Sök i Ratio Lex

Angående vissa ändringar i och tillägg till de för erhållande af lån frän odling slånefonden stadgade vilkor och bestämmelser

1895-03-26 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1895:51, Angående vissa ändringar i och tillägg till de för erhållande af lån frän odling slånefonden stadgade vilkor och bestämmelser

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Kongt Maj:is Nåd. Proposition N“:o 51.

.itp looiu rt-/1 flit :i-r. falna ljuf

.it ihR(i''>Tjt;fj^ii>T

it.»!- !i:yifrihaPti■ ot)i!Ri«ti[. iabirnii llj.1 oU

b>diH v*/s;idiö’i t.ri•.s.iguo/i dac ;afiJRhiuhuciIlli!

edtisv oaJtåte tasiiuv il*:to ma: .igao}i

N:o 51.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående vissa

ändringar i och tillägg till de för erhållande af lån frän

odling slånefonden stadgade vilkor och bestämmelser; gifven

Stockholms slott den 26 mars 1895.

Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver civilärenden

för denna dag vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen medgifva sådana

ändringar i och tillägg till de vilkor och bestämmelser, som jemlikt

nådiga kungörelsen den 27 april 1888 äro för erhållande af lån från

odlingslånefonden stadgade, att

dels lån från odlingslånefonden må kunna beviljas, förutom till

de i nämnda kungörelse angifna företag, jemväl till utförande af sådana

vattenafledningsföretag, hvilka afse förbättring af förut odlad

åker eller äng eller vinnande af ny äng, dock, hvad dessa företag beträffar,

icke till större belopp än två tredjedelar af kostnaden för vattenafledningen,

afdikningen deri inbegripen, der sådan ifrågakommer, och

endast under förutsättning att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt

landtbruksst.yrelsen vitsorda att jordförbättringens värde bör antagas

minst motsvara låneunderstödets belopp, ökadt med hälften deraf,

dels lån från odlingslånefonden ej må beviljas, med mindre vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksst.yrelsen vitsorda att,

så vidt de kunna finna, laga hinder mot företagets utförande ej förefinnes,

dels ock räntan å lån, som från odlingslånefonden hädanefter beviljas,

äfvensom å derifrån förut beviljade lån, angående hvilkas fördelning

å vederbörande hemman och anteckning i jordeboken utslag

Bih. till Rikad. Prot. 1895. 1 Sami. 1 Afd. 42 Uäft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

icke meddelats, .må nedsättas till fyra procent, dock utan att rubbning

derigenom sker i den för lånen bestämda annuiteten.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

V. L. Groll.

lO 11

(

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

3

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 26 mars

1895. < .

Närvarande:

i ■. ! n . "s •; TU? ■''>]'' ''T-;''V f »■ •>'' •'' ''t ; m

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhacpt,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson och

Wersåll.

l:o.

: ''/ ,;f«b f ''■)''>!, ''i '' ''V.; ;• .*''• ''■"■/'' 7V >i;, I ■ > / '' t:. - -

Chefen för civildepartementet statsrådet Groll yttrade:

År 1883 beslöt Riksdagen, i anledning af Eders Kongl. Maj:ts

derom till Riksdagen aflåtna nådiga proposition, att en särskild fond

skulle bildas med ändamål att genom lån understödja odling af sänka

trakter. Å denna fond, till hvilken uuder åren 1884—1888 skulle ingå

de till statskontoret inflytande annuiteter å odlingslån och till hvilken

riksgäldskontor skulle under samma tid, i mån af behof och uppå

reqvisition af Eders Kongl. Maj:t, öfverlemna medel till så stort belopp,

som jemte nyssnämnda till fonden ingående annuiteter å odlingslån erfordrades

till fyllande af högst 1,000,000 kronor, skulle Eders Kongl.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 51.

Maj:t ega att, i den mån fondens kapital och sedermera inflytande

låneafbetalningar och räntebehållningar dertill lemnade tillgång, anvisa

lån för odling af sänka trakter att utgå med högst ofvanberörda belopp

enligt vissa af Riksdagen antagna och af Eders Kongl. Maj:t enligt

nådig kungörelse den 23 september 1883 till efterrättelse utfärdade

allmänna vilkor och bestämmelser. Sedermera har Riksdagen dels år

1888 och dels år 1893, hvardera gången för en tid af fem år, medgifvit

ej mindre att omförmälda annuiteter fortfarande finge till berörda

fond ingå, än äfven att riksgäldskontoret skulle tillhandahålla fonden

derutöfver erforderliga medel, för att ur densamma måtte kunna beviljas

lån till sammanlagdt ofvan angifna belopp af högst 1,000,000 kronor för

år. I fråga om de för låns erhållande ur fonden bestämda vilkor hafva

vissa ändringar och tillägg blifvit, uppå derom gjorda framställningar,

af Eders Kongl. Maj:t. godkända enligt nådiga kungörelser den 19 maj

1885 och den 27 april 1888. Bland dessa vilkor, sådana de för närvarande

äro gällande, torde jag nu här endast behöfva framhålla

att för hvarje odlingsföretag skall fullständig, af utredning angående

jordens naturliga beskaffenhet och större eller mindre lämplighet för

odling åtföljd plan för arbetets utförande jemte beräkning öfver de med

så väl vattenafledningen och afdikningen som odlingen förenade kostnader

vara af sakkunnig person uppgjord och underställas Eders Kongl.

Maj:ts pröfning; att lån ur fonden kan bestämmas till hela det belopp,

hvartill enligt den faststälda arbetsplanen kostnaden för vattenafledningen

och afdikningen beräknas uppgå, men att låntagare skall genom

kontant tillskott, materialier, arbete eller annat bidrag bestrida hvad

till hela odlingsföretagets fullbordande kan erfordras utöfver lånebidraget;

att det kontrakt angående ett tillämnadt arbetes utförande, som bör

med låntagare afslutas, skall innefatta förbindelse för denne, bland

annat, att, i noggrann öfverensstämmelse med faststälda arbetsplanen

och under skyldighet att dervid vara underkastad vederbörandes kontroll,

påbörja och fullborda såväl vattenafledningen och afdikningen, som

äfven odlingsarbetet inom viss bestämd tid; samt att å den af Eders

Kongl. Maj:t bestämda lånesumman skall de första fem åren från första

lyftningsdagen icke erläggas någon ränta eller kapitalafbetalning, men

å de under tiden lyftade belopp beräknas fyra och en half procent

årlig ränta, hvilken vid de fem årens slut skall läggas till den beviljade

lånesumman; och skall å det sålunda uppkommande beloppet erläggas,

från och med sjette året till dess lånet blifvit slutbetaldt, en annuitet

af åtta procent, deraf såsom ränta skall räknas fyra och en half procent

å det oguldna kapitalbeloppet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 51.

