Sök i Ratio Lex

Angående förvärfvande för statens räkning af vissa enskilda jernvägar

1895-03-08 · 50 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 47 av 50 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1895:32, Angående förvärfvande för statens räkning af vissa enskilda jernvägar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Kongt. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 32.

N:o 32.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående förvärfvande

för statens räkning af vissa enskilda jernvägar;

gifven Stockholms slott den 8 mars 1895.

Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver civilärenden

för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att

bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att, på det Kongl. Maj:t

må blifva i tillfälle att i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de

i statsrådsprotokollet angifna grunder åt staten förvärfva Skåne—

Hallands, Mellersta Hallands, Göteborg—Hallands, Landskrona—Engelliolms

och Malmö—Billesholms jernvägar, till Kongl. Maj:t, efter ingången

af år 1896, på reqvisition utanordna de medel, som erfordras

för gäldande af hvad för jernvägarne skall kontant till jernvägarnes

egare utbetalas, äfvensom fullgöra ränteliqvider och kapitalafbetalningar

å de i Skåne—Hallands och Malmö—Billesholms jernvägar intecknade

obligationslån samt de kommunallån, hvilka af staten i följd af ifrågavarande

banors förvärfvande öfvertagas.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kong!. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

O SCA R,

V. L. Groll.

Bill. till Biksd. Brot. 1390. 1 Samt. 1 Afd. 26 Ilift.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongt Maj:ts Nåd. Proposition K:o 82.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maft

Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 8 mars

1895.

Närvarande:

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson och

Wersåll.

Hans Maj:t Konungen behagade bevilja hans excellens herr statsministern

Boström, på grund af sjukdom, tjenstledighet, till dess hans

helsotillstånd tilläte honom att i tjenstgöring åter inträda, samt i nåder

förordna statsrådet Wersäll att under tiden förestå finansdepartementet.

Efter gemensam beredning med finansdepartementet anförde chefen

för civildepartementet statsrådet Groll:

Då jag den 17 mars 1894 inför Eders Kongl. Maj:t anmälde det

betänkande, som den 13 januari samma år af en utaf Eders Kongl.

Maj:t förordnad komité afgifvits i fråga om vissa jernvägars förvärfvande

åt staten, äfvensom jernvägsstyrelsens i anledning deraf den 20

februari 1894 afgifna, den 26 i samma månad inkomna underdåniga

utlåtande, beslöt Eders Kongl. Maj:t att till Riksdagen aflåta proposition

i syfte att Eders Kongl. Maj:t blefve i tillfälle att åt staten förvärfva

Skåne—Hallands, Mellersta Hallands, Göteborg—Hallands, Landskrona—

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Engelholms och Malmö—Billesholms jernvägar. Vid behandlingen af

denna proposition stannade Riksdagens kamrar i olika beslut. Första

Kammarens beslut utföll för de tre förstnämnda jernvägarnes inköp,

medan Andra Kammaren helt och hållet afslog Eders Kongl. Maj:ts

framställning, och i den gemensamma omröstning, som i följd häraf

egde rum, segrade Andra Kammarens mening med 182 röster mot

168 röster.

Ehuru således Eders Kongl. Maj:ts berörda framställning icke vann

Riksdagens bifall, ansåg jag, med särskild hänsyn till den jemförelsevis

ringa röstöfvervigt, hvarmed Riksdagens beslut fattades, att frågan

icke borde anses vara definitivt förfallen, utan fortfarande hållas öppen,

och då jag den 9 augusti 1894 inför Eders Kongl. Maj:t anmälde Riksdagens

beslut, hemstälde jag derföre att Eders Kongl. Maj:t måtte uppdraga

åt jernvägsstyrelsen dels att med styrelsen för Skåne—Hallands

jern vägsaktiebolag förhandla om under hvilka vilkor detta bolag kunde

vara villigt att till staten öfverlåta dess jernväg, dels ock att undersöka,

huruvida de till grund för Eders Kongl. Maj:ts ofvanberörda proposition

lagda beräkningar rörande inlösningspris för ofvan omförmälda banor

samt kompletteringskostnader m. m. borde i ett eller annat afseende

undergå förändring, äfvensom att med underdånigt yttrande i

ämnet till Eders Kongl. Maj:t inkomma i god tid före innevarande års

lagtima Riksdag; och till denna hemställan, hvilken biträddes af Statsrådets

öfrige ledamöter, behagade Eders Kongl. Maj:t lemna bifall.

Sedan till jernvägsstyrelsen tillika remitterats en af Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i Hallands län insänd skrifvelse från länets

landsting jemte utdrag af landstingets protokoll den 19 och 20 september

1894, har jernvägsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 31 december

1894 afgifvit det sålunda infordrade yttrandet, hvarefter styrelsen

inkommit med en ytterligare skrifvelse i ämnet af den 21 sistlidne

januari.

Vidare hafva till Eders Kongl. Maj:t ingifvits åtskilliga skrifter,

deruti ett stort antal kommuner inom Hallands län förmält sig instämma

i landstingets uttalande i dess nyssberörda skrifvelse.

Då jag nu anhåller att få ånyo underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning

frågan om ofvan omförmälda fem jernvägars förvärfvande åt staten,

torde jag till en början få erinra derom att dessa jernvägar, hvilka sträcka

sig, Skåne—Hallandsbanan från Helsingborg till Halmstad (92 kilometer)

med en tvärbana (28 kilometer) från Åstorp till Höganäs, Mellersta Hallands

jernväg (74 kilometer) från Halmstad till Varberg, Göteborg—Hallands

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj ås Nåd, Proposition N:o 32.

jernväg (77 kilometer) från \ arberg till Göteborg, Landskrona—Engelholms

jernväg (49 kilometer) mellan dessa båda städer samt Malmö—

Billesholms jernväg (59 kilometer) från sistnämnda stad till Billesliolms

grufva, tillsammans bilda dels en sammanhängande trafikled från Göteborg

till Malmö, dels utfartsvägar från denna hufvud! inie till Helsingborg

och Landskrona, dels ock en förbindelseled mellan Åstorp och Höganäs.

Samtliga jernvägarne, af hvilka de tre förstnämnda tillsammantagne

pläga benämnas vestkustbanan, hafva samma spårvidd som statens jernvägar

(1,435 meter).

I de på senare tider meddelade koncessionerna angående Skåne—

Hallands, Mellersta Hallands, Göteborg—Hallands och Malmö—Billesholms

jernvägar har statsverket förbehållits rätt att vid hvad tidpunkt

som helst enligt i koncessionen angifna grunder inlösa dessa jernvägar,

ehuru inlösningsvilkoren äro olika allt efter som inlösningen sker inom

eller efter tio år från det jernvägen i sin helhet eller till någon del

öppnats för allmän trafik. I afseende å den redan år 1874 koncesssionerade

Landskrona—Engelholms jernväg saknar deremot staten denna rätt.

Angående statens rätt att inlösa de fyra förstnämnda banorna innehålla

koncessionerna å dessa banor följande bestämmelser:

att svenska statsverket är berättigad! inlösa jernvägen med tillhörigheter

och trafikmateriel mot ett penningebelopp,

a) som, om sådant sker inom tio år efter det jernvägen i sin helhet

eller till någon del blifvit för allmän trafik öppnad, skall motsvara hvad

jernvägen med tillhörigheter och trafikmateriel, enligt behöriga räkenskaper,

kostat, med tillägg af ränta efter fem för hundra om året efter

afdrag af den nettoinkomst, banan under tiden lemnat; och

b) som, om inlösen sker efter tio är från det banan blifvit i sin

helhet eller till någon del upplåten för allmän trafik, skall, allt efter

det sätt som finnes vara för koncessionshafvarne förmånligast, antingen

beräknas så, att detsamma motsvarar två gånger summan, enligt behöriga

räkenskaper, af hela den under de tio år, som förflutit närmast

före det år, hvarunder lösningsanspråket är väckt, uppkomna nettobehållning

af trafiken, innefattande alla under samma tio år gjorda utdelningar

till jernvägens egare jemte rånte- och kapitalafbétalningar å

upptagna lån samt afsättning af kontanta medel eller öfverförande af

säkra fordringar till befintlig reserv- eller förnyelsefond; eller ock bestämmas

af fem gode män, utaf hvilka Eders Kongl. Maj:t utser två

och koncessionshafvarne två, hvarefter de fyra sålunda valde tillkalla

den femte;

skolande lösesumman för jernvägen af svenska statsverket erläggas

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

vid tillträdet af den inlösta egendomen och anses utgöra inlösningsvärdet

af hela jernvägsbyggnaden med alla dess fasta och lösa tillhörigheter

af hvad slag de vara må, äfvensom af hela den i behåll

varande reserv- eller förnyelsefonden, utan annat undantag än af de för

trafikens behof i förråd befintliga förlags- och konsumtionsartiklar, såsom

obegagnade syllar och skenor med tillbehör, stenkol, oljor och dylikt;

och skall egendomen till statsverket afträdas skuldfri eller ock behörigt

afdrag å löseskillingen vid afträdandet göras för beloppet af den i jernvägen

intecknade skuld; hvaremellertid jernvägsaktiebolaget åligger att

årligen, efter det behörig revision af bolagets förvaltning och räkenskaper

egt rum, insända till civildepartementet, för att der förvaras,

fullständig uppgift å beloppet af de utdelningar till jernvägens eg are,

af de kapital- och räntebetalningar å upptagna lån samt af de öfverföringar

af medel till reserv- eller förnyelsefond, som för det år, revisionen

omfattar, blifvit af öfverskottet å jernvägens trafikinkomster

bestridda.

Då Skåne—Hallands jernväg delvis öppnades för trafik redan den

9 januari 1885, kan inlösen af denna jernväg enligt u)-vilkoret. icke

vidare ega rum. För de öfriga tre ifrågavarande jernvägarne är tiden

för deras inlösen enligt nämnda vilkor ute,

för Mellersta Hallands jernväg den 17 september 1896,

» Göteborg—Hallands » » 1 september 1898,

» Malmö—Billesholms » » 18 september 1896.

Då ofvan omförmälda komité beräknade inlösningspriset för nyssnämnda

fyra jernvägar enligt a)-vilkoret, utgick komitén från följande

grunder:

att byggnadskostnaden för hvarje år skulle upptagas till det belopp,

hvartill den funnes i räkenskaperna uppförd;

att den ränta efter fem för hundra, som borde tilläggas byggnadskostnaden,

borde beräknas, intill dess anläggningsarbetena börjat, å inbetalda

delar af aktiekapitalet från de dagar, inbetalningarna verkstälts,

samt derefter å det i jernvägen nedlagda, bokförda kapital för hvart år

särskildt och från början af samma år;

att från summan af den sålunda funna byggnadskostnaden med

dertill lagd ränta skulle afdragas hela den nettoinkomst, som jernvägen

under tiden lemnat; samt

att såsom nettoinkomst beräknades hela det belopp, hvarmed jernvägens

inkomster öfverskjutit kostnaden för jernvägens drift och underhåll,

oafsedt huru stor del af detta öfverskott användts till rånte- och

kapitalafbetalningar m. m.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Enär inlösningspriset, med tillämpning af a)-vilkoret, skulle bestämmas

efter hvad jernvägen verkligen kostat (med tillägg af ränta

efter afdrag af nettoinkomst) och icke efter hvad jernvägen må vara

värd, ansåg komitén jernvägens egare icke vara berättigad till godtgörelse

för mark, som kostnadsfritt upplåtits, eller, der mark af jernvägen

förvärfvats för lägre pris än det verkliga värdet, för skilnaden

mellan detta värde och det erlagda priset.

Med iakttagande af dessa grunder uträknade komitén inlösningspriset

vid 1892 ars slut — det senaste, för hvilket afslutade räkenskaper

voro för komitén tillgängliga — för de fyra ifrågavarande jernvägarne

på följande sätt:

för Skåne—Hallands jernväg:

Anläggningskostnad......................................................... kronor 6,990,054: —

Tillägg af 5 procent ränta............................................ » 2,878,591: —

kronor 9,868,645: —

Afdrag af nettoinkomst................................................. » 1,767,631: —

Jernvägens egare till godo ......................................... kronor 8,101,014: —-

för Mellersta Hallands jernväg:

:-tj >''■*'': ''A •• - • rr -

Anläggningskostnad......................................,.................. kronor 3,257,359: —

Tillägg af 5 procent ränta......................................... » 1,138,057: —

kronor 4,395,416: —

Afdrag af nettoinkomst.................................................. » 925,781: —

Jernvägens egare till godo......................................... kronor 3,469,635: —

för Göteborg—Hallands jernväg:

Anläggningskostnad ...................................

Tillägg af 5 procent ränta.......................

..................... kronor

4,814,767: —

..................... »

1,248,945: —

kronor

6,063,712: —

Afdrag af nettoinkomst............................

..................... »

1,257,697: —

Jernvägens egare till godo ...................

.................... kronor

4,806,015: —

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

för Malmö—Billesholms jernväg:

Anläggningskostnad........................................................ kronor 2,928,329: —

Tillägg af 5 procent ränta.........................................» 1,013,816:

kronor 3,942,145: —

Afdrag af nettoinkomst.................................................. »_783,177:

Jernvägens egare till godo ......................................... kronor 3,158,968:

Med anledning af den jernvägsstyrelsen den 9 augusti 1894 meddelade

befallning har styrelsen, enligt livad af dess underdåniga skrifvelse

den 31 december nämnda år inhemtas, anmodat styrelsen för

Skåne—Hallands jernvägsaktiebolag att meddela, huruvida bolaget vore

villigt att äfven efter utgången af de tio år, inom hvilka staten

var berättigad att, med tillämpning af a)-vilkoret, inlösa jernvägen,

öfverlåta jernvägen till staten emot ett inlösningspris, beräknadt efter

de grunder, med iakttagande af hvilka komitén uträknat samma pris

med ledning af 1892 och föregående års räkenskaper och hvilka blifvit

af Eders Kongl. Maj:t godkända, eller, derest bolaget ej skulle vara

härtill benäget, att till jernvägsstyrelsen inkomma med uppgift å det minimipris,

till hvilket jernvägen kunde för statens räkning förvärfvas. De

förhandlingar, som i följd häraf egt rum, hafva ledt till afslutande af ett

vid jernvägsstyrelsens nyssberörda underdåniga skrifvelse i afskrift fogadt

förslagskontrakt om jernvägens försäljning, hvilket kontrakt blifvit af

Skåne—Hallands jernvägsaktiebolag godkändt. Enligt detta kontrakt

skulle köpeskillingen utgöras af 1) det af komitén uträknade inlösningspriset

vid 1892 års slut, 8,101,014 kronor, med den eventuella ändring

deri, som betingas af de för trafikens behof i förråd befintliga förlagsoch

konsumtionsartiklars bokförda värde den 1 januari 1896, hvilken

dag jernvägen skulle af staten tillträdas, 2) det belopp, hvarmed jernvägens

anläggningskostnad blifvit under åren 1893, 1894 och 1895

ökad genom inköp af rörlig materiel, nya tyngre skenor, spårutvidgningar

och nybyggnader in. m., samt 3) ersättning för af Helsingborgs stad

till bolaget upplåten mark med 643,700 kronor. Den genom sammanläggning

af dessa tre poster uppkommande summan skall ökas med

det belopp, hvarmed för åren 1893, 1894 och 1895 belöpande fem procent

ränta å anläggningskostnaden må öfverstiga jernvägens nettoinkomster

å samma tid, eller, derest räntan understiger samma nettoinkomst,

minskas med skilnaden dem emellan; härvid skall dock iakttagas

att i anläggningskostnaden icke inräknas värdet af den under 3) här

ofvan omförmälda mark.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Mag ds Nåd. Proposition N:o 32.

Det definitiva köpeskillingsbeloppet kan således icke bestämmas

förrän efter utgången af år 1895. Men efter förhållandena vid 1893

års utgång har jernvägsstyrelsen, enligt en vid dess skrifvelse fogad

tabell, beräknat inlösningspriset vid sistnämnda tidpunkt på följande sätt:

Det af komitén beräknade inlösningspriset vid

1892 års slut............................................................ kronor 8,101,014: —

5 procent ränta för år 1893 å anläggningskostnaden » 349,502: —

ökning af jernvägens anläggningskostnad år 1893 » 58,243: —

Ersättning för den af Helsingborgs stad upplåtna

mark.................................................................. » 643,700: —

kronor 9,152,459: —

Afdrag för nettoinkomst år 1893 .............................. » 370,165: _

Inlösningspris vid 1893 års slut................................. kronor 8,782,294: —

Denna beräkning skiljer sig från de af komitén uppstälda grunder,

utom i afseende å den af Helsingborgs stad upplåtna marken, jemväl

deruti att ränta beräknats å anläggningskostnaden, sådan den befans

vid 1893 års början, medan med iakttagande af komiténs grunder

ränta bort beräknas å det belopp, hvartill denna kostnad uppgick vid

årets utgång. Den häraf härflytande skilnaden, motsvarande ett års

ränta efter fem procent å 58,243 kronor, är dock icke afsevärd.

