Sök i Ratio Lex

Angående förvärfvande för statens räkning af vissa enskilda jernvägar

1894-03-17 · 42 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 42 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1894:59, Angående förvärfvande för statens räkning af vissa enskilda jernvägar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

1

N:o 59.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående förvärfvande

för statens räkning af vissa enskilda jernvägar;

gifven Stockholms slott den 17 mars 1894.

Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver civilärenden

för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att bemyndiga

fullmäktige i riksgäldskontoret att, på det att Kongl. Maj:t

må blifva i tillfälle att i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af den

i statsrådsprotokollet omförmälda komité föreslagna grunder åt staten

förvärfva Skåne—Hallands, Mellersta Hallands, Göteborg—Hallands,

Landskrona—Engelholms och Malmö—Billesholms jernvägar, till Kongl.

Maj:t, efter ingången af år 1895, på reqvisition utanordna de medel,

som erfordras för gäldande af hvad för jernvägarne skall kontant till

jernvägarnes egare utbetalas.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

0 S C A R.

V. L. Groll.

Bih. till Riksd. Prot. 1894. 1 Rami. 1 Afd. 31 Uäft.

r

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

4

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Maja Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 17

mars 1894.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Essen,

friherre åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe och

Christerson.

Ro.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anförde

chefen för civildepartementet statsrådet Groll:

Då jag den 2 juni 1893 i underdånighet föreslog Eders Kongl. Maj:t

att tillsätta en komité för afgifvande af förslag till ny instruktion för jernvägsstyrelsen

m. m., erinrade jag tillika att i afseende å den staten i koncessionen

å Skåne—Hallands jernväg förbehållna rätt att inlösa denna jernväg

olika vilkor vore stadgade allteftersom anspråk på denna rättighets

utöfvande framstäldes före eller efter tio år från det banan eller någon

del deraf blifvit för allmän trafik upplåten, samt att de tio år, hvarinom

jern vägen finge af staten inlösas för ett pris, som under alla för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

hållanden syntes understiga det, hvartill staten efter de tio årens utgång

vore berättigad att förvärfva banan, ginge till ända i början af

år 1895. Åtgärder syntes mig derföre redan då böra vidtagas i syfte

att möjliggöra banans inlösande före denna tid, derest sådant funnes

vara till fördel för det allmänna, i sammanhang hvarmed äfven borde undersökas

hvilka andra med Skåne —Hallandsbanan omedelbart eller medelbart

förbundna jernvägar af beskaffenhet att förmedla en genomgående

trafik öfver statsbanorna syntes böra för statens räkning förvärfvas.

Jag hemstälde derföre att åt ofvannämnda komité jemväl måtte uppdragas

att, sedan, på sätt komitén funne lämpligt, uppskattning verkstälts

ej mindre af värdet utaf Skåne—Hallands jernväg och de öfriga

banor, som kunde ifrågakomma att i sammanhang dermed åt staten förvärfvas,

än äfven af de kostnader, som erfordrades för banornas kompletterande

i händelse de blefve med statsbanorna införlifvade, taga i

öfvervägande på hvilka vilkor det kunde anses med det allmännas fördel

förenligt att för statens räkning förvärfva Skåne—Hallands jernväg

samt med denna omedelbart eller medelbart i förbindelse stående jernvägar

och derom söka med vederbörande jern vägs förvaltningar uppgöra

förberedande aftal samt derefter före början af innevarande års lagtima

riksdag inkomma med underdånigt betänkande och förslag i ämnet.

Hvad jag angående komiténs tillsättande och dess uppdrag sålunda

och i öfrigt hemstälde behagade Eders Kongl. Maj:t bifalla.

Den sålunda tillsatta komitén, som i juni månad nästlidne år började

sina arbeten, har den 13 sistlidne januari afgifvit underdånigt betänkande

i fråga om vissa jernvägars förvärfvande åt staten; och sedan

jernvägsstyrelsen, på grund af nådig remiss, den 26 nästlidne februari

inkommit med underdånigt utlåtande i anledning af detta betänkande,

anhåller jag att nu få underställa ärendet Eders Kongl. Maj:ts pröfning.

De jernvägar, som komitén med anledning af det komitén lemnade

uppdrag gjort till föremål för sina undersökningar, äro först och främst

1) Skåne—Hallandsbanan, hvilken består dels af hufvudbanan (92

kilometer) från Helsingborg öfver Engelholm till Halmstad, dels ock af

en tvärbana (28 kilometer) från Åstorp (station å Helsingborg—Hessleholms

och Landskrona—Engelholms jernvägar) öfver Kattarp, der tvärbanan

korsar hufvudbanan, till Höganäs;

2) Mellersta Hallands jernväg, som sträcker sig från Halmstad till

Yarberg (74 kilometer);

3) Göteborg—Hallands jernväg från Varberg till Göteborg (77 kilometer)

;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

4) Landskrona—Engelholms jernväg (49 kilometer) från Landskrona

sträckande sig öfver Ottarp, der banan korsar Helsingborg—Billeberga

jernväg, och vidare öfver^ Billesholms grufva, Maltnö-Billesliolms jernvägs

ena ändpunkt, samt Åstorp till Engelholm;

5) Malmö—Billesholms jernväg (59 kilometer), hvilken sträcker sig

från Malmö öfver Kjeflinge, derifrån jernvägar utgå till Landskrona och

Lund, samt öfver Teckomatorp, der banan korsar jernvägen mellan Eslöf

och Landskrona, till Billesholms grufva.

Dessa fem jernvägar, af hvilka de tre förstnämnda tillsammantagna

pläga benämnas vestkustbanan, hafva samtliga samma spårvidd som statens

jernvägar (1,435 meter) och bilda tillsammans dels en fortlöpande

trafikled från Göteborg till Malmö, dels utfartsvägar från denna hufvudlinie

till Helsingborg och Landskrona, dels ock en förbindelseled mellan

Åstorp och Höganäs.

Komitén har derjemte utsträckt sina förberedande undersökningar

till Helsingborg—Hessleholmsbanan. Frågan om förvärfvande åt staten

af denna jernväg, hvilken icke är underkastad statens inlösningsrätt, har

komitén dock ansett icke för närvarande böra föranleda till någon åtgärd,

enär den synpunkt, från hvilken denna banas förvärfvande åt staten

skulle hafva sitt egentliga berättigande eller att denna jernväg förmedlar

förbindelsen mellan södra stambanan och den direkta utfartsvägen

till kontinenten öfver Helsingborg, numera förlorat sin hufvudsakliga

betydelse, då antagligt vore att ångfärjeförbindelse öfver Malmö komrne

till stånd. Komitén bär derföre inskränkt sina detaljerade undersökningar

till de fem först omförmälda jernvägarne och har angående

dessa banors tillkomst, hvilka trakter de genomlöpa, hvilka aftal bestå

rörande begagnandet af med andra banor gemensamma stationer, hvilka

inkomster och utgifter deras trafikerande medfört samt hvilken afkastning

de lemnat å det i dem nedlagda kapital, i sitt betänkande lemnat

utförliga meddelanden.

Sedan föredragande departementschefen redogjort för hvad betänkandet

i dessa afseenden innehåller, yttrade departementschefen vidare:

På sätt komitén erinrat, är statsverket på grund af koncessionerna

berättigadt att vid hvad tidpunkt som helst enligt i koncessionerna angifna

grunder inlösa de på senare tider koncessionerade Skåne—Hallands,

Mellersta Hallands, Göteborg—Hallands och Malmö—Billesholms jernvägar;

dock att inlösningsvilkoren äro olika allteftersom inlösningen

sker inom eller efter tio år från det jernvägen i sin helhet eller till

någon del öppnats för allmän trafik. Deremot saknar staten denna rätt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59. 5

i afseende å Landskrona—Engelholms jernväg, hvilken koncessionerades

redan år 1874.

Angående statens rätt att inlösa de fyra förstnämnda banorna innehålla

koncessionerna å dessa banor följande bestämmelse:

att svenska statsverket är berättigadt inlösa jernvägen med tillhörigheter

och tratikmateriel mot ett penningebelopp,

a) som, om sådant sker inom tio år efter det jernvägen i sin helhet

eller till någon del blifvit för allmän trafik öppnad, skall motsvara hvad

jernvägen med tillhörigheter och trafikmateriel, enligt behöriga räkenskaper,

kostat, med tillägg af ränta efter fem för hundra om året efter

afdrag af den nettoinkomst, banan under tiden lemnat; och

b) som, om inlösen sker efter tio år från det »banan blifvit i sin

helhet eller till någon del upplåten för allmän trafik, skall, allt efter

det sätt som finnes vara för koncessionshafvarne förmånligast, antingen

beräknas så, att detsamma motsvarar två gånger summan, enligt behöriga

räkenskaper, af hela den under de tio år, som förflutit närmast

före det år, hvarunder lösningsanspråket är väckt, uppkomna nettobehållning

af trafiken, innefattande alla under samma tio år gjorda utdelningar

till jernvägens egare jemte rånte- och kapitalafbetalningar å

upptagna lån samt afsättning af kontanta medel eller öfverförande af

säkra fordringar till befintlig reserv- eller förnyelsefond; eller ock bestämmas

af fem gode män, utaf hvilka Eders Kongl. Maj:t utser två

och koncessionshafvarne två, hvarefter de fyra sålunda valde tillkalla

den femte;

skolande lösesumman för jernvägen af svenska statsverket erläggas

vid tillträdet af den inlösta egendomen och anses utgöra inlösningsvärdet

af hela jernvägsbyggnaden med alla dess fasta och lösa tillhörigheter

af hvad slag de vara må, äfvensom af hela den i behåll varande

reserv- eller förnyelsefonden, utan annat undantag än af de för

trafikens behof i förråd befintliga förlags- och konsumtionsartiklar, såsom

obegagnade syllar och skenor med tillbehör, stenkol, oljor och dylikt;

och skall egendomen till statsverket afträdas skuldfri eller ock behörigt

afdrag å löseskillingen vid afträdandet göras för beloppet af den i jernvägen

intecknade skuld; hvaremellertid jernvägsaktiebolaget åligger att

årligen, efter det behörig revision af bolagets förvaltning och räkenskaper

egt rum, insända till civildepartementet, för att der förvaras,

fullständig uppgift å beloppet af de utdelningar till jernvägens egare,

af de kapital- och räntebetalningar å upptagna lån samt af de öfverföringar

af medel till reserv- eller förnyelsefond, som för det år, revi
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

sionen omfattar, blifvit af öfverskottet å jernvägens trafikinkomster

bestridda.

Då Skåne—Hallands jernväg delvis öppnades för trafik redan den

9 januari 1885, måste, såvida inlösen af denna jernväg enligt a)-vilkoret

skall ifrågakomma, sådan inlösen ega rum före den 9 januari 1895, och

för de öfriga tre ifrågavarande jernvägarne är tiden för deras inlösen

enligt nämnda vilkor nte

för Mellersta Hallands jernväg den 17 september 1896

» Göteborg—Hallands » » 1 september 1898

» Malmö—Billesholms » » 18 september 1896.

Vid beräknandet af inlösningspriset för enhvar af de fyra nu ifrågavarande

jernvägarne, om inlösen skulle ske enligt aj-vilkoret, har komitén,

enligt hvad densamma i betänkandet meddelat, utgått från följande

grunder:

att byggnadskostnaden för hvarje år skall upptagas till det belopp,

hvartill den finnes i räkenskaperna uppförd;

att den ränta efter fem för hundra, som bör tilläggas byggnadskostnaden,

bör beräknas, intill dess anläggningsarbetena börjat, å inbetalda

delar^ af aktiekapitalet från de dagar inbetalningarna verkstälts,

samt derefter å det i jernvägen nedlagda, bokförda kapital för hvart år

särskilt och från början af samma år;

att från summan af den sålunda funna byggnadskostnaden med

dertill lagd ränta skall afdragas hela den nettoinkomst, som jernvägen

under tiden lemnat; samt

att såsom nettoinkomst beräknas hela det belopp, hvarmed jernvägens

inkomster öfverskjutit kostnaden för jernvägens drift och underhåll,

oafsedt huru stor del af detta öfverskott användts till rånte- och

kapitalafbetalningar m. in.

Vidare har komitén, enär inlösningspriset, med tillämpning af a)- vilkoret, skall bestämmas efter hvad jernvägen verkligen kostat (med

tillägg af ränta efter afdrag af nettoinkomst) och icke efter hvad jernvägen

må vara värd, ansett jernvägens egare icke vara berättigad till

godtgörelse för mark, som kostnadsfritt upplåtits, eller, der mark af jernvägen

förvärfvats för lägre pris än det verkliga värdet, för skilnaden

mellan detta värde och det erlagda priset.

Med iakttagande af dessa grunder har komitén uträknat inlösningspriset

vid 1892 års slut — det senaste för hvilket afslutade räkenskaper

varit för komitén tillgängliga — för de fyra ifrågavarande jernvägarne;

och har komitén meddelat resultatet af denna uträkning i en

uti betänkandet (sid. 40 och 41) intagen tabell.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

Enligt slutsiffrorna i denna tabell skulle inlösningspriset för ifrågavarande

jernvägar vid nyssnämnda års slut beräknas på följande sätt:

för Skåne—Hallands jernväg:

Anläggningskostnad.....................

.............. kronor 6,990,054

—

Tillägg af 5 proc. ränta.............

............................... » 2,878,591

—

kronor 9,868,645

—

Afdrag af nettoinkomst...............

.................................. » 1,767,631

—

Jernvägens egare till godo .......

................................... kronor 8,101,014

—

för Mellersta Hallands jernväg:

Anläggningskostnad......................

