Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående försäkring för beredande af pension vid varaktig oförmåga till arbete

1895-01-02 · 151 sidor, varav 139 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 139 av 151 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1895:22, Med förslag till lag angående försäkring för beredande af pension vid varaktig oförmåga till arbete

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

1

N:o 22.

or; I lijj *qIijg"0 s

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till

lag angående försäkring för beredande af pension vid

varaktig oförmåga till arbete; gifven Stockholms slott den

14 januari 1895.

Under åberopande af bifogade statsrådsprotokollnfver civilärenden,

vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att antaga närlagda förslag

till lag angående försäkring för beredande af pension vid varaktig oförmåga

till arbete.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott, tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

V. L. Groll.

Bih. till Riksd. Prof. 1895. 1 Sami. 1 Afd. 16 Raft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Förslag till Lag

angående

försäkring för beredande af pension vid varaktig oförmåga

till arbete.

§ 1.

I ändamål att pension vid varaktig oförmåga till arbete må varda

de här nedan i § 2 nämnde arbetstagare beredd skola dessa, män och

qvinnor, från det de fylt aderton år försäkras enligt de närmare bestämmelserna

i denna lag.

Varaktig oförmåga till arbete skall anses vara för handen hos den,

som befinnes till följd af ålderdom, kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet

eller lyte vara ur stånd att genom sådant arbete, som motsvarar hans

krafter och färdigheter, vidare sig försörja, eller som fylt sjuttio år.

§ 2.

Mom. 1. Arbetstagare, hvilka enligt denna lag skola försäkras,

äro hos arbetsgivare anstälde:

1) arbetare, gesäller, lärlingar, tjenstehjon, statkarlar samt andra,

hvilka i fråga om anställningen äro med dem jemförliga;

2) biträden vid utöfvande af handel, näring eller yrke, hvilka icke

afses i 1), samt arbetsförmän (verkmästare, inspektörer, rättare o. d.),

derest aflöningen ej uppgår till ett tusen åttahundra kronor, för år

räknadt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Mom. 2. Såsom med försäkrings pligt förenad anställning skall

jemväl anses tillfällig sysselsättning, derest arbetstagaren varit under

alla söckendagar i en kalendervecka hos samma arbetsgifvare sysselsatt.

§ 3.

År gift man försäkrad enligt denna lag, skall hustrun, äfven om

hon icke sjelf är enligt § 2 försäkringspligtig, ändock anses försäkrad

och sålunda vara berättigad att, enligt hvad här nedan närmare stadgas,

åtnjuta pension vid varaktig oförmåga till arbete.

§ 4.

Försäkringen omfattar ej i statens eller kommuns tjenst anstälde

tjenstemän eller betjente; ej befälhafvare eller besättning å fartyg; ej

dem, som för sin anställning icke åtnjuta annan ersättning än fri bostad

eller fritt underhåll eller båda dessa förmåner; ej heller dem, som

uppenbarligen äro till arbete varaktigt oförmögne.

Försäkringen omfattar ej heller dem, som, då denna lag träder i

kraft, fylt fyrtio år; dock gälle i fråga om försäkrad mans hustru stadgandet

i § 3 oberoende af hustruns ålder.

På Konungens pröfning ankomme, om och under hvilka vilkor

medlem af pensions- eller lifränteanstalt må kunna från försäkring enligt

denna lag undantagas.

§ 5.

De försäkrade indelas i tre pensionsklasser, hvilka omfatta:

Första pensionsklassen: män, hvilkas kontanta aflöning för vecka

uppgår till tio kronor eller derutöfver;

Andra pensionsklassen: män, hvilkas kontanta aflöning för vecka ej

uppgår till tio kronor; samt

Tredje pensionsklassen: qvinnor.

§ 6-

För hvarje kalendervecka, under hvilken med försäkringspligt förenad

anställning egt rum, skall pensionsafgift erläggas:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

inom första pensionsklassen med fyrtio öre;

inom andra pensionsklassen med tjugufem öre; och

inom tredje pensionsklassen med femton öre.

För den, som åtnjuter pension enligt denna lag, skall, ändå att

han innehar med försäkringspligt förenad anställning, pensionsafgift ej

erläggas.

§ 7.

Blifver den, som innehar med försäkringspligt förenad anställning,

på grund af sjukdom till arbete oförmögen, vare han, derest pensionsafgifter

derförinnan erlagts för tillhopa minst tvåhundrasextio veckor,

samt sjukdomen icke ådragits uppsåtligen eller vid föröfvandet af brott,

derför straff blifvit af domstol honom ådömdt, berättigad att för hvarje

hel kalendervecka, oförmågan varat, dock ej utöfver ett år, få pensionsafgift

sig tillgodoräknad såsom om den blifvit för honom erlagd.

För män skall dervid beräkning ske efter andra pensionsklassen.

§ 8.

År försäkrad man gift och är ej hustrun på grund af egen anställning

försäkringspligtig, skola de under äktenskapet för mannen erlagda

eller honom enligt § 7 tillgodoräknade pensionsafgifter anses

såsom erlagda jemväl för hustrun, dock ej i annan klass än den tredje.

§ 9.

Mom. 1. De i § 6 omförmälda afgifter skola gäldas af arbetstagaren

och arbetsgifvaren sålunda, att arbetstagaren bidrager med tjugufem

öre i första, femton öre i andra och tio öre i tredje pensionsklassen

och arbetsgifvaren med återstoden, eller således med femton öre i

första, tio öre i andra och fem öre i tredje pensionsklassen.

Mom. 2. Arbetsgivare, hvilken för ett år icke påförts annan bevillning

än antingen för fastighet till värde af högst tre tusen kronor

eller för inkomst af kapital och arbete, uppgående till högst åttahundra

kronor, må ega att af statsmedel återbekomma hvad på hans andel belöper

af de pensionsafgifter, som han visar hafva blifvit erlagda för en

hvar under samma år hos honom anstäld arbetstagare, derest anmälan

derom göres hos den i § 24 omförmälta pensionsnämnd i orten senast

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22. 5

inom två år efter utgången af det år, under hvilket afgifterna blifvit

erlagda.

Såsom bevis om erlagda pensionsafgifter skall godkännas intyg

derom, utfärdadt, i enlighet med faststäldt formulär, i stad af magistrat

eller kyrkoherde och å landet af kronofogden eller länsmannen i orten,

kyrkoherden i församlingen eller kommunalstämmans eller kommunalnämndens

ordförande eller ock, såväl i stad som å landet, af två män,

hvilkas trovärdighet blifvit vitsordad af sådan myndighet eller person,

som, enligt hvad nu är sagdt, sjelf eger utfärda dylikt intyg.

§ 10.

För det i § 11 angifna ändamål skall en hvar försäkringspligtig

arbetstagare vara försedd med en pensionsbok enligt faststäldt formulär.

Dylika pensionsböcker skola tillhandahållas allmänheten till pris,

som af Konungen bestämmes.

§ 11.

De i § 6 stadgade pensionsafgifter skola erläggas genom infästande

af pensionsmärken i den försäkrades pensionsbok, i hvilken jemväl

skall införas intyg om de pensionsafgifter, som enligt § 7 skola den

försäkrade tillgodoräknas.

§ 12-

Mom. 1. Pensionsmärken, hvarom i § 11 förmäles, skola genom

statsverkets försorg tillhandahållas allmänheten emot erläggande af dem

åsätta värden och skola vara försedda med beteckning för det år, under

hvilket de utgifvits. Ej må under något år andra pensionsmärken från

statsverket utgifvas än de, som bära det årets beteckning.

Mom. 2. Pensionsmärken för ett år må ej användas till erläggande

af pensionsafgifter för anställning, som egt rum längre tid tillbaka

än under nästföregående kalenderår.

§ 13-

Mom. 1. Det åligger arbetsgifvare att anskaffa pensionsmärken

och senast, då aflöning utbetalas till arbetstagaren, ombesörja att pensionsmärken

varda till behörigt belopp i arbetstagarens pensionsbok in
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

fästa samt makulerade genom påteckning enligt faststäldt formulär.

Af de sålunda infästa pensionsmärkenas belopp skola arbetsgifvaren ock

arbetstagaren vidkännas kvar för sig den andel, som det enligt § 9

mom. 1 åligger konom att gälda.

Mom 2. Genom arbetsgifvarens försorg skall pensionsbok senast,

då pensionsmärke första gången i densamma infästes, förses med anteckning

om den försäkrades fullständiga namn, födelse-år ock dag samt

födelse- ock boningsort. År arbetstagaren ej med pensionsbok försedd,

skall sådan på hans bekostnad af arbetsgifvaren anskaffas.

§ 14.

Har pensionsbok blifvit med pensionsmärken fullsatt eller eljest för

sitt ändamål obrukbar, eller har pensionsbok förkommit, skall ny pensionsbok

på den försäkrades bekostnad anskaffas och deri, på anmälan

hos pensionsnämnden, införas intyg om de pensionsafgifter, som kunna

visas hafva blifvit för den försäkrade inom de särskilda pensionsklasserna

erlagda eller konom enligt § 7 tillgodoräknade.

Pensionsbok, som af anledning nu är sagd blifvit till pensionsnämnd

ingifven, skall af nämnden insändas till den i § 24 nämnda pensionsstyrelse

för att der förvaras under tid, som varder af Konungen bestämd.

§ 15-

Försäkrad, för hvilken pensionsafgifter ej erlagts för inalles tvåhundrasextio

veckor då han fyller femtio år, vare från försäkringen

skild; dock eger sådan person rätt att återbekomma det belopp, hvarmed

han, jemlik! § 9 mom. 1, till de för honom erlagda pensionsafgifter

bidragit, derest anmälan derom göres hos pensionsnämnden i orten

inom två år från det han uppnått sagda ålder.

Rätt till återbekommande af pensionsafgifter tillkommer ej den,

som är å utrikes ort bosatt.

§ 16-

Den, som varit försäkrad under minst tvåhimdrasextio veckor, eger

att äfven derefter, ändå att han icke innehar med försäkringspligt förenad

anställning, fortsätta försäkringen genom att erlägga de i § 6 stadgade

afgifter, dock man endast i andra och qvinna i tredje pensions
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

klassen. Vid sådant fortsättande af försäkringen skola de afgifter, som

för gift man erläggas, icke gälla för hans hustru.

§ 17.

Mom. 1. För åtnjutande af rätt till pension erfordras, förutom att

varaktig oförmåga till arbete är för handen, att pensionsafgifter blifvit

erlagda för minst tvåhundrasextio veckor, oberoende af kortare eller

längre afbrott i försäkringstiden.

Mom. 2. År varaktig oförmåga till arbete orsakad af olycksfall, som

inträffat under tid, då med försäkringspligt förenad anställning af den

försäkrade innehades, vare den försäkrade berättigad till pension, ändå

att pensionsafgifter icke blifvit för tvåhundrasextio veckor erlagda.

Mom. 3. Har i det fall, som i § 7 afses, sjukdomen fortgått ett

år, må den försäkrade åtnjuta pension för den tid, oförmågan till arbete

derutöfver varar.

§ 18-

Pension skall för år utgå med ett belopp af femtio kronor med

tillägg af: för hvarje vecka, för hvilken pensionsafgift blifvit erlagd

eller enligt § 7 tillgodoräknad,

tio öre i första pensionsklassen;

fem öre i andra pensionsk^ssen; och

två öre i tredje pensionsklassen.

Skall pension utgå enligt § 17 mom. 2, beräknas densamma såsom

om pensionsafgifter blifvit för tvåhundrasextio veckor erlagda, dervid

de pensionsafgifter, som sålunda tillgodoräknas manlig försäkrad, anses •

erlagda inom andra pensionsklassen.

§ 19-

n~, Då försäkrad man aflider, skall, derest pensionsafgifter för minst

tvåhundrasextio veckor blifvit för honom erlagda, uppfostringshjelp utgå

för hvarje efterlefvande minderårigt äkta barn med trettio kronor för år,

intill dess barnet uppnått femton års ålder.

Har dödsfallet orsakats af olycksfall, som i § 17 mom. 2 säges,

skall dylik uppfostringshjelp utgå, ändå att pensionsafgifter ej blifvit

för tvåhundrasextio veckor erlagda.

§ 20.

Har försäkrad uppsåtligen ådragit sig varaktig oförmåga till arbete,

vare hans rätt till pension förverkad.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Har försäkrad gift man af anledning, som nu är sagd, förverkat

rätt till pension, må sådant ej inverka på den rätt, hustrun eljest tillkommer,

eller den förmån, som enligt § 19 är tillförsäkrad hans barn.

§ 21.

Flyttar någon, som är berättigad till pension enligt denna lag, ur

riket, eger han ej uppbära pension för tid, under hvilken han är å utrikes

ort bosatt.

Ej heller utgår pension för tid, under hvilken pensionsberättigad

undergår frihetsstraff, som ej undersiiger en månad, eller är å tvångsarbetsanstalt

intagen.

§ 22.

Befinnes någon, som fått pension sig beviljad, icke längre vara till

arbete varaktigt oförmögen, må pensionen indragas.

§ 23.

Mom. 1. Pension utgår till försäkrad från den dag, varaktig oförmåga

till arbete inträdt, hvilket, då annat förhållande ej visas, anses

• hafva skett den dag, pensionen sökes. Uppfostringshjelp utgår från

den dag, fadern aflidit.

Mom. 2. Pension upphör med utgången af den månad, under hvilken

pensionstagaren aflidit eller pensions indragning beslutats. Uppfostringshjelp

upphör med utgången af den månad, under hvilken barnet

fylt femton år eller aflidit.

§ 24.

Ärenden rörande den försäkring, hvarom i denna lag stadgas, skola

handläggas af en för hela riket gemensam pensionsstyrelse samt af

särskilda pensionsnämnder i orterna.

Pensionsstyrelsens organisation och sättet för dess verksamhet bestämmas

af Konungen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

9

§ 25.

Mom. 1. Hvarje socken å landet samt hvarje stad eller köping,

som har egen kommunalförvaltning, utgör ett pensionsdistrikt.

Hafva två eller flera socknar på landet eller lands- och stadskommun

gemensam kommunalförvaltning, skola de samfäldt såsom ett pensionsdistrikt

anses.

Mom. 2. Två socknar inom samma län må ock, ändå att de hafva

hvar för sig egen kommunalförvaltning, förena sig att för viss tid eller

tillsvidare utgöra ett pensionsdistrikt. Beslut härom skall tillika innehålla

bestämmelse om antalet ledamöter i pensionsnämnden samt om

grunderna för fördelningen socknarna emellan af de i §§ 30 och 36

omförmälta kostnader.

Mom. 3. Der på grund af kommuns vidsträckthet eller folkmängd

eller andra förhållanden så pröfvas lämpligt, må kommun fördela sig

i två eller flera pensionsdistrikt. Beslut om sådan fördelning äfvensom

om upphäfvande eller förändring deraf fattas, å landet af kommunalstämma

och i stad af stadsfrdlmäktige eller, der sådana ej finnas, af allmän rådstuga.

Mom. 4. Beslut, hvarom i mom. 2 och 3 förmäles, skall underställas

Konungens befallningshafvande, som eger att detsamlna antingen

oförändradt fastställa eller ock ogilla.

§ 26.

För hvarje pensionsdistrikt. skall finnas en pensionsnämnd, bestående

af en ordförande och ett jemnt. antal ledamöter, minst fyra; dock

må, med hänsyn till pensionsdistrikt.ets omfattning och folkmängd, ledamöternas

antal kunna inskränkas till två, derest sådan inskränkning

beslutas, å landet af kommunalstämma och i stad af stadsfullmäktige

eller, der sådana ej finnas, af allmän rådstuga samt beslutet varder af

Konungens befallningshafvande godkändt.

§ 27.

Ordförande i pensionsnämnd och suppleant för honom förordnas af

Konungens befallningshafvande för fyra år i sänder.

Uppgift å ordförandens och suppleantens namn och bostad skall

till pensionsstyrelsen insändas samt i länskungörelserna införas.

Ledamöterna i pensionsnämnd jemte ett lika antal suppleanter för

dem väljas hvarje gång för fyra år, å landet af kommunalstämma och

Bih. till MM. Pnd. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 16 Käft. ‘2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

i stad af stadsfullmäktige eller, der sådana ej finnas, af allmän rådstuga ;

skolande dervid iakttagas dels att halfva antalet ledamöter och deras

suppleanter utses bland arbetsgivare samt halfva antalet bland försäkrings

pligtige arbetstagare, dels ock att hvarje röstande har en röst.

Åro två socknar enligt § 25 mom. 2 förenade till ett pensionsdistrikt,

väljas lika många arbetsgifvare och arbetstagare af hvardera socknen.

Der icke ledamöternas antal är inskränkt till två, skall halfva antalet af

de utsedde ledamöterna, deraf lika många arbetsgifvare och arbetstagare,

samt halfva antalet af suppleanterna, jemväl lika många arbetsgifvare och

arbetstagare, afgå efter lottning vid slutet af andra året, från det denna

lag vunnit tillämpning. Afgår ledamot eller suppleant under den för

honom bestämda tjenstgöringstid, anställes fyllnadsval; och bör den sålunda

valde tjenstgöra under den tid, som för den afgångne återstått.

Sedan val af ledamot eller suppleant i pensionsnämnd egt rum,

har valförrättaren att om den valdes namn och bostad ofördröjligen underrätta

pensionsnämndens ordförande.

§ 28.

Ordförande eller ordförandes suppleant samt ledamot eller ledamots

suppleant i pensionsnämnd må endast den vara, som är i kommunen

eller distriktet boende och som råder öfver sig och sitt gods samt är

i besittning af medborgerligt förtroende.

Ej må annan, som blifvit förordnad till ordförande i pensionsnämnd

eller suppleant för honom eller vald till ledamot eller ledamots suppleant,

kunna uppdraget sig afsäga än: embets- eller tjensteman, som af sin

befattning är hindrad att uppdraget fullgöra; den, som under de fyra

sistförflutna åren tjenstgjort såsom ordförande, ledamot eller suppleant

i pensionsnämnd; den, som uppnått sextio års ålder; samt den, som

eljest uppgifver förhinder, som, i fråga om ordförande och suppleant

för honom, af Konungens befallningshafvande och eljest af vederbörande

kommunalstämma, stadsfullmäktige eller allmän rådstuga godkännes.

§ 29.

Pensionsnämnd har, förutom att i allmänhet öfvervaka det stadgandena

i denna lag inom pensionsdistriktet, efterlefvas,

1. att afgöra uppkommande frågor, huruvida arbetstagare skall

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

enligt denna lag försäkras eller icke, samt om hvem som skall såsom

arbetsgivare rätteligen anses;

2. att afgöra, huruvida pensionsafgifter skola enligt § 7 försäkrad

tillgodoräknas, samt ombesörja införandet i den försäkrades pensionsbok

af de i §§ 11 och 14 omförmälta intyg;

3. att äfven eljest, då sådant begäres, granska pensionsbok äfvensom

att, på begäran af hustru, meddela intyg om de pensionsafgifter,

som enligt § 8 skola anses vara för henne erlagda;

4. att i anledning af gjorda ansökningar om pension eller uppfostringshjelp

äfvensom i fråga om indragning af pension förfara på

sätt i §§ 42, 43 och 44 stadgas; samt

5. att i öfrigt ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som pensionsnämnder

af Konungen meddelas.

§ 30.

Pensionsnämnd sammankommer till ordinarie sammanträde minst

en gång hvar tredje månad å tid och ställe, nämnden bestämmer. Dessutom

må, der sådant är nödigt, extra sammanträde hållas. Till extra

sammanträde kallas ledamöterna af ordföranden. Tid och ställe för

sammanträde läte ordföranden kungöra i kyrkan minst fjorton dagar

före sammanträdet; hvarjemte sådant ombud, som i § 52 omförmäles,

skall om sammanträdet genom ordförandens försorg i god tid derförinnan

underrättas.

Ordföranden och ledamöterna skola för sin inställelse vid sammanträdena

af kommunen åtnjuta ersättning till belopp, som af kommunen

bestämmes, och som ej må sättas lägre för hvarje sammanträde än till

fem kronor för ordföranden och en krona 50 öre för ledamot.

Der två socknar äro förenade till ett pensionsdistrikt enligt § 25

mom. 2, gälle i fråga om ersättningens fördelning socknarne emellan

hvad som är stadgadt i det uti nämnda lagrum omförmälta beslut.

§ 31.

Pensionsnämnd må ärende ej handlägga, der icke, förutom ordföranden,

minst två ledamöter, deraf en arbetsgifvare och en arbetstagare,

äro tillstädes.

§ 32.

Inträffar för ordförande eller ledamot sådant binder, att han ej karl

vid sammanträde sig inställa, åligger det honom att derom ofördröjligen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

underrätta, ordföranden sin suppleant samt ledamot vederbörande suppleant;

och vare sålunda underrättad suppleant skyldig att utan vidare

kallelse sig infinna.

§ 33.

Ordförande, ledamot eller vederbörligen kallad suppleant, som utan

af pensionsnämnden godkändt förbinder från nämndens sammanträde

sig afhåller, äfvensom ordförande eller ledamot, hvilken vid inträffadt

förhinder uraktlåter att underrätta suppleant, på sätt i § 32 föreskrifves,

skall bota, ordföranden eller hans suppleant tjugufem kronor samt ledamot

eller hans suppleant fem kronor. Derest sammanträdet i anseende

till de närvarande ledamöternas fåtalighet måste inställas eller upplösas,

böte ledamot eller suppleant dubbelt.

§ 34.

Å pensionsnämnds ordinarie sammanträde skola till pröfning företagas

de sedan näst föregående ordinarie sammanträde inkomna ärenden,

som ej blifvit å extra sammanträde deremellan slutligen afgjorda;

och skall ärende, ehvad det å ordinarie eller extra sammanträde till

behandling företages, genast afgöras, der icke nämnden för vederbörandes

hörande eller eljest i följd af särskilda omständigheter skulle finna

uppskof oundgängligen erfordras. Dock skall i sådant fall ärendet bringas

till slut sist å näst derpå följande ordinarie sammanträde.

§ 35.

Omröstning i pensionsnämnd sker öppet, och tillkommer hvarje

röstande en röst. Åro rösterna lika delade, gälle den mening, ordföranden

biträder.

§ 36.

Pensionsnämnds ordförande åligger att öfver gjorda framställningar

och inkomna ansökningar hålla register enligt faststäldt formulär.

Han förer protokoll vid nämndens sammanträden eller är för dess ordentliga

födande ansvarig, ombesörjer skriftvexlingen, emottager alla till

nämnden stälda skrivelser och framställningar samt vårdar nämndens

handlingar, allt utan annan ersättning, utöfver hvad honom enligt § 30

tillkommer, än godtgörelse för skrifmaterialier, postporto samt skrifvareoch

räkenskapshjelp, hvilken godtgörelse skall af kommunen gäldas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Der två socknar äro förenade till ett pensionsdistrikt enligt § 25

mom. 2, galle i fråga om ersättningens fördelning socknarne emellan

hvad som är stadgadt i det uti nämnda lagrum omförmälta beslut.

§ 37.

I det i § 36 omförmälta register skall ordföranden anteckna hvad

som beträffande hvarje ärende af pensionsnämnden beslutas, hvarvid

särskilt skall iakttagas, dels att för ärende, som tillika upptages i

protokollet, hänvisning till detta skall ske, dels ock att, då intyg, hvarom

i § 29 punkterna 2 och 3 omförmäles, införes i pensionsbok eller

eljest meddelas, i registret göres sådan anteckning, att deraf må framgå

antalet veckor, för hvilka pensionsafgifter sammanlagdt blifvit för den

försäkrade inom de särskilda klasserna erlagda eller honom enligt

§ 7 tillgodoräknade under hela den tid, han varit försäkrad, äfvensom

antalet veckor, för hvilka pensionsafgifter skola enligt § 8 anses vara

för hustru erlagda.

*'' '' § 38.

Protokollet skall innehålla uppgift å de vid sammanträdet närvarande

ledamöierna af pensionsnämnden samt i korthet angifva dels

de ärenden, om hvilka icke kan erhållas tillräcklig upplysning genom

anteckningarna i registret, dels ock i de fall, då omröstning inom

nämnden egt rum, huru denna utfallit. Ärende angående beviljande af

pension eller uppfostringshjelp eller pensions indragning äfvensom angående

återbekommande af pensionsafgifter skall alltid i protokollet

upptagas.

En hvar, som det åstund ar, eger att af protokollet taga afskrift.

§ 39.

Registret och protokollet för hvarje sammanträde skola genast

justeras; dock kan pensionsnämnd, som består af flera än två ledamöter,

särskildt för hvarje gång uppdraga åt två ledamöter att jemte ordföranden

justeringen verkställa sist inom åtta dagar efter sammanträdets

slut.

Sedan registret och protokollet för sammanträdet justerats, åligger

det ordföranden att ofördröjligen till vederbörandes kännedom anslå

utdrag af registret å förut kung] ord t ställe.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 22.

§ 40.

Framställning om vidtagande af åtgärd, som på pensionsnämnd

ankommer, göres i fråga om ärende, som i § 29 punkten 1 säges, hos

ordföranden för nämnden i arbetsorten och eljest hos ordföranden för

nämnden i det pensionsdistrikt, der sökanden vistas. Sådan framställning

må jemväl göras vid pensionsnämndens sammanträde. Ansökning

om pension eller uppfostringshjelp samt om återbekommande af pensionsafgifter

skall göras skriftligen.

§ 41.

Vid ansökning om pension skola fogas följande handlingar, nemligen

:

1) prestbevis angående sökandens ålder samt, i fråga om pension

åt hustru på grund af mannens försäkring, angående den tid, äktenskapet

varat;

2) läkareintyg angående sökandens helsotillstånd, eller, å landet,

der anskaffande af läkareintyg skulle vara förenadt med synnerliga

svårigheter, intyg af två trovärdige, af nämnden kände män, hvilka äro

inom distriktet boende; skolande intyget, ehvad det utfärdas af läkare

eller annorledes, tillika innehålla uppgift, huruvida sökanden må anses

vara till arbete varaktigt oförmögen på sätt i § 1 säges; samt.

3) de handlingar i öfrig!, som erfordras till utredande af sökandens

pensionsrätt.

Har sökanden fylt sjuttio år, är sådant intyg, som i punkt 2) omförmäles,

ej erforderligt.

§ 42.

År ansökning gjord om pension och finner peusionsnämnden ansökningen

ej böra afslås, skall nämnden pröfva rigtigheten af de pensionsafgifter,

hvilka ej förut blifvit af pensionsnämnd granskade, samt

på grund häraf, åberopade handlingar och för nämnden kända förhållanden

fatta beslut angående den pension, som må sökanden tillkomma.

Sedan den i § 45 stadgade besvärstid gått till ända, skall beslutet

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 22.

jemte utdrag af nämndens protokoll samt de till ärendet hörande handlingarna

af ordföranden insändas till pensionsstyrelsen, som har att beslutet

pröfva. Beviljas pension, skall pensionsstyrelsen derå utfärda

pensionsbref, som genom pensionsnämndens försorg tillställes pensionstagaren.

§ 43.

Då fråga väckts om indragning af pension, skall pensionsnämnden

gifva pensionstagaren tillfälle att i ärendet sig yttra samt efter utgången

af för sådant ändamål förelagd tid insända handlingarna i ärendet

jemte eget yttrande till pensionsstyrelsen, som har att deri fatta beslut.

§ 44.

Vid ansökning om uppfostringshjelp skola fogas:

1) prestbevis angående dagen för dödsfallet samt barnets ålder och

börd; och

2) de handlingar i öfrigt, som erfordras till utredande af rättigheten

till uppfostringshjelp.

Vid behandling af dylik ansökning skola bestämmelserna i § 42 i

tillämpliga delar lända till efterrättelse.

§ 45.

Ändring i pensionsnämnds beslut må af den, livilkens rätt är af

beslutet beroende, samt af sådant pensionsstyrelsens ombud, som i § 52

omförmäles, sökas hos pensionsstyrelsen genom besvär, hvilka skola till

pensionsnämndens ordförande ingifvas eller i betaldt bref med allmänna

posten vara till denne inkomna sist å trettionde dagen efter beslutets

meddelande, den dagen oräknad, då sådant skedde.

Till ordföranden inkomna besvär skola af denne efter besvärstidens

utgång, jemte utdrag af nämndens protokoll eller register samt de till

ärendet hörande handlingar, äfvensom, der sådant finnes erforderligt,

yttrande af nämnden, ofördröjligen till pensionsstyrelsen insändas.

Ordförande ege ock att öfver nämndens beslut anföra besvär hos

pensionsstyrelsen inom tid, som här ofvan är stadgad.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

§ 46.

I pensionsstyrelsens beslut må ändring sökas hos Konungen senast

före klockan tolf å sextionde dagen efter delfående^ dagen, då detta

skedde, likväl oräknad.

-iliij; ‘ f»* T\>1 ii j.G& r,''.i tiv ro>pj| . •• • T i »/ t • • jj; ..i,: t; .*

Utbetalning af pension eller uppfostringshjelp verkställes å postanstalten

i den ort, der pensionstagaren eller den uppfostringshjelpen

tillkommer vistades, då ansökning om pension eller uppfostringshjelp

gjordes, derest icke i ansökningen uppgifvits annan postanstalt. Anvisning

å den postanstalt, der utbetalningen sker, skall i pensionsbrefvet

eller, i fråga om uppfostringshjelp, motsvarande handling lemnas.

Afflyttar pensionstagare eller den. uppfostringshjelpen tillkommer till

annan ort, eller önskar sådan person eljest pensionens eller uppfostringshjelpens

utbetalande å annan än förut angifven postanstalt, må, på

ansökning hos pensionsstyrelsen, anvisning meddelas om utbetalningens

verkställande å annan postanstalt.

Pension eller uppfostringshjelp må lyftas för hvarje kalendermånad

efter ingången af derpå följande månad.

§ 48.

Rätt till pension eller uppfostringshjelp enligt denna lag kan ej

öfverlåtas och må förty ej för gäld i mät tagas.

§ 49.

'') • r . .

Arbetsgivare, som underlåter att fullgöra hvad honom enligt § 13

åligger, straffes med böter från och med fem till och med femtio

kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Éongt. Maj:is Nåd. Proposition N:o 22.

17

§ so.

Talan om ådömande af de i § 33 stadgade böter må väckas hos

penfeionsstyrelseti åf ordförande eller ledamot i vederbörande pensionsnämnd

äfvensom af pensionsstyrelsens ombud i orten.

Förseelse, som i § 49 omförmäles, åtalas af allmän åklagare vid

allmän domstol.

§ 51.

Böter enligt § 33 ingå till den i § 53 omförmälta fond.

Böter, som eljest enligt denna lag ådömas, tillfalla till ena hälften

kronan och till andra hälften åklagaren. Saknas tillgång till sådana böters

gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

§ 52.

För hvarje pensionsdistrikt skall finnas ett af pensionsstyrelsen

förordnadt ombud; dock må samma person kunna förordnas till ombud

för flera pensionsdistrikt.

Ombuden hafva att tillhandagå pensionsnämnderna med råd och upplysningar

samt att i allmänhet öfvervaka försäkringsväsendets rätta

handhafvande i orterna; skolande de i öfrig! ställa sig till efterrättelse

de särskilda föreskrifter, som varda dem meddelade.

Ombud eget att vid vederbörande pelisionsnämnds sammanträden

närvara och i öfverläggningarna, men ej i besluten deltaga.

§ 53‘

Pensionsafgifterna skola ingå till en fond, som förvaltas i enlighet

med de närmare föreskrifter, som derom utfärdas.

Till nämnda fond skall för hvarje år af statsmedel ingå ett lika

stort belopp som sammanlagda beloppet af arbetsgifvarnes andelar i

de pefisiohsafgiftér, hvilka för samma år erlagts för försäkrade i första

och andra pensionsklasfierna. Detta belopp anses utgöra hvad som erforBih.

till Riktd. Prat. 1895. 1 Sam!. 1 Afl. Uj Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

dras till bestridande af kostnaden för de i §§ 3 och 19 stadgade förmåner

äfvensom till betäckande af den förlust, som för fonden kan uppstå

derigenom, att försäkrad för längre eller kortare tid upphör att vara i

sådan ställning, som, jemlikt §§ 2 och 3, grundlägger försäkringsförhållande

enligt denna lag.

Till samma fond skall jemväl af statsmedel ingå hvad som utöfver

ofvan omförmälta afgifter och statsbidrag erfordras till bestridande af

kostnaden för upptagande i försäkringen af män och ogifta qvinnor,

som, då lagen träder i kraft, befinna sig i en ålder af från och med

18 intill 40 år, äfvensom af hustrur, hvilka, jemlikt § 4, oberoende af

deras ålder omfattas af försäkringen.

§ 54. ,,r

Mom. 1. Inom fem år efter det lagen trädt i kraft och sedermera

minst en gång hvart tionde år skall, efter Konungens bestämmande,

anställas en på vetenskaplig sannolikhetsberäkning grundad undersökning,

huruvida pensionsafgifterna äro tillräckliga till bestridande af pensioner

åt dem, som på grund af bestämmelserna i § 2 derefter inträda

i försäkringen. Framgår af denna undersökning behof åt förändring i

gällande bestämmelser rörande försäkringsvilkoren, ma sådan förändring

ega rum endast i fråga om pensionernas i § 18 omförmälta tilläggsbelopp

och efter af Konung och Riksdag derom fattadt beslut.

Med afseende å dem, som då äro försäkrade, må ändringen endast

gälla för de pensionsafgifter, som derefter varda erlagda eller tillgodoräknade.

Mom. 2. I sammanhang med sådan undersökning, som i mom. 1

är nämnd, skall tillika verkställas utredning, huruvida fonden är minst

så stor, att den motsvarar kapitalvärdet af alla de utbetalningar, som

med dess medel skola bestridas, minskadt med kapitalvärdet af alla

påräknade inkomster.

Visar sig härvid brist, skall denna ersättas af statsmedel.

§ 55.

Förutom hvad som enligt §§ 30 och 36 åligger kommunerna att

gälda bestridas kostnaderna för försäkringsväsendets förvaltning af

staten.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

19

§ 56.

Till erhållande af lifränta vid sådan varaktig oförmåga till arbete,

som i § 1 säges, vare det en hvar svensk man eller qvinna, som fylt

femton år, medgifvet att hos pensionsstyrelsen eller annan myndighet,

som af Konungen bestämmes, erhålla försäkring genom erläggande åt

försäkringsafgifter, hvilkas sammanlagda belopp under ett kalenderår

dock icke för någon må öfverstiga etthundra tjugu kronor. Dessa medel

må icke ingå till den i § 53 omnämnda fond, utan skola såsom en särskild

fond bokföras och förvaltas. . .

Lifräntas årliga belopp skall utgöra för hvarje erlagd försäkrmgsafgift

en sextiondedel af afgiftens belopp för hvarje helt år, som efter

afgiftens erläggande förflyter till dess lifräntan beviljas. .

Beträffande försäkring, hvarom i denna § säges, lände i tillämpliga

delar till efterrättelse hvad § 54 innehåller om verkställande af undersökning

å vissa tider af försäkringsvilkor och fond, om ändring åt

vilkoren och om godtgörelse med statsmedel af möjligen uppkommen

brist.

§ 57.

De närmare föreskrifter, som, utöfver hvad denna lag innehåller,

finnas erforderliga för lagens tillämpning, utfärdas af Konungen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1897.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

1

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför

Hans May.t Konungen i Statsrådet å Stockholms

slott den 14 januari 1895.

N är varande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson och

Wersåll.

1:o.

Departementschefen statsrådet Groll anförde i underdånighet:

Sedan Eders Kongl. Maj:t, med anledning af Riksdagens i skrifvelse

den 11 maj 1884 gjorda anhållan att Eders Kongl. Maj:t täcktes

låta utreda om och i hvad mån åtgärder kunde finnas lämpliga för ordnandet

af förhållandet mellan arbetsgifvare och arbetare beträffande

möjliga olycksfall i arbetet äfvensom för beredande af ålderdomsförsäkring

åt arbetare och med dem jemförliga personer, den 3 oktober

nämnda år tillsatt en komité med uppdrag att verkställa den af RiksBih.

till Känd. Blot. 1895. I Sami. 1 Afä. 16 Haft. 1

Inledning.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

dagen sålunda begärda utredning och derefter afgifva de förslag,

hvartill utredningen gåfve anledning, aflemnade denna komité under

loppet af åren 1888 och 1889 åtskilliga lagförslag, af Indika tvenne

föranledt till utfärdande af särskilda lagar, nemligen lagen om skydd

mot yrkesfara af den 10 maj 1889 och lagen om sjukkassor af den 30

oktober 1891. Ett tredje af komitén utarbetadt lagförslag angående

försäkring för olycksfall i arbetet blef af Eders Kongl. Maj:t lagdt till

grund för särskilda propositioner till Riksdagen dels år 1890 och dels

år 1891, men dessa propositioner lyckades icke från Riksdagens sida

tillvinna sig någon lifligare anslutning.

Ett fjerde af komitén afgifvet författningsförslag, som afsåg en lagom

ålderdomsförsäkring, blef den 30 oktober 1891 för Eders Kongl.

Maj:t i underdånighet föredraget, hvarvid, med åberopande af anmärkningar,

som mot detta förslag från deröfver hörda myndigheter

och andra framstälts, samt på i öfrigt anförda skäl framhölls, att frågan

om en lagstiftning rörande ålderdomsförsäkringen då ännu icke kunde

anses hafva vunnit den utredning, att ett tillfredsställande förslag i

ämnet kunde derpå grundas, samt att denna försäkring likasom äfven

olycksfallsförsäkringen möjligen borde sättas i samband med och hufvudsakligen

grundas på invaliditets-principen, hvarigenom jemväl den fördel

syntes kunna vinnas att den mot de för Riksdagen framlagda lagförslag

om olycksfallsförsäkring gjorda invändning, som grundats derpå, att

man icke kunde öfverskåda hvilka kostnader arbetareförsäkringen i dess

helhet kornrne att medföra, borde förlora sin betydelse; och hemstälde

jag på grund deraf att Eders Kongl. Maj:t täcktes uppdraga åt en

komité att efter utredning af hithörande förhållanden inkomma med

underdånigt yttrande i ämnet och de lagförslag, hvartill en sådan utredning

funnes böra föranleda.

Denna hemställan behagade Eders Kongl. Maj:t bifalla; och den

komité, som samma dag tillsattes och hvilken till en del bestod af personer,

som jemväl varit ledamöter i den ofvannämnda år 1884 tillsatta

arbetareförsäkringskomitén, har sedermera den 30 mars 1893 aflemna!

af motiv och utredningar åtföljdt förslag till lag angående försäkring

för beredande af pension vid varaktig oförmåga till arbete; öfver hvilket

förslag, efter remiss till kommerskollegium, fabriks- och handtverksföreningar,

arbetareföreningar och andra för ämnet intresserade föreningar

och enskilde lemnats tillfälle att sig yttra och Eders Kongl. Maj:ts

samtlige befallningshafvande samt kommerskollegium afgifvit underdåniga

utlåtanden. De afgifna yttrandena och utlåtandena hafva för att komma

till eu större allmänhets kännedom blifvit till trycket befordrade.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Den fråga, arbetareförsäkringsfrågan, åt hvilken förevarande lagförslag

åsyftar att i en väsentlig del bereda lösning, afser ett af de vigtigaste

nutida sociala spörsmålen, och intet land, som har anspråk på att

räknas till nutidens kulturländer, har lemnat densamma helt och hållet

utan uppmärksamhet. Den ekonomiskt otrygga ställning, i hvilken den

arbetande klassen till stor del befinner sig, framkallar hos denna klass

ett tillstånd af oro, som icke kan annat än skadligt återverka på samhället

i dess helhet; och det måste derför betraktas såsom eu uppgift

af framstående vigt att, så långt det står i samhällets förmåga, medverka

dertill att de talrika arbetarefamiljerna frigöras från det osäkerhetstillstånd,

som är en följd deraf att, om familjefadern eller den, af hvars

verksamhet familjen i'' första hand är för sin bergning beroende, genom

olycksfall, sjukdom eller ålderdom beröfvas sin arbetskraft, familjen står

utan de nödvändigaste existensmedlen. När arbetareförsäkringsfrågan

först trängde sig fram, hade uppfattningen ännu icke vunnit klarhet om

hvad densamma i hela sin utsträckning gälde, utan man fäste då sin

uppmärksamhet egentligen endast vid hvad som närmast föll i ögonen,

eller den plötsliga rubbning i arbetarefamiljens ställning, som inträffade

i händelse arbetaren drabbades af svårare olycksfall eller af en tillfälligt

påkommen sjukdom, och man sökte förebygga de svåra ekonomiska

rubbningarne'' deraf genom att befrämja sjukkassors inrättande och påbjuda

åtgärder till förebyggande af olycksfall och till afhjelpande af

de ekonomiska följderna deraf. Men, i mån som åskådningen vidgades,

blef det mer och mer klart att, om det åsyftade målet fullt skulle uppnås,

det icke var tillfyllest att arbetarens familj tryggades mot följderna

af en genom olycksfall eller tillfällig sjukdom plötsligt inträffande oförmåga

till arbete för familjens försörjning, utan att skydd äfven borde

beredas mot följderna af den arbetsoförmåga, som visserligen icke lika

hastigt, men enligt naturens ordning så mycket vissare drabbar arbetarens

familj, när familjefadern inträder i ålderdomen, eller när genom

arbete i ansträngande och helsofarliga yrken eller eljest helsa och kralter

svika. 1 Tyskland insåg man dessa konseqvenser redan vid den tid,

då för tyska riksdagen framlades förslaget om olycksfallsförsäkring,

men man hade ännu icke undersökt, huru dessa konseqvenser skulle

kunna realiseras, och till följd deraf bereder den tyska olycksfallsförsäkring-slagen

åt arbetarne fördelar, hvilka i den några år senare tillkomna

lagen om ålderdoms- och invaliditets försäkring det af ekonomiska

anledningar befanns vara omöjligt att bereda arbetarne vid ålderdomsoch

invaliditetsförsäkringen. Häraf hafva i det tyska riket vållats

åtskilliga slitningar, hvilka måhända endast med stora svårigheter kunna

s. 4 Kontrollera mot PDF

Invaliditets
principen.

4 Kongl. Ma.j:ts Nåd. Proposition N:o 22.

i framtiden utjemnas. Äfven några andra länder hafva infört olycksfallsförsäkring

efter sådana grunder, att det synes blifva dem ytterst

betungande att på ett nöjaktigt sätt kunna genomföra den deraf konseqvent

följande ålderdoms- och invaliditetsförsäkringen. Hos oss sökte

man i de åren 1890 och 1891 framlagda förslagen om eu olycksfallsförsäkring

begränsa densamma till måttliga dimensioner, för att förebygga

sådana slitningar, som i Tyskland redan visat sig och i de öfriga

länder, som infört olycksfallsförsäkringen utan att iakttaga vederbörlig

försigtighet, med all sannolikhet komma att uppstå.

Det förslag, som af nya arbetareförsäkringskomitén den 30 mars

1893 afgifvits,’ afser införande af en arbetareförsäkring, grundad på

den, enligt min tanke, i hufvudsak rigtiga principen om beredande

af pension vid hvarje slag af invaliditet, eller varaktig oförmåga till

arbete, vare sig denna härrör af olycksfall, sjukdom eller ålderdom.

Med »varaktig oförmåga» till arbete afses icke att personen i fråga skall

vara fullkomligt oförmögen till allt arbete, i hvilket fall fördelarne af

lagen naturligtvis endast komme ett jemförelsevis ringa fåtal till godo,

utan varaktig oförmåga till arbete anses vara för handen, då en person

till följd af ålderdom, kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet eller lyte

är urståndsatt att genom sådant arbete, som motsvarar hans krafter

eller färdigheter, vidare sig försörja. Har han fylt 70 år, anses han

af rent praktiska skäl utan vidare undersökning såsom invalid.

»En dylik försäkring», yttrar komitén i sina motiv (del I sid. 31),

»har i främsta rummet uppenbarligen det företrädet att understödet utgår

just i de fall och från den tidpunkt, då arbetskraften ej längre

räcker till och således det verkliga behofvet inträdt. För de klasser

af befolkningen, hvilka här äro i fråga, torde derföre invaliditetsförsäkringen

vara den naturliga och rigtiga försäkringsformen.» Komitén

erinrar vidare, hurusom bland de försäkringssätt, som på enskild väg

i vårt land försökts för att bereda arbetaren pension, ålderdomsförsäkringen

förnämligast kommit till användning, och framhåller det principielt

o rigtiga och i praktiskt afseende ofördelaktiga i denna försäkring vid

jemförelse med invaliditetsförsäkringen, i det att komitén yttrar följande:

»Enligt ålderdomsförsäkringens princip skall understöd börja utgå

först då den försäkrade uppnått en på förhand bestämd pensionsålder.

