Sök i Ratio Lex

Angående dels ändrade bestämmelser rörande lönetursberäkning för vissa lärare, dels inrättandet af en kommission för bedömande af lind ervisning spr of för lärarebefattningar

1894-03-09 · 27 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1894:56, Angående dels ändrade bestämmelser rörande lönetursberäkning för vissa lärare, dels inrättandet af en kommission för bedömande af lind ervisning spr of för lärarebefattningar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

1

N:o 56.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående dels

ändrade bestämmelser rörande lönetursberäkning för vissa

lärare, dels inrättandet af en kommission för bedömande

af lind ervisning spr of för lärarebefattningar; gifven Stockholms

slott den 9 mars 1894.

v. .• [..;?! - j j }''■ >/. \f • h .wr*.. ii"

Under åberopande af bifogade protokoll öfver ecklesiastikärenden för

denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen:

dels att medgifva att bestämmelsen beträffande godkändt undervisningsprof

såsom vilkor för lönetursberäkning såsom adjunkt vid allmänt läroverk

måtte upphöra att gälla; samt att denna ändring må vinna tillämpning

från och med början af nästa kalenderår;

dels att till inrättande i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i

berörda protokoll angifna grunder af en kommission i hufvudstaden, inför

hvilken samtliga undervisningsprof för lärarebefattningar vid de allmänna

läroverken skola afläggas, bevilja ett årligt reservationsanslag af 12,000

kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

G. F. Gilljam.

Bill. till Itilcsd. Prof. 1894. 1 Samt. 1 Afd. 36 Höft. (N:o 56).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9

mars 1894.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson.

8:o.

Departementschefen anförde vidare i underdånighet:

»Då förslag till lag om stiftstyrelse den 10 februari sistlidet år föredrogs

för Eders Kongl. Maj:t, yttrade jag bland annat, att antagandet af

berörda lagförslag maste föranleda en ny anordning af de nuvarande

profven för erhållande af anställning vid de allmänna läroverken samt att

jag i detta afseende närmast tänkt mig en förändring, sådan som förordats

i motiven till förslag till stadga för rikets allmänna läroverk, afgifvet den

13 januari 1891. I enlighet dermed skulle alla undervisningsprof afläggas

inför en för ändamålet tillsatt kommission i hufvudstaden, hvilken kommission

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

skulle bestå af dels fasta, dels tillfälliga ledamöter. Ett godkändt undervisningsprof

skulle gälla öfver hela riket och icke behöfva förnyas för

befattning af samma slag och i samma ämnen; vidare skulle dessa prof

kunna afläggas icke blott under läseterminerna utan äfven under ferierna,

något, som i hufvudstad en lätt läte sig göra, då man der genom särskild

öfverenskommelse utan svårighet skulle kunna erhålla behöflig! antal

lärjungar.

Andra Kammarens första tillfälliga utskott vid 1893 års riksdag yttrar

i sitt utlåtande n:o 6, med anledning af väckt motion om skrifvelse till

Eders Kongl. Maj:t med begäran om framläggande af förslag till ändrade

bestämmelser angående skolkonsistoriernas sammansättning in. m. beträffande

berörda fråga följande: »Den svagaste punkten i afseende å styrelsen öfver

de allmänna läroverken ligger i den nu gällande ordningen för lärareprofs

afläggande och bedömande. Det synes ock vara hufvudsakligen i detta

hänseende, som konsistoriernas verksamhet ansetts otillfredsställande från

läroverkens synpunkt. För närvarande gäller, att sökande till lärarebefattning

är skyldig aflägga undervisningsprof i de till platsen hörande

ämnen, äfven om han förut aflagt godkändt prof i samma ämnen, hvilket

är betungande såväl för lärarekåren som för de bedömande myndigheterna.

En förändring i denna skyldighet kan under nuvarande förhållanden svårligen

ske, då olika grunder för bedömandet måste göra sig gällande hos

de särskilda konsistorierna och således en rättvis jemförelse mellan de

sökande icke vore möjlig på grund af vitsord från olika konsistorier.

Läroverkskommittén af 1882 ansåg, att den obligatoriska profårskursen lemnade

tillfälle att bilda sig ett säkrare omdöme om lärarens kompetens för

lärarekallet än det, som kunde vinnas genom att åhöra blott ett par timmars

lärareprof, och att sökande derför väl borde ega rättighet, men ej skyldighet

att genom inför vederbörande domkapitel aflagdt undervisningsprof styrka

sin skicklighet. Utskottet tror dock ej, att saken dermed vore hjelpt, ty

då en sökande till ordinarie lärarebefattning säkerligen i de flesta fall

skulle vilja genom undervisningsprof styrka den utbildning i lärarekallet,

han förvärfvat genom tjenstgöring efter profårets slut, qvarstode alltid den

olägenheten, att ett prof, aflagdt inom ett stift, icke vore fullt jemförlig!

med ett prof, aflagdt inom ett annat stift.

Den af Kongl. Maj:t den 6 juni 1890 tillsatta kommittén för utarbetande

af ny läroverksstadga uttalade såsom sin mening, att alla undervisningsprof

borde afläggas inför en för ändamålet tillsatt kommission i hufvudstaden

och att ett inför kommissionen aflagdt undervisningsprof skulle gälla för

hela riket. Såsom ofvan anförts, har departementschefen ansett detta förslag

böra godkännas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

Motionären har likaledes ansett, att lärareprof icke vidare borde

afläggas inför konsistorierna, på sätt hittills egt rum. Han har emellertid

ansett, att det blefve allt för betungande för hufvudstadens skolor, om

alla lärareprof skulle afläggas derstädes, en åsigt, som äfven uttalades af

1882 års läroverkskommitté, och har derför tänkt, sig, att prof skulle kunna

få afläggas i Stockholm, Göteborg, Upsala och Lund, och att Kongl. Maj:t

skulle kunna derför utfärda sådana bestämmelser, att likformighet i betygen

kunde åstadkommas.

Utskottet kan icke för sin del bedöma, i hvilken män undervisningsprofvens

förläggande uteslutande till en kommission i hufvudstaden skulle

medföra olägenhet för dervarande skolor, och vågar derför icke uttala

något bestämdt omdöme, huruvida lärareprofven böra afläggas endast på

ett ställe eller på flera ställen. Men i öfrigt anser utskottet, att den af

1891 års skolkommitté föreslagna anordningen är i alla afseenden tillfredsställande

och att den beräknade kostnaden derför af något öfver 10,000

kronor icke bör lägga hinder i vägen för dess genomförande.

Då emellertid departementschefen bestämdt uttalat sin anslutning till

det berörda förslaget, anser utskottet anledning icke förefinnas för Riksdagen

att hos Kongl. Maj:t göra någon framställning angående sättet för

lärareprofs afläggande.»

På grund af min ofvan nämnda åsigt angående undervisningsprofven

för lärarebefattningar, i hvilken jag ytterligare stärkts genom bemälta

utskotts uttalande i frågan, hemstälde jag den 19 maj sistlidet år, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes uppdraga åt den af Eders Kongl. Maj:t den 6 juni

1890 för utarbetande af förslag till stadga för rikets allmänna läroverk

förordnade kommitté att, bland annat, afgifva förslag till de närmare bestämmelser

och de ändringar i gällande föreskrifter, som befunnes nödiga,

derest samtliga undervisningsprof för lärarebefattningar vid rikets allmänna

läroverk skulle afläggas i hufvudstaden; och fann Eders Kongl. Maj:t godt

att bifalla, hvad sålunda hemstälts. Efter fullgjordt uppdrag inlemnade

bemälda kommitté den 24 sistlidne november »förslag till ändrade bestämmelser

rörande undervisningsprof för lärarebefattningar vid rikets allmänna

läroverk jemte dermed i samband stående frågor».

Kommitterade börja sin framställning med en beräkning af sannolika

antalet af de undervisningsprof, som årligen skulle komma att för sökta

lärarebefattningar eller af andra anledningar afläggas, äfvensom med en

undersökning af huru lång tid under sista decenniet i medeltal förflutit

från det en lärarebefattning blifvit ledig, till dess densamma blifvit tillsatt,

och särskildt från fatalietidens utgång, till dess utnämning af vederbörande

konsistorium eller direktion egt rum; och anmärka de härvid, att en följd

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56. 5

af profvens afläggande på samma ställe och inför samma myndighet tydligen

måste blifva, att ett sålunda aflagdt prof skulle ega giltighet öfver

hela riket. Derigenom skulle, enligt kommitterades åsigt, profvens hittills

varande antal ej så litet minskas, då ej så få sådana hade föranledts deraf,

att en sökande, ehuru han aflagt vederbörligt undervisningsprof i den

sökta sysslans ämnen, likväl icke hade gjort det inför det konsistorium,

som hade att tillsätta densamma. Till minskande af profvens antal skulle

ock bidraga, om fasta ämnesgrupper bestämdes för lediga lärarebefattningar.

