Sök i Ratio Lex

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 7

50 sidor, varav 50 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 50 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1894:7, Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 7

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 7.

1

N:o 7.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen,, med förslag till

t a <7 angående ändring i vissa delar af förordningen om

krig sdomstolar och rättegången derstädes den 11 Juni 1868;

gifven Stockholms slott den SO December 1893.

ri-.i, ! irvi, f i :• <o\uy-*rjb ''od : ...Mynd to>

: ■ • hi t! • vj • ■ foaI '' öbn »jtu! niföifm

Under åberopande af hosföljande i Statsrådet och Högsta Domstolen

förda protokoll samt med bifogande tillika af vederbörande myndigheters

i ärendet afgifna underdåniga utlåtanden vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt

§ 87 regeringsformen, föreslå Riksdagen att antaga bilagda förslag

till lag angående ändring i vissa delar af förordningen om krigsdomstolar

och rättegången derstädes den 11 Juni 1868.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

.far

Aug. Öster I

•gren.

Bill. till Piksd. Prof. 13l>4. 1 Sami. 1 Afä. (1 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar af förordningen om krigsdomstolar och

rättegången derstädes den II Juni 1868.

Härigenom förordnas, att nedanstående paragrafer i förordningen

om krigsdomstolar och rättegången derstädes den 11 Juni 1868 skola

erhålla följande förändrade lydelse:

\ ;■ "Y ii §• '' Y\." ■ Y,

Krigshofrätten är en vid Svea Hofrätt bildad särskild afdelning.

Den utgöres af presidenten i Svea Hofrätt, såsom ordförande, en ledamot

i samma Hofrätt, hvilken af Konungen förordnas att vara öfverauditör,

samt tre militäre ledamöter.

Till militäre ledamöter förordnar Konungen, för tre år i sänder,

en generalsperson och två regementsofficerare, af hvilka en skall tillhöra

armén och en flottan; hvarjemte för tid, som nyss är sagd, af Konungen

förordnas två andre regementsofficerare, deraf en från flottan, att, vid

förfall för någon af de militäre ledamöterna, i hans ställe i Krigshofrätten

inträda.

Då mål, som röra sjökrigstjensten och manövern, förekomma, skall

regementsofficeren af armén ur rätten afgå och, i hans ställe, en regementsofficer

af flottan, hvilken af Konungen för tillfället förordnas, der

inträda. ’

Vid förfall för presidenten förordnar, på anmälan derom, Konungen

en ledamot i Svea Hofrätt att såsom ledamot Krigshofrätten biträda.

Hvad i denna § är sagdt om presidenten i Svea Hofrätt gälle ock

om tillförordnad president, der han af Konungen forordnats att jemväl

vara ordförande i Krigshofrätten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 7.

3

13 §.

Har ledamot i krigsöfverdomstol icke förut aflagt domareed, må

han ej till domareembetet träda, innan han sådan ed fullgjort.

I Krigshofrätten tage främste militäre ledamoten plats närmast

ordföranden och derefter öfrige ledamöterna i den ordning, hvartill de

embeten, de eljest innehafva, dem berättiga. För öfverkrigsrätt gälle i

i detta afseende hvad i 9 § om krigsrätt sagdt är.

Vid förfall för ordföranden i krigsöfverdomstol föres ordet af den

främste militäre ledamoten.

15 §.

Allmän åklagare vid Krigshofrätten är krigsfiskalen. Han förordnas

af Konungen; och må dertill kunna utses tjensteman i Svea

Hofrätt.

Der öfverkrigsrätt, finne6, förordne högste befalhafvaren särskild

krigsfiskal, hvilken vid den rätt är allmän åklagare.

16 §.

Protokoll föres i krigsrätt af auditören, i öfverkrigsrätt af öfverauditören

och i Krigshofrätten, efter ty särskildt föreskrifves, af tjensteman

i Svea Hofrätt.

45 §.

Krigsöfverdomstol vare domför, ändå att blott öfverauditören och

tre andre ledamöter äro tillstädes, der tre af dem om slutet ense äro.

Förhör med parter eller vittnen verkställes i öfverkrigsrätt, så ock

i Krigshofrätten, då militär ledamot der förer ordet, af öfverauditören.

Då hos krigsöfverdomstol mål till afgörande färdigt är, göre öfverauditören

muntlig berättelse om saken: uppgifve ock de lagrum och författningar,

som till målet lämpliga äro. Vid öfverläggning om beslut

säge han sin mening först.

Denna lag träder i kraft den 1 Januari 1895.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 7.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj:ts

Högsta Domstol Tisdagen den 21 November 1803.

Närvarande:

Justitieråden: Glimstedt,

Norberg,

Lilienberg,

Huss,

Isberg,

Lindbäck,

Wijkander.

Expeditionschefen Petersson föredrog i underdånighet:

Note ur protokollet öfver Justitiedepartementsärenden, hållet inför

Kongl. Regeringen den 3 innevarande månad, hvarmedelst — sedan Nya

Lagberedningen med underdånig skrifvelse den 25 April innevarande år

öfverlemnat ett af Beredningen utarbetadt förslag till lag angående ändring

i vissa delar af förordningen om krigsdomstolar och rättegången

derstädes den 11 Juni 1868 jemte motiv, samt Svea Hofrätt och Krigshofrätten

inkommit med infordrade underdåniga utlåtanden öfver samma

förslag — Högsta Domstolens utlåtande, för det ändamål, 87 § regeringsformen

omförmälde, blifvit infordradt öfver förslaget ; varande ett tryckt

exemplar af detsamma bilagdt detta protokoll.

Justitieråden Huss, Isberg, Lindbäck och Wijkander funno förslaget

ej föranleda annan anmärkning än att

då, beträffande § 11, enligt nu gällande lydelse af denna § förordnande

skall, för samma tid som för de ordinarie militäre ledamöterna,

af Konungen meddelas två regementsofficerare, deraf en från armén och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7. 5

en från flottan, att vid förfall för någon af sagde ledamöter i hans ställe

i Krigshofrätten inträda, samt giltigt skäl för borttagande af denna bestämmelse

icke syntes vara anfördt, ett liknande stadgande borde på sätt

jemväl Krigshofrätten tillstyrkt, i förslaget införas,

samt att då bestämmelsen i första punkten af § 45 syntes kunna

lemna rum för den misstydning, att Krigshofrätten icke i något fall

skulle vara domför med mindre tre af dess ledamöter vore om slutet

ense, Justitieråden ansåge samma bestämmelse böra förtydligas.

Justitierådet Lilienberg anförde: Nya Lagberedningens nu föredragna

förslag lider visserligen icke af samma fel, som 1881 års, i det att antalet

militäre ledamöter i den då föreslagna nya Krigshofrätten var

underlägset antalet civile; men behofvet att för den önskade föreningen

emellan Krigshofrätten och Svea Hofrätt finna en form, af hvilken tydligt

framginge skyldigheten för ledamöterna i Svea Hofrätt att jemväl

tjenstgöra i Krigshofrätten, har dock ledt till förslaget att skapa en ny

afdelning vid Svea Hofrätt med presidenten till ordförande, en ledamot

i samma hofrätt såsom öfverauditör och tre militäre ledamöter, således

i allt fall två civile ledamöter och, i stället för nuvarande fyra, endast

tre militäre. Såsom ytterligare motiv för den föreslagna förändringen

anför Lagberedningen, att det civila elementet inom Krigshofrätten skulle

behöfva förstärkning och att bestämmelsen om presidentens ordförandeskap

syntes särdeles välbetänkt. Men i båda punkterna hyser jag betänkligheter.

Om också de mål, som från krigsrätterna dragas under

Krigshofrättens pröfning, oftast äro af enklare natur, så gäller detta deremot

icke i allmänhet de åtal mot officerare, som Krigshofrätten har att

i första hand handlägga. Icke blott de synnerligen invecklade och svårlösta

frågor, som kunna uppstå, då det gäller t. ex. en högre befälhat - varcs förhållande under en flottmanöver, eller i en strid, eller vid försvar

af en fästning, hvad han då bort göra eller icke göra, kräfva speciella

fackinsigter och en erfarenhet, som beggedera ligga alldeles utom den

civile embetsmannens område, utan äfven andra vanligare fall måste ofta

bedömas efter förhållanden, som för honom äro främmande. I krigslagarne

söker han förgäfves upplysning om de militära pligter och den

militära uppfattning, hvars kränkande stundom kan konstituera brottet.

Då i dessa lagar talas om hvad krigstuktens upprätthållande eller krigsmagtens

anseende kräfva eller om den som underlåtit uppfylla sin tjenstepligt

så, som det en ärlig och tapper krigsman egnar, förutsätter lagen,

att de föreliggande fallen varda bedömda af personer, som genom sina

insigter om en sann militärandas kraf också äro fullt kompetenta domare.

Hvad här är endast antydt torde dock vara tillräckligt för att motivera

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 7.

att det nuvarande militära elementet i Krigshofrätten icke försvagas,

men dertill kommer, att en förstärkning af det juridiska säkerligen icke

lärer vara af behofvet påkallad. Då erfarenheten inom Högsta Domstolen

kan tjena till belysning af denna fråga, torde böra meddelas, att

Krigshofrättens nuvarande organisation icke gifvit anledning till någon

befogad anmärkning i afseende å uppfyllandet af dess värf, och dessutom

är genom Högsta Domstolens sammansättning vid krigsrättsmålens

behandling tillräcklig garanti redan åstadkommen för att de rent juridiska

synpunkterna skola varda behörigen beaktade. I alla händelser

borde eu förstärkning ej ske på bekostnad af det fackkunniga elementet,

såsom förslaget åsyftar.

Om förminskningen i det militära elementet således i och för sig

möter stora betänkligheter, är förhållandet detsamma med det dermed

från förslagets ståndpunkt nödvändigt förenade ombytet af ordförandeskap

i Krigshofrätten. I stället för en generalsperson skulle den till

ordförande få en civil embetsman, presidenten i Svea Hofrätt. Utan

tvifvel komme detta att inkräkta på egenskapen af militärdomstol, man

må huru ofta som helst förkunna att de militäre ledamöterna dock äro

öfvervägande till antalet och sålunda, om de äro ense, bestämma domslutet.

En civil embetsman komme dock, i de fall då undersökningen

sker inför Krigshofrätten, att såsom ordförande leda förhandlingen, han

skulle underteckna dess domar, föreskrifter om ransakningar m. m., så

att i stället för en general komme en civil embetsman att framstå så

att säga som representant för den högre dömande myndigheten i militära

mål. Jag betviflar att detta åtminstone ur militärandans eller disciplinens

synpunkt kan vara välbetänkt.

Men ehuru jag på dessa i korthet anförda skäl finner mig böra

afstyrka det nu framlagda förslaget, skulle jag dock, då den ekonomiska

synpunkten alltjemt varit den vigtigaste vid denna frågas långvariga

behandling, till vederbörandes bepröfvande vilja bifoga en hemställan

huruvida icke, med bibehållande i allo åt Krigshofrättens nuvarande organisation,

rättsskipningen der skulle kunna ordnas mera ekonomiskt

genom eu anordning af följande beskaffenhet. Medelst de nu gällande

löneregleringarna är det i allmänhet förbudet innehafvare af ordinarie

befattning att dermed förena annan tjenst å rikets stat. Från denna i

hufvudsak välbetänkta föreskrift skulle man väl dock kunna göra ett

undantag, hvarigenom det blefve möjligt för ordinarie embetsmän i vissa

verk, såsom Svea Hofrätt, Nedre Justitierevisionen och Kongl. Maj:ts

kansli, att med sina befattningar der förena de åtminstone under vanliga

förhållanden mindre ansträngande civila belättningarne i och vid

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

Krigshofrätten — en förening, som det föredragna förslaget antager såsom

utförbar hvad Svea Hofrätt angår. Säkert skulle det icke möta

stora svårigheter att sålunda på frivillighetens väg förvärfva lämplig person

för krigshofrättsrådsembetets upprätthållande, förutsatt att tillräckligt

arfvode erbjödes, ty af godtköpsdomare kan man icke vänta annat

än dålig rättsskipning och hvad de andra befattningarne angå skulle de

säkert med lätthet kunna besättas. Den åstundade reduktionen i utgifter

synes möjligen kunna åvägabringas på detta sätt, utan att man till densammas

vinnande behöfde taga sin tillflykt till den föreslagna egendomliga

föreningen mellan Svea Hofrätt och Krigshofrätten.

Justitierådet Norberg, som ansåg sig icke ega anledning att ingå

i vidare utredning och bedömande af frågan, om och i hvilken mån förslagets

genomförande kunde befinnas påkalla förstärkning af de arbetskrafter,

öfver hvilka Svea Hofrätt egde att förfoga, lemnade i öfrigt

förslaget utan vidare anmärkning, än att, på sätt redan blifvit inom

Högsta Domstolen påpekadt, den ifrågasatta lydelsen af första punkten

i 45 § syntes böra förtydligas.

Justitierådet Glimstedt ansåg, med afseende å hvad Krigshofrätten

och Svea Hofrätt anmärkt emot förslaget, sig icke kunna tillstyrka detsamma.

Ex protocollo

Carl Boheman.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 7.

Utdrag af protokollet öfver Justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms

slott Lördagen den SO December 1893,

i närvaro af:

, »i p i*‘i •> • ; f ;■•{{> /{ . I y-•*>■**! j i i • i •; ,!•'' i.-. , .t i>|»f ''* ; _} |j

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Friherre von Essen,

Friherre Åkerhieem,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,

Friherre Rappe, .

Christerson,

Justitieråden: Norberg,

Hammarskjöld.

Departementschefen, Statsrådet östergren anmälde i underdånighet

Nya Lagberedningens den 25 sistlidne April aflemnade förslag till

lag angående ändring i vissa delar af förordningen om krigsdomstolar

och rättegången derstädes den 11 Juni 1868; öfver hvilket förslag underdåniga

utlåtanden afgifvits dels efter remiss den 5 sistlidne Maj af Svea

Hofrätt och Krigshofrätten, dels efter remiss den 3 derpåföljde November

af Högsta Domstolen.

Efter att hafva redogjort för innehållet af såväl Nya Lagberedningens

förslag som de deröfver afgifna utlåtandena anförde föredragande

Departementschefen vidare:

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 7.

Emot förslaget, såvidt det går ut på att eu af de fyra nuvarande

militäre ledamöterna i Krigshofrätten skulle ersättas med en lagfaren

ledamot, har Krigshofrätten anmärkt, att, äfven om en dylik förändring

kunde från uteslutande juridisk synpunkt anses önskvärd, den dock helt

och hållet strede mot den militära uppfattningen med dess berättigade

kraf, att inom militärdomstolarne det militära elementet blefve så starkt

representeradt som möjligt; och hafva jemväl inom Högsta Domstolen

två justitieråd uttalat sig emot den sålunda ifrågasatta minskningen af

militärledamöternas antal. Då emellertid dessa ledamöter fortfarande

komma att bilda pluralitet inom Krigshofrätten, och en förstärkning af

det speciel lagkunniga elementet städse uppstälts såsom ett önskningsmål

i fråga om samma rätts ombildning, synes mig berörda anmärkning

icke böra föranleda till förslagets underkännande.

Den i öfrigt vigtigaste anmärkningen mot förslaget torde vara den

af Svea Hofrätt framstälda, att förslaget icke skulle kunna genomföras

utan att Hofrättens arbetskrafter, af hvilka Hofrätten sjelf vore i fullt

behof för fullgörande af egna åligganden, i betänklig mån försvagades.