Uti underdånig skrifvelse af den 6 oktober nästlidne år hafva nu

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen hemstält det

täcktes Eders Kong]. Maj:t till innevarande Riksdag aflåta nådig proposition

derom att Riksdagen måtte medgifva sådana ändringar i de för

odlingslånefonden gällande bestämmelser, att dels understöd från densamma

måtte kunna beviljas till utförande jemväl af sådana vattenafledningsföretag,

som, utan att derigenom skulle vinnas ny åkerjord,

afsåge förbättring af förut odlad jord eller äng eller vinnande af ny

ängs- eller betesmark, dock icke till större belopp än som motsvarade

två tredjedelar af vattenafledningskostnaden, dels ock räntan å såväl

blifvande som redan beviljade lån från ifrågavarande fond. måtte bestämmas

till fyra procent å oguldet kapitalbelopp, dock att, i den händelse

svårighet skulle anses möta för utverkandet af denna förmån för

redan beviljade lån, framställningen i denna del måtte komma att afse

endast sådana lån, som framdeles komme att beviljas.

Till stöd för denna framställning hafva styrelserna anfört följande:

För befrämjande af utdikningar och aftappningar af sänka trakter

och sjöar inom rikets mellersta och södra län hade Riksdagen från

1840-talet årligen stält medel till Eders Kongl. Maj:ts disposition att

utgå såsom låneunderstöd till dylika företag, och 1870 års Riksdag hade

för år 1871 såsom dylikt understöd i och för beredande af odlingsföretag

inom förenämnda län beviljat det af Eders Kongl. Maj:t då äskade

belopp af 50,000 kronor. För enahanda ändamål hade Eders Kongl.

Maj:t af 1871 års Riksdag begärt att för 1872 få disponera en summa

af 50,000 kronor, men på yrkanden af enskilde motionärer bestämdes

summan af Riksdagen till 100,000 kronor, hvilket belopp, uppå särskilda

framställningar af Eders Kongl. Maj:t, äfven beviljades af följande

Riksdagar till och med år 1882, hvarvid dock vore att märka att

fondens användning från och med ar 1874 utsträcktes till hela landet.

Till 1883 års Riksdag hade proposition aflåtits om bildande af en fond

med ändamål att genom lån understödja odling af sänka trakter, hvilken

framställning i hufvudsakliga delar af Riksdagen bifallits, och vore

denna fond fortfarande under namn af odlingslånefonden bestående.

Enligt det vid nämnda proposition fogade protokoll öfver civilärenden

hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under förhandlingarne i ärendet

förklarat sig dela den af landtbruksakademiens förvaltningskomité uttalade

åsigt att bidrag från den ifrågasatta fonden borde företrädesvis

användas till understöd för uppodling af sådana vattendränkta. marker

inom landet, som vore af större utsträckning och af hvilkas odling flere

hade gagn, men väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade ansett att i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o Öl

sådant fall eller, derest ett minimum af jordrymd faststäldes för företag,

som skulle kunna af den ifrågasatta fonden understödjas, det blefve

nödigt att bibehålla den dittills varande fonden för understödjande af

sänka trakter och sjöar till beredande af odlingsföretag, på det att icke

alla de mindre aftappningsföretag, som förut haft utsigt att erhålla understöd

af allmänna medel, skulle beröfvas en dylik förmån. Häremot

hade emellertid föredragande departementschefen anmärkt att, oaktadt

han hölle före att den ifrågasatta fonden i främsta rummet borde användas

till understödjande af odlingsföretag af stor omfattning, han

likväl, då det alltid blefve mer eller mindre godtyckligt att sätta en

viss bestämd gräns för. den jordvidd., som skulle kunna erhålla låneunderstöd

fi ån fonden, icke kunde biträda väg- och vattenbvggnadsstyrelsens

härutinnan framstälda förslag.

Af hvad sålunda blifvit anfördt syntes, såvidt styrelserna kunde

finna, framgå dels. att enligt förut gällande bestämmelser lån kunnat

beviljas ej blott till sådana företag, i hvilkas planer ingått en noga

begränsad odling, utan äfven till sådana arbeten, som afsett befrämjande

af utdikningar och aftappning^!'' af sänka trakter och sjöar visserligen

till vinnande af odlingsbar mark och äng, men i hvilka ingen

särskild odling förekommit, dels ock att vid inrättandet af den nuvarande

odlingslånefonden afsigten icke varit att från möjligheten att

erhålla odlingslån utesluta några som helst företag, till hvilkas utförande

enligt äldre bestämmelser odlingslån kunnat erhållas och således ej heller

sådana företag, hvilka afsåge vinnande af odlingsbar mark och äng,

men i hvilka af en eller annan anledning någon till omedelbart utförande

afsedd odling ej inginge.

Då den nuvarande odlingslånefonden inrättades, hade uppmärksamheten

hufvudsakligen vant rigtad på den stora vinst, som skulle uppkomma,

om landets vidsträckta myr- och mossmarker blefve odlade,

men deremot syntes skilnaden mellan företag af de två olika slag,

hvarom ofvan förmälts, icke varit klart insedd eller ämnad att utgöra

gränsen mellan företag, som kunde med lån understödjas, och företag

af beskaffenhet att icke kunna erhålla dylika. Väl hade under öfverläggningarne

härom framhållits att lån endast borde utgå till det belopp,

hvartill vattenafledningskostnaden i hvarje fall uppginge och således

icke jemväl till odlingskostnaden, hvartill skälet varit att staten icke

borde genom beredande af alltför stor lätthet till erhållande af lån för

berörda ändamål inleda egare af vattenskadad mark uti vanskliga företag,

hvarför . äfven fullständig plan, upptagande särskild! kostnaderna

för torrläggningen och särskildt för odlingen borde vara uppgjord och

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51

hafva vunnit Eders Kong]. Maj:ts fastställelse före eller samtidigt med

låneunderstödets beviljande. Men, oaktadt bestämmelser i berörda afseende

intagits bland de af Riksdagen för odlingslåns erhållande bestämda

och af Eders Kongl. Maj:t. sedermera godkända vilkor, hade

man likväl under första tiden, odlingslånefonden anlitades, icke ansett

den omständigheten att särskild odling i företaget icke ingått och således

ej heller odlingsplan förekommit böra lägga hinder i vägen för

odlingslåns beviljande, endast företaget, till hvars utförande odlingslån

sökts, ansåges bereda odlingsbar mark eller öfver hufvud leda till fullständigare

afdikning och förbättrande i ekonomiskt afseende af den

jord, som af företaget berördes.

