Sök i Ratio Lex

Angående pensioner och gratifikationer till underbefäl och arbetare vid statens jernvägsbyggnader

1894-04-06 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1894:67, Angående pensioner och gratifikationer till underbefäl och arbetare vid statens jernvägsbyggnader

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

1

N:o 67.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående pensioner

och gratifikationer till underbefäl och arbetare vid

statens jernvägsbyggnader; gifven Stockholms • slott den

6 april 1894.

Under åberopande af närlagda utdrag af protokollet öfver civilärenden

för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen medgifva

dels att en hvar af de utaf jernvägsstyrelsen uti dess i statsrådsprotokollet

omförmälda skrifvelse till erhållande af pensioner föreslagna

underbefäl och arbetare vid statens jernvägsbyggnader (med undantag

af numera aflidne materialvakten H. Hård) må från och med månaden

näst efter den, hvarunder han af jernvägsstyrelsen entledigas från anställning

vid statens jernvägsbyggnader, under sin återstående lifstid å

allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till det för honom af

jernvägsstyrelsen föreslagna belopp, dock med vilkor ej mindre att, derest

pensionstagare framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel,

hans pensionsbelopp skall för den tid, hans anställning varar,

minskas med ett belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller, om

denna uppgår till samma eller högre belopp, upphöra att utgå, än äfven

att pensionstagare skall vara pligtig att, derest byggandet för statens

räkning af eu jernväg mellan Vännäs och Umeå under någotdera af

åren 1895 eller 1896 skulle komma att påbörjas, ånyo taga anställning

vid statens jernvägsbyggnader, om jernvägsstyrelsen sådant fordrar, vid

påföljd att eljest förlora rätten att åtnjuta pensionen för den tid, hvarunder

arbetena å denna bana pågå,

dels ock att af de till statens jernvägsbyggnader anslagna medel

gratifikationer må af jernvägsstyrelsen till de af styrelsen dertill föreslagna

2 underbefäl och 47 arbetare vid nämnda jernvägsbyggnader utbetalas,

Bih. till Rifad. Prot. 1604. 1 Sund. / Afd. 43 Haft: 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

när de af styrelsen från anställning vid dessa byggnader entledigas,

med 600 kronor till hvardera underbefälet och med 500 kronor till en

hvar af arbetarne, eller med tillhopa 24,700 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR»

V. L. Groll.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 67.

3

Utdrag af protokollet öfver civilärendeti, hållet inför Hans May.t

Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 6 april

1894.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,

friherre Rappe och

Christerson.

l:o.

Departementschefen statsrådet Groll anförde:

I den underdåniga skrifvelse af den 9 april 1892, hvari Riksdagen

anmälde att Riksdagen beviljat anslag för år 1893 till fortsättning af

arbetena å stambanan genom öfre Norrland, fastade Riksdagen tillika

uppmärksamheten på den vid arbetena å denna stambana anstälda personals

ställning och framhöll dervid angelägenheten af att det återstående

arbetet å berörda stambana så ordnades, att personalen måtte

kunna successivt minskas, och på sådant sätt undvekes att densamma

vid arbetenas afsilande på en gång stode utan arbete. I anledning

af detta Riksdagens uttalande utvecklade jernvägsstyrelsen — på sätt

i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 13 sistlidne januari rörande

jernvägsstyrelsens i skrifvelse den 9 november 1893 afgifna förslag

angående pensionering af vissa vid ifrågavarande arbeten anstälde

tjenstemän blifvit omnämndt — redan i underdånig skrifvelse den

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 67.

12 januari 1893 de omständigheter, hvilka föranledde dertill att

arbetsstyrkans minskande kunde påbörjas först sedan 1893 års stora

sehaktnings- och murningsarbeten blifvit afslutade, samt framhöll

tillika att en stamtrupp af underbefäl, murare, timmermän och jordarbetare,

uppgående till omkring 1,000 personer, som under en lång

följd af år varit anstäld vid statens jernvägsbyggnader, under alla

förhållanden måste komma att qvarstå ända till dess stambanan blifvit

färdigbygd. Då styrelsen afgaf sitt nyssberörda förslag angående

vissa tjenstemäns pensionering, anmälde styrelsen tillika att det då ännu

icke vore möjligt att bedöma omförmälda underbefäls och manskaps

ställning, särskild! emedan det icke vore utrönt, huruvida och i hvad

mån åt samma personal kunde beredas anställning vid arbeten å en

grenbana Vännäs —Umeå, om hvars byggande för statsmedel styrelsen

inom kort både för afsigt att göra underdånig framställning, samt att

styrelsen fördenskull icke heller då vore i tillfälle att i antydda hänseende

framlägga något förslag.

Sedan emellertid numera arbetena å ifrågavarande stambana framskridit

så långt, att i slutet af nästlidne år de båda arbetsdistrikt, i

hvilka stambanan varit delad, kunnat genom spårets sammanknytning

med hvarandra förbindas, och i sammanhang dermed större delen af den

talrika arbetsstyrkan kunnat afskedas, samt styrelsen tillika i underdånig

skrifvelse den 22 nästlidne februari afgifvit förslag om aijvisande af medel

till utförande af ofvanomförmälda grenbana mellan Vännäs och Umeå,

bar styrelsen ansett tiden vara inne att underställa Eders Kongl. Maj:ts

pröfning frågan om det understöd, som syntes böra i en eller annan

form efter stambanebyggnadens afslutande från statens sida lemnas ofvanberörda

stamtrupp af underbefäl och arbetare; och styrelsen har

förty i underdånig skrifvelse den 26 i sistnämnda månad i detta ämne

gjort underdånig framställning.

