Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser angående god man för frånvarande delegare i dödsbo

1896-01-31 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1896:19, Med förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser angående god man för frånvarande delegare i dödsbo

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kon r/l. Maj ds Nåd. Proposition N:o 19.

N:o 19.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till lag,

innefattande vissa bestämmelser angående god man för

frånvarande delegare i dödsbo; gifven Stockholms slott

den 31 januari 1896.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen förda

protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt § 87 regeringsformen, föreslå

Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag,

innefattande vissa bestämmelser angående god man för frånvarande delegare

i dödsbo.

Med upphäfvande af förordningen angående den förvaltningsrätt, som

i vissa fall tillkommer god man, hvilken är förordnad att iakttaga frånvarande

arfvinges rätt, den 81 oktober 1873 stadgas som följer:

Den, som i anledning af timadt dödsfall af domstol förordnats att

vara god man för frånvarande delegare i dödsboet, ege att i allt, som med

det uppdrag har samband, den frånvarande med laga verkan företräda;

och skall för gode mannen gälla hvad om förmyndares förvaltning, redovisning

och ansvarighet tinnes föreskrifvet.

Gode mannen njute skäligt arfvode, så ock ersättning för sina kostnader.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR

Aug. östergren.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

15

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

'' Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen

den 22 november 1895,

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr iriinistern för utrikes ärendena grefve Do.uglas,

Statsråden: Friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson och

Wersåll.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Östergren anmälde i underdånighet:
Riksdagens

skrifvelse den 5 maj 1893, deri Riksdagen anhållit att

Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till

lagbestämmelse, hvarigenom den af rätten för en å okänd ort vistande

arfvinge förordnade gode mannens rättsliga ställning blefve i sin helhet

bestämd.

Efter att hafva redogjort för denna skrifvelses innehåll yttrade departementschefen

:

»God man för frånvarande delegare i dödsbo kan af domstol förordnas

dels enligt 15 kap. 5 § ärfdabalken, dels på grund af förordningen

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

angående vård af död mans bo den 24 september 1861. Enligt dessa

stadgandens ordalydelse innebär förordnandet uppdrag, i föi’ra fallet att

arfvet vårda och förvalta, till dess den frånvarande arfvingen sin rätt

bevakar eller tiden dertill ute är, och i det senare att vårda den frånvarandes

rätt, till dess han sjelf kommer eller annorlunda förordnar. Närmare

bestämmelser om sådan god mans rättigheter och skyldigheter hafva

meddelats i förordningen angående den förvaltningsrätt, som i vissa fall

tillkommer god man, hvilken är förordnad att iakttaga frånvarande arfvinges

rätt, den 31 oktober 1873, af innehåll, att en jemlikt 15 kap. 5 §

ärfdabalken förordnad god man eger, under vissa vilkor,* med laga verkan

afyttra eller inteckna arffallen fastighet, samt i lagen om tillsyn å god

mans förvaltning af frånvarandes lott i dödsbo den 16 maj 1890, enligt

hvilken författning lagen angående tillsyn å förmyndares förvaltning af

omyndigs egendom den 18 april 1884 skall ega tillämpning jemväl i afseende

å god man, som i anledning af timadt dödsfall af domstol förordnas

att vårda frånvarande delegares i dödsboet rätt eller förvalta hans lott

deri. Gode mannens rättsliga ställning kan emellertid icke anses vara

genom de sålunda gällande föreskrifterna med nödig fullständighet och

tydlighet bestämd. Särskild! lära, på sätt af Riksdagen framhållits, svårigheter

uppkomma i det fall, att den aflidne genom testamente förordnat

om sin egendom och i all synnerhet då fastighet borttestamenterats.

Såsom den lämpligaste utvägen att undanrödja den tveksamhet, som

nu är rådande i fråga om vidden af gode mannens befogenhet med afseende

på förefintligt testamente, och de af denna tveksamhet härflytande

olägenheter angifver Riksdagen, att i lag uttryckligt stadgande gifves om

gode mannens rätt att genom sina åtgöranden binda arfvingen. I sammanhang

härmed anföres, att gode mannens skyldighet att arfvet vårda

och förvalta »innebär ett förhållande, som närmast torde vara att förlikna

med en förmyndares i fråga om myndlingens ekonomiska angelägenheter»,

hvilken likhet blifvit än större i följd af förberörda förordning den 31

oktober 1873 och lag den 16 maj 1890, samt att på grund häraf »toxde

kunna ifrågasättas, huruvida ej skäl förefinnes att utsträcka denna likställighet

jemväl till återstående fall».

