Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående kungörelsers uppläsande i kyrka

20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1894:19, Med förslag till lag angående kungörelsers uppläsande i kyrka

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 19.

N:o 19.

Kong!. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen, med förslag

till lag angående kungörelsers uppläsande i kyrka;

gifven Stockholms slott den 15 december 1893.

Under åberopande af bifogade, i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt § 85 regeringsformen,

föreslå Riksdagen att antaga följande af kyrkomötet,

på sätt kyrkomötets jemväl här bilagda underdåniga skrifvelse

utvisar, för dess del godkända förslag till

Lag

angående kungörelsers uppläsande i kyrka.

Med upphäfvande ej mindre af hvad i 2 kap. 5 § kyrkolagen

stadgas om uppläsande i kyrka af kungörelser angående

verldsliga angelägenheter än äfven af 10 § i resolutionen på allmogens

besvär den 9 december 1766 och förordningen den 8 maj

1849 förordnas som följer:

1 §•

Förutom i de fall, då enligt lag eller författning eller enligt

bestämmelse i kyrkohandboken kungörelse skall uppläsas i kyrka,

skall sådan uppläsning ega rum allenast när Konungen eller dess

befallningshafvande derom särskilt förordnar; dock ege församling,

genom beslut å kyrkostämma, medgifva, att jemväl enskildes tillkännagifvanden

må, der sådant äskas, i kyrka kungöras, vederbörande

prest obetaget att vägra uppläsning af tillkännagifvande,

som i anseende till innehåll eller affattning finnes dertill otjenligt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl: Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

2 §•

9

Kungörande, hvarom i 1 § sägs, skall ske från predikstolen,

dock först efter det gudstjensten afslutats, der ej kyrkohandboken

annorlunda bestämmer.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och

ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Aug. Östergren.

r

<

Bill. till Riksd. Prat. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 10 Käft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 19.

Transsumt af protokollet öfver justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å

Stockolms slott torsdagen den 12 januari 1893.

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

Christerson.

Departementschefen statsrådet Östergren anmälde i underdånighet

:

att — sedan komitén för utarbetande af förslag till ändringar

i kyrkolagen m. m. den 28 maj nästlidet år aflåtit underdånig skrifvelse,

hvarmed öfverlemnats i tryckt exemplar ett af komitén författa^

betänkande, innehållande förslag till:

12:o lag angående kungörelsers uppläsande i kyrka, — —

15:o lag angående offentliggörande af allmänna författningar

och kungörelser samt enskilda tillkännagifvanden, —----

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

äfvensom motiv till dessa förslag jemte dervid fogade reservationer,

samt underdåniga utlåtanden infordrats dels öfver samtliga förslagen

från domkapitlen, Skxjkholms stads konsistorium och hofkonsistorium,

dels ock öfver de under 12:o---15:o upptagna förslagen från

Kongl. Maj:ts samtlige befallningshafvande — de sålunda infordrade

utlåtandena numera inkommit; och hemstälde föredragande departementschefen

tillika i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte förordna,

att öfver komiténs förberörda under--- 12:o--—15:o—--upptagna

förslag högsta domstolens utlåtande skulle, för det ändamål 87 §

regeringsformen omförmäler, genom nöte ur protokollet inhemtas.

Till hvad departementschefen sålunda hemstält

täcktes, uppå tillstyrkan af statsrådets öfrige

ledamöter, Hans Maj:t Konungen lemna nådigt

bifall.

Ex protocollo

A tig. von Hartm a nsdorff.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj ds Nåd. Trop. N:o 19.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl.

Maj ds högsta domstol måndagen den 20 mars

1893.

Andra rummet.

N ärvarande:

o

Justieråden: Abergsson,

Hekslow,

Norberg,

Hammarskjöld,

Carlson,

Afzelius,

Lindbäck.

Sedan jemlikt högsta domstolens beslut den 30 sistlidne

januari nedan nämnda, till högsta domstolen för afgifvande af

utlåtande öfverlemnade, af särskild komité utarbetade lagförslag

mellan högsta domstolens ledamöter cirkulerat, så företogos nu till

slutlig behandling

Förslag till lag angående kungörelsers uppläsande i kyrka,

samt

Förslag till lag angående offentliggörande af allmänna författningar

och kungörelser samt enskilda tillgännagifvanden.

