Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om hemmansklyfning, egostyckning och j or dafsöndring, lag angående ändrad lydelse af 3, 58 och 69 §§ i stadgan om skiftesverket i riket den 9 november 1866, lag om ändrad lydelse af 6 § i förordningen angående lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875 och lag om ändrad lydelse af 58 § i förordningen angående inteckning i fast egendom den 16 juni 1875

121 sidor, varav 116 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 116 av 121 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1896:37, Med förslag till lag om hemmansklyfning, egostyckning och j or dafsöndring, lag angående ändrad lydelse af 3, 58 och 69 §§ i stadgan om skiftesverket i riket den 9 november 1866, lag om ändrad lydelse af 6 § i förordningen angående lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875 och lag om ändrad lydelse af 58 § i förordningen angående inteckning i fast egendom den 16 juni 1875

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

1

N:o 87.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till

lag om hemmansklyfning, egostyckning och j or dafsöndring,

lag angående ändrad lydelse af 3, 58 och 69 §§ i stadgan

om skiftesverket i riket den 9 november 1866, lag om

ändrad lydelse af 6 § i förordningen angående lagfart

å fång till fast egendom den 16 juni 1875 och lag om

ändrad lydelse af 58 § i förordningen angående inteckning

i fast egendom den 16 juni 1875; gifven Stockholms

slott den 14 februari 1896.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen förda

protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt § 87 regeringsformen, föreslå

Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1 ro) lag om hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring;

2:o) lag angående ändrad lydelse af 3, 58 och 69 §§ i stadgan om

skiftesverket i riket den 9 november 1866;

3: o) lag om ändrad lydelse af 6 § i förordningen angående lagfart å

fång till fast egendom den 16 juni 1875; samt

4:o) lag om ändrad lydelse af 58 § i förordningen angående inteckning

i fast egendom den 16 juni 1875.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest städse

välbevågen.

OSCAR.

L. Annerstedt.

Bih. till Riksd. Brok 189G. 1 Sand. 1 Afd. 24 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Förslag

till

Lag

om hemmansklyfning, egostyckning och jorda/söndring.

1 Kap.

Om hemmansklyfning.

1 §•

Alla under enskild egandérätt varande så ock under stadgad åborätt

upplåtna hemman få, i den ordning gällande skiftesstadga föreskrifver, klyfvas

till hvad mantal som helst, dock utan ändring af hvad 12 kap. 7 § ärfdabalken

nnehåller om klyfning vid arftägt af säteri eller annan jord.

2 Kap.

Om egostyckning.

2 §•

Under enskild eganderätt varande hemman, som får klyfvas, må ock

styckas i två eller flere lotter sålunda, att viss till gränserna bestämd egovidd

utlägges till hvarje lott och hemmanets mantal derefter mellan lotterna fördelas.

Sådan egostyckning vare dock tillåten allenast å hemman, hvilket antingen

icke legat i samfällighet med annat hemman eller ock blifvit ur samfällighet

utbrutet genom sådan delning, att hemmanets egor icke må utan egarens

samtycke med annan mark intagas i skifte i annat fall, än som omförmäles i

3 § 3 mom. af skiftesstadgan.

3 §.

Rätt att påkalla egostyckning tillkommer hemmans egare.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

3

4 §•

Egostyckning verkställes af landtmätare, och skola dervid skiftesstadgans

föreskrifter rörande annan landtmäteriförrättning än laga skifte lända till efterrättelse,

så vida icke i denna lag annorlunda stadgas.

B §.

Vid förrättningen skall landtmätaren biträdas af gode män, derest hemmanets

egare sådant påyrkar eller landtmätaren finner det nödigt.

Bestämmes under förrättningens fortgång, att gode män skola tillkallas,

må det ej verka rubbning af åtgärd, som dessförinnan vidtagits.

6 §.

Angående bestämmande af gränserna omkring egor, som skola styckas,

gälle hvad i skiftesstadgan sägs om rågångar, då laga skifte är i fråga;

skolande, derest sammanträde med rågrannarne erfordras, gode män dervid

biträda.

7 §.

Egostyckning skall omfatta all till hemmanet hörande mark, så ock

fiske eller annan dylik lägenhet, som till hemmanet hörer.

8 §•

Ej må till någon hemmanslott läggas flere än tre skiften, utan så är

att till hemmanet hör större antal skiften, i hvilket fall till hvarje hemmanslott

må läggas lika många skiften, som tillhöra hemmanet.

I öfrigt bör vid egornas fördelning iakttagas, att, så vidt egornas beskaffenhet

och belägenhet samt det med egostyckningen afsedda ändamål det

medgifva, skiftena blifva reguliera och skilnadslinierna till afhägnad beqväma.

9 §•

Egostyckning skall så verkställas, att hvarje hemmanslott kommer att

ega rätt till nödiga vägar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 37.

10 §.

Vid egostyckning må, i den mån sådant är vid laga skifte tillåtet, jord

eller lägenhet undantagas för gemensamt behof samt besvär eller last till förmån

för viss hemmanslott läggas å annan sådan lott.

11 §•

Hörer till hemman, som styckas, fiske eller annan dylik lägenhet, eller

har från hemmanet viss jord blifvit för alltid afsöndrad, må sådan lägenhet

eller jord afsättas såsom för de särskilda hemmanslotterna gemensam.

12 §.

Hemmanets egare bestämme, med iakttagande af hvad i denna lag är

föreskrifvet, huru styckningen skall verkställas.