I detta hänseende har Hofrätten anmärkt och framhållit, att det arbete,

som skulle åläggas öfverauditören, ej kunde af honom verkställas äfven

under nuvarande förhållanden med mindre ganska ofta honom bereddes

ledighet från de egentliga hofrättsgöromålen, och att denna ledighet med

hänsyn till den ökning af Krigshofrättsmålen, som vore att motse såsom

en följd af den nya arméorganisationen, kunde komma att närma sig

till permanens.

För att, såvidt möjligt varit, bedöma, i hvad män de af Hofrätten

sålunda utialade farhågor kunna anses grundade, hafva på min begäran

Krigshofrättens domböcker för tioårsperioden 1883—1892 blifvit genomgångna

och anteckning gjorts för hvarje af Krigshofrätten under denna

tid meddeladt utslag dels om beskaffenheten af det mål eller ärende,

deri utslaget gifvits, dels, beträffande målen, om arten af det brott,

livarom i målet hufvudsakligen varit fråga; och har dessutom beträffande

de till Krigshofrätten aflåtna Kongl. remisser upplysning infordrats om

beskaffenheten af den åtgärd, hvartill en hvar af dem gifvit anledning.

Utaf denna undersökning, hvars resultat finnes sammanfattadt i

två tabeller, hvilka torde såsom bilagor litt B. och C. få fogas vid detta

protokoll, framgår, att Krigshofrätten under tioårsperioden haft att handlägga

i medeltal årligen:

15,4 mål, deraf 6,5 omedelbart upptagna och 8,9 genom besvär fullföljda,

af hvilka senare 47,2 procent blifvit utan kommunikation afgjorda;

10 straffsammanläggningar eller andra ärenden, som föranledt utslag;

Bill. till liiksd. Prat. 1804. 1 Sami. 1 Afd. (1 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

I Kongl. remiss å till Krigshofrättens utlåtande öfverlemnadt förslag;

samt

II Kongl. remisser, hvarigenom Krigshofrätten anbefalts infordra

förklaring öfver anförda underdåniga besvär eller handlingar eljest blifvit

infordrade eller Krigshofrätten för kännedom delgifne.

Vid jemförelse med tioårsperioden 1871 —1880, då, såsom i justitieministerns

anförande till statsrådsprotokollet för den 11 November 1881

finnes upplyst, de afgjorda målens antal uppgick till i medeltal 25 om

året, visar sig sålunda en afsevärd minskning i arbetsmaterialet. Såväl

Krigshofrätten som Svea Hofrätt uppgifva emellertid, att under sistlidet

och innevarande år skulle inträdt en anmärkningsvärd stegring i Krigshofrättens

göromål. Hvad angår 1892 lärer dock denna stegring vara

mera skenbar än verklig, då utaf de såsom afgjorda under nämnda år

uppgifna 35 »mål» ej mindre än 24 befinnas angå allenast sammanläggning

af straff, hvadan de verkliga brottmål, som Krigshofrätten under

samma år afdömt, utgöra 11 eller mindre än något föregående år under

tioårsperioden utom 1886, då målen likaledes utgjorde 11. Under 1893

är deremot stegringen verklig, ehuru näppeligen af den betydelse som

Hofrätterna antagit. Utslagens antal under detta år uppgår, såvidt nu

är kändt, till 43, deraf dock 18 afse allenast sammanläggning af straff.

Återstående 25 äro meddelade i mål, af hvilka 7 angå åtal mot krigsrättsledamöter

för fel i domareembetets utöfning — en exceptionelt hög

siffra, som synes bero på tillfälligheter — 9 äro omedelbart upptagna

mål och 9 genom besvär fullföljda.

Hvad åter angår arten af de förbrytelser, hvarom Krigshofrätten

under nu ifrågavarande tioårsperiod haft att döma, torde till en början

böra anmärkas, att under denna tid icke förekommit något mål af den

beskaffenhet, att deri meddeladt utslag blifvit Krigshofrättens pröfning

understäldt. Vidare framgår af de i Tab. II angifna siffror, att under

dessa år talrikast förekommit, såväl bland de omedelbart upptagna målen

som bland de genom besvär fullföljda, åtal för vårdslöshet, försummelse

eller oförstånd vid fullgörande af tjenstepligter. Derefter följa i antal:

bland de omedelbart upptagna målen: åtal för fel i domareembetet, för

missbruk af förmånsrätt, misshandel eller förolämpning mot underordnad,

för förargelse eller vanvård af den aktning krigsman bör af andra ega;

samt bland de genom besvär fullföljda: åtal för misshandel eller förolämpning

mot förman, för vägran eller underlåtenhet att fullgöra förmans

i tjensten gifna befallning, för rymning eller delaktighet deri, för förargelse

eller vanvård af den aktning krigsman bör af andra ega. I fråga

om flertalet af dessa mål torde xitan fara för misstag kunna uttalas, att,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

ehuruväl de visserligen kunna vara och oftast väl äfven äro af beskaffenhet

att af domaren kräfva ett moget omdöme, varsamhet och förtrogenhet

med militära förhållanden, de dock förvisso icke kunna anses såsom

invecklade och svåra mål.

Af hvad jag nu anfört synes mig framgå, att hvarken omfattningen

eller beskaffenheten af det arbete, som Krigshofrätten, enligt

hittills vunnen erfarenhet, har att utföra, rättfärdiga Svea Hofrätts ofvanberörda

farhågor, utan torde Nya Lagberedningens antagande, att öfverauditören

under vanliga förhållanden bör kunna genom ökadt arbete

och lämplig fördelning af detsamma medhinna såväl hofrättsgöromålen

som öfverauditörens åligganden, befinnas vara mera med förhållandena

öfverensstämmande.

Att krigshofrättsmålen komma att i någon mån ökas till följd af

den nyss antagna arméorganisationen, synes vara antagligt, men då

storleken af denna ökning för närvarande icke kan ens närmelsevis

bedömas, och samma ökning väl finge uppgå till åtskilliga gånger det

nuvarande arbetsmaterialet, innan öfverauditörens tid och arbete kom me

att tagas i anspråk i den omfattning, som Svea Hofrätt synes hafva

förestält sig, torde ett undanskjutande af den nu ifrågasatta reformen

icke kunna på sådan grund ifrågasättas.

Svea Hofrätt har i sitt utlåtande framhållit, att Hofrätten för närvarande

arbetar under trycket af en ganska stor balans, att antalet dit

inkommande mål under senare tid afsevärdt ökats, och att de sex ordinarie

divisionernas arbetsprodukt endast med svårighet håller jemna

steg med antalet inkommande mål. Med hänsyn härtill är att erinra,

att det nu anmälda förslaget, såsom ock af Nya Lagberedningen framhållits,

ordnar Krigshofrätten så, att dess verksamhet ej i nämnvärd

mån bör inverka på arbetets gång i Svea Hofrätt.

Det kan dock icke bestridas, att en viss oegentlighet ligger deri,

att åt eu hofrättsledamot uppdrages att vid sidan af sitt egentliga embete

och med rätt till ledighet från detta, då sådant kan vara af behofvet

påkalladt, uppehålla de krigshofrät.tsrådet nu åliggande göromål.

Emot denna oegentlighet bör emellertid vägas: att krigshofrättsmålen,

på sätt under behandlingen af föregående förslag i ämnet blifvit uppenbart,

ej kunna utan vidare öfverflyttas å allmän domstol, att krigshofrättsrådets

åligganden icke äro af den omfattning att de i och för sig

taga en persons tid och krafter i anspråk, att de dock måste varda

utförda, och att krafvet på deras behöriga skötande tvifvelsutan bäst

tillgodoses, om de anförtros åt en person, som icke blott eger den erfarenhet

och utbildning inom den allmänna rättsskipningen, som kan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

påräknas hos en hofrättsledamot, utan äfven är i tillfälle att vid sidan

af militärjueticen fortfarande deltaga i den allmänna. Med hänsyn till

dessa förhållanden och då annat sätt att för måttliga kostnader få ifrågavarande

domarevärf utfördt än att uppdraga detsamma åt innehafvaren

af annan domarebefattning icke lärer kunna påvisas, vill det synas mig

som skulle Nya. Lagberedningens förslag derutinnan innebära den förmånligaste

lösning, som under nuvarande förhållanden står till buds.

Svea Hofrätt har ansett, att öfverauditörsbefattningen borde frånträda,

då innehafvaren deraf befordras till hofrättsråd, och att förty

lagförslaget borde innehålla, att endast assessor kunde vara öfverauditör.

Då emellertid en dylik bestämmelse skulle lägga hinder i vägen för

att vid kortare förfall för öfverauditören, som väl i regel bör vara ordinarie

ledamot i övea Hofrätt, till ställföreträdare för honom förordna

adjungerad ledamot, samt öfverauditörsuppdraget i alla händelser icke

bör innehafvas längre, än som utan särskild olägenhet låter sig förena

med innehafvarens tjenstgöringsskyldighet inom Svea Hofrätt, synes

mig den af Hofrätten föreslagna ändringen icke lämplig eller ur den

af Hofrätten angifna synpunkt behöflig.

_ I anledning af Krigshofrättens derom framstälda anmärkning, som

blifvit af Högsta Domstolens fleste ledamöter biträdd, har i förslaget

införts bestämmelse derom att, för samma tid som de ordinarie militärledamöterna

i Krigshofrätten utses, jemväl skola förordnas ställföreträdare

för dem.

Vid förslagets granskning i Svea Hofrätt har af fem ledamöter,

af hvilka. fyra ansett krigshofrättsrådsembetet böra bibehållas såsom

särskild från ledamotskap i Svea Hofrätt skild befattning, ifrågasatts,

att för vinnande af besparing krigsfiskalens åligganden skulle öfverflyttas

a advokatfiskalen i Svea Hofrätt. Denna anordning var vid uppgörande

af 1881 års förslag påtänkt, men måste öfvergifvas på grund

af deremot mötande betänkligheter, af hvilka en del fortfarande qvarstå.

Pluraliteten inom Hofrätten har äfven uttalat sig mot en dylik

förening af krigsfiskalens och advokatfiskalens åligganden, och Nya

Lagberedningen har i sitt utlåtande anfört goda skäl för sitt förslag

att bibehålla krigsfiskalsbefattningen såsom särskild tjenst, till hvilken

dock skulle kunna förordnas tjensteman i Svea Hofrätt. Förslaget är

i denna del af Högsta Domstolens fleste ledamöter lemnadt utan anmärkning,

och saknar jag vid dessa förhållanden anledning att deruti

vidtaga någon ändring allra helst om, såsom nedan närmare omförmäles,

å krigsfiskalen derjemte öfverflyttas en del af de göromål, som nu

åligga sekreteraren i Krigshofrätten.

Dessa sist omförmälda göromål har Nya Lagberedningen ansett

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

kunna utan svårighet fördelas mellan Svea Hofrätts notarier och öfrige

tjenstemän. Häremot har Svea Hofrätt anmärkt, att det skulle blifva

allt för ofullständigt sörjdt för Krigshofrättens betjenande med protokollsföring

och expedition, om härför skulle anlitas än den ene än den andre

af Hofrättens notarier, och att en ständig protokollsförande och expeditionshafvande

förty vore för arbetets jemna och säkra gång nödig. Åt

samme tjensteman borde då jemväl uppdragas emottagande af inkommande

handlingar och deras diariiföring, helst Hofrättens aktuarie och

tiskaler, hvilka eljest finge öfvertaga sistnämnda göromål, vore de strängast

sysselsatta af alla Hofrättens tjenstemän.

Att, såsom Hofrätten sålunda ifrågasatt, bibehålla en särskild

tjensteman med de åligganden, som nu tillhöra Krigshofrättens sekreterare,

synes mig icke vara af behofvet, oundgängligen påkalladt. Visserligen

delar jag Hofrättens mening om olämpligheten af att protokollsförande

i Krigshofrätten alltför ofta ombytes, hvilket svårligen lärer

kunna undvikas, derest protokollsföringen skall lika fördelas mellan alla

Svea Hofrätts notarier, men hinder synes mig icke möta att uppdraga

denna protokollsföring, åtminstone för någon längre sammanhängande

tid åt en af desse notarier, allra helst om, såsom jag i annat sammanhang

vill inför Eders Kongl. Maj:t, föreslå, till Krigshofrättens disposition

ställes ett mindre anslag, genom hvilket ersättning kan beredas

protokollsföranden i den mån sådant icke kan ske genom lättnad i tjenstgöringen

inom Svea Hofrätt. Hvad angår diariiföring af de till Krigshofrätten

inkommande handlingar, synes mig som skulle densamma

kunna delas, så att åt krigsfiskalen kunde öfverlemnas att diariiföra

inkommande Kongl. bref och remisser samt andra ärenden såsom fångförteckningar,

anmälningar om aflemnande af krigsrättsprotokoll, om

förordnande af och tjenstledighet för auditörer och vice auditörer m. m.,

hvilka ärenden utgöra den ojemförligt största delen af hvad som skall

i Krigshofrättens diarier införas, hvaremot besvär och andra handlingar

i mål, som tillhöra Krigshofrättens handläggning, skulle antecknas af

vederbörande tjensteman i Svea Hofrätt. Med en dylik fördelning blefve

den diariiföring, för hvilken Svea Hofrätts tjenstemän tagas i anspråk,

af så ringa omfattning, att den icke kan nämnvärdt inverka på deras

arbete. Öfrige enligt gällande instruktion Krigshofrättens sekreterare

nu åliggande göromål äro icke af någon betydenhet för den, som får

sig ålagdt att dem besörja.

I anledning af den utaf Högsta Domstolens fleste ledamöter mot

den föreslagna lydelsen af 45 § framstälda anmärkning, har samma §

blifvit omredigerad.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

Angående de ändringar i anslagen under riksstatens andra hufvudtitel,

hvartill den nu föreslagna ombildningen af Krigshofrätten föranleder,

torde jag få inför Eders Kongl. Maj:t göra underdånig framställning

i sammanhang med öfriga frågor, som röra regleringen af

andra hufvudtitelns stat.

Med anledning af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånighet

hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes godkänna det nu anmälda

förslaget till lag angående ändring i vissa delar af förordningen om

krigsdomstolar och rättegången derstädes den 11 Juni 1868 med de

af mig förordade jemkningar och i öfverensstämmelse dermed till Riksdagen

aflåta nådig proposition i ämnet.

Chefen för Landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Friherre Rappe

yttrade:

Mot den af chefen för Justitiedepartementet föreslagna ändringen

i Kongl. förordningen om krigsdomstolar, så vidt den militära rättegångsordningen

i öfrigt bibehålies oförändrad, finner jag mig böra uttala

allvarliga betänkligheter, och jag stöder härvid min uppfattning

på hufvudsakligen samma skäl, hvarpå Krigshofrätten grundat sitt afstyrkande

af förslaget.

Erfarenheten har icke visat, att Krigshofrätten med dess hittills

varande sammansättning brustit i fullgörandet af sina åligganden. Försvagandet

af det militära elementet i denna domstol, så länge den är

första instans för en så vigtig klass inom krigsmakten som officerskåren,

måste betraktas såsom skadligt för rättsskipningen genom det

minskade mått af militära fackinsigter och militär erfarenhet, som sålunda

kommer domstolen till del, och, så vidt mig är bekant, finnes

intet land, der visse krigsmän, stälde för krigsdomstol, såsom vid den

nya föreslagna domstolen, i ordföranden möta en civil embetsman. Det

kan dessutom icke verka annat än menligt på disciplinen inom krigsmakten

i dess helhet, att officerare dömas af en rätt, der det militära

elementet är svagare företräda än vid den, inför hvilken underbefäl

och menige dragas.

