Sök i Ratio Lex

Angående åtgärder till förekommande af skogsförödelse inom Gotlands län

15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1894:5, Angående åtgärder till förekommande af skogsförödelse inom Gotlands län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

1

N:o 5.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående åtgärder

till förekommande af skogsförödelse inom Gotlands

län; gifven Stockholms slott den 8 december 1893.

Under åberopande af bifogade utdrag af protokoll öfver finansärenden

för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed inhemta Riksdagens

yttrande öfver följande förslag till

Förordning

angående åtgärder till förekommande af skogsförödelse inom Gotlands län.

§ I
Den

af naturen till skogsbörd egnade mark skall dertill bibehållas,

der den ej odlas till åker eller äng eller afrödjes till trädgård eller

byggnadstomt eller för annat likartadt ändamål.

§ 2.

Varder till skogsbörd egnad mark för annat ändamål, än i § 1

sägs, af jordens egare eller innehafvare eller, med hans lof och minne,

af annan sköflad eller förödd, så att skogens naturliga återväxt omöjliggöres

eller äfventyras, och sker det icke till följd af föreläggande vid

laga skifte eller af annat tvång, då ege Kongl. Maj:ts befallningshafllih.

till Riksd. ‘Prof 1894. 1 Sami. 1 Afd. 4 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

vande vid verkande vite förbjuda, att skogen å i fråga varande hemmans

eller egendoms till skog eller beteshage häfdade mark tillsvidare

anlitas för annat än husbehof.

§ 3.

Visar egare eller innehafvare af skog, hvilken enligt § 2 blifvit

under förbud stäld, att han vidtagit ändamålsenliga åtgärder för skogens

återväxt å den afbrukade marken, varde det stadgade förbudet af

Kongl. Maj-.ts befallningshafvande återkalladt; dock åligge egaren eller

innehafvaren af skogen att deråt fortfarande egna den vård, som för

nämnda ändamål nödig är, vid äfventyr att förbudet eljest förnyas.

§ 4.

Mom. 1. Kommunalnämnd hålle uppsigt å skogens vård och

skötsel inom kommunen. Finner kommunalnämnd skogsförödelse vara

för handen, såsom i § 2 sagdt är, eller att hvad i § 3 stadgas icke

behörigen iakttages, göre derom anmälan hos Kongl. Majrts befallningshafvande.

Mom. 2. Sker sådan anmälan eller förekommer eljest anledning

till vidtagande af åtgärd, som i § 2 eller § 3 föreskrifven är, då skall

Kongl. Maj:ts befallningshafvande låta genom vederbörande skogstjenstemau

och två gode män förhållandet på stället undersöka och infordra

egarens eller innehafvarens af skogen förklaring och meddéle derefter

sitt beslut, Kongl. Maj-.ts befallningshafvande dock öppet, derest omständigheterna

anses böra dertill föranleda, att, sedan undersöktiingsinstrumentet

inkommit, innan slutligt utslag meddelas, tillsvidare vid

vite förbjuda skogsafverkning annat än till husbehof å i fråga komna

egendom.

Mom. 3. Kostnaden för sådan undersökning skall, då skogen,

på sätt i denna förordning sägs, varder under förbud stäld, godtgöras

af den, som finnes hafva gjort sig skyldig till skogsförödelsen, men

eljest, äfvensom der tillgång hos denne saknas, af landstingsmedel utgå.

§ 5-

Mom. 1. De gode män, hvilka hafva att jemte vederbörande

skogstjensteman verkställa den i § 4 föreskrifna undersökning, utses

af landstinget, två för hvarje länsmansdistrikt. Desse gode män väljas

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Rongl. Maj:ts Råd. Proposition N:o 5,

för två år, och böra vid undersökning två ojäfvige gode män tillstädesvara,

helst de, som blifvit utsedde för det distrikt, der undersökning

skall ske.

Mom. 2. Under förrättning samt resa dit och derifrån njute gode

männen ersättning för underhåll och skjuts, såsom för gode män vid

landtmäteriförrättning är stadgadt.

§ 6.

