Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående köttbesigtningsoch slagttvång m. m

1896-02-14 · 48 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 47 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1896:28, Med förslag till förordning angående köttbesigtningsoch slagttvång m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

1

N:o 28.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till

förordning angående köttbesigtnings- och slagttvång m. m.;

gifven Stockholms slott den 14 februari 1896.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed inhemta Riksdagens

yttrande öfver närlagda förslag till förordning angående köttbesigtnings-

och slagttvång m. in.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR

G. F. Gilljam.

liih. till Riksd. Prot. 1826. 1 Sami. 1 Afd. 18 Iläft.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kongl, Maj ds Nåd. Proposition N:o 28.

Förslag

till

förordning angående köttbesigtnings- och. slagttvång m. m.

§ 1.

1. Köttbesigtningstvång, innefattande förbud att inom visst område

till salu hålla eller • utbjuda till menniskoföda afsedt, färskt, rått kött af

nötkreatur, får, get, svin eller häst, derest köttet icke blifvit, efter undersökning

af besigtningsman, försedt med stämpel eller bevis af något sådant

slag, hvarom nedan i § 6 sägs, må för stad, som sådant åstundan kunna

bestämmas i den ordning, som angifves i § 24 af helso vårdsstadgan för riket,

under vilkor att genom stadens försorg anställes nödigt antal besigtningsman

och ^vidtagas de öfriga åtgärder, som erfordras för att köttbesigtning

inom ifrågavarande område må kunna utan större vare sig tidsutdrägt

eller annan olägenhet ega rum; börande i nyssberörda afseende uppgjord t

förslag underställas Kongl. Maj:ts befallningshafvandes pröfning, innan

stadgande i ämnet utfärdas.

Enahanda förfarande iakttages i fråga om ändring eller upphäfvande

af sådant stadgande.

2. Hvad i nästföregående moment stadgas om stad gäller äfven

för annat i afseende på helsovård med stad likstäldt samhälle, så ock

för kommun å landet, endast med den olikhet, som föranledes af den

annorlunda beskaffade sammansättningen af myndigheter, hvilka der hafva

befattning med allmänna helsovården. De åligganden, som enligt denna

förordning och på grund deraf meddelade föreskrifter i stad tillkomma

magistrat, helsovardsnämnd och stadsfullmägtige eller allmän rådstuga,

skola inom samhälle, der helsovårdsstadgans föreskrifter rörande stad i

tillämpliga delar gälla, fullgöras af dem, som förklarats skola inom samhället

i allmänhet träda i dessa myndigheters ställe, samt eljest å lan
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

det bestridas, magistratens af kronofogden i orten, helsovårdsnämndens

af kommunalnämnden och stadsfullmägtiges eller allmänna rådstugans af

kommunalstämman.

§ 2.

1. Har för stads eller dermed i afseende på helsovård likstäldt

samhälles räkning offentligt slagthus enligt plan, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

efter helsovårdsnämndens hörande, gillat, blifvit uppfördt

och efter af Kongl. Maj:ts befallningshafvande föranstaltad afsyning

godkändt, må, om samhället så önskar, i den uti § 1 omförmälda

ordning kunna jemte köttbesigtningstvång för samhället stadgas slägting,

innefattande förbud att, sedan slagthuset upplåtits till allmänt begagnande,

annorstädes inom visst område än i berörda hus slagta djur,

som förut nämnts. Sådant förbud utgör dock; ej hinder för att dylikt

djur nedslagtas utom det offentliga slagthuset, der nedslagtandet nödvändiggöres

af hastigt inträffad sjukdom eller olyckshändelse; skolande dock

i sådant fall köttet, om det är afsedt att begagnas till menniskoföda, genast

efter djurets nedslagtning ostyckadt jemte alla dertill hörande inelfvor utom

tarmar föras till det offentliga slagthuset för att besigtigas. Utan hinder

af sådant förbud må äfven Kongl. Maj:ts befallningshafvande kunna medgifva,

att nedslagtning af kreatur, hvilkas kött är afsedt hufvudsakligen

för utförsel ur riket, verkställes inom sådan för ändamålet särskildt inrättad

och under offentlig kontroll stäld anstalt, hvarom nedan i § 3 sägs.

2. Vilja städs- och dermed i afseende på helsovård likstäldt samhälle

förena sig om gemensamt offentligt slagthus af här afsedd beskaffenhet,

må det kunna ske, i fall Kongl. Maj:ts befallningshafvande dertill

lemnar tillstånd; och galle då i fråga om hvart och ett af dessa samhällen

hvad beträffande samhälle med köttbesigtnings- och slagttvång

förut är stadgadt.

§ 3.

önskar enskild person, förening eller bolag få under offentlig kontroll

ställa vare sig en hufvudsakligen för uppslagtning af kött till utförsel

ur riket afsedd inrättning (exportslagteri) i stad eller på landet eller

annan slagterianstalt, belägen utom stad eller dermed i afseende på helsovård

likstäldt samhälle, må, på derom af vederbörande gjord ansökning,

Kongl. Maj:ts befallningshafvande, om anstalten pröfvas vara ändamålsenligt

ordnad, kunna föreskrifva, att densamma skall stå under offentlig

kontroll, med vilkor att genom sökandens försorg anställes erforderligt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

antal besigtningsman och vidtagas de öfriga åtgärder, som kunna anses

för kontrollen nödiga. Förklaras, efter det annat sådant slagteri än exportslagteri

stälts under offentlig kontroll, helsovårdsstadgans föreskrifter rörande

stad skola i tillämpliga delar gälla inom det område, der slagteriet är

beläget, må nämnda omständighet ej utgöra hinder för slagteriets förblifvande

under offentlig kontroll.

§ 4.

1. Besigtningsman vid offentligt, inom område, der slagttvång är

gällande, beläget slagthus, vid exportslagteri, hvarom i § 3 sägs, eller vid

annat enligt samma paragraf under offentlig kontroll stäldt slagteri skall

vara legitimerad veterinär. Den, som jemlikt denna förordning anställes

såsom kommunal besigtningsman annorstädes än vid offentligt slagthus, som

nyss är nämndt, skall, om möjligt, vara legitimerad veterinär.

2. Besigtningsman vid exportslagteri förordnas af medicinalstyrelsen.

Öfriga i mom. 1 af denna paragraf omnämnda besigtningsman varda förordnade

af Kongl. Majrts befallningshafvande, de kommunala på vederbörande

helsovårds- eller kommunalnämnds förslag.

Besigtningsman kan af den embetsmyndighet, som förordnat honom,

när som helst entledigas från sin befattning.

§ 5.

Vid slagt af djur, som förut nämnts, vare sig i offentligt, inom område,

der slagttvång är gällande, beläget slagthus eller i sådant under

offentlig kontroll stäldt slagteri, som i § 3 sägs, skall vederbörande besigtningsman

anställa undersökning före nedslagtningerr å djuret, med hänsyn

till dess helsotillstånd, samt efteråt å dess kött och inelfvor, med afseende å

deras duglighet till menniskoföda. Vid annan köttbesigtning enligt denna

förordning skall, der ej annorlunda stadgats, undersökning af besigtningsman

anställas, när fråga är om häst eller större nötkreatur än kalf, å

minst fjerdedels kropp, men eljest å minst half kropp.

Närmare föreskrifter om besigtningen utfärdas af medicinalstyrelsen.

§ 6.

1. Kött, som vid besigtning enligt denna förordning godkännes, skall,

innan det får till salu hållas eller utbjudas, förses med stämpel, utvisande,

der detsamma blifvit i offentligt, inom område, der slagttvång är gällande,

beläget slagthus eller i sådant under offentlig kontroll stäldt slagteri, som

i § 3 sägs, uppslagtadt och besigtigadt, att så skett, men eljest att köttet

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28. 5

undergått annan vederbörlig besigtning inom något samhälle med köttbesigtningstvång.

2. Finnes vid besigtning kött vara till menniskoföda otjenligt, skall

detsamma förstöras, der det icke kan genom besigtningsmannens försorg och

under hans kontroll försäljas till tekniskt bruk, i hvilket fall köttets egare

är berättigad utfå hvad som genom försäljningen inflyter, efter afdrag af

nödiga kostnader.

3. Anträffas vid besigtning, anstäld jemlikt denna förordning af

kommunal besigtningsman, kött, som först efter särskild behandling kan

utan men för helsan användas till menniskoföda, skall köttet, sedan det

under besigtningsmannens kontroll undergått sådan behandling, antingen,

försedt med särskild stämpel, der så ske kan, eller med bevis om beskaffenheten,

ställas till egarens förfogande eller, om denne så fordrar och icke kan

anses hafva före besigtningen egt eller bort ega kännedom om köttets underhaltiga

beskaffenhet samt köttet ej är af djur, som nedslagtats i sadant

under offentlig kontroll stäldt slagteri, som i § 3 sägs, inlösas af vederbörande

samhälle till pris, som helsovårdsnämnden månatligen, med ledning

af köttprisen inom samhället under näst föregående kalendermånad, fastställer

och offentligen kungör. Varder dylikt kött anträffadt vid undersökning

jemlikt denna förordning i slagteri, som nyss är nämndt, ma köttet,

sedan det under dervarande besigtningsmans kontroll så behandlats,

att det kan utan men för helsan användas till menniskoföda, af honom

förses med särskild stämpel eller med bevis om beskaffenheten.

4. Här omförmälda stämplar skola särskildt angifva inom hvilket samhälle

besigtningen egt rum och för öfrigt vara, hvart slag för sig, lika för

hela riket, nemligen en för godkändt kött, uppslagtadt i offentligt, inom område,

der slagttvång är gällande, beläget slagthus eller i annan i §3 omförmäld,

under offentlig kontroll stäld inrättning än exportslagteri, en för godkändt

kött, uppslagtadt i exportslagteri, som nyss är nämndt, en för annat godkändt

kött och en för kött, behandladt på sätt i mom. 3 af denna paragraf sägs.

Medicinalstyrelsen utfärdar närmare föreskrifter om stämplarnes beskaffenhet

och köttets stämpling.

§ 7.

Derest vid köttbesigtning, som jemlikt denna förordning anställes af

kommunal besigtningsman, köttets egare icke åtnöjes med besigtningsmannens

beslut, må han ej mindre, om genast framställning derom hos

besigtningsmannen göres och i förskott erlägges hvad som kan erfordras

till bestridande af nödig kostnad för tillvaratagande af såsom bevisningsmedel

tjenligt prof å det bcsigtigade, erhålla sådant prof i lämpligt för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

varingskärl, tillslutet under egarens och besigtningsmannens sigill och

försedt med nödig beteckning, än äfven i beslutet söka ändring genom

besvär, hvilka jemte dels besigtningsmannens utan lösen lemnade intyg,

innefattande beslutet och skälen dertill, dels ock bevis om dagen, då

klaganden af beslutet erhöll del, böra, vid talans förlust, till Kongl.

Maj:ts befallningshafvande inlemnas inom tio dagar derefter, dagen då delgifningen

skedde, likväl oräknad; gällande emellertid, utan hinder af besvär,

beslutet till efterrättelse, intilldess annorlunda kan varda vederbörligen

förordnadt. Varder i följd af besvären ändring gjord i besigtningsmannens

beslut,.Seger klaganden att för den förlust, han fått till följd af

samma beslut^ hvad det befunnits origtigt vidkännas, erhålla godtgörelse

af det samhälle, hvars besigtningsman meddelat beslutet.

§ 8.

}• För köttbesigtning af kommunal besigtningsman enligt denna förordning

och för begagnande af offentligt, inom '' område, der slagttvång

är gällande, beläget slagthus eger vederbörande samhälle uppbära afgifter

enligt taxa, som, sedan Kongl. Maj:ts befallningshafvande, efter helsovardsnämndens

och i andra städer än Stockholm jemväl efter magistratens

eller, der sådan ej finnes, den i dess ställe särskildt tillsatta stadsstyrelses

hörande, dertill uppgjort förslag, af Kongl. Maj:t fastställes för minst ett

år i sänder. I denna taxa må afgifterna ej sättas högre, än som kan

anses erforderligt till betäckande af samhällets kostnader för köttets besigtning

och stämpling samt, der fråga är om begagnande af offentligt

slagthus, som nyss är nämndt, till betäckande jemväl af kostnaden för

slagthusets förvaltning och underhåll jemte ränta å anläggningskapitalet.

2. Der jemlikt ordningsstadgan för rikets städer eller derpå grundad

bestämmelse särskild^ marknadsplats för kreaturshandeln blifvit inrättad i

sammanhang med offentligt slagthus af här afsedd beskaffenhet, må, i enahanda

ordning och efter liknande grunder som i fråga om slagthusets

begagnande, bestämmas afgifter till samhället för nyttjande af marknadsplatsen

och vid densamma uppförda stallar äfvensom för kreaturens utfodring,

skötsel och vågning.

§ 9.

Uppstår i samhälle, der slagttvång är gällande, särskild fara i helsoväg

till följd af någon utanför samhället bedrifven slagterirörelse eller

yrkesmessig beredning af köttvaror, eger på framställning af samhällets

t

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

helsovårdsnämnd Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreskrifva anordningar

och vidtaga åtgärder, som pröfvas tjenliga och leda till farans undanrödjande.

Dervid må Kongl. Maj:ts befallningshafvande ej mindre påbjuda

rörelsens ställande under särskild tillsyn samt uppdraga åt tillsyningsman

att anhålla och låta dels undersöka misstänkt kött eller köttvara,

dels ock oskadliggöra kött eller deraf beredt, till menniskoföda afsedt

ämne, som är dertill otjenligt, än äfven, då sådant finnes vara af nöden,

förelägga lämpliga viten och meddela tillfälligt förbud mot rörelsens drifvande

samt, om rättelse på nämnda sätt ej synes stå att vinna, förbjuda

den felande att vidare sjelf eller genom annan person inom visst område

bedrifva slagterirörelse eller yrkesmessig beredning af köttvaror.

§ 10.

Der i följd af slagttvångs införande byggnad eller annan inrättning

för bedrifvande af slagterirörelse, som, när denna förordning träder i kraft,

lofligen idkas och hvars utöfvande icke medgifvits blott tills vidare eller

till dess annorlunda blefve föreskrifvet, ej längre kan för dermed afsedt

ändamål användas, vare egaren berättigad att af vederbörande samhälle

undfå ersättning för den värdeminskning hans fastighet och öfriga ifrågavarande

inrättningar derigenom undergå. Enahanda rätt tillkomma den,

som, när slagttvång i ett samhälle införes, eger ett på det under nämnda

tvång lagda området befintligt, enligt § 3 under offentlig kontroll stäldt

slagteri, hvilket i följd af slagttvångets införande ej vidare kan för afsedt

ändamål begagnas.

§ 11.

1. Bryter någon mot förbud, hvarom i § 1 eller § 2 sägs, böte, der

ej straff enligt allmän lag eller särskild författning bör följa å förseelsen,

från och med två till och med etthundra kronor.

2. Öfverträdes sådant förbud mot drifvande af slagterirörelse eller

yrkesmessig beredning af köttvaror, som i § 9 omförmäles, vare straffet

böter från och med tjugu till och med femhundra kronor.

§ 12.

Den, som under tid, då han är stäld under tilltal för förseelse mot

denna förordning eller enligt densamma gifna föreskrifter, fortsätter eller

förnyar samma förseelse, skall, när han dertill varder lagligen förvunnen,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

fällas, för hvarje gång åtal emot honom egt rum och han deraf undfått

del, till de böter eller viten, som för ifrågavarande förseelse äro bestämda.

§ 13.

1. Förseelse mot denna förordning eller de enligt densamma gifna

föreskrifter skall åtalas hos polisdomstol, der särskild sådan är inrättad, men

eljest hos poliskammare och, der sådan icke finnes, vid allmän domstol;

och galle i fråga om klagan öfver domstols eller poliskammares beslut i

dessa mål hvad i allmänhet angående besvär i brottmål är stadgadt.

2. Förseelserna åtalas af allmän åklagare; egande helsovårds- eller

kommunalnämnd ock att för särskilt fall förordna åklagare.

§ 14.

Emot beslut, som enligt denna förordning eller på grund af densamma

gifna föreskrifter meddelats af Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

af helsovårds- eller kommunalnämnd eller af sådan tillsyningsman, som i

§ 9 sägs, eger den, som anser sin rätt deraf förnärmad eller obehörigen

inskränkt, att anföra besvär, öfver Kongl. Maj:ts befallningshafvandes beslut

hos Kongl. Maj:t inom den tid, som för Överklagande af förvaltande

myndigheters och embetsverks beslut är stadgad, samt öfver helsovårdseller

kommunalnämnds eller tillsyningsmans beslut hos Kongl. Maj:ts

befallningshafvande inom den tid, som är bestämd för Överklagande af

kommunalstämmas beslut; gällande dock, utan hinder af besvär, beslutet

till efterrättelse, intill dess annorlunda kan varda vederbörligen förordnadt.