Derigenom borde det nemligen blifva möjligt för en profvande att pa en

gång aflägga prof för alla de befattningar, till hvilka han i följd af sina

studier hade utsigt att ifrågakomma. Och då enligt nu gällande bestämmelser

för kompetens till lärarebefattning i allmänhet fordrades akademiskt

betyg i fyra skolämnen, skulle, efter hvad erfarenheten hittills hade gifvit

vid handen, lärarekandidater endast undantagsvis förvärfva sig sådant betyg

i flera dylika ämnen. Men med den starka konkurrens, som för närvarande

egde rum och för den närmaste framtiden antagligen komme att

ega rum vid tillsättning af lärareplatser, skulle utsigten för en sökande att

erhålla plats i andra ämnen än dem, som ingått i hans akademiska examina,

blifva ganska ringa. Flertalet af de profvande skulle derför inskränka sig

till att aflägga prof i fyra ämnen, antingen de gjorde detta på en gång

eller vid skilda tillfällen.

Att vid beräkningen af sannolika antalet prof, som årligen komme

att afl äggas inför en central myndighet eller kommission, utgå från antalet

prof, som under de senare åren aflagts inför vederbörande konsistorier och

skoldirektioner, kunde derför näppeligen gifva ett pålitligt resultat. Säkrare

hade det synts kommitterade att härvid utgå från antalet af de obefordrade

lärare, som för närvarande egde kompetens till lärarebefattningar, samt

från antalet lärarebefattningar, som kunde antagas årligen blifva lediga

till ansökning. Af de undersökningar, som kommitterade med afseende härå

anstalt, framginge, att antalet kompetente aspiranter till ämneslärarebefattningar

kunde för vårterminen 1893 anslås till vid pass 270 samt att

under nuvarande förhållanden årliga medeltalet af de för obefordrade till

täfling öppna lärarebefattningarna kunde anslås till 33, deraf 13 lektorsoch

20 adjunktsbefattningar. Under förutsättning af att den nya anordningen

af undervisningsprofven skulle träda i verket redan under innevarande

år samt att, såsom kommitterade föreslagit, vid befordran till ordinarie

tjenst större vigt än hittills komme att läggas på föregående tjenstgöring,

vore antagligt att ytterst få af dem, som efter vårterminen 1893 vunnit

kompetens till lärarebefattning, skulle under första året af prof kommissionens

verksamhet aflägga prof såsom sökande till dylik befattning. Något flere

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

ICongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

af dessa komme utan tvifvel att aflägga dylikt prof under andra verksamhetsåret

och ganska många under det tredje.

Ärliga antalet prof, som skulle komma att afläggas inför kommissionen,

beräkna kommitterade på följande sätt, Af de under vårterminen 1893 befintlige

270 obefordrade lärarne kunde 30 å 40 antagas redan hafva aflagt

erforderliga prof inför konsistorium i det stift, inom hvilket de sökte befattning,

och af de återstående skulle högst hälften eller 120 komma att

såsom sökande till 13 lektors- och 20 adjunktsbefattningar med i medeltal

3 sökande till hvar och en af de förra samt 4 sökande till hvar och en

af de senare — aflägga undervisningsprof under kommissionens första

verksamhetsår. Lades härtill 10 prof af redan anstälde lärare, skulle de

fullständiga profvens antal under detta år komma att uppgå till 130.

Under det följande året kunde de fullständiga profvens antal anslås till

110, nemligen 80 af de återstående från vårterminen 1893, 20 af sådana,

som derefter vunnit kompetens, samt 10 af redan anstälde lärare eller af

sådana, som redan förut aflagt prof. Tredje verksamhetsåret borde antalet

fullständiga prof komma att nedgå till 70 å 80, nemligen 30 af de återstående

från vårterminen 1893, 30 å 40 af sådana, som derefter vunnit

kompetens, och 10 af redan anstälde lärare eller af sådana, som förut

aflagt prof. Under de följande åren kunde de fullständiga profvens antal

beräknas till 60. Det årliga tillskottet af kompetente aspiranter till lärarebefattningar

kunde nemligen icke öfverstiga 50, då flere icke finge genomgå

profår; och mer än 10 omprof hvarje år skulle antagligen icke förekomma,

Utom de fullständiga profven vore emellertid ett icke obetydligt antal

fyllnadsprof att vänta, företrädesvis i ett ämne; och kunde dessa beräknas

till halfva antalet af de fullständiga profven. Sedan normala förhållanden

inträdt, skulle således inför profkommissionen komma att afläggas fullständiga

och fyllnadsprof för sökt lärarebefattning till ett antal, motsvarande

ungefär 70 fullständiga prof.

Till nämnda antal skulle emellertid komma ett femtiotal prof för lönetursberäkning.

Genom nådiga kungörelsen den 29 maj 1874 och cirkuläret

den 1 juni 1877 angående rätt till lönetursberäkning vid befordran

till tjenst vid allmänna läroverken för vissa lärare stadgades nemligen såsom

vilkor för dylik lönetursberäkning, att godkändt undervisningsprof

skulle inför vederbörlig myndighet hafva blifvit aflagdt, Och sedan genom

nådig kungörelse den 12 september 1890 den rätt till lönetursberäkning

blifvit upphäfd, som enligt nådiga cirkuläret den 11 december 1863

medgifvits vissa extra ordinarie lärare vid elementarläroverken, kunde

lönetur icke beräknas hvarken för tjenstgöring vid enskildt läroverk eller

för extra ordinarie tjenstgöring vid allmänt läroverk, utan att vederbör
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

ligt undervisningsprof aflagts. Det måste derför vara högeligen angeläget

för hvar och en, som genomgått sin profårskurs, att så snart som möjligt

undergå dylikt prof. Och då, såsom nämndt, i regeln femtio lärarekandidater

hvarje år afslutade sin profårskurs, skulle det förut beräknade antalet prof

årligen komma att ökas med ungefär detta belopp. Då dessa prof för

lönetursberäkning komme att afläggas omedelbart efter slutad profårskurs

och innan den profvande vunnit den erfarenhet, öfning och färdighet, som

någon tids tjenstgöring på egen hand medförde, kunde emellertid endast

undantagsvis för dessa prof så höga vitsord erhållas, som den profvande

hade utsigt att framdeles förvärfva och som för hans befordran kunde

vara eftersträfvansvärda, hvarför dessa prof näppeligen kunde betraktas

såsom definitiva eller beräknas skola i framtiden medföra en motsvarande

minskning i de erforderliga profvens antal.

Då således dessa prof blott skulle hafva betydelse för lönetursberäkningen,

men genom sitt stora antal valla betydliga svårigheter vid organisationen

af en centralmyndighet för profvens bedömande samt måste förorsaka

såväl staten som de profvande icke obetydliga kostnader, framstälde

sig den frågan, huruvida icke fordran på dylika prof såsom vilkor

för lönetursberäkning utan fara kunde efterskänkas. Tydligen hade denna

fordran faststälts, emedan man velat, att den, som skulle ega rätt till

lönetur, skulle såväl i teoretiskt som i praktiskt hänseende hafva samma

kompetens som ordinarie lärare och således borde hafva fullgjort allt, som

erfordrades för att vinna ordinarie anställning. Då, enligt de nya bestämmelserna

med afseende å beskaffenheten af de akademiska examina,

som medförde behörighet till lärarebefattningar vid de allmänna läroverken,

för adjunktsbefattning fordrades att hafva erhållit betyg i minst fyra

skolämnen, samt att betyg i ämne, hvarmed ett annat i undervisningen

vore nära förbundet, skulle vara åtföljdt af betyg äfven i detta, såsom

betyg i botanik af betyg i zoologi och tvärtom, så kunde härigenom den

teoretiska kompetensen för berörda befattningar anses tryggad. Detta

gälde emellertid icke med afseende å lektorsbefattningar; ty då för behörighet

till sådana befattningar kräfdes, utöfver hvad som fordrades för

adjunktsbefattning, att hafva aflagt. filosofie licentiatexamen i minst två

ämnen samt disputationsprof i ett skolämne, så kunde derigenom icke

teoretisk kompetens för undervisning i de högre klasserna anses vara

ådagalagd för mer än ett ämne, det, hvari disputationsprof aflagts. De i

licentiatexamen ingående ämnena kunde nemligen alla vara sådana, som

icke förekomine i skolan, utan att behörigheten till sökande af lektorsbefattning

derigenom upphäfdes och utan att högre betyg i skolämnena i

kandidatexamen derför erfordrades. Det kunde derför lätt hända, att en,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

som på grund af sina akademiska examina egde behörighet till lektorsbefattning,

icke genast efter genomgången profårskurs hade tillräckliga

kunskaper för att i tre ämnen meddela undervisning på det högsta

skolstadiet.

Hvad åter den praktiska kompetensen anginge, ådagalades den, utom

genom undervisningsprof, vid genomgående af profår. Vid meddelande af

betyg öfver afslutad profårskurs gjordes ingen skilnad mellan dem, som

afsett att derigenom förbereda sig för adjunkts- och lektorsbefattningar,

utan bedömdes alla i det hela taget efter samma norm. Då emellertid

de flesta af dem, som genomginge profår, blott hade adjunktskompetens,

och då dessa tydligen icke kunde bedömas såsom lektorsaspiranter, om än

åtskilliga bland dem sedermera förvärfvade lektorskompetens, så komme

enligt sakens natur den för alla gemensamma normen snarare att afse

adjunkts- än lektorskompetens. Ett i alla afseenden godt profårsbetyg

kunde derför anses ådagalägga praktisk kompetens för adjunkts- ehuru

icke för lektorsbefattning.

