Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om rätt till fiske, lag angående förändrad lydelse af 24 kap. 14 § strafflagen och lag angående förändrad lydelse af 6 och 24 §§ i förordningen om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund den 30 december 1880

32 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 31 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1896:24, Med förslag till lag om rätt till fiske, lag angående förändrad lydelse af 24 kap. 14 § strafflagen och lag angående förändrad lydelse af 6 och 24 §§ i förordningen om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund den 30 december 1880

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 24.

1

N:0 24.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till

lag om rätt till fiske, lag angående förändrad lydelse

af 24 kap. 14 § strafflagen och lag angående förändrad

lydelse af 6 och 24 §§ i förordningen om jordegares

rätt öfver vattnet å hans grund den 30 december 1880;

gifven Stockholms slott den 14 februari 1896.

■> ‘ rV * 1 ‘''i 4 0 • J .1. tf •/ ^ i- ;•-> U -i ‘ ; ■* - -v, ‘

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt § 87 regeringsformen,

föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till:

l:o) lag om rätt till -fiske;

2:o) lag angående förändrad lydelse af 24 kap. 14 § strafflagen; samt

3:o) lag angående förändrad lydelse af 6 och 24 i förordningen

om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund den 30 december 1880.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

L. Annerstedt.

Bill. till Riksd. Prat. 1890. 1 Sami. 1 Afd 15 Haft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 24.

Förslag

till

Lag

om rätt till fiske.

Med upphäfvande af 17 och 18 kapitlen byggningabalken samt

nedannämnda lagrum i fiskeristadgan den 29 juni 1852, nemligen 1

till och med 11 §§, 13 till och med 15 §§, 17 §, 20 § första punkten,

26 §, 29 §, 30 §, 32 §, 35 § i hvad den afser ansvar för öfverträdelse

af stadgandet i 20 § första punkten, och 44 § andra punkten, äfvensom

med ändring af hvad andra lagens rum och författningar innehålla mot

denna lag stridande förordnas som följer:

• i !■ j | Uj V » i Xi : l.i it* , ’ t.’ j • .1 .. ,•-.»*

: • 1 §• •-

I öppna hafvet äfvensom vid sådana kronan tillhöriga hafsstränder

samt i saltsjön belägna skär och holmar, hvilka icke till något hemman

höra eller under särskilda vilkor innehafvas, ege hvarje svensk undersåte

rätt att fiska; ej må dock fiskegård, ryssja eller annan dylik fast

fiskeredskap der utsättas, utan att Konungen dertill gifver lof eller i fall,

hvarom i 2 § sägs, Konungens befallningshafvande lemnar särskild!

tillstånd.

2 §•

Saltsjöfisket inomskärs tillhör, der ej annorledes i denna lag stadgas,

dem, som ega stränder och holmar omkring fiskevattnet.

Vid öppna hafsstranden samt utom skären så ock i de fjärdar,

som åt något håll äro öppna mot hafvet, omfattar, der ej annorledes

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 24.

är lagligen bestämdt, strandegarens enskilda fiskerätt allt det vatten,

som finnes till och med etthundraåttio meter från det ställe invid stranden,

der stadigt djup af två meter vidtager. Strandegaren må ock från

sitt enskilda fiskevatten än längre ut sträcka fiskegård, ryssja eller annan

dylik fast redskap, der i särskildt fall Konungens befallningshafvande

finner, att det kan ske utan men för annan fiskande.

3 §•

I Norrbottens, Vesterbottens, Vesternorrlands och Gefleborgs län

må å ställen, der sådant af ålder varit vanligt, strömmingsfiske med

rörlig redskap idkas af hvarje svensk undersåte äfven vid annans strand,

så framt den består af skogsmark eller sten och ej af åker eller äng;

dock vare vid notfiske strandegaren, der han i fisket deltager, berättigad

till första notdrägten hvarje måndag och onsdag.

Vid de delar af rikets vestra kust, der för fångande af hafsfisk,

som går till stränderna i stora stim, de fiskande af ålder oklandradt

följt fisken efter dess dref och fiskat vid annans strand, skall sådan

rättighet fortfarande dem tillkomma; dock må vid notfiske strandegaren,

der han i fisket deltager, bestämma den ordning, hvari hans not skall

dragas.

Der fiske, efter ty i denna § sägs, idkas vid annans strand, ege

de fiskande att nyttja stranden för landfäste och sådan tillfällig uppdragning

af redskap och båt, som för fiskets utöfvande är af nöden;

svare dock för skada och intrång.

Har strandegare med kostnad upprensat eller upptagit notvarp

inom det till hans strand hörande område i vattnet, vare han vid fiske,

som i denna § afses, berättigad att uppbära trettiondedelen af den fisk,

som af andra i varpet fångas, så länge han det underhåller.

4 §•

Fiske med krok eller ref å djup i yttre skärgården och i hafsbandet

ege hvarje svensk undersåte rätt att idka.

5 §•

Uti insjöar och rinnande vatten nyttje strandegare, utan intrång

af annan, fiskevatten, som är beläget inom hans fastighets rå och rör

eller eljest till dess egor hörer.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

6 §.

I de öppna delande af Venern och Vettern omfattar, der ej annorledes

är lagligen bestämdt, strandegares enskilda fiskerätt allt det vatten,

som finnes till och med etthundraåttio meter från det ställe invid

stranden, der stadigt djup af två meter vidtager; och gälle om fisket

derutanför hvad i 1 § sägs om fiske i öppna hafvet.

7 §''

Ström- och insjöfisken vid kronans öfverloppsmarker, allmänningar,

parker och holmar äfvensom vid oafvittrad mark ege, der ej kronan

dessa fisken sig eller annan enskildt förbehållit, de inom häradet eller

socknen boende att, med tillstånd af Konungens befallningshafvande eller,

der fråga är om fiske vid kronopark, af domänstyrelsen, nyttja mot den

afgift, som för begagnande af sådant allmänt kronofiske finnes skälig.

Aro hemman anlagda på mark, hvarom nu är sagdt, njute de, till dess

delning försiggått, fritt fiske.

’i;. - " .• ; f v :<r''- vU./K yi ... * • ■ • ? • • j-\ V. m ; • , • •

8 §•

Kronans enskilda fisken i saltsjön, insjöar och rinnande vatten

vare såsom hittills kronan och hennes rättsinnehafvare förbehållna.

9 §.

I de fiskevatten, som höra till härads- eller sockenallmänningar,

ege de, som i allmänningarne hafva del, rätt att fiska. Åker och äng

vid stranden vare dock fria från intrång af de fiskande, då annan utväg

finnes att komma till fiske vattnet; i annat fall skall ersättning gifvas

för skada och intrång.

Allmänningsfiske må af delegarne för gemensam räkning utarrenderas,

der i enlighet med gällande föreskrifter om allmänningens förvaltning

beslut derom fattas.

10 §.

Oskift fiskevatten må alla, som deri ega del, bruka efter ty de

kunna sämjas. Sämjas de ej, lägge rätten dem emellan, huru fisket

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Majits Nåd. Proposition No 24.

utan förfång för någon af dem må nyttjas. Fiskebyggnad hafve ock

en hvar lof att uppföra allt efter som han eger del i samfålligheten och

lägenhet dertill finnes. Är ej lägenhet för hvarje delegare att uppföra

särskild fiskebyggnad, bjude den, som vill bygga, de öfrige att deltaga;

vilja de ej, och pröfvar rätten, att byggnaden kan göras utan skada

för dem, bestämme rätten, på hvad sätt, vilkor och tid byggnaden må

uppföras och nyttjas.

I oskift fiskevatten må ej en delegare utan de fleste öfriges samtycke

upplåta fiskerätt åt någon, som ej är delegare.

.<■ ];p »■ ih''1". •; > i •iiO : fUOSRVlI

11 §.

Varder jord åt någon till bruk upplåten, nyttje brukaren, der ej

annorledes aftalas, det fiske, som till jorden hörer.

12 §.

Är genom urminnes häfd eller genom särskildt stadgande, aftal,

dom eller skattläggning eller på annat lagligt sätt annorledes än ofvan

sägs bestämdt om någons rätt till fiske, vare det gällande.

Der å viss ort de fiskande af ålder oklandradt utöfvat fiske eller

agntägt vid annans strand annorledes än i denna lag är medgifvet,

vare de vid sådan rätt bibehållne.

13 §.

Om Lapparnes rätt till fiske i vissa delar af riket gälle hvad särskildt

är stadgadt.

14 §.