Uträknas inlösningspriset enligt a> vil koret vid 1893 års slut för

Mellersta Hallands, Göteborg—Hallands och Malmö—Billesholms jernvägar

enligt samma grunder, som följts af komitén, blifver resultatet

följande:

för Mellersta Hallands jernväg:

Det af komitén beräknade inlösningspriset vid

1892 års slut .......................................................... kronor 3,469,635: —

Ökning af anläggningskostnaden år 1893 (hvari

bland annat ingår kostnaden för nytt spår

med 187,000 kronor)............................................. » 194,590: —

5 procent ränta för år 1893 å anläggningskostnaden

vid samma års slut, 3,451,949 kronor

(= 3,257,359 + 194,590).................................. »__ 172,597: —

kronor 3,836,822: —

Afdrag för nettoinkomsten år 1893........................... » 309,463: —

Inlösningspriset vid 1893 års slut............................. kronor 3,527,359: —

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

9

för Göteborg—Hollands jernväg:

Det af komitén beräknade inlösningspriset vid

1892 års slut..........................................................

kronor

4,806,015

—

Ökning af anläggningskostnaden år 1893..............

»

17,361

—

5 procent ränta för år 1893 å anläggningskost- * naden vid samma års slut, 4,832,128 kronor

(= 4,814,767 + 17,361).......................................

241,606

—

Afdrag för nettoinkomsten år 1893 .......................

kronor

ä>

5,064,982

297,497

—-

Inlösningspriset vid 1893 års slut .........................

kronor

4,767,485

—

för Malmö—Billesholms jernväg:

Det af komitén beräknade inlösningspriset vid

1892 års slut........................................................

kronor

3,158,968

—

Ökning af anläggningskostnaden år 1893...............

8,529

—

5 procent ränta för år 1893 å anläggningskost- naden vid samma års slut, 2,936,858 kronor

(= 2,928,329 + 8,529) .......................................

))

146,843

—

Afdrag för nettoinkomsten år 1893..........................

kronor

»

3,314,340

184,165

-

Inlösningspriset vid 1893 års slut.............................

kronor

3,130,175

—

Hvad beträffar Landskrona—Engelholmsbanan, så omnämnde jag i

mitt anförande till statsrådsprotokollet den 17 mars 1894 att ofvan

omförmälda komité, enär denna bana icke är underkastad statens inlösningsrätt,

från jernvägens egare, Landskrona—Engelholms jernvägsaktiebolag,

begärt uppgift om och i sådant fall till hvilket pris jernvägen

kunde för statens räkning förvärfvas samt att till svar derå

bolaget öfverleinnat utdrag af protokoll, hållet vid extra bolagsstämma

med delegarne i bolaget den 14 oktober 1893, enligt hvilket bolaget

beslutit till staten sälja jernvägen med tillhörande inventarier och rullande

materiel för ett belopp af 2,000,000 kronor, hvaraf 1,800,000

kronor ansågos motsvara banbyggnaden med inventarier och 200,000

kronor den rörliga materielen, hvarjemte bolaget vidare beslutit att

bland köpevilkoren skulle ingå att nuvarande tjenstepersonal bibehölles

vid sina innehafvande befattningar eller ock, der så ej kunde ske, beBih.

till känd. Prut. 1830. 1 Sami. 1 Afd. 2ti Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

reddes annan lämplig plats vid statens jern vägar med aflöning, motsvarande

den som upp burits vid bolagets jernväg.

Eldigt hvad jern vägsstyrelsen i sin underdåniga skrifvelse den 31 december

1894 meddelat, har bolaget med anledning af en utaf jern vägsstyrelsen

framstäld förfrågan, huruvida bolaget fortfarande vore villigt att till

staten sälja sin jernväg på nyssberörda vilkor, å extra bolagsstämma

den 15 oktober 1894 beslutit att intill den 1 januari 1896 vidblifva

sitt den 14 oktober 1893 under uppgifna vilkor bestämda pris för järnvägen,

2,000,000 kronor, jemte ersättning för sådana stations- och spårutvidgningar

in. m., som öka jernvägens kapitalvärde, äfvensom bemyndigat

sin styrelse att på ofvan angifna vilkor försälja jern vägen till

staten samt att med vederbörande närmare öfverenskomma om den ersättningssumma

för arbeten m. m., som utöfver 2,000,000 kronor skulle

för jernvägens inköpande af staten erläggas.

För bedömande af huruvida den för sistnämnda jernväg fordrade

köpeskilling bör anses skälig, anser jag mig böra erinra att, enligt

uppgift i komiténs betänkande, anläggningskostnaden för jernvägen

enligt dess räkenskaper utgjort 2,521,007 kronor 47 öre och

den rörliga materielen bokförts till 473,421 kronor 74 öre samt inventarierna

till 36,298 kronor 16 öre, äfvensom att jernvägens inkomster

år 1893, efter afdrag af utgifter för drift och underhåll, lemnat ett

öfverskott af 114,526 kronor.

Af ofvan lemnade uppgifter framgår att inlösningspriset för de

fem ifrågavarande banorna skulle komma att vid 1893 års slut utgöra:

för Skåne—Hallands jernväg.............

» Mellersta Hallands » ..............

» Göteborg—Hallands » .............

» Malmö—Billesholms » ............

» Landskrona—Engelhohns jernväg

kronor 8,782,294

» 3,527,359

» 4,767,485

» 3,130,175

» 2,000,000

tillsammans kronor 22,207,313.

I dessa poster ingå äfven värdena af inneliggande förråd af förbrukningsartiklar.

De angifna siffrorna för inlösningsprisen äro emellertid icke definitiva,

enär förhållandena under den tid, som förflyter från utgången af år

1893 till dess inlösningen eger rum, äfven måste tagas i betraktande.

De jemkningar, som häraf kunna föranledas, lära dock icke blifva af

mera afse värd betydelse.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Derest ifrågavarande banor varda åt staten förvärfvade, erfordras

åtskilliga kostnader för banornas komplettering. Dessa kostnader beräknades

af ofvannämnda komité uppgå

för banbyggnaderna till ........................................... kronor 2,962,000:

b lokomotiv samt för uppförande af eu behöflig

mindre verkstadsbyggnad för reparation af

vagnar till ...............................*............ »_330,000:

Summa kronor 3,292,000: —

Om nämnda post å 330,000 kronor fördelas å de olika banorna i

förhållande till deras längd, skulle enligt komiténs beräkning kompletteringskostnaderna

för de särskilda banorna blifva följande:

'' Banbygfirnaden Materielen Summa

Km. kr. kr. kr.

Skåne- Hallands jernväg 120 1,393,000 104,500 1,497,500

Mellersta Hallands » 74 630,000 64,400 694,400

Göteborg—Hallands » 77 365,000 67,000 432,000

Landskrona—Engelholms » 49 200,000 42,700 242,700

Malmö—Billesholms » 59 374,000 51,400__425,400

379 2,962,000 330,000 3,292,000.

Den för Mellersta Hallands jernväg af komitén beräknade kompletteringskostnaden

för banbyggnaden bör emellertid nu minskas med ett

belopp af 187,000 kronor, utgörande kostnaden för numera inlagdt nytt

spår. Denna summa ingår deremot, såsom redan nämnts, i det belopp,

hvarmed banans anläggningskostnad år 1893 ökats. Kostnaden för de

återstående af komitén såsom nödiga ansedda kompletteringsarbetena å

denna jernvägs banbyggnad utgör sålunda 443,000 kronor.

I sitt öfver komiténs betänkande den 20 februari 1894 afgifna utlåtande

ansåg sig jernvägsstyrelsen i fråga om kostnaden för banornas

komplettering — med fasthållande af den grundsats, hvarifrån komitén

i afseende å kompletteringsarbetena å banbyggnaden utgått, eller att

samtidigt med inköpet af banorna inga andra kostnader skulle behöfva

ifrågakomma än de, som erfordrades för trafikens säkerhet och behöriga

skötsel i dess nuvarande omfattning — likväl böra efter företagen

närmare undersökning af förhållandena framställa eu del erinringar

mot komiténs beräkningar. Af hvad styrelsen i detta hänseende anförde

framgick, att enligt styrelsens åsigt dels det af komitén för komplet
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 32.

teringsarbetena beräknade beloppet borde ökas redan vid inköpet med

i rundt tal 300,000 kronor för spårutvidgningar, för uppförande vid

Billesholms grufva af en för mätning af kol afsedd vagnvåg samt af

ett lokomotivstall med vändskifva vid Kungsbacka och för nya banvaktstugor,

hvarvid dock vore att märka att inqvartering af omkring

50 banvakter komme att besparas, dels ett belopp af 76,000 kronor

borde beräknas för åtskilliga arbeten, som under de närmaste åren

behöfde utföras, såsom spårutvidgningar, förbättring af stängslet vid

Malmö—Billesholmsbanan, inrättande af en vattenstation vid Säby å

Landskrona—Engelholms jernväg, stationsbyggnader och jordlösen vid

Gullbrandstorp å Mellersta Hallands jernväg samt anordningar för

vattentagning vid Kungsbacka.

Vidare ifrågasatte styrelsen dels huruvida icke staten borde förvärfva

eganderätt till det område, som för närvarande begagnas för

spårförbindelsen med ångfärjehamnen i Helsingborg och stationen derstädes,

dels ock huruvida icke förändrade anordningar borde vidtagas i

afseende å stationerna i Helsingborg och Göteborg.

_ Beträffande spårförbindelsen till ångfärjehamnen i Helsingborg och

stationen derstädes inhemtas af komiténs betänkande (sid. 10—12 samt

sid. 53) att den mark, hvarå spåren mellan hufvudlinien och ångfärjans

landningsplats blifvit utlagda, liksom två å ömse sidor om ångfärjespåren

belägna områden eller tomter, som båda behöfvas och för närvarande

äfven begagnas för ångfärjetrafiken, icke tillhöra Skåne—Hallands jernväg

utan Helsingborgs stad; att jernvägen emellertid emot årlig afgäld

arrenderat det ena området på 10 år från den 1 januari 1893, men att

jernvägen deremot å det andra området, derå deri nuvarande ångfärjestationen

uppförts, likasom å den mark, der spåren till ångfärjehamnen

äro framdragna, icke innehar några upplåtelsehandlingar, utan besitter

denna mark endast på grund af ett tyst medgifvande; att stadsfullmäktige

i Helsingborg tillförbundit staden att, för den händelse svenska

statsverket skulle komma att senast den 9 januari 1895 tilläsa sig

Skärm—Hallands jernväg, till statsverket upplåta den för spår förbind elsen

med ångfärjehamnen och stationen erforderliga mark på tio år, räknadt

från den dag, Skåne—Hallands jernväg öfverginge i statens eg o, med

rätt för statsverket att efter förloppet af dessa tio år bibehållas vid

arrendet på vilkor, som, derest dessa ej kunde mellan parterna öfverenskommas,

skulle fastställas af kompromiss, hvarvid dock arrendeafgiften

ej finge understiga det pris, som under de senaste fem åren erlagts;

samt att arrendeafgiften för den mark, som sålunda skulle till statsverket

upplåtas, skulle komma att utgöra under de fem första åren från

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

den 1 januari 1895 21,907 kronor 47 öre och under de fem följande

åren från den 1 januari 1900 27,653 kronor 7 öre. Detta stadsfullmäktiges

beslut hafva fullmäktige vid sammanträde den 7 december

1894 på framställning af jernvägsstyrelsen beslutit låta gälla utan hinder

deraf att tiden för jernvägens öfvergång i statens ego förändrades till den

1 januari 1896. Med afseende särskilt å den stegring i arrendeafgiften,

som framdeles vore att emotse, ansåg jernvägsstyrelsen i sitt nyssberörda

utlåtande det kunna med skäl ifrågasättas, huruvida icke staten borde

redan från början eller åtminstone under de närmaste åren förvärfva

ifrågavarande område, hvilket enligt styrelsens åsigt säkerligen i längden

skulle blifva det för staten fördelaktigaste; och styrelsen ansåg

derföre att vid uppgörande af arrendeaftal med Helsingsborgs stad afseende

borde fästas jemväl vid den eventualitet, att staten under den öfverenskomna

arrendetiden skulle komma att med eganderätt förvärfva

det ifrågavarande området.

Hvad angår den af Skåne—Hallands jernväg begagnade centralbangården

i Helsingborg, så eges denna station af Landskrona och Helsingborgs

jernvägar, med hvilkas styrelser styrelsen för Skåne—Hallands

jernvägsaktiebolag afslutat en öfverenskommelse, på grund hvaraf

Skåne—Hallands jernväg eger för sin trafik begagna denna station samt

få sin trafik derstädes skött. Angående de afgifter, som härför skola

erläggas, samt vissa andra bestämmelser i kontraktet är i komiténs betänkande

(sid. 9 och 10) redogjordt. Enligt hvad jernvägsstyrelsen i

sitt nyssberörda utlåtande upplyste, skulle sådana anordningar, hvarigenom

staten icke behöfde begagna nämnda centralstation, kunna åstadkommas

för en kostnad af omkring 81,000 kronor, förutom dels kostnaden

för inköp af nyss omförmälda jordområde vid ångfärjehamnen,

dels ock ett belopp af 110,000 kronor, som redan komitén (sid. 49 i

betänkandet) i sina beräkningar öfver banornas kompletteringskostnad

upptagit för n)?a anläggningar vid ångfärjestationen. Då genom eu

dylik åtgärd icke allenast afsevärda fördelar i trafikhänseende skulle

vinnas, utan äfven staten befrias från afgifterna för centralstationens

begagnande, hvilka kunde beräknas till omkring 25,000 kronor för år,

förordade jernvägsstyrelsen att nämnda åtgärd måtte redan under något

af de första åren efter inköpet vidtagas.

I Göteborg begagnar Göteborg—Hallands jernväg för sin trafik

Bergslagernas jernvägs station derstädes. För vilkoren härför finnes

redogörelse lemnad i komiténs betänkande (sid. 22 och 23). Den årliga

utgift, som statens jernvägar skulle för begagnande af nämnda station

samt trafikens skötande derstädes få vidkännas, stadie komma att uppgå,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 32.

enligt hvad jernvägsstyrelsen meddelade, till omkring 50,000 kronor.

Visserligen skulle — yttrade styrelsen vidare i afseende härå — vestkustbanan

nu kunna för en af styrelsen till 139,000 kronor beräknad

kostnad inledas till statsbanans station, men då denna stations utrymme

och spårsystem vore ytterst knappt redan för den nuvarande trafiken,

skulle stationen icke kunna utan en mycket kostsam utvidgning upptaga

den ökade trafik, som skulle från vestkustbanan tillföras stationen.

Styrelsen hade derföre kommit till den uppfattning att det med statens

fördel vore mest förenligt att bibehålla den af komitén förordade provisoriska

anordningen, intilldess den från vestra stambanan härflytande

rörelsen på stationen gjorde en utvidgning af densamma oundgängligen

nödvändig.

1 afseende å komiténs beräkning af kostnaden för den rullande

materielens komplettering gjorde jernvägsstyrelsen icke annan erinran,

än att den af komitén till 80,000 kronor upptagna kostnaden för uppförande

af en ny mindre vagnreparationsverkstad syntes styrelsen kunna

till detta relativt låga belopp godkännas endast under förutsättning att

de norrländska stambanornas reparationsverkstäder tilltoges i sådan skala,

att dessa banors lokomotiv kunde der fullständigt repareras utan att —

såsom hittills varit fallet — hjelp för detta ändamål behöfde påräknas

från verkstaden i Malmö.

