Sök i Ratio Lex

Om ändrad lydelse af § 25 i nådiga förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker den 24 maj 1855

1896-02-14 · 15 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1896:25, Om ändrad lydelse af § 25 i nådiga förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker den 24 maj 1855

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

1

N:o 25.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen om ändrad lydelse

af § 25 i nådiga förordningen angående vilkoren för

försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade

spirituösa drycker den 24 maj 1855; gifven Stockholms

slott den 14 februari 1896.

Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver finansärenden

för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att

antaga följande förslag till ändrad lydelse af § 25 i nådiga förordningen

angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller

destillerade spirituösa drycker den 24 maj 1895, att lända till efterrättelse

från och med den 1 nästkommande oktober:

1. Å landet----hålles.

2. Vid annan--— — föreskrift.

3. Vid offentlig föreställning, såsom skådespel, lindansning, konstridning,

förevisning af djur, konststycken eller annat dylikt, eller, med

undantag af konsert, vid hvilken uteslutande utföres instrumentalmusik,

hvarje annan föreställning af hvad beskaffenhet som helst, hvilken genom

allmän tidning, anslag eller annorledes kungöres, eller hvartill inträdeskort

försäljas, eller afgift på ett eller annat sätt från allmänheten fordras,

begäres eller mottages, eller till hvilken allmänheten eljest har tillträde,

ma utskänkning af bränvin icke ega rum i lokal eller å plats,

derifrån är utsigt till skådebanan eller annan plats, der föreställningen

gifves; dock att Kongl. Maj:ts befallningshafvande för särskildt tillfälle

eger medgifva undantag från det sålunda meddelade förbud.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Claes Wersäll.

Bill. till Itiksd. Prot. 1806. 1 Sami. 1 Afd. 16 Höft.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. ''Proposition N:o 25.

Utdrag af protokollet öfver finans ärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 februari

1896.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wersäll anförde i

underdånighet:

När inom samhällslifvet företeelser förekomma af den art, att de,

utan att innebära kränkningar af rättstillståndet eller medföra sådant

störande af ordning och sedlighet, som i allmän lag belägges med

straff1, likväl i sina verkningar omisskänligen utöfva ett skadligt inflytande

på den allmänna sedligheten och det ekonomiska välståndet,

blifver det för lagstiftaren en ofta svår och grannlaga uppgift att pröfva,

huruvida och när de menliga verkningarne nått eu sådan betydelse och

ett sådant omfång, att statens ingripande påkallas. Ett sådant ingripande

bär, för att endast nämna ett exempel, till stor och varaktig

nytta för nationen egt rum gent emot dryckenskapslasten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

Jag föranledes till dessa anmärkningar af en företeelse, som visserligen

ingalunda är ny, men som likväl först under de senare åren nått

en sådan utsträckning, att den i vissa fall antagit karakteren af ett

samhällsondt. Jag åsyftar härmed de föreställningar i förening med

utskänkning af spritdrycker, som i dagligt tal pläga benämnas variétéer.

Gifvet är, att dessa föreställningar af omvexlande sång- och dansnummer,

akrobatiska och andra konststycken m. m., allt af ringa eller intet konstvärde,

lätteligen kunna urarta till osedliga prestationer. Äfven om man

är berättigad antaga, att polismaktens uppsigt öfver dessa föreställningar

är tillräckligt verksam för att hindra dem från att antaga en mera

rått osedlig karakter, lärer likväl ingen med förhållandena förtrogen

kunna förneka, att orsaken till variétéernas dragningskraft till icke

ringa del är att söka i det för sinnligheten retande, som ligger i många

af deras prestationer. Hvad jag nu emellertid särskilt önskar betona

är den starka lockelse till dryckenskap, som variétéerna medföra. Besöken

på utskänkningsstället blifva utan tvifvel talrikare, när till spritdrycksbegäret

såsom dragningskraft sällar sig åstundan att få åse variétéprestationerna,

dessa må nu vara mer eller mindre sinnesretande. Men

besöken blifva äfven längre. När allmänheten betalt sin inträdesafgift,

anser den sig äfven böra uttaga valuta för sina penningar genom

att qvarstanna till föreställningens slut, en naturlig benägenhet, som

ytterligare kan förstärkas, om på variétéernas programmer de mest

lockande numren sparas till sist. Lätt insedd är sålunda den uppfordran

till ökad förtäring af spritdrycker, som ligger uti den med utskänkningen

förbundna variétérörelsen.

Särskilt här i Stockholm har variétéväsendet på senare tider

nått en sådan utsträckning och visat en sådan utvecklingsförmåga, att

den nödvändigtvis måste framkalla och äfven i icke ringa mån framkallat

uppmärksamhet hos hvar och en, hvilken samhällsförhållandenas

sundhet ligger om lijertat. Denna uppmärksamhet har i synnerhet

fäst sig vid variétéföreställningarnes skadliga inverkan på ungdomen.