Valet af denna är i och för sig alldeles godtyckligt och kan i verkligheten

naturligtvis aldrig så göras, att alla, som äro i behof af

understöd, också erhålla sådant, Väljer man en hög ålder, komma

många, som derförinnan förlorat sin arbetskraft eller aflidit, att antingen

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

alls icke erhålla något understöd eller ock åtnjuta sådant allenast under

en del af den tid, hvarunder de varit till arbete oförmögne. För att

undanrödja denna olägenhet kunde man visserligen lemna ett i förhållande

till gjorda inbetalningar och andra omständigheter reduceradt

understöd till dem, hvilka blefve deraf i behof, innan de uppnått den

bestämda åldersgränsen. Dermed hade man emellertid i sjelfva verket

frångått ålderdomsförsäkringens princip och i stället kommit in på invaliditetsiövsäkrmgens

område. Sättes åter pensionsåldern lägre, ökas

kostnaden högst väsentligt, utan att likväl understöd kommer att finnas

i alla de fall, der behofvet af detsamma förefinnes, hvarjemte många,

som ännu äro fullt arbetsföra och derföre i egentlig mening icke äro i

behof af understöd, erhålla sådant. Det är häraf tydligt att en ålderdomsförsäkring

aldrig kan fullt motsvara det hufvudsakliga ändamålet

med en arbetareförsäkring. Antingen tillgodoser den endast i otillräcklig

omfattning alla förefintliga behof, eller ock medför densamma alltför

stora kostnader.»

»Lägger man deremot, såsom i den tyska lagen angående invaliditets-

och ålderdomsförsäkring den 22 juni 1889 skett, inval iditetsprincipen

till grund för försäkringen, undvikas nämnda olägenheter. Enligt

denna princip erhåller den försäkrade understöd från och med den tidpunkt,

då han anses vara invalid, d. v. s. till arbete varaktigt oförmögen,

hvarmed i den tyska lagen förstås att han i följd af sjukdom,

ålderdom eller liknande orsaker icke kan anses vidare vara i stånd att

genom sådant arbete, som motsvarar hans krafter och färdigheter, förtjena

ett visst existensminimum.»

För att åskådliggöra skilnaden emellan de båda försäkringssätten

anför komitén några siffror, hvilka grunda sig på de i del II af komiténs

betänkande intagna tabeller.

»Antager man», yttrar komitén, »att genom en invaliditetsförsäkring

skulle beredas dem, som blifvit till arbete varaktigt oförmögne, äfvensom

dem, hvilka väl icke äro invalider, men uppnått 70 års ålder, en

årlig pension af 100 kronor, skulle en person, som vid 20 års ålder

inträdde i försäkringen, härför hafva att årligen erlägga ungefär 9

kronor, till dess han erhölle pension eller aflede. Af alla, som inträdde

i försäkringen, skulle då omkring 62 procent en gång komma i åtnjutande

af pension.»

»Vore det åter fråga om en ålderdomsförsäkring, som skulle blifva

lika billig, komme pensionsåldern att sättas till 61 år, hvilken ålder för

öfrigt just är den, då invaliditet i medeltal inträder. För erhållande

af samma pensionsbelopp, 100 kronor, skulle årsafgiften blifva ungefär

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

densamma som i förra fallet, men den måste erläggas intill fylda 61

år för att full pension skulle kunna erhållas. Äfven i detta fall uppnår

samma antal personer — något öfver 60 procent — den föreskrift^

åldersgränsen, men mera än en fjerdedel af dem hafva derförinnan

blifvit till arbete varaktigt oförmögne och hafva fördenskull sannolikt

i regel icke vant i stånd att ända till 61 års ålder fortsätta med erläggande

af försäkringsafgifteraa, utan blifva i allmänhet af denna anledning

förlustige en del af sin pension srätf. Omkring hälften så många

som dessa hafva derförinnan blifvit invalider, men aflidit, innan de uppnått

den föreskrift^ åldern, under det att af dem, som uppnå denna,

mera än tv.å tredjedelar ännu äro fullt arbetsföra och väl derföre icke

i behof af understöd. Alla dessa missförhållanden bero hufvudsakligen

derpå att ålderdomsförsäkringen icke tillgodoser behofvet i hvarje enskild!

fall, hvilket deremot eger rum genom invaliditetsförsäkringen.»

Invaliditetsförsäkringen har företräde framför ålderdomsförsäkringen

äfven i ett annat afseende, hvilket är af den betydelse, att det bör

framhållas.

»Det är nemligen», yttrar komitén, »till en början ett allmänt kändt

förhållande, att dödligheten inom olika samhällsklasser är ganska olika

allt efter beskaffenheten af sysselsättning och lefnadsvilkor i öfrig!

Sålunda är, hvad särskild! kroppsarbetarne angår, medellifslängden för

dem, som äro sysselsatta i jordbruket och vissa dermed likartade yrken,

ej oväsentligt längre än för arbetare i flertalet af de industriela yrkena.

Om nu försäkringsafgifternas storlek och sättet för deras erläggande

äfvensom pensionsålder och pensionsbelopp vore lika för samtliga dessa

yrken, skulle vissa yrkesgrupper komma att betala mer och andra mindre,

än som svarar mot det verkliga värdet af deras försäkring hvar för

sig. Att dessa olikheter ej äro så obetydliga, att de kunna lemnas utan

afseende, visa några af 1884 års komité anstälda undersökningar (jemför

dess Betänkande III. 7, sidorna 28 och 29). Utaf 1,000 femtonårige

män på landsbygden lefva nemligen enligt nämnda undersökningar 667

ännu qvar vid 60 års ålder med en återstående medellifslängd af 15 år,

under det att i städerna vid samma ålder allenast 462, således V3 mindre,

qvarlefva med en återstående medellifslängd af knappast 1272 år. Äfven

inom de af samma komité undersökta olika industriela yrkena visade sig

liknande skiljaktigheter, så att, medan t. ex. af 1,000 män inom bergshandteringen

emellan 15 och 20 år icke mindre än 676 ännu lefde qvar vid

en ålder af 60—65 år, detta inom näringsmedelsindustrien samt pappersocli

tryckeriindustrien var fallet med endast 501 respektive 374 personer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

■7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Vid 60 års ålder var den återstående medellifslängden inom de nämnda

yrkesgrupperna respektive 14,8, 12,8 och 10,9 år.»

»Ehuru dessa resultat äro ganska osäkra, antyda de likväl att inom

vissa yrken ej allenast det relativa antalet af dem, som nå en viss

pensionsålder, är betydligt större än inom andra, utan derjemte att den

tidrymd, under hvilken pension åtnjutes, merendels är längre i det förra

fallet än i det senare. Om yrken af så olika beskaffenhet, sammmanföras

i en och samma ålderdomsförsäkring, komma alltså vissa yrken,

nemligen de i sanitärt hänseende bättre lottade, att blifva gynnade på

de öfrigas bekostnad.»

»Vid en invaliditetsförsäkring förekomma dylika orättvisor i betydligt

mindre grad. Öfver hufvud taget är inom de yrken, der dödligheten

är stor och invaliditet inträder relativt tidigt, äfven dödligheten

bland invalider större, så att den tidrymd, under hvilken pensionerna

åtnjutas, blifver kortare. Faktorerna upphäfva derföre här i allmänhet

hvarandras verkan. Der någon orättvisa ändock skulle kunna uppstå,

är det åtminstone de sämre lottade yrkena, som gynnas, och icke tvärtom.»

Till belysande af fördelarne dels af en invaliditetsförsäkring framför

dem af en olycksfallsförsäkring, dels ock af en förening af dessa båda

till en enda, anför komitén, bland annat, följande:

»Antalet fall, der understöd skulle genom en olycksfallsförsäkring

beredas, är ganska obetydligt i förhållande till alla fallen af varaktig

arbetsinvaliditet. Allt eftersom man utgår från tyska eller svenska förhållanden,

visar det sig nemligen att, under förutsättning af en konstant

folkmängd, respektive 1,4 och 1,7 procent af de arbetsduglige arbetarne

årligen blifva invalider och att af dessa endast omkring en tiondedel

blifvit det i följd af olycksfall. Tager man åter hänsyn till folkmängdens

verkliga fördelning på de olika åldrarne, uppgår antalet invaliditetsfall,

som orsakats af olyckshändelse, till omkring V? af hela antalet.

Härvid äro då endast med hvarandra jemförliga fall räknade, i det att

sådana, der olyeksfallsinvaliditeten ansetts medföra allenast 20 procents

minskning i arbetsförmågan eller mindre, uteslutits, enär dessa i eu

allmän invaliditetsförsäkring icke torde medföra rätt till understöd.»

»För en förening af olycksfalls- och invaliditetsförsäkringen talar

den högst betydliga förenkling, som i flere afseende!» vinnes. Derigenom

att frågan om anledningen till invaliditeten lemnas å sido befrias

man från en mängd besvärliga och stundom rätt ömtåliga undersökningar

och förhandlingar, som eljest blifva nödvändiga. Pensioner

och afgifter kunna utgå efter samma grunder, i följd hvaraf förvaltnin
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Obligatorisk

försäkring.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

gen förenklas samt försäkringens ändamål och nytta lättare inses af de

klasser, om hvilka fråga är. Likaså kommer den vid en olycksfallsförsäkring

nödvändiga indelningen af de olika yrkena i en mängd så

kallade farlighetsklasser att bortfalla, eller åtminstone blifver en dylik

komplikation reducerad till vida mindre proportioner, än som till exempel

vid den tyska och österrikiska olycksfallsförsäkringen visat sig erforderliga.

Dels utgöra nemligen olycksfallen i arbetet en så ringa del

af samtliga invaliditetsfall, att deras inflytande redan derigenom blifver

mindre märkbart, dels torde de yrken, i hvilka olycksfallsfreqveusen

är relativt stor, ofta äfven i öfrigt vara ogynsamma för arbetarnes lif

och helsa, så att dödligheten både bland invalider och arbetsföre är

större, i följd hvaraf faktorerna delvis upphäfva bvarandras verkan.»

Komitén har vidare bygt sitt ifrågavarande förslag om en arbetareförsäkringslag

på principen om försäkringstvång. Om lämpligheten af att

den obligatoriska principen lägges till grund för en lagstiftning i förevarande

ämne och olämpligheten af att densamma bygges uteslutande

på frivilligheten hyser jag för min del ej ringaste tvifvel, och jag är

öfvertygad om att, derest den senare principen skulle utgöra enda

grundvalen för en lagstiftning i detta ämne, det vore vida bättre för

samhället att hela saken af staten lemnades å sido, ty i de flesta fall

komme en dylik med statsmedel understödd försäkring till godo icke

dem, man ville bereda fördelarne deraf, utan helt andra, hvilka skulle

begagna sig af dess förmåner, utan att deraf i allmänhet vara i behof.

För att en arbetareförsäkring, hyflande på de grunder, som komiténs

förslag angifver, skall på ett nöjaktigt sätt motsvara sitt ändamål,

måste densamma, yttrar komitén, gifvetvis erhålla så stor utsträckning

som möjligt. Endast då kunde de sociala missförhållanden, hvilka osäkerheten

i arbetsklassens ekonomiska ställning framkallat, afhjelpas i en

sådan omfattning, att samhällets intresse fullt tillgodosåges, på samma

gång allenast under nämnda förutsättning försäkringen kunde anordnas

så billigt och lämpligt, att dess genomförande ej mötte alltför stora

praktiska svårigheter.

Enligt komiténs åsigt kan man emellertid ej förvänta en så talrik

anslutning till försäkringen på frivillighetens väg. Undersökningarne angående

resultaten af arbetarnes egna bemödanden att betrygga sin framtid

gifva vid handen att, då det gäller följderna af mera varaktig oförmåga

till arbete, det enskilda initiativet, äfven när det erhållit kraftigt understöd

utifrån, varit i hög grad otillräckligt. Komitén hänvisar härutinnan till

del IV af sitt betänkande. Erfarenheten från främmande länder ådagalägger

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

också, fortsätter komitén, att man icke ens genom särskilda lockelsemedel,

såsom statsgaranti för understödens utbetalande, kostnadsfri förvaltning

samt till och med direkt statstillskott, lyckats åstadkomma en tillfredsställande

arbetareförsäkring på frivillighetens väg, och anledningen härtill

tQrde ingalunda, såsom man stundom påstått, vara att söka endast

deruti att försäkringen varit i ett eller annat hänseende olämpligt

anordnad.

Allenast om försäkringen göres obligatorisk, kan man, enligt komiténs

tanke, hafva grundad förhoppning att försäkringens fördelar skola

komma dem till godo, hvilka af desamma äro i största behof. Der

tillräcklig insigt om eget intresse och förmåga att tillvarataga detta

saknas — och det torde, hvad angår beredande af skydd mot följderna

af mera varaktig oförmåga till arbete, vara fallet med det stora flertalet

af arbetsklassens medlemmar — måste tvånget ligga i den enskildes

eget verkliga intresse; och då dertill kommer att för samhället skadliga

förhållanden derigenom aflägsnas, finnes, enligt komiténs åsigt, tillräckligt

skäl för att i denna punkt afvika från grundsatsen om den enskildes

ekonomiska sjelfbestämningsrätt. För öfrigt är tvångsprincipens

tillämpning för att bereda enskilde samhällsmedlemmar en mera tryggad

ekonomisk ställning ingalunda en uppfinning af den nyaste tiden eller

alltid utgången från de styrande i samhället. I främmande länder har

densamma sedan lång tid tillbaka användts på försäkringens område,

t. ex. i Tyskland, der dels brandförsäkringen flerstädes varit och ännu

är obligatorisk, dels ock arbetare genom åtskilliga förordningar i de

olika staterna förpligtats ingå i understödskassor. Komiténs statistiska

undersökning angående enskilda pensionskassor och pensionsföreningar

visar ock att jemväl arbetare och betjente vid åtskilliga enskilda inrättningar

i vårt iand äro underkastade försäkringstvång.

Komitén bemöter ock ett par ofta hörda anmärkningar mot införande

af försäkringstvång, särskildt hvad arbetsklassen angår.

Man har, säger komitén, påstått att en obligatorisk arbetareförsäkring,

utom vidkommande olycksfall i arbetet, icke läte sig genomföras.

Genom brist på arbetstillfälle blefve nemligen arbetaren stundom

ur stånd att erlägga försäkringsafgifterna och ginge derföre i de flesta

fall miste om försäkringens fördelar. Rigtigheten af denna invändning

berodde emellertid helt och hållet på det sätt, hvarpå försäkringen blifvit

anordnad. Derest försummad inbetalning af försäkringsafgifterna, såsom

i de enskilda bolagen oftast torde vara fallet, hade till följd försäkringsförhållandets

upphörande, vore det tydligt att arbetarne, hvilka ofta nog

för kortare eller längre tid saknade arbete, och framför allt de af dem,

Bih. till Rikad. Blot. Vid5. / Barn/. 1 Afd. lti Iläft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

hvilkas yrke nödvändigt medförde ett afbrott i arbetet under viss tid

hvarje år, skulle hafva allenast ringa fördel af försäkringen. Anordnades

åter denna enligt komiténs förslag, komme endast högst sällan någon

att i följd af arbetslöshet gå förlustig sin pensionsrätt.

Andra anmärkningar, som gjorts emot försäkringstvånget, yttrar

komitén vidare, äro att man derigenom skulle förhindra arbetarne att

möjligen på bättre sätt använda sina besparingar och att just derigenom

att iakttagandet af en viss sparsamhet blifvit i lag föreskrifvet icke

blott försäkringens uppfostrande verkan ginge förfelad, utan till och

med sparsamhetsliågen och omtanken för framtiden slappades. Hvad

den första anmärkningen beträffade, vore det visserligen möjligt att de

belopp, hvilka indroges under form af försäkringsafgifter, i ett eller

annat fall kunde komma den enskilde till godo på ett för honom lämpligare

sätt. Äfven härutinnan berodde naturligtvis allt på sättet för försäkringens

anordnande. Att afgiftsbeloppens placering i en enskild

pensionsanstalt skulle gifva arbetaren ett större utbyte, än hvad han

genom den af komitén föreslagna försäkringen komme att erhålla, förnekas

af komitén på det bestämdaste, enär statsverket enligt föreliggande

förslag bestrede kostnaden för förvaltningen samt försäkringen icke

skulle medföra någon vinst för utomstående förlagsmän eller aktieegare.

De fall, då afgiftsbeloppen skulle för arbetaren kunna erhålla en lämpligare

användning än genom den föreslagna försäkringen, torde blifva

sällsynta och icke böra tillmätas någon betydelse med afseende på de

stora fördelar, som försäkringen medförde för öfriga försäkrade och

för samhället.

Beträffande slutligen anmärkningen att försäkringstvånget skulle å

arbetarne utöfva ett skadligt inflytande i moraliskt hänseende, ville komitén

tillbakavisa densamma med erinran att försäkringen afsåge allenast

dem, som arbetade, icke dem, som i lätja förspilde sin tid och beröfvade

sig sjelfve utsigten till en tryggad ställning; att genom försäkringen

bereddes allenast ett nödtorftigt understöd under den tid, arbetskraften

saknades, hvarföre det måste ligga i den försäkrades eget intresse att,

om han det förmådde, genom sparsamhet förskaffa sig rikligare utkomst;

samt att det vore mera sannolikt att den, som hade sin och de sinas

framtid åtminstone nödtorftigt betryggad, skulle efter förmåga söka

bereda sig ökad trefnad, än att den, hvilkens ekonomiska existens vore

fullkomligt osäker, och som derföre vanligen blefve liknöjd om sin framtid,

skulle genom ekonomisk förtänksamhet sörja för densamma.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl;tMaj:ts Nåd, Proposition N:o 22. It

Af de skäl, jag här ofvan hufvudsakligen anfört, har komitén grundat

sitt förslag om arbetareförsäkring på invaliditetsprincipen och försäkringstvång.

Hufvudgrunderna för komiténs förslag äro i öfrigt. följande:

l:o) Försäkringen skall i regeln omfatta dels alla egentlige arbetare

(dit hänförlige jemväl gesäller, lärlingar, tjenstehjon, statkarlar,

sjöfolk med flere), hvilka äro hos arbetsgifvare anstälde; dels ock biträden

vid utöfvande af handel, näring eller yrke, arbetsförmän (verkmästare,

inspektörer, rättare och dylike) samt befälhafvare å fartyg,

alle desse under förutsättning att deras aflöning, för år räknadt, ej uppgår

till 1,800 kronor.

I försäkringen inbegripas jemväl försäkrad mans hustru och barn

på sätt i förslaget närmare angifves. Deremot omfattar försäkringen

icke dem, som uppenbarligen äro till arbete varaktigt oförmögne, ej

dem, som icke fylt 18 år, ej dem, som för sin anställning icke åtnjuta

annan ersättning än fri bostad eller fritt underhåll eller båda dessa förmåner,

ej heller i statens och kommunernas tjenst anstälde tjenstemän

och betjente; och under vissa förutsättningar kan Kongl. Maj:t undantaga

från försäkringen medlemmar af särskilda pensionskassor eller

pensionsföreningar. Å arbetare, som, då lagen träder i kraft, fylt 55

år, är lagen ej tillämplig.

De egentligen lösa arbetarne inbegripas ej under försäkring stvånget.

2:6) För beredande af pensioner åt dem, som försäkringen omfattar;

skall arbetstagare till ena hälften och arbetsgifvare, hos hvilken han är

anstäld, till andra hälften erlägga vederbörliga afgifter, hvilka skola ingå

till eu särskild fond, som bör göras räntebärande, och hvilka afgifter,

efter försäkringstekniska grunder, äro beräknade att kunna förslå till

bestridande af pensionerna för dem, som under normala förhållanden

ingå i försäkringen. Afgifterna hafva i öfverensstämmelse härmed blifva

af komitén bestämda så, att de jemn! motsvara försäkringens värde

för medelåldern vid inträdet i densamma, hvilken medelålder är något

olika för de särskilda pensionsklasserna och ligger mellan 18 och 20 år.

Afgifterna i första och andra pensionsklasserna äro derjemte afsedda att

betäcka kostnaderna för hustru- och barnpensioneringen.

3:o) Pensionsafgifterna (se komiténs betänkande del I sid. 77 och

följ.) skola utgå för: manlig arbetstagare, hvars kontanta aflöning för

vecka uppgår till minst 10 kronor (= första pensionsllassen) med 50 öre

för kalendervecka; för manlig arbetstagare, hvilkens kontanta aflöning

för vecka ej uppgår till 10 kronor (— andra pensiunsklassen) med 30 öre

för kalendervecka; samt för qvinlig arbetstagare (= tredje pensionsklassen)

med 20 öre för kalendervecka.

Grunderna

för komiténs

förslag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition - N:o 22.

Försäkrad mans hustru, som ej sjelf innehar försäkringspligtig anställning,

åtnjuter på grund af mannens försäkring rätt till pension i

tredje klassen.

Pensionsafgifterna äro jemväl afpassade med hänsyn till att understöd

må kunna, då försäkrad man aflider och derest pensionsafgifter

för honom erlagts för minst 260 veckor, beredas med ett belopp af

30 kronor för år ett hvart af hans minderåriga äkta barn, intill dess det

uppnått femton år.

I händelse försäkrad, för hvilken erlagts afgifter för 260 veckor,

blifver, då han innehar försäkringspligtig anställning, af sjukdom till

arbete oförmögen, eger han för hvarje hel kalendervecka, oförmågan

varat, att få pensionsafgift sig tillgodoräknad, såsom om den blifvit för

honom erlagd, dock ej med högre belopp än efter andra pensionsklassens

afgifter. Fortfar oförmågan till arbete längre än ett år, anses

han, så länge oförmågan derutöfver varar, såsom invalid och erhåller

på grund deraf tillsvidare pension.

Pensionsafgifterna utgöra i öfverensstämmelse med nyss angifna

grunder för hvarje arbetstagare, för helt år räknadt:

i första klassen ......................................... kronor 26: —

» andra » ...................................... » 15: 60

» tredje » ............;............................. » 10: 40; deraf

hälften skall erläggas af arbetsgifvaren och andra hälften af arbetstagaren.

4:o) Pension erhålles, när helst varaktig invaliditet inträffar, eller

70 år uppnåtts, derest för den försäkrade derförut erlagts eller tillgodoräknats

pensionsafgifter för tillhopa minst 260 veckor (= 5 år), oafsedt

om dessa veckor följt omedelbart på hvarandra eller äro skilda genom

kortare eller längre afbrott; och har invaliditeten orsakats af olycksfall

under tid, då försäkringspligtig anställning innehades, är den försäkrade

berättigad till pension, äfven om afgifter för 260 veckor ej erlagts.

En person, som en gång inträdt i försäkringen, står sålunda qvar

deri, äfven om han lemnar arbetstagarnes klass, och han förlorar endast

i särskilt angifna undantagsfall sin rätt att få tillgodoräkna sig

de för honom en gång erlagda afgifterna.

Pensionens belopp utgöres dels af en konstant summa, lika i alla

pensionsklasserna, nemligen 50 kronor, dels ock af en summa, som står

i visst förhållande till pensionsklass och antalet veckor, för hvilka afgifter

erlagts eller skola tillgodoräknas, sålunda, att för hvarje sådan vecka

pensionsbeloppet bestämmes:

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

■''''i''i första pensionsklassen till .....It:...... 10 öre!,

» andra )) ................................. 5 »

; » tredje » » ...... 2 »

Den, som i följd af olycksfall under första veckan af sin verksamhet

drabbas af invaliditet, kommer ändock i åtnjutande af en pension

för hela sin lifstid af 63 kronor i första och andra pensionsklasserna

samt 55 kronor 20 öre i tredje klassen.

Den, naturligtvis endast undantagsvis förekommande, lägsta pensionen,

nemligen den, som erhålles, då för någon, som träffats af invaliditet,

erlagts blott tillhopa 5 års veckoafgifter, utgör

i l:a pensionsklassen: 260 tioöringar med tillägg af 50 kr. d. v. s. kr. 76: —

»2:a )) 260 fem- » )) » » » » » 63: —

»3:e » 260 två- » » » » » » » 55: 20.

Den största pension, som kan uppnås, svarar mot en inträdesålder

af 18 år och uppnådd ålder af 70 år utan derförut inträffad invaliditet,

samt med 52 arbetsveckor för hvarje år (— 2,704 veckor) och uppgår,

derest den försäkrade hela tiden tillhört

första pensionsklassen, till något öfver..................... 320 kronor,

andra » » » » .................... 185 »

tredje ■ » » » » ................... 104 » 1

Har den försäkrade under sin arbetstid tillhört olika pensionsklasser,

afpassas pensionen i förhållande dertill efter ofvan angifna grunder.

På grund af gjorda beräkningar, för hvilka det här blefve alltför

vidlyftigt att redogöra, men rörande hvilka kan hänvisas till del II af

komiténs betänkande, skulle medelpensionerna, d. v. s. pensioner för

personer, som tillhört försäkringen 40 år med 50 arbetsveckor om året

(— 2,000 veckor), blifva

i första pensionsklassen..,........................... 250 kronor,

» andra » ........r''«....................... 150 »

» tredje » ................................. 90 y

Till jemförelse kan här anföras att, enligt det af 1884 års komité

uppgjorda förslag till lag om ålderdomsförsäkring, en hvar svensk undersåte

skulle vara pligtig att genom försäkring i eu riksförsäkringsanstalt

bereda sig eu årlig lifränta för ålderdomen. Försäkringsafgifterna skulle

i regeln erläggas från och med det år, då den försäkringspligtige fy It

19 år, till och med det år, då han fylde 28 år, med 25 öre för vecka

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

eller 13 kronor för år; och i fall detta behörigen fullgjorts, skulle den

försäkrade vara berättigad att vid uppnådda 60 års ålder, oafsedt om

han då vore invalid eller ej, komma i åtnjutande af en årlig lifränta af

72 kronor.

Under det att pensionerna vid ålderdomsförsäkringen sålunda blefve

jemförelsevis obetydliga, skulle deremot de pensioner, som, enligt det

af 1884 års komité uppgjorda förslaget till lag om försäkring för olycksfall

i arbetet, erhölles, betydligt öfverstiga dem, som, enligt nu förevarande

förslag, skulle kunna ifrågakomma, men märkas bör att olycksfallsförsäkringen,

hvilken skolat bekostas ensamt af arbetsgifvarne, endast

skulle kommit arbetarne i de egentligen större industrierna och

sålunda icke de stora grupperna af handtverks- och jordbruksarbetare

.02 . 5:o) Pensionsafgifterna äro afsedda att ingå till en fond, som skall

göras räntebärande, för att ur densamma må kunna bestridas pensionerna

till invalider äfvensom ofvannämnda barnpensionering; men som

afgiftsbeloppen äro beräknade med hänsyn till en normal ålder för inträde

i försäkringen, erfordras att, derest den nuvarande generationen

skall utan erläggande af förhöjda afgifter i såvidt möjligt lika män som

kommande generationer få del af försäkringens fördelar, till fonden

tillskjutes ett belopp, som motsvarar den förhöjning i kostnad, fonden

för denna generations medtagande i pensioneringen får vidkännas

utöfver de inkomster, som genom de för samma generation inflytande

afgifter komma fonden till godo. Under förutsättning att alla, som då

lagen träder i kraft icke uppnått 55 års ålder, skola ingå i försäkringen,

åtgår en tidrymd af omkring 80 år, hvarunder dessa abnorma förhållanden

göra sig känbara, och då det, å ena sidan, vore orättvist att utdela den

häraf föranledda förhöjda kostnaden på pensionsafgifterna för dem, som

under samma tid efter normala grunder inträdde i försäkringen, och, å

andra sidan, vore allt för betungande att lägga bördan af denna tillökning

i kostnaden allenast på dem, som deraf sjelfve hade fördelen,

har komitén föreslagit att denna kostnad bör läggas på staten.

Äfven en annan kostnad, hvilken, och det för all framtid, kommer

att belasta pensionsfonden och som komitén anser icke kunna läggas på

försäkringen utan jemväl böra bestridas af statsverket, är den, som uppkommer

till följd deraf att försäkrad, som utträder ur försäkringen på

grund af öfvergång till ej försäkringspligtig sysselsättning, i regeln icke

törlorar sin pensionsrätt. Genom dylikt utträde i förtid går pensionsfonden

förlustig afgifterna för den återstående tiden, en förlust, som icke

till fullo uppväges af den vinst, som uppstår derigenom att pensionens

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

belopp ej vidare ökaB, men den brist, som sålunda uppstår och hvilken

visserligen till följd deraf att hustrurna till försäkrade män medtagits i

försäkringen enligt komiténs beräkningar ej uppgår till mera än knappast

6 procent af hela kostnaden, bör, anser komitén, billigtvis icke

täckas af dem, som under hela sin arbetstid qvarstanna i försäkringen,

utan öfvertagas af statsverket. Kostnaden härför beräknar komitén

uppgå till omkring 330,000 kronor om året.

Den förhöjda kostnaden åter för den nuvarande generationens intill

55 års ålder medtagande i försäkringen kan enligt komiténs beräkningar

uppskattas till omkring 2V2 millioner kronor om året under de första 80

åren, hvarefter denna kostnad skulle upphöra. Men som, derest statsbidraget

för hvart af dessa år sattes till sistnämnda siffra, med tillägg

af nyssnämnda 330,000 kronor för år, detta skulle föranleda till en betydlig

fondbildning, har komitén föreslagit ett annat sätt för statsbidragets

utgående nemligen att till hvarje utgående pension skulle af statsverket

bidragas med så stort belopp årligen, som motsvarar 2 öre för

hvarje erlagd och tillgodoräknad pensionsafgift. Jemlikt denna metod

skulle beloppet af statens bidrag, enligt beräkningar (del II, sid. 100),

utgöra efter försäkringens början

under

lista

året

»

2: dra

»

»

5:te

»

»

6:te

»

»

14:de

»

»

15:de

»

»

30:de

»

»

80:de

»

................................•......,,,........ 3,000 kronor

...........................................r....... 8,000 »

.................. .p 23,000 »

................................................. 36,000 »

..........ir:.h!:.:n; ....................... 400,000 »

.............................;.......... 600,000 »

...................... omkring 3,000,000 »

och allt vidare utgå med 7,803,000 »

t

Förutom nu nämnda bidrag från statsverket, skulle derjemte den

egentliga förvaltningskostnaden utgå af statsmedel.

6:o) I följd af det sätt, hvarpå komitén sålunda, såsom ofvan förmäles,

föreslagit fördelningen af försäkringskostnaden, kommer, såsom

ock komitén i sina motiv påpekat, försäkringen att sönderfalla i två

från hvarandra skilda delar; och yttrar komitén härom vidare följande:

»Den ena delen bildar så att säga den egentliga pensionskassan,

bygd på grundvalen af ömsesidighet samt med de försäkrade och, om

man så vill, deras arbetsgivare såsom delegare. Inom denna kassa

skola afgifterna alltjemt vara så afvägda, att de fullt motsvara de kassan

åliggande pensionsutgifterna, och i följd af statens bidrag till kostnaden

för den nuvarande generationens försäkring kunna dessa afgifter

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

beräknas efter den ålder, då inträde i försäkringen i medeltal kommer

att eg a rum, eller efter åldersperioden 18—20 år. För denna del af

försäkringen har staten således ingen ansvarighet, utan kassans delegare

äro på samma gång dess garanter. Pensionerna erhålla till hälften karaktären

af att vara de försäkrades egna besparingar, till den andra hälften

åter att vara en af arbetsgifvarne lemnad ersättning för den till deras

fördel förbrukade arbetskraften. Kassans inkomster bestå således af de

erlagda afgifterna. Hvad som i hvarje ögonblick, sedan de löpande

utgifterna blifvit bestridda, af influtna utgifter jemte upplupna räntor

finnes disponibelt är kassans synbara behållning och kallas pensionsfonden.

Denna fond bör derföre alltid vara minst så stor, att den tillsammans

med kapitalvärdet af de afgifter, som i framtiden inflyta, fullt

motsvarar kapitalvärdet af alla kassan åliggande förbindelser. År fonden

större, utgör öfverskottet kassans verkliga behållning och kan efter

omständigheterna användas till afgifternas sänkande eller pensionsvilkorens

förbättrande i öfrigt eller för annat med kassans uppgift förenligt

ändamål. År åter fonden vid något tillfälle mindre, har kassan en brist,

som bör af delegarne fyllas. Pensionsfonden är således att betrakta

såsom enskild egendom, och dess medel få derföre icke användas till

andra ändamål än dem, som i försäkringslagen afses.»

»Bredvid denna kassa och från densamma väsentligen skild står den

andra delen af försäkringen, som utgöres af statens bidrag och förvaltande

verksamhet. Staten skall ombesörja den centrala förvaltningen

och bestrida dermed förenade kostnader samt erlägga det belopp, som

fordras för att de äldre medlemmarne af den nuvarande generationen,

hvilka vid försäkringens början nödgas i densamma inträda, ej skola

behöfva erlägga högre afgifter än de öfriga, och för att kassan ej skall

lida förlust derigenom att en del af de försäkrade genom öfvergång

till ej försäkringspligtig sysselsättning utträder ur försäkringen. Den

form, under hvilken denna ersättning utgår, är alldeles oberoende af

de grunder, å hvilka kassan i öfrigt baseras, och kan alldeles särskild!

bestämmas.»

I öfverensstämmelse med denna af komitén i motiven angifna uppfattning

om försäkringens beskaffenhet saknas i komiténs lagförslag

hvarje bestämmelse om garanti från statens sida för pensionsfondens

eller pensionskassans förbindelser, det vill säga staten åtager sig icke

någon ansvarighet för att med de i lagförslaget bestämda afgifter och

ifrågasatta statsbidrag pensionerna verkligen under alla förhållanden

komma att utgå med de i lagförslaget angifna belopp, utan detta varder

beroende på att de antaganden, som ligga till grund för de siffror,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

hvartill komitén kommit, också komma att motsvaras i verkligheten.

Enligt § 53 i komiténs förslag skall derföre hvart tionde år anställas

»en på vetenskaplig sannolikhetsberäkning grundad undersökning, huruvida,

med bibehållande af pensionsafgifternas dittills varande belopp,

fonden är minst så stor, att den motsvarar kapitalvärdet af alla fonden

åliggande förbindelser, minskadt med kapitalvärdet af alla påräknade

inkomster».

Huru förfaras skall, om det vid sådan undersökning visar sig att

fondens ställning, enligt de finansiela grunder, hvarpå den då är bygd,

icke lemnar tillgång för densamma att fullgöra sina förpligtelser, anger

lagförslaget icke tydligt, och jag anhåller att längre fram i mitt anförande

få återkomma till denna fråga.

7:o. Hvad beträffar de administrativa anordningarna för försäkringens

genomförande, torde jag få hänvisa till lagförslagets innehåll och

behöfver här endast nämna att pensionsafgifterna skola erläggas genom

pensionsmärken, som af staten försäljas och hvilka märken infästas i

särskilda pensionsböcker för arbetstagarne samt makuleras; att pensionerna

skola utbetalas genom postanstalterna; att den centrala förvaltningen

skall handhafvas af en för hela riket gemensam pensionsstyrelse och

den lokala förvaltningen ombesörjas af särskildt för detta ändamål utsedda

pensionsnämnder, hvilka, i regeln utgörande en för hvarje kommun,

skola bestå af en utaf Eders Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande

förordnad ordförande samt fyra ledamöter, deraf två arbetsgivare

och två arbetstagare.

Komitén upplyser att enligt beräkningar, som komitén låtit anställa, Kostnaderna

skulle försäkringen, derest komiténs förslag vunne bifall, i början komma tZglnenUgt

att omfatta omkring 704,000 personer mellan 18 och 55 års ålder, eller komiténs försåledes

ungefär 35 procent af landets hela arbetsdugliga befolkning af sla9''

samma ålder och omkring 15 procent af befolkningen i dess helhet. Af

detta antal äro 348,000 män och 356,000 qvinnor, och af dessa senare

omkring 169,000 hustrur utan försäkringspligtig anställning. De försäkrades

fördelning i olika hufvudgrupper af yrken (se komiténs betänkande

del II) skulle blifva ungefär följande:

Bill. till Riksd. Prat. !HOT). L Sami. I Afd. It1 Hiift.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

Manliga försäkrade:

Tjenstehjon.............................................................................. 69,000 personer

Stattorpare (incl. gifta drängar).......................................... 32,000 »

Arbetare med uppgifvet yrke .......................................... 124,000 »

» utan y> » ............................................. 63,000 »

, Arbetsförmän och bokhållare vid yrkena ..................... 16,000 »

Handelsbokhållare och biträden........................................ 11,000 »

Sjömän........................................................,.............................. 23,000 »

Jernvägspersonal och öfriga.............................. 10,000 ))

Summa 348,000 personer.

Qvinliga försäkrade:

Tjenstehjon................................................................................ 165,000 personer

Öfriga qvinnor med försäkringspligtig anställning ...... 22,000 »

Gifta » utan » )) 169,000 »

Summa 356,000 personer.

Efterhand ökas antalet försäkrade derigenom att åldersklasserna

55—70 år tillkomma, och komitén antager att de försäkrades totalantal,

bortsedt från inflytandet af fluktuationerna inom folkmängden i dess

helhet, skall stiga till något öfver 875,000 personer, hälften män och

hälften qvinnor, af de senare hälften hustrur utan försäkringspligtig

sysselsättning.

Sammanlagda beloppet af de från arbetstagare och arbetsgivare

inflytande pensionsafgifter skulle, enligt komiténs beräkningar, till en

början uppgå till omkring 972 millioner kronor årligen och, till följd

deraf att åldersklasserna 55—70 år efter hand inträdde i försäkringen,

efter omkring 45 år slutligen uppgå till nära 11 7 * millioner om året, allt

utan beräkning af den inverkan folkmängdens stigande skulle hafva

på ökningen af afgiftssumman. Till följd deraf att under* försäkringens

första period, det vill säga under de första 80 åren, innan jemvigt

mellan inkomster och utgifter ännu inträdt, inkomsterna blefve större

och under den allra första tiden betydligt större än utgifterna, komme

under denna tid betydliga afsättningar att göras till den af mig

förut omnämnda pensionsfonden. Vid 80-års periodens slut borde

den fond, som medelst nämnda afgifter bildas, hunnit blifva så stor,

att dess ränteafkastning, beräknad efter den af komitén antagna ränte
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 22.

fot, 3Va procent, jemte de inflytande afgiftema sedermera skulle jemnt

räcka till att betacka de löpande utgifterna, utom dem, som skulle

af statsbidraget täckas. Då komitén vidare, enligt gjorda beräkningar,

antagit att hela detta utgiftsbelopp vid denna tid komme att uppgå

till 25V2 millioner kronor för år och inkomsten af inflytande afgifter

vid samma tid beräknas till 11% millioner för år, återstode att fylla

ett belopp af 13% millioner kronor, hvilket komitén antagit kunna

ske derigenom att fonden gjordes räntebärande, till följd hvaraf den

vid samma tid efter nämnda räntefot af 3Va procent skulle komma att

uppgå till omkring 393 millioner kronor och sålunda efter samma

räntefot lemna en afkastning å detta kapital af det erforderliga fyllnadsbeloppet,

13% millioner kronor. Dessutom skulle tillkomma för

den nuvarande generationens intagande i försäkringen samt för beredande

åt de försäkrade af rättigheten att qvarstå i försäkringen det af komitén

beräknade statsbidraget, som vid kassans uppnådda jemvigtsläge och

allt framgent skulle för år utgöra 7,803,000 kronor, hvadan kassans hela

utgift sålunda, allt utan hänsyn till folkmängdens tillväxt, komme att,

då försäkringen nått sin fidla utveckling, belöpa sig till omkring 33,297,000

kronor årligen.

Enligt de beräkningar, komitén låtit anställa under förutsättning

af en konstant folkmängd (del II) och att de försäkrade stanna

inom försäkringen till dess de blifva invalider eller uppnått 70 års ålder,

skulle, sedan försäkringen nått sin fulla utveckling, årligen tillkomma

19.000 pensionärer samt årligen finnas 252,000 pensionärer. Enligt de

beräkningar, som ligga till grund för de i Tyskland tillämpade kalkyler,

utgöra motsvarande siffror, för samma antal arbetsföre personer,

16.000 för under året tillkommande pensionärer och 170,000 för hela

antalet pensionärer under året. Skilnaden beror på den större dödlighet,

som de tyska dödlighetstabellerna angifva både. för invalider och för

personer i allmänhet, i jemförelse med de af statistiska centralbyrån uppgjorda

dödlighetstabeller. Följden blifver också, bland annat, den att åt

alla, som vid 20 års ålder inträda i försäkringen, enligt de svenska tabellerna

62 Va procent beräknas komma i åtnjutande af pension, medan detta

enligt de tyska tabellerna är fallet med knappast 48 procent. — Jag torde

icke behöfva påpeka att af det utaf mig nu anförda med tydlighet framgår

varsamheten af de i nu angifna hänseenden till grund för komiténs

siffror lagda beräkningar, ty uppenbart är ju att dödlighets- och invaliditetsförhållandena

i verkligheten icke kunna vara så afsevärdt olika i

Sverige och i Tyskland.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Hustru- och

barnpensioneringen.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

Innan jag öfvergår till en närmare redogörelse för innehållet i

de öfver komiténs förslag afgifna utlåtandena, anser jag mig böra

nämna att förslaget rörande hustru- och barnpensioneringen nästan från

alla håll, åtminstone hvad den förra angår, mottagits med mycken tillfredsställelse;

och till närmare belysning af innebörden och förtjensterna

deraf anhåller jag att här få i ett sammanhang åberopa hvad komitén

a skilda ställen i motiven till sitt förslag (del I) derom yttrat.

Till en början framhåller komitén, hurusom af en närmare undersökning

framginge att arbetarnes familjer vore i hög grad i behof

af det understöd, som genom en försäkring kunde beredas. Bland de

vuxna personer, som i vårt land erhölle fattigunderstöd, vore antalet

qvinnor mer än dubbelt så stort som antalet män. Af qvinnorna åter

vofe nära hälften enkor. Antalet enkor, som åtnjöte understöd, vore

således, ungefär lika stort som alla de manliga understödstagarnes.

Icke mindre än 40 procent af alla dem, som från den allmänna fattigvården

erhölle understöd, utgjordes af barn under 15 års ålder, och

af dessa vore omkring en tredjedel »direkt understödda», d. v. s. faderoch

moderlösa. Att behofvet af hjelp åt arbetarefamiljerna vore synnerligen

trängande hade ock på ett otvetydigt sätt kommit till uttryck i

de af arbetarne sjelfva och arbetsgifvarne bildade pensionsförening-ar

och andra liknande inrättningar. Der hade nemligen fullt ut lika stor

hänsyn tagits till enkornas och de efterlefvande barnens som till arbetarnes

egen pensionering. Vid hittills utfärdade lagar och afgifna förslag

beträffande skydd emot följderna af olycksfall i arbetet hade ock

de efterlefvandes rätt och behof allt mera uppmärksammats. Såsom

man äfven i Tyskland framhållit, syntes derföre en arbetareförsäkring

icke blifva af verklig betydelse, derest icke genom densamma tillika

sörjdes för arbetarnes familjer, och enligt komiténs åsigt blefve en

dylik utvidgning af försäkringen, der denna från början afsett allenast

arbetarne sjelfva, förr eller senare nödvändig.

Komitén erinrar vidare att den tyska lagstiftningen dock endast i

ringa mån och egentligen blott i fråga om olycksfall i arbetet sörjt

för arbetarnes familjer. Visserligen innehölle äfven den tyska invaliditetslagen.

några bestämmelser angående de gifta qvinnornas ställning

till försäkringen, men dessa bestämmelser, för hvilka komitén redogör

(del I sid. 52), synas vara ganska otillfredsställande och skola, enligt

hvad komitén förmäler, hafva i hög grad bidragit till framkallande af

missnöje med lagen.

Bett äflande frågan om de principer, som borde läggas till grund

för att försäkringen skulle blifva till nytta äfven för arbetarnes familjer,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

21

anför komitén att man hittills alltid i sådant fall tänkt sig en enkeoch

barnpensionering såsom den lämpligaste utvägen. Häremot knnde

dock, enligt komiténs åsigt, vigtiga invändningar göras, och anför

komitén i sådant afseende följande:

»Vid en närmare granskning af denna försäkringsforms lämplighet

för de arbetande klasserna visar det sig först och främst att en enkepensionenng

i vanlig mening skulle medföra sjmnerligen stora kostnader.

Redan med en enkepension af endast 55 kronor — den minsta pension,

som någon qvinlig försäkrad enligt komiténs förslag skulle kunna erhålla

— skulle kostnaden uppgå till omkring fyra millioner kronor om

året med en årsafgift för hvarje manlig försäkrad af omkring 10 kronor.»

»Det är emellertid äfven andra mera principiela skäl, som tala

emot tillämpandet af enkepensioneringens princip å de samhällsklasser,

om hvilka här är fråga. Likasom ålderdomsförsäkringen, såsom ofvan

framhållits, icke på ett fullständigt sätt motsvarar arbetarens behof, är

icke heller enkepensioneringen lämplig, då det gäller arbetar efamilj ens

behof. I likhet med ålderdomsförsäkringen lemnar enkepensioneringen

ofta understöd, då sådant ej behöfves, medan många, som verkligen

äro i behof af understöd, blifva i saknad deraf.»

»Huru en enkepensionering komme att verka, kan man finna af den

statistiska undersökning angående fullt försörjda fattighjon, hvilken af

1884 års komité utarbetats och som hittills är den enda i sitt slag i

vårt land.»