Fast eller rörlig fiskeredskap, som kan hindra fisken att framgå,

må ej utsättas i kungsådra.

I eif, ström, å eller sund, der kungsådra ej finnes, men fisken har

sitt dref, skall en sjettedel af bredden i djupaste vattnet lemnas fri från

redskap, hvarom nyss är sagdt, der ej Konungens befallningshafvande

efter rättegandes och sakkunnigs hörande gifver lof till redskapens användande.

Är i ty fall fråga om fiskebyggnad, som kan förorsaka

uppdämning, lände jemväl till efterrättelse hvad derom är särskildt

stadgadt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kong!. Maj:t$ Nåd Proposition N:o 24.

15 §•

Der eif, ström eller å utfaller i hafvet eller insjö, eller vidtager

från insjö eller större vattendrag, må ej i det djupaste vattnet utsättas

sådan redskap, som i 14 § omförmäles.

... . 16 §•

Eger någon särskild rättighet att för fiske stänga led eller ådra,

hvarom i 14 eller 15 § stadgas, njute den rättighet till godo.

17 §.

Finnes uppenbart, att led eller ådra, hvarom i 14 eller 15 § förmäles,

blifvit medelst fiskeredskap olagligen stängd, och följer ej rättelse

genast, efter det tillsägelse skett, ege på ansökan af den, som men lider,

utmätningsmannen i orten och å landet jemväl länsmannen, äfven om

han ej är satt till utmätningsman, att, sedan han med ojäfvigt vittne

hållit syn å stället, meddela nödig handräckning på den tredskandes

bekostnad.

18 «.

Fiskar någon utan lof i fiskevatten, der han ej eger rätt till det

idkade fisket, vare hvad han dervid fångat eller, der det ej kan tillrättaskaffas,

dess värde förverkadt till fiskevattnets innehafvare eller, då

fångsten skett i allmänt kronofiske, till åklagaren.

19 §.

Anträffas å bar gerning någon, som olofligen fiskar i annans fiskevatten,

må den, som fiskevattnet eger eller innehafver, eller hans folk

af den fiskande taga båt, redskap eller annat till vedermäle och pant

och behålla det, till dess han rätt för sig bjuder. Der fråga är om all*

mänt kronofiske eller allmänningsfiske, tillkommer sådan rätt allmän

åklagare, så ock den, hvilken eger fisket nyttja.

20 §.

Fordrar någon i fall, hvarom i 3 eller 9 § sägs, ersättning för

skada eller intrång, och är det ostridigt, hvilken derför bör svara, varde,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

der deri, som lidit skadan eller intrånget, det äskar, frågan efter syn

och uppskattning pröfvad af tre ojäfvige skiljemän, bland hvilka en utses

af hvardera parten och de sålunda utsedde tillkalla den tredje. Tredskas

den, mot hvilken anspråket väckes, att utse skiljeman, eller kunna de

utsedde ej förena sig om valet af den tredje, ege domaren eller öfverexekutor

eller utmätningsmannen i orten att på ansökan af den, som

anspråket väckt, om valet förordna.

Part, som ej nöjes med hvad de fleste skiljemännen säga, eger att

draga tvisten under rättens pröfning, så framt han sin talan instämmer

inom nittio dagar från det skiljemännens beslut honom tillstäldes; och

skall i beslutet lemnas tydlig hänvisning om hvad den missnöjde har

att iakttaga för tvistens dragande under rättens pröfning. Beslutet skall,

änskönt någondera parten vill söka domaren, gå i verkställighet, der ej

domaren eller öfverexkutor annorlunda förordnar.

Vill den, som ersättning fordrar, hellre genast lita domstol än

skiljemän till, stånde det honom öppet.

21 §.

Fiskeriidkare vare berättigade att å de kronans stränder, skär och

holmar, hvarom i 1 § sägs, i mån af tillgång utan afgift erhålla upplåtelse

af mark för uppförande af boningshus, bodar och beredningshus,

byggnad af fartyg samt förfärdigande af kärl och redskap; och ege

Konungens befallningshafvande att för sådant ändamål anvisa nödigt

område.

Å kronomark, invid hvilken allmänt kronofiske finnes, må de fiskande

med tillstånd af Konungens befallningshafvande eller, der fråga är om

kronopark, af domänstyrelsen, uppsätta bodar mot afgift, som pröfvas

skälig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1897.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Eongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 24.

>. 1

7

f;; i «

tf** i

i

''•Jl ‘m; •;s.ft •'').

Förslag

i i VA ii

Hira {''»i

till

Lag

angående förändrad lydelse af 24 kapitlet 14 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 24 kapitlet 14 § strafflagen skall erhålla

följande förändrade lydelse:

Den, som olofligen fiskar i annans fiskevatten eller sätter ut fast

fiskeredskap i vatten, der fiskerätt tillkommer hvarje svensk undersåte, eller

genom gräfning eller annorledes drager till sig annans fiske eller genom

stängsel eller fiskeredskap afhåller fisk från annans fiskevatten, dömes

till böter. Missbrukar delegare sin rätt i samfäldt fiske; vare bot högst

etthundra riksdaler.

—r

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1897.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kong!. Mnj:ts Nåd■ Proposition N:o 24.

9

F ö r s 1 a g

till

Lag

angående förändrad lydelse af 6 och 24 §§ i förordningen om jordegares

rätt öfver vattnet å hans grund den 30 december 1880.

Härigenom förordnas, att 6 och 24 §§ i förordningen om jordegares

rätt öfver vattnet å hans grund den 30 december 1880 skola erhålla

följande förändrade lydelse:

6 §.

Ej må i vattendrag så byggas, att genom uppdämning eller annorledes

men tillskyndas någon, som ofvan eller nedan eger jord, vattenverk,

fiske eller annan egendom; och skall förty vattenverk, der hinder

i vattnets lopp kan lända till men för annan, vara så inrättadt, att tillräckligt

aflopp för vattnet samt fri upp- och nedgång för fisken kunna

beredas, när sådant är af nöden.

Är jord, som kan genom uppdämning sättas under vatten eller

deraf skadas, af den beskaffenhet, att den genom uppdämningen derå

skeende skada pröfvas vara ringa mot den nytta, som af uppdämningen

vinnes, må dock uppdämning kunna ske mot ersättning, motsvarande

fulla värdet och hälften derutöfver. Lag samma vare, der skada, som

genom dambyggnad tillskyndas fiske, finnes vara ringa mot nyttan af

byggnaden.

liih. till Rilcsd. Prot. 189(1. 1 Sami. 1 Afd. lö Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 24.

24 §.

Hvad i 7, 8 och 16 §§ sägs om vattenbyggnad skall i tillämpliga

delar lända till efterrättelse jemväl i fråga om fiskebyggnad.

Angående fiskebyggnad, som kan förorsaka uppdämning, gälle ock

hvad i 10 § sägs om vattenverk samt i 6, 21 och 22 §§ om vattenbyggnad

i allmänhet.

Om fiskerättighet och hushållning med fiskevatten är särskildt

stadgadt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1897.

f i. nao 8 iii

yös:<

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

11

; ■)!

i Iföl

• v..j_ r*‘ „ *.* *., .. .... , 7 , k{-;r>n i io-. .

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans May.t

Konungen ä Stockholms slott den 23 november 1894.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet

föredrog statsrådet Groll vidare:

10:o.

Den af Kongl. Maj:t den 1 juni innevarande år tillsatta komiténs

för afgifvande af förslag till lag angående fisket underdåniga skrifvelse

den 15 i denna månad, hvarmed öfverlemnats af komitén utarbetade

förslag till

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

lag angående rätt till fiske;

lag angående förändrad lydelse af 6 och 24 §§ i kongl. förordningen

om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund den 30 december 1880; samt

lag angående förändrad lydelse af 24 kapitlet 14 § strafflagen.

Statsrådet tillstyrkte, att Kongl. Maj:t måtte, för det ändamål 87 §

regeringsformen omförmälde, infordra Högsta domstolens yttrande öfver

berörda förslag.

Till hvad statsrådet sålunda tillstyrkt behagade

Hans Maj:t Konungen lemna bifall.

Ex. protocollo:

Aug. Alströmer.

no*

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

13

Utdrag af ■protokollet öfver lagärenden, hållet i Kongl. Maj:ts

högsta domstol torsdagen den 21 mars 1895.

Första rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Hernmakck,

Ahlgren,

Åbergsson,

Herslow,

Norberg,

Isberg,

Claéson.