Det för denna ålder naturliga nöjesbegäret finner i dessa en lockande,

men genom dermed förbundna frestelser till dryckenskap och osedlighet

farlig tillfredsställelse. Hos allt för många öfvergår variétébesöket

till eu vana, ett verkligt behof, för hvars tillfredsställande likväl erforderliga

penningemedel snart nog komma att saknas. För svagare karakterer

ligger då frestelsen nära att på olofligt sätt skaffa sig dessa medel.

Den för bränvinslagstiftningen ledande grundtanken har varit att

genom ett strängt regelbindande af varans tillverkning och försäljning

i möjligaste mån söka stäfja rusdrycksmissbruket. Då det oj kan

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 25.

bestridas, att detta missbruk i hög grad befordras genom utskänkningens

förbindande med s. k. variétéföreställningar, synes mig lagstiftningens

inskridande mot denna förbindelse vara ej mindre af behofvet påkalladt

än äfven med -grunderna för och syftemålet med bränvinslagstiftningen

fullt öfverensstämmande. I fråga om lämpligaste formen för ett dylikt

inskridande kunna meningarne tilläfventyrs vara delade. Fråga har

varit väckt att söka vinna det åsyftade målet genom läggande af en

särskild beskattning å de s. k. variétéföreställningarne. För anordnandet

af en sådan extra beskattning möta emellertid betydande

tekniska svårigheter. Med afseende härå och då det främsta ändamålet

med denna beskattning i allt fall blefve att i möjligaste måtto

städja variétéväsendet, har ett direkt förbud mot dettas förenande med

iskänkning ur alla synpunkter synts mig vara att föredraga framför

målets vinnande på beskattningens omväg. Jag har derföre låtit inom

finansdepartementet upprätta ett förslag till ett nytt, tredje moment i

§ 25 af gällande förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin

af följande lydelse:

Vid offentlig föreställning, såsom skådespel, lindansning, konstridning,

förevisning af djur, konststycken eller annat dylikt, eller, med

undantag af konsert, vid hvilken uteslutande utföres instrumentalmusik,

hvarje annan föreställning af hvad beskaffenhet som helst, hvilken

genom allmän tidning, anslag eller annorledes kungöres, eller hvartill

inträdeskort försäljas, eller afgift på ett eller annat sätt från allmänheten

fordras, begäres eller mottages, eller till hvilken allmänheten

eljest har tillträde, må utskänkning af bränvin icke ega rum i lokal

eller å plats, derifrån är utsigt till skådebanan eller annan plats, der

föreställningen gifves; dock att Kongl. Maj:ts befallningshafvande för

särskildt tillfälle eger medgifva undantag från det sålunda meddelade

förbud.

I fråga om de särskilda bestämmelserna i det sålunda föreslagna

nya momentet torde jag endast behöfva anföra, att, då, med afseende

på svårigheten att på ett tillfyllestgörande sätt definiera begreppet

variétéföreställning, momentets räckvidd måst göras temligen omfattande,

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande synts böra tilläggas rätt att för

särskildt tillfälle medgifva undantag från förbudet. Med den affattning,

förslaget erhållit, skulle eljest i ett och annat fall kunna inträffa, att

verkningarne af den nya lagbestämmelsen komme att sträcka sig vidare,

än åsyftadt varit eller som må vara behöfligt. Exempelvis skulle derigenom

all möjlighet varda beröfvad en fullt aktningsvärd sångkör att,

såsom stundom plägar ske, gifva konsert å en lokal, der utskänkning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N.-o 25. 5

af spirituösa eger rum. Då det nyssnämnda undantaget enligt förslaget

endast skulle kunna beviljas »för särskilt tillfälle» och sålunda

icke t. ex. för eu säsong, synes någon betänklighet mot förslaget i

denna del icke böra möta.

Öfver det upprättade förslaget hafva genom nådig remiss af den 10

sistlidne januari underdåniga utlåtanden inhemtats från öfverståthållareembetet

och samtliga länsstyrelser.

Af de sålunda hörda myndigheterna hafva länsstyrelserna i Södermanlands■,

Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge,

Malmöhus, Hallands (med reservation af föredraganden), Skaraborgs,

Vermlands, Örebro, Vestmanlands, Kopparbergs, Gefleborgs, Vesternorrlands,

Jemtlands och Norrbottens län i hufvudsak tillstyrkt förslaget

eller lemna! detsamma utan anmärkning.