§ 15.

1. Böter och viten, som ådömas efter denna förordning och i enlighet

med densamma meddelade föreskrifter, tillfalla kommunens kassa.

2. Saknas tillgång till fulla gäldandet af dessa böter och viten, skola

de förvandlas enligt allmän strafflag.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1897.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 28.

9

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj :t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14

februari 1896.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr rninistern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Akerhielm,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerste t.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Gilljam anförde:

»En fråga, som i Sverige på senare tid ofta varit föremål för kommunala

och andra myndigheters uppmärksamhet samt afhandlats vid möten

och sammanträden af derför intresserade personer, i utgifna broschyrer

äfvensom i tidningspressen, är inrättandet af offentliga slagthus och införandet

af obligatorisk köttbesigtning. I viss mån skulle åvägabringandet

häraf vara ett återgående till hvad under förra tider egt bestånd i vårt

Bill. till Hiksd. Prat. 189(1. 1 Sami. 1 Afd. 18 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

land. Redan i början af 1600-talet stadgades nemligen, att i alla städer i

Sverige skulle anordnas särskilda slagtarhus samt att all slagt vare sig

för köttmånglare eller för andra stadsinvånare med vissa undantag skulle

försiggå i slagtarehusen, hvarjemte slagtare förbjödos att till slagtning mottaga

något djur, »med mindre uppsyningsmannens tillståndssedel uppvisades»,

samt att förhjelpa köttmånglare att »instinga sjuk boskap bland det,

som godt var». Nyssnämnda bestämmelser förnyades genom en år 1681

utfärdad köttmånglare- och slagtareordning.

De inskränkningar, som sålunda lades på slagteriväsendet och kötthandeln,

fortforo ganska länge att vara gällande. Småningom råkade de

dock ur tillämpning, dertill, i fråga särskild! om Stockholm, de föreskrifter,

som innehöllos i nådiga bref af den 26 juni 1799 och den 7 december 1847,

bidrogo. Genom det förra nådiga brefvet förklarades nemligen, att en hvar

välfrejdad och med nödiga tillgångar försedd person finge under vissa vilkor

i Stockholm utöfva slagterirörelse, äfvensom att, i händelse staden ej egde

lämplig plats till inrättande af nya slagthus, hugade personer finge sjelfva

upprätta slagtarebodar. Och genom nådiga brefvet af den 7 december

184 7 bestämdes, att tillsvidare, intill dess annorlunda kunde blifva förordnadt,

slagtareembetets ledamöter finge, under iakttagande af de föreskrifter

öfverståthållareembetet kunde finna nödigt utfärda, verkställa slagten

inom sådana i vissa stadsdelar belägna gårdar och tomter, som af sagda

ledamöter disponerades och af öfverståthållareembetet pröfvades för ändamålet

tj enliga.

Kongl. förordningen den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet

gjorde ej något särskild! undantag för slagtareyrket. Deremot har

det blifvit ifrågasatt, huruvida icke helsovårdsstadgän för riket den 25 september

1874 genom sina i 24 § meddelade bestämmelser kunde lemna tillfälle

för städer och andra dermed likstälda samhällen att i helsovårdshänseende

stadga slagttvång och obligatorisk köttbesigtning. Man har

dock i allmänhet funnit betänkligt att på nämnda bestämmelser grunda

så genomgripande åtgärder beträffande slagterierna och kötthandeln. Det

synes ock mig, att det åsyftade målet icke på sådan väg kan uppnås.

En blick på den främmande lagstiftningen i ämnet skall visa, att man

i utlandet ganska allmänt, somligstädes för länge sedan, funnit nödigt utfärda

särskilda stadganden om obligatorisk köttbesigtning och om skyldighet att

bedrifva all slagt i offentliga slagthus. I fråga om dylikt så kalladt slagteller

slagthustvång är lagstiftningen ordnad efter två olika system, det ena

med absolut slagttvång, innefattande skyldighet för hvarje kommun eller

åtminstone sådan af visst slag och viss storlek att anordna offentligt slagthus,

der all slagt inom kommunen skall försiggå, det andra med fakul
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 28.

tativt slagttvång, då afgörandet huruvida offentligt slagthus skall upprättas

är öfverlemnadt åt vissa myndigheter och lagen endast föreskrifter, att,

om sådant anlägges, all slagt der skall ega rum.

I Frankrike blef genom lag den 22 juli 1791 köttkontroll införd, och

genom dekret den 9 februari 1810 upprättades fem offentliga slagterier i

Paris. Ett dekret den 15 april 1838 stadgade fakultativt slagttvång för

hela landet; och detta dekret har vid tillämpningen tolkats så, att äfven

de slagtare, som bo utom städernas gränser, men sälja kött i städerna,

förpligtats att uteslutande nyttja de offentliga slagthusen. Beträffande kontroll

af färskt kött, som från utlandet införes till Frankrike, gäller en förordning

af den 26 maj 1888. I Spanien stadgades under år 1859 absolut

slagttvång. I Bayern är genom särskilda föreskrifter, som sedan år 1862

meddelats för hvarje regeringsdistrikt, köttkontroll anordnad både i städerna

och på landet. Preussen har enligt lagar af den 18 mars 1868 och

den 9 mars 1881 fakultativt slagttvång jemte obligatorisk köttbesigtning.

I Sachsen infördes sådant slagttvång genom en lag af den 11 juli 1876,

och i Baden förefinnas sedan år 1878 liknande anordningar som i Bayern.

Wiirtemberg har sedan år 1879 fakultativt slagttvång. Hvad England beträffar

bemyndigades genom helsovårdslagen den 11 augusti 1875 kommunalstyrelserna

att upprätta offentliga slagthus samt fastställa reglementen

och bestämma afgifter för begagnande af slagthusen. I Österrike

är enligt lag af den 29 februari 1880 påbjudet allmänt införande af besigtning

å slagtdjur och kött, hvilken angelägenhet regleras genom lokala

förordningar. Ungern har j följd af lag den 24 mars 1888 och ministeriel

förordning af den 15 oktober samma år absolut slagttvång för alla kommuner

med större köttkonsumtion. Äfven i Rumänien och Bulgarien är

slagttvång infördt genom särskilda lagar. Uti Italien finnes enligt en lag

af den 3 augusti 1890 absolut slagttvång stadgadt för städer med öfver

6,000 invånare samt derjemte obligatorisk köttbesigtning införd såväl i

städer som å landet. I Belgien är genom lag af den 4 augusti 1890 och

åtskilliga sedermera utfärdade förordningar köttkontroll påbjuden för hela

landet. I Portugal synes äfven vara stadgad allmän obligatorisk köttbesigtning.

Våra grannländer Danmark och Norge äro ej heller i saknad af föreskrifter

i detta ämne. I Danmark kan på grund af helsovårdslagarna den

12 januari 1858 och den 28 mars 1868 slagttvång införas genom kommunala,

af justitieministern faststälda helsovårdsföreskrifter. Der lära ock

nu finnas flera offentliga slagthus. I Norge har den 1 januari 1893 trädt

i kraft en lag om kommunala slagthus, köttkontroll m. in. af den 27 juni

1892, hvilken lag, sedan den i vissa delar ändrats genom lagar af den

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Iiongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

26 juni 1893 och (len 27 juli 1895, innehåller väsentligast följande föreskrifter.

I kommun, för hvilkens räkning finnes inrättadt slagthus, hvars läge

och plan godkänts af Konungen, kan kommunalstyrelsen med Konungens

samtycke påbjuda, att all slagt af närmare bestämda slag af husdjur, hvilkas

kött skall användas till menniskoföda, skall ske i kommunens slagthus. I

samma ordning kan bestämmas, att all handel med särskild! bestämda slag

af lefvande husdjur inom en kommun skall under kontroll ega rum på

dertill afsedd plats. I hvarje stad eller lastageplats med öfver 4,000 invånare

skall allt inom kommunen slagtadt eller till densamma infördt kött,

som skall användas till menniskoföda, undersökas af kommunal köttkontrollör,

hvilken, om möjligt, bör vara examinerad veterinär. Befrielse från

sådan undersökning kan likväl i visst fall medgifvas, då köttet enligt egarens

förklaring skall användas endast af honom och hans familj. I stad

eller lastageplats med mindre än 4,000 invånare, så ock inom landtkommun

kan äfven af kommunalstyrelsen med Konungens samtycke införas

köttkontroll, dock, hvad landsbygden beträffar, endast i fråga om sådant

kött, som inom kommunen utbjudes till salu. Vidare finnas föreskrifter

om stämpling af kött, som är dugligt till menniskoföda, om besvär öfver

kontrollörs beslut, om ersättning till egare af enskilda slagterier, som i

följd af slagttvångs införande ej längre kunna för sitt ursprungliga ändamål

användas, samt om afgifter för begagnande af slagthus eller torg, afsedt

till handel med lefvande husdjur, m. m. Desslikes stadgas böter till belopp

af 2—1,000 kronor för öfverträdelser af de i lagen gifna eller med tillämpning

deraf meddelade föreskrifter.

I vår gällande lagstiftning saknas visserligen ej alldeles lagbestämmelser,

afsedda att utgöra skydd mot de faror, som hota genom förtäring

af för menniskor skadliga eller otjenliga födoämnen. Så innehåller strafflagen

stadganden i fråga om försäljning m. m. af veterligen förfalskade

lifsmedel, äfvensom af ondt för godt, mängdt för omängdt eller det, hvaruti

man vet fel vara, utan att sådant uppenbara. Vidare är i helsovårdsstadgan

för riket förbjudet att i stad till salu hålla eller för sådant ändamål

dit införa kött af djur, som varit behäftad! med sådan smittosam sjukdom,

att dess förtärande är skadligt, samt födoämne eller dryckesvara, som

till följd af förskämning, felaktig beredning eller af annan orsak är skadlig

för helsan eller otjenlig till menniskoföda; och skall denna föreskrift äfven

tillämpas på landet. Men ofta möter det den största svårighet att afgöra,

huruvida kött verkligen är skadligt eller otjenligt att förtära. Insigten

härom har föranledt de framställningar, för hvilka jag anhåller att nu få

redogöra.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Uti en till civildepartementet ingifven och derifrån till ecklesiastikdepartementet

öfverlemnad, af öfverståthållareembetet till nådigt bifall förordad

underdånig ansökning af den 8 november 1892 hafva stadsfullmäktige

i Stockholm anfört bland annat, att det icke lede något tvifvel,

att de fordringar, som nutiden med hänsyn till snygghetens, helsoyårdens

och ordningens kraf stälde på kötthandeln i stora städer, icke vore i Stockholm

på långt när tillgodosedda så, som vederborde. Ej heller vore

meningarna delade derom, att det väsentligaste botemedlet bestode i inrättande

af ett under offentlig kontroll stäldt slagthus med tillhörande

marknadstorg samt besigtning af slagtadt kött, som infördes till staden.

Vid ett dylikt slagthus förrättades slagten, efter hvad en rik erfarenhet

från många städer utomlands gåfve vid handen, pa sadant sätt att, jemte

det en mönstergill renlighet kunde iakttagas, omkostnaderna nedbragtes sa

långt som möjligt och tillika alla delar af det slagtade djuret blefve pa

det mest ekonomiska sätt tillvaratagna; och genom det i sammanhang med

slagthuset anordnade marknadstorget, der all till staden införd lefvande

boskap besigtigades före slagten, möjliggjordes enligt samma erfarenhet en

verksam kontroll mot införsel af kreatur, hvilkas kött vore farligt för

helsan eller till föda otjenligt, samt hämmades i väsentlig mån spridningen

af smittosamma kreaturssjukdomar. Dylika anordningar vore följaktligen

till gagn icke blott för allmänheten utan äfven för idkarne af slagteriyrket,

hvarjemte det kunde med stor sannolikhet antagas, att jemväl landtbrukare

i stadens närhet skulle finna med sin fördel förenligt att låta förrätta

sin kreatursslagt i ett dylikt slagthus. Men det oaktadt funnes ingen

utsigt, att den åsyftade reformen skulle kunna åstadkommas, utan att

kommunen toge den om hand. Slagteriyrket i Stockholm bedrefves i allmänhet

endast i ringa skala, bland annat pa grund af det osäkerhetstillstånd,

hvaruti dess idkare befunnit sig i afseende å rätten att för ändamålet

använda de lokaler, i hvilka handteringen utöfvats, och äfven om

förhållandena i detta hänseende kunde tänkas blifva inom en snar framtid

förbättrade, omöjliggjordes slagtarnes sammanslutning för ändamålet af de

två väsentliga omständigheter, att det nödvändiga förbudet mot slagtning

annorstädes i staden än i ett under offentlig kontroll stäldt slagthus icke

kunde utverkas, om detta slagthus vore i enskild ego, samt att kommunen

ensam vore i tillfälle att anskaffa en plats, som uppfylde de många och

olikartade fordringar, hvilka stäldes pa en stor slagthustomt med vidliggande

betydliga marknadsplats.

Af sålunda angifna skäl hade redan för längre tid tillbaka fråga väckts,

att kommunen skulle gå i författning om inrättande af ett offentligt slagthus

med tillhörande kreatursmarknad splats. De mångåriga utredningar,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts 1Säd. Proposition N:o 28.

soin egnats frågan, bland annat af två komitéer, Indika afgifvit betänkande^

den ena år 1882 och den andra år 1890, hade ännu icke ledt till

något slutligt förslags uppgörande, på grund, förutom annat, deraf att

först på senare tiden utsigt vunnits att erhålla en för ändamålet lämplig

plats. Det vore emellertid icke endast denna omständighet, som hittills

stält sig i vägen för det uppgifna målets vinnande. För ett besluts fattande

i ämnet förutsattes äfven, att, såsom i 1882 års komitébetänkande

anmärktes, utom anläggningen vare sig slagt af matnyttiga däggande husdjur

eller marknadshandel med dylika djur ej finge bedrifvas inom staden

eller a dess område, samt att stadgande gåfves om obligatorisk besigtning

å djur, som till inrättningen fördes, äfvensom å inelfvor och öfriga delar

af derstädes slagtade djur. 1890 års komiterade hade i berörda hänseenden

gått betydligt längre. Under åberopande af det redan år 1882 beaktade

förhållande, att köttet efter djur, som årligen slagtades inom hufvudstaden,

utgjorde blott en mindre del (V4—V3) af allt det kött, som stadens

befolkning förbrukade, ansågo dessa komiterade det icke vara tillfyllestgörande

att låta uppföra ett offentligt slagthus och stadga s. k. slagt- eller

slagthustvang för de inom hufvudstaden boende slagtarne, utan att samtidigt

dermed en obligatorisk besigtning af allt från landsbygden infördt

kött pabjödes. Och vidare vore det enligt komiterades mening nödvändigt,

att slagttvanget utsträcktes till hufvudstadens närmaste omgifningar, då

just der de slagterier vore belägna, som under åratal gjort sig bemärkta

dels för det bristfälliga skick, hvaruti de befunne sig, och dels genom de

till föda för menniskor stundom otjenliga, ofta rent af helsovådliga köttpartier,

som i desamma behandlats. Till stöd för ett sådant slagttvång

anförde komiterade hufvudsakligen: att antalet inom hufvudstaden slagtade

storboskap, kalfvar och får väsentligen nedgått under tiden från 1881 till

1889, för hvilket år komiterades beräkningar verkstälts, beroende detta

antagligen på de större fordringar, som uppstälts å slagterilokalernas inredning

samt på den strängare kontrollen af helsopolisen; att jemväl antalet

slagterier minskats inom hufvudstaden och ökats i trakten deromkring,

i hvilket afseende anfördes, att våren 1890 inom Stockholm bodde

22 slagtare _ men närmast utom tullarna ej mindre än 117; att en fullt

ändamålsenlig kontroll öfver de här och hvar i hufvudstadens omgifningar

befintliga slagtställena ej läte sig åstadkomma; samt att det vore antagligt

att, derest slagttvånget endast skulle omfatta Stockholm, om icke alla, åtminstone

de allra fleste af de nu inom hufvudstaden boende slagtarne

skulle flytta utom stadens hank och stör för att slippa underkasta sig den

vid ett offentligt slagthus skeende kontrollen, vid hvilket förhållande den

vidtagna åtgärden snarare skulle innebära en försämring än en förbättring.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 28.