En mera omfattande omarbetning af den militära rättegångsordningen

är jemväl af behofvet påkallad. 1892 års förbättrade härordning

har skapat fasta |förband ofvan regementena, arméfördelningar,

hvilka kräfva sina särskilda krigsrätter så i fred som krig. En sjelfständigt

för sig bestående civilmilitär kår, intendenturkåren, har enligt

samma härordning tillkommit, hvilken kår enligt nu gällande rättegångsordning

skall hafva sin egen krigsrätt, men kåren eger icke eu

chef, som kan förordna dylik rätt, eller medlemmar, som lagligen

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 7.

kunna taga plats i rätten. För etapp väsendet vid hären i fält erfordras

slutligen krigsrätter med territoriel myndighet, medan nuvarande rättegångsordning

tillerkänner dylik myndighet allenast åt garnisonskrigsrätterna.

Företages nu antydda mera omfattande omarbetning af den

militära rättegångsordningen, torde utan nämnvärdt ökade kostnader

kunna tillika så anordnas, att officerarne i första instans ställas inför

krigsrätt, bildad, allt efter förhållandena, vid regementena eller vid

de ofvan dessa stående fast organiserade arméfördelningarna. Krigshofrätten

varder sålunda för alla krigsmakten tillhörande allenast appellationsdomstol,

och då falla med ens de anmärkningar, som från militär

sida skäligen kunna göras mot det förevarande förslaget till domstolssam

mansättning.

Jag kan till sist icke anse ärendet vara af så brådskande beskaffenhet,

att det bör redan nu afgöras, utan håller före, att, sedan

frågan om Krigshofrättens ombildande så länge varit å bane, det väl

är möjligt att ytterligare låta frågan anstå den tid, som torde vara

erforderlig för att omarbeta förordningen om krigsdomstolar i ofvan

antydt syfte och så, att den militära rättegångsordningen i sin helhet

och i fullt tidsenlig form kan på en gång föreläggas Riksdagen.

Chefen för Sjöförsvarsdepartementet, Statsrådet Christerson, som

ansåg sig icke ega anledning uttala sig beträffande de ändringar i nu

gällande bestämmelser angående första instansens krigsdomstolar, som

chefen för Landtförsvarsdepartementet med hänsyn till förhållandena

inom armén ansett af behofvet påkallade, förklarade sig i öfrigt och

under åberopande af hvad Krigshofrätten i dess utlåtande anfört instämma

med chefen för Landtförsvarsdepartementet.

Med anledning af hvad af cheferna för Landtförsvars- och Sjöförsvarsdepartementen

sålunda blifvit anfördt, anhöll föredragande departementschefen

att till hvad han förut yttrat få underdånigst tillägga:

att i en krigsdomstol, hvilken såsom Krigshofrätten jemväl har

att fungera såsom appellationsdomstol, vore de juridiska insigterna af

minst lika stor vigt och betydelse, som de militära;

att, då enligt den föreslagna nya organisationen af Krigshofrätten

antalet militäre ledamöter vore öfvervägande, anmärkningen att minskningen

af de militäre ledamöternas antal från 4 till 3 skulle vara skadlig

för rättsskipningen syntes sakna befogenhet;

att det hittills icke visat sig vara förenadt med någon olägenhet,

att krigsmän, stälde inför krigsdomstol, der möta en civil embetsman,

andi tören eller krigshofrättsrådet, som enligt nu gällande lag anställer

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

förhör med parter och vittnen och således i hufvudsak leder ransakningen;
a«,

då det icke blifvit angifvet på hvad sätt eller af hvilka skäl

den ifrågasatta förändringen skulle kunna inverka menligt på disciplinen

inom krigsmakten i dess helhet, den i berörda hänseende uttalade

farhåga icke syntes kunna tillmätas vidare betydelse;

samt att den af chefen för Landtförsvarsdepartementet ifrågasatta

mera omfattande omarbetning af den militära rättegångsordningen desto

mindre borde verka till undanskjutande af den nu föreliggande, slutberedda

frågan om Krigshofrättens ombildning, som bemälde departementeschef

sjelf förutsatt, att en krigshofrätt förfarande måste finnas,

och ej haft något att invända mot dess ordnande på nu föreslaget

sätt, om de af honom förordade ändringarne i den militära rättegångsordningen

varda genomförda.

Statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkte bifall till

föredragande departementschefens hemställan och behagade

Hans Maj:t Konungen, i öfverensstämmelse med

hvad Statsrådets fleste ledamöter sålunda tillstyrkt, i

nåder förordna, att till Riksdagen skulle aflåtas proposition

af det innehåll Bil. litt. D vid detta protokoll

utvisar.

Ex protocollo

Aug. von Hartmansdorff.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

17

Bilaga litt. B.

Tab. I.

Af Krigshofrätten under åren 1883—1892 handlagda mål och

ärenden, som föranledt utslag, äfvensom behandlade Kong], remisser.

Mål, af Krigs- hofrätten

omedelbart

upptagna.

Besvär öfver underrätts

eller annan myndighets

utslag.

Straff- samman- läggningar

och andra

ärenden, som

föranledt

utslag.

Kongl.

i anledning

af underdå- niga besvär;

med infor- drande af

handlingar

m. m.

remisser

å till Krigs- hofrättens

yttrande

öfverlemnade

förslag o. d.

Ej kommu- nicerade.

Kommuni-

cerade.

År 1883 ......

9

2

4

2

10

1

1884 ......

10

2

7

5

17

1

1885 ......

4

3

5

12

11

1

1886 ......

4

3

4

7

9

4

1887 ......

9

3

6

7

13

1

1888 ......

7

7

1

10

16

1

1889 °)...

7

4

4

14

11

1

1890 ......

6

7

7

9

10

—

1891 ......

5

8

5

10

5

—

1892 ......

4

3

4

24

8

—

Summa

65

42

47

100

no

10

89

*) I den officiella statistiken rörande rättsväsendet angifves för detta Cell följande

år ett större antal af Krigshofrätten omedelbart upptagna mål, än här nedan sägs, hvilket

synes bero derpå, att till sådana mål hänförts jemväl ärenden, som blott afsett sammanläggning

af straff.

Bih. till liiksd. Prot. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 0 Häft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

Bilaga litt. C.

Tab. II.

De af Krigshofrätten under åren 1883—1892 afgjorda mål hafva

angått hufvudsakligen:

l:o) de af Krigshofrätten såsom första instans handlagda mål:

a) brott mot Strafflagen för krigsmagten:

7 kap.: misshandel å eller förolämpning mot förman §§ 88—91 1 mål.

obefogad eller vanvördig klagan mot förman öfver förnärmelse

i tjensten § 93............................................................... 2 „

missbruk af förmånsrätt, misshandel eller förolämpning

mot underordnad §§ 97, 98......................................................... 8 „

förargelse eller vanvård af den aktning krigsman bör af

andra eg a §§ 101, 102

10 kap.: oskyldigs beläggande med straff § 123 .......................

tvingande eller förmående till sammanskott § 125 ............

olagligt förfarande vid underlydandes skiljande ur krigs
-

tjenst §§ 132—134 ........................................................................

uppsåtlig förbrytelse i embete eller tjenst § 143 ...............

vårdslöshet, försummelse, oförstånd vid fullgörande af

tjenstepligter § 144.....................................................................

b) brott mot allmän strafflag eller andra författningar, under
-

1

2

sökningar i afskrifningsfrågor:

fel i domareembetet 25: 17 S. L..............................................

afhållande från tjenstgöring 25: 19 S. L...............................

falsk angifvelse 16: 4 S. L........................................................

tjensteförsummelse 25: 17 S. L.................................................

förseelser mot lotsstadgan jemte andra författningar, undersökningar

...........................................■.............................................

Summa 65 mål.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 7.

2:o) de af Krigshofrätten såsom andra instans handlagda mål

a) brott mot strafflagen för krigsmagten:

5 kap.: rymning eller delaktighet deri §§ 60—69....................

7 kap.: vägran eller underlåtenhet att fullgöra förmans i tjen
sten

gifna befallning §§ 84—87................................................

misshandel å eller förolämpning mot förman §§ 88—91

obefogad klagan mot förman § 93 ..........................................

misshandel eller förolämpning mot underordnad §§ 97, 98

misshandel eller förolämpning i andra fall § 100...............

förargelse, vanvård af den aktning, krigsman bör af andra

ega §§ 101, 102.............,...................................................

9 kap.: uppsåtlig skadegörelse å egendom, afsedd för krigsmagten

§§ 107, 108 ........... ......................................................

oförsigtigt umgående med eld §§ 109, 110...........................

olofligt nyttjande af egendom, afsedd för krigsmagten,

förskingring af utrustningspersedlar etc. §§ 111, 112 ......

olofligt tillgrepp §§ 113—116, 119........................................

10 kap.: oskyldigs beläggande med straff § 123........................

grof försummelse, öfvergifvande af post §§ 138—141 .....

annan uppsåtlig förbrytelse i tjensten § 143.......................

vårdslöshet, försummelse etc. vid fullgörande af tjenstepligter

§ 144....................v..............................................................

b) brott mot allmän strafflag.........................................................

Summa

8 mål.

15

16

1

1

2

it

ii

11

ii

ii

18

5

ii

ii

89 mål.

A n nt. Vid förestående uppgift är hvarje handlagdt mål beräknadt allenast en gång, och

har således, der i målet vant fråga om flere olika brott eller förseelser, målet angifvits

såsom afseende allenast den hufvudsakliga eller svåraste förbrytelsen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konrjl. Maj;ts Nåd. Tv (iposition N:o 7,

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 5 Maj innevarande år har Eders Kongl.

Maj:t anbefalt Krigshofrätt en afgifva underdånigt utlåtande öfver ett af

Nya Lagberedningen utarbetadt förslag till »lag angående ändring i vissa

delar af förordningen om krigsdomstolar och rättegången derstädes den

11 Juni 1868»; och får till åtlydnad häraf Krigshofrätten, som ansett

det böra lemnas krigsfiskalen tillfälle att yttra sig öfver förslaget, anföra

följande:

Förslaget, som innebär att Krigshofrätten i dess nuvarande form

skall upphöra för att i stället blifva »en vid Svea Hofrätt bildad särskild

afdelning», utgör omarbetning af ett år 1881 inom Justitiedepartementet

utarbetadt förslag om öfverflyttande till Svea Hofrätt af de Krigshofrätten

åliggande göromål, hvilken omarbetning blifvit verkstäld med ledning af

de anmärkningar, som vid granskning af 1881 åi-s förslag af Högsta

Domstolen, Svea Hofrätt och Krigshofrätten mot detsamma framstäldes.

Hufvudanmärkningen mot 1881 års förslag, som föranledde att förslaget

fick förfalla, rörde det förhållande, att den domstol, som föreslogs

att öfvertaga Krigshofrättens funktion, skulle blifva sammansatt af tre

civila domare och två militärer, sålunda af ett öfvervägande antal civila

personer. Då donna domstol genom sitt öfvertagande af Krigshofrättens

funktion skulle komma att i första instans afdöma förbrytelser, begångna

af officerare, medan sammansättningen af krigsrätterna, som hade att i

första hand döma underbefäl och manskap, förblefve oförändrad, ansåg

man, att denna omständighet till men för disciplinen lätteligen kunde

väcka föreställning om bristande likhet inför lagen.

Nya Lagberedningen, som ansett rigtigheten af denna anmärkning

icke kunna bestridas, har ock föreslagit, att inom den nya krigshofrätten

antalet militäre ledamöter skall blifva öfvervägande. Såsom i yttrande

till statsrådsprotokollet den 11 Oktober 1881 af dåvarande chefen för

Justitiedepartementet framhölls, blir emellertid sammansättningen och

hela karaktären af en domstol, bestående hufvudsakligen af militärer, så

skiljaktig från de ordinarie domstolarnes, att någon anslutning till dessa

måste anses åtminstone föga ändamålsenlig. Det förhållandet, att militär

pluralitet kommer att råda i den nya krigshofrätten, synes sålunda i sig

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

sjelf innebära ett motsägande af ändamålsenligheten att lata den blifva

en »vid Svea Hofrätt bildad särskild afdelning».

Inom Riksdagen har såsom hufvudsakligt skäl för Krigshofrättens

indragning eller ombildning åberopats det missförhållande, man ansett

förefinnas mellan antalet mål och ärenden, som af Krigshofrätten handläggas,

och kostnaden för denna domstol. Vid den granskning 1881 års

förslag inom Högsta Domstolen undergick framhölls emellertid, bland

annat, hurusom det i alla händelser vore nödvändigt, att de göromål,

som hos Krigshofrätten förekomme, uträttades, och att det ej funnes

ringaste utredning om eller anledning till att de skulle uträttas bättre

eller för bättre pris under en annan domstolsorganisation. Denna anmärkning

torde med lika fog kunna åberopas i afseende å det föreliggande

förslaget; särskildt hvad angår dess ekonomiska sida, då nemligen

någon fullständig utredning af den vinst, som genom förslagets

antagande möjligen kan uppstå för statsverket, icke blifvit af Nya Lagberedningen

förebragt.

Jemte det skäl för en förändring af Krigshofrätten, som skulle ligga

i det missförhållande, man ansett i berörda hänseende förefinnas, har

Nya Lagberedningen också, för egen del, aberopat ett annat, nemligen

det, som innefattas i påståendet, att Krigshofrättens nuvarande organisation

icke skulle innebära tillräckliga garantier för den insigt, som hos

en öfverrätt vore erforderlig. . _

Fråga föreligger för närvarande ej om ändrad organisation af krigsdomstolarne

i sin helhet eller af Krigshofrätten på annat sätt, än genom

en förening med Svea Hofrätt. Af den utredning, Nya Lagberedningen

i ämnet förebragt, synes äfven framgå, att en omorganisation, som skulle

innebära annat än en sådan förening, icke för närvarande skulle lata

sig med fördel genomföras. Huruvida emellertid ens den af Lagberedningen

föreslagna omorganisationen kommer att medföra fördelar, kan

ifrågasättas.

Hvad då först angår sakens ekonomiska sida lärer, enligt den

utredning krigsfiskalen lemnat, det vara tvifvel underkastadt, huruvida

någon vinst kommer att uppstå för statsverket genom förslagets antagande.

Endast under förutsättning att målens antal i Krigshofrätten

för framtiden ej blifver större än förhållandet varit under de tidrymder,

då deras siffra varit lägst, kan genom en sådan åtgärd besparing vara

att påräkna.

I detta sammanhang torde emellertid böra påpekas den synnerligen

olämpliga tidpunkten för förslagets framläggande. Den beslutade,

knappt i verket trädda ombildningen af hela vårt militärväsen har redan

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 7.

medfört ökning i antalet af de mål, som tillhöra krigshofrätt, och kommer

med all säkerhet att deri medföra ytterligare ökning, utan att dock

för närvarande annat än närmelsevis kan bedömas den höjd, ökningen

kan komma att nå.

I detta hänseende rör man sig sålunda med obekanta siffror. Den

ökning i målens antal, som redan inträdt, är emellertid tillräckligt stor

för att reducera den möjliga ekonomiska vinsten till en obetydlighet.

De mål oberäknade, hvilka ytterligare kunna inkomma, blir nemligen

antalet af utslag innevarande år icke understigande fyratiotre.