Härmed hade emellertid kommitterade ingalunda velat säga, att profårsbetyget

skulle vid tillsättning ens af adjunktsbefattningar kunna ersätta

betyget öfver undervisningsprof och göra detsamma öfverflödigt. Ty

kommitterade vore visserligen öfvertygade, att den, som erhållit ett i alla afseenden

godt profårsbetyg, hade den förmåga att undervisa, som erfordrades

för afläggande af ett godkändt adjunktsprof, men ansåge dock icke,

med den stora vigt, som vid tillsättning af lärareplatser lades och borde

läggas å undervisningsskicklighet, att nämnda betyg vore egnade att utgöra

den egentliga grunden för en jemförelse mellan flere sökande med

afseende härå. Profårsbetygen afgåfves nemligen af rektor, såsom föreståndare

för den praktiska profårskursen, efter samråd med vederbörande

lärare; men dessa lärare hade icke blifvit tillsatta med särskild hänsyn till

denna uppgift och kunde understundom vara extra ordinarie eller i följd

af ålder eller andra omständigheter härför mindre lämpliga. Och då rektor

icke i alla ämnen kunde ega nödig sakkunskap för att med full

noggrannhet gradera betygen i alla ämnen, kunde en viss ojemnhet i betygen

i de särskilda ämnena icke undvikas. Ännu större kunde dock

denna ojemnhet visa sig vara mellan de särskilda betygsgradationerna, särskilt

de högre, vid de 5 olika profårsläroverken, som icke stode i någon

närmare beröring med hvarandra. Orättvisa skulle derför lätt uppstå, om

vid i öfrigt lika förhållanden en sökande skulle på grund af öfverlägsenhet

med ett eller annat halfbetyg i profårsbetyget föredragas en annan,

som genomgått sitt profår vid läroverk med strängare fordringar för de

särskilda betygen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

Vidare vore att märka, att det alls icke vore ovanligt, att en kandidat,

som erhållit svagare vitsord för sin profårskurs, genom några års

verksamhet i skolans tjenst så utvecklat sig, att han för sina undervisningsprof

blifvit bedömd med höga vitsord, under det att å andra sidan det

icke vore utan exempel, att en kandidat, som fått höga vitsord i profårsbetyget,

icke infriat de löften, han sålunda gifvit om sig, utan blifvit en medelmåttig

lärare. Dessa olägenheter kunde icke heller afhjelpas af tjenstgöringsbetygen,

ty dessa, som utfärdades af öfver hundra rektorer för olikartade läroanstalter,

från universitetsrektorn till den tillförordnade rektorn för en tvåklassig

pedagogi, afsåge så olika undervisningsstadier och gåfves efter så olika

måttstock, att de med afseende å graden af undervisningsskicklighet knappast

vore jemförliga. Utan särskilda undervisningsprof skulle det derför blifva

nödvändigt att vid tillsättning af lärareplatser nästan helt och hållet lemna

graden af undervisningsskicklighet utan afssende.

Ehuru således undervisningsprofven visat sig behöfliga, för att tillsättning

af lärarebefattningar skulle kunna ega rum till båtnad för skolorna

och med rättvisa mot de sökande äfvensom för att ådagalägga behörig

kompetens hos den, som skulle räkna lönetur för lektorsbefattning,

så ansåge dock kommitterade, att de utan fara kunde borttagas från vilkoren

för lönetursberäkning såsom adjunkt. Den myndighet, inför hvilken undervisningsprofven

aflades, skulle härigenom befrias från ej ringa svårigheter

och såväl statsverket som de här ifrågavarande lärarne från de icke

obetydliga kostnader, som dessa prof skulle medföra. Kommitterade hemstälde

derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen sådan ändring

i bestämmelserna i nådiga kungörelsen den 29 maj 1874 och cirkuläret den

1 juni 1877 angående lönetursberäkning för vissa lärare, att den, som genom

akademiska examina och genomgången profårskurs vunnit behörighet

till adjunktsbefattning, måtte för sådan tjenstgöring, som i nämnda kungörelse

och cirkulär sades, erhålla rätt till lönetursberäkning såsom adjunkt från

och med året näst efter det, hvarunder berörda behörighet vunnits.

Under förutsättning af Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens bifall till

denna framställning, skulle antalet undervisningsprof om året, sedan normala

förhållanden inträda uppgå till omkring 75 fullständiga prof, då till

de i det föregående beräknade 70 profven lades de för vinnande af lönetursberäkning

såsom lektor erforderliga, hvilka näppeligen komme att öfverstiga

5 om året. Äfven detta antal prof vore emellertid alltför stort

för att utan de betänkligaste olägenheter kunna år efter år anställas på

ett och samma ställe, derest profven skulle försiggå under pågående läsetermin.

Ty då det öfvervägande flertalet af profvens bedömare väl måste

väljas bland de på platsen befintliga allmänna läroverkens lärare, och då

Bill. till Riksd. Prot. 1864. 1 Sami. 1 Afd. 36 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 56.

de lärjungar, som borde vid profven närvara, måste tagas bland samma

läroverks lärjungar i vissa klasser, skulle härvid undervisningens jemna gång

vid dessa läroverk icke kunna uppehållas, utan ständiga, högst betänkliga

rubbningar inträda, som snart skulle blifva outhärdliga. Förlädes deremot

profven till ferierna, skulle dessa olägenheter försvinna och till och med

ett vida större antal prof kunna till samma ställe förläggas utan att föranleda

oöfvervinneliga svårigheter. Bedömare af profven kunde nemligen

under sådant förhållande väljas inom hela landets lärarekår, och ett tillräckligt

antal lärjungar skulle utan tvifvel kunna erhållas på frivillighetens

väg. Tydligt vore emellertid, att både bedömare och lärjungar härvid

måste tillerkännas vederbörlig ersättning för deras inställelse.

Fn betänklighet reste sig emellertid genast mot förslaget att förlägga

alla undervisningsprof till skolferierna, nemligen att tillsättningen af lärarebefattningar

derigenom skulle betydligt försenas.

För att undersöka vigten af denna anmärkning hade kommitterade beräknat

den tid, som under det sista decenniet i medeltal förflutit från det

att en lärareplats blifvit ledig, till dess ansökningstiden för densamma utgått,

samt från fatalietidens slut till tiden för platsens tillsättning af vederbörande

konsistorium eller direktion, samt jemfört de sålunda vunna talen

med dem, som kunde antagas komma att visa sig efter genomförandet af

den föreslagna anordningen.

Enligt denna beräkning hade under decenniet ’/3 1882—-s% 1892 tiden

mellan befattnings ledigblifvande och fatalietidens utgång för lektorsbefattningar

i medeltal utgjort 3 månader 23 dagar och för adjunkts- och

kollegabefattningar 3 månader 18 dagar, under det att tiden, som förflutit

från fataliedagen, till dess befattningen blifvit af vederbörande konsistorium

eller direktion tillsatt, i medeltal utgjort 6 månader 6 dagar för

lektorsbefattningar samt för adjunkts- och kollegabefattningar 5 månader

15 dagar. Den tid, som åtgått för befattningarnas tillsättning, hade emellertid

icke så litet ökats under de sista åren; sålunda hade den för år 1891 — 92

i medeltal utgjort för ‘ lektorsbefattningar 7 månader 16 dagar och för

adjunkts- och kollegabefattningar 6 månader 11 dagar samt för år 1892—93

för lektorat 7 månader 4 dagar och för adjunkturer och kollegat 7 månader

3 dagar.

Vid beräkning af den tid, som enligt den nya ordningen skulle i

medeltal åtgå för lärarebefattnings tillsättande, måste man tydligen utgå

från de bestämmelser, som skulle komma att gälla med afseende å tiden

för undervisningsprofven samt anmälningarna till desamma äfvensom beträffande

läraresysslors tillsättning. I dessa hänseenden hade kommitterade

ansett sig böra föreslå: att sökande skulle vid ansökningen foga betyg öf
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

ver vederbörligt undervisningsprof, men att, i fall sökande icke aflagt dylikt

prof, hans ansökning det oaktadt finge upptagas, derest han i densamma

eller eljest inom trettio dagar efter ansökningstidens slut för konsistorium

tillkännagåfve sin afsigt att genom undervisningsprof fullfölja ansökningen

samt derefter till konsistorium inlemnade betyg öfver berörda prof före den

15 september, om ansökningstiden för den sökta sysslan utgått mellan den

15 december och den 14 juni, eller före den 15 februari, om ansökningstiden

utgått mellan den 15 juni och den 14 december; att sökande, som

redan aflagt vederbörligt undervisningsprof i de till befattningen hörande

ämnen, men önskade nytt sådant undergå, skulle beredas tillfälle dertill

samt rätt att få betyget öfver detta prof taget i betraktande vid befattningens

tillsättning, derest han på sätt och inom tid, som ofvan nämnts,

gjorde anmälan om denna sin önskan samt insände betyg öfver det nya profvet;

att för sökande till lektorsbefattning, för hvilken ansökningstiden utgått

mellan den 15 november och den 14 december, tiden för inlemnande af betyg

öfver disputationsprof finge utsträckas till den 15 mars; att anmälan till undervisningsprof

under sommarperioden — mellan den 15 juni och den 1 september

— skulle ske före den 15 maj eller i vissa fall före den 1 juli,

under det att anmälan till prof under vinterperioden — mellan den 8 och

den 22 januari — skulle ega rum före den 15 december eller i vissa fall

före den 1 januari; samt att konsistorium skulle, sedan den tid tilländagått,

inom hvilken sökande egde att tillkännagifva, huruvida han hade för

afsigt att aflägga prof för den sökta sysslan, pröfva de inkomna ansökningshandlingarna

och, derest ingen behörig sökande förklarat sig vilja aflägga

dylikt prof, företaga tillsättningen af den lediga befattningen, men, derest

behörig sökande anmält sig vilja sådant prof undergå, uppskjuta tillsättningen,

till dess den tid lupit till ända, inom hvilken betyg öfver aflagda

undervisnings- eller disputationsprof borde vara hos konsistorium inlemnade.

