Sök i Ratio Lex

Angående bidrag till bestridande af kostnaderna för en allmän konstoch industriutställning i Stockholm år 1897

1895-03-22 · 17 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1895:40, Angående bidrag till bestridande af kostnaderna för en allmän konstoch industriutställning i Stockholm år 1897

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kong!. Majis Nåd. Proposition N:o 40.

1

N:o 40.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående bidrag

till bestridande af kostnaderna för en allmän konst- och

industriutställning i Stockholm år 1897; gifven Stockholms

slott den 22 mars 1895.

Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver civilärenden

för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att, såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för en allmän konstocli

industriutställning i Stockholm år 1897, på extra stat för år 1896 anvisa

och ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af 300,000 kronor.

De till ärendet hörande ''handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t. förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

V. L Groll.

Bih. till Rtksd. Prat. 1895. I Sami. 1 Afd. 34 Saft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

.GU o:VL

V» \ WiO> jjVwyoytt»

>ri\&

vsnsYhwv v.\''.\sAL .\vsyo A

af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 22 mars

1895.

Joll. do

inn

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena

Statsråden: friherre Åkerhielm,

liiJ horn nO''u0£TERGREN,;i[(! .fou,,/i lfa

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,

friherre Rappe, er / > \ u

Christerson och

Wersåll.

O* Oj;

grefve Leweniiaupt,

slhaiid uren, 111 i i uxG.Ju

>uuv doo h»;n .Igno/l

Föredragande departementschefen statsrådet Groll anhöll att få

anmäla frågan om en allmän konst- och industriutställning i Stockholm

och anförde dervid i underdånighet:

Sedan den svenska industrien och handaslöjden lemnats tillfälle

att på eu allmän skandinavisk utställning i Stockholm år 1866 framträda

till offentlig täflan, har någon allmän industriutställning icke egt

rum i Sverige. Under den tid, hvilken sedan dess förflutit, hafva dock upprepade

gånger ansökningar till Eders Kongl. Magt inkommit från industriens

målsmän angående anordnande af en dylik utställning i hufvudstaden.

Den första framställningen i ämnet gjordes i november 1880

af-dåvarande öfverståthållaren friherre G. af Ugglas jemte åtskillige fram
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

stående industriidkare och andra för den svenska slöjdens utveckling

och förkofran nitälskande personer, hvilka dervid framhöllo att den

inhemska industrien sedan 1866 gjort betydande framsteg. Tillverkningsvärdet

vid rikets fabriker och industriella anläggningar hade högst

betydligt stegrats, hvarjemte flera nya industrigrenar tillkommit, hvilka

vid 1866 års utställning icke före funnits. Vid den skandinaviska utställningen

i Köpenhamn år 1872 samt de internationella utställningarna

i Wien 1873, i Filadelfia år 1876 och i Paris år 1878 deltogo visserligen

svenska industriidkare, men vid sistnämnda tre utställningar var

det företrädesvis den egentliga storslöjden, som uppträdde i täflan på

verldsmarknaden, och endast vid utställningen i Köpenhamn hade vårt

lands industri i någon större omfattning tillfälle att framvisa prof på

sin arbetsskicklighet. Under åberopande häraf och på i öfrigt anförda

skäl hemstälde sökandena om anordnande af en allmän skandinavisk

industriutställning i Stockholm år 1882.

1 de yttranden, som med anledning af denna framställning afgåfvos

af hushållningssällskapen i de flesta af rikets län, Stockholms

fabriksförenings fullmäktige samt fabriks- och handtverks-, handels- och

industriföreningar i en mängd af rikets städer äfvensom fullmäktige i

jernkontoret, styrelsen för svenska slöjdföreningen samt åtskilliga enskilde

industriidkare, erkändes allmänt den föreslagna utställningens

stora betydelse för industriens utveckling, ehuru man då fann tiden för

densamma böra ett eller annat år uppskjutas.

Då sedermera år 1881 en förnyad underdånig framställning gjordes i

ämnet, behagade Eders Kongl. Maj:t anförtro frågans utredning åt en komité,

hvilken i sitt den 1 december 1882 afgifna yttrande förordade en utställning

i hufvudstaden och ansåge att en sådan skulle komma att taga

en omfattning, vida öfverstigande den 1866 års utställning uppnådde.

Vid underdånig föredragning af ärendet den 12 januari 1885 ansåg dåvarande

departementschefen att det skulle lända till den inhemska industriens

förkofran och följaktligen vara till gagn för hela landet, om

eu allmän skandinavisk industriutställning kunde bringas till stånd i

rikets hufvudstad. I följd häraf afläts nådig proposition till samma års

Riksdag om anslag till anordnande af en allmän skandinavisk industriutställning

i Stockholm under år 1886, men denna proposition vann

icke Riksdagens bifall.

Efter några års förlopp blot’ frågan om utställningen åter upptagen,

då till Eders Kongl. Magt, den 19 februari 1890 ingafs eu framställning

i ämnet af särskilda för ändamålet utsedde komiterade, hvilka deri an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 40.

förde, hurusom för utvecklingen och höjandet af ett lands industri och

konstslöjd anordnandet af utställningar i nyare tider blifvit en med

hvarje år alltmer anlitad utväg, äfvensom att erfarenheten gifvit vid

handen att intresset för deltagandet i utställningar vore i starkt stigande.