Enligt jernvägsstyrelsens förslag skulle alltså den af komitén beräknade

kostnaden för banornas komplettering, utgörande efter afdrag af

det belopp, 187,000 kronor, hvarmed denna kostnad bör minskas i följd

af nytt spårs inläggande å Mellersta Hallands jernväg, kronor 3,105,000

ökas med kostnaden för diverse arbeten, som borde

utföras omedelbart efter inköpet, eller..................... » 300,000

hvadan de utgifter, som staten skulle för banornas

komplettering få vidkännas i omedelbart samband

med inköpet, skulle uppgå till.................................. kronor 3,405,000

Om härtill läggas kostnaderna

dels för vissa arbeten, som enligt styrelsens förslag

under de närmaste åren efter inköpet skulle utföras,

................................................................................ » 76,000

dels för anordnande af egen station i Helsingborg...... )> 81,000

skulle enligt jernvägsstyrelsens förslag statens sammanlagda

kostnader för banornas komplettering i

sammanhang med inköpet och för derefter behöfliga

förbättringar komma att uppgå till............... kronor 3,562,000

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Mgj:ts Nåd. Proposition N:o .92.

Härtill skulle ytterligare komma kostnaden för förvärfvande af eganderätt

till den mark, som användes för spårförbindelsen med ångfärjehamnen

och för stationen derstädes. Å andra sidan skulle komma att

årligen besparas dels inqvartering åt omkring 50 banvakter, dels afgiften

för begagnande af centralstationen i Helsingborg, uppgående till omkring

25,000 kronor om året, dels ock arrendeafgiften för jordområdet

vid ångfärjehamnen. Denna årliga besparing skulle dock, enligt hvad

styrelsen upplyste, komma att i följd af anordnandet af egen station i

Helsingborg minskas med utgiften för en i sådant fall nödig förstärkning

af statsbanornas personal derstädes.

I sin skrifvelse af den 31 december 1894 omförmäler jernvägsstyrelsen

att styrelsen på grund af banornas ställning vid 1893 års slut uppgjort

nya beräkningar öfver kompletteringskostnaderna. Resultatet af

dessa beräkningar är intaget i ofvan omförmälda, vid styrelsens skrifvelse

fogade tabell. Denna upptager dels för hvarje af ifrågavarande

banor de af komitén beräknade kompletteringskostnader, uppgående,

efter afdrag af nyssberörda belopp af 187,000 kronor, till tillsammans

3,105,000 kronor, dels ock ytterligare

för Skåne—Hallands jernväg

» Mellersta Hallands »

» Göteborg—Hallands »

)> Landskrona—Engelholms »

» Malmö—Billesholms »

kronor 93,200

» 98,400

» 125,000

» 21,500

» 37,900

Summa kronor 376,000

eller samma belopp, hvarmed styrelsen i dess underdåniga utlåtande den

20 februari 1894 ansåg de af komitén beräknade kompletteringskostnader

böra ökas för verkställande af åtskilliga arbeten, som borde utföras

dels omedelbart efter inköpet, dels under de närmaste åren. derefter.

Enligt styrelsens senaste förslag1 skulle således kompletteringskostnaderna

komma att tillsammans uppgå till 3,481,000 kronor eller

samma belopp, som dess förslag af den 20 februari 1894 upptager, då

hänsyn icke tages till den af styrelsen i dess sistnämnda förslag beräknade,

men i det sist afgifna förslaget icke omnämnda kostnaden för anordnande

af egen station i Helsingborg, 81,000 kronor. Af nyssnämnda

summa, 3,481,000 kronor, faller på

Skåne—Hallands jernväg ................................................... kronor 1,590,700

Mellersta Hallands » »__605,800

Transport kronor 2,196,500

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 82.

Transport kronor 2,196,500

Göteborg—Hallands jernväg ............. » 557,000

Landskrona—Engelholms » j> 264,200

Malmö—Billesholms » » 463,300

kronor 3,481,000.

Om till de beräknade inlösningssummorna vid 1893 års slut läggas

de sålunda af jernvägsstyrelsen nödiga ansedda kompletteringskostnaderna,

skulle totalkostnaderna för jernvägarnes förvärfvande åt staten

samt deras nödiga förbättring blifva:

Inlösningssiunma Summa

kr. kr. kr.

för Skåne—Hallands jernväg...... 8,782,294 1,590,700 10,372,994

» Mellersta Hallands '' » 3,527,359 605,800 4,133,159

» Göteborgs—Hallands » 4,767,485 557,000 5,324,485

» Landskrona—Engelholms» ...... 2,000,000 264,200 2,264,200

» Malmö—Billesholms » 3,130,175 463,300 3,593,475

kronor 22,207,313 3,481,000 25,688,313

Vid bedömande af frågan huruvida jernvägarne, derest de öfverginge

i statens ego, kunde antagas komma att gifva en afkastning, tillräcklig

för att möjliggöra förräntandet af det kapital, staten å dem

nedlade, utgick komitén i främsta rummet från den hittills varande

trafiken, den inkomst, jernvägsbolagen hittills haft, samt deras hittills

varande utgifter.

I dessa hänseenden meddelades i komiténs betänkande åtskilliga

uppgifter för tiden till och med år 1892. Dessa uppgifter jemte motsvarande

uppgifter för år 1893 visa följande siffror:

för Skåne—Hallands jernväg:

år

1886 .......

Resande

..... 322,409

Tonn gods

71,396

Inkomster

kr.

419,753

Utgifter

kr.

233,306

Nettobehållning

kr.

186,447

»

1887 .......

..... 321,056

75,729

427,744

268,921

158,823

»

1888 ......

..... 294,608

79,009

483,572

311,985

171,587

»

1889 .......

..... 327,781

103,135

614.113

344,037

404,879

270,076

»

1890 .......

..... 357,267

122,323

685^615

280,736

»

1891 .....

..... 367,209

148,903

756,760

480,350

508,334

276,410

»

1892 .......

..... 386,685

169,689

798,805

290,471

»

1893 .......

..... 386,020

197,168

888,908

518,743

370,165

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 32.

17

för Mellersta Hallands jernväg:

Kesande

Tonn gods

Inkomster

Utgifter

Nettobehållning

kr.

kr.

kr.

år 1887 ..........

123,159

14,722

175,817

129,086

46,731

b

1888 ...........

120,970

18,054

224,131

150,116

74,015

))

1889 .........

147,280

25,157

327,791

196,281

205,953

258,643

131,510

188,777

»

1890 ...........

163^374

41,383

394,730

»

1891 ...........

189''675

60,345

503,368

244,725

b

1892 ..........

195,147

67,212

524,366

299,467

224,899

b

1893 ........

203,133

81,138

597,063

287,600

309,463

för Göteborg—Hallands jernväg:

Resande

Tonn gods

Inkomster

Utgifter

Nettobehållning

kr.

kr.

kr.

år

1889 ...........

231,648

36,381

462,016

197,549

264,467

b

1890...........

260,105

64,218

541,465

231,725

309,740

»

1891............

304,371

63,127

644,419

320,220

324,199

b

1892............

301,850

60,893

646,895

368,858

278,037

B

1893...........

316,926

80,088

727,363

429,866

297,497

för Landsh

•ona—Engelholms jernväg:

Resande

Tonn gods

Inkomster

Utgifter

Nettobehållning

kr.

kr.

kr.

år

1876............

uppgifter

saknas

uppgifter \

saknas >

164,180 |

114,650

49,530

B

1877 ..........

91,497

28,405 )

B

1878...........

86,326

31,636

132,370

118,279

14,091

B

1879............

78,007

27,127

124,344

101,895

22,449

B

1880...........

81,767

33,596

139,114

98,521

40,593

B

1881............

) uppgifter

40,840

144,598

111,490

33,108

B

1882............

j saknas

93,810

39,322

153,511

116,996

36,515

B

1883 ............

54,975

176,053

93,285

82,768

B

1884............

95,022

62,153

186,407

111,295

75,112

B

1885...........

79,211

63,096

165,410

119,889

45,521

B

1886 ............

68,424

62,829

148,042

118,032

30,010

B

1887 ..........

76,229

70,008

162,345

136,038

26,307

B

1888............

75,771

78,223

175,751

134,786

40,965

B

1889...........

81,275

90,866

206,241

123,763

82,478

B

1890 ...........

89,322

115,662

224,374 #

159,696

64,678

B

1891...........

99,393

127,456

241,227

163,431

77,796

B

1892............

99,616

129,680

251,928

180,179

71,749

B

1893............

108,316

141,754

269,896

155,370

114,526

Bik. till ltifad.

Brot. 18 Dö.

1 Sfi''dill. 1 v:

[fd. 2<j imf t.

tf

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. 31aj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

för Malmö—Billesholms jernväg:

Resande

Tonn gods

Inkomster

Utgifter

Nettobehållning

kr.

kr.

kr.

år

1887........

.... 159,241

52,558

227,229

158,826

68,403

»

1888 ........

.... 173,288

60,604

273,878

182,635

91,243

»

1889.......

.... 196,783

75,066

318,756

186,737

132,019

»

1890......

.... 226,392

90,858

341,244

195,769

145,475

1891........

.... 260,537

117,131

403,191

235,495

167,696

»

1892.......

.... 266,838

125,702

415,727

247,553

168,174

»

1893........

.... 287,222

124,828

445,123

260,958

184,165

Komitén kora alltså till det, resultat, ait de fem banorna tillsammans

år 1892 lemnade en nettoinkomst, motsvarande 4,16 procent af

det belopp, hvartill banornas inlösningspris och deras kompletteringskostnad

af komitén beräknades.

Göres en dylik uträkning för år 1893 på grund af ofvanstående

uppgifter, befinnes att nettoinkomsten sistnämnda år utgjorde i procent

af banornas nu beräknade inlösningspris och kompletteringskostnad:

för Skåne—Hallands jernväg........................................ 3,57 procent

» Mellersta Hallands » 7,48 »

» Göteborg—Hallands » 5,58 »

» Landskrona—Engelholms » 5,05 »

» Malmö—Billesholms » 5,12 »

eller för alla fem jernvägarne tillsammans 4,96 procent.

För bedömande af fördelen för staten i finansielt hänseende af

banornas inköp undersökte komitén vidare, huruvida banornas öfvergång

i statens ego kunde antagas verka någon ändring i den nettoinkomst,

banorna förut lemnat. I detta afseende anförde komitén att en ökning

af utgifterna föranleddes af behofvet att bereda staten tryggad besittningsrätt

till de för ångfärjetrafiken i Helsingborg behöfliga områden,

som tillhörde Helsingborgs stad, men hvilka staden förklarat sig

villig att på vissa vilkor till staten upplåta. I följd af ändrade bestämmelser

rörande den afgift, Göteborg—Hallands jernväg skulle betala

till Bergslagernas jernväg för underhållet af Göteborgs station och

handhafvandet af Göteborg—Hallands jernvägs trafik derstädes, komme

jemväl, och oberoende» af sistnämnda banas öfvergång i statens ego,

eu ökning i denna jernvägs utgifter att inträda. Dessa tillökningar i

utgifter ansåg komitén dock komma att mer än väl uppvägas deraf att

de utgifter, som jernvägsbolagen fått vidkännas för skatter samt sty
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

relse- och revisionskostnader, och hvilka för samtlige de fem ifrågavarande

jernvägarne år 1892 uppgått till 52,088 kronor, helt och hållet

komme att försvinna genom jernvägarnes öfvergång i statens eg o. I

andra hänseenden ansåg komitén någon ökning i utgifterna icke böra

antagas ifrågakomma. Hvad aflöningsstaten för den ordinarie personalen

anginge, funnes för det dåvarande vid de fem ifrågavarande jemvägarne

anstäld en ordinarie personal, uppgående till 577 personer, och

aflöningsstaten för denna personal tillika med det belopp, 12,500 kronor,

som Göteborg—Hallands jernväg betalade till Bergslagernas jernväg,

för det sistnämnda jernvägs personal handhade den förra jernvägens

trafik å stationen i Göteborg, utgjorde 458,888 kronor. Om jernvägarne

öfverginge i statens ego, skulle hela administrationen deraf,

med beräkning af den nuvarande trafiken och under förutsättning att

banorna förlädes under tredje trafikdistriktet, kräfva en ordinarie personal

af 547 personer och desses aflöning enligt nu gällande aflöningsreglemente

för statens jernvägar uppgå till 457,357 kronor. Då

för de personer, 30 till antalet, hvarmed personalen komme att minskas

och hvilka samtlige tillhörde byråpersonalen, inom statens jernvägar

anställning kunde beredas å andra platser, behöfde icke ens

under någon öfvergångstid aflöningsstaten blifva större än den för närvarande

vore. Icke heller behöfde i fråga om trafikens uppehållande

å banorna, i hvad den afsåge sjelfva tåganordningen, någon förändring

ledande till ökade utgifter ifrågakomma, då de redan vidtagna anordningarne

å banorna allmänt erkändes motsvara för handen varande behof.

Banornas förvaltning komme sålunda icke efter deras öfvertagande

af staten att blifva dyrare än förut. Tvärtom komme en post,

nemligen banornas underhåll, att i början till och med ställa sig billigare,

i händelse på banornas komplettering nedlades de belopp, som

komitén ifrågasatt.

Beträffande åter inkomsterna och i hvad mån de skulle påverkas af

jernvägarnes öfvergång i statens ego, erinrade komitén till en början

att de tre vestkustbanorna för sin lokaltrafik hade taxor, som vore lika

med statens jernvägars, under det att deremot Landskrona— Engelholms

och Malmö—Billesholms jernvägars taxor vore högre än statsbanornas;

hvarefter komitén vidare anförde följande:

»Jemföres den fraktinkomst, som af samtrafiken under år 1892 influtit,

och den inkomst, hvilken skulle hafva erhållits, om statens jernvägars

taxa blifvit tillämpad i stället för samtrafiktaxan, befinnes att

de fem jernvägarne uppburit:

opaginerad Kontrollera mot PDF

2Ö1

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:ö 32.

Skåne—Hallands jernväg ............ kr. 144,813: 64

Mellersta Hallands » » 136,609: 25

Göteborg—Hallands » » 126,554: 32

Landskrona—Engelholms » » 101,644: 03

Malmö—Billesholms » » 105,640: 30

kr. 615,261: 54,

hvaremot, om, i stället för samtrafiktaxan,

statens gällande frakttaxa tilllämpats,

inkomsten, till följd af de

särskilda banafgifternas bortfallande,

skulle hafva utgjort ............................. kr. 553,735: 40

motsvarande en minskning af............ kr. 61,526: 14,

eller 10 procent.»

''f

xr

»Vid en liknande jemförelse med afseende på banornas lokaltrafik,

d. v. s. den trafik, som rört sig inom egen banas område, kunna de

tre vestkustbanorna, som hafva lika taxa med statens jemvägars, lemnas

ur räkningen. För Landskrona—Engelholms och Malmö—Billesholms

jernvägar, hvilka åter uppburit högre afgifter för sin lokaltrafik

än statens jemvägars taxa medgifver, skulle en minskning i inkomst

hafva uppstått, som framgår af följande sammanställning:

■ ''in?''.uobirfai .0! u 3ofmjb!,m homdb- ''unornL M/rrniu

Landskrona—Engelholms jernväg

Malmö—Billesholms »

Afgifter enligt de enskilda

jernTägarnes

lokaltaxor:

kr. 147,709: 35

» 316,116: 91

kr. 463,826: 26

utvisande en skilnad af kr. 29,306: 66 eller 6,45 %.y>

Afgifter enligt statens

jemvägars taxa:

kr. 137,369: 70

» 297,149: 90

kr. 434,519: 60,

»Totala minskningen i inkomst, om jernvägarne redan år 1892 varit

i statens ego, skulle således hafva utgjort:

å samtrafiken ............. ..................... kr. 61,526: 14

» lokaltrafiken ......................... » 29,306: 66

eller tillsammans kr. 90,832: 80,

alltså i rundt tal 90,000 kronor eller 8,n %.r>

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

»Komitén håller emellertid före att denna, af tillämpning af statens

jernvägars taxa föranledda minskning i inkomst förlorar betydelse

på grund af den starka och oafbrutna ökning i de ifrågavarande jernvägarnes

trafik, som år efter år egt rum, såsom framgår af följande

öfversigt:

Bruttoinkomst* Driftkostnad* Nettoinkomst

1889 1890—92 1889 1890—92 1889 1890-92

(medeltal) (medeltal) (medeltal)

kr. kr. kr. kr. kr. kr.