Med denna anordning skulle således tiden för en befattnings tillsättning

från ansökningstidens slut komma att vexla*.mellan 1 och 9 månader,

om man lemnade utom räkningen den tid, som vederbörande skolstyrelse

behöfde för fattande af sitt beslut och som i medeltal kunde antagas uppgå

till en vecka. Om samtlige sökande, som beslöte sig för att fullfölja ansökningen,

redan vid ansökningstidens slut aflagt vederbörligt undervisningsprof

för den sökta sysslan och afstode från sin rätt att undergå nytt prof

för densamma, skulle tillsättningstiden tydligen kunna inskränkas till en

månad. Och i samma män som de nya bestämmelserna hunnit göra sin

verkan, kunde detta förhållande antagas blifva det vanliga, hvarigenom

tillsättningstiden, till stor fromma för lärarekåren och särskilt de ny
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kong!. Majds Nåd. Proposition N:o 56.

utnämnde, skulle betydligt förkortas. Men äfven om man antoge, att undervisningsprof

skulle afläggas för alla lärarebefattningar, som under ett år

tillsattes, så skulle, under förutsättning att fatalietiderna vore likformigt

fördelade öfver året, tillsättningstiden i medeltal för adjunkts- och kollegabefattningar

blott uppgå till 5 s/4 månad och för lektorsbefattningar till 5 5/6

månad, tiden för den utnämnande myndighetens fattande af beslut härvid

i medeltal beräknad till J/4 månad. Denna tid vore visserligen beträffande

adjunktsbefattningar 1/i månad längre än tillsättningstiden i medeltal under

decenniet 1882 — 1892, men beträffande lektorsbefattningar lika mycket

kortare. Jemförde man åter densamma med tillsättningstiden under de

två sista åren, så visade den sig för båda slagen befattningar blifva med

mer än 1 månad förkortad.

Man behöfde således icke befara, att genom den ifrågavarande anordningen

tillsätta ingem :.af lärareplatser skulle fördröjas; tvärtom vunnes derigenom

den beaktansvärda fördelen, att det berodde på de tillträdande

lärarne sj elfva att i väsentlig mån påskynda den.

Med afseende å organisationen af bemälda kommission yttra kommitterade,

att den borde vara så sammansatt, att den innebure den största

möjliga garanti för att alla prof bedömdes efter samma måttstock och med

fullständig sakkunskap. För detta ändamål hade kommitterade ansett nödigt,

att kommissionen bestode af två slags medlemmar, nemligen dels sådana,

som deltoge i bedömandet af alla prof och af hvarje profs alla delar, dels

sådana, som blott deltoge i bedömandet af prof i ett visst eller i vissa

bestämda ämnen. De förra, hvilka kommitterade för korthets skull ville

kalla fasta eller ständiga medlemmar, skulle det företrädesvis tillkomma

att sörja för likformigheten i de särskilda profvens bedömande samt att

tillse, huruvida de allmänna pedagogiska, didaktiska och metodiska

reglerna vid dem blifvit iakttagna. Och hade dessa ansetts böra utgöra

flertalet inom kommissionen vid profs bedömande. De senare åter skulle

representera den speciela sakkunskapen, och då samma person i allmänhet

icke kunde anses ega speciel sakkunskap i mer än ett eller ett fåtal ämnen,

skulle dessa förordnas såsom specielt sakkunnige medlemmar för ett

visst eller vissa bestämda ämnen och således blott deltaga i bedömandet

af prof i detta eller dessa ämnen. Med anledning häraf benämndes dessa

tillfälliga eller specielt sakkunniga medlemmar.

Då enligt hittills gällande bestämmelser undervisningsprof skulle afläggas

inför konsistorierna och dessas medlemsantal vexlade mellan 5 (i

Lund) och 10 (i Göteborg), hade antalet af dem, som deltagit i bedömandet

af de särskilda profven, varit mycket olika; men då konsistorium för

att vara beslutmessigt, ifall olika meningar inom detsamma gjorde sig gäl
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 56.

lande, borde räkna minst 5 ledamöter, kunde detta antal anses såsom det

minsta, som hittills tjenstgjort vid undervisningsprofven. Detta antal borde

också vara fullt tillräckligt, helst om samtliga medlemmar blifvit enkom

valda för berörda ändamål, hvilket, såsom bekant, icke varit fallet med

konsistoriales. Kommitterade föresloge derför, att kommissionen vid profs

bedömande borde räkna 5 ledamöter, deraf 3 ständiga och 2 specielt sakkunniga,

hvarvid dock vore att märka, att de sakkunnige kunde vexla för

hvart och ett i profvet ingående ämne. Så skulle t. ex. ett prof i matematik,

naturalhistoria och modersmålet i allmänhet komma att bedömas,

utom af de tre ständiga ledamöterna, af två sakkunniga i matematik och

två andra sakkunniga i naturalhistoria samt af ytterligare tva andra i

modersmålet, under det att ett prof t. ex. i matematik, fysik och kemi

kunde komma att bedömas, utom af de tre ständiga medlemmarne, af tva

sakkunniga i matematik och fysik och af två andra sakkunniga i kemi

eller af en sakkunnig i matematik och fysik, en i matematik och kemi

och en i fysik och kemi eller möjligen af två, som vore sakkunniga i alla

tre ämnena.

Då det ofvan blifvit sagdt, att de ständiga medlemmarne skulle deltaga

i bedömandet af alla prof, vore det icke så att förstå, att de ständige

ledamöterna skulle oupphörligt vara desamma. Detta läte sig nemligen

icke genomföra, Dels kunde de af sjukdom eller annat laga förfall

hindras att tjenstgöra, dels skulle knappast någon vilja åtaga sig ett så

magtpäliggande och tröttande uppdrag för hela sommaren och större delen

af vinterferierna. Emellertid borde kontinuiteten icke lida något svarare

afbräck derigenom, att en af de ständiga ledamöterna ombyttes hvar tredje

eller fjerde vecka. Icke större betydelse för likformigheten i bedömandet

skulle det hafva, om de tillfälliga ledamöterna i de särskilda ämnena vore

olika vid olika tillfällen. Också komme det antagligen att visa sig nödvändigt

att låta dessa oftare vexla, då det med den mindre tjenstgöring

och deraf följande mindre aflöning, som tillkomme dessa, skulle blifva

svårt att för en längre tid i sänder binda dem vid hufvudstaden.

Då sålunda de ständiga ledamöterna skulle få en längre och mer

oafbruten verksamhet inom kommissionen och, såsom utgörande flertalet

inom densamma, komma att utöfva ett större och mer genomgripande inflytande

på karakteren af dess verksamhet, borde dessa ledamöter förordnas

af Eders Kongl. Maj:t på viss tid t. ex. 3 år, under det att de tillfälliga

ledamöterna kunde, äfven de för viss tid, förordnas af chefen för Kongl.

ecklesiastikdepartementet.

Sedan normala förhållanden inträdt, borde ett antal af sex till åtta

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 56.

ständiga medlemmar samt fyra till sex specielt sakkunniga för hvarje

ämne befinnas tillräckligt.

Bland de ständiga ledamöterna skulle en vara särskildt förordnad

såsom ordförande och en såsom vice ordförande. Ordföranden, hvilken

det i främsta rummet skulle åligga att enligt gällande föreskrifter anordna

och leda profven, skulle särskildt hafva

att mottaga inkommande ansökningar om undergående af prof;

att bestämma tiden för de särskilda profven och derom underrätta

vederbörande;

att till tjenstgöring inkalla så många kommissionsmedlemmar af hvardera

slaget, som för de särskilda dagarne af profperioden befunnes erforderliga;
att

anskaffa och tillkalla behöfligt antal lärjungar;

att sörja för anskaffande och tillhandahållande dels af de skriftliga

lärjungearbeten, som af de profvande skulle rättas, dels af uppgifter för

de muntliga profven i de särskilda ämnena;

att förvalta åt kommissionen anslagna medel och deröfver föra räkenskap;
att

tillse, det såväl diarium öfver inkommande och utgående skrivelser

som ock protokoll vid kommissionens sammanträden blefve vederbörligen

förda.