Då vid den första verldsutställningen i London år 1851 utställarnes

antal uppgått till icke fullt 14,000 och de besökandes till

något öfver 6 millioner mot 29,000 utställare och 5 millioner besökande

vid den första verldsutställningen i Paris år 1855, räknade Wienerexpositionen

år 1873 42,000 utställare och 10 millioner besökande,

paris erutställningen 1878 50,000 utställare och 12 V2 millioner besökande

samt pariserutställningen 1889 omkring 80,000 utställare och 25 V2 millioner

besökande. Samma erfarenhet kunde hemtas från vårt grannland Danmark.

Vid 1872 års skandinaviska utställning i Köpenhamn inflöto

nemligen i inträdesafgifter endast 201,000 kronor, under det att 1888

års utställning derstädes visade en slutsumma af 1,470,000 kronor,

abonnementsafgifterna inräknade.

På grund häraf och i öfrigt anförda skäl förmenade komiterade

det icke vara förhastadt att antaga att en skandinavisk industriutställning

i Stockholm skulle kunna räkna på ett betydande antal besökande,

hvartill komme den dragningskraft, vår hufvudstad egde i sitt natursköna

läge, och den omständigheten att eu ny generation hunnit växa

upp, sedan den sista skandinaviska utställningen här hölls. Då äfven

våra grannar inbjödes att deltaga i utställningen, skulle intresset för

densamma blifva så mycket lifligare genom de flerfaldiga tillfällen, den

erbjöde att af hvarandra inhemta lärdomar, och den sporre, som all

täflan innebure. Sannolikheten härför ökades, när i betraktande toges

det storartade uppsving, som sedan dess egt rum hos oss inom flere

industrigrenar, af hvilka några aldrig satts i tillfälle att vid en allmän

täflan uppvisa sina tillverkningar. Komiterade anhöllo derföre att

Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida icke

anordnandet af en allmän skandinavisk industri- och konstutställning i

Stockholm borde ega rum.

Till följd af härå erhållen nådig remiss har kommerskollegium inkommit

med underdånigt utlåtande af den 20 september 1890 samt från

vederbörande i ämnet infordrade yttranden, deri styrelsen för svenska

slöjdföreningen, samtliga fabriks- och handtverks-, handels- och industriföreningar

eller deras styrelser eller fullmäktige jemte flertalet af enskilde

industriidkare, som sig yttrat i frågan, uttalat sig för anordnandet

af en allmän skandinavisk industri- och konstutställning i Stockholm.

Fullmäktige i jernkontoret hade i sitt yttrande anfört att de icke

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

egde någon särskild anledning att å brukssocietetens vägnar påyrka att

för befordrande af den svenska jernhandteringens allmänna intresse en

utställning i hufvudstaden måtte ega rum, men att de icke betviflade

att, derest, uppå framställning och tillstyrkande af målsmän för andra

landets näringar, det skulle finnas lända till dessa näringars utveckling

och förkofran att den ifrågasatta utställningen anordnades och densamma

komme till stånd, många jernhandteringens idkare skulle omfatta

tillfället att genom framvisande af prof på hvad äfven denna handtering

förmådde åstadkomma i utställningen deltaga.

För egen del anförde kommerskollegium, bland annat, att frågan

om åvägabringande af eu allmän skandinavisk industri- och konstutställning

syntes, att döma af de till kollegium i ärendet inkomna

yttranden, inom landet omfattas med intresse. I flera yttranden uttalades

uttryckligen den åsigt att allmänna utställningar vore till nytta

för industrien och särskildt att den ifrågasatta utställningen skulle

befordra utvecklingen af vårt lands industriella verksamhet. Den omständigheten

att, på sätt sökandena framhållit, industriutställningar i utlandet

alltjemt återkomme med öupphörligt stigande antal utställare bure

ock vittnesbörd derom att desamma befrämjade industriens verkliga

fördelar. Det syntes jemväl ligga i sakens natur, att en utställning,

särdeles i fall den stode öppen jemväl för andra länders industrier,

genom den täflan, den framkallade, samt genom det tillfälle, den beredde

vederbörande ej mindre att få sina tillverkningar kända och till följd

deraf för dem vinna ökad afsättning än äfven att göra lärorika iakttagelser

i afseende å de förändringar och förbättringar, som hos olika

idkare af samma slöjd eller yrke åstadkommits, borde i icke oväsentlig

mån bidraga till att höja industrien. Sin största betydelse egde emellertid

en industriutställning, oafsedt om den hade en mer eller mindre

internationel karaktär, otvifvelaktigt för det lands industri, der den egde

rum. Denna industri finge nemligen dervid tillfälle att i en samlad bild

visa hvad den kunde åstadkomma och syntes i främsta rummet röna

en lifgifvande och fruktbringande inverkan af företaget. Särskildt vore

detta beaktansvärdt i fråga om den så kallade mindre industrien eller

handtverksindustrien inom landet, hvilken industris idkare, i motsats till

hvad förhållandet kundo vara med storslöjdens utöfvare, i allmänhet

hade att söka sina hufvudsakligaste afnämare inom hemlandet och för

hvilka industriidkare till följd häraf ett deltagande i utställningar i främmande

land vill oftast skulle medföra kostnad utan motsvarande nytta,

helst de äfven gemenligen saknade medel att sjelfva besöka sådana utställningar

och der inhemta hvad för dem kunde vara lärorikt,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konffl, Maj ds Nåd. Proposition N:o 40.