Justitierådet Lindbäck yttrade: Det af ålder hos oss öfliga sätt

att genom uppläsande i kyrkorna offentliggöra allmänna och enskilda

kungörelser synes mig icke gifva anledning till befogad klagan ur

annan synpunkt, än att i anseende till dessa publikationers mängd

uppläsningen icke alltid kan utan menlig tidsutdrägt af prester
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

skåpet fullständigt verskställas. Om derför antalet af de kungörelser,

hvilka utgöra föremål för uppläsning, lämpligen kan begränsas,

föreligger, enligt min åsigt, icke tillräcklig grund att i vidsträcktare

män vidtaga förändring uti nu gällande publikationssätt.

Ofvan antydda begränsning torde utan större svårighet kunna

bringas till stånd. I händelse komiténs förslag till lag angående

tiden för allmänna författningars trädande i kraft antages, bortfaller

bekofvet att, för bestämmande af denna tid, uppläsa sådana

författningar från predikstolen. I syfte att sprida kunskap om

deras innehåll lärer dylik uppläsning i allmänhet icke vara nödig

eller ens lämplig. I de flesta fall är det nemligen knappast möjligt

att vid åhörande af eu ofta vidlyftig författnings uppläsande i

kyrkan erhålla någon redig föreställning om innehållet deraf. Det

synes derför böra vara i regeln tillfyllestgörande, om ifrågavarande

författningar, der de enligt hittills följda grunder bort från predikstolen

uppläsas, i stället blefve i kyrkorna kungjorda endast till

rubrik och datum, hvarefter kännedom om deras närmare lydelse

lätteligen kunde hem tas ur svensk författningssamling eller de

årligen utkommande lagbokseditionerna eller ock genom anlitande

af kyrkornas arkiv, hvarest enligt gällande föreskrift alla allmänna

författningar hållas tillgängliga för församlingarnas medlemmar.

Endast för det undantagsfall, att Konungen af särskild anledning

derom förordnade, borde författning fullständigt uppläsas från predikstolen.

Godkännes min nu uttalade mening, blefve följaktligen

den af komitén förordade anordning rörande allmänna författningars

anslående till rubrik och datum hos underrätterna å landet och å

taflor inom hvarje socken och stad öfverflödig. Vidare anser jag,

lika med komitén, det årliga förnyade offentliggörandet af vissa

äldre författningar, som ännu eger rum, kunna saklöst upphöra.

Hvad angår länskungörelserna, kan uppläsningen af dem otvifvelaktigt

utan skada eller olägenhet i väsentlig mån inskränkas dels

derigenom, att ur sjelfva kungörelserna uteslötes åtskilliga meddelanden,

hvilka nu mera der icke synas hafva sin rätta plats,

såsom t. ex. efterlysningar efter för brott misstänkta personer och

rymmare, dels ock sålunda, att Kong! Maj:ts befallningshafvande

uti ifrågavarande kungörelser utmärkte, hvilka bland deri intagne

tillkännagifvanden, såsom afseende länet i dess helhet eller vederbörande

tingslag eller socken, borde i kyrkorna offentliggöras, angå
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kong!. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 19.

ende hvilket allt erforderliga närmare bestämmelser torde kunna

hufvudsakligen i administrativ väg meddelas. Vidkommande sådana

tillkännagifvanden, hvilka enskilda personer, utan att vara af föreskrift

i lag dertill förpligtade, låta i kyrkorna kungöra, hvilket

numera knappast lärer förekomma i städerna, hvarest tidningarna

i stället för ändamålet anlitas, synes det icke längre vara af nödvändigheten

betingadt, att dessa tillkännagifvanden genom statens

försorg bringas till allmänhetens kännedom, utan torde vårdnaden

om deras offentliggörande numera kunna och böra öfverlåtas på

de enskilde sjelfva eller göras till en kommunal angelägenhet. Måhända

borde dock, till undvikande af allt för skarpt afbrott i det

nu bnikliga kungörelsesättet, vid hvilket landsbygdens befolkning,

såsom bekant, ännu fäster ganska mycken vigt, under någon kortare

öfvergångstid medgifvas enskilde att få ifrågavarande tillkännagifvande

fortfarande upplästa i kyrkorna på landet, efter vederbörande

prests bepröfvande. Hvad som efter nu angifna inskränkningar

återstode att i kyrkorna offentliggöra, blefve tvifvelsutan af så ringa

omfattning, att uppläsningen deraf skulle kunna utan nämnvärd

tunga eller tidsutdrägt af presterskapet fullgöras.