Sedan jemlikt högsta domstolens beslut den 14 december 1894

handlingarna rörande de till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande

öfverlemnade förslag till

l:o) lag om rätt till fiske;

2:o) lag angående förändrad lydelse af 24 kap. 14 § strafflagen, samt

3:o) lag angående förändrad lydelse af 6 och 24 §§ i förordningen

om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund den 30 december 1880,

emellan högsta domstolens ofvan bemälde ledamöter cirkulerat, så företogs

nu detta ärende till slutlig behandling; varande ett tryckt exemplar

af förslagen bilagdt detta protokoll.

Under granskningen af ifrågavarande lörslag framstäldes inom

högsta domstolen följande anmärkningar, nemligen vid

l:o) förslaget till lag om rätt till fiske,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Majsts Nåd. Proposition N:o 24.

Ingressen.

Justitieråden Hernmarck, Abergsson, Herslow, Isberg och Claeson ansågo

stadgandet i 26 § af gällande fiskeristadga vara af allmän lags

natur; och då den rätt, som genom sagda lagrum tillerkändes köpare

af fiskevaror, torde tillkomma honom utan att sådant uttryckligen utsädes

i lagen, tillstyrkte justitieråden att nämnda paragraf genom nya lagen

upphäfdes.

1 §''

Justitierådet Isberg anförde: Då förslagets mening lärer vara, hvad

äfven med afseende å förhållandena synes lämpligast, att undantag från

förbudet att i fiskevatten, hvarom här är fråga, bygga eller utsätta fiskegårdar,

ryssjor eller annan dylik fast fiskredskap skall kunna af Konungen

medgifvas icke allenast i särskilda fall, utan äfven generel!, genom

bestämmelser gällande för vissa orter, men detta, enligt min åsigt, icke

med erforderlig bestämdhet uttryckes genom de i paragrafen använda

ordalag, hemställer jag att förslaget i denna del måtte förtydligas.

2 §•

Justitierådet Claeson utlät sig: Genom det till de äldre stadgandena

i denna paragraf föreslagna tillägg: »så ock i de fjärdar, som åt något

håll äro öppna mot hafvet» synes paragrafen icke hafva vunnit något

nämnvärdt i tydlighet mot förut. Och detta tillägg torde i visst fall

innebära en verklig inskränkning i strandegares nuvarande enskilda fiskerätt.

Om nemligen en fjärd blott bär en smal öppning mot hafvet, synes

enligt, nu gällande bestämmelser fiskerätten i fjärden böra tillkomma

dem, som ega stränder och holmar deromkring; hvaremot det föreslagna

tillägget skulle verka derhän, att strandegarne ej finge hafva enskild

fiskerätt i fjärden längre ut än inom de i paragrafen föreslagna mått.

Jag hemställer, att nämnda tillägg uteslutes.

Justitierådet Isberg yttrade: Stadgandet i första stycket af denna

paragraf,'' att saltsjöfisket inomskärs tillhör dem, som ega stränder och

holmar omkring fiskevattnet, innehåller visserligen ej annat, än hvad för

närvarande finnesJföreskrifvet i 2 § af 1852 år fiskeristadga. Men då

detta lagrum i hög grad lider af obestämdhet, och jag icke lyckats göra

klart för mig, huru detsamma rätteligen bör tillämpas, anser jag mig

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

icke kunna, då fråga nu föreligger om stiftande af ny lag i ämnet, tillstyrka,

att stadgandet bibehålies oförändradt. Der det gäller smärre

vattenområden, som omslutas af stränder och holmar, hörande till en

och samma by eller ett och samma skifteslag, erbjuder stadgandet väl

ingen nämnvärd svårighet; fisket tillhör i sådant fall i sin helhet byn

eller skifteslaget, af hvars egor fiskevattnet omgifves. Men annat är

förhållandet i afseende å de talrika större hafsfjärdar, som förekomma i

våra skärgårdar och som, med en vidd ofta af hela eller halfva mil,

omgifvas af stränder och holmar, hörande till flera olika, kanske inom

skilda socknar belägna, byar eller skifteslag. Visserligen lärer äfven i

dessa fall så mycket vara klart, att, enligt stadgandet, de omgifvande

bvarnes eller skifteslagens fiskerätt upptager hela den af deras stränder

omslutna fjärden, så att icke i någon del af denna fisket står öppet för

hvilken svensk medborgare som helst; men för bedömande af rättsförhållandet

de särskilda byarne eller skifteslagen inbördes emellan lemnar

stadgandet ingen ledning. En sådan lärer ej heller vara att hemta från

bestämmelsen i 12 kap. 4 § jordabalken, att by, som ligger vid ändan

eller å sido vid stora sjöar, eger del i sjö eller holme efter sin rågång

och bolstad. Detta lagrum lärer nemligen få antagas afse endast insjöar

och skulle i allt fall visa sig vara praktiskt oanvändbart i fråga

om bestämmandet af särskilda byars eller skifteslags fiskeområden i

större hafsfjärdar inom vår söndersplittrade skärgård.

Ett annat sätt att se saken vore att betrakta fisket i hela fjärden

såsom en samfällighet för alla byar eller skifteslag, som deromkring

egde stränder eller holmar. Ordalagen i stadgandet innebära visserligen

icke något stridande mot en sådan uppfattning, men densamma torde

dock icke hafva vunnit insteg hos allmänheten. Det skulle helt visst

af strandegarne på ena sidan af en hafsfjärd betraktas såsom ett verkligt

intrång i deras fiskerätt, om egaren till de kanske en hel mil aflägsna,

till annan by eller annat skifteslag hörande stränderna på andra

sidan fjärden toge sig för att bedrifva fiske vid de förras strand.

Under dessa förhållanden anser jag det af behofvet påkalladt, att

i den nya lag om rätt till fiske, som nu är i fråga, närmare än nu är

fallet angifvas de grunder, som skola anses bestämmande för särskilda

strandegares rätt till fiske inomskärs. För egen del tilltror jag mig

visserligen icke, i saknad af tillräcklig kännedom om lokala förhållanden

och erforderlig sakkunskap rörande på fisket och dess utöfning i öfrigt

inverkande omständigheter, att afgifva ett bestämdt förslag uti ifrågavarande

afseende, men hemställer emellertid till öfvervägande, huruvida

icke saken kunde ordnas så, att hvarje strandegare tillerkändes ute
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

slutande rätt till fisket utanför hans strand till visst afstånd derifrån,

möjligen så långt landgrundet, beräknadt efter de i andra stycket af

paragrafen föreslagna bestämmelser, sträckte sig, och att fisket i det

öfriga området af vattnet, eller det, hvartill den sålunda bestämda strandfiskerätten

icke sträckte sig, betraktades såsom en, skifte ej underkastad,

samfällighet för alla strandegarne gemensamt. Genom bestämmelser i

sådan riktning blefve åtminstone i lagen angifven en grund, efter hvilken

området för den ene strandegarens fiskerätt kunde skiljas från den andres,

och, om än svårigheter skulle visa sig vid tillämpningen, blefve dessa

dock vida mindre, än om ofvan omförmälda stadganden i 12 kap. 4 §

jordabalken komme i fråga att tillämpas. Dessutom torde en anordning

sådan som den af mig nu omnämnda komma ganska nära den uppfattning

af fiskerätten, som med nuvarande lagstiftning faktiskt gjort sig

gällande hos skärgårdsbefolkningen.

3 §•

Justitierådet Clarson, med hvilken justitieråden Hernmarck, Absrgsson,

Herslow och Isberg förenade sig, afgaf följande yttrande: I 3 § andra

stycket af 1852 års fiskeristadga förekommer den bestämmelsen, att vid

notdrägt för fångande af sådan hafsfisk, som går till stränderna i stora

stim, strandegaren är berättigad, ifall han vill i fisket deltaga, att sjelf

bestämma den ordning, hvari hans not må dragas. Denna företrädesrätt

är icke bibehållen i lagförslaget. Såsom skäl härför har anförts att den

komité, hvilken den 29 juli 1892 erhållit uppdrag att upprätta förslagtill

ordningsstadga för hafsfisket vid kusten af Göteborgs och Bohus län,

skulle komma att föreslå borttagande af nämnda företrädesrätt. Under

föredragningen i högsta domstolen af det nu behandlade lagförslaget

har tillika blifvit antydt, att samma komité lär vara betänkt på att för

det fall, då fråga är om långvariga vadstäng för sill, hemställa om införande

af så kallad landlott till strandegaren. Bibehålies icke nämnda

företrädesrätt i denna lag, och varder ej heller samtidigt dermed stadgande

meddeladt om landlott, blir strandegaren utan vederlag beröfvad

en rätt, som han enligt gällande lag eger. Något skäl härtill synes icke

förefinnas. Och då för öfrigt ej heller, mig veterligen, fullständig utredning

föreligger derom, att den gamla företrädesrätten blott har betydelse

i afseende å sillfisket, tillstyrker jag, att nämnda rätt bibehålies

i dess nuvarande omfattning. Skulle framdeles vid behandling af förslag

till lag om rätt att hålla sill instängd med vad det befinnas lämpligt

att utbyta företrädesrätten mot landlott, kan ju sådant ske genom

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Nio 24.

att för de fall, då landlott vid sillfiske skall lemnas, suspendera stadgandet

onUstrandegares företrädesrätt vid notdrägt.