Kunna, då hemmanet eges af flere gemensamt, desse ej förena sig om

sättet för styckningens verkställande, eller finner landtmätaren eller, der han af

gode män biträdes, förrättningsmännen hvad af hemmanets egare blifvit bestämdt

vara stridande mot denna lag, varde beslut meddeladt, att styckningen

ej kan ega rum. „ .

13 §.

Sedan, i enlighet med hvad i 12 § sägs, blifvit bestämdt, huru styckningen

skall verkställas, åligge landtmätaren att utmärka densamma å karta,

hvilken, derest ej hemmanets egare begär upprättande af fullständig karta

eller sådant varder för verkställande af föreskrifven uppskattning erforderligt,

skall upptaga allenast hvad som finnes nödigt för att tydligt utmärka läget

och gränserna för de särskilda hemmanslotternas egoområden jemte den mark,

som undantagits för gemensamt behof eller eljest afsatts såsom för de särskilda

hemmanslotterna gemensam. Upprätte ock, med hänvisning till kartan,

tydlig beskrifning, huru styckningen blifvit verkstäld.

14 §.

Landtmätaren åligge att å marken utstaka och rörlägga skilnadslinierna,

på sätt i 104 § af skiftesstadgan föreskrifves om skilnadslinier vid laga skifte,

äfvensom att häröfver upprätta fullständig och noggrann beskrifning, i enlighet

med hvad i 52 § af skiftesstadgan sägs om rågångs- och rösebeskrifning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

5

15 §.

Landtmätaren eller, der han af gode män biträdes, förrättningsmännen

hafva att, med hänsyn till egornas efter vidd och godhet beräknade värde,

fördela hemmanets mantal mellan de särskilda lotterna, dervid sådan uppskattning

af egorna bör verkställas, som i hvarje fall anses för ändamålet erforderlig.

Dock skall, derest, vid förut verkstäld landtmäteriförrättning, å egorna

skett gradering, som af hemmanets egare godkännes, denna gradering lända

till efterrättelse vid mantalets fördelning.

Har någon hemmanslott tillagts fiske eller annan dylik lägenhet, skall

jemväl värdet af den lägenhet vid mantalets bestämmande tagas i beräkning.

Mantalen skola jemkas till så beqväma tal ske kan.

16 §.

Vid egostyckning må ej meddelas bestämmelse till inskränkande af den

hvarje hemmaiMott tillkommande rätt till andel uti hemmanets särskilda rättigheter

och förmåner eller uti hemmanets lott med annat hemman vare sig i

sådana rättigheter och förmåner eller i lägenhet, som på grund af 4 §

af skiftesstadgan ej ingått i skifte, eller ock i jord eller lägenhet, som vid

skifte eller egostyckning afsatts såsom för de särskilda hemmanen gemensam.

17 §.

Hörer till hemman, förutom egor, som icke legat i samfällighet med

annat hemmans mark eller som blifvit ur samfällighet utbrutna genom sådan

delning, som i 2 § ^omförmäles, tillika andel med annat hemman i egor, som

icke undergått dylik delning, vare den omständighet ej hinder för egostyckning.

J ty fall skall hvad ofvan stadgats angående egornas fördelning tilllämpas

allenast å förstnämnda egor; och vare beträffande hemmanets andel

med annat hemman i öfriga egor lag som i 16 § sägs.

18 §.

j^Hvad i skiftesstadganHoreskrifves om skiftes afslutande, hänvisning till

besvär, utgifvande af handlingar och karta samt rättegång i skiftesmål gälle

i tillämpliga delar äfven i fråga om egostyckning; dock att, derest klander

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

emot egostyckning ej inom föreskrifven tid anmälts, landtmätaren skall ofördröjligen

för pröfning och fastställelse insända karta och handlingar till egodelningsrättens

ordförande, som har att, der anledning ej förekommer till annat

än att förrättningen är lagligen beskaffad, fastställa densamma och derom teckna

bevis å kartan, men eljest hänskjuta frågan till egodelningsrätten; skolande

ärende, som sålunda hos egodelningsrättens ordförande anmäles, antecknas uti

den i 137 § af skiftesstadgan omförmälda dagbok samt ordförandens i dessa

ärenden förda protokoll till vederbörande hofrätt insändas, på sätt i 138 §

af skiftesstadgan om egodelningsrätts dombok är föreskrifvet.

3 Kap.

Om jordafsöndring.

19 §.

1 mom. Egare af hemman, hvilket får klyfvas, hafve rätt att af

hemmanets egovälde för alltid afsöndra till och med en femtedel af egovidden

i en eller flera delar.

2 mom. Egare af hemman, hvarom i nästföregående möm. sägs, vare

ock berättigad att antingen till besittning på viss tid, dock med iakttagande

af hvad angående tiden för nyttjanderättsaftals bestånd är i lag stadgadt, eller

ock till besittning på lifstid från hemmanet afsöndra jord af huru stor vidd

Som helst.

3 mom. Afsöndring från de under stadgad åborätt upplåtna hemman

vare jemväl tillåten, dock ej med annan rätt, än författningarna för besittningen

af stamhemmanet föreskrifva.

4 mom. Afsöndring från jord af fideikommissegenskap må icke annorlunda

gälla, än så vidt med lag och fideikommissbref öfverensstämmer.

5 mom. Afsöndring må icke ske från nyhemman eller nybyggen å

kronans mark, så länge frihetsår derför åtnjutas eller desamma icke erhållit

bestämda områden i skog och mark.