I denna skrifvelse anför styrelsen att styrelsen visserligen icke vore i

tillfälle att med säkerhet afgöra, i hvilken utsträckning anställning skulle

kunna beredas ifrågavarande personal vid arbetena å den ifrågasatta grenbanan,

derest beslut om dennas byggande fattades. Men då rätten till åtnjutande

af understödet i alla händelser icke skulle inträda förr än vid

den tidpunkt, då vederbörandes anställning vid statens jernvägsbyggnader

upphörde; då vidare arbetet å sagda grenbana beräknats komma

att räcka allenast två år; och då i alla händelser en del af ifrågavarande

personal till följd af sin ålder samt mera eller mindre nedsatta

arbetskrafter befunnits svårligen kunna längre än till innevarande års

höst fortsätta med det synnerligen ansträngande arbete, som förekomme

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

vid en jern vägsbyggnad, särskildt i Norrland med der rådande bostadsoch

klimatförhållanden, hade styrelsen funnit lämpligt att redan nu påkalla

Eders Kongl. Maj:ts pröfning af frågan om statens mellankomst

uti ifrågavarande hänseende i hela dess omfattning.

I sin ofvan omförmälda underdåniga skrifvelse den 12 januari 1893

hade styrelsen antagit, att den stamtrupp af underbefäl och arbetsmanskap

med mångårig tjenst, som under alla förhållanden komme att

qvarstå, intill dess stambanan blifvit färdigbygd, och i fråga om hvars

ställning vid arbetenas afsilande styrelsen följaktligen skulle hafva att

yttra sig, komme att uppgå till omkring 1,000 man. Vid den närmare

granskning, som med ledning af från arbetsbefälet infordrade förteckningar

företagits, hade emellertid visat sig att denna stamtrupp på

sista tiden betydligt förminskats, i det att en mängd äldre gifta arbetare,

som tröttnat på de mödosamma och ständiga flyttningarne, lyckats

förskaffa sig arbete på annat håll och vid jern vägsbyggnaden ersatts

af yngre arbetare, beträffande hvilka någon särskild mellankomst

från statens sida vid stambanebyggnadens afslutande icke kunde ifrågakomma.

I sjelfva verket framginge af de inkomna förteckningarna att

af den personal, som ända till stambanebyggnadens upphörande skulle

i byggnadens tjenst qvarstå, endast 7 underbefäl — deraf 4 schaktmästare

och 3 materialvakter — samt 106 arbetare skulle hafva varit

vid statens jernvägsbyggnader anstälde under en tid af 20 år eller

derutöfver i följd; och endast med afseende å dem, som under en så

lång tidrymd arbetat vid jemvägsbyggnaden, ansåge styrelsen statsunderstöd

under en eller annan form kunna ifrågasättas.

Att en statens mellankomst, hvad sistnämnda personal anginge, vore

af billigheten påkallad ansåge åter styrelsen ligga i öppen dag. I sin

egenskap af arbetsgifvare syntes staten hafva tn dylik skyldighet gent

emot en personal, som en så lång följd af år under särskildt svåra och

mödosamma förhållanden pligttroget och samvetsgrant fullgjort sina

åligganden.

Hvad då anginge det sätt, på hvilket statsunderstöd borde komma

ifrågavarande personal till del, så ansåge styrelsen att understödet

borde utgå under två hufvudformer, nemligen dels såsom årliga lifstidspensioner

åt den till lefnads- och tjensteår äldre delen af personalen,

på det att denna vid arbetenas upphörande måtte kunna gå en i ekonomiskt

hänseende mindre bekymmersam ålderdom till mötes, dels såsom

tillfälliga gratifikationer till den jemförelsevis yngre delen af samma

personal såsom hjelp åt denna till bestridande åt eget och familjens

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 '' Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

uppehälle vid återflyttningen till hemorten samt under den tid, som åtginge,

intill dess annat arbete kunde erhållas.

Då en gräns alltså, enligt styrelsens förmenande, borde dragas

mellan dem, som skulle erhålla årliga pensioner, och dem, som endast

skulle komma i åtnjutande åt tillfälliga gratifikationer, måste, för att

denna gräns icke skulle blifva godtycklig, tillbörligt afseende fästas vid

de förhållanden i fråga om tjenste- och lefnadsålder, som faktiskt

förelåge.