4 §•

Justitierådet Isberg anförde: Uttrycket fiske med krok eller ref omfattar

efter orden äfven fiske såväl med ståndkrok som långref och möjligen

äfven fiske med s. k. drag. Emellertid har tvekan ofta försports,

huruvida stadgandet verkligen afsåge att till intrång för strandegaren

tillåta nämnda fiskesätt, af hvilka de begge förstnämnda äro synnerligen

effektiva, och fiske med drag lätt kan föranleda skada och rubbning af

i fiskevattnet utsatta nät och skötar. För min del anser jag, att dessa

fiskesätt böra uteslutande förbehållas egaren af fiskevattnet, och hemställer

att paragrafen i öfverensstämmelse härmed ändras.

Enligt förslaget skulle krokfiske få af hvarje svensk medborgare

utöfvas å djup i yttre skärgården och i hafsbandet. Hvad med detta

från 1852 års fiskeristadga bibehållna uttryck rätteligen afses, torde ej

kunna på ett tillfredsställande sätt förklaras. Redan vid granskningen

af förslaget till 1852 års stadga fäste högsta domstolen uppmärksamheten

på det obestämda och tvetydiga deri, och för egen del har jag ej

kunnat för mig fullt utreda hvad med detsamma åsyftas. Till följd

häraf kan jag ej heller tillstyrka, att det bibehålies i den tillämnade

nya lagen. I fråga om hvad som bör sättas i stället, synes det mig

närmast öfverensstämma med sakens natur och den tanke, som kan förmodas

hafva legat till grund för nuvarande stadgandet, att lemna allmänheten

tillstånd att utöfva fiske af ifrågavarande art endast i sådana delar

af saltsjön inomskärs, som ligga utanför stränders och holmars landgrund,

beräknadt efter de i andra stycket af 2 § i fråga om strandfiskerätten

vid öppna hafsstranden och utom skären meddelade bestämmelser,

eller, om saltsjöfisket inomskärs ordnas efter det förslag, jag uppkastat

vid 2 §, utanför det område, som i enlighet dermed kan vara strandegarne

särskildt förbehållet.

5 §.

Justitierådet, Clacson yttrade: De bär begagnade ordalag kunna

möjligen föranleda till den missuppfattning att äfven med strandtomt i

stad såsom regel följer rätt att utan intrång nyttja fiskevattnet invid

tomten. För att förebygga sådant hemställer jag-, att i denna paragraf

må införas det i 8 § af 1852 års fiskeristadga befintliga stadgande,

Bih. till Riksd. Prof. 1896. 1 Sand. 1 Afd. 75 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

hvilket nära öfverensstämmer med de redan i 3 kapitlet 4 § af 1766

års fiskeristadga nyttjade uttryck.

7 §•

Då af ordalagen i förevarande § icke med erforderlig tydlighet

framginge, huruvida den pröfning, som af de administrativa myndigheterna

bör meddelas rörande sökt tillstånd att utöfva fiske i här afsedda

fiskevatten äfvensom afgälden derför, skulle anses slutligen bindande,

eller om vederbörande, derest han ansåge sin rätt vara genom

de administrativa myndigheternas beslut trädd för nära, egde att oberoende

af sådant beslut, vid domstol göra gällande sina anspråk mot

kronan uti ifrågavarande afseende, hemstälde justitierådet Isberg att

paragrafen måtte omredigeras, så att förenämnda otydlighet undanröjdes.

Justitieråden Hernmarck, Abergsson och Isberg ans&go, att, då, på

sätt af motiven till förslaget jemväl framginge, med det i första stycket

af förevarande § förekommande ordet »allmänningar» ej kunde här afses

annan jord än skogsmark, som blifvit upplåten till bergshandteringens

understöd, men innehafvare af dylik mark torde eg a uteslutande rätt

att å dertill hörande områden idka fiske, nämnda ord borde ur §:n uteslutas.

12 §.

Justitierådet Isberg utlät sig: Andra stycket af denna § har, enligt

hvad motiven visa, tillagts för att bereda hemul i lagen åt sedvanor,

som på vissa orter skulle utbildat sig i strid emot de lagbestämmelser,

som alltsedan 1766 varit och fortfarande äro gällande i fråga om strandegares

fiskerätt. Tillägget innebär att, om det kan visas, att under eu

längre tidrymd tillbaka främmande personer fiskat inom område, der

lagen tillerkänt strandegaren uteslutande fiskerätt, utan att utredning

vinnes derom, att strandegaren någonsin talat å det sålunda i hans

fiskevatten utöfvade fisket, strandegaren skall vara förlustig sin berörda

rätt och fisket derstädes för framtiden stå öppet för en och hvar. Så

länge nu gällande lag qvarstår, kan en sådan strandegare när som helst

återtaga utöfningen af sin af lagen erkända rätt och förbjuda en och

hvar att inom området för hans landgrund bedrifva fiske; men om förslaget

blifver lag, är denna utväg honom betagen, och han är skyldigtåla,

icke blott att de, som förut opåtaldt gjort intrång i hans fiskerätt,

dermed fortfara, utan ock att hvilken annan som helst, som förr eller

senare kan känna sig hugad att nyttja fiskevattnet utanför hans strand,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 24.

derstädes bedrifver fiske. Såsom skäl för denna, åtminstone i formelt

hänseende betydande inskränkning i enskildes bestående rättigheter har

komitén åberopat dels den omständigheten, att i vissa delar af kustlandskapen,

särskild! Bohus län samt Skåne, Halland och Blekinge,

tiskeristadgans bestämmelser om enskild strandfiskerätt icke tillämpats,

i det vid sidan af den skrifna lagen den uppfattningen sedvanemessigt

gjort sig gällande, att fisket vore mer eller mindre fritt för allmänheten,

dels vigten deraf att landets fiskarebefolkning blefve genom lagstiftningen

tryggad i utöfningen af det fiske vid annans strand, som densamma

på grund af dessa sedvanor hittills utöfvat, — ett fiske, som i

vissa fall skall hafva föranledt uppkomsten eller åtminstone utgöra den

nödvändiga förutsättningen för beståndet af åtskilliga bland landets större

fisklägen. —- Vigten af dessa skäl och betydelsen af den närmare utredning

komitén lemnat angående hithörande förhållanden bör visserligen

icke underskattas; men det synes mig dock i hög grad betänkligt att

söka ordna saken genom en allmän bestämmelse af den art, som nu

föreslagits. Enligt densamma skulle det blifva domstolen, som i hvarje

särskild! fall hade att pröfva, huruvida lagens allmänna bestämmelser

angående strandfiskerätten voro tillämpliga, eller om på gruud af sedvana

af ofvan omförmälda beskaffenhet fisket vore att anse såsom fritt.

Men tvister om tillvaron af sedvana af den art, hvarom här är fråga,

torde kunna hänföras till dem, der utsigtema för ett materielt riktigt

domslut äro vida mindre än i allmänhet är fallet. Det ligger nemligen

nära till hands att antaga, att en strandegare, utan att hafva för afsigt

att uppgifva sin enskilda fiskerätt och utan att i sjelfva verket uppgifva

densamma, tid efter annan af särskilda orsaker såsom hänsyn till grannar

och andra, som stå i närmare förbindelse med honom, fiskets bedrifvande

på ett för honom föga hinderlig! sätt m. m., lemnar intrång i hans

fiskerätt opåtalt, och det skall till följd häraf i många fall blifva lätt

för den, som vill göra sedvana gällande, att visa, att främmande vid

upprepade tillfällen under den ena tidsperioden efter den andra fiskat i

en strandegares fiskevatten, utan att åtal derå följt, under det att å andra

sidan det till följd af sakens natur ställer sig synnerligen svårt för

strandegaren att styrka att han eller lians företrädare, oafsedt nämnda

förhållande, häfda! sin enskilda fiskerätt. Jag befarar derför att förslaget,

om det blefve lag, skulle i flera fall komma att föranleda verkliga

rättskränkningar. Och blifver än detta ej fallet, torde det likväl vara

att förutse, att det nya stadgandet, som väl kan tänkas föranleda uppkomsten

af i brokig blandning om hvarandra liggande fria och enskilda

fisken, ofta skall komma att missbrukas såsom förevändning för obe
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:t,s Nåd. Proposition N:o 24.

hörigt bedrifvande af fiske i annans fiskevatten och således tvinga strandegaren

att anlita domstolarne för att vinna erkännande åt en rätt, som

eljest aldrig skulle blifvit satt i fråga.