Skåne—Hallands jernväg........... 614,113 747,060 336,137 455,976 277,976 291,084

Mellersta Hallands » 320,282 442,856 166,798 249,412 153,484 193,444

Göteborg—Hallands » 461,891 589,701 184,041 291,510 277,850 298,191

Landskrona—Engelholms jernväg 205,841 237,500 123,763 167,769 82,078 69,731

Malmö—Billesholms » 317,952 381,667 183,147 216,363 134,805 165,304

1,920,079 2,398,784 993,886 1,381,030 926,193 1,017,754

Ökning från år 1889 ................ 478,705 387,144 91,561»

»Utgiftsprocenten för alla fem banorna såsom en enhet utgjorde:

år 1889 ......................................................................................................... 51,7 %

samt åren 1890 — 92 i medeltal .......................................................... 57,6 %»

»Under de nio första månaderna af åren 1892 och 1893 (januari—

september) stälde sig inkomsterna sålunda:

Skåne—Hallands jernväg

Mellersta Hallands »

Göteborg—Hallands »

Landskrona—Engelholms »

Malmö—Billesholms »

Brutto

1892

kr.

587,263: 55

361,064: 29

459,563: 75

171,946: 82

303,168: 28

Brutto

1893

kr.

643,850: 77

412,511: 22

516,559: 42

178,882: 62

327,130: 41

Ökning

kr.

56,587: 22

51,446: 93

56,995: 67

6,935: 80

23,962: 13

1,883,006: 69 2,078,934: 44 195,927: 75»

»Då under månaderna januari—september 1893 inkomsterna ökats

i förhållande till 1892 års inkomster under samma tid med kr. 195,928,

skulle alltså, vid beräkning af ofvan angifna utgiftsprocent för åren

* I do i donna tabell mcddolado sifferuppgifter ingå ej andra inkomster och utgifter än do, som dirokt

härflyta af jernvägarnes trafikorando.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 32.

y

1890—92, eller 57,6 %, nettobehållningen utgöra kr. 88,147 mera än

under 1892. Antages ökningen af bruttoinkomsten under oktober—

december 1893 komma att fortgå likformigt, skulle ökningen för hela

året 1893 blifva kr. 261,237, i hvilket fall, med antagande af nyssnämnda

utgiftsprocent, ökningen i nettoinkomst skulle utgöra kr. 99,223.))

»Statens jernvägars taxa tillämpad å 1892 års trafik å banorna

skulle, enligt hvad ofvan visats, hafva sänkt inkomsterna med 90,000

kronor, men så snabb har trafikökningen på ett enda år varit, att denna

minskning skulle hafva utjemnats på nämnda korta tid. De åberopade

siffrorna synas komitén kunna sägas tala ett tillräckligt tydligt språk,

i det de visa, hurusom inkomsterna varit stadda i oafbruten stegring.

Och de förhållanden, på hvilka banornas trafik hufvudsakligen beror,

synas gifva grundad anledning antaga att äfven framtiden skall visa

gynsam, så mycket mer som ångfärjeförbindelsen mellan Helsingborg

och Helsingör ställer i utsigt en fortgående utveckling af den

internationella trafik, som betjenas af vestkustbanan och som redan från

början visat sig kraftig och gifvande goda löften för framtiden.»

»Men den ökning i inkomster och rörelse, hvarom de af komitén

här ofvan anförda siffror bära vittnesbörd, har varit skönjbar redan

innan ångfärjan i mars månad 1892 sattes i gång, och det är således

icke denna och den genom densamma underlättade internationella samfärdseln,

som ensam förklarar rörelsens stadiga tillväxt. Äfven den

lokala trafiken har lemna! ett väsentligt bidrag till jernvägarnes ökade

inkomster. Och att denna lokala trafik äfven framgent skall utvecklas,

derför synas förutsättningarna vara för handen, då, enligt hvad komitén

i redogörelsen för de särskilda jernvägarne uppvisat, banorna genomlöpa

trakter, der jordbruk samt allehanda industriella företag, hvilkas

råvaror eller alster fraktas å banorna, nått en rik utveckling. Har

rörelsen å banorna kunnat alltjemt tillväxa redan under nu varande förhållanden,

d. v. s. under inflytande af frakttaxor, som delvis varit och

äro högre än statens jernvägars samt under trycket af de banafgifter,

som hafva sin grund i eganderättens splittring på flere olika egare,

eger man rätt antaga att de lättnader i fraktafgifter, som tillämpningen

af statens jernvägars taxa skulle medföra, skola bidraga att framkalla

ytterligare stegring i trafiken'' och derigenom redan från början förekomma

den minskning i fraktinkomst, som utan en dylik stegring skulle

blifva en följd af en billigare taxas användning.»

Då således enligt komiténs uppfattning de fem jernvägarnes öfvergång

i statens eg o icke medförde ökning i utgifterna, och den af tillämpningen

utaf statens jernvägars taxa förorsakade minskning i inkomsterna

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 32.

*

borde till fullo motvägas af trafikens stadigt fortgående tillväxt, ansåg

komitén att jernvägarne i statens .hand skulle redan från början lemna

minst lika stor nettoinkomst som år 1892 och staten således på det

för jernvägarnes förvärfvande och komplettering erforderliga kapital

kunna beräkna en ränta af åtminstone 4,16 procent.

Dessa komiténs beräkningar ansåg jernvägsst.yrelsen i sitt utlåtande

af den 20 februari 1894 vara i hufvudsak rigtiga, och styrelsen uttalade

derföre den åsigt att staten i alla händelser skulle kunna på det för

jernvägarnes förvärfvande och komplettering nedlagda kapital beräkna

en ränta af omkring fyra procent. Icke heller i sin skrifvelse af den

31 december 1894 bär styrelsen mot komiténs beräkningar gjort annan

anmärkning än att styrelsen af anledning, för hvilken jag framdeles

skall redogöra, ansett den af komitén uppgjorda aflöningsstaten böra

ökas med omkring 28,000 kronor.

Såsom nämnts, beräknade komitén ökningen af bruttoinkomsten

utaf banornas trafikerande under år 1893 till 261,237 kronor och ökningen

i nettoinkomst till 99,223 kronor, allt jemfördt med förhållandena

år 1892. I verkligheten har dock ökningen visat sig än större samt

utgjort för bruttoinkomsten 266,973 kronor och för nettoinkomsten icke

mindre än 220,602 kronor, såsom framgår af följande öfversigt öfver

banornas bruttoinkomst af trafiken, driftkostnad och nettoinkomst af

trafiken.

1 8 9 2.

1 8 9 3.

Brutto-

inkomst.

Drift-

kostnad.

Netto-

inkomst.

Brutto-

inkomst.

Drift-

kostnad.

Netto-

inkomst.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

Skåne—Hallands jernväg........... 798,805

501,562

297,243

888,908

518,743

370,165

Mellersta Hallands » ......... 479,183

294,282

184,901

545,158

285,184

259,974

Göteborg—Hallands » ......... 607,960

350,339

257,621

684,162

406,062

278,100

Landskrona—Engelholms jernväg 249,353

180,180

69,173

266,106

155,370

110,736

Malmö—Billesholms » 409,872

253,583

156,289

427,812

260,958

166,854

2,545,173

1.579,946

965,227

2,812,146

1,626,317

1,185,829

För år 1894 har bruttoinkomsten af trafiken utgjort:

å Skåne—Hallands jernväg ..................................................... kr. 979,309

» Mellersta Hallands » » 539,588

» Göteborg—Hallands » » 673,619

» Landskrona—Engelholms jernväg...................................... » 292,569

» Malmö—Billesholms » » 456,777

Summa kronor 2,941,862

eller 129,716 kronor mera än år 1893.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24'' Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 32.

Driftkostnadernas belopp för år 1894 är jag icke nu i tillfälle att

uppgifva och följaktligen icke heller nettoinkomstens storlek. Men antages

driftkostnadernas förhållande till bruttoinkomsten nämnda år utgöra

detsamma som år 1893 eller 57,8 procent, skulle driftkostnaden

för sistlidna år uppgå till omkring 1,700,000 kronor och nettoinkomsten

till omkring 1,241,000 kronor eller ungefär 56,000 kronor mera än

år 1893.

Hade jernvägarne varit i statens ego, skulle visserligen bruttoinkomT

sterna hafva blifvit lägre än de nu i verkligheten utgjort, dels i följd af

banafgifternas bortfallande i samtrafiken, dels ock måhända i följd deraf

att Malmö—Billesliolms- och Landskrona—Engelholmsbanornas taxor i

vissa afseenden äro högre än statens. Men den minskning, som häraf föranledes,

är icke af afsevärd betydelse. För år 1892 beräknade komitén att

denna minskning skulle hafva utgjort omkring 90,000 kronor eller vida

mindre än det belopp, hvarmed 1893 års inkomster öfverstego inkomsterna

år 1892. Äfven om minskningen för år 1894 antages till ett så högt

belopp som omkring 110,000 kronor, skulle likväl bruttoinkomsten hafva

utgjort 2,830,000 kronor, hvilket belopp skulle, om driftkostnaderna

antagas oförändrade, hafva lemnat en nettoinkomst af 1,130,000 kronor.

Med de nu meddelade sifferuppgifterna för ögonen och då af hvad

komitén och jernvägsstyrelsen anfört framgår att jernvägarnes öfvergång

i statens ego icke skulle behöfva föranleda någon annan egentlig

ökning af utgifterna för drift och underhåll än med nyssberörda, af

jernvägsstyrelsen omförmälda belopp af 28,000 kronor, torde man vara

berättigad antaga att jernvägarne i statens hand skulle redan från

början lemna en nettobehållning af 1,100,000 kronor.

För bestämmande af det belopp, som staten skulle hafva att vid jernvägarnes

inlösen kontant utgifva, måste hänsyn äfven tagas dels till statens

fordringar hos egarne af ifrågavarande jernvägar för lemnade lån,

dels ock till beloppet af de inteckningar, som för andra skulder gravera

jernvägarne. I detta hänseende inhemtas af ofvannämnda komités betänkande

samt en deruti intagen skrifvelse från fullmäktige i riksgäldskontoret

att Skåne—Hallands jernvägsaktiebolag erhållit två olika statslån,

nemligen ett å 1,500,000 kronor ur 1881 års fond för låneunderstöd

åt enskilda jern vägsanläggningar och ett å 795,500 kronor, beviljadt af

1884 års Riksdag. Mellersta Hallands jernvägsaktiebolag har af samma

års Riksdag beviljats ett statslån å 1,550,000 kronor och Göteborg—

Hallands jernvägsaktiebolag har af Riksdagen år 1886 undfått ett lån å

2,068,000 kronor. 1 afseende å dessa lån, hvilka samtliga utbetalats

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

t

från riksgäldskontoret, faststäldes såsom vilkor att anstånd med erläggande

af räntan, som beräknas till 4Va procent för år, medgafs för

högst tre år, dock icke utöfver ett år från den dag, då hvarje jernväg

senast skulle vara färdig och för trafik öppnad. Beloppet af den ränta,

med hvars erläggande anstånd sålunda medgifvits, skall, enligt meddelade

bestämmelser, till staten inbetalas,, sedan genom de stadgade

annuitetsliqviderna all öfrig ränta, med hvilken anstånd icke beviljats,

blifvit gulden, så att efter nämnda tids förlopp med den faststälda

annuitetens erläggande skall fortfaras, till dess äfven beloppet, af förstnämnda

ränta, eller den sa kallade anstandsräutan, blifvit inbetaldt.

Annuiteterna å Skåne—Hallands och Mellersta Hallands jernvägsaktiebolags

lån erläggas den 1 januari samt annuiteten å Göteborg—Hallands

jernvägsaktiebolags lån den 1 oktober.

Enligt hvad en från riksgäldskontoret meddelad. uppgift gifver.vid

handen, utgör bolagens skuld till riksgäldskontoret vid 1896 års början:

Skåne—Hallands j ernvägsaktiebolag:

a) lånet å kr. 1,500,000 ...............

5) > > » 795,500 ..............

Mellersta Hallands j ernvägsaktiebolag

Göteborg—Hallands »

Kapital.

Upplupen

ränta.

Anstånds-

ränta.

kr. 1,439,856: 36

—

157,375: -

» 763,603: 82

—

80,643: 70

> 1,497,944: 09

—

139,499: 82

> 2,011,432: 86

22,628: 62

136,162: 25

kr. 5,712,837: 13 22,628: 62 513,680: 77

kr. 6,249,146: 52

Hvad anståndsräntorna angår, omnämnde jag i . mitt anförande till

statsrådsprotokollet den 17 mars 1894 att fullmäktige i riksgäldskontoret

varit af den mening att dessa räntors hela belopp borde afdragas

från inlösningsprisen, men att deremot komitén, hvilken, då dessa räntor

utgjorde en skuld, icke inberäknat deras belopp i anläggningskostnaden,

ansett att, då denna skuld icke ännu på lång tid vore förfallen,

räntorna borde, derest de skulle vid liqviden afdragas, upptagas endast

till den summa, som, efter en räntefot af fyra procent, motsvarade

deras värde med hänsyn dertill att desamma, i stället för att erläggas

enligt den ursprungliga amorteringsplanen, ansåges guldna redan vid den

tidpunkt, då jernvägarnes inlösen skedde. För min del yttrade jag i

nämnda anförande att jag icke hade något att erinra mot komiténs förslag

i detta hänseende; och jag finner icke någon anledning att nu frångå

denna mening.

Bih. till lliked. Prat. 1335. 1 Sami. 1 Åfd. 20 Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

•k

Enligt en i komiténs betänkande intagen beräkning skulle anståndsräntornas

värde, beräknad efter den af komitén föreslagna grund, vid

början af år 1895 utgöra:

för Skåne—Hallands jernväg:

å statslånet n:o 1 1,500,000 kr. kr. 24,081: 93

» » » 2 795,500 » ..........,. » 12,359: 13

för Mellersta Hallands jernväg:

» statslån 1,550,000 kr........*................... » 20,674: 14

för Göteborg—Hallands jernväg:

» statslån 2,068,000 kr. ........» 19,753: 33

kronor 76,868: 53

• * - • •; " • * i’ ■ f; i . > *i1i ■

Lägges till de sålunda beräknade värdena fyra procent ränta för

år 1895, blifver ifrågavarande räntors värde vid ingången af år 1896:

för Skåne—Hallands jernväg:

å statslånet å 1,500,000 kr.................. kr. 25,045: 21

» » » 795,500 » .................. » 12,853: 50

för Mellersta Hallands jernväg:

» statslån 1,550,000 kr............................ » 21,501: 11

för Göteborg—Hallands jernväg:

» statslån 2,068,000 kr. .................... » 20,543: 46

tillsammans kronor 79,943: 28

Hela afdraget för bolagens skuld till staten skulle alltså blifva

5,815,409 kronor 3 öre.

Förutom af de Skåne—Hallands jernvägsaktiebolag beviljade statslån

graveras detta bolags jernväg af ett intecknadt obligationslån, ursprungligen

å 1,200,000 kronor. Detta lån löper med fem procent

ränta och skall amorteras med 50,000 kronor årligen under loppet af

24 år, räknadt från den 1 juni 1893, dock med jernvägsbolaget förbehållen

rätt att efter ingången af år 1899 och med minst sex månaders

uppsägning genom utlottning öka amorteringen eller betala hela låneåterstoden.

Enligt amorteringsplanen kommer sålunda lånets kapitalåterstod

att den 1 januari 1896 utgöra 1,050,000 kronor.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Mellersta Hallands och Göteborg—Hallands jernvägsaktiebolag häfta

deremot icke för någon annan i bolagens jernvägar intecknad skuld

än statslånen.

Malmö—Billesholms jernväg är intecknad för ett med fyra procent

ränta löpande obligationslån å 1,400,000 kronor. Af detta lån, som är

stäldt på 40 års amortering, men kan konverteras år 1900, kommer,

enligt hvad jag inhemtat, att enligt amorteringsplanen vid 1896 års ingång

återstå oguldet ett kapitalbelopp af 1,320,000 kronor.

Landskrona—Engelholms jernvägsaktiebolag häftade vid 1893 års

slut i skuld för omkring 2,970,000 kronor, deraf två med fyra procent

ränta löpande obligationslån å tillhopa 1,885,400 kronor. Som bolagets

jernväg icke lagfarits, hafva ej heller bolagets skulder kunnat i jernvägen

intecknas.