■ - * '' i > < *'' ! • f '' - • i . : i 1* * . • • f i i.-- i J l '' . / ‘ i . '' •'' ! tf i ! .. • O ! 1 ‘ ’ f* _

Barrträd, som, efter hvad här nedan i § 7 sägs, är att anse såsom

undermåligt, må icke i form af rundt, biladt eller sågadt virke till

in- eller utländsk ort skeppas eller i fartyg inlastas eller vid lastageplats

till inlastning uppläggas, allt vid påföljd att virket tages i beslag

och dömes förbrutet, så framt icke, på sätt i § 8 stadgas, vederbörligt

tillstånd är gifvet till trädets utverkning för skeppning.

§

Mom. 1. Såsom undermåligt anses träd, som afverkadt ej håller i

genomskärning minst 21 centimeter vid storändan. Vid sagda mått

får ej barken inberäknas.

Mom. 2. Af träd, som lemnar mer än en sågstock, må trädets

öfre del eller toppstocken ej hänföras till undermåligt virke och såsom

sådant tagas i beslag, der det tydligen visar sig eller ådagalägges, att

det virke är taget af träd, som ej är undermåligt, eller af träd, som

är med vederbörligt tillstånd för skeppning afverkadt.

Mom. 3. Sparre, som är bilad så, att ursprungliga tjockleken

vid storändan ej kan utrönas, skall, för att icke anses undermålig, hålla

i omkrets vid storändan minst 52 centimeter.

Mom. 4. I afseende på virke, som redan är sågadt, då det anträffas,

skall hvad ofvan är stadgadt ega tillämpning endast i fall lagligen

styrkas kan, att varan tillkommit af träd, som är undermåligt

och till hvars utverkande för skeppning ej meddelats vederbörligt tillstånd.

§ 8.

Mom. 1. Önskar egare eller innehafvare af skog för skeppning

afverka undermåligt virke, anmäle sig hos vederbörande skogstjensteman,

hvilken åligger verkställa den undersökning, som af omständig
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

heterna påkallas. Finnes skäl vara för dylik afverkning, då må, der

ej laga hinder eljest möter, tillstånd af förrättningsmannen gifvas till

afverkning för skeppning; dock att träd, som vid storändan håller 15

centimeter eller mera i genomskärning, ej må afföras, innan det genom

förrättningsmannens försorg blifvit med kronomärke stämplad!. Vill

egaren sig till säkerhet hafva virke jemväl af mindre dimensioner

stämpladt, vare dertill berättigad.

Mom. 2. Angående undermåligt virke, som till följd af föreläggande

vid laga skifte varder afverkadt, skall, der egaren vill låta det

virke skeppas, gälla i tillämpliga delar hvad här ofvan är stadgadt.

Mom. 3. Vid sådan undersökning, som i mom. 1 sägs, bör syneinstrumentet

aflemnas, innan förrättningsmannen från stället afreser.

Öfver förrättningen må klagan föras genom besvär, som skola till

Kongl. Maj:ts befallningshafvande ingifvas före klockan tolf å femtonde

dagen sedan förrättningen fullbordats, och skall underrättelse derom i

sjmeinstrumentet meddelas.

§ 9-

Undermåligt ostämpladt virke är ej underkastadt beslag, såvida

tydligen visar sig eller styrkes, att afverkningen skett innan förbud

för skeppning af sådant virke varit för orten stadgadt; och skall sådant

virke i den ordning, här ofvan sägs, med kronomärke förses, der egaren

till sin säkerhet det äskar.

§ io.

Den, som begärt sådan undersökning eller stämpling, som i § 8

eller § 9 sägs, åligger att till förrättningsmannen utgifva godtgörelse

med reseersättning och dagtraktamente enligt gällande resereglemente.

§ Il
Rätt

att i beslag taga virke, som bör anses förbrutet, tillkommer

allmän åklagare, tjenstemän och betjente vid skogsstaten samt tullstatens

tjenstemän, men rättighet att utföra åtal i sådana mål ega endast

allmän åklagare och tjenstemän samt betjente vid skogsstaten, på sätt

gällande författningar stadga, skolande förty tulltjensteman, som gjort

beslag, derom göra anmälan hos allmän åklagare eller skogstjenstemau.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 5.

5

§ 12.

Medel, som inflyta genom försäljning af virke, som enligt denna

författning är beslag underkastadt, fördelas sålunda, att en tredjedel

tillfaller kronan och två tredjedelar åklagaren; dock att, derest annan

behörig person verkstält beslaget, denne skall af åklagareandelen undfå

hälften.