Beträffande då först underbefälet, så hade af de 4 schaktmästare

och 3 materialvakter, som ofvan omförmälts, 3 schaktmästare uppnått

mellan 57 och 65 lefnadsår samt oafbrutet innehaft anställning vid

jernvägsbyggnaden i 30 år eller derutöfver, samt 2 materialvakter uppnått,

den ene 24 tjenste- och 52 lefnadsår och den andre 22 tjensteoch

55 lefnadsår. Alla dessa syntes styrelsen skäligen böra komma i

åtnjutande af lifstid spensioner, medan deremot återstående 1 schaktmästare

och 1 materialvakt med 21 tjensteår och respektive 36 och 45

lefnadsår torde få åtnöjas med gratifikationer. Med afseende å beloppet

af de pensioner, som uti nu ifrågavarande fall skulle utgå, så hade

onekligen schaktmästarne haft en mera ansvarsfull och ansträngande

tjenst än materialvakterna, hvarföre det syntes billigt att de förra erbölle

större pensioner i förhållande till lönen än de senare, synnerligast

som de förre jemväl uppnått högre tjenste- och lefnadsålder; och hade

styrelsen ansett skäligt att schaktmästarne, hvilkas aflöning uppginge

till 1,200 å 1,400 kronor, tilldelades i årlig pension 600 kronor, motsvarande

50 procent af deras lägsta aflöning; samt att materialvakterna,

Indika nppbure 1,000 å 1,200 kronor i aflöning, erhölle 400

kronor i pension eller 40 procent af lägsta aflöningen. Gratifikationernas

belopp hade styrelsen åter ansett lämpligen kunna bestämmas så,

att desamma ungefärligen motsvarade ett hälft års aflöning; och skulle

med denna beräkningsgrund såväl den ofvanomförmälde schaktmästaren

som ock materialvakten erhålla hvardera 600 kronor.

Hvad derefter arbetarne vidkomme, så framginge af de inkomna

förteckningarna att af de 106 arbetare, hvarom nu vore fråga, 34 varit

vid byggnaden anstälde 30 år eller derutöfver, 23 mellan 25 och

29 år och 49 mellan 20 och 24 år, af de sistnämnde 10 i 24 år, samt

att i fråga om lefnadsåldern 24 uppnått öfver 55 är, 27 mellan 50 och

55 år och 28 mellan 45 och 49 år, under det att 27 befunne sig i en

ålder af under 45 år. Med afseende å de sålunda gifna tjenste- och

lefnadsåldersförhållandena hade styrelsen ansett, skäligt att årlig pension

i allmänhet borde tillkomma arbetare, som varit vid jernvägs
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

KongJ. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

byggnaden anstäld i 25 år eller derutöfver och hvars sammanlagda

lefnads- och tjensteålder uppginge till 75 år, under det att gratifikationer

borde utgå till de af ifrågavarande 10G arbetare, hvilka ej uppfylde

sagda betingelser, dock att af de ofvan angifne arbetare, hvilkas

tjensteålder utgjorde 24 år, 4 äfvensom en annan arbetare, hvilken endast

tjenstgjort i 20 år, äfven borde på grund af hög lefnadsålder billigtvis

komma i åtnjutande af pension, då desse fem arbetares sammanlagda

lefnads- och tjensteålder utgjorde respektive 82, 83, 85, 86 och 85 år.

Antalet af de arbetare, som enligt dessa grunder skulle erhålla

pension, uppginge till 59; och ansåge styrelsen för sin del lämpligt

att de med afseende å pensionernas belopp fördelades i två klasser, så

att i en högre klass upptoges de, som varit anstälde i 30 år eller derutöfver,

och i en lägre klass de öfrige. Äfven i detta afseende syntes

emellertid några jemkningar behöfliga, i det att en arbetare med allenast

29 tjensteår men med 56 lefnadsår syntes böra uppflyttas i den

högre klassen, medan åter 5 arbetare, som på grund af sina tjensteår

skulle tillhöra nämnda klass, vid det förhållande att deras lefnadsålder

utgjorde allenast 46 å 48 år, syntes böra nedflyttas i den lägre klassen.

Med iakttagande häraf skulle antalet pensionärer utgöra, i den högre

klassen 30 och i den lägre 29.

Vidkommande beloppet af de pensioner, som skulle tilldelas den

ena eller andra klassen, syntes ifrågavarande arbetare närmast vara att

jemföra med betjentene vid statens jern vägstrafik, hvarföre vid pensionsbeloppens

bestämmande lämpligen syntes kunna tagas till utgångspunkt

de grunder, enligt hvilka bemälde betjente åtnjöte pension, med iakttagande

sedermera af den modifikation, som kunde föranledas deraf,

att arbetarne, i motsats till betjentene, icke i någon mån bidragit till

sin pensionering. Enligt det för statens jemvägstrafiks pensionsinrättning

gällande reglemente utginge full pension vid vissa sammanlagda

lefnads- och tjensteår, deraf minst 30 tjensteår, med 80 procent af medeltalet

utaf arfvodet under senaste fem tjensteår och, under förutsättning

af invaliditet, med mindre procenttal för uppnådt mindre antal tjensteår.

Om nu för större enkelhets skull pensionerna bestämdes lika för alla

inom samma klass och efter medeltalet af samtligas årsaflöningar, så

skulle, då detta medeltal utgjorde 850 kronor i rundt tal, pensionsbeloppet

blifva för den högre klassen, med ett antal tjensteår af 30

eller derutöfver, 80 procent af 850 kronor, eller 680 kronor, samt för

den lägre klassen, der medeltalet tjensteår vore 27, med tillämpning

af ofvannämnda reglementes bestämmelse om eu pension af 68 procent

vid 27 tjensteår, 580 krono?. Betjentene vid statens jernvägstrafik

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

bidroge emellertid sjelfve till sin pensionering med en afsevärd del af

den årliga insatsen i pensionsinrättningen, under det att statens bidrag

till samma årliga insats senast afslutade räkenskapsår belöpte sig till

omkring 37 procent deraf. Det syntes då styrelsen lämpligen kunna bestämmas

att uti nu ifrågavarande fall pensionerna skulle utgå med 37

procent af ofvanangifna belopp, respektive 680 och 580 kronor, eller i

afrundade tal för den högre klassen med 250 kronor och för den lägre

klassen med 200 kronor.