Dessutom är det att märka, att det föreslagna stadgandet går

längre, än dess grund i sjelfva verket föranleder. Det bär, såsom redan

anmärkts, tillkommit för att bereda de fiskande trygghet i utöfningen

af det fiske, de hittills bedrifvit; och för detta ändamål synes det hafva

varit tillräckligt att stadga, att, der fiske under de i förslaget angifna

förutsättningar hittills utöfvats i annans fiskevatten af fiskarebefolkningen

å ett visst fiskeläge eller en viss plats, befolkningen å detta läge eller

denna plats skulle fortfarande ega rätt att fiska i samma vatten. Men

förslaget låter sådant strandfiske stå öppet icke blott för dem, som förut

begagnat sig af detsamma, utan äfven för alla andra och innebär således,

enligt min tanke, en onödig inskränkning i strandegarens rätt, på samma

gång som det bereder möjlighet för en menlig konkurrens för de fiskande

sjelfva. . Det måste dessutom ur principiel synpunkt alltid betraktas såsom

mindre tillfredsställande, om lagen tilläte att kanske ett helt

fiskeläge tilltvingade sig fiskerätt i ett enskildt fiskevatten, der dess befolkning

aldrig förut fiskat, allenast på den grund, att strandegaren af

ålder låtit grannar eller andra närboende oklandradt bedrifva fiske derstädes.

På grund af hvad sålunda anförts, anser jag mig icke kunna tillstyrka

tilläggsbestämmelsen i andra stycket af förevarande §.

Justitierådet Herslow anförde: Ehuru den i 9 § af nu gällande

fiskeristadga meddelade föreskrift, att en på urminnes häfd, aftal, dom

eller annan laglig rättsgrund fotad inskränkning i strandeganderätten

icke må göras större, än tillgodonjutandet af den särskilda rättigheten

oundgängligen kräfver, icke innefattar något annat, än hvad från rättsteoretisk

synpunkt måste betraktas såsom sjelfkärt, torde dock sagda

föreskrift väl försvara sin plats såsom en, enligt hvad erfarenheten visat,

väl behöflig erinran, att hvarje sådan särskild rättighet, hvarigenom den

strandegaren eljest förbehållna uteslutande rätt till fiske inskränkes, bör

utöfvas på det för strandegaren skonsammaste sätt och så, att han icke

lider intrång i hvad honom i öfrigt med rätta tillkommer. Derföre synes

mig af praktiska skäl en dylik föreskrift icke heller böra saknas i det

ifrågavarande lagförslaget.

14 §.

Då förbudet i första stycket af denna § äfven afsåge dragande af

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kong!,. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 34.

not i kongsådra, men ordet »utsättas» ej väl passade in derpå, hemstälde

justitieråden Hersloio och Isberg, att detta ord utbyttes mot ett lämpligare

uttryck.

Justitierådet Abergsson yttrade: För min del kan jag icke godkänna

de i denna § föreslagna stadganden, så vidt de, på sätt komiterades

motiv antyda, afse totalt förhindrande af fiskes bedrifvande med

rörlig fiskredskap i kungsådra. Att begagna rörlig redskap på sådant

sätt, att den med lika verkan som fast redskap afstänger kungsådran,

bör vara förbjudet. Så kan det t. ex. icke anses lagligt att i kungsådra

hålla not eller nät stadigt utsatta på sådant sätt, att de göra samma

tjenst, som en fiskegård eller ryssja. Deremot bör icke notdragning i

kungsådra förbjudas i ändamål att skydda ofvanliggande fiskerättsegares

intresse. Ett sådant förbud skulle, synes det mig, vara liktydigt med

ett monopol för de ofvanför i elfven liggande, att få ensamma bedrifva

ett vinstgifvande fiske, under det att de nedanför liggande skulle vara

inskränkta till det grundare vattnet på sida om kungsådran. Möjligen

bör den civila lagen innehålla föreskrift om rätt för Konungens befallningshafvande

att, till bevarande af ofvan liggande strandegares fiskerätt,

meddela ordningsföreskrifter rörande sättet för fiskets bedrifvande i

kungsådra, då fråga är om idkande af sådant fiske på annat sätt än

medelst fiskebyggnad eller fast fiskeredskap.

18 §.

Högsta domstolen ansåg, att för åvägabringande af öfverensstämmelse

med hvad i 21 § jagtstadgan vore föreskrifvet, och till undanrödjande

af tvifvelsmål vid lagens tillämpning, borde till förevarande §

göras det tillägg, att, om det fångade ej kunde i användbart skick tillrättaskaffas,

skulle dess värde ersättas.

21 §.

Justitierådet Isberg åberopade hvad justitierådet anmärkt vid 7 §.

Justitierådet Isberg ville slutligen hafva erinrat, att, med hänsyn

till terminologien i den under sistlidet år utfärdade lagen om förvärfvande

och förlust af medborgarerätt, det på åtskilliga ställen i förevarande

lagförslag förekommande uttrycket »svensk undersåte» lämpligen

borde utbytas mot »svensk medborgare».

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 24.

2:6) förslaget till lag angående förändrad lydelse af 24 kapitlet 14

§ strafflagen.

Då förbudet att i det för alla svenska undersåtar öppna fiskevattnet

utsätta fast fiskeredskap, enligt hvad ordalydelsen af 1 och 6 §§ i förslaget

till lag om rätt till fiske utmärker samt motiveringen till det nu

ifrågavarande förslaget jemväl framhåller, icke vore afsedt att vara oinskränkt,

utan skulle omfatta allenast vissa slag af fast fiskeredskap, ansågo

justitieråden Hernmarck, Abergsson, Herslow, Isberg och Claeson,

att sistnämnda förslag tarfvade en förändrad redaktion, öfverensstämmande

med verkliga meningen. Likaså syntes det i första raden af

förslagets andra stycke insatta kommatecken emellan orden »fiskevatten»

och »eller» rätteligen böra utgå.

Angående uttrycket »svensk undersåte» åberopade justitierådet Isberg

hvad han derom yttrat i förslaget till lag om rätt till fiske.

Justitierådet Abergsson anförde vidare: Till följd af hvad jag yttrat

vid 14 § i förslaget till lag om rätt till fiske, hemställes, att det föreslagna

stadgandet om straff för den, som genom fiskeredskap afhåller

fisk från annans fiskevatten, måtte utgå eller åtminstone modifieras sålunda,

att det icke blifver tillämpligt på begagnande i eget fiskevatten

af hvarje slags fiskeredskap, utan allenast kommer att gälla i det fall,

att en fiskerättsegare begagnat fiskeredskap af sådan beskaffenhet eller

på ett sådant sätt att den medför samma verkan, som ett stadigvarande

stängsel.