20 §.

Afhandling rörande jordafsöndring för alltid, hvilken handling skall innehålla

så noggrann beskrifning å den afsöndrade jordens storlek, läge och

gränser, att någon osäkerhet derom ej kan uppstå, skall ingifvas till Konungens

befallningshafvande, som har att, derest afhandlingen såväl med hänsyn till

afsöndringens storlek som ock i öfriga afseenden är med denna lag öfverens
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 7

stämmande, meddela fastställelse å afeöndringen samt åsätta lägenheten särskildt

namn och nummer.

Innan ärendet af Konungens befallningshafvande afgöres, må, der så

nödigt finnes, yttrande af landtmätare inhemtas. »

21 §.

o

Astundar innehafvare af hemman, hvarifrån afsöndring får ske, att derifrån

för alltid afsöndra mark, som, ensam eller tillsammans med hvad redan

kan vara från hemmanet för alltid afsöndradt, utgör mera än en femtedel af

dess egoområde, ankomme på Konungens befallningshafvande att, der omständigheterna

dertill föranleda, sådant tillåta.

22 §.

Från hemman, hvarifrån jordafsöndring får ske, må ock afsöndras fiske

eller annan dylik lägenhet; och gälle om sådan afsöndring i tillämpliga delar

hvad här ofvan i fråga om jordafsöndring är föreskrifvet.

Hvad sålunda är stadgadt kommer dock icke att göra någon ändring

uti det, som rörande strömfall å kronohemmans område är särskildt förordnadt.

28 §.

Ej må innehafvare af lägenhet, som blifvit. på viss tid eller lifstid från

hemman afsöndrad, densamma på annan öfverlåta utan tillstånd af stamhemmanets

innehafvare. Sker det, gånge lägenheten, om stamhemmanets innehafvare

så yrkar, till honom åter mot skälig lösen. Dör innehafvare af afsöndrad

lägenhet förr än besittningstid ute är, ege enka och arfvingar rätt

att behålla lägenheten under de vilkor, som blifvit tingade vid upplåtelsen.

Vid besittningstidens slut återfaller lägenheten till stamhermnanet utan ersättning

eller lösen, ehvad förbehåll derom kan vid upplåtelsen vara gjordt eller

icke; och vare lägenhetens innehafvare eller, då densamma varit på lifstid

upplåten, hans arfvingar obetaget att derifrån afflytta honom eller dem tillhörig

åbyggnad eller^stängsel, der ej stamhemmanets innehafvare vill den lösa.

■24 §.

År lägenhet på annat sätt eller under andra vilkor afsöndrad än tillåtet

ilr, varde sådan afsöndring, när påstående af vederbörande väckes, efter derom

för hvarje fall gifua föreskrifter rättad och jeinkad samt ege sedan bestånd,

der den i öfrigt pröfvas laglig och gällande; och njute den, som deraf

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

lider, skäligt skadestånd. Åtnöjes icke innehafvaren af den afsöndrade lägenheten

med sådan rättelse och jemkning, eller kan den icke ske, gånge då

lägenheten emot skälig lösen åter till den egendom, hvarifrån afsöndring^! skett.

%

25 §.

Från hemman för alltid afsöndrad lägenhet skall, på sätt särskildt är

föreskrifvet, antecknas i kronans jordebok.

26 §.

Med jord eller annan lägenhet, som under eganderätt afsöndras efter

hvad ofvan sägs, skall lagfaras, såsom om fast egendom i allmänhet finnes

föreskrifvet. Har afsöndring på viss tid eller lifstid skett från hemman under

enskild eganderätt, må afhandlingen intecknas.

Med afhandlingar om afsöndring af lägenhet från de under stadgad åborätt

upplåtna hemman förfares på samma sätt, som då åborätt å sådana hemman

öfverlåtes.

27 §.

Tvister rörande afsöndring af lägenhet från de under stadgad åborätt

upplåtna hemman skola upptagas och fullföljas på enahanda sätt som tvister

angående dylika afsöndringar från frälse- och skattehemman.

Öfver Konungens befallningshafvandes beslut i fråga, som i 20 eller

21 § omförinäles, må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet

är stadgad.

4 Kap.

Särskilda bestämmelser.

28 §.

Hvad i denna lag är stadgadt om hemman gälle ock i tillämpliga delar

om hvarje under särskildt nummer i jordeboken upptagen lägenhet, som ej

tillkommit genom afsöndring; dock att vid egostyckning å sådan lägenhet

skall, i stället för att mantal åsättes hvarje lott, bestämmas det inbördes förhållande,

efter hvilket lotterna skola deltaga i utgörandet af lägenhetens allmänna

utskylder och besvär.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

I fråga om jordafsöndring skall hvad om hemman är sagdt jemväl tilllämpas

å för alltid afsöndrad lägenhet; dock att från sådan lägenhet ytterligare

afsöndring för alltid må ske utan inskränkning till viss del af egovidden.

29 §.

Genom denna lag göres ej ändring i hvad om lotshemman af kronoeller

skattenatur, så ock om sådana hemman, som enligt kungörelsen den 4

februari 1811 äro oskiljaktiga från de bruk, hvarunder de lyda, är särskildt

stadgadt.

30 §.