Beträffande de närmare bestämmelser, hvilka i köpeaftalen med

vederbörande jernvägsegare borde i afseende å sättet för banornas förvärfvande

intagas, ansåg komitén, hvilken, såsom nämnts, föreslog att

tidpunkten för banornas inlösen skulle bestämmas till ingången af år

1895, följande vara behöfliga:

l:o) beträffande de fyra banor, som är o underkastade inlösning svilkor :

a) jernvägsbolaget öfverlemnar till svenska staten eganderätten till

banan med alla dess fasta, och lösa tillhörigheter af hvad slag de vara

må och således

1) hela det jordområde, hvarå bolaget enligt lagfartsprotokoll

erhållit lagfart eller som eljest tillhör jernvägen;

2) sjelfva jernvägen till öfver- och underbyggnad, bro- och

trumbvggnader, utlagda syllar, skenor, spårvexlar samt vändskifvor

och vagnvågar jemte stängsel;

3) alla till jernvägen hörande hus, byggnader, signaleringsoch

andra inrättningar samt fasta inventarier;

4) alla jernvägen tillhöriga telegraf- och telefonapparater med

dertill hörande ledningar;

5) all jernvägens rullande materiel, såsom lokomotiv, personoch

godsvagnar samt andra fordon jemte dertill hörande lösa

inventarier och reservdelar;

6) alla öfriga ofvan icke omnämnda lösa inventarier, som

vid tillträdestiden äro för begagnande vid liufvudkontoret, expeditionslokalerna,

å stationerna och luden utlemnade eller i bolagets

förråd befintliga;

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

7) de för trafikens behof i förråd befintliga förlags- och

konsumtionsartiklar, såsom obegagnade syllar och skenor med

tillbehör, stenkol, oljor och dylikt;

b) öfver de i punkten a mom. 5, 6 och 7 upptagna föremål skola

under december månad 1894 förteckningar upprättas så, att dessa förteckningar,

med hänsyn till sannolik förbrukning under tiden till den

1 januari 1895, utvisa hvad af de förtecknade föremålen kan antagas

återstå sistnämnda dag; skolande sagda förteckningar uppgöras af jernvägsstyrelsens

och bolagets ombud, som dervid tillika värdera de i mom.

7 omförmälda förlags- och konsumtionsartiklar. Vid skiljaktiga meningar

härom mellan ombuden tillkallas en af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i länet för sådant ändamål på förhand utsedd besigtningsman,

som eger i omtvistade punkter skilja mellan ombuden;

c) tillträdet sker den 1 januari 1895, då jernvägen med hvad till

den hörer af bolaget öfverlemnas till dem, hvilka af jernvägsstyrelsen

förordnats att mottaga densamma. Dervid aflemnas tillika af bolaget

slutlig öfverlåtelsehandling och behöriga åtkomsthandlingar till den jernvägen

tillhörande jord;

d) lösesumman för den i mom. a upptagna egendom med undantag

af de i punkten 7 omförmälda förlags- och konsumtionsartiklar motsvarar

hvad jernvägen med tillhörigheter och trafikmateriel enligt behöriga

räkenskaper för tiden till den 1 januari 1895 kostat, med tilllägg

af ränta efter fem för hundra om året efter afdrag af den nettoinkomst,

banan under tiden lemnat; och skola dessa bestämmelser tilllämpas

på sätt skett vid uppgörande af den uträkning öfver bolagets

tillgodohafvande enligt dess räkenskaper, för så vidt desamma afse tiden

till och med år 1892, som af komitén i dess betänkande meddelats

och för hvilken ofvan är redogjordt.

För uträknande af lösesumman enligt de sålunda stadgade grunderna

skall bolaget efter afsilande af sina räkenskaper för tiden till

den 1 januari 1895 till jernvägsstyrelsen öfverlemna desamma jemte

bolagets uträkning å det tillägg eller afdrag å nyss omnämnda uträkning,

som uppkommer med hänsyn till förhållandena under åren 1893

och 1894. Senast en månad efter det dessa handlingar till jernvägsstyrelsen

inkommit meddelar styrelsen bolaget, huruvida dess uträkning

godkännes eller icke. Kan öfverenskommelse i detta afseende mellan

jernvägsstyrelsen och bolaget ej träffas, skall frågan angående lösesummans

uträknande afgöras af skiljemän, af hvilka styrelsen utser två

och bolaget två samt de sålunda valde den femte; skolande för denna

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

händelse i öfrigt tillämpas föreskrifterna i lagen om skiljemän den 28

oktober 1887.

Köpeskillingen för de i mom. a punkten 7 omförmälda förlagsoch

konsumtionsartiklar utgår efter de värden, som derå blifvit satta i

den i mom. b stadgade ordning;

é) sedan beloppet af den bolaget tillkommande godtgörelse sålunda

blifvit bestämdt, eger bolaget till riksgäldskontor ingifva af jernvägsstyrelsen

attesterad räkning derå, och senast inom en månad derefter

verkställes liqviden sålunda att:

i fråga om Skåne—Hallands, Mellersta Hallands och Göteborg—Hallands

jern vägar, Indika erhållit statslån,

staten afqvittar

1) hvad vid tillträdestiden återstår oguldet af de bolaget beviljade,

i jernvägen intecknade statslån till kapital och förfallen men till äfventyrs

obetald ränta, med hvilken anstånd icke beviljats;

2) de så kallade anståndsräntorna å samma lån, hvilka dervid upptagas

till det belopp, som efter en räntefot af fyra procent motsvarar

räntornas värde med hänsyn dertill, att samma räntor, i stället för att

erläggas enligt ursprungliga amorteringsplanen, anses guldna redan vid

1895 års ingång;

i fråga om Skåne—Hallands och Malmö—Billesholms jernvägar, hvilka

upptagit obligationslån,

staten öfvertager, mot afräkning å lösesumman,

det i jernvägen intecknade obligationslån med derå till den 1 januari

1895 upplupen ränta, i den mån bolaget icke kan öfverlemna

obligationerna eller visa att desamma blifvit tillintetgjorda eller att

ränta å desamma guldits; skolande, då räntefoten för Skåne Hallands

jernvägs obligationslån öfverst!ger fyra procent, öfverskjutande räntan

af dragas från 1895 års början till dess obligationslånet kan till fullo

betalas.

Tvist angående rätta beloppet af hvad sålunda bör å lösesumman

innehållas afgöres af skiljemän i ofvan stadgad ordning;

i fråga om samtliga fyra banorna:

Bolagets återstående tillgodohafvande jemte fem procent ränta derå

från den 1 januari 1895 till dagen för liqviden utbetalas kontant till

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.\

bolaget, derest det med behörigt bevis styrker att i jernvägen icke

finnas inteckningar för annan gäld än stats- och obligationslån, äfvensom

aflemnar en af tre personer, hvilkas vederhäftighet blifvit styrkt

på sätt som af riksgäldskontoret godkännes, ingången förbindelse, deri

de, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld ansvara för den

kostnad, som kan drabba staten, derest den till jernvägen hörande jord

befinnes häfta för sådan lösen, som i § 2 af nådiga förordningen innefattande

särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning

af jernväg m. in. den 15 oktober 1880 omförmäles; dock att, der

bolaget så önskar, till säkerhet för dylik kostnad må, i stället för borgen,

af köpeskillingen innehållas visst belopp att efter förloppet af 10

år jemte 4 procent ränta till bolaget utbetalas, i den mån beloppet icke

behöft tagas i anspråk;

/) de bolaget på grund af aftal med andra jernvägar angående

gemensamt begagnande af stationer tillkommande rättigheter och skyldigheter

öfvergå på köparen.

Beträffande öfriga af bolaget för jernvägsdriften ingångna aftal,

skola, innan slutligt kontrakt uppgöres, desamma af bolaget anmälas

för jernvägsstyrelsen, som pröfvar, huruvida samma aftal kunna anses

vara af den nytta för jernvägen, att de böra blifva för köparen

bindande. ■ ; ■

I den mån så befinnes vara förhållandet, skola i slutliga kontraktet

bestämmelser intagas derom att köparen öfvertager bolagets rättigheter

eller skyldigheter enligt berörda aftal;

g) de vid jernvägen anstälde tjensteman och betjente, hvilka tillika

med de löneförmåner, som nu tillkomma vederbörande befattningar,

böra upptagas å förteckning, uppgjord den 31 december 1894 af jernvägsstyrelsens

och bolagens ombud, skola, i likhet med hvad" som

öfverenskommits beträffande personalen vid den år 1884 af staten inköpta

Sundsvall—Torpshammars jernväg, ega rätt att öfvergå i statens

jernvägars tjenst utan minskning af samma löneförmåner, men med

dervid gjorda förbehåll:

aa) att de åtnöjas med de befattningar, som jernvägsstyrelsen

anser lämpligt att åt dem anförtro,

bb) att de varda underkastade alla för statens jernvägspersonal

gällande reglementen och instruktioner samt vilkor för

bibehållande af anställning vid statens jernvägstrafik, och,

i händelse deras nuvarande aflöningsförmåner skulle öfverstiga

dem enligt aflöningsreglementet vid statens jernvägstrafik

tillkommande aflöning,

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

ce) att deras aflöning utgår dels såsom ordinarie arfvode

till sådant belopp, som gällande aflöningsreglemente för hvarje

särskild befattning bestämmer, och dels såsom extra arfvode

till belopp, motsvarande skilnaden mellan det ordinarie arfvodet

och deras i bolagets tjenst innehafvande löneförmåner;

samt derjemte under det särskilda vilkor

dd) att, då komitén velat undvika betunga statens jern vägars

pensionsinrättningar med att på en gång mottaga så stort antal

nya delegare, som här är i fråga — ungefär 550 — de skola

qvarstå i de enskilda jernvägarnes pensionskassa, i förhållande

till hvilken staten öfvertager bolagets förpligtelser.

2:o) beträffande den inlösningsvilkor icke underkastade Landskrona—

Engelholms jernväg:

Hufvudsakligen enahanda bestämmelser som de här ofvan meddelade

utom i fråga om sättet för köpeskillingens bestämmande och

liqviderande, hvilket skall eg a rum sålunda:

Köpeskillingens belopp jemte fem procent ränta från den 1 januari

1895 betalas af riksgäldskontoret fyra månader efter det staten, som

genast efter tillträdet skall söka lagfart å jernvägen, sådan erhållit,

dock att bolaget skall, före uppbärandet af köpeskillingen, med behörigt

bevis styrka att inteckning icke finnes i jernvägen faststäld, äfvensom

aflemna en af tre personer, hvilkas vederhäftighet blifvit styrkt, på sätt

som af riksgäldskontoret godkännes, ingången förbindelse, deri de, en

för alla och alla för en, såsom för egen skuld ansvara för den kostnad,

som kan drabba staten, derest den till jernvägen hörande jord befinnes

häfta för sådan lösen eller ersättning, som i 2 § af nådiga förordningen

innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning

af jernväg m. in. den 15 oktober 1880 omförmäles.

Hvad angår Skåne—Hallands jernväg, hvilken numera icke är underkastad

inlösen enligt a)-vilkoret, har, såsom ofvan nämnts, förslagskontrakt

angående inköp af jernvägen upprättats. Detta kontrakt skiljer sig i

två väsentliga punkter från ofvannämnda af komitén föreslagna grunder,

men i öfrigt äro kontraktets bestämmelser öfverenstämmande med nämnda

grunder, dock med några förtydligande tillägg och mindre betydande

ändringar, bland hvilka särskildt torde böra anmärkas, att i kontraktet

uteslutits den af komitén föreslagna bestämmelsen att lösesumman

skulle minskas med det belopp, hvarmed räntan å det i jernvägen intecknade

obligationslån öfverskjuter fyra procent från tidpunkten för

banans inlösen till dess lånet kan till fullo betalas.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Den ena af de antydda skiljaktigheterna rörer köpeskillingen. 1

denna har nemligen äfven intagits ersättning med 643,700 kronor

för mark, som Helsingborgs stad till jern vägsbolaget upplåtit. Då staden

upplåtit denna mark utan annan godtgörelse än erhållande af aktier i

bolaget till belopp af 75,000 kronor, hvilket belopp af komitén inräknats

i anläggningskostnaden, samt enligt koncessionsvilkoren inlösningspriset

skulle, när inlösen skedde inom tio år efter jernvägens öppnande,

beräknas efter hvad jernvägen verkligen kostat, ansåg komitén att någon

ytterligare godtgörelse för marken utöfver det i anläggningskostnaden

inräknade beloppet icke borde ifrågakomma; och i de beräkningar, som

i mitt anförande till statsrådsprotokollet den 17 mars 1894 förekommo

rörande kostnaden för ifrågavarande banas inlösen, upptogs icke heller

någon vidare ersättning för denna mark. Under de förhandlingar, som

egt rum mellan jernvägsstyrelsen och bolaget, har bolagets styrelse

emellertid, enligt hvad jernvägsstyrelsen i dess underdåniga skrifvelse

af den 31 december 1894 upplyser, såsom ett oeftergifligt vilkor yrkat

att för denna mark, hvilken bokförts till ett värde af 843,700 kronor,

godtgörelse skulle lemnas med nyssberörda belopp, 643,700 kronor.

Jernvägsstyrelsen har ansett att denna ersättning numera svårligen

kunde bolaget förvägras, då den tid, under hvilken tillämpning af det

i koncessionen föreskrifna a)-vilkoret kunde ifrågakomma, utlöpte, innan

ett eventuelt öfvertagande af jernvägen kunde ega rum. Skulle åter

förhandlingarne hafva strandat på denna fråga och således de för inlösen

efter tio år gifna bestämmelser tillämpas, hade enligt jern vägsstyrelsens

uppfattning resultatet kunnat med säkerhet beräknas blifva för staten

ännu ogynsammare. Jernvägens egare hade nemligen med hänsyn

till den tendens till fortgående stegring, som trafiken visat, gifvetvis

icke låtit sig nöja med en beräkning efter de tio sistförflutna årens

dubbla nettobehållning, utan funnit för sig förmånligare att begära uppskattning

genom gode män, och inlösningsprisets storlek hade således

skolat bestämmas genom kompromiss. Men för sin del hyste jernvägsstyrelsen

den största obenägenhet att tillstyrka något till sin utgång

så oberäkneligt som att lägga bestämmandet af inlösningspriset i händerna

på skiljemän, helst man kunnat antaga att bolaget i sådant fall

gjort anspråk på ersättning i flera andra afseenden, än hvad i förslagskontraktet

influtit. Då vidare det belopp, som bolaget fordrade för

ifrågavarande mark, i anseende till dennas läge och å platsen gällande

tomtvärden icke, enligt jernvägsstyrelsens åsigt, syntes vara för högt

tilltaget, hade styrelsen i denna punkt ansett sig höra tillmötesgå bolagsstyrelsens

fordran och låtit i kontraktet ingå jemväl detta belopp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

83

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 32.

Den andra skiljaktigheten rörer de lån, hvilka af kommuner upptagits

till gäldande af aktier eller andra bidrag till jern vägsanläggningen.

I kontraktet bär nemligen stadgats att staten skulle mot afdrag å köpeskillingen

öfvertaga dessa lån, så till oguldet kapital som ränta, derest

framställning i sådant syfte blefve före den 1 januari 1896 af vederbörande

bos jernvägsstyrelsen gjord. Jernvägsstyrelsen anför i afseende

härå att, då dessa lån vore ouppsägbara, styrelsen icke kunde

finna annat än billigt att den, i hvilkens hand banan öfverginge, äfven

borde öfvertaga dessa lån, som måste anses vara uteslutande betingade

af banans tillkomst. Styrelsen hade dessutom trott sig kunna antaga

att, om styrelsen afvisande bemött bolagsstyrelsens framställning i denna

punkt, motstånd från kommunernas representanter \ bolagsstämman

kunnat lägga hinder i vägen för ernående af eu skälig öfverenskommelse.

Hvad beträffar beloppet af dessa lån, har jernvägsstyrelsen med

sin ofvan omförmälda underdåniga skrifvelse af den 21 sistlidne januari

öfverlemnat en utaf Skåne—Hallands jernvägs trafikförvaltning insänd

tabellarisk uppgift derå, jemte de till grund för denna uppgift liggande,

från vederbörande kommuner i detta afseende inkomna meddelanden.

Af dessa handlingar synes framgå att den oguldna kapitalåterstoden å

lånen kan beräknas utgöra vid 1896 års ingång omkring 500,000 kronor.

Lånen synas i allmänhet löpa med fem procent ränta.

Då, derest staten ingår på att öfvertaga de lån, kommunerna upptagit

för aktieteckning i Skåne—Hallands jernväg, enahanda förmån

synes böra medgifvas jemväl i afseende å de kommunallån, hvilka upptagits

för aktieteckning i de öfriga jernvägarne utom Landskrona—

Engelholmsbanan, hvars inlösningssumma helt och hållet åtgår att betacka

jern vägsbolagets skulder, har jag från Eders Kongl. Maj:ts vederbörande

befallningshafvande infordrat upplysningar rörande dessa lån.