........ kronor 3,257,359

—

Tillägg af 5 proc. ränta.............

........... » 1,138,057

—

kronor 4,395,416

—

Afdrag af nettoinkomst...............

.................................. >:» 925,781

—

Jernvägens egare till godo .....

................................. kronor 3,469,635

—

för Göteborg

—Hallands jernväg:

Anläggningskostnad.....................

................. kronor 4,814,767

—

Tillägg af 5 proc. ränta ...........

.......... » 1,248,945

—

kronor 6,063,712

—

Afdrag af nettoinkomst................

................................. ■■ 1,257,697

—

Jernvägens egare till godo ......

................................. kronor 4,806,015

—

för Malmö—

-Billesholms jernväg:

Anläggningskostnad .....................

.................................. kronor 2,928,329

—

Tillägg af 5 proc. ränta ...........

.................................. » 1,013,816

—

kronor 3,942,145

—

Afdrag af nettoinkomst................

.................................. )» 783,177

—

Jernvägens egare till godo .......

................................. kronor 3,158,968

—

Hvad angår Landskrona—Engelholmsbanan, så är denna, såsom

redan nämnts, icke underkastad statens inlösningsrätt, och med anledning

deraf bär komitén från jernvägens egare, Landskrona—Engelholms

jernvägsäktiebolag, begärt uppgift om och i sådant fall till hvilket, pris

jernvägen kunde för statens räkning förvärfvas. Till svar härå har

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

bolaget öfverlemnat utdrag af protokoll, hållet vid extra bolagsstämma

med delegarne i bolaget den 14 oktober 1893, enligt hvilket bolaget

beslutit till staten sälja jernvägen med tillhörande inventarier och rullande

materiel för ett belopp af 2,000,000 kronor, hvaraf 1,800,000

kronor ansågos motsvara banbyggnaden med inventarier och 200,000

kronor den rörliga materielen, hvarjemte bolaget vidare beslutit att

bland köpevilkoren skulle ingå att nuvarande tjenstepersonal bibehölles

vid sina innehafvande befattningar eller ock, der så ej kunde ske, bereddes

annan lämplig plats vid statens jernvägar med aflöning, motsvarande

den som uppburits vid bolagets jernväg.

För bedömande af huruvida denna köpeskilling bör anses skälig,

må nämnas att, enligt hvad komitén meddelat, anläggningskostnaden

för denna jernväg enligt jernvägens räkenskaper utgjort 2,521,007

kronor 47 öre; att den rörliga materielen är bokförd till 473,421 kronor

74 öre och inventarierna till 36,298 kronor 16 öre; samt att jernvägens

trafikinkomster år 1892, efter afdrag af utgifter för drift och underhåll,

lemnade ett öfverskott af 71,749 kronor.

Då jernvägens egare icke äro skyldiga underkasta sig banans inlösen

och dessutom icke hela jernvägen, utan endast den 23 kilometer

långa sträckan Engelholm—Billesholms grufva ingår i förbindelseleden

mellan vestkustbanan och Malmö, har komitén jemväl undersökt kostnaden

för en direkt jernväg mellan Kattarps station å Skåne—Hallands

jernväg och Billesholms grufva, hvarigenom en förbindelse mellan Malmö

och vestkustbanan kunde åvägabringas utan inköp af Landskrona—

Engelholms jernväg. Enligt den sålunda verkstälda undersökningen

skulle kostnaden för den ifrågasatta nya banan, hvars längd skulle blifva

16 kilometer, uppgå till 820,000 kronor (inberäknadt 240,000 kronor

till rörlig materiel), motsvarande 51,250 kronor för kilometer.

Ehuru det hufvudsakliga ändamålet med förvärfvande af Landskrona—

Engelholms jernväg eller åstadkommande af eu staten tillhörig

förbindelseled mellan vestkustbanan och Malmö skulle genom byggandet

af en ny bana mellan Kattarp och Billesholms grufva vinnas för en

kostnad, som med icke mindre än 1,180,000 kronor uuderstege det fordrade

priset för Landskrona—Engelholms jernväg, har komitén likväl

ansett sig icke böra förorda denna utväg. Dels skulle nemligen afståndet

mellan Göteborg och Malmö öfver Engelholm—Kattarp—-Billesholm blifva

6 kilometer längre än öfver Engelholm—Åstorp—Billesholm, hvarigenom

all gods- och persontrafik mellan Malmö och stationerna vid vestkustbanan

från och med Engelholm komme att i motsvarande mån fördyras. Dels vore

den del af Skåne, som den nya banan skulle genomlöpa, redan synnerligen

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 59.

väl försedd med jern vägar och något behof inom orten af banan hade icke

gjort sig gällande, hvadan lokaltrafiken skulle blifva helt obetydlig och

banan antagligen komma att i ekonomiskt hänseende lemna ett mycket

dåligt resultat, hvaremot uppenbart vore att den nya banan skulle utöfva

ett högst förlustbringande inflytande på Landskrona—Engelholms

jernväg, hvilken haft att kämpa mot stora ekonomiska svårigheter och

först på sista åren tyckts gå en ljusare framtid till mötes. Dels borde

slutligen en sådan kraftåtgärd mot en redan existerande bana som byggandet

af en Kattarp—Billesholmsbana skulle innebära icke, allra minst

af staten, tillgripas annat än såsom en yttersta utväg, i fall att den

äldre banan för dess öfverlåtande eller användande uppstälde oantagliga

vilkor. Detta vore i förevarande fall så mycket mindre händelsen som

den fordrade köpeskillingen för Landskrona—Engelholmsbanan icke vore

högre än att redan det trafiköfverskott, banan år 1892 lemnat, motsvarade

.omkring 3,55 procent å köpeskillingen, och man således med

den tendens till stigning, som trafiken visat, kunde antaga att inom

kort en afkastning af 4 procent skulle uppnås. Komitén har derföre

stannat vid den uppfattning att den nödiga förbindelsen mellan vestkustbanan

och Malmö—Billesholmsbanan borde åvägabringas genom inköp

af Landskrona—Engelholmsbanan, hvarigenom jemväl Landskrona

skulle anknytas till statsbanenätet; och mot den fordrade köpeskillingen,

2,000,000 kronor, har komitén ansett någon erinran icke kunna göras.

Inlösningspriset för de fem jernvägarne med tillhörigheter och

trafikmateriel skulle alltså utgöra:

för

Skåne—Hallands jernväg..............

............ kronor

8,101,014

—

»

Mellersta Hallands » .............

............ »

3,469,635

—

))

Göteborg—Hallands » .............

............ »

4,806,015

—

»

Malmö—Billesholms » ..............

........... »

3,158,968

—

»

Landskrona—Engelholms » ..............

........... x>

2,000,000

—

kronor

21,535,632

—

I dessa poster ingå värdena af do vid 1892 års slut inneliggande

förråd af förbrukningsartiklar, nemligen:

för Skåne Hallands jernväg.............................. kronor 62,973: 87

» Mellersta Hallands » » 51,914: 75

» Göteborg—Hallands » » 152,903: 36

» Malmö—Billesholms » » 33,236: 61

För Landskrona—Engelholms jernväg finnes värde å förråden ej

särskild! angifvet; och det för Göteborg - Hallands jernväg uppgifna

Bill. till Jtikscl. Fiol. 1894. 1 Hand. 1 Afd. 97 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 59.

värdet af förbrukningsartiklar omfattar äfven inventarier, hvilkas värde

icke finnes skiljdt från förbrukningeartiklarnes.

De för Skåne—Hallands, Mellersta Hallands, Göteborg—Hallands

och Malmö—Billesholms jernvägar angifna siffror äro emellertid icke

definitiva, utan komma, på sätt komitén erinrat, att undergå jemkningar,

enär priset är beräknadt efter förhållandena vid 1892 års slut, men

banornas inlösen icke torde kunna eg a rum förr än vid 1895 års ingång.

Hvad särskilt de inneliggande förråden beträffar, erinrar komitén

att dessa naturligtvis äro underkastade vexlingar och att vid den slutliga

uppgörelsen de då befintliga förråden skola värderas och de dervid

funna värdebeloppen insättas i stället för de ofvan uppgifna, vid 1892

års slut bokförda summorna.

Såsom ofvan nämnts, omfattade komiténs uppdrag jemväl uppskattande

af de kostnader, som erfordrades för banornas komplettering, i

händelse de blefve med statsbanorna införlifvade. För de åtgärder,

som komitén i detta syfte låtit vidtaga, samt resultaten deraf har komitén

å sid. 45—51 af betänkandet, utförligt redogjort. Af denna redogörelse

inhemtas att totala kompletteringskostnaden skulle komma att

uppgå

för banbyggnaderna till................................................ kronor 2,962,000: —

» lokomotiv samt för uppförande af en behöflig

mindre verkstadsbyggnad för reparation af

vagnar till................................................................. » 330,000: —

Summa kronor 3,292,000: —

Om nämnda post å 330,000 kronor fördelas å de olika banorna i

förhållande till deras längd, blifva enligt komiténs beräkning kompletteringskostnaderna

för de särskilda banorna följande:

Km.

Skåne—Hallands jernväg 120

Mellersta Hallands >i 74

Göteborg—Hallands » 77

Landskrona—Engelhaj) 49

Malmö—Billesholms » 59

379

Banbygrsrnaden

Materielen

Summa

kr.

kr.

kr.

1,393,000

104,500

1,497,500

630,000

64,400

694,400

365,000

67,000

432,000

200,000

42,700

242,700

374,000

51,400

425,400

2,962,000

330,000

3,292,000

Om till de särskilda inlösningssummorna för jernvägarne vid 1892

års slut läggas kompletteringskostnaderna, skulle således totalkostnaden

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59. 11

för jernvägarnes förvärfvande åt staten och deras nödiga förbättring

blifva:

Inlösniugssumma Kompletteringskostnad Summa

kr. kr. kr.

för Skåne—Hallands jernväg 8,101,014 1,497,500 9,598,514

» Mellersta Hallands » 3,469,635 694,400 4,164,035

d Göteborg—Hallands » 4,806,015 432,000 5,238,015

» Landskrona—Engellus» 2,000,000 242,700 2,242,700

» Malmö—Billesholms » 3,158,968__425,400_3,584,368

Samma 21,535,632 3,292,000 24,827,632

För bedömande af frågan huruvida jernvägarne, derest de öfvergå i

statens ego, kunna antagas komma att gifva en afkastning, tillräcklig

för att möjliggöra förräntandet af det kapital, staten å dem nedlägger,

måste i främsta rummet hänsyn tagas till den hittills varande trafiken,

den inkomst, banorna hittills gifvit, samt de utgifter för drift och underhåll,

jernvägarnes egare hittills fått vidkännas.

I komiténs betänkande (sid. 14—36) meddelas i dessa hänseenden

samt angående nettobehållningen följande sifferuppgifter.

för

Skclne—Hallands

jernväg:

Kesande

Tonn gods

Inkomster

Utgifter

Nettobehåilning

kr.

kr.

kr.

år

1886

............ 322,409

71,396

419,753

233,306

186,447

»

1887

............ 321,056

75,729

427,744

268,921

158,823

»

1888

............ 294,608

79,009

483,572

311,985

171,587

)>

1889

........... 327,781

103,135

614,113

344,037

270,076

»

1890

........... 357,267

122,323

685,615

404,879

280,736

»

1891

............ 367,209

148,903

756,760

480,350

276,410

1892

............ 386,685

169,689

798,805

508,334

290,471

för

Mellersta Halland

s jernväg:

Resande

Tonn gods

Inkomster

Utgifter

Nettobehåilning

kr.

kr.

kr.

år

1887

............ 123,159

14,722

175,817

129,086

46,731

»

1888

.......... 120,970

18,054

224,131

150,116

74,015

»

1889

........ 147,280

25,157

327,791

196,281

131,510

»

1890

........... 163,374

41,383

394,730

205,953

188,777

»

1891

........... 189,675

60,345

503,368

258,643

244,725

»

1892

......... 195,147

67,212

524,366

299,467

224,899

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

för

Göteborg—Hallands

jernväg:

Kesande

Tonn gods

Inkomster

Utgifter

Nettobehållning

kr.

kr.

kr.

0

ar

1889

............ 231,648

36,381

462,016

197,549

264,467

»

1890

............ 260,105

64,218

541,465

231,725

309,740

»

1891

............ 304,371

63,127

644,419

320,220

368,858

324,199

))

1892

............ 301,850

60,893

646,895

278,037

för Landskrona—Engelholms jernväg:

år

1876 ............

Kesande

uppgifter

Tenn gods

uppgifter t

saknas J

Inkomster

kr.

saknas

164,180

1877 ............

91,497

28,405 {

»

1878 ............

86,326

31,636

132,370

»

1879 ...........

78,007

27,127

124,344

»

1880 ............

81,767

j uppgifter

33,596

139,114

1881 ...........

40,840

144,598

»

1882 ............

^ saknas

39,322

153,511

»

1883 ...........

93,810

54,975

176,053

1884 ............

95,022

62,153

186,407

»

1885 ..........

79,211

63,096

165,410

)>

1886 ...........

68,424

62,829

148,042

»

1887 ...........

76,229

70,008

162^345

»

1888 ............

75,771

78,223

175,751

»

1889 ............

81,275

90,866

206,241

»

1890 ............

89,322

115,662

224,374

»

1891...........

99,393

127,456

241,227

»

1892 ............

99,616

129,680

251,928

år

för Malmö-

1887 ............

—Billesholms

Resande

159,241

jernväg:

Tenn gods

52,558

Inkomster

kr.

