara vunnet med det icke

obetydliga statsbidrag, som blifvit beviljadt för ändamålet.»

»Rörande en enskildhet af det upprättade förslaget till väganläggning

återstår slutligen för mig att nämna några ord. Ehuru vägens

bredd i öfrigt är upptagen till 5 meter, har för de större broarna brobanans

bredd, enligt förslaget men i olikhet med hvad som eger rum å

Vistträsk—Glommersträskvägen, der samtliga broar hafva brobana af

5 meters bredd, blifvit beräknad till allena 3,6 meter. Mot detta senare

mått, som motsvarar hvad nya väglagen fordrar med afseende på bredd af

de så kallade »bygdevägarne», medan »landsvägarnes» bredd skall vara 5

meter, kan anmärkas att det är synnerligen knappt. Ej ens landsvägarne

i vårt land medgifva användning af dubbla fordonskolonner, och dylika

kunna således med än mindre skäl ifrågasättas vid öfvergång af broar.

Men möte mellan fordon bör vara möjligt, synnerligen om bron är lång,

och såsom sådan torde den längsta bron å ifrågavarande väg, den öfver

Skellefte eif (med en längd af närmare 157 meter), böra betraktas. Med

en brobanebredd af 3,6 meter skulle visserligen arméns alla fordon, utom

det fåtal som har trespann, kunna komma förbi hvarandra, om ock den

största noggrannhet och försigtighet, t. ex. vid möte mellan enskilda

artillerifordon, af hvilka åtskilliga hafva en bredd af närmare 1,7 meter,

här vid lag torde vara af nöden, men möten mellan ett tvåspändt och

ett trespändt fordon eller mellan längre fordonskolonner måste anses

såsom alldeles omöjliga. Den föreslagna bredden af 3,6 meter för de större

broarna är således utan allt tvifvel en militär olägenhet, och då denna

åtgärd, enligt hvad Kongl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anmärker,

ingalunda synes oundgänglig för att »minska kostnaden», såsom det

heter uti det uppgjorda förslaget till vägan läggningen, kan jag icke

annat än på det lifligaste instämma uti berörda styrelses yrkande å en

brobanebredd öfver allt af 5 meter.»

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt har t. f. chefen för

generalstaben hemstält att Eders Kongl. Maj:t täcktes bifalla den af

Eders Kongl. Majrts befallningshafvande i Vesterbottens län gjorda

framställningen om åtgärders vidtagande för anläggning på statens bekostnad

af väg mellan Vistträsk—Glommersträskvägen vid Vesterbottens

länsgräns och Ruskträsks färjställe.

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Sjette liufvudtiteln.

Uti en sedermera den 29 december 1893 afgifven promemoria,

hvarvid fogats en bilaga, upptagande längderna, kostnaderna och statsbidragen

m. m. för de särskilda sträckorna af vägen från Boden vid

Luleå eif till Östersund, har chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

ytterligare anfört att nämnda väg komme att erhålla en längd

af 60,86 mil, under antagande att pågående väganläggningar fullbordats

och att den föreslagna genaste riktningen för vägen från Norrbottens

länsgräns till Ruskträsk valdes och komme till utförande. Af

hela denna vägsträcka underhölles af de vägbyggnadsskyldige eller

komme att af desse underhållas 8,2 mil inom Norrbottens län och.hela

vägen inom Vesterbottens län äfvensom tillhörande vägdelar inom

Vesternorrlands och Jemtlands län, tillsammans 52,24 mil, hvadan endast

vägdelen Vistträsk- Glommersträsk i Norrbottens län med eu

längd af 8,62 mil komme att tillsvidare behöfva underhållas af kronan,

dock endast då marken är bär. Vägen genomlöpte lappmarkerna på

en sträcka af 28,5 mil, deraf 6,8 mil inom Norrbottens län och 21,7 mil

inom Vesterbottens län. Af de förut, sedan äldre tider befintliga delarna

af vägen från Boden till Östersund, hvilka dock, oberäknad! vägen

från Östersund till Lit, icke vore äldre än sedan det tredje decenniet

af innevarande århundrade, vore de flesta ombyggda efter år 1870

eller befunne sig för närvarande under omläggning, hvilken torde

fullbordas samtidigt med Glommersträsk—Vistträskvägen. Dessutom

kräfdes omläggning af vägdelen Löfberga—Ström, som aldrig blifvit

ordentligt bruten och derför endast med svårighet kunde betaras, samt

af vägen mellan Hammerdals färjesund och Lits kyrka vid Indalselfven.

Vägens fortsättning till rikets norra gräns vid Öfver-Torneå kunde med

visshet antagas komma att utföras och underhållas i sedvanlig och laga

ordning. Vägdelen från Öfver-Torneå till Öfver-Kalix vore nemligen

beslutad och väntade blott på vanligt statsbidrag för att komma till

utförande. Från Öfver-Kalix till Råneå eif vore ungefär halfva vägen,

öfver Kalix—Talljärv, under arbete och återstoden torde i sin tur komma

att utföras. Af vägen mellan Råneå och Luleå elfvar återstode blott

1,6 mil från Hundsjön till Öfverstbyn, för hvilken vägdel förberedelser

äfven vore vidtagna.

Slutligen har vederbörande byråchef i domänstyrelsen på min begäran

aflemnat eu promemoria i ärendet och deruti meddelat, att den

mellan Glommersträsk och Ruskträsk föreslagna vägen vore på en

sträcka af tillhopa något mer än två mil framdragen öfver kronoparksområden

i norra delarna af Norsjö och Lycksele socknar. På samma

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Sjette hufvudtiteln.

gång samfärdseln inom denna ort, som vore vanlottad på kommunikationer,

härigenom underlättades för afnämare af skogseffekter från nämnda,

ganska betydande skogar, blefve transporten af de för en skogsdrift

erforderliga materialier och förnödenheter både billigare och säkrare än

tillförene, hvadan ifrågavarande väganläggning ej saknade betydelse

jemväl för virkesafsättningen från kronans skogar.

Af hvad jag nu i underdånighet anfört torde Eders Kongl. Maj:t finna

att den i Riksdagens ofvan berörda skrifvelse uttalade föreställningen att

Vistträsk—Glommersträskvägens utsträckning i sydlig riktning skulle

kunna af de väghållningsskyldige utföras på vanliga vilkor, det vill säga

mot erhållande af statsbidrag till högst två tredjedelar af kostnaden, efter

numera vunna upplysningar icke lärer kunna vidhållas. På sätt Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande framhållit, äro nemligen de vägbyggnadsskyldige

i orten redan förut så betungade med vägföretag, och vägen,

vare sig den dragés öfver Malå eller öfver Jörn och Norsjö eller i den

af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordade riktningen, för dem

af jemförelsevis så ringa betydelse, att det icke skäligen lärer kunna dem

åläggas att deltaga i kostnaderna för byggandet deraf. Emellertid är det

af skäl, som i det föregående framhållits, för staten af vigt att en förbindelse

mellan Glommersträsk och Vindelelfvens dalgång inom kort kommer

till stånd och dymedelst den enda hufvudsakliga luckan å den stora

inre förbindelseleden genom Norrland fylles. Sådant kan också ske, utan

att särskildt statsanslag behöfver för ändamålet beviljas, såvida det medgifves,

liksom i fråga om Vistträsk—Glommersträskvägen, att vägbyggnadsfonden

får för ändamålet anlitas utan iakttagande af vilkoret

att statsbidraget ej må öfverstiga två tredjedelar af kostnaden. Jag

anser mig derföre höra förorda att ett dylikt medgifvande lemnas, dervid

dock, i likhet med hvad för sistnämnda väg stadgats, såsom vilkor

torde böra föreskrifvas att all för anläggningen behöflig, enskilde tillhörig

eller af enskilde brukad jord afstås utan ersättning.

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 20 mars 1891 omnämndes

visserligen att det då var ifrågasatt att Vistträsk—Glommersträskvägens

fortsättning söder ut borde dragas öfver Malå eller öfver Jörn

och Norsjö. Men det antogs då att invånarne i orten skulle kunna

åtminstone delvis bekosta anläggningen. Då emellertid nu staten skulle

ensam bestrida denna kostnad, finnes icke längre något skäl att föredraga

någondera af dessa vägsträckningar framför den nu af Eders

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Sjette hufvudtiteln.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreslagna, hvilken är genare än dessa,

erbjuder bättre terrängförhållanden än åtminstone Malåvägen samt af

dessa och andra skäl har företräde framför hvilkendera som helst af

de andra två vägsträckningarna.

Kostnaden för anläggningen har, såsom nämnts, af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

beräknats till i jemnt tal 282,000 kronor och synes

lämpligen kunna, såsom styrelsen föreslagit, fördelas till utgående

under tre år, i hvilket fall vägen torde kunna blifva färdig inom 1897

års slut eller åtminstone under loppet af år 1898. Då de väghållningsskyldige

i orten böra åläggas att underhålla vägen, sedan den blifvit

fullbordad, kommer någon kostnad derför icke att drabba statsverket.

Frågan om fastställelse af den för företaget uppgjorda planen liksom

om de närmare bestämmelser, som böra i afseende å arbetets utförande

meddelas, torde jag icke nu böra underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning,

utan inskränker jag mig för närvarande till att på grund af det anförda

hemställa att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva

att, till anläggning af väg mellan Grlommersträsk och Ruskträsk å

sträckan från gränsen mellan Norrbottens och Vesterbottens län till färjstället

vid Vindelelfven å vägen mellan Lycksele och Sorsele kyrkor, anslag må,

under vilkor att all för vägan läggningen å denna sträcka behöflig, enskilde

tillhörig eller af enskilde brukad jord lemnas utan ersättning, kunna

från af Riksdagen till vägbyggnader beviljade medel anvisas utan iakttagande

af det för vägbyggnadsfondens anlitande i allmänhet stadgade

vilkor att statsbidraget icke må utgå med högre belopp än två tredjedelar

af den för väganläggningen beräknade kostnaden.

Vidare tillåter jag mig erinra [46.]

att, enligt 1891 års Riksdags beslut, blifvit för år 1895 beviljade

till understödjande medelst lån af enskilda jernvägsanläggningar 1,000,000 vägar,

kronor; samt

att, enligt 1893 års Riksdags beslut, skola till odlingslånefonden [47.]

under hvarje af åren 1894—1898 ej mindre ingå de till statskontoret 0llj[nnFds^ne

inflytande annuiteter å odlingslån, än äfven af riksgäldskontoret, i mån

af behof, öfverlemnas medel till så stort belopp, som jemte de till fonden

ingående annuiteter kan erfordras till fyllande af högst 1,000,000

kronor årligen.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Sjette hufvudtiteln.

Statens jernvägstrafik.

I underdånig skrifvelse den SO november 1893 har jern vägsstyrelsen

gjort framställning om aflåtande till Riksdagen af proposition angående

anslag för år 1895 dels till nya byggnader och anläggningar

vid statens jern vägar, dels ock till anskaffande af ytterligare rullande

materiel.

Hvad angår anslagsbehofvet för nya byggnader och anläggningar

föreslår styrelsen att för detta ändamål måtte af Riksdagen för år 1895

äskas ett anslag af 375,000 kronor.

Huru detta anslag enligt styrelsens åsigt skulle användas, inhemtas

af följande utdrag af styrelsens omförmälda skrifvelse:

»Byggnader och anläggningar.

o 1 , '' . B

Vid Ahy: uppförande af bostäder åt två stations
karlar,

hvilka nu till olägenhet såväl för tjensten som

för dem sjelfva måste bo vidpass eu halftimmes väg

från stationen och icke utan dryga kostnader kunna

erhålla bostäder på närmare håll____r:.................................... kr.

Vid Fiskeby: utvidgning af spårsystemet i syfte att

till denna station kunna förlägga flere vid Eksund nu anordnade

tågmöten, hvarigenom personalen vid sistnämnde

station, hvars trafik under de senare åren nedgått,

kunde minskas................................................................ »

Vid Malmslätt: utvidgning af spårsystemet, som till

följd af trafikens ökning — hufvudsakligen under pågående

militär möten — är otillräcklig .............................. »

Vid Hallsberg: tillbyggnad af matsalarna och restau
rationslokalen,

hvilka länge visat sig otillräckliga......... »

Detta anslag begärdes redan för åren 1891

och 1892, men blef då ej beviljadt.

Vid IT trafikdistriktet: inlösen af jord för snöskärmar

utmed banan för att hindra snöns hopande å denna »

Vid Lund: tillbyggnad af godsmagasinet, som till

följd af trafikens ökning är otillräckligt........................... »

Vid jemförelse mellan qvantiteter vid stationen

afsändt och anländt gods under 1872 och 1892

Transport kr. 45,000: —

knad kostnad.

4,500: —

8,000: —

9,000: —

10,000: —

4,700: —

8,800: --

s. 135 Kontrollera mot PDF

7,300:

2,500:

15,000:

1,400:

24,000:

Sjette liufvudtiteln. 135

Transport kr. 45,000:

visar sig en ökning för sistnämnda år, motsvarande

för afsändt gods vidpass 26 och för anländt gods

90 procent.

Vid Ortofta: uppförande af bostäder åt tre afstationsbetjeningen,

som till följd af anläggningen af det vid

stationen belägna sockerbruket med dess stora arbetarepersonal

numera icke kunna få byra bostäder i stationens

närhet ................................................................................

Vid Killeberg: förlängning af spåren, på det möten

med de långa godstågen må kunna ske utan den stora

tidsutdrägt, som nu förorsakas af att tågen måste delas

Vid Elmhult: uppförande af stall för tre lokomotiv

Vid Sandsjö: förlängning af mötesspåren af samma

skäl som för Killeberg angifvits.......................................•••

Vid Nässjö: uppförande af stall för fyra lokomotiv

Vid Kil: utvidgning af spårsystemet för beredande

af plats, dels för ankommande godsvagnar äfvensom för

de 5 å 6 tåg, som samtidigt behöfva å stationen intagas,

dels ock för verkställande af erforderliga vagn
öfverflyttningar

mellan dessa tåg ......................................

Vid Tomteboda: uppförande af en vagnreparationsverkstad

med jordanskaffning, hvarom framställning

redan gjorts för åren 1893 och 1894 .............................

Vid Värtan: anläggning af en 180 meter lång lastkaj

jemte vägomläggning i syfte att vid stationen verkställa

åtskilliga lastningar och lossningar af transportföremål,

b vilka till följd af bristande utrymme vid

Stockholms norra station icke kunna vid denna station

verkställas ................................................................................... » 8,000:

Vid Hedens hållplats, belägen mellan Järbo och

Ockelbo stationer: utläggning af ett sidospår och uppförande

af bostad för platsvakten ..................................... » 9,000:

Ordnandet af de stora transporter af träkol

och andra skogsprodukter, som hvarje vinter pågå

å denna handel, försvåras mycket deraf att någon

tågmötesplats icke finnes mellan Järbo och Ockelbo

stationer, som äro belägna på ett afstånd från

5,400:

155,000:

Transport kr. 272,600:

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Sjette hufviidtiteln.

Transport kr.

hvarandra af 22 km.; och är det för undanrödjande

af dessa svårigheter, som styrelsen föreslagit

nu omförmälda anordningar vid Hedens 9

å 10 km. norr om Järbo belägna hållplats, som

derigenom skulle anordnas till tågmötesplats.

Vid Karsjö: utvidgning af spårsystemet, för underlättande

af tågmöten..................................................................... »

. Vid Ljusdal: utvidgning af spårsystemet, som för

nuvarande tåganordningar, då tre tåg samtidigt måste

vara inne vid stationen, är otillräckligt ........................... »

Vid Bräcke: tillbyggnad af stationshuset för beredande

af ökadt utrymme i expeditionslokalen och väntsalarna,

hvilka lokaler redan länge visat sig otillräckliga

och ännu mer komma att blifva det, då under nästa år

hela den norra stambanan mellan Bräcke och Boden

varder afslutad och i sin helhet öppnad för trafik ...... »

Vid D:o: uppförande af nya kolbås med tillhörande

spårutläggning ................................................ »

Vid Östersund: fullbordande af vattenledningen till

jernvägens hus, för hvars påbörjande 1894 är beräknadt

ett belopp af 9,000 kronor och hvilket belopp ingår i

det af Riksdagen för nämnda år beviljade anslag till nya

byggnader och anläggningar ................................................ »

Vid D:o: utläggning af ett spår, afsedt för direkt

lastning och lossning af vagnslastgods........................... »

Det för dylik lastning och lossning hittills

använda spåret har till följd af ökad trafik under

sista tiden visat sig otillräckligt. Till stationen

ankommo 1891 6,562 godsvagnar och afsändes

6,549. Motsvarande siffror 1892 voro 9,467 och

9,497, utvisande en ökning af 44 å 45 procent.

Till fullföljande af förut påbörjade anordningar för

vexelförreglings- och förbättrade signalapparater vid en

del stationer å bandelar, på hvilka snälltåg framgå...... »

Diverse utgifter................................................................ »

Summa kronor

272,600: —

3,300: —

5,100: —

4,000: —

5,250: —

5,000: —

3,800: —

50,000: —

25,950: —

375,000: —

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Sjette hufvu dtiteln.

Enligt hvad styrelsen upplyser, betingas behofvet af nya lokomotivstall

dels af lokomotivens ökning, dels af ett ändamålsenligt ordnande

af deras tjenstgöring.

Angående det föreslagna uppförandet af en vagnreparationsverkstad

vid Tomteboda anser jag mig böra erinra att jern vägsstyrelsen

redan i underdånig skrifvelse den 14 december 1891 anhöll att medel

måtte anslås till påbörjande af eu dylik verkstad vid Tomteboda; att

sedan 1892 års Riksdag, med bifall till Eders Kongl. Mapts i ämnet

aflåtna framställning, beviljat för år 1893 ett belopp af 500,000 kronor

till nya byggnader och anläggningar vid statens jernvägstrafik, Eders

Kongl. Maj:t uti nådigt bref den 20 januari 1893 anvisade 30,000 kronor

till påbörjande af ifrågavarande reparationsverkstad; att sedan med anledning

af det utaf jernvägsstyrelsen den 14 december 1892 afgifna förslag

rörande anslagsbehofvet för nya byggnader och anläggningar för år 1894,

hvaruti upptagits ett belopp af 100,000 kronor för fortsättning af uppförandet

af nämnda verkstad, Eders Kongl. Maj:t nästlidna år af Riksdagen

äskat ett anslag af 500,000 kronor för nya byggnader och anläggningar

vid statens jernvägstrafik, Riksdagen anmält att Riksdagen funnit

sig för det dåvarande icke böra bevilja medel till arbeten för en dylik

anläggning samt i följd deraf nedsatt det begärda byggnadsanslaget

med 100,000 kronor; samt att Eders Kongl. Magt genom nådigt bref

den 17 mars 1893 förordnat att åtgärder för ifrågavarande arbetes utförande

skulle inställas, äfvensom anbefalt jernvägsstyrelsen att inkomma

med förslag till användning af det anslagsbelopp,- som i följd deraf blefve

disponibelt.

Med förmälan att behofvet af att utrymmet för vagnsreparationer

ökades med för närvarande minst 16 och i en ej aflägsen framtid

ytterligare 12 platser oafvisligt qvarstode, anför styrelsen i nu förevarande

skrifvelse beträffande den ifrågasatta reparationsverkstaden,

bland annat, följande:

Hvad först platsen vidkomme, ansåge styrelsen densamma böra bestämmas

till Stockholms närhet, emedan i förhållande till det stora

antal vagnar, framför allt personvagnar, Indika började och slutade sina

turer vid någon af hufvudstadens stationer, den enda invid Stockholm

befintliga vagnsreparationsverkstadens utrymme vore allt för knappt

tillmätt. För jemförelses skull ville styrelsen meddela att, då i Malmö

funnes 14 och i Göteborg 16 verkstadsplatser för person-, post- och

resgodsvagnar, funnes vid Liljeholmens verkstad endast 12 platser för

samma ändamål. Eu anläggning af ifrågavarande art borde vidare af

praktiska skid vara belägen så nära som möjligt intill jernviigens hufvud

spår och ej långt från Centralstationen samt af ekonomiska skäl ej

Bih. till lliksd. Prat. 181)4. 1 Sami. 1 Afd. 1 Hd fl. 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Sjette hufvaidtiteln.

sökas på annat område än det, som redan nu tillhörde kronan. Af de

i hufvudspårens närhet befintliga marker, till hvilka staten vore egare,

kunde såsom för ändamålet lämpliga ifrågakomma endast Liljeholmen,

Stenbrottet och kronolägenheten Ingenting vid Tomteboda, men af dessa

borde af anförda skäl den sistnämnda föredragas. Hvad anginge sjelfva

byggnadsanläggningen kunde enligt upprättadt kostnadsförslag en verkstad,

med spårläggning för fullständig reparation af 30 vagnar samtidigt,

uppföras vid Tomteboda för en kostnad af 270,000 kronor.

Med förmälan att med hänsyn till en ytterligare utvidgning marken

vester om och intill den för nämnda verkstad sålunda afsedda

terrängen borde reserveras för uppförande af en anläggning nära lika

stor som den förra och beräknad att kosta 200,000 kronor, hemställer

styrelsen sålunda att Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition

om beviljande af ett anslag af 270,000 kronor för en verkstadsanläggning

med tillhörande spårläggning invid Tomteboda jernvägsstation.

Af detta belopp behöfde dock endast 155,000 kronor beviljas

till utgående under år 1895.

Sedan t. f. chefen för generalstaben anbefalts afgifva underdånigt

utlåtande i ärendet, i hvad det anginge anläggandet af en verkstad vid

Tomteboda, har denne i underdånigt utlåtande af den 20 december

1893 härom anfört följande:

»Ibland hufvudvilkoren för att Sveriges försvarskrafter skola kunna

möta ett blifvande'' fredsbrott under för dem gynsamma förhållanden

ingår eu i möjligaste mån tryggad järnvägstrafik, såväl under mobiliserings-,

uppmarsch- och koncentreringstiden som sedermera under

sjelfva krigsoperationerna. En tryggad jernvägstrafik åter betingar,

bland annat, förutom tillgång på tillräcklig jernvägsmateriel, möjlighet

att kunna fullständiga inredningen af denna materiel för militärtransporter

och städse hålla densamma i brukbart skick, eller med andra

ord erforderliga reparationsverkstäder jemte upplag eller förråd af reserv-

och förbrukningseffekter.»

»Hvad beträffar läget af de nu förefintliga reparationsverkstäderna

och förråden af nämnda effekter, så äro statens jernvägars tre största

reparationsverkstäder och förråd belägna dels i obefästade sjöstäder

— Göteborg och Malmö — der de af eu fiende, som beherskar hafvet,

med lätthet kunna förstöras, och dels i Stockholm (Liljeholmen), som

visserligen från sjösidan är skyddadt af Vaxholms och Oskar Fredriksborgs

fästning, men deremot alldeles öppet från landsidan, och som

sålunda, om icke förr, så sedan fienden stigit i land, vare sig norr eller

söder om Mälaren, icke med säkerhet torde kunna vidare påräknas.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln.

139

öfriga statens jernvägars verkstäder och lörråd, Östersund, Kristinehamn

och Bollnäs, äro ännu så obetydliga att de icke torde kunna

tillfredsställa en större trafiks fordringar, och hvad särskilt vidkommer

Bollnäs, så kan denna station, såsom belägen föga mera än två

dagsmarscher från kusten, dess värre knappast sägas vara fullt tryggad.»

»I det inre af landet finnas visserligen åtskilliga större mekaniska

verkstäder, såsom Trollhättan och Motala, äfvensom enskilda jernvägars

verkstäder och förråd, hvilka tillsammans möjligen skulle kunna fylla

en del af den lucka, som uppstode, derest de vid kusten belägna jernvägsreparationsverkstäderna

icke vidare funnes till förfogande, men dels

torde de enskilda mekaniska verkstäderna ej utan tidsödande anordningar

— en tid, öfver hvilken vi kanske aldrig komma att förfoga —

kunna tillfredsställa de stora fordringar i nämnda hänseende, hvilka

under sagda förutsättning komme att ställas på dem, dels toide de

enskilda iernvägarnes reparationsverkstäder erhålla fullt upp att gorå

med sin egen materiel, hvarförutom icke alltid statens tunga godslokomotiv

torde till desamma kunna ingå.»

),yf hvad jag nu i underdånighet anfört framgar att jag ur försvarets

synpunkt måste anse det vara af största vigt och betydelse att

statens jernvägars i det inve af landet belägna reparationsverkstäder

med dertill hörande förråd af reserv- och förbrukningsartiklar varda

utvidgade, medan deremot en utvidgning af de uti Kustorteina belägna

måste ur militär synpunkt anses såsom synnerligt olämplig.»

»Den plats — Tomteboda — der Ivongl. jernvägsstyrelsen nu föreslår

anläggandet af en ny reparationsverkstad, eller måhända rättare

ett slags filial till Liljeholmens verkstad, erbjuder genom sitt läge alldeles

samma olägenheter som den vid Liljeholmen. Den måste således

ur militär synpunkt anses såsom olämplig.)»

»Men äfven ur andra synpunkter förefaller det mig, som vore iomteboda

icke rätta platsen. Efter allt att döma, har jern vägsbyggandet

från statens sida nu hunnit till eu punkt, der man kan sägas tills vidare

ärna stanna. Möjligt är visserligen att man förr eller senare

nödgas fullfölja norra stambanan ända fram till svensk-finska gränsen,

men om så äfven skulle varda händelsen, lär detta icke kunna inverka

på här föreliggande fråga. Med den oerhörda längd norra, stambanan

eger, och då reparationsverkstäder redan finnas anlagda uti Östersund

och Bollnäs, synes det mig som om norra stambanans möjliga fortsättning

till svensk-finska gränsen eller allenast eu betydligare stegring af

trafiken på denna stambana val kunde och borde föranleda till utvidgning

af verkstaden i Östersund — och må hända till upprättande af

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Sjette hufvudtiteln.

en mindre verkstad, liknande den i Bollnäs, vid någon punkt norr om

Bräcke, t. ex. Mellansel eller Vännäs — men att nu berörda förhållanden

omöjligen kunna föranleda till någon utvidgning af reparationsverkstäderna

i mellersta Sverige. För mellersta och södra Sverige

synas deremot andra förhallanden vara på väg att uppstå, de der säkerligen

maste öfva inflytelse pa den fråga, som här föreligger. Eders

Kongl. Maj.t har ju sålunda redan nedsatt en särskild komité med uppdrag,

bland annat, att utreda spörsmålet om den så kallade Vestkustbanans

inlösen af staten. Varder denna inlösning en verklighet, måste,

så vidt jag mäktar döma, de stambanedelar i det inre af mellersta

och södra Sverige, hvilka för närvarande kunna sägas vara hänvisade

till i eparationsverkstäderna i Göteborg och Malmö — Vestkustbanans

båda ändpunkter — få en betydligt minskad utsträckning öster ut,

hvadan ock behof af väsentlig utvidgning af den enda nu varande reparationsverkstaden

uti det inre af landet, Kristinehamn — eller möjligen

nyanläggning af en dylik annanstädes mellan sjöarne Venern,

Vettern och Hjelmaren — torde komma att uppstå. Deremot lär väl

aldrig kunna vara praktiskt riktigt att med förvärfvet af Vestkustbanan

ställa i samband en utvidgning af reparationsverkstäderna på Sveriges

ostkust, dit, såsom sagdt, den ifrågasatta verkstaden vid Tomteboda

måste vara att räkna. Äfven om icke Vestkustbanan skulle varda inlöst

af staten, da det således blott vore den alltjemt fortgående steg-- ringen af trafiken inom mellersta och södra Sverige, som skulle påkalla

utvidgning af reparationsverkstäderna uti dessa delar af vårt land, synes

det mig som om utvidgningen borde träffa verkstäderna uti det inre

f.r laijdet,. ej ^dem uti kustorterna. Den tunga och skrymmande trafiken

lär väl uti vårt land gå från det inre af landet till kustorterna och icke

i motsatt riktning.»

»Ui militär synpunkt, liksom ur nyss omhandlade synpunkter, kan

jag derför icke annat än i underdånighet framhålla önskvärdheten af

att, innan^ ett afgörande beslut fattas om platsen för den nya verkstaden,

frågan måtte underkastas en ytterligare sorgfällig pröfning,

föi utrönande af huruvida icke, genom förläggning af den nya anläggningen

till någon plats i det inre af landet mellan sjöarne Venern,

Vettern och Hjelmaren, statens såväl trafik- och finans- som militära

intressen kunna blifva samtidigt tillgodosedda.»

För anskaffande af ny rullande materiel föreslår jern vägsstyrelsen

i ofvan berörda skrifvelse af den SO november 1893 att för år 1895

måtte af Riksdagen äskas ett anslag af 1,260,000 kronor, deraf, med

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Sjette Imfvndtiteln.

afseende å angelägenheten att en del af de oundgängligaste fordonen

måtte kunna anskaffas redan under år 1894, 500,000 kronor borde redan

under innevarande år ställas till Eders Kongl. Maj:ts förfogande.

I afseende å behofvet af detta anslag anför styrelsen:

»Med bifall till styrelsens derom gjorda hemställningar aflät Eders

Kongl. Maj:t till 1893 års riksdag nådiga propositioner om beviljande

af dels 800,000 kronor till stambaneliniens mellan Vännäs och Boden

utrustning med erforderlig rullande materiel, hvilken styrelsen uti sin

underdåniga skrifvelse den 14 december 1892 anmälde kunna för närmaste

tiden inskränkas till 6 lokomotiv med reservdelar, 12 person-,

post- och bagagevagnar, 60 godsvagnar samt axlar och hjul jemte apparater

för bromsning, belysning och uppvärmning m. in., dels 500,000

kronor till inköp af 250 malmvagnar till Gellivarebanan. Riksdagen

beviljade det förra beloppet men det senare icke direkt utan endast

på det sätt, att af det beviljade beloppet för stambanelinien finge användas

till malmvagnarnes inköp för Gellivarebanan redan under år

1893 ett belopp af 500,000 kronor. Efter det detta inköp blifvit verkstäldt,

återstodo således för anskaffning af den till stambanelinien behöfliga

materielen endast 300,000 kronor, och inköptes för denna

summa efter nådigt bemyndigande 5 lokomotiv och 3 personbogievagnar.

För det ofvannämnda, för sagda stambana uppgifva behofvets fyllande,

hvartill erfordras:

1 lokomotiv med reservdelar.................................................. 50,000 kronor

9 person-, post- och bagagevagnar .................................. 180,000 »

60 godsvagnar....................................................................... 180,000 »

axlar och hjul ....................................................................... 65,000 »

apparater för bromsning, belysning och uppvärmning .. 15,000 »

samt reservdelar till de 5 inköpta lokomotiven ............ 10,000 :»

eller tillsammans 500,000 kronor

anhåller styrelsen, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för år 1895 anvisa sagda redan beviljade, men till inköpet af malmvagnarne

använda andel, 500,000 kronor, af anslaget för stambanelinien.

»

»Jemte anhållan om detta anslag, afsedt i främsta rummet för tillgodoseende

af den snart i sin helhet öppnade nordligaste stambanan,

nödgas styrelsen, med anledning af den alltjemt, om ock långsamt,

fortgående utvecklingen af transporterna å statsbanorna i allmänhet,

hemställa om en förstärkning i den rullande materielen för att kunna

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Sjette hufvudtitelii.

möta de ständigt växande krafven på transportmedel. I ett järnvägsnät

med så stor utsträckning som lios oss är det naturligtvis godsrörelsen,

som fordrar riklig tillgång på materiel, i synnerhet emedan här icke

förekommer någon koncentrerad eller under större delen af året- fortgående

trafik, utan varuomflyttningarne ske än här än der, inom eller

mellan ofta vidt skilda områden, och lediga vagnar esomoftast måste

hemt-as från fjerran håll för att tillhandahållas stationer, der gods redan

väntar eller är anmäldt till försändning, hvilka vagnar, efter det transporterna

i fråga blifvit verkstälda, måste skickas vidt omkring för att

på andra håll upptaga då tillgänglig last. Huru godsrörelsen och begagnandet

af godsvagnarne år från år tilltagit visa nogsamt de årligen

afgifna årsberättelserna, uti hvilka, jemte uppgifterna för det år, berättelsen

afser, äro sammanförda motsvarande data för de fem föregående

åren. Sålunda finnes, i afseende på den senast förflutna tiden,

af berättelsen för år 1892, att det utförda godstransportarbetet vuxit

från 256 millioner tonkilometer för år 1887 till 336 millioner för år

1892, och att de af godsvagnarne genomlupna våglängderna, räknade i

axelkilometer, stigit från 147 millioner under det förra till 186 millioner

under det sistnämnda året. En beräkning af medelstigningen år från

år gifver vid handen, att arbetet för godsforslingen under nämnda

period i medeltal stigit med 4 och vagnarnes våglängder med 3,5 procent

i förhållande till medeltalen af de absoluta arbetsqvantiteterua för

de ifrågavarande sex åren.»

»På grund af denna tillväxt och emedan man till följd af de ansenliga

försändningar af tomvagnar, som måste ske mellan afhemtningsstationer,

icke kan hoppas att kunna tillgodogöra sig vagnarna väsentligen

förmånligare än under nuvarande förhållanden, är det angeläget,

att godsvagnsparken snarast förstärkes med åtminstone 3 procent; och

hemställer styrelsen derföre, att, Eders Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen

utverka ett anslag till anskaffning af 300 godsvagnar, hvaraf en tredje
-

del täckta; och då

100 täckta godsvagnar kosta............... 300,000

200 öppna » » ............... 280,000

samt axlar och hjul dertill kosta ... 180,000 kronor,

torde såsom anslag till nu nämnda ändamål hos Riksdagen begäras ett

belopp af 760,000 kronor.»

»Samtliga ofvan angifna slag af rörlig materiel äro afsedda att utföras

i enlighet med redan å statsbanorna befintliga och af Eders

Kongl. Magt godkända typer, nemligen: lokomotiv, sexkoppladt af

godstågstypen Kd., person-, post- och bagagevagnarne efter bogie
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Sjette hufvudtiteln.

systemet, de förstnämnda med kombinerad II och III klass, de senare

äfven kombinerade för post och bagage, samt godsvagnarna fyrlijuliga,

200 stycken öppna och de öfriga 160 täckta.»

»Summan af de båda belopp, som enligt ofvanstående visats vara

erforderliga för anskaffning af rörelsemateriel, utgör således 1,260,000

kronor.»

Med afseende å hvad t. f. chefen för generalstaben anmärkt

emot den ifrågasatta anläggningen af en vagnreparationsverkstad

vid Tomteboda anser jag ytterligare utredning böra ega rum, innan

det kan ifrågakomma att bevilja medel till en dylik anläggning. Men

i öfrigt synes mig icke något vara att erinra emot det af jernvägsstyrelsen

för år 1895 begärda anslaget till nya byggnader och anläggningar,

hvithet jag följaktligen anser böra bestämmas till 220,000 kronor.

Icke heller har jag, i afseende å hvad styrelsen hemstält i fråga om

anslag till anskaffande af ny rullande materiel, annat att anmärka än

att anslagets belopp utan olägenhet torde kunna afrundas till 1,250,000

kronor; och lärer statsverkets tillstånd medgifva att af sistnämnda belopp

600,000 kronor upptagas å riksstaten.

Jag tillstyrker alltså att Eders Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
dels

att för år 1895 anvisa å riksstatens sjette hufvud titel, till utförande

af nya byggnader och anläggningar vid statens jernvägstrafik,

220.000 kronor;

dels ock att, till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens jernvägar,

för år 1895 bevilja ett anslag af 1,250,000 kronor samt deraf

anvisa å riksstaten utom hufvudtitlarne 600,000 kronor, med rätt för

Eders Kong!. Maj:t att af återstående beloppet, 650,000 kronor, i mån

af behof, redan under år 1894 lyfta 500,000 kronor;

lärande Eders Ivongl. Maj:t vilja, uppå föredragning af chefen

för finansdepartementet, besluta om sättet för anskaffande af berörda

650.000 kronor °).

Statens j ernvägsbyggnader.

Uti underdånig skrifvelse den 9 november 1893 har jernvägsstyrelsen

— med förmälan att, då under loppet af innevarande år stam
-

[48.]

Nya byggnader

m. m.

vid statens

jernvägar.

[49.]

Ny rörlig

materiel vid

statens jernvägar.

'') So bilagan till statsverkspropositionen: »Finansplanen».

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Sjette hufTudtiteln.

banan genom öfre Norrland blefve fullbordad till Boden, det jernvägsbyggande

för statens räkning, som alltsedan år 1855 oafbrutet fortgått,

torde kunna anses vara i sin hittills varande form afslutadt, alldenstund

någon fortsättning af stambanan norrut af flera skäl icke, åtminstone

under närmaste tiden, syntes komma att eg a rum, och, äfven om en

eller annan grenbana komme att på statens bekostnad anläggas, för dess

utförande ingalunda erfordrades en förvaltning af den beskaffenhet,

som den nuvarande jernvägsbyggnadsförvaltningen — erinrat att Riksdagen

år 1892, vid beviljande af anslag till fortsättande under år 1893

af stambanan genom öfre Norrland, fästat uppmärksamheten å frågan huru

vid arbetenas upphörande skulle förfaras med den personal, som varit

vid jemvägsbyggnaderna anstäld, i det att Riksdagen framhållit önskvärdheten

af arbetenas ordnande så, att arbetsstyrkan kunde efter hand

minskas och derigenom förekommas att densamma vid jernvägsbyggnadens

fullbordande på en gång stäldes utan arbete.

I anledning af detta uttalande hade styrelsen redan uti underdånig

skrifvelse den 12 januari 1893 dels utvecklat de omständigheter, hvilka

föranledde dertill att arbetsstyrkans minskande kunde påbörjas först sedan

1893 års stora schaktnings- och murningsarbeten blifvit afslutade, dels

ock framhållit att en stamtrupp af underbefäl, murare, timmermän och

jordarbetare, uppgående till omkring 1,000 personer, som under eu lång

följd af år varit anstäld vid jemvägsbyggnaderna i Norrland, under

alla förhållanden måste komma att qvarstå ända till dess stambanan blifvit

färdigbygd. Då det ännu icke vore möjligt att bedöma sistberörda

personals ställning, särskildt emedan det icke vore utrönt huruvida

och i hvad mån åt ifrågavarande underbefäl och manskap kunde

beredas anställning vid arbeten å en grenbana Vännäs—Umeå, om hvars

byggande för statsmedel styrelsen inom kort hade för afsigt att göra

underdånig framställning, vore styrelsen icke heller nu i tillfälle att i

antydda afseende framlägga något förslag. Deremot ville styrelsen nu

påkalla Eders Ivongl. Maj:ts uppmärksamhet på frågan om det nuvarande

byggnadsbefälets ställning efter stambanebyggandets afslutande,

en fråga som icke på något sätt vore beroende af en eventuel jernvägsanläggning

Vännäs—Umeå, enär detta senare företag, derest det komme

till stånd, kunde utföras med det arbetsbefäl, som funnes att tillgå

inom trafikförvaltningen.

Vid statens jernvägsbyggnader vore för närvarande anstälde en

hel del tjensteman, hvilka under en följd af år med synnerligt nit och

skicklighet egnat sina krafter åt ett ytterst mödosamt och maktpåliggande

arbete i statens tjenst, men hvilka, derest icke staten på något

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Sjette hnfvudtlteln.

sätt trädde emellan, skulle i och med stambanebyggandets upphörande

se sig vid framskriden ålder hänvisade att för sin utkomst söka nya,

ovissa lefnadsförvärf. Statens jern vägstrafik syntes nemligen endast i

sällsynta undantagsfall kunna bereda anställning åt den nuvarande

tjenstemannapersonalen vid byggnaderna, och det jernvägsbyggande för

enskildes räkning, som under den närmaste tiden kunde komma att här i

landet bedrifvas, kunde icke beräknas komma att gifva tillfälle till försörjning

åt någon synnerligt stor del af samma personal.

Under sådana omständigheter syntes det vara en statens oafvisliga

pligt att mellankomma och genom anvisande af lifstidspensioner åt

de äldste och i öfrigt mest förtjent^ af byggnadsförvaltningens tjenstemän

bereda desse en tryggad ålderdom. Staten hade för öfrigt redan vid

flera föregående tillfällen erkänt sig hafva en sådan pligt gent emot

tjensteman, som efter en längre tids tjenstgöring på extra stat genom

embetsverks omreglering eller dylikt förlorat sina platser. Särskildt hade åtskillig^

jernvägsbyggnadspersonalen tillhörande tjensteman under liknande

omständigheter kommit i åtnjutande af statspension. I detta afseende tilläte

sig styrelsen erinra att 1882 års Riksdag, i sammanhang med jernvägsbyggnadsstyrelsens

och styrelsens för allmänna väg- och vattenbyggnader

sammanförande i en gemensam styrelse med benämning väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

på Eders Kongl. Maj:ts förslag beviljat pensioner ej

allenast åt sju tjenstemän, hvilka i anseende till hög ålder eller sjuklighet

icke kunde vidare användas i befattningar vid jernvägsbyggnaderna, utan

äfven åt två i förstnämnda styrelse anstälde tjenstemän, för hvilka i

den nya styrelsen plats icke kunnat beredas, samt att 1888 års Riksdagvid

jernvägsbyggnadsärendenas öfverflyttning till trafikstyrelsen, likaledes

på Eders Kongl. Maj ds förslag, anvisat pensioner, förutom åt

fem ålderstigne eller sjuklige tjenstemän vid jernvägsbyggnaderna,

äfven åt en tjensteman och en betjent i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

hvilkas befattningar vid styrelsens omorganisation skulle indragas

och för hvilka anställning ej kunde beredas inom jernvägsstyrelsen. Om än

någon tvekan således icke syntes kunna råda derom att staten uti nu ifrågavarande

hänseende borde träda emellan och lemna en del af tjenstemannapersonalen

vid jernvägsbyggnaderna årligt understöd efter afskedstagande!;,

blefve det åter svårare att afgöra, huru långt detta understödjande

skäligen borde sträcka sig, hvilka personer borde deraf komma i åtnjutande

och med hvilka belopp de särskilda pensionerna borde utgå.

På bedömandet af denna fråga inverkade olika faktorer. Å ena sidan

hade de personer, som kunde ifrågasättas att komma i åtnjutande af

pensionerna, icke hunnit den vare sig lefnads- eller tjensteålder, vid

Bih. till Riksd. Prat. 1804. / Sami. / Afd. / Höft. l‘J

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Sjette hufvudtiteln.

hvilken statens civile tjensteman enligt regeln blefve berättigade till

pension å allmänna indragningsstaten, lika litet som dessa personer

genom erläggande af pensionsafgifter i något afseende bidragit till pensioneringen.

Å andra sidan vore åter att taga i betraktande, ej mindre

att tjenstemännen i fråga, hvilka utan någon sin förskyllan entledigades

från sina befattningar, under en följd af år varit underkastade ett ojemförligt

mera ansträngande, krafterna utslitande och helsoförstörande arbete

än de fleste andre statens tjenstemän, hvarföre, om de kunnat vinna

rätt till pension af staten, de lefnads- och tjensteåldersgränser, hvilka

skulle faststälts för deras pensionering, säkerligen blifvit de lägsta, som

för någre civile tjenstemän i vårt land vore gällande, än äfven att de

förhållanden, under hvilka samme tjenstemän verkat, gjort det så godt

som omöjligt för dem att af sina relativt små löneinkomster afsätta

något för ålderdomen. I sistnämnda hänseende vore att erinra att de

varit underkastade ständiga ombyten af vistelseort, dervid de ofta varit

nödsakade att lefva skilda från sina familjer, hvilket naturligen varit

för deras ekonomi betungande, eller ock fått medföra familjerna vid

dessa flyttningar, något som jemväl — äfven om staten lemnat bidrag

till flyttningskostnadernas bestridande — varit för dem kostsamt. Jemväl

i och för sig hade för öfrigt lefnadskostnaderna i de orter, der de

måst uppehålla sig, enligt regeln, i följd af knapp tillförsel eller andra

förhållanden, varit högt uppdrifna.

Efter öfvervägande af samtliga på saken inverkande omständigheter

hade styrelsen kommit till den uppfattning att, om en tjenstetid

af öfver tjugu år, vare sig uteslutande vid jernvägsbyggnaderna eller

ock hufvudsakligast derstädes, men delvis äfven vid någon jemförlig

förvaltningsgren inom jernvägstrafiken, faststäldes såsom den gräns,

nedanför hvilken pensionering ej skulle ifrågakomma, detta under för

handen varande förhållanden skulle utgöra den med billighetens fordringar

mest öfverensstämmande lösningen af frågan om pensioneringens

utsträckning inom ifrågavarande tjenstemannakår. Genom antagande

af denna norm för pensioneringen skulle med ett enda undantag

— hvarom styrelsen senare komme att yttra sig — en skilnad i

tjensteålder af elfva år komma att förefinnas mellan den grupp af

tjenstemän, som komme i åtnjutande af pension, å ena sidan, och den,

som icke skulle erhålla sådan, å den andra, under det att vid antagandet

af en högre pensionsgräns skilnaden mellan tjensteåren närmast ofvan

och under gränsen komme att utgöra endast några få år. Med denna

begränsning skulle af den nuvarande tjenstemannapersonalen komma

att från pensionering uteslutas 3 afdelningsingeniörer, 5 t. f. afdel
-

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Sjette luifvudtiteln.

ningsingeniörer, 3 biträdande ingeniörer, 1 kassör och 1 t. f. revisor.

Deremot skulle följande tjenstemän erhålla pensioner:

öfveringeniören, f. d. öfversten vid flottans mekaniska korps Axel

Theodor Iloos, hvilken under år 1894 uppnådde 62 lefnads- och 39

tjensteår;

öfveringeniörsassistenten, kaptenen vid väg- och vattenbyggnadskorpsen

Fredrik Hjalmar Bergman med 57 lefnads- och 35 tjensteår;

öfveringeniörsassistenten, kaptenen vid sistnämnda korps Gustaf

Adolf Ingelman med 54 lefnads- och 31 tjensteår;

afdelningsingeniören, kaptenen vid samma korps Anders Fredrik

Thim Fraenkel med 59 lefnads- och 36 tjensteår;

afdelningsingeniören Carl Gustaf Forselius med 59 lefnads- och

35 tjensteår;

afdelningsingeniören, kaptenen vid väg- och vattenbyggnadskorpsen

Oscar Theobald Wilhelm Stanzén med 50 lefnads- och 27 tjensteår;

afdelningsingeniören Axel Henry Grundström med 59 lefnads- och

23 tjensteår;

afdelningsingeniören Lorentz Gustaf Filip Rundstedt med 52 lefnads-

och 22 tjensteår;

afdelningsingeniören Hans Jonas Wilhelm Rosell med 46 lefnadsoch

23 tjensteår;

afdelningsingeniören Gustaf Ahlgren med oO lefnads- och 21

tjensteår;

materialförvaltaren Lars Axel Victor Berg med 52 lefnads- och 23

tjensteår;

bokhållaren Johan Andersson med 53 lefnads- och 27 tjensteår; samt

bokhållaren Axel Justinus Olsson med 52 lefnads- och 25 tjen
-

steår.

Med anmälan att de sålunda till pensionering föreslagna tjenstemännen

för närvarande uppbure i aflöning, förutom inqvarteringsersättning,

utgörande för dem, som bo i stad, 15 procent och för dem,

som bo å landet, 10 procent af aflöningen, följande belopp, nemligen

öfveringeniören Roos

öfveringeniörsassistei

»

afdelningsingeniören

»

»

... kr.

9,000

ten Bergman .....

... D

6,000

Ingelman.....

... D

6,000

Fraenkel..............

... »

6,000

Forselius ..........

.... »

6,000

Stanzén .............

.... »

5,400

Grundström.......

.... »

4,800

Rundstedt..........

.... »

4,800

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Sjette hufvudtiteln.

afdelniugsingeniören Ahlgren ............... kr. 4,200: —

» Rosell .................... » 4,200: —

materialförvaltaren Berg............................. » 3,600: —

bokhållaren Olsson..................................... » 2,400: —

» Andersson ............................. » 2,400: —

har styrelsen vidare, beträffande frågan om pensionernas belopp, erinrat

att 1875 års Riksdag, med bifall till derom af Eders Kongl. Maj:t

framstäldt förslag, medgifvit att den tjenstemannaklass, med hvilken

byggnadsbefälet på grund af såväl anställningens art som arbetets beskaffenhet

och de förhållanden, under hvilka detta bedrefves, närmast

torde vara att jemföra och hvilken icke heller hade delegarerätt i någon

pensionsinrättning, nemligen storskiftes- och afvittringslandtmätarne,

finge, efter 30 tjensteår, deraf minst 25 vid storskiftes- eller afvittringsverken,

samt 60 lefnadsår, på allmänna indragningsstaten komma i åtnjutande

af pension till visst årligt belopp, som motsvarade två tredjedelar

af deras beräknade högsta årsinkomst af tjensten. Vid sådant

förhållande ansåge styrelsen uppenbart att tjensteman inom jernvägsbyggnadsförvaltningen,

hvilken uppnått 60 lefnads- och 30 tjensteår,

borde bekomma full pension med två tredjedelar af sitt nuvarande

arfvode, hvilken pension icke torde kunna anses för hög, då inqvarteringsersättningen

icke kommit i betraktande vid dess beräknande samt

förhållandet mellan aflöning och pension stode i öfverensstämmelse med

de grundsatser, som under senare tider i detta afseende gjort sig gällande.

Derjemte syntes billigheten fordra att äfven de tjensteman,

hvilka val uppnått angifna tjensteåldern, men icke ännu lefnadsåldern,

komme i åtnjutande af dylik full pension. Deremot vore gifvet att

pensionsbeloppet för tjensteman, som icke kunde uppvisa en tjenstetid

af 30 år, borde nedsättas i den mån tjenstetiden vore kortare; och

tilläte sig styrelsen i sådant hänseende föreslå att för hvarje år, tjenstetiden

understege 30 år, pensionen måtte minskas med en ''trettiondedel.

Med denna beräkning skulle årliga pensionsbeloppet, lämpligen afrundadt,

der så erfordrades, blifva för Roos 6,000 kronor, för Bergman,

Ingelman, Frtenkel och Forselius 4,000 kronor, för Stanzén 3,200

kronor, för Grundström och Rundstedt 2,500 kronor, för Rosell 2,100

kronor, för Ahlgren 2,000 kronor, för Berg 1,800 kronor, för Olsson

1,300 kronor och för Andersson 1,400 kronor.

Af de jernvägsbyggnadsförvaltningens nuvarande tjensteman, hvilka

enligt styrelsens förslag icke skulle komma i åtnjutande af pension, räknade

en ett betydligt större antal tjensteår än de öfrige, i det att han i motsats

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Sjette hufTudtitcln.

till desse befunne sig icke särdeles långt under den för pensions erhållande

föreslagna minimigränsen af 20 år. Denne tjensteman vore kassören

Harald Arvid Robert Ljunggren, hvilken, född den 23 juni 1855, den

10 april 1877 antagits till extra bokhållare samt från och med den 1

juli 1883 tjenstgjort såsom kassör med en aflöning, som från år 1887

utgått med 2,400 kronor för år räknadt, förutom inqvarteringsersättning

samt missräkningspenningar. Då Ljunggren således innevarande år uppnådde

icke mindre än 17 tjensteår, syntes det styrelsen vara med rättvisa

och billighet förenligt, att vid afskedandet en gratifikation tilldelades

honom såsom understöd under den tid, som för honom åtginge att förskaffa

sig annan sysselsättning. Med erinran att år 1882, då med anledning

af jernvägsbyggnadsarbetenas inskränkning en hel del nivellörer,

byråingeniörer och bokhållare afskedades, dylika gratifikationer

med vexlande belopp tilldelats alla dem af ifrågavarande tjenstemän,

hvilka tjenstgjort 5—20 år, har styrelsen alltså hemstält att Eders

Kong!- Maj:t täcktes bemyndiga styrelsen att, då kassören Ljunggren

lemnade sin nuvarande befattning, af jernvägsbyggnadsmedlen tilldela

honom en gratifikation till af styrelsen skäligt ansedt belopp af 2,400

kronor, motsvarande ett års kontant aflöning.

Slutligen har styrelsen understält Eders Kongl. Maj:ts pröfning en

af arkitekten hos styrelsen, majoren m. m. Adolf Wilhelm Edelswärd

hos styrelsen gjord framställning att styrelsen måtte i underdånighet

föreslå Eders Kongl. Majd att till innevarande års Riksdag aflåta nådig

proposition om beviljande åt Edelswärd af en årlig pension å allmänna

indragningsstaten till belopp af 4,000 kronor, och har styrelsen dervid

meddelat att Edelswärd, som vore född den 28 juni 1824, år 1844

utnämnts till underlöjtnant vid Dalregementet och år 1845 transporterats

till ingeniörkorpsen, derifrån lian år 1860 erhållit begärdt afsked, men att

han i armén qvarstått, först såsom löjtnant och sedermera såsom kapten, till

år 1864, då lian på begäran derifrån erhållit afsked med majors namn,

heder och värdighet; att Edelswärd år 1855, eller samma år som statsbanornas

anläggning påbörjades, erhållit anställning såsom arkitekt vid

statens jernvägsbyggnader och sedermera alltjemt innehaft denna befattning,

hvarjemte han år 1863 äfven anstälts såsom arkitekt vid statens

jernvägstrafik; att han under hela den tid, som förflutit sedan han

erhållit sin första anställning i statsbanornas tjenst, vid utförandet af

det med befattningen såsom arkitekt vid jernvägsbyggnaderna och trafiken

förenade arbete, hvilket, till följd af jern vägsnätets utbredande, år

efter år blifvit alltmera ansträngande och svårskött, städse ådagalagt

pligttrogenhet, duglighet, aldrig svikande noggrannhet och outtröttlig

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Sjette hufvudtlteln.

flit; att lian för sitt arbete i jernvägens tjenst erhållit ersättning först

i form af särskild betalning för hvarje ritning, förslag, förrättning m. m.

och sedermera ett årligt extra arfvode, beräknadt efter byggnadens

omfång samt de trafikerade banornas utsträckning, hvilket arfvode från

1883 års början utgått med tillsammans 6,000 kronor årligen; att han,

som således icke för någondera af sina förenade befattningar såsom

styrelsens arkitekt för både de trafikerade och de under byggnad varande

jernvägarne varit uppförd å ordinarie stat, vid frånträdande! af

dessa befattningar icke vore berättigad till någon slags pension; att

Edelswärd under loppet af innevarande år, samtidigt med afslutande af

stambanebyggnaderna, vid hvilka han varit anstäld allt ifrån deras första

början, uppnådde en lefnadsålder af 70 år och räknade icke mindre än

50 tjensteår, deraf 39 i en och samma befattning vid statens jernvägsförvaltning;

samt att han derjemte, enligt hvad bifogadt läkarebetyg

utvisade, vore i behof af att erhålla afsked från sin befattning.

På dessa grunder har styrelsen hemstält om aflåtande till Riksdagen

af nådig proposition angående beredande af pension åt Edelswärd.

Beträffande pensionens belopp ansåge sig styrelsen väl böra

framhålla att Edelswärd, i analogi med de för pensionering af civile

embete- och tjenstemän i allmänhet sedan gammalt gällande regler,

skulle kunna anses berättigad till en pension af 4,800 kronor, motsvarande

80 procent af hans innehafvande aflöning, men då Edelswärd

sjelf icke ifrågasatt högre pensionsbelopp än 4,000 kronor, saknade

styrelsen anledning att i detta afseende föreslå någon förändring.

Med afseende å hvad styrelsen sålunda anfört har styrelsen i underdånighet

hemstält

att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition till innevarande

års Riksdag föreslå Riksdagen medgifva att en hvar af nedan nämnde,

vid statens jern vägsbyggnader anstälde tjenstemän finge från och med

månaden näst efter den, hvarunder han entledigades från anställning

vid nämnda jernvägsbyggnader, åtnjuta från allmänna indragningsstaten

årlig pension under sin återstående lifstid till följande belopp:

öfveringeniören, f. d. öfversten vid flottans mekaniska

korps Axel Theodor Roos.................................................. kr. 6,000: —

öfveringeniörsassistenten, kaptenen vid väg- och vatten
byggnadskorpsen

Fredrik Hjalmar Bergman ............... » 4,000: —

öfveringeniörsassistenten, kaptenen vid sistnämnda korps

Gustaf Adolf Ingelman...................................................... » 4,000: —

afdelningsingeniören, kaptenen vid samma korps Anders

Fredrik Thim Fraenkel........................................................ )) 4,000: —

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Sjette lnifviultiteln.

afdelningsingeniören Carl Gustaf Forselius ........................ kr. 4,000: —

afdelningsingeniören, kaptenen vid väg- och vattenbygg
nadskorpsen

Oscar Theobald Wilhelm Stanzén ........ » 3,200: —

afdelningsiugeniören Axel Henry Grundström ................... » 2,500: —

» Lorentz Gustaf Filip Rundstedt ...... » 2,500: —

» Hans Jonas Wilhelm Rosell............... » 2,100: —

» Gustaf Ahlgren..................................... » 2,000: —

materialförvaltaren Lars Axel Victor Berg .......................... » 1,800: —

bokhåUaren Johan Andersson ................................................ » 1,400: —

)> Axel Justinus Olsson ....................................... » 1,300: —

dock att, derest någon af ifrågavarande tjensteman framdeles er
-

hölle anställning å rikets slät, hans pensionsbelopp skulle minskas med

ett belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller, om denna uppginge

till samma eller högre belopp, upphöra att utgå;

att Eders Kongl. Maj:t måtte i nåder bemyndiga jernvägsstyrelsen

att till kassören Harald Arvid Robert Ljunggren vid hans entledigande

från statens jern vägsbyggnaders tjenst såsom gratifikation utbetala ett

belopp af 2,400 kronor, motsvarande ett års aflöning, att utgå af jernvägsbyggnadsmedlen;

samt

att Eders Kongl. Maj:t täcktes genom nådig proposition föreslå

Riksdagen det arkitekten hos jernvägsstyrelsen, majoren m. in. Adolf

Wilhelm Edelswärd måtte förklaras berättigad att från och med månaden

näst efter den, hvarunder han erhölle afsked från sin arkitektbefattning,

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension till

belopp af 4,000 kronor.

Till följd af härå erhållen nådig remiss har statskontoret den 15

december 1893 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och deruti till

en början erinrat att de af Eders Kongl. Maj:t vid 1882 och 1888

årens riksdagar framstälda nådiga propositioner om pensionering af

vid statens jern vägsbyggnader anstälde tjenstemän till största delen afsett

personer, hvilka i anseende till hög ålder eller sjuklighet icke

vidare kunde vid jern vägsbyggnaderna användas och svårligen skulle

kunna på annat håll vinna anställning, samt blott undantagsvis gäll

tjenstemän, åt hvilka vid jernvägsbyggnadsärendenas öfverflyttande törst

till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och sedermera till jernvägsstyrelsen

plats icke kunde beredas. I de angående berörda nådiga propositioner

till Eders Kongl. Maj:t aflåtna skrivelser hade Riksdagen —

erinrar statskontoret vidare — bland annat uttalat att, då ifrågavarande

personer redan vid sitt anställande vid jernvägsbyggnaderna egt känne
-

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Sjette liufvudtiteln.

dom derom att dessa byggnader när som helst kunde upphöra eller

åtminstone inskränkas, de ock bort vara beredde att lemna sina befattningar

med åtföljande arfvoden, när staten icke längre behöfde dem,

hvilken omständighet också torde hafva tagits i betraktande vid arfvodenas

bestämmande; att på grund häraf, och då nämnde tjenstemän

icke sjelfve bidragit till sin pensionering, ingen som helst rätt till pension

för dem förefunnes; men att, ehuru det vore betänkligt att pensionera

tjenstemän, som varit anstälde mot mer eller mindre tillfälliga

arfvoden, billigheten dock kräfde, att staten ej läte dessa personer,

hvilka efter lång och väl vitsordad tjenstgöring till följd af ålder eller

sjuklighet svårligen skulle kunna utan statsunderstöd ega sitt uppehälle,

komma i oförvållad nöd; men att staten emellertid kunde anses

hafva uppfylt alla billighetens fordringar, om understöd gåfves till

högst halfva årsarfvodets belopp.

För egen del anför statskontoret vidare att, med afseende å

dels de af Riksdagen i detta ämne uttalade åsigter, dels den omständigheten

att ingen af de nu till pension föreslagne tjenstemännen vid

jernvägsbyggnaderna uppnått den i fråga om civile embets- och tjenstemän

i allmänhet för pensions åtnjutande från allmänna indragningsstaten

föreskrifna lefnadsålder eller medelst läkarebetyg styrkt sig vara af

sjuklighet urståndsatt att med eget arbete sig försörja, ansåge sig statskontoret

icke kunna förorda de för dem nu föreslagna pensionsbeloppen.

Då emellertid i synnerhet Roos men äfven Bergman, Fraenkel,

Forselius och Grundström uppnått den lefnadsålder, att svårighet för

dem torde möta att i ny anställning förvärfva sig någon mera afsevärd

inkomst till lefnadsbeliofvens tillfredsställande, syntes enligt statskontorets

mening för dem pension böra utgå med belopp, motsvarande

hälften af deras årsarfvoden, eller

för Roos med .................................. 4,500 kronor

» Bergman » ................................. 3,000 »

» Framkel » ................................... 3,000 »

» Forselius » ................................... 3,000 » och

» Grundström» ....................................... 2,400 »

Vidkommande derefter Ingelman, Stanzén, Rundstedt, Ahlgren, Berg,

Andersson och Olsson, så hade desse visserligen uppnått 50 år och

derutöfver, men icke ännu hunnit en så framskriden lefnadsålder, att

de icke kunde antagas äfven hädanefter komma i tillfälle att bereda

sig inkomstgifvande verksamhet; men med afseende å deras långa och

väl vitsordade verksamhet vid statens järnvägsbyggnader syntes billigheten

fordra, att ett bidrag till deras lefnadsomko skulder för framtiden

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Sjette liufvudtiteln.

lemnades, hvilket såsom pension under deras återstående lifstid syntes

kunna bestämmas till nedan för hvar och en af dem med hänsyn till

tjenstetidens längd och nu innehafvande arfvode upptagna belopp, nemligen

för Ingelman .......................

.......................... 2,800

kronor

» Stanzén .........................

........................... 2,400

»

» Rundstedt .....................

....................... 2,000

»

» Alilgren.........................

......................... 1,800

» Berg..............................

......................... 1,600

2>

» Andersson .....................

........................ 1,000

y> och

)) Olsson ...........................

.......................... 1,000

»

Hvad åter beträffade Rosell, hvilken under innevarande år uppnådde

46 års ålder, syntes icke för honom lika litet som för kassören

Ljunggren, hvilkens lefnadsålder under samma år blefve 39 år, någon

lifstidspension böra ifrågakomma, alldenstund båda utan synnerlig svårighet

torde kunna erhålla andra anställningar, men då billigheten

syntes fordra att äfven desse, som under en längre följd af år, den

förre 23 och den senare 17 år, varit anstälde vid statens jernvägsbyggnader

och hvilkas tjenstgöring blifvit väl vitsordad, And frånträdandet

af sina befattningar erhölle något understöd, hemstälde statskontoret

att jernvägsstyrelsen måtte erhålla nådigt bemyndigande att af under

händer hafvande jernvägsbyggnadsmedel utbetala såsom gratifikationer

till Rosell ett belopp, motsvarande ett års arfvode, eller 4,200 kronor,

och till Ljunggren 1,200 kronor, eller hälften af det till honom nu utgående

årsarlvodet.

Hvad slutligen beträffade arkitekten hos jernvägsstyrelsen, majoren

Edelswärd, funne sig statskontoret, med afseende å hans långa och synnerligen

väl vitsordade tjenstgöring vid statens jernvägar, hans framskridna

ålder samt den omständigheten att han icke varit berättigad

att ingå såsom delegare i statens jern vägstrafiks pensionsinrättning för

att derifrån bereda sig pension, böra i underdånighet hemställa att åt

honom måtte beredas pension från allmänna indragningsstaten med ett

belopp, hvilket statskontoret, i öfverensstämmelse med ofvan af statskontoret

angifna grunder, ansåge böra bestämmas till 3,000 kronor för

år, eller hälften af det arfvode, som från och med år 1883 till honom

utgått.

Derest Eders Kong!. Maj: t skulle finna för godt att till Riksdagen

aflåta nådig proposition om beviljande från allmänna indragningsstaten af

de sålunda föreslagna pensionerna, Indika syntes böra få åtnjutas från

och med månaden näst efter den, då de ifrågavarande personernas anställning

vid statens jernvägar upphörde, syntes, i hufvudsaklig öfverBih.

till Jlihd. Prot. 1HU4. 1 Sami. / Afd. 1 Hlift. 20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Sjette lmfvvultitelu.

ensstämmelse med hvad jernvägsstyrelsen föreslagit, i afseende å desamma

jemväl böra bestämmas att, om någon af pensionärerne skulle erhålla

anställning mot aflöning af statsmedel, hans pensionsbelopp skulle minskas

med ett belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller, om denna

nppginge till samma eller högre belopp, upphöra att utgå.

Med afseende å hvad i ärendet blifvit anfördt anser jag mig böra

i hufvudsak biträda livad statskontoret hemstält. Endast i fråga om

öfveringeniören Roos och arkitekten Edelswärd synes mig en afvikelse

från statskontorets förslag af omständigheterna påkallad.

Hvad Roos angår, så anstäldes han redan år 1855 vid statens jernvägsbyggnader

och befordrades år 1863 till distriktsingeniör samt har i

denna egenskap såsom arbetschef ledt betydande delar af dessa byggnader.

År 1887 förordnades han till byråchef för jern vägsärenden i vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen, men då påföljande år en omorganisation af

jernvägsbyggnadsförvaltningen företogs, uppdrogs åt honom att vara öfveringeniör

vid statens jernvägsbyggnader, och i denna egenskap har han

närmast under jernvägsstyrelsen ledt utförandet af alla de sedan dess

tillkomna statsbanebyggnader. Med afseende å Roos’ långa tjenstetid,

hans lefnadsålder, de vigtiga befattningar, som derunder varit honom

anförtrodda, och det synnerligen förtjenstfulla sätt, hvarpå han utfört

desamma, samt då han i aflöningshänseende är närmast likstäld med

generaldirektörerne i de under senare tider reglerade verk, anser jag

billigt att pensionsbeloppet för Roos bestämmes till det af jernvägsstyrelsen

föreslagna belopp, eller 6,000 kronor.

Vidkommande derefter Edelswärd, synes mig visserligen, med afseende

å hans långa, väl vitsordade anställning i statens tjenst, någon

årlig pension böra jemväl honom förunnas. Hå likväl Edelswärds anställning

såsom arkitekt hos jernvägsstyrelsen varit af mera tillfällig

art, i följd hvaraf han ock i början undfått ersättning i form af särskild

betalning för hvarje utfördt arbete, ehuru ersättningen under senare

tider utgått såsom årligt extra arfvode, samt dertill kommer att ifrågavarande

anställning medgifvit Edelswärd att vara bosatt i hufvudstaden

och vid sidan af samma anställning utöfva annan verksamhet, synes

mig pensionsbeloppet för Edelswärd icke skäligen böra sättas högre

än till 2,000 kronor, motsvarande en tredjedel af det arfvode, som

under de senare åren tilldelats honom.

Jag hemställer alltså att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

medgifva

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Sjette liufvudtiteln.

att enhvar af följande vid statens jernvägsbyggnader anstälde tjenstemän,

nemligen öfveringeniören, f. d. öfversten vid flottans mekaniska

korps Axel Theodor Roos, öfveringeniörsassistenterne, kaptenerne vid

väg- och vattenbyggnadskorpsen Fredrik Hjalmar Bergman och Gustaf

Adolf Ingelman, afdelningsingeniörerne, kaptenen vid sistnämnda korps

Anders Fredrik Thim Frsenkel, Carl Gustaf Forselius, kaptenen vid

väg- och vattenbyggnadskorpsen Oscar Theobald Wilhelm Stanzén,

Axel Henry Grundström, Lorentz Gustaf Filip Rundstedt och Gustaf

Ahlgren, materialförvaltaren Lars Axel Victor Berg samt bokhållame

Johan Andersson och Axel Justinus Olsson, äfvensom arkitekten hos

jern vägsstyrelsen, majoren Adolf Wilhelm Edelswärd må från och med

månaden näst efter den, hvarunder han entledigas från anställning vid

statens jernvägar, åtnjuta från allmänna indragningsstaten årlig pension

under sin återstående

lifstid till belopp:

Roos

af...............................

............ kr.

6,000

—

Bergman

» ...............................

............. »

3,000

—

Frsenkel

» ................................

............. »

3,000

—

Forselius

» ...............................

.............. »

3,000

—

Grundström

» ................................

............. »

2,400

—

Ingelman

» ................................

............ »

2,800

—

Stanzén

» ...............................

.............. )>

2,400

—

Rundstedt

» .................................

.............. x>

2,000

—

Ahlgren

» ...............................

............. »

1,800

—

Berg

» .................................

.............. »

1,600

—

Andersson

» ................................

.............. »

1,000

—

Olsson

» .................................

.............. »

1,000

— och

Edelswärd

» ...............................

.............. »

2,000

J

dock att, derest någon af dessa personer framdeles skulle erhålla anställning

mot aflöning af statsmedel, hans pensionsbelopp skall minskas

med ett belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller, om denna uppgår

till samma eller högre belopp, upphöra att utgå; samt

att af de till statens jernvägsbyggnader anslagna medel må till

afdelningsingeniören Hans Jonas Wilhelm Rosell och kassören Harald

Arvid Robert Ljunggren vid frånträdandet af deras befattningar såsom

gratifikationer utbetalas, till Rosell 4,200 kronor och till Ljunggren

1,200 kronor.

Hvad föredragande departementschefen i ofvan

berörda hänseenden hemstält och föreslagit täcktes

Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af Statsrådets

öfrige ledamöter, i nåder gilla med befallning tillika

Pensioner åt

vissa tjensteman

vid

statens jernvägsbyggnader

m. m.

[50.]

Gratifikationer

åt två tjensteman

vid

statens jernvngsbyggnader.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sjette ImfYudtitcln.

att utdrag af detta protokoll skulle till finansdepartementet

öfverlemnas till ledning vid författandet af

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

statsverkets tillstånd och behof.

In fidem:

Pehr Thyselius.

Stockholm, tryckt hos ÅT. L. Beckvian, 1894.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, liället inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari

1894.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson.

Sedån de till andra, tredje, fjerde,, femte och sjette hufvudtitlarne

hörande frågor blifvit af vederbörande departementschefer föredragna, anhöll

departementschefen, statsrådet friherre von Essen att få anmäla de frågor,

som tillhörde regleringen af sjunde hufvudtiteln, samt anförde dervid beträffande

anslagstitlarne:

Bill. till lliksd. Prof. 1894. 1 Sand. 1 Afd.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sjunde hufvudtiteln.

Ordinarie anslag.

Postverket.

[1-]

Post
verket.

De för innevarande år af Eders Kongl. Maj:t faststälda aflöningsstater

för postverket upptaga följande slutsummor:

aflöningsstaten ..................................

öfvergångsstaten ..............................

indragningsstaten ..............................

pensionsstaten.....................................

omkostnadsstaten...............................

oförutsedda utgifter...........................

afkortningar och restitutioner in. in.

................... kronor 2,949,700: —

................... » 3,600: —

................... » 2,593: —

.................. » 92,750: —

................... * 4,507,000: —

.................... => 40,000: —

................... » 46,357: —

tillsammans kronor 7,642,000: —

I den underdåniga skrifvelse af den 24 sistlidne november, som innefattar

generalpoststyrelsens förslag till stater för postverket för år 1895, har

styrelsen till en början beträffande

Aflöningssta ten

anmält, att styrelsen ansett sig icke böra föreslå någon ökning i anslagen för

general poststyrelsen och distriktsförvaltningarna, förr än någon större erfarenhet

vunnits beträffande distriktsförvaltningarnas verksamhet, och deras förmåga att

underlätta arbetet i styrelsen, ehuruväl vissa grupper inom styrelsen, såsom

t. ex. de tjensteman, hvilka skötte poststatistiken, taxeväsendet, styrelsens

räkenskaper och revisionsarbetet, icke genom distriktsförvaltningarnas tillkomst

kunnat erhålla någon lindring i göromål, utan fortfarande nödgades i vidsträcktare

mån, än lämpligt vore, till biträde i arbetet använda mot arfvode

anstälde amanuenser.

I aflöningsstaten för postförvaltare föreslår generalpoststyrelsen icke heller

någon ändring. Sedan Eders Kongl. Maj:t den 15 september nästlidet år

förklarat, att Riksdagens den 12 maj 1888 gjorda framställning i fråga om

post- och telegrafverkens förening icke skulle till någon vidare åtgärd föranleda,

hade styrelsen visserligen åter upptagit den sedan år 1889 i afbidan

å utgången af förslaget om de båda verkens förening undanskjutna frågan om

revision af postkontorens klassindelning. Men då styrelsen ansett i samband

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sjunde hufvudtiteln.

dermed böra behandlas frågan om fixering och omsättning till fast aflöning af

den nu till flertalet ordinarie tjensteman vid postverkets lokalförvaltning utgående

uppbördsprovision samt dess fördelning förändrats genom den med 1893

års ingång verkstälda indragning af jernvägspostinspektionerna och dem underlydande

poststationers läggande under postkontor, hade ärendet ^erhållit den

omfattning, att styrelsen nu icke vore i tillfälle att deri afgifva något förslag,

utan inskränkt sig till att, såsom en förberedande åtgärd för uppbördsprovisionens

fixering, i särskild underdånig skrifvelse den 24 sistlidne oktober

hemställa om nådig förklaring, att vid hädanefter skeende tillsättningar af

fenster inom postverkets lokalförvaltning skulle föresknfvas skyldighet for

tjensteinnehafvaren att vara underkastad den reglering af uppbördsprovisionen,

som kunde varda i behörig ordning bestämd. Med anledning af denna framställning

har ock Eders Kongl. Maj:t den 17 sistlidne november förklarat, att,

vid derefter skeende tillsättningar af tjenster inom postverkets lokalförvaltning,

i de konstitutorial, som å tjensterna utfärdades, förbehåll skulle intagas, att

tjensteinnehafvaren vore underkastad den reglering af aflöningsförmåner, som

kunde komma att ega rum i sammanhang med bestämmelser om upphörande

af den nu utgående uppbördsprovision.

Beträffande åter aflöningsstaten för post anstalternas biträdande tjensteman

har generalpoststyrelsen framstält förslag till förbättring af löne\ilkoren

för några få af kontrollörerne och ökning af antalet postexpeditörer.

I staten äro för närvarande uppförda sju kontrollörer af l:a, fjorton af

2:a och femton af 3:e lönegraden.

De sju kontrollörsbefattningarna af l:a lönegraden hade, enligt hvad

generalpoststyrelsen anför, allt sedan deras tillkomst, med ett undantag af

kort varaktighet, innehafts af föreståndare för afdelningar inom Stockholms

postkontor. Men äfven vid postkontoren i Göteborg och Malmo funnes anstälda

kontrollörer, hvilka vore föreståndare för afdelningar vid dessa kontor

och som i fråga om sina innehafvande befattningars ansvarsfullhet och omfattning

måste anses med afdelningsföreståndarne i Stockholm temligen jemnstälda.

Då med år 1891 kontrollörsbefattningarna af l:a lönegraden ökades

från fyra till sju och jemväl de nya placerades i Stockholm, kunde någon

uppflyttning i högre lönegrad icke beredas kontrollörerne i Göteborg och

Malmö i vidsträcktare mån, än att en å hvardera platsen uppflyttades tran

3:e till 2:a lönegraden. Men allt efter som göromålen ökats vid sistnämnda

två postkontor, hade obilligheten af att icke någon kontrollörsbefattning af

l:a lönegraden funnits placerad i Göteborg och Malmö allt mera träd! i dagen.

Någon skälig anledning förefunnes emellertid icke att från ^Stockholms postkontor,

der, likasom å de flesta andra postkontor, arbetet år från år ökats,

nu förflytta någon af kontrollörstjensterna af l:a lönegraden, och styrelsen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sjunde hufvudtiteln.

hade fördenskull såsom en utväg tänkt sig, att förmånen att vid en del

postkontor af 2:a klassen hafva såsom postkontorsföreståndarens närmaste man

anstäld en tjensteman med kontrollörsgrad skulle uppoffras samt befattningen

i mån af innehafvare^ afgång ersättas af en post expedit örstjenst; att härigenom

successive åtta kontrollörsbefattningar af 3:e lönegraden skulle indragas och i

deras ställe inrättas åtta nya postexpeditörstjenster, deraf fem af l:a lönegraden

och tre af 2:a lönegraden, samt att den uppkommande besparingen

skulle, användas dels till uppflyttning af två kontrollörsbefattningar från 3:e

till l:a lönegraden, dels ock till inrättande af en ny kontrollörstjenst af 2:a

lönegraden, hvilken sistnämnda åtgärd erfordrades för genomförande, såsom

afsedt vant, af planen att bereda samtlige de vid postinspektionerna anstälde

kontrollörer löneinkomster enligt 2:a lönegraden.

För närvarande vore anvisade

till 7 kontrollörer af l:a lönegraden ä 3,600 kronor........... kronor 25,200

» 14 „ „ 2:a „ ä 3,000 „ ............ „ 42,000

» 15 » » 3:e „ ä 2,400 „ .....:...... „ 36,000

Summa kronor 103,200.

Efter förändringens genomförande skulle utgå

till 9 kontrollörer af l:a lönegraden ä 3,600 kronor..... kronor 32,400

» 15 » » 2:a „ ä 3,000 „ ...... „ 45,000

» 5 » „ 3:e „ ä 2,400 „ ..... „ 12,000

„ 5 postexpeditörer „ l:a „ ä 1,800 „ ...... „ 9.000

v 3 „ „ 2:a „ ä 1,600 „ ...... „ 4,800

Summa kronor 103,200.

* 1

På grund af hvad sålunda anförts har generalpoststyrelsen anhållit om

bemyndigande att i mån af afgång indraga åtta kontrollörsbefattningar åt 3:e

lönegraden samt i deras ställe inrätta en ny kontrollörstjenst af 2:a lönegraden

och åtta nya postexpeditörstjenster, deraf fem af l:a lönegraden och tre af

2:a lönegraden, samt uppflytta två kontrollörsbefattningar från 3:e till l:a

lönegraden.

Härigenom skulle visserligen postexpeditörernas antal komma att stiga

med inalles åtta, men någon förbättrad utsigt till befordran för det stora antalet

extra biträden vid postanstalterna skulle derigenom icke uppstå, då kontrollörernes

antal vid dessa nya postexpeditörsbefattningars tillkomst minskades.

Generalpoststyrelsen ansåge emellertid för sin del uppenbart, att, icke

blott från dessa extra bitriidens synpunkt, utan äfven från postverkets egen

och dermed statens, något måste göras för att påskynda befordran till ordinarie

s. 5 Kontrollera mot PDF

'' Sjunde hufiudtiteln. 5

tjenst för sådana vid postanstalterna anstälda extra biträden, hvilka i fråga

om göromål och tjenstgöringstid vore likstälda med postexpeditörer. Utsigterna

till befordran för dessa extra tjensteman vore nemligen för närvarande synnerligen

ogynsamma. De nyutnämnde postexpeditörernes lefnadsålder vid befordringstillfället

hade under de tre sista åren i medeltal uppgått till 86 år och deras

tjensteålder i postverket till i genomsnitt 18 år, oberäknadt den tid, som åtgått

till dessförinnan genomgången elevkurs. Finge detta missförhållande under

någon längre tid fortfara, vore det att befara, att den stam af extra biträden,

som postverket i allt fall icke kunde undvara, komme att i qvalitativt hänseende

försämras till skada både för allmänheten och postverket.

På generalpoststyrelsens, af Eders Kongl. Maj:t gillade framställning

medgaf 1890 års Riksdag uppförande i postverkets stater från och med år

1891 af 30 nya postexpeditörsbefattningar, 15 af hvardera lönegraden, så att

antalet dylika befattningar nu utgör 125 i hvardera graden.

Vid tiden för afgifvande af generalpoststyrelsens nyssberörda förslag utgjorde,

enligt hvad styrelsen vidare anför, antalet aflönade extra biträden vid

postan stalt ernå 569, deraf 401 voro antagna af styrelsen och 168 å s. k.

dispositionsanslag af postförvaltare. Men vid 1892 års utgång utgjorde antalet

dylika biträden 650, af hvilka 445 voro antagna af styrelsen och 205

af postförvaltare. Missförhållandet mellan antalet postexpeditörer och extra

biträden hade således ökats, i det att på något mer än tre år antalet extra

biträden med aflöning af postmedlen vid postanstalterna stigit med icke mindre

än 81, oaktadt under tiden postexpeditörernes antal ökats med 30. För närvarande

uppginge antalet af de vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna

anstälda, af styrelsen antagna extra biträden, af hvilka flertalets göromål närmast

vore att förlikna med postexpeditörers, till 475, hvarjemte å s. k.

dispositionsanslag af postmedlen vore vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna

tjenstgörande 215 biträden. Härförutom tjenstgjorde vid postkontoren

ett ganska stort antal extra biträden, som vore af postförvaltare både antagna

och aflönade.

Då det arbete, postverket hade att fullgöra, ständigt växte och, såsom

allmänt vore erkändt, tjenstepersonalen å postanstalterna vore i sitt arbete träget

sysselsatt, läge det i öppen dag, att postverkets ständigt fortgående utveckling

och ökade användning icke tilläte någon minskning af arbetskrafter, utan

tvärtom år från år kräfde allt större sådana. Att emellertid afhjelpa detta behof

endast genom att framgent öka användningen af extra biträden vore ingalunda

rådlig!. Postverkets tjenstemannakår skulle då slutligen till allra största delen

komma att utgöras af extra tjenstemän, samtlig*'' med de anspråk och de skyldigheter

i fråga om lefnadssätt m. m., som allmänna föreställningen i vårt land

förknippade med eu tjenstemans ställning, vare sig lönen vore ringa eller hög,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sjunde hufvudtiteln.

men flertalet utan möjlighet att någonsin ernå den förbättring i existensvilkor

och den säkrare ställning, som en ordinarie tjenst medförde. Det vore nödvändigt

att söka råda hot härpå. Man kunde, lika litet hos oss som hos

främmande postförvaltningar, underlåta att, i den mån postverkets arbete och

rörelse växte, skapa nya ordinarie tjenster. I sådant hänseende har styrelsen

omförmält, att i tyska rikspostamtets af förbundsrådet godkända förslag till

stat för post- och telegrafförvaltningen för budgetåret 1894—95 föreslagits

inrättande -af ej mindre än 590 nya ordinarie befattningar i lägsta lönegraden

(assistenter).

På grund af det sålunda anförda har generalpoststyrelsen, med öfverlemnande

tillika af en från 417 extra biträden till styrelsen inlemnad petition

om åtgärd för ökning af antalet postexpeditörsbefattningar, hemstält, att å stat

för år 1895 måtte uppföras ytterligare trettio postexpeditörer, femton af hvardera

lönegraden, hvilken förändring konnne att med 51,000 kronor öka anslagen

å aflöningsstaten.

I sammanhang härmed har generalpoststyrelsen förmält, att, då styrelsen

ansett sig pligtig göra nämnda framställning, detta skett med öfvertygelse

derom, att genom bifall dertill allenast det mest trängande behofvet blefve afhjelpa

men att botemedel ock borde sökas i en annan riktning, eller att vid

sådan verksamhet, der postarbetet borde kunna ungefär lika väl fullgöras af

betjente som af tjensteman, söka utbyta de senare mot de förre. I sådant

syfte hade styrelsen för afsigt, bland annat, att försöka utbyta vissa postkupéexpeditioner

emot postiljonskupéer, skötta af en eller flera vaktbetjente, liksom

styrelsen äfven ville tillse, huruvida icke vid större fasta postanstalter en del

göromål kunde utan olägenhet anförtros åt personer, hvilkas aflönande skulle

för postverket medföra mindre utgifter, än som för närvarande utginge åt tjenstemannabiträden.

Mot generalpoststyrelsens förslag att afhjelpa det förefintliga behofvet

af ökadt antal kontrollörer af l:a och 2:a lönegraden genom att, i mån

af nuvarande tjensteinnehafvares afgång, med postexpeditörsbefattningar ersätta

8 kontrollörstjenster af 3:e lönegraden samt inrätta 2 nya kontrollörstjenster

af l:a graden och en sådan tjenst af 2:a graden har jag så

mycket mindre något att erinra, som aflöningsstatens slutsumma derigenom ej

höjes.

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet för den 11 januari 1890 anförde

jag, beträffande generalpoststyrelsens då framstälda begäran om ökning af postexpeditörernas

antal, att, ehuru det vore naturligt, att i en så omfattande

rörelse som postverkets ett betydande antal extra biträden måste användas,

meningarna icke torde vara delade derom, att den utsträckning, hvari hand
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sjunde hufvudtiteln.

läggning af postgöromål vore anförtrodd åt extra biträden, vore större, än som

vare sig med allmänhetens eller postverkets intresse vore förenligt, och att den

föreslagna åtgärden, hvarigenom någon inskränkning i detta missförhållande

skulle åstadkommas, derföre icke kunde annat än anses välbetänkt.

Oaktadt från och med år 1891 30 nya postexpeditörsbefattningar tillkommit,

har, såsom af de utaf generalpoststyrelsen lemuade uppgifter framgår,

antalet med arfvode af postmedel aflönade extra biträden, långt ifrån att minskas,

tvärtom i ej oväsentlig grad ökats. Hvad jag i mitt nyssberörda yttrande

anförde såsom skäl för bifall till generalpoststyrelsens framställning om inrättande

af omförmälda 30 nya postexpeditörsbefattningar eger således sin fulla

giltighet äfven .beträffande den af generalpoststyrelsen nu gjorda framställning

i enahanda syfte. Det gvnsamma ekonomiska resultatet af postverkets verksamhet

utgör äfven ett skäl att i någon mån tillmötesgå den extra ordinarie postpersonalens

kraf på inrättande af nya ordinarie fenster inom postverket.

Generalpoststyrelsens framställning om uppförande i staten för år 1895 af 30

nya postexpeditörsbefattningar synes mig derföre böra vinna bifall.

Med erinran att Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen år 1884, i sammanhang

med reglering af postanstalternas vaktbetjening, fattat beslut om indragning

efter hand af de återstående vaktmästarebefattningarna vid postanstalterna

och deras ersättande med vaktbetjentbefattningar enligt ny stat, anmäler

generalpoststyrelsen vidare, att, efter det under år 1893 af de å aflöningsstaten

upptagna vaktmästare afgått den i l:a lönegraden uppförde och 2 af 2:a

lönegraden, l:a lönegraden nu bör bortfalla samt antalet vaktmästare af

2:a lönegraden minskas från det i innevarande års stat upptagna antalet 6

till 4 samt i stället antalet “andra vaktbetjente" vid postanstalterna i motsvarande

mån ökas eller från 754 till 757.

Då de afgångna tre vaktmästarne uppburit i aflöning tillsammans 2,200

kronor, medan lönen för vaktbetjent utgör 500 kronor, uppstår härigenom en

minskning i anslagen å aflöningsstaten med 700 kronor.

Med tillkännagifvande att antalet poststationer under år 1892 ökats med

49, hvaraf 24 belägna vid jernväg, och vid årets slut uppgick till 1,950

samt att under den gångna delen af år 1893 ytterligare tillkommit 43 poststationer,

hvarförutom il nya poststationer antoges komma att inom årets

utgång för allmänheten öppnas, har general post styrelsen hemstält, att anslaget

till aflönande af poststationsfÖreståndare, hvilket i innevarande års stat upptagits

till 530,000 kronor, under det att de vid tiden för det underdåniga

statsförslagets afgifvande mcdgifna poststationsföreståndarearfvodena utvisade eu

årskostnad af 529,700 kronor, måtte, till mötande af de ökade kostnader, som

kunde uppstå genom nya poststationers inrättande under år 1895, då såväl

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sjunde hufvudtiteln.

hela norra stambanan antoges vara öppnad som ock åtskilliga enskilda jernvägar

tillkomna, förhöjas med 20,000?kronor och sålunda upptagas till 550,000

kronor.

Denna framställning anser jag mig höra biträda.

Beträffande anslaget till aflönande afl extra biträden vid distriktsför

vältning ärna och postanstalterna, hvilket i innevarande års stat upptagits

till förslagsvis 500,000 kronor, har generalpoststyrelsen anfört, att då utgifterna

å anslaget redan för tiden 1 juli 1892—30 juni 1893 uppgått till i rundt

tal 499,700 kronor, samt från detta anslag utginge all aflöning till hela den

förstärkning af den extra tjenstemannapersonalen, som eu ökad rörelse kräfde, det

förslagsvis beviljade beloppet uppenbarligen måste för år 1894 komma att

icke oväsentligt öfverskridas. Huruvida det skulle lyckas styrelsen att för år

1895 hålla utgifterna å anslaget nere till ungefär enahanda belopp som det,

hvartill de komine att uppgå under år 1894, berodde hufvudsakligen af frågan,

om den begärda ökningen i postexpeditörernes antal blefve bifallen.

Men om än af denna anledning höjning i anslaget kunde undvikas,

funnes det eldigt generalpoststyrelsens förmenande eu annan orsak, som gjorde

en anslagsförhöjniug af nöden.

Generalpoststyrelsen har nemligen nu ansett sig böra ånyo upptaga sitt

förut framstälda förslag om anvisande af medel för att åt tjenstemännen vid

postanstalterna och distriktsförvaltningarna bereda semester utan minskning i

inkomster å tjensten.

I sådant afseende erinrar generalpoststyrelsen, att styrelsen redan vid

afgifvande af förslag till postverkets stater för åren 1893 och 1894 gjort

framställning derom, att nämnde tjenstemäu skulle tilldelas semester en månad

årligen; att denna semester skulle vara obligatorisk för sådane tjensteman, som

hade sig anförtrodd uppbörd; samt att tjensteman af lägre grad vid distriktsförvaltning

eller postanstalt skulle vara skyldig att, om han för beredande

af semester förordnades till högre befattning, densamma bestrida mot åtnjutande

endast af sina egna aflöningsförmåner utan någon förhöjning för skötandet af

den högre befattningen, dock ej längre tid än tre månader under ett år, så

att postverkets kostnader för semesters beredande skulle begränsas till utgifvande

af skäliga arfvoden åt de extra tjensteman, som, eljest oaflönade, tillkallades

att under semestertiden tjenstgöra, hvarjemte styrelsen uttalade den

åsigt, att arfvodet till dylik extra tjensteman vid distriktsförvaltniug och de

fasta postanstalterna i regeln icke skulle öfverstiga 60 kronor i månaden, men

att, derest ordinarie tjensteman icke kunde erhållas att under semester för

postförvaltare vid de smärre postkontoren bestrida dennes tjenst, fyllnadsbelopp

skulle af postmedel utgå jemväl till vikarie för postförvaltare, på det denne

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Sjunde hufvudtiteln.

vikarie icke måtte under semesterförordnandet åtnjuta lägre arfvodesbelopp än

100 kronor i månaden, samt att, i fråga om de i jernvägspostkupé tjenstgörande

postexpeditörer, desse skulle under semester frånträda traktamentet,

hvilken skulle uppbäras af vikarien, som derjemte skulle erhålla ett lägre arfvode,

dock icke under 25 kronor i månaden. Till dessa sålunda angifna kostnader

skulle komma ersättning till vikarie enligt gällande resereglemente, när resa

för inställelse till tjenstgöring erfordrades.

Till stöd för sitt nu förevarande förslag anför generalpoststyrelsen, hurusom

behofvet af semester för tjenstemännen vid postanstalterna vore erkändt i

de för styrelsen utfärdade instruktioner, både den äldre af den 5 december

1873 och den nu gällande af den 4 juni 1886, men föreskriften derom, att

semestern icke finge föranleda särskild kostnad för postverket, hade, såsom

styrelse n redan vid föregående tillfällen framhållit, orsakat, att den genom

semester afsedda hvila endast undantagsvis kunnat vederbörande beredas. Jemte

det tjenstemännen blefve mera uthållig i det ansträngande och enerverande

arbetet å postanstalt, derest han genom semester finge komma i åtnjutande

af någon kortare tids hvila, kunde en högst afsevärd skärpning af kontrollen

öfver uppbörden af postmedel vinnas, derest, såsom styrelsen tänkt sig, semestern

blefve obligatorisk för de tjensteman, som omhänderhade penningeuppbörd,

och erhållandet af denna kontroll kunde, enligt styrelsens åsigt och

med särskildt fästadt afseende å de betydliga penningebelopp, som numera till

följd af postanvisnings-, postförskotts-, tidnings- och postsparbanksrörelsen

måste af många posttjenstemän omhänderhafvas, icke anses annat än högeligen

önskvärdt och väl motsvarande den kostnad,* som härigenom skulle för postverket

uppstå. Visserligen hade under senare tider kontrollen öfver postanstalterna

skärpts genom distriktsförvaltningarnas verksamhet och genom föreskrifter

om kortare redovisningsperioder samt fullständigare räkenskapshandlingar,

men den ökade penningerörelsen vid postkontoren föranledde, att vid

de flesta af dem städse måste finnas tillgängliga mycket afsevärda penningebelopp

för att möta dagliga eventuela utbetalningar till allmänheten och att

många af postkontoren i fråga om storleken af de penningebelopp, som der

omhänderhades, allt mera blefve att förlikna vid bankkontor, och, såvidt styrelsen

förnummit, hade redan de flesta enskilda bankinrättningar funnit med

sin fördel förenadt att tilldela sina tjensteman obligatorisk semester.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer generalpoststyrelsen,

att, på det att åt tjenstemännen vid postdistriktsförvaltningarna och postanstalterna

måtte kunna, utan särskilda kostnader för dem sjelfva, beredas

semester af eu månad årligen för hvar tjensteman, följande föreskrifter måtte

varda meddelade, att, jemte öfriga redan gifna bestämmelser, gälla såsom

Bill. till liiksd. Prot. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

0 Sjunde hufvudtiteln.

vilkor för tillgodonjutande af aflöningsförmåner å stat för dylika tjensteman,

nemligen:

att tjensteman af lägre grad skulle, när sådant erfordrades för beredande

åt semester, vara skyldig att, om lian förordnades till högre befattning vid

distriktsförvaltningarna eller postanstalterna, densamma bestrida mot åtnjutande

allenast af den honom eljest tillkommande aflöning, dock ej längre tid än

sammanlagdt tre månader under ett och samma kalenderår;

0 . semester finge ^ af tjensteman vid distriktsförvaltning eller postanstalt

atnjutas, i den mån sådant i vederbörlig ordning pröfvades kunna ske utan

hinder för göromålens gång;

att vid distriktsförvaltning eller postanstalt anstäld tjensteman, som hade

sig anförtrodd uppbörd, skulle vara pligtig att å tid af året, som af vederbörande

öfverordnade myndighet bestämdes, begagna sig af ifrågavarande

semester;

att dessa föreskrifter ovilkorligen skulle lända till efterrättelse för dem,

som med eller efter 1895 års ingång tillträdde tjenstebefattning vid distriktsförvaltning

eller postanstalt; samt

att de, som dessförinnan tillträdt tjenstebefattning vid postanstalt eller

distriktsförvaltning och icke kunde mot sitt bestridande lagligen tillförbindas

att underkasta sig ifrågavarande föreskrifter, skulle blifva underkastade desamma,

om och när de anmälde sin önskan att komma i åtnjutande af semester

utan afstående af aflöning.

Då beloppet af den kostnad, som för den ifrågasatta semestern skulle

postverket tillskyndas, utöfver ersättningen för resor, förut beräknats till omkring

30,000 kronor, men genom tillkomsten af nu begärdt ökadt antal postexpeditörer

kostnaden skulle komma att ökas med omkring 1,800 kronor, har

generalpoststyrelsen fördenskull och för jemnhet i siffran hemstält, att anslaget

till aflönande af extra biträden vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna,

från hvilket anslag, såsom af generalpoststyrelsen omnämnts, sagda kostnad

skulle komma att utgå, måtte höjas till 532,000 kronor, hvilket innebär en

förhöjning af 32,000 kronor.

Med anledning af generalpoststyrelsens vid afgifvande af förslag till

postverkets stater för ar 1893 gjorda framställning angående beredande af

semester utan minskning i inkomster åt tjenstemännen vid distriktsförvaltningarna

och postanstalterna anförde jag till statsrådsprotokollet den 13 januari

1892, att, i betraktande af det trägna och ansträngande arbete, posttjensten

kräfde, det syntes vara af rättvisa och billighet påkalladt, att nämnde tjensteman

bereddes tillfälle att, der sadant utan hinder för göromålens gång kunde

ske, utan ekonomisk uppoffring komma i åtnjutande af en kortare semester

hvarje år, samt att dertill komine, att, derest i öfverensstämmelse med gene
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sjunde hufvudtiteln.

ra] post styrelsens förslag semestern blefve obligatorisk för dem bland ifrågavarande

tjensteman, som hade sig anförtrodd uppbörd, en sådan anordning skulle

innebära en högst afsevärd skärpning af kontrollen öfver uppbörd af postmedel.

Jag fann mig derföre böra hos Eders Kong]. Maj:t på det lifligaste

förorda hvad generalpoststyrelsen i berörda hänseende hemstält, och Eders

Kongl. Mäj:t afgaf i enlighet med den af mig sålunda uttalade åsigt förslag

i ämnet till 1892 års lagtima Riksdag.

Detta förslag vann emellertid icke Riksdagens bifall. I sin underdåniga

skrifvelse den 19 maj 1892 angående regleringen af utgifterna under riksstatens

sjunde hufvudtitel anförde Riksdagen, att det syntes Riksdagen uppenbart,

att, om förmånen af semester utan minskning i inkomster medgåtves postpersonalen,

anspråk på erhållande af enahanda förmån snarligen kunde motses

från telegrafpersonalens sida, hvilka anspråk i sådant fall svårligen kunde afvisas;

att Riksdagen således i sjelfva verket stode inför en långt större utgift,

än den statsverkspropositionen utvisade; att det emellertid syntes Riksdagen

med fog kunna ifrågasättas, huruvida Riksdagen borde besluta sig för en dylik

utgift, om ej samtidigt dermed genomfördes den besparing åsyftande reform,

som bestode i post- och telegrafverkens förening; samt att den förevarande

semesterfrågan således först borde i sammanhang med föreningsfrågan lösas.

I underdånig skrifvelse den 21 november 1892 angående postverkets

stater för innevarande år förnyade generalpoststyrelsen sin framställning i seinesterfrågan;

men ehuru jag fortfarande fann generalpoststyrelsens förslag, särskild!

med hänsyn till den skärpta kontroll öfver uppbörden vid postanstalterna, som

derigenom skulle vinnas, vara särdeles beaktansvärdt, ansåg jag det dock icke

vara skäl att, då Eders Kongl. Maj:ts till 1892 års lagtima Riksdag i sådant

syfte gjorda framställning icke vunnit Riksdagens bifall, efter en så kort tids

förlopp ånyo upptaga frågan. Denna min uppfattning delades ock af Eders

Kongl. Maj:t.

Frågan har emellertid sedan dess kommit i ett väsentligen förändradt

läge. Vid föredragning den 15 september nästlidet år af Riksdagens underdåniga]

skrifvelse den 12 maj 1888 angående post- och telegrafverkens

förenande under en gemensam styrelse samt det betänkande, som afgifvits af

den för frågans utredning tillsatta komité, har enligt protokoll, hvilket

torde tå biläggas dagens protokoll,*) Eders Kongl. Maj:t funnit Riksdagens

berörda skrifvelse icke böra till någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd

föranleda. Enligt hvad jag vid nämnda föredragningstillfälle anfört, måste

den i föreningsfrågan åvägabragta utredning anses hafva på ett tillfyllestgörande

sätt ådagalagt, att en förening af post- och telegrafverken icke skulle komma

att för statsverket medföra besparing. Den i Riksdagens underdåniga skrifvelse

j Se bil. 1 vid detta protokoll.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sjunde hufrudtiteln.

den 19 maj 1892 framhållna synpunkt, enligt hvilken den statsutgift, som

skulle uppkomma genom medgifvande af semesterförmån för postpersonalen och

eventuel äfven för telegrafpersonalen, borde ställas i förbindelse med den

genom de båda verkens förening motsedda besparing, lärer derföre under numera

förändrade förhållanden icke kunna utöfva bestämmande inflytande på

semesterfrågans lösning.

Hvad beträffar Riksdagens i samma skrifvelse uttalade antagande, att,

derest förmånen af semester utan minskning i inkomster medgåfves postpersonalen,

enahanda förmån inom kort äfven måste beredas personalen vid telegrafverket,

så förekommer väl, att i det förslag till utgiftsstater för telegrafverket,

som telegrafstyrelsen, på grund af Eders Kong! Maj:ts i sammanhang

med föreningsfrågans afgörande meddelade befallning, den 28 sistlidne november

afgifvit, telegrafstyrelsen framstått förslag till beredande af möjlighet för personalen

vid telegrafverkets lokalförvaltningar att utan aflöningsafdrag erhålla

någon tids ledighet från tjenstegöromål. Telegrafstyrelsen har emellertid

dervid kommit till det resultat, att det icke vore möjligt att åt hela den ordinarie

tjenstemanna personaleu vid telegrafverkets lokalförvaltningar bereda förmånen

af en årligen återkommande semester. Vid den tid af året, äfven om den

utsträcktes till månaderna maj—oktober, då dylik ledighet vore för tjenstemännens

helsa gynnsammast och äfven i öfrigt mest begärlig, vore nemligen göromålen vid

telegrafverkets stationer trägnast, och om än semestern kunde förläggas till

hvilken årstid som helst, befarade styrelsen, att tillräckligt antal ersättningsmän

skulle komma att saknas för att åt hela personalen årligen bereda dylik

ledighet. Telegrafstyrelsen har derför tänkt sig saken kunna ordnas genom begränsning

sålunda, att det i hvarje fall Ange bero på styrelsens pröfning,

huruvida ordinarie tjensteman vid telegrafverkets linier, verkstad eller stationer

kunde, vare sig för skötande af egna angelägenheter eller för sjukdom eller

svag helsas vårdande, under högst trettio dagar under samma kalenderår erhålla

ledighet utan minskning i sin aflöning, samt att en dylik förmån icke

Ange beviljas assistent eller telegrafisk med mindre än att lian eller hon under

minst fem kalenderår innehaft sin anställning i nämnda egenskap. För genomförande

af eu sådan anordning har telegrafstyrelsen i statsförslaget uppfört

ett förslagsanslag af 25,000 kronor för beredande åt en del af den ifrågavarande

personalen af tjenstledighet utan aflöningsafdrag.

Att sålunda, enligt de båda styrelsernas förslag, bestämmelserna om

semesterförmån för personalen vid lokalförvaltningarna inom post- och telegrafverken

skulle komma att sins emellan förete väsentliga skiljaktigheter, är betingadt

af de olikartade förhållandena inom de båda verken. Om än enligt

generalpoststyrelsens förslag obligatorisk semester skulle kunna tilldelas posttjensteman

under hvilken årstid som helst, så torde dock i allmänhet oöfver
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Sjunde hufvudtiteln.

stigliga hinder icke möta att tilldela flertalet af tjenstemännen vid postverkets lokalförvaltning

dylik förmån under den varmare årstiden, då densamma måste vara mest

begärlig, likasom, i motsats mot det inom telegratverket rådande förhållandet, svårighet

att Unna tillräckligt antal personer, villiga att åtaga sig semestervikariat,

torde yppas. Om redan häruti ligger tillräcklig grund för den olikhet, som icke

uti nu ifrågavarande afseende skulle komma att ega rum mellan de båda verken,

finnes äfven eu annan, som torde böra tillmätas eu än större betydelse. Såsom

förut blifvit framhållet, är syftemålet med den föreslagna obligatoriska

semestern för posttjenstemännen tvåfaldigt: att bereda tjenstemännen någon tids

hvila och att tillskapa ett kraftigt kontrollmedel öfver dem i deras egenskap af

uppbördsmän. Om för posttjenstemännen semesterförmån medgåfves endast i

den begränsning, som blifvit för telegrafpersonalen föreslagen, skulle det senare,

icke minst vigtiga syftemålet med semesterns medgifvande bortfalla. Nekas

kan visserligen icke, att den uppbördskontroll, som ligger uti en obligatorisk

semester, äfven inom telegrafverket kunde vara önskvärd, men dels medgifva,

på sätt redan blifvit nämndt, förhållandena icke dess införande inom detta verk

och dels är här på grund af den väsentligt mindre uppbörden behofvet deraf

icke så framträdande som inom postverket. Att i nu förevarande afseende en

olikhet skulle uppstå mellan post- och telegrafverken utgör ju emellertid icke

i och för sig något skäl att afstå från den obestridliga fördel för uppbördskontrollen

inom postverket, som den obligatoriska semestern skulle medföra.

1 sammanhang med frågan om anslag för telegrafverket får jag tillfälle

att förorda telegrafstyrelsens förslag om tjenstledighet utan löneafdrag för en

del af personalen vid telegrafverkets lokalförvaltningar. Nu tillåter jag mig,

under åberopande af hvad jag förut anfört och hvad af generalpoststyrelsen i

ämnet andragits, förorda bifall till hvad generalpoststyrelsen uti ifrågavarande

hänseende föreslagit.

Vidkommande anslaget till älderstillägg anmäler generalpoststyrelsen, att,

med hänsyn å ena sidan till inträffade personalförändringar till följd af dödsfall,

afsked eller vunnen befordran och å andra sidan till det ytterligare antal

tjenstemän och betjente, som blefve berättigadt till ålderstillägg från 1895 års

början, anslaget borde för nämnda år höjas med 12,600 kronor eller från sitt

nuvarande belopp 300,700 kronor till 313,300 kronor.

I anslaget till gratifikationer in. m. åt tjenstemän och betjente, hvilket

uti innevarande års stat upptagits till 6,000 kronor, har generalpoststyrelsen

föreslagit en förhöjning af 1,000 kronor.

Till stöd härför anföres, hurusom sedan flera år tillbaka inom det svenska

postverket funnits nödigt att gång efter annan vid åtskilliga postkontor anordna

särskilda elevkurser för dem, som önskade anställning såsom extra ordinarie

postexpeditörer. Utbildningen både dock hufvudsakligen afsett den praktiska

opaginerad Kontrollera mot PDF

*4 Sjunde hufvndtiteln.

posttjensten. Under de senare åren hade styrelsen särskildt haft sin uppmärksamhet

riktad på förevarande angelägenhet och sökt att mera planmessigt ordna

dessa kurser, så att den blifvande posttjenstemannen måtte kunna erhålla ej

blott praktisk handledning i postgöromål, utan äfven undervisning i de ämnen,

såsom postförvaltningskunskap, postal geografi, lefvande språk m. m., i hvilka

han för ett rätt uppfyllande af sin verksamhet nödvändigt måste ega insigter.

För sådant ändamål hade vid åtminstone ett par af de större elevkontoren

anordnats särskilda studiekurser under ledning af posttjenstemän såsom kursföreståndare.

Vid andra elevkontor hade såväl den praktiska handledningen

som, i den mån tjenstegöromålen sådant medgifvit, biträde åt eleverna vid

studierna fått lemnas af kontorets föreståndare.

Ersättning^ åt kursföreståndarne hade lemnats genom gratifikationer till

smärre belopp från ifrågavarande anslag. Då det enligt styrelsens uppfattning

skulle vara för svenska postverket gagneligt, om man kunde fortgå på den

beträdda vägen med anordnande af särskilda studiekurser, men anslaget vore

hardt anlitadt, hade styrelsen ansett detsamma för sådant ändamål böra med

förut nämnda belopp förhöjas.

Mot de af generalpoststyrelsen ifrågasatta förhöjningar i anslagen till

ålders ti 11 ägg samt till gratifikationer m. m. åt tjensteman och betjente har iag

icke något att erinra.

Beträffande

öfver gångsstaten

har generalpoststyrelsen anmält, att, sedan en af de å nämnda stat med en

aflöning af 1,200 kronor upptagna kammarskrifvare under år 1893 aflidit,

anslagen under denna stat kunna minskas med nämnda belopp eller från

3,600 kronor till 2,400 kronor.

1 fråga om

Indragning sstaten

anmäler generalpoststyrelsen, att, då den derå upptagne f. d. postmästaren i

Anderslöf C. T. Öhrström nyligen aflidit, den för honom uppförda aflöning,

2,000 kronor, bör afdragas från indragningsstatens senast faststälda slutsumma,

2,593 kronor, samt att anslaget under nämnda stat följaktligen utförts med

återstående beloppet, 593 kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Hvad beträffar

Sjunde hufvudtiteln.

15

Jr

Pensionsstaten,

meddelar generalpoststyrelsen,

att i följd af inträffade dödsfall från denna stat böra afföras de pen
-

sioner, som utgått

•:.**« : ''■ ... '' ■(,< 1 ■ j I ; i

till förre postmästaren G. W. Söderström............................ kronor 900: —

» » förvaltaren af postverkets frimärkesförråd C. G. EU » 4,000: —

» » vaktbetjenten C. H. Rydberg .................. » 300: —

» » postmästaren O. F. Dalman ................................... » 1,650: —

» » vaktbetjenten L. Andersson...................................... » 300: —

» » postmästaren C. O. Lené......................................... » 1,500: —

» aflidne postmästaren Weibulls enka och dotter ............... » 150: —

eller tillhopa kronor 8,800: —

men att deremot å staten böra uppföras följande pensioner, som blifvit

beviljade, efter det Eders Kongl. Maj:t till sistlidet års Riksdag aflat nådig proposition

angående statsverkets tillstånd och behof, nemligen

till förre vaktbetjenten B. C. Möllerstedt

» » revisorn G. H. L. Hedin ..........

» » vaktmästaren A. F. Richter ....

» » vaktbetjenten E. Snällman

............ kronor

200:-

1,600:

............ »

675: —

300: —

summa kronor

2,775: —

Härtill böra läggas de pensioner, som jemlikt

nedannämnda nådiga bref blifvit bestämda att från

postverkets pensionsstat årligen utgå

till vaktbetjenten J. F. Knutsson, enligt nådigt bref den 24

november nästlidet år ...................................................... » 300: —

» vaktbetjenten A. F. Pettersson, enligt samma nådiga bref » 300: —

» vaktbetjenten G. A:son Kjellman, enligt nådigt bref den »

30 sistlidne december ...................................................... » 300: —

tillsammans kronor 3,675: —

I sammanhang härmed har general poststyrelsen gjort framställning angående

beviljande af pensioner åt aktuarien hos styrelsen Hans Fredrik Wennerbom

och postexpeditören vid postkontoret i Stockholm Johan Ferdinand Decander.

Generalpoststyrelsen har dervid beträffande aktuarien Wennerbom meddelat,

att Wennerbom, hvilken vore född den 28 januari 1836 och år 1859

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sjunde hufvudtiteln.

efter aflagd examen för inträde i rikets rättegångsverk antagits i statens tjenst,

den 11 maj 1863 utnämnts till kanslist hos styrelsen samt den 19 januari 1874

befordrats till aktuarie hos styrelsen och föreståndare för dess statistiska kontor.

Sedan medlet af september 1890 har Wennerbom åtnjutit tjenstledighet

på grund af sjukdom. Den med aktuarietjensten förenade aflöning utgör 3,000

kronor, deraf 1,800 kronor såsom lön och 1,200 kronor såsom tjenstgöriugspenningar,

hvarjemte Wennerbom fått sig tillagda två ålderstillägg med tillhopa

1,000 kronor. Af dessa löneförmåner uppbär Wennerbom under ledigheten

lönen och ålderstilläggen eller tillhopa 2,800 kronor. Tjenstgöringspenningarne

utgå till vikarien, men då lämplig sådan till uppehållande af den ansträngande

tjenstebefattningen icke kunnat erhållas endast för tjenstgöringspenningarne, har

derutöfver, enligt särskilda af Eders Kong!. Maj:t meddelade nådiga beslut,

af postmedlen anvisats ett årligt belopp af 1,200 kronor för tjenstens uppehållande.

Enligt ett af extra provinsialläkaren Konrad Sclnvieler den 18 sistlidne

Oktober utfärdadt läkarebetyg lider AVennerbom af organiskt hjertfel jemte

följderna af eu slagattack och är för afl framtid urståndsatt sköta sin befattning

hos generalpoststyrelsen.

Af generalpoststyrelsen har vitsordats, att AVennerbom i sin tjenst städse

ådagalagt duglighet och stort nit.

Såsom skäl för AArennerboms pensionerande åberopar generalpoststyrelsen,

att enligt nämnda läkarebetyg ingen utsigt förefunues, att han vidare skulle

blifva tjenstbar; att det för postverket vållade svårighet att uppehålla tjensten

medelst vikarie; samt att dertill komme, att den kostnad, hans pensionerande

skulle för postverket medföra, icke väsentligt komme att öfverstiga den, postverket

redan under en följd af år fått för tjenstens uppehållande vidkännas,

då AArenuerbom, enligt inhemtade upplysningar, från och med juni månad 1863

varit delegare i och inbetalt pensionsafgifter till civilstatens pensionsinrättning,

hvadan han syntes vara berättigad att, efter erhållet afsked, från nämnda

pensionsinrättning uppbära en årlig pension af 1,200 kronor.

Under åberopande häraf och med erinran att AVennerbom enligt de i

nådiga kungörelsen den 6 december 1878 gifna vilkor för åtnjutande af faststälda

löneförmåner för generalpoststyrelsen är berättigad att, så länge han

af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, uppbära hela lönen jemte ålderstillägg,

har generalpoststyrelsen hemstält, att AVennerbom måtte förklaras berättigad

att från och med månaden näst efter den, då afsked från aktuarietjensten

blefve honom beviljadt, under sin återstående lifstid af postmedel åtnjuta

pension till så stort belopp, att detta tillsammans med den pension, hvartill

han syntes vara berättigad från civilstatens pensionsinrättning, utgjorde

2,800 kronor; i hvilket fall för honom borde å postverkets pensionsstat upptagas

ett belopp af 1,600 kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Sjunde hufvudtiteln.

I yttrande, som af mig inhemtats, har direktionen öfver civilstatens

pensionsinrättning meddelat, att Wennerbom fullgjort vilkoren för erhållande

af pension från nämnda inrättning och således vore berättigad att från och

med månaden näst efter den, under hvilken afsked från tjensten blefve honom

beviljadt, för sin återstående lifstid uppbära pension från inrättningens tjenstemannapensiousfond

i fjerde klassen till årligt belopp af 1,200 kronor.

Jemte meddelande att postexpeditören Decander, hvilken alltifrån den

1 oktober 1884 åtnjutit tjenstledighet på grund af läkarebetyg, i en till styrelsen

ingifven skrift anhållit om afsked från postexpeditörsbefattningen med

bibehållande af lönen såsom pension, anför generalpoststyrelsen vidare, att

Decander, som vore född den 8 januari 1848, år 1869 antagits till extra

ordinarie tjensteman vid postverket och den 21 juli 1876 befordrats till kontorsskrifvare,

hvilken tjenstebenämning med 1882 års ingång förändrades till

postexpeditör. Från och med februari månad sistnämnda år hade Decander

innehaft postexpeditörstjenst i l:a lönegraden. Då Decander, hvilken tilllika

innehade annan tjenstebefattning såsom lärare i musik vid högre latinläroverket

å Norrmalm i Stockholm, af sådan anledning icke fått tillträda

nu gällande aflöningsstat, hade hans aflöningsförmåner såsom postexpeditör

utgjort, extra inkomster oberäknade, 1,600 kronor, deraf 1,200 kronor lön

och 400 kronor tjenstgöringspenningar.

Under Decanders tjenstledighet hafva, enligt särskilda af Eders Kongl.

Maj:t meddelade beslut, hans aflöningsförmåner varit så fördelade, att Decander

tillagts lönen, hvaremot tjenstgöringspenningarne jemte extra inkomsterna uppburits

af vikarien, hvilken derutöfver, jemnlikt Eders Kongl. Maj:ts beslut, åtnjutit

särskild vikariatsersättning af postmedlen till belopp af 800 kronor för

år räknadt.

Enligt två af stadsläkaren i Linköping, bataljonsläkaren E. Boman den

20 september och den 5 november 1893 för Decander utfärdade läkarebetyg

lider Decander af neurasthenia cerebralis och är till följd af denna sjukdom

oförmögen till tjenstgöring, hvarjemte enligt läkarebetyget utsigt icke förefinnes,

att Decanders helsotillstånd kan så förbättras, att han kan användas i

postverkets tjenst.

Generalpoststyrelsen förmäler sig icke vara i tillfälle att bedöma, huruvida

Decander å sin innehafvande musiklärarebefattning kan komma i åtnjutande

af pension eller huruvida honom kan under eu längre följd af år medgifvas

att, ehuru icke tjenstbar, i nämnda befattning qvarstå, men under antagande

att hinder härför mötte och då alltid olägenhet vållades postverket

derigenom att under eu längre tid biträde icke kunde påräknas af eu bland

verkets ordinarie tjenstemän, helst antalet af desse tjenstemän icke i förhållande

Bih. till Wk-id. Prof, 1804. 1 Sand. 1 Afd. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sjunde hufvudtiteln.

till göromålens omfattning vore särdeles stort, har generalpoststyrelsen föreslagit

Decanders uppförande å postverkets pensionsstat till åtnjutande under

sin återstående lifstid af en årlig pension, motsvarande den honom å stat tillkommande

lön, 1,200 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den,

under hvilken afsked ur postverkets tjenst blefve honom beviljadt.

Då, enligt hvad de företedda läkarebetygen gifva vid handen, ingen

utsigt förefinnes, att Wennerbom och Decander skola kunna åter inträda i

utöfning af sina tjensteåligganden, samt det uppenbarligen måste medföra icke

ringa olägenhet för postverket, om deras tjenster fortfarande skulle under eu

följd af år uppehållas på förordnande, anser jag generalpoststyrelsen hafva

haft grundade skäl för sin begäran, att pension af postmedel måtte Wennerbom

och Decander beredas, helst någon väsentligt ökad utgift derigenom ej

tillskyndas postverket utöfver de kostnader, postverket för närvarande får vidkännas

för tjensternas uppehållande.

Hvad Decander beträffar, synes dock någon nedsättning böra ega rum

i beloppet af den för honom föreslagna pensionen. Decander innehar nemligen,

såsom af generalpoststyrelsen omförmälts, jemte sin postexpeditörstjenst befattning

såsom lärare i musik vid högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm, i

hvilken egenskap han åtnjuter aflöning å stat till belopp af 750 kronor årligen.

Jemlikt § 69 i nådiga stadgan för rikets allmänna läroverk den 1 november 1878

eger ordinarie lärare, som i följd af sjukdom åtnjuter tjenstledighet, att under

tiden uppbära tre fjerdedelar af den till befattningen hörande lön, men skall

afstå den återstående fjerdedelen till vikariens aflönande, så vida icke med

efori bifall dem emellan annorlunda öfverenskommes. Under mellanterminerna,

då någon vikarie ej erfordras, uppbäres lönen oafkortad. Någon rätt till

pension såsom musiklärare lärer Decander icke ega, då nådiga bref vet den 16

mars 1858 i fråga om pensionsrätt för lärare vid elementarläroverken icke ansetts

ega tillämplighet på lärare i musik och teckning, men då Decander i

sin berörda egenskap är ordinarie tjensteman, kan det uppenbarligen icke förmenas

honom att vid tjensten qvarstå, änskönt han icke är tjenstbar. I betraktande

af dessa omständigheter anser jag pensionen för Decander skäligen

böra sättas till 1,000 kronor.

Med denna ändring tillstyrker jag hvad generalpoststyrelsen föreslagit i

fråga om pension åt Wennerbom och Decander.

Hvad beträffar

Omkostnadsstaten,

föreslår generalpoststyrelsen, att följande anslag måtte höjas, nemligen anslaget

till uppbörds- och frimärkesprovision med 5,000 kronor från 330,000 kronor

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Sjunde hufvudtiteln.

till 335,000 kronor, anslaget till expensutgifter med 20,000 kronor från

400.000 kronor till 420,000 kronor, anslaget till rese- och trålitamentsersättning

av för resor i embets- och tjensteärenden i allmänhet med 3,500 kronor

från 25,500 kronor till 29,000 kronor, anslaget till traktamenten för vaktbetjente

med 20,000 kronor från 510,000 kronor till 530,000 kronor, anslaget

till postföringskostnad vid befordran ä jernväg med 200,000 kronor

från 1,480,000 kronor till 1,680,000 kronor samt anslaget till postföringskostnad

vid befordran sjöledes mellan Sverige och England med 1,500

kronor från 3,000 kronor till 4,500 kronor, — i sammanhang hvarmed anslagets

benämning skulle sålunda förändras, att det komme att afse postföringskostnad

vid befordran sjöledes mellan Sverige samt England och Amerika, — äfvensom

att följande anslag måtte nedsättas, nemligen anslaget för godtgörelse till

främmande länders postverk med 10,000 kronor från 60,000 kronor till 50,000

kronor samt anslaget för tillverkning af frimärken, frankokuvert, brefkort

och kortbref likaledes med 10,000 kronor från 115,000 kronor till 105,000

kronor.

I fråga om den föreslagna förhöjningen med 20,000 kronor i anslaget

till expensutgifter har generalpoststyrelsen anfört, att utgifterna å anslaget utgjort

i runda tal, år 1891 376,800 kronor, år 1892 406,700 kronor och

under perioden 1 juli 1892—30 juni 1893 440,400 kronor, under det att

anslaget förslagsvis beräknats, år 1892 till 375,000 kronor, år 1893 till

385.000 kronor och år 1894 till 400,000 kronor; att till följd dels af den

vid post-kongressen i Wien år 1891 vidtagna, ganska omfattande revisionen

af samtliga de inom verldspost-föreningen gällande konventioner och aftal, dels

ock af det inom styrelsen pågående författningsarbetet styrelsen under år

1892 af trycket utgifvit de förändrade internationela postfördragen med tillhörande

expeditionsreglementen, ny allmän poststadga, reglemente angående

medelsredovisningen vid postkontoren, beklädnadsreglemente för betjente vid

postverket, reglemente för postkontoren angående abonnement genom postverket

å tidningar och andra periodiska skrifter samt reglementariska bestämmelser i

sistnämnda hänseende för poststationer; att äfven under år 1893 genom Sveriges

tillträde till det i Wien afsilande aftalet angående inkasseringsrörelsen och

genom utfärdande af reglemente för postkontoren angående postanvisningsrörelsen

särskilda tryckningskostnader uppstått, hvartill komme, att med förändringen

i internationela postfördragen, utvidgning af postverkets rörelsegrenar och utfärdande

af reglementen både för vissa af dessa grenar och för medelsredovisningen

i dess helhet följt nödvändigheten att förse postanstalterna med nya

redovisningsböcker, räkenskapsformulär och åtskilligt blankettryck för den dagliga

rörelsen; att kostnaden för hela denna anskaffning utgått å expensanslaget-,

från hvilket tillika bestredes utgifterna för belysning, uppvärmning och städ
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sjunde hufvudtiteln.

ning af postlokalerna samt för skrifmaterialier, lack, segelgarn, kuvert m. m;

att, då jemväl under innevarande år särskilda kostnader af förenämnda art

komme att å anslaget utgå, anslaget måste antagas blifva för samma år otillräckligt;

samt att, ehuru styrelsen saknade anledning förutsätta, att dylika

extra kostnader till större belopp äfven under år 1895 skulle tillkomma, komplettering

af räkenskaps- och blankettrycket dock uuder sistnämnda år antoges

komma att medföra kostnader, som betingade den begärda förhöjningen i anslaget.

Den föreslagna höjningen i anslaget till rese- och traktamentsersättningar

för resor i embets- och tjensteärenden i allmänhet är föranledd af generalpoststyrelsens

framställning angående beredande af semester åt tjenstemännen

vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna, enär, såsom förut nämnts, från

detta anslag skulle utgå de kostnader, som komme att uppstå, då vikarie för

posttjensteman under semester icke kunde å tjenstgöringsorten erhållas, utan

måste från annan ort dit beordras.

Då utgifterna å anslaget till traktamenten för vaktbetjente, hvilket anslag

för år 1893 upptagits till 500,000 kronor och för år 1894 till 510,000

kronor, utgjort i runda tal, år 1892 525,700 kronor och under perioden 1

juli 1892—30 juni 1893 520,900 kronor samt ökad posttrafik påkallade

ökadt antal vaktbetjente, har generalpoststyrelsen, för att möta utgifterna å

anslaget under år 1895, ansett anslaget ej kunna sättas lägre än till 530,000

kronor.

Beträffande anslaget till postföringskostnad vid befordran å jernväg, i

hvilket anslag, såsom förut är nämndt, föreslås en förhöjning af 200,000 kronor,

har generalpoststyrelsen anfört, att utgifterna å ifrågavarande, i staten för innevarande

år till 1,480,000 kronor faststälda anslag utgjort i runda tal, för år

1892 1,364,000 kronor och för tiden 1 juli 1892 — 30 juni 1893 1,402,000

kronor samt att, då enskilda jernvägslinier med en sammanlagd väglängd af

702,3 kilometer vore afsedda att öppnas för allmän trafik före utgången af år

1895 samt arbetet med norra stambanans fortsättning från Vännäs till Boden

framskridit så långt, att å denna stambanedel, i längd hållande 287 kilometer,

redan under innevarande år kunde anordnas trafik, erfordrades, äfven med den

nuvarande taxan för postbefordran å statens jernvägar, en väsentlig höjning i

anslaget för år 1895.

Eu ytterligare och än mera verkande anledning till sådan förhöjning

hemtade styrelsen från Eders Kongl. Maj:ts den 11 sistlidne oktober meddelade

beslut, enligt hvilket den ersättning, som borde tillkomma statens jernvägstrafik

för postbefordran å statens jernvägar, skulle från och med den 1 januari 1894

för hvarje kilometer, som postvagn eller annan jernvägsvagn tillryggalade för

postverkets räkning, utgå för hel vagn, hvilande på två axlar, med 16 öre och

för post- eller postiljonskupé uti så beskaffad vagn med hälften eller 8 öre,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Sjunde hufyudtiteln.

hvarjemte jernvägsstyrelsen skulle med generalpost styrelsen öfverenskomma om

den ersättning, som i förhållande derefter borde erläggas så väl för mindre del

af jernvägsvagn, hvilken för postens befordrande användes, som ock för så kallad

bogievagn, när sådan toges i anspråk för postens forslande. Enligt gjorda beräkningar

skulle tillämpningen af de genom nämnda nådiga beslut faststälda högre

afgifterna å postbefordringen med statens jeruvägar hafva redan för år 1892

medfört en ökad utgift för postverket af i rundt tal 115,800 kronor; och denna

stegring i utgifter blefve naturligtvis större, i den män statsbanenätet utsträcktes.

På de af generalpoststyrelsen anförda skäl finner jag mig böra förorda

den af styrelsen föreslagna förhöjningen i anslaget till post fö r i n gsk ost n ad vid

befordran å jernväg, dervid erinrande att den del af förhöjningen, som är föranledd

af de faststälda högre afgifterna för postbefordran å statens jernvägar,

ej innebär någon ökad statsutgift, utan kommer statsverket tillgodo genom

stegrad inkomst af jernvägstrafiken.

Då af hvad jag förut anfört framgår, att ett bifall till generalpoststyrelsens

framställning angående beredande af semester åt tjenstemännen vid

distriktsförvaltningarna och postanstalterna föranleder ökade utgifter från anslaget

till rese- och traktamentsersättningar för resor i embets- och tjensteärenden i

allmänhet, lärer, under förutsättning att berörda af mig förut tillstyrkta framställning

vinner godkännande, ifrågavarande anslag böra upptagas med det af

generalpoststyrelsen föreslagna förhöjda beloppet.

Mot de af generalpoststyrelsen i öfrigt begärda ökningarna i anslagen

under omkostnadsstaten, hvilka synas mig af omständigheterna påkallade, har

jag icke heller något att erinra.

De af generalpoststyrelsen föreslagna nedsättningarna i anslagen för godtgörelse

till främmande länders postverk och för tillverkning af frimärken, frankokuvert,

brefkort och kortbref gifva icke anledning till någon erinran från min sida.

Det å postverkets stat uppförda anslag till oförutsedda utgifter är af

generalpoststyrelsen upptaget till samma belopp, hvartill det faststälts för innevarande

år, eller till 40,000 kronor.

I anslaget till afkortningar och restitutioner m. in., hvilket iinnevarande års

stat upptagits till 46,357 kronor, föreslår generalpoststyrelsen en nedsättning

af 1,475 kronor. För vinnande af en jemn slutsumma å utgiftsstaterna,

sådana de af mig tillstyrkas, torde emellertid ifrågavarande anslagssumma böra

utföras med 45,182 kronor, då minskningen blifver 1,175 kronor.

Sammanställas de af mig nu tillstyrkta ändringarna i postverkets stater,

visar det sig,

att under aflöningsstaten ökning komme att ega rum med följande belopp,

nemligen

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Sjunde hufvndtiteln.

Ökning.

i aflöningsanslaget till biträdande

tjensteman vid postanstalterna

för beredande af aflöning till

30 nya postexpeditörsbefattningar,

15 af hvardera lönegraden,

med.............................. kronor 51,000: —

i anslaget till vaktbetjente för

beredande af lön till 3 vaktbetjente,

som komme att er
-

sätta 3 indragna vaktmästare,

med ................... „ 1,500: —

i dito till aflönande af poststations
föreståndare

med ...................... „ 20,000: —

i dito till aflönande af extra

biträden vid distriktsförvaltningarna

och postanstalterna

med ...... „ 32,000: —

i dito till ålderstillägg med ...... „ 12,600: —

i dito till gratifikationer in. m.

åt tjensteman och betjente med „ 1,000: —

kronor 118,100: —

hvaremot minskning skulle

uppkomma genom uteslutande ur

staten af 3 vaktmästarebefattningar

med en lön af tillhopa... „ 2,200: —

så att alltså aflöningsstaten på det hela skulle

växa med kronor ........................................................ 115,900: —

att å öfvergångsstaten genom afförande af eu

kammarskrifvarelön minskning komme att uppstå med

kronor ...........................................................................

att å indragning sstaten genom afförande af det

för förre postmästaren C. T. Öhrström upptagna belopp

komme att minskas med kronor..........................

att å pensionsstaten i följd af pensionstagares

afgång komme att besparas...... kronor 8,800: —

Transport kronor 8,800: — 115,900: —

Minskning.

1,200: —

2,000: —

3,200: —

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

Ökning.

23

Minskning.

Transport kronor 8,800: — 115,900: —

hvaremot skulle tillkomma:

af Eders Kongl. Maj:t beviljade

nya pensioner kronor 3,675: —

föreslagna pen-

sioner för ak-

tuarienWen-

nerbom och

postexpeditö-

renDecander,

tillsammans „ 2,600: —

6,275: —

så att alltså minskning komme att ega rum i

denna stat med kronor...................................................

att under omkostnadsstaten ökning komme att

ega rum:

i anslaget till uppbörds- och fri
märkesprovision

med ............. kronor 5,000: —

i dito till expensutgifter med ... „ 20,000: —

i dito till rese- och traktamentsersättningar

för resor i einbetsoch

tjensteärenden i allmänhet

med .......................................... „ 3,500: —

i dito till traktamenten för vakt
betjente

med ........................... „ 20,000: —

i dito till postföringskostnad vid

befordran å jernväg med ...... „ 200,000: —

i dito till postföringskostnad vid

befordran sjöledes mellan Sverige

och England med ......... „ 1,500: —

kronor 250,000: —

hvaremot minskning komme

att ega rum

i anslaget för godtgörelse till

främmande postverk med

kronor 10,000: —

Transport kronor 10,000: —

3,200: —

t

2,525: —

250,000: — 115,900: — 5,725: —

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Sjunde hufvudtiteln.

Ökning. Minskning.

Transport kronor ,10,000: —

i anslaget för

tillverkning

af frimärken,

frankokuvert,

brefkort och

kortbref med „ 10,000: —

250,000: 115,900: — 5,725

):i/;l/.. .{gdo/L *T.[>;

20,000: —

så att alltså en ökning i denna stat komme

att ega rum med kronor.....................................,.230,000:

samt att slutligen anslaget till afkortninqar

och restitutioner rn. m. komme att

minskas med kronor..................................... -

tillhopa kronor 345,900:

!]C ''UiUttö/i 211(11/10 SV''j5V''Vi''\^)HV>.0J\iU0 UK

En ökning på det hela komme alltså att ega rum med kronor 339,000;

och skulle staternas slutsummor blifva följande4i-d i!:>o -,!• .W.|tfii i;i; ;■

:0< >< ).r.

aflöningsstaten.....................................

3,065,600: —

öfver gån gsstaten....................................

2,400: —

indragningsstaten ................................

593: —

pensionsstaten....................................

90,225: —

omkostnadsstaten ................................

4,737,000: —

oförutsedda utgifter............................

40,000: —

afkortningar och restitutioner m. fn.

45,182: —

;()(10.t (i 1^-

tillsammans kronor

b-rnt väviri-.

7,981,000: —

u/nirotM

Då postverkets inkomster för år 1895 blifvit beräknade till 8,173,000

kronor, skulle alltså inkomsterna komma att öfverstiga utgifterna med 192,000

kronor.^

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå,

att Eiksdagen, dels med beviljande af årliga pensioner till aktuarien

Hans Fredrik Wennerbom å 1,600 kronor och postexpeditören Johan Ferdinand

Decander å 1,000 kronor, att till en hvar af dem utgå från och med månaden

näst efter den, under hvilken afsked ur postverkets tjenst varder honom beviljadt,

dels med förklarande att i mån åt afgång åtta kontrollörsbefattningar

af 3:e lönegraden må af generalpoststyrelsen indragas och i deras ställe inrättas

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Sjunde hufrudtiteln.

en ny kontrollörstjenst af 2:a lönegraden och åtta nya postexpeditörstjenster,

deraf fem af l:a lönegraden och tre af 2:a lönegraden, samt två kontrollörsbefattningar

uppflyttas från 3:e till l:a lönegraden, dels ock med godkännande

af öfriga nu tillstyrkta ändringar i postverkets stater äfvensom af de föreslagna

bestämmelserna angående semester för tjenstemännen vid distrikteförvaltningarna

och postanstalterna, måtte för år 1895 bestämma postverkets anslag, förslagsvis

beräknadt, till 7,981,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen.

Telegrafverket.

-'' a *, > \ \ K \ '' « ! (! 5 j V . V. J i HI • i ! * fU-''.’ H D ■* \>A U''4 il h;

Sedan nästlidet års Riksdag antagit utgiftsstater för telegrafverket, slu- [2.]

tände å 1,354,120 kronor, att gälla under innevarande år, med rätt för Eders Telegrafverket.

Kongl. Maj:t att i nämnda stater gorå de jemkuingar, som kunde finnas af

behof ve t påkallade, har Eders Kongl. Maj:t den 22 september 1893 faststält

telegrafverkets stater för år 1894 och dervid beträffande stationspersonalen

vidtagit den jemkning, hvilken bör för Riksdagen anmälas, att kommissarietjensten

i Grisslehamn blifvit utbytt mot en telegrafistbefattning och att den

sålunda disponibla kommissarietjensten af tredje klassen blifvit förlagd till Sollefteå.

De sålunda nu gällande staterna upptaga följande slutsummor:

aflöniugsstaten...........—....................................... kronor 951,900: —

öfvergångsaflöningsstaten.......................................... „ 5,100: —

pensions- och understödsstaten .............................. „ 112,320: —

nnderhållsstaten ............................... » 284,800: —

tillsammans kronor 1,354,120: —

I underdånig skrifvelse den 28 sistlidne november har telegrafstyrelsen

afgifvit förslag till stater för telegrafverket för år 1895. Vid afgifvandet af

detta förslag har styrelsen haft att ställa sig till efterrättelse Eders Kongl.

Maj:ts genom nådigt bref den 15 september nästlidet år styrelsen meddelade

befallning att till Eders Kong]. Maj:t inkomma med förslag till den förändrade

anordning af förvaltningen utaf statens telegrafverk, som kunde påkallas af

telefonväsendets tillkomst, äfvensom till definitiv stat för telegraf- och telefonväsendet.

I omförmälda skrifvelse, hvilken, med afseende å de omfattande utredningar

och framställningar, densamma upptager, torde böra biläggas detta

protokoll *) för att i sin helhet komma till Riksdagens kännedom, har telegrafstyrelsen,

livad först beträffar

*) Se bil. 2 vid detta protokoll.

Bih. till Riksd. Frot. 1894. 1 Sami. 1 Afd.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Sjunde hufvudtiteln.

Aflöningsstaten,

upptagit de under denna stat hörande anslag under fyra rubriker, nemligen:

“Styrelsen", “Linierna och verkstad.en“, “Stationerna" samt “Särskilda anslag".

I fråga om anslagen under denna stat hemställer telegrafstyrelsen:

l:o beträffande “Styrelser:

att den nuvarande tekniska byrån inom styrelsen må delas i två byråer,

af hvilka den ena skulle erhålla benämningen liniebyrän och den andra trafikbyrån,

samt att å dessa byråer må såsom biträdande tjensteman varda anstälde:

å liniebyrån: en byräingeniör, den å styrelsens kansli nu anstälde notarien

och den förutvarande, å tekniska byrån anstälde jörrådsförvaltaren, alla

tre desse tjensteman af första lönegraden, samt

å trafikbyrån: den å tekniska byrån anstälde, andra lönegraden tillhörande

öfveringeniören, med förändrad benämning af elektriker, samt en notarie och

en aktuarie, båda desse tillhörande första lönegraden;

att den ordinarie personalen å styrelsens administrativa byrå må förstärkas

med en tjensteman af andra lönegraden, nemligen en kamererare, samt

en revisor, så att sagda personal komme att, förutom byråchefen, utgöras af

en kamererare, en kassör och bokhållare, eu bokhållare, en statistiker och

fyra revisorer;

att styrelsens katisli skall utgöras af sekreteraren, med förändrad benämning

af sekreterare och ombudsman, samt af registrator och aktuarien;

att å aflöningsstaten för telegrafstyrelsen må upptagas ett arfvodesbelopp

af 500 kronor såsom “felräkningspenningar åt kassören";

att från samma stat må uteslutas det derstädes för närvarande uppförda

anslagsbelopp af 12,000 kronor till arfvoden åt ingeniörer;

att vaktbetjente hos styrelsen må upptagas till oförändradt antal samt

med enahanda aflöningsförmåner som för närvarande;

att det å samma stat till “vikariatsersättning, arfvoden till extra biträden

och renskrifningskostnad" uppförda anslag må höjas med 8,000 kronor från

12,000 kronor till 20,000 kronor; samt

att i beloppet af ålderstilläggen för styrelsens personal ingen förändring

må ega rum;

2:o beträffande “Linierna och verkstaden11:

att telegrafverkets linier och ledningar må delas i fem distrikt, omfattande:

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Sjunde hufvudtiteln.

södra distriktet: Malmöhus, Kristianstads, Blekinge och Kronobergs län,

Hallands län söder om Yarberg samt Kalmar läns södra landstingsområde;

vestra distriktet: den öfriga delen af Hallands län, Göteborgs och Bohus

samt Elfsborgs, Skaraborgs och Yermlands län;

östra distriktet: Kalmar läns norra landstingsområde, Jönköpings, Östergötlands

och Gotlands län samt de delar af Södermanlands och Stockholms

län, hvilka ligga på längre afstånd från Stockholm än 70 kilometer;

mellersta distriktet: de delar af Södermanlands och Stockholms län,

hvilka ligga inom ett afstånd af 70 kilometer från Stockholm, samt Upsala,

Vestraanlands, Örebro, Kopparbergs och Gefleborgs län äfvensom Herjeådalen

af Jemtlands län; och

norra distriktet: den öfriga delen af Jemtlands län samt Vestemorrlands,

Vesterbottens och Norrbottens län;

att för hvart och ett af dessa liniedistrikt må anställas en distriktsingeniör

med aflöning af 3,600 kronor, deraf 2,700 kronor skulle utgöra lön och 900

kronor tjenstgöringspenningar, jemte förmånen af ålderstillägg till belopp af

500 kronor efter fem, år och ytterligare 500 kronor efter tio år;

att till biträde åt stationsföreståndarne i Stockholm och Göteborg må å

hvardera stället anställas en ingeniör med en aflöning af 3,000 kronor, deraf

2,250 kronor skulle utgöra lön och 750 kronor tjenstgöringspenningar, jemte

enahanda förmån af ålderstillägg som för distriktsingeniör;

att stadgande må meddelas derom, att, då distriktsingeniör eller ingeniör

kan af ålder, sjuklighet eller annan orsak varda olämplig för fortsatt tjenstgöring

å telegrafverkets linier, sådan tjensteman skall vara skyldig att, efter

telegrafstyrelsens bepröfvande, underkasta sig flyttning till stationsbefattning

inom telegrafverket med bibehållande af förut innehafvande aflöning; samt

att föreståndaren för telegrafverkets verkstad må å stat uppföras under

benämningen ingeniör och verkstadsföreståndare samt med aflöning till belopp

af 4,500 kronor, deraf 3,000 kronor skulle utgöra lön och 1,500 kronor

tjenstgöringspenningar, jemte enahanda förmån af ålderstillägg, som föreslagits

för de sju linietjenstemännen;

3:o beträffande “Stationernau :

att telegrafverkets samtliga stationer må delas i nio särskilda klasser med

föreståndarnes tjenstegrader och normala aflöningsförmåner — dessa omfattande

tre fjerdedelar i lön och en fjerdedel i tjenstgöringspenningar — upptagna

sålunda:

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Sjunde faufvudtiteln.

l:a klassen: t>1 be •■v..iwb;M .. é, -,■. ,/ /Kronor.

2 direktörer med 5,500 kronor hvardera ................;.....i........... 11,000

2:a klassen: • .ni i

4 direktörer med 5,000 „ „ / ........., • 20,000

3:e klassen:

2 kommissarier med 3,600 ,, „ 7,200

4:e klassen:

9 kommissarier med 3,300 ,, „ ...........„.....b’..b 29,700

5:e klassen:

14 kommissarier med 3,000 „ l-, 42,000

6:e klassen:

18 kommissarier med 2,700 „ ..............bb..; :b...48,600

7:e klassen:" -i / -de- ,;i\ •'' ■: ■/ ,1 ■■ ■.< . a'',, .

9 kommissarier med 2,400 ,, „ 21,600

8:é klassen:

;iid 20 telegrafister med 1,100 „ .. ..... 22,000

9:e klassen:

80 telegrafister med 900 „ „ ..............j...................... 72,000

tillhopa 274,100;

: . . t»• j...i .*itiuö:i.-. i • p-*m = -ej .. K|? -i ; -■ s

att den biträdande stationspersonalen må i staten upptagas sålunda,

dervid jemväl tre fjerdedelar af aflöningen skulle utgöra lön och en fjerdedel,

tjenstgöringspenningar :

■v ■ i i Kronor.

2 kommissarier, hvardera med 3,300 kronor i normal aflöning...... 6,600

4 dito „ 3,000 „ „ „ „ ...... 12,000

9 dito „ „ 2,700 „ „ „ „ 24,300

100 assistenter „ „ 1,600 „ „ „ ,, 160,000

141 telegrafister „ „ 900 „ „ „ ,, 126,900

86 dito „ „ 700 „ „ „ „ 60,200

_ tillhopa 39Ö;ÖÖ0;

samt att ålderstillägg må för direktörer, kommissarier med aflöning af

3,000 kronor och derutöfver, kommissarier med lägre normal aflöning än sagda

belopp samt telegrafister utgå med samma belopp och på enahanda sätt som

för närvarande, men den förändring vidtagas beträffande assistenterna, att deras

ålderstillägg, Indika för närvarande utgå med 200 kronor efter 5 år, med

ytterligare 200 kronor efter 10 år och med nya 200 kronor efter 15 år,

skulle, likasom för kommissarierna af den lägsta lönegraden, utgå med 300

kronor efter 5 år och med ytterligare 300 kronor efter 10 år;

s. 29 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

29

4:o beträffande “Särskilda anslag• i-;. ■■

; , ,, , . ‘ . i i'',-'' il''|1 C 10''1< é

att de i innevarande års stat med resp. 7,400 kronor och 90,000 kronor

uppförda förslagsanslag till ålderstillägg åt dertill berättigade af telegrafstyrelsens

personal och af stationspersonalen må sammanföras till ett anslag

och anslagets summa afrundas till 100,000 kronor; .4;; ii.m-tro.

att förslagsanslaget till extra biträden och vikariat vid stationerna

må höjas med 175,000 kronor från 100,000 kronor till 275,000 kronor;

att förslagsanslaget till vaktmästare och telegrambärare vid stationerna

må höjas med 25,000 kronor från 100,000 kronor till 125,000 kronor;

att anslagen till huslig reser sättning åt kommissarien-kontrollören i Köpenhamn

och till telegrafverkets undervisningsanstalter må upptagnas till oförändrade

belopp;

att anslagen till liushyresersättning till föreställd actie för telegrafstationerna

i Stockholm och Göteborg''må ur staten uteslutas;-samt

att för beredande åt en del af stationspersonalen af tjenstledighet

utan aflöning saf drag må i staten upptagas ett förslagsanslag af 25,000 kronor

samt i fråga om sådan tjenstledighet stadgas, att det i hvarje fall må

bero på telegrafstyrelsens pröfning, - huruvida ordinarie tjensteman vid telegraf-»

verkets linier, verkstad eller stationer: kan, vare sig för skötande af egna

angelägenheter eller för sjukdom eller svag helsas vårdande, under högst trettio;

dagar under samma kalenderår erhålla ledighet utan minskning i sin aflöning,

dock att en dylik förmån icke må beviljas assistent eller telegrafist, med

mindre än att, han eller hon under minst fem kalenderår innehaft sin anställning

i nämnda egenskap. . : W

I sammanhang med aflöningsstaten har telegrafstyrelsen afgifvit, förslag

till de vilkor, som borde stadgas för åtnjutande af de nya löneförmånerna för

telegrafstyrelsen samt för personalen vid linierna, verkstaden och stationerna..

Vidkommande > * ,, •r

Öfvergångsaflönmgsstaten

anmäler telegrafstyrelsen, att, emir den å denna stat för år > 1894 med 500

kronor upptagne telegrafisten C. A. Forssander under samma år uppnår pensionsåldern

och kommer att ur tjensten afgå, nämnda belopp kunnat ur staten

uteslutas, äfvensom att det å förevarande stat för genomförande af den med

år 1883 inträdda förändring af vissa telegrafistbefattningar uppförda anslag å

3,800 kronor, att utgå till nitton f. d. förste telegrafister med 200 kronor åt

hvarje, kan nedsättas med 600 kronor eller till 3,200 kronor.

Vidare har telegrafstyrelsen hemstält, att fyra kommissarier och fyra

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Sjunde hnfvndtiteln.

telegrafister, hvilka genom den föreslagna regleringen skulle komma att, utan

befordran till högre aflönad befattning, gå i mistning af sina nu innehafvande

arfvoden för telefontjenst, må varda på öfvergångsstat för år 1895 uppförda

till åtnjutande af motsvarande belopp, sammanlagdt 1,250 kronor, att minskas

eller helt och hållet upphöra, i den mån deras innehafvare kunna erhålla ökad

normal aflöning.

Hvad beträffar

Pensions- och Under stödsstaten.

l

har telegrafstyrelsen, i fråga om telegrafverkets bidrag till verkets pensionsinrätt’

ning samt enke- och pupillkassa, föreslagit den förändring,

att såsom bidrag till pensionsinrättningen må, jemte nu stadgade fem

procent å den för året till 1,370,000 kronor beräknade telegramportoinkomst

eller förslagsvis 68,500 kronor, upptagas en och en half procent af de för

året till 1,500,000 kronor beräknade telefonabonnements- och samtalsafgifter

med förslagsvis 22,500 kronor; samt

att bidraget till telegrafverkets enke- och pupillkassa må ökas med

1,000 kronor från 5,000 kronor till 6,000 kronor.

Hvad derefter beträffar den hittillsvarande underhållsstaten, hvilken enligt

telegrafstyrelsens förslag skulle komma att benämnas

Omkostnadsstaten,

hemställer telegrafstyrelsen,

att följande under denna stat uppförda förslagsanslag må höjas, nemligen

anslaget till liniernas öfvervakande och underhåll med 225.000 kronor från

100.000 kronor till 325,000 kronor;

„ „ underhåll af telegrafverkets fastigheter med 8,000 kronor från

2.000 kronor till 10,000 kronor;

» „ resekostnads- och traktamentsersättningar med 10,000 kronor från

10.000 kronor till 20,000 kronor;

„ „ inventariers inköp och underhåll med 65,000 kronor från 35,000

kronor till 100,000 kronor;

„ „ böcker, kartor, tryckningskostnad, blanketter, kuverter och pappers
remsor

m. m. med 25,000 kronor från 35,000 kronor till 60,000

kronor;

v „ skrifmaterialier med 7,000 kronor från 8,000 kronor till 15.000

kronor;

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Sjunde hufvudtiteln.

anslaget till hatten förnödenheter med 10,000 kronor från 10,000 kronor till

20,000 kronor;

„ „ hyror med 30,000 kronor från 15,000 kronor till 45,000 kronor;

„ „ bränsle och lyshållning (nu två särskilda anslag å 20,000 kronor

hvartdera) med 20,000 kronor från 40,000 kronor till 60,000 kronor;

» „ postporto med 4,000 kronor från 6,000 kronor till 10,000

kronor; samt

„ „ diverse utgifter med 20,430 kronor från 12,300 kronor till

32,730 kronor;

att anslagen till frakt- och transportkostnader samt Sveriges bidrag

till underhållet af internationela telegrafbyrån i Bern må bibehållas vid

oförändrade belopp; samt

att å omkostnadsstaten må uppföras ett nytt förslagsanslag till belopp

af 2,000 kronor under titel sjukvård, sjukaflöning och begrafningshjelp med

bemyndigande för telegrafstyrelsen att för det uppgifna ändamålet använda

ifrågavarande anslag med tillämpning af följande hufvudgrunder:

a) läkarevård och af läkare föreskrifna medikament lemnas på telegrafverkets

bekostnad åt arbetare, som har fast anställning vid verkstaden, i förrådet

eller å linierna, äfvensom åt sådan tillfällig arbetare, som under tjenstgöring

vid telegrafverket ådragit sig sjukdom eller kroppsskada;

b) vård å sjukhus i allmänt rum jemte den förtäring, som under vistelsen

derstädes af läkaren föreskrifves, bekostas af telegrafverket i det fall, då

den läkare, som i första rummet anlitats, anser sådan vård för den sjuke

erforderlig; varande denne likväl pligtig att, så länge hans vård å sjukhus

bekostas af telegrafverket, afstå hela sin aflöning, för så vidt icke telegrafstyrelsen

med hänsyn till särskilda omständigheter pröfvar skäligt låta .honom

åtnjuta någon del deraf, icke öfverstigande halfva dagaflöningen; och

c) då arbetare genom olycksfall under sysselsättning vid verkstaden, i

förrådet eller å linierna förlorat lifvet, må af telegrafverkets medel till sterbhuset

utbetalas begrafningshjelp till belopp, icke öfverstigande den aflidnes

senast innehafda aflöning för en månad räknadt.