Härförutom torde, oberoende af militärväsendets ombildning, den

föreslagna omorganisationen i och genom sig sjelf komma att bidraga

till målens ökning i Krigshofrätten. Såsom man i anledning af 1881

års förslag anmärkt, bör gagnet af en institution sådan som Krigshofrätten

mätas mindre efter mängden af de mål, den handlägger, än af

dem, den förekommer. Krigsfiskalen har ock framhållit, att en af anledningarna,

hvarför få mål förekomma i Krigshofrätten, är den, att

inom militärståndet i allmänhet ansåges indisciplinärt att klaga öfver

ålagda bestraffningar. Det är emellertid otvifvelaktigt att befara att en

omorganisation af Krigshofrätten, hvarigenom det militära inflytandet i

domstolen kommer att minskas, skall bidraga till diciplinens förslappande,

och deraf bör då åter ökning i besvärsmålens antal blifva en

gifven följd.

Den obetydliga besparingsfrågan kan väl för öfrigt icke i och för

sig böra tillmätas afgörande betydelse i en sak af sådan vigt, som den

föreliggande. Då, på sätt redan blifvit anmärkt, denna fråga i alla händelser

icke blifvit till fullo utredd, om den ens för närvarande kan

tillbörligt utredas, anser Krigshofrätten sig icke i densamma finna

fullgiltig anledning att tillstyrka förslaget.

Det andra åberopade skälet för en ändring af Krigshofrätten innefattas

i Nya Lagberedningens påstående, att för närvarande hos Krigshofrätten

saknades tillräckliga garantier för den insigt, som borde finnas

hos en öfverdomstol; och till afhjelpande af denna förmenta olägenhet

har Lagberedningen föreslagit, att i den nya domstolen större utrymme

skulle beredas den egentliga lagkunskapen, på så sätt, att domstolen

skulle blifva sammansatt af två civila domare och tre militärer, i stället

för att Krigshofrätten nu består af fyra militäre och en civildomare. Men

äfven om förändring i sådant syfte kan från uteslutande juridisk synpunkt

synas önskvärd, strider den dock helt och hållet mot den militära

uppfattningen med dess berättigade kraf, att inom militärdomstolarne

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

det militära elementet blifver så starkt representeradt som möjligt.

Härtill kommer, att föreställningen om olikhet inför lagen, vid jemförelse

mellan Krigshofrätten, å ena, och krigsrätterna, å den andra sidan, lika

väl väckes af en krigshofrätt, sammansatt på sätt Nya Lagberedningen

föreslagit, som af en sådan domstol, sammansatt enligt 1881 års förslag.

Slutligen skall en sammansättning af Krigshofrätten, sådan Lagberedningen

föreslagit, helt visst kraftigt bidraga till minskandet af den

prestige, Krigshofrätten för närvarande åtnjuter hos militärståndet, hvilken

prestige med skäl anses såsom ett af de vigtigaste medlen till disciplinens

upprätthållande.

Ur dessa, nu senast anförda synpunkter samt jemväl med åberopande

i hufvudsak af hvad krigsfiskalen i sitt afgifna yttrande anfört,

anser Krigshofrätten sig böra afstyrka förslagets antagande.

Krigshofrätten, som oaktadt sitt afstyrkande af förslaget i dess

helhet, dock ansett sig böra granska förslagets detaljer, har i afseende

å desamma följande anmärkningar att framställa:

§ Il
Nya

Lagberedningen har ansett det obehöfligt att, då militäre ledamöter

i den nya Krigshofrätten af Eders Kongl. Maj:t förordnades, på

samma gång jemväl ställföreträdare utsåges; och Beredningen anför såsom

skäl för denna sin uppfattning, att Beredningen inhemta!, att endast

i sällsynta fall behof yppats att inkalla suppleant i den nuvarande Krigshofrätten.

I afseende härå blifver förhållandet dock helt annat i den nya

Krigshofrätten än inom den nuvarande. Då för närvarande en militärledamot

har tillfälligt förfall att bevista ett af Krigshofrättens sammanträden,

blir ej derigenom domstolens karaktär af militärdomstol förändrad,

om man med militärdomstol afser en domstol, der militär pluralitet är

rådande. Anledning inkalla suppleant har då ej ansetts förefinnas, förrän

sig visat, att Krigshofrätten i visst mål, der enighet ej kunde ernås, ej

derförutan vore domför. Helt annat blir förhållandet i den njra Krigshofrätten.

År militärledamot hindrad deltaga i ett af dess sammanträden

och domstolen sålunda kommer att bestå af två civila och två

militära ledamöter, blir derigenom domstolens karaktär ändrad; domstolen

blir då ej längre en militärdomstol, om åt detta uttryck tillerkännes

ofvannämnda innebörd. Det torde derför, om förslaget antages, böra

föreskrifvas, att vid dylika tillfallen annan militärledamot skall tillkallas.

Behofvet af ställföreträdare bör sålunda i den nya Krigshofrätten blifva

betydligt större än hittills varit förhållandet. I öfverensstämmelse

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

med livad sålunda anförts hemställer Krigshofrätten, att till paragrafens

andra stycke måtte läggas följande mening:

»hvarjemte för tid, som nyss är sagdt, af Konungen

förordnas två andra regementsofficerare, af

hvilka en skall tillhöra flottan, att vid förfall för någon

af de militäre ledamöterna i hans ställe i Krigshofrätten

inträda.»

I afseende å paragrafens tredje stycke fäster Krigshofrätten uppmärksamheten

derå, att enligt förslagets nuvarande lydelse så kallade

manövermål skulle komma att afgöras af två civila ledamöter, en högre

officer af armén samt tvenne regementsofficerare af flottan. Jemför man

denna sammansättning af domstolen med dess vanliga, finner man väl

att ökadt utrymme är i dylika mål beredt den sjömilitära fackkunskapen,

men man finner tillika, att denna icke blifvit tillerkänd pluralitet,

såsom i den nuvarande Krigshofrätten vid dylika fall eger rum. Nödvändigheten

att lemna officerare, tillhörande flottan, pluralitet vid dylika

måls afgörande, har emellertid helt visst varit anledningen för stadgandet

om ändrad sammansättning af den nuvarande Krigshofrätten vid

sådana måls handläggning.

§ 45.

I öfverensstämmelse med hvad Krigshofrätten här ofvan vid § 11

anfört hemställer Krigshofrätten, att paragrafens första stycke måtte erhålla

följande lydelse:

»Krigshofrätten, vare icke domför, der ej öfverauditören

jemte tre militäre ledamöter äro tillstädes

och tre af domstolens ledamöter äro om slutet ense.»

De remitterade handlingarna tillika med det yttrande, som blifvit

af krigsfiskalen i ärendet afgifvet, varda härhos i underdånighet öfverlemnade.

Stockholm den 10 Oktober 1893.

Underdånigst:

Sv. LAGERBERG.

HJ. TAUVON. HELMER FALK. ERNST BOHEMAN.

O. LJUNGQVIST.

F. Lagerfelt.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 7.

25

ödmjukt, memorial.

Genom remiss den 5 Maj 1893 har Kongl. Maj:t till Kongl. Krigshofrätten

öfverlemnat ett af Nya Lagberedningen uppgjordt förslag till

lag angående ändring i vissa delar af Kongl. förordningen om krigsdomstolar

och rättegången derstädes den 11 Juni 1868.

Öfver samma förslag, enligt hvilket Krigsliofrätten skulle i viss

förändrad form såsom en vid Svea Hofrätt bildad särskild afdelning

förenas med sistnämnda Hofrätt, har Kongl. Krigshofrätten leronat krigsfiskalsembetet

tillfälle att yttra sig; och får i anledning häraf jag, å

nämnda embetes vägnar, vördsamt anföra följande:

Frågan huruvida Krigshofrätten bör ombildas, synes mig svårligen

kunna nöjaktigt besvaras utan att föregås af en utredning angående det

sätt, hvarpå Krigshofrätten i dess hittillsvarande form fylt det med

denna domstol afsedda ändamål. Har vården af den militära rättsskipningen

i landet eller upprätthållandet af den goda disciplin, som för krigsmagten

är ett så oundgängligt lifsvilkor, genom det sätt, hvarpå Krigshofrätten

fullgjort sin verksamhet i någon, större eller mindre, mån

äfventyrats, föreligger otvifvelaktigt fullt skäl att tillse, huruvida icke

genom eu förändrad organisation af denna domstol trygghet i nämnda

hänseende må kunna vinnas. Har åter Krigshofrätten fullgjort sitt arbete

på ett sätt, som tillbörligen tillgodosett de vigtiga statsintressen, Krigshofrätten

har att bevaka, och således den nuvarande under en lång följd

af år pröfvade formen för Krigshofrättens verksamhet visat sig ändamålsenlig

och gagnande, så finnes ju ur ifrågavarande synpunkt sedt, intet

skäl att frångå denna form. Om man också måste medgifva, att en

tillredsstäilande utredning i detta hänseende kunnat vara svår att åstadkomma,

synes man mig likväl icke kunna undgå, att såsom en brist i

Beredningens föreliggande arbete anmärka, att i detsamma icke gjorts

eris något försök till utredning i antydd riktning. Genomgår man Nytt

Jur. Arkiv Afd. I för de tio sistförflutna åren, så kan man åtminstone

icke finna något stöd för antagandet, att den nuvarande Krigshofrätten

icke skulle hafva nöjaktigt fylt sin uppgift. Frånsedt några obetydliga

nedsättningar i af Krigshofrätten ådömda straff, hafva Krigshofrättens

beslut i samtliga under den nämnda tioårsperioden till Kongl. Maj:t

fullföljda mål, endast med några få undantag, blifvit af Kongl. Maj.:t

Bill. till Riksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd. G Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

faststälda. Och då icke heller i öfrigt någon omständighet, mig veterligen,

förekommit, som föranleder till en motsatt uppfattning, vågar jag

betvifla att åtminstone ur den nu nämnda synpunkten något behof af

förbättrad organisation af Krigshofrätt en gjort sig gällande.

Beredningen har emellertid, utan afseende å beskaffenheten af Krigshofrättens

hittillsvarande verksamhet, funnit vissa omständigheter föreligga,

hvilka synts Beredningen påkalla en omorganisation af denna domstol,

och Beredningen har i sådant afseende hufvudsakligen framhållit,

att, då endast en civil ledamot i Krigshofrätten hade säte och stämma, ett

väl knappt utrymme inom denna domstol lemnats åt den egentliga lagkunskapen,

samt att, ehuru de af Krigshofrätten handlagda målen på

sista åren visat benägenhet att stiga samt en ytterligare tillökning af

deras antal sannolikt blefve en följd af de nyligen beslutade ändringarna

i vår arméorganisation, disproportion likväl finge antagas fortfarande

komma att eg a rum mellan arbetsprodukt och omkostnader.

I Beredningens i syfte att undvika dessa olägenheter nu uppgjorda

förslag har Beredningen sökt tillmötesgå de anmärkningar, hvartill tidigare

förslag i ämnet gifvit anledning. Emot 1881 års förslag hade

anmärkts, bland annat, att då, enligt detsamma, förbrytelser, begångna

af officerare och deras vederlikar, skulle komma att i första hand bedömas

af eu domstol med öfvervägande antal civila ledamöter, medan

sammansättningen af krigsrätterna blefve oförändrad, detta kunde till

men för disciplinen väcka föreställning om bristande likhet inför lagen.

Då denna anmärkning föranledde, att 1881 års förslag icke blef för Riksdagen

framlagdt, anser jag det vara af vigt att tillse, huruvida samma

anmärkning genom den af Beredningen nu föreslagna anordningen kan

anses hafva förfallit. Enligt det nu föreliggande förslaget skulle inom

Krigshofrätten antalet militäre ledamöter fortfarande blifva det öfvervägande,

men så jemkas att för vinnande af ökadt mått af allmän lagkunskap

inom domstolen proportionen mellan militäre och civile ledamöter

blefve såsom tre till två. I denna jemkning skulle således den

af Beredningen åsyftade förbättringen i sammansättningen af den hittills

varande Krigshofrätten stå att finna. I likhet med de myndigheter,

hvilka tillförene yttrat sig i ämnet, och jemväl Beredningen ansett otvifvelaktigt,

är jag för min del lifligt öfvert.ygad om behofvet af specialdomstolar

för krigsmän. Härom må man emellertid hysa hvilken mening

som helst, men så länge dylika domstolar faktiskt finnas, borde någon

meningsskiljaktighet icke kunna vara rådande derom, att första instansens

krigsdomstolar måste vara åtminstone i det afseende! lika organiserade,

att i Krigshofrätten såsom första instans för upptagande af åtal mot

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Rongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

officerare det militära domstolselementet får i förhållande till det civila

ett lika stort utrymme som i första instansens öfriga domstolar, krigsrätterna.

Om öfverträdelser, begångna af manskap och underbefäl, skola

bedömas, på sätt hittills egt rum, af de utaf fyra militärer och en civilledamot

bestående krigsrätterna, synes mig alltså konseqvensen med nödvändighet

fordra, att också samma öfverträdelser, om de föröfvas af

officerare, få afgöras af en på samma sätt organiserad domstol. En motsatt

anordning skulle utan tvifvel medföra alltför stora vådor, särskildt

i disciplinärt afseende. Och då, såsom också af Beredningen framhållits,

åtalen mot officerare företrädesvis kräfva fackinsigter hos domaren, har

jag svårt att inse, hvarför en ändring i sammansättningen af första instansens

domstol för officerare skulle vara i den ifrågasatta rigtningen

mer af behof påkallad än en liknande ändring i första instansens domstolar

för underbefäl och manskap. Kräfves ökadt mått af allmän lagkunskap

i den ena domstolen, så torde det väl också i samma mån erfordras

i de andra. Den nämnda mot 1881 års förslag rigtade anmärkningen

synes mig derför med fog kunna göras gällande jemväl med afseende

å nu föreliggande förslag.

Om någon af ifrågavarande båda domstolskategorier framför den

andra är i behof af eu bättre organisation, så lärer det väl snarare vara

krigsrätterna än Krigshofrätten. Erfarenheten har nemligen visat, att

den utredning, som vid dessa domstolar lemnas der handlagda mål, alltför

ofta är ofullständig och jemväl i andra afseenden otillfredsställande.

Domstolen kan för målens utredning icke påräkna något stöd af den för

all lagkunskap vanligen främmande åklagaren. De militäre ledamöterna

vexla ständigt. Auditörstjensterna äro lågt aflönade och betraktas af

denna anledning endast såsom bitjenster eller öfvergångstjenster, ett

förhållande som icke kan verka till gagn för den militära rättsskipningen

och som för framtiden torde blifva än sämre, sedan årsarfvodet för större

delen af arméns auditörer blifvit betydligt nedsatt. Vigten af att krigsrätterna

äro på ett tillfredsställande sätt organiserade synes mig likväl

så mycket mindre böra underskattas, som bland krigsmän den uppfattningen

alltför ofta får göra sig gällande, att det är indisciplinärt att

öfverklaga en af krigsdomstol meddelad dom.

De omständigheter, som sålunda synas mig tala för vissa förbättringar

af krigsrätterna, föreligga deremot icke, då de! gäller Krigshofrätten.

