Sök i Ratio Lex

Kongi. Maj ds Nåd. Proposition N:o 18

1896-01-24 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1896:18, Kongi. Maj ds Nåd. Proposition N:o 18

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongi. Maj ds Nåd. Proposition N:o 18.

1

N:o 18.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående upplåtelse

af jord till tvångsarbetsanstalten å Svartsjö; gif ven Stockholms

slott den 24 januari 1896.

Under åberopande af bilagda protokoll öfver justitiedepartementsärenden

vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att medgifva,

att från Svartsjö kungsladugård i Sånga socken och Färentuna härad

må från den 14 mars 1897 afskiljas och till tvångsarbetsanstalten å Svartsjö

upplåtas de i fångvårdsstyrelsens framställningar af den 5 mars och

den 26 november 1895 angifna områden, i areal innehållande, enligt

domänstyrelsens upplysning, det förra 37 har 9,7 ar, deraf 12 har 96,4 ar

åker, 9 har 79,7 ar äng och 14 har 33,6 ar afrösningsjord och det senare

86 ar, äfvensom de å dessa områden befintliga, kronan tillhöriga byggnader,

under vilkor att det kungsladugården nu åsätta mantal i laga ordning

fördelas mellan den jord, som tvångsarbetsanstalten å Svartsjö efter

upplåtelsen kommer att innehafva, och den återstående under domänstyrelsens

förvaltning bibehållna jorden, samt att nuvarande vägen till

brygga och lastplats i närheten af Fiskarstugan, der den kommer att

ligga inom anstaltens område, fortfarande bibehålies till fritt begagnande

af kungsladugårdens arrendator och å kungsladugårdens egor boende personer

äfvensom underhålles af anstalten, så länge anstalten begagnar nämnda

brygga och lastplats för sina behof.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Aug. östergren.

Bill. till llilcsil. Prat. 189U. 1 Sami. 1 Afd. 11 imf t. (N-.is 18, 19.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj it Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 24 januari 1896,

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr jninistern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet, anförde

departementschefen statsrådet Östergren:

I underdånig skrifvelse den 19 september 1894 har fångvårdsstyrelsen

gjort framställning derom, att det till tvångsarbetsanstalten å Svartsjö nu

upplåtna område måtte varda utvidgadt.

I detta hänseende har fångvårdsstyrelsen hufvudsakligen anfört, att

Svartsjö kungsladugårds kring tvångsarbetsanstalten liggande egor sträckte

sig så nära inpå anstalten, att å dessa egor vid gränsen mot anstalten

befintliga, till kungsladugården hörande lägenheter äfvensom enskilda byggnader,

som efter öfverenskommelse med den nuvarande kungsladugårdsarrendatorn

der uppförts, läge i anstaltens omedelbara närhet, hvadan det

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kong!. Muj:ts Nåd. Proposition N:o IS. 3

cj varit möjligt för anstalten att skydda sig för obehag och menligt inflytande

från befolkningen å berörda del af kungsladugårdens egor. Eu

annan olägenhet vore, att mark, som erfordrades för de vid anstalten

jemlikt nådiga brefvet den 14 augusti 1891 anordnade stenliuggeriarbetena,

äfvensom för den genom nådiga brefvet den 17 november 1893 medgifna

kanal i viken fram till anstalten, lydde under kungsladugården. Genom

förstnämnda nådiga bref vore i fråga om stenliuggeriarbetena bland annat

förordnadt, att anstalten egde att bryta och tillgodogöra sig sten ur de å

kungsladugårdens egor befintliga bergen samt taga väg till såväl nämnda

berg som landstigningsplatsen vid Fiskartorpet, äfvensom att nuvarande

arrendatorn af kungsladugården A. Widegren skulle för skada och intrång,

som kunde honom i hans berörda egenskap genom stenliuggeriarbetena

tillskyndas, af fångvården erhålla ersättning, som bestämdes af en, på sätt

i det nådiga brefvet närmare angåfves, tillsatt kompromiss af 3 personer;

och hvad anginge kanaliseringen af viken nedanför anstalten hade i nådiga

brefvet den 17 november 1893 föreskrifvits, att för bestämmande af ersättning

till Widegren för skada, som genom uppläggande af jord in. m.