Länsstyrelsen i Upsala län har uttalat den åsigt, att förhållandena

inom länet, såsom de hittills gestaltat sig, icke påkallade någon förändrad

lagstiftning i den syftning, förslaget innehölle. Samma mening

har uttalats af länsstyrelsen i Elfsborgs län, som i öfrigt ansett tvifvelaktigt,

huruvida det afsedda syftemålet kunde genom det ifrågasatta

förbudet i någon mera afsevärd mån vinnas, äfvensom förmenat, att

förslaget sköte öfver målet, i det derunder komme att inbegripas, förutom

variétéerna, jemväl andra föreställningar, hvilka icke vore åt beskaffenhet,

att deraf ur någon synpunkt betingades förbud mot utskäukniug.

Länsstyrelsen i Christianstads län har anfört, att, såvidt till länsstyrelsens

kännedom kommit, den utskänkning af spritdrycker, som

hittills obehindradt egt rum vid offentliga föreställningar, icke föranledt

oordningar af beskaffenhet, att de kunde berättiga till den inskränkning

i försäljningen, som ifrågavarande förslag innebure, och att icke

heller för framtiden oordningar genom dylik utskänkning syntes vara

att befara; att en bestämmelse med sådant syfte som förevarande, lagförslag,

hvilket, enligt hvad allmänt uppgifvits, afsåge att städja så

kallade variétéföreställningar, eller i allmänhet sådana tillställningar,

som i ett eller annat afseende kunde vara för sedligheten sårande, icke,

enligt hvad länsstyrelsen bulle före, hade sin rätta plats i bränvinsförsäljningsförordningen,

utan borde, om den vore af omständigheterna

påkallad, särskild! utfärdas; att länsstyrelsen förestälde sig, att, om

ifrågavarande förslag blefve gällande, innehafvare af förlustelselokaler,

der spritutskänkning plägade förekomma vid offentlig föreställning, i

de flesta fall skulle finna utväg att ordna föreställningen så, att försäljningsförbudet

blefve utan verkan och det med detsamma afsedda ända
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

0 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N.-o 25.

målet således förfelades; samt att det vore att antaga, att, der så icke

kunde ske, tillställare komme att, åtminstone beträffande föreställningar

af oskyldig natur, i så vidsträckt mån anlita den i förslaget anvisade

undantagsutväg att söka åt sig utverka särskildt medgifvande till utskänkning,

att undantaget i tillämpningen blefve regel, något som länsstyrelsen

för sin del icke funne önskvärdi.

Länsstyrelsen i Vesterbottens län, som meddelar, att, så vidt för

länsstyrelsen vore kändt, icke i länet förekommit några allmänna föreställningar,

som varit af den beskaffenhet, att ett sådant stadgande som

det nu ifrågavarande skulle kunna anses af behofvet påkalladt, har i

öfrigt anfört, att, då det föreslagna stadgandet syntes icke så mycket

afse att söka minska förtäringen af starka drycker, som att förebygga

ett missförhållande, som skulle uppkomma derigenom, att föreställningar

af den art, som i förslaget angåfves, åskådades samtidigt med att starka

drycker förtärdes, det kunde vara fråga om, huruvida detta missförhållande

eller detta onda, som stadgandet skulle hafva till ändamål att

stäfja, hade sin rot i förtäringen af starka drycker eller i beskaffenheten

af den åskådade föreställningen; att, om det senare vore förhållandet,

det syntes länsstyrelsen, som om stadgandet bort vara riktadt

mot föreställningens beskaffenhet och icke mot förtäringen af starka

drycker, då ju en föreställning af den art, att den vore osedlig eller

sårade den allmänna anständighetskänslan, icke borde få förekomma

hvarken med eller utan förtäring af starka drycker och icke i sig sjelf

kunde blifva bättre eller tillåtlig, derföre att rusdrycker förvisades från

den lokal, der föreställningen gåfves, äfven om dess verkningar derigenom

skulle blifva mindre skadliga; att gränsen mellan de föreställningar,

der förtäring af starka drycker skulle vara tillåten och der

den skulle vara förbjuden, förefölle länsstyrelsen ej hafva blifvit på ett

tillit tillfredsställande sätt bestämd; att det nemligen syntes länsstyrelsen

svårt att finna något skäl, hvarföre ett förbud af nu ifrågasatta beskaffenhet

skulle vara mera behöflig! vid tillfällen, då till exempel

qvartettsång utfördes eller omvexlade med instrumentalmusik, än vid

eu konsert, der endast instrumentalmusik förekomme, hvarförutom gåfves

åtskilliga andra föreställningar af ganska oskyldig art, hvilka knappast

betingade en bestämmelse sådan som den förevarande; att det förefölle,

som om det ifrågavarande stadgandet skulle vara af behofvet påkalladt

endast på vissa ställen i landet, hufvudsakligen i de större städerna,

hvarföre det syntes kunna sättas i fråga, huruvida det kunde vara lämpligt,

att ett så allmänt stadgande gåfves för att afhjelpa ett missförhållande

åt så lokal beskaffenhet; samt att länsstyrelsen för egen del

opaginerad Kontrollera mot PDF

1

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition K:o 25.