»Enligt nämnda undersökning (jfr arbetareförsäkringskomiténs betänkande

III, 5, sid. 4G och 47) utgjorde den tid, som förflutit från

mannens död, till dess enkan erhållit full fattigförsörjning, i medeltal 6

till 7 år. Inom de särskilda yrkena visade sig i detta afseende inga

betydliga skiljaktigheter. Detta förhållande antyder att enkan i allmänhet

icke genast efter mannens död råkar i sådant betryck, att hon

behöfver full fattigförsörjning, utan att hon ännu någon tid kan helt

och hållet eller delvis försörja sig och de sina.»

»Ännu tydligare framgår detta, om man undersöker förhållandet

inom olika åldersgrupper. Sålunda dröjde det för qvinnor, som i medeltal

vid SO års ålder blifvit enkor, 14 år, innan de fmgo full fattigförsörjning.

För enkor af 40, 50 och 60 års ålder utgjorde samma tid i

medeltal respektive 12, 10 och 6 år. Vid högre ålder erhölls fullt understöd

vanligen samtidigt med eller redan före mannens död. Man ser

häraf att enkan, om hon är yngre och således oftast ännu arbetsför, i

regel icke behöfver full fattigförsörjning, förrän en längre tid förflutit

efter mannens frånfälle.»

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

»Samma undersökning gifver derjemte vid handen att af de enkor,

som åtnjöto fattigunderstöd, följande antal i procent redan före mannens

död fått full försörjning:

af enkor vid 30 års ålder.................................... 4 procent

» » •» 40 » » 4 »

» » » 50 » » 5 »

» » » 60 » » ................................... 6 »

» » » 70 » » 19 »

och att fattigvården således i flera fall sett sig föranlåten att redan

under mannens lifstid understödja hustrun.»

»Af ofvannämnda statistiska undersökning framgår slutligen att af

de enkor, som falla fattigvården till last och hvilkas äktenskap upplösts

i åldern mellan 25 och 45 år, icke mindre än 21 procent behöft full

försörjning omedelbart efter mannens död och 33 procent inom 2 år

derefter. För enkor emellan 45—65 år nedgå motsvarande tal till

respektive 10 och 18 procent, således ungefär till hälften. Inom de

högre åldrarne stiga talen naturligtvis ånyo. Att antalet enkor, som

redan under den första tiden efter mannens död behöfva understöd, är

dubbelt större i åldersperioden 25—45 år än i perioden 45—65 år torde

hufvudsakligen bero derpå att de, som blifvit enkor vid yngre ålder,

oftare hafva minderåriga barn att försörja och att i följd deraf arbetskraft

och arbetsförtjenst ej alltid varit tillräckliga.»

»Hvad nu blifvit anfördt torde tydligen ådagalägga att enkepensioneringens

princip inom ifrågavarande samhällsklasser icke motsvarar det

verkliga behofvet. En fullt arbetsför enka utan minderåriga barn är

principielt ej i större behof af understöd än hvarje annan arbetsför

qvinna. Först då hon förlorar sin arbetskraft, inträder detta behof.

Har hon åter minderåriga barn att försörja, behöfver hon understöd för

dem. I följd häraf bör en enka, som icke är arbetsför, hafva pension

för egen del och, om minderåriga barn finnas, pension för dessa.»

»Det sätt, hvarpå den offentliga fattigvården nödgats ingripa, gifver

äfven i ett annat hänseende en tydlig fingervisning om den rigtning,

som vid försäkringens anordnande härutinnan bör följas. Den måste

naturligen taga hänsyn jemväl till det behof af understöd, som kan uppstå,

medan mannen ännu lefver. Uppenbarligen äro också de fall, då

inom eu arbetarefamilj hustrun förlorat sin arbetskraft, särdeles behjertansvärda.

Det är ej nog att genom hustruns sjuklighet understundom

en välbehöflig arbetsförtjenst går för familjen förlorad, utan

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22. 23

hustrun måste då äfven särskildt vårdas samt förorsakar derföre ökade

utgifter.»

»Det framgår redan häraf att äfven för dessa fall en invaliditetsfförsäkring

— för enkor kompletterad med eu barnpensionering — just

motsvarar de förefintliga behofven och att en sådan försäkring äfven

här ingriper i rätta ögonblicket.»

»Då härtill kommer att, derest de af komitén i öfrigt föreslagna

grunder tillämpas, kostnaden, oaktadt invalidpensionerna blifva betydligt

högre och allenast undantagsvis nedgå till det här ofvan exempelvis

antagna belopp, 55 kronor, kommer att utgöra endast hälften af hvad

en enke- och barnpensionering i vanlig mening skulle kräfva, tror sig

komitén hafva anfört tillräckliga skäl för sin åsigt att äfven försörjningen

af arbetarefamiljerna bör i hufvudsak grundas på invaliditetsprincipen

med komplettering af en barnpensionering.»

»Vid öfvervägande af de närmare bestämmelser, som äro för denna

del af försäkringen erforderliga, har komitén stannat vid principer, som

ligga till grund för redan förefintliga, på ömsesidighet bygda enkekassor,

men på samma gång sökt nedbringa kostnaden och göra den

praktiska tillämpningen så enkel som möjligt.»

Komitén yttrar härom vidare:

»Dylika enkekassor, med hvilka ofta är förenad pensionering af delegarne

sjelfve, hvila hufvudsakligen på de båda grundsatserna, att qvinnan

tillhör kassan under den tid, hon är gift med en delegare, och att

afgifterna äro lika för såväl gifta som ogifta delegare. Enkepensionens

belopp är antingen lika för alla enkor inom en viss begränsad grupp,

eller ock rättar det sig efter den tid, mannen eller qvinnan sjelf förut

tillhört kassan.»

»Med anslutning till dessa grundsatser har komitén föreslagit att

hustru till försäkrad man skall, äfven om hon ej innehar försäkringspligtig

anställning, vara försäkrad under den tid, mannen tillhör föi
säkringen.

» _

»Angående storleken af den pension, som denna försäkring skulle

lemna, är det att märka att flertalet af de hustrur, om hvilka här är

fråga, redan förut i egenskap af tjenstehjon m. m. tillhört försäkringen.

De qvinnor, som varit försäkrade 5 år eller mera, innan de gifta sig,

hafva nemligen i följd af lagförslagets bestämnfelser hunnit förvärfva

sig rätt till pension, under det att de, som gifta sig tidigare, ännu

icke förvärfvat sig full pensionsrätt. Redan denna omständighet visar

att det ej kan vara lämpligt att införa eu alldeles särskild hustrupensionering,

utan att denna pensionering bör ställas i samband med den

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kong!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 22.

öfriga försäkringen af qvinnorna. Ville man under sådana förhållanden

införa en särskild hustru- eller enkepensionering, skulle häraf följa, bland

annat, att vissa enkor finge dubbel pension, nemligen både den vanliga

invalidpensionen och den särskilda enke- eller hustrupensionen,

medan andra skulle erhålla blott den ena af dessa, allt beroende endast

derpå, huruvida de före äktenskapets ingående varit försäkrade längre

eller kortare tid än 5 år.)>

»Äfven bortsedt derifrån att en dylik särskild hustru- eller enkepensionering,

såsom förut blifvit påpekadt, skulle vara alltför dyr för

att kunna komma i fråga, skulle den äfven i följd af stadgandet om en

viss väntetid blifva i hög grad orättvis. Under det att denna väntetid

vid. mannens försäkring har karakteren af en försigtiglietsåtgärd

mot missbruk och endast inverkar i fråga om det ytterst ringa fåtal

försäkrade, som under de 5 första åren af sin försäkringstid blifva invalider

af annan anledning än olycksfall, skulle den deremot i fråga om

försäkrade qvinnor få en helt annan betydelse, alldenstund af dessa

vid 23 års ålder, således 5 år efter den tidigaste inträdesåldern i försäkringen,

redan 25 procent äro gifta. Icke mindre än en fjerdedel af

alla i försäkringen inträdande qvinnor skulle således hafva högst obetydlig

fördel af försäkringen.»

»Dessa olägenheter äfvensom andra dylika, hvilka det skulle blifva

för vidlyftigt att här framhålla, komma emellertid att fullständigt bortfalla,

om man låter hustruförsäkringen utgöra eu direkt fortsättning af

den öfriga försäkringen. Hustrurna skola då, likasom de öfriga försäkrade

qvinnorna, tillhöra den tredje pensionsklassen, och hela den tid,

som mannen är försäkrad, skall äfven för hustrun räknas såsom försäkringstid.

Der hustrun ej samtidigt sjelf innehar försäkringspligtig anställning,

erläggas för henne inga särskilda afgifter, utan den erforderliga

kostnaden ingår i afgifterna för de försäkrade männen. Då den försäkrade

qvinnan således en gång får sin pension, beräknas dennas årliga

belopp, vare sig hon då är gift eller icke, till 50 kronor jemte 2

öre för hvarje veckoafgift, som antingen direkt för henne erlagts under

den tid,, hon sjelf innehaft försäkringspligtig anställning, eller under den

öfriga tiden för hennes man inbetalts.»

»Utom det att hustruförsäkringen i och för sig tillgodoser ett vigtigt

samhällsintresse, ligger dess betydelse äfven till en väsentlig del deri

att. försäkringen genom densamma vinner i homogenitet och för den

qvinligt delen af befolkningen får en liknande betydelse, som den

kommer att erhålla för den manliga delen deraf. För att inse detta

är det tillräckligt att betrakta åldersfördelningen bland de försäkrade,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

under förutsättning- dels att ingen dylik hustrupensionering förefunnes

och dels att komiténs förslag blefve gällande. Man har nemligen,

enligt 1890 års folkräkning, följande antal personer inom de särskilda

åldersklasserna, tillhörande de tre grupperna: »försäkrade män», »qvinnor

i försäkringspligtig anställning» och alla »försäkrade qvinnor», således

inclusive hustrur till försäkrade män:

Ålder

»försäkrade män»

»qvinnor i försäkrings- pligtig anställning»

»försäkrade qvinnor;

18—20

o

ar............

.............. 24,879

24,848

25,880

20—25

»............

............... 68,938

59,143

73,464

25—30

»............

.............. 68,807

42,004

70,018

30—35

»............

............... 55,532

23,009

56,535

35—40

»............

............... 43,275

14,247

43,297

40—45

»............

............... 34,934

10,816

35,170

45—50

».........

.............. 28,607

9,100

28,823

50—55

»............

............... 22,946

7,422

23,110»

»Med ledning af dessa siffror kan man beräkna att ungefär 15,000

personer af hvartdera könet årligen inträda i försäkringen. Af de nyinträdande

männen erhålla så godt som alla pension, hvilka enligt lagen

böra komma i åtnjutande af sådan, d. v. s. alla, som icke aflida i följd

af mera akuta sjukdomar utan före sin död blifva till arbete varaktigt

oförmögne,'' eller omkring 62 procent. Derest hustrupensioneringen

icke förefunnes, skulle de försäkrade qvinnornas åldersfördelning vara

den, som finnes angifven uti den mellersta af de tre kolumnerna bär

ofvan. Redan 5 år efter inträdet i försäkringen skulle då en fjerdedel

af qvinnorna hafva lemnat densamma i följd af äktenskapets ingående.

Förutsatt att lagens bestämmelser i öfrigt kunde bibehållas, skulle således

dessa qvinnor, ehuru de varit nödsakade att ingå i försäkringen,

hafva erlagt sina afgifter förgäfves. D''e öfriga skulle visserligen under

samma förutsättning hafva förvärfva! pensionsrätt, men enär många af

dem efter hand ingå äktenskap, blefve deras pension betydligt lägre

än de ogifta qvinnornas.»

»Helt annat blifver förhållandet, om hustrupensionering införes.

Den kolumn, som angifver antalet försäkrade qvinnor, visar en fullständig

parallol till kolumnen öfver de försäkrade männens åldersfördelning,

och man ser tydligt att försäkringen dä blifver lika effektiv för

qvinnan som för mannen. Ingåendet af äktenskap medför då ej för

hustrun förlust af någon del af den framtida pensionen och likställes

BIL till Riksd. Frot. ISUö. 1 Rami. 1 Afd. 16 lläft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

Kritik af

komiténs förslag.

26 Kongi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

således^ icke med öfvergång till sysselsättning, som ej medför försäkringspligt.

»

Komitén anser sig derföre hafva haft tillräckliga skäl för sitt förslag

angående hustrurnas pensionering och framhåller till slut att enligt

komiténs åsigt borttagandet af denna del af försäkringen icke allenast

skulle i hög grad minska hela försäkringens betydelse för de af

densamma omfattade samhällsklasserna, utan ock nödvändiggöra alldeles

särskilda bestämmelser i fråga om de qvinliga arbetarne och tjenarne.

Såsom redan förut blifvit omnämndt, har komitén till ytterligare

befrämjande af arbetarefamiljernas bästa föreslagit en barnpensionering

såsom komplement till hustruförsäkringen. Af rena kostnadsskäl har

komitén emellertid dervid ansett sig nödsakad att låta denna del af

försäkringen omfatta endast aflidne försäkrade mäns äkta minderåriga

barn äfvensom att föreslå understödets belopp för hvarje dylikt barn

till 30 kronor.

Om man, efter den af mig nu lemnade öfversigten af komiténs

förslag, öfvergår till en undersökning af innehållet i de öfver förslaget

afgifna yttrandena, så faller först och främst i ögonen att, oaktadt ett

och annat yttrande innefattar en protest mot det föreslagna försäkringstvånget,

de allra flesta dock erkänna att, om man vill nå det mål, dit

hela den ifrågavarande lagstiftningen syftar, eller att bereda arbetareklassen

en i ekonomiskt och socialt afseende mindre otrygg ställning,

praktiska skäl obetingadt måste gifva företrädet åt de obligatoriska

anordningar, som med förslaget afses, framför hvarje anordning, der det

ligger i den enskildes skön att tillgodogöra sig den eller icke, allt efter

som han med hänsyn till sitt enskilda tycke må finna sådant behagligt

eller ej, men utan all hänsyn till den tunga han i senare fallet kan

komma att åsamka samhället. Förutom af komiténs i del. III lemnade

redogörelse för hvad i främmande länder åstadkommits och försökts

åstadkommas på frivillighetens väg — men som ledt till märkligt obetydliga

resultat — lärer det icke undgå hvar och en, som aktar på

tidens tecken, att vi i vårt land förr eller senare måste slå in på den

väg, som redan beträdts af länder, med hvilka vi i kulturafseende äro

nära befryndade; och vi hafva dervid hufvudsakligast att söka undvika

de felsteg, som våra föregångare af brist på nödig erfarenhet icke undgått,

samt att i tid börja, på det att ej de bördor, som af ifrågavarande

förhållanden läggas på kommande generationer, blifva allt för betungande

för samhällena att bära.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.

Hvad derefter beträffar invaliditets principens läggande till grund

för försäkringen, så synes knappast någon af dem, som i ärendet liörts,

hafva inlagt någon allvarlig gensaga mot att en lagstiftning i förevarande

ämne bygges på grundvalen af försäkring mot följderna af invaliditet,

den må vara föranledd af ålderdom, sjukdom eller olycksfall. En eller

annan har väl ifrågasatt, huruvida icke den ålder, 70 år, då enligt komiténs

förslag under alla förhållanden utan vidare undersökning en person

får anses såsom invalid, kunde framflyttas till 60 eller 65 år,

men förblandar dervid uppenbarligen principen för förslaget, som är

att pension endast skall lemnas åt invalider, och frågan när man utan

särskild undersökning och för att bespara de dermed förenade kostnaderna

må medgifva att en person utan vidare får anses såsom invalid.

I medeltal inträder hos de klasser, som här äro i fråga, invaliditeten vid

61 års ålder, och i de flesta fall kan man antaga att en 70-åring är

invalid; att deremot utsträcka den ovilkorliga pensioneringen till hvarje

60- eller 65-åring skulle medföra betydande kostnader, utan att motsvarande

förmåner för de verkliga invaliderna uppkomme.

I de nu angifna grunderna för komiténs förslag torde derföre några

ändringar icke böra ifrågakomma.

Beträffande de grupper af befolkningen, som ifrågavarande försäkring

bör omfatta, hafva åtskilliga anmärkningar framstälts mot komiténs

förslag. Sålunda har man ansett att äfven sjelfständige mindre

yrkesidkare (handtverkare, jordtorpare, mindre handlande m. fl.) borde

"kunna komma i åtnjutande af försäkringen, äfvensom fordrat försäkringens

utsträckning till en större kontingent af de så kallade

lösa arbetarne än komitén afsett, i hvilket senare syfte, bland annat,

dels framhållits att betings- och styckarbetare icke komme att af försäkringen

omfattas, dels och af kommerskollegium föreslagits att under

försäkringen skulle inbegripas hvar och en, som hos en och samma

arbetsgifvare arbetat minst sex af trettio på hvarandra följande dagar,

under det att enligt komiténs förslag (§ 1 mom. 2) lösa arbetare icke

inbegripas under försäkringen, utan att hafva haft sysselsättning hos

samme arbetsgifvare alla söckendagar under en och samma kalendervecka;

hvarjemte särskildt af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Blekinge län anmärkts att genom denna bestämmelse i komiténs förslag

bereddes möjlighet för arbetare och arbetsgifvare att alldeles

undgå försäkringspligten, exempelvis genom tillämpning af det s. k.

frimåndagssystemet, som på sådant sätt skulle komma att uppmuntras.

Försäkringens

omfattning.

Sätt

att qvarstå i

försäkringen

vid öfvergång

till annan

samhällsställning.

Frivillig

försäkring.

Lindring

i mindre

arbetsgifvares

bidragsskyldighet

m. m.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 22.

Rörande försäkringens omfattning tillåter jag mig till eu början

hänvisa till hvad komitén härutinnan anfört.

Komitén erinrar att hon utgått från den åsigten, att det är den

s. k. arbetsklassen eller de samhällsmedlemmar, Indika försörja sig

genom hufvudsakligen kroppsligt arbete, som äro i behof af eu lagstadgad

försäkring, och att derföre endast dessa böra under densamma

inbegripas, samt yttrar vidare:

»Det är nemligen just osäkerheten i deras ekonomiska ställning, som

framkallat afsevärda sociala missförhållanden och gifvit anledning till

lagstiftningens ingripande i de fleste kulturländer för att genom försäkring

betrygga enskilde samhällsmedlemmars utkomst. Något allvarligare

försök att anordna en allmän försäkring för hela befolkningen har komitén

veterligen hittills icke i andra länder förekommit. — Hvad vårt

land beträffar, är förhållandet något annorlunda. Den Riksdagens skrifvelse,

hvilken ligger till grund för det åt 1884 års komité lemnade uppdrag,

innehöll visserligen en begäran om utredning allenast, om och i

hvad mån åtgärder kunde finnas lämpliga för ordnandet af förhållandet

mellan arbetsgivare och arbetare beträffande möjliga oljmksfall i arbetet

äfvensom för beredande af ålderdomsförsäkring åt arbetare och med

dem jemförliga personer. De lagförslag, som af nämnda komité utarbetades,

fingo emellertid i vissa hänseenden en betydligt större omfattning,

och det var egentligen endast de två särskilda förslagen angående

anordnandet af en obligatorisk försäkring för olycksfall i arbetet,

hvilka afsågo allenast de arbetande klasserna. Sjukförsäkringen skulle

såsom dittills vara bygd . helt och hållet på frivillighetens grund, och

de förmåner, hvilka staten borde bevilja för att uppmuntra till nydaning

eller ombildning af sjukkassor, ansågos böra utgå, äfven då kassan upprättats

för andra än arbetare och med dem jemförliga personer. Denna

grundsats har ock blifvit bibehållen i den sedermera den 10 oktober

1891 utfärdade lagen om sjukkassor. Vidkommande den obligatoriska

ålderdomsförsäkringen, föreslog komitén att densamma skulle omfatta

en hvar svensk undersåte, som befunne sig i viss angifven ålder, med

undantag dock af obotligt kropps- eller sinnessjuka personer, som voro

till arbete oförmögne.»

»Då sålunda i vårt land förslag till en lagstadgad allmän försäkring

varit å bane,t anser sig komitén böra något närmare ingå på hithörande

frågor. Äfven om ej några principiela skäl emot en dylik

försäkring förefunnes, skulle redan kostnaden för densamma verka tillräckligt

afskräckande. Inskränker man sig till de grupper af befolkningen,

som komiténs förslag afser, uppgår hela antalet af dem, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

eu gårig komma att af försäkringen omfattas, med inräknande af dem,

1)vilka kommit i åtnjutande af pension, till omkring en million personer.

Då nu hela befolkningen i riket öfver 18 års ålder — den af komitén

föreslagna nedre åldersgränsen — utgör omkring tre millioner, skulle

eu allmän försäkring kräfva tre gånger så stora kostnader som den,

hvilken af komitén föreslagits. Det är tydligt att man under sådana

förhållanden, åtminstone till en början, icke utan tvingande skäl bör göra

försäkringens omfattning alltför stor.»

»Härtill kommer att behofvet af en försäkring, som afser att skydda

mot nöd och elände, är mycket olika inom samhällets olika klasser.

Visserligen är statistiken i detta afseende mycket bristfällig, och för

närvarande finnes ej annat att tillgå än 1884 års komités undersökning

angående fullt försörjda fattighjon, men man erhåller dock med stöd af

de siffror, denna undersökning lemnat, en ganska tydlig föreställning

om förhållandena härutinnan. Emot 10,000 fullvuxna personer, tillhörande

någon af nedannämnda yrkesgrupper, svarade nemligen följande

antal fullt försörjda fattighjon, hvilka tillhört dessa yrken:

jordegare (män)............................................ 31 fattighjon

inhyses- och backstuguhjon (män)......... 37 »

•jordtorpare (män) ....................................... 145 »

manliga tjenstehjon och arbetare........... 250 »

qvinliga tjenstehjon.................................. 225 »

»I fråga om de öfriga yrkena äro motsvarande siffror betydligt

mindre tillförlitliga, men visa i hufvudsak samma resultat, nemligen att

antalet fattighjon, som tillhört tjenstehjonens eller arbetarnes klasser,

är mångdubbelt — 8 till 10 gånger — större än antalet af dem, som

förut tillhört de sjelfständiga yrkesidkarnes klass, allt i förhållande till

totalantalet inom hvarje klass. Den låga siffran för de s. k. inhysesoch

backstuguhjonen visar, såsom 1884 års komité framhållit, att äfven

i den ringaste lefnadsställning bofastheten gifver ett visst skydd emot

nöden. Jordtorparne intaga en mellanställning emellan tjenstehjon och

arbetare, å den ena sidan, samt de sjelfständiga yrkesidkarne, å den andra.»

»Om således af det anförda framgår att behofvet af en genom försäkring

mera tryggad ekonomisk ställning är vida mer trängande för

arbetarne och tjenstehjonen än för flertalet öfriga samhällsklasser, och

man derföre redan i denna omständighet har ett skäl att åtminstone

tillsvidare begränsa försäkringen till hufvudsakligen de båda förra klasserna,

är en dylik begränsning derjemte ur en annan mera principiel

synpunkt berättigad och ändamålsenlig. Det. är nemligen icke allenast

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

så, att vissa samhällsklasser hafva ett vida större behof än andra att

genom försäkring vinna ekonomiskt betryggande. Jemväl naturen af

detta behof är af väsentligt olika beskaffenhet i olika samhällslager.

Medan för de s. k. arbetande klasserna arbetskraften är det hufvudsakliga

och oftast enda medlet till utkomst, hafva de sjelfständiga yrkesidkarne

i regel äfven andra vigtiga förvärfsmedel. Sålunda är för jordegaren

hans fastighet, för kapitalisten och affärsmannen kapitalet eller affären

o. s. v. ur ekonomisk synpunkt ofta af samma eller till och med större

värde än den egna arbetskraften. Under det således en invaliditetseller

ålderdomsförsäkring för arbetaren medför just det skydd, han behöfver,

blifver en sådan försäkring för öfriga samhällsklasser ofta af

underordnad betydelse. Erfarenheten visar ock att arbetarne, der icke

svårigheterna varit allt för stora, genom bildandet af sjuk- och begrafningskassor,

pensionsföreningar m. m. just sökt skydda sig emot följderna

af arbetskraftens försvagande eller upphörande, under det att

dylika sträfvanden icke förekommit bland t. ex. jordegarne. Desse

hafva i stället genom inrättandet af anstalter för brand-, hagelskade- och

kreatursförsäkring sökt skydd emot förluster af helt andra existensmedel,

hvilka för dem äro af långt större vigt. För kapitalisten och affärsmannen

spela lif- och kapitalförsäkringar, garanti- och varuförsäkringar

m. m. en motsvarande roll. Det är utom allt tvifvel att med dessa

hittills använda försäkringssätt, som delvis vunnit stor utbredning och

äfven kunnat anordnas, utan att mera direkta åtgärder från statens

sida varit erforderliga, ännu icke allt åstadkommits, som kan eller

bör göras. Större erfarenhet och framför allt ökad statistisk kännedom

om hithörande förhållanden äro emellertid af nöden, innan några

försök lämpligen kunna göras till en mera omfattande försäkring af

de olika förvärfsmedlen. Så mycket torde dock af hvad nu anförts

framgå att en obligatorisk invaliditets- eller ålderdomsförsäkring med

så ringa ersättningsbelopp, som härvid kunna komma i fråga, för flertalet

af de besutne eller förmögnare samhällsmedlemmarne icke allenast

icke skulle motsvara deras behof, utan snarare komma att blifva en

ytterligare börda utöfver den, som de redan åtagit sig för vinnandet

af ändamål, hvilka för dem hafva vida större ekonomisk betydelse.»

»Af nu anförda skäl ''har komitén ansett att den föreslagna försäkringen

icke bör utsträckas till de samhällsklasser, hvilka utgöras af

sjelfständiga yrkesidkare, utan att densamma hufvudsakligen bör omfatta

allenast kroppsarbetarne och tjenstehjonen.»

»Hvad härefter angår de närmare gränserna för försäkringens omfattning,

så underskattar komitén ingalunda de stora svårigheter, som dermed

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22. 31

äro förenade. Komitén håller emellertid före att dessa svårigheter äro

större i teorien, än hvad förhållandet kommer att blifva vid den praktiska

tillämpningen. Det är naturligtvis icke möjligt att uppdraga gränserna

för försäkringens omfattning så noggrant, att frågan om hvem

som skall försäkras eller icke i alla tänkbara fall erhåller ett otvetydigt

svar. Uppgiften måste derföre blifva att bestämma dessa gränser så,

att /m/wwdkontingenten af de försäkrade blifver noggrant fixerad, och

att genom speciela bestämmelser underlätta tillämpningen i fråga om

dem, hvilka stå på gränsen till de mera sjelfständige vrkesidkarnes klass.

I förra afseendet vill komitén här anföra följande:»

»Såsom allmän hufvudprincip har komitén föreslagit att allenast

personer, som äro hos arbetsgivare emot aflöning anstälda, skola vara

underkastade försäkringspligt. Genom denna bestämmelse torde enligt

komiténs åsigt försäkringen komma att omfatta det öfvervägande flertalet

af dem, hvilka ofvan angifvits böra under försäkringen inbegripas,

eller arbetarne och tjenstehjonen. Bland de afvikelser från nämnda

hufvudprincip, hvilka komitén ansett sig böra föreslå och för hvilka

närmare redogörelse lemnas vid motiveringen af lagförslagets särskilda

paragrafer, torde böra omnämnas att komitén föreslagit en bestämmelse

i syfte att från försäkringen utesluta dem, hvilka äro allenast mera

tillfälligt hos annan sysselsatte, eller s. k. lösa arbetare. Många af

desse, såsom vissa jordbruksarbetare, sömmerskor, tvätterskor med flera,

eller i allmänhet sådana personer, som yrkesmessigt utföra tillfälligt

arbete för annans räkning, stå nemligen på gränsen till de sjelfständiga

yrkesidkarnes klass, och deras inbegripande under försäkringen skulle

derför i många afseenden väsentligt inveckla och försvåra lagens

tillämpning. Härtill kommer att komitén föreslagit att den hufvudsakliga

kostnaden för försäkringen skall bäras af arbetare och arbetsgifvare

gemensamt. Om man nu också med fullt fog synes kunna af

arbetsgifvaren fordra bidrag till försäkringen, så länge det gäller arbetare,

hvilkas arbetsförhållande är af varaktigare och fastare natur,

torde det deremot med skäl kunna ifrågasättas, huruvida arbetsgifvaren

äfven skall dela bördan med sådana arbetare, som kanhända endast

några få dagar eller till och med timmar varit sysselsatta för hans

räkning. Man kan derjemte lätt föreställa sig, hvilka svårigheter i

sådana fall vid afgifternas erläggande skulle uppstå.»

»I Tyskland har man låtit den obligatoriska invaliditets- och ålderdomsförsäkringen

omfatta jemväl de s. k. lösa arbetarne. Den erfarenhet,

man der hittills vunnit, torde emellertid icke mana till efterföljd.

Enligt hvad komitén inhemtat, hafva nemligen af de omkring 215,000''

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

ansökningar om erhållande af ålderdomspension, hvilka intill den 30

september 1892 inkommit, icke mindre än 39,000 och af 28,500 ansökningar

om invalidpension icke mindre än 11,000 blifvit afslagna. I de

fall, der ansökningen afslagits, har det i regel varit fråga om personer

tillhörande just dessa mera lösa eller hälft sjelfständiga arbetare, hvilkas

rätt att komma i åtnjutande af försäkringens fördelar, trots den mest

humana- tydning af lagens föreskrifter, icke kunnat erkännas. Derjemte

bär i flera fall, särskilt bland de mindre jordbrukare, yppats icke ringa

svårighet vid afgifternas erläggande, icke så mycket då det gält lagstadda

tjenstehjon eller mera stadigvarande arbetare, utan egentligen i

fråga om de arbetare, hvilkas arbetskraft fått användning endast för

kortare tider, såsom för dikning, grödans inbergande och dylikt. Det

är äfven tydligt att de tvister, som icke kunna undvikas i följd af

detta sträfvande att utsträcka lagens välgörande verkan äfven till de

lägsta samhällslagren, icke hafva bidragit till att göra lagen mera

omtyckt.»

»Då komitén, såsom nämndt, föreslagit försäkringens begränsning

till arbetare med något fastare anställning, har komitén ingalunda förbisett

att jemväl hos de från försäkringen sålunda uteslutne arbetarne

förefinnes ett lika stort behof af understöd. Komitén anser emellertid

klokheten bjuda att icke genast vid försäkringens början element intagas,

hvilka väsentligt skulle försvåra lagens tillämpning, utan bör

enligt komiténs åsigt frågan derom uppskjutas, till dess större erfarenhet

vunnits samt insigten om lagens betydelse och nytta fått en allmännare

spridning.»

Betydelsen af de förut omnämnda anmärkningarne om att den af

komitén föreslagna försäkringen ej komme att omfatta alla som vederborde

torde till ej ringa del försvagas, om man tager i öfvervägande,

förutom de skäl komitén, på sätt jag nyss nämnt, direkt anfört till

stöd för sitt förslag härutinnan, jemväl hvad komitén anfört till stöd

för att den, som en gång inträdt i försäkringen, ej skulle gå förlustig

pensionsrätt på grund deraf att han sedermera för kortare eller längre

tid eller för alltid öfvergått till en sådan samhällsställning, som ej

medförde försäkringspligt. Komitén yttrar nemligen härutinnan, bland

annat, följande:

»I fråga om försäkringens omfattning återstår det för komitén endast

att redogöra för den ställning, försäkringen lämpligast bör intaga till

dem, som, innan de blifva pensionerade eller aflida, utträda ur försäkringen

vare sig genom öfvergång till sjelfständig yrkesutöfning eller

till sysselsättning, som icke medför försäkringspligt, eller på annat sätt.»

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

»Undersöker man förhållandet härutinnan vid de för vissa arbetare

redan inrättade privata pensionskassorna, finner man att den, som

lemnar en anställning, hvilken medfört medlemskap i kassan, i regel på

samma gång också går förlustig sin pensionsrätt. På sin höjd återbetalas

vid utträdet ur kassan de erlagda afgifterna eller någon del deraf,

och endast om den försäkrade under en längre tid varit medlem af

kassan, kan det understundom förekomma att han får behålla sin pensionsrätt

eller åtminstone kan genom fortsatt erläggande af afgifter upprätthålla

densamma.»

»Detta medför ej några större olägenheter i fråga om sådana kassor,

hvilkas delegare i följd af särskild! fasta arbetsförhållanden i regel

under hela sin arbetsdugliga tid qvarstanna i kassan och endast undantagsvis

lemna densamma. Den försäkring åter, som här är i fråga,

omfattar emellertid icke blott en mindre, skarpt begränsad yrkesgrupp,

utan en mängd yrken af olika beskaffenhet, der det alldeles icke hör

till undantagsfallen att en försäkrad lemnar försäkringen genom att

öfvergå till en annan lefna ds ställning. Någon egentlig statistik angående

hithörande förhållanden existerar visserligen icke. Af de siffror,

som den af komitén föranstaltade och för kostnadsberäkningen erforderliga

yrkesräkningen lemnat, framgår emellertid att, af alla försäkrade

mellan 25 och 55 år i medeltal ungefär 2 procent årligen afgå ur försäkringen

af annan anledning än inträffad invaliditet eller dödsfall. I

följd häraf hafva af alla dem, som vid 18—20 års ålder inträdt i försäkringen,

vid 40 års ålder omkring en fjerdedel och vid 55 års ålder

45 procent, d. v. s. nästan hälften lemnat densamma, efter att hafva varit

försäkrad under i medeltal nära 20 års tid.»

»Flertalet af dem, som sålunda lemna försäkringen i förtid, blifver

antingen sjelfständiga yrkesidkare (mindre jordegare, handtverkare, jordtorpare

o. d.) eller ock lösa arbetare i förut angifven mening. De komma

derföre understundom icke i bättre ekonomisk ställning än förut, och

förlusten af hvad de betraktat såsom besparingar för framtiden måste

kännas synnerligen hård.»

»Dessa missförhållanden torde icke kunna afhjelpas endast derigenom

att den försäkrade återfår de inbetalda afgifterna. Försäkringen skulle

ändock blifva utan nytta för nästan halfva antalet försäkrade, och man

kunde då med skäl ifrågasätta berättigandet af lagens tvång.»

»I Tyskland har man till en del beaktat dessa förhållanden, i det

man stadgat att på förut inbetalda afgifter grundade pensionsanspråk

upphöra först, då de under fyra på hvarandra följande kalenderår erlagda

afgiftemas antal understiger 47. Uppenbarligen är detta medgifvande

Bih. till ltiksd. Prat. 18UÖ. 1 Sami. 1 Afd. It! Iläft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

tillräckligt, då det. gäller kortare afbrott i försäkringsförhållandet. För

öfriga fall är den frivilliga försäkring afsedd, som tyska lagen under

vissa vilkor tillåter. För att försäkringen skall kunna frivilligt fortsättas

fordras emellertid att den försäkrade skall erlägga, förutom

dubbla vanliga afgiften eller både arbetsgifvarens och arbetstagarens

andelar, jemväl en mindre tilläggsafgift, motsvarande värdet af statsbidraget.

Från tilläggsafgiften äro dock mindre yrkesidkare, hvilka

icke hafva någon eller högst en aflönad arbetare, befriade.»

»Enligt komiténs åsigt kan frågan om försäkringens ställning till

dem, hvilka utträda ur densamma genom öfvergång till sjelfständig

yrkesutöfning eller till anställning i annans tjenst, som ej medför försäkringspligt,

eller af annan anledning, icke lösas på ett tillfredsställande

sätt, derest man icke, så vidt möjligt är, ansluter sig till grundsatsen

att den rätt, som grundats på redan erlagda af gifter, icke förminskas

eller upphör derigenom att den försäkrade för kortare eller längre

tid icke innehar försäkringspligtig anställning eller alldeles upphör att stå i

försäkringspligt medförande arbetsförhållande. Denna grundsats har äfven

upptagits i komiténs förslag. Härigenom blifva de olägenheter, som

otvan antydts, i hufvudsak afhjelpta. Enär försäkringen skall vara

obligatorisk, kommer nemligen, såsom statistiken visar, hufvudkontingenten

af dem, som inträda i försäkringen, att tillhöra åldern 18—19

år, under det att endast omkring en femtedel af alla försäkrade påbörja

försäkringsförhållandet vid senare ålder. Inträde i försäkringen

först efter uppnådda 25 års ålder är att betrakta såsom undantag, och

först vid denna ålder börjar den egentliga afgången ur försäkringen.

Då nu den försäkrade förvärfvar pensionsrätt efter fem års försäkringstid,

komma nästan alla, som varit försäkrade, att hinna förvärfva rätt

till pension, hvadan försäkringen i detta hänseende blifver fullt effektiv.

Endast för det ringa fåtal, som stått i försäkringspligtigt arbetsförhållande

under kortare tid än fem år, blifver försäkringen ej af annan

betydelse, än att de kunna erhålla pension vid invaliditet, orsakad af

olycksfall, som inträffat under den tid, då försäkringspligtig anställning

innehafts. För dessa personer torde dock försäkringen i allmänhet ej

hafva varit afsedd.»

»Genom antagandet af nämnda grundsats kommer försäkringen ock

att få väsentlig betydelse för dem, som eljest i regel icke af densamma

omfattas.»

»Sålunda torde en stor del af de så kallade lösa arbetarne komma

i åtnjutande af försäkringens fördelar, enär det endast fordras att de

under hela sin arbetsdugliga tid stått i försäkringspligtigt arbetsför
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

hållande under sammanlagdt 260 veckor, hvarvid må erinras att, enligt

komiténs förslag, äfven tillfällig sysselsättning hos eu och samme arbetsgifvare

under alla söckendagar i en kalendervecka medför försäkringspligt.

Det är icke osannolikt att, då insigten om försäkringens betydelse

blifvit allmännare utbredd, man äfven skall söka göra sig densammas

fördelar till godo genom åstadkommande af varaktigare och

mera fasta arbetsförhållanden.»

»För jordtorfarnes klass kommer försäkringen jemväl att få stor

betydelse. Såsom förut framhållits, gifver fattigvårdsstatistiken vid

handen att denna klass med afseende på behofvet af understöd intager

en mellanställning emellan de yrken, som omfattas af försäkringen, och

de sjelfständiga yrkesidkarne. Enligt tillgängliga statistiska uppgifter

angående åldersfördelningen vid 1890 års slut, finner man att mer än 90

procent af dem, som hänföras till denna yrkesgrupp, inträda i densamma

först efter uppnådda 25 års ålder och att knappast mér än eu tredjedel

inträder i yrkesgruppen före 30 års ålder. Då det torde få antagas

att flertalet af dessa så kallade jordtorpare derförinnan varit tjenstehjon

eller statkarlar, är det tydligt att ett stort antal af dem redan förut

varit försäkrade tillräckligt länge för att hafva förvärfvat sig pensionsrätt.»

»Liknande förhållanden göra sig, ehuru i mindre grad, gällande

äfven i fråga om innehafvare af mindre jordbruk samt arrendatorer.

Icke få af desse hafva under sina yngre år innehaft försäkringspligtig

anställning, och en del af dem torde jemväl sedermera bredvid sitt eget

jordbruk hafva sysselsättning hos annan jordbrukare och derigenom

efterhand förvärfva pensionsrätt eller vidare förkofra den rätt, som redan

vunnits.»

»Hvad de mindre handtverkare och handlandena angår, torde det

endast undantagsvis förekomma att de ej genom föregående anställning

såsom gesäller, handelsbiträden e. d. hunnit förvärfva pensionsrätt.»

»Tager man härjemte i betraktande att många qvinliga tjenstehjon

genom giftermål med personer, som ej tillhöra försäkringen, komma

att utträda ur densamma med bibehållande af redan förvärfvad pensionsrätt,

torde man kunna med fog påstå att försäkringen genom antagandet

af ofvannämnda grundsats skall lända till fördel för många andra klasser

af samhället än dem, för hvilka den egentligen är afsedd. Nästan hälften,

eller 45 procent af dem, som hvarje år inträda i försäkringen, blifver eu

gång antingen sjelfständige yrkesutöfvare eller ock så kallade lösa arbetare.

Då försäkringen kommer i full verksamhet, kan antalet åt alla

dem, som ej vidare äro försäkringspligtige men hafva rätt till pension,

uppskattas till omkring 250,000 personer, oafsedt dem, som redan er
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

hållit pension. Medelbeloppet af de pensioner, till hvilka dessa utanför

försäkringen stående äro berättigade, utgör respektive 150, 100 och 70

kronor för de tre pensionsklasserna.»

»Under sådana förhållanden kan man ej med fog påstå att försäkringen

skulle i något hänseende vidga klyftan emellan de olika samhällsklasserna.

Det kommer nemligen alltid att äfven inom andra klasser

af samhället än arbetsklassen finnas ett stort antal personer, som förut

tillhört försäkringen och en gång komma att erhålla pension.»

»Det förtjenar slutligen framhållas att meranämnda grundsats

kan antagas, utan att försäkringens soliditet äfventyras, just derföre

att försäkringen skall vara obligatorisk. Det är nemligen då möjligt

att öfverskåda åldersfördelningen bland dem, som skola tillhöra försäkringen,

och att med tillräcklig noggranhet beräkna inflytandet af de

vigtigaste faktorer, som härvid komma i fråga. Missbruk och bedrägerier

låta naturligtvis äfven under sådana förhållanden tänka sig men

blifva åtminstone icke större än under andra förutsättningar. Redan den

omständigheten, att genom komiténs förslag hufvudanledningen till dessa

missbruk, eller farhågan att gå miste om förvärfvad pensionsrätt, i de

flesta fall blifvit undanröjd, talar mer än tillräckligt för denna mening.»

De anmärkningar, som, på sätt jag redan nämnt, emot försäkringens

omfattning framstälts, äro förnämligast af två väsentligen särskilda

slag; det ena går derpå ut att försäkringen ej omfattar jemväl alla

lösa arbetare eller åtminstone flera kategorier af dem, än komitén ansett

kunna medtagas; det andra slaget af anmärkningar åsyftar att sjelfständiga

mindre yrkesidkare, som väl sjelfva kunna vara arbetsgifvare men

till sin sociala och ekonomiska ställning föga eller intet skilja sig från

de arbetare, de hafva hos sig anstälde, ej allenast icke komma i åtnjutande

af de fördelar, som med försäkringens anordnande äro för andra

med dem likstälde samhällsklasser beredde, utan tvärtom genom den

ställning af arbetsgifvare, som de intaga, få förpligtelser sig pålagda,

hvilka de icke kunna uthärda.

Att åt lösa arbetare bereda tillträde till den obligatoriska försäkringen

i vidsträcktare mån, än komitén föreslagit, synes mig, åtminstone

till en början, icke tillrådligt, emedan, då dervid andra regler antagligen

i större eller mindre mån måste tillämpas, de erforderliga administrativa

anordningarna skulle blifva ytterst invecklade; och detta eger

efter min tanke jemväl tillämpning redan på den af kommerskollegium

ifrågasatta modifikationen åt komiténs förslag derutinnan, att under

försäkringen skulle inbegripas lösa arbetare, som under sex af trettio

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

37

dagar haft anställning hos samma arbetsgivare. För öfrigt torde vissa

af ifrågavarande anmärkningar förfalla, ty ofta lärer till exempel arbetsamhet

mellan betings- och styckarbetarne, å ena sidan, och arbetsgifvarne,

å andra sidan, vara sådant, att tvifvel ej kan råda derom att

arbetarne måste anses vara anstälde i arbetsgivarens arbete för hela

den tid arbetet fortgår och sålunda icke kunna hänföras till sådana, som

hafva allenast »tillfällig sysselsättning»; och i alla händelser lärer det

väl sällan förekomma att icke äfven den löse arbetaren under någon tid

af sin lefnad innehaft sådan anställning, att han, då fråga om pension

kan ifrågakomma, hunnit förvärfva sig rätt till större eller mindre sådan.

Hvad åter beträffar de mindre yrkesidkarne, särskildt jordtorparne,

så kan det icke nekas att deras ställning i socialt afseende föga skiljer

sig från de tilläfventyrs hos dem anstälde arbetarnes, men, såsom komitén

påpekat, hafva dessa i allmänhet redan innan de öfvergå till de

sjelfständige yrkesidkarnes klass genom sin föregående verksamhet förvärfvat

sig rätt till pension, så att de, då invaliditetens dagar komma,

äfven om de ej hunnit bereda sig en betryggad ekonomisk ställning, dock

ej stå utan all möjlighet att bidraga till sin egen försörjning och sålunda

ej behöfva helt och hållet underkasta sig beroendet af sine närmaste

eller af den allmänna fattigvården.

Då man emellertid icke utan synnerligen vidlyftiga anordningar,

hvilkas effektivitet dessutom blefve mycket tvifvelaktig, lärer kunna

genom en försäkring, inrättad efter den obligatoriska principen, bereda

de nu nämnda grupperna af samhällsmedlemmar rätt att under alla förhållanden

komma i åtnjutande af pension, har jag trott mig böra undersöka,

huruvida vid sidan af den obligatoriska försäkringen må kunna

anordnas äfven eu frivillig försäkring, hvars förvaltningskostnad af staten

bestriddes och som för öfrigt vore så inrättad, att den kunde operera utan

den omständlighet, som eljest med en individuel försäkring är förenad.