Med den uppfattning kollegium sålunda hyste om allmänna utställningars

nytta för industrien och då här i landet någon allmän industriutställning

icke egt rum sedan år 1866 samt, enligt hvad näringsstatistiken

gåfve vid handen, vårt lands industri sedan sistnämnda år vunnit

en betydande utveckling, ansåge kollegium det vara synnerligen önskvärdt

att en allmän industriutställning komme till stånd här i Stockholm,

till deltagande i hvilken äfven de öfriga nordiska länderna inbjödes.

Med anledning af den blifvande ve ridsutställningen i Chicago år

1893 fick derefter frågan om en utställning i Stockholm hvila; men den

6 februari 1894 ingåfvos ånyo till Eders Kong]. Maj:t åtskilliga skrifter,

deruti fabriks-, handtverks- och andra föreningar äfvensom enskilde

industriidkare, konstnärer med flere från olika delar af landet och till

ett sammanlagdt. antal af 2,704, under åberopande af hvad i ofvan omförmälda

framställning af år 1890 blifvit anfördt, i underdånighet anhöllo

att Eders Kongl. Maj:t täcktes vidtaga de åtgärder, som ansåges

erforderliga i ändamål att en industri- och konstutställning i Stockholm,

för deltagandet i hvilken tillfälle kunde beredas jemväl de närmaste

grannländerna, måtte varda anordnad under år 1897.

Till följd af härå erhållen nådig remiss har kommerskollegium afgifva

underdånigt utlåtande af den 30 mars 1894 och deri anfört att

kollegium funne sig ega all anledning att vidhålla sin i ofvan åberopade

utlåtande af den 20 september 1890 uttalade åsigt om önskvärdheten

af anordnandet i Stockholm af en industri- och konstutställning för de

nordiska länderna, helst, enligt hvad nu föreliggande underdåniga framställningar

i ämnet gåfve vid handen, intresset inom landet för en dylik

utställning måste anses hafva icke oväsentligen ökats. Hvad särskilt

beträffade det senast föreslagna året för xitställningens hållande, eller

år 1897, hade kollegium icke något deremot att erinra. Dock hölle

kollegium före att, derest utställningen skulle kunna bringas till verkställighet

sistberörda år, det vore i främsta rummet angeläget att frågan

om de åtgärder, som härför kunde finnas erforderliga, blefve så snart

som möjligt utredd. På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, funne

kollegium sig böra i underdånighet tillstyrka att Eders Kongl. Magt,

behagade i nåder tillsätta en komité för utredande af frågan om de

åtgärder, som kunde finnas erforderliga för tillvägabringande i Stockholm

år 1897 af eu industri- och konstutställning för de nordiska

länderna.

Vid underdånig föredragning häraf den 27 april 1894 förordnade

Eders Kongl. Maj:t en komité med uppdrag att utreda frågan om de

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40,

åtgärder, som kunde finnas erforderliga för tillvägabringande under

år 1897 af en allmän konst- och industriutställning i Stockholm, i

hvilken tillfälle borde beredas jemväl de närmaste grannländerna att

deltaga.

Till denna komité öfverlemnades genom särskilda nådiga remisser

ej mindre ofvan omförmälda i ämnet gjorda framställningar jemte i

anledning deraf afgifna yttranden och utlåtanden, än äfven särskilda

till Eders Kongl. Maj:t ingifna underdåniga framställningar i ämnet af

dels svenska teknologföreningen, dels ock Th. Wawrinsky och Chr.

Meyer, i uppgifven egenskap af chefer för den permanenta konst- och

industriutställning, som öppnats i f. d. cirkusbyggnaden vid Karlavägen.

Efter fullgjordt arbete har komitén med underdånig skrifvelse af

den 6 december 1894 öfverlemnat sitt betänkande i ämnet, i hvilket

komitén anför, bland annat, följande: ,

Till en början ansåge komitén det vara af vigt att söka besvara

den frågan, hvilka sympatier ett så stort företag som en allmän utställning,

sådan som den ifrågavarande, hade att påräkna i landet. Kunde

ojäfaktiga bevis framdragas för att en allmän konst- och industriutställning

i Stockholm icke blott hade den allmänna meningen för sig, utan

särskildt att den inom de verksamhetsområden, för hvilka utställning^

närmast skulle blifva ett uttryck, framstälde sig snart sagdt som ett

oafvisligt behof, då läge redan i dessa omständigheter en anvisning,

huru utställningen i stort sedt borde göras. Den borde under sådana

förhållanden blifva ett nationalföretag och kräfde som sådant uppoffringar

såväl från statens och kommunens som från den enskilde utställarens

sida. Lyckligtvis hade för besvarandet af denna fråga ett rikhaltigt

material förelegat. Det vore bekant att den svenska konsten

och industrien ej sedan år 18G6 lemnats tillfälle att i hufvudstaden

framträda till offentlig täflan på en allmän utställning. Under de närmare

trettio år, som sedan dess förflutit, hade i de stora kulturländerna

den ena allmänna utställningen hållits efter den andra, och fördelarne

af desamma för do respektive länderna vore allmänt erkända. Vårt

land hade icke stått främmande för dessa företag, utan deltagit i ett

flertal af de mera betydande. Utan att vilja underskatta betydelsen

häraf kundo den dock af helt naturliga skäl ej likställas med de fördelar

för den svenska industrien, som skulle blifva förenade med en

utställning i Sveriges hufvudstad. Utomlands kunde endast ett fåtal af

de våra ingå i täflan, liksom endast en ytterst ringa procent af den

svenska allmänheten, som dock vore den svenska industriidkarens förnämsta

kund, haft tillfälle att besöka dessa utställningar och derigenom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

erhålla kännedom om hvad inom landet kunde åstadkommas. Detta

vore så mycket ofördelaktigare, som särskildt vår industri under de

senaste trettio åren undergått en storartad utveckling icke blott på så

sätt, att äldre industrigrenar allt mera bearbetats och fullkomnats, utan

äfven att helt nya sådana tillkommit såväl inom fabriksindustrien som

inom handtverket och konstslöjden.