Att för den ekonomiska framgången af en anstalt af ifrågavarande

slag kräfdes bestämmande utaf afgifter för slagthusets och marknadsplatsens

användande, vore uppenbart. Dessa afgifter borde dock ej sättas

högre, än att de räckte till förräntande och amortering af anläggningskapitalet

samt till betäckande af driftkostnaden och öfriga utgifter i och

för anstalten.

Stadsfullmäktige anföra vidare, att i fråga om slagttvånget den fakultativa

formen syntes med afseende å den kommunala sjelf styrelse, som

inom Sverige funnes, vara den lämpligaste. De hufvudgrunder, hvilka

enligt stadsfullmäktiges tanke borde vid lagstiftning i ämnet följas, angifvas

sålunda.

Slagthusen och de med dem förenade kreatursmarknaderna borde vara

tillgängliga för en hvar, som fullgjorde de för deras begagnande bestämda

vilkoren. Slagthusens storlek borde motsvara behofvet på de särskilda

orterna och anordningarna inom etablissementen uppfylla allmänna helsovårdens

kraf. För den skull borde planen till dylika anläggningar, innan

de utfördes, underställas Eders Kongl. Maj:ts godkännande. På uppsigten

öfver slagtdjurens helsotillstånd och köttets beskaffenhet borde ställas höga

fordringar, hvadan bestämmelser borde lemnas om slagtdjurens undersökning

af sakkunnige (veterinärer), innan djuren slagtades, likasom angående

köttets besigtning omedelbart efter slagtningen, medan inelfvorna

ännu kunde granskas, o. s. v.

Alldenstund köttbesigtnings- och slagttvång betingades af sanitära

skäl, funne stadsfullmäktige det tjenligast, att de bestämmelser derom,

hvilkas beslutande kunde åt kommunerna öfverlåtas, åvägabringades på den

af helsovårdsstadgan i dess 24 § för nya stadgandens antagande utstakade

väg, enligt hvilken både helsovårdsnämnden och stadsfullmäktige måste

höras, innan Eders Kongl. Maj-.ts befallningshafvande kunde utfärda erforderlig

kungörelse i ämnet.

Under det stadsfullmäktige tänkt sig, att slagtdjur af alla arter borde

slägtas i offentliga slagthus, hade fullmäktige beträffande kreaturshandelns

koncentrering på med slagthusen förbundna marknadsplatser trott sig böra

undantaga hästhandeln, hvilken till följd af de förhållanden, som dervid

gjorde sig gällande, icke synts lämpligen kunna hänvisas uteslutande till

kreatursmarknaden. Som väl bekant, vore blott eu ringa del af de hästar,

som i städerna såldes och köptes, slagtdjur. Ej heller gåfve hästhandeln

anledning till så mycken osnygghet som handeln med andra kreatur, hvadan

icke heller hänsynen till snyggheten i samma grad fordrade hästhandelns

som den öfriga kreaturshandelns kontrollerande.

Spörsmålet om slagttvångets utsträckning utanför städernas egna om
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 28.

råden vore en lika vigtig som svårlöst fråga. Å ena sidan skalle det vara

af obestridlig fördel för städernas förseende med sund och god köttföda,

om de sattes i tillfälle att i offentliga slagthus låta såväl före som efter

slagten besigtiga alla djur, hvilkas kött skulle åt städernas invånare afyttras.

Erfarenheten visade nemligen, att frestelsen att till salu utbjuda

köttet efter sjuka eller sjelfdöda kreatur vore allt för stor, för att djuregarne

skulle kunna på annat sätt derifrån afhållas. Men å andra sidan

syntes det knappast med fog kunna ifrågasättas, att landsbygdens invånare,

för att stadsboarne måtte beredas nyssnämnda fördel, skulle betagas rätten

att sjelfva på sina gårdar slagta sina kreatur och försälja deras kött i

städerna. Äfvenledes mötte det stora svårigheter att bestämma utsträckningen

af området för slagttvånget så, att det blefve verkligen effektivt.

Stadsfullmäktige kunde derför icke, huru önskvärdt det än vore, tillstyrka

utsträckt slagttvång i den mening, som det anförda komitéförslaget af 1890

fattat detsamma, d. v. s. att från ett område utanför staden med viss bestämd

radie intet uppslagtadt kött utan endast slagtdjur finge till staden

införas. Deremot syntes det stadsfullmäktige, hvad Stockholm beträffade,

påtagligt, att ändamålet med inrättandet der af ett offentligt slagthus till

stor de! skulle förfelas, om slagttvånget icke nådde de yrkesslagtare, hvilka,

såsom förhållandena nu gestaltade sig, bedrefve all sin handel i Stockholm

men slagtade i provisoriska slagterier eller skjul strax utanför staden.

Desse köpte sina flesta slagtdjur i staden och hölle dagligen kött till salu

på stadens försäljningsställen. Men de inköpta slagtdjuren drefve de ut ur

staden för att der i skydd för besvärande besök af stadens helsopolis slagta

dem. Kunde slagttvånget utsträckas till ifrågavarande yrkesidkare, utan

att derför träffa de verkliga landtbrukarne, vore sådant utan tvifvel en

fördel. Da kunde äfven de beräkningar anses tillfyllestgörande, hvilka

slagterikomitén af 1890 under förutsättning af s. k. utsträckt slagttvång

uPP»jort beträffande freqvensen på ett blifvande allmänt slagthus i Stockholm.

För att nå ifrågavarande önskemål hade stadsfullmäktige bland

hufvudgrunder för en förordning i ämnet funnit böra förekomma en bestämmelse,

att kött, som i stad hölles till salu af försäljare, hvilka såsom

yrke drefve kötthandel i staden, skulle vara försedt med det offentliga

slagthusets stämpel, under det att färskt kött, som af landtbor försåldes,

endast skulle vara underkastadt besigtning, på sätt helsovårdsnämnden egde

närmare föreskrifva.

Sist omtalade besigtning kunde visserligen aldrig erbjuda samma garantier

som undersökningen i ett offentligt slagthus, men kunde dock blifva

tillfredsställande nog, om det bestämdes, att slagtdjuren icke före besigtningen

finge styckas mera, än som i hufvudgrunderna angåfves, och om

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kong!. Majds Nåd. Proposition N:o 28.

tillika i de särskilda föreskrifter, helsovårdsnämnden skulle ega att rörande

besigtningen fastställa, bestämdes, att vissa vigtiga inelfvor, såsom lungor

och lefver, skulle åtfölja köttet till besigtningsbyråerna. Såsom sådana

kunde de nuvarande köttbesigtningsbyråerna användas eller andra inrättas

på för trafiken tjenliga platser i staden. Besigtningen borde, så vidt möjligt,

äfven här verkställas af veterinärer, med nödigt biträde och utrustade

med de hjelpmedel, vetenskapen erbjöde. Dylika besigtningsbyråer funnes

inrättade öfver allt, der kötthandeln vore ordnad efter liknande grunder.

I Berlin t. ex. funnes 8 köttbesigtningsbyråer utom slagthuset.

De kostnader, som blefve förknippade med å ena sidan slagthusets

och kreatursmarknadens drift i en stad och å den andra köttbesigtningen

vid derför anordnade byråer, borde gifvetvis täckas genom afgifter utaf

trafikanterna. Afgifternas storlek borde, såsom redan antydts, icke bestämmas

högre, än att de nätt och jemt försloge till ränta å och nödig amortering

af anläggningskapitalet. Då detta i synnerhet läge i slagtarnes och

köttkonsumenternas intresse, syntes fastställandet af taxa för afgifternas

debitering böra förbehållas en myndighet, hvars opartiskhet måste anses

gifven, Eders Kongl. Maj:t eller Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande.

Den ifrågasatta bestämmelsen, att slagtstämpel jemväl från annat i

eldighet med den blifvande författningen inrättadt slagthus än Stockholms

stads skulle derstädes godkännas, påkallades såväl af den omständighet,

att författningen skulle gälla för hela riket, som ock deraf, att redan nu

behofvet af offentligt slagthus visat sig i flera af rikets större städer.

På grund af det anförda anhölio stadsfullmäktige i underdånighet om

utfärdande i den ordning Eders Kongl. Maj:t funne omständigheterna påkalla,

af sådana stadganden, att, derest i stad offentligt slagthus med tillhörande

marknadsplats för kreaturshandel blifvit på stadens bekostnad

inrättadt och anordningar der vidtagits i enlighet med de föreskrifter,

Eders Kongl. Maj:t särskildt meddelade, Eders Kongl. Majrts befallningshafvande

skulle ega att, i den ordning § 24 af helsovårdsstadgan för riket

bestämde, förbjuda att: l:o) i staden och på dess område nötkreatur’, får,

svin eller hästar slagtades annorstädes än i slagthuset; 2:o) lefvande nötkreatur,

får eller svin åt allmänheten såldes eller till salu utbjödes på

annat ställe än å marknadsplatsen eller i slagthuset; samt 3:o) färskt,

rått kött af nötkreatur, får, svin eller häst åt allmänheten såldes eller

till salu utbjödes, så framt det icke vore försedt med stämpel, utvisande

om säljaren såsom yrke drefve kötthandel i staden, att kreaturet blifvit

slagtadt i stadens slagthus eller i annan sådan slagtanstalt, som förut

vore nämnd, men i annat fall antingen att så skett eller ock att köttet,

der fråga vore om kalf, får eller svin, i minst half kropp, men

Bih. till 1 likså. Brok 18,%''. 1 Sand. 1 Afl/. 18 Haft.

''d

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

eljest i minst fjerdedels kropp, blifvit af veterinär besigtigadt och godkändt,

på sätt helsovårdsnämnden egde närmare föreskrifva; dock att förbud,

hvarom nu vore fråga, icke finge utfärdas, med mindre den kommunen

tillkommande betalning för slagten, djurens herbergerande, skötsel

och utfodring samt köttets vård, besigtning och stämpling med mera

dylikt blifvit bestämd att utgå enligt taxa, faststäld af Eders Kongl. Maj:t

eller Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande.

Framställningar i samma syfte som den af Stockholms stadsfullmäktige

sålunda gjorda hafva jemväl inkommit från stadsfullmäktige i Helsingborg,

Malmö och Göteborg. Helsingborgs stadsfullmäktige hafva särskilt

föreslagit, att från de ifrågasatta bestämmelserna om slagts verkställande

endast i offentligt slagthus måtte mcdgifvas undantag beträffande

vissa slagterier, så kallade engelska svinslagterier, hvilkas produkter vore

afsedda för export, dock att äfven dessa slagterier skulle stå under viss

kontroll. Göteborgs stadsfullmäktige hafva uttalat en så till vida afvikande

mening, att köttbesigtning föreslås att varda obligatorisk, oberoende

af om offentligt slagthus inrättas eller ej, samt att slagttvång må kunna

utsträckas äfven till stadens omgifningar inom vissa gränser. Sistnämnda

bestämmelse föreslås jämväl af Helsingborgs stadsfullmäktige.

Öfver de af stadsfullmäktige i Helsingborg och Malmö gjorda ansökningar

har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län särskilt

blifvit hörd; och har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs

och Bohus län afgifvit infordradt underdånigt utlåtande öfver Göteborgs

stadsfullmäktiges ansökning.

Beträffande samtliga nu omförmälda framställningar infordrades genom

nådiga remisser medicinalstyrelsens underdåniga yttrande.

Med anledning af Stockholms stadsfullmäktiges anhållan afgaf medicinalstyrelsen

utlåtande den 26 april 1893. I detta utlåtande har medicinalstyrelsen

till en början hemstält, huruvida icke helsovårdsstadgans föreskrifter

rörande slagterier och dermed i samband stående förhållanden

borde skärpas. Beträffande den föreliggande ansökningen anförde medicinalstyrelsen

hufvudsakligen följande.

För inrättande af offentliga slagthus i större städer talade så många

skäl, och om nyttan deraf så väl i ordningens och snygghetens intresse

som ock beträffande slagtdjurens och köttvarornas behandling m. in. syntes

meningarna numera vara så stadgade, att styrelsen ej ansåge sig behöfva

vidare inlåta sig på desamma, utan tillstyrkte en förändrad lagstiftning

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med stadsfullmäktiges ansökning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongi. Majds Nåd. Proposition N:o 28.

Medicinalstyrelsen kunde emellertid ej finna nödigt, att förening af offentligt

slagthus och kreatursmarknadsplats, som vore mycket lämplig för de

stora städerna, skulle utgöra ett vilkor äfven för mindre städer att fa

rättighet till upprättande'' af offentligt slagthus med slagttvång, enär ur

sanitär synpunkt någon sådan marknadsplats ej kunde anses vara för de

mindre städerna behöflig.

Angående behofvet och berättigandet af det föreslagna köttbesigtningstvånget

stälde sig åsigterna olika. Å ena sidan framhölles, att utan sådana

bestämmelser, som af Stockholms stadsfullmäktige i nämnda hänseende

föreslagits, ändamålet med slagthusets inrättande skulle förfelas, de lojala

slagtarne gå under och de illa beryktade yrkesslagtarne, som drefve

sin slagterirörelse utanför de stora städerna, fortfarande komma att förse

dess invånare med skadliga eller underhaltiga köttvaror, da den stora allmänheten

ännu icke kunde antagas inse fördelen af att endast använda

kontrolleradt kött, äfven om priset derför skulle ökas med endast 1 å IV2

öre per kilogram. Vidare erinrades, att vissa smittosamma husdjurssjukdomar,

hvilka gjorde köttets handterande eller förtärande farligt, påkallade

besigtning af till salu utbjudet kött. Bland dessa sjukdomar framhölles

företrädesvis mjeltbrand, tuberkulos och de så kallade blodförgiftningssjukdomarna,

särskild! lifmoderinflammation hos kor och nafvelinflammation

hos kalfvar m. in.

Å andra sidan hade man fäst uppmärksamheten vid faran att köttpriset

skulle komma att oskäligt, eller åtminstone i betydligt högre grad

än den uppgiga, fördyras, och till följd deraf den mindre bemedlade befolkningen

komma att sakna behöflig köttföda i ännu högre mån än hvad

nu vore fallet, hvarjemte påpekats, att besigtning af uppslagtadt kött ofta

lemnade ett osäkert resultat och ej sällan kunde föranleda ett godtyckligt

bedömande samt icke lemnade säker garanti att ej köttet kunde härröra

från sjukt djur, äfvensom att svårighet kunde uppstå att erhålla tillräckligt

antal behöriga besigtningsman samt att bestämma vilkoren för dessas

kompetens. Vidare hade man äfven framhållit, att farhagorna för förtärandet

af kött utaf sjuka djur, särskilt tuberkulösa, betydligt öfverdrifvits

och att köttet borde kunna göras oskadligt genom behörig kokning eller

upphettning vid tillagningen.

Att ändamålet med de offentliga slagthusen ej komme att vinnas, med

mindre än att besigtningstvång tillika stadgades, tunne medicinalstyrelsen

under närvarande förhållanden högst sannolikt. Deri föreslagna undantagslagstiftningen

beträffande de så kallade yrkesslagtarne i de stora städernasT

omgifningar syntes ej heller kunna undvaras, då största faran för

skadliga och underhaltiga köttvarors försäljande hotade just från dessas

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:f$ Nåd. Proposition N:o 28.

sida. Faran för smittosamrna husdjurssjukdomars öfverförande till menniskor

genom förtärande af kött torde icke kunna förnekas, om den också

mycket öfverdrifvits. Den kunde antagligen i många fall förekommas

genom en förståndig tillredning af köttet. Det mest afsevärda skälet mot

köttbesigtningstvång syntes ligga i faran för köttets fördyrande. Till förekommande

af en betungande förhöjning af priset för slagtning och köttbesigtning

med deraf följande svårighet för mindre bemedlade att erhålla

köttvaror för billigt pris, skulle derför vara önskligt, att från början och

samtidigt med införandet af köttbesigtningstvång för besigtningen bestämdes

en viss maximiafgift af t, ex. V/2 öre för kilogram kött, jemte en viss

minimiafgift af t. ex. 15 öre för hvarje besigtigad köttvara, oberoende af

dess vigt, hvilka pris sedermera ej finge öfverskridas eller höjas.

Beträffande sättet för den föreslagna besigtningens verkställande och

kompetensen för besigtningsförrättarne borde tydligen slagtdjurens besigtning

saväl före som efter nedslagtandet utföras af legitimerad veterinär.