ansåge, att det mål, som med stadgandet syntes vara afsedt, lämpligast

skulle vinnas, om bestämmelserna angående lokalmyndigheternas rättighet

och skyldighet att förbjuda uppförandet af sådana föreställningar,

som kunde anses vara af anstötlig art eller hafva ett menligt inflytande

på den allmänna sedligheten, skärptes och, om så funnes nödigt, kompletterades;

och borde det åligga nämnda myndigheter att vaka öfver,

att sådana föreställningar icke förekomme, hvarken i lokal, der rusdrycker

förtärdes, eller der detta icke egde rum.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, hvilken, ehuruväl styrelsen

anser det vara högeligen önskvärdt, att något lämpligt medel

kunde utfinnas för stäfjande af det ofog och det obehag i flera hänseenden,

som alstrades af de allmänna i lagförslaget afsedda föreställningar

i den form, hvari de på flera ställen förekomme, likväl befarar,

att det åsyftade ändamålet icke på föreslagna sättet stode att vinna,

framhåller, att dragningskraften till dessa föreställningar icke läge

blott i begäret efter spirituösa drycker, hvilket begär kunde på så

många andra sätt tillfredsställas, utan i sjelfva föreställningarnes art

i förening med serveringen i öfrigt och friheten att under prestationernas

åskådande röka tobak, hvarföre antagas kunde, att, så länge

maltdrycker under föreställningarne finge utskänkas och tobaksrökningen

vore frigifven, ingen anmärkningsvärd verkan af de spirituösa dryckernas

indragning kunde förväntas; och anser sig länsstyrelsen af sådan

anledning förhindrad att tillstyrka ifrågavarande lagförslags antagande.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför, att, då förslagets hufvudsyfte

vore att verka hämmande eller inskränkande på sådana offentliga

föreställningar, som i förslaget uppräknades, syntes det länsstyrelsen,

som om ett stadgande derom naturligare haft sin plats i ordningsstadgan

för rikets städer än i bränvinsförsäljningslagen. Man hade då kunnat

i nämnda stadga närmare bestämma vilkoren för och polismyndighets

befogenhet med afseende å föreställningarne i fråga, liksom man ock

undvikit att, såsom enligt förslaget kunde blifva händelsen, samma föreställning,

som vore förbjuden i lokal, der utskänkning af spirituösa

egde rum, finge gifvas i lokal, der vin och maltdrycker utskänktcs.

Det vore vidare temligen antagligt, att den i dessa fall rika uppfinningsförmågan

skulle utfinna anordningar, hvarigenom de afsedda föreställningarne

kunde gifvas i en lokal, under det man i en angränsande lokal

i samma hus sörjde för gästernas förplägning på ett ganska beqvämt

sätt. Cirkusbyggnader med sin vanliga inredning syntes särskild!

lämpa sig för dylika anordningar. Det vore ock att befara, att,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 35.

om man än på den väg, förslaget angåfve, skulle göra de s. k.

variétéföreställningarne ett betydligt afbräck, de enligt förslaget icke

åtkomliga dylika föreställningar just komme att blifva af ganska underhaltig

art. Det syntes derföre länsstyrelsen hafva varit önskvärdt, om

man låtit lagstiftningen mera direkt vända sig mot det slags föreställningar,

som man med rätta ogillade, de månde nu gifvas i den ena

eller andra lokalen, i hvilket fall man ej heller behöft gå så långt, som

man gjort i förslaget, då man nödgats utsträcka förbudet äfven till

föreställningar af ganska oförarglig natur.

Slutligen har öfverstätliållareembetet i frågan anfört följande:

Hvad som hufvudsakligast anmärktes mot dessa förlustelser vore,

såvidt öfverståthållareembetet förnummit,

att variétélifvet främjade lättfärdigheten;

att spirituosaserveringen vid variétéföreställningarne lättare gåfve

upphof till omåttlig förtäring än den utskänkning, som bedrefves på

vanliga serveringsställen;

att, emedan variéténöjena hvarje afton hela året om stode allmänheten

till buds, de mera jemnt och regelmessigt än andra med

dem jemförliga förlustelser, såsom publika baler och maskerader,''frestade

till utgifter, de der ofta icke motsvarade hvad de betalande hade råd

att offra för slika ändamål;

att variétéprestationerna alstrade och underhölle eu osund smakriktning,

betänklig särskildt derutinnan, att genom henne allmänhetens

håg droges från ädlare nöjen och förströelser;

samt att föredragen ofta innehölle otillständiga hänsyftningar på

myndigheter och enskilda personers handlingar.