Af de i följd häraf inkomna uppgifterna framgår att för aktieteckning

i Mellersta Hallands jernvägsaktiebolag af åtskilliga landskommuner

upptagits lån, å hvilka för närvarande återstår oguldet ett kapitalbelopp

af omkring 348,000 kronor. Lånen löpa med fem procent ränta och

skola slutbetalas åren 1914—1928. Aftal om konverteringsrätt är icke

träffadt. Dessutom hafva för samma ändamål dels städerna Halmstad

och Falkenberg upplånat medel i sammanhang med upptagande af lån

för andra ändamål, dels ock staden Varberg upptagit ett med 4''/, procent

ränta löpande lån, hvaraf nu återstår omkring 45,000 kronor och

hvilkct kan konverteras efter den 1 november 1896. För aktieteckning

i Göteborg—Hallands jernväg hafva åtskilliga kommuner inom

Bill. till Riksd. Blot. 1335. I Sami. 1 Åjd. 2(J Halt. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Hallands län upptagit lån, hvilkas kapitalåterstod för närvarande utgör

omkring 175,000 kronor. Dessa lån, hvilkas räntefot är 4,7 procent,

skola slutbetalas åren 1916 —1927 och aftal om rätt att konvertera dem

saknas. För samma ändamål har staden Göteborg användt medel

af ett större utaf staden upptaget obligationslån, och Göteborgs och

Bohus läns landsting upptagit lån, hvarå nu återstår oguldet ett belopp

af 40.000 kronor. Detta lån, hvarå räntan från och med den 1 nästkommande

april kommer att utgå med 4 procent, kan återbetalas tre

månader efter uppsägning. Hvad angår Malmö—Billesholms jernväg,

så bär Malmö stad för teckning af aktier i denna jernväg upptagit ett

med 3,c procent ränta löpande obligationslån, hvars oguldna kapitalåterstod

nu utgör 478,800 kronor och hvilket skall inbetalas under loppet af 40 år,

räknadt från och med år 1890, med rätt för staden att konvertera

lånet år 1901. För samma ändamål hafva jemväl några landskommuner

upptagit lån, å hvilka nu återstår oguldet tillsammans omkring 20,000

kronor och hvilka samtliga kunna inom kortare tid inbetalas.

I nyssberörda förslagskontrakt angående Skåne—Hallands jernväg

är, såsom vilkor för att kontraktet skall blifva för staten bindande, stadgadt,

förutom Eders Kongl. Maj:ts godkännande deraf, att nöjaktig öfverenskommelse

kan af jernvägsstyrelsen träffas med vederbörande jernvägsaktiebolag

angående begagnande af stationerna i Åstorp, Helsingborg

och Halmstad samt med Helsingborgs stad beträffande upplåtelse

af de för ångfärjetrafiken erforderliga områden. Hvad beträffar dessa

områden, har jag redan omförmält stadsfullmäktiges i afseende derå fattade

beslut, och vidkommande begagnandet af stationerna i Halmstad

och Åstorp har jernvägsstyrelsen meddelat att styrelsen för Halmstad

—Nässjö jern vägsaktiebolag vore villig medgifva att staten inträdde i

de rättigheter och skyldigheter, som tillkomme Skåne—Hallands jernvägsaktiebolag

enligt ingånget aftal om åtagande för Halmstad—Nässjö

jernväg att vid stationen i Halmstad ombesörja och expediera derstädes

förekommande trafik för Skåne—Hallands och Mellersta Hallands jernvägar,

under förutsättning likväl att tjenstgöringen å stationen icke

genom ökade tåg å kustbanorna komme att kräfva större personal än

som för närvarande vore nödig, hvarjemte bolagsstyrelsen, med erinran

att Halmstad—Nässjö jernvägsaktiebolag i följd af särskild! träffad öfverenskommelse

för expedierandet af nattåg erhölle af de samtrafikerande

bolagen särskild ersättning utöfver den i kontraktet faststälda, äfven

framgent förbehållit bolaget denna förmån, samt att styrelsen för

Helsingborg—Hessleliolms jernvägsaktiebolag förklarat sig villig medgifva

att staten inträdde i de rättigheter och skyldigheter, som till
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 32.

komme Skåue—Hallands jernvägsaktiebolag enligt med styrelsen ingånget

aftal angående gemensamt begagnande af Åstorps station. Enligt

till jern vägsstyrelsen sedermera inkomna handlingar hafva jemväl

direktionerna för Landskrona—Eslöfs och Helsingborg—Landskrona—

Eslöfs jernvägsaktiebolag lemnat enahanda medgifvande i afseende å

begagnandet af Helsingborgs station, dock med en obetydlig ändring i

det om stationens begagnande upprättade kontrakt.

Bland de af komitén föreslagna närmare bestämmelser om sättet för

banornas förvärfvande förekommer äfven, såsom nämnts, i mom. g) det

stadgande att de vid jernvägarne anstälde tjensteman och betjente skulle

eo-a rätt att öfvergå i statens jernvägars tjenst utan minskning af de

löneförmåner, som förut tillkomme dem, samt att, då komitén velat

undvika att betunga statens jernvägars pensionsinrättningar med att

på en gång mottaga så stort antal nya delegare, som här vore i fråga

(ungefär 550), de skidle qvarstå i de enskilda jernvägarnes pensionskassa,

i förhållande till hvilken staten skulle öfvertaga bolagens förpligtelse^

I afseende å detta stadgande anmälde fyra ledamöter åt komitén

sin reservation och ansågo att hela det ifrågavarande momentet bort

utgå, då koncessionsvilkoren angående de fyra jernvägar, som äro

underkastade statens ^lösningsrätt, icke innehålla några bestämmelser

om skyldighet för staten såsom köpare att jemte jernvägarne öfvertaga

äfven deras personal. Enligt reservanternes mening borde det vid banornas

öfverlemnande åt staten bero på aftal mellan jernvägsstyrelsen

och vederbörande jernvägspersonal, om och på livilka vilkor samma

personal skulle öfvergå i statens tjenst. I afseende å ifrågavarande

stadgande anförde jernvägsstyrelsen i sitt oltanänmda utlåtande al den

20 februari 1894 att, ehuru, äfven om reservanternes åsigt i detta

ämne vunne godkännande, den ojemförligt största delen al personalen

eller alla, som kunde förete tillfredsställande läkarebetyg, på grund af

förhållandenas natur skulle komma att af styrelsen erbjudas inträde i

statens tjenst, styrelsen likväl af särskilda skäl ansåge sig böra ansluta

sig till komiténs förslag. Om nemligen inträdet i statens tjenst blefve

beroende på särskildt aftal mellan styrelsen och hvarje vederbörande,

funnes ingen anledning att ifrågasätta annat än att den antagna personalen

inginge i statens jernvägstrafiks pensionsinrättning samt enkeoch

pupillkassa. Dessa pensionsinrättningar skulle emellertid i deras

nuvarande ställning icke kunna på en gång mottaga ett så stort antal

nya delegare, derest icke retroaktiv af gifter faststäldes till sa afsevärdt

höga belopp, att personalen säkerligen icke skulle kunna erlägga desamma,

och äfven om inbetalning af dylika afgifter egde rum, skulle

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

för ett stort flertal rätten till pension komma att inträda först vid en

alltför framskriden ålder. Med afseende å dessa förhållanden syntes

den anordningen ega företräde, att den nya personalen qvarstode i de

enskilda jernvägarnes pensionskassa. Då med en sådan anordning personalen

icke skalle vinna inträde i statens jern vägstrafiks pensionsinrättningar

samt jemväl den efter banornas öfvergång i statens hand

vid sjelfva linietjensten öfverflödiga personalen skulle kunna beredas

sysselsättning inom statens jernvägsförvaltning, syntes anledning icke

vara för handen för staten att vägra ingå på en öfverenskommelse med

jernvägsbolagen om öfvertagande af deras personal.

I det angående inköp af Skåne—Hallands jernväg upprättade förslagskontraktet

förekommer hufvudsakligen samma bestämmelse, dock att

der förutsattes att jernvägsstyrelsen eger, efter pröfning för hvarje

särskildt fall al tjenstemans eller betjents derom ingifna ansökning,

medgifva inträde i statens jernvägars pensionsinrättningar, om sådant

finnes kunna ske utan pensionskassans särskilda betungande. Hvad de

öfriga banorna angår, har jernvägsstyrelsen numera i sin underdåniga

skrifvelse den 31 december 1894 i visst hänseende uttalat en från

komiténs förslag afvikande mening, i det att styrelsen ansett att dessa

banors personal i allmänhet bör bibehållas vid sina nuvarande löneförmåner

endast i det fall, att dessa icke öfverstiga de för motsvarande

befattningar enligt statens jernvägars aflöningsreglemente bestämda

löneförmåner, med förbehållen rätt likväl för Eders Kongl. Maj:t att i

enstaka fall medgifva lönefyllnad.

Såsom ofvan nämnts, beräknade komitén att, om samtliga ifrågavarande

jernvägar öfverginge i statens ego och desamma förlädes

under tredje trafikdistriktet, aflöningen till den för deras administration

erforderliga personal enligt nu gällande aflöningsreglemente för

statens jernvägar skulle uppgå till 457,357 kronor, medan enligt uppgift

i komiténs betänkande den befintliga personalens aflöning uppgick

tillhopa till 446,388 kronor, förutom det belopp, 12,500 kronor,

som Göteborg—Hallands jernväg betalade till Bergslagernas jernväg

för det den senare jern vägens personal handhade den förra

jernvägens trafik å stationen i Göteborg. Jernvägsstyrelsen har emellertid

i sin skrifvelse af den 31 december 1894 framhållit nödvändigheten

af en höjning af det för personalens aflöning beräknade belopp,

hufvudsakligen af det skäl att flere tjenstemän och betjente

efter tiden för komiténs beräkningar blifvit af jernvägsbolagen på grund

af uppnådd högre tjensteålder eller af annan anledning uppflyttade i

högre löneklass och samma förhållande kunde komma att inträffa med

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

ännu flere, innan banorna af staten öfvertoges. Styrelsen anser derföre,

på sätt jag redan förut omförmält, att den af komitén uppgjorda

aflöningsstaten för den ordinarie personalen borde, för att med säkerhet

kunna tillämpas å förhållandena vid tiden för banornas öfvergång i statens

hand, ökas med omkring 28,000 -kronor, ett belopp, till hvilket jag

ofvan tagit hänsyn vid beräknande af den sannolika nettobehållningen

af banorna.

För min del har jag nu, lika litet som då jag den 17 mars 1894

inför Eders Kongl. Maj:t anmälde frågan om banornas inlösen, anledning

till någon anmärkning mot de närmare bestämmelser, som komitén

föreslagit böra i köpeaftalen med jernvägarnes egare intagas i afseende å

sättet för banornas förvärfvande. Jag anser derföre dessa bestämmelser

böra tillämpas vid inköp af Mellersta Hallands, Göteborg—Hallands,

Malmö—Billesholms och Landskrona—Engelholms jernvägar med iakttagande

dels af de förändringar, som föranledas deraf att inlösningen sker

vid början af år 1896 i stället för vid ingången af år 1895, dels ock af

de smärre jemkningar, som vid den slutliga uppgörelsen tilläfventyrs kunna

visa sig erforderliga. Hvad särskilt beträffar den föreslagna rätten för

de vid jernvägarne anstälde tjenstemän och betjente att öfvergå i statens

jernvägars tjenst utan minskning i sina löneförmåner, så anser jag staten så

mycket mindre böra motsätta sig detta förslag, som icke blott Skåne—

Hallands jernvägsaktiebolag utan äfven Landskrona—Engelholms jernvägsaktiebolag

gjort detta till uttryckligt vilkor för sina banors försäljning,

samt det synes mig obilligt att icke i detta afseende likställa

personalen vid de olika banorna, helst den ökade utgift, som härigenom

kan komma att drabba statsverket, helt säkert blifver högst obetydlig;

och hvad angår bestämmelsen att den vid jernvägarne anstälda personal

icke skulle vinna delegarerätt i statens jernvägars pensionsinrättningar

utan qvarstå i de enskilda jernvägarnes pensionskassa, i förhållande

till hvilken staten skulle öfvertaga bolagens förpligtelser, så

vill jag erinra att af en uppgift i komiténs betänkande synes framgå

att de utgifter, staten härigenom skulle få vidkännas, inskränka sig till

omkring 15,000 kronor för år, hvilken summa dock naturligtvis kommer

att genom afgång minskas.

Till de af komitén föreslagna bestämmelser synes mig dock böra

göras ett tillägg i syfte att de lån, som af kommuner upptagits för

aktieteckning i Mellersta Hallands, Göteborg—Hallands och Malmö—Billesholms

jernvägar, öfvertagas af staten mot afdrag å köpeskillingen,

derest vederbörande kommuner före den dag, då jernvägarne af staten

tillträdas, derom framställa begäran. De kommuner, Indika icke ega

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 32.

rätt att inom en kortare tid slutbetala sina för ifrågavarande ändamål

upptagna lån, torde nemligen i allmänhet icke vara i tillfälle att på

gagneligt sätt använda eller utan en för dem afsevärd förlust placera så

jemförelsevis stora belopp, som vid banornas inlösen på deras aktier

utfalla, och å andra sidan synes .den ränteförlust, som skulle tillskyndas

staten genom ett dylikt medgifvande, icke blifva af afsevärd betydelse.

De lån, hvilka icke kunna inom kortare tid återbetalas, torde nemligen,

om afseende icke fästes vid det af staden Malmö upptagna, med 3,6

procent ränta löpande lånet, komma att vid 1896 års början uppgå till

omkring 1,025,000 kronor, deri inberäknadt de för aktieteckning i

Skåne—Hallands jernvägsaktiebolag upptagna lån, och då lånen löpa

med 4,7 å 5 procent ränta synes statens årliga ränteförlust å samtliga

lånen komma att högst uppgå till omkring 14,000 kronor.

Hvad angår Skåne—Hallands jernväg, så anser jag lika med jernvägsstyrelsen

det vara för statsverket fördelaktigare att ingå på de i

förslagskon t raktet uppstäda vilkoren än att begagna den staten i koncessionen

förbehållna rätt att inlösa banan med begagnande af det så

kallade vilkor et. Jag anser derför det uppgjorda kontraktet kunna

godkännas, ehuru möjligen vid definitivt aftals uppgörande någon mindre

jemkning deri efter ömsesidig öfverenskommelse må finnas böra ega rum.

Såsom jag ofvan nämnt, hafva från Hallands läns landsting och

från åtskilliga kommuner- inom länet inkommit skrifter i förevarande

ärende. I landstingets skrift framhålles hufvudsakligen att, om vestkustbanan

komme att af staten inlösas, den omständigheten att de af

kommuner inom länet för aktieteckning i banan upptagna lån vore ouppsägbara,

skulle komma att vålla kommunerna stora olägenheter, hvarförutom

såväl landstinget som kommunerna komme att få vidkännas

högst betydliga förluster till följd af skilnaden mellan den afkomst,

banan lemnade, och den, som kunde erhållas af lösesumman. Vidare

uttalar landstinget fruktan för att, om staten inlöste banan, den lokala

trafiken icke skulle blifva lika väl tillgodosedd som nu vore förhållandet,

en farhåga, som jernvägsstyrelsen i sin skrifvelse den 31 december

1894 dock anser icke förtjena något som helst afseende. I kommunernas

skrifter anföres att staten icke i något afseende varit eller

komme att blifva lidande af det sätt, hvarpå de enskilda bolagen handhade

banans angelägenheter, dervid fastmera såväl statens som de trafikerandes

bästa i alla afseenden tillgodosåges, samt att staten således

enligt kommunernas förmenande saknade anledning att ingripa i ett före
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 33.

tåg, som genom landstingets, kommunernas och enskildes uppoffringar

och företagsamhet kommit till stånd och som genom kloka anordningar

för de olika orternas lokala trafik blifvit för dessa till största fördel.

På grund häraf och med åberopande af de förluster och svårigheter i

finansiell afseende, som af landstinget framhållits, ville kommunerna

frambära sin önskan och förhoppning att vestkustbanan måtte få förblifva

i de enskilda bolagens ego.