Hvad slutligen anginge beloppet af de tillfälliga gratifikationer,

som skulle komma de 47 återstående arbetarne till del, föresloge styrelsen

att detta, lika för alla, bestämdes till 50 procent af medelaflöningen,

dock skäligen afrundadt uppåt till 500 kronor.

Sammanlagda årliga beloppet af de sålunda föreslagna pensionerna

utgjorde för 5 underbefäl, deraf 3 å 600 kronor och 2 å 400 kronor,

2,600 kronor och för 59 arbetare, deraf 30 å 250 kronor och 29 å 200

kronor, 13,300 kronor, eller tillhopa 15,900 kronor, hvilket belopp torde

få anvisas att utgå å allmänna indragningsstaten.

Summan af de gratifikationer, som för en gång skulle utdelas, utgjorde

för 2 underbefäl å 600 kronor 1,200 kronor och för 47 arbetare

å 500 kronor 23,500 kronor, eller tillhopa 24,700 kronor; och

syntes sistnämnda belopp lämpligen kunna utgå af jernvägsbyggnadsmedlen.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har styrelsen hemstält,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes i proposition till innevarande års Riksdag

föreslå Riksdagen medgifva,

dels att nedan angifna underbefäl och arbetare finge från och med

dagen efter den, då de entledigades från anställning vid statens jernvägsbyggnader,

åtnjuta från allmänna indragningsstaten årlig pension under

sin återstående lifstid till följande belopp, nemligen:

till belopp af 600 kronor: schaktmästame N. Persson med 65 lefnads-

och 30 tjensteår, Ola Larsson med 57 lefnads- och 30 tjensteår;

samt Johannes Jonsson med 58 lefnads- och 34 tjensteår;

till belopp af 400 kronor: materialvakterna A. Danielsson med 52

lefnads- och 24 tjensteår samt H. Hård med 55 lefnads- och 22

tjensteår;

till belopp af 250 kronor: smederna Ola Håkansson med 58 lefnadsoch

34 tjensteår och Lars A. Johansson med 50 lefnads- och 32 tjensteår;

timmermännen Nils Nilsson med 61 lefnads- och 36 tjensteår

och Sven Andersson med 55 lefnads- och 30 tjensteår; stenarbetarne

A. Dahlström med 53 lefnads- och 33 tjensteår; Aug. Andersson med

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

54 lefnads- och 30 tjensteår; Aug. Allén med 56 lefnads- och 29 tjensteår;

J. Johansson med 55 lefnads- och 34 tjensteår; och J. Gr. Larsson

med 50 lefnads- och 36 tjensteår; samt jordarbetarne Joh. Magnus

Lind med 63 lefnads- och 33 tjensteår; Johannes Pettersson med 65

lefnads- och 38 tjensteår; Carl Johan Andersson Lind med 55 lefnadsoch

30 tjensteår; And. Joh. Pettersson med 63 lefnads- och 35 tjensteår;

Johannes Andersson med 55 lefnads- och 33 tjensteår; Harald Wilhelm

Karlsson med 57 lefnads- och 34 tjensteår; Anders Jonsson med 61

lefnads- och 35 tjensteår; Carl Joh. Carlsson med 50 lefnads- och 30

tjensteår; Johannes Johansson Klorin med 59 lefnads- och 34 tjensteår;

And. Petter Andreasson med 59 lefnads- och 37 tjensteår; Johannes

Pettersson med 54 lefnads- och 34 tjensteår; Sven Pehrsson med 70

lefnads- och 32 tjensteår; Lars Jönsson med 59 lefnads- och 35 tjensteår;

Sven Johan Jonasson med 50 lefnads- och 30 tjensteår; Johannes

Arvidsson med 68 lefnads- och 37 tjensteår; J. Bengtsson med 61

lefnads- och 38 tjensteår; G. Johansson med 55 lefnads- och 35 tjensteår;

A. P. Kjäll med 55 lefnads- och 32 tiensteår; C. J. Lundvall

med 55 lefnads- och 33 tjensteår; Carl Jonsson med 56 lefnads- och

31 tjensteår; samt J. Andersson med 64 lefnads- och 30 tjensteår;

till belopp af 200 kronor: smederna Carl Otto Carlsson Holmgren

med 49 lefnads- och 27 tjensteår och Alfred Johansson med 54 lefnadsoch

25 tjensteår; timmermännen N. G. Sjögren med 49 lefnads- och

28 tjensteår och Jonas Månsson med 52 lefnads- och 25 tjensteår;

stenarbetarne Johannes Gustafsson med 51 lefnads- och 29 tjensteår;

Axel Andersson Boqvist med 48 lefnads- och 28 tjensteår; Johan Anders

Andersson med 48 lefnads- och 32 tjensteår; Gustaf Jansson Nyström

med 50 lefnads- och 25 tjensteår; Johannes Eriksson med 48

lefnads- och 28 tjensteår; Josef Pettersson med 53 lefnads- och 25

tjensteår; J. Carlsson med 50 lefnads- och 25 tjensteår; och Carl Andersson

med 48 lefnads- och 30 tjensteår; samt jordarbetarne Johan Aug.