3:o) förslaget till lag angående förändrad lydelse af 6 och 24 §§ i

förordningen om jordegares rätt öfver vattnet ä hans grund den 30 december

1830.

i''

6 §•

Justitierådet Isberg afgaf följande yttrande: Skada å fiske torde

kunna förorsakas af byggnad i vattendrag dels derigenom, att fisken

hindras i sin gång upp och ned i vattendraget, dels genom den förändring

i vattenståndet, som nf byggnaden åstadkommes. Hvad skada

af sistnämnda beskaffenhet angår, så lärer sådan icke vara att befara i

andra fall, än derest fråga skulle förekomma om uppförande af vattenbyggnad

af sådan beskaffenhet, att ofvanför liggande forsar eller vattenfall,

der fiske bedrefves, eller fiskeverk genom bakvatten försämrades

eller vattenståndet nedanför under längre tider i betydligare mån förminskades;

och i dessa fall äro, enligt min åsigt, bestämmelserna i första

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

stycket af förevarande § enligt dess nuvarande lydelse fullt tillämpliga

och äfven tillräckliga till förekommande af skada för fiskeegaren af den

beskaffenhet, som sist omnämndes. Beträffande åter frågan om och i

hvad mån af hänsyn till fisket vattenled för fiskens gång bör vid byggnad

i vattendrag lemnas öppen (hvarom det förslag, som låg till grund för

gällande vattenrättsförordning innehöll särskild, i förordningen dock ej

upptagen föreskrift) lära inga andra bestämmelser gälla än de, som innefattas

i 2 kap. fiskeristadgan. Om derföre, såsom nu är ifrågasatt, dessa

bestämmelser upphäfvas genom den föreslagna lagen om rätt till fiske,

och i denna upptagas motsvarande föreskrifter endast ifråga om sådana

vattenbyggnader, som uppföras för bedrifvande af fiske och icke föranleda

uppdämning, är det klart att särskilda stadganden i detta hänseende

erfordras beträffande andra vattenbyggnader; och synas dessa föreskrifter

lämpligen kunna, såsom komitén föreslagit, meddelas genom tillägg till

G § af vattenrättsförordningen. Då emellertid, på sätt komitén äfven

vid affattningen och motiveringen af 14 § i förslaget till lag om rätt

till fiske antagit, hinder för afstångande af vattenled af hänsyn till

fisket icke lärer böra anses förefinnas i andra fall än, då fråga är om

vattendrag, der fisken har sin vandring till eller från lekplats eller eljest

i afsevärd mängd stryker fram, synes det erforderliga tilläggsstadgandet

endast böra gå ut på att förekomma, att icke i dylika fall fiskens gångförbi

vattenbyggnad obehörigen hindras.

På grund häraf hemställer jag, att första stycket af förevarande

§ bibehålies oförändradt enligt dess nuvarande lydelse, och att ett nytt

stycke inskjutes, deri stadgas, att, om vattenverk uppföres å ställe, delfisken

har sitt dref, sådana anordningar skola vid vattenverket vidtagas,

att fri upp- och nedgång för fisken derigenom beredes. Godkännes detta,

och delar man den uppfattning, jag ofvan uttalat angående de fall, då

skada å fiske, annorledes än genom hinder i fiskens gång, kan anses

uppstå af byggnad i vattendrag, torde det af komitén föreslagna tillägg

till andra stycket af G § icke vara af behofvet påkalladt.

För den händelse komiténs förslag skulle anses böra följas, lärer

dock uppmärksamheten böra fästas derpå, att, då damlucka i förslaget

till förevarande § angifves såsom en bland de anstalter, hvilka kunna

vidtagas för att bereda fri gång för fisken, detta uttryck, hvilket för

närvarande i vattenrättsförordningen endast användes för att beteckna en

inrättning afsedd för vattenståndets reglerande, får eu ändrad betydelse

icke blott i G § utan äfven på öfriga ställen i förordningen, der det

förekommer, samt att till följd häraf, och med hänsyn till förslagets

formulering i (ifrigt, tvekan kan uppstå, huruvida icke, sedan förslaget

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

blifvit lag, stadgandet i 11 § skall så förstås, att damluckor — äfven

de vid redan tillkomna vattenbyggnader befintliga — böra hållas öppna

icke blott, såsom för närvarande är fallet, då behof uppstår att reglera

vattenståndet, utan äfven när hänsyn till fiskeegares intresse att få

hinder för fiskens gång undanröjdt kan anses påkalla sådant, något som

väl icke kan antagas hafva vant meningen.

Justitierådet Herslow anförde: Med justitierådet Isberg är jag ense

i så måtto, att jag med anledning af hvad 14 § i den föreslagna nya

lagen om rätt till fiske innehåller beträffande eif, ström, å eller sund,

der kungsådra ej finnes, anser det i första stycket af vattenrättsförordningens

6 §, enligt dess föreslagna förändrade lydelse, införda stadgande

angående beredande af fri upp- och nedgång för fisken böra så omredigeras,

att deraf med full tydlighet framgår, att samma stadgande afser

allenast byggnader i sådant vattendrag, der fisken har sitt dref; och

torde vid affattningen af sagda stadgande hänsyn jemväl böra tagas till

angelägenheten att utmärka, att de i vattenrättsförordningen äfvensom i

förordningen om ansvar för underlåtenhet att öppna damlucka den 30

december 1880 meddelade bestämmelser angående damlucka icke skulle

ega tillämplighet å sådan å dambyggnad anbragt öppning, som hade

till ändamål att bereda fri gång för fisken.

Ex protocollo:

Carl Boheman.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 24.

26

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet fredagen den 14 februari

1896,

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Annerstedt,

Justitieråden: Åbergsson,

WlJKANDER.

Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för civildepartementet

anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt de af

särskilde komiterade utarbetade förslag till lagar om rätt till fiske, om förändrad

lydelse af 24 kap. 14 § strafflagen och om förändrad lydelse af 6

och 24 §§ i förordningen om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund

den 30 december 1880 äfvensom högsta domstolens öfver förslagen afgifna

yttrande; och anförde föredragande departementschefen:

En omarbetning af den gällande fiskerilagstiftningen har sedan länge

varit i fråga. Den 22 maj 1878 uflät Riksdagen en underdånig skrifvelse

med anhållan, att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta genom sakkunnige personer

företaga en fullständig revision af fiskeristadgan den 29 juni 1852 samt

öfriga författningar, som berörde fiskerinäringen. Såsom skäl för denna hemBih.

till Riksd. Prof. 1896. 1 Sami. 1 Afd. 15 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

ställan anfördes hufvudsakligen, att fiskenstadgans bestämmelser icke i alla

hänseenden egde den tydlighet, som vore önskvärd, samt i afseende å såväl

ortförhållanden som fiskslag vore af alltför generell beskaffenhet, hvartill

komme, att stadgans föreskrifter i allmänhet kunde anses vara af väl prohibitiv

natur. Ifrågavarande skrifvelse blef den 22 januari 1881 föredragen

inför Eders Ivongl. Maj:t. Dervid erinrades, hurusom till de af Riksdagen

anförda skäl för fiskerilägstiftningens omarbetande kommit ett nytt, nemligen

debatt lagstiftningen angående vattenrätten genom åtskilliga under år 1880

utfärdade författningar undergått eu omgestaltning, som påkallade vissa förändringar

i fiskeristadgan. Med anledning af hvad sålunda förekommit täcktes

Eders Kongl. Maj:t sistnämnda dag uppdraga åt eu komité att, efter utredning

af de verkningar 1852 års stadga utöfvat på fiskerinäringens utveckling,

företaga den af Riksdagen begärda revisionen samt derefter afgifva författningsförslag

i ämnet. Den sålunda tillsatta komitén afgaf den 3 mars

1883 betänkande med förslag till ny fiskeristadga. Detta förslag behandlade

hufvudsakligen samma ämnen som beröras i 1852 års fiskeristadga. I förslaget

förekomma alltså bestämmelser om rättighet till fiske såväl i saltsjön

som i sötvatten, om vattenled för fiskens gång (större och mindre kongsådra)

samt om hushållningen med fiskevatten. I de två förstnämnda hänseendena

innehåller förslaget icke några mera väsentliga afvikelser från gällande stadgande^

hvaremot bestämmelserna om fiskets vård i vigtiga delar omarbetats.

Öfver ifrågavarande förslag infordrades yttranden från vederbörande

embetsmyndigheter samt länens landsting. I vissa af de utlåtanden, som på

grund häraf afgåfvos, uttalades den uppfattning, att samtliga fisket rörande

stadganden af civillags natur borde afskiljas från fiskeristadgan, så att denna

komme att omfatta endast föreskrifter om fiskets vård, en uppfattning, som

under senare åren äfven inom riksdagen framträdt. Yid ärendets föredragning

inför Eders Kongl. Maj:t den 1 juni 1894 täcktes Eders Kongl. Maj:t

finna, att för vinnande af nödig reda i de föreskrifter, som rörande fisket

borde i allmänhet gälla, de bestämmelser, som vore af allmän lags natur,

borde i en särskild lag sammanfattas och sålunda fullständigt skiljas från

de ekonomiska och administrativa föreskrifterna i ämnet, i följd hvaraf åt

en samma dag tillsatt komité lemnades i uppdrag att upprätta af underdånigt

betänkande åtföljdt förslag till en sådan lag.

Till fullgörande af det sålunda meddelade uppdrag afgaf komitén den

15 november 1894 förslag till

1) Lag angående rätt till fiske;

2) Lag angående förändrad lydelse af 24 kapitlet 14 § strafflagen; samt

3) Lag angående förändrad lydelse af 6 och 24 §§ i förordningen om

jordegares rätt öfver vattnet å hans grund den 30 december 1880.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. Majt:s Nåd■ Proposition N:o 24.