Det nuvarande kungörelsesättets största förtjenst ligger,

enligt min åsigt, deri, att bestyret med uppläsningen och meddelande

af intyg derom utöfvas af personer, hvilka handla under

tjenstemannaansvar. Lagstiftaren har derför kunnat utan våda

låta många vigtiga rättsföljder bero af tiden för vissa kungörelsers

uppläsning. Från rättssäkerhetens synpunkt torde följaktligen den

fordran icke kunna eftergifvas, att, derest en ny ordning beträffande

kungörelsers offentliggörande anses böra i större eller mindre mån

aflösa den gällande, de, åt hvilka de nya åliggandena anförtros,

blifva för försummelse i afseende å deras ordentliga fullgörande

underkastade ansvar. Enligt komiténs förslag skulle likväl verkställigheten

af de åtgärder, komitén ansett böra i en del fall sättas

i stället för presterskapets befattning med kungörelseläsning och

afgifvande af intyg derom öfverlemnas åt oansvariga personer, med

undantag allenast när fråga vore om delgifning med allmän rådstuga

af vissa handlingar, hvilken delgifning komme att åligga

vederbörande magistrat såsom embetspligt. Beträffande lämpligheten

af komiténs förslag om uppläsning i sockenstuga eller annat

kommunalrum af åtskilliga kungörelser m. m., delar jag de betänk
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o It).

15

ligheter, hvilka blifvit af en reservant inom komitén uttalade; likasom

jag äfven liyser den uppfattning, att den ifrågaställa anslagstafla

skulle för menigheten å landet blifva af föga praktiskt värde

i anseende till svårigheten för allmänheten att kunna bland den

mängd anslag, som å täflan komme att anbringas, göra sig underrättad

om innehållet af det eller de anslag, hvarom den behöfde erhålla

kännedom. I fråga slutligen om det särskilda kungörelsesätt,

som i 6 § af förslaget till lag angående offentliggörande af allmänna

författningar m. in. föreslagits, kan anmärkas, att den der föreskrift^

ordning icke synes lämpligen kunna användas för delgifning med

annan menighet än kommun; att bestämmelse erfordras om skyldighet

för vederbörande att inom viss tid efter det stämning eller annan

handling, som skall delgifvas, kommit vederbörande till hända,

utlysa sammanträde för delgifningens verkställande; samt att föreskrift

saknas ej mindre för det fall, att enskild person har att delgifva

menighet besvär öfver myndighets utslag, än äfven för den

händelse, då enligt gällande lag delgifning med enskilda personer må

ske genom kungörelses uppläsande från predikstolen.