227,229

»

1888 ...........

173,288

60,604

273,878

318,756

»

1889 ............

196,783

75,066

»

1890 ............

226,392

90,858

341,244

403,191

»

1891 ..........

260,537

117,131

»

1892 ...........

266,838

125,702

415,727

Utgifter

kr.

114,650

118,279

101,895

98,521

111,490

116,996

93,285

111,295

119,889

118,032

136,038

134,786

123,763

159,696

163,431

180,179

Utgifter

kr.

158,826

182,635

186,737

195,769

235,495

247,553

Nettobehållning

kr.

j 49,530

14,091

22,449

40,593

33,108

36,515

82,768

75,112

45,521

30,010

26,307

40,965

82,478

64,678

77,796

71,749

Nettobehållning

kr.

68,403

91,243

132,019

145,475

167,696

168,174

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 59.

Af dessa uppgifter framgår att jernvägarnes nettoinkomst år 1892

utgjort i procent af banornas ofvan angifna inlösningspris och komplet
-

teringskostnad

för Skåne—Hallands jernväg......................................... 8.02 %

» Mellersta Hallands jernväg................. 5.40 »

» Göteborg—Hallands jernväg.................................. 5.21 »

» Landskrona—Engelholms jernväg ....................... 3.20 »

» Malmö—Billesholms jernväg..................... 4.69 »

eller för alla fem jernvägarne tillsammans ............... 4.ig %

I fråga om huruvida banornas öfvergång i statens eg0 kan antagas

verka någon ändring i denna nettoinkomst bär komitén anfört att en

ökning af utgifterna föranledes af behofvet att bereda staten tryggad

besittningsrätt till vissa för ångfärjetrafiken i Helsingborg behöfliga områden,

som tillhöra Helsingborgs stad, men hvilka staden förklarat sig

villig att på vissa vilkor till staten upplåta. I följd af ändrade bestämmelser

rörande den afgift, Göteborg—Hallands jernväg skall betala till

Bergslagernas jernväg för underhållet af Göteborgs station och handhafvandet

af Göteborg—Hallands jernvägs trafik derstädes, komme

jemväl, och oberoende af sistnämnda banas öfvergång i statens ego, en

ökning i denna jernvägs utgifter att inträda. Dessa tillökningar i utgifter

anser komitén dock komma att mer än väl uppvägas deraf att

de utgifter, som jernvägsbolagen fått vidkännas för skatter samt styrelse-

och revisionskostnader, och hvilka för samtlige de fem ifrågavarande

jernvägarne år 1892 uppgått till 52,088 kronor, helt och hållet

komme att försvinna genom jernvägarnes öfvergång i statens ego. I

andra hänseenden anser komitén någon ökning i utgifterna icke böra

antagas ifrågakomma. Hvad aflöningsstaten för den ordinarie personalen

anginge, funnes för närvarande vid de fem ifrågavarande jernvägarne

anstäld en ordinarie personal, uppgående till 577 personer, och aflöningsstaten

för denna personal tillika med det belopp, 12,500 kronor,

som Göteborg—Hallands jernväg betalade till Bergslagernas jernväg,

för det sistnämnda jernvägs personal handhade den förra jern vägens trafik å

stationen i Göteborg, utgjorde 458,888 kronor. Om jernvägarne öfverginge

i statens ego, skulle hela administrationen deraf, med beräkning åt den

nuvarande trafiken och under förutsättning att banorna förlädes under

tredje trafikdistriktet, kräfva en ordinarie personal af 547 personer och

desses aflöning enligt nu gällande aflöningsrcglemente för statens jomvägar

uppgå till 457,357 kronor. Då för de personer, 30 till antalet,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

hvarmed personalen komme att minskas och hvilka samtlig^ tillhörde

byråpersonalen, inom statens jernvägar anställning kunde beredas å andra

platser, beliöfde icke ens under någon öfvergångstid aflöningsstaten

blifva större än den för närvarande vore. Icke heller behöfde i fråga

om trafikens uppehållande å banorna, i hvad den afsåge sjelfva tåganordningen,

någon förändring ledande till ökade utgifter ifrågakomma,

då de redan vidtagna anordningarne å banorna allmänt erkändes motsvara

för handen varande behof. Banornas förvaltning komme sålunda icke

efter deras öfvertagande af staten att blifva dyrare än förut. Tvärtom

komme en post, nemligen banornas underhåll, att i början till och med

ställa sig billigare, i händelse på banornas komplettering nedlades de

belopp, som komitén ifrågasatt.

Beträffande åter inkomsterna och i hvad mån de skulle påverkas af

jernvägarnes öfvergång i statens ego, erinrar komitén till en början att

de tre vestkustbanorna för sin lokaltrafik hade taxor, som vore lika

med statens jernvägars, under det att deremot Landskrona—Engelholms

och Malmö—Billesholms jernvägars taxor vore högre än statsbanornas;

hvarefter komitén vidare anför följande:

»Jemföres den fraktinkomst, som af samtrafiken under år 1892 influtit

och den inkomst, hvilken skulle hafva erhållits, om statens jernvägars

taxa blifvit tillämpad i stället för samtrafiktaxan, befinnes, att

de fem jernvägarne uppburit:

Skåne—Hallands jernväg ..................... kr. 144,813: 64

Mellersta Hallands » ..................... » 136,609: 25

Göteborg—Hallands » ..................... » 126,554: 32

Landskr.—Engelh. » .................... » 101,644: 03

Malmö—Billesholms » .................... » 105,640: 30

kr. 615,261: 54,

hvaremot, om, i stället för samtrafiktaxan,

statens gällande frakttaxa tilllämpats,

inkomsten, till följd af de

särskilda banafgifternas bortfallande,

skulle hafva utgjort............................... kr. 553,735: 40

motsvarande en minskning af ............ kr. 61,526: 14,

eller 10 %.»

»Vid eu liknande jemförelse med afseende på banornas lokaltrafik,

d. v. s. den trafik, som rört sig inom egen banas område, kunna- de

tre vestkustbanorna, som hafva lika taxa med statens jernvägars, lem
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Köngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

nas ur räkningen. För Landskrona—Engelholms och Malmö—Billesholms

jernvägar, hvilka åter uppburit högre afgifter för sin lokaltrafik

än statens jernvägars taxa medgifver, skulle en minskning i inkomst

hafva uppstått, som framgår af följande sammanställning:

Afgifter enligt de enskilda

jernvägarnes

lokaltaxor:

Landskrona—Engelholms jernväg kr. 147,709: 35

Malmö—Billesholms » » 316,116: 91

Afgifter enligt statens

jernvägars taxa:

kr. 137,369: 70

» 297,149: 90

kr. 463,826: 26 kr. 434,519: 60,

utvisande en skilnad af kr. 29,306: 66 eller 6,45 %.»

»Totala minskningen i inkomst, om jernvägarne redan år 1892 varit

i statens ego, skulle således hafva utgjort:

å sam trafiken ............................................. kr. 61,526: 14

» lokaltrafiken .......................................... » 29,306: 66

eller tillsammans kr. 90,832: 80,

alltså i rundt tal 90,000 kronor eller 8,41 %.d

»Komitén håller emellertid före att denna, af tillämpning af statens

jernvägars taxa föranledda minskning i inkomst förlorar betydelse

på grund af den starka och oafbrutna ökning i de ifrågavarande jernvägarnes

trafik, som år efter år egt rum, såsom framgår af följande

öfversigt:

Bruttoinkomst* Driftkostnad* Nettoinkomst

1889

1890-92

1889

1890—92

1889

1890-92

(medeltal)

(medeltal)

(medeltal)

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

Skåne—Hallands jernväg......

...... 614,113

747,060

336,137

455,976

277,976

291,084

Mellersta Hallands » ......

...... 320,282

442,856

166,798

249,412

153,484

193,444

Göteborg—Hallands » ......

...... 461,891

589,701

184,041

291,510

277,850

298,191

Landskrona—Engelh.» ......

...... 205,841

237,500

123,763

167,769

82,078

69,731

Malmö-—Billesholms » ......

...... 317,952

381,667

183,147

216,363

134,805

165,304

1,920,079

2,398,784

993,886

1,381,030

926,193

1,017,754

Ökning från år 1889 .......

478,705

387,144

91,561-

»Utgiftsprocenten för alla fem banorna såsom en enhet utgjorde

år 1889......................................................................................................... 51,7 %

samt åren 1890—92 i medeltal............................................................ 57,«

* 1 do i donna tabell meddelad o sifferuppgifter ingit oj andra inkomster och utgifter än do, »om

direkt härflyta af jernvägarnes trafikerande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

»Under de nio första

månaderna af åren

1892 och 1893 (januari—

september) stälde sig inkomsterna sålunda:

Brutto

Brutto

Ökning

1892

189?»

kr.

kr.

kr.

Skåne—Hallands jernväg..

. 587,263: 55

643,850: 77

56,587: 22

Mellersta Hallands

»

. 361,064:29

412,511: 22

51,446: 93

Göteborg—Hallands

»

. 459,563: 75

516,559: 42

56,995: 67

Landskrona—Engelholms

»

. 171,946:82

178,882: 62

6,935: 80

Malmö—Billesholms

»

303,168: 28

327,130: 41

23,962: 13

1,883,006: 69

2,078,934: 44

195,927: 75»

»Då under månaderna januari—september 1893 inkomsterna ökats i

förhållande till 1892 års inkomster under samma tid med kr. 195,928,

skulle alltså, vid beräkning af ofvan angifna utgiftsprocent för åren

1890—92, eller 57,6 %, nettobeliållningen utgöra kr. 88,147 mera än

under 1892. Antages ökningen af bruttoinkomsten under oktoberdecember

1893 komma att fortgå likformigt, skulle ökningen för hela

året 1893 blifva kr. 261,237, i hvilket fall, med antagande af nyssnämnda

utgiftsprocent, ökningen i nettoinkomst skulle utgöra kr. 99,223.»

»Statens jernvägars taxa tillämpad å 1892 års trafik å banorna

skulle, enligt hvad ofvan visats, hafva sänkt inkomsterna med 90,000

kronor, men så snabb har trafikökningen på ett enda år varit, att denna

minskning skulle hafva utjemnats på nämnda korta tid. De åberopade

siffrorna synas komitén kunna sägas tala ett tillräckligt tydligt språk,

i det de visa, hurusom inkomsterna varit stadda i oafbruten stegring.

Och de förhållanden, på hvilka banornas trafik hufvudsakligen beror,

synas gifva grundad anledning antaga, att äfven framtiden skall visa

sig gynsam, så mycket mer som ångfärjeförbindelsen mellan Helsingborg

och Helsingör ställer i utsigt en fortgående utveckling af den internationella

trafik, som betjenas af vestkustbanan och som redan från början

visat sig kraftig och gifvande goda löften för framtiden.»

»Men den ökning i inkomster och rörelse, hvarom de af komitén

här ofvan anförda siffror bära vittnesbörd, har varit skönjbar redan

innan ångfärjan i mars månad 1892 sattes i gång och det är således

icke denna och den genom densamma underlättade internationella samfärdseln,

som ensam förklarar rörelsens stadiga tillväxt. Äfven den

lokala trafiken har lemnat ett väsentligt bidrag till j.ernvägarnes ökade

inkomster. Och att denna lokala trafik äfven fraipgent skall utvecklas,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

derför synas förutsättningarna vara för handen, då, enligt hvad komitén

i redogörelsen för de särskilda jernvägarne uppvisat, banorna genomlöpa

trakter, der jordbruk samt allehanda industriella företag, hvilkas

råvaror eller alster fraktas å banorna, nått en rik utveckling. Har

rörelsen å banorna kunnat alltjemt tillväxa redan under nu varande förhållanden

d. v. s. under inflytande af frakttaxor, som delvis varit och

äro högre än statens jernvägars samt under trycket af de banafgifter,

som hafva sin grund i eganderättens splittring på flere olika egare,

eger man rätt antaga, att de lättnader i fraktafgifter, som tillämpningen

af statens jernvägars taxa skulle medföra, skola bidraga att framkalla

ytterligare stegring i trafiken och derigenom redan från början förekomma

den minskning i fraktinkomst, som utan en dylik stegring skulle

blifva en följd af en billigare taxas användning.»

Då således enligt komiténs uppfattning de fem jernvägarnes öfvergång

i statens ego icke medförde ökning i utgifterna och den af tillämpningen

utaf statens jernvägars taxa förorsakade minskning i inkomsterna

borde till fullo motvägas af trafikens stadigt fortgående tillväxt, ansåge

komitén att jernvägarne i statens hand skulle redan från början lemna

minst lika stor nettoinkomst som år 1892 och staten således på det

för jernvägarnes förvärfvande och komplettering erforderliga kapital

kunna beräkna en ränta af åtminstone 4,16 %.

Efter det komitén, på sätt jag nu i korthet omförmält under hänvisande

för öfrigt till betänkandets innehåll, redogjort för de af komitén

verkstälda undersökningar rörande de oftanämnda fem banornas inlösningspris,

kostnaderna för deras komplettering och utsigterna för deras

afkastning i framtiden, öfvergår komitén till frågan huruvida anledning

må finnas för staten att förvärfva banorna. Komitén yttrar i afseende

härå, bland annat:

»Då i de för fyra af ifrågavarande jernvägar likasom i öfriga under

senare tider gifna koncessioner uppstälts såsom vilkor statens rätt att

inlösa jernvägarne, har sådant uppenbarligen skett, emedan förhållandena

antagits kunna komma att utveckla sig så, att statens intresse

kräfde, att den enskilda jernvägen borde blifva statsbana och att man

för en sådan evéntualitet velat hafva fria händer. Enligt komiténs uppfattning

föreligger nu här ett sådant fall.»