I öfverensstämmelse med hvad sålunda af Riksdagen uttalats anser

jag det böra genom uttryckligt lagstadgande fastställas, att en af domstol

. förordnad god man för frånvarande sterbhusdelegare eger att i allt, som

med uppdraget har samband, företräda den frånvarande med samma verkan,

som då en förmyndare handlar å myndlingens vägnar, samt att i fråga

om egendomens förvaltning, slutlig redovisning och ansvarighet samt arfvode

och kostnadsersättning samma bestämmelser som för förmyndare gälla

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.''

jemväl för sådan god man. Deremot finner jag ej tillräckligt skäl vara

för handen att utsträcka likställigheten derhän, att förmånsrätt i gode

mannens konkurs skulle tillkomma den frånvarande sterbhusdelegaren.

Medgifvandet af en tyst förmånsrätt är nemligen alltid från den allmänna

rättssäkerhetens synpunkt betänkligt, och härtill kommer i detta fall att

förmånsrätt följdrigtigt borde medgifvas äfven för redovisningskraf hos

vissa andra gode män, särskildt hos de enligt 15 kap. 2 § giftermålsbalken

eller 20 kap. 7 § ärfdabalken förordnade.

Beträffande formen för den ifrågasatta lagändringen synes mig lämpligt

att upphäfva förordningen den 31 oktober 1873 och låta en mot dess

innehåll svarande bestämmelse ingå i den nya lagen. Oafsedt vigten deraf,

att samhörande föreskrifter icke onödigtvis fördelas i särskilda författningar,

skulle omförmälda förordning nemligen i allt fall icke kunna oförändrad

bibehållas. Enligt sin affattning har densamma endast afseende

på god man, som enligt 15 kap. 5 § ärfdabalken förordnas, medan behof

förefinnes att bestämma den rättsliga ställningen äfven för god man, som

af domstol utses i kraft af förordningen den 24 september 1861. Vidare

synes förstnämnda förordning utan giltiga skäl i någon mån afvika från

motsvarande bestämmelser om försäljning eller inteckning af omyndigs

fasta egendom. Härtill kommer slutligen, att enligt dess ordalydelse gode

mannens förfogande möjligen torde vara giltigt, äfven om den, som han

egt att företräda, icke är den verklige arfvingen, hvilket måste anses innebära

en opåkallad afvikelse från allmänna rättsgrundsatser.

Lagen den 16 maj 1890 lärer deremot så mycket hellre böra lemnas

orubbad, som dess i fråga om god man tillämpliga innehåll näppeligen

skulle kunna i en annorlunda affattad hänvisning med fullständighet angifvas.

»

i Departementschefen föredrog härefter ett i enlighet med de af honom

uttalade åsigter inom lagbyrån upprättadt lagförslag, af följande lydelse:

>'' Förslag

till lag, innefattande vissa bestämmelser angående god man för frånvarande

delegare i dödsbo.

Med upphäfvande af förordningen angående den förvaltningsrätt, som

i vissa fall tillkommer god man, hvilken är förordnad att iakttaga frånvarande

arfvinges rätt, den 31 oktober 1873 stadgas som följer:

Den, som i anledning af timadt dödsfall af domstol förordnats att

vara god man för frånvarande delegare i dödsboet, ege att i allt, som

med det uppdrag har samband, den frånvarande med laga verkan föreBih.

till Rikad. Prot. 1896. 1 Sami. 1 Afd. 11 Iläft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

träda; och skall för gode mannen gälla hvad om förmyndares förvaltning,

redovisning och ansvarighet finnes föreskrifvet.

Gode mannen njute skäligt arfvode, så ock ersättning för sina kostnader.

På statsrådets tillstyrkan täcktes Hans Maj:t Konungen

i nåder förordna, att öfver berörda lagförslag högsta

domstolens utlåtande skulle för det ändamål, § 87 regeringsformen

omförmäler, genom note ur protokollet infordras.

Ex protocollo

Aug. von Hartmansdorff.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 19.

19

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj:ts

högsta domstol tisdagen 10 december 1895.

I

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Hernmarck,

Ahlgren,

Norberg,

Hammarskjöld,

Huss,

Carlson,

Claéson.

T. f. byråchefen för lagärenden, konstituerade revisionssekreteraren

Hammarskjöld föredrog i underdånighet:-

Note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet den 22 nästlidne november, hvarmedelst, för

det ändamål § 87 regeringsformen omförmälde, högsta domstolens utlåtande

infordrats öfver följande inom lagbyrån upprättade förslag till

Lag, innefattande vissa bestämmelser angående god man för frånvarande

delegare i dödsbo.

Med upphäfvande af förordningen angående den förvaltningsrätt, som

i vissa fall tillkommer god man, hvilken är förordnad att iakttaga frånvarande

arfvinges rätt, den 31 oktober 1873 stadgas som följer:

Den, som i anledning af timadt dödsfall af domstol förordnats att

vara god man för frånvarande delegare i dödsbo, ege att i allt, som

med det uppdrag har samband, den frånvarande med laga verkan före
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

tråda; och skall för gode mannen gälla hvad om förmyndares förvaltning

redovisning och ansvarighet finnes föreskrifvet.