Emellertid hade, på grund deraf att bestämmelserna angående odlingslånefonden,

om de strängt efter ordalagen tolkades, ej medgåfve

beviljandet af lån till andra företag än sådana, som afsåge omedelbar

odling af mark och för hvilka odlingsplan blifvit uppgjord, från erhållande

af dylika lån efter hand uteslutits alla sådana företag, hvilka dels

afsett torrläggning eller förbättring af allenast sådan vattenskadad mark,

som förut blifvit odlad, men som icke kunnat bibehållas under bruk i

följd af ofullständig afdikning, dels jemväl omfattat till någon del sådan

mark. Härigenom hade emellertid odlingslånefonden erhållit en

mindre omfattande användning än som vid dess stiftande varit afsedd

och sålunda nyttan af densamma i väsentlig mån minskats. Vårt land

egde ännu rika tillfällen till sådana företag, som afsåge vare sig sjöars

sänkning eller utdikningar och aftappningar af sänka trakter och genom

hvilkas utförande visserligen icke genast skulle vinnas någon ny åkerjord,

men deremot åstadkommas att den omkringliggande, förut odlade,

men vattendränkta marken blefve förbättrad på samma gång ny ängsmark

vunnes, företag, hvilka ofta egde långt större ekonomiskt värde

än andra dylika, hvarigenom ny åker skulle komma att erhållas. Dylika

aftappningar för vinnande af ängs- och betesmark vore af en för

odlingens uppkomst och fortgång alldeles afgörande betydelse i de delar

af landet, hvarest rika odlingstillfällen ännu funnes, men der odlingen

icke kunde påskyndas utan att stödet af naturliga ängar bereddes. Att

underlätta tillvaratagandet och förbättrandet af dylika lägenheter vore,

enligt styrelsernas åsigt, ett statsintresse af den stora vigt, att ett underlåtande

deraf skulle i vissa landsdelar bidraga till att fördröja odlingens

framsteg. Det syntes under sådana förhållanden icke förefinnas

något giltigt skäl, hvarför icke sådana företag skulle kunna med lån

ur odlingslånefonden understödjas, ty om man äfven tillerkände ofvan åberopade

grund, hvarför icke lån från sagda fond skulle kunna beviljas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

till högre belopp än det, som motsvarade vattenafledningskostnaden, eller

att staten icke borde genom beredande af alltför stor lätthet till erhållande

af odlingslån inleda egare af vattenskadad mark uti vanskliga

företag, all den betydelse uti förevarande afseende, som densamma

verkligen egde, syntes i allt fall detta skäl icke vara tillräckligt för att

med stöd af detsamma företag, der odling icke förekomme, skulle uteslutas

från möjligheten att erhålla understöd från ifrågavarande fond,

helst genom införande af bestämmelse derom att dylikt företag endast

skulle kunna understödjas med lån motsvarande en del, t. ex. två tredjedelar

af vattenafledningskostnaden, den befarade olägenheten skulle

kunna undanrödjas.

Enligt de i sammanhang med odlingslånefondens bildande meddelade

bestämmelser skulle annuiteten å lånen utgöra tio procent, hvaraf

fem procent skulle räknas såsom ränta å det oguldna kapitalbeloppet.

Med godkännande af Riksdagens derom fattade beslut hade emellertid

genom nådiga kungörelsen den 19 maj 1885 samma annuitet blifvit

nedsatt — på sätt jag äfven ofvan anmärkt — till åtta procent, deraf såsom

ränta skulle räknas fyra och en half procent å oguldna kapitalbeloppet.

Redan vid 1889 års riksdag hade af enskild motionär väckts fråga om

att, med bibehållande af annuiteten å odlingslån till åtta procent, räntan

å desamma skulle beräknas efter fyra procent å oguldna kapitalbeloppet,

men detta förslag hade icke vunnit Riksdagens bifall. Jemväl

vid 1890 års riksdag både inom Andra Kammaren väckts två motioner

\ syfte att lindra vilkoren för odlingslån, men icke heller dessa motioner

hade blifvit af Riksdagen godkända. Skälet hvarför sagda framställningar

blifvit af såväl 1889 som 1890 årens Riksdagar afslagna

syntes hafva varit att till följd af då rådande penningeförhållanden

den ifrågasatta nedsättningen icke kunnat utan förlust för statsverket

medgifvas. Sedan den tiden torde förhållandena emellertid hafva ändrat

sig derhän att en nedsättning af räntan å odlingslån både kunde

och borde vidtagas. Med afseende å förhanden varande låga räntefot

å penningemarknaden samt deraf följande lätthet att anskaffa penningar,

syntes möjlighet förefinnas för att'' en nedsättning till fyra procent å

oguldna kapitalbeloppet nu skulle utan förlust för statsverket kunna

åstadkommas, och vore det antagligt att, derest icke räntan å odlingslån

nedsattes, fonden icke komme till den användning, som vederborde

och önskligt vore, hvilket äfven framginge deraf att densamma under

år 1894 blifvit ovanligt litet anlitad.

Jemte en räntenedsättning skulle ock kunna ifrågasättas minskning

uti den för lånen bestämda annuitet, då eljest, med bibehållande af den

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

nuvarande annuiteten, åtta procent å oguldna kapitalbeloppet, amorteringstiden

komme att förkortas; men då staten med afseende å den

odlingslån förbehållna förmånsrätt borde tillse att inteckningshafvares

säkerhet icke onödigtvis förminskades och då någon klagan öfver den

hittills bestämda amorteringstiden icke försports, hade styrelserna, funnit

sig sakna anledning föreslå någon förändring rörande annuiteten

för återbetalningen af ifrågavarande lån.

Om räntefoten för odlingslån skulle komma att nedsättas, ansage

styrelserna att denna förmån borde tillgo dokom ma saväl blifvande låntagare

som dem, hvilka redan erhållit odlingslån, men, derest förslaget

i sistberörda afseende skulle anses möta svårigheter, funne styrelserna

med hänsyn till hufvudfrågans stora vigt och betydelse dennas

framgång icke böra göras beroende af godkännandet af samma vilkor.

I detta sammanhang torde jag jemväl få inför Eders Kongl. Maj:t

anmäla en af Gefleborgs läns hushållningssällskap gjord, af Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i nämnda län med underdånig skrifvelse af

den 30 sistlidne januari öfverlemnad underdånig framställning, deri

hushållningssällskapet, under hufvudsakligt åberopande af den tryckta

ställning, hvari jordbrukaren för närvarande befunne sig, och deraf att

staten sjelf såsom låntagare kunde bereda sig billigare vilkor än som

vore gällande för erhållande af lån från odlingslånefonden, hemstält om

aflåtande till innevarande Riksdag af nådig proposition om beviljande

af sådan nedsättning i den årliga räntan å lån ur odlingslånefonden,

som nuvarande allmänna pennin geförhållanden medgåfve och som motsvarade

jordbrukarens och hans närings nuvarande tryckta läge.