Äfven besigtningen af allt öfrigt kött borde lämpligast verkställas af legitimerade

veterinärer, derest sådana, som vunnit erfarenhet och vana i bedömande

af uppslagtadt kött, vore att i tillräckligt antal tillgå. Detta

torde likväl kanske möta svårighet, och det kunde ju äfven sättas i fråga,

huruvida för kompetens att bedöma slagtadt kött, hvilket göromål antagligen

blefve dessa besigtningsmäns hufvudsakliga om ej uteslutande sysselsättning,

med skäl borde fordras maturitetsexamen och derefter genomgången

fullständig veterinärkurs. I fall dylik besigtning skulle komma att

framdeles uppdragas åt andra än veterinärer, borde dock en viss kompetens

fordras af sådana personer, såsom t. ex. intyg från vederbörande lärare

vid veterinärinstitutet, att personen i fråga inhemtat nödig kunskap

och färdighet i bedömandet af köttvarors beskaffenhet.

För afgörandet utan dröjsmål af tvistiga fall borde dessutom finnas

att tillgå en besigtningsnämnd, bestående af t. ex. 3 för år af stadsfullmäktige,

magistrat och helsovårdsnämnd utsedde besigtningsmän med lika

antal suppleanter och med skyldighet för denna nämnd att på kallelse af

besigtningsveterinären (besigtningsförrättaren) ofördröjligt besigtiga varan

och senast 12 timmar efter den första besigtningen meddela beslut, huruvida

densamma godkändes eller kasserades.

Under uttalande af den åsigt att en förbättrad kontroll af till salu

hållna köttvaror, särskildt med hänsyn till dem, som tillhandahölles inom

de större städerna,” vore önskvärd, men svårligen kunde åstadkommas utan

att offentliga slagthus här liksom mångenstädes i utlandet med god påföljd

skett, upprättades och derjemte slagttvång och köttbesigtningstvång för

de respektive städernas områden infördes, hvarvid dock stor varsamhet

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

vid lagstiftningen syntes vara af nöden, på det köttvaror icke måtte alltför

mycket fördyras och deras åtkomst för mindre bemedlade försvåras, ansåg

sig medicinalstyrelsen på grund af det anförda böra i underdånighet tillstyrka,

att sådana förändrade lagstadganden måtte utfärdas, att derigenom

stad, som önskade på kommunens bekostnad inrätta offentligt slagthus, så

anordnadt som Eders Kongl. Maj:t kunde komma att föreskrifva, med

eller utan dermed förenade kreatursmarknadsplats, måtte kunna i enlighet

med § 24 i gällande helsovårdsstadga utverka förbud mot slagtning annorstädes

i staden eller inom dess område än i detta slagthus af vanliga

slagtdjur, såsom nötkreatur, får, svin och häst, samt handel med lefvande

djur af de tre förstnämnda djurslagen inom staden och dess område annorstädes

än å marknadsplatsen eller i slagthuset, äfvensom förhud att

inom staden och dess område till allmänheten försälja eller utbjuda färskt

rått kött af nämnda fyra djurslag, med mindre köttet vore försedt med

stämpel, utvisande, derest säljaren såsom yrke drefve kötthandel inom staden,

att köttet vore slagtadt antingen i stadens eller annat dermed likstäldt

offentligt slagthus, men i annat fall antingen att så skett, eller att

köttet af de större djurslagen i minst 1/i kropp samt af kalf får och svin

i minst 1/-2 kropp blifvit af veterinär eller annan dertill kompetent förklarad

person besigtigadt och godkändt; dock att sådant förbud icke finge

utfärdas, med mindre den kommunen tillkommande betalning för slagten

och djurens herbergerande m. m. samt köttets vård, besigtning och stämpling

o. s. v. blifvit bestämd att utgå enligt taxa, faststäld af Eders Kongl.

Maj:t eller Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, helst med viss bestämd

maximi- och minimiafgift, som sedan icke finge äfverskridas eller utan

Eders Kongl. Maj:ts medgifvande höjas.

En från medicinalstyrelsens utlåtande afvikande mening uttalades af

dess ordförande generaldirektören A. T. Almén, som i sådant afseende anförde

bland annat: att erfarenbeten i vårt land icke visat, att något egentligt

behof af köttbesigtningstvång förefunnes; att de vådor, som uppgifvits följa

med förtärandet af kött efter sjuka djur äfvensom af skäindt kött, syntes

öfverdrifna; att goda skäl talade derför att mot den fara, som i nämnda

hänseende kunde förefinnas, i allmänhet borde kunna vinnas nöjaktig

trygghet genom köttets tillagning medelst grundlig kokning eller stekning;

att den obligatoriska besigtningen af uppslagtadt kött vore af tvifvelaktigt

värde och att endast slagtdjurets undersökning före och köttets efter slagten

lemnade säker garanti mot fara; att, om man ansåge besigtning af uppslagtadt

kött, som hölles till salu genom å landet bosatt försäljare, vara

betryggande, enahanda besigtning borde vara tillfyllest, äfven då säljaren

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 28.

såsom yrke drefve kötthandel i stad, och denna klass af försäljare således

ej behöfva underkastas strängare kontroll än andra säljare; att besigtningstvånget

lätteligen kunde medföra köttets fördyrande, isynnerhet om besigtningsmännen

stälde öfverdrifna fordringar på köttets beskaffenhet; att

i händelse så kalladt sekunda kött skulle underkastas alltför sträng kontroll,

följden skulle blifva den, att de mindre bemedlade måste upphöra

att köpa kött; samt att kontrollen, med hänsyn till de olika åsigter, som

alltid komme att finnas, huruvida en viss köttvara skulle anses helsovådlig

eller icke, kunde befaras blifva mycket ojemn, ej endast inom olika städer

utan äfven inom samma stad.

Beträffande ansökningarna från stadsfullmäktige i Helsingborg, Malmö

och Göteborg åberopade medicinalstyrelsen sitt förenämnda utlåtande öfver

framställningen från Stockholms stadsfullmäktige och afstyrkte derjemte

på anförda skäl bifall till ifrågasatta undantag för de så kallade engelska

svinslagterierna i Skåne.

Äfven i fråga om dessa ansökningar hänvisade generaldirektören

Almén till sin förut omnämnda afvikande mening.

På grund af nådig befallning hafva sedermera öfverståthållareembetet

och Eders Kongl. Maj:ts samtlige befallningshafvande i länen, efter vederbörande

förste provinsialläkares med fleres hörande och med öfverlemnande

af dessas yttranden, afgifvit underdåniga utlåtanden i ärendet.

I dessa utlåtanden har meddelande af författningsbestämmelser i det

allmänna syfte, som i förberörda framställningar afses, tillstyrkts af öfverståthållare-embetet

och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i alla län

utom Elfsborgs och Jemtlands.

Öfverståthållareembetet åberopar såsom sitt utlåtande ett af Stockholms

stads helsovårdsnämnd afgifvet yttrande, hvari dels anförts, bland annat

hufvudsakligen: att huru stränga föreskrifter för enskilda slagteriers anordnande

än gåfves, kunde dock ej på denna väg en nöjaktig köttkontroll

ernås; att slagttvång och obligatorisk köttbesigtning icke skulle leda till

förhöjda köttpris; att den föreslagna taxan för besigtningen m. in. borde

fastställas af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande och ej af Eders Kongl.

Magt, enär förhållandena vore olika på olika orter; att besigtningsafgiften

borde beräknas, ej efter vigt utan per djur af visst slag eller för vissa

delar deraf, och att en i medicinalstyrelsens förslag utesluten föreskrift

rörande sättet för besigtning, nemligen »på sätt helsovårdsnämnden eger

närmare föreskrifva», borde qvarstå, enär i annat fall stadgandet kunde så

tydas, att köttförsäljare kunde fritt välja besigtningsman, dels hänvisats

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

till en vid yttrandet fogad skrift af stadsveterinären G. Kjerrulf, som, bland

annat, andragit: att besigtningen, såsom fordrande framför allt sakkunskap,

borde verkställas endast af veterinär, hvarför äfven den i medicinalstyrelsens

utlåtande ifrågasatta nämnd, som skulle afgöra tvistiga fall, afstyrktes;

samt att förslaget borde så formuleras, att obligatorisk köttbesigtning kunde

införas äfven i samhällen, der offentligt slagthus icke blifvit uppfördt, och

helst så, att det bestämdes, att alla stadskommuner med mer än 4,000 invånare

skulle vara tvungna att anordna dylik besigtning.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län, hvilken,

såsom förut nämnts, gillar syftet i berörda framställningar, har tillstyrkt

förändrad lagstiftning i enlighet med ett af förste provinsialläkaren i länet

J. A. Berlin framstäldt förslag om upprättande af så kallade »kontrollslagterier

>, eller enskilda slagterier under offentlig kontroll. Enligt detta

förslag skulle stad, som på kommunens bekostnad antingen inrättade

offentligt slagthus med eller utan dermed förenad marknadsplats för kreaturshandeln

eller ock anstälde en eller flere kompetente besigtningsmän,

kunna utverka i förra fallet förbud mot dels slagt annorstädes i staden

eller inom dess område än i det offentliga slagthuset, dels handel med

lefvande boskap på annan plats inom sitt område än å berörda marknadsplats

eller i slagthuset, samt i båda fallen förbud att inöm stadens område

försälja färskt, rått kött af husdjur, med mindre köttet vore försedt med

stämpel eller åtföljdt af intyg, utvisande att djuret vore slagtadt i stadens

eller annat dermed likstäldt offentligt slagthus, i slagteri under offentlig

kontroll, eller på annan plats, der slagt ej yrkesmessigt bedrefves, samt

såväl före som efter slagten besigtigadt och godkändt af kommunens eller

annan kompetent besigtningsman; dock att berörda förbud ej finge utfärdas,

förrän taxa å besigtningsafgifterna blifvit af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

faststäld.

I de utlåtanden, som afgifvits af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Upsala, Blekinge, Göteborgs och Bohus samt Örebro län, har inrättandet

af den i medicinalstyrelsens förberörda utlåtande föreslagna nämnd,

som, då köttbesigtningsman och köttegare hyste olika mening om köttvaras

skadlighet, skulle dem emellan skilja, afstyrkts. Förste provinsialläkaren

i Örebro län har i sammanhang härmed förordat inrättandet af en

hela landet omfattande olycksfalls- och sjukdomsförsäkring för boskap.

Den ifrågasatta bestämmelsen om kreatursmarknadsplats i förening

med offentligt slagthus har ansetts obehöflig eller direkt afstyrkts af Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Upsala, Jönköpings, Blekinge, Malmöhus,

Hallands, Vermlands, Örebro, Kopparbergs, Gefleborgs, Vesternorrlands,

Vesterbottens och Norrbottens län, samt af Eders Kongl. Maj:ts befallnings
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

hafvande i Göteborgs och Bohus län ansetts ej böra förekomma åtminstone

beträffande mindre städer.

Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands, Jönköpings,

Kristianstads och Örebro län med flere, som yttrat sig i ämnet, hafva

hållit före, att äfven andra samhällen än städer borde kunna få rätt att

utverka det ena eller andra eller båda slagen af här ifrågavarande förbud.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands och Skaraborgs

län anse, att, der kommun inför obligatorisk köttbesigtning, denna

bör ega rum utan afgift och på kommunens bekostnad, så att varan ej

fördyras för konsumenten. I sammanhang härmed må erinras, hurusom i

Norge, der lagen af den 27 juni 1892 medgaf kommunerna att med

Konungens samtycke fastställa afgifter för undersökning af kött, genom

lagen af den 27 juli 1895 bestämts, att sådana afgifter må fordras, endast

da undersökningen önskas verkstäld i slagteri eller på annat ställe utanför

kontrollstationen.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län har särskild!

fäst uppmärksamheten å de slagterier, hvilka exportera det uppslagtade

köttet, såsom de så kallade engelska svinslagterierna i Skåne, af hvilka det

i Malmö inrättade årligen hade 30,000 svin att slagta samt exporterade

omkring 1,100,000 kilogram fläsk och 45,000 kilogram svinhufvud. För

sådana slagterier borde undantag i den blifvande författningen göras, enär

det blefve alltför betungande för städerna att tillhandahålla offentliga slagthus

för dessa slagteriers ändamål.

I de inkomna yttrandena har hvad som ifrågasatts derom, att förbud

mot slagt annorstädes än i offentligt slagthus skulle kunna utsträckas att

gälla äfven utanför stads eget område, afstyrkts af, bland andra, Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms och Malmöhus län, men

deremot tillstyrkts af somliga, särskilt af flere förste provinsialläkare.

Vidare har af många framhållits nödvändigheten af att taxa å afgifter

för begagnande af slagthus och för köttbesigtning måtte, till förekommande

af att köttprisen allt för mycket höjas, fastställas af Eders Kongl. Magt

eller af Eders Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande, samt att

särskilda föreskrifter angående sättet för köttbesigtnings utförande gåfves

antingen af Eders Kongl. Maj:t eller af vederbörande helsovårdsnämnder.

I åtskilliga inkomna yttranden har slutligen föreslagits, bland annat,

att städer skulle kunna, äfven utan att uppföra offentliga slagthus, vinna

rätt att införa obligatorisk köttbesigtning; att bestämmelser måtte gifvas

huru skulle förfaras med sa kalladt »sekunda» eller »mindervärdigt» kött,

sa att det kunde utan men för helsan användas; samt att äfven korffabrikationen

måtte ställas under offentlig kontroll.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Elfsborgs och Jemtlands län,

Indika afstyrkt bifall till föreliggande framställningar, den senare helt och

hållet och den förre delvis, hafva gjort detta, emedan de ansett, att hvarken

obligatorisk köttbesigtning eller slagttvång vore af verkligt behof påkallade.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Elfsborgs län har dock föreslagit,

att, såsom generaldirektör Almén förordat, strängare föreskrifter angående

enskilda slagteriers anordnande måtte gifvas, hvilket skulle lända till nytta

för alla städer och ej blott, såsom de nu ifrågasatta bestämmelserna, för de

större. Eders Kongl. Maj:ts sistnämnde befallningshafvande har äfven tillstyrkt,

att stad, som anordnar offentligt slagthus till begagnande mot afgift

enligt vederbörligen faststäld taxa, måtte berättigas att i den ordning § 24

helsovårdsstadgan bestämmer, förbjuda begagnande af annat slagthus inom

stadens planlagda område.

Under handläggningen af ifrågavarande ärende har derjemte svenska

allmänna djurskyddsföreningen till Eders Kongl. Maj:t inkommit med underdånigt

yttrande, deruti föreningen, under erinran om det nära samband,

hvari djurskyddssaken stode med inrättandet af offentliga slagthus, enär

derigenom djurplågeri, såvidt ske kunde, aflägsnades från slagtväsendet,

framhållit särskildt den af Stockholms stadsfullmäktige gjorda framställnings

betydelse för åvägabringandet af en mildare behandling af djuren.

Sedermera har Eders Kongl. Maj:t anbefalt medicinalstyrelsen att dels

inkomma med underdånigt utlåtande i anledning af nyssberörda myndigheters

och förenings utlåtanden och yttrande, dels afgifva fullständigt förslag

till de bestämmelser, som styrelsen ansåge böra i ämnet meddelas. I

anledning häraf har medicinalstyrelsen i underdånigt utlåtande den 2 november

1894 i hufvudsak åberopat hvad styrelsen i sitt föregående utlåtande

uttalat och föreslagit, men ansett sig, vid det förhållande att förslaget

om besigtningsnämnd mött temligen allmänt motstånd från dem, som

yttrat sig i frågan, ej böra vidhålla detsamma, utan i stället föreslagit, att

säljare af sådan köttvara, som af besigtningsman kasserats, borde tillerkännas

rättighet att af denne bekomma skriftligt intyg öfver kassationsorsaken.

Derjemte har styrelsen öfverlemnat ett förslag till förordning angående

offentliga slagthus och köttbesigtningstvång.

Genom nådig remiss den 15 november 1894 anbefalde Eders Kongl.

Maj:t kommerskollegium att uti ifrågavarande ärende afgifva underdånigt

utlåtande och dervid särskildt yttra sig, huru, i händelse förbud utfärdades

mot vanliga slagtdjurs nedslagtande annorstädes i stad eller på dess

Uih. till Kikad. Prut. 18.%''. 1 Sand. 1 Afd. 18 ljuft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

område än i offentligt slagthus, förfaras borde med afseende å de i orten

befintliga slagterier.