Andersson med 46 lefnads- och 31 tjensteår; Carl Carlsson med 49

lefnads- och 25 tjensteår; Joh. Fr. Svensson med 47 lefnads- och 32

tjensteår; Johan Rydberg med 47 lefnads- och 31 tjensteår; Anders

Palmgren med 54 lefnads- och 27 tjensteår; G. Lindqvist med 56 lefnads-

och 26 tjensteår; C. Fink med 58 lefnads- och 24 tjensteår;

Anders Olsson med 62 lefnads- och 24 tjensteår; Anders Larsson med

59 lefnads- och 25 tjensteår; N. P. Thorsson med 61 lefnads- och 24

tjensteår; A. P. Johansson med 56 lefnads- och 26 tjensteår; Carl Petter

Söderqvist med 50 lefnads- och 26 tjensteår; O. Alsterlén med 48

lefnads- och 28 tjensteår; Lars Erik Klang med 59 lefnads- och 24

Bih. till Bifall. Prof. 1894.- 1 Sami. 1 Åfd. 43 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 67.

tjensteår; Nils Ang. Olsson med 49 lefnads- och 29 tjensteår; P. Johansson

med 54 lefnads- och 28 tjensteår; samt M. Pehrsson med 65

lefnads- och 20 tjensteår;

dock att, derest någon af dessa personer framdeles skulle erhålla

anställning mot aflöning af statsmedel, hans pensionsbelopp skulle minskas

med ett belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller, om denna

uppginge till samma eller högre belopp, upphöra att utgå;

dels att af de till statens jern vägsbyggnader anslagna medel ett

belopp af 24,700 kronor finge såsom gratifikationer utbetalas till 2

underbefäl och 47 arbetare vid nämnda jernvägsbyggnader, då de frånträdde

sin anställning derstädes, att utgå med 600 kronor till hvardera

underbefälet och med 500 kronor till en hvar af arbetarne.

Öfver denna jernvägsstyrelsens framställning har statskontoret den

20 sistlidne mars afgifvit infordradt underdånigt utlåtande.

Lika med jernvägsstyrelsen har äfven statskontoret ansett att

personer, som enligt styrelsens vitsord under en lång följd af år under

särskild! svåra och mödosamma förhållanden pligttroget och samvetsgrant

fullgjort sina åligganden, kunde ega vissa anspråk på sin arbetsgifvares

mellankomst vid det tillfälle, då arbetets upphörande gjorde

det nödvändigt för dem att på annat håll skaffa sig framtida utkomst.

Att detta för de flesta af dem, som uppnått en högre lefnadsålder och

till följd deraf egde minskad arbetsförmåga, konnne att möta betydande

svårigheter, syntes kunna antagas för säkert; och behofvet af understöd

blefve i sådant fall icke heller af tillfällig art. För dem åter, hvilka

ännu befunne sig i en ålder, som gjorde det möjligt att fortfarande

med oförminskad arbetskraft egna sig åt sitt yrke, stälde sig förhållandet

helt annorlunda, tv för dem funnes utsigt att åtminstone efter någon

tid på annat håll få ersättning för det arbetstillfälle, hvaraf de genom

upphörandet af jernvägsbyggandet gånge i mistning.

Om statskontoret alltså i hufvudsak biträdde jernvägsstyrelsens

åsigt derom, att understöd borde beredas åt sådana till underbefälet eller

arbetsmanskapet hörande personer, hvilka mest vore i behof deraf och

bäst gjort sig af sådant understöd förtjente, samt att detta understöd

borde utgå åt en del af personalen i form af lifstidspensioner och åt

en annan del i form af gratifikationer, så kunde statskontoret dock icke

finna annat än att styrelsen gifvit, åt det förra slaget af understöd en

något för stor utsträckning. Styrelsen hade nemligen i fråga om de

omständigheter, som skulle afgöra, huruvida understödet borde gifvas

den ena eller andra formen, hufvudsakligen eller nästan uteslutande fäst

afseende å tjensteåldern och med tillämpning häraf föreslagit lifstids
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

pensioner åt sådana personer, hvilka ännu befunne sig i en lefnadsålder,

som syntes kunna förutsätta full arbetsduglighet. I allmänhet syntes

en lefnadsålder af 55 år böra anses såsom minimum för hvar och en,

som berättigades att uppbära pension för sin återstående lifstid. Statskontoret

ansåge alltså att lifstidspensioner icke borde beviljas åt andra

af nu ifrågakomma personer än dem, hvilka uppnått minst 55 års ålder

och räknade minst 24 tjensteår, samt att pensionerna borde utgå med

högre belopp för dem, som innehaft anställning 30 år eller deröfver,

än för de öfriga.

Angående pensionernas storlek kunde statskontoret icke heller i

allo biträda styrelsens förslag. Vid jemförelse till exempel med det

ålderdomsunderstöd, som tillkomme småskolelärare med flere, syntes

de föreslagna pensionsbeloppen för jernvägsarbetarne nog högt tilltagna

och någon jemkning syntes derför höra ske. På grund af sålunda anförda

skäl ansåge sig statskontoret böra förorda minskning i pensionärernas

antal och jemväl någon nedsättning i pensionsbeloppen.