öfver de sålunda gjorda framställningarna har statskontoret, till

följd af erhållna särskilda nådiga remisser, afgifvit. underdåniga utlåtanden

af den 5 och 12 nästlidne februari, och har statskontoret i

det öfver Gefleborgs läns hushållningssällskaps ofvan omförmälda hemställan

afgifna yttrande åberopat hvad statskontoret förut rörande den

begärda nedsättningen i räntan å odlingslån i sitt utlåtande öfver vägoch

vattenbyggnadsstyrelsens samt landtbruksstyrelsens framställningar

yttrat och tillstyrkt.

I sistberörda utlåtande har statskontoret anfört följande :

Hvad beträffade den af styrelserna gjorda framställning, i hvad

densamma afsåge att odlingslån skulle kunna beviljas jemväl till sadana

företag, genom hvilka icke direkt skulle vinnas ny åkerjord, så

syntes det, såvidt statskontoret vore i tillfälle att bedöma denna fråga,

som om styrelserna hade anfört goda skäl för sitt förslag till sådan

Bih. till Riktd. Prat. 1895. I Sami. 1 Afl. 42 lläft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kongl. ■■ Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

förändring i de nu gällande vilkoren för erhållande af lån från odlingslånefonden,

att denna komme till en vidsträcktare användning än bestämmelserna

för närvarande syntes medgifva; men då hvarje förändring,

som i sådant syfte vidtoges, jemväl medförde utsträckning af

den förmånsrätt, som jemlikt nådiga förordningen den 20 juli 1855

tillkomme staten för lån af ifrågavarande slag, måste det anses såsom

en pligt gent emot tredje man att staten, som i detta fall vore på

samma gång långifvare och lagstiftare, icke för sin fordran tilläde sig

förmånsrätt framför alla andra fordringsegare, med mindre den jemväl

tillsåge att ett sådant företräde egde sin förutsättning och sitt berättigande

uti grundförbättringar, hvilka ovedersägligen gifvit den af

statens fordran graverade egendomen ett så förökadt värde, att detta

fullt motsvarade gravationen. Vid bestämmande af lånebeloppet borde

alltså _ synnerlig uppmärksamhet egnas deråt att lånesumman, hvilken

icke i något fall syntes böra bestämmas till mer än två tredjedelar af

hela vattenafledningskostnaden, skulle hållas inom sådana gränser, att

efter arbetets utförande den egendom, som komme att graveras af

lånet, under alla omständigheter kunde anses hafva vunnit ett mot

gravationen svarande vederlag.

Då statskontoret alltså funnit den af styrelserna förordade utsträckning

af odlingslånefondens användning egnad att i sin mån bidraga

till vinnande af ett ändamål, som syntes på det allra närmaste

sammanhänga med det vid fondens bildande afsedda, eller att för de

enskilda jordegarne underlätta utförandet af alla sådana vattenaftappningar,

hvaraf något väsentligare gagn -vore att förvänta äfven för

det allmänna, och då det från denna synpunkt sedt syntes vara af mera

underordnad betydelse, om torrläggningen afsåge odlad eller ouppodlad

jord och om den torrlagda marken blefve förvandlad till åker eller ej,

både statskontoret ansett sig höra under ofvan angifna förutsättning

och inskränkning biträda styrelsernas hemställan i denna del.

Då statskontoret härefter öfverginge till den del af styrelsernas

framställning, som anginge nedsättning i räntefoten för lån från odlingslånefonden,

hade det synts statskontoret att till en början en kort öfversigt

af de bestämmelser, som i detta afseende vant vid olika tider

gällande, icke skulle sakna intresse. Första gången, medel till utlemnande

af så kallade vattenaftappningslån stäldes till Kongl. Maj:ts förfogande,

torde hafva varit vid 1840—1841 årens riksdag, vid hvilket

tillfälle stadgats att å lånen, hvilka borde utlemnas till sådana jordegare,

som förbunde sig att sjelfva bestrida hälften af vattenafledningskostnaden,

skulle efter fem års förlopp, sedan medlen blifvit af stats
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

verket utbetalda, erläggas 5 procent af det primitiva kapitalet årligen,

hvaraf 3 procent skulle beräknas såsom ränta å det vid hvarje liqvid återstående

kapitalet och det öfriga utgå såsom afbetalning, intilldess hela

kapitalet med ränta blifvit till fullo betaldt. Det borde dock märkas

att Kong!. Maj:t egde att anvisa en del af de till Kongl. Maj:ts disposition

stälda medlen såsom anslag utan återbetalningsskyldighet. Samma

bestämmelser hade äfven fästats vid det anslag, som af 1844—1845

årens Riksdag beviljats för ifrågavarande ändamål.

Sedan 1847—1848 årens Riksdag på grund af statsverkets ställning

afslagit gjord framställning om dylika medels anvisande, hade

rikets ständer vid 1850—1851 årens riksmöte beviljat dels 20,000 riksdaler

såsom anslag och dels 80,000 riksdaler såsom lån med bestämmelse

tillika att för lånen borde efter 5 års förlopp från slutet af det

år, hvarunder lånemedlen först utbekommits, årligen erläggas 8 procent

af hela den lyftade lånesumman, hvaraf ränta skulle godtgöras efter 2

för hundrade af obetalda kapitalbeloppet och det öfriga utgöra afbetalning

derå. Samma belopp hade beviljats af 1853—1854 årens Riksdag

under enahanda vilkor, som vid föregående riksdag blifvit faststälda;