I statsförslaget har telegrafstyrelsen slutligen under rubriken

Räntor och afbetalning ar å erhållna lånemedel

förslagsvis uppfört ett utgiftsbelopp af 487,000 kronor.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Sjunde hufvudtiteln.

Då i''och med uppfinningen af telefonen ett nytt sätt att med elektricitetens

tillhjelp förmedla samtal mellan olika ställen erbjöd sig för samfärdseln

och statens telegrafverk säffe sig till uppgift att vid sidan af sin förra verksamhet

äfven betjena allmänheten med det nya samfördsmedlet, var det med

afseende på den större lätthet, hvarmed telefonen i jemförelse med telegrafen

kunde göras tillgänglig för den enskilde korrespondenten, redan från början

att förutse, att det nya verksamhetsområdet för telegrafverket inpm en icke

aflägsen tidrymd skulle vinna större omfattning än det äldre. Snabbare än

man kunde antaga hafva dessa utsigter gått i fullbordan; redan i denna

stund, då statens telefonväsende endast egt bestånd omkring tio år, öfverstiga

inkomsterna af detsamma telegrafverkets inkomster af den egentliga telegrafverksamheten,

och den tid låter sig skönja, då hvarje mera betydande ort

i landet, det vare sig stad, by eller gård, kommer att sättas i förbindelse med

telefonnätet. Något tvifvel har enligt min mening icke bort råda derom, att

den nya betydande rörelse, staten sålunda genom sitt telegrafverk öfvertog,

skulle med afseende på de förmer, hvarunder den administrativa organisationen

af den nya rörelsegrenen och dispositionen äf derigenom inflytande medel

borde ega rum, i sinom tid likställas med det egentliga telegrafväsendet. 1

likhet med hvad i begynnelsen af telegrafens tillvaro iakttogs, var det likväl

nödigt, att statstelefonens första utveckling fick försiggå utan att bindas af

de fastare former, som följa af en utaf Konung och Riksdag årligen faststäld

detaljerad utgifts- och äflöningsstat. Detta sitt första utvecklingsskede har

nu statstelefonen genomgått. Från en samling af smärre nät, spridda öfver

landet och med föga sammanhang sins emellan, har statens telefonväsende

blifvit ett organiskt helt, som i likhet med statens öfriga kommunikationsanstalter

sträcker sin verksamhet öfver större delen af landet. Tiden bör således

ur denna synpunkt anses vara inne att påkalla Riksdagens medverkan för fastställande

af definitiva former för administrationen af den nya rörelsegrenen. Att

så kommer att ske, måste anses ur flere synpunkter önskvärflt, bland annat

äfven derföre att den talrika personal, som numera arbetar i statstelefonens

tjenst, bör ega grundade anspråk att få sina aflöningsförmåner genom definitivt

faststälda aflöningsstater bestämda.

Äfven ur eu annan synpunkt lärer den närvarande tidpunkten härför

vara den rätta. Att den definitiva organisationen af statstelefonen borde innebära,

att denna inordnades såsom eu integrerande del af telegrafförvaltningen,

har jag ansett otvifvelaktigt, men så länge den väckta frågan om post- och

telegrafverkens förening ännu var sväfvande, kunde uppenbarligen ett sådant

definitivt inordnande af statstelefonen under telegrafverket icke ega rum.

Enligt Eders Kongl. Maj:ts den 15 september 1893 fattade beslut*)

!) Se bil. 1 vid detta protokoll.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Sjunde hufvndtiteln.

har emellertid föreningsfrågan ansetts böra förfalla, och har Eders Kongl.

Maj:t jemväl, i omedelbart sammanhang med detta beslut, funnit godt anbefalla

telegrafstyrelsen att inkomma med förslag till den förändrade anordning af

förvaltningen utaf statens telegrafverk, som påkallades af tillkomsten af telefonväsendet,

äfvensom till definitiv stat för telegraf- och telefonväsendet.

Detta uppdrag har telegrafstyrelsen i dess af mig nyss föredragna skrifvelse

fullgjort. Då jag nu går att uttala mig rörande sådana punkter i styrelsens

förslag till ny stat för telegrafverket, hvilka synts mig påkalla särskilt

yttrande, anhåller jag att få förutskicka den anmärkning, att, då så väl telegrafen

som telefonen förutsätta elektrisk kraft för öfverförande af meddelanden

från ett ställe till ett annat förmedelst materiel, som till stor del är alldeles

enahanda, de båda samfärdsmedlen till sin natur äro så likartade, att de

tekniska olikheter, som dem emellan förefinnas, icke böra föranleda dertill, att

telegrafväsendet och telefonväsendet upptagas såsom två särskilda afdelningar

af statens telegrafverk. Med hänsyn så väl till denna principiela likhet som

till de skäl, telegrafstyrelsen i öfrigt anfört, instämmer jag till fullo i telegratstyrelsens

mening att den nya gemensamma staten bör så uppställas, att den

åtskilnad, som hittills iakttagits mellan telegraf och telefon, bör upphöra så

väl i fråga om benämningame å personal och stationer som beträffande telegrafverkets

utgifter för det hela.

Hvad först vidkommer

Aflöning sstaten,

bestå de i fråga om telegrafstyrelsens organisation föreslagna förändringarne

hufvudsakligen deruti, att de tillfälliga anordningar, som jemlikt Eders jKongl.

Maj:ts tid efter annan meddelade beslut vidtagits i syfte att för telegrafstyrelsen

möjliggöra handhafvandet af den ökade arbetsbörda, som ålagts styrels en

genom telefonväsendets tillkomst, blifvit iakttagna vid den ordinarie statens

upprättande. Då sålunda den ena af styrelsens hittills i stat uppförda båda

byråer, eller den som bär namnet den tekniska, delats i två byråer, liniebyrån

och trafikbyrån, innebär denna åtgärd allenast ett definitivt fastslående

af de förfoganden, enligt hvilka Eders Kongl. Maj:t allt sedan år 1889 årligen

förordnat eu tjensteman inom styrelsen att såsom adjungerad ledamot bereda

och föredraga de ärenden, som röra statens'' telefonväsende samt anläggning

och underhåll af telegrafverkets ledningar med mera enligt den fördelning

af göromålen inom den tekniska byrån, som chefen för verket egt närmare bestämma.

Den fördelning af göromålen mellan de båda föredragande å tekniska

byrån, som på grund häraf egt ruin, har varit den i sakens egen natur

Bil,, till Riksd. hot. 1894. 1 Stim!. 1 Afd. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Sjunde hufvudtiteln.

liggande, att den ene föredraganden hufvudsakligen handhaft ärenden, som

rört telegrafverkets linier. vare sig telegraf- eller telefon-, och den andre trafiken

å dessa linier, och denna fördelning skulle äfven enligt styrelsens förslag

ligga till grund för ärendenas uppdelning på de två särskilda byråer, i Indika

telegrafstyrelsens tekniska byrå skulle fördelas. Gifvet är. att föredraganden

för linieärenden, hvilken hittills åtnjutit eu årlig godtgörelse af sammanlagdt

G,000 kronor, såsom byråchef skulle i fråga om aflöningsförmåner i alla afseenden

likställas med de båda öfriga byråcheferna.

Utom med den sålunda tillkommande tredje byråchefen skulle telegrafstyrelsens

ordinarie personal enligt statsför,slaget tillökas med eu kamererare

och fyra tjensteman af första lönegraden, nemligen eu byråingeniör, eu aktuarie,

en notarie och en revisor, hvilken tillökning helt och hållet påkallats

af telefonväsendets tillkomst. Hvad de tre sistnämnde tjenstemännen beträffar,

innebär åtgärden allenast ett öfverflyttande på ordinarie stat af den ingeniör,

som redan nu är tjenstgörande å tekniska byrån emot aflöning, som till största

delen utgår af det å styrelsens stat upptagna anslag till arfvode åt ingeniörer,

samt af den extra notarie och den extra revisor, Indika med Eders Kongl.

Maj:ts begifvande, senast enligt nådigt bref den 15 december 1893. blifvit

mot ett årligt arfvode utaf telefonmedlen af 3,000 kronor för hvardera å telegrafstyrelsens

tekniska byrå anstälde.

De båda öfriga nyssnämnda tjenstebefattningarne eller kamererarens och

aktuariens äro deremot nya. Af desse båda tjensteman skulle aktuarien placeras

på ilen nva trafikbyrån med särskild uppgift att handhafva bokföringen

af handlingarne rörande telefonaboimementskontrakten. Med afseende å det

störa och allt jemt växande antalet af dylika kontrakt lärer behofvet af eu

dylik tjensteman utan vidare inses.

Den till inrättande föreslagna kaniererarebefattningen skulle åter tillhöra

den administrativa byrån. På sätt telegrafstyrelsen erinrar, förefanns denna

befattning å den stat. som tillämpades för telegrafstyrelsen före den nu gällande

af år 1878. Den ansågs af den komité, som hade att uppgöra förslag till

sistnämnda stat, fortfarande behöflig, men indrogs af besparingsskäl. Efter år

1878 kan emellertid, till följd af telefonväsendets tillkomst, omfånget af telegrafstyrelsens

verksamhet sägas hafva blifvit fördubbladt, och då, sådant oaktadt,

personalen å den administrativa byrån ej sedan dess erhållit någon ordinarie

tillökning, bör det ej -förvåna, att behofvet för styrelsen att återfå den

indragna kamererarebefattningen numera gjort sig oafvislig! blindt. 1 öfrigt.

kan det icke annat än anses i sin ordning, att ett embetsverk, hvilket såsom

telegrafstyrelsen handhafver eu industriel rörelse med eu uppbörd af milliontals

kronor, i likhet med öfriga likstälda verk till sitt biträde erhåller eii kamererare.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvndtiteln. 35

De göromål, hvilka borde tillkomma den nye tjenstemannen, skulle, närmare

bestämdt, hufvudsakligen utgöra följande:

att närmast hafva inseendet öfver bokföringen och upprättandet af telegrafverkets

hufvudbok och att densamma, då den af byråchefen underskrit ves,

kontrasignera; att närmast öfvervaka revisionsarbetet i dess helhet, hvilket

åliggande, i saknad af annan öfverordnad inom byrån än byråchefen, måst

hittills uppdragas åt eu af revisorerne sjelfve; att, när sådant påkallas, inför

styrelsen föredraga revisionens anmärkningsmål; att hålla hand öfver verkställigheten

af hvad styrelsen på tekniska byråns föredragning besluta rörande penningemedel,

som böra till hutvudkassan inflyta eller derifrån utbetalas; att biträda

byråchefen vid verkställandet af finansiela utredningar äfvensom vid

upprättandet af taxor för den utländska telegramvexlingen; samt att verkställa

uträkning af och uppgöra förteckning öfver de fyllnadsbelopp, hvilka det åligger

kommuner eller andre att till följd af vissa telegrafstationers bristande portoinkomst

till telegrafverket erlägga.

På grund af hvad jag sålunda anfört och då jag icke har något att erinra

mot hvad telegrafstyrelsen i öfrigt föreslagit rörande aflöningsstaten för styrelsen,

anser jag mig böra tillstyrka densammas godkännande.

1 de föreslagna nya staterna förekommer under aflöningsstaten en rubrik,

som saknar motsvarighet i de nu gällande, nemligen anslagen för “linier och

verkstad". Under denna rubrik förekommer en organisativ anordning, hvilken

jag tillåter mig beteckna såsom en af de vigtigaste och för så val telegrafverket

som allmänheten betydelsefullaste förbättringarne i den nya regleringen

af detta verk. Det är nemligen afsedt att, på sätt i telegrafstyrelsens nu

föredragna underdåniga skrifvelse närmare utvecklas, i fråga om anläggning

och underhåll af telegrafverkets ledningar samt tillsyn å desamma indela landet

i fem linie distrikt, hvilka till sin utsträckning skulle sammanfalla å ena

sidan med de fem inspektionsdistrikt, i hvilka landet ur telegraf- och telefontrafikens

synpunkt skulle indelas, samt å andra sidan med de tern postdistrikten.

Med förutskickande af den erinran, att för närvarande de fyra direktörerna

för telegrafstationerna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall

kunna betraktas såsom chefer för hvar sitt inspektionsdistrikt samt att med

anställandet af eu direktör jemväl vid Norrköpings telegrafstation enligt förslaget

ett, nytt dylikt distrikt skulle tillkomma, anhåller jag att till närmare

belysning af den inbördes begränsningen af de särskilda distriktschefernas verksamhetsområden

få angifva hufvuddragen af de uppgifter, som skulle tillkomma

distriktsingeniörerna och telegrafdirektörerna, de senare i deras egenskap åt

chefer för hvar sitt inspektionsdistrikt.

Distrikt sin geniören skulle åligga, bland annat, att såsom arbetschef gå

i författning om de inom distriktet förekommande telegraf- och telefonarbeten

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Sjunde hufvudtiteln.

och öfvervaka noggrant och omsorgsfullt utförande af desamma; att tillhandagå

allmänheten med upplysningar rörande anläggning genom telegrafverkets försorg

af telefonförbindelser; att årligen inom viss tid till chefen för liniebyrån

inkomma med förslag till nyanläggningar, ombyggnader och reparationsarbeten

inom distriktet under det kommande året; att inreda nya samt verkställa erforderliga

flyttningar af förutvarande telegraf- och telefonstationer; att hvarje

år inspektera och, om så befinnes erforderligt, reparera de inom distriktet

varande förbindelselednmgarne; att skyndsammast möjligt gå i författning om

afhjelpande å apparater eller ledningar af sådana tillfälliga fel, som genom

vederbörande station icke kunna afhjelpas; att hålla noggranna förteckningar

öfver den å telegraf- och de interurbana telefonledningarne befintliga materiel;

att minst en gång hvarje år besöka samtliga inom distriktet varande stationer

samt dervid tillse, att i tekniskt afseende intet hinder för korrespondensen förefinnes;

samt att, der så påkallas, afsyna enskilda telefonnät och telefonanläggningar.

Direktören åter har, enligt redan meddelade bestämmelser, att inspektera

de inom hans distrikt befintliga stationer, så ofta sådant anses behöfligt, dock

i regeln minst en gång hvart annat år; att vid dessa inspektioner, bland annat,

verkställa inventering af stationernas kassa och inventarier, taga kännedom om

de förhållanden, som kunna verka hindrande på telegrafkorrespondensen, efterse,

huruvida telegrambäringen är på ett tillfredsställande sätt ordnad, undersöka

beskaffenheten af telegraflokal, mot hvilken finnas befogade anmärkningar,

samt upptaga stationsföreståndares förslag till reparation och underhåll af

stationsinventarier; att, hvad telefon väsendet angår, bland annat, tillse, att

ordentlig förteckning föres öfver de hos abonnenterna utsatta telefonapparater

och batterielement in. m. samt att apparater och ledningar hållas i godt stånd

och oundvikliga fel med skyndsamhet repareras, äfvensom undersöka, huruvida

från allmänhetens sida anmärkningar i afseende på telefonförhållandena göras;

samt att öfver de vid inspektionerna gjorda iakttagelser hvarje år före den 1

oktober till telegrafstyrelsen afgifva rapport, deruti jemväl skola intagas erforderliga

förslag angående ändringar och utsträckningar af telegraf- eller telefonlinierna.

Att linie- och inspektionsdistrikten inom telegrafverket till utsträckningen

sammanfalla med postdistrikten torde få anses icke sakna sin betydelse, då

ökadt tillfälle till samverkan mellan post- och telegrafmyndigheter derigenom

beredes och föreningen af smärre post- och telegrafanstalter äfven i sin mån

underlättas.

En reservant inom telegrafstyrelsen har ansett de föreslagna distriktsingeniörernas

uppförande å ordinarie stat olämpligt af skäl, beträffande hvilka

jag anhåller att få hänvisa till reservationen, men hvilka kunna i korthet

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Sjunde hufvndtiteln.

sammanfattas sålunda, att tjenstgöringen såsom linieingeniör vore af den ansträngande

beskaffenhet, att till sådan tjenstgöring företrädesvis borde förordnas

duglige yngre tjenstemän; att, om distriktsingeniörerna erhölle fast anställning,

men vid en mera framskriden ålder ej lämpade sig för det mera ansträngande

arbetet, för deras förflyttning till stationstjenst endast funnes sex högre aflönade

tjenstår, nemligen direktörernas, och endast två likstälda tjenster, till

hvilka de skulle kunna, äfven mot sin egen vilja, förflyttas; att, om sådan

förflyttning egde rum så ofta, som för eu önskvärd raskare omsättning bland

ingeniörerna vore erforderligt, all utsigt till befordran till de högst aflönade

stationsbefattningarne skulle stängas för den egentliga stationspersonalen; samt att,

då den nu pågående lifliga byggnadsverksamheten inom telegrafverket otvifvelaktigt

småningom komme att nedgå till hufvudsakligen endast underhållsarbeten, åtminstone

icke alla de distriktsingeniörer, som nu funnes och vore fullt sysselsatta,

borde med ordinarie aflöning uppföras på stat, innan tillförlitlig erfarenhet

förvärfvats om det behof af ingeniörer, som gjorde sig gällande för framtiden.

Gent emot dessa anmärkningar tillåter jag mig erinra, att med den stora

utveckling, den tekniska afdelningen inom telegrafverket genom telefonväsendets

tillkomst numera vunnit, det måste anses af synnerlig vigt, att såsom distriktsingeniörer

endast användas personer med tillräcklig praktisk erfarenhet och

nödiga tekniska kunskaper. På tillvaron af dessa qvalifikationer hos ingeniörerna

beror det möjligast ändamålsenliga och prisbilliga utförandet af telegrafverkets

anläggningar. Har derföre en duglig ingeniör vunnit anställning i den ifrågavarande

befattningen och genom en längre tids tjenstutöfning blifvit förtrogen

med göromålen i sitt distrikt, ligger det i telegrafverkets intresse att så länge

som möjligt bibehålla honom i samma befattning. Särskild! i fråga om alla

underhållsarbeten är kontinuitet i ingeniörspersonalen af betydelse. Denna

kontinuitet kan emellertid icke vinnas, derest icke distriktsingeniörerna erhålla

ordinarie anställning. I motsatt fall måste till distriktsingeniörer förordnas

yngre telegrafassistenter, hvilka visserligen kunna hafva utgått ur telegrafverkets

undervisningsanstalt med god teknisk underbyggnad, men gifvetvis icke kunna

vinna den nödiga erfarenheten utan en längre tids tjenstgöring. Sedan åter

denna erfarenhet en gång blifvit förvärfvad, kan det förväntas, att den endast

med arfvode försedde ingeniören snart nog komme att söka och vinna anställning

i ordinarie befattning vid telegrafstation, i hvilket fäll den i ingeniörsgöromål

förvärfvad* erfarenheten ej vidare komme telegrafverket till godo,

hvartill komme, att stationstjenstgöringen äfven blefve lidande derpå, att den

ifrågavarande tjenstemannen saknade erfarenhet i de med densamma förenade

göromål.

Den af reservanten uttalade mening, att den ansträngande beskaffenheten

af de med distriktsingeniörsbefattningarna förenade göromål påkallade dessa

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Sjunde hufvudtiteln.

befattningars uppehållande af yngre tjensteman, hvilka oftare borde aflösas af

nya, kan jag icke dela. Distriktsingeniören har nemligen att öfvervaka

arbetena i det hela och icke att såsom närmaste förman leda detaljarbetena

och närvara vid hvarje, äfven det minsta, anläggnings- och underhållsarbete.

Hans befattning kan ingalunda anses mera ansträngande än t. ex. en jägmästares,

en landtmätares, en baningeniörs, hvilka tjensteman dock äro uppförda å ordinarie

stat. Fall kunna likväl naturligen inträffa, då en ingeniör genom ålder eller

sjuklighet blir olämplig för ingeniörstjenstgöring. Utväg att i sådan händelse

kunna förflytta honom till stationstjenstgöring skulle beredas genom den af

telegrafstyrelsen föreslagna bestämmelsen, att linietjensteman vid telegrafverket

skulle vara skyldig att, efter telegrafstyrelsens bepröfvande, underkasta sig

flyttning till stationsbefattning inom telegrafverket med bibehållande af förut

innehafvande aflöning. Dels på de af reservanten anförda skäl och dels

äfven af den orsak, att en direktörsbefattning vid telegrafverket på grund

af den dermed förbundna inspektionsskyldighet krafvel* föga mindre rörlighet

än en distriktsingeniörsbefattniug, måste det emellertid, åtminstone enligt regeln,

anses mindre lämpligt att förflytta eu tjensteman, för hvilken ingeniörstjenstgöringen

anses alltför ansträngande, till en direktörsplats. Förflyttningen komme

derföre väl i allmänhet att ega rum till eu stationsbefattning, der tjenstgöringen

är mindre kroppsligen ansträngande och derföre bör kunna utöfvas äfven af

en person, som af en eller annan orsak ej vidare vore i besittning af den för

ingeniörstjensten nödiga rörlighet. Vid eu dylik stationsbefattning blefve

emellertid i de flesta fall aflöningen enligt stat lägre, hvadan nödigt blefve

att bereda den förflyttade ett fyllnadsbelopp, motsvarande skilnaden mellan sist

nämnda och den honom såsom ingeniör tillförsäkrade aflöning. Saken borde

i sådant fall ordnas på det sätt, att telegrafstyrelsen i det underdåniga förslag

till utgiftsstater för telegrafverket, som närmast efter förflyttningen afgåfves,

hade att på öfvergångsstaten uppföra det erforderliga personliga fyllnadsbeloppet.

Klart är emellertid, att en sådan anordning bör förutsättas endast helt undantagsvis

kunna förekomma.

Att, på sätt reservanten förmenat, eu sådan minskning i distriktsingeniörernas

göromål framdeles kunde på grund af minskad nybyggnadsverksamhet

inom telegrafverket inträda, att icke hela det till uppförande å stat nu föreslagna

antalet distriktsingeniörer vidare blefve erforderligt, synes mig icke kunna antagas.

Under årens lopp kommer naturligtvis den del af distriktsingeinörernas verksamhetsområde,

som afser anläggning af nya ledningar, att väsentligen inskränkas, men å

andra sidan kommer, i den mån ledningarne tillökas, arbetet för tillsyn å och underhåll

af desamma att i hög grad ökas. För eu rationel skötsel af det vidsträckta

telegraf- och telefonnätet fordras, att detsamma i sin helhet städse underhålles

i fullgod! skick, så att t. ex. total ombyggnad af ett lokalt telefonnät ej skall

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Sjunde hufvudtiteln.

behöfva ega ruin. Då redan år 1895 omkring 15,000 kilometer ledningar beräknas

komma att förefinnas i hvarje liniedistrikt, inses lätteligen, att underhållet af

detta nät kommer att kräfva fullt ut lika mycket, om ej mera, arbete och

omtanke, än som måste nedläggas på anläggningen af nya ledningar. Om en

minskning i arbetena skulle inträda, bör för öfrig! den under distriktsingeniörerna

lydande extra byggnadspersonalen inskränkas och icke distriktsingeniörsbefattningarne,

Indika med afseende på dem tillkommande, af mig förut omförmälda

göromål utan tvifvel blifva allt framgent erforderliga, indragas eller till antalet

minskas.

Med afseende å hvad jag nu anfört tillstyrker jag hvad telegrafstyrelsen

föreslagit i fråga om uppförande å stat af fem distriktsingeniörsbefattningar,

likasom jag ej heller har något att erinra vid förslaget om uppförande å staten

af två till biträden åt stationsföreståndarne i Stockholm och Göteborg afsedde

ingeniörer.

Likaså anser jag, i likhet med telegrafstyrelsen, men i olikhet med den

nyssnämnde reservanten, föreståndaren för telegrafverkets verkstad böra uppföras

å ordinarie stat med den för honom föreslagna aflöningen af 4,500 kronor.

Den ifrågavarande verkstaden, inrymd i det af fabrikören Gustaf Bång till

förra optiska telegrafverket skänkta och af detta verk jemlikt nådiga brefvet

den 27 april 1838 mottagna huset n:o 6 vid Stora Fiskargränden å Södermalm, är

till synnerlig fromma för telegrafverket stadd i rask utveckling och beräknas komma

att år 1895 sysselsätta omkring 100 arbetare jemte nödigt arbetsbefäl och

bokföringspersonal samt att förete ett tillverkningsvärde af minst 150,000

kronor. Någon minskning i arbetena vid verkstaden lärer icke komma att inträda

såsom följd af en blifvande nedgång i telegrafverkets nybyggnadsverksamhet.

Utom det att med det alltjemt ökade antalet apparater åt alla slag

reparationsarbeten i växande omfång måste förekomma, föranleda nemligen de

ständigt ökade krafvel] på förbättringar af materielen samt de snabbt på hvarandra

följande upptäckterna på det elektrotekniska området behofvet af ofta

återkommande förändring af äldre materiel och tillverkning af ny sådan.

Yerkstadsföreståndaren skall sjelfständigt sköta samt ansvara för den

ifrågavarande verkstaden. Han är sålunda ansvarig för att verkstaden drifves

på ett fullt tidsenligt sätt samt att de utförda arbetena äro af fullgod beskaffenhet

och icke dyrare än motsvarande arbeten från andra verkstäder. Derjemte

åligger honom att omhänderhafva verkstadens ekonomiska förvaltning

jemte tillhörande bokföring, att ombesörja inköp af behöfliga materialier äfvensom

att anskaffa alla erforderliga inventarier, såsom verktyg och maskiner in. in.

Med afseende på denna verkstadsföreståndarens sjelfständigt cell ansvarsfulla

ställning synes mig den af telegrafstyrelsen för honom föreslagna aflöningen

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Sjunde hufvudtiteln.

icke vara för högt tilltagen, likasom äfven alla skäl synas mig tala för upp''

förande på ordinarie stat af den ifrågavarande befattningen, hvaraf behofve*''

med visshet icke kommer att visa sig öfvergående.

I fråga om staterna för stationspersonalen hänför jag mig till telegrafjstyrelsens

framställning, af hvilken framgår, att denna personal, hvilken hittills

aflöningsstaten upptagits utan åtskilnad mellan stationsföreståndare och biträdande

tjensteman, i statsförslaget fördelats i två grupper, nemligen föreståndare

och biträdande personal, med särskild klassificering af personalen inom

hvardera gruppen. I och för bestämmande af stationsföreståndarnes aflöning

hafva telegrafstationerna blifvit fördelade i nio klasser, hvarvid till grund för

fördelningen i främsta rummet lagts den sammanlagda uppbörden af telegrafocli

telefonmedel, medan deremot till grund för nu gällande klassindelning legat

dels antalet expedierade eller kontrollerade telegrammer, dels uppbörden af

telegramafgifter. På sätt telegrafstyrelsen erinrar, låter det sig icke vidare

gorå att efter expeditionsantalet bestämma den klass, till hvilken en station bör

höra, enär expeditionerna af telegrammer och af telefonsamtal icke äro så

likartade, att de kunna sammanräknas, samt i allt fall en sådan sammanräkning

icke skulle utgöra något tillförlitligt mått, särskildt på vederbörande stationsföreståndares

arbete och ansvar, medan deremot den sammanlagda uppbörden

af telegraf- och telefonmedel kan utgöra en säkrare ledning för omdömet, helst

telefonmedelsuppbörden är ganska besvärlig, i synnerhet beträffande samtalsafgifterna,

hvilka endast undantagsvis erläggas kontant, utan till allra största

delen föras i räkning för debitering efteråt. Såsom exempel på i hvilken grad

telefonen verkar bestämmande på storleken af uppbörden vid olika stationer

må nämnas, att under tiden 1 oktober 1892—1 oktober 1893 telegrafmedel

och telefonmedel vid nedannämnda stationer influtit med följande belopp:

Telegrafmedel. Telefonmedel.

Malmö....................... kronor 79,768:— 86,816: —

Norrköping .............. „ 28,376: — 61,485: —

Eskilstuna................. „ 4,202: — 31,564: —

Jönköping.................. „ 7,968:— 23,346: —

Örebro....................... „ 9,201:— 23,044: —

Nyköping ................. „ 3,447:— 13,042: —

Utom till uppbördens storlek har vid klassificeringen emellertid äfven

tagits hänsyn till vissa stationers läge inom telegraf- och telefonnätet samt

deraf beroende vigt och betydelse i tekniskt hänseende, och särskildt hafva vid

afgörandet, huruvida eu station bort hänföras till 8:de eller 9:de klassen, d. v. s.

förses med qvinlig föreståndare, eller till 7:de klassen med manlig föreståndare,

utom uppbörden äfven vissa rent tekniska förhållanden, såsom den talrikare

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Sjunde hufvudtiteln.

förekomsten af instrumentala undersökningar för bestämmande af uppkomna

liniefels art och läge eller behofvet af stationsföreståndarens biträde för reparationer

å linierim in. fl. omständigheter, hvilka gjort anställandet af qvinlig

föreståndare olämpligt, måst verka bestämmande.

En särskild ställning intager telegrafstationen i Stockholm, der två direktörer

skulle anställas, nemligen en direktör för telegrafafdelningen och en direktör

för telefonafdelningen, hvilken senare för närvarande motsvaras af den

med ett arfvode af 5,000 kronor anstälde telefoninspektören. Att två direktörer

här äro erforderliga beror deraf, att, jemte det Stockholm är den ojemförligt

mest betydande telegraf- och telefonstationen i riket, telegrafverkets

station derstädes har att reglera så väl telegrafkorrespondensen som den interurbana

telefonkorrespondensen inom hela landet.

På sätt jag förut nämnt, har inrättandet af ett nytt, femte inspektionsdistrikt

påkallat anställandet af eu direktör äfven vid Norrköpings station.

Då de af telegrafstyrelsen beträffande aflöningsstaten för stationspersonalen

föreslagna förändringarne i detalj motiverats på ett sätt, som synes mig

fullt nöjaktigt, och dessa förändringar måste anses utgöra nödvändiga konseqvenser

af telefonväsendets uppförande på ordinarie stat, finner jag mig i alla delar

böra biträda hvad telegrafstyrelsen i detta ämne föreslagit.

Bland de å aflöningsstaten under rubriken särskilda anslag uppförda

poster hafva vissa hufvudsakligen med anledning af telefonväsendets tillkomst

undergått förhöjning. Denna förhöjning kan beträffande anslaget till extra

biträden och vikariat vid stationerna, som enligt förslaget skulle ökas med

175,000 kronor från 100,000 kronor till 275,000 kronor, synas betydlig.

Härvid bör likväl erinras, att från detta anslag utgå — utom arfvoden till

extra ordinarie telegrafpersonal vid förstärkning af stationspersonalen till följd

af ökad korrespondens, vikariat under sjukdom samt tillfälliga extra biträden

å stationerna — äfven arfvodena till hela den telefonpersonal, bestående af mer

än 300 personer, som icke ansetts böra uppföras på ordinarie stat. Den

del af anslagsförhöjningen, eller 150,000 kronor, som utgöres af arfvoden

till den extra telefonpersonalen, motsvarar det belopp, som i sådant afseende

redan nu utgår. Vid bestämmandet af dessa arfvoden bär strängt iakttagits,

att ersättningens storlek afpassats efter måttet af det fordrade arbetet. Ersättningen

utgår dels efter arfvode per månad, dels per dag och dels, för

skötseln af vexlingen vid eu del telefonnät, per apparat och år. I sistnämnda

hänseende beräknas, såsom regel, per apparat och år 10—20 kronor. Särskilda

förhållanden kunna emellertid påkalla annan beräkningsgrund, såsom då

t. ex. ett mycket ringa antal apparater finnes, i hvilket fäll ersättningen

måste höjas.

lull till Riksä. Vrot. 1894. 1 Sami. I Afd.

G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Sjunde hufvudtiteln.

Under förevarande rubrik förekommer äfven ett nytt anslag, nemligen

det för beredande åt en del af stationspersonalen af ''tjenstledighet utan

aflöningsafdrag med 25,000 kronor i statsförslaget uppförda. Jag har redan

förut i dag i sammanhang med frågan om kostnadsfri semester för tjenstemännen

vid postanstalterna och under jemförelse med de i fråga om sådan

semester af generalpoststyrelsen föreslagna bestämmelser redogjort för innehållet

af telegrafstyrelsens förslag i denna del och tillkännagifvit min afsigt att förorda

detsamma. Då jag i öfverensstämmelse härmed nu anhåller att få lemna

detta förslag mitt tillstyrkande, ber jag emellertid att få fästa uppmärksamheten

derpå, att, då den ifrågavarande förmånen skulle kunna tillgodokomma

tjensteman icke blott vid telegrafverkets stationer, utan äfven vid verkets linier

och verkstad, anslagets rubrik torde böra undergå sådan ändring, att ordet

“stationspersonalen" utbytes mot “personalen vid telegrafverkets lokalförvaltningar".

I öfrig! biträder jag hvad telegrafstyrelsen föreslagit beträffande de “särskilda

anslagen" under aflöningsstaten.

En jemförelse mellan telegrafverkets aflöningsstat för innevarande år och

den nu af mig tillstyrkta för år 1895 utvisar följande resultat:

Styrelsen............................................

Aflönings- staten för

år 1894.

Förslaget till

samma stat

för år 1895.

Ökning

år 1895.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

85,600

551.200

315,100

105,000

28,500

664.100

538.100

19,400

28,500

112,900

223,000

Liniema och verkstaden ................1

Stationerna......................................

Särskilda anslag................................

Summa [ 951,900

1,335,700

383,800

Ökningen för år 1895 utgör således 383,800 kronor. Jemförd med

summan af den nu gällande, endast för det egentliga telegrafväsendet gällande

aflöningsstaten, betecknar detta belopp visserligen eu icke ringa tillväxt i staten,

men beloppet angifver naturligtvis ingalunda eu motsvarande ökning i statsutgift.

Då, enligt hvad telegrafstyrelsen i sin underdåniga skrifvelse af den

28 sistlidne november meddelat, de af telefonmedel bestridda aflöningsbelopp

beräknats för år 1893 uppgå till omkring 360,000 kronor, utgör den verkliga

ökningen ungefär 23,800 kronor. Denna ökning beror, såsom af det förut

anförda, jemfördt med telegrafstyrelsens framställning, framgår, icke af till
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Sjunde hnfvudtiteln.

komsten af telefonväsendet, hvarför kostnaderna fastmera kunnat genom deras

uppförande på ordinarie stat något nedbringas, utan hufvudsakligen af den för

telegraftrafiken nödiga höjning med 25,000 kronor i anslaget till extra biträden

och vikariat vid stationerna samt af det nya anslaget å enahanda belopp

för beredande åt en del af personalen vid telegrafverkets lokalförvaltningar

af tjenstledighet utan aflöningsafdrag.

Hvad telegrafstyrelsen under

öfvergångs aflöningsstaten

anmält och hemstält föranleder icke till någon erinran från min sida. ° Denna

stat, nu slutande å 5,100 kronor, skulle enligt förslaget till stat för år 1895

komma att ökas med 150 kronor till 5,250 kronor.

Vidkommande

Pensions- och Und er stödsstaten

erinrar jag till en början, att för uppehållande af telegrafpersonalens med

elfkors och barns pensionering äro bildade två pensionsanstalter, benämnda

“telegrafverkets pensionsinrättning“ samt “telegrafverkets enke- och pupillkassa".

Pensioneringen från dessa kassor bestrides hufvudsakligen af delegames

afgifter samt visst årligt bidrag från telegrafverket. Sådant bidrag utgår för

närvarande till pensionsinrättningen med fem procent af telegramportoinkomsten

samt till enke- och pupillkassan med ett bestämdt belopp af 5,000 kronor.

Jag anser mig bär böra lemna en kortfattad öfversigt af de hufvudgrunder,

som enligt gällande reglementen af den IT december 1886 gälla för

pensioneringen från de ifrågavarande pensionsanstaltema.

Delegarne i telegrafverkets pensionsinrättning indelas i två klasser:

klassen A, omfattande telegrafstyrelsens embets- och tjensteman äfvensom

betjente hos styrelsen och å stationerna, samt klassen B, omfattande stationspersonalen

utom betjente.

Pensionsinrättningens tillgångar äro jemte räntor å kassans medel och

vissa smärre inkomstposter: de afgifter, som delegarne sjelfve erlägga, nemligen

ordinarie årsafgifter, retroaktivafgifter och tilläggsafgifter, samt telegrafverkets

bidrag, som utgår med fem procent af det Sverige tillkommande telegramporto,

hvaraf tre tiondedelar utgöra telegrafverkets ständiga bidrag till personalens

pensionerande och sju tiondedelar användas tills vidare och så länge nödigt

är till amortering af den retroaktivsumma, hvilken utöfver delegames egna afgifter

erfordras till pensionerande af den personal, som vid pensionsinrättningens

tillkomst tillhörde telegrafverket. Delegames årsafgifter utgå med viss procent

åt den mot aflöningen svarande pension sålunda, att

delegare inom klassen A erlägger 3 procent af pensionen, ocli

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Sjunde hufvudtiteln.

delegare inom klassen B, som i telegrafverkets ordinarie tjenst inträder

före fylda ...........

25

Q

ar,

erlägger

5,2

procent af pensionen.

som vid inträdet

lytt

25,

men ej

27

tf

5,3

tf tf tf

tf

27

tf tf

29

tf

tf

5,4

tf tf

tf tf tf

tf

29

tf tf

31

tf

tf

5,5

tf tf

tf

tf tf tf

tf

31

tf tf

33

tf

tf

5,6

tf tf

tf

tf tf tf

tf

33

tf tf

35

tf

tf

5,7

tf tf

tf

tf tf tf

tf

35

tf tf

37

tf

tf

5,8

tf tf

tf

tf tf tf

tf

37

tf tf

40

tf

tf

5,9

tf tf

tf

tf tf tf

tf

40

tf

tf

6

tf tf

tf

” .. . ” ” ” » »

Delegare är skyldig: om lian tillhör klassen A och vid inträdet i

pensionsinrättningen tylt 25 år, att från nämnda ålder erlägga den retroaktivafgift,

som af hans pensionsålder betingas,

samt, om han tillhör klassen B, att för den tid, han efter fylda 25

lefnadsår varit extra ordinarie inom verket, erlägga motsvarande retroaktivafgift;

och skall han jemväl, derest han för ernående af en tidigare pensionering vill

tillgodoräkna sig äfven eu föregående tjenstetid vid telegrafverket eller i annan

statens tjenst, derom göra anmälan vid inträdet samt ikläda sig en ytterligare

retroaktivafgift, som svarar mot sistnämnda tid.

Dessa afgifter fastställas af pensionsinrättningens direktion och erläggas

antingen på en gång eller genom tillägg till årsafgiften intill uppnådd pensionsålder

eller fördelade på kortare tid.

Hvarje gång delegare erhåller sådan förhöjning i aflöningen, som berättigar

till högre pension, åligger honom att till pensionsinrättningen inbetala

skilnaden mellan den förra och den nya aflöningen under de tre första månaderna.

Om en del af förhöjningen skulle hafva berättigat till samma pensionstillökning

som förhöjningen i dess helhet, beräknas inbetalningen endast på den delen.

Berättigad till pension är i allmänhet hvarje delegare efter uppnådda

65 lefnads- och minst 35 tjenstår, om delegare tillhör klassen A, samt efter

uppnådda 95 sammanräknade lefnads- och tjenstår, om delegare tillhör klassen B.

Telegrafverkets enke- och pupillkassas tillgångar utgöras af: delegarnes

bidrag, nemligen allmänna årsafgifter, gifte delegares årliga tillskottsafgifter

och åldersskilnadsafgifter, telegrafverkets understödsfond i enlighet med nådiga

brefvet den 11 juni 1868 samt telegrafverkets bidrag, som utgår med fem

tusen kronor årligen, hvartill komma räntor samt vissa smärre inkomstposter,

bland dem inkomster genom försäljning af vissa slag förbrukadt papper.

Delegarnes allmänna årsafgifter utgå med tre procent af aflöningen.

Delegare, som är eller varit gift samt eger pensionsberättigad maka eller

pensionsberättigade barn, ett eller flera, erlägger dessutom i tillskottsafgift

årligen tio procent af den allmänna årsafgiften. Delegare, hvilkens hustru

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Sjunde hufvudtiteln.

är mer än tio år yngre än mannen, skall erlägga åldersskilnadsafgift enligt

särskild, vid kassans reglemente fogad tabell.

Enligt den af mig tillstyrkta aflöningsstaten sludle 134 nya tjänster å

ordinarie stat tillkomma och aflöningen förhöjas för 30 förut, varande. Innehafvarne

af dessa befattningar måste i förhållande till sina nya eller förhöjda

aflöningar beredas pensionsrätt, och detta bör tydligen ske derigenom, att åt

dem beredes delaktighet i telegrafverkets pensionsinrättningar under enahanda

vilkor som deras vederlikar. I fråga om pensionsrätt och afgiftsskyldighet

blifva ock genom de nya tjensternas eller förhöjda aflöningarnas uppförande å

staten bestämmelserna i pensionsreglementena utan vidare tillämpliga å de

ifrågavarande tjensteinnehafvarne. I fråga om de tillskott, hvarmed telegrafverket

ansetts böra bidraga till pensionsanstaltema, inträda deremot förändrade

förhållanden. Hänvisande till den af telegrafstyrelsen i sådant hänseende

iemnade utredning, hvaraf, bland annat, framgår, att förändringen i fråga om

bidraget till enke- och pupillkassan skulle inskränka sig dertill, att det, enligt

hvad ofvan blifvit nämndt, med bestämdt belopp utgående bidraget till denna

kassa proportionerades i förhållande till det för den manliga personalen tillkommande

nya aflöningsbeloppet och sålunda höjdes från 5,000 kronor till

5,857 eller i jemnt tal 6,000 kronor, anhåller jag att i fråga om bidraget

till pensionsinrättningen få anföra följande.

Då pensionsinrättningen år 1874 bildades, bestämdes, att telegrafverket

skulle till inrättningen lemna ett ständigt bidrag till årligt belopp, motsvarande

1 1 j 3 procent af telegramportoinkomsten. Men derutöfver bidrager telegrafverket

med ett ytterligare årligt anslag. Vid pensionsinrättningens bildande ansågs

det nemligen med billighet och rättvisa förenadt, att den dåvarande telegrafpersonalen

Ange sina retroaktivafgifter utan ersättning af telegrafverkets

medel. Beloppet af dessa retroaktivafgifter uträknades och kapitaliserades,

hvarefter medel till förräntning och amortering af det sålunda kapitaliserade

beloppet anvisades af 1874 års Riksdag i form af ett bidrag af 3 ''|2 procent

af telegrafverkets behållna portoinkomst. Denna retroaktivafgift motsvarade

livad hvarje delegare efter sin då innehafvande grad skulle, derest pensionsinrättningen

varit i verksamhet allt sedan delegaren trädde i tjenst, hafva

erlagt intill ingången af år 1875, då delegaren sjelf började erlägga afgifter,

jemte räntor och arfsvinst. derå. De retroaktivafgifter åter, som blifva en

följd deraf, att eu tjensteman eljest blir delegare i kassan vid högre ålder

än 25 år, åligger enligt reglementet honom sjelf att betala.

Då nu ett större antal nya tjenster skola uppföras å ordinarie stat och

aflöningen för åtskilliga andra tjenster förhöjas, synes mig intet tvifvel böra

råda derom, att telegrafverkets bidrag till personalens pensionerande bör lämpas

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Sjunde hufvudtiteln.

efter de ökade förbindelser, som sålunda skulle uppstå för pensionsinrättningen

och detta jemväl så, att telegrafverket, i likhet med hvad som skedde vid

inrättningens bildande, öfvertager inbetalningen af de retroaktivafgifter, hvilka

genast vid tillträdet af de nya eller förhöjda aflöningarne drabba vederbörande

delegare. Den sålunda erforderliga ökningen i telegrafverkets bidrag kan

emellertid icke bestämmas till samma procenttal af telefoninedelsinkörnsten, som

tillförene blifvit faststäld att utgå af telegramportomedlen, enär den i sådant

fall skulle blifva vida högre, än behofvet kräfde, utan lärer densamma i enlighet

med de beräkningar, som innefattas i telegrafstyrelsens förevarande underdåniga

skrifvelse, böra sättas till It procent af den för hvarje år beräknade

inkomsten af telefonabonnements- och samtalsafgifter.

Om jag på nu anförda skäl icke hyser någon tvekan om det rättvisa

och billiga i den föreslagna anordningen, skulle deremot ur en annan synpunkt

någon betänklighet kunna anses möta. Såsom för Eders Ivongl. Maj:t ;fr

kändt, har den af Eders Kongl. Maj:t för utredande af civilstatens pensionsinrättnings

ställning och behof in. in. förordnade komité i det närmaste fullbordat

sina arbeten, och lärer, enligt hvad jag inhemta!, såsom resultat deraf vara att

motse ett omfattande förslag till nydanande af hela det civila pension sväsendet.

Vid sådant förhållande och då således inom den närmaste framtiden frågan

om en fullständig förändring af detta pensionsväsende torde komma på dagordningen,

kan det icke vara lämpligt att för framtiden binda telegrafverket

vid ett visst årligt bidrag till pensionsinrättningen utöfver det redan stadgade.

A andra sidan utgör åter beredandet af pensionsrätt åt den nya telegrafpersonalen

utan tvifvel en nödvändig förutsättning för telefonväsendets ur många

synpunkter önskvärda öfverförande på ordinarie stat. Dessa båda hänsyn synas

mig lämpligen kunna förmedlas sålunda, att telegrafverket endast tilis vidare

åtager sig att till pensionsinrättningen lemna det ifrågasatta bidraget af 11

procent å telefonmedelsinkomsten samt att hvar och en, som tillträder aflöning

å nj'' stat, förpligtas att underkasta sig de förändrade bestämmelser, som i

fråga om pensionsrätt framdeles kunna varda meddelade. Varder sedan pensionsväsendet

fotadt på nya grunder, kommer intet hinder att möta för dessas

omedelbara tillämpande på den nu ifrågavarande personalen.

Enahanda bestämmelser som de nu i fråga om det nya bidraget till

pensionsinrättningen föreslagna lära äfven böra meddelas beträffande det föreslagna

förhöjda bidraget till enke- och pupillkassan.

Med de sålunda af mig nu förordade förändringarne kommer pensionsoch

understödsstatens slutsumma för år 1895 att växa med 23,500 kronor

från 112,320 kronor till 135,820 kronor.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Sjunde hufvudtiteln.

Den af telegrafstyrelsen föreslagna

Omkostnad sstaten

för år 1895 föranleder mig till samma erinran, som jag redan ett par gånger

haft tillfälle framställa, eller att de under vissa anslagsposter föreslagna ökningame

väl må synas betydliga, men att de till större delen icke beteckna

någon ökad statsutgift, emedan ungefärligen motsvarande summor för närvarande

utgå till telefonväsendet. Jag finner mig i fråga om de föreslagna

anslagsökningarne endast böra meddela följande af mig inhemtade upplysningar.

För underhåll af telegrafverkets telefonledningar bär år 1892 utbetalts

omkring 200,000 kronor eller det belopp, hvarmed anslaget till liniernas

öfvervakande och underhåll nu skulle ökas. I detta belopp har icke ingått

kostnaden för iståndsättande af nya nät, hvilken kostnad inberäknats under

den för nätens förvärfvande bokförda kostnaden. Då, såsom jag redan förut

anmärkt, för en rationel skötsel af telegraf- och telefonnätet är af yttersta

vigt, att detsamma stiidse underhålles i fullgodt skick, så att total ombyggnad

af vissa delar deraf ej må behöfva ega rum, och det för öfrigt ligger i sakens

natur, att, på det telegrafen och telefonen må kunna regelbundet funktionera,

hvarje uppkommande felaktighet genast afhjelpes, är någon nedgång i utgifterna

under förevarande rubrik ej att motse.

Anslaget till resekostnads- och traktamentser sättning ar är höjdt från

10,000 kronor till 20,000 kronor. Utgifterna under denna rubrik enbart för

telegrafverket uppgingo år 1892 till 8,399 kronor. Med afseende derå att resorna

för detta verk komma att ökas i och med den allt mer utsträckta inspektionsverksamheten

samt att resorna för telefonväsendet tillkomma, kan den föreslagna

ökningen af 10,000 kronor ej anses för hög.

Från anslaget till inventariers inköp och underhäll, deri föreslagits en

ökning af 65,000 kronor, utgår kostnaden för inköp och underhåll af telegrafapparater,

verktyg (utom för verkstaden), möbler m. m. samt för underhåll

af telefonapparater och vexelbord, hvaremot kostnaden för inköp af de sistnämnda

båda slagen af materiel bekostats af öfverskotts- och lånemedel.

Det nuvarande anslaget till böclcer, kartor, tryckningskostnad, blanketter,

kuverter och pappersremsor in. in. är föreslaget att ökas med 25,000 kronor

från 35,000 kronor till 60,000 kronor. Från detta anslag skulle bland annat

utgå kostnaden för tryckning af telefonkataloger och annonsering om telefonförbindelser,

hvilka kostnader för närvarande uppgå till öfver 20,000 kronor

för år.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Sjunde hufvudtiteln.

A omkostnadsstaten förekommer under rubriken “sjukvård, sjukaflöning

och begrafningshjelp" ett förslagsanslag å 2,000 kronor, hvilket förut saknat

motsvarighet. Beträffande behöfligheten af detta anslag hänvisar jag till telegrafstyrelsens

skrifvelse, och i öfrigt kan hehofvet af medel för ifrågavarande

ändamål, af telegrafstyrelsen redan framhållet i underdånig skrifvelse den 29

december 1891, med afseende på det stora antalet arbetare, som numera är

sysselsatt i telegrafverkets tjenst, med skäl anses tala för sig sjelf!.

Med de af telegrafstyrelsen föreslagna förändringar, hvilka af mig tillstyrkas,

skulle omkostnadsstaten, nu slutande å 284,800 kronor, ökas med

426,430 kronor till 711,230 kronor.

Det under rubriken

Räntor och afbetalningar å erhållna lånemedel

uppförda belopp, 487,000 kronor, föranleder mig icke till någon erinran.

Såsom vilkor för åtnjutande af aflöningsförmånerna för personalen vid

telegrafverket enligt den nya staten torde, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med hvad telegrafstyrelsen härutinnan hemstält och med iakttagande af hvad

jag ofvan föreslagit i fråga om pensionsrätten för sagda personal jemte enkor

och barn, böra stadgas:

a) för personalen vid telegrafstyrelsen,

att embets- och tjensteman vid telegrafstyrelsen skall dels vara underkastad

den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden, som

vid en möjligen inträdande förändrad organisation af styrelsen eller dess särskilda

afdelningar eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, dels vara förpligtad

att — derest i en framtid verkets ställning inom förvaltningen så förändras,

att detsamma ej längre kan såsom sjelfständigt embetsverk anses — med bibehållande

af den tjenstegrad och aflöning han innehar, efter förändrad arbetsordning,

sköta de med tjensten förenade göromål;

att med embete eller tjenst i telegrafstyrelsen icke må förenas annan

tjenst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjenstebefattning,

med mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörande af tjenstgöringen i

styrelsen; dock att tjensteman, som vid den nya löneregleringens inträdande

s. 49 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln. 49

redan innehar tjenst utom styrelsen, må densamma bibehålla, så länge den

icke är för tjenstgöringen i styrelsen hinderlig;

att aflöningen för t elegrafstyrelsens em bets- och tjensteman samt betjente

fördelas i lön och tjenstgöringspenningar, hvilka senare få uppbäras endast för

den tid tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller åtnjutit semester, men

skola för den tid, han eljest varit från tjenstgöring befriad, utgå till den, som

tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära

hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för svag helsas vårdande,

enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligtas att under ledigheten

utöfver sina tjenstgöringspenningar afstå så mycket af lönen, som för

tjenstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att, vid sjukdomsförfall eller när det erfordras i följd af embetsresor

eller för beredande af semester, tjensteman af lägre grad skall vara skyldig

att, om han förordnas till högre befattning inom styrelsen, densamma emot åtnjutande,

i förstnämnda fall af de för befattningen anslagna tjenstgöringspenningar,

men eljest af deremot svarande belopp, i stället för egna tjenstgöringspenningar,

bestrida, dock ej längre än tre månader under samma

kalenderår;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af tjenst

i samma lönegrad är i stat medgifven, tidpunkten för första förhöjningen bestämmes

att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren mera än fyra

år af denna tid sjelf bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan

statens tjenst, dock att härvid icke må föras honom till last den tid han åtnjutit

semester, och för andra förhöjningen, om sådan eger rum, efter ytterligare

fem år, på samma vilkor, under iakttagande, hvad såväl den ena som

den andra förhöjningen angår, deraf att den högre aflöningen ej får tillträdas

förr än vid början af kalenderåret näst efter det, då den stadgade tjensteåldern

bl hvit uppnådd;

att såväl tjensteman som vaktbetjent skall vara förpligtad att efter uppnådda

65 lefnads- och minst 35 tjensteår med pension motsvarande lönens

hela belopp — att utgå dels från telegrafverkets pensionsinrättning, enligt

bestämmelserna i det för denna inrättning gällande reglemente, och dels med

erforderligt fyllnadsbelopp af telegrafverkets medel — från tjensten afgå, Eders

Kongl. Maj:t eller telegrafstyrelsen, der det tillkommer denna att afskedet utfärda,

dock obetaget att låta med detsamma anstå, derest och så länge den

pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna

det allmänna och kan finnas villig att i densamma qvarstå; samt

att eu hvar, som efter 1895 års ingång befordras till ordinarie befattning

vid telegrafstyrelsen eller tillträder aflöning, som enligt den nya aflöningsBih.

till Riksd. Prof. 1804. 1 Sami. 1 Afd. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Sjunde hufvudtiteln.

staten för detta embetsverk blifvit höjd, skall vara pligtig- underkasta sig- de

förändrade bestämmelser i fråga om pensionering af personalen vid telegrafverket

jemte enkor och barn, som framdeles kunna varda meddelade;

b) för personalen vid telegrafverkets linier, verkstad och stationer,

att tjensteman vid telegrafverkets linier, verkstad eller stationer skall

vara underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i

åligganden, som vid en möjligen inträdande förändring af telegrafverkets organisation

eller eljest i allmänhet kan varda stadgad eller ock i följd af förening

af post- och telegraftjenst kan varda honom ålagd;

att med tjenst af ifrågavarande slag ej må förenas annan tjenst å rikets,

Riksdagens eller kommuns stat —- befattning vid förenad post- och telegrafanstalt

likväl undantagen — ej heller annan tjenstebefattning, så framt icke

densamma af styrelsen, efter derom skedd anmälan, anses kunna utöfvas utan

hinder för tjenstgöringen vid telegrafverket;

att stationstjensteman skall vara skyldig att, med bibehållande af den

tjenstegrad och aflöning han innehar, underkasta sig förflyttning till annan

tjenstgöringsort, som kan varda honom af styrelsen anvisad;

att tjensteman vid telegrafverkets linier likaledes skall, efter styrelsens

bepröfvande, vara underkastad förflyttning till stationstjeustgöring, dock utan

minskning i sin innehafvande aflöning;

att aflöningen för ifrågavarande tjensteman fördelas i lön och tjenstgöringspenningar,

hvilka senare få uppbäras endast för den tid tjenstens innehafvare

verkligen tjenstgjort eller för den tid, icke öfverstigande BO dagar

under samma kalenderår, han eller hon, vare sig för sjukdom eller för svag

helsas vårdande eller för enskilda angelägenheter, ined styrelsens begifvande åtnjutit

tjenstledighet utan frånträdande af sina tjentgöringspemiingar;

att från åtnjutande af nyss nämnda förmån af tjenstledighet utan tjenstgöringspenningarnes

frånträdande undantages assistent eller telegrafist, som icke

erhållit sitt första ålderstillägg;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta under en tid icke

öfverstigande tre månader, eger uppbära hela lönen, men att den, som eljest

undfår ledighet, vare sig till följd af sjukdom under längre tid än tre månader

eller för svag helsas eller enskilda angelägenheters vårdande under längre tid

än 30 dagar, kan förpligtas att under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar

afstå så mycket af lönen, som för tjenstens uppehållande erfordras

eller eljest pröfvas skäligt; varande dylik tjenstledighet, som under ett och

samma kalenderår åtnjutes, att i fråga om löneafdrag anses såsom om den på

eu gång utan afl »rott åtnjutits;

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Sjunde hufvudtiteln.

att tjensteman af lägre grad skall vara skyldig ej mindre att, om kan

vid sjukdomsförfall för tjensteman af högre grad erhåller förordnande å dennes

befattning, densamma emot åtnjutande af de för befattningen anslagna tjenstgöringspenningar,

i stället för egna sådana, bestrida, än äfven att utan särskild

godtgörelse vikariera för tjensteman af högre grad, som med styrelsens begifvande

åtnjuter tjenstledighet utan att frånträda sina tjenstgöringspenningar;

att i fråga om aflöningens förhöjning medelst ålderstillägg tidpunkten

för första ålderstilläggets åtnjutande skall inträda fem år efter det tjenstemannen

tillträdt sin befattning inom graden, under vilkor att tjensteinnehafvaren

med godt vitsord om sin tjenstgöring mer än fyra år af nämnda tid

sjelf bestridt sin egen eller på grund af förordnande annan tjenst i telegrafverket,

med iakttagande dervid, dels att sådan tjenstledighet, som med styrelsens

begifvande kan hafva åtnjutits utan frånträdande af tjenstgöriugspenningarne,

icke må föras honom eller henne till last, dels att ingeniörema vid

linierim och kommissarierna vid stationerna skola, utan hänsyn till de särskilda

löneklasserna, anses tillhöra en och samma tjenstegrad, så att dylik tjensteman

af högre löneklass eger för åtnjutande af ålderstillägg inom klassen räkna sig

till godo äfven den tid, han tillhört lägre löneklass inom graden, dels ock att

sist nämnda bestämmelse skall tillämpas äfven i fråga om ålderstillägg åt telegrafister

inom de särskilda löneklasserna;

att andra ålderstillägget må uppbäras efter ytterligare fem år och det

telegrafister tillkommande tredje ålderstillägget fem år efter det andras erhållande,

allt under enahanda vilkor, som gälla i afseende på det första ålderstillägget;
att

för öfrigt, hvad hvart och ett af de särskilda ålderstilläggen angår,

skall iakttagas, att den högre aflöningen ej må tillträdas förr än vid början af

kalenderåret näst efter det, då den stadgade tjensteåldem blifvit uppnådd;

att af ålderstilläggen tre fjerdedelar skola anses tillhöra lönen och en

fj erdedel tjenstgöringspenningarne;

att tjensteman skall efter uppnådda 95 sammanräknade lefnads- och

tjensteår vara förpligtad att med pension motsvarande lönens hela belopp —

att utgå dels från telegrafverkets pensionsinrättning enligt bestämmelserna i

det för denna inrättning gällande reglemente och dels med erforderligt fyllnadsbelopp

af telegrafverkets medel — från tjensten afgå, Eders Kongl. Maj:t

eller telegrafstyrelsen, der det tillkommer denna att afskedet utfärda, dock

obetaget att låta med detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade

prof vas kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det

allmänna och kan finnas villig att i densamma qvarstå utan fortsatt åtnjutande

af innehafvande ålderstillägg, hvilken aflöningsförmån skall i sådant fall frånträdas;

samt

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Sjunde hufvudtiteln.

nit en hvar, som efter 1895 års ingång befordras till ordinarie befattning

vid telegrafverkets luder, verkstad eller stationer eller tillträder aflöning,

som enligt den nya aflöningsstaten för linierna, verkstaden eller stationerna

blifvit böjd, skall vara pligtig underkasta sig de förändrade bestämmelser i

fråga om pensionering af personalen vid telegrafverket jemte enkor och barn,

som framdeles kunna varda meddelade.

De af mig tillstyrkta staterna för telegrafverket för år 1895 utvisa

följande slutsummor:

aflöningsstaten .....................................

öfvergångsaflöningsstaten ...................

pensions- och understödsstaten ..........

omkostnadsstaten................................

räntor och afbetalningar å lånemedel

.................. kronor 1,835,700: —

.................. „ 5.250: —

................ „ 135,820: —

.................. „ 711,230: -

................... „ 487,000: —

tillsammans kronor 2,675,000: —

hvilket belopp med 1,320,880 kronor öfverstiger slutsumman å de af Eders

Kongl. Maj:t faststälda, endast för det egentliga telegrafväsendet gällande

utgiftsstaterna för år 1894.

Allt sedan stat för telegrafverket år 1871 första gången understäldes

Riksdagens pröfning, har Riksdagen årligen lemnat af Eders Kongl. Maj:t

begärdt medgifvande, att det öfverskott, som kunde å telegrafinkomsterna

uppstå, finge af Eders Kongl. Magt användas för telegrafverkets tidsenliga

utveckling och förbättring. Telegrafstyrelsen har ock hemstält, att Eders Kongl.

Maj:t för år 1895 måtte af Riksdagen äska enahanda medgifvande i fråga

om de öfverskott, som kunna uppstå å inkomsterna af telegramportoafgifter samt

af telefonabonnements- och särskilda samtalsafgifter.

Då nyssnämnda inkomster för år 1895 i sin helhet beräknats till 2,870,000

kronor och de utaf mig tillstyrkta utgiftsstaterna för samma år sluta å en

summa af 2,675,000 kronor, skulle.för år 1895 ett öfverskott till belopp af

195,000 kronor vara att motse. Öfverskottet på inkomsterna af den egentliga

telegrafverksamheten bär i årligt medeltal för perioden 1888—1892 uppgått

till omkring 128,000 kronor, hvadan öfverskottet på tele fonm ed el si nk oms ten,

efter afdrag af räntor och kapitalafbetalningar på de lån, som upptagits för

telefonväsendet, kan beräknas uppgå till omkring 67,000 kronor.

I underdånig skrifvelse den 21 april 1893 angående regleringen af ut
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Sjunde hufvudtiteln.

gifterna under riksstat ens sjunde hufvudtitel tiar Riksdagen anfört, att Riksdagen

af telegrafstyrelsens årsberättelser inlienitat, att öfverskottet å telegrafinkomsterna

under de senaste åren endast i jemförelsevis ringa grad tagits i

anspråk för telegrafverkets utveckling och förbättring, medan åter eu afsevärd

del deraf under formen af lån användts för telefonväsendets räkning; att, enär

emellertid ett sådant tillvägagående synts Riksdagen mindre egentligt, för Riksdagen

framstält sig önskvärdheten af att, om Eders Kong!. Maj:t fortfarande

skulle anses böra erhålla en dylik förfoganderätt öfver telegraf in edlens öfverskott,

Riksdagens medgifvande dertill måtte så affattas, att Eders Kongl.

Maj:t uttryckligen bemyndigades att använda öfverskottet till icke allenast

telegrafverkets, utan äfven telefonväsendets utveckling och förbättring; att Riksdagen

emellertid i sin skrifvelse till Eders Kong!. Maj:t den 13 maj 1891 angående

regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel uttalade

den mening, att tidpunkten snart vore inne, då merberörda öfverskott borde

ställas till Riksdagens disposition, ehuru Riksdagen i afvaktan på det förslag

till lösning af frågan om post- och telegrafverkens förenande, som den för sådant

ändamål tillsatta komitén kunde komma att afgifva, icke ville vidtaga

någon inskränkning i den Eders Kongl. Maj:t dittills tillerkända rätten att

förfoga öfver samma öfverskott; samt att vid sådant förhållande och då omförmälda

komité dåmera afgifvit förslag om de båda verkens förenande, hvilket

förslag vore beroende på Eders Kongl. Maj:ts pröfning, samt Eders Kongl.

Maj:ts beslut i föreningsfrågan följaktligen snart kunde förväntas, hade Riksdagen

då icke velat ändra bestämmelserna rörande dispositionen af ifrågavarande

öfverskott.

Vid ett föregående tillfälle har jag framhållit, att stats verke ti en framtid

bland sina inkomstkällor borde kunna påräkna öfverskottet på telegrafoch

telefoninkomsterna. Jag håller emellertid före, att både i statsverkets

och telegrafverkets intresse denna tidpunkt bör uppskjutas, till dess statens

telefonnät hunnit närmare sin fullbordan och det genom telefonväsendets tillkomst

utvidgade telegrafverket hunnit ekonomiskt konsolideras genom den

årligen fortgående amorteringen af dess skuld för telefonväsendet. Uppnåendet

af dessa tidpunkter påskyndas uppenbarligen derigenom, att telegrafverket

tillätes använda sitt öfverskott, i den män detsamma icke erfordras för det

egentliga telegrafväsendets utveckling, till inköp eller anläggning af telefonnät,

som ekonomiskt kunna bära sig. Deremot torde, på sätt Riksdagen

eventuel! ansett önskvärd!, det medgifvande i fråga om öfverskottets användning,

Eders Kong!. Maj:t äfven nu lärer vilja äska af Riksdagen, böra atfattas

sålunda, att de! utan åtskilnad kommer att omfatta inkomsterna åt så

val telegraf- som telefonverksamheten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

o

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl. Makt

måtte föreslå, J

att Riksdagen, dels med godkännande af de nu föreslagna staterna för

telegrafverket och de vilkor för de nya aflöningarnes åtnjutande, hvilka i

sammanhang dermed tillstyrkts, dels ock med förklarande att af telegrafverkets

medel må tills vidare utgå till telegrafverkets pensionsinrättning ett årligt

bidrag, motsvarande en och en half procent af den för året beräknade inkomst

af telefonabonnements- och samtalsafgifter, och till telegrafverkets enke- och

pupillkassa jemväl ett årligt bidrag till belopp, utöfver det i sådant hänseende

nu utgående, af 1,000 kronor, må, under Eders Kongl. Maj:t förbehållen rätt

att i verkets utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna finnas af behofvet

påkallade, såsom reservationsanslag, att utgå direkt af telegrafverkets medel,

till telegrafverket för år 1895 anvisa enahanda belopp, 2,870,000 kronor,

hvartill inkomsterna af telegramportoafgifter samt af telefonabonnements- och

särskilda samtalsafgifter för året beräknats, samt tillika medgifva, att det

öfverskott, som kan å dessa inkomster uppstå, må af Eders Kongl. Maj:t

användas för telegrafverkets tidsenliga utveckling och förbättring.

Tullverket.

[^*] Generaltullstyrelsen har i underdånig skrifvelse den 9 november 1893 af
Tuiiverket.

gifvit förslag till tullverkets stater för år 1895.

Styrelsen, som förmäler sig icke ega anledning att ifrågasätta någon

ändring i den senast för så väl centralverket som lokalförvaltningen faststälda

aflöningsstaten, utan hemställer, att densamma må utgå med enahanda belopp

som det i innevarande års stat upptagna eller 1,837,000 kronor, anmäler

vidare, att

öfver gångsaflöningsstaten

genom en derå uppförd persons afgång minskats med 1,800 kronor från 14,050

kronor till 12,250 kronor; samt att å

Indragningsstaten,

som för år 1894 upptagits till 20,950 kronor, uppstått en minskning af 3,350

kronor, hvadan denna stats slutsumma för år 1895 uppginge till 17,600 kronor.

I ofri ga stater ifrågasätter generaltullstyrelsen ej annan ändring, än att, till

jemnande af staternas slutsumma, det å omkostnadsstaten uppförda förslagsanslaget

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Sjunde hufvudtiteln.

till diverse utgifter måtte ökas med 150 kronor och samma stat, som för

innevarande år bestämts till 213,200 kronor, således upptagas till 213,350

kronor.

Med iakttagande af sålunda föreslagna ändringar skulle tullverkets stater

för år 1895 komma att utvisa följande slutsummor:

aflöningsstaten .................................................................... kronor 1,837,000: —

öfvergångsaflöningsstaten.................................................... „ 12,250: —

ålderstilläggsstaten ..................................... „ 220,000: —

indragningsstaten .................................................................. „ 17,600: —

pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente...... „ 227,000: —

pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och betjentes

efterlemnade enkor och barn (deraf 10,000 kronor

bestämdt anslag) ........................................... ..a...... „ 41,800: —

omkostnadsstaten ................................................... „ 213,350: —

Summa kronor 2,569,000: —

eller 5,000 kronor mindre än det belopp, hvarå 1894 års stat slutar.

Då jag icke har någon anledning till anmärkning mot generaltullstyrelsens

förevarande framställningar, tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t må föreslå

Riksdagen

att, med godkännande af de utaf generaltullstyrelsen föreslagna förändringar

i tullverkets stater, för år 1895 bestämma anslaget för tullverket till ett mot

staternas slutsumma svarande belopp af 2,569,000 kronor, att såsom förslagsanslag

utgå direkt af tullmedlen.

Skogsväsendet.

För skogsväsendet är å ordinarie stat för år 1894 uppfördt:

dels bestämdt anslag:

för skogsstaten............................................. kronor 447,208: —

„ statens skogsläroverk ........................... „ 47,700: — 494,908: —

dels förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets

lärarepersonal.......................................................... 84,400: —

dels reservationsanslag:

till enskilda skogsundervisningen .............. kronor 8,600: —

„ kronoskogarnes förvaltning och befrämjande

af skogsväsendet i allmänhet... „ 431,092:— 439,692: —

tillsammans kronor 1,019,000: —

[4-]

Skogsväsendet.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Sjunde hufvudtiteln.

Domänstyrelsen liar i sin den 4 oktober 1893 aflåtna underdåniga

skrifvelse angående anslagsbehofvet för skogsväsendet år 1895 anmält, att

någon ändring icke påkallades i beloppen af de för skog sstaten, för statens

skogsläroverk, till ålderstillägg och till enskilda skog sundervisningen nu

uppförda anslag.

Hvad åter angår reservationsanslaget till kr ono skog ar nes förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet, har domänstyrelsen i sin

omförmälda skrifvelse ansett en förhöjning i detta anslag, från hvilket utgå,

bland annat, skatter och onera för de statens egendomar, som förvaltas för

skogsväsendets räkning och icke disponeras af enskilde, vara af behofvet påkallad.

Domänstyrelsen erinrar nemligen, att, enligt hvad i §§ 6 och 59 af

lagen angående väghållningsbesvärets utgörande å landet den 23 oktober 1891

föreskrifves, skola i skyldigheten att underhålla allmän väg, bro och färja

deltaga, bland andra beskattningsföremål, jemväl staten tillhöriga allmänningsskogar

genom erläggande af vägskatt efter vägfyrk, af hvilka sistnämnda

påföres en för hvarje fyra hundra kronor af taxeringsvärdet. Då vidare § 83

i samma lag gifver vid handen, att lagen är afsedd att träda i full tillämpning

med 1895 års ingång, anser domänstyrelsen nödigt, att för sistnämnda år

medel beredas för de nya utgifter för skogsväsendet, som deraf blifva en följd.

Ehuru vid det förhållande att för det närvarande förberedelserna för lagens

tillämpning icke så långt framskridit, att någon noggrannare beräkning, grundad

på åsätta vägfyrk och vägskatt för fyrk, kunnat verkställas, har domänstyrelsen

dock af den kännedom, som kunnat vinnas angående taxeringsförrättningarne,

funnit skäl för det antagande, att • statsverkets af lagen föranledda utgifter för

allmänna skogar komma att under år 1895 uppgå till omkring 128,000 kronor.

Till denna summa har domänstyrelsen ansett böra läggas den ökade utgift,

omkring 9,500 kronor, som, jemlikt ett af domänstyrelsen den 16 maj nästlidet

år afgifvet utlåtande öfver Riksdagens underdåniga skrifvelse den 22 april

1892 i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse af § 58 i förordningen

om kommunalstyrelse å landet, komme att inträda, derest staten, på sätt i

Riksdagens skrifvelse åsyftats, ålades erlägga kommunalutskylder för vissa

kronoparker, som hittills varit derifrån fria; och har domänstyrelsen på grund

häraf och med hänsyn jern vill dertill, att kronoparkernas fortfarande förstoringorsakar

ökning i kostnaderna för skogsskötsel)! in. in., hemstält, att reservationsanslaget

till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i

allmänhet måtte höjas med 138,000 kronor till 569,092 kronor.

Den af domänstyrelsen föreslagna förhöjning i reservationsanslaget till

skogsväsendet är, i hvad densamma afser beredande af medel till utgörande af

vägskatt för kronoparkerna, allenast eu följd af den nya väglagens tillämpning

och gifver icke anledning till någon erinran från min sida. Hvad åter angår

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Sjunde hufvudtiteln.

den af domäustyrelsen derutöfver föreslagna förhöjning med 9,500 kronor eller

i afjemnadt tal 10,000 kronor för bestridande af konnnunalutskylder för vissa

kronoparker, förekommer visserligen, att, sedan Riksdagen i den af domänstyrelsen

åberopade underdåniga skrifvelsen anhållit, att Eders Kongl. Magt

ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring af

§ 58 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, att

ej mindre för de hemman eller heminansdelar, Indika staten från enskilda personer

inköpt och förvandlat till kronoparker, än äfven för de jordbruksdomäner

eller de delar af sådana, af Indika kronoparker blifvit bildade, fyrktal skulle

med hänsyn till kommunalutskylders utgörande påföras efter det belopp, som,

derest bevillning för nämnda fastigheter skulle enligt gällande bevillningsförordning

utgå, på grund af taxeringsvärdet svarade mot sådan bevillning,

domänstyrelsen, hvars utlåtande i ärendet infordrats, afgifvit förslag till en

lösning af frågan, enligt hvilken kostnaden för skogsväsendet skulle uppgå till

den af domänstyrelsen angifna summa. Emellertid har, enligt hvad jag inhemta^

ärendet den 8 sistlidne december remitterats till utlåtande af statskontoret

och kammarrätten; och då det måste anses ganska ovisst, ej mindre

huruvida frågan kommer att lösas i den af domänstyrelsen antydda riktning

än äfven huruvida en eventuel förändring i nu bestående förhållanden konnne

att tillämpas redan från och med år 1895, synes mig frågan om förhöjning

af reservationsanslaget af nu ifrågavarande anledning vara för tidigt väckt

och förhöjningen böra stadna vid det för vägskattens utgörande erforderliga

beloppet eller 128,000 kronor.

Jag hemställer alltså i underdånighet, att Eders Kong!. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att höja anslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande

af skogsväsendet i allmänhet med 128,000 kronor från 481,092 kronor

till 559,092 kronor;

så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla denna uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten ............................... kronor 447,208: —

„ statens skogsläroverk .............. __ „_ 47,700: — kronor 494,908: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets

lärarepersonal ............................................................. „ 84,400: —

reservationsanslag:

till enskilda skogsundervisningen ... kronor 8,600: — __

Transport kronor 8,600:— kronor 579,808: —

Bill. till Riksä. IJrot. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Sjunde hnfvudtiteln.

Transport kronor 8,600: — kronor 579,308: —

till krouoskogarnes förvaltning och

befrämjande af skogsväsendet i

allmänhet.................................... „ 559,092:— 567,692: —

summa kronor 1,147,000: —-

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet skulle ökas

med 128,000 kronor.

Sedan jägmästaren i Ölands revir och föreståndaren för Böda skogsskola

J. E. Bohman den 12 mars 1892 i underdånighet anhållit om afsked

från jägmästarebefattningen, framhöll domänstyrelsen i det underdåniga utlåtande,

som öfver berörda ansökning från styrelsen infordrades, önskvärdheten af att

skogsskolan vid Böda blefve till annan ort förflyttad, i sammanhang hvarmed

styrelsen hemstälde, att i afbidan på afgörandet af den sålunda väckta frågan

med återbesättande af jägmästarebefattningen i nyssnämnda revir måtte tills

vidare få anstå. Domänstyrelsen anförde dervid, bland annat:

att, då Böda skogsskola jemlikt nådigt bref den 20 januari 1860 inrättades,

skogsskoleföreståndare- och jägmästarebefattningarne blefvo så till

vida förenade, att jägmästaren i Ölands revir, mot afdrag enligt uppskattning

å sin jägmästareaflöning, såsom boställe tillsynades det å Böda kronopark belägna

hemmanet \ mantal n:o 1 Skäfteskärr i Böda socken, å hvilket hemman

funnos uppförda åbyggnader, inrymmande så väl skogsskolelokaler som bostadsrum

åt jägmästaren jemte nödiga uthus;

att kronan numera icke saknade lämpliga skogsegeudomar med åbyggnader

för inrymmande af en skogsskola på fastlandet och att åtskilliga olägenheter

af skogsskolans bibehållande vid Skäfteskärr förefunnes, af hvilka de

vigtigaste vore dels dervarande mycket dåliga kommunikationer, som för

lärlingarne medförde eljest obehöfliga kostnader, dels ock hufvudsakligast den

omständigheten, att Böda kronopark, nästan uteslutande bestående af bunden

flygsand, ingalunda företedde sådana skogsförhållanden, som inom landet i allmänhet

förekomme, hvarföre denna kronopark vore föga lämplig för bibringande

åt skogslärlingarne af den praktiska kunskap i skogshushållningen, som borde

vara eu skogsskolas hufvuduppgift; samt

att efter skolans förflyttning till annan ort de ganska oansenliga åbyggnaderna

vid Skäfteskärr kunde tillsynas innehafvare!! af jägmästaretjensten i

Ölands revir såsom boställshus.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Sjunde bufvudtiteln.

Den 20 maj 1892 erhöll Bohman nådigt afsked från jägmästarebefattningen,

och täcktes Eders Kong! Maj:t i sammanhang dermed förklara, att

med återbesättande af sagda tjenst skulle tills vidare anstå. Samtidigt erhöll

Bohman på grund af styrkt sjuklighet tjenstledighet till 1892 års slut från

befattningen såsom föreståndare för Döda skogsskola, hvilken ledighet sedermera

på grund af särskilda framställningar blifvit ytterligare förlängd att gälla

till och med utgången af innevarande år.

Med öfverlemnande af ett skriftligt förklarande från Bohman, att från

hans sida hinder icke mötte för Döda skogsskolas förflyttande till annan ort,

har domänstyrelsen uti underdånig skrifvelse den 19 december 1892 anfört,

att med afseende härå och då i betraktande af Bohmans ålder, Bil år, icke

heller kunde antagas, att hans helsotillstånd komme att så förbättras, att han

åter kunde inträda i tjenstgöring, den omständigheten, att skolföreståndarebefattningen

ej ännu blifvit ledig, icke syntes böra utgöra hinder för Skolans

förflyttning, hvilken desto hellre borde med det första företagas, som flyttningens

uppskjutande till dess Bohman uppnådde pensionsåldern skulle medföra

många olägenheter, ej minst derigenom att den med boställe förenade jägmästarebefattningen

i Ölands revir måste uppehållas på förordnande under

samma tid.

I fråga om valet af den ort, dit skolan skulle förläggas, har domänstyrelsen

meddelat, att behofvet af skogvaktare och kronojägare för de sydliga

delarne af landet syntes vara tillräckligt tillgodosedt genom statens der

förlagda två skogsskolor, den ena vid Kolleberga i norra Skåne och den andra

å Hunneberg i Yestergötland, samt att, särskildt hvad Kalmar län beträffade,

behofvet af en skogsskola i detta län visat sig ganska ringa, äfvensoin att

det allra största antalet lärlingar vid f löda skogsskola haft sin hemort i Yestmanland

och- Dalarne. Sedan Ombergs skogsskola numera fått till uppgift

att utbilda elever för inträde vid skogsinstitutet, funnes deremot för landets

mellersta och skogrikaste delar endast en statens skogsskola, nemligen den

vid Manna i norra Upland. Visserligen förefunnes inom detta område äfven

två enskilda skogsskolor, den ena i Södermanland vid Skogshåll och den andra

i Vermland vid Presterad, men trots det ganska rikliga statsanslaget af 3,800

kronor, som komme hvardera af dessa skolor till del, syntes upphörandet åtminstone

af den vermländska endast vara en tidsfråga, då i betraktande toges,

dels att den nuvarande skolföreståndaren, å hvars egendom skolan vore förlagd,

redan uppnått eu hög ålder, dels ock hutvudsakligast att de anslag, som landstingen

i Yermlands och Örebro län vid statsbidragets beviljande åtagit sig

lemna till enahanda belopp, hvartill detta bidrag uppginge, alltmera inskränkts,

så att landstingen numera oj bidroge till skolans uppehållande med mera än

något öfver eu fjerdedel af de. anslag, de tillförene lemnat. Domänstyrelsen

opaginerad Kontrollera mot PDF

CO Sjunde hufvudtiteln.

hölle för flen skull före, att utan hänsyn till de enskilda skogsskolornä giltig

anledning funnes att söka åstadkomma en jemnare fördelning af statens skogsskolor

inom landet, utan att derföre öka deras antal, samt att derefter indragning

af ett af de nu utgående statsanslagen till enskilda skogsskolor utan

olägenhet kunde i sinom tid ega rum.

A den för några år sedan till kronopark inköpta bruksegendomen Grönbo

i Örebro län och Örebro revir, med ett läge i midten af de gamla bruksdistrikten

och i närheten af jernväg, funnes tillräckliga och, om några reparationer

verkstäldes, lämpliga, åbyggnader för inrättandet af en skogsskola, hvilken

i nämnda kronopark med en areal af omkring 7,000 tunnland finge ett för

lärlingarne instruktivt arbetsfält, på samma gång som lärlingames arbete med

här behöfliga afdikningar, kolningsarbeten och skogsodlingar komme kronoparken

till godo. De praktiska öfningar vid Grönbo, som inginge i skogsinstitutets

kurs, skulle, långt, ifrån att lida intrång af skogsskolans förläggande till samma

skog, fastmera deraf hafva gagn genom det biträde, skogsskolans lärlingar

lemnade vid pågående skogsarbeten, på samma gång som sjelfva utförandet

af de vid elevernas vid skogsinstitutet öfningar planlagda arbeten måste för

skogslärlingarnes öfningar blifva mycket instruktivt.

På grund af det anförda ansåge domänstyrelsen, att Grönbo i afseende

å så väl läge som skogens beskaffenhet vore en särdeles lämplig plats för en

skogsskola och att det ur flere synpunkter vore fördelaktigt att dit förflytta

Böda skogsskola, för hvilket ändamål, såsom förut vore nämndt, blott mindre

betydande förberedande åtgärder vore erforderliga, såsom reparation af vissa

rum i en af arbetarebostäderna samt i hufvudbyggnaden, å hvars vind logementer

tillika skulle anordnas. Dessa arbeten hade beräknats till eu kostnad

af omkring 1,000 kronor, deri inberäknad kostnaden för ordnandet af husrum

äfven för skogsinstitutets elever under deras praktiska öfningar å kronoparken.

Det läge emellertid i sakens natur, att, då i anseende till göromålens

omfattning inom Örebro revir skolans ledning icke kunde öfverlemnas till jägmästaren

i detta revir, utan påkallade en särskild föreståndare, den nuvarande

skolföreståndarelönen, 1,000 kronor, vore alldeles otillräcklig och derför, i likhet

med hvad Eders Kongl. Maj:t medgifvit i fråga om Sillre skola i Medelpads

revir och Kolleberga skola i Engelholms revir, oafvisligen behöfde ökas

med ett tilläggsarfvode af 1.000 kronor för år. På grund häraf gjorde domänstyrelsen

framställning om Böda skogsskolas förflyttande till Grönbo kronopark

och om anvisande från reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet, af ett tilläggsarfvode till skolföreståndaren.

Denna domänstyrelsens framställning, som, bland annat, går ut på upplösning

af den hittills bestående föreningen i en hand af de båda tjensterna

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Sjunde hnfvudtiteln.

såsom föreståndare för den ifrågavarande skogsskolan och förvaltare af det

revir, i livilket skolan är belägen, gifver mig anledning att i sin allmänhet

underställa Eders Kongl. Maj:ts ompröfvande frågan om den fortfarande lämpligheten

af den i gällande stat för skogsskolorna förutsatta anordning, att föreståndareskapet

för sagda skolor skall uppdragas åt vederbörande revirförvaltare.

Jag erinrar då till en början, att, oberäknadt Ombergs skogsskola, som

har att förbereda till inträde vid skogsinstitutet, statens skogsskolor aro till

antalet fem, nemligen Silke i Medelpads revir, Marina i Örbyhus revir, Hunneberg

i Hunnebergs revir, Böda i Ölands revir och Kolleberga i Engelholms

revir. Hvarje skola lemnar plats åt It) ordinarie lärjungar, hvilka hvar och

en åtnjuta understödsmedel till belopp af 150 kronor äfvensom fritt husrum.

1 mån af utrymme mottagas äfven extra lärjungar, af hvilka i medeltal finnas

2 vid hvarje skola. Lärokursen börjar hvarje år den 1 september och fortgår

till den 15 juni påföljande år, då kursen afslutas. Undervisningen bestrides

af en lärare, som tillika är skolans föreståndare och till hvars biträde är anstäld

en skogsrättare.

Staten för hvar och en af de ifrågavarande fem skogsskolorna, faststäld

genom nådiga brefvet den 5 juni 1874, har följande utseende:

1 föreståndare med lön ......................................................... kronor 1,000: —

1 skogsrättare med lön .......................................................... ,, 800: —

10 stipendier för lärlingar jr 150 kronor ............................. „ 1,500: —

expenser och underhåll för skolan ....................................... ,, 500: —

summa kronor 3,800: —

Från det under reservationsanslaget till skogsväsendet uppförda anslaget

till enskilda skogsundervisningen utgår dessutom årligt understöd med 3,800

kronor till hvardera af skogsskolorna vid Skogshåll i Södermanlands län och

vid Presterad i Vermlands län äfvensom med 1,000 kronor till Gotlands folkhögskolas

landtbrukskurs.

När statens skogsskolor vid början af 1860-talet inrättades, var man i

fråga om valet af plats för skolorna hänvisad till de få större kronoparker,

som då funnos. Som föreståndare för skolorna anstäldes jägmästarne i de

revir, inom hvilka skolorna blifvit förlagda, eu åtgärd, hvilken medförde besparing

och mötte så mycket mindre betänklighet, som, åtminstone i vissa fall,

hänsyn härtill tagits vid revirens reglering och jägmästarens befattning med

de allmänna skogar, som icke direkt förvaltades för kronans räkning, allenast

bestod i eu tillsyn och kontroll, som icke i väsentligare mån tog hans tid i

anspråk. Sedan dess hafva emellertid förhållandena förändrats på ett sätt,

som medfört, att betingelserna för lämpligheten af en förening mellan jägmästareoch

skogsskoleföreståndarebefattningarne ej längre äro desamma som tillförene.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Sjunde bufvudtiteln.

Genom undantagande af skogsmark vid kronoegendomars utarrendering eller

försäljning äfvensom genom betydande markinköp har kronoparkernas antal

under de senare åren högst väsentligt ökats. I följd ej mindre häraf än äfven

af den utvidgade befattning med skogen å statsverkets utarrenderade egendomar

samt å ecklesiastika och civila boställen, som vid senaste lönereglering för

skogsstaten ålagts jägmästarne, har den egentliga skogsförvaltningen så tagit

dessas tid och arbetskraft i anspråk, att stor svårighet måste möta att

med denna förvaltning äfven förena undervisningen vid en skogsskola. Härtill

kommer, att bland de talrika nya kronoparkerna kunna finnas sådana,

Indika bättre än de, å Indika skogsskolorna hittills varit förlagda, skulle lämpa

sig till förläggningsort för dessa skolor, ehuruväl förhållandena inom det revir,

dit en sådan skola skulle flyttas, tilläfventyrs icke medgifva förening af revirförvaltare-

och skolföreståndarebefattningarne.

I sakens egen natur ligger äfven, att de för en skolföreståndare erforderliga

egenskaperna icke alltid stå att finna hos revirförvaltaren, ehuru denne

må vara fullt dugande såsom sådan, äfvensom att det med allt skäl kan dragas i

tvifvel, huruvida eu med mångfaldiga förvaltningsbestyr sysslande sådan tjensteman,

äfven om lian i yngre år varit lämplig såsom undervisare, vid mera

framskriden ålder kan bibehålla tillräcklig spänstighet och nödigt intresse för

en undervisning i skogshushållningens elementer.

Det bör ej heller lemnas oanmärkt, att, medan skogsskolornas uppgift i

början af deras tillvaro hufvudsakligen var att utbilda kronojägare och

kronoskogvaktare och det sålunda ur denna synpunkt kunde anses synnerligen

lämpligt, att skolans lärare tillika var revirförvaltare, detta förhållande numera

ändrats, så att flertalet af de från skogsskolorna utexaminerade lärjungar måste

söka anställning i enskild tjenst. I statens tjenst äro för närvarande anstälde

263 ordinarie och 122 extra kronojägare, hvarjemte å de häradsallmänningar och

ecklesiastika skogar, som stå under skogsstatens vård och förvaltning, finnas

94 kronoskogvaktare och å de allmänna skogar, som endast stå under skogsstatens

uppsigt och kontroll, 51 skogvaktare. Under de sista sex åren hafva tillsammans

47 kronojägare, alltså i medeltal nära 8 om året, afgått genom döden

eller genom afsked. Då årligen från statens skogsskolor utexamineras 50 lärjungar

och, såsom af anförda siffror framgår, endast ett mindre antal af dessa

kan påräkna anställning i statens tjenst, följer häraf äfven, att undervisningen

i skogsskolorna i väsentlig mån måste lämpas efter den framtida verksamhet,

som kommer att tillfalla flertalet af deras lärjungar, och sålunda till sitt icke

minst vigtiga föremål komma att få skötseln af enskildes skogar. Då skolorna

härigenom tillgodose ett för skogsvården inom landet synnerligen vigtigt

behof, varder deras uppgift icke mindre betydelsefull, men vid nu antydda för
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufTndtiteln. 63

hållande ligger uppenbarligen ej vidare samma vigt som tillförene derpå, att

skolans föreståndare tillika är eu statens förvaltande skogstjensteman.

Med afseende å det nu påpekade förhållandet att flertalet af de skogslärlingar,

som numera utexamineras från skogsskolorna, måste egna sig åt

enskild skogsvård, bör äfven framhållas, att Grönbo kronopark äfven ur den

synpunkten bättre egnar sig till förläggningsort för en skogsskola än linda

kronopark, att förhållandena vid den förra kronoparken äro vida mera likartade

med dem, som förekomma vid en enskild skogsegendom, än hvad fallet

är med Böda kronopark. Förvaltningen af Grönbo kronopark är nemligen

mera mångsidig, såsom lätteligen inses deraf, att denna skogskomplex är eu

nyligen för statens räkning inköpt bruksegendom med ett större antal underlydande

torp, hvilka utgöra dagsverken till skogen. Belägenheten inom bergslagen

föranleder äfven dertill, att skogen tillgodogöres under flere former vid

Grönbo än vid den å Öland belägna Böda kronopark, der den för skogsbruket

behöfliga arbetsstyrkan af samma orsak är vida fåtaligare än den vid Grönbo

erforderliga.

På sätt domänstyrelsen erinrat, har det visat sig nödigt att vid två

skogsskolor, nemligen Sillre och Kolleberga, provisoriskt skilja skoltoreståndarefråu

jägmästarebefattningarne. Hvad angår Sillre skogsskola, som dittills föreståtts

af jägmästaren i Norra Medelpads revir, föranleddes åtgärden deraf, att,

sedan jemlik! nådiga brefvet den 29 november 1889 Norra och Södra Medelpads

revir sammanslagits till ett revir, skogsskolan, som är belägen på betydligt

afstånd så val från det nya revirets förnämsta kronoparker som från de

hufvudsakliga kommunikationslinierna i orten, ej kunde skötas af jägmästaren

i det, nya reviret, hvarföre Eders Kong!. Maj:t genom nådigt bref den 7 februari

1890 förordnade, att föreståndarebefattningen vid Sillre skogsskola skulle

i afvaktan på skolans flyttning, hvarom fråga blifvit väckt, tills vidare genom

förordnande uppehållas, och erinrar jag, att, sedan ytterligare utredning af denna

fråga egt ruin, Eders Kong!. Maj:t den 22 sistlidne december beslutat till Piksdagen

aflåta framställning, åsyftande skolans flyttning till Bispgården i Jemtlands

län. Nedkommande derefter Kolleberga skogsskola förordnade Eders Kongl. Maj:t,

efter det skolföreståndarebefattningen vid denna skola och jägmästaretjensten i

Engelholms revir blifvit lediga, genom nådigt bref den 31 december 1890, att,

på det erfarenhet måtte vinnas, huruvida efter den ökning i jägmästarnes

göromål, som blifvit eu följd af den nya regleringen af skogsstaten, föreståndarebefattningen

vid nämnda skogsskola kunde utan revirgöromålens eftersättande

af jägmästaren i Engelholms revir bestridas, sagda föreståndarebefattning tills

vidare skulle uppehållas på förordnande; och blef, efter det till eu början

nämnde jägmästare innehaft detta förordnande, detsamma, på grund af tilltagande

döfhet hos jägmästaren, den 22 januari 1892 åt annan person upp
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Sjunde hufvudtiteln.

draget. I båda dessa fall bär det såsom oundgängligt ansedda fyllnadsarfvodet

åt den t. f. skolföreståndaren anvisats från reservationsanslaget till skogsväsendet.

Ett tredje fall af detta slag föreligger nu, då domänstyrelsen på

skäl, som enligt mitt förmenande måste anses talande, förordat förflyttning

af den hittills å Enda kronopark i Ölands revir förlagda

till Grönbo kronopark i Örebro revir, efter hvilken flyttning föreståndareskapet

för skolan icke kan uppdragas åt vederbörande revirförvaltare. Hvad öfriga

två skogsskolor beträffar, förekommer visserligen ej för närvarande anledning

till vidtagande af dylik åtgärd, men möjligheten torde icke få anses utesluten,

att icke till följd af förändringar i landets kommunikationsförhållanden, tillkomsten

af nya kronoparker eller ökade göromål för revirförval tarne äfven vid

sistnämnda skolor behofvet af särskilda skolföreståndare kan komma att uppstå.

Med det anförda tror jag mig tillräckligt hafva ådagalagt, att skogsskoleföreståndarebefattningarnes

förening med vederbörande jägmästaretjenster

icke lämpligen kan eller bör såsom ovilkorlig regel vidare bibehållas. För åtskiljandet

af dessa båda slag af befattningar möter ej heller annat hinder, än att då,

såsom förut blifvit nämndt, beloppet af den i gällande stat för skogsskoleföreståndarne

faststälda lön, 1,000 kronor, blifvit bestämdt under den förutsättning,

att befattningen komme att innehafvas af revirförvaltaren, sagda belopp uppenbarligen

är otillräckligt såsom lön åt eu endast såsom skolföreståndare anstäld

tjensteman. Beloppet af den lön, som åt eu dylik tjensteman bör anvisas,

kan, derest han af densamma skall vinna en nödtorftig utkomst, icke sättas

lägre än det arfvode, som anvisats de t. f. föreståndarne för Silke och Kolleberga

skogsskolor och som af domänstyrelsen föreslagits för föreståndaren för

Enda skogsskola efter densammas förflyttning till Grönbo, eller 2,000 kronor

om året.

Då emellertid vid Manna och Hunnebergs skogsskolor anledning för

närvarande icke förefinnes till åtskiljande af skolföreståndare- och revirförvaltarebefattningame

och den anordning, genom hvilken föreståndarebefattningen vid

Kolleberga skogsskola tills vidare blifvit åtskild från vederbörande revirförvaltarebefattning,

kan betraktas såsom mer eller mindre tillfällig, synas mig skäl

åtminstone för närvarande icke föreligga att vidtaga definitiv ändring i staten

för skogsskolor]na. För det åsyftade ändamålet torde fastmera vara tillräckligt,

att utväg beredes att genom anvisande af erforderligt fyllnadsarfvode,

utöfver den för skolföreståndarebetattningen anslagna lön, såsom skolföreståndare

anställa annan person än revirförvaltaren; och synes mig detta fyllnadsarfvode

lämpligen böra utgå af reservationsanslaget till skogsväsendet. Någon

höjning i beloppet af detta anslag torde emellertid för närvarande icke vara

af denna anledning påkallad.

Då annan person än vederbörande revirförvaltare förordnas till förestån
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Sjunde hufvudtiteln.

(lare för en å kronopark belägen skogsskola, måste det ur flere synpunkter

anses lämpligt, att den närmaste förvaltningen af sagda kronopark åt honom

uppdrages. Kronoparken är det vigtigaste demonstrationsmaterialet vid undervisningen

i skogsskolan, och denna undervisning blir mera lefvande, i samma

mån som den kan meddelas i sammanhang med utförandet af den praktiska

skogsförvaltningen. Det torde derföre böra lemnas domänstyrelsen öppet att,

der så i (''ifrigt finnes lämpligt, åt skogsskoleföreståndare uppdraga att under

revirförvaltarens ledning omhänderhafva förvaltningen af den kronopark, hvarå

eller invid hvilken skolan är belägen.

I olikhet med de förut omförmälda, beträffande föreståndarebefattningarue

vid Silke och Kolleberga skogsskolor vidtagna åtgärder, Indika allenast inneburit

ett i så väl skogsvårdens som skolundervisningens intresse vidtaget, af

tillfälliga orsaker påkalladt åtskiljande af jägmästare- och skolföreståndarebefattningar,

afses med den nu ifrågasatta anordningen att möjliggöra ett mera

definitivt åtskiljande af dylika befattningar, der sådant befimies lämpligt.

Riksdagens medgifvande till den för. ändamålet erforderliga dispositionen af

medel från reservationsanslaget till skogsväsendet lärer derföre böra inhemtas.

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kolig!. Maj:t

ville föreslå Riksdagen ätt medgifva,

att, der såsom föreståndare för statens skogsskola finnes böra anställas''

annan person än jägmästaren i det, revir, inom hvilket skolan är belägen,

Eders Kong], Maj:t må ega att till sådan skolföreståndare, hvilken skall vara

pligtig att, der sådant honom af domänstyrelsen uppdrages, under vederbörande

revirförvaltares ledning öfvertaga förvaltningen af skolan omgifvande eller

angränsande kronopark, anvisa, utöfver den för befattningen anslagna lön, ett

fyllnadsarfvode af 1,000 kronor, för år räknadt, att utgå af reservationsanslaget

till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet.

Städers friheter.

Med tillämpning af hvad Eders Kong!. Maj:t vid föredragning den 8 innevarande

månad af kammarkollegii och statskontorets den 1 december 1893

afgifna underdåniga utlåtande angående ifrågasatt uteslutande ur statsverkets

räkenskaper af vissa grundskattebelopp på ymin hemställan förordnat, torde

Eders Kong!. Maj:t föreslå Riksdagen, att det å anslaget till städers friheter

i kolumnen “friheter och kyrkotionde" upptagna belopp, (5 kronor, må höjas

med 34 kronor till 40 kronor och således anslagets slutsumma höjas med

motsvarande belopp från 21,556 kronor till 21,590 kronor.

Bill. till Ilihsd. Prof. 1894. 1 Sand. 1 Afd. !_)

N

Städers

fr ihet er t

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Sjunde hufvudtiteln.

ö/riga ordinarie

anslag.

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag1 under hufvudtiteln har jag ej anledning

att föreslå någon förändring.

Jag har ofvan tillstyrkt förhöjning i anslagen:

till postverket med ..............

....... kronor

339,000: —

„ telegrafverket med..........

1.500,000: —

.. skogsväsendet med..........

128,000: —

„ städers friheter med .......

34:— kronor 1,967,034:

Deremot har jag föreslagit minskning i anslaget

till tullverket med ............................................................. „ 5,000:-— „

hvadan förhöjningen på det hela å de ordinarie anslagen

skulle blifva,................................,..... kronor 1,962,034: —-

Jag erinrar härvid, dels att ökningen i anslaget

till telegrafverket till allra väsentligaste delen beror af

statstelefonväsendets uppförande å gemensam stat med

det egentliga telegrafväsendet och motväges deraf, att

beräkningen af inkomsttiteln telegrafmedel ökats med

ett belopp i telefonmedel af 1,500,000 kronor, dels ock

att kostnaderna för postverket bestridas af verkets

egna medel.

Lägges till den föreslagna förhöjningen summan af

hufvudtitelns ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat „ 16,809,066: —-

skulle, under förutsättning af bifall till hvad jag sålunda

hemstält, slutsumman af sjunde hufvudtitelns

ordinarie anslag för år 1895 blifva.................................kronor 18,771,100: -—

Extra anslag.

I fråga om de anslag å extra stat. som kunde erfordra^, yttrade departementschefen

beträffande

s. 67 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

67

Arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå.

För innevarande år likasom för hvart och ett af de fyra närmast föregående

har Riksdagen på extra stat beviljat 4.000 kronor till arfvode för en

byråassistent å finansdepartementets bankbyrå.

Närmaste anledningen till anställandet af en sådan tjensteman gafs af''

Riksdagen i underdånig skrifvelse den 15 maj 1888, deri Riksdagen, med

framhållande af det genom erfarenheten ådagalagda behofvet åt ökad kontroll

å de enskilda bankinrättningarne, såsom sin åsigt angaf, att, då den mångfald

af löpande göromål, bankinspektören hade att förvalta, ej lemnade honom tid

att annat än undantagsvis företaga sådana inspektioner, som kräfde längre

uppehåll å något ställe, en mera omfattande inspektion syntes böra anordnas.

Med •anslutning till den af Riksdagen sålunda uttalade tanken afgaf Eders

Kong!. Maj:t till 1889 års Riksdag förslag i ämnet, åsyftande en sådan anordning,

att en person skulle anställas med särskild! uppdrag att inspektera

bankerna i landsorten, under det att bankerna i Stockholm inspekterades af

bankinspektören, som jemte sina öfriga göromål jemväl borde kunna medhinna

att under sommaren äfvensom i särskilda fall äfven eljest verkställa några inspektioner

i landsorten. Nyssnämnda af chefen för finansdepartementet till

assistent åt bankinspektören förordnade person skulle åter till bankbyrån afgifva

sin inspektionsberättelse, hvilken endast skulle i korthet angifva de faktiska

förhållanden, som vid inspektionen utrönts. Sedan med anledning af

Eders Kongl. Maj:ts berörda framställning Riksdagen på extra stat beviljat

ett anslag af 4,000 kronor till arfvode åt en assistent åt bankinspektören,

meddelades genom nådigt beslut den 22 november 1889 föreskrifter rörande

fördelningen mellan de särskilda tjenstemännen å finansdepartementets bankbyrå

af de till denna byrå hörande ärenden, dervid byråassistentens åligganden

bestämdes i hufvudsaklig enlighet med nyss angifna grunder, hvarjemte honom

ålades att, i den mån öfriga göromål det medgåfve, lemna det biträde å bankbyrån,

som af byråchefen påkallades.

Den sålunda beträffande bankkontrollen vidtagna anordningen bär hittills

visat sig synnerligen ändamålsenlig och har otvifvelaktigt bidragit att åt sagda

kontroll bereda ökad effektivitet. Alla skäl tala derföre för dess bibehållande

i hufvudsak. Mot nämnda anordning kan visserligen anmärkas, att, då bankinspektören

icke är uppförd å ordinarie stat och byräassisteAten, såsom uppbärande

sin aflöning från ett anslag å extra stat, endast tillsättes medelst årliga

förordnanden, tillräckliga garantier saknas för bibehållandet af den kontinuitet

i fråga om den kontrollerande personalen, som utan tvifvel måste vara

önskvärd. För närvarande anser jag mig emellertid icke böra ifrågasätta någon

ändring i den ställning, som bankinspektören och byråassistenten i detta

[6.]

Arfvode för

en byraassistent

d

finansdeparte

mentets bank

byrå.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Sjunde hufvudtiteln.

afseende intaga, men anhåller, hvad den sistnämnde beträffar, att få fästa uppmärksamheten

derpå, att, förutom det osäkra i formen för hans anställning,

äfven en annan omständighet måste bidraga dertill, att, under nuvarande förhållanden

kontinuitet i befattningens upprätthållande knappast kan förväntas,

nemligen det jemförelsevis ringa beloppet af den aflöning, som med befattningen

är förenad. Byråassistenten uppbär nemligen, såsom ofvan blifvit nämndt,

ett årligt arfvode af 4,000 kronor samt åtnjuter under inspektionsresorna reseoch

traktamentsersättning enligt tredje klassen i gällande resereglemente, å

hvilken ^ ersättning något, om än obetydligt, öfverskott kan beräknas uppstå.

Då byråassistenten naturligtvis en stor de! af året är upptagen af sina inspektionsresor

— sålunda var exempelvis nuvarande byråassistenten under nästlidet

år i och för dylika resor frånvarande från hufvudstaden 135 dagar — kan han

ick^ påräkna tillfälle till inkomstgifvande sysselsättning vid sidan af tjensten.

Xu äro emellertid de qvalifikationer, som måste förefinnas hos den ifrågavarande

tjenstemannen, derest han skall på ett nöjaktigt sätt kunna fylla sin

uppgift, eller grundlig teoretisk och praktisk insigt i bankväsendets olika delar,

säkert omdöme och skarp blick för den rätta innebörden af ofta ganska invecklade

transaktioner, af den art, att desamma, kvilka, der de finnas, på grund

af den lifliga beröring, hvari byråassistenten står med bankinrättningame, snart

måste blifva kända i vida kretsar, lätteligen böra kunna bereda sin innehafvare

anställning i enskild bankinrättnings tjenst med vida högre aflöningsförmåner

än de ofvan nämnda. För att i någon mån söka förekomma allt

för täta personombyten, hvarigenom bankkontrollen allt för snart skulle gå

miste om den fond af erfarenhet och personalkännedom en byråassistent under

sin tjenstetid hunnit samla, anser jag derföre önskvärd!, att det med befattningen

förenade arfvode något höjes.

Af nu angifven orsak finner jag mig böra förorda, att byråassistentens

årsarfvode må höjas med 500 kronor från 4,000 kronor till 4.500 kronor,

och hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till beredande af arfvode för en byråassistent å finansdepartementets

bankbyrå på extra stat för år 1895 anvisa ett belopp af 4,500 kronor.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

i.

Ersättning

för af statskontoret

gjorda förskott.

De af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, som tillhöra sjunde

hufvudtiteln och böra till ersättande hos Riksdagen anmälas, äro enligt uppgifter

från statskontoret:

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Sjunde hufvudtiteln.

till godtgörande af kostnader för uppmätning och kartläggning

af åtskilliga kronans domäner.................... kronor 22,759: 8 2

„ ersättning till vissa boställshafvare för saknad afkomst

af exproprierad jord......................................... „ 77: so

„ godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars

deltagande i Hjelmarens och Qvismarens sänkning... „ 7,235: 7 2

,, godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars

deltagande i andra vattenafledningsföretag ............... „ 26,764: 4 8

„ ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen ... ,, 57,161: 09

„ godtgörande af förskjutna husröteersättningar åt

tillträdande arrendatorerna af indragna militieboställena

2 mantal Tillingeby n:ris 1 och 2 i Kalmar

län samt 1 mantal Vestra Kud i Vermlands län - „ 3,457: 34

„ godtgörande af reparations- och underhållsarbeten

å Tranebergs, Xockeby och Drottningholms broar... „ 3,276: 4 6

„ ersättning till egare af skattefrälsehemman, hvilkas

räntor icke bhfvit af statsverket inlösta, .................. „ 7,322: 10

„ kostnader för komitén för utarbetande af förslag till

förändrad lagstiftning för sparbanker m. m............. „ 4,776: 7 9

„ kostnader för komitén för behandling af frågorna

om beskattning af maltdrycker och hvitbetssocker... „ 12,595: 9 3

„ kostnader för komitén för utredning af frågan rörande

möjlighet för obemedlade och mindre bemedlade att

bilda egna jordbruk ...................................................... „ 15,261: 7 2

eller tillhopa kronor 160,689: 2 5;

Och hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra

framställning,

att till gäldande af nämnda förskott må å extra stat för år 1895 anvisas

ett motsvarande belopp, som för undvikande af öretal i riksstaten torde

få utföras med 160,690 kronor.

Anläggning af telefonledningar.

1 underdånig skrifvelse den 5 sistlidne december har telegrafstyrelsen

gjort framställning om anvisande för år 1895 af ett extra anslag af 140,200

kronor i och för en sådan utveckling af statens telefonväsende, hvartill enligt

de efter rikstelefonnätets tillkomst tillämpade grundsatser medel utan återbetalningsskyldighet.

ansetts böra påräknas.

Sedan telegrafstyrelsen dervid erinrat, att Eders Kongl. Maj:t i den

Anläggning

af telefonledningar.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 , Sjunde hufvudtiteln.

till nästlidet års Riksdag aflåtna nådiga proposition angående statsverkets

tillstånd och behof, på framställning af telegrafstyrelsen, äskat medel för

anläggning, jemte andra telefonledningar, af dylika ledningar från Norrköping

till Örebro samt från Upsala öfver Sala till Norberg, men att förslaget

om anslag till sistberörda ledningar icke vunnit Riksdagens bifall, anför styrelsen,

att styrelsen, sådant oaktadt, ansett sig böra återkomma till förslaget

om anläggning af nämnda ledningar.

Beträffande sagda luder samt de öfriga dylika, om hvilkas utförande

telegrafstyrelsen funnit sig böra göra framställning, anför styrelsen följande.

l:o) Norrköping—Örebro.

De skäl, som af telegrafstyrelsen i dess nyssberörda framställning anfördes

för anläggning af ledningen Norrköping—Örebro, voro: att den betydliga

telefontrafik, som förefunnes mellan Norrköping och söder om denna stad

belägna orter, å ena sidan, samt Örebro och öster derom liggande platser, å

andra sidan, måste ega rum öfver Stockholm: att till följd häraf de från

hufvudstaden utgående ledningarne delvis blefve upptagna af samtal, för Indika

dessa ledningar icke vore afsedda, till stort men för hufvudstadens korrespondens

med ifrågavarande orter, hvilken, enligt hvad erfarenheten visat, skulle,

om tillfälle dertill bereddes, kunna vara mycket mera omfattande, än hvad

fallet vore, enär en stor del af de begärda samtalen, på grund af omöjligheten

att för desamma å ledningarne bereda plats, icke kolumn till stånd,

hvilket. i sin tur åter framkallade missnöje hos den telefonerande allmänheten.

De förhandlingar, som rörande telefonledningen Norrköping—Örebro

föregingo Riksdagens beslut om utslag å Eders Kongl. Maj:ts framställning

om anslag för denna ledning, gåfvo, enligt hvad telegrafstyrelsen vidare anför,

vid handen, att behofvet af ledningen i fråga af Riksdagen ingalunda förbisågs,

men att — med hänsyn till redan beviljade anslag och till vederbörande

utskotts hemställan om beviljandet af ytterligare medel för upprättande

under år 1894 af vissa andra telefonledningar — Riksdagen ansåge

anläggningen af ledningen Norrköping—Örebro icke böra under sagda år

ega rum. . ,v , ,

Då telegrafstyrelsen i sin omförmälda, den 16 december 1892 aflåtna

underdåniga framställning framhöll behofvet af denna ledning för afhjelpande

af den redan då framträdande olägenheten för hufvudstadens telefontrafik till

och från landsorten, uppgick antalet apparater i telegrafverkets telefonnät i

hufvudstaden och kringliggande orter till omkring 1,950 stycken. Under

år 1893 har detta antal ökats ganska afsevärdt, i det att icke mindre än

600 apparater derstädes ytterligare uppsatts, så att dessa vid tiden för af
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Sjunde hufvudtiteln.

låtandet af telegrafstyrelsens nu förevarande skrifvelse uppgingo till omkring

2,550 stycken. Till följd häraf har nyssnämnda olägenhet vida mer under

nästlidet år än under år 1892 gifvit sig tillkänna och ådagalagt nödvändigheten

af den föreslagna ledningens upprättande med det allra snaraste.

Om, enligt telegrafstyrelsens mening, något tvifvel sålunda icke förefinnes

rörande behofvet och nyttan af eu ledning mellan Norrköping och Örebro,

kan deremot fråga uppstå, hvilken sträckning en sådan ledning lämpligast

bör erhålla. Då ledningen, med hänsyn till densammas framtida underhåll,

bör förläggas utefter jernväg, finnas tre vägar att välja, nemligen öfver Motala,

öfver Finspong och öfver Katrineholm. De vigtigaste orterna utefter de båda

sistnämnda jernvägarne äro emellertid redan i förbindelse med rikstelefonnätet,

hvadan telegrafstyrelsen — då frågan gäller ledningens ekonomiska betydelse

eller den trafik, som derå kan påräknas utöfver den redan befintliga trafik,

hvilken, enligt hvad ofvan anförts, bör hänvisas till denna nya kommunikationsled

— ansett sig hafva fullt skäl för att uttala sig för ledningens förläggande

utefter jernvägen från Norrköping öfver Motala till Örebro. Tillfälle kan

nemligen då beredas vestra Östergötland med dess många betydande orter att

komma i åtnjutande af de fördelar, rikstelefonnätet erbjuder, hvadan denna

nya ledning skulle medföra utsigt jemväl till stor ökning af trafiken.

Kostnaden för densamma beräknas uppgå till 41,000 kronor.

2:o) Stockholm—Sala—Norberg—Falun.

Då telegrafstyrelsen vidare ansett sig böra göra underdånig framställning,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes bereda medel för anläggning af eu

telefonledning från hufvudstaden öfver Upsala, Sala och Norberg till Falun,

erinrar styrelsen till en början om sin underdåniga framställning den It)

december 1892 rörande behofvet af den mellersta sträckningen af nu ifrågasatta

ledning eller delen Upsala—Sala—Norberg. Styrelsen anförde då hufvudsakligen.

att, sedan dubbeltrådiga telefonnät blifvit under år 1892 genom

telegrafverkets försorg upprättade i Smedjebacken med flera deromkring liggande

platser och medelst ledning till Norberg satta i förbindelse med rikstelefonnätet

samt, på grund af derom gjorda förfrågningar, framställningar om anläggande

i deri närmaste framtiden af ytterligare nya nät i bergslagen vore att

förvänta, styrelsen hade ansett det vara eu oafvislig pligt att söka bereda

dessa orter en bättre förbindelse med hufvudstaden än den, som funnes öfver

Hallstahammar, enär ledningarne mellan denna plats och Stockholm vore

tagna i anspråk för ett större antal samtal, än hvad ur synpunkten af allmänhetens

intresse borde ega rum; att genom anläggandet af en telefoniinic.

från Upsala till Sala samt derifrån vidare öfver Krylbo till Norberg eu mera

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Sjunde hufvndtiteln.

direkt kommunikationsled till hufvudstaden skulle åvägabringas såväl för orterna

i bergslagen som för Sala; samt att på sådant sätt äfven eu lättnad skulle

kunna beredas ledningarne Stockholm—Yesterås—Hallstahammar, så att dessa

blefve tillgängligare för samtal mellan hufvudstaden och de vestra orterna.

Den vunna erfarenheten om telefontrafiken mellan hufvudstaden och nyssberörda

orter har, enligt hvad telegrafstyrelsen tillkännagifver, allt för vill

ådagalagt icke blott behofvet af ledningen Upsala—Sala—Norberg, utan jemväl

nödvändigheten af denna lednings utsträckande från Upsala till Stockholm, å

ena sidan, samt från Norberg till Falun, å andra sidan.

På derom gjorda framställningar har telegrafstyrelsen nemligen under

loppet af nästlidet år anlagt ett ganska afsevärdt telefonnät i Falun, hvarifrån

en dubbeltrådig ledning sedan år 1892 varit anordnad till Gefle och förmedelst

hvilken ledning förbindelse således kunde ernås mellan det nya nätet i Falun

och rikstelefonnätet. Det här dock redan visat sig, att denna ledning nästan

uteslutande tages i anspråk för samtal mellan de båda grannstäderna och att,

till följd af den stora tillökning af abonnenter i Gefle och Upsala med kringliggande

orter, hvilken under nästlidet år egt rum, trafiken å de från sistnämnda

städer söderut gående ledningar numera är så stor, att det är att

befara, att telegrafstyrelsen inom kort måste komma i valet mellan att antingen

tillbakavisa en del af den trafik, som erbjudes, eller ock afstå från vidare

utvidgning af rikstelefonnätet i Falun och trakten deromkring, för så vidt ej

annan utfartsväg kan beredas för Faluns telefontrafik med öfriga rikstelefonnätet,

synnerligast hufvudstaden samt Norbergs och Smedjebackens bergslager.

Genom att utsträcka den föreslagna ledningen Upsala—Sala—Norberg till

Falun, å ena sidan, samt från Upsala till Stockholm, å andra sidan, skulle

åtminstone under den närmaste tiden ofvannämnda missförhållanden kunna

förebyggas.

Kostnaden för anordnandet af den sålunda föreslagna ledningen Stockholm—Sala—Norberg—Falun

beräknas uppgå till 56,200 kronor.

3:o) Stockholm—Eskilstuna.

Sedan med ingången af år 1891 det enskilda telefonnätet i Eskilstuna

med kringliggande nejd, efter åttaårig tillvaro, genom köpeaftal öfvergått, i

statens ego och i sammanhang med nätets ombyggnad till dubbeltrådigt blifvit

inforlifvadt i rikstelefonnätet, har detsamma, enligt hvad telegrafstyrelsen anför,

vunnit en anslutning långt större, än hvad vid köpets afstötande var att förvänta.

\ id öfverlåtandet till staten af det enskilda nätet innefattade detta

omkring 175 apparater. Dessas antal har sedermera mer än fördubblats,

hvarjemte å landsbygden kring Eskilstuna anordnats Ilo nya apparater i för
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Sjunde hnfvudtiteln.

bindelse med vexelstationer, tillhörknde Eskilstuna centralstations område, så

att detta för närvarande omfattar icke mindre än 505 apparater. I samma

mån det lokala nätet utvecklats, har ock den interurbana telefonkorrespondensen

från och till detsamma ökats, och detta så betydligt, att Eskilstuna beträffande

denna korrespondens numera öfverträffas endast af Stockholm, Göteborg, Norrköping

och Gefle. Under det att hela antalet interurbana samtal från och

till Eskilstuna år 1891 uppgick till 21,022, af hvilka 10,654 voro afgångna

och 10,368 ankomna, förmedlades derstädes år 1892 20,188 afgångna och

19,928 ankomna eller tillsammans 40,116 interurbana samtal. Under månaderna

januari—oktober nästlidet år uppgick antalet derstädes förmedlade samtal

till 41,070, hvaraf 20,902 afgångna och 20,168 ankomna, och beräknades

för hela året till 49,000 stycken eller — då sön- och helgdagar, under hvilka

ett försvinnande litet antal samtal utvexla^, samt. de dagar, liniefel hindrat de

begärda samtalens expedierande, frånräknas — till 170 per dag. Af detta

antal utvexlas, enligt de statistiska uppgifterna rörande denna korrespondens, med

eller öfver Stockholm ej mindre än 85 procent eller 41,650, utgörande 145

per dag.

Då det icke varit möjligt att å den indirekta ledningen Stockholm—

Göteborg, hvilken, bland annat, är afsedd för hufvudstadens korrespondens med

såväl Köping, Arboga, Örebro, Sköfde och Mariestad som Eskilstuna, förmedla

ens närmelsevis det stora antalet samtal mellan Eskilstuna, å ena sidan, och

Stockholm, å andra sidan, och för att i någon män minska anledningarne till

klagomål från abonnenterna i sistnämnda städer öfver svårigheten att få begärda

samtal expedierade, har för en del af dessa samtal användts en telegrafverket

icke tillhörig, men genom dess försorg för flere år tillbaka anordnad

ledning mellan dessa båda städer. Denna ledning, som jemväl är intagen uti

Strengnäs station, kan emellertid icke, enkeltrådig som den är, förbindas med

annan dubbeltrådig förbindelseledning och utgör således icke någon länk uti

rikstelefonnätet; å densamma uppstå ganska ofta fel, hvilkas afhjelpande, till

följd deraf att ledningen till hela sin längd är framdragen utefter landsväg,

kräfva dryga kostnader; dess arbetsduglighet är ringa och anledningarne till

klagomål hafva derföre icke kurmat undanrödjas. På grund deraf och vid det

förhållandet, att, enligt hvad ofvan blifvit nämndt, telefonkorrespondensen mellan

hufvudstaden och Eskilstuna iir af den betydelse, att en särskild ledning erfordras

uteslutande för denna korrespondens — för hvilken inkomsterna dock ej uppgå

till det belopp, som erfordras för att telegrafverket skall af lånemedel kunna

anlägga en för densamma behöflig ledning — hvartill kommer, att ledningen

i fråga billigast och lämpligast kan anordnas i sammanhang med snart förestående

ombyggnad och öfverflyttande till jernvägens område å sträckningen

Bill. till lliksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Sjunde hufvudtitMn.

Södertelje—Eskilstuna af den utefter landsvägen mellan dessa städer nu gående

telegrafledningen, hemställer telegrafstyrelsen i underdånighet, att Eders Kong].

Maj:t täcktes bereda medel till eu direkt telefonledning mellan huftudstaden

och Eskilstuna.

Kostnaden för denna ledning utgör 20,000 kronor.

4:o) Nässjö—Vestervik.

För att bereda de trakter af Kalmar län, som mest äro i saknad af

göda post- och telegrafförbindelser, den lättnad, som rikstelefonnätet erbjuder,

framstälde styrelsen för Vimraerby telefonaktiebolag i början af år 1891 förfrågan,

huruvida telegrafstyrelsen vore villig öfvertaga bolagets telefonnät.,

omfattande, förutom centralstationen i Viinmerby, vexelstationerna Högsby,

Liedhem, Fliseryd, Odensvi, Målilla, Hultsfred, Falsterbo, Tima, Forseryd.

Björka, Storebro, Södra Vi, Solstadström och Hallingeberg, och efter detsammas

ombyggande till dubbeltrådigt sätta det i förbindelse med rikstelefonnätet.

Telegrafstyrelsen, som val insåg betydelsen för nämnda orter af rikstelefonnätets

utsträckning till desamma, farm dock, med anledning af de vidtomfattande

telefonanläggningar, som då förestodo, att tiden för nätets eftertagande

och ombyggnad borde uppskjutas. Frågan tick härefter hvila, till dess i slutet

af år 1892 af bolagets styrelse ånyo gjordes framställning i ämnet, hvari

hemstäldes, huruvida icke år 1894 skulle vara eu lämplig tidpunkt för öfverlåtelsen.

De underhandlingar, som derefter egde rum, ledde till afslutandet

af ett köpeaftal, enligt hvilket telegrafverket skall den 1 juli 1894 öfvertaga

bolagets nät och senast ett år derefter intaga detsamma i rikstelefonnätet.

Enär det emellertid vore nödvändigt, att, förutom de ledningar, som erfordrades

för de ofvan nämnda orternas förbindande sinsemellan, en för hela

ifrågavarande telefonnäts förbindande med rikstelefonnätet gemensam hufvudledning

anordnades, hvilken lämpligast borde upprättas från Nässjö till Vestervik,

men telegrafstyrelsen icke förfogade öfver medel för anläggning af denna

ledning, fäste telegrafstyrelsen vid köpekontraktet, bland andra, den bestämmelsen.

att kontraktet vore för telegrafverket bindande endast under den förutsättning,

att anslagsmedel för denna ledning af Riksdagen beviljades. Eldigt

hvad telegrafstyrelsen anför, har det likväl långt ifrån uteslutande varit denna

omständighet, som manat telegrafstyrelsen att för Eders Kongl. Maj:t framhålla

önskvärdheten af denna lednings åvägabringande. Genom densamma,

som blefve eu fortsättning af den redan betintliga interurbana förbindelseledningen

Göteborg—Jönköping—Nässjö, skulle nemligen eu kort och beqväm

kommunikationsled mellan de vestra och östra kuststäderna, i livilka telegrafverket

eg er betydande telefonnät, komma till stånd, på samma gång de vig
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Sjunde hufvudtiteln. K

tigare orterna i Småland skulle komma i direkt telefonförbindelse med hvarandra.

Den sålunda föreslagna ledningen mellan Nässjö och Vestervik betingar

en kostnad af 23,000 kronor. . : d n /

Summan af de utaf telegrafstyrelsen för anläggning af telefonledningar

begärda anslag utan återbetaluingsskyldighet utgör således 140,200 kronor.

För anläggning af telefonledningar beviljade 1889 års Riksdag ett extra

anslag af 750.000 kronor, af hvilket anvisats eu femtedel eller 150,000 kronor

för lrvartdera af åren 1890, 1891, 1892, 1893 och 1894. Utöfver detta

anslag har för anläggning af särskilda telefonledningar för de tre sistnämnda

åren, jemväl på extra stat, anvisats resp. 106,000 kronor, 206,450 kronor

och 134,600 kronor. För ifrågavarande ändamål har således för hvartdera

af åren 1892, 1893 och 1894 anvisats sammanlagdt resp. 256,000 kronor,

356,450 kronor och 284,600 kronor.

Då i fullföljd af den vid anläggningen af statens telefonnät under senare

år följda grundsats, att anläggning och inköp af lokala telefonnät samt kortare

förbindelseledningar bekostats af upplånta medel, medan deremot kostnaden

för de ledningar, hvilka förbinda olika landsdelar med hvarandra, eller de s. k.

interurbana ledningarne, blifvit bestridd af medel, som lemnats såsom anslag

utan återbetalning-sskyldighet, telegrafstyrelsen, efter det sista femtedelen af 1889

års anslag af nästlidet års Riksdag anvisats, nu begärt ett anslag å tillhopa

140,200 kronor för utförande af vissa vigtigare interurbana ledningar, betecknar

sålunda denna framställning en icke obetydlig nedgång i anslagsbehofvet för

de interurbana ledningarne. Med afseende på den af mig flere gånger tillförene

framhållna angelägenheten deraf, att statens telefonnät, så fort omständigheterna

det medgifva, utsträckes till landets olika delar, kan det emellertid, på det att

icke statens telefonväsende genom denna påskyndade utveckling skall bringas

på obestånd, icke undvikas, att, behofvet af anslag utan återbetalningsskyldighet

för anläggning af sådana ledningar, hvilka under en längre eller kortare tid icke

kunna ekonomiskt bära sig, ännu någon tid måste komma att göra sig gällande.

Beträffande valet af de nu ifrågasatta ledningarne tillåter jag mig hänvisa

till de af telegrafstyrelsen för deras behöflighet anförda grunder, hvilka synas

mig fullt öfvertygande. Hvad särskilt angår den första af de föreslagna

ledningarne, eller linien Norrköping—Örebro, ber jag att få fästa uppmärksamheten

derpå, att, då, på sätt telegrafstyrelsen meddelat, antalet apparater i

telegrafverkets telefonnät i lmfvudstaden och kringliggande orter under senaste

s. 76 Kontrollera mot PDF

[»■]

Uppförande

af nylt

landsslatehus

i Mariestad.

[10, 11.]

Den lokala

förvaltningen

af statens jord’

bruksdomäner.

76 Sjunde hnfvudtiteln.

året ökats från omkring 1,950 till omkring 2,550 stycken, nödvändigheten

att minska den trängsel, som å de från hufvudstaden utgående linierna uppstår

derigenom, att dessa, hvilka äro fullt upptagna af korespondensen till och från

hufvudstaden, äfven måste upptaga den transiterande telefontrafiken mellan

Norrköping och orterna söder om denna stad samt Örebro och de öster derom

liggande platser, framträder ännu mera bjudande, än då nästlidet år framställning

till Riksdagen gjordes om anläggning af denna linie. Härvid bör ej heller

lemnas ur räkningen den besparing i tid för telefonpersonalen och derigenom

äfven i kostnad för telegrafverket, som genom den nya anläggningen i så

måtto skulle vinnas, att derigenom undvekes den för beredande af tillfälle till

telefonsamtal mellan Norrköping och Örebro nu erforderliga tidsödande utvexling

af meddelanden till och från de många vexelstationerna å den nuvarande

telefonförbindelsen mellan dessa orter. Anläggningen af denna linie komme

sålunda utan tvifvel att lända så väl den korresponderande allmänheten som

telegrafverket till icke ringa fördel.

Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen

att för anläggning af telefonledningar från Norrköping till Örebro, från

Stockholm öfver Sala och Norberg till Falun, från Stockholm till Eskilstuna

samt från Nässjö till Yestervik bevilja ett extra anslag för år 1895 å

140,200 kronor.

Uppförande af nytt landsstatshus i Mariestad.

Sedan nästlidet års Riksdag till bestridande af kostnaden för nytt landsstatshus

i Mariestad beviljat ett anslag af 125,000 kronor och deraf på extra

• stat för år 1894 anvisat 55,000 kronor, hemställer jag i underdånighet, att

Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att å extra stat för år 1895 af

nämnda anslag anvisa återstående 70,000 kronor.

Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.

För bestridande af hit hörande utgifter äro i nu gällande riksstatjsåsom

extra anslag anvisade dels till aflöning ät domänintendenter och uppehållande

af domängöromålen hos länsstyrelserna 45,000 kronor, dels ock

till resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsvis, 40,154< kronor; och

då de nuvarande anslagen för berörda ändamål fortfarande äro behöfliga samt,

enligt hvad domänstyrelsen i underdånig skrifvelse den 27 sistlidne oktober

anfört, anledning saknas att föreslå förhöjning eller nedsättning i beloppen,

s. 77 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvndtiteln. 77

hemställer jag lika med domänstyrelsen, att Eders Kongl. Maj:t täcktes för

år 1895 å extra stat äska samma belopp, som äro beviljade för år 1894,

dock att, för erhållande af jemn slutsumma å anslagen under denna hufvudtitel,

förslagsanslaget till resekostnader vid domänförvaltningen må ökas med

56 kronor och således upptagas till 40,210 kronor.

Skogsodlingens befrämjande.

I afseende å det anslag, som Riksdagen för innevarande likasom för

flere föregående år anvisat för skogsodlipgens befrämjande, anser jag mig icke

hora for nästkommande år ifrågasätta någon förändring, och jag hemställer

fördenskull, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

. att för skogsodlingens befrämjande för år 1895 bevilja ett extra anslag

o "''°700 kronor’ att ställas till Eders Kongl. Maj:ts förfogande för att i

man af tillgång tilldelas landsting eller hushållningssällskap, som understödja

enskilda skogsödare genom tillhandahållande af skogsfrö och plantor till billigt

pris eller beredande af kostnadsfritt biträde vid skogsodlingsarbeten, dock med

vflkor att statsbidrag icke må till något län utgå med högre belopp, än hvad

landsting och hushållningssällskap tillsammans eller ettdera af dem för ändamålet^

anslagit, ej heller till högre belopp än 2,000 kronör för hvarje landstings
-

[12.]

Skogsodlingens

befrämjande.

. .. af <Ic utaf tillstyrkta anslagen å extra stat för år 1895

utgor 485,600 kronor mot 713,834 kronor i riksstaten för år 1894.

Statsrådets öfriga ledamöter instämde i hvad föredragande

departementschefen sålunda hemstält och föreslagit

beträffande anslagen under sjunde hufvudtiteln; och behagade

Hans Maj:t Konungen dertill lemna bifall.

Bih. till Riksd. Prat. 1894. 1 Sami. 1 Afd.

Ex protocollo:

G. Wilh. Srnerling.

11

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

1

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 15 September

1893.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,

Friherre Rappe,

Christerson.

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre von Essen

föredrog i underdånighet Riksdagens den 12 Maj 1888 aflåtna underdåniga

skrifvelse, deruti Riksdagen anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes

låta utarbeta och Riksdagen föreläggas förslag till post- och telegrafverkens

förenande under en gemensam styrelse;

och i sammanhang dermed:

särskilda af Kongl. Maj:t förordnade komiterades den 2 Mars 1892

afgifna betänkande, innefattande utredning i det af Riksdagen begärda

hänseende; samt

Bill. till Rihsd. Vrot. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

Generalpoststyrelsens, deri tillförordnad generalpostdirektör vid

tillfället haft säte, och Telegrafstyrelsens på gruud af nådiga remisser

afgifna, detta protokoll under litt. A. och B. bilagda utlåtanden i anledning

af nyssberörda betänkande.

Föredragande departementschefen anförde härefter:

»Då vid särskilda tillfällen under de senast förflutna tjugufem

åren frågan om post- och telegrafverkens förening bragts på dagordningen,

har det i främsta rummet bestämmande skälet härför varit

åstundan att genom föreningen åvägabringa en minskning i administrationskostnaderna

för de båda förvaltningsgrenarne. Ett af de förnämsta

föremålen för den af Eders Kongl. Maj:t anbefalda utredning af föreningsfrågan

har ock varit att söka utröna, huruvida och i hvilken omfattning

en dylik besparing skulle kunna vinnas. Då jag nu går att

till nådig pröfning anmäla detta ärende, ber jag att till en början få i

största korthet erinra om de resultat, utredningen lemnat i fråga om

möjligheten att genom föreningen vinna besparingar.

Den af Eders Kongl. Maj:t för utredning af frågan om post- och

telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse tillsatta komité

har förordat en så fullständig förening af post- och telegrafverken, att icke

allenast centralstyrelsen och distriktsförvaltningarne borde vara gemensamma,

utan att äfven sammanslagning af lokalanstalter borde genomföras

i den utsträckning, att dels å alla orter, der fullständig postanstalt

jemte statstelegrafstation funnes, vederbörande anstalter förenades, med

undantag för Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall, der likväl

gemensamma filialer borde kunna anordnas, dels ock å de orter, der

jemte telegrafstation poststation funnes, sådana stationer förenades, der

ej på grund af särskilda förhållanden undantag härifrån kunde böra

eg a rum. Komitén har beräknat, att genom eu sålunda anordnad

sammanslagning af de båda verken en besparing på det hela af i rundt

tal 95,000 kronor skulle uppkomma.

I sitt öfver komiténs betänkande afgifna utlåtande har emellertid

Generalpoststyrelsen underkastat komiténs förslag en granskning, hvilken

ledt till ett icke oväsentligt olika resultat i kostnadsfrågan. Hvad först

centralstyrelsen beträffar, har Generalpoststyrelsen ansett oundgängligt,

att den af komitén föreslagna souschefsbefattningen, hvilken enligt

komiténs mening borde bestridas af en utaf byråcheferna mot åtnjutande

af ett särskildt arfvode, i stället gjordes till en särskild ordinarie tjenst,

hvarigenom skulle uppstå en kostnad, utöfver den af komitén beräknade,

af 6,500 kronor. För distriktsförvaltningarne har Generalpoststyrelsen

beräknat en ökad kostnad af 8,200 kronor, beroende deraf,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

att den af komitén föreslagna aflöningen för inspektörer, 5,500 kronor,

motsvarande den nuvarande aflöningen tör postinspektörerna, ansetts

böra höjas med 500 kronor för hvarje, samt att vid hvardera af tre

inspektioner en ny tjensteman ansetts behöflig. Hvad slutligen angår

lokalförvaltniugarne, har Generalpoststyrelsen uttalat den åsigt, att,

derest föreningen genomfördes beträffande postkontor af 2:a och 3:dje

samt vissa af 4:e klasserna, det blefve nödvändigt att vid de förnämsta

af dessa anstalter anställa särskilda kassörer eller biträdande räkenskapsförare,

hvilket skulle medföra en kostnad, till fullo motsvarande hälften

af hela den besparing, som komitén beräknat skola uppkomma genom

föreningen, eller således omkring 47,500 kronor, samt att det utbyte

af ordinarie tjenstemän mot extra biträden, som komitén vidtagit vid

flertalet af de större anstalterna, icke borde komma till utförande och att

af denna orsak ett belopp af fullt 30,000 kronor borde afgå från den

summa, komitén påräknat skola besparas till följd af verkens förening.

Dessutom påpekar Generaipoststyrelsen, att då komitén, som erinrat,

att minskning i den beräknade besparingen, 95,000 kronor för år, kunde

föranledas af blifvande bestämmelser rörande missräkningspenningar

för lokalpersonalen, för sin del ansett ^ procent rabatt å värdet af försålda

frankotecken böra få utgå och i postkontorens redovisningar krediteras,

i hvilken åsigt Generalpoststyrelsen förklarat sig instämma,

denna rabatt bör ingå vid beräknandet af det ekonomiska resultatet

af föreningen. Iakttoges detta, måste ett belopp af 30,470 kronor frånräknas

den af komitén beräknade besparingen.

I motsats mot komitén, som, enligt hvad jag redan nämnt, antagit,

att genom de båda verkens förening en besparing af 95,000

kronor skulle uppkomma, beräknar sålunda Generalpoststyrelsen, att

samma förening skulle för statsverket medföra en kostnad, utöfver den

för de båda särskilda verken nu utgående, af omkring 27,670 kronor.

Väl har komitén ansett sig kunna antaga, att besparingen i aflöningar

i följd af föreningen för förvaltningen i dess helhet skulle blifva relativt

större för framtiden än vid föreningens genomförande, men gent

emot den af Generalpoststyrelsen på, enligt hvad mig synes, välgrundade

skäl såsom omedelbart inträdande beräknade ökning i kostnad

lärer någon större betydelse icke kunna tillmätas deri enligt sakens

natur ovissa utsigten till framtida besparingar. Fastmera synas mig

grundade farhågor kunna hysas, att, särskildt hvad den gemensamma

styrelsen beträffar, den af komitén upptagna personal äfven med den

af Generalpoststyrelsen förordade förstärkning i eu måhända icke aflägsen

framtid skall visa sig alltför knapp. I detta afseende synes

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

mig all betydelse böra tillmätas den af Telegrafstyrelsen i dess i ärendet

afgifna utlåtande uttalade förmodan, att det icke skulle komma att

dröja länge, förr än behofvet af två souschefer, en för hvardera af

post- och telegrafafdelningarne, gjorde sig kännbart. Likaså har Telegrafstyrelsen

enligt min åsigt anfört giltiga skäl emot den föreslagna

indragningen af den å Telegrafstyrelsens stat uppförde förrådsförvaltaren.

Postpersedelförrådet samt det för telegraf- och telefonväsendet erforderliga

tekniska förråd äro nemligen af den sinsemellan olikartade beskaffenhet,

att såväl sakliga som lokala skäl tala för, att de fortfarande

måste hållas skilda från hvarandra.

Det synes mig efter den verkstälda utredningen icke kunna betviflas,

att den ifrågasatta föreningen af post- och telegrafverken icke

komme att för statsverket medföra den påräknade besparingen, utan i

stället en ökad utgift. Om detta måste anses ådagalagdt, är dermed

ock det skäl, som i främsta rummet anförts för önskvärdheten af föreningen,

bortfallet. Detta skäl har likväl såsom bekant icke varit det

enda. Flera andra omständigheter hafva anförts, hvilka såväl ur postoch

telegrafverkens som den korresponderande allmänhetens synpunkt

skulle göra sammanslagningen fördelaktig. I det afgifna komitébetänkandet

med dervid fogade reservationer samt de båda styrelsernas i

ärendet afgifna utlåtanden hafva skälen för och emot föreningen blifvit

med så stor utförlighet och fullständighet anförda, att jag rörande dem

endast behöfver hänvisa till nämnda aktstycken. Då det åter gäller

att väga mellan de för och emot föreningen anförda skälen, tvekar jag

icke att uttala den mening, att, sedan sammanslagningstanken beröfvats

det stöd, som legat uti utsigten af en ekonomisk besparing för statsverket,

de öfriga skäl, som anförts för föreningen, icke äro af beskaffenhet

att böra fälla utslaget till dennas fördel. En kortfattad öfversigt

af sagda skäl skall, enligt min åsigt, ådagalägga detta.

Ur synpunkten af de båda verkens fördel har det sålunda sagts,

att enhet, systematiskhet och enkelhet genom föreningen skulle tillföras

den ifrågavarande kommunikationsförvaltningen i dess helhet samt att

personalens ställning i det hela skulle komma att förbättras. Utan att

förneka, att åtskilliga förhållanden, der post- och telegrafinrättningarne

beröra hvarandra, skulle af en gemensam styrelse kunna med större

lätthet ordnas, än det för två särskilda styrelser är möjligt, befarar jag,

att denna fördel af en i vissa fall förbättrad samverkan mellan de båda

verken komme att vinnas på bekostnad af hvardera verkets egen

verkningskraft. Särskildt gäller detta telegrafverket. Det bör icke

förgätas, att, detta verk, i motsats mot postverket, arbetar med en

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

materiel, för hvars behandling enligt regeln fordras tekniska specialinsigter.

Med undantag för vissa befattningar af öfvervägande administrativ

natur måste derföre förvärfvandet af sådana insigter utgöra vilkoret

för anställning i telegraftjenst — vare sig i ett enbart telegrafverk

eller i ett förenadt post- och telegrafverk — likasom ett framgångsrikt

resultat af verkets likasom af hvarje dess medlems arbete icke kan

förväntas, derest icke de förvärfvade insigterna under fortsatt arbete

utvecklas och förkofras. Men uppenbart är, att, då den utbildning,

som skall afse anställning i ett förenadt post- och telegrafverk, naturligtvis

i lika hög grad måste rigtas på förvärfvandet af de för posttjensten

som af de för telegraftjensten nödiga insigter och för ett stort

antal tjenstemän sysslandet med postgöromål gifvetvis komme att under

längre tider uteslutande eller i öfvervägande grad taga deras krafter i

anspråk, den speciel telegraftekniska fackskickligheten icke komme

att intaga en så hög ståndpunkt i det förenade verket som i ett sjelfständigt

telegrafverk. Detta gäller om alla grader inom verket. Hos

chefen för detsamma förutsättes visserligen icke nödvändigt tillvaron

af den tekniska fackkunskapen, utan lärer vid besättandet af denna

post hänsyn i främsta rummet tagas till den framstående administrativa

dugligheten. Men omständigheterna kunna — t. ex. under en öfvergångstid,

då det gäller att inom verket tillgodogöra sig nya uppfinningar

— vara sådana, att det måste anses af vigt att i spetsen för verket

kunna ställa en man, som på grund af grundliga fackinsigter framför

andra ansåges vara egnad att leda den nya utvecklingen i den rätta

rigtningen. Efter en sammanslagning af verken komme emellertid tillfälle

härtill att saknas, då det med afseende å postadministrationens

större omfattning väl får anses som gifvet, att vid besättande af chefsbefattningen

vid det gemensamma verket hänsyn i främsta rummet

komme att tagas till sådana egenskaper, som gjorde den utsedde lämplig

att handhafva styrelsen af postverket.

Hvad vidare beträffar en framtida gemensam distriktsförvaltning,

vid hvilken de nuvarande postinspektörerna jemväl skulle öfvertaga

inspektionen öfver telegrafanstalterna, tager redan nu uppsigten öfver

de talrika postanstalterna inom hvarje distrikt inspektörernas tid och

krafter i så hög grad i anspråk, att desamma säkerligen icke komme

att förslå jemväl för telegrafanstalterna. Framför allt bör dock anmärkas,

att för en effektiv inspektion af de senare fordras helt andra qvalifikationer

än för uppsigten öfver postanstalterna. Utan de tekniska insigter,

som fordras för att kunna upptäcka förefintliga brister hos materielen

och lemna de för dessas afhjelpande nödiga anvisningar, blifver inspek
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

tören icke i stånd att fylla en af de vigtigaste af sina uppgifter. Helt

visst blefve det förenadt med de största svårigheter att för inspektörsbefattningarnes

besättande finna personer, som hos sig förenade framstående

ingeniörsinsigter med de administrativa egenskaper och den

förfarenhet i postväsendet, som utgöra oundgängliga förutsättningar för

en effektiv kontroll från inspektörernas sida öfver dem underlydande

postanstalter. I detta afseende synes mig ett bestämdt företräde böra

gifvas åt den nuvarande anordningen, enligt hvilken inspektionen öfver

postanstalterna utöfvas af särskilt för detta ändamål anstälde tjensteman,

en för hvarje af fem distrikt, medan åter inspektionen öfver

telegrafanstalterna är uppdragen åt föreståndarne för de fyra största

telegrafstationerna, hvar och en med sitt distrikt. Såsom ett önskemål

skulle deremot måhända kunna uttalas, att sådana anordningar framdeles

vidtoges, att post- och telegrafdistriktens gränser komme att sammanfalla,

hvarigenom särskilt den fördelen skulle vinnas, att förenade

post- och telegrafanstalter alltid komme att tillhöra hvarandra motsvarande

post- och telegrafdistrikt.

Vidkommande derefter lokalförvaltningen har, såsom jag förut

nämnt, komitén föreslagit förening af lokalanstalterna å alla orter,

der fullständig postanstalt jemte statstelegrafstation finnes, med undantag

för Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall. Generalpoststyrelsen

har ansett, att ur postverkets synpunkt förening mellan post- och

telegrafanstalter kan ske å orter, der postanstalten tillhör någondera

af 5:e eller 6:e klasserna, samt att föreningen jemväl vid flertalet postkontor

af 4:e klassen låter sig genomföras med någon fördel eller åtminstone

utan att olägenheterna blifva öfvervägande, hvaremot postkontorens

af 2:a och 3:dje klasserna förening med telegrafstation enligt

Generalpoststyrelsens åsigt skulle förorsaka olägenheter, som vida öfvervägde

fördelarne. Telegrafstyrelsen åter har, -i öfverensstämmelse med

den af telegrafverkets representanter inom komitén i afgifven reservation

uttalade mening, med stor bestämdhet förklarat, att det icke läte

sig göra att, med tillgodoseende af allmänhetens fordringar på en snabb

och säker expedition på lokalanstalterna, förena handläggningen af icke

allenast post- och postsparbanksgöromål, utan derjemte äfven telegrafoch

telefongöromål utan ökad personal och deraf härflytande ökning i

kostnad.

Utan att nu anse mig behöfva återupprepa den vidlyftiga och

uttömmande bevisföring, som rörande denna hufvudfråga blifvit från

de olika sidorna förebragt, heder jag att få tillkännagifva, att jag icke

funnit mig öfvertygad af de skäl, som förebragts för möjligheten att

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

utan ökning af kostnad eller till och med med besparing för det allmänna

åvägabringa föreningen vare sig i den af komitén eller den af

Generalpoststyrelsen förordade utsträckning. Fastmera synas mig reservanterna

inom komitén hafva anfört välgrundade skäl för den af dem

förfäktade mening, att, särskildt med afseende på den storartade utveckling,

statens telefonväsende vunnit och kan antagas komma att i

ännu högre grad vinna, föreningen skulle komma att för stationstjenstgöringen

medföra olägenheter af så allvarsam natur, att de endast

genom en högst afsevärd ökning af personalen kunde undanrödjas.

Men med en sådan ökning och deraf härflytande tillväxt i kostnaden

för de förenade verkens administration bortfaller ock fördelen af föreningen

ur den synpunkt, hvarom det nu är fråga, eller den ekonomiska.

Såsom en af de väsentligaste förmåner, hvilka genom föreningen

borde uppnås, har under ärendets föregående behandling af såväl Riksdagen

som Generalpostst3Trelsen framhållits, att en inskränkning i antalet

svagt, ofta otillräckligt aflönade tjenstemän skulle åstadkommas,

och komitén har äfven trott sig kunna antaga, att personalens ställning

i det hela skulle genom föreningen komma att förbättras. Bortser man

från den af komitén uttalade, ovissa förhoppningen, att verkens genom

föreningen förbättrade ekonomi skulle göra det möjligt att i ersättning

för ökadt arbete bereda särskildt de lägre klasserna af tjenstemäu en

välbehöflig tillökning i aflöning, inskränker sig enligt komiténs förslag

förbättringen i personalens ställning väsentligen dertill, att de flesta

förvaltare af 5:e och 6:e klasserna skulle erhålla förbättrade lönevilkor,

men denna . löneförbättring mer än motväges deraf, att aflöuingen för

expeditörer skulle något nedsättas, och framför allt deraf, att utsigterna

till befordran för expeditörer och extra biträden skulle i hög grad förminskas.

Antalet ordinarie tjenster skulle nemligen på det hela minskas

med icke mindre än 74, medan antalet extra biträden komme att

väsentligen ökas, hvartill kommer, att, på sätt Telegrafstyrelsen framhållit,

utsigterna till befordran under den första tjenstemannauppsättningen

i det gemensamma verket komme att nästan alldeles försvinna.

Medelåldern för befordran till ordinarie tjenst, hvilken för närvarande

inom postverket utgör 36 år, skulle efter föreningen, enligt hvad

Generalpoststyrelsen anför, för den väsentligt tillökade extra tjenstemannapersonalen

infalla först mellan 40 och 50 år. Föreningen skulle

alltså, långt ifrån att medföra eu förbättring af tjenstemannapersonalens

ställning på det hela, i stället försämra densamma och detta i så afsevärd

grad, att man väl kan hafva skäl att befara, att den afmattning

i intresse för tjensten, som förmörkade framtidsutsigter icke kunde

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

undgå att medföra, komme att inverka menligt på personalens tjensteduglighet.

Om än enligt det anförda icke genom den föreslagna föreningen

af post- och telegrafverken komme att vinnas de åsyftade fördelarne

af besparing för statsverket och förbättring af tjenstepersonalens ställning,

kunde man ju tilläfventyrs tänka sig, att, då de båda verkens

uppgift är att i möjligaste mån göra de särskilda kommunikationsmedlen

tillgängliga för allmänheten, i detta afseende så stora fördelar genom

föreningen skulle kunna beredas, att dessa vore tillräckliga att fälla

utslaget till förmån för föreningen. Om man tillser, hvari dessa fördelar

skulle bestå, så anföres i främsta rummet, att post- och telegrafanstalterna

å de särskilda orterna finge gemensamma lokaler, hvarigenom

det för allmänheten blefve möjligt att i det längsta hålla valet

öppet mellan de olika slagen af kommunikationsmedel samt att kunna

på eu gång och på samma ställe tillgodogöra sig desamma. Denna

fördel synes mig öfverskattad. För allmänheten är det visserligen af

vigt, att såväl post som telegraf hafva centralt läge, men att derutöfver

de båda inrättningarne äfven inrymmas i samma byggnad — hvilket i

öfrigt kan ske och å vissa ställen, såsom i Sundsvall och Örebro, har

skett äfven utan anstalternas förening — synes icke vara af något

större behof påkalladt. Uppskjutes till sista stund valet af befordringsmedel,

underlättas, hvad telegrafen beträffar, detta val icke genom den

gemensamma lokalen, då under nuvarande förhållanden talrika tillfällen

gifvas att till telegrafstationen intelefonera telegrammet, och om i sista

stund, d. v. s. omedelbart före postens afgång, beslut fattas att för ett

meddelande anlita denna, måste försändelsen nedläggas i breflåda å

bantåg eller ångbåt o. s. v. och kommer sålunda icke att passera postanstalten.

Det har vidare sagts, att, medan nu post- och telegrafanstalterna

å eu ort ofta äro tillgängliga på delvis olika tider af dagen samt stundom

endast under jemförelsevis få timmar, de förenade anstalterna

enligt regeln under samma tid skulle vara öppna för bref och telegraminlemning

samt telefonsamtal, hvilken tid dessutom i många fall skulle

blifva längre än den, under hvilken anstalterna hvar för sig nu äro

tillgängliga. Derjemte har, särskildt af Riksdagen i dess underdåniga

skrifvelse den 12 Maj 1888, framhållits, att vid en förening af mindre

telegraf- eller telefonstationer med postanstalter på grund af de minskade

förvaltningkostnaderna flere telegraf- eller telefonstationer kunde

utan det allmännas betungande, men till fördel för näringslifvet-, bibehållas

eller inrättas, än om de skulle bestå som sjelfständiga.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

Hvad först telegrafverket beträffar, har tillkomsten och den storartade

utvecklingen, ej minst efter år 1888, af statens telefonväsende

så förändrat ställningen, att nyssberörda skäl för en förening af postoch

telegrafanstalter, om de ock tillförene må hafva egt giltighet, icke

i afsevärd mån ega tillämpning på nuvarande förhållanden. Med reservanterna

i komitén kan man med fullt fog säga, att, när telefoner

finnas snart nog i hvarje liten by och abonnenterna genom desamma

kunna sända eller mottaga sina telegrammer till eller från närmaste

telegrafstation, hvarken staten eller enskilde torde vilja eller böra uppoffra

medel för att inrätta telegrafstationer på alla orter, der postanstalter

nu finnas. Och hvad tiden för telegrafstationernas öppenhållande

angår, lärer den fördel, som i detta afseende skulle vinnas genom föreningen,

densamma förutan af annan orsak komma att beredas allmänheten.