Häri läge utan tvifvel sanning och således äfven för lagstiftaren

en stark bevekelsegrund att förvisa variétéerna från de offentliga

nöjenas lofgifna gebit — ty att detta, åtminstone i det närmaste, blefve

följden af det ifrågastälda försäljningsförbudet, i fall det komme till

stånd, syntes vara obestridligt, då det för vissa variétéer uteslutande, för

andra förnämligast vore inkomsten af spirituosautskänkningen, som

satte rättighetsinnehafvarne i stånd att drifva sin verksamhet i den

storslagna skala, hvari den nu uppträdde och öfvade sitt välde.

Men för att kunna bilda sig ett fullständigt och riktigt omdöme

om nödvändigheten eller fulla lämpligheten af att vidtaga en reform,

så genomgripande som den nu ifrågastälda, syntes det öfverståthållareembetet

beköfligt att träda frågan närmare in på lifvet, räkna variétéställenas

antal, grundligare och mera i detalj undersöka föreställningarnes

beskaffenhet, göra sig redo för polismyndighetens ställning till och

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. 31aj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

makt öfver desamma, äfvensom ock framför allt tillse, huruvida deras

kända olägenheter för samhället vore sä svåra, att man hellre än att

längre fördraga dessa borde utsätta sig för de mera oberäkneliga, som

kunde uppstå i följd af förändringen.

Följande upplysningar och erinringar hade synts öfverståthållareembetet

kunna bidraga till ärendets utredning härutinnan.

Antalet lokaler, hvarest så beskaffade offentliga föreställningar

gåfves, att man icke skäligen kunde tveka beteckna dem som variétéer,

och der utskänkning af spirituösa skedde samtidigt med föreställningarne

och i samma rum som dessa, utgjorde i hufvudstaden för närvarande

sex, nemligen två — »Berns salonger» och »Sveasalen» — i Jakobs

församling, en — »Mosebacke varieté» — i Katarina församling samt

tre — »Kristallsalongen i Tivoli», »Novilla» och »Alhambra» — på

Kongl. Djurgården. Den största af de tre sistnämnda — »Kristallsalongen»

— upplätes dock endast sommartiden, då åter »Sveasalen»

vore stängd och någon egentlig variété ej heller i regeln egde rum i

»Berns salonger».

Samtliga de föreställningar, om Indika här vore fråga, gåfves

med öfverståthållareembetets särskilda tillstånd, som för en del lokaler

meddelats för ett år i sender, för andra tillsvidare, men i begge fallen

stälts på så lös fot, att det när som helst kunde indragas, om anledning

dertill förekomme. Af de ursprungliga tillståndsresolutionerna vore

icke någon utfärdad senare än år 1889, och följaktligen hade efter

denna tidpunkt, då stadens folkmängdssiffra understeg dess nuvarande

med omkring 50,000, variétéernas antal icke ökats, ehuru anspråken

på nya rättigheter icke varit få. I fråga om »Berns salonger» borde

emellertid framhållas, att innehafvaren visserligen redan år 1864 och,

så vidt öfverståthållareembetet kunnat utröna, tidigare än någon annan

undfick ett tillstånd, som icke uteslöt rättighet för honom att der gifva

till variété hänförliga föreställningar och just af den art, som förnämligast

syntes hafva gifvit upphof till det remitterade förslaget, men

att han till en början hufvudsakligast gaf konserter med instrumentalmusik

och blott periodvis samt då i jemförelsevis ringa skala begagnade

sig af tillståndet i dess nyss antydda del. Småningom blefvo dock,

på grund såväl af det ursprungliga tillståndet som andra resolutioner,

meddelade för särskilda fall, konsertnumren allt mer och mer uppblandade

med variétéprestationer, till dess slutligen vid 1895 års höst

förlustelser af sist berörda slag togo fullständigt herravälde i lokalen.

Bland den mängd olikartade prestationer, som plägade förekomma

Bih. till Kikad. Krot. 1800. 1 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

vid varieteföreställningarne, måste enligt öfverståthållareembetets mening

en icke ringa del betraktas såsom helt och hållet oskyldiga i sedligt

hänseende, exempelvis flertalet akrobatiska konststycken, upptåg och

puts af clowner, trollkonster, buktaleri, tankeläsning och dylikt. Ett

fåtal kunde till och med icke frånkännas ett visst estetiskt värde, såsom

folkdanser, qvartettsång af svenska natursångare, sångföredrag

ur operor, uppläsning af skaldestycken m. m. De nu nämnda beståndsdelarne

upptoge. ofta programmets flesta nummer, men kunde det

oaktadt antagas icke utgöra föreställningarnes starkaste dragningskraft.