Ehuru jag icke kan underlåta att behjerta de läns- och andra

lokala intressen, som i förevarande petitioner fått sitt uttryck, nödgas

jag dock — under erinran att det torde få anses ovisst huruvida ifrågavarande

banor genom Hallands län kommit till stånd utan det

kraftiga bistånd, som från statens sida lemnats — hemställa att Eders

Kongl. Maj: t med hänsyn till förevarande frågas betydelse för landet

i dess helhet, hvilken betydelse, rätt förstådd, säkerligen åtminstone i

framtiden kommer att sammanfalla äfven med länets sanna intresse,

täcktes finna att de ingifna petitionerna icke böra lägga hinder i vägen

för att än en gång underställa Riksdagen denna vigtiga fråga, derest

skälen dertill för öfrigt befinnas giltiga, men att, i den mån sådant

utan uppoffrande af statens fördel kan ske, vederbörlig hänsyn dervid

måtte tagas till att ortsintressena icke blifva lidande, något som i väsentligaste

mån torde undvikas, om de af kommunerna upptagna lånen,

på sätt jag ofvan ifrågasatt, öfvertagas af staten.

Jag öfvergår härefter till sjelfva hufvudfrågan: huruvida det för

staten må vara skäl att förvärfva ifrågavarande jernvägar.

Ofvannämnda komité yttrade i afseende härå, bland annat:

»Då i de för fyra af ifrågavarande jernvägar likasom i öfriga under

senare tider gifna koncessioner uppställa såsom vilkor statens rätt att

inlösa jernvägarne, har sådant uppenbarligen skett, emedan förhållandena

antagits kunna komma att utveckla sig så, att statens intresse

kräfde att den enskilda jernvägen borde blifva statsbana, och att man

för en sådan eventualitet velat hafva fria händer. Enligt komiténs uppfattning

föreligger nu här ett sådant fall.»

»Den af tre särskilda enskilda jernvägar bildade jernvägskomplexen,

vestkustbanan, som redan eger så stor betydelse såväl för de landsdelar,

den genomlöper, som för förbindelsen mellan rikets andra stad

och Skåne, har nu genom den från Helsingborg utgående ångfärjeleden

öfver Sundet blifvit en kommunikationslinie af synnerlig betydelse för

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

vår egen och äfven för unionslandets samfärdsel med vår södra grannstat

och öfver denna vidare med kontinenten.»

»Genom Landskrona—Engelholms och Malmö—Billesholms jernvägar

förenas vestkustbanan med Malmö. Den stora vigt i jernvägshänseende,

Malmö i och för sig eger såsom Skånes hufvudort och slutpunkt

för södra stambanan samt flere enskilda jernvägar, skall genom

den ångfärjetrafik, som med all säkerhet synes komma till stånd mellan

Malmö och Köpenhamn, än ytterligare ökas. Malmö varder den andra

utgångspunkten för den direkta jernvägsförbindelsen med Danmark och

vidare med kontinenten. Och den betydelse, Landskrona—Engelholms

och Malmö—Billesholms jernvägar ega ur synpunkten att förena Göteborg

och de söder derom belägna vestkuststäderna med södra Skåne,

ökas än mera, när den så länge påtänkta, för vår post- och öfriga samfärdsel

med kontinenten vigtiga direkta trafikleden mellan Skånes sydkust

och motliggande del af Tyskland kommer till stånd.»

»Det måste vara för staten af synnerlig vigt att blifva egare till

sådana jernvägar, som utgöra förbindelselinie mellan landets hufvudcentra

och utlandet, så att, utan förmedling af enskilda jernvägsbolag,

samtrafikaftal må kunna förberedas och afslutas med främmande länders

jernvägsförvaltningar; aftal, som i första hand och på det närmaste

måste beröra och utöfva inflytande på statens egen jernvägsdrift.»

»I enlighet med dessa grundsatser har det synts komitén att hela

den ifrågavarande kommunikationslinien, såsom förbindande Göteborg

med båda utgångspunkterna för samfärdseln med utlandet, borde öfvergå

i statens eg o, hvarigenom, utom det ofvan anförda hufvudsyftet, äfven,

såsom förut visats, skulle vinnas billigare godsfrakter till lättnad för

det inom banornas trafikområden redan befintliga näringslif och till

framkallande derinom af ökad företagsamhet. Landskrona—Engelholms

och Malmö—Billesholmsbanornas förvärfvande skulle för öfrigt medföra

den särskilda fördel att vestkustbanan blefve stäld i direkt förbindelse

med tredje trafikdistriktets hufvudstation i Malmö, så att banornas förvaltning

kunde förläggas under nämnda distrikt; detta medförande,

utom andra, äfven den fördel, att öfverflyttning af rörlig materiel från

olika delar af statsbanorna komme att underlättas.»

På grund af hvad komitén sålunda anfört och då af den redogörelse,

komitén lemnat, framginge att banorna kunde antagas i statens

eg o lemna en afkastning, som genast öfverstege den upplåningsränta,

staten skulle få utgifva för anskaffandet af de för förvärfvandet nödiga

medel, och som med den stegring i trafiken, som uppenbarligen vore

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

att emotse, förvisso komme att än ytterligare växa, tillstyrkte komitén

att ifrågavarande fem jern vägar måtte för statens räkning förvärfvas.

Mot denna komiténs hemställan, i hvad den afsåg inköp af Landskrona—Erigelholms

och Malmö—Billesholms jernvägar, reserverade sig

dock två ledamöter. Under åberopande att alltsedan vestkustbanans

tillkomst Helsingborg varit den naturliga utfartspunkten för vestra

Sveriges och Norges trafik på kontinenten och att dess betydelse i

detta hänseende ökats genom den nyligen tillvägabragta ångfärjeförbindelsen

mellan Helsingborg och Helsingör, anförde dessa ledamöter

att enligt deras öfvertygelse äfven med en förbindelseled i statens hand

mellan vestkustbanan och Malmö trafiken fortfarande skulle komma att

taga vägen öfver Helsingborg—Helsingör, ehuru reservanterna icke

ville förneka att förhållandet i viss mån skulle kunna blifva ett annat,

om ej allenast ångfärjeförbindelse mellan Malmö och Köpenhamn utan

äfven den så kallade direkta kontinentalförbindelsen komme till stånd.

Om emellertid en förbindelseled mellan vestkustbanan och Malmö nu

eller i framtiden skulle anses vara för staten behöflig, ansåge reservanterna

annat icke kunna ifrågakomma än att denna förbindelseled

droges öfver Helsingborg, i hvilket hänseende flera alternativ förelåge,

hvilka syntes böra blifva föremål för närmare utredning och öfvervägande,

innan beslut fattades i eu så ytterst vigtig trafikfråga. Såsom

dylika alternativ eller såsom moment ingående i dem, ville reservanterna

framhålla dels förvärfvande för statens räkning af eu eller flera

af de banor, som redan nu förbinda Helsingborg med Malmö, dels ingående

af aftal med egarne af en eller flera af dessa banor om rätt

för staten till trafikerande med vissa tåg, dels slutligen byggande för

statens räkning af en kustbana öfver hela den ifrågavarande sträckan

eller någon del deraf — ett alternativ, som otvifvelaktigt vore det för

staten fördelaktigaste och med hänsyn till den lokala beskaffenheten

af de förut befintliga banornas trafik icke heller be.höfde blifva för dessa

ruinerande.

Jernvägsstyrelsen anförde i sitt underdåniga utlåtande den 20 februari

1894 i afseende å frågan huruvida jernvägarne borde af staten

förvärfvas att särskilda förhållanden syntes styrelsen göra ett statsinköp

af berörda jernvägar af flera skäl önskligt. Komiterade hade i

detta afseende hufvudsakligen framhållit jernvägarnes betydelse såsom

förbindelselinier mellan ett af landets hufvudcentra, Göteborg, och utlandet

samt vigten för staten att ega dylika förbindelselinier, i det att

i sådant fall samtrafiksaftal skulle kunna förberedas och afslutas med

främmande länders jernvägsförvaltningar utan förmedling af enskilda

Bih. till liiksd. Prut. 18VÖ. 1 Sami. I Afd. 2U Saft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

jern vägsbolag. Den omständigheten att staten vore i besittning af båda

utgångspunkterna, Helsingborg och Malmö, för den direkta trafiken på

Danmark och kontinenten samt af de linier, hvilka från dessa punkter

ledde till landets liufvudcentra, vore emellertid af vigt icke allenast i

fråga om aftalen rörande samtrafik utan äfven för andra internationella

överenskommelser, postförbindelser, tåganordningar m. m. Då härtill

komme att den ifrågavarande komplexen af, banor, särskild! genom de

många grenlinier, som tillkommit, erhållit karakteren af en sådan stambana,

hvars innehafvande af staten alltifrån jernvägsbyggandets början

ansetts ändamålsenligt, samt att banornas inlösen med allt skäl kunde

antagas komma att i finansielt hänseende lemna ett för staten och dess

jernbaneindustri lyckligt resultat, tvekade styrelsen icke att ansluta sig

till komiténs uppfattning att ifrågavarande fem jernvägar borde af staten

förvärfvas. Hvad särskilt beträffade frågan om inköp af Landskrona—Engelholms

och Malmö—Billesholms jernvägar, så ville styrelsen

icke förneka att, om hänsyn icke toges till de redan befintliga förbindelselederna

mellan vestkustbanan och Malmö, det skulle vara för

jernvägstrafiken förmånligast, om förbindelsen anordnades öfver Helsingborg

såsom en omedelbar fortsättning på vestkustbanan genom

byggande af en kustbana till Malmö, men då styrelsen hölle före att

en sådan åtgärd under förhanden varande förhållanden skulle i ekonomiskt

afseende högst betydligt skada närliggande, af staten koncessionerade

banor, samt af nuvarande förbindelseleder routen öfver Landskrona—Engelholms

och Malmö—Billesholms jernvägar vore den kortaste,

ansåge sig styrelsen, som, enligt hvad af det nyss anförda framginge,

delade flertalets åsigt om vigten och behofvet af en förbindelseled

i statens hand mellan vestkustbanan och Malmö, icke kunna understödja

ofvanbemälde reservanters mening.

För egen del yttrade jag i mitt anförande till statsrådsprotokollet

den 17 mars 1894 att den så kallade vestkustbanan med dess fortsättning

till Malmö bildade en trafikled, som enligt min uppfattning i betydelse

för vårt lands kommunikationsväsen vore fullt jemförlig med de

vigtigare af de utaf staten anlagda stambanorna. Icke nog med att

denna trafikled utgjorde den kortaste förbindelseleden mellan Göteborg,

rikets andra stad, och en stor del af vestra Sverige, å ena sidan, samt

landets tätast befolkade och rikaste landskap, å den andra. Den utgjorde

derjemte den naturliga förmedlaren af vår, så att säga, landväga trafik

med den europeiska kontinenten, och den betydelse i detta hänseende,

som denna trafikled sedan mars 1892 genom öppnandet af ångfärjeförbindelsen

mellan Helsingborg och Helsingör egentligen vunnit, komme

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

utan tvifvel år för år att ökas och att än ytterligare växa, då ångfärjeförbindelsen

mellan Malmö och Köpenhamn hunne komma till stånd.

Utan afseende å den mycket omtvistade frågan, huruvida det i allmänhet

borde ligga i statens intresse att söka komma i besittning af de

mera betydande jernvägstrafikleder, som för närvarande befunne sig i

enskilda händer, syntes mig derför vestkustbanornas förvärfvande åt

staten vara af en alldeles speciel och med nyssnämnda fråga mycket

litet sammanhängande vigt, Lika med komitén och jernvägsstyrelsen

ansåg jag synnerligen önskvärdt att den ifrågavarande kommunikationsleden

komme i statens hand, helst om sådant kunde ske till ett pris, som

i fmansielt hänseende lemnade ett åtminstone icke förlustbringande

resultat.

Jag erinrade vidare att, då i den ifrågavarande trafikleden äfven

inginge en sträcka af Landskrona—Engelholms jernväg, nemligen från

Engelholm till Billesholms grufva, men denna sträcka icke kunde förvärfvas

utan att jemväl återstoden af samma jernväg inköptes, måste

följaktligen för ändamålet hela denna bana inköpas, enär en af komitén

jemväl undersökt alternativ utväg att för åstadkommande af förbindelse

mellan vestkustbanan och Malmö -Billesholms jernväg anlägga en ny

bana mellan Kattarp och Billesholms grufva syntes mig på skäl, som

af komitén anförts och för hvilka jag i mitt anförande redogjorde, icke

böra ifrågakomma.

Vidare yttrade jag:

»Två af komiténs ledamöter hafva visserligen, såsom ofvan är nämndt,,

ansett att statens åtgärder i ifrågavarande hänseende för närvarande icke

borde sträcka sig längre än som erfordrades för att staten skulle få i

sin ego en förbindelse mellan Göteborg och Helsingborg och att inköpet

således endast borde omfatta den så kallade vestkustbanan. Men

då de skäl, som tala för att staten förvärfva!* trafikleden mellan dessa

städer, i lika hög grad synas mig gälla i fråga om förbindelsens utsträckning

till Malmö, med afseende särskild! derå att det torde få anses

temligen visst att ångfärjeförbindelse mellan sistnämnda stad och Köpenhamn

inom en snar framtid kommer till stånd, har jag icke kunnat i

detta afseende dela reservanternes mening. Icke heller har jag ansett

det böra ifrågakomma att för åvägabringandet af förbindelse mellan

vestkustbanan och Malmö anlita någon af de utaf reservanterne antydda

utvägar — att för statens räkning förvärfva en eller flera af de banor,

som nu förbinda Helsingborg med Malmö, eller ingå aftal med egarne

af dessa jernvägar om rätt för staten att trafikera dem eller ock att

för statens räkning bygga eu kustbana öfver hela den ifrågavarande

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

sträckan eller någon de! deraf. Sistnämnda alternativ skulle otvifvelaktigt

verka, om icke ruinerande för de i trakten redan anlagda jernvägar,

åtminstone i högsta grad menligt på deras trafik, hvarjemte det

måste, om förhållandena betraktas från synpunkten af landets ekonomi

i dess helhet, anses såsom en mindre klok hushållning att för ett trafikbehof,

som med redan för handen varande kommunikationsmedel kan

utan mera afsevärda olägenheter tillgodoses, binda det betydliga kapital,

som en ny banas byggande skulle kräfva. Utvägen att, på sätt reservanterne

jemväl ifrågasatt, allenast förskaffa staten rätt att trafikera de

redan befintliga banorna komme utan tvifvel snart att befinnas otillfredsställande,

och det återstode då endast den tredje af reservanterne

påpekade utvägen, att inköpa de banor, som ingå i den ifrågavarande

förbindelseleden. Men då i sådant fall äfven de delar af dessa banor,

hvilka icke för förbindelsen med Malmö erfordras, måste förvärfvas, och

således inköpet måste omfatta icke blott, såsom jemväl nu är ifrågasatt,

hela Malmö—Billesliolms jernväg, utan äfven — i stället för den 49

kilometer långa Landskrona—Engelholmsbanan — jernvägarne Helsingborg—

Billeberga —Eslöf samt Landskrona—Billebérga, hvilka tillsammans

hålla i längd 60 kilometer, skulle säkerligen anlitandet af denna

utväg befinnas vida dyrare för staten än den af komitén föreslagna.»