Justitierådet Afzelius anförde: Behof vet af en förändring i

gällande bestämmelser angående kungörelsers uppläsande i kyrka

synes icke kunna förnekas. Mängden och omfånget af de tillkännagifvanden,

hvilka skola på detta sätt kungöras, är så betydande,

att ett samvetsgrant fullgörande af hvad i sådant afseende åligger

presterskapet numera knappt är möjligt och i allt fall blifver öfver

höfvan betungande. Men jemte denna synpunkt har under senare

tid med växande styrka framhållits, hurusom detta uppläsande från

predikstolen, i omedelbart samband med gudstjensten, inverkade störande

på sjelfva gudstjenstfirandet, och det har derför yrkats, att allt

kungörande från predikstolen af sådant, som icke anginge kyrkan

eller det kyrkliga lifvet, måtte upphöra. Om än det störande i nu vedertagna

ordning väsentligen torde vara beroende af den utsträckning,

hvari uppläsandet af meddelanden om verldsliga angelägenheter

nu eger rum, och derför en begränsning härutinnan skulle

vara egnad att äfven i nu angifna hänseende undanrödja anledningen

till klagan, sä låter det sig likväl icke förneka, att dylika

meddelanden äro för kyrkan och gudstjensten främmande, och att

det derför är önskligt om, på sätt i andra länder skett, detta sätt

att kungöra sådana meddelanden kunde utbytas mot ett annat, som

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

vore bättre lämpadt efter dessa kungörelsers innehåll. Att åstadkomma

den begränsning, som från först angifna synpunkt erfordras,

lärer, på sätt justitierådet Lindbäck närmare utvecklat, icke vara

förenadt med synnerlig svårighet. Hvad komitén föreslagit i fråga

om publikation af lagar och författningar äfvensom af sådana enskilda

tillkännagifvanden, hvilka icke äro beroende af föreskrift i

lag, finner jag icke vara förenadt med någon betänklighet. Huruvida

i vidsträcktare mån uppläsning från predikstolen af kungörelser

må kunna för närvarande umbäras, torde deremot vara underkastadt

tvifvel. Hvad komitén i sådant hänseende uti 3 och 4 §§

af förslaget till lag angående offentliggörande af allmänna författningar

och kungörelser samt enskilda tillkännagifvanden föreslagit

synes, oafsedt huruvida med hänsyn till lokala förhållanden det i

4 § föreslagna sätt för kungörelsers uppläsande må öfverallt vara

lämpligt, så till vida vara otillfredsställande, som bestyret med kungörelsernas

anslående och uppläsande icke utan äfventyr kan öfverlemnas

åt någon, som för åsidosättande af sina åligganden i sådant

hänseende icke är enligt lag underkastad ansvar. I fråga om det

särskilda kungörelsesätt, som i 6 § föreslagits, instämmer jag i de

anmärkningar, justitierådet Lindbäck framstält. I ärenden, som

angå kommun, synes delgifningen lämpligen kunna för kommunens

räkning ske med kommunalstyrelsens ordförande, men för öfriga i

paragrafen af sedda fall torde offentlig uppläsning icke kunna umbäras.

På grund af hvad sålunda anförts hemställes, att förslaget

till lag angående offentliggörande af allmänna författningar och kungörelser

samt enskilda tillkännagifvanden må i nu anmärkta delar

omarbetas. I den mån det härvid kan komma att visa sig omöjligt

att åstadkomma ett betryggande kungörelsesätt utan bibehållande af

nu vedertagna ordning, lärer, i följd deraf, förslaget till lag om kungörelsers

uppläsning i kyrka böra undergå erforderlig förändring.

Justitierådet Carlson instämde med justitierådet Afzelius,

under erinran tillika, att uppläsning af kungörelser i kyrkorna kunde

i väsentlig mån inskränkas utan ändring af stadganden af kyrkolags

natur. I sådant ändamål föresloge justitierådet, dels att, i sammanhang

med antagande af komiterades förslag till lag angående tiden

för allmänna författningars trädande i kraft, en lag beslutes, genom

hvilken stadgas, att uppläsning i kyrkorna af äldre lagar och författningar

skall upphöra, att ny lag eller författning icke skall upp
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 19.

läsas i annat fall än, då Konungen af särskild anledning derom förordna!,

samt att svensk författningssamling skall tillhandahållas, på

sätt komiterade föreslagit; dels att ur 17 § i förordningen angående

lagfart å fång till fast egendom uteslutas slutorden »och skall---

uppläsas»; dels ock att föreskrift meddelas, att i länskungörelse intaget

meddelande icke skall i kyrka uppläsas i annat fall, än då

Kongl. Maj:ts befallningshafvande, med tillämpning af vissa faststälda

grunder, derom förordnat antingen för länet i dess helhet eller

för viss del deraf.

Justitierådet Hammarskjöld utlät sig: Lika med justitierådet

Afzelius anser jag från kyrklig synpunkt mycket önskvärd!, att det

nu brukliga offentliggör an det af kungörelser i kyrka kunde upphöra.

Äfven från det borgerliga samhällets synpunkt synes offentliga meddelelsers

offentliggörande i kyrka vara en föga tillfredsställande anordning,

helst sedan det svenska folket och den svenska kyrkans

bekännare icke äro sammanfallande begrepp. Det må väl väcka förundran,

att vi, antagligen ensamma bland Europas nationer, ännu

så hänga fast vid denna föråldrade anordning, att det lagstadgade

kungörelseläsandet i kyrkorna ända in i senaste tider snarare tilltagit

än af tagit. Men emedan kungörelseläsandet i så hög grad vuxit

samman med våra institutioner, är det svårt att åtminstone med ett

slag fullständigt bryta dermed.

Lika med justitieråden Afzelius och Lindbäck anser jag angeläget,

att åliggandena med offentliggörande af lagstadgade eller af

offentlig myndighet anordnade meddelanden utöfvas af personer, som

för försummelser i afseende å deras ordentliga fullgörande äro underkastade

ansvar. Hvad landsbygden beträffar, torde förhållandena

för närvarande vara sådana, att man i regel icke har andra ansvariga

organ att tillgå än de ecklesiastika. Jag delar nu komiténs

åsigt, att offentliga meddelelsers uppläsande för menigheten i åtskilliga

fall ännu så länge icke kan undvikas. Under sådana förhållanden

synes mig af skäl, som framhållits dels af reservanten inom

komitén, dels i åtskilliga öfver förslagen afgifna utlåtanden, en förflyttning

af uppläsandet från kyrkan till kommunalrummet från

praktisk synpunkt vara en bestämd försämring af nuvarande förhållanden.