Denna domstol är icke såsom krigsrätterna underkastad ständig

vexling af militärledamöter. Dess civila ledamot är i tillfälle att, utan

hinder af för den militära rättsskipningen främmande domaregöromål,

egna tid och krafter icke blott åt en sorgfällig behandling af inom

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kong}. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

Krigshofrätten förekommande mål och ärenden utan jemväl åt förvärfvande!

af insigter rörande militära förhållanden i allmänhet. Det militära

elementet i domstolen är representeradt af olika vapen, ett förhållande

som med hänsyn till betydande olikheter i tjenstgöringsförhållanden inom

dessa vapen ger domstolen i- fackinsigter en mångsidighet, hvars värde

icke får underskattas och som icke skulle kunna uppvägas genom beredande

af ett ökadt utrymme inom domstolen åt lagkunskapen. Behofvet

af större tillgång på lagkunskap har Beredningen motiverat genom att

framhålla Krigshofrättens egenskap af öfverrätt. Härvid måste emellertid

erinras, att Krigshofrättens väsentligaste betydelse icke är att söka i

dess sistberörda egenskap utan fastmera i dess egenskap af första instans

i mål, hvilka af den juridiskt bildade åklagaren föreläggas domstolen

i ett, såsom man bör kunna förvänta, ur alla synpunkter nöjaktigt utredt

skick, men att de mål åter, hvilka genom besvär och underställning

från krigsrätterna inkomma, icke åtminstone i juridiskt afseende äro af

den svåra och invecklade beskaffenhet att de i och för sig synas påkalla

ökadt behof af lagkunskap. De angifna skiljaktigheterna mellan krigsrätterna

och Krigshofrätten synas mig innebära, utan att konstituera

några olikheter i domstolarnes karaktär, fullt tillräckliga garantier för

att. Krigshofrätten skall kunna nöjaktigt fullgöra sitt åliggande äfven

såsom öfverrätt.

Beträffande härefter det sätt, hvarpå ökadt mått af allmän lagkunskap

inom Krigshofrätten skulle denna domstol tillföras, kan jag, för

min del, icke anse den af Beredningen härutinnan föreslagna anordningen

ändamålsenlig. Man måste nemligen förutsätta att i ett embetsverk,

hvilket såsom Svea Hofrätt är så öfverhopadt af göromål, att det ständigt

bär att arbeta med en balans, hvarje ledamots tid och krafter helt och

odeladt tagas i anspråk för fullgörandet af de med ledamotskapet förenade

åligganden. Att under sådana förhållanden, äfven under förutsättning

att antalet mål och ärenden, som af Krigshofrätten handläggas,

jemväl framgent blefve lika fåtaligt som under tioårsperioden 1882—91,

betunga Svea Höfrätts president och en af dess ledamöter med tjenstgöring

i Krigshofrätten, torde icke kunna anses lämpligt. Vigten och

mängden af göromål, som redan förut åligga dessa embetsman torde

göra det för dem alltför magtpåliggande att derutöfver egna den omsorg

och den tid åt Krigshofrätten som för närvarande från krigshofrättsrådets

sida kan komma denna domstol till del. Särskild! synes mig

den ifrågavarande hofrättsledamoten i detta hänseende komma i eu särdeles

svår ställning. Redan 1881 års förslagsställare, som med fullt

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kongl. Majt:s Nåd'' Proposition N:o 7.

skal framhöll vigten af att åtminstone en af domstolens civile ledamöter

blefve pernament, har i sitt i ämnet afgifna yttrande till statsrådsprotokollet

fastat uppmärksamheten dervid, att ett sådant uppdrag icke utan

olägenhet för handläggningen af öfriga mål kunde tilldelas någon af

hofrättsdivisionernas ständiga ledamöter. De ofta svåra, alltid ömtåliga

och grannlaga mål, som angå klagomål öfver af förman ålagda disciplinstraff

eller som angå åtal, hvilka omedelbart af krigsfiskalsembetet

anhängiggöras i Krigshofrätten mot officerare för fel i fullgörandet af

dem åliggande tjenstepligter, äro snart sagdt, alltid af beskaffenhet att

kräfva mycket tid och mycket arbete, och då härtill kommer att sjelfva

föredragningssättet i domstol, sammansatt af öfvervägande icke lagfarna

ledamöter, gifvetvis måste taga mer tid i anspråk än vanlig föredragning

i hofrätt samt att jemlikt 22 § Kongl. förordningen om krigsdomstolar

i der omförmälda fall sjelfva ransakningen, så snart sådant lämpligen

kan ske, bör göras af krigsöfverdomstolen, så torde näppeligen kunna

undvikas, att den af Beredningen förutsatta utvägen för öfverauditören

att vid förekommande mål och ärenden af vidlyftig eller eljest tidsödande

beskaffenhet erhålla tjenstledighet från de ordinarie hofrättsgöromålen

måste, äfven utan ökning af Krigshofrättens nuvarande göromål, i allt

för stor utsträckning anlitas. Ännu ogynsammare ställer sig detta förhållande

efter den tillväxt af målens antal som med full visshet kan antagas

blifva en följd af de nyligen beslutade förändringarne i vår härordning.

Beredningen har visserligen antagit, att denna tillväxt icke kan

blifva af den betydenhet, att icke fortfarande disproportion komme att

finnas mellan arbetsprodukten och kostnaderna. Detta antagande torde

likväl icke visa sig rigtigt. Om också förlängningen af de värnpligtig^

öfningstid icke kan betyda synnerligen mycket mer än att antalet af de

mål, som angå våra värnpligtige, kommer att fördubblas, så torde deremot

beslutet att öka antalet icke indelta trupper komma att i ifrågavarande

hänseende utöfva ett så mycket större inflytande. Erfarenheten

har gifvit vid handen, att största antalet militära förbrytelser begås inom

den icke indelta kontingenten af vår krigshär. I Krigshofrätten har man

under nästlidna och den gångna delen af innevarande år haft tillfälle att

bevittna en ganska afse värd tillökning i målens antal. 1892 öfversteg

antalet af Krigshofrätten meddelade utslag med femton medeltalet af

utslag under tioårsperioden 1882—91 och under innevarande års första

hälft har Krigshofrätten redan meddelat ett lika stort antal utslag som

i medeltal per är under samma tioårsperiod. Denna ökning har utan

tvifvel sin grund uteslutande i den verkstälda ökningen af sjömanskårens

värfvade stam. Af chefens för Kongl. Justitiedepartementet underdåniga

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Konyl. Maj:ts Nåd''. Proposition N:o 7.

embetsberättelse för 1891 inhemtas, att antalet vid krigsrätterna under

nämnda år handlagda mål utgjort 352 samt att denna ovanligt höga

siffra i väsentlig mån berott på en betydlig tillökning i antalet mål,

handlagda af flottans krigsrätter. Att detta förhållande också utöfvat

sitt inflytande på målens antal i Krigshofrätten framgår, bland annat, af

den omständigheten, att af samtliga under årets första hälft meddelade

utslag mer än halfparten angår flottan. Då således den nämnda ökningen

af flottans värfvade stam redan föranledt en så afsevärd tillökning

af antalet mål i Krigshofrätten, så, synes det mig, har man fullt skäl

att antaga att beslutet om ökning af arméns icke indelta trupper kommer

att medföra en ännu ansenligare tillväxt af målens antal i nämnda domstol.

Det är naturligtvis svårt, att, innan arméorganisationen blifvit fullt

genomförd, bilda sig ett tillförlitligt omdöme om huru stor denna tillväxt

kan klifva och jag kan icke underlåta att i detta sammanhang framhålla,

hurusom just på grund af detta förhållande tidpunkten för en reform af

Krigshofrätten under den nuvarande öfvergångstiden måste anses synnerligen

olämplig. Sannolikt kommer det icke att dröja lång tid innan tillgången

på mål blifvit så stor att, om Beredningens förslag antoges, den

ofvan redan omförmälda af Beredningen endast för undantagsfall förutsatta

möjligheten för öfverauditören att erhålla ledighet från de ordinarie

hofrättsgöromälen måste ständigt tagas i anspråk. Häraf kom me emellertid

att följa, att man faktiskt för skötande af krigshofrättsgöromålen

finge en öfverauditör, som kostade staten 6,400 å 7,000 kronor, om han

vore hofrättsråd, och 5,300 å 5,800 kronor, om han vore assessor, under

det att nuvarande krigshofrättsrådet kostar statsverket endast 4,500 kronor.

Visserligen skulle härigenom statsverket beredas en besparing i

det att den af krigshofrättsgöromålen ständigt hindrade hofrättsledamotens

ordinarie hofrättsgöromål i stället komme att uppehållas af en

adjunkt mot vanligt adjunktsarfvode. En sådan anordning torde likväl

ur principiel synpunkt icke vara att förorda. Det kan icke lända rättsskipningen

till fromma att en så vigtig och ansvarsfull post som ett

domareembete i öfverrätt ständigt sättes på förordnande.

Beredningen har vidare såsom skäl för den ifrågasatta anordningen

framhållit den besparing, som derigenom kunde statsverket beredas. Ehuru,

enligt min mening, föreliggande fråga berör alltför vigtiga intressen, för att

göras beroende af dylik hänsyn, anser jag mig likväl böra se till, huruvida

den besparing, som genom förslagets antagande tilläfventyrs står

att vinna, också kan vara af den betydenhet att den förmår uppväga

de praktiska svårigheter och principiella olägenheter, hvilka, på sätt jag

ofvan sökt visa, af förslagets antagande blefve en följd. Beredningen

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

har icke lemnat någon i siffror utförd beräkning af kostnaderna för den

nya Krigshofrätten, men likväl ansett sig kunna antaga att så betydande

besparingar i det nuvarande anslaget skulle låta sig göra att kostnaderna

för staten skulle kunna nedbringas till hälften af hvad de nu utgöra.

Rigtigheten af detta Beredningens antagande vågar jag ifrågasätta.

Granskar man till en början de af Beredningen angifna beloppen

af kostnaderna för den nuvarande krigsöfverdomstolen, finner man att

Beredningen vid beräkning af Krigshofrättens expensmedelskostnader utgått

från medeltalet af dessa kostnader för de fyra åren 1888—91 och

på så sätt fått till resultat den höga siffran af 2,800 kronor årligen.

Att till norm i ifrågavarande hänseende taga kostnaderna för de nämnda

fyra åren är emellertid vilseledande icke blott derför att. Krigshofrätten,

som intill den 1 Oktober 1888 hade sin embetslokal i kronans hus, efter

sistnämnda dag fått vidkännas exceptionella kostnader för tvenne flyttningar,

1888 till gamla operahuset och 1891 till sin nuvarande embetslokal,

utan jemväl derför, att den omständigheten, att Krigshofrättens

embetslokal för närvarande är inrymd i enskildt hus och sedan 1888

föranledt utgift till Inyra, är helt och hållet tillfällig. Så snart utrymme

ånyo kan beredas Krigshofrätten i kronans hus — något som måhända

inom en kortare tid kan ske —, varder hvarje utgift till hyra af lokal

öfverflödig. För att i nu ifrågavarande hänseende komma det faktiska

förhållandet närmare, bör man derför icke inskränka sig endast till de

af Beredningen angifna fyra dyraste åren af Krigshofrättens hela tillvaro,

utan fast hellre fästa sig vid någon längre tid — t. ex. en tioårsperiod,

under hvilken expensmedelförhållandena varit mera normala. Så hafva

under tioårsperioden 1878—87 ifrågavarande utgifter i medeltal per år

uppgått till allenast 880 kronor, hvilket belopp, med 1,920 kronor understiger

den af Beredningen angifna siffran 2,800 kronor. Fn del af de

till expensmedlen hörande poster, såsom utgifter till inköp af nödiga

böcker å krigslagstiftningens område, inbindning af diarier, registratur,

utslag in. in., till skrifmaterialier och till postförsändelser m. in., och

hvilka utgifter icke torde understiga trehundra kronor per år, äro alla

af beskaffenhet att icke kunna genom Krigshofrättens förening med Svea

Hofrätt inbesparas. Att särskild ersättning ej skulle tillkomma presidenten

i Svea Hofrätt för den ej obetydliga tillökning i tjenstgöringsskyldighet,

som, derest förslaget antoges, skulle å honom läggas, synes

mig så mycket mera obilligt, som ordföranden i den nya Krigshofrätten

i denna egenskap icke blott skulle fullgöra samma åligganden, för hvilka

ordföranden i den hittills varande Krigshofrätten åtnjuter ersättning,

utan derutöfver till alla delar hafva samma funktioner, som tillkomma

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 7.

ordförande i allmän domstol och således äfven leda kanske ofta förekommande

förhör med parter och vittnen. Icke heller torde det få anses

så alldeles gifvet, att plats inom Svea Hofrätts lokaler skulle kunna

beredas Krigshofrätten. Om äfven, under förutsättning att den nu arbetande

extra sjunde divisionen skulle kunna åtminstone för någon tid

inom kort indragas, ett sessionsrum tillfälligtvis skulle kunna ställas fill

Krigshofrättens förfogande, så finnes, såvidt jag känner, ingen lämplig

lokal vare sig för krigsfiskalen, hvars göromål likväl kräfva särskildt

embetsrum, eller för inrymmande af Krigshofrättens arkiv, bibliotek eller

öfriga tillhörigheter. Dessutom är i detta sammanhang att uppmärksamma,

hurusom vaktmästaretjensten för närvarande innehas å ordinarie

stat, hvadan vaktmästarelönen, 600 kronor, icke torde kunna förrän vid

vaktmästarens afgång ur tjensten statsverket besparas.

Hvad härefter angår krigsfiskalstjensten, så skulle enligt förslaget

till krigsfiskal kunna utses tjensteman i Svea Hofrätt. Utan att yttra

mig öfver, huruvida krigsfiskalsgöromålen skulle kunna utan hinder för

någondera tjensten öfverflyttas å hvilken som helst af hofrättens tjenstemän,

anser jag mig af egen erfarenhet kunna vitsorda, att åtminstone

hinder icke kan möta att i en hand förena hofrättsnotarie- och krigsfiskalsgöromål.

Krigsfiskalens i och för sig vigtiga, ofta magtpåliggande

embetsgöromål äro nemligen af beskaffenhet att genom lämplig fördelning

af arbetet kunna uträttas å tider på dagen, då arbete för notarietjenst

i hofrätt icke erfordras. Huruvida deremot, såsom Beredningen

förutsatt, genom en sådan förening någon besparing för statsverket rimligen

bör kunna ifrågakomma, vågar jag betvifla. De anspråk, som

ställas på åklagaren i krigsliofrättsmål, äro icke obetydliga. Uppsigten

öfver den militära rättsskipningen i landet kräfver, om den skall verksamt

utöfvas, hos krigsfiskalen omfattande insigter å den militära lagstiftningens

olika områden, och dessa insigter kunna icke utan träget

studium af dithörande författningar, reglementen och föreskrifter förvärfvas.

Krigsfiskalen har att med sin uppmärksamhet följa såväl denna

lagstiftnings utveckling och tillämpning som äfven militära förhållanden

i öfrigt, likasom krigsfiskalen, då ändringar i den allmänna lagstiftningen

påkalla ändringar jemväl på krigslagstiftningens område, derpå bör

fästa vederbörandes uppmärksamhet. Den ömtåliga och grannlaga beskaffenheten

af de mål, deri krigsfiskalen har att utföra talan, gör utredningen

af dessa mål, om den skall ur alla synpunkter nöjaktigt fullgöras,

ofta både svår och tidsödande. Krigsfiskalens göromål äro dessutom,

på sätt Beredningen äfven erinrat, icke inskränkta endast till uppgiften

att vara allmän åklagare i Krigshofrätten. Det tillkommer honom,

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

utom annat, att granska till Krigshofrätten inkommande fångförteckningar

och, då den i 1798 års krigsartiklar gifna föreskriften, att krigsrätternas

domböcker skulle till Krigshofrätten insändas för att af krigsfiskalen

granskas, icke fått inflyta i den nu gällande rättegångsordningen

för krigsdomstolarne, är krigsfiskalen för kontrollen af krigsrätternas

verksamhet i främsta rummet hänvisad till granskningen af fångförteckningarne.