Emot de skäl, som sålunda af komitén, jern vägsstyrelsen och mig

åberopats till stöd för statens förvärfvande af ifrågavarande fem banor,

anförde vid sistlidne års riksdag statsutskottet, som afstvrkte bifall

till Eders Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning, dels att då jemlikt

koncessionerna å de tre vestkustbanorna äfvensom å Malmö—

Billesholms jernväg vederbörande bolag vore pligtiga att underkasta

sig ej mindre den transporttaxa, Eders Kongl. Maj:t faststälde, än äfven

de bestämmelser i fråga om samtrafik med statens eller enskilda banor,

som kunde af Eders Kongl. Maj:t utfärdas, staten genom detta förbehåll

syntes i sin hand ega ett verksamt medel både att ordna samtrafiksförhållandena

på tillfredsställande sätt och att förhindra en illojal konkurrens

från de enskilda jernvägsbolagens sida, dels ock att utskottet

icke kunde dela den uppfattningen att ifrågavarande kommunikationsled

skulle till sin betydelse vara likstäld med de vigtigare af statens stambanor,

då nemligen den trafikled, ifrågavarande jernvägar såsom ett helt

utgjorde, jemnsides med bafvet genomlöpte eu kuststräcka med flera

hamnstäder, hvilka den berörde, samt alltså vestkustbanan med dess fortsättning

söderut icke kunde såsom stambana komma att verka på

samma sätt som de af staten anlagda stora stambanorna söder om

Stockholm eller som stambanan genom Norrland.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Hvad utskottet sålunda anförde har icke förmått rubba min åsigt om

gagnet för det allmänna af att ifrågavarande banor komma i statens

ego. Den rätt, Eders Kongl. Maj:t förbehållit sig att fastställa taxor för

banorna och meddela bestämmelser om samtrafik, är enligt min öfvertygelse

icke tillräcklig för att betrygga den utländska samtrafikens

ordnande på ett för landet i dess helhet tillfredsställande sätt, ty så länge

de banor, hvilka förmedla denna samtrafik, äro i enskild ego, kan staten

vid meddelandet af bestämmelser rörande samtrafiken icke uteslutande

taga hänsyn till det allmännas fördel, utan måste naturligtvis i icke

ringa mån fästa afseende vid nämnda banors intressen. Och hvad angår

påståendet att den antydda rätten för Eders Kongl. Maj:t skulle

innebära ett skydd mot illojal konkurrens från de enskilda banornas

sida, med hvilket slag af konkurrens jag antager att utskottet åsyftat

försök från dessa banor att genom betydligare taxenedsättningar draga

till sig trafik från statsbanorna, så lära de enskilda jernvägarne näppeligen

kunna tvingas att verkställa transporter för högre pris än de

sjelfva vilja taga, och äfven om de skulle anses skyldige att taga så

hög betalning som taxorna bestämma, lärer det vara omöjligt att kontrollera

att detta iakttages. I öfrigt vill jag till hvad förut anförts

rörande ifrågavarande trafikleds betydelse lägga, att densamma berör

icke mindre än tio städer och tio olika jernvägar samt med hvarandra

sammanknyter statsbanenätets södra och vestra ändpunkter. Jag vidhåller

alltså min åsigt om önskvärdheten af att ifrågavarande jernvägar

komma i statens ego.

I afseende å det finansiela resultatet af ett eventuelt in^öp af banorna

framstäldes af statsutskottet vissa anmärkningar emot de i mitt

anförande den 17 mars 1894 framlagda beräkningar. Såsom nämnts, hade

komitén beräknat de erforderliga kompletteringskostnaderna till 3,292,000

kronor, deraf för banbyggnaderna 2,962,000 kronor samt för materiel och

uppförande af en mindre verkstadsbyggnad 330,000 kronor. Vid mina

beräkningar sistlidne år öfver inköpets rentabilitet ansåg jag emellertid

att härtill borde läggas 376,000 kronor för arbeten, som jernvägsstyrelsen

ansett böra utföras i sammanhang med inköpet eller inom eu

närmare framtid. Jag utgick alltså från att kompletteringskostnaderna

skulle uppgå till 3,668,000 kronor. Minskas detta belopp med kostnaden

för det numera inlagda nya spåret å Mellersta Hallands jernväg,

187,000 kronor, återstår 3,481,000 kronor eller samma belopp, hvarå

jernvägsstyrelsens numera verkstälda nya beräkningar öfver kompletteringskostnaderna

sluta. Statsutskottet ansåg sig visserligen sakna anledning

att framställa någon anmärkning emot de särskilda belopp, som

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

beräknats för banbyggnadernas komplettering, men anmärkte att utskottet

betviflade hållbarheten af den grund, hvarpå komiténs beräkningar

hvilade, eller att jernvägarne icke skulle försättas i fullkomligt

statsbaneskick, utan endast sådana arbeten derå utföras, som vore nödvändiga

för trafikens säkerhet, såsom förstärkning af spår, broar m. m.

Utskottet hölle nemligen för sannolikt, att, om jernvägarne komme i

statens hand, det icke skulle blifva möjligt att med afseende å dem

fasthålla och tillämpa andra principer än dem, som följdes vid statsbanenätets

skötsel i allmänhet, och utskottet befarade fördenskull att

det af komitén upptagna beloppet endast komme att fylla hvad som

till en början vore mest trängande, men att snart kompletteringsarbeten

till ej ringa omfattning skulle befinnas erforderliga för att bringa de

inköpta jernvägarne i samma skick som andra jemförliga statsbanor.

Äfven i afseende å det för materielen beräknade beloppet förefölle det

utskottet som om komitén måhända underskattat betydelsen af jernvägarnes

öfvergång till statsbanor. För min del anser jag fortfarande att

det endast småningom, och i mån som trafikens tillväxt gör sådant

nödigt, bör ifrågakomma att å banorna eller deras materiel nedlägga

ytterligare kostnader utöfver de nu beräknade. Statsutskottets farhågor

synas mig derföre sakna grund.

Vidare anmärkte statsutskottet att staten icke skulle blifva egare

till de af jernvägarne begagnade stationerna i Göteborg, Varberg, Halmstad,

Helsingborg, Åstorp, Teckomatorp och Landskrona, utan att vid

dessa stationer, hvilka tillhöra andra enskilda jern vägsbolag, de nuvarande

anordningprne skulle utan väsentligare ändring bibehållas. Enligt utskottets

mening skulle, om staten öfvertoge jernvägarne, äfven oafsedt

inträdande ökning i trafiken olägenheterna deraf att staten måste såsom

hyresgäst nyttja vigtiga stationer gemensamt med enskilda jern vägsbolag,

hvilka vore egare till dessa, visa sig så stora att staten icke nöjde sig

med annat än att å dessa ställen anlägga egna stationer, men härigenom

skulle kostnaderna för banornas komplettering komma att högst väsentligt

ökas.

Angående vilkoren för de nämnda stationernas begagnande är i

komiténs betänkande (sid. 9—34) utförligt redogjordt, och af hvad jag

ofvan nämnt rörande centralstationen i Helsingborg och stationen i

Göteborg framgår, att det otvifvelaktigt skulle i längden blifva för staten

ekonomiskt fördelaktigare att i nämnda städer begagna egna stationer,

ehuru sådant, hvad Göteborg angår, icke i anseende till det

trånga utrymmet på statsbanestationen derstädes torde böra ifrågakomma,

förrän trafiken å vestra stambanan gör en utvidgning af denna station

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

i allt fall nödvändig. Hvad de öfriga stationerna angår, kan jag så

mycket mindre inse behofvet af att derstädes anordna egna'' statsbanestationer

som det å andra ställen visat sig att staten utan olägenhet

kan begagna stationer, tillhöriga enskilda banor. Jag anser derföre att

anläggandet af egna statsbanestationer å de af statsutskottet omförmälda

orter endast i det fall bör ifrågakomma, att sådant skulle visa

sig för statsverket billigare än att vidkännas de årliga utgifterna för

gemensamma stationer. Men i sådant fall motvägas ju kostnaderna för

anläggningen af minskade årliga utgifter.

Vidare anmärkte statsutskottet att erfarenheten skulle hafva visat

att staten i sin jernvägsrörelse icke kunnat nedbringa utgiftsprocenten

till en så låg siffra som de enskilda jern vägsbolag, med hvilka jemförelse

lämpligen kunde ske, och att följaktligen, ehuru vestkustbanan nu

trafikerades billigare än statsbanorna, man icke kunde hoppas att detta förhållande

skulle fortfara jemväl efter banans införlifvande med statsbanorna.

Väl är det sannt att, om statsbanorna i sin helhet jemföras med

de nu till inköp ifrågasatta banorna, förhållandet ställer sig ofördelaktigt

för statsbanorna. Men detta är ock helt naturligt, om i betraktande

tages att statsbanenätet till stor de! genomlöper jemförelsevis föga

befolkade trakter, medan deremot de nu ifrågavarande enskilda banorna

framgå genom trakter, som höra till landets folkrikaste och mest utvecklade.

Jemföres åter utgiftsprocenten för de ifrågavarande enskilda

banorna med utgiftsprocenten vid sådana delar af statsbanorna, hvilka

med afseende å de trakter, de genomlöpa, äro med nämnda enskilda

banor jemförliga, utfaller en sådan jemförelse ingalunda till afgjord fördel

för de enskilda banorna. Jag anser mig böra till upplysning i

detta hänseende meddela följande uppgifter angående utgiftsprocenten

åren 1888—1892:

1888

1889

1890

1891

1892

Statens jernvägar:

Katrineholm—Hallsberg

57,7

56,8

59,1

56,4

57,7

Katrineholm—Norrköping

58,0

57,o

60,5

59,4

61,3

Elmhult—Malmö

54,8

53,6

59,3

63,5

59,2

Falköping—Göteborg

Töreboda—F alköping

49,9

51,7

56,9

52,9

62,2

59,«

59,3

62,o

62,3

63,9

Enskilda jernvägar:

Skåne—Hallands

01,7

54,7

58,2

02,5

02,8

Mellersta Hallands

54,5

52,o

51,9

52,8

58,8

G öteb org—Halland s

40,5

39,8

40,9

47,o

54,2

Landskrona—Engelholms

76,7

60,i

71,2

68,4

72,3

Malmö—Billesholms

69,9

66,8

58,0

59,o

60,i

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Jag tror sålunda icke att man behöfver befara att de ifrågavarande

enskilda banornas driftkostnader måste stiga i följd af banornas öfvergång

i statens ego. Icke heller behöfver den af statsutskottet jemväl

uttalade förmodan, att banornas nettoinkomst möjligen skulle komma att

minskas i följd af allmänhetens fordringar i afseende å fraktsatser,

beqvämlighet och lättnader för trafiken, ega grund, om banornas förvaltning

ordnas på lämpligt sätt.

De beräkningar, som sistlidna år af mig gjordes rörande rentabiliteten

af ett inköp af ifrågavarande banor, synas mig alltså icke i någon

män vara rubbade genom hvad statsutskottet anförde. Och af hvad

jag ofvan i ärendet anfört framgår, att det finansiela resultatet ställer

sig ännu fördelaktigare än jag förra året beräknade.

Då jernvägarne nu antagits i statens hand redan från början lemna

en nettobehållning af 1,100,000 kronor, och derifrån afdrages statens

ränteförlust å de kommunallån, som komma att af staten öfvertagas,

samt å de i Skåne—Hallands och Malmö—Billesholms jernvägar intecknade

obligationslånen, hvilken förlust högst kan beräknas uppgå till

närmare 35,000 kronor, så återstår nemligen ett belopp af 1,065,000

kronor till förräntande af statens utgift för banornas inköp och komplettering.

Då denna utgift, beräknad efter förhållandena vid 1893 års

slut, skulle komma att utgöra 25,688,313 kronor, skulle alltså banorna

redan från början lemna en behållning af öfver 4,1 procent å nämnda

utgiftsbelopp. Och då staten numera kan upplåna penningar till afsevärdt

lägre ränta än fyra procent, måste det ifrågasatta inköpet, äfven

om det betraktas uteslutande ur statsfinansiel synpunkt, anses för staten

ganska fördelaktigt.

Såsom förut är nämndt, skulle enligt ofvan intagna beräkningar

inköpssumman för jernvägarne, beräknad efter förhållandena vid 1893

års slut, utgöra 22,207,313 kronor. Hela detta belopp skall dock icke

af staten vid jemvägarnes inlösen utbetalas. Först och främst skall

nemligen afdrag göras för statens fordringar hos jernvägarnes egare.

Enligt hvad jag redan nämnt, utgöra dessa fordringar tillsammans vid

1896 års ingång

kapital .......................................................................... kronor 5,712,837: 13

upplupen ränta ................................................................ » 22,628: 62

hvartill kommer anståndsräntornas nuvarande värde » 79,943: 28

eller tillhopa kronor 5,815,409: 03

Dessutom bör, då staten skall öfvertaga de i Skåne—Hallands och

Malmö Billesholms jernvägar intecknade obligationslån med upplupen

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

ränta, vid liqviden innehållas ett belopp, motsvarande hvad vid 1896

års ingång är oguldet af dessa lån jemte till samma tidpunkt upplupen,

men obetald ränta derå. Då å dessa lån kommer att vid 1896 års in
-

gång enligt amorteringsplanerna återstå oguldet

å det förra........................................................................ kronor 1,050,000: —

och å det senare ............................................................. » 1,320,000:

kommer, om härtill lägges det belopp, som för

statens fordringar skall afdragas, eller............ » 5,815,409: 03

det belopp, som staten vid liqviden har att kontant

utbetala, att minskas med......................... kronor 8,185,409: 03

förutom den upplupna räntan å obligationslånen. Härtill kommer ytterligare

beloppet af de kommunallån, som komma att af staten öfvertägas,

jemte upplupna räntor derå.

Utgår man från den nyss angifna inköpssumman, hvilken dock, såsom

ofvan flere gånger framhållits, måste blifva underkastad jemkningar,

eller 22,207,313 kronor, skulle alltså staten hafva att dels vid inlösningen

kontant utgifva 14,021,903 kronor 97 öre, hvilket belopp dock

ytterligare minskas med den till den 1 januari 1896 upplupna, men

obetalda räntan å obligationslånen samt med de af staten öfvertagna

kommunallånen jemte derå till nämnda dag upplupna räntor, dels ock

framdeles efterhand utgifva ej mindre kapitalåterstoden å obligationslånen,

2,370,000 kronor, samt kapitalbeloppet af nämnda kommunallån,

än äfven den å samtliga nu nämnda lån till 1896 års ingång upplupna,

men oguldna räntan.

Jag har ansett mig böra meddela dessa beräkningar såsom ledning

för bedömande af storleken af det belopp, som för inköpets verkställande

behöfver i början af år 1896 vara disponibelt. Vidkommande

sättet för anskaffande af de för inköpet nödiga medel, lärer annat icke

kunna ifrågasättas än att dessa medel skola anskaffas genom upplåning

och följaktligen utgå från riksgäldskontoret.

Hvad angår kostnaderna för banornas komplettering, så anser jag

det icke böra ifrågakomma att vid innevarande riksdag äska medel för

detta ändamål. Dermed synes nemligen kunna utan olägenhet till ett

annat år anstå. Skulle omedelbart efter banornas öfvertagande några

utgifter för kompletteringsarbeten visa sig alldeles oundgängliga, lära

de, säkerligen endast jemförelsevis obetydliga, belopp, som i sådant afseende

erfordras, kunna af tillgängliga medel förskjutas, till dess Riksdagens

yttrande hinner inhemtas.

Då inköpssummans verkliga belopp icke kan bestämmas förrän ef
Bih.

till Rifod. Prot. 1895. 1 Sami. 1 Afd. 26 Käft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

ter ingången af år 1896, kan det icke ifrågakomma att nu af Riksdagen

äska att något visst belopp för inköpets verkställande anvisas, utan den

framställning, som, i händelse Eders Kongl. Maj:t fortfarande gillar min

åsigt att banorna böra för statens räkning inköpas, torde böra till Riksdagen

aflåtas, lärer icke kunna gå ut på annat än ett bemyndigande för

fullmäktige i riksgäldskontoret att till Eders Kongl. Maj:t utanordna de

för inköpets veikställande erforderliga medel samt fullgöra ränteliqvider

och kapitalafbetalningar å de i Skåne—Hallands och Malmö—Billesholms

jernvägar intecknade obligationslån, äfvensom å ofvan omförmälda

kommunallån.

Jag hemställer alltså att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att, på det Eders

Kongl. Maj:t må blifva i tillfälle att i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de af mig förordade grunder åt staten förvärfva Skåne

Hallands, Mellersta Hallands, Göteborg—Hallands, Landskrona—

Engelholms och Malmö—Billesholms jernvägar, till Eders Kongl. Maj:t,

efter mgången af år 1896, på reqvisition utanordna de medel, som erfordras

för gäldande af hvad för jernvägarne skall kontant till jemvägarnes

egare utbetalas, äfvensom fullgöra ränteliqvider och kapitalafbetalningar

a de i Skalle—Hallands och Malmö—Billesholms jernvägar

intecknade obligationslån samt de kommunallån, hvilka af staten i följd

af ifrågavarande banors förvärfvande öfvertagas.

i '' . . ... • • ...

Uti hvad föredragande departementschefen i detta

ärende anfört och hemstält instämde Statsrådets öfrige

ledamöter; Och behagade Hans Maj:t Konungen bifalla

hvad Statsrådet sålunda hemstält samt förorduade

att i följd häraf nådig proposition skulle till Riksdagen

aflåtas, så lydande som bilaga till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

E. K. Almqvist.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1895.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1895:87 Memorial, angående dispositionen af nettobehållningen å vissa jernväg ars trafikinkomster år 1896. s. 1 i texten