och då 1856—1858 årens Riksdag höjt anslaget till 100,000

riksdaler riksmynt för hvartdera af åren 1858, 1859 och 1860, deraf

fyra femtedelar skulle utgå såsom lån och en femtedel såsom anslag,

hade icke heller någon förändring i lånevilkoren egt rum; men då vid

1859—1860 årens riksdag anslagsbeloppet. nedsatts till hälften eller

50,000 riksdaler riksmynt för hvartdera af åren 1861, 1862 och 1863,

hade derjemte bestämts att hela anslaget skulle utgå såsom lån mot

enahanda vilkor, som de vid 1850 års riksdag faststälda, med. undantag

deraf att ränta skulle beräknas efter 4 procent. Jemväl vid 1862

—1863 årens riksdag hade anvisats för nästa treårsperiod ett belopp

af 50,000 riksdaler riksmynt om året till vattenaftappningslån, med föreskrift

att för lånen skulle efter tre års förlopp från slutet af det, hvarunder

medlen först utbekommits, årligen erläggas 8 procent, hvaraf

ränta skulle godtgöras efter 5 procent. Dessa lånevilkor hade sedermera

upprepats vid de följande riksdagarne intill år 1880 allenast med

den förändring att från och med år 1873 bestämts att tiden för lånens

räntofrihet skulle räknas icke från slutet af det år utan från den dag,

hvarunder medlen utbekommits; men, enär skäl syntes vara för handen

att mildra betalningsvilkoren för odlingslån och derigenom söka

främja gagnoliga odlingsföretag utan att i större mån än nödigt kunde

vara betunga intressenterna i ett dylikt företag, hvilka endast småningom

af den vunna jordens afkastning kunde få sin nedlagda möda

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

och kostnad godtgjorda, hade, i anledning af en vid 1881 års riksdag

i sådant syfte väckt motion, statsutskottet hemstält att annuiteten måtte

nedsättas till 6 procent och räntefoten till 4 V2 procent, och denna hemställan

hade äfven blifvit af Riksdagen bifallen. Då fråga sedermera

uppstått om bildande af en odlingslånefond, till hvilken medel skulle

anskaffas genom upplåning af riksgäldskontoret, hade af landtbruksakademiens

förvaltningskomité gjorts den hemställan att dessa lån, hvilka

skulle få innehafvas de fem första åren utan att derunder å dem erlades

ränta eller kapitalafbetalning, skulle, efter det räntan enligt bestämd

räntefot blifvit för dessa år beräknad, från det sjette året jemte

de fem årens tillagda kapitaliserade räntor återgäldas med en annuitet

af 8 procent å hela det sålunda uppkommande lånebeloppet, deraf högst

5 procent ränta; men i den till 1883 års Riksdag aflåtna nådiga propositionen

i ämnet hade föreslagits att — på sätt jemväl väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen anmärkt — annuiteten

å lånen från den ifrågasatta odlingslånefonden måtte bestämmas till 10

procent och räntefoten till 5 procent, hvilket alltså i förhållande till då

gällande bestämmelser inneburit eu höjning af annuiteten från 6 till 10

procent och af räntefoten från 4 V2 till 5 procent, hvarjemte den medgifna

räntefriheten under 3 år förvandlats till ränteanstånd under fem

år. Riksdagen hade emellertid godkänt den nådiga propositionen i

denna del, men, efter det sedan vid 1885 års riksdag — såsom ofvannämnda

styrelser också erinrat — förslag framstälts om lindring i lånevilkoren,

hade, då staten till följd af ernådda billigare egna lånevilkor

lemnade lån till enskilda jernvägsbolag mot 4 V2 procent årlig ränta och

dertill förunnade dessa ett anstånd med räntans erläggande, som vore

vida fördelaktigare än det för odlingslånen bestämda, Riksdagen ansett

billigheten fordra att äfven räntan å odlingslånen nedsattes till 4 V2

procent, helst säkerheten för deras i sammanhang med kronouppbörden

skeende återbetalning vore otvifvelaktig, hvarföre Riksdagen, som funnit

att äfven amorteringsbeloppet kunde utan någon olägenhet för staten

men till båtnad för låntagaren nedsätttas till 3 V2 procent, beslutit att

annuiteten för lån, som efter beslutets fattande utbetaltes, skulle bestämmas

till 8 procent, deraf såsom ränta skulle räknas 41/2 procent å

oguldna kapitalbeloppet. Äfven i de sålunda faststälda lånevilkoren

hade emellertid — såsom i styrelsernas framställning äfven omnämnts

— redan tillförene förslag till lindringar icke saknats. Sålunda hade

såväl vid 1889 som 1890 årens riksdagar motioner väckts om räntans

nedsättning till 4 procent, hvarjemte vid den senare yrkats att lånen

skulle vara räntefria de tre första åren; och uti en till Eders Kongl.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

Maj:t in gifven underdånig ansökning hade svenska mosskulturföreningen

anhållit om en liknande nedsättning i räntefoten för odlingslån.

Alla dessa framställningar hade dock icke föranledt någon räntenedsättning,

hufvudsakligen af skäl: att den ränta,. riksgäldskontor^, i

allmänhet måste beräkna å de för utlåningens bestridande till statskontoret

öfverlemnade medel, uppginge till 4 procent; att jemväl öfriga till

fonden inflytande medel syntes böra lemna en ränteinkomst ej understigande

4 procent; att till följd af det ränteanstand under fem år, som

låntagare åtnjöte, och då det icke kunde undvikas att a fonden innestode

oförräntade behållningar, det vore nödigt att fonden erhölle något

högre ränta än den fonden sjelf hade att erlägga; samt att den

låga allmänna räntefoten icke vunnit den stadga, att derpå kunde grundas

beslut om räntenedsättning å dessa lån, för hvilka i. allt fall till

följd af ofvannämnda ränteanstånd räntan icke uppginge till den före
skrifna

eller 4 V2 procent. _ .

Sedan nyssnämnda framställningar om räntenedsättning förelegat

till pröfning, hade den låga räntefoten på allmänna penningemarknaden

i det hela taget fortfarit, om än tidtals tendens till stegring icke helt

och hållet saknats; och lån mot säkerhet af första inteckning i fast

egendom, vare sig denna vore belägen i stad eller på landet, torde numera

i de flesta fall kunna utan svårighet erhållas mot ränta af 4 procent.

Vid sådant förhållande kunde anspraket, på nedsättning af räntan

å odlingslånen, hvilka, sedan de blifvit, genom laga kraft egande utslag

bundna vid den ansvarsskyldiga jorden, åtnjöte bättre förmånsrätt

än någon inteckningshafvare för sin fordran kunde bereda sig, ingalunda

anses obefogadt; och, derest odlingslånefonden skulle komma att

motsvara sin bestämmelse, syntes derför, såvidt sådant vore^ möjligt,

någon åtgärd böra vidtagas, hvarigenom räntefoten å dessa lån måtte

komma att mera lämpas efter sålunda förändrade förhållanden.

Om statskontoret alltså ansåge en räntenedsättning vara af förhållandena

påkallad, återstode det att tillse, om och i hvad mån en

nedsättning kunde ske utan förlust för statsverket.