på kungsladugårdens mark eller på annat sätt kunde genom kanalens

uppmuddring för honom uppkomma, det till kungsladugården hörande

område, som af företaget lomme att beröras, skulle synas och värderas

genom en i enlighet med bestämmelserna i nådiga brefvet den 14 augusti

1891 tillsatt kompromiss. Genom hvad sålunda förordnats vore, så godt

förhållandena för närvarande medgåfve, sörj dt derför, att nödig tillgång

till mark för stenliuggeriarbetena och för uppmuddringen af kanalen icke

skulle saknas. Men då det icke vore möjligt att på förhand till alla delar

bestämma den mark, som komine att erfordras för utvidgningar eller

möjliga förändringar i de vid anstalten anordnade stenliuggeriarbetena,

och då i fråga om nämnda kanal tillgång jemväl måste beredas till nödig

mark för de arbeten, som i framtiden gång efter annan blefve erforderliga

för kanalens underhåll, kunde vid sålunda förekommande upprepade behof

af mark för berörda ändamål det vara fara för anstalten, att dess intresse

skulle blifva lidande genom den omgång och de hinder för behofvens

snara tillgodoseende, som måste blifva en följd deraf, att marken icke

stode till anstaltens direkta disposition. Likaledes måste vid ofvan angifna

användning för fångvårdens räkning åt mark, som lydde icke under

fångvårdsstyrelsens utan under annat verks vård, det ligga nära till hands,

att svårigheter och förvecklingar deraf kunde uppkomma med hänsyn

jemväl till markens förvaltning. Slutligen borde bemärkas, att fångvården

under nu rådande förhållanden, förutom de skadeersättningar, som skulle

betalas till kungsladugårdens arrendator, äfven måste genom nödvändig
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

heten att gång efter annan anlita kompromiss härför vidkännas upprepade

kostnader, hvilka stundom, i synnerhet då, såsom nu vore fallet, kompromissarierna

vore boende på något längre afstånd från anstalten, kunde

blifva väl höga i förhållande till betydenheten af den skada, för hvars

uppskattande kompromissen måste sammanträda.

Styrelsen, som hade sig bekant, att nu gällande arrendekontrakt angående

kungsladugården ginge till ända i mars månad 1897, hemstälde

förty, o att i sammanhang med förestående ny utarrendering af kungsladugården

sådan utvidgning måtte beredas i tvångsarbetsanstaltens område,

att ofvan angifna olägenheter derigenom kunde undvikas. I sådant

hänseende ville styrelsen uttala sig derför, att af kungsladugårdens egor,

sådana de vore angifna å en af förste landtmätaren i Stockholms län

Thure Essén år 1893 upprättad, i länets landtmäterikontor förvarad karta

öfver inegorna till nämnda domän, de å ett bilagdt utdrag af samma karta

med grön färg utmärkta delar, hvilka i en efter beskrifningen till Essens

karta gjord förteckning vore uppräknade, måtte afskiljas från kungsladugården

och läggas till anstalten. Härigenom skulle anstaltens mark, hvilken

å Esséns karta vore betecknad såsom Svartsjö slotts område, komma att

ökas dels åt öster med de smärre delar af kungsladugårdens egor, som

läge emellan anstaltens nuvarande område och en öster derom löpande

väg, och dels norrut med den till stor del af vassland och sumpig äng

bestående mark, som gränsade intill förenämnda kanal, och hvarå vägar

för transport af sten vore anordnade, samt vidare med den utmed sjön

och vägen till Fiskartorpet belägna skogsbacke, hvarest sten för anstaltens

räkning nu brötes, hvarjemte, för beredande af sommarbete åt anstaltens

dragare, till densamma skulle läggas den s. k. Hästhagen österut från

anstalten. Hela arealen af den sålunda ifrågasatta egotillökningen utgjorde

enligt en efter beskrifningen till Esséns karta gjord uträkning omkring

6,270 ar, deraf ^omkring 1,367 ar åker, 989 ar äng och 3,914 ar afrösningsjord.

Spridda å detta område läge samtliga de lägenheter, från hvilka

störande inflytelser för anstalten kunde vara att befara. Förutom två

enskilda byggnader å marken mellan slottsträdgården och Hästhagen vore

der belägna torpen Björndal och Björnnäset samt en mindre lägenhet

vester om Björnnäset vid vägen till Fiskarudden. Kronans hus å berörda

torp och lägenhet befunne sig i mer eller mindre förfallet skick, men

torde dock till förekommande deraf, att husen flyttades öfver inom gränsen

af kungsladugårdens egor och der upplätes åt folk, som kunde blifva

till obehag för anstalten, jemte marken höra öfverlemnas åt anstalten, helst

en del af husen kunde med användande af det dugliga virket från de

öfriga sättas i stånd att blifva till nytta för fångvårdens räkning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 18.