Derefter har Stockholms veterinärsällskap till Eders Kongl. Maj:t

inkommit med yttrande uti ifrågavarande ämne och dervid anfört, bland

annat, att frågan om slagttvång m. m. vore ur både hygienisk och landtbruksekonomisk

synpunkt af genomgripande betydelse, men att emellertid

alltför betungande band skulle läggas på den allmänna näringsfriheten, i

händelse medicinalstyrelsens förslag i sin helhet skulle vinna Eders Kongl.

Maj:ts bifall; att det borde öfverlemnas åt vederbörande myndighet att

bestämma och afgöra, huruvida kött efter djur, slagtadt i annat slagthus

än stadens, hvarest det skulle bjudas ut eller säljas, borde underkastas förnyad

besigtning; att en föreskrift, såsom medicinalstyrelsen föreslagit, derom

att allt färskt, rått kött, som såldes eller till salu utbjödes af personer,

hvilka såsom yrke drefve kötthandel inom staden, skulle vara slagtadt i

stadens slagthus eller i annan sådan slagtanstalt, just vore den som skulle

medföra synnerligen betänkliga hinder i näringsfriheten; samt att önskligt

vore att kommun, som ej förmådde eller ville uppföra offentligt slagthus,

måtte kunna förordna om tvångsbesigtning af allt färskt, rått kött; hänvisande

sällskapet i öfrigt till en vid dess yttrande fogad, af stadsveterinären

G. Kjerrulf utgifven skrift benämnd: »Tillägg med anledning af kongl.

medicinalstyrelsens förslag till slagthuslag» (tryckt i sammanhang med eu

af Kjerrulf utgifven broschyr: »Fördyras köttet genom slagthus- och köttbesigtningstvång?

samt Kunna offentliga slagthus bära sig?») Genom nådig

remiss öfverlemnades berörda )?ttrande till kommerskollegium för att biläggas

handlingarna i nu ifrågavarande ärende.

Vidare har förre hästslagtaren K. J. Ekeblad hos Eders Kongl. Maj:t

gjort underdånig ansökning om utfärdande af stadganden rörande veterinärbesigtning

af för slagt och menniskoföda afsedda hästkreatur. Jemväl

med anledning af denna ansökning har Eders Kongl. Maj:t infordrat medicinalstyrelsens

utlåtande, och har styrelsen, efter lärarekollegiets vid veterinärinstitutet

hörande, hemstält, att, med hänsyn till det skede, hvari

frågan om ordnande af kontrollen öfver animaliska födoämnen ännu befunne

sig, ansökningen icke måtte för närvarande till någon Eders Kongl.

Maj:ts åtgärd föranleda. Genom nådig remiss den 10 november 1894 anbefaldes

kommerskollegium att äfven öfver sistberörda framställning afgifva

underdånigt utlåtande.

Till åtlydnad af de sålunda gifna nådiga befallningarna, har kommerskollegium

den 3 december 1895 för egen del i ett, sammanhang afgifvit

underdånigt utlåtande och i sådant afseende anfört följande.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

I föreliggande framställningar och förslag till föreskrifter rörande

offentliga slagthus och köttbesigtningstvång hade man i allmänhet utgått

från bestämmelse om förbud mot slagt af djur annorstädes inom stad än

i offentligt slagthus och gjort införandet af obligatorisk besigtning af i

stad till salu utbjudet kött beroende deraf att offentligt slagthus vore till

begagnande upplåtet inom staden. Med de åtgärder, hvarom fråga bragts

å bane genom förenämnda underdåniga framställningar af stadsfullmäktige

i Stockholm, Göteborg, Helsingborg och Malmö, torde emellertid i hufvudsak

åsyftas att erhålla ett i största möjliga mån effektivt skydd mot de

faror, som uppstode genom förtärande af skadadt kött eller af kött efter

djur, behäftade med vissa sjukdomar. Behofvet af sådant skydd syntes

äfven, enligt hvad i ärendet förekommit och eljest vore kändt, vara satt

utom allt tvifvel. Men då vid det förhållande att, äfven om slagttvång i

städerna föreskrefves, man näppeligen kunde förbjuda införsel till stad af

kött efter djur, slagtade på landsbygden, det åsyftade skyddet icke kunde

ernås, utan att allt till menniskoföda afsedt kött, som inom stad till salu

hölles, noggrant besigtigades af sakkunnig person, syntes i främsta rummet

bestämmelser böra gifvas, som afsåge införandet af obligatorisk besigtning

af och kontroll å allt färskt, rått, till menniskoföda afsedt kött

af husdjur, som till salu hölles eller utbjödes i stad, antingen detsamma

uppslagtats i offentligt slagthus eller annorstädes.

Man hade visserligen anfört, att genom besigtning endast af uppslagtadt

kött ej alltid kunde afgöras, huruvida köttet vore till menniskoföda

fullt tjenlig!, utan att sådant blott kunde med säkerhet utrönas genom

besigtning först å det lefvande slagtdjuret och sedan å dess kött. Detta

förhållande, liv ars riktighet icke biifvit förnekad, torde emellertid icke böra

utgöra anledning dertill, att köttbesigtningstvång icke skulle få införas

annat än i förening med slagttvång. Ty, om ock inrättande af offentliga

slagthus, der besigtning verkstäldes å slagtdjuret före och å dess kött efter

slagten, samt der köttet blefve på lämpligt sätt eljest behandladt, kunde i

högre grad främja det åsyftade målet än besigtning endast af uppslagtadt

kött, måste dock, då, genom en besigtning af sistnämnda slag i allt fall

vissa, mycket beaktansvärda faror kunde undvikas, en kontroll å allt sådant

kött, som vore afsedt att användas till menniskoföda, och hvilken

kontroll verkstäldes, innan köttet till salu utbjödes, kunna varda af väsentlig

nytta och alltid medföra en, om än ej absolut, dock vida större säkerhet

mot helsovådliga inflytelser, än som under nuvarande förhållanden

förekomme. Slutligen skulle äfven, derest den obligatoriska köttbesigtningen

gjordes oberoende af slagttvånget, den fördel kunna ernås, att äfven

sådana kommuner, som ej mägtade eller till en början icke ville göra

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

så pass dyrbara anläggningar som offentliga slagthus, dock kunde vinna

böjlighet att fa obligatorisk köttbesigtning införd och derigenom ernå

den ökade trygghet i sanitärt hänseende, en sådan besigtning alltid måste

medföra.

o _ Man hade såsom skäl emot vidtagandet af här berörda åtgärder framhållit

faran af köttprisens fördyrande, men af hvad i ärendet å andra

sidan anförts, och särskildt pa grund af hvad stadsveterinären Kjerrulf

i sådant afseende i sina yttranden och skrifter andragit, torde framgå att

berörda fara ej borde tillmätas någon större betydelse.

Kommerskollegium, som till fullo insåge den väsentliga nyttan ej mindre

af obligatorisk köttbesigtning än äfven af offentliga slagthus, hvarest

all slagt inom stad skulle ega rum, funne alltså, på nu anförda grunder,

att, derest Eders Kongl. Maj:t pröfvade lämpligt förordna i ämnet, en blifvande

författning borde utgå från en bestämmelse om rätt för stad, der

vederbörande sådant beslöte, att få införa obligatorisk besigtning å allt till

menniskoföda afsedt, färskt, ratt kött af nötboskap, får, get, svin eller

häst, som till salu i staden utbjödes, samt att, såsom medel att göra denna

besigtning så effektiv som möjligt, stad, som uppförde offentligt slagthus,

äfven måtte kunna undfå rätt att vinna förbud mot att inom staden och

dess område slagt af nyssnämnda djur egde rum annorstädes än i det

offentliga slagthuset.

Uti inkomna yttranden i ärendet hade ifrågasatts att äfven andra

kommuner än städer _ skulle kunna få rätt att införa obligatorisk köttbesigtning.

. Att här i landet såsom i Norge införa en absolut föreskrift

om köttbesigtning i stad med visst minimiantal invånare syntes i frågans

nuvarande läge icke böra ifrågakomma. Men deremot torde möjlighet att

vinna enahanda rättighet, som nu ifrågasatts beträffande städer, äfven böra

beredas andra kommuner, och särskildt torde, på sätt som i gällande helsovardsstadga

§ 26 sägs, tillfälle böra lemnas att vinna tillstånd att tillämpa

den nya författningen äfven inom köpingar, hamnar, fiskelägen och andra

ställen med större sammanträngd befolkning.

Vidkommande derefter frågan om intagande i den nya författningen

af bestämmelser dels om en med slagthuset förenad marknads- eller saluplats

för kreatur, dels om förbud mot handel med kreatur å annat ställe

inom städs område än å denna plats eller i det offentliga slagthuset hade

i de uti ärendet afgifna yttranden a ena sidan framhållits, att derigenom

ändamalet med slagthusets inrättande skulle i hög grad främjas, men å

den andra sidan ansetts, att det föreslagna stadgandet vore olämpligt eller

obehöflig!

Det torde visserligen kunna antagas, att, derest marknadsplats för

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 28.

29

kreatur anordnades i sammanhang med slagthus och försåges med lämpliga

stallar och andra inrättningar till underlättande af kreaturens förvaring

och vård, ej mindre slagthusets användning skulle varda större än

äfven andra väsentliga fördelar vinnas, såsom till exempel en ökad möjlighet

för dem, som ville inköpa djur för andra ändamål än slagt, att

erhålla friska och goda djur, enär tillfälle att få djuren undersökta alltid

skulle vid marknadsplatsen finnas; men det torde å andra sidan icke kunna

förbjudas enskilde att i sina ladugårdar eller inom sina egendomar eller

vid offentliga auktioner äfven inom stad sälja eller köpa kreatur, hvadan

och då, jemlikt § 1 ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868,

stadens myndigheter kunde bestämma ej mindre hvilka torg, hamnar och

dylika ställen i staden skulle vara till allmänna försäljningsplatser upplåtna

än äfven särskilda af nämnda platser för försäljning af vissa slags

varor, kollegium lika med medicinalstyrelsen och andre, som yttrat sig i

ärendet, ansåge de ifrågasatta bestämmelserna om särskild marknadsplats

för kreaturshandeln i förening med slagthuset icke böra inflyta i den nya

författningen.

Af Stockholms stadsfullmägtige med flere hade föreslagits, att allt

kött som såldes eller till salu utbjödes af person, hvilken såsom yrke drefve

kötthandel inom stad, der offentligt slagthus vore till begagnande upplåtet,

skulle vara slagtadt i detta slagthus eller i annan sådan slagtanstalt. Detta

förslag, som jemväl af medicinalstyrelsen biträdts, hade emellertid af flera

andra, särskildt Stockholms veterinärsällskap, som, på sätt förut är nämndt,

i frågan åberopat en af stadsveterinären Kjerrulf utgifven skrift, ansetts

vara af beskaffenhet att icke kunna förordas. Och hade i sådant afseende

anförts bland annat, att en dylik bestämmelse skulle medföra dels en alltför

stor minskning i möjligheten för landtbefolkningen att vinna afsättning

för sina uppslagtade köttvaror, hvilka de nu mycket ofta sålde till kötthandlande

i städerna, dels ock en betydande inskränkning äfven i de

senares näringsfrihet; att, om bestämmelsen vunne kraft, nästan monopol

å kötthandeln skulle uppstå till förmån för slagtarne i städer, der offentligt

slagthus funnes; samt att detta stadgande sålunda skulle i vida högre

grad än sjelfva slagttvånget komma att fördyra köttvarorna. Man hade

derför i stället föreslagit, att, såsom i Tyskland vore fallet, äfven här borde

stadgas, att de personer, hvilka inom stad såsom yrke bedrefve slagterihandtering

eller handel med färskt kött, icke finge inom kommunen till

salu hålla kött efter djur, som de hade slagtat eller låtit slagta icke i det

offentliga slagthuset utan på annat slagtställe, beläget inom en omkrets

från staden, som skulle kunna bestämmas genom kommunalbeslut, hvilket

emellertid skulle af Eders Kongl. Maj:t fastställas. Såsom skäl, för såväl

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

den ena smil den andra af nu berörda restriktiva bestämmelser både anförts,

hufvudsakligen, att det just vore det hänsynslösa till vägagående, som de

personer, hvilka utanför städernas områden bedrefve slagterirörelse, läte

komma sig till last vid utöfvandet af sitt yrke och särskildt vid försäljningen^i

städerna af sina köttvaror, som borde stäfjas, samt att, derest så

icke .[skedde, ändamålet med de offentliga slagthusens inrättande blefve

förfeladt. I syfte att förekomma sistberörda missförhållanden hade förste

provinsialläkaren i Stockholms län Berlin framstält sitt förenämnda förslag,

hvari Eders Kongl. Majffs befallningshafvande i länet instämt, derom

att det skulle ej mindre i stads- än äfven i landtkommuner inrättas slagterier,

som stode under offentlig kontroll, »kontrollslagterier», samt att, då enskilde

ville verkställa slagt hemma hos sig, sådan skulle ega rum under

kontroll af godkänd besigtningsman.

Kommerskollegium ansåge för sin del, att, om än en bestämmelse derom

att de, hvilka såsom yrke drefve kötthandel i stad, der offentligt slagthus

funnes, icke skulle få till salu hålla annat än sådant kött, som blifvit uppslagtadt

i det offentliga slagthuset, visserligen skulle kunna i hög grad

befrämja ändamålet med slagthuset, en sådan bestämmelse dock skulle vara

af beskaffenhet att medföra en alltför stor inskränkning i de enskildes

näringsfrihet och äfven medföra andra olägenheter af det slag, som här

omförmälts. Vidkommande åter förslaget att eu stads myndigheter skulle

kunna besluta, att de, hvilka inom staden såsom yrke bedrefve kötthandel,

icke skulle få sälja kött, som de uppslagtat eller låtit uppslagta på ställe,

beläget inom viss omkrets utanför stadens eget område, torde ett dylikt

stadgande, hvilket skulle inverka ej blott på de yrkesslagtares rätt, som

bodde inom sist antydda omkrets, utan äfven på andras, som utan att

vara yrkesslagtare eller kötthandlande ville inom samma omkrets slagta

och derefter sälja köttet till kötthandlande i staden, icke böra meddelas,

enär det väl ej borde kunna ifrågakomma, att beslut, fattade inom en

kommun, skulle kunna inverka på andra kommuners medlemmars rätt att

drifva sin näring] inom sin kommun. Deremot torde kunna ifrågasättas,

att Eders Kongl. Maj:t skulle efter pröfning i hvarje fall och der särskilda

olägenheter i sanitärt hänseende uppstode inom stad till följd af hänsynslöst

tillvägagående vidutanför staden inom andra kommuner bedrifven

slagterirörelse, på framställning af stadens myndigheter föreskrifva sådana

åtgärder, att de öfverklagade missbruken förekommes. Hvad åter de föreslagna

»kontrollslagterierna» beträffade, syntes visserligen medgifvande att

under särskild kontroll utöfva slagteri kunna i särskilda fall erhållas, såsom

till exempel i fråga om de så kallade engelska svinslagterierna i Skåne, som

i Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Malmöhus län utlåtanden funnes

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

omförmälda, men att i allmänhet inrätta »kontrollslagterier»-torde möta

synnerligen stora praktiska svårigheter, likasom en föreskrift att ingen

finge å sin gård anställa slagt utan i närvaro af besigtningsman näppeligen

skulle kunna ifrågasättas och än mindre komma att efterlefvas.

Att de besigtningsmän, som finge kontrollen af köttvarorna och tillsynen

vid offentligt slagthus sig anförtrodd, skulle vara legitimerade veterinärer,

vore utan tvifvel i regeln fullt lämpligt; men att absolut förbjuda

att andra personer, som tilläfventyrs kunde visa sig ega erforderliga kunskaper

och erfarenhet, skulle få såsom besigtningsmän användas, torde ej

böra ega rum, utan syntes endast böra föreskrifvas, att till besigtningsman

skulle om möjligt antagas legitimerad veterinär. Sannolikt vore emellertid,

att i de allra flesta fall till besigtningsmän komme att utses veterinärer,

allra helst som numera, enligt hvad i ärendet upplysts, undervisning i

köttkontroll meddelades vid veterinärinstitutet och veterinärerna torde finna

med sin fördel förenligt att utbilda sig i denna kunskapsgren.

Kommerskollegium ansåge lämpligt, att besigtningsmännen skulle tillsättas

af helsovårdsnämnderna, men kunde deremot ej biträda förslaget att

de närmare föreskrifterna i afseende å köttbesigtnings utförande skulle

meddelas af sagda myndigheter. Det torde nemligen icke kunna antagas,

att dessa nämnder alltid och öfverallt vore sa sammansatta, att de kunde

meddela lämpliga föreskrifter i så pass speciela frågor som de bär afsedda.