Denna syntes ligga i skämtsamma visor, som föredroges, och danser,

som utfördes af män och qvinnor, vanligast utländingar. Ett för de

flesta hit hörande förlustelser gemensamt drag vore, att de mer eller

mindre uppenbart åsyftade att göra intryck på publikens lägre sinliga

känslor, mindre dock genom sångtextens innehåll eller dansens egna

beskaffenhet, hvari det puerila eller öfverdrifvet burleska elementet

gemenligen vore det mest utmärkande, än genom de uppträdandes åtbörder

och lätta eller fantastiska kostymering. Någon gång Ange man

i föredragen äfven höra dagens märkliga händelser beröras genom anspelningar,

i hvilka myndigheter eller allmänt kända personligheter

förlöjligades på ett sätt, som icke alltid ansetts fullkomligt harmlöst.

Ville man nu jemföra dessa variétéprestationernas sämsta sidor med

hvad som utan något särdeles högljudt klander skedde inom andra

närliggande områden, och skådade man då till teaterverksamheten,

skulle man icke undgå att erfara, hurusom åtskilligt af det, som hos

oss förekomme vid teaterföreställningar af lägre rang, stode i ungefärlig

jemnhöjd med variétéprogrammens i det ifrågavarande afseendet

minst försvarbara nummer, samt att skilnaden mellan variétéerna och

en del af våra teatrar mest läge i den råare ton, som ej sällan rådde

bland variétépubliken i följd af den äfven under föreställningens lopp

pågående och derför ymnigare spirituosaförtäringen.

I sistberörda afseende kunde emellertid variétéerna, sådana de

numera tedde sig, sägas inom sitt område beteckna ett visst framsteg.

Vid de offentliga föreställningar, som voro våra variétéers närmaste

föregångare och under flera olika benämningar, exempelvis »cafés chantants»,

gåfvos hvarje afton på några, hvad storlek och utstyrsel beträffade,

anspråkslösa, men oftast till trängsel befolkade utskänkningsställen,

uppfördes uteslutande stycken, motsvarande variétéernas sämsta

nummer, ja vanligen underhaltigare än dessa; och hela stämningen bland

åliörarne, likasom ock förhållandet mellan dem och de uppträdande,

förrådde en långt råare anda, ett vida lägre mått af försynthet och an
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Moj.is Nåd. Proposition N:o 25.

ständighetskänsla, än som rådde i nutidens variétélokaler, der man i

regeln såge äfven sådana gäster, hvilkas nitälskan för sedlighet och

skick i det offentliga samlifvet vore höjd öfver allt tvifvel.

Att utskänkning af starka drycker utgjorde variétéernas lifselement,

vore ytterst beklagligt. Då emellertid numera, sedan bolagssystemet

införts, spirituosaförsäljningen vid dessa föreställningar drefves på grund

af rättigheter, som tilldelades utskänkningsbolaget och af bolaget med

öfverståthållareembetets begifvande öfverlätes å variétélokalernas innehafvare,

ankomme i första hand på bolaget, sedermera på öfverståthållareembetet

att för hvarje särskildt fall pröfva och afgöra, huruvida

ur lämplighets- eller annan synpunkt hinder mött eller icke att medgifva

utskänkning vid en variété, och när tillstånd dertill meddelades,

skedde det för begränsad tidrymd samt jemväl i öfrigt under vilkor

och förbehåll, afsedda ej mindre att förebygga missbruk än äfven att,

om skäl dertill funnes, med tillståndets förlust bestraffa dem, som beginges.

Öfverståthållareembetets särskilda ordningsföreskrifter för Stockholm

innehölle dessutom i 23 § en bestämmelse, hvarigenom polismyndigheten

fullständigt hade i sin hand variétéföreställningarnes

väsentligaste beståndsdelar, så länge de förekomme i samband med

spirituosaservering. Till den beroende ställning, variétéerna redan

såsom offentliga föreställningar intoge i sitt förhållande till myndigheterna,

komme således den än svagare position, hvari utskänkningsrätten

försatte dem, och denna dubbla afhängighet förlänade myndigheten

en styrka, om hvilken variététillställarne, efter hvad erfarenheten

gifvit vid handen, ingalunda vore omedvetna. Tack vare detta förhållande,

hade de hittills icke underlåtit att godvilligt och vid första uppmaning

af polisbefäl inställa prestationer, som med hänsyn till ej alltför

känsliga sinnen befunnits vara anstötliga eller stå väl nära det otillbörligas

gräns. Om man frånsåge enstaka undantagsfall utan nämnvärd

betydelse, hade ej heller några oordningar vid variétéföreställningarne

försports, lika litet som i regeln någon motsträfvighet från

rättighetsinnehafvarnes sida att efterkomma gifna ordningsföreskrifter

eller vidtaga de ofta rätt kostsamma åtgärder, polismyndigheten funnit

erforderliga för publikens säkerhet.