I likhet med justitieråden Lindbäck, Afzelius och Carlson

anser jag emellertid en högst väsentlig inskränkning uti offentliga

Bih. till Riksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 10 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 19.

meddelelsers uppläsande i kyrka kunna ega rum. Till hvad som

behof ver uppläsas räknar jag, utom hvad komitén sjelf upptagit i

§ 1 af sitt förslag till lag angående kungörelsers uppläsande i kyrka,

dessutom hvad reservanten inom komitén angifvit i sitt motsvarande

förslag § 1 mom. b) och c). Derjemte instämmer jag med justitieråden

Lindbäck och Afzelius i hvad de yttrat om sådana handlingar,

som omförmälas i § 6 af komiténs förslag till lag angående

offentliggörande af allmänna författningar och kungörelser samt enskilda

tillkännagifvanden. Om, såsom komitén föreslagit, lagen

om kungörelsers uppläsande i kyrka så formuleras, att den innehåller,

icke en bestämmelse om livilka borgerliga meddelanden skola i

kyrka kungöras, utan allenast ett medgifvande hvad som derutaf

må på sådant sätt offentliggöras, blir det möjligt för det borgerliga

samhället att utan kyrkomötets hörande, när helst så finnes lämpligt,

öfvergå till ett tidsenligare sätt för kungörandet.

I fråga om det af komitén föreslagna offentliggörande af lagstadgade

eller andra allmänna meddelanden genom anslag å en af

kommunen anordnad tafla, har jag ingen annan anmärkning än att,

af det af justitierådet Lindbäck anförda skäl, bestyret med kungörelsernas

anslående in. in. bör anförtros åt en person, som för försummelse

är underkastad ansvar.

Hvad slutligen enskilda, af lag ej påbjudna tillkännagifvanden

angår, synes lagstiftningen icke dermed behöfva taga någon

större befattning. Det är möjligt, ehuru föga önskligt, att, såsom

reservanten inom komitén föreslagit, det åtminstone tills vidare bör

vara pastor tillåtet att uppläsa enskild kungörelse, som han finner

vara af sådan vigt, att den bör på detta sätt menigheten delgifvas.

I öfrigt synes det kunna anses såsom en gemensam angelägenhet

för den borgerliga kommunen att, der så finnes nödigt, för offentliggörande

af enskildes tillkännagifvanden vidtaga lämpliga anordningar,

hvarvid det ej bör vara kommunen förment att för ändamålet

använda den anbefalda, för offentliga tillkännagifvanden afsedda

täflan, dock ej i vidsträcktare mån, än att dess användande

för sitt egentliga ändamål icke förhindras.

Justitieråden Abergsson, Her slom och Norberg instämde i det

af justitierådet Afzelius afgifna yttrande.

Ex protocollo

Carl Boheman.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 19.

19

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 15 september 1893,

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena, grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Justitieråden: Hernmarck

Afzelius.

Efter gemensam beredning med cheferna för civil- och ecklesiastikdepartementen

anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet

Östergren i underdånighet:

att, sedan komiterade för utarbetande af förslag till ändringar

i kyrkolagen m. m. den 28 maj 1892 öfverlemnat ett af komiterade

författadt betänkande, innehållande, bland annat, förslag till

l:o) lag angående kungörelsers uppläsande i kyrka, 2:o) lag angående

tiden för allmänna författningars trädande i kraft, 3:o) kungörelse

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 19.

om ändrad lydelse af §§ 7, 8 och 11 i kungörelsen den 3 december

1875 angående ut-gifvandet af svensk författningssamling, 4:o) lag

angående offentliggörande af allmänna författningar och kungörelser

samt enskilda tillkännagifvanden och 5: o) lag angående ändrad lydelse

af §§ 16, 23, 59 och 65 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 mars 1862, samt Kongl. Maj:t, efter det infordrade

underdåniga utlåtanden inkommit dels öfver samtliga förslagen från

domkapitlen i riket, Stockholms stads konsistorium och hofkonsistorium

äfvensom Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länen och dels

öfver de under l:o)—4: o) omförmälda förslagen från öfverståthållareembetet,

genom remiss den 12 januari innevarande år anbefalt högsta

domstolen att öfver de under l:o), 2:o) och 4:o) här ofvan omförmälda

förslag afgifva utlåtande, detta utlåtande numera afgifvits.