»Den af tre särskilda enskilda jernvägar bildade jernvägskomplexen,

vestkustbanan, som redan eger så stor betydelse såväl för do landsdelar,

den genomlöper, som för förbindelsen mellan rikets andra stad

och Skåne, har nu genom den från Helsingborg utgående ångfärjeleden

öfver Sundet blifvit eu kommunikationslinie af synnerlig betydelse för

Bih. till Riksd. Blot. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 37 Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 59.

vår egen och äfven för unionslandets samfärdsel med vår södra grannstat

och öfver denna vidare med kontinenten.»

»Genom Landskrona—Engelholms och Malmö—Billesholms jernvägar

förenas vestkustbanan med Malmö. Den stora vigt i jernvägshänseende,

Malmö i och för sig eger såsom Skånes hufvudort och slutpunkt

för södra stambanan samt flere enskilda jern vägar, skall genom

den ångfärjetrafik, som med all säkerhet synes komma till stånd mellan

Malmö och Köpenhamn, än ytterligare ökas. Malmö varder den andra

utgångspunkten för den direkta jernvägsförbindelsen med Danmark och

vidare med kontinenten. Och den betydelse Landskrona—Engelholms

och Malmö—Billesholms jernvägar ega ur synpunkten att förena Göteborg

och de söder derom belägna vestkuststäderna med södra Skåne

ökas än mera, när den så länge påtänkta, för vår post och öfriga samfärdsel

med kontinenten vigtiga direkta trafikleden mellan Skånes sydkust

och motliggande del af Tyskland kommer till stånd.»

»Det. måste vara för staten af synnerlig vigt att blifva egare till

sådana jernvägar, som utgöra förbindelselinie mellan landets hufvudcentra

och utlandet, så att, utan förmedling af enskilda jernvägsbolag,

samtrafikaftal må kunna förberedas och afslutas med främmande länders

jernvägsförvaltningar; aftal, som i första hand och på det närmaste

måste beröra och utöfva inflytande på statens egen jernvägsdrift.»

»I enlighet med dessa grundsatser har det synts komitén att hela

den ifrågavarande kommunikationslinien, såsom förbindande Göteborg

med båda utgångspunkterna för samfärdseln med utlandet, borde öfvergå

i statens ego, hvarigenom, utom det ofvan anförda hufvudsyftet, äfven,

såsom förut visats, skulle vinnas billigare godsfrakter till lättnad för

det inom banornas trafikområden redan befintliga näringslif och till

framkallande derinom af ökad företagsamhet. Landskrona—Engelholms

och Malmö—Billesholmsbanornas förvärfvande skulle för öfrigt medföra

den särskilda fördel att vestkustbanan blefve stäld i direkt förbindelse

med tredje trafikdistriktets hufvudstation i Malmö, så att banornas förvaltning

kunde förläggas under nämnda distrikt; detta medförande,

utom andra, äfven den fördel, att öfverflyttning af rörlig materiel från

olika delar af statsbanorna komine att underlättas.»

På grund af hvad komitén sålunda anfört och då af den redogörelse

komitén lemnat framginge att banorna kunde antagas i statens

ego lemna eu afkastning, som genast öfverstege den upplåningsränta,

staten skulle få utgifva för anskaffandet af de för förvärfvandet nödiga

medel, och som med den stegring i trafiken, som uppenbarligen vore

att emotse, förvisso komrne att än ytterligare växa, tillstyrker komitén

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kong}. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 59.

att Skåne—Hallands, Mellersta Hallands, Göteborg—Hallands, Landskrona—Engelholms

samt Malmö—Billesholms jernvägar må för statens

räkning förvärfvas samt att, vid bifall härtill, nödiga medel måtte anvisas

till jernvägarnes komplettering.

Mot denna komiténs hemställan i hvad den afser inköp af Landskrona—Engelholms

och Malmö—Billesholms jernvägar hafva dock två

ledamöter reserverat sig. Dessa ledamöter hafva, under åberopande att

alltsedan vestkustbanans tillkomst Helsingborg varit den naturliga utfartspunkten

för vestra Sveriges och Norges trafik på kontinenten och

att dess betydelse i detta hänseende ökats genom den nyligen tillvägabragta

ångfärjeförbindelsen mellan Helsingborg och Helsingör, anfört att enligt

deras öfvertygelse äfven med en förbindelseled i statens hand mellan

vestkustbanan och Malmö trafiken fortfarande skulle komma att taga

vägen öfver Helsingborg—Helsingör, ehuru reservanterna icke ville förneka

att förhållandet i viss mån skulle kunna blifva ett annat, om ej

allenast ångfärjeförb Lidelse mellan Malmö och Köpenhamn utan äfven den

så kallade direkta kontinentalförbindelsen komme till stånd. Om emellertid

en förbindelseled mellan vestkustbanan och Malmö nu eller i framtiden

skulle anses vara för staten behöflig, ansåge reservanterna annat icke

kunna ifrågakomma än att denna förbindelseled droges öfver Helsingborg,

i livilket hänseende flera alternativ förelåge, hvilka syntes böra blifva

föremål för närmare utredning och öfvervägande, innan beslut fattades

i en så ytterst vigtig trafikfråga. Såsom dylika alternativ eller såsom

moment, ingående i dem, ville reservanterna framhålla dels förvärfvande

för statens räkning af en eller flera af de banor, som redan nu

förbinda Helsingborg med Malmö, dels ingående af aftal med egarne

af en eller flera af dessa banor om rätt för staten till trafikerande med

vissa tåg, dels slutligen byggande för statens räkning af eu kustbana

öfver hela den ifrågavarande sträckan eller någon del deraf — ett alternativ,

som otvifvelaktigt vore det för staten fördelaktigaste och med

hänsyn till den lokala beskaffenheten af de förut befintliga banornas

trafik icke heller bchöfde blifva för dessa ruinerande.

1 fråga om liden, då banornas inlösen borde ske, erinrar komitén

att, om denna inlösen skulle ega rum efter de tio första trafikåren och

sålunda, för de statens ^lösningsrätt underkastade banorna, det ofvan

omnämnda b)-vilkoret skulle tillämpas, det vore omöjligt att nu bestämdt

beräkna huru priset i sådant fall skulle ställa sig, då åtminstone för tre

af banorna större delen af de på priset inverkande faktorer vore okända.

För Skåne—Hallands jernväg skulle visserligen — erinrar komitén vidare

— om inlösen skedde kort efter utgången af de tio första

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 59.

trafikåren, med någon grad af sannolikhet kunna beräknas, hvartill

dubbla beloppet af banans nettobehållning under tio år skulle uppgå,

hvilket är det ena af b)-vilkorets båda alternativ i afseende å prisets

bestämmande. Men sannolikt skulle jernvägens egare icke nöja sig med

det sålunda erhållna värdet, utan begära uppskattning genom gode män;

och detta blefve påtagligen fallet äfven vid de tre andra banorna.

Då banorna vid en dylik uppskattning komme att värderas efter den

afkastning, de senast lemnat, och med iakttagande af de utsigter till

ökning i afkastning^, som kunde finnas, anser komitén antagligt att

sammanlagda priset för alla banorna tillsammans skulle blifva högre än

det efter a)-vilkoret beräknade.

Då tiden för inlösen enligt a)-vilkoret af Skåne—Hallands jernväg

tilländaginge den 9 januari 1895 samt för de öfriga tre banorna, som

vore underkastade inlösningsvilkor, med undantag af Göteborg—Hallands

jernväg redan under loppet af nästföljande året 1896; då samtliga

ifrågavarande fem jernvägar, så vidt de med deras inköpande för

statens räkning åsyftade fördelar för staten sjelf och för allmänheten

skulle vinnas, borde öfvergå i statens ego såsom en enhet samt jernvägarne

förty borde på en gång åt staten förvärfvas; då, om inlösen

skedde enligt a)-vilkoret, priset kunde med säkerhet på förhand beräknas,

samt af verkstälda beräkningar framginge att detta pris icke vore

högre än att jernvägarnes afkastning försloge till nöjaktig ränta å inköpssumman

med tillägg af kostnaden för kompletteringen, hemställer

komitén att inlösen af samtliga jernvägarne eger rum, innan någon af

de fyra banor, som äro underkastade inlösningsvilkor, uppnått sitt tionde

trafikeringsår, och att således tiden för inlösen bestämmes till ingången

af år 1895.

För bestämmande af det belopp, som staten för banornas inlösande

har att vid inlösningen kontant utgifva, måste i beräkning äfven tagas

statens fordringar hos egarne af vissa af ifrågavarande jernvägar för

lemnade lån, äfvensom de inteckningar, som för andra skulder gravera

jernvägarne. I detta hänseende inhemtas af komiténs betänkande samt en

deruti intagen skrifvelse från fullmäktige i riksgäldskontoret (sid. 66 o. f.),

att Skåne—Hallands jernvägsaktiebolag erhållit två olika statslån, nemligen

ett å 1,500,000 kronor ur 1881 års fond för låneunderstöd åt enskilda jernvägsanläggningar

och ett å 795,500 kronor, beviljadt, af 1884 års Riksdag.

Mellersta Hallands jernvägsaktiebolag har af samma års Riksdag

beviljats ett statslån å 1,550,000 kronor och Göteborg—Hallands jernvägsaktiebolag

har af Riksdagen år 1886 undfått ett lån å 2,068,000

kronor. I afseende å dessa lån, hvilka samtliga utbetalats från riksgälds
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

kontoret, faststäldes såsom vilkor att anstånd med erläggande af räntan,

som beräknas till 4''/2 procent för år, medgafs för högst tre år, dock

icke utöfver ett år från den dag, då hvarje jernväg senast skidle vara

färdig och för trafik öppnad. Beloppet af den ränta, med hvars erläggande

anstånd sålunda medgifvits, skall, enligt meddelade bestämmelser,

till staten inbetalas, sedan genom de stadgade annuitetsliqviderna all

öfrig ränta, med hvilken anstånd icke beviljats, blifvit gulden, så att

efter nämnda tids förlopp med den fastställa annuitetens erläggande

skall fortfaras, till dess äfven beloppet af förstnämnda ränta, eller den

så kallade anståndsräutan, blifvit inbetaldt.

Till följd häraf ingår, enligt hvad fullmäktige i riksgäldskontor i

nyssberörda skrifvelse meddelat, i bolagens skuld till riksgäldskontor

vid 1895 års ingång, förutom återstående kapital samt derå upplupen

ränta, äfven anståndsränta enligt följande tabell:

„ ... Upplupen Anstånds
Aapital

ränta rånte

Skåne—Hallands jernvägsaktiebolag:

a) lånet å 1,500,000 kronor ...... 1,449,623:31 -- 157,375: —

b) » » 795,500 » ...... 768,783:56 -- 80,643:70

MellerstaHallands jernvägsaktiebolag: 1,507,602: —-- 139,499:82

Göteborg—Hallands » 2,023,763:50 22,767:34 136,162:25

5,749,772:37 22,767:34 513,680:77

6,286,220:48. T

Såsom förklaring till denna tabell hafva fullmäktige upplyst att

annuiteterna å Skåne—Hallands och Mellersta Hallands jernvägsaktiebolags

lån erläggas den 1 januari hvarje år, samt att annuiteten å Göteborg—Hallands

jernvägsaktiebolags lån förfaller till betalning den 1

oktober, från hvilken dag år 1894 beräknats upplupen ränta å sistnämnda

bolags återstående kapitalskuld.

Fullmäktige hafva i nämnda skrifvelse upptagit nyssberörda summa,

6,286,220 kronor 48 öre, såsom det belopp, hvilket, under förutsättning

att till och med den 1 januari 1895 förfallande annuiteter vederbörligen inbetalas,

skall såsom statens fordran hos omförmälda tre jernvägsaktiebolag

afräknas å inlösningspriset. Hela beloppet af anståndsräntorna, 513,680

kronor 77 öre, skulle således enligt fullmäktiges mening afdragas från

inlösningsprisen. Komitén har deremot, med förmälan att komitén, då

dessa räntor utgöra cn skuld, icke inberäknat deras belopp i anläggningskostnaden,

ansett att, då denna skuld ännu icke på lång tid är förfallen,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

räntorna böra, derest de skola vid liqviden afdragas, upptagas endast

till den summa, som, efter en räntefot af fyra procent, motsvarar deras

värde med hänsyn dertill att desamma, i stället för att erläggas enligt

ursprungliga amorteringsplanen, anses guldna redan år 1895. Anståndsräntornas

sålunda beräknade värde utgör vid början af år 1895 enligt

en inom riksgäldskontoret verkstäld, komitén tillhandahållen uträkning:

för Skåne—Hallands jernväg:

å statslånet n:o 1 1,500,000 kr............ kr. 24,081: 93

» » » 2 795,500 » ............ » 12,359: 13

för Mellersta Hallands jernväg:

» statslån 1,550,000 kr.......................... » 20,674: 14

för Göteborg—Hallands jernväg:

» statslån 2,068,000 kr.......................... » 19,753: 33

kronor 76,868: 53

i stället för nu bokförda beloppet af tillhopa 513,680 kronor 77 öre.

Följes den af komitén i förevarande hänseende ifrågasatta beräkningsgrund,

skulle afdraget för bolagens skuld till staten blifva

5,849,408 kronor 24 öre.