Utom det menliga inflytande, denna obekantskap utöfvade på den

svenska varutillverkningen, bidroge den äfven att underhålla och nära

den benägenhet för hvad utländskt är, som sedan gammalt ansetts vara

ett utmärkande drag för svensken, och detta så mycket mera, som han

i allmänhet stode långt efter utländingen i förmåga att hålla fram sina

tillverkningar, att sprida kännedom om dem och dermed underlätta deras

afsättning. Ensamt häri läge ett skäl att komma den svenska industrien

till hjelp; och då utställningar visat sig hafva en stark dragningskraft

såväl på tillverkaren som på den köpande allmänheten, kunde denna

hjelp icke lemnas på bättre sätt än genom att anordna en sådan. Detta

medel hade på de senare åren ofta användts i fråga om landets hufvudnäring,

åkerbruket. Der hade man alltmera blifvit ense om fördelarne

af utställningar, och dessa återkommo också med en viss regelbundenhet

till fromma för landtbrukets olika underafdelningar, såsom boskapsskötseln,

mejerihandteringen, redskapen, utsädet och det till landtbruket

hörande maskinväsendet med mera. Det torde numera ej falla någon

in att bestrida den genomgripande inverkan, dessa företag haft på

höjandet af hela vår modernäring.

En särskild betydelse skulle en allmän utställning tvifvelsutan få

för den svenska konstslöjden, som likaledes sedan år 1866 gjort betydande

framsteg såväl ur arbetsskicklighetens som ur mönstersynpunkt.

Men ännu arbetade den dock i mycket utan att hafva fullt klart för

sig medlen och målet, hvilket till stor del berodde deraf att tillfälle

ej beredts densamma att i samlad bild uppvisa sina resultat. Särskildt

vore dessa af vigt att lära känna för bedömandet af den svenska slöjdundervisningens

ståndpunkt. Vi egde en högre konstindustriel läroanstalt

med höga inträdesfordringar, afton- och söndagsskolor, slöjdskolor

m. m. i alla delar af landet, hvilka årligen besöktes af tusentals

personer, som sedermera inträdde i yrkena eller verkade som lärare

eller mönsterritare i industriens tjenst. På detta undervisningsväsen,

hvars egentliga betydelse först kunde räknas från tiden efter 1866 års

skandinaviska .utställning, nedlade såväl svenska staten som kommunerna

årligen stora summor, som med hvarje år växte. Denna undervisning

hade också blifvit en af de vigtigaste faktorerna särskildt i vår konst
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongt. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

industriella uppfostran, och på densammas art och väsende berodde i

hufvudsak den svenska konstslöjdens framtid. Det vore derför af mycket

intresse att erhålla en öfverblick af arbetet på detta område. En sådan

öfverblick vunnes bättre, snabbare och kraftigare genom en allmän utställning

än genom blott statistiska beräkningar, och ur den synpunkten

torde anordnandet af en sådan utställning äfven för statsmakten vara

ett önskningsmål såsom ett medel att kontrollera denna undervisnings

innebörd.

Komitén erinrade vidare om de särskilda underdåniga framställningar,

som blifvit i ämnet gjorda, och de deröfver afgifna yttranden, för

hvilka redogörelse blifvit af mig här ofvan lemnad, samt ansåge

dessa yttranden innehålla landets opinion i utställningsfrågan, en

opinion, som vore så mycket mera beaktansvärd, som den till hufvudsaklig

del utgått från just sådana håll, der man vore mest förtrogen

med vår industris lifsvilkor.

Vid fullgörande af sitt uppdrag hade komitén ansett att till deltagande

i den ifrågasatta utställningen borde inbjudas ej blott Norge

och Danmark utan äfven Finland, såsom fallet var år 1866; hvarjemte

komitén ifrågasatt att äfven den kontinentala konsten borde blifva till

någon del representerad på utställningen genom ett begränsadt antal

franska, engelska och tyska konstnärer.

Beträffande platsen för utställningen och det utrymme, den kunde

beräknas komma att upptaga, framhölle komitén att det vid valet

af plats för en utställning sådan som den ifrågavarande vore i första

rummet af vigt att tillse att utställningen förlädes på eller åtminstone

i närheten af sådana trakter, dit ertarenheten visat att den stora

allmänheten företrädesvis stälde sina steg under den årstid utställningen

vore afsedd att ega rum. En sådan trakt hade redan i sin

egenskap af att under vanliga förhållanden vara en omtyckt uppehållelseort

för en stor stads befolkning de största betingelser för att

också vara en lämplig utställningsplats. Dels måste den ur lägets och

omgifningarnas synpunkt ega något lockande, dels också ur kommunikationernas,

så att den vore eller kunde göras lätt tillgänglig för en större

menniskomassa. Vore dessa förutsättningar rigtiga, så blefve det i en

stad sådan som Stockholm icke svårt att afgöra att en allmän utställning

helst borde förläggas på eller i närheten af Kongl. Djurgården.