Enligt nu gällande bestämmelser bestriddes utlåningen från odlingslånefonden

dels med inflytande annuitet^ k utlemnade lån och dels af

medel, som riksgäld skontoret, efter upplåning i man af behof, tillhandahölle

statskontoret. De utlånta medlen utgjorde enligt 1893 års räken
-

skaper eller de senast för fonden fullt afslutade:

å äldre odlingslånefonden....................................

och å nya » ....................................

kronor 2,836,394: 85

» 4,925,318: 18

eller tillsammans kronor 7,761,713: 03.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

På grund af nådigt bemyndigande hade statskontoret till bestridande

af de å nya odlingslånefonden gjorda anvisningar tid efter annan

från riksgäldskontoret erhållit erforderliga fyllnadsbelopp, hvilka vid

1894 års slut uppgått till sammanlagdt 4,282,270 kronor 16,. öre. Å

detta skuldbelopp både fonden att godtgöra ränta, som blifvitt af riksgäldskontoret

bestämd till 4 procent för 3,556,764 kronor 32 öre och

till 33/4 procent för återstående 725,505 kronor 84 öre. Den lägre

räntan erlades för de fyllnadssummor, som af Statskontoret lyftats under

åren 1890 och 1891, hvaremot ränta efter 4 procent skulle erläggas

för de belopp, som lyftats före och efter nämnda tid. Såsom framginge

af den ofvan intagna allmänna redogörelsen för lånevilkoren beträffande

vattenaftappnings- och odlingslån, hade under tiden närmast före

tillämpningen af bestämmelserna rörande den nya odlingslånefonden

låntagaren jemväl att erlägga ränta efter 472 procent, men hade då

åtnjutit tre års räntefrihet. Vid jemförelse mellan denna räntefrihet,

a. ena sidan, och det ränteanstånd under fem år, som numera finge åtnjutas,

å den andra, hade det, i båda fallen under förutsättning att hela

lånesumman finge på en gång lyftas, enligt uträkning, som statskontoret

låtit af sakkunnig person verkställas, visat sig att, då den förra af

dessa förmåner beredde låntagaren en fördel, motsvarande en effektiv

ränta af 3,64 procent, kunde den senare anses motsvara en effektiv ränta

af 4,37 procent och alltså icke betraktas såsom så särdeles afsevärd.

Skulle nu, på sätt styrelserna hemstält, räntefoten nedsättas till

4 procent, komme denna förändring att under ofvannämnda förutsättning

tillskynda låntagaren en nedsättning i effektiva räntan från nuvarande

4,?7 till 3,88 procent, hvilken senare räntefot understege den,

efter hvilken statskontoret hade att erlägga ränta till riksgäldskontoret

för större delen af sin skuld. Derest odlingslånefonden vore hänvisad

uteslutande till de från riksgäldskontoret försträckta medlem vore det

alltså icke möjligt att utan en direkt förlust, hvilken skulle blifva så

mycket . större som det icke kunde undvikas att dylika .medel tidtals

måste ligga hos statskontoret räntelösa, utlemna lånen till eu nominel

ränta af 4 procent; men, då vid det förhållande att beviljade lån endast

finge efter hand och i mån af arbetets fortgång lyftas samt, såvida ej

med afseende å särskilda förhållanden annorlunda i nåder förordnades,

någon del af lånet skulle innestå intill dess arbetet vore afsynadt och

godkändt, den effektiva räntan i verkligheten blefve något högre än

den under . ofvan omförmälda förutsättning beräknade, och då, såsom

redan blifvit erinradt, odlingslånefonden egde egna medel till ej obetydliga

belopp, vid hvilkas förnyade utlåning fonden under nuvarande

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

låga räntesatser och när det gälde en så vigtig fråga som upprätthållandet

af döndens ändamål, syntes kunna och höra åtnöjas med något

lägre ränta än hittills, ansåge sig statskontoret på grund häraf och med

afseende jemväl derå att riksgäldskontoret måhända kunde blifva i tillfälle

att ''för blifvande försträckningar ånyo i någon mån nedsätta räntan,

icke kunna annat än-tillstyrka en nedsättning af räntan å odlingslån

från 4Vi till 4 procent. ''’>• - ''1 ‘ •;

Styrelserna hade ifrågasatt att en sådan räntenedsättning skulle

ega rum icke allenast för lån, som utbetaltes efter det beslut om räntenedsättningen

blifvit fattadt, utan äfven för redan utgifna lån. Härvid

ansåge sig statskontoret, hvad anginge de lån, som blifvit å vederbörande

hemman fördelade, höra fästa Eders Kongl. Maj :ts nådiga uppmärksamhet

derå, att denna fördelning vore faststäld genom utslag, i

enlighet med hvilka och i den mån de vunnit laga kraft den summa,

som till låneandelens och den utfästa räntans liqviderande årligen skulle

af hvarje hemman erläggas, blifvit från och med det år, då betalningsskyldigheten

vidtagit, under särskild rubrik, med utsättande af det sista

året, då betalningen skulle utgå, såsom ett hemmanet under sålunda

bestämdt antal år åliggande allmänt onus i jordeboken antecknad. En

förändring i de redan för hvarje hemman eller hemmansdel bestämda

skuldbelopp förutsatte förnyade uträkningar för hvarje lån och derpå

grundad ny fördelning, hvilken, först sedan innehafvare af de betalningsskyldigä

hemmanen satts i tillfälle att deröfver yttra sig, torde

kunna genom utslag fastställas och i jordeböckerna antecknas; och då

antalet af de hemman eller hemmansdelar, hvilka hade att ansvara för

återbetalningen'' af odlingslån, vore att räkna i tusental, skulle förändringen

kräfva ett arbete af så betydande omfattning, att. detsamma,

åtminstone delvis, icke kunde verkställas utan vidtagande af särskilda

anordningar derför. Af sådan anledning och enär någon räntenedsättning

för de lån, å hvilka åtnjutits räntefrihet, med hänsyn dertill att,

enligt hvad ofvan förmälts, den effektiva räntan å desamma redan nu

understege 4 procent, icke kunde vara af behofvet påkallad, ansåge sig

statskontoret så mycket mindre kunna förorda räntenedsättningens

tillämpning å nu omförmälda lån, som det enligt gällande författning i

ämnet stode öppet för hvarje deltagare i sådant lån att sex månader

efter gjord uppsägning inbetala sin låneandel, ett tillfälle, hvaraf åtskilliga

personer, i synnerhet på senare tid, begagnat sig.