Vidare torde det vara af vigt, att berörda föreskrifter på olika. platser

blefve med hvarandra öfverensstämmande, i synnerhet om köttbesiktning,

utförd inom en kommun, äfven skulle fa gälla inom en annan, åtminstone

i fråga om kött, uppslagtadt vid offentligt slagthus. Kollegium ansåge på

grund häraf, att berörda föreskrifter borde utfärdas af Eders Kong! Maj:t,

efter medicinalstyrelsens hörande, och gälla för alla kommuner, som införde

obligatorisk köttbesigtning eller slagttvång.

Man hade i fråga om lämpligheten af att köttvaror, besigtigade och

afstämplade af legitimerad besigtningsman inom en kommun, skulle få utan

ny besigtning säljas inom annan kommun, ansett, att detta ej borde få ega

rum, bland annat af den orsak att derigenom alltför många olika stämplar

skulle kunna förekomma inom samma stad. Allmänheten, som ej kunde

känna alla riktiga stämplar, skulle på sådant sätt kunna bedragas genom

falska stämplar. Det torde emellertid ligga i sakens natur, att, om legitimerad

besigtningsman efter i laga ordning verkstäld besigtning godkänt en köttvara,

besigtningen äfven skulle få anses gällande hvar som helst varan såldes.

Skulle varan efter besigtningen hafva tagit skada, måste naturligtvis helsovårdsstadgans

föreskrift i § 15 alltid anses å varan tillämplig. Hvad åter angirme

svårigheten med olika stämplar, kunde denna undvikas, om två stämplar,

D cj A ''

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

eu för kött besigtigadt vid offentligt slagthus och en för kött besigtigadt

endast efter slägte!), blefve i hufvudsak af medicinalstyrelsen faststälda

att gälla öfverallt, der slagttvång eller obligatorisk köttbesigtning infördes,

och i hvilka stämplar skulle inrymmas plats för ett särskildt märke, utvisande

inom hvilken kommun stämpeln i hvarje fall användts.

Att kött, sony vid besigtning funnes vara till menniskoföda otjenligt,

skulle göras för sadant ändamål oanvändbart, torde ligga i sakens natur

och vore med gällande föreskrifter öfverensstämmande. Men, derest det

kunde för tekniskt bruk användas, borde det äfven få under kontroll dertill

försäljas. Enligt de för Stockholms stad gällande ordningsregler för

köttbesigtningsbyraerna, antagna af Stockholms stads helso vårdsnämnd den

11 juni 1884, § 16, skulle trikinhaltigt fläsk och annat kött, som befunnes

för helsan skadligt,, genom byråföreståndarens försorg afyttras till tekniskt

bruk; om detta^ ej lyckades, skulle varan genom helsopolisens försorg

oskadliggöras. En härmed likartad bestämmelse borde i den nya författningen

ingå . och dervid stadgas, att köttets egare skulle utfå hvad som

genom försäljningen influtit.

Ej^ mindre vid den handläggning detta ärende hos medicinalstyrelsen

undergått än äfven i afgifna yttranden hade framhållits, att det borde föreskrifvas,

huru förfaras skulle med sadant kött — »sekunda» eller »mindervärdigt»

kött som, ehuru ej fullt friskt, likväl efter grundlig kokning

eller annan behandling kunde utan fara för helsan användas. Kommers”

kollegium delade denna uppfattning och ansåge, att så kalladt »sekunda»

eller »mindervärdigt» kött, som vid besigtning anträffades, borde, sedan

detsamma under besigtningsmans kontroll undergått sådan behandling, att

det kunde utan fara för helsan till menniskoföda användas, antingen efter

värdering inlösas för att genom besigtningsmannens försorg säljas, eller,

försedt med märke, der sådant kunde ske, eller intyg om beskaffenheten,

till köttets egare återställas för att af honom disponeras.

Det hade vidare ifrågasatts att, der egare till kött, hvilket vid besigtning

ej godkändes, icke ville åtnöja sig med besigtningsmannens utslag,

han skulle kunna vädja till en nämnd, som, för ändamålet utsedd, skulle

verkställa ny besigtning å varan. Detta förslag, som medicinalstyrelsen

ansett lämpligt men dock ej vidhållit, enär det mött starkt motstånd bland

dem, som yttrat sig i ärendet, syntes kollegium näppeligen kunna i praktiken

utföras, alldenstund dylik nämnd antagligen icke skulle kunna med

vederbörlig skyndsamhet sammankomma, särdeles som svårigheter torde

möta att finna personer, som ville underkasta sig att när som helst på

kallelse genast lemna hvad de eljest hade för händer för att granska kött,

om hvars användbarhet tvifvel rådde. Hvad som i sådant afseende gälde

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

om den särskilda nämnden gälde äfven om helsovårdsnämnden, hvadan ej

heller den borde få sig uppdraget att i fall af olika uppfattning om kötts

användbarhet skilja emellan besigtningsmannen och köttegaren. Deremot

syntes hvad i medicinalstyrelsens författningsförslag ifrågasatts, derom att

egare till kött, som vid besigtning underkänts, skulle hafva rätt att utfå

bevis af besigtningsmannen om orsaken till underkännandet, böra gillas.

Huruvida beviset skulle, såsom föreslagits, utlemnas endast mot lösen, torde

dock vara tvifvelaktigt, enär köttegaren, som redan genom köttets anhållande

gjorde förlust, derigenom skulle tillskyndas jemväl en utgift. Om

det emellertid pröfvades skäligt att, till förekommande af att besigtningsmannen

onödigtvis besvärades med utfärdande af bevis, lösen för bevisen

skulle erläggas, syntes likväl densamma böra sättas låg och i allt fall ej

högre än 50 öre. I författningen torde emellertid vidare böra stadgas,

hvarest köttets egare skulle anföra klagan öfver besigtningsmannens utslag.

Enligt § 41 af gällande helsovårdsstadga fördes klagan hos Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande, bland annat, öfver den i § 15 af stadgan omförmälda

åtgärd, då kött, hvars förtärande vore skadligt, anhölles.

Beträffande derefter frågan om huru förfaras borde med slagterier,

befintliga å ort, der slagttvång infördes, så, och då dessa slagterier efter

sagda tvångs införande ej längre skulle få användas, syntes ersättning böra

af kommunen beredas slagteriernas egare för det intrång de sålunda lede

i sin näring. Denna ersättning torde dock böra inskränkas till godtgörelse

dels för den värdeminskning slagteriidkarnes egendomar tilläfventyrs underginge

derigenom, att de ej längre finge till slagterirörelses bedrifvande

användas, dels ock för värdet af de särskilda inrättningar, som för slagts

verkställande blifvit af de respektive näringsidkarne anskaffade och som

efter slagttvångets införande icke längre kunde för sitt ändamål begagnas.

Uppskattning af det belopp, hvarmed ersättning för intrånget i fråga borde

i hvarje fall utgå, kunde lämpligast ega rum i den ordning, som för jords

eller lägenhets afstående för allmänt behof funnes i nådiga förordningen

den 14 april 1866 stadgad.

Vidkommande den af förre hästslagtaren Ekeblad gjorda underdåniga

framställning om utfärdande af stadgande angående besigtning genom

veterinär af för slagt och menniskoföda afsedda hästkreatur har kommerskollegium,

då denna framställning innefattade ett ämne, som i hufvudsak

sammanfölle med frågan om köttbesigtnings- och slagttvång, ansett densamma

i och för sig icke nu böra föranleda någon vidare åtgärd.

Sedermera har öfverståthållareembetet, som från Stockholms städs

helsovårdsnämnd fått mottaga en till nämnden ingifven skrift, hvari ett

Bih. till Riksd. Frat. 1896. 1 Sami. 1 A/d. 18 Höft. ö

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

större antal kötthandlare och slagteriidkare i hufvudstaden och dess närhet

anhållit, att nämnden ville hos vederbörande myndighet göra framställning

om införande snarast möjligt i Stockholm af obligatorisk besigtning af allt

kött och fläsk, som inom hufvudstaden till salu hölles eller utbjödes, med

skrifvelse den 18 sistlidne december till ecklesiastikdepartementet öfverlemnat

denna skrift och dervid yttrat, att den under handläggning hos

kommunalmyndigheterna varande frågan om anordnande af allmänt slagthus

för hufvudstaden och införande af obligatorisk köttbesigtning hvilade

i afbidan på utfärdande af särskild lagstiftning i detta ämne.

Slutligen har landtbruksstyrelsen den 12 innevarande månad i ärendet

afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och dervid andragit. följande.

Utan att vilja ingå i pröfning af frågan, huruvida införandet i vårt

lands lagstiftning af en sådan inskränkning i näringsfriheten, som betingades

af det föreslagna besigtnings- och slagttvånget, vore behöflig!, ansåge

landtbruksstyrelsen likväl, att behörig hänsyn till den inom landet, särskilt

i städerna, allmänt rådande meningen i förevarande afseende påkallade

åtgärders vidtagande i syfte att förekomma, det till menniskoföda

otjenliga köttvaror utbjödes å marknaden, men hölle på samma gång före,

att de inskränkningar i näringsfriheten, som sålunda vidtoges, borde strängt

begränsas till hvad af det klart insedda ändamålet med samma bestämmelser

oundgängligen kräfdes. Särskild! torde böra på det noggrannaste

tillses, att icke landtbrukets eller landsbygdens intressen på något sätt

kränktes, derigenom vare sig att landsbygdens invånare tvingades att för

afsättning af sina till slagt afsedda kreatur föra dessa till städernas slagthus

för nedslagtning, eller att den å landsbygden verkstälda slagtningen,

om sådan tillätes, icke komme att i allmänna föreställningssättet erbjuda

samma garanti för varans verkligt goda beskaffenhet som den i städernas

slagthus verkstälda slagtningen, utan att tvärtom landsbygd och stad blefve

i förevarande afseende fullt likstälda. Det kunde visserligen icke antagas,

att på landsbygden några offentliga slagthus skulle komma att uppföras;

men å andra sidan syntes ej heller omsorgen om de sanitära förhållandena

å landsbygden påkalla uppförandet af några dylika, under det att slagtningen

å landsbyden verkligen kunde, derest den skedde under vederbörliga

garantier, verkställas på ett i alla afseenden ur slagtningens egen synpunkt

fullt tillfredsställande sätt, I enlighet med denna åsigt, som uttalats

af förste provinsialläkaren i Stockholms län, till hvars yttrande i ärendet

landtbruksstyrelsen hänvisade, skulle, derest slagtning å landsbygden så

tillgått, att djur af sådant slag, som ifrågasatts skola underkastas kontroll

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 28.

i förevarande afseende, blifvit af offentlig tillsyningsman inom viss bestämd

tid såväl före som efter slagtningen besigtigadt, kött af sådant djur

förses med enahanda stämpel, som allt efter djurets befunna tillstånd användes

i offentligt slagthus. Derest hvad landtbruksstyrelsen sålunda framhållit

iakttoges i en blifvande förordning rörande besigtnings- och slagttvång,

ansåge landtbruksstyrelsen sig kunna i öfrigt biträda hvad af kommerskollegium

blifvit i ärendet anfördt.

Här torde böra omnämnas, hurusom den år 1889 i Paris hållna internationella

kongress för veterinärmedicin förenade sig om bland annat det

uttalande, att allt färskt, rått kött borde vara af veterinär undersökt och

godkändt, innan det finge säljas; att alla enskilda slagterier borde ersättas

af offentliga slagthus, der slagt djuren af veterinärer undersöktes både före

och efter nedslagtningen; samt att införsel till stad af kött från landsbygden

borde få ega rum, endast då allt sådant kött undersöktes å en

kontrollstation. Den i Braunschweig år 1890 hållna sextonde konferensen

af tyska föreningen för offentlig helsovård förordade införande af obligatorisk

köttkontroll i hela Tyskland samt ansåg, att i större och medelstora

städer en betryggande köttkontroll vore möjlig endast i offentliga slagthus

med slagttvång. I vårt land hafva såväl svenska läkaresällskapet som det

år 1893 i Gefle hållna sjette allmänna svenska läkaremötet uttalat sig för

inrättande af offentliga slagthus och införande af köttbesigtningstvång.

Såsom af det anförda framgår, synes bland de sakkunnige råda så

godt som enighet derom att genom handtering eller förtäring af skämdt

kött eller kött efter djur, som varit behäftade med vissa sjukdomar, större

eller mindre vådor kunna uppstå för menniskors helsa; att bästa medlet

att skydda sig mot sådana faror består i kreatursslagtens förläggande till

offentliga slagthus, hvarest djuren undersökas både före och efter nedslagtningen;

samt att, der sådant icke låter sig göra, äfven besigtning endast

af uppslagtadt kött bör kunna vara till stort gagn i nämnda hänseende.

Sedan det visat sig, att vissa sjukdomar, såsom den bland kreatur mycket

utbredda och mångenstädes i tillväxt stadda tuberkulosen, kunna öfverföras

från djur till menniskor, har man i nästan alla civiliserade länder sökt

motarbeta smittans spridning och såsom ett härtill ledande medel antingen

redan infört eller vidtagit åtgärder för införande af slagt- och köttbesigtningstvång.

Tiden synes nu böra vara inne att äfven i vårt land, der

faran af att förtära kött efter djur, som varit behäftade med vissa smittosamma

sjukdomar, redan i lagstiftningen framkallat förbud mot salu
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

hållande af sådant kött och der man väl äfven bör sörja för att till förbudets

upprätthållande må finnas att tillgå tjenliga utvägar att konstatera,

huruvida kött är till försäljning tillåtet eller ej, tillgripa åtgärder liknande

dem, som i sådant hänseende annorstädes med framgång kommit till användning.

Om ock hos oss ännu icke försports så talrika, på skadligt

kötts förtärande beroende fall af sjukdom och död, hvarpå exempel från

utlandet kunna anföras, hafva dylika sjukdomsfall dock ej alldeles uteblifvit.

En af tekniska samfundet i Göteborg tillsatt komité för behandling

af väckt förslag om uppförande af ett offentligt slagthus i nämnda stad

uttalade i sitt i frågan afgifna utlåtande den åsigt, att förtäring af dåligt

kött måste misstänkas vara en vigtig orsak till lungsotens stora utbredning

i Göteborg. Någon säkerhet för att sådana sjukdomsfall icke skola

återkomma förefinnes så mycket mindre, som köttkonsumtionen särskildt

inom städerna synes vara stadd i tilltagande och det ofta till och med för

den sakkunnige är särdeles svårt att afgöra, om kött, som hålles till salu,

är vådligt att förtära eller ej. Väl har man ansett, att köttets tillagning

medelst grundlig kokning eller stekning i allmänhet erbjöde tillräckligt

skydd mot de antydda farorna; men härvid må å andra sidan ihågkommas,

dels att insigten härom är långt ifrån allmän och att äfven för den, som

känner faran och det nämnda skyddsmedlet deremot, det ofta faller sig

mindre smakligt eller allt för kostsamt och besvärligt att låta köttet

undergå en så långvarig upphettning, som erfordras för smittofrönas oskadliggörande,

dels ock att åtskilliga kemiska gifter, som under sjukdom utvecklats

hos ett djur, icke förstöras genom köttets upphettning. Under

sådana förhållanden och då i vårt land synes vara utbredd en ganska

allmän önskan att de samhällen, som sjelfva sådant åstunda, äfven må

kunna mot omförmälda faror anordna det mera verksamma skydd, som,

enligt all erfarenhet från utlandet, ligger i obligatorisk köttbesigtning och

s. k. slagthus- eller slagttvång, torde goda skäl tala för att vår lagstiftning

ändras i sådant syfte.

Åt de uttalade farhågorna att genom införande af slagt- och köttbesigtningstvång

prisen på kött skulle komma att stiga så mycket, att tillgången

till detta vigtiga födoämne skulle för mindre bemedlade försvåras,

torde efter den erfarenhet, som i detta afseende kan åberopas dels från

främmande länder dels ock från vissa trakter af Sverige, icke kunna tillerkännas

någon större betydelse. Upplysningar inhemtade från Tyskland

gifva vid handen, att på de allra flesta ställen, der slagt- och köttbesigtningstvång

införts, köttet i följd deraf antingen icke alls eller endast i

ringa grad fördyrats; att i städer med sådant tvång prisen å kött icke

ställa sig högre än i grannstäder, der tvångsbestämmelser af nämnda art

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

ej gälla; samt att afgifterna för begagnande af offentliga slagthus ej äro

större än de kostnader slagtarne förut fått vidkännas för nyttjande af

enskilda slagterier. Enligt en bland handlingarna i ärendet befintlig, af

stadsveterinären i Stockholm Kjerrulf meddelad tabell öfver slagt- och

besigtningsafgifter vid offentliga slagthus i omkring 50, hufvudsakligen

tyska städer utgjorde dessa afgifter, förvandlade till svenskt mynt, i medeltal:

för en oxe 2 kr. 91 öre, för en ko 2 kr. 30 öre, för en kalf 65 öre,

för ett får 41 öre, för ett svin 1 kr. 32 öre och för en häst 3 kr. 6 öre.