§ 13-

Den, som icke åtnöjes med Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

beslut i de mål, hvarom här ofvan sägs, ege att föra klagan i den

ordning, som för fullföljd af talan i ekonomimål i allmänhet är stadgad;

dock lände beslutet till efterrättelse, intill dess att högre myndighet

annorlunda förordnat.

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1894, då nådiga förordningen

den 10 september 1869 angående åtgärder till förekommande

af skogsförödelse på Gotland upphör att gälla.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

Utdrag af protokollet öfver jinansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 8 december

1893.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen

anförde i underdånighet:

»Nådiga förordningen den 10 september 1869 angående åtgärder

till förekommande af skogsförödelse på Gotland stadgar uti § 4, att,

derest anmälan af kommunalnämnd om skogsförödelse sker eller anledning

eljest förekommer till vidtagande af åtgärd, som i författningen

är föreskrifven, Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande skall, sedan

egaren eller innehafvaren af skogen hörd blifvit, låta genom vederbörande

skogstjensteman och två gode män förhållandet på stället

undersöka och derefter meddela sitt beslut.

I underdånigt memorial den 8 december 1873 anförde Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Gotlands län, att den sålunda

stadgade ordning för behandling af mål utaf ifrågavarande slag uti

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

enskilda fall visat sig medföra den olägenheten, att, sedan anmälan om

skogsförödelse skett och innan de föreskrifna åtgärderna medelst egarens

eller innehafvarens hörande och skogens undersökning hunnit verkställas,

så att målet kunnat afgöras, förödelsen ohejdadt fortgått, så

att, då ändtligen utslag med vitesförbud emot skogens anlitande för

annat än husbehof meddelats, fullständig kalhuggning egt rum å den

trakt anmälan afsett, hvarigenom naturligtvis det mål, förordningen

för sig uppstält, förekommande af skogsförödelse, helt och hållet förfelats.

Med framhållande af berörda oegentlighet uti förordningens

innehåll hade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande begärt landstingets

1 länet yttrande derom äfvensom rörande det förslag till oegentlighetens

afhjelpande, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande för sin del funnit

lämpligt, hvarjemte Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som hölle

före, att ett fullständigare uppnående af författningens syften skulle

ernås genom att i densamma inrymma befogenhet för Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande att såsom påföljd för skogssköfling stadga

antingen, såsom nu föreskrifves, totalt förbud emot skogens anlitande

för annat än husbehof eller ett inskränkt användande af densamma

under lämplig kontroll eller skyldighet att vidtaga ändamålsenliga

åtgärder för beredande af återväxt, med rättighet derjemte att få förena

två eller alla af dessa påföljder, anhållit, att landstinget jemväl härom

ville yttra sig. Den uppfattning, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

sålunda angifvit sig hysa rörande behofvet och nyttan af tillägg

till berörda förordning, hade delats af landstinget, som förordat, att åt

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande måtte medgifvas rätt att antingen

genast, då anmälan om skogsförödelse inkomme, efter sig företeende

omständigheter meddela vitesförbud eller ock, efter verkstäld

undersökning, derom förordna, intill dess slutligt utslag folie, samt att

rörande påföljd för skogssköfling i sådant hänseende måtte stadgas

hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i dess framställning till

landstinget ansett nödigt. Med afseende härå hemstälde Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande, bland annat, att till förordningens § 4 mom.

2 måtto fogas ett tillägg, hvarigenom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

lemnades öppet att, derest omständigheterna ansåges böra

sådant föranleda, innan slutligt utslag kunde hinna meddelas, tills

vidare vid vite förbjuda skogsafverkning å egendom, hvarå skogsförödelse

blifvit anmäld eller anledning till vidtagande af åtgärd enligt författningen

eljest förekomme.

Öfver berörda framställning hördes skogsstyrelsen, hvarefter ärendet

jemte andra frågor rörande lagstiftning för den enskildes skogs
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

hushållning öfverlemnades till domänstyrelsen, som den 26 maj 1885

afgaf underdånigt utlåtande i ämnet.