Det är derför uppenbart, att samma granskning, om den ej

skall förfela sitt ändamål, måste verkställas med en omsorg och noggrannhet

som gör detta arbete mer tidsödande än man i allmänhet föreställer

sig. Yigten af arbetet träder bjert fram, då man erfar, att det

stora flertalet af åtal, som af krigsfiskalsembetet årligen anhängiggöras,

äro föranledda af anmärkningar vid ifrågavarande granskning. Af tio af

krigsfiskalsembetet under detta års första hälft anliängiggjorda åtal äro

icke mindre än sju resultat af fångförteckningsgranskningen. Att vid

denna granskning också bringas i dagen felaktigheter, hvilka icke äro

af beskaffenhet att föranleda åtal, men som likväl måste anmärkas och

föranleda skriftvexling, är uppenbart. Så har granskningen af två qvartals

fångförteckningar under innevarande år föranledt icke mindre än 42

från krigsfiskalsembetet till chefsembeten och andra myndigheter utgående

skrifvelser. Beredningen har redan erinrat, hurusom den praxis utbildat

sig, att auditörerna, hvilka ofta äro unga och mindre erfarna män, hänvända

sig till krigsfiskalen för erhållande af råd och upplysningar, samt

hurusom krigsfiskalen härigenom sättes i tillfälle att utöfva en slags väl

behöflig kontroll öfver underdomarne i krigsrättsmål. Den praxis, hvarom

Beredningen sålunda erinrat, är icke inskränkt endast till auditörer. Under

den tid jag innehaft nådigt förordnande att bekläda krigsfiskalsembetet

hafva förfrågningar rörande tillämpningen af militära författningar ofta

gjorts äfven af militära myndigheter, och, enligt min åsigt, bör krigsfiskalen

så mycket mindre undandraga sig att, efter förmåga, besvara

dylika förfrågningar som han derigenom ofta erhåller en fullständigare

inblick i militära detaljfrågor af beskaffenhet att böra af krigsfiskalen

kännas. Skall nu krigsfiskalen till gagn för det allmänna kunna fylla

de anspråk, som sålunda ställas och böra ställas på denne tjensteman,

synes mig någon nedsättning af den till honom nu utgående ersättningen

så mycket mindre böra ifrågakomma, som jemväl krigsfiskalens

göromål torde komma att röna en ej obetydlig inverkan af de beslutade

ändringarne i vår arméorganisation.

I Finland, der krigsdomstolarne äro organiserade på enahanda sätt

som hos oss, äro förhållandena på detta område jemväl i öfrigt i det

närmaste lika våra. Af prokuratorsembetets i kejserliga senaten berättelse

Ilek. till liiksd. Prof. 1894. 1 Samt. 1 Afd. U Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

för år 1888 — den senaste jag haft till mitt förfogande — framgår,

att antalet nämnda år vid de finska krigsrätterna handlagda mål utgjort

373 samt att öfverkrigsdomstolen samma år förehaft, utom remisser och

andra ärenden, 12 understälda mål, 31 besvärsmål och ett till dess omedelbara

upptagande hörande mål. Staten för öfverkrigsdomstolen är faststäld

genom en kejserlig kungörelse af samma dag som den nya strafflagen

för finska militären, eller den 16 Juli 1886, samt slutar på ett

belopp af 18,700 finska mark, deri inberäknadt 800 mark till expenser

och 800 mark till hyra för domstolens embetslokal. Något förslag om

öfverkrigsdomstolens förening med någon af landets hofrätter har i Finland

aldrig blifvit väckt.

I sitt ofvanberörda anförande till statsrådsprotokollet har Herr

Statsrådet och chefen för Kongl. Justitiedepartementet uttalat den uppfattningen

att, derest det militära elementet, såsom förhållandet nu är,

behöfde vara öfvervägande inom öfverdomstolen, denna domstols sammansättning

och hela karaktär blefve så skiljaktig från de ordinarie

domstolarnes, att hvarje anslutning till dessa måste anses, om ej otänkbar,

åtminstone föga ändamålsenlig. Beredningens ifrågavarande förslag

att likväl söka åvägabringa en dylik anslutning, synes mig utgöra endast

ett nytt bevis för svårigheten att på denna väg lösa föreliggande fråga.

De tid efter annan inom Riksdagen framkomna yrkandena på Krigsliofrättens

införlifvande med Svea Hofrätt torde vara framkallade icke så

mycket af sträfvandet att för statsverkets räkning åstadkomma möjliga

besparingar —• dertill är det belopp, som härigenom kunde stå att vinna

alltför obetydligt — som icke så mycket mer af en på vissa håll rådande

ovilja mot specialdomstolar öfver hufvud. Man har å dessa håll tvifvelsutan

menat, att en indragning af Krigshofrätten och ett förläggande af

dess göromål till Svea Hofrätt vore ett steg i den rätta rigtningen mot

krigsdomstolarnes afskaffande, men man har härvid förbisett, att en dylik

anordning svårligen läte sig genomföras utan att grundsatsen om likhet

inför lagen komme att trädas för nära. Då man nemligen måste fordra,

att alla under krigslagarna lydande personer utan undantag dömas af

på lika sätt organiserade domstolar, torde en ändring i sammansättningen

af Krigshofrätten icke, utan åsidosättande af nämnda grundsats,

kunna verkställas med mindre också samtidigt en motsvarande ändring

i sammansättningen af krigsrätterna eger rum.

Då emellertid föreliggande förslag endast afser att, med bibehållande

af krigsrätterna i oförändradt skick, med Svea Hofrätt införlifva Krigshofrätten

i eu form, som, på sätt jag ofvan sökt visa, komme att medföra

principiella och praktiska svårigheter, hvilka icke kunna anses upp
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

vägda af den obetydliga besparing i kostnader, som derigenom tilläfventyrs

kunde för statsverket beredas, samt denna besparing i allt fall icke

torde vara större än att den icke möjligen skulle kunna åstadkommas

äfven om den ifrågasatta föreningen med Svea Hofrätt ej genomföres,

anser jag, för min del, att det icke vore lyckligt om ifrågavarande förslag

komme att läggas till grund för en blifvande lag i ämnet.

De remitterade handlingarna återställas vördsamt.

/iifvfi'' ,-ji ni fr-.s:-/; jv !.o i i-ip jOf-.i tf ^ rx l.u''

Stockholm den 23 Augusti 1893.

Gust. Berencreutz.

m»> ''Vivfii .tk *i;''! ..•!.! ■>

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 7.

Till Konungen.

Sedan Eders Kongl. Maj:t genom nådigt Bref den 31 December

1892 anbefalt Nya Lagberedningen att taga i öfvervägande, huruvida

Krigshofrätten borde indragas eller ombildas, samt uppgöra det förslag

i ämnet, som Beredningen funne vara af omständigheterna påkalladt,

och Beredningen i anledning häraf utarbetat förslag till Lag angående

ändring i vissa delar af förordningen om krigsdomstolar och rättegången

derstädes den 11 Juni 1868, har Eders Kongl. Maj:t genom nådig remiss

den 5 Maj 1893 anbefalt Hofrätten att afgifva utlåtande öfver nämnda

lagförslag, dervid Hofrätten jemväl hade att yttra sig angående beloppet

af de ersättningar, som skäligen kunde ifrågasättas dels till den ledamot

i Svea Hofrätt, som enligt förslaget skulle under namn af öfverauditör

tillika, vara ledamot i Krigshofrätten, äfvensom till krigsfiskalen, dels

ock till den ledamot, som, då presidenten i Svea Hofrätt vore befriad

från den honom enligt förslaget åliggande tjenstgöring i Krigshofrätten,

förordnades att der inträda; och får till åtlydnad häraf Hofrätten

anföra:

Enligt det förslag till ombildning af Krigshofrätten, som år 1881

inom Justitiedepartementet utarbetades och samma år var föremål för

Hofrättens granskning, skulle Svea Hofrätt vara Krigshofrätt. De mål,

Hofrätten i denna egenskap hade att handlägga, skulle fördelas mellan

Hofrättens divisioner efter samma grunder som öfriga brottmål och inför

vederbörande division föredragas af den tjensteman, som der fullgjorde

annan brottm ålsföredragning, dervid dock borde iakttagas, att i handläggning

af krigsrättsmål Hofrättens president och två militärer skulle

deltaga i stället för tre af divisionens vanliga ledamöter. Det nu remitterade

förslaget benämner visserligen Krigshofrätten en vid Svea Hofrätt

bildad särskild afdelning, men krigsdomstolen är det oaktadt i sjelfva

verket alldeles skild från den civila och består endast af ständiga'' ledamöter:

presidenten i Svea Hofrätt såsom ordförande samt en ledamot af

samma Hofrätt och tre militärpersoner. En af Svea Hofrätts ledamöter

skulle nemligen förordnas att, såsom Nya Lagberedningen tänkt sig,

jemte utöfvande af sin befattning i Hofrätten och mot särskildt arfvode,

under namn af öfverauditör, tjenstgöra såsom ständig ledamot i Krigs
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 7.

hofrätten, med skyldighet att der till afgörande föredraga samtliga förekommande

mål. Nya Lagberedningen har antagit, att då de egentliga

krigshofrättsmålens antal hittills ej plägat öfverstiga tjugu till tjugufem

årligen, dessa befattningar i allmänhet skulle kunna med hvarandra

förenas. Dock förutsätter Lagberedningen, att hofrättsledamoten för att

kunna fullgöra sina åligganden såsom öfverauditör, skall nödgas vissa

tider, när svårare och vidlyftigare mål eller ärenden förekomma, lemna

hofrättstjenstgöringen åt vikarie.

Såsom man finner, består hufvudskilnaden mellan de begge förslagen

deri, att det förra sökte reducera Krigshofrättens ställning såsom

sjelfständig domstol genom att låta målen så vidt möjligt behandlas af

samma domare och i samma ordning som vanliga brottmål medan det

senare fullständigt bibehåller Krigshofrättens egenskap af specialdomstol.

Derest en sådan anordning i den militära rättsskipningens intresse anses

nödig — en fråga, hvarpå det icke torde tillkomma Hofrätten att i detta

utlåtande närmare ingå — måste det emellertid förefalla anmärkningsvärdt

att man, såsom i det nu remitterade förslaget skett, uteslutande

af sparsamhetshänsyn låter specialdomstolen uppehållas väsentligen på

bekostnad af en allmän domstols anslag och arbetskrafter, och dertill

en sådan domstols, som är i största behof af alla sina nuvarande anslag

och arbetskrafter för fullgörande af sina egna åligganden.

Ställningen i detta hänseende har nemligen väsentligen förändrats

sedan år 1881, då Hofrätten, på sätt Nya Lagberedningen erinrat, ännu

kunde antaga såsom en möjlighet, att Hofrätten skulle kunna, sedan

den blifvit förstärkt med en ny ordinarie sjette division, utan hinder

för sina öfriga arbeten öfvertaga Krigshofrättens befattning. Under det

att de till Hofrättens handläggning inkommande vädjade och instämda

målens antal åren 1873—1882 stannade vid 1,274, har det under sista

årtiondet 1883—1892 stigit till 1,374, och de inkommande brottmålens

antal har under samma perioder ökats från 911 till 1,000, allt i medeltal

årligen. Denna tillökning af omkring 100 mål årligen i hvardera af

de två kategorier, som upptaga den ojemförligt drygaste delen af Hofrättens

tid, måste naturligen utöfva det största inflytande på Hofrättens

och dess ledamöters förmåga att ikläda sig skyldigheter, som ej förut

ålegat dem. Redan i den underdåniga skrifvelse den 18 November 1889,

hvari Hofrätten inför Eders Kongl. Maj:t framlade behofvet af den ordinarie

sjette division, hvarmed Hofrätten sedermera genom Eders Kongl.

Maj:ts och Riksdagens beslut blifvit förstärkt, måste Hofrätten uttala

såsom sin mening, att äfven de sex divisionernas arbetsprodukt i bästa

fall endast med svårighet skulle komma att hålla jemna steg med antalet

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 7.

inkommande mål. Den följande tidens erfarenhet, liar särskild! med

afseende på de handlagda brottmålens antal och invecklade beskaffenhet

bekräftat rigtigheten af detta antagande. Det har varit endast med

ansträngande af samtlige ledamöters alla krafter, som Hofrätten under

denna tid kunnat - förebygga uppkomsten af nya balanser, medan den

tillfälliga sjunde divisionen varit sysselsatt med afarbetande af de redan

befintliga. Att under sådana förhållanden förpligta någon af Hofrättens

ledamöter att utan eftergift på det arbete, man fordrar och fortfarande

måste fordra af honom såsom hofrättsledamot, utföra ett annat uppdrag

af den omfattning som öfverauditörens, är att af honom kräfva det

omöjliga. Förslaget vore derföre outförbar! utan anlitande af den, såsom

det vill synas, ganska oegentliga utväg, Nya Lagberedningen anvisat,

att- bereda öfverauditören ledighet från hans ordinarie sysselsättning,

den civila Hofrättens göromål, för att sätta honom i tillfälle att fullgöra

sitt extra uppdrag inom den militära. Hofrätten är förvissad, att denna

nödfallsutväg äfven med nuvarande antalet krigshofrättsmål skall behöfva

anlitas ganska ofta, och att således den division i Hofrätten, der öfverauditören

är anstäld, skall blifva allvarsamt utsatt för de olägenheter,

som äro förenade med täta ombyten af ledamöter, och hvilka förnämligast

bestå deri, att föredragna måls fortsatta behandling samt beslutens

justering och expedierande hindras och fördröjas, då någon af de ledamöter,

som öfvervarit föredragningen, är af sysselsättning på annat håll

urståndsatt att deltaga i hofrättsarbetet. Men det synes icke blott antagligt

utan ganska visst, att antalet krigshofrättsmål kommer att ökas,

i den mån det indelta manskapet vid krigsmagten i större utsträckning

utbytes mot värfvadt eller det värfvade manskapets numerär eljest ökas.

Ett sådant resultat lärer redan uppkommit genom den under senare åren

genomförda omorganisationen af flottans stamtrupp. Enligt hvad Hofrätten

inhemta!, har de i Krigshofrätten afgjorda målens antal hufvudsakligen

af denna anledning under år 1892 uppgått till trettiofem och

under innevarande års första åtta månader till tjugunio, eller betydligt

öfver medeltalet för ett år under de nästförflutna tio åren. Enligt den

år 1892 antagna härordningen kommer den värfvade arméns manskapsstyrka

att betydligt ökas, och när dertill lägges, att de värnpligtiges

öfningsdagar mer än fördubblats, inses lätt att af dessa anledningar en

ganska stor tillökning i Krigshofrättens göromål är att vänta. Det kan

då inträffa, att sysselsättningen med krigshofrättsmålens beredning och

föredragning samt tillsynen å deras expedierande komma att åtminstone

i det närmaste upptaga öfverauditörens hela tid och att hans tjenstledighet

i Svea Hofrätt närmar sig till permanens. Eu person, som utnämts till

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

asessor i Hofrätten på grund af sina qvalifikationer för detta embete, komme

i sådant fall att fortfarande med åtnjutande af lön på Hofrättens stat,

under en stor del af sin embetstid förvalta ett annat embete, som erkännes

fordra, åtminstone hvad författningskunskap angår, helt andra qvalifikationer,

för att slutligen, när han är i ordning att blifva ordförande

på en af Hofrättens divisioner, återgå till Hofrätten, för hvars arbeten

han då efter längre tids frånvaro hunnit blifva temligen främmande.