Genom denna lag upphäfves förordningen angående hemmansklyfning och

jordafsöndring den 6 augusti 1881; skolande dock denna förordnings bestämmelser

fortfarande tillämpas i afseende å afsöndring, som skett innan denna

lag trädt i kraft. •

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1897.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse af 3, 58 och 69 ,§§ i stadgan om skiftesverket

i riket den 9 november 1866.

Härigenom förordnas, att 3, 58 och 69 §§ i stadgan om skiftesverket

i riket den 9 november 1866 skola erhålla följande ändrade lydelse:

3 §.

1 mom. Har jord, som hörer till by eller till hemman, deri två

eller flera ega del, genom teg- eller storskifte i flera skiften blifvit lagd;

vill den, som i sådant skifteslag eger ett eller flera hemman eller en

Bih. till liilcsd. Prat. 1896. 1 Sami. 1 Afd. 21 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

eller flere hemmansdelar, laga skifte erhålla, kåfve ock der vitsord till,

utan att å teg- eller storskifte meddelad fastställelse eller eljest ingången

och stadfästad förening må sådant hindra eller derför i vägen ligga.

2 mom. Ej må redan verkstäld enskiftesdelning, som vunnit laga

kraft, eller skifte, hvilket enligt Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse den

20 februari 1821 blifvit såsom enskifte ansedt och faststäldt, eller laga

skifte, hvarå fastställelse meddelats, genom nytt skifte rubbas, Titan så

är, att alla, hvilkas rätt är af frågan beroende, derom åsämjas.

3 mom. Hafva genom verkstäld sjösänkning eller annat större

vattenafledningsföretag tillförene sänka egor undergått sådan förändring,

att de kunna häfdas såsom åker, och möter för deras ändamålsenliga

brukande hinder deraf, att vid förut verkstäldt så beskaffadt skifte, som

i 2 mom. omförmäles, egorna erhållit eu för deras häfdande såsom åker

olämplig indelning eller delvis lemnats oskiftade, då må, der tjenlig

skiftesläggning ej kan genom egoutbyte beredas, nytt skifte, utan hinder

af bestämmelserna i nämnda mom., l^unna verkställas å dessa egor jemte

den mark, som med dem ligger i det sammanhang, att dess intagande

i den nya delningen är för beredande af lämpligt och redigt skifte

oundgängligen nödigt. Bestrider någon delegare nytt skifte eller uppstår

tvist angående omfånget af den mark, som bör i det nya skiftet

ingå, behandlas ärendet efter stadgandet i 89 §.

4 mom. Mark, som vid skifte blifvit undantagen för delegarnes

allmänna behof, må, utan hinder af bestämmelserna i 2 mom., skiftas,

der någon delegare det begär och det finnes kunna ske utan de öfriges

förfång.

5 mom. Har i Gotlands län, före den i följd af Kongl. Maj:ts

nådiga beslut den 20 december 1850 derstädes verkstälda indelning i

skifteslag, laga skifte skett och omfattat allenast en del af egor, som

enligt indelningen utgöra ett skifteslag, ege det skifte ej annan verkan

än storskifte lagligen tillkommer.

6 mom. Har hemman eller lägenhet undergått egostyckning, som

blifvit faststäld, må den egostyckning ej genom skifte rubbas, utan att

alla, hvilkas rätt är af frågan beroende, derom åsämjas; dock att hvad

sålunda stadgats ej utgör hinder, att hemmanet eller lägenheten vid

förut verkstäldt skifte tilldelade egor, enligt föreskriften i 3 mom., uti

der omförmälda fall med annan mark intagas i nytt skifte.

58. §.

Kan genom egoutbyte i andra fall, än nu nämnda äro, beqvämlig
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

het för odling eller häfd eller annan d}dik fördel vinnas, och förena sig

jordegare om sådant utbyte, då må det, utan hinder af skifte eller egostyckning,

som förut faststälts, ske, på sätt i 56 § sägs.

Begäres egoutbytet af anledning 3 § 3 mom. omförmäler, då må

det, utan hinder af skifte eller egostyckning, som förut faststälts, kunna

jemväl utan alla jordegares samtycke ega rum. Sedan i detta fall skiftesmannen

och gode männen afgifvit utlåtande om utbytets företagande,

skall, der ej samtlige tillstädesvarande jordegare deråt nöjas, frågan om

utbytets verkställande, innan vidare åtgärd vidtages, underställas egodelningsrättens

pröfning.

69 §.

Delningsgrund eller måttstock för egors skiftande å landet, så väl

särskilda hemman emellan, som emellan delegare i ett och samma hemman,

vare den, som i lag eller särskilda författningar för vissa landsorter

stadgad är eller framdeles stadgas kan. Åro egorna förut delade genom

storskifte, som efter förra författningar laga kraft vunnit, eller genom

sådant skifte, som i 3 § 2 mom. sägs, eller genom faststäld egostyckning,

hafve hvarje delegare rätt att vid skifte, som sedermera eger rum,

tillgodonjuta hvad efter uppskattning svarar mot de egor, han enligt

den förut verkstälda delningen innehaft ; och bör landtmätaren, vid föredragning

af frågan om delningsgrunden, underrätta delegarne ej blott

om de särskilda grunder, hvilka kunna i detta afseende rätteligen antagas,

utan ock om de uppskattade egobelopp, hvilka, enligt hvardera af dessa

grunder, komme att hvarje delegare ungefärligen tillfalla.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1897.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 6 § i förordningen angående lagfart å fång

till fast egendom den 16 juni 1875.