Utom det ofvan angifna hufvudsakliga syftemålet med förvärfvandet

för anstalten af berörda mark, skulle genom den föreslagna egotillökningen

jemväl vinnas, att anstalten i sammanhang med skötseln af den tillagda

jorden kunde bruka sin redan nu innehafvande jord på lämpligare och

fördelaktigare sätt än nu vore möjligt, äfvensom tillfälle skulle beredas för

anstalten att lemna dertill passande fångar någon sysselsättning med jordbruksarbeten.

För det ökade jordbruket skulle förutom de två hästar,

som nu hölles vid anstalten, erfordras ytterligare endast ett par oxar.

Under förutsättning att jemte marken kronans derå befintliga hus tillfölle

anstalten skulle, utöfver de uthus, som redan nu vore för anstalten erforderliga,

något nytt dylikt icke behöfva byggas.

I sammanhang med det sålunda framlagda förslaget ansåge sig styrelsen

böra meddela, att fångvården hittills af kompromiss ålagts att till

arrendatorn Widegren betala: dels årligen under återstående arrendetiden

257 kronor 19 öre för skada och intrång genom stenhuggeriarbetena och

kanalmuddringen samt för begagnandet af vägen till den s. k. Fiskarudden

och af dervarande brygga, äfvensom ersättning efter 50 öre per ar för

sådan mark invid kanalen, som för ett eller annat ändamål kunde komma

att ytterligare disponeras för muddringens utförande, och dels i ett för

allt 302 kronor 79 öre för genom stenhuggeriarbetena under år 1892

inistad skörd samt 250 kronor för intrång, som Widegren genom lossning

af mudder måste vidkännas vid begagnandet af ett honom tillhörigt badhus,

äfvensom ytterligare, för den händelse muddrets aflastning skulle

komma att utsträckas inom visst afstånd från badhuset, ersättning med

500 kronor för dettas flyttning till annan plats.

Styrelsen har alltså hemstält att i sammanhang med förestående ny

utarrendering af Svartsjö kungsladugård vissa å Inlagd! karteutdrag med

gröu färg utmärkta och i jemväl bifogad förteckning uppräknade egor

måtte varda från kungsladugården afskilda och jemte kronans derå befintliga

Iris öfverlemnade till tvångsarbetsanstalten å Svartsjö.

Öfver denna framställning har domänstyrelsen afgifvit underdånigt utlåtande,

dervid domänstyrelsen öfverlemnat dels yttrande af domänintendenten

i länet, hvilken med hänsyn till vissa af honom anförda förhållanden

ansett lämpligt, att en afsöndring till förmån för tvångsarbetsanstalten

skedde, men att området för denna afsöndring borde inskränkas till vissa

af honom angifna egofigurer om tillsammans 13 har 80,oo ar, dels yttrande

af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län, hvilken myndighet

ansett det icke tillkomma sig att yttra sig öfver storleken af det

område, som för tvångsarbetsanstalten kunde vara behöflig!, hvadan Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke kunde utlåta sig öfver, än mindre

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

instämma i domänintendentens förslag om inskränkning i det af fångvårdsstyrelsen

begärda området; och har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i öfrigt anmärkt bland annat, att, derest ett så betydligt och med hänsyn

till egornas beskaffenhet för kungsladugården så värdefullt område, som

det föreslagna, skulle frånskiljas kungsladugården, densamma derigenom

komme att tillskyndas stora olägenheter och en afsevärd förminskning i

värde; att derför, om framställningen vunne godkännande, med skäl kunde

ifragasättas, huruvida lämpligt vore att såsom domän bibehålla kungsladugården,

hvilken, redan nu svår att med fördel sköta för en arrendator,

skulle än mera blifva det efter minskning af den för närvarande otillräckliga

betesmarken och skogstillgången samt efter frånskiljande af flere närbelägna

torp samt med alltför långa afstånd till flere''af de qvarståendc

torpen; att deremot egendomens läge kunde göra densamma lämplig för

industriella anläggningar, uppförande af sommarbostäder, inrättande af

handelsträdgårdar m. in. dylikt, om den finge i sin helhet försäljas eller

styckas; samt att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande på grund häraf

ansåge, att åtgärder borde vidtagas för egendomens försäljning i dess helhet

eller efter en uppgjord styckningsplan.