Under tiden har Hofrätten fått nöja sig med en adjungerad ledamot i

stället för en ordinarie, och det blefve alltså genom ett försvagande i

derå hänseenden af Hofrättens arbetskrafter, som det allmänna skulle beredas

den ringa besparing, hvilken består i skilnaden mellan den nuvarande

krigshofrättsrådslönen och det arfvode, som i alla händelser

måste anslås åt öfverauditören. För Hofrätten, som i närvarande stund

måste se sju af sina aderton assessorsembeten uppehållna af vikarier, i

anseende dertill att de ordinarie innehafvarne förordnats att förvalta andra

embeten, medan ytterligare åtta ledamotsbefattningar i anledning af

långvarigare sjukdomsförfall för ledamot, vakanser och bildandet inom

Hofrätten af en tillfällig sjunde division förvaltas af adjungerade ledamöter,

kan ett vidare fortgående på denna bana blifva ganska ödesdigert och

rent af sätta på spel Hofrättens förmåga att uppehålla sin ställning och

sitt anseende såsom öfverdomstol.

Det torde i öfrigt vara tvifvel underkastadt, huruvida med grundlagens

tillförsäkran i regeringsformens 36 § låter sig förena ett lagstadgande,

som innebär, att innehafvaren af ett domareembete i hofrätt äfven

mot sin önskan får sin verksamhet förlagd till en specialdomstol af helt

annan karakter och med helt annan uppgift; liksom det svårligen kan

förnekas att lagförslaget i detta hänseende afviker från de vid gällande

lönereglering för hofrätterna af Konung och Riksdag fastslagna grunder,

så vidt dessa fått sitt uttryck i bestämmelserna att embete- eller tjensteman

skall vara underkastad endast sådan vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet,

som vid en blifvande förändrad organisation af hofrätterna eller

eljest i allmänhet kan varda stadgad, samt att med embete och tjenst i

hofrätt icke må förenas annan tjenst å rikets stat.

I betraktande af allt detta och under erinran att äfven i fråga om

möjligheten för Hofrättens president att med sina embetsgöromål förena

ordförandebefattningen i Krigshofrätten ställningen sedan år 1881 förändrats

derigenom, att nu varande presidenten för underlättande af ärendenas

gång med Eders Kongl. Maj:ts bifall åtagit sig föredragningen inför

Hofrätten af alla Kongl. remisser — en anordning, som befunnits

ändamålsenlig och derföre torde komma att för framtiden ega bestånd —

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

kan Hofrätten ej annat än hemställa, att frågan om åläggande för Hofrätten

att med sina arbetskrafter bidraga till uppehållande af Krigshofrättens

göromål, i all synnerhet hvad krigshofrättsråds- eller öfverauditörsembetet

angår, måtte få förfalla eller åtminstone under nuvarande

öfvergångsförhållanden anstå, intill dess omfånget af Krigshofrättens blifvande

arbeten vunnit den stadga, att vidden af de uppoffringar, Hofrätten

för ändamålet skulle få vidkännas, äfvensom utvägarna att för desamma

bereda Hofrätten nödigt vederlag låta sig med någon grad af

säkerhet på förhand beräkna.

För den händelse emellertid, att det skulle anses angeläget, att

redan nu anställa försök med en omorganisation af Krigshofrätten i den

af Nya Lagberedningen angifna rigtning, har Hofrätten att vid den nu

behandlade § i lagförslaget göra följande erinringar:

Att ledamot i Hofrätten, som är ordförande på någon af dess divisioner,

ej bör innehafva förordnande att vara ledamot i Krigshofrätten,

synes oundgängligt till förekommande af alltför störande afbrott i divisionens

arbeten och till yttermera visso böra få ett bestämdt uttryck i

lagen. Då erfarenheten visat, att äfven yngre hofrättsråd stundom fått

inträda såsom divisionsordförande i tjenstlediga äldre kamraters ställe, torde

öfverauditörsbefattningen böra frånträdas i och med utnämningen till

hofrättsråd, och lagen således innehålla, att endast assessorer i Svea Hofrätt

kunna vara öfverauditörer.

Då Krigshofrätten enligt Nya Lagberedningens förslag icke skulle

vara en division af Svea Hofrätt utan en fullt sjelfständig specialdomstol,

afsedd uteslutande för krigsrättsmål och bestående af särskilt för ändamålet

utsedde, till större delen militäre ledamöter, finnes enligt Hofrättens förmenande

intet skäl att beteckna Krigshofrätten såsom en vid Svea Hofrätt bildad

afdelning. Att presidenten i nämnda Hofrätt är ordförande och en ledamot i

samma Hofrätt tillika ledamot i Krigshofrätten ger lika litet anledning1 att göra

denna domstol till ett slags bihang åt Svea Hofrätt, som den omständigheten,

att samme president är ordförande och två hofrättsråd ledamöter i Riksrätten,

ansetts föranleda denna domstols utmärkande såsom en afdelning

af Svea Hofrätt. Ännu mindre afgörande i detta hänseende torde det

vara, att tjenstemännen vid Krigshofrätten, krigsfiskalen och protokollsföranden,

skulle kunna tagas bland tjenstemännen i Svea Hofrätt. Första

punkten i förslagets 11 § torde derföre böra utgå och stycket begynna

sålunda: »Krigshofrätten utgöres af presidenten i Svea Hofrätt» etc.

I fråga om den blifvande domstolens kansli innehåller lagförslaget

det stadgande, att protokoll i Krigshofrätten föres, efter ty särskilt

föreskrifves, af tjensteman i Svea Hofrätt, ett stadgande, som komplette
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

ras af Nya Lagberedningens yttrande i motiveringen, att protokollsföringen,

för hvilken sekreteraren nu ansvarar, likasom de andra göromål,

hvilka enligt faststäld instruktion åligga denne tjensteman, synas kunna

utan vidare svårighet fördelas mellan Svea Hofrätts notarier och öfrige

tjensteman. Af instruktionen för sekreteraren inhemtas, att dessa »andra

göromål» äro bland annat mottagande af inkommande handlingar och

deras diariiföring, för hvilket ändamål sekreteraren skall viss tid hvarje

dag vara å embetsrummet tillstädes, förande af anteckningar öfver de af

Krigshofrätten i hvarje ärende vidtagna åtgärder, uppsättande, kontrasignation

och expedierande af de från Krigshofrätten utgående beslut

och skrifvelser samt förvaring af domstolens arkiv; varande alltså sekreterare-,

notarie-, aktuarie- och arkivariebefattningarna i denne tjensteman

hand förenade.

Genom att, såsom Nya Lagberedningen synes hafva tänkt sig, låta

Krigshofrätten för protokollsföring och expedition anlita än den ene än

den andre af Svea Hofrätts ordinarie och möjligen äfven extra ordinarie

notarier, skulle det blifva allt för ofullkomligt sörjdt för domstolens betjenande

i dessa hänseenden. Med ett sådant förfarande skulle all omtanke

särskildt för expeditionens säkerhet komma att betunga krigshofrättens

civile ledamot. En bestämd expeditionshafvande liksom en stadigvarande

protokollsförande torde för arbetets jemna och säkra gång, vara

en oeftergiflig fordran. Att åt samme tjensteman uppdraga mottagandet

af handlingar och deras diariiföring synes så mycket angelägnare, som

de tjenstemän i Svea Hofrätt, hvilka hafva motsvarande uppdrag sig

anförtrodt, aktuarien i civila mål och fiskalerna i brottmål, äro de strängast

sysselsatta af Hofrättens tjenstemän och icke kunna utan skada förhofrättsgöromålen

förpligtas att öfvertaga detta bestyr för en annan domstols

räkning.

Då den ledamot i Hofrätten, som skulle förordnas till öfverauditör,

vore skyldig att afstå sina tjenstgöringspenningar under de tider, då

lians arbete i Hofrätten måste förrättas af vikarie, bör hans arfvode i

Krigshofrätten ej bestämmas lägre än till ledamots tjenstgöringspenningar

eller 2,000 kronor. Man kan nemligen ej undgå att taga i beräkning

det fall, att han måste till vikarie i Hofrätten afstå alla sina tjenstgöringspenningar,

och, äfven om tjenstledigheten der kan något inskränkas,

bör arfvodet ej vara lägre, än att den del deraf, som öfverskjuter

hvad han mister af tjenstgöringspenningar, lemnar skälig ersättning för

lians ökade arbete. A andra sidan kan beloppet ej heller bestämmas

högre, derest icke öfverauditören, som äfven i det fall, att han måste

taga i anspråk fullständig ledighet från sitt embete i Hofrätten, eger

Bih. till JRiksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 6 Häft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition. N:o 7.

uppbära hela den dermed förenade lön, skulle genom att uteslutande

tjenstgöra såsom öfverauditör komma i åtnjutande af större löneförmåner

än öfrige ledamöter inom samma lönegrad i Hofrätten. Att emellertid

i det förutsatta fallet ett ledamotsembete i Hofrätten komme att permanent

förvaltas mot en så ringa aflöning som 2,000 kronor, är en omständighet

egnad att ytterligare lägga i dagen det oegentliga i den förening

af ifrågavarande befattningar Nya Lagberedningen föreslagit.

Arfvodet till den, som i händelse af förfall för ordföranden förordnas

att såsom ledamot utan föredragningsskyldighet biträda Krigshofrätten,

synes böra bestämmas till samma belopp som för en militär

ledamot eller efter beräkning af 1,000 kronor för år. Då detta arfvode

under vanliga förhållanden ej torde behöfva utgå för längre tid än den,

under hvilken presidenten i Hofrätten åtnjuter semester eller två månader

om året, komme således det erforderliga beloppet, så vidt det kan på

förhand beräknas, att inskränka sig till omkring 200 kronor.

Krigsfiskalen, hvilkens befattning komme att blifva allt mödosammare

af hufvudsakligen samma anledning som öfverauditörens, lärer

svårligen kunna aflönas med lägre arfvode, än det han nu åtnjuter eller

2,700 kronor, derest ens detta kan anses förslå, om, i anseende till

ökade göromål, befattningen framdeles icke kunde förenas med tjenst i

Svea Hofrätt. Frågan härom torde böra underkastas förnyad ompröfning,

sedan den nuvarande krigsfiskalen, som innehar fullmagt på sin

befattning och följaktligen är berättigad att fortfarande uppbära det, nu

bestämda arfvodet, afgått från befattningen.

För uppehållande af sekreterare-, notarie-, aktuarie- och arkivariegöromålen,

hvarmed lära vara förenade utgifter för renskrifning, uppgående

till omkring 200 kronor, föreslås ett belopp af 2,000 kronor

eller 1,300 kronor mindre än den nuvarande sekreterareaflöningen.

Derest det af Kammarkollegium eljest disponerade rum, som Hofrätten

fått tills vidare begagna för den tillfälliga sjunde divisionens räkning,

finge, sedan divisionens verksamhet upphört, användas till sessionsrum

åt Krigshof rätten, och ett dermed sammanhängande kunde anskaffas

åt tjenstemännen, vore denna domstols behof af lokal nödtorfteligen tillgodosedt,

helst om någon del af arkivet kunde till Riksarkivet öfverlemnas.

Att lokalen kommer att sammanhänga med Hofrättens,- är föröfrigt

ett oundgängligt vilkor för det anlitande af Hofrättens arbetskrafter

för Krigshofrättens räkning, som Nya Lagberedningen föreslagit.

Den hos Svea Hofrätt anstälde vaktbetjening, hvilkens antal icke

ökats, sedan den tid då Hofrätten ännu arbetade på fem divisioner, och

som långt utöfver de timmar på dagen, då Hofrättens sessioner fortgå,

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kongl. Mnj:ts Råd. Proposition N:o 7.

är upptagen med handlingars hembärande till ledamöterna och med

kallelsers tillställande åt parter, som af en eller annan anledning hafva

att infinna sig i Hofrätten, bör icke billigtvis åläggas att derutöfver

utan ersättning betjena Krigshofrätten, och hemställer Hofrätten förty,

att den hittills utgående aflöningen åt en vaktmästare, 600 kronor, måtte

få fortfarande utgå.

De remitterade handlingarna varda härmed återstälda; och bifogas

derjemte utdrag af Hofrättens protokoll, utvisande de skiljaktiga meningar,

som vid ärendets behandling blifvit uttalade.

A ug. Törnquist.

N. Gripensköld.

Knut Almgren.

Joh. Ahlgren.

C. G. Wästfelt.

G. W. Hörstadius.

Johan Lagerbielke.

Oscar Carlqvist.

Emil Sundberg.

Underdånigst:

NILS von STEYERN.

C. U. Widström.

C. E. Böök.

C. G. Selling.

David von Heijne.

G. Ribbing.

Erik von Otter.

Axel Roos.

Axel Olivecrona.

C. H. Munthe.

C. G. Bonde.

Theodor Westrin.

Gustaf von Rosen.

Sven Almqvist.

Ernst Trygger.

Karl Arrhenius.

W. Zetlielius.

Stockholm den 5 Oktober 1893.

Axel Durlvng.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

''>■!{! in;.’. !•» t: ''ii • !('' lf.

1893 den 5 Oktober.

Närvarande:

*

Herr Presidenten

„ Hofrättsrådet

55 V)

11 ii

ii ii

ii ii

ii ii

ii ii

ii ii

ii ii

Assessoren ............

55 ......................................

ii ......................................

ii ......................................

ii ..........................<............

ii ...................................—

55 ......................................

55 _ ......................................

Adjungerade ledamöterna:

Professoren......................................

Fiskalen............................................

55 .............................................

vice Häradshöfdingen ..................

i?

•n

v

•n

r>

................. N. von Steyern;

............. A. Törnquist;

.............. C. U. Widström;

................ C. H. Munthe;

................ N. Gripensköld;

................ C. E. Bock;

................ C. G. Boivie;

................ K. Almgren;

................ C. G. Selling;

............... T. Westrin;

............... J. Ahlgren:

................ D. von Heijne;

. Grefve G. von Rosen;

................ C. G. Wästfelt;

................ G. Ribbing;

.......,....... S. Almqvist;

................ G. W. Hörstadius;

Friherre E. von Otter;

............... E. Trygger;

.............. J. Lagerbielke;

.............. A. Roos;

.............. K. G. Arrhenius;

............... O. Carlqvist;

............... A. Olivecrona;

............... W. Zethelius;

................ G. E. Sundberg.

S. jD. Herr Presidenten von Steyern föredrog Kongl. Maj:ts nådiga

remiss den 5 Maj 1893, tecknad å Nya Lagberedningens förslag till

lag angående ändring i vissa delar af förordningen om krigsdomstolar

och rättegången derstädes den 11 juni 1868.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

Handlingarna lästes och beslöts, i enlighet med ett af Herr Presidenten

afgifvet yttrande, underdånigt utlåtande af innehåll registraturet

utvisar.