Med förbigående af alla de olika förslag, som sett dagen rörande utställningens

förläggande än på Södermalm och Kungsholmen, än pa öfre

Norrmalm samt vestra och norra Östermalm, inskränkte sig derföre

komitén till de förslag, som ginge i den al komitén angifna rigtningen.

Bill. till Ni hd. Blot. 1SUÖ. 1 Bil,ni. 1 Afd. 04 Käft. -

opaginerad Kontrollera mot PDF

io

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition No 40.

I sådant afseende hade föreslagits dels Karlaplanen på Östermalm

och visst område deromkring, dels Djurgårdsstaden, dels Friesens park

på Djurgården, dels ock Lejonslätten med närliggande områden derstädes.

Komitén har, enär vid anordnandet af ett så omfattande och

kostsamt företag, som en allmän utställning vore, man måste i första

rummet se till att freqvensen hlefve den största möjliga, på det att

utställningen måtte göra det största möjliga gagn, samt då det icke

varit möjligt att för ändamålet disponera. Djurgårdsstaden, ansett att

Lejonslätten egde betydliga företräden framför såväl Karlaplanen som

Friesens park och på samma gång uppfylde äfven högt stälda fordringar

både ur naturskönhetens och ur kommunikationernas synpunkt.

Komiten har uppgjort särskilda förslag för utställningens anordnande

vid hvart och ett af nyssnämnda tre ställen; och skulle utställningen

upptaga i areal vid

Karlaplanen ..................................................................... 178,000 qvadratmeter,

Friesens park.................................................................... 175,000 » ,

Lejonslätten...................................................................... 128,000 »

.Kostnaderna för utställningen äro enligt de af komitén uppgjorda

specialförslag beräknade att utgöra vid

Karlaplanen:

anläggningskostnad .......................... kronor 1,685,000: —

driftkostnad .......................................... » 600,000: — 2 285 000- —

Friesens park:

anläggningskostnad .......................... » 1,645,500: —

driftkostnad .......................................... » 600,000: — 2 245 500- —

Lejonslätten:

anläggningskostnad ........................... y> 2,056,281: —

driftkostnad ......................................... j> 600,000: — 9 656 281- -

I fråga om sättet, huru kostnaderna skulle betäckas, hafva komiterade

lemnat följande redogörelse. Af de direkt från utställningen utgående

inkomsterna vore inträdesafgifterna den förnämsta posten. Såsom

komiterade redan förut framhållit, skulle en utställning, förlagd till

Lejonslätten, kunna påräkna ett vida större antal besökande än en vid

Karlaplanen eller Friesens park. Ett framläggande af en exakt siffra i

detta fall vore alltid förenadt med vanskligheter, hvadan man endast

på sannolikhetens väg kunde komma till något resultat. Såsom eu

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

ledning härvid finge nämnas att 1888 års stora utställning i Köpenhamn

haft en inkomst af i rundt tal 1,470,000 kronor af inträdesafgifter.

Erinrade man sig nu att i Köpenhamn dylika allmänna utställningar

sedan är 1866 hållits två gånger, medan vi här i Stockholm

under samma tid icke haft någon, att således en hel generation vuxit

upp i Sverige, som kunde antagas aldrig hafva sett någon dylik utställning,

och vidare att densamma, att döma af de petitioner, som för

Eders Kongl. Maj:t i underdånighet framlagts, blefve ett företag, kring

hvilket hela nationen komme att samlas och hvaruti den kände sig

intresserad, så syntes det icke innebära någon öfverdrift, om inkomstsiffran

för inträdesafgifter, derest Lejonslätten blefve utställningsplats,

sattes till 1,000,000 kronor. För Karlaplanen och Friesens park hafva

komiterade ej vågat sätta denna siffra högre än till 700,000 kronor.

Vidare skulle platshyrorna enligt en låg beräkningsgrund komma att

gifva omkring 250,000 kronor. Härvid hade dock komitén i underdånighet

anmält att det endast varit tvingande ekonomiska skäl, som

föranledt komitén att i inkomstberäkningarna intaga denna post, och

att komitén ansåge det synnerligen önskvärdt, om densamma antingen

kunde helt och hållet eller delvis utgå eller åtminstone undanrödjas för

utländska utställare, alldenstund det vore att befara att många industriidkare,

som i alla händelser finge vidkännas dryga omkostnader för sitt

deltagande i utställningen, skulle genom dylika afgifters påläggande

afhållas derifrån. Öfriga hyror, katalogförsäljning m. m. torde gifva

125.000 kronor, försålda byggnader 75,000 kronor, hvarjemte inkomsten

af en tombola, i hvilken penningar skulle utlottas till mindre belopp, med

skyldighet för den vinnande att använda vinsten på inköp af utställningsföremål,

beräknats till 30,000 kronor. Dessa poster skulle dermed

gifva tillsammans 1,480,000 kronor. Att på annat sätt anskaffa

blefve således 1,176,281 kronor. För Karlaplanen och Friesens park,

der inkomsterna för såväl inträdesafgifter som hyror ej kunde sättas

så höga, blefve motsvarande siffror vid Karlaplanen 1,118,000 kronor

och vid Friesens park 1,090,500 kronor.