"Att, b händelse beslut om räntans nedsättning nu blefve fattadt,

gifva åt denna nedsättning alldeles samma inskränkning, som stadgades

vid den af 1885 års Riksdag medgifua nedsättningen från 5 till 4Vz

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 51.

procent, i hvilket fall den endast skulle tillämpas å de lån, som efter

beslutets fattande utbetaltes, syntes dock icke vara af nöden. Då så

många låntagare som möjligt torde böra beredas förmånen af en räntenedsättning,

hemstälde statskontoret att ofvan föreslagna nedsättning i

räntan måtte vinna tillämpning ej allenast för de lån, som komme att

utlemnas efter det beslut om räntenedsättningen blefve fattadt, utan

äfven för de före nämnda tidpunkt delvis eller i sin helhet utgifna lån,

angående hvilkas fördelning på vederbörande hemman och anteckning

i jordaboken utslag då ej meddelats.

Vidare ville statskontoret tillkännagifva att statskontoret, i likhet

med styrelserna och på de af dem anförda skäl, ansåge ett eventuelt

beslut om räntans nedsättning till 4 procent, hvarigenom lånens amorteringstid

komme att nedgå från 19 till 18 år, icke utgöra anledning

till minskning i annuiteten, hvilken alltså fortfarande torde böra förblifva

8 procent.

Till sist har statskontoret uti sitt nu ifrågavarande utlåtande

anfört:

Såväl nu som i allmänhet vid de tillfällen, då förslag framkommit

om lindring i vilkoren för odlingslån, hade såsom stöd för ett dylikt

yrkande ej utan skäl framhållits den ypperliga förmånsrätt, som vore

förenad med detta slag af penningeförsträckning. Omständigheter kunde

dock inträffa och hade äfven inträffat, hvilka gjorde denna förmånsrätt

illusorisk; och då statskontoret nu, med hänsyn till denna förmånsrätt,

tillstyrkt räntans nedsättning å odlingslån, hade statskontoret derför

ansett sig manadt att med begagnande af det tillfälle, som sålunda

erbjudits, fästa Eders Kongl. Majrts uppmärksamhet å vigten deraf att

någon åtgärd blefve vidtagen, hvarigenom mera trygghet än hittills

vunnes att ifrågavarande slags lån verkligen också komme i åtnjutande

af den för dem afsedda förmånsrätten. Det hade nemligen inträffat, i

synnerhet då fråga varit om företag af större utsträckning, för hvilkas

utförande lån beviljats från odlingslånefonden, antingen att ett företag

icke kunnat bringas till slut eller ock att dess utförande under lång tid

fördröjts till följd deraf att efter arbetets påbörjande tvist uppstått

rörande rättigheten till det planlagda arbetets verkställande. I begge

fallen kunde förlust för odlingslånefonden lätt inträffa, derest de personer,

som ansvarade för lånens återbetalning, råkade på obestånd.

Då det emellertid syntes vara en icke obillig fordran å statens

sida att vederbörande, som önskade erhålla statens understöd för vattenafledning

och afdikning, dessförinnan ådagalade att laga hinder för

arbetets utförande icke förefunnes, hvarigenom skulle vinnas större

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

sannolikhet för ernående af den förmånsrätt, som borde tillkomma lån

af ifrågavarande slag, hade statskontoret ansett sig böra till Eders

Kongl. Maj:ts nådiga pröfning hemställa frågan, huruvida icke till de

i mom. 1 af nådiga kungörelsen den 27 april 1888 intagna vilkor för

odlingslåns erhållande lämpligen borde läggas en bestämmelse derom

att lånesökande skulle styrka att laga hinder för det ifrågakommande

arbetets utförande icke mötte. Om också i något fall härigenom skulle

förorsakas uppskof med lånets beviljande, skulle, enligt statskontorets

åsigt,,, denna olägenhet helt visst i de flesta fall vara af ringa betydelse,

jemförd med de förluster, som kunde tillskyndas såväl staten

som enskilde personer derigenom att penningar komme att nedläggas

på företag, som antingen aldrig eller i bästa fall efter långvariga rättegångar

kunde vinna sin slutliga fullbordan.

Slutligen har genom nådig remiss tillfälle äfven lemnats fullmäktige

i riksgäldskontoret att i ärendet afgifva yttrande, och hafva bemälde

fullmäktige uti den 14 innevarande mars afgifvet underdånigt

utlåtande, med vitsordande af rigtigheten ej mindre af den utaf statskontoret

lemnade uppgift om storleken af det belopp, som af riksgäldskontoret

tillhandahållits statskontoret för fyllande af odlingslånefondens

medelsbehof, än äfven af de räntesatser, som, enligt hvad statskontoret

förmält, å berörda belopp fått från nämnda fond godtgöras, vidare anfört

att anledningen dertill att räntan, på sätt statskontoret upplyst,

å en del af det utaf riksgäldskontoret förskjutna belopp kunnat sänkas

under 4 procent vore att söka deri att samma del, som utgjorde summan

af de under åren 1890 och 1891 från riksgäldskontoret till fonden

aflemnade medel, anskaffats genom försäljning af 3,6 procent obligationer,

hvaraf under åren 1889 och 1890 afyttrats några större partier

till parikurs och deröfver.

Vid bestämmandet af den ränta, som borde till riksgäldskontoret

inbetalas för de till fonden försträckta medlen, hade fullmäktige icke

kunnat undgå att fästa afseende dels vid det pris, hvartill de för anskaffande

af dessa medel afyttrade obligationer kunnat försäljas, dels

ock vid det förhållande att riksgäldskontoret, som måste anskaffa medlen

till den tid, de kunde reqvireras, i regeln finge vidkännas ränto förlust

derigenom att medlen icke uttoges förrän senare och under tiden innestode

i riksgäldskontoret i allmänhet utan ränta.

Då emellertid under år 1894 riksgäldskontorets 3,6 procent obligationer

kunnat försäljas till pari och något deröfver, hade fullmäktige å

ett i det belopp af 3,556,764 kronor 32 öre, hvarå fonden hade att

erlägga 4 procent ränta, ingående belopp af 500,000 kronor, som öfverst/».

till Rifad. Prat. 1855. 1 Sami. 1 Åfd. 42 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

lemnats den 31 december nästlidne år, beslutat ''nedsätta räntan till 3%

procent äfvensom fastställa samma räntefot för de belopp, som kunde

komma att under innevarande år öfverlemnas till statskontoret för fondens

räkning. Med afseende åter å de belopp, som kunde blifva öfverlemnade

år 1896 och derefter, vore fullmäktige naturligen för närvarande

icke i stånd att yttra sig om den ränta, som å dem erfordrades

för att riksgäldskontoret skulle erhålla godtgörelse för sin ränteutgift

för desamma; och ansåge sig fullmäktige knappast behöfva fästa uppmärksamheten

derå att, om vid nu skeende obligationsförsäljningar

medel för odlingslånefondens räkning kunde anskaffas till lägre ränta

än förut, sådant likväl icke kunde verka till minskning i den ränta,

som borde riksgäldskontoret godtgöras å de belopp, som redan blifvit

af kontoret till fonden förskjutna, • H;

Såväl af de öfverläggningar, som vid 1883 års riksdag föregingo

beslutet om upprättande af en odlingslånefond, som äfven af de utaf

Riksdagen antagna och af Eders Kongl. Maj:t godkända vilkor för erhållande

af lån från nämnda fond, lärer det, så vidt jag kan finna,

framgå att meningen med fondens bildande varit den att från densamma

skulle utgå lån allenast till med nyodling förenade företag och

att sålunda någon vidsträcktare användning af fonden än den, som för

närvarande tillämpas, egentligen icke afsetts.