Sedan jemlikt nådig remiss den 23 augusti 1886 landstinget

lemnats tillfälle att yttra sig, huruvida med afseende å dåvarande förhållanden

och vunnen erfarenhet om verkningarna af nuvarande skogslagstiftning

för Gotland förändring af samma lagstiftning fortfarande

kunde anses erforderlig, förklarade Eders Kongl. Maj:t vid ärendets

föredragning den 21 september 1888, att då landstinget vid dess förnyade

behandling af ifrågavarande ärende afstyrkt de af Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande föreslagna ändringar i nådiga förordningen

den 10 september 1869, allenast med det undantag, att landstinget

tillstyrkt sådan ändring af § 4 mom. 2 i nämnda förordning, att Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande skulle ega att, sedan instrument öfver

den i berörda lagrum omförmälda undersökning till Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande inkommit, tills vidare och intill dess slutligt utslag

meddelades, vid vite förbjuda skogsafverkning annat än till husbehof å

egendomen, samt då sistberörda lagändring icke synts Eders Kongl.

Maj:t vara af den betydenhet, att skäl kunde anses vara att för allenast

densammas genomförande påkalla Riksdagens medverkan, Eders Kongl.

Maj:t funnit hvad i ärendet förekommit icke till någon Eders Kongl.

Maj:ts vidare åtgärd föranleda.

Med åberopande att vid sammanträden, som år 1890 hållits med

elfva af länets tolf hushållningsgillen, dervid fråga förevarit om behofvet

af åtgärder till ökadt skydd mot skogsförödelse på Gotland, tre gillen

uppgifvit, att inom deras områden ingen egentlig skogssköfling förekommit,

men att öfriga gillen uttalat sig för en förbättrad skogslagstiftning

för Gotland i öfverensstämmelse med den för Vesterbottens

och Norrbottens län gällande, dock med vissa inskränkningar, hemstälde

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i skrifvelse till länets år 1891

församlade landsting, att landstinget ville till Eders Kongl. Maj:t ingå

med framställning i syfte att jemte förordningen den 10 september

1869 angående åtgärder till förekommande af skogssköfling på Gotland

måtte för Gotlands län gälla hvad stadgadt vore genom nådiga förordningen

den 19 mars 1888 angående åtgärder till förekommande af

öfverdrifven afverkning å ungskog inom Vesterbottens och Norrbottens

län, dock så att såsom undermåligt skulle anses barrträd, som afverkadt

ej hölle i genomskärning minst 21 centimeter vid storändan, i följd

hvaraf äfven de i 1888 års förordning föreskrift^ mått för utrönande,

huruvida bilad sparre borde anses undermålig, skulle tagas vid storändan,

samt att undermålig skog finge utan särskilt tillstånd sågas till ound
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

gängligt husbehof äfven vid salusåg, såvida behofvet styrktes genom

intyg af två ojäfvige, trovärdige män.

Det landstingets utskott, som hade att behandla denna fråga,

ansåg enhälligt, att skärpta bestämmelser behöfdes för motverkande af

ungskogens på Gotland sköflande, men föreslog uppskof med frågau

till 1892 års landsting samt densammas behandling af en komité. Detta

förslag bifölls ock af landstinget.

Uti ett till 1892 års landsting afgifvet utlåtande hade derefter de

af landstinget utsedde komiterade anfört, att enligt deras åsigt Norrlandslagen,

äfven med de af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

föreslagna ändringar, ej vore tillämplig på Gotland, der förhållandena

vore helt olika, att genom lagens tillämpning på Gotland många och

afsevärda svårigheter skulle uppstå, särskild^ beträffande undermåligt

virkes fria användning till husbehof eller afsalu inom länet, att deremot

lagens bestämmelser i afseende å skeppning af virke borde kunna i

tillämpliga delar vara af stort gagn för åsyftade ändamålet, samt att

komiterade i likhet med Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåge,

att det mått, 21 centimeter i genomskärning, som i Norrlandslagen

vore gränsen mellan skeppningsbart och Undermåligt virke, borde

för virke från Gotland tagas vid storändan; och hade komiterade

derföre uppsatt det förslag till förordning angående åtgärder till förekommande

af öfverdrifven afverkning af ungskog inom Gotlands län,

som nu förelädes landstinget.