Till betäckande af bristen hade komitén tänkt sig dels ett statsanslag

af minst 400,000 kronor, ylels ock ett anslag af minst 300,000

kronor från Stockholms stad. Återstoden, beräknad om Lejonslätten

valdes till utställningsplats till 476,281 kronor, syntes komitén lättast

och lämpligast kunna anskaffas genom ett lotteri åt beskaffenhet, Eders

Kongl. Magt kunde finna skäligt att i nåder fastställa, hvarjemte till

företagets ytterligare betryggande borde bildas en garantifond af minst

200.000 kronor, att i sista hand i mån af behof anlitas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

Då komiténs förslag af mig den 20 december 1894 i underdånighet

anmäldes, anbefalde Eders Kongl. Maj:t öfverståthållareembetet att

skyndsamt infordra Stockholms stadsfullmäktiges underdåniga yttrande,

huruvida Stockholms stad vore villig att, derest under år 1897 en allmän

konst- och industriutställning komme att ega rum i hufvudstaden,

till bestridande af kostnaderna för utställningen lemna ett tillskott af

minst 300,000 kronor, samt att med berörda yttrande till Eders Kong!.

Maj:t inkomma.

Till följd häraf har öfverståthållareembetet med underdånig skrifvelse

den 18 nästlidne februari öfverlemnat en till Eders Kongl. Maj:t

stöld skrift, deruti stadsfullmäktige, jemlikt deras vid sammanträde den

1 i samma månad fattade beslut, hvilket, enligt hvad öfverståthållareembetet

upplyst, icke blifvit öfverklagadt, förklarat att staden, under

förutsättning att en allmän konst- och industriutställning komme att

hållas i Stockholm senast år 1897 samt att statsmedel till belopp af

minst 400,000 kronor blefve för ändamålet anslagna, vore villig att till

bestridande af de kostnader för denna utställning, hvilka icke kunde

täckas med nämnda statsmedel och andra påräknade inkomster, anvisa

ett belopp af högst 300,000 kronor, att utgå med 150,000 kronor under

året näst före det, då utställningen skulle hållas, och återstoden under

utställningsåret, allt under vilkor och förbehåll att, om någon behållning

på företaget skulle uppstå, denna skulle mellan staten och Stockholms

stad fördelas i mån af hvarderas lemnade bidrag1.

O

Betydelsen af industriutställningar i allmänhet och fördelen deraf

särskildt för det land, der utställningen hålles, torde numera vara allmänt

erkända. De invändningar, som stundom blifvit framstälda angående

nyttan af dylika utställningar, motsägas på det kraftigaste af

erfarenheten och af det förhållande att nästan alla kulturländer tid

efter annan anordnat dylika utställningar i större eller mindre omfattning.

Efter pariserutställningen år 1878 har Sverige icke officielt

deltagit i någon allmän internationel industriutställning förutom den

i Chicago år 1893, om ock på enskildes initiativ och i vissa fall med

understöd af statsmedel vår industri varit i tillfälle att vid flera utställningar

i utlandet framvisa prof på sin utveckling inom vissa grenar

och vunnit berättigadt erkännande; men under denna tid hafva storartade

verldsutställningar hållits, 1883 i Amsterdam, 1885 i Antwerpen,

1888 i Barcelona, 1889 i Paris och 1894 i Antwerpen, hvarjemte i

London nästan årligen anordnats allmänna internationella utställningar.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

Bland lokala industriutställningar af större omfattning må anföras utställningarne

i Frankfurt am Main och Stuttgart 1881, i Budapest

1885 i Köpenhamn 1888, i Hamburg 1889 samt i Wien, Bremen och

Edinburgh 1890. För närvarande förberedas storartade utställningar

i Berlin och Bryssel 1896, och i Frankrike har man beslutat att vid

en industriel verldsfest år 1900 inbjuda alla länder till täflan.

Deltagandet i utställningar i främmande länder är dock i allmänhet

förenadt med alltför stora uppoffringar för att äfven den mindre industrien,

annat än undantagsvis, skall finna med sin_ fördel förenligt att

der uppträda, och nyttan deraf utom för särskilda näringar kan icke

jemföras med de fördelar, en utställning inom landets egna gränser för

med sig, helst då grannländerna deri taga del.

Enligt hvad inhemtas af de till Eders Kongl. Maj:t af yrkesidkare

och andra för den svenska industriens utveckling nitälskande personer

vid särskilda tillfällen ingifna framställningar om en allmän industriutställning

i rikets hufvudstad, har intresset för att en utställning snart

må derstädes komma till stånd år för år ökats. Då nu mer än ett

fjerdedels århundrade förflutit, sedan 1866 års skandinaviska utställning

i Stockholm egde rum, måste en ny sådan komma att blifva af särskildt

stor betydelse, derför att under sagda tid ej allenast de industrigrenar,

som å senaste utställningen voro representerade, i allmänhet högst

väsentligt utvecklats, utan äfven helt och hållet nya industrigrenar tillkommit

i olika rigtningar såväl inom den egentliga fabriksindustriens

område som ock inom handtverkeri och konstslöjden. I sådant afseende

anfördes af 1890 års utställningskomiterade följande siffror, utvisande

antalet af fabriker och arbetare samt värdet af en del tillverkningar

åren 1866 och 1887:

1 8 6 6.