Jag har i detta hänseende, likasom i flera andra afseenden, som jaghär

nedan kommer att beröra, anmodat försäkringsinspektören, professoren

Anders Lindstedt, hvilken varit ledamot af nya arbetareförsäk.

ringskomitén och i sådan egenskap verkstält och öfvervakat de för

komiténs uppgift nödiga beräkningar, att såsom särskildt sakkunnig

afgifva yttrande, hvilket jag, sedan detsamma nu inkommit, anhåller

måtte få såsom bilaga åtfölja detta protokoll.

På grund af hvad han rörande möjligheten att anordna en dylik

frivillig försäkring anfört och dertill jag torde få hänvisa, har jag tilllåtit

mig att till komiténs förslag foga särskilda stadgande! i detta

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

afseende, hvilka jag anhåller att få underställa Eders Kongl. Maj:ts

pröfning.

I sammanhang härmed torde jag äfven få nämna att från några

håll äfven anmärkts att en person, som redan ingått i försäkringen,

men sedermera öfvergått till annan samhällsställning, borde få genom

fortsatt erläggande af afgifter förvärfva rätt till högre pension än den,

som kunde honom tillkomma på grund af de vid hans öfvergång erlagda

afgifter, och att jag ansett komiténs förslag böra äfven i detta

afseende erhålla ett tillägg (se lagförslaget § 16).

Med dessa modifikationer i komiténs förslag tror jag mig hafva

i väsentliga delar förtagit betydelsen af de anmärkningar, som från de

lösa arbetarnes och de sjelfständige mindre yrkesidkarnes sida billigtvis

kunna göras deremot att de icke enligt komiténs förslag direkt inbegripas

under försäkringen. Att de vid fortsättningen af försäkring och

vid begagnande af den särskildt, anordnade frivilliga försäkringen sjelfve

måste erlägga hela beloppet af de afgifter, som erfordras för deras

pensionering, och att pensionernas förhöjning ej kan utsträckas i vidare

mån, än jag i det af mig omarbetade förslaget ifrågasatt, äfvensom att

de sålunda frivilligt erlagda afgifterna ej få tillgodoräknas äfven arbetstagarnes

hustrur beror hufvudsakligen på försäkringstekniska grunder.

Om sålunda, hvad de lösa arbetarnes och de sjelfständiga mindre

yrkesidkarnes egen försäkring beträffar, de nämnda ändringarna i komiténs

förslag böra tillfredsställa billiga fordringar, så qvarstår obemött

af de förut af mig omnämnda anmärkningarna allenast den, att de små

yrkesidkarne i vissa fall känbart kunna tyngas af den enligt förslaget

stadgade skyldigheten för dem att genom afgifters erläggande bidraga

till de hos dem anstälde arbetarnes pensionering. Ofta lärer väl desse

yrkesidkares verksamhet bedrifvas förnämligast med tillhjelp af hustru,

hemmavarande barn och mågar, hvilka stå till hvarandra i det förhållande,

att egentligen ingen af dem kan anses vara den andres arbetsgivare,

och möjligt är att under första tiden efter lagens tillkomst

desse yrkesidkare, der så låter sig göra, söka ordna sig på dylikt

sätt, för att derigenom undgå pensionsafgiftema, men antagligt är att

i samma mån som försäkringens välsignelser på skilda håll komma att

visa sig i form af pensioner åt invalider, som derförutan skulle fallit

fattigvården till last, de mindre yrkesidkarne på grund af anspråk från

de hos dem arbetande, de må nu vara hustru, hemmavarande barn,

mågar eller oskylde, tvingas inordna sig under lagens syfte, så framt

de skola erhålla några biträden, och under sådana förhållanden kan det

ej nekas att komiténs förslag understundom kan blifva för dem såsom

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 22.

39

arbetsgivare tryckande. Jag anser derföre att någon lindring bör beredas

dessa yrkesidkare, handtverkare, mindre jordbrukare, jordtorpare

med flere och har tänkt mig att för sådant ändamål bör i förslaget

intagas en bestämmelse derom att arbetsgivare, som för året icke påförts

annan bevillning än antingen för fastighet till värde af högst 3,000

kronor eller för inkomst af kapital och arbete, uppgående till högst

800 kronor, skall ega att af statsmedel återbekomma hvad på hans

andel belöper af de pensionsafgifter, som han visar hafva blifvit erlagda

för en hvar under samma år hos honom anstäld arbetare, derest anmälan

derom sker i viss angifven ordning. Att noggrant beräkna den utgift,

som härigenom åsamkas statsverket, är, innan erfarenhet härom

vunnits, mycket svårt. Försäkringsinspektören har (se hans yttrande

§ 7 sid. 35) antagit denna utgift till ungefär 10 procent af arbetsgifvarnes

hela bidrag d. v. s. att hvar 10:de arbetare eller tjenare skulle

hafva en husbonde, som folie under kategorien af sådana arbetsgivare,

Indika egde få sina afgifter tillbaka. Statens bidrag skulle då ökas

med omkring 200,000 kronor och arbetsgifvarnes minskas med samma

summa.

Om derjemte den nedsättning i allmänhet af arbetsgifvarnes bidrag

till pensioneringen, som jag här nedan kommer att föreslå, vinner bifall,

torde icke med fog kunna påstås att försäkringen för de mindre yrkesidkarne

skulle komma att innebära någon tyngande börda.

I afseende å försäkringens omfattning anser jag för öfrigt, på de

af kommerskollegium i dess underdåniga utlåtande (sid. 13—15) anförda

skäl, att hvad komiténs förslag innehåller om försäkring af sjöfolk,

såväl besättning som befälhafvare, icke för närvarande och innan lämpligare

sätt för dess anordnande kan utfinnas bör göras till föremål för

någon framställning till Riksdagen.

Beträffande de från vissa håll i afseende å den så kallade barnpensioneringen

framstälda anmärkningarne att den borde utsträckas jemväl

till barn, som lefva efter, då icke försäkrad mans enka, som efter

mannens död antagit försäkringspligtig anställning och vunnit pensionsrätt,

aflider, äfvensom till oäkta barn, så ehuru dessa anmärkningar äro

mycket behjertansvärda, måste jag dock hemställa att de icke för närvarande

må föranleda några tillägg till förslaget, emedan derförut vissa

utredningar erfordras rörande de närmare vilkor, hvarunder dessa barns

intagande i försäkringen må medgifvas.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Fördelningen

af kostnaderna

för för■

säkringen.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Hvad beträffar frågan om hvem, som skall bestrida kostnaden för

försäkringen, har komitén, såsom jag förut nämnt, tänkt sig såsom regel

att pensionsafgifterna skola erläggas till ena hälften af arbetstagaren

och till den andra af arbetsgifvaren. Med dessa afgifter och räntan

af den fond, hvartill de skola ingå, är afsedt att bestrida dels pensionerna

för alla de arbetstagare, som under normala förhållanden ingå i

försäkringen, dels ock pensionerna för deras hustrur samt understöden

till barnen. Hvad åter angår de kostnader derutöfver, som erfordras

dels för att den nuvarande generationen intill 55 år medtages i försäkringen

under väsentligen samma vilkor som de under normala förhållanden

inträdande, dels ock för att personer, som en gång inträdt

i försäkringen, må få deri qvarstå, äfven om de ej längre innehafva

försäkringspligtig anställning, har komitén föreslagit att dessa kostnader

skola bestridas af statsverket. Derjemte har komitén tänkt

sig att förvaltningskostnaden skall åligga staten, med undantag af några

jemförelsevis obetydliga (§ 40 i komiténs förslag) utgifter för de

för pensionsnämnderna behöfliga skrifmaterialier, postporto och skrifvarhjelp,

hvilka skulle vidkännas af kommunerna.

Emot komiténs förslag att arbetstagaren bör vidkännas hälften af

pensionsafgifterna har visserligen i några utlåtanden den anmärkningen

gjorts att, då arbetstagaren är den, som skulle draga den direkta

nyttan af försäkringen ej allenast för sig sjelf utan äfven för sin hustru

och sina barn, och detta dertill i betydligt högre grad än om han i

någon enskild försäkringsanstalt eller på annat sätt skulle vilja förvärfva

sig och de sina de trygga fördelar, som nu genom statens försorg

skulle beredas dem, till en del med lagstadgade bidrag från andra

samhällsklasser, hvilkas skyldighet att härvid stå honom bi icke odeladt

erkännes, det kan ifrågasättas, huruvida icke arbetarne borde betala

större del af pensionsafgifterna än komitén föreslagit. Men de flesta

myndigheter, som i denna fråga yttrat sig, hafva biträdt komiténs förslag

härutinnan.

Hvad beträffar skyldigheten för arbetsgifvarne att till pensioneringen

bidraga, hafva många anmärkningar förekommit. Till stöd för sitt förslag

härutinnan har komitén (del I sid. 58) framhållit, bland annat att, derest

försäkringen skall lemna ett nöjaktigt resultat, kostnaden för densamma

blifver så stor, att den ej kan helt och hållet bestridas af de försäkrade

sjelfve, emedan inom de samhällsklasser, för hvilka försäkringen

vore afsedd, den ekonomiska bärkraften är ringa; samt att derför

enligt komiténs åsigt en del af kostnaden bör bestridas af de försäkrades

arbetsgifvare, emedan försäkringen kommer att för dem dels

i viss mån innebära en aflösning af skyldigheter, som åligga dem på

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kong). May.ts Nåd. Proposition No 22.

grund af gällande lagstiftning eller äfven derförutan alltmera erkännas,

dels ock medföra direkta fördelar. I förra afseende! hänvisar komitén

till åtskilliga författningar, för hvilkas innehåll lemnas närmare redogörelse

(del I sid. 58—60), hvarjemte komitén erinrar om det förhållandet

att arhetsgifvarne i flera fall, utan att dertill genom arbetsaftalet

hafva iklädt sig någon förpligtelse, lemna bidrag till pensionskassor och

olycksfallsförsäkring för sina arbetare. I fråga åter om de direkta fördelar,

som genom invaliditetsförsäkringen skulle komma att tillskyndas

arbetsgifvarne, yttrar komitén, bland annat, följande:

»Onekligen är det arbetsgifvarne, som hafva det närmaste intresset

af försäkringens sociala verkan, och det är tydligt att det för utvecklingen

af känslan af samhörighet och gemensamhet i intressen mellan

arbetsgifvarne och arbetarne är af största betydelse att de gemensamt

bära bördan.»

»Den minskning af fattigvårdskostnaderna, hvilken genom försäkringen

beredes, kommer företrädesvis arbetsgifvarne till godo. På grund

af statistikens bristfällighet är det ytterst svårt att vinna en föreställning

om det belopp, som härvid kommer i fråga. Med ledning af 1884

års komités undersökning angående fullt försörjda fattighjon i riket år

1885, har komitén dock sökt åstadkomma en uppskattning af detta belopps

storlek.»

»Under år 1885 utgjorde hela antalet fullt försörjda fattighjon i

rundt tal 55,000. Med en medelkostnad för en hvar af 90 kronor om

året, uppgick hela den årliga kostnaden för dem till nära 5 millioner

kronor eller 55 procent af årets samtliga utgifter för fattigvården, Indika

belöpte sig till 9 millioner kronor. Antages försäkringen hafva varit i

verksamhet så länge, att den hunnit göra sitt inflytande fullt gällande,

torde man, utan att göra sig skyldig till öfverdrift, kunna påstå att alla

de personer, hvilka först efter uppnådda 55 års ålder erhållit full fattigförsörjning,

då icke skulle varit i behof af sådan, äfvensom att en fjerdedel

af kostnaden för försörjningen af barn under 15 års ålder skulle

iubesparats. Den allmänna fattigvården skulle således fritagas från att

fullt försörja 22,000 personer och den årliga kostnaden för densamma

minskas med omkring 2 millioner kronor. Antager man derjemte att

försäkringens verkan i fråga om de fattighjon, som icke erhålla full

försörjning, är proportionel mot den nyssnämnda, skulle hela fattigvårdstungau

minskas med 40 procent eller 3,600,000 kronor. Hänförd till

kostnaden för fattigvården år 1890, hvilket år komiténs beräkningar afse,

skulle minskningen utgöra mera än 4 millioner kronor.»

Med afseende derå att minskning i fattigvårdstungan i följd af

Bih. till Riktd. Blot. 181)0. 1 Rami. 1 Afd. 10 lläft. G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kongl. Maj.is Kärl. Proposition K:o 22.

försäkringen ej genast utan endast småningom inträder, beräknar komitén

att minskningen i närvarande stund för arbetsgifvarne icke kan

anses hafva högre värde än en minskning af omkring en tredjedel utaf

deras bidrag till försäkringen. Komitén fortsätter vidare:

»Det är uppenbart att icke alla arbetsgivare komma att draga fördel

af denna lindring i fattigvårdstungan i proportion till deras nuvarande

utskylder för den allmänna fattigvården, och det är naturligtvis

ytterst svårt att öfver hufvud angifva, hvilka klasser af befolkningen

häraf skola hafva största vinsten. Af intresse är emellertid att undersöka

förhållandet emellan städerna och landsbygden i detta hänseende.

Antalet personer öfver 15 års ålder, hvilka tillhöra de af försäkringen

omfattade klasserna, uppgick enligt 1890 års folkräkning — dervid personer

emellan 15—18 år och ett fåtal öfver 70 år inberäknats — till

868,000, af hvilka 587,000 kommo på landsbygden och 281,000 på städerna.

Man kan derföre beräkna att omkring 2/s af de försäkrade

komma att tillhöra landsbygden och V3 städerna. Fattigvårdskostnaden

uppgick under år 1890 till 673 millioner kronor å landsbygden och 4

millioner kronor i städerna. Landskommunerna skulle således för sin

fattigvård komma att hafva omkring 25 procent större fördel af försäkringen

än stadskommunerna.»

I de afgifna utlåtandena hafva från en del håll framstälts invändningar

mot att arbetsgifvarne skulle åläggas bidraga med så stort belopp

som hälften till de afgifter, som för pensionerna under normala

förhållanden blefve erforderliga, och redan inom komitén påyrkades till

och med att arbetsgifvarens hela bidrag till försäkringen skulle läggas

på allmänna bevillningen. Om jag ock måste ifrågasätta, huruvida

komiténs skäl till stöd för dess förslag äro i allo fullt grundade,

så synes det mig dock icke kunna förnekas att, då försäkringen,

såsom nu är fallet, inskränkts till mera fast anstälde arbetstagare,

arbetsgifvarne, hvilka äro de, som i första hand draga nytta af arbetstagarnes

enda tillgång, deras arbetskraft, och förbruka den, också

hafva åtminstone en moralisk förpligtelse att, så vidt det utan verkligt

betungande för arbetsgifvarne kan ske, bidraga till sina arbetares försörjning

på ålderdomen eller då deras helsa och krafter eljest blifvit

brutna. Också hafva endast i vissa fall anmärkningarna mot den föreslagna

skyldigheten för arbetsgifvarne att bidraga till afgifterna grundats

uteslutande derpå att sådan skyldighet ej alls kunde dem åligga, utan

i de flesta fall hafva anmärkningarna motiverats antingen dermed att de

bördor, som sålunda skulle läggas på arbetsgifvarnes skuldror, ej kunde

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 22.

af dem bäras, eller ock dermed att, då fördelarne af försäkringen ej

komme uteslutande arbetsgifvarne till godo utan äfven öfriga samhällsklasser,

bördorna borde emellan arbetsgifvarne och samhället

fördelas, hvarjemte man velat göra gällande att arbetsgifvarnes nu

ofta visade omsorg mot arbetslösa eller sjukliga arbetare, som varit

hos dem anstälda, kunde komma att minskas, om arbetsgifvarnes bidrag

till försäkringen blefve allt för strängt reglerade.

Det sista skälet synes mig vara utan någon verklig innebörd, ty

icke lärer det rent personliga förhållandet mellan arbetsgifvarne och

deras arbetare, om ett sådant i särskilda fall existerar, lida annat afbräck

af en lagstiftning, sådan som den ifrågavarande, än om denna

lagstiftning pålägger arbetsgifvaren sådan tunga, att han icke, der han

eljest är benägen derför, han följa sin önskan att i nödens stund bistå

sina arbetare, utan frågan reducerar sig egentligen dertill, huruvida lagstiftningen,

om komiténs förslag bifalles, blifver så betungande, att

detta icke varder honom möjligt. Att en statens tjensteman får sin pension

af staten förklaras deraf att staten är hans arbetsgifvare; att arbetaren

berättigas att åtminstone till någon del få sin pension af arbetsgifvaren

kan möjligen ur samma grund härledas, och modifikation deri

antagas böra ske företrädesvis med hänsyn dertill huruvida arbetsgifvaren

är i stånd att underkasta sig denna uppoffring. Men att deremot

lägga arbetsgifvarnes bidrag, så vidt de direkt afse arbetstagarnes

egen pensionering, omedelbart på samhället leder med konseqvens dertill

att äfven arbetarnes egna bidrag till deras pensionering böra drabba

staten och slutligen ytterst dertill att staten bör pensionera hvarje

medlem af samhället.

I hvad mån arbetsgifvaren bör bidraga till arbetarens pensionering,

synes till en del böra bero på, utom hvad jag redan nämnt om förmågan

dertill, i hvad mån arbetsgifvaren tillgodogör sig och förbrukar

arbetstagarens arbetskraft. Att i hvarje särskildt fall utröna

detta låter sig emellertid icke göra, utan man måste dervid nöja sig

med en approximativ visshet, som dock till viss grad kan hemtas från

vår statistik om fattigvården, hvilken rör sig med förhållanden, som

härleda sig från förbrukningen af krafter, livilka hufvudsakligast utgjort

kroppsarbetarnes enda tillgång och endast undantagsvis varit, förenade

med ekonomiska eller andra underlag. Utom de sitfror, somafkomitén

rörande fattigvården anförts, tillåter jag mig påpeka att fattigvårdskostnaden

i riket under 1877 utgjort omkring 7 millioner, men stigit

under 1888 till fl V., och under 1892 till öfver 11 Va millioner kronor;

att denna tillväxt af kostnaden icke endast är att tillskrifva folkmäng
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

dens ökning eller ökning af underhållskostnaden i allmänhet, i ty att

understödstagarnes antal i procent af folkmängden vuxit från 4,3 procent

för 1877 till 5,t för 1888 och till 5,3 procent för 1892, medan å andra

sidan medelkostnaden för hvarje understödstagare år 1877 utgjort 37,

1888 39 och 1892 46 kronor; att fattigvårdskostnadens allt starkare

tillväxt sålunda till stor del berott på ökningen i antalet af dem, som

anlitat fattigvården; och att den omständigheten att tillväxten i dessa

kostnader under de 5 åren 1888—1892 varit fullt lika stor som under

de 12 åren 1877—1888 tyder på att något stillestånd i tillväxten icke

så snart är att förvänta.

På grund af hvad jag nu anfört synes mig, om för öfrigt arbetsgifvarnes

bidrag icke blifva för dem och såmedelst äfven för våra

näringar alltför betungande, att arbetsgifvarne böra i första hand ansvara

för de bidrag till arbetarnes pensionering, som icke kunna läggas

å de senares egna skuldror.

Deremot synes vara uppenbart att arbetsgifvarne ej kunna anses

hafva skyldighet att understödja arbetarnes familjer, och derför kan

jag icke undgå finna att komitén gått för långt, då den velat ålägga

arbetsgifvarne att lemna bidrag äfven till pensioneringen af arbetstagarnes

hustrur och till understöd åt deras minderåriga barn. Från den

del af pensionsafgifterna, som belöper härå, böra derför enligt min åsigt

arbetsgifvarne fritagas; men då af hvad förut angående hustrupensioneringens

innebörd anförts torde framgå, af hvilken stor betydelse för

arbetsklassens sociala ställning är att denna pensionering införes, och

då densamma, så ordnad som komitén föreslagit den, med dess komplement

af understöd i vissa fall åt barnen, i ekonomiskt afseende ställer

sig afsevärdt billigare än andra hittills tillämpade system för arbetarefamiljernas

pensionering, synes mig att staten icke bör underlåta att

i sammanhang med arbetarnes egen pensionering ordna denna fråga

och, då högre afgifter för försäkringen än som i komiténs förslag

ifrågasatts, tilläfventyrs skulle blifva för arbetarne alltför betungande, sjelf

åtaga sig de med familjernas pensionering förenade utgifterna. På grund

af hvad sålunda af mig anförts anser jag mig böra hemställa att afgifterna

för arbetstagarne bibehållas vid de af komitén föreslagna belopp,

men att arbetsgifvarnes bidrag minskas med så stort belopp, som motsvarar

statens kostnad för öfvertagandet, af hustru- och barnpensioneringen.

Såsom förut nämts, har komitén jemväl föreslagit att staten skulle

ikläda sig den kostnad, som härledde sig deraf att en person, som inträdt

i försäkringen, oaktadt öfvergång till icke försäkringspligtig an
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kongl. Mäj.is Nåd. Proposition N:o 22.

45

ställning, skulle få i försäkringen qvarstå. I denna del har ingen anmärkning

förekommit, och för min del anser jag mig böra biträda komiténs

förslag härutinnan.

Gillas hvad jag här nedan kommer att föreslå dels i fråga om

hvilka yrkesgrupper och åldersklasser af den nuvarande generationen

böra i försäkringen medtagas, dels ock beträffande sättet för beräknandet

af det bidrag, som till försäkringen årligen bör af staten för nu

ifrågavarande ändamål tillskjutas, lärer, enligt de af försäkringsinspektören

i förut åberopade yttrande under § 5 (sid. 27—32) gjorda kalkyler,

detta statens bidrag kunna beräknas motsvara ett tillskott af 13

öre till pensionsafgiften för hvarje manlig försäkrad och vidare, med

hänsyn till proportionen mellan antalet försäkrade i första och andra

pensionsklasserna, utan risk och af praktiska skäl lämpligen kunna bestridas

genom ett tillskott till hvarje pensionsafgift i sistnämnda pensionsklasser

af 15 öre i den första och 10 öre i den andra klassen.

Då, enligt komitéförslaget, afgifterna skola, såsom jag förut nämnt, erläggas

genom att motsvarande pensionsmärken från statsverket inköpas

och makuleras, torde statens ifrågavarande bidrag år för år böra utgå

på det sätt, att hvarje år till pensionskassan från statsverket utbetalas

så stort belopp, som efter nyss angifna grund svarar mot de pensionsmärken

af första och andra klasserna, som under nästföregående år

från statsverket blifvit afyttrade.

I händelse hvad jag sålunda förordat vinner bifall, komma pensionsafgifterna,

som af arbetstagare och arbetsgivare tillsammans skola för

vecka erläggas, att utgöra:

i första pensionsklassen ........................................ 40 öre

» andra » ...................................... 25 »

» tredje » ......................................... 15 i>

deraf arbetarne skola erlägga:

i första pensionsklassen ......................................... 25 öre

» andra » ......................................... 15 »

>> tredje » .......................................... 10 »

och arbetsgifvarne gälda återstoden.

I fråga om årliga totalkostnaden, som statsverket för hustru- och

barnpensioneringen samt för de i försäkringen eu gång inkomna personernas

qvarstående deri skulle få vidkännas, hänvisar jag till hvad försäkringsinspektören

i förenämnda yttrande anfört under § 7 (sid. 34—36).

Enligt detta skulle statsbidraget för dessa ändamål från omkring 1,600,000

kronor under första tiden småningom stiga, så att det efter 30 år upp
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

ginge till omkring 2,423,000 kronor, allt utan hänsyn till den ökning

häri, som kan tillkomma i följd af folkmängdens ökning.

Såsom förut nämnts, har komitén föreslagit att, på det försäkringens

fördelar äfven skulle komma den nuvarande generationen till

godo, i försäkringen skulle intagas alla dem af ifrågavarande yrkesgrupper,

som vid lagens trädande i kraft ej uppnått 55 års ålder.

Den förhöjda kostnaden härför uppskattas af komitén till ett kapitalvärde

af omkring 68 millioner kronor, under förutsättning att denna

kostnad amorteras under den tid af omkring 80 år, som bördan af

denna anordning komme att göra sig känbar. Att lägga denna börda

för arbetare, som icke under normala förhållanden inträda i försäkringen,

på dem och deras arbetsgivare låter sig icke rimligtvis göra, lika litet som

det kan vara med rättvisa förenligt att fördela bördan på alla dem, som tillhöra

försäkringen, och derföre har också komitén föreslagit att densamma

bör af staten öfvertagas. Men då de välgörande verkningarne

af den nuvarande generationens intagande i försäkringen icke torde

annat än medelbart sträcka sig utöfver den tidrymd, komitén tänkt sig,

synes hvad komiténs förslag innebär (se här ofvan sid. 15) i fråga

om den tid, hvarunder och de belopp, med hvilka statsbidraget skulle

utgå, och hvarigenom denna börda hufvudsakligast och för everldliga

tider skulle komma att belasta kommande generationer, icke vara med

billighet öfverensstämmande. Detta har ock af kommerskollegium i dess

utlåtande anmärkts. I sammanhang härmed har ock kollegium ifrågasatt,

huruvida icke den öfre åldersgränsen för den nu lefvande generationens

intagande i försäkringen, 55 år, kunde nedsättas t. ex. till 40 år,

allrahelst som pensionerna för senare inträdande i allt fall blefve jemförelsevis

små.

För min del anser jag hvad af kommerskollegium så i fena som andra

afseendet anmärkts fullt befogadt och den maximigräns af ålder för

rätt till inträde i försäkringen, som af kollegium ifrågasatts, eller 40 år,

synes mig äfven lämplig, till stöd hvarför jag tillåter mig särskildt påpeka

att, då invaliditeten i medeltal inträffar vid 61 års ålder, det skulle

med den af komitén föreslagna åldersgränsen, 55 år, och den i dess

förslag bestämda väntetiden af 5 år ej sällan komma att inträffa att

arbetstagaren blefve invalid före väntetidens utgång och att han således,

der olycksfall ej vore orsaken, ingen pension erhölle. Dessutom skulle,

om generationen 40—55 år genast från början medtoges, dess medlemmar

i regeln erhålla mera än dubbelt så stor pension, som svarade mot

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

värdet af de för dem erlagda afgifterna, och detta ändock oberäknadt

hustrurnas och barnens pensionering.

Försäkringsinspektören har i förenämnda yttrande under § 6 (sid.

32—34) beräknat kapitalvärdet af tilläggskostnaden för intagandet i

försäkringen af den nuvarande generationen af ifrågavarande yrkesgrupper

intill 40 år till i rundt tal 37 millioner kronor, hvilket således

betydligt understiger det belopp af 68 millioner kronor, som komitén

beräknat för den händelse äfven åldersklasserna 40—55 år medtoges.

Räntan å 37 millioner kronor efter 3 V2 procent utgör 1,295,000

kronor; och då amorteringstiden, äfven om allenast åldersgrupperna till

40 år medtagas, ej torde behöfva inskränkas under 80 år, skulle annuiteten

derför utgöra 1,383,000 kronor. Jag tillåter mig här påpeka att

denna siffra icke är ovilkorlig, utan att ifrågavarande afsättning eller

amortering i viss mån kan lämpas efter statsverkets ställning och behof

för hvarje särskild! år.

Enligt komiténs förslag skola afgifterna för de under normala förhållanden

i försäkringen inträdande arbetstagare, hustru och barn deri

jemväl inbegripna, utgå efter systemet med fasta premier, d. v. s. för

hvarje år med lika stora afgifter och dessa så afpassade, att de jemnt

motsvara försäkringens värde för medelåldern vid inträdet i försäkringen.

Då under de första åren jemförelsevis få pensioner behöfde utbetalas,

skulle under dessa år en betydlig kapitalbildning ega rum,

hvilken komme att fortgå, intill dess jemvigt i förhållandet mellan inkomster

och utgifter inträdt, eller omkring 80 år från försäkringens

början. Bortsedt från inflytandet af förändringar i folkmängden, komme

denna fondbildning att ske genom afsättning under de första fem åren

af influtna afgifter till belopp af 9 V2 millioner kronor årligen. Derefter

komme afsättningarna af pensionsafgifter att minskas och efter omkring

25 år komme fonden att växa allenast genom räntevinstens läggande

till kapitalet. Efter denna periods utgång komme äfven räntorna att

tagas alltmera i anspråk för utgifternas bestridande, till dess slutligen

efter 60 — 80 års förlopp från försäkringens början någon nämnvärd ökning

af fonden ej vidare ifrågakomma. Fondens storlek komme att utgöra

efter 10 års förlopp ungefär 100 millioner kronor, efter 40 år

300 millioner kronor och efter 80 år omkring 393 eller i rundt tal 400

millioner kronor. Dessa kalkyler af komitén äro grundade på att fondens

tillgångar göras fruktbärande genom utlåning efter eu räntefot al

3 ''A procent.

Fondbildningen.

Räntefoten.

Periodiska

utredningar.

Statsgaranti

in. m.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

48

Under det att komitén sålunda i afseende på de så att säga normala

afgifterna för försäkringen ansett att dessa borde bestämmas efter

systemet om fasta premier, har komitén deremot föreslagit att statens

bidrag dels för den nuvarande generationens intill 55 års ålder medtagande

i försäkringen och dels för bibehållandet i försäkringen af en

hvar, som deri inträda skulle utgå efter de i § 52 af komiténs förslag

angifna grunder, till följd hvaraf detta bidrag, såsom förut nämnts

(sid. 15 här ofvan), ifrån att under första året utgöra allenast 3,000

kronor efter hand komme att stiga, så att det efter 15 år uppginge

till 600,000 kronor, efter 30 år till omkring 3 millioner kronor samt

efter 80 år och allt framgent till omkring 7:!A millioner kronor.

I afseende å denna anordning af det tillskott, som statsverket borde

lemna, har anmärkts att det vore obilligt att för all framtid belasta

kommande generationer med utgifter för ändamål, hvaraf den hufvudsakligaste

nyttan tillfälle deras föregångare, hvarför ock yrkats att

kapitalvärdet af detta tillskott borde amorteras under loppet af 80 år,

livilket ock af mig förordas. Ett sådant sätt att ordna saken skulle emellertid

föranleda ökning af kapital- eller fondbildningen, så att denna,

enligt komiténs beräkning, skulle uppgå till omkring 615 millioner kronor,

hvilket belopp dock skulle, enligt försäkringsinspektörens oftanämnda

yttrande, på grund af de utaf mig föreslagna modifikationerna

i komiténs förslag komma att stanna vid 570 millioner kronor.

Kommerskollegium synes föreställa sig att denna kapitalbildning

skulle genom vissa modifikationer kunna nedbringas, utan att leda till

nämnvärd obillighet mot kommande generationer, men genom den af

komitén i dess motiv (del I sid. 66—73) och af försäkringsinspektören i

hans yttrande (§ 8 sid. 36—41) verkstälda utredning, för hvilken det

skulle blifva allt för vidlyftigt att här i detalj redogöra, torde framgå

att sådant icke i någon väsentlig mån låter sig göra, utan att, derest

man vill i väsentligare grad undvika samlande af fond, den tidpunkt

förr eller senare måste inträffa, då försäkringsafgifterna för den då

lefvande generationen komma att öfverskjuta det belopp, hvarmed dessa

afgifter i förhållande till försäkringens verkliga värde för samma generation

egentligen borde utgå, något som af försäkringsinspektören med

ett slående exempel framhålles å sid. 40 i hans yttrande. Jag anser

mig således icke böra ifrågasätta någon modifikation i systemet om

fasta premier, likasom jag vidhåller hvad jag förut förordat beträffande

sättet för statsbidragets erläggande.

Hvad angår den kapitalbildning, som, i händelse af bifall härtill,

skulle ega rum, så bör först bemärkas att densamma icke kunde i dess

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

helhet tillskrifvas nu ifrågasatta lag. En del af de besparingar, som

nu komma att ingå till förevarande fond, skulle nog under alla förhållanden

komma att uppstå och således, oafsedt ifrågavarande lagstiftning,

på ett eller annat sätt ingå i landets penningmarknad. Hvad

den öfriga delen af dessa besparingar angår, så torde, med hänsyn

till beloppen af senare årens kapitalbesparingar och med afseende å

den på alla områden ständigt stigande utvecklingen af våra näringar,

denna del icke blifva större, än att den bör kunna finna användning,

utan att i afsevärdare grad försvåra användningen af den öfriga

penningtillgången. De stora konverteringar, som redan börjat och

säkerligen ännu under många år komma att fortgå, af våra jordbruksskulder,

jernvägs- och kommunallån med mera göra det önskvärdt att

inom landet tillgångar dertill kunna beredas, på det att, i den mån landets

penningeförhållanden i öfrigt det medgifva, åtminstone en del af den

utländska skuld, som nu tynger på landet, må kunna aflyftas. De

siffror, komitén meddelat angående kapitalbildningen i landet under

senare åren, synas ock gifva stöd åt den meningen att farhågorna för

den kapitalbildning, som skulle blifva en följd af ifrågavarande lagförslags

antagande, äro väl öfverdrifna. Enligt dessa siffror hade

under de senaste 20 åren depositionsrörelsen i våra enskilda banker

ökats från 68 millioner kronor den 31 december 1871 till omkring

325 millioner kronor den 31 december 1892, samt de i sparbankerna

innestående medlen från 57 millioner kronor den 31 december 1870

till 300 millioner kronor samma dag år 1890. Ökningen, upplyser

komitén, var starkast under första hälften af 1870-talet, då bankerna

årligen fingo i medeltal emottaga 28—29 millioner kronor. Likväl

hade under denna tid depositionsräntan stigit och under andra hälften

af samma årtionde nått ett maximum. Under 1880-talet hade densamma

fallit och år 1890 nedgått till ett minimum för att derefter åter stiga.

Insättningarne vore under sistnämnda period mindre betydande. Med

beräkning af en medelräntefot af 4 procent kunde insättningen i alla

dessa banker under de senaste 20 åren anslås till i medeltal något

öfver 10 millioner kronor om året. Jemförd med denna kapitalsamling,

som under de senaste 20 åren ökats från omkring 125 till mer än 600

millioner kronor, syntes, yttrar komitén, den förutsatta fondbildningen

af knappast 400 millioner kronor under de följande 80 åren icke böra

verka afskräckande.

Hvad komitén sålunda yttrat synes mig hafva väsentligen samma

betydelse äfven i afseende å den fondbildning, som den af mig förBih.

till ltiksd. Prut. 1895. J Sami. 1 Afd. 1(J Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

ordade amorteringen af kostnaden för den nuvarande generationens

medtagande i försäkringen skulle komma att medföra.

Att en fondbildning, sådan som här är i fråga, skulle i väsentligare

mån inverka på ställningen af den allmänna räntefoten i landet är sålunda,

enligt min åsigt, icke mycket sannolikt; och särskildt tillåter jag

mig påpeka att, med de förbindelser i finansielt afseende vi nu mera

hafva på utlandet, penningtillgången inom landet icke uteslutande är

bestämmande för räntefoten.

Betänkligheter hafva uttalats rörande det menliga inflytandet, som

en dylik fondsamling kunde komma att hafva på näringslifvet i allmänhet,

och kommerskollegium har (sid. 41 och följande) anmärkt,

utom faran för ett betydligare räntefall, dels att kapitalets fastläsande

på ett ställe, nemligen hos den myndighet, som skulle hafva penningförvaltningen

om hand, skulle försvåra dess fördelande öfver

hela landet, dels ock att säkerheterna vid placeringen måste vara af

yppersta slag och i följd häraf placeringen blifva förknippad med svårigheter.

I afseende å dessa anmärkningar vill jag ju icke förneka att,

om ej anordningar vidtagas för att fördela de besparingar, som under

första tiden inflyta, svårigheter visserligen kunna möta att göra dem

på bästa möjliga sätt fruktbärande, men jag håller före att, då anspråken

från fondens sida ej behöfva ställas högre än å en ränta af omkring

3V2 procent, tillräckligt goda säkerheter att upptaga ett kapital, som

för år icke öfverstiger hvad under hvart och ett af de senaste åren samlats

och vunnit placering emot i allmänhet vida högre ränta, ej lära saknas.

Om man tager i betraktande förhållandena under de senast förflutna 40—50

åren, så skulle man under denna tid, t. ex. vid bildandet af hypoteksföreningarne

och vid byggandet af jern vägar, utan tvifvel tvärtom ansett det

för en stor fördel för vårt land, om man då kunnat begagna sig af en

dylik fond för att få de behöfliga lånemedlen för billigt pris. Och hvad

särskildt jordbruket beträffar, har detta fortfarande, såsom nogsamt är

bekant, stort behof af billigare låneräntor, och det är anledning hoppas

att för denna näring fonden må kunna blifva till gagn och nytta. Det

behöfves ej stor räknekonst för att finna att genom de billigare lånevilkor,

som på detta sätt kunna erbjudas de skuldsatta näringarna, särskildt

jordbruket, vinsten genom de minskade räntorna i flertalet fall

mer än fullt skall uppväga jordbrukarens utlägg i pensionsafgifter för

sina tjenare. Att uti hopsparandet af en fond se endast faror och svårigheter,

men icke tänka på de minst lika stora fördelar, som för ett

land som Sverige af en dylik fondbildning måste härflyta, synes vara

väl ensidigt. Det vill till och med förefalla, som om dessa fördelar,

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 22.

äfven om en del enskilda intressen under öfvergångstiden skulle komma

att något lida, hvilket dock icke är påtagligt, redan i och för sig fullt

uppväga de möjliga svårigheterna, och att man skulle i skapandet af en

dylik fond lika väl kunna finna ett ytterligare skäl för genomförandet

af arbetareförsäkringen som för motsatsen.

Men om ock sålunda af hvad jag nu anfört torde framgå att fondbildningen,

enligt min åsigt, icke är af skadligt inflytande på den ekonomiska

ställningen i landet utan snarare tvärtom, så kan jag deremot icke undgå att

inse räntefotens stora betydelse för pensionsfondens möjlighet att fullgöra

de förbindelser, som skulle komma att åligga densamma. Enligtkomiténs

beräkningar skulle, sedan försäkringen nått sin fulla utveckling, fondens

utgifter uppgå till omkring 33 millioner kronor om året samt dess

inkomster af veckoafgifter till ll3/4 millioner kronor, af statens bidrag

till 7 3/4 millioner kronor och af räntor till 133/4 millioner kronor. Dessa siffror

ställa sig visserligen något olika, derest komiténs förslag modifieras på

sätt jag förordat, men betydelsen af räntefoten undergår derigenom ingen

väsentlig ändring. Det blifver sålunda tydligt att en konstant lägre räntefot

än 3 ''/•> procent i längden kan inverka på kassans förmåga att lemna

pensioner till samma belopp, som, enligt komiténs på nämnda utlåningsränta

grundade beräkningar, förutsättas; och det är detta förhållande,

som gifvit anledning till yrkandet om att staten skulle ikläda sig garanti

för kassans förbindelser. Kommerskollegium särskildt åberopar åtskilliga

omständigheter, som enligt dess åsigt*skulle utvisa ej allenast att räntan,

i stort sedt, vore i stadigt fallande, utan äfven att den antagna räntefoten,

3 ''/2 procent, vore efter nuvarande förhållanden väl hög.

Frågan huruvida den allmänna räntefoten är i stadigt fallande är

af ytterst invecklad beskaffenhet och lärer icke kunna anses vara i

någon mån uttömmande behandlad genom hvad kollegium uti sitt

utlåtande i ärendet anfört. Likaså torde det vara ganska svårt att

af räntans nuvarande läge draga några bestämda slutsatser för den

närmaste framtiden. Men i allt fall är denna fråga, principielt taget,

enligt min åsigt icke af afgörande vigt, derest det ej kan ådagaläggas

att förutsättningarna för framtiden ovilkorligen hänvisa till ett

sådant räntefall, att hela försäkringen blir utan all praktisk betydelse.

Efter en räntefot af 3 Vi procent komma medelpensionerna i do särskilda

pensionsklasserna enligt komiténs beräkningar att uppgå till respektive

250, 150 och 90 kronor, och genom ett så betydligt räntefall som

till 3 procent skulle deras belopp, såsom synes af försäkringsinspektörens

yttrande (§ 4 sid. 26), allenast komma att sjunka till ungefär

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

210, 130 och 80 kronor. Att uti en fråga som den förevarande, hvars

verkningar äro afsedda att sträcka sig långt in i framtiden, kunna förutse,

huru dessa verkningar slutligen skola utfalla, lärer icke stå i mensklig

förmåga, men såsom försäkringen skulle ordnas enligt de af mig förordade

grunder, torde den, fastän den väl på grund af vunnen erfarenhet

kan komma att behöfva modifieras i ett eller annat afseende, lättare vara

i stånd att lämpa sig efter förhållandena, än om man här skulle införa

det system, som gjorts gällande i Tyskland. Man bör på ifrågavarande

område visserligen i tid börja, men ej gå vidare framåt än i mån som

man finner fast mark under fotterna och ej hos de klasser, till hvilkas

bästa försäkringen i första hand syftar, väcka förhoppningar, som framtiden

ej mäktar inlösa, utan snarare till en början finna sig i, om misstro

och missförstånd möta, under förhoppning att, allt eftersom försäkringens

välgerningar komma att visa sig, erfarenheten skall alstra erkännande

för hvad som åtgjorts; och detta erkännande skall då blifva större

i samma mån, som dessa klasser finna frukterna af försäkringen härröra

från deras egna ansträngningar och icke kunna betraktas såsom nådegåfvor

från samhället under en eller annan form af fattigunderstöd.

Med den ifrågavarande lagstiftningen afses att åstadkomma en pensionskassa,

der de försäkrade böra ega att komma i åtnjutande af frukterna

af de för dem i kassan insatta och af kassan på bästa sätt förvaltade

besparingar, men deraf följer ock att de försäkrade ej kunna vara berättigade

att erhålla större fördelar för insatserna, än som kassans egna

tillgångar medgifva.

Någon ansvarighet för kassan bör derför i regeln icke åligga staten.

Men då kassan är grundad på beräkningar af så vidlyftig och invecklad

beskaffenhet, att det icke är möjligt för dess medlemmar att sjelfva utröna

kassans ställning, och dessutom från statens sida är af vigt att

försäkringen bedrifves efter rigtiga normer, bör genom statens försorg

verkställas periodiskt återkommande, fullständiga och noggranna undersökningar

härom tillika med utredningar om kassans verkliga ställning;

och synes mig en sådan utredning böra ske första gången redan inom

fem år från försäkringens trädande i kraft, på det att möjligen befintliga

oegentligheter må kunna så fort som möjligt afhjelpas.

I följd deraf att kostnadsberäkningarna af naturliga skäl icke kunna

hafva giltighet för all framtid, låter det tänka sig att kassan vid en

sådan utredning tilläfventyrs kan komma att visa sådant öfverskott

eller sådan brist, att en ändring af pensionsvilkoren skulle kunna

blifva erforderlig. Försäkringsinspektören har i sitt yttrande § 10 (sid.

44 och följande) närmare utvecklat, huru vid dessa undersökningar bör

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

lämpligast förfaras, och hvilka åtgärder, som i följd af deras resultat

kunna komma i fråga att vidtagas.

Då försäkringen är bygd på den grundsatsen, att pensionsafgifterna

skola för de i försäkringen nyinträdande utgöra nettopremier för deras

egen försäkring, måste de föreskrifna periodiska utredningarna af kassans

ställning, enligt försäkringsinspektörens yttrande, sålunda först och främst

gå ut på en undersökning, i hvad män de faststälda afgifterna uppfylla

detta ändamål. Visar sig dervid att afgifterna äro för låga eller för

höga, så att en förändring biff ver erforderlig, synes förändringen dock

icke höra hänföras till afgifterna, utan i stället träffa pensionsförmånerna,

så att dessa i motsvarande mån minskas eller förbättras. I fråga om

den ändring, som i dylikt fall skall med pensionsbeloppen företagas,

är det af praktiska skäl att föredraga det ändringen träffar pensionens

variabla beståndsdel och icke dess fasta del, de 50 kronorna, hvilket

ock af mig iakttagits i det omarbetade förslaget. Man har således att

i stället för de förut gällande veckoökningarna, som till en början föreslagits

till respektive 10, 5 och 2 öre per vecka, bestämma de nya

veckoökningar, som svara mot afgifternas storlek. Antager man, för att

välja ett exempel, att det vid första inom 5 år skeende revision skulle

visa sig att räntefoten bör antagas till 3 procent i stället för 3V2 procent,

som nu blifvit lagd till grund, men att de öfriga förutsättningarna

för kostnadsberäkningen fortfarande skulle hafva antaglig giltighet, så

skulle man i de tre pensionsklasserna nödgas nedsätta veckoökningarna

från 10, 5 och 2 öre till knappt 8, 4 och IV2 öre, men med bibehållande

af 50 kronor såsom den fasta delen af pensionen och med fasthållande

af de en gång för alla bestämda pensionsafgifterna. De mot en försäkringstid

af 2,000 veckor svarande medelpensionerna af respektive

250, 150 och 90 kronor, skulle då, såsom jag förut nämnt, nedgå till 210,

130 och 80 kronor. I sammanhang härmed tillåter jag mig påpeka att

först, om räntan nedginge till en konstant siffra af IV2 procent, veckoökningen

för den tredje pensionsklassen komme att försvinna och att,

om räntan konstant folie än ytterligare, bestämmelsen att ändringen i

pensionsbeloppen endast skulle träffa tilläggsbeloppen måste upphäfvas.