Förutom af de Skåne—Hallands jernvägsaktiebolag beviljade statslån

graveras detta bolags jernväg af ett intecknadt obligationslån, ursprungligen

å 1,200,000 kronor. Detta lån löper med fem procent

ränta och skall amorteras med 50,000 kronor årligen under loppet af

24 år, räkuadt från den 1 juni 1893, dock med jernvägsbolaget förbehållen

rätt att etter ingången af år 1899 och med minst sex månaders

uppsägning genom utlottning öka amorteringen eller betala hela låneåterstoden.

Enligt amorteringsplanen kommer sålunda lånets kapitalåterstod

att den 1 januari 1895 utgöra 1,100,000 kronor.

Mellersta Hallands och Göteborg—Hallands jernvägsaktiebolag häfta

deremot icke för någon annan i bolagens jernvägar intecknad skuld

utom statslånen.

Malmö—Billesholms jernväg är intecknad för ett med fyra procent

ränta löpande obligationslån å 1,400,000 kronor. Af detta lån, som är

stäldt på 40 . års amortering, kommer, enligt hvad jag inhemta!, att

enligt amorteringsplanen vid 1895 års ingång återstå oguldet ett kapitalbelopp

af 1,337,000 kronor.

Landskrona — Engelholms jernvägsaktiebolag häftade vid 1892 års

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 59.

slut i skuld för 2,977,911 kronor, deraf två med fyra procent ränta

löpande obligationslån å tillhopa 1,909,600 kronor. Som bolagets jernväg

icke lagfarits, hafva ej heller bolagets skxdder kunnat i jernvägen

intecknas.

Beträffande de närmare bestämmelser, hvilka i köpeaftalen med

vederbörande jernvägsegare borde i afseende å sättet för banornas förvärfvande

intagas, har komitén ansett följande vara behöfliga:

l:o) beträffande de fyra banor, som är o underkastade inlösning svilkor:

a) jernvägsbolaget öfverlemnar till svenska staten eganderätten till

banan med alla dess fasta och lösa tillhörigheter af hvad slag de vara

må, och således

1) hela det jordområde, hvarå bolaget enligt lagfartsprotokoll

erhållit lagfart eller som eljest tillhör jernvägen;

2) sjelfva jernvägen till öfver- och underbyggnad, bro- och

trumbyggnader, utlagda syllar, skenor, spårvexlar samt vändskifvor

och vagn vågar jemte stängsel;

3) alla till jernvägen hörande hus, byggnader, signaleringsoch

andra inrättningar samt fasta inventarier;

4) alla jernvägen tillhöriga telegraf- och telefonapparater med

dertill hörande ledningar;

5) all jemvägens rullande materiel såsom lokomotiv, personoch

godsvagnar samt andra fordon jemte dertill hörande lösa

inventarier och reservdelar;

6) alla öfriga ofvan icke omnämnda lösa inventarier, som vid

tillträdestiden äro för begagnande vid hufvudkontoret, expeditionslokalerna,

å stationerna och linien utlemnade eller i bolagets förråd

befintliga;

7) de för trafikens behof i förråd befintliga förlags- och

konsumtionsartiklar, såsom obegagnade syllar och skenor med

tillbehör, stenkol, oljor och dylikt;

b) öfver de i punkten a mom. 5, G och 7 upptagna föremål skola

under december månad 1894 förteckningar upprättas så, att dessa förteckningar,

med hänsyn till sannolik förbrukning under tiden till den

1 januari 1895, utvisa, hvad af de förtecknade föremålen kan antagas

återstå sistnämnda dag; skolande sagda förteckningar uppgöras af jernvägsstyrelsens

och bolagets ombud, som dervid tillika värdera de i mom.

7 omförmälda förlags- och konsumtionsartiklar. Vid skiljaktiga meningar

härom mellan ombuden tillkallas en af Eders Kongl. Maj:ts befall
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

ningshafvande i länet för sådant ändamål på förhand utsedd besigtningsman,

som eger i omtvistade punkter skilja mellan ombuden;

c) tillträdet sker den 1 januari 1895, då jernvägen med hvad till

den hörer af bolaget öfverlemnas till dem, hvilka af jernvägsstyrelsen

förordnats att mottaga densamma. Dervid aflemnas tillika af bolaget

slutlig öfverlåtelsehandling och behöriga åtkomsthandlingar till den jernvägen

tillhörande jord;

d) lösesumman för den i mom. a upptagna egendom med undantag

af de i punkten 7 omförmälda förlags- och konsumtionsartiklar motsvarar

hvad jernvägen med tillhörigheter och trafikmateriel enligt behöriga

räkenskaper för tiden till den 1 januari 1895 kostat, med tilllägg

af ränta efter fem för hundra om året efter afdrag af den nettoinkomst,

banan under tiden lemnat; och skola dessa bestämmelser tilllämpas

på sätt skett vid uppgörande af den uträkning öfver bolagets

tillgodohafvande enligt dess räkenskaper, för så vidt desamma afse tiden

till och med år 1892, som af komitén i dess betänkande meddelats

och för hvilken ofvan är redogjordt.

För uträknande af lösesumman enligt de sålunda stadgade grunderna

skall bolaget efter afslutande af sina räkenskaper för tiden till

den 1 januari 1895 till jernvägsstyrelsen öfverlemna desamma jemte

bolagets uträkning å det tillägg eller afdrag å nyss omnämnda uträkning,

som uppkommer med hänsyn till förhållandena under åren 1893

och 1894. Senast en månad efter det dessa handlingar till jernvägsstyrelsen

inkommit, meddelar styrelsen bolaget, huruvida dess uträkning

godkännes eller icke. Kan öfverenskommelse i detta afseende mellan

jernvägsstyrelsen och bolaget ej träffas, skall frågan angående lösesummans

uträknande afgöras af skiljemän, af hvilka styrelsen utser två

och bolaget två samt de sålunda valde den femte; skolande för denna

händelse i öfrigt tillämpas föreskrifterna i lagen om skiljemän den 28

oktober 1887.

Köpeskillingen för de i mom. a punkten 7 omförmälda förlagsoch

konsumtionsartiklar utgår efter de värden, som derå blifvit satta i

den i mom. b stadgade ordning;

e) sedan beloppet af den bolaget tillkommande godtgörelse sålunda

blifvit bestämdt, eger bolaget till riksgäldskontoret ingifva af jernvägsstyrelsen

attesterad räkning derå, och senast inom en månad derefter

verkställes liqviden sålunda att:

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

25

i fråga om Skåne—Hallands, Mellersta Hallands och Gröteborg—Hallands

jern vägar, li vilka erhållit statslån,

staten afqvittar

1) hvad vid tillträdestiden återstår oguldet af de bolaget beviljade,

i jernvägen inledande statslån till kapital och förfallen men till äfventyr

obetald ränta, med hvilken anstånd icke beviljats;

2) de så kallade anståndsräntorna å samma lån, hvilka dervid upptagas''

till det belopp, som efter en räntefot af fyra procent motsvarar

räntornas värde med hänsyn dertill, att samma räntor, i stället för att

erläggas enligt ursprungliga amorteringsplanen, anses guldna redan vid

1895 års ingång;

i fråga om Skåne—Hallands och Malmö—Billeshohns jernvägar, hvilka

upptagit obligationslån,

staten öfvertag er, mot afräkning å lösesumman,

det i jernvägen intecknade obligationslån med derå till den 1 januari

1895 upplupen ränta, i den mån bolaget icke kan öfverlemna

obligationerna eller visa, att desamma blifvit tillintetgjorda eller att ränta

å desamma guldits; skolande, då räntefoten för Skåne—Hallands jernvägs

obligationslån öfverstiger fyra procent, Överskjutande räntan atdragas

från 1895 års början till dess obligationslånet kan till fullo

betalas.

Tvist angående rätta beloppet af hvad sålunda bör å lösesumman

innehållas afgöres af skiljemän i ofvan stadgad ordning;

i fråga om samtliga fyra banorna,

Bolagets återstående tillgodohafvande jemte fem procent ränta derå

från den i januari 1895 till dagen för liqviden utbetalas kontant till

bolaget, derest det med behörigt bevis styrker, att i jernvägen icke

finnas inteckningar för annan gäld än stats- och obligationslån, äfvensom

aflemnar en af tre personer, hvilkas vederhäftighet blifvit styrkt

Bill. till Rihd. Prut. 1894. 1 Rami. 1 A fä. Öl iläft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kong],. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

på sätt sora af riksgäldskontoret godkännes, ingången förbindelse, deri

de, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld ansvara för den

kostnad, som kan drabba staten, derest den till jernvägen hörande jord

befinnes häfta för sådan lösen, som i § 2 af nådiga förordningen innefattande

. särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning

af jernväg in. m. den 15 oktober 1880 omförmäles; dock att, der

bolaget så önskar, till säkerhet för dylik kostnad må, i stället för borgen,

af köpeskillingen innehållas visst belopp, att efter förloppet af 10

ar jemte 4 procent ränta till bolaget utbetalas, i den mån beloppet icke

behof! tagas i anspråk;

f) de bolaget på grund af aftal med andra jernvägar angående

gemensamt begagnande åt stationer tillkommande rättigheter och skyldigheter

öfvergå på köparen.

Beträffande öfriga af bolaget för jernvägsdriften ingångna aftal,

skola, innan slutligt kontrakt uppgöres, desamma af bolaget anmälas

för jernvägsstyrelsen, som pröfvar, huruvida samma aftal kunna anses

vara af den nytta för jernvägen, att de böra blifva för köparen

bindande.

I den man så befinnes vara förhållandet, skola i slutliga kontraktet

bestämmelser intagas derom att köparen öfvertager bolagets rättigheter

eller skyldigheter enligt berörda aftal;

g) de vid jernvägen anstälde tjensteman och betjente, hvilka tillika

med de löneförmåner, som nu tillkomma vederbörande befattningar,

böra upptagas å förteckning, uppgjord den 31 december 1894 af jernvägsst.

yrelsens. och bolagens ombud, skola i likhet med hvad som

öfverenskommits beträffande personalen vid den år 1884 af staten inköpta

Sundsvall—Torpshammars jernväg ega rätt att öfvergå i statens

jernvägars tjenst utan minskning af samma löneförmåner, men med

dervid gjorda förbehåll:

aa) att de åtnöjas med de befattningar, som jernvägsstyrelsen

anser lämpligt att åt dem anförtro,

bb) att de varda underkastade alla för statens jernvägspersonal

gällande reglementen och instruktioner samt vilkor för

bibehållande af anställning vid statens jernvägstrafik, och,

i händelse deras nuvarande aflöningsförmåner skulle öfverstiga

dem enligt aflöningsreglementet vid statens jernvägstrafik

tillkommande aflöning,

ce) att deras aflöning utgår dels såsom ordinarie arfvode

till sådant belopp, som gällande aflöningsreglementet för hvarje

särskild befattning bestämmer och dels såsom extra arfvode

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

27

till belopp, motsvarande skilnaden mellan det ordinarie arfvodet

och deras i bolagets tjenst innehafvande löneförmåner;

samt derjemte under det särskilda vilkor,

dd) att, då komitén velat undvika betunga statens jern vägars

pensionsinrättningar med att på en gång mottaga så stort antal

nya delegare, som här är i fråga — ungefär 550 — de skola

qvarstå i de enskilda jernvägarnes pensionskassa, i förhållande

till hvilken staten öfvertager bolagets förpligtelser.

2: o) beträffande den inlösningsvilkor icke underkastade Landskrona—

Engelholms jernväg:

Hufvudsakligen enahanda bestämmelser som de här ofvan meddelade

utom i fråga om sättet för köpeskillingens bestämmande och

liqviderande, hvilket skall ega rum sålunda:

Köpeskillingens belopp jemte fem procent ränta från den 1 januari

1895 betalas af riksgäldskontoret fyra månader efter det staten, som

genast efter tillträdet skall söka lagfart å jernvägen, sådan erhållit;

dock att bolaget skall, före uppbärandet af köpeskillingen, med behörigt

bevis styrka att inteckning icke finnes i jernvägen faststäld, äfvensom

aflemna en af tre personer, hvilkas vederhäftighet blifvit styrkt, på sätt

som af riksgäldskontoret godkännes, ingången förbindelse, deri de, en

för alla och alla för en, såsom för egen skuld ansvara för den kostnad,

som kan drabba staten, derest den till jernvägen hörande jord befinnes

häfta för sådan lösen eller ersättning, som i 2 § af nådiga förordningen

innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning

af jernväg m. m. den 15 oktober 1880 omförmäles.

Enligt punkten 1 mom. g) af dessa bestämmelser skulle personalen

vid de ifrågavarande jernvägarne tillerkännas förmånen att öfvergå i

statens jern vägars tjenst utan minskning i sina förutvarande löneförmåner.

För vissa tjensteman hafva dock ytterligare förmåner blifvit

ifrågasatta. Enligt hvad komitén anmäler (sid. 79 och 80), hafva nemligen

fyra vid Malmö—Billesholms och Landskrona—Engelholms jernvägar

anstälde tjensteman, Indika utom sina befattningar vid dessa

banor äfven innehafva dylika vid andra jernvägar, anhållit att då de

icke kunde mot den lön, som de åtnjöte vid förstnämnda jernvägar,

öfvergå i statens jernvägars tjenst och afsåga sig sina öfriga inkomster,

lämpligt vederlag måtte dem beredas för den förlust, som de genom

jernvägarnes öfvergång till staten sålunda komme att lida. Då komiténs

i ofvannämnda mom. framstöta förslag hade sin grund i komiténs

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

uppfattning att personalen icke borde genom banornas inlösen utsättas

för någon förlust, men en sådan förlust i allt fall skulle uppstå för

sökandena till följd af för dem gällande särskilda förhållanden, har

komitén förmält sig finna att billighetsskäl talade för att afseende,

åtminstone i viss mån, fästes vid hvad sökandena anhållit.