På sätt nyssnämnde reservanter anmärkt, kan det numera endast

anses vara en tidsfråga, att vid alla telegrafstationer telegraf och telefon

blifva förenade, hvarefter tjenstgöringen vid alla stationer måste utsträckas

till hel dagstjenst om 13 å 14 timmar dagligen.

Om således ur nu angifna synpunkt en förening af post- och

telegrafanstalter icke skulle för den telegraferande allmänheten medföra

någon nämnvärd fördel, må deremot medgifvas, att ''det för postkorrespondensen

icke blefve utan all betydelse, att de smärre postanstalterna

i följd af föreningen skulle kunna hållas öppna flera timmar på dagen

än för närvarande. I sjelfva verket blefve dock vinsten icke synnerligen

stor. Då genom de vid alla postanstalter och i öfrigt på många ställen

inom dessas områden, å bantåg, ångbåtar o. s. v. anbragta breflådor

tillfälle finnes beredt att alla tider på dagen aflemna vanliga bref, brefkort,

kortbref och korsbandsförsänder till postbefordran, blefve det,

hvad afgående försändelser beträffar, endast för värdeförsändelser och

paket, som nytta komme att dragas af den längre tiden för postanstaltens

öppenhållande. Men då de särskilda postanstalterna städse hållas öppna

på tider, som bäst öfverensstämma med tiderna för posternas afgång

och ankomst, inskränker sig fördelen egentligen dertill, att korrespondenterna

erhålla en något rymligare tid för aflemnandet af sina försändelser.

Hvad ankommande försändelser angår, är det gifvetvis äfven

för alla korrespondenter, som sjelfva å postanstalten afhemta sin post,

en fördel att kunna göra detta hvilken tid på dagen som helst. Likaså

måste det lända till större fördel för postsparbanksrörelsen ju längre

tid på dagen postanstalterna hållas öppna. Nu antydda fördelar må

visserligen icke underskattas, men dem kan uppenbarligen icke tillmätas

Bill. till llilcsd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 1 Iläft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

den betydenhet, att de skulle kunna utöfva någon afgörande inverkan

på den föreliggande frågans lösning. Då det för öfrigt ingalunda är

afsedt att upphäfva de i nådiga brefven den 6 Juni 1873 och den 29

April 1892 innefattade bestämmelser angående förening af post- och

telegraftjenster, finnes fortfarande, såsom hittills, tillfälle att åvägabringa

förening mellan post- och telegrafanstalterna å sådana orter, der af en

eller annan anledning verklig fördel derigenom skulle beredas den

korresponderande allmänheten. Att en sålunda förenad anstalt kommer

att för olika grenar af sin verksamhet sortera under två olika styrelser

bör icke bereda väsentligen större svårigheter, än som uppkomma

genom den, såsom bekant, s}mnerligen ofta förekommande föreningen

mellan jernvägs- och poststationer.

Jag bör slutligen icke underlåta att erinra om den svårighet, som

för post- och telegrafverkens förening möter uti det olika sätt, hvarpå

pensionsväsendet för de båda verken är ordnadt. Medan posttjenstemännen

äro delegare i civilstatens pensionsinrättning, finnes åter för

telegrafpersonalen en särskild pensionsinrättning. Då jemlikt det af

Eders Kongl. Maj:t åt komitén för utredande af civilstatens pensionsinrättnings

ställning och behof m. m. den 6 Augusti 1891 lemnade

uppdrag frågan om ett gemensamt ordnande af pensionsväsendet för

statens samtlige civile tjenstemän och betjente är under pröfning, skulle

visserligen, derest ett sådant ordnande bringas till stånd, ingen särskild

svårighet förefinnas för en gemensam pensionering af post- och telegraftjenstemän.

Skulle åter det ifrågasatta sammanförandet af hela den

civila pensioneringen icke kunna genomföras, livilket med afseende på

frågans synnerligen vidtomfattande och svårlösta natur ju alltför väl

låter sig tänkas, komme frågan om pensioneringen af personalen i det

gemensamma verket att vålla talrika ekonomiska och rättsliga svårigheter,

hvilken utväg för frågans lösning — vare sig telegrafpersonalens

inträde i civilstatens pensionsinrättning eller postpersonalens i telegrafverkets

pensionsinrättning — man än ville välja. Icke ringa svårigheter

skulle jemväl uppstå, derest, på sätt komitén för behandling af frågan

om post- och telegrafverkens förening föreslagit, föreningen, i afbidan

på den slutliga lösningen af frågan om det civila pensionsväsendets

ordnande, skulle partielt genomföras med bibehållande tills vidare af de

båda personalernas delaktighet i olika pensionskassor. Gifvet är dock,

att, derest föreningen i öfrigt ansåges böra genomföras, pensionsfrågan

icke finge lägga hinder i vägen derför, men jag har likväl ansett mig

böra fästa uppmärksamheten derpå, att vid sidan af öfriga svårigheter för

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

föreningens genomförande en ganska afsevärd sådan förefinnes uti de

närvarande pensionsförhållandena.

Jag har emellertid i det föregående sökt visa, att de skäl, som

ur olika synpunkter blifvit anförda till förmån för föreningstanken, icke

innefatta den fullgiltiga bevisning, som måste fordras för vidtagandet

af en åtgärd af den genomgripande art som den ifrågasatta, äfvensom

framhållit de grunder, hvilka för mig göra sannolikt, att de med åtgärden

åsyftade verkningarne icke blott skulle förfelas, utan i flera fall

förbytas i deras motsats. Jag är derför förvissad, att jag bäst tillgodoser

såväl statsverkets samt post- och telegrafverkens som den korresponderande

allmänhetens fördelar, då jag nu i underdånighet hemställer,

att Eders Kongl. Maj:t måtte finna Riksdagens i dess underdåniga

skrifvelse den 12 Maj 1888 gjorda framställning angående post- och

telegrafverkens förening icke till någon Eders Kongl. Maj:ts vidare

åtgärd föranleda.

I sitt i ämnet afgifna underdåniga utlåtande har Telegrafstyrelsen

hemstält, att de af Eders Kongl. Maj:t i nådiga instruktionen för Telegrafstyrelsen

af den 1 November 1878 och den samtidigt utfärdade

kungörelsen angående vilkoren för åtnjutande af de nya löneförmånerna

för Telegrafstyrelsen äfvensom i nådiga brefvet den 1 September 1882

angående telegrafverkets utgiftsstater för år 1883 meddelade föreskrifter,

i hvad dessa afse förening af post- och telegraftjenst, måtte förklaras

icke vidare skola ega tillämpning.

De bestämmelser i instruktionen för Telegrafstyrelsen, som af

detta embetsverk åsyftas, äro tydligen föreskrifterna i § 5, att det, bland

annat, åligger Telegrafstyrelsen att gemensamt med Generalpoststyrelsen

handlägga ärenden, som angå förenade post- och telegrafanstalter, samt

i § 17 mom. 2, att förordnande å annan tjenst, vid telegrafstation än

telegrafdirektörsbefattning skall innehålla föreskrift om skyldighet för den

derigenom utnämnde att underkasta sig, bland annat, den utvidgade eller

förändrade tjenstgöring, som af möjligen ifrågakommande förening af

post- och telegraftjenst kan föranledas. I nådiga kungörelsen den 1

November 1878 stadgas, bland annat, att embets- och tjensteman vid Telegrafstyrelsen

skall vara förpligtad att — derest i en framtid verkets

ställning inom förvaltningen så förändras, att detsamma antingen med

styrelsen för postverket förenas eller eljest ej längre kan såsom sjelf
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

ständigt embetsverk anses — med bibehållande af den tjenstegrad och

aflöning, han innehar, efter förändrad arbetsordning sköta de med tjensten

förenade göromål. Nådiga brefvet den 1 September 1882 uppställer

slutligen som vilkor för åtnjutande af beviljade ålderstillägg för

tjenstepersonalen vid telegrafverkets stationer, bland annat, att tjensteman

skall vara skyldig underkasta sig den utvidgade och förändrade

tjenstgöring, som af möjligen uppkommande förening af post- och

telegraftjensten kan föranledas.

Bestämmelser motsvarande de i nådiga kungörelsen den 1 November

1878 och nådiga brefvet den 1 September 1882 innefattade finnas äfven

för personalen vid Generalpoststyrelsen och vissa tjenstemän vid postanstalterna

meddelade i nådiga kungörelsen den 6 December 1878 och

nådiga brefvet den 4 Juni 1886, hvarjemte äfven i gällande instruktion

för Generalpoststyrelsen förekomma vissa föreskrifter, som förutsätta

möjligheten af post- och telegraftjensts förening.

Då, enligt hvad jag redan anfört, enahanda möjlighet som hittills

fortfarande lärer böra vara beredd att, der så pröfvas lämpligt, förena

post- och telegrafanstalt, följer häraf, att jag icke kan förorda upphäfvandet

af bestämmelser, som meddelats i syfte att underlätta en

sådan förening eller förutsätta möjligheten af att sådan kan komma till

stånd. Deremot varda visserligen, under förutsättning af Eders Kongl.

Maj:ts bifall till min hemställan, att Riksdagens skrifvelse den 12 Maj

1888 ej må föranleda vidare åtgärd, de bestämmelser i kungörelserna

angående lönevilkoren för embets- och tjenstemän i Generalpoststyrelsen

och Telegrafstyrelsen öfverflödiga, som utgå från den förutsättning,

att styrelserna för post- och telegrafverken i en framtid komma att

förenas, men något behof af ändring i sagda bestämmelser kan ej sägas

förefinnas, då de ej eg a någon tillämpning, med mindre sagda förutsättning

inträffar. Jag anser mig derföre icke böra förorda, att åtgärd för

närvarande vidtages för ändrande af omförmälda, af Eders Kongl. Maj:t

och Riksdagen faststälda lönevilkor.

Då den ännu gällande instruktionen för Telegrafstyrelsen den 1

November 1878 utfärdades, hade staten ännu icke börjat anlägga telefonledningar,

och instruktionen tager sålunda icke någon hänsyn till den

omfattande afdelning af Styrelsens nuvarande verksamhet, som afser

telefonväsendet. Jemväl gällande utgiftsstater för telegrafverket äro

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Sjunde hufyudtiteln: bil. 1.

uppgjorda utan hänsyn till denna gren af verkets arbetsfält. För uppehållande

af telefonärendena i Telegrafstyrelsen har Eders Kongl. Maj:t

tid efter annan vidtagit tillfälliga anordningar, och för ombesörjande af

lokalförvaltningen på det sätt, som för hvarje orts förhållanden varit

lämpligast, har Telegrafstyrelsen hittills egt disponera inflytande telefonmedel.

Vid ett par föregående tillfällen har jag inför Eders Kongl.

Maj:t framhållit, att dessa provisoriska anordningar, nödvändiga och

nyttiga under det öfvergångsskede, hvari telefonväsendet hittills befunnit

sig, borde, så snart sig göra läte, utbytas mot fastare former, i sammanhang

hvarmed statsverkets telefonmedel borde i riksstaten upptagas

bland öfriga statsinkomster samt staten för telefonväsendet framläggas

för Riksdagen. Tidpunkten härför hade emellertid vid sagda tillfällen

icke ansetts vara inne, dels emedan statens telefonnät då ännu icke

nått den utveckling, att det kunde anses som ett organiskt helt, dels

ock emedan frågan om telefonväsendets framtida ställning ännu vore

sväfvande i afbidan på lösningen af den väckta frågan om post- och

telegrafverkens förening. Derest emellertid Eders Kongl. Maj:t bifaller

min förut gjorda framställning rörande sistberörda fråga, möter ur

denna synpunkt ej vidare något hinder för telefonväsendets definitiva

ordnande, och då numera, efter fullbordandet af ett stort antal interurbana

ledningar, rikstelefonen i ett sammanhängande nät sträcker sig

öfver en större del af landet, bör äfven ur denna synpunkt tiden anses

vara kommen att låta telefonväsendet ingå såsom en integrerande del

af telegrafförvaltningen.

Jag hemställer derföre i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes anbefalla Telegrafstyrelsen att till Eders Kongl. Maj:t inkomma

med förslag till den förändrade anordning af förvaltningen utaf statens

telegrafverk, som må påkallas af tillkomsten af telefonväsendet, äfvensom

till definitiv stat för telegraf- och telefonväsendet, hvilket uppdrag

bör fullgöras i så god tid, att framställning i ämnet kan aflåtas till

nästkommande Riksdag.»

Hvad föredragande departementschefen i detta

ärende yttrat och hemstält, deruti Statsrådets öfriga

ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen

i nåder gilla och bifalla.

t Ex protocollo:

Hjalmar Rettig.

Bih. till Rilcsd. Prot. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft.

3

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sjunde bufvudtiteln: bil. 1.

1

Bil. Lilt. A.

Till Konungen.

Sedan den komité, som i nåder tillsatts för utredning af frågan

om post- och telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse,

afgifvit underdånigt betänkande i ämnet, innefattande förslag till ordBih.

till liilcsd. Prof. 181)4. 1 Sami. 1 Af<l. 1 Raft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

nande af gemensam förvaltning för de begge verken, bär Eders Kongl.

Maj:t genom nådig remiss den 28 Augusti 1892 behagat anbefalla

Generalpoststyrelsen att deröfver afgifva underdånigt utlåtande.

Af den i förevarande komitébetänkande meddelade redogörelse

angående föreningsfrågans tidigare behandling inhemtas, att Riksdagen,

då densamma gång efter annan gjort underdånig framställning om utarbetande

af förslag till post- och telegrafverkens förenande under

gemensam styrelse, såsom hufvudsakligt skäl för framställningarne framhållit,

att genom föreningen skulle åstadkommas väsentliga besparingar

i förvaltningskostnaden.

Äfven Generalpoststyrelsen, som vid särskilda tillfällen afgifvit

underdåniga utlåtanden i ämnet, har dervid uttalat den åsigt, att genom

föreningen skulle ernås ett för statsverket ekonomiskt fördelaktigt resultat.

Att föreningens genomförande emellertid icke hittills bringats i

verkställighet har berott, bland annat, derpå, att den besparing, som

Generalpoststyrelsen enligt verkstäld beräkning hade antagit kunna

uppnås, ansetts icke vara afsevärd, äfvensom derpå att någon tids

erfarenhet ansetts böra först inhemtas, i hvad mån postsparbanksinrättningens

samt telefonväsendets tillkomst och vidare utveckling kunde

utöfva inflytande på möjligheten att med befintlig personal få de vidgade

göromålen på tillfredsställande sätt verkstälda.

Enligt det af komiterade framlagda förslag skall emellertid den

genom sammanslagningen uppkommande vinst blifva ganska betydande;

och hafva komiterade tillika anfört, att hvarken postsparbanksrörelsen

eller telefonväsendet utgör hinder för föreningens genomförande.

Generalpoststyrelsen'' som fortfarande likasom förut anser, att åtskilliga

ganska afsevärda fördelar skola vinnas genom föreningen, hyser

dock den mening, att till följd af hvartdera verkets under senare tider

utvidgade verksamhet — i all synnerhet telegrafverkets efter telefonens

tillkomst — föreningsfrågan numera i viss mån kommit i ett förändradt

läge, och att till följd häraf genom de begge verkens förenande numera

icke kunna uppnås lika betydande fördelar, som Generalpoststyrelsen i

tidigare afgifna underdåniga utlåtanden antagit, och att således ännu

mindre skall kunna vinnas ett så gynsamt resultat, som de af komiterade

uppgjorda kalkyler framvisa. De skäl, på grund af hvilka Styrelsen

kommit till denna uppfattning, får Styrelsen i det följande, vid

granskning af komiterades förslag till ordnande af det förenade postoch

telegrafverkets särskilda förvaltningsgrenar, tillfälle att underdånigst

angifva; och följer Styrelsen vid denna granskning den ordning, hvari

organisationsförslagen i betänkandet upptagits.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

3

I. Gemensam centralförvaltning.

Lika med komiterade anser Generalpoststyrelsen, att för åstadkommande

af någon allmännare förening af post- och telegrafanstalter

erfordras, att de båda verken erhålla en gemensam styrelse. Likaså

instämmer Generalpoststyrelsen i hvad komiterade anfört derom, att

med afseende å den omfattande verksamhetssfer, som den gemensamma

styrelsen skulle erhålla, det blefve nödvändigt att i organisationen träffa

en sådan anordning, att chefen vid ärendenas afgörande icke behöfde så

i detalj ingripa, som för närvarande eger rum inom hvardera styrelsen.

Mot de af komiterade i detta hänseende omnämnda utvägar likasom ock

mot andra, hvilka ytterligare kunde ifrågasättas, kunna visserligen, med

afseende å vigten deraf att inom den gemensamma styrelsen enhet och

systematiskhet må förefinnas i lika mån som för närvarande inom de

särskilda styrelserna, göras befogade anmärkningar, men är Generalpoststyrelsen

böjd att antaga, att den af komiterade förordade souschefsinstitutionen

skall i berörda hänseende medföra mindre olägenheter

än någon annan anordning; och ehuru åtskilligt af hvad komiterade

anfört (bet. sid. 192) till stöd för sin mening, att icke två, utan allenast

en souschef bör anställas, synes Styrelsen kunna ega giltighet lika väl

i det ena fallet som i det andra, föreställer sig Styrelsen, att anställande,

åtminstone till en början, af allenast en souschef är att föredraga.

Styrelsen kan deremot icke dela komiterades åsigt att, på det en ytterligare

ordinarie tjenst icke skulle tillkomma, med souschefsbefattningen

kunde så ordnas, att en af byråcheferna förordnades att tills vidare

uppehålla befattningen mot visst arfvode utöfver byråchefsaflöningen

och med någon lindring i den honom såsom byråchef åliggande föredragningsskyldighet.

Såsom i betänkandet (sid. 195) förmäles, gäller

inom Generalpoststyrelsen numera den bestämmelse, att under generalpostdirektörens

semester eller då han eljest är hindrad att förrätta sitt

embete skall, derest icke annorlunda i nåder förordnas, äldste tjenstgörande

byråchefen inträda i utöfningen af generalpostdirektörens åligganden,

dock att vissa slag af ärenden äro undantagna från byråchefens

handläggning. I samme byråchefs ställe förordnas då annan tjensteman,

så att byråchefen är helt och hållet befriad från den honom eljest

åliggande föredragningsskyldighet; och erfarenheten har nogsamt visat,

att han i allt fall omöjligen skulle medhinna att samtidigt i någon mån

bestrida egna tjenstegöromål. Att chefen för den gemensamma styrelser!

skall, till följd af omfattningen och vigten af de honom tillhörande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

åligganden, blifva nödgad att till souschefens afgörande öfverlemna alla

de ärenden, hvilka enligt komiterades förslag skulle kunna i sådan ordning

afgöras, anser Styrelsen vara alldeles gifvet; och för souschefen

skall det då, lika litet som nu för byråchef under nyss angifna omständigheter,

blifva möjligt att deltaga i föredragning af ärenden, tillhörande

hans byrå. Ytterligare stöd för denna mening finner Styrelsen

deri, att också komiterade betecknat de med souschefsbefattningen

förenade göromål såsom ansträngande (bet. sid. 227).

Om souschefsbefattningen icke åtskiljes från byråchefstjensten,

skulle således denna sistnämnda komma att ständigt uppehållas på förordnande

af tjensteman i lägre lönegrad; och komiterade hafva äfven

beräknat, att till godtgörelse åt denne skulle åtgå ett belopp af minst

500 kronor, hvarigenom han komme i åtnjutande af tjenstgöringspenningar

likasom byråchef. Angående förordnanden vidare i följd förmäles

i betänkandet intet och följaktligen ej heller något angående derför

belöpande kostnad. Men om än denna kostnad icke beräknas högre,

än som erfordras för att hvar och en i successionen skulle, i likhet

med hvad komiterade föreslagit beträffande den biträdande föredraganden,

komma i åtnjutande af ersättning, motsvarande tjenstgöringspenningarne

i den lönegrad, hvari han på förordnande tjenstgör, och sålunda

den extra tjensteman, som uppehåller första gradens tjenst, bekomma

1,200 kronor, så skulle härför erfordras 1,500 kronor utöfver

den af komiterade beräknade kostnaden.

Då emellertid vid organiseringen af ett embetsverk icke lärer, i

och för ständiga uppehållandet af en bju-åchefsbefattning, böra bestämmas

enahanda anordningar som för tillfälligt bestridande af dylik befattning

under semester eller kortare tids tjenstgöringshinder, så måste

souschefsbefattningen göras till en särskild ordinarie tjenst. Om, såsom

Styrelsen anser lämpligt, den med nämnda tjenst förenade aflöning

bestämmes till hvad komiterade föreslagit, eller 7,400 kronor jemte ålderstillägg

600 kronor efter 5 år, och då det på Generalpoststyrelsens

aflöningsstat uppförda anslag till vikariatsersättning samt arfvoden till

extra biträden till följd af decentralisationens genomförande, och således

oberoende af de begge verkens förening, redan blifvit med innevarande

års ingång minskadt med 10,000 kronor, och detta belopp

alltså icke får beräknas såsom en genom verkens förenande uppkommen

besparing, så kommer kostnaden för den gemensamma styrelsen

att med 4,320 kronor öfverstiga sammanlagda kostnaderna för de särskilda

styrelserna.

Om således, såsom Generalpoststyrelsen anser nödvändigt, sous
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

chefsbefattningen lemnas åt särskild tjensteman, och chefen å utrikesoch

författningsbyrån sålunda skall sjelf handhafva de med byråchefsbefattningen

förenade göromål, förefinnes efter sammanslagningen icke

större behof än för närvarande att å denna byrå anställa jemväl en

tjensteman af andra lönegraden, och synes dylik tjensteman i allt fall

höra bibehållas å posttrafikbyrån, der han icke kan undvaras utan

olägenhet.

Mot indragning af en utaf de å Generalpoststyrelsens kameralbyrå

nu uppförda revisors- och bokhållaretjenster anser Styrelsen intet

vara att erinra, under förutsättning likväl att, såsom ock komiterades

flertal synes hafva afsett, de skilda verkens räkenskaper sammanföras

och vidare under förutsättning att första gradens tjenstemäm å Telegrafstyrelsens

administrativa byrå kunna tagas i anspråk jemväl för

den del af det gemensamma kameralväsendet, som skulle närmast motsvara

det nuvarande postala.

Den af komiterade föreslagna inskränkning af antalet förrådstjenstemän

från 4 till 3 anser Styrelsen icke heller föranleda erinran,

under vilkor dock att de nu skilda postpersedel- och telegrafapparatförråden

sammanföras i gemensam lokal. Härför erforderligt .utrymme

lärer icke kunna beredas inom någotdera verket nu tillhörigt hus.

Med kännedom om de olägenheter, som orsakas deraf att postsparbanksbyrån

icke kunnat inrymmas i posthuset vid Rödbodtorget,

utan åt denna byrå måst tills vidare beredas lokal i posthuset vid

Lilla Nygatan, befarar Styrelsen, att de ännu större olägenheter, som

måste uppkomma derigenom att också de två telegrafbyråerna äro förlagda

å eu lika aflägsen plats, skola göra nödvändigt, att för den gemensamma

styrelsen anskaffas ny lokal med tillräckligt utrymme för

dess samtliga byråer.

II. Gemensam distriktsfafvältning.

Enär komiterades förslag till inrättande af eu för post- och telegrafverken

gemensam distriktsförvaltning i det närmaste ansluter sig

till det af Generalpoststyrelsen framstälda förslag angående postala

distriktsmyndigheter, lärer, då dylika, enligt Generalpoststyrelsens förslag

anordnade myndigheter numera från och med innevarande års

början träd t i verksamhet, Styrelsen i denna del endast hafva att beröra

frågan, huruvida dessa postala myndigheter må kunna, i enlighet

med komiterades förslag, apteras till gemensamma distriktsmyndigheter

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

inom den förenade post- och telegrafförvaltningen och huruvida detta

kan ske för den af komiterade beräknade kostnad.

I förstberörda hänseende föreställer sig Styrelsen, att, om än till

en början, innan tjenstemännen inom det ena verket mera allmänt

hunnit förvärfva erforderliga insigter i de göromål, som före föreningen

tillhört ensamt det andra verket, svårigheter kunna möta att till

inspektörer och kontrollörer vid inspektionerna finna fullt qvalificerade

personer, enär desse tjenstemän måste vara fullt förtrogna med

såväl postgöromål som telegraf- och telefonteknik och jemväl uppfylla

högt stälda fordringar i öfrigt, så böra dock sådana svårigheter försvinna,

när efter hand erforderliga insigter hunnit förvärfvas och valet

till dessa'' befattningar derefter kan ske inom en vidsträcktare krets.

Styrelsen anser derföre, att de nuvarande postinspektionerna skola,

organiserade såsom föreslagits, kunna på tillfredsställande sätt fungera

såsom mellanmyndigheter i det förenade post- och telegrafverket, under

vilkor dock dels att aflöningen för inspektörerne bestämmes till något

högre belopp, så att till befattningen lämpliga personer också må befinnas

hågade att åtaga sig densamma, dels ock att personalen vid tre

af inspektionskontoren blir något talrikare, än komiterade föreslagit.

Hvad aflöningen åt inspektörerne beträffar, tillåter sig Styrelsen

underdånigst erinra, att postinspektörerne åtnjuta 5,500 kronor och att

det synes vara hvarken billigt eller riktigt att med deras befattningar

förena telegrafinspektörers åligganden, utan att aflöningen i någon mån

höjes. Generalpoststyrelsen anser derföre en sådan förhöjning af åtminstone

500 kronor böra bestämmas. Härigenom uppkommer dock

för de 5 distrikten en ökad kostnad af tillhopa 2,500 kronor utöfver

hvad komiterade beräknat.

Hvad personalen i öfrigt vid inspektionskontoren beträffar, tillåter

sig Styrelsen nämna, att redan nu har vid de önbara postinspektionerna

i 3 distrikt måst anställas lika stor personal, som af komiterade föreslagits

för de gemensamma inspektionerna i samma distrikt, samt att

två af postinspektörerne derjemte anmält, att inom kort ytterligare biträde

kommer att erfordras vid deras inspektionskontor. Det lärer derför

icke kunna betviflas, att vid post- och telegrafinspektionerna åtminstone

inom hvartdera af nyssberörda tre distrikt måste anställas

ytterligare en biträdande tjensteman; och som denne med afseende på

vigten af de nya göromål, som dåmera tillkommit för inspektionerna,

bör hafva ordinarie anställning, auser Styrelsen, att härtill böra utses

expeditörer och att desse böra tilläggas lön i andra graden med 1,900

kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

Den ytterligare kostnaden härför uppginge således till 5,700 kronor

och följaktligen — med inberäknande af förutnämnda 2,500 kro

nor såsom aflöningsförhöjning åt postinspektörerne — sammanlagda

kostnaden för mellanmyndigheternas organisation till 8,200 kronor utöfver

komiterades beräkning.

III. Gemensam lokalförvaltning.

Såsom i det underdåniga betänkandet omnämnes, hafva på åtskilliga

orter post- och telegrafanstalterna sedan flera år tillbaka varit

förenade under gemensam föreståndare. Den erfarenhet, som härigenom

vunnits angående lämpligheten åt dylik förening, utvisar, att densamma

hvarken med hänsyn till postgöromålen eller till de under senare tiden

tillkomna postsparbanksgöromålen vållat olägenheter. Till Generalpoststyrelsen

har icke från anstalternas föreståndare anmälts, att de

för telegraf- eller telefongöromål måst åsidosätta sina åligganden i posttjensten,

och icke heller hafva försports klagomål från korrespondenter,

att desse i sina postala angelägenheter betjenats på otillfredsställande

sätt derföre, att tjenstemännen varit hindrade af telegraf- eller telefongöromål.

Vid sådant förhållande och då Generalpoststyrelsen icke är

i tillfälle att annorledes än från postal synpunkt bedöma lämpligheten

af nu föreliggande förslag, anser sig Styrelsen kunna uttala den mening,

att gemensamhet i lokalförvaltningen kan utan olägenhet genomföras

i större utsträckning, än hittills skett.

Beträffande frågan, i hvilken omfattning föreningen i det lokala

lämpligen kan ega rum, har Generalpoststyrelsen tillförene haft tillfälle

yttra sig. Styrelsen har nemligen i det underdåniga utlåtande, som

Styrelsen i frågan om de begge verkens förening afgaf den 24 Juli

1880 (bet. sid. 108), uttalat den åsigt, att förening af post- och telegrafanstalter

kunde ske å de orter, der postutvexlingen besörjdes genom

postexpedition, hvarjemte Styrelsen förmälde sig antaga, att föreningen

kunde genomföras jemväl å vissa andra orter, der postutvexlingen

skedde genom postkontor.

Med erinran att de postanstalter, som vid nyssnämnda tidpunkt

benämndes postexpeditioner, numera i postverkets stat motsvaras af

postkontor af 5:te och 6:te klasserna, får Generalpoststyrelsen härmed

underdånigst gifva tillkänna, att Styrelsen fortfarande omfattar den

åsigt, att ur postverkets synpunkt förening mellan post- och telegrafanstalter

kan ske å orter, der postanstalten tillhör någondera åt nyssnämnda

lägre klasser, samt att föreningen jemväl vid flertalet post
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

kontor af 4:de klassen låter sig genomföras med någon fördel eller åtminstone

utan att olägenheterna blifva öfvervägande. De postkontor,

som hittills förenats med telegrafstation, tillhöra samtliga lägsta eller

6:te klassen, och Styrelsen kan följaktligen icke till stöd för sin nu

uttalade åsigt om lämpligheten af föreningens utsträckande jemväl till

5:te och flertalet af 4:de klassens postkontor åberopa resultatet af derom

redan vunnen erfarenhet; men ehuruväl under den tid, som förflutit,

sedan Styrelsen afgaf sitt ofvan åberopade underdåniga utlåtande, postsparbanksgöromålen

tillkommit samt de egentliga postgöromålen vunnit

en mycket betydlig tillväxt, anser sig dock Styrelsen, med afseende

derpå att förhållandena vid dessa mindre betydande postanstalter äro

sins emellan temligen likartade, hafva grundad anledning antaga, att

ifrågavarande postanstalter lämpligen kunna förenas med telegrafstation

under gemensam föreståndare, samt att postgöromålen, åtminstone under

vissa tider af dagen, icke äro mera trägna, än att desamma jemte telegrafgöromål.

en kunna inom en gemensam lokal utföras af en fåtaligare

personal, än om de skilda göromålen skola förrättas inom olika lokaler.

Hvad deremot angår postkontoren af 2:a och 3:dje klasserna samt

vissa af 4:e klassens postkontor, äro de löpande göromålen och särskildt

postförvaltarnes tjensteåligganden af sådan omfattning, att dessa postanstalters

förening med telegrafstation skulle enligt Styrelsens åsigt

orsaka olägenheter, som vida öfvervägde fördelarne.

Uppenbart är, att de större postkontorens föreståndare, hvilka

hafva att egna tillsyn öfver en posttrafik, som i regel är flerdubbelt

större än vid de mindre postkontoren, och hvilka derjemte utöfva förmanskap

för en talrikare personal, härigenom äro långt mera upptagne,

än hvad för föreståndare för postkontor af lägre klass är fallet; och

ehuruväl de större postkontorens föreståndare icke hafva att angående

förvaltningen upprätta andra räkenskaper eller att afgifva dessa på

oftare återkommande tider, än som är bestämdt för postförvaltare i lägre

löneklass, är dock gifvet, att, i samma mån rörelsen vid de större kontoren

är mera omfattande, skola ock räkenskaperna derstädes blifva

mera vidlyftiga och för deras upprättande tagas i anspråk mera tid.

Utan att vidlyftigare omnämna de för postförvaltares redovisningsskyldighet

gällande bestämmelser, bland hvilka åtskilliga, som afse att

åstadkomma skärpt kontroll, nyligen kommit i tillämpning, anser sig

Styrelsen böra härvid underdånigst nämna, att det åligger postförvaltarne

att — förutom afgifvande hvar 10:de dag dels till Generalpoststyrelsens

kameralbyrå åt kassarapporter dels ock till postsparbanks
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

byrån af postsparbanksmedelsräkning och sparbanksjournal—för hvarje

månad upprätta och insända särskilda redovisningar:

för den allmänna postuppbörden,

för postanvisningsrörelsen mellan inrikes orter,

för postanvisningar till och från utlandet,

för inrikes postförskottsrörelsen,

för postförskottsutvexlingen med utlandet, samt

för tidningsmedel.

I postförvaltarnes medelsredovisning ingår ock den uppbörd, som

redovisas af åtskilliga underlydande funktionärer. Till följd häraf åligger

det postförvaltarne att mottaga och granska de redogörelser, som

till dem afgifvas af poststationsföreståndare, frimärkesförsäljare, föreståndare

för angbåtspostexpeditioner, föreståndare för postsparbankskontor

och sparmärkesförsäljare; och som dessa redogörelser i allmänhet

skola afgifvas med korta mellantider — sålunda skall från föreståndare

för postsparbankskontor insändas rapport med hvarje postlägenhet, dock

ej oftare än en gång dagligen — så följer häraf, att postförvaltarnes

tid härigenom tages mycket i anspråk, och det synes icke vara tvifvelaktigt,

att, om ytterligare tillkomma redovisningar för telegrafrörelsen

och telefonrörelsen, förvaltarne vid de större kontoren skola blifva nödsakade

att egna så mycken tid åt räkenskapsväsendet, att de icke blifva

i stånd att, så som sig bör, fullgöra hvad i öfrigt åligger dem såsom

kontorsföreståndare. Och om än från de nyinrättade distriktsförvaltningarne

är att förvänta en verksam tillsyn öfver underlydande kontor,

skola dock olägenheterna af nyss angifna missförhållande icke kunna

derigenom förebyggas eller på tillfredsställande sätt afhjelpas.

Om i utlandet, der förening åt post- och telegrafverken egt rum,

olägenheter af antydda beskaffenhet icke uppkommit, beror detta på

särskilda förhållanden. Förutom att förening mellan större post- och

telegrafanstalter ingenstädes torde vara genomförd i sådan utsträckning,

som i föreliggande förslag ifrågasättes, är att märka, att postverken i

andra länder i allmänhet icke utöfva eu lika mångsidig verksamhet som

det svenska postverket. I detta hänseende må exempelvis anföras, att

postsparbanksgöromål, paketbefordran och tidningsprenumeration antingen

alldeles icke eller endast delvis ingå i andra postverks verksamhet.

I Tyskland, hvars postverk har eu lika mångsidig verksamhet

som det svenska, har förening mellan mera betydande post- och telegrafanstalter

möjliggjorts, bland annat, derigenom, att dessa anstalters

föreståndare befriats från räkenskapsgöromålen, för hvilkas förrättande

Bih. till lliksd. Vrot.. 1894. 1 Sami 1 Afd. 1 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

i stället antagits särskild kassör. Den årsaflöning desse kassörer åtnjuta

uppgår, med inberäknande af hyresersättniug, till omkring 3,300

4 riksmark i medeltal.

Generalpoststyrelsen anser det vara oundgängligt, att en liknande

anordning äfven hos oss vidtages, derest föreningen genomföres beträffande

postkontor af 2:a och 3:dje samt vissa af 4:de klasserna. Vid

de förnämsta af dessa anstalter skall det otvifvelaktigt visa sig nödvändigt

att såsom kassörer anställa ordinarie tjensteman, som handhafva

uppbördsredovisningen, men vid de öfriga af samma anstalter

böra föreståndarne fortfarande kunna omhänderhafva redovisningsväsendet,

derest hos dem anställes särskildt biträde för räkenskapsföringen.

Men om, såsom med hänsyn till dessa befattningars maktpåliggande

och ansvarsfulla beskaffenhet synes nödvändigt, till kassörer antoges

expeditörer i första lönegraden eller ock särskilda tjenstemän med lika

aflöning som postexpeditörer i nämnda lönegrad jemte ålderstillägg, och

om arfvodena för biträdande räkenskapsförare sattes lika med de arfvodesbelopp,

som för närvarande'' utgå till extra biträden med göromål af

mera ansvarsfull beskaffenhet, så skulle den kostnad, som härigenom

uppkomme, icke kunna beräknas lägre, än att densamma till fullo motsvarade

hälften af hela den besparing, som komitén beräknat skolat

uppkomma genom föreningen.

I ofvanberörda underdåniga utlåtande den 24 Juli 1880 anförde

Generalposfstyrelsen ock, att »genom post- och telegrafanstalters förenande

en icke obetydlig minskning kunde beredas i utgifterna å förslagsanslaget

till extra biträden», samt vidare att »föreningen skulle åstadkomma

en inskränkning i antalet svagt aflönade tjenstemän» (bet. sid. 109).

I sistberörda hänseende har också Riksdagen i underdåniga skrifvelsen

.den 12 Maj 1880 yttrat, att »eu mycket väsentlig förmån vore

den, att genom föreningen minskades antalet af svagt, i många fall

otillräckligt aflönade tjenstemän» (bet. sid. 106); och ehuruväl aflöningsförhållandena

icke uttryckligen omnämnas i Riksdagens senare skrifvelse

den 12 Maj 1888 (bet. sid. 127), lärer dock få anses såsom gifvet,

att Riksdagens mening derom är oförändrad.

Att de sålunda uttalade förväntniugarne beträffande minskning i

utgifter till extra biträden och minskning i antalet svagt aflönade tjenstemän

icke förverkligas enligt det af komitén framlagda förslag till aflöningsstat

för den förenade lokala post- och telegrafpersonalen, anser

sig Generalpoststyrelsen böra i underdånighet särskildt framhålla.

Visserligen hafva under de efter 1880 förflutna åren aflöningsvilkoren

förbättrats för vissa klasser bland posttjenstemännen, och

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

visserligen skulle enligt komiterades aflöningsförslag de fleste förvaltare

i öde och 6:te löneklasserna erhålla ytterligare förbättrade vilkor; men

hvad deremot angår de lägst aflönade tjenstemännen, expeditörer och

extra biträden, komme enligt den föreslagna staten desses aflöningsförhållanden

icke att förbättras, utan i stället att försämras dels genom

någon, om än icke väsentlig nedsättning i expeditörslönen, dels ock

samt i ännu högre grad genom minskadt tillfälle till befordran såväl

för expediiörer som för extra biträden.

Postverkets nuvarande aflöningsstat upptager 250 postexpeditörer,

af hvilka 125 tillhöra första och öfriga 125 andra lönegraden. Enligt

komiterades förslag till aflöningsstat skulle 90 expeditörer komma att

tillhöra första och lika många andra lönegraden med icke fullt samma

aflöning för hvardera graden som för närvarande, eller 2,100 och 1,900

kronor. De öfrige 70 bland nuvarande antalet postexpeditörer upptagas

deremot i den nya tredje lönegraden med aflöning af 1,600 kronor.

Antalet expeditörstjenster inom hvarje lönegrad synes Generalpoststyrelsen

vara alltför ringa såväl med afseende å mängden af göromål

af sådan mera magtpåliggande beskaffenhet, att desamma böra åt ordinarie

tjenstcmän förrättas, som ock med hänsyn till möjligheten för de

extra tjenstemännen att vinna befordran till ordinarie anställning, helst

som förhållandena redan nu äro inom postverket synnerligen ogynsamma

i detta hänseende.

Antalet extra tjensteman med anställning såsom extra biträden

vid postanstalterna har nemligen under de senare åren ökats i långt

högre grad än antalet postexpeditörer; och såsom i betänkandet omnämnes

(sid. 257, noten), åtnjuta dessa extra biträden arfvoden, vexlande

emellan 1,200 kronor och 600 kronor för år, oberäknad! 6 biträden,

Indika, anstälda på dyra orter inom Norrland, uppbära arfvoden

af öfver 1,200 kronor, högst 1,600 kronor.

Af den i betänkandet intagna tablå (sid. 314) inhemtas, att inom

de skilda verkens lokalstater år 1891 utgick såsom arfvoden till extra

postbiträden ett belopp af 390,095 kronor och till extra telegrafbiträden

88,204 kronor samt vid telefonstaten å de särskilda orterna, undantagande

rikets 3 största städer, 68,352 kronor, eller tillhopa 546,651

kronor, samt att enligt komiterades förslag till gemensam lokalstat vid

samma tid skulle såsom arfvoden till extra biträden utgå 576,657 kronor,

och derjemte vid telefonstaten å vissa orter 6,049 kronor, eller

tillhopa 582,706 kronor, således eu förhöjning af fullt 36,000 kronor.

Då härvid icke någon tillökning af de särskilda arfvodesbeloppen är

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

ifrågasatt, följer häraf, att nyssberörda förhöjning af arfvodesanslaget

oisakas derigenom att antalet extra biträden väsentligen ökas.

Generalpoststyrelsen anser deremot, att, då förhållandena kräfva

tillökning af tjenstemännens antal, denna tillökning ovilkorligen bör

ega rum bland de ordinarie tjenstemännen.

Under de senaste tre åren, eller från och med Juni månad 1890

till och med Maj månad 1893 — under hvilken tid 30 nya postexpeditörstjenster

tillkommit på postverkets stat — hafva till postexpeditörer.

befordrats 72 extra posttjenstemän. Desses lefnadsålder vid befordringstillfället

har i medeltal utgjort i det allra närmaste 36 år och

deias tjensteålder 13 år, oberäknad! den tid, som åtgått till derförinnan

genomgången elevkurs.

Visserligen skulle enligt komiterades förslag de ordinarie biträdande

tjenstemännens antal något ökas, men då enligt samma förslag

antalet föreståndareplatser skulle i vida större mån minskas, så att de

ordinarie tjensterna koinme att på det hela minskas med 74, lärer häraf

framgå, att befordran till ordinarie befattning skulle derefter för den

tillökade extra tjenstemannapersonalen inträffa vid eu väsentligt högre

medelålder än den ofvan nämnda. Att under sådana befordringsutsigter

användbara och dugliga personer skulle intill eu ålder af mellan 40

och 50 år Ijenstgöra såsom extra biträden mot arfvode af högst 1,200

kronor, lärer icke kunna antagas, ty otvifvelaktigt skall en hvar, som

besitter någon duglighet, kunna långt tidigare bereda sig eu bättre aflönad

eller mindre ansträngande befattning annorstädes och derföre

lemna post- och telegraftjensten.

I det af Generalpoststyrelsen i November 1889 afgifna underdåniga

förslag till postverkets utgiftsstuter för år 1891 hade Styrelsen,

med framhållande af angelägenheten deraf, att icke en alltför stor del

af arbetet vore lagdt i händerna på extra biträden, anmärkt, att för

utbytande af extra biträden mot postexpeditörer å alla platser, der förhållandena

. gjorde sådant utbyte önskligt, skulle redan vid 1889 års

utgång, enligt, gjorda beräkningar erfordrats, att 98 nya postexpeditörsbefattningar

inrättades. Då emellertid den härigenom uppkommande

kostnad, blefve alltför stor, ansåg Styrelsen sig då böra föreslå allenast

hvad till afhjelpande af det mest trängande behofvet erfordrades och

hemstälde derföre, att å 1891 års stat måtte uppföras ytterligare 30

postexpeditörer; och efter det nådig proposition härom aflåtits tall 1890

års Riksdag, blef anslag beviljadt till 30 nya postexpedit.örslöner med

1891 års ingång.

Under åberopande häraf och med underdånig erinran att, enligt

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

komiterades förslag, 9 ordinarie biträdande tjensteman skola till distriktsförvaltningen

förflyttas från lokalstaten och derstädes ersättas med extra

biträden, anser sig Generalpoststyrelsen — då bär ofvan omnämnda

tillökning i anslaget till extra biträden utvisar, att bristen på ordinarie

biträdande posttjenstornän icke kunnat afhjelpas derigenom att vissa

grupper af ordinarie telegraftjenstemän ingå i den gemensamma expeditörsklassen

-— böra underdånigst uttala den åsigt, att det utbyte

af ordinarie tjenstemäu mot extra biträden, som komiterade vidtagit

vid flertalet af de större anstalterna, icke bör komma till utförande,

äfven om vid dessa anstalter skulle, såsom Styrelsen härofvan framhållit

såsom en nödvändig förutsättning för föreningen, komma att anställas

särskilda kassörer eller biträdande räkenskapsförare.

Äfven om från den summa, 32,340 kronor, hvartill den genom

ifrågavarande utbyte uppkommande besparing beräknats, fråndragas de

smärre belopp, som deri ingå i följd af vissa tjenstemäns nedflyttning

till lägre lönegrad —• hvilken nedflyttning Styrelsen anser icke böra

föranleda särskild anmärkning — så qvarstår dock ett belopp af fullt

30,000 kronor, och jemväl detta belopp bör således afgå från den summa,

komiterade påräknat skola besparas till följd af verkens förening.

Då komiterades förslag till aflöningsstat, oaktadt hvarje möjlighet

att åstadkomma besparing tillvaratagits, icke åstadkommer minskning

i utgifterna å förslagsanslaget till extra biträden och ej heller inskränkning

i antalet svagt aflönade tjensteman, finner Styrelsen det härigenom

vara ådagalagdt, att de förväntningar Styrelsen, såsom ofvan är nämndt,

uttalade i dessa hänseenden, då föreuingsfrågan förevar år 1880, numera

icke kunna realiseras samtidigt med någon genom föreningen åstadkommen

besparing å aflöningsstaten. Anledningen härtill torde främst

vara att finna i den ansenliga tillväxt hvardera verkets rörelse sedan

dess ernått och särskildt deri att telegrafpersonalen till följd af den

numera tillkomna telefontjenstgöringen icke skulle kunna biträda vid

postgöromålen i den utsträckning, som förr var möjlig.

Hvad mot den föreslagna aflöningsstaten i öfrigt må vara att

anmärka — såsom, exempelvis, att äfven för vissa grupper af tjenstemän,

hvilkas löneförmåner komiterade dock ansett böra förhöjas, aflöningen

satts så låg, att förhöjningen inträder först sedan åldertillägg

intjenats — anser Generalpostetyrelsen likväl icke vara af den betydelse,

att aflöningsstaten derföre ej skulle kunna godkännas, och hvad komiterade

i öfrigt föreslagit beträffande aflöningsförmånerna, såsom i fråga

om ålderstillägg, aflöningens fördelning i lön och tjenstgöringspenningar,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

uppbördsprovisionens fixering och läggande till den fasta aflöningen

m. in., synes vara grundadt på goda skäl.

Hvad särskild t angår fixering af uppbördsprovisionen, tillåter sig

dock Styrelsen anmärka, att densamma icke behöfver sättas i något

samband med föreningen. Beträffande frågan, huruvida efter provisionens

fixering fortfarande skulle få beräknas någon rabatt å afyttrade

fraukoteeken, hyser Generalpoststyrelsen på de skäl, som dels af komiterade

anförts (bet. sidd. 308—310), dels af en bland komiténs ledamöter

särskild!, framhållits (reservationen sidd. 607 och 608), ingen tvekan

derom, att sådau rabatt bör fortfarande få utgå och i postkontorens

redovisningar krediteras. Äfven om denna rabatt bestämmes så lågt,

som komiterade antydt, eller till \ procent å värdet af samtliga afyttrade

frankotecken, så skulle rabatten, beräknad för den femårsperiod,

som afses i komiterades kalkyler, hafva i medeltal för år utgjort

30,470 kronor. Verkställes uppbördsprovisionens omsättning till fast aflöning

i och med föreningen, på sätt komiterade föreslagit, och om,

såsom anses vara nödvändigt, rabatt å försålda frankotecken bibehålies

i den mån som antydts, så bör ock denna rabatt ingå vid beräknandet

af det ekonomiska resultatet af föreningen. Iakttages detta och således

jemväl nyssberörda belopp 30,470 kronor frånräknas den af komiterade

beräknade besparingen, så kommer icke allenast donna att helt och

hållet medtagas, utan i stället ökad kostnad att uppstå.

Deremot anser Generalpoststyrelsen, att genom föreningen skall

ernås besparing å vissa anslag på omkostnadsstaten. Då för en förenad

post- och telegrafanstalt synes icke kunna behöfvas lika stor tjenstelokal

som de skilda anstalternas lokaler sammanlagda, bör på de orter,

der telegraflokal icke tillhandahålles hyresfritt af kommunen, kunna mot

billigare kostnad än för närvarande anskaffas gemensam lokal. Af samma

anledning böra också kostnaderna för de gemensamma lokalernas uppvärmning,

belysning och städning m. in. blifva lägre.

På alla orter deremot, der kommunen för närvarande upplåter

telegraflokal hyresfritt, blir förhållandet motsatt; ty på grund af redan

vunnen erfarenhet kan förutses, att kommunerna skola i allmänhet

undandraga sig att tillhandahålla fria lokaler, om dessa användas jemväl

för postanstalterna. Visserligen har i Riksdagens underdåniga

skrifvelse den 12 Maj 1880 anmärkts (bet. sid. 107), att såsom vilkor

för, att en ort skulle beredas tillfälle till teiegramvexling, kunde fordras

medgifvande af kommunen, att den till telegrafstation upplåtna lokal

finge användas jemväl såsom postlokal; men, såvidt Generalpoststyrelsen

kan bedöma, lärer uppställandet af ett dylikt vilkor numera blifva föga

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

verksamt. Med den allmänna användning telefonen numera fått, så

att åtminstone på många orter de flesta bland dem, som utöfva bestämmanderätten

i kommunens ekonomiska angelägenheter, hafva egen

telefonapparat, har telegrafstations närbelägenhet alls icke samma betydelse

som förr, och derföre torde icke heller kunna förväntas, att

kommunen, för att få telegrafstation inom sitt område, skall vara benägen

för uppoffringar, helst som kommunen i allt fall icke riskerar

att gå miste om postanstalt, enär denna såväl i anledning af kronobrefbäringens

upphörande som för postverkets egen skull icke kan indragas.

Värdet af kommunernas ifrågavarande prestationer har af komiterade

för hela riket beräknats till 26,000 kronor (bet. sid. 175). Och

om än, såsom naturligt är, någon tillförlitlig beräkning icke kan i förväg

göras angående beloppet af de besparingar, som, enligt hvad ofvan

nämnts, böra uppkomma genom billigare hyror å andra orter och

genom lägre expensutgifter, så torde dock kunna antagas, att besparingarna

i sistnämnda hänseenden skola uppväga förlusten af de från

kommunerna utgående förmånerna.

Enligt komiterades åsigt skall det i ekonomiskt afseende fördelaktiga

resultatet af föreningen dock icke ensamt ernås genom ofvan

omförmälda besparingar i förvaltningskostnaden, utan ock genom direkt

vinst, uppkommen genom stegrad afkastning af post- och telegrafrörelsen.

I detta afseende tillåter sig Generalpoststyrelsen anföra, att likasom

erfarenheten visat, att, då å någon ort anordnas tätare postförbindelser,

derigenom i regel framkallas en lifligare korrespondens och deraf beroende

ökad inkomst för postverket, så bör ock en liknande påföljd

kunna förväntas deraf, att postanstalterna efter förening med telegrafstationer

komma att hållas öppna för allmänheten längre tid å dagen,

än nu är fallet, och allmänheten sålunda erhålla beqvämare tillfälle att

aflemna'' försändelser för postbefordran. Enär emellertid vid hvarje

postanstalt finnes uppsatt breflåda, som är tillgänglig alla tider af dygnet,

gäller nu anmärkta omständighet i allmänhet endast värdebref och

andra sådana försändelser, som böra inlemnas direkt å postanstalt,

hvadan den af nu uppgifna anledning ökade inkomsten icke kan blifva

så betydande.

Att stegrad afkastning af poströrelsen i annat hänseende skulle

framkallas genom de båda verkens sammanslagning, anser Generalpoststyrelsen

icke vara att förvänta.

Den hit remitterade akten återställes härmed; och anser General
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

poststyrelsen sig härvid böra i underdånighet jemväl öfverlemna två

Från föreståndarne för förenade post- och telegrafanstalterna i Leksand

och Kopparberg till Styrelsen inkomna, af åtskilliga bilagor åtföljda

skrifter. Stockholm den 12 Juni 1893.

Underdånigst:

II. A. KOLMODIN.

G. FR. SANDBERG. AXEL HUSBERG. HENNING BJÖRKLUND.

E. BACKSTRÖM.

1. s.

Alar. Helleday.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

17

Bil. Lift. B.

Til] Konungen.

Jemlik! erhållen nådig remiss af den 2G sistlidne Augusti åligger

det Telegrafstyrelsen att i underdånighet utlåta sig öfver det betänkande,

som den 2 näst förutgångne Mars till Eders Kongl. Maj:t afgifvits af

Bill. till Riksd. Bröt. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 1 Iläft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

komitén för utredning af frågan om post- och telegrafverkens förenande

under en gemensam styrelse.

Detta betänkande är sammanfattadt i nedannämnda sju hufvudafdelningar:
I.

Post- och telegrafverkens organisation i de europeiska länder,

der förening mellan de båda verken eger rum.

II. Föreningsfrågans föregående behandling i Sverige alltifrån

dess första väckande af 1867 års statsrevisorer och dess deraf föranledda

behandling dels vid 1868 års riksdag och dels af Eders Kongl. Maj:t

år 1873, då genom nådiga brefvet den 6 Juni bestämmelser meddelades

i afseende på vissa post- och'' telegraftjensters förening och eventuella

åtskiljande, intill samma frågas återupptagande, på grund af väckta

motioner, ej mindre vid 1880 års riksdag, hvars underdåniga skrifvelse

i ämnet hade till följd Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 9 Januari

1882, än äfven och senast vid 1888 års riksdag, hvars underdåniga

skrifvelse af den 12 Maj gaf anledning till komiténs tillsättande.

III. Böra post- och telegrafverken i Sverige förenas? Sedan

komitén dels redogjort för föreningsfrågan i utlandet och verkningarna

i de länder, der en sådan förening kommit till stånd, äfvensom omförmält

de främmande länder, der förening af post- och telegrafverken icke eger

rum, såsom Norge, Danmark, Belgien, Schweiz och Montenegro i Europa

samt Nordamerikas förenta stater och flera andra utomeuropeiska länder,

dels sökt bemöta åtskilliga mot föreningen förut gjorda invändningar,

såsom att de egentliga post- och telegrafgöromålen gjorde en föreningolämplig

vid anstalter af större betydenhet; att postsparbanksrörelseu

och telefonväsendet på senare tiden tillkommit såsom ytterligare skäl

för post- och telegrafverkens bibehållande hvart för sig; att de ekonomiska

förutsättningarna för föreningen icke vore desamma hos oss som i utlandet;

att tjenstepersonalens ställning genom sammanslagningen skulle

försämras in. m., dels ock framhållit de fördelar, som enligt komiténs

åsigt skulle vinnas genom föreningens genomförande, såsom enhet och

enkelhet i förvaltningen, förmånen för allmänheten af gemensamma postoch

telegraflokaler, ekonomisk vinst för telegrafverket, landsbygdens

rikligare tillgodoseende med post- och telegraf kommunikationer, förbättring

af personalens ställning och tjensteduglighet — har den framstälda

frågan blifvit af komitén jakande besvarad.

IV. Förslag till ordnande af en gemensam centralförvaltning.

Detta förslag omfattar följande punkter: anordning till lättande af chefens

arbetsbörda genom att vid hans sida ställa en souschef, hvartill en af

byråcheferne skulle förordnas mot åtnjutande af ett särskildt arfvode

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

utöfver byråchefsaflöningen; utvidgning af byråchefernes befogenhet; lindring

i souschefens byråchefsåligganden; decentralisation hufvudsakligen

genom en del postärendens öfverflyttning till mellanmyndigheter i orterna;

antal byråer inom den gemensamma styrelsen och ärendenas fördelning

dem emellan; ärendenas fördelning med hänsyn till afgöranderätten;

byråpersonal och vaktbetjening; aflöningsstat för den nya styrelsen;

och jemförelse mellan kostnaden för denna och de nu varande skilda

styrelserna.

V. Förslag till ordnande af en gemensam distriktsförvaltning,

hvars särskilda afdelningar borde vara för sig bestående mellanmyndigheter;

dessas åligganden och organisation; samt aflöningsförhållanden

och andra kostnader för samma myndigheters anordnande.

VI. Förslag till ordnande af en gemensam lokalförvaltning, hvilket

omfattar utgångspunkten för densammas ordnande, föreningens utsträckning

i det lokala, lokalanstalternas indelning i klasser, behofvet af personal,

aflöningsförmåner inom de nu varande lokalförvaltningarna och

inom den nya gemensamma lokalförvaltningen, jemförelse mellan kostnaden

för den nya lokalstaten och för de nuvarande skilda lokalstaterna.

VII. Slutord, hvari dels omförmälas den enligt komiterades förslag

uppkommande besparing, pensionsfrågan såsom ett hinder för föreningens

omedelbara genomförande i hela dess utsträckning samt ifrågasatt

partielt genomförande af föreningen, dels ock till sist göres en

sammanfattning af hvad komitén i det föregående hufvudsakligen anfört

och föreslagit.

Komiténs betänkande är åtföljdt af tvenne reservationer, den ena

afgifven gemensamt af de två komitéledamöter, som representerat telegrafverket,

och innehållande en utförlig kritik af betänkandets alla hufvudsakliga

delar, den andra afgifven af en bland postverkets representanter

inom komitén och innehållande en från komiterades flertal skiljaktig

mening beträffande dels aflöningsbeloppen för tjenstemännen vid lokalanstalterna,

dels dessas indelning i klasser och dels det ifrågasatta

partiella genomförandet af föreningen.

Då Telegrafstyrelsen nu går att afgifva underdånigt utlåtande öfver

förevarande betänkande, anhåller Styrelsen att redan från början få i

underdånighet gifva tillkänna, att Styrelsen icke funnit sig af komiterades

utredning och förslag öfvertygad om fördelarna af de svenska post
-

Telegrafstyrelsens

svar på

frågan: böra

post- och telegrafverken

i

Sverige

förenas t

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

och telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse; att Telegrafstyrelsens

i denna fråga tillförne upprepade gånger uttalade motsatta

åsigt, hvilken äfven vunnit Eders Kongl. Maj:ts nådiga godkännande

genom besluten den 22 December 1869 och den 9 Januari 1882, numera

är vorden ytterligare stärkt genom den betydliga utvidgning af Telegrafstyrelsens

åligganden och verksamhetsområde, hvilken blifvit en följd af

telegrafverkets befattning med statens telefonväsende; samt att Telegrafstyrelsen

af denna och flera andra förut anförda orsaker fortfarande håller

före, att en förening af de båda verken på det af komiterade föreslagna

sätt, om den ock ur synpunkten af postverkets intresse kunde med någon

fördel ega rum, deremot skulle icke blott för telegrafverket, utan äfven

för den telegraferande och telefonerande allmänheten visa sig ofördelaktig.

Detta hafva de båda först omnämnda reservanterne, enligt Telegrafstyrelsens

uppfattning, så klart och tydligt ådagalagt, att det för Styrelsen

skulle kunnat vara tillfyllest att här allenast hänvisa till och såsom eget

utlåtande åberopa hvad de emot komiterades flertal andragit; men Styrelsen

anser sin pligt vara att icke inskränka sig dertill, utan att dels i en

sammanträngd form framhålla de vigtigaste bland de emot föreningen

anförda skäl, dels ock till dessa lägga några omständigheter, hvilka nu

mer än tillförne tala för telegrafverkets bibehållande såsom ett sjelfständigt

embetsverk.

Beträffande det tidigare spörjsmålet, huru, med bibehållande af två

särskilda styrelser, skulle kunna i någon större mån genomföras en i början

såsom ändamålsenlig ansedd förening af smärre post- och telegrafanstalter,

har komitén ansett, att den lösning, samma spörsmål erhållit genom

bestämmelserna i Kongl. brefvet den 6 Juni 1873, medfört ett mindre

tillfredsställande resultat och att spörjsmålet så till vida vore olösligt,

som någon mer utsträckt dylik förening icke stode att vinna, så länge

skilda styrelser bibehölles, på grund hvaraf komitén kommit till den

slutsatsen, att, om man vill en förening i det lokala eller, med andra

ord, eu förening af sjelfva kommunikationsmedlen, någon tvekan icke

syntes böra förefinnas om det lämpliga i att äfven skapa en förenad

administration.

Men om nu — på sätt af de båda reservanterne genmälts med anförande

af exempel dels från Leksand och Ljusne, der telegrafstationerna

äro förenade med fullständiga postanstalter, och dels från Byske och

Husum, der telegrafstationernas föreståndare blott mottagit uppdrag att

äfven ombesörja poststationsgöromål — erfarenheten visat, att postanstalts

förening med vare sig enbär telegrafanstalt eller förenad telegraf- och

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

telefonanstalt äfven på orter af så ringa betydenhet som de nyss nämnda

varit till uppenbar nackdel för både telegraf- och telefontjensten samt

att alla tre slagen af tjenstgöring, nämligen post-, telegraf- och telefongöromål,

icke kunna af en och samma person nöjaktigt bestridas utan

aflönadt. ständigt biträde, så går ju den fördel, som af föreningen i

främsta rummet skulle hemtas, nämligen minskad utgift, alldeles förlorad,

och den förbytes i stället till ökad kostnad, utan att allmänheten

i öfrig t skulle vinna något på förändringen. Vid sådant förhållande vill

det synas, som om den vunna erfarenheten på ifrågavarande område i

stället kan föranleda till den slutsats, att, alldenstund de lokala postoch

telegrafanstalterna i allmänhet icke kunna förenas utan hinder för

telegraf- och telefontjenstens vederbörliga skötande och deraf uppkommande

olägenheter för den korresponderande allmänheten, åtminstone för

så vidt man önskar att genom föreningen tillika vinna minskade kostnader

för statsverket, så synes icke heller någon förening af de nu

varande skilda styrelserna böra komma till stånd.

Rörande den besparing, som genom styrelsernas förening skulle

beredas, erkänna komiterade, att någon sådan icke genast kan i afsevärd

mån uppstå, men antaga dock med visshet, att för framtiden en

relativ minskning i utgifterna för styrelsepersonalen skall befinnas möjlig.

Då det emellertid icke ens med det mindre vanliga sätt, hvarpå

souschefens aflöning skulle enligt komiterades förslag komma att utgå,

lyckats dem att i sitt förslag till aflöningsstat för den gemensamma

styrelsen, jemfördt med staterna för de nu varande skilda styrelserna,

redan från början åstadkomma besparing till högre belopp än 2,180 kronor,

så synes det med den vid dylika beräkningar nödiga varsamhet föga

förenligt att antaga ett gynnsammare förhållande i framtiden.

Telegrafstyrelsen håller tvärtom före och skulle med ännu större

tillförlitlighet kunna förutsäga, att, derest styrelsernas förening med en

sådan aflöningsstat som den af komiterade föreslagna blefve af statsmakterna

beslutad, krafvet på ökad personal och i främsta rummet på

en souschef med fullständig aflöning, utan att låta ett byråchefsembete

uppehållas mot en betydligt ringare aflöning än den derför i staten anslagna,

innan kort skulle framställas och äfven befinnas oafvisligt, samt

att det derefter icke heller skulle komma att dröja länge, förrän behofvet

af två sådana embetsman, en för hvardera af post- och telegrafafdelningarna,

gjorde sig kännbart; och då dessa afdelningschefers aflöning, i

jemförelse å ena sidan med den för generaldirektören i det förenade

embetsverket föreslagna, 12,000 kronor med tillägg af de 2,000 kronor,

som han i egenskap af ordförande i styrelsen för postsparbanken eger

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

uppbära, eller tillhopa 14,000 kronor, och å andra sidan med byråchefsaflöningen,

högst 7,000 kronor, väl icke kunde för hvardera bestämmas

till lägre belopp än 9,000 kronor, eller detsamma som nu utgår till

chefen för telegrafverket, skulle, efter afdrag af den obetydliga utgift

för den af komiterade föreslagna, af Telegrafstyrelsen såsom otillfredsställande

ansedda anordning af souschefsbefattningen, den beräknade besparingen

ganska snart komma att öfvergå till en ökad utgift för statsverket

i jemförelse med den kostnad, som nu föranledes af de skilda

styrelserna.

Komitén har gjort sig mycken möda med inhemtande af upplysningar

om förhållandena i så väl de främmande länder, hvilkas postoch

telegrafverk äro förenade, som i dem, der dessa verk fortfarande

äro skilda. Bland de förra länderna har komitén isynnerhet funnit Tyskland,

der föreningen beslöts år 1875, utgöra ett efterföljansvärdt och af

komitén äfven ofta åberopadt föredöme för Sverige.

Komitébetänkandet innehåller i detta hänseende, bland annat, att

hvad som »förnämligast)) föranledde föreningen i Tyskland var förhoppningen,

att en sådan åtgärd skulle hafva en fördelaktig inverkan på förvaltningens

ekonomi, och i detta afseende har resultatet synts komitén

»rent af lysande», enär den enbara telegrafförvaltningen före föreningen

behöfde betydliga tillskott från rikskassan, hvaremot den förenade postoch

telegrafförvaltningen lemnat. öfverskott, som år efter år ökats.

Om man emellertid efterforskar anledningen till det ogynnsamma

resultatet af den förut varande särskilda telegrafförvaltningen i Tyskland,

så finner man, att sagda förvaltning var anordnad på nästan samma storartade

och kostsamma sätt som den särskilda postförvaltningen, samt

att, då telegrafmedlen, i anseende till tid efter annan gjorda nedsättningar

i taxorna för både intern och internationel telegramvexling, icke inflöto

lika rikligt som postmedlen, man måste söka råda bot för det onda

och dervid fann lämpligt att genom båda förvaltningarnas förenande till

en gemensam förvaltning låta öfverskottet af de senare medlen betacka

bristen i de förra.

I Sverige hvarken har funnits eller linnes för närvarande någon

dylik anledning till post- och telegrafstyrelsernas förenande. Telegrafverket

har i allmänhet lemnat icke ringa öfverskott, i motsats till hvad

förhållandet varit äfven i flera andra främmande länder än Tyskland,

bland livilka befinna sig våra grannar Norge och Danmark äfvensom

Belgien, hvarest telegrafförvaltningarna, oaktadt det mindre gynnsamma

ekonomiska resultatet af deras verksamhet, fortfarande hållas skilda från

postförvaltningarna, efter att, hvad särskildt Belgien vidkommer, i detta

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

land gjorts ett misslyckadt försök till de båda förvaltningsgrenarnas förenande

under en gemensam styrelse.

Efter att å sid. 138—150 i betänkandet hafva omförmält verkningarna

af post- och telegrafverkens förening jemväl i åtskilliga andra

länder än Tyskland, yttra komiterade följande: »Hvad särskildt Italien

beträffar, så har föreningen der nyligen beslutats och ännu icke hunnit

fullständigt genomföras, hvarföre det slutliga resultatet af reformen naturligtvis

icke kan vara kändt.» Emellertid och ehuru föreningen i nyss

nämnda land påbörjades först med 1889 års ingång, föreligger likväl

redan ett par år derefter ett officielt uttalande derom. I 1891 års aprilhäfte

af den italienska tidskriften »Giornale delle Communieazione, Revista

mensile di pöste, telegrafi, telefoni» finnes nämligen en under rubriken

»La fusione dei servil postali e telegrafi^» intagen artikel, hvaruti omförmäles,

att den italienske ministern för post- och telegrafväsendet då

nyss hade utfärdat ett cirkulär, i hvilket han medgifver, att de försök,

som under de båda föregående åren blifvit gjorda i syfte af de förut

skilda förvaltningarnas förening, icke gifvit något godt resultat. Sålunda

kunde undervisningsväsendet i postgöromål och telegrafi (äfven af komitén

omnämndt å sid. 71 och 72 i betänkandet), hvilket kostat staten betydliga

summor, anses alldeles misslyckadt. Åtskilliga andra omständigheter

gjorde det hopade arbetet (»1’esercizio cumulativo») med de två olika

slagen af fenster ganska svårt, om icke rent af omöjligt. »Erfarenheten

har», säges vidare i cirkuläret, »äfven i denna gren af mensklig verksamhet

bekräftat sanningen af arbetsfördelningens princip, i det att

endast den tjensteman, som concentrerar hela sin uppmärksamhet och

sin energi på ett begränsadt verksamhetsområde, kan vinna erforderlig

snabbhet och fulländning (perfezione), hvaremot sådant icke kan uppnås

af den, som måste egna sig åt olikartade och mångfaldiga sysselsättningar.

Genom arbetets fördelning vinnas både besparing och arbetskraft.»

— Detta i svensk öfversättning återgifna yttrande af den högste chefen

för det italienska post- och telegrafväsendet torde äfven hos oss vara

synnerligen beaktansvärdt.

Komitén har visserligen sökt att förringa betydelsen af de uppkomna

öfverskotten vid det svenska telegrafverket genom framhållande

deraf, dels att detta verks inkomster under några år icke varit fullt tillräckliga

till utgifternas bestridande, dels och isynnerhet att ett dylikt

ogynnsamt förhållande varit för handen just vid den riksdag, som beslöt

utlåtandet af den senaste skrifvelsen i sammanslagningsfrågan, eller 1888

års riksdag, till hvilken Eders Kongl. Maj:t gjorde framställning om anvisande

åt telegrafverket af ett extra anslag för år 1889 til] belopp af

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

60,000 kronor utöfver den summa, hvartill telegrafmedlen för det senare

året kunnat beräknas. Jemte omförmälande att sagda belopp af

riksdagen beviljades, tillägger komitén följande: »telegrafverksamheten

under år 1889 utföll nu visserligen gynnsammare än beräknadt var, så

att det extra anslaget icke behöfde anlitas, men nödvändigheten att vidtaga

en sådan åtgärd, som de extra medlens anvisande, torde i icke ringa

mån hafva bidragit till att bestämma riksdagen för att aflåta den förnyade

skrifvelsen angående verkens sammanslagning.»

Reservanterne hafva, på samma gång de uppgifvit medelbeloppen

under skilda tidsperioder af telegrafverkets årliga öfverskottsmedel, tilllika

redogjort för den verkliga, äfven för komiterades flertal antagligen

icke obekanta anledningen till begärandet af förenämnda extra anslagsbelopp,

nämligen omöjligheten för Telegrafstyrelsen att på förhand kunna

med någon grad af visshet beräkna närmaste påföljden af den, på framställning

af en föregående riksdag, vidtagna nedsättning från en krona

till femtio öre i taxan för inländskt telegram, hvilken nedsättning skulle

träda i kraft med början af år 1889. Styrelsen vågade nämligen icke

antaga, att den inländska telegramvexlingen redan under första året af

den till hälften nedsatta taxans tillämpning skulle ökas till den grad,

verkligheten sedermera visade, utan ansåg försigtigheten bjuda att heldre

föreslå den anmärkta åtgärden till mötande af en möjligen uppkommande

brist i telegrafkassan under det första året af taxenedsättningen, än att

utsätta sig för en dylik olägenhet.

Telegrafstyrelsen anser derföre, att icke heller af telegrafverkets

ekonomiska ställning kan hemtas något stöd för detta verks förenande

med postverket. Tvärtom kunde en sådan förening just för närvarande

anses vara med fara för telegrafverket förenad, då postverkets hittills,

med undantag af ett längre tillbaka liggande tidskifte, äfvenledes gynnsamma

ekonomi, hvilken, enligt hvad reservanterne ådagalagt, till icke

ringa del härflutit från en betydlig eftergift i priset för posternas befordran

på jernväg, kanske i en framtid kan komma att lida väsentligt

afbräck genom förändrade grunder för beräkningen af afgifterna för jernvägspostbefordringen.

Genom uppkomsten och utvecklingen af statstelefonväsendet och

detsammas anknytning till telegrafverket har dettas verksamhetsfält så

väsentligt vidgats, att inseendet öfver och förvaltningen af båda dessa

grenar af den nyare tidens samfärdsmedel synas, enligt Telegrafstyrelsens

uppfattning, bäst och lämpligast böra fortfarande ombesörjas af en för

sig bestående sjelfständig centralmyndighet. Detta blef redan år 1882

af då varande chefen för Finansdepartementet framhållet såsom skid för

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

förenings frågans undanskjutande tillsvidare, på samma gång ett ytterligare

skäl derför af honom ansågs förefinnas i den då under planläggning

varande postsparbanken och de ökade göromål, som deraf komme

att för postpersonalen uppstå.

Nu har komitén på grund af redan vunnen erfarenhet om postsparbanksgöromålens

beskaffenhet och omfattning ansett, att dessa göromål

så sammansmält med postanstalternas öfriga åligganden, att någon

»åtskilnad emellan de olika slagen knappast förefinnes i vederbörande

tjenstemäns uppfattning», hvadan förekomsten af postsparbanksgöromål

med hänsyn till frågan om en förening af post- och telegrafverken icke

hade någon annan betydelse, än den tillväxten af rörelsen öfver hufvud

taget kunde anses ega.

Då detta komiténs uttalande måste anses ega stöd af de upplysningar,

som lemnats af postverkets egna representanter inom komitén,

så kan naturligtvis intet vara att deremot erinra från telegrafverkets

sida, och detta så mycket mindre, som man, äfven utan att tillhöra

postverket, lätt kan förstå, att posttjenstemannens befattning med sparbanksgöromålen

är likartad med den egentliga posttjensten i hvad denna

rörer penningemedels möttagande från och utbetalning till allmänheten

samt bokföringen af desamma; men det torde likväl icke kunna förnekas,

att postsparbanksrörelsen haft det inflytandet på posttjensten, att personalen,

som vid åtskilliga mindre postkontor förut icke hade full sysselsättning,

nu mera vid flera af dessa kontor är så upptagen af båda slagens

posttjenst, att den saknar tid att förrätta jemväl telegraf- och telefongöromål,

vid hvilka tjenstemannens uppmärksamhet, vare sig för telegrams

afsändande eller mottagande, för betjenande af telefonsamtal eller

för signalers iakttagande i öfrigt, nästan ständigt tages i anspråk, så

att äfven på de minst betydande stationer med både telegraf- och telefontjenst

båda slagen af göromål ofta icke kunna af en enda person nöjaktigt

ombesörjas.

Komiterade medgifva också, att telefonfrågan nu befinner sig i ett

annat läge än år 1888, då den riksdagsskrivelse afläts, hvilken föranledde

komiténs tillsättande, samt att det icke längre kan med skäl sägas

— på sätt i statsrådet den 31 December 1887, vid anmälan af förslaget

om telefonskatt, blef af dåvarande chefen för Finansdepartementet yttradt

gent emot företrädarens ofvan åberopade uttalande år 1882 om telefonens

inverkan på föreningsfrågan — att telefonväsendet, långt ifrån att föranleda

ökning i göromålen för telegrafpersonalen, ledt till ett minskadt

användande af telegrafen. Komiterade medgifva vidare, att den stora

utveckling, statstelefonväsendet de senaste åren erhållit, i stället tillfört

Bill. Ull Iiiksd. Prot. 1894. 1 Sami. 1 Afil. 1 Käft. 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

2G

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

telegrafförvaltningen ökadt mått af arbete och särskild! inom styrelsen,

der det hela skall handhafvas och ordnas. Men oaktadt detta och änskönt

statens telefonverksamhet syntes vara på väg att erhålla en utsträckning,

som år 1888 icke kunde förutses, hafva komiterade ändock

icke funnit sig öfvertygade af hvad med stöd deraf andragits emot den

ifrågasatta organisationsförändringens genomförande hos oss. Tvärtom

anse komiterade, att telefongöromålen till sin beskaffenhet äro sådana,

att de kunna med fördel både förrättas i sammanhang med postgöromål

på lokalanstalterna och ledas af en öfverstyrelse, hvilken tillika handlägger

postärenden.

Om nu komiterades här ofvan omförmälda yttrande rörande postsparbanksgöromålens

förenlighet och nära sammansmältning med de egentliga

postgöromålen måste tillmätas full giltighet såsom grundad! på de

sakkunnige komitéledamöternes derutinnan lemnade upplysningar, så bör

också ett lika kraftigt vitsord tillerkännas hvad telegrafverkets representanter

inom komitén genmält beträffande möjligheten att, med tillgodoseende

af allmänhetens fordringar på en snabb och säker expedition

på lokalanstalterna, förena handläggningen af icke allenast post- och

postsparbanksgöromål, utan derjemte äfven telegraf- och telofongöromål,

nämligen att detta icke låter sig göra utan ökad personal och deraf härflytande

ökning i kostnad, hvarigenom föreningens hufvudändamål, minskad

statsutgift, alldeles förfelas. Detta hafva reservanterne, med omformälande

af redan inträffade faktiska förhållanden, så klart och öfvertygande

visat (sid. 396—450), att någon vederläggning deraf icke synes möjlig,

hvarjemte de med statistiska siffror äfvenledes ådagalagt, dels att vid

åtskilliga telegraf- och telefonstationer, der telegram antalet är jemförelsevis

ringa, telefongöromålen deremot äro af den omfattning, att stationspersonalen

redan har full sysselsättning, så att den icke kan ytterligare

betungas med handläggning af postgöromål, dels ock att, der förening

af post- och telegrafanstalt hittills egt rum, åtminstone i vissa fall ingen

besparing i utgifter vunnits, utan att snarare ett motsatt förhållande inträffat.

Komiterade hafva »trott sig kunna antaga, att personalens ställning

i det hela skulle genom föreningen komma att förbättras». Huruledes

har väl detta önskningsmål genom komiterades organisationsförslae:

blifvit tillgodosedt?

I första rummet skulle, enligt nämnda förslag, aflöningsförhållandena

komma att förändras sålunda, att den ordinarie personal, som nu

sköter ensamt postgöromål, finge efter föreningen, med åliggande att

sköta både post-, telegraf- och telefongöromål, åtnöja sig med en

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

aflöning, som på det hela med omkring 42,000 kronor understiger den,

hvilken sammanlagdt åtnjutes af den nu varande postpersonalen. Största

delen af nämnda belopp uppstår genom den nu vid postverket utgående

uppbörds- och frimärkesprovisionens omsättande till fast aflöning. Genom

denna förändring skulle nämligen statsverket göra en besparing af

37,500 kronor. Berättigad må väl anses den härvid af reservanterne

gjorda erinran, dels att nämnda besparingsfråga icke har något organiskt

samband med de båda verkens förening, utan att densamma likaväl

kan lösas inom postverket ensamt för sig, dels att det ligger en obillighet

uti att samtidigt med tillökningen i göromål minska aflöniugsförmånerna.

Men personalens ställning skulle ännu mera komma att lida derigenom,

att utsigterna till befordran blefve ganska mycket försämrade,

i det att mer än ett hundratal telegrafföreståndareplatser föreslagits till

indragning i sammanhang med föreningen och att antalet ordinarie biträden

samtidigt skulle ökas med omkring en tredjedel af nyss nämnda

tal, men deremot ett stort antal af de nu varande ordinarie tjenstemännen

ersättas med svagt aflönade extra biträden; och då föreningen

synes vara afsedd att ^genomföras utan tillfälle för den öfvertaliga föreståndarepersonalen

att blifva uppförd på indragnings- eller öfvergångsstat,

skulle ju utsigterna till befordran under den första tjenstemannauppsättningen

i det gemensamma verket komma att nästan alldeles

försvinna. Så ofta nämligen ett postkontor eller en telegrafstation

blefve ledig å ort med begge slagen af dessa anstalter, komme den

lediga platsen att öfvertagas af föreståndaren för den andra anstalten.

[Jppstode åter ledighet å ort, der endast det ena slaget af ifrågavarande

anstalter funnes, skulle naturligtvis dit förflyttas post- eller telegrafföreståndaren

på annan ort, der sammanslagning kunde ega rum. I

båda fallen blefve befordringen stillastående. Ett sådant för personalen

ogynnsamt förhållande skulle knappast kunna påräknas att fullständigt

upphöra förr, än ett tretiotal af år förflutit efter föreningens påbörjande,

och under denna långa tidrymd måste den underordnade tjenstemannapersonalen,

som såge sin befordringsbana stängd, förlora allt intresse

för det verk, der den vore anstäld, samt dugligaste och bäste tjenstemännen

komma att till skada för verket söka sin utkomst på andra

lefriadsbanor.

Denna försämring af personalens ställning i allmänhet skulle icke

minst drabba den qvinliga delen deraf. Af de nu varande närmare

tvåhundra ordinarie telegrafisterna skulle genom föreningen, sådan

denna blifvit af komiterade föreslagen, icke mindre än en fjerdedel

s. 28 Kontrollera mot PDF

Förslaget till

gemensam

centralförvaltning.

28 Sjunde hnfvudtiteln: bil. 1.

komma att efter hand indragas och ersättas af extra biträden med

ringare aflöningsvilkor. All utsigt till befordran skulle bortfalla under

tiden för denna indragning. Af de föreståndareplatser, hvilka, enligt

hvad ofvan är nämndt, skulle komma att indragas, innehafvas för närvarande

omkring tre femtedelar af qvinliga telegrafister, hvilka sålunda

skulle oförskyldt gå i mistning af sin jemförelsevis sjelfständiga och

oberoende ställning samt dessutom beröfvas förmånen af fri bostad samt

ljus och vedbrand. Utsigten för qvinna att vinna egen föreståndareplats

blefve följaktligen under den långa öfvergångstiden likaledes

stängd. Statens vinst på förening med postkontor af telegrafstation,

som nu förestås af qvinna, blefve ock ringa, enär, såsom redau är

nämndt, dylik station i allmänhet förvaltas billigare äfven i afseende

på andra utgifter än aflöningen.

Hvad komiterades flertal i betänkandets afd. III, rörande frågan

huruvida post- och telegrafverken i Sverige böra förenas, i öfrig! å

sid. 161—187 anfört dels till bemötande af förut gjorda invändningar

deremot, dels till ådagaläggande af de fördelar, som derigenom skulle

vinnas, har af de båda reservanterne å sid. 37 7—502 äfven blifvit utförligt

behandladt och, enligt Telegrafstyrelsens uppfattning, i allt

väsentligt fullständigt vederlagdt, så att ett ytterligare bemötande deraf

jemväl af Telegrafstyrelsen icke synes erforderligt, hvadan Styrelsen

tillåter sig att endast hänvisa till och instämma i reservanternes rörande

denna del af betänkandet uttalade motskäl, likasom i deras å den förenämnda

frågan slutligen lemnade svar, »att en förening af post- och

telegrafverken i vårt land komme att verka skadligt ur alla synpunkter,

hvilka för frågans bedömande äro afgörande, nämligen med hänsyn

till så väl allmänhetens, som statens och tjenstepersonalens fördelar».

Telegrafstyrelsen öfvergår nu till att yttra sig öfver komiterades

i afd. IV af betänkandet afgifna förslag till ordnande af eu gemensam

centralförvaltning.

Vid föreniugsfrågans föregående behandling, senast år 1881, uttalades

af styrelserna för post- och telegrafverken olika meningar i

afseende på behofvet af afdelnings- eller så kallade souschefer inom

den gemensamma centralförvaltningen. Telegrafstyrelsen ansåg två

sådana chefer erforderliga, den ene för en särskild postafdelning och

den andre för en särskild telegrafafdelning. Generalpoststyrelsen hade

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

deremot, med frånträdande af förut uttalad mening i detta ämne, fått

den uppfattning, att hela souschefsinstitutionen vore öfverflödig och att

man, med fortgående på den inom båda styrelserna då redan beträdda

vägen, borde anförtro ärendenas behandling åt vederbörande byråchefer.

Komiterade åter hafva icke delat någondera af dessa meningar, utan

ansett, att generaldirektören, hvilken ensam skulle eg a beslutanderätt

i alla de frågor, i hvilkas pröfning han deltoge, bör till sitt biträde

erhålla en souschef med åliggande att i generaldirektörens ställe afgöra

eu del såväl post- som telegrafärenden. Då emellertid komiterade, påtagligen

för att äfven i fråga om don gemensamma centralförvaltningens

organisation kunna framvisa någon, om än så ringa, besparing gent

emot kostnaden för de nuvarande särskilda förvaltningarna, föreslagit,

att den ifrågavarande souschefsbefattningen icke skulle göras till en

särskild ordinarie tjenst, utan att dermed skulle så ordnas, att en af

byråcheferne erhölle Kongl. Maj:ts förordnande att tillsvidare, emot ett

arfvode till belopp af 1,000 kronor jemte byråchefsaflöningen samt emot

erhållande af någon lindring i byråchefsgöromålen, å styrelsens vägnar

afgöra de ärenden af så väl postal som telegrafisk natur, h vil ka för

sådant ändamål, inom vissa af Kongl. Maj:t bestämda gränser, till

honom af generaldirektören öfverlemnades, så torde lätteligen inses

svagheten och det otillfredsställande i en dylik anordning samt att det

endast blefve eu tidsfråga, då olägenheterna deraf måste afhjelpas genom

anvisande åt souschefen af fullständig aflöning, vare sig fast sådan

eller i form af arfvode, för bestridandet af de många och maktpåliggande

göromål, som komine att åt honom anförtros och åt hvilka han helt

säkert måste odeladt egna sin uppmärksamhet och sina krafter. Att

denne embetsman skulle, jemte öfvertagande af eu del utaf generaldirektörens

åligganden, tillika delvis handhafva egna byråchefsgöromål,

skulle snart nog visa sig olämpligt, om icke omöjligt, så att sekreteraren

på hans byrå finge, utan annan tillökning i sin aflöning än den

obetydliga skilnaden mellan de olika graderna af tjenstgöringspenningar,

i regeln förvalta hela byråchefsembetet. Ett likartadt förhållande komme

att på den byrå, för hvilken den tillförordnade souschefen vore ordinarie

chef, inträffa i fråga om sekreteraretjenstens bestridande af notarien

och, med ännu större obillighet, beträffande notariebeiättningcns uppdragande

för längre tid åt en amanuens mot en godtgörelse till belopp

af endast halfva normala notarieaflöningen.

Telegrafstyrelsen vidhåller fördenskull sin tillförne uttalade

mening om ändamålsenligheten och behofvet af att, om en förening

af de nuvarande skilda förvaltningsgrenarna anses höra komma till

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

stånd, anställa iva souschefer med fast aflöning, en för hvardera af

post- och telegrafafdelningarna, samt biträder alltså hvad reservanterne

i förevarande hänseende å sid. 510—517 anfört emot komiterades förslag

att vid generaldirektörens sida ställa allenast en souschef för både

post- och telegrafärenden.

Då Telegrafstyrelsen alltså, i likhet med reservanterne, hyser en

emot komiterades flertal väsentligt afvikande uppfattning rörande den

lämpligaste formen för souschefsinslitutionen, kan Styrelsen icke heller

tillstyrka komiterades förslag till ordnande af de frågor inom den

gemensamma centralförvaltningen, hvilka angå utvidgning af byråchefernes

befogenhet, lindring af souschefens byråcliefsåligganden, de

särskilda byråarne samt ärendenas fördelning så väl dem emellan som

med hänsyn till afgöranderätten, utan ansluter sig till de af reservanterne

antydda vigtigaste grunddragen för byråarnes ordnande med

hufvudsakligt bibehållande af hvad nu eget- rum och sålunda särskildt

för hvardera post- och telegrafafdelningen med undvikande så vidt

möjligt af post- och telegrafäreudens sammanförande till behandling

på en och samma byrå.

Komiterades förslag till aflöningsstat för den gemensamma postoch

telegrafstyrelsen, hvilket återfinnes å sid. 233 i betänkandet, upptager

— förutom generaldirektören — 7 byråchefer, 8 tjensteman af

2:a och 29 tjensteman af l:a graden samt slutar, med tillägg af särskilda

belopp till arfvoden åt souschefen och ingeniörer, till vikariatsersättning,

till arfvoden åt extra biträden, till aflöning åt vaktbetjente

samt till ålderstillägg, å en summa af 309,100 kronor, eller 12,180

kronor mindre än den — med inberäkning af de inom Telegrafstyrelsen,

utöfver dess aflöningsstat, af telefonmedel utbetalda diverse ersättningsbelopp

— sammanlagda kostnaden för de nu varande skilda

styrelserna; men då, enligt hvad komiterade sjelfve erinrat, af den sålunda

uppkommande besparingen, nyssnämnda 12,180 kronor, ett belopp

af 10,000 kronor vore beroende på decentralisationen inom postverket

och öfverflyttades såsom bidrag till kostnaden för den inom

nämnda verk anordnade distriktsförvaltuing, komme allenast det återstående

beloppet, 2,180 kronor, att utgöra den genom styrelsernas

förening uppstående besparing i utgifter för personalens aflönande.

Reservanternes förslag till den gemensamma aflöningsstaten,

hvilket återfinnes å sid. 533 och är uppgjordt under förutsättning att

Telegrafstyrelsens nuvarande administrativa byrå och kansliafdelning

få bibehållas och qvarblifva i telegrafhuset vid Skeppsbron, upptager,

— förutom generaldirektören — 2 souschefer, 7 byråchefer, 9 tjenste
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

män af 2:a och 31 tjensteman af l:a graden samt slutar, med tillägg

af de särskilda beloppen till ingeniörer, vikariatsersättning, vaktbetjente

och ålderstillägg, å en summa af 328,400 kronor, eller 19,300 kronor

mera än hvad komiterade beräknat. I detta skillnadsbelopp ingår

emellertid 11,500 kronor för den centrala telefonförvaltningens ställande

på ordinarie stat, hvadan den förökade kostnad, som enligt reservanternes

beräkning skulle ensamt genom föreningen uppstå, inskränker

sig till 7,800 kronor.

Om nu, emot hvad Telegrafstyrelsen antager vara möjligt, genom

föreningen verkligen skulle kunna vinnas så stora fördelar, som af

komiterade påräknats, så anser Telegrafstyrelsen, att utförandet af

föreningen bör ske i enlighet med reservanternes förslag samt att den

derigenom uppstående utgiftstillökning icke bör möta någon som helst

betänklighet, enär den med fullt skäl kan betraktas såsom en naturlig

följd af så väl telegrafgöromålens tillväxt som telefonväsendets tillkomst

och utveckling samt deraf för telegrafverket i dess helhet härflytande

oafvisligt kraf på ökade arbetskrafter inom centralförvaltningen.

Telegrafstyrelsen har i denna del fästat sin uppmärksamhet särskilt

dervid, att komiterade föreslagit indragning af en ordinarie

tjensteman vid post- och telegrafverkens nuvarande förrådsförvaltningar.

Styrelsen kan nämligen icke annat än vitsorda de af reservanterne

å sid. 524 och 525 anförda skäl emot att förlägga telegrafverkets

tekniska förråd under samma föreståndare, som handhafver

postpersedelförrådet, för att derigenom kunna indraga en första gradens

ordinarie tjenst. Postpersedelförrådet och det för telegraf- och telefonväsendet

erforderliga tekniska förråd torde af såväl sakliga som lokala

skäl komma att fortfarande blifva skilda, och det synes Telegrafstyrelsen

derföre, som någon giltig grund för indragning af den ordinarie

tjensteman, som nu är å telegrafverkets stat uppförd med benämning

af förrådsförvaltare, icke förefinnes. Att lemna åt en amanuens den

närmaste tillsynen öfver telegrafförrådet, hvilket i värde har en årlig

omsättning af en och eu half million kronor, skulle icke kunna försvaras

vare sig med hänsyn till göromålens mängd eller till det med

förvaltningen förenade ansvar.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Förslaget till

gemensam distriktsfarv

ältning.

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

I fråga om komiténs förslag till ordnande af en gemensam distriktsförvaltning,

hvilket behandlas å sid. 235—251 i betänkandet

och af telegrafverkets representanter inom komitén blifvit bemött å

sid. 537—547, anhåller Telegrafstyrelsen att få i korthet anföra följande.

Att de gemensamma distriktsförvaltningarna, hvilkas antal skulle

komma att utgöra fem, böra vara för sig bestående myndigheter och

sålunda icke kunna uppdragas åt vissa lokalanstalters föreståndare med

åliggande för desse att, jemte skötandet af sina göromål i sagda egenskap,

med erforderligt biträde tillika handhafva inseendet öfver de

lokala förhållandena vid en så vidlyftig organisation som ett förenadt

post-, telegraf- och telefonväsende, ligger i så öppen dag, att deremot

intet kan vara att från Telegrafstyrelsens sida erinra; men just med

hänsyn till den stora omfattningen af ifrågavarande mellanmyndiglieters

åligganden anser Telegrafstyrelsen, lika med reservanterne: att

den för hvarje distriktsförvaltning af komiterade föreslagna personal

blifvit för knappt tilltagen; att aflöningen för distriktscheferne satts för

låg ej mindre med hänsyn till deras vigtiga och grannlaga värf, än

äfven i jemförelse med aflöningen för de större post- och telegrafanstalternas

föreståndare; samt att distriktsförvaltningens ombesörjande

genom ordinarie personal från lokalanstalterna och samma personals

ersättande derstädes med extra biträden icke synes utgöra en tillfredsställande

lösning af denna fråga.

Komiterade synas äfven härvid hafva i främsta rummet haft till

ögonmärke att genom sammanslagningen åstadkomma besparingar samt

ansett, att den ensamt för postverket numera af båda statsmakterna

gillade och med början af innevarande år redan i kraft trädda organisation

af distriktsförvaltningen skulle vara tillfyllest för att ombesörja

jemväl den lokala inspektionen af telegraf- och telefonstationerna.

Komiterade synas hafva ansett detta senare arbete så obetydligt, att

det utan någon olägenhet kunde förenas med den nyligen anordnade

postinspektionen och påläggas postinspektörerne utan någon tillökning

i desses nu varande aflöning och utan någon ökning i den hos desse

anstälda biträdespersonalens antal och tekniska utbildning; men för en

sådan tillökning i arbete blefve det helt säkert alldeles nödvändigt att

utrusta de gemensamma distriktsförvaltningarna med så tillräcklig personal,

att alla berättigade intressen i så väl postalt som telegraf- och

telefontekniskt hänseende blefve tillgodosedda. Detta synes icke kunna

ske med den inskränkta personal, som af komiterade föreslagits, hvarföre

Telegrafstyrelsen måste i förevarande hänseende gifva obetingadt

företräde åt den af reservanterne såsom erforderlig ansedda organisation

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

af distriktsförvaltningarna, hvilken omnämnes å sid. 545 och, med

ifrågavarande personals upptagande på ordinarie stat utan inskränkning

af personalen vid lokalförvaltningen, skulle medföra en i jemförelse

med komiterades beräkning förökad kostnad af 25,300 kronor.

Om deremot telegrafverket finge fortfarande såsom hittills förvaltas

särskilt utan annat samband med postverket än det, som betingas af

mindre betydande telegrafstationers förenande med vissa postanstalter

under en gemensam föreståndare, så skulle mellan Telegrafstyrelsen

och de underlydande stationerna icke erfordras några andra mellanmyndigheter

än telegrafdirektörerne, hvilkas ersättande å deras egna

stationer under pågående inspektionsförrättningar kan ega rum utan

nämnvärd kostnad.

Följer så i ordningen komiténs förelag till ordnandet af en ge- Förslaget till

mensam lokalförvaltning, hvilket förslag omhandlas å sid. 252—318 i

betänkandet och rörande hvilket de båda reservanterne från telegraf- ning.

verket å sid. 517 — 581 jemväl uttalat eu väsentligt afvikande mening.

Enligt detta förslag skulle endast post- och telegrafanstalterna i

Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall fortfarande förblifva åtskilda

och stälda under inseende af hvar sin föreståndare, men föreningen

deremot efter hand genomföras på alla öfriga orter, der båda slagen

af anstalter förefinnas.

Ett fullständigt genomförande af en gemensam lokalförvaltning

på alla de sistnämnda orterna komme att kräfva en ganska lång tid,

enär af den nuvarande personalen inom båda verken finnes allenast ett

fåtal, som är dugligt för båda slagen af tjenstgöring, och en ny personal

för bestridandet af de olikartade göromålen ej kan utbildas annorlunda

än i mån af den äldre personalens afgång. Donna skulle visserligen

kunna påskyndas genom upprättandet redan från början af en

erforderlig öfvergångs- eller indragningsstat, men då en sådan stat

ansetts medföra en alltför stor kostnad, har komitén trott sig kunna

afhjelpa olägenheten deraf genom att föreslå en utgiftsstat, upprättad

med utgångspunkt från förhållandena inom båda verken vid 1891 års

ingång.

Emot en sådan anordning hafva reservanterno med skäl erinrat,

att de båda verken skulle under den långa öfvergångstiden komma att

så utveckla sig, att en fast hållpunkt saknas för bedömandet af det

Bill- till Riksd, Vrot. 18!)d. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

ekonomiska resultat, som föreningen i och för sig komme att medföra,

och ehuruväl en på sådan grund upprättad utgiftsstat aldrig skulle

kunna i verkligheten blifva tillämplig, har komitén likväl ansett, att

dermed vunnes den fördelen, att man, när i framtiden en personalstat

för den gemensamma lokalförvaltningen skulle definitivt fastställas,

endast hade att tillse, i hvad mån post-, telegraf- och telefonrörelsen å

hvarje ort utvecklat sig efter den sålunda på förhand af komitén antagna

tidpunkten, för att med ledning deraf kunna vidtaga de förändringar

och göra de tillägg, som vore erforderliga.

Enligt Telegrafstyrelsens uppfattning skulle berörda fördel komma

att visa sig helt och hållet illusorisk och behofvet af en alldeles ny

utgiftsstats upprättande framstå icke blott på grund af förändrade förhållanden

inom det postala området, utan äfven och isynnerhet till

följd af statens telefonväsende, hvars fortgående utveckling så väl i

och för sig som med hänsyn till den egentliga telegrafverksamheten

redan visat sig och kommer att visa sig ega ett stort inflytande på

omfånget af den derför erforderliga personal.

Den besparing, hvilken komiterade med sitt ifrågavarande statsförslag

kunnat påvisa, härleder sig, såsom ofvan redan är vordet antyda

förnämligast deraf, dels att den nu varande uppbörds- och frimärkesprovisionen

inom postverket skulle upphöra och ersättas med

fast aflöning — hvilken besparing hufvudsakligen vunnits derigenom,

att fixeringen af nämnda aflöning blifvit till postpersonalens nackdel

gjord efter medeltalsprovisionen för femårsperioden 1885—1889, således

icke närmast före och ännu mindre vid tidpunkten för fixeringens

trädande i kraft, då, till följd af poströrelsens tillväxt, beloppen af

berörda slags aflöning måste anses hafva ökats — dels att ordinarie

personal med bättre aflöning skulle utbytas mot extraordinarie personal

med betydligt sämre aflöning, dels ock att telegrafisterna vid de smärre

telegrafstationer, der icke tillika finnes telefonverksamhet, skulle helt

och hållet indragas.

Telegrafstyrelsen anser fördenskull, lika med reservanterne, att

alla telegrafstationer af någon betydenhet, med hvilka centraltelefonstationer

äro förenade eller efter hand komma att förenas, borde äfven

efter post- och telegrafverkens sammanslagning, om en sådan skulle

beslutas, hafva sina egna föreståndare för att kunna vederbörligen

öfvervälta de vid dessa stationer förekommande göromål, åt hvilka en

sådan föreståndare, äfven om han vore med alla derför erforderliga

egenskaper utrustad, dock icke skulle kunna utan särskilt biträde egna

tillräcklig uppmärksamhet, derest han tillika skulle taga befattning

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

med postgöromål och bära ansvaret för dessas ordentliga handhafvande,

Men ej nog härmed! Vid en förenad större post-, telegraf- och telefonanstalt

skulle snart framträda behofvet af tvänne biträden åt föreståndaren,

så att postafdelningen samt telegraf- och telefonafdelningen finge

hvardera sin tillsyningsman, utan åliggande för denne att sjelf deltaga

i den närmast under hans inseende stälda personalens göromål. Bättre

då att icke tillsätta den af komiterade föreslagne gemensarame föreståndaren

eller högste chefen för de förenade anstalterna eller, med

andra ord, att låta det nuvarande tillståndet med skilda föreståndare

fortfara, hvarigenom antalet öfverordnade personer, som icke direkt

taga del i det dagliga expeditionsarbetet, kan minskas och behofvet

af ständiga öfverinspektörer på lokalanstalterna kan undvikas.

Å sid. 553—558 hafva reservanterne redogjort för telefonrörelsen

vid de telegrafstationer, hvilka enligt komiténs förslag skulle förenas

med fullständiga postanstalter eller postkontor. Deraf framgår, huru

väsentligt förhållandena inom telegrafverket förändrats icke allenast

efter det föreningsfrågan för något mer än ett tiotal af år sedan senast

var föremål för behandling och utredning, utan äfven under tiden efter

riksdagens senast gjorda underdåniga framställning i ämnet, ja till och

med under fortgången af sjelfva komitéarbetet. De fördelar af ekonomisk

natur, hvilka vid den först nämnda tidpunkten ännu kunde förväntas

blifva en följd af föreningen, hafva sedermera bortfallit hvad

flertalet af telegrafstationer beträffar, och denna förändring sträcker sig

numera ända derhän, att hinder möter till och med för en och annan

ofullständig postanstalts eller poststations förening med eu kombinerad

telegraf- och telefonanstalt.

Då det torde vara obehöfligt för Telegrafstyrelsen att här återgifva

hvad reservanterne å sid. 560—569 erinrat emot komiterades

förslag beträffande dels lokalanstalternas indelning i klasser och dels

sjelfva personalen vid lokalförvaltningen, anhåller Telegrafstyrelsen att,

med hänvisning dertill, allenast få instämma i reservanternes uttalande

derom, att de besparingar, hvilka enligt berörda förslag skulle genom

föreningen vinnas, synas utgöra resultatet icke så mycket af en förminskning

i personalens antal som af en försämring i aflöningsförhållandena

och framför allt af en för vidt gående indragning af ordinarie

tjenster och dessas ersättande med svagt aflönade extra biträden,

samt att antalet af denna sist nämnda personal skulle genom föreningen

erhålla en utsträckning, som icke kundo blifva annat än skadlig så väl

med hänsyn till tjenstgöringens uppehållande vid ett förenadt postoch

telegrafverk som för personalen sjelf.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Ekonomiskt

resultat på

det hela enligt

komiténs och

reservanterncs

olika beräkningar.

Pensions
frågan.

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

Af den vinst till belopp af 106,500 kronor, hvilken afkomiterade

beräknats kunna på det hela beredas genom förening af post- och

telegrafverken, anse deremot reservanterne böra afdragas nära hälften

för sådana indragningar, som icke ega något organiskt samband med

föreningsfrågan, utan hufvudsakligen uppkommit dels genom den vid

postverket nu utgående frimärkes- och uppbördsprovisionens upphörande

och ingående i den föreslagna fasta aflöningen, dels genom indragning

af ordinarie tjenster äfven vid de två största i Stockholm och Göteborg

varande postanstalterna, hvilka fortfarande skulle förblifva skilda från

telegrafstationerna på dessa platser.

Genom införande i centralförvaltningen, på sätt i andra länder

med förenade post- och telegrafverk eger rum, af två souschefer samt

återinsättande inom hela förvaltningen af de tjenstemän, hvilka för

besparings skull blifvit i komiterades förslag ersatta med personal af

lägre grad med ringare aflöning, men hvilkas bibehållande reservanterne

ansett af behofvet påkalladt, uppstode en ytterligare kostnad af omkring

65,000 kronor, så att, med iakttagande deraf, det ekonomiska slutresultatet

skulle ställa sig till fördel för den nuvarande organisationen af

de båda verken med ett belopp åt omkring 9,000 kronor, hvilken ökade

utgift kunde sägas hufvudsakligast härleda sig från anställandet i

centralförvaltningen af två souschefer med fast aflöning.

Till sist hafva komiterade å sid. 320—323 i betänkandet behandlat

frågan om post- och telegrafpersonalens samt dess enkors och barns

pensionering samt de svårigheter, hvilka deraf föranledas för föreningens

genomförande i hela dess utsträckning och särskildt uppstått till följd

af det förändrade läge, hvari denna fråga efter komitéarbetets början

kommit genom den å bane bragta frågan om ordnandet af ett allmänt

pensionsväsende, gemensamt för så väl nyss nämnda personal som

statens öfrige civile tjenstemän och betjente. Med anledning af komiterades

i detta hänseende gjorda framställning behagade Eders Kong].

Maj:t genom nådigt bref af den 6 Augusti 1891 bemyndiga komiterade

att vid fullföljandet af deras arbeten utgå från det antagande, att den

förra frågan komme att framdeles behandlas i sammanhang med den

senare; hvarjemte Eders Kongl. Maj:t täcktes uttala den uppfattning,

att det förslag, som i fråga om post- och telegrafverkens förening

kunde komma att af komiterade utarbetas, således icke, under förut
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

sättning att detsamma i öfrigt komme att vinna godkännande, syntes

kunna komma att genomföras, innan frågan om det civila pensionsväsendet

blifvit slutligen ordnad. Detta oaktadt och med afseende

derå, att fortvaron af det sväfvande tillstånd, hvari föreningsfrågan

sedan lång tid tillbaka befunnit sig, syntes verka hämmande för de

båda verkens utveckling, hafva komiterade trott sig böra ifrågasätta,

huruvida icke, derest komiterades förslag i hufvudsak vunne godkännande,

skäl förefunnes att, i afvaktan på den fullständiga sammanslagningen,

i den närmaste framtiden partielt genomföra ifrågavarande

reform genom att förena de båda styrelserna och inrätta gemensamma

distriktsmydigheter äfvensom underkasta 1873 års bestämmelser rörande

förening af lokala post- och telegrafanstalter den revision, som i följd

deraf kunde finnas nödig.

Med åberopande af det ofvan anförda uttalandet af Eders Kongl.

Maj:t hafva telegrafverkets representanter inom komitén å sid. 582—

594 andragit sina skäl emot styrelsernas förening utan pensionsfrågans

samtidiga ordnande; framhållande härvid reservanterne det

oegentliga deri, att två tjenstemannakårer med olika pensionsanstalter

skulle komma att lyda under eu och samma centralmyndighet, hvilken

således, bland annat, finge till åliggande att bevaka den ena pensionsanstaltens

rätt gent emot den andras. I den mån post- och telegraftjenster

vid lokalanstalterna förenades skulle det sålunda blifva beroende

hufvudsakligen af den gemensamma styrelsen, huruvida innehafvare af

förenad befattning skulle anses såsom post- eller telegraftjensteman

och på samma gång äfven huruvida han skulle ingå såsom delegare i

den ena eller den andra pensionsanstalten. Afgörandet häraf blefve

så mycket svårare, som civilstatens pensionsinrättning, hvari postpersonalen

är delegare och hvarifrån utgår den del af pensionerna, hvilken

betingas af delegarnes egna afgifter, är, till följd af dessas jemförelsevis

låga belopp, förmånligare för delegarne sjelfve, hvaremot telegrafverkets

pensionsinrättning är förmånligare för statsverket, i det att, på grund

af högre och för delegarne sjelfve mera betungande afgifter, pensionerna

från den senare anstalten äro större än från den förra anstalten

och således föranleda till fyllnadspensioner af telegrafverkets medel till

lägre belopp än dem, hvilka postverket för sin personal får vidkännas.

Derest således den förenade styrelsen skulle i berörda hänseende anse

sig böra tillgodose statsverkets fördel genom att åt innehafvare af förenad

plats bereda ordinarie tjenst på telegrafverkets stat, ligger den

tanken nära, att telegrafverkets pensionsinrättning, hvars ekonomi är

noga afvägd allenast efter tolegrafpersonalens storlek, lätt kunde, i

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

likhet med hvad redan inträffat med civilstatens pensionsinrättning,

råka ut för betänkliga svårigheter att fullgöra sitt åliggande.

Embets- och tjenstemännen vid centralförvaltningen skulle deremot,

enligt komiténs förslag, bibehålla sin förut innehafvande pensionsrätt

vid de olika pensionsanstalterna, men vid befordran till högre grad

endast erhålla förordnande å denna. De, som förut blott varit extra

ordinarie tjenstemän, skulle vid befordran till ordinarie tjenst likaledes

endast förordnas tills vidare, utan att blifva delaktige af någon pensionsförmån.

Med skäl torde kunna ifrågasättas, huruvida rätten eller skyldigheten

för tjenstemän i de nuvarande skilda styrelserna att efter dessas

förening qvarstå i sin förut varande ställning till de särskilda pensionsanstalterna

vore lagligen grundad. En stor olägenhet både för tjenstemäunen

och sannolikt äfven för statsverket skulle uppstå deraf, att do

förre under en längre tid efter vunnen befordran blefve antingen helt

och hållet i saknad af ett ordnadt pensionsväsende eller ock endast

berättigade till lägre pension, än som svarade emot deras innehafvande

tjenst och aflöning vid verket.

Telegrafstyrelsen är öfvertygad, att en dylik partiel anordning

skulle både för tjensten och för de tjenstgörande visa sig synnerligen

ofördelaktig och ännu sämre än det »sväfvande tillstånd, hvari föreningsfrågan

sedan lång tid tillbaka befunnit sig» och hvars upphörande är

ur alla synpunkter önskvärdt. Att emellertid detta tillstånd icke lagt

eller lägger något väsentligt hinder i vägen för hvardera verkets utveckling

och förbättring för sig framgår otvetydigt, å ena sidan, af de

nuvarande förhållandena inom postverket i jemförelse med dem, som

derstädes förefunnos, då föreningsfrågan först bragtes på tal, äfvensom

af den, oberoende af samma fråga, nyss vidtagna decentralisation inom

nämnda verk och, å andra sidan, af statstelefonväsendets tillkomst och

införlifvande med telegrafverket.

I likhet med reservanterne anser Telegrafstyrelsen, att den nuvarande

tidpunkten för en omedelbar förening af post- och telegrafstyrelserna

är synnerligen olämplig äfven på grund deraf, att den

hastiga utveckling, hvilken statstelefonväsendet på senaste åren erhållit,

tillfört styrelsen för telegrafverket en så stor mängd af organisationsoch

andra dit hörande frågor, att styrelsen bör för fullgörandet af detta

värf få arbeta ostörd af nya inre organisationsfrågor och odeladt egna

sin omsorg och sin handlingskraft åt lösandet af de många och invecklade

frågor, hvilka röra telefonväsendet. En omorganisation af centralförvaltningen

enligt korniterades förslag, således utan särskild souschef

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

för telegraf- och telefonärendena, komme att verka förlamande på en

gemensam styrelses förmåga att ordna telefonväsendet och att i detta

hänseende lända till stor skada vid en tidpunkt, då området för detsamma

redan under komiterades pågående arbeten blifvit vidgadt genom

inköp, anläggning eller ombyggnad af mera än ett femtiotal af fullständiga

telefonnät, hvilket ytterligare ökats efter komitéarbetets afstötande.

På grund af hvad sålunda blifvit emot komitcns förevarande förslag

anfördt hemställer Telegrafstyrelsen i underdånighet,

att Riksdagens framställning i skrifvelsen den

12 Maj 1888, i fråga om post- och telegrafverkens

förenande under en gemensam styrelse, icke måtte

vinna nådigt afseende samt

att Eders Kongl. Maj:t i sammanhang härmed

täcktes i nåder förklara, att de af Eders Kongl. Maj:t

i nådiga instruktionen för Telegrafstyrelsen af den 1

November 1878 och den samtidigt utfärdade kungörelsen

angående vilkoren för åtnjutande af de nya

löneförmånerna för Telegrafstyrelsen äfvensom i nådiga

brefvet den 1 September 1882 angående telegrafverkets

utgiftsstater för år 1883 meddelade föreskrifter, i hvad

dessa afse förening af post- och telegraftjenst, icke

vidare skola ega tillämpning.

Remissakten återföljer härjemte.

Underdånigst:

ERIK STORCKENFELDT.

HERMAN UDDENBERG. N. R. CURMAN.

C. F. Engström.

Stockholm den 28 April 1893.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.

1

Till Konungen.

Då telegrafstyrelsen, till åtlydnad af gällande instruktion, nu går

att afgifva underdånigt förslag till 1895 års utgiftsstater för telegrafverket,

har styrelsen tillika skolat beakta föreskrifter i Eders Kongl.

Bill. till llihsd. Prnt. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.

Maj:ts nådiga bref den 15 sistlidne september, hvarigenom styrelsen

erhållit befallning att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med förslag

till den förändrade anordning af förvaltningen utaf statens telegrafverk,

som må påkallas af telefonväsendets tillkomst, äfvensom till definitiv

stat för telegraf- och telefonväsendet, på det att nådig framställning i

ämnet må kunna till nästkommande Riksdag aflåtas.

Vid fullgörandet af detta uppdrag anhåller telegrafstyrelsen att få

i underdånighet förutskicka den allmänna erinran, att,

då telefonväsendet med nödvändighet påkallar en tillökning i den

ordinarie personalen både hos styrelsen och vid den lokala förvaltningen,

då aflöningarna åt den uteslutande för telegrafgöromål i inskränkt

bemärkelse hittills anstälda stationspersonal måste afpassas sålunda, att

de kunna anses såsom skälig godtgörelse för det tillskott i arbete och

ansvar, hvilket samma personal varder till följd af telefonväsendets

tillkomst pålagdt,

då äfven den nya ordinarie~stationspersonal, hvarmed den förut

varande behöfver af samma anledning förstärkas, måste till största

delen vara skicklig till förrättande af både telegraf- och telefongöromål,

då den för både telegraf- och telefonförbindelser erforderliga materiel,

såsom stolpar, ledningstråd, isolatorer, m. m., till stor del är

alldeles likartad, så att vid anskaffningen deraf icke kan bestämmas

hvad som kommer att användas till det ena eller andra slaget af förbindelser,

då telegraf- och telefonlinierna äro till stor del gemensamma, så

att kostnaderna vare sig för anläggning eller tillsyn och underhåll icke

kunna nöjaktigt åtskiljas för hvardera slaget af ledningar,

då elektrisk kraft förutsättes så väl för frambringande af den

telegrafiska teckenskriften som för öfverförande af det i telefonapparaten

uttalade ordet, samt

då telegrafväsendet och telefonväsendet alltså böra betraktas såsom

delar af ett gemensamt helt,

telegrafstyrelsen anser, att den i flera afseenden på ett otillfredsställande

sätt hittills iakttagna åtskilnaden med hänsyn till de båda

ifrågavarande arterna af samfärdsmedel måste upphöra icke blott i fråga

om vissa benämningar å personal och stationer utan i synnerhet beträffande

telegrafverkets utgifter för det hela.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2. 3

I. Utgiftsstaterna.

Med denna uppfattning har styrelsen upprättat och får till Eders

Kongl. Maj:ts nådiga pröfning öfverlemna hosföljande underdåniga förslag

till »Utgiftsstater för telegrafverket att tillämpas år 1895», hvilket

förslag omfattar följande hufvudafdelningar:

A. Ajiöningsstat, med underafdelningarna:

»Styrelsen», »Linierna och verkstaden», »Stationerna» samt

»Särskilda anslag»,

B. Öfvergångs-ajlöningsstat,

C. Pensions- och understödsstat,

D. Omkostnadsstat och

E. Räntor och afbetalningar ä erhållna lånemedel.

Vid motiveringen af detta förslag torde det tillåtas styrelsen att

följa samma ordningsföljd som den nyss nämnda.

A. A Jlöningsstaten.

l:o. Styrelsen.

Enligt den af Eders Kongl. Maj:t för telegrafstyrelsen utfärdade

nådiga instruktion den 1 november 1878 med den förändring, som innefattas

i nådiga kungörelsen den 2 september 1892, utgöres styrelsen

af en generaldirektör, såsom chef för telegrafverket, och två ledamöter,

hvilka äro chefer för hvar sin byrå, en för den tekniska och en för

den administrativa byrån. Hos styrelsen äro anstälde och på de två

byråerne samt ett för dessa gemensamt kansli fördelade följande

tjenstemän:

å den tekniska byrån: en öfveringeniör och en förrådsförvaltare;

å den administrativa byrån: en kassör och bokhållare, en bokhållare,

en statistiker och tre revisorer; samt

å kansliet: en sekreterare, en notarie och ombudsman samt en

registrator och aktuarie.

Styrelsens hela embete- och tjenstemannapersonal utgöres alltså

för närvarande af allenast 14 personer, af hvilka 5, nemligen generaldirektören,

de båda byråcheferne, öfveringeniören och sekreteraren, utnämnas

af Eders Kongl. Maj:t och de öfrige 9, hvilka alla tillhöra

första lönegraden, tillsättas af styrelsen med iakttagande deraf, att

fullmagt å tjenst inom denna lönegrad skall afse icke viss befattning,

utan tjenst hos styrelsen i allmänhet inom graden, med styrelsen förbehållen

rätt att anställa fullmagtsinnehafvaren å den plats, der han,

till befordrande af arbetets oafbrutna gång, finnes lämplig och behöflig.

Utgifts
staterna.

A. Aflöning»,

staten.

Styrelsen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Tekniska

byråns delning

i två byråer.

4 Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.

Enligt de af Eders Kong]. Maj:t för nästkommande år 1894 nyligen

faststälda utgiftsstater för telegrafverket, af livilka ett tryckt

exemplar härjemte åtföljer, är för nämnda personal aflöningen, fördelad

i lön och tjenstgöringspenningar, sammanlagdt bestämd sålunda: för

generaldirektören 9,000 kronor, för hvardera byråchefen 6,400 kronor,

för öfveringeniören och sekreteraren hvardera 4,500 kronor samt för

hvardera af de till första lönegraden hörande öfrige tjenstemännen 3,000

kronor. Efter fem år kan lönen höjas med 600 kronor för byråchef

och med 500 kronor för hvar och en af de elfva tjenstemännen, och

efter 10. år kan lönen för de sistnämnde ytterligare höjas med 500

kronor till hvardera.

Vaktbetjeningen hos styrelsen utgöres af en förrådsvaktare och

en förste vaktmästare, hvardera med lön och tjenstgöringspenningar

sammamäknade till belopp af 1,100 kronor, samt två vaktmästare med

800. kronor hvardera, hvilka sistnämnda betjente kunna efter fem år

fa sina i aflöningen ingående löner förhöjda med 100 kronor hvardera.

Den normala aflöningen för styrelsens personal uppgår till ett

sammanlagdt belopp af 61,600 kronor, hvartill kommer dels ett belopp

af 12,000 kronor till »arfvoden åt ingeniörer», dels ett förslagsanslag

af 12,000 kronor till »vikariatsersättning, arfvoden till extra biträden

och renskrifningskostnad», så att denna del af 1894 års aflöningsstat

deruti dock icke inberäknadt det belopp, som under rubriken »särskilda

anslag» finnes i staten förslagsvis upptaget till ålderstillägg åt

styrelsens personal — slutar å en summa af 85,600 kronor.

Det nu föreliggande underdåniga förslaget till stat, slutande i hvad

det. afser styrelsen å ett belopp af 105,000 kronor, upptager eu tillökning

af den nu varande personalen med en byråchef, en kamrerare

och fyra tjensteman af första lönegraden. För denna tillökning, hvilken

är pakallad helt och hållet af telefonväseudets tillkomst, anhåller telegrafstyrelsen

att få lemna följande redogörelse.

Den fåtaliga personalen å tekniska byrån är icke tillräcklig för

ombesörjande åt alla numera dit hörande göromål, hvilka måste fördelas

på. tvenne byråer, hvardera med sin chef och biträdande personal.

Uti underdånig skrifvelse den 1 mars 1889 anmälde telegrafstyrelsen,

bland annat, att den utveckling, som statens telefonväsende

redan då vunnit, hade medfört en högst betydlig tillökning i göromål

hos styrelsen och synnerligast i arbetena inom tekniska byrån, i det

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sjunde liufvudtiteln: bil. 2.

5

att, oafsedt andra ärenden, antalet af de mål, hvilka chefen för samma

byrå hade att inför styrelsen föredraga, hade från år 1880, eller året

närmast innan någon åtgärd vidtagits för telefonförbindelsers anordnande

genom statens försorg, ökats med mer än hundra procent, samt

att nedsättningen af det inhemska telegramportot, hvilken inträdde med

början af år 1889, medfört en betydande tillväxt i telegramtrafiken,

som nödvändiggjorde tillökning af ledningar, apparater och personal,

i följd hvaraf göromålen hos styrelsen komme att än ytterligare tilltaga

och behofvet af förstärkning i arbetskrafter blefve oafvisligt; och

gjorde styrelsen förty underdånig framställning om anställande hos

styrelsen af en särskild föredragande för vissa telefonärenden samt

ärenden rörande anläggning och underhåll af statens elektriska, telegrafverket

tillhörande ledningar med mera.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med denna framställning behagade

Eders Kongl. Maj:t, genom nådigt bref den 15 mars 1889, förordna

den hos styrelsen anstälde öfveringeniör att från och med den

1 nästpåföljde april tillsvidare under samma år såsom adjungerad ledamot

hos styrelsen bereda och föredraga de ärenden, som röra statens

telefonväsende samt anläggning och underhåll af telegrafverkets ledningar

med mera, enligt den fördelning af göromålen inom styrelsens

tekniska byrå, som chefen för verket egde att närmare bestämma, samt

med rätt för bemälde adjungerade ledamot att derför åtnjuta godtgörelse

med 5,000 kronor, för år räknadt, att utgå dels med den till öfveringeniörsbefattningen

då hörande lön, 1,800 kronor, och dels med 3,200

kronor af verkets telefonmedel. Detta nådiga förordnande har sedermera,

uppå telegrafstyrelsens tid efter annan gjorda framställningar,

år efter år och senast för år 1893 genom nådiga brefvet den 16 december

1892 förnyats, endast med den förändring, att, med hänsyn till

göromålens ökade vigt och mängd i följd af telefonväsendets ytterligare

utveckling under de senast förflutna åreD, bemälde adjungerade ledamot

varit under åren 1891 och 1892 och nnder innevarande år i åtnjutande

af godtgörelse till belopp af 6,000 kronor, utgående för närvarande med

den från detta års början till 3,000 kronor förhöjda öfveringeniörslönen

och med 3,000 kronor af telegrafverkets telefonmedel.

Såsom bevis på göromålens betydliga tillväxt inom tekniska byrån

må här ytterligare anföras, hurusom alla aftal med allmänheten rörande

telefonanläggningar samt förbindelse- och abonnentledningar uppgöras

i nämnda byrå, hvilken ock har om händer upprättandet af samtliga

telefonkontrakt. Autalet af dessa uppgår för närvarande till omkring

15,000, hvaraf minst 3,000 förnyas hvarje år. De uppgörelser,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.

hvilka i anledning häraf förekomma och år efter år ökas, föranleda

ofta långvariga förhandlingar af grannlaga beskaffenhet, hvilka för byråchefen

borttaga mycken tid. Det arbete, som i detta hänseende under

de senaste åren förekommit, skulle icke heller varit möjligt att utföra,

derest icke Eders Kongl. Maj:t, enligt hvad ofvan är nämndt, täckts

förordna en adjungerad ledamot hos styrelsen.

Då utgifterna för telefonväsendet nu skola för år 1895 i stat uppföras,

har styrelsen alltså i sitt underdåniga förslag i främsta rummet

utbytt den adjungerade ledamoten mot en tredje byråchef med samma

aflöning som för hvardera af de båda förut varande, eller 4,400 kronor

i lön och 2,000 kronor i tjenstgöringspenningar jemte ålderstillägg

efter fem år till belopp af 600 kronor.

Vidare och under förutsättning af nådigt bifall ej mindre till anställande

af en tredje byråchef med åliggande att öfvertaga en del af

de göromål, som nu tillhöra tekniska byrån, än äfven, såsom följd deraf,

till denna byrås delning i tvenne byråer, hemställer styrelsen i underdånighet,

att den ena af dessa måtte erhålla benämningen liniebyrån

och den andra trafikbyrån samt att å dessa byråer måtte såsom biträdande

tjenstemän varda anstälde:

å liniebyrån; en byråingeniör, en notarie och den förut varande, å tekniska

byrån anstälde förrådsförv altar eu, alla tre dessa tjenstemän

af första lönegraden, samt

å trafikbyrån-, den å tekniska byrån anstälde, andra lönegraden tillhörande

»öfveringeniören», med förändrad benämning af elektriker

samt eu notarie och en aktuarie, båda desse tillhörande första

lönegraden.

Enligt 1878 års instruktion för telegrafstyrelsen tillhör det tekniska

byrån: »att närmast öfvervaka den egentliga telegraftjensten; utöfva

inseendet öfver telegraflinierna och stationerna samt öfver den vid

dessa anstälda personal; uppgöra beräkning och förslag för anskaffning

af erforderlig materiel så väl å linierna och vid stationerna som i verkets

förråd samt vaka öfver dess ändamålsenliga användande och vidmagthållande;

att bereda frågor om inrättande af nya telegrafförbindelser

samt indragning eller förändring af förut befintliga, äfvensom angående

byggnads- och underhållsarbeten för telegrafverket, om hvilka arbetens

utförande byrån har att föranstalta; att hålla vård öfver verkets fasta

egendom i hufvudstaden och styrelsens egna embetslokaler, så vidt

öfverinseendet deröfver icke åligger öfverintendentsembetet; att hafva

tillsyn öfver telegrafverkets undervisningsväsende; samt att handlägga

frågor om antagande af elever, befordran, tjenstledighet eller afsked

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sjunde huf vudtiteln: bil. 2.

för byråns egna tjenstemän samt tjensteman och betjente vid stationerna,

äfvensom ansvar för fel i tjensten, som kunna af nämnda personal

begås.»

Af alla dessa åligganden och af dem, som tillkommit i följd af

telefonväsendet, skulle af liniebyrån öfvertagas icke blott den del, som

enligt ofvan åberopade nådiga förordnande tillhör den nu varande adjungerade

ledamoten hos styrelsen, nemligen sådana ärenden, som röra

anläggning och underhåll af telegrafverkets ledningar samt beräkning

och förslag för anskaffning af materiel så väl å linierna och vid stationerna

som i verkets förråd, utan äfven öfvervakandet af materielens

användande och vidmagthållande samt beredandet af frågor om inrättande

af nya telegraf- och telefonförbindelser samt förändring af

förut befintliga sådana förbindelser, äfvensom frågor om förhyrande och

inredning af nya eller flyttning från äldre telegraf- eller telefonlokaler.

Den öfriga delen af de åligganden, som nu tillhöra tekniska byrån,

skulle öfverflyttas till trafikbyrån.

Att till biträde å liniebyrån erfordras en tjensteman med teknisk

bildning ligger i så öppen dag, att något vidare skäl för anställning

af en ingeniör derstädes icke torde behöfva anföras; dock bör härvid

tillika upplysas, att en sådan tjensteman redan sedan lång tid tillbaka

är biträdande å tekniska byrån emot aflöning, som till största delfin

utgår af det på staten för styrelsen upptagna anslag »till arfvoden åt

ingeniörer», så att frågan nu allenast rörer denne tjenstemans försättande

på ordinarie stat.

För uppsättning och expedition af de talrika skrivelser, som dels

efter föredragning inför styrelsen och dels omedelbart skola af linieoch

trafikbyråerna ombesörjas, äfvensom för anteckning af sådana inkommande

skrivelser, som icke äro stälda till styrelsen och alltså icke

blifva i dess diarium intagna, erfordras å hvardera byrån, på sätt ofvan

är nämndt, en notarie, som tillika skulle ansvara för den på byrån ankommande

protokollsföring inför styrelsen. Detta behof är afsedt att

fyllas på det sätt, att den å styrelsens kansli nu anstälde notarie varder,

med befrielse från ombudsmansgöromålen, Överflyttad till liniebyrån

och att den extra notarie, som med Eders Kong!. Maj:ts nådiga begifvande

i skrifvelse af den 16 december 1892 redan finnes för innevarande

år anstäld å tekniska byrån emot ett arfvode af 3,000 kronor

utaf telefonmedlen, varder å stat uppförd såsom tjensteman af första

lönegraden med anställning å trafikbyrån.

Den till anställning jemväl å trafikbyrån föreslagna aktuarie erfordras

uteslutande i följd af telefonväsendet för att biträda vid upp
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Administrativa

byrån.

8 Sjunde huf vudtiteln: bil. 2.

görandet af vissa abonnementskontrakt, föra de vidlyftiga liggarne

öfver samtliga dessa kontrakt samt mottaga och förvara de afskrifter

af samma handlingar, hvilka städse måste vara i byrån tillgängliga.

Den nya biträdespersonal, som för de båda ifrågavarande byråerna

erfordras, skulle alltså komma att inskränkas till tre tjenstemän af första

lönegraden.

Dessa nya tjänster finnas i sjelfva verket redan på sådant sätt,

att de uppehållas af assistenter, hvilka förutom en behållen del af sina

assistentaflöningar uppbära arfvoden af anslaget »till ingeniörer» eller

af telefonmedel. Denna anordning är likväl olämplig, enär assistenterne,

hvilkas antal år efter år förminskats, väl behöfva sköta sina

egentliga tjänster, och åtgärden härutinnan har betingats allenast af

nödvändigheten att med tillgänglig personal söka ordna tjenstgöringen,

intill dess telefonpersonalen kunde på stat uppföras.

Enligt åberopade nådiga instruktion för styrelsen tillhör det dess

administrativa byra att handlägga ärenden, som angå: »utfärdande af

författningar angående telegrafväsendet, af arbetsordning för styrelsen

och allmänna tjensteföreskrifter för underlydande; öfverenskommelser

med främmande telegrafförvaltningar; meddelanden till eller från internationella

telegrafbyrån i Bern; uppgörande af taxor för den utländska

telegramvexlingen; samfäld befordring af telegrammer på telegrafverkets

och statens eller enskilda jernvägars telegraflinier; förslag till stater

för telegrafverket; uppbörd, förvaltning, kontroll och redovisning af

telegrafverkets medel; anmärkningar mot redogörare, afskrifningar och

balanser; reklamationer i följd af telegrammers felaktiga taxering eller

befordring; telegrafstatistiken; telegrafverkets pensionsväsende; befordran,

tjenstledighet eller afsked för byråns egna och kansliets tjenstemän

samt för styrelsens vaktbetjente, äfvensom ansvar för fel i tjensten,

som af denna personal begås; hvarjemte det åligger den administrativa

byrån att, med ledning, hvad den tekniska förvaltningen angår, af de

uppgifter derom, som meddelas af tekniska byrån, uppsätta styrelsens

underdåniga årsberättelse.»

Mångfalden af dessa åligganden och omfattningen af vissa bland

dem äro så stora, att ett nöjaktigt ombesörjande af alla dit hörande

göromål redan från början af styrelsens år 1878 förändrade organisation,

vid hvilken, emot löneregleringskomiténs förslag, den förutvarande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2. 9

kamreraretjensten hos styrelsen blef indragen, icke kunnat ske utan

svårighet och vid vissa tillfällen — såsom vid uppgörandet af förslag

till tid efter annan i frågakommande förnyadt telegrafreglemente och

deraf påkallad förnyad instruktion för stationstjenstgöringen eller af

nya taxor för den utländska telegramvexlingen med mera — icke på

annat sätt, än att chefen för byrån måst frikallas från de löpande ärendenas

handläggning. Denna olägenhet har varit ännu större vid semester

eller annan ledighet för byråchefen. Saknaden af en kamrerare

inom byrån har alltsedan tjenstens indragning visat sig synnerligen

kännbar, enär den större insigt och erfarenhet, som erfordras vid

byråchefsgöromåleus handhafvande, icke kunna i allmänhet påräknas

hos de tjenstemän, alla tillhörande första lönegraden, hvilka såsom

biträdande inom byrån för närvarande stå till styrelsens förfogande.

Den betydliga tillökning i göromålen inom administrativa byrån,

som uppstått i följd af telefonväsendets tillkomst och utveckling, samt

det ökade ansvaret vid och bestyret med öfvervakandet af uppbörden,

förvaltningen och redovisningen af telegrafverkets medel, hvilka genom

telefonväsendet mer än fördubblats, påkallar med nödvändighet, att

den biträdande byråpersonalen varder förstärkt med en tjensteman af

andra lönegraden, nämligen en kamrerare, samt med en revisor, denne

tillhörande första lönegraden, hvilken senare alltså endast komme att

i stat uppföras i stället för den extra revisor, som med Eders Kongl.

Maj:ts begifvande, senast genom nådiga brefvet den 16 december 1892,

sedan två år tillbaka biträder vid granskningen af telegrafverkets räkenskaper

mot ett af telefonmedlen utgående arfvode af 3,000 kronor för

år räknadt.

Under förutsättning af nådigt bifall till den sålunda föreslagna

förstärkningen af administrativa byråns arbetskrafter, skulle den ordinarie

personalen derstädes, förutom byråchefen, komma att utgöras af:

en kamrerare, en kassör och bokhållare, en bokhållare, en statistiker och

fyra revisorer.

På sätt ofvan redan är omförmäldt afser ifrågavarande förändrade

anordning af telegrafstyrelsen, att den nuvarande, å kansliet anstälde

»notarien och ombudsmannen» skall, med befrielse från ombudsmannagöromålen,

öfverflyttas till liniebyrån och nämnda göromål i stället

öfvertagas af sekreteraren, med benämningen sekreterare och ombudsman.

Bill. till liiksd. Vrot. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 2

Kansliet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Felräkningspenningar

åt

kassören.

Ur staten för

»styrelsen»

uteslutet

anslag sbelopp.

Vikariat,

extra biträden

och renskrifning.

10 Sjunde hnlvudtiteln: bil. 2.

Denne samt reyistratorn och aktuarien komma alltså att utgöra den

blifvande ordinarie kanslipersonalen.

Den del af de hittills varande sekreteraregöromålen, hvilken komme

att öfvergå till notarierne på linie- och trafikbyråerna, är mindre betydande,

enär tekniska byråns skriftvexling redan nu till största delen

ombesörjes med egen extra personal, och skulle mer än uppvägas af

ombudsmannagöromålen, hvilkas omfattning från början var föga afsevärd

men efter telefonväsendets tillkomst, synnerligast för bevakningar

i de talrika konkurs- och utsökningsmålen, i hög grad ökats.

Å det föreliggande förslaget till stat är vidare under rubriken

»styrelsen» upptaget ett arfvodesbelopp af 500 kronor såsom »felräkningspenningar

åt kassören». Då billigheten synes fordra, att denne tjensteman,

hvars uppbördsmannaansvar och göromål mer än fördubblats i

följd af telefonväsendet, må i berörda hänseende varda tillgodosedd på

enahanda sätt som hans vederlikar inom andra centrala embetsverk,

bland hvilka exempelvis här må nämnas marinförvaltningen, lotsstyrelsen

och statskontoret, anhåller telegrafstyrelsen i underdånighet om

nådigt godkännande af denna utgiftspost.

Telegrafverkets utgiftsstater för år 1894 upptaga å aflöningsstaten

för styrelsen ett särskilt anslagsbelopp af 12,000 kronor till

»arfvoden åt ingeniörer». Då, under förutsättning af nådigt bifall till

hvad ofvan i underdånighet föreslagits rörande ordnandet af styrelsens

egen personal, behofvet af ingeniörsbiträde inom styrelsen varder tillgodosedt,

har berörda anslagsbelopp ansetts böra ur denna del af staten

uteslutas och i stället användas såsom bidrag till aflönande af den här

nedan under rubriken »linierna och verkstaden» föreslagna personalen.

Vid 1878 års omreglering af styrelsens personal och dess aflöningsförhållanden

uppfördes och har alltsedan å staten oförändradt bibehållits

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2 11

ett förslagsanslag af 12,000 kronor till »vikariatsersättning, arfvoden

till extra biträden och renskrifningskostnad». Detta anslag visade sig

redan före telefonväsendets tillkomst mer och mer otillräckligt i samma

mån som en förstärkning af den extra biträdespersonalen inom styrelsens

särskilda afdelningar påkallades af telegrafnätets utveckling och

telegrafkorrespondensens tillväxt, hvilket inträffade synnerligast efter

1889 års ingång, då nedsättningen i det inländska telegramportot trädde

i kraft. Styrelsen har också haft tillfälle att i den redogörelse för användandet

af ifrågavarande anslag, hvilken årligen till Eders Kongl.

Maj:t afgifvits, i underdånighet anmäla berörda förhållande.

Efter telefon väsendets tillkomst och till följd af dess stora utveckling

under de tre senaste åren har behofvet af extra biträden inom

styrelsen i ännu högre grad framträda så att till arfvoden åt dylik

personal under samma tid måst af telefonmedlen årligen i medeltal utbetalas

ett belopp af omkring 9,000 kronor, deri ändock icke inberäknadt

hvad som, enligt Eders Kongl. Majrts ofvan åberopade särskilda

medgifvanden, af samma medel utgått såsom godtgörelse till den adjungerade

ledamoten samt den extra revisorn och den extra notarien

hos styrelsen.

Vid sådant förhållande och då äfven vikariatsersättningen, derest

den föreslagna tillökningen i den ordinarie personalen varder bifallen,

kommer att ökas med mer än 800 kronor, anser styrelse^ att ifrågavarande

förslagsanslag icke kan för år 1895 beräknas lägre än till 20,000

kronor, hvilket belopp fördenskull blifvit i det underdåniga statsförslaget

upptaget.

Styrelsens vaktbetjente äro i det underdåniga statsförslaget för

år 1895 upptagna med såväl antal som aflöningsförmåuer på enahanda

sätt som för närvarande och jemväl i staten för nästkommande år.

I enlighet med hvad ofvan i underdånighet, föreslagits rörande

afiöningsstaten för styrelsen år 1895 slutar denna del af utgiftsstaterna

å eu summa af 105,000 kronor, hvilken, då det på 1894 års stat upptagna

men derifrån nu uteslutna anslag till arfvoden åt ingeniörer icke

tages i beräkning, utvisar en tillökning af 31,400 kronor i förhållande

till motsvarande belopp, 73,600 kronor, för nästkommande år.

Vaktbetjente.

Summan d

aflöning Sitaten

för styrelsen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.

Linierna.

I afseende på ålderstilläggen för styrelsens personal torde det tilllåtas

styrelsen att blott hänvisa till det underdåniga statsförslaget,

hvaraf framgår, att ingen förändring deri sättes i fråga.

2:o. Linierna och verlcstaden.

I sin underdåniga skrifvelse den 11 november 1892 med förslag

till stater för telegrafverket under år 1894 anförde styrelsen, beträffande

särskilt den då begärda förhöjningen af anslaget till arfvoden åt ingeniörer,

hurusom, ej mindre genom den med början af år 1889 inträdda

nedsättning i det inländska telegramportot och deraf föranledda

tillökning i telegrafkorrespondensen, än äfven genom det telegrafverkets

stationspersonal pålagda arbete äfven med telefonledningars betjenande,

denna personals göromål så tilltagit i mängd, att den stationerna från

början åliggande närmaste tillsynen öfver telegraflinierna ej längre

kunde af dem på ett tillfredsställande sätt fullgöras, hvadan befattningen

dermed måst för dem väsentligt inskränkas och i stället i vidsträcktare

mån än förut öfvertagas af de särskildt förordnade ingeniörerne,

äfvensom huruledes, till följd deraf och genom så väl de nya

telegrafledningar, hvilka med anledning af korrespondensens tillväxt

upprättats och ytterligare erfordrades, som ock de vidt omfattande

telefonanläggningarna, hvilka till stor del utfördes invid eller i omedelbart

sammanhang med telegraflinierna, antalet ingeniörer måst ökas,

så att, då ännu år 1888 endast fyra ingeniörer voro såsom arbetschefer

anstälde vid liniearbetena, antalet i slutet af sistlidne år uppgick till

sex och innan kort behöfde ytterligare förstärkas. Styrelsen hade nämligen

redan då funnit oundgängligt att, i den mån rikstelefonnätet utvidgades,

indela så väl detta som telegrafnätet uti flera, för båda näten

gemensamma områden eller distrikt, inom hvart och ett af hvilka

telegrafverkets alla liniearbeten (anläggning af nya telegraf- och telefonledningar

samt arbeten för underhåll af dessa och förut befintliga ledningar),

äfvensom inrättande af nya telegraf- och telefonstationer eller

omredning af förut varande sådana ombesörjdes af en på lämplig ort

inom distriktet bosatt ingeniör, hvilken äfven hade till åliggande att

meddela allmänheten erforderliga upplysningar.

Denna anordning har visat sig särdeles fördelaktig, och då rikstelefonnätet

nyligen blifvit i norr utsträckt till Sundsvall, Hernösand,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.

Kramfors, Nyland och Sollefteå samt under nästkommande år erhåller

ytterligare utsträckning till Östersund, tvekar styrelsen icke att nu i

underdånighet föreslå, att denna för telegrafverket så vigtiga angelägenhet

måtte ordnas på det sätt, att verkets linier och ledningar delas

i fem distrikt, omfattande:

södra distriktet: Malmöhus, Kristianstads, Blekinge och Kronobergs

län, Hallands län söder om Yarberg samt Kalmar läns södra

landstingsområde;

vestra distriktet: den öfriga delen af Hallands län, Göteborgs och

Bohus samt Elfsborgs, Skaraborgs och Vermlands län;

östra distriktet: Kalmar läns norra landstingsområde, Jönköpings,

Östergötlands och Gotlands län samt de delar af Södermanlands och

Stockholms län, hvilka ligga på längre afstånd från Stockholm än 70

kilometer;

mellersta distriktet: de delar af Södermanlands och Stockholms län,

hvilka ligga inom ett afstånd af 70 kilometer från Stockholm samt

Upsala, Yestmanlands, Örebro, Kopparbergs och Gefleborgs län äfvensom

Herjeådalen af Jemtlands län; och

norra distriktet: den öfriga delen af Jemtlands län samt Vesternorrlands,

Vesterbottens och Norrbottens län.

För hvart och ett af dessa liniedistrikt erfordras en ingeniör,

hvilken lämpligast synes böra benämnas distriktsingeniör och hvilkens

aflöning — med hänsyn ej mindre till de anspråk beträffande tekniska

insigter och skicklighet, som måste ställas på denne tjensteman, än

äfven till den sjelfständiga och särskildt i afseende på betydlig medelsuppbörd

ansvarsfulla verksamhet, som åt honom anförtros — telegrafstyrelsen

anser böra bestämmas till 2,700 kronor i lön och 900 kronor

i tjenstgöringspenningar, eller tillhopa 3,600 kronor, jemte förmånen

af ålderstillägg till belopp af 500 kronor efter fem år och ytterligare

500 kronor efter tio år.

Derjemte, och i anseende till den stora omfattningen af de lokala

telefonnäten i Stockholm och Göteborg, påkallas å hvardera stället en

ingeniör till biträde åt dervarande stationsföreståndare. Aflöningen till

hvardera af desse ingeniörer föreslås i underdånighet till 2,250 kronor

i lön och 750 kronor i tjenstgöringspeningar, eller tillhopa 3,000 kronor,

jemte enahanda förmån af ålderstillägg som för distriktsingeniör.

Då distriktsingeniör eller ingeniör kan af ålder, sjuklighet eller

annan orsak varda olämplig för fortsatt tjenstgöring å telegrafverkets

linier, torde särskildt böra stadgas, att linietjeristeman vid telegrafverket

skall vara skyldig att, efter styrelsens beprölvande, underkasta sig

s. 14 Kontrollera mot PDF

Verkstaden.

14 Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.

flyttning till stationsbefattning inom telegrafverket, med bibehållande

af förut innehafvande aflöning.

I sin underdåniga berättelse för år 1891 omförmälde styrelsen:

att, i samma män som statens telefonverksamhet utvecklats och till

följd deraf antalet elektriska apparater, som kommit under telegrafverkets

vård, betydligt ökats, verkets behof af egen verkstad, i främsta

rummet afsedd för matorielens underhåll, mer och mer framträdt; att

fördelarna för telegrafverket af att hafva sin egen verkstad vore flera

och i främsta rummet den, att reparationsarbetena, hvilka vore svåra

och delvis omöjliga att kontrollera i afseende på kostnaden då de utfördes

på enskilda verkstäder, blefve billigare samt derjemte utförda

under verkets omedelbara uppsigt; att telegrafverket blefve oberoende

af främmande verkstäder beträffande reparationsarbetena, hvilket vore

af stor vigt, enär dessa ofta nog måste ske hastigt och städse vara

färdiga till bestämd tid; att till dessa fördelar ytterligare komme, att

styrelsen sattes i tillfälle att låta utföra sådana försök och experiment,

som vore behöfliga för att kunna följa telegraf- och telefonteknikens

snabba utveckling; att detta vore af så mycket större vigt, som det

vid telegrafverket införda dubbelledningssystemet för telefonledningarne

vore nytt, så att styrelsen måst till stor de! genom sina egna tekniker

utarbeta de olika apparater, som dervid användas och som genom det

nya systemet med dubbelledningar blefve väsentligt olika med dem,

som användas vid de enkla ledningarna; att å en dylik verkstad äfven

en del nya saker kunde tillverkas, hvilka antingen kräfde särskild tillsyn

från telegrafverkets sida eller af annan orsak ansåges icke böra

lemnas till utförande af enskild fabrikant; samt slutligen att, uppå alla

dessa skäl, styrelsen hade till verkstadslägenheter låtit omändra såväl

Hedra botten som våningarna en och två trappor upp i det telegrafverket

tillhöriga huset n:o 6 vid Stora Fiskaregränden å Södermalm i

hufvudstaden och att verkstaden under året fått sin särskilde föreståndare.

Rörande utvecklingen af detta företag förekommer i styrelsens

underdåniga berättelse för år 1892, bland annat, följande: att tillverkstadens

disposition upplåtits hela nyss nämnda egendom, med undantag

endast af två rum och ett kök; att värdet af verkstadens inventarier

och inredning ökats till sammanlagdt 35,000 kronor i rundt tal; att till
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2. lo

verkningsvärdet uppgått jemväl i rundt tal till 73,000 kronor; att, sedan

alla omkostnader för verkstadsdriften, deri lokalhyra äfven inberäknad,

blifvit frånräknade, de debiterade prisen varit omkring 20 å 25 procent

billigare än vid inköp från enskilda verkstäder; att den vinst, som härigenom

tillskyndats telegrafverket, sålunda kunde beräknas till omkring

14.000 kronor; samt att, då vid verkstaden enligt bokslutet uppstått

en direkt arbetsvinst af omkring 6,000 kronor, verkstaden således under

det gångna året föranledt en minskad kassautgift till belopp af

omkring 20,000 kronor.

Med stöd af den fördelaktiga erfarenhet, som sålunda vunnits i

förevarande hänseende, och då verkstadsarbetarnes antal år 1895 torde

komma att ökas till omkring 100 samt tillverkningsvärdet till minst

150.000 kronor, anser nu styrelsen, att verkstadens föreståndare bör å

stat uppföras under benämningen ingeniör och verkstadsföreståndare samt

med aflöning till belopp af 3,000 kronor i lön och 1,500 kronor i

tjenstgöringspenningar eller tillhopa 4,500 kronor jemte enahanda förmån

af ålderstillägg, som blifvit ofvan föreslagen för de sju liuietjenstemännen.

På grund af hvad sålunda blifvit i underdånighet anfördt har

telegrafstyrelsen i det föreliggande statförslaget under rubriken Mnierna

och verkstadem upptagit den normala aflöningen för 5 distriktsingeniörer

å 3,600 kronor med 18,000 kronor, för 2 ingeniörer å 3,000 kronor

med 6,000 kronor och för 1 ingeniör och verkstadsföreståndare med

4,500 kronor, hvadan summan å denna del af aflöningsstaten uppgår

till 28,500 kronor, eller, om härvid blott linieingeniörspersonalen tages

i betraktande, dubbla beloppet af det med 12,000 kronor i 1894 års

stat för »styrelsen» upptagna, ensamt af telegrafmedel utgående anslag

till »arfvoden åt ingeniörer»; börande härvid tillika bemärkas, att dessa

ingeniörer dessutom åtnjutit godtgörelse dels af behållen del af egen

assistentaflöning och dels med erforderligt fyllnadsbelopp af telefonmedel.

Summan d

aflöningsstaten

för

linier och

verkstad.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.

Stationerna.

3:o Stationerna.

Öfvergående nu till den afdelning af aflöningsstaten, som rörer

personalen vid »stationerna», torde styrelsen till en början få erinra,

att hela den ordinarie stationspersonalen, utan åtskilnad mellan föreståndarne

och tjenstemännen vid de stationer, der tjenstgöringen icke

kan ombesörjas af föreståndaren ensam, är med sina löner och tjenstgöringspenningar

i staten för år 1894 upptagen sålunda:

Kronor.

4 direktörer å 4,000 kronor............................................................ 16,000

29 kommissarier af l:a klassen å 3,000 kronor ....................... 87,000

24 kommissarier af 2:a klassen å 2,700 „ 64,800

13 kommissarier af 3:e klassen å 2,400 „ 31,200

102 assistenter å 1,600 kronor....................................................... 163,200

210 telegrafister å 900 „ 189,000

eller med tillhopa 551,200.

i

Denna personal eger dessutom att, under de i nådiga brefvet den

1 september 1882 stadgade vilkor, åtnjuta två ålderstillägg, utgående

det första efter 5 och det andra efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring

inom graden till följande belopp hvardera gången, nämligen:

för direktör och kommissarie af l:a klassen........................... kronor 500

„ kommissarie af 2:a klassen...................................................... „ 400

„ kommissarie af 3:e klassen .................................................. „ 300

„ assistent ................................................................................... ,, 200

„ telegrafist ......... „ 100,

hvarjemte assistenter och telegrafister ega att efter 15 års väl vitsordad

tjenstgöring ytterligare uppbära ett tredje ålderstillägg till samma

belopp och under enahanda vilkor som hvardera af de två föregående

ålderstilläggen.

En ytterligare aflöningsförmån under form af hushyresersättning

är i staten under rubriken »särskilda anslag» upptagen med 1,000 kronor

åt direktören i Stockholm samt, med 600 kronor för hvardera, åt

direktören i Göteborg och kommissarien (kontrollören) i Köpenhamn,

men denna förmån tages icke i beräkning vid pensioneringen af desse

tjen8temän, likasom icke heller det särskilda arfvode, 500 kronor, som

af direktören i Stockholm sedan längre tid tillbaka åtnjutes för inseendet

öfver den meteorologiska telegramvexlingen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.

Äfven några andra stationsföreståndare, nämligen de i Falun,

Göteborg, Haparanda, Hernösand, Karlshamn, Karlstad och Wisby, uppbära

hvardera ett årligt belopp af 150 kronor för verkställande af

dagliga meteorologiska observationer, hvilken godtgörelse nu skulle

komma att upphöra.

Vid uppgörandet af det föreliggande underdåniga förslaget till

utgiftsstater för år 1895 har telegrafstyrelsen beträffande stationspersonalen

utgått från den synpunkt, att föreståndareplatserna höra

särskiljas från biträdesbefattningarna och att aflöningsförmånerna för

innehafvarne af de förra böra så afpassas, att de utgöra skälig ersättning

icke blott för den hittills varande telegraftjensten i dess ursprungliga

bemärkelse, utan äfven för de göromål, som på flertalet af telegrafverkets

stationer numera förekomma i följd af telefonväsendet.