Vidare bör vid den periodiska undersökningen tillses, huruvida

statens bidrag i och för hustru- och barnpensioneringen samt till upprätthållandet

af pensionsrätten, med hänsyn till de redan gjorda ändringarna,

äro tillräckliga eller måste ökas.

I fråga om dem, som vid tidpunkten för en förändrings vidtagande

redan inträdt i försäkringen, eller hvilka redan fått sin pension, kan

nu äfven brist eller öfverskott förefinnas. För att kunna beräkna

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

beloppet häraf är det dock nödvändigt att man först afgör, i hvad män

dessa personer skola träffas af den gjorda förändringen. Då billigheten

torde kräfva att de, som redan kommit i åtnjutande af pension, ej lida

minskning i de dem en gång tillerkända belopp, men den förhöjda utgiften

derför ej skäligen kan läggas å de afgiftspligtige, synes mig

staten här böra träda emellan och åtaga sig ansvaret för denna. Beträffande

åter dem, som väl inträdt i försäkringen men ännu icke erhållit

pension, kan man tänka sig antingen att alla dessa äfvenledes skola

bibehållas vid de vilkor, som gälde, då de inträdde i försäkringen,

eller ock att jemväl de skola drabbas af förändringen i pensionsvilkoren,

hvilken förändring då lämpligast, i analogi med förhållandet

med de nyinträdande, endast bör gälla pensionens veckoökning för

de afgifter, som derefter erläggas eller tillgodoräknas. Af dessa båda

utvägar bar jag ansett den senare böra föredragas, dels emedan den

brist, som i det förra fallet skulle uppstå, kunde blifva allt för stor

och svår att ersätta, dels emedan skilnaden mellan de nyinträdande,

för Indika de nya vilkoren skulle gälla, och de redan försäkrade, af

Indika under alla förhållanden åtminstone några blott en kortare tid

tillhört försäkringen och det oaktadt då skulle få för hela framtiden

åtnjuta förmånen af de bättre pensionsvilkoren, skulle blifva större,

än att den billigtvis kunde försvaras genom den rent tillfälliga omständigheten,

att kassans utredning just då blifvit verkstäld, dels ock

slutligen emedan det synts mig rättvist att de redan försäkrade, om

de skola hafva rätt till förbättrade vilkor, då öfverskott visat sig vara

förhanden, äfven böra drabbas af motsvarande nedsättning, då kassan

visat brist. Med anledning häraf har jag också i afseende å de vid

tidpunkten för pensionsvilkorens ändrande redan försäkrade i det omarbetade

förslaget intagit en bestämmelse om att ändringen i hvarje

fall skall drabba veckoökningen för de afgifter, som efter sagda tidpunkt

för dem erläggas. I ofvan anförda exempel skulle således en

person, som redan tillhört försäkringens första pensionsklass under 10

års tid och hvars pensionsrätt. då representerades af 50 kronor jemte

10 öre för hvarje dittills erlagd afgift, för de derpå följande försäkringsveckorna

endast hafva att räkna 8 öre per vecka o. s. v. I händelse

af öfverskott skulle förfaras på enahanda sätt, med den skilnad

naturligtvis att det då handlade om en förhöjning af pensionens veckoökning,

i stället för en nedsättning af densamma.

Det behöfver väl knappast påpekas att förändringarna i verkligheten

väl aldrig skola blifva så tvära som vid det anförda exemplet

antagits. Visserligen äro alla menskliga-förhållanden underkastade vexling,

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

men en viss kontinuitet gör sig dock alltid gällande, och icke ens i

fråga om räntefoten torde någon kunna förutsätta att en så väsentlig

ändring som V2 procent skulle vid någon revision kunna annat än alldeles

undantagsvis förekomma.

Utöfver det, som redan i fråga om pensionsafgifternas och motsvarande

statsbidrags tillräcklighet ofvan anförts, bör slutligen vid den

periodiska utredningen för hvarje gång undersökas, huruvida kassans

tillgångar, d. v. s. den redan samlade fonden tillhopa med kapitalvärdet

af de afgifter och statsbidrag, som för de redan försäkrade ännu

komma att inflyta, fullt motsvara kapitalvärdet af förbindelserna, d. v. s.

af de redan beviljade pensionerna samt barnunderstöden och af de pensioner

och understöd, som i enlighet med de nya vilkoren beräknas

skola tillkomma.

Statens garanti i fråga om försäkringen, bortsedt från ofvannämnda

bidrag till afgifterna, skulle sålunda komma att, såsom närmare är

formuleradt i § 54 af det förslag, som inom civildepartementet uppgjorts,

inskränka sig till ansvar för den brist, som i enlighet med de

grunder, jag nu angifvit, vid den periodiska utredningen möjligen kunde

visa sig; och att eu sådan brist skulle kunna blifva af någon allvarligare

betydelse torde icke vara att befara, då de beräkningar, som lagts till

grund för försäkringen, uppgjorda af försäkringsinspektören, derjemte

undergått ytterligare undersökningar och kontrollräkningar af andra på

detta område förfarne vetenskapsmän.

Förutom de af mig nu nämnda omständigheter, under livilka staten

skulle drabbas af ansvarsskyldighet för pensionskassans förbindelser,

skulle staten, enligt det inom civildepartementet upprättade förslaget,

äfven blifva ansvarig för den brist, som genom den särskildt anordnade

frivilliga försäkringen, hvarom jag förut yttrat mig, möjligen kunde

uppstå i förmågan för denna kassa att fullgöra sina förbindelser. Denna

senare kassa bör möjligen ställas under samma administration som

den obligatoriska försäkringens, men icke med denna sammanblandas,

utan hållas derifrån helt och hållet afskild. Äfven denna fond bör

naturligtvis underkastas periodiska revisioner, hvilka lämpligast torde

böra utföras i sammanhang med utredningarna rörande den obligatoriska

försäkringens fond; och likasom delegarne i denna senare försäkring

under vissa förhållanden äro underkastade eu viss reduktion, så torde

delegarne i den frivilliga försäkringen jemväl böra vidkännas de reduktioner

i deras förmåner, som vid dylika revisioner befinnas nödiga till

följd af räntefall eller dylikt. Derest någon brist, vid den ifrågavarande

s. 56 Kontrollera mot PDF

Sammanfattning

af de

principiela

ändring arne

i komiténs

förslag.

56 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

frivilliga försäkringen kan komma att visa sig, lärer denna under alla

förhållanden i verkligheten blifva af obetydlig omfattning, och hvad

staten till dess betäckande tilläfventyrs kan blifva pligtig vidkännas

torde böra betraktas såsom ett bidrag från statens sida till uppmuntrande

af sådan försäkring.

Härmed har jag afslutat redogörelsen för, i hvilka delar komiténs

förslag, ur synpunkten af de principer, som enligt min tanke skola ligga

till grund för en obligatorisk invaliditetsförsäkring, bör modifieras och

kompletteras dels af teoretiska och dels af praktiska hänsyn; i öfverensstämmelse

hvarmed ock vidtagits deremot svarande ändringar i och

tillägg till komiténs förslag, hvilka, sammanfattade, sålunda gå derpå

ut att:

l:o) kostnaden för hustru- och barnpensioneringen, som enligt

komiténs förslag skulle åligga arbetstagare och arbetsgivare, i stället

öfverflyttas på staten samt arbetsgifvarnes bidrag till den obligatoriska

försäkringen med motsvarande belopp nedsättas;

2:o) lindring i de mindre arbetsgifvarnes bidragsskyldighet till försäkringen

i så måtto medgifves, att arbetsgivare, som för ett år icke

påförts annan bevillning än antingen för fastighet till värde af högst

3,000 kronor eller för inkomst af kapital och arbete, uppgående till

högst 800 kronor, eger återbekomma hvad han i pensionsafgifter för

sina arbetare under samma år erlagt;

3:o) endast den del af den nuvarande generationen intages i försäkringen,

som vid försäkringens trädande i kraft ej fvlt 40 år, under

det att enligt komiténs förslag åldersgränsen uppåt bestämts till 55 år;

4:o) möjlighet beredes för den, som förvärfvat rätt att kunna

komma i åtnjutande af pension enligt den obligatoriska försäkringen,

att, äfven om han, på grund af öfvergång till ej försäkringspligtig anställning

eller på annat dylikt sätt, utgått ur försäkringen, genom fortsatt

erläggande af afgifter förvärfva sig höjning i det pensionsbelopp,

som eljest skulle tillkomma honom;

5:o) i lagförslaget uttryckes att blifvande pensioners belopp icke

äro fullt definitiva, utan möjligen kunna komma att i någon mån ändras

i förhållande till räntefot med mera;

6:o) staten under alla förhållanden ikläder sig dels full garanti i

afseende på redan beviljade pensioner och dels viss begränsad garanti

i afseende på beloppet af blifvande pensioner; och

7:o) vid sidan af den försäkring, som i komiténs förslag afses med

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

57

det tillägg dertill, som nyss under 4:o) nämnts, anordnas en för hvar

och en tillgänglig frivillig försäkring.

Enligt den utredning försäkringsinspektören i sitt yttrande under Totalkostna§

7 (sid. 34—36) lemnat angående totalkostnaden för försäkringen, sådan

den komme att gestalta sig efter de af mig förordade grunder, skulle ligt det nya

denna kostnad, bortsedt från kommunernas bidrag till förvaltningen, f°rsla9etblifva:
-

Vid försäkringens början:

Arbetarnes bidrag......................................................... 3,414,000 kronor

Arbetsgifvarnes bidrag................................ 1,813,000 »

Summa, enskildes bidrag: 5,227,000 kronor.

Statens bidrag:

till afgifterna (för hustru- och barnpensioneringen samt

de en gång försäkrades qvarstående i försäkringen,

oaktadt de öfvergått, till icke försäkrings
pligtig

anställning) ...................................................... 1,606,000 »

» ersättning åt de mindre arbetsgifvarne..................... 201,000 )>

» amortering för upptagande af nuvarande generationen

.......................................................................... 1,383,000 »

» förvaltningen................................................... 200,000 )>

Summa, statens bidrag: 3,390,000 kronor.

Efter 30 av och derefter till 80 år:

Arbetarnes bidrag....................................................... 4,927,000 kronor

Arbetsgifvarnes bidrag............................................... 2,631,000 ))

Summa, enskildes bidrag: 7,558,000 kronor.

Statens bidrag:

till afgifterna......................... 2,423,000 »

» ersättning åt de mindre arbetsgifvarne..................... 292,000 »,

» amortering............................................................... 1,383,000 »

» förvaltningen.................................................... 300,000 »

Summa, statens bidrag: 4,398,000 kronor.

Bih. till /likså. Prut. 1895. / Band. 1 Afd. lli liiift.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Efter denna tids förlopp skulle staten, under förutsättning'' att beloppet

1,383,000 kronor eller i rundt tal 1,400,000 kronor år för år

till försäkringen erlades, vara befriad från amorteringen af de för den

nuvarande generationens intill 40 år intagande i försäkringen beräknade

37 millionerna, i följd hvaraf statsbidraget derefter skulle nedgå till

3.015.000 kronor om året, oafsedt den inverkan härå, som folkmängdens

ökning komme att medföra.

Under det att enligt komiténs förslag redan i början af försäkringen

de afgifter, som skulle från enskilde, arbetstagare och arbetsgivare,

utgå, beräknades till omkring 9V2 millioner kronor, skulle dessa

afgifter sålunda efter de af mig föreslagna ändringar sammanlagdt icke

uppgå till mera än omkring 5,227,000 kronor, och särskild! skulle arbetsgifvarnes

bidrag, på grund deraf att hustru- och barnpensioneringen

öfver flyttades på staten utan att dock någon nämnvärd del af kostnaden

derför komme att tynga på arbetstagame, till en början icke komma

att belöpa sig till mycket mera än Vs af hvad som skulle drabba arbetsgifvarne

enligt komiténs förslag. Jag tillåter mig härjemte framhålla

att den börda, som skulle direkt drabba arbetsgifvarne icke

komme att uteslutande hvila på näringsidkarnes klass, utan till en del

äfven träffa andra klasser i samhället.

Af förenämnda särskilda poster i totalkostnaden äro alla bygda

på försäkringsmatematiska grunder, utom den, som afser ersättningen

åt de mindre arbetsgifvarne, om beräkningsgrunden hvarför jag

förut (sid. 39) yttrat mig, samt den, som afser förvaltningen.

Hvad förvaltningskostnaden beträffar, så är denna af försäkringsinspektören

antagen att under första tiden kunna uppgå till omkring

200.000 kronor. Ehuru det visserligen är i hög grad svårt att uppgifva

några giltiga grunder för fixerande af en eller annan siffra i detta hän
man

icke

skall vara

Pensionssty- Komitén hade, enligt hvad af dess motiv framgår (del I, sid. 98 och

Teism. 99), tänkt sig att den centrala administrationen skulle förläggas till ett

enda embetsverk, kalladt pensionsstyrelsen, hvilket sålunda skulle

l:o) handlägga de tvistefrågor om lagens tolkning, som otvifvelaktigt

under den första tiden måste uppkomma, öfvervaka administrationen i

orterna och i sådant afseende tillse att enhet i lagtillämpningen genomfördes

och att det administrativa maskineriet ginge sin regelbundna

gång, äfvensom följa försäkringens verkningar i tekniskt och socialt af
-

seende, tror jag mig dock kunna uttala den förvissning åt

behöfver befara att den af försäkringsinspektören uppgifna

för låer.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 22.

seende samt tillse i hvad mån, ur den ena eller andra af dessa synpunkter,

jemkningar och ändringar i grunderna för försäkringen kunde

påkallas; samt

2:6) förvalta de till pensionsfonderna inflytande medlen och tillse,

huru dessa på lämpligaste sätt till landets sanna nytta kunde göras

fruktbärande.

Mig synes uppenbart att två så skilda förvaltningsgrenar af statsadministrationen

icke lämpligen kunna i ett embetsverk under en och

samma chef förenas, utan att endera förvaltningsgrenen deraf röner intrång.

Men nödvändigt är att hvar och en af dem på bästa sätt tillgodses för att

ej det hela skall blifva lidande, och jag anser derför att åt den i komiténs

förslag afsedda pensionsstyrelsen bör uppdragas endast den statsadministrativa

och försäkringstekniska verksamheten, men att deremot

den rena medelförvaltningen och den statsfinansiela verksamheten böra

derifrån skiljas och anförtros åt något af de embetsverk, som hafva till

sin uppgift att syssla med dylika ärenden. Man kan i detta afseende

ur en eller annan synpunkt tänka sig såsom lämpligt ett eller annat

eller flera af dem, och hvilket, som företrädesvis bör ifrågakomma,

torde icke nu böra eller behöfva bestämmas, emedan lagen icke

är afsedd att träda i kraft förr än med ingången af år 1897, och de

medel till belopp af 1,400,000 kronor, som jag här nedan kommer att

föreslå till afsättning för arbetareförsäkringen redan under nästkommande

år, torde kunna öfverlemnas till statskontoret och utan någon förhöjning

i dess utgiftsstat under första tiden på bästa möjliga sätt göras

fruktbärande för den blifvande pensionskassans räkning. Efter hvilka

grunder dessa medel likasom de efter försäkringens ikraftträdande inflytande

medlen böra för framtiden göras fruktbärande med hänsyn

ej allenast till pensionsinrättningens utan äfven i öfrigt till landets

nytta, torde böra blifva föremål för en särskild omsorgsfull utredning,

som väl bör hinna verkställas i så god tid, att frå*gan derom

kan blifva föremål för behandling vid 1896 års riksdag.

Icke heller organisationen af pensionsstyrelsen med det verksamhetsområde,

jag här ofvan angifvit, kan nu ifrågakomma att fastslå.

Jag torde derföre nu endast behöfva gifva en föreställning om densamma

och kostnaden derför, dervid hänförande mig till den första

tiden efter försäkringens början. Jag antager att det blifvande embetsverkets

personal till en början borde bestå af, förutom 1 chef, 1 sekreterare

samt 1 registator och arkivarie, med aflöning af för den förstnämnde

9,000 kronor, för sekreteraren 4,500 kronor med 2 ålderstillägg,

samt för registratorn t>ch arkivarien 3,000 kronor jemte 2 ålderstillägg,

s. 60 Kontrollera mot PDF

Pensions
nämnderna.

Pensions
styrelsens
ombud.

60 Kongl. May.ts Nåd. Proposition No 22.

samtlige ålderstilläggen å 500 kronor, ytterligare — fördelade å 1 räknebyrå

för de försäkringstekniska ärendena och 1 förvaltningsbyrå för de administrativa

ärendena— 2 byråchefer å 6,400 kronor, hvardera med 1 ålderstillägg

å 600 kronor, 3 aktuarier och 3 notarier, hvardera å 3,000 kronor,

med 2 ålderstillägg å 500 kronor, dessutom räknebiträden, cirka 5,000

kronor, amanuenser cirka 3,000 kronor, 3 vaktmästare cirka 2,500 kronor,

tillhopa 57,800 kronor. Vidare torde behöfvas till vikariatsarfvoden cirka

2.000 kronor samt till skrifmaterialier och expenser, deri inberäknad

den betydliga utgiften för de många tusen blanketter, som måste, bland

annat, för underlättande af pensionsnämndernas arbeten spridas öfver

landet, måhända omkring 50,000 kronor.

Derjemte kräfvas, bland annat, utgifter dels för godtgörande af det

arbete, som kommer att läggas å postanstalterna, hvilka, enligt så väl

komiténs som det inom departementet upprättade förslag, skulle förmedla

penningeutvexlingen mellan allmänheten och pensionsanstalten,

dels ock för den kontroll, som från pensionsst.yrelsen behöfver i orterna

utöfvas. I förra afseendet synes utgiften under de första åren, enligt

ett af generalpoststyrelsen afgifvet underdånigt utlåtande i ärendet, kunna

antagas icke understiga 25,000 kronor. Hvad angår statens kostnad

för kontrollen i orterna, så synes denna icke gerna kunna bestämmas

till lägre belopp än omkring 50,000 kronor; och skulle sålunda administrationskostnaden,

den förhöjda medelförvaltningskostnaden oberäknad,

komma att belöpa sig till omkring 184,800 kronor eller i rundt tal

200.000 kronor.

I afseende å administrationskostnaden är att märka att denna i

viss män blifver beroende af huru administrationen i orterna organiseras.

Såsom förut nämnts, skulle denna enligt komiténs förslag utöfvas

genom pensionsnämnderna, bestående i allmänhet för hvarje kommun

af en utaf Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande utsedd ordförande

och fyra ledamöter, deraf två arbetsgifvare och två arbetstagare. Dessa

nämnder skulle dels såsom en slags skiljenämnd behandla och i många

fall afgöra uppkommande frågor rörande lagens tillämpning, dels ock

handhafva den egentliga administrationen i orterna.

Emot organisationen af dessa pensionsnämnder hafva många anmärkningar

rigtats. En del af dessa har jag funnit fullt befogad, och

i öfverensstämmelse dermed har komiténs förslag undergått vederbörliga

jemkningar och rättelser. En annan del af anmärkningarna deremot

bär jag ansett icke behöfva föranleda till ändring i förslaget.

Bland mera väsentliga af dessa senare anser jag mig särskildt böra

bemöta den, som går ut derpå att pensionsnämnderna, så sammansatta

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

som i förslaget afses, ej skulle vara kompetente att handlägga och afgöra

så ömtåliga spörsmål, som blifvit åt dem anförtrodda. Visserligen

torde det icke kunna förnekas att med de vidt skilda förhållanden, som

i vårt lands särskilda delar äro rådande, förutsättningarna för nämndernas

möjlighet att på ett tillfredsställande sätt verka äro mycket

olika. Men detta motväges å andra sidan af det förhållande att, just

der förmågan i nämnda hänseende kan befaras vara underlägsen, inflytandet

deraf å försäkringen i dess helhet torde vara mindre känbar!

En annan anmärkning utmynnar i det spörsmålet, huruvida icke det

nära liggande kommunala intresset möjligen skulle kunna föranleda dertill,

att en eller annan pensionsnämnd kunde komma att på pensionskassans

bekostnad vilja företrädesvis tillgodose detta intresse, men mot

sådant synes mig att lagförslaget innebär vederbörliga garantier, dels

derigenom att ordförandena i nämnderna utses af Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande och att de ega rättighet att öfverklaga nämndernas

beslut, dels och genom den ytterligare kontroll, som de utaf komitén

omnämnda ombuden i orterna skulle kunna för pensionsstyrelsens räkning

utöfva i orterna.

Enligt min åsigt bör dessa ombuds uppgift, synnerligast under

första tiden efter försäkringens tillkomst, vara till stor nytta för befrämjandet

af den enhet i tillämpningen af lagens bestämmelser, som

är önskvärd att få, så fort som möjligt, genomförd; och på många orter

torde lämpliga personer kunna anträffas bland prester, skollärare, länsmän,

kommunalnämndsordförander och andra, hvilka äro villige att utan

ersättning, allenast af intresse för saken, åtaga sig uppdraget att fungera

såsom styrelsens ombud.

Det är gifvet att lagens tillämpning under första tiden och innan

vissa allmänna satser hinna blifva i det allmänna medvetandet fastslagna

kan blifva ojemn, men jag tror icke man kan anse att den pröfning,

som enligt lagförslaget .tillkommer nämnderna, med tiden behöfver blifva

svårare att utöfva än den, som enligt gällande bestämmelser tillkommer

kommunernas fångvårdsstyrelse!'' och kommunalnämnder med flera kommunala

institutioner,,eller'' den än ömtåligare, som är åt häradsrätternas

nämnder anförtrodd.

Men ehuru jag sålunda icke kan i beskaffenheten af pensionsnämndernas

sammansättning finna något hinder för att de med tillbörligt

omdöme böra kunna pröfva och afgöra de dem förelagda frågor, så

synes mig deremot i ett annat, afseende komiténs förslag rörande nämnderna

böra undergå jemkning. Komitén har velat betrakta ordförandeoch

ledamotskap i pensionsnämnd såsom ett kommunalt uppdrag, för

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

hvilket således, i likhet med hvad i afseende å sådant i allmänhet är

förhållandet, någon godtgörelse icke ovilkorligen skall ifrågakomma.

Ehuru jag måste erkänna den vackra tanken i komiténs förslag, tror

jag dock förhållandena af olika anledningar bjuda att någon ersättning

beredes så väl åt ledamöterna i nämnderna som ock åt deras ordförander,

hvilka senares göromål i allmänhet torde komma att blifva af ungefär

eller på vissa orter måhända af något mera omfattande beskaffenhet

än ordförandenas i kommunal- och fattigvårdsstyrelserna på landet.

Enär pensionsdistrikt icke i andra fall, än då kommunerna äro synnerligen

små, kommer att sträcka sig öfver området för en kommun, torde

en dylik ersättning dock kunna i regeln inskränkas till visst arfvode

för hvarje sammanträde och har jag tänkt mig att denna kostnad skäligen

bör bestridas af kommunerna, som genom fattigvårdskostnadens till

följd af försäkringen otvifvelaktigt med tiden allt mera inträdande minskning

i de allra flesta fall komma att åtnjuta, dessa kostnader vida öfvervägande,

fördelar. Det torde böra inrymmas kommunerna sjelfva att

bestämma ersättningarnes belopp, dock att dessa ej må sättas lägre för

hvarje sammanträde än till 5 kronor för ordförande samt 1 krona 50

öre för ledamot. Derest pensionsnämnds sammanträden för ett år inom

ett ordinärt distrikt skulle komma att uppgå till det antagligen icke

ofta förekommande antalet af åtta, skulle hela årskostnaden icke behöfva

öfverstiga 88 kronor. Genom tillerkännande af arfvode åt ledamöterna

i nämnderna förlorar en från några håll framstäld anmärkning

att det skulle blifva förenad! med svårigheter och uppoffringar för en

arbetare, som vore ledamot i pensionsnämnd, att tillstädeskomma vid

sammanträdena, sin hufvudsakliga betydelse; till följd hvaraf ock hvad

komiténs förslag i § 32 innehåller torde kunna utan olägenhet ur förslaget

utgå.

I öfverensstämmelse med de af mig nu uttalade åsigter har komiténs

förslag blifvit i fråga om pensions nämnderna och pensionsstyrelsen

samt dess ombud i orterna i flera afseenden inom departementet omarbetad!.

Departementschefen föredrog härefter det inom civildepartementet

upprättade förslaget och anförde vidare:

Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes finna, skiljer sig det nu föredragna

förslaget från komiténs förslag äfven i åtskilliga delar, hvarom jag hittills

icke yttrat mig. Dessa skiljaktigheter, hvilka i de flesta fall föran
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kong!.'' Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22. 63

ledis af anmärkningar, som i de afgifua yttrandena framkommit, torde

dock vara af beskaffenhet att icke tarfva vidare förklaring, utom beträffande

nedannämnda §§ i det nu föredragna förslaget, vid hvilka jag

tillåter mig anföra följande, nemligen vid:

Då det torde ligga i begreppet af anställning att densamma är

förenad med ersättning till arbetstagaren i någon form och då afsigten

här är att det skall vara utan betydelse, i hvilken form denna ersättning

utgår, blott att den icke består af allenast fri bostad eller fritt underhåll

eller båda dessa förmåner, hvarom undantag ock särskildt stadgas i

§ 4, har det i komitéförslagets § 1 förekommande uttrycket »emot aflöning»

ansetts böra uteslutas såsom öfverflödigt och tilläfventyrs gifvande

anledning till den missuppfattning att endast sådana arbetstagare vore

här afsedda, hvilka hade anställning mot viss lön.

§ 7-

Då stadgandet i denna § innebär en åt de försäkrade beredd förmån

utöfver den med försäkringen egentligen afsedda, har det synts

kunna såsom vilkor för åtnjutande af denna förmån föreskrifvas att sjukdomen

icke ådragits genom något slags brott, hvarför straff blifvit den

försäkrade ådömdt. Det af komifén i dess motsvarande § 14 använda

uttrycket »gröfre brott» torde dessutom vara till sin betydelse väl obestämdt

och derjemte i en lag af förevarande beskaffenhet, der tillämpningen

endast undantagsvis kan blifva föremål för domstols pröfning,

böra undvikas.

§ 9-

Enär rätten för arbetsgivare att enligt denna § återbekomma sin

andel af erlagda pensionsafgifter i de flesta fall icke lärer kunna behörigen

styrkas utan debetsedel, har anmälningstiden ansetts icke böra

bestämmas kortare än hvad förslaget innehåller.

Med stadgandet i senare stycket af förevarande § mom. 2 har afsetts

att underlätta, å ena sidan, för arbetsgifvaren bevisningen angående

beloppet af hvad arbetsgifvaren må ega återbekomma och, å andra sidan,

pensionsnämnds skyldighet i afseende å bevispröfningen härutinnan.

Stadgandet utesluter emellertid gifvetvis icke andra bevismedel.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Bestämmelser om sättet, huru arbetsgivare, sedan hans rätt att

enligt denna § återbekomma visst belopp blifvit pröfvad och godkänd,

må ega att lyfta beloppet, torde lämpligast höra till de närmare föreskrifter,

som enligt förslaget äro afsedda att af Konungen meddelas.

§ 10.

Det torde vara mindre lämpligt att, såsom komitén möjligen afsett,

i lagen fastslå pensionsböckernas beskaffenhet vare sig till omfång eller

innehåll, utan torde sådant böra utgöra föremål för särskilda bestämmelser,

hvilka allt efter som erfarenheten dertill gifver anledning må

kunna utan omgång förändras. Ju mindre omfattning boken har, desto

oftare måste ny bok anskaffas och antalet märken ur den äldre boken

antecknas i pensionsnämndernas register, hvilken anteckning, i händelse

pensionsbok går för den försäkrade förlorad, i de flesta fall torde vara det

enda för den försäkrade lätt tillgängliga bevismedel rörande försäkringsförhållandet,

hvartill kommer att, ju färre märken boken innehåller, desto

mindre värde eger den och desto mindre är följaktligen förlusten, derest

den förkommer. Alltför ringa omfång får å andra sidan boken uppenbarligen

icke ega, då pensionsnämndernas göromål ökas i samma mån

böckerna måste oftare förnyas.

§ 13.

Det synes ej böra vara arbetsgivare förvägradt att äfven förr än

aflöningen utbetalas ombesörja infästande! af vederbörliga pensionsmärken.

Särskildt torde sådant kunna och böra ifrågakomma för sådana

arbetstagare, hvilkas aflöning utbetalas allenast ett visst mindre antal

gånger om året.

För vinnande af likformighet i sättet för pensionsmärkenas makulering

torde sådan böra verkställas enligt särskildt faststäldt formulär.

§ 14-

Till stadgandet i första stycket af denna §, hvilket med någon

omredigering motsvarar innehållet af § 24 i komitéförslaget, har ansetts

böra fogas en bestämmelse om huru med till pensionsnämnderna ingifna

pensionsböcker skall förfaras, och har det synts lämpligt föreskrifva

att de böra insändas till centralstyrelsen och der förvaras. Att skyldigheten

att förvara böckerna icke bör utsträckas till obegränsad tid

lärer vara gifvet, men angifvandet af tidslängden torde höra till de

föreskrifter, hvilka lämpligen böra särskildt meddelas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongt. Maj.is Nåd. Proposition N:o 22.

6&

§ 15.

Den i komiténs förslag, § 9, under förutsättning af en högsta

åldersgräns utaf 55 år för rätt till inträde i försäkringen, af försigtighetsskäl

stadgade åldersgräns af 60 år, då den försäkrade under det i

nämnda § angifna förhållande skulle från försäkringen skiljas, torde,

om åldersgränsen för inträde i försäkringen, såsom i detta förslag afses,

nedsättes till 40 år, af ytterligare försigtighet, böra sänkas till 50 år.

§ 19-

Uttrycket »pension» har i fråga om barn ansetts lämpligen böra utbytas

emot uttrycket »uppfostringshjelp».

§ 20.

Då erhållande af pension är en den försäkrade på grund af inbetalda

försäkringsafgifter tillkommande rätt, torde giltig grund saknas

för upphäfvande af denna rätt af den anledning att invaliditeten uppkommit

vid föröfvandet af brott. Har invaliditeten uppsåtligen ådragits,

lärer sådant, i analogi med allmänt erkända grunder för ömsesidighetsförsäkring,

innebära fullgiltig anledning till pensionsrättens förverkande.

Senare stycket af denna § har tillagts i afsigt att undanrödja eljest

möjligen uppkommande missförstånd.

§ 25.

Det synes vara billigt och lämpligt att en liten kommun må kunna

förena sig med en annan till bildande af ett pensionsdistrikt, hvarför

ett stadgande derom intagits i förevarande förslag.

Slutet af komitéförslagets motsvarande § 26 från och med orden

»Vägras fastställelse» har ansetts kunna, såsom innehållande i allt fall

gällande bestämmelser, uteslutas.

§ 26.

Enligt komitéförslaget skulle antalet ledamöter i hvarje pensionsnämnd

vara fyra. Detta antal torde emellertid icke lämpa sig väl för

hvarje pensionsdistrikt. I de större kommunerna, särskilt i de större

städerna, torde nämnda antal kunna behöfva ökas, för så vidt icke en

fördelning i ett större antal distrikt skulle befinnas lämpligare. Å andra

sidan torde i en liten kommun, hvilken för sig bildade ett distrikt,

ofvannämnda antal vara öfverflödigt stort, Det torde derför vara

lämpligt att icke vidare fixera ledamöternas antal, än att detsamma

Bih. till ltilesd. Vrot. 1895. 1 Sami. 1 Afd. 16 Raft. 9

opaginerad Kontrollera mot PDF

68

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 22.

i regeln bör vara fyra, men att tillika angifva att detta antal kan under

vissa förhållanden såväl ökas som minskas, på sätt i förslaget medgifvits.

§ 28.

Då ett ändamålsenligt utöfvande af befattningen såsom ordförande

i pensionsnämud otvifvelaktigt underlättas och i viss mån betingas af

personlig kännedom om arbetsförhållandena inom distriktet, synes ordföranden

böra lika väl som ledamöterne vara inom distriktet, eller,

derest kommun är fördelad i flera distrikt, åtminstone inom kommunen

boende.

I fråga om kompetens till sådan befattning likasom till ledamotsbefattning

synes icke strängare vilkor behöfva föreskrifvas än de,

som gälla för behörighet att vara ledamot af bevillningsberedning samt

taxerings- och pröfningsnämnd.

§ 29.

_ Bland de pension snämnd tillhörande åligganden har det ansetts

nödigt att särskildt upptaga skyldighet att, när helst sådant begäres,

granska pensionsbok äfvensom att, på begäran af hustru, meddela intyg

om de pensionsafgifter, som enligt § 8 skola anses vara för henne

erlagda. Intill dess pensionsbok blifvit för nämnden företedd och dess

innehåll i registret antecknadt utgör nemligen boken den försäkrades

enda tillförlitliga bevis om hans på försäkringen grundade rätt; men

med afseende derå att boken torde komma att omfatta någon längre

tid, exempelvis några månader, ett eller två år, bör det lemnas tillfälle

att, äfven innan den blifvit med märken fullsatt, få densamma granskad

och innehållet deraf intaget i nämndens register.

Särskildt måste det anses vara angeläget för hustru, som är försäkrad

endast på grund af mannens försäkring och till bevis om hvilkens

rätt endast tjenar mannens pensionsbok, att kunna erhålla ett sjelfständigt

bevis om samma rätt.

§ 38.

Till denna §, som motsvaras af § 42 i komitéförslaget, har ansetts

lämpligt foga ett stadgande om rätt för en hvar, som det åstundar, att

af protokollet taga afskrift, hvaremot skyldighet för ordföranden att

bestyrka protokollets rigtighet, på sätt i kommunalförfattningarne är i

afseende å kommunalstämmoprotokoll föreskrifvet, icke torde lämpligen

kunna åläggas ordförande i pensionsnämnd.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

67

§ 40.

Enär sökandens bosättningsort icke lämpligen torde böra vara bestämmande

för forum i förevarande frågor, har uttrycket i komitéförslagets

motsvarande § 44 »är bosatt» utbytts mot »vistas».

§ 41.

Komitén har i sitt förslag, § 46, bland de handlingar, som obligatoriskt

skola företes vid ansökning om pension, upptagit sökandens

eller i fråga om hustru jemväl mannens pensionsbok. Det torde emellid

kunna hända att sådant icke låter sig göra. Särskildt lör hustru,

som söker pension på grund af mannens försäkring, lärer ofta svårighet

kunna möta att förete dennes pensionsbok. Det har derföre synts lämpligast

att icke särskildt bland ofvanberörda handlingar upptaga pensionsbok,

utan endast föreskrifva att, förutom prest- och läkareintyg, skola

företes de handlingar i öfrig!, som erfordras till utredande af sökandens

pensionsrätt, bland hvilka handlingar gifvetvis pensionsboken företrädesvis

är afsedd.

§ 42.

Bestämmelsen derom att beslut rörande beviljande af pension först

efter besvärstidens utgång skall till pensionsstyrelsen insändas är betingad

af den förändring i sättet för anförande af besvär öfver pensionsnämnds

beslut, hvarom här nedan vid § 45 förmäles.

§ 44.

Såsom skäl för uteslutandet af skyldighet att förete den aflidnes

pensionsbok (komitéförslagets § 48) åberopas hvad här ofvan vid § 41

är sagdt rörande företeende af pensionsbok vid ansökning om pension.

§ 45.

Enligt komiténs förslag, § 50, skulle besvär öfver pensionsnämnds

beslut af klaganden ingifvas eller insändas till pensionsstyrelsen direkt

eller till Konungens befallningshafvande. Detta förfarande lärer emellertid

betinga skyldighet för klaganden att förete det beslut, hvaröfver

besvär anförts. Någon expedition af nämndernas beslut är dock icke i

förslaget förutsatt och torde icke heller lämpligen böra föreskrifvas.

Till åstadkommande af den största möjliga lättnad för den allmänhet,

hvarom här är fråga, har det ansetts enklast att — likasom i fattigvårds
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

ärenden, den, som är missnöjd med fattigvårdsstyrelses beslut, må

hos fångvårdsstyrelse^ ordförande begära att beslutet underställes

fattigvårdssamhällets pröfning — den, som är missnöjd med pensionsnämnds

beslut, må till pensionsnämndens ordförande ingifva eller insända sina

till pensionsstyrelsen stälda besvär; hvarefter genom ordförandens försorg

såväl besvären som pensionsnämndens ifrågavarande beslut och

ölriga till ärendet hörande handlingar varda till pensionsstyrelsen

insända.

Då emellertid icke blott den försäkrade utan äfven pensionsstyrelsens

ombud samt pensionsnämndens ordförande ega öfverklaga nämndens

beslut, samt pensionsstyrelsen i allt fall icke lärer företaga ärendet

till afgörande förr än besvärstiden tilländagått, har det synts mest

praktiskt att stadga det handlingarnas insändande ej bör ske förr än

besvärstiden tilländagått.

§ 47.

Då det i komitéförslagets motsvarande § 55 förekommande uttryck

»hade sitt hemvist» skulle kunna tolkas liktydigt med mantalsskrifningsorten,

har detsamma utbytts mot uttrycket »vistades».

Till fördel för pensionärerne och då generalpoststyrelsen i sitt

utlåtande synes, med erfarenhet hemtad från Tyskland, antaga det icke

mota praktiska svårigheter att åt vederbörande inrymmes rätt att månadsvis

lyfta de dem tillkommande penningebelopp, har jag trott komiténs

förslag om lyftning qvartalsvis kunna utsträckas till att sådan

finge ega rum månadsvis.

§ 56.

Då genomförandet af den i förevarande § omförmälta frivilliga

försäkring betingar vissa, från föreskrifterna rörande den i lagen i

öfrigt stadgade försäkring afvikande bestämmelser, har det synts lämpligt

att, till undvikande af sammanblandning, här utbyta de förut i

lagen använda uttrycken »pension» och »pensionsafgift» emot »lifränta»

och »försäkringsafgift».

På grund af hvad departementschefen i ärendet anfört, hemstälde

han härefter i underdånighet att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 22.

att antaga det inom civildepartementet upprättade, nyss föredragna förslaget

till lag angående försäkring för beredande af pension vid varaktig

oförmåga till arbete;

och behagade Hans Maj:t Konungen till denna, af

Statsrådets öfrige ledamöter biträdda, hemställan lemna

bifall samt förordnade att nådig proposition i ämnet,

så lydande som bilaga till detta protokoll utvisar,

skulle till Riksdagen aflåtas.

Departementschefen anförde vidare:

Såsom af lagförslaget inhemtas, åsyftas ej att lagen skall träda i

kraft förr än med ingången af år 1897. I följd häraf torde frågan om

anvisande af medel för bestridande af de utaf lagen föranledda administrationskostnaderna

först under år 1896 böra göras till föremål för

Riksdagens pröfning. Antagligen behöfva icke heller förr än vid 1897 års

riksdag äskas de medel, som, i fall förslaget antages, blifva erforderliga

dels för bestridande af statens afgifter till hustru- och barnpensioneringen

och till betäckande af kostnaderna för att de försäkrade få

qvarstå i försäkringen, oaktadt de öfvergå till icke försäkringspligtig

anställning, dels ock till godtgörelse åt de mindre arbetsgivare, som

enligt lagen skulle vara berättigade återbekomma af dem erlagda pensionsafgifter.

Deremot och då det synes lämpligt att, allt efter som förhållandena

det medgifva, medel afsättas till amortering af den kostnad, som staten

åsamkas genom att den nuvarande generationen redan från försäkringens

början lemnas inträde i densamma, tillåter jag mig, eftei samråd

med chefen för finansdepartementet, hemställa till Eders Kongl. Maj:ts

pröfning, huruvida icke Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå den ledan

detta år sammanträdande Riksdagen att för ifrågavarande ändamål för

år 1896 afsättes ett belopp af 1,400,000 kronor, och hemställer jag

tillika att, om detta af Riksdagen bifalles, ifrågavarande medel må öfverlemnas

till statskontoret för att af detta embetsverk tills vidare förvaltas

och fruktbargöras till förmån för den blifvande pensionsfonden

enligt de närmare grunder, som af Eders Kongl. Maj:t varda meddelade.

I händelse förenämnda lagförslag af Riksdagen antages, erfordras

åtskilliga organisationskostnader under år 1896, för att den nya lagen

må kunna bringas till tillämpning med 1897 års ingång; och då de tdl

underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors

bildande afsätta medel torde lemna full tillgång till bestridande

Bill. till Blind. Bröt. 1895. 1 Sami. I A/d. 16 Hiift. 10

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

af, förutom utgifterna för de ändamål, hvarför de äro afsedda, jemväl

dessa organisationskostnader, hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen medgifva att dessa medel må jemväl för sist

angifna ändamål användas.

ir . »b- • ! i•'' '' i il" ,

På tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter behagade

Hans Maj:t Konungen godkänna hvad chefen

för civildepartementet sålunda yttrat och hemstält samt

anbefalde cheferne för civil- och finansdepartementen

att vid uppgörande af förslag till reglering af statsutgifterna

för år 1896 iakttaga hvad för tillämpning

åt det nådiga beslutet påkallades; för hvilket ändamål

utdrag af protokollet skulle finansdepartementet meddelas.

Ji- '' ’ V: • ;• • I ii * : ;. : ( ;r ^ 11 \ tf. ,i ii j

Ex protocollo:

Pehr Thyselius.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1895.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga.

Till Statsrådet och Chefen för Kongl. Oivil-Departeméntet!

Jag får härmed vördsammast redogöra för de kostnadsberäkningar,

som jag anmodats utföra med anledning af vissa inom departementet

ifrågasatta förändringar i Nya Arbetareförsäkringskomiténs »förslag till

lag angående försäkring för beredande af pension vid varaktig oförmåga

till arbete».

Dessa beräkningar grunda sig på det statistiska material, som finnes

anfördt i sagda komités betänkande, del II.°) I stället för att i det följande,

der sådant skulle vara behöflig!, hänvisa till detta arbete, har

jag, för öfverskådlighetens skull, i förevarande utlåtande intagit de delar

deraf, som hafva mera direkt betydelse för de nu gjorda nya kostnadsberäkningame.

§ 1. De försäkrades antagna antal och fördelning i

ålders- och pensionsklasser, enligt resultaten

af 1890 års folkräkning.

I ändamål att vinna en föreställning om försäkringens sannolika

omfattning äfvensom om beloppet af den kostnad, som skulle erfordras,

för att vid försäkringens början medtaga en större eller mindre del af

den nuvarande generationen, hade komitén (B. II, sidd. 1—4) låtit verkställa

en yrkesräkning, baserad på folkräkningshandlingarne för år 1890.

Den promemoria, enligt hvilken yrkesräkningen utfördes, var af följande

lydelse: *)

*) Betecknas i det följande med: B. II.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Allmän grundsats. Under nedanstående hufvudgrupper upptagas personer,

som kunna anses direkt eller indirekt förvärfva sitt uppehälle

genom arbete i annans tjenst.

1. Hemmansegares m. jl. hemmavarande barn och magar.

Hit föras hemmavarande barn öfver 15 år och mågar (för hvilka

särskild yrkesbeteckning ej finnes angifven) hos:

a) Hemmansegare; till hemmansegare räknas äfven »bönder», jord-''

egare (mindre), »egare», skogsegare, länderiegare, rusthållare, skattemän

och bergsmän;

b) Brukare; till brukare räknas äfven »landbönder» och andra arrendatorer

af allmogeklassen, hemmansbrukare, hälftenbrukare, åbor,

kronoåbor, hemmansåbor, mensalåbor;

c) Nybyggare;

d) Torpare af alla slag, »jordbruksarbetare», statdrängar och daglönare

vid jordbruket;

e) Lägenhetsinnehafvare; till sådana räknas ock backstugusittare, husmän,

strandsittare, egare af gatehus, gatusittare, förpantningsegare och

afsöndringsegare.

2. Tjenstehjon.

Hit räknas drängar, pigor, kuskar, trädgårdsdrängar, oxdrängar, koryktare,

fåraherdar, schäfer, vallhjon, ladugårdspigor, mjölkkörerskor,

vaktmästare, betjenter o. d.

3. Arbetare utan uppgifvet yrke.

Hit räknas arbetare af obestämdt slag, »jordbruksarbetare», daglönare

vid jordbruket, jern vägsarbetare. — Anm. »Arbetare» af obestämdt

slag, om hvilka på grund af deras plats i längden eller annars synes

med bestämdhet kunna antagas, att de tillhöra visst yrke, hänföras till

grupp 4.

4. Arbetare med uppgifvet yrke

(utom jordbruksarbetare).