För egen del har domänstyrelsen meddelat: att enligt instrumentet

öfver en å Svartsjö kungsladugård om 101/2 mantal samt lägenheten

Hästbryggan med Färjestaden i Sånga socken och Färentuna härad för

egendomens förnyade utarrendering från den 14 mars 1897 verkstäld

arrendeuppskattning, egendomen vore belägen 19 kilometer från Drottningholm

och egde invid Mälaren två lastbryggor, den ena icke långt från

mangården vid Hillersjöviken och den andra vid lägenheten Färjestaden;

att inegorna vid kungsladugården innehölle eu areal af 395 har 83,6 ar,

hvaraf 316 har 79,9 ar åker, tomter och trädgård, 77 har 76,4 ar äng och

1 har 27,3 ar odlingsmark, hvartill komme egor till Färjestaden 2 har 69

ar och till Hästbryggan 37,8 ar; att till egendomen dessutom hörde skogsoch

hagmark med derinom belägna impedimenter, hvilka områdens sammanlagda

areal kunde beräknas till omkring 300 har; att skogsafkastningen

icke fylde egendomens husbehof; att till egendomen hörde 7 torp, hvaraf

utginge afgäld i penningar, och 15 torp, hvaraf dagsverken utgjordes till

hufvudgården; att taxeringsvärdet för hufvudgården utgjorde 170,000 kronor

och för lägenheten Hästbryggan 700 kronor; att arrendevärdet beräknats

till 7,300 kronor, deraf för lägenheten Hästbryggan med Färjestaden 75

kronor; samt att, enär 3 mindre å den fångvårdsstyrelsens framställning

bilagda karta upptagna egofigurer icke blifvit i den bifogade egobeskrifningen

beräknade, arealen af den mark, som vore ifrågasatt att afsöndras,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

rätteligen utgjorde 62 har 93,7 ar, deraf 13 har 72,3 ar åker, 9 har 88,7

ar äng och 39 har 32,7 ar afrösningsjord.

Vidare har domänstyrelsen anfört, att det icke tillkomme styrelsen

att ingå i bedömande af huru stort eller hvilket egoområde, som för

tvångsarbetsanstalten kunde vara erforderligt, men att styrelsen med afseende

å kungsladugårdens framtida utarrendering ansåge sig böra uttala

önskvärdheten deraf, att icke mera särskildt af torpjorden och skogs- och

betesmarken från kungsladugården afsöndrades, än som för anstaltens behof

vore oundgängligen nödvändigt; samt att, vare sig en större eller mindre

del af området i fråga afsöndrades, såsom vilkor vid afsöndringen borde

stadgas, att kungsladugårdens arrendator och å kungsladugårdens egor bosatta

personer skulle ega fritt begagna anstaltens brygga och lastplats i

närheten af Fiskarstugan samt väg dertill öfver anstaltens egor, äfvensom

att det å kungsladugården nu åsätta mantalet skulle fördelas mellan det

till anstalten upplåtna området och hufvudgården på det sätt och i den

ordning, som stadgades i 13 § 3 mom. af förordningen angående hemmansklyfning

och jordafsöndring den 6 augusti 1881; och har styrelsen slutligen

förklarat sig icke kunna biträda Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

förslag om hufvudgårdens försäljning efter fördelning i lotter, hvilken åtgärd

styrelsen ansåge åtminstone under nuvarande förhållanden icke vara

för statsverket fördelaktig.

Fångvårdsstyrelsen, som härefter fått afgifva det vidare yttrande, hvartill

omförmälda utlåtanden kunde föranleda, har dervid i skrifvelse af den

5 mars 1895 anfört hufvudsakligen följande:

Med sin ifrågavarande framställning hade fångvårdsstyrelsen åsyftat

att vinna öfverlåtelse från kungsladugården till tvångsarbetsanstalten af

dels den mark, som kunde tagas i anspråk för pågående uppmuddring af

farled i viken fram till anstalten och denna farleds underhåll, äfvensom

för stenhuggeriarbetena vid anstalten, sådana de för den närmare framtiden

vore planlagda, och dels i öfrigt af så stort jordområde, som kunde vara

erforderligt för att åt dertill passande fångar bereda någon sysselsättning

med jordbruksarbeten, hvarjemte styrelsen afsett att i sammanhang härmed

åt anstalten förvärfva några mindre i dess närmaste granskap belägna, till

kungsladugården nu hörande torplägenheter, hvilkas disponerande af fångvården

vore af synnerlig vigt för att derigenom gorå det möjligt för anstalten

att skydda sig för obehag och menligt inflytande, som, enligt hvad

erfarenheten visat, eljest vore att befara från befolkningen i berörda lägenheter.