Efter att hafva redogjort ej mindre för förslagen än äfven

för berörda utlåtanden yttrade departementschefen:

»Att nu gällande bestämmelser, enligt hvilka jemväl verldsliga

kungörelser skola uppläsas i kyrka, hvarken ur det borgerliga

samhällets eller ur kyrkans synpunkt kunna anses fullt tillfredsställande,

lärer icke kunna med fog bestridas. Ett önskningsmål barock

länge varit att få desamma utbytta mot andra, som bättre lämpade

sig för nutida förhållanden. Att vid företagandet af en sådan

lagändring fullständigt bryta med det rådande förfaringssättet och

från uppläsande i kyrka i regeln afskilja alla kungörelser, som icke

beröra kyrkans eller den kyrkliga kommunens angelägenheter, torde

dock, såsom ock af komiterade framhållits, icke böra ifrågakomma,

med mindre för dessa kungörelsers publicerande anvisas en annan

form, som åtminstone icke är mindre nöjaktig än den hittills brukade.

Komiterade hafva trott sig finna en sådan form i kungörelsernas

fästande å anslagstafla och i vissa kungörelsers och handlingars

uppläsande dels genom kommunalnämndens försorg i sockenstuga

eller annat lämpligt rum i närheten af sockenkyrkan och dels

å kommunal- eller kyrkostämma eller vid stadsfullmäktiges sammanträde,

allt i enlighet med de närmare bestämmelser komiterade sammanfattat

i förslaget till lag angående offentliggörande af allmänna

författningar och kungörelser samt enskilda tillkännagif vanden.

Mot den af komiterade föreslagna anordning hafva emellertid,

bland annat, anmärkts: att den ifrågastälda anslagstaflan skulle blifva

af föga värde i anseende till svårigheten för menigheten att bland

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o in.

21

den mängd anslag, som å täflan komme att anbringas, göra sig underrättad

om innehållet af det eller de anslag, hvarom den behöfde

erhålla kännedom; att en förflyttning af uppläsandet från kyrkan

till kommunalrummet ur praktisk synpunkt vore en bestämd försämring

af nuvarande förhållanden; samt att bestyret med kungörelsernas

anslående och uppläsande icke utan äfventyr kunde öfverlemnas

åt någon, som för åsidosättande af sina åligganden i sådant

hänseende icke vore enligt lag underkastad ansvar.

Då rigtigheten af de sålunda gjorda anmärkningarna svårligen

låter sig förneka samt ej heller kan lemnas utan beaktande, att

det nuvarande kungörelsesättet sedan århundraden tillbaka varit

rådande här i landet och nära sammanvuxit med vårt folks vanor

och åskådningssätt, anser jag mig icke kunna inför Eders Kongl.

Maj:t förorda godkännande af de grunder, hvarpå komiterades förslag

till lag angående kungörelsers uppläsande i kyrka och till lag angående

offentliggörande af allmänna författningar ni. in. jemte med

dessa omedelbart sammanhängande författningsförslag hvila. För

min del biträder jag deremot deras mening, som hålla före, att man,

med bibehållande af det nuvarande kungörelsesättet, bör genom begränsning

af det omfång, hvari verldsliga kungörelser skola uppläsas

i kyrka, i görligaste måtto förminska de med samma kungörelsesätt

förbundna olägenheter; och vågar jag antaga, att detta låter sig

göra i den utsträckning, att åtminstone de väsentligaste anledningarna

till klagan varda undanröjda.

I händelse komiterades förslag till lag angående tiden för allmänna

författningars trädande i kraft — hvilket förslag af högsta

domstolen lemnats utan anmärkning — varder antaget, bortfaller

behofvet att, för bestämmande af sagda tid, uppläsa sådana författningar

från predikstolen, och i annat hänseende lärer behof deraf

endast undantagsvis komma att föreligga. Det synes derför, som

om, under nämnda förutsättning, uppläsande af allmänna författningar

i kyrka för framtiden skulle kunna inskränkas till de fall,

då föreskrift härom blifvit i sjelfva författningen eller genom särskild

nådig kungörelse meddelad, hvaremot författningarnas rubrik

och datum borde i hvarje fall till allmänhetens kännedom i kyrkan

kungöras. Sedan allmänheten i sådan ordning erhållit kunskap om

en författnings tillvaro, torde svårighet ej möta att om dess närmare

innehåll erhålla kännedom, helst, enligt gällande föreskrift,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 19.

alla allmänna författningar skola för församlingsmedlemmar hållas

tillgängliga i församlingens arkiv. Likaledes torde uppläsande af

länskungörelserna kunna i väsentlig mån inskränkas; hvarförutom

åtskilliga i särskilda lagar och författningar, t. ex. förordningen angående

lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875 17 § och

kungörelsen den 9 juli 1852, meddelade föreskrifter om uppläsande

i kyrka böra utan olägenhet kunna upphäfvas.