1 8 8 7.

Antal i rundt tal.

Antal i rundt tal.

Fabrikör.

Arbetare.

Värde.

Fabriker.

Arbetare.

Värdo.

Bomullsväfnadsfabriker..................

16

1,637

5,597,000

30

3,906

12,270,000

Linnegarns » ..................

2

155

5-40,000

2

339

1,015,000

Mekan. ullgarns » ..................

28

126

95,000

81

1,065

2,568,000

Pappersbruk ..............................

68

1,795

3,390,000

37

2,626

7,514,000

Litografiska fabriker.....................

3

159

276,000

16

860

1,785,000

Tapetfabriker.............................

21

181

279,000

11

164

745,000

Glasbruk ....................................

25

1,296

1,818,000

32

2,172

2,088,000

Porslinsbruk .............................

2

572

1,043,000

2

1,354

2,267,000

Mekan. verkstäder........................

!)3

4,727

7,892,000

214

10,868

23,226,000

Mekan. snickerier.........................

.‘1

121

154,000

05

2,748

7,029,000

Kemisk teka. fabriker..................

43

169

492,000

106

978

5,139,000

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 40.

Till vidare upplysning om utvecklingen af våra industrier bör jag

jemväl meddela följande uppgifter till jemförelse af förhållandena åren

1866, 1887 och 1892 i afseende å antalet af fabriker och vid dem anstälde

arbetare samt värdet af tillverkningarne:

År 1 866.

År 1887.

'' .

Å r 1 8 9 2.

Fabriksklasser.

Antal

Tillverk-

Antal

Tillverk-

Antal

fabri-

ker.

arbe-

tare.

ningens värde

i kronor.

fabri-

ker.

arbe-

tare.

ningens värde

i kronor.

fabri-

ker.

arbetare.

ningens värde

i kronor.

Gjuterier, mekaniska verk- städer samt jern- och

stålvarufabriker *).........

107

4,823

7,983,000

346

13,810

28,252,000

511

22,318

47,701,000

Sockerbruk ....................

9

1,240

2) 13,037,000

11

2,072

21,867,000

21

4,126

43,412,000

Väfverier......................

134

7,424

18,492,000

120

9,238

25,809,000

144

12,837

34,902,000

Garnspinnerier................

50

3,244

14,300,000

107

5,739

14,880,000

139

6,553

17,591,000

Tobaksfab riker................

105

2,481

6,329,000

96

2,935

10,296,000

89

3,268

11,671,000

Snickerifabriker (incl. mö- bel-)..........................

9

175

210,000

73

2,915

7,212,000

139

4,813

11,193,000

Pappersbruk...................

68

1,795

3,390,000

37

2,626

7,514,000

53

4,565

11,125,000

Kemisk-tekniska fabriker..

43

169

492,000

106

978

5,139,000

212

1,724

10,824,000

Tändsticksfabriker...........

14

1,415

859,000

31

4,887

7,483,000

31

5,771

8,680,000

Glasbruk.......................

25

1,296

1,819,000

32

2,172

2,988,000

46

3,341

4,469,000

Porslinsfabriker..............

2

572

1,043,000

2

1,354

2,267,000

2

1,486

2,551,000

Lito- och komigraflska an- stalter .......................

3

159

277,000

16

860

1,785,000

19

1,087

1,688,000

Tapetfabriker.................

21

181

279,000

11

164

745,000

7

207

809,000

Andra fabriker..............

1,737

6,348

15,238,000

2,099

24,717

55,263,000

3,058

42,756

125,005,000

Samtl. redovisade fabriker 3)|

2,327

31,322

83,748,000 |

3,087

74,467 |

191,500,000

4,471

114,852 |

331,621,000

Häraf framgår, hvilken omfattande utveckling storindustrien vunnit

under tiden från och med år 1866 till och med år 1892. Men huru

'') För år 1892 ingå i gruppen »Gjuterier etc.» 94 industriella anläggningar, med tillsammans 3,194

arbetare och ett sammanlagdt tillverkningsvärde af omkr. 9,000,000 kr., hyilka förut redovisats i berättelsen om

bergshandteringen.

2) Oberäknadt värdet af råsockertillverkningen vid Landskrona hvitbetssockerbruk.

3) Vid slutsiffrorna är att anmärka dels att för år 1892 redovisats flere fabriksklassor, som icke upptogos

i 1866 års redogörelse (dessa klasser representera ett antal af 543 fabriker med tillsammans 6,929 arbetare

och med ett ^tillverkningsvärde af 44,092,000 kr.), dels att, såsom af not 1 framgår, en del industriella

verk öfverflyttats från Bergsberättelsen till Fabriksberättelsen, dels slutligen att fullständigare uppgifter förelegat

år 1892 än år 1866 beträffande flera för båda åren redovisade fabriksklasser.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 40.

upplysande och för fosterlandsvännen glädjande dessa statistiska uppgifter

än äro, torde man dock icke deraf kunna göra sig något fullt

klart begrepp om industriens nuvarande ståndpunkt i landet, utan måste

det för sådant ändamål vara högeligen önskvärdt att landets egna invånare

blifva i tillfälle att taga kännedom om denna storartade utveckling

genom att, så att säga, in natura erhålla en, så vidt möjligt,

fullständig bild af vår industris nuvarande ställning; och derför bör

en allmän utställning i Stockholm, utsträckt äfven till täfling för de

närmaste grannländerna, blifva af största betydelse såväl för vår industri

som för den stora allmänheten. För våra industriidkare blir det

till stor nytta att vid en utställning inom landet finna samlade de erfarenheter

och rön, som inom deras yrken äro gjorda, äfvensom att

få sina egna tillverkningar kända i marknaden; för arbetarne måste

det jemväl vara lärorikt att få se framstående tillverkningar inom de

yrken, i hvilka de äro sysselsatta, och allmänheten, som dervid blir i

tillfälle att erfara industriens utveckling, kommer allt mer att inse,

att många artiklar, som förut hemtats från utlandet, kunna af lika god

beskaffenhet och till lika billigt pris erhållas inom landets egna gränser.