Ordföranden skulle härvid biträdas dels af en sekreterare, som hade

att föra diarium och protokoll, att utskrifva expeditioner och räkenskaper

m. m., dels af en ständig ledamot, som skulle bestrida detaljgöromålen

vid profvens anordnande. Denne ledamot skulle sålunda vara ordföranden

behjelplig vid anskaffande af de skriftliga arbetena samt uppgifterna för

de muntliga profven äfvensom vid antagande af de för profven erforderliga

lärjungarne; vidare skulle det åligga honom

att förvara berörda skripta och uppgifter samt att å behöriga tider

utdela dem åt de profvande;

att tillkalla de lärjungar, som vid hvarje prof skulle närvara;

att öfvervaka de profvande vid arbete, som af dem skulle förrättas

i enrum;

att förvara och till de profvande utlemna böcker och annan undervisningsmateriel,

som borde dessa tillhandahållas.

De många göromål, som under profperioden skulle åligga denne ledamot,

komme utan tvifvel att i regeln hindra honom från att deltaga i

profvens bedömande, men vid tillfälligt förfall för annan ledamot skulle

han dock kunna inträda.

Tydligt vore, att ordföranden och nyss bemälde ständige ledamot i

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 56.

följd af de åligganden, som skulle tillkomma dem, borde vara bosatta i

hufvudstaden, under det att kommissionens öfriga medlemmar kunde väljas

såväl från landsorten som från hufvudstaden, och ansåge kommitterade

lämpligast, att dessa företrädesvis utsåges bland de ordinarie lärarne vid

rikets allmänna läroverk, samt att vid adjunktsprof en af de speciel sakkunnige

vore en, som längre tid undervisat på adjunktsstadiet.

För åvägabringandet af de skriftliga arbeten, som af de profvande

skola rättas, skulle antingen lärjungar från vederbörliga klasser kunna inkallas

för att öfver meddelade uppgifter utföra sådana, eller ock skulle

de skriftliga arbeten, som under en eller ett par terminer utförts af lärjungarne

i afsedda klasser, kunna infordras från några allmänna läroverk.

Dessa skripta skulle derpå genomgås af sakkunniga personer, hvilka hade

att bland dem utvälja och låta afskrifva de för ändamålet lämpliga. De

sålunda erhållna skripta skulle mångfaldigas genom hektograti eller på

annat sätt, på det att såväl kommissionens medlemmar som de tillstädesvarande

lärjungarne kunde hafva hvar sitt exemplar, då rättelserna af de

profvande genomginges. Uppgifter för de muntliga profven borde föreslås

af de sakkunnige i hvarje ämne samt pröfvas och antagas af kommissionen,

hvarefter de skulle numreras och utdelas i nummerföljd eller

genom lottning.

Undervisningsprof för lektorsbefattning skulle hållas med lärjungar,

som under föregående termin tillhört endera af sjunde klassens afdelningar,

och prof för adjunktsbefattning med lärjungar, som under föregående

termin tillhört femte klassen, utom vid prof i ämnen, som först i femte

eller sjette klassen inträda i undervisningen, vid hvilka lärjungar ur sjette

klassen skulle användas.

De tillkallade lärjungarnes antal skulle icke vara allt för ringa, då

tillfälle borde lemnas den profvande att ådagalägga sin förmåga såväl att

lämpa sin undervisning efter olika individer som att sysselsätta och hålla

uppmärksam en hel klass. Ett antal af tio lärjungar borde emellertid för

sagda ändamål vara tillräckligt, hvarför kommitterade föresloge att så många

lärjungar i allmänhet skulle vid hvarje prof vara tillstädes.

Utan tvifvel komme de lärjungar, som assisterade vid undervisningsprofven,

att få sina kunskaper utvidgade på åtskilliga punkter samt korrigerade

och befästade på andrå, men då den undervisning, som härvid

komme dem till del, icke kunde blifva sammanhängande eller ordnad,

vore antagligt att flertalet af lärjungar och deras målsmän komme att

anse, att det besvär och den tidspillan, som närvaron vid profven föranledde,

icke uppvägdes af det gagn för lärjungens kunskaper, som deraf

skördades. För erhållande af ett tillräckligt antal lärjungar vore derför

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

erforderligt, att någon ersättning medgåfves lärjungarne för inställelsen.

Denna ersättning behöfde dock ej blifva synnerligen stor, utan kunde inskränkas

till 1 kr. 50 öre för fullständigt prof åt lärjunge ur femte klassen

samt till 2 kr. å 2 kr. 50 öre åt lärjunge ur högre klass. Rektorerne

vid de allmänna läroverken i hufvudstaden skulle anmodas att mottaga

anmälningar af de lärjungar från vederbörliga klasser, som önskade assistera

vid profven, samt att lemna förord åt dem, de funne för ändamålet

lämpliga, hvarefter kommissionens ordförande och den ständige ledamot,

som förordnats till hans biträde, skulle antaga det behöfliga antalet samt

fördela dem till tjenstgöring under vissa veckor eller vissa veckodagar.

Med afseende å sjelfva undervisningsprofvens anordnande anföra

kommitterade vidare rörande den profvandes förberedelse till prof, att han

dervid borde ega begagna alla de hjelpmedel, han sjelf ville medföra; och

borde genom kommissionens försorg honom tillhandahållas vanliga handböcker

och lexika samt de läroböcker, som användes vid Stockholmsläroverken,

äfvensom kartor och öfrig erforderlig undervisningsmateriel. Äfven

vid rättandet af de skriftliga arbetena kunde samma bestämmelser med

afseende å hjelpmedel gälla, då den profvande sålunda så mycket som

möjligt sattes i samma läge som vid rättandet af dylika arbeten i eget

hem. Tydligt vore emellertid, att kommissionen för sagda ändamål måste

disponera en lämplig samling af böcker, kartor och öfrig undervisningsmateriel.

Billigast kunde detta åvägabringas genom öfverenskommelse med

något af de högre allmänna läroverken i hufvudstaden. Emellertid måste

en viss summa årligen härtill anslås.

Beträffande kostnaderna för genomförandet af den föreslagna nya anordningen

af undervisningsprofven för lärarebefattningar vid de allmänna

läroverken anföra kommitterade följande:

»Den ersättning, som bör tillkomma kommissionens medlemmar, hafva

kommitterade ansett böra utgå i form af arfvoden, dels fasta arfvoden åt

ordföranden och den ständige medlem, som förordnas till hans biträde,

för de särskilda göromål, som åligga dem, dels arfvoden, som efter antalet

af de prof, i hvilkas bedömande hvarje ledamot deltagit, bestämmas sålunda,

att 5 kronor beräknas för åhörande och bedömande af prof i hvarje

ämne, då ledamot på samma dag deltagit i bedömande af prof i två eller

flere ämnen, under det att för åhörande och bedömande af prof i ett enda

ämne under en dag beräknas 10 kronor. Skulle emellertid det sålunda

beräknade arfvodet för ledamot från landsorten blifva mindre än det belopp,

som skulle till honom utgå, derest ersättning för honom beräknades

enligt tredje klassen af gällande resereglemente, borde hans arfvode bestämmas

enligt denna beräkningsgrund.»

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

2.1 öfverensstämmelse med hvad kommitterade sålunda antagit och föreslagit,

hafva de uppgjort följande

Kostnadsberäkning:

Till ordföranden årligt arfvode.............................................. Kr. 750

» en ständig ledamot » » » 1,000

» sekreteraren * » » 500

> arfvoden enligt angifven beräkning åt kommissionens ledamöter

...... » 7,500

» ersättning åt lärjungarne ............................................ » 1,200

> anskaffande och mångfaldigande af erforderliga skriftliga

arbeten .................................................................................;..... * 450

» böcker, skrifmaterialier, värme, upplysning, uppassning

och extra utgifter .................................................................. *_OO11

Summa Kr. 12,000.»

»Såsom ofvan antydts, gäller denna kostnadsberäkning blott under

förutsättning, att de undervisningsprof, kommissionen årligen har att bedöma,

icke öfverstiga 65 fullständiga och 30 fyllnadsprof eller det antal

prof, som beräknats skola förekomma, sedan normala förhållanden inträdt.