De väsentligaste bestämmelserna i detta förslag voro följande:

Barrträd, som är att anse såsom undermåligt, må icke i form åt

rundt, biladt eller sågadt virke till in- eller utländsk ort skeppas eller

i fartyg inlastas eller vid lastageplats till inlastning uppläggas, allt

vid påföljd att virket tages i beslag och dömes förbrutet, så framt icke

vederbörligt tillstånd gifvits till trädets afverkning för skeppning.

Såsom undermåligt anses träd, som afverkadt ej håller i genomskärning

minst 21 centimeter vid storändan, barken oberäknad.

Sparre, som är bilad så att ursprungliga tjockleken vid storändan

ej kan utrönas, skall för att icke anses undermålig hålla i omkrets

vid storändan minst 59 centimeter, i fall sparren är bilad till skarpkant,

men eljest minst 62 centimeter.

Önskar egare eller innehafvare af skog för skeppning afverka

undermåligt virke, anmäle sig hos vederbörande skogstjensteman, hvilken

åligger verkställa den undersökning, som af omständigheterna påkallas.

Finnes skäl vara för dylik afverkning, då må, derest oj laga hinder

eljest möter, tillstånd af förrättningsmannen gifvas till afverkning för

Bill. Ull lliksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 4 Häft. 2

f

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

skeppning, dock att träd, som vid storändan håller 15 centimeter eller

mera i genomskärning, ej må afföras innan det genom förrättningsmannens

försorg blifvit med kronomärke stämpladt.

Vid nyss omförmälda undersökning bör syneinstrument aflemnas,

innan förrättningsmannen från stället afreser. Underrättelse om tiden,

inom hvilken besvär böra hos Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

ingifvas, skall i syneinstrumentet meddelas.

Detta förslag beslöt landstinget utan votering biträda.

I en af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Gotlands län

med underdånig skrifvelse den 14 oktober 1892 öfverlemnad skrift har

derefter länets landsting anhållit, att nämnda, af landstinget godkända

förslag till förordning måtte från och med den 1 juni 1893

blifva gällande för Gotlauds län jemte nådiga förordningen den 10

september 1869 angående åtgärder till förekommande af skogsförödelse

på Gotland, hvarjemte landstinget förnyat sin 1886 gjorda framställning

om sådan ändring i § 4 mom. 2 af sistberörda förordning, att Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande skulle ega att, sedan instrument öfver

den i nämnda lagrum omförmälda undersökning till Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande inkommit, tills vidare och intill dess slutligt utslag

meddelades, vid vite förbjuda skogsafverkning annat än till husbehof å

egendomen.

Vid öfverlemnande af denna landstingets skrift har Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande tillika bifogat yttrande i ärendet af tillförordnade

revirförvaltaren på Gotland, som, bland annat, anfört, att

landstingets ifrågavarande förslag till införande af en minimidimensionslag

öfverensstämde i det närmaste med de åsigter i detta ämne, till

livilka han kommit efter en tioårig tjenstetid inom reviret, att en sådan

lag skulle fullständiga den för Gotland nu gällande förordningen af år

1869 och blifva till gagn först och främst för ungskogens bevarande,

men äfven för såväl köpare som säljare af skog och med tiden blifva

till belåtenhet för alla, hvilka af densamma komme att beröras, samt

att vidkommande de närmare bestämmelserna i förslaget ej annat vore

att erinra, än att en diameter af 21 centimeter vid det afverkade trädets

storända kunde, då nödig hänsyn toges till barrträdens växtform

och andra omständigheter, antagas motsvara en omkrets icke af 59,

utan af 52 centimeter vid storändan af sparre, som vore bilad till skarp

kant, och att föreskriften om minsta tillåtna omkretsen af sparre, som

icke vore bilad till skarp kant, vore med hänsyn till de gotländska

förhållandena öfverflödig.

Den rättelse i förslaget, vederbörande skogstjensteman sålunda

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 5.

funnit nödig, har synts Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande böra

antagas vara af behofvet påkallad. Härförutom har Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande ansett den ändring i förslaget böra vidtagas, att

för anförande af besvär öfver den i förslaget omförmälda syneförrättning

utsattes bestämd tid, femton dagar efter förrättningens fullbordande,

hvarjemte Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, enär den af landstinget

föreslagna nya författning såväl som förordningen af år 1869

afsåge åtgärder till förekommande af skogsförödelse, ansett båda författningarna

lämpligen kunna uti en enda sammanföras.