Såsom tillägg till hvad styrelsen yttrat rörande de kostnader och

oegentligheter, som föranleddes deraf, att den för muddringsarbetena och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

stenbrytningen erforderliga mark icke stode till anstaltens direkta disposition,

tilläte sig styrelsen meddela, att styrelsen dels, sedan dess framställning

afläts, måst utbetala tillsammans 122 kronor 90 öre för ett kompromissariesammanträde

för bedömandet af ersättning åt kungsladugårdens

arrendator för honom genom muddringsarbetet tillskyndad skada, dels både

att för ytterligare ett dylikt sammanträde utbetala ersättning med ett belopp,

som, ehuru det härvid besigtigade området varit så obetydligt, att

afkastningen af detsamma uppskattats till endast 5 kronor för år, icke

komme att understiga 100 kronor.

Vidare ansåge sig styrelsen rörande frågan om tillökning af anstaltens

jordområde böra fästa uppmärksamheten derå att, med hänsyn till den

betydelse, som sysselsättningen med jordbruksarbeten egde för återförande

till ett laglydigt lif af på afvägar komna unga personer, denna fråga numera

blifvit för anstalten en angelägenhet af ökad vigt, sedan Eders Kongl.

Maj:t genom nådigt bref den 7 december 1894 förordnat om indragning

af vestra kronoarbetsstationen å Nya Varfvet och intagande vid anstalten

å Svartsjö af sådana för lösdrifveri dömde unge manspersoner, som förut

förvarats vid nämnda station, och torde med hänsyn härtill mindre jordareal

än den af styrelsen äskade icke böra anvisas åt anstalten, om man

ville påräkna att deraf för berörda ändamål hafva något verkligt gagn.

Rörande kronans byggnader å den till afskiljande från kungsladugården

äskade marken ville styrelsen ytterligare erinra, att, enligt styrelsens

underdåniga skrifvelse den 28 september 1894, antalet bostäder för gifte

vaktbetjente vid anstalten icke stode i motsvarighet till vaktkonstapelsstyrkan

derstädes. Detta missförhållande, hvaraf olägenheterna blifvit i

samma underdåniga skrifvelse visade, komme än ytterligare att ökas genom

den af Eders Kongl. Maj:t i sammanhang med beslutet om vestra stationens

indragning medgifna öfverflyttning derifrån af 4 vaktkonstapellöner

till anstalten å Svartsjö. Härigenom skulle yaktkonstapelstyrkan vid denna

anstalt komma att stiga till 28 man, under det att bostäder derstädes

endast tunnes för 11 och, i händelse af framgång för ett af styrelsen

framstäldt förslag om anordnande af ytterligare 4 dylika bostäder, skulle

blifva beredda för inalles 15 gifte vaktkonstaplar. Då nu knappast någon

utsigt funnes till vinnande af anslag för uppförande vid anstalten af en

nybyggnad med tillräckligt antal bostäder för gifte dylika betjente, hade

det, under förhoppning om bifall till framställningen om tillökning af

tvångsarbetsanstaltens område i hvad anginge de deri begärda torplägenheterna,

varit styrelsens mening att, så långt ske kunde, i dem anordna

de ytterligare bostäder för gifte konstaplar, som utöfver berörda 15 kunde

visa sig behöfliga.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Ataj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

Nu hade i de utlåtanden, som i ärendet afgifvits, dels domänintendenten

föreslagit en betydande inskränkning i det område, som af styrelsen

äskats, och dels domänstyrelsen uttalat önskvärdheten deraf, att icke mera

måtte, särskildt af torpjorden samt skogs- och betesmarken från kungsladugården

afsöndras än som för anstaltens behof vore oundgängligen nödvändigt.

Hvad anginge domänintendentens förslag tilläte sig styrelsen fästa •

uppmärksamheten derå, att då, enligt detta, hvarken någon del af den

norrut utmed vägen till Fiskartorpet belägna skogsbacke, å det vid styrelsens

framställning fogade karteutdrag betecknad med numret 241, i hvilken

de berg vore belägna, hvarur sten för anstaltens räkning brytes, ej

heller tillräckligt jordområde för beredande åt fångarne af någon afsevärdare

sysselsättning med jordbruk, samt vidare icke någon af de torplägenheter

styrelsen äskat skulle blifva till anstalten öfverlemnade, detta

förslag ingalunda skulle innebära uppfyllandet af de vigtiga önskemål,

styrelsen med berörda underdåniga framställning afsett att vinna.