För bedömande af frågan, huruvida det dock vore lämpligt att, på

sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen i förevarande

ärende hemstält, från odlingslånefonden kunde erhållas lån för

utförande jemväl af andra företag än de ofvan omförmälda, torde det

vara af vigt att tillse, i hvad mån fonden blifvit efter dess bildande af

lånesökande begagnad. Af från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen mig

lemnade uppgifter i detta hänseende visar det sig att, efter frånräknande

af de lånesummor, som väl beviljats men sedermera till följd

deraf att företag ej kommit till stånd icke utbetalats, från odlingslånefonden

utgått låneunderstöd till nedannämnda belopp under följande år:

år 1884 .................................................. kr. 115,400: —

> 1885 .............................................. » 916,300: —

» 1886 .............................................;.....t. » 895,930: —

» 1887 .................................... » 931,180: —

» 1888 .........................................» 726,200: —

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

år 1889 ...... kr. 612,500: —

J> 1890 d 322,560: —

» 1891 .............................. » 663,300: —

» 1892 ................................................... » 676,800: —

» 1893 .................................................... » 900,070: —

» 1894 ......u............................................. » 455,300: —

Af denna redogörelse framgår att fonden i allmänhet icke anlitats

i så stor omfattning, som i betraktande af det med dess bildande afsedda

ändamål att höja landets kultur varit, önskligt. Då emellertid den

af styrelserna nu föreslagna vidsträcktare användning af fonden, hvaremot

statskontoret för sin del ej heller haft något att invända, synes

mig på det närmaste sammanhänga med nyssnämnda ändamål, på samma

gång den tvifvelsutan kommer att gifva anledning till fyrfaldiga för

landets intensiva jordbruk gagneliga företag, tvekar jag icke att biträda

hvad styrelserna uti sagda hänseende hemstält, dock med vissa

inskränkningar. Det synes mig nemligen till en början vara utan praktisk

betydelse att, såsom styrelserna föreslagit, låneunderstöd skulle

kunna beviljas till företag, som afse allenast vinnande af »betesmark»,

hvadan dylika företag icke torde böra ingå bland dem, som kunna med

lån understödjas. Då vidare genom beviljande af lån till företag, vid

hvilka endast vattenaftappning förekommer och der förty marken i fråga

ick» genast efter företagets afsilande kan erhålla det ökade värde, som

af eu genomförd odling måste antagas blifva eu följd, tredje mans rätt

skulle kunna blifva lidande på grund af den förmånsrätt, staten såsom

långifvare jemväl vid ett sådant företag skulle erhålla, torde det böra

bestämmas dels att, på sätt styrelserna hemstält och statskontoret ansett

nödigt, lånesumman uti ifrågavarande fall icke må utgå med högre belopp

än två tredjedelar af kostnaden för vattenafledningen, afdikningen,

der sådan ifrågakommer, deri inbegripen, dels ock att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt landtbruksstyrelsen höra vitsorda att jordförbättringens

värde kan antagas minst motsvara låneunderstödets belopp,

ökadt med hälften deraf.

Lika med statskontoret anser jag vidare att bland de allmänna vildren

för erhållande af lån från odlingslånefonden bör intagas en beetammelse^.

till förekommande deraf att den staten för nämnda lån tillagda

förmånsrätt i vissa fall kan blifva mera eller mindre illusorisk. Det

bär icke så sällan inträffat att, innan utslag om beviljadt Iåns fördelning

på vederbörande hemman meddelats och statens förmånsrätt sålunda

blifvit effektiv, vattenafledningsföretag, till hvilkas utförande lån beviljats

från odlingslånefonden, kunnat under långa tider uppehållas genom

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

uppkommande rättstvister eller af andra laga hinder. För att undgå

de olägenheter och förluster, som dylika omständigheter kunna medföra,

anser jag att bland lånevilkoren lämpligen bör inflyta ett stadgande

derom att lån från odlingslånefonden ej må beviljas med mindre vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen vitsorda att, så

vidt de kunna finna, laga hinder mot företagets utförande ej förefinnes.

Det skulle sålunda komma att åligga styrelserna, bland annat, att tillse

att i de fall, då tillstånd från det allmännas sida erfordras för ett

företags utförande, sådant tillstånd erhållits, att vederbörligt antal jordegare,

vid fråga om sänkning eller uttappning af sjö, förenat sig om

företaget, och så vidare.

Slutligen finner jag, i betraktande af hvad till stöd för de om

nedsättning af räntan å odlingslån gjorda framställningarne anförts

äfvensom af hvad statskontoret och fullmäktige i riksgäldskontoret derutinnan

hemstält och upplyst, hinder numera icke böra möta för en

dylik nedsättning från 4''Va procent till 4 procent för lån, som hädanefter

utgifvas. I likhet med statskontoret tillstyrker jag äfven att

denna räntenedsättning må tillämpas jemväl på sådana förut beviljade

lån, angående hvilkas fördelning på vederbörande hemman och anteckning

i jordeboken utslag icke meddelats. Någon nedsättning uti annuiteten

å ifrågavarande lån torde deremot icke böra ifrågakomma, så

mycket mindre som någon framställning i sådant syfte icke blifvit hos

Eders Kongl. Maj:t gjord.

Sedan departementschefen härefter anmält att han, under förutsättning

att hvad af honom blifvit yttradt och liemstäldt vunne nådigt

godkännande, uppsatt förslag till den proposition i ämnet, som ipådant

fall borde till Riksdagen aflåtas, blef nu nämnda förslag af departementschefen

uppläst; hvarefter departementschefen hemstälde om förslagets

gillande. >

Hvad -departementschefen sålunda hemstält, deruti

Statsrådets öfrige ledamöter instämde, behagade Hans

Maj:t Konungen i nåder gilla samt befalde att nådig

proposition i enlighet härmed skulle till Riksdagen

aflåtas af lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ex protocoijo:

Pehr Thyselius.'',.

v.

\

- -„-.—-—•—-• \

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1895.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.