Efter nådig remiss har domänstyrelsen afgifvit. underdånigt utlåtande

och dervid tillika öfverlemnat inhemtade yttranden från den

ordinarie revirförvaltaren på Gotland samt öfverjägmästaren i Östra

distriktet, af hvilka den förre väl ansett sig ej böra afstyrka de föreslagna

lagbestämmelserna, enär desamma, såsom det syntes, af skogsegarne

sjelfva eftersträfvades, men likväl velat angifva de betänkligheter,

hvartill samma bestämmelser enligt hans mening gåfve anledning,

och i sådant afseende hufvudsakligen anfört, att, ehuru det ej kunnat

förekommas, att saluafverkningsförbuden någon gång kommit för sent,

så att, när förbudet utfärdats, skogen nästan hunnit uthuggas, samt

den i författningen afsedda återplanteringen af skog i allmänhet gått

trögt i anseende till dermed i följd af torka och nattfroster förenade

svårigheter, den nuvarande på fridlysningsprincipen egentligen grundade

skogslagen på det hela verkat besparande och återhållande, åtminstone

mot större skogssköflingar; att det nu föreslagna tillägget om rätt för

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande att, sedan instrument öfver

skogsbesigtningen inkommit, genast meddela interimsförbud mot vidare

skogsafverkning visserligen skulle påskynda dylika måls afgörande,

men antagligen ej kunde hindra nedhuggning af mindre skogsparker

af 20 å 30 tunnlands ytvidd, hvartill skogsköpen nu merendels inskränkte

sig; att än mindre det föreslagna exportförbudet för virke,

understigande 21 centimeters genomskärning vid storändan, kunde antagas

leda till det afsedda ändamålet, ungskogens fredande, då virke

af små dimensioner ändå finge fritt förbrukas och säljas inom länet;

att kombinationen af exportförbud med förut varande bestämmelser till

förekommande af skogsförödelse inom länet snarare komme att intrassla

än klargöra skogsegares rättigheter och skyldigheter rörande skogsafverkning;

samt att detta exportförbud, öfver hvars tillämpning kontrollen

torde komma att förete många svårigheter, visserligen komme

att hindra utförsel af 4 it 5 tums sparrar, men att detta slag af virke

emellertid endast i ringa mängd nu utfördes.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 5.

Deremot har öfverjägmästaren förordat författningsförslaget under

erinran, att Eders Kong], Maj:ts befallningshafvandes och landstingets

mångåriga sträfvande!! att genom lagstiftning i någon mån hämma

skogarnas uthuggning måste anses berättigade af förhållandena inom

detta län, der den grunda jordmånen i förening med kalla och torra

vårar i hög grad verkade hindrande på uppkomsten af skogsåterväxt,

vare sig naturlig eller genom odling. Den af revirförvaltaren anförda

omständigheten, att exporten af mindre sparrar nu vore ringa, uteslöte

ej enligt öfverjägmästarens mening möjligheten af en ökad utförsel af

detta virkesslag äfvensom export af pitprops, sedan tillgången på gröfre

skog minskats, hvarjemte öfverjägmästaren framhållit, att, om än af

de föreslagna lagbestämmelserna, af hvilka någon skada ej föranleddes,

icke kunde förväntas några stora resultat, förebyggandet för framtiden af

större pitpropsafverkningar och dermed förenade faror för den gotländska

grunda skogsmarken, som ofta öfverginge till impedimentartad hällmark,

vore af betydelse för ön, äfvensom att med visshet kunde antagas, att

den genom det föreslagna tillägget till § 4 mom. 2 i den nuvarande

förordningen tillkomna rätten för Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

att efter besigtningsinstrumentets erhållande, innan slutligt utslag meddelades,

vid vite tillsvidare förbjuda afverkning annat än till husbehof

ej komme att begagnas i andra fall, än då det för lagens helgd vore

önskvärd!, att pågående skogsskölling genast upphörde, hvarföre öfverjägmästaren

förordat jemväl detta tillägg till den nuvarande förordningen.