Hvar och huru den talrika allmänhet — Stockholmsbor och massor

af resande — som nu under dessa jemförelsevis hyggliga förhållanden

dvaldes på variétéställena samt icke kunde förmodas vilja afstå från

offentliga nöjen eller öfvergå till deras högre sferer, komme att tillbringa

sina ledighetstider, i händelse variétéerna i sin nuvarande gestalt

skulle försvinna, vore icke möjligt att på förhand bestämdt veta. Men

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 25.

begäret att draga ekonomisk vinst af menniskornas dåliga lidelser saknade

hvarken påpasslighet eller uppfinningsförmåga och skulle derföre

efter all sannolikhet snart utfinna nya eller vidga redan befintliga tillflyktsorter

för njutningslystet folk i den myckenhet, som rymdes och

omsattes i variétélokalerna. I stället för det, som nu skedde öppet

i dessa lokaler, kunde då törhända komma annat, som för att trygga

sin tillvaro måste försiggå bakom myndigheternas rygg samt utanför

den sedlighetsälskande allmänhetens och presseus synkrets. Men äfven

antaget, att det ej ginge ända derhän, syntes det öfverståthållareembetet

icke vara alldeles gifvet, att det föreslagna försäljniugsförbudet,

så framt lagstiftningen om offentliga nöjen ej blefve skärpt jemväl

i andra afseenden, kunde tillämpas utan att sjelft motverka sitt

erkännansvärda ändamål. Det läte nemligen tänka sig, att åt variétéernas

efterträdare gåfves en form, hvarigenom de blefve hänförliga till

sådana offentliga föreställningar, som finge hållas utan myndigheternas

särskilda tillstånd; men för att dessa skulle kunna indragas på annan

grund än svåra oordningar eller öfverträdelse af gifven ordningsföreskrift

komrne antagligen att fordras, att de så uppenbart och otvetydigt

visat sig innebära eller åsyfta osedlighet eller lagbrott, att, om

detta dem tillvitades, beskyllningen kunde stödjas på objektiva laga

bevis, hållbara inför domstols pröfning. Här komme man således att

stå inför en svaghet, som, efter hvad ofvan syntes, icke vidlådde myndighetens

nuvarande ställning gent mot variétéerna.

Utan att i öfrigt vilja på något sätt taga till orda för dessa förlustelser,

hade öfverståthållareembetet ansett sig böra fästa Eders Kongl.

Maj:ts nådiga uppmärksamhet på de invändningar, som synts embetet

sålunda kunna ur praktisk synpunkt framställas mot den föreslagna

åtgärden, invändningar, hvilka — särskildt då fråga vore om ett hufvudstadssamhälle,

derinom tusendetals personer från andra in- och utländska

orter vistades för att söka nöjen och förlustelser, lämpade efter

eu hvars olika smak — öfverståthållareembetet ansåge så pass beaktansvärda,

att de syntes förtjena vägas mot de obestridligen starka

skål, som förefunnes för reformen och onekligen gjorde densamma i

många afseenden synnerligt tilltalande.

Såsom af det anförda framgår, har det inom finansdepartementet

upprättade förslaget blifvit af det öfvervägande antalet af länsstyrelserna,

eller 18, tillstyrkt. De betänkligheter, som ur olika synpunkter

blifvit af de öfriga 6 äfvensom af öfverståthållareembetet mot förslaget

uttalade, hafva icke förmått rubba min öfvertygelse om behöfligheten

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 25.

och ändamålsenligheten af den ifrågasatta lagändringen. Äfven om

icke hela det mått af dryckenskap och osedlighet, som nu har sin

upprinnelse i de med iskänkning af spritdrycker förbundna variétéföreställningarne,

skulle genom utskänkningsförbudet och det afbräck,

som derigenom tillfogades sagda föreställningar, kunna bringas att

upphöra, utan, på sätt särskildt öfverståthållareembetet framhållit, den

ro], som variétéerna spelat, till någon del komme att öfvertagas af

tillställningar af annat slag, varder dock skilnaden betydlig. Skulle

nemligen, enligt hvad öfverståthållareembetet antydt såsom möjligt,

variétéerna —jag åsyftar här de med iskänkning förbundna — komma

att efterträdas af tillställningar af råare slag, bedrifna i smyg bakom

myndigheternas rygg, komme dylika tillställningar, hvilka, i ständig

fara för upptäckt, nödgades föra en otrygg tillvaro, för visso icke att

utöfva ett inflytande, tillnärmelsevis jemförligt med det, som nu i vida

kretsar utöfvas af de stora, hvarje afton af en talrik allmänhet besökta

variétéetablissementen. Det kan tilläfventyrs sägas, att inflytandet på

deltagarne blefve af så mycket skadligare art. Om dylika ställen

komme till stånd, finge de emellertid säkerligen endast öfvertaga de

sämre beståndsdelarne af de nuvarande variétéernas kundkrets, hvilka

af dessa ej hafva något vidare att lära i fråga om dryckenskap och

osedlighet, medan deremot genom variétéernas bortfallande den stora

allmänheten undandroges den till nämnda laster förledande inflytelse,

variétéerna enligt erfarenhetens vittnesbörd visat sig utöfva. Ofverståthållareembetet

synes för öfrigt icke i någon högre grad hyst farhåga

för att följden af utskänkningsförbudet skulle blifva den nu antydda.