Af detta skäl hafva samtliga stationerna, med hänsyn dels till

göromålens omfattning samt till medelsuppbördens storlek och det

deraf betingade ansvar för stationernas föreståndare, dels, oberoende

deraf, till vissa stationers läge inom telegraf- och telefonnätet samt

deraf beroende vigt och betydelse i tekniskt afseende, dels ock till

dessa omständigheter gemensamt, blifvit delade, på sätt det bilagda

statsförslaget närmare utvisar, i nio särskilda klasser med föreståndarnes

tjenstegrader och normala aflöningsförmåner — dessa omfattande tre

fjerdedelar i lön och en fjerdedel i tjenstgöringspenningar — upptagna

sålunda:

Stations
föreståndare.

l:a klassen:

2 direktörer med 5,500 kronor hvardera

2:a klassen:

4 direktörer med 5,000 „

3:e klassen:

2 kommissarier med 3,600 „

4:e klassen:

9 kommissarier med 3,300 „

5:e klassen:

14 kommissarier med 3,000 „

6:e klassen:

18 kommissarier med 2,700 „

7:e klassen:

9 kommissarier med 2,400 ,,

8:e

9:e

klassen:

20 telegrafister med 1,100

klassen :

80 telegrafister med 900

11

ii

ii

ii

Kronor.

............... 11,000

.............. 20,000

............... 7,200

............... 29,700

.............. 42,000

............... 48,600

................ 21,600

................ 22,000

................ 72,000

Tillhopa 274,100.

3

Bihang till Riksd. Prof. 1894. 1 Samt. 1 Afd.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.

I afseende på denna del af stationspersonalen anser sig styrelsen

böra anföra följande.

Direktörernas antal, kvilket nu utgör allenast fyra, har ökats till

sex på grund deraf, dels att inseendet öfver Stockholms Centraltelefonstation

(»telefonafdelningen» å Stockholms station) och åliggandet för

dess föreståndare att reglera den interurbana telefonkorrespondensen

inom hela riket icke låta sig förena med föreståndarebefattningen vid

centraltelegrafstationen (»telegrafafdelningen») dersammastädes, hvilken

senare stations föreståndare åter har att öfvervaka och ordna telegrafkorrespondensen

inom landet, hvarföre den förra stationens föreståndare,

som nu kallas telefoninspektör och åtnjuter arfvode till belopp af

5.000 kronor, upptagits såsom direktör af 2:a stationsklassen, dels ock

att den för Norrköpings station föreslagne direktör af nämnda klass

betingas af nödvändigheten att omreglera de nu varande telegrafdirektörernas

inspektionsområden på det sätt, att ett nytt sådant område

bildas med en direktör af 2:a klassen i Norrköping.

Oaktadt, såsom nyss är nämndt, telefonverksamheten i Stockholm,

till följd af dess omfattning och vigt, påkallar en särskild föreståndare

och således icke kan handhafvas af föreståndaren för der varande

centraltelegrafstation, har likväl denne under sin vård och förvaltning

den största rörelsen med en årlig penningeuppbörd af mer än 300,000

kronor, och då han tillika har att i viss mån utöfva tillsyn öfver telegramvexlingen

inom hela riket, synes intet tvifvel råda derom, att denna

direktörstjenst bör hänföras till första klassen (l:a direktörsgraden).

Direktören i Göteborg omhänderhafver visserligen en telegrafmedelsuppbörd

af allenest något mer än 165,000 kronor om året; men,

då afsigten är att denne direktör tillika skall förestå centraltelefonstationen

på platsen med en särskild medelsuppbörd, som redan år

1892 uppgick till inemot 150,000 kronor, blifva uppbörden och göromålen

i öfrigt för direktören i Göteborg af samma omfattning som

för direktören för telegrafafdelningen i Stockholm, hvadan den förre

föreslagits att likasom den senare hänföras till första klassen.

Af de till uppförande i andra klassen (2:a direktörsgraden) föreslagen

föreståndarne i Malmö, Sundsvall och Norrköping samt för

telefonafdelningen i Stockholm har den förstnämnde, förutom inseendet

öfver kontrollen af telegramvexlingen med Tyskland och längre bort

belägna länder, under sin vård en större telegraf- och en betydande

centraltelefonstation med årlig medelsuppbörd af omkring mer än

50.000 resp. 80,000 kronor eller tillhopa 130,000 kronor. Föreståndaren

i Sundsvall kommer jemväl att handhafva både telegraf- och

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2. 19

telefonverksamheten derstädes med en uppbörd af omkring 60,000

resp. 60,000 kronor eller tillhopa 110,000 kronor årligen. Den föreslagne

direktören för telefonafdelningen i Stockholm har, ehuru telegrafverkets

telefonrörelse på platsen började för endast omkring fyra år

sedan, omhänder en telefonmedelsuppbörd, som redan uppgått till

120,000 kronor för år och är stadd i jemn tillväxt. De under gemensam

föreståndare förenade telegraf- och centraltelefonstationerna i Norrköping

hade under år 1892 en uppbörd af 22,000 kronor i telegrafmedel

och 59,000 kronor i telefonmedel, eller tillhopa 81,000 kronor.

Vid undersökningen om huruledes de öfriga stationerna böra

indelas i klasser har ådagalagts, att tillkomsten af telefonrörelse å de

särskilda orterna föranledt rätt betydliga ändringar i deri nu gällande

klassificeringen samt att rättvisa och billighet fordra upphöjande af

flera stationer till högre aflöningsklass än de nu innehafva, under det

att andra stationer, oaktadt ingen minskning i deras förut varande

göromål egt rum, likväl, vid jemförelse med de stationer som nu upptagas

i deras förutvarande klasser, icke kunna deri bibehållas.

Till grund för klassificeringen af telegrafstationerna har vid föregående

regleringar lagts dels antalet expedierade eller kontrollerade

telegrammer, dels uppbörden af telegramafgifter. Sedan telefonväsendet

numera införlifvats med telegrafrörelsen, låter det sig icke vidare gorå

att efter expeditionsantalet bestämma den klass, till hvilken en station

bör höra, enär expeditionerna af telegrammer och af telefonsamtal icke

äro så likartade, att de kunna sammanräknas, och skulle i allt fall en

sådan sammanräkning icke utgöra något tillförlitligt mått särskildt på

vederbörande stationsföreståndares arbete och ansvar. Deremot anser

telegrafstyrelsen, att den sammanlagda uppbörden af telegraf- och telefonmedel

kan utgöra en säkrare ledning för omdömet, helst telefonmedelsuppbörden

är ganska besvärlig isynnerhet beträffande samtalsafgifterna,

hvilka endast undantagsvis erläggas kontant utan till allra största

delen blifva föremål för debitering efteråt. Enligt denna grund hafva

de stationer, hvilkas föreståndare hafva lägre än direktörs grad, indelats

sålunda:

3:e klassen station med årlig uppbörd af minst ............ 60,000 kronor,

4-e „ ............ 30,000

H 11 11 >1 11 1 Ä

intill 60,000 „

k.0 , ..... 18,000

n 11 11 11 1> *

intill 30,000 „

6:e „ „ „ „ „ „ ............ 10,000

intill 18,000 „

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.

7:e klassen station med kommissarier såsom föreståndare och lägre

uppbörd än ........................... 10,000 kronor,

8:e „ ,, „ telegrafist såsom föreståndare och en uppbörd

af minst ............... 5,000 kronor samt

9:e ,, „ „ dito och lägre uppbörd än 5,000 kronor.

För ett närmare bedömande af i hvad mån förenämnda grunder

för stationernas klassificering ställa sig för tjenstemännen eller statsverket

förmånligare än de, som voro gällande år 1881, eller året innan

statens telefonanläggningar togo sin början, kan det vara af särskild!

intresse att jemföra de uppbördsbelopp, som då omhänderhades af

stationsföreståndare i motsvarande grad. Denna jemförelse kan emellertid

icke fullständigt genomföras för de fyra högsta klasserna, emedan i

dessa klasser högre aflöningsförmåner nu äro föreslagna för stationsföreståndarne

än de då åtnjöto. Dock förtjenar äfven i afseende härå

anmärkas, att direktören i Malmö då hade, med 4,000 kronor i aflöning,

en uppbörd af 63,500 kronor och skulle sålunda enligt de nu föreslagna

grunderna hafva uppförts i 3:e klassen med en aflöning af 3,600 kronor.

Direktören i Sundsvall hade år 1881 samma aflöning som direktören i

Malmö, men en uppbörd af allenast 55,400 kronor, och skulle sålunda

enligt de nya grunderna hafva upptagits i 4:e klassen med 3,300

kronor.

Kommissarierne af nuvarande l:a lönegraden med 3,000 kronor,

eller samma aflöning som vid detta tillfälle föreslås att tillhöra 5:e

klassen, hade år 1881 en uppbörd i medeltal af allenast omkring 12,000

kronor mot den nu föreslagna minimiuppbörden af 18,000 kronor.

Endast två af de då varande 21 stationsföreståndarne af första kommissariegraden

skulle på grund af uppbörden hafva kunnat enligt de

nya bestämmelserna hänföras till den nya femte klassen; alla de öfriga

19 skulle hafva kommit i lägre klass och icke mindre än nio bland

dem ända ned i 7:e klassen.

Kommissarierne af nuvarande andra lönegraden med 2,700 kronor

äro nu hänförda till föreståndarne för stationerna af den nya 6:te klassen.

De stationer, för hvilka kommissarier af nämnda lönegrad år 1881 voro

föreståndare, hade då en uppbörd i medeltal af omkring 7,600 kronor,

alltså allenast omkring 3/4 af den nu beräknade minimiuppbörden af

10,000 kronor. Af de år 1881 dit hörande stationerna uppnådde endast

en nyssnämnda uppbördsbelopp, och alla de öfriga skulle nu hafva

hänförts till lägre klasser.

För stationerna af 7;de klassen med 2,400 kronor betingas kommissarier

till föreståndare icke uteslutande af telegraf- och telefon
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sjunde Imfvudtiteln: bil. 2. 21

expeditionernas omiattning, utan förnämligast af behofvet att för tillsyn

och iståndsättande af linier och apparater ega tillgång till manliga

föreståndare. Då sålunda hufvudgrunden för dessa stationers klassificering

är en annan, än för stationerna af högre klasser, är uppgift

om medeluppbördens storlek derstädes af mindre vigt, helst ifrågavarande

stationers föreståndare uppförts med den lägsta aflöning, som

för manlig föreståndare förekommer så väl i den nu gällande som i

den föreslagna nya utgiftsstaten.

De stationer, som nu föreslås att hänföras till 8:de och 9:de

aflöningsklasserna, hafva till största delen förut varit upptagna i en

enda klass med telegrafister såsom föreståndare, alla med samma aflöning

eller 900 kronor. I sammanhang med telefonväsendets uppförande

å stat anser telegrafstyrelsen, att desse telegrafister böra delas

i två skilda aflöningsklasser med aflöningen förhöjd till 1,100 kronor

för de stationsföreståndare, hvilka genom telefonbestyr erhålla väsentligt

ökadt arbete. Styrelsen har så mycket hellre ansett sig böra afgifva

ett sådant förslag, som genom en dylik anordning blefve för

telegrafisterna beredd en hittills saknad utväg till befordran, hvilket

åter helt. säkert komme att verka upplifvande på denna tjenstemannaklass

och sålunda blifva till nytta jemväl för telegrafverket. Attemelleitid

den först nämnda synpunkten ensamt för sig berättigar uppförandet

i stat af en högre telegrafistklass torde framgå deraf, att vid de stationer,

hvilka nu föreslagits att tillhöra 8:de klassen och funnos redan

år 1881, har penningeuppbörden ökats från 3,000 kronor under det

nyssnämnda året till 7,300 kronor under år 1892. Som flertalet telegrafiststationer

ännu hafva en uppbörd understigande 2,000 kronor och

ett i sammanhang dermed lindrigare arbete, synes alltså deras åtskiljande

i två klasser vara fullt berättigadt.

Af förestående redogörelse för de vid stationernas klassificering

följda grunder torde mod tydlighet framgå, att de nu föreslagna

aflöningsförhöjningarna äro jemförelsevis vida lägre än den förökning

i arbete och ansvar, hvaraf desamma betingats eller, med andra ord,

att den arbetsprodukt, som kräfves för viss aflöning enligt det. nya

förslaget till stat, är vida större än som fordrades vid den tid, då

telegrafpersonalen var frikallad från skötseln af telefonväsendet. Denna

uppfattning vinner ytterligare stöd af det förhållandet, att vid senast

företagna lönereglering det inländska telegramportot var nära dubbelt

så högt som det nu varande och att sålunda, enär jemförelseu utgått

från uppbördssummornas storlek, arbetsmängden ökats i ännu högre grad.

Med tillämpning af hvad sålunda beträffande 3:e—9-.e stations
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.

klasserna, blifvit i underdånighet anfördt, hafva bland de 29 till nu

varande högsta lönegraden med 3,000 kronor hörande kommissarier,

hvilka tillika äro stationsföreståndare, uppflyttats de i Gefle och Helsingborg

till den nya 3:e klassen med 3,600 kronor samt de i Halmstad,

Hernösand, Jönköping, Karlskrona, Luleå, Söderhamn, Upsala

och Örebro till den nya 4:e klassen med 3,300 kronor, hvarjemte till

denna klass likaledes uppflyttats den till mellersta lönegraden nu

hörande kommissarien i Eskilstuna.

Med oförändrad aflöning af 3,000 kronor hafva bibehållits och

till den nya 5:e stationsklassen hänförts kommissarierne i Falun, Kalmar,

Karlshamn, Köpenhamn (kontroll), Landskrona, Umeå, Ystad och

Östersund, men deremot uedflyttats dels till 6:e klassen kommissarierne

i Haparanda, Hudiksvall, Karlstad, Oskarshamn och Vestervik och dels

till 7:e klassen kommissarien i Venersborg. Till 5:e klassen hafva derjemte

uppflyttats de till nuvarande mellersta lönegraden hörande kommissarierne

i Kristianstad, Lund, Lysekil, Piteå, Skellefteå och Uddevalla,

så att antalet af föreståndare inom 5:e klassen utgör 14.

Inom den föreslagna 6:e stationsklassen med 18 kommissarier och

2,700 kronor i aflöning för hvardera äro fem, såsom nyss är nämndt,

nedflyttade från högre aflöningsbelopp, sex kommissarier nemligen de

i Linköping, Motala, Nässjö, Vesterås, Visby och Örnsköldsvik bibehållna

vid oförändrad aflöning och de sju öfrige i Borås, Marstrand, Nyköping,

Nyland, Sollefteå, Trelleborg och Vexiö uppflyttade från den lägst

aflönade kommissariegraden.

Bland de till denna grad nu hörande, i den nya 7:e stationsklassen

med 2,400 kronor uppförda 9 kommissarier äro de i Varberg

och Venersborg nedflyttade från högre lönegrad, de i Kristinehamn,

Köping och Strömstad bibehållna vid oförändrad aflöning samt de i

Hessleholm, Kolbäck, Sköfde och Varekil afsedda att anställas i stället

för telegrafister.

I afseende på de i 8:e stationsklassen upptagna 20 telegrafister

med 1,100 kronor hvardera torde böra bemärkas: att dit nedflyttats

kommissariebefattningarna i Lidköping och Mariestad, hvarest, å förra

stället utan någon som helst telefonverksamhet och med blott en obetydlig

sådan å senare stället, telegrafkorrespondensen sedan lång tid

tillbaka varit så ringa, att utgifterna vida öfverstigit inkomsterna; att

i samma klass upptagits föreståndaren för telegraf- och signalstationen

i Vinga, hvilken tjensteman redan år 1881, då denna station inrättades

uteslutande med kostnadsbidrag från Göteborgs handelsförening, fyroch

båkmedlen samt handels- och sjöfartsfonden till ett sammanlagdt

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.

belopp af mer än 41,000 kronor, tillförsäkrades ett årligt arfvode af

1,200 kronor och nu genom befattningens uppförande å stat och bestämmelsen

om ålderstillägg, kan aflönas utan minskning af sistnämnda

belopp; samt att den med 200 kronor förhöjda aflöningen åt de sjutton

öfriga till ifrågavarande klass hörande telegrafister är betingad af

telefongöromål, för hvilka särskild godtgörelse för närvarande utgår

af telefonmedel.

Slutligen torde, beträffande de i egenskap af stationsföreståndare

lägst aflönade telegrafister, hvilka med oförändrad aflöning äro upptagna

i 9:e klassen, endast böra omnämnas, att dit hänförts äfven

Landsorts station, hvars föreståndare för närvarande endast åtnjuter

arfvode, äfvensom stationen Ange, hvilken är afsedd att under nästkommande

år inrättas.

Den biträdande stationspersonalen är i det underdåniga stat sförslaget

särskilt, upptagen sålunda:

Kronor.

2 kommissarier, hvardera med 3,300 kronor i normal aflöning.. 6,600

4

dito

11

ii

3,000

11

11

•7

11

12,000

9

dito

11

ii

2,700

11

11

11

11

24,300

100

assistenter

11

v

1,600

11

11

11

11

11

160,000

141

telegrafister

ii

ii

900

11

11

11

126,900

86

dito

ii

ii

700

11

11

11

75

60,200

Tillhopa

390,000.

Biträdande

stations
personal.

I afseende å denna del af stationspersonalen torde särskilt böra

upplysas: alt aflöningen för de båda främst omnämnde kommissarierne

i Stockholm (telegrafäfdelningen) och i Göteborg är från 3,000 kronor

till 3,300 kronor eller med 300 kronor för den förre samt från 2,700

kronor likaledes till 3,300 kronor eller med 600 kronor för den senare

ökad på den grund, att desse tjenstemän närmast skola biträda der

varande direktörer och utan särskild ersättning inträda i deras ställe,

då de till följd af inspektionsförrättningar eller af annan anledning äro

hindrade att sjelfve bestrida sina föreståndarebefattningar; att aflöningen

för en kommissarie å hvardera af stationerna Malmö och Sundsvall

föreslagits att från 2,700 kronor till 3,000 kronor eller med 300 kronor

förhöjas af samma skäl, som nyss är nämndt beträffande de båda kom
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Summa

aflöning för

stations*personalen.

24 Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.

missarierne i Stockholm och Göteborg; att af de 9 kommissarier, som

äro upptagna med 2,700 kronor hvardera, endast den i Norrköping

tillkommit såsom närmaste man till den der föreslagne direktör, hvaremot

de öfrige åtta kommissarierne redan förut äro befintlige; att assistenternes

antal ansetts kunna minskas från 102 till 100; att, om från

det i 1894 års stat upptagna antal af 210 telegrafister afräknas de 100

ofvan såsom stationsföreståndare upptagna, antalet af de biträdande

telegrafister, hvilkas nuvarande aflöning utgör 900 kronor för hvardera,

ökats från 110 till 141 eller med 31, af hvilka 26 äro afsedda att

tjenstgöra såsom vaktföreståndare å centraltelefonstationer med följande

fördelning: 4 i Stockholm (telefonafdelningen), 4 å hvardera af stationerna

i Göteborg och Malmö, 2 å hvardera af stationerna i Gefle,

Norrköping, Sundsvall och Örebro, samt 1 å hvardera af stationerna

i Eskilstuna, Helsingborg, Hernösand, Nässjö, Söderhamn och Vexiö;

att de 86 nya telegrafister, hvilka upptagits med lägre aflöning till

belopp af endast 700 kronor för hvardera, äro afsedda att betjena de

interurbana telefonledningarna, med fördelning sålunda: 24 i Stockholm,

12 i Göteborg, 8 i Malmö, 2 å hvardera af stationerna i Gefle,

Jönköping, Karlshamn, Karlskrona, Kolbäck, Norrköping, Sköfde, Sundsvall,

Upsala, Vesterås och Örebro, samt 1 å hvardera af stationerna

i Eskilstuna, Falun, Halmstad, Helsingborg, Hessleholm, Kristianstad,

Landskrona, Linköping, Lund, Lysekil, Nyköping, Nässjö, Oskarshamn,

Sollefteå, Söderhamn, Uddevalla, Vestervik, Vexiö och Ystad; samt

slutligen att häraf framgår, dels att extra personal fortfarande måste

till en del användas för betjenandet af de interurbana telefonledningarna

och dels att alldeles ingen ordinarie biträdespersonal för närvarande

ifrågasättes för ombesörjande af hela den för lokaltelefoneringen erforderliga

vexling.

Sammanfattas slutbeloppen af den för stationspersonalen sålunda

föreslagna aflöning, utgörande för föreståndarne 274,000 kronor och för

de biträdande 390,000 kronor, så uppgår summan af aflötiingar under

rubriken »stationerna» till 664,100 kronor.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.

Beträffande ålderstilläggen åt stationspersonalen anhåller styrelsen StjtionJleJso''

att få hänvisa till det underdåniga förslaget till stat, hvaraf framgår, ”“"mägg6™''

att desamma skulle för direktörer, kommissarier med 3,000 kronor och

derutöfver, kommissarier med lägre normal aflöning än sagda belopp

samt telegrafister utgå med samma belopp och på enahanda sätt som

för närvarande, men att den förändring vidtagits beträffande assistenterne,

att deras ålderstillägg skulle, liksom för kommissarierne af den lägsta

lönegraden, utgå med 300 kronor efter 5 år och med ytterligare 300

efter 10 år, hvilken förändring styrelsen ansett vara desto mera öfverensstämmande

med billighet, som postexpeditör af 2:a graden, med samma

normala aflöning som telegrafassistent, eller 1,600 kronor, erhållit ålderstillägg

med 400 kronor efter 5 år och med ytterligare 400 kronor efter 10 år.

4:o. Särskilda anslag.

Under denna rubrik äro i 1894 års stat förslagsvis uppförda Särskilda

ålderstillägg åt styrelsens personal 7,400 kronor och åt stationsperso- anslag.

nalen 90,000 kronor. Då någon dylik aflöningsförmån icke kan under

år 1895 ifrågakomma för den nya personal, som å staten för samma

år varder uppförd, har styrelsen inskränkt sig till att i det underdåniga

förslaget sammanföra båda beloppen och afrunda summan till 100,000

kronor.

Till arfvoden för extra biträden och vikariat vid stationerna är för

närvarande förslagsvis uppfördt ett belopp af 100,000 kronor, men då

detta, endast för telegrafgöromål afsedda anslag under sistlidne och

äfven under innevarande år visat sig understiga behofvet med omkring

25.000 kronor samt till aflöning åt den af mer än 300 individer bestående

extra biträdespersonalen för handläggning af telefongöromål erfordras

minst 150,000 kronor, är förstnämnda belopp nu ökadt med

175.000 kronor eller till 275,000 kronor.

Förslagsanslaget till arfvoden åt vaktmästare och telegrambärare

vid stationerna har styrelsen ansett böra för år 1895 höjas med 25,000

kronor eller till 125,000 kronor.

Hushyreser sättning en till kommissarien-kontrollören i Köpenhamn,

600 kronor, och anslaget till telegrafverkets undervisningsanstalter, 12,500

kronor, äro utan förändring upptagna för år 1895, hvaremot, på sätt

Bill. till Riksd. Frat. 1894. 1 Samt. 1 Afd. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Sjunde hufvu dtiteln: bil. 2.

ofvan redan blifvit antydt, de likartade ersättningsbeloppen till föreståndarne

för telegrafstationerna i Stockholm och Göteborg blifvit uteslutna

på grund af den för desse tjensteman föreslagna tillökning i

deras fasta aflöning.

Under ifrågavarande rubrik är till sist äfven upptaget ett förslagsanslag

af 25,000 kronor för beredande åt en del af stationspersonalen af

tjenstledighet utan aflöningsafdrag.

Styrelsen har nemligen vid nu förevarande reglering af aflöningsförhållandena

inom telegrafverket jemväl tagit i öfvervägande den både

inom andra embetsverk och hos Riksdagen behandlade frågan om semester

för lokalförvaltningarnas ordinarie tjenstemannapersonal, men

dervid kommit till det resultat, att det icke är möjligt att åt hela denna

pex-sonal vid telegrafverket bereda en dylik årligen återkommande förmån.

Skälen härtill äro flera. Vid den tid af året, äfven om den utsträcktes

till månaderna maj—oktober, då dylik ledighet vore så väl

för tjenstemännens helsa gynnsammast och äfven i öfrigt mest begärlig,

äro göromålen vid telegrafverkets stationer trägnast, och om än semestern

kunde förläggas till hvilken årstid som helst, befarar styrelsen,

att tillräckligt antal af ersättningsmän skulle komma att saknas för att

åt hela personalen årligen bereda dylik ledighet.

För att emellertid söka, så långt omständigheterna medgifva, gå

önskningarna i detta hänseende till mötes, har styrelsen tänkt sig saken

kunna, åtminstone till en början och intilldess någon tids erfarenhet

vunnits, ordnas genom begränsning sålunda:

att det i hvarje fall finge bero på styrelsens pröfning, huruvida

ordinarie tjensteman vid telegrafverkets linier, verkstad eller stationer

kunde, vare sig för skötande af egna angelägenheter eller för sjukdom

eller svag helsas vårdande, under högst trettio dagar under samma

kalenderår erhålla ledighet utan minskning i sin aflöning, samt

att en dylik förmån dock icke finge beviljas assistent eller telegrafist

med mindre än att han eller hon under minst fem kalenderår

innehaft sin anställning i nämnda egenskap.

Det är under förutsättning af nådigt bifall till en sådan anordning

som det sist omförmälda anslagsbeloppet blifvit i förslaget till stat

upptaget.

Slutsumman å de sålunda upptagna »särskilda anslagen» uppgår

till 538,100 kronor.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2. 27

Om nu slutbeloppen å de särskilda delarna af aflöningsstaten för

år 1894 jemföras med de motsvarande beloppen i statsförslaget för år

1895, visar sig tillökningen sålunda:

SU.vrftlfifin ..................................

Aflönings- staten för

år 1894.

Förslaget till

samma stat

för år 1895.

Ökning

år 1895.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

85,600

551,200

315,100

105,000

28,500

664.100

538.100

19,400

28,500

112,900

223,000

Linierna och verkstaden ......................

Stationerna ..............................

Särskilda anslag ...................................

Summa

951,900

1,335,700

383,800

Om åter från sist nämnda summa »ökning år 1895» kronor 383,800

fråuräknas det hittills och ännu i staten för år 1894 obefintliga

men i statsförslaget för år 1895 upptagna anslagsbelopp »till

beredande af tjenstledighet etc.» .................................................... 25,000

så utgör återstoden................................................................................ .

det tilläggsbelopp, som i följd af telefonväsendets tillkomst blifvit i

statsförslaget för år 1895 upptaget och hvilket ganska nära öfverensstämmer

med det belopp af omkring 360,000 kronor, till hvilket de

redan under innevarande år 1893 af telefonmedel bestridda aflöningsbelopp

komma att uppgå.

Närmast efter aflöningsstaten för år 1894 förekomma tvänne

»anmärkningar», af hvilka den ena rörer de stationspersonalen tillkommande

ålderstillägg samt dessas fördelning i lön och tjenstgöringspenningar

och den andra bestämmer, att de senare skola afstås för den

tid tjenstledighet åtnjutes. _ . . .

Då i det nu förevarande underdåniga förslaget till stat blitvit icke

allenast för styrelsens personal, på sätt redan förut varit brukligt, utan

äfven för den öfriga ordinarie telegrafpersonalen upptagna tiderna för

ålderstilläggens tillträdande och beloppen af desamma, synes lämpligast,

att nämnda anmärkningar utbyttes mot tvänne andra sådana mod hän
-

Jemförelse.

Vilkoren för

aflöning 8- förmänemas

åtnjutande.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

a) för personalen

vid

styrelsen.

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.

visning allenast, den ena till Eders Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse

den 1 november 1878 angående vilkoren för åtnjutande af de från 1879

års början faststälda nya löneföremåner för telegrafstyrelsen, sådan

nemligen denna kungörelse, i anledning af styrelsens bär nedan gjorda

framställning, kan varda af Eders Kong]. Maj:t ändrad, och den andra

till den särskilda skrifvelse eller författning, hvilken Eders Kongl. Maj:t,

uppå styrelsens jemväl här nedan framstälda förslag, kan finna för godt

i nåder aflåta eller utfärda rörande vilkoren för åtnjutande af de från

1895 års. början faststälda löneförmåner för personalen vid telegrafverkets

linier, verkstad och stationer.

Då Eders Kongl. Maj:ts ofvan åberopade nådiga kungörelse den 1

november 1878 utfärdades angående vilkoren för åtnjutande af de nya

löneförmånerna för telegrafstyrelsen, hade frågan om tillförsäkrandet åt

hela telegrafpersonalen att, efter viss lefnads- och tjensteålder, vid

afskedet erhålla lönen i pension ännu icke vunnit sin lösning, hvadan

någon bestämmelse härom, i likhet med hvad som iakttogs rörande

aflöningsvilko.ren för flera andra vid den tiden omreglerade centrala

embetsverk, icke kunde i berörda kungörelse intagas. Först år 1883

behagade Eders Kongl. Maj:t, efter Riksdagens hörande, genom nådiga

brefvet den 5 oktober rörande telegrafverkets utgiftsstater för år 1884

förordna:

att telegrafverkets embets- och tjensteman skola ega att — efter

uppnadda 65 lefnads- och minst 35 tjensteår, om de tillhöra styrelsens

personal, samt efter uppnådda sammanräknade 95 lefnads- och tjensteår,

om de äro anstälde vid verkets stationer — åtnjuta pension motsvarande

lönens hela belopp, att utgå dels från telegrafverkets pensionsinrättning,

enligt bestämmelserna i reglementet för denna inrättning, och dels med

erforderligt fyllnadsbelopp af telegrafverkets medel; dock att, hvad anginge

den då varande personalen, rättigheten till dylik fyllnadspension

af telegrafmedlen för en hvar gjordes beroende deraf, att han eller hon

inom utgången af år 1883 åtoge sig förbindelse att vid uppnådd pensionsålder

med oafkortad lön såsom pension från tjensten afgå, derest

icke Eders Kongl. Maj:t eller telegrafstyrelsen, der det tillkomme styrelsen

att afskedet utfärda, skulle finna den pensionsberättigade fortfarande

kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna

och af sådan anledning låta med afskedet anstå, samt att enahanda

skyldighet att efter uppnådd pensionsålder från tjensten afgå

skulle åligga.en hvar, som dädanefter befordrades till eller anstäldes i

tjenstebefattning å telegrafverkets stat.

Samma pensionsrätt som för telegrafstyrelsens tjensteman är seder
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.

20

mera genom Eders Kong!. Maj:ts nådiga bref den 19 maj 1893 tillerkänd

vaktbetjente bos styrelsen.

På grund häraf och då bestämmelserna i högstberörda kungörelse

jemväl synas påkalla någon ändring till följd af Eders Kongl. Maj:ts

nådiga beslut den 15 sistlidne september, hvarigenom förklarades, att

Riksdagens underdåniga framställning den 12 maj 1888 i fråga om

post- och telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse, i hvilket

ämne särskildt tillsatte komiterade afgifvit betänkande och de båda

verkens styrelser hvar för sig afgifvit infordrade utlåtanden, icke föranledde

till någon vidare åtgärd af Eders Kongl. Maj:t, vågar telegrafstyrelsen

i underdånighet hemställa,

att Eders Kongl Maj:t täcktes angående vilkoren för åtnjutande

af de från 1895 års början faststälda löneförmånerna för telegrafstyrelsen

utfärda förnyad kungörelse med följande bestämmelser:

att embets- och tjensteman vid telegrafstyrelsen skall dels vara

underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i

åligganden som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af styrelsen

eller dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet kan vara

stadgad, dels vara förpligtad att — derest i en framtid verkets ställning

inom förvaltningen så förändras, att detsamma ej längre kan såsom

sjelfständigt embetsverk anses — med bibehållande af den tjenstegrad

och aflöning han innehar, efter förändrad arbetsordning, sköta de med

tjensten förenade göromål;

att med embete eller tjenst i telegrafstyrelsen icke må förenas

annan tjenst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan

tjenstebefattning, med mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörande

af tjenstgöringen i styrelsen; dock att tjensteman, som vid

den nya löneregleringens inträdande redan innehar tjenst utom styrelsen,

må densamma bibehålla, så länge den icke är för tjenstgöringen

i styrelsen hinderlig;

att aflöningen för telegrafstyrelsens embets- och tjenstemän samt

betjente fördelas i lön och tjenstgöringspenningar, hvilka senare få

uppbäras för den tid tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller

åtnjutit semester, men skola för den tid, han eljest varit från tjenstgöring

befriad, utgå till den, som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära

hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för svag helsas

vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag kan förpligtas

att under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar afstå

opaginerad Kontrollera mot PDF

b) för personalen

vidliniema,

verkstaden

och stationerna.

BO Sjunde huivudtiteln: bil. 2.

så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller eljest

pröfvas skäligt;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras i följd af embetsresor

eller för beredande af semester, tjensteman af lägre grad skall

vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning inom styrelsen,

densamma emot åtnjutande, i förstnämnda fall af de för befattningen

anslagna tjenstgöringspenningar, men eljest af deremot svarande

belopp, i stället för egna tjenstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre

än tre månader under samma kalenderår;

a/t, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

af tjenst i samma lönegrad är i stat medgifven, tidpunkten för första

förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren

mera än fyra år af denna tid sjelf bestridt sin egen eller, på

grund af förordnande, annan statens tjenst, dock att härvid icke må

föras honom till last den tid han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen,

om sådan eger rum, efter ytterligare fem år på samma vilkor,

under iakttagande, hvad såväl den ena som andra förhöjningen

angår, deraf att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid

början af kalenderåret näst efter det, den stadgade tjensteåldern blifvit

uppnådd; samt

att såväl tjensteman som vaktbetjent skall vara förpligtad att

med pension motsvarande lönens hela belopp — att utgå dels från telegrafverkets

pensionsinrättning, enligt bestämmelserna i det för denna

inrättning gällande reglemente, och dels med erforderligt fyllnadsbelopp

af telegrafverkets medel — från tjensten afgå, Kongl. Maj:t eller

telegrafstyrelsen, der det tillkommer denna att afskedet utfärda, dock

obetaget att låta med detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade

pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt

gagna det allmänna och han finnes villig att i densamma qvarstå.

Förutom hvad i 1894 och föregående årens utgiftsstater finnes

omnämndt rörande de ålderstillägg, som tillkomma stationspersonalen,

äro i afseende på vilkoren för desammas åtnjutande åtskilliga bestämmelser

meddelade i Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 1 september

1882 rörande telegrafverkets utgiftsstater för år 1883; men då dessa

bestämmelser tillkommo uteslutande i anledning af den med början af

sistnämnda år till hela tjenstepersonalen vid telegrafverkets stationer

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Sjunde liufvndtiteln: bil. 2.

utsträckta förmån af ålderstillägg och alltså icke afse sådana tjensteförhållanden

i öfrigt, som beröras i den åberopade kungörelsen om

lönevilkoren för styrelsen, likasom, af redan omförmäld orsak, i nyss

nämnda kongl. bref icke kunde meddelas någon föreskrift rörande stationspersonalens

afskedande med pension, motsvarande lönens hela belopp,

hemställer telegrafstyrelsen jemväl i underdånighet, huruvida icke

Eders Kongl. Maj:t skulle finna skäl att i sammanhang med nu ifrågavarande

utgiftsstaters fastställande, utfärda en särskild författning rörande

vilkoren för åtnjutande från 1895 års början af de bestämda aflöningsförmånerna

för personalen vid telegrafverkets liniera verkstad och

stationer; i hvilket afseende styrelsen tillåter sig att i underdånighet

föreslå följande bestämmelser:

att tjensteman vid telegrafverkets linier, verkstad eller stationer

skall vara underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller

jemkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändring af

telegrafverkets organisation eller eljest i allmänhet kan varda stadgad;

att med tjenst af ifrågavarande slag ej må förenas annan tjenst

å rikets, riksdagens eller kommuns stat — befattning vid förenad postoch

telegrafanstalt likväl undantagen — ej heller annan tjenstebefattning,

så framt icke densamma af styrelsen, efter derom skedd anmälan,

anses kunna utöfvas utan hinder för tjenstgöringen vid telegrafverket;

att stationstjensteman skall vara skyldig att, med bibehållande af

den tjenstegrad och aflöning han innehar, underkasta sig förflyttning

till annan tjenstgöringsort, som kan varda honom af styrelsen anvisad;

att tjensteman vid telegrafverkets linier likaledes skall, efter styrelsens

bepröfvande, vara underkastad förflyttning till stationstjenstgöring,

dock utan minskning i sin innehafvande aflöning;

att aflöningen för ifrågavarande tjenstemän fördelas i lön och

tjenstgöringspenningar, hvilka senare få uppbäras endast för den tid

tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller för den tid, icke öfverstigande

30 dagar under samma kalenderår, han eller hon, vare sig för

sjukdom eller för svag helsas vårdande eller för enskilda angelägenheter

med styrelsens begifvande åtnjutit tjenstledighet utan frånträdande

af sina tjenstgöringspenningar;

att från åtnjutande af nyss nämnda förmån af tjenstledighet utan

tjenstgöringspenningarnas frånträdande undantages assistent eller telegrafist,

som icke erhållit sitt första ålderstillägg;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta under en

tid icke öfverstigande tre månader, eger uppbära hela lönen, men att

den, som eljest undfår ledighet, vare sig till följd af sjukdom under

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.

längre tid än tre månader eller för svag helsas eller enskilda angelägenheters

vårdande under längre tid än 30 dagar, kan förpligtas att

under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenuingar afstå så mycket

af lönen, som för tjenstens uppehållande erfordras eller eljest pröfvas

skäligt; varande dylik tjenstledighet, som under ett och samma kalenderår

åtnjutes, att i fråga om löneafdrag anse såsom om den på eu

gång utan afbrott åtnjutits;

att tjensteman åt lägre grad skall vara skyldig ej mindre att, om

han vid sjukdomsförfall för tjensteman af högre grad erhåller förordnande

å dennes befattning, densamma emot åtnjutande af de för befattningen

anslagna tjenstgöringspenningar, i stället för egna sådana,

bestrida, än äfven att utan särskild godtgörelse vikariera för tjensteman

af högre grad, som med styrelsens begifvande åtnjuter tjenstledighet

utan att frånträda sina tjenstgöringspenningar;

att i fråga om aflöningens förhöjning medelst ålderstillägg tidpunkten

för första ålderstilläggets åtnjutande skall inträda fem år efter

det tjenstemannen tillträdt sin befattning inom graden, under vilkor

att tjensteinnehafvaren med godt vitsord om sin tjenstgöring mer än

fyra år af nämnda tid sjelf bestridt sin egen eller på grund af förordnande

annan tjenst i telegrafverket, med iakttagande dervid, dels

att sådan tjenstledighet, som med styrelsens begifvande kan hafva åtnjutits

utan frånträdande af tjenstgöringspenningarna, icke må föras

honom eller henne till last, dels att ingeniörerne vid linierna och kommissarierna

vid stationerna skola, utan hänsyn till de särskilda löneklasserna,

anses tillhöra en och samma tjenstegrad, så att dylik

tjensteman af högre löneklass eger för åtnjutande af ålderstillägg inom

klassen räkna sig tillgodo äfven den tid, han tillhört lägre löneklass

inom graden, dels ock att sist nämnda bestämmelse skall tillämpas

äfven i fråga om ålderstillägg åt telegrafister inom de särskilda löneklasserna;

•

att andra ålderstillägget må uppbäras efter ytterligare fem år och

det telegrafister tillkommande tredje ålderstillägget fem år efter det

andras erhållande, allt under enahanda vilkor, som gälla i afseende på

det första ålderstillägget;

att för öfrigt, hvad hvart och ett af de särskilda ålderstilläggen

angår, skall iakttagas, att den högre aflöningen ej må tillträdas förrän

vid början al kalenderåret näst efter det, den stadgade tjensteåldern

blifvit uppnådd;

atf, i fråga om tjensteman, som i afseende på tjenstgöringstiden

icke uppfyllt ofvan stadgade vilkor för erhållande af ålderstillägg, det

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.

må ankomma på telegrafstyrelsen att bestämma, om och när dylik

aflöningsförmån må tillgodonjutas;

att af ålderBtilläggen tre fjerdedelar skola anses tillhöra lönen

och en fjerdedel tjenstgöringspenningarna; samt

att tjensteman skall efter uppnådda 95 sammanräknade lefnadsoch

tjensteår vara förpligtad att med pension motsvarande lönens hela

belopp — att utgå dels från telegrafverkets pensionsinrättning enligt

bestämmelserna i det för denna inrättning gällande reglemente och dels

med erforderligt fyllnadsbelopp af telegrafverkets medel — från tjensten

afgå, Eders Kongl. Maj:t eller telegrafstyrelsen, der det tillkommer

denna att afskedet utfärda, dock obetaget att låta med detsamma anstå,

derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten

på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan finnas villig

att i densamma qvarstå utan fortsatt åtnjutande af innehafvande ålderstillägg,

hvilken aflöningsförmån skall i sådant fall frånträdas.

B. öfver gång s-ajlöningsstaten.

Enär den främst å denna stat för år 1894 med 500 kronor upp- b. öfvergångttagne

telegrafisten C. A. Forssander under samma år uppnår pensions- staten''

åldern och kommer att ur tjensten afgå, har nämnda belopp kunnat

ur förslaget till stat för år 1895 uteslutas.

Af de 19 telegrafister, hvilka i egenskap af före detta förste

telegrafister hvardera åtnjuta ett särskildt belopp af 200 kronor utöfver

sin normala telegrafistaflöning, komma tre, nämligen de i Arboga,

Ronneby och Simrishamn att erhålla denna sin aflöning förhöjd med

samma belopp, på grund hvaraf den »för genomförande af den med

år 1883 inträdda förändring af vissa telegrafistbefattningar» å förevarande

stat för år 1894 upptagna summa af 3,800 kronor minskats med 600

kronor eller till 3,200 kronor.

Det till förre kommissarien W. H. Lagerheim utgående belopp af

800 kronor är bibehållet.

Ehuru nio af de nu varande stationsföreståndarne skulle enligt

den föreslagna staten för år 1895 få sin normala aflöning nedsatt,

nemligen hvardera af kommissarierna i Haparanda, Hudiksvall, Karlstad,

Oskarshamn, Varberg och Vestervik med 300 kronor, kommissarien i

Bih. till liiksd. Prot. ISOP 1 Sami. 1 Afd. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

Öjvergångsstatens

summa.

34 Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.

Venersborg med 600 kronor samt kommissarierna i Lidköping och

Mariestad med 1,300 kronor hvardera, har likväl af denna anledning

ingen af dessa tjänsters nuvarande innehafvare blifvit i förslaget till

öfvergångsstat uppförd, emedan de båda sistnämnde kommissarierna

redan under år 1894 uppnå pensionsåldern och komma att ur tjensten

afgå samt styrelsen, hvad de öfrige sju kommissarierna angår, hyser

den förhoppning, att desse skola, i uppstående ledigheter efter flera

andra äldre kommissarier, som äfvenledes under loppet af nästa år

komma att med pension erhålla afsked, kunna före ingången af år 1895

förflyttas till lika eller bättre aflönade andra befattningar vid telegrafverket.

Deremot anser styrelsen billigheten fordra, att nedannämnde personer,

hvilka genom den föreslagna regleringen skulle komma att, utan

befordran till högre aflönad befattning, gå i mistning af sina nu innehafvande

arfvoden för telefontjenst, varda på öfvergångsstat för år 1895

uppförda till åtnjutande af motsvarande belopp, att minskas eller helt

och hållet upphöra i den mån deras innehafvare kunna erhålla ökad

normal aflöning enligt staten litt. A, 3:o, nemligen:

kommissarien i Köping W. G. Wingenblixt......................... kronor 200

„ „ Varberg G. M. Th. Sandström.................... „ 200

„ ,, Venersborg H. E. Moberg.............................. „ 200

„ „ Ystad G. F. W. Dahlberg.............................. „ 300

telegrafisten „ Byske H. H. Winblad von Walter ............ „ 100

„ „ Ramsele A. O. Grundström.......................... „ 50

„ „ Simrishamn C. H. Balkenhausen.................. „ 100

„ „ Trollhättan A. Sjödahl .................................. „ 100

Tillhopa kronor 1,250.

I enlighet med hvad sålunda blifvit i underdånighet anfördt är

hela summan å öfvergångsaflöningsstaten föreslagen att uppgå till

5,250 kronor.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.

35

C. Pensions- och Understödsstaten.

I denna stat ifrågasattes ingen annan förändring år 1895 än den,

som i afseende på telegrafverkets bidrag till dess pensionsinrättning

samt enke- och pupillkassa påkallas af de i följd af telefonväsendets

tillkomst föreslagna nya tjenster och förhöjda aflöningsbelopp för redan

befintliga sådana. Direktionen öfver nämnda pensionsanstalter, från

hvilken telegrafstyrelsen i detta ämne inhemtat yttrande, har uti skrifvelse

den 20 innevarande november hufvudsakligen anfört följande:

att direktionen, efter att från telegrafstyrelsens administrativa byrå

hafva erhållit erforderliga upplysningar rörande nu föreliggande underdåniga

förslag till aflöningsstat för år 1895, låtit verkställa uträkningar

å de nya bidrag af statsmedel, hvilka i anledning af de förökade

aflöningsbeloppen borde utgå till pensionsinrättningen samt till enkeoch

pupillkassan; att vid dessa beräkningar, hvad först beträffar pensionsinrättningen,

tillämpats samma grunder, som förut följts vid pensionsinrättningens

bildande samt vid de fondräkningar, som tid efter annan

vidtagits till utrönande af inrättningens ekonomiska ställning; att} under

antagande att frågan nu gälde endast bestämmande af ett visst årligt

bidrag och icke beräkning af något särskildt retroaktivkapital för de

tjenstemän, hvilka vid mer eller mindre framskriden ålder komme att

befordras till nya tjenster eller högre aflöning, någon kapitalisering af

de särskilda bidragsbeloppen icke hade egt rum; att till grund för

beräkuingarne vidare hade lagts dels lefnadsåldrarne för de personer,

om hvilka man kunnat antaga, att de genom den nya aflöningsstaten

skola vinna sådan förhöjning i sin aflöning, som berättigar till högre

pension, dels för öfrige tjenstemän, om hvilka ett dylikt antagande

ej kunnat på förhand uppställas, den sannolika lefnadsålder, vid hvilken

befordran till graden ansåges ifrågakomma, allt i öfverensstämmelse

med den metod, som vid föregående beräkningar af samma art blifvit

följd; att, i afseende å de manlige stationsföreståndarne, beräkning

likväl icke skett för alla, som antagits komma i åtnjutande af förhöjd

aflöning, utan endast för så många, som erfordrats för att fylla det

bestämda antalet i hvar och en af de föreslagna nya löneklasserna; att

den enligt dessa grunder gjorda beräkningen tillika förutsatte, att de

tjenstemän, som första gången enligt den nya staten utnämndes eller

érhölle förhöjd aflöning, sjelfve ej skulle utöfver de vanliga befordringsafgifterna,

der sådana borde utgå, behöfva till pensionsinrättningen

betala några retroaktivafgifter, utan att dessa skulle få innefattas i det

C. Pensionsoch

understödsstaten.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.

från statsverket utgående bidraget; att den omständigheten, att för den

manliga personalen alla nya eller till förhöjd aflöning föreslagna tjenster

vore af högre grad och sålunda komme att tillträdas vid mera framskriden

ålder, under det att den lägsta tjenstemannagraden, assistenterne,

blefve i det närmaste oförändrad, naturligtvis i sin mån verkade dertill,

att statsbidrag erfordrades till större belopp, än hvad vid ett motsatt

förhållande skulle hafva blifvit fallet; att det erforderliga statsbidraget

till pensionsinrättningen, beräknadt att förslå till pensionsförhöjuing

jemväl för de nuvarande direktörerne, af hvilka två skulle erhålla rätt

till sådan förhöjning endast ett eller två år före pensionsålderns inträdande,

uppginge till 23,054 kronor 88 öre för år; att, sedan desse äldre

tjenstemän afgått, det årliga behofvet af statsbidrag, under förutsättning

att nya tjenster icke under tiden tillkommit, sjönke till 18,278 kronor

76 öre; att dessa belopp temligen nära öfverensstämde med det, som

nu, efter beräkning af \\ procent af telegramportoinkomsten, för all

framtid utgår till pensionsinrättningen, ity att procent af den för

år 1895 till 1,500,000 kronor beräknade telefonmedelsinkomsten uppginge

till 22,500 kronor; att direktionen hade den uppfattning, att ett

statsbidrag af ifrågavarande beskaffenhet städse borde vara stäldt i

procentförhållande till den statsinkomst, med hvilken det har sammanhang,

för att sålunda kunna motsvara personalens efter hand erforderliga

tillökning; att direktionen fördenskull ansåge, att det statsbidrag till

pensionsinrättningen, hvilket erfordras i anledning af de genom telefonväsendet

tillkommande nya eller till förhöjd aflöning föreslagna tjenster,

bör bestämmas till eu och en half procent af telegrafverkets inkomst af

abonnements- och samtalsafgifter; samt slutligen att härigenom skulle

vinnas jemväl den fördelen, att det icke skulle komma att inverka på

bidraget till pensionsinrättningen, huruvida i vissa tvifvelaktiga fall en

inkomst härrörde från telegraf- eller telefonverksamheten eller om det

i sammanhang med samma inkomst stående expeditionsarbetet blifvit

utfördt af förut varande eller ny personal.

Sedan telegrafstyrelsen fästat sin uppmärksamhet dervid, att det

sålunda för 134 nya tjenster och förhöjd aflöning för 30 förut varande

befattningar ifrågasatta statsbidrag till pensionsinrättningen vore något

högre än det, som vid inrättningens bildande år 1874 bestämdes för

då varande 312 tjenster, har styrelsen från direktionen inhemtat den

ytterligare upplysning, att det förra gången beräknade årsbidraget afsåg

endast fyllnaden i delegarnes egna löpande utgifter och således

inga retroaktivafgifter, hvilka då kapitaliserades och uppgingo till ett

belopp af 865,000 kronor, samt att då bestämdes ett särskildt extra

s. 37 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.

37

bidrag af 3^ procent utaf telegramportoinkorasten, att utgå blott så

länge nödigt vore för amorteringen af nämnda kapital. Det nu föreslagna

årliga statsbidraget omfattar deremot, såsom redan är nämndt,

jemväl de erforderliga retroaktivafgifterna vid först skeende befordringar

enligt den föreslagna nya staten, hvadan alltså intet särskildt retroaktivkapital

denna gång ifrågasättes.

Vidkommande åter det tillskott till enke- och pupillkassan, hvilket

erfordrades i anledning af den föreslagna ökningen af telegrafverkets

manliga personal och förhöjd aflöning för en del af densamma, har

direktionen, jemte erinran hurusom verkets nuvarande bidrag till denna

kassa utginge under eu enklare form än bidraget till pensionsinrättningen,

nämligen med ett, oberoende af telegramportoinkomsten, bestämdt

belopp af 5,000 kronor årligen och dessutom med inkomsten

genom försäljning af olika slags förbrukadt, papper, anfört följande:

att, ehuruväl detta bidrag, hvilket ursprungligen var afsedt att

betäcka den andel af enkors och barns pensionering, som utginge med

ett konstant belopp, utan hänsyn till delegarnes aflöning eller egna afgift^,

visat sig för detta ändamål otillräckligt, i det att den konstanta

andelen af de från kassan utgående pensioner redan nu utgjorde 8,550

kronor för år, direktionen likväl ansåge, att ingen annan utgångspunkt

kunde tagas för bestämmandet af det nya bidraget än att, med ledning

af utgiftsstaterna för åren 1894 och 1895, proportionera detsamma

efter den aflöningsförhöjning, som för den manliga personalen skulle

tillkomma; samt att, då aflöningen för nämnda personal uppginge för

år 1894 till 423,000 kronor och för år 1895 föreslagits till 496,500

kronor, det nuvarande statsbidraget, 5,000 kronor, borde ökas med 857

kronor eller i rundt tal med 1,000 kronor, så att enke- och pupillkassan

erhölle 6,000 kronor i årligt bidrag af telegrafverkets medel.

Slutligen har direktionen ansett sig pligtig erinra derom, att de

sålunda lemnade uppgifterna angående vilkoren för intagande i pensionsanstalterna

af de genom telefonväsendets uppförande å stat tillkommande

nya eller högre aflönade tjenstemän ej finge anses för pensionsanstalterna

bindande förr än samma vilkor blifvit godkända af fullmägtige

för delegarue i pensionsinrättningen.

Då telegrafstyrelsen för sin del icke funnit något att erinra emot

hvad bemälda direktion sålunda anfört och då fullmägtige för delegarue

i pensionsinrättningen kunna under nästkommande år, innan utgiftsstaterna

för år 1895 varda af Eders Kong!. Maj:t till slutlig pröfning

företagna, sammankallas till urtima möte för att yttra sig i förevarande

fråga, har styrelsen i sitt föreliggande underdåniga förslag till pen
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

D. Omkotlnadsstaten.

38 Sjunde hufvudtiteln: bil 2.

sions- och understödsstat upptagit såsom telegrafverkets bidrag: a) till

pensionsiDrättningen en och en half procent af den för året till 1,500,000

kronor förslagsvis beräknade inkomst af telefonabonnements- och samtalsafgifter

med 22,500 kronor och b) till enke- och pupillkassan ett

med 1,000 kronor förhöjdt belopp, eller 6,000 kronor, hvarigenom denna

stats slutsumma, som för år 1894 utgör 112,320 kronor, ökats med

23,500 kronor eller till 135,820 kronor för år 1895.

D. OmJcostnadsstaten.

Motsvarande del af telegrafverkets utgiftsstater har hittills haft

och är äfven för år 1894 upptagen med benämningen »underhållsstat»;

men denna benämning har styrelsen ansett lämpligen böra, i likhet

med bruket inom flera andra förvaltningsgrenar, utbytas mot uttrycket

»omkostnadsstat».

Slutsumman i det föreliggande underdåniga förslaget till denna

stat uppgår till 711,230 kronor och öfverstiger med mer än dubbla

beloppet motsvarande summa i 1894 års stat. Ehuruväl denna tillökning

är nystan uteslutande föranledd af telefonväsendets tillkomst,

anhåller likväl styrelsen att särskildt få upplysa följande:

Kostnaden ensamt för telefonliniernas öfvervakande och underhåll

beräknas att uppgå till mer än 200,000 kronor, och då det nuvarande

förslagsanslaget för telegraflinierna, 100,000 kronor, visat sig otillräckligt,

har hela kostnaden för underhållet af båda slagen af linier ansetts

icke kunna beräknas till lägre belopp än 325,000 kronor

»Telegrafverkets byggnader», hvilka blott för ett par år sedan

inskränkte sig till den i Stockholm (å södermalm), Malmö, Haparanda,

Dalarö och Furusund, hafva på sista tiden ökats med sådana i Göteborg,

Sundsvall (gemensam med postverket), Mölnbo, Sandhamn, Varekil

och Kolbäck, på grund hvaraf kostnaden för underhåll af telegrafverkets

fastigheter beräknats till 10,000 kronor för år i stället för endast

2,000 kronor.

Anslaget till »resekostnads- och traktamentsersättningar» är ökadt

från 10,000 till 20,000 kronor.

För »inventariers inköp och underhåll» är för år 1894 upptaget

ett belopp af 35,000 kronor; detta anslag är nu ökadt för år 1895 till

100,000 kronor, hvari dock icke ingår kostnaden för de apparater och

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.

andra inventarier, som ifrågakomma då, med anlitande af lånemedel,

antingen enskildt telefonnät af telegrafverket inköpes och ombygges

eller telegrafverket förut tillhörigt telefonnät utvidgas.

Det nuvarande anslaget af 35,000 kronor till »böcker, kartor, tryckningskostnad,

blanketter, kuverter och pappersremsor, m. m.» är, hufvudsakligen

till följd af de kostsamma telefonkatalogernas för hvarje år

behöfliga omarbetning och omtryckning ökadt till 60,000 kronor.

Till »skrifmaterialier» är för närvarande anslaget ett belopp af

3.000 kronor; men då detta redan förut visat sig otillräckligt, har detsamma

nu ökats till 15,000 kronor.

I anledning synnerligast deraf, att hvarje telefonabonnent måste

hafva sin apparat försedd med särskildt elektriskt batteri och det deraf

väsentligt ökade behofvet af »batteriförnödenheter» har det under denna

rubrik hittills upptagna anslagsbelopp af 10,000 kronor nu ökats till

20.000 kronor.

Oberäknadt utgiften för de hittills särskildt förhyrda telefonlokalerna

i Göteborg och Sundsvall, hvilka nyligen blifvit utbytta mot

andra sådana i telegrafverkets egna byggnader, hafva hyresbeloppen

för sådana telegrafverkets öfriga telefonlokaler, för hvilka utrymme icke

kunnat å vederbörande telegrafstationer beredas, för innevarande år

uppgått till något mer än 21,000 kronor. Kostnaden åter för de telegraflokaler,

som måst förhyras och för hvilka det i staten nu upptagna

anslag utgör 15,000 kronor, har för år 1892 öfverstigit 18,000 kronor

och torde för år 1893 och framgent årligen uppgå till ännu högre belopp,

enär flerstädes uppsägning skett af enskildes åtaganden att utan

ersättning upplåta telegraflokaler. Nyss nämnda anslagsbelopp under

rubriken »hyror» har fördenskull nu föreslagits att höjas till 45,000

kronor.

Kostnaden för »bränsle och lyshållning», hittills upptagen förslagsvis

till sammanlagdt 40,000 kronor, har för år 1892 uppstigit till

47.000 kronor och beräknas för år 1895 icke komma att understiga

60.000 kronor för både telegraf- och telefonlokalerna.

Det hittills med 6,000 kronor uppförda förslagsanslaget till »postporto»,

hvilket redan år 1892 måst öfverskridas med mer än 2,000

kronor, har nu, hufvudsakligen till följd af de talrika försändelserna

af telefonkontrakt, journaler, räkenskaper och andra handlingar från

telefonstationerna ansetts böra ökas till 10,000 kronor.

Anslaget till »frakt och transportkostnader», i hvilket icke ingår

sådan utgift af nämnda slag, som vid större försändningar af liniemateriel

direkt påföres vederbörande arbetsföretag, är utan förändring

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.

bibehållet med 10,000 kronor. Enahanda är förhållandet med »Sveriges

bidrag till underhållet af internationella telegrafbyrån i Bern».

Å det föreliggande förslaget till omkostnadsstat har styrelsen

uppfört ett nytt förslagsanslag till belopp af 2,000 kronor under titel

»sjukvård, sjukaflöning och begrafningshjelp», till stöd hvarför följande

torde få i underdånighet anföras.

Hvarken genom instruktion eller annorledes har styrelsen erhållit

något vidsträcktare bemyndigande att af telegrafverkets medel bekosta

sjukvård eller att låta någon del af aflöningen utbetalas åt sådana arbetare

i telegrafverkets tjenst, som vid anläggning af nya eller iståndsättande

af äldre linier eller ledningar ådragit sig sjukdom eller lidit

kroppsskada, likasom icke heller att, då dylik person genom olycksfall

i arbetet förlorat lifvet, till sterbhuset utgifva begrafningshjelp,

u an styrelsen har vid inträffadt dylikt tillfälle städse nödgats för hvarje

gtång besvära Eders Kong!. Maj:t med särskild framställning i ämnet.

En sådan framställning, afseende tillika en för styrelsen vidgad

befogenhet af ifrågavarande art, gjordes i underdånig skrifvelse den

29 december 1891.

Då emellertid sedan dess icke blott antalet af telegrafverkets

liniearbetare betydligt tillväxt och numera under den blidare årstiden

vanligen uppgår ända till omkring 600, utan dertill äfven kommer, att

såsom ofvan är nämndt, en särskild verkstad i hufvudstaden inrättats

för tillverkning och iståndsättande af både telegraf- och telefonmateriel,

hvilken verkstad redan nu sysselsätter omkring 75 arbetare och kommer

att ytterligare utvidgas, synes något uppskof med ordnandet af

denna angelägenhet inom telegrafverket desto mindre böra ega rum,

som derom redan för lång tid tillbaka dragits försorg inom andra statens

verk, bland hvilka särskild! torde få nämnas artilleriet, flottan och

jernvägstrafiken.

På grund häraf hemställer telegrafstyrelsen i underdånighet, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes bemyndiga styrelsen att för det uppgifna

ändamålet använda ifrågavarande förslagsanslag med tillämpning af

följande hufvudgrunder:

a) läkarevård och af läkare föreskrifna medikament lemnas på

telegrafverkets bekostnad åt arbetare, som har fast anställning vid

verkstaden, i förrådet eller å linierna, äfvensom åt sådan tillfällig arbetare,

som under tjenstgöring vid telegrafverket ådragit sig sjukdom

eller kroppsskada;

b) vård å sjukhus i allmänt rum jemte den förtäring, som under

vistelsen derstädes af läkaren föreskrifves, bekostas af telegrafverket i

s. 41 Kontrollera mot PDF

Sjunde Imf vu dtiteln: bil. 2. 41

det fall, då den läkare, som i första rummet anlitats, anser sådan vård

för den sjuke erforderlig; varande denne likväl pligtig att, så länge

hans vård å sjukhus bekostas af telegrafverket, afstå hela sin aflöning,

för så vidt icke telegrafstyrelsen med hänsyn till särskilda omständigheter

pröfvar skäligt låta honom åtnjuta någon del deraf, icke öfverstigande

halfva dagaflöningen; och

c) då arbetare genom olycksfall under sysselsättning vid verkstaden,

i förrådet eller å linierna förlorat lifvet, må af telegrafverkets

medel till sterbhuset utbetalas begrafningshjelp till belopp icke öfverstigande

den aflidnes senast innehafda aflöning för en månad räknadt.

Till sist å ifrågavarande stat är till »diverse utgifter» upptaget

ett belopp af 32,730 kronor, hvilket så mycket mindre torde anses

för högt beräknadt, som det hittills under samma titel upptagna, ensamt

för telegrafväsendet afsedda förslagsanslag, 12,300 kronor, visat

sig alldeles otillräckligt och fördenskull måst betydligt öfverskridas.

Slutsumman å omkostnadsstaten uppgår alltså, enligt hvad redan

är nämndt, till 711,230 kronor.

E. Räntor och afbetalningar å erhållna lånemedel.

Räntor och afbetalningar å lånemedel, som erhållits för utveckling

af statens telefonväsende, äro för år 1895 beräknade sålunda:

Till statskontoret:

Lånebelopp ursprungligen 300,000 kronor, enligt nådiga brefvet

den 13 april 1886:

kapitalafbetalning................................................... 30,000

1 års ränta å 4 procent å återstående 135,000

kronor.................................................................... 5,4^00 35,400

Lånebelopp 230,000 kronor, hvarå afbetalning

skall börja först år 1900, enligt nådiga

brefvet den 4 maj 1888:

1 års ränta å 4 pocent.................................. 9,200 ___

Transport — — 44,600 — —

Dill. till Riksd. Prot. 1894. 1 Sami. 1 Afd. ö

E. Räntor och

afbetalningar

d lånemedel.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.

Utgiftstater•

nas slutsumma.

Transport — — 44,600 — —

Lånebelopp ursprungligen 600,000 kronor,

enligt nådiga brefvet den 10 oktober 1890:

kapitalafbetalning ............................................. 30,000

1 års ränta å 4 procent å återstående 510,000

kronor............................................................... 2(MQQ 50,400 95,000

Till riksgäldskontor et:

Kapitalafbetalning:

å det af 1891 års Riksdag anvisade låneanslag

af 1,000,000 kronor................................... 100,000

d:o 1892 års dito 1,000,000 kronor ......... 100,000

d:o 1893 års dito 1,000,000 kronor ......... 50,000

Ett års ränta å 4 procent å 2,800,000 kronor 112,000 362,000

Under förutsättning att 1894 års Riksdag

beviljar ytterligare lånemedel till belopp af

750,000 kronor:

1 års ränta å 4 procent därå..................... 30,000 392,000

Summa kronor 487,000

Angående det sålunda ifrågasatta för telefonväsendets ytterligare

utveckling afsedda låneanslag af 750,000 kronor anhåller telegrafstyrelsen

att få göra särskild underdånig framställning.

Derest hvad ofvan blifvit af telegrafstyrelsen i underdånighet föreslaget

vinner Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens bifall, skulle slutbeloppen

å de särskilda staterna komma att framstå sålunda:

Aflöningsstaten ............................................................................. kr. 1,335,700

Öfvergångs-aflöningsstaten....................................................... ,, 5,250

Pensions- och understödsstaten............................................... „ 135,820

Omkostnadsstaten ....................................................................... „ 711,230

Räntor och afbetalniugar å lånemedel ........................... ,, 487,000

och hela summan å telegrafverkets utgiftsstater för år

1895 att uppgå till ......................................................... kronor 2,675,000

s. 43 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.

43

II. Inkomstberäkning.

Inkomsten af telegramportomedel, hvilken för år 1892 hade på förhand

beräknats till 1,350,000 kronor, uppgick enligt den afskräde

räkenskapen för samma år till 1,416,655 kronor 50 öre, hvartill kom

ett ytterligare belopp af 38,959 kronor 30 öre under åtskilliga andra

inkomsttitlar såsom registrering af telegramadresser, hyres- och andra

underhållsbidrag från kommuner och enskilde, ersättning från staten

och enskilda jernvägar för begagnande af telegrafstolpar gemensamt

med telegrafverket m. m., så att hela uppbörden af telegrafmedel för

nämnda år uppgick till 1,455,614 kronor 80 öre.

Telegramportoinkomsten för innevarande år 1893, hvilken likaledes

på förhand blifvit förslagsvis beräknad till 1,350,000 kronor, torde,

med ledning af redan inkomna räkenskaper för årets tre första qvartal

och under antagande att telegrafkorrespondensens omfattning under

det nu löpande fjerde qvartalet icke kommer att förete någon afsevärd

förändring i förhållande till motsvarande tid af sistlidne år, kunna antagas

uppgå till inemot 1,400,000 kronor. För år 1894 är samma inkomst

förslagsvis beräknad till 1,370,000 kronor, och ehuru affärsförhållandena,

synnerligast beträffande sjöfarten, för närvarande äro

både inom och utom landet föga gynnsamma, synes likväl tillräckligt

skäl icke vara för handen att befara ett ännu ogynnsammare förhållande

år 1895, hvarför telegrafstyrelsen anser, att telegramportoinkomsten

bör äfven för detta sistnämnda år kunna beräknas till 1,370,000 kronor.

I sin underdåniga skrifvelse den 11 november 1892 angående

förslag till telegrafverkets utgiftsstater för år 1894 meddelade telegrafstyrelsen

tillika, att telefonabonnements- och särskilda samtalsafgifter

då kunde för det senare, nu instundande året, beräknas sammanlagdt

till 1,200,000 kronor. Med ledning af inkomna räkenskaper och erhållna

uppgifter är styrelsen i tillfälle att nu i underdånighet upplysa, att

uppbörden af nämnda slags telefonmedel kan redan för innevarande

.år 1893 beräknas att uppgå till omkring 1,250,000 kronor, hvadan

enahanda slags inkomst för telegrafverket kan beräknas uppgå för år

1894 till 1,375,000 kronor och för år 1895 till 1,500,000 kronor.

Telegramportomedel.

Telefonabonnementsoch

samtalsaf

gifter.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.

Summa

inkomst.

På grund häraf anser sig telegrafstyrelsen böra i underdånighet

hemställa,

att telegrafverkets inkomst af både telegramportoafgifter

samt af telefonabonnements- och särskilda

samtalsafgifter måtte vid uppgörandet af statsregleringen

för år 1895 beräknas och under benämningen

Dtelegrafmedeh upptagas till belopp af 2,870,000 kronor.

Om från detta belopp dragés slutsumman å det afgifna förslaget

till utgiftsstater för samma år, 2,675,000 kronor, så utgör skillnaden,

195,000 kronor, det belopp, som skulle såsom öfverskott kunna påräknas.

djveftious- Då j betraktande tages, att den egentliga telegrafverksamheten

användande. under den senast förflutna femårsperioden 1888—1892 ensamt för sig

lemnat en behållning, som i medeltal för hvarje år uppgått till omkring

128,000 kronor, samt att någon afsevärd behållning af telefonverksamheten

torde vara att motse endast i den mån amorteringen af de särskild!

för detta ändamål upplånade medel hinner fortgå, får telegrafstyrelsen

till sist i underdånighet hemställa,

att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att, med godkännande af det uppgjorda förslaget

till utgiftsstater för telegrafverket, under Eders

Kongl. Maj:t förbehållen rätt att vid staternas fastställande

göra de jemkningar, som kunna finnas af behofvet

påkallade, såsom reservationsanslag, att utgå

direkt af telegrafverkets medel, till detta verk för år

1895 anvisa enahanda belopp, 2,870,000 kronor, hvartill

inkomsterna af telegramportoafgifter samt af telefonabonnements-

och särskilda samtalsafgifter beräknats,

äfvensom medgifva, att, derest öfverskott å dessa

inkomster skulle uppstå, detsamma må af Eders Kongl.

Maj:t användas för telegrafverkets tidsenliga utveckling

och förbättring.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Sjunde hulvudtiteln: bil. 2. 45

Från styrelsens beslut i fråga dels om linie- och verkstadspersonalens

uppförande på ordinarie stat, dels om hela den för vexling afsedda

telefonpersonalens uteslutande, derifrån har byråchefen Wennman

uttalat afvikande mening, hvilken skriftligen alfattad härjemte åtföljer.

Underdånigst:

ERIK STORCKENFELDT.

HERMAN UDDENBERG. M. WENNMAN. N. R. CURMAN.

C. F. Engström.

Afvikande

särskild

mening.

Stockholm den 28 november 1893.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.

Telegrafstyrelsens underdåniga förslag

till

Utgiftsstater för Telegrafverket

att tillämpas

år 1895.

Kronor.

A. Afiöningsstat.

l:o. Styrelsen.

''• 1 generaldirektör och chef .......................

Lön.

Tjenst-

görings-

penningar.

Summa.

6,200

2,800

2,000

9,000

11 byråchef...............................................

4,400

6,400

\2 byråchefer.............................................

8,800

4,000

12,800

11 elektriker ........................................

3,000

1,500

4,500

1 kamrerare.....................................

3,000

1,500

4,500

1 sekreterare och ombudsman...................

3,000

1,500

4,500

1 första gradens tjensteman......................

1,800

1,200

3,000 |

12 första gradens tjensteman .....................

21,600

14,400

36,000 |

Felräkningspenningar åt kassören, arfvode

Till vikariatsersättning, arfvoden till extra

biträden, renskrifningskostnad, förslags-

500

anslag................................................

- -

- -

20,000

1 förrådsvaktare.....................................

800*)

300

1,100

1 förste vaktmästare...............................

800*)

300

1.100

1 vaktmästare...................................

500*)

300

800

1 vaktmästare...............................

*) Anmärkning. Om vaktmästare i sådan

egenskap åtnjuter fri bostad, skall, så

länge denna förmån qvarstår, lönen min- skas med 150 kronor.

2:o. Linier och verkstad.

o distriktsingeniörer, af hvilka en för hvart- dera af fem liniedistrikt:

löner å.............. 2,700: —

tjenstgöringspen-

500*)

300

800 :

nmgar a......... 900: — 3,600:

13,500

4,500

18,000

Transporti

— — |

---

18,000 |

105,000

: | Efter 5 år (kan

Uönen höjas med i

IJ600 kronor.

j

Efter 5 år kan i

lönen höjas med [

500 kronor och j

efter 10 år med i

ytterligare 500 i

kronor.

[Efter fem år kan

lönen höjas med

100 kronor.

.Efter 5 år kan

aflöningen höjas

) med 500 kronor

(och efter 10 år

med ytterligare

500 kronor.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.

47

K r o

n o r.

I

Lön.

Tjenst-

görings-

penningar.

Summa.

Transport

2 ingeniörer, den ene i Stockholm och den

andre i Göteborg:

löner å............... 2,250: —

tjenstgöringspen-

ningar a......... 750: — 3,000:

1 ingeniör och verkstadsföreståndare ......

4,500

3,000

1,500

1,500

18,000

6,000

4,500

105,000

28,500

1 Efter 5 år kan

I afloningen höjas

‘med 500 kronor

joch* efter 10 år

. *,.

{med ytterligare

1600 kronor.

3:o. Stationerna.

o

a) Föreståndare för stationerna af

l:a klassen:

2 direktörer, den ene i Stockholm (telegraf- afdelningen) och den andre i Göteborg:

löner å.............. 4,125: —

tjenstgöringspen-

ningar ä......... 1,375:— 5,500:

2:a klassen:

4 direktörer, af hvilka en vid hvardera

af stationerna i Stockholm (telefon-

afdelningen), Malmö, Norrköping och

Sundsvall:

löner å............... 3,750: —

8,250

2,750

11,000

■ -

tjenstgöringspen-

ningar å......... 1,250: — 5,000: —

3:e klassen:

2 kommissarier, den ene i Gefle och den

andre i Helsingborg:

löner å............... 2,700: —

tjenstgöringspen-

ningar ä ......... 900: — 3,600: —

4:e klassen:

9 kommissarier, af hvilken en vid hvar- dera af stationerna i Eskilstuna, Halm- stad, Hernösand, Jönköping, Karlskrona,

Luleå, Söderhamn, Upsala och Örebro:

löner å............... 2,475: —

15,000

5,400

5,000

1,800

20,000

7,200

Efter 5 år kan

afloningen höjas

med 500 kronor

och efter 10 år

med ytterligare

500 kronor.

tjenstgöringspen-

ningar a ......... 825: — 3,300: —

22,275

7,425

29,700

Transport!--

T—---

67,900

133,500

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Sjunde huf vmdtiteln: bil. 2.

5:e klassen:

14 kommissarier, af hvilka eu

dera af stationerna Falun, Kalmar,

Karlshamn, Kristianstad,

(kontroll), Landskrona, Lund, Lysekil,

Piteå, Skellefteå, Uddevalla, Umeå, Ystad

och Östersund:

löner å............ 2,250: —

tjenstgörings
penningar

å.... 750: — 3,000: —

6:e klassen:

18 kommissarier, af hvilka en vid hvardera

af stationerna Borås, Haparanda,

Hudiksvall, Karlstad, Linköping, Marstrand,

Motala, Nyköping, Nyland, Nässjö,

Oskarshamn, Sollefteå, Trelleborg,

Vestervik, Vesterås, Vexiö, Visby och

Örnsköldsvik:

löner å............ 2,025: —

tjenstgörings
penningar

å.... 675: — 2,700:

7:e klassen:

9 kommissarier, af hvilka en vid hvardera

af stationerna i Hessleholm, Kolbäck,

Kristinehamn, Köping, Sköfde,

Strömstad, Varberg, Varekil ochVenersborg:
löner

å............ 1,800: —

tjenstgörings
penningar

å.... 600: — 2,400: —

8de klassen:

20 telegrafister, af hvilka en vid hvardera

af stationerna i Arboga, Bollnäs, Engelholm,

Eslöf, Gnesta, Grebbestad, Höganäs,

Hörby, Katrineholm, Kramfors,

Kronor.

Transport] — —

Lön.

Tjenst-

görings-

penningar.

Summa.

1

67,900

31,500

10,500

42,000

36,450

12,150

48,600

16,200

5,400

21,600

— —

— — |

180,100

133,500

f Efter 5 år kan

laflöningen höjas

''med 500 kronor

|och efter 10 år

I med ytterligare

''500 kronor.

133,500

(Efter 5 år kan

aflöningen höjas

med 400 kronor

(och efter 10 år

med ytterligare

400 kronor.

/Efter 5 år kan

laflöningen höjas

Jmed 300 kronor

och efter 10 år

med ytterligare

300 kronor.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.

49

K r o

n o r.

Lön.

Tjenst-

görings-

penningar.

Summa.

Transport

—

. __ o_

180,100

133,500

Lidköping, Mariestad, Nederkalix, Nor- berg, Nordmaling, Norrtelje, Ronneby,

Sala, Simrishamn och Vinga:

löner å................ 825: —

tjenstgöringspen- ningar å............ 275:— 1,100:

16,500

5,500

22,000

'' .t •

9:de klassen:

80 telegrafister, af hvilka en vid hvardera

af stationerna Ankarsrum, Arholma,

Askersund, Backe, Bergqvara, Bjästa,

Borgholm, Brännö, Byske, Dalarö, Ek- sjö, Enköping, Falkenberg, Falköping,

Filipstad, Finspong, Fjellbacka, Furu- sund, Gamleby, Grenna, Grisslehamn,

Gunnebo, Hedemora, Herrevadskloster,

Hjo, Holmsund, Husum, Hvetlanda,

Iggesund, Junsele, Kopparberg, Lands- ort, Leksand, Lilla Edet, Lindesberg,

Ljusdal, Ljusne, Lycksele, Mariefred,

Mora, Munkedal, Mönsterås, Mörby- långa, Nora, Norra Degerfors, Näsåker,

Ramsele, Råneå, Sandhamn, Seffle, Sikeå,

Skara, Skönvik, Slite, Smedjebacken,

Smögen, Stocka, Strengnäs, Stugsuud,

Sunne, Surahammar, Svartvik, Sveg,

Söderköping, Södertelje, Sölvesborg,

Tidaholm, Trollhättan, Törefors, Ullån- ger, Ulricehamn, Vadstena, Valdemars- vik, Vernamo, Vifstavarf, Åhus, Åmål,

Ange, Öregrund och Östhammar:

löner å................ 675: —

tjenstgöringspen- ningar k ........ 225: — 900:

54,000

18,000

.

72,000

• • 1 . rf :

Efter 5 år kan

aflöningen höjas

med 100 kronor,

efter 10 är med

ytterligare 100

kronor och efter

15 år med än

ytterligare 100

kronor.

Transport] — —

Bih. till Riksd. Prot. 1894. 1 Sami. 1 Afd.

|

274,100] 133,500

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2,

K r 0

n 0 r.

j

Tjenst-

Lön.

görings-

penningar.

Summa.

|

Transport

— —

—

274,100

133,500

b) Biträdande stationspersonal:

2 kommissarier, den ene i Stockholm

(telegrafafdelningen) och den andre i

Göteborg:

löner å............ 2,475: —

tjenstgörings-

penningar å.... 825: — 3,300: —

4,950

1,650

6,600

4 kommissarier, af hvilka en vid hvardera

af stationerna i Stockholm (telegraf- afdelningen), Göteborg, Malmö och

Efter 5 år kan

Sundsvall:

Jmed 5Ö0 kronor

löner å,............ 2,250: —

och efter 10 år

med ytterligare

tjenstgörings-

500 kronor.

penningar å.... 750: — 3,000:_

9 kommissarier, af hvilka 4 i Stockholm

9,000

3,000

12,000

(telegrafafdelningen), 2 i Göteborg och

en vid hvardera af stationerna i Malmö,

. .

Norrköping och Sundsvall:

löner å ............ 2,025: —

tjenstgörings-

penningar å.... 675: — 2,700: —

100 assistenter:

18,225

6,075

24,300

Efter 5 år kan

aflöningen höjas

, med 400 kronor

och efter 10 år

med ytterligare

löner å ........... 1,200:

400 kronor.

tjenstgörings-

penningar å.... 400: — 1,600: —

141 telegrafister:

120,000

40,000

160,000

aflöningen höjas

med 300 kronor

och efter 10 år

löner å............ 675: —

tjenstgörings-

med ytterligare

300 kronor.

penningar å.... 225: — 900: —

86 telegrafister:

95,175

31,725

126,900

Efter 5 år kan

aflöningen höjas

löner å ............ 525: —

efter 10 år med

tjenstgörings-

penningar å .... 175:— 700: —

45,150

15,050

60,200

664,100

ytterligare 100

kronor och efter

15 år med än

ytterligare 100

kronor.

Transport

— —

—

— —

797,600

s. 51 Kontrollera mot PDF

Sj underlifvudtiteln: bil. 2.

51

Kronor.

Transport

4:o. Särskilda anslag.

Till ålderstillägg, förslagsvis................................................................

„ arfvoden åt den extra biträdespersonalen samt till vikariats
ersättning

vid stationerna, förslagsvis....................................

„ vaktmästare och telegrambärare vid stationerna, förslagsvis

„ hushyresersättning åt kommissarien-kontrollören i Köpenhamn

För telegrafverkets undervisningsanstalter, högst............................

„ beredande åt en del af den ordinarie personalen vid linierna,

verkstaden och stationerna af tjenstledighet utan afiöningsafdrag,

förslagsvis...................................................................|

—

797,600

—

100,000

275.000

125.000

600

12,500

25,000

538,100

1,335,700

Anmärkningar:

1. Vilkoren för åtnjutande af de för styrelsen faststälda löneförmåner innefattas

i kongl. kungörelsen den

2. Vilkoren för åtnjutande af de för liniebyggnads-, verkstads- och stationspersonalen

faststälda löneförmåner innefattas i kongl. brefvet den

B. Öfvergångs-aflöningsstat.

För genomförande af den med år 1883 inträdda förändring af vissa telegrafistbefattningar:
åt

16 f. d. första telegrafister å 200 kronor..................................

„ genomförande af den med år 1895 inträdande förändring i afiöningsförmånerna

för telegrafverkets stationspersonal, åt nedan nämnde:

kommissarien i Köping W. G. Wingenblixt ............................ 200

„ „ Varberg G. M. Th. Sandström........................ 200

„ „ Venersborg H. E. Moberg................................ 200

„ „ Ystad G. F. W. Dahlberg................................ 300

telegrafisten i Byske H. H. Winblad von Walter .................... 100

„ „ Barnsele A. O. Grundström ............................ 50

„ „ Simrishamn C. H. Balkenhausen .................... 100

„ „ Trollhättan A. Sjödahl .................................... 100

3,200

1,250

Anm. De ofvan å denna stat upptagna belopp böra minskas eller

helt och hållet upphöra i den mån deras innehafvare erhålla ökad

normal aflöning enligt staten litt A. 3:o.

Åt f. d. kommissarien TF. H. Lagerhcim, enligt kongl. brefvet den 31

maj 1889........................................................................................................

Transport

800

5.25C

jl,340,95C

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.

Kronor.

*■ Transport

1,340,950

C. Pensions- och understödsstat.

Förre telegrafisten å Sandhamns indragna optiska station A. Löfgren,

enligt kongl. brefvet den 17 september 1869........................................

240

„ telegrafisten å Nynäs indragna optiska station L. 0. Westman enligt

samma kongl. bref..................................................................................

240

„ befälhafvaren å Arbolma indragna optiska station, fanjunkaren L. F.

Österberg, enligt kongl. brefvet den 25 november 1870 ....................

400

„ korporalen å Vinga optiska station J. A. Andersson, enligt samma

kongl. bref ................................................................................................

270

„ befälhafvaren å Landsorts indragna optiska station sergeanten A.

Liljander, enligt kongl. brefvet den 2 juni 1876 ...............................

600

„ telegrafisten å Dalarö indragna optiska station C. A. Törnros, enligt

samma kongl. bref...................................................................................

400

„ telegrafisten å Ornö indragna optiska station J. E. Åkerström, enligt

samma kongl. bref....................................................................................

400

Kommissarien J. F. Björklunds enka Laura Johanna Björklund, född

Hellström, enligt kongl. brefvet den 16 juni 1876 ............................

Förre telegrafisten å Nynäs indragna optiska station C. Sjöberg, enligt

kongl. brefvet den 23 mars 1877............................................................

300

400

„ telegrafisten å Ornö indragna optiska station F. 0. Åkerlind, enligt

samma kongl. bref...................................................................................

270

„ föreståndaren för Skenninge indragna elektriska station Nanny Arndtz,

enligt kongl. brefvet den 2 juli 1887 ....................................................

300

Bidrag till telegrafverkets pensionsinrättning:

a) fem procent å den för året till 1,370,000 kronor beräknade tele-

gramportoinkomst, förslagsvis ................................................... 68,500

b) en och en half procent af de för året till 1,500,000 kronor

beräknade telefon-abonnements- och samtalsafgifter, förslagsvis 22,500

91,000

Bidrag till telegrafverkets enke- och pupillkassa .......................................

6,000

Till fyllnadspensioner, enligt bestämmelserna i kongl. brefvet den 22 juni

1883, förslagsvis............................................................................................

35,000

135,820

D. Omkostnadsstat.

Förslagsanslag.

Liniernas öfvervakande och underhåll................................................................

325,000

Underhåll af telegrafverkets fastigheter ............................................................

10,000

Resekostnads- och traktamentsersättningar.......................................................

20,000

Transport

355,000

1,476,770

s. 53 Kontrollera mot PDF

Sjunde huf vudtiteln: bil. 2.

53

Kronor.

Transport

355.000

100.000

1,476,770

Böcker, kartor, tryckningskostnad, kuverter, blanketter, pappersremsor, tele-

60,000

15,000

20,000

45,000

60,000

10,000

10,000

2,000

Sveriges bidrag till underhållet af internationella telegrafbyrån i Bern........

1,500

32,730

711,230

E. Räntor och afbetalninqar å erhållna lånemedel, förslagsvis............

487,000

Summa| — —

|2,675,000

Stockholm den 28 november 1893.

ERIK STORCKENFELDT.

HERMAN UDDENBERG. M. WBNNMAN. N. R. CURMAN.

C. F. Engström.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Ingeniörspersonalen.

54

Sjunde hulvudtiteln: bil. 2.

Utdrag af protokollet, hållet hos kongl. telegrafstyrelsen den 28

november 1893.

S. D. Föredrogs dels Kongl. Maj:ts nådiga bref af den 15 sistlidne

september angående ifrågasatt förenande af post- och telegrafverken

under en gemensam styrelse samt befallning till telegrafstyrelsen

att afgifva förslag till förändrad anordning af förvaltningen utaf statens

telefonväsende äfvensom till definitiv stat för telegraf- ech telefonväsendet

att ligga till grund för nådig framställning till nästkommande

Riksdag, dels ock, i sammanhang härmed, en från direktionen öfver

telegrafverkets pensionsinrättning samt enke- och pupillkassa inkommen

skrifvelse af den 20 innevarande november angående ökade statsbidrag

till pensionsanstalterna i anledning af de blifvande nya utgiftsstaterna

för år 1895;

och beslöts, det skulle underdånigt förslag till utgiftsstater för

telegrafverket under år 1895 jemte underdånig skrifvelse, båda af innehåll

telegrafstyrelsens registratur utvisar, till Kongl. Maj:t expedieras.

Från kongl. telegrafstyrelsens beslut i detta ämne anmälde byråchefen

Wennman följande afvikande mening:

»Allt sedan år 1867, då anslag första gången intogs i telegrafverkets

utgiftsstat. till de ingeniörer, hvilka hafva åt sig anförtrodt att

utföra anläggning och underhåll af verkets linier och stationer, hafva

dessa ingeniörer blifvit utsedda bland verkets ordinarie eller extra

ordinarie personal, utan att i denna deras egenskap hafva varit uppförda

på ordinarie stat, men hafva de i stället åtnjutit särskilt arfvode

af ofvannämnda för ändamålet till telegrafstyrelsens förfogande stälda

anslag.

Uti det underdåniga betänkande och förslag, hvilket den 24 april

1877 af i nåder förordnade komiterade afgafs angående lönereglering

för telegrafstyrelsen, upptogos följande linieingeniörer med de åt dem

föreslagna arfvoden, nemligen:

s. 55 Kontrollera mot PDF

Sjunde hulvudtiteln: bil. 2.

55

1 linieingeniör, arfvode 4,000 kronor, hvaraf 1,200 kronor tjenstgöringspenningar,

1 d:o d:o d:o 4,000 kronor.

Vid detta förslag bör först bemärkas, att de föreslagna linieingeniörerna

voro afsedde att uppbära endast arfvoden och att de sålunda

i denna egenskap icke heller då föreslogos att vara ordinarie

tjenstemän; vidare att den på telegrafstyrelsens stat sedermera uppförde

öfveringeniören icke fanns upptagen i komiterades stat, hvarföre

de tjensteåligganden, hvilka enligt den af Kongl. Maj:t år 1878 faststälda

staten för telegrafstyrelsen tilldelades öfveringeniören, af komiterade

afsåges att uppehållas af den ene af de begge linieingeniörer,

som upptoges i deras förslag.

Vid löneregleringskomiténs ifrågavarande förslag fogade telegrafverkets

dåvarande chef, generaldirektör Nordlander, sin särskilda mening,

hvaruti han bland annat uttalar följande:

»Tjenstgöringen såsom linieingeniör är i allmänhet af ganska

ansträngande beskaffenhet, enär desse tjenstemän vid hvarje tid och

ofta under de mest ogynnsamma väderleksförhållanden måste verkställa

brådskande arbeten å linierna. ^ Till denna tjenstgöring böra derför

företrädesvis förordnas duglige, yngre tjenstemän, hvilka i den högre

kursen vid telegrafverkets undervisningsanstalt erhållit erforderlig teknisk

utbildning och äfven i praktiskt hänseende visat sig användbara.

Erfarenheten har emellertid visat, att ofta, efter endast några få års

ingeniörstjenstgöring, de dertill förordnade tjenstemännen önskat blifva

derifrån befriade, för att återgå till den mindre ansträngande stationstjenstgöringen

och vinna en mera fast bostadsort. För telegrafverket

torde det äfven vara en fördel, att omsättning eger rum bland ingeniörerna,

då derigenom å ena sidan kan för verket vinnas tekniskt

erfarne samt duglige och pålitlige stationsföreståndare och å den andra

tillfälle oftare beredas för yngre, skicklige och nitiske tjenstemän att

erhålla uppmuntran genom förordnande såsom ingeniörer.»

I enlighet med detta uttalande hemstälde telegrafverkets förbemälde

chef,

»att i stället för af komitén föreslagna tvenne linieingeniörsarfvoden,

hvardera å 4,000 kronor, måtte å nämnda stat upptagas arfvoden åt

ingeniörer till ett sammanlagdt belopp af 8,000 kronor.»

De i nyss anförda särskilda mening uttalade grundsatser ega

ännu enligt min uppfattning full giltighet. Telegrafstyrelsens nu föreliggande

förslag till utgiftsstater för år 1895 är dock ännu mera afvikande

från dessa grundsatser än löneregleringskomiténs förslag af

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.

år 1877, enär ifrågavarande linieingeniörer nu blifvit föreslagne till att

vara ordinarie tjenstemän, med aflöningsbelopp likstälda med aflöningen

inom högsta kommissariegraden. För att »yngre tjenstemän» må kunna

befordras till graden af distriktsingeniör, måste de sålunda i regeln

gå förbi samtlige kommissarier med undantag af 2 eller tillhopa 65

kommissarier. När till vinnande af en önskvärd raskare omsättning

bland ingeniörerna dessa skola å annat håll placeras, finnes för deras

vidare befordran eller anställning vid stationstjenst endast sex högre

tjenster, nemligen direktörernas, och endast två likstälda tjenster, till

h vilka de skulle kunna, äfven mot deras egen vilja, förflyttas. Följderna

af dessa förhållanden blefve för telegrafverket i alla afseenden

ogynnsamma. Sannolikheten för att dessa ingeniörer skola söka sig

befordran blifver med nödvändighet ganska ringa, likasom tillfället

för telegrafstyrelsen att, när de vid mera framskriden ålder ej lämpa

sig för det mera ansträngande arbetet, förflytta dem till annan tjenst

med samma aflöningsförmåner ock blifver ganska sällsynt. På samma

gång försvinner äfvenledes ofvan åberopade fördel af en raskare omsättning

bland ingeniörerna, att derigenom »kan för verket vinnas tekniskt

erfarne samt duglige och pålitlige stationsföreståndare». Denna

senare synpunkt är nu för tiden ännu vigtigare än den var för 16 år

sedan, enär telefonväsendets införlifvande med telegrafverket föranledt,

att flertalet stationsföreståndare tillika äro förvaltare af telefonnät och

sålunda mer än väl hafva behof af den tekniska utbildning och erfarenhet,

som vinnes genom tjenstgöring under några år såsom ingeniörer.

Genom linieingeniörernas uppförande till samma aflöning som

högsta kommissariegraden komma emellertid befordringsutsigterna att

gestalta sig på ett för den egentliga stationspersonalen särdeles ogynnsamt.

sätt. Vid det redan ofvan antydda förhållandet, att distriktsingeniörerna

kunna vinna befordran till endast sex högre tjenster inom

stationsklassen, under det deras antal är föreslaget till fem, blifver det

högst sannolikt, att de förenämnda eller direktörstjensterua komma att

i regeln besättas med ingeniörer; och att sålunda hela den öfriga stationsföreståndarepersonalen

blifver från denna befordran utestängd;

med andra ord, att en tjenstemannaklass (ingeniörernas). som i stationsföreståndaregöromål

har liten eller endast ringa erfarenhet, uttränger

en annan (kommissariernas), hvilken just utbildat sig för denna tjenstgöring.

Det är visserligen förhållandet, att jemväl flertalet af nuvarande

direktörer under längre eller kortare tid tjenstgjort såsom

ingeniörer; men samtliga hafva derefter under en längre mellantid varit

stationstjenstemän och föreståndare innan de blefvo direktörer, och

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.

hafva vid deras befordran till nu innehafvande tjenster begge slagen

af tjenstemeriter fått göra sig gällande och varit tillfyllest.

Till ytterligare belysning af de oegentliga befordringsförhållanden,

som af de nu föreslagna ingeniörsaflöningarne uppstå, torde böra omnämnas,

att af de tjenstemän, som för närvarande på förordnande innehafva

motsvarande ingeniörsbefattningar, ännu ingen varit assistent

under längre tid än 5 år och att deras medelålder för närvarande är

32 år. Derest de blefve utnämnda till ifrågavarande tjenster, skulle

sålunda på dem omedelbart uppfyllas förenämnda sannolikEetsantagande,

att de i befordringsväg kom me att med ens gå förbi hela kommissariegraden

med undantag allenast af två, med hvilka de blefve likstälda.

Då de nu för linie- eller distriktsingeniörerna uppförda höga

ordinarie aflöningsgraderna torde hafva tillkommit på grund af den

lifliga byggnadsverksamhet, som under de senare åren pågått och ännu

pågår, hufvudsakligen till följd af telefonväsendets snabba utveckling,

torde slutligen jemväl detta förhållande böra med några ord beröras.

Det är allmänt kändt, att telegrafverkets byggnadsverksamhet under

dessa senare år bedrifvits med en i jemförelse med hvarje föregående

period alldeles oerhörd utsträckning, dels till anläggning af nya telefonnät

och förbin del selinier, dels till ombyggnad af förutvarande enkeltrådiga

nät till dubbeltrådiga. Stora låneanslag och anslag utan återbetalning

hafva möjliggjort detta betydande utvecklingsarbete, hvilket

ensamt under år 1892 kostat omkring en och en half million kronor,

eller omkring 14 gånger mera, än hvad underhållet af hela telegrafnätet

för samma år kostat, hvilket underhåll dock till stor del utförts

af stationerna. Alldeles obestridligt är, att denna hastiga utveckling

icke kan för all framtid fortfara, utan att densamma småningom kommer

att nedgå till hufvudsakligen endast underhållsarbeten, hvilka dock,

i hvad de afse lokaltelefonnäten och tillfälliga reparationer å linierna,

äfven framdeles måste enligt sakens natur utföras af personal anstäld

vid stationerna. Under den öfvergångsperiod, som återstår till dess

detta skede inträder, torde, — äfven om ingeniörernas förändring till

ordinarie tjenstemän i öfrigt vore ändamålsenlig — icke alla de distriktsingeniörer,

som nu finnas och äro fullt sysselsatta, böra med ordinarie

aflöning uppföras på stat, utan bör för en sådan åtgärd den tidpunkt

afvaktas, då man hunnit förvärfva en tillförlitlig erfarenhet om det

behof af ingeniörer, som gör sig gällande för framtiden, när den nu

pågående lifliga byggnadsverksamheten upphört.

För jemförelse, huru i ett motsvarande afseende är ordnadt inom

ett annat verk, torde få erinras, att jemväl i kongl. postverket distriktsBih.

till Riksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.

Verkstadsföre
ståndaren.

Telefon
personalen.

förvaltningens personal icke utgöres af ordinarie tjenstemän, utan af

dertill mot arfvode temporärt förordnad personal; detta ehuru, enligt

min uppfattning, en sådan anordning vid det nämnda verket icke är

så af sakens natur betingad som vid telegrafverket, der en lifligare omsättning

bland distriktsingeniörerna på förut angifna skäl är af ännu

större vigt.

Hvad här blifvit anfördt om distriktsingeniörerna gäller i viss

mån, ehuru i mindre grad, jemväl om de biträdande ingeniörerna. Det

för dem i staten uppförda belopp af 6,000 kronor torde likväl böra

upptagas i dess helhet i form af arfvode, enär behofvet af sådane biträden

till större antal än det nu föreslagna torde blifva af nöden. Såsom

arfvoden till distriktsingeniörer torde deremot ett anslag af 15,000

kronor blifva tillräckligt, i enlighet hvarmed, förutom blifvande ålderstillägg,

en besparing å det i statsförslaget upptagna anslaget till ingeniörer

beredes af 3,000 kronor årligen.

Arbetsmängden vid telegrafverkets verkstad är i lika mån som

ingeniörsarbetet vid anläggning och underhåll af linier och stationer

beroende af den lifliga utveckling, hvaruti telefonväsendet befinner sig,

och påtagligt är, att behofvet af nya apparater och vexelbord m. m. så

småningom kommer att aftaga och att arbetet derefter kommer att

hufvudsakligen egnas åt reparationsarbeten. Af detta skäl och då verkstadsföreståudaren

inom verket intager en säregen ställning och följaktligen

ej kan till annan tjenst förflyttas, anser jag, att jemväl denne

person bör för det närvarande uppföras endast till arfvode, att utgå

direkt af de vid verkstaden influtna medel, och att detta måtte sättas

till det belopp af 3,000 kronor, som nu för ändamålet utgår; eller att,

om tjensten skulle göras till ordinarie, aflöningsbeloppet inskränkes till

den nämnda siffran, med rätt för innehafvaren att åtnjuta enahanda

ålderstillägg som det i staten upptagna.

Vid upprättandet af det nu färdiga förslaget till utgiftsstater för

telegraf- och telefon väsendet hafva inga ordinarie tjenster blifvit upptagna

för den vid lokaltelefonen tjenstgörande egentliga vexlingsper
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.

sonalen, utan är hela denna, för närvarande till omkring 300 telefonister

uppgående personal afsedd att uppföras på extra stat med endast arfvoden.

Detta förfarande är otvifvelaktigt det för statsverket ur ekonomisk

synpunkt fördelaktigaste, under antagande, att staten icke har

någon skyldighet att draga försorg om denna personal, när densamma

blifvit uttjent och ej längre förmår förrätta sitt arbete. Men derest

detta antagande icke anses kunna förverkligas, och staten sålunda icke

kan undandraga sig att, sedan personalen lemnat all den arbetsprodukt,

hvaraf den är mägtig, densamma beredes underhåll åtminstone till sitt

lifnärande, då är det lika visst, att bekostandet af ett sadant underhall

efteråt blifver vida mera betungande för staten, än om personalen

genast uppföres till ordinarie tjenster, och sålunda lemnas tillfälle att

med egna bidrag under tjenstetiden för sig grundlägga pensionsrätt.

Det är nemligen ett kändt faktum, att de pensioner, hvilka en tjenstepersonal

vid yngre år börjar grundlägga åt sig sjelf, kosta såväl personalen,

som i synnerhet statsverket, vida mindre, än om samma pensioner

skola anskaffas åt personalen vid en mera framskriden ålder. Att

beloppen i detta afseende ingalunda äro obetydliga framgår af den uträkning,

hvilken i sammanhang med bildandet af telegrafverkets pensionsinrättning

skedde år 1873 och utvisade, att kostnaden för dåvarande

telegrafpersonals pensionering enligt angifna grunder skulle

ökas med icke mindre än 80,000 kronor för hvarje år, under hvilket

pensionsinrättningens trädande i kraft komme att uppskjutas, detta på

grund af de två omständigheterna, att afgifternas inflytande framskötes

och hela personalen samtidigt blefve ett år äldre.

Till lösande af denna svåra fråga hade jag föreslagit att för

telefontjenstgöring skulle, i likhet med hvad som skedde under de

första åtta åren af telegrafverkets telefonverksamhet, användas en jemväl

till telegrafisttjenst qvalificerad personal, hvilken efterhand kunde öfvergå

till telegraftjenstgöring och derstädes vinna pensionsrätt. Detta förslag

har ansetts böra underkännas, utom af andra skäl, äfven derför att

telefonisternas antal skulle blifva så stort i förhållande till telegrafisternas,

att de förra icke under sin tjenstetid skulle hinna befordras till de

senares grad. Lemnande å sido, hvilken uppfattning om denna sak

må vara den riktiga, återstår dock nu det förhållandet, att, ehuru telegrafverket

har egen pensionsinrättning, det nu uppgjorda statsförslaget

icke bereder möjlighet för vexlingspersonalens vid lokalvexlingen intagande

i nämnda inrättning. Det sträfvande, som i våra dagar gjort

sig gällande och går ut derpå att inom alla områden bereda understöd

åt uttjent personal, så att till och med ett slags pensionering af all i

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.

enskild tjenst anstäld arbetarepersonal gjorts till föremål för statens

lagstiftning, har sålunda icke enligt min uppfattning i det föreliggande

statsförslaget vunnit behörigt afseende.

I anledning af hvad sålunda blifvit anfördt vågar jag föreslå, att

af den för närvarande till omkring 300 telefonister uppgående vexlingspersonalen

vid telefonstationerna åtminstone 100 uppföras såsom ordinarie

telefonister med en årlig aflöning af 500 kronor åt hvar och en,

hvaraf 375 kronor beräknas utgöra lön och 125 kronor tjenstgöringspenningar,

samt att de jemväl måtte blifva berättigade att uppbära tre

ålderstillägg efter respektive 5, 10 och 15 års tjenstgöring, hvartdera

å 50 kronor. De sålunda föreslagna ordinarie tjensterna motsvara tillhopa

ett normalt aflöningsbelopp af 50,000 kronor för år. Som telefonistarfvodena

i statsförslaget i allmänhet beräknats till samma storlek

som de nu föreslagna aflöningarne, föranleda dessas upptagande i

staten till ingen annan rubbning, än att i stället anslaget till extra

biträden minskas med motsvarande belopp, eller 50,000 kronor.

Det till uppförande å ordinarie stat sålunda föreslagna antalet

telefonister torde få anses snarare för litet än för stort; men vid det

förhållandet att telegrafstyrelsen i det nu afgifna förslaget icke upptagit

några telefonister, måste det nu föreslagna antalet anses som en

betydande förbättring, så vidt man rätt uppskattar vigten och värdet

deraf, att i statens tjenst anstäld personal i lägsta aflöningsgrad, der

inga besparingar för ålderdomen kunna göras, icke skall i en framtid

råka i fattigdom och brist. Kostnaden för statsverket för en pensionering

af dessa telefonister blifver en obetydlighet, särdeles som icke

för deras skull något ytterligare statsbidrag till pensionsinrättningen

lärer ifrågasättas af skäl att samtliga dessa inträda vid unga år och

komma i åtnjutande af endast små pensioner.

Den särskilda mening, för hvilken jag här ofvan redogjort, innefattar

alltså följande förslag:

att i utgiftsstaten under rubriken »linierna och

verkstaden» uppföras, i stället för aflöning åt 5 distriktsingeniörer

och 2 biträdande ingeniörer och verkstadsföreståndare,

s. 61 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2. 61

arfvoden till ingeniörer 21,000 kronor,

arfvode till verkstadsföreståndare 3,000 kronor,

. att nast efter telegrafisterna upptagas 100 telefonister

med åt hvardera lön 375 kronor, tjenstgöringspenningar

125 kronor och rätt till 3 ålderstilläg-ohvardera

å 50 kronor; samt

. anslaget till extra biträden och vikariat vid

stationerna minskas med motsvarande belopp af 50,000

kronor.»

Stockholm som ofvan.

Enligt protokollet:

Ernst Carlberg.

Bih. till Riksd. Prot. 1894. 1 Sami. 1 Afd.

9

s. 1 Kontrollera mot PDF

I

Åttonde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 13

januari 1894.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre yoN Essen,

friherre Äkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe och

Christerson.

Departementschefen, statsrådet Gilljam föredrog följande ärenden rörande

regleringen af åttonde hufvudtitelns ordinarie stat och de till samma

hufvudtitel hänförliga extra ordinarie anslagsbehof; hvarvid departementschefen

yttrade beträffande

Bih. till Rilcsd. l’rot. 18!)4. 1 Sand. 1 Afd.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Åttonde hufvudtiteln.

Ordinarie anslag.

Kleresistaten.

[1-] Med anledning af hvad Eders Kongl. Maj:t den 8 innevarande månad,

Nedsättning i på hemställan af chefen för finansdepartementet, förordnat om uteslutande

anslag. ur rii^Sgtateii af vissa under benämning friheter upptagna anslagsbelopp,

torde, beträffande anslaget till kleresistaten, Eders Kongl. Maj:t föreslå

Riksdagen, att det i kolumnen »friheter och kyrkotionde» i gällande riksstat

upptagna belopp, 18,000 kronor, måtte nedsättas till 16,000 kronor,

eller med 2,000 kronor.

Universiteten.

[2.] Med underdånig skrifvelse den 30 september nästlidna år har kanslern

Ang. honing för rikets universitet till Eders Kongl. Magt öfverlemnat det större akaaförZls™lanoe-demiska

konsistoriets vid universitetet i Upsala gjorda framställning om

miska obser- utverkande vid innevarande års riksdag af åtskilliga anslag för universitetsVUpsala.

'' behof. Konsistoriet har deri bland annat framhållit behofvet deraf, att en

förhöjning med 1,000 kronor kunde beredas i årsanslaget för astronomiska

observätoriet. De till stöd för denna anhållan åberopade skäl hafva af prefekten

för observätoriet, professor Dunér, anförts och äro hufvudsakligen följande.

Omedelbart innan professor Schultz nedlade sitt embete, ingick han till

konsistoriet med anhållan, att detsamma måtte hos Eders Kongl. Maj:t göra

hemställan om beviljande af 700 kronor årligen till höjande af astronomiska

observatoriets årsanslag. Matematisk-naturvetenskapliga sektionen,

till hvars utlåtande denna fråga remitterades, yttrade den 28 augusti 1888

följande: »Beträffande professor Schultz’ förslag om 700 kronor till höjande

af astronomiska observatoriets årsanslag ansåg sig sektionen böra framhålla

nödvändigheten af att det astronomiska observätoriet erhölle förhöjning

i sitt anslag, men i likhet med kommitterade fann sektionen ej lämpligt

att nu väcka derom fråga, då professor Schultz redan erhållit afsked och det

närmast ålåge en kommande prefekt att framställa sina önskningar rörande

sin institution.» Detta sektionens tillvägagående var tvifvelsutan fullt

korrekt, men för det astronomiska observätoriet i så måtto mindre gynsamt

som, medan flera af universitetets institutioner fingo sina trängande

behof af ökade årsanslag tillgodosedda vid 1 889 års riksdag, observätoriet

ännu ej hade ett högre årsanslag än det, hvilket professor Schultz ansåg så

otillräckligt att, ehuru han för egen del ej mera kunde hafva något personligt

intresse i frågan, han likväl trodde sig böra, till observatoriets och

sin efterträdares fromma, söka få det höjdt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 3

Under större delen af den tid, hvarunder professor Dunér varit prefekt

för observatoriet, hade institutionen befunnit sig i ett utvecklingsskede, som,

ehuru af största vigt för densamma, likväl gjort, att dess vetenskapliga verksamhet

varit i någon mån förlamad, och att såsom en följd deraf behofvet

af ökadt årsanslag ej så synnerligen framträdt. Dock visade erfarenheten

från år 1892, att årsinkomsterna ej på långt när voro tillräckliga, enär

observatoriet dels måst inreda rum för framkallande af fotografiska platar,

dels anskaffa sådana samt kemikalier för desammas framkallande. Dessa

sistnämnda utgifter måste återkomma hvarje år, såvida observatoriets verksamhet

skulle kunna ostörd fortgå. Dertill komme ytterligare betydande

kostnader för vården af instrumenten. I synnerhet måste den nya refraktorn

— i likhet med hvad fallet varit med refraktorn i Lund — årligen öfverses

och rengöras af eu skicklig mekaniker, så vida ej det dyrbara instrumentet

skulle taga skada och till sist förfaras. Slutligen hade man äfven att medräkna

ansenligt ökade utgifter för gas till frambringande af den elektricitet,

som erfordras för refraktorns elektriska glödljus, för vedbrand m. m.

De testamenterade fonder, omkring 11,000 kronor, observatoriet vid

professor Schultz’ tillträde egde, hade under hans tjenstetid atgatt dels till

bekostande af nya instrument, dels till fyllande af det otillräckliga i årsanslaget.

Om detta nu ej höjdes, funnes för observatoriet ej någon möjlighet

att fylla bristen, utan måste, då instrumenten ej finge förfaras, i

stället besparingar göras så, att de för refraktorns användande till fotografiskt

bruk nödiga utgifterna indroges, och refraktorn således komme att

stå åtminstone delvis obegagnad.

Universitetskanslern har förordat nu ifrågavarande anslagsförhöjning

såsom synnerligen behöflig. Det af institutionens prefekt anförda synes

mig äfven tillfyllestgörande visa behofvet deraf. Jag hemställer derför, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att årsanslaget, till materiel

för astronomiska observatoriet vid universitetet i Upsala, hvilket anslag

nu uppgår till 1,800 kronor, må höjas med 1,000 kronor.

I ofvanberörda skrifvelse har kanslern särskildt papekat konsistoriets [3.]

anhållan om beredande af ett årligt anslag å 500 kronor till aflöning åt ^

en vaktmästare vid botaniska laboratoriet och museet. Den till grund stanMa iat,0.

för denna anhållan liggande framställning af institutionens prefekt, pro- rotord och

fessor Fries, innehåller hufvudsakligen följande • universitetet

I den till 1891 års riksdag gjorda framställning angående uppförande ’ Up,ala''

af nya byggnader i botaniska trädgården samt det nuvarande institutionshusets

omändring till botaniskt laboratorium och museum framhölls, att,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Åttonde hufvudtiteln.

då denna förändring blifvit verkstad, det blefve nödvändigt, att en vaktmästare

vid laboratoriet och museet anstäldes. På grund häraf anordnades

ock för en sådan bostad i det nya, för underträdgårdsmästarne och trädgårdsmedhjelparne

för öfrigt atsedda boningshuset.

Mot hvad sålunda anförts och föreslagits hade från intet håll någon

invändning eller anmärkning blifvit framstäld, hvadan väl med fog kunde

antagas, att billigheten af denna önskan blifvit erkänd ej mindre af de akademiska

myndigheterna, än ock af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen. Förhållandet

vore ock, att botaniska laboratoriet och museet bland alla vetenskapliga

institutioner vid universitetet i Upsala vore de enda, vid hvilka

en vaktmästare ej vore anstäld. På grund af museets och framför allt

laboratoriets nuvarande relativt inskränkta utrymme hade det låtit sig göra

att, om ock med stora olägenheter, reda sig utan sådant biträde, men alldeles

omöjligt skulle detta blifva, då de nämnda institutionerna, tack vare

Riksdagens frikostighet, snart blefve högst betydligt utvidgade. Grundad

förhoppning förefunnes, att inflyttning i de nya laboratorie- och museilokalerna

skulle kunna ega rum i slutet af år 1894 och början af år 1895,

och derför vore det högeligen önskligt, om en vaktmästare funnes att tillgå

från och med 1895 års början, i synnerhet som mycket betydande omflyttningar

och andra arbeten då måste, särskildt å museet, verkställas.

Till ^aflöning åt omförmälde vaktmästare egde botaniska laboratoriet

inga tillgångar. Då vid 1889 års riksdag till detsamma begärdes ett årligt

anslag af 1,000 kronor »till inköp af nödiga instrument och undervisningsmateriel»

samt »till städning, belysning och uppvärmning», beviljades af

Riksdagen endast 500 kronor »till materiel», och denna summa vore den

allra minsta, som för detta ändamål behöfdes, i synnerhet som genom det,

med anledning af kongl. stadgan angående filosofie kandidat- och licentiatexamina

den 17 april 1891, förändrade, af universitetskanslern faststälda

undervisningssättet laboratorieöfningarna måste ej obetydligt utvidgas. Lika

litet kunde af museets ringa årsanslag, 1,000 kronor, något bidrag påräknas

till vaktmästarens aflöning, enär det hörde nästan till det omöjliga att med

sagda summa bestrida alla utgifter, som för museets behöriga skötsel vore

nödvändiga.

Anställande af en vaktmästare vid botaniska laboratoriet och museet

synes vara en lika så nödvändig som förutsedd följd af den utvidgning dessa

institutioner nu erhålla; och då af det anförda framgår, att några medel

härför ej kunna erhållas från vare sig laboratoriets eller museets årsanslag,

anser jag mig böra i underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes

till Riksdagen göra framställning derom, att till aflönande åt en vaktmästare

vid nämnda institutioner beviljas ett årligt anslag af 500 kronor,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

5

eller samma belopp, som Riksdagen år 1878 anvisade till lön åt en vaktmästare

vid zoologisk-zootomiska institutionen.

Under en följd af år har akademiska konsistoriet i Lund gjort fram- [4.]

ställningar om beredande af anslag till förstärkande af lärarekrafterna i£ °- pr°£*™r

de historiska vetenskaperna. Äfven nu har konsistorium, med åberopande,1,""™^™,,,,!,,

af en utaf professor M. Weibull till konsistorium ingifven skrifvelse, för- gruppen vid

nyat berörda anhållan. Professor Weibulls anförande i frågan innehåller ""''''ÄJnl

hufvudsakligen följande.

Vid den år 1877 beslutade ombildningen af de akademiska adjunkturerna

erhöll universitetet i Lund, likasom det i Upsala, en extra ordinarie

professur i historia, hvilket ämne, såsom ett af universitetens hufvudämnen,

sedan mer än ett århundrade haft två ordinarie lärareplatser. Men

till denna e. o. professur lades jemväl det sjelfständiga läro- och examensämnet

statskunskap; och såsom förhållandena utvecklat sig, hade sedan är

1889 e. o. professorns tjenstgöring uteslutande tillhört sistnämnda ämne.

När på grund af kongl. stadgan angående filosofie kandidat- och licentiatexamina

den 17 april 1891 undervisningen ordnades inom de olika läroämnena,

måste e. o. professorn i historia och statskunskap helt och hållet

tagas i anspråk för undervisningen i statskunskap, och hade dermed ett

redan förut bestående förhållande fått sin officiela bekräftelse. En extra

ordinarie professur i historia funnes derför vid Lunds universitet endast till

namnet. Denna lärarebefattning vore helt och hållet tagen i anspråk för

ämnet statskunskap. Men universitetet i Lund behöfde ej mindre än det i

Upsala sin extra ordinarie professur i historia, om det skulle kunna uppfylla

sina skyldigheter. Lösningen af denna fråga, på hvilken under mer än

ett årtionde uppmärksamhet blifvit fäst genom upprepade andraganden,

vore mer än någonsin en nödvändighet nu, då ofvannämnda examensstadga

skulle fullständigt genomföras.

Med anledning af denna skrifvelse har konsistorium anhållit, att anslag

måtte utverkas för inrättande af eu ny extra ordinarie professur inom

humanistiska sektionens historiska ämnesgrupp, hvarigenom en sådan

reglering kunde åstadkommas, att universitetet erhölle en e. o. professor i

historia och en i statskunskap med geografi. Denna anhållan är af universitetskanslern

till nådigt bifall förordad.

Det af universitetet länge kända och framhållna behofvet af förstärkning

i lärarekrafterna för ifrågavarande ämnesgrupp har redan förut

vunnit Eders Kongl. Maj:ts erkännande; och till afhjelpande deraf gjordes

vid 1889 års riksdag nådig proposition om inrättande af en ordinarie

professur i geografi och statskunskap, hvilken proposition dock ej bifölls

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Åttonde hufvudtiteln.

[5.]

Laborator vit

fysiologiska

institutionen

Lund.

af Riksdagen. De nämnda båda vetenskaperna, särskildt geografien, hafva

på senare tider vunnit en storartad utveckling. Geografien intager ock

numera vid elementarundervisningen och kommer allt mera att intaga en

annan och bättre ställning än den underordnade, som hittills varit detta

ämne anvisad. För sådant ändamål har i kongl. kungörelsen den 10 mars

1892 stadgats, att akademiskt betyg i statskunskap med geografi men icke

betyg i statskunskap ensamt må tagas i beräkning vid fråga om behörighet

till lärarebefattning vid allmänt läroverk. Under sådana förhållanden

behöfva utan tvifvel dessa vetenskaper vid universitetet sin egen målsman.

Det synes derför billigt, att universitetet i Lund ej må i detta afseende

vara försatt i ogynsammare ställning än det i Upsala. På grund häraf

och då fördelningen af de till den historiska ämnesgruppen hörande vetenskapsgrenar

på de särskilda lärarebefattningarna under olika förhållanden

torde böra ske på olika sätt, tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t behagade

föreslå Riksdagen att för upprättande vid universitetet i Lund af

en extra ordinarie professur inom den historiska ämnesgruppen bevilja på

ordinarie stat ett anslag af 4,000 kronor, deraf 3,000 kronor såsom lön

och 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

Akademiska konsistoriet i Lund har vidare anhållit om anslag till

i aflöning åt en laborator i experimentel fysiologi. Denna anhållan grundar

i sig på en till konsistorium ingifven framställning af fysiologiska institutionens

föreståndare, hvilken anfört, att då institutionens nya byggnad antagligen

under hösten 1893 blefve färdig till begagnande för en tidsenlig undervisning,

det vore på tiden att vidtaga åtgärder för den komplettering af

lärarekrafterna, som härtill erfordrades, och för att universitetet i Lund

måtte i detta afseende varda likstäldt med de två andra medicinska läroanstalterna.

Klart vore nemligen, att behofvet af lärarekrafter för undervisningen

i fysiologi måste vara detsamma för alla dessa läroanstalter, för

så vidt man ville, att fordringarna på lärjungarnes kunskaper skulle vid

dem ställas lika högt.

Beträffande aflöningen för den nye laboratorn har den af institutionsföreståndaren

föreslagits till 4,000 kronor, eller det belopp, som tillkomme

laboratorn i samma ämne vid Karolinska institutet i Stockholm; och konsistorium

har anhållit om utverkande af anslag till detta belopp, hvilken

anhållan af universitetskanslern förordats.

Anställandet af en laborator vid fysiologiska institutionen i Lund, i

likhet med hvad redan skett vid motsvarande institutioner i Stockholm

och Upsala, anser jag vara af behofvet påkalladt. Aflöningen för laboratorn

vid Karolinska institutet höjdes visserligen vid 1892 års riksdag

s. 7 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

7

till samma belopp, som redan förut kommit laboratorn i Upsala till del,

eller 4,500 kronor; men med afseende derå, att antalet af medicine studerande

vid universitetet i Lund är ej obetydligt mindre än vid de två

andra medicinska läroanstalterna, anser jag aflöningen för nu ifrågavarande

lärarebefattning skäligen böra bestämmas till det föreslagna beloppet. Jag

hemställer alltså, det Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra framställning

derom, att till aflöning åt en laborator i experimentel fysiologi

vid universitetet i Lund må beviljas ett årligt anslag af 4,000 kronor,

hvaraf 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

Den filosofiska fakultetens humanistiska sektioner vid universiteten i

Upsala och Lund hafva i skrivelser till de större akademiska konsistorierna

framstält behofvet af följande anslag till universitetsseminarier, nemligen

vid Upsala universitet:

till det språkvetenskapliga seminariet ................................... kr. 3,500: —

» » historiska » » 1,000: —

» » filosofiska » 1 1,000: —

» seminariet för slaviska språk ............................................... » 650: —;

vid Lunds universitet:

till det språkvetenskapliga seminariet ...................................... kr. 3,250: —

» ett historiskt seminarium ................................................. 8 600: —

» det filosofiska seminariet..................................................... » 600: —

> » litteraturhistoriska seminariet ....................................... » 600: —

» > statsvetenskapliga > 8 600: —;

Och hafva de större konsistorierna inkommit med framställningar om förestående

anslagsbelopp för sagda ändamål, med undantag af det ifrågasatta

anslaget till seminariet för slaviska språk i Upsala. Derjemte hafva bemälda

konsistorier upprepat sina framställningar om anslag till de matematiska

seminarierna med 1,500 kronor till hvardera, eller samma belopp, som

under flera föregående år utgått.

De anslag, som hittills utgått till de språkvetenskapliga seminarierna,''

hafva varit så fördelade, att i Upsala utgått till avdelningen för klassisk

filologi 1,000 kronor, till avdelningen för nordiska språk 1,000 kronor och till

avdelningen för främmande lefvande språk 1,000 kronor, men i Lund så, att

avdelningen för klassisk filologi erhållit 1,000 kronor, avdelningen för nordiska

språk 750 kronor och avdelningen för främmande lefvande språk 1,200 kronor.

Så länge främmande lefvande språk utgjorde ett enda examensämne,

var emellertid seminariet för dessa språk i sjelfva verket ett seminarium

blott för romanska språk; och detta förhållande fortfor, äfven sedan be
-

te.]

Universitets
seminarier.

språkveten
skapliga
seminarierna.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Åttonde hnfvudtiteln.

rörda ämne delats i tvenne, romanska och germanska språk. Behofvet af

ett seminarium för germanska språk blef dock snart känbart; och i Upsala

inrättade en af universitetets docenter, utan understöd och utan ersättning

för sitt arbete, ett dylikt seminarium samt upprätthöll det under någon

tid, hvarunder flere studerande med berömvärd flit deltogo i dess öfningar.

Att detta seminarium sedermera upphörde, berodde icke på svalnadt nit

hos föreståndaren, ej heller på bristande intresse hos de studerande, utan

på andra förhållanden. Ett seminarium för germanska språk kunde man

emellertid icke undvara utan skada för studierna i detta ämne. Derför

väcktes på våren 1888 inom humanistiska sektionen förslag om upprättandet

af ett dylikt och yrkades dervid, att för vinnande af nödiga medel dertill

250 kronor skulle tagas af det ursprungligen för nyeuropeisk lingvistik

afsedda anslaget å 1,000 kronor, som hittills varit disponeradt uteslutande

för de romanska språken, samt att sektionen skulle ingå med begäran om

ett årligt tillägg till eller förhöjning af detta anslag med 500 kronor, så

att hvardera af de båda seminarieafdelningarna för romanska och germanska

språk finge uppbära ett anslag af 750 kronor årligen. Detta förslag

blef af sektionen gilladt; och med anledning af dess anhållan gjorde

det större konsistoriet hos Eders Kongl. Maj:t framställning om sagda förhöjning,

hvilken framställning sedermera år efter år upprepats, utan att

berörda framställningar ledt till åsyftadt resultat. Under tiden har dock

en seminarieafdelning för germanska språk trädt i verket med hjelp af

de medel, som dels afdelningen för romanska språk kunnat afstå, dels

från annat håll erhållits.

I Lund hafva förhållandena i det ifrågavarande hänseendet varit

ungefär enahanda. Först under år 1891 har emellertid der en sjelfständig

seminarieafdelning för germanska språk blifvit inrättad. Enligt uppgift af

nämnda afdelnings föreståndare har den härvid vunna erfarenheten visat,

att ett årsanslag af 750 kronor vore erforderligt för att å ena sidan anskaffa

tillräcklig materiel och följa med den utkommande vetenskapliga

litteraturen i ett ämne, som omfattade flera i ständig utveckling stadda

lefvande språk, och å andra sidan med premium belöna en och annan

afhandling, som författats af någon seminariemedlem och som vore så god,

att den verkligen kunde pröfvas förtjena en särskild uppmuntran i form

af belöning. Med anledning häraf hafva humanistiska sektionen och större

akademiska konsistoriet i Lund upprepat sin redan 1892 gjorda framställning

om höjande af anslaget till det språkvetenskapliga seminariet med 300

kronor, på det att till hvardera af seminarierna för romanska och germanska

språk skulle kunna utgå 750 kronor, under det att seminarierna för

klassiska och nordiska språk finge behålla hittills dem tilldelade belopp.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

9

Beträffande det historiska seminariet anför detsammas målsman i Upsala

till humanistiska sektionens protokoll den 1 juni 1891 bland annat, att,

enär den nyligen utfärdade undervisnings- och examensstadgan för filosofiska

fakulteten föreskrifver seminarieöfningar i de särskilda examensämnena,

tillkomme det de akademiska myndigheterna att vidtaga de anordningar,

som fordrades, för att sådana öfningar skulle komma till stånd.

Tydligt vore, att dessa anordningar icke med ens kunde vinna full utbildning,

men i den mån, de erhölle större stadga, kunde ekonomiska utgifter

knappast undvikas. De vetenskapliga öfningarna inom den humanistiska

sektionen måste nemligen, sedan de hunnit öfver sitt första utvecklingsskede,

förr eller senare organiseras i form af universitetsinstitutioner, likartade

med de naturvetenskapliga studiernas laboratorier och samlingar,

ehuru i mindre skala. Så hade redan skett i första rummet med de språkvetenskapliga

seminarierna, som också blifvit hugnade med nödiga anslag

till böcker och andra hjelpmedel. På sista tiden hade likaledes de historiska

öfningarna, som sedan några år tillbaka pågått, blifvit ordnade inom

ett fast seminarium med stadgar, stadfästa af kanslern den 18 november

1890. De historiska studierna vore utan tvifvel, i likhet med de språkliga,

af så stor vigt både för de akademiska examina och för utbildning

af lärare till de allmänna läroverkens tjenst, att kraftigare anordningar

till deras befrämjande måste anses vara i hög grad påkallade. Det historiska

seminariet i Upsala hade likväl hittills icke haft andra penningemedel

att tillgå än ett mindre tillfälligt statsanslag och för öfrigt rent privata

bidrag, som endast i ringa grad kunnat fylla behofvet. Genom en frikostig

donation af svenska akademien hade visserligen seminariet erhållit

en värdefull förstärkning af sin boksamling för studierna inom den svenska

historien. Men då nu, i följd af de nya föreskrifterna om den akademiska

undervisningens ordnande, större anspråk måste ställas på den med seminariet

förbundna lärareverksamheten, så'' vore det af så mycket större vigt,

att hjelpmedel för öfningarna äfven inom andra områden af de historiska

studierna icke helt och hållet saknades. Till dylika hjelpmedel vore i

första rummet att räkna en mindre samling af vigtigare utländska urkundverk

och vetenskapliga handböcker, vidare historiska kartor och facsimiletryck,

hvarjemte äfven vore önskvärdt, att för seminariets behof, till material

för diskussioner och uppsatser, afskrifter af arkivakter då och då kunde

verkställas. För anskaffande af dylika hjelpmedel i ej allt för litet omfång

borde en bestämd årlig summa kunna påräknas.

I afseende å de filosofiska seminarierna framhålles af dessas målsmän

vid båda universiteten hufvudsakligen, att till åtlydnad af föreskriften i

Bill. till RiJcsd. Prot, 18!)4. 1 Sami. 1 Afd. 2

Historiska

seminariet.

Filosofiska

seminariet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Åttonde hufvudtiteln.

Det litteraturhistoriska

seminariet.

nådiga examensstadgan af den 17 april 1891, § 2, att i hvarje ämne årligen

borde inrättas s. k. seminarie- eller öfningskurser, hade vid båda uni
versiteten

i de filosofiska disciplinerna hållits sådana öfningar, närmast

anslutande sig till de fria öfningar, som redan förut på lärarnes eget

initiativ varit inrättade, med förbindelse för hvarje deltagare att sjelfverk
samt

dervid biträda. För att dessa öfningar, hvilkas hufvudsakliga uppgift

måste vara att förmedla, underlätta och handleda ett metodiskt, kritiskt och

sjelfständigt studium af filosofisk litteratur samt att utveckla lärjungarnes

sjelfständiga tankeverksamhet, skulle fullt motsvara sin bestämmelse, vore

dock ett seminariebibliotek oundgängligen nödvändigt. Detta borde innehålla

de förnämsta äldre och nyare filosofiska verk i goda editioner. Sådana

bibliotek funnes ock i allmänhet vid de filosofiska seminarierna i andra

länder, likasom vid de seminarier, som hos oss blifvit inrättade för andra

vetenskaper. Vid öfningarna i teoretisk filosofi, hvarest behofvet af seminariebibliotek

i synnerhet gjort sig gällande, hade detta behof i Lund i någon

mån blifvit afhjelpt derigenom, att öfningarna med vederbörligt tillstånd

hållits i föreståndarens bostad och således hans enskilda bibliotek varit

tillgängligt vid förefallande behof. Men ofvan nämnda stadgas syfte vore

tydligen, att dessa så väl som andra vetenskapliga öfningar*skulle hållas

på universitetets lokaler. Dessutom kunde den enskilde lärarens boksamling

icke så räcka till för alla förekommande fall som en allmän institutions

bibliotek, särskildt inrättadt för institutionens syfte. Universitetsbiblioteket

åter vore dels icke tillgängligt under seminarieöfningarna, dels

saknades der åtskilliga verk, som vore behöfliga för seminariet.

Angående det litteraturhistoriska seminariet i Lund meddelas af dess

föreståndare, att seminarieöfningar under hans ledning de två sista åren

idkats af dem, som beredt sig på afläggande af filosofie licentiatexamen,

och att derjemte hållits ett proseminarium för blifvande filosofie kandidater.

Den erfarenhet, som vunnits med afseende på dessa öfningars nytta, hade

varit den bästa. Först genom seminariet hade det lyckats att förmå lärjungarne

till ett sjelfständigt vetenskapligt arbete, och genom proseminariet

hade nödig kontroll vunnits beträffande deras mer elementära studier. Lärjungarne

hade vidare genom dessa regelbundet återkommande öfningar med

all säkerhet förmåtts att flitigare och regelbundnare besöka föreläsningar

och kollegier, och läraren finge derigenom tillfälle att undersöka, om de

rätt uppfattat det, som meddelats dem. Emellertid hade berörda öfningar,

i följd af bristande tillgångar, icke kunnat på afsedt sätt ordnas. Fn kurs

för nybegynnare i svensk eller allmän litteraturhistoria utan samtidig

litteraturläsning klafve tydligen jemförelsevis värdelös. Derför hade försök

s. 11 Kontrollera mot PDF

/

Åttonde hufvudtiteln. 11

gjorts att anordna eu dylik litteraturläsning, men detta försök strandade

redan från början af brist på nödiga böcker. Ett exemplar af det för tillfället

behöfliga arbetet hade visserligen funnits att tillgå på universitetsbiblioteket,

men detta vore hvad en lärjunge behöfde. öfver den litteratur,

han sålunda erhållit, kunde han visserligen hålla ett föredrag, men någon kritik

från de öfriges sida kunde ej ifrågakomma eller fordras, då de icke haft

tillgång till den erforderliga litteraturen. När icke alla proseminariets medlemmar

kunde deltaga i frågans behandling, utan det öfvervägande flertalet

nödgades inskränka sig till att blifva åhörare, vore det knappt rätt

att för en lärjunges skull upptaga de öfrigas tid. Under den sista terminen

hade öfningarna derför måst hufvudsakligen inskränkas till förhör

rörande det, som på föreläsningar och kollegium genomgatts.

Denna brist på nödigt anslag hade äfven förlamat seminariets verksamhet.

Äfven för detta behöfdes en ganska stor litteratur. En del af

denna funnes icke på universitetsbiblioteket ens i ett exemplar, något, som

dock icke kunde blifva föremål för klander, då biblioteksanslaget vore

litet och många berättigade behof förut måste tillgodoses. Andra behöfliga

böcker funnes visserligen, men blott i ett exemplar, under det att här kräfdes

flera, så vida deltagandet i öfningarna skulle blifva allmänt. Följden

af denna brist på litteratur hade varit, att visserligen den lärjunge, som

fått sig ålagdt att hålla föredrag och fått begagna den litteratur, som

kunnat anskaffas, genomträngt ämnet, men de öfriga hade här liksom i

proseminariet blott varit åhörare, utan att vara i stånd till ett kritiskt

samarbete med föredraganden. Det litteraturhistoriska seminariet rörde sig

vidare till en mycket väsentlig grad med manuskriptforskning. Lösa handlingar,

manuskriptkataloger o. d. kunde emellertid af lätt insedda skäl ej

lånas ned till universitetsbiblioteket, och det vore derför nödvändigt att

hafva en årlig summa till afskrifter, ty det kunde ju icke fordras af föreståndaren,

att han sjelf skulle verkställa eller bekosta dessa afskrifter. .

De skäl, som anförts till stöd för ansökning om anslag till det stats- staket™-

7 . . . T • , skapliga semi■

vetenskapliga seminariet i Lund, naiva vant: nariet.

att i planen för det statsvetenskapliga seminariet inginge, att lärjungarne

der skulle sättas i tillfälle att dels öfva sig i sjelfständigt

vetenskapligt arbete på statsrättens och statistikens områden, dels ock författa

större afhandlingar af statsvetenskapligt innehåll;

att genomförandet af denna plan förutsatte i första hand litterära

hjelpkällor, bestående af dels ett handbibliotek utaf vissa mera allmänt

använda betydande verk, dels hela det svenska statsvetenskapliga trycket,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Åttonde hnfvudtiteln.

dels en och annan af utlandets vigtigare årspublikationer på såväl statsrättens

som statistikens område;

att den af föreståndaren gjorda framställningen angående erhållande

af officiella publikationer från departementen och de centrala embetsverken

m. fl. endast till en mindre del, eller med afseende på den under serien

»Bidrag till Sveriges officiella statistik» utgående publikationen, kunnat vinna

nådigt bifall; samt

att universitetsbiblioteket icke kunde fylla seminariets nämnda behof,

dels. derför att det svenska trycket med undantag af serien »Bidrag till

Sveriges officiella statistik» först långt efter utgifningen komtne biblioteket

till hända, dels ock emedan det mesta af hvad seminariet behöfde utaf utlandets

statsvetenskapliga litteratur, såsom vissa statistiska årspublikationer, icke

kunde ifrågasättas till inköp för nämnda bibliotek.

Seminariet

för slaviska

språk.

Hvad slutligen angår seminariet för slaviska språk i Upsala, har dess

föreståndare bland annat meddelat, att i öfverensstämmelse med föreskrifterna

i 1891 års stadga rörande undervisning och examina inom filosofiska

fakulteten hade under sistlidne vårtermin ett seminarium för slaviska språk

börjat sin verksamhet. Det hade emellertid visat sig, att något seminariearbete^

som verkligen gjorde skäl för namnet, svårligen kunde komma

till stånd utan en liten för arbetet afpassad boksamling. Utan en sådan

vore man nödsakad att nästan uteslutande välja mycket elementära uppgifter,

och anspråken på seminariemedlemmarnes sjelfständiga arbete måste

ställas lågt. Behofvet af något anslag för seminariet vore derför trängande.

Vid beräkningen af anslagsbehofven för ett slaviskt seminarium vore

att förutsätta:

att anslaget^ skulle, sa vidt det ej till någon mycket ringa del toges i anspråk

för bokskåp, katalogpapper, protokollsböcker och dylikt, uteslutande

användas till inköp af litteratur;

att i ett seminariebibliotek borde till medlemmarnes disposition ställas

a) sådana vetenskapliga tidskrifter, som ideligen behöfde rådfrågas, b) sådana

ordböcker och andra handböcker, som ständigt måste vara till hands

under arbetet, c) sådana böcker, hvilka behöfdes för den särskilda uppgift,

som för hvarje år eller termin förelädes seminariet, och hvilka det ej

kunde åläggas seminariemedlemmarne att hvar för sig anskaffa — alltid

med vederbörlig hänsyn till hvad universitetsbiblioteket hade att i olika

riktningar erbjuda; samt

att ett seminarium för slaviska språk måste på statskassan ställa mindre

anspråk än t. ex. seminarier för nordiska språk, klassiska, romanska eller

s. 13 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

13

germanska språk eller för historia, dels derför att förstnämnda ämne ej

kunde för stat och folk hos oss anses ega samma vigt och betydelse som

de senare, dels derför att de studerande, som åt slaviska språk egnade ett

djupare studium, naturligtvis måste antagas blifva betydligt färre än de, som

egnade sig åt hvart och ett af öfriga nyss angifna ämnen, och det slaviska

seminariet sålunda oftare komme att företaga sig relativt elementära uppgifter.

Under dessa förutsättningar kunde seminariets årliga behof beräknas

ungefär sålunda:

till tidskrifter, de två vigtigaste tidskrifterna för slavisk filologi samt en

rysk och en polsk litterär tidskrift........................................ kr. 100: —

» ordböcker och andra handböcker ........................................... » 75: —

» litteratur för årets eller terminens ämne ............................... » 75: —

summa kr. 250. —

Dessutom behöfdes dock för första uppsättningen ett särskildt anslag

till inköp af tidigare årgångar af de båda filologiska tidskrifterna kr. 200: —

» några större ordböcker och ett större grammatiskt verk . » 200: —

summa kr. 400: —

eller för första året tillsammans 650 kronor.

Då Eders Kongl. Maj:t i proposition till 1876 års riksdag första gångenseminane/rågjorde

framställning om ett anslag af 2,950 kronor till språkvetenskapliga

seminariet i Lund, meddelade dåvarande föredraganden, att nämnda seminarium

redan med läsåret 1865 — 66 börjat sin verksamhet enligt af universitetskanslern

tills vidare faststälda stadgar och med hjelp af medel,

som beviljats ur universitetets reservfond. Sedan dess hade seminariet

oafbrutet fortsatt sin verksamhet. Denna, hvilken under de tre första

åren endast omfattade klassiska språk, utsträcktes från och med vårterminen

1869 jemväl till nordiska språk, för hvilka en särskild afdelning

då bildades; och vore af akademiska konsistoriet föreslaget, att en ny

särskild afdelning skulle bildas för nyeuropeisk filologi. De för det sålunda

utvidgade seminariet nödiga anslagsposter hade konsistoriet beräknat

sålunda: till afdelningen för klassisk filologi: till premier 1,000 kronor,

till bokinköp 200 kronor; till afdelningen för nordiska språk: till premier

450 kronor, till bokinköp 100 kronor; till afdelningen för nyeuropeisk

lingvistik: till premier 1,000 kronor, till bokinköp 200 kronor.

De jemförelsevis stora belopp, som afsetts för premier, motiverades

dermed, att det vore af vigt, att man kunde bereda något understöd för

de merendels obemedlade deltagarne i berörda öfningar, på det att de

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Åttonde hnfvudtiteln.

Seminariefrågän

vid

1877 års

riksdag.

måtte kunna med odelade krafter egna sig åt det trägna arbete, öfningarna

kräfde. Ofta kunde man genom en sådan uppmuntran med en ringa

summa främja utvecklingen af ovanliga och snart nog för bildningen fruktbärande

anlag.

Med anledning af ifrågavarande nådiga framställning yttrar Riksdagen

i skrifvelse den 11 maj 1876, att de skal,, som anförts för tilldelande af

något understöd åt språkvetenskapliga seminariet i Lund, synts Riksdagen

giltiga; men att anslaget syntes till en början böra på extra stat uppföras;

och att Riksdagen alltså på extra stat för år 1877 beviljat för sagda ändamål

2,950 kronor.

Af följande årets riksdag äskade Eders Kongl. Maj:t, att det sålunda beviljade

anslaget skulle uppföras på ordinarie stat, samt gjorde nu derjemte

framställning om ett anslag å 11,000 kronor för inrättande af seminarier

vid Upsala universitet. Redan på hösten 1876 hade nemligen kanslersembetet

jemte eget memorial öfverlemnat en underdånig skrifvelse rörande

denna fråga från större akademiska konsistoriet i Upsala. Angående behofvet

och nyttan af universitetsseminarier anfördes härvid, hurusom redan

det allmänna bruket af sådana inrättningar i andra länder, hvarest undervisningsväsendet

vore väl ordnadt, och den erfarenhet man der hunnit

förvärfva om dylika seminariers högst fördelaktiga inverkan icke blott på

språkstudierna utan ock på studiet af de matematiska och mekaniska vetenskaperna,

utgjorde en fullt tillräcklig anledning att söka införa dem äfven

hos oss. Särskildt i afseende på de humanistiska studierna vid de svenska

universiteten skulle sådana inrättningar kunna blifva af stor betydelse, om

den klagan egde giltighet, som äfven i konsistoriets skrifvelse funnit ett

uttryck, att nemligen dessa studier genom sammanträffande af flera förhållanden

allt mera tagit gestalt af ett ensidigt receptivt inhemtande af

ett visst kunskapsmått, utan att den sålunda vunna teoretiska insigten

genom en motsvarande öfning och tillämpning erhölle någon praktisk betydelse

för den studerande eller genom öfvad sjelfverksamhet blefve hans

verkliga egendom.

Kostnaderna för de ifrågasatta vetenskapliga öfningarna hade af konsistoriet

beräknats sålunda:

ett seminarium för juridik ...................................................... kr. 1,200: —

ett » för klassiska språk:

till arfvoden åt biträdande lärare kr. 1,000: —

> inköp af böcker..................... » 300: —

» premier åt studerande ......... » 1,700: — > 3,000:

Transport kr. 4,200: —

s. 15 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

Transport kr,

ett seminarium för nyare språk:

samma belopp i lika fördelning........................ *

ett » för nordisk språk- och fornkunskap:

till arfvode åt biträdande lärare kr. 500

» inköp af böcker.................... * 150

» premier........................................ »__900

ett matematiskt-fysiskt seminarium:

till arfvoden åt biträdande lärare............ kr. 1,000:

» inköp af böcker......................... * 300:

» iordningställande af fysiska instrument

m. ............................................... 5 400:

» premier..................................................... 8 800:

till hyra för lokaler .............................................................

15

4,200: —

3,000: —

— » 1,550:-

2,500

1,000

kronor 12,250

Vid denna beräkning anmärkte kanslersembetet bland annat, att de

till arfvoden åt biträdande lärare begärda anslag icke borde på förhand

fördelas mellan de särskilda seminarierna, utan sammanlagda ställas till

konsistoriets disposition att efter behof användas till arfvoden åt de lönlöse

lärare, som förordnades att biträda vid öfningarna, samt att likaledes anslaget’

till premier, hvilket för öfrigt syntes kunna minskas till sammanlagd

t 4,000 kronor, borde ställas till konsistoriets disposition att vid hvarje

termins slut efter förslag af seminariernas föreståndare fördelas. °

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, gjordes nådig framställning

till 1877 års riksdag om beviljande af ett anslag å 11,000 kronor,

hvaraf skulle utgå

till arfvoden åt de vid undervisningen biträdande extra ordinarie

lärare................................................_.....;••—•••;............. ^r‘

» premier åt studerande, som deltaga i seminarieöfningarna *

» inköp af böcker äfvensom till materiel för den fysiska

undervisningen..................................................................... *

» hyra af lokaler.............................................

4,500: —

4,000: —

1,500

1,000

tillsammans kr. 11,000: —

I sin skrifvelse den 24 maj 1877 afgaf Riksdagen a denna framställning

det svar att,om än ej kunde bestridas, att de föreslagna åtgärderna

skulle kunna verka gagnande på studiet af de ämnen, för hvuka

de vore afsedda, hade det emellertid synts Riksdagen bj fullt lämpligt att,

då universiteten vore i ganska väsentliga delar föremal för förändringar

i organisationen, utveckla seminarieväsendet vid desamma i sa vidsträckt

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Åttonde hnfrndtiteln.

män, som af Eders Kongl. Maj:t föreslagits, utan vore det riktigare att

törst afvakta verkningarna af de förändringar med afseende å lärarepersonalen,

som af Riksdagen beslutits. Då likväl ett språkligt seminarium redan

tunnes inrättadt vid universitetet i Lund, till hvilket staten lemnat understöd,

samt ifrågavarande praktiska öfningar vore särskildt nyttiga för dem,

som egnade sig åt sprakvetenskapliga studier, hade Riksdagen funnit sig böra

i sa måtto tillmötesgå omförmälda framställning, att ett anslag till dylikt

seminarium vid Upsala universitet jemväl beviljats. Detta anslag hade

Riksdagen ansett kunna bestämmas till ungefärligen samma belopp, som

det till seminariet i Lund utgående, eller i jemnadt tal 3,000 kronor,

till dess ytterligare erfarenhet i nu förevarande ämne blifvit vunnen,

hade emellertid sa val det nya anslaget för Upsala universitet som

det redan till seminariet i Lund beviljade synts böra å extra stat uppföras.

rr

Ifrågavarande nådiga framställningar blefvo alltså endast på det sätt

bifallna, att på extra stat för år 1878 anvisades för inrättande vid universitetet

i Upsala af ett ^seminarium i språkvetenskap 3,000 kronor och

till understöd för det språkliga seminariet vid universitetet i Lund 2,950

kronor. Dessa belopp hafva allt sedan dess år efter år för sagda ändamål

beviljats a extra stat.

Anslag till

matematiska

seminarier.

Vid riksdagen år 1882 väcktes af enskild motionär förslag om ett

anslag af 1,500 kronor till ett matematiskt seminarium vid Upsala universitet.

Nämnda belopp, vore nemligen erforderligt till inköp af de nödvänd

igaste matematiska instrument, modeller och journaler, till hyra för

rum, om ej sådant kunde af universitetet upplåtas, samt till arfvode för

den olönade universitetslärare, hvilken såsom föreståndare skulle hafva att

ansvara för seminariets instrument-, modell- och boksamling samt i detsamma

lemna undervisning.

Med anledning häraf anvisade Riksdagen på extra stat för 1883 till

ett matematiskt seminarium i Upsala 1,500 kronor, hvilket belopp sedermera

årligen för samma ändamål anslagits.

o efr matematiskt seminarium vid Lunds universitet anvisades åter

pa. nådig framställning af 1885 års riksdag 1,000 kronor. Detta anslag

höjdes af 1891 års riksdag till 1,500 kronor, med hvilket belopp det för

de tre sista åren anvisats.

Sedan sålunda försök med seminarieundervisning i särskilda ämnen

blifvit gjorda vid våra universitet under vid pass ett fjerdedels sekel, och

den erfarenhet, som dervid vunnits, till fullo bekräftat, hvad man med af
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvndtiteln. 17

seende å seminarieinrättningen inhemtat från främmande länders högskolor,

der den länge med stor fördel varit använd, kunde man icke längre undgå

att erkänna, det seminarieöfningar vore ett nödvändigt komplement till

den universitetsundervisning, som af ålder meddelats i form af föreläsningar.

Först genom seminarieöfningarna blef det nämligen för universitetslärarne

i åtskilliga ämnen, deribland samtliga till den humanistiska

sektionen hörande, möjligt att fullt lära känna sina lärjungars ståndpunkt

och uppfattningssätt samt att gifva dem den väckelse till sjelfverksamhet

och den handledning vid deras begynnande vetenskapliga arbete, hvaraf

de voro i behof. Först derigenom kunde den lärdom, som inhemtades

genom föreläsningar och enskilda studier, vinna den användning och inöfning,

hvarigenom den fullt tillegnades och gjordes fruktbringande för

den vetenskapliga utbildningen. I sammanhang med stadgan för filosofie

kandidat- och licentiatexamina föreskrefs derför genom kongl. kungörelsen

den 17 april 1891, att filosofiska fakulteten skulle jemte de sedvanliga

föreläsningarna, såvidt möjligt, årligen anordna dels propedevtiska kurser,

dels seminariekurser i samtliga de ämnen, i hvilka institutionsöfningar

icke förekomme. På grund af denna föreskrift hafva seminarieöf
ningar

egt rum i de flesta af de till humanistiska sektionen hörande

ämnen liksom i matematik och mekanik. I öfriga till den matematisk-naturvetenskapliga

sektionen hörande ämnen hafva institutionsöfningar

redan länge varit vanliga. De anförda yttrandena af seminarieföreståndarne

gifva äfven vid handen, att berörda seminarieöfningar med

mycken ifver omfattats af lärjungarne och burit god frukt, så att de icke

gerna kunna umbäras; men enstämmigt har derjemte framhållits, att dylika

öfningar icke kunna i längden uppehållas eller göras fullt fruktbringande,

om icke något anslag är att tillgå, hvarur seminariernas behof

kunna fyllas. Bland dessa anslagsbehof framhålles i främsta rummet det

till böcker och annan undervisningsmateriel samt några mindre, mera tillfälliga

utgifter, men derjemte äfven det till arfvoden för seminarieöfningarnas

ledning, då denna, i följd af bristande tid eller annat förhinder

för den ordinarie läraren, måste uppdragas åt extra ordinarie lärare, samt

till ersättning för seminarieboksamlingarnas ordnande och vårdande. Deremot

synes man anse, att behofvet af anslag till premier åt de lärjungar,

som deltaga i seminarieöfningarna, nästan helt och hållet upphört,

något, som för öfrigt är helt naturligt, då det visat sig, att de, som med

flit och allvar begagnat sig af nämnda öfningar, icke blott grundligare

utan äfven på kortare tid genomgått de föreskrifna kurserna, än de,

som icke deltagit i dylika öfningar. Sjelfva den omständigheten, att

Bill. till Riksd. Prat. 18,94. 1 Sami. 1 Afd. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Åttonde hnfvndtiteln.

seminarieöfningar erbjudas de studerande, måste för dem vara en ej ringa

förmån.

Hittills har åt hvarje seminarium, som åtnjutit understöd, anslagits ett

visst belopp, hvarmed alla dess utgifter skulle bestridas. Detta belopp har derför

af olika seminarier och understundom af samma seminarium på olika tider

användts på mycket olika sätt. Så har det än helt och hållet användts till inköp

af böcker, än har största delen deraf utgått till premier eller till arfvoden

för seminariets ledning. För att undanrödja denna ojemnhet föreslog kana lersembetet

1876, att visserligen åt hvarje seminarium skulle anvisas ett särskildt

belopp till böcker och annan undervisningsmateriel, men att till arfvoden åt

vissa ledare af seminarieöfningarna likasom till premier skulle anslås för

alla seminarierna gemensamma belopp. Befinnes nu ock, såsom min mening

är, anslaget till premier åt lärjungarne öfverflödigt, så anser jag dock

lämpligt, att anslaget till arfvoden blir gemensamt för alla till humanistiska

sektionen hörande seminarier, under det att hvarje seminarium erhåller

ett särskildt anslag till böcker, undervisningsmateriel m. m. Om

nemligen omständigheterna föra det med sig, att under en följd af år ett

seminarium oafbrutet skötes af den ordinarie läraren, under det att ett

annat hela tiden förestås af en lönlös extra ordinarie, så skulle det förras

hela anslag kunna år efter år användas till bokinköp, men af det senares

blott en ringa del. Under det att det förra sålunda finge mera medel till

bokinköp än afsedt varit, finge det senare mindre och antagligen alldeles

otillräckliga medel för detta ändamål. Denna olägenhet undvikes derigenom,

att hvarje seminarium får sitt särskilda anslag till böcker och

undervisningsmateriel, men alla ett gemensamt till arfvoden. Vidare är

emellertid att märka, att enligt gällande bestämmelser ordinarie lärare,

som öfvertagit ledningen af seminarieöfningar i sitt ämne, kan erhålla

nedsättning i den eljest föreskrifna föreläsningsskyldigheten. 1 detta fall

blir derför den öfriga undervisningen i ämnet mindre, än om seminarieöfningarna

deri leddes af en extra ordinarie lärare. Om således ur arfvodesanslaget

väl kunde utgå ersättning till extra ordinarie lärare för ledning

af seminarieöfningar, men icke för annan undervisning inom sektionen,

kunde lätt inträffa, att en ordinarie lärare hellre afstode ledningen af seminariet

åt en docent än att minska tillfällena till undervisning i sitt ämne

eller hindra docenten från erhållandet af en tjenstgöring, som medförde

rätt till ersättning af berörda anslag, äfven om den ordinarie läraren i

sjelfva verket vore vida lämpligare att leda dessa svåra öfningar än den

unge, ännu föga öfvade docenten. Ifrågavarande anslag, som kunde

kallas humanistiska sektionens anslag till seminariearfvoden, synes mig

derför böra ställas till kanslerns förfogande för att efter humanistiska sek
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

19

tionens förslag användas till arfvoden, dels åt extra ordinarie lärare, som

enligt sektionens förordnande antingen ledt seminarieöfningar eller öfvertagit

annan undervisning i ett ämne, hvars ordinarie målsman såsom ledare

af seminariet i ämnet erhållit nedsättning i sin föreläsningsskyldighet, dels

för ordnande och vårdande af seminariernas boksamlingar och öfriga undervisningsmateriel.