I komiténs uppdrag ingick äfven, såsom redan är nämndt, att söka

med vederbörande jern vägsförvaltningar uppgöra förberedande aftal

om jernvägarnes förvärfvande. Och dylika aftal hafva också i enlighet

med ofvan intagna, af komitén föreslagna bestämmelser afslutats med

styrelserna för Landskrona — Engelholms och Malmö— Billesholms jernvägar.

Deremot hafva styrelserna för Mellersta Hallands och Göteborg—Hallands

jernvägar undandragit sig att lemna bestämda yttranden

öfver komiténs beräkningar angående dessa jernvägars inlösningspris,

och vid sådant förhållande hafva några aftal med dessa styrelser icke

kunnat trätfas. Hvad angår Skåne—Hallands jernväg, har denna jernvägs

styrelse, enligt hvad komitén meddelat, väl ingått i granskning af

den uträkning å denna jernvägs inlösningspris, som komitén under fortgången

af sina arbeten öfverlemnat till styrelsen, men dervid mot uträkningen

framstäf vissa erinringar, och dessa hafva, med ett enda

undantag, af komitén iakttagits vid den i komiténs betänkande framlagda

slutliga uträkningen åt jernvägens inlösningspris. Den fråga, i

hvilken sålunda fortfarande meningsskiljaktighet råder mellan komitén

och jernvägens styrelse, rörer ett belopp af 843,700 kronor, som i

jernvägens räkenskaper upptages bland dess byggnadskostnader, men

af komitén vid dess uträkning uteslutits. Beloppet motsvarar värdet,

enligt jernvägsbolagets uppskattning, af mark, som Helsingborgs stad

till bolaget upplåtit. Bolaget har för beloppet upplagt aktier, hvilka

fortfarande finnas såsom en bolagets tillgäng i bolagets eget förvar,

samt påfört beloppet jernvägens anläggningskostnader. Då emellertid

Helsingborgs stad upplåtit marken utan annan godtgörelse än erhållande

af aktier i bolaget till belopp af 75,000 kronor, hvilket belopp redan

blifvit, af komitén inräknadt i anläggningskostnaden, samt, enligt koncessionsvilkoren,

inlösningspriset skall, när inlösen sker inom tio år

efter jernvägens öppnande, beräknas efter hvad jernvägen verkligen

kostat, har komitén ansett någon ytterligare godtgörelse för marken

icke böra ifrågakomma. I enlighet med ofvan intagna, af komitén

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

föreslagna bestämmelse har komitén val upprättat förslag till kontrakt

med denna jernvägs styrelse men något godkännande af detta förslag

har, enligt hvad komitén meddelar, icke erhållits.

Uti sitt öfver komiténs betänkande afgifna underdåniga utlåtande

bär jernvägsstyrelsen till en början i afseende å banornas inköpspris

betonat, hvad ock komitén antydt, att, då komiténs uträkningar grundade

sig på förhållandena And 1892 års slut, men vid ett eventuel inköp

resultaten af 1893 och 1894 årens rörelse samt de under dessa år inträffade

förändringar skulle tagas i betraktande, de af komitén angifna

siffrorna komme att undergå jemkningar, hvilka tvifvelsutan medförde

någon höjning af inköpssumman. Styrelsen påpekar i detta afseende

dels vissa i de af komitén beräknade kompletteringsarbeten icke

ingående förändringar, som efter 1892 års utgång antingen redan utförts

eller ock beslutats, dels ock att en del arbeten — såsom exempelvis

skenombyte vnd Mellersta Hallands jernväg — hvilka af komitén

upptagits bland de erforderliga kompletteringsarbetena, vid 1894 års

utgång torde hafva blifvit utförda genom vederbörande jernvägsdirektions

försorg, hvadan kostnaden härför komme att från kompletteringskontot

öfverflyttas till inköpskontot.

I fråga om kostnaden för banornas komplettering bär styrelsen, med

fasthållande af den grundsats, hvarifrån komitén i afseende å kompletteringsarbetena

å banbyggnaden utgått, eller att samtidigt med inköpet

af banorna inga andra kostnader skulle behöfva ifrågakomma än

de, som erfordrades för trafikens säkerhet och behöriga skötsel i dess

nuvarande omfattning, likväl efter företagen närmare undersökning af

förhållandena fram stält en del erinringar mot komiténs beräkningar.

Af hvad styrelsen i detta hänseende anfört framgår, att enligt styrelsens

åsigt dels det af komitén för kompletteringsarbetena beräknade

beloppet, 3,292,000 kronor, bör ökas redan vid inköpet med i rundt

tal 300,000 kronor för spårutvidgningar, för uppförande vid Billesholms

grufva af en för mätning af kol afsedd vagnvåg samt af ett lokomotivstall

med vändskifva vid Kungsbacka och för nya banvaktstugor,

hvarvid dock är att, märka att inqvartering af omkring 50 banvakter

kommer att besparas, dels ett belopp af 76,000 kronor bör beräknas

för åtskilliga arbeten, som under de närmaste åren behöfva utföras,

såsom spårutvidgningar, förbättring af stängslet vid Malmö—Billes
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

holmsbanan, inrättande af en vattenstation vid Säby å Landskrona—

Engelholms jernväg, stationsb}^ggnader och jordlösen vid Gnllbrandstorp

å Mellersta Hallands jernväg samt anordningar för vattentagning vid

Kungsbacka.

Vidare ifrågasätter styrelsen dels huruvida icke staten borde förvärfva

eganderätt till det område, som för närvarande begagnas för

spårförbindelsen med ångfärjehamnen i Helsingborg och stationen derstädes,

dels ock huruvida icke förändrade anordningar borde vidtagas i

afseende å stationerna i Helsingborg och Göteborg.

Beträffande spårförbindelsen fill ångfärjehamnen i Helsingborg och

stationen derstädes inhemtas af komiténs betänkande (sid. 10—12 samt

sid. 53) att den mark, hvarå spåren mellan hufvudlinien och ångfärjans

landningsplats blifvit utlagda, liksom två å ömse sidor om ångfärjespåren

belägna områden eller tomter, som båda behöfvas och för närvarande

äfven begagnas för ångfärjetrafiken, icke tillhöra Skåne—Hallands jernväg

utan Helsingborgs stad; att jernvägen emellertid emot årlig afgäld

arrenderat det ena.området på 10 år från den 1 januari 1893, men att

jernvägen deremot å det andra området, derå den nuvarande ångfärjestationen

uppförts, likasom å den mark, der spåren till ångfärjehamnen

äro framdragna, icke innebar några upplåtelsebandlingar, utan besitter

denna mark endast på grund af ett tyst medgifvande; att stadsfullmäktige

i Helsingborg tillförbundit staden att, för den händelse svenska

statsverket skulle komma att senast den 9 januari 1895 tillösa sig

Skåne—Hallands jernväg, till statsverket upplåta den för spårförbindelsen

med ångfärjehamnen och stationen erforderliga mark på tio år, räknadt

från den dag, Skåne—Hallands jernväg öfverginge i statens ego, med

rätt för statsverket att efter förloppet af dessa tio år bibehållas vid

arrendet på vilkor, som, derest dessa ej kunde mellan parterna öfverenskommas,

skulle fastställas af kompromiss, hvarvid dock arrendeafgiften

ej finge understiga det pris, som under de senaste fem åren erlagts;

samt att arrendeafgiften för den mark, som sålunda skulle till statsverket

upplåtas, skulle komma att utgöra under de fem första åren från

den 1 januari 1895 21,907 kronor 47 öre och under de fem följande

åren från den 1 januari 1900 27,653 kronor 7 öre. Med afseende särskilt

å den stegring i arrendeafgiften, som framdeles är att emotse,

anser jernvägsstyrelsen det kunna med skäl ifrågasättas huruvida icke

staten borde redan från början eller åtminstone under de närmaste åren

förvärfva ifrågavarande område, hvilket. enligt styrelsens åsigt säkerligen

i längden skulle blifva det för staten fördelaktigaste; och styrelsen anser

derföre att vid uppgörande af arrendeaftal med Helsingborgs stad

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

afseende bör fästas jemväl vid den eventualitet, att staten under den

öfverenskomna arrendetiden skulle komma att med eganderätt förvärfva

det ifrågavarande området.

Hvad angå]- den af Skåne—Hallands jernväg begagnade centralbangården

i Helsingborg, så eges denna station af Landskrona och Helsingborgs

jernvägar, med livilkas styrelser styrelsen för Skåne—Hallands

jernvägsaktiebolag afslutat en öfverenskommelse, på grund hvaraf

Skåne—Hallands jernväg eger för sin trafik begagna denna station samt

få sin trafik derstädes skött. Angående de afgifter, som härför skola

erläggas, samt vissa andra bestämmelser i kontraktet är i komiténs betänkande

(sid. 9 och 10) redogjordt. Enligt hvad jernvägsstyrelsen i

sitt utlåtande upplyser, skulle sådanå anordningar, hvarigenom staten

icke behöfde begagna nämnda centralstation, kunna åstadkommas för

en kostnad af omkring 81,000 kronor, förutom dels kostnaden för inköp

af nyss om förmälda jordområde vid ångfärjehamnen, dels ock ett belopp

af 110,000 kronor, som redan komitén (sid. 49 i betänkandet) i sina

beräkningar öfver banornas kompletteringskostnad upptagit för nya anläggningar

vid ångfärjestationen. Då genom en dylik åtgärd icke allenast

afsevärda fördelar i trafikhänseende skulle vinnas, utan äfven staten

befrias från afgifterna för centralstationens begagnande, hvilka kunde

beräknas till omkring- 25,000 kronor för år, förordar jernvägsstyrelsen

att nämnda åtgärd måtte redan under något af de första åren efter inköpet

vidtagas.

I Göteborg begagnar, på sätt redan förut blifvit antydt, Göteborg

—Hallands jernväg för sin trafik Bergslagernas jernväg^ station derstädes.

För vilkoren härför finnes redogörelse lemnad i komiténs betänkande

(sid. 22 och 23). Den årliga utgift, som statens jernvägar

skulle för begagnande af nämnda station samt trafikens skötande derstädes

få vidkännas, skulle komma att uppgå, enligt hvad jernvägsstyrelsen

meddelar, till omkring 50,000 kronor. Visserligen skulle — yttrar

styrelsen vidare i afseende härå — vestkustbanan nu kunna för en af

styrelsen till 139,000 kronor beräknad kostnad inledas till statsbanans

station, men då denna stations utrymme och spårsystem vore ytterst

knappt redan för den nuvarande trafiken, skulle stationen icke kunna

utan en mycket kostsam utvidgning upptaga den ökade trafik, som skulle

från vestkustbanan tillföras stationen. Styrelsen hade derföre kommit

till den uppfattning att det med statens fördel vore mest förenligt att

bibehålla den af komitén förordade provisoriska anordningen, intilldess

den från vestra stambanan härflytande rörelsen på stationen gjorde en

utvidgning af densamma oundgängligen nödvändig.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 59.

I afseende å komiténs beräkning åt kostnaden för den rullande

materielens komplettering har jernväg^ styreis en icke gjort annan erinran

än att den af komitén till 80,000 kronor upptagna kostnaden för

uppförande af en ny mindre vagnreparationsverkstad synes styrelsen

kunna till detta relativt låga belopp godkännas endast under förutsättning

att de norrländska stambanornas reparationsverkstäder tilltagas i

sådan skala, att dessa banors lokomotiv kunna der fullständigt repareras

utan att — såsom hittills varit fallet — hjelp för detta ändamål

behöfver påräknas från verkstaden i Malmö.

Enligt jernvägsstyrelsens förslag skulle alltså den af komitén beräknade

kostnaden för banornas komplettering .................. kronor 3,292,000

ökas med kostnaden för diverse arbeten, som borde

utföras omedelbart efter inköpet, eller..................... » 300,000

hvadan de utgifter, som staten skulle för banornas

komplettering få vidkännas i omedelbart samband

med inköpet, skulle uppgå till................................... kronor 3,592,000

Om härtill läggas kostnaderna

dels för vissa arbeten, som enligt styrelsens förslag

under de närmaste åren efter inköpet skulle utföras, » 76,000

dels för anordnande af egen station i Helsingborg » 81,000

skalle enligt jernvägsstyrelsens förslag statens sammanlagda

kostnader för banornas komplettering i

sammanhang med inköpet och för derefter beliöfliga

förbättringar komma att uppgå till................. kronor 3,749,000

Härtill skulle ytterligare komma kostnaden för förvärfvande af

eganderätt till den mark, som användes för spårförbindelsen med ångfärjehamnen

och för stationen derstädes. A andra sidan skulle komma

att årligen besparas dels inqvartering åt omkring 50 banvakter, dels

afgiften för begagnande af centralstationen i Helsingborg, uppgående till

omkring 25,000 kronor om året, dels ock arrendeafgiften för jordområdet

vid ångfärjehamnen. Denna årliga besparing skulle dock, enligt

hvad styrelsen upplyser, komma att, i följd af anordnandet af egen

station i Helsingborg, minskas med utgiften för en i sådant fall nödig

förstärkning af statsbanornas personal derstädes.