Härigenom förordnas, att 6 § i förordningen angående lagfart å

fång till fast egendom den 16 juni 1875 skall erhålla följande ändrade

lydelse:

År lagfart sökt på grund af testamente, dom eller annan handling,

som ej vunnit laga kraft, må ansökningen icke bifallas förr än det visas,

att handlingen blifvit ståndande.

Å upplåtelse, hvarigenom jord eller annat från hemman eller lägenhet

afsöndrats, må lagfart ej beviljas förr än fastställelse å afsöndringen

meddelats.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1897, men ege ej tillämpning

i fråga om afsöndring, som dessförinnan skett.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 58 § i förordningen angående inteckning

i fast egendom den 16 juni 1875.

Härigenom förordnas, att 58 § i förordningen angående inteckning

i fast egendom den 16 juni 1875 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Hvad här ofvan om servitut är sagdt afser icke servitut, som uppkommer

vid laga skifte eller egostyckning.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1897.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majäs Nåd. Proposition N:o 37.

13

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 december

1892.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam och

friherre Rappe.

Statsrådet herr friherre von Otter anmäldes vara af sjukdom hindrad

att tillstädeskomma.

Departementschefen statsrådet Groll yttrade:

“Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 14 maj 1891 anhållit,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida icke genom statsmakternas

försorg tillfälle kunde beredas obemedlade och mindre bemedlade att på

lämpliga vilkor bilda egna jordbruk, hufvudsakligen å de inom landet ännu

befintliga stora odlingsbara utmarker, behagade Eders Kongl. Magt den 25

september samma år uppdraga åt en komité att åvägabringa utredning i berörda

hänseende, dervid komitén jemväl skulle hafva att taga i öfvervägande,

ej mindre i hvilken mån och under hvilka vilkor upplåtelse af jord från kronans

egendomar för befordrande af det utaf Riksdagen angifna syftemål kunde ega

rum, än äfven huruvida detta syftemål kunde genom ändring i gällande lagstiftning

eller på annat sätt främjas.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

På grand af berörda uppdrag bär denna komité, bland annat, utarbetat

och med underdånig skrifvelse den 5 mars innevarande år till Eders Kongl.

Maj:t öfverlemnat förslag till lag angående hemmansklyfning, egostyckning och

jordafsöndring, i anledning af hvilket förslag ej mindre Eders Kongl. Maj:ts

samtlige befallningshafvande i länen sig yttrat än äfven landtmäteristyrelsen

samt kammarkollegium och domänstyrelsen afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden.

“

Efter att hafva redogjort såväl för komiténs förslag som för de i anledning

deraf afgifna underdåniga yttranden och utlåtanden anförde departementschefen

vidare:

“Med ledning af de vid komiténs förslag utaf de i ärendet hörda

myndigheter gjorda erinringar har det samma blifvit inom departementet i

vissa delar omarbetadt, och anhåller jag i underdånighet att inför Eders Kongl.

Maj:t få redogöra för de vigtigaste förändringar, som dervid uti förslaget vidtagits.

Om hemmansklyfning.

1 § har omredigerats i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad kammarkollegium

och domänstyrelsen föreslagit.

Om egostyckning.

Af komiténs förslag framgår ej tydligt, att, om en genom egostyckning

utbruten del består af flera till läget skilda områden, hvarje sådant område

skall i mantal sättas. På sätt Eders Kongl. Majrts befallningshafvande i

Örebro län hemstält, torde uttrycklig föreskrift härom böra intagas i 2 § af

komiténs förslag. Under iakttagande häraf och med ledning i öfrigt af de

erinringar, kammarkollegium och domänstyrelsen framstält vid denna §, har

densamma blifvit omarbetad.

2 § torde visserligen vara tillämplig äfven för det fall att egaren af

eller åbon å ett hemman till annan vill upplåta viss dertill hörande mark att,

efter det mantal derå satts, egas eller besittas med direkt skattskyldighet till

det allmänna. Då det emellertid vid dylik upplåtelse, på sätt kammarkollegium

och domänstyrelsen anfört, i regel ej torde vara nödvändigt, att samtliga hemmanets

egor, efter hvad i 2 § föreskrifvits, å''karta utmärkas, bär jag ansett,

att egaren eller åbon jemväl borde få från hemmanet stycka vissa egor samt

å desamma få mantal satt, utan att dervid karta skulle behöfva upprättas

öfver mera än den del, som från stamhemmanet afskiljdes, der ej Konungens

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

befallningshafvande annorlunda förordnade. I så fall torde ytterligare böra

stadgas, ej mindre att, der icke annorlunda vore bestämdt, en sålunda utstyckad

del, som närmast blefve att jemföra med en jemlikt 13 § mantalssatt afsöndring,

ej undfinge del i de efter mantal bestämda tillhörig-heter och rättigheter, som

kunde tillkomma stamhemmanet, än äfven, då med ett visst mantal i regel

följer delaktighet i alla sådana tillhörigheter och rättigheter, att såväl i utslaget

om mantalsättningen som i det å kartan derom tecknade bevis skulle

utsättas, om och i hvilka afseenden dylik delaktighet icke tillkomme den utstyckade

delen. På grund häraf har en ny paragraf utarbetats, som i departementets

förslag blifvit den tredje i ordningen.

Om jordafsöndring.