För egen de! har domänstyrelsen anfört, att, enligt hvad landstinget,

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande och skogstjenstemännen

meddelat, föreskrifterna i den nu på Gotland gällande skogsförordningen

icke visat sig tillräckliga till förekommande af skogssköfling. Då faran

för skogarnas bestånd och markens försämring på denna ö med dess i

allmänhet grunda jordmån och exponerade läge vore större än i de

flesta af landets öfriga landskap, syntes ett fortgående å den redan

beträdda vägen att genom undantagslagstiftning söka skydda de gotländska

skogarna hafva stora skäl för sig och det framlagda förslaget

till ytterligare skärpande af denna skyddslag för åstadkommande af en

utaf ortmyndigheterna erforderlig befunnen förbättring i densamma

vara fortjent af all uppmärksamhet. Då den yngre skogen ej ansåges

tillräckligt skyddad genom hittills gällande skogslag rörande denna

landsdel, skulle ett förbud mot export af mindre virkessortimenter verka

i viss mån hämmande i fråga om saluafverkningen af dylik skog, och

då skogsmarken på Gotland i allmänhet vore fördelad i mindre lotter,

der något skogsbruk i samma omfattning och af samma betydelse för

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

andra näringar Bom å fastlandet icke förekomme, utan skogsmarken

hufvudsakligen toges i anspråk för husbehofsafverkning och bete, skulle

olägenheterna vid skogsskötsel af en dimensionslag der blifva mindre

än annorstädes.

Om än, såsom skogstjenstemännen med skäl anmärkt, några störa

resultat af ett exportförbud af den beskaffenhet, som nu föreslagits,

under nuvarande förhållanden ej kunde förväntas, hölle domänstyrelsen

likväl före, att ett stadgande om sådant förbud, äfvensom införandet

derjemte i den nu gällande författningen af det utaf landstinget föreslagna

och af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordade tilllägget

till § 4 mom. 2 vore egnadt att för framtiden göra samma författning

mera verksam. Det af ortens såväl korporationer som myndigheter

nästan enhälligt omfattade och eftersträfvade författningsförslaget

vore således enligt domänstyrelsens åsigt af beskaffenhet att böra

vinna nådigt godkännande.

Till den redogörelse för handlingarnes innehåll, jag härmed lemnat,

anser jag mig böra lägga några ur Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

femårsberättelser hemtade, de gotländska skogsförhållandena

belysande uppgifter.

Enligt dessa berättelser har antalet hos Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande gjorda anmälanden om skogsförödelser utgjort:

1871—1875 56, af hvilka 35 föranledt skogsförbud,

1876—1880 25 „ „ 10 „ „

1881—1885 14 „ „ 6 „ „

1886—1890 15 „ „ 12 „ „

I femårsberättelsen för 1876—1880 anför Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande, att ehuru befolkningen till följd af meddelade förbud

med stöd af den för Gotland gällande skogslag blifvit något försigtigare

än tillförene i afseende å sättet att afverka skogen, så att

den dåmera merendels aktade sig att vid andra tillfällen, än då laga

skiften ifrågakomme, helt och hållet på vissa egotrakter undanrödja

skogen, försäljning deraf ändock fortginge så, att stor fara vore för

handen för skogarnas återväxt, helst det sällan inträffade, att skogssådd

eller plantering verkstäldes i den afverkade skogens ställe. I femårsberättelsen

för åren 1881—1885 uppgifves, med ledning af från Visby

tullkammares årsredogörelse hemtad uppgift, att utförseln af trävaror,

uppskattad i kubikfot, der beräkning i sådant mått kunnat ske, utgjort

i medeltal för hvarje af do år, berättelsen afsåge, 1,275,021,6 kubikfot.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 5.