Hvad derefter anginge beloppet af de gratifikationer, som föreslagits,

hade statskontoret, såvidt det rörde underbefälet, ingenting deremot

att erinra; emellertid borde gratifikationer tilldelas jemväl de

personer, tillhörande underbefälet, hvilka af styrelsen föreslagits till

pensioners erhållande men, enligt hvad förut blifvit nämndt, icke kunde

anses hafva uppnått erforderlig lefnadsålder. Beträffande gratifikationerna

åt manskapet, syntes det statskontoret som skulle dessa kunna

höjas från det af styrelsen föreslagna beloppet, 500 kronor, till 600

kronor ej mindre för 12 arbetare, hvilka i minst 30 år innehaft anställning

vid jern vägsbyggnaderna men på grund af för låg lefnadsålder

enligt statskontorets mening icke borde komma i åtnjutande af de för

dem föreslagna pensioner, än äfven för en likaledes till erhållande af

pension föreslagen arbetare, som endast i 20 år innehaft anställning

vid jern vägsbyggnaderna men uppnått 65 års ålder. Gratifikationer

till det af styrelsen föreslagna belopp af 500 kronor syntes böra tillläggas

hvar och en af de öfriga 16 till pensioners erhållande förordade

arbetare, hvilka af nyssnämnda anledning ej syntes böra komma i åtnjutande

af en sådan förmån. Deremot förmenade statskontoret att

för den återstående arbetarepersonalen med minst 20-årig tjenstetid ett

gratifikationsbelopp åt hvar och eu af 400 kronor, hvilket motsvarade

ungefär half årsaflöning, syntes vara att anse såsom ett lämpligt bevis

på erkännande af ådagalagdt välförhållande under arbetstiden, på samma

gång det sannolikt för mången skulle blifva ett välkommet bidrag till

uppehälle under afbidan på tillfälle till ny arbetsförtjenst.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 67.

I likhet med styrelsen ansåge äfven statskontoret att pensionerna

borde uppföras till utgående från allmänna indragningsstaten; men i

afseende å tiden, från hvilken pension skulle få åtnjutas, funne statskontoret

ingen anledning förorda ett afvikande från hvad härutinnan

hittills varit brukligt, hvadan alltså pension borde tillgodoräknas vederbörande

från och med månaden näst efter den, i hvilken han frånträdde

nu innehafvande anställning.

På grund af det anförda har statskontoret, som i öfrigt icke haft

något att erinra mot hvad styrelsen föreslagit, alltså i underdånighet

hemstält att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå

Riksdagen medgifva:

dels att nedan angifna underbefäl och arbetare finge från och med

månaden näst efter den, hvarunder entledigande från innehafvande anställning

vid statens jern vägsbyggnader komme att ega rum, under sin

återstående lifstid från allmänna indragningsstaten uppbära årliga pensioner

till följande belopp:

Lefnadsår. Tjensteår.

65

30

schaktmästaren N. Persson....................

...... kronor

600

_

57

30

D:o

Ola Larsson ................

...... »

600

_

58

34

D:o

Johannes Jonsson .....

...... »

600

__

58

34

smeden O. Håkansson ............................

...... »

200

_

61

36

timmermannen N. Nilsson.......................

...... »

200

—

55

30

D:o

S. Andersson ...............

»

200

_

55

34

stenarbetaren

J. Johansson ...................

...... »

200

__

63

33

jordarbetaren

J. M. Lind .......................

..... »

200

—

65

38

D:o

Joh. Pettersson.............

..... ))

200

_

55

30

D:o

C. J. Andersson Lind ...

...... 3)

200

_

63

35

D:o

A. J. Pettersson...............

...... »

200

—

55

33

D:o

Joh. Andersson ...............

...... »

200

_

57

34

D:o

H. W. Karlsson..............

...... »

200

—

61

35

D:o

A. Jonsson .......................

200

—

59

34

D:o

J. Johansson Klorin ......

»

200

—

59

37

D:o

And. P. Andreasson .....

...... »

200

_

70

32

D:o

Sven Pehrsson................

...... »

200

—

59

35

D:o

Lars Jönsson.....................

...... ))

200

_

68

37

D:o

Joh. Arvidsson.................

...... »

200

_

61

38

D:o

J. Bengtsson.....................

»

200

—

55

35

D:o

G. Johansson ................

))

200

55

32

D:o

A. P. Kjäll.......................

...... »

200

_

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 67. 13

Lefnadsår. Tjensteår.

55 33 jordarbetaren C. J. Lundvall....................... kronor 200: —

56 31 D:o C. Jonsson ............................. » 200: —

64 30 D:o J. Andersson.......................... » 200: —

56 26 D:o G. Lindqvist........................... » 150: —

58 24 I):o C. Fink ................................... » 150: —

62 24 D:o And. Olsson .......................... » 150: —

59 25 D:o And. Larsson.......................... » 150: —

61 24 D:o N. P. Thorsson .................... J> 150: —

56 26 D:o A. P. Johansson..................... » 150: —

59 24 D:o L. E. Klang .......................... » 150: —

56 29 stenarbetaren Aug. Allén .............................. » 150: —

dels ock att af de till statens jernvägsbyggnader anslagna medel

ett belopp af 37,000 kronor måtte få såsom gratifikationer utbetalas till

4 underbefäl och 76 arbetare enligt de af statskontoret angifna grunder.