På de skäl Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Örebro län anfört

torde i öfverensstämmelse med hvad som stadgats vid egostyckning, jord, som

för alltid från hemman afsöndras, böra af behörigen förordnad landtmätare å

karta till läge och gränser tydligt utmärkas. De med kartas "upprättande

förbundna kostnader, hvilka, då markens beskaffenhet ej dervid behöfver angifvas,

icke torde uppgå till några afsevärda belopp, uppvägas till fullo af

den trygghet och reda, som derigenom vinnes i fråga om eganderättsförhållandena.

Komitén har i sitt förslag ej upptagit nu gällande stadgande, att egaren

eller åbon efter särskilt tillstånd af Konungens befallningshafvande kan få för

alltid afsöndra större andel af ett hemmans ego vidd än en femtedel; hvarjemte

komitén ifrågasatt, att afsöndring på viss tid eller lifstid skulle få ega rum

utan inskränkning till egovidden jemväl i fråga om jord, som hufvudsakligen

utgjorde skogsmark. Till dessa förändringar synes mig tillräcklig anledning

saknas. Deremot torde stadgandet om afsöndring af mosse utan olägenhet

kunna bortfalla, derest rättigheten att efter särskilt tillstånd af Konungens

befallningshafvande få för alltid afsöndra större andel af ett hemmans egovidd

än en femtedel bibehålies. L öfverensstämmelse härmed och med ledning af

hvad vid ärendets handläggning anförts i kammarkollegium och domän styrelsen

har komiténs förslag om jordafsöndring omredigerats, dervid detsamma, hvad

angår såväl uppställning som form, bragts till närmare öfverensstämmelse med

nu gällande stadgande!! i ämnet.

Allmänna bestämmelser.

Frågan om beloppet af det skadestånd, som enligt 13 § i komiténs förslag

i vissa fall bör tillkomma stamhemmanets eller stamlägenhetens innehafvare,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 37.

när för alltid afsöndrad lägenhet varder mantalssatt, synes, då detsamma måste

bestämmas efter grunder, som i många fall ej kunna undgå att blifva mera

eller mindre subjectiva, böra pröfvas, ej såsom komitén föreslagit af laga domstol,

utan af skiljemän i den ordning lagen om skiljemän den 28 oktober 1887

föreskrifver. Dessutom anser jag, att, för betryggande af staminnehafvarens

rätt till utbekommande af detta skadestånd, innehafvaren af den afsöndrade

lägenheten ej må vinna befrielse från afgälden, förrän skiljedomen blifvit behörigen

fullgjord. Under iakttagande häraf bar 13 § blifvit i vissa delar

omarbetad.

14 §, 15 § 1 mom. och 17 § hafva omredigerats i enlighet med hvad

som anförts vid ärendets handläggning i kammarkollegium och domänstyrelsen."

Sedan departementschefen derefter hemstält, att Kongl.

Maj:t täcktes för det ändamål, 87 § regeringsformen omförmälde,

infordra Högsta Domstolens yttrande öfver det

inom civildepartementet upprättade, vid detta protokoll

fogade förslaget, samt statsrådets öfriga ledamöter biträdt

denna hemställan, behagade Hans Maj:t Konungen dertill

lemna nådigt bifall.

Ex protocollo:

G. Lagerbielke.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

17

Förslag

till

Lag

angående hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring.

Om hemmansklyfning.

• • l §.

Under enskild eganderätt varande så ock under stadgad åborätt upplåtna

hemman med de i IG § omförmälda undantag få, i den ordning gällande

skiftesstadga föreskrifver, klyfvas till hvad mantal som helst, dock utan

ändring af hvad 12 kap. 7 § ärfdabalken innehåller om klyfning vid arfstägt

af säteri eller annan jord.

Om egostyckning.

2 §•

1 mom. Hemman, livilket eldigt 1 § får klyfvas, må ock kunna styckas

i huru många delar som helst sålunda, att viss, till gränserna på förhand bestämd

egovidd utlägges till hvarje del och särskild! mantal å densamma sättes.

Består en del af flera till läget skilda områden, skall hvarje sådant område

i mantal sättas.

2 mom. Vid dylik styckning skall behörigen förordnad landtmätare å

karta till läge och gränser tydligt utmärka de särskilda hemmansdelarnes egoområden

samt upprätta förslag till mantalssättning med ledning af befintliga

kartor och egobeskrifningar eller, der sådana handlingar saknas eller sakegare

eljest det påyrkar, efter särskild uppskattning, vid hvilken uppskattning landtmätare]!

biträdes af gode män, om sådant biträde af sakegare påkallas eller

af landtmätaren eljest finnes nödigt. Förslaget jemte dertill hörande karta

och handlingar skall af landtmätaren ingifvas till Konungens befallningshafvande,

som har att pröfva detsamma och genom utslag fastställa mantal å de

Bill. till Riksd, Prat. 1 Rami. 1 Afd. 24 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

olika lotterna samt, sedan utslaget vunnit laga kraft, derom teckna bevis å

kartan; börande mantalen uttryckas i så lämpliga bråk ske kan.

3 §■

Vill egare af eller åbo å hemman, livilket enligt 1 och 2 §§ får klyfvas

eller styckas, till annan upplåta dertill hörande egor att, efter det mantal

derå satts, egas eller besittas med direkt skattskyldighet till det allmänna,

lörfares på sätt i 2 § är stadgadt; dock att dervid endast de egor, som från

stamhemmanet afskiljas, behöfva vara å karta lagda, der ej Konungens befallningshafvande

annorlunda förordnar.