Hit räknas graf- och bruksarbetare, fabriks-, handtverks- och yrkesarbetare

af alla slag, för hvilka bestämdt yrke i längderna angifves eller

synes med säkerhet kunna förutsättas; äfvenså hemmavarande söner

öfver 15 år hos handtverkare å landsbygden. — Anm. I enlighet med

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

den ofvan uppstäda allmänna grundsatsen medtagas endast sådana

yrkesidkare, hvilka icke kunna betraktas såsom sjelf ständiga. Beträffande

handtverkare i städerna märkes dervid, att såsom sjelfständiga räknas

yrkesidkare med uppgifna tjenstehjon, arbetare eller biträden eller med

hemmavarande söner öfver femton år utan yrke.

5. Stattorpare.

Hit räknas äfven statdrängar och dagsverkstorpare. Gifta qvinnor,

som sjelfva kallas stattorpare, upptagas å en särskild förteckning, jemte

det att de instreckas å tabellen.

6. Jordtorpare.

Till jordtorpare föras äfven »torpare» (utan vidare beteckning). —

Gifta qvinnor, som sjelfva kallas torpare, upptagas å en särskild förteckning,

jemte det att de instreckas å tabellen.

7. Yrkesförmän.

Hit räknas landtbruks-, sågverks-, graf-, bruks- etc. inspektörer,

förvaltare, rättare, befallningsmän, ladufogdar, fördrängar, trädgårdsmästare

(i annans tjenst), flottchefer, brädfaktorer, gruffogdar, grufstigare,

verkmästare samt maskinister och eldare (ej ångbåts-).

8. Bokhållare och kontorspersonal vid jordbruket och yrkena.

Hithörande qvinnor upptagas å en särskild förteckning, jemte det

att de instreckas å tabellen.

9. Handelsbokhållare och biträden.

Gifta qvinnor, som äro yrkesutöfvare af denna grupp, uppföras å

en särskild förteckning, jemte det de instreckas å tabellen.

10. Jernväg stjenstemän och betjente.

11. Sjömän.

Hit räknas också ångbåtsmaskinister och ångbåtseldare, äfvensom

matroser o. d. vid kungl. flottan, men icke »skeppare och styrmän.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Under arbetets fortgång gjordes den ändringen i ofvanstående

plan, att äfven hemmavarande vuxna söner till arbetare på landsbygden

upptogos i gruppen 3, och dylika arbetares hemmavarande vuxna döttrar

räknades såsom »tjenstehjon», likasom äfven döttrar till handtverkare

på landet utan andra tjenstehjon.

Dessutom ordnades de räknade yrkesutöfvarne efter ålder i femåriga

åldersgrupper från och med 15 år till och med 70 år, medan alla

ännu äldre sammanfördes i en grupp, »70 år och deröfver». De räknade

personerna fördelades vidare efter civilstånd i »gifta» och »ej gifta»,

i hvilken senare beteckning äfven enklingar, enkor och frånskilda inbegripits.

Slutligen skedde äfven klassifikation efter kyrkoskrifningsorten,

om på landsbygden eller i städerna, hvarjemte räkneresultaten angåfvos

för hvarje län särskilda

Utförandet af detta arbete anförtroddes åt förste aktuarien D:r Ej. Gullberg

och aktuarien G. Sundbärg. Resultaten finnas sammanförda i tabellerna

vid slutet af detta utlåtande och torde ej erfordra närmare förklaring

än som framgår af de tydliga rubrikerna och uppställningen i öfrigt.

I samband med denna yrkesräkning utfördes äfven en räkning af

antalet fader- eller moderlösa barn under 15 års ålder, och återfinnas de

härvid vunna resultaten äfvenledes i de bifogade tabellerna efter den

egentliga yrkesräkningen.

§ 2. De försäkrades fördelning i pensions- och åldersklasser.

Enligt förslaget delas de manlige försäkrade i två pensionsklasser.

Till den första pensionsklassen skola de försäkrade höra, hvilkas kontanta

lön, för vecka räknad, uppgår till 10 kronor eller derutöfver.

År veckolönens kontanta belopp lägre än 10 kronor, räknas den försäkrade

till andra pensionsklassen. I allmänhet skola endast sådana

arbetstagare vara försäkrade, som i följd af arbetsaftalets eller arbetets

natur hafva en regelbunden eller stadigvarande sysselsättning hos arbetsgifvaren,

medan tillfällig sysselsättning endast då medför försäkringspligt,

om den hos samme arbetsgivare varat under alla söckendagarne

i en kalendervecka.

Att direkt ur de vid yrkesräkningen funna siffrorna härleda antalet

af dem, som höra till den ena eller andra pensionsklassen, eller att noggrant

bestämma, huru många som komma att blifva försäkrade, är naturligtvis

på grund af materialets otillräcklighet i nämnda afseenden omöj
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

ligt. Man måste derföre lägga mer eller mindre säkra antaganden till

grund. Såsom det kommer att visa sig, inverkar dock denna osäkerhet

icke på beräkningen af de erforderliga årsafgifterna, utan endast

på beloppet af den summa, som erfordras för att medtaga den nuvarande

generationen under 40 år, samt på de summor, som angifva

den totala årliga kostnaden.

Jag redogör nu för de antaganden, som legat till grund för de

manliga försäkrades fördelning på de två första pensionsklasserna, och

genomgår dervid de hufvudsakligaste yrkesgrupperna hvar för sig. Då

grupperna 1, 6 och 11 icke komma att direkt omfattas af försäkringen,

och antagligen ej heller gruppen 10, som till hälften består af i statens

tjenst anstälde och i öfrigt af sådana, för hvilkas pensionering i allmänhet

är sörjdt, så hafva dessa fyra grupper uteslutits.

Grupp 2: Tjenstehjon. Då utaf dessa öfver 79,000 tillhöra lands
bygden

och endast 10,000 komma på städernas andel, torde det vara

utom allt tvifvel, att det ojemförligt största antalet har en kontant

årslön, som understiger 520 kronor och således bör hänföras till den

andra pensionsklassen. Då emellertid nog äfven en del kan hafva

större kontant lön, särskildt inom de nordligare länen och i vissa

befattningar i städerna, har jag valt den utvägen att hänföra alla

tjenstehjon på landsbygden till den andra och i städerna till den första

pensionsklassen.

Grupp 3: Arbetare utan uppgifvet yrke. Denna grupp erbjuder i

följd af vår lönestatistiks ofullständighet ännu större svårigheter än

den föregående. Dessa svårigheter ökas derigenom, att till denna grupp

räknats äfven en mängd mera lösa arbetare både inom jordbruket och

de öfriga yrkena, hvilka arbetare i allmänhet icke torde komma att

tillhöra försäkringen. På grund af stadgandet, att äfven tillfällig

sysselsättning, derest den varat hel kalendervecka hos samme arbetsgivare,

äfven skall anses såsom försäkringspligtig anställning, torde dock

någon del af dessa arbetare komma att inbegripas under , försäkringen.

Å andra sidan omfattar denna grupp derjemte ett icke ringa antal arbetare,

för hvilka särskild yrkesbeteckning saknats i husförhörslängderna,

men hvilka rätteligen bort inräknas i grupp 4 eller »arbetare

med uppgifvet yrke» och således i regel komma att af försäkringen

omfattas. Då i detta afseende alla hållpunkter för en rigtig uppskattning

saknas, har jag måst åtnöja mig med det antagandet, att hälften af de

till grupp 3 hänförda arbetarne komma att blifva försäkrade.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Det återstår nu att träffa en fördelning af dessa arbetare på pensionsklasser.

Då alla såsom »jordbruksarbetare» betecknade personer blifvit hänförda

till denna grupp, torde man få antaga, att flertalet af landsbygdens

arbetare tillhöra denna kategori. Af Statistiska Centralbyråns jordbruksstatistik

för år 1890 finner man, att dagaflöningen i medeltal för

dylika arbetare för sommararbete i 12 län och för vin terar bete i ett

län öfverstiger den dagaflönmg af 1 krona och 67 öre, som svarar mot

första pensionsklassen. Då nu äfven de öfriga af landsbygdens till denna

grupp hörande arbetare, såsom industri- eller jernvägsarbetare, m. fl.

otvifvelaktigt hafva högre lön än den nämnda, torde man komma sanningen

ganska nära, om man antager, att af de arbetare på landsbygden,

som skulle komma att tillhöra försäkringen, hälften är att räkna

till första och den andra hälften till andra pensionsklassen.

Hvad stadsarbetarne beträffar, är det redan i och för sig sannolikt,

att flertalet af dem hafva högre kontant lön än 10 kronor för

veckan och således böra räknas till den första pensionsklassen. Ännu

sannolikare blifver detta antagande, om man observerar åldersfördelningen

bland dessa arbetare. Under det att antalet 15—20-åringar

endast utgör 862 och 20—25-åringar 3,372, uppgår antalet 25—30- åringar till icke mindre än 6,392. Dessa arbetare äro således i allmänhet

något äldre och kunna väl äfven af sådan anledning förutsättas

hafva högre lön. Jag har derför trott mig kunna antaga, att

alla dylika försäkrade stadsarbetare komma att tillhöra den första pensionsklassen.

Grupp 4: Arbetare med uppgifvet yrke. Hit höra alla arbetare, som

betecknats såsom gruf- och bruksarbetare, fabriks-, handtverks- och

yrkesarbetare af alla slag. Beträffande den pensionsklass, till hvilken

dessa böra räknas, har man en ledning i den, visserligen ofullständiga,

lönestatistik, som förefinnes i det betänkande, som afgifvits af 1891

års komité för revision af K. F. den 18 November 1881 angående

minderårigas användning i fabriker, m. m. Denna statistik afser arbetare

inom industriens olika grenar och angifver lägsta medellönen för

yrkesskickliga arbetare till något öfver 11 kronor i mindre och till något

öfver 12 kronor i större rörelser, allt räknadt för vecka. Endast för

ett fåtal rörelser nedgår veckolönen under det belopp, 10 kronor, som

svarar mot veckolönen i första pensionsklassen. För så kallade handtlangare

öfver 18 år understiger deremot veckolönen detta belopp, men

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

då deras antal i jemförelse med de förras är ringa, torde det vara utom

allt tvifvel, att de allra flesta arbetare inom förevarande grupp kommer

att tillhöra första pensionsklassen. Jag har derför antagit, att alla

arbetare inom denna grupp kunna hänföras till den första pensionsklassen.

Grupp 5: Stattorpare. Denna grupp har i sin helhet hänförts till

den andra pensionsklassen.

Grupp 7: Yrkesförmän. Denna grupp har i sin helhet hänförts

till den första pensionsklassen. Visserligen höra äfven hit några förmän,

hvilkas årslön uppgår till 1,800 kronor eller mera, och hvilka

derföre ej komma att försäkras, men deras antal torde vara ringa i

förhållande till hela antalet, och deras medtagande i beräkningarne är

derför utan betydelse.

Grupperna 8 och 9: Bokhållare, m. m. hafva alla antagits tillhöra

den första pensionsklassen.

Sammanfattar man nu, i enlighet med hvad som blifvit antaget,

de manliga försäkrade i pensionsklasser, erhåller man för de särskilda

yrkesgrupperna följande resultat:

Första pensionsklassen:

Ålder

Grupp 2

Grupp 3

Grupp 4

Grupp 7

Grupp 8

Grupp 9

15-20...............

1,076

4,120

16,128

96

102

1,384

20-25...............

1,826

4,872

21,389

806

484

3,116

25-30...............

2,026

7,313

24,259

2,207

525

2,679

30-35...............

1,487

7,065

20,947

2,815

361

1,819

35—40..............

985

5,876

16,509

2,650

269

1,196

40-45...............

774

5,065

13,083

2,274

144

766

45—50...............

564

4,575

10,744

1,910

94

397

50—55...............

458

3,961

8,331

1,393

68

302

1 55-60...............

369

3,811

6,758

936

40

191

60-66...............

234

3,008

4,939

568

24

87

65-70...............

143

2,407

3,216

282

25

63

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra pcnsionsklassen;

Ålder

Grupp 2

Grupp 3

Grupp 5 ;

15—20 ................................

27,289

3,689

0''- »iyUvrf •

131

20—25 ...............................

24,625

3,186

1,762 |

25—30 ..............................

12,519

4,117

5,980

30-35 .................................

4,933

3,671

6,654

35-40 ................................

2,555

2,960

5,560 |

40—45 .................................

1,828

2,584

4,854 .!

45—50 .................................

1,466

2,447

3,970

50-55 .................................

1,242

2,157

3,279

55-60 .................................

1,061

2,246

2,550 j

60—65 .................................

809

1,901

1,416 |

65—70 ................................

594

1,587

885 I

För hvar och en af de två första pensionsklasserna erhåller man

således följande resultat:

1

o

Ålder

lista pen- sionsklassen

2:<Jra pen- sionsklassen

Tillsammans

15-20 .................................

20 25

22,906

32 4^3

31,109

29 573

54,015

62,066 !

61,625

! 25-30 .................................

39,009

22,616

i 30-35 .................................

34,494

15,258

49,752 1

! 35—40 .................................

27,485

11,075

38,560 |

j 40-45 .................................

22,106

9,266

31,372

| 45—50 .......................

18.284

7,883

6,678

26,167

21,191

! 50-55 .................................

14,513

55—60 ..............;..................

12,105

5,857

17,962 I

60-65 .................................

8,860

4,126

12,986 j

65—70 .................................

6,136

3,066 !

9,202

20-40 .................................

133,481

78,522 j

212,003 i

20-70 ................................

215,485

115,398

330,883 ;

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

I fråga om de qvinliga försäkrade är ej någon fördelning af liknande

art som den föregående nödig, då de alla höra till samma pensionsklass.

Jag meddelar här antalet till samma grupper, som ofvan,

hörande qvinnor, fördelade i gifta och ogifta, och är dervid åldersbeteckningen

för de gifta qvinnorna densamma som för deras män.

Ålder

Gifta

Ogifta

15—20 ................

77

59,998

20—25 ..................

6,304

58,388

25-30 ..................

25,764

37,372

30-35 ..................

32,655

21,244

35-40 ..................

29,037

12,718

40-45 ..................

24,780

9,534

45—50 ..................

20,737

8,060

50-55 ..................

16,588

6,596

55-60 .................

13,646

5,289

60—65 ..................

9,428

3,824

65—70 ..................

6,214

2,658

20-40 ..................

93,760

129,722

20—70 ..................

185,153

165,683

Man finner genast af förestående tabeller, att medelinträdesåldern

för de till den andra pensionsklassen hörande försäkrade ej kan vara

mycket högre än den stadgade inträdesåldern af 18 år, äfvensom att

förhållandet beträffande qvinnorna (incl. de gifta) ej heller kan vara

väsentligen annorlunda.

Deremot skulle man i fråga om de försäkrade, som antagits tillhöra

den första pensionsklassen, kunna synas hafva skäl till att antaga

en icke obetydligt högre ålder för inträdet i försäkringen. I proportion

af befolkningen inom motsvarande åldersgrupper utgöra de fyra första

åldersgrupperna af dessa försäkrade i procenttal resp. 10,44, 19,il, 23,50,

och 23,14. Interpolerar man nu, för att få en ungefärlig föreställning

om åldersfördelningen, paraboliskt mellan åldrarne 18—30 år enligt den

å pagg. 13 och 14 af komitébetänkandet del II anförda metoden, och

beräknar man härvid medelinträdesåldern, så finner man såsom resultat

20,2 år, hvarvid dock ingen hänsyn tagits till emigrationens inflytande.

Någon bestämd siffra kan naturligtvis icke erhållas ur det gifna

materialet och torde ej heller med någon säkerhet kunna beräknas, förr

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

än en dylik försäkring verkligen kommit till stånd, men med stöd af

hvad som anförts, synes det mig i alla afseenden vara för kassans

säkerhet fullt betryggande, om man, såsom jag i det följande gjort, beräknat

afgifternas belopp efter en inträdesålder, som för alla de försäkrade

i genomsnitt antagits till 19 V2 år. Äfven i fråga om den första

pensionsklassen ensamt för sig torde detta antagande innebära tillräcklig

säkerhet, om man å ena sidan besinnar, att just i de yngre åldrarne

många af dem, som sedermera inträda i den första pensionsklassen, på

grund af lägre lön förut tillhört den andra klassen, och derför icke äro

nyinträdande i egentlig mening, samt om man å andra sidan beaktar

motsvarande förhållanden i Norge och Tyskland (B. II, sidd. 64 och 65),

hvilkas betydligt fullkomligare statistik hänvisar på en lägre inträdesålder.

§3. a) Räntefot. Dödlighets- och invaliditetsförhållanden.

Med afseende å den räntefot af 3 Va %, som lagts till grund för de

förra beräkningarne, har jag icke funnit anledning att göra någon ändring.

Det är visserligen sant, att räntan sedan den tiden ytterligare

nedgått; inlåning sråntan i våra banker, som under perioden 1870—79

steg från 4 till 5 % och bibehöll denna senare storlek under så lång

tid som under 1874—79, har från och med 1880 sjunkit — under hela

tiden 1880—85 var den dock 4 V2 % — ända ned till för närvarande

3 V2 %■ Men att af detta förhållande draga den slutsatsen, att räntan

fortfarande skall sjunka, så att en räntefot af 3 V* % icke skulle kunna

antagas såsom utlåning sr''äntå för den närmaste framtiden, är utan tvifvel

förhastadt. Våra mera betydande försäkrings- och andra kassor hafva,

såsom bekant, fortfarande en medelränteafkastning af öfver 4 % och i

fråga om betydelsen för penningemarknaden af ännu en konkurrents

uppträdande torde å ena sidan få hänvisas till jordbrukets och äfven

andra näringars stigande behof af billigare lånevilkor än hvad för närvarande

kan dem beredas, och å andra sidan till, att den utlåning, som

genom denna försäkring skulle komma till stånd, endast under öfvergångstiden,

medan fonden bildas, kan befaras komma att inverka på den

allmänna räntefoten. Sedan försäkringen efter 70—80 år nått sin fulla

utveckling, upphör också i hufvudsak utlåningen af nya medel.

Uti de föreskrifna periodvis återkommande utredningarne af kassans

ställning har man för öfrigt ett säkert medel att följa utvecklingen af

ränteförhållandena. Så snart anledning synes föreligga, kan man i tid

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

ingripa och reglera proportionen mellan afgifter och pensionsbelopp.

I följd af dessa i det nya förslaget tydligt preciserade bestämmelser,

komma också beräkningarne för hvarje gång hufvudsakligen endast att

afse tiden intill nästa revision. På sådant sätt kommer hvarje generation

att få bära inflytandet af då gällande räntesatser. Och i följd

deraf, att vid förutberäkningarne i allmänhet antagandena alltid väljas

med försigtighet, så äro ej heller alltför tvära förändringar af pensionsvillkoren

att befara.

Äfven om man ville vara så pessimistisk som möjligt med afseende

på kommande tiders räntesatser, skulle derför, vid detta tillfälle,

valet af en lägre räntefot än 3 Va % icke varit att gilla. Genom att nu

välja eu lägre räntefot skulle man endast onödigtvis belasta den nuvarande

generationen till förmån för framtida försäkrade.

För att tydliggöra inflytandet af räntefoten på pensions villkoren,

bär jag äfven utfört beräkningen af pensionsafgifterna efter 3 %. För

jemförelsens skull meddelas resultatet af denna beräkning längre fram

vid bestämmandet af pensionsafgifterna.

Såsom dödlighetstabell hade jag vid de förra beräkningarne valt den

statistiska centralbyråns dödlighetstabell för båda könen, gällande för

årtiondet 1871—80. Sedan den tiden hafva motsvarande tabeller för

1881—90 blifvit färdiga, och man kunde derför nu i fråga sätta lämpligheten

af den förstnämda tabellens vidare användning.

Såsom följande sammanställning af dödlighetsprocenten för de båda

årtiondena visar, har nämligen, såsom ju ock var att förvänta, dödligheten

bland befolkningen i sin helhet ytterligare aftagit:

1871-80. o 1881-90.

Ålder. Män. Qvinnor. Båda. Män. Qvinnor. Båda.

20............ 0,63 0,50 0,57 0,61 0,50 0,55

30 ............ 0,78 0,70 0,73 0,67 0,64 0,66

40........... 1,02 0,89 0,95 0,88 0,81 0,84

50............ 1,53 1,14 1,32 1,32 0,99 1,14

60 ............ 2,75 2,18 2,44 2,43 1,91 2,15

70 ............ 6,14 5,17 5,58 5,20 4,65 4,92

80............ 14,75 12,53 13,39 13,41 11,77 12,43

Man finner häraf, att tabellen för båda könen under 1871—80 i hufvudsak

är densamma som tabellen för män under årtiondet 1881—90, och

då männens dödlighetsförhållanden vid denna försäkring spela största

rollen, så skulle det fel, som begås genom den förra tabellens användande,

redan af denna anledning icke kunna blifva betydande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Emellertid är det långt ifrån osannolikt, att dödligheten inom befolkningen

i sin helhet kommer att än vidare aftaga. Ett stöd för en sådan

förmodan finner man i resultaten af Statistiska Byråns nu för första

gången gjorda särskilda undersökningar rörande dödligheten i städerna

och på landsbygden. Man har nämligen, med afseende härpå, följande

dödlighetskoefficienter för årtiondet 1881—90:

Ålder.

Landsbygden.

Män. Qvinnor.

Städerna.

Män. Qvinnor.

20......................

.................. 0,56

0,49

0,82

0,52

30.......................

................... 0,59

0,62

1,00

0,73

40.......................

................... 0,74

0,78

1,45

0,91

50......................

................... 1,«

0,95

2,28

1,18

60.....................

.................. 2,26

1,87

3,64

2,16

70.......................

................... 5,io

4,65

6,84

4,74

80......................

................... 13,32

11,82

14,92

11,47

Dödligheten i städerna är således, särskild! i fråga om den manliga

befolkningen, väsentligt större än på landet. I följd häraf synes det

väl vara antagligt, att de fortgående sanitära förbättringarne i städerna

skola minska dödligheten derstädes, så att förhållandena allt mera

närma sig dem, som siffrorna för landsbygden uppvisa. Det skulle

derför kunna förefalla, som om den valda dödlighetstabellen icke skulle

vara säker nog med afseende på möjligheten af framtida förändringar.

Det finnes emellertid några omständigheter, hvilka göra, att denna

tabell ännu erbjuder full säkerhet för det afsedda ändamålet, och att det

skulle hafva varit en öfverdrifven försigtighetsåtgärd att lägga en för

kassan ännu ofördelaktigare tabell till grund.

Den ena af dessa omständigheter är den proportion mellan landsoch

stadsbefolkningen, som gäller just den del af befolkningen, som

omfattas af försäkringen. Af hela antalet i yrkesräkningen upptagna

och till försäkringen räknade grupper af män, komma 270,000 på landsbygden

och 122,000 på städerna, och inom åldersgrupperna 20—30 år

har man 85,000 på landsbygden och 39,000 i städerna, således i båda

fallen endast 2 ''U gånger så många försäkrade på landsbygden som i

städerna, under det att förhållandet i fråga om befolkningen i sin helhet

är som 4 till 1. Beräknar man nu med tillhjelp af proportionen 2Vä : 1

ur de nyss anförda talen motsvarande dödlighetskoefficienter för de

manliga försäkrade (en beräkning, som visserligen icke är alldeles exakt,

men för ändamålet tillräckligt noggrann), så får man

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Ålder.

Dödlighets-%

20.......................

............................. 0,64

30.......................

.............................. 0,72

40.......................

............................... 0,96

50....................

............................... 1,50

60......................

..............,. L......... 2,69

70......................

............................... 5,64

80.......................

............................... 13,82

således tal, som mycket nära ansluta sig till dödlighetstabellen för män

för årtiondet 1871—80. M, u.

Den andra omständigheten, som härvidlag är af betydelse, är det

bekanta förhållandet, att dödligheten bland de klasser af samhället, om

hvilka här är fråga, och isynnerhet bland de industriella arbetarne, —

jfr t. ex. 1884 års arbetareförsäkringskomités betänkande, III, 7 — är

icke oväsentligt större än bland de mera burgna eller besutna samhällsmedlemmarne.

I följd häraf torde de senast anförda siffrorna, som beräknats

med stöd af dödlighetsförhållandena bland befolkningen i sin helhet,

vara icke obetydligt för låga, då fråga är om de försäkrade, och den

använda tabellen således ännu säkrare med afseende på ändamålet. Härtill

kommer, såsom redan förut antydts, att den för beräkningarne använda

tabellen är den för båda könen gemensamma och således äfven

af denna anledning, alldenstund pensionsförbindelserna för de manliga

försäkrade äro betydligt större än för de qvinliga, betryggande.

Slutligen må framhållas, att äfven sannolikheten att vid en gifven

ålder blifva invalid måste stå i sådant samband med dödlighetsförhållandena,

att denna sannolikhet i allmänhet bör vara större inom en

befolkning, som har att uppvisa en större dödlighet och tvärtom. Visserligen

har detta samband ännu icke statistiskt uppvisats, men synes

ligga i sakens natur. Då jag nu, såsom strax nedan skall anföras, för

en befolkning sådan som den svenska med dess låga dödlighet antagit

invaliditetssannolikheten efter tysk erfarenhet, således hemtad från en

befolkning med större dödlighet, så synes äfven härutinnan ligga en

ytterligare anledning till trygghet.

På grund af hvad jag nu anfört, har jag icke funnit skäl att i

fråga om dödlighetstabell afvika från de antaganden, som lågo till grund

för komiténs beräkningar, utan har jag fortfarande ansett mig kunna

för det förevarande ändamålet använda don för båda könen gällande

officiella dödlighetstabellen för 1871—80. Jag har likväl för säkerhetens

skull längre fram angifvit, resultaten med afseende på pensionsvilkoren,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

under förutsättning af att motsvarande tabell för 1881—90 och samma

invaliditetssannolikheter skulle lagts till grund.

I fråga om sannolikheten att vid en viss ålder af x år blifva invalid

inom årets lopp har jag för de flesta åldrar användt den af Behm konstruerade

formeln

x — 20

4 = 0,00019036.2 *

hvilken äfven användts vid de tyska beräkningarne och anföres i den

»Denkschrift», som åtföljde den kejserliga propositionen till riksdagen

angående invaliditetsförsäkring. I nämnda skrift visas, att denna formel

gifver större värden på ix än som härleddes ur resultaten af den allmänna

yrkesräkningen för tyska riket, oaktadt de motsvarande talen i

detta senare fall höjdes med 60 proc. Derjemte framgår af en på samma

ställe anförd undersökning, att formeln mycket nära återgifver invaliditetsförhållandena

hos omkring 50,000 för ändamålet undersökta jernvägsarbetare.

Jemför man nu vidare dödlighetskoefficienterna efter den allmänna

tyska dödlighetstabellen med dem, som jag ofvan användt:

Ålder.

Tysk dödlighet.

Svensk dödlighet.

20

0,75

0,57

30

0,93

0,73

40

1,36

0,95

50

2,14

1,32

60

3,82

2,44

5,58

70

8,11

80

17,45

13,39

så finner man, att dödligheten inom den svenska befolkningen är betydligt

lägre än inom den tyska, och då det är antagligt, att af denna

anledning äfven invaliditetsförhållandena inom den förra befolkningen

skola vara gynnsammare, så är det tydligt, att valet af den nämnda

formeln såsom representerande invaliditetssannolikheten i genomsnitt för

alla de yrken, som här äro i fråga, åtminstone icke kan anses innebära

ett underskattande af denna beräkningsfaktors betydelse.

Då det emellertid af jemförelsen med invaliditetsförhållandena bland

de tyska jernvägsarbetarne under åren 1886—89 visade sig, att invaliditetssannolikheten

för yngre åldrar än 35 år i verkligheten var något

större än enligt den antagna formeln, så har jag i öfverensstämmelse

härmed för alla dessa åldrar antagit värdet 0,ooi5 på denna sannolikhet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

I följd af förslagets särskilda bestämmelser rörande de fall af

invaliditet, som orsakas af olycksfall under de 5 första försäkringsåren,

är det äfven nödigt att skaffa sig en föreställning om sannolikheten

i0 att inom årets lopp träffas af olycksfall och att i följd deraf

blifva invalid i lagens mening. Jag hade vid den förra beräkningen

(B. II!, sid. 40) antagit i0 = 0,ooi5, och har ej heller nu funnit anledning

att afvika från detta antagande. På grund af den ringa betydelse,

som dessa invaliditetsfall hafva för beräkningarne, torde någon särskild

motivering af valet af detta talvärde här ej erfordras.

Vida vigtigare är det att ej underskatta inflytandet af dödlighetsförhällandena

bland dem, som är o invalider, och jag har i detta hänseende

icke ansett mig böra acceptera de antaganden, som ligga till grund

för de meranämda tyska beräkningarne, enligt hvilka dödlighetsprocenten

bland invalider af olika åldrar var följande:

Ålder. Dödlighets-^

25 ...................................................... 8,31

35 ..................................................... 6,39

45 ................... 5,30

55 ...................................................... 4,85

65 ..................................................... 6,29

Dessa tal äro af Zimmermann härledda ur erfarenheten från de

tyska jernvägarnes pensionsväsen. Emellertid äro dessa siffror redan

i och för sig temligen osäkra. Vidare erhöll jag vid en undersökning

af dödligheten bland den pensionerade personalen vid svenska statens

jernvägar för åldrar under 65 år den lägre siffran 4,20 såsom medeltal.

''Slutligen är det äfven i föreliggande fall icke osannolikt, att en mindre

dödlighet bland normala personer äfven motsvarar en mindre dödlighet

bland invaliderna, och att således förenämda tal, som hvila på tysk

erfarenhet, äro för höga, då det gäller svenska förhållanden. Jag har

derför af försigtighetsskäl för alla åldrar under 67 år antagit 0,04 såsom

dödssannolikheten för invalider och efter denna ålder antagit samma

dödlighet som för normala lif.

§ 3. b) Invaliditets- och lifräntetabeller.

På grund af hvad som i föregående § anförts, får man nedanstående

invaliditetstabell, der talen i de särskilda kolumnerna ha följande bebetydelse:

•

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

första kolumnen innehåller de olika åldrarna från och med 20 till

och med 70 års ålder;

andra kolumnen innehåller talen Lm = antalet qvarlefvande vid m

års ålder af 100,000 samtidigt födde, enligt Statistiska Centralbyråns

dödlighetstabell för 1871—80 för båda "könen gemensamt;

tredje kolumnen angifver im - sannolikheten för en m-åring att

blifva invalid, innan han uppnått (m + 1) års ålder; fr. o. m. m = 20

t. o. m. m = 34 är im antagen till 0,ooi5; för öfriga åldrar t. o. m. m =

69 hafva talen tagits ur den tyska riksförsäkringens tabell, som finnes

publicerad i den »Denkschrift», som åtföljde den tyska regeringspropositionen

år 1888;

fjerde kolumnen innehåller mortalitetskoefficienterna som mellan

20—66 års ålder antagits konstant = 0,04, men för högre åldrar sammanlåna

med Statistiska Centralbyråns ofvannämnda tabell;

i femte kolumnen betyda talen Am det antal aktiva, som vid m

års ålder återstå, under förutsättning att 72,148 aktiva samtidigt inträdt

vid 20 års ålder; man har

i sjette kolumnen angifva talen Im = imAm det antal personer, som

årligen bland Am aktiva vid m års ålder blifva invalida;

den sjunde kolumnen innehåller Im (1—i ff) eller det antal invalider,

som af Im vid m års ålder ännu lefva qvar efter ett år;

talen Pm i åttonde kolumnen angifva hela antalet invalider, som vid

m års ålder ännu lefva; man har

1 (i + pmu (i

Slutligen innehåller den nionde kolumnen talen Pm (1 — eller

antalet invalider, som af Pm invalider af m års ålder lefva qvar efter

ännu ett års förlopp.

*

I

s. 17 Kontrollera mot PDF

in

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

31

32

33

34

35

36

37

38

39

40

41

42

43

44

45

46

47

48

49

50

51

52

53

54

17

/SM

'' in

T —» n A j

P

1

rH

.8

0,00X50

0,040

72,148

108,2

106,o

)»

))

71,633

107,4

105,3

106,o

101,8

»

»

71,101

106,7

104, g

207,1

198,8

»

»

70,560

105,8

103,7

303,4

291,i

»

»

70,012

105,o

102,9

394,8

379,0

))

69,459

104,2

102,i

481,9

462, g

»

))

68,900

103,4

101,3

564,7

542,i ''i

»

»

68,337

102,5

100,5

643,4

617,7

»

»

67,775

101,7

99,7

718,2

689,5

»

»

67,215

100,8

98,8

789,2

757,5

n

» ''

66,659

100,o

98,0

856,3

822,o

»

»

66,101

99,2

97,2

920,o

883,2

»

»

65,542

98,3

96,3

980,4

941,2

»)

n

64,977

97,5

95,5

1,037,5

996,0

»

»

64,409

96, G

94,7

1,091,5

1,047,9

0,00152

»

63,834

97,o

95,1

1,142,g

1,096,9

.!». ■ 175

»

63,253

110,7

108,5

l,192,o

1,144,3

201

»

62,651

125,9

123,4

1,252,8

1,202,7

231

»

62,027

143,3

140,4

1,326,1

1,273,1

2G5

»

61,373

162,G

159,3

,,1,413,5

1,357,0

305

»

60,689

185,1

181,4

1,516,3

1,455,6

350

»

59,976

209,9

205,7

1,637,0

1,571,5

402

»

59,240

238,i

233,3

1,777,2

1,706,1

462

»

58,478

270,2

264,8

1,939,4

1,861,8

530

»

57,684

305,7

299, c

2,126,c

2,041,5

609

56,855

346,2

339,3

2,341,i

2,247,5

700

55,981

391,9

384,i

2,586,8

2,483,3

804

»

55,060

442,7

433,8

2,867,4

2,752,7

0,00923

»

54,080

499,2

489,2

3,186,5

3,059,o

0,0100 1

»

53,034

562,7

551,4

3,548,2

3,406,3

1218

”

51,914

632,3

619,7

3,957,7

3,799,4

1399

50,714

709,5

695,3

4,419,1

4,242,3

■

1608

»

49,428

794,8

778,9

4,937,0

4,740,1

1847

48,051

887,5

869,8

5,519,0

5,298,2

2121

»

46,575

987,9

968,i

6,168.0

5,921,3

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

m

a®

“ m

A

T —o A

-Lm vm

4.(1-*^)

P

in

P (1-M

55

51,882

0,02437

0,040

44,993

1,096,5

1,074,6

•

6,889,4

6,613,8

56

50,987

2799

»

43,299

1,211,9

1,187,7

7,688,4

7,380,9

57

50,052

3215

»

41,483

1,333,7

1,307,0

8,568,0

8,225,9

58

49,071

3G93

»

39,538

1,460,1

1,430,9

9,532,9

9,151,6

59

48,039

4242

))

37,456

1,588,9

l,557,i

10,582,r,

10,159,2

60

46,949

4873

»

35,233

1,716,9

1,682,0

11,716,3

11,247,0

61

45,804

5598

u

32,874

1,840,3

1,803,5

12,930,2

12,413,0

62

44,600

6430

»

30,384

1,953,7

1,914,0

14,216,5

13,647,8

63

43,338

7387

1)

27,776

2,051,8

2,010,8

15,562,4

14,939,9

64

42,011

8485

»

25,060

2,126,3

2,083,8

16,950,7

16,272,7

65

40,616

0,09747

»

22,260

2,169,7

2,126,3

18,356,5

17,622,2

66

39,145

0,11196

»

19,396

2,171,6

2,128,2

19,748,5

18,958,6

67

37,600

12861

0,0429

16,513

2,123,7

2,078,1

21,086,8

20,182,2

68

35,988

14773

0,0467

13,728

2,028,0

1,980,6

22,260,3

21,220,7

69

34,309

16970

0,0510

11,108

1,885,0

1,836,9

23,201,3

22,018,0

70

32,560

—

—

8,705

—

—

23,854,9

—

och för högre åldrar enligt Stat. Centralbyråns ofvannämnda tabell:

m

■^m

in

m

71

30,742

82

9,799

93

429

72

28,872

83

8,263

94

278

73

26,955

84

6,856

95

173

74

24,999

85

5,584

96

102

tö

23,012

86

4,455

97

57

76

21,009

87

3,476

98

30

77

19,009

88

2,638

99

16

78

17,028

89

1,937

100

8

79

15,088

90

1,375

101

4

j 80

13,223

91

951

102

2

81

11,453

92

645

103

i

Med tillhjelp af dessa tabeller beräknades nu, efter eu räntefot af

3Va proc., först R{H eller kapitalvärdet af en förskottslifränta å en krona,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

som utgår till eu invalid af in års ålder under hans återstående lifstid.

Beräkningen utfördes enligt rekursionsformeln

i?W=l + (l— *W) q-1 Rm%,

der q — 1,035, och gaf följande resultat:

m

m

rn

in

*

m

in

R{2

1.

m

i

W)

-Ll m

20

13,65 7 7

37

13,2890

54

11,9648

71

7,5271

88

3,0693

21

13,6466

38

13,2491

55

11,8214

72

7,1932

89

2,9165

22

13,6346

39

13,2061

56

11,6668

73

6,8660

90

2,7938

23

13,6217

40

13,1597

57

11,5001

74

6,5469

91

2,0845

24

13,6078

41

13,1097

58

11,3204

75

6,2367

92

2,5714

25

13,5928

42

13,0558

59

11,1267

76

5,9366

93

2,4442

26

13,5766

43

12,9977

60

10,9179

77

5,6470

94

2,3067

.27

13,5592

44

12,9350

61

10,6927

78

5,3692

95

2,1720

28

13,5404

45

12,8674

62

10,4499

79

5,1036

96

2,0619

29

13,5201

46

12,7946

63

. 10,1882

80

4,8460

, 97

1,9778

30

13,4982

47

12,7160

64

9,9060

81

4,5961

98

1,9019

31

13,4746

48

12,6313

65

9,6018

82

4,3499

: "

1,8024

32

13,4492

49

12,5400

66

9,2738

83

4,1103

100

1,6767

33

13,4218

50

12,4416

67

8,9202

84

3,8802

i 101

1,4885

34

13,3922

Öl

12,3355

68

8,5652

85

3,6602

102

1,2658

35

13,3603

52

12,2211

69

8,2132

86

3,4507

103

1,0000

36

13,3260

53

12,0978

70

7,8670

87

3,2507

! —

—

Emellertid skola lifräntorna enligt förslaget utgå, ej helårsvis,

utan månadsvis. Vid den tidpunkt, då beräkningarne påbörjades,

var det likväl ännu ej afgjordt, huruvida desamma skulle utgå

qvartals- eller månadsvis. 1 förra fallet borde de ofvan gifna R{2

minskas med 0,375, i det senare med 0,460. För att möta båda eventualiteterna,

utan att behöfva göra om eu mängd invecklade kalkyler,

minskade jag alla R{2 med 0,io, så att i det följande öfverallt

0,40

betyder kapitalvärdet af en invaliditetslifränta för eu m-årig invalid, vare

sig den utgår qvartals- eller månadsvis.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Enligt förelaget skola alla lifräntor — utom barnpensionerna, som

behandlas särskilt — utgå från och med den tidpunkt, då invaliditet

inträder, dock senast från och med fylda 70 års ålder.

Kallar man derföre Rm kapitalvärdet af en invaliditetslifränta å en

krona åt en nu m-årig aktiv (arbetsför) person, så får man Rm ur formeln

Rm = ^-r(rn = 20, 21,... 69),

der följande beteckningar blifvit införda:

A'' = A nm • O —i A'' /?'' W •

^ in <] > Wnn ~ Lm in m + l/2 >

O/?(*) • /?''(*) — »(O n~lh • /?''(*) — P(0 •

**70 ^ 70 70 j -**'' m — m. > -R> 70 — -**'' 70 ?

öm b Q/n + l • "t ^70*

Vidare skall en karenstid af 5 år iakttagas, d. v. s. ingen får

pension, som ej gjort minst 5 års inbetalningar, såvida ej olycksfall

varit anledningen till invaliditeten, i hvilken händelse pensionen ändock

utbetalas. Man måste derföre äfven beräkna:

Rm — kapitalvärdet af en lifränta å en krona, som utgår, i händelse

invaliditet inträffar under de 5 första åren, och

Rm — kapitalvärdet af en lifränta å en krona, som utgår, i händelse

invaliditetet inträffar under de 5 första åren i följd af olycksfall. Invaliditetssannolikheten

i detta fall har förut betecknats med i0.

Till beräkning af dessa tal har man formlerna:

i? _

-L"m in

Sm

A''

A mRym — io • [A mR''m+ lfa + A''m + 1 R''m+1t/2 + . . . + ^,n,+ 472''m + 4i/J
-

Slutligen har man att beräkna kapitalvärdet Rm af en iuvaliditetsränta,

som växer med en krona om året, tills en nu m-årig aktiv person

blir invalid eller uppnår 70 års ålder. Dessa talvärden erfordras

för att beräkna kostnaden för den föränderliga, mot försäkringstiden

proportionel delen af pensionerna. Dessutom erfordras äfven kännedom

om kapitalvärdena Ä(?j af dylika växande lifräntor, som utgå, i

händelse invaliditeten inträffar inom de 5 första åren.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Vid beräkningen af dessa tal har jag, likasom vid de föregående formlerna,

antagit, att de Im, som under ett års lopp blifva invalider, blifva

det vid årets midt, oaktadt detta beräkningssätt i förevarande fall ej är

fullt exakt. Men då såsom man lätt finner, hela skilnaden inskränker

sig till en faktor q i d. v. s. till omkring Va proc., har jag härvid icke

fäst något afseende, då å ena sidan kapitalvärdena blifva något större

än de exakta värdena, och kassans säkerhet således icke härigenom

minskas, och då man å andra sidan vinner den stora fördelen att direkt

kunna utgå från de redan beräknade talen.

Införes nu beteckningen

Tm — Sm + Sm + i+ ... + S70,

så erhållas formlerna

<

A''m Rm *= Tm — Va (*Sm4- Q7n)

= Tm — JL+s — 5 Sm+&-— V2(Sm

Efter alla dessa formler hafva följande talvärden blifvit beräknade:

in

Rm

R%.''

m

"

m

R —R{5)

20.....................

1,7208

0,0899

io'' 59,903

58,495

0,217

58,278

21.....................

1,7735

0,0897

io’ 59,817

59,193

0,217

58,976

22.....................

1,8290

0,0896

iV 59.734

59,885

0,216

59,669

23.....................

1,8871

0,0895

V 59,646

60,558

0,216

60,342

24.....................

1,9482

0,0893

io* 59,556

61,211

0,216

60,995

25....................

2,0121

0,0892

io‘ 59,461

61,835

0,215

61,620

26.....................

2,0791

0,0891

io- 59,364

62,42 9

0,215

62,214

27.....................

2,1493

0,0889

tu ’ 59,263

62,987

0,214

62,773

28....................

2,2228

0,0887

io'' 59,155

63,498

0,214

63,284

29...................

2,2996

0,0886

to'' 59,0 38

63,960

0,213

63,747

30.....................

2,3797

0,0884

io'' 58,906

64,361

0,213

64,148

31.....................

2,4 637

0,0884

io'' 58,763

64,7 01

0,213

64,488

32.....................

2,5515

0,0908

io ‘ 58,606

64,974

0,2 25

64,749

33.....................

2,6437

0,0961

io'' 58,4 37

65,180

0,246

64,934

34.....................

2,7404

0,1048

io'' 58,249

65,308

0,2 7 6

65,032

35.....................

2,8418

0,1173

lo'' 58,036

65,348

0,315

65,03 3

36.....................

2,9481

0,1343

io'' 57,7 9 6

65,299

0,360

64,939

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

m

•Rm

»(«)

41 m

R{0)

< . ;

■ I t

<

Rm

i < <

R„-R%

! 37.....................

3,0575

0,1585

io''57,588

65,166

0,411

64,755

[ 38...................

3,1697

0,1754

»0-57,257

64;942

0,470

64,47 2

! 39.....................

3,2851

0,2004

to'' 56,958

64,629

0,536

64,093

; 40.....................

3,4037

0,2288

»V 56,645

64,227

0,612

63,615

41.....................

3,5246

0,2612

io'' 56,308

63,719

,J 0,697

63,022

42.....................

3,6474

0,2979

»V 55,939

63,096

0,795

62,301

43.....................

3,7720

0,3396

»V 55,536

62,358

0,905

61,453

44..................

3,8981

0,3868

io'' 55,100

61,504

1,030

60,474

45.....................

4,0248

0,4403

io'' 54,614

60,523

1,171

-59,352 1

46.....................

4,1527

0,5006

io'' 54,089

59,431

1,329

58,102

47.....................

4,2805

0,5685

»V 53,511

58,215

1,507

56,708

48.....................

4,4082

0,6448

io'' 52,879

56,882

1,706

55,176

49.....................

4,5359

0,7307

io'' 52,196

55,44 2

1,928

53,514

50.....................

4,6627

0,8266

»o'' 51,456

53,892

2,176

51,716

51.................

4,7880

0,9338

io'' 50,653

52,235

2,451

49,784

52...................

4,9107

1,0530

io'' 49,780

50,468

2,755

47,713

53................