Ett stö tre antal prof skulle kommissionen med en arbetstid af 10 veckor

under sommaren och 2 veckor under vinterferierna icke kunna medhinna,

derest den arbetade på blott en afdelning. Under de tva eller tre första

åren af kommissionens verksamhet, da ett vida större antal prof maste

antagas förekomma, måste derför kommissionen under en stor del af tiden

arbeta på två afdelningar, hvardera med det antal ledamöter, som ofvan

föreslagits. I följd häraf måste åter kostnaderna i det närmaste fördubblas,

åtminstone under de två första aren. Ty om också icke kommissionen

hela tiden arbetade på två afdelningar, måste åtskilliga kostnader föranledas

af de åtgärder, som erfordras för att åstadkomma öfverensstämmelse

i de båda afdelningarnas sätt att bedöma profven. För detta ändamål

torde nemligen blifva nödvändigt, att de ständiga ledamöter, som

sedermera skola tjenstgöra i de särskilda afdelningarna, under de båda

första veckorna gemensamt deltaga i profvens bedömande för att sålunda

kunna komma till en gemensam norm för betygen. Men äfven sedan de

båda afdelningarna börjat arbeta hvar för sig, torde det befinnas ändamålsenligt,

att ledamöter från den ena afdelningen deltaga i arbetet å den

andra. På sådant sätt skulle utan tvifvel nödig öfverensstämmelse kunna

vinnas. Kommitterade tveka derför icke att för de första åren af kommissionens

verksamhet föreslå en sådan delning jemte dermed i sammanhang

Jlih. till Riksd. Prot. 16.94. 1 Sami. 1 Afd. 50 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 56.

stående åtgärder, såsom ökande af ledamöternas antal, höjande af de fasta

arfvodena m. m.»

»De kostnader, inrättandet af en central profkommission skulle medföra,

synas sålunda, särskildt under de första åren, blifva temligen betydliga.

Men tager man i betraktande hvad dermed vinnes, torde de icke

kunna anses afskräckande. Vinsten deraf skulle nemligen blifva mångfaldig.

Konsistoriernas ledamöter, som af öfriga. göromål äro mycket upptagna,

skulle befrias från ett ganska drygt arbete. De lärare vid stiftsstädernas

läroverk, som, ehuru icke konsistoriemedlemmar, ofta anlitas

såsom bisittare vid undervisningsprofven, skulle icke vidare af denna anledning

hindras i sin tjenstgöring. Lärjungarne vid stiftsstädernas läroverk.

som nu oupphörligt störas i sin läsning, dels derigenom att de måste

närvara vid profven, dels emedan de lärare, af hvilka de skulle undervisas,

äro upptagna såsom bisittare vid desamma, skulle lättare medhinna

sina kurser. Undervisningen äfven vid öfriga läroverk skulle blifva jemnare,

då tjenstledighet för profs afläggande ej längre behöfde meddelas de

lärare vid desamma, som vore under ansökning till lärarebefattning. De

obefordrade lärarne skulle befrias från betydliga kostnader, då de å ena

sidan icke behöfde betala vikarie-ersättning under den tid, de för profs

afläggande vore hindrade att tjenstgöra, och å andra sidan kunde på en

gång undergå alla ifrågakommande prof, i stället för att, såsom nu ofta

sker, aflägga ett flertal prof och inför den ena myndigheten efter den andra.

Och slutligen skulle lärareplatserna kunna snabbare tillsättas, då profven

vore på förhand aflagda.»

Rörande öfvergangen till det nya sättet för undervisningsprofvens anordning

föreslå kommitterade slutligen att den första profperioden utsättes

till sommaren, och att undervisningsprof enligt hittills gällande ordning

fortfarande må aflägga^ för alla lärarebefattningar, till hvilka ansökningstiden

utgått inom viss angifven dag.

Öfver kommitterades ofvan frainstälda förslag hafva utlåtanden infordrats

af samtliga domkapitel samt direktionerna öfver Stockholms stads

undervisningsverk och Nya elementarskolan i Stockholm. Och hafva samtliga

dessa myndigheter tillstyrkt eller lemnat utan anmärkning hvad kommitterade

hemstält angående sådan ändring i nådiga kungörelsen den 29

maj 1874 och cirkuläret den 1 juni 1877, att den, som genom akademiska

examina och ^ genomgången profårskurs vunnit behörighet till adjunktsbefattning,

må ^för sådan tjenstgöring, som i nämnda kungörelse och cirkulär

säges, erhålla rätt till lönetursberäkning såsom adjunkt, utan hinder

deraf, att undervisningsprof för adjunktsbefattning icke blifvit af honom

aflagdt, Flere af bemälta myndigheter hafva derjemte yrkat, att äfven

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 56.

lönetursberäkning såsom lektor skulle utan undervisningsprof inedgifvas

dem, som i öfrigt fullgjort, hvad som i nämnda kungörelse och cirkulär

fordras för åtnjutandet af berörda förmån, under förmenande att dessas

kompetens till lektorsbefattning genom akademiska examina, disputation

och genomgången profårskurs äfvensom genom det förhållande, att undervisning

på det högsta skolstadiet blifvit åt dem uppdragen, vore tillräckligt

styrkt.

Beträffande sjelfva hufvudfrågan, eller huruvida samtliga undervisningsprof

för lärarebefattningar vid allmänna läroverk böra afläggas inför

en kommission i hufvudstaden på sätt kommitterade föreslagit, hafva meningarna

varit något delade, i det domkapitlen i Upsala, Lund, Skara,

Strengnäs, Vexiö, Göteborg, Hernösand och Visby samt Nya elementarskolans

lärarekollegium, hvars yttrande direktionen för samma läroverk

infordrat, tillstyrkt hvad kommitterade i detta hänseende föreslagit, åtskilliga

dock med vissa förbehåll och vilkor, under det att domkapitlen i Linköping,

Vesterås, Kalmar och Karlstad samt Nya elementarskolans direktion

afgifvit afstyrkande utlåtanden. Till dessa sistnämnda torde äfven i hufvudsak

böra räknas direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk.

Det skäl, som allmännast anförts mot den föreslagna anordningen, är

att den tillsättande myndigheten derigenom beröfvas tillfället att personligen

lära känna dem, mellan hvilka den skall träffa sitt val, och att tillsättningen

derför måste ske blott på grund af företedda betyg eller s. k.

pappersmeriter; men sålunda vunnes ingen säkerhet för, att den utnämnde

egde det allvar och den stadga i karakteren, att han kunde tillvinna sig

lärjungarnes aktning och tillgifvenhet, eller den förmåga såsom undervisare

och framför allt såsom uppfostrare, som man måste fordra af en

lärare vid allmänt läroverk. Denna olägenhet vid den ifrågasätta anordningen

har framhållits icke blott af myndigheter, som afstyrkt förslaget,

utan äfven af flere bland de tillstyrkande, och några af dessa hafva i anledning

häraf yrkat, att i sammanhang med profvens öfverflyttande till en

centralkommission, tillsättningen skulle öfvertagas af Kongl. Maj:t, antingen

omedelbart eller efter det förslag blifvit af vederbörande domkapitel eller

direktion upprättadt. En närmare granskning af berörda skäl visar emellertid,

att det ingalunda är så tungt vägande, som det till en början synes.

Ty med hvilken säkerhet kan man väl i allmänhet döma angående en

persons allvar och stadga i karakteren eller förmåga såsom uppfostrare af

de korta stunder, man har tillfälle att iakttaga honom under ett undervisningsprof?

Och hvad rätt har man i sjelfva verket att lata de subjektiva

intryck, man erfarit af de profvandes personlighet, inverka på sin röst

vid utnämningen? Gälla icke för tillsättningen bestämda föreskrifter och

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

maste icke hvad som af de röstande vid densamma åberopas vara grundadt

på vederbörliga intyg? Intet af dessa intyg beror i allmänhet af den tillsättande

myndigheten med undantag af betyget för undervisningsprofvet.

Men da i detta prof blott skall bedömas ådagalagd undervisningsskicklighet

i vissa bestämda ämnen, och då dylik undervisningsskicklighet i hög grad

kan finnas äfven hos sådana, som sakna allvar och stadga i karakteren

eller som af andra skäl äro mindre lämpliga såsom uppfostrare, synes i

sjelfva. verket fördelen af den personliga bekantskap med de sökande, som

kan vinnas vid profven, ej vara synnerligen stor, då man ju icke får antaga,

att bedömarnes uppfattning af en sökandes personlighet och karakter

blir bestämmande med afseende å de betyg, som meddelas honom för

undervisningsskicklighet i de ifrågavarande ämnena.

Ett annat hufvudskäl mot det framstälda förslaget är, att alla prof

äro öfverflödiga, eller åtminstone skulle blifva det, om profårsinstitutionen

mer utvecklades och förbättrades, om bestämdt formulär och bestämda

betygsgrader faststäldes för tjenstgöringsbetygen, och om den tillsättande

myndigheten hade rätt att gifva företräde åt dem, som tjenstgöra inom

dess område.^ Att medgifva sistnämnda rätt skulle emellertid vara att i

en ny form återinföra den 1849 afskaffande indigenatsrätten och skulle utan

tvifvel leda till en förderflig exklusivitet. Ett fastställande af bestämda

formulär och betygsgrader för tjenstgöringsbetygen skulle icke kunna göra

undervisningsprofven öfverflödiga, då den nödiga jemförelsen mellan flere

sökande skulle komma att grundas på betyg, afgifna efter en mycket olika

måttstock.

Att en utveckling af profårsinstitutionen är både önsklig och möjlig,

nekas icke, men att sådana föreskrifter skulle kunna meddelas och genomföras,

hvarigenom profårsbetygen skulle kunna läggas till grund för en

fullt rättvis jemförelse mellan sökande med afseende på undervisningsskicklighet,

betviflas; och tydligt är att den förkofran eller tillbakagång,

som blifvit en följd af skoltjenstgöring eller annan verksamhet efter slutad

profårskurs, icke kan få något uttryck i profårsbetyget, likasom detta intet

kan ° innehålla om undervisningsskickligheten i ämne, som icke ingått i

profarskursen, hvarför detsamma icke kan ersätta undervisningsprofven.