Från beslutet voro vice Häradshöfdingen Zethelius, Fiskalerna

Roos och Lagerbielke, Assessorerna Hörstadius och Wästfelt samt Herr

Hofrättsrådet Munthe så till vida skiljaktige, som här nedan intagna

yttranden utvisa.

vice Häradshöfdingen Zethelius, med hvilken Fiskalen Roos sig

förenade, anförde:

Jag instämmer i det af Herr Presidenten afgifna yttrande i hvad

derigenom framhållas de olägenheter, som för Hofrätten skulle uppkomma,

derest det nu föreliggande förslaget i oförändradt skick genomfördes.

Då emellertid frågan om Krigshofrättens ombildning kommit i

det läge att den samma icke längre lärer undanskjutas samt man, på

sätt Nya Lagberedningen yttrar, numera temligen allmänt synes hafva

enat sig om den uppfattning att frågans rätta lösning är att söka i

en förening af Krigshofrätten med Svea Hofrätt, finner jag det synnerligen

angeläget att Hofrätten i sitt yttrande jemväl framhåller hvilka

förändringar i förslaget kunde vidtagas för att göra detsamma för Hofrätten

mindre olägligt, men på samma gång medföra den med förslaget

åsyftade vinst: en förbättrad organisation af Krigshofrätten och minskade

kostnader.

I sådant afseende synes den i Hofrättens utlåtande antydda utvägen

att bibehålla krigshofrättsrådsembetet såsom en från ledamotskap i Svea

Hofrätt skild och dermed icke förenlig befattning vara förtjent, af större

uppmärksamhet, än som i Hofrättens utlåtande kommit den till del.

Med iakttagande deraf skulle, derest i öfrigt Nya Lagberedningens

förslag följdes, Krigshofrätten, som komme att bestå af Svea Hofrätts

president, tre militäre ledamöter och krigshofrättBrådet, vinna samma

förstärkning af det rättskunniga elementet som enligt det till granskning

föreliggande förslaget. Kostnaden skulle visserligen ökas med

krigshofrättsrådets lön, nu fyratusen femhundra kronor, men då härifrån

afräknas det arfvode, tvåtusen kronor, som enligt Herr Presidentens

förslag skulle tillkomma den assessor, som vore öfverauditör, blefve

skilnaden i kostnad endast tvåtusen femhundra kronor, ett belopp, som

synes föga afsevärdt i betraktande af hvad som vore dermed vunnet

för Hofrättens del. Det synes för öfrigt icke omöjligt att nämnda belopp

skulle kunna inbesparas å annat håll genom att förena krigsfiskalstjensten

med advokatfiskalsbefattningen hos Hofrätten, och tillåter jag

mig i sammanhang härmed uttala att Krigshofrätten i enlighet med

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

Nya Lagberedningens förslag torde böra förklaras vara en vid Svea

Hofrätt bildad särskild afdelning. För närvarande uppehälles krigsfiskalstjensten

af en af Svea Hofrätt^ notarier och lära nämnda begge tjenstår

utan olägenhet kunna af samma person utöfvas. Då, enligt mitt förmenande,

de på advokatfiskalsembetet ankommande göromålen icke äro

mera betungande än de åligganden, som hvila å Hofrättens notarier,

synes ett förenande af åklagarebefattningarna hos Svea Hofrätt och

Krigshofrätten väl kunna ifrågasättas. Att bestämdt uttala sig härom

torde dock icke vara möjligt förr än erfarenhet vunnits i hvad mån

den nu genomförda härorganisationen inverkar på krigshofrättsmålens

antal. Skulle emellertid en dylik åtgärd kunna vidtagas, torde vid det

förhållande att advokatfiskalen redan nu uppbär en aflöning, som jemte

den dermed förenade inkomst af bötesandelar är jemförlig med en

assessors löneförmåner, någon förhöjning af advokatfiskalslönen icke i

anledning af en förening af de begge tjensterna erfordras. Vidkommande

derefter de göromål, som för närvarande åligger sekreteraren i Krigshofrätten,

anser jag att dessa, om ock ej utan all olägenhet, kunna, på

sätt Nya Lagberedningen föreslagit, fördelas mellan vederbörande tjenstemän

i Hofrätten; hvaremot jag på de af Herr Presidenten anförda skäl anser

nödigt att särskilt arfvode beviljas till vaktbetjeningens förstärkande.»

Fiskalen Lagerbielke yttrade:

»Jag kan så till vida icke biträda det af pluraliteten beslutade

utlåtande, som jag anser, att Hofrätten bort vid ifrågavarande ärendes

behandling taga i öfvervägande, huruvida, i händelse af Krigshofrättens

omorganisation och införlifvande med Svea Hofrätt, icke, på sätt vice

Häradshöfdingen Zethelius angifvit, krigsfiskalens embetsåligganden

lämpligen böra uppdragas åt advokatfiskalen i Hofrätten vid de nuvarande

innehafvarnes afgång från berörda befattningar. För min del

hyser jag den uppfattning att, äfven med den ökning, som den nya

arméorganisationen otvifvelaktigt, såsom i Hofrättens utlåtande är framhållet,

kommer att medföra, det utan olägenhet torde låta sig göra att

i samma persons hand förena nämnda båda tjenster, under förutsättning

dock att de åligganden, advokatfiskalen i denna sin egenskap har

sig anförtrodda, blifva desamma, som de hittills varit.»

Assessoren HörstacLius anförde:

»Lika med pluraliteten anser jag synnerligt antagligt, att till följd

af den förändrade organisationen af armén och flottan eu afsevärd ökning

af de mål och ärenden, som tillhöra Krigshofrättens handläggning

och pröfning kommer att för framtiden ega rum. Af detta skäl synes

mig en ombildning af denna domstol icke lämpligen böra nu företagas

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

utan frågan härom uppskjutas till dess erfarenheten visat hvilket inflytande

de under senaste åren införda förändringarna inom det militära

området kunna utöfva på målens antal och beskaffenhet. Om emellertid

dessa betänkligheter icke komma att föranleda uppskof med frågans

afgörande, utan, såsom antagligt är, förslaget kommer att vid nästkommande

års riksdag till dess godkännande framläggas, anser jag mig

böra vid förslaget göra följande erinringar.

Då, på sätt i pluralitetens yttrande utförligt framhållits, Hofrättens

arbetskrafter tid efter annan visat sig icke vara tillräckliga för det

alltjemt ökade arbetet inom Hofrätten, synes mig i hög grad olämpligt

att en af de ordinarie ledamöterna helt och hållet eller åtminstone

under en större del af året dragés från detta arbete. Till civil ledamot

i Krigshofrätten bör derföre enligt min åsigt fortfarande liksom hittills

förordnas en utom Hofrätten stående person. Skulle emellertid till

denna befattning utses en af Hofrättens ledamöter, bör ersättningen

för de med befattningen följande göromålen vid Krigshofrätten icke

utgå i form af arfvode utan i stället utgöras af rättighet för öfverauditören

att erhålla behöflig ledighet från hofrättsarbetet med bibehållande

af tjenstgöringspenningarna eller — hvilket blefve för honom

detsamma — mot åtnjutande af motsvarande belopp af de för Krigshofrätten

anslagna medel. Ty då, såsom Nya Lagberedningen sjelf med

rätta anmärker, hofrättsarbetet i och för sig är af beskaffenhet att taga

tid och krafter fullt i anspråk, kan det icke anses välbetänkt att öka

detta arbete med de göromål, som ledamotskap i Krigshofrätten kräfva,

icke ens mot ett särskildt arfvode, hvilket ju naturligt ej kan öka

arbetsförmågan; och då ett bestämmande af ersättningsbelopp för öfverauditörens

åligganden förutsätter eu uppskattning af dessas mängd

och beskaffenhet, torde icke svårighet möta att efter en sådan uppskattning

bestämma den tid af visst antal veckor eller månader under

året, då han skulle ega rätt till ledighet från krigshofrättsgöromålen,

såvida man ej vill öfverlemna åt honom sjelf att afgöra hvad i detta

hänseende kan vara erforderligt.

Enligt det föreliggande förslaget må till krigsfiskal kunna utses

tjensteman i Hofrätten. Dervid ligger, såsom Lagberedningen anmärker,

närmast till hands att förena krigsfiskalsbefattningen med advokatfiskalstjeusten

i Hofrätten. Och då denna tjenst enligt min åsigt icke kräfver

mera tid och krafter af sin innehafvare än att denne utan svårighet

dermed kan förena andra tjenstegöromål, torde det förtjenas att taga i

allvarligt öfvervägande, huruvida icke begge befattningarna böra, när

sådant efter de nuvarande innehafvarnes afgång kan ega rum, förenas

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

hos samma person, så mycket hellre som de åligganden, som åtfölja

tjensterna, äro i hufvudsak likartade. Om också till följd häraf någon

förhöjning i aflöningen för de förenade tjensternas innehafvare skulle

anses erforderlig — hvilket jag för min del icke för närvarande finner

nödigt -—- så skulle i alla händelser genom den af mig föreslagna anordningen

en afsevärd besparing för statsverket vinnas.

För fiffigt instämmer jag med pluraliteten deri, att Krigshofrätten

icke bör, såsom förslaget innehåller, utgöra »en vid Svea Hofrätt bildad

särskild afdelning», och att föreskrift bör meddelas derom, att endast

assessorer kunna förordnas till öfverauditörer, äfvensom beträffande

arfvodena såväl till den som i händelse af förfall för ordföranden förordnas

att såsom ledamot biträda Krigshofrätten, som ock för uppehållande

af sekreterare-, notarie-, aktuarie- och vaktmästaregöromålen.»

Assessoren Wästfelt utlät sig:

»Lika med Herr Presidenten och på de af honom anförda skäl anser

jag mig böra afstyrka att för uppehållande af Krigshofrättens verksamhet

anlitas Svea Hofrätts president, ledamöter eller tjenstemän. Skulle det

emellertid befinnas lämpligt att Hofrättens krafter i ett eller annat afseende

för ett sådant ändamål tagas i anspråk, synes det mig nödigt

att, på sätt Beredningen jemväl föreslagit, i lag uttryckligen stadgas,

att Krigshofrätten »är en vid Svea Hofrätt bildad särskild afdelning».

Jag kan således icke biträda hvad i Herr Presidentens yttrande hemstälts

derom, att nyssberörda mening skulle ur § 11 i lagförslaget utgå.

Det skulle deremot, enligt min åsigt, för Hofrätten ställa sig fördelaktigare,

om uppdraget att vara öfverauditör lemnades samtidigt åt

två af Hofrättens assessorer, med rätt för desse att sins emellan eller

för ordföranden att mellan dem fördela göromålen. Öfverauditörsembetet

skulle på så sätt kunna uppehållas utan att innehafvare af detsamma

annat än vid utomordentliga fall behöfde begära ledighet från göromål

i Svea Hofrätt, hvarigenom den väsentligaste olägenheten för sistnämnda

domstol af den ifrågasatta föreningen med Krigshofrätten undanröjdes,

och öfverauditören skulle utan skada för Krigshofrättens arbeten kunna

komma i åtnjutande af den honom såsom ledamot i Svea Hofrätt tillkommande

sommarsemester.

Arfvodet till hvardera öfverauditören skulle lämpligen kunna sättas

till ett tusen kronor.»

Herr Hofrättsrådet Munthe anförde:

»På grund af de • betänkligheter, som af Hofrätten yttrats mot

förslaget att en ledamot i Svea Hofrätt skulle tillika vara ständig ledamot

i Krigshofrätten, betänkligheter dem jag i allt delar och hvartill

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 7.

jag vill lägga att det synes föga antagligt att någon hofrättsledamot

''skulle finnas villig att emottaga uppdraget, kan jag icke tillstyrka lagförslaget

härutinnan, utan hemställer att krigshofrättsrådsembetet måtte

varda bibehållet.

Vidare deltager jag i de framstälda erinringarna så väl i fråga

om Krigshofrättens definition i 11 § som beträffande 16 §.

Hvad angår 15 § är jag ense med Fiskalen Lagerbielke derutinnan

att krigsfiskalen möjligen framdeles bör kunna undvaras och hans

göromål vid inträffande ledighet öfverflyttas på Svea Hofrätts advokatfiskal,

sedan den nuvarande advokatfiskal afgått från tjensten.

I öfrigt lemnar jag förslaget utan anmärkning, dock under förutsättning

att, om förslaget blifver lag, den nu fungerande presidentens

åtagande att föredraga Kongl. remisser icke vidare tages i anspråk.

Rörande beloppet af ifrågasatta arfvoden instämmer jag i Hofrättens

yttrande.»

I anledning af hvad vice Häradshöfdingen Zethelius, Fiskalerna

Roos och Lagerbielke, Assessoren Hörstadius samt Herr Hofrättsråd^!

Munthe anfört beträffande krigsfiskalsbefattningen, afgaf Herr Presidenten

följande, af Kongl. Hofrättens närvarande ordinarie ledamöter

med undantag af de två nyssnämnde biträdda yttrande:

»Ehuru den Kongl. remissen strängt taget icke ger anledning till

något yttrande derom, huruvida Kongl. Hofrättens advokatfiskal må

kunna ovilkorligen åläggas att utan ersättning öfvertaga krigsfiskalens

befattning, föranlåtes jag dock af de yttranden, som i denna fråga

blifvit under öfverläggningen inom Kongl. Hoträtten fälda, till den

erinran, att Kongl. Hofrätten i sitt utlåtande öfver 1881 års förslag,

deri eu sådan förening af nämnda befattningar ifrågasattes, uttalade

sin farhåga, att advokatfiskalen med hänsyn till de embetsgöromål,

som redan ålåge honom, ej utan åsidosättande af dessa skulle kunna

uppfylla de anspråk, som måste på åklagaren i krigsrättsmål ställas,

hvadan Hofrätten funne stora betänkligheter möta mot advokatfiskalens

öfvertagande af krigsfiskalsbefattningen. Dessa betänkligheter, hvilka

hade till följd, att stadgandet om tjensternas förening uteslöts ur det

reviderade förslag i ämnet, hvaröfver Högsta Domstolen sedermera

hördes, hafva ingalunda minskats, utan fastmer i hög grad ökats, sedan

uppenbart blifvit, att kriggfiskalens befattning af hufvudsakligen samma

anledning som den tilltänkta öfverauditörens kommer att blifva vida

mödosammare än den hittills varit. I närvarande stund kan ingen med

någon grad af pålitlighet afgifva ett omdöme, huruvida i en framtid,

då nuvarande innehafvarne af advokatfisk als- och krigsfiskalsembetena,

Jiih. till Ililcsd. Vrot. 1894. 1 Sami. 1 A/d. 6 lläft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

af hvilka den senare först om sjutton år uppnått pensionsåldern, afgått

från sina embeten, dessa blifva af beskaffenhet, att en ovilkorlig föreskrift

om deras förening är möjlig att tillämpa. Jag kan derföre ej

annat än afstyrka, att något afseende fästes vid den antydan om en

sådan möjlighet, som nu blifvit gjord. Jag har desto större anledning

till detta afstyrkande, som i den händelse advokatfiskalen vid utredning,

som kan komma att i vederbörlig ordning anställas, skulle finnas efter

fullgörande af sina hittillsvarande åligganden ega tid öfrig, som skäligen

bör för tjensteändamål tagas i anspråk, Kong]. Hofrätten ingalunda

torde sakna utvägar att bereda honom full sysselsättning genom öfvertagande

af arbete, som nu i alltför hög grad tynger vissa andra bland

Kongl. Hofrättens tjenstemän.»

In fidem

Axel Rundquist.

\

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1894.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.