Då emellertid de granitfyndigheter i berörda skogsbacke, hvilka det

kunde löna sig att bearbeta och i hvilka stenen nu också brytes, utbredde

sig i backens vestra och södra del från trakten af Fiskarudden fram under

torpet Björnnäset, skulle för stenhuggeriarbetena vid anstalten fordras öfverlåtelse

till anstalten endast af berörda del af nämnda backe. Likaledes

ansåge styrelsen de i anstaltens intresse uttalade önskemål kunna uppnås,

äfven om icke till densamma afsöndrades den österut liggande så kallade

Hästhagen, n:o 491, och den angränsande egofiguren n:o 723 å karteutdraget.

Genom nu angifna begränsning af det område, som kunde åt anstalten

öfverlåtas, skulle i öfverensstämmelse med den af domänstyrelsen uttalade

önskan åt kungsladugården behållas större delen af den skogs- och betesmark,

som innefattades i fångvårdsstyrelsens framställning, liksom äfven

Fiskartorpet och den antagligen dertill hörande jordarealen n:is 223—229

skulle blifva oberörda af egoafsöndringen.

Deremot skulle till anstalten öfverlåtas den omedelbart invid dess nuvarande

gräns liggande torplägenheten Björndal samt det inom sjelfva

stenbrytningsområdet befintliga torpet Björnnäset, hvilket det vore så mycket

angelägnare för anstalten att förvärfva, som det icke kunde vara lämpligt

att vid denna plats, der fångarne hållas i arbete, hafva personer boende,

hvilka stode fullkomligt utom fångvårdens myndighet; hvarjemte den likaledes

i stenbrottets omedelbara granskap liggande obetydliga och i förfallet

skick befintliga lägenheten Fiskarstugan skulle tillfalla anstalten.

Beträffande torpen Björndal och Björnnäset ville styrelsen uttala den

Bill. till Riksd. Prut. 1896. 1 Sami. 1 Afä. 11 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

mening, att, då^ under kungsladugården funnes inalles 22 torp, det knappast

borde möta någon större svårighet för nämnda domän att till anstalten

afstå, dessa lägenheter, helst om på samma gång afsöndrades den jord, som

i öfrigt af styrelsen äskats, hvarigenom behofvet af arbetskrafter för kungsladugården

minskades, samt då i allt fall af de 7 torp, som nu erlägga

afgäld i penningar, säkerligen ett eller annat kunde förvandlas till dagsverkstorp.

Hvad anginge den mindre lägenheten Fiskarstugan, hade anstaltens

direktör till styrelsen meddelat att för densamma för närvarande

arrendet utgjordes icke i dagsverken utan i kontant afgäld.

Hvad anginge bryggan och lastplatsen i närheten af Fiskarstugan, finge

fångvårdsstyrelsen, med anmärkande att berörda brygga icke tillhörde anstalten,

erinra att, enligt styrelsens underdåniga skrifvelse den 7 april 1893

angående kanalisering af viken fram till anstalten, meningen vore att i

sammanhang med detta företag anordna en lastbrygga vid kanalens afsilning

nedanför anstalten. Då det härigenom antagligen blefve obehöflig!

för anstalten att hålla vare sig någon brygga vid Fiskarstugan eller väg

dit, men det på samma gång icke kunde vara välbetänkt att förbinda

fångvården till att under alla förhållanden hålla den påtänkta lastbryggan

nedanför anstalten tillgänglig för folk från andra håll, ansåge styrelsen

det i afseende på förstnämnda brygga föreslagna vilkor böra ändras derhän,

att kungsladugården förbehölies rätt att hålla lastbrygga vid tilläggsplatsen

i närheten af Fiskarstugan samt att fortfarande begagna den nuvarande

vägen till nämnda plats, dock utan någon skyldighet för anstalten

att för nämnda ändamål underhålla berörda väg.