Hvad angår komiténs beräkningar öfver jernvägarnes rentabilitet i

statens hand, har jernvägsstyrelsen förmält sig, vid det förhållande att

för de flesta af ifrågavarande banor räkenskaperna för år 1893 vid tiden

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kong!. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 59.

för afgifvande af styrelsens utlåtande ännu icke voro af slutade, icke vara

i tillfälle att rörande banornas inkomster och utgifter under nämnda år

meddela någon annan faktisk upplysning, utöfver hvad komiténs betänkande

innehåller, än att ökningen af trafikinkomsterna under hela året

1893 i förhållande till hela året 1892 — hvilken ökning komitén beräknat

till 261,237 kronor — i verkligheten uppgått till 272,374 kronor

33 öre. Den af komitén uppgjorda kalkyl i fråga om rentabiliteten

— yttrar styrelsen vidare — måste visserligen i alla händelser blifva

föremål för en del jemkningar, derest de erinringar, styrelsen framstält

beträffande kostnaden för banornas komplettering, vunne afseende, men

då ökningen i banornas kompletteringskostnad skulle komma att delvis

motvägas af minskade årliga utgifter samt styrelsen ansåge komiténs

beräkningar i öfrigt vara i hufvudsak riktiga, tilltrodde sig styrelsen

kunna uttala den åsigt, att staten i alla händelser skulle kunna på

det för jernvägarnes förvärfvande och komplettering nedlagda kapital

beräkna én ränta af omkring fyra procent.

I afseende å sjelfva hufvudfrågan eller huruvida de fem ifrågavarande

jernvägarne borde af staten förvärfvas, anför styrelsen att särskilda

förhållanden syntes styrelsen gorå ett statsinköp af berörda jernvägar

af flera skäl önskligt. Komiterade hade i detta afseende hufvudsakligen

framhållit jernvägarnes betydelse såsom förbindelselinier mellan

ett af landets hufvudcentra, Göteborg, och utlandet samt vigten för

staten att ega dylika förbindelselinier, i det att i sådant fall samtrafiksaftal

skulle kunna förberedas och afslutas med främmande länders jernvägsförvaltningar

utan förmedling af enskilda jernvägsbolag. Den omständigheten

att staten vore i besittning af båda utgångspunkterna,

Helsingborg och Malmö, för den direkta trafiken pa Danmark och kontinenten

samt af de luder, hvilka från dessa punkter ledde till landets

hufvudcentra, vore emellertid af vigt icke allenast i fråga om aftalen

rörande samtrafik utan äfven för andra internationella överenskommelser,

postförbindelser, tåganordningar m. in. Då härtill komme att den

ifrågavarande komplexen af banor, särskild!, genom de många grenlinier,

som tillkommit, erhållit karakteren af en sådan stambana, hvars

innehafvande af staten alltifrån jernvägsbyggandets början ansetts ändamålsenligt,

samt att banornas inlösen med allt skål kunde antagas

komma att i finansielt hänseende lemna ett för staten och dessjernbaneindustri

lyckligt resultat, tvekade styrelsen icke att anslut^ sig till

komiténs uppfattning, att ifrågavarande fem jernvägar borde af staten

förvärfvas. Hvad särskildt beträffade frågan om inköp af Lands
Bih.

till liiksd. Frot. 1394. 1 Band. 1 Afd. 31 lläjt. &

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

krona—Engelholms och Malmö—Billesholms jernvägar, i hvilken del

två af komiténs ledamöter anmält en mot flertalets afvikande mening,

så ville styrelsen icke förneka att, om hänsyn icke toges till de redan

befintliga förbindelselederna mellan vestkustbanan och Malmö, det skulle

vara för jernvägstrafiken förmånligast, om förbindelsen anordnades öfver

Helsingborg såsom eu omedelbar fortsättning på vestkustbanan genom

byggande af eu kustbana till Malmö, men då styrelsen hölle före, att

eu sådan åtgärd under förhanden varande förhållanden skulle i ekonomiskt

afseende högst betydligt skada närliggande, af staten koncessionerade

banor, samt af nuvarande förbindelseleder routen öfver Landskrona—Engelholms

och Malmö—Billesholms jernvägar vore den kortaste,

ansåge sig styrelsen, som, enligt hvad af det nyss anförda framginge,

delade flertalets åsigt om vigten och behofvet af en förbindelseled

i statens hand mellan vestkustbanan och Malmö, icke kunna understödja

reservanternes mening.

Jemväl i afseende å tiden för banornas inlösen ansluter sig stvrelsen

till komiténs åsigt att samtliga de fem ifrågavarande jernvägarne

höra inlösas innan någon af de fyra banor, som äro underkastade inlösningsvilkor,

tillryggalagt sitt tionde trafikeringsår och att sålunda

tiden för inlösandet bör bestämmas till ingången af år 1895.

Hvad slutligen angår de af komitén föreslagna närmare bestämmelser

om sättet för banornas förvärfvande, förmäler styrelsen att af dessa

bestämmelser det endast vore det under punkt lj mom. g) upptagna

stadgandet, _ som styrelsen funnit erfordra ett särskild! uttalande från

styrelsens sida. Det åsyftade stadgandet innehåller hufvudsakligen, såsom

redan nämnts, att de vid jernvägarne anstälde tjensteman och betjente

skola ega rätt att öfvergå i statens jernvägars tjenst utan minskning

af de löneförmåner, som förut tillkomma dem, samt att, då komitén

velat undvika att betunga statens jernvägars pensionsinrättningar med

att på eu gång mottaga så stort antal nya delegare, som här är i fråga

(ungefär 550), de skola qvarstå i de enskilda jernvägarnes pensionskassa,

i förhållande till hvilken staten skulle öfvertaga bolagens förpligtelse^

I afseende å detta stadgande hafva fyra ledamöter af komitén anmält

sin reservation och ansett att hela det ifrågavarande momentet bort

utgå, då koncessionsvilkoren angående de fyra jernvägar, som äro underkastade

statens inlösningsrätt, icke innehålla några bestämmelser

om skyldighet för staten såsom köpare att jemte jernvägarne öfvertaga

äfven deras personal. Enligt reservanternes mening borde det vid banornas

öfverlemnande åt staten bero på aftal mellan jern vägsstyrelsen

och vederbörande jernvägspersonal, om och på hvilka vilkor samma

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

personal skulle öfvergå i statens tjenst. I afseende å det nu ifrågavarande

stadgandet anför jernvägsstyrelsen att ehuru, äfven om reservanternes

åsigt i detta ämne vunne godkännande, den ojemförligt största

delen af personalen eller alla, som kunde förete tillfredsställande

läkarebetyg, på grund af förhållandenas natur skulle komma att åt styrelsen

erbjudas inträde i statens tjenst, styrelsen likväl af särskilda skäl

ansåge sig böra ansluta sig till komiténs förslag. Om nemligen inträdet

i statens tjenst blefve beroende på särskildt aftal mellan styrelsen

och hvarje vederbörande, funnes ingen anledning att ifrågasätta annat

än att den antagna personalen iuginge i statens jernvägstrafiks pensionsinrättning

samt enke- och pupillkassa. Dessa pensionsinrättningar

skulle emellertid i deras nuvarande ställning icke kunna på en gång

mottaga ett så stort antal nya delegare, derest icke retroaktjvafgifter

faststäldes till så afsevärdt höga belopp, att personalen säkerligen icke

skulle kunna erlägga desamma, och äfven om inbetalning af dylika

afgifter egde rum, skulle för ett stort flertal rätten till pension komma

att inträda först vid en alltför framskriden ålder. Med afseende å dessa

förhållanden syntes den anordningen ega företräde, att den nya personalen

qvarstode i de enskilda jernvägarnes pensionskassa. Då med en

sådan anordning personalen icke skulle vinna inträde i statens jernvägstrafiks

pensionsinrättningar samt jemväl den efter banornas öfvergång

i statens hand vid sjelfva linietjensten öfverflödiga personalen skulle

kunna beredas sysselsättning inom statens jern vägsförvaltning, syntes

anledning icke vara för handen för staten att vägra ingå på en öfverenskommelse

med jernvägsbolagen''om öfvertagande af deras personal.

I sammanhang härmed förmäler sig styrelsen icke kunna instämma

i komiténs uttalande i fråga om de ofvan omnämnda framställningarne från

vissa tjensteman vid Malmö—Billesholms och Landskrona—Engelholms

jernvägar, hvilkas ersättningsanspråk jemväl nyss omförmälde fyra reservanter

ansett sig icke kunna understödja.

På grund af hvad jernvägsstyrelsen i sitt utlåtande anfört, tillstyrker

styrelsen alltså bifall till hvad komitén hemstält och föreslagit i fråga

om inlösen af Skåne—Hallands, Mellersta Hallands, Göteborg—Hallands,

Landskrona—Engelholms och Malmö—Billesholms jernvägar, dock att

vid beräkningen af den kostnad, staten i sammanhang med banornas

öfvertagande skulle få vidkännas för deras komplettering, det åt komitén

upptagna beloppet, 3,292,000 kronor, måtte höjas med 300,000

kronor eller till 3,592,000 kronor.

Från jernvägsstyrelsens utlåtande hafva två af styrelsens ledamöter

uttalat skiljaktiga meningar. Den ene åt desse bär yrkat uppskof med

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kongl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 59.

afgörande! af frågan om banornas inköp, på det att dessförinnan utredning

måtte verkställas huruvida icke de fördelar för näringslifvet, som

inköpet förväntades skola medföra, skulle kunna vinnas utan att banorna

förvärfvades af staten och huruvida icke i första hand andra enskilda

je mvägar än de nu ifrågavarande borde inköpas. Den andre reservanten,

hvilken såsom ledamot af komitén deltagit i nyssberörda mot komiténs

betänkande afgifna reservation rörande jernvägarnes personal, har åberopat

innehållet af denna reservation, under uttalande af den åsigt att

äfven om personalens öfvertagande af staten finge bero på aftal mellan

jernvägsstyrelsen och vederbörande personal, hinder likväl icke syntes

möta mot att personalen uteslötes från delegarerätt i statens jernvägstrafiks

pensionsinrättningar.

Den så kallade vestkustbanan med dess fortsättning till Malmö

bildar en trafikled, som enligt min uppfattning i betydelse för vårt-lands

kommunikationsväsen är fullt jemförlig med de vigtigare af de utaf

staten anlagda stambanorna. Icke nog med att denna trafikled utgör

den kortaste förbindelseleden mellan Göteborg, rikets andra stad, och eu

stor del af vestra Sverige, å ena sidan, samt landets tätast befolkade

och rikaste landskap, å den andra. Den utgör derjemte den naturliga

förmedlaren af vår, om jag så får säga, landväga trafik med den europeiska

kontinenten, och den betydelse i detta hänseende, som denna trafikled

först nyligen eller sedan mars 1892 genom öppnandet af ångfärjeförbindelsen

mellan Helsingborg och Helsingör egentligen vunnit,

kommer utan tvifvel år för år att ökas och att än ytterligare växa, då

ångfärjeförbindelsen mellan Malmö och Köpenhamn, hvars åvägabringande

blott är en tidsfråga, hinner komma till stånd. Utan afseende

å den mycket omtvistade och af en ledamot i jernvägsstyrelsen i hans

reservation berörda frågan, huruvida det i allmänhet bör ligga i statens

intresse att söka komma i besittning af de mera betydande jernvägstrafikleder,

som för närvarande befinna sig i enskilda händer, synes mig

derför vestkustbanornas förvärfvande åt staten vara af en alldeles speciel

och med nyssnämnda fråga mycket litet sammanhängande vigt.

Lika med komitén och jernvägsstyrelsen anser jag synnerligen

önskvärd! att den ifrågavarande kommunikationsleden kommer i statens

hand, helst om sådant kan ske till ett pris, som i finansielt hänseende

lemnar ett åtminstone icke förlustbringande resultat.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

Då i den ifrågavarande trafikleden äfven ingår en sträcka åt Landskrona—Engelholms

jernväg, nemligen från Engelholm till Billesholins

grufva, men denna sträcka icke kan förvärivas utan att jemväl återstoden

af samma jernväg inköpes, måste följaktligen tör ändamålet hela

denna bana inköpas, enär den af komitén jemväl undersökta alternativa

utvägen att för åstadkommande af förbindelse mellan vestkustbanan

och Malmö—Billesholms jernväg anlägga en ny bana mellan Kattarp

och Billesholms grufva synes mig på de af komitén anförda skäl icke

böra ifrågakomma.

Två af komiténs ledamöter hafva visserligen, såsom ofvan är nämndt,

ansett att statens åtgärder i ifrågavarande hänseende för närvarande icke

borde sträcka sig längre än som erfordrades för att staten skulle få i

sin ego en förbindelse mellan Göteborg och Helsingborg och att inköpet

således endast borde omfatta den så kallade vestkustbanan. Men

då de skäl, som tala för att staten förvärfvar trafikleden mellan dessa

städer, i lika hög grad synas mig gälla i fråga om förbindelsens utsträckning

till Malmö, med afseende särskild! derå att det torde få anses

temligen visst att ångfärjeförbindelse mellan sistnämnda stad och Köpenhamn

inom en snar framtid kommer till stånd, bar jag icke kunnat i

detta afseende dela reservanternes mening. Icke heller har jag ansett .

det böra ifrågakomma att för åvägabringandet af förbindelse mellan

vestkustbanan och Malmö anlita någon af de utaf reservanterne antydda

utvägar — att för statens räkning förvärfva en eller flera af de banor,

som nu förbinda Helsingborg med Malmö, eller ingå aftal med egarne

af dessa jernvägar om rätt för staten att trafikera dem eller ock att

för statens räkning bygga en kustbana öfver hela den ifrågavarande

sträckan eller någon del deraf. Sistnämnda alternativ skulle otvifvelaktigt

verka, om icke ruinerande för de i trakten redan anlagda jernvägar,

åtminstone i högsta grad menligt på deras trafik, hvarjemte det

måste, om förhållandena betraktas från synpunkten af landets ekonomi

i dess helhet, anses såsom en mindre klok hushållning att för ett trall kbehof,

som med redan för handen varande kommunikationsmedel kan

utan mera afsevärda olägenheter tillgodoses, binda det betydliga kapital,

som en ny banas byggande skulle kräfva. Utvägen att, på sätt reservanterne

jemväl ifrågasatt, allenast förskaffa staten rätt att trafikera de

redan befintliga banorna komme utan tvifvel snart att befinnas otillfredsställande,

och det återstode då endast den tredje af reservanterne

påpekade utvägen att inköpa de banor, som ingå i den ifrågavarande

förbindelseleden. Men då i sådant fall äfven de delar af dessa banor,

hvilka icke för förbindelsen med Malmö erfordras, måste förvärfvas, och

s. 38 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

38

således inköpet måste omfatta icke blott, såsom jemväl nu är ifrågasatt,

hela Malmö—Billesholms jernväg, utan äfven — i stället för den 49

kilometer långa Landskrona—Engelliolmsbanan — jernvägarne Helsingborg—Billeberga—Eslöf

samt Landskrona—Billeberga, hvilka tillsammans

hålla i längd 60 kilometer, skulle säkerligen anlitandet af denna

utväg befinnas vida dyrare för staten än den af komitén föreslagna.