Sålunda utstyckad heminansdel undfår icke, der ej annorlunda är bestämdt,

delaktighet i de stamhemmanets tillhörigheter och förmåner, hvilka

tillkomma detsamma efter mantal; börande i utslaget om mantalssättningen

äfvensom i det å kartan tecknade beviset utsättas, om och i hvilka afseenden

dylik delaktighet icke tillkommer den utstyckade hemmansdelen.

Om jordafsöndring.

4 §•

1 mom. Egare af hemman, hvilket enligt hvad förut är sagdt får

klyfvas eller styckas, hafve rätt att af hemmanets egovälde med de undantag

och vilkor, som här nedan stadgas, för alltid afsöndra till och med en femtedel

af egovidden, i eu eller flera delar. Från sålunda afsöndrad lägenhet vare

ytterligare afsöndring tillåten utan inskränkning till viss egovidd.

2 mom. Egare af hemman, hvarom i nästföregående mom. sägs, vare

ock berättigad att antingen till besittning på viss tid, dock med iakttagande

af hvad angående tiden för beståndet af aftal om nyttjanderätt är i lag stadgadt,

eller ock till besittning på lifstid från hemmanet afsöndra jord af huru

stor vidd som helst, endast med den inskränkning, att dylik upplåtelse af jord,

hvilken hufvudsakligen består af skogsmark, ej må afse mera än en femtedel

af egoområdet.

3 mom. Afsöndring från de under stadgad åborätt upplåtna hemman

vare jemväl tillåten, dock att sådan afsöndring icke förlänar annan rätt än

författningarna för besittningen af stamhemmanet föreskrifva.

4 mom. Afsöndring från jord af fideikommissegenskap må icke annorlunda

gälla än så vidt med lag och fideikommissbref öfverensstämmer.

5 mom. Sådana afsöndringar, som nu nämnda äro, må icke ske från

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj ds Nåd.. Proposition N:o 37.

nyhemman eller nybyggen å kronans mark, så länge frihetsår derför åtnjutas

eller desamma icke erhållit bestämda områden i skog och mark.

5 §•

1 mom. Jord, som för alltid från hemman afsöndras, skall af behörigen

förordnad landtmätare å karta till läge och gränser tydligt utmärkas. A

sådan jord skall ock läggas årlig afgäld i penningar eller lämplig räntepersedel.

Den afgäld må ej vara mindre, än att den motsvarar hvad af hemmanets

grundskatt samt öfriga allmänna utskylder och besvär, så vidt de ej

utgöras af eller grunda sig å bevillning, vid jemförelse af egornas storlek och

beskaffenhet finnes belöpa sig å den afsöndrade lägenheten.

2 mom. Afhandling rörande jordafsöndring för alltid skall innehålla

noggrann beskrifning å den afsöndrade jordens storlek, läge och gränser samt

jemte den öfver jorden upprättade karta ingifvas till Konungens befallningshafvande,

som har att tillse, huruvida afhandlingen så väl med hänsyn till

afsöndringens storlek som ock i öfriga afseenden är med denna lag öfverensstämmande,

samt att pröfva den föreslagna afgälden och densamma, der den

finnes tillräcklig, fastställa, men i annat fall bestämma den högre afgäld, som

rätteligen belöper sig på den afsöndrade lägenheten; så ock att åsätta lägenheten

särskildt namn och nummer.

Varder afgälden faststäld att utgå med belopp, som stamhemmanets

egare betingat, skall i det derom meddelade beslut införas bestämmelse, att,

derest mantalssättning å lägenheten i enlighet med stadgandet i 13 § skulle

framdeles ifrågasättas, stamhemmanets då varande innehafvare icke skall ega

rätt att mot lägenhetens innehafvare göra gällande anspråk å sådant skadestånd,

som i samma § omförmäles.

3 mom. Innan ärendet af Konungens befallningshafvande afgörcs, må

icke allenast, der så nödigt finnes, krönobetjeningen höras, utan äfven yttrande

af landtmätare iuhemtas, om sådant med hänsyn till afsöndringens betydenhet

eller andra förhållanden pröfvas vara af behofvet påkalladt.

6 §•

Vid afsöndring för alltid af jord må vissa år kunna utsättas, under

hvilka frihet från afgäldens utgörande tillgodonjutes. Ej skola dock i något

tall sådana frihetsår vara flera än femton, räknade från den tid jorden tillträdes.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:(s Nåd. Proposition N:o 37.

7 §•

Åstundar innehafvare af hemman, hvarifrån afsöndring får ske, att derifrån

för alltid afsöndra mark, som, ensam eller tillsammans med hvad redan

kan vara från hemmanet afsöndradt, utgör mera än en femtedel af dess egoområde,

må han sådant anmäla hos Konungens befallningshafvande, som eger

att, der omständigheterna dertill föranleda, lemna bifall till ansökningen och i

ty fall med ärendet förfara så som i 5 § sägs.

8 §■

1 mom. Från hemman, hvarifrån jordafsöndring får ske, må ock afsöndras

vattenfall eller fiske; och gälle om sådan afsöndring i tillämpliga delar

hvad här ofvan i fråga om jordafsöndring är föreskrifvet.

2 mom. Hvad sålunda är i 1 mom. stadgadt kommer dock icke att

göra någon ändring uti det, som rörande strömfall å kronohemmans eller

kronojords område är särskildt förordnadt.

9 §.