Att jag härvid undantagit det matematiska seminariet, inom hvilket

äfven den rena mekaniken kommer till behandling, beror dels derpå att

detta seminarium är det enda inom matematisk-naturvetenskapliga sektionen,

dels derpå att bristen på lärarekrafter i detta ämne gjort det nödvändigt

att städse använda en stor del af dess anslag till arfvoden åt

yngre lärare, som biträdt vid dess ledning.

Vid bestämmandet af de årliga anslag, som kunna anses oundgängligen

erforderliga för de särskilda seminarierna till inköp af böcker och

annan undervisningsmateriel samt till tillfälliga utgifter, har hänsyn tagits

å ena sidan till de särskilda ämnenas relativa behof af dylik undervisningsmateriel

och å andra sidan till antalet lärjungar, som kunna antagas

komma att begagna sig af de särskilda seminariernas öfningar. Med ledning

af de hittills med statsmedel understödda seminariernas räkenskaper

har åter anslaget till seminariearfvoden upptagits till samma belopp, som

föreslagits till undervisningsmateriel för de särskilda seminarierna tillsammans.

För det matematiska seminariet har någon fördelning af anslaget

icke föreslagits, men lämpligt torde vara, att, såsom förhållandet särskildt

i Lund under de senare åren varit, omkring två tredjedelar af anslaget

användes till arfvoden åt de vid seminariets ledning biträdande lärarne

samt det öfriga till böcker och annan undervisningsmateriel.

Den fördelning af det äskade anslaget till universitetsseminarier, som

jag derför anser mig böra föreslå, framgår af följande tabell:

Årligt anslag till inköp af böcker och annan undervisningsmateriel

samt tillfälliga utgifter åt

Vid Upsala

universitet

Vid Lunds

universitet

seminariet för

klassiska språk....................

........... 500

— 500

—

»

nordiska » ......................

................ 500

— 500

—

»

»

romanska » .................

............. 500

— 500

—

»

germanska » ........................

............ 500

— 500

—

»

»

historia.............................

............ 500

— 500

—

>

D

statskunskap .........................

............... 250

— 250

—

»

»

filosofi ............................

............ 250

— 250

—

»

estetik och litteraturhistoria

............... 250

— 250

—

Transport 3,250

— 3,250

—

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Åttonde hufvudtiteln.

Transport 3,250: —

3,250: —

seminariet för semitiska språk .....................

150: —

150: —

» » sanskrit och jemförande indoeuropeisk

språkforskning ...............

150: —

150: —

» » slaviska språk ....................

150: —

» » egyptologi ..............................

150: —

Ärligt anslag till humanistiska sektionens

seminarie-

arfvoden.......................

3,850: —

3,550: —

Summa 7,700: —

7,100: —

Ärligt anslag till matematiska seminariet

1,500: —

1,500: —

Då emellertid för den första uppsättningen mera medel erfordras,

än som sedermera för hvarje år behöfves, skulle det vara medgifvet

kanslern att, på framställning af humanistiska sektionen, under de två

första åren ur anslaget till seminariearfvoden tilldela de seminarier, som

icke förut haft understöd af statsmedel, belopp ej öfverstigande det årliga

anslag, som blifvit hvarje särskildt seminarium tilldeladt. Vidare skulle

det vara vederbörande medgifvet att ett följande år använda de besparingar,

som under ett föregående år uppstått å något af berörda anslag. Ett sådant

medgifvande är nödvändigt, emedan endast sålunda dessa medel kunna

på ett fullt ändamålsenligt sätt användas. Ofta måste nemligen inträffa,

att ett dyrbarare verk eller en omfångsrikare kurs icke kan, jemte öfriga

oundgängliga utgifter, med ett års anslag bekostas, utan att besparingar

för detta ändamål måste under föregående år göras. Tydligt är slutligen,

att, sedan mer erfarenhet vunnits, någon jemkning i här föreslagen fördelning

af anslaget kan befinnas erforderlig. Lämpligt torde derför vara, att det

öfverlåtes åt Eders Kongl. Maj:t att efter sig företeende omständigheter

vidtaga sådan jemkning.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och under erinran, att hittills

för seminarierna på extra stat utgått ett belopp af 8,950 kronor, hemställer

jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

dels till universitetsseminarier inom den humanistiska sektionen på

ordinarie stat bevilja vid universitetet i Upsala 7,700 kronor och vid universitetet

i Lund 7,100 kronor, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med ofvan angifna grunder bestämma fördelningen

af dessa anslag; samt

dels likaledes på ordinarie stat anvisa till det matematiska seminariet

vid universitetet i Upsala 1,500 kronor och till samma seminarium vid

universitetet i Lund 1,500 kronor.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 21

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Vid öfverlemnande till Eders Kongl. Maj:t af lärarekollegiets vid Karo- [7.]

linska mediko-kirurgiska institutet framställning angående institutets behof ^orator

af statsanslag har kanslern för rikets universitet särskildt framhållit kollegiets

anhållan om ett årligt anslag å 3,000 kronor för aflönande af en

laborator i bakteriologi.

Till stöd för denna begäran har lärarekollegiet i hufvudsak anfört

följande. . .

Krafven på en god undervisning i bakteriologi vid ett medicinskt

läroverk stegrades år från år. Genom den af Konung och Riksdag beviljade

tillbyggnaden vid institutets patologisk-anatomiska institution komme

läroverket att senast från och med början af ar 1895 erhålla, en lämplig

lokal med nödig utrustning för meddelande af sådan undervisning.. Det

vore emellertid i hög grad önskligt att vid nämnda institution jemväl

hafva fäst en särskild kompetent lärare, som vore förbunden att under

läseterminerna lemna en fortgående undervisning i ämnet samt utöfva

närmaste tillsyn och vård om deri nya bakteriologiska afdelningen. . För

närvarande funnes väl vid institutionen en docent i bakteriologi, hvilken

innehade det ena af läroverkets två docentstipendier å 1,000 kronor hvartdera,

men denne kunde ej åläggas annan undervisning än den, som i allmänhet

tillkomme innehafvare af docentstipendium, eller att. minst två

gånger årligen på tider, som af lärarekollegiet bestämdes,, gifva undervisningskurser

i sitt ämne. Att kunna anställa någon behörigen qvalifice

rad docent, som mot sådan ersättning skulle vilja eller, med afseende a sin

utkomst, kunna under hela terminen så godt som dagligen , så egna sig åt

undervisningen, som här vore af nöden, torde ej vara möjligt. Fn sådan

uppoffring kunde i sjelfva verket ej sättas i fråga. Det gjordes hår behof

af eu specialist, hvilken såsom laborator ständigt öfvervakade och ledde

de ytterst tidsödande bakteriologiska arbetena och öfningarna för de studerande

på olika utvecklingsskeden samt med råd och dad bistode de mera

försigkomne, äfven äldre läkare, som ville utföra specialarbeten, och hvilken

derjemte lemnade fria kurser, afpassade efter den allmänna under.visningsplanen

inom institutionen för dein, som förberedde sig till medicinekandidatexamen,

hvarvid de hade att göra sina grundläggande, studier i

bakteriologi. Hans aflöning borde vara sådan, att han för öfrigt kunde

utan allt för stor uppoffring egna vederbörlig tid äfven åt. egen bakteriologisk

forskning, och enligt lärarekollegiets åsigt borde han i detta afseende

likasom i öfrigt likställas med förutvarande laborator i patologisk anatomi,

hvilken uppbure en lön af 3,000 kronor.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Åttonde hufvudtitelu.

Lärarekollegiet ansåge sig böra framhålla, att de nuvarande lärarne

i patologisk anatomi, en ordinarie professor, en extra ordinarie professor

och en laborator, vore så fullt upptagne af sina åligganden, att de omöjligen

kunde i detalj öfvertaga ledningen af arbetena på den bakteriologiska

afdelningen och lemna den särskilda undervisning, som der kräfdes, äfven

om de vore dertill kompetente. Undervisningen i patologisk anatomi fortginge

nemligen vid karolinska institutet hela året utan afbrott, till följd

hvaraf en dublering af lärarekrafter vore behöflig. Ordinarie professorn

undervisade under höstterminen dem, som förberedde sig till medicine

licentiatexamen, i speciel patologisk anatomi, och denna undervisning

kräfde för närvarande dubbelt sa mycken tid, som det ålåge en professor

att undervisa. Laboratorn hade alldeles samma, d. v. s. fullständig

professorsundervisning sig ålagd under mellanterminerna, alltså under

fyra och en half månader, ehuru han uppbure endast half professorslön.

Någon ny tjenstgöring, allra minst sådan som här vore i

fråga, kunde omöjligen, icke ens under de egentliga terminerna åläggas

honom, och i regeln skulle han väl icke heller kunna åtaga sig någon

sådan, enär dertill fordrades alldeles särskilda qvalifikationer. Extra ordinarie

professorn hade att undervisa dem, som förberedde sig till medicine

kandidatexamen, ej blott i obduktionsteknik samt allmän patologisk

anatomi och histologi utan äfven i medicinens historia, hvarjemte han handledde

dessa vid de patologisk-histologiska öfningskurser, som för dem vore

obligatoriska. Till sitt biträde hade samtlige desse lärare blott en enda

amanuens, livilket till följd af de hopade göromålen länge visat sig så

otillräckligt, att lärarekollegiet skulle nödgats begära förstärkning härute

innan, om det ej under de senare åren lyckats att vid institutionen fästa

extra ordinarie amanuenser, för närvarande tre, hvilka utan all ersättning

deltoge i de trägna ainanuensgöroinålen. Det hade under sådana förhållanden

endast genom anställande af en docent i ämnet och öfverlemnande

åt honom af det ena docentstipendiet varit möjligt att bringa

någon^ särskild undervisning i bakteriologi till stånd, men, såsom ofvan

framhållits, förefunnes numera alldeles otvetydigt ett stort behof att göra

denna undervisning långt mera intensiv och fruktbärande, än på detta sätt

kunnat åstadkommas.

I likhet med kanslern för rikets universitet finner jag hvad af lärarekollegiet

sålunda anförts till fullo ådagalägga ifrågavarande anslags vigt

och betydelse för patologisk-anatomiska institutionen, och då den nu ifrågavarande

laboratorn torde böra intaga samma ställning som den i patologisk

anatomi, till hvilkens anställande medel beviljades af 1884 års riksdag,

anser jag mig böra tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

s. 23 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln. 23

att bevilja ett årligt anslag af 3,000 kronor för anställande vid karolinska

mediko-kirurgiska institutets patologisk-anatomiska institution af en på

högst fyra år i sänder förordnad laborator i bakteriologi.

Pedagogier och. folkskolor.

Sedan statskontoret i underdånigt utlåtande den 31 december 1883, [8.]

angående förändring i den till vissa verk eller inrättningar m. m. utgående Nedsättning^

ersättning för indragna ränte- och tiondeanslag, hemstält, bland annat, att pedago9gier

den från åttonde hufvudtitelns anslag till pedagogier och folkskolor tillocA folkfolor.

pedagogien i Trosa utgående indelningsersättning äfvensom kontant anvisade

belopp måtte förklaras böra upphöra att utgå samt till statsverket

indragas, blef genom kongl. brefvet den 4 juni 1886 förordnadt,

att, efter det den vid nämnda pedagogi då anstälde pedagog,

hvilken, enligt hvad upplyst vore, innehade fullmakt å sin befattning, från

densamma afgått, de till pedagogien anslagna indelningsersättningar och i

kontant anvisadt belopp icke vidare finge utan nådigt tillstånd utbetalas,

samt att det skulle åligga domkapitlet i Strengnäs att, då pedagogen afgått,

derom hos Eders Kongl. Maj:t göra anmälan och tillika inkomma med

den framställning, hvartill, under förutsättning af berörda medels indragning

till statsverket, förhållandena kunde föranleda.

Sedan pedagogen i Trosa Justus Viktor Vahlström den 15 november

1892 aflidit, har domkapitlet i underdånig skrifvelse den 25 januari 1893,

med bifogande af pastorsembetets i Trosa stads pastorat, efter vederbörandes

hörande, i ärendet afgifna yttrande, dels i underdånighet tillstyrkt, att

pedagogien i Trosa anslagna indelningsersättningar och i kontant anvisadt

belopp måtte till statsverket indragas, och dels, under förutsättning af bifall

härtill, i underdånighet hemstält, att läraretjensten vid berörda skola

hädanefter måtte tillsättas i den ordning, som i kongl. stadgan angående

folkundervisningen i riket den 20 januari 1882 föreskrifves för tillsättande

af lärare vid folkskola.

Statskontoret, som fått sig anbefaldt att häröfver afgifva underdånigt

utlåtande, har anfört, att från den under anslagsrubriken »Pedagogier och

folkskolor» uppförda anvisning i kontant utginge till pedagogien i Trosa ett

belopp af 11 kronor 12 öre samt från den under samma rubrik förekommande

anvisning till »Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

ersättningar», ersättning enligt Stockholms läns medelmarkegångspris för

7,56 kubikfot spanmål hälften råg och hälften korn med forlön 60 öre,

och ersättning enligt Södermanlands läns medelmarkegångspris för 158,4 4

kubikfot enahanda slag spanmål jemte forlön 12 kronor 66 öre, samt att

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Åttonde hufvudtiteln.

värdet a dessa indelningsersättningar enligt 1892 års medelmarkegångspris

utgjorde 341 kronor 37 öre, forlönen deri inberäknad.

Derjemte har statskontoret hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder

förordna, att ifrågavarande anvisning i kontant och indelningsersättningar

skola till statsverket indragas, samt att till Riksdagen måtte aflåtas förslag

derom, att ordinarie anslaget till pedagogier och folkskolor måtte minskas

med motsvarande belopp.

Genom nådigt bref den 17 mars 1893 bar Eders Kong]. Maj:t förordnat, att

pedagogien i Trosa skall såsom sådan upphöra samt att de till nämnda

pedagogi anslagna indelningsersättningar och i kontant anvisadt belopp

skola till statsverket indragas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag, att Eders

Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att anvisningen i kontant under

åttonde hufva dtitelns anslag till pedagogier och folkskolor minskas med

ett jemnadt belopp af 11 kronor till 24,406 kronor samt den under samma

anslagsrubrik förekommande anvisning »Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag: ersättningar» minskas med ett ofvannämnda värde

motsvarande belopp, eller i jemnadt tal 340 kronor, till 760 kronor.

Folkundervisningen.

[9.] I skrifvelse den 20 maj 1890 anhöll Riksdagen på anförda skäl, att

Ang. stats- Eders Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, om och på hvilka vilkor

^l"statsbidraf må kunna lemnas till aflönande af vikarie för ordinarie lärare

nande vid och lärarinna vid rikets folkskolor, som af sjukdom urståndsättes att fuller

*or<«n{rié Söra sin tjenst. I anledning af denna skrifvelse infordrade Eders Kongl.

lärare eller Maj:t underdåniga yttranden ej mindre från samtliga domkapitel, hvilka i ärenlå?:i:z:idå^

hörcle vederbörande folkskoleinspektörer, äfvensom från öfverstyrelsen

för Stockholms stads folkskolor, än äfven från öfverståthållareembetet

och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga län, hvarefter Eders

Kongl Maj:t den 10 augusti 1892 uppdrog åt en kommitté, till hvilken så

väl Riksdagens ifrågavarande skrifvelse som de i anledning af densamma

infordrade yttrandena öfverlemnades, att afgifva betänkande och förslag i

ämnet. Sedan denna kommitté den 20 februari 1893 afgifvit sådant betänkande

och folkslag, hvari kommittén ansett ett förslagsanslag af i rundt tal

40,000 kronor böra ställas till Eders Kongl. Majrts förfogande för att användas

såsom bidrag från statens sida till aflönande i vissa fall af vikarie

för ^sådan ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola, som af sjukdom

urståndsättes att fullgöra sin tjenst, anbefalde Eders Kongl. Maj:t dels

öfverstathallareembetet och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i samt
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

25

liga län, dels ock öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor och direktionen

öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning att afgifva underdåniga

utlåtanden öfver samma betänkande och förslag. De sålunda infordrade

utlåtandena hafva visserligen numera till ecklesiastikdepartementet inkommit;

och har af det stora flertalet af dessa myndigheter behofvet af statsbidrag

i nu ifrågavarande afseende vitsordats, samt någon anmärkning

mot det af kommittén beräknade beloppet af samma bidrag icke heller framstälts.

Men då i ett par af de senast afgifna utlåtandena, hvilka till departementet

inkommit först i slutet af december månad nästlidna år, mot

kommitténs förslag framstälts anmärkningar, hvilka synts mig möjligen kunna

föranleda omarbetande af förslaget i vissa delar, utan att dock derigenom

det af kommittén beräknade beloppet af statens bidrag till ifrågavarande

ändamål torde behöfva i väsentlig mån ökas, helst detsamma skulle utgå

i form af förslagsanslag, anhåller jag, som för egen del till fullo instämmer

i hvad af kommittén anförts angående behofvet af det ifrågasatta statsbidraget,

nu blott att få hemställa, att i det förslag till riksstat för år

1895, som Eders Kongl. Maj:t kommer att för Riksdagen framlägga,

måtte såsom ordinarie anslag å riksstatens åttonde hufvudtitel uppföras

ett förslagsanslag å 40,000 kronor, att, i enlighet med de grunder Eders

Kongl. Maj:t torde komma att i säi^skild proposition för Riksdagen .framlägga,

användas såsom bidrag till aflönande i vissa fall af vikarie för

sådan ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola, som af sjukdom urståndsättes

att fullgöra sin tjenst.

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

Hos Eders Kongl. Maj:t har styrelsen för blindskolan i Vexjö i sär- [10.]

skilda underdåniga skrivelser den 14 september 1892 och den 1 maj 1898 iiöjdt andag

gjort framställning, bland annat, dels derom att Eders Kongl. Maj:t inåtte(i“

till Riksdagen aflåta nådig proposition om anvisande af anslag till inkö- exj°''

pande af tomt och bestridande af kostnaderna för uppförande af en byggnad

för blindskolan, dels ock derom att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen

äska ett anslag å ordinarie stat af 14,500 kronor till uppehållande

af skolans verksamhet från och med år 1895 i stället för det nu å extra

stat för ändamålet hittills årligen utgående anslag af 11,000 kronor.

I dessa framställningar erinrar styrelsen, hurusom, efter det Eders

Kongl. Maj:t den 29 juni 1883 beslutit, att en blindskola, afsedd för trettio

betalande elever om sju till elfva års ålder, skulle upprättas i Vexjö, Eders

Kongl. Maj:t den 17 nästpåföljande juli förordnat styrelse för skolan, med

förständigande för denna att, med ledning af hvad kommitterade för blind
Bih.

tiU Rilcud. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Åttonde hufvudtiteln.

undervisningens ordnande i sitt den 17 december 1880 afgifna betänkande

i ämnet föreslagit, vidtaga åtgärder för skolans inrättande och uppgöra

förslag till stat för anstalten samt till de närmare bestämmelser, som för

dess ordnande och förvaltning kunde vara nödiga; hvarefter skolan den

16 augusti 1884 begynte sin verksamhet.

Under de nio år, hvilka sedan dess förflutit, hade skolan så noggrant

som möjligt sökt tillämpa och pröfva de i ofvannämnda betänkande och

förslag framstälda grundsatser. Dervid hade visat sig, att lärotiden och

klassindelningen samt det beräknade elevantalet icke stode i lämpligt förhållande

till hvarandra. Med anledning häraf hade styrelsen redan i

underdånig skrifvelse den 17 juli 1889 anhållit att få vidtaga vissa förändringar

i skolans anordning, på det hon i öfverensstämmelse med den

fyraåriga lärotiden och till undervisningens väsentliga underlättande skulle

kunna fördela eleverna på fyra afdelningar, samt att samtidigt få öka

elevantalet till fyrtio; och hade Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den

‘26 juli samma år till denna anhållan lemnat bifall. Att styrelsen sedermera

ej inkommit med några andra förslag rörande skolans ordnande

och förvaltning, hade haft sin grund deri, att styrelsen först velat dels

vinna nödig erfarenhet, hvilken, då blindskolan varit och ännu vore den enda

anstalt för yngre blinda barn inom riket, man icke kunnat förskaffa sig

från annat håll, dels ock afvakta närmare bestämmelser om organisationen

vid blindinstitutet, med hvilken anstalt blindskolan vore afsedd att stå i

närmaste samband.

Som emellertid skolan numera fortgått tillräckligt lång tid, för att

man af hennes verksamhet kunnat vinna någon för hennes framtida ordnande

nyttig erfarenhet, och då nådig stadga för blindinstitutet blifvit den

14 oktober 1892 stadfäst, samt vissa åtgärder för ordnandet af skolans

ekonomi måste med det allra första vidtagas, derest skolan skulle

kunna, ostörd af ekonomiska svårigheter, fortsätta sin gagnande verksamhet,

ansåge styrelsen tiden nu vara inne att åt skolan söka bereda

en mera tryggad ställning och en fastare organisation, än den, hvaraf hon

hittills varit i åtnjutande.

Då blindskolan vore en af staten inrättad uppfostringsanstalt, ansåge

styrelsen, att kostnaden för densammas vidmakthållande borde bestridas

hufvudsakligen af statsmedel. Så skedde dock icke för närvarande. Under

det att blindinstitutet med omkring 80 elever, förutom förmånen af egen

lokal, åtnjöte ett statsanslag af mer än 50,000 kronor, visserligen med

skyldighet att mottaga ett visst antal frielever, och elevafgifterna derstädes

uppginge till omkring 10,000 kronor årligen, utginge statsanslaget till

blindskolan med endast 11,000 kronor, deraf nära 4,000 kronor måste an
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln. 27

vändas till bestridande af hyreskostnad, hvaremot elevafgifterna vore beräknade

till 12,000 kronor. Af dessa sistnämnda afgifter vore blindskolan

sålunda i ekonomiskt afseende ännu mera beroende än af statens bidrag,

ett förhållande, som gjorde skolans ställning ganska osäker. ^ Ty så länge

de blindas undervisning ännu vore beroende på deras målsmäns godtfinnande,

kunde skolan ej för framtiden vara betryggad mot en kännbar

minskning af de i hennes stat beräknade och för hennes existens behöfliga

elevafgifterna, i synnerhet som dessa afgifter med hänsyn till de knappa

lefnadsvilkor, i hvilka de blinda nästan utan undantag befunne sig, onekligen

vore rätt höga och derför lade väsentliga hinder i vägen för blindas

intagning i skolan.

Under de första åren af skolans verksamhet hade blmdskolans inkomster

varit fullt tillräckliga och lemnade till och med ett öfverskott af 5,000

kronor, som enligt föreskrift den 28 november 1887 af dåvarande statsrådet

och chefen för ecklesiastikdepartementet blifvit till statsverket återburna.

Men genom de af skolans utveckling betingade ökade kostnaderna

samt i synnerhet genom de hvarje år återkommande epidemierna inom

skolan, hvilka tillskyndat skolan ganska stora utgifter — under år 1892

nära 800 kronor — hade deremot för närvarande en icke obetydlig brist

uppstått. Denna brist hade visserligen icke framträda i 1892 års bokslut,

enär en del utgiftsposter, som tillkommit under år 1892, först med

1893 års medel blifvit betäckta; men såvida icke besparingar, kunde

göras under år 1893, hvilket dock vore föga sannolikt, måste vid 1893

års bokslut brist visa sig. Med anledning häraf och då styrelsen hade all

anledning befara, att under för handen varande förhållanden brist i^ skolans

stat allt framgent skulle komma att uppstå och att denna år från år

skulle blifva allt större, funne sig styrelsen nödsakad anhålla om ökadt

statsanslag till skolan i enlighet med följande förslag till inkomst- och

utgiftsstat för skolan för år 1895:

Inkomster:

statsanslag ...................................................................................... Kr*

årsafgifter af 40 häri), 300 kronor för hvarje ..................... »

genom försäljning af handarbeten ............................................ *

räntemedel ....................................................-................................... *

tillsammans kronor

14,500: —

12,000: —

150: —

50: —

26,700: —.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Åttonde hufvudtiteln.

Utgifter:

hyra för lokal ................................................................ kr

för lokalens underhåll .......................................... »

lön till föreståndare .................................................... »

två ålderstillägg å 500 kronor åt nuvarande föreståndaren

G. A. Lyberg efter 21 års tjenstetid .............................. »

lön till 3 lärarinnor, 1,000 kronor till hvarje ....................... »

arfvode för sekreterare- och räkenskapsgöromål m. m. »

aflöning och städja till tjenstepersonalen ................................ »

kosthåll för 40 barn och 6 tjenare, efter 50 öre för da°- »

beklädnad af 40 barn, efter 50 kronor för hvarje............° »

tvätt och renhållning ................................................ s

ved och lyshållning .............................................. ,

läkare och sjukvård ..................................................’ ’ ’'' ’......... ,

undervisnings- och arbetsmateriel ...................................»

inventarier .....................................- . ,

diverse utgifter .......... »

tillsammans kronor

4,000: —

500: —

2,000: —

1,000: —

3,000: —

300: —

1,100: —

8,395: —

2,000: —

500: —

1,500: —

600: —

500: —

600: —

705: —

26,700: —

Beträffande de i detta förslag upptagna utgiftsposter bär styrelsen

anfört, att de för föreståndaren och lärarinnorna föreslagna lönebeloppen

2,000 kronor för den förre och 1,000 kronor för en hvar af de senare,

hvilka belopp upptagits i enlighet med blindkommitténs förslag, syntes, i

betraktande af det trägna, mödosamma och ansvarsfulla arbetet i blindskolan,

vara de minsta möjliga, som borde nämnda personer erbjudas.

För elevernas undervisning, uppfostran och tillsyn vore minst fyra

lärarekrafter, eller samma antal som det nuvarande, erforderliga.

0 ^ afseende a rätten till ålderstillägg a de föreslagna lönebeloppen an
sage

styrelsen, att, då samma kompetensvilkor erfordrades för anställning

såsom föreståndare och lärarinna vid blindskolan som för lärarne vid blindlnstitutet,

de förstnämnde äfven borde komma i åtnjutande af samma

ålderstillägg som de senare, eller 500 kronor efter 5 och ytterligare 500 kronor

efter 10 års tjenstgöring. Emellertid hade styrelsen inskränkt sio- till att

endast för föreståndaren, hvilkens verksamhet vore vidimera ansvarsfull, ansträngande

och omfattande än lärarnes vid institutet, föreslå de högre ålderstilläggen.

Åt den nuvarande föreståndaren G. A. Lyberg, hvilken med

mgangen af år 1894 i tjugu år eller alltsedan början af år 1874 innehaft

befattning dels som förste lärare, dels som lärare och föreståndare vid

statens undervisningsanstalter för blinda och skött dessa befattningar på

s. 29 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

29

ett i allo utmärkt och berömligt sätt samt sedan 1889 års början åtnjutit

två ålderstillägg om tillsammans 600 kronor, hade styrelsen känt sig kraftigt

manad att nu föreslå två ålderstillägg om tillsammans 1,000 kronor. Beträffande

lärarinnorna åter ville styrelsen föreslå, att de efter 5 och 10 års

väl vitsordad tjenstgöring måtte erhålla de af blindkommittén föreslagna

två lönetilläggen, hvardera å 300 kronor.

Arfvodet till den person, som på anmodan af styrelsen åtagit sig att

verkställa det ganska besvärliga och tidsödande arbetet med uppgörande

af skolans räkenskaper äfvensom bestridande af sekreterare-göromålen, hvartill

hörde icke blott att föra protokoll vid styrelsens sammanträden, utan

äfven att uppsätta de skrivelser och förslag, som rörde blindskolans verksamhet

och förvaltning, samt derjemte handhafva en ganska vidlyftig korrespondens,

hade hittills i öfverensstämmelse med den af Eders Kongl. Maj:t

faststälda staten för skolan utgått till en början med 150 och sedermera

med 200 kronor; men då denna ersättning icke kunde anses motsvara de

med nämnda befattningar förenade omfattande göromålen och styrelsen ej

längre kunde för det nuvarande arfvodet erhålla erforderligt biträde, hade

styrelsen ansett sig böra föreslå arfvodet för sekreterare- och räkenskapsgöromålen

m. m. till 300 kronor.

Till aflöning och städja åt tjenstepersonalen, hvilken måste bestå af

allra minst 6 personer, nemligen eu husförestånderska eller husmoder, två

vårdarinnor, som tillika vore sömmerskor, två pigor och en dräng, hade

styrelsen föreslagit 1,100 kronor. Hittills hade skolans tjenare varit endast

5 med en aflöning af 825 kronor, men som denna personal varit otillräcklig,

hade personer för dagspenning ständigt måst anlitas. Detta tillvägagående

hade dock visat sig vara mycket olämpligt och äfven dyrare

än anställande af ytterligare en tjenare mot bestämd årslön, hvarför styrelsen

nu föresloge 6 tjenare vid skolan. Den för dessa personer föreslagna

aflöningen kunde icke anses vara högre, än nödigt vore. Vid en

anstalt af sådan natur som blindskolan vore det af stor vigt att erhålla

dugliga och framför allt fullt pålitliga och lämpliga personer, i hvilkas

vård barnen under vissa tider af dygnet kunde anförtros. Många af dessa

barn hade i hemmen blifvit så försummade, att åt dem under den första

skoltiden måste egnas samma omsorg och vård som åt barn vid spädare

ålder, och de fordrade derför stor uthållighet och outtröttligt tålamod hos

sina vårdare. Vidare borde hädanefter såsom hittills all sömnad af barnens

kläder, åtminstone flickornas, verkställas af tjenstepersonalen. Då sålunda

i en uppfostringsanstalt för blinda barn större anspråk måste ställas

på tjenarne än i en enskild familj, borde densamma för att kunna erhålla

en duglig tjenstepersonal och till undvikande af allt för ofta återkom
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Åttonde hufvudtiteln.

mande störande ombyten sättas i tillfälle att kunna erbjuda en mot dessa

anspråk svarande aflöning.

Utgifterna för kosthållet, som af blindkommittén beräknats kunna

bestridas med 50 öre för dag för elev och 60 öre för tjenare, hade med

ledning af redan vunnen erfarenhet kunnat nedsättas så till vida, att de

äfven för tjenare kunde gäldas med endast 50 öre för dag. Visserligen

hade kostnaden för mathållningen vid skolan under de gångna åren varit

något mindre, men då priset på åtskilliga lifsmedel visat benägenhet att

stiga, så att ifrågavarande kostnad nu vore 5 öre högre för dag och person

än för några år tillbaka, och då den föreslagna staten vore afsedd att

gälla under en jemförelsevis längre tid, ansåge sig styrelsen icke kunna

upptaga i fråga varande kostnader till mindre belopp än 50 öre. Samma

post vore i staten för blindinstitutet upptagen med 60 öre för elev och

70 öre för tjenare.

Beklädnaden hade af styrelsen föreslagits till 50 kronor årligen för

elev, hvilket belopp utgjort medelkostnaden för beklädnaden under de

senare åren.

Till tvätt och renhållning ansåge sig styrelsen böra föreslå samma

summa som blindkommittén, eller 500 kronor, helst af detta belopp, förutom

omkostnaderna för renhållning af elevernas kläder och af samtliga

lokaler m. m., äfven måste bestridas utgifterna, omkring 150 kronor, för

bad åt eleverna i stadens varmbadhus, så länge icke sådana kunde anordnas

inom skollokalen. Ifrågavarande utgifter hade, sedan elevantalet

ökats till 38, under 1891 utgjort 421 kronor 37 öre och under 1892 515

kronor 98 öre.

Till ved och lyshållning hade under de tre sista åren i medeltal åtgått

1,400 kronor. Till väsentlig fördel för undervisningen, som fortginge från

klockan 7,50 f. m. till klockan 7 e. m., och i snygghetens intresse samt

till minskande af eldfara vore önskvärdt, att skolan komme i tillfälle att få

använda stadens utmärkta elektriska belysning i stället för det nu använda,

mycket otillfredsställande belysningssättet med oljelampor, men då

nämnda belysning, åtminstone till en början, torde komma att ställa sig

något dyrare än den nu använda och priset å ved och kol syntes komma

att småningom stiga, hade styrelsen icke ansett rådligt upptaga ifrågavarande

omkostnader till mindre belopp, än hvad blindkommittén föreslagit,

eller 1,500 kronor.

Utgifterna för gäldande af läkarearfvode och bestridande af sjukvården,

som af blindkommittén blifvit föreslagna till 500 kronor, hade

styrelsen icke kunnat beräkna till lägre belopp än 600 kronor. Härvid

vore att märka, likasom vid .blindkommitténs förslag i dess helhet, att

s. 31 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 31

detta afsåge en skola för 30 elever, men styrelsens förslag en sådan för

40 elever. Till följd af de hvarje år återkommande epidemierna inom

skolan hade sjukvården förorsakat skolan stora utgifter, ar 1892 786

kronor 26 öre.'' Men äfven förutsatt att skolan, såsom det vore att hoppas,

erhölle en i hygieniskt afseende mera fördelaktig lokal, än den, som för

närvarande användes, hade dock erfarenheten visat, att de i blindskolan

intagna barnen, som till allra största delen tillhörde den fattigaste klassen

bland vårt folk, genom sjukdomar, hvilka ofta haft blindheten till följd,

genom umbäranden och bristande vård blifvit sa försvagade, att deras

helsotillstånd under de första åren varit mycket otillfredsställande, hvaraf

följde, att en särskild omsorg alltid måste egnas åt helsovården inom

blindskolan. Att för öfvervakandet af densamma äfvensom för utförandet

af de operationer af flera slag, som utan tvifvel alltid blefve behöfliga,

skolan måste hafva tillgång till skicklig läkare, erforderlig medicin och

vid särskilda fall nödigt biträde vid sjukvården, vore nödvändigt, hvarför

ock styrelsen, till förekommande af brist i anslaget, till berörda ändamål

ansåge sig böra föreslå 600 kronor.

Att den för undervisningen i blindskolan erforderliga materielen maste

blifva ganska dyrbar, vore naturligt. Skulle eu klar föreställning om ett

föremål bibringas de blinda, kunde detta näppeligen ske, utan att föremålet

sjelf t eller dess modell funnes att tillgå. En rikhaltig s. k. askadningsmateriel

vore fördenskull behöflig. Den redan i skolans ego befintliga

materielen vore ännu mycket ofullständig och hade pa grund

af bristande tillgångar under de sista åren alls . icke kunnat ökas.

Äfven de böcker och skrifapparater, som användes i blindanstalt, betingade,

likasom åskådningsmaterielen, ett jemförelsevis högt pris. Det oaktadt

ansåge styrelsen sig icke behöfva föreslå högre belopp, än hvad blindkommittén

ansett behöfligt, nemligen 300 kronor till undervisningsmateriel

och 200 kronor till inköp af arbetsinateriel, eller tillsammans 500 kronor.

Något särskildt anslag till anskaffande af inventarier in. in. vid skolans

inrättande hade ej erhållits och hade icke heller varit af behofvet pakalladt,

enär skolan under den första tiden, medan eleverna ännu varit fa,

haft tillräckliga medel att inköpa då erforderliga inventarier. Bristande utrymme

hade ej heller tillåtit att pa en gång förskafta den materiel, som

den successiva utvidgningen al skolan påfordra^ utan hade detta mast ske

efter hand. Härtill hade styrelsen trott sig få använda de å skolans stat

uppkomna besparingar, men sedan dessa blifvit till statsverket aterburna,

hade skolan saknat medel att hålla inventarierna i behörigt stånd, till följd

hvaraf dessa likasom inredningen alltmera råkat i ett bristfälligt skick, som

först medelst ökade inkomster kunde afhjelpas. Det nu i styrelsens förslag till

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Åttonde hufyudtiteln.

stat upptagna belopp, 600 kronor, afsåge endast anskaffandet af de allra

nödvändigaste nya och underhåll af de i skolan redan befintliga inventarierna.

Till diverse utgijter såsom postporto, räkenskapsböcker, skrifmaterialier,

brandförsäkringspremier, tryckningskostnad m. in., som hittills i medeltal

uppgått till 694 kronor, hade styrelsen för slutsummans hämnande uppfört

705 kronor.

Angående alla dessa utgiftsposter, hvilkas slutsumma utgjorde 26,700

kronor, ville styrelsen framhålla, att de vore upptagna till minsta möjliga

belopp, hvarför de ej tålde någon nedsättning, derest blindskolan skulle

kunna pa ett tillfredsställande sätt fylla sin uppgift, icke blott såsom undervisningsanstalt,

utan ock såsom ett hem för de barn, som åt hennes vård

anförtroddes.

I fråga om uppförande å ordinarie stat af det för skolan behöfliga

anslag har skolans styrelse särskildt fi’amhållit, att styrelsen snart nog

torde, af skäl som styrelsen närmare angifver, blifva nödsakad att söka åt

skolan anskaffa annan lokal än den nuvarande, helst en sådan, i hvilken

hela skolan kunde inrymmas, men att detta icke läte sig göra, så länge

skolan befunne sig i sin nuvarande osäkra ställning, då det till henne

utgående anslag af allmänna medel vore uppfördt å extra stat.

Ingen husegare befunnes nemligen villig att helt och hållet utrymma

sin gård och verkställa de förändringar med afseende på dess inredning,

som erfordrades för dess användande till skollokal, med utsigt att möjligen

om ett -ar ty för längre tid kunde styrelsen för närvarande ej binda

sig medelst kontrakt fa återtaga densamma och åter vidkännas kostnaden

för inredningens återställande i dess förra skick. Deremot skulle, om

anslaget uppfördes å ordinarie stat, ett hyreskontrakt på längre tid kunna

upprättas, och härigenom skulle styrelsens bemödande att på ett eller annat

sätt förskaffa skolan en mera ändamålsenlig lokal, i hvilken hela anstalten

kunde inrymmas, lättare röna framgång. Detta vore ett af de skäl, hvarför

öfverflyttning a ordinarie stat a det till skolan utgående anslag vore

synnerligen önskligt.

Ett annat mycket talande skäl härför kunde hemtas från den svårighet,

som för närvarande mötte att vid uppkommen ledighet af lärarinnebefattningar

vid skolan kunna erhålla för de blindas uppfostran och undervisning

fullt lämpliga personer. Då hvarken föreståndare eller lärarinnor

för närvarande kunde anställas för längre tid än ett år och ej heller, såsom

lärarne vid vara folkskolor, kunde tillförsäkras vare sig ålderstillägg eller

pension, måste det trägna och mödosamma arbetet i blindskolan i förening

s. 33 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 33

med lärarepersonalens ovissa och osäkra ställning derstädes helt naturligt

förefalla föga lockande.

Slutligen skulle, derest skolans framtida bestånd genom ordinarie

anslag tryggades, äfven landstingens bidrag till barnens underhåll i skolan

blifva mera fasta och bestämda, än de hittills varit, hvilket utan tvifvel

äfven komme att i icke ringa mån befrämja och förläna stadga åt den

för hela samhället betydelsefulla och i hög grad välgörande verksamhet,

som vore afsedd att utöfvas af vårt lands nuvarande och blifvande anstalter

för blinda barns undervisning oeh uppfostran.

Beträffande behofvet af nya lokaler för blindskolan anför styrelsen

vidare bland annat, att skolan allt sedan sin begynnelse varit inrymd i

en för henne förhyrd fastighet i norra delen af Vexjö stad, hvilken fastighet,

så länge antalet elever icke uppgick till mer än omkring 20, var för

skolan tillräcklig. Men då elevantalet efter hand ökades, hade styrelsen,

enär någon lokal, som ensam kunde inrymma hela skolan, ej var att tillgå,

måst i en skolan närbelägen gård ytterligare förhyra några lägenheter,

hvilka för närvarande användes till sofrum för samtliga eleverna med

deras vårdarinnor, till bostad för två lärarinnor samt till sjukrum. Genom

denna åtgärd hade skolan blifvit fördelad å två särskilda lokaler, en omständighet,

hvilken måste försvåra den oafbrutna och noggranna tillsyn,

som vore nödvändig i synnerhet vid en anstalt för blinda barn.

Den förstnämnda, eller den så kallade hufvudlokalen, hvilken användes

till läro-, arbets-, ekonomi- och dagrum, bostad för föreståndaren, en

lärarinna och tjenstepersonalen, hade befunnits mycket olämplig så väl i

pedagogiskt som hygieniskt afseende och motsvarade ej i någon mån de

fordringar, man hade rätt att ställa på en skollokal.

Redan i underdåniga skrifvelserna den 28 november 1890 och den 4

december 1891 hade styrelsen af ofvan och i öfrigt anförda skäl anhållit,

att Eders Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen äska anslag för inköp af byggnadsplats

och uppförande derå af en ny byggnad för skolan, men enligt

beslut den 31 december 1891 hade Eders Kongl. Maj:t förklarat denna

framställning icke till någon vidare åtgärd föranleda.

Under förmälan att stadsfullmäktige i Vexjö medgifvit, att tiden för

bestämmandet om inköp af den ifrågasatta byggnadsplatsen, som förut

varit bestämd till den 1 juli 1892, finge utsträckas till den 1 juli 1893,

har styrelsen, med öfverlemnande bland annat af ett af skolans läkare

afgifvet utlåtande rörande den nu använda lokalens olämplighet i hygieniskt

afseende, anmält, att skolans lärjungeantal sedan näst föregående år

utgjort omkring 40, hvilken omständighet gjorde behofvet af en ny

mera ändamålsenlig lokal ännu mera känbart.

Bih. till llilcsd. Prol. 1894. 1 Sami. 1 Af cl. 6

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Åttonde hufvudtiteln.

Kostnaden för den ifrågasatta nya byggnaden har beräknats till 140,000

kronor, deraf 12,000 kronor till inköp af omförmälda byggnadsplats.

I anledning af de sålunda af styrelsen för blindskolan gjorda underdåniga

framställningar har direktionen öfver institutet för blinda, efter att

hafva i ärendet hört institutets direktor, afgifvit infordradt underdånigt

utlåtande.

Direktorn har i ärendet anfört bland annat, att blindskolans styrelse

syntes ej hafva rätt fattat en dylik anstalts verkliga uppgift och ändamål.

Skulle blindskolans ställning ordnas annorlunda, än kommitterade föreslagit,

syntes det böra ske i den riktning, att lärjungeantal, lärarekrafter och fördelning

på olika afdelningar ytterligare minskades. Genom de förändringar,

som hittills genomförts inom blindskolan i Vexjö, hade denna anstalt

alltmer förlorat karakteren af ett vårdande och uppfostrande hem, af eu

verklig förskola för de blinda, på samma gång den ej på långt när kunde

meddela den teoretiska och praktiska utbildning, som för den blindes framtida

lif och verksamhet vore oundgängligt af nöden. Enligt direktorns

åsigt kunde den föreslagna kostnaden för blindskolan utan olägenhet för

dess verksamhet minskas. I stället skulle det vara af största gagn, om

årsafgiften för de i blindskolan intagna eleverna kunde nedsättas.

Beträffande den af blindskolans styrelse gjorda framställning rörande

nya lokaler för skolan anmärker direktorn att, om ock med skäl kunde

göras anmärkningar mot de lokaler, i hvilka blindskolan för närvarande

vore inhyst, syntes det inlemnade förslaget till ny blindskolebyggnad dock

ej böra vinna godkännande. Utrymmet inom den föreslagna lokalen vore

nemligen alltför stort tilltaget, och kostnaden blefve derför långt större,

än man kunde hafva rätt att påräkna för en för sådant ändamål afsedd

byggnad, hvartill komme, att barnens lekplats enligt förslaget skulle blifva

helt och hållet instängd af sjelfva byggnaden, ett förhållande som äfven

styrelsen ansett icke vara för elevernas helsa förmånligt.

I sammanhang med frågan om att gifva blindskolan i Vexjö en fastare

ställning, har direktorn framhållit nödvändigheten af upprättandet äfven af

de öfriga af blindkommittén föreslagna blindskolorna.

I denna kommittés förslag till blindundervisningens ordnande beräknades

antalet barn i blindskoleåldern till omkring 90. Det högsta antalet barn,

hvarje blindskola borde fa mottaga, ansågs på anförda skäl böra vara

30. Enligt de uppgifter, som ingått till styrelsen öfver blindskolan i

Vexjö, skulle åter de i blindskoleåldern befintliga barnens antal uppgå till

omkring 80. Härtill komme dock, att blindskolan äfven skulle ega rätt

att intaga barn redan vid 6 års ålder. Hölle man nu fast vid, att blindskolan

i första rummet borde vara eu vård- och uppfostringsanstalt och

s. 35 Kontrollera mot PDF

, Åttonde hufvudtiteln. 35

ej en undervisningsanstalt i vanlig mening den egentliga undervisningen,

äfven den intellektuel, skulle ju under alla förhållanden meddelas af

institutet — så kunde det ingalunda vara lämpligt att i en dylik anstalt

inrymma ett större antal barn. De af kommitterade föreslagna tre blindskolorna

syntes sålunda vara af behofvet pakallade. Äfven vart lands stora

utsträckning talade för en dylik anordning.

* För ett fullständigt ordnande af blindundervisningen i vårt land vore

det dock ej nog att upprätta erforderligt antal vård-,^uppfostrings- och

undervisningsanstalter, det fordrades äfven att vidtaga sadana åtgärder, att

lärjungeplatserna blefve upptagna. Det vore nogsamt bekant, hvilka svårigheter

mött i detta hänseende. Det nya blindinstitutet, som kunde emottaga

öfver 100 lärjungar, räknade efter femårig tillvaro blott 76. . Den

verksammaste och nödvändigaste åtgärden för att afhjelpa detta missförhållande

vore att, i likhet med hvad som skett beträffande de döfstumma,

föreskrifva skoltvång äfven för de blinda. I Norge hade man ock sett sig

föranlåten att vidtaga en dylik åtgärd.

Den bestämda dryga årsafgiften lade ock betydande hinder i vägen

för de blindas intagning i anstalterna. Ytterst få föräldrar till de blinda

befunne sig i den ekonomiska ställning, att de förmådde betala arsafgiften,

flertalet hade knappast mer än bröd för dagen och många ej ens detta.

Kommunerna, merendels drvgt betungade och fattiga, vore i allmänhet icke

heller villiga att på något verksamt sätt träda emellan.^ Utgifterna för de

blinda drabbade dem äfven temligen ojemt. Under sådana förhållanden

syntes det vara i högsta grad önskvärdt, att landstingen och i landsting

ej deltagande städer ålades att ansvara för den faststälda afgiftens erläggande,

med rättighet för dem att efter omständigheterna söka ersättning

af föräldrar, målsmän eller fångvårdsstyrelse.

Direktionen öfver institutet för blinda har i sitt ofvan omförmälda

underdåniga utlåtande erinrat, att, enligt den af blindkommittén framlagda

och att döma af redan vidtagna anordningar i sina hufvuddrag gillade

plan för blindundervisningens ordnande i riket, denna skulle förläggas till

tre blindskolor och tills vidare ett blindinstitut samt att de förra skulle

vara förskolor till det senare och stå till detta i samma förhållande som

småskolan till folkskolan. Blindskolorna skulle derför förläggas, eu i norra,

en i södra och eu i mellersta Sverige, mottaga elever redan vid sex års

ålder och efter fyraårig kurs i regeln dimittera dem till det centrala blindinstitutet,

om de vore förmögna af vidare utbildning. Här skulle de sedan

erhålla den ytterligare utbildning i kunskaper och arbetsskicklighet, soin

skulle göra dem dugliga för lifvet och sätta dem i stånd att försörja sig

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Åttonde hufrudtiteln.

sjelfva. Blindskolornas lärjungeantal beräknades till 30 i hvarje och institutets

till 100.

Nu syntes emellertid både af stat- och byggnadsförslagen som om

blindskolan i Vexjö vore pa väg att antaga större dimensioner och utbilda

sig i annan riktning än från början varit meningen. Ökningen både i

lärarepersonal och lärjungeantal, den deraf följande betydande tillökningen

i staten, den höga kostnaden för byggnaden samt äfven den omständigheten,

att vid blindskolan i Vexjö barn qvarstannade vida längre än efter

den ursprungliga planen och att undervisningen syntes utsträckas utöfver

det för eu blindskola lämpliga måttet — allt häntydde derpå, att här hölle

pa att uppstå ett blindinstitut vid sidan af det på Tomteboda, medan

detta institut med. dess dyrbara byggnad och dryga kostnader ännu icke

egde mera än tre fjerdedelar af det för detsamma bestämda lärjunggeantalet.

Da detta syntes direktionen leda till betydligt större ekonomisk omfattning

än som vore nyttigt eller nödigt, har direktionen, med hänvisande

i öfrigt till. hvad. institutets direktor anfört, underdånigst hemstält, att

blindskolan i Vexjö tills vidare icke måtte sättas på ordinarie stat, att förslaget

till byggnad, såsom mera omfattande och kostsamt än nödigt vore,

icke matte godkännas, samt att vid begge dessa frågors afgörande hänsyn

matte tagas till den ställning såsom förberedande småskola, som ursprungligen

afsetts för blindskolan i Vexjö.

Sedan ej mindre blindskolestyrelsens ofvan omförmälda underdåniga

framställningar än äfven berörda i anledning af desamma afgifna underdåniga

yttranden öfverlemnats till de af Eders Kong! Maj:t för afgifvande

af förslag rörande ordnandet af undervisningen af sinnesslöa med mera den

2. september 1893 utsedde kommitterade, hafva bemälde koinmitterade den

19 påföljande december i ämnet afgifvit underdånigt utlåtande, deri kommitterade

anfört bland annat följande:

Vid bedömandet af frågan huruvida och i hvilken mån omförmälda

af blindskolan.s styrelse gjorda underdåniga framställningar kunde anses

förtjenta att vinna nådigt afseende, ansåge kommitterade vara nödigt att i

första ^rummet taga i betraktande den ställning ifrågavarande skola intager

i förhållande till öfriga för blindundervisningen redan befintliga eller tillämnade

anstalter. Kommitterade ansåge sig derför till eu början böra

lemna en kortfattad redogörelse för blindundervisningens nuvarande ståndpunkt

samt för den fortsatta utveckling, som, enligt kommitterades åsigt,

samma undervisning lämpligast borde erhålla.

Kommitterade ville dervid utgå från ofvan redan berörda, af den så

kallade blindkommittén den 17 december 1880 afgifna betänkande och förslag

om ordnande af undervisningen för blinda, i hvilket betänkande lemnas

s. 37 Kontrollera mot PDF

Åttonde taufvudtiteln.

37

en öfversigt öfver ifrågavarande undervisnings uppkomst och föregående

utveckling, samt dess dåvarande ståndpunkt i vårt land.

Enligt de af bemälda kommitté infordrade statistiska uppgifter funnos

under år 1877 i hela riket tillsammans 3,390 blinda personer, hvilket antal

dock ansågs för lågt beräknadt. Inom 7 till 18 års ålder skulle vid 1877

års slut, med frånräknande af sinnesrubbade och döfstuinma, funnits 264

blinda, af hvilka blott 31 undervisats vid blindanstalter.

Till ordnande af blindundervisningen i enlighet med de grunder för

samma undervisning, hvilka kommittén uppstält, föreslog kommittén inrättande

af tre slag af anstalter för blinda:

1. blindskolor för barn mellan 7 och 11 år;

2. blindinstitut för blinda mellan 11 och 18 år; och

3. handtverksskolor för blinda personer öfver sistnämnda ålder.

Af de först nämnda anstalterna, eller blindskolorna, skulle för hela

riket erfordras tre, på det att, såsom kommitterade ansett önskvärdt, folkskolestadgans

allmänna föreskrift om skyldighet för föräldrar att hålla sina

barn till skolgång måtte vinna full tillämpning äfven i fråga om blinda

barn. Till en början, och för att ej allt för dryga utgifter för det allmänna

på en gång måtte förorsakas, föreslog kommittén anordnande af

endast två dylika skolor, förlagda inom skilda orter och hvardera beräknad

för 30 lärjungar, som skulle i anstalten jemte undervisning åtnjuta

bostad, underhåll och vård. Dessa anstalter skulle upprättas och underhållas

af statsverket, men bidrag dertill lemnas på det sätt, att landsting

eller stad, som icke deltager i landsting, för hvarje i anstalten intaget barn

erlade en viss årlig afgift, med rätt att efter omständigheterna söka ersättning

af föräldrar, målsmän eller fångvårdsstyrelse.

Af blindinstituten skulle för riket två — hvartdera beräknadt för 100

elever, som skulle i institutet jemte undervisning njuta bostad, underhåll

och vård — upprättas och underhållas af statsverket med bidrag för hvarje

elev, hvilket skulle utgå på samma sätt som för elever vid blindskola.

Tills vidare skulle dock ej något nytt sådant institut inrättas, utan endast

eu utvidgning ske af det redan befintliga, så att antalet elever, som derstädes

kunde intagas, komme att ökas från 60 till 100.

Handtverksskolor skulle i mån af behof upprättas för äldre personer,

som, till det antal och under den tid skolans styrelse kunde pröfva lämpligt,

skulle njuta undervisning men ej hafva bostad och underhåll i anstalten.

Af dessa skolor, som borde nnderhållas af statsverket ensamt,

skulle till eu början endast en inrättas.

De årliga kostnaderna för dessa anstalter beräknades af kommitterade

på följande sätt, nemligen:

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Åttonde hufTiidtiteln.

l:o) För blindskola — iitom kostnad för lokal, beräknad till 1,000

kronor— 16,500 kronor, som skulle bestridas dels genom bidrag af vederbörande

på nyssnämnda sätt med 300 kronor för hvarje af 30 barn, eller

tillsammans 9,000 kronor, dels af staten med 7,500 kronor.

2:o) För blindinstitut, kostnad för lokal oberäknad, 68,500 kronor,

hvilka skulle bestridas dels genom bidrag af vederbörande med 350 kronor

för hvarje af 100 barn, tillsammans 35,000 kronor, dels af statsverket, som

jemte den återstående summan 33,500 kronor skulle anskaffa lokal samt

bestrida kostnaden för anstaltens första ordnande.

3:o) För handtverksskola tillsammans 7,000 kronor.

Sedan vederbörande afgifvit infordrade underdåniga yttranden öfver

kommitténs berörda betänkande och förslag, gjorde Eders Kongl. Maj:t hos

1883 års Riksdag framställning derom, att följande anslag måtte varda å

extra stat för år 1884 uppförda, nemligen:

till en blindskola................................

» » handtverksskola för blinda .

» understöd för blindlärareelever

...................... kr. 11,000: —

........................ » 7,000: —

......................... » 1,200: —

tillsammans kronor 19,200: —

Till statsrådsprotokollet den 10 januari 1883, då aflåtande! af berörda''

framställning till Riksdagen af Eders Kongl. Maj:t beslöts, yttrade dåvarande

statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet bland annat, att

ett ordnande af blindundervisningen efter den af kommitterade uppgjorda

plan, sa önskvärd! det än i och för sig kunde anses, emellertid ej torde

kunna på en gång genomföras. Dertill saknades framför allt de béhöfliga

personliga krafterna. Försigtigheten syntes ock bjuda, att först genom inrättande

af ett par anstalter bereda nödig erfarenhet för att kunna på

ändamålsenligt sätt ordna blindundervisningen i sin helhet. Då ett blindinstitut

redan funnes, syntes den närmaste åtgärden böra blifva inrättande

af dels en blindskola och dels en arbetsskola för blinda.

Emot den af kommitterade gjorda kostnadsberäkning hade departementschefen

ingen annan anmärkning, än att årliga kostnaden för blindskolelokal,

— hvilken kostnad af kommittén beräknats endast till lokalens

underhåll med förutsättning att erforderlig lokal för skolan blifvit upplåten

— måste, då sådan lokal skulle hyras, upptagas till högre belopp,

hvilket ej ^ kunde sättas lägre än till 3,500 kronor, då den kostnad, som

skulle utgå af statsverket för blindskolans uppehållande, således komme att

utgöra tillhopa 11,000 kronor.

Beträffande införandet af obligatorisk blindundervisning och fördelningen

af kostnaden för undervisningen mellan staten, landstingen och

s. 39 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 39

primärkommunerna yttrade departementschefen vidare, att, vid det förhållande

att han ansåge sig icke för det dåvarande kunna tillstyrka inrättande

af mera än en blindskola, det folie af sig sjelft, att en obligatorisk

blindundervisning då icke ännu kunde ifrågasättas. Men da det

derför åtminstone tills vidare skulle bero på kommuners och enskildes fria

beslut att i blindanstalt bereda blinda barn nödig och passande undervisning,

bortfölle behofvet att begagna landstingen såsom mellanhand för utkräfvande

af afgifterna för de i blindskola intagna barnen.. Dessa afgifter

hade på flera håll ansetts nog höga. Nekas kunde ock icke, att deras

fulla utgörande af primärkommunerna i många fall skulle komma att

kännas mycket betungande, och syntes kommittén hafva hoppats, att landstingen

icke skulle med synnerlig stränghet begagna sin rätt att af vederbörande

uttaga ersättning för de af landstingen till staten inbetalda afgifterna.

En fördelning af kostnaderna för blindundervisningen mellan

staten, landstingen och primärkommunerna, på sätt således synts varit af

kommittén afsedt, vore äfven i departementschefens tanke synnerligen önskvärd.

De af landstingen öfver förslaget afgifna yttranden utvisade ock,

att man flerstädes redan hade öppen blick för primärkommunernas behof

af understöd till blindundervisningens bekostande. Man kunde derför hysa

det vissa hopp, att landstingen ej skulle undandraga sig att för ändamålet

anvisa nödiga medel, utan att behöfva erinras om behofvet deraf genom

att sjelfva hafva bestyret med afgifternas indrifvande.

Då ifrågavarande förslag förekom till behandling inom Riksdagen,

yttrade statsutskottet, att förslaget icke syntes vara egnadt att i alla afseenden

uppfylla de kraf, som kunde ställas på den undervisning, hvilken

här vore i fråga. Särskildt kunde den ifrågasatta blindskolans bestånd i

ekonomiskt hänseende ingalunda anses lika betryggadt genom de i den

till Riksdagen gjorda framställningen omförmälda anordningar, som enligt

kommitténs förslag. Kommittén hade nemligen ansett undervisningen höra

blifva obligatorisk på sådant sätt, att landsting och kommuner skulle i

första hand göras ansvariga för de bidrag till kostnaderna, som ej skulle

utgå af statsmedel. Om ett dylikt företag skulle blifva satt i verket — en

åtgärd, om hvars lämplighet utskottet ansåg sig icke böra afgifva något

yttrande — skulle naturligtvis åt skolorna vara tillförsäkradt ej mindre

beräknadt antal lärjungar än äfven för dem utgående ersättningsbelopp.

Deremot skulle eldigt det för Riksdagen framlagda förslaget till stor del

blifva beroende på föräldrars eller kommuners beredvillighet att för vederbörande

blinda ikläda sig behöfliga uppoffringar, om anstalten skulle erhålla

erforderliga bidrag i elevafgilter; och då dessa vore synnerligen högt

upptagna, såsom uppgående till ‘100 kronor för hvarje elev, kunde det an
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Åttonde hnfrndtiteln.

ses ^tvifvelaktigt, om den afsedda blindskolan skulle komma att i elevafgifter

erhålla beräknade bidrag för upprätthållande af sin verksamhet.

Hvad utskottet sålunda anfört ansåg utskottet emellertid icke utgöra

giltig anledning att afstyrka beviljandet af det begärda anslaget, då saken

maste anses som ett försök till fyllande af ett kändt behof.

Utskottet hemstälde derför, att den gjorda framställningen måtte bifallas,

hvilket ock blef Riksdagens beslut.

Genom nådiga bref den 29 juni och den 17 juli 1883 bestämde Eders

Kongl. Maj:t,att den blindskola och den handtverksskola för blinda, till hvilka

Riksdagen sålunda beviljat anslag, skulle förläggas den förra i Vexjö, den

senare i Kristinehamn, och träda i verksamhet under hösten 1884.

Vid 1 884 ars riksdag framstälde Eders Kongl. Maj:t förslag om upplåtande

af kronolägenheten Tomteboda till plats för ett institut för blinda

samt om anvisande af ett _ anslag å 528,000 kronor till ny byggnad för

institutet, Denna framställning blef af Riksdagen afslagen, särskildt af det

skäl att byggnadskostnaden syntes vara väl drygt beräknad.

På förnyad framställning af Eders Kongl. Maj:t vid 1885 års riksdag

medgaf Riksdagen omförmälda kronolägenhets upplåtande till plats för

institutet samt beviljade till bestridande af kostnaderna för institutets

byggnad ett anslag af 415,600 kronor, till hvilket belopp kostnadsförslaget

beträffande samma byggnad då nedbragts. Sedan denna byggnad under

åren 1886 — 1888 blifvit uppförd, inflyttade institutet dit sistnämnda år.

Efter den utvidgning institutet sålunda erhållit har från och med

1889 till detsamma utgått ett å ordinarie stat uppfördt anslag af 50,150

kronor om året, med skyldighet för institutet att mottaga 26 frielever

från de särskilda stiften och Stockholms stad. För betalande elever är

årsafgiften, som af blindkommittén ansågs böra utgå med 350 kronor för

hvarje elev, i enlighet med Riksdagens i sådant afseende fattade beslut

bestämd till 300 kronor.

Ofri ga anslag för blindundervisningen äro uppförda å extra stat och

beviljas årligen af Riksdagen.

Anslaget till blindskolan har sedan skolans trädande i verksamhet

årligen utgått med oförändradt belopp 11,000 kronor, hvaremot anslaget

till handtverksskolan höjts ar 1888 till 9,400 kronor och 1891 till

10,000 kronor.

Anslaget till understöd åt blindlärareelever har från och med 1884

årligen utgått med samma belopp, 1,200 kronor.

Utom dessa anslag har jemväl, å extra stat, ett belopp af 2,500 kronor

från och med ar 1883 anvisats till bestridande af kostnader för tryckning

af blindskrifter.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 41

Någon förändring eller afvikelse från blindkommitténs plan har, hvad

angår institutet för blinda och handtverksskolan i Kristinehamn, icke egt

rum, sedan dessa anstalter, på sätt nu förmälts, den förra utvidgats och

den senare anordnats i öfverensstämmelse med samma plan.

Deremot har eu icke obetydlig afvikelse från denna plan egt rum i

fråga om blindskolan 0i Vexjö, på sätt skolans styrelse, enligt hvad ofvan

omförmälts, erinrat. År 1889 ingick nemligen styrelsen till Eders Kong!

Maj:t med anhållan, att skolans lärjungeantal, så snart en utvidgning af

den förhyrda lokalen kunde åstadkommas eller annan lämplig lokal anskaffas,

skulle få ökas till 40.

Genom nådigt bref den 26 juli 1889 lemnade Eders Kongl. Maj:t

till denna anhållan bifall, och har sedermera från och med år 1890 åt

skolans tillgångar anvisats medel till förhöjning af en biträdande lärarinnas

aflöning, hvarigenom skolan blifvit satt i tillfälle att arbeta a fyra

afdelningar.

Efter denna kortfattade öfversigt öfver blindundervisningens utvecking

och nuvarande anordning i vårt land, förmäla kommitterade sig vilja

taga i betraktande, huruvida och i hvilken mån denna anordning kunde

anses tillfredsställande och i hvilken riktning en fortsatt utveckling af

blindundervisningen lämpligast borde ega rum.

I detta afseende — fortsätta kommitterade — ville kommitterade till

en början erinra om hvad statsutskottet vid 1883 års riksdag, enligt hvad

kommitterade ansåge med fullt fog, yttrade i fråga om det då framlagda

förslaget, nemligen att detsamma icke syntes vara egnadt att i alla afseenden

uppfylla de kraf, som kunde ställas på blindundervisningen, och

att beträffande blindskolans bestånd i ekonomiskt afseende blindkommitténs

förslag vore att föredraga framför det för Riksdagen framlagda förslaget,

som dock måste anses såsom ett försök till fyllande af ett kändt

behof.

Vid bedömande af frågan, i hvilken mån genom detta försök krafvet

på blindundervisningens nöjaktiga anordning blifvit fyldt, tramstälde sig

först och främst frågan, huru stor del åt det i landet befintliga antal i

åldern 7 till 11 år varande blinda barn, med den nuvarande anordningen

af blindundervisningen, komme i åtnjutande af sådan undervisning. Det

statistiska material, hvarpå blindkommittén hade att grunda sina beräkningar,

upptog endast 73 barn (icke tillika döfstumma eller sinnessjuka),

födda åren 1867—1870; men då uppgifter från vissa kommuner saknades,

antogs detta tal böra höjas till 90. Enligt de uppgifter, som på framställning

af styrelsen för blindskolan i Vexjö genom domkapitlen infordrats

och till blindskolans styrelse inkommit år 1886, utgjorde antalet blinda

Bill. till Rikad. Prut. 1894. 1 Sami. t Afd. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Åttonde hufvud titeln.

(icke tillika döfstumrna eller sinnesslöa) barn från 7 till 11 år, det vill

säga födda åren 1875—1878, endast 65, eller om de år 1879 födda barnen

medräknades,, tillhopa 76. Enligt uppgifter, som kommitterade inherntat

från statistiska centralbyrån, utgjorde den 31 december 1890,

enligt den då verkstälda folkräkning, antalet blinda barn (icke tillika döfstumma

eller sinnessjuka) inom åldern 7 till 11 år, det vill säga födda

under loppet af åren 1880—1883, endast 59, eller, med tillägg af de blinda

barn som voro vid 6 års ålder, det vill säga födda 1884, eller 14, tillhopa

73. Då sistnämnda uppgifter vore insamlade från hela riket, framgång6

af dessa siffror, dels att det af blindkommittén beräknade antalet

blinda barn, som borde intagas å blindskolan, det vill säga i åldern 6 till

11 år eller 7 till 11 år, torde varit väl högt upptaget, dels ock att antalet

sadana barn, i stället för att utvisa en proportionel ökning i förhållande

till folkmängdens tillväxt, under de senare åren tvärtom utvisade

en icke ringa nedgång. Detta gynsamma förhållande torde i främsta rummet

vara att tillskrifva de förbättringar beträffande helso- och sjukvården,

särskildt med afseende a värden af späda barn, som i vårt land på senare

tider vidtagits.

Af antalet blinda barn i blindskoleåldern, från och med sjette till och

med elfte lefnadsåret, eller mellan 70 och 80, hvilket antal kunde antagas

komma att blifva något så när konstant, åtnjöte för närvarande omkring

halfva antalet undervisning vid blindskolan i Yexjö, då, enligt hvad styrelsen

omförmält, elevantalet derstädes senaste läsår uppgått till 38.

Institutet för blinda räknade efter en sexårig tillvaro endast något

öfver tre fjerdedelar af det elevantal, hvarför detsamma vore afsedt.

Det försök till blindundervisningens nöjaktiga anordnande, som genom

blindskolans i Vexjö och handtverksskolans i Kristinehamn inrättande samt

blindinstitutets utvidgning blifvit gjordt, hade visserligen ådagalagt, att de

grunder, enligt hvilka blindkommittén ansett blindundervisningen böra

ordnas, varit i .hufvudsak riktiga. Men det hade också gifvit vid handen, att

blindundervisningens fullständiga ordnande i vårt land kunde vinnas endast

genom föreskrifvande af obligatorisk undervisning af alla blinda barn

i skolåldern och i sammanhang dermed upprättande af derför erforderligt

antal uppfostrings- och undervisningsanstalter för blinda.

Vid betraktande af frågan, om hvilka och huru många läroanstalter

kunde vara erforderliga, derest skotvång i afseende å blinda barn infördes,

ville kommitterade uttala såsom sin mening, att kommitterade, med

afseende a den redan lemnade redogörelsen angående minskningen under

senare år af antalet blinda barn, ansåge upprättande af alla de utaf blindkommittén

ifrågasatta anstalter icke erfordras, och att således de af nämnda

s. 43 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 43

kommitté beräknade kostnader för blindundervisningens fullständiga ordnande

kunde i afsevärd mån minskas.

Blindkommittén hade, såsom redan nämnts, föreslagit inrättande af 3

blindskolor. Då det numera visat sig, att antalet blinda barn öfver hufvud

taget vore i nedgående och att antalet sådana barn, som borde upptagas

i blindskolorna, icke kunde, äfven om blinda barn af sex ars ålder medräknades,

uppskattas till högre än 70 till 80, syntes för blindundervisningen

i vårt land erfordras endast två blindskolor hvilka kommitterade,

i likhet med direktorn för institutet för blinda, ansåge lämpligen kunna

benämnas »förskolor för blinda* — under förutsättning att hvardera skolan

kunde lemna vård och undervisning åt omkring 40 elever, hvilket

utan större men eller olägenhet borde kunna lata sig göra..

Enligt kommitterades mening skulle i sådant fall lämpligast en sådan

skola upprättas för Svealand och Norrland och en för Götaland. Den förstnämnda

af dessa skolor borde förläggas till samma plats som ^institutet för

blinda, hvarest tomtplats för byggnad funnes att tillgå och der åtskilliga förmåner

för blindundervisningen, ej minst i ekonomiskt afseende, xunde

vinnas genom den nära förbindelsen mellan skolan och institutet, likasom äfven

tillfälle bereddes dem, som ville egna sig åt blindlärarekallet, att i ett sammanhang

följa undervisningen vid dess gång genom olika utvecklingsstadier.

Hvad beträffade den andra skolan, kunde den möjligen förläggas till

någon lämpligare plats än Vexjö.

Om utrymmet i den ena skolan någon gång vore upptaget, men platser

funnes lediga i den andra, borde barn från det ena distriktet kunna

hänvisas till det andra distriktets skola.

I öfverensstämmelse med hvad redan blifvit bestämdt i fråga om döfstumina

barn, skulle alla blinda barn i blindskolealdern inställas till undervisning

i någondera af dessa bada skolor, savidt icke föräldrar eller malsmän,

som sådant föredroge, enskildt sörjde för nöjaktig undervisning af

dem, hvilka stode under deras målsmanskap. Inträdesaldern skulle räknas

från och med det år, under hvilket barnet fylde sju år, till och med det

år, hvarunder det fylde nio år. Skolpligtigheten i förskolan skulle vara

under fyra år efter barnets intagning i skolan, med rätt för skolorna att

ytterligare högst två år behålla sådana lärjungar, hvilka visat sig oförmögna

till fortsatt intellektuel och praktisk utbildning, hvarom i hvarje tall

anteckning borde ske i dessa elevers afgångsbetyg.

Närmare bestämmelser i afseende å skoltvangets tillämpning syntes

böra meddelas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad redan skett

beträffande döfstumma barn.

Med afseende derå, att lärjungeantalet i dessa förskolor kunde beräknas

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Åttonde hufvudtiteln.

komma att uppgå till omkring 40 i hvardera, syntes den fyraåriga undervisningstiden

höra, såsom _ redan skett i blindskolan i Vexjö, lämpligast

fördelas i 4 ettariga afdelningar eller klasser.

Undervisningsämnena i förskolorna ansåge kommitterade böra vara

allenast ^kristendom, modersmålet, räkning, åskådning, modellering, handarbete,

sang och gymnastik.

. barn, som efter den genomgångna fyraåriga lärokursen i förskolan

visade sig förmögna till fortsatt utbildning, borde från skolan öfverflyttas

till blmdinstitutet.

B tom dessa barn skulle äfven, såsom redan för närvarande vore föresknfvet

i stadgan för institutet för blinda, få i institutet intagas blinda

barn under 14 ar, hvilkas blindhet inträffat först efter utgången af det

ar, under hvilket de uppnått 9 års ålder, och hvilka följaktligen ej kunde

vinna inträde i förskolan.

Blindkommitten hade beräknat eu sex- till sjuårig undervisningstid

vid institutet. För de elever, hvilka förut genomgått en förskola för blinda,

syntes emellertid en sexårig undervisningstid vid institutet vara fullt tillräcklig.

Då undervisningstiden vid blindinstitutet således utan olägenhet syntes

kunna, såsom redan skett i nyss åberopade stadga för institutet för blinda,

bestämmas till 6 år för de lärjungar, som förut genomgått en förskola

för blinda, da icke blott sinnesslöa utan äfven andra mindre begåfvade

blinda torde komma att redan i förskolan vinna den utbildning,0hvaraf

de vore mäktiga, då äfven alla de i blindinstitutet intagna möjligen ej

egde förmåga att fullständigt genomgå anstalten, och då slutligen0 institutets

nya lokaler medgåfve intagning af åtskilliga elever utöfver 100

syntes det — särskild! med hänsyn till den ofvan omförmäla, under

senare åren anmärkta nedgången i antalet blinda barn — som skulle för

ännu en ganska lång framtid ett blindinstitut blifva tillräckligt för vårt

land, äfven om skotvång föreskrefves.

Efter skoltvangets fullständiga införande borde de hittillsvarande 26

friplatserna vid institutet, som betingades af statsbidrag, indragas, och

i fråga om de friplatser, hvilka tillkommit på grund af donationer, tagas

i öfvervägande, huru donationsmedlen lämpligast kunde, i öfverensstämmelse

med donationsbrefvens innehåll, till blindundervisningens fromma

användas och statens utgifter för denna undervisning sålunda i någon mån

minskas. °

Någon ytterligare handtverksskola för blinda utom den redan i Kristinehamn

befintliga syntes för den närmaste framtiden ej vara behöflig.

Lika med blindkommittén ansåge ock kommitterade, att blindunder
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufyudtiteln.

45

visningens fullständiga ordnande måste vara en statsangelägenhet så till

vida, att staten måste fortgå på den redan inslagna vägen medelst anskaffande

af erforderliga byggnader för de blindundervisningsanstalter,

som vore. nödiga, samt sjelf vidkännas hvad som för undervisningens behöriga

uppehållande funnes behöflig!, sedan, i närmaste öfverensstämmelse

med blindkommitténs förslag, landstingen och de städer, som icke i landsting

deltaga, i första hand gjorts ansvariga för en viss del af kostnaderna

härför, med rätt att efter omständigheterna söka ersättning af föräldrar,

målsmän eller fattigvårdsstyrelser.

Det bidrag till blindundervisningens uppehållande, som skulle af

landsting eller stad, som ej tillhör landsting, tillflyta statsverket, ansåge

kommitterade böra sättas till 300 kronor för hvarje elev i blindskolan, i

enlighet med hvad blindkommittén föreslagit. Visserligen hade denna

afgift ansetts hög, men om man jemförde statens kostnad för undervisningen

af blinda med motsvarande kostnad för undervisningen af döfstumma,

stälde sig förstnämnda kostnad dock så väsentligt mycket drygare,

att någon nedsättning i den nu föreslagna afgiften från landsting, kommun

eller enskilde syntes kommitterade icke kunna ifrågasättas. Blindkommittén

hade beräknat den årliga kostnaden för hvarje lärjunge i blindskolan till

omkring 600 kronor och för hvarje lärjunge vid blindinstitutet till omkring

700 kronor, hvilken beräkning syntes vara välgrundad. Äfven om

''undervisningstiden vid institutet kunde utan olägenheter bestämmas till

endast sex år, skulle, under det att staten för undervisningen af döfstumma

betalade endast ett bidrag af 250 kronor om året för hvarje elev under

en tid af 8 år, statens bidrag till blind undervisningen icke kunna beräknas

lägre än till 300 kronor för hvarje elev under de första 4 åren

samt till 400 kronor för hvarje under de senare 6 åren, utom den dryga

kostnaden för anskaffande af byggnader för de särskilda blindanstalterna.

Vid sådant förhållande kunde med skäl ifrågasättas, huruvida icke

den årsafgift, som för lärjunge vid blindinstitutet skulle erläggas från

landsting, kommuner eller enskilda borde höjas från det för närvarande

bestämda beloppet, 300 kronor, till det af blindkommittén föreslagna, 350

kronor.

Den ersättning landsting eller stad, som icke deltager i landsting, skulle

ega att af vederbörande (föräldrar, målsmän eller fattigvårdsstyrelse) utkräfva,

ansåge kommitterade böra begränsas till visst belopp för mindre

bemedlade eller medellösa, hvilket belopp syntes skäligen kunna bestämmas

till 50 kronor. Då blindfreqvensen vore ganska olika i olika kommuner

samt det ojemförligt största antalet blinda barn utginge från fattiga eller

mindre bemedlade hem, syntes bördan af dessa barns undervisning böra

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Åttonde hufvudtiteln.

såvidt möjligt fördelas på de större kommunerna, länen, till den del, som

icke utgjordes direkt af staten.

Det skoltvång, som enligt kommitterades mening borde i fråga om

blinda barn införas, kunde naturligtvis ej tillämpas genast, äfven sedan en

ny blindskola blifvit inrättad och ordnad så, att den kunde träda i verksamhet.

Likasom i fråga om döfstumundervisningen måste äfven här skoltvånget

inträda successivt under en viss öfvergångsperiod. Om den nya

anstalten skulle kunna börja sin verksamhet till exempel höstterminen 1896,

skulle då af skoltvång drabbas allenast de barn, som under samma år fylde

9 år. För dem, som under samma år fylde 7 eller 8 år, skulle rättighet

att begagna undervisningen stå öppen i mån af möjlighet att å undervisningsanstalterna

bereda tillräckligt utrymme. Beräknades lärokursen i

blindskolan och blindinstitutet till tioårig, skulle alltså först vid höstterminen

19U5 institutets och skolans alla klasser vara upptagna af lärjungar,

på hvilka bestämmelsen om skoltvånget egde tillämpning.

Hvad beträffade blinda döfstumma barn torde för deras vård och

möjliga utveckling få anses vara tillräckligt sörjdt från statens sida genom

det anslag till en enskild vårdanstalt för sådana baim, som redan för

närvarande utginge af anslaget till döfstumundervisningen, till följd hvaraf

dessa barn här kunde lemnas utom räkningen.

De ökade kostnaderna för blindundervisningens fullständiga ordnande

i öfverensstämmelse med de af kommitterade nu framstälda grunddrag''

skulle blifva jemförelsevis föga afsevärda och egentligen närmast inskränka

sig till utgifterna för inrättande vid Tomteboda af en ny blindskola.

Hvad särskildt beträffade lärarekrafterna vid de båda blindskolorna,

borde 4 vid hvardera skolan vara fullt tillräckliga.

Efter sålunda lemnad redogörelse för det sätt, hvarpå enligt kommitterades

åsigt blindundervisningen i vårt land lämpligen borde, så snart

ske kunde, ordnas, förklara kommitterade, att de kunde yttra sig mera

kortfattadt angående de af styrelsen för blindskolan i Vexjö nu gjorda

underdåniga framställningar, som öfverlemnats till kommitterades yttrande.

Under förutsättning att blindundervisningen komme att så ordnas och

utvecklas, som kommitterade föreslagit, ansåge kommitterade den afblindinstitutets

direktion uttalade farhåga, att blindskolan i Yexjö syntes vilja

utveckla sig till ett nytt blindinstitut vid sidan af det vid Tomteboda, vara

utan grund.

Då blindskolan i Vexjö för närvarande vore den enda förskolan för

blinda i vårt land, och, äfven om ytterligare eu dylik skola i enlighet med

kommitterades förslag inrättades vid Tomteboda, en sådan skola för södra

delen af landet alltid komme att erfordras, ansåge kommitterade, att det

s. 47 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

47

till blindskolan i Vexjö hittills å extra stat utgående anslag borde, på de

af skolans styrelse angifna skäl, öfverföras å ordinarie stat.

Vid granskning af det af styrelsen ingifna förslag till stat för skolan

hade kommitterade icke funnit annan anledning till anmärkning än beträffande

de i staten upptagna två ålderstillägg för nuvarande föreståndaren

å tillhopa 1,000 kronor, hvilket belopp kommitterade ansåge böra ur staten

utgå. Kommitterade ville visserligen förorda beviljandet af dessa ålderstillägg

åt den nuvarande föreståndaren, hvilken hade att åberopa en tjenstgöringstid

af 21 år och synnerligen goda vitsord öfver sin tjenstgöring,

så mycket hellre som kommitterade, med afseende å den väsentliga skilnaden

mellan föreståndarens och lärarinnornas åligganden och ansvar äfvensom

deras löner, ansåge, att skolans föreståndare i hvarje fall borde berättigas

att komma i åtnjutande af 2 ålderstillägg, hvardera å 500 kronor

efter 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring, under det att kommitterade,

i likhet med blindkommittén, ansåge att lärarinnornas motsvarande ålderstillägg

borde bestämmas till 300 kronor efter 5 och enahanda belopp efter

10 års, likaledes väl vitsordad, tjenstgöring. Dessa ålderstillägg, såväl för

föreståndaren som för lärarinnorna, borde dock, i likhet med ålderstilläggen

å lönerna för direktorn och lärarne vid institutet för blinda, utgå af

det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag till ålderstillägg och

således icke upptagas i skolans stat. Kommitterade ville således underdånigst

tillstyrka, att det till skolan utgående anslag måtte från och med

1895 utgå med ett från 11,000 till 13,500 kronor förhöjdt belopp.

Hvad anginge den af styrelsen gjorda framställning om anslag till

nybyggnad för skolan, ville kommitterade framhålla att, såsom redan

antydts, det icke blifvit till fullo ådagalagdt, att Vexjö vore den lämpligaste

platsen för en förskola för blinda, vare sig för hela landet eller

ens för Götaland, derest, i enlighet med kommitterades förslag, en särskild

sådan skola komme att inrättas för Svealand och Norrland.

För en blifvande nybyggnad för skolan kunde möjligen äfven å annan

ort tomtplats, ändamålsenligare än den nu föreslagna, stå att erhålla till

billigare pris eller tilläfventyrs utan någon som helst kostnad för statsverket.

Då härtill komme att, så vidt handlingarna utmärkte, tillfälle att

förvärfva den föreslagna tomtplatsen i ''Vexjö för det uppgifna priset 12,000

kronor, icke längre förefunnes, samt kommitterade, efter granskning af de

uppgjorda ritningarna med tillhörande kostnadsförslag, funnit med skäl

kunna ifrågasättas, huruvida ej kostnaderna för en blifvande nybyggnad

för skolan skulle kunna i någon mån nedbringas, ansåge sig kommitterade

böra afstyrka nådigt bifall till styrelsens underdåniga framställning i

denna del.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Åttonde hufvudtiteln.

I hvad kommitterade sålunda anfört, såväl beträffande blindundervisningens

fullständiga ordnande, så snart lämpligen ske kan, på sätt kommitterade

föreslagit, som ock särskildt i afseende å de af styrelsen för

blindskolan i Vexjö nu gjorda underdåniga framställningar, kan jag i allt

väsentligt instämma, med undantag deraf, att jag ej kunnat finna kommitterade

hafva haft tillräcklig anledning att ifrågasätta flyttning af blindskolan

i Vexjö från nämnda stad, hvarest sagda skola synes mig fortfarande

lämpligast böra vara förlagd, under förutsättning att kostnaderna för

vare sig förhyrande eller byggande af ändamålsenlig lokal icke visa sig

större der än annorstädes. Erforderlig utredning i ämnet för att kunna

för Riksdagen framlägga fullständigt utarbetadt förslag till blindundervisningens

ordnande i öfverensstämmelse med de af kommitterade angifna

grunder lärer emellertid ej kunna, särskildt i afseende å de derför

erforderliga ritnings- och kostnadsförslag, under nu instundande riksdag

hinna åstadkommas. På de af blindskolans styrelse anförda skäl, synes

det mig emellertid vara angeläget, att den redan nu af styrelsen begärda anslagsförhöjning

beviljas äfvensom anslaget till skolan öfverflyttas från extra

till ordinarie stat.

Enligt förenämnda af styrelsen uppgjorda och af kommitterade förordade

förslag skulle för skolan å stat erfordras:

till aflöning åt föreståndaren ...................... kronor 2,000: —

» )) »3 lärarinnor, 1,000 kr. till

hvarje ........................................................ » 3,000: —

» arfvode för sekreterare- och räkenskaps
göromål

m. m.......................................... » 300: — 5,300: —

)) öfriga i förslaget upptagna utgiftsposter,

utom till ålderstillägg åt nuvarande

föreståndaren ............................. » 20,400: —

summa kronor 25,700: —

Härjemte skulle föreståndaren och lärarinnorna vara berättigade till

två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor för den förre och å 300 kronor för

en hvar af de senare, efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring.

Till bestridande af dessa utgifter hafva beräknats:

årsafgifter af 40 elever......................................

inkomst för försålda handarbeten ................

räntemedel...........................................................

............... kronor

12,000: -

j>

150: —

............... »

50: —

summa kronor

12,200: —

Till betäckande af återstoden har styrelsen, som inberäknat två ålderstillägg

åt nuvarande föreståndaren å, tillhopa 1,000 kronor, begärt ett

s. 49 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 49

anslag å 14,500 kronor. Då emellertid nämnda ålderstillägg synas mig böra,

såsom kominitterade föreslagit, utgå af det å åttonde hufvudtiteln uppförda

förslagsanslag till ålderstillägg och således icke uppföras a skolans stat,

skulle anslaget å denna stat bestämmas till endast 13,500 kronor.

Jag hemställer således, att Eders Kong! Maj:t måtte, med förklarande

att Eders Kongl. Maj:t ämnar för en kommande riksdag framlägga förslag

till blindundervisningens fullständiga ordnande i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med omförmälda, af kommitterade angifna grunder, nu endast

föreslå Riksdagen,

att, med godkännande af nyssnämnda aflöningsstat å tillhopa 5,300

kronor, besluta, att, för tillämpning af samma stat och till bestridande af

skolans utgifter i öfrigt, det hittills å extra stat uppförda anslag till blindskolan

i Vexjö må från och med år 1895 uppföras å ordinarie stat, med ett

från 11,000 kronor till 13,500 kronor förhöj dt belopp, äfvensom medgifva,

att de för skolans föreståndare och lärarinnor afsedda två ålderstillägg,

hvardera å 500 kronor för den förre och å 300 kronor för en hvar af de

senare efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring, må utgå af det å

riksstatens åttonde hufvudtitel uppföi''da förslagsanslag till ålderstillägg; samt

att två ålderstillägg må utgå för den nuvarande föreståndaren från

och med år 1895 med tillhopa 1,000 kronor.

Lasaretts underhåll.

Med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda nådiga framställning [n.]

beviljade 1888 års riksdag till serajimerlasarettets om- och tillbyggnad imjdt anslag

samt förseende med nödig utredning ett anslag af 465,400 kronor, deraf

på extra stat för år 1889 ett belopp af 65,400 kronor. Under de derpå

följande tre åren utgick återstoden af det sålunda beviljade statsanslaget.

För samma ändamål hade Stockholms stadsfullmäktige anvisat ett belopp

af högst 244,600 kronor, att utgå under bland andra följande vilkor:

att kommunen tillförsäkrades att allt framgent få vid lasarettet disponera

200 sängar, deraf hälften för medellösa sjuka från Stockholms stad,

dock att några af dessa sängar alltid borde hållas lediga för mottagande

af personer, hvilka träffats af olyckshändelser eller hastigt påkommande

sjukdomar, samt med den inskränkning i öfrigt i sängantalet, som påkallades

af nödvändigheten att årligen successive utrymma alla sjukrummen

för vädring och nödiga reparationer;

att kommunens dåvarande bidrag till sjukvården bibehölles oförändradt

vid beloppet 20,000 kronor, till dess byggnadsföretaget blifvit

utfördt och lasarettet i sitt utvidgade skick öppnadt till begagnande; samt

Bill. till Riksd. Prot. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

SO Åttonde hufvudtiteln.

att under de tre första åren närmast efter denna tid bidraget skulle

utgå med 8/''io af kostnaden för de å frinummer vårdade sjuke från staden,

utgifterna för fastigheternas underhåll och onera, för begrafningskostnad

och för understöd till fattiga vid deras utskrifning deri icke inräknade;

att efter denna tid ersättningen skulle utgå enligt den beräkning, att staden

borde betala hvad som återstode, sedan från den på ofvannämnda

sätt bestämda sjukvårdskostnaden afräknats det belopp, som å de för stadens

räkning använda frisängar i förhållande till hela antalet sängar belöpte

af afkastningen af de donationer till lasarettet, vid hvilka icke sådana

vilkor vore fästade, att de ej finge tagas i anspråk för detta ändamål,

dock att stadens ersättning för hvarje underhållsdag icke finge öfverstiga

hvad för sjuke i allmänt rum af andra lägst erlades; samt att stadens

efter dessa grunder beräknade bidrag bestämdes för fem år i sänder genom

öfverenskommelse mellan lasarettsdirektionen och stadsfullmäktige; och

skulle, derest vid något tillfälle sådan öfverenskommelse icke kunde träffas,

anhållan göras, att Eders Kongl. Maj:t ville bestämma afgiftens belopp

för de närmaste fem åren.

Äfven Stockholms läns landsting har lemnat bidrag till lasarettets

ombyggnad, i det att landstinget år 1881 beslutit att för ändamålet anslå

ett belopp af 50,000 kronor, att utgå under loppet af sex år med en

sjettedel årligen, med utbetalande hvaraf början skulle göras, då anmälan

hos landstinget skett, att företagets utförande blifvit betryggadt, men icke

före utgången af tiden för då gällande kontrakt angående sjukvård vid

lasarettet för länets sjuke, omfattande åren 1881—1884. Vid detta bidrag

fäste landstinget följande vilkor: att från nämnda kontraktstids utgång

och för all framtid skulle finnas för länets sjukvård å lasarettet tillgängliga

34 sängar, förutom de å enskild stiftelse anslagna två frisängar, samt att

detta antal i mån af behof efter landstingets derom fattade beslut finge

ökas till 40 utan vidare tillskott i byggnadsbidraget, och att för den tid,

som förflöte efter 1884 års slut, intill dess lasarettets ombyggande enligt

faststäldt förslag blifvit betryggadt, kontraktsvilkoren fortfarande skulle

gälla, samt i öfrigt på de vilkor med afseende å vård och underhåll af

länet tillhörande sjuke, som kunde komma att träffas mellan lasarettsdirektionen

och landstinget, dock att ersättningen för de på det betingade

sängantalet belöpande underhållsdagar icke finge utgå till högre belopp

än i förhållande till kostnaden för hela antalet underhållsdagar å lasarettet,

då deri icke finge inräknas kostnaderna för fastigheternas underhåll, onera,

begrafningskostnader och understöd till fattige sjuke, samt att afdrag från

nämnda ersättning borde ske för det tillskott statsverket lemnade till länets

sjukvård.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 51

Närmare slutet af år 1891 voro de nya byggnaderna för polikliniken,

medicinska, gynekologiska och oftalmiatriska afdelningarna samt ekonomibyggnaden

fullbordade och för sitt ändamål till begagnande upplåtna, så

att. endast ombyggnad af det för den kirurgiska afdelningen afsedda gamla

lasarettshuset da återstod, hvilket arbete nu är afslutadt. Resultatet har

utan tvifvel varit glädjande så till vida, att enligt omdöme af alla sakkunnige,

som tagit kännedom om lasarettet i dess nuvarande skick, denna

inrättning för närvarande måste anses i alla afseenden motsvara äfven

ganska högt stälda anspråk och intaga ett framstående rum bland den

nyaste tidens sjukvårdsanstalter, såväl inom som utom vårt land. Detta

förhållande är så mycket mera tillfredsställande, som seraf!merlasarettet

är den inrättning, der alla läkare inom vårt land erhålla en stor del af

sin praktiska utbildning, och som följaktligen bör i hvarje afseende kunna

tjena som mönster med hänsyn till sjukvården och hvad dertill hör.

Under den tid de redan i bruk tagna nybyggnaderna varit begagnade

har erfarenheten emellertid ådagalagt, att kostnaderna för sjukvården

inom dessa storartade samt i öfverensstämmelse med nutidens alla fordringar

uppförda och inredda byggnader högst väsentligt öfverstiga motsvarande

omkostnader i den otidsenliga och otillräckliga gamla lasarettsbyggnaden.

Enligt hvad lasarettets direktion i underdånig skrifvelse den

25 sistlidne oktober anfört, bidraga härtill förnämligast de stora anspråk,

som nu ställas på förbättrad ventilation och värmeledning med ombyte af

all luft inom de för sjukvården begagnade lokaler ^tre gånger i timmen

o. s. v. samt den ökade personal, som för sjukvårdens tillbörliga och

mönstergilla upprätthållande inom ett sådant sjukhus nödvändigt påkallas.

Men — heter det i nämnda skrifvelse — om den egentliga sjukvården

inom dessa nya byggnader adragit lasarettet betydligt ökade utgifter,

vore detta icke mindre händelsen med de omkostnader, som drabbade

lasarettet i dess egenskap af undervisningsanstalt.

Detta gälde först om poliklinikerna, som upptoge ett helt hus med

särskilda rum för de olika afdelningarna, der patienterna undersöktes och

föreläsningar hölles af klinikförestandarne. Denna inrättning, centralt belägen

som den vore inom hufvudstaden, hade onekligen en mycket stor

betydelse icke blott för hjelpsökande, hvilka der erhölle kostnadsfri läkarevård,

förbandspersedlar in. in., utan äfven för utbildning af de studerande

läkarekandidaterna. De besökandes antal vid lasarettets polikliniker hade

under år 1892 uppgått till minst 15,000 särskilda personer, af hvilka

inånga upprepade gånger återkommit. Underhall, uppvärmning, renhållning

och upplysning, vattenåtgång, tjenstepersonal in. in. för detta hus

medförde uppenbart rätt betydliga kostnader. Lasarettsdirektionen fram
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Åttonde hufvudtiteln.

stälde detta förhållande för Stockholms stadsfullmäktige och visade, att

de kostnader, som poliklinikerna förorsakade, icke kunde uppskattas till

mindre än 12,000 kronor årligen. Då poliklinikerna visserligen mest besöktes

af obemedlade från Stockholm, men på samma gång flitigt användes

för den vetenskapliga delen af lasarettets verksamhetssfer, d. v. s. för den

kliniska undervisningen, med hvilken staden ingenting hade att skaffa,

begärde lasarettsdirektionen halfva beloppet, eller 6,000 kronor, af stadsfullmäktige

såsom bidrag till poliklinikernas underhållande, och detta beviljades

äfven, i det stadsfullmäktige ökade det anslag, som tillförene för

detta ändamål blifvit lasarettet tillförsäkradt, eller 2,000 kronor, till 6,000

kronor.

Det vore sjelfklart, att kostnaderna inom ett nytt, efter nutidens

ganska höga anspråk uppfördt och inredt, sjukhus måste vara vida större

än vid ett sådant, som det gamla serafimerlasarettet var, och detta oberoende

af klinikernas kraf. Men en ej obetydlig del af tillökningen i

lasarettets utgiftsstat måste dock hänföras till undervisningens konto. För

att motsvara sitt ändamål att vara den förnämsta kliniska undervisningsanstalten

i vårt land, hade lasarettets nybyggnad måst ske på ett helt

annat sätt, än den af ett vanligt sjukhus, som alls icke hade ett sådant

ändamål att fylla. Utrymmet hade måst tagas till vida större än vid

andra sjukhus. I sjuksalarne, åtminstone de större, hade plats måst beredas

för minst 50 kandidater jemte de sjuka. De vetenskapliga institutionerna:

föreläsnings- och operationssalar, laboratorier af flerehanda slag

o. s. v. hade kostat stora summor och gjorde detsamma fortfarande genom

den särskilda betjening de kräfde, genom betydligt ökade kostnader för

upplysning, uppvärmning, ventilering in. m. Det vore hardt nära omöjligt

att beräkna dessa kostnader, men utan tvifvel uppginge de till ett ganska

högt belopp.

Samtliga utgifterna för sjukvården vid serafimerlasarettet, således de

oberäknade, som utgått för fastigheternas underhåll och onera, för begrafningskostnader

och understöd till fattiga vid deras utskrifning, uppgingo

år 1892, det första hela år, under hvilket de nya lokalerna varit

begagnade, till 184,562 kronor. Jemfördes detta år med år 1890, det

sista då ännu ingen inflyttning egt rum i de nya byggnaderna, funne

man, att samma utgifter då uppgått till endast 122,358 kronor, eller 62,204

knmor mindre än år 1892. Dagliga medelantalet vårdade hade visserligen

varit något högre under det sistnämnda året, eller 210 mot 194 år 1890,

men detta verkade ej i någon väsentlig mån till utjemnande af den så

mycket ökade kostnaden.

Till ledning vid bedömande af det förhållande, hvari utgifterna för

s. 53 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 53

sjukvården stigit till följd af alltjemt ökade anspråk och stigande pris,

anför lasarettsdirektionen följande.

Dagkostnaden i medeltal för hvarje sjuk utgjorde vid lasarettet:

år 1852 20 sk. 9 runsk banko, eller omkring...................... 62 öre

» 1862.............................................................................................. 92,08 »

» 1872.................. 1 kr. 20} »

» 1882.......................................................................................... 1 » 48tö »

» 1892............................................................................................. 2 » 10 »

Det sistnämnda, året hade likväl hela den för poliklinikerna beräknade

utgiften 12,000 kronor, och derutöfver 8,000 kronor, som ansetts motsvara

kostnaden för underhåll af och betjening i de till undervisningen

afsedda lokaler i det nya sjukhuset in. m., frånräknats utgifterna för sjukvården

och således ej medtagits i sagda fördelning. Bokslutet för år 1892

utvisade, att utgifterna öfverstigit inkomsterna med 46,539 kronor, allt i

rundt tal, sedan å ena sidan afdragits 71,051 kronor, influtna för till Stockholms

stad försålda tomtdelar, hvilket belopp åter utgått till fyllnad i nybyggnadskostnaden,

och, å den andra, 17,552 kronor, utbetalda såsom brandförsäkringsafgift

för all framtid för de nya byggnaderna samt för omkostnader

vid tomtdelarnes försäljning.

Häraf framginge uppenbart, att lasarettets ekonomiska ställning vore

i hög grad bekymmersam redan under nuvarande förhallanden, da sångantalet

der vore inskränkt till 250, och att tillgångar fullständigt saknades

för underhåll af de 150 sjuksängar derutöfver, som den för kirurgiska

afdelningen afsedda byggnaden vore påräknad att innehålla.

Hela det räntebärande kapital, öfver hvars afkastning lasarettsdirektionen

hade att förfoga för sjukvården och byggnadernas underhåll m. m.,

bokfördt under namn af »allmänna lasarettsfonden», hade vid slutet af ar

1892 utgjort 835,310 kronor samt vore tillkommet genom gåfvor eller

testamenten, hvilka förr rikligen tillflutit lasarettet, men som under senare

åren, då så många andra välgörenhetsinrättningar uppstått, nästan helt

och hållet upphört. Lades härtill Sederholmska fondens kapital, 56,402

kronor, hvaraf räntan hittills utgått till nybyggnaden, men som efter

dennas fullbordande blefve att tillgå för lasarettets underhåll, samt lifräntefonden,

som i mån af lifräntetagarnes frånfälle blefve för samma

ändamål tillgänglig, skulle summan komma att uppgå till 995,281 kronor,

allt i rundt tal, så framt ej de i så väsentlig mån ökade utgifterna tvingade

lasarettsdirektionen att för dessas betäckande använda större eller

mindre del af kapitalet.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Åttonde Imfvudtiteln.

Detta senare vore emellertid nu händelsen. På sätt redan blifvit framhållet,

hade år 1892 uppstått en brist af 46,539 kronor allenast å lasarettets

underhållskostnader. En i det närmaste lika stor brist vore år

1893 att motse, och äfven år 1894 kunde ej undgå att medföra betydlig

förlust, så framt ej heller då något ökadt understöd af statsverket kunde

påräknas. Dertill komme fyllande af den ej ringa del af byggnadskostnaden,

hvarmed denna öfverstigit den beräknade, och som ej blifvit betäckt

medelst de 71,051 kronor, hvilka från Stockholms stad erhållits för

sålda tomtdelar, afsedda för gaturegleringar. Huru stor denna brist

blefve, kunde ännu icke med noggrannhet uppgifvas, innan byggnadsarbetet

fulländats och nödiga inventarier anskaffats för den kirurgiska

afdelningen, men sannolikt komme den ej att understiga 50,000 kronor.

Då inga andra medel funnes att tillgå, måste allt detta gäldas af lasarettets

kapital, som följaktligen vid slutet af år 1894 torde hafva minskats

med 170,000 kronor eller derutöfver.

Anledningen, hvarför byggnadsanslaget blifvit på omförmälda sätt

öfverskridet, syntes i främsta rummet få tillskrifvas, att kostnadsberäkningarna

uppgjorts år 1886, då materialier och arbetslöner voro jemförelsevis

billiga, men att arbetet ej kunnat börjas tidigare än under år 1889,

från hvilket år statsanslaget började utgå, samt att de förnämsta entreprenadkontrakten

måst uppgöras det derpå följande året under en mycket

ogynsam tid, då byggnadsarbeten betingade ett betydligt högre pris.

Något bestämdt hinder — yttrar lasarettsdirektionen vidare — funnes

visserligen ej för användande af någon del af kapitalet till betäckande af

lasarettets skulder, enär de flesta bland gifvarne öfverlemnat sina gåfvor

utan förbehåll, men uppenbart vore, att i samma mån kapitalet med deraf

påräknelig inkomst minskats, blefve det omöjligt för lasarettsdirektionen

att utan väsentligt ökade inkomster från annat håll upprätthålla lasarettets

verksamhet, än mindre möjligt att vidare utveckla densamma. Ett sådant

tillgripande af kapitalet borde på sin höjd kunna ifrågasättas vid någon

högst nödvändig tillfällig utgift, men aldrig för bestridande af det ordinarie

underhållet. I motsatt fall och med den betydliga brist, soin

redan derå yppat sig och som än mer vore att motse, så framt lasarettet

skulle kunna i sitt utvidgade skick, med 400 sängar, underhållas utan

andra än nu påräkneliga tillgångar, skulle det ej dröja många år, innan

hela kapitalet vore förbrukadt.

Visserligen borde ställningen hädanefter så till vida förbättras, att

såväl från Stockholms stad som från Stockholms län ökade sjukvårdsafgifter

vore att påräkna. Enligt den med Stockholms stad träffade

öfverenskommelse skulle nemligen, på sätt redan blifvit anfördt, sta
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufyudtiteln.

55

dens bidrag för vård å lasarettet af medellöse sjuke, tillhörande Stockholms

kommun, under de tre närmaste åren, sedan byggnadsföretaget

blifvit utfördt och lasarettet i dess utvidgade skick öppnadt till begagnande,

utgå med sex tiondedelar af kostnaden för de å frinummer vårdade

sjuke från staden, utgifterna för fastigheternas underhåll och onera,

för begrafningskostnad och för understöd af fattige vid deras utskrifvande

deri ej inräknade. Direktionen ansåge ej något tvifvel kunna hysas, att''

denna höjda ersättning skulle utgå, sedan byggnadsarbetet till alla delar

fulländats, om än sängantalet tills vidare måste inskränkas, allt under förutsättning

att lasarettet ständigt tillhandahölle kommunens sjuka de 200

sängar, som utlofvats.

Hittills hade enligt med staden år 1872 träffad öfverenskommelse,

hvars fortfarande, intill dess byggnadsarbetet blifvit fullbordadt, stadsfullmäktige

gjort till vilkor vid byggnadsanslagets beviljande, stadens bidrag

för samma ändamål utgjort 20,000 kronor årligen. Underhållsdagarnes

antal för 846 fattiga sjuka från staden, hvilka år 1892 vårdats å lasarettet,

hade uppgått till 32,715, för hvilka lasarettet i ersättning uppburit af

staden 20,000 kronor, eller omkring 61 öre för hvarje underhållsdag.

Lasarettets utgift för dessa 846 patienter från Stockholms stad hade deremot

uppgått till 68,707 kronor, eller 48,707 kronor mer än den ersättning,

som derför uppburits. Då under år 1892 dagkostnaden i medeltal

för hvarje sjuk uppgick till nära 2 kronor 10 öre och under förutsättning

af samma dagkostnad samt lika antal underhållsdagar för fattige fripatienter

från Stockholms stad, skulle enligt förenämnda öfverenskommelse för hvart

och ett af åren 1894 — 1896, då ersättningen till lasarettet skulle utgå med

sex tiondedelar af kostnaden, lasarettet hafva att af staden utbekomma i

rundt tal 41,220 kronor, eller 21,220 kronor mer än år 1893. Äfven på

de 13,186 underhållsdagarna för fattiga sjuka från Stockholms län hade

lasarettet gjort betydlig förlust, men hädanefter komme länet att lemna i

det närmaste full godtgörelse för underhållet af dess fattiga sjuka.

Det vore helt naturligt, att lasarettets utgifter äfven för betalande

sjuka i allmänt rum efter hand betydligt ökats, sedan dagkostnaden i så

hög grad tillväxt. Lasarettsdirektionen hade dock ej ansett sig böra föreslå

afgiften för dessa till högre belopp, än som vid öfriga sjukhus i staden

erlades för samma klass af patienter tillhörande kommunen, eller 75

öre för dag. Vid alla öfriga sjukhus ålades väl sådana patienter från

landsorten en högre afgift, eller 1 krona 50 öre för dag, men då serafimerlasarettet

ej utgjorde en sjukvårdsanstalt endast för hufvudstaden och

emottagit flera betydande donationer, afsedda uteslutande eller företrädesvis

till gagn för patienter från andra delar af landet, hyste direktionen stor

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Åttonde hufvudtitelii.

tvekan att affordra dessa någon högre afgift, än som af stadens invånare

erlades, hvilket för öfrigt i ingen händelse borde kunna ifrågasättas för

det stora antalet betalande patienter från Stockholms län, hvars landsting

icke allenast bidragit med anslag till lasarettets ombyggnad, utan äfven

för länets på friplatser intagna sjuka erlade en långt mer tillfyllestgörande

betalning än hittills varit fallet med Stockholms stad.

Underhållsdagarne för betalande i allmänt rum utgjorde år 1892 ett

antal af 29,610, och, då hvarje underhållsdag i medeltal kostade lasarettet

2 kronor 10 öre, kostnaden för byggnadernas underhåll, onera m. m. ej

inräknad, men i ersättning derför endast betalades 75 öre, uppgick lasarettets

förlust härå till icke mindre än 39,973 kronor 50 öre.

Mot afgiftens höjande för patienter af denna klass funnes tungt vägande

skäl icke blott i lasarettets egenskap af välgörenhetsanstalt utan

äfven med afseende derå att, i händelse afgiften ökades utöfver hvad inom

hufvudstadens öfriga sjukhus erlades, patienternas antal sannolikt komme

att väsentligt minskas och i samma män det för undervisningen nödvändiga

sjukmaterialet att tryta.

Till följd af den förlägenhet, hvari lasarettet sålunda råkat, nödgades

direktionen i underdånighet anhålla om statens mellankomst för att sätta

lasarettet i tillfälle att nöjaktigt upprätthålla sin verksamhet särskildt såsom

undervisningsanstalt och förekomma detsammas fullständiga ekonomiska

obestånd.

För närvarande utginge af statsmedel som ordinarie anslag för lasarettets

underhåll ett årligt belopp af 29,100 kronor, hvarjemte lasarettet

af bötesmedel, kollektmedel, biljardafgifter samt burskapsafgifter vore tillförsäkrad

en inkomst, hvilken till beloppet årligen vexlade, men som år

1892 uppgått till 1,291 kronor 45 öre. Dessa vore de enda bidrag af

offentliga medel, lasarettet åtnjöte, hvilka alla blifvit detsamma anvisade

för »lasarettets underhåll», till väsentlig del redan under senare hälften af

förra århundradet.

Något särskildt statsanslag till betäckande af lasarettets utgifter i

egenskap af undervisningsanstalt, som likväl under nuvarande förhållanden

ådroge detsamma ganska betydliga utgifter, hade deremot icke ifrågakomma,

hvartill anledningen torde få sökas deri, att några kostbarare

anordningar först nu vidtagits inom lasarettet till befrämjande af detta

ändamål.

Angående tillkomsten af förenämnda anslag å 29,100 kronor har

lasarettsdirektionen erinrat följande. Då förut åt lasarettet anvisade inkomster

tillika med de afgifter, som erlades af betalande patienter, jemte

vissa böter, som blifvit lasarettet tillerkända, äfvensom afkomsten af till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtitein. 5?

lasarettet influtna donationer icke medgåfve att i önskvärd och afsedd

män utvidga lasarettets verksamhet, måste för ändamålet ökade tillgångar

beredas lasarettet. I sådant syfte inrättades år 1754 det s. k. lasarettslotteriet,

som dock genom nådiga brefvet den 20 februari 1806 förklarades

skola upphöra med utgången af mars månad samma år. I ersättning för

den härigenom förlorade inkomsten användes af nummerlotteriets medel

ett årligt belopp af 500 riksdaler banko, som vid detta lotteris indragning

år 1841 förvandlades till bestämdt årligt statsanslag. Till vidare understöd

åt lasarettet faststäldes år 1781 en förhöjd tullafgift af tre runstycken

banko på hvarje skålpund tobak, som från utrikes ort infördes. I utbetalningen

häraf gjordes likväl redan genom nådiga brefvet den 7 april

1783 den ändring, att af tullmedel årligen skulle aflemnas till lasarettet

5,000 riksdaler banko. Denna afgift utbyttes slutligen genom nådiga

brefvet den 24 april 1824 mot ett årligt anslag af statsmedel till sistnämnda

belopp. Sedan det visat sig, att det bidrag till lasarettet, som

till belopp af 10,000 riksdaler blifvit å finska tolagen anvisadt, icke vidare

kunde af denna tillgång beredas, beslöto Rikets ständer år 1848,

jemte det att dåvarande statsanslaget för serafimerlasarettet, 5,500 riksdaler,

oförändradt bibehölls, för samma ändamål särskildt å riksgäldskontoret

anvisa ett årligt belopp af 4,500 riksdaler, allt banko, och då af

lasarettets räkenskaper blifvit ådagalagdt, att de inkomster, lasarettet haft

att påräkna, varit otillräckliga för bestridande af nödiga utgifter, funno

Rikets ständer år 1858 en tillökning i statsanslaget lika mycket af behof

som billighet påkallad, hvarför ock Rikets ständer beviljade lasarettet ett

ytterligare årligt understöd af 9,000 riksdaler riksmynt, att sammanföras

med dåvarande anslaget, så att hela summan 24,000 riksdaler riksmynt

under rubrik »till serafimer-ordenslasarettets underhåll» bland ordinarie anslagen

å åttonde hufvudtitein uppfördes. Sedan Riksdagen år 1874 beslutit

öfverflyttning från sjunde hufvudtitein af de anslag, hvilka enligt

gällande förordning om kortstämplingsafgiften utgingo till vissa fromma

stiftelser, blef enligt nådigt bref den 29 maj 1874 anslaget för lasarettets

underhåll höjdt med det belopp, som motsvarade lasarettet förut tillagd

andel i kortstämplingsafgiften, eller 1,500 kronor. Till ersättning åt lasarettet

för upphörandet af den afgift, som jemlikt nådiga brefven den 7

mars och den 7 november 1746 borde vid befordringar till embeten eller

fenster utgöras till lasarettet, höjdes enligt nådigt bref den 29 juni 1883

anslaget till lasaretts underhåll med 1,200 kronor. Slutligen hade enligt

Eders Kongl. Maj:ts beslut den 12 maj 1876 från och med år 1877, med

anledning deraf att serafimer-ordens-gillets befattning med hospitalen då

upphörde, ett anslag å 2,400 kronor, som till lasarettet årligen utgått från

Bih. till Rikscl. Prat. 18.94. 1 Sami. 1 Afd. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

- 58

allmänna hospitalsfonden såsom bidrag till sjukvård för patienter från

Stockholms län å lasarettet, uppförts å riksstaten och derstädes jemte det

lasarettet förut tilldelade statsanslag samt anslag till andra lasarett upptagits

under rubriken »lasaretts underhåll». Detta sistnämnda belopp tillgodokomme

dock egentligen uteslutande Stockholms län sålunda, att beloppet

afdroges å hvad länet enligt kontrakt skulle betala för vård å lasarettet

af patienter från länet, en förmån, hvars bibehållande länets landsting,

enligt hvad förut blifvit förmäldt, äfven för framtiden påyrkade.

Det statsanslag, hvaröfver direktionen kunde förfoga, minskades följaktligen

med motsvarande belopp, eller till 26,700 kronor.

På sätt redan blifvit nämndt, vore lasarettet förpligtadt att fortfarande

tillhandahålla 200 sängar för Stockholms stads sjuka samt intill 40 för

sjuka från Stockholms län. Lades härtill de frisängar, lasarettet på grund

af mottagna donationer åtagit sig att underhålla i öfverensstämmelse med

gifvarnes föreskrifter, uppginge hela antalet sängar, som lasarettet vore

förbundet upprätthålla, till omkring 260. Från öfriga delar af riket, utom

Stockholms stad och län, hade år 1892 varit å lasarettet intagne 482

sjuke, hvaraf 34 å frinummer.

Ett ökadt sängantal vore således högeligen af behofvet påkalladt

äfven för tillgodoseende af landsortens berättigade anspråk.

När Eders Kongl. Maj:t af 1888 års riksdag äskade anslag till serafimerlasarettets

om- och tillbyggnad, skedde detta i främsta rummet för

undervisningens tillgodoseende. I lasarettsdirektionens hemställan, som af

föredragande departementschefen åberopades i anförandet till statsrådsprotokollet

den 11 januari samma år, förekom bland annat följande:

»Redan länge hade det visat sig, att lasarettet, såsom kliniskt sjukhus

betraktadt, lede af två väsentliga fel: det ena otillräckligt utrymme, det

andra lokalernas icke ändamålsenliga inredning och beskaffenhet. Dessa

missförhållanden hade i synnerhet på senaste åren gjort sig känbara, i

mån som de tjenstgörande kandidaternas antal ökats».

»Det läge för öppen dag, att dessa förhållanden skulle i hög grad

försvåra och till en del rent af omöjliggöra den kliniska undervisningen,

äfven med de anspråk, som skäligen kunde ställas på denna för ett och

annat decennium sedan. Ännu mera känbar och svår blefve dock bristen,

då man toge i beräkning de ökade kraf, dem vetenskapens fortgående

utveckling samt tillämpningen af dennas resultat i nya undersöknings- och

behandlingsmetoder stälde lika mycket på den kliniska anstalten, som på

den kliniske läraren. Det band på och den inskränkning i sin verksamhet,

denne i saknad af nödiga materiella hjelpmedel måste underkasta sig,

kunde ej annat än verka förlamande och dermed minskande arbetslusten

s. 59 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 59

hos honom och nyttan för lärjungarne af undervisningen. Det kunde

ingalunda verka fördelaktigt på den unge kandidaten, som under^ och

genom tjenstgöringen skulle danas för sitt framtida kall, hvilket vid manga

tillfällen loge hans insigter och omdöme i anspråk vid afgörande såväl af

flera allmänna helsovårdsfrågor, som särskildt af sadana, hvilka anginge

inrättandet och ordnandet af ett sjukhus, att under detta, kanske det

vigtigaste stadiet af hela kursen, jemt hafva för ögonen och taga intryck

af en anstalt, som i mer än ett afseende kunde betraktas såsom motsatsen

till hvad den borde vara. Ännu skarpare folie detta i ögonen vid jemförelsen

med hvad som i detta hänseende blifvit gjordt och gjordes i vara

närmaste grannländer, Norge, Finland och Danmark, för att icke tala om

Fn o-land, Frankrike och Tyskland, äfven inom det sistnämndas mindre

förbundsstater, Sachsen, Baden, Wilrtemberg, Bayern. Vart eget land hade

dock med hänsyn till den kliniska undervisningen, likasom i flera andra

grenar af den menskliga odlingen, intagit en framstående och hedrande

plats bland Europas nationer. Serafimerlasarettet vore ett af våra äldsta

kliniska sjukhus, vid hvilket såväl den vetenskapliga forskningen lemnat

erkändt vigtiga bidrag till medicinens utveckling, som den praktiska undervisnino-en

kommit ej blott fäderneslandets utan äfven utlandets medicine

studerande till godo. Så väl pligt som hederskänsla bjöde att bibehålla

och försvara vår ställning i båda dessa afseenden.»

Dessa — yttrar direktionen vidare — hade varit de hufvudsakligaste

skäl, på grund af hvilka nybyggnads-anslaget af Eders Kongl. Maj:t beo-ärdes

samt af Riksdagen beviljades, och samma skäl gjorde sig äfven nu

Fika kraftigt gällande för bifall till det nödvändiga underhållsanslaget. ^

För att i någon män belysa, huru verkligen trängande krafven pa

en förbättring af serafimerlasarettets ekonomiska ställning vore från den

kliniska undervisningens synpunkt, tilläte sig lasarettsdirektionen att a ena

sidan i korthet påminna om planen för undervisningens anordnande, vid

lasarettet i dess fullfärdiga föryngrade skick, och att å den andra sidan

lemna eu inblick i de betydliga inskränkningar i denna plan, hvilka blefve

en nödvändig följd af anstaltens bristande underhållsmedel.. . ^

De praktiskt medicinska vetenskapernas rastlösa utveckling hade.i vårt

land liksom i alla kulturländer tvingat till en fortgående utbrytning af

en mängd special-grenar, hvilka efter hand fatt egna malsmän vid undervisningsanstalterna

och hvilkas studium möjliggjorts först genom upprättandet

af egna kliniker. Ett oafvisligt behof vid lasarettets nybyggnad hade

alltså varit att skaffa nödigt utrymme åt den dittills vid lasarettet sa styfmoderligt

behandlade gynekologiska kliniken. läka oundgängliga vore

särskilda tidsenliga institutioner, för oftalmologiens och nervpatologiens

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Åttonde hufvudtiteln.

studium under ledning af dessa vetenskapers nyförvärfvade målsmän vid

karolinska mediko-kirurgiska institutet. Förutom dessa helt nya institutioner

. tarfvade äfven de medicinska och kirurgiska klinikerna en ganska

betydlig utvidgning, för att det stigande antalet medicine studerande skulle

kunna på ett tillfredsställande sätt der erhålla sin utbildning. Ett synnerligen

vigtigt vilkor för detta måls uppnående läge i upprättandet af två parallelkliniker

af hvardera slaget. Det stora lärjungeantalet kunde då fördelas på

bada de kirurgiska och bada de medicinska klinikerna, hvarigenom dels de

studerandes utbyte af tjenstgöringen ovilkorligen skulle blifva större, dels ock

det oaktadt ett större antal studerande skulle kunna inom samma tid fullgöra

sin tjenstgöring. Alla dessa önskemål vore nödtorfteligen tillgodosedda

inom det nya lasarettet. Dess 400 sängar skulle så fördelas, att omkring

180 komme på den medicinska, omkring 140 på den kirurgiska, 20 på

den nevrologiska. och omkring 30 på hvardera af de gynekologiska och

oftalmologiska klinikerna. Men ej nog med att det nya sjukhuset kunde

erbjuda, plats åt ett för den kliniska undervisningens behof tillräckligt

antal sjuke, det vore ock i besittning af fullt tidsenligt ordnade och

inredda kliniska laboratorier, föreläsnings- och undersökningsrum samt

operationssalar. Dertill komme slutligen den för undervisningen så ytterst

Vigtiga polikliniken, som i rymliga och ljusa lokaler erbjöde plats för ett

högst betydligt antal hjelpsökande och tillika hyste rikligt med undersöknings-

och föreläsningsrum för de studerande.

Den föregående utredningen af lasarettets ekonomiska ställning torde

tillfyllest hafva visat, hurusom underhållet till och med af det nuvarande

sängantalet (omkring 250) under bestående förhållanden vore oförenligt

med lasarettets befintliga tillgångar. Dertill komme, att den under byggnadstidens

senaste skede vidtagna provisoriska fördelningen af kliniklokalerna

skulle, för längre tid tillämpad, innebära så allvarliga olägenheter,

att en ändring deri vore sa godt som nödvändig, ehuru stegrade

kostnader saväl för utrustning af isynnerhet den nya operationsbyggnaden

som för sjukvårdspersonalens ökning derigenom måste blifva eu följd,

för närvarande vore nemligen i den medicinska klinikens byggnad inrymda

saväl den medicinska som den kirurgiska kliniken äfvensom ett

sjukrum för gynekologiska patienter. I följd af denna anordning hade

ingen annan lokal kunnat erhallas för den kirurgiska klinikens operationsafdelning

än tre de bästa rummen tillhörande de kliniska laboratorierna.

Utan all särskild utrustning för nämnda ändamål, med dertill otillräcklig

dager och dåligt utrymme för klinikanterna, kunde denna lokal icke utan

verklig våda för de sjuka fortfarande användas som operationsafdelning.

Da dertill lades, dels att den medicinska kliniken redan vore i besittning

s. 61 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln.

61

af ett tillräckligt stort statsanslag för fullständig inredning af sitt välbehöfliga

laboratorium, dels att den kirurgiska kliniken fått en ny, fullt

tidsenligt inrättad operationsbyggnad, hade lasarettsdirektionen ansett som

sin pligt, att, så snart den nödvändigaste inredningen af sistnämnda byggnad

hunnit anskaffas, låta såväl den som laboratorierna komma till deras

rätta användning. För att emellertid icke i samband med denna anordning

mer, än hvad oundgängligt vore, höja lasarettets underhållskostnader,

såge sig direktionen nödsakad att, intilldess ökadt anslag kunde erhållas,

låta utrymma hela den gynekologisk-oftalmologiska byggnaden samt belägga

endast halfva den gamla lasarettsbyggnaden, d. v. s. den kirurgiska

och neurologiska klinikens hus. För den närmaste framtiden blefve alltså

de med den nya lasarettsbyggnaden för undervisningens främjande afsedda

ändamål högst bristfälligt uppfylda. De oftalmologiska och nevrologiska

klinikerna blefve, den förra med betydligt reduceradt sängantal (20 för

hvardera), inskjutna inom hvar sin sjukafdelning, tillhörig den medicinska

kliniken. Den gynekologiska afdelningen blefve fortfarande med sina fem

Oj Do

sängar obrukbar för klinisk undervisning. De medicinska och kirurgiska

klinikernas patientantal blefve lägre än före lasarettets ombyggnad, resp.

120 och 84 sängar. Någon tudelning af dessa kliniker blefve alltjemt

omöjlig, och för att den kliniska undervisningen derstädes skulle kunna

upprätthållas hela året om, enligt karolinska institutets stadgar § 62, nödgades

klinikföreståndarne fortfarande, såsom nu provisoriskt tillämpats,

vexelvis hvar femte månad helt och hållet afstå från sin afdelning, en

anordning, som redan visat sig högst olämplig med hänsyn såväl till den

konseqventa och planmessiga ledningen af sjukvården inom hvarje afdelning

som ock till lärarnes egen fortgående utveckling. Att genom denna

anordning äfven de studerandes behof blifvit högst ofullständigt tillgodosedda,

framginge bäst deraf, att hvarje svensk medicine kandidat måste

efter afslutad propedeutisk tjenstgöring vänta ett helt år på tillträde till

serafimerlasarettets kliniker.

Då, såsom redan blifvit framhållet, medel i sjelfva verket saknades

att underhålla till och med det nu belagda antalet sängar, så torde utan

vidare motivering framgå, huru ytterligt behörigt, särskilt från den kliniska

undervisningens synpunkt, det vore, att serafimerlasarettet snarast

möjligt komme i åtnjutande af ökadt statsanslag.

Lasarettsdirektionen förlitade sig så mycket mer på att detta skulle

beviljas, då i betraktande toges, att lasarettet af egna medel tillskjutit för

ombyggnaden mer än 400,000 kronor, hvilkas afkastning, om den fått användas

för sjukvården, skulle i väsentlig man hafva undanröjt de nuvarande

svårigheterna.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Åttonde hufvudtiteln.

I hög grad beklagligt vore, i fall bristande tillgångar, sedan de dyrbara

och af läkarevetenskapens främste målsmän med längtan motsedda

tidsenliga byggnaderna blifvit fullbordade, skulle göra dessa till stor del

öfverflödiga genom att omöjliggöra deras utrustning och underhåll i det

fullständiga skick, som ursprungligen varit afsedt och som för den kliniska

undervisningens tillgodoseende betraktades som nödvändigt.

Att noggrant beräkna det årsanslag, som kräfdes för beläggande af

hela det sängantal, för hvilket serafimerlasarettet i dess utvidgade skick

vore afsedt, måste naturligtvis vara förenadt med störa svårigheter. Vid

det öfverslag, direktionen i sådant afseende gjort, hade direktionen låtit

sig angeläget vara att komma till lägsta möjliga utgiftssummor.

Den beräkningsgrund, som säkrast ledde till målet, syntes vara att

först undersöka, huru stort ökadt anslag erfordrades för att underhålla

det nuvarande antalet af 250 sängar, hvilken uträkning kunde grundas

på faktiska siffror, och derefter taga under pröfning den sannolika kostnaden

för sängantalets tillökande med ytterligare 150.

Af senaste årsberättelse framginge, på sätt redan nämnts, att utgifterna

öfverstigit inkomsterna med 46,539''"kronor. Till betäckande af en dylik

brist för framtiden hade lasarettet visserligen att motse ökade sjukvårdsafgifter

från Stockholms stad och län; men, då denna ökning ej kunde

beräknas högre än till 21,000 kronor från staden och omkring 10,000

kronor från länet, återstode en brist af 15,500 kronor. Äfven om åtskilliga

besparingar kunde under den närmaste framtiden genomföras, på sätt

direktionen hoppades, komme dessa säkert att uppvägas af den stegring i

utgifter, som blefve en följd af inflyttningen i den ombyggda kirurgiska

afdelningen samt den nya operationsbyggnadens och hela det kliniska

laboratoriets öppnande till begagnande. Då derjemte måste tagas i beräkning,

dels att lasarettets räntebärande kapital, på sätt förut framhållits,

torde, föi''e ingången af år 1895, hafva minskats ej obetydligt utöfver de

belopp, som tillkomma genom dispositionsrätten öfver Sederholmska och,

efter hand, lifräntefonden, dels ock den väsentligt ökade kostnaden för

de stora byggnadernas underhåll, hvilken syntes kunna uppskattas till

minst 6,000 kronor årligen, ansåge direktionen det nuvarande årliga statsanslagets

ökande med 20,900 kronor eller till 50,000 kronor vara den

minsta möjliga summa, som erfordrades för betryggande af lasarettets

ekonomiska ställning, med bibehållande af det nuvarande för undervisningen.

högst otillräckliga antalet sängar.

För att närmelsevis utröna, huru stort anslag härutöfver blefve nödvändigt,

om sängantalet ökades till det med lasarettets ombyggnad afsedda

s. 63 Kontrollera mot PDF

Åttonde liufvudtiteln.

63

antalet af 400, har direktionen ansett följande beräkningsgrund lämpligast

kunna antagas.

Det antal nya sängar, som skulle uppsättas, blefve 150, hvaraf, under

vanliga förhållanden, % eller 120 kunde antagas blifva i medeltal dagligen

belagda. Dagkostnaden för dessa nytillkomna sängar borde kunna

beräknas något lägre än den verkliga kostnaden år 1892, enär vissa utgiftsposter

ej tillväxte i samma förhållande som sängantalet, i främsta

rummet aflöningar åt tjensteman. Antoges dagkostnaden till 2 kronor,

skulle detta för 120 sängar utgöra 87,600 kronor för år.

Vid beräkning af den ersättning härför, lasarettet kunde påräkna,

hade antagits ungefär samma fördelning de olika klasserna emellan som

år 1892, dock med någon inskränkning i det antal sängar, som af Stockholms

län bekostades, men med motsvarande tillökning för betalande i

allmänt rum och frisängar. o ’

Inkomsten efter denna beräkningsgrund skulle då i runda tal blifva

följande:

Stockholms stad för 50 dagligen belagda frisängar, Vin af

kostnaden eller 1:20 per säng....................................:

Betalande sjuke i allmänt rum för 50 sängar å 75 öre........

Stockholms län för 6 sängar å 2 kronor.............................

14 frisängar ................................................................................

kr. 21,900: —

» 13,687: —

» 4,380: —

summa kronor 39,967: —

En brist skulle sålunda uppstå af 47,633 kronor och med tillägg af

de 20,900 kronor, som erfordrades för underhåll af det nuvarande sängantalet,

skulle hela det ökade årliga statsanslag, som blefve nödvändigt för

lasarettets upprätthållande med det afsedda sängantalet af 400, uppgå till

68,533 kronor.

Skulle det emellertid finnas omöjligt att för det närvarande bereda

lasarettet ett så betydligt förhöjdt statsanslag, hoppades direktionen på

bifall till något af de lägre belopp, som erfordrades för tillökning af

det nuvarande sängantalet med exempelvis 100 eller åtminstone 50.

I det förra fallet påkallades en tillökning i det nuvarande anslaget

med i rundt tal 53,000 kronor och i det senare med ett belopp af

37,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har direktionen i underdånighet

anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning

om en ökning af det nuvarande arliga statsanslaget till sera
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Åttonde hnfvudtiteln.

fimerlasarettet med belopp, som direktionen alternativt föreslagit till 68,000

kronor, 53,000 kronor, 37,000 kronor eller 20,900 kronor

Efter nådig remiss har karolinska mediko-kirurgiska institutets lärarekollegium

inkommit med yttrande i anledning af direktionens framställning

och dervid bland annat andragit följande.

Den uppoffring, som från statens sida enligt gjorda beräkningar erfordrades

för att omförmälda för läkareutbildningen i vårt land så ytterst

vigtiga undervisningsanstalt i sitt föryngrade och fullt tidsenliga skick

verkligen skulle kunna fylla sin bestämmelse, vore visserligen i och för

sig icke ringa, men en jemförelse med hvad i andra länder staten ansett

sig böra _ offra för likartade institutioner torde tydligen visa, att den af

lasarettsdirektionen i underdånighet begärda årliga anslagsökningen af

68,000 kronor vore ganska måttlig för en anstalt med så stor uppgift.

Lärarekollegiet tilläte sig härvid anföra några belysande exempel, hemtade

dels från de under likartade förhallanden arbetande kliniska sjukhusen i

Kristiania och Köpenhamn, dels från några af de mindre tyska universitetsstädernas

kliniker.

1. Rikshospitalet i Kristiania, 400 sängar, statsanslag (1893) kr. 75,800: —

2. Kongl. Fredrikshospitalet i Köpenhamn, 370 sängar, stats
anslag,

inberäknadt 2,100 kronor från universitetet,

(1891—92)............................................................................ » 187,950:37

3. I Breslau: Medicinska kliniken, sängar..................... 100

Kirurgiska > » ..................... 7g

Medicinska polikliniken ..................................... .

summa sängar 178

Statsanslag .................................................................. mk 58,871

4. I Göttingen: Medicinska kliniken, sängar ............. 93

Kirurgiska » » HO

Oftalmologiska » » ............ 5g

summa sängar 259

Statsanslag ........................................................;....... mfc 98,277

5. I Greifswald: Medicinska kliniken, sängar. ............ 116

Kirurgiska » » n4

Oftalmologiska » » 4 g

summa sängar 276

Statsanslag ................................................................... mk 97,735

s. 65 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln.

65

6. I Kiel: Medicinska kliniken, sängar....................... 124

Kirurgi ska » » ........................ 132

jemte poliklinik .......... ......................................... —

Summa sängar 256

Statsanslag .............................................................>mk 65,501

7. I Königsberg: Medicinska kliniken, sängar.........v^:. 75

jemte poliklinik .................................................... —

Kirurgiska kliniken, sängar.............. 110

Oftalmologiska » » 44

Summa sängar 229

Statsanslag ...., ......................................... mk 148,864

8. I Marburg: Medicinska kliniken, sängar.................. 108

jemte poliklinik ................................................... —

Kirurgiska kliniken, sängar............................... 77

Oftalmologiska » » 40

Summa sängar 225

Statsanslag ........................ ...;. mk ■ 111,209

Vid serafimerlasarettet vore, såsom lasarettsdirektionen angifvit, den

tillämnade fördelningen af lasarettets 400 sängar följande:

Medicinska afdelningen inalles

omkring 180, för hvardera kliniken ..

... 90

Kirurgiska » »

» 140, » » »

... 70

Gynekologiska kliniken

» 30

Oftalmologiska »

» 30

Neurologiska »

» 20

’■ 1 ■'' :■ C . . .i '' r 1 ■■ ■'' ''

Sammanstälde man dessa tal med de nyss anförda, motsvarande talen

från nordtyska universitetskliniker, framginge bland annat, att den medicinska

kliniken i Königsberg vore den enda, som hade ett något lägre

sängantal än motsvarande kliniker hos oss. Alla de öfriga hade ett större,

i allmänhet ett betydligt större antal sängar än det, som tillämnades våra

kliniker.

Lärarekollegiet erinrar, hurusom på 1850-talet patienternas antal vid

serafimerlasarettet uppgick till öfver 300, men att detta antal måste betydligt

nedsättas från början af 1860-talet i samband med en ombyggnad

af lasarettet. För afhjelpande af det trångmål, som förorsakades genom

denna nedsättning af patientantalet, åtogo sig lärarne i medicin och kirurgi

utan något bidrag från statens sida äfven poliklinisk undervisning. Med

Bill. till Riksd. IVot. 18,94. 1 Sami. 1 Afd. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Åttonde liufvudtiteln.

det alltjemt stigande antalet studerande och de alltmer öfverfylda och i

allo otidsenliga lokalerna växte emellertid svårigheterna för såväl sjukvården

som undervisningens behöriga utöfning. För afhjelpande häraf

hade med noggrann! beaktande af den kliniska undervisningens behof uppgjorts

det förslag, som, efter att hafva blifvit vederbörligen granskadt

samt af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen godkändt, tillämpats vid lasarettets

om- och tillbyggnad, så att detta numera hade plats för 400 sjuksängar.

Genom en reduktion af det i lasarettets byggnadsplan afsedda sängantalet

till 350 och än säkrare till 300 ansåge lärarekollegiet tudelningen af de

kirurgiska och medicinska klinikerna omöjliggjord och dermed ett mycket

vigtigt önskemål med lasarettets nybyggnad förfeladt, ty med ett så litet

sängantal, som då komine på hvarje kliniks lott, kunde ej ett för klinisk

undersökning tillräckligt omvexlande sjukmaterial vinnas. Ännu sorgligare

stälde sig utsigterna för den kliniska undervisningen vid serafi in erlasarettet,

om af brist på medel sängantalet ännu längre tid måste bibehållas vid

det nuvarande, eller 250. Lasarettsdirektionen hade visserligen redan i sin

skrifvelse berört det från undervisningens synpunkt bristfälliga i de nuvarande

förhållandena inom lasarettet: gynekologisk undervisning omöjlig på

eu afdelning med 5 sängar, den oftalmologiska kliniken förkrympt till 20

sängar, de medicinska och kirurgiska klinikerna betydligt mindre än före lasarettets

ombyggnad. Men lärarekollegiet ansåge sig skyldigt att ytterligare

beröra en bland de nu rådande kliniska anordningarna, enär en ändring

deri enligt kollegiets öfvertygelse vore enda sättet att afhjelpa ett nu nödtvunget

ettårigt afbrott i den sjukhustjenstgöring, som ålåge hvarje svensk

medicine kandidat. Den här afsedda anordningen af eu hela året om

fortgående medicinsk och kirurgisk klinik, hvarvid undervisningen bestredes

å hvardera afdelningen 4 månader i sträck af hvardera klinikföreståndaren,

hade tillkommit på initiativ af de kliniske lärarne för att i möjligaste

man minska följderna af de särdeles ogynsamma förhållanden, som

vid lasarettet inträffade mot midten af 1880-talet, Just vid ett tidskede,

da lasarettets patientantal var i ständigt sjunkande på grund

af det gamla sjukhusets alltmer förfallna och urmodiga skick, inträdde

nemligen en starkare ‘stegring i de medicine studerandes antal än någonsin

förr. Den kliniska undervisningen hade af ålder meddelats under

8 manader pa aret; de båda kliniske lärarne inom hvartdera läroämnet

alternerade med undervisningen olika dagar i veckan på hvar sin afdelning;

antalet samtidigt tjenstgörande klinikanter var obegränsadt. Då

pa de flesta af de efterföljande specialklinikerna en begränsning af antalet

tjenstgörande var på grund af lokalernas beskaffenhet absolut nöd
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvndtiteln.

67

vän cl i g, uppstod för hvarje medicine kandidat efter lasarettstjenstgöringens

slut en allt längre väntetid, innan han fick fortsätta vid de nyssnämnda

klinikerna. Under sådana förhållanden var det otvifvelaktigt till verklig

fromma för de studerande med afseende på utbytet af deras kliniska tjenstgöring,

att ett maximiantal af samtidigt tjenstgörande vid hvarje klinik blef

af universitetskanslern faststäldt och att i stället tiden för klinisk undervisning

utsträcktes till hela året, I samband med inrättandet af en två månaders

obligatorisk tjenstgöring vid den nevrologiska och den oftalmologiska

kliniken hade det synts lärarekollegiet nödvändigt att ännu ytterligare

inskränka antalet tjenstgörande vid de båda största klinikerna (från 50

till 40) för att på sådant sätt i någon mån motväga olägenheterna af den

samtidigt vid dessa kliniker från 8 till 6 månader nedsatta tjenstgöringstiden.

Om det ock vore att hoppas, att undervisningens resultat härigenom blifvit

bättre, än det eljest skulle varit, så hade å andra sidan genom denna anordning,

såsom redan framhållits, uppstått för hvarje kandidat en väntetid

af omkring ett år mellan afslutandet af den propedeutiska och börjandet

af lasarettstjenstgöringen. Detta afbrott vore i sjelfva verket nästan liktydigt

med en lika lång förlängning af den redan förut så dryga och dyrbara

studietiden, enär det infölle under ett skede deraf, då den unge kandidatens

praktiska utbildning ännu vore för ofullständig för att göra honom

kompetent till några läkarevikariater, och licentiatexamen ännu för aflägsen,

för att han skulle kunna använda väntetiden till afläggande af tentamina.

Att denna högst beklagliga förlängning af den svenske läkarens studietid

måtte snarast möjligt afhjelpas, kunde alltså lärarekollegiet ej nog varmt

anbefalla till Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens upplysta beaktande, och

detta mål ernåddes enligt lärarekollegiets förmenande genom en tudelning

af de medicinska och kirurgiska klinikerna.

Äfven från en annan synpunkt ville lärarekollegiet framhålla vigten

af att serafimerlasarettets sängantal höjdes till det i byggnadsplanen afsedda.

De kliniske lärarne, hvilka nu under åratal pröfvat detta undervisningssystem

med alternerande 4 månaders tjenstgöring året om, hade

redan länge med stegrad längtan motsett ett slut på detta öfvergångsstadiurn.

Att hvar femte månad med ens afstå från hela sin sjukafdelning

utan tillfälle att få följa de fall, hvars behandling man inledt, utan

rätt att under 4 månaders tid för egen del lägga in en enda patient,

innebure för den intresserade klinikföreståndaren och praktiske läkaren

en verklig uppoffring och måste äfven ofelbart så väl hämma hans

egen fortgående vetenskapliga utbildning som ock försvaga det inflytande

han borde utöfva såsom ansvarig chef för eu sjukhusafdelning. Endast

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Åttonde hufrudtiteln.

genom ökandet af sängantalet till 400 kunde enligt lärarekollegiets åsigt

två kirurgiska och två medicinska parallelafdelningar upprättas af den

storlek, att de hvardera kunde skänka ett tillräckligt sjukmaterial för en

tillfredsställande klinisk undervisning.

Lärarekollegiet sammanfattar sitt uttalande i frågan sålunda, att lärarekollegiet

i likhet med direktionen för serafimerlasarettet hyllar den åsigten,

att det understöd, hvaraf lasarettet är i oundgängligt behof för att

kunna fylla sin uppgift såsom den undervisningsanstalt, vid hvilken alla

svenska läkare författningsenligt måste erhålla den väsentligaste delen af

sin praktiska utveckling, bör, i likhet med hvad förhållandet är i andra

länder med likartade institutioner, utgå af statsmedel; att enligt lärarekollegiets

åsigt det nämnda ändamålet ej kan vinnas med ett mindre statsanslag,

än det som kräfves för underhåll af hela det sängantal, hvarför

serafimerlasarettets nybyggnad är afsedd; att med ett sängantal af 350

eller 300 visserligen den fördelen skulle vinnas, att det nuvarande allt

för knappa sjukmaterialet på de bestående klinikerna skulle kunna i någon

män höjas, men ej derhän, att en tudelning af de medicinska och kirurgiska

klinikerna skulle kunna ske, och dymedelst den beklagliga stockningen

på studiebanan kunna häfvas, samt att, om det af lasarettsdirektionens

alternativa förslag, som slutar på det lägsta beloppet, skulle blifva

antaget, eu stor del af det nybyggda och i alla afseende!! efter tidens fordringar

lämpade serafimerlasarettet måste stå öde och obegagnadt, och

klinisk undervisning på fem särskida kliniker fortfarande meddelas med

ett sjukantal, vida mindre än det, som i det gamla serafimerlasarettet redan

på 1850-talet stod undervisningen till buds på tvänne kliniker och med

ett mångdubbelt mindre antal studerande.

Slutligen har universitetskanslern den 5 sistlidne december afgifvit

infordradt underdånigt utlåtande i ämnet och dervid anfört, att såväl af

direktionens för serafimerlasarettet underdåniga framställning med dess goda

utredning och kraftiga motivering som ock af Karolinska institutets lärarekollegii

belysning af förevarande frågas vigt för vårt lands läkareutbildning

enligt kanslerns mening på ett öfverbevisande sätt framginge det

oundgängliga behofvet af det anslag å 68,000 kronor, hvarom serafimerlasarettets

direktion i främsta rummet gjort ansökning. Det vore i sanning

högeligen att beklaga, om serafimerlasarettet, sedan det genom för

våra förhållanden högst betydliga omkostnader omsider kommit till en omfattning

och i ett skick, som uppfylde alla betingelser för möjligheten att

hädanefter på ett med nutidens kraf öfverensstämmande sätt framgångsrikt

verka för den lasarettet ålagda dubbla uppgiften såsom på samma

gång sjukvårdsinrättning och klinisk undervisningsanstalt, skulle af brist

s. 69 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

69

på medel sättas ur stånd att med det allra första möjliga och i sin fullaste

utsträckning tillgodogöra sig alla de fördelar, hvilka med hänsyn till de

båda nämnda ändamålen numera erbjödes inom det nybyggda och utvidgade

sjukhuset. Hvilket menligt inflytande den kliniska undervisningen

skulle röna af ett uppskof på obestämd tid med åtgärder för beredande

af fullt tillräckliga medel för att i det nya sjukhuset kunna anordna och

underhålla det sängantal, 400, som serafimerlasarettsdirektionen ansett önskvärdt

och behöfligt samt Karolinska institutets lärarekollegium förklarat

alldeles oundgängligt, hade af sistnämnda myndighet blifvit klart uppvisadt.

På grund häraf och under åberopande äfven i öfrigt af de många talande

skäl, hvilka blifvit anförda såväl af serafimerlasarettets direktion som af

Karolinska institutets lärarekollegium, har kanslern ansett sig böra på det

lifligaste tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos nästa riksdag göra

framställning om en ökning af det nuvarande årliga statsanslaget till serafimerlasarettet

med i rundt tal 68,000 kronor.

I sammanhang med berörda af serafimerlasarettets direktion gjorda

framställning har Karolinska institutets lärarekollegium enligt en till universitetskanslern

den 23 november 1893 afbiten skrifvelse ansett böra behandlas

en af lärarekollegiet väckt fråga om återförvärfvande från serafimerlasarettet

till Karolinska institutet af en till 11,796 qvadratfot uppgående

del af den tomt i qvarteret Glasbruket å Kungsholmen, som på grund

af kongl. brefvet den 16 juni 1816 inköpts för att upplåtas till institutet.

Härom anföres i lärarekollegiets nyssnämnda skrifvelse följande.

Efter det från serafimerlasarettet, som var i behof af en sjötomt för anläggning

af en tvättanstalt, gjorts underdånig framställning derom att ifrågavarande

tomtområde måtte få af lasarettet för evärdelig tid inlösas eller ock

för en tid af minst 50 år ställas till lasarettets disposition mot erläggande af

en årlig, en gång för alla bestämd hyressumma, bl ef genom kongl. bref

den 20 januari 1837 området på 50 år åt serafimerlasarettet upplåtet mot

en hyra af 200 riksdaler banko årligen. Sedan lasarettet emellertid på

platsen uppfört ett tvätthus, i brandförsäkringsvärde uppskattadt till 6,666

rall'' 32 sk. banko, beslöto år 1854 Rikets ständer för sin del, på derom

gjord framställning, att platsen finge utan afgift åt serafimerlasarettet för

alltid öfverlutas, och i sammanhang dermed lemnades åt Karolinska institutet

ett årsanslag af 200 r.dr banko, motsvarande det förut af lasarettet

betalade arrendet och såsom ersättning för dettas upphörande. Genom

kongl. brefvet af den 22 september 1854 stadfästes detta ständernas

beslut, och derigenom erhöll sålunda serafimerlasarettet af staten full eganderätt

för alltid till det ifrågavarande tomtområdet, hvilket sedermera

styckats från den öfriga tomten och förklarats utgöra eu särskild tomt

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Åttonde hufyudtiteln.

under n:o 4 i qvarteret Glasbruket. Å denna fastighet, innehållande 11,796

qvadratfot, har Stockholms rådstufvurätt den 11 oktober 1886 beviljat

serafimerlasarettet lagfart.

ra

Den enorma utveckling, som den medicinska vetenskapens specialdiscipliner

under de senare decennierna erhållit, hade emellertid gjort det

till en tvingande nödvändighet att för det ena läroämnet efter det andra

upprätta särskilda laboratorier eller skilda byggnader. Denna utveckling

fortginge ännu, och karolinska institutets tomt, som 1837 ansågs öfverflr>

digt rymlig, vore nu så belamrad med byggnader, att, ifall de kraf på

utrymme, som säkerligen inom en nära framtid måste på den ytterligare

ställas, skulle kunna tillgodoses, det vore en angelägenhet af allra största

betydelse för läroverket, att det till serafimerlasarettet öfverlåtna området

återförvärfvades för att på nytt införlifvas med institutets tomt. Det skulle

vara oförlåtligt af läroverkets närmaste målsmän, om de med full kännedom

härom försummade något tillfälle, som för ett sådant återförvärfvande

kunde, vara gynnsamt, och det syntes lärarekollegiet, som ett sådant tillfälle

just nu vore inne, då det omhandlade tomtområdet, den så kallade

tvätthustomten, blifvit för serafimerlasarettet genom dettas ombyggande

obehöfligt för det ändamål, för hvilket området af staten till lasarettet

öfverlemnades.. Lasarettet hade nemligen numera hela sin tvättinrättning

törlagd till sjelfva lasarettsbyggnaderna, och under sådana förhållanden

torde hela den aflägset från lasarettet belägna plats, der den gamla tvättanstalten

var inrättad, ej för lasarettet ega annat värde än såsom en ekonomisk

tillgång, hvilken det stode i lasarettets skön att när som helst

realisera.

En granskning af-en vid lärarekollegiets nyssnämnda skrifvelse fogad

tomtkarta .syntes vara tillräcklig att visa, huru nödvändigt det vore, att

tomten åt institutet återförvärfvades, och till hvilken ohjelplig skada, äfven

för användandet af närliggande delar af institutets nuvarande tomt, det

skulle lända, om ej detta blefve förverkligadt.

Genom den af stadsfullmäktige beslutade nya stadsplanen för Stockholm,

hvilken i de delar, som rörde Karolinska institutets tomt, stadfästades

genom kongl. brcfvet af den 25 maj 1883, hade denna tomt, såsom

en deröfver upprättad, vid lärarekollegiets skrifvelse fogad designation

närmare upplyste, blifvit i ganska väsentlig mån omreglerad. Ett bredt

stycke hade från tomtens hela framsida längs Handtverkaregatan frånskilts

för att utläggas till gata. Äfven längs tomtens gamla gräns mot sjön,

d..v.. s. numera mot den nya strandgatan, hade en, om än smal remsa

blifvit frånskild. Till ersättning för dessa inskränkningar hade lemnats

ett, hufvudsakligen genom utfyllning i Mälaren tillkommet område, beläget

s. 71 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 71

tätt bredvid den förut nämnda tvätthustomten, samt en med detta område

sammanhängande, smal jordremsa, som sträckte sig nedanför tvätthustomten,

mellan denna och den nya strandgatan ända fram till Owengatan,

hvilken jordremsa emellertid, jemlikt nyss åberopade kongl. bref, tillsvidare

disponerades af serafimerlasarettet.

Det vore tydligt att genom denna omreglering den främre, närmast

Handtverkaregatan belägna, fria delen af tomten, hvilken bildade en med

planteringar försedd förplats för institutets samtliga byggnader och institutioner,

blifvit så ‘inskränkt, att några nya byggnaders förläggande dit ej

hädanefter torde böra eller ens kunna sättas i fråga. Det ä södra delen

af tomten, vid sidan af tvätthustomten, i utbyte erhållna området vore

väl af värde, men detta värde minskades i hög grad deraf att den närbelägna

tvätthustomten vore i en annans ego; ja, värdet af hela platsen

mellan den nuvarande byggnaden för de patologisk-anatomiska samt kemiska

institutionerna och tvätthustomten inskränktes deraf högst väsentligt

med hänsyn till platsens användbarhet för vetenskapliga institutioner. Sådana

kräfde nemligen, för belysningens skull, ett stort afstånd från andra byggnader

och de kunde svårligen få en lämplig inredning, åtminstone ej

utan stor förlust i utrymmet, så vida de ej läge så fritt, att de kunde erhålla

fönster åt alla sidor. Beräknade man det utrymme, som platsen kunde

lemna för en nybyggnad med iakttagande af vederbörliga afstånd å ena

sidan från den nämnda institutionsbyggnaden och å andra sidan från tvätthustomten,

funne man, att detta utrymme blefve högst obetydligt, om ens

något. Platsen vore sålunda alldeles otillräcklig för att ens i allra närmaste

framtid kunna motsvara de behof, som komme att göra sig gällande.

Att nya kraf på utrymme allt framgent såsom hittills tid efter

annan skulle framträda, kunde med full visshet förutses och redan nu skymtade

sådana. Ett läroverk, sådant som Karolinska institutet, kunde omöjligen

stå stilla, det måste utvecklas i samma mån som vetenskapen utvecklades

och i samma mån som undervisningen i vetenskapens skilda grenar

stälde ökade kraf på dess verksamhet. Hvar gränsen komme att ligga,

kunde ingen säga, men man finge ej blunda för den erfarenhet, som senare

decennier gifvit oss. Det kunde med trygghet uttalas, att institutets

tomt i sitt nuvarande skick vore alldeles otillräcklig för att motsvara de

kraf, som i en ganska nära liggande framtid komme att på den ställas,

om den ens kunde fylla något af dessa.