Slutligen har statskontoret ifrågasatt huruvida icke någon del af

de såsom gratifikationer utgående beloppen lämpligen borde kunna genom

jernvägsstyrelsens försorg för vederbörandes räkning insättas i postsparbanken.

Sedan statskontorets utlåtande afgafs, bär till civildepartementet inkommit

anmälan derom att materialvakten H. Hård, hvilken af jernvägsstyrelsen

föreslagits till 400 kronors pension och af statskontoret förordats

till erhållande af gratifikation, aflidit. Lemnas denne följaktligen

ur räkningen, framgår vid en jemförelse mellan jernvägsstyrelsens och

statskontorets förslag:

att jernvägsstyrelsen likasom äfven statskontoret ansett understöd,

i form af vare sig pension eller gratifikation, icke böra tillkomma andra

än dem, hvilka varit vid statens jernvägsbyggnader anstälde minst 20

år i följd;

att embetsverken sammanstämmande föreslagit pensioner å 600 kronor

åt 3 schaktmästare med 57—65 lefnadsår och 30 eller flere tjensteår;

att medan jernvägsstyrelsen föreslagit pension å 400 kronor åt

1 materialvakt med 52 lefnadsår och 25 tjensteår, statskontoret ansett

honom böra åtnöjas med gratifikation af 600 kronor;

att 1 schaktmästare med 36 lefnads- och 21 tjensteår samt 1

materialvakt med 45 lefnads- och 21 tjensteår af embetsverken förordats

till erhållande af gratifikationer, hvardera af 600 kronor;

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 67.

att enligt jernvägsstyrelsens förslag pensioner skulle tilldelas de

arbetare, som uppnått 75 lefnads- och tjensteår, deraf minst 25 tjensteår,

äfvensom 4 arbetare, som visserligen blott räkna 24 tjensteår,

men uppnått en ålder af 58—62 år, samt en arbetare med allenast 20

tjensteår, men 65 lefnadsår;

att jernvägsstyrelsen ansett pensionsbeloppet böra bestämmas till

250 kronor för dem af dessa arbetare, hvilka räkna 30 eller flere tjensteår,

med undantag för 5 arbetare, som väl varit anstälde vid jern vägsbyggnaderna

i 30 år, men uppnått eu lefnadsålder af blott 46—48 år,

samt att pension till samma belopp skulle enligt styrelsens förslag tillkomma

en arbetare, som visserligen blott uppnått 29 tjensteår, men

räknar 56 lefnadsår, hvaremot pensionsbeloppet för de öfrige till pension

förordade af styrelsen föreslagits till 200 kronor;

att öfrige arbetare, som jernvägsstyrelsen ansett böra komma i åtnjutande

af understöd, af styrelsen föreslagits till erhållande, hvar, af

en gratifikation af 500 kronor;

att deremot statskontoret ansett pension böra tilldelas endast de

arbetare, som uppnått minst 55 lefnads- och 24 tjensteår, samt att af

desse de, som räkna 30 tjensteår, böra erhålla 200 kronors pension,

men de öfrige pensioner å allenast 150 kronor;

att enligt statskontorets förslag af öfrige arbetare, som ansetts böra

tilläggas något understöd, de, som i minst 30 år haft anställning vid

statens jernvägsbyggnader, äfvensom en arbetare, som räknar endast

20 tjensteår, men uppnått 65 års ålder, skulle, i stället för de för dem

af jernvägsstyrelsen föreslagna pensioner,'' erhålla, hvar, eu gratifikation

af 600 kronor, de öfriga, hvilka af jernvägsstyrelsen föreslagits till pension,

men icke uppnått 55 lefnadsår, bekomma, hvar, en gratifikation af

500 kronor, samt de af jernvägsstyrelsen till gratifikationer förordade

tilldelas, hvar, en gratifikation af 400 kronor; samt

att sålunda enligt jernvägsstyrelsens förslag pensioner å 250 kronor

skulle tillkomma 30 arbetare, pensioner å 200 kronor 29 arbetare,

samt gratifikationer å 500 kronor 47 arbetare, hvaremot statskontorets

förslag upptager 22 pensioner å 200 kronor, 8 pensioner å 150 kronor,

gratifikationer å 600 kronor till 13 arbetare, gratifikationer å 500 kronor

till 16 arbetare samt gratifikationer å 400 kronor till 47 arbetare.

Då arbetena å norra stambanan mellan Vännäs och Boden under

detta år fullständigt afslutas och den af jernvägsstyrelsen väckta

frågan om byggande för statsmedel af en grenbana från Vännäs till

Umeå, vid hvilken åtminstone en del af den vid nämnda stambana an
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 67.

stälda arbetsstyrka skulle kunna finna sysselsättning, icke torde hinna

under denna riksdag till slutlig föredragning beredas, enär ytterligare

utredning dessförinnan i ärendet erfordras, anser jag, lika med jernvägsstyrelsen,

tidpunkten nu vara inne att taga i öfvervägande frågan om

det understöd, som må böra från statens sida lemnas åt det underbefäl

och de arbetare, hvilka under en längre följd af år varit anstälda vid

statens jernvägsbyggnader.