Efter nådig remiss till högsta domstolen af nämnda förslag har högsta

domstolen den 21 mars 1895 öfver desamma afgifvit yttrande.»

Departementschefen tillkännagaf härpå, att han i samråd med chefen

för civildepartementet funnit de i högsta domstolen mot förslagen framstälda

anmärkningar böra föranleda ändringar i vissa delar af förslagen och i öfverensstämmelse

härmed låtit uppgöra förslag, afsedda att för Riksdagen framläggas.

Efter att härefter hafva redogjort för hufvudinnehållet af nyssnämnda

tre komitéförslag jemte de af högsta domstolen öfver desamma afgifna yttranden

samt för de af departementschefen öfversedda förslagen, yttrade departementschefen

vidare:

»Med iakttagande af den anmärkning, högsta domstolens fleste ledamöter

framstält vid ingressen till förslaget till lag om rätt till fiske, har 26 § af

gällande fiskeristadga upptagits bland de lagrum, som genom denna lag skulle

upphäfvas.

Från det i 1 § af samma förslag intagna förbud att i fiskevatten,

hvarom der är fråga, utsätta fiskegård, ryssja eller annan dylik fast fiskeredskap

bör, såsom af komitén anföres, undantag kunna af Konungen meddelas

icke allenast i särskilda fall utan äfven genom bestämmelser, gällande

för viss ort. Af en ledamot i högsta domstolen har emellertid blifvit anmärkt,

att den af komitén föreslagna ordalydelsen icke tydligen utmärkte,

att dylika allmänna undantagsbestämmelser skulle kunna meddelas. Med anledning

häraf har åt paragrafens text gifvits en i så måtto förändrad lydelse,

att, i fråga om de undantagsbestämmelser Konungens befallningshafvande eger

meddela, uttryckligen utsäges, att desamma må afse allenast särskilda fall,

vid hvilket förhållande någon tvekan icke längre lärer kunna förefinnas derom,

att jemväl mera omfattande undantag från förbudet kunna af Konungen medgifvas.

Med afseende å den i 2 paragrafens första stycke intagna, från nu *

gällande fiskeristadga öfverflyttade bestämmelsen att saltsjöfisket inomskärs

tillhör dem, som ega stränder och holmar omkring fiskevattnet, har en bland

högsta domstolens ledamöter yttrat, att i fråga om vattenområden, som omslötes

af stränder och holmar, hörande till olika byar eller skifteslag, borde

närmare än nu är fallet angifvas de grunder, som skulle anses bestämmande

för de särskilde strandegarnes rätt till fiske, i hvilket hänseende denne ledamot

hemstält, att hvarje strandegare borde erhålla uteslutande rätt till fiske

utanför hans strand till visst afstånd derifrån, och att fisket i det vattenområde,

hvartill den sålunda bestämda strandfiskerätten ej sträckte sig, skulle

betraktas såsom en odelbar samfällighet för alla strandegarne. Häremot

synes mig dock böra framhållas, att allmänna lagbestämmelser om de särskilda

strandegarnes inbördes rättsförhållande i afseende å fisket ej kunna

genomföras utan rubbning af bestående rättigheter och redan af detta skäl

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 24.

ej torde böra ifrågasättas. Rörande omfånget af de särskilda strandegarnes

fiskerätt i dylika fall har nemligen på de flesta ställen eu viss uppfattning

sedvanemässigt gjort sig gällande, och dylika lokala rättssedvanor, hvilka

äro af alltför skiftande beskaffenhet att kunna införlifvas med den skrifna

lagen, komme alltså i många fall att sättas ur kraft genom de allmänna

regler, som skulle blifva i lagen intagna. Härtill kommer vidare svårigheten,

för att ej säga omöjligheten, att uti förevarande hänseende uppställa

regler, hvilka egna sig att tillämpas på alla de till utsträckning och

geografisk beskaffenhet skiftande vattenområden, om hvilka här är fråga.

Hvad särskild! beträffar den förordade bestämmelsen, att hvarje strandegare

skulle ega uteslutande rätt till fisket utanför hans strand allenast inom en i

lagen angifven gräns och det fiske, som ej på grund häraf tillkomme någon

särskild strandegare, utgöra en odelbar samfällighet, synes densamma visserligen

— om man bortser från de betänkligheter jag nyss uttalat mot genomförandet

af hvarje allmän grundsats uti ifrågavarande hänseende — lämpa

sig för de vidsträcktare vattenområden, som kunna få namn af fjärdar, men

deremot föga egna sig för tillämpning på trängre fiskevatten.

Mot den i andra stycket af 2 § intagna bestämmelse, att strandegarnes

enskilda fiskerätt vore begränsad till visst område icke allenast vid öppna

hafsstranden och utom skären utan äfven i de fjärdar, som åt något håll

vore öppna åt hafvet, har af en ledamot i högsta domstolen blifvit anmärkt,

att denna bestämmelse i visst fall, nemligen då eu fjärd hade blott en smal

öppning mot hafvet, skulle innebära en verklig inskränkning i strandegarnes

enskilda fiskerätt, hvilken för närvarande omfattade hela fjärden, men enligt

förslaget komme att begränsas af de i paragrafen angifna mått. Denna uppfattning

kan jag ej dela. En fjärd lärer icke kunna anses ligga öppen mot

hafvet, om den endast genom ett smalt sund eller en annan obetydlig öppning

står i omedelbar förbindelse dermed, och det föreslagna tillägget lärer

alltså ej kunna i det angifna fallet inkräkta på någon strandegares rätt,

hvaremot detsamma för vissa andra fall utan tvifvel innebär ett förtydligande

af det nu gällande lagbudet.

Andra stycket af 3 § i komiténs förslag förutsätter, såsom af förslagets

motiv närmare framgår, att särskilda lagbestämmelser om rätt att hålla sill

innestängd med vad och om skyldighet att dervid utgifva så kallad landlös

till strandegaren komme att meddelas. Då emellertid de af särskilda komiterade

— den så kallade hafsfiskekomitén — afgifna förslag till lagar om rätt att

hålla sill innestängd med vad och om upphäfvande, så vidt angår det bohuslänska

sillfisket, af den rätt, som enligt o § fiskeristadgan tillkommer”strandegare

att bestämma den ordning, hvari hans not skall dragas, ännu icke

kommit i det skick, att de kunna inför Eders Kongl. Maj:t föredragas, har,

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 24.

på sätt högsta domstolens fleste ledamöter jemväl hemstält, den gällande bestämmelsen

om strandegarens företrädesrätt i nyssnämnda hänseende åter

upptagits i förevarande § af förslaget, hvaremot hänvisningen till särskild

lagstiftning om vadstäng uteslutits.

Yid granskningen af förslagets 4 § har af en ledamot i högsta domstolen

blifvit hemstäldt om vissa inskränkningar i den enligt nämnda §

hvarje svensk undersåte medgifna rätten till fiske med krok eller ref å djup

i yttre skärgården och i hafsbandet. Ifrågavarande bestämmelse förekommer

emellertid i den nu gällande fiskeristadgan, och då mig veterligt hittills icke

från strandegarnes sida försports någon klagan öfver densamma, synes den

böra oförändrad öfvergå i den nya lagen.

Hvad af en ledamot blifvit vid 5 § anmärkt derom, att de i paragrafen

begagnade ordalag kunde föranleda den missuppfattning, att äfven med strandtomt

i stad följde rätt att nyttja fiskevattnet vid tomten, synes mig ej heller

böra föranleda ändring i förslaget. Då nemligen stadgandena i 12 kap.

4 § jordabalken uppenbarligen ej äro tillämpliga på stadstomt, och det invid

en dylik tomt belägna vattenområde följaktligen i allmänhet ej hör till tomten,

synes det af komitén föreslagna uttryckssättet ej gifva anledning till det befarade

missförståndet.

Den af tre ledamöter vid 7 § gjorda hemställan, att ordet allmänningar

måtte ur paragrafen uteslutas, har jag ej kunnat biträda. Det kan

nemligen ej med bestämdhet påvisas, att all mark, som är att hänföra till

kronoallmänningar, blifvit till enskilde upplåten med uteslutande rätt till fiske

för innehafvarne; och fall kunna alltså gifvas, då äfven i fråga om eu kronoallmänning

tillämpning af bestämmelserna i paragrafen kan förekomma.