Beträffande enskilda personers tillkännagifvanden, synes mig

böra i allmänhet åt församlingarna sjelfva öfverlemnas att afgöra,

huruvida sådana tillkännagifvanden må i kyrka uppläsas; dock att,

om vederbörande prest finner sådant tillkännagifvande otjenligt att

i kyrkan uppläsas, presten i hvarje händelse bör fortfarande, såsom

hittills, ega rätt att vägra uppläsandet.

Såvidt angår allmänna författningars och kungörelsers uppläsande

i kyrka kunna de nu af mig ifrågastälda inskränkningar

vidtagas i den ordning §§ 87 mom. 1 och 89 regeringsformen angifva.

I fråga åter om förenämnda begränsning af den enskildes

rätt att få tillkännagifvanden upplästa i kyrka, så, enär denna rätt

hufvudsakligen grundar sig på stadganden af kyrkolags natur, lärer

vara erforderligt att söka vinna sagda lagändring i den ordning,

som i § 87 mom. 2 regeringsformen föreskrifves; och torde ifråga

om den blifvande lagens affattning finnas lämpligt att i densamma

införa ej mindre hvad för närvarande är gällande om allmänna författningars

och kungörelsers samt vissa i lag eller författning särskildt

omförmälda enskilda tillkännagifvandens uppläsande i kyrka

än äfven föreskrift om den tidpunkt i förhållande till gudstjensten,

då kungörelser må uppläsas. I sådant syfte har jag inom departementet

låtit upprätta ett så lydande

Förslag

till lag angående kungörelsers uppläsande i kyrka,

Med upphäfvande ej mindre af hvad i 2 kap. 5 § kyrkolagen

stadgas om uppläsande i kyrka af kungörelser angående verldsliga

angelägenheter än äfven af 10 § i resolutionen på allmogens besvär

den 9 december 1766 och förordningen den 8 maj 1849 förordnas

som följer:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kon yl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

28

1 §•

Förutom i de fall, då enligt lag eller författning eller enligt

bestämmelse i kyrkohandboken kungörelse skall uppläsas i kyrka,

skall sådan uppläsning ega rum allenast när Konungen eller dess

befallningshafvande derom särskildt förordnar; dock ege församling,

genom beslut å kyrkostämma, medgifva, att jemväl enskildes tillkännagifvanden

må, der sådant äskas, i kyrka kungöras, vederbörande

prest obetaget att vägra uppläsning af tillkännagifvande,

som i anseende till innehåll eller affattning finnes dertill otjenligt.

2 §•

Kungörande, hvarom i 1 § sägs, skall ske från predikstolen,

dock först efter det gudstjensten afslutats, der ej kyrkohandboken

annorlunda bestämmer.»

Jemte det departementschefen härefter anhöll att framdeles

få ej mindre underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning det af komiterade

upprättade förslag till lag angående tiden för allmänna författningars

trädande i kraft än äfven närmare utveckla det sätt,

hvarpå ofvan angifna inskränkning i allmänna författningars och

kungörelsers uppläsande i kyrka borde ske, hemstälde departementschefen,

att Kongl. Maj:t täcktes jemlikt § 87 mom. 2 regeringsformen

i nåder infordra kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet

godkänner berörda lagförslag.

Justitierådet Afzelius åberopade hvad han vid förslagens granskning

i högsta domstolen yttrat.

Statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkte bifall till departementschefens

hemställan.

Hvad departementschefen sålunda hemstält

täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla; och

skulle nådig skrifvelse till kyrkomötet aflåtas af

den lydelse, bil. A till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

Carl Boheman.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition No 19.

Bil. A.

Kongl. Maj.ts nådiga skrifvelse till kyrkomötet, med förslag

till lag angående kungörelsers uppläsande i kyrka;

gifven Stockholms slott den 15 september 1893.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll, vill Kongl. Maj:t, jern likt § 87 mom. 2 regeringsformen,

härmed inhemta kyrkomötets yttrande, huruvida

kyrkomötet godkänner följande förslag till

”Lag

angående kungörelsers uppläsande i kyrka.