Likasom jag den 13 sistlidne januari inför Eders Kongl. Maj:t

tillstyrkt beviljande af understöd i form af pension eller gratifikation

åt åtskilliga vid statens jernvägsbyggnader sedan längre tid tillbaka

anstälde tjenstemän, anser jag billigheten äfven kräfva att åt n,u ifrågavarande

underbefäl och arbetare, då de genom arbetenas upphörande

förlora sin anställning vid statens jernvägsbyggnader, något understöd,

i form af antingen pension eller gratifikation, af statsmedel lemnas.

Beträffande den minsta tid, som vederbörande böra hafva innehaft

dylik anställning för att komma i åtnjutande af understöd, har jag, lika

litet som statskontoret, något att erinra mot jernvägsstyrelsens förslag

att denna tid bör bestämmas till 20 år. Hvad angår frågan för hvilka

understödstagare understödet bör utgå som pension och för hvilka

det bör lemnas såsom gratifikation och om understödens belopp, synes

mig jernvägsstyrelsens förslag närmare än statskontorets öfverensstämma

med de grunder, som tillämpats i det af Eders Kong!. Maj:t för Riksdagen

framlagda förslaget om beviljande af understöd åt byggnadsbefälet.

Jag anser mig derföre böra i dessa afseenden ansluta mig till

jernvägsstyrelsens förslag.

De, som erhålla gratifikationer, torde böra få lyfta hela beloppet

deraf, när de af jernvägsstyrelsen entledigas från statens jernvägsbyggnader.

Med afseende å gratifikationernas jemförelsevis mindre belopp

synes mig nemligen icke anledning att, på sätt statskontoret ifrågasatt,

föreskrifva att någon del deraf skall genom jernvägsstyrelsens försorg

insättas i postsparbanken.

I fråga om tiden, hvarifrån pensionerna skulle få åtnjutas, finner

jag, lika med statskontoret, någon anledning icke förefinnas att afvika

från hvad i dylika fall hittills varit brukligt och anser sålunda att

vederbörande bör ega att åtnjuta pensionen först från och med månaden

näst efter den, hvarunder han af jernvägsstyrelsen från anställning

vid statens jernvägsbyggnader entledigas. Såsom vilkor för åtnjutande

af pension torde böra föreskrifvas att, derest byggandet för statens

räkning af jernväg mellan Vännäs och Umeå under någotdera af åren

1895 eller 1890 skulle komma att påbörjas, pension stagaren skall vara

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. 31aj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

pligtig att ånyo taga anställning vid statens jern vägsbyggnader, om

jernvägsstyrelsen sådant fordrar, vid påföljd att eljest förlora rätten att

åtnjuta pensionen för den tid, hvarunder arbetena å denna bana pågå.

Likaledes bör föreskrifvas att, derest pensionstagare framdeles skulle

erhålla anställning mot aflöning af statsmedel, hans pensionspelopp skall

för den tid, hans anställning varar, minskas med ett belopp, motsvarande

den nya aflöningen, eller, om denna uppgår till samma eller högre

belopp, upphöra att utgå,

På grund af det anförda hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t Behagade

föreslå Riksdagen medgifva

dels att enhvar af de utaf af jernvägsstyrelsen till erhållande af pensioner

föreslagna underbefäl och arbetare vid statens jern vägsbyggnader

(med undantag af numera aflidne materialvakten H. Härd) må från och

med månaden näst efter den, hvarunder han af jernvägsstyrelsen entledigas

från anställning vid statens jernvägsbyggnader, under sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till det

för honom af jernvägsstyrelsen föreslagna belopp, dock med vilkor ej

mindre att, derest pensionstagare framdeles skulle erhålla anställning

mot aflöning af statsmedel, hans pensionsbelopp skalLför den tid, hans

anställning varar, minskas med ett belopp, motsvarande den nya aflöningen,

eller, om denna uppgår till samma eller högre belopp, upphöra

att utgå, än äfven att pensionstagare skall vara pligtig att, derest byggandet

för statens räkning af en jernväg mellan Vännäs och Umeå under

någotdera af åren 1895 eller 1896 skulle komma att påbörjas, ånyo taga

anställning vid statens jernvägsbyggnader, om jernvägsstyrelsen sådant

fordrar, vid påföljd att eljest förlora rätten att åtnjuta pensionen för

den tid, hvarunder arbetena å denna bana pågå,

dels ock att af de till statens jernvägsbyggnader anslagna medel

gratifikationer må af jernvägsstyrelsen till de af styrelsen dertill föreslagna

2 underbefäl och 47 arbetare vid nämnda jernvägsbyggnader utbetalas,

när de af styrelsen från anställning vid dessa byggnader entledigas,

med 600 kronor till hvartdera underbefälet och med 500 kronor

till en hvar af arbetarne, eller med tillhopa 24,700 kronor.

Hvad departementschefen sålunda hemstält, deruti

Statsrådets öfrige ledamöter instämde, behagade

Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnade att i följd

häraf nådig proposition skulle till Riksdagen aflåtas af

den lydelse bilagan till detta protokoll utvisar.

) Ex protocollo

Axel Hegardt.

Stockholm, K. L. Beckman, 1894.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1894:35a Skrifvelse till Konungen, i anledning af gjorda framställningar angående pensioner och gratifikationer till tjensteman, underbefäl och arbetare vid statens jern s. 2 i texten
  2. SU 1894:10a Utlåtande, i anledning af gjorda framställningar angående pensioner och gratifikationer till tjensteman, underbefäl och arbetare vid statens jernväg sbyggnader. s. 2 i texten