Af ett justitieråd har vidare anmärkts, att af 7 paragrafens ordalag icke med

erforderlig tydlighet framginge, huruvida den pröfning, som af de administrativa

myndigheterna borde meddelas rörande sökt tillstånd att utöfva fiske i de i

paragrafen afsedda fiskevatten äfvensom afgälden derför, skulle anses slutligen

bindande, eller om vederbörande, derest han ansåge sin rätt vara genom

de administrativa myndigheternas beslut trädd för nära, egde att oberoende

af sådant beslut vid domstol göra gällande sina anspråk mot kronan. Det

i 7 § använda uttryckssättet synes mig emellertid tydligen utmärka, att

de administrativa myndigheterna ega uteslutande befogenhet att pröfva,

huruvida jemlikt förevarande § rätt till nyttjande af allmänt kronofiske bör

medgifvas någon i häradet eller socknen boende, ett förhållande, som naturligtvis

icke utesluter, att om någon på annan grund än den, att han är bofast

i det härad eller den socken, der fiskovattnet finnes, vill framställa anspråk

på fiskerätt, han har att hänvända sig till allmän domstol för vinnande

af anspråkets pröfning. Ifrågavarande § har alltså lemnats oförändrad,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 24.

Med afseende å de betänkligheter, en högsta domstolens ledamot framstält

emot.^den i 12 §:s andra stycke föreslagna bestämmelsen, tillåter jag

mig hänvisa till komitéförslagets motiv, af hvilka enligt min tanke behöfligheten

af ifrågavarande bestämmelse till fullo framgår. Ätt, såsom denne

ledamot yttrat, det föreslagna stadgandet skulle föranleda verkliga rättskränkningar,

synes mig ej vara att befara, men helt visst skulle det lända en

icke obetydlig del af landets fiskarebefolkning till synnerligt men, om man i

en ny lag angående fisket förbisåge alla de lokala sedvanor, hvilka i fråga

om fiskerätten utbildat sig i skilda delar af landet. Hvad beträffar bemälde

ledamots påstående, att den föreslagna bestämmelsen skulle kunna leda derhän,

att ett helt fiskeläge tilltvingade sig fiskerätt i ett af dess befolkning

aldrig förut begagnadt fiskevatten, allenast på den grund, att strandegaren

af ålder låtit sina grannar oklandradt bedrifva fiske derstädes, synes mig

detta påstående icke öfverensstämma med en rigtig tolkning af ifrågavarande

bestämmelse, hvilken i det angifna fallet icke torde rätteligen kunna erhålla

vidsträcktare tillämpning än att grannarne äfven framgent vore berättigade

till fiske i det afsedda vattenområdet.

En ledamot af högsta domstolen har i fråga om 14 §:s första stycke

uttalat den åsigt, att förbudet mot fiskeredskaps utsättande i kungsådra ej

borde, såsom förmenades vara fallet med den nu föreslagna bestämmelsen,

gälla allt fiske, utan endast det, som bedrefves med fast redskap eller med

rörlig under sådana omständigheter, att densamma med lika verkan som fast

redskap afstängde kungsådran, en grundsats, som ledde dertill, att notdraguing

i kungsådra borde tillåtas. Beträffande det sålunda anförda må erinras,

att förbudet mot kungsådras afstångande — hvilket, i hvad det angår

fisket, har till ändamål icke allenast att tillvarataga närboende strandegares

intressen utan äfven att bereda fisken fri gång till och från lekplatser och

derigenom skydda fiskerinäringen i allmänhet — icke lärer leda till åsyftadt

resultat, om detsamma icke omfattar all rörlig fiskeredskap, som kan hindra

fisken att framgå. Såsom af nyssbemälde ledamot blifvit antydt, kan redskap,

som i allmänhet betraktas såsom rörlig, användas på ett sätt, som

medför en mera varaktig afstängning af ett vattendrag eller någon del deraf.

Yäl erbjuder sig med afseende härå den utvägen att låta förbudet omfatta

blott sådan rörlig redskap, som ligger i vattnet en viss, i lagen bestämd

tid, en utväg, som ock blifvit föreslagen af den år 1881 tillsatta komitén;

men en bestämmelse af dylikt innehåll torde, såsom från flera håll blifvit

erinradt, vara egnad att alltför lätt kunna kringgås. Den i nu förevarande

komitéförslag upptagna förbudsbestämmelsen synes mig alltså svårligen kunna

undvaras. Med afseende å dess innebörd torde emellertid böra erinras, att

förbudet ingalunda träffar alla slags rörlig redskap. Uppenbarligen gäller

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. Maj:is Nåd. Proposition No 24.

detsamma intet slag af krokfiske och äfven visst annat fiske torde ej deraf

beröras. Afgörandet, huruvida en viss redskap är af beskaffenhet att kunna

hindra fiskens gång, måste emellertid öfverlemnas åt domstolarne.

Med anledning af högsta domstolens erinran vid komitéförslagets 18 §

har till densamma gjorts ett tillägg, som angifver, att om den olofligen

gjorda fångsten ej kan tillrättaskaffas, dess värde tillfaller målseganden eller

åklagaren.

Vill förslaget till lag om ändrad lydelse af 24 kap. 14 § strafflagen

har flertalet af högsta domstolens ledamöter framstält den erinran, att då

förbudet att i det för alla svenska undersåtar öppna fiskevattnet utsätta fast

fiskeredskap icke vore afsedt att omfatta annat än vissa slag af dylik redskap,

ifrågavarande förslag tarfvade en förändrad lydelse, öfverensstämmande

med den verkliga meningen, i sammanhang hvarmed anmärkts, att det emellan

orden »fiskevatten» och »eller» insatta kommatecken borde utgå. Enligt min

mening kan den anmärkta oegentligheten i redaktionen på ett tillfredsställande

sätt afhjelpas derigenom att ifrågavarande kommatecken äfvensom det efter

orden »annans fiske» befintliga borttagas, hvarefter med erforderlig tydlighet

torde framgå, att det i paragrafens början förekommande ordet »olofligen»

hänför sig till alla de i första punkten angifna åtgärder.

Beträffande förslaget till lag angående förändrad lydelse af 6 och 24 §§

i förordningen om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund hafva vid 6 §

två ledamöter uttalat sig för att det föreslagna stadgandet om beredande af

fri upp- och nedgång för fisken erhölle en förändrad lydelse, som utmärkte

att stadgandet afsåge endast byggnader i sådant vattendrag, der fisken har

sitt dref. Då emellertid komitéförslagets lydelse, helst sedan densamma af

annan anledning undergått någon jemkning, synes mig på ett tillräckligt

tydligt sätt utvisa, att ifrågavarande stadgande eger tillämpning endast å

de vattendrag, der fisk i afsevärd mängd stryker fram, har jag ansett nyssnämnda

erinran icke böra föranleda vidare ändring i förslaget.

Deremot har, med hänsyn till hvad samma ledamöter anmärkt derom,

att uttrycket »damlucka» för närvarande i vattenrättsförordningen begagnas i

en annan betydelse än detsamma i den föreslagna lydelsen af förordningens

6 § skulle erhålla, åt det i första stycket af denna § gjorda tillägget gifvits

en något förändrad affattning, hvarigenom användandet af ifrågavarande uttryck

kunnat undvikas.

Förutom de ändringar i komiténs förslag, som sålunda af mig särskilt

omnämnts, hafva i förslagens redaktion företagits vissa jemkningar, Indika endast

afse vinnande af större tydlighet och ej torde påkalla någon närmare redogörelse.

Under åberopande af hvad jag nu anfört, får jag i underdånighet hem
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 24.

ställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes besluta att för Riksdagen till antagande

framlägga de af mig öfversedda förslagen till

l:o) lag om rätt till fiske;

2:o) lag angående förändrad lydelse af 24 kap. 14 § strafflagen; samt

3:o) lag angående förändrad lydelse af 6 och 24 §§ i förordningen om

jordegares rätt öfver vattnet å hans grund den 30 december 1880.»

Justitierådet Abergsson åberopade hvad han vid förslagens granskning

i högsta domstolen yttrat i de delar, hvari de nu framlagda förslagen afveke

från de af honom uttalade åsigter.

Statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkte bifall till departementschefens

hemställan;

och täcktes, med bifall till denna hemställan, Hans

Maj:t Konungen i nåder förordna, att till Riksdagen skulle

aflåtas nådig proposition i ämnet af den lydelse bilagan A

vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

Aug. von Hartmansdorff.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG, 1896.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.