5,0305

1,1850

io * 48,835

48,603

3,089

45,514

54.....................

5,1463 ;

1,3305

»V 47,8io

46,642

3,454

43,188

55.....................

5,2568

1,4900

io'' 46,6 94

44,584

3,850

40,734

Med tillhjelp af det i föregående § angifna värdet i0 = 0,ooi5 beräknas

nu de lifräntevärden, som i det följande komma till användning.

För detta ändamål sätter jag för pensionens konstanta del

Qm = Rm-R% + R%

och för pensionens variabla, proportionelt mot försäkringstiden växande

del

=/c - m + 5 m,

alldenstund pensionen, om olycksfall orsakar invaliditet inom de 5 första

försäkringsåren, skall beräknas, såsom om 5 hela år förflutit.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Ålder.

Qm

<

Qm

19 Va...............

1,6959

58,377

227a.............

1,8580

60,454

27 Va..............

. 2,1860

63,472

32 V-............

.. 2,5921

65,281

37 Va............

... 3,0353

65,044

42 Va..............

... 3,4746

62,295

47 Va..............

.. .. 3,8175

56,341

52 Va..............

................ 3,9257

46,984

Kapitalvärdet af en årsafgift å en krona, som erlägges vid slutet

af hvarje år, så länge en nu m-årig person lefver och är aktiv intill

fylda 70 år, erhålles ur formeln

A''m - & A''n

»» +1

ur hvilken formel följande tabell blifvit beräknad:

in

V A''y

m+ i

a

m

in

2

m + ]

ce

m

in

i ''

2 A’,.

mbl

a

in

20

685,505

18,900

\

32

351,211

16,111

44

152,532

12,014

j 21

650,722

18,7 08

33

330,331

15,820

45

140,441

11,015

22

617,365

18,508

34

310,334

15,519

46

128,939

11,210

23

585,381

18,303

35

291,185

15,200

47

118,009

10,797

24

554,719

18,092

36

272,852

14,883

48

107,636

10,37 6 |

25

525,328

17,872

37

255,308

14,552

49

97,808

9,952 1

t

2G

497,159

17,049

38

238,526

14,214

50

88,513

9,523

27

470,165

17,418

39

222,482

13,807

Öl

79,740

9,089

28

444,298

17,170

40

207,154

13,515

52

71,478

8,051

. 29

419,513

16,920

41

192,518

13,154

53

G3/718

8,211

30

395,764

16,005

42

178,550

12,783

54

56,451

7,708

31

373,010

16,393

43

165,228

12,403

55

49,668

7,822

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Enligt förslagen skola nu afgifterna visserligen beräknas för vecka,

men ej nödvändigt erläggas för så korta perioder. Kunde man antaga

att afgifterna verkligen erlades för vecka, skulle ofvanstående kapitalvärden

ökas med ungefär 0,5; men då detta, med hänsyn till tjenstehjonens

stora klass, i långt i från alla fall torde komma att ega

rum, och då å andra sidan det skulle vara alltför försigtigt att

antaga, det alla afgifter helårsvis och först vid slutet af året inflyta,

har jag ansett mig böra gå en medelväg genom att till de nyss funna

talen «m öfverallt addera konstanten 0,2.

Alla dessa tabeller hafva ursprungligen beräknats af dåvarande

amanuenserna på Stockholms observatorium Dr C. A. Schultz-Steinheil

och Kand. C. Dickman, och hafva sedermera kontrollräknats af Dr

K. A. Beckman, m

■■ ’ " •_ I'' < I !''•! .V.

uhan •''! fn a äi-xl. ; .o, 0‘; ... : /t

§ 4. Pensionsafgifterna.

*

Enligt de ifrågasatta ändringarne i komiténs förslag skulle hustruoch

barnpensioneringen öfverflyttas på staten och pensionsafgifterna

alltså komma att beräknas endast för de framtida betalande delegarne

1 försäkringen, så att afgifterna svara mot medelåldern för inträdet i

försäkringen, under förutsättning af att . de erläggas från och med

inträdet intill dess den försäkrade erhåller pension eller dessförinnan

afliden

Pensionen består af tvenne delar, af hvilka den ena delen är fix

och af samma belopp, 50 kronor, för alla tre pensionsklassema, medan

den andra delen är proportionell mot försäkringstiden. För hvarje försäkringsvecka

räknas dervid 10 öre i den första, 5 öre i den andra och

2 öre i den tredje pensionsklassen. För hvarje försäkringsår ökas pensionsbeloppet

således med resp. kr. 5,20 2,oo och 1,04.

Nu är, enligt tabellerna å sid. 23 för en inträdesålder af DBA år:

y eller kapitalvärdet af en invaliditetspension af 1 krona (med iakttagande

af förslagets bestämmelse i fråga om olycksfall och väntetid)

= kr. 1,0959;

? eller kapitalvärdet af en invaliditetspension, som utgör lika många

kronor som hela år förflutit, sedan inträdet i försäkringen skedde

= kr. 58,377; samt

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

am + 0,2 eller kapitalvärdet af en årsafgift af 1 krona, som erlägges

tills pension erhålles, = kr. 19,205.

På grund häraf blifver kapitalvärdet af pensionens konstanta del,

50 kronor,

= 50.1,6959 =: kr. 84,795

och således den deremot svarande årsafgiftens belopp

84,795

19,205

= kr. 4,415.

I fråga om den med åren växande delen af pensionen finner man

på liknande sätt kapitalvärdet af en invaliditetspension, som växer med

kr. 5,20 om året

= 5,20.58,377 = kr. 303,5604

och således den deremot svarande årsafgiften

303,5604

19,205

15,806,

hvilket således gäller för den första pensionsklassen. För den andra

och tredje får man, alldenstund i dessa fall tillväxten af pensionen

är resp. y2 och y. så stor som i första fallet, såsom värden å motsvarande

årsafgifter

kr. 7,903 och kr. 3,161.

För de tre pensionsklassema blifva alltså pensionsafgifternas årliga

belopp:

(

Klass

I.

II.

III.

För pensionens

» »

konstanta del............

växande » ............

4,415

15,806

4,415

7,903

4,415

3,161

Summa

20,221

12,318

7,576

hvilka belopp afrundats till resp.

kr. 20,40, kr. 12,75 och kr. 7,65,

motsvarande de i förslaget — under förutsättning af i medeltal 51

afgiftsveckor om året — fastställda veckoafgifterna af resp.

40, 25 och 15 öre

för de tre pensionsklassema.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Man kan derför anse dessa afgifter såsom nettopremier för en i

försäkringen uyinträdande person, förutsatt att han icke upphör med

afgifternas erläggande, förr än han får pension eller afliden

Såsom ofvan nämnts, har jag äfven beräknat proportionen mellan

afgifterna och pensionerna under förutsättning af en räntefot af 3 %.

För samma inträdesålder af I9V2 år som förut hafva följande värden

erhållits å de qvantiteter, som behöfvas för beräkningen:

<

Q = 2,0930; Q == 73,576; ce + 0,2 = 20,730.

På samma sätt som förut får man då, under förutsättning af enahanda

pensionsvillkor, följande värden å årsafgifterna:

Klass 1. 11. in.

För pensionens konstanta del....................................... 5,048 5,048 5,048 •-

» » växande x> ..............____________________ 18,456 9,228 3,691

Summa 23,504 1 4,276 8,739

Då nu de fastställda afgifterna af resp. kr. 20,40, 12,75 och 7,65 med

kr. 3,104, kr. 1,526 och kr. 1,089

understiga de föregående, och då vidare en eventuell nedsättning af

pensionernas belopp endast skall träffa pensionens växande del, så måste

kostnaden för denna del, som i de tre fallen är

kr. 18,456, kr. 9,228 och kr. 3,691

nedsättas just med de nämda beloppen, således med resp.

16,8 %, 16,5 % och 29,5 %.

I stället för en veckoökning af resp. 10, 5 och 2 öre, som gäller för en

räntefot af 3V2 %, skulle man således, under förutsättning af 3 % ränta,

få de motsvarande talen

8,32, 4,17 och 1,41 öre,

hvilka i praxis troligen skulle komma att afrundas till resp.

8, 4 och IV2 öre.

Alldenstund pensionens konstanta del, eller de 50 kronorna, blifver

lika i båda fallen, skulle exempelvis, under förutsättning af en försäkringstid

af rundt 2,000 veckor, medelpensionsbeloppen, som i de tre

pensionsklasserna enligt nuvarande bestämmelser äro resp. 250, 150

och 90 kronor, då komma att nedgå till resp. 210, 130 och 80 kronor.

Först om räntan nedgår under 1 V, % försvinner veckoökningen i

den tredje pensionsklassen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

För att i någon mån belysa inflytandet af dödlighetens aftagande,

har jag utfört en liknande beräkning under förutsättning af den allmänna

svenska dödlighetstabellen för båda könen och gällande för årtiondet

1881—90 i stället för den nu använda, som gäller för årtiondet 1871—80.

Öfriga beräkningsgrunder hafva antagits oförändrade.

De motsvarande talen blifva i detta fall, för inträdesåldern 19V2 år:

Q - 1,8267; = 64,073; « + 0,2 = 19,460.

och afgifterna skulle i sådant fall blifva:

Klass I II III

för pensionens konstanta del................................................ 4,693 4,693 4,693

» » växande » .............................................. 17,121 8,561 3,424

Summa 21,814 13,254 8,117

i stället för de nuvarande..................................................... 20,40 1 2,75 7,65

således ungefär som om räntefoten nedgått med V» %.

Såsom jag redan förut antydt, är likväl en dylik förutsättning icke antaglig,

alldenstund samtidigt med dödssannolikheten äfven invaliditetssannolikheten

i allmänhet måste aftaga, och således i verkligheten dessa

båda faktorer komma att tillnärmelsevis upphäfva hvarandras inflytande.

I sammanhang härmed förtjenar ock att nämnas, det samma försäkring,

som i förevarande fall för en 20-åring i första pensionsklassen erfordrar

en årsafgift af något öfver 20 kronor, enligt de grunder, som följdes

vid de tyska beräkningarne (med i hufvudsak samma invaliditetssannolikheter

och räntefot, men med större dödlighet), skulle beräknats kosta

knappt 15 kronor om året.

§ 5. Statens bidrag till pensionsafgifterna.

Enligt det nya förslaget skall staten till försäkringen först och

främst, årligen och för all framtid, bidraga till pensionsafgifterna för

de manliga försäkrade med så mycket, som svarar mot kostnaden för

hustrurnas särskilda pensionsrätt och för barnuppfostringshjelpen, samt

med hvad som erfordras för att bereda de försäkrade förmånen att

behålla redan förvärfvade anspråk på pension, äfven om försäkringen

afbrytes.

1) Hustrurnas pensionsrätt. Vid beräkningen af hustrurnas pensionsrätt

har jag för säkerhetens skull förutsatt, att qvinnorna under hela

sin arbetsföra tid äro försäkrade, antingen såsom sjelfva innehafvande

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

försäkringspligtig anställning eller, i motsatt händelse, såsom hustrur

till försäkringspligtige män. Under denna förutsättning blifver kapitalvärdet

af en nyinträdande qvinnas pensionsrätt, enligt de i föregående

§ anförda siffror:

50.1,6959 + 1,04.58,377 er kr. 145,507.

För att erhålla kapitalvärdet af den förbindelse, som genom hvarje

nyinträdande qvinna i medeltal åsamkas kassan, bör från detta belopp

dragas kapitalvärdet af de pensionsafgifter hon sannolikt kommer att

erlägga. Och för sådant ändamål måste man skaffa sig en föreställning

om sannolikheten för en qvinna att vid en gifven ålder vara gift.

Beträffande giftermålsfreqvensen visar det sig nu af den officiella

befolkningsstatistiken för år 1890, att af alla qvinnor mellan 35—40*

års ålder 75V* och af alla qvinnor mellan 40—45 år 7 9 74% varit eller

äro gifta. Det är derför antagligt, att af de i försäkringen nyinträdande

qvinnorna omkring 80 % komma att gifta sig. Emellertid visar det sig

vidare, att af alla en gång gifta qvinnor mellan 35—40 år omkring

5 %, och mellan 40—45 år omkring 8 %, o. s. v. icke längre äro gifta,

utan enkor eller frånskilda. Och då antalet qvinnor, tillhörande sistnämda

kategori, för högre åldrar blifver proportionsvis ännu större,

och då vidare äfven någon del af de gifta qvinnorna sjelfva innehafva

försäkringspligtig anställning och således erlägga pensionsafgifter, vill

det synas tillräckligt försigtigt, om man antager, att af alla nyinträdande

qvinnor 75 %, i följd af giftermål, efter 41 års ålder icke längre erlägga

några pensionsafgifter. För åldrar under 41 år har sannolikheten

att vara gift och icke betalande försäkrad beräknats efter en

formel, som utjemnats till

Gm = 0,75—0,00155 (41—m)2,

ett antagande, som för öfrigt är ännu försigtigare än det, som vid de

förra beräkningarne (B. II, sid. 69) användes.

Enligt detta antagande blifver kapitalvärdet af årsafgiften för en

nyinträdande qvinna 9,057 gånger afgiftens belopp, och således i förevarande

fall = 7,65.9,057 = kr. 69,286. Subtraheras nu detta värde från

det förut angifna värdet kr. 145,507 af pensionsrätter så erhåller man

rundt kr. 76, hvilket således är kapitalvärdet af den förbindelse, som

genom hvarje nyinträdande qvinna åsamkas kassan. Emellertid böra

dessa förbindelser af praktiska skäl i stället fördelas på de nyinträdande

manliga försäkrade, och då antalet af dessa senare är något mindre än

antalet nyinträdande qvinnor, bör den anförda siffran något ökas. Mot
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

svarande proportionen mellan hela den manliga och qvinliga befolkningen

af 20—30 års ålder, har jag derför höjt nämda siffra till 82 kronor,

h vilket således skulle vara kapitalvärdet af den förbindelse, som i följd

af hustrurnas särskilda pensionsrätt åsamkas kassan vid inträdet af

hvarje manlig försäkrad.

2) Barnuppfostringshjelpen, Enligt de förra beräkningarne (B. II,

sidd. 66 och 67) skulle för hela befolkningen antalet äkta barn, hvilkas

fader aflidit, och som äro under 15 år gamla, vid 1890 års slut kunna

antagas till 86,586. Om man, för att eliminera inflytandet af folkmängdens

vexlingar, m. m., antager detta antal svara mot antalet män mellan

30—50 år, som vid samma tidpunkt utgjorde 512,484, så skulle mot

hvarje man i sagda ålder svara 0,ir pensionsberättigade barn.

Använder man nu detta tal vid förhållandena inom en konstant

folkmängd, sådana de återgifvas af grundtabellen i § 3, så finner

man, att mot de 1,246,641 personer, som äro i åldrarne 30—49 år, och

således mot 72,148 nyinträdande 20-åringar skulle svara 0,17 . 1,246,641

— 211,929, och således mot hvarje nyinträdande man: 211,929 : 72,148

= 2,94 faderlösa äkta barn under 15 år.

För att vinna en föreställning om storleken af den förbindelse, som

med hänsyn till barnens pensionsrätt åsamkas kassan vid hvarje ny

försäkrad mans inträde i densamma, har jag nu antagit pensioneringen

hafva nått sitt jemvigtsläge. Betecknar man då med x denna förbindelses

värde för en barnpension af 1 krona, och med sc medelkapitalvärdet

af motsvarande förbindelser för alla försäkrade män mellan 20—69

års ålder, samt med b medelkapitalvärdet af en barnpension å 1 krona

till de då pensionerade barnen, så har man

2,94 = 0,035.2,94. b + 0,035 . S . X + X,

der S betyder proportionen mellan antalet män mellan 20—69 års ålder

och antalet årligen nyinträdande 20-åringar, således enligt den nämda

grundtabellen

S = 2,880,064 : 72,148 = 39,92.

Hvad x och x angår, så kunna dessa båda faktorer, enligt erfarenheten

inom andra pensionskassor, vid denna approximativa beräkning sättas

lika med hvarandra, så att man får

x = 1,225 — 0,043 . b.

De pensionerade barnens medelålder kan i medeltal antagas hafva

varit omkring 8 år, och således b ungefär = 5. I följd häraf har x

antagits till jämt 1, och då barnpensionens belopp är 30 kronor, skulle

således den i följd af barnpensioneringen för hvarje nyinträdande man

tillkommande förbindelsen hafva ett kapitalvärde af 30 kronor, en siffra,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

som jag, på grund af de i öfrigt försigtigt valda förutsättningarne, icke

ansett mig böra höja utöfver detta belopp.

3) Pensionsrättens upprätthållande. Här gäller det att söka uppskatta

värdet af den förlust, som kan åsamkas kassan derigenom att afgiftsbetalningen

för någon tid afbrytes eller upphör, då den förBäkrade icke

längre innehar försäkringspligtig sysselsättning, utan att likväl den

redan förvärfvade pensionsrätten får reduceras. I följd af statistikens

ofullständighet, hvilken naturligtvis icke kan afhjelpas förr än en dylik

försäkring verkligen kommer till stånd, är det här ännu svårare än i

föregående fall att skaffa sig en föreställning om de verkliga förhållandena.

Lyckligtvis är den post, hvarom det här handlar, af relativt så

ringa betydelse, att man kan låta nöja sig med de antaganden, som

kunna göras. Hufvudsaken är endast, att man icke underskattar värdet

af dess inflytande.

Om man bortser från kortare och mera tillfälliga afbrott i försäkringsförhållandet,

ligger härvidlag största vigten på, att söka uppskatta

inflytandet af definitift utträde ur försäkringen, i hvilka fall försäkringsförhållandet

icke mera återknytes.

Antager man nu för säkerhetens skull, att alla de män, som sålunda

utträda ur försäkringen, varit försäkrade minst 5 år, så att rätt

till minimipension och barnuppfostriugshjelp blifvit förvärfvad, så består

kassans förlust på utträdet i skillnaden mellan kapitalvärdet af de afgifter,

som derefter skolat för honom erläggas, och kapitalvärdet af den

vidare ökning pensionen skulle erhållit, om han qvärstannat i försäkringen.

För hvarje vid m år utträdande manlig försäkrad är således

<

kassans kapitalförlust = 28,05. («m + 0,2) — 5,20 . Rm, om utträdet sker

<

ur den första, och = 17,85. (»„, + 0,2) — 2,60 . i?„„ om utträdet sker ur den

andra pensionsklassen. Afgifterna hafva dervid, i enlighet med det nya

förslaget och med statens bidrag inräknadt, antagits till 55 öre i

den första och till 35 öre i den andra pensionsklassen. För olika

åldrar får man då följande värden å sagda kapitalförlust, uttryckt i

kronor:

Utträdesålder

Klass I

Klass II

27 V,.....................

............... 162

148

327*.....................

............... 115

119

37 Va....................

.............. 71

91

42 Va.....................

.............. 33

65

o. s. v.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Man finner häraf först och främst, att skillnaden mellan de båda

pensionsklasserna, för så vidt det rör åldrar under 40 år, ej är större,

än att man kan bortse från densamma och räkna med alla försäkrade

män såsom en enda klass. Vidare finner man, att kassans förlust egentligen

endast för åldrar under 40 år har något större värde. För åldrar

omkring 50 år och deröfver har kassan till och med vinst på utträdet.

Härtill kommer nu vidare, om mannen är gift, kassans vinst på, att

hustruns pension ej mera växer. Denna vinst uppgår till öfver 60 kronor

— egentligen 1,04. Em — för hvarje sådant fall. Då nu flertalet

af de utträdande äro gifta, så finner man, att kassan i allmänhet har

vinst på dem, som utträda efter 40 års ålder. Jag har vidare antagit,

att denna vinst fullt motväger förlusten af afgifter i det fåtal fall, der

en ogift qvinna lemnar försäkringen.

Kassans förlust beräknas således uppstå genom utträdet af de män,

som äro under 40 år gamla. Antager man nu, att sådant utträde först

eger rum efter 25 års ålder, så är förlusten i medeltal för hvarje utträdande

man, enligt ofvan gifna tal, 118 kronor. Härifrån afgår kassans

vinst på dem, som äro gifta, hvilken vinst, alldenstund, äfven af dessa,

flertalet är gift, åtminstone torde kunna skattas till 38 kronor, svarande

mot en proportion af knappt 60 % gifta män. Kassans förlust i hvarje

fall skulle således reduceras till jemt 80 kronor för hvarje man, som

utträder ur försäkringen i en ålder mellan 25 och 40 år.

I proportion af hela den manliga befolkningen inom motsvarande

åldersklasser, utgöra nu de enligt § 2 antagna antalen manliga försäkrade

:

Ålder

%

Ålder

%

20—25 .........

......... 36,5

40—45 ........

......... 26,3

25—30 .........

......... 37,i

45—50 ........

......... 23,2

30—35 .......

......... 33,4

50—55 ........

...... 21,0

35—40 .........

........ 29,4

55—60 .........

......... 18,5

hvaraf man finner, att man är mer än tillräckligt försigtig, om man, i

och för denna kalkyl, antager att mellan 25 och 55 år 2 % årligen utträda

ur försäkringen. Och då antalet försäkrade män af åldern 25—40

år antagits till (se § 2) 149,937 eller rundt 150,000, så skulle antalet

årligen utträdande blifva 2 % deraf eller 3,000. Kassans förlust på hvar

och eu var ofvan funnen utgöra 80 kr. Hela årliga förlusten blifver

således 240,000 kr., eller i kapital nära 7 millioner kronor, en siffra,

som icke väsentligen afviker från den vid de förra beräkningarna (B.

IT, sidd. 60 och 80), under andra antaganden öfver faktorernas hvar
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

andra motverkande inflytande, funna siffran. Jag har emellertid för yttermera

säkerhets skull höjt densamma till 8 millioner, och deraf antagit

5 millioner svara mot framtida generationer och 3 millioner mot de nuvarande

försäkrade.

Räntan på 5 millioner är 175,000 kronor, och om denna summa

fördelas på omkring 14,000 årligen nyinträdande män, så får man för

hvar och en ett resultat af kr. 12,50 eller rundt 13 kronor.

Läggas nu de tre sålunda beräknade kapitalvärdena af resp. 82, 30

och 13 kronor tillsammans, så får man 125 kronor för hvarje nyinträdande

manlig försäkrad. Detta kapital skall enligt förslaget af staten täckas

genom årliga tillskott till de manliga försäkrades pensionsafgifter,

och då man i detta fall, alldenstund staten betalar helårsvis, bör sätta

a = 19,005, så blifver det erforderliga årliga bidraget till hvarje sådan

pensionsafgift 125 : 19,005 = kr. 6,577 eller i veckan nära 13 öre. Ifråga

om säkerheten af denna siffra, må påpekas, att ett fel i ofvannämda

kapitalvärde — 125 kronor — till ett belopp af 1 krona endast verkar

en ändring af Vio öre i den nämda veckoafgiften.

Statens bidrag för de i början af §:en anförda ändamål kan således

bestridas genom ett tillskott af 13 öre till pensionsafgiften för hvarje

manlig försäkrad.

Men då

§. 10 +§. 15 = 13

och således antalet försäkrade i den första pensionsklassen endast behöfver

vara 1V2 gånger så stort som i den andra, för att staten i stället

skall kunna bestrida samma kostnad genom ett tillägg af 15 öre i den

första och 10 öre i den andra pensionsklassen till hvarje pensionsafgift,

och då nämda villkor är mer än tillräckligt uppfyldt, så är äfven ett

dylikt arrangement möjligt.

§ 6. Statens bidrag för den nuvarande generationen.

Enligt det nya förslaget skall staten bidraga med den tilläggskostnad,

som erfordras för att i försäkringen på i öfrigt stadgade vilkor

äfven upptaga dem af den nuvarande generationen, som äro under

40 år och hvilka icke kunna betraktas såsom nyinträdande i egentlig

mening, d. v. s. hvilka, vid lagens trädande i kraft, äro eller förut varit i

sådan lefnadsställning, som enligt förslagets bestämmelser medför delaktighet

i försäkringen.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Det är tydligt, att man i fråga om de belopp, som här vid lag

komma att erfordras, icke kan erhålla några tillförlitligare siffror förr,

än försäkringen trädt i kraft, och man erhållit kunskap om dem, som

då verkligen inträdt i försäkringen. Då det emellertid är af vigt att

hafva någon föreställning om den kostnad, som kan komma i fråga,

har jag utfört beräkningen under antagande af, att de försäkrades fördelning

på ålders- och pensionsklasser, vid försäkringens början, är den,

som i § 1 meddelats.

På grund af hvad redan anförts, kan man då anse, att afgifterna

— incl. de i föregående § omnämnda statsbidrag — äro tillräckliga

för försäkringen af dem, som äro 18—20 år gamla. För de öfriga

har jag utfört beräkningen med 5-årsgrupperna, och såsom medelåldrar

dervid antagit resp. 22Va, 2 7 72, 32 72 och 3 7 72 år. Hvad de

gifta qvinnorna beträffar har jag för säkerhetens skull räknat dem

såsom lika gamla som deras män.

De för beräkningen erforderliga värdena å 5, ? och « + 0,2 kunna

hemtas ur tabellerna i § 3, och det återstår blott att angifva kapitalvärdena

för en-kronas-afgifter för de ogifta qvinnorna. Dessa kapitalvärden

hafva beräknats särskildt, under antagande af, att afgiften blott

erlägges tills qvinnan blifvit gift, och att sannolikheten att blifva gift

är den i § 4 antagna. Dessa kapitalvärden hafva för de 4 åldrarne

befunnits vara respektive

9,251, 10,148, 11,881 och 13,597.

På grund häraf blifver:

Kapitalvärdet af 50 kronors pension till alla de

försäkrade mellan 20—40 år ........................ = 51,035,000 kronor;

Kapitalvärdet af den växande pensionen:

i klass I ..................................................................... = 44,095,000 »

i » II .......................... = 12,843,000 »

i » III .......... = 14,719,000 »

Summa 122,692,000 kronor

samt

Kapitalvärdena af afgifterna:

55 öres veckoafgift i klass I ............................ = 62,988,000 kronor

35 » )> » » II = 24,171,000 »

15 » » » » III........................ = 10,287,000 »

Summa 97,446,000 kronor,

så att härvid en brist återstår, hvars kapitalvärde är 25,246,000 kronor.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bibehållandet af pensionsrät.ten har för den nuvarande generationen

enligt föregående § antagits till 3 millioner kronor.

Hvad barnpensionsrätten beträffar, så har kapitalvärdet för en barnpension

af 1 krona i medeltal för alla försäkrade män mellan 20—40

år antagits till 1,2, och då man kan antaga att 28,000 män mellan

18—20 år, finnas i försäkringen, så blifver hela antalet försäkrade

män mellan 18—40 år, enligt § 2, i rundt tal 240,000, och således

kapitalvärdet af barnpensionsrätten för dem

30.1,2.240,000 = 8,640,000 kronor.

Adderas dessa tre poster, så får man såsom ett approximativt

värde å tilläggskostnaden för den nuvarande generationen en summa

af rundt 37 millioner kronor. I följd af den i § 2 anmärkta osäkerheten

rörande gruppen 3 — »arbetare utan uppgifvet yrke» — torde

felet i denna summa kunna belöpa sig till omkring 5 % af hela beloppet.

Räntan å denna summa är 1,295,000 kronor årligen. För att amortera

densamma under 80 års tid, erfordras deremot årligen under

samma tid 1,383,000 kronor.

“ ■! M •.:/! ''(v 1 i j * > t ''10 H.J-.-t;;C.''tv, >i■ *>* * , ‘‘fli;7

§ 7. Sammanställning af totalkostnaden.

r » i •••;. . ■• . 1 L r .. i , ; °

Jag gifver nu en sammanställning af kostnaden i sin helhet, svarande

mot förhållandena vid 1890 års slut och mot den i § 2 anförda

fördelningen af de försäkrade. »

I den första pensionsklassen är årsafgiften ;af den försäkrade kr.

12,75, af arbetsgifvaren kr. 7,65 och af staten kr. 7,65. I den andra

pensionsklassen äro motsvarande siffror kr. 7,65, kr. 5,it) och kr. 5,io.

I den tredje erlägges af den ogifta qvinnan en årsafgift af kr. 5,io och

af arbetsgifvaren kr. 2,55.

Antager man, att antalet försäkrade mellan 18—20 år är 14,000 i

den första, 14,000 i den andra och 30,000 i den tredje pensionsklassen,

så är antalet betalande försäkrade i runda tal:

mellan 18—40 år i klass 1 ........................... 148,000

» » » » » II 93,000

» » » » » III..................... 160,000

eller inalles 401,000 personer, samt

mellan 18—70 år i klass I ..... 230,000

» » » » » II 130,000

» » » » » III 196,000

''•°si ^ /1<;-; it j t u: ;;; hM''h\ a-* hr* ''ll\

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

eller tillsammans 556,000 personer. Härtill komma i förra fallet omkring

94,000 hustrur och i det senare 185,000 hustrur samt omkring

200,000 personer, som lemnat försäkringen, men bibehålla sina pensionsan

språk.

Motsvarande förhållanden vid 1890 års skulle således vid försäkringens

början de årligen inflytande pensionsafgifterna utgöra:

arbetarnes bidrag........................ 3,414,000 kronor

arbetsgifvarnes V» ........% 2,014,000 »

statens » 1,606,000 »

•T-.fVa .... . . . gH-dwu ''r T‘»(J i /•

och då försäkringen en gång skall omfatta alla till och med 70 års ålder:

arbetarnes bidrag ....................... 4,927,000 kronor

arbetsgifvarnes » 2,923,000 »

statens » ......!................ 2,423,000 t>

hvarvid dock märkes, att staten äfven skulle öfvertaga afgifterna från

de mindre arbetsgifvare, som ega rätt att återfå de af dem gjorda utlägg.

I saknad af hvarje statistik härvidlag, har jag antagit, att denna

kostnad är ungefär 10 proc. af hela arbetsgifvarnes bidrag, d. v. s. att

hvar 10:de arbetare eller tjenare skulle hafva en husbonde, som faller

under kategorien af sådana arbetsgifvare, som eg a få sina afgifter

tillbaka. Statens bidrag skulle då ökas med i början 201,000 kronor,

och arbetsgifvarnes minskas med samma summa. Statens och arbetsgifvarnes

bidrag skulle således då blifva ungefär lika stora, eller i

början rundt 1,800,000 hvardera.

Beräknar man vidare förvaltningskostnaden i början till 200,000

och längre fram till 300,000 kronor om året, och medräknas amorteringen

af de i föregående § omförmälda 37 millioner, så skulle den

årliga kostnaden, bortsedt från kommunernas bidrag till förvaltningen,

blifva:

Vid försäkringens början:

Arbetarnes bidrag .......

Arbetsgifvarnes bidrag

3.414.000 kronor

1.813.000 »

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statens bidrag:

till afgifterna (för hustrupensionering, m. m.) ............ 1,606,000 kronor

till ersättning åt de små arbetsgifvarne ........................ 201,000 »

till amortering för upptagande af nuvarande generationen

................................................................................. 1,383,000 »

till förvaltningen .................................................................... 200,000 j>

Summa, statens bidrag 3,390,000 kronor

Efter 30 år och derefter till 80 år:

Arbetarnes bidrag ....................................................... 4,927,000 kronor

Arbetsgifvarnes bidrag .............................................. 2,631,000 »

Statens bidrag: ,

till afgifterna ........................................... 2,423,000 »

till ersättning åt de små arbetsgifvarne ....................... 292,000 »

till amortering........................................................................... 1,383,000 »

till förvaltningen ................................................................... 300,000 »

Summa, statens bidrag 4,398,000 kronor.

Efter denna tids förlopp är staten befriad från amorteringen af de

37 millionerna, i följd hvaraf statsbidraget derefter nedgår till 3,015,000

kronor om året. Det är dock gifvet, att siffrorna i de båda senaste

fallen i verkligheten, i följd af folkmängdens ökning, komma att blifva

något större.

§ 8. Fonden och dess betydelse för försäkringen.

Alldenstund inkomsterna i början högst väsentligt öfverstiga pensionsutgifterna,

och detta förhållande, ehuru skillnaden mellan inkomster

och utgifter efter hand blifver allt mindre, fortfar ända tills

den tidpunkt inträder, då jemvigt eger rum, kommer en betydande

fond att samlas. Bortsedt från inflytandet af förändringar i folkmängden

kommer jemvigten mellan inkomster och utgifter först till stånd,

då den nuvarande generationen öfver 18 års ålder dött ut, således efter

ungefär 70—80 år. Vid denna tidpunkt utgöras inkomsterna af de

inflytande pensionsafgifterna och af räntorna å fondens medel, och då

utgifterna skola uppgå till dessa båda posters sammanlagda belopp, så

erhåller man en föreställning om fondens slutliga storlek, om man beräknar

dessa maximibelopp af pensionsutgifterna och af pensionsafgifterna.

Skillnaden mellan båda skall då utgöra årsräntan å fonden.

Då det vid denna beräkning af påtagliga skäl endast kan blifva

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

fråga om en approximativ uppskattning, men icke om någon noggrannare

beräkning, skall jag här genomföra beräkningen efter delvis andra

och enklare grunder än som skett i komitébetänkandets del II (sidd.

82 och följ.)

Såsom i föregående § anförts, kan man antaga, att antalet betalande

försäkrade mellan 18—70 år enligt förhållandena vid 1890 års

slut äro resp. 230,000, 130,000 och 196,000 inom hvardera af de tre

pensionsklasserna. Härtill komma vidare omkring 185,000 hustrur,

som icke erlägga afgift. Då nu afgifterna — incl. statens bidrag —

äro resp. 55, 35 och 15 öre i veckan, så kan man här beräkna medelafgiften

för alla de försäkrade till 27 V* öre i veckan eller till rundt

14 kronor om året.

Å andra sidan är pensionens veckoökning för hvarje afgift resp.

10, 5 och 2 öre, eller i medeltal för alla jemt 5 öre, således som om

alla tillhört den andra pensionsklassen.

Tänker man sig nu folkmängden konstant och utgår man från den

antagna inträde såldern af 19 V* år, så visar grundtabellen i § 3, att mot

72,340 vid denna ålder inträdande svara rundt (B. II. sid. 93) 589,300

invalider eller personer öfver 70 år. Mot 100 årligen nyinträdande

svara således 815 invalida personer.

Jag antager vidare, att alla dessa invalider varit försäkrade minst

5 år och således förvärfvat pensionsrätt, samt att (såsom af de å sidan

31 anförda procenttalen för förhållandena mellan antalet försäkrade män

inom de särskilda åldersgrupperna och motsvarande delar af hela befolkningen

synes framgå) af de försäkrade mellan 25—55 år omkring 2 proc.

årligen utträda ur försäkringen för att öfvergå till andra yrken. Man

kan då beräkna antalet activa, i försäkringen qvarblifvande, personer

till (B. II. sid. 84) 1,950,000, och således för 100 nyinträdande till 2,696.

Under samma förutsättningar kan medelförsäkringstiden (B. II. sid. 91)

beräknas till rundt 30 år, och således medelpensionens värde till

50 + 30.2,6 = 128 kronor.

Mot 100 årligen nyinträdande försäkrade skulle således svara en

årlig pensionsutgift af

815 . 128 = 104,320 kronor.

Härtill skall ytterligare läggas utgiften för barnens pensionering. Enligt

§ 5 svarar mot 100 nyinträdande män 294 barn, således, efter 30 kr.

för hvarje barn, en årsutgift af 30.294 = 8,820 kronor. Då nu qvinnornas

antal åtminstone icke är mindre än männens, så synes man kunna

antaga, att barnpensionskostnaden uppgår till 4,400 kronor för 100 nyinträ
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

dande försäkrade, och att således hela pensionsutgiften kommer att blifva

104,320 + 4,400 » 108,720 kronor.

Arsafgiften (incl. statens bidrag) antogs utgöra 14 kronor i medeltal

för hvarje försäkrad, och då mot 100 nyinträdande svara 2,694

activa, så skulle den motsvarande inkomsten blifva

14.2,696 = 37,744 kronor.

Skillnaden mellan de båda sist anförda summorna eller 70,976 är

då räntan å den fond, som svarar mot 100 nyinträdande, således, efter

3 7z %, 2,028,000 kronor, och således för hvarje årligen nyinträdande

en fond af 20,280 kronor. Antalet årligen nyblifna pensionärer skulle

då vara omkring 17,800 och totalantalet pensionärer 232,000. Med

pensionärerna inräknade kommer försäkringen således att vid denna

tidpunkt omfatta 35—40 % af hela den vuxna befolkningen.

För att härur finna fondens belopp erfordras alltså kännedom om

antalet årligen i försäkringen nyinträdande personer. Utgår man dervid

från de i § 2 gjorda antaganden synes sagda antal kunna bestämmas

till mellan 28- och 29,000, i följd hvaraf fondens belopp skulle

blifva rundt 570 millioner kronor, svarande mot ungefär 28,500 årligen

nyinträdande.

Räknar man i runda tal, finner man således, att pensionsutgifterna

efter 70—80 år uppgå till 31 millioner om året, de inflytande afgifterna,

sedan amorteringen af bidraget för den nuvarande generationen

blifvit verkstäld, till 11 millioner (deraf statens och arbetsgifvarnes

bidrag nära 3 millioner hvardera) och ränteinkomsterna till 20 millioner

kronor. Differenserna mellan här anförda summor och dem, som

vid de för komiténs ändamål anställda beräkningarne erhöllos, uppgå

till mellan 7 ---9 % i olika fall, beroende på, att nu icke sjömännen och

jernvägstjenstemännen medtagits i beräkningarne.

Oaktadt de påtagliga fördelar, som samlandet af en dylik fond,

bortsedt från dess egentliga och väl redan i och för sig tillräckligt

afsevärda ändamål att tjena såsom bas för en pensionsinrättning med

omkring 1 million delegare, utan tvifvel skulle medföra för landet i

sin helhet, har man dock på flera håll hyst sådana betänkligheter i

fråga om fondens förvaltning och med afseende på dess betydelse för

ränteförhållandena i vårt land under öfvergångstiden, att man ansett

sig böra framhålla bildandet af en sådan fond såsom ett särdeles vigtig!

skäl mot komiténs förslag.

Utan att närmare ingå på frågan, huru fonden lämpligen må kunna

förvaltas och fruktbargöras, vill jag här endast i korthet beröra den

frågan, huruvida en arbetareförsäkring af nu föreslagna omfång öfver
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

hufvud kan åstadkommas, utan att en så betydlig fondbildning måste

förutsättas.

Utgår man från det nya förslaget såsom exempel, så är den. årliga

totalafgiften — statens bidrag till hustrupensioneringen m. m. inräknadt

— i medeltal för hvarje försäkrad omkring 14 kronor. Denna

afgift har beräknats vara jemt så stor, att för den, som vid unga år

inträder i försäkringen, derigenom de pensionsförmåner kunna beredas,

som äro utlofvade, och hvarken mer eller mindre. Afgiften är således

nettopremien för försäkringen af hvarje nyinträdande försäkrad, och är

derför den afgift, som dessa personer skulle hafva att betala, om de

sjelfva bildade en pensionskassa utan bidrag från annat håll.

Hela försäkringen är således byggd på den principen, att årsafgiften,

som erlägges för hvarje försäkrad, är just hvad som för

honom årligen bör1 sparas, för att derigenom åstadkomma de utlofvade

förmånerna. Att inrätta försäkringen på ett sådant sätt, ått afgifterna

blifva större än hvad försäkringen är värd, så att man för en mindre

afgift i en enskild pensionskassa kunde erhålla samma pensionsförmåner,

eller att man således skulle tvingas att för hvar och en försäkrad person

gorå större insättningar eller besparingar än som erfordras för

ändamålet, skulle uppenbarligen vara alldeles oriktigt och förr eller

senare leda till hela försäkringsinrättningens upphäfvande.

Emellertid kommer ett dylikt förhållande alltid att inträffa, derest

man anordnar försäkringen på ett sådant sätt, att fonden göres mindre

än hvad som enligt den nämnda principen blifver fallet; således i

föreliggande fall, om fonden skulle genom någon åtgärd pressas ned

under den beräknade storleken af 570 millioner.

De 11 millioner kronor, som beräknats slutligen komma att inflyta

årligen, bestå nemligen just af afgifter, som till sina belopp bestämts

i enlighet med den anförda grundsatsen. Och då vidare pensionsutgifterna

vid samma tid uppgå till 31 millioner kronor, så täckes differensen

eller 20 millioner genom räntan å den fond af 570 millioner,

som beräknats då vara samlad.

Vill man nu hafva en mindre fond, så kan detta endast tillgå på

sådant sätt, att man i början betalar mindre afgifter till försäkringen,

än som nu föreslås, enär naturligtvis endast sålunda de efterhand gjorda

besparingarne och således äfven fondens slutliga belopp minskas. Men

om fonden efter 80 år är mindre än 570 millioner kronor och således

räntan mindre än 20 millioner kronor om året, så måste, för att pensionssumman

af 31 millioner kronor skall kunna bestridas, kassans öfriga

inkomster vara i proportion så mycket större. Det blifver således då

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

ej längre nog med de 11 millioner i afgifter, som enligt det närvarande

förslaget skola vara tillräckliga, utan denna summa måste ökas genom

höjning af afgifterna eller genom bidrag från staten. Men eftersom de

11 millionerna äro de bidrag, som just svara mot värdet af de fastställda

pensionsförmånerna, så måste hvarje ytterligare tillskott, det må

komma från staten eller från annat håll, alltid att blifva en för försäkringens

ändamål öfverflödig tilläggsafgift. Då denna tidpunkt inträffar,

skall man med skäl fråga, hvartill hela försäkringen tjenar, då

man kunde få en billigare försäkring genom att bilda en enskild pensionskassa

eller genom att taga försäkringen i ett enskildt bolag. Och saken

förbättras icke genom det medvetandet, att denna extra tilläggsafgift, som

derefter alltjemt måste utgå, och hvilken för öfrigt måste tagas lika stor

som hela den verkligen erforderliga afgiften, för att minska fonden till

dess halfva belopp, endast har kommit till derför, att den första generationen,

af fruktan för att spara hvad som behöfdes, ställt så till, att

den fått större delen af sina pensioner till skänks.

Såsom bekant har man vid den tyska invaliditetsförsäkringen antagit

ett system för premiernas erläggande, som lider af det grundfel,

som här påpekats. Emellertid måste man göra den tyska regeringen

den rättvisan, att dess ursprungliga proposition var grundad på hufvudsakligen

riktiga principer i detta hänseende. Ändringen gjordes af

riksdagen, som väl dervid icke så noga tänkte på de nödvändiga konseqvenserna.

För att nu med ännu ett exempel belysa hvad som ofvan anförts

vill jag utgå från förhållandena inom den fjerde löneklassen af den

tyska försäkringen. Veckoafgiften är för närvarande inom denna klass

30 pfennige, men är beräknad (se R. Bossé’s och E. v. Woedtke’s bekanta

kommentar till lagen, pag. 349°) att efter 80 år stiga till 66 pfennige.

Hela försäkringen skulle om den toges i en enskild kassa (1. c.) kosta

44 pfennige i veckan. Hvad skola väl arbetare och arbetsgifvare en

gång säga, då de för en försäkring, som de på annat håll kunde skaffa

sig för 44 pfennige, allt fortfarande måste tillsammans erlägga 66 pfennige,

således 22 pfennige för mycket.

Jag behöfver väl knappast framhålla, att detta är ett grundfel i den

tyska försäkringen. Jag har mig också bekant, att man för närvarande

är sysselsatt med förarbetena till eu återgång till premiesystemet.

Af hvad jag nu i korthet anfört, torde framgå, att eu fondbildning

vid en pensionsförsäkring af förevarande natur icke kan undvikas, och

att fonden hvarken får vara större eller mindre än som följer af principen

om att afgifterna alltid skola jemt svara mot pensionsförmånernas

värde för den i försäkringen ^inträdande. Afviker man från denna

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

princip, belastar man framtiden på ett satt, som äfventyra!1 hela inrättningens

fortfarande bestånd.

Jag vill blott tillägga, att hvad som nu blifvit sagdt i hufvudsak

gäller om försäkringar af sådan natur som pensionsförsäkringen med

dess med inträdesåldern växande kostnad, men deremot icke om t. ex.

olycksfalls- eller brandförsäkring med deras tillnärmelsevis konstanta

risker.

§ 9. Den frivilliga försäkringen.

Då jemväl frivillig försäkring, bredvid den obligatoriska, redan

i början ansetts böra införas, har jag undersökt några sätt, på hvilket

sådant kunde låta sig gorå. utan att någon mera komplicerad kontrollapparat

skulle blifva erforderlig, och har dervid stannat vid att föreslå

följande tvenne utvägar.