Samma utförsel hade i medeltal för åren 1871—1880 utgjort 655,151

kubikfot och i medeltal för åren 1876—1880 692,879 kubikfot. Utförseln

af trävaror hade således, enligt hvad i femårsberättelsen vidare

anföres, under då ifrågavarande femårsperiod stigit till nära dubbelt

emot den föregående tioårsperioden och utvisade, då åtgången för ortens

eget behof antagligen icke varit mindre än förut, eu betydligt ökad

afverkning. Då utredning år 1868 verkstäldes för beredande af väckt

förslag inom länets landsting om åstadkommande af skydd för ortens

hårdt medtagna skogar, antogs af den för ärendet utsedda komité, att,

med beräkning af afverkning för ortens eget behof och för utförsel,

denna senare antagen till 800,000 kubikfot årligen, afverkningen ganska

betydligt öfverstege den årliga tillväxten och sålunda årligen tärde på

kapitalet. Emot denna beräkning och derpå grundade förslag till åtgärder

hade hvarken landstinget eller Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

något att erinra, hvarefter framställning sedan gjordes, som

ledde till utfärdande af nådiga förordningen den 10 september 1869.

Då en utförsel af 800,000 kubikfot redan 1868 antogs öfverstiga hvad

som med ett välbetänkt anlitande af skogstillgången ansågs förenligt,

måste, enligt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes åsigt, den utförsel,

som egt rum under ifrågavarande femårsperiod till belopp af mer än

50 procent utöfver nämnda summa, väcka berättigad farhåga för en

fortfarande misshushållning med skogarna, som kunde blifva till alltför

känbar skada för det allmänna. Enligt femårsberättelsen för 1886—

1890 har utförseln af trävaror under denna femårsperiod varit ungefär

lika med den för femårsperioden 1881 —1885.

Af de uppgifter, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande sålunda

tid efter annan meddelat angående de gotländska skogsförhållandena,

framgår än ytterligare, att den nuvarande gotländska skogslagen, ehuru

densamma, enligt hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande jemväl

vitsordat, verkat välgörande, likväl icke varit tillfyllest att förekomma

öfverdrifven afverkning å de enskildes skogar inom länet. Denna uppfattning

af lagens otillräcklighet att hålla skogsafverkningen inom tillbörliga

gränser har äfven fått sitt uttryck i landstingets nu gjorda

framställning, som afser att göra den gotländska skogslagstiftningen

mera verksam genom att i densamma inrymma dels befogenhet för

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande att, när anmälan om skogsförödelse

skett och instrument öfver hållen undersökning å skogen

inkommit, kunna tillsvidare vid vite förbjuda skogsafverkning annat än

till husbehof, dels ock förbud mot utskeppning af undermåligt virke.

Om denna framställning har landstinget utan väsentlig meningsskilj
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

aktighet förenat sig; och som behofvet och ändamålsenligheten särskildt

af det deri föreslagna förbudet mot utförsel af undermåligt virke jemväl

synas vara inom länet mera allmänt insedda, anser jag landstingets

önskningar desto hellre böra vinna afseende, som med hänsyn till

Gotlands läge och dess för skogsåterväxt i allmänhet mindre gynsamma

förhållanden skogens förödande på Gotland ännu mer än i öfriga delar

af riket innebär en verklig fara, till hvars afvärjande de af landstinget

föreslagna åtgärderna synas mig vara egnade att åtminstone i någon

mån medverka. I jemförelse med de för Norrbotten och Vesterbotten

gällande bestämmelserna, livilka förutom förbud mot utskeppning af

undermåligt virke äfven stadga förbud mot sådant virkes försågning,

innebär också ett exportförbud för Gotland en vida mindre inskränkning

i den enskildes förfoganderätt öfver sin skog.

Delande Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvandes åsigt om lämpligheten

att i en författning sammanföra såväl de af landstinget nu

föreslagna bestämmelserna med deri af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

och domänstyrelsen tillstyrkta, mindre väsentliga ändringar,

mot hvilka senare jag icke har något att erinra, som ock de redan nu

gällande föreskrifterna, finner jag mig böra förorda godkännande af

de sålunda föreslagna bestäpamelserna.»

Sedan departementschefen härefter uppläst ett i öfverensstämmelse

med de af honom sålunda uttalade åsigter uppsatt förslag till förordning

angående åtgärder till förekommande af skogsförödelse inom Gotlands

län, hemstälde departementschefen, att Kongl. Maj:t måtte genom nådig

proposition inhemta Riksdagens yttrande öfver samma förslag.

På tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla hvad föredragande

departementschefen sålunda hemstält; och

skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den

lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Adolf von Hof sten.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. LU 1894:9 Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition angående åtgärder till förekommande af skogsförödelse mom Gotlands län, dels ock väckta motioner om lag s. 1 i texten