Med upphäfvande ej mindre af hvad i 2 kap. 5 § kyrkolagen

stadgas om uppläsande i kyrka af kungörelser angående verldsliga

angelägenheter än äfven af 10 § i resolutionen på allmogens besvär

den 9 december 1766 och förordningen den 8 maj 1849 förordnas

som följer:

1 §•

Förutom i de fall, då enligt lag eller författning eller enligt

bestämmelse i kyrkohandboken kungörelse skall uppläsas i kyrka,

skall sådan uppläsning ega rum allenast när Konungen eller dess

befallningshafvande derom särskild! förordnar; dock ege församling,

genom beslut å kyrkostämma, medgifva, att jemväl enskildes

tillkännagifvanden må, der sådant äskas, i kyrka kungöras, vederbörande

prest obetaget att vägra uppläsning af tillkännagifvande,

som i anseende till innehåll eller affattning finnes dertill otjenligt.

2 §.

Kungörande, hvarom i 1 § sägs, skall ske från predikstolen,

dock först efter det gudstjensten afslutats, der ej kyrkohandboken

annorlunda bestämmer.

Kongl. Maj:t förblifver kyrkomötet med all kongl. nåd och

ynnest städse välbevågen.

OSCAR

Aug. Östergren.

Vidimeras ex officio

Otto Eooth.

s. 25 Kontrollera mot PDF

/

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition No 19.

25

Till Konungen.

Genom nådig skrifvelse den 15 nästlidne september har Eders

Kongl. Maj:t velat inhemta kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet

godkände ett i skrifvelsen intaget förslag till lag angående

kungörelsers uppläsande i kyrka.

Beträffande det sålunda framlagda förslaget har kyrkomötet

endast velat i underdånighet erinra, att genom detsammas upphöjande

till lag visserligen icke omedelbart vinnes den inskränkning

i uppläsandet från predikstolen af offentliga och enskilda tillkännagifvanden,

som föregående kyrkomöten uppstält såsom ett önskningsmål;

men då, hvad beträffar allmänna författningar och kungörelser, af

det vid den nådiga skrifvelsen fogade utdrag af statsrådsprotokollet

för den 15 nästlidne månad framgår, att en inskränkning i dessas

uppläsande torde vara att förvänta, samt i fråga om enskilda tillkännagifvanden

förslaget lemnar de särskilda församlingarna möjlighet

att besluta rörande sådanas offentliggörande i kyrka, torde

det kunna anses, att genom förslagets antagande ett icke oväsentligt

steg blefve taget i den rigtning, som kyrkomötet ansett vara

den rätta.

Till svar å den nådiga skrifvelsen får kyrkomötet för den

skull i underdånighet anmäla, att kyrkomötet på ofvan anförda skäl

för sin del godkänt förevarande lagförslag.

f ‘ 1 , '' » O

Underdånigst

A. N. Sundberg.

A. von Krusenstjerna.

i- Stockholm den 14 oktober 1893.

Kyrkomötet, i anledning af Kongl. Maj:ts skrifvelse med förslag

till lag angående kungörelsers uppläsande i kyrka. N:o 26.

(Kyrkolagsutskottets betänkande n:o 21.)

Vidimeras ex officio

f ; ••• <• • t I • I ■[ r: ■, •!

Otto Rooth.

Bil), till Riksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 19.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj-.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 15 december 1893,

. '' - • ; ■■■ i,>i / t-)ii

; -tf. ''i I..... f:: ■; r '' tf i >rjr-ji: i Öl ti: A)

i närvaro af:

i,- ■ s: Vt ■ >''■> i. i-•!<>! ("-bin. niyani n>l

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Justitieråden: Ahlgren,

Wijkander.

Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet

anmälde föredragande departementschefen i underdånighet:

Kyrkomötets underdåniga skrifvelse den 14 sistlidne oktober,

deri kyrkomötet, med anledning af Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse

till kyrkomötet den 15 nästföregående september med förslag till

lag angående kungörelsers uppläsande i kyrka, i underdånighet anmält,

att kyrkomötet för sin del godkänt berörda lagförslag.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 19.

27

Uppå föredragandens hemställan, deri statsrådets

öfriga ledamöter instämde, fann Hans Maj:t

Konungen godt i nåder förordna, att, jemlikt § 87

regeringsformen, till Riksdagen skulle aflåtas nådig

proposition i ämnet, sådan den under litt. B finnes

detta protokoll bilagd.

Ex protocollo

''•\ \ S *< é''1, V, *V-V , V\ - Ai''!uVjVi

Aug. von Hartmansdorff.

Mi

MO

R.df-.fmi

• f Mkt Öl <;•.

■•''•ii

fr1.:

,1.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1894:56 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition n:o 19 med förslag till lag angående kungörelsers uppläsande i kyrka. a1 i texten