Den ena utvägen är att låta sådana personer, hvilka tillräckligt

länge, t. ex. den stadgade väntetiden af 5 år eller 260 veckor, tillhört

den obligatoriska försäkringen, men derefter lernnat densamma, frivilligt

fortsätta försäkringen genom att fortfarande erlägga hela pensionsafgiften,

d. v. s. både arbetarens och arbetsgifvarens andelar. Då denna

afgift i de tre pensionsklasserna är resp. 40, 25 och 15 öre i veckan,

och den motsvarande veckoökningen af pensionen är resp. 10, 5 och 2

öre, så svarar mot hvarje veckoökning i de tre pensionsklasserna en

afgift, som är 4, 5 och 7 Va gånger veckoökningens belopp. Enligt

tabellerna i § 3 är afgiften, som erfordras för att skaffa sig en viss

invaliditetspension, redan vid 45 års ålder 4 gånger och vid 52 års ålder

5 gånger så stor som pensionen. Det torde derför i alla händelser, för

att undvika missbruk och allt för stor förlust, icke vara rådligt att

tillåta dylik fortsättning annat än i andra och tredje pensionsklasserna,

och att låta statsverket ersätta den brist, som kan uppstå derigenom,

att försäkringen först vid senare åldrar fortsättes.

Den andra metoden baserar sig på den omständigheten, att enligt

samma tabeller afgiften på en gång för en invaliditetspension, som

växer med en krona för hvarje år, tills pensionen erhålles, är nära

lika för alla de åldrar, som här hufvudsakligen kunna komma i fråga,

nämligen 20—50 år. Denna afgift är nämligen för olika åldrar af

följande storlek:

o

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

58 kronor

och

50

öre

vid

20

års

ålder

64

»

»

36

»

»

30

»

»

64

»

23

»

»

40

»

»

53

»

»

89

»

»

50

»

»

o. s. v. I följd häraf kan, för det förevarande ändamålet, så^om ett

praktiskt medeltal antagas jemt 60 kronor. Om en person således erlägger

en enda afgift af 60 kronor, så får han för denna afgift, då han

blifver invalid eller fyllt 70 år, en pension, som är så många kronor,

som hela år förflutit, sedan afgiften erlades. För någon annan afgift

blifver pensionens belopp således så många 60-delar af denna afgift,

som hela år förflutit, sedan densamma erlades.

Vid detta slag af frivillig försäkring kunna afgifterna erläggas till

hvilka belopp och vid hvilka tider som helst. Dock torde man, för att

inskränka försäkringens användning till de mera obemedlade klasserna

samt för att undvika allt för ojemna risker, böra stadga, att summan

af de afgifter, som erläggas under ett år, icke får öfverstiga t. ex.

120 kronor.

Bortsedt från den ''ringa förlust, som kan uppstå deraf, att talet 60

är ett medelvärde, som för vissa åldrar är mindre, för andra åter större

än det teoretiska värdet, hvilken möjliga förlust äfvenledes torde böra

täckas af statsverket, kan detta försäkringssätt, i motsats till flertalet

andra frivilliga försäkringar, tillämpas utan att någon läkareundersökning

behöfves och utan att missbruk kunna befaras. En icke fullt frisk

person skall nämligen icke gerna inlåta sig på en dylik försäkring, alldenstund

han först efter omkring 4 år kan såsom pension erhålla så

mycket som vanlig årsränta på hvad han insatt jemte upplupna räntor.

En väntetid är således derigenom gifven af sig sjelf, utan att särskilda

bestämmelser erfordras.

För att med hvarandra jemföra resultaten af denna frivilliga försäkring

och af den obligatoriska — i genomsnitt böra de naturligtvis

gifva ungefär samma resultat — vill jag taga det fall i betraktande,

att samma afgifter erläggas som i den första pensionsklassen. Antages

derför, att, vid den obligatoriska försäkringen, en person straxt före 20

års ålder inträder i den första pensionsklassen och derefter hela tiden

erlägger 40 öre i veckan eller 20 kronor och 40 öre om året, så blifver

hans pension vid 61 års ålder, hvilken är den ungefärliga genomsnittsåldern

för pensions undfående, lika med 50 kronor +10 öre för

hvarje vecka, som förflutit, således lika med 50 + 5,2.41 = 263 kronor.

Blifver han invalid vid 50 års ålder blifver pensionens belopp 206 kro
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

nor. Får han deremot pension först vid 70 års ålder, blifver pensionen

310 kronor, o. s. v.

En person åter, som erlägger samma årsafgifter (vid hvarje års

början) till den frivilliga försäkringen, får för den första afgiften af

20,40 kr., vid 61 års ålder en pension af “/so af afgiftens belopp. För

den derpå följande afgiften får han 4%o, o. s. v. Han får inalles för

sina afgifter således en pension af

41 + 40 + 39 + . . . + 1 = 41.21 = 861

60-delar af årsafgiften, kr. 20,40, således af

^ . 20,4 = 293 kronor.

(Att denna pension blifver något större än den motsvarande af 263

kronor i förra fallet beror dels på att talet 60 är för litet för åldrarna

25—45 år, hvilka åldrar här hafva stort inflytande, dels äfven på att i

detta fall hela afgiften antagits erläggas i förskott.) Blifver deremot

samma person invalid vid 50 års ålder, blifver pensionen

(30 + 29 + . . . + 1) = 31.15 . = 158 kronor,

således vida mindre än hvad den obligatoriska försäkringen i motsvarande

fall — 206 kronor — gifver. För en pensionsålder slutligen af

70 år blifver pensionen

(50 + 49 + . . . + 1) = 51 . 25 . - 433 kronor,

således denna gång vida mer än vid den obligatoriska försäkringen.

På samma gång finner man, att de afgifter, som erläggas vid senare

ålder, vid den frivilliga försäkringen hafva en jemförelsevis underordnad

betydelse. Erläggas nämligen t. ex. under de 10 sista åren inga afgifter,

så blifver pensionen i de anförda exemplen minskad med endast

(10 + 9 + 8... + 1) = 11.5 = 19 kronor, o. s. v.

Man finner häraf, att den frivilliga försäkringen är af största betydelsen

för fullt friska personer och sådana, som i möjligast unga år

börja med sina afgifters erläggande, och att de afgifter, som erläggas

vid mera framskriden ålder, för personen i fråga hafva jemförelsevis

ringa betydelse.

Den obligatoriska försäkringen deremot utjemnar pensionsbeloppen

för olika pensionsåldrar, och för pensionens framtida storlek hafva alla

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

avgifter samma värde, alldenstund hvarje afgift medför lika stor förhöjning

i pensionens belopp.

Det behöfver val knappast tilläggas, att vid båda de anförda fallen

af frivillig försäkring försäkringen är individuell och således icke, såsom

vid den obligatoriska är fallet, tillika gällande för hustrun. Äfven

må tilläggas, att det icke finnes något hinder för att utsträcka den senare

frivillighetsförsäkringen till yngre åldrar, t. ex. till 15 års ålder.

Att gå ännu längre tillbaka torde icke vara lämpligt, enär försäkringen

lör yngre åldrar skulle medföra en väsentlig förlust för den, som tager

försäkringen.

Till slut bör jag måhända påpeka ett missförhållande, som skulle

kunna uppstå genom ett begagnande af båda försäkringssätten. Om

exempelvis en dräng efter fem års försäkringstid blifver jordtorpare

eller sjelfegande bonde eller en gesäll blifver mästare, o. s. v., så kunna

de hafva någon vinst på att försäkra sig frivilligt efter den senare

metoden, tills de blifva 52 år gamla och derefter begagna sig af sin rätt

att fortsätta försäkringen på det förstnämnda sättet. Emellertid torde

den förlust, som på sådant sätt kan uppstå, icke blifva så afsevärd, att

man endast derföre skulle behöfva införa särskilda kontrollbestämmelser.

§ 10. Om förändringar af pensionsvilkoren i händelse af

uppkommande brist eller öfverskott. Statens garanti.

I fråga om försäkringens framtida utveckling och öfvervakande

hade komitén endast föreslagit periodvis återkommande utredningar,

men. icke tydligt angifvit, huru man borde förfara, därest eu dylik utredning

visade brist eller öfverskott af den betydenhet, att pensionsvilkoren

borde ändras. Komiténs mening var nemligen, att dylika ändringar

skulle i hvarje särskild! fall af Konung och Riksdag bestämmas, samt att

den egentliga brist, som kunde uppstå, skulle bäras af de försäkrade

sjelfva och deras arbetsgifvare.

Då man emellertid från några håll önskat tydliga bestämmelser i

detta afseende äfvensom att staten, åtminstone inom vissa gränser, borde

ikläda sig garantien för försäkringsvilkorens uppfyllande, så har jag

äfven velat angifva de bestämmelser, som i detta afseende synts mig

vara ändamålsenligast.

I sjelfva verket kunna dessa bestämmelser, så väl i fråga om det

nya förslaget som om komiténs förslag, väsentligen härledas ur de prin
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

ciper, som ligga till grund för fördelningen af samtliga försäkringskostnaderna.

Den första principen består nämligen deri, att de för de försäkrade och

deras arbetsgivare fastställda pensionsafgifterna, af resp. 40, 25 och 15

öre i veckan för de tre pensionsklasserna, skola vara nettopremier för de

i försäkringen nyinträdande, svarande mot värdet af deras egen framtida

pension, förutsatt att försäkringen fortsättes, tills den försäkrade får

pension eller dessförinnan afliden Utredningen af kassans ställning bör

derför först och främst gå ut på en undersökning, huruvida detta vilkor

är uppfylldt. I följd af förändringar i dödlighets- och invaliditetsförhållandena

men framför allt genom räntefotens vexlingar, kan det dervid

möjligen visa sig, att man antingen skulle kunna få större pensioner för

samma afgifter, eller att afgifterna äro för små i förhållande till de redan

utlofvade pensionernas storlek. I öfverensstämmelse med den nämda

principen har man då att bringa pensionsafgifter och pensionsbelopp i det

rigtiga förhållandet till hvarandra. För sådant ändamål kan man antingen

ändra afgifternas eller pensionernas belopp eller ock välja någon

kombination af dessa båda utvägar. Då emellertid pensionsafgifterna

äro att betrakta såsom ett slags skatter, har det synts mig, då det här

gäller att lagstifta för framtiden, vara lämpligast att förutsätta afgifterna

konstanta och att endast ändra pensionsbeloppen, så att dessa för

hvarje gång komma i öfverensstämmelse med afgifterna.

Emellertid bestå pensionerna af en konstant och för alla lika del,

50 kronor, och af en föränderlig, mot försäkringstiden proportionell del,

som är olika för de tre pensionsklasserna och för hvarje vecka utgör

resp. 10, 5 och 2 öre. Af lätt insedda skäl torde man dock icke böra

ifrågasätta en ändring af den konstanta delen af pensionerna, d. v. s. de

50 kronorna, utan bör man låta ändringen, om en sådan blifver erforderlig,

träffa den variabla delen, eller veckoökningarne. Sålunda skulle exempelvis,

enligt hvad å sid. 26 blifvit anfört, en sänkning af räntefoten

från 3 V2 till 3 % vid nästa utredning innebära eu minskning af veckoökningen

i de tre pensionsklasserna från 10, 5 och 2 öre till resp. 8,

4 och 1 V2 öre. Skulle räntefoten varaktigt sjunka under IV2 %, räcker

en ändring af veckoökningen ej längre till, utan måste då äfven pensionens

konstanta del minskas. I sådan händelse kan den ofvan angifna

regeln ej längre användas, utan måste lagen då i förevarande afseende

undergå omarbetning.

Sedan den eventuella förändringen af pensionsvilkoren på sådant

sätt blifvit bestämd, har man att undersöka huruvida statens bidrag till

pensionsafgifterna, d. v. s. enligt sid. 32, antingen 13 öre till hvarje

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

manlig försäkrad veckoafgift, eller 15 öre i den första och 10 öre i

den andra pensionsklassen, äro för det med dem afsedda ändamål tillräckliga

eller böra till sina belopp ändras. Emellertid är detta ändamål,

nämligen att dels bestrida kostnaden för hustru- och barnpensioneringen

och dels täcka kassans förlust i följd af förtidigt utträde ur försäkringen,

af den beskaffenhet, att någon väsentligare ändring af detta bidrags

storlek för framtiden icke torde vara att befara.

Slutligen har man att afgöra frågan, huru vilkoren böra ställa sig

för dem, som vid tidpunkten för ändringens genomförande redan äro

inne i försäkringen, samt för dem, hvilka redan fått pension.

Att de, som redan fått sig pension beviljad, böra behålla sin rätt

oförkränkt, och att således de utgående pensionernas belopp icke

böra ändras, synes vara naturligt och torde ej behöfva närmare motiveras.

Deremot skulle man i fråga om dem, som äro försäkrade, men

ännu ej blifvit pensionerade, kunna tänka sig tvenne utvägar. Antingen

skulle dessa äfvenledes bibehållas vid de pensionsvilkor, som gällde vid

tiden för deras första inträde i försäkringen, eller böra äfven de träffas

af de gjorda ändringarne, hvilka då naturligtvis endast skulle afse veckoökningen

för deras återstående försäkringstid.

Mot användandet af den första utvägen synas emellertid flera vigtiga

skäl kunna anföras. Dels synes det vara orättvist, att pensionsvillkoren

skulle helt och hållet rätta sig efter den i och för sig tillfälliga

tidpunkten för utredningens verkställande, så att dessa villkor

skulle blifva olika för dem, som t. ex. endast varit försäkrade en

kortare tid, och för dem, som först efteråt, och i många fall endast

några få veckor senare, inträda i försäkringen. Dels är det tydligt, att

i sådana fall, då pensionsförmånerna för framtiden måste minskas,

upprätthållandet af de redan försäkrades iLela pensionsrätt efter de

äldre villkoren skulle erfordra en alltför dryg tilläggskostnad och af

denna anledning icke vara möjligt att genomföra. Dels slutligen måste

det vara tydligt, att man icke endast har att tänka på möjligheten af

en försämring af pensionsvillkoren, utan att man med lika stor sannolikhet

kan förutsätta möjligheten af en förbättring af desamma, och då

i sådant fall de redan försäkrade, hvilka med sina förut erlagda pensionsafgifter

bidragit till förbättrandet af kassans ställning, utan tvifvel

skola finna det billigt att sjelfva genom förbättrade pensionsvillkor få

nytta deraf, synes det också vara rättvist, att de, då brist uppstått och

deras afgifter visat sig vara för låga, äfven böra få vidkännas eu motsvarande

nedsättning af pensionsförmånerna.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

På grund af dessa skäl tror jag mig böra föreslå, att en eventuell

förändring af pensionernas veckoökning, vare sig det handlar om en

höjning eller sänkning af dessa ökningars belopp, äfven skall drabba

dem, som vid tidpunkten för ändringens genomförande redan är o. försäkrade,

och att de nya veckoökningarna skola gälla för de afgifter,

som derefter erläggas eller tillgodoräknas.

Det återstår dock att afgöra ännu en fråga af principiell betydelse.

Sedan nämligen, i enlighet med hvad som anförts, pensionsvillkor och

afgifter i fråga om dem, som framdeles inträda i försäkringen, blifvit

jemkade till full motsvarighet sinsemellan, återstår det att tillse, huruvida

de förbindelser, kassan redan åtagit sig, — d. v. s. pensioneringen

både af dem, som trädt i åtnjutande af sina pensioner, och af dem, som

vid tidpunkten för utredningen redan voro medlemmar af försäkringen

och för hvilka derefter de nya villkoren skulle gälla — kunna anses

vara fullt betäckta genom kassans motsvarande tillgångar. Då dessa

tillgångar utgöras dels af den redan samlade fonden och dels af kapitalvärdet

af de afgifter, som kassan för framtiden har att påräkna i

fråga om de nämda vid tillfället befintliga delegarne, så har man

att undersöka huruvida dessa tillgångar fullt svara mot kapitalvärdet

af de anförda pensionsförbindelserna. Visar fonden sig härvid icke

vara tillräckligt stor, blifver frågan, af hvem bristen lämpligen bör

ersättas.

Det är egentligen i denna punkt, som komiténs förslag med afseende

på ansvarigheten för kassans solvens skiljer sig från det nya

förslaget. Komitén tänkte sig hela försäkringen, bortsedt från det

särskildt fixerade statsbidraget, såsom en ömsesidighetsförsäkring, och

i öfverensstämmelse dermed skulle också i det sist anförda fallet en

uppkommande brist täckas af delegarne sjelfve. Enligt det nya förslaget

skall deremot en dylik brist ersättas genom tillskott af statsmedel.

''

I sammanhang med förenämnda utredning skola naturligtvis äfven

villkoren för den frivilliga försäkringen pröfvas och underkastas de

förändringar, som kunna finnas af behofvet påkallade. Den brist, som

härvidlag kan komma att uppstå, torde äfven böra ersättas af statsverket.

Det är tydligt, att hvad som nu blifvit anfördt för den händelse

att brist uppstår i ett eller annat afseende, äfven skall tillämpas på de

fall, då kassan visar öfverskott. Endast i fråga om den sistberörda

delen af utredningen, nemligen i fråga om fondens tillräcklighet, torde

någon tvekan kunna uppstå. Skall statsverket vara skyldigt att ersätta

opaginerad Kontrollera mot PDF

4S

en eventuell brist i fonden, kunde det möjligen äfven synas billigt, att

staten må ega förfoga öfver ett eventuellt öfverskott. Några bestämmelser

torde för sådan händelse näppeligen böra träffas, utan torde

frågan i hvarje särskildt fall böra göras beroende af statsmagternas

pröfning.

Stockholm den 2 januari 1895.

And. Lindstedt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

''49

Tabeller innehållande hufvudresultaten af den i § 1

omförmälda yrkesräkningen.

Gfeneralsaniinandrag efter ålder och kön.

Ålder,

Hela

Deraf voro

Af männen voro

Af qyinnorna voro

O

ar.

antalet.

män.

qvinno]*.

gifta.

ej gifta.

gifta.

ej gifta.

Landsbygden.

15—20.........................

287,176

149,239

137,937

68

149,171

1

28

137,909

20-25 .........................

190,947

104,059

86,888

7,078

96,981

188

86,700

25—30 ........................

135,999

86,406

49,593

28,798

57,608

329

49,264

30-35 .........................

90,151

63,489

26,662

36,961

26,528

304

26,358

35-40 .........................

63,451

48,298

15,153

34,633

13,665

205

14,948

40-45 .......‘................

50,682

40,241

10,441

31,647

8,594

173

10,268

45-50 .........................

43,793

35,747

8,046

29,085

6,662

115

7,931

50—55 .........................

36,606

30,353

6,253

24,933

5,420

114

6,139

55—60 ........................

33,617

28,412

5,205

23,202

5,210

55

5,150

60-65 .........................

25,949

22,035

3,914

17,255

4,780

49

3,865

65—70 .........................

19,305

16,435

2,870

12,107

4,328

30

2,840

70 och deröfver.............

15,611

12,879

2,732

7,890

4,989

20

2,712

Summa

993,287

637,593

355,694

253,657

383,936

1,610

354,084

Städerna.

15-20.........................

21,372

9,983

11,389

22

9,961

2

11,387

20-25 ........................

41,302

22,477

18,825

2,417

20,060

19

18,806

25-30 ......................

42,061

27,140

14,921

11,210

15,930

40

14,881

30- 35 .........................

33,160

24,081

9,079

15,367

8,714

50

9,029

35-40 .........................

24,413

19,112

5,301

14,114

4,998

36

5,265

40-45 ........................

18,705

14,882

3,823

11,639

3,243

56

3,767

45-50 .........................

14,973

11,772

3,201

9,281

2,491

40

3,161

50—55 .........................

12,192

9,560

2,632

7,447

2,113

43

2,589

55-60 .........................

9,721

7,772

1,949

5,866

1,906

31

1,918

60-65 ........................

6,696

5,396

1,300

4,010

1,386

11

1,289

65-70 .......................

4,721

3,796

925

2,637

1,159

11

914

70 och deröfver.............

3,149

2,403

746

1,395

1,008

4

742

Summa

232,465

158.374

74,091

85,405

72,969

343

73,748

7

opaginerad Kontrollera mot PDF

Or

o

Greneralsamniandrag af de särskilda grupperna efter kön.

L

andsbygden

Städerna.

Grupper.

Hela

Deraf voro

Af männen

voro

Af qvinnorna

voro

Hela

Deraf

voro

Af männen

voro

Af qvin- norna voro

antalet.

man.

qvitt- nor.

gifta.

ej gifta.

gifta.

ej gifta.

antalet.

män.

qvin-

nor.

gifta.

ej

gifta.

gifta.

ej

gifta.

I. Hemmansegares m. fl. hemmavarande

barn och magar.........................

382,845

196,694

186,151

9,087

187,607

630

185,521

1,881

886

995

15

871

1

994

II. Tjenstehjon...............................

228,173

79,389

148,784

—

79,389

325

148,459

67,946

10,027

57,919

3,924

6,103

128

57,791

III. Arbetare utan uppgifvet yrke.......

141,800

127,512

14,288

70,938

56,574

323

13,965

49,314

44,058

5,256

28,712

15,346

49

5,207

1Y. Arbetare med uppgifvet yrke.......

75,664

73,554

2,110

41,491

32,063

90

2,020

81,926

74,877

7,049

41,615

33,262

155

6,894

Y. Stattorpare................................

37,230

37,120

no

35,371

1,749

18

92

325

325

—

310

15

—

—

VI. Jordtorpare................................

87,660

83,715

3,945

74,841

8,874

223

3,722

247

235

12

209

26

—

12

VII. Yrkesförmän .............................

12,194

12,194

—

9,569

2,625

—

—

3,939

3,939

—

2,796

1,143

—

—

VIII. Bokhållare vid yrkena................

1,860

1,834

26

394

1,440

1

25

332

310

22

87

223

—

22

IX. Handelsbokhållare och biträden ....

2,236

1,956

280

245

1,711

—

280

12,921

10,083

2,838

2,290

7,793

10

2,828

X. Jernvägstjenstemän och betjente...

7,243

7,243

—

5,928

1,315

—

—

3,849

3,849

—

2,807

1,042

—

—

XI. Sjömän.....................................

16,382

16,382

—

5,793

10.589

—

—

9,785

9,785

—

2,640

7,145

—

—

Summa

993,287

637,593 355,694 253,057 383,930

1,610

354,084

232,465

158,374 74,091

85,405 72,969

343|73,748

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Sammandrag för grupp I. Hemmansegares m, fl. hemmavarande

barn och mågar.

Ålder,''

O

ar

Hela

antalet.

Deraf

voro

Af männen voro

Af . |

Af q vinnorna voro ;

män.

qyinnor.

gifta.

ej gifta.

gifta.

ej gifta.

Landsbygden.

15-20.........................

182,259

93,992

88,267

6

93,986

18

88,249

20-25 .........................

94,576

48,609

45,967

963

47,646

135

45,832

25-30 .........................

54,728

29,056

25,672

2,877

26,179

212

25,460

30-35 .......................v.

27,048

13,885

13,163

2,550

11,335

153

13,010

35-40 .......................

12,4)32

6,371

6,561

1,481

4,890

55

6,506

40-45 .........................

6,317

2,836

3,481

704

2,132

30

3,451

45- 50 .........................

3,012

1,225

1,787

317

908

9

1,778

50-55 .........................

1,306

480

826

129

351

15

811

55—60 ......................

499

179

320

44

135

1

319

60—65 ........................

114

39

75

12

27

1

74

65-70 ..................

41

13

28

2

11

1

27

70 och deröfver ..........

13

9

4

2

7

—

4

Summa

382,845

196,694

186,151

9,087

187,607

630

185,521

Städerna.

15-20.........................

1,037

520

517

—

520

—

517

20—25 .......................

430

193

237

2

191

—

237

25-30 .................

207

79

128

4

75

—

128

30-35 .......................

113

52

61

4

48

—

61

35-40 .......................

53

26

27

3

23

1

26

40—45 ......................

21

6

15

1

5

—

15

45- 50 ................

13

7

6

—

7

—

6

50-55 .........................

3

1

2

1

—

—

2

55-60 ................

2

—

2

—

—

—

2

60-65 ..............

—

—

—

—

—

—

—

65-70 .....................

—

—

—

—

—

—

—

70 och deröfver.............

2

2

—

—

2

—

—

Summa

1,881

886

995

15

871

1 | 994

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Sammandrag för grupp II. Tjenstehjon.

o .

Ålder,

o

ar.

Hela

antalet.

Deraf voro

Af männen voro

Af qvinnorna voro

män.

qvinnor.

gifta.

ej gifta.

gifta.

ej gifta.

Landsbygden.

15—20.......................

75,956

27,289

48,667

—

27,289

48,658

20-25 .........................

63,801

24,625

39,176

—

24,625

28

39,148

25-30 .........................

34,461

12,519

21,942

—

12,519

55

21,887

30-35 .........................

16,603

4,933

11,670

—

4,933

54

11,616

35- 40 .......................

9,504

2,555

6,949

—

2,555

47

6,902

rf*

O

t

rf*

QT

7,087

1,828

5,259

—

1,828

24

5,235

45—50 .........................

5,791

1,466

4,325

—

1,466

28

4,297

50-55 .........................

4,691

1,242

3,449

—

1,242

33

3,416

55 - 60 .......................

3,864

1,061

2,803

—

1,061

18

2,785

60 - 65 .........................

2,849

809

2,040

—

809

14

2,026

65—70 .........................

1,947

594

1,353

—

594

9

1,344

70 och deröfver.............

1,619

468

1,151

—

468

6

1,145

Summa

228,173

79,389

148,784

—

79,389

325

148,459

Städerna.

15—20.........................

10,258

1,076

9,182

—

1,076

—

9,182

20-25 .........................

16,945

1,826

15,119

92

1,734

8

15,111

25-30 .........................

13,917

2,026

11,891

508

1,518

13

11,878

30-35 .........................

8,487

1,487

7,000

767

720

9

6,991

35-40 .........................

5,071

985

4,086

645

340

12

4,074

40- 45 .........................

3,667

774

2,893

571

203

23

2,870

45-50 .........................

2,907

564

2,343

440

124

20

2,323

50-55 .........................

2,388

458

1,930

346

112

16

1,914

55- 60 .........................

1,729

369

1,360

259

no

14

1,346

60—65 ........................

1,148

234

914

159

75

7

907

65-70 .........................

782

143

639

92

51

4

635

70 och deröfver.............

647

85

562

45

40

2

560

Summa

67,046

10,027

57,919

3,924

6,103

128

56,791

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Sammandrag för grupp III. Arbetare utan uppgifvet yrke.

Ålder,

o

ar.

Hela

antalet.

Deraf

voro

Af männen voro

Af qvinnorna voro

män.

qvinnor.

gifta.

ej gifta.

gifta.

ej gifta.

Landsbygden.

15-20........................

15,392

14,756

636

20

14,736

1

635

20-25 .......................

13,997

12,743

1,254

2,070

10,673

13

1,237

25-30..................

17,990

16,468

1,522

8,168

8,300

28

1,494

30-35.........................

16,125

14,684

1.441

9,910

4,774

52

1,389

35—40 .........................

13,112

11,841

1,271

8,805

3,036

40

1,231

40-45.........................

11,577

10,338

1,239

7,965

2,373

52

1,187

45-50.........................

11,158

9,788

1,370

7,503

2,285

42

1,328

50-55.........................

9,943

8,630

1,313

6,673

1,957

30

1,283

55-60.........................

10,275

8,983

1,292

6,843

2,140

16

1,276

60-65 .........................

8,733

7,606

1,127

5,562

2,044

30

1,107

65-70.........................

7,269

6,349

920

4,371

1,978

15

905

70 och deröfver.............

6,229

5,326

903

3,048

2,278

10

893

Summa

141,800

127,512

14,288

70,938

56,574

323

13,965

Städerna.

15-20.........................

1,286

862

424

2

860

—

424

20-25 .........................

4,208

3,372

836

643

2,729

—

836

25—30 .........................

7,178

6,392

786

3,141

3,251

5

781

30 - 35 .........................

7,415

6,787

628

4,591

2,196

11

617

35-40.........................

6,286

5,831

455

4,351

1,480

3

452

40-45.........................

5,459

4,960

399

3,908

1,052

8

391

45-50 ............ ............

4,662

4,255

407

3,363

892

3

404

50—55 .........................

3,996

3,607

389

2,855

752

9

380

55—60 ........................

3,485

3,130

355

2,439

691

6

349

60-65 .........................

2,450

2,213

237

1,668

545

1

236

65-70 ........................

1,844

1,639

205

1,152

487

2

203

1 70 och deröfver............

1,145

1,010

135

599

411

1

134

Summa

10,314

44,058

5,250

28,712

15,340

40

5,207

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Sammandrag för grupp IT. Arbetare med uppgifvet yrke.

Ålder,

Hela

Deraf voro

Af männen voro

Af qvinnorna voro

O

ar.

antalet.

män.

qvinnor.

gifta.

ej gifta.

gifta.

ej gifta.

Landsbygden.

fc

15-20.........................

11,411

11,084

327

26

11,058

—

327

20-25.........................

10,544

10,163

381

1,622

8,541

6

375

25—30.........................

11,422

11,115

307

5,983

5,132

13

294

30-35.........................

9,775

9,549

226

7,255

2,294

14

212

35-40 .........................

7,826

7,657

169

6,448

1,209

8

161

40-45.........................

6,496

6,355

141

5,527

828

13

128

45-50 .........................

5,542

5,400

142

4,700

700

11

131

50 55 .........................

4,196

4,067

129

3,500

567

7

122

55-60 .........................

3,414

3,290

124

2,797

493

8

116

60-65 .........................

2,487

2,415

72

1,934

481

5

67

65—70.........................

1,515

1,468

47

1,100

368

2

45

70 och deröfver.............

1,036

991

45

599

392

3

42

Summa

73,664

73,554

2,110

41,491

32,063

90

2,020

Städerna.

15—20.........................

6,062

5,044

1,018

14

5,030

2

1,016

20-25 ........................

12,979

11,226

1,753

1,421

9,805

10

1,743

25 -30.........................

14,529

13,144

1,385

6,147

6,997

22

1,363

30-35.....U..................

12,311

11,398

913

7,866

3,532

27

886

35 -40 .........................

9,365

8,852

513

6,867

1,985

19

494

40-45 .........................

7,129

6,728

401

5,441

1,287

23

378

45—50.........................

5,699

5,344

365

4,256

1,085

16

339

50-55 .........................

4,526

4,264

262

3,318

946

11

244

55-60.........................

3,668

3,468

200

2,561

907

10

190

60-65 .........................

2,655

2,524

131

1,857

667

2

129

65-70 .........................

1,822

1,748

74

1,211

537

5

69

70 och deröfver............

1,181

1,137

44

653

484

i

43

Summa

81,926

74,877

7,049

41,615

33,262

155

6,894

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Sammandrag för grupp V. Stattorpare.''

Ålder,

O

ar.

Hela

antalet.

Deraf

voro

Af männen voro

Af qvinnorna voro

män.

qvinnor.

gifta.

ej gifta.

gifta.

ej gifta.

landsbygden.

15-20.........................

131

132

i

8

123

—

1

20-25 .........................

1,762

1,753

9

1,500

253

—

9

25—30 .........................

5,959

5,948

11

5,759

189

2

9

30—35 ........................

6,607

6,597

10

6,478

119

3

7

35-40.........................

5,516

5,508

5

5,391

117

1

4

40—45.........................

4,819

4,806

13

4,680

126

5

8

45-50.........................

3,939

3,930

9

3,790

140

2

7

50-55 ..........................

3,266

3,248

18

3,082

166

3

15

55-60.........................

2,529

2,519

10

2,352

167

1

9

60-65 .........................

1,414

1,406

8

1,270

136

8

65—70 .........................

883

875

> 8

753

122

1

7

70 och deröfver............

407

399

8

308

91

—

8

Summa

37,230

37,120

no

35,371

1,749

18

92

Städerna.

15—20.........................

—

—

—

—

—

—

—

20-25.........................

9

9

—

8

1

—

—

25-30.........................

32

32

—

32

—

—

—

30-35 .........................

57

57

—

57

—

—

—

35-40 .........................

52

52

—

52

—

—

. —

40-45 .........................

48

48

—

46

2

—

—

45—50 .........................

40

40

—

37

3

—

—

50-55 ........................

31

31

—

28

3

—

—

55-60.........................

31

31

—

28

8

—

—

60—65 .........................

10

10

—

10

—

—

—

65—70.........................

10

10

—

9

1

—

—

70 och deröfver.............

5

5

—

3

2

—

—

Summa

325

325

■

310

15

1

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Sammandrag för grupp VI. Jordtorpare.

Ålder,

Hela

Deraf voro

Af männen voro

Af qvinnorna voro

• år.

antalet.

män.

qvinnor.

gifta.

ej gifta.

gifta.

ej gifta.

Landsbygden.

15-20.........................

36

31

5

1

30

5

20—25.........................

750

736

14

474

262

2

12

25-30.........................

4,228

4,162

66

3,576

586

19

47

30-35 .........................

7,451

7,355

96

6,782

573

28

68

35—40.........................

9,051

8,876

175

8,355

521

54

121

40-45 .........................

9,961

9,667

294

9,139

528

48

246

45 -50 .........................

11,036

10,631

405

9,977

654

23

382

50-55 .........................

10,847

10,335

512

9,514

821

26

486

55-60 .........................

11,445

10,790

655

9,822

968

11

644

60-65...................

9,548

8,959

589

7,823

1,136

9

580

65-70 .........................

7,259

6,746

513

5,602

1,144

2

511

70 och deröfver.............

6,048

5,427

621

3,776

1,651

1

620

Summa

87,660

83,715

3,945

74,841

8,874

223

3,722

Städerna.

15-20.........................

—

—

—

—

—

—

—

20-25 .........................

2

2

—

1

1

—

—

25—30.........................

9

9

__ 1

8

1

—

—

30—35 .........................

12

11

1

11

—

—

1

35 -40.........................

26

26

—

24

2

—

''* —

40-45.........................

31

31

—

28

3

—

45 - 50.........................

28

28

—

26

2

_

—

50 55.........................

33

32

1

30

2

_

1

55-60 ........................

30

29

1 |

26

3

—

1

60-65.........................

28

24

4 1

21

3

—

4

65-70.........................

25

21

4

18

3

—

4

70 och deröfver.............

23

22

1 1

16

6

—

1 i

Summa

247

235

12 |

209

20 j

—

.2 I

opaginerad Kontrollera mot PDF

67

Sammandrag för grupp VII. Yrkesförmän.

Ålder,

O

ar.

Hela

Deraf voro

Af männen voro

Af qvinnoma voro

antalet.

män.

qvinnor.

gifta.

ej gifta.

gifta.

ej gifta.

Landsbygden.

15-20........................

•

45

45

4

42

20—25 ........................

462

462

—

113

349

—

—

25—30 .........................

1,610

1,610

—

840

770

—

—

30—35 .........................

2,166

2,166

—

1,677

489

—

—

35-40........................

2,042

2,042

—

1,778

264

—

—

40-45 .........................

1,795

1,795

—

1,610

185

—

—

45-50.........................

1,488

1,488

—

1,342

146

—

—

50—55 .........................

1,069

1,069

—

958

in

—

—

55-60.........................

715

715

—

628

87

—

—

60—65 .........................

435

435

—

369

66

—

—

65—70 ........................

211

211

—

152

59

—

—

70 och deröfver.............

156

156

—

99

57

—

—

Summa

12,194

12,194

—

9,509

2,025

—

—

Städerna.

15-20.........................

51

Öl

—

1

50

—

—

! 20-25 ........................

344

344

—

61

283

—

—

25-30 .........................

597

597

—

292

305

—

—

30—35 ........................

649

649

—

490

159

—

—

35-40 .........................

608

608

—

504

104

—

—

40-45.........................

479

479

—

407

72

—

45-50 ........................

422

422

—

367

55

—

—

50—55.........................

324

324

—

290

34

—

—

55-60.........................

221

221

—

191

30

—

—

'' 60—65 .........................

133

133

—

104

29

—

__

65-70 .........................

71

71

—

58

13

—

—

i 70 och deröfver.............

40

40

—

31

9

—

—

Summa

3,939

3,939

—

2,790

1,143

—

—

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Sammandrag för grupp Till. Bokhållare vid yrkena.

1 - - - -

0

Ålder,

Hela

Deraf voro

Af männen voro

Af qvinnorna voro

0

ar.

antalet.

män.

qvinnor.

gifta.

| ej gifta.

gifta.

ej gifta.

Landsbygden.

15—20.........................

91

89

1

2

89

2

20—25 .......................

416

412

4

9

403

. .

4

25-30 .........................

474

465

9

60

405

—

. '' 9

30-35 .........................

308

302

6

77

225

_

6 1

| 35-40.........................

233

233

99

134

_

115

113

2

49

64

1

1 i

45—50.......................

80

78

2

34

44

_

3 i

50-55 .........................

62

61

1

33

28

_

1

55-60.........................

34

34

■ __

14

20

_

—

60-65........................

19

19

7

12

_

_

65—70.........................

21

21

9

12

_

_

70 och deröfver.............

7

7

—

3

4

—

_

Summa

1,860

1,834

26

394

1,440

1

25

Städerna.

15-20........................

13

13

13

20-25........................

78

72

6

3

69

__

6

25-30.........................

65

60

5

6

54

_

5

30-35........................

63

59

4

20

39

_

4

35—40........................

38

36

2

20

16

—

2: I

40-45........................

34

31

3

17

14

—

3 t

45-50 .......................

17

16

1

9

.» 7

_

1

50-55.......................

8

7

1

3

4

—

1

j 55-60.........................

6

6

—

5

1

_

_

i 60-65.........................

5

5

—

4

1

—

_

1 65—70...........:.............

4

4

—

—

4

_

_ j

70 och deröfver.............

1

1

—

—

1

—

_ 1

Summa. 1

.132

310 |

22

83

223 i

_ |

22 1

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Sammandrag för grupp IX. Handelsbokhållare och biträden.

Ålder,

Ilek

Deraf voro

Af männen voro

Af qvinnorna voro j

år.

antalet..

män.

qviimor.

gifta.

ej gifta.

gifta.

ej gifta.

Landsbygden.

16—20..........................

397

365

32

1

364

32

: 20-25....... ..................

654

571

83

11

560

83

: 25-30..........................

497

433

64

45

388

—

64

; 30-35..........................

309

259

50

68

191

50

; 35-40..........................

167

144

23

48

96

—

23

40-45.....................

90

78

12

34

44

_

12 !

45—50..........................

49

43

6

15

28

—

6

50-55..........................

31

26

5

10

16

_

5 .

55-60..........................

26

25

i

* 6

19

—

. 1

60-65..........................

7

4

3

4

—

3

65-70..........................

3

2

1

1

1

_

1

70 och deröfver..............

6

6

—

2

4

—

Samma

2,236

1,056

280

245

i

1.711

-

280 1

Städerna.

15-20..........................

1,267

1,019

248

'' 1

1,018

248

20-25..........................

3,419

2,545

874

40

2,499

1

873 1

25-30..........................

2,972

2,246

726

316

1,930

726 j

30-35..........................

2,032

1,560

472

508

1,052

3

469

35 - 40....................

1,270

1,052

218

498

554

1

217

40-45..........................

800

688

112

341

347

2

no

45—50..........................

443

354

89

211

143

i

88

50-55..........................

323

276

47

160

116

—

47

55-60........................

197

166

31

100

66

i

30

60-65..........................

97

83

14

56

27

i

13

65-70.....................

(11

61

3

38

23

-

3

70 och deröfver..............

37

33

4

15

18

—

4

Samma

12.621

16,083

2,839

2,200

7,703

10

2,928

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Sammandrag för grupp X. Jernvägstjenstemän och betjente.

Ålder,

O

ar.

Hela

antalet.

Derå!

voro

Af männen voro

Af qvinnorna voro

män.

qvinnor.

gifta.

ej gifta.

gifta.

oj gifta.

Landsbygden.

15-20..........................

100

100

—

—

100

—

—

20- 25..........................

435

435

—

98

337

—

—

25-30..........................

997

997

—

648

349

—

—

30-35..........................

1,264

1,264

—

1,084

180

—

—

35-40..........................

1,436

1,436

—

1,326

100

—

—

40-45..........................

1,229

1,229

—

1,146

83

—

—

45-50..........................

761

761

—

718

43

—

—

50 55..........................

463

463

—

427

36

—

55-60..........................

305

* 305

—

270

35

—

—

60-65..........................

167

167

—

* 145

22

—

—

65-70..........................

61

61

—

48

13

—

—

70 och deröfver..............

25

25

—

18

7

—

Summa

7,243

7,243

—

5,928

1,315

—

Staderna.

15-20..........................

57

57

—

— ''

57

—

—

20-25..........................

359

359

—

62

297

—

—

25-30..........................

591

591

—

326

265

—

—

30-35..........................

656

656

—

488

168

—

—

35- 40..........................

757

757

—

664

93

—

40-45..........................

602

602

544

58

—

—*

45-50..........................

354

354

—

325

29

—

50-55..........................

233

233

—

202

31

—

55-60..........................

143

143

—

122

21

—

—

60-65..........................

62

62

—

47

15

—

—

65-70..........................

26

26

—

20

6

—

—

70 och deröfver..............

9

9

—

7

2

—

—

Summa

3,849

3,849

—

t 2,807

1,042

—

-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

v*. ! *-•'' ." C ftr

£

''rr ; ; - ~

J

Sam mandråp för

Snipp XI. Sjömän.

1

Deraf voro

Åf marmor! voro

Af qvinuorna voro

Ålder,

Hela

o

ar.

autalet.

1

män.

qvinnor. j

gifta.

ej gifta.

gifta.

ej gifta.

"i. Å ■}.

Landsbygden.

| 15-20..........................

1,357

1,357

_ 1

3

1,354

—

20-25..........................

3,550

3,550

—

218

3,332

—

25-30..........................

3,633

3,633

—

842

2,791

_

—

| 30-35..........................

2,495

2,495

—

1,080

1,415

_

i

t 35-40..........................

1,635

1,635

—

902

733

—

40-45......................

1,196

1,196

—

793

403

—

45 - 50.........................

937

937

—

689

248

—

50—55...........................

732

732

607

125

& —

55-60..........................

511

511

—

426

85

-*■

60—65..........................

176

176

—

129

47

.

-

—

65-70...............

95

95

-

69

26

'' —

I 70 ocli deröfver..... ........

65

60

—

35

30

_

— 1

Summa

16,382

16,382

5,763

1

10,586

—

-

Städerna.

L

15-20..........................

1,341

1,341 .

—

4

1,337

—

1 20- 25..........................

2,529

2,529

—

78

2,451

—

1 25-30..........................

1,964

1,964

—

430

1,534

-

30-35..........................

1,365

1,365

—

565

800

—

1

i

35-40.........................

887

887

—

486

401

-i

40—45.........................

535

535

—

335

200

—

45-50..........................

388

388

—

244

144

—

50—55..........................

327

327

-

214

113

—

—

55-60...............

209

209

-

135

74

—

—

60—65.......

108

108

84

24

■ —

—

65—70..................

73

73

39

34

; —

1

70 oeli deröfver.............

59

59

| —

26

33

1 —

Summa

6,785

6,785

1 -

2,640

| 7,145

i: -

! —

!l

i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1895.

Föräldralösa barn

05

to

General samman drag efter åldersgrupper. Hela riket. Landsbygd och städer.

1.

2.

3.

! 4-

5.

G.

8.

8.

10.

n.

12.

Barn, för lavilka i utdraget

Barn, som i

utdraget kallas

Således:

Summa

Ålder.

uppgifves,

att fadern

lefver

och är

enkling.

fadern ej finnes upp- tagen och modern

uppgifves vara

hvarken

fader

eller

moder

uppgifves.

Foster-

barn.

Mynd-

lingar.

»Fader-

lösa».

»Moder-

lösa».

»Föräldra-

lösa».

Foster- barn och

mynd- lingar.

här

upptagna

barn.

enka.

ogift.

(Kol.3+4.)

(Kol. 2.)

(Kol. 5.)

Hela riket.

0—5 år...............

5,614

9,944

29,935

2,427

3,132

7

39,879

5,614

2,427

3,139

51,059

5—10 »...............

12,069

22,553

•16,919

4,098

4,394

36

39,472

12,069

4,098

4,430

60,069

10-15 .................

17,132

36,278

12.049

8,273

5,966

86

48,327

17,132

8,273

6,052

79,784

Summa

34,815

68,775

58,903

14,798

13,492

129

127,678

34.815

14,798

13,621

190,912

Landsbygden.

0—5 år..............

4,609

7,564

22,753

1,698

1,270

7

30,317

4,609

1,G98

1,277

37,901

5—10 »...............

10,038

17,474

13,179

3,031

2,561

35

30,653

10,038

3,031

2 596

46,318

10-15 »...............

14,529

28,458

9,446

5,918

4,048

74

37,904

14,529

5,918

4,122

62,473

Summa

29,176

53,496

45,378

10,647

7,879

116

98,874

29,176

10,647

7,995

146,692

Städerna.

0—5 år...............

1,005

2,380

7,182

729

1,862

_

9,562

1,005

729

1,862

13,158

5—10 »...............

2,031

5,079

3,740

1,067

1,833

1

8,819

2,031

1,067

1,834

13,751

10—10 »...............

2,603

7,820

2.603

2.355

1,918

12

10,423

2,603

2,355

'' 1,930

17,311

Summa

5.639

15,279

13,525

4,151

5,613

13

28,804

5,639

4,151

5,626

44,220 1

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.