Då sålunda styrelsen ansåge att, för så vidt de med den ifrågasatta

egoutökningen för tvångsarbetsanstalten å Svartsjö åsyftade ändamål skulle

uppnås, någon annan afknappning icke kunde göras i det härför äskade

området än, att derifrån uteslötes de delar, som motsvarade de å karteutdraget

med numren 223—229, 723 och 491 angifna figurerna äfvensom

den del af figuren n:o 241, som läge norr och öster om en linie med

ungefärligen det läge, som angåfves genom den med rödt bläck dragna

linien A. B. C. D. å samma karteutdrag, finge styrelsen, med förnyande i

öfrigt af sin förut i ärendet gjorda hemställan, föreslå, att det deri äskade

området måtte, med nu angifna inskränkning och på ofvan ifrågasatta

vilkor angående lastbryggan i närheten af Fiskarstugan och vägen dit,

varda till nämnda anstalt upplåtet; äfvensom att för upplåtelsen i fråga

måtte föreskrifvas fördelning af det kungsladugården nu åsätta mantalet

mellan det upplåtna området och hufvudgården.

I anledning af detta fångvårdsstyrelsens uttalande har nytt utlåtande

infordrats från domänstyrehen, som dervid meddelat, att det område, från

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

hvars inläggande till anstalten fångvårdsstyrelsen sålunda afstått, i areal

utgjorde 25 hektar 84 ar, hvaremot den jord, som fångvårdsstyrelsen fortfarande

ansåge böra till anstalten upplåtas, uppginge till sammanlagdt 37

hektar 9,7 ar, deraf 12 hektar 96,4 ar åker, 9 hektar 79,7 ar äng och 14

hektar 33,0 ar afrösningsjord; och har domänstyrelsen, enär detta sistnämnda

område torde få anses vara för anstaltens behof oundgängligen

nödvändigt, icke haft något att erinra mot upplåtelsen af detsamma; hvarjemte

domänstyrelsen beträffande bryggan och lastplatsen i närheten af

Fiskarstugan samt vägen dit öfver anstaltens egor, anfört att då nämnda

brygga och närmast derintill belägna område och väg deröfver komme att

fortfarande blifva en kungsladugårdens tillhörighet, det i afseende på dem

föreslagna vilkor borde så ändras; att kungsladugårdens arrendator och å

kungsladugårdens egor boende personer egde fritt begagna nuvarande

vägen öfver anstaltens område till brygga och lastplats i närheten af Fiskarstugan,

hvilken väg skulle af anstalten underhållas, så länge anstalten begagnade

samma brygga och lastplats för sina behof.

Slutligen har fångvårdsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 26 november

1895 ytterligare anfört: att sedan närmare utredning egt rum angående

granittillgångarna å kungsladugården, det blifvit utrönt, att den

förnämsta granitfyndigheten i norra delen af det till tvångsarbetsanstaltens

utvidgande begärda område hade sin egentliga utsträckning vid torpet

Björnnäset något öster om den å den åberopade kartan såsom granitförande

betecknade mark; att denna granitfyndighet med största sannolikhet

komme att lemna tillräcklig qvantitet sten för den tid, omkring 6

år, som det med anstaltens nuvarande arbetsentreprenör afslutade kontrakt

fortfarande gälde; att för tillgodogörande af denna granittillgång erfordrades

en mindre del jemväl af kungsladugårdens strax söder derom liggande

mark, hvilken icke inginge i det af fångvårdsstyrelsen förut begärda området;

att fångvårdsstyrelsen, med anledning af framställning från arbetsentreprenören

om upplåtelse af ytterligare områden för stenbrytningen och

då det af flere skäl synnerligast ur bevakningssynpunkt vore önskligt, om

stenbrytningen kunde under den återstående kontraktstiden inskränkas till

nyssnämnda i anstaltens närmaste granskap belägna granitfyndigheter, till

entreprenören upplåtit utom nu behöflig del af granitberget vid Björnnäset

jemväl berörda del af den söder derom befintliga marken; att den mark,

som sålunda tagits i anspråk för stenbrytningen utom det område, som

förut ifrågasatts att inläggas till anstalten, läge inom den obetydliga egofigur,

som erhölles, om, på det förut omförmälta karteutdraget, gränslinien

mellan figurerna 311 och 312 i rak rigtning framdroges österut till den

å kartan såsom n:o 304 angifna mark och begränsades i vester och norr

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ta Nåd. Proposition U:o 18.

af det förut begärda området, i öster af figuren n:o 304 samt i söder af

nyssnämnda utdragna gränslinie; och har fångvårdsstyrelsen, med anledning

af hvad sålunda anförts, hemstält, att det förut till anstaltens utvidgning

begärda området måtte tillökas med nu omförmälta mark.