Borttagas dessa, under det att hittills gällande former för tillsättningen i

öfrigt förblifva oförändrade, synas blott två utvägar vara möjliga, nemligen

antingen att lata ancienniteten blifva bestämmande med afseende å adjunktsbefattningar

och lärdomsförtjenster beträffande lektorsbeställningar, eller

ock att utan alla närmare bestämmelser öfverlåta åt den tillsättande myndigheten

att utse den, som densamma funne lämpligast för en ifrågavarande

befattning, samt upphäfva rätten till besvär öfver vederbörande

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

myndighets beslut i dylik fråga. Den förra af dessa utvägar skulle emellertid

antagligen leda till ett aflägsnande af de mer framstående förmågorna

från skolbarn, der utsigten att genom personlig duglighet komina^fortare

fram sålunda vore stängd. Och den senare utvägen synes med vara förhållanden

föga öfverensstämmande, i synnerhet skulle besvärsrättens borttagande

knappast kunna godkännas; men besvärsrätt kan tydligen icke

förekomma, der beslutet helt och hållet öfverlemnats åt den underordnade

myndighetens eget bepröfvande, och utan att bestämda normer för detsamma

blifvit faststälda.

Vidare har mot en centralkommission för undervisningsprofvens bedömande

anmärkts, dels att den skulle leda till en farlig centralisation

och föra det med sig, att lärames utnämning öfverflyttades från domkapitel

och direktioner till en centralstyrelse i hufvudstaden, dels att

sökande till lärarebefattningar skulle genom en dylik anordning beröfvas

den förmån de nu ega att få visa sin förmåga inför olika myndigheter;

en profvande kunde nemligen genom opasslighet, tillfällig indisposition

eller andra dylika orsaker misslyckas, och det vore då för honom både

bättre och lättare att få aflägga nytt prof inför en annan myndighet.

Huruvida profvens förläggande till en centralkommission i framtiden kommer

att föranleda utnämningsrättens öfverflyttande till en centralstyrelse,

torde för närvarande icke kunna med någon säkerhet afgöras. Men att

en centralisation understundom kan vara både gagnelig och tidsenlig, lär

icke kunna bestridas. Förmånen för de sökande att kunna fa aflägga prof

inför olika myndigheter skulle väl egentligen bestå deri, att dessa myndigheter

hade olika måttstock för profvens bedömande, men huruvida detta

verkligen är en förmån, torde vara tvifvel underkastadt.

Ett förslag att inskränka profvens antal, utan att en profkommission

upprättades, har framstälts af domkapitlet i Vesterås. Enligt detta förslag

skulle efter genomgången profårskurs ett prof afläggas inför något domkapitel

och det derjemte vara medgifvet sökande, som sådant önskade, att

aflägga förnyadt prof. Häri föreslås således att ett undervisningsprof, aflagdt

för ett domkapitel, hvilket som helst, skulle vara giltigt öfver hela

riket, men att sökande skulle hafva rätt att aflägga förnyade prof inför

samma eller annat domkapitel, då han funne sådant önskvärdt. Genomförandet

af detta förslag skulle emellertid medföra alla de väsentliga svårigheter,

hvaraf såväl den nuvarande soin den af kommitterade föreslagna

anordningen kunna anses lida. En följd deraf, att det öfverlätes åt de

profvande sjelfva att afgöra, inför hvilket domkapitel prof skulle afläggas,

blefve utan tvifvel att flertalet af profven koncentrerades på ett eller ett

par domkapitel, utan att några anordningar vore vidtagna eller lämpligen

opaginerad Kontrollera mot PDF

2*

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

kunde vidtagas, hvarigenom en sådan mängd prof inom en begränsad tid

der möjliggjordes. Antagligt är att domkapitlen i universitetsstäderna, der

äfven profårskurser äro anordnade, komme att få på sin lott en öfverväldigande

mängd prof, något som vore desto olägligare som dessa domkapitel

redan nu äro mycket betungade. Vidare tillgodoses lika litet genom

detta förslag som genom kommitterades det af många framhållna behofvet

af en den tillsättande myndighetens personliga kännedom om de sökande.

Men skulle det vid utnämningar visa sig, att ett flertal af de tillsättande

myndigheterna lade mycken vigt vid en sådan personlig bekantskap, skulle

det. lätt leda dertill, att profvens antal fortfarande blefve lika stort som

hittills och att i sjelfva verket således intet vunnits.

Äfven med afseende å den ifrågasatta kommissionens organisation och

verksamhetssätt, sådana dessa af de kommitterade föreslagits, hafva åtskilliga

anmärkningar gjorts. Sa har, bland annat, framhållits, att profvens antal

per år antagligen komme att blifva större, än kommitterade beräknat, och

särskilt att omprofvens antal blifvit för lågt upptaget; att såväl på grund

häraf som emedan de föreslagna arfvodena vore för små, kostnaderna icke

kunde inskränkas till angifvet belopp; att tiden för lärareplatsers tillsättning

skulle förlängas; att konkurrensen om dylika platser skulle betydligt

ökas genom den lättnad, som sålunda beredts de sökande, så att de tillsättande

myndigheternas tid skulle i långt högre grad upptagas af pröfningen

af handlingar, än genom de nu anbefalda profven; att rätten till

omprof i samma ämnen borde inskränkas; att prof skulle kunna hållas

icke blott under ferierna utan äfven under terminerna; att kommissionens

»fasta» medlemmar borde förordnas efter förslag af domkapitel och direktioner;

och att förberedelsetiden vid profven borde ökas. Derjemte har

anmärkts å ena sidan att, då de »fasta» medlemmarne skulle utgöra flertalet

inom kommissionen vid profvens bedömande, tydligt vore att de

skulle en gång . för alla bestämma reglerna för profvens bedömande och

de profvande blifva tvungna att ställa sig i öfverensstämmelse med dessa

regler, om de skulle kunna vinna kommissionens erkännande, hvaraf åter

följden måste blifva, att hela lärarekåren så småningom blefve såsom stöpt

i samma form; under det att a andra sidan påståtts, att likformigheten

vid profvens bedömande icke vore nog betryggad, då de »tillfälliga» ledamöterna

blefve mycket rörliga och de »ständiga» äfven understundom ombyttes,

och i synnerhet emedan kommissionen säkerligen i många fall

blefve tvungen att arbeta på olika afdelningar. Vidare har yrkats å ena

sidan att kommissionens samtliga medlemmar borde väljas bland de all
männa

läroverkens ordinarie lärare och å andra sidan att kommissionens

samtliga medlemmar icke borde vara pedagogiska fackmän utan att bland

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

dem äfven borde finnas andra personer såsom representanter för allmän

bildning; samt å ena sidan att kommissionens alla ledamöter borde utses

inom Stockholms talrika lärarekår eller bland andra i Stockholm bosatta

och i undervisningsfrågor kompetenta personer, och å andra sidan att icke

blott kommissionens öfriga medlemmar utan äfven ordföranden skulle

kunna tagas från landsorten och att Stockholmsledamöterna aldrig skulle

få utgöra majoritet inom kommissionen.

Af de uppgifter, som infordrats från domkapitlen samt direktionen

öfver Stockholms stads undervisningsverk angående antalet undervisningsprof,

som inför dem aflagts under läsåren 1888—1893, framgar (Bil. A)

att undervisningsprofven i medeltal för år uppgått till nära 190 samt att

deraf 47 galt lektorsbefattning, nära 123 adjunktsbefattning och 20 aflagts

utan att särskild befattning blifvit sökt, d. v. s. för vinnande af lönetursberäkning.

Hvad som härvid genast tilldrager sig uppmärksamheten, är

att profven för lönetursberäkning icke utgjort flere än 20 om året, ehuru

omkring 50 lärarekandidater årligen afsluta sin profårskurs och någon

lönetursberäkning icke kan vinnas utan profs afläggande, sedan 1863 ars

nådiga cirkulär med afseende härå 1890 blifvit upphäfdt. Troligt är väl

icke, att ett så stort antal blifvande lärare uppoffrat sin rätt till lönetursberäkning,

emedan de icke velat underkasta sig ett prof, utan antagligare

torde vara, att åtminstone ett tjugutal aflagt dylikt prof, ehuru under

form af prof för sökt befattning, hvarvid dock befattningen i sjelfva verket

blifvit sökt snarare för att erhålla tillfälle till profs undergående än med

någon förhoppning om att få platsen.