Ej heller jag hyser någon synnerlig fruktan i detta hänseende, likasom

jag ej rätt kan föreställa mig, på hvad sätt tillställningar, som komme

att efterträda variétéerna, skulle kunna, åtminstone derest afsigten

vore att draga till sig nämnvärdt antal besökande, gifvas formen af

sådana offentliga föreställningar, som finge gifvas utan myndigheternas

särskilda tillstånd.

Det har vidare anmärkts, att den ifrågasatta bestämmelsen bort

inrymmas i ordningsstadgan för rikets städer och ej i bränvinsförsäljningsförordnirigen.

Jag kan icke dela denna mening. Gälde frågan

meddelande af skärpta bestämmelser till förekommande af oordningar

och anstötliga prestationer å variétéerna, skulle dessa bestämmelser

utan tvifvel hafva sin rätta plats i nämnda stadga, men behof af eu

dylik skärpning af ordningsstadgans bestämmelser föreligger icke, då

dessa redan nu lemna myndigheterna tillräckliga medel i händerna för

upprätthållande af ordning och skick vid föreställningarno. Då deremot,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

på sätt jag förut framhållit, de menliga verkningarne af variétéerna

till väsentligaste delen äro beroende på den med föreställningarne förbundna

utskänkningen och lagförslaget derföre riktar sig mot denna,

kan jag ej annat finna, än att det nu ifrågasatta utskänkningsförbudet,

likasom de redan förut för åtskilliga tillfällen meddelade, har sin rätta

plats i bränvinsförsäljningsförordningen.

Huruvida några särskilda föreskrifter utöfver nu gällande må påkallas

i fråga jemväl om utskänkning af vin och maltdrycker vid variétéföreställningar,

lärer få bero på framtida erfarenhet.

Vid det upprättade författningsförslaget hafva i några af de afgifna

utlåtandena framstälts smärre detaljanmärkningar, hvilka dock

icke synts mig böra föranleda till ändring i förslaget. Jemväl har i

ett par utlåtanden erinrats, att något tillägg vore erforderligt till de

uti § 42 af bränvinsförsäljningsförordningen innefattade straffbestämmelser,

men dessa torde dock befinnas i sin nuvarande lydelse vara

fullt tillämpliga äfven å de i det utarbetade författningsförslaget afsedda

förhållanden.

Då, på sätt öfverståthållareembetet samt Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Malmöhus och Hallands län erinrat, billigheten

torde kräfva, att något rådrum lemnas innehafvarne af utskänkningslokaler

att uppsäga de aftal, på hvilka ändringen kan hafva någon

inverkan, torde den nya författningen icke böra träda i kraft förr än

den 1 nästkommande oktober.

Åberopande hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå

Riksdagen att antaga följande förslag till ändrad lydelse af § 25 i förordningen

angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända

eller destillerade spirituösa drycker den 24 maj 1895, att lända till

efterrättelse från och med den L nästkommande oktober:

1. Å landet-------— hålles.

2. Vid annan — — — — — — — föreskrift.

3. Vid offentlig föreställning, såsom skådespel, lindansning, konstridning,

förevisning af djur, konststycken eller annat dylikt, eller, med

undantag af konsert, vid hvilken uteslutande utföres instrumentalmusik,

hvarje annan föreställning af hvad beskaffenhet som helst, hvilken

genom allmän tidning, anslag eller annorledes kungöres, eller hvartill

inträdeskort försäljas, eller afgift på ett eller annat sätt från allmänheten

fordras, begäres eller mottages, eller till hvilken allmänheten

eljest har tillträde, må utskänkning af bränvin icke ega rum i lokal

eller å plats, derifrån är utsigt till skådebanan eller annan plats, der

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 25.

föreställningen gifves; dock att Kongl. Maj:ts befallningshafvande för

särskildt tillfälle eger medgifva undantag från det sålunda meddelade

förbud.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

yttrat och hemstält, deruti statsrådets öfriga ledamöter

instämde, behagade Hans Maj:t Konungen gilla

och bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen

aflåtas af den lydelse, bil. litt. — vid detta

protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Waldemar Boos.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.