Den af Eders Kongl. Maj:t tillsatta komité för utredning af frågan

om de åtgärder, som kunde finnas erforderliga för tillvägabringande af

en dylik utställning, har, på sätt ofvan omförmälts, framlagt tre särskilda

förslag till utställningens anordnande, alla dock förutsättande att

utställningen skulle förläggas till hufvudstaden.

Af de utaf komitén uppgjorda beräkningar framgår att kostnaderna

för utställningen enligt det ena eller andra förslaget, utöfver de med

utställningen beräknade inkomsterna, uppgå till omkring 1,100,000

kronor. Deraf har, såsom jag redan nämnt, Stockholms stad åtagit sig

att bidraga med 300,000 kronor, men derutöfver är af komitén ifrågasatt

ett statsanslag af minst 400,000 kronor, äfvensom att återstoden

skulle anskaffas genom ett lotteri af det slag, Eders Kongl. Maj:t kunde

finna skäligt bestämma.

I sistnämnda hänseende förekommer visserligen, att nådiga förordningen

den G augusti 1881 innehåller förbud mot lotterier i allmänhet;

men samma förordning förutsätter dock att undantag från förbudet

må ega rum, då fråga är om välgörande ändamål eller understöd och

uppmuntran af svenska konstnärer. Derjemte har Eders Kongl. Maj:t

vid flera särskilda tillfällen, på derom gjorda underdåniga ansökningar,

i öfverensstämmelse med Riksdagens i underdånig skrifvelse den 2 april

1890 derom gjorda framställning, medgifvit att, utan hinder af det i

nämnda förordning stadgade förbud, konstslöjds- och industrilotterier

opaginerad Kontrollera mot PDF

i6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

finge i åtskilliga af rikets städer inrättas. Med afseende å det ändamål,

som nu är i fråga, eller att utöfver de belopp, som kunna af staten

och Stockholms stad beviljas, bereda erforderliga medel för åstadkommande

af ifrågavarande utställning, hvilken helt visst kommer att högst

väsentligt, tjena till utveckling af den inhemska industrien och konsten,

synes mig det ifrågasatta lotteriet skäligen kunna tillstädjas. I fråga

om formen för ett dylikt lotteri, anser jag emellertid att, då den vinst,

som derigenom skulle uttagas, måste blifva tillgänglig inom en jemförelsevis

kort tid, det icke kan vara lämpligt att för ändamålet utgifves

ett premieobligationslån eller så beskaffad! lotteri, som af teaterbyggnadskonsortiet

i liufvudstaden åren 1889 och 1893 inrättats, utan

jag håller före att det nu tilltänkta lotteriet bör anordnas såsom ett vanligt

klasslotteri inom ett begränsad! belopp af en å två millioner kronor

samt med vissa under kort tid, ej väsentligt öfverstigande tiden för utställningens

fortvaro, bestämda dragningar, i livilka såväl lotternas antal

och pris som vinsternas antal och värde skulle bestämmas enligt derför

närmare uppgjord och af Eders Kongl. Maj:t faststäld plan i syfte att,

efter afdrag af omkostnaderna för lotteriet, en behållning kundo uppstå

af det belopp, som afsetts att genom lotteriet erhållas.

Hvad angår det af komitén ifrågasatta statsanslaget, anser jag att,

då det måste ligga i hela landets intresse att den föreslagna utställningen

kommer till stånd, framställning bör göras hos Riksdagen om anvisande

af åtminstone lika stort belopp som Stockholms stadsfullmäktige

förklarat sig vilja till bestridande af kostnaderna för utställningen tillskjuta

eller 300,000 kronor. Det belopp, som, utöfver hvad Riksdagen

kan finna skäligt bevilja, bör af statsmedel anvisas, torde, enligt hvad

jag har mig bekant, kunna bestridas från manufakturförlagslånefonden

samt handels- och sjöfartsfonden, utan att andra vigtiga ändamål, som

med dessa fonder tillgodoses, derpå skulle blifva lidande. I likhet med

komiten anser äfven jag att någon garanti bör söka anskaffas för betäckande!

på enskild väg af tilläfventyrs uppkommande brist.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i

underdånighet att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå

Riksdagen

att, såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för en allmän

konst- och industriutställning i Stockholm år 1897, på extra stat för

år 1896 anvisa och ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp

af 300,000 kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

Hvad departementschefen sålunda hemstält och

deri statsrådets öfriga ledamöter instämde täcktes Hans

Maj:t Konungen i nåder gilla samt befalde att nådig

proposition i ämnet skulle till Riksdagen aflåtas af

innehåll bilaga till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Sölve Berger.

Bih. till Riktd. Prat. 1895. 1 Sami. 1 Afd. 34 Häft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.