Domän-styrelsen, till hvars yttrande jemväl sist omförmälta framställning

öfverlemnats, har anfört, att som det deri omförmälda området omfattade

endast 86 ar, och detsammas upplåtande till anstalten icke förorsakade

någon nämnvärd olägenhet för kungsladugårdens utarrendering,

domänstyrelsen ej hade något att erinra mot bifall till framställningen; men

då en del af vägen mellan kungsladugården och Fiskarudden med dervarande

lastbrygga ginge öfver området, borde det vilkor fästas vid områdets

upplåtande, att nämnda väg lemnas oberörd af det stenhuggeri, som

vore afsedt att bedrifvas på området.

Vid öfvervägande af hvad sålunda i ärendet förekommit finner jag

giltiga skäl vara anförda för en utvidgning af det till tvångsarbetsanstalten

å Svartsjö nu anslagna område. Det är tvifvelsutan föga lämpligt, att

mark, som behöfver tagas i anspråk för de vid anstalten anordnade stenhuggeriarbetena,

sådana de för den närmaste framtiden äro planlagda, samt

för anläggningen och underhållet af den till anstalten upptagna kanal,

icke står under fångvårdens direkta förfogande; och önskvärdt måste vara,

att det område, som för berörda ändamål upplåtes till anstalten, varder

så rymligt tilltaget, att de hittills ofta ifrågakomna ersättningarna för

skada och intrång till kungsladugårdens innehafvare i möjligaste måtto

undvikas. Likaså torde ej böra förbises vigten deraf, att fångvården varder

qvitt de olägenheter, som obestridligen kunna uppstå derigenom, att personer,

öfver hvilka fångvården ej har någon myndighet, äro bosatta i

anstaltens eller arbetsplatsernas omedelbara närhet. Äfven det af fångvårdsstyrelsen

framhållna önskemålet att kunna bereda någon del af tvångsarbetsfångarne

sysselsättning med jordbruksarbete synes mig behjertansvärdt,

helst sedan numera äfven tvångsarbetsfångar under 21 år komma att vid

anstalten intagas.

Hvad angår vidden af det område, som för tillgodoseende af angifna

ändamål behöfver till anstalten upplåtas, synes mig anledning icke föreligga

till afvikelse från hvad fångvårdsstyrelsen i sina skrifvelser af den 5 mars

och den 26 november 1895 begärt. Någon utredning förekommer visserligen

icke om den minskning i kungsladugårdens arrendevärde, som måste

blifva en följd af det sålunda ifrågasatta områdets upplåtande till tvångs
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

arbetsanstalten, men denna minskning kan i allt fall icke varda af sådan

betydenhet, att den bör utgöra hinder för upplåtelsen, om densamma finnes

behöflig för ordnande af förhållandena vid anstalten.

På grund af hvad jag. sålunda anfört hemställer jag underdånigst, att

Eders Kongl. Maj:t behagade i proposition föreslå Riksdagen medgifva:

att från Svartsjö kungsladugård i Sånga socken och Färentuna härad

må från den 14 mars 1897 afskiljas och till tvångsarbetsanstalten å Svartsjö

upplåtas de i fångvårdsstyrelsens framställningar af den 5 mars och den 26

november 1895 angifna områden, i areal innehållande, enligt domänstyrelsens

upplysning, det förra 37 hektar 9,7 ar, deraf 12 hektar 96,4 ar åker, 9 hektar

79,7 ar äng och 14 hektar 33,6 ar afrösningsjord, och det senare 86 ar,

äfvensom de å dessa områden befintliga, kronan tillhöriga byggnader, under

vilkor att det kungsladugården nu åsätta mantal i laga ordning fördelas

mellan den jord, som tvångsarbetsanstalten å Svartsjö efter upplåtelsen

kommer att innehafva, och den återstående, under domänstyrelsens förvaltning

bibehållna jorden; samt att nuvarande vägen till brygga och lastplats

i närheten af Fiskarstugan, der den kommer att ligga inom anstaltens

område, fortfarande bibehålies till fritt begagnande af kungsladugårdens

arrendator och å kungsladugårdens egor boende personer äfvensom underhålles

af anstalten, så länge anstalten begagnar nämnda brygga och lastplats

för sina behof.

Med bifall till denna af statsrådets öfriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder

förordna, att till Riksdagen skulle aflåtas nådig proposition

af den lydelse, bilaga F till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

Carl Boheman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1896:32 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse af jord till tvångsarbetsanstalten å Svartsjö. s. 13 i texten