Gode mannen njute skäligt arfvode, så ock ersättning för sina kostnader.

Justitieråden Hernmarck, Ahlgren, Norberg, Hammarskjöld, Huss och

Claeson lemnade förslaget utan anmärkning.

Justitierådet Carlson yttrade: »Då gode mannens befogenhet i förslaget

bestämmes sålunda, att han eger »med laga verkan företräda den frånvarande»,

torde deraf följa, att giltigheten af de utaf gode mannen i sådan

egenskap vidtagna rättshandlingar i allmänhet blir beroende deraf, huruvida

den, till hvilkens gode man han förordnats, verkligen är den aflidnes

närmaste arfvinge eller icke. Om det sålunda befinnes, att den frånvarande

förmente arfvingen i sj elfva verket aflidit före arflåtaren, skulle gode

mannens åtgöranden icke vara för den verklige arfvingen bindande. Ett

sådant fall torde lätt nog kunna inträffa, då gode män icke sällan förordnas

för personer, om hvilka man under en följd af år icke haft någon

underrättelse. Att emellertid i ett dylikt fall svåra rättsförvecklingar skulle

kunna uppstå, ligger i öppen dag. Under sådana förhållanden synes det

kunna ifrågasättas, huruvida icke den befogenhet förslaget tillerkänner god

man borde i sin fulla omfattning inträda först, sedan tiden för okänd

arfvinge att anmäla sina anspråk gått till ända. Skäl för en omarbetning

af förslaget i nu antydda rigtning torde så mycket mindre saknas, som

billigheten kräfver, att frånvarande arfvinge lemnas något rådrum att sjelf

taga vård om arfvet, innan sådana på hans rätt i hög grad inverkande

åtgärder som t. ex. godkännande af testamente eller arfskifte af gode

mannen vidtagas. Derjemte synes, för främjande af det med förslaget

åsyftade ändamål, böra beredas möjlighet för delgifning af testamente med

tilläfventyrs varande okänd arfvinge.»

Ex protocollo

Carl Boheman.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj.in Nåd. Proposition N:o 19.

21

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen

den 31 januari 1896,

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ^ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Justitieråden: Lindbäck,

Claéson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Östergren föredrog i underdånighet:
Högsta

domstolens yttrande öfver det genom Kongl. Maj:ts beslut den

22 sistlidne november till högsta domstolen remitterade förslag till lag,

innefattande vissa bestämmelser angående god man för frånvarande delegare

i dödsbo;

och anförde departementschefen härefter:

Sex bland de sju högsta domstolens ledamöter, som deltagit i granskningen

af förevarande lagförslag, hafva lemnat, detsamma utan anmärkning.

En ledamot har deremot, på anförda skäl. ifrågasatt, dels att den af förslaget

god man tillerkända befogenhet borde i sin fulla omfattning inträda

först, sedan tiden för okänd arfvinge att anmäla sina anspråk gått till ända,

Bill. till Kilcsd. Prof. 1896. 1 Sami. 1 Afd. It Höft, 4

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 19.

dels att det borde beredas möjlighet för delgifning af testamente med

tilläfventyrs varande okänd arfvinge. Hvad det förra af dessa yrkanden

angår, synes det emellertid vara uppenbart, att det åsyftade ändamålet — att

förebygga de rättsförvecklingar, som kunna uppstå, när den frånvarande

förmente arfvingen i sjelfva verket aflidit före arflåtaren och gode mannens

åtgöranden till följd häraf äro ogiltiga — icke kan vinnas utan en

genomgående omarbetning af de nu gällande i 15 kap. ärfdabalken innefattade

bestämmelserna om tiden att göra arfsanspråk gällande, en omarbetning,

som näppeligen torde böra i detta sammanhang företagas. Äfven

det andra yrkandet skulle för sitt genomförande förutsätta ganska ingripande

lagändringar, utan att detsamma lärer kunna genom hänvisning på.

något känbart behof förordas. Vid sådant förhållande anser jag mig sakna

anledning att ingå i närmare granskning af ifrågavarande tvenne yrkanden

eller att i följd af desamma föreslå någon åtgärd.

Jag hemställer alltså, att det remitterade förslaget i oförändradt skick

måtte jemlikt § 87 regeringsformen för Riksdagen till antagande framläggas.

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Magt Konungen i nåder lemna

bifall; och skulle till Riksdagen afiåtas nådig proposition

af den lydelse bil. A vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

Aug. von Hartmansdorff.

Stockholm, tvär Hseggströras boktryckeri, 1896.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.