Kunde återigen lasarettets tvätthustomt återförvärfvas, vunnes dermed

ej blott den högst värdefulla tillökning i arealen, som detta område leinnade,

utan samtliga närliggande delar af den nuvarande institutstomten

blefve på ett helt annat sätt användbara, för byggnadsändamål, då ingen

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 Åttonde hufvndtiteln.

hänsyn vidare behöfde tagas till den nu så olägligt inskjutande granntomten.

Hela det sydvestliga området mellan biblioteksbyggnaden och

strandgatan i ena riktningen, samt mellan den patologisk-anatomiska och

kemiska institutionsbyggnaden och Owengatan i den andra riktningen kunde

då fullkomligt fritt användas utan alla andra hänsyn än till ändamålsenligheten,

och detta område blefve nog stort för att kunna fylla krafven

på ökadt utrymme för en mycket lång tid framåt.

Lärarekollegiet hade trott, att rätta tidpunkten att väcka frågan om

tvätthustomtens återförvärfvande just nu vore inne, icke blott derför att

tomten ej längre vore för lasarettet behöflig till det ändamål, för hvilket

den af staten öfverlemnades till lasarettet, och det sålunda kunde vara antagligt,

att direktionen för serafimerlasarettet åt någon enskild person eller

korporation afyttrade tomten, utan lika mycket derför att direktionen nu

ingått till Eders Kongl. Maj:t med hemställan om statens mellankomst för afhjelpande

af de stora ekonomiska svårigheter, med hvilka lasarettet efter

sin ombyggnad hade att kämpa, särskildt för fyllande af sin uppgift såsom

undervisningsanstalt.

Pa grund af de anförda skälen anhöll lärarekollegiet, att kanslern måtte

hos Eders Kongl. Maj:t söka utverka nödiga åtgärders vidtagande för återförvärfvande

och införlifvande å nyo med den åt Karolinska institutet upplåtna

tomten af det ifrågavarande området, hvilket å den insända tomtkartan

upptagits inom bokstäfverna f. g. h. i. k. 1. in. n. o. p. och f.

Universitetskanslern, som funnit det af lärarekollegiet väckta förslaget

vara väl betänkt och hvilande på grunder, hvilkas giltighet och betydelse

synts honom fullt berättigade, har i underdånig skrifvelse den 11 nästförflutne

december hemstält, det Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder vidtaga

de för omförinälda ändamål erforderliga åtgärder.

Sedan direktionen för serafimerlasarettet erhållit nådig befallning att

afgifva underdånigt utlåtande, om och pa hvad vilkor ifrågavarande område

skulle kunna åt Karolinska institutet återförvärfvas, har direktionen i

skrifvelse den 20 sistlidne december anfört, att direktionen gerna medgåfve,

att, på sätt i ärendet yttrats, den s. k. tvätthustomten för närvarande

icke egde annat värde för serafimerlasarettet än såsom en ekonomisk

tillgång;^ men detta värde vore stort och måste af direktionen noga tillvaratagas.

Såsom direktionen i sin underdåniga skrifvelse den 25 oktober 1893

angående förhöjning i det årliga statsanslaget till serafimerlasarettets underhall

anmält, hade kostnaden för lasarettets om- och tillbyggnad i väsentlig

man öfverskridit den beräknade. Bristen i byggnadsanslagen

kunde icke med noggrannhet uppgifvas, men ansåges icke komma att understiga

121,051 kronor, hvaraf dock en del betäckts, ehuru genom anli
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

73

tände af en tillgång, som eljest kunnat utgöra en tillökning i lasarettets

kapital, nemligen köpeskillingen för försålda tomtdelar, 71,051 kronor.

Direktionen hade tänkt sig att få den återstående bristen ersatt vid försäljning

af nu ifrågavarande tomt och på samma gång kunna i någon mån

bereda tillgång till ersättande af det belopp af lasarettets kapital, som, på

sätt i nyssnämnda skrifvelse angifvits, måst användas för uppehållande af

sjukvården vid lasarettet. Berörda tomt, n:r 4 i qvartett Glasbruket, hade

en den mest förträffliga belägenhet, helt nära den nya och storartade

strandvägen Norr Mälarstrand, hvilken redan vore ordnad icke blott på

sträckan utmed qvarteret Glasbruket utan äfven längre vesterut. Denna

tomtens belägenhet betingade redan nu ett högt värde, och detta komme

att stiga, när strandvägen blefve i sin helhet ordnad och än mera, då,

såsom i stadsplanen vore förutsatt, en ny bro komme att läggas från Klara

strand till förenämnda strandväg. Dertill komme, att tomten hade en för

bebyggande särdeles lämplig form. Visserligen gränsade tomten n:o 4 icke

omedelbart till strandvägen, utan skildes derifrån af en jordremsa, som

tillhörde Karolinska institutets tomt, men denna jordremsa vore alltför

smal för att kunna bebyggas och blefve således af värde, endast om den

kunde sammanläggas med tomten n:o 4. I betraktande häraf syntes det

icke vara med serafimerlasarettets intresse förenligt att nu afhända lasarettet

ifrågavarande tomt för en med afseende å de nuvarande förhållandena

beräknad köpeskilling.

Ett annat medel gåfves dock att åt Karolinska institutet förvärfva

tomten mot nöjaktigt vederlag till lasarettet, derest frågan sattes i samband

med direktionens underdåniga framställning om förhöjning i det nuvarande

årliga statsanslaget till lasarettets underhåll. Ett tillmötesgående,

hvarigenom Karolinska institutets önskningar i detta fall blefve uppfylla,

syntes direktionen väl egnadt att främja beviljandet af det för lasarettet

nödvändiga anslag, då på sådant sätt Riksdagen lättast blefve i tillfälle att

tillgodose de båda nära förbundna institutionernas kraf. Under åberopande

af de skäl, hvilka i direktionens underdåniga skrifvelse den 25 oktober

1893 framhållits för beviljande af det högsta utaf direktionen ifrågasatta

anslagsbeloppet, 68,000 kronor, eller åtminstone det dernäst lägre, 53,000

kronor, ville direktionen nu förklara att, derest Riksdagen beviljade serafimerlasarettet

föi’höjning i det nuvarande årliga statsanslaget till lasarettets

underhåll med 68,000 kronor eller åtminstone 53,000 kronor, direktionen

för sin del icke hade något att erinra mot att tomten n:o 4 i qvarteret

Glasbruket af lasarettet afträddes till statsverket.

Den utredning, som i detta ärende leinnats, torde hafva tydligt ådagalagt,

att ett mycket stort och trängande behof af ökadt anslag åt serafi
Bih.

till Ililcsd. Prot. 18.94. 1 Samt. 1 Afd. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Åttonde hufyndtiteln.

merlasarettet förefinnes, för att denna inrättning skall kunna på ett tillfredsställande

sätt fylla sin uppgift. Då lasarettets byggnader nu fullbordats

enligt en med noggrant beaktande af den medicinska undervisningens

kraf uppgjord plan, som blifvit af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen godkänd,

lärer det icke böra ifrågasättas annat, än att dessa byggnader skola

komma till användning i hela den utsträckning, som vid upprättandet af

nämnda plan varit afsedt. Härför erfordras emellertid betydligt ökade underhållsmedel,

hvilka till största delen torde böra tillskjutas af staten, då de genom

lasarettets utvidgning stegrade årliga utgifterna väsentligen varit eu följd af

anordningar, som vidtagits för att serafimerlasarettet skulle kunna motsvara

de anspråk, som måste ställas på denna inrättning såsom en undervisningsanstalt,

vid hvilken vart lands alla läkare utbildas för sitt vigtiga kall.

Emellertid synes det icke vara skäl, att staten nu åtager sig att lemna

hela det belopp, som serafimerlasarettets direktion ansett för ändamålet

behöfligt. Dels torde man nemligen böra afvakta någon tids erfarenhet

för att kunna bedöma i hvad mån, såsom direktionen antydt, den

nuvarande höga kostnaden för hvarje patients dagliga underhåll å lasarettet

skall kunna för framtiden nedbringas, hvilket bör kunna ske i högre

grad, om patientan talet derstädes vinner en mera betydlig tillökning, dels

synes man äfven kunna med skäl förvänta, att Stockholms stad efter den

utredning, som numera åstadkommits angående otillräckligheten af det bidrag,

hvilket derifrån utgår till underhåll å lasarettet af sjuke från staden,

skall befinnas villig att öka detta bidrag. För närvarande bör enligt min

åsigt en höjning af statsanslaget med ett belopp, motsvarande det af lasarettsdirektionen

i andra rummet föreslagna, eller 53,000 kronor, kunna

tillfredsställa berättigade fordringar på statens mellankomst för upphjelpande

af ifrågavarande anstalts ekonomi. Såsom vilkor för ett så betydligt

ökadt statsbidrag torde dock, med anledning af den i sammanhang med

förslaget om höjande af lasarettets underhållsmedel väckta frågan om återförvärfvande

till Karolinska institutet af förut omförmälda, från dess tomt

afstyekade och till serafimerlasarettet afträdda område, böra uppställas, att

detta område med tillhörande byggnader utan ersättning och med full

eganderätt samt fritt från inteckning öfverlåtes till staten för att återförenas

med Karolinska institutets tomt. Jag tillstyrker derför i underdånighet,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att, under vilkor att

tomten n:o 4 i qvarteret Glasbruket å Kungsholmen med derå befintliga

byggnader utan ersättning och med full eganderätt samt fri från inteckning

öfverlåtes till staten för att införlifvas med den af Karolinska medikokirurgiska

institutet disponerade tomten n:o 3 i samma qvarter, anslaget

till serafimerlasarettet må höjas från sitt nuvarande belopp, 29,100 kronor,

s. 75 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 75

med 53,000 kronor till 82,100 kronor, i hvilket fall slutsumman under

anslagstiteln »lasaretts underhåll» komme att ökas från 46,421 kronor

till 99,421 kronor.

Hospitalsvården.

Sedan Riksdagen, med anledning af Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda [12]

framställning, beviljat nödiga medel för uppförande vid Lunds asyl af en^™%

nybyggnad för vård af obotliga sinnessjuka qvinnor, har medicinalstyrelsen stemän vid

i skrifvelse den 18 september nästlidna år anmält, att ifrågavarande nybyggnad

enligt kontrakt skulle, så vidt byggnadsarbetet anginge, vara ländig

den 1 december 1894 och att densamma sannolikt kunde tagas i bruk

vid början af år 1895. I sammanhang härmed bar medicinalstyrelsen anfört

följande. _ . . .

Andre underläkaren vid asylen, som varit anstäld vid qvinnoatdelningen,

hade i enlighet med nådiga brefvet den 6 juni 1890 angående lönestat

vid Lunds asyl endast haft 1,500 kronor i kontant arfvode, under

det att förste underläkaren, anstäld vid mansafdelningen, erhållit 2,000

kronor. Denna olikhet i aflöningen för underläkarne hade varit föranledd

deraf, att förste underläkaren haft att tillse 418 manspersoner, men andre

underläkaren endast 266 qvinnor. Då efter den nya. paviljongens tagande

i bruk de q vinliga patienterna blefve fullt ut lika sa manga som de manliera,

borde andre underläkaren erhålla samma löneförmåner som den förste.

När den nya paviljongen vid Lunds asyl blefve färdig, hade asylen

dermed blifvit ett afslutadt helt. Med anledning häraf syntes äfven de

tjensteman, nemligen sysslomannen, predikanten och sekreteraren, hvilka,

ursprungligen anstälde endast vid hospitalet, men sedermera tills vidare

förordnade att fullgöra motsvarande göromål äfven vid asylen, höra

erhålla bestämda aflöningar, lämpade efter det ökade arbetet. Genom nadio-a

brefvet den 6 juni 1890 hade medicinalstyrelsen erhållit bemyndigande

att af anslaget till hospitals underhåll bestrida de utgifter, som erfordrades

för fullgörande af de göromål vid Lunds asyl, hvilka motsvarade

sekreterarens, predikantens och sysslomannens vid hospitalet, samt att till

biträde åt den sistnämnde anställa nödig personal. _ Med anledning häraf

hade medicinalstyrelsen genom skrifvelse till direktionen öfver Lunds hospital

och asyl den 6 augusti 1890 tilldelat sysslomannen ett arfvode åt

1,000 kronor såsom ersättning för det biträde han lemnat vid uppgörande

af olika förslag till utredning för asylen och vidare kunde komma att lemna,

till dess förslag om löneförhöjning med afseende på de genom asylens öppnande

ökade göromålen för sysslomannen blifvit pröfvadt och beslut derom

trädt i verkställighet. För åren 1891 och 1892 hade, i hufvudsaklig öfver
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Åttonde hufvudtiteln.

ensstammelse med direktionens förslag, sysslomannens arfvode vid asylen

bestamts till 1,300 kronor utöfver hans förutvarande aflöning, utgörande

<5,^00 kronor; predikantens och sekreterarens arfvoden för tjenstgöring vid

asyien hade för hvardera bestämts till 800 kronor utöfver fortvarande

a™e> 1:kal«deS uPPgäende till 800 kronor. Derjemte hade befunnits

nödvändigt att anställa en andre bokhållare med lön af 600 kronor och

enahanda naturaförmåner som förste bokhållaren; och hade dessutom anvisats

400 kronor att mot redovisning användas såsom arfvode till extra

skrit biträde vid räkenskapsafslutningen. För år 1893 bibehöllos sysslomannen

och predikanten samt bokhållaren vid samma aflönincsförmåner

men sekreterarens arfvode nedsattes till 1,200 kronor, enär den sistnämnde

tjenstemannens göromål minskats, sedan arbetet med asylens ordnande afslutats.

Med afseende å det genom asylens tillkomst från 350 till 1,200

okade antalet patienter och deraf följande väsentligen stegradt arbete för

nyssnämnde tjensteman, af Indika sysslomannen särskilt fått ökadt ansvar

beträffande uPPborrd och redovisning, syntes den senast faststälda aflöningsstaten

böra äfven för framtiden i hufvudsak tillämpas.

På grund häraf har medicinalstyrelsen i underdånighet hemstält, att

Fders Kongl. Maj:t täcktes till näst sammanträdande riksdag aflåta nådig

proposition dels om aflönmgsförhöjning för andre underläkaren vid Lunds

asyl med 500 kronor och för sysslomannen vid Lunds hospital med 1,300

kronor, dels ock derom, att det belopp af högst 18,300 kronor, som Riksdagen

aren 1885 1886 och 1893 beviljat till arfvoden åt vissa tjensteman

Vld d<T uospitai, för hvilka aflöningsstater då blifvit faststälda, måtte ökas

med 1,800 kronor och således till högst 20,100 kronor, på det Eders

ongl. Maj:t matte sättas i tillfälle att med anledning af tillkommen tjenstgöring

vid asylen tilldela följande arfvoden: åt predikanten 1,600 kronor,

åt sekreteraren 1,200 kronor samt åt andre bokhållaren 600 kronor, hvarjemte

den sistnämnde borde komma i åtnjutande af enahanda naturaförmåner,

som i nu gällande stat af den 5 juni 1885 bestämts för förste bokhållaren.

under åberopande af hvad medicinalstyrelsen sålunda anfört, tillstyrker

jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att det i lönestaten för Lunds asyl för andre underläkaren upptagna

arfvode ma höjas från 1,500 kronor till 2,000 kronor, eller med 500 kronor;

. att> /uider förutsättning att sysslomansbefattningarna vid Lunds hospital

och asyl förblifva förenade, den i aflöningsstaten för hospitalet för

sysslomannen upptagna aflöning, 3,200 kronor, må höjas till 4,500 kronor,

eller med 1,300 kronor;

r a^’ Pa dc^ Eders Kongl. Maj:t må komma i tillfälle att lemna arfvode

åt en andre bokhållare>id dessa anstalter samt höjda arfvoden åt sekre
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 77

teraren och predikanten vid Lunds hospital för tjenstgöring i enahanda

egenskap äfven vid asylen, Riksdagen må med 1,800 kronor öka det belopp

af högst 18,300 kronor, som af Riksdagen åren 1885, 1886 och 18‘J3

beviljats till arfvoden åt motsvarande tjensteman vid de hospital, för hvilka

aflöningsstater då faststäldes; äfvensom

att Riksdagen må medgifva, att de sålunda begärda beloppen, jemte

naturaförmåner för andre bokhållaren i likhet med hvad som är bestämdt

för förste bokhållaren, må utgå af förslagsanslaget till hospitals underhåll.

I sin förenämnda skrifvelse den 18 september 1893 har medicinal- [13]

styrelsen vidare anmält, att, under förutsättning det Vadstena asyl kund

tagas i bruk under loppet af år 1895, erfordrades en ny läkare, särskildtw vid val

afsedd för tjenstgöring vid asylen. Då denna asyl vore beräknad för om- stena asyL

kring 400 patienter och läkarevården derstädes lämpligen kunde ombesörjas

af öfverläkaren vid Vadstena hospital med biträde af en vid asylen

anstäld läkare, finge denne sistnämnde i afseende på sin tjenstgörings beskaffenhet

och omfattning samma arbete som en biträdande läkare vid ett

hospital. Hans aflöning syntes derför böra bestämmas efter enahanda

grunder och hans benämning blifva densamma.

Utom öfverläkare, syntes äfven syssloman och predikant vid hospitalet

böra användas i samma egenskap vid asylen. Härför borde någon löneförhöjning

i förhållande till det ökade arbetet tilldelas de tre nämnde funktionärerna.

Då likväl någon tids erfarenhet borde vinnas angående den

ökning i göromål, hvilken för dessa tjensteman komme att ega rum med

anledning af tjenstgöring äfven å asylen, syntes det lämpligast, att medicinalstyrelsen

bemyndigades att, i likhet med hvad vid Lunds hospital och

asyl egt rum, för de första åren af förslagsanslaget för hospitals underhåll

tilldela ifrågavarande tjensteman en tillfällig ersättning allt efter det ökade

arbetet, och att medicinalstyrelsen sedermera finge inkomma med underdånig

hemställan om anslag å ordinarie stat för lämplig löneförbättring

åt dem.

Med anledning af hvad medicinalstyrelsen sålunda anfört, tillstyrker

jag, det Eders Ivongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning derom,

att Riksdagen må godkänna följande aflöningsförmåner för biträdande

läkaren vid Vadstena asyl, nemligen en kontant aflöning af 2,500 kronor

jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved, tvätt och första klassens

kost, äfvensom bifalla, att de i nådiga brefvet den 5 juni 1885 angående

aflöning åt läkare och andra tjensteman vid åtskilliga hospital

meddelade bestämmelser må lända till efterrättelse jemväl i afseende på

biträdande läkaren vid Vadstena asyl; samt

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Åttonde hufvudtiteln.

att Riksdagen må medgifva, att ifrågavarande läkares aflöningsförmåner

må utgå af förslagsanslaget till hospitals underhåll.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

[14] 1 öfriga ordinarie anslag under åttonde hufvudtiteln har jag icke att

aulrTchlx föreslå annan förändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,

penser, ved förslags a rist a g e t till skrifmaterialier och expenser, ved in. in., för närvarande

m- m- upptaget till 23,093 kronor, måtte höjas med 27 kronor, eller till 23,120

kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Extra anslag:.

Riksarkivet.

I underdånig skrifvelse den 30 september 1892 fäste riksarkivarien [15.]

uppmärksamhet på otillräckligheten af det i riksarkivets stat anslagna Arfvoden åt

belopp till vikariatsersättningar, arfvoden och flitpenningar åt extra biträden, em°ä''n

renskrifning m. m. och billigheten deraf, att det för riksarkivet synnerligen arkivet.

värdefulla arbete, som utfördes af dess e. o. amanuenser, icke lemnades utan

någorlunda skälig ersättning. Med anledning häraf täcktes Eders Kong!

Maj:t föreslå 1893 års riksdag att på extra stat för år 1894 anvisa ett

belopp af 2,500 kronor till arfvoden åt e. o. tjensteman i riksarkivet.

Riksdagen fann väl anvisandet af ökade medel till ifrågavarande ändamål

vara af behofvet påkalladt; men då, enligt hvad af riksarkivariens åberopade

skrifvelse syntes framgå, det begärda extra anslaget vore afsedt att

komma de e. o. amanuenser till godo, hvilka icke åtnjöte fasta arfvoden

och hvilka tillsammans uppbure allenast omkring 1,300 kronor, ansåg Riksdagen

anslagsbeloppet kunna något begränsas; och bestämde Riksdagen

fördenskull det ifrågasatta anslaget till 1,700 kronor, hvarigenom till arfvoden

åt dessa e. o. amanuenser skulle kunna disponeras ett belopp af tillhopa

ungefär 3,000 kronor.

I skrifvelse den 30 sistlidne september har riksarkivarien, då de förhållanden,

hvilka föranledt berörda framställning till Riksdagen, qvarstode

oförändrade, anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

för år 1895 bevilja ett skäligt anslag till arfvoden åt extra ordinarie

tjensteman i riksarkivet, och att detta anslag måtte om möjligt höjas till

det vid 1893 års riksdag äskade belopp.

Då emellertid det icke torde kunna förväntas, att Riksdagen redan nu

skall vara villig att för omförmälda ändamål anslå en större summa än

den vid sistlidna års riksmöte härför beviljade, tillstyrker jag i under
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Åttonde hufmdtiteln.

dårlighet, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att på extra

stat jemväl för år 1895 anvisa ett belopp af 1,700 kronor till arfvoden

åt extra ordinarie tjensteman i riksarkivet.

[16.] Med anledning af riksarkivariens i förenämnda skrifvelse den 30 sep
utgifvande

af tember 1893 gjorda framställning tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t

handlingar, måtte föreslå Riksdagen att till fortsatt utgifvande i tryck genom riksarkivet

af sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets historia,

på extra stat äfven för år 1895 anvisa ett belopp af 3,000 kronor, eller

samma belopp, som under flera föregående år varit för ändamålet beviljadt.

t17-] „ ? nyss omförmälda skrifvelse har riksarkivarien hemstält, att jemväl

utgifvande a/för år 1895 måtte på extra stat beviljas 1,500 kronor till fortsatt utgif“S,

ienshh rik*~vande genom riksarkivet af »Svenska riksdagsakter jemte andra handlingar,

° '' som höra till statsförfattningens historia under tidehvarfvet 1521—1718».

Med anledning häraf och då de skäl, som föranledt Riksdagen att under

de senaste åren anslå medel för ifrågavarande ändamål, fortfarande ega

giltighet, tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att jemväl för år 1895 på extra stat bevilja för sagda ändamål ett anslag

af 1,500 kronor, eller samma belopp, som för innevarande år blifvit anvisadt.

Nationalmuseum.

[18.] Med anledning af intendentens vid nationalmuseum i skrifvelse den

statens konst’ 27 september 1893 gjorda framställning hemställer jag, det Eders Kongl.

"samlingar. Maj :t täcktes föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad förut skett, anvisa

jemväl för år 1895 ett extra anslag af 4,000 kronor för vård, underhåll

och tillökning af statens konstindustriella samlingar.

Lifrustkammaren.

[19.] På derom af föreståndaren för lifrustkammaren i skrifvelse den 11

september 1893 gjord underdånig framställning tillstyrker jag, det Eders

ren■ Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för tillsyn, underhåll och vård

af lifrustkammarens samlingar m. rn. anvisa på extra stat jemväl för år

1895 ett anslag af 5,800 kronor, att användas enligt samma grunder, som

hittills följts.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

81

Domkapitlens expeditioner.

För att åt tjenstemännen vid domkapitlens expeditioner bereda löne- [20.]

förbättring under år 1895, i likhet med föregående år, erfordras anslag till UmfsrUuoförändradt

belopp; och får jag fördenskull i underdånighet tillstyrka

framställning till Riksdagen derom, att för berörda ändamål måtte å extra domkapitlens

stat för år 1895 anvisas 3,716 kronor. expe utoner.

Universiteten.

Vid 1888 års riksdag beviljades på Eders Kong], Maj:ts framställning [21.]

ett anslag af 36,000 kronor för anställande under sex år vid universitetet Universitetsi

Upsala af lärare i tyska, franska och engelska språken, och af detta an''lektorse^al Up

slag hafva för hvardera af åren 1889—1894 anvisats 6,000 kronor. Hela

anslaget är således nu anvisadt. Med anledning häraf hafva vederbörande

akademiska myndigheter gjort framställning om angelägenheten af fortfarande

anslag för ifrågavarande ändamål och dervid dels erinrat, hurusom

de skäl, som förra gången föranledde anslagets beviljande, fortfarande egde

samma giltighet, dels vitsordat det stora gagn, som de studerande enligt

hittills vunnen erfarenhet haft af den praktiska språkundervisning, som af

universitetslektorerne meddelats, dels ock framhållit, att'' det ordnande af

den akademiska språkundervisningen, som skett i ölverensstämmelse med

examensstadgan af den 17 april 1891, och de studieplaner för den humanistiska

sektionens läroämnen, som blifvit af universitetskanslern faststälda,

förutsatte språklektorernes fortfarande tjenstgöring såsom en väsentlig del

af det hela. På grund häraf får jag i underdånighet tillstyrka, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen gorå framställning derom, att för anställande

under ytterligare sex år vid universitetet i Upsala af lektorer i

tyska, franska och engelska språken må beviljas ett extra anslag af 36,000

kronor och deraf för år 1895 anvisas 6,000 kronor.

Vid senaste riksdag beviljades ett extra anslag af 1,000 kronor för [22.]

uppehållande af undervisningen och examinationen i geografi vid uni- UndervUnin- .

versitetet i Upsala. Då de förhallanden, som pakallade detta anslag, äro?

oförändrade, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t

måtte föreslå Riksdagen att för berörda ändamål anvisa för år 1895 enahanda

belopp, eller 1,000 kronor.

Bill. till Riksd. Prot. 18.94. 1 Sami. 1 Afd. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Åttonde hufvndtiteln.

[23.] Vid de två senaste riksdagarna har på extra stat anvisats ett be
MuTtekTi

1°PP af 2,500 kronor till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser vid uniUpsaia.

versitetsbiblioteket i Upsala. Då detta anslag fortfarande är af behofvet

påkalladt, tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för ifrågavarande ändamål bevilja för år 1895 ett extra anslag af

2,500 kronor.

[24.] Vid 1889 års riksdag beviljades, på det att en extra ordinarie pro
e.

Jlonpnro/eLorfessur *n0TO juridiska fakulteten vid universitetet i Lund måtte kunna tilli

Lund. sättas, ett anslag af 4,000 kronor årligen, att utgå intill dess adjunktslöner

blefve härför tillgängliga; och har sagda belopp anvisats för hvartdera af

åren 1890—1894. Då medel å universitetets stat ännu icke äro att för

ifrågavarande ändamål tillgå, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

till Riksdagen göra framställning om anvisande för år 1895 af 4,000 kronor

till aflöning åt en extra ordinarie professor inom juridiska fakulteten

i Lund.

[25.] Af det vid 1889 års riksdag beviljade anslag, 36,000 kronor, för an
UiektorerT

filande för en tid af sex år vid universitetet i Lund af lärare i tyska,

Lund. franska och engelska språken, äro för hvartdera af åren 1890—1894 anvisade

6,000 kronor. Jag tillstyrker nu i underdånighet, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning derom, att af omförmälda

anslag må för år 1895 anvisas 6,000 kronor.

[26.] Under åberopande af de skäl, som förut anförts för beviljande af ett

dolenien s. Pers0fl^9t anslag åt docenten vid universitetet i Lund Sven Söderberg, får

Söderberg, jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att såsom särskildt arfvode åt docenten Söderberg för år 1895 anvisa

ett extra anslag å 2,000 kronor, med vilkor att Söderberg under

nämnda år egnar sin tjenst åt universitetets historiska museum samt myntoch

medaljkabinett.

$

[27.] . Vidare hemställer jag, att, på det vice bibliotekarien vid universitetet

''LvicTbmou-i Lund August Jacob Theodor Palm må fortfarande komma i åtnjutande

karien a. j. af det honom vid 1889 års riksdag beviljade personliga lönetillägg, Eders

t. Palm. Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nådig framställning derom, att

för nämnda ändamål må anvisas för år 1895 ett extra anslag af 500

kronor.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 83

Likaledes hemställer jag, att, på det kamreraren vid universitetet i [28.]

Lund Oscar Gerhard Regnell må fortfarande komma i åtnjutande af detL*^w "

honom vid 1891 års riksdag beviljade personliga lönetillägg, Eders Kongl.reraren 0. G

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att såsom personligt lönetillägg åt Regnell Rebell.

för år 1895 på extra stat anvisa samma belopp som det för innevarande

år anslagna, eller 750 kronor, deraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

Med anledning af gjord anmälan om det fortfarande behofvet af arf- [29.]

voden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket i Lund! tillstyrker jag,

det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad 1 Lund

under flera år egt rum, jemväl för år 1895 på extra stat anvisa 1,500

kronor till arfvoden åt extra biträden vid nämnda bibliotek.

Enär det anslag, som för de senare åren beviljats till arfvode åt en [30.]

instrumentmakare vid fysiologiska institutionen i Lund, fortfarande är be-^/tW^e»

höfligt, tillstyrker jag, att till Riksdagen måtte göras nådig framställning ''"1“

derom, att för omförmälda ändamål må för år 1895 anvisas ett extra anslag

till samma belopp som förut, eller 500 kronor.

Med skrifvelse den 6 december 1892 öfverlemnade universitetskanslern till [31.]

Eders Kongl. Maj:t en af akademiska konsistoriet vid universitetet i Lund gjord vy byggnad^

framställning om anslag till uppförande af en ny byggnad för anatomiska in- institutionen i

stitutionen derstädes. I anledning af denna framställning infordrades beträf- Lund.

fande uppgjorda ritningar och kostnadsförslag utlåtande af öfverintendentsembetet.

Enär detta utlåtande inkom till ecklesiastikdepartementet först i

januari 1893, och öfverintendentsembetet dervid gjort åtskilliga anmärkningar

mot omförmälda ritningar, hvilka anmärkningar föranledde återremiss

af ärendet till vederbörande fakultet, kunde framställning i ämnet

icke göras till 1893 års riksdag. Konsistorium har nu förnyat sin anhållan

om anslag till nämnda byggnad, dervid åberopande den utredning,

som meddelats af institutionens föreståndare, hvilken i ämnet anfört följande.

Den byggnad, som anatomiska institutionen sedan omkring 40 ar tillbaka

haft till sitt förfogande, torde väl från början hafva varit för ändamålet

tillräcklig och lämplig, men vore det icke numera i följd af så. väl

den utomordentliga utveckling, den anatomiska vetenskapen under tiden

vunnit, som ock den betydliga tillökningen i medicine studerandenas antal.

Då ifrågavarande hus byggdes, var det knappast fråga om annat än att

tillgodose studiet af och undervisningen i makroskopisk anatomi; men sedan

dess hade tillkommit såsom lika vigtiga vetenskapsgrenar den mikroskopiska

anatomien, hvilken tarfvade särskilda lokaler och hjelpmedel, samt

embryologien, som väl till stor del begagnade samma metoder som den

s. 84 Kontrollera mot PDF

84 Åttonde hufrndtiteln.

mikroskopiska anatomien, men dock i åtskilligt ginge sina egna vägar och

delvis behöfde sin. särskilda utrustning. Anatomiska institutionen hade sålunda

vuxit ut till tva eller, om man så ville, tre särskilda institutioner,

hvilka ock mångenstädes försetts med särskilda föreståndare och öfrig personal.

Häraf framginge, att hvardera disciplinen med nödvändighet fordrade

sina egna, för densamma tillräckliga samt lämpligt anordnad**, och

utrustade lokaler, hvilket icke kunde åstadkommas i det nuvarande institutionshuset.

Härtill komme, att med de nu så väsentligt ökade anspråken

på snygghet och iakttagande af helsovårdens fordringar svåra anmärkningar

maste göras mot anatomisalens läge i staden Lunds centrala del

midt emot Malmöhus läns stora sjukvårdsinrättningar och gränsande å en

sida till universitetets gymnastiksal dbh å en annan till stadens största och

prydligaste öppna plats. Förhållandena medgåfve icke att undanrödja de

obehag, som anatomisalen i sitt nuvarande skick medförde för grannskapet.

Genom ett sammanträffande af tillfälliga omständigheter komme anskaffandet

af eu ny byggnad för anatomiska institutionen att medföra äfven

andra fördelar än tillgodoseende af institutionens egna behof. Den

geologiska institutionen vore för närvarande inhyst i en del af bottenvåningen

i zoologiska institutionens hus, en lokal, som vore för förstnämnda institution

alldeles otillräcklig och genom samlingarnas tillväxt med hvarje år

blefve allt mera. olämplig. Också hade geologiska institutionens föreståndare

gjort framställning om behofvet af ny lokal för institutionen och dervid förklarat

den bästa utvägen vara, om för densamma kunde upplåtas anatomiska

institutionens nuvarande byggnad, hvilken vore dertill särdeles lämplig.

Kostnaden för. denna byggnads anordnande för det nya ändamålet borde

blifva obetydlig, i synnerhet som huset vore i godt skick och väl underhållet.

De rum, som geologiska institutionen i sin ordning komme att

afstå, skulle bereda en särdeles välkommen tillökning i utrymme för zoologiska

institutionen. Genom den ifrågasatta nya byggnaden skulle således

tre institutioner erhålla goda och tillfredsställande lokaler.

Beträffande läget för denna byggnad, så egde universitetet en tomt i

nordöstra gränsen af staden, förvärfvad just för att användas till institutionsbyggnader.

Belägen högt och fritt emellan den nya fysiologiska institutionen

i vester och den botaniska i öster samt tillräckligt rymlig, så

att skyddande och döljande planteringar kunde göras omkring byggnaden,

lämpade sig denna tomt synnerligen väl för en anatomisk institution, hvilken

här kunde anordnas sa, att den icke vållade grannskapet något obehag.

Det^ först uppgjorda och till konsistorium ingifna kostnadsförslag

för en sådan byggnad visade en slutsumma af 182,332 kronor. Då denna

s. 85 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln. 85

summa var högre, än hvad förut begärts och beviljats för andra institutionsbyggnader

i Lund, hade institutionsföreståndar^n såsom förklaring

deraf anfört: att byggnaden skulle inrymma lokaler för undervisning och

öfningar icke blott i makroskopisk och mikroskopisk anatomi samt embryologi

utan äfven i rättsmedicin; att undervisningsmaterialets beskaffenhet

påkallade vissa särskilda inrättningar; att de flesta lokalerna måste beräknas

för ett större antal samtidigt arbetande elever än å öfriga institutioner

på grund af lärjungarnes störa antal och den långa tid, hvarunder

hvar och en af dem måste arbeta inom institutionen; samt att bostäder

för vaktmästare och gårdskarl icke borde förläggas inom institutionsbyggnaden

utan i ett särskildt mindre hus. Utan tvifvel hade ock de i Stockholm

och Upsala befintliga lokaler för samma ändamål kräft proportionsvis

fullt ut lika stora summor som den nu ifrågavarande.

Emellertid uttalades inom konsistorium betänkligheter med anledning

af den uppgifna summans storlek, och ärendet remitterades till medicinska

fakulteten i afsigt att få kostnaden nedbragt till den minsta möjliga. Hufvudsakligen

genom att uppoffra den föreslagna anordningen af sjelfständiga

envåningsflyglar för anatomisalen och stora museisalen och i stället

förlägga den senare öfver den förra i en midtelflygel samt för öfrigt genom

noggrant tillvaratagande af utrymmet och vidtagande af alla inskränkningar,

som kunde åstadkommas utan att väsentligen rubba programmets

oeftergifliga fordringar, lyckades det fakulteten att nedbringa kostnaden

för byggnaderna till 149,000 kronor i enlighet med ritningar och förslag,

uppgjorda af arkitekten Sörensen. Härtill komme kostnad för tomt, 13,500

kronor eller det belopp, hvarmed ofvan omförmälda tomt inköpts af universitetets

reservfond och hvilket, såsom drätselnämnden framhållit, måste

betraktas såsom ett förskott.

öfverintendentsembetet, som fann de uppgjorda kostnadsberäkningarna

icke gifva .anledning till erinran, framstälde mot ritningarna vissa anmärkningar.

Sedan ritningarna blifvit, med iakttagande af dessa anmärkningar,

af arkitekten ändrade och tillökade, har öfverintendentsembetet vid förnyad

granskning icke funnit något vidare att erinra.

Riksdagens revisorer, som under hösten 1893 besökt Lund, hafva i

afgifven berättelse anmält, att anatomiska institutionens lokaler förefallit

revisorerna trånga och för sitt ändamål otjenliga.

Genom hvad sålunda blifvit anfördt och upplyst torde det få anses

ådagalagdt, att ifrågavarande institutions nuvarande byggnad är ej allenast

i hygieniskt afseende högst olämpligt belägen utan ock tör sitt ändamål

otillräcklig, samt att densamma icke kan genom förändringar anordnas

efter vetenskapens nuvarande fordringar. Då härtill kommer, att ge
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

[32.]

Arfvoden åt

amanuenser.

[33.]

Kliniker för

barnsjukdomar.

[34.]

Teckningar i

vetenskapliga

ändamål.

86 Åttonde hafvudtiteln.

nom anskaffandet åt denna institution af en ny byggnad äfven åt andra

institutioner kan iryjjd ringa kostnad beredas ett väl behöfligt utrymme,

finner jag goda skäl vara för handen att hemställa, det Eders Kongl. Maj:t

behagade föreslå Riksdagen att för uppförande åt anatomiska institutionen

i Lund af en ny byggnad, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af

arkitekten Sörensen uppgjorda ritningar, bevilja ett anslag af 162,500 kronor

och deraf för år 1895 anvisa 62,500 kronor.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Med anledning af vederbörandes anhållan om fortfarande anslag till

arfvoden åt tvä amanuenser vid Karolinska institutet, för hvilka sådant anslag

under en följd af år beviljats, får jag tillstyrka, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att jemväl för år 1895 å extra stat anvisa:

till arfvode åt en amanuens vid Karolinska institutets gy
nekologiska

klinik .......................................................... kronor 900: —

» arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska laboratorium

.................................................................................. » 900: —

De skäl, som föranledt Eders Kongl. Maj:ts under de närmast föregående

åren hos Riksdagen gjorda och af densamma bifallna framställningar

om anslag till uppehållande såväl af den pediatriska kliniken vid

Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn som af en pediatrisk

poliklinik i hufvudstaden, ega, på sätt af vederbörandes förnyade framställning

i ämnet framgår, fortfarande giltighet. Fördenskull hemställer

jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

på extra stat för år 1895 anvisa:

till en pediatrisk klinik vid Kronprinsessan Lovisas vård
-

anstalt för sjuka barn.............................................. kronor 1,800: —

» en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm.......... » 2,800: —

under vilkor, hvad sistnämnda anslag beträffar, att Stockholms stad för

polikliniken tillskjuter samma belopp för år 1895.

Vidare hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att ett anslag å 1,500 kronor måtte, i likhet med hvad för de senare

åren egt rum, å extra stat för år 1895 beviljas till bekostande af

teckningar i vetenskapliga ändamål vid Karolinska institutet.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 87

Med erinran, hurusom förra årets riksdag i anledning af Eders Kongl. [35.]

Maj:ts framställning beviljat ett extra anslag af 500 kronor till anskaffande

och underhåll af materiel för of''talminfriska kliniken vid Karolinska insti-0''^^™ a

tutet, får jag, enär detta anslag fortfarande är behöfligt, i underdånighet

hemställa, att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att för omförmäla

ändamål anvisa för år 1895 samma belopp, eller 500 kronor.

Utaf det vid 1892 års riksdag för om- och tillbyggnad af den åt pa- [36.]

tologisk-anatomiska och kemiska institutionerna vid Karolinska institutet Om- och mupplåtna

byggnad m. m. beviljade anslag å 120,800 kronor äro 25,000 kro- y?n9stilutet

nor anvisade för år 1893 och 50.000 kronor för 1894. Jag hemställer nu,

att till Riksdagen måtte göras nådig framställning om anvisande af återstoden,

45,800 kronor, till utgående under år 1895.

Allmänna läroverken och pedagogierna.

För att äfven under år 1895 må beredas tillfällig löneförbättring åt [37.]

lärarne vid- de allmänna läroverken och pedagogierna, att utgå efter samma

grunder som för innevarande år, hemställer jag i underdånighet, att Eders 9

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1895 anvisa

enahanda belopp, som för ändamålet är i detta års riksstat uppfördt,

eller 345,725 kronor.

Likaledes hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till arfvoden [38.]

åt extra lärare samt till arfvodesförhöjning åt extra ordinarie ämneslärare

vid de allmänna läroverken af Riksdagen på extra stat för år 1895 äska ex ™ afar

enahanda belopp, som under de senaste åren anvisats, eller tillsammans

100,000 kronor.

Sedan 1893 års riksdag till bestridande af förhöjd aflöning åt ordinarie [39.]

teckning slärare vid rikets allmänna läroverk under tjenstledighet på 9run(^

af sjukdom för år 1894 beviljat ett förslagsanslag pa extra ^stat till be-under^ujWom

lopp af 3,000 kronor, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att jemväl för år 1895 på extra stat bevilja

ett förslagsanslag å 3,000 kronor för sagda ändamål.

Frågan om anskaffande af en tjenligare lokal för Nya elementarskolan [40.]

i Stockholm har förut varit af Eders Kongl. Maj:t framstäld för Riksdagen.ra%9ja^o/

Vid dennas sammanträde i maj 1887 aflat nemligen Eders Kongl. Maj:t ykolant Aui

s. 88 Kontrollera mot PDF

88 Åttonde liufvudtiteln.

proposition om beviljande af medel till uppförande för skolan af en ny

byggnad å den kronan tillhöriga tomten i qvarteret Edelman mindre å

Östermalm. Detta förslag vann icke Riksdagens bifall. De svåra olägenheter,

med hvilka skolan har att kämpa, mana mig likväl att ånyo underställa

detta ärende Eders Kongl. Majrts nådiga pröfning.

Sedan många år tillbaka hafva klagomål försports öfver beskaffenheten

af skolans lokaler. Direktionen öfver skolan har ock redan år 1872

och sedermera upprepade gånger inkommit med underdåniga framställningar

om beredande af medel till skolhusets om- och tillbyggnad eller uppförande

af en helt och hållet ny byggnad. Då bristerna och olägenheterna

i skolans lokaler, ehuru tid efter annan derstädes vidtagits sådana

förbättringar, som varit möjliga att verkställa, fortfarande äro väsentligen

desamma som förut, tillåter jag mig att ur det yttrande af dåvarande

departementschefen, som låg till grund för ofvanberörda nådiga proposition

1887, med några tillägg återgifva hvad der efter direktionens framställning

meddelats om lokalernas beskaffenhet.

I anledning af det stora antalet inträdessökande höjdes år 1862

skolans lärjungeantal från 200 till 300, af hvilka dock ungefär en tredjedel

måste inrymmas i en förhyrd, på andra sidan om skolgården belägen iokal

i huset n:r 1 vid Östra Beridarebansgatan, numera Sergelgatan. Det vore

i första rummet denna, af skolans lägre klasser begagnade lokal, som

vållade de ofvannämnda olägenheterna. Förste stadsläkaren i Stockholm

och den vid skolan anstälde läkaren, hvilka på direktionens anmodan

besigtigat denna lokal ur sanitär synpunkt, hade derom afgifvit det

yttrande, att rummen i allmänhet vore trånga och öfverbefolkade, att

de saknade den för skolungdom i synnerhet erforderliga luftvexling och

ljus, samt att de vore i hög grad osunda och alldeles icke motsvarade de

anspråk, man i vår tid stälde på en offentlig undervisningsanstalt. Och

efter en på uppdrag af Stockholms stads helsovårdsnämnd verkstäld undersökning

af luftvexlingsan ordningarna i hufvudstadens skolor hade förrättningsmännen,

dåvarande sundhetsinspektören doktor E. Almqvist och

lektorn vid tekniska högskolan O. E. Westin, uttalat det omdöme, att

ifrågavarande skolrum vore i hygieniskt hänseende de sämsta af de lokaler,

som begagnades för Stockholms läroverk, och borde ju förr desto hellre

utbytas mot andra tidsenligare. Ett par af dessa, alla å nedre botten belägna,

rum beräknades lemna hvarje lärjunge endast respektive 179 och

154 kubikfot luft, under morgonbönen till och med endast 117 kubikfot.

Luftvexlingen försigginge endast genom s. k. dragrutor i fönstren, hvilka

i allmänhet icke kunde hållas öppna under lektionerna, i följd hvaraf

luften i rummen vanligen kändes mer eller mindre förskämd. Den na
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

89

turliga belysningen i åtminstone två af rummen vore sådan, att under de

mörkare vinterdagarne lampor måste nyttjas äfven under den ljusaste delen

af dagen. Tre af rummen läge omedelbart invid den starkt trafikerade

gatan och fyra -befunne sig under generalstabens litografiska anstalts

tryckeri. Från dessa två håll förorsakades ett buller, hvaraf både lärare

och lärjungar i hög grad lede, och hvilket stundom vore så starkt, att

undervisningen endast med största svårighet kunde försiggå. Rummens

inbördes läge vore ock synnerligen olämpligt för en skollokal, enär ett af

dem måste tjena såsom genomgångsrum till tre af de öfriga. Samma

rum hade en långsträckt och oregelbunden form, som gjorde en öfverblick

af de i rummet församlade lärjungarne omöjlig. De ifrågavarande förhyrda

lokalerna, huru olämpliga de än befunnes, vore dock för närvarande

alldeles oumbärliga, ty det vore omöjligt att på ett icke alltför stort afstånd

från skolhuset anskaffa någon till skollokal för 100 lärjungar användbar

lägenhet, försedd med en gård, tillräckligt stor till lekplats.

Delningen af skolans lärjungar på två från hvarandra skilda afdelningar

medförde naturligen icke ringa svårigheter, i synnerhet vid disciplinens

uppehållande och rektors öfvervakande af det hela, svårigheter, som blifvit

ännu större derigenom, att under de senare åren tredje klassen icke kunnat

i sin helhet förläggas till någondera afdelningen, utan måst fördelas på

begge.

Nya elementarskolans egentliga lärohus, n:r 2 vid Vestra Beridarebansgatan,

nu Slöjdgatan, hvilket hus på statens bekostnad uppförts, vore ej

heller fullt lämpligt och tillräckligt. Den i detta hus befintliga gymnastiksalen

vore för liten för sitt ändamål. Men ännu värre vore, att den måste

begagnas till dagligt samlingsrum och förvarande af ytterplagg för alla

de lärjungar, som undervisades i detta hus, emedan något annat rum för

dessa ändamål icke funnes. Följden häraf vore, att golfvet i detta rum

ständigt nedsmutsades och rummet fyldes med tjockt dam, hvilket särskildt

under de gymnastiska öfningarna måste inverka skadligt på ungdomens

andedrägtsorganer. Denna sal måste derför snarare betraktas såsom en

förstuga eller tambur än såsom en gymnastiksal. Direktionen hade också,

förnämligast af denna anledning, men äfven emedan gymnastiksalens läge

omedelbart invid fem läsrum, till hvilka, äfvensom till ett sjette, den utgjorde

den enda genomgången, omöjliggjorde gymnastiköfnings hållande

samtidigt med lektioner i dessa rum, sedan år 1880 sett sig nödsakad att

öfverflytta skolans hela gymnastikundervisning till gymnastiska centralinstitutet,

oaktadt de ganska stora olägenheter, som följde af en sådan

anordning.

Särskildt rum för teckningsundervisningen saknades. För denna under
Bih.

till Riksd. Prot. 18.94. 1 Sami. 1 Afd. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Åttonde hufvudtiteln.

visning hade derför måst användas stora samlings- och öfverläsningssalen,

hvilken icke i ringaste mån vore inredd för sådant ändamål. Härigenom

vållades svårigheter af flera slag, och teckningslärarens upprepade klagomål

öfver missförhållandena hade ock förmått direktionen att söka någon

utväg till deras afhjelpande. Genom tillmötesgående af styrelsen för den

i samma qvarter befintliga tekniska skolan stäldes vårterminen 1881 en af

dennas ritsalar till Nya elementarskolans disposition på vissa tider, och

dit förlädes de högre klassernas undervisning i teckning; men denna anordning

upphörde redan med vårterminen 1883, enär tekniska skolan för

sin egen verksamhet behöfde den upplåtna salen. Derefter hade man

genom sammanslagning af två mindre rum i läroverkshuset till ett större

sökt bereda en åtminstone möjlig lokal för den s. k. konstruktionsritningen,

hvilken icke kunde utföras i stora arbetsrummet.

Bland öfriga brister och olägenheter, hvarmed lärohuset vore behäftadt,

kunde i korthet nämnas: att särskildt musikrum saknades; att de för de

naturhistoriska, fysikaliska och kemiska samlingarna och för lektioner i

dessa ämnen afsedda rummen dels vore för små och mörka, i synnerhet

efter uppbyggandet af tekniska skolans hus, dels måste, till stort men för

samlingarnas bevarande, dagligen användas till lektioner äfven i andra

ämnen; att läsrummens antal äfven för öfrigt vore för litet, så att ganska

ofta ett eller annat läslag måste hafva sin lektion i stora öfverläsningssalen,

hvilket aldrig borde ifrågakomma; att lärarnes samlingsrum och

rektors expeditionsrum — begge entresolerade — vore för små, låga och

mörka, det förra derför också omöjligt att begagna vid kollegiets sammanträden,

hvilka hölles i ett af läsrummen; samt att skolans växande bokförråd

vore i behof af ökadt utrymme.

Direktionens framställningar om svårigheternas afhjelpande genom

skolhusets ombyggnad ledde af åtskilliga orsaker ej till någon åtgärd;

men år 1887 afiäts, såsom förut är nämndt, nådig proposition om anslag

till en ny byggnad för skolan på annan plats.

Såsom skäl för sitt afslag å denna proposition har Riksdagen anfört,

förutom den betydliga kostnaden, dels att omsorgen att anskaffa och underhålla

lämpliga lokaler för läroverken enligt nu gällande bestämmelser vore

en angelägenhet för kommunerna samt läroverken sjelfva, i den mån deras

byggnadskassor dertill lemnade tillgång, men att något bidrag från Stockholms

kommun icke ifrågasatts och att vid Nya elementarskolan icke bildats

någon byggnadskassa, dels ock att skollokalernas otillräcklighet och olämplighet

till ej ringa del torde bero derpå, att skolbyggnaden, ehuru endast

beräknad för 200 elever, numera användes för ett till ungefär 300 ökadt

antal lärjungar, samt att den närmaste utvägen att afhjelpa de anmärkta

s. 91 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 91

bristerna vore att inskränka elevantalet, da lokalerna utan tvifvel skulle

bättre än nu förslå och endast en ändamålsenligare inredning af åtskilliga

lokaler erfordras, hvilken torde kunna med jemförelsevis ringa, kostnad

åstadkommas på sådant sätt, att läroverket kunde fylla den särskilda upp

gift, som vore detsamma anvisad. Detta sist anförda skal har skoldirektionen

i skrifvelse den 26 september 1887 upptagit till bemötande; och

då direktionens i detta afseende gjorda framställning synes mig vara af

vigt för frågans bedömande, anser jag mig böra deraf meddela det hufvudsakliga.

Till en början söker direktionen visa, att, äfven om antalet elever

minskades till 200, den nuvarande byggnaden ändock blefve alldeles otillräcklig.

Minst 12 egentliga läsrum blefve nemligen äfven i sådant fall

nödiga. De fyra lägsta klasserna kräfde naturligtvis alltid hvardera ett

rum. För klasserna 5—7 behöfdes tillsammans åtta rum. JDe olika -hiller

na i dessa klasser och lärjungarnes väsentligen olika ståndpunkt i de

särskilda ämnena fordrade nemligen ett relativt stort antal rum äfven för

ett mindre antal lärjungar. Hvad rummens storlek anginge, borde golfytan

i ett medelstort klassrum beräknas till något mer än 51 qvadratmeter.

Med antagande af denna norm för utrymmet skulle de tolf för

skolan erforderliga läsrummen upptaga en gollyta af tillsammans 614,4

qvadratmeter. Läroverket förfogade nu i sin ursprungliga lokal öfver, åtta

läsrum, nemligen sex på nedre botten och tva en trappa^ upp. \ isserligen

hade ytterligare ett rum vunnits genom inredning på vinden, men

detta vore så litet och olämpligt, att det ej borde tagas i beräkning.

Flera af förenämnda åtta rum vore emellertid allt för små för att medgifva

den inredning, som kräfdes ur så väl pedagogisk som hygienisk synpunkt,

hvarför ett grundligt omordnande af dem blefve oundgängligen

nödvändigt, om läroverkets intressen skulle behörigt tillgodoses.. Endast

golfytan af dessa rum, ej deras antal, kunde alltså här komma i betraktande.

Den af skolan förhyrda, på andra sidan af gården belägna undervisningslokalen

hade, såsom förut visats, för länge sedan af stadens

helsovårdsmyndigheter ansetts i hög grad olämplig, hvadan det för skolan

måste betraktas som ett oafvisligt önskningsmål att icke någon längre tid

behöfva vidare använda denna lokal.

Golfytan i de åtta läsrummen i den egentliga läroverksbyggnaden utgjorde

tillsammans 285,69 qvadratmeter. Den brist, som behöfde fyllas

för att skolan skulle erhålla de 12 ofvannämnda läsrummen, utgjorde

följaktligen ej mindre än 328,71 qvadratmeter. Denna brist skulle, om

man anslöte sig till Riksdagens skrifvelse, fyllas på bekostnad af de störa

salarne. Hvad då först beträffade samlingssalen å nedre botten (återstoden

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Åttonde hufvudtiteln.

af den ursprungliga gymnastiksalen och dess tambur), kunde skolan icke

undvara denna. Någon annan plats för lärjungarnes kläder funnes nemligen

ej, då korridorer alldeles saknades inom skolhuset. På grund af

denna brist äfvensom af den orsak, att enligt Nya elementarskolans nu

gällande system ingå egentliga klassrum förekomme för de högre klasserna,

maste denna sal äfven användas såsom lärjungarnes samlingsplats före

lektionstidernas början, hvarjemte den utgjorde det enda ställe, hvarest de

kunde vistas under rasterna i händelse af dåligt väder. Man kunde

möjljgen föreställa sig, att endast en del af den ganska stora salen, hvars

golfyta är 253,78 qvadratmeter, vore för dessa ändamål behöflig. Erfarenheten

visade dock, att nu, då öfverskolans omkring 200 elever samlades

der, utrymmet vore så fullständigt upptaget, att det icke utan svårighet

skulle kunna inskränkas. Redan nu blefve luften dålig, då lärjungarne

någon längre stund vore samlade der. Skulle för öfrigt någon verklig

fördel beredas undervisningen genom anlitande af salen på nedre botteip

maste väl hela sidan åt gatan upptagas af läsrum, hvilka blefve ungefär

lika stora med de nu åt gården liggande rummen. Men då återstode blott

en mörk gång af ungefär 120 qvadratmeters golfyta. Denna blefve tydligen

för det afsedda ändamålet otillräcklig och dessutom, i brist på ljus

och luftvexling, i högsta grad otjenlig. Hade man ansett sig kunna minska

samlingssalen å nedre botten, skulle helt visst redan förut, då den

upphörde att användas som gymnastiksal, ännu flera läsrum blifvit förlagda

dit, då skolan vore så illa lottad i fråga om utrymme för undervisningen.

För öfrigt skulle en sådan åtgärd för all framtid beröfva skolan

utsigten att kunna förlägga gymnastikundervisningen tillbaka till läroverket.

Pa nedre botten kunde således icke något utrymme för skolan

vinnas. Det återstode nu att tänka pa den stora salen en trappa upp

hvilken användes såsom bön- och högtidssal äfvensom, enligt nu gällande

system, såsom öfverläsnings- och skrifrum. Naturligtvis kunde en dylik

sal icke undvaras, hvarjemte den borde beräknas ej blott för lärjungarne,

utan ock för allmänhetens besök vid afslutningar och dylikt, Dess golfyta’

377 qvadratmeter, vore onekligen ganska betydlig, men dess relativt ringa

höjd, 4,51 meter, gjorde här hvarje minskning betänklig.

Hittills hade alla rum utom de egentliga läsrummen lemnats åsido.

Men utom dessa vore ganska många andra rum af nöden. Skolan behöfde

nödvändigt ett teckningsrum samt nya särskilda lokaler för de naturhistoriska,

fysiska och kemiska samlingarna, hvarje lokal med eget auditorium.

Vidare vore de lokaler, som nu användes till rektorsrum, lärarerum

och bibliotek, alldeles otillräckliga. Välbehöfligt vore nemligen, utom

större rektorsrum och lärarerum, ett direktionsrum, som äfven kunde få

s. 93 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

93

begagnas såsom väntrum för dem, som besökte rektorn, samt ett någorlunda

tillräckligt utrymme för det ganska betydliga biblioteket, som nu måst

inhysas på flera olika håll. Gymnastiksalen borde ej, om gymnastiken

skulle kunna rätt ordnas och lärjungarnes ledighet utan allt för stor afkortning

och på ändamålsenligt sätt komma dem till del, såsom nu ligga

utom skoltomten; dess närhet till den egentliga undervisningslokalen föreskrefves

också i allmänna läroverksstadgan § 126. I förbindelse med eu

blifvande gymnastiksal vore ett större rum för förvarande af gevär, floretter,

gymnastikskor samt, under öfningarna, jemväl vissa öfverplagg, som

afläggas, en tvingande nödvändighet.

Det torde häraf framgå, att, äfven om antalet lärjungar nedsattes ända

till 200, den nuvarande lokalen icke på långt när skulle erbjuda nödigt

utrymme för genomförande af anordningar, som på behörigt sätt tillgodosåge

undervisningens kraf.

Det återstode nu att undersöka, huruvida den af Riksdagen ifrågasatta

nedsättningen af lärjungeantalet till 200 lämpligen kunde ega rum. Härvid

ville direktionen erinra derom, att, om de resultat, till hvilka en profskola

kunde komma, skulle blifva tillräckligt upplysande, fordrades utan tvifvel

bland annat, att hennes lärjungeantal hölles i jemnhöjd med medeltalet

hos de läroverk, hvilka skulle tillgodogöra sig hennes erfarenhetsrön. Nya

elementarskolans egen historia gåfve särskild anledning till en sådan erinran.

Denna skola hade nemligen under loppet af åtskilliga år med framgång

fullföljt den s. k. nya skolans program, då 1843 års skolrevision

— den sista af detta slag — företog sig att öfver det nya skolsystemet

uttala sin dom. På samma gång revisionen erkände, att hon var långt

ifrån att misskänna det för vederbörande styrelse och lärare lika hedrande

sätt, hvarpå idén af en enda skola i Nya elementarskolan blifvit stäld

i verket, eller förneka de vackra frukter, som den burit, afstyrkte hon

likväl de öfriga läroverkens ombildning efter skolans system, bland annat

af det skäl, att det pedagogiska experiment, som, anstäldt i mindre skala,

möjligen förde till önskade resultat, kunde, då det genomfördes i stort,

lätteligen misslyckas. Också framhölls kort derefter, i den kongl. propositionen

till 1844 års riksdag om anslag till egen lokal åt skolan, att det

vore framför allt vigtigt att få utrönt, om den begagnade lärometoden

blefve användbar äfven för ett större antal lärjungar. Skolans lärjungeantal

var då blott 100, men skulle, om ny byggnad erhållits, hafva ökats

till 200. Samtidigt härmed hade de s. k. katedralskolorna i Upsala och

Lund, hvilka närmast motsvarade Nya elementarskolan, respektive 293 och

147 lärjungar. Medeltalet lärjungar i de 10 öfriga stiftsstäderna var, om

deras gymnasier, lärdoinsskolor och apologistskolor — eller hvad som nu

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Åttonde hufvudtiteln.

hörer till ett på båda linierna fullständigt läroverk — tillhoparäknades, 203.

Att under sådana förhållanden Nya elementarskolans direktion ansåg sig

böra höja skolans lärjungeantal till 200, var ju ganska naturligt. Femton

år senare, vid 1858 års riksdag, då den ännu i hufvudsak gällande

staten för elementarläroverken uppgjordes, ansågs fortfarande 200 vara

normalsiffran för lärjungeantalet vid ett å båda linierna fullständigt läroverk,

och bland de 12 största af dessa fans det blott 8, som egde mer

än 200 lärjungar, och icke något, som hade mer än »omkring 350». Sedan

den tiden hade medelsiffran för de fullständiga läroverken icke obetydligt

ökats och utgjorde höstterminen 1886 för de 35 högre läroverken

320 eller till och med ännu något mera för de 18 på båda linierna fullständiga

läroverken. Häraf torde väl framgå, att en nedsättning af lärjungeantalet

vid Nya elementarskolan till 200 icke skulle vara en tidsenlig

åtgärd, om man nemligen allt fortfarande ville uppehålla hennes ställning

såsom i^rofskola.

Men äfven ur andra synpunkter torde förenämnda nedsättning vara

mindre välbetänkt. Fn af dessa vore den ekonomiska. Som bekant var

en af orsakerna till lärjungeantalets höjande år 1862, att skolan, som ensam

finge bestrida alla utgifter utom till lärarnes aflöning, deribland för

alla i lärohuset behöfliga reparationer, var i behof af ökade inkomster.

En återgång till förhållandena före år 1862 skulle således blott medföra

ökade utgifter för statsverket vid mer än ett tillfälle. Men ej nog härmed.

Då det väl knappast kunde tänkas, att det nu, mera än år 1873,

då Riksdagen bestämdt uttalade sig i motsatt riktning, kunde vara fråga

om att beröfva läroverket en af dess båda bildningslinier, vare sig den

klassiska eller den reala, skulle det onekligen blifva alltför dyrbart att

bibehålla härför erforderliga lärarekrafter för ett så ringa antal som 200

lärjungar. Beräknades nemligen 30 lärjungar — d. v. s. normaltalet vid

de allmänna läroverk, der extra lärare äro anstälda — i hvar och en af

skolans fem nedre, enligt det hvilande reformförslaget ett-åriga klasser, eller

150 lärjungar i dessa tillsammans, skulle blott 50 lärjungar återstå för

gynmasialklassernas båda linier, hvilket ju innebure en uppenbar orimlighet.

För öfrigt kvin de det svårligen anses staten värdigt, att den, blott

för att bespara en jemförelsevis obetydlig utgift, skulle så väsentligt inskränka

skolans verksamhet som följden blefve, om dess lärjungeantal minskades

med en tredjedel, och detta på en tid, då läroverket, fastän det nu

egde mottaga 300 lärjungar, årligen nödgades afvisa ett stort antal inträdessökande,

hvilkas målsmän, trots skolans otillfredsställande lokaler, beklagade,

att hon icke hade utrymme för ett vida större antal lärjungar — ett

s. 95 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

95

förhållande, som vittnade derom, att allmänheten visste uppskatta läroverkets

sträfvanden för sjelfverksamhetens större utveckling hos de unga.

Med hänsyn till den utgång, frågan om en nybyggnad för skolan fått

inom Riksdagen, har direktionen emellertid nu ansett sig böra öfvergifva

tanken på en sådan lösning af frågan och i stället återupptaga förslaget

om tillbyggnad å den tomt, som gränsar intill skolans hus och hittills

disponerats för kongl. hofstat!ets räkning. Uppgörandet af ett sådant

förslag öfverlemnades åt intendenten F. G. A. Dahl såsom noga förtrogen

med denna fråga i alla dess vexlingar, hvarjemte direktionen uppdrog

åt två af sina medlemmar jemte rektor att tillsammans med Dahl

göra möjliga jemkningar i det utrymme, som förut ansetts behöfligt, och

tillika tillse, hvilka af skolans nuvarande lokaler, som skulle kunna fortfarande

användas. I öfverensstämmelse härmed uppgjorde Dahl så val

ritningar som kostnadsförslag för den ifrågasatta tillbyggnaden, hvilka

med några mindre förändringar förordades af lärarekollegiet och godkändes

åf direktionen samt öfverlemnades till Eders Kongl. Maj:t med

skrifvelse af den 26 september 1887. Ehuru öfverintendentsembetet i

afgifvet utlåtande funnit sig böra af förut uppgifna skäl . eller att den

välbelägna tomten borde reserveras för något större framtida byggnadsföretag

— afstyrka detta förslag och i stället förnya det år 1884 framstälda

om nybyggnad åt skolan i qvarteret Edelman mindre, har direktionen

i skrifvelse den 26 november 1890,_ med öfverlemnande af yttranden

från skolans rektor och lärarekollegium samt förste stadsläkaren i

Stockholm, hvilka deruti ytterligare framhållit de skolans lokaler vidlådande

många och stora brister, a nyo anhållit om aflåtande af nådig

proposition till Riksdagen om beviljande af anslag för utförande af tillbyggnaden,

den enda lösning af fragan, för hvilken, enligt direktionens

tanke, någon gynsam utsigt förefunnes; och har direktionen i skrifvelse

den 30 september 1892 vidare utvecklat nödvändigheten af den föreslagna

åtgärden. Mot ritningarna har öfverintendentsembetet i hufvudsak icke

funnit anledning till anmärkning.

Slutligen har direktionen i skrivelser den 1 maj och den 26 september

1893 andragit, hurusom direktionen förestälde sig, att byggnadsfrägans

lösning lättare skulle kunna vinnas, om man ej önskade statens medverkan

till hela det erforderliga beloppet, utan inskränkte sig till att begära ett

räntefritt lån af staten för betäckande af större eller mindre del af byggnadskostnaden,

hvilket lån småningom skulle återgäldas af skolans tillgångar.

I sådant syfte har direktionen framstält följande förslag. Enligt

det år 1887 af intendenten Dahl upprättade kostnadsförslaget för skolhusets

tillbyggnad, vid hvilket öfverintendentsembetet icke haft något att

s. 96 Kontrollera mot PDF

96 Åttonde hufvudtiteln.

erinra, belöpte sig hela den beräknade kostnaden till 219,825 kronor eller

rundt tal 220,000 kronor. Erhölle skolan ett räntefritt lån af statsmedel

till hela detta belopp, skulle, enligt direktionens åsigt, detta lån kunna

återbetalas under en tid af fyrtio år med en annuitet af 5,500 kronor.

Med det lärjungeantal, som^ skolan haft allt sedan år 1862, eller omkring

•300, både läroverkskassan, åtminstone under de fem senaste åren, i medeltal

årligen haft ett öfverskott af något mer än 2,500 kronor, ehuru skolan,

utom andra utgifter, under de senaste trettio åren måst erlägga en årlig

hyra af 1,500 kronor för den lokal, der skolans nedre afdelning vore inrymd

en utgift, som efter tillbyggnadens uppförande naturligtvis komme att

upphöra, . hvarigenom den årliga behållningen ökades till 4,000 kronor.

Om härtill lades, att genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 17

juni 1893 lärjungarnes årsafgift blifvit höjd från 45 till 50 kronor, hvarigenom

kassan vunnit en tillökning i sina årsinkomster af omkring 1,500

kronor, sa torde det med säkerhet kunna antagas, att någon svårighet icke

borde förefinnas för skolan att erlägga det årliga ainorteringsbeloppet, om

detta faststäldes till 5,500 kronor, då det ju icke borde betviflas, att skolan,

som trots sina underhaltiga lokaler hittills haft riklig tillgång på

inträdessökande, i ^ en ny eller åtminstone väsentligen förbättrad och utvidgad

lokal ständigt skulle kunna påräkna lika stort antal lärjungar som

för närvarande.

Af de kapitaltillgångar, öfver hvilka direktionen förfogar, har direktionen

icke ansett sig kunna afstå någon del till byggnadsföretaget, enär

desamma torde väl behöfvas dels till anskaffande af tidsenlig inredningsoch

undervisningsmateriel, dels till bestridande af de utgifter för byggnadens^

vidmakthållande, hvilka under amorteringstiden blifva nödvändiga.

På grund af hvad sålunda anförts har direktionen anhållit, att Eders

Kongl. Maj:t matte hos Riksdagen utverka dels upplåtande af den ifrågasätta

byggnadsplatsen, dels medgifvande af ett räntefritt statslån att på

förenämnda sätt återbetalas.

I det anförande af departementschefen, som åtföljde Eders Kongl.

Maj.ts ar 1887 aflatna proposition i detta ärende, redogjordes för den särskilda

ställning, som Nya elementarskolan intager bland de allmänna läroverken.

Ändamålet med skolans inrättande hade nemligen varit, att densamma

. skulle vara en ständig, i hufvudstaden förlagd profskola, hvarest

förbättringar i lärosättet kunde, med afseende på elementarundervisningens

fortgående utveckling, försökas. Härmed har ock ansetts afgjordt, att det

aligger staten att för detta läroverk bekosta lärohus och rektorsbostad.

Da det oafvisliga behofvet af ökade och förbättrade lokaler för skolan

måste anses vara af direktionens framställningar till fullo ådagalagdt, då

s. 97 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

97

det senast uppgjorda förslaget till byggnadsfrågans lösning torde fa anses

sparsamt tilltaget, och då något för statsverket billigare sätt att lösa denna

fråga än det nu föreslagna svårligen torde kunna framställas, anser jag

mig ega full anledning att i underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl.

Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition derom,

att Riksdagen, som i underdånig skrifvelse den 12 maj 1888 förklarat,

att nuvarande vagnsskjulet i qvarteret Beridarebanan finge försäljas

och de inflytande medlen ingå till statsverket, måtte medgifva, att till

ifrågavarande byggnadsföretag må upplåtas den statsverket tillhöriga, hittills

af hofstallet disponerade delen af nämnda qvarter; samt

att åt Nya elementarskolan må för utförande af samma byggnadsföretag

beviljas ett räntefritt statslån å 220,000 kronor, att återbetalas under

loppet af fyrtio år med 5,500 kronor årligen; lärande Eders Kongl. Maj:t

på chefens för finansdepartementet föredragning besluta angående beredande

af härför nödiga medel.

byggnad

Umeå.

Genom den stora eldsvåda, som år 1888 ödeläde staden Umeå, förlorade [41.]

äfven allmänna läroverket derstädes sina byggnader och all sin materiel. LäroverksLäroverket

har sedan dess varit inrymdt i en af staden strax efter branden

inköpt gård, hvars två byggnader af trä, den ena större, den andra

mycket liten, så godt sig göra låtit inrättats för sitt nya ändamål. Enär

dessa byggnader äro uppförda till bostadslägenheter för enskilda familjer,

är det helt naturligt, att rummen ej hafva det inbördes läge och den storlek,

som lärorummen i en skola böra hafva. Då härtill kommer, att lokalen

i sin helhet jemnt och nätt kan inrymma det nuvarande, efter branden

{minskade lärjungeantalet, samt att den saknar plats för lärjungarnes rörelse

och lekar i det fria, är det uppenbart, att läroverket är i största behof af

en ny lokal. Åtgärder för anskaffande af en sådan hafva ock vidtagits.

För att bereda läroverket en centralt belägen, fri och rymlig plats har

staden inköpt ett antal tomter, hvarigenom erhållits ett område, oberäknadt

omgifvande gator, af 24,000 qvadratmeter, tillräckligt både för läroverkets

byggnader och för lärjungarnes rörelse och lekar i fria luften

äfvensom för påbjudna militäröfningar. Vidare hafva genom domkapitlets

i Hernösand försorg uppgjorts ritningar först och främst till ett nytt

gymnastikhus, enär läroverket helt och hållet saknade lokal för gymnastiköfningarna,

och derefter till nytt lärohus. Förstnämnda hus uppfördes pa

den nya läroverkstomten och uppläts till begagnande i oktober 1892. Det

är bygdt af sten och kostnaderna, uppgående till 54,728 kronor, hafva

bestridts dels af de medel, som iriflöto såsom brandskadeersättning för

läroverkets forna hus, dels ock, då dessa ej räckte till, af stadens medel.

Bill. till Riksd, Prof. 1894. I Sand. 1 Afd. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98 Åttonde hufvudtiteln.

Inredningsmaterialen har med ett belopp af 4,374 kronor bekostats af

läroverkets materielkassa.

För uppförande af sjelfva hufvudbyggnaden, till hvilken ritningar

blifvit af Eders Kongl. Maj:t faststälda i december 1892, hafva hinder mött

på grund af bristande tillgångar. Kostnadssumman är beräknad till 196,000

kronor, men tillgängliga medel uppgå ej till fullt 72,000 kronor. Dessa

tillgångar bestå af dels läroverkets byggnadsfond, hvilken vid 1892 års

slut hade en behållning af 21,353 kronor, dels 25,000 kronor, som Vesterbottens

läns landsting redan år 1883 anslagit till ett nytt läroverkshus,

att utbetalas då byggnadsföretaget sättes i verket, dels ock 25,000 kronor,

anslagna af staden. ^ Då stiftets byggnadskassa, som i början af år 1893

uppgick till endast några hundra kronor, ej kunnat bidraga till byggnadsföretaget

med större belopp än de 1,960 kronor, som utbetalts för ritningar

och kostnadsförslag, har domkapitlet hos stadsfullmäktige framstält

förfrågan,, om staden vore villig att utom redan anslagna 25,000 kronor

lemna något ytterligare bidrag till läroverksbyggnaden och i sådant fall

huru stort bidrag kunde vara att påräkna, men erhållit det svar, att staden

ej förmår för ändamålet göra större uppoffringar, än den redan gjort.

Med anledning häraf och enär läroverket icke längre kan undvara ett

tidsenligt lärohus, har domkapitlet i skrifvelse den 15 mars 1893 vändt

sig. till Eders Kongl. Maj:t med underdånig anhållan, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes af allmänna medel bereda anslag till fyllande af det som

brister för uppförande af ifrågavarande lärohus. Sedermera har Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet insändt och med sitt förord understödt

en af stadsfullmäktige gjord underdånig framställning i samma syfte.

I denna framställning meddelas följande redogörelse för den svåra ekono-*

miska ställning, i hvilken staden befinner sig, och de förhållanden, som

dertill varit anledning eller dermed ega sammanhang.

För ny stadsplans genomförande och för inlösen af jord till tomter

för stadens allmänna hus och anläggningar efter branden beviljade 1889

års riksdag staden ett lån å 200,000 kronor, hvarå från och med oår 1894

skulle erläggas fyra procent ränta och en procent amortering. År 1864

beviljade Rikets ständer staden ett amorteringslån på 40 år till belopp af

25,000 kronor för uppförande af ett nytt gymnastikhus, och detta lån

amorterades årligen med 1,250 kronor, hvaraf sotaden erlade hälften och

läroverkets byggnadsfond den andra hälften. År 1892 upplade staden

med Eders Kongl. Maj:ts tillåtelse ett obligationslån å 500,000 kronor, att

användas dels till återuppbyggande af kyrka, prestgård, rådhus, folkskolehus,

enke- och fattighus, dels till stadens dränering, nya gators anläggande

m. in., och å detta lån skulle erläggas, utom amortering, fyra och en half

s. 99 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 99

procent ränta. När alla obligationerna af detta lån blefve sabla, hvilket

snart måste ske, uppginge ränta och amortering till nära 26,000 kronor.

Ränta och amortering å statslånen skulle från och med 1894 utgå med

10,625 kronor. Då antalet bevillningskronor för skattskyldige i staden

uppginge till endast 12,000, måste hvarje skattskyldig för dessa skulders

gäldande vidkännas en utgift af mer än 3 kronor för bevillningskrona.

Enär staden icke hade någon annan direkt inkomst än den, som inflöte

af bränvinsutskänkningsrörelsen, och denna inkomst syntes hädanefter blifva

mindre än hittills, måste stadens utgifter till allra största delen bestridas

genom utdebitering å de skattskyldige. Till stadens återstående behof af

gatuläggning, dränering och planering m. m. samt till fullbordande af de

till en del ännu ej färdiga allmänna byggnaderna försloge icke ofvannämnda

lån; och då ytterligare upplåning ej kunde ifrågasättas, måste

äfven denna brist fyllas genom direkt utdebitering. I den mån arbetena

blefve färdiga, komtne deras underhåll att kräfva betydligt högre utgifter,

än hvad staden förut fått vidkännas för sådana ändamål.

Blefve staden derjemte stäld i valet att antingen afstå från hoppet

om erhållande af en bibana från Vännäs vid norra stambanan eller att

offra en större summa för inköp af mark till banan och för station,

komme förhållandena att ytterligare försämras, hvilketdera alternativet än

valdes.

Allt förenade sig sålunda att göra utsigterna mörka för de skattdragande;

och det vore högeligen att befara, att komrnunalutskylderna

inom kort ginge upp till 10 kronor för hvarje bevillningskrona.

Toge man vidare i betraktande, att Umeå vore en stad med obetydlig

affärsrörelse, att dess handel lidit betydligt afbräck genom jernvägens

framdragande till nordligare delar af länet, hvilka förut stått i liflig handelsförbindelse

med staden, att sjöfarten dit försvårades deraf, att Umeå

eif mellan staden och elfvens utlopp i hafvet vore för grund, för att mera

djupgående fartyg skulle kunna gå upp till staden, samt att i staden och å

dess område icke funnes några fabriker eller andra inkomstgifvande industriella

inrättningar, så vore det lätt förklarligt, att staden icke kunde ikläda

sig förbindelser, som medförde en ökning af den skattebörda, som redan

nu vore så tung, att många af de skattdragande hade svårt att bära den,

och som inom kort blefve ännu tyngre. Det vore till och med att befara,

att många utflyttade från staden för svårigheten att erlägga de höga

komrnunalutskylderna.

Visserligen hade det blifvit förordnadt, att från och med år 1864 en

byggnadsfond skulle vid hvarje allmänt läroverk bildas genom afgifter af

icke medellösa lärjungar samt att dessa fonders medel skulle användas till

opaginerad Kontrollera mot PDF

10° Åttonde hufyudtiteln.

bestridande af kostnader för byggnad och underhåll af lärohus. Vid läroverk

med stort antal lärjungar, hvilka med få undantag erlade den nämnda

afgiften, kunde sålunda inom kort tid bildas rätt betydande fonder; men

vid mindre läroverk, der många lärjungar på grund af medellöshet måste

befrias från afgiften, såsom händelsen vore vid Umeå läroverk, åtginge en

mycket lång tid, innan fonden uppnådde den storlek, att den räckte till

kostnaderna^ för nytt lärohus, hvilka kostnader med nutidens kraf på ett

fullt ändamålsenligt sadant hus äfven för ett jemförelsevis mindre läroverk

måste blifva ganska stora. Före den tid, då Riksdagen beslöt, att dylika

fonder skulle bildas, hade ock Riksdagen åt många städer i södra Sverige,

af hvilka säkerligen ingen då var så oförmögen att hjelpa sig sjelf, som

Umea nu vore, beviljat understöd af allmänna medel för uppförande af

nya läroverkshus.

Da nu Linea ej genom eget förvållande utan genom olyckor kommit

i så ytterst svår ekonomisk ställning, som ofvan visats och som gjorde, att

staden ej kunde underkasta sig större utgifter för läroverket, än den redan

gjort, då tomter inköpts för närmare 60,000 kronor, till byggnaden anslagits

25,000 kronor och till det nyligen uppförda gymnastikhuset bidragits.

med 8,744 kronor, så vågade stadsfullmäktige hoppas, att Riksdagen

i betraktande häraf skulle i detta fall frångå den princip, som den

syntes hafva fattat, att ej vidare bevilja anslag för läroverksbyggnader i

städerna, och för en sådan byggnad i Umeå bevilja erforderligt statsunderstöd.

Ett sadant undantag syntes sa mycket hellre böra göras för Umeå

läroverk, som detta, i följd af särskilda förhållanden inom Norrland i allmänhet

och Vesterbottens län i synnerhet, icke kunde medföra så stort

gagn för staden i förhållande till den nytta staten ovilkorligen hade af

ett högre läroverk derstädes, som större städer i södra och mellersta

Sverige hade af sina läroverk. Antalet lärjungar från sjelfva staden med

dess obetydliga folkmängd utgjorde ej heller någon särdeles stor del af

hela lärjungeantalet. Det syntes derför naturligt, att staten, för så vidt

det ansåges vara för densamma fördelaktigt, att i Umeå funnes ett högre

allmänt läroverk, för detsamma åtoge sig större utgifter, än som kunde

vara nödigt beträffande stora och välmående städer.

Stadsfullmäktige hade ock tänkt sig, att Riksdagen möjligen, hellre

än att bevilja direkt anslag för ifrågavarande ändamål, skulle vilja å det

statslag å 200,000 kronor, som staden år 1889 erhöll, bevilja så stor afskrifning,

som motsvarade skilnaden emellan de för byggnaden befintliga

medel och den för densamma beräknade kostnaden, eller i rundt tal

125,000 kronor. Derest en sådan afskrifning kunde erhållas, torde staden

s. 101 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 101

kunna åtaga sig ett nytt motsvarande lån för läroverkshusets uppförande,

ehuru kostnaderna derför säkerligen komme att blifva känbarare genom

högre ränta och kortare amorteringstid. Dessa ökade kostnader jemte ansvarighet

för den summa, som möjligen behöfdes utöfver kostnadsförslaget,

ansåge stadsfullmäktige dock, att staden kunde underkasta sig.

Det anförda torde till fullo ådagalägga, att Umeå stad genom den

stora branden 1888 och andra ogynsamma förhållanden råkat i en ytterst

svår ekonomisk ställning, och att kraftiga skäl här tala för, att staten bör

bispringa den nödstälda kommunen med understöd till läroverksbyggnaden.

För min del anser jag emellertid den föreslagna utvägen att göra afskrifning

å ett beviljadt statslån vara mindre lämplig och hemställer, ^att i stället

begäres ett direkt anslag, hvilket torde kunna fördelas på två år. Jag tillstyrker

alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att såsom

bidrag till uppförande i enlighet med faststälda ritningar af en ny byggnad

för allmänna läroverket i Umea bevilja ett anslag af 125,000 kronor

samt deraf för år 1895 anvisa 62,500 kronor.

Högre lärarinneseminariet.

För beredande åt lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet [42.]

of tillfällig löneförbättring jemväl för år 1895, att utgå efter samma grun-Wder

som den för innevarande år beviljade, tillstyrker jag, att Eders Kongl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för år 1895 på extra stat anvisa enahanda

belopp som hittills, eller 4,000 kronor.

För fortsatt uppehållande af den vid seminariet anordnade valfria [43.]

fjerde årskursen, för hvilken särskildt anslag beviljats från och med år Valfri fjerde

1892, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra årtkur*- framställning om anvisande på extra stat för år 1895 af samma belopp

som förut, eller 3,000 kronor.

Vid 1892 års riksdag beviljades för anordnande af undervis- [44.]

ning i huslig ekonomi vid seminariet på extra stat för år 1893 ett belopp J^*™''**^

af 5,000 kronor, och ett lika stort belopp är anvisadt för innevarande år. „omi.

Ifrågavarande undervisning meddelades under läsåret 1892 1893 i den af

professorskan Anna Retzius, född Hierta, upprättade, vid Hamngatan här i

Stockholm befintliga s. k. matlagningsskola. Då likväl vissa olägenheter vållades

bland annat af det stora afståndet emellan denna skolas och seminariets

lokaler, erbjöd sig professorskan Retzius att såsom bidrag till upprättande

opaginerad Kontrollera mot PDF

1°2 Åttonde hufvudtiteln.

i seminariets omedelbara närhet af en matlagnings- och hushållsskola, uteslutande

afsedd för seminariets och normalskolans elever, öfverlemna en

summa af 1,500 kronor, under den förutsättning att hon, efter det denna

anstalt kommit till stånd, återfinge den fulla dispositionsrätten öfver förstnämnda

matlagningsskola, hvarjemte hon utfäste sig medgifva, att de af

seminariets elever, som ville utbilda sig till lärarinnor i huslig ekonomi,

fortfarande skulle med företrädesrätt mottagas såsom elever i matlagningsskolan,

der de kunde vinna en mångsidigare utbildning, än som vid en

efter inskränktare plan ordnad anstalt kunde beredas. Sedan med anledning

af detta anbud direktionen öfver seminariet afgifvit infordradt utlåtande

. och dervid tillstyrkt, att, med anbudets emottagande, undervisning

i huslig ekonomi matte fa anordnas i en nära seminariet belägen och

egentligen för dess och normalskolans elever afsedd anstalt, bemyndigade

Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref af den 10 juli 1893 direktionen att

antaga det af professorskan Retzius gjorda erbjudandet samt att på af

direktionen angifvet sätt anordna undervisning i huslig ekonomi.

I. skrifvelse den 5 nästlidne december har direktionen meddelat, att

direktionen, med stöd af nämnda bemyndigande, från och med den 1 oktober

1893 och för en tid af tre år, dock med uppsägningsrätt, förhyrt en

rymlig lokal i huset n:r 24 B Gref-Turegatan, beläget i samma qvarter

som seminariets^ byggnad, samt låtit inreda och anordna denna lokal på

ett för den ifrågavarande undervisningen ändamålsenligt sätt, äfvensom

att i deri nya anstalten, som erhållit namnet »Högre lärarinneseminariets

hushållskola», under sistförflutne hösttermin undervisats 23 elever, af hvilka

en, som hade för afsigt att utbilda sig till lärarinna i huslig ekonomi, tillhörde

seminariets fjerde årskurs, 18 tillhörde normalskolans fortsättningsklass

och _ 4 samma skolas åttonde klass; hvarjemte direktionen redogjort

för ifrågavarande undervisnings anordning och gång samt uppstält

beräkning öfver hushållsskolans inkomster och utgifter.

Då af denna beräkning framgår, att det hittills anslagna beloppet fortfarande

är för ändamalet erforderligt, och då ifrågavarande undervisning

synes vara till väsentligt gagn för elevernas utbildning i praktisk verksamhet,

tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen,

att för. beredande af undervisning i huslig ekonomi vid högre lärarinneseminariet

och normalskolan ma jemväl för år 1895 på extra stat beviljas

ett anslag af 5,000 kronor.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

103

Folkundervisningen.

Då de skäl, som föranledt Eders Kongl. Maj:t att af senast försam- [45.]

lade riksdagar äska anslag till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid Lsntferbåttfolkskolelärareseminarierna

samt till arfvoden åt teckningslärare för extra ''"frar* /

tjenstgöring och extra arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier, oför- foiukouändrade

qvarstå, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks- arar''*™ma

dagen att till beredande af nämnda löneförbättring och arfvoden för år

1895, enligt samma grunder, som för år 1894 blifvit bestämda, pa extra

stat anvisa ett belopp af 33,300 kronor.

Till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana folkhög- [46.]

skolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel, hemställer jag, att Eders Kongl. Understöd åt

Maj:t måtte föreslå Riksdagen att äfven för år 1895 på extra stat anvisa^”^?^

ett belopp af 15,000 kronor.

De tekniska läroverken.

Sedan 1890 års riksdag, på Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda fram- [47.]

ställning, beviljat 5,000 kronor för åvägabringande af utredning ang&endeUppförande af

behofvet af och sättet för utvidgning och omorganisation af tekniska hög-*^^"0^4

skolan, uppdrog Eders Kongl. Maj:t den 19 september nämnda år åt sär- »kola*.

skilde kommitterade att afgifva betänkande och förslag angående detta

ärende; och afgåfvo kommitterade den 15 december 1891 sitt betänkande

jemte förslag till tekniska högskolans utvidgning och ett tidsenligt ordnande

af undervisningen vid densamma.

Efter att hafva redogjort för högskolans uppkomst och utveckling

äfvensom för dess nuvarande organisation samt för antalet elever och inträdessökande

under åren 1848—1891, öfvergå kommitterade till en undersökning

angående behofvet af utvidgning och omorganisation af läro- Lårjungeanverket.

Kommitterade framhålla dervid först den stadiga ökning af medel- ta et''

fyeqvensen vid högskolan, som framgått af redogörelsen för elevantalet.

Arliga medelantalet lärjungar hade nemligen, med inberäknande af extra

och specialelever, utgjort #

under perioden 1848—58 ............................................. 73

» » 1858—69 ............................................. 115

» » 1869 — 77 ........................................... 193

» » 1877-91 215.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Åttonde hufvudtiteln.

Att ökningen från den näst sista till den sista perioden ej varit så

stor som förut, anse kommitterade vara att tillskrifva den förlamning i all

industriel verksamhet, som inträdde efter de i ekonomiskt hänseende för

hela landet ogynsamma åren i slutet af 1870-talet, och hvilken gjort sig

märkbar vid högskolan genom det under åren 1877 — 1882 ständigt nedgående

elevantalet. Från att höstterminen 1877 hafva utgjort 273 hade

under de följande åren lärjungeantalet till den grad aftagit, att det vårterminen

1883 utgjorde allenast 153, eller det lägsta elevantal, som något

år af perioden 1877—1891 haft att uppvisa. Frånsedt emellertid dylika

vexlingar af mera tillfällig art, vore det enligt kommitterades åsigt gifvet,

att öfverhufvud taget antalet tekniska studerande måste tilltaga. De ständigt

fortgående uppfinningarna inom näringslifvets alla områden och den

för vår tid betecknande rastlösa verksamheten på industriens mångskiftande

fält skapade nya tillämpningsområden för de tekniska vetenskaperna och

utvidgade redan befintliga till förut ej anadt omfång, medförande ett ständigt

stegradt behof af personer med grundlig teknisk bildning, lämpliga

till vårdare och främjare af de många vidtomfattande intressen, som här

behöfde tillgodoses. Också hade freqvensen vid tekniska högskolan allt

sedan hösten 1883 visat sig ständigt stigande:

antalet lärjungar

utgjorde hösten 1883

...... 173

»

>

»

» 1884.

194

»

»

>

» 1885

..... 204

>

»

> 1886 ...

204

»

}

» 1887

. 226

»

»

» 1888 ...

236

»

»

* 1889...

...................... 255

»

>

>

» 1890

................ 255

»

>

>

» 1891.....

........................ 272

Det redan nu vid högskolan inskrifna stora antalet lärjungar stälde

på läroverket betydande kraf med hänsyn till rymligare undervisningslokaler

och förökade lärarekrafter. De anordningar, genom hvilka man

för närvarande sökt tillgodose dessa kraf — inredning af förre föreståndarens

boställsvåning till bibliotek och den förra bibliotekslokalens äntrande

till ritsalar samt användande för undervisningens förstärkande af

en del besparingar, uppkomna å föreståndarelönen — kunde dock icke

ens fylla de oundgängligaste behofven. Då efter all sannolikhet antalet

kompetenta inträdessökande komme att ytterligare stegras, nödvändiggjordes

i ännu högre grad väsentliga och genomgripande förändringar i an
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 105

ordningen af nuvarande lokaler och tillökning i desamma äfvensom betydliga

förstärkningar i undervisningskrafter.

Enligt Eders Kongl. Maj:ts beslut finge från och med höstterminen

1890 i högskolans första klass mottagas 80 elever. Höstterminen 1889, då

styrelsen för högskolan måst utesluta 15 kompetente inträdessökande och

lärarekollegiet med anledning deraf blifvit hördt, hade kollegiet föreslagit,

att vid en blifvande omorganisering af läroverket åtminstone 110 nya inträdessökande

borde beredas plats. Det vore enligt kommitterades mening

sannolikt, att detta antal ännu på någon tid icke komme att öfverskridas.

Medeltalet af de för hvarje år inträdessökande hade under perioden 1878—91

utgjort 83, af hvilka i medeltal 66 blifvit antagna (för perioden 1883—91

vore de motsvarande talen resp. 92 och 73. Då emellertid med de åtgärder,

som kommitterade i öfrigt föresloge, det blefve möjligt att årligen mottaga

120 nya inträdessökande och då, å andra sidan, det ej skulle blifva möjligt

att utan en mera omfattande ombyggnad öfverskrida detta antal, så

hade kommitterade vid uppgörande af sina förslag utgått från den förutsättningen,

att vid omorganisering af läroverket undervisning och lokaler

borde så ordnas, att årligen 120 elever kunde i dess första afdelning emottagas.

Ej blott ur den nu angifna synpunkten, beredande af utrymme och^-f

undervisning åt ett större antal lärjungar, hade kommitterade funnit en

omorganisation af tekniska högskolan behöflig. Äfven andra omständigheter

stälde på landets högsta undervisningsanstalt inom det tekniska området

stegrade fordringar, om den skulle kunna anses rätt och tidsenligt

fylla sin vigtiga uppgift att meddela en vetenskaplig bildning åt alla, som

skulle intaga en ledande ställning inom de tekniska yrkena. Dessa yrken

växte nemligen oafbrutet och hastigt samt stälde på sina målsmän allt

högre fordringar med hänsyn till kunskaper och färdigheter, för att de

skulle kunna följa och motsvara den rastlösa utvecklingen på industriens

alla områden. Också i det allmännas tjenst framträdde allt mera behofvet af

tekniskt bildade personer. Sådana måste nu finnas inom flera af statens förvaltningsgrenar,

såsom vid dess jernvägars byggnads-, maskin- och trafikafdelningar,

väg- och vattenbyggnadskåren, telegraf- och telefonverkets tekniska

afdelning, flottans ingeniörs- och minafdelningar, fyringeniörskåren, skeppsinätningskootro

11 eu, statens gevärs- och sprängämnestillverkningar, dess

geologiska undersökning, bergsstaten, öfverintendentsembetet, patentbyrån,

myntverket, kontroll- och justeringsverken, de kemiska stationerna för jordbruket

och näringarna, yrkesinspektionen, de tekniska undervisningsanstalterna

o. s. v. Likaledes inginge i flera grenar af kommunernas förvaltning

Bill. tia Rilcsd. Prut. 181)4. 1 Sami 1 Afd. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 Åttonde hufvudtiteln.

göromål af den art, att de företrädesvis borde ledas af tekniskt bildade

personer. Så vore fallet med gatu-, vattenlednings-, kloak- och andra allmänna

byggnader, belysnings- och brandväsendet, kontrollen öfver husbyggnaders

utförande och öfver handeln med födoämnen in. m., en del af

helsovården o. s. v. Alla dessa förvaltningsgrenar kunde med allt skäl

af sina ledande män fordra den högsta garanti med afseende å insigter

och kompetens i öfrigt, hvilka endast kunde vinnas genom en fullständig

teknisk uppfostran så i teoretiskt som i praktiskt hänseende.

En blick på några af de förnämsta utländska tekniska högskolornas

organisation — i hvilket afseende kommitterade särskild! redogjort för de

tekniska högskolorna i Berlin, Hannover, Darmstadt och Wien samt polytekniska

skolan i Ztlrich — ådagalade, huru högt dessa hunnit i utveckling, och

att vi hade åtskilligt att tillägga och förbättra, om vårt högre tekniska

undervisningsväsen skulle kunna i allo anses jembördigt med de flesta

andra kulturländers.

Med afseende å nu anförda omständigheter hyste kommitterade icke

någon tvekan att uttala den åsigten, att tekniska högskolan borde ej blott

utvidga sin verksamhet, utan äfven på vissa områden väsentligen omorganiseras.

Omorganisa- På grund häraf hade kommitterade inhemta! samtlige lärarnes vid

tw"‘ högskolan åsigter med afseende å undervisningens ordnande i deras respektive

läroämnen, under förutsättning att läroverket skulle kunna årligen

emottaga ett större antal elever än för närvarande och att lärokurserna

skulle vederbörligen utvidgas. Det vore med ledning häraf och efter

tagen kännedom i öfrigt om vår tids fordringar på en högre teknisk läroanstalt

samt med hänsyn till möjligheten att under våra förhållanden tillgodose

dessa fordringar, som kommitterade sökt bestämma dels tekniska högskolans

uppgift, dels de grunder, enligt hvilka högskolan borde omorganiseras.

Högskola b* Högskolans ändamål vore ej blott, på sätt i § 1 af gällande stadga

am"L angäfves, att åt unge män, som vilja egna sig åt något tekniskt yrke,

meddela en derför erforderlig vetenskaplig bildning, utan dessutom tillkomme

det äfven en teknisk högskola att genom sina lärare, bibliotek,

samlingar, laboratorier o. s. v. bidraga till utvecklingen af de vetenskaper

och konster, som folie inom området för läroverkets verksamhetssfer.

Faciskoior. Hvad anginge omorganiseringen af tekniska högskolan, ville kommitterade

först i fråga om fackskolorna föreslå följande förändringar. Inom

fackskolan för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi hade städse

s. 107 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvndtiteln. 107

mött svårigheter att ordna undervisningen på ett sätt, som kunde tillfredsställa

de olika fackriktningar, åt hvilka denna skolas elever egnade sig.

Med hänsyn till dessa vore eleverna att hänföra till följande 4 hufvudgrupper:
1

:o) sådana, som skulle utbildas till konstruktörer vid mekaniska verkstäder,

eller till tjenster vid jernvägarnes maskinafdelning, eller till rådgifvande

ingeniörer inom det mekaniska området m. m.;

2:o) sådana, som skulle utbildas till föreståndare för samt ledare af

arbeten i verkstäder, tillhörande den mekaniskt tekniska fabriksindustrien;

3:o) sådana, som skulle utbildas till mariningeniörer eller konstruktörer

vid verkstäder för byggande af fartyg och sjöångmaskiner; samt

4:o) sådana, som skulle utbildas till konstruktörer, tillverkare m. in.

på det elektrotekniska området.

Medan för de båda förstnämnda af dessa grupper undervisningen

skulle kunna ordnas efter hufvudsakligen samma plan, blott med den

skilnad att under 3:dje och 4:de åren större frihet i valet mellan tillämpningsämnen

lemnades eleverna med hänsyn till den speciela gren af det

mekaniska facket, åt hvilken de önskade egna sig, vore deremot med afseende

å de båda sistnämnda grupperna mera genomgripande förändringar

af nöden. Så vore för 3:dje gruppens elever studiet af värmemotorer.

särskild! sjöångmaskiner — samt skeppsbyggnadskonst af största vigt.

Emellertid vore undervisningen i dessa ämnen, synnerligast det senare,

vid högskolan för närvarande allt för knapphändig, hvarför ock de elever,

som egnat sig åt denna fackriktning, alltid måst vid utländska skeppsbyggeri-institut

fortsätta sina studier. Detta förhållande, hvilket äfven

både blifvit påpekadt i det af sjöfartsnäringskominittén den 12 september

1890 afgifna betänkande, kunde bäst afhjelpas genom upprättande af en

fackskola i skeppsbyggnadskonst vid högskolan, med en fullständig och

tidsenlig undervisning i alla de grundläggande och tillämpande ämnen,

som vore nödvändiga för danandet af i teoretiskt hänseende fullt dugliga

skeppskonstruktörer. Då nu en stor del af dessa teoretiska kunskaper

vore just desamma, som redan vid högskolan meddelades maskinkonstruktörer,

så kunde undervisningen i åtskilliga ämnen mycket väl vara gemensam

med de båda förut angifna grupperna af mekaniska^ tekniker; och

den ifrågasatta fackskolan kunde derför billigast ordnas såsom eu afdelning

af fackskolan för maskinbyggnadskonst, inom hvilken för detta ändamål

undervisningen i läran om sjöångmaskiner och. i propellerns teori

samt i synnerhet i skeppsbyggnadskonst borde väsentligen utvidgas. Beträffande

slutligen den 4:de gruppen af ifrågavarande elever vid tekniska

högskolan vore med afseende å den stora betydelse, som elektrotekniken

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Åttonde hufva dtiteln.

under de senaste åren erhållit för industrien, en fullständig omgestaltning

af undervisningen på detta område nödvändig; den måste omfatta dels en

för alla fackskolor gemensam kurs i elektroteknikens allmänna grunder

och dels fullständigare specialkurser i så väl teoretiska som tillämpande

delar af detta ämne, med särskildt afseende fäst vid anordningarna för

elektrisk belysning, telegrafi, telefoni, åskledare, galvanoplastik, elektrometallurgi

m. m. Da alla dessa kraf svårligen kunde på tillbörligt sätt

tillgodoses, utan att en särskild afdelning för elektroteknik blefve anordnad,

tvekade kommitterade ej att föreslå upprättandet af en ny fackskola

för berörda ändamål.

Kommitterade hemstälde sålunda, att tekniska högskolan måtte innehålla

följande fackskolor:

en för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi med tre underafdelningar,

nemligen:

l:o) för maskiningeniörsväsendet,

2:o) för den mekaniskt tekniska fabriksindustrien, och

3:o) för skeppsbyggnadskonst;

en för elektroteknik;

en för kemisk teknologi;

en för bergsvetenskap med tre underafdelningar, nemligen:

Do) för bergsmekanik,

2:o) för metallurgi och hyttkonst, samt

3:o) för grufvetenskap;

en för väg- och vattenbyggnadskonst; samt

en för arkitektur.

Med afseende å lärokursernas längd inom de olika fackskolorna, hade

inom alla de fackskolor, som för närvarande vore begränsade till treåriga

lärokurser, dessa redan under nuvarande förhållanden visat sig alldeles

otillräckliga, oaktadt lärjungarnes tid blifvit till den yttersta gränsen upptagen,

sa att till och med klagomål öfver deras öfveransträngning förekommit,

Upprepade framställningar hade också gjorts såväl från lärarnes

sida som från forna elevers vid läroverket om flera af dessa lärokursers

förlängning. Ansåges en dylik åtgärd redan nu nödvändig, så blefve den

detta så mycket mera, om, såsom kommitterade ville förorda, dels undervisningen

i vissa läroämnen skulle utvidgas, dels nya sådana införas.

^På grund häraf föresloge kommitterade, att lärokurserna skulle blifva

fyraariga i alla fackskolor utom i den för bergsvetenskap, der undervisningen

borde ordnas för lärokurser, som omfattade dels tre och ett hälft,

dels fyra och ett hälft år.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 109

Med afseende å dessa och i öfrigt af kommitterade föreslagna förändringar

i högskolans organisation och undervisningens ordnande vid

densamma vore äfven åtskilliga förändringar i fråga om högskolans lärarepersonal

nödvändiga. Vid högskolan bestredes för närvarande undervisningen

i åtskilliga ämnen af lektorer, nemligen i beskrifvande geometri

och ritkonst, i geodesi och topografi, i konstruktion af enkla maskindelar,

i elementar-mekanik och beskrifvande maskinlära, i allmän byggnadslära

och byggnadsstatik, i metallurgi och hyttkonst samt i geologi och mineralogi.

Beträffande alla dessa ämnen hade kommitterade funnit väsentliga

utvidgningar och tillägg erforderliga, genom hvilka såväl omfånget som

karakteren af dessa lärarebefattningar så förändrats, att de snarare blefve

att jemföra med de extra ordinarie professorsbefattningarna vid universiteten

än med lektorsbefattningarna vid de allmänna läroverken. Ifrågavarande

lärare meddelade nemligen på eget ansvar eu fullt sjelfständig

undervisning i läroämnen, som vore af dels vetenskaplig, dels praktiskt

tillämpande art och derför kräfde af föredraganden icke blott en gedigen

teoretisk och praktisk underbyggnad, utan äfven att han oafbrutet arbetade

på sitt ämnes vetenskapliga utveckling och följde dess mångfaldiga

tillämpningar inom teknikens vexlande områden med dess ständigt nya

upptäckter, uppfinningar m. m. Åt dessa lärare borde derför vid läroverket

beredas en sådan ställning, att de med i möjligaste mån odeladt

intresse kunde egna sig åt sitt lärarekall; och ansåge kommitterade på

denna grund och med stöd af jemförelsen med statens öfriga högskolor,

att lektoraten vid tekniska högskolan borde förvandlas till extra ordinarie

professurer med enahanda löneförmåner, som tillkomme dessa befattningar

vid universiteten.

Vidare kräfde de förändringar och utvidgningar åt undervisningen,

hvilka i afseende på åtskilliga läroämnen borde vidtagas, väsentliga förstärkningar

i lärarekrafterna.

I matematik borde föredrag och probleinöfningar fördelas på tvenne

elevgrupper, som parallelt undervisades, den ena i en större kurs utaf

professorn i ämnet, den andra i en mera elementär kurs, till hvilken behöfdes

eu ny extra lärare.

I geodesi och topografi likasom i beskrifvande geometri med ritning

vore eu väsentlig utvidgning af kurserna nödvändig, hvarjemte det stora

antalet elever fordrade dessas undervisning i två grupper, hvilka borde

på olika tider undervisas af samme lärare; och borde i sammanhang härmed

de nu befintliga lektorsbefattningarna i dessa båda ämnen utbytas

mot extra ordinarie professorsbefattningar i samma ämnen.

Den teoretiska mekaniken borde, såsom hittills, föredragas i tvenne

Lärare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

ilo Åttonde hnfvudtiteln.

kurser, eu högre af professorn i matematik och teoretisk mekanik samt

en elementarkurs, hvilken nu förelästes af lektorn i elementarmekanik,

som äfven undervisade i beskrifvande maskinlära. Kursen i elementarmekanik

borde utvidgas med grunderna af hållfasthetsläran och grafostatiken,

hvarjemte till föredragen i maskihlära skulle fogas konstruktioner

af enkla maskindelar och enklare maskiner för de elever, som endast

genomgått de mera elementära kurserna i matematik och mekanik. På

grund häraf borde äfven detta lektorat förvandlas till en extra ordinarie

professur med ämnesgruppen mekanik och maskinlära.

I konstruktion af enkla maskindelar borde undervisningen utvidgas

med flera föredrag och konstruktionsöfningar, med särskild hänsyn till

anordningar för åstadkommande åt skydd mot olyckor i verkstäder och

fabriker. Derjemte borde föreläsningar och konstruktionsöfningar införas

i ett nytt läroämne, som numera icke saknades vid någon fullständig

teknisk högskola, nemligen i tillämpad kinematik, hvilket läroämne för

hela maskinläran och särskilt för beräkning och konstruktion af maskinelement

vore af synnerlig betydelse, enär tillämpningen af detsamma i

många fall väsentligen förenklade och förtydligade framställningen af

teorierna inom maskinläran. Med afseende å dessa förändringar i den

undervisning, som för närvarande ålåge lektorn i konstruktion af enkla

maskindelar, borde detta lektorat förändras till eu extra ordinarie professorsbefattning

i sistnämnda ämne och tillämpad kinematik.

I afseende på teoretisk maskinlära behöfdes redan nu biträde af eu

extra lärare för att leda de talrika konstruktionerna och för att öfvertaga

en del af den nuvarande assistentens tjenstgöring och något af den öfriga

utvidgade undervisningen; och detta behof blefve än mera framträdande,

derest lärokursen inom den mekaniska fackskolan blefve, på sätt föreslagits,

utvidgad till obligatoriskt fyraårig.

I skeppsbyggnadskonst vore en ny ordinarie professur i stället för den

nu befintliga extra lärarebefattningen i ångfartygs konstruktion eu nödvändig

följd åt den föreslagna nya fackafdelningen för skeppsbyggeri.

I de till den allmänna och den tillämpade fysiken hörande undervisningsgrenarna

vore omfattande förändringar nödvändiga, hvilka, särskilt

med hänsyn till den föreslagna nya fackskolan för elektroteknik, kräfde

betydliga förstärkningar af lärarekrafterna. Dessa utgjordes för närvarande

af en professor i allmän och tillämpad fysik, tillsvidare befriad

från undervisningsskyldighet i allmän fysik, samt en extra lärare i sistnämnda

ämne. På grund af det stora elevantalet i den allmänna kursen

och den väsentligt utvidgade undervisningen i flera af den tillämpade

fysikens delar med tillhörande konstruktions- och laborationsöfningar vore

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åttonde liufvudtiteln. in

det nödvändigt att alldeles skilja dessa båda kurser och öfverlåta dem pa

tvenne professorer, en i allmän och en i tillämpad fysik. Derjemte fordrade

de praktiska tillämpningarna på elektroteknikens område med dit

hörande konstruktioner en på detta område erfaren konstruktörs biträde,

för hvilket ändamål en särskild extra lärare borde anställas. Äfven vid

fotografiens tillämpningar behöfdes ett särskildt biträde, hvartill dock

lämpligen en assistent kunde anlitas.

För undervisningen i allmän och analytisk kemi samt kemisk teknologi

med tillhörande laborationer medförde utvidgade lärokurser äfvensom det

stora elevantalet likaledes behof af förstärkta lärarekrafter; och kunde

detta behof lämpligen tillgodoses genom anställande af två extra lärare,

en i allmän kemi och en i kemisk teknologi, såsom biträden åt de båda

professorerna i dessa ämnen.

Bergskemi och metallurgi kunde, såsom för närvarande, skötas af tvenne

personer, nemligen professorn i metallurgi, som föreläste allmän och jernets

metallurgi samt ledde dertill hörande konstruktions- och laborationsöfningar,

samt lektorn i metallurgi, som föredroge bergskemi och andra

metallers metallurgi än jernets samt ledde de metallurgiska laborationsöfningarna.

Dock borde detta lektorat förvandlas till en extra ordinarie

professur i bergskemi och metallurgi, en förändring, som väl motiverades

af den undervisningsskyldighet, hvilken redan nu ålåge ifrågavarande lektor,

och som blefve än mera nödvändig genom lärokursernas utvidgning och

genom införande af undervisning i metallurgisk teknologi. Genom denna

senare förändring skulle vinnas, dels att undervisning i den med sistnämnda

metallers framställning numera så innerligt förenade kemiska teknologien

komme att meddelas, dels att genom ordnandet af denna undervisning

såsom en kurs i metallurgisk teknologi tillfälle blefve beredt äfven

andra fackskolors elever, särskildt fackskolans för kemisk teknologi, att

deltaga deri.

Undervisningen i mineralogi och geologi borde äfven utvidgas. Särskildt

borde den för blifvande hytte- och grufingeniörer afsedda geologiska

kursen under andra läsåret, omfattande petrograti och Sveriges geologi,

göras fullständigare och grundligare äfvensom de under tredje läsåret

redan nu införda öfningarna i den för nutidens bildade bergsmän så

vigtiga mikroskopiska petrografien väsentligen ökas. Det nu befintliga lektoratet

i förevarande ämnen borde i sammanhang härmed ombildas till

en extra ordinarie professur i samma ämnen.

Sättet för ordnandet af undervisningen i de till byggnadskonsten hörande

läroämnen, i Indika undervisningen för närvarande bestredes af en

t. f. lektor i allmän byggnadslära och byggnadsstatik samt en extra

opaginerad Kontrollera mot PDF

11 - Åttonde hufvudtiteln.

lärare i husbyggnadskonst, hade upprepade gånger varit föremål för Riksdagens

behandling på grund af nådiga propositioner om upprättande af två

ordinarie lektorat i stället för nyssnämnda befattningar. Det lede intet

tvifvel, att de ständigt stegrade fordringarna på vår tids byggnadsingeniörer

oeh arkitekter icke kunde, såsom sig borde, tillgodoses med den undervisning,

som nuvarande resurser vid högskolan medgåfve. Sålunda erfordrades

en fullständigare kurs i den för alla byggnadsarbeten så vigtiga hållfasthetsläran

såsom en inledning till byggnadsstatiken, och äfven kursen

i detta senare ämne behöfde utvidgas. Af de till den allmänna byggnadsläran

eller, såsom ämnet riktigare vid andra tekniska högskolor benämndes,

by gg n a d s k o rist r u k ti o n sl ä rån hörande undervisningsgrenar borde materialläran

förenas med husbyggnadskonsten samt konstruktionsläran i åtskilligt

utvidgas. Äfven i husbyggnadskonsten behöfde undervisningen väsentligen

utvidgas, hvarvid särskild^ vore att taga hänsyn till byggnadshygienens

nutida fordringar. Till följd af de sålunda föreslagna förändringarna i

afseende å ifrågavarande undervisningsämnen och med åberopande jemväl

af hvad i ofvanberörda Eders Kong! Maj:ts propositioner anförts, ansåge

kommitterade, att till undervisningens behöriga uppehållande i dessa ämnen

erfordrades två extra ordinarie professurer, en i byggnadskonstruktionslära

och byggnadsstatik samt en i husbyggnadskonst, hvaremot den befintliga

assistentbefattningen i arkitektur kunde indragas.

I väg- och vattenbyggnadskonst hade hela undervisningens uppehållande

af en enda lärare medfört, att vigtiga delar af ämnet, såsom läran om

allmänna vägar, stadsgator, spårvägar, vatten- och afloppsledningar i städer

m. m., ej kunnat föredragas. Undervisningen häri kunde lämpligast sättas

i samband med läran om jernvägsbyggnader jemte tillhörande konstruktioner.

Härför behöfdes emellertid en ny lärarebefattning, hvars innehafvare

det skulle tillkomma att på eget ansvar sörja för den omfattande

undervisningen i dessa delar af ifrågavarande läroämne på ett tidsenligt

sätt; och ansåge kommitterade på grund deraf fullt befogadt att föreslå

upprättande af en ny extra ordinarie professur i väg- och vattenbyggnadskonst.

Den ordinarie professorn skulle fortfarande föredraga vattenoch

brobyggnadskonsten samt leda dithörande konstruktionsöfningar,

hvilka båda vigtiga grenar af ingeniörsfacket koinme att fullt taga hans

tid i anspråk.

I bokföring meddelades för närvarande icke någon undervisning

vid högskolan. Det vore emellertid påtagligt, huru vigtigt det vore för

den, som i ett eller annat hänseende komine att intaga en ledande

eller förvaltande ställning till industriella eller byggnadsföretag, att känna

sig hemmastadd i medlen och principerna för en klar inblick i och en

s. 113 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufyudtiteln. 113

verksam kontroll öfver dylika företags ekonomi. Grundprinciperna för

förvaltningsväsendet och ekonomien borde derför bibringas den blifvande

teknikern i sammanhang med hans öfriga studier. Derjemte vore detta

läroämne ett värdefullt uppfostringsmedel, enär den unge mannen derigenom

finge öppen blick för betydelsen af ordning och reda i all både

offentlig och enskild ekonomi och förvaltning. K om mitt erad e ville derför

föreslå, att med anslutning till undervisningen i nationalekonomi och

näringslagstiftning måtte införas undervisning i industriel bokföring, i

sammanhang hvarmed kunde lemnas ledning i formenlig! uppsättande af

de vigtigare handlingar, som vore nödvändiga bihang till en rationel!

ordnad bokföring och förvaltning, såsom inlagor till offentliga myndigheter,

kontrakt, fullmakter, penningetransaktioner, konkursbevakningar

o. s. v. Den sålunda föreslagna undervisningen kunde lämpligen uppehållas

af en extra lärare.

I sammanhang med den förändring af verkstadsarbetet till s. k. mekaniska

laborationer, som kommitterade på anförda skäl ansett nödig,

behöfdes för dessa öfningars ledning m. m. en extra lärare, som tillika

skulle vara verkstadsföreståndare.

Såväl det stora elevantalet som ock undervisningens rationella och

fruktbringande bedrifvande äfvensom dess uppehållande vid sjukdomsfall

eller annat tillfälligt förhinder för ordinarie lärare gjorde assistenter i de

flesta ämnen behöfliga.

Med iakttagande af de sålunda af kommitterade föreslagna förändringarna

i tekniska högskolans lärarepersonal skulle denna komma att

utgöras af följande lärare:

en ordinarie professor i matematik,

en d:o i matematik och teoretisk mekanik,

en d:o i läran om vattenkraftmaskiner, bergsmekanik m. in.,

en d:o i läran om värmemotorer, arbetsmaskiner in. m.

en d:o i skeppsbyggnadskonst,

en d:o i mekanisk teknologi,

en d:o i allmän fysik,

en d:o i tillämpad fysik,

en d:o i allmän kemi,

en d:o i kemisk teknologi,

en d:o i metallurgi,

en d:o i grufvetenskap,

en d:o i väg- och vattenbyggnadskonst,

en d:o i arkitektur,

en extra ordinarie professor i geodesi och topografi,

juli. till Riksd. Prot. 1894. 1 Sami 1 Afd. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114 Åttonde linfvudtiteln.

en d:o i beskrifvande geometri och ritning,

en d:o i mekanik och maskinlära,

en d:o i konstruktion af enkla maskindelar och tillämpad kinematik,

en d:o i bergskemi och metallurgi,

en d:o i mineralogi och geologi,

en d:o i byggnadskonstruktionslära och byggnadsstatik,

en d:o i husbyggnadskonst,

en d:o i väg- och vattenbyggnadskonst,

en extra lärare i matematik, mindre kursen,

en d:o i maskinlära,

en d:o i praktisk elektroteknik,

en d:o i allmän kemi,

en d:o i kemisk teknologi,

en d:o i frihandsteckning,

en d:o i ornamentik,

en d:o i modellering,

en d:o i nationalekonomi och näringslagstiftning,

en d:o i bokföring,

en d:o i mekaniska laborationer; eller tillsammans 14 ordinarie professorer,

9 extra ordinarie professorer och 1 1 extra lärare, förutom erforderligt

antal assistenter.

Undiokauln3’~ Hvad derefter beträffade de vid högskolan befintliga undervisningslokalerna,

så. vore dessa i flera afseenden otillräckliga. I synnerhet hade

svårigheter gjort sig känbara i fråga om laboratorierna och ritsalarne, på

grund af hvilkas otillräcklighet dels ett större antal lärjungar måst deri

inträngas, än som varit förmånligt såväl ur sanitär synpunkt som med

hänsyn ^ till undervisningen, dels smärre och för andra ändamål afsedda

rum mast tillfälligtvis apteras till laboratorie- och ritlokaler.

Vid inredningen år 1863 af läroverkets nuvarande byggnad hade i

kemiska laboratorierna anordnats platser för tillsammans 28 laboranter.

Redan vid medlet af 1870-talet hade emellertid antalet laboranter vuxit, så

att det ar^1874 utgjort 39 och 1875 43. Åt dessa hade utrymme ej kunnat

beredas pa annat sätt än genom sammanträngning af två elever på en

arbetsplats och genom anordnande af provisoriska arbetsplatser i det för

sådant ändamål olämpliga s. k. ångpannerummet. Ett förslag till laboratoriernas

utvidgning genom påbyggnad af laboratorieflygeln, hvilket till

följd af dessa förhållanden redan då utarbetats, hade icke kommit till utförande

hufvudsakligast pa grund af den hastiga minskning i elevantalet,

som i slutet af 1870-talet vallats af da rådande ogynsamma konjunktur

s. 115 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln. 115

för landets industri och särskild! för bergshandteringen. Emellertid hade

fortfarande förefunnits den för undervisningen menliga anordningen, att

qvantitativt analytiska arbeten mast utföras samtidigt och i samma rum

som de qvalitativa analyserna under ledning af tvenne hufvudlärare. Sedan

1884 års riksdag för de mest öfverklagade bristernas afhjelpande beviljat

en förhöjning af årsanslaget äfvensom ett extra anslag af 10,000 kronor,

hade utförts ändrad inredning af det stora laboratorierummet, materialrummet,

en del af det syntetiska arbetsrummet, rummet för de kemiskt

tekniska samlingarna m. in.; men en del andra såsom. behöfliga

ansedda förändringar hade på grund af anslagets otillräcklighet

måst undanskjutas. Under de senare aren hade åter elevantalet pa

de kemiska laboratorierna stigit ganska betydligt, så att det år 1890

uppgått till 35 och höstterminen 1891 till 43, af hvilka 14 tillhört tredje

och 29 andra årskursen. För dessa hade utrymme beredts, derigenom

att 10 tillfälliga platser anordnats i det härför ingalunda lämpliga smältrummet,

7 laboranter provisoriskt inrymts i det syntetiska rummet samt

4 elever, tillhörande bergsskolan, för tillfället öfverflyttats till dennas, laboratorium,

oaktadt de egentligen bort erhålla undervisning a analytiska

laboratoriet. Trots dessa nödhjelpsanordningar hade .fortfarande, två laboranter

måst åtnöja sig med en plats tillsamman och ingen särskild arbetsplats

kunnat beredas assistenten i allmän kemi. Blefve nu, såsom kommitterade

föreslagit, ett större antal elever årligen mottaget, så skulle

detta gifvetvis medföra ännu mera stegrade fordringar pa utrymme. Med

den erfarenhet man hittills vunnit om elevernas fördelning på de olika

fackskolorna, vore det sannolikt, att, om årligen 120 ordinarie elever mottoges

i första afdelningen, 35 å 40 laboranter skulle komma på andra och

2() å 25 på tredje och fjerde afdelningarna, hvadan omkring 60 arbetsplatser

för ordinarie och specialelever behöfdes pa ifrågavarande .laboratorier.

Men blefve utrymmet inskränkt härtill, nödgades man afvisa alla

åhörare eller extra elever, hvilket ingalunda vore att förorda, enär det ofta

inträffade, att äldre, från den kemiska fackskolan utexaminerade elever

återkomme för att ytterligare utbilda sig genom vissa, specialundersökningar,

hvarjemte vanligen en eller annan artilleri-, eller sjöofficer beordrades att

vid högskolan genomgå sådana kurser, i hvilka kemiska och kemiskt tekniska

kunskaper utgjorde hufvudsaken. Ansloges för dessa ändamål samt

för assistenternas egna arbeten tillsammans 10 platser, skulle under ofvan

»jorda förutsättningar fordras minst 70 arbetsplatser a de kemiska laboratorierna.

Ändtligen kräfdes laboratoriernas utvidgning äfven af den mera

omfattande och grundligare undervisningen i kemiens olika grenar, hvilken

betingades af den kemiska industriens utveckling och de dermed stegrade

s. 116 Kontrollera mot PDF

116 Åttonde hnfvudtiteln.

anspiaken på utbildandet af landets blifvande tekniska kemister och bergsmän.

Sålunda borde undervisningen i den organiska syntesen väsentligen

utvidgas, likasom ock ordnade undervisningskurser borde införas i mikroskopisk

analys, brännmateriallära in. fl. nya och utvidgade speciella grenar

åt den tekniska kemien.

I sammanhang med utvidgningen af laboratorierna borde den mineralogisk-geologiska

institutionens behof af utvidgade lokaler tillgodoses.

enna disponerade för närvarande blott öfver en enda sal, hvars utrymme

ti det yttersta tagits i anspråk för uppställning af den mineralogiska

samlingen. Af den petrografiska samlingen deremot hade blott en del kunnat

- uPPställas. Större geologiska stuffer hade alls icke kunnat anordnas så,

att eleverna varit i tillfälle att studera dem; ej heller funnes möjlighet

att upphänga kartor och planscher. För ett ändamålsenligt ordnande af

undervisningen i hithörande ämnen fordrades dels lokal för en studiesamling

af mineral- och bergartsstuffer, till hvilken eleverna i den allmänna

kursen kunde på fritider hafva tillträde för att efter behag studera och

undersöka densamma, dels ett särskildt studie- och öfningsrum för eleverna

i den högre kursen, der dessa finge tillfälle att när som helst närmare

granska för dem uppstäda särskilda studiesamlingar, kartor och planscher

m. m. samt att öfva sig i mineralogiska undersökningar och petrografiskt

mikroskopiska bestämningar o. s. v., och der äfven förevisning af°de till

andra årskursens petrografiska föreläsningar hörande mikroskopiska projektionsbilderna

kunde anordnas, dels slutligen ett arbetsrum för läraren.

Alla dessa behof kunde för närvarande delvis alls icke, delvis högst ofullständigt

tillgodoses genom anlitande af lokaler, som vore afsedda°för helt

andra ändamål och derför vore synnerligen olämpliga för den här ifrågavarande

undervisningens syfte.

Slutligen hade också auditorierna länge visat sig otillräckliga både till

antal och storlek. De anordningar, som i en del af auditorierna vidtagits

för att för tillfället afhjelpa bristen på utrymme, hade icke kunnat utföras

till fördel för vare sig undervisningen eller lärjungarne. Platserna hade

blindt för trånga, för att eleverna någorlunda beqvämt skulle kunna göra

sina anteckningar under föreläsningarna, hvarjemte icke ens hygienens

billigaste fordringar pa golf- och luftutrymme inom undervisningslokalerna

kunnat tillgodoses. I brist pa auditorier hade föreläsningarna i flera

ämnen mast hallas i tillfälligtvis lediga ritsalar eller i rum församlingar.

Till följd häraf hade ej heller de till åtskilliga undervisningsämnen hörande

samlingar kunnat, såsom sig bort, ordnas och fullständigas. Vore undervisningslokalerna

redan under nuvarande förhållanden sålunda högst otillräckliga,

så blefve behofvet af ökadt utrymme än mera trängande, derest

s. 117 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln. 117

undervisningen skulle utvidgas i öfverensstämmelse med kommitterades

förslag.

Kommitterade hade först tagit i öfvervägande frågan om utsträckning

af hufvudbyggnadens södra flygel, den s. k. laboratorieflygeln, i det närmaste

till Teknologgatan och påbyggande af dess envåniga parti till jemnhöjd

med huset i öfrig!. En dylik anordning hade emellertid visat sig

ur flera synpunkter olämplig. Dels skulle nemligen placeringen af en del

lokaler inom det kemiska och det kemiskt tekniska laboratoriet äfvensom

dessas indelning ej kunna på ett fullt tillfredsställande sätt genomföras af

hänsyn till öfriga i samma byggnad befintliga fackskolor, hvilkas samlingar

af känsliga instrument och apparater in. m. ej kunde undgå att röna

inflytande af gaserna från de kemiska laboratorierna, dels vore kemiska

laboratorier mera eldfarliga än andra lokaler inom byggnaden, en omständighet,

som borde särskilt beaktas med hänsyn till högskolans närbelägna,

dyrbara bibliotek. På grund af dessa omständigheter hade kommitterade

öfvergifvit planen på en dylik tillbyggnad och ville i stället

föreslå uppförandet af en särskild byggnad för de bada kemiska laboratorierna

och den dermed i samband stående mineralogiska och geologiska

institutionen på den högskolan tillhörande tomten bakom hufvudbyggnaden.

Genom en sådan nybyggnad ansåge kommitterade, att ofvan framstälda

fordringar på nya och ökade undervisningslokaler för de kemiska, kemiskt

tekniska och mineralogisk-geologiska institutionerna kunde pa ett° tidsenligt

och planmessigt sätt tillgodoses. Kommitterade hade till ådagaläggande

häraf anmodat intendenten professor F. G. Ä. Dahl att i samråd

med vederbörande lärare uppgöra förslag till den ifrågasätta nya byggnaden

och dess inredning samt att beräkna kostnaderna för densamma.

Enligt sålunda uppgjordt. förslag skulle byggnaden uppföras till tre

våningars höjd, utom källarvåningen, samt med en längd af 61,5 meter

och med 17 meters största bredd; och skulle i byggnaden inrymmas:

i A’ allo r våning eu två större gemensamma arbetsrum för tredje och

fjerde årskurserna, ångpanne- och kölrum, värmeapparat, källare m. m.;

i bottenvåningen en större laborationssal för tredje årskursen och en

mindre sådan för fjerde, med plats för sammanlagdt 30 ä 40 laboranter,

vågrum, gemensamt för båda årskurserna, syntetiskt arbetsrum, materialrum,

arbetsrum för professorn i kemisk teknologi och assistenten, kapprum

samt bostad (ett rum och kök) för eu laboratorier enare;

i våningen en trappa upp en större laborationssal för 40 laboranter

af andra årskursen, ett större och ett mindre syntetiskt arbetsrum -- det

senare för den organiska syntesen — vätesvaflerum och smältrum, material
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118 Åttonde hufvudtiteln.

rum, arbetsrum för professorn i allmän kemi och assistenten, kapprum

samt bostad (ett rum och kök) för en laboratorietjenare;

i våningen två trappor upp större auditorium för 120 elever, prepareringsrum,

lokal för de kemiskt tekniska samlingarna, två rum för de

mineralogiska och geologiska samlingarna, två mineralogiska studierum,

ett för första och ett för andra årskursen, arbetsrum för professorn i

mineralogi och geologi samt kapprum.

Efter förflyttning af de kemiska laboratorierna med dertill hörande

samlingar och apparater m. m. samt af den mineralogiska samlingen till

den föreslagna nya byggnaden, skulle hela nedre våningen i hufvudbyggnadens

södra flygel blifva disponibel för andra ändamål. Hit vore det

synnerligen lämpligt att förlägga dels de till den fysiska afdelningen

hörande, i norra flygelns öfverstå våning nu inhysta fysikaliska samlingarna

och laboratoriet, hvilka der saknade nödigt utrymme och i öfrigt

ej kunnat på fullt lämpligt sätt anordnas, dels flera för såväl den fysiska

som den elektrotekniska afdelningen erforderliga nya lokaler. För ett

fysiskt laboratorium vore det nemligen en afgjord fördel, om det vore

beläget i bottenvåningen, der störande skakningar mindre förekomme och

stadig grund för finare instrument kunde beredas. Derjemte vore den

varmluftapparat, som redan funnes i dessa lokaler, passande för ett fysiskt

laboratorium, der andra centralvarmapparater genom sina jernmassor verkade

störande på magnetiska och elektriska mätningar. För öfrigt erbjöde

ifrågavarande lokaler utan några synnerligen betydande förändringar icke

blott tillräckligt stora rum för de fysiska öfningama och för samlingarnas

förvarande, utan äfven flera mindre rum, som vore lämpliga dels till

arbetsrum åt lärarne, dels för uppställning af instrument, hvilka af mera

försigkomna elever användes vid speciella noggrannare undersökningar,

som under längre tid fortsattes och kräfde, att instrumenten stode i säkrare

skydd för rubbningar, än hvad de allmänna salarna tilläte.

Med stöd af hvad sålunda anförts, föresloge kommitterade, att till nedre

våningen af hufvudbyggnadens södra flygel förlädes de fysikaliska och

elektrotekniska samlingarna och laboratorierna.

För att vidare bereda ökadt utrymme äfven åt de andra fackskolorna

äfvensom åt läroverket i dess helhet borde i öfrigt några omflyttningar

jemte dermed i samband stående smärre förändringar af de i högskolans

större hus befintliga lokalerna vidtagas, hvarjemte den andra bostadsvåningen

i södra flygeln, som vore upplåten åt professorn i kemisk teknologi,

borde för samma ändamål tagas i anspråk. Om man utan ytterligare

nybyggnad än den föreslagna nya laboratoriebyggnaden ville verkställa

den utvidgning och omorganisering, som kommitterade föreslagit, vore det

s. 119 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtileln. 119

nemligen nödvändigt att till lokaler för undervisningen och samlingarna

inreda nämnda boställsvåning, hvilken boställshafvaren enligt den för honom

utfärdade fullmakt vore skyldig att mot ersättning afträda, när den behöfdes

för andra högskolans ändamål. Genom denna sistnämnda anordning

ville kommitterade i synnerhet vinna den fördelen, att särskilda ritsalar

för frihandsteckning kunde inredas. Detta läi*oämne fordrade nemligen,

för att kunna rätt bedrifvas, särskildt apterade lokaler med afseende saväl

å materielen som på belysningen. De nu begagnade lokalerna medförde

en för skuggors återgifvande synnerligen ofullständig och oriktig belysning,

enär ljuset samtidigt inkomme från flera fönster, hvarigenom det

blefve omöjligt att utan särskilda anordningar^ som vore olämpliga för

den öfriga undervisningen i teckning, genom åskådning lära eleven att

rätt skilja mellan dager och skugga, mellan ljusets direkta och indirekta

inverkan, hvilket särskildt för blifvande arkitekter vore af stor betydelse.

Också funnes vid nyare tekniska läroverk äfvensom vid pa sista tiden

utförda nybyggnader för rikets allmänna läroverk särskilda, af hvarandra

oberoende ritsalar för frihandsteckning och linearritning.

Med afseende å de närmare detaljerna vid genomförandet af den förändrade

anordning och utvidgning af undervisningslokalerna vid högskolan,

som kommitterade sålunda föreslagit, yttra kommitterade följande:

»I bottenvåningen skulle sålunda — utom den förut omtalade, ändringen

af de kemiska laboratorierna med angränsande rum till fysiskt och

elektrotekniskt laboratorium — följande mindre förändringar vidtagas.

Kapprummet utanför nuvarande kemiska föreläsningssalen inredes för de

geodetiska samlingarna och ersättes med korridoren utanför ritsalarna,

hvilken afstänges från förstugan med glasdörr. Nuvarande klosettruinmet

utrymmes och förenas med det närliggande rummet genom mellanmurens

borttagande. Den sålunda erhållna nya salen, jemte de förut i denna

våning befintliga ritsalarna och modelleringsrummen, skulle da erbjuda

tillräckligt utrymme för de olika elevgruppernas i andra årskursen konstruktions-

och ritöfningar. Det inre rummet i den mekaniska verkstaden

— som i öfrigt bibehålies i det närmaste oförändrad — jemte källarlokalen

i norra flygeln, ordnas och inredes för det mekaniska laboratoriets

behof. Den i verkstaden nu befintliga ångpannan och ångmaskinen begagnas

hufvudsakligen för utförande af experiment, hvartill de ursprungligen

äro afsedda, samt såsom reserv, hvaremot för drifvande af arbetsmaskinerna

i verkstaden skulle användas eu i källaren uppstäld cirka 12

hästkrafters gasmaskin, som tillika kunde drifva dynamomaskinerna för

den elektriska belysningen m. m. Vaktmästarens och portvaktens boställsrum

i denna våning bibehållas oförändrade.»

s. 120 Kontrollera mot PDF

120 Åttonde liufVndtiteln.

»Våningen en trappa upp kan till väsentligaste delen förblifva i sitt

nuvarande skick, hvad beträffar bibliotek, förvaltningslokaler, ritsalar för

fackskolornas i maskinbyggnadskonst samt väg- och vattenbyggnadskonst

tredje och fjerde årskurser samt föreläsningssal för mekanik. Endast följande

omändringar behöfva göras. För att erhålla det ökade utrymme i

ritsalarna för fjerde årskursens maskiningeniörselever, som erfordras på

grund af genomförandet af förslaget om att göra denna fackskola till

obligatoriskt fyraårig, nedrifves träväggen mellan det nuvarande rummet

för de mekaniska samlingarna och korridoren, och den sålunda erhållna

stora salen förses med skåp för modellsamlingen invid båda mellanväggarna.

Mellanväggen mellan klosettrummet, som'' utrymmes, och det bredvid

liggande rummet borttages, och den sålunda erhållna salen begagnas

för skeppsbyggnads-fackafdelningens konstruktionsöfningar. Skulle elevantalet

inom denna afdelning blifva stort, öfverflyttas dess arbeten till den

nuvarande fysikaliska samlingens lokaler.»

»I vaningen tva trappor upp bibehållas de nuvarande tvenne föreläsningssalarna,

och den nuvarande störa ritsalen begagnas för första årskursens

större elevgrupp. För samma afdelnings mindre elevgrupp inredas

de bada härinvid belägna rummen, som nu äro upptagna af de mekaniskt

tekniska samlingarna, till ritsalar. Nyss nämnda samlingar öfverflyttas till

nuvarande fysikaliska kabinettets lokaler; men enär dessa snart nog genom

ifrågavarande samlingars välbehöfliga komplettering torde blifva för detta ändamål

otillräckliga ocli dessutom, såsom förut blifvit antydt, kunna komma att

behöfvas för skeppsbyggnadsafdelningen, måste framdeles plats beredas

för dessa samlingar å norra flygelns vind, som då bör derför särskildt

anordnas. ^ Utaf de båda, af fackskolan för arkitektur nu anlitade smärre

ritsalarna åt gårdssidan inredes den ena, den sydvestra, till föreläsningssal,

att. begagnas för sådana läroämnen, hvari ett jemförelsevis mindre antal

lärjungar deltaga, och den andra för inrymmande af samlingarna, tillhörande

väg- och vattenbyggnadskonst-afdelningen.»

»Södra flygelns öfverstå våning, som för närvarande till största delen

upptages af boställsvåningen för professorn i kemisk teknologi, föreslås

att inredas till ritsalar, rum till samlingar m. m. för fackskolans för

arkitektur tredje och fjerde årskurser, hvilka nu endast disponera öfver

de för ändamålet allt för små och med afseende på belysning m. in.

olämpliga rummen i våningens midtparti åt gårdssidan. Vidare skulle här

inrymmas lokaler för modelleringsundervisningen och för samlingen af

gipser samt ritsalar för frihandsteekningcn. Det torde dock ej dröja länge,

innan äfven här den ofvanför varande vinden behöfver tagas i anspråk

för nyss nämnda arkitektoniska och gipssamlingars förvarande.»

s. 121 Kontrollera mot PDF

Åttonde imfvudtiteln.

121

»I södra flygelns vindsvåning föreslås slutligen att inreda en atelier

för den fotografiskt tekniska undervisningen.»

»Såsom ofvan blifvit anfördt, hemställes, dels för vinnande af ökadt

utrymme, dels icke minst af sanitära skäl, att de nuvarande klosettrummen

utrymmas. De måste derför ersättas af andra lokaler, och föreslås härför

uppförandet af en mindre klosettbyggnad på gården.»

Beträffande slutligen uppvärmning, ventilation och belysning af högskolans

lokaler, anse kommitterade, att de blifvande undervisningslokalerna,

som icke redan äro i detta afseende lämpligt tillgodosedda, böra förses

med centraluppvärmning och tillräckliga" luftvexlingsanordningar samt att

elektrisk belysning der bör införas. Centraluppvärmning vore i förhållande

till andra uppvärmningssätt både mera bränslebesparande och erbjöde

större säkerhet mot eldfara för lokaler af här ifrågavarande slag.

För luftvexlingen kunde sörjas dels genom utvidgning af det redan befintliga

ventilationssystemet, dels genom insättande af luftventiler i ytterväggarna,

dels ock genom anbringande af små elektriska ventilatorer

för den förskämda luftens utsugning. Elektrisk belysning, hvilken i

betraktande af läroverkets öfverfylda lokaler redan ur sanitär synpunkt

vore särdeles lämplig, hade redan, så långt tillgångarna det medgifvit,

blifvit införd. Denna belysning vore äfven i ekonomiskt hänseende fördelaktig,

emedan en kraftmaskin i alla fåll vore nödvändig för drifvande

af arbetsmaskinerna å mekaniska verkstaden, ventilationsfläkten, dynamomaskinen

för den elektro-tekniska afdelningen m. in. Utom redan uppsatta

HO glödlampor erfordrades för den elektriska belysningens genomförande

en anläggning för omkring 150 sådana, hvilka dock icke alla

behöfde på en gång vara i verksamhet. Den ångmaskin jemte säkerhetsångpanna,

som nu funnes å mekaniska verkstaden, vore emellertid hufvudsakligen

afsedd och konstruerad för elevernas öfningar i undersökningars

utförande med dylika motorer samt i öfrigt otillräcklig och alldeles för

kostsam såväl för den mekaniska verkstadens behof som dynamomaskinens

drifvande, på grund hvaraf högskolans styrelse tillsvidare hyrt en gasmotor

för att vid den dagliga driften ersätta ångmotorn. Inköp af en

dylik gasmaskin om minst 12 hästkrafter vore sålunda behöfligt för tillgodoseendet

af ofvan antydda ändamål. För reglering af belysningen,

äfvensom för att lemna elektricitet på de tider af dagen, då gasmaskinen

och dynamon ej vore i gång, kunde det för den elektrotekniska afdelningen

i alla händelser behöfliga ackumulatorbatteriet anlitas, hvarigenom

det blefve möjligt att med en gasmaskin af jemförelsevis liten styrka

besörja belysningen på ett sätt, som borde blifva fördelaktigt för både

jemnheten och ekonomien hos densamma.

Bill. till Riksd. Prot. 18.94. 1 Sand. 1 Afd.

IG

opaginerad Kontrollera mot PDF

i22 Åttonde hufvudtiteln.

Kostnader Hvad angår de kostnader, som genomförandet af de föreslagna utvidgningarna

ock förändringarna skulle medföra, påpeka kommitterade, att

dertill skulle kräfvas dels väsentliga förhöjningar i de olika anslagsposterna

af läroverkets nuvarande ordinarie budget och dels särskilda anslag för

en gång till betydande belopp för nybyggnad, ändamålsenligare anordning

af de befintliga lokalerna, förstärkning af undervisningsmaterielen m. m.

Vid beräknande af alla dessa anslagsbehof hade kommitterade utgått från

förutsättningen, att läroverket skulle kunna under den närmaste framtiden

årligen i sin första afdelning emottaga ända till 120 elever; och anföra

kommitterade rörande de olika anslagsbehofven följande.

Hvad först beträffade lärarelönerna, ville kommitterade med hänsyn till

de berättigade kraf, som vetenskapernas och industriens raska utveckling

i allt högre grad stälde på innehafvare af lärarebefattningar vid rikets

högsta tekniska läroanstalt, häfda, att dessa befattningar i ekonomiskt hänseende

stäldes i full paritet med motsvarande platser vid statens öfriga

högskolor, i synnerhet som tekniska högskolan vid sträfvan att i sin tjenst

få anstälda fullt qvalificerade personer hade att täfla med den enskilda

industrien, i hvars tjenst skicklige teknici ofta nog kunde erhålla i ekonomiskt

afseende vida fördelaktigare anställningar än dem högskolan kunde

erbjuda.

Ordinarie pro- Sålunda borde professorernes aflöning, som för närvarande utgjorde

fessorer. (j;()00 kronor, hvaraf 4,000 kronor lön och 2,000 kronor tjenstgöringspenningar,

fördelas i lön och tjenstgöringspenningar efter samma grunder,

som gälde för universitetens professorer, så att lönen blefve 4,500 kronor

och tjenstgöringspenningarna 1,500 kronor. Derigenom skulle icke blott

högskolans professorer komma i åtnjutande af något högre pension, utan

äfven deras enkor och barn tillerkännas bättre pensionsförmåner, än nu

vore fallet.

I öfrigt kunde den nu gällande aflöningsstaten fortfarande tillämpas

blott med följande tillägg och förändringar, nemligen

att för professorn i kemisk teknologi, hvilken skulle komma att afstå

den boställsvåning han nu innehade, borde uppföras full lön;

att åt professorn i grufvetenskap, som för närvarande åtnjöte en lägre

aflöning, nemligen 4,700 kronor, borde beviljas samma löneförmåner som

åt öfrige ordinarie professorer; samt

att för de föreslagna nya professorsbefattningarna i allmän fysik och

i skeppsbyggnadskonst borde beräknas samma aflöning som för öfriga ordinarie

professorsbefattningar.

Den något mindre tjenstgöringstid, som ålåge professorn i grufvetenskap

under terminerna, kunde icke rättfärdiga hans lägre aflöning, enär

s. 123 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvndtiteln.

123

dels denna tid enligt kommitterades förslag skulle komma att ökas, dels

hans tid under sommaren vore omkring 5—7 veckor upptagen af praktisk

undervisning, och dels, sedan afgångsexamen i bergsskolans afdelning för

grufvetenskap med fyraårig lärokurs lemnade kompetens till inträde i

bergsstaten, undervisningen i grufvetenskap, som vore af synnerlig vigt

för vårt land, erhållit ännu större betydelse än förut.

Med tillämpning af det nu anförda skulle i aflöningsstaten för hvar

och en af de 14 ordinarie professorer, som enligt kommitterades förslag

borde finnas vid högskolan, med undantag af professorn i metallurgi, upptagas

sammanlagdt 6,000 kronor, hvaraf 4,500 kronor såsom lön och

1,500 kronor i tjenstgöringspenningar; för professorn i metallurgi skulle å

lönen beräknas boställsafdrag med 600 kronor, hvadan hans kontanta

aflöning skulle utgöra 5,400 kronor, deraf 3,900 kronor såsom lön och

1,500 kronor såsom tjenstgöringspenningar. Arliga anslaget till de ordinarie

professorerne skulle således utgöra sammanlagdt 83,400 kronor.

De extra ordinarie professorsbefattningarna, bvilka skulle ersätta de

nuvarande lektoraten, borde tillmätas samma löneförmåner som flertalet

af motsvarande befattningar vid universiteten, d. v. s. lön af 3,000

kronor och tjenstgöringspenningar af 1,000 kronor samt efter 5 års väl

vitsordad tjenstgöring ett ålderstillägg till den fasta lönen af 500 kronor,

dervid löntagaren borde få räkna sig till godo den tid, han före den nya

aflöningsstatens utfärdande förrättat motsvarande tjenstgöring vid läroverket.

Derjemte borde de extra ordinarie professorerne vara berättigade

att vid afskedstagande uppbära pension å allmänna indragningsstaten

med det belopp, hvartill den fasta lönen vid afskedet uppginge, enligt

samma bestämmelser, som nu gälde för lektorerne. Till 9 extra ordinarie

professorer enligt kommitterades förslag skulle sålunda å ordinarie stat

uppföras för hvardera 3,000 kronor såsom lön och 1,000 kronor såsom

tjenstgöringspenningar, eller tillhopa 4,000 kronor; utgörande alltså

ordinarie anslaget till extra ordinarie professorerne sammanlagdt 36,000

kronor, dervid ålderstilläggen icke medräknats.

Extra lärarnes löner borde blifva olika, beroende dels på den olika

arten af undervisningen i de särskilda läroämnena och dels af den härför

erforderliga tiden. Då tilloppet af lärjungar i de olika ämnena väsentligen

kunde förändras och de särskilda löneposterna häraf måste röna inverkan,

samt det vore önskvärdt, att efter förefallande behof kunna ändra

undervisningstiden, föreslå kommitterade, att till extra lärarnes aflöning måtte

anslås eu summa af 21,500 kronor, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att

E. o. professorer.

Extra lärare.

s. 124 Kontrollera mot PDF

Assistenter

m. m.

124 Åttonde hnfvudtiteln.

på förslag af styrelsen bestämma öfver anslagets närmare fördelning med

hänsyn till vexlande behof m. m. Enligt af kommitterade uppgjordt förslag

skulle detta anslag fördelas sålunda:

åt

extra läraren

i matematik

kr.

2,500

_

b

» »

i maskinlära ..

B

3,000

—

b

b b

i praktisk elektroteknik

B

3,000

—

»

» »

i allmän kemi

B

2,000

—

»

B B

i kemisk teknologi

B

2,000

—

b

B B

i frihandsteckning

B

2,000

—

»

B B

i ornamentik..

B

1,400

—

b

B B

i modellering

B

1,000

—

»

B B

i nationalekonomi och näringslagstiftning

B

1,400

—

b

B B

i bokföring.............................................

B

700

■

i mekaniska laborationer (tillika föreståndare

för mekaniska verkstaden)........................ b 2,500: —

summa kr. 21,500: —

Det nuvarande anslaget till assistenter och tillfälliga lärarebiträden,

7,000 kronor, hade redan länge visat sig otillräckligt och måste blifva det

i ännu högre grad efter en omorganisering af undervisningen vid högskolan.

Enligt kommitterades beräkning skulle för den närmaste framtiden

till ifrågavarande ändamål kräfvas 18,450 kronor enligt följande fördelning:
-

assistent

i matematik

kr.

1,500

_

B

i geodesi och topografi

B

900

—

B

i beskrifvande geometri med ritning

B

750

B

i teoretisk mekanik

B

1,500

—

B

i konstruktion af enkla maskindelar

B

1,000

__

B

i maskinlära (hydrauliska och värmemotorer m. m.)

B

2,000

_

B

i bergsmekanik

B

300

—

B

i mekanisk teknologi

B

600

—

B

i allmän fysik ...

B

1,500

—

B

i tillämpad fysik

B

1,200

—

B

i konstruktion af uppvärmnings- och ventilations-

apparater..................

B

500

—

J>

i fotografiens tillämpningar

B

500

—

B

i allmän kemi

B

750

—

B

i kemisk teknologi ...................................

B

1,000

—

transport kr. 14,000:

s. 125 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvndtiteln.

125

transport kr.

14,000

—

assistent i metallurgi .........................................

»

1,000

—

» i väg- och vattenbyggnadskonst......

1,500

—

» i husbyggnadskonst...........................

»

600

—

» i frihandsteckning...............................

»

800

—

Tillfälliga lärarebiträden .................................

»

550

—

summa kr.

18,450

—

Öfver anslagets fördelning borde det tillkomma styrelsen att årligen

besluta, efter af lärarekollegiet gjorda framställningar, på grund af vexlande

behof och med hänsyn till elevantalet i de särskilda läroämnena.

Att låta en del af dessa utgifter betäckas af de afgifter, som extra

elever eller åhörare erlade, ville kommitterade ej förorda, dels derför

att med ett större antal ordinarie elever läroverkets förmåga att emottaga

åhörare blefve mindre, och dels emedan dessa afgifter allt framgent väl

behöfdes för bestridande af de ökade utgifter, som blefve en följd af manga

åhörares mottagande.

För att lärarne vid tekniska högskolan måtte sättas i tillfälle att före- r{"’r

taga utrikes resor, föreslå kommitterade ett årligt anslag för dylika resor

af 2,000 kronor. I betraktande af den hastiga och storartade utveckling,

som de tekniska läroanstalterna hade att uppvisa, vore det af synnerligt

gagn att bereda de tekniska lärarne tillfälle att icke blott inhemta kännedom

om framstående främmande tekniska skolors organisation, lärometoder,

undervisningsmateriel m. in., utan äfven lära närmare känna främmande

länders industri och ingeniörsarbeten.

Vidkommande kostnaderna för högskolans förvaltning föreslå kom- förvaltning.

mitterade, att till föreståndaren, som numera tillika vore tjenstgörande

lärare med minskad tjenstgöringsskyldighet, borde utgå såsom arfvode

1,500 kronor, hvarjemte till ersättning åt föreståndarens partielle^ vikarie

borde anslås 2,000 kronor. I den förutvarande anslagsposten till föreståndarebefattningen,

6,600 kronor, skulle derigenom åstadkommas en besparing

af 3,100 kronor, hvarjemte numera föreståndarens boställsvåning

tagits i anspråk för biblioteket.

Det särskilda arfvodet till afdelningsförestandaren i fackskolan för

bergsvetenskap, 600 kronor, borde bibehållas.

Vidare föreslå kommitterade, på grund af de redan nu betydligt ökade

göromålen, att arfvodena åt sekreteraren och kamreraren eller räkenskapsföraren

samt bibliotekarien måtte höjas från respektive 1,000, 600 och

s. 126 Kontrollera mot PDF

126 Åttonde hufvudtiteln.

1,000 kronor till respektive 1,800, 1,000 och 1,500 kronor, samt dessutom

att till ett biträde åt bibliotekarien måtte beviljas 400 kronor. Biblioteket

skulle härigenom kunna hållas tillgängligt för de studerande och allmänheten

vida oftare, än hvad nu rimligtvis kunnat begäras.

Det nuvarande anslaget till betjeningen utginge med 3,500 kronor,

afsedda för tre vaktmästare och en portvakt samt dessutom tillfälliga biträden.

För den nya anordningen blefve några laboratorietjenare behöfliga

äfvensom en maskinist för skötandet af maskinerna för det mekaniska

laboratoriet och läroverkslokalernas uppvärmning m. in. Kommitterade

föreslå derför, att ifrågavarande anslag höjes till 5,100 kronor,

att fördelas pa följande sätt: åt en vaktmästare och 4 laboratorietjenare,

nemligen en a fysiska och elektrotekniska laboratorierna, en å det kemiska,

en a det kemiskt tekniska och en å det metallurgiska laboratoriet, för

hvar och en 500 kronor lön och 300 kronor tjenstgöringspenningar,

åt en maskinist 800 kronor och åt en portvakt 300 kronor, hvartill skulle

komma förmanen af särskilda bostäder äfvensom, för vaktmästaren och

laboratorier''enarne, ålderstillägg af 100 kronor till den fasta lönen efter

10 års val vitsordad tjenstgöring.

Det nuvarande årsanslaget till högskolans bibliotek, 3,500 kronor,

hade länge visat sig för knappt, hvarför och med hänsyn till de större

kraf, den nya organisationen af läroverket skulle komma att ställa på

dess bibliotek, föresloges en förhöjning af anslaget till 5,000 kronor.