Då medelslagtvigten för en oxe beräknas till omkring 300 kilogram, skulle

alltså afgiften för hvarje kilogram belöpa sig till ungefär 1 öre. Antalet

af offentliga slagthus i Tyskland uppgår numera till omkring 560, hvilket

förhållande bäst visar, att man der funnit sådana inrättningar ändamålsenliga

och gagneliga, samt jemväl är egnadt att hafva uttalade betänkligheter,

att dylika anstalter ej skulle bära sig.

Beträffande Belgien uppgifvas i ett ministerielt cirkulär af den 25

februari 1891 beloppen af slagtafgifterna, som äfven omfatta besigtningsafgifterna.

Förvandlade i svenskt mynt, uppgå dessa afgifter per djur

för hästar ............... till kr. 1: 44—3: 60,

» tjurar............................... » » 0: 72—4: 32,

» oxar ................................................ » » 0: 72—2: 88,

» kor .................................................. * s 0: 72—2: 16,

» ungnöt............................................ » » 0: 72—1: 80,

» kalfvar........................................... » » 0: 36—0: 72,

» svin och får ............................... > » 0: 36—1: 08,

» lam, getter och spädgrisar ...... » » 0: 18—0: 36.

I cirkuläret anföres vidare, att besigtningsafgifterna ensamma merendels

icke en gång uppnå de här nämnda minimiafgifterna.

I Köpenhamn äro afgifterna för begagnande af de offentliga slagthusen:

för en oxe 2 kr., för en häst eller ett svin 1 kr. 50 öre, för en

kalf 50 öre och för ett får eller lam 15 öre. För undersökning af kött,

som införes till staden, äro afgifterna ungefär desamma (för en häst 1 kr.

60 öre, för ett svin 50 öre, för öfriga djur lika som i slagthusen). Undersökningen

rörande svin omfattar dock ej frågan, huruvida trikiner förekomma.

För andra djur än får och lam erlägges full betalning, endast

då de införas i hela kroppar; för mindre stycken utgår betalningen i förhållande

till storleken. Kött, som skall hållas till salu, får emellertid ej

införas i mindre stycken än, beträffande större boskap och hästar, fjerdedels

kropp samt, vidkommande kalfvar, får, lam och svin, half kropp.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

I Kristiania, der något offentligt slagthus ännu icke uppförts, utgjorde

besigtningsafgifterna vid köttkontrollstationen:

För hel kropp af

1 januari 1894—

30 juni 1895

1 juli—31

december 1895

Oxe ....................................................................................

1 krona

50 öre

Häst eller svin ..............................................................

70 öre

50 »

Får, get eller kalf ........................... ...........................

20 »

20 »

För besigtning å half kropp af oxe, häst eller svin utgick afgiften

blott med hälften af här angifna belopp. Vid besigtning, som i enskilda

slagterier utfördes på egarens begäran, erlades derjemte 2 kr. för hvarje

förrättning. Numera sker undersökning å kontrollstationen kostnadsfritt,

och endast vid besigtning i enskilda slagterier erläggas fortfarande samma

afgifter, som i sådant fall utgingo under senare hälften af år 1895.

I Sverige har man på flera ställen, der fläsk undersökes på trikiner,

ej kunnat iakttaga, att denna vara i följd af undersökningen och dermed

förenade afgifter nämnvärdt fördyrats. Hvad beträffar den befarade svårigheten,

som i vårt land skulle uppstå för mindre bemedlade att få för

billigt pris köpa kött å ställen, der slagt- eller besigtningstvång införts,

torde man snarare kunna vänta, att ett motsatt förhållande skall inträffa,

om hos oss vidtagas liknande anordningar som i Tyskland, Italien och

Danmark i fråga om tillhandahållande af sekunda kött. Af stadsveterinärens

i Göteborg årsberättelse för 1891 framgår, att i nämnda stad sådant

kött efter sjuka djur, som, sedan de sjukliga delarne frånskilts, af helsopolisen

förklarats dugligt till menniskoföda, är en mycket begärlig handelsvara

och säljes för mycket billigt pris.

Det karl visserligen icke förnekas, att åtskilliga olägenheter äro förenade

särskildt med obligatorisk köttbesigtning. Härtill kan hänföras den

tidsutdrägt, som besigtningen alltid medför, hvarjemte besigtningsbyråerna

kunna varda förlagda på olämpliga ställen eller inrättade på obeqvämt

sätt. Sådana olägenheter torde man dock kunna, såvidt sig göra låter,

förebygga genom att stadga, att, der köttbesigtningstvång införes, vederbörande

samhälle skall anställa nödigt antal besigtningsman och vidtaga

de öfriga åtgärder, som erfordras för att besigtningen må kunna utan större

vare sig tidsutdrägt eller annan olägenhet ega rum. Att å ställen, der

köttbesigtning är obligatorisk, kassering af kött förekommer i högre grad

än annorstädes, lärer få tagas för gifvet; men ingen torde hafva rätt att

beklaga sig öfver kasseringen af en vara, som enligt lag ej får hållas till

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kongt. Maj:t,s Nåd. Proposition N:o 28.

salu. Olägenheterna af sådan kassering kunna ock förminskas, om slagtdjursförsäkringsanstalter

upprättas och försäljning af sekunda kött under

vissa vilkor tillätes.

Dessa och andra olägenheter, som må kunna åtfölja köttbesigtningsoch

slagttvång, uppvägas dock enligt mitt förmenande vida af de fördelar,

som dermed äro förbundna. Såsom sådana hafva hufvudsakligen åberopats

säkrare kontroll öfver beskaffenheten af köttet och större renlighet vid

dess handterande, mildare behandling af slagtdjuren samt bättre ordning

vid deras transport och slagtande, mera ekonomiskt tillvaratagande af alla

delar utaf de slagtade djuren och lättare uppdagande af smittosamma

kreaturssjukdomar, hvarigenom ändamålsenligare åtgärder mot dylika sjukdomars

spridning möjliggöras. Vidare har man ansett offentliga slagthus

blifva till gagn för husdjursafveln genom de upplysningar, som der kunna

af fackmän lemnas. Finnes vid slagthuset inrättad särskild marknadsplats

för kreaturshandeln, varder denna deraf i hög grad underlättad. Äfven

lärer ett ordnadt slagtväsen med ändamålsenlig köttkontroll vara egnadt

att främja utförseln af kött och göra denna vara mer efterfrågad å den

utländska marknaden.

För att dessa fördelar må kunna vinnas, synes det till en början böra

medgifvas de samhällen, som vilja underkasta sig de inskränkningar, hvilka

åtfölja slagt- och köttbesigtningstvång, samt ikläda sig risken af företaget,

att med högre myndighets tillstånd få sådant tvång hos sig infördt. Att

man nu skulle gå längre och påbjuda mer eller mindre allmänt slagt- eller

köttbesigtningstvång, har icke från mer än ett håll bland dem, som yttrat

sig i detta ämne, ifrågasatts, och skulle ej heller öfverensstämma med de

grundsatser om kommunal sjelfstyrelse, som funnit sitt uttryck i vår gällande

lagstiftning. Man torde för öfrigt kunna motse, att, om dessa institutioner

införas å någon ort och der visa sig gagneliga, det gifna exemplet

skall vinna efterföljd på andra ställen.

Det förslag till denna frågas lösning, som till sina hufvuddrag angifvits

af kommerskollegium, med den af landtbruksstyrelsen förordade

modifikation, synes mig vara af beskaffenhet att lämpligen kunna tjena

till grund för en lagstiftning på detta område. För det sätt, hvarpå jag

tänkt mig denna lagstiftning böra närmare ordnas, anhåller jag att nu få

redogöra.

Obligatorisk köttbesigtning synes böra få införas såväl i städer som

i kommuner å landet äfvensom i sådana å landet befintliga samhällen,

såsom köpingar, hamnplatser och fiskelägen, å hvilka helsovårdsstadgans

föreskrifter rörande stad förklarats skola i tillämpliga delar gälla. Slagttvång

åter torde böra få förekomma endast i städer och dermed i af
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 28.

seende på helsovård väsentligen likstälda samhällen, och aldrig annat än

i förening med obligatorisk köttbesigtning. Hvarken köttbesigtnings- eller

slagttvång torde dock böra få påläggas ett samhälle mot dess egen önskan,

utan synes det böra ankomma i första hand på samhället sjelft att bestämma,

huruvida sådant tvång bör der införas. Besluter samhället sig

derför och ikläder sig för ändamålet nödiga garantier, torde beslutet böra

underställas Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes pröfning och stadfästelse.

För att obligatorisk köttbesigtning må få införas i ett samhälle synes

böra uppställas såsom vilkor, att genom samhällets försorg anskaffas besigtningsman

till nödigt antal och vidtagas de öfriga åtgärder, som erfordras,

för att köttbesigtning inom det område, hvarom fråga är, må kunna

utan större vare sig tidsutdrägt eller annan olägenhet ega rum; och torde

det böra föreskrifvas, att i sådant afseende uppgjordt förslag skall underställas

Eders Kongl. Majrts befallningshafvandes pröfning, innan stadgande

i ämnet utfärdas. I fråga om slagttvång torde höra såsom vilkor för dess

medgifvande bestämmas, att för samhällets räkning uppförts offentligt

slagthus enligt plan, som Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, efter

helsovårdsnämndens hörande, gillat, och att detta slagthus blifvit efter af

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande föranstaltad afsyning godkändt.

Det torde dock böra lemnas stads- och dermed i afseende på helsovård

likstäldt samhälle öppet att förena sig om gemensamt offentligt slagthus

af här afsedd beskaffenhet, i fall Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

dertill lemnar bifall.

Föreskrifter af nu antydda art skulle, enligt hvad kommerskollegium

med flera föreslagit, kunna utfärdas i den ordning, som angifves i § 24

af gällande helsovårdsstadga för riket. Det förfarande, sagda paragraf

anvisar för åvägabringande af nya helsovårdsföreskrifter samt dessas ändring

eller upphäfvande, synes äfven ändamålsenligt beträffande sådana stadganden,

hvarom här är fråga, och det måste betraktas som en fördel att

i afseende på dylika stadganden kunna begagna en form, hvarmed man

redan hunnit göra sig förtrogen på ett närbeläget lagstiftningsområde.

Härvid måste dock göras den förut berörda inskränkningen, att dessa

stadganden ej böra få utfärdas mot ett samhälles egen önskan. Vidare

måste bestämmas hvilka myndigheter eller korporationer å landet skola

fullgöra hvad som enligt § 24 helsovårdsstadgan ankommer på lokalmyndigheter

i stad. Dervid torde magistrats, helsovårdsnämnds och stadsfullmägtiges

eller allmän rådstugas åligganden kunna inom samhälle,

hvarest helsovårdsstadgans föreskrifter rörande stad i tillämpliga delar

gälla, fullgöras af dem, som förklarats skola inom samhället i allmänhet

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

tråda i dessa myndigheters ställe, samt eljest å landet bestridas, magistratens

af kronofogden i orten, helsovårdsnämndens af kommunalnämnden

och stadsfullmägtiges eller allmänna rådstugans af kommunalstämman.

Jemväl de åligganden i öfrigt, som enligt den nu ifrågasatta författningen

och de föreskrifter, som på grund deraf komme att meddelas, skulle i

stad tillhöra magistrat, helsovårdsnämnd och stadsfullmägtige eller allmän

rådstuga, synas lämpligen böra å landet fullgöras af de myndigheter och

korporationer, som nyss nämnts.

Från det förbud, som inom område, der slagttvång införts, skulle

gälla att annorstädes än i det offentliga slagthuset nedslagta nötkreatur,

får, getter, svin eller hästar, torde böra göras undantag för det fall, att

sådant djur måste nedslagtas i följd af hastigt inträffad sjukdom eller

olyckshändelse; dock synes i sådant fall köttet, om det är afsedt att begagnas

till menniskoföda, genast efter djurets nedslagtning böra ostyckadt

jemte alla dertill hörande inelfvor utom tarmar föras till det offentliga

slagthuset för att besigtigas. Likaså synes det böra lemnas Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande öppet att medgifva, att, utan hinder af slagttvång,

nedslagtning af kreatur, hvilkas kött är afsedt hufvudsakligen för

utförsel ur riket, må under vissa vilkor verkställas inom annan för

ändamålet särskildt inrättad anstalt än det offentliga slagthuset.

För den egentliga landsbygden, der slagttvång ej skulle förekomma,

synes, i hufvudsaklig enlighet med hvad landtbruksstyrelsen ifrågasatt,

tillfälle böra beredas enskilda personer, föreningar eller bolag att få under

offentlig kontroll ställa, exportslagterier eller andra för kreatursslagt afsedda

anstalter. Ansökning härom borde då i hvarje särskildt fall göras hos

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som, derest slagteriet i fråga

pröfvades vara ändamålsenligt ordnadt, skulle kunna föreskrifva, att detsamma

skulle stå under offentlig kontroll, med vilkor att genom sökandens

försorg anstäldes erforderligt antal besigtningsmän och vidtoges de öfriga

åtgärder, som kunde anses för kontrollen nödiga. Skulle sedermera, efter

det ett annat sådant slagteri än exportslagteri blifvit stäldt under offentlig

kontroll, helsovårdsstadgans föreskrifter rörande stad förklaras skola i tilllämpliga

delar gälla inom det område, der slagteriet vore beläget, borde

denna omständighet ej få utgöra hinder för att slagteriet fortfarande förblefve

under offentlig kontroll.

Såväl nyssnämnde besigtningsmän som de, hvilka enligt den tillämnade

författningen skulle vid offentliga slagthus, der slagttvång vore

gällande, besigtiga slagtdjur och deras kött, synas böra ovilkorligen vara

legitimerade veterinärer. Hvad åter angår dem, som inom samhällen med

köttbesigtningstvång skulle få att undersöka allenast uppslagtadt kött,

Bih. till lliksd. Prat. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 18 Höft. G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 28.

torde man ej kunna påräkna att härtill alltid erhålla fullständigt utbildade

djurläkare, hvarför det synes rådligast att, åtminstone för närvarande,

nöja sig med den föreskrift, att dessa besigtningsman skola, om möjligt,

vara legitimerade veterinärer. Då kött, som blifvit efter undersökning af

besigtningsman godkändt eller på visst sätt behandladt, skulle, sedan det

försetts med vederbörlig stämpel eller bevis om beskaffenheten, få hållas

till salu hvar som helst i riket, under förutsättning att sådant ej skedde

i strid mot gällande lag eller derpå grundade bestämmelser, och då dessa

besigtningsmän skulle komma att utöfva en i sanitärt och ekonomiskt afseende

mycket betydelsefull verksamhet, måste det ligga stor vigt derpå, att

till besigtningsmän antagas endast sådana personer, beträffande hvilka man

kan förvänta, att de samvetsgrant skola fullgöra sitt uppdrag, så att å ena

sidan underslef ej må ega rum, men å andra sidan ej heller af ovist nit allt

för stora hinder läggas i vägen för kötthandeln. De synas derför böra få

en ställning, som medför tjenstemannaansvar, och förordnas af en embetsmyndighet,

som må kunna när som helst entlediga dem. Förordnandet torde

i allmänhet böra meddelas af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande.

Undantag synes dock böra göras för de vid exportslagterier anstälda besigtningsmännen,

hvilka torde böra förordnas af medicinalstyrelsen, på det

att den utländske afnämaren må ingifvas fullt förtroende till en besigtning,

som förrättats af en dertill af landets högsta medicinska embetsmyndighet

utsedd tjensteman. De kommunala besigtningsmännen, hvarmed jag afser ej

blott dem, som anställas hos viss kommun, utan jemväl dem, som erhålla tjenst

hos ett sådant samhälle, å hvilket, ehuru ej utgörande egen kommun, helsovårdsstadgans

föreskrifter rörande stad förklarats skola i tillämpliga delar gälla,

torde få tillsättas på vederbörande helsovårds- eller kommunalnämnds förslag

och aflöna^ af det samhälle, der de anställas. Besigtningsman vid

enskildt slagteri bör naturligtvis få ersättning för sitt besvär efter aftal

med slagteriets innehafvare.