De 190 prof, som årligen förekommit, skulle således, om alla prof,

som i sjelfva verket aflagts blott för lönetursberäkning, afdroges, böra

minskas med omkring 40 eller till omkring 150. Jemföres åter detta antal

med det, som af kommitterade beräknats för kommissionens första verksamhetsår,

eller 130, så är skilnaden blott 20 ''prof; och denna skilnad

skulle kunna förklaras dermed att 20 personer årligen aflagt prof i samma

ämnen inom två stift. Sammanställes åter medeltalet för de sist förflutna

åren med det, som enligt kommitterades beräkning skulle förekomma, sedan

normala förhållanden inträdt, d. v. s. sedan alla nu kompetente vunnit

befordran eller aflagt prof inför kommissionen, eller 75, visar sig visserligen

det senare blott hälften så stort som det förra, men detta är just

något, som man väntat af den föreslagna anordningen, och som skulle

utgöra en af fördelarne dervid. Och då de årligen nytillkomnas antal

icke öfverstiger 50, synes föga sannolikt, att de s. k. omprofven, kompletteringsprofven

och profven för lönetur såsom lektor skulle tillsammans

uppgå till mer än 25 fullständiga prof. Någon full säkerhet kan emeller
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

tid i detta afseende icke vinnas, och möjligt är derför, att profvens antal

åtminstone under vissa år kan blifva större, än hvad kommitterade antagit,

och att således äfven kostnaderna måste blifva större än som beräknats.

Men om berörda öfverskott, såsom antagligt är, icke blir mer betydande,

torde det hvarken vålla oöfvervinneliga svårigheter för kommissionens verksamhet

eller några afsevärda kostnader. Det har visserligen äfven yrkats,

att anslagsbeloppet skulle höjas, emedan de föreslagna arfvodena vore för

små, men ehuru onekliggn knappt tilltagne, torde de dock visa sig för

ändamålet tillräckliga. Åtminstone torde en höjning af dem icke böra

ifrågasättas, förrän den visat sig nödvändig.

Den fruktan, som från ett par håll uttalats, att tiden för lärareplatsers

tillsättning skulle genom den nya anoi''dningen i väsentlig mån

förlängas, kan jag icke dela. Af kommitterades framställning synes mig

nemligen klart framgå, att äfven i värsta fall förlängningen icke bör kunna

uppgå till mer än ett par veckor, i jemförelse med den tid, som under

decenniet 1882—1892 åtgått för dylika platsers tillsättning, och i gynsammare

fall skulle en betydlig förkortning af denna tid kunna vinnas.

För öfrigt torde, med vår tids utvecklade kommunikationer, på sätt ett

domkapitel föreslagit, ansökningstiden kunna ej obetydligt förkortas.

Att kommissionens .sammansättning skulle kunna föra det med sig,

att hela vår lärarekår så småningom blefve såsom stöpt i samma form,

kan jag ej förstå. Då de »fasta» medlemmarne, genom hvilka denna verkan

skulle åstadkommas, skulle utses af Kongl. Maj:t, torde man väl kunna

antaga, att dertill kornme att väljas sådana, som utmärkt sig för säkert

omdöme i pedagogiska frågor och framstående pedagogisk skicklighet; och

att dylika personer under ständigt samarbete med en mängd i de särskilda

läroämnena speciel sakkunniga medlemmar af stor förtjenst skulle förfalla

till förderflig ensidighet är väl föga troligt. Men om ock vissa bestämda

pedagogiska fordringar af dem betraktades såsom de, hvilka i

första rummet borde vara fylda för att ett godt betyg skulle erhållas,

månne det skulle vara så lätt att fylla dessa fordringar, att en hvar, som

ville det, skulle kunna göra det? I allmänhet kräfver fyllandet af pedagogiska

fordringar och iakttagandet af vigtigare pedagogiska regler mångåriga

studier och mycken öfning samt äfven särskilt anlag. Att få en

lärarekår stöpt i en form går derför ingalunda så lätt för sig, om denna

form afser fyllandet af högre och väsentligare kraf vid undervisningen.

Snarare skulle vara att befara, att likformigheten i profvens bedömande

icke vore nog tillgodosedd. Men äfven denna fruktan torde vara obefogad,

derest af kommitterade anvisadt förfaringssätt i de särskilda fallen iakttages.

Vid prof inför domkapitel och direktioner äro de bedömande inga
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

lunda alltid desamma, utan att klagomål öfver bristande likformighet i

följd deraf försports. Ett företräde har kommissionen genom sin sammansättning

afgjordt framför domkapitlen, nemligen att två specielt sakkunniga

medlemmar deltaga i dess bedömande af prof i hvarje ämne, under det att

nästan aldrig vid prof inför domkapitlen mer än en i hvarje ämne specielt

sakkunnig medlem förekommer. Och huru stort, för att icke säga afgörande

inflytande denna i sjelfva verket utöfvar på det betyg, som afgifves, torde

vara väl kändt.

Skärskådandet af öfriga, deraf förtjenta, anmärkningar med afseende

å föreliggande förslag torde kunna uppskjutas, tills fråga blir om fastställande

af instruktion för den ifrågasatta profkommissionen.

I likhet med samtliga de myndigheter, som deröfver yttrat sig, instämmer

jag i kommitterades förslag, att lönetursberäkning såsom adjunkt

må utan afläggande af undervisningsprof tillkomma dem, som i öfrigt äro

dertill behörige; men då lönetursberäkning för den förflutna tiden ej gerna

kan medgifvas dem, som icke fullgjort de vilkor, som under densamma

varit för denna förmån stadgade, torde det böra föreskrifvaS, att lönetursberäkning

enligt den nya bestämmelsen först med nästa kalenderår må

taga sin början. Att åter, såsom åtskilliga myndigheter yrkat, äfven medgifva

lönetursberäkning såsom lektor utan aflagdt undervisningsprof för

lektorsbefattning kan jag deremot icke tillstyrka, då tillräckliga skäl för

ett dylikt medgifvande icke synas mig hafva blifvit gifna.

Såsom i det föregående anförts har jag redan under förra året vid

en föredragning för Eders Kongl. Maj:t uttalat mig angående lämpligheten

af att förlägga samtliga undervisningsprof för lärarebefattningar vid de

allmänna läroverken till eu kommission i hufvudstaden; och då jag icke

har några väsentliga anmärkningar att göra vare sig mot kommitterades

förslag till den ifrågasatta kommissionens organisation och sättet för dess

verksamhet eller mot deras kostnadsberäkning, och icke heller funnit, att

sådana blifvit af de hörda myndigheterna anförda, anser jag mig böra

tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att af Riksdagen begära ett årligt anslag af

12,000 kronor för inrättandet af en dylik kommission i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med det af koinmitterade afgifna förslaget. De kostnader,

som under de första åren af kommissionens verksamhet skulle blifva erforderliga

utöfver nämnda belopp, torde utan olägenhet kunna gäldas af

reservationerna å anslagen till de allmänna läroverken, som dertill lemna

tillgång. Men då i följd af sakens natur kostnaderna kunna blifva olika

under olika år, och mindre kostnader under det ena året nästan med nödvändighet

föranleda större kostnader under det följande, så torde det

begärda anslaget böra uppföras såsom reservationsanslag. Förslag till in
Bih.

tiU It Hest!. Vrot. 1894. 1 Sami. 1 Afd. .V6‘ Väft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Körtel. Maj:ts Nåd, Proposition No 56.

struktion för kommissionen, innehållande närmare bestämmelser angående

dess organisation och verksamhet, äfvensom till de ändringar i gällande

befordringslag, som kunna föranledas af den nya anordningen af undervisningsprofven,

torde jag framdeles, sedan Riksdagen fattat sitt beslut i

frågan, blifva i tillfälle att för Eders Kongl. Maj:t framlägga.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

dels medgifva att bestämmelsen beträffande godkändt undervisningsprof

såsom vilkor för lönetursberäkning såsom adjunkt vid allmänt läroverk

måtte upphöra att gälla; samt att denna ändring må vinna tillämpning

från och med början af nästa kalenderår;

dels att till inrättande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ofvan

angifna grunder, af en kommission i hufvudstaden, inför hvilken samtliga

undervisningsprof för lärarebefattningar vid de allmänna läroverken skola

afläggas, bevilja ett årligt reservationsanslag af 12,000 kronor.

Hvad departementschefen sålunda yttrat och hemstält

täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af

statsrådets öfriga ledamöter, i nåder bifalla och gilla;

och skulle proposition af den lydelse bilagan n:o 2 till

detta protokoll utvisar till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

C. von Schulzenheim.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

27

Bil. A.

Uppgift å antalet under läsåren 1888—1893 aflagda undervisningsprof för

lärarebefattningar vid de allmänna läroverken.

Stift

För sökt

lektors- befattning

För sökt

adjunkts- befattning

Utan att

lärarebe- fattning

sökts

Summa

Medium

per år

Upsala .............................................

13

54

11

78

15,6

Linköping......................................

26

37

6

69

13,8

Skara ..............................................

28

69

5

102

20,4

Strengnäs ......................................

34

66

7

107

21,4

Vesterås .........................................

—

38

4

42

8,4

Vexiö................................................

29

36

7

72

14,4

Lund.............................................

35

104

23

162

32,4

Göteborg........................................

25

41

6

72

14,4

Kalmar.............................................

11

39

—

50

10,0

Karlstad ..........................................

2

19

2

23

4,6

Hernösand.......................................

19

28

10

57

11,4

Visby................................................

5 ''

14

1

20

4,0

Stockholm .....................................

8

68

19

95

19,0

Summa

235

613

101

949

—

Medium för år

47,0

122,6

20,2

—

189,8

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.