Hvad som anförts om biblioteket, gälde äfven för laboratorierna och

samlingarna. De fysiska och elektriska laboratorierna kräfde för dithörande

apparaters och öfrig undervisningsmateriel underhåll och utvidgning

samt till bestridande af kostnaderna för de omfattande laborationsöfningarna

ett ärligt anslag af 3,000 kronor, hvaraf 1,000 kronor kunde

afses för den allmänna fysiken och återstoden, eller 2,000 kronor, för den

tillämpade fysiken. Det nuvarande anslaget till de kemiska, kemiskt tekniska

och metallurgiska laboratorierna, 6,000 kronor, borde af enahanda

skal höjas, hvarjemte detta anslag borde, i öfverensstämmelse med hvad

vid upprepade tillfällen yrkats, fördelas på de olika institutionerna. Kominitterade.

föreslå derför, att till det kemiska och det kemiskt tekniska

laboratoriet anslas 9,000 kronor och till det metallurgiska 3,000 kronor.

Det till verkstaden utgående anslaget, 2,500 kronor, borde med en förhöjning

af 500 kronor komma att visa sig tillräckligt för det mekaniska

laboratoriets behof.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

127

För inköp af modeller, planscher och öfrig undervisningsmateriel för

andra läroämnen och samlingar anse kommitterade tarfvas ett anslag af

5,000 kronor årligen, att på följande sätt fördelas:.

geodesi och topografi ....................

beskrifvande geometri med ritning ...

maskinlära....................................

skeppsbyggnadskonst ......................

mekanisk teknologi .........................

mineralogi och geologi........................

hyggnadskonstruktionslära.................

husbyggnadskonst, arkitektur m. m...

väg- och vattenbyggnadskonst ......

öfriga ämnen .....................................

..... kr.

300: —

..... »

200: —

..... »

800: —

... »

400: —

....... »

600: —

....... »

300: —

»

200: —

..... »

800: —

»

600: —

»

800: —

summa kr.

5,000: —

? 10,000 kronor, kräfde,

ivnsiagec un uiversc uiguici, ---- ~ <

till följd deraf, att flera lokaler skulle komma att tagas i anspråk för

undervisningen, och med hänsyn till det ökade lärjungeantalet, en förhöjning

till 18,750 kronor, enligt nedanstående af kommitterade förslagsvis

uppgjorda fördelning:

uppvärmning och ventilation af högskolans lokaler (utom för kemiska,

kemiskt tekniska och bergsafdelningarna) ............

belysning (utom för nyssnämnda afdelningar) .............

vatten ...........................................................................

renhållning.........................................................................

kr.

6,000

2,800

350

1,350

afdelningens lokaler ...................

tryckning, annonser och renskrifning

inventariers inköp och underhåll

öfriga diverse utgifter .....................

............. »

3,650: —

.......... I>

1,100: —

........ »

2,000: —

........... y>

1,500: —

summa kr.

18,750: —

1 årsanslaget till stipendier åt skickliga och behöfvande elever, 3,000

kronor, behöfdes ingen förändring, då icke obetydliga donationer från

enskilda personer satt högskolan i stånd att tillmötesgå den närmaste

tidens behof, äfven med det ökade antal elever, som vore ifrågasatt.

Den utgiftsstat, som kommitterade sålunda föreslagit för tekniska högskolan,

slutar på eu summa af 225,000 kronor, förutom ålderstilläggen till

9 extra ordinarie professorer och 5 tjenare. De af kommitterade före
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128 Åttonde bnfvudtiteln.

slagna förändringarna skulle alltså medföra en höjning af högskolans nuvarande

ordinarie budget, 146,700 kronor, med 78,300 kronor.

andag. . Förutom ofvannämnda årliga anslag skulle den föreslagna utvidgningen

och omorganisationen kräfva betydande tillfälliga anslag, angående

hvilka kommitterade anföra i hufvudsak följande.

dill undervisningsmaterielens förbättrande och förstärkande inom de

särskilda läroämnena skulle enligt kommitterades beräkning fordras ett

anslag för en gång af sammanlagdt 4 1,700 kronor. Fördelningen häraf

hafva kommitterade tänkt sig sålunda:

för geodesi och topografi...................................... kr.

b

»

beskrifvande geometri med ritning

konstruktion af enkla maskindelar och tillämpad kineinatik

maskinlära

skeppsbyggnadskonst

mekanisk teknologi

fysik och elektroteknik: dels till nya elektriska apparater

och dels till ett ackumulatorbatteri, tillika Renande för

belysningens reglering inom läroverket

mineralogi och geologi

husbyggnadskonst, arkitektur, ornamentik och modellering

väg- och vattenbyggnadskonst

mekaniska laboratoriet: dels till åtskilliga profningsmaskiner

och dels till en gasmaskin

2,000

1,000

1,000

2,000

1,000

2,000

4,500

5.000

1,200

3.000

1.000

12,000

ti,000

summa kr. 41,700

Enligt högskolans stadgar ålåge det lärarne att, derest icke för högskolan

tjenliga läroböcker vore i bokhandeln tillgängliga, utarbeta sådana

för att på^ högskolans bekostnad mångfaldigas och till billigt pris eleverna

tillhandahållas, så framt ej lärarne funne för godt att sjelfve utgifva sina

arbeten i bokhandeln. Härför disponerade högskolan endast det år 1852

för en gång beviljade belopp af 3,000 kronor såsom förlagskapital. Detta

både. länge visat sig för ändamålet otillräckligt, hvarför det vore nödvändigt,

derest ifrågavarande bestämmelse effektivt skulle tillämpas, att

höja förlagskapitalet. Kommitterade föreslå, att det måtte ökas till 8,000

kronor, hvartill erfordrades ett anslag för en gång af 5,000 kronor.

De största anslagen på extra stat skulle kräfvas för den nya byggnaden

för de kemiska, kemiskt tekniska och mineralogiska afdelningarna.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 129

Enligt uppgjordt kostnadsförslag skulle för detta ändamål erfordras följande

belopp, nemligen:

till byggnadens grundläggning, uppmurning, inredning (utom nedannämnda

särskilda arbeten) m. m. samt värmeledning................. kr. 259,567: —

» inredning af det kemiskt tekniska laboratoriet (botten
och

källarvåningen)............................................................ » 23,000: —

» d:o af det kemiska laboratoriet (våningen en trappa upp) » 17,800: —

» d:o af auditoriet och preparationsrummet o. s. v. (våningen

två trappor upp)............................................. » 2,490: —

» d:o af mineralogiska afdelningen (våningen två trappor

upp) ................................................................................... » 3,800: —

» vatten-, gas- och afloppsledningar.................................. » 19,843: -

summa kr. 326,500: —

Dertill skulle komma anslag till förbättring af den lösa undervisningsmaterielen

för de båda laboratorierna med 20,000 kronor för det kemiskt

tekniska och 3,000 kronor för det kemiska laboratoriet, eller tillhopa

23.000 kronor.

Den nya laboratoriebyggnaden, fullständigt inredd och ordnad för sina

ändamål, skulle således enligt kommitterades förslag kräfva ett anslag för

en gång af 349,500 kronor.

Slutligen skulle, enligt bifogad beräkning, kostnaden för de föreslagna

förändringarna i högskolans hufvudbyggnad belöpa sig till samxnanlagdt

60.000 kronor.

Totala beloppet af de tillfälliga anslag, som kommitterade ansett nödiga

för genomförandet af den föreslagna utvidgningen och omorganisationen

af högskolan, utgör alltså 456,200 kronor.

Öfver detta kommitterades förslag till utvidgning och omorganisation

af högskolan har Eders Kong! Maj:t infordrat underdånigt utlåtande af

tekniska högskolans lärarekollegium och styrelse.

Kollegiet instämmer i väsentliga delar i kommitterades förslag, såsom

i hög grad egnadt icke blott att afhjelpa befintliga brister och missförhållanden

vid läroverket, utan äfven att bringa rikets enda tekniska högskola

framåt till ett utvecklingsstadium, motsvarande landets behof. Dock

gör kollegiet rörande de föreslagna anslagsposterna för de mekaniska och

de kemiska laboratorierna följande erinringar.

Hvad först beträffar det mekaniska laboratoriet, förordar kollegiet ett

Bill. till Rikta. Prål. 18H4. 1 Samt. 1 Afd. 17

Lärarekolle
gium.

opaginerad Kontrollera mot PDF

180 Åttonde hufvudtiteln.

inom detsamma utarbetadt fullständigare förslag till ett dylikt laboratorium,

som enligt kollegiets åsigt skulle lända i första hand den mekaniska fackskolan

och vidare alla öfriga fackskolor vid läroverket till stort gagn. Enligt

detta förslag fordrades för det mekaniska laboratoriet, förutom de lokaler,

som äro upplåtna för den mekaniska verkstaden, en mindre tillbyggnad

vid norra flygeln af läroverkets hufvudbyggnad. Vidare borde

förutom de af kommitterade föreslagna maskiner och apparater ytterligare

ett stort antal andra anskaffas. Kostnaden för genomförande af detta förslag

beräknas sålunda:

1. Apparater och maskiner för försök öfver hållfasthet

och elasticitet................................................................ kronor 29,250: —

2. D:o för d:o öfver värmets ledning och tillgodogörande,

specielt i ångmaskiner........................................ » 7,000: —

3. D:o för aörometriska och hydrauliska försök ........... » 7,500: —-

4. D:o för undersökningar beträffande bearbetning af

metaller, trä oeh sten samt andra materialier ........ » 3,750: —

5. D:o för diverse ändamål.................................................... )) 11,500: —

6. Byggnads-, reparations- och inredningsarbeten........... » 20,000: —

summa kronor 79,000: —

Härtill komme kostnaden för en gasmaskin, beräknad till 6,000 kronor.

Derjemte borde äfven det årliga anslaget för ifrågavarande laboratorium

höjas från 3,000 till 5,500 kronor.

De skäl, som för denna ansenliga utvidgning af kommitterades plan

anföras, äro hufvudsakligen:

att det vore nödvändigt att vid undervisningen, under förutsättning

att denna skulle kunna göras fullt lefvande, ega tillgång till en med erforderliga

instrument, apparater och maskiner utrustad anstalt, vid hvilken

det vore möjligt att experimentelt ådagalägga riktigheten af åtminstone

vissa hufvudprinciper, hvilka läge till grund för undervisningen inom de

mekaniska fackskolorna;

att åt lärarne inom dessa fackskolor, likaväl som inom de kemiska och

metallurgiska, borde beredas tillfälle att genom experimentela undersökningar

dels befästa och utvidga sina fackkunskaper och dels bidraga till

ingeniörsvetenskapens utveckling; samt

att det vore önskvärdt, att från läroverket utgångna framstående elever

finge tillfälle att utföra mera omfattande experiment, hvilka kunde utgöra

en verkligt god förberedelse till fortsatta arbeten för dels en tidsenlig utveckling

af äldre och dels upprättande af nya grenar af vårt lands i flera

hänseenden jemförelsevis outvecklade mekaniska industri.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

131

I afseende å de kemiska laboratorierna hade åter den kemiska fackskolans

hufvudlärare i en till kollegiet inlemnad fullständig redogörelse

för denna fackskolas behof uttalat farhågor för att det af kommitterade

föreslagna ordinarie anslaget till ifrågavarande laboratorier, 9,000 kronor,

skulle komma att visa sig för knappt, om ej ett särskildt belopp för uppvärmning,

ventilation, belysning och renhållning m. m. af de kemiska, kemiskt

tekniska och mineralogiska afdelningarnas lokaler i den föreslagna

nya laboratoriebyggnaden ansloges med 2,500 kronor. Till stöd för en

dylik höjning af ifrågavarande anslag hade bemälde hufvudlärare anfört,

att, då kommitterade föreslagit särskilda anslag till uppvärmning o. s. v.

af högskolans öfriga lokaler, så hade deremot ett dylikt anslag för de kemiska

laboratoriernas behof icke blifvit upptaget, samt att af det till sagda

laboratorier föreslagna anslagsbeloppet, 9,000 kronor, en föga afsevärd del

kunde beräknas blifva disponibel för bekostande af uppvärmningen o. s. v.

af en lokal, afsedd för 70—80 laboranter, helst för laborationema i bergsskolan

med 22 laboranter föreslagits ett belopp af 3,000 kronor. På

grund af hvad sålunda anförts, hemstälde kollegiet, att den i förslaget

till utgiftsstat för högskolan uppförda anslagsposten till diverse utgifter,

18,750 kronor, måtte höjas med 2,500 kronor, eller till 21,250 kronor.

I sammanhang härmed ville kollegiet påpeka det behjertansvärda i eu

likaledes af hufvudlärarne i den kemiska fackskolan gjord framställning om

betydelsen för denna fackskola af att bostad i laboratoriebyggnaden eller i

dess omedelbara närhet bereddes för åtminstone en af dess lärare. Genom

en dylik anordning, hvilken föreslagits redan i det af högskolans styrelse

år 1877 framlagda förslaget till utvidgning af den kemiska laboratoriebyggnaden,

skulle ernås, att icke den dagliga tillsynen å denna dyrbara anstalt

blefve anförtrodd endast åt de derstädes boende laboratorierenarne. Enligt

uppgjordt kostnadsförslag skulle en påbyggnad af södra flygeln med två

embetsvåningar jemte bostad åt två assistenter kosta icke fullt 50,000 kronor.

Beräknades hyran för hvardera embetsvåningen till 1,000 kronor,

om boställshafvaren icke ålades underhållsskyldighet, och i annat fall till

900 kronor årligen samt för assistentbostäderna till 150 kronor för hvardera,

skulle årligen erhållas i hyra respektive 2,300 eller 2,100 kronor,

hvilka belopp förräntade de ofvan angifna kostnaderna.

Beträffande vidare lärokursens längd inom den kemiska fackskolan

hade hufvudlärarne inom denna yrkat, att det af kommitterade föreslagna

fjerde läsåret i denna fackskola måtte blifva valfritt. Det skäl, som i afseende

å öfriga fackskolor talade för en dylik utvidgning, nemligen den

betydande matematiska underbyggnad, soin vore nödvändig, förefunnes icke

beträffande den kemiska fackskolan. Äfvenledes kunde ifrågasättas, huru
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Åttonde hufvudtiteln.

Yttrande af

tekniska högskolans

styrelse.

vida icke en obligatorisk fjerde årskurs skulle komma att medföra större

kostnader än som beräknats i den föreslagna staten för fackskolan. Och

instämde kollegiet i hvad hufvudlärarne sålunda anfört och yrkat.

Styrelsen för tekniska högskolan tillstyrker i hufvudsak koinmitterades

förslag, såsom innebärande i det hela taget en tidsenlig utveckling af läroverket

med bibehållande af det väsentliga af dess nuvarande anordning,

men med de förbättringar, hvilka af teknikens ständiga framsteg och förändrade

förhållanden i öfrigt påkallas. Men enär dels lärarekollegiet i

åtskilliga punkter föreslagit från kommitterades betänkande afvikande bebestämmelser,

och dels ett och annat i törslaget synts styrelsen påkalla

jemkning eller tillägg, har styrelsen underkastat åtskilliga punkter af förslaget

en närmare pröfning.

Beträffande först behofvet af högskolans utvidgning och omorganisation

anför styrelsen, att det antal elever i högskolans första årskurs, hvilket

kommitterade lagt till grund för sitt förslag, eller 120, icke visar sig öfverdrifvet,

då man jemför freqvensen vid tekniska högskolan och vid polytckniska

skolan i Zurich under de senaste läsåren. Det framginge nemligen af en

dylik jemförelse, att medan vid högskolan antalet elever i första afdelningen

inom fackskolorna för arkitektur, väg- och vattenbyggnadskonst, maskinbyggnadskonst

och mekanisk teknologi, kemisk teknologi samt bergsvetenskap

under läsåren 1890—91, 1891—92 och 1892—93 utgjort respektive 75, 80

och 100, hade antalet elever af schweizisk nationalitet i första årskursen af

motsvarande fackskolor vid polytekniska skolan i Zurich under samma år

varit respektive 74, 86 och 102. Dervid vore att uppmärksamma, dels

att någon särskild fackskola för bergsvetenskap icke funnes i Zurich, dels

att folkmängden i Sverige vore betydligt större än i Schweiz, och dels

att ej mindre än 24 kompetente inträdessökande höstterminen 1891 till

följd af brist på utrymme och lärarekrafter måst vägras inträde vid högskolan.

Emellertid kunde man ifrågasätta, huruvida, derest tilloppet till

högskolan blefve så stort, som beräknats, de från högskolan utgångne ingeniörer

och teknologer kunde inom landet finna sin utkomst, eller om

icke erfarenheten ådagalagt, att redan med den inskränktare verksamhet,

högskolan hittills utvecklat, det varit mycket svårt för många af de utgående

eleverna att vinna anställning inom landet. Härvid vore emellertid

att anmärka, att visserligen många af dem, som fått sin utbildning

vid högskolan, sedermera vändt sig till utlandet, men att detta i flera fall

vore ett nödvändigt vilkor för inhemtande af vidsträcktare erfarenhet och

för införande i vårt land af nya arbetsprocesser och industrigrenar, samt

att en stor del af de sålunda utvandrade återkomme för att med för
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 133

ökade insigter gagna sitt fädernesland. Dessutom inflyttade icke fa. utländske

ingeniörer till Sverige; och att dessas antal skulle ökas, om^tekniska

högskolans utveckling hämmades, vore uppenbart. Äfven om åtskilliga

af en eller annan orsak qvarstannade i utlandet, sa hade i allmänhet

äfven de gjort det svenska namnet kändt och aktadt samt bidragit till

handelsförbindelsers inledande med utlandet. Hvad anginge möjligheten

för de från högskolan utgångne att inom Sverige tillgodogöra sig sina kunskaper,

ville styrelsen hänvisa derpå, att dels ständigt nya verksamhetsfält

öppnades för personer med teknisk bildning, dels de f. d. elever, som

redan vunnit anställning eller egnat sig åt sjelfständig industriel verksamhet,

ofta beredde sina kamrater platser och tillfälle att förvärfva^ sitt uppehälle;

och lemnade styrelsen i afseende härå en förteckning å nära 70

olika institutioner, yrken eller sysselsättningar i statens, kommunens eller

enskildes tjenst, åt hvilka de vid högskolan studerande kunde med framgång

egna sig. Det verksamhetsfält, som sålunda öppnade sig för högskolans

elever, syntes styrelsen så vidsträckt, att man icke behöfde befara öfverproduktion,

om det också ej kunde undvikas, att det stundom för den enskilde

dröjde länge nog, innan han kunde finna en för sig passande sysselsättning.

Styrelsen meddelade i sammanhang härmed en öfversigt öfver

de olika sysselsättningar, åt hvilka de 162 elever egnat sig, som under

åren 1890—92 med fullständiga afgångsbetyg lemnat läroverket,

Med afseende å den betydelse, de från tekniska högskolan, utgångna

elever i jemförelse med andra teknici egde för landets industri, och den

ställning, de inom denna intoge, meddelade styrelsen resultatet af en granskning

utaf ansökningshandlingarna från teknici, som sökt statsunderstöd

för besök vid Chicagoutställningen nästlidna år och hvilka i allmänhet uppnått

en beaktansvärd plats inom industrien. Af 171 sökande hade 61 erhållit

sin hufvudsakliga utbildning vid tekniska högskolan, 14. vid Chalmers

tekniska läroanstalt, 27 vid tekniska elementarskolor, 14 vid tekniska

skolan i Stockholm, 11 vid andra tekniska läroverk i Sverige, 6 vid utländska

tekniska läroverk och 4 vid universitet; de återstående 34 hade

icke företett några examensbetyg. Af de 49 sökande, hvilka i första rummet

förordats till erhållande af resestipendium, hade 24 genomgått tekniska

högskolan, 5 Chalmers anstalt och 7 andra tekniska skolor i Sverige.

Med afseende å de af kommitterade föreslagna förändringarna i fråga

om fackskolorna anför styrelsen beträffande den föreslagna fackafdelningen

för skeppsbyggeri, att styrelsen redan i sitt öfver sjöfartsnäringskommitténs

betänkande afgifna utlåtande framhållit, att lör att främja uppblomstnngen

af skeppsbyggnadsindustrien i Sverige och för att påskynda öfvergangen

från segel- till ångfartyg och från fartyg af trä till fartyg af jern och

s. 134 Kontrollera mot PDF

134 Åttonde hufvudtiteln.

stål, hvilkct vore ett nödvändigt vilkor för att den svenska sjöfartsnäringen

skulle kunna uthärda täflan med utlandet, det vore oundgängligt att utvidga

den alldeles otillräckliga undervisning, som för närvarande lemnades

vid högskolan i hit hörande läroämnen, och hvartill endast 800 kronor

årligen vore anslagna, nemligen till aflöning af en extra lärare i ångfartygskonstruktion.

Under erinran att tekniska högskolan vore det enda

tekniska läroverk i Sverige, hvilket lemnade en så omfattande undervisning

i matematik och andra hithörande ämnen, som vore en nödvändig förutsättning

för ett grundligt studium af den moderna skeppsbyggnadstekniken,

och hurusom i utlandet vore rikligen sörjdt för denna gren af den tekniska

undervisningen, ansåge styrelsen det icke vara något tvifvel underkastadt,

att, om undervisningen vid högskolan uti ifrågavarande del af

skeppsbyggnadskonsten, hvilken stode maskinväsendet så nära, utsträcktes

på sätt kommitterade föreslagit, det ökade behof af teoretisk utbildning

inom detta fack, som sjöfartsnäringskommittén påpekat, komme att tillgodoses

på det för vårt land såväl mest passande som minst kostsamma sätt.

Hvad anginge den ifrågasatta nya fackskolan för elektroteknik, hade

erfarenheten redan visat dess behöflighet. Den vid högskolan föranstaltade

provisoriska undervisningen i praktisk elektroteknik hade flitigt begagnats

af eleverna, ehuru en fullt lämplig anordning af undervisningen ej kunde

ske förr än efter en fullständig fackskolas upprättande.

Beträffande vidare den af kommitterade föreslagna utsträckningen af

undervisningen till både omfattning och tidslängd, förordade styrelsen i

likhet med kollegiet hvad kommitterade i det förra afseendet föreslagit.

Men i fråga om lärotiden i de olika afdelningarna ansåge styrelsen, att

inom fackskolan för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi lärokuisen

endast för blifvande maskiningeniörer och skeppsbyggare borde

göras obligatoriskt fyraårig, under det att det fjerde året borde blifva frivilligt

för de elever, som egnade sig åt mekanisk fabriksindustri, och för

hvilka den mekaniska teknologiens studium vore af större vigt än maskinkonstruktioner.

I likhet med kollegiet förordade styrelsen vidare, att i

fackskolan för kemisk teknologi det föreslagna fjerde läroåret måtte blifva

frivilligt. En fyraårig lärokurs vore visserligen nödvändig för de elever,

som ville förskaffa sig eu fullständig kemiskt-teknisk utbildning, men vore*

deremot icke oundgängligen behöflig för alla elever, som ville egna sig åt

den kemiska fabriksindustrien, hvartill komme, att det vore skäl att^inhemta

erfarenhetens vittnesbörd, innan en sa genomgripande förändring af

fackskolan vidtoges.

Kommitterades förslag att de nuvarande lektorsbefattningarna skulle

förändras till extra ordinarie professorsbefattningar, likartade med dem,

s. 135 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvndtiteln.

135

som funnes vid universiteten, tillstyrkte styrelsen så mycket hellre, som

denna länge önskade och välbehöfliga förbättring i de svagast aflönade

lärarnes vilkor enligt förslaget vore en följd af den förökning i dessa lärares

undervisningsskyldighet, som betingades af den föreslagna utvidgningen

af läroverket. Äfven hvad kommitterade i öfrigt föreslagit angående

nya lärarebefattningars inrättande ville syreisen förorda, såsom betingadt

af läroverkets utvidgning.

Vidkommande frågan om inrättande af ett mekaniskt laboratorium

har styrelsen anfört, att denna fråga redan för ett årtionde sedan förekommit

i högskolans lärarekollegium med anledning af ett yttrande, som

afgifvits af en utaf kollegiet tillsatt kommitté rörande väckt förslag att

utvidga och förändra undervisningen i verkstadsarbete. Denna kommitté

hade bland annat tillstyrkt inköp af ny ångpanna och ångmaskin, apparat

för profning af materialiers hållfasthet, dynamometrar, apparater för profning

af smörjmedel m. m. för ett sammanlagdt belopp af 17,100 kronor,

alltsammans afsedt att utgöra början till ett mekaniskt laboratorium. Sedan

kollegiet godkänt det sålunda väckta förslaget, hade styrelsen hos Eders

Kongl. Maj:t hemstält om nådig proposition till Riksdagen angående beviljande

af 14,000 kronor för sagda ändamål, enligt en af föreståndaren

för fackskolan för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi uppgjord

beräkning, hvari dock ej ingått kostnaden för apparater till hållfasthetsförsök.

Efter det Eders Kongl. Maj:t i öfverensstämmelse med styrelsens

hemställan gjort framställning till 1884 års riksdag, hade denna beviljat

det begärda beloppet; och hade de maskiner och apparater, som sålunda

anskaffats, varit till stort gagn för undervisningen i maskinlära. Sedermera

hade styrelsen på framställning af läraren i mekanisk teknologi latit

för medel, som erhållits genom försäljning af för högskolans ändamål icke

användbara maskiner, anskaffa en ugn för härdningsförsök och ett fallverk

för enklare hållfasthetsprof m. in. Men för ett närmare studium af materialiernas

egenskaper vore dessa apparater alldeles otillräckliga.

Då nu fråga uppstått om en väsentlig utvidgning af öfningarna inom

den praktiska mekanikens område, hade styrelsen all anledning att önska

framgång åt såväl kommitterades förslag som kollegiets mera vidlyftiga

plan. Derigenom att eleverna finge tillfälle att sjelfva medelst försök öfvertyga

sig om riktigheten af de förnämsta naturlagar och rön, hvilka läge

till grund för de praktiska tillämpningarna, måste en säkrare kunskap

vinnas än genom blott teoretiska studier. I fråga om kemiens och fysikens

mångsidiga användningar inom tekniken hade detta sedan länge varit

kändt och erkändt; och numera hade samma uppfattning gjort sig gällande

äfven beträffande mekanikens vidsträckta tillämpningar. Den meka
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136 Åttonde hufvadtiteln.

niska teknologiens, maskinlärans, bergsmekanikens, väg- och vattenbyggnadskonstens

samt husbyggnadskonstens allvarliga studium toge numera i

anspråk experimentela mekaniska hjelpmedel af ansenlig utsträckning för

profning af materialier och undersökning af dessas egenskaper under olika

förhallanden samt för ett stort antal andra olikartade försök. Jemväl inom

metallurgien, grufvetenskapen och den kemiska teknologien vore dylika

undersökningar. i flera fall af behofvet påkallade. Genom att eleverna

tidigt vandes vid arbeten af denna art, blefve de fullt förtrogna med egenskaperna

af de materialier, de framdeles komme att använda vid maskiner

och byggnader af olika slag, med de brännmaterialier, som inom industrien

begagnades, samt med det fördelaktigaste sättet för dessas bruk äfvensom de

metoder, som funnes för undersökningen af kraft- och arbetsmaskiner samt

af de med dessas tillhjelp erhallna fabrikat. De fördelar, som härigenom

framdeles skulle tillskyndas såväl statens tekniska verksamhet som den

enskilda industrien, vore så påtagliga och betydande, att det icke vore

något tvifvel om, att de äfven ur uteslutande ekonomisk synpunkt till fullo

skulle ^återgälda de kostnader, som vore förenade med upprättandet och

underhållet af ett mekaniskt laboratorium.

Emellertid ville styrelsen icke för närvarande förorda lärarekollegiets

mera omfattande förslag. Fragan om ett mekaniskt laboratorium vid tekniska

högskolan sammanhängde till en viss grad med frågan om anordnande

af en materialprofningsanstalt för statens tekniska tjenst och för den enskilda

industriens behof. Laboratoriet, sådant kommitterade och kollegiet

tänkt sig det, skulle uteslutande tillgodose undervisningen och de vetenskapligt

tekniska studierna, men icke vara någon profningsanstalt till vare

sig statens eller allmänhetens tjenst. Ett mekaniskt laboratorium af det

omfång kollegiet föreslagit skulle svårligen kunna bringas till stånd, om

det icke på samma gång kunde motsvara båda dessa behof.

Under förhandenvarande omständigheter syntes det styrelsen vara

lämpligast att först söka bringa till stånd ett mekaniskt laboratorium af

den inskränktare omfattning, som föreslagits af kommitterade. Derigenom

skulle man erhålla maskiner, apparater och redskap, som vore tillräckliga

för de enklaste öfningar, hvilka vid ett dylikt laboratorium borde verkställas,

och eleverna skulle få tillfälle att sjelfva utföra de här förekommande

arbetena. Utvecklingen af laboratoriet kunde sedermera försiggå,

i den mån erfarenheten ådagalade behofvet deraf.

Hvad kommitterade föreslagit derom, att aflöningen till högskolans

professorer skulle utgå med f såsom lön och \ såsom tjenstgöringspenningar,

tillstyrkes af styrelsen på de af kommitterade anförda skäl. Dock

anser styrelsen på tal om denna fråga, som hufvudsakligen vore af vigt

s. 137 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 137

med afseende å lärarnes pensionsförhållanden, att föreskrift, borde lemnas

af innehåll att professor, som vore berättigad att vid sin afgång erhålla

full pension, äfven vore skyldig att, då han hunnit pensionsåldern, från

sitt embete afgå, så framt icke Eders Kongl. Maj:t, efter framställning af

styrelsen, funne skäl lemna honom rätt att deruti ännu någon tid qvarstå.

För lärarne vid universiteten och vid Karolinska institutet funnes visserligen

icke någon dylik föreskrift. Men det i regel långt mera ansträngande

arbete, som tekniska högskolans professorer vore underkastade, och som

der vore nödvändigt för undervisningens behöriga upprätthållande, gjorde

att endast i undantagsfall en professor vid högskolan efter uppnådda 65

år ännu egde den kropps- och själskraft, som erfordrades för platsens behöriga

skötande.

Kommitterades förslag angående anslag till utrikes studieresor för lärarne

vid högskolan förordades af styrelsen på det varmaste. Styrelsen

hade redan vid ett föregående tillfälle, med anledning af en framställning

från teknologmötet i Stockholm år 1886, haft att yttra sig i denna fråga;

och hade styrelsen vid sagda tillfälle såsom stöd för ett anslag af 5,000

kronor årligen till reseunderstöd åt lärare vid tekniska läroverk åberopat,

att den tekniska litteraturen icke kunde hålla jemna steg med de tekniska

uppfinningarna och förbättringarna, att åskådningen af och deltagandet i

många tekniska operationer vore nödvändiga för att vinna fullkomlig insigt

i desamma, att till följd af den stora betydelse, som industrien och

ingeniörsvetenskapen i senare tider vunnit, på intet annat område läroverkens

utveckling varit så hastig och storartad som på det tekniska, samt

att vid åtskilliga utländska läroverk årligen flere lärare hugnades med

statsunderstöd för ifrågavarande ändamål. Då behofvet af resestipendier

, oförminskadt qvarstode, och det årliga anslag af 2,000 kronor, som af kommitterade

föreslagits för tekniska högskolan särskild^ skulle för detta läroverk,

der behofvet af studieresor vore mest trängande, vara tillfyllestgörande,

så ansåge sig styrelsen böra hemställa, att åtminstone detta anslag

måtte beviljas.

Den af kommitterade föreslagna förhöjningen af bol|förlagskapitalet

med 5,000 kronor för en gång tillstyrkes af styrelsen. A ifrågavarande

fond hade vid 1892 års slut behållningen utgjort dels i kontanta medel

2,169 kronor 85 öre och dels i värdet af 1,734 osålda exemplar af 20

olika lärokurser 1,444 kronor 98 öre. Den kontanta behållningen vore

redan till större delen disponerad, och för utgifvande af åtskilliga andra

väl behöfliga lärokurser saknades tillgångar.

Vidkommande den af kommitterade föreslagna nybyggnaden vitsordar

styrelsen behofvet af en sådan och framhåller genom jemförelse med på

Bih. till Riktil. Brok 18.94. 1 Sami. 1 Afd. IB

opaginerad Kontrollera mot PDF

13$ Åttonde hufvudtiteln.

senare tider utförda nybyggnader vid utländska tekniska högskolor, att

nu ifrågavarande byggnadsföretag och förändringar ingalunda äro öfverdrifna.

Emellertid hade styrelsen med afseende å såväl de efter våra förhallanden

betydliga kostnaderna som ock sjelfva frågans vigt ansett sig böra

underkasta ifrågavarande förslag granskning af särskild! utsedde sakkunnige

utom läroverket; och hade denna granskning verkstälts af professorerne

L. F. Nilsson och O. Pettersson samt fabriksidkare R. Almström och Joh.

Ohlsson. Jemte det att desse instämt med kommitterade i fråga om både

undervisningens i den kemiska fackskolan utvidgning med en fjerde årskurs

och behofvet af särskild nybyggnad för de kemiska och mineralogiska

institutionerna, hade de rörande sjelfva byggnadsplanen föreslagit åtskilliga

förändringar, genom hvilka en ändamålsenligare fördelning af utrymmet

kunde vinnas. Oafsedt detta ansåge emellertid styrelsen, att den nya

byggnaden enligt kommitterades förslag skulle komma allt för nära hufvudbyggnadens

södra flygel och sålunda försvåra dennas tillbyggnad i en

framtid, hvarför en omarbetning i kommitterades byggnadsplan i alla

händelser vore nödvändig. Styrelsen hade derför åt intendenten professor

Dahl gifvit i uppdrag att i samråd med professorerne i kemi och kemisk

teknologi samt lektorn i mineralogi och geologi vid högskolan företaga

en dylik omarbetning. Vid denna förutsattes, att den nya laboratoriebyggnaden

skulle framskjutas ända till tomtgränsen vid Kungstensgatan

och således upptaga en del af det smala tomtområde, som af brukssocieteten

blifvit till Eders Kongl. Maj:t och kronan öfverleinnadt, med

förbehåll att endast byggnader för bergsundervisningen och dess befrämjande

finge dera uppföras. Enär såväl den kemiska som framför allt den

mineralogiska och geologiska undervisningen vid högskolan väsentligen vore

afsedd . för bergsundervisningens behof, ansåge styrelsen hinder icke böra ,

möta för att använda en liten del af bergsskolans tomt för ifrågavarande

ändamål, i synnerhet som i alla fall tillräckligt utrymme återstode för

bergsskolans framtida utvidgning.

De förändringar af hufvudbyggnaden, som kommitterade föreslagit,

tillstyrkas af styrelsen att verkställas, så snart nybyggnaden blifvit uppförd,

med undantag af den föreslagna förflyttningen af de båda nedre

våningarnas klosetter till en särskild byggnad på gården samt de af dem

nu upptagna lokalernas sammanslagning med angränsande rum till lärosalar.

Sistnämnda rum hade vid läroverkets provisoriska utvidgning användts

till pappersspänningsruin för ritundervisningen; och detta hade befunnits

så fördelaktigt, att någon förändring härutinnan icke borde för

närvarande vidtagas.

Med afseende å kommitterades förslag till utgiftsstat hade lärare
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 139

kollegiet ansett ett särskildt anslag af 2,500 kronor erforderligt _ till uppvärmning

m. in. af de kemiska, kemiskt tekniska och mineralogiska afdelningarnas

lokaler. Visserligen ansage styrelsen, att omkostnaderna för det

nya laboratoriet borde blifva väsentligt större än de nuvarande; men med

hänsyn dertill att dels, om lärokursen i den kemiska fackskolan icke blefve

obligatoriskt fyraårig, sannolikt icke alla eleverna komme att qvarstanna

det fjerde året, dels äfven enligt kommitterades förslag en del omkostnader

vid laborationerna bestredes af de för diverse utgifter anslagna medel, och

dels slutligen, om under vissa år ett större antal elever skulle egna sig

åt de fackskolor, hvilka påkallade kemiska laborationer, ett så mycket

mindre antal inginge i de andra fackskolorna, till följd hvaraf besparing

i de för dessa beräknade utgifter kunde ega rum och derigenom en tillfällig

förstärkning i de för kemiska laborationer disponerade medlen beredas,

ansåge styrelsen den af kollegiet ifrågasatta ytterligare förhöjningen

icke vara oundgängligen nödvändig.

Kommitterade hade ansett ett årligt anslag af 225,000 kronor erforderligt

för undervisningens anordnande i öfverensstämmelse med deras

förslag och dervid beräknat, att hela detta belopp skulle utgå af statsmedel

ehuru visserligen af kommitterade tillika föreslagits, att styrelsen

skulle’ ega att, då !å funnes lämpligt, för deltagande i laborations- och

andra öfningar fastställa en efter omkostnaderna för dervid förbrukade

materialier in. m. rättad terminsafgift, hvilken för medellösa elever skulle

kunna efterskänkas. o

Med afseende härå framhåller styrelsen, hurusom 1892 ars riksdag

förklarat, att någon nedsättning kunde ske i de af Eders Kong! Maj:t

äskade anslagen så till vida, att åtminstone det till diverse utgifter begärda

beloppet 4,500 kronor kunde täckas genom de afgifter för laborationer

och öfningar, hvilka lämpligen kunde af Eders Kongl. Maj:t på

administrativ väg föreskrifvas. Derjemte hade Riksdagen förmenat en

ytterligare nedsättning i anslagen kunna åstadkommas genom införande

af bestämda terminsafgifter till lämpliga belopp; på grund hvaraf Riksdagen

anhållit, det Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida

icke terminsafgifter lämpligen borde åläggas eleverna vid tekniska

högskolan, samt derefter för Riksdagen framlägga det förslag i ämnet,

hvartill omständigheterna kunde föranleda.

Med anledning häraf bemyndigade Eders Kongl. Maj:t enligt nådigt

bref den 29 juli 1892 styrelsen att för läroåret 1892—1898 af de ordinarie

elever, som från och med nämnda läroår antoges vid högskolan, uppbära

afgifter sålunda, att hvarje elev skulle för gemensamma öfningar, såsom

verkstadsarbete, geodetiska mätningar, vissa ritöfningar o. s. v., Bilägga eu

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Åttonde hufvudtiteln.

afgift af 10 kronor för terminen, och elev, hvilken derjemte deltoge i andra

öfningar, såsom kemiska, kemiskt tekniska, metallurgiska och elektrotekniska

laborationer, betala ytterligare 10 kronor för terminen. Vidare hade

Eders Kongl. Maj:t anbefalt styrelsen att efter lärarekollegiets hörande afgifva

underdånigt yttrande med anledning af de af Riksdagen ifrågasatta

terminsafgifterna. Kollegiet förklarade härvid, att ett undantag från den

i järf. land tillämpade principen, att all högre undervisning vore kostnadsfri,

minst borde komma i fråga vid tekniska högskolan, hvars elever under

de jemförelsevis långa kurserna vore underkastade rätt dryga utgifter, såsom.

för anskaffande af dyrbara böcker och ritinstrument, deltagande i

studieresor under lärokursen m. m., i vida högre grad än hvad fallet vore

inom de flesta undervisningsgrenar vid universiteten. Deremot kunde lämpligeu

vissa afgifter åläggas de ordinarie eleverna för deltagande i åtskilliga

öfningar, som inom flere grenar af den tekniska undervisningen förekomme,

och vid hvilka olika slag af materiel af eleverna förbrukades.

Genom dessa afgifter kunde dels de icke obetydliga kostnader, som ifrågavarande

öfningar vallade högskolan, till någon del bestridas, dels ock de

ökade utgifter, som på hit hörande områden förorsakades af ett stort tilllopp

af elever, lämpligen motvägas. För att dessa afgifter ej måtte

blifva allt för betungande, borde de, i likhet med hvad som gälde för

extra samt specialelevernas afgifter, kunna för mindre bemedlade elever

nedsättas eller efterskänkas.

Styrelsen ansåg icke heller något skäl kunna anföras, hvarför den

högre tekniska undervisningen skulle genom till statskassan ingående terminsafgifter

försättas i ett ogynsammare läge än öfriga högre undervisningsgrenar.

De ifrågasatta afgifterna för öfningarna åter, hvilka afgifter

skulle direkt användas till undervisningens bästa, hade en motsvarighet i

de laborationsafgifter, som till icke obetydliga belopp erlades af de studerande

vid universiteten. Styrelsen hemstälde derför, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med hvad kollegiet föreslagit:

att icke några till statskassan ingående terminsafgifter måtte åläggas

eleverna;

att deremot afgifter för laborationer och andra öfningar måtte åläo-gas

eleverna till belopp, som af Eders Kongl. Maj:t faststäldes;

att dessa afgifter borde utgå dels med ett för alla elever gemensamt

mindre belopp och dels med ett tillägg för de elever, som deltoge i kemiska,

kemiskt. tekniska, metallurgiska och andra laborationer, hvilka föranledde

särskilda omkostnader;

att lärarekollegiet måtte tilldelas rätt att för mindre bemedlade elever

nedsätta eller efterskänka dessa afgifter, dock att summan af de erlagda

s. 141 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 141

afgiftsbeloppen hvarje termin borde utgöra minst 75 procent af hvad den

skulle vara, om alla de elever, som vore dertill skyldige, erlade full afgift;

samt

att de sålunda inflytande penningemedlen skulle ingå till högskolans

allmänna kassa för att i mån af behof användas för betäckande af en del

af omkostnaderna vid laborationer och andra öfningar samt för diverse

utgifter, som dermed stode i samband.

Enligt detta förslag skulle ett icke obetydligt belopp blifva disponibelt

för ”bestridande af en del af de förökade utgifter, som läroverkets

utvidgning förorsakade för laborationer och andra öfningar, samt för diverse

utgifter.

För närvarande utginge till dessa ändamål sammanlagdt 18,500 kronor,

nemligen till kemiska in. fl. laborationer 6,000 kronor, till verkstaden

2,500 kronor och till diverse utgifter 10,000 kronor. Enligt kommitterades

förslag skulle dessa anslag höjas med sammanlagdt 15,250 kronor, eller

till 33,750 kronor. Den erforderliga höjningen i detta anslag ansåge

emellertid styrelsen kunna betäckas med elevernas afgifter. Efter läroverkets

fullständiga utvidgning och lärokursens utsträckning i vissa fackskolor

från tre till fyra år komme antalet ordinarie och specialelever, som

höstterminen 1892 utgjort 259, sannolikt att uppgå till omkring 360. Af

dessa komme 2/8 eller 240 att endast betala den lägre afgiften, under det

att Vs eller 120 deltoge i öfningar, som medförde den högre afgiften.

Vore dessa afgifter desamma, som för närvarande utginge, 20 resp. 40

kronor för år, skulle man följaktligen kunna påräkna omkring 9,600 kronor

årligen. Ville man bestrida den afsedda förhöjningen i anslaget till

diverse utgifter endast med elevafgifterna, finge således dessa åtminstone

fördubblas, hvarigenom man kunde påräkna 19,200 kronor för ar, derest

icke några elever blefve befriade från afgifter. Kunde åter, såsom styrelsen

ifrågasatt, ända till 25 % af det beräknade beloppet efterskänkas,

skulle icke mer än 14,400 kronor kunna beräknas för ifrågavarande ändamål.

Den uppkommande bristen, 850 kronor, borde dock kunna täckas

af de afgifter, som inflöte för extra elever. Enligt detta förslag skulle

således någon förhöjning af ifrågavarande anslag, 18,500 kronor, icke behöfvas.

Efter afdrag af berörda 15,250 kronor från den af kommitterade projekterade

anslagssumman skulle det behöfliga statsanslaget uppgå till

209,750 kronor, utvisande en förhöjning af det nuvarande anslaget med

63,050 kronor. Den verkliga förhöjningen blefve dock något mindre, enär

det årliga extra anslag af 19,600 kronor, som utgått för den provisoriska

utvidgningen, icke längre toges i anspråk; hvadan den faktiska ökningen

s. 142 Kontrollera mot PDF

142 Åttonde hnfvudtiteln.

åt statens årliga utgifter till högskolan komrae att uppgå till 43.450 kronor,

deri likväl icke ålderstilläggen inberäknats.

Angående de af kommitterade föreslagna extra anslagen anför styrelsen

följande.

Anslaget till undervisningsmaterielen, beräknadt af kommitterade till

41,700 kronor, kunde minskas dels med 6,000 kronor, afsedda för en gasmaskin,

och 5,000 kronor till ett ackumulatorbatteri, enär styrelsen uppgjort

fördelaktigt aftal om förhyrning och inköp genom amortering af

både en gasmaskin och ett dylikt batteri, dels ock med 1,950 kronor, som

Riksdagen redan för den provisoriska utvidgningen beviljat till inköp af

undervisningsmateriel. Af ifrågavarande anslag återstode sålunda 28,750

kronor, hvaraf 12,000 kronor vore afsedda för maskiner och apparater

till elevernas mekaniska laborationer.

Den af kommitterade beräknade anslagssumman för den nya laboratoriebyggnadens

uppförande och inredning, 326,500 kronor, kunde likaledes

något reduceras. Enligt den af professor Dahl omarbetade byggnadsplanen

belöpte sig ifrågavarande kostnader blott till 310,000 kronor.

Äfven det föreslagna anslaget af 23,000 kronor till förbättring af den

lösa undervisningsmaterielen för de båda laboratorierna kunde nedsättas

med sammanlagdt 7,900 kronor, som Riksdagen för den provisoriska utvidgningen

beviljat till undervisningsmateriel m. in. för de kemiska och

mineralogiska afdelningarna. Det behöfliga anslaget till den nya laboratoriebyggnaden

och dess utrustning kunde således beräknas till sammanlagdt

325,100 kronor.

Af de föreslagna förändringarna i högskolans hufvudbyggnad vore

somliga redan genomförda, hvarjemte några lämpligen kunde uppskjutas.

Den summa af 60,000 kronor, som kommitterade beräknat för genomförandet

af dessa förändringar, kunde derför nedsättas, enligt beräkning

af professor Dahl, till 35,000 kronor.

Med inberäknande af den föreslagna förhöjningen i bokförlagskapitalet

skulle de för en gång behöfliga anslagen sålunda kunna upptagas

till 393,850 kronor, i stället för att de af kommitterade beräknats till

456,200 kronor.

Med afseende på genomförandet af förslaget till högskolans utvidgning

och omorganisation anför styrelsen, att uppförandet af den föreslagna

nybyggnaden torde taga i anspråk en tid af minst tre år. Under första

året skulle hufvudsakligen de förberedande arbetena och grundläggningen

verkställas, hvartill ett anslag af 50,000 kronor borde beräknas. Förändringarna

i hufvudbyggnaden kunde icke vidtagas, förr än laboratoriebyggnaden

blifvit färdig, men skulle derefter utan svårighet kunna på

s. 143 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 143

några månader utföras. Anslagen till förstärkning af lärarekrafterna stode

i sammanhang med undervisningens utvidgning, hvilken åter förutsatte

den nya byggnaden.

öfver de ifrågasatta anslagens fördelning på särskilda år hade högskolans

föreståndare uppgjort följande öfversigt:

för år 1895 skulle kräfvas: till påböljande af laboratoriebyggnaden 50,000

kronor; till inköp af maskiner m. m. för mekaniska laborationer

12,000 kronor; samt för den provisoriska utvidgningen oförändradt

19,600 kronor;

för år 1896: till fortsättning af laboratoriebyggnaden 150,000 kronor

samt för den provisoriska utvidgningen otörändradt 19,600 kronor;

för år 1897: till fullbordande af laboratoriebyggnaden 110,000 kronor;

för undervisningsmateriel m. m. 15,100 kronor; för den provisoriska

utvidgningen af undervisningen oförändradt 19,600 kronor;

för år 1898: till förändringar inom högskolans hufvudbyggnad samt inredning

af fysikaliska och elektrotekniska laboratorierna, utsträckning

af belysnings- och värmeapparaterna derstädes, förhöjning af bokförlagskapitalet

samt öfriga utgifter för en gång 56,750 kronor; för

den provisoriska utvidgningen, hvilken skulle utsträckas sa, att högskolan

från och med höstterminen 1898 kunde emottaga ett till 120

ökadt antal elever i första årskursen, 14,650 kronor;

hvarjemte för år 1898 skulle erfordras följande ordinarie anslag:

för upprättande af två nya professorsbefattningar 12,000 kronor;

för lönetillskott åt professorerna i kemisk teknologi och grufvetenskap

sammanlagdt 1,900 kronor;

för arfvodesförhöjning åt sekreteraren och kamreraren sammanlagdt

1,200 kronor;

till förhöjning af betjeningens aflöning 1,600 kronor;

till förhöjning af anslaget för samlingar in. m. 3,000 kronor; samt

till understöd åt lärarne för utrikes resor 2,000 kronor;

för år 1899: på ordinarie stat återstoden af den ifrågasatta förhöjningen

af 63,050 kronor i ordinarie anslaget, eller 41,350 kronor.

Enligt denna plan skulle således redan vid höstterminen 1898 ända

till 120 elever kunna mottagas i första årskursen och utvidgningen till

alla delar vara genomförd vid början af höstterminen 1899. Den ordinarie

utgiftsstaten skulle då vara förhöjd tran dess nuvarande belopp, 146,700

s. 144 Kontrollera mot PDF

144 Åttonde hufvudtiteln.

kronor, till 209,750 kronor, hvarförutom ett belopp af inemot 15,250

kronor beräknats skola inflyta genom elevernas afgifter, hvilka sålunda

borde utgå med 80 kronor för elev, som deltoge i laborationer och andra

öfningar af vidsträcktare omfattning, och med 40 kronor för öfrige elever,

under det att dock mindre bemedlade elever kunde erhålla befrielse från

af giften eller nedsättning i densamma.

Efter nådig remiss har jemväl öfverintendentsembetet yttrat sig i detta

ärende, dervid embetet anmält sig icke hafva funnit något att erinra vare

sig mot de senast upprättade ritningarna till nybyggnad eller mot ritningarna

till förändringar i högskolans hufvudbyggnad; och hade icke heller

tillhörande kostnadsberäkningar från embetets sida föranledt någon anmärkning.

Den tekniska undervisningens stora betydelse för landets ekonomiska

förkofran och välstånd torde af ingen bestridas. Att söka göra denna

undervisning fullt ändamålsenlig och lätt tillgänglig måste derför vara en

högeligen angelägen uppgift, helst som de banor, för hvilka eljest kräfvas

högre studier, särskildt den medicinska, juridiska och lärarebanan, redan

äro öfverfylda. Jag instämmer derför till fullo i hvad ofvan bemälde

kommitterade äfvensom tekniska högskolans lärarekollegium och styrelse

anfört angående behofvet af nämnda högskolas utvidgning såväl med hänsyn

till undervisningens omfång och grundlighet som med afseende å högskolans

förmåga att mottaga ett ökadt antal elever. Det ifrågasatta antalet

synes mig icke vara för högt, snarare är att befara, att den föreslagna

utvidgningen, enligt hvilken 120 lärjungar skulle kunna årligen

mottagas i första afdelningen, inom en icke allt för aflägsen framtid

skall visa sig otillräcklig, då antalet i denna afdelning höstterminen

1892 skulle uppgått till 105 och höstterminen 1893 till 122, derest

alla kompetente inträdessökande verkligen vunnit inträde. Men då erfarenheten

lärt, att antalet inträdessökande ej så obetydligt vexlar, och

då en afsevärd ökning af det sålunda föreslagna lärjungeantalet skulle

medföra vida större kostnader än dem, som befunnits erforderliga för

genomförandet^ af den nu ifrågasatta utvidgningen, samt då äfven dessa

måste efter våra förhållanden anses ganska betydliga, så torde för närvarande

icke en längre gående utvidgning böra ifrågasättas.

Mot kommitterades af lärarekollegiet och styrelsen förordade förslag

till högskolans omorganisation äfvensom rörande sättet för undervisningens

utsträckning samt lärarnes aflöning och fördelning på de särskilda läroämnena

har jag intet att anmärka. Med hänsyn till den föreslagna nybyggnaden

och dermed i samband stående åtgärder för åstadkommande af

s. 145 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 145

erforderligt utrymme äfvensom beträffande kostnadsberäkningen gillar Jag

styrelsens förslag, hvarigenom dels någon besparing vunnits, dels möjligheten

af en kommande ytterligare utvidgning blifvit tillgodosedd. I det

hela bär jag icke heller något att invända mot den uppgjorda planen för

de begärda anslagens ^anordnande, ehuru jag anser, att med det föreslagna

anslaget å 12,000 kronor till inköp af maskiner m. m. till mekaniska

laborationer kan anstå till år 1896.

Till utgående under år 1895 skulle således erfordras dels till påbörjande

af den föreslagna nybyggnaden 50,000 kronor, dels till provisorisk

utvidgning af undervisningen vid högskolan samma belopp, som föregående

år för detta ändamål beviljats, eller 19,600 kronor, nemligen till arfvode

åt en extra lärare i praktisk elektroteknik 2,000 kronor, till elektriska

apparater och laborationer 1,200 kronor, till förstärkning af undervisningen

vid högskolan under år 1895 15,800 kronor och till hyresersättning åt

professorn i kemisk teknologi under sistnämnda år 600 kronor.

Jag hemställer således, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i hufvudsak

godkänna förbemälde kommitterades plan till tekniska högskolans utvidgning

och omorganisation, för så vidt denna blifvit af nämnda högskolas

styrelse tillstyrkt, äfvensom att Eders Kongl. Maj:t ville, för genomförande

af berörda utvidgning och omorganisation, föreslå Riksdagen dels att till

ny byggnad för tekniska högskolans kemiska och mineralogiska afdelningar

samt densammas inredning och utrustning i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med derför uppgjorda ritningar och kostnadsförslag^ bevilja

325,100 kronor och deraf anvisa 50,000 kronor att utgå under år 1895,

dels att till provisorisk utvidgning af högskolans undervisning under sagda

år anslå ett belopp af 19,600 kronor.

Med anledning af en utaf direktionen för tekniska skolan i Eskilstuna [48.]

gjord underdånig framställning om extra anslag till bestridande af aflöning

åt extra lärare och andra utgifter, som förorsakades af det ökade elev- Eskilstuna.

antalet, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t måtte

till Riksdagen göra framställning derom, att till förstärkning af lärarekrafterna

vid tekniska skolan i Eskilstuna måtte, i likhet med hvad förra

året egde rum, på extra stat för år 1895 anvisas ett belopp af 750 kronor.

Till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande af kost- [49.]

uader för deras inspektion har under de senaste åren anvisats ett belopp understöd åt

af 35,000 kronor årligen, under vilkor att det bidrag. som af dessa medel

komme att utbetalas till understöd åt sådan skola, icke finge öfverstiga m.

hvad vederbörande kommun i kontant tillsköte för skolan. Da omforma.

till Rikad. Prof. 18.94. 1 Sand. 1 Afd. 19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146 Åttonde liufvudtiteln.

målda belopp fortfarande är för ifrågavarande ändamål erforderligt, hemställer

jag, det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att jemväl

för ar 1895 härtill, under nämnda vilkor, på extra stat anvisa 35,000

kronor.

Gymnastiska centralinstitutet.

[50.] Uti skrifvelse den 14 november 1892 har direktionen öfver gymnasti
SÄka

centralinstitutet i underdånighet anmält, hurusom behofvet af rymgar

inom och tidsenligare lokaler för institutet numera blifvit så känbart att

tutets lokaler, dess snara afhjelpande syntes för institutets framgångsrika verksamhet vara

nödvändigt; och har direktionen i sådant afseende anfört följande.

Fordringarna på gymnastiska centralinstitutets verksamhet hade under

en följa af år blifvit stälda betydligt högre än förhållandet var vid den

tid, da institutet ordnades i öfverensstämmelse med 1864 års stadga och

dess lokaler ombygdes. Från den tiden fördelades den fullständiga kursen

vid institutet på två år. Nye manlige lärjungar antogos hvarje år till ett

antal af 18 till 20, af hvilka högst 16 fullföljde kursen det derpå följande

aret. Härigenom uppgick hela antalet manlige lärjungar för hvarje år

till omkring 35. Genom stadgan af den 13 juli 1887 hade den fullständiga

kursen för manlige elever ordnats på tre år, så att tre hvar för siosjelfständiga

kurser följa. efter hvarandra och bilda ett afslutadt helt

bensöm i följd af arméens behof att erhålla flere gymnastiskt

bildade officerare hade antalet manlige elever betydligt ökats och utgjorde

hösten 1892 i instruktörskursen 28, i gymnastiklärarekursen 22 och i

sjukgymnastkursen 11, tillsammans 61. Direktionen hade likväl hvarje år

funnit sig på grund af bristande utrymme nödsakad att afstå ansökningar

om inträde. ^ Samtidigt med den manliga kursen påginge äfven en qvinlig,

hvilken småningom från ett 10-tal kommit att omfatta 20 å 25 elever.

Äfven här måste dock ett stort antal inträdessökande hvarje gång afvisas.

Hela antalet manliga och qvinliga elever vid institutet utgjorde således

vid nyssnämnda tid 86.

De lokaler, öfver hvilka institutet för närvarands förfogade, vore af

den beskaffenhet, att de icke nöjaktigt motsvarade ens måttliga fordringar.

Direktionen hade visserligen i den mån för ändamålet disponibla tillgångar

sadant medgifvit och genom öfverintendentsembetets medverkan sökt att på

bästa sätt tillgodose de nödvändigaste behofven, men för afhjelpandet afen

del sadana kräfdes allt för stora kostnader, för att de skulle kunna bestridas,

ined mindre Eders Kongl. Maj:t ville understödja direktionens plan och

härför anvisa behöfliga medel eller derom göra framställning hos Riksdagen.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 147

Det ökade lärjungeantalet och den förändrade anordningen af undervisningen

i sjukgymnastik hade medfört, att ett betydligt antal patienter

måst erbjudas kostnadsfri behandling med sjukgymnastik för fyllande af

det nödvändiga behofvet af lefvande undervisningsmaterial för institutets

lärjungar i den sjukgymnastiska kursen. Denna omständighet framkallade

åter behofvet af särskildt utrymme för sjukgymnastiken åt de betalande

patienterna, enär dessa senare i allmänhet icke ville underkasta sig att behandlas

på samma gång som fripatienterna och det dessutom vore snart

sagdt omöjligt att hålla den för den kostnadsfria kliniken behöfliga lokalen

i sådant skick, att den uppfylde betalande patienters billiga anspråk.

Den för sjukgymnastik ursprungligen afsedda salen vore jemförelsevis

liten. I denna behandlades nu den mängd af fripatienter, som vore behöfliga

för institutets såväl manlige som qvinliga lärjungars undervisning.

Antalet fripatienter utgjorde hösten 1892 omkring BO af hvartdera könet.

Direktionen ville ej ifrågasätta, att denntt sal skulle förses med möbler

och redskap af sådan beskaffenhet, att de kunde tillfredsställa betalande

patienters fordringar, hvilka numera genom enskilda anstalters anordningar

kanske stäldes väl högt; men å andra sidan framstälde sig de stora

svårigheterna att med de nuvarande, ehuru under senare tid förbättrade

lokala anordningarna för sjukgymnastiken uppehålla denna gren af institutets

verksamhet, hvilken vore nödvändig och maktpåliggande för detsamma

i dess helhet. Enligt direktionens åsigt kunde nemligen institutet icke

nöja sig med att endast behandla fripatienter. Ty det vore af stor vigt,

att de blifvande sjukgymnasterna lärde sig att behandla folk ur olika samhällsklasser;

och dessutom bereddes genom de betalande patienternas afgifter

lättast de nödvändiga medlen till underhall och anskaffning af redskap

och annan undervisningsmateriel äfvensom till erforderliga arfvoden

åt lärarebiträden. Den i staten härtill anslagna summan 3,500 kronor vore

ej tillräcklig för dessa och liknande behof. _ o o

Sjukgymnastiken för betalande manlige patienter hade hittills pagatt

i en af de två stora gymnastiksalarne, som vore afsedda för friskgymnastik.

Denna sal anordnades hvarje afton med den redskap, som behöfdes

för den sjukgymnastiska verksamheten, hvilken der paginge hvarje morgon

klockan 7—9. Efter sjukgymnastikens afslutande undanskaffades åter den

använda inaterielen och salen stäldes i ordning för den skolungdom, soin

dagligen omedelbart före kl. 10 förmiddagen infunne sig för att erhålla

silf gymnastiklektion. Denna anordning, som hittills utgjort den enda utvägen

att tillgodose de betalande patienterna, kunde och borde ej anses

för annat än tillfällig. 0 .

Såsom nyss nämndes kunde institutet under nuvarande iörhallandcn

opaginerad Kontrollera mot PDF

I48 Åttonde hnfvudtiteln.

ej erbjuda sina betalande manlige patienter annan tid än klockan 7—9 på

morgonen. Denna tidiga timme vore för klena och sjuka personer ej den

bästa att begifva sig ut i det fria, i synnerhet under nordens vinter. Så

länge centi alinstitutet var den enda större anstalt, der sjukgymnastik meddelades,

förspordes dock inga invändningar mot sagda tid, och institutet

hade att glädja sig. åt ett ganska stort antal patienter. Men sedan flera

enskilda anstalter tillkommit, der gymnastisk behandling kunde erhållas

midt på dagen eller annan tjenlig tid, hade patientantalet ständigt minskats.

De betalande qvinliga patienterna måste sammanföras med de icke

betalande på tiden klockan 8—11 förmiddagen. Men följden häraf hade

redan blifvit, att institutet hade snart sagdt inga betalande qvinliga patienter.

. Häröfver vore ej att undra, ty valet emellan att gymnastisera vid

centralinstitutet tillsammans med 70 till 80 fripatienter eller vid en af de

beqväma enskilda anstalterna måste utfalla till de senares fördel. Om således

institutet skulle med framgång kunna meddela sjukgymnastik behandling

åt betalande patienter, vore det nödvändigt att för detta ändamål

särskilda salar anskaffades.

Detta påkallades äfven af friskgymnastikens behof. Sedan antalet

elever numera, betydligt ökats, toges de båda större salarne i vida hö°re

grad än förut i anspråk för denna gymnastik. De manlige lärjungarnes fäktöfningar

måste på grund af antalet deltagare numera ega rum i båda salarna.

Fäktmaterielen, hvilken vore ganska dyrbar, hade under tiden mycket förökats,

men det saknades tillräckligt och lämpligt utrymme för densammas

förvarande. Sådant skulle vinnas, i fall den sjukgymnastiska redskapen

blefve uppstäld pa annan plats. Da det vore att förutse, att ännu större

kraf komme att ställas pa institutets uppgift att utbilda manlige och qvin%a

gymnaster, blefve det alltmer en oafvislig nödvändighet, att de båda

större salarne finge uteslutande användas för friskgymnastiken, den pedagogiska

och fäktningen, samt att särskilt utrymme bereddes för sjukgymnastiken.

De manlige elevernas omklädnads- och tvättrum vore i förhållande

till. elevantalet alltför litet. Rummets ytinnehåll utgjorde 430 qvadratfot,

hvilket för ett antal af 60 elever gåfve en golfyta af omkring 7 qvadrat^

fot. åt. hvarje person, hvilket utrymme dock vidare förminskades genom

befintliga skofack och annan möblering. Tamburen vore ock otillräcklig.

Ej heller hade dessa lärjungar till sitt förfogande något rum, hvarest de

kunde vistas före, efter eller emellan lektionerna. Det syntes dock vara

billigt, att åt lärjungarne, som skulle vistas vid institutet under en tid af

från ett till tre år, bereddes ett om än obetydligt område, der de kunde

i lugn och ro tillbringa sina mellanstunder antingen för studier eller hvila.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Åttonde liufvudtiteln. 149

Till förvarande af institutets bibliotek, hvilket under de sista tjugu

åren betydligt förökats, användes två små rum innanför stora hörsalen.

Denna lokal lemnade icke tillräckligt utrymme för den värdefulla samlingen

af böcker, planschverk och ritningar, hvarför denna samling ej kunde

behörigen vårdas eller hållas i god ordning. En annan stor olägenhet

vore, att för dem, som ville i biblioteket idka forskningar och studier,

någon plats ej kunde till följd af det strängt anlitade utrymmet beredas;

något särskildt arbets- och läsrum funnes ej. Det torde knappt behöfva

påpekas, att ett sådant förhållande vore högeligen ogynsamt och att biblioteket

derigenom icke kunde uppfylla sitt ändamål. Hvad här sagts om

boksamlingen gälde delvis äfven om preparatsamlingen och annan åskådningsmateriel.

Af det anförda framginge, att institutet vore i verkligt behof af betydlig

förbättring och tillökning af sina lokaler. Ytterligare en nödig förbättring

ville direktionen framhålla, nemligen en verksam centraluppvärmning,

afsedd för institutets alla lokaler, och dermed förbundna anordningar

för luftvexling. Härigenom ökades visserligen kostnaden för de ifrågasatta

förändringarna, men det blefve ock möjligt att åstadkomma uppvärmning

äfven af de nya lägenheterna utan särskildt anslag, hvarjemte direktionen

tänkt sig, att den nuvarande betjeningen skulle blifva tillräcklig för lokalernas

skötande äfven efter dessas utvidgning, enär en betydlig minskning i

arbetet med eldning, vedsågning och huggning blefve en gifven följd af

värmelednings anbringande.

Direktionen hade, såsom ofvan nämnts, i det längsta sökt att genom

partiela förbättringar tillgodose de kraf, som stäldes på institutet, och verksamheten

derstädes hade fortgått med den framgång, att institutet kunnat

göra sig bemärkt långt utom Europas gränser på ett sätt, som utgjorde

en heder för det svenska namnet. Men inom olika länder ville man numera

förskaffa sig motsvarande läroanstalter. Både enskilda och allmänna

medel understödde dylika planer, och det vore fara värdt, att sjelfva moderinstitutionen,

det svenska centralinstitutet, skulle inom kort befinna sig

bakom sina efterbildningar. Med tanken på det ansvar, som hvilade på

direktionen, samt på den heder och aktning, som gymnastiken skördat åt

Sverige, hade direktionen ansett sig böra hos Eders Kongl. Maj:t göra

framställning om de befintliga bristernas afhjelpande i en snar framtid;

och då en yttre reparation af institutets byggnader, redan länge ifrågasatt,

i alla händelser måste för vidmakthållande af denna statens egendom

med det snaraste ega rum, hade direktionen funnit tillfället lämpligt fölen

sådan framställning och i anledning häraf låtit utarbeta ritningar

jemte kostnadsförslag till förändringar, som ansetts nödvändiga, om insti
-

s. 150 Kontrollera mot PDF

150 Åttonde hufvudtiteln.

tutet skulle blifva tidsenligt och i stånd att för en längre framtid såsom

hittills fylla sin uppgift.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har direktionen föreslagit:

påbyggnad af de båda större gymnastiksalarne, hvarigenom skulle

erhållas två sjukgymnastiksalar med tillhörande beqvämligheter för betalande

manlige och qvinliga patienter;

tillbyggnad och delvis ombyggnad af östra vinkeln af norra gården,

hvarmed skulle vinnas större tambur och omklädningsrum samt ett väntoch

studierum för de manlige eleverna m. m.;

en tillbyggnad öfver inkörsporten, hvarigenom skulle åstadkommas

dels ett väl behöflig! utrymme för boksamlingen med dithörande arbetsrum,

dels att de nuvarande biblioteksrummen blefve disponibla för uppställning

och förvaring af allehanda åskådningsmateriel; samt

anordnande af centraluppvärmning.

Kostnaden för om- och tillbyggnaderna samt värmeledningen är beräknad

till 78,000 kronor, hvartill skulle komma 2,000 kronor för anskaffande

af den inredning och materiel, som genom tillbyggnaden blefve

nödvändig. Den erforderliga summan utgör alltså 80,000 kronor.

Uti afgifvet utlåtande öfver de ifrågasatta byggnadsarbetena har öfverintendentsembetet,

som vitsordat nödvändigheten deraf, att dessa arbeten

komme till utförande, och som icke haft något att erinra mot den beräknade

kostnadssumman, funnit sig böra föreslå några förändrade anordningar,

hvilka icke skulle medföra ökad kostnad; och har direktionen förklarat

sig icke hafva något att anmärka mot öfverintendentsembetets förslag.

Hvad direktionen anfört ådagalägger tydligen behofvet af de påvisade

bristernas snara afhjelpande. De föreslagna åtgärderna synas ock vara

ändamålsenliga och ej medföra större kostnad än som är nödvändig. Den

erforderliga summan torde utan olägenhet kunna fördelas på två år. Jag

finner mig alltså föranlåten att tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t behagade

till Riksdagen göra nådig framställning derom, att för tillbyggnad af och

förändringar inom gymnastiska centralinstitutets lokaler äfvensom för anskaffande

af behöflig ny materiel må beviljas ett anslag af 80,000 kronor

och deraf för år 1895 anvisas 40,000 kronor.

Medicinalstyrelsen med tillhörande stater.

[51] På derom af medicinalstyrelsen i skrifvelse den 18 september 1893

^angående medicinalverkets behof gjord framställning tillstyrker jag, att

hospitalensrä-Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1895

kenskaper. bevilja ett anslag af 1,200 kronor, eller samma belopp som under flera

föregående år, till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufyudtiteln. 151

Styrelsen för farmacevtiska institutet ingaf den 18 september 1893 [52.]

till medicinalstyrelsen en af åtskilliga bilagor åtföljd skrifvelse, hvari framhölls

behofvet af en förbättrad uppvärmning och ventilation af institutets ning m. m. i

laboratoriesalar. I sådant afseende anfördes hufvudsakligen följande. °

Farmacevtiska institutet vore för närvarande i besittning af en ång- laboratorium.

panna, hvilken hade till uppgift dels att uppvärma institutets laboratoriesalar,

ångkittel och destillationsapparat, dels att fylla behofvet af ånga

och destilleradt vatten. Denna ångpanna, hvilken anskaffats år 1882 för

en summa af 2,340 kronor 80 öre, hvaraf 1,956 kronor bestridts af särskildt

statsanslag och återstoden utgått af institutets expensmedel, hade

år 1892 måst två gånger repareras, hvilket medfört en utgift af tillhopa

430 kronor. Enligt af två sakkunniga personer verkstäld besigtning, vore

ångpannan nu utbränd och omöjlig att ytterligare reparera. Styrelsen

såge sig derför nödsakad att vidtaga åtgärder för anskaffande af ny ångpanna.

Genom ökning af antalet elever vid institutet hade emellertid

uppstått ett ytterligt trängande behof af bättre ventilation af institutets

lokaler, hvilket behof ej kunde tillgodoses allenast genom berörda ångpannas

anskaffande. Efter att hafva inhemtat yttrande från ingeniören

Hugo Theorell funne styrelsen det vara lämpligast att, på sätt han föreslagit,

uppvärmningen och ventilationen af institutets lokaler besörjdes

genom en särskild apparat, hvilken fordrade ringa tillsyn och underhållskostnad.

För fyllande af behofvet utaf ånga och destilleradt vatten borde

anskaffas en till sina dimensioner reducerad och derför mindre kostbar

ångpanna. Enligt af styrelsen infordrade kostnadsförslag skulle utgifterna

för dessa anordningar ställa sig på följande sätt:

värmeapparaterna................................................ kronor 1,250: —

deras insättning m. m. .......................................... » 675: —

en mindre ångpanna........................... »_550: —

summa kronor 2,475: —

hvilket belopp obetydligt öfverstege hvad som skulle erfordras för anskaffande

af ny ångpanna af samma storlek, som den institutet nu innehade.

Farmacevtiska institutets styrelse hemstälde derför, att medicinalstyrelsen

ville hos Eders Kongl. Maj:t söka utverka aflåtande af proposition

till Riksdagen om beviljande af nödiga medel för angifna ändamål.

Berörda skrifvelse med dertill hörande handlingar har medicinalstyrelsen

till Eders Kongl. Maj:t insändt och dervid i egen underdånig

skrifvelse af den 30 oktober 1893 yttrat, att af det vid besigtningen å

berörda ångpanna upprättade instrument och inhemtade upplysningar

framginge, att den nuvarande ångpannan icke kunde tjcnstgöra ännu ett

s. 152 Kontrollera mot PDF

152 Åttonde hufvudtiteln.

år; att densamma för öfrigt vore otjenlig att på samma gång använda

till uppvärmning af en del rum och till vanlig destillationspanna på ett

kemiskt laboratorium; samt att den derför borde ersättas af en mindre

ångpanna för laboratoriets behof och af en lämplig, i källaren stäld kalorifer

för åstadkommande af såväl uppvärmning af de stora laboratorierummen

som en nöjaktig ventilation af desamma. Enär kostnaderna för en

ny ångpanna i den utbrändas ställe jemte de föreslagna anordningaima för

centraluppvärmning af laboratoriet icke nämnvärdt öfverstege priset för

en ny ångpanna af den nuvarandes storlek, och då de föreslagna åtgärderna

medförde många och afsevärda fördelar, samt institutets tillgångar

enligt nuvarande utgiftsstat omöjligen medgåfve bestridandet af ifrågavarande

utgifter, hemstälde medicinalstyrelsen, det Eders Kong! May t

täcktes till nästkommande riksdag aflåta nådig proposition om beviljande

af ett anslag å extra stat af 2,475 kronor för anordnande vid farmacevtiska

institutet af ny värmeledning och anskaffande af ny ångpanna derstädes.

öfverintendentsembetet, som erhållit nådig befallning att till Eders

Kongl. Maj:t inkomma med utlåtande i detta ärende, har i underdånig

skrifvelse den 21 november 1893 anfört, att embetet för sin del icke

funnit skäl till anmärkning mot det framstälda förslaget till anordnande

af ny värmeledning och anskaffande af ny ångpanna för farmacevtiska

institutet, och att ej heller den för ifrågavarande arbetens utförande beräknade

kostnad, 2,475 kronor, gifvit embetet anledning till erinran. Vidare

har direktionen för apotekaresocieteten, såsom egare af det hus, hvari

farmacevtiska institutet för närvarande är inrymd t, skriftligen förklarat,

att från direktionens sida intet hinder mötte för inrättandet af ifrågavarande

värmeledning och dermed förenade ventilation, och att, när det

af direktionen med institutets styrelse nu upprättade, till den 1 januari

1902 gällande hyreskontrakt utginge, intet anspråk på ersättning för de

för berörda ändamål förändrade lokalernas återställande i deras nuvarande

skick komme att af direktionen framställas.

På grund af hvad sålunda i ärendet förekommit får jag i underdånighet

tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på

extra stat för år 1895 anvisa ett belopp af 2,475 kronor för anordnande

vid farmacevtiska institutet af ny värme- och ventilationsledning samt

anskaffande af en ny ångpanna vid institutet.

[53.] Medicinalstyrelsen har i nyssnämnda skrifvelse anmält, att den i hufvud
PoiikHnik

/<»staden inrättade poliklinik för tandsjukdomar, hvilkens verksamhet sedan

‘döma", början af år 1885 fortgått enligt de af styrelsen på nådigt uppdrag med
-

s. 153 Kontrollera mot PDF

Åttonde Imfvudtiteln.

153

delade bestämmelser, under tiden tillvunnit sig ökadt förtroende, hvadan

och då patienternas antal betydligt stigit, medicinalstyrelsen hemstält, att

medel för denna anstalts fortsatta upprätthållande måtte beredas, derest ej

Eders Kongl. Maj:t skulle finna tandläkareundervisningen i dess helhet

böra omorganiseras enligt ett derom af medicinalstyrelsen i samma skrifvelse

framstäldt förslag. Då emellertid detta förslag ansetts icke för närvarande

böra föranleda någon åtgärd af Eders Kongl. Maj:t, tillstyrker jag,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat äfven

för år 1895 anvisa ett belopp af 4,000 kronor för uppehållande under

samma år af nämnda poliklinik.

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

Med anledning af vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademiens i under- - dånig skrifvelse den 30 september 1893 gjorda anhållan hemställer jag

att, enär de extra anslag, å tillsammans 9,200 kronor, som för ändamål, vård af alcatillhörande

akademiens verksamhet, blifvit för innevarande år liksom för demiens samflera

föregående år beviljade, äro för samma ändamål fortfarande erforder- 9

liga, Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år

1895 bevilja enahanda anslagsbelopp, nemligen:

till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet

och vården af de under akademiens inseende

stälda samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening... kronor 4,000: —

till undersökning och beskrifning af fäderneslandets forn
lemningar

m. m................................................................... * 3,200: —

samt till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och andra

märkvärdiga föremål i statens historiska museum in. m. > 2,000: —

tillhopa kronor 9,200: •—

Musikaliska akademien.

Vid särskilda tillfällen under de senare åren har öfverintendents- [55.]

embetet gjort underdåniga framställningar derom, att ersättning måtte ®°**£“"*

embetet beredas för det förskott, som embetet måst lemna för vissa arbe-1 skjutna kostten

å musikaliska akademiens hus. Beträffande uppkomsten af den brist,

till hvars betäckande ifrågavarande förskott användts, anhåller jag att fa fyf byggnad.

erinra om följande.

På Eders Kongl. Maj:ts framställning beviljade 1873 års riksdag ett

belopp af 190,000 kronor till uppförande af byggnad för musikaliska akademien

och dess läroverk på kronans tomt n:o 8 i qvarteret Blasieholmen

i hufvudstaden. Efter pröfning af upprättade byggnadsritningar jemte

Bih. till Rikad. Prot. 1894. 1 Samt. 1 Afd. 20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Åttonde hufmdtiteln.

kostnadsförslag, som upptog för sjelfva byggnaden 162,585 kronor, för

värme- och ventilationsapparat 24,000 kronor samt för gas- och vattenledning

4,106 kronor, eller tillhopa 190,691 kronor, hehagade Eders Kongl.

Maj:t medelst nådigt bref den 30 maj 1873 till efterrättelse fastställa berörda

ritningar samt meddela öfverintendentsembetet, till hvars disposition

byggnadsanslaget stäldes för att till dermed afsedda ändamål användas,

bemyndigande att, efter samråd med akademien, vidtaga de jemkningar i

afseende på byggnadsplanen, som utan att öka förslagskostnaden kunde

vid arbetets utförande finnas lämpliga. Sedan akademien, der åtskilliga

anmärkningar gjorts mot de faststälda ritningarna, låtit upprätta och till

öfverintendentsembetet öfverlemna nya ritningar tillika med två kostnadsförslag,

af hvilka det ena upptog de kostnader, som för byggnadens uppförande

jemte värmeapparat in. m. enligt de faststälda ritningarna skulle

åtgå efter dåmera gällande pris till 221,281 kronor, och det andra upptog

samma kostnader enligt de nya ritningarna till 208,928 kronor, gjorde

öfverintendentsembetet i skrifvelse den 28 april 1874 hos Eders Kongl.

Maj:t anmälan härom samt meddelade, att till betäckande af kostnaderna

enligt det senare, af embetet nu förordade förslaget funnes att

tillgå dels det beviljade statsanslaget å 190,000 kronor och dels influtna

medel för sålda uthus å byggnadstomten 3,500 kronor, eller tillhopa

193,500 kronor, hvadan en brist uppkomme till belopp af 15,428 kronor.

Genom nådigt bref den 12 juni 1874 gillades de nya byggnadsritningarna

och bemyndigades öfverintendentsembetet att verkställa byggnaden

efter sistnämnda ritningar med de jemkningar, som utan byggnadskostnadens

ökande kunde af omständigheterna påkallas; hvarjemte

meddelades föreskrift, att, derest vid anstäld entreprenadauktion visade

sig, att lägsta antagliga anbudet öfverstege det af Riksdagen beviljade anslag

tillsammans med de medel, som eljest kunde vara att för byggnadens

uppförande disponera, frågan om anbudets antagande borde underställas

Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning; och hehagade Eders Kongl. Maj:t,

på öfverintendentsembetets underdåniga hemställan rörande ett vid entreprenadauktion

å byggnadens uppförande gjordt anbud, som med 14,206

kronor öfversteg för arbetet tillgängliga medel, uti nådigt bref den 21

augusti 1874 bemyndiga öfverintendentsembetet att antaga detta anbud.

I underdånigt memorial den 30 november 1875 hemstälde öfverintendentsembetet

dels om beredande af erforderligt fyllnadsanslag till den

då pågående nybyggnaden med nyssberörda belopp 14,206 kronor, dels

ock om tillökning i den beräknade kostnaden för byggnadens värmeapparat

m. in.; och i underdånigt memorial den 30 maj 1876 anförde

embetet ytterligare, hurusom för den till 16,095 kronor då beräknade, i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 15 5

kostnadsförslaget icke upptagna, kostnaden för värme- och ventilationsapparatens

inmurande, tillgång icke, pa sätt vid förslagets uppgörande

antagits, kunde beredas vare sig af den i samma förslag befintliga utgiftsposten

å 7,000 kronor till »diverse oförutsedda utgifter» eller genom uteslutande

af något annat i samma förslag beräknadt arbete. I anseende

härtill och då kontrakt redan uppgjorts om en dylik apparat y enlighet

med akademiens förslag, samt åtskilliga i förbindelse dermed stående arbeten

blifvit verkstälda, anhöll öfverintendentsembetet om nådigt bemyndigande

att, intill dess frågan om betäckande af oinförmälda brist i anslaget

för byggnaden kunde varda af Eders Kong! Maj:t pröfvad och afgjord,

få af under händer varande medel bestrida erforderlig inmurningskostnad

för ifrågavarande värmeapparat. Denna framställning angående

förskjutande af medel till värmeledningens inmurande blef af Eders Kongl.

Maj:t genom nådigt bref den 16 juni 1876 bifallen. I sammanhang härmed

anbefalde Eders Kongl. Maj:t musikaliska akademien att afgifva underdånigt

utlåtande, om och i hvad mån akademien skulle kunna bereda sig

tillgång att genom årliga afbetalningar återgälda det beviljade förskottet;

och i underdånig skrifvelse den 14 september 1876 förklarade^ akademien

sif<- icke kunna uppgifva några för ändamålet användbara tillgångar.

° I memorial den 4 december 1877 anförde öfverintendentsembetet, att

kostnaden för värmeapparatens inmurning slutligen uppgått till 18,301

kronor 86 öre, men att den genom detta belopps sammanläggning med

förut nämnda 14,206 kronor uppkommande summa af 32,507 kronor 86

öre, som skulle utvisa bristen i anslaget till ifrågavarande byggnad, kunnat

genom besparade medel för diverse omkostnader minskas till ett belopp

af 26,566 kronor 54 öre, om hvars ersättande öfverintendentsembetet

anhöll. . „ ,

Med anledning häraf täcktes Eders Kongl. Maj:t till 1881 ars riksdag

aflåta nådig proposition derom, att, till ersättande _ af de medel, öfverintendentsembetet

sålunda fått förskjuta för musikaliska akademiens nybyggnad

och inmurning af värmeapparat derstädes, ett deremot svarande,

till fullt krontal jemnadt belopp af 26,567 kronor måtte varda å extra

stat för år 1882 anvisadt.

I skrifvelse den 25 april 1881 anmälde Riksdagen, att Eders Kongl.

Maj:ts berörda framställning endast i den man af Riksdagen bifallits, att

till'' gäldande af det belopp, hvarmed entreprenadsumman för musikaliska

akademiens nybyggnad öfverstigit de för arbetet tillgängliga medel, pa

extra stat för år 1882 anvisats ett belopp af 14,206 kronor. Beträflande

återstoden af det äskade beloppet, eller 12,361 kronor, utgörande den del

af kostnaden för värme- och ventilationsapparatens inmurande, som icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

l56 Åttonde hufvudtiteln.

kunnat genom andra besparade medel betäckas, anförde Riksdagen, att

den omständighet, att akademien ar 1876 förklarat sig icke kunna uppgiga.

na8ra tillgångar, som kunde användas till återgäldande af hvad

öfverintendentsembetet för ifrågavarande ändamål förskjutit, icke synts

Riksdagen innebära tillräcklig anledning för staten att nu påtaga sig äfven

denna utgift. I afseende a akademiens förmåga att genom afbetalningar

återgälda berörda förskott kunde tilläfventyrs andra förhållanden ega rum

ar 1881 än ar 18/6, i hvithet hänseende utredning borde åstadkommas,

innan akademien frikallades från dylik skyldighet, och antydde Riksdagen,

att akademien genom uppförande af egna konserter möjligen skulle kunna

bereda sig inkomster till gäldande af ifrågakomna, jemförelsevis mindre

betydliga belopp. Med anledning häraf och då hinder icke syntes möta

att under afvaktan af dylik utredning tills vidare fortfarande såsom förskott

balansera nämnda belopp, ansåg Riksdagen några medel till godtgörande

deraf icke böra för det dåvarande beviljas.

Genom nådigt bref den 13 maj 1881 erhöll musikaliska akademien

befallning att inkomma med underdånigt yttrande och utredning, huruvida

icke medelst anställande af konserter eller eljest genom akademiens

försorg medel kunde anskaffas till gäldande af återstående förskottsbeloppet

föi inmurning af värme- och ventilationsapparaten i akademiens nya byggnad.

Den 24 november 1881 afgaf akademien det sålunda infordrade

yttrandet och anförde deruti, att akademien icke egde några medel, hvarmed

nämnda förskott skulle kunna gäldas, enär de genom donationer

tillkomna fonder, hvilka akademien hade till sitt förfogande, i regeln vore

afsedda för vissa i donationsbrefven bestämda ändamål, såsom stipendier

m. in., och deras afkastning sålunda icke finge användas till sådana utgifter

som den här ifrågavarande samt akademiens öfriga tillgångar väl

behöfdes för att akademien skulle kunna i någon mån fullgöra” sina åligganden

med hänsyn till akademiens bestämmelse. Hvad anginge ifrågasatt

anordnande af konserter för ändamålet anfördes, att sådana”ej heller

kunde antagas leda till önskadt resultat. Med eleverna vid konservatorium

kunde sådana konserter ej anställas, emedan deras konstnärliga förmåga

i allmänhet ej kunde vara sa utbildad, att ett offentligt uppträdande

vore lämpligt eller ens tillständigt inför en betalande publik. Skulle åter

i hufvudstaden boende artister anlitas, sa vore med stöd af vunnen erfarenhet

att antaga, det utgifterna snarare skulle öfverstiga inkomsterna

än tvärtom, enär kostnaderna för dylika konserter vore högst betydliga.

De konserter, som inbringade något nämnvärdt, vore antingen sådana, der

konsertgifvaren insatte sin personliga talang, i hvilket fall inkomsten finge

anses motsvara det honorarium han annars kunde fordra, eller ock sådana,

s. 157 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

157

der de biträdande af en eller annan orsak afstode från ersättning. Att

ingen af dessa båda förutsättningar passade in på här förevarande fall

syntes ligga i öppen dag. Slutligen erinrade akademien derom, att omförinälda

värme- och ventilationsapparat tillhörde ett statens hus, som vore

upplåtet för statens under akademiens inseende strida musikläroverk, hvilken

omständighet enligt akademiens förmenande borde, oafsedt den förut

antydda omöjligheten för akademien att gälda beloppet, frikalla henne från

ett sådant kraf.

Sedermera anmälde öfverintendentsembetet i underdånig skrifvelse

den 15 oktober 1889, att medel till betäckande af omförmälda brist

ej kunde af embetet disponeras längre än under åren 1889 och 1890,

efter hvilken tid anslaget till då pågående nybyggnad för riksarkivet,

som för fyllande af samma brist anlitats,’ måste för dermed afsedda

ändamål slutligt tagas i anspråk. Häröfver infordrades yttrande från

musikaliska akademien, som dervid särskild! anbefaldes att lemna uppgift

om de akademiens tillgångar, hvilka till betäckande af omförmälda

brist kunde användas. Akademien afgaf med anledning häraf underdånigt

utlåtande den 28 maj 1891.

Nu har öfverintendentsembetet i skrifvelse den 14 sistlidne november

— med förmälan att de till embetets disposition på såväl ordinarie

som extra stat anvisade anslag under år 1893 så hårdt anlitats,

att det vore med synnerlig svårighet för embetet förenadt att vidare

förskottera omförmälda, icke obetydliga belopp — underdånigst hemstält,

det täcktes Eders Kongl. Maj:t, för den händelse detsamma icke

kunde af musikaliska akademien sjelf gäldas och icke heller af andra

för Eders Kongl. Maj:t tillgängliga medel ersättas, hos nästsammanträdande

riksdag göra förnyad framställning om anvisande af särskilda

medel till godtgörande af ifrågavarande, utaf embetet förskotterade

kostnadssumma, hvars fortsatta balanserande i embetets räkenskaper

jemväl föranledt anmärkning från kammarrättens revisionsafdelning vid

dess granskning af öfverintendentsembetets räkenskap för år 1891.

Sedan musikaliska akademien med anledning häraf erhållit befallning

att inkomma med utredning, huruvida genom akademiens försorg

medel kunde anskaffas till gäldande af ifrågavarande förskott, har

akademien den 30 november 1893 afgifvit förnyadt underdånigt utlåtande

i ämnet, dervid akademien hufvudsakligen åberopat och upprepat

hvad akademien förut anfört, i främsta rummet den i skrifvelsen

af den 24 november 1881 lemnade utredning, hvilken enligt akademiens

förmenande allt fortfarande egde giltighet. Vidare, och under

förmälan att enligt akademiens åsigt de tillgångar, öfver hvilka akade
-

s. 158 Kontrollera mot PDF

158 Åttonde hufvudtiteln.

mien förfogade, icke vore af beskaffenhet att böra till betäckande af

ifrågavarande brist användas, lemnades följande redogörelse för de

medel akademien dels egde, dels till förvaltning innehade.

Till en början stode under akademiens förvaltning fonder, hvilka

enligt donationsbref eller för dem eljest lagligen gällande bestämmelser

icke finge användas annorledes än på det sätt, att afkastningen af desamma

utginge till vissa ändamål, hufvudsakligen stipendier. Dessa

fonder uppgingo enligt 1892 års bokslut till ett sammanlagdt belopp af

199,562 kronor 87 öre. Dernäst komme de donationsfonder, öfver

hvilka akademien enligt donatorernas föreskrift fritt förfogade. Dessa

fonder vore:

Carl Wilhelm Bergers fond............................... kronor 24,445: 64

Fredrika Juliana Carléns fond......................... » 1,382: 83

generalkonsul Benedicks fond.......................... » 5,745: 50.

Hvad dessa fonder beträffade, hade visserligen donatorerna icke

inskränkt akademiens rätt att förfoga öfver desamma; men akademien

tvekade icke att uttala den uppfattning, att donatorerna, som skänkt

fonderna till akademien, säkerligen afsett att sätta akademien i tillfälle

att verka för dess i stadgarnes första paragraf angifna ändamål:

»musikens främjande i hela dess vidd», och att de ingalunda tänkt sig,

att dessa medel skulle användas för utgifter, hvilka ovilkorligen måste

anses tillhöra staten, såsom att bestrida kostnaden för värmeledningen

i ett staten tillhörigt, för statens läroverk erforderligt hus.

Utom dessa donationsfonder förekomme bland akademiens tillgångar

äfven andra kontanta penningemedel, hvilka samlats genom besparingar

vid förvaltningen af akademiens egen ekonomi. Dessa akademiens

enskilda medel, hvilka icke egde något samband med konservatoriets

af statsmedel anslagna tillgångar, hade emellertid till följd

af ökade utgifter och behof af diverse slag under senare tider betydligt

förminskats. Enligt 1884 års bokslut uppgingo de till 20,752 kronor

76 öre, men hade vid 1892 års slut nedgått till 12,403 kronor 40 öre.

Dessa akademiens besparingar, i sig sjelfva föga betydande och stadda

på återgång, vore emellertid för akademien alldeles nödvändiga att

hafva till sin disposition, om hon icke vid förefallande tillfällen och

behof skulle stå alldeles med bundna och tomma händer.

Hvad slutligen beträffade den inkomst, som uppkomme genom

begagnandet af den i akademiens hus befintliga konsertsalen, hvilken

inkomst inginge i nyss nämnda besparingar, erinrade akademien derom,

att den till omkring 80,000 kronor beräknade inredningen af akade
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 159

miens hus till största delen, eller ungefär 55,000 kronor, och således

vida mer än som för konsertsalens anordnande erfordrats, hade kunnat

genom till akademien öfverlemnade gåfvor och annorledes af akademien

bekostas, under det att staten bidragit med endast 25,000 kronor. För

öfrigt vore akademiens omkostnader för hvarje konsert ganska dryga,

så att behållningen, äfven der full afgift betalades, ej blefve synnerligen

stor; men esomoftast såge akademien sig nödsakad att af en

eller annan anledning upplåta salen utan särskild afgift. Salens uthyrande

mer eller mindre ofta vore i öfrigt beroende på helt och hållet

tillfälliga omständigheter, så att någon beräkning på en fast inkomst

af densamma på intet sätt kunnat göras.

Såsom förklaring af orsaken dertill, att akademiens besparingar

under de senare åren så betydligt minskats, och till bevis derom, att

akademien, då det gält konservatoriets intressen, icke undandragit sig

att af egna medel göra uppoffringar för sådana läroverkets utgifter,

hvartill statsanslaget visat sig otillräckligt, anförde akademien, dels att

anslaget till konservatoriets expenser under en följd af år visat sig

otillräckligt, så att akademien måst för fyllande af uppkommen brist å

detta anslag tillsläppa af egna medel intill 1892 års slut sammanlagdt

3,052 kronor 68 öre, dels ock att akademien funnit sig nödsakad att

af egna medel bestrida åtskilliga utgifter för undervisningen, hvilka ej

kurmat betäckas af statsanslagen. Dessa utgifter hade till och med

höstterminen 1893 uppgått till 5,325 kronor 61 öre.

Hvad anginge det af Riksdagen vid ärendets föregående behandling

ifrågasatta gifvandet af konserter för att derigenom anskaffa det

resterande beloppet för värmeapparatens inmurning, stälde sig förhål,

landena i detta afseende ingalunda gynsammare nu, än då akademien i

sin skrifvelse år 1881 vidrörde denna- fråga. Omkostnaderna för kon

serter i liufvudstaden hade fastmera ökats. Kändt vore, att de i Stockholm

befintliga större musiksällskapen måst taga mecenaters offervillighet

i anspråk för att kunna fortsätta sin verksamhet, och att

äfven enskilda konsertgifvare löpte ekonomisk risk, derom^ vittnade

bland annat de icke sällan förekommande ansökningarna från sådana

att, enär omkostnaderna för hållen konsert öfverskridit inkomsten, nedsättning

i afgiften för salens begagnande måtte medgifvas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemstälde akademien, att

för den händelse ifrågavarande brist icke kunde af andra för Eders Kongl.

Makt tillgängliga medel ersättas, Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen

göra förnyad framställning om anvisande af särskilda anslag till

bristens godtgörande.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160 Åttonde lmfvudtiteln.

Med. anledning af hvad sålunda förekommit och då det icke lärer

vara möjligt att utan Riksdagens medverkan få omförmälda brist betackt,

får jag i underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen . att, till ersättande af de medel öfverintendentsembetet

fått förskjuta, för inmurning af värme- och ventilationsapparat

i . musikaliska akademiens byggnad, på extra stat för år 1895 anvisa

ett deremot svarande, till fullt krontal jemnadt belopp af 12 361

kronor.

Naturhistoriska riksmuseum.

[56.] Med anledning af vetenskapsakademiens i skrifvelse den 13 sepdZT

18^3 g’J''°.rda anmälan, att ett årligt anslag af 2,000 kronor till

arkegoniater inköp och insamling af naturalier vid naturhistoriska riksmuseets afdelning

och fossila för arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes och till

bestridande af andra, med arbetena vid afdelningen förenade utgifter

fortfarande, är behöfligt, får jag i underdånighet hemställa, det Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för sagda ändamål anvisa på

extra stat jemväl för år 1895 enahanda belopp som för innevarande år

eller 2,000 kronor.

[57.] Likaledes får jag, med anledning af vetenskapsakademiens i skrifetnograjiska

Se den ,J ^ september 1893 gjorda framställning derom, att behofvet

samling. a* anslag tor vard, underhåll och förkofran af naturhistoriska riksmuseets

etnografiska samling vore detsamma som under föregående år, i underdånighet

hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för sagda ändamål anvisa på extra stat jemväl för år 1895 enahanda

belopp som för innevarande år, eller 2,800 kronor.

[58.] Sedan naturhistoriska riksmuseets expensmedelsanslag med museets

Amortering fortgående tillväxt år efter år visat sig allt mer otillräckligt, täcktes

museets ex- ders K°ngh Maj:t, i enlighet med vetenskapsakademiens derom gjorda

pensansiag. hemställan, föreslå 1893 års riksdag att till höjande af museets årlfoa

expensmedelsanslag bevilja 1,630 kronor. Till svar härå anförde Riksdagen

bland annat, att da den äskade förhöjningen delvis skulle användas

till amorterande af den till omkring 4,000 kronor uppgående

bristen å expensmedelsanslaget samt någon utredning icke förelåge,

hmuvida, sedan bristen blifvit betäckt, hela förhöjningen kunde vara

erforderlig, det förefallit Riksdagen riktigare, att medel för bristens

betäckande anvisades på extra stat och att i stället höjningen af det

s. 161 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 161

ordinarie anslaget begränsades i motsvarande mån. Med beräknande

att omförmälda brist skulle kunna på fyra års tid amorteras med ett

anslag af 1,000 kronor om året, ansåg Riksdagen höjningen i expensmedelsanslaget

lämpligen kunna inskränkas till 630 kronor och beslöt

att till amorterande af bristen på extra stat för innevarande år anvisa

ett belopp af 1,000 kronor.

Efter hemställan af vetenskapsakademien i underdånig skrifvelse

den 13 september 1893 får jag nu tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen att jemväl för år 1895 på extra stat anvisa

ett belopp af 1,000 kronor till fortsatt amortering af ifrågavarande

brist.

Meteorologiska centralanstalten.

Med anledning af en utaf vetenskapsakademien efter anhållan af

föreståndaren för statens meteorologiska centralanstalt, professor R.

Rubenson, gjord underdånig framställning behagade Eders Kongl. Maj:t

nästlidna år'' föreslå Riksdagen att, för ett fullständigt ordnande och utvidgande

af väderlekstjensten vid meteorologiska centralanstalten i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med ett af anstaltens föreståndare afgifvet,

i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1893 omförmäldt

förslag, det till anstalten utgående årliga anslag måtte höjas med

7,950 kronor. Riksdagen fann visserligen hvad i statsrådsprotokollet

anförts innebära fullgiltiga skäl för att ökade medel till det af Eders

Kongl. Maj:t ifrågasatta belopp stäldes till meteorologiska centralanstaltens

förfogande för ordnande och utvidgande af väderlekstjensten;

men då, enligt Riksdagens förmenande, någon tids erfarenhet rörande

resultaten af de nya anordningarna borde afvaktas, innan beloppet uppfördes

på ordinarie stat, ansåg Riksdagen sig böra tills vidare anvisa

endast anslag på extra stat för nu angifva ändamål, hvadan Riksdagen

på extra stat för år 1894 beviljade en summa af 7,950 kronor till fullständigt

ordnande och utvidgande af väderlekstjensten vid anstalten.

Då äfven för år 1895 medel till enahanda belopp erfordras för tillgodoseende

af ifrågavarande ändamål, åt hvars vigt och betydelse

Riksdagen på ett otvetydigt sätt gifvit sitt erkännande, får jag, efter

derom af vetenskapsakademien i skrifvelse den 13 september 1893

gjord framställning, i underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat jemväl för år 1895 anvisa

7,950 kronor till upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjenst

vid meteorologiska centralanstalten.

Bih. till Riksd. Prot. 1893. 1 Sami. 1 Afd.

[59.]

Väderlekstjensten

vid

anstalten.

21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Åttonde hnfvndtiteln.

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

[60.] Till uppehållande af undervisningen vid de i Vadstena, Skara och

Lar-oansinher Bollnäs anordnade läroanstalter för öfveråriqa döfstumma har Riksdagen

döfstumma. lor hvart och ett åt de senare aren pa extra stat anvisat tillsammans

49,200 kronor.

Samtidigt med utfärdande af lag angående ordnande af döfstumundervisningen

i riket förordnade Eders Kongl. Maj:t genom nådigt

bref den 31 maj 1889, bland annat, att i dessa läroanstalter finge,

jemte döfstumma i de åldersklasser, för hvilka anstalterna egentligen

vore afsedda, för framtiden, i den mån utrymme och tillgång på lärarekrafter

medgåfve, äfven intagas döfstumma barn i åldern 12—15 år.

Då, enligt anstälda undersökningar, antalet sådana öfveråriga döfstumma,

för hvilka ifrågavarande anstalter äro afsedda, ännu är så

stort, att en afveckling af dessa anstalter ännu icke kan begynna, och

hela anslaget för deras uppehållande alltså fortfarande erfordras, hemställer

jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, för

uppehållande af undervisningen vid nämnda tre anstalter, anvisa ett

extra anslag för år 1895 af 49,200 kronor.

[61.] . På derom af styrelsen för handtverksskolan i Kristinehamn för blinda

,kohmYrKri-1 ]inderdånig skrifvelse den 22 sistlidne september gjord begäran hemstinehamn

för ställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att ena
bixnda.

hända belopp, som beviljats för skolans uppehållande under närmast

föregående år, eller 10,000 kronor, må för denna skola anvisas på extra

stat äfven för år 1895.

[62.] I underdånig skrifvelse den 21 sistlidne september har direktionen

Tryckning af öivQY institutet för blinda i underdånighet hemstält, att Eders Kongl.

r,fur. Maj.t täcktes föreslå Riksdagen att, utöfver det åt institutet på ordinarie

stat uppförda anslaget, bevilja institutet för år 1895 följande

extra anslag, nemligen 2,500 kronor att användas till tryckning af blindskrifter

och 1,200 kronor till understöd åt blindlär are elever samt till reseunderstöd

åt blindlärare.

Beträffande det sistnämnda anslaget anför direktionen, att det hittills

anvisats endast till understöd åt blindlärareelever, men att ändamålet

dermed eller beredandet af lämpliga lärare för blinda skulle ofta

bättre tillgodoses, om anslaget finge användas icke blott till stipendier

s. 163 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 163

åt blindlärareelever, utan äfven till fortsatt utbildning af lärare, som

redan vore vid blindanstalter antagne. Den ringa tillgång på lärarekrafter,

som funnes på blindundervisningens område, gjorde det nemligen

nödvändigt att vid uppkomna ledigheter till lärare antaga ännu

unga personer, kvilka väl kunnat visa anlag för sitt blifvande kall,

men som ännu icke vunnit önskvärd utbildning derför. Det vore derför

af vigt, att åt dessa * lärare bereddes tillfälle till inhemtande af

ytterligare kunskaper. Synnerligen vigtigt vore det, att arbetslärarne

sattes i stånd att genom personliga besök vid utlandets undervisningsanstalter

för blinda taga kännedom om anordningarna derstädes och

tillegna sig de förbättrade arbetsmetoder, som tid efter annan der infördes.

Med anledning af hvad direktionen hemstält får jag tillstyrka

Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att för år 1895 på extra stat anvisa

till tryckning af blindskrifter 2,500 kronor och till understöd åt

blindlärareelever samt reseunderstöd åt blindlärare 1,200 kronor.

Hospitalsvården.

Sedan Riksdagen år 1892, för anordnande af en asyl i Vadstena [63.]

för sinnessjuka m. m., beviljat ett anslag af 431,790 kronor samt derafradsÉena asyl.

på extra stat anvisat för år 1893 ett belopp af 100,000 kronor och för

år 1894 en summa af 250,000 kronor, får jag, på derom af medicinalstyrelsen

i skrifvelse den 18 september 1893 gjord framställning, i

underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till fullbordande af arbetet å Vadstena asyl anvisa på extra

stat för år 1895 återstoden af det beviljade anslaget eller 81,790

kronor.

I underdåniga skrivelser den 24 mars och den 28 april 1893 har [64.]

medicinalstyrelsen anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes bemyndiga Om- och på.

styrelsen att, i enlighet med skrifvelserna bifogade ritningar och för- caifiygLvid

slag, låta verkställa om- och påbyggnad af cellflygeln vid Nyköpings NyffP™f

hospital och ställa till styrelsens förfogande derför nödiga medel, 37,000 0,p'' “''

kronor.

Uti berörda skrivelser har styrelsen erinrat, hurusom för ungefär

25 år sedan vid Nyköpings hospital uppfördes en cellflygel, innehållande

10 cellrum, 2 sof- och 2 dagrum för osnygga, 1 badrum och*

s. 164 Kontrollera mot PDF

164 Åttonde hufvudtiteln.

ett vaktrum, allt i bottenvåningen. Vaktrummet hade sedan ändrats

till cellrum, hvarigenom 11 celler erhållits. Å cellflygelns vind funnes

dessutom 2 rum för betjening.

Under tidernas lopp hade denna cellflygel visat sig mer och mer

olämplig, i synnerhet derutinnan, att dels ventilationen vore ytterst

bristfällig, hvarigenom luften, särskildt i de mycket små cellerna, blefve

osund, dels ock cellerna för män och qvinnor läge vid samma korridor.

Dertill komme, att uppvärmningen af cellerna vore så anordnad, att

eldsvåda lätteligen kunde uppstå vid minsta bristfällighet i kaloriferer

eller rökgångar, hvilket blifvit vid hållna inspektioner uppmärksammadt.

Med anledning häraf hade medicinalstyrelsen under senaste åren varit

betänkt på att söka åstadkomma förändring såväl af uppvärmningssättet

som. ock af flygeln i sin helhet och i detta hänseende rådfört

sig med sin biträdande arkitekt, liofintendenten A. Kumlien, som enligt

uppdrag utarbetat ett förslag till cellflygelns om- och påbyggnad,

hvarigenom ofvannämnda olägenheter och faror kunde blifva för alltid

afhjelpta samt tillika en utvidgad och förbättrad sjukvård komma till

stånd.. En vid den underdåniga skrifvelsen fogad anmälan från hospitalsdirektionen,

att ett verkligt tillbud till eldsvåda i cellflygeln visat sig,

ehuru de första tecknen i tid blifvit upptäckta och faran för tillfället

kunnat afvändas, hade utgjort en ytterligare maning att vidtaga åtgärder

för cellflygelns ombyggnad samt en erinran derom, att skyndsamhet

vore af nöden.

Enligt det uppgjorda förslaget skulle cellflygeln komma att utgöras

af två våningar jemte eu vindsvåning. I denna byggnad skulle

finnas 30 celler och 18 platser i gemensamhetsrum eller tillsammans

48 platser. Män och qvinnor skulle komma att vårdas i olika våningar

med skilda ingångar; vakt-, bad- och förrådsrum skulle finnas i hvarje

af dessa våningar och kraftig ventilation erhållas i alla lokaler, hvarjemte

uppvärmningen .skulle blifva fullt tillräcklig samt fri från våda

och allt obehag. Då i den nuvarande cellflygeln funnes 11 celler och

plats för 8 patienter i gemensamhetsrummeiq eller tillsammans 19 platser,

skulle genom ombyggnaden således vinnas 29 platser, hufvudsakligen

utgörande cellplatser, hvaraf hospitalet vore i ett särdeles stort

behof. Dessa fördelar kunde nu erhållas för eu jemförelsevis liten

kostnad. Efter det den nya paviljong, till hvars uppförande Riksdagen

år 1886 och 1887 anslagit medel, för ungefär tre år sedan öppnats för

emottagande af sinnessjuka, hade hospitalet utrymme för 114 patienter.

Om med den nu föreslagna utvidgningen 143 patienter kunde mottagas,

behöfde derför icke tjenstepersonalen vid hospitalet ökas, men

s. 165 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

165

väl den lägre betjeningen. I följd af dessa anordningar borde dagkostnaden

för hvarje sjuk kunna minskas.

En vinst af 29 nya hospitalsplatser vore under dessa tider, då

efterfrågan å sådana vore stor, äfven värd att beaktas och torde svårligen

kunna på annat sätt erhållas lika billigt som vid detta tillfälle.

Såsom bevis på bristen på platser å hospital anförde medicinalstyrelsen,

att vid tiden för aflåtandet af medicinalstyrelsens första skrifvelse i

ämnet 225 sinnessjuka väntade på intagning, emedan hospitalen vore

fullt belagda.

Förutom ändring af sjukafdelningarna i cellflygeln omfattade nämnda

förslag äfven anordnande af nio boningsrum och ett. kök i vindsvåningen.

Nyköpings hospital lede nemligen af stor brist på rum för

betjeningen, hvilken brist på detta sätt med ringa kostnader skulle

kunna fyllas.

Utgifterna för cellflygelns om- och påbyggnad med tillhörande

värmeledning skulle fördelas på följande sätt:

ombyggnad af sjukafdelningarna...................

anordning och inredning af vindsvåningen

........ kronor 32,200: —

............ » 4,800: —

summa kronor 37,000: —

Då för denna totalkostnad skulle utöfver de för närvarande i cellflygeln

befintliga 19 sjukplatser vinnas 29 nya sådana platser, tillika med 9

boningsrum och kök, allt i tidsenligt skick och med god värme- och

ventilationsinrättning, samt de gamla cellerna, på sätt hofintendenten

Kumlien anfört, vore i så dåligt tillstånd, att deras ombyggnad blefve

lika dyr som nybyggnad, hvadan deras antal äfven borde inberäknas i

kostnadssumman per säng för hela ombyggnaden, kunde alltså, jemte

lägenheterna i vindsvåningen, 48 nya sjukplatser erhållas till ett pris

af 770 kronor 83 öre för hvarje plats, hvilket betydligt understege

motsvarande kostnad vid öfriga hospital.

Öfver den af medicinalstyrelsen gjorda framställningen har öfverintendentsembetet

yttrat sig och, sedan medicinalstyrelsen på gifven

anledning upplyst, att under korridormurarne i cellflygeln funnes gamla

grunder, hvilka kunde vid ombyggnaden användas, förklarat sig icke

hafva något att erinra mot omförmälda ritnings- och kostnadsförslag.

Den för ifrågavarande byggnadsföretag beräknade kostnad öfverstiger

föga det belopp, 35,188 kronor 54 öre, som inbesparats å 1887

—1890 års anslag till Lunds asylbyggnad och hvilket, enligt Eders

Kong]. Maj:ts på föredragning af chefen för finansdepartementet den

opaginerad Kontrollera mot PDF

I66 Åttonde hufvudtiteln.

30 juni 1893 meddelade beslut, i rikshufvudboken för år 1892 afförts

från reservationerna å extra statsregderingen för att såsom tillgång för

kommande statsregleringar redovisas å den särskilda räkning, som benämnes

. fonden för reserverade medel. Med afseende härå och på de

af medicinalstyrelsen angifna skäl tillstyrker jag i underdånighet, det

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år

1895 anvisa ett belopp af 37,000 kronor till om- och påbyggnad af cellflygeln

vid Nyköpings hospital i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

det af medicinalstyrelsen framstälda förslag.

[65.] Medicinalstyrelsen har i förenämnda skrifvelse den 18 september

underdånigst hemstält, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen att till understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske anvisa för år

1^95 e^ra anslag af 14,000 kronor, eller enahanda belopp, som

blifvit för närmast föregående år beviljadt.

Med anledning häraf tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade

föreslå Riksdagen att anvisa äfven för år 1895 ett extra anslag

af 14,000 kronor till understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske, under

vilkor att Gefleborgs läns landsting dertill för samma år anvisar 4,000

kronor och medgifver, att spetelske äfven från andra län må vid sjukhuset

erhålla vård, i den mån utrymmet sådant medgifver.

Kyrkorestaurering.

[66.] Jemlikt Eders Kongl. Maj:ts framställning beviljade 1891 års rikstLKa/radag

^ restaurering af Vadstena klosterkyrka, i hufvudsaklig öfverensoster

yr a. stämmelse med derför uppgjord plan samt under den tillsyn och kontroll

Eders Kongl. Maj:t bestämde, ett anslag af 100,000 kronor med

vilkor, att Vadstena och S:t Pers församlingar tillsköte det belopp, som

utöfver sagda anslag för ifrågavarande restaureringsarbete erfordrades.

Af det sålunda beviljade anslaget har, i öfverensstämmelse med Eders

Kongl. Maj:ts framställningar, Riksdagen anvisat för år 1892 20,000

kronor och för hvardera af åren 1893 och 1894 40,000 kronor.

Då na en ändring i ofvanberörda plan för restaureringsarbetets utiöiande,

på skäl som här nedan skola angifvas, synes nödvändig, torde

en återblick på samma plans tillkomst och dermed samband egande

förhållanden vara på sin plats. Densamma uppgjordes år 1881 af numera

professorn vid det under akademiens för de fria konsterna in
-

s. 167 Kontrollera mot PDF

Åttonde linfvudtiteln. 167

seende stälda läroverk C. A. A. Grundström. Vid den besigtning å

kyrkan, som då efter förordnande af öfverintendentsembetet af honom

verkstäldes, befans grunden vara i hög grad felaktig, sjelfva byggnadsplatsen

vattensjuk, flere af kyrkans st.räfpelare vara sådana, att de utöfvade

snarare en dragning utåt på muren än de utgjorde ett stöd för

densamma. De flesta af pelarne hade vid verkstäld lodning befunnits

»hänga öfver» från 1 till 4 eller 5 tum samt voro remnade, så att

deras yttre begränsningslinie visade eu kurva på 3 till 4 tum. Murarne

hängde öfver utom vid midten af hvarje långsida, der de stodo lodrätt.

För afhjelpande af dessa och andra anmärkta bristfälligheter i öfverensstämmelse

med af Grundström uppgjorda ritningar skulle, enligt kostnadsförslag,

kräfvas en utgift af 137,464 kronor 75 öre. Ofverintendentsembetet,

som, efter det Vadstena och S:t Pers församlingar väckt fråga

om utverkande af ett statsbidrag å 100,000 kronor för möjliggörande

af kyrkans restaurering, den 10 oktober 1882 afgaf infordradt underdånigt

utlåtande i ärendet, vitsordade, att restaureringsförslaget icke

afsåg någon öfverflödig utveckling af arkitektoniska former utan endast

ett sträfvande att, jemte kyrkans räddande från fullständig undergång,

omgestalta henne så till vida, att hon i öfverensstämmelse med sin ursprungliga

stil komme att framstå såsom ett visserligen enkelt, men

dock icke vanstäldt verk af eu försvunnen tids kyrkliga byggnadskonst;

och tillstyrkte öfverintendentsembetet i samma utlåtande bifall till församlingarnas

ansökning, att genom proposition till Riksdagen det omförmälda

statsbidraget måtte utverkas. _

Innan den ifrågavarande propositionen afläts till Riksdagen, och

efter det vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien i infordradt, den

14 januari 1890 afgifvet utlåtande uttalat såsom sin uppfattning, att

ingen annan utväg att vidmakthålla detta så väl i arkitektoniskt som

historiskt hänseende märkliga fornminne förefunnes än att bereda församlingarna

det ifrågasatta bidraget till verkställande af den föreslagna

restaureringen, anbefalde Eders Kongl. Maj it öfverintendentsembetet att

underkasta de omförmälda, år 1881 af Grundström uppgjorda ritningar

och kostnadsförslag förnyad granskning med dervid fästadt afseende å

förändrade material- och arbetspris. I sitt den 25 november 1890 afgifna

utlåtande förklarade sig öfverintendentsembetet, efter jemförelse

af mottagna uppgifter rörande material- och arbetspris inom Östergötlands

län åren 1882 och 1889, icke hafva funnit skäl att föreslå vare

sig nedsättning eller förhöjning i den beräknade kostnaden af 137,464

kronor 75 öre för de i kost.nadsförslaget upptagna arbeten. Dervid anmärkte

dock öfverintendentsembetet, att kostnadsförslaget saknade nå
-

s. 168 Kontrollera mot PDF

168 Åttonde hufvudtiteln.

gon post för anskaffande af arbets- och detaljritningar, hvartill ansåges

åtgå 2,000 kronor, samt att det jemväl vore nödvändigt, att en särskild

post upptoges för oförutsedda utgifter, och föreslogs denna post af embetet

till 10,535 kronor 25 öre.

Härefter beslöt Eders Kongl. Maj:t den 12 januari 1891 aflåtande!

af den omförmälda propositionen till Riksdagen, "hvarjemte de till ärendet

hörande handlingar, åtföljda af ritningarna och kostnadsförslaget, i

vanlig ordning öfverlemnades till Riksdagens vederbörande utskott.

Sedan Riksdagen på ofvan angifna vilkor beviljat det äskade anslaget,

och församlingarna, hvilkas yttranden i anledning häraf infordrats, besluta

att, med tacksamt mottagande af det beviljade anslaget, åtaga sig

att tillskjuta det belopp, som utöfver sagda anslag erfordrades för det

ifrågavarande restaureringsarbetets verkställande i hufvudsaklig enlighet

med den derför uppgjorda planen, faststälde Eders Kongl. Maj:t den

31 december 1891 utan förändring de af Grundström för ifrågavarande

restaureringsarbete uppgjorda ritningarna samt föreskref tillika, att arbetet,

som ej borde på entreprenad utbjudas, skulle utföras af vederbörande

kyrkoråd genom en af detsamma utsedd, i kyrkobyggnader

förfaren byggmästare enligt af kyrkorådet upprättadt och af Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län och domkapitlet

i Linköping godkändt kontrakt, under kontroll af öfverintendentsembetet,

som egde att härför antaga lämplig person.

Efter det kyrkorådet. och församlingarna redan under sommaren

1892 hemstält om ändring i vissa punkter af den faststälda restaureringsplanen,

och Eders Kongl. Maj:t delvis dertill lemnat bifall, inkom riksantikvarien,

som fått tillfälle att yttra sig öfver denna hemställan, i

derpå följande november månad med en underdånig skrifvelse, deri han

jemte förmälan att han, under ett besök i Vadstena, tagit kännedom

om de ritningar, som läge till grund för restaureringsarbetena å kyrkan,

och under framhållande särskild! af Vadstena klosters stiftarinnas fyrfaldiga

gänger på det bestämdaste uttalade önskan, att byggnaden skulle

utmärka sig genom stor enkelhet — ur antiqvarisk synpunkt framstälde

allvarsamma anmärkningar mot restaureringsplanen, hvarvid han

hufvudsakligen påyrkade, att koret med altaret måtte förflyttas från

dess nuvarande och enligt den godkända planen angifna plats i kyrkans

östra del till dess ursprungliga af stiftarinnan bestämda plats i

kyrkans vestra de], att i stället för den å de faststälda ritningarna upptagna,

å kyrkans norra sida i särskild utbyggnad förlagda sakristia

måtte anordnas sakristia i kyrkans vestra del bakom koret, att de å

samma ritningar ur prydnadssynpunkt nytillsatta fönster å kyrkans båda

s. 169 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln. 169

gaflar måtte borttagas, samt att dess sträfpelare måtte bibehållas vid

sin ursprungliga enkelhet.

Öfverintendentsembetet, dit riksantiqvariens yttrande omedelbarligen

remitterades, hörde i anledning deraf så väl kyrkorådet som församlingarna.

Vid sammanträde den 13 januari 1893 instämde kyrkorådet i

allt väsentligt med riksantiqvarien, i det kyrkorådet förklarade sig anse,

att kyrkan vid det pågående restaureringsarbetet borde, så vidt möjligt,

återställas i det skick bon ursprungligen hade, då hon enligt stiftarinuans

uttryckliga föreskrift blifvit uppförd »med slät gerning, ödmjuk

och stark», hvilken afsigt skulle väsentligen förfelas, om den faststälda

ritningen med sina många tillägg och visserligen i sig sjelfva vackra,

men mot kyrkans ursprungliga idé stridande samt helt och hållet öfverflödiga

prydnader skulle i alla delar följas. Härtill komme, såsom ett

afgörande skäl, den tvingande nödvändigheten att få ritningarna förenklade,

enär det redan klart framginge, att, om restaureringen måste i

alla sina detaljer verkställas i full öfverensstämmelse med denna ritning,

den verkliga kostnaden komme att betydligt öfverskrida den beräknade,

samt församlingarna vore alldeles urståndsätta att anslå några bidrag

utöfver det de, i enlighet med den gjorda kostnadsberäkningen, hade

förbundit sig att erlägga. I detta kyrkorådets yttrande instämde ej

mindre församlingarna än ock domkapitlet i Linköping.

Innan den nådiga remissen på riksantiqvariens ofvanberörda framställning

hunnit af öfverintendentsembetet besvaras, inkom i mars månad

1893 en underdånig skrifvelse från kyrkorådet. I densamma meddelade

kyrkorådet, att restaureringsarbetet, efter det att detsamma i

april månad 1892 tagit sin början, fortgått under samma år med uppförande

af fyra nya sträfpelare samt anskaffande och huggning af dels

granit till ny sockel omkring hela kyrkan och dels kalksten till de nya

sträfpelare, som vore afsedda att ytterligare uppföras. _ Tillika anhöll

kyrkorådet, att Eders Kong], Maj:t måtte anvisa ytterligare medel utöfver

de redan af Riksdagen beviljade, på det att följande, enligt kostnadsberäkning

af den vid kyrkan anstälde byggnadschefen till ej mindre

än 68,443 kronor 56 öre uppgående, af den af öfverintendentsembetet

anstälde kontrollerande arkitekten såsom för klosterkyrkans framtida

bestånd nödvändiga ansedda tilläggsarbeten, hvilka församlingarna

vore helt och hållet ur stånd att bekosta, måtte kunna verkställas, nemligen

nedtagande och ombyggande af kyrkans östra gafvel, vestra gafvelns

förstärkande samt nedrifvande af tre sträfpelare i hörnen vid

kyrkans norra sida och uppförande derstädes af nya sådana.

Öfver så väl riksantiqvariens ofvanberörda framställning som kyrko
Bih.

till Rik>id. Prot. 18V4. 1 Samt. 1 Afd. 22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170 Åttonde hufyudtiteln.

rådets nyssnämnda anslagsyrkande hafva underdåniga utlåtanden nu

mera blifvit af öfverintendentsembetet afgifna. Gent emot riksantiqvarien

har öfverintendentsembetet erinrat, att, då de gillade ritningarna

närmast torde hafva afsett att, jemte nödiga iståndsättningsarbeten, förläna

åt ifrågavarande kyrkobyggnad den mera tilltalande kyrkliga karakter,

hvarpå nutiden kan göra anspråk och som den ursprunglige

byggmästaren kan anses hafva velat genomföra, derest icke helt och

hållet undantagsmessiga föreskrifter om inskränkningar blifvit honom

meddelade, det enligt embetets mening icke vid förevarande restaureringsarbete

i främsta rummet varit fråga om ett strängt antiqvariskt

återställande af den åldriga klosterkyrkan. Embetet ansåge sig emellertid,

då ett sådant förfarande från behörig myndighet framhölles såsom

det enda riktiga, sakna skäl att motsätta sig detsamma, derest icke

derigenom templets egenskap af luthersk församlingskyrka på något

sätt komme att rubbas.

I sådant afseende biträder öfverintendentsembetet obetingadt riksantiqvariens

framställning om altarets förläggande till den ursprungliga

korbyggnaden med der bakom förlagda sakristia. Hvad angår de till

framkallande af ett rikare intryck föreslagna fönstren å kyrkans östra

och vestra gaflar, så anser äfven öfverintendentsembetet, att dessa böra

uteslutas, synnerligast som spår efter sådana fönsters tidigare befintlighet

icke kunna med visshet påvisas. Med anledning af riksantiqvariens

ofvannämnda anmärkning angående sträfpelarne erinrar öfverintendentsembetet,

att Eders Kong!. Maj:t genom nådigt bref den 2 december

1892 medgifvit, att sträfpelarne vid klosterkyrkans sydvestra hörn finge

bibehållas, och att de redan ombyggda sträfpelarne fått förblifva vid

sina ursprungliga former, äfven der dessa sins emellan från hvarandra

i någon mån afvikit; och finner embetet vid dessa förhållanden anmärkningen

böra anses förfallen.

Beträffande den af kyrkorådet ifrågasatta anslagstillökningen erinrar

embetet till en början, att de vidlyftiga arbetena vid kyrkans gaflar,

hvilkas nödvändighet vid den för mera än ett tiotal år sedan företagna

undersökningen icke påvisades, och hvilka förty icke heller i det på

grund af samma undersökning upprättade kostnadsförslag upptagits,

endast vore oundgängliga under den förutsättning, att kyrkans tak komme

att erhålla den rikare form, som de fastställa ritningarna utvisade.

Deremot finner embetet behofvet af de tre sträfpelarnes ombyggnad,

hvarför kostnaden upptagits till 12,256 kronor, med hänsyn till byggnadens

bestånd, icke under några förhållanden kunna tillbakavisas.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 171

Mig synes också obestridligt, att framför allt de behof måste tillgodoses,

som äro nödvändiga för tryggande af byggnadens bestånd.

Då en vid den ursprungliga planens uppgörande oberäknad utgift

härigenom skulle uppstå, framställer sig frågan, huru numera tillgångar

skola beredas för restaureringsarbetets fullbordande. . Härvid yttrar

öfverintendentsembetet, att detsamma med kännedom ej mindre om de

vid byggnadsrestaureringar i regel förekommande oförutsedda arbeten,

än äfven om den ej obetydliga stegring i utgifterna, som måste uppstå

på de orter, der, såsom i förevarande fall är händelsen, en alldeles ny

art af byggnadsverksamhet skall börjas och igångsättas, nogsamt inser,

att icke ens någon ringa del af det nu äskade nya anslagsbehofvet

skall kunna fyllas genom inskränkningar och besparingar vare sig vid

de arbeten, som afse betryggandet af byggnadens bestånd eller vid de

smärre arbeten, som åsyfta att förläna åt densamma ett mera tilltalande

yttre och inre skick. Då ökadt statsanslag eller ytterligare bidrag från

församlingarnas sida skäligen icke kan påräknas, anser öfveiintendentsembetet

— till undvikande deraf att det anmälda nya medelsbehofvet

må behöfva på ett eller annat sätt genom ytterligare anslag tillgodoses

_ en förändring i restaureringsarbetets plan böra ega rum; och har

embetet härför utarbetat förslag till ny ritning. Till eu början skulle,

enligt detta förslag, den faststälda ritningen i hvad den afser taket betydligt.

förenklas, takryttaren försvinna och endast takkupor samt två

kors å taket bringas till utförande. Derest en sådan af omständigheterna

orsakad förenkling i ritningarna vidtoges, skulle ur det ursprungliga

kostnadsförslaget komma att utgå posterna för takstolarnes

påsalning, som till följd af den förändrade takkonstruktionen skulle

blifva obehöflig, äfvensom för takryttaren, utgörande tillsammans 10,000

kronor; och håller öfverintendentsembetet före, att detta belopp, ökadt

med den besparing, som komme att uppstå af takytans utåt takets

förenklade form föranledda minskning, skulle kunna betäcka kostna.den

för de ifrågavarande tre sträfpelarnes fullständiga ombyggande. Vidare

har å det nyupprättade ritningsförslaget alla de å den faststälda ritningen

förekommande nytillsatta gafvelfönster blifvit uteslutna. Den

besparing, som härigenom uppkomme i det till 11,000 kronor beräknade

belopp för samtliga fönsterarbeten, föreslår embetet måtte, jemte den

besparing, som uppstår genom uteslutning af den å den faststälda ritningen

upptagna utbyggda sakristian å kyrkans norra sida, i främsta

rummet användas till vinnande af det önskningsmål, riksantiqvarie^

bland annat, påvisat, eller att den ursprungliga korbyggnaden komme

att återinrättas till kor och inbyggd sakristia, samt i andra rummet till

s. 172 Kontrollera mot PDF

172 Åttonde hufvudtiteln.

mötande af de ytterligare förstärknings- och förbättringsbehof i allmänhet,

hvilka, utöfver de redan afsedda, helt naturligt under den långa

tid, som förflutit mellan den första planens uppgörande och det slutliga

utförandet, kunnat göra sig gällande.

, fverintendentsembetet hemställer derjemte, at-t, då den nuvarande

predikstolen är i godt stånd och af en anspråkslös och föga störande

form, densamma må bibehållas, samt att den del af det för anskaffande

af ny predikstol beräknade belopp, som öfverskjuter kostnaderna

för en^ flyttning af densamma, må, derest sådant skulle under arbetets

gång befinnas behöfligt, få användas för väsentligare och för

S]elfva byggnadens bestånd och värdighet afsedda förbättringsåtgärder.

I afseende, å de i kyrkans golf liggande märkligare grafstenarne,

framhåller öfverintendentsembetet önskvärdheten deraf, att dessa grafstenar

icke såsom blifvit ifrågasatt uppställas kring kyrkans innerväggar,

utan i liggande ställning infogas i golfvet längs utmed kyrkans långsidor.

Härigenom skulle ock någon besparing uppstå vid anskaffande

af nytt material för kyrkogolfvets behöriga komplettering.

Slutligen uttalar öfverintendentsembetet såsom sin åsigt, att, ehuru

det nu framlagda nya ritningsförslaget onekligen framställer Vadstena

klosterkyrka i en form, som betydligt afviker från den, som den stadfästade

fullständigare restaureringsritningen utvisar, embetet likväl icke

tvekar att beteckna detta nya förslag såsom fullt antagligt, helst vid

utarbetande af detsamma de erinringar mot de faststälda ritningarna

som af riksantikvarien framstälts, blifvit iakttagna, och derjemte endast

sådana förenklingar blifvit föreslagna, som en välgrundad hänsyn till

den märkliga byggnadens fortbestånd gjort oundvikliga, men som icke

i någon mån stänga vägen för ett framtida fullständigare genomförande

af rikare former å tak och gaflar m. m.

I sitt med anledning af detta öfverintendentsembetets utlåtande afgifna

yttrande gillar vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien i allt

väsentligt öfverintendentsembetets nu senast uppgjorda ritningsförslag.

Jemte det jag underdånigst erinrar, att Eders Kongl. Maj:t ännu

mke fattat beslut angående dispositionen af det utaf 1893 års riksdag

till ifrågavarande klosterkyrkas restaurering anvisade beloppet af 40,000

kronor, samt att allt arbete å byggnaden jemlikt Eders Kongl. Mai:ts

beslut den 10 sistlidne november blifvit tillsvidare instäldt, får jag upplysa

att,, enligt från öfverintendentsembetet erhållet meddelande, för

restaureringsarbetena af statsmedel till församlingarnas kyrkoråd hittills

utbetalts tillsammans 45,000 kronor, af hvilket belopp omkring 2,000

a 3,000 kronor kunna antagas innestå såsom oanvända, samt att alla

s. 173 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvndtiteln. 173

hittills utförda arbeten äro af den beskaffenhet, att de befinnas nödvändiga

äfven för byggnadens utförande enligt det af öfverintendentsembetet

senast uppgjorda ritningsförslaget. Då ytterligare anslag utöfver

de 150,000 kronor, som staten och församlingarna tillsammans förbundit

sig att för restaureringen af ifrågavarande kyrka lemna, hvarken från

statens eller församlingarnas sida synas mig kunna ifrågasättas, återstår

intet annat än att genom förändring af den ursprungliga planen söka

åstadkomma så stora besparingar att, trots de oberäknade förstärkningsarbeten,

som blifva oundvikliga, kostnaderna för restaureringsarbetet må

kunna begränsas inom nyssnämnda belopp. Eu sådan förändring har

så mycket större skäl för sig som, på sätt ofvan anförts, förenklingar

i planen ur antiqvarisk synpunkt påkallas. Mot det utseende, som enligt

den af öfverintendentsembetet senast uppgjorda ritningen skulle

förlänas Vadstena klosterkyrka, synes mig intet vara att erinra, och då

en restaurering af kyrkan efter denna ritning, enligt öfverintendentsembetets

beräkningar, hvilkas riktighet jag icke har någon anledning

att betvifla, skulle kunna utföras inom det beräknade beloppet, hemställer

jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva,

att den ännu återstående delen af de utaf Riksdagen för klosterkyrkans

restaurering beviljade medlen må få användas för restaureringens

utförande i hufvudsaklig öfverensstämmelse med nu senast uppgjorda

ritning, under samma vilkor och förbehåll, som blifvit bestämda

i afseende å arbetets utförande enligt den förut uppgjorda ritningen.

Diverse anslag.

*

I likhet med hvad under åtskilliga år skett och af samma skål, [67.]

som då förekommit, torde Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att

jemväl för år 1895 på extra stat anvisa ett belopp af 2,000 kronor till sällskapet,

svenska fornskriftsällskapet.

Under flera föregående år har Riksdagen på Eders Kongl. Maj:ts [68.]

framställning beviljat anslag till beredande af religionsvård åt svenske

sjömän i utländska hamnar samt åt andra derstädes sig uppehållande ^gms„ m. ji.

landsmän, och hemställer jag, det täcktes Eders Kongl. Maj:t jemväl i

för år 1895 af Riksdagen för ifrågavarande ändamål äska anslag till

samma belopp som det, hvilket hittills årligen plägat anvisas, eller

10,000 kronor.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174 Åttonde hufvudtiteln.

[69.] . Sedan nästlidna års riksdag, med bifall till Eders Kong!. Maj:ts derom

Ang. å^örderSJorda framställning, på extra stat beviljat dels till anställande af två

fÖrbätladr'' kontraktsadjunkter inom Vesterbottens fjerde kontrakt 12,000 kronor, deraf

rtUgionsvård 4,000 kronor att utgå under år 1894, dels till resekostnad sersättning åt

msZi!''lufZ des8a kontraktsadjunkter 1,500 kronor, deraf 500 kronor att utgå under år

jjnsktaiande 1894, dels ock till två stipendier för utbildande vid universitetet af

/frfMttvar.prester, förtrogna med finska språket, 4,500 kronor, deraf 1,500 kronor

a,tt utgå under år 1894, samt åt Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat att

meddela de närmare bestämmelser, som kunde erfordras rörande anslagens

användande, får jag, med erinran derom att Eders Kongl.

Maj:t den 2 juni innevarande år i ofvannämnda afseenden meddelat

närmare bestämmelser, i underdånighet hemställa, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att af de sålunda beviljade beloppen

anvisa för år 1895: af anslaget till kontraktsadjunkterne 4,000 kronor,

af anslaget till resekostnadsersättning åt desse 500 kronor samt af det

till stipendiers inrättande beviljade anslag 1,500 kronor.

[70.J Med åberopande af 1890 års riksdags beslut om anvisande af ett

extra anslag för ar 1891 af 25,000 kronor till nordiska museet har

museets styrelse anhållit, att till Riksdagen måtte aflåtas framställning

om beviljande jemväl för år 1895 af enahanda anslag; och får jag med

anledning häraf i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1895 anvisa ett belopp

af 25,000 kronor, att ställas till styrelsens för nordiska museet förfogande

för att enligt dess bestämmande användas för museet tillhörande

ändamål.

[71.] Med anledning af en utaf e. o. professorn J. A. Lundell gjord an
ilnlmåi/Z

sökning om fortfarande anslag för den af honom utgifna tidskriften

"»Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif»

anser jag mig böra hemställa, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå

Riksdagen att jemväl för nästkommande år ställa till Eders Kongl.

Maj:ts förfogande ett extra anslag till samma belopp, som allt ifrån

1883 års riksdag anvisats, eller 3,150 kronor, att på de vilkor, Eders

Kongl. Maj:t kan finna godt bestämma, användas till understöd för utgifvande

äfven under år 1895 af nämnda tidskrift.

[72.] I underdånig skrifvelse den 30 september 1893 har professor Axel

medicinskt ^ey erinrat, hurusom han uti årligen förnyade ansökningar om under
arkiv.

» stöd af statsmedel för fortsatt utgifvande af den utaf honom, under

s. 175 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 175

samverkan af ett flertal af Sveriges, Norges, Danmarks och Finlands

mest framstående vetenskapsmän inom medicinens skilda grenar, alltsedan

år 1869 redigerade tidskriften »Nordiskt medicinskt arkivm framhållit,

att det belopp af 1,200 kronor, som i regeln för ändamålet beviljats,

varit alldeles otillräckligt till att förebygga förluster å tidskriften,

hvilka varit så betydliga, att denna endast genom stora, alltför känbar,

enskilda uppoffringar kunnat upprätthållas, samt att dessa uppoffringar

alltsedan år 1884 drabbat professor Key ensam. Att allt fortfarande

nödgas göra dessa, såvida arkivet skulle kunna utgifvas, syntes

honom så mycket hårdare, som han måste åt arkivets redigerande och

skötsel egna ett högst betydande och mycket tidsödande arbete.

De bidrag, som alltifrån år 1876 af allmänna medel lemnats till

vidmakthållande af berörda tidskrift, hafva utgått från anslaget till resestipendier

samt läroböckers och lärda verks utgifvande. Detta anslag

har emellertid länge visat sig otillräckligt för dermed afsedt ändamål,

och en följd deraf har blifvit, att bland annat det företag, hvarom

här är fråga, icke kunnat af staten understödjas i så hög grad, som

varit önskligt. För år 1891, då detta anslag behöfde anlitas i något

mindre vidsträckt mån än eljest, erhöll professor Key för tidskriftens

utgifvande ett bidrag derifrån af 2,000 kronor; men för hvart och ett

af de två nästpåföljande åren måste statsbidraget på grund af bristande

tillgångar nedsättas till samma belopp, hvarmed det utgått före år 1891,

eller 1,200 kronor, och det har först nu, för år 1894, blifvit möjligt att

något öka understödet, så att det för detta år utgör 1,500 kronor.

Då arkivets stora vigt för det allmänna och för vår medicinska

vetenskap i förnyade utlåtanden af vederbörande blifvit vitsordad och

då åtskilliga andra tidskrifter i vårt land, hvilkas betydelse ingalunda

torde kunna ställas högre och hvilkas utgifningskostnader borde vara

mindre, åtnjuta större understöd af statsmedel, har professor Key, som

uppgifva, att omkostnaderna för arkivets tryckning och distribution,

sedan inkomsten af arkivets försäljning afdragits, medföra en förlust af

öfver 3,200 kronor årligen, i underdånighet hemstält, det Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1895 bevilja ett

anslag af 3,000 kronor för fortsatt utgifvande af »Nordiskt medicinskt

arkiv». .

Öfver denna framställning hafva lärarekollegiet vid Karolinska

mediko-kirurgiska institutet samt kanslern för rikets universitet afgifvit

infordrade utlåtanden och dervid, med vitsordande af tidskriftens stora

vigt och betydelse för den medicinska forskningen i vårt land, tillstyrkt

bifall till professor Keys ansökning.

t

s. 176 Kontrollera mot PDF

176 Åttonde hufvudtiteln.

Behofyet af det ökade statsunderstöd för utgifvande af ifrågavarande

tidskrift, som professor Key begärt, finner jag vara erforderligen

ådagalagdt, och jag skulle icke hafva tvekat att tillstyrka det

högre beloppets beviljande från reservationsanslaget till resestipendier

samt läroböckers och lärda verks utgifvande, om sådant kunnat ske utan

åsidosättande af andra berättigade anspråk på bidrag från detta anslag.

Men på grund af anslagets ringa belopp är detta beklagligtvis ej möjligt.

De framställningar, som af Eders Kongl. Maj:t åren 1889 och 1893 aflåtits

till Riksdagen om höjande af nämnda reservationsanslag, hvarigenom ett

ökande af statsbidraget till sagda tidskrift skulle hafva möjliggjorts

hafva icke vunnit bifall al Riksdagen, som funnit behofvet af detta

reservationsanslags förhöjning ej vara af så trängande beskaffenhet, att

icke med dess tillgodoseende ännu någon tid skulle kunna utan olägenhet

anstå. Vid sådant förhållande synes en annan utväg böra anlitas för att

bereda det nu ifrågavarande företaget det understöd från statens sida,

som enligt min åsigt bör komma detsamma till del. Under en följd af

år hai Riksdagen på extra stat anslagit medel såsom bidrag till vissa

tidskrifter med vetenskapligt innehåll; och man torde med icke mindre

skål kunna påräkna ett dylikt understöd för utgifvande af »Nordiskt

medicinskt arkiv», hvars stora vetenskapliga värde är allmänt erkändt.

Jag tillstyrker derför i underdånighet, det Eders Kong]. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1895 anvisa ett belopp

af 3,000 kronor såsom understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften

»Nordiskt medicinskt arkiv».

[73.] I underdånig skrifvelse den 13 september 1893 har vetenskaps
^ckT/J,

akademien erinrat, hurusom Riksdagen, på framställning af Eders Kongl

arbete i Maj:t, för hvart och ett af åren 1884, 1885, 1886 och 1887 på extra

aZZ°eZorf^ aavisat ett bel°PP af 3>°°9 kron°r, eller sammanlagdt 12,000 kronor,

h. Gyllen, till räknebiträden åt akademiens astronom, professor H. Gyldén, för

genomförande af ett särdeles omfattande och maktpåliggande vetenskapligt

'' arbete angående hufvudplaneternas absoluta elementer. Detta högst

förtjenstfulla arbete hade nu så långt framskridit, att den fullständiga

redogörelsen derför till en del snart vore färdig att lemna pressen,

medan den återstående andra delen förelåge i ett så nära fullbordadt

skick, att äfven dess tryckning inom kort kunde påbörjas.

Tiyckningskostnaderna för arbetets första del hade kunnat bestridas

genom en uppkommen besparing å statsanslagen till räknebiträden med

särskild! tillskott af akademien och bidrag från observatoriets af akademien

anvisade årsanslag. Deremot saknades helt och hållet medel till

s. 177 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 177

bestridande af kostnaderna för tryckningen af arbetets andra del, hvadan

professor Gyldén anhållit, att akademien måtte bos Eders Kongl. Maj:t

söka utverka nådig framställning till Riksdagen om anvisande af ett

anslag å 4,000 kronor för ifrågavarande ändamål. Denna anhållan bär

efterkommits af akademien, som med hänsyn till den stora vetenskapliga

betydelsen af ifrågavarande arbete, hvilket komme att fylla ett

länge kändt behof inom den astronomiska vetenskapen, förklarat sig

hafva all anledning att på det varmaste förorda ett sådant anslag.

På grund af hvad sålunda anförts tillstyrker jag i underdånighet,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för

år 1895 anvisa 4,000 kronor till bestridande af kostnaderna för utgifvande

i tryck af andra delen utaf professor Gyldéns arbete angående

hufvudplaneternas absoluta elementer.

Hos Eders Kongl. Maj:t har utgifvaren af tidskriften »Heta mathe- [74.]

matica», professor G. Mittag-Leffler, underdånigst anhållit, att enahanda

belopp, eller 4,000 kronor, hvilket för innevarande år liksom för flera”

föregående år beviljats såsom understöd för utgifvande af nämnda tidskrift

och som vore behöfligt för fortsatt utgifvande af tidskriften,

äfven för år 1895 måtte sökanden för sådant ändamål beredas; och

har vetenskapsakademien, som i ämnet afgifvit underdånigt utlåtande,

dervid på det lifligaste förordat bifall till ansökningen.

Med anledning häraf hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att på extra stat jemväl för år 1895 anvisa ett belopp

af 4,000 kronor, att såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för

utgifvande under samma år af tidskriften »Acta mathematica» till professor

Mittag-Lefflers förfogande utbetalas.

På Eders Kongl. Maj:ts framställning har Riksdagen för hvart och [75.]

ett af åren 1889—1894 beviljat ett extra anslag af 20,000 kronor att Föreiä>nmg.- användas till understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som anordnaarZtskia*stn.

föreläsningskurser för arbetsklassen, dock under vissa vilkor, hvilka vid

senast beviljade anslag voro följande:

att understödsbelopp, som utgifves till hvarje anstalt eller förening,

icke får öfverstiga 3,000 kronor för år räknadt;

att kommuner eller enskilde tillskjuta minst lika mycket som

staten;

att anstaltens angelägenheter vårdas af en styrelse, som antager

föreståndare och lärare;

att föreläsningarna ordnas regelbundet, visst antal timmar i veckan

Bih. till Rilcsd. Prot. 18.94. 1 Sami. I Afd. 23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178 Åttonde hufvudtiteln.

under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser; dock att, hvad

landsbygden beträffar, Eders Kongl. Maj:t må ega att härutinnan göra

de eftergifter, som omständigheterna kunna påkalla;

att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning

lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel;
att

alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna

eller undervisningen blifva förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skall vara skyldig att underkasta sig

de vilkor och kontroller, som i öfrigt af Eders Kongl. Maj:t pröfvas

nödiga och lämpliga.

Då de understöd från ifrågavarande anslag, hvarom under sistlidna

år ansökningar blifvit gjorda, omfatta en slutsumma af 22,575 kronor,

och antagligt är att framdeles kommer att i sådant afseende begäras

ännu högre belopp, hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade

föreslå Riksdagen att bevilja för år 1895 ett extra anslag å 25,000

kronor att under enahanda vilkor, som nyss nämnts, användas till omförmälda

ändamål.

[76.] Likasom närmast föregående år har dels afdelningschefen vid

niveiierin a- &eneralstabens topografiska afdelning gjort framställning om beredande

arbeten m. år 1895 af ett anslag å 9,000 kronor för fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena

i norra Sverige, dels ock styrelsen för nautiskmeteorologiska

byrån hemstält om anvisande för nämnda år af 2,500

kronor för underhåll och tillsyn m. m. af de inrättade vattenhöjdmätningsstationerna.

Med åberopande af hvad förut i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

den 11 januari 1890 blifvit i ämnet anfördt hemställer jag,

det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att på extra stat för

år 1895 bevilja 11,500 kronor, deraf 9,000 kronor till fortsättande af

precisionsnivelleringsarbetena i norra Sverige samt 2,500 kronor för

underhåll och tillsyn af vattenhöjdmätningsstationerna m. m.

[77.] I underdånig skrifvelse den 25 september 1893 har svenska nyk
utgifvande

terhetssällskapet genom sin styrelse anhållit, att Eders Kongl. Maj:t

å}hnykterTeu-^c^QSo ^os nästinstundande riksdag göra framställning om beviljande

skrifter, af ett ärligt understöd åt sällskapet af 4,000 kronor för utgifvande och

spridande af nykterhetsskrifter samt öfrig fullföljd af den verksamhet

sällskapet enligt dess stadgar åligger. Till stöd för denna begäran

har styrelsen bland annat anfört följande.

s. 179 Kontrollera mot PDF

Åttonde liufvudtiteln. 179

Svenska nykterlietssällskapet, som den 5 maj 1837 erhöll nådig

stadfästelse å sina äldsta stadgar, hade derefter under loppet af ett

hälft sekel fullföljt sina sträfvanden att motarbeta rusdryckernas härjningar

bland vårt folk. Vexlande tillgångar i fråga om både arbetskrafter

och medel samt tidsförhållandenas skiftningar både icke underlåtit

att å dessa sträfvanden trycka sin prägel; de hade icke alltid egt

samma betydelse. Men om de bedömdes i sitt historiska sammanhang,

skulle dem tvifvelsutan tillerkännas det vitsordet, att deras inflytelse

på arbetet för vårt folks sedliga lyftning varit af omisskänligt gagn.

Regeringen hade ock visat sitt erkännande häiaf genom att vid olika

tidpunkter, då eu stegring af sällskapets verksamhet varit mer än vanligt

af nöden, tilldela sällskapet understöd af statsmedel. Redan åi

1844 erhöll sällskapet ett dylikt understöd för inköp och spridning af

eu då utgifven nykterhetsskrift; åren 1846—1850 beviljade Kongl. Maj:t

till främjande af skriftspridning och för utsändande af nykterhetstalare

bidrag af statsmedel till belopp af 500 riksdaler banko årligen; och

från midten af 1870-talet, då kampen mot rusdryckerna ånyo måste

med förstärkt kraft upptagas, erhöll sällskapet efter årliga ansökningar

till och med 1886 understöd af 2,000 till högst 5,000 kronor om året

för fullföljd af sin förutnämnda verksamhet. Sistberörda år tillsatte

emellertid Eders Kongl. Maj:t en särskild kommission af fyra personer,

af hvilka tre tillhörde svenska nykterhetssällskapet, för utgifvande och

spridning af nykterhetsskrifter, derför ett särskildt anslag på 8,000

kronor af samma års riksdag stälts till Eders Kongl. Maj:ts förfogande.

Sedan kommissionen med år 1888 fullgjort sitt arbete, stälde 1889 års

riksdag ett nytt, vida större anslag på 25,000 kronor till Eders Kongl.

Maj:ts disposition för nykterhetens befrämjande, hvarefter Eders Kongl.

Matt gaf en ny kommission, bestående af fem personer, deraf fyra tillhörde

nämnda sällskap, i uppdrag att inkomma med förslag om användandet

af berörda anslag. I enlighet med särskilda af Eders Kongl.

Maj:t på kommissionens hemställan bestämda grunder hade kommissionen

sedermera föranstaltat om utgifning och spridning af nykterhetsskrifter,

för hvilket ändamål sistberörda anslag stälts till kommissionens

förfogande. . . c ,c .,

Ur de berättelser, som de två omförmälda kommissionerna aigiivit

angående sin verksamhet, torde här fa erinras om följande. _ _

Deri kommission, som tillsattes ar 1886, hade lati t för spiidnmg

och utdelning trycka i 40,000 exemplar ett häfte, innehållande, uppsatser

af professorerne R. A. A. Tigerstedt och S. Ribbing, komministern

J. A. Ekliolm, filosofie kandidaten G. Suudbärg, hofpredikant^! J. G.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180 Åttonde hutVudtiteln.

Bring och f. d. generaldirektören M. Huss. Den af den sistnämnde

törfattade uppsatsen hade derjemte blifvit särskildt tryckt i 10 000

exemplar.

Den ar 1889 tillsatta kommissionen hade gått i författning om utgifning

af tre häften nykterhetsskrifter, innehållande åtskilliga afhandlingar

och smärre uppsatser. \ idare hade denna kommission föranstaltat

om en för landets finsktalande befolkning afsedd öfversättning

af två utaf de i första häftet intagna uppsatserna; och hade kommissionen

slutligen låtit i färgtryck å kartongpapper återgifva en utarbetad

grafisk framställning öfver svenska folkets årliga utgifter för spritdryckerna

i jemförelse med utgifterna för åtskilliga andra ändamål.

De två första häftena hade tryckts i upplagor om 100,000 exemplar

hvardera och både båda häftena distribuerats tillsammans. De hade dels

utgått såsom, bihang till ett större antal i landets olika provinser utkommande

. tidningar, hvilka med afseende å sina läsekretsar samt

spridning inom städer eller å landsbygd ansetts dertill lämpliga, dels

ofverlemnats till de medlemmar af Riksdagen, som åtagit sig att i sina

hemorter ombesörja deras utdelande, dels tillstälts fångvården och

vissa korporationer samt dels utlemnats till nykterhetsföreningar och

till enskilda reqvirenter, företrädesvis arbetsgivare och andra, som befunnits

kunna gifva skrifterna den bästa spridning. Det tredje häftet

innefattande eu af professor Tigerstedt författad afhandling om spritdryckerna,

.företrädesvis afsedd för lärare och ungdomens uppfostrare,

hade utgifvits i 35,000 exemplar, deraf 8,700 exemplar ofverlemnats till

ecklesiastikdepartementet, för att genom dess försorg utdelas till rikets

allmänna läroverk, seminarier och folkskolor, samt återstoden dels såsom

bihang åtföljt vissa för lärare afsedda tidningar och dels genom direkta

försändelser utgått till volontär- och folkhögskolor, åtskilliga prester

och skollärare samt till nykterhetsföreningar och enskilda personer.