I afseende på sättet för besigtningen skulle enligt kommerskollegii

förslag de närmare föreskrifterna utfärdas af Eders Kongl. Maj:t efter

medicinalstyrelsens hörande. Det synes dock lämpligare att, på sätt i åtskilliga

likartade fall förordnats, dessa föreskrifter meddelas af sistnämnda

embetsverk, som äfven torde böra få sig uppdraget att utfärda de närmare

föreskrifter om köttstämplarnes beskaffenhet och sjelfva stämplingen, som

erfordras utöfver hvad författningen derom skulle innehålla. Jemte de

två af kommerskollegium förordade slagen af stämplar, det ena för kött,

som godkänts vid vederbörlig besigtning, förrättad endast efter slagten,

och det andra för godkändt kött, som uppslagtats i offentligt, inom område,

der slagttvång vore gällande, beläget slagthus, hvilket sistnämnda

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kon tgl. Majds Nåd. Proposition N:o 28.

slags stämpel torde böra få åsättas äfven godkändt kött, som uppslagtats

inom enskilda under offentlig kontroll stäldt slagteri af annan beskaffenhet

än exportslagteri, synas ytterligare två slags stämplar böra fastställas, nemligen

en för godkändt kött, som uppslagtats inom exportslagteri, och en för

kött, som måst undergå särskild behandling för att kunna utan men för

helsan användas till menniskoföda. Alla dessa stämplar torde böra särskilt

angifva inom hvilket samhälle besigtningen egt rum och för öfrigt

vara, hvartdera slaget för sig, lika för hela riket.

Sekunda kött, som under besigtningsmans kontroll undergått särskild

behandling, skulle enligt kommerskollegii förslag antingen efter värdering

inlösas för att genom besigtningsmannens försorg säljas, eller, försedt med

märke, der sådant kunde ske, eller intyg om beskaffenheten, återställas

till köttets egare för att af honom disponeras. Deremot angifves ej i förslaget,

när och huru sagda värdering skulle ske. Till en början synes

det klart, att inlösen ej bör föreskrifvas i fråga om sådant kött, om hvars

underhaltiga beskaffenhet egaren kan anses hafva före besigtningen egt

eller bort ega kännedom. Vidare torde ett samhälle ej böra nödgas inlösa

sekunda kött af djur, som nedslagtats i enskilda under offentlig kontroll

stäldt slagteri. Deremot kan det anses billigt, att, när i andra fall kött

vid besigtning, der sådan är obligatorisk, finnes först efter särskild behandling

kunna utan fara för helsan användas till menniskoföda, vederbörande

samhälle inlöser köttet, om egaren så fordrar. Till förebyggande

af tvister torde, i likhet med hvad flerestädes i ordningsregler för s. k.

trikinbyråer stadgats, böra föreskrifvas, att inlösningsprisen skola af helsovårdsnämnden

månatligen, med ledning af köttprisen inom samhället

under näst föregående kalendermånad, fastställas och offentligen kungöras.

Derest vid köttbesigtning, som enligt den tilltänkta författningen anstälts

af kommunal besigtningsman, köttets egare icke skulle åtnöjas med

besigtningsmannens beslut, skulle han ega deröfver anföra besvär och för

ändamålet erhålla af besigtningsmannen ett intyg, innefattande beslutet

och skälen dertill. Detta intyg synes böra lemnas utan lösen. Vidare

torde för möjliggörande af bevisning egaren till köttet böra berättigas att,

om han genast derom hos besigtningsmannen gör framställning och i förskott

erlägger hvad som kan erfordras till bestridande af nödig kostnad

för tillvaratagande af såsom bevisningsmedel Renligt prof å det besigtigade,

erhålla sådant prof i lämpligt förvaringskärl, tillslutet under egarens och

besigtningsmannens sigill samt försedt med nödig beteckning. Besvären

skulle vid talans förlust inlemnas till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

inom tio dagar från den, då klaganden fick del af besigtningsmannens

beslut, hvilket emellertid synes böra, utan hinder af besvär, gälla

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 28.

till efterrättelse, intill dess annorlunda kan varda vederbörligen förordnadt.

Skulle i följd af besvären ändring göras i besigtningsmannens beslut,

torde klaganden böra tillförsäkras rätt att af det samhälle, hvars besigtningsman

meddelat beslutet, erhålla godtgörelse för den förlust klaganden fått

vidkännas till följd af samma beslut i hvad det befunnits origtigt.

För kötts besigtning af kommunal besigtningsman och för begagnande

af sådant offentligt slagthus, som här afses, skulle vederbörande samhälle

ega uppbära afgifter enligt taxa. Då dessa afgifter skulle komma att

läggas på den allmänna rörelsen, torde jemlikt kommunalförfattningarna

förslag till sådana afgifter böra underställas Eders Ivongl. Majrts pröfning.

Dylikt förslag synes böra uppgöras af Eders Kong], Maj:ts befallningshafvande,

efter helsovårdsnämndens och i andra städer än Stockholm jemväl

efter magistratens eller, der sådan ej finnes, den i dess ställe särskildt

tillsatta stadsstyrelses hörande. Fastställelse å sådant förslag kan lämpligen

meddelas för minst ett år i sänder, och torde afgifterna i taxan ej

böra sättas högre, än som kan anses erforderligt till betäckande af vederbörande

samhälles kostnader för köttets besigtning och stämpling samt,

der fråga är om begagnande af offentligt slagthus, till betäckande jemväl

af kostnaden för slagthusets förvaltning och underhåll jemte ränta å anläggningskapitalet.

Varder jemlikt ordningsstadgan för rikets städer eller

derpå grundad bestämmelse särskild marknadsplats för kreaturshandeln

inrättad i sammanhang med offentligt slagthus af här afsedd beskaffenhet,

torde, i enahanda ordning och efter liknande grunder som i fråga om

slagthusets begagnande, få bestämmas afgifter till samhället för nyttjande

af marknadsplatsen och vid densamma uppförda stallar äfvensom för kreaturens

utfodring, skötsel och vågning.

I fråga om sättet att skydda invånarne i ett samhälle med slagttvång

mot faror i följd af hänsynslöst tillvägagående vid slagterirörelse, bedrifven

inom annat samhälle, delar jag kommerskollegii åsigt att, då i särskildt

fall sådan fara visas vara för handen, åtgärder till missbrukens ståtande böra

vidtagas. Deremot anser jag ej lämpligt, att föreskrift i sådant hänseende

lemnas omedelbart af Eders Ivongl. Maj:t. Redan enligt nu gällande

helsovårdsstadga tillkommer det lokala myndigheter att i första hand

tillse, att missförhållanden af nu antydda slag ej förekomma. Sålunda

eger helsovårdsnämnd öfvervaka, att fabriker och näringar icke inrättas

eller drifvas så, att de blifva i helsoväg till men för arbetare, närboende

eller det allmänna. Förefinnes sådan olägenhet, skall nämnden tillhålla

vederbörande att vidtaga tjenlig^ åtgärder till dess afhjelpande. Verkställes

ej detta inom föreskrifven tid och är den anmärkta olägenheten

svår, eger nämnden tills vidare förbjuda fabrikens eller näringens fortsatta

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

drifvande. Kommunalnämnd bör egna synnerlig uppmärksamhet, bland

annat, dels deråt, att de vådor för allmänna helsotillståndet och enskildes

helsa, som kunna blifva en följd af orenlighet uti eller i närheten af

boningarna, eller af annan osnygghet, varda i möjligaste mån aflägsnade,

dels deråt att icke fabrik eller annan näring inom kommunen anlägges,

anordnas eller drifves på sådant sätt, att den blifver menlig för arbetarnes

eller närboendes helsa, dels ock deråt att jemväl andra omständigheter,

som kunna menligt inverka på helsoförhållandena inom kommunen, så

vidt möjlig undanrödjas. Hvad särskild! angår kött af djur, som varit

behäftad! med sådan smittosam sjukdom, att dess förtärande är skadligt,

samt födoämne eller dryckesvara, som till följd af förskämning, felaktig

beredning eller af annan orsak är skadlig för helsan eller otjenlig till

inenniskoföda, eger såväl helsovårds- som kommunalnämnd att låta anhålla

sådan vara, då den anträffas å allmän saluplats, i lägenhet, afsedd för

sådan varas försäljning eller yrkesmessiga beredning eller för allmän spisning

eller utskänkning, med till samma lägenhet hörande upplag och förvaringsrum

af hvad beskaffenhet de vara må, så ock vid hamn, jernvägsstation

eller annat dylikt ställe under förhållanden, som utvisa, att varan

är afsedd till försäljning såsom inenniskoföda. Vidare eger nämnden, der

sådant anses nödigt, att af till försäljning afsedt födoämne eller dryckesvara

låta taga prof för undersökning samt i afvaktan på resultatet deraf

förbjuda försäljning af en skäligen misstänkt vara. I dessa fall skall

lämplig åtgärd på den felandes bekostnad af nämnden genast vidtagas för

oskadliggörandet af en för helsan skadlig eller till föda otjenlig vara.

Der behof förefinnes och ansvar ej är bestämdt i allmän författning eller

särskild! stadgande, eger såväl helsovårds- som kommunalnämnd genom

lämpliga viten, som af kommunalnämnd dock ej må sättas högre än till

sammanlagdt 20 kronor, göra sig hörsammad. Finnes dertill anledning,

skall anmälan göras hos Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som, då

till hans kunskap kommer, att i stad eller på landet förefinnas missförhållanden

i afseende å allmänna helsovården, skall tillse, att tjenliga åtgärder

för det ondas afhjelpande vidtagas. Då således bestämmelser redan finnas,

Indika äro egnade åt t, om ej helt och hållet, dock i någon mån undanrödja

de af kommerskollegium antydda farorna, torde för det åsyftade ändamålets

vinnande vara lämpligast att för det af kollegium omförmälda fall

närmare bestämma och utsträcka Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes befogenhet

i fråga om afhjelpandet af sanitära missförhållanden. I sådant

afseende synes det böra stadgas, att, om i samhälle, der slagtning är gällande,

särskild fara i helsoväg skulle uppstå till följd af någon utanför

nämnda samhälle bedrifven slagterirörelse eller yrkesmessig beredning af

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kongl. Majrts Nåd. Proposition N:o 28.

köttvaror, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande skall ega att, på framställning

af samhällets helsovårdsnämnd, föreskrifva anordningar och vidtaga

åtgärder, som pröfvas tjenliga och leda till farans undanrödjande,

samt att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande dervid må ej mindre

påbjuda rörelsens ställande under särskild tillsyn och uppdraga åt tillsyningsman

att anhålla och låta dels undersöka misstänkt kött eller köttvara,

dels ock oskadliggöra kött eller deraf beredt, till menniskoföda afsedt

ämne, som är dertill otjenligt, än äfven, då sådant tinnes vara af nöden,

förelägga lämpliga viten och meddela tillfälligt förbud mot rörelsens drifvande

samt, om rättelse på nämnda sätt ej synes stå att vinna, förbjuda

den felande att vidare sjelf eller genom annan person inom visst område

bedrifva slagterirörelse eller yrkesmessig beredning af köttvaror. Öfverträdelse

af sådant förbud torde böra beläggas med straff af böter från

och med tjugu till och med femhundra kronor.

De nu förordade bestämmelserna kunna visserligen synas stränga;

men om ändamålet med slagttvångs införande skall vinnas, torde det vara

alldeles nödvändigt, att man sätter det samhälle, som vill genom en sådan

anordning skydda sig, i tillfälle att på ett verksamt sätt stäf]a missbruk

af antydda slag. Den, som laglydigt och samvetsgrant drifver sin näring,

har icke att befara någon olägenhet af dessa bestämmelser; tvärtom böra

de för honom vara välkomna såsom egnade att utestänga eller hindra en

osund konkurrens. Den åter, som blott sträfvar efter egen vinning men

sätter å sido hänsyn till andras helsa och befogade anspråk, torde ej böra

få ^ påräkna ett sådant undseende, att utväg lemnas honom att kringgå

gifna föreskrifter. För öfrigt lärer det vara klart att, derest de ifrågasatta

skyddsåtgärderna skulle medföra särskilda kostnader, hvilka ej kunna

på annat sätt gäldas, det samhälle, som påkallat åtgärderna, bör ansvara

för tillhandahållande af nödiga medel till dessa kostnaders bestridande.

Vidkommande slagterier, hvilka måste nedläggas vid slagttvångs införande

i ett samhälle, synes detta böra vara skyldigt att lemna ersättning

för den värdeminskning, de till sådan slagterirörelse använda fastigheter

och inrättningar undergå, i följd deraf att de ej längre kunna för dermed

afsedt ändamål användas. Dylik ersättningsskyldighet torde dock, så vidt

angår vanlig slagterirörelse, endast böra ifrågakomma beträffande sådan,

som lofligen idkas, när den tillämnade författningen träder i kraft. Eljest

skulle nemligen införandet af slagttvång i ett samhälle kunna obehörigt

försvåras, derigenom att, någon kortare tid innan beslut derom trädde i

kraft, på spekulation anlades slagterier för att kunna aftvinga samhället

mer eller mindre dryga ersättningsbelopp. Icke heller synes samhället

böra tillförbindas att lemna sådan godtgörelse beträffande en vid förord
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kong!. Maj:ts Xåd. Proposition N:o 28.

ningens trädande i kraft drifven slagterirörelse, hvars utöfvande medgifvits

blott tills vidare eller till dess annorlunda blefve föreskrifvet. Dylikt

förbehåll har nemligen, i afvaktan på införande af slagttvång, intagits i

ett stort antal resolutioner om tillstånd till anläggande af slagterier; och

den som drifver en på sådan tillståndsresolution grundad rörelse bör ej

rättvisligen kunna göra anspråk på ersättning, i anledning deraf att han,

då det förutsatta fallet inträffar, nödgas nedlägga rörelsen. Deremot synes

rätt till ersättning böra tillerkännas den, som, när slagttvång i ett samhälle

införes, eger ett på det under nämnda tvång lagda området befintligt,

under offentlig kontroll stäldt enskildt slagteri, hvilket till följd af slagttvångets

införande ej vidare kan för afsedt ändamål begagnas. Hvad angår

proceduren för bestämmandet af ersättningens belopp, synes det mindre

lämpligt att härför anlita det förfarande, som iakttages vid expropriation,

utan torde, der öfverenskommelse ej kan träffas, ersättningsfrågan böra

hänskjutas till vederbörlig domstols pröfning och afgörande.

Såsom påföljd för öfverträdelse af förbud beträffande slagt utom

offentligt slagthus eller rörande saluhållande af kött, som ej efter vederbörlig

besigtning försetts med behörig stämpel eller bevis, torde lämpligen kunna

stadgas böter från och med två till och med etthundra kronor, der ej

straff enligt allmän lag eller särskild författning bör följa å förseelsen.

Samma strafflatitud tinnes i § 22 af gällande helsovårdsstadga bestämd för

öfverträdelse af åtskilliga der omnämnda förbud, bland annat, mot saluhållande

af helsovådligt eller till menniskoföda otjenligt kött.

I fråga om upprepade förseelser mot den tilltänkta nya författningen

eller enligt densamma gifna föreskrifter, om åtal, klagan öfver annat beslut

än sådant, som meddelats af besigtningsman, samt förvandling af böter

och viten in. m. synas lämpligen kunna meddelas bestämmelser af enahanda

innehåll, som gällande helsovårdsstadga upptager för motsvarande fall.

I enlighet med de af mig uttalade åsigter har jag låtit inom ecklesiastikdepartementet

uppgöra förslag till förordning angående köttbesigtningsoch

slagttvång m. m.»

Efter att hafva uppläst nämnda författningsförslag, hvilket finnes detta

protokoll bilagdt, anförde departementschefen, statsrådet Gilljam vidare:

»Då jag anser Riksdagen böra leinnas tillfälle att yttra sig i ämnet,

innan Eders Kongl. Maj:t deruti fattar beslut, hemställer jag, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes genom nådig proposition inhemta Riksdagens yttrande

öfver det af mig nu upplästa förslag.»

Hvad föredragande departementschefen sålunda hemstält

behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

statsrådets öfriga ledamöter, i nåder bifalla med förordnande

att proposition i ämnet af den lydelse bilagan

C till detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet:

Alfred Zimmerman.

Stockholm, Ivar Hseggströms boktryckeri, 1896.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.