Med afseende å de af komitén anförda skäl anser jag, lika med

komitén och jernvägsstyrelsen, tiden för banornas inlösen, derest sådan

skall ega ruin, böra bestämmas till ingången af år 1895.

Hvad angår priset för banornas förvärfvande, har jag icke något

att erinra mot de grunder, hvarpå komitén stödt sina beräkningar för

de fyra banor, som äro underkastade statens inlösningsrätt, eller mot

resultaten af dessa beräkningar, likasom jag ock finner det af Landskrona—Engelholms

jernvägsaktiebolag fordrade priset för dess jernväg

ur statens synpunkt antagligt.

I fråga om kostnaderna för banornas komplettering torde jag icke

nu behöfva närmare yttra mig, då jag icke anser det böra ifrågakomma

att vid innevarande riksdag äska medel för detta ändamål. Dermed

torde nemligen kunna utan olägenhet anstå till ett annat år. För ett.

uppskof härmed talar särskild! den omständigheten att vissa af komitén

bland kompletteringsarbetena upptagna förbättringar kunna antagas varda

redan under detta år utförda, i följd hvaraf de af komitén beräknade

kompletteringskostnaderna komme att minskas och inköpssummair i

motsvarande mån att ökas. Det är redan af denna anledning omöjligt

att för närvarande bestämma beloppet af det anslag, som för kompletteringsarbetena

bör beräknas, och jemväl i andra hänseenden synas

mig närmare utredningar erforderliga, innan detta belopp kan definitivt

bestämmas; skulle omedelbart efter banornas öfvertagande några utgifter

för kompletteringsarbeten visa sig alldeles oundgängliga, lära de, säkerligen

endast jemförelsevis obetydliga, belopp, som i sådant afseende erfordras,

kunna af tillgängliga medel förskjutas, till dess Riksdagens

yttrande hinner inhemtas.

Hvad angår det sannolika finansiela resultatet af banornas inköp,

så tillåter jag mig erinra att, enligt hvad komitén i sitt betänkande

(sid. 57) uppgifvit, samtliga do fem till inköp ifrågasatta banornas brutto
-

inkomst af trafiken utgjorde:

år 1889........................................................................... kronor 1,920,079: —

och i medeltal för åren 1890—1892........................... » 2,398,784: —

För år 1893 utgjorde samma inkomst öfver.......... » 2,800,000: —

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

Jernvägarnes nettoinkomst utgjorde enligt uppgift i betänkandet:

år 1889............................................................................. kronor 926,193: —

och i medeltal för åren 1890—1892 ................., >; 1,017,754: -—

Antages utgiftsprocenten för år 1893 lika med medelutgiftsprocenten

för åren 1890 —1892 eller

57,o procent, skulle följaktligen för år 1893

nettoinkomsten utgöra öfver................................ » 1,187,000: —

Med afseende å den betydande stegring både i bruttoinkomst och

i nettobehållning, som sålunda hittills visat sig, är det antagligt att

banorna skulle, om de förblefve i sina nuvarande egares händer, för

framtiden gifva ett än bättre finansielt resultat, isynnerhet sedan ångfärjeförbiudelsen

med Köpenhamn kommit till stånd. Och då af komiténs

utredning samt jernvägsstyrelsens utlåtande framgår, å ena sidan

att banornas öfvergång i statens ego icke beliöfver föranleda någon

egentlig ökning af utgifterna för drift och underhåll, och å den andra

att den minskning i bruttoinkomst, som skulle följa af tillämpningen

af statens jernvägars taxa, icke är större än att den skulle för 1892

års trafik hafva varit blott 90,000 kronor eller mindre än det belopp,

hvarmed banornas nettobehållning ökats från år 1892 till år 1893,

torde det icke vara förmätet att antaga att banorna i statens hand

skulle redan i början lemna en årlig nettobehållning af öfver 1,000,000

kronor.

Vill man med denna siffra jemföra de utgifter, som staten för

banornas inköp och komplettering skulle få vidkännas, så torde dervid

kunna helt och hållet lemnas ur räkningen de af jern vägsstyrelsen

väckta förslagen om anordnande af egen statsbancstation i Helsingborg

och om förvärfvande af eganderätt till visst område vid ångfärjehamnen

derstädes. Dessa utgiftsposter skulle nemligen komma att motvägas af

minskningar i de årliga utgifterna, fullt motsvarande räntan å de kapitalbelopp,

som lcomme att för nyssberörda ändamål utgifvas. Medtagas

deremot i beräkningen icke blott de af komitén upptagna kompletterings
kostnaderna

............................................................... krofior 3,292,000: —

utan äfven alla öfriga af jernvägsstyrelsen ifrågasatta

kostnader för banornas komplettering,

eller

för sådana arbeten, som borde i sammanhang

med inköpet verkställas......................... » 300,000: —

Transport, kronor 3,592,000: —

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kong!. Majds Nåd. Proposition N:o 59.

Transport kronor 3,592,000: —

och för ai’beten, som styrelsen ansett inom en

närmare framtid erforderliga ........................ » 76,000: —

erhålles en summa af.............................................. kronor 3,668,000: —

och om dertill lägges den af komitén beräknade

inköpssumman....................................................... » 21,535,632: —

befinnes det belopp, som staten skulle komma

att för banornas inköp och komplettering

utgifva, uppgå till .............................................. kronor 25,203,632: —

Å detta belopp utgör den ofvan antagna minimibehållniugen af

trafiken i det allra närmaste fyra procent, eller ungefär 1,55 procent

mera än hvad nettobehållningen af statens samtliga banor i medeltal

för åren 1891 och 1892 utgjorde i procent af byggnadskapitalet. Då

staten numera torde kunna upplåna penningar för en lägre ränta än

fyra procent, synes mig det ifrågasatta inköpet, äfven om det uteslutande

betraktas ur statsfinansiel synpunkt, vara för staten ganska fördelaktigt.

Emot de närmare bestämmelser, som komitén föreslagit böra i

köpeaftalen med jernvägarnes egare intagas i afseende å sättet för banornas

förvärfvande, har jag icke anledning till någon anmärkning,

men vill dock erinra att tilläfventyrs vid den slutliga uppgörelsen en

eller annan jemkning i dessa bestämmelser kan visa sig erforderlig.

Jag har således för min del icke något att erinra emot komiténs förslag

om beräkningen, vid köpeskillingarnes liqviderande, af de så kallade

anståndsräntornas värde. Icke heller har jag något att erinra mot den

föreslagna rätten för de vid jernvägarne anstälde tjenstemän och betjente

att öfvergå i statens jernvägars tjenst — hvilket för öfrigt Landskrona—Engelholms

jernvägsaktiebolag gjort till uttryckligt vilkor för

försäljningen af sin bana — eller mot förslaget att desse tjenstemän

och betjente icke skulle vinna delegarerätt i statens jernvägars pensionsinrättningar,

utan qvarstå i de enskilda jernvägarnes pensionskassa,

i förhållande till hvilken staten skulle öfvertaga bolagens förpligtelser.

Af en uppgift i komiténs betänkande (sid. 75) synes framgå att de utgifter,

staten sålunda skulle få vidkännas, komme att uppgå till omkring

15,000 kronor för år, hvilken summa dock naturligtvis komme

att minskas genom afgång.

Såsom förut är nämndt, skulle enligt komiténs beräkningar inköpssumman

för jernvägarne utgöra 21,535,632 kronor. Hela detta belopp

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kongl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 59.

skall dock icke af staten vid jernvägarnes inlösen utbetalas. Först och

främst skall nemligen afdrag göras för statens fordringar hos jernvägarnes

egare. Enligt hvad jag redan nämnt, utgöra dessa fordringar

tillsammans

kapital ............................................................................... kronor 5,749,772: 37

upplupen ränta............................................................. » 22,767: 34

hvartill kommer anståndsräntomas nuvarande värde,

beräknadt på sätt komitén föreslagit ............... » 76,868: 53

eller tillhopa kronor 5,849,408: 24

Dessutom bör, då staten skall öfvertaga de i Skåne —Hallands och

Malmö—Billesholms jernvägar intecknade obligationslån med upplupen

ränta, vid liqviden innehållas ett belopp, motsvarande hvad vid 1895

års ingång är oguldet af dessa lån jemte till samma tidpunkt upplupen,

men obetald ränta derå, hvarjemte enligt komiténs förslag afdrag skall

ske för det belopp, hvarmed räntan å Skåne—Hallands jemvägs obligationslån,

fem procent, för tiden från 1895 års början intilldess lånet kan

till fullo betalas (hvilket kan ske först år 1899) öfverskjuter fyra procent.

Då å dessa lån kommer att vid 1895 års ingång enligt amorteringsplanema

återstå oguldet

å det förra.......................................................................... kronor 1,100,000: —

och å det senare................''............................................ j. 1,337,000: —

kommer, om härtill lägges det belopp, som för

statens fordringar skall afdragas, eller........... » 5,849,408: 24

det belopp, som staten vid liqviden har att kontant

utbetala, att minskas med..........................; kronor 8,286,408: 24

förutom den upplupna räntan å obligationslånen samt ofvannämnda

ränteskilnad för Skåne—Hallands jernvägs obligationslån.

Utgår man från den af komitén beräknade inköpssumman, hvilken

dock, såsom otvan flere gånger framhållits, måste blifva underkastad

jemkningar, eller 21,535,632 kronor, skulle alltså staten hafva att dels

vid inlösningen kontant utgifva 13,249,223 kronor 76 öre, hvilket belopp

dock ytterligare minskas med den till den 1 januari 1895 upplupna,

men obetalda räntan å obligationslånen och med nyssberörda

ränteskilnad, dels ock framdeles efterhand utgifva ej mindre 2,437,000

kronor, motsvarande kapitalåterstoden å obligationslånen, än äfven den

derå till 1895 års ingång upplupna, men oguldna räntan.

Jag har ansett mig böra meddela dessa beräkningar såsom

ledning för bedömande af storleken af det belopp, som för inköpets

Iiih. till Riksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 97 Haft. G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.9.

verkställande behöfver i början af år 1895 vara disponibelt.. Vidkommande

sättet för anskaffande af de för inköpet nödiga medel, lärer

annat icke kunna ifrågasättas än att dessa medel skola anskaffas genom

upplåning och följaktligen utgå från riksgäld skontoret..

Då emellertid inköpssummans verkliga belopp icke kan bestämmas

förrän efter ingången af år 1895, kan det icke ifrågakomma att nu af

Riksdagen äska att något visst belopp för inköpets verkställande anvisas,

utan den framställning, som, i händelse Eders Kongl. Maj:t gillar

min åsigt att banorna böra för statens räkning inköpas, torde böra till

Riksdagen aflåtas, lärer icke kunna gå ut på annat än ett bemyndigande

för fullmäktige i riksgäldskontoret att, på det att Eders Kongl. Maj:t

må blifva i tillfälle att i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af

komitén föreslagna grunder verkställa inköpet, till Eders Kongl. Maj: t

utanordna de medel, som erfordras för gäldande af hvad af köpeskillingarne

skall kontant till säljarne utbetalas.

Jag hemställer alltså att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att, på det att

Eders Kongl. Maj:t må blifva i tillfälle att i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de af komitén föreslagna grunder åt staten förvärfva

Skåne—Hallands, Mellersta Hallands, Göteborg—Hallands, Landskrona—

Engelholms och Malmö—Billesholms jernvägar, till Eders Kongl. Maj:t,

efter ingången af år 1895, på reqvisition utanordna de medel, som

erfordras för gäldande af hvad för jernvägarne skall kontant till jernvägarnes

egare utbetalas.

Bifalles detta, lärer Riksdagen ock bemyndiga bemälde fullmäktige

att i behörig ordning fullgöra ränteliqvider och afbetalningar å de i

Skåne—Hallands och Malmö—Billesholms jernvägar intecknade obligationslån,

som komma att af staten öfvertagas.

Uti hvad föredragande departementschefen i detta

ärende anfört och hemstält, instämde Statsrådets öfrige

ledamöter; Och behagade Hans Maj:t Konungen bifalla

hvad Statsrådet sålunda hemstält samt förordnade

att i följd häraf nådig proposition skulle till Riksdagen

aflåtas af den lydelse, bilagan till detta protokoll

utvisar.

Ex protocollo:

Hj. Bennich.

Stockholm, K. L. Beckman, 1894.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.