Den finska öfversättningen, tryckt i 5,000 exemplar, hade dels tillhandahållits

de fängelser i riket, der finsktalande fångar förvaras, dels

ock erhållit spridning såsom bihang till en i Haparanda på finska

språket utkommande tidning, men hufvudsakligen ofverlemnats till kontraktsprosten

i Öfyer-Torneå kontrakt, hvilken åtagit sig att ombesörja

skrifteinas fördelning bland den finsktalande befolkningen i Norrbottens

fan. Det färglagda grafiska kortet hade tryckts i 98,000 exemplar och

utdelats såsom flygblad, företrädesvis genom de olika nykterhetsföreningarna.

Sedan den sista kommissionen fullgjort sitt uppdrag, hade för

svenska nykterhetssällskapet uppstält sig den frågan, huruvida icke nu

s. 181 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

181

tillfället för detsamma vore inne att åter upptaga sin under de senare

åren afbrutna verksamhet. Genom de af Riksdagen två gånger lemnade

anslagen hade Riksdagen visat sig behjerta vigten deraf, att kännedomen

om såväl rusdrycksbrukets faror som rusdrycksmissbrukets förstörande

inflytelser blefve genom lämpliga skrifter bland folket spridd

och befäst; och ledamöterna i förberörda kommissioner hade nog tydligt

fått erfara, hurusom hvad i sagda afseende redan gjorts på långt när

icke motsvarat behofvet, då nemligen blott minsta delen af från rikets

alla delar till kommissionerna inkomna skriftreqvisitioner kunnat så som

önskats tillgodoses. Det förefölle ock sällskapet otvifvelaktigt, att ett

oaflåtligt fortgående arbete i detta afseende måste vara att föredraga

framför mera ryckvis gjorda ansträngningar. Också både sällskapet i

det förslag till nya stadgar, som af Eders Kongl. Maj:t den 1 februari

1889 i nåder faststälts, såsom ett hufvudsakligt mål för sin verksamhet

bibehållit sällskapets gamla hufvuduppgift att i mån af tillgångar utgifva

och sprida lämpliga nykterhetsskrifter. Men då erfarenheten från

båda de af Eders Kongl. Maj:t utsedda kommissionerna visat, dels att

skrifter af detta slag ytterst sällan köptes, hvadan enskilde förläggare

för dem icke kunde påräknas, dels ock att de skrifter, som på detta

sätt spriddes, vanligen icke nådde dem, för Indika de egentligen vore

afsedda, insåge sällskapet mer än väl, att för vinnande af det åsyftade

målet ifrågavarande skrifter måste tillhandahållas i allmänhet kostnadsfritt

samt spridas vare sig genom direkta försändelser eller såsom

bilagor till tidningar, der det icke skulle visa sig möjligt att låta dem

utgå såsom delar af en periodisk skrift. I hvad fall som helst måste

dock möjligheten af denna verksamhet för sällskapet vara beroende på

dess understödjande genom allmänna medel, då nemligen sällskapet

icke egde att påräkna andra tillgångar, än hvad tillfälliga gåfvor eller

afgifter kunde inbringa, och det icke syntes vara möjligt att härå grunda

någon verksamhet af ifrågavarande slag.

Vid den underdåniga skrifvelse!! finnes fogadt ett kostnadsförslag

rörande sällskapets ifrågasatta verksamhet för utgifvande och spridande

af nykterhetsskrifter, hvilket kostnadsförslag afser en publikation i

oktavformat om 16 ark i 5,000 exemplar och slutar på en summa af

4,700 kronor.

Enligt de för svenska nykterhetssällskapet nu gällande stadgar har

sällskapet till ändamål att efter vissa i stadgarna angifna grunder deltaga

i arbetet för nykterhetens främjande. Sällskapets verksamhet ledes

af eu styrelse, som består af minst nio ledamöter. Styrelsen åligger:

att med uppmärksamhet följa nykterhetsrörelsen såväl inom Sverige

s. 182 Kontrollera mot PDF

182 Åttonde liufvudtitelu.

som ock i främmande länder; att med hänsyn till både lagstiftning och

rådande sed bevaka nykterhetens intressen och söka att vinna erkännande

för dess kraf; att, i mån af tillgångar, utgifva och sprida lämpliga

skrifter likasom ock årligen till sällskapet afgifva redogörelse för

nykterhetsarbetets. gång; samt att anknyta förbindelser mellan sällskapet

och liktänkande in- och utländska vare sig föreningar eller enskilda

nykterhetsvänner.

Då det fortgående arbetet för nykterhetens befrämjande förtjenar

att af staten understödjas, och detta synes mig lämpligen kunna ske

genom ett till svenska nykterhetssällskapets disposition stäldt anslag

för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter, men ett sådant anslag

icke torde böra uppföras å ordinarie stat, får jag, med anledning af

hvad i detta ärende förekommit, i underdånighet hemställa, det Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1895

anvisa ett anslag af 4,000 kronor, att mot redovisningsskyldighet ställas

till svenska nykterhetssällskapets förfogande för utgifning och spridning

af nykterhetsskrifter.

[78.] Sedan Riksdagen i skrifvelse den 6 maj 1893 anmält, att med an
Tlmetför

hedning af ett utaf enskilde motionärer framstäldt förslag om understöd

drinkare vid åt räddningshemmet för drinkare vid Sans-souci invid Upsala, för hvilken

invid*Uptcda anstalts .verksamhet lemnats närmare redogörelse, Riksdagen på extra

''stat för innevarande år beviljat för ändamålet ett anslag af 2,000 kronor,

att utgå på vilkor, som af Eders Kongl. Maj:t pröfvades lämpliga,

bär ordföranden i Upsala läns nykterhetsförbund, professor W. Rudin

uti underdånig skrifvelse den 29 september 1893, enär nämnda anstalt,

hvars verksamhet alltjemt fortginge, för sitt bestånd och utveckling

fortfarande vore i största behof af understöd, hvilket numera i ringa

eller ingen mån vore att påräkna från den enskilda offervilligheten, anhållit,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen begära, att anslag

för år 1895 till samma belopp måtte för anstaltens räkning beviljas.

Af ansökningen bifogade handlingar inhemtas, att anstalten eges

af Upsala läns allmänna nykterhetsförbund och förvaltas af en utaf förbundet

tillsatt styrelse, som jemte en bland styrelsens ledamöter utsedd

föreståndare och en läkare utöfvar den närmaste uppsigten öfver anstaltens

verksamhet; att af 16 patienter, som från den 14 november 1891

till den 1 september 1893 intagits i anstalten, 4 sistnämnda dag fortfarande

der vårdades; samt att af de 12 patienter, som lemnat anstalten,

8 blifvit friska eller förbättrade och 2 oförbättrade aflidit.

Efter nådig remiss har medicinalstyrelsen afgifvit underdånigt ut
-

s. 183 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvildtiteln. 183

låtande i ämnet och dervid, med hänsyn till det behjertansvärda ändamålet

med anstaltens verksamhet, tillstyrkt nådigt bifall till professor

Rudins ansökning.

Sedan underdånigt utlåtande i ärendet infordrats jemväl från Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Upsala län, har denna myndighet i

ämnet hört magistraten i Upsala, som i skrifvelse den 13 sistlidne

december meddelat, att af de 4 patienter, hvilka den 1 september 1893

qvarvoro i anstalten, 2 utgått såsom friska, samt att ytterligare 2 patienter

voro anmälda att under den närmaste tiden intagas i anstalten,

som hade platser för 6 patienter. I enlighet med hvad magistraten

tillstyrkt, har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande på det lifligaste

förordat nådigt bifall till den gjorda ansökningen.

På grund af hvad sålunda förekommit, får jag i underdånighet hemställa,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra

stat jemväl för år 1895 bevilja ett anslag af 2,000 kronor att. utgå till

understöd år räddningshemmet för drinkare vid Sans-souci invid Upsala

på vilkor, som af Eders Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga.

Sedan härvarande kongl. spanske minister i officiel skrifvelse den [79.]

19 februari 1891 meddelat, hurusom kongl. spanska regeringen had^Ersättande af

för afsigt att år 1892 fira fyrahundrade årsdagen af Amerikas upptäckt^™^™- med en historisk-amerikansk utställning i Madrid, omfattande föremål, sverige« deihvilka

utmärkte den grad af kultur, som nya verldens invånare uppnått

före senare delen af sextonde århundradet, och inbjöde, bland andra Madrid.

makter, de förenade rikena att deltaga i utställningen genom att ur

sina antropologiska, arkeologiska och historiska samlingar ditsända föremål

från den för-columbiska tiden eller samtida med Amerikas upptäckande

af Columbus, så och efter det vetenskapsakademien afgifvit

infordradt utlåtande i ämnet, behagade Eders Kongl. Maj:t den 20 mars

1891 förklara, att Sverige vid ifrågavarande Columbusfest skulle representeras

genom ett eller två ombud, som framdeles komme att utses,

samt uppdrog åt vetenskapsakademien att till Eders Kongl. Maj:t inkomma

med förslag och kostnadsberäkning angående Sveriges deltagande

i utställningen. Till åtlydnad häraf öfverlemnade akademien

med skrifvelse den 9 september 1891 ett af fyra särskilde kommitterade

afgifvet, af akademien för dess del gilladt betänkande i ämnet. Beträffande

kostnaderna för Sveriges deltagande i utställningen anfördes i

betänkandet, att en tillförlitlig beräkning af desamma vore mycket svår

att verkställa; men kommitterade hade på grund af kännedom om kostnaden

för föregående, med denna jemförliga utställningar och med led
-

s. 184 Kontrollera mot PDF

184 Åttonde hufvudtiteln.

ning af inhemtade upplysningar upprättat ett kostnadsförslag, hvilket,

upptagande poster för facsimilering af äldre urkunder, som ej lämpligen

borde utställas i original, för montrer, transport och assurans

samt katalog öfver de utstälda föremålen, för resekostnad och traktamente

till kommissarier samt för bevakning, arbetsbiträde vid uppsättning,

emballage m. m., slutade å en summa af 15,000 kronor. Vid

föredragning häraf den 31 december 1891 fann emellertid Eders Kongl.

Maj:t, med hänsyn till .de jemförelsevis stora kostnader, som skulle

blifva förenade med Sveriges deltagande i omförmälda utställning, frågan

derom icke böra till någon Eders Kongl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda.

Sedermera anmälde hans excellens herr ministern för utrikes ärendena,

att. han från härvarande spanske minister fått mottaga en ny

skrifvelse i ämnet, deri närmare redogjordes för afsigten med utställningen

och för det dåmera i viss mån något vidgade programmet för densamma

äfvensom meddelades, att Spanien, på sätt medgifvits för hvarje land,

som inbjudits att deltaga i utställningen, åtoge sig alla kostnaderna för

utställningsföremålens inpackande och transport fram och åter samt för

uppställandet och vården af de utstälda föremålen, hvarjemte kostnaderna

för två delegerades från Sverige resa till Madrid och återresa till

hemlandet likaledes blefve gäldade. Med anledning häraf erhöll vetenskapsakademien

befallning att afgifva förnyadt utlåtande i ämnet; och

öfverlemnade akademien med skrifvelse den 10 februari 1892 ett af tre

bland förutnämnde kommitterade upprättadt kostnadsförslag, hvaruti de

kostnader, som ansågos blifva för ändamålet erforderliga utöfver dem,

hvilka spanska regeringen åtagit sig att bestrida, beräknats till 7,500

kronor. Derefter aflät Eders Kongl. Maj:t den 10 mars sistnämnda år

till Riksdagen nådig proposition om anvisande på extra stat för år 1893

af ett anslag å 7,500 kronor för Sveriges deltagande uti ifrågavarande

utställning, och.blef denna proposition af Riksdagen bifallen.

Den. 12 maj 1892 behagade Eders Kongl. Maj:t förordna professorn

m. m. friherre A. E. Nordenskiöld att vara ombud för Sverige vid den

fest, som under samma år skulle ega rum i Madrid till firande af Amerikas.

upptäckt, äfvensom kommissarie för den svenska afdelningen af

den i sammanhang med nämnda fest anordnade historisk-amerikanska

utställning, med rätt för friherre Nordenskiöld att antaga en vetenskapligt

bildad person till biträde i sin verksamhet såsom kommissarie för

utställningen.

I underdånig skrifvelse den 30 april 1893 meddelade friherre Nordenskiöld,

till hvilken det af Riksdagen beviljade anslaget blifvit mot

framtida redovisning utbetaldt, att kostnaden för Sveriges deltagande

s. 185 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

185

uti ifrågavarande utställning, hvilken afslutats den 4 nästförutgångne

februari, något öfverskridit de för ändamålet anslagna medlen. Detta

berodde, enligt friherre Nordenskiölds förmenande, dels derpå att

utställningen, hvars öppnande till följd af den unge spanske konungens

sjukdom betydligt försenats, fortgått en månad längre än afsedt varit,

dels derpå att den svenska afdelningen ej kommit i fullt åtnjutande

af de lättnader, som påräknats med anledning af hvad spanska regeringen

genom sin minister härstädes utlofvat. Af kostnaderna för den

svenska utställningen, hvilka, enligt hvad friherre Nordenskiöld då förmälde,

uppgått till 14,723 kronor 26 öre, borde spanska regeringen

jemlikt sitt åtagande bestrida 3,560 kronor 92 öre. Om sistnämnda

''belopp af spanska regeringen godtgjordes, blefve bristen 3,662 kronor

34 öre; och anhöll friherre Nordenskiöld, att medel måtte anvisas till

betäckande af denna brist. Sedermera anmälde friherre Nordenskiöld

i underdånig skrifvelse den 19 sistlidne september, att ytterligare tre

utgiftsposter tillkommit å tillhopa 176 kronor 26 öre, med tillägg hvaraf

bristen utgjorde 3,838 kronor 60 öre.

Efter erhållen befallning att, sedan vederbörande räkenskaper granskats

i behörig ordning, afgifva utlåtande i ärendet, har kammarrätten

i underdånig skrifvelse den 30 sistlidne november anfört, att vid räkenskapernas

granskning uppkommit anmärkningar, hvilka afsåge, bland

annat, ersättande af sammanlagdt 220 kronor 41 öre, hvarmed den uppgiga

bristen, 3,838 kronor 60 öre, således, i händelse revisionens anmärkningspåståenden

vunne bifall, skulle komma att minskas, samt att

vid sådant förhållande kammarrätten för närvarande, och innan slutlig

pröfning af revisionens omförmälda anmärkningar egt rum, ansåge det

icke böra antagas, att den brist, till hvars betäckande medel af friherre

Nordenskiöld förskjutits, öfverstigit 3,618 kronor 19 öre.

Det af friherre Nordenskiöld angifna belopp af 3,560 kronor 92 öre,

som han ansest böra af spanska regeringen gäldas, innefattar följande

tre poster:

inpackning af utställningsföremålen i Stockholm..................

inpackning af utställningsföremålen i Madrid och deras

återsändande till Stockholm ................................................

resekostnader.......................................................................................

487: 78

1,241: 69

1,831: 45

summa kr. 3,560: 92.

Af den för utställningsföremålens inpackning i Madrid och transport

till Stockholm upptagna posten 1,241 kronor 69 öre har emellertid,

enligt hvad från utrikesdepartementet meddelats, spanska regeringen

Bill. till Riksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186 Åttonde hufvudtiteln.

förklarat sig vilja betala endast kostnaden för frakt från Cadiz till Stockholm,

uppgående till 662 kronor 45 öre, hvaremot samma regering icke

är villig att ersätta återstoden af ifrågavarande post, 579 kronor 24 öre.

Vid sådant förhållande ökas bristen med nyssnämnda summa eller från

det i kammarrättens utlåtande upptagna beloppet, 3,618 kronor 19 öre,

till 4,197 kronor 43 öre.

Med anledning af hvad sålunda förekommit hemställer jag, det

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till ersättande af ifrågavarande

brist anvisa å extra stat för år 1895 ett deremot svarande, till

fullt krontal jemnadt belopp af högst 4,198 kronor.

[80.] Sedan Riksdagen i skrifvelse den 5 maj 1888 anhållit, att Kongl.

Ersättning Maj:t täcktes låta utarbeta förslag till en allmän pensionsinrättning för

för förskott, barnmorskor jemte förslag till de bidrag från staten, som derför kunde

anses behöfliga, har med anledning häraf utredning i ämnet blifvit verkstäld

af e. o. amanuensen vid kongl. biblioteket G. Eneström, som med

underdånig skrifvelse den 13 februari 1893 aflemnat betänkande om

barnmorskeJcårens pensionering jemte förslag till reglemente för barnmorskornas

ålderdomsunderstödsanstalt. Häröfver hafva infordrade yttranden

afgifvits af Eders Kongl. Maj:ts samtlige befallningshafvande äfvensom

af vederbörande förste provinsialläkare och förste stadsläkare. Den

ytterligare utredning, som erfordras i ämnet, torde kunna åvägabringas

så tidigt, att proposition kan till innevarande års riksdag aflåtas, derest

Eders Kongl. Maj:t vid ärendets slutliga föredragning finner sådant

böra ske.

Till betäckande af kostnaderna för den verkstälda utredningen har

på grund af särskilda nådiga bref statskontoret under förskottstitel utanordnat

ett sammanlagdt belopp af 5,505 kronor 58 öre, för hvilket statskontoret

i underdånig skrifvelse den 6 sistlidne december anhållit om

godtgörelse.

Likaledes har statskontoret i nämnda skrifvelse till godtgörelse anmält

förskott till sammanlagdt belopp af 238 kronor 30 öre, hvilket statskontoret

på grund af särskilda nådiga bref utbetalat såsom ersättning

för biträde vid undersökning och upprättande af förslag till iordningställande

för arkiv af vissa lokaler i Upsala, Vadstena och Kalmar slott.

Dessa undersökningar hafva varit föranledda af Riksdagens skrifvelse

den 14 maj 1888 angående åtgärder för ett bättre handhafvande af offentliga

arkiv.

Vidare har statskontoret i samma skrifvelse till ersättning anmält

ett belopp af 2,139 kronor 44 öre, som på grund af åtskilliga nådiga

s. 187 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 187

bref af statskontoret förskottsvis utbetalts till den kommitté, som, i anledning

af Riksdagens i skrifvelse den 20 maj 1890 gjorda framställning,

efter af Eders Kongl. Maj:f erhållet uppdrag afgifvit betänkande

och förslag om och på hvilka vilkor statsbidrag må kunna lemnas till

aflönande afl vikarie för sådan ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola,

som af sjukdom ur ståndsättes att fullgöra sin tjenst; och hemställer

jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes för återgäldande af berörda förskott,

5,505 kronor 58 öre, 238 kronor 30 öre och 2,139 kronor 44 öre, sammanlagdt

7,883 kronor 32 öre, äska af Riksdagen ett extra anslag för

år 1895, hvilket anslag, till undvikande af öretal i riksstaten, torde böra

bestämmas till 7,884 kronor.

Hvad föredragande departementschefen i ofvan

berörda hänseenden hemstält och föreslagit täcktes

Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkande af statsrådets

öfrige ledamöter, i nåder gilla, med befallning tillika,

att utdrag af detta protokoll skulle till finansdepartementet

öfverlemnas till ledning vid författandet af

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

statsverkets tillstånd och behof.

Ex protocollo:

C. E. Blom.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln.

1

Nionde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Mafit

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari

1894.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson.

Sedan de till åttonde hufvudtiteln hörande frågor blifvit på föredragning

af vederbörande departementschef pröfvade, anhöll departementschefen,

statsrådet friherre von Essen att få anmäla de frågor,

som rörde regleringen af

nionde hufvudtiteln,

innefattande pensions- och indragningsstaterna.

Bih. till Riksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Nionde hufvudtiteln.

[!•].

Upprätthållande

af

arméns

pensionering.

[2.]

Kostnaden för

förvaltningen

af smäskolelärares

m. fl,

älderdomsunder

stö åsatt

stal t under

är 1895.

Hvad först angick

pensionsstaten,

erinrade departementschefen, att Kongl. Maj:t, enligt finansdepartementet

tillhandakomna protokollsutdrag, förut beslutat aflåtande till Riksdagen

af följande framställningar, nemligen:

på landtförsvarsdepartementets föredragning:

(se bil. I vid detta prot. pag. 12)

dels att Riksdagen må till upprätthållande af arméns pensionskassas

egen pensionering med nu faststälda pensionsbelopp samt till

fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder

för sådana pensioners utgående bevilja ett ordinarie förslagsanslag: å

kronor 1,540,000;

dels vid bifall härtill medgifva, att anslaget må under benämning

))anslaget för upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering

samt till fyllnadspensionen under riksstatens nionde hufvudtitel uppföras

näst efter det till arméns pensionskassa utgående anslaget till bidrag

till pensionering af enkor och barn efter befäl och underbefäl med

vederlikar;

dels ock såsom vilkor för anslagets utgående stadga, att arméns

pensionskassa skall vara skyldig att, så länge detsamma till oförminskadt.

belopp tinnes i riksstaten uppfördt, afstå från de kassan tillkommande

förhöjda vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna;

på ecklesiastikdepartementets föredragning:

(se bil. 2 vid detta prot. pag. 23)

att Riksdagen, i afseende å kostnaderna för småskolelärares m. fl.

ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning och verksamhet under år 1895,

må medgifva,

att Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp, som

för bestridande af anstaltens förvaltuingsbestyr blifva erforderliga; samt

att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter

i öfrigt under nämnda år erforderliga medel må af Kongl. Maj:t, i den

mån influtna avgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga statsmedel

såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter, i den

män de under året ingå, eller, derest sagda afgifter skulle för året

befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nionde hufvndtiteln. °

Om till det till uppförande under denna stat föreslagna anslaget

för upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering samt

till fyllnadspensioner...............................•.................... kronor 1,540,000:

lades summan al ordinarie anslaget till pensions
staten

enligt nu gällande riksstat..................... » 1,314,898:

skulle, enligt hvad departementschefen anmärkte,

anslaget till pensionsstaten sluta å ett belopp af kronor 2,854,898:

Beträffande derefter

indragningsstaten

erinrade departementschefen om Kongl. Maj:ts på uedannämnda departements

föredragning förut fattade beslut om aflåtande till Riksdagen af

följande framställningar, nemligen:

på justitiedepartementets föredragning:

(se bil. 3 vid detta prot. pag. 26) ,

att vaktkonstaplarne vid kronoarbetsstationen å Borghamn Anders |ö.j

Carlsson, Per Johan Jarl och Frans Oskar Dahl må berättigas att från *%£££''

och med månaden näst efter den, under hvilken afsked ur fångvårdens lameA.Carhtjenst

dem beviljas, under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten

uppbära fyllnadspensioner till belopp af, Carlsson och Jarl hvardera

478 kronor samt Dahl 370 kronor;

på landt/Örsvarsdepartementets föredragning:

(se bil. 4 vid detta prot. pag. 30)

att geodeten vid generalstabens topografiska afdelning m. m. tmii [4.]

Gellert Wolyn må från och med månaden näst efter den, hvari han

erhåller entledigande från geodetbefattningen, för sin återstående litstid g Wohjn.

tilläggas en årlig pension å allmänna indragningsstaten till belopp af

2,625 kronor;

(se bil. 5 vid detta prot. pag. 34)

att för handtverkare^ på stat vid första Göta artilleriregemente, [5.]

hjulmakare!! Johan Fredrik Ågren må å allmänna indragningsstaten uppfuras

gm pension af 467 kronor^ att af Agren under hans lifstid årligen j j? Ågren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

[6.]

Pension för

flagg
underofficeren

F. G. Åkerströms

enka.

Pensioner för

öfveringeniören,

f. d. öfversten

A. Th.

Ro os in. fl.

vid statens

jernvägsby

gg/lader

anstälde

tjensteman.

1 Nionde hufvudtiteln.

atnjutas med beräkning från och med månaden näst efter den, då han

erhållit afsked från sin befattning vid regementet;

på sjöförsvarsdepartementets föredragning:

(se bil. 6 vid detta prof. pag. 37)

att åt flaggunderofficeren vid kongl. flottan Frans Gustaf Åkerströms

enka Carolina Josefina Åkerström, född Malmqvist, må på allmänna indragningsstaten

beviljas eu årlig pension af 200 kronor, att utgå från och med

den 1 juli 1893 under hennes återstående lifstid, så länge hon lefver ogift;

på civildepartementets föredragning;

(se bil. sjette hufvudtiteln pag. 143)

att en hvar af följande vid statens jernvägsbygguader anstälde

tjensteman, nemligen öfveringeniören, f. d. öfversten vid flottans mekaniska

korps Axel Theodor Roos, öfveringeniörsassistenterne, kaptenerne

vid väg- och vattenbygguadskorpsen Fredrik Hjälmar Bergman och

Gustaf Adolf Ingelman, afdelningsingeniörerne, kaptenen vid sistnämnda

korps Anders Fredrik Thim Finkel, Carl Gustaf Forselius, kaptenen

vid väg- och vattenbyggnadskorpsen Oscar Theobald Wilhelm Stanzén

Axel Henry Grundström, Lorentz Gustaf Filip Rundstedt och Gustaf

Ahlgren, materialförvaltaren Lars Axel Viktor Berg samt bokhållarne

Johan Andersson och Axel Justinus Olsson äfvensom arkitekten hos

jernvägsstyrelsen, majoren Adolf Wi|helm Edelswärd må från och med

månaden näst efter den, hvarunder han entledigas från anställning vid

statens jernvägar, åtnjuta från allmänna indragningsstaten årlig pension

under sin återstående lifstid till belopp

Roos

af .......................

6,000

3,000

3,000

3.000

2,400

2,800

2,400

2.000

1,800

1,600

1,000

1,000 och

2,000;

Bergman

Frasnkel

Forselius

Grundström

Ingelman

Stanzén

Rundstedt

................... 11

Ahlgren

Berg

Andersson

11 #

Olsson

Edelswärd

........................

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln. 0

dock att, derest någon af dessa personer framdeles skulle erhålla anställning

mot aflöning af statsmedel, hans pensionsbelopp skall minskas

med ett belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller, om denna uppgår

till samma eller högre belopp, upphöra att utgå;

(se bil. 7 vid detta prot. pag. 40)

att länsmannen i Vedbo härads vestra distrikt af Elfsborgs län

Knut August Freudenthal må från och med månaden näst efter den,

hvarunder han med pension från civilstatens peusionsinrättning erhåller

afsked från länsmanstjensten, under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten åtnjuta fyllnadspension till så stort belopp,, att detta

tillsammans med pensionen från civilstatens pensionsinrättning utgör

1,200 kronor, eller 600 kronor årligen;

(se bil. 7 vid detta prof. pag. 42)

att landtbruksingeniören i Kopparbergs län Pehr Edvard Wallin

må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från tjensten

honom beviljas, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 2,000 kronor;

(se bil. 8 vid detta prof. pag. 46)

att generaldirektören och chefen för jernvägsstyrelsen grefve Rudolf

Cronstedt må från och med månaden näst efter den, hvarunder afsked

varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid a allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 6,200 kronor; dock att,

derest grefve Cronstedt kommer att vid embetet qvarstå så länge, att han

varder berättigad till pension från statens jern vägstrafiks peusionsinrättning,

den honom å allmänna indragningsstaten beviljade pensionen

skall minskas med motsvarande belopp;

på ecklesiastikdepartementets föredragning:

(se bil. 2 vid detta prot. pag. 16)

att f. d. öfverbibliotekarien vid kongl. biblioteket Gustaf Edvard

Klemmings enka Klara Lovisa Klemming, född Schönberg, må, så länge

hon förblifver enka, från allmänna indragningsstaten åtnjuta eu årlig

pension af 1,200 kronor, att utgå från början af år 1894;

(se bil. 2 vid detta prot. pag. 18)

att notarien hos domkapitlet i Upsala Erik Rudolf Henschön må

förklaras berättigad att från och med månaden näst efter den, i hvilken

[«•]

Pension för

länsmannen

K. A. Freudenthal.

[9.]

Pension för

landtbruksingeniören

P. E. Wallin.

[io.]

Pension för

generaldirektören

grefve

K. Cronstedt.

[ii-l

Pension för

/. <1. öfverbibliotekarien

G. E. KlemKlings

enka.

[12-]

Pension för

konsistorienotarien

E.

R. Hcnschcn.

opaginerad Kontrollera mot PDF

() Nionde hufvudtiteln.

afsked från konsistorienotariebefattningen varder honom beviljadt, under

sin återstående lifstid uppbära årlig pension å allmänna indragningsstaten

till belopp af 4,000 kronor;

(se bil. 2 vid detta prot. pag. 20)

_ att läraren i frihandsteckning, modellering och bokföring vid

Mraren(id tekniska elementarskolan i Borås samt i teckning vid allmänna lärotekniska

de- verket i nämnda stad Carl Abraham Leverin må ega rätt att, sedan han

undfått afsked från sina omförmälda befattningar, från och med månaden

c. a. Leverin. näst derefter, dock ej förr än efter 1895 års ingång, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension af 1,100 kronor;

(se bil. 2 vid detta prot. pag. 22)

[14.] att extra ordinarie professoren i svenska språket vid universitetet

cPTiZ£o.1 uP!ala Leopold Fredrik Alexander Läffler må förklaras berättigad

ren l. f. a. ntt från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från extra

Lafficr. ordinarie professorsbefattningen kan varda honom beviljadt, under sin

återstående lifstid uppbära en årlig pension å allmänna indragningsstaten

af 3,000 kronor;

(se bil. 2 vid detta prot. pag. 23)

[15-J „ att å allmänna indragningsstaten må för år 1895 anvisas ett

mdre"behof-1 aU8iag af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl.

vande folk- Maj:t kan finna godt meddela, användas till understöd af högst 250

sk.klara,e. kronor åt sådane äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligeu

skött sin tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867.

Departementschefen, statsrådet friherre von Essen anförde härefter

:

[16-] „ Hos Eders Kongl. Maj:t har skogsingeniören Axel Bernhard

Iko^Zjeliö- Ångman uti en af ålders- och läkarebetyg samt tjensteförteckning med

ren A. B. Äng- flere handlingar åtföljd underdånig ansökning anhållit att vid afskedstagande!

från skogsingeniörsbefattningen varda berättigad att för sin

återstående lifstid åtnjuta pension till samma belopp, som jägmästare

i högsta lönegraden erhölle, eller 2,625 kronor.

Af de till ärendet hörande handlingar inhemtas, att Ångman är

född den 19 april 1832 och således uppnått en ålder af öfver 61 »|2 år,

att han, som år 1862 aflagt fullständig afgångsexamen från skogsinstitutet,

den 18 juni 1866 antagits till extra öfverjägare i Kopparbergs

län och såsom sådan qvarstått, till dess han den 28 december

s. 7 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln.

7

1874 förordnats af dåvarande skogsstyrelsen att under år 1875 vara

skogsingeniör, i hvilken egenskap han för hvarje följande år erhållit

förnyadt förordnande, så att den tid Ångman tillbragt i skogsstatens

tjenst uppgår till omkring 27 i|2 år, samt att han dessutom under åren

1.872— 1874 innehaft anställning såsom lärare i skogsskötsel vid landtbruksskola

i nyssnämnda län.

Det vid ansökningen fogade läkarebetyget, utfärdadt, den 3 augusti

nästlidet år af behörig läkare, innehåller, att sökanden lider af gikt,

ägghvitesjuka och kronisk luftrörskatarr med andtäppa samt att han

icke utan största svårighet och lifsfara kan fortsätta sitt ansträngande

arbete i skog och mark.

I fråga om tillkomsten och beskaffenheten af skogsingeniörsbefattningarne

tillåter jag mig erinra följande. Med anledning af ett

utaf enskild motionär vid 1874 års riksdag väckt förslag, att Riksdagen

för anställande af skogsingeniörer till enskilde skogsegares tjenst måtte

för år 1875 ställa till Eders Kongl. Maj:ts disposition ett förslagsanslag

af 15,000 kronor samt dervid tillika anhålla, att Eders Kongl. Maj:t ej

mindre ville låta tillse, det i skogsvetenskapen kunniga och erfarna

personer härför blefve förordnade mot åtnjutande af samma aflöning och

reseersättning samt öfriga förmåner, som då vore bestämda för statens

landtbruksingeniörer, än ock meddela de närmare föreskrifter, som för

dessa skogsingeniörers anställning och tjenstgöring kunde finnas af

behofvet påkallade, beslöt Riksdagen, enligt dess underdåniga skrifvelse

den 15 maj 1874, att för anställande af högst sex skogsingeniörer till

enskilde skogsegares tjenst för år 1875 ställa till Eders Kongl. Maj:ts

disposition ett förslagsanslag af 15,000 kronor. Samma belopp anvisades

för ändamålet äfven å extra stat för hvartdera afåren 1876 och

1877; men vid sistnämnda års riksdag inflyttades detta anslag under

det på ordinarie stat uppförda anslaget till kronoskogarnes förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet.

Genom nådigt bref den 16 oktober 1874 förordnade Eders Kongl.

Maj:t, bland annat, att dåvarande skogsstyrelsen (numera domänstyrelsen)

skulle ega att efter kungjord trettio dagars ansökningstid antaga, likasom

ock att entlediga ifrågavarande tjenstemän; att, på det till de skogsingeniörsbefattningar,

som komme att tillsättas, sökande med större

erfarenhet måtte sig anmäla, arfvodet för dessa befattningar bestämdes

till 2,000 kronor för år, med rätt för de antagna skogsingeniörerna

att enligt räkning åtnjutna reseersättning och traktamente under resedagar

enligt resereglementet; men att deremot dem tillkommande traktamente

under förrättningsdagar borde med ett belopp af fem kronor för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Nionde hufvudtiteln.

dag gäldas af den, som tjänstebiträdet påkallat, hvilken äfven, efter

gällande taxa å arfvode för skogsförrättningar, hade att ersätta sådana

med upprättande af mera omfattande skogshushållningsplaner förenade

arbeten, som icke kunde å förrättningsstället medhinnas. Genom nådigt

bref den 13 december 1889 godkändes en af domänstyrelsen gjord framställning,

att en hvar af dåvarande skogsingeniörer, hvilka samtlige

tjenstgjort minst fem år, måtte få jemte öfriga redan medgifna förmåner

af rese- och traktamentsersättning i arfvode åtnjuta 2,500 kronor.

Vid. öfverlemnande till Eders Kongl. Maj:t af den förevarande

underdåniga ansökningen har domänstyrelsen afgifvit yttrande deröfver,

hvarvid styrelsen, bland annat, anfört, att det kunde ifrågasättas, huruvida

ej den endast provisionel inrättade skogsingeniörsinstitutionen

borde gifvas en fastare organisation och tjenstemännen beredas en

mera betryggad ställning genom anslagets uppförande å ordinarie stat

med åtföljande pensionsrätt för tjenstemännen. Under den korta tid,

institutionen fungerat, hade det emellertid visat sig, att deras antal,

som påkallat skogsingeniörs biträde, varit mycket vexlande, så att anställandet

af ordinarie tjenstemän med bestämda tjenstgöringsdistrikt

hittills ej kunnat ifrågasättas, hvarförutom domänstyrelsen, innan frågan

om berörda institutions slutliga ordnande upptoges, ansett sig böra afvakta

erfarenhet om verkningarne af skogsstatens nya reglering, hvilken

på nämnda fråga kunde utöfva ganska väsentligt inflytande. Men denna

omständighet, att institutionen ännu ej blifvit slutligt ordnad, borde

emellertid, enligt domänstyrelsens mening, ej utgöra hinder för pensionerande

af dessa statens tjenstemän, då de blifvit af ålder och sjukdom

otjenstbara och vore väl vitsordade, hvarföre och då i betraktande

af så väl tjensteutöfningens ansträngande beskaffenhet som ock den

aflöning, han åtnjöte, skogsingeniörs befattning vore närmast jemförlig

med. jägmästares, billigheten syntes kräfva, att den förre förunnades

pension efter hufvudsakligen enahanda grunder, som för den senare

vore stadgade.

Hvad nu sökanden Ångman särskildt vidkomme, hade han, enligt

hvad domänstyrelsen vidare anför, skicklig och erfaren i sitt yrke samt

i full besittning af allmänhetens förtroende, varit särdeles mycket anlitad

af reqvirenter, hvadan hans tjensteutöfning just af denna anledning

blifvit måhända mera omfattande och ansträngande, än som, att

döma efter läkarebetygets innehåll, varit med hans helsa förenligt.

l)å härtill komrne, att hans frånvaro fråu hemmet under mer än halfva

året mast göra hans lefnadskostnader drygare än eljest, på samma gång

han hindrats att egna hemmets ekonomi erforderlig omtanke, och så
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln.

9

lunda, enligt livad för domänstyrelsen uppgifvits, varit urståndsatt förvärfva

någon afsevärd sparpenning för sjukdomens och ålderns dagar,

ansåge domänstyrelsen billigheten kräfva, att Ångman, som, utom ofvan

nämnda traktamenten äfvensom ersättningar enligt gällande taxa för

extra skogsförrättningar, i årsaflöning uppbure 2,500 kronor, måtte

beviljas pension i likhet med hvad, enligt nådiga kungörelsen angående

vilkoren för åtnjutande af aflöning vid skogsstaten den 29 november

1889, vore jägmästare förunnadt.

Härvid kunde emellertid anmärkas, att Ångman visserligen uppnått

den lefnadsålder, minst 60 år, vid hvilken i händelse af sjuklighet

eller försvagadt helsotillstånd pension kunde enligt nyssnämnda kungörelse

jägmästare medgifyas, men att han deremot icke tillbragt i

statens tjenst den tid af 30 år, som för möjlighet att ernå jägmästarepension

vore stadgad. Ty ehuru kompetent till skogsstatstjenst redan

år 1862 förordnades han ej förr än år 1866 till extra öfverjägare och

hade således, när innevarande års förrättningar skulle taga sin början

och hans entledigande blefve af behofvet påkalladt, endast under omkring

28 år varit i statens tjenst. Men då vid tillsättandet af de för

enskilde skogsegares tjenst inrättade skogsingeniörsbefattningarne det

skolat tagas hänsyn till sökandenas erfarenhet, hvilken måste i förevarande

fall anses bäst förvärfvad genom handhafvandet af privat skogsvård,

och Ångman så väl före som efter inträdet i statens tjenst under

flere år eguat sig åt skötseln af enskildes skogar, syntes den anmärkta

bristen af två tjensteår i statens tjenst kunna anses ersatt genom nämnda

enskilda skogsmanuaverksamhet, som utgjort en af kompetensgrunderna

för hans befordran till skogsingeniör. Styrelsen hemställer derföre, att

Ångman måtte beredas pension till belopp, motsvarande den för jägmästarebefattning

bestämda pension, eller 2,625 kronor.

Statskontoret, hvars utlåtande blifvit i ärendet infordradt, har lika

med domänstyrelsen ansett den omständighet, att något förslag till bestämmelser,

hvarigenom åt statens ifrågavarande tjensteman kunde beredas

en fastare anställning, ännu icke blifvit framlagdt, icke böra utgöra

något hinder för dem att komma i åtnjutande af de förmåner, som i

allmänhet åtföljde innehafvande! af befattningar i statens tjenst; och

enär i sådant afseende förekomme, att en landtbruksingeniör, med

hvilken bil skogsingeniör skäligen syntes kunna jemföras, enligt gällande

stadgande!! redan vid 60 års ålder kunde å allmänna indragningsstaten

erhålla pension, beräknad efter de grunder, som i äldre författningar

funnes angifna för civile embete- och tjensteman i allmänhet, sa vida

Bih. till liilisd. Bl ot. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln.

han efter minst 30 års anställning såsom landtbruksstipendiat eller

landtbruksingeniör befunne sig till helsa och krafter så försvagad, att

han icke längre kunde sin befattning tillfredsställande utöfva, så och då

Ångman med läkarebetyg styrkt, att han vore sjuklig och derföre icke

kunde utan största svårighet och lifsfara fortsätta sitt ansträngande

arbete, ansåge statskontoret skäl förefinnas att, på sätt domänstyrelsen

hemstält, till Riksdagen aflåta nådig framställning om beviljande åt

Ångman af en årlig pension å allmänna indragningsstaten.

Da. emellertid Ångmans tjenstetid med omkring 2^- år understege

den minimitid, som, enligt hvad nyss blifvit nämndt, i händelse af sjuklighet

medförde rätt för landtbruksingeniör att vid fylda 60 år erhålla

pension. å allmänna indragningsstaten, ansåge sig statskontoret icke

kunna, tillstyrka en pension, som svarade mot hela arfvodet, och således

än mindre det af sökanden begärda och af domänstyrelsen förordade

pensionsbeloppet, hvilket skulle med 125 kronor öfverstiga det arfvodesbelopp,

hvaraf han för närvarande vore i åtnjutande. Statskontoret,

som ansåge pensionen böra utgå med ett mot fyra femtedelar af årsarfvodet

svarande belopp eller 2,000 kronor, har derföre hemstält, att

Ddeis Kongl. Maj:t täcktes i sådant syfte göra nådig framställning till

Riksdagen.

[17.]

Anslaget till

allmänna

indragningsstaten.

. . Med afseende å hvad sålunda i ärendet förekommit hemställer

jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

medgifva, att skogsingeniören Ångman må från och med månaden näst

efter den, hvarunder han från sin befattning erhåller entledigande,

under sin. återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig

pension till belopp af 2,000 kronor.

Beträffande summan af förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten

har jag ej annan ändring.att föreslå, än att det kontanta anslaget

må, för vinnande af lämplig afrundning af hufvudsummorna å

riksstatens utgiftssida, höjas med 1,535 kronor, då, med inberäkning af

under anslaget utgående ersättning för indragen indelning m. ro., 600

kronor, anslagets slutsumma blir.............................. kronor 1 786 392:

Lägges härtill anslaget till pensionsstaten ........... ,, 2,,854,,898:

skulle slutsumman af anslagen under nionde

hufvudtiteln blifva .............................................. kronor 4,641,290: —

s. 11 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln. 11

Hvad departementschefen sålunda rörande nionde

hufvudtiteln hemstält biträddes af statsrådets öfriga

ledamöter och blef af Hans Maj:t Konungen i nåder

gilladt och godkändt; och behagade Hans Maj:t Konungen,

på statsrådets tillstyrkande, härjemte förordna,

att nu anmälda, för statsregleringen erforderliga handlingar

skulle tillställas Riksdagens statsutskott.

Ex protocollo:

G. Willi. Smerling.

t

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Nionde hafrudtiteln: bil. 1.

[1-]

Anslag för

upprätthållande

af armens

pensionskassas

egen

pensionering

samt till

fyllnadspensioner.

Utdrag af protokollet öfver lan dt förs varsår enden, hållet inför

Hans Maf.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 8 december 1893.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Leyvenhaupt

Statsråden: friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

tÖsTERGltEN,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,

friherre Kappe,

Christerson.

Chefen för landtförsvarsdepartementet, statsrådet friherre Rappe

föredrog i underdånighet:

. Departementschefen anmälde härefter direktionens för arméns

pensionskassa underdåniga yttrande den 22 sistlidne november rörande

anslag till upprätthållande af arméns pensionering.

Departementschefen yttrade dervid:

I olikhet med hvad som varit fallet allt sedan år 1887, då det

till upprätthållande af armébefälets pensionering enligt de år 1877 antagna

nya grunderna utaf Riksdagen ursprungligen beviljade kreditiv

å 900,000 kronor, på Eders Kongl. Maj:ts förslag, höjdes till 1,125,000

s. 13 Kontrollera mot PDF

Nionde huvudtiteln: bil 1.

13

kronor för att sedermera år efter år, i den mån de nya pensionsgruuderna

vunno tillämpning på en allt talrikare del af arméns pensionerade

befäl, än ytterligare förhöjas, har direktionen för arméns pensionskassa

i sitt den 22 sistlidne november afgifna underdåniga utlåtande angående

anslag till samma ändamål för år 1895 icke ifrågasatt någon förhöjning

i anslagets belopp. Den tidpunkt, yttrar direktionen, synes allt mera

närma sig, då, enligt de med hänsyn till förutvarande härorganisation

gjorda beräkningar, jemvigt emellan tillkomst och afgång å pensionsstaten

kommer att uppnås och det synes direktionen under sådana

förhållanden ej vara skäl att för år 1895 genom höjning af anslaget

bereda ökade medel för pensioneringen, helst, på sätt direktionen på-,

pekar, tillkomsten eller afgången inom pensionärerne det ena året i

hvarje fall kan ställa sig fördelaktigare eller ogynsammare än det

andra och stor svårighet följaktligen måste möta att redan nu, i det

närmaste två år i förväg, på siffran angifva det anslagsbelopp, som

kan varda af nöden. Deremot anser direktionen anslaget böra å ordinarie

stat uppföras och hemställer följaktligen, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå 1894 års Riksdag, att ett förslagsanslag å samma belopp,

som för år 1894 blifvit anvisadt, eller å 1,540,000 kronor må för

ofvannämnda ändamål anvisas att från och med ar 1895 a ordinarie

stat utgå.

Jag anser mig böra understödja hvad direktionen i båda dessa

afseeuden föreslagit. Hvad till en början frågan om anslagets belopp

beträffar, har städse antagits, att vid den tidpunkt, som nu är ifråga,

jemvigt emellan afgång och tillkomst å pensionsstaten skulle vara i

det närmaste uppnådd, naturligtvis under förutsättning, att antalet

pensionsberättigade officerare och underofficerare med vederlikar ej

genom inrättande af nya tjenstår blefve ökadt. Detta har nu visserligen

såsom följd af den'' år 1892 antagna förbättrade härordningen

inträffat, men då verkningarna af den befälstillökning, som då kom till

stånd, kan göra sig gällande först längre fram, i den mån dels de nya

befälsplatserna blifvit inrättade dels innehafvarne deraf hunnit uppnå

pensionsåldern, lärer man för närvarande vara berättigad att vid beräkningarna

i fråga taga hänsyn allenast till förhållandena, sadana de

voro år 1877, då de nya pensionsgrunderna godkändes, och utgår man

från dem, har man, såsom jag redan yttrat, grundad anledning att på

förhand antaga, det den länge motsedda jemvigten nu skall vara uppnådd.

Den under senare åren vunna erfarenheten jäfvar ej heller detta

antagande. Som Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, har den summa,

hvarmed anslaget för arméns pensionering sedan 1887 ökats, i det hela

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

år för år blifvit mindre. Den utgjorde år 1887 225,000 kronor, år

1888 200,000 kronor, hvarje af åren 1889, 1890 och 1891 50,000

kronor, år 1892 45,000 kronor samt år 1893 20,000 kronor; och dock

har ingen svårighet mött för arméns pensionskassa att med de sålunda till

dess disposition stälda belopp möta de pensionsbref, som stälts på densamma.

De senare aren hafva till och med lemnat något öfverskott.

Så har, enligt hvad direktionen för kassan i en af mig infordrad embetspromemoria

latit anmäla, af det beviljade anslagsbeloppet kunnat

till statskontoret återlevereras för år 1890'' 14,629 kronor 62 öre, för år

1891 2,055 kronor 18. öre .och för år 1892 21,357 kronor 19 öre; och

torde, enligt hvad direktionen tillika meddelar, för innevarande år

20.000 till 25,000 kronor kunna, såsom ej för kassan behöfliga, till

statsverket återbäras. Förglömmas bör ej heller, att räntefoten på den

senaste tiden hållit sig jemförelsevis hög och att, då arméns pensionskassas

egna tillgångar städse böra i främsta rummet tagas i anspråk

för pensioneringen, äfven denna omständighet kan i sin mån verka

dertill, att behofvet af statsbidrag varder mindre. Lika med direktionen

finner jag mig fördenskull kunna antaga, att anslagets belopp för år

1895 kan bestämmas till samma belopp som för år 1894 eller till

1.540.000 kronor.

Vinner denna min åsigt Eders Kongl. Maj:ts bifall, torde emellertid

dermed äfven vara afgjord frågan, huruvida anslaget fortfarande bör

såsom extra anslag bibehållas eller å ordinarie stat uppföras. Anledningen^

dertill, att ett anslag af förevarande beskaffenhet, som har till

ändamål att tillgodose ett ständigt återkommande, af Eders Kongl.

Maj:t med Riksdagen godkändt behof, det oaktadt blifvit å extra ordinarie

stat uppfördt, måste nemligen helt naturligt sökas i den omständigheten,

att anslaget, efter hvad man förutsåg, skulle komma att under

eu jemförelsevis lång tidsperiod tarfva ständiga förhöjningar, men då,

på sätt jag förut sökt ådagalägga, numera kan antagas, att någon höjning

af detsamma icke under de närmaste arens statsregleringar varder

af nöden, lärer väl deraf också blifva en följd, att anslaget lika väl

som motsvarande för civilstatens och flottans med flera staters pensionsreglering

afsedda statsbidrag bör å ordinarie stat uppföras.

Slutligen ber jag få erinra, att så länge anslaget uppfördes å

extra _ stat såsom vilkor för detsammas beviljande städse stadgades

skyldighet för pensionskassan att afstå det för året densamma tillbommande

förhöjda ■vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna

och att, derest anslaget nu uppföres å ordinarie stat, förbehåll

vid sådant förhållande torde böra göras om skyldighet för kassan att,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

så länge anslaget till oförminskadt belopp finnes i riksstaten uppfördt,

afstå från nämnda vederlag.

Då det blifvande ordinarie anslaget torde böra bibehålla samma

natur och benämning som det förutvarande extra anslaget och detsamma

vidare torde lämpligen kunna under riksstatens nionde hufvudtitel

uppföras näst efter det till arméns pensionskassa utgående anslaget

»till bidrag till pensionering af enkor och barn efter befäl och underbefäl

med vederlikar», hemställer jag alltså, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen:

att till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering

med nu faststälda pensionsbelopp samt till fyllnadspensioner i enlighet

med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners utgående

bevilja ett ordinarie förslagsanslag å kronor 1,540,000;

'' att vid bifall härtill medgifva, att anslaget må under benämning

»anslaget för upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering

samt till fyllnadspensioner» under riksstatens nionde hufvudtitel

uppföras näst efter det till arméns pensionskassa utgående anslaget till

bidrag till pensionering af eukor och barn efter befäl och underbefäl

med vederlikar; samt

att såsom vilkor för anslagets utgående stadga, att arméns pensionskassa

skall vara skyldig att, så länge detsamma till oförminskadt

belopp finnes i riksstaten uppfördt, afstå från de kassan tillkommande

förhöjda vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna.

Till denna departementschefens hemställan, hvaruti

statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes Hans

Maj:t Konungen lemna nådigt bifall; och skulle utdrag

af detta protokoll tillställas finansdepartementet

för iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering

af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

Eugene Peyron.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Nionde hufvudtiteln: bil. 2.

[n.]o

Pension åt

f. d. öfverbibliotekarien

G. E. Klemmings

enka.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj-.t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den

22 december 1893.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Leweniiaupt

Statsråden: friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe och

Christerson.

Statsrådet Gilljam föredrog vidare:

33:o.

En af f. d. öfverbibliotekarien vid kongl. biblioteket m. m. Gustaf

Edvard Klemmings enka, Klara Lovisa Klemming, född Schönberg,

gjord underdånig ansökning om en årlig pension af 1,200 kronor;

öfver hvilken ansökning underdåniga yttranden afgifvits den 2 sistone

november af öfverbibliotekarien vid kongl. biblioteket och den

1 innevarande månad af statskontoret.

Af ansökningen bifogade handlingar inhemtades, att sökanden

s. 17 Kontrollera mot PDF

Nionde hufyudtiteln: bil. 2.

17

som är född den 17 augusti 1833, den 16 augusti 1863 ingått äktentenskap

med sin bemälde man; att den sistnämnde aflidit den 31 nästförflutne

augusti, efterlemnande såsom sterbhusdelegare, förutom enkan,

en ogift och myndig dotter, en gift dotter och en före fadern afliden

gift dotters omyndige son; att enligt bouppteckning efter f. d. öfverbibliotekarien

Klemming behållningen i boet utgjorde 330 kronor 33 öre;

samt att, enligt läkarebetyg, enkan Klemming lider af grå starr i

venstra ögat och ischias i venstra benet samt är oförmögen att försörja

sig medelst arbete.

Till stöd för den underdåniga ansökningen hade enkan Klemming

åberopat, förutom ofvannämnda förhållanden, att hennes aflidne man

nästan hela sitt lif egnade tid, krafter och håg så att säga uteslutande

åt kongl. biblioteket, försummande att tänka på egodelars samlande och

tvärtom bortskänkande till kongl. biblioteket hvarje bok, som var hans

enskilda tillhörighet, hvarför sökanden och hennes ogifta dotter nu

vore lemnade medellösa.

I sitt öfver ansökningen afgifna utlåtande hade öfverbibliotekarien

anfört, bland annat, att Klemming, enligt hvad allmänt kändt vore,

under de 30 år han förestått kong!. biblioteket med ospardt nit och

sjelfförsakelse arbetat på denna institutions förkofran; att de ändamålsenliga

inrättningar, som gåfve kongl. biblioteket i dess nuvarande lokal

ett framstående rum bland Europas offentliga boksamlingar, vore i

väsentlig mån Klemmings verk, hvartill komme, att han om svenska

bokkunskapen inlagt större förtjenster än någon annan ända sedan

Warmholtz’ tid, eller under mera än ett sekel; att, för att endast citera

hans såsom oumbärliga bibliografiska hjelpkällor mest anlitade arbeten,

sålunda kunde nämnas: Sveriges äldre liturgiska literatur, Birgitta-literatur,

Sveriges kalendariska literatur, Sveriges dramatiska literatur, Samtida

skrifter om Sveriges krig och Sveriges förhållanden till främmande

makter, Svensk boktryekerihistoria samt början till en allmän Svensk

bibliografi före år 1600; hvarjemte han utgifvit gamla svenska handskrifter,

utgörande mera än ett tjugotal band; att Klemming redan

1856 med kongl. biblioteket såsom gåfva införlifvat sitt dyrbara privatbibliotek,

^deri han då nedlagt största delen af sin ärfda förmögenhet;

att denna samling, som nästan uteslutande omfattade äldre svenska

tryck, utgjorde omkring 10,000 nummer, hvaribland ett stort antal

ytterst sällsynta, ja unika skrifter, hvilka efter nutidens pris skulle

representera ett betydligt kapital; samt att man med skäl kunde säga,

att kongl. bibliotekets äldre svenska samling först genom Klemming

Bill. till Riksd. Prot. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Nionde hufvudtiteln: bil. 2.

[12.]

Pension för

konsistorienotarien

E. R.

Hensclien.

uppnått sin nuvarande fullständighet och blifvit ett nationalbibliotek i

egentlig mening, och hade, i betraktande af det anförda, öfverbibliotekarien

förordat den gjorda ansökningen.

Statskontoret hade i ofvan omförmälda utlåtande anfört, att behållningen

i boet efter Klemming uppenbarligen vore otillräcklig för

att ens i någon mån betrygga sökandens existens och att hon alltså

vore för sin utkomst hänvisad till den henne från civilstatens pensionsinrättning

tillkommande pension, utgörande enligt lemnad uppgift 800

kronor för år; att detta belopp emellertid icke vore högre, än att det

nätt och jemt torde kunna skydda sökanden mot nöd; att Klemmings

långvariga och trägna arbete för kongl. biblioteket, hans förtjenstfulla

och omfattande bibliografiska verksamhet samt framför allt det af

nuvarande öfverbibliotekarien vitsordade förhållandet, att Klemming

till kongl. biblioteket skänkt sin dyrbara boksamling och derigenom

afhändt sig ett icke obetydligt kapital, som eljest skolat komma hans

efterlemnade arfvingar till godo, syntes göra det till en pligt för staten

att befria hans enka från tryckande näringsomsorger och att statskontoret

på grund häraf och under erinran, hurusom enkan efter en

annan framstående man i likartad embetsställning med Klemming, nemligen

riksarkivarien J. J. Nordström, år 1875 tillerkändes en årlig

pension af 2,000 kronor, i underdånighet hemstälde, att proposition

måtte till Riksdagen aflåtas om beviljande å allmänna indragningsstaten

af en lifstidspension åt enkan Klemming till det af henne begärda

belopp, 1,200 kronor årligen, att utgå från och med nästinstundande år.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit tillstyrkte statsrådet,

att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att f. d. öfverbibliotekarien

Klemmings enka, Klara Lovisa Klemming, född Schönberg,

må, så länge hon förblifver enka, från allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 1,200 kronor, att utgå från början

af år 1894.

34:o.

En af domkapitlet i Upsala med underdånig skrifvelse den 25

sistlidne oktober till Kongl. Maj:t öfverlemnad ansökning, deruti notarien

hos domkapitlet, filosofie doktorn Erik Rudolf Henschen — med förmälan

att han, på grund af uppnådd hög ålder och bruten helsa, funne

sig numera urståndsatt att, på sätt som vederborde, sköta sina tjensteåligganden

och för den skull ansåge sig böra taga afsked från sin be
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 2. 19

fattning — anhållit, att för möjliggörande häraf pension måtte åt honom

utverkas; vid öfverlemnandet af hvilken ansökning domkapitlet, under

vitsordande af Henschens synnerligen förtjenstfulla utöfning af konsistorienotariebefattningen,

hemstält, att en årlig pension af allmänna

medel till belopp af 4,000 kronor måtte Henschen beredas; varande

infordradt underdånigt utlåtande i ärendet afgifvet af statskontoret..

Af prestbevis och läkareintyg, det senare utfärdadt den 24 sistlidne

augusti, äfvensom af öfriga vid Henschens ansökning fogade

handlingar inhemtades: att Henschen, som är född den 3 oktober 1823,

efter aflagd filosofie kandidatexamen tjenstgjort från och med höstterminen

1847 till och med vårterminen 1853 såsom lärare vid dåvarande

katedralskolan i Upsala; att handen 30 september sistnämnda år erhållit

konstitutorial såsom amanuens vid Upsala domkapitel och den 5

juli 1867 till notarie derstädes konstituerats, hvarefter notarietj ensten

af honom tillträddes den 1 maj 1869, sedan han alltifrån den 1 juni

1858 på förordnande uppehållit den med samma tjenst förenade uppbörd

sbefattning och kassaförvaltning samt äfven delvis öfriga göromål;

att Henschen under de tio sista åren bevillningstaxerats för en årlig

löneinkomst af i medeltal 6,354 kronor 60 öre, hvaraf från statsverket

utgått ett belopp af 927 kronor 79 öre såsom ersättning dels för indragen

kronotiondespanmål jemte forsellön och dels för förlorad, förhöjd

tjenstårsberäkning; samt att Henschen numera vore till följd af

försvagad helsa och af ålder nedsatt arbetsförmåga ur stånd att vidare

bestrida honom åliggande göromål.

I ofvannämnda utlåtande hade statskontoret anfört: da, såsom af

handlingarna framginge, Henschen uppnått 70 års ålder och varit under

46 år anstäld i de allmänna läroverkens och domkapitlets tjenst, hade

han alltså fullgjort samma vilkor för pensionsrätt å. allmänna indragningsstaten,

som för civile embete- och tjenstemän i allmänhet blifvit

i äldre, ännu gällande författningar i detta ämne föreskrifna; med anledning

hvaraf och då Henschens långvariga tjenstgöring hos domkapitlet

i Upsala blifvit synnerligen fördelaktigt vitsordad, statskontoret

ansåge honom vara välförtjent af att vid afskedstagande!, komma i åtnjutande

af pension af statsmedel, beträffande hvilken pensions belopp

statskontoret, med afseende å de ifrågavarande befattning åtföljande

aflöningsförmåner och öfriga omständigheter, som dervid borde komma i

betraktande, icke hade något att erinra mot hvad domkapitlet föreslagit.

Med afseende å hvad sålunda förekommit hemstälde statsrådet,

att Kong!. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning derom, att

konsistorienotarien Henschen må förklaras berättigad att från och med

s. 20 Kontrollera mot PDF

113.)

Pension för

läraren vid

tekniska elementarskolan

''

Borås C. A.

Leverm.

20 Nionde hufvudtiteln :~bil.r 2.

månaden näst efter den, i hvilken afsked från konsistorienotariebefattnmgen

varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid uppbära

årlig pension å allmänna indraguingsstaten till belopp af 4,000 kronor.

35:o.

Dels en af styrelsen för tekniska elementarskolan i Borås öfveremnad

och dervid till nådigt bifall förordad, af läraren vid nämnda

. elementarskola Carl Abraham Leverin i underdånighet gjord ansökning,

Severin med bifogande af prestbevis, utvisande att han vore

född den 4 september 1824, anhållit, att, som han sålunda uppnått den

ålder, vid hvilken det i allmänhet vore olämpligt att längre fortsätta

att vara lärare för ungdomen samt dessutom tjenstgjort såsom lärare

vid namnda skola under en tid af mer än 37 år, Kongl. Maj:t täcktes

•?iS riksdagen göra framställning om beviljande åt Leverin af pension

till. belopp, motsvarande det arfvode han under de senare åren uppburit,

. eller 1,100 kronor, att från och med år 1895 utgå under hans

återstående lifstid, dels ock en af Leverin i underdånighet gjord ansökning,

som blifvit af domkapitlet i Skara till Kongl. Maj:t öfverlemnad,

om rätt för honom att i egenskap af teckningslärare vid allmänna

läroverket i Borås vid afskedstagandet komma i åtnjutande af årlig

pension till belopp af 600 kronor.

Af handlingarna i detta ärende inhemtades, att Leverin blifvit

den 16 augusti 1856 antagen till lärare i linearritning, frihandsteckmng,

modellering och bokföring vid Borås tekniska elementarskola och

innehaft denna anställning till den 1 mars 1878 emot åtnjutande af

arfvode, som för de senare åren uppgått till 2,400 kronor om året, att

han till följd af genomförandet af skolans förändrade organisation den

/./e^ruar^ sistnämnda år erhållit förordnande att vara lärare i nyss

omförmälda ämnen, undantagandes det förstnämnda, mot en årlig aflöning

af 1,100 kronor eller summan af de arfvodesbelopp, som för de

tie särskilda befattningarne äro i stat bestämda, äfvensom att Leverin

sedan den 2 februari 1859, då han erhållit förordnande tills vidare

såsom lärare _ i teckning vid elementarläroverket i Borås, eller inemot

35 ar tjeHstgjort i denna befattning, hvarå han den 3 december 1873

undfått konstitutorial, och att Leverin med skicklighet och nit fullgjort

sina åligganden.

Efter nådiga remisser hade statskontoret afgifvit underdåniga ut
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvndtiteln: bil. 2.

21

låtanden öfver ifrågavarande ansökningar, hvilka å olika tider till

ecklesiastikdepartementet inkommit, och dervid till en början erinrat,

hurusom enligt Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadgar för de tekniska

elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro och Borås den 15 juni

1877 § 14 undervisningen vid teknisk elementarskola bestrides affyra

lektorer, en verkmästare och fem extra lärare, hvilka senare tillsättas

genom förordnanden tills vidare, samt att uti den vid 1876 års riksdag

godkända utgiftsstat för tekniska elementarskolorna arfvodena för de

extra lärarne icke äro upptagna med bestämda belopp, utan hade detta

först skett i de af Kongl. Maj:t den 15 juni 1877 utfärdade aflöningsoch

utgiftsstater för dessa skolor, då, i enlighet med de grunder, som

funnos angifna i det vid Kongl. Maj:ts nådiga proposition i ämnet

fogade statsrådsprotokoll och mot hvilka Riksdagen förklarade sig icke

hafva något att anmärka, bland andra följande arfvodesbelopp bestämts,

nemligen för undervisning i frihandsteckning 500 kronor, i modellering

300 kronor och i bokföring 300 kronor. Statskontoret hade vidare

anfört, att vid nämnda riksdag erhöllo de tekniska elementarskolornas

lektorer rätt till pension å allmänna indragningsstaten enligt de grunder,

som gälla i afseende å lektorer vid rikets allmänna läroverk, men

att för öfriga lärare vid de tekniska elementarläroverken vore rättighet

till pension å nämnda indragningsstat ej medgifven. Med afseende

å teckningslärarebefattningen vid allmänna läroverket hade statskontoret

anfört, att de för lärarne vid allmänna läroverken gällande pensionsbestämmelser

ansåges icke ega tillämplighet å öfningslärare, utan hade

desse först efter Riksdagens särskilda medgifvande i hvarje fall tillagts

pension å allmänna indragningsstaten.

Statskontoret hade hemstält, attdåLeverin vid den för pensionens

utgående ifrågasatta tidpunkten komme att hafva uppnått 70 års ålder

och redan nu mer än 37 år bestridt lärarebefattning vid teknisk elementarskola

samt i nära 35 år oafbrutet tjenstgjort såsom teckningslärare

vid allmänt läroverk, Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra

framställning om en pension åt Leverin för dennes begge befattningar

å tillhopa 1,100 kronor.

Med afseende å hvad sålunda förekommit hemstälde statsrådet,

att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning derom, att

Leverin må ega rätt att, sedan han undfått afsked från sina ofvannämnda

befattningar vid tekniska elementarskolan i Borås och vid allmänna

läroverket derstädes, från och med månaden näst derefter, dock

ej förrän efter 1895 års ingång, å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension af 1,100 kronor.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Nionde hnfvudtiteln: bil. 2.

36:o..

Pel£L\ör • En afn^an8!ern /ör rikets universitet gjord underdånig framställ«.

o, professo- nm&. om aflåtande af nådig proposition till Riksdagen om beviljande af

rtn Lam'' A'' P®11810^1 e“''er afskedstagandet å allmänna indragningsstaten till belopp

af 3,000 kronor årligen åt e. o. professoren i svenska språket vid universitetet

i Upsala Leopold Fredrik Alexander Läffler, hvilken, enligt

Jntyg af läkare, lede af kronisk sjukdom i nervsj^stemet och på grund

af denna sjukdom under, flere år varit sängliggande samt efter all sannolikhet

vore för .all framtid oförmögen att sköta sin tjenst.

. Af handlingarne inhemtades: att filosofiska fakultetens vid universitetet.

humanistiska sektion, som hos det större akademiska konsistoriet

gjort framställning i ämnet, dervid hufvudsakligen anfört: att

alltsedan e. o. professuren i svenska språket år 1881 för första gången

tillsattes densamma saknat förmånen att af embetets innehafvare, Läffo

uppehållas, utan att detta alltjemt skett genom vikarie, hvilket

förhållande medfört flere . väsentliga olägenheter, bland andra den att

under åren 1881 1893 ej mindre än sex ombyten af vikarier på plat
sen

måst eg a rum; att den ifrågavarande e. o. professuren till följd

deraf .icke kunnat med afseende å vare sig undervisning eller examination

åstadkomma det gagn, som med densamma åsyftats; att olägenheterna

^blifvit ännu mera behjertansvärda, sedan från och med förhdet

läsårs begynnelse en ny examensstadga börjat tillämpas, hvilken

stälde vida större kraf än förut på de tillgängliga lärarekrafterna; att

den från och med nyssnämnda tid på vikarien för e. o. professorn i

svenska språket lagda undervisnings- och examensbördan måste i betraktande

af vikariens svaga aflöning an3es såsom oskälig, derest det

nuvarande förhållandet skulle fortfara icke blott för en kortare tidrymd,

utan kanske för en lång, obestämbar framtid, samt att sådant verkligen

vore att. befara, enär det för Läffler utfärdade läkarebetyget syntes

utesluta hvarje hopp, att han skulle kunna åter en gång bekläda sitt

embete.

Det större akademiska konsistoriet i Upsala har på det lifligaste

tillstyrkt bifall till framställningen.

Statskontoret, som i ärendet afgifvit underdånigt utlåtande, har

dels anfört, att Läffler den 4 juni 1872 anstälts såsom docent i nordiska

språk vid Upsala"'' universitet och den 3 oktober 1881 utnämnts

till sin nu innehafvande befattning samt från och med den 1 juni 1883

på grund af sjukdom åtnjutit tjenstledighet äfvensom att aflöningen för

s. 23 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 2.

23

e, o. professorn i svenska språket vid universitetet blifvit genom nådigt

bref den 1 juni 1877 faststäld till 4,000 kronor, hvaraf 3,000 kronor

utgjorde lön och 1,000 kronor tjenstgöringspenningar, dels med

hänsyn till ordalagen i läkarebetyget och då undervisningen i svenska

språket vid universitetet måste anses blifva mindre väl tillgodosedd

genom ett ofta upprepadt ombyte af vikarie, hvilket under nuvarande

förhållanden ej torde kunna undvikas — under erinran att det enligt

gällande bestämmelser icke förefunnes skyldighet för Läffler att, så

länge han för sjukdom åtnjöte tjenstledighet, af sina aflöningsförmåner

afstå mera än tjenstgöringspenningarne — förordat bifall till framställningen.

Läffler har uti en till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet

stöld skrifvelse förklarat sig villig att begära afsked

från sin tjenstebefattning, derest eu årlig pension till belopp lika stort

med hans nu innehafvande aflöning utan tjenstgöringspenningar, eller

3,000 kronor, blefve honom beviljad.

Med afseende å hvad sålunda förekommit hemstälde statsrådet,

att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen gorå framställning derom, att

e. o. professoren Läffler må förklaras berättigad att från och med månaden

näst efter den, i hvilken afsked från e. o. professorsbefattningen

kan varda honom beviljadt, under sin återstående lifstid uppbära en

årlig pension å allmänna indragningsstaten af 3,000 kronor.

37:o.

Departementschefen, statsrådet Gilljam anförde härefter:

För att bereda understöd åt äldre behöfvande folkskolelärare, [15.1

hvilka icke kunna erhålla pension ur folkskolelärarnes pensionsinrätt- &£****

ning, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täckes föreslå Riksdagen, vande folkatt,

i likhet med hvad under flera föregående år egt rum, å allmänna skollärare.

indragningsstaten måtte äfven för år 1895 anvisas ett anslag af 10,000

kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Eders Kongl. Maj:t kan

finna godt meddela, användas till understöd af högst 250 kronor åt

sådane äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin

tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867.

38:o.

Departementschefen, statsrådet Gilljam anförde vidare:

Vid aflåtande till 1892 års Riksdag af nådig proposition angående [2.]

Kostnaden

för förvaltningen

af

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Nionde hufvudtiteln: bil. 2,

S:“r småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, hvilken skulle träda

underst \ v,e7sarn,:iet med. år. 1893 samt förvaltas af direktionen öfver folkanZuunder

skolelararn.es pensionsinrättning, tillkännagaf Eders Kongl. Makt, att,

*• 189B- Gn •7 . anstalt komme till stånd, Eders Kongl. Makt skulle framme

es eJ mindre, efter det närmare erfarenhet vunnits angående omtanget

åt de göromål, som tillhörde anstalten, till Riksdagen afgifva

orslag till stat för anstalten, än äfven, i den mån särskilda bidrag från

statsverket till anstaltens uppehållande blefve erforderliga, till Riksdagen

aflåta proposition om uppförande i riksstaten af härtill erforderligt

anslag; hvaremellertid Eders Kongl. Magt, i afseende å kostnaderna

för anstaltens förvaltning och verksamhet under år 1893, föreslog

Riksdagen att medgifva, att de belopp, som för bestridande af

anstaltens förvaltmngsbestyr under år 1893 blefve erforderliga, finge

åt Eders Kongl. Maj:t bestämmas, samt att de för berörda förvaltnin°-skostnad

och för anstaltens utgifter i öfrigt under nämnda år erforderliga

medel finge, af Eders Kongl. Maj:t, i den mån från skoldistrikten

influtna avgifter icke vore att tillgå, anvisas utaf tillgängliga statsmedel

såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter, i den mån de

under året till anstalten inginge, eller, derest sagda afgifter skulle för

aret befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

Sedan Riksdagen biträdt Eders Kongl. Maj:ts förslag i afseende

å kostnaderna för anstaltens förvaltning och verksamhet under år 1893

meddelade Eders Kongl. Maj:t don 11 november 1892, efter det direktionen

öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning afgifvit underdånigt

förslag, bestämmelser angående arbetets anordnande inom anstalten för

åi 1893 samt om bestridande af anstaltens förvaltningskostnad och

omgå utgifter under samma år.

.Det förslag af direktionen, som nyss omnämnts, var visserligen

aPP&Jorfjt'' med det antagande, att detsamma skulle i allt väsentligt

finnas tillämpligt äfven för framtiden, men direktionen framhöll dock

hurusom erfarenheten efter någon tids verksamhet inom anstalten kunde

komma att visa behof af förändringar. Eders Kongl. Maj:t föreslog

derför 1893 års Riksdag att i afseende å kostnaderna för anstaltens förvaltning

och verksamhet under år 1894 medgifva, att Eders Kongl.

Maj:t måtte för sistnämnda år bestämma de belopp, som för bestridande

af anstalteus förvaltmngsbestyr blefve erforderliga.

Riksdagen biträdde detta förslag, hvarefter Eders Kongl. Maj:t,

sedan direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning inkommit

med underdånigt förslag, den 15 sistlidne september lemnade föreskrifter

rörande arbetets anordnande inom anstalten för år 1894 samt om be
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtitein: bil. 2.

25

stridandet af anstaltens förvaltningskostnad och öfriga utgifter under

samma år.

Då anstalten, som trädde i verksamhet först med början af innevarande

år, ännu arbetat allt för kort tid, för att man skulle hafva

knnnat vinna den erfarenhet angående omfattningen af dess arbete,

som är af nöden för att derpå kunna grunda en tillförlitlig beräkning

af de årliga kostnaderna för dess förvaltning under en längre följd af

år, synes tiden för en definitiv reglering af anstalten äunu ej vara inne.

Under sådant förhållande lärer en provisorisk anordning deraf vara

nödig äfven för år 1895. Med anledning häraf hemställer jag, det

täcktes Eders Kongl Maj:t föreslå Riksdagen att, i afseende å kostnaderna

för anstaltens förvaltning och verksamhet under år 1895, medgifva

: ,

att Eders Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp,

som för bestridande af anstaltens förvaltningsbest.yr blifva erforderliga,

samt

att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter

i öfrigt under nämnda år erforderliga medel må af Eders Kongl. Maj:t,

i den mån influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga

statsmedel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter, i

den mån de under året ingå, eller, derest sagda afgifter skulle för

året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

I hvad föredragande departementschefen i de under n:is 37 och

38 upptagna ärenden hemstält förenade sig statsrådets öfriga ledamöter.

. T \ !'' r?

Hvad statsrådet beträffande de under n:is 33—38

upptagna ärenden i underdånighet hemstält behagade

Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla; och

skulle protokollsutdrag härom till finansdepartementet

öfverlemnas för behörigt iakttagande vid uppgörande

af förslag till reglering af utgifterna under riksstatens

• nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

Carl Tornérhielm.

Bih. till lliksd. Prof. 1804. 1 Samt. 1 Afd.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Nionde hufvudtiteln: bil. 3.

[3.]

Pension för

valctkonstaplame

A. Carlsson,

P. J. Jarl

och F. O. Dahl.

I

■ i,;U:. sotp.-f i. ■ i j/fiii. i:utsy. ömvb-i ti: lui *i.i! ''.''i nre,-.-.

'' 11 '' ■ ’ i; 11 ’ »bilfi il; VH-; ■( - !, j; s r - * >i i. f ii i'' * :■ ii:

, '' '' ’> '' ''iUCJ''- ’i fi* ■ i j : *:y; vrL--:i C. ■{> ; 1 , . )

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj it Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 8 december 1893,

: tv/ i k>

i närvaro af: O u , .

! i

t tf i J b , ii "■:.it; v S i) 1

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gill jam,

Friherre Rappe,

Christerson.

Departementschefen, statsrådet östergren anmälde i underdånighet:

en af fångvårdsstyrelsen i skrifvelse den 22 sistlidne september

gjord framställning om aflåtande till nästkommande Riksdag af nådig

proposition derom att åt vaktkonstaplarne vid kronoarbetsstationen å

Borghamn Anders Carlsson, Per Johan Jarl och Frans Oskar Dahl måtte

å allmänna indragningsstaten beviljas årliga fyllnadspensioner till belopp,

som nedan närmare angifvas.

Af handlingarna inhemtas:

beträffande Carlsson: att han är född den 31 mars 1816; den 3

april 1835 antagits till grenadier vid andra lifgrenadierregementet, der

han sedermera i sjutton år tjenat som korpral; den 29 juni 1872 undfått

afsked från regementet med det vitsord, att han i tjensten sig troget

och utmärkt väl skickat; den 23 februari 1873 anstalts som vaktkonstapel

s. 27 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 3. 27

vid kronoarbetsstationen å Borghamn, å hvilken beställning han den 5

september 1878 erhållit fångvårdsstyrelsens förordnande, och den 1 mars

1889 af fångvårdsstyrelsen tillagts utmärkelsetecken för långvarig och

berömlig tjenstgöring; varande Carlsson, som från Vadstena krigsmanshuskassa

åtnjuter en årlig pension af 72 kronor, enligt läkares intyg,

behäftad med lungemphysem och kronisk bronchialkatarrh samt oförmögen

att längre uppehålla sin tjenst;

beträffande Jarl: att han är född den 30 oktober 1822; den 1

augusti 1842 antagits till grenadier och den 29 augusti 1866 till korpral

vid första lifgrenadierregementet; efter erhållet interimsafsked den 22

april 1875, den 26 juni samma år afgått ur krigstjensten med det vitsord,

att han sig troget och väl skickat; den 9 juli 1873 anstälts som

vaktkonstapel vid förutnämnda kronoarbetsstation, å hvilken anställning

han den 5 september 1878 erhållit fångvårdsstyrelsens förordnande, och

den 1 mars 1889 af. fångvårdsstyrelsen tillagts utmärkelsetecken för

långvarig och berömlig tjenstgöring; äfvensom att Jarl från Vadstena

krigsmanshuskassa åtnjuter en årlig pension af 48 kronor, hvilken från

och med halfåret näst efter det, under hvilket han fyller 72 år, höjes till

72 kronor årligen, samt enligt läkares intyg till följd af kronisk rheumatism

och kronisk bronchialkatarrh är oförmögen att längre uppehålla

sin tjenst;

samt beträffande Dahl: att han är född den 29 oktober 1824,

den 19 maj 1840 antagits till afdelningstrumpetare, den 19 augusti 1851

till förste konstapel samt den 13 juni 1857 till sergeant vid Göta artilleriregemente;

den 8 februari 1873 erhållit afsked ur krigstjensten med

vitsord, att han i allmänhet ådagalagt ett godt uppförande^ den 29 mars

1873 anstälts som vaktkonstapel vid kronoarbetsstationen å Borghamn,

å hvilken beställning han den 5 september 1878 erhållit fångvårdsstyrelsens

förordnande, och den 1 mars 1889 af fångvårdsstyrelsen tillagts

utmärkelsetecken för långvarig och berömlig tjenstgöring. Dahl, som

från de under direktionens för arméns pensionskassa förvaltning stälda

medel åtnjuter en årlig pension åt 180 kronor, lider, enligt läkares intyg,

af bjert.fel och deraf beroende andfåddhet. samt är oförmögen att

längre uppehålla sin tjenst.

I sin underdåniga framställning i ämnet har fångvårdsstyrelsen,

under erinran att den vid kronoarbetskåren anstälda bevakningspersonalen

icke är uppförd å den vid 1882 års riksdag faststälda lönestat för en

del fångvårdsbetjente, vidare anfört: _ .

att Carlssons, Jarls och Dahls vederlikar, som å ordinarie stat

uppbära sin aflöning, äro vid uppnådda 65 lefnads- och 35 tjensteår,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Nionde hufyudtiteln: bil. 3.

deraf minst 20 i fångvårdens tjenst, berättigade att från allmänna indragningsstaten

uppbära pension till belopp motsvarande lönen jemte

in neh afvand e ålderstil lägg;

att enligt den vid 1890 års Riksdag för en del betjente vid fångvårdsanstalterna

fastställa nya lönestaten, hvilken med 1891 års ingång

trädt i tillämpning, vaktkonstapel vid central fångvårdsanstalt åtnjuter

lön 400 kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor samt ålderstillägg 75

kronor efter fem och ytterligare 75 kronor efter tio års tjenstgöring,

hvadan alltså pensionen utgör för vaktkonstapel, som åtnjuter båda ålderstilläggen,

550 kronor;

att 1889, 1890 och 1891 årens Riksdagar beviljat underofficeren

vid kronoarbetsstationen å Tjurkö C. A. L. Uggla och underofficeren

vid kronoarbetskompaniet å Vaxholm A. G. Lagergren pensioner samt

underofficeren vid nyssnämnda kronoarbetsstation J. Melén fyllnadspension

till enahanda belopp, som skulle dem tillkommit, om de innehaft underofficersbefattningar

vid fångvårdsanstalter, för hvilka lönerna blifvit å

ordinarie stat uppförda;

att Carlsson, Jarl och Dahl, hvilkas aflöning utgår från förslagsanslaget

till fångars vård och underhåll, jemlikt Kongl. Maj:ts nådiga

bref den 28 november 1890 åtnjuta samma löneförmåner som deras

vederlikar å ordinarie stat eller lön 400 kronor, tjenstgöringspenningar

300 kronor och två ålderstillägg hvardera å 75 kronor;

samt att de uppfyllt de för deras nämnde vederlikar för rätt till

pension å allmänna indragningsstaten stadgade vilkor;

varande förty af fångvårdsstyrelsen hemstäldt om framställning till

Riksdagen, att Carlsson, Jarl och Dahl måtte berättigas att från och

med månaden näst efter den, då afsked ur fångvårdens tjenst dem beviljas,

å allmänna indragningsstaten för sin återstående lifstid uppbära

årliga fyllnadspensioner, Carlsson och Jarl med hvardera 478 kronor

samt Dahl med 370 kronor, utgörande de belopp, som för en hvar af

dem erfordras för att deras hela pension må, med inberäkning af det

bidrag de åtnjuta från Vadstena krigsmanshuskassa eller arméns pensionskassa,

uppgå till det belopp, som tillkommer vid fångvården anstäld,

å ordinarie stat uppförd vaktkonstapel eller 550 kronor årligen.

Statskontoret, . som varit i ärendet hördt, har tillstyrkt fångvårdsstyrelsens

underdåniga framställning under erinran, bland annat, att

Carlsson, Jarl och Dahl hvar för sig uppnått en högre lefnadsålder och

varit längre. tid i statens och fångvårdens tjenst anstälde, än som är

föreskrifvet i afseende på deras vederlikars vid centralfangelserna rätt

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Nionde hufvudtiteln: bil. 3.

till pension, samt att <}e numera äro af sjuklighet oförmögna att vidare

tjenst göra.

På grund af hvad sålunda i ärendet förekommit hemstalde ioredragande

departementschefen, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att vaktkonstaplarne Carlsson, Jarl och Dahl må berättigas att från och

med månaden näst efter den, under hvilken afsked ur fångvårdens tjenst

dem beviljas, under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten

uppbära fyllnadspensioner till belopp af, Carlsson och Jarl hvardera

478 kronor samt Dahl 370 kronor.

På tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter behagade

Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla denna

hemställan; och skulle utdrag af detta protokoll meddelas

finansdepartementet till iakttagande vid uppgörande

af förslag till reglering af utgifterna under

riksstatens nionde hufvudtitel.

Y~u* \ ■MVWJOfi*. bitti U*

Ex protocollo:

Carl Boheman.

v : .• k o-nodrrt

* I / .1-i /! It

u ;.t.i i i''D
-

i ;•>< i

■M

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Nionde hnfvudtiteln: bil. 4.

[4-]

Pension för

geoöeten

E. G. Wolyn.

Mi

Utdrag af protokollet öfver landtför svar särenden, hållet inför Hans

Mapt Konungen uti statsrådet å Stockholms slott den

22 december 1393.

N är varande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Essen,

friherre Åkeriiielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson.

- Departementschefen anförde härefter:

Uti underdånig skrifvelse den 23 sistlidne oktober har t. f. chefen

för generalstaben hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till näst

sammanträdande Riksdag göra framställning om en årlig pension åt

geodeten vid generalstabens topografiska afdelning m. m. Emil Gellert

Wolyn att till belopp af 2,800 kronor, motsvarande 80 procent af det

årsarfvode, 3,500 kronor, Wolyn i nämnda egenskap uppburit, utgå från

och med månaden näst efter den, då han blifver från sin anställning

entledigad.

Såsom stöd för denna hemställan har t. f. chefen för generalstaben,

under åberopande af de för Wolyn utfärdade och skrifvelsen bilagda

ålders- och läkarebetyg äfvensom hans tjensteförteckning, anfört:

s. 31 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 4.

31

att Wolyn, som är född den 31 december 1832 och den 28 febiuari

1860 vunnit anställning vid dåvarande topografiska corpsen, sålunda i.

nära 34 år deltagit i arbetena för landets kartläggning, deraf 26 år i

de geodetiska, samt att han nu, vid en uppnådd ålder af i det närmaste

61 år, blifvit till sin helsa så försvagad, att han ej längre ar i

stånd att uthärda de med dessa arbeten förbundna ansträngningar och

umbäranden; ...

''att Wolyn, efter att hafva under åren 1860—1864 vant anstald

såsom fanjunkare vid topografiska corpsen och derefter tjenstgjort såsom

civilt''biträde dels vid nämnda corps dels, efter densammas förening

med generalstaben, vid samma stabs topografiska afdelning, under de

första åren af sin långa och hedrande tjenstebana förvärfvat sig i egenskap

af ritare, afvägare, fältmätare m. m. en mångsidig erfarenhet i

de vid landets kartläggning förekommande olika arbeten och alltsedan

år 1867 nästan oafbrutet varit använd vid de geodetiska arbetena;

att sistnämnda arbeten, på samma gång de fordra stor noggranhet

och insigt om de vetenskapliga grunderna derför, äro i hög grad

frestande för helsa och kroppskrafter, hvarom i sin män vittnade, att

pensionsåldern för generalstabens professor, som hade sig uppdraget

att leda och delvis utföra dessa arbeten, blifvit satt 5 år lägre än för

öfrige civilmilitäre tjenstemän, eller till 60 år, hvilken ålder Wolyn

redan uppnått; .. ,

att den geodetiska tjenstgöringen särskilt för Wolyn vant ganska

ansträngande, i det han somrarne 1874—76 förrättat triangelmätning

i Torne och Lule lappmarker och åren 1878—79 triarigulering af första

ordningen, hvilket särdeles magtpåliggande arbete i allmänhet tillkomme

professorn, inom Vesternorrlands och Jemtlands läns skogs- och fjell
träktoi

j ~o i vp

samt slutligen att af den areal, som under de Bistå 25 aren billvit

fullständigt triangulerad i Sverige, utgörande omkring 1,700 qvadratmil

Wolyn ensam triangulerat omkring en tredjedel eller 550 qvadratmil

hvaraf en betydande del folie inom Torne och Lule lappmarker.

’ Af det rörande Wolyn den 20 sistlidne oktober af medicine doktorn

1\ J. Wising utfärdade läkarebetyg inhemtas, att Wising, hvilken

sedan hälft annat år behandlat Wolyn för rubbningar i hjertats verksamhet

förklarat, att Wolyns krafter och arbetsduglighet syntes vara genom

sjukdomen så nedsatta, att han icke torde kunna på fullt tillfredsställande

sätt sköta sin tjenst, äfvensom att Wising, på grund häraf och

då ett ansträngdt arbete i Wolyns nuvarande befattning syntes kunna

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Nionde hufvudtiteln: bil. 4.

menligt inverka på dennes helsotillstånd, rådt Wolyn att söka afsked

från tjensten.

Medicinalstyrelsen, hvars yttrande i ärendet genom nådig remiss

infordrats, har, med erinran att det afgifna läkarebetyget icke vore med

vanlig slutmening bestyrkt, hufvudsakligen anfört, att styrelsen af berörda

läkarebetygs ordalag icke kunnat med visshet inhemta, huruvida

Wolyn af sjukdom vore oförmögen att sin tjenst förrätta, äfvensom att

styrelsen saknade kännedom om, huruvida den Wolyn åliggande tjenstgöring

vore af sådan beskaffenhet, att hans i läkarebetyget omförmälda

sjukdom utgjorde hinder för fortsatt tjenstgöring.

Statskontoret, som den 7 innevarande månad afgifvit underdånigt

utlåtande i ärendet, har dervid yttrat, att, äfven om af läkarebetyget

icke med bestämdhet framginge, att Wolyn för all framtid vore helt

och hållet oförmögen till hvarje slag af verksamhet, detta betyg dock

syntes ådagalägga, att han numera vore till helsan så försvagad, att

t. f. chefen för generalstaben med afseende å arten af de arbeten, som

ålåge en geodet, haft goda grunder för framställningen om Wolyns

pensionering, samt att den verksamhet, Wolyn såsom geodet utöfvade,

enligt statskontorets åsigt, vore fullt jemförlig med en afvittringslandtmätares

eller eu skogstjenstemans, hvilka begge vid 60 lefnads-<

och 30 tjensteår kunde med pension å allmänna indragningsstafen

öfverflyttas, den senare dock endast derest han vid nämnda ålder befunnes

vara sjuklig eller till helsan försvagad; och har statskontoret i

betraktande häraf och af de omständigheter i öfrigt, som till stöd för

framställningen blifvit åberopade och anförda, ansett sig böra samma

framställning till nådigt bifall förorda, dock att pensionsbeloppet enligt

statskontorets åsigt borde nedsättas till det för jägmästare högst utgående

eller till 2,625 kronor.

Sedermera har genom befälhafvaren för generalstaben till Eders

Kong], Maj:t öfverlemnats ett af doktor Wising den 19 innevarande

månad ytterligare afgifvet, i vederbörlig ordning affattadt. läkarebetyg,

hvaruti han, med vidhållande af sin i förra betyget rörande Wolyns

sjukdom meddelade diagnos, intygat, att de rubbningar i hjertats verksamhet,

hvaraf Wolyn lider, antagligen bero på sjukliga förändringar i dess

blodkärl och väggar; att det ansträngande kroppsarbete, som tillhör

Wolyns tjenst, synes kunna menligt inverka på hans helsotillstånd och

gifva anledning till en svår försämring af sjukdomen, äfvensom att föga

utsigt. finnes, att densamma kan genom en längreKjtids tjenstledighet

öfvervinnas.

På grund af hvad sålunda blifvit upplyst rörande det ansträn
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Nionde hufvudtiteln: bil. 4.

gande arbete Wolyn under sin långvariga och hedrande tjenstebana i

statens tjenst utfört, och då, enligt hvad läkarebetygen gifva vid handen

samt t. f. chefen för generalstaben vitsordat, Wolyn numera till följd

af försvagad helsa ej längre är i stånd att uthärda de med geodetiska

arbeten förbundna ansträngningar och umbäranden, anser jag med rättvisa

och billighet öfverensstämmande, att Wolyn för sin återstående

lifstid beredes pension, hvilken, enligt min åsigt, skäligen bör sättas

till det af statskontoret föreslagna belopp, och hemställer jag derför,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att geodeten vid generalstabens topografiska afdelning m. m. Emu

Gellert Wolyn må från och med månaden näst efter den, hvari han

erhåller entledigande från geodetbefattningen, för sin återstående lifstid

tilläggas en årlig pension å allmänna indragningsstaten till belopp

af tvåtusen sexhundratjugufem kronor.

Till denna hemställan, hvaruti statsrådets öfriga

ledamöter instämde, täcktes Hans Maj:t Konungen

lemna nådigt bifall; och skulle utdrag af protokollet

i detta ärende finansdepartementet tillställas för iakttagande

vid uppgörande af förslag till reglering af

utgifterna under riksstatens nionde hufvud titel.

.n •. i;l m

Ex protocollo 5

F. Lager/''elt.

-''<>■>! i . .-.iliU- •

atrummru

T.i >. JO*•

’ i! H!

HM M

Bih till liikstl. Prof. 1894. 1 Sami. ä Afd.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Nionde hnfvudtiteln: bil. 5.

rs.]

Pension för

handtiv er kar en

J. F. Agren.

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådetf ä Stockhoms slott den 8

januari 1894.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt

Statsråden: friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson.

Departementschefen anförde härefter.

Sedan handtverkaren på stat vid första Göta artilleriregemente,

hjul makaren Johan Fredrik Agren i en till generalfälttygmästaren och

chefen for artilleriet stäld skrift anhållit att, som han på grund af aftagande

helsa och arbetskrafter snart vore urståndsatt att sköta sin

befattning men vid afgång derifrån ej hade ringaste utsigt att förskaffa

sig ett nödtorftigt uppehälle, enär han af brist på medel till erläggande

af stadgade retroaktivafgifter icke kunnat begagna det honom år 1877

erbjudna tillfället att ingå såsom delegare i arméns pensionskassa, pension

måtte för honom hos Riksdagen utverkas, har generalfälttygmästaren

i skrifvelse den 11 sistlidne december, med öfverlemnande af Ågrens

ansökan, till densamma tillstyrkt nådigt bifall.

Såsom stöd för ifrågavarande hemställan har generalfälttygmästaren

s. 35 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 5.

35

anfört, att Ågren, hvilken är född den 22 november 1828 och sålunda

uppnått en ålder af öfver 65 år, tillhört första Göta artilleriregementes

tygstat under 43 år samt år 1884 af Eder6 Kong]. Maj:t hugnats med

medalj i 8:de storleken »för nit och redlighet i rikets tjenst»; att han,

på sätt ett för honom utfärdadt läkarebetyg jemväl i utvisade, numera

till följd af ålderdomskrämpor är mindre arbetsför samt att han, som

af ofvan anförda skäl icke vunnit inträde i arméns pensionskassa, skulle

vid afgång från tjensten befinna sig utan existensmedel och efter långvarigt

och pligttroget arbete i statens tjenst gå en synnerligen beklagansvärd

ålderdom till mötes, derest ej staten till hans förmån träder

emellan genom att tillerkänna honom någon pension; och har generalfälttygmästaren

härjemte erinrat, att samtlige tyghandtverkare äro bundne

vid sina befattningar allenast genom kontrakt på tre månaders uppsägning

samt att tygmästare författningsenligt bära ansvar för de vid

verkstäderna anstälde handtverkarnes fulla arbetsduglighet och yrkesskicklighet,

hvadan man med afseende å Ågren svårligen kunde undvika

att inom kort tid uppsäga honom från hans nu innehafvande plats.

Af det vid handlingarna fogade läkarebetyg inhemtas, att Ågren

lider af kronisk rheumatism samt andra ålderdomskrämpor, med deraf

föranledd minskad förmåga att med arbete sig försörja.

I afseende å pensionens belopp har generalfälttygmästaren, hvilken,

vid det förhållande att Ågren icke verkstält någon inbetalning till

pensionskassan, ansett honom icke kunna göra anspråk på lika stor

pension, som tillkommer delegare i pensionskassan i motsvarande grad,

men å andra sidan funnit alltför stor afknappning å pensionen icke

böra ega rum, derest en torftig bergning under ålderdom och sjuklighet

skall kunna åt honom beredas, i underdånighet föreslagit, att pensionen

för Ågren måtte bestämmas till 1 delar af det belopp, 700 kronor,

hvarmed tyghandtverkare på stat pensioneras, eller till 467 kronor.

Statskontoret, hvars < yttrande i ärendet genom nådig remiss infordrats,

har, på grund af Ågrens långa och väl vitsordade tjenstgöring

samt öfriga förekomna omständigheter, i underdånighet tillstyrkt, att

till Riksdagen måtte aflåtas nådig proposition om pension åt Ågren

med det af generalfälttygmästaren föreslagna belopp.

På grund af hvad sålunda förekommit hemställer jag, det Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för Ågren å allmänna indragningsstaten

uppföra en pension af fyrahundra sextiosju kronor, att

af Ågren under hans lifstid årligen åtnjutas med beräkning från och

med månaden näst efter den, då han erhållit afsked från sin befattning

vid regementet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3(3

Nionde hufvudtiteln: bil. 5.

Uppå underdånig tillstyrkan af statsrådets öfrige

ledamöter täcktes Hans Maj:t Konungen härtill lemna

nådigt bifall; och skulle utdrag af detta protokoll

finansdepartementet tillställas för iakttagande vid uppförande

af förslag till reglering af utgifterna under

riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

Alfred Peyron.

I-Sf. -Tf.-rt ''i,:: /.

r . c-, , . t r n v '' *

s. 37 Kontrollera mot PDF

Nionde hnfvudtiteln: bil. 6.

37

i lTonatvasalvMo/a .Igno* un ''''•»wouinr.mKUgjpm gno»itn

ji-i .tnivp n!f>K pbl 1 .in‘irv. feotoaol. jtadoif '' .»k<ViJhio>I t. in

Utdrag af protokollet öfver sjö för svar sär enden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen uti statsrådet d Stockholms slott den

8 januari 1894.

;i''■ ■■■■ :,u. i!''.; iruoöi u . ; .ve1

i-Miu !nn-r;./:nn: Vföihlii in in b , mai ''in : i inrUmfnliirirj^uH

•j Närvarande:

Msi»! V. olm.-nöiii/ ,fö! un . nr-.xan r-i--. in: ..lonnis s»l.uu ■> -il n*

i’’ v U''f j f>''* »i J * ■•tn.jf iM i >.».*•/•. '' * 1 *''/ ; i:5» ‘ ST f i i i s J! • ''f:

Hans excellens herr statsministern Boström, i .;.u;

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll, *

1 y WlKBLAD,

GlLLJAM,

friherre Raite,

Christerson.

Departementschefen föredrog slutligen:

5:o.

|) ; t f- r i •'' . *r .• i • ''• * ** '' -'' I • • '' '' ’ • '' I ■ ■■ '' * ! ! r* »>i : '' *

Stationsbefälhafvarens vid flottans station i Stockholm embetsskrifvelse

den 28 september 1893, deruti han anmält, att uti särskilda

till varfsehefen vid stationen stälda och af denne med förord öfverlemnade

skrivelser dels chefen för mindepartementet gjort framställning

om aflåtande af proposition till Riksdagen att på allmänna indragningsstaten

bevilja enkan efter kontrollanten vid mindepartementet, genom

olyckshändelse under tjensteutöfning den 10 näst förutgångne

Pension för

flagg under officeren

F. G.

Åkerströms

enka.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Nionde hufvudtiteln: bil. 6-

juni aflidne flaggunderofficeren vid kongl. flottan, svärdsmannen Frans

Gustaf Åkerström, Carolina Josefina Åkerström, född Malmqvist, eu årlig

pension att utgå från och med nästlidne år under hennes återstående lifstid,

dels ock bemälda enka sjelf anhållit om utverkande åt henne och

hennes oförsörjda barn af understöd från statsverket, hvarvid bemälde

stationsbefälhafvare tillika hemstält, att, som den väckta frågan syntes

särdeles behjertansvärd i synnerhet med hänsyn till den aflidnes nit

och skicklighet i tjensten samt oförvitliga vandel, det begärda understödet

måtte beredas enkan Åkerström; i anledning hvaraf statskontoret

den 23 december 1893 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande.

Af de till ärendet hörande handlingar inhemtades: att flaggunderofficeren

Åkerström från den 1 november 1861 varit anstäld vid kongl.

flottan, der han befordrats år 1876 till underofficer och år 1889 till

flaggunderofficer; att han sedan år 1866 tillhört minvapnet med anställning

under de senare åren såsom kontrollant vid mindepartementet;

att han under anbefalda sprängningsförsök för utrönande af lämpligt

sprängämne till minor blifvit så skadad genom inträffad explosion, att

han kort derefter aflidit vid en ålder af fylda 51 år; att Åkerström

efterlemna^ förutom enkan, född den 4 december 1841, fem barn, af

hvilka det yngsta vore födt år 1882 och intet ännu uppnått myndighetsålder;

att den efter Åkerström upprättade bouppteckning utvisade

eu behållning i boet af allenast 116 kronor 93 öre; att enkan Åkerström

enligt läkares intyg lede af kronisk magkatarr och allmän svaghet

med betydligt nedsatt arbetsförmåga samt att hon fått sig tillagd t

ett årligt bidrag från flottans pensionskassas gratialfond af 150 kronor;

Och hade statskontoret uti ofvan omförmälta utlåtande, då Åkerström

omkommit genom en, såvidt handlingarne upplyste, oförvållad

olyckshändelse under utöfning af sin tjenstebefattning och det derför

syntes tillbörligt att staten i någon mån bidroge till att lindra det

ekonomiska betryck, hvari enkan med fem omyndiga barn genom mannens

bortgång råkat, hemstält att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

medgifva att åt enkan Åkerström måtte å allmänna indragningsstaten

beviljas en årlig pension af 200 kronor, att utgå från och med

den 1 juli 1893 under hennes återstående lifstid, så länge hon lefde

ogift.

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

♦

Nionde hufvudtiteln: bil. 6.

1 betraktande deraf att flaggunderofficeren Åkerström aflidit till

följd af olyckshändelse under utöfning af kronans tjenst samt med

hänsyn till ej mindre hans mera än trettioåriga tjenstetid och hans

derunder synnerligen väl vitsordade tjenstgöring än ock den meddellösa

belägenhet, hvari han efterlemnat enka och oförsörjda barn, hemstälde

statsrådet, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på allmänna

indragningsstaten bevilja enkan Carolina Josefina Åkerström,

född Malmqvist, en årlig pension af 200 kronor, att utgå från och med

den 1 juli 1893 under hennes återstående lifstid, så länge hon lefde ogift.

Hvad statsrådet sålunda hemstält behagade Hans

Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla; och skulle

protokollsutdrag härom till finansdepartementet öfverlemnas

för behörigt iakttagande vid uppgörande af

förslag till reglering af utgifterna under riksstatens

9:de hufvudtitel.

Ex protocollo:

B. Sundin.

''•I

s. 40 Kontrollera mot PDF

[8.]

Pension för

länsmannen

K. A. Fr eu(lent

hal.

40 Nionde hufvudtiteln: bil. 7:

.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Harts Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den SO december

1893. '' '' ''

In obmno■;.[«() bi-'' jghöiied ivi ''..-.nutid

''***•'' Närvarande:1

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe och

Christerson.

Departementschefen, statsrådet Groll föredrog i underdånighet:

l:o.

En af länsmannen i Vedbo härads vestra distrikt af Elfsborgs

län Knut August Freudenthal till Kongl. Maj:t stäld, af Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i nämnda län med skrifvelse den 30 sistlidne september

insänd, af ålders- och läkarebetyg jemte tjensteförteckning åtföljd

underdånig ansökning att, då Freudenthal, hvilken ännu icke

uppnått den för erhållande af pension å allmänna indragningsstaten föreskrifna

lednadsålder, till följd af obotlig kroppsskada vore oförmögen

att vidare bestrida sin länsmanstjenst och tillika befunne sig med hustru

och fem barn, af hvilka två vore minderåriga och oförsörjda, i utfat
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Nionde hnfvudtiteln: bil. 7.

tiga omständigheter, Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning

i syfte att Freudenthal finge under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten komma i åtnjutande af eu årlig pension åt

600 kronor utöfver den pension till samma belopp, som syntes tillkomma

honom från civilstatens pensionsinrättning, att utgå från och med månaden

näst efter den, under hvilken afsked blefve honom beviljadt.

Af de vid ansökningen fogade handlingar inhemtades, att Freudenthal,

som vore född den 3 juli 1834, år 1855 antagits i statens tjenst

och den 29 september 1868 utnämnts till sin innehafvande länsmanstjenst,

samt att, enligt af provinsialläkaren P. Bjurbäck den 17 september

och 14 oktober 1892 samt af praktiserande läkaren i Dals-Ed

A. E. Petersson den 21 augusti innevarande år utfärdade betyg, Freudenthal,

som vore behäftad å båda sidorna med betydliga och plågsamma

ljumskbråck, hvilka ej kunde fullständigt hållas tillbaka medelst bråckband,

till följd af denna åkomma icke kunde företaga tjensteresor i det

vidsträckta och delvis obanade distriktet, hvarjemte förenämnde läkare

intygat, att dylika åkommor i de flesta fall vore att betrakta såsom obotliga.

För egen del hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande, med förmälan

att Freudenthal till följd af denna sjukdom under de sista fem

åren åtnjutit oafbruten tjenstledighet, tillstyrkt att, då genom de företedda

läkarebevisen syntes vara styrkt, att Freudenthals sjukdom vore

af obotlig beskaffenhet, samt omkring sex år återstode, innan Freudenthal

uppnådde den vanliga pensionsåldern af 65 år och det icke vore

lämpligt, att hans tjenst under så lång tid ytterligare uppehölles på

förordnande, den underdåniga ansökningen måtte i nåder bifallas.

Till följd af härå erhållen nådig remiss hade statskontoret inkommit

med underdånigt utlåtande af den 7 sistlidne november och

deruti — jemte meddelande, att sökanden i egenskap af länsman i

förenämnda distrikt, förutom tjenstgöringspenningar 600 kronor och

expensmedel 100 kronor, åtnjöte lön till belopp åt 900 kronor, boställsförmån

deri inbegripen med 420 kronor, samt alderstillägg å lönen

enligt nådiga brefvet den 17 januari 1879 med 300 kronor i öfrigt

anfört att, ehuru sökanden redan för tre år sedan uppnått den tjensteålder,

som, jemlikt nådiga brefvet den 1 juni 1877, vid 65 lefnadsår

berättigade länsmän till erhållande af pension å allmänna indragniugsstaten

med lönens hela belopp, den föreskrifna lefnadsåldern af sökanden

uppnåddes först under år 1899; att, då sökanden emellertid, enligt

hvad tro särskilda af läkarno i orten utfärdade intyg gåfve vid handen,

lede af en såsom obotlig ansedd åkomma, till följd hvaraf han icke

utan fara kunde företaga tjensteresor och sålunda vore urståndsatt att

Bill. till liilcsd. Bröt, 1894. 1 Sami. 1 Afä. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

[9.]

Fensitm för

42 Nionde hufvudtiteln: bil. 7.

sjelf sköta länsmanstjensten, det äfven från det allmännas sida vore

önskvärdt, att sökanden, som, enligt hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande

meddelat, under de fem sista åren på grund af nämnda sjukdom

åtnjutit oafbruten tjenstledighet, bereddes tillfälle att lemna,sin

tjenst; att statskontoret med afseende å sökandens långa tjenstetid icke

hade något att erinra emot beloppet af den begärda fyllnadspensionen,

samt att statskontoret på grund häraf ansåge sig böra hemställa, att

Kongl. Maj:t,, efter det frågan om sökandens rätt till pension från civilstatens

pensionsinrättning blifvit behörigen utredd, täcktes till Riksdagen

göra nådig framställning derom, att åt sökanden måtte, utöfver

den honom från nämnda pensionsinrättning tillkommande pension, från

allmänna indragningsstaten beviljas ett pensionsbelopp af 600 kronor,

att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked blefve

honom beviljadt.

Härefter hade jemväl direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning

den 2 innevarande december sig yttrat och dervid meddelat, att

Freudenthal, om afsked nu beviljades honom, icke vore berättigad till

pension från nämnda inrättning, enär han icke erlagt årliga afgifter

till pensiousinrättningens kassa för längre tid än 25 år 3 månader och

alltså ännu icke fullgjort de i nådiga reglementet för civilstatens pensionsinrättning

den 23 november 1888 stadgade vilkor för pensions erhållande,

men att, derest Freudenthal, som i öfrigt fullgjort berörda vilkor,

förrän han erhölle afsked från tjensten, erlade till pensionsinrättningen

bristen i trettio års afgifter, han vore berättigad att från och med månaden

näst efter den, hvarunder afsked blefve honom beviljadt, åtnjuta

för sin återstående lifstid pension från civilstatens tjenstemannapensionsfond

i sjette klassen till årligt belopp af 600 kronor.

På grund af hvad sålunda förekommit tillstyrkte statsrådet, att

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att länsmannen Freudenthal

finge från och med månaden näst efter den, hvarunder han

med pension från civilstatens pensionsinrättning erhölle afsked från

länsmanstjensten, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta fyllnadspension till så stort belopp, att detta tillsammans

med pensionen från civilstatens pensionsinrättning utgjorde 1,200 kronor,

eller sex hundra kronor årligen.

2:o.

En af landtbruksingeniören i Kopparbergs län Pehr Edvard Wallin

till Kongl. Maj:t stäld, af landtbruksstyrelsen med underdånig skrif
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 7. 43

velse den 2 sistlidne oktober öfverlemnad skrift, deruti Wallin i underdånighet

anhållit att, då han lede af en obotlig ögonsjukdom, som j

gjorde honom oförmögen att utöfva sin befattning såsom landtbruksingeniör,

och på grund häraf allt sedan den 1 maj 1890 åtnjutit och

fortfarande åtnjöte tjenstledighet samt redan derförinnan sedan år 1887

icke kunnat handlägga de till hans tjenst hörande praktiska göromål,

honom måtte beredas en årlig pension från allmänna indragningsstaten

till belopp af 2,000 kronor, att utgå från och med månaden näst efter

den, hvarunder afsked från befattningen blefve honom beviljadt; varande

vid ansökningen fogade två läkarebetyg af innehåll att Wallin, som

opererats för grå starr den 12 mars 1885 å högra ögat och den 22

oktober 1888 å venstra ögat, lede af betydligt försvagad synförmåga;

att han med tillhjelp af passande glasögon väl kunde läsa men dock

borde undvika att anstränga sin syn med sådana göromål, vid hvilka

optiska eller andra finare ingeniörsinstrument behöfde användas; samt

att icke någon utsigt funnes att Wallins synförmåga hädanefter skulle

förbättras.

Med vitsordande af de utaf sökanden lemnade uppgifter angående

den tid, han dels varit urståndsatt att handlägga de till hans tjenst

hörande praktiska göromål, dels åtnjutit fullständig tjenstledighet, både

landtbruksstyrelsen meddelat, att Wallin, som, enligt vid styrelsens skrifvelse

fogadt prestbetyg, vore född den 24 oktober 1839, antagits till

landtmäterielev 1863, aflagt landtmäteriexamen 1865 och konstituerats

till landtmäteriauskultant samma år, tjenstgjort i sistnämnda egenskap

under åren 1865 — 1872, aflagt afgångsexamen från landtbruksinstitutet

vid Alnarp den 17 oktober 1874, tjenstgjort såsom lärare vid samma

landtbruksinstitut åren 1873—1875 och såsom biträde åt landtbruksingeniör

åren 1876 och 1877, antagits till landtbruksstipendiat den 1

juni sistnämnda år och förordnats till landtbruksingeniör den 29 maj

1880 samt att Wallin, efter att hafva i denna sin befattning med godt

vitsord tjenstgjort under fem år, genom nådigt bref den 26 november

1885 tillerkänts rätt att från och med år 1886 uppbära första ålderstillägget

till lönen.

Då Wallin, som, enligt hvad ofvan blifvit nämndt, först år 1877

antagits till landtbruksstipendiat, sålunda icke komme att vid 60 års

ålder kunna räkna 30 års anställning såsom landtbruksstipendiat eller

landtbruksingeniör och alltså, enligt de för landtbruksingeniörernes

pensionsrätt genom nådiga brefvet den 2 juni 1876 stadgade grunder,

ej heller vid sagda ålder blefve berättigad till pension från allmänna

indragningsstaten utan, såvida han eljest funnes dertill berättigad, först

landtbruksingeniören

\ E. Wallin.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Nionde hufvudtiteln: bil. 7.

vid fylda 65 år, men Wallins bibehållande vid platsen till den tiden,

eller till år 1904, icke kunde undgå att medföra afsevärda olägenheter

för det län, till hvars agronomiska biträde han blifvit anstäld och der

ett ofta upprepadt ombyte af vikarier för landtbruksingeniören måste

verka till minskning af intresset hos allmänheten för att genom afdikningar

och odlingar förbättra jordbruket, på samma gång landtbruksingeniörerne,

derigenom att en af landtbruksstipendiaierne sålunda

under åratal komme att blifva upptagen af förordnandet för Wallin,

skulle beröfvas ett för dem välbehöfligt biträde, hade landtbruksstyrelsen

hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition till nästinstundande

Riksdag föreslå, att Wallin finge från och med månaden

näst efter den, i hvilken afsked honom beviljades, för sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 2,000

kronor, motsvarande hans lön utan ålderstillägg.

Till följd af härå erhållen nådig remiss hade statskontoret inkommit

med underdånigt utlåtande af den 10 nästlidne november och

deruti — med förmälan att genom nådiga brefvet den 2 juni 1876

statens landtbruksingeniörer, vissa resande undervisare och fiskeritjenstemän

tillerkänts rätt till pension å allmänna indragningsstaten

efter de grunder, som i sådant hänseende vore för civile embete- och

tjenstemän i allmänhet gällande, , dock med rättighet för landtbruksingeniör

att redan vid 60 års ålder kunna komma i åtnjutande af sådan

pension, såvida han efter minst 30 års anställning som landtbruksstipendiat

eller landtbruksingeniör befunnes vara till helsa och krafter

så försvagad, att han icke längre kunde sin befattning på tillfredsställande

sätt utöfva — vidare anfört att aflöningen för landtbruksingeniör

enligt nådiga brefvet den 29 maj 1874 utgjorde 2,000 kronor,

hvartill kunde komma tre ålderstillägg, hvardera å 500 kronor, i följd

hvaraf full pension för landtbruksingeniör, när han dertill vore berättigad,

enligt bestämmelsen i nådiga brefvet den 16 mars 1858 skulle

utgå med 3,000 kronor, samt att, ehuru för Wallin ännu skulle återstå

omkring 11 år, innan han fullgjort de föreskrift^ vilkoren för pensionsrätt,

statskontoret emellertid, med hänsyn till sökandens nedsatta synförmåga

och då det, med afseende å hvad landtbruksstyrelsen anfört,

syntes vara för det allmänna af vigt att sökanden bereddes tillfälle att

afgå från sin befattning, på det att denna måtte kunna med en tjenstduglig

innehafvare besättas, funne sig böra för sin del biträda den af

landtbruksstyrelsen gjorda hemställan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nionde hnfvndtiteln! bil. 7. 40

Då det för utvecklingen af länets jordbruk måste vara af ej ringa

vigt, att inom länet funnes en fullt tjensteduglig ordinarie landtbruksingeniör

och att denna befattning icke, såsom måste blifva fallet, om

Wallin vid tjensten qvarstode, under många år komme att uppehållas

medelst tillfälliga förordnanden, tillstyrkte statsrådet, att Kongl. Mapt

täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att landtbruksingenioren Walhn

finge från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från

tjensten honom beviljades, under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 2,000 kronor.

Hvad statsrådet uti förestående två ärenden tillstyrkt

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla samt

förordnade, att utdrag af protokollet härom skulle meddelas

finansdepartementet för iakttagande vid uppgörande

af förslag till reglering af utgifterna under

riksstatens nionde hufvudtitel. -

Ex protocollo:

G. Huselius.

i

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Nionde hufvudtiteln: bil. 8.

[10.]

Petition för

generaldirektören

grefve

R. Cronetedt.

Utdrag af protokollet öfver cioilärenden, hållet inför Hans Maf.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 januari

1894.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

?,a^s excellens ^err ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

btatsråden: friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson.

Departementschefen, statsrådet Groll föredrog härefter:

2:o.

, e ^ Kong], Maj:t stäld skrift, deruti generaldirektören och

chefen for jernvägsstyrelsen grefve Rudolf Cronstedt, enär han ansåge

liden snart för honom vara inne att draga sig tillbaka från sin ytterst

ansvarsfulla, magtpåliggande och ansträngande chefsplats, helst stambanebyggandet

för statens räkning, åt hvilket han hufvudsakligast

egnat sitt lifs verksamhet, kunde betraktas såsom afslutadt under loppet

åt innevarande år, i underdånighet anhållit att Kongl. Makt täcktes,

med afseende å sökandens långa tjenstetid samt de vigtiga embeten

och j=’ bvilka var.,<; k°nom anförtrodda, i nådig proposition föreslå

Riksdagen att medgifva, att sökanden finge från och med månaden

nast efter den, hvarunder han erhölle entledigande från sin innehafvande

s. 47 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 8.

47

befattning, under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 7,000 kronor.

Af de vid ansökningen fogade handlingar inhemtades, att gretve

Cronstedt, som xote född den 6 december 1826 samt år 1852 utnämnts

till löjtnant i väg- och vattenbyggnadskorpsen och adjutant inom

östra väg- och vattenbj^ggnadsdistriktet, förordnats till stationsingeniör

vid statens jern vägsbyggnader 1855, till distriktsingeniör vid nämnda

byggnader 1860, till byråchef för tekniska afdelningen i styrelsen

för samma byggnader 1863 samt till byråchef för jernvägsärenden i

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen 1883, samt att han, som undertiden

qvarstått uti väg- och vattenbyggnadskorpsen och der vunnit befordran

till öfverste, utnämnts, den 11 augusti 1887 till öfverdirektör och chef

för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt öfverste och chef för vägoch

vattenbyggnadskorpsen och den 28 oktober samma år till generaldirektör

och chef för styrelsen för statens jernvägstrafik.

Till följd af härå erhållen nådig remiss hade statskontoret inkommit

med underdånigt utlåtande af den 15 nästlidne december och

deruti anfört, att generaldirektören grefve Cronstedt, hvilken uppnått

eu ålder af öfver 67 år samt varit anstäld i statens tjenst öfver 41 år,

följaktligen innehade en högre såväl lefnads- som tjenstealder, än som

för civile embete- och tjensteman vore föreskrifven såsom vilkor för

rättighet till pension å allmänna indragningsstaten, men att han genom

sin utnämning till nu innehafvande embete på grund af gällande författningar

förlorat såväl delaktighet i civilstatens pensionsinrättning

som den rätt att vid uppnådda 65 lefnads- och 35 tjensteår erhålla

pension å allmänna indragningsstaten, hvilken han såsom öfverdirektör

och chef för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen innehaft; att sökanden

genom sin utnämning till generaldirektör och chef för jernvägsstyrelsen

visserligen blifvit delegare i statens jernvägstrafiks pensionsinrättning;

men att, då pension från nämnda inrättning, jemlikt det för densamma

gällande nådiga reglemente den 3 november 1882, icke finge uppbäras

förr än efter 10 års ordinarie anställning vid statens jernvägstrafik och

då till en början med blott 20 procent af medelaflöningen, sökanden,

hvilken den 28 oktober 1887 förordnades till sitt nu innehafvande

embete, der han, förutom till 2,000 kronor uppskattad bostadsförmån,

åtnjöte arfvode med 10,000 kronor, således först år 1897 skulle komma

i åtnjutande af pension från nämnda pensionsinrättning och med ett

jemförelsevis obetydligt belopp.

Med fästadt afseende å dessa förhållanden och då Riksdagen år

1877 å allmänna indragningsstaten beviljat sökandens företrädare i

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Nionde hufvudtiteln: bil. 8.

embetet, dåvarande generaldirektören och chefen för styrelsen för statens

jernvägstrafik C. O. Troilius det belopp, som erfordrades att

jemte hvad honom vid afskedstagandet kunde tillkomma från civilstatens

och statens jernvägstrafiks pensionsinrättnirigar bereda honom

en årlig pension å 7,200 kronor, motsvarande 80 procent af hans innehafvande

aflöning, hade statskontoret hemstält om bifall till den af

generaldirektören grefve Cronstedt gjorda underdåniga framställning;

dock att, för den händelse sökanden skulle komma att vid embetet

qvarstå så länge, att han blefve berättigad till pension från statens

jernvägstrafiks pensionsinrättning, den från allmänna indragningsstaten

till honom utgående pension borde minskas med motsvarande belopp.

Med afseende å den långa tid af öfver 41 år generaldirektören

grefve Cronstedt varit anstalt i statens tjenst samt de vigtiga och

ansvarsfulla värf, som derunder varit honom anförtrodda, och då grefve

Cronstedt uppnått den lefnads- och tjensteålder, att han, derest han

qvarstått vid den befattning såsom chef för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

han före sin utnämning till sitt nu innehafvande embete innehaft,

skulle varit berättigad till pension å allmänna indragningsstaten,

ansåg statsrådet billigheten kräfva, att rättighet till pension å allmänna

indragningsstaten nu bereddes åt grefve Cronstedt, hvilken icke förrän

år 1897 kunde komma i åtnjutande af pension från statens jernvägstrafiks

pensionsinrättning.

Vidkommande beloppet af denna pension ansåg statsrådet, att

med afseende å den jemförelsevis korta tid, grefve Cronstedt innehaft

sitt nuvarande embete, pensionen skäligen icke borde bestämmas till

högre belopp, än som tillkomme generaldirektörerne i andra under

senare tider reglerade verk, eller 6,200 kronor.

Statsrådet tillstyrkte alltså, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

medgifva, att generaldirektören och chefen för jernvägsstyrelsen

grefve Cronstedt finge från och med månaden näst efter den, hvarunder

afsked blefve honom beviljadt, under sin återstående lifstid å

allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension äf 6,200 kronor;

dock att, derest grefve Cronstedt komme att vid embetet qvarstå så

länge, att han blefve berättigad till pension från statens jernvägstrafiks

pensionsinrättning, den honom å allmänna indragningsstaten beviljade

pensionen skulle minskas med motsvarande belopp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 8. 4J

Hvad statsrådet sålunda tillstyrkt behagade Hans

Maj:t Konungen bifalla samt förordnade, att utdrag af

protokollet härom skulle meddelas finansdepartementet

för iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering

af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

Pehr Thyselius.

Bill. till Eilcsd. Prot. 1894. 1 Sami. 1 Afd.

7

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finansplanen: statsrådsprotokollet.

1

•‘.Goö i

Finansplanen. •*■■■■

____MiOfiQO^ V ,, —tw.irtfiJ.o ifl'' tf

- .--irir. •;■•;/''.! tf uihisnifrio

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen ''i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari

1894.

....!’it1 f,‘8 t o fiol >( . ''

Närvarande:

Hane excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

GlLLJAM, ■

friherre Rappe,

Christerson.

Härefter yttrade departementschefen, statsrådet friherre von Essen:

De anslag, Eders Kongl. Maj:t på de särskilda departementschefernas

föredragning beslutit äska af Riksdagen för år 1895, utgöra

sålunda:

Bih. till Eiksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd.

Sammanfattning

af

utgifterna

under hufvudtitlamc.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finansplanen: statsrådsprotokollet.

I hufvudtiteln: ordinarie:

kronor

II

„ ordinarie:

kronor

3,885,900

—

III

extra:

77

25,000

—

„ ordinarie:

77

606,750

—

IV

extra:

77

4,500

—

77

„ ordinarie:

77

25,012,600

—

V

extra:

77

2,984,000

—

„ ordinarie:

77

6,989,000

—

VI

extra:

77

2,792,260

—

„ ordinarie:

M

5,613,188

—

VII

extra:

77

1,786,812

—

77

„ ordinarie:

77

18,771,100

485,600

—

VIII

extra:

77

—

77

„ ordinarie:

77

13,015,151

—

IX

extra:

„ ordinarie:

77

1,228,449

—

77

77

kronor

Andag utom Vidare erinrar jag derom, att Eders Kongl.

tillära. förut denna dag på föredragning af chefen

för civildepartementet besluta föreslå Riksdagen

att till anskaffande af ny rörlig materiel vid

statens jernvägar för ar 1895 bevilja ett anslag

af 1,250,000 kronor samt deraf anvisa å riks
staten

utom hufvudtitlarne...............................

Riksgäld*. Fullmäktige i riksgäldskontor hafva i

ställning. skrift!8®. den 15 sistlidne december, som torde

få under litt. B biläggas dagens protokoll, lemnat

uppgift å de riksgäldskontorets utgifter för år

1895, bvilka fullmäktige ansett böra i riksstaten

uppföras. Enligt denna fullmäktiges beräkning

utgöra dessa siffror:

riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar

m. m., förslagsvis ..........kronor 712,950: —

räntor å statsskulden och

afbeta] ningar å de fonderade

statslånen

kr. 13,375,850: —

Transport kr. 13,375,8507— kronor 712,950:— kronor

1,320,000: —

3,910,900: —

611,250: —

27,996,600: —

9,781,260: —

7,400,000: —

19,256,700: —

14,243,600: —

4,641,290: —

89,161,600T—7

600,000: —

89,761,600: —

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finansplanen: statsrådsprotokollet.

Transport kr. 13,375,850: — kronor

efter afdrag

af de till

riksgäldskontor

ingående

rånte- och

kapitalbetalningar

2,881,400: —

förslagsvis............................. »

712,950: — kronor

10,494,450: —

89,761,600: —

11,207,400: —

På föredragning af chefen för ecklesiastikdepartementet

har Eders Kongl. Maj:t förut

denna dag beslutit föreslå Riksdagen, att för

tillbyggnad af nya elementarskolans i Stockholm

hus må upplåtas den statsverket tillhöriga, hittills

af hofstallet disponerade delen af qvarteret

Beridarebanan samt att åt samma skola må för

utförande af ifrågavarande byggnadsföretag beviljas

ett räntefritt statslån å 220,000 kronor

att återbetalas under loppet af fyratio år med

5,500 kronor årligen; och har Eders Kongl.

Maj:t tillika förklarat sig vilja på föredragning

af chefen för finansdepartementet besluta om

sättet för beredande af omförmälda lån. Med

anledning häraf hemställer jag, att Eders Kongl.

Maj:t må föreslå Riksdagen att anvisa sagda

lån till utgående från riksgäldskontoret; dock

att, då statsregleringen lemnar tillgång till lånebeloppets

bestridande, detta belopp ................- „

må i riksstaten för år 1895 uppföras att af

statskontoret riksgäldskontoret ersättas.

Enligt hvad Riksdagen i underdånig skrifvelse

den 11 maj 1888 anmält, har Riksdagen,

som beslutit, att för inrymmande af Riksdagen,

riksgäldskontoret och justitieombudsmansexpeditionen

samt af riksbanken skulle uppföras två

skilda byggnader å vestra delen af Helgeandsholmen,

i sammanhang härmed fattat beslut om

Transport kronor

Lan för tillbyggnad

af

nya elementarskolans

i

Stockholm hus.

220,000: —

Afsättning till

byggnadsfonden

för

riksdags- och

riksbankshus.

101,189,000: —

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finansplanen: statsrådsprotokollet.

Afsättning till

underlättande

af åtgärder

för arbetares

olycksfallsförsäkring

och

sjukkassors

bildande.

i-i j , , , „ Transport kronor 101,189,000:

bildande af en byggnadsfond för riksdags- och

riksbankshus, hvaruti skulle ingå dels den för

uppförande af nytt riksdagshus bildade fonden,

då uppgående med ränta till 2,900,000 kronor,

dels de till nytt hus för riksbanken afsätta

1,500,000 kronor, dels af sådana medel i riksbanken,

som blifvit afsätta för inlösen af gamla

sedlar, en summa af 255,000 kronor, dels ock

under sju års tid årligen ett anslag af 250,000

kronoi, eller tillsammans 1,750,000 kronor, hvarigenom

denna byggnadsfond skulle uppbringas

till en totalsumma af 6,405,000 kronor. I öfverensstämmelse

härmed har Riksdagen af nyssnämnda

1,750,000 kronor på extra stat för hvart

och ett af åren 1889, 1890, 1891, 1892, 1893

och 1894 anvisat ett belopp af 250,000 kronor;

°°b kör för ifrågavarande ändamål för år 1895

alsättas återstående sjundedelen af nyss omförmälda

anslag å 1,750,000 kronor eller

Summan

utgifter för år

250,000: —

af statsverkets ______

1895 uppgår således till ...........................kronor 101,439,000:

Statsverkets tillgångar för den förevarande

statsregleringen äro beräknade till...................... kronor 101,539 000

Efter afdrag af nyssnämnda utgiftssumma „ lOl^Sg^OOO

återstår ett '' 1

belopp af............................................... kronor 100,000: —

1on, \ riksstaterna för hvart och ett afåren 1891, 1892, 1893 och

894 har Riksdagen på Eders Kong]. Maj:ts framställning uppfört ett

belopp af 100 00° kronor till; underlättande af åtgärder för arbetares

olycksfallsforsakrmg och sjukkassors bildande. Efter samråd med chefen

or civildepartementet tillstyrker jag, att för ifrågavarande ändamål må

äfven för ar 1895 afsättas enahanda belopp eller 100,000 kronor, motsvarande

nyssnämnda öfverskott å samma års statsreglering.

c *°r år 1895 skulie alltså komma att sluta å en summa

åt 101,539,000 kronor. I jemförelse med den siffra, hvarå innevarande

ars riksstat slutar, eller 96,661,900 kronor, utvisar alltså 1895 års riksstat

en stegring af 4,877,100 kronor. Härvid bör likväl anmärkas, att i

sistnämnda summa ingår med 1,500,000 kronor beloppet af den ökning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finansplanen: statsrådsprotokollet. i 5

i anslaget till telegrafverket, som, motsvarad af ökning med enahanda

belopp i inkomsttiteln telegrafmedel, beror af telefonväsendets uppförande

å ordinarie stat. Sist omförmälda belopp bör alltså frånräknas,

då man vill finna beloppet af den verkliga ökningen i statsutgifterna.

Vidare bör ej heller ur nu ifrågavarande synpunkt lemnas obeaktadt,

att då, såsom följd af den nya väglagens tillämpning, under sjette

hufvudtiteln uppförts anslag å sammanlagdt 650,000 kronor för bidrag

till vägunderhållet på landet och kostnaden för vägdelningar samt det

under sjunde hufvudtiteln uppförda reservationsanslaget till kronoskogarnes

förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet höjts

med 128,000 kronor för bestridande af den på kronans skogar belöpande

vägskatt, nu omförmälda belopp, tillsammans utgörande 778,000 kronor,

visserligen beteckna en ökad statsutgift, men a andra sidan för de skattskyldige

inom vederbörande kommuner medföra en motsvarande skattelindring.

Slutligen ber jag att få fästa uppmärksamheten derpå, att det i riksstaten

för tillbyggnad af nya elementarskolans i Stockholm hus uppförda

belopp, 220,000 kronor, endast är afsedt att utgå såsom lån att successivt

återgäldas, äfvensom att af den föreslagna höjningen i anslaget till postverket,

hvilket anslag bestrides af postverkets egna medel, ett belopp af

omkring 300,000 kronor endast betecknar den ökning i kostnader, som

beror af den årligen stegrade utvecklingen af postverkets rörelse. I

I sammanhang med framläggande för Riksdagen af förslag till

riksstat torde Riksdagens medgifvande böra äskas dertill, att vid statsregleringen

för år 1895 de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 maj

1841 angifna grunder i afseende å dispositionen af besparingarne å

hufvudtitlarne fortfarande må blifva gällande.

Det anslag, Eders Kongl. Maj:t denna dag, på föredragning af

chefen för civildepartementet, beslutit att af Riksdagen äska till anskaffande

af ny rörlig materiel vid statens jernvägar, lärer i den mån

för detta anslag tillgång icke blifvit beredd å riksstaten böra betäckas

genom upplåning. Då af ifrågavarande anslag, 1,250,000 kronor, ett

belopp af 600,000 kronor enligt Eders Kongl. Maj:ts beslut äskas att utgå

å riksstaten utom hufvudtitlarne, hemställer jag följaktligen, att Eders

Kongl. Maj:t må föreslå Riksdagen att till utgående från riksgäldskontor

anvisa återstoden af nyssberörda anslagsbelopp, eller 650,000

kronor, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att, på sätt i sammanhang

med regleringen af utgifterna under sjette hufvudtiteln äskas, af sistnämnda

belopp, i mån af behof, redan under år 1894 lyfta 500,000

kronor.

Bill. till Riksd. Vrot. 1894. 1 Sami. 1 Afd.

Disposition af

besparingarne

ä hufvudtitlame.

Utgifter utom

riksstaten.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finansplanen: statsrådsprotokollet.

På statsrådets tillstyrkande behagade Hans Makt

Konungen bifalla hvad departementschefen sålunda

hemstält och åt honom uppdraga att, sedan han erhållit

protokollsutdrag om hvad som efter de öfriga

departementens föredragning blifvit beslutadt med afseende

å statsregleringen, uppsätta och till justering

inför Kongl. Majrt anmäla förslag till nådig proposition

angående statsverkets tillstånd och behof i enlighet

med Kongl. Maj:ts nu i ämnet fattade beslut.

Ex. protocollo:

G. Wilh. Smerling.

i

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYcIeIlÄkTIEBOLAG, 1894.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontor*!» ställning.

*i‘>y lö

ll*)U *1)1

Bil. Litt. B.

Till herr statsrådet och chefen för kongl. finansdepartementet.

-fn i-vih [! noll •‘Mfiuiliitlodr.SAfid ale-iolnoanhii. va

pr iTIö.UiiT,i ........................... !‘''u<

Med anledning af eder skrifvelse den 10 nästlidne november

hafva fullmäktige i riksgäldskontoret låtit upprätta och få härmed till

eder öfverlemna förslagsvis uppgjorda beräkningar öfver riksgäldskontorets

sannolika ställning vid slutet af hvardera aret 1893 och 1894

samt redan nu påräkneliga inkomster och utgifter år 1895.

I dessa beräkningar äro såsom vanligt ej upptagna inkomster,

utgifter och behållningar för de särskildt förvaltade fonderna, nemligen

jernvägshypoteksfonden, de fonderade lånens liqvidations- och amortissementsfonder

samt fonden för extra amortering af statsskulden.

fduiotn

Stockholm den 15 december 1893.

ALB. ANDERSON.

:YoK.8

J. NORDENFALK.

•0001).''.

OTTO M. HÖGLUND.

in;

EDW. SEDERHOLM.

i'' b hd .

W. ODELBERG.

. i

i/ ‘

! •< i-l.M

I.i

i. /

P. R. Rabe.

Bih. till lliksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Förslagsberäkning öfver riksgäldskontorets inkomster och

,! ili’ ’

Riksgäldskontorets kassabehållning den 11 december

1893 ................................................................. 1 750 517''43

Kapitalfordran för tills vidare förräntade medel:

emot uppköpta obligationer ...... 897,417: io

n depositionsbevis.................. 1,365,140:— 2,262,557:10

Inkomster:

, '' v • \ , ‘ ■. 1 - . f ; -1 ■ \ , ■ 4; , . . .J . x : \ r » • I

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål

anvisade låneunderstöd, som förfalla med 1,453,000 kronor,

men hvarå beräknas inflyta ................................ 1,311 500:_’

Räntor å utgifna lån från odlingslånefonderi............ 128,837: 05

Ränta å lån för telefonväsendets utveckling............ 98 938: 8 9

Kapitalafbetalning å 1891 års lånebidrag, 1,000,000

kronor, för dito ........................................................ 50 000:_

Genom förräntande af tillsvidare utlånta medel...... 13’ö00: —

Ersättning af statsverkets medel för vid 1892 års riksdag beviljad t,

sedermera utgifvet lån till fullbordande af Skara domkyrkas

restaurering....................................................

4,013,07453

1,602,875 94

40,000 —

Transporti 5,655,950|4 7|

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

i fn i

utgifter från och med den 11 december 1893 till årets slut.

Utgifter:

Riksdags-, kyrkomötes- och revisionskostnader ........ 55,000

Kostnader för Riksdagens hus och bibliotek............... 2,000

Förvaltningskostnader vid riksgäldskontoret .............. 5,500

Ränta å obligationer af 1887 års 3,6%-lån .................. 10,278

Ränta å upptagna inhemska tillfälliga lån .................. 6,100

Dito å gamla 5%-lånet, å konung Carl XIII:s hem
giftskapital

samt å Göta kanals reparationsfond 9,191: 3 3

Vid 1879 års riksdag till utgående från riksgäldskontoret anvisadt

anslag, högst 4,000,000 kronor, för inköp af Hallsberg—

Motala—Mjölby jernväg, återstoden ..................... 730: 31

Vid 1885 års riksdag till utgående från riksgäldskontoret

år 1887 anvisade medel, 2,350,300 kronor,

för jernvägens mellan Hudiksvall och Näsviken

inköp och ombyggnad m. m., återstoden af det

för inlösen af i jernvägen intecknade obligationer

anvisade belopp af 105,624 kronor 7 öre ........... 5,124: 07

Vid 1890 års riksdag å riksgäldskontoret anvisade

medel, 250,000 kronor, till bestridande af ifrågakommande

kostnader vid inköp af jernvägen

mellan Luleå och norska gränsen, återstoden ...

Vid 1892 års riksdag å riksgäldskontoret anvisade

medel för komplettering m. m. af Luleå—Gellivara-banan,

återstoden af beviljade 2,800,000

kronor ........................................................................... 230,000:

Låneunderstöd för enskilda jernväg av:

Ur 1886 års fond, 5,000,000 kronor, återstoden af

1891 års anslag, 1,000,000 kronor, ....................18,000

Transport 18,000

230,250: 0 7

88,069

33

466,104

45!

554,173 7 «

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontor ställning.

Transport

5,655,950

Summa kronor 5,655,950

jjjy

i >> t

,''t< Mjöl a

o( H),()<)(».! lajiinl

platin

>Sm tf ;7''to;

ii''/in o; /Jlöili''

-isiiitoi/:

r • _

f J

''full

v!)tIrUP>J

u !iii -fiUih ?i''M

i il 8 3 |

in 7

rl ()l)

r.,Of.t

nbnaivin; 1 \

o lojnoi!

w , 4 j.,r.

i ti! ,.m .i

!1 drif''*™

i* vvhno n\>t

11 < > 411 i

r.yrli

Jo

r;n ?! ■;< t n i

n‘i«j ii v in oj i''ir, uoa

Öl in i»!

T

ntovJ Ig

iltC,Ot ''tu .joolorj o,

hus!*/ni?

»

in, 1

tOK) It

loiiablii^''

å 11 i» ^ -viii

Öl.''-ii i

hiV

I t K

/0; T til

ji: t,- Kl lii

''i .HMI.Mil 000,1 ''.g

t\ohoj tf

> ru» jt

qÖHCff i?

tv lftbf.ifiaoi obu

lUTliriojJ

* »1 i? .

11 ) ''i 1 } in XI

fota !

iiiiliMfr

fou») i

till! it y iti lSjl I t H | i;

gt!H j j

1 '' ‘ f

1'' 1 *

in ! 1

s: .m .m

$«''< Otoiqn: ,-J -jöl

bhi>/.i

• ^. -*

‘ ">; IJ‘

jivotj in

irohotmotll iilff,

^ i-irii» /

’. unov.u''

i>\ n\tVy V,.io. ''in\ \»r,

IV,\

'' ■ ?l« ; >4 O1

00,000,0 .Knöl HTf!

9881

!

,ion.>-i>! fintt,()0(). 1 vist !i;>j

s. 5 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontor ställning. 5

Transport 18,000: —

Vid 1891 års riksdag på riksgäldskontoret anvisadt

lånebidrag, 2,350,000 kronor, för anläggning af

iernväsr mellan Hernösand och Sollefteå, åter-

554,173

78

..................::........:...............................793,400: -

Odling slånefonden: ,,.>•.,■ t okt j-,;,- •ouinlliu

Återstoden af 1891 års anslag, 643,777 kronor 79

öre ........................................... 143,777: 7 9

1892 års anslag .................................................. 609,796: 99

1893 års dito .r:..yrvr.~.;]. i,000,000: — ;h,.

efter afdrag af för sistnämnda år be- räknade, till kongl. statskontoret / V - v{ ‘ h.- .vi , [

inflytande annuiteter...................... 195,000: 805,000: —

801,400

ed bud i in

({)''• -Ir.iiqn

'';! obfiHIV

''till f ifVf vi

1,558,574

2,741,801

n

''A

78

91

Summa kronor

l V! lh: • .

5,655,950

f DlitiJhJ

47

^iobiroailvridlolei -ioi niil å

:O00,85 f :(H)0.8SI .......... •

.; >[ • i. 11 /I - *(•:!

,Mufti • i ''i; i >bn< >

•om ?>7o.i''

r>! • mmnr, moHjio ''

. 1 In a

? t I •• i!, . ~*'' l .,

i! > i »Ht” '' • 11 1 i 1 * (\ 1

.lloJ-i 0iv:uJnv«l bi

! -jj; -jo} obnoftn

.in 1Jl”l!l!iÖnt''.

i -t! t > »; *f< 1 it ;it i <ii

in ihli» .<■>?}•>

( ...

r.jMmi*-. f M-Hl»

■V.

iny-'' i

! >'' 1

''P

I

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäld skontorets ställning.

Förslagsräkning öfver riksgäldskontorets

Beräknad behållning vid 1894 års början

Inkomster:

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål anvisade

låneunderstöd, som under år 1894 förfalla med 2,710,960

kronor, hvaraf beräknas inflyta...................... 2 385 700- _

Ränta å 1885—1894 års hela anslag för odlings
lånefonden.

........................................................... 232,000: —

Genom förräntning af tills vidare

utlånte medel .......................... 50,000:

Ränta å lån för telefonväsendets

utveckling ................................. 118,000: — 168,000: —

2,741,801

91

Ersättning af statsverkets medel:

Motstående för år 1894 upptagna riksdags- och revisionskostnader,

aflöningar m. m., äfvensom annuiteter å de fonderade lånen

samt räntor å öfrig statsskuld ...................... 14,076 400: _

efter afdrag af den för riksgäldskontoret

under samma tid beräknade inkomst af

rånte- och kapitalbetalningar ................. 2,785,700: _

2,785,700

Upplåning:

Vid 1893 års riksdag beräknad återstående upplåning:

för år 1893 och föregående år 3,164,096: 73

„ „ 1894:

till betäckande af lån för enskilda

jem
vägar

......... 1,000,000: —

Transport 1,000,000: — 3,164,096: 73

11,290,700

16,818,201 91

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontor stallning. 7

; a\v u\ :.>:»i0{i

inkomster och utgifter år 1894.

•OMU.U

Utgifter:

(»• «0 ,{>(

Riksdags- och revisionskostnader samt ajlöningar m. m.:

riksdags- och revisionskostnader...........................

kostnader för Riksdagens hus ..............................

„ „ „ bibliotek .....................

löner, arfvoden och expenser vid riksgäldskon

tore t............................................. m .........

löner på indragnings- och pensionsstater vid dito

aflöning, resekostnad och expenser för justitieombudsmannen

och hans expedition ............_

Ränta.

Annuiteter och räntor:

till Hans Maj:t Konungen

annuitetsanslag:

1860 års lån emot

premieobligationer

1878 års lån emot

4 % obligationer ...

1880 års lån emot

4 % obligationer ...

1886 års lån emot

3‘/2 % obligationer

1890 års lån emot

37, % obligationer 300,888: 8 9 1,209,670: —- 2,258,895: 2 o 8,348,300: c i

Transport 2,258,895: 20 8,348,300:”ci

Kapital.

131,111: 11

299,095: 20

1,306,800: —

161,888: 89

627,446: 16

4,268,880: —

221,000: — 2,080,415: 56

580,000

25,000

3,000

70,925: —

11,775: —

22,250: —

712,950: —

300,000: —

1,012,950: —

l 0f>0.0

rufinkib;

■: r f

■ii 1.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning*

.h.v.i ■}t: ii*>

isMigJU

Transport 1,000,000:— 3,164,096:73

anslag för rörlig

materiel till bansträckan

Vännäs—

Öfver-Luleå, återstoden

af anvisade

800,000 kronor ... 300,000: —

till afsilande af arbetena

å samma

bansträcka ............ 3,000,000: —

till betäckande af

motstående beräknade

utgift för odw ■''

lingslånefonden U;’.*. 650,000: — 4,950,000:— 8,114,096: 73

För af riksgäldskontoret till kongl. statskontoret

utbetald ytterligare kassaförstärkning:

enligt kongl. brefvet den S/B 1893 återstoden

af anvisade 2,500,000 kronor 7 500,000: — “

enligt kongl. brefvet den’1*/®1 ''

1893 anvisade;.:....................... 2,500,000:— 3,000,000: —

16,818,201

91

I It

v\‘

iur*

itx> u

11,114,096: 73

som minskas med:

redan verkstäld upplåning genom influten valuta

för försålda obligationer

af 1886 års37ä%

lån ....................... 1,193,888:8 9

af 1887 års 36/, 0 %

lån ....................... 1,255,975: - 2,449,863: 89

skilnaden mellan beräknade ani !• /-<* oi- :f «;w »:

slaget för år 1892 för odlings
lånefonden

............... 854,500: 4W»8.8ii‘.:.f

och det enligt kongl.

brefvet den 20/ .* !I .">• i,5;

1893 till utgående *

från riksgäldskonto- :UV

ret bestämda belopp 609,796:99 244,703:01

. 4

i

•II.

Transport 2,694,566: 9 0 11,114,096: 7 3 !16,818,201j9 lj

s. 9 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 9

Kapital.

Ränta.

Transport 2,258,895: 20 8,348,300:61 1,012,950: —

ränteanslag:

188 7 års lån emot 3 ^ % obligationer

1,007,856: —

1888 års lån

emot 3% obligationer

800,000: —

1891 års tillfälliga

lån

emot4%ob
ligationer

288,000: — 2,095,856:

Fond för extra amortering

af statsskulden .............. 85,333: 33

Sgr 2,344,228: 5 3 10,444,156: 61 12,788,385: 14

Ränta å medgifven och beräknad, men ännu icke

verkstäld upplåning ............................................... 260,000:

Ränta å gamla 5 %-lånet, å konung Carl XIII:s

hemgiftskapital samt å Göta kanals reparationsfond,

tillsammans 15,050 kronor 7 0 öre, som

för motstående ersättningsbelopps utjemnande

upptagas till........................................................—.15,064: 86

Återbetalning af upptagna inhemska tillfälliga lån ..........................

Lån ur 1891 års fond för enskilda jernvägar,

1894 års anslag ................................................................-..................

Vid 1893 års riksdag anvisade medel för odlingslånefonden:
1894

års anslag ..................................................... 1,000,000:

efter afdrag af för sistnämnda år beräknade,

till kongl. statskontoret inflytande annuiteter

å odlingslån............................................................ 350,000:

14,076,400

3,040,000

1,000,000

650,000

Bill. till liiksd. Prot. J894. 1 Sami. 1 Afd.

Transport^ 18,766,400J—J

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets stallning.

Transport 2,694,566: 90 11,114,096: 7 3 jl6,818,201 91

| återbetalning å 1891 års lånebelopp,

1,000,000 kronor, för telefonväsendets

utveckling ..... 50,000: — 2,744,566: 9 o j 8,369,529:8 3

Summa kronor 25,187,731 74

:(>U(> 88!;

.M ''/ii

r

>

s. 11 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 11

-jm-................ li: ""

Transport

Vid 1893 års riksdag till utgående från riksgälds- kontoret anvisade utgifter under år 1894:

till rörlig materiel för bansträckan Vännäs—Öfver-

1 |

18,766,400 —

i

Luleå, återstoden af beviljade 800,000 kronor 300,000: —

till afsilande af arbetena å stambanan mellan

Vännäs (Nyby) och Öfver-Luleå (Boden) ......... 3,000,000:

3,300,000 —

1

3,121,331 74

Beräknad behållning vid 1894 års slut...............................................

Summa kronor

25,187,731 74

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Finansplanen: Fullmäktiges i Biksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontor^ stallning

.;h :*-l .gm in? -ub >!:. . ..f-; ,M7

Förslagsberäkning öfyer riksgäldskontorets

Beräknad behållning vid 1895 års börian .

3,121,331

Inkomster:

1

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål an- visade låneunderstöd, som under år 1895 förfalla med 2,737,800

kronor, hvaraf beräknas inflyta ....................... 2,457,000- —

Ränta å 1885—1895 års hela anslag för odlings-

lånefonden.................................. 256 400-

Genom förräntning af tills vidare ut-

lånte medel....................................... 50,000: —

Ränta å lån för telefonväsendets ut- veckling............................................. 118,000:— 168,000: —

2,881,400

Ersättning af statsverkets medel:

Motstående för år 1895 upptagna riksdags- och revisiouskost- nader, aflöningar m. m. äfvensom annuiteter å de fonderade

lånen samt räntor å öfrig statsskuld............... 14,088,800: —

efter afdrag af den för riksgäldskontor

under samma tid beräknade inkomst af

rånte- och kapitalbetalningar..................... 2,881,400: —

11,207,400

Upplåning:

till betäckande af lån för enskilda jernvägar ... 1,000,000: —

,i dito af motstående beräknade utgift

för odlingslånefonden........................................ 609 300-

1,609,300

|

Transport

18,819,431 j 7 4 j

s. 13 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 13

inkomster och utgifter år 1895.

Utgifter:

Riksdags- och revisionskostnader samt avlöningar m.

riksdags- och revisionskostnader ........................

kostnader för Riksdagens hus.................................

„ „ » bibliotek ......................

löner, arfvoden och expenser vid riksgälds
-

kontoret ...........................................................-......

löner på indragnings- och pension sstater vid dito

aflöning, resekostnad och expenser för justitieombudsmannen

och hans expedition ..........

Annuiteter och räntor:

I till Hans Maj:t Konungen ..............

i annuitetsanslag: Kapital.

1860 års lån emot

premieobligationer 131,111:11

'' 1878 års lån emot

4 % obligationer .. 311,080: 8 0

I 1880 års lån emot

4 % obligationer ... 1,306,800: —

1886 års lån emot

3 1 /2 % obligationer 221,000: —

1890 års lån emot

3 1 /3 % obligationer 311,555: 5 6

2,281,547: 4 7

Transport 2,281,547: 4 7

Råntor.

161,888: 89

615,242: 64

4,216,608: —

2,080,415: 56

1,198,952: 22

8,273,107: 31

8,273,107: 3j

m.:

580,000: —

25,000: —

3,000: —

70,925: —

11,775: —

22,250: —

712,950: —

300,000: —

1,012,950: - |

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Transportjl8,819,431

Summa kronor [18,819,431

s. 15 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 15

Kapital. Räntor.

Transport 2,281,547:47 8,273,107:31 1,012,950: — J

: ränteanslag:

| 1887 årslån emot3TGii ^obI

ligationer 1,007,856: —

I1888 års

! lån emot

| 3 % obligationer

800,000: —

1891 års

tillfälliga

lån emot

4 % obli
j

gationer 288,000:— 2,095,856: —

Fond för extra amortering

af statsskulden... 85,333: 3 3

Sgr 2,366,880:80 10,368,963:31 12,735,844: 11

Ränta å beräknad, ännu icke verkstäld upplåning

Ränta å gamla 5 %-lånet, å konung Carl XIII:s

hemgiftskapital samt å Göta kanals reparationsfond,

tillsammans 15,050 kronor 7 o öre, som

för motstående ersättningsbelopps utlemnande

upptages till ..........................................................

325,000: —

15,005: 8 9

14,088,8001-

Lån ur 1891 års fond för enskilda jernvägar,

1895 års anslag .................................................................................

Vid 1893 års riksdag anvisade medel för odlingslånefonden,

1895 års anslag..................................................... 1,000,000: —

efter afdrag af för sistnämnde år beräknade,

till Kongl. statskontoret inflytande annuiteter

å odlingslån........................................................ 390,700: —

Beräknad behållning vid 1895 års slut ..............................................

1,000,000 —

609,300

3,121,331

74

Summa kronor 118,819,431|74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsverkspropositionens justering.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 januari

1894.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson.

Departementschefen, statsrådet friherre von Essen uppläste till

justering ett, i öfverenstämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade, af

statsrådet enhälligt tillstyrkta beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts

nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och

behof.

Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt statsrådets

underdåniga tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag,

sådant det finnes detta protokoll bilagdt; och skulle

i enlighet dermed omförmälda nådiga proposition till

Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

Hjalmar Retlig.

Bih. till Riksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rättelse.

I Kongl. Maj:ts prop. n:o 1. Fjerde hufvud ti teln. Bil. VIT.

Sid. 84, rad. 3 uppifrån står: Vid Andra Svea artilleriregemente.

läs: Vid Andra Göta artilleriregemente.

Hih. till Rtfad. Prut. 1804. 1 Sami.

/ Afd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.