1 mom. "Vill innehafvare af boställe eller annat publikt hemman, som

icke under stadgad åborätt besittes, derifrån, i enlighet med de i denna lag

stadgade allmänna grunder, på viss tid eller på lifstid afsöndra jord, vattenfall

eller fiske; göre ansökning derom hos det embetsverk, under hvars allmänna

vård och inseende bostället eller hemmanet lyder. Efter vederbörandes

hörande eger det embetsverk med afseende å boställets eller hemmanets framtida

nytta och förkofran att, då skäl dertill förefinnes, tillåta afsöndringen

och bestämma vilkoren derför.

2 mom. De afsöndring^ af jord under eganderätt, som enligt förra

enskiftesförfattningar i behörig ordning skett från boställen, ega framtida bestånd.

10 §.

1 mom. Innehafvare af en från hemman afsöndrad lägenhet vare, ändå

att ytterligare afsöndring från den lägenhet sker, stamhemmanets innehafvare

fortfarande ansvarig för afgäldens utgörande med faststäldt belopp, der icke

annorlunda aftalas.

2 mom. Afgäld, som skall erläggas för en från hemman afsöndrad

lägenhet, må af stamhemmanets innehafvare sjelf uppbäras, så länge han för

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 37.

hemmanet riktigt erlägger grundskatt och öfriga utskylder, som icke utgöras

af eller grunda sig å bevillning; men brister han deri, bör kronans uppbördsman,

der afgälden icke redan för året finnes vara af lägenhetens innehafvare

betald, uppbära samma afgäld till så stor del, som erfordras till den bristande

grundskattens och andra skyldigheters utgörande.

11 §•

Ej må innehafvare af lägenhet, som blifvit på viss tid eller på lifstid

från hemman afsöndrad, densamma på annan öfverlåta utan tillstånd af stamhemmanets

innehafvare. Sker det, gånge lägenheten, om stamhemmanets innehafvare

så yrkar, till honom åter mot skälig lösen. Dör innehafvare af afsöndrad

lägenhet förr än besittningstid ute är, ege enka och arfvingar rätt att

behålla lägenheten under de vilkor, som blifvit tingade vid upplåtelsen. Vid

besittningstidens slut återfaller lägenheten till stamhemmanet utan ersättning

eller lösen, ehvad förbehåll derom kan vid upplåtelsen vara gjordt eller icke,

dock att panteskilling för jord, som enligt 9 kap. 1 § jordabalken är upplåten,

skall återbäras; och vare lägenhetens innehafvare eller, då densamma varit på

lifstid upplåten, hans arfvingar obetaget att derifrån afflytta honom eller dem

tillhörig åbyggnad eller stängsel, der ej stamhemmanets innehafvare vill lösa den.

12 §''

Är lägenhet på annat sätt eller under andra vilkor afsöndrad än tillåtet

är, varde sådan afsöndring, när påstående af vederbörande väekes, efter derom

för hvarje fall stadgade föreskrifter rättad och jemkad samt ege sedan bestånd,

der den i öfrigt pröfvas laglig och gällande; och njute den, som deraf lider,

skäligt skadestånd. Åtnöjes icke innehafvare!! af den afsöndrade lägenheten

med sådan rättelse och jemkning eller kan den icke ske, gånge då lägenheten

emot skälig lösen åter till den egendom, hvarifrån afsöndringen skett, der ej

lägenheten utgöres af jord, som till större vidd än en femtedel af stamhemmanets

egoområde blifvit utan behörigt tillstånd för alltid afsöndrad, och innehafvaren

vill hela den jord behålla, i hvilken fall skall förfaras på sätt i 3 §

om egostyckning finnes stadgadt.

Allmänna bestämmelser.

13 §.

1 mom. Åstundar innehafvare af lägenhet, som blifvit från hemman för

alltid afsöndrad, att, med befrielse från framtida erläggande af afgäld till stam
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

hemmanets innehafvare, genom mantalssättning å lägenheten i allo varda direkt

skattskyldig till det allmänna, ege dertill rätt och göre derom ansökning hos

Konungens befallningshafvande, som har att i ärendet höra stamhemmanets

innehafvare.

Är lägenheten afsöndrad innan denna lag trädt i kraft, vare stamhemmanets

innehafvare berättigad att njuta det skadestånd, som kan föranledas

deraf, att afgälden finnes vara större, än att den vid tiden för afsöndringen

motsvarade hvad å lägenheten sig belöpte af den grundskatt samt de öfriga

allmänna utskylder och besvär, hvilka stamhemmanet vid samma tid hade att

utgöra. Framställer stamhemmanets innehafvare icke anspråk å sådant skadestånd,

varde med ärendet sa förfaret, som i 3 § i fråga om egostyckning

är stadgadt. Göres åter anspråk å dylikt skadestånd och kunna parterna icke

enas, skall tvisten derom afgöras genom skiljedom i den ordning lagen om

skiljemän den 28 oktober 1887 bestämmer; och förklare Konungens befallningshafvande

ärendet angående mantalssättningen tillsvidare hvilande. Sedan skiljedomen

fallit och blifvit fullgjord, må ärendet anmälas till fortsatt handläggning,

dervid så förfares, som i denna § förut är sagdt.

Har afsöndring af lägenheten skett, sedan denna lag trädt i kraft, ege

stamhemmanets innehafvare icke rätt att göra gällande något anspråk å skadestånd,

hvarom förut är sagdt, utan gånge mantalssättningen omedelbart för sig

i stadgad ordning.

2 mom. Angår fråga, hvarom 1 mom. handlar, afsöndrad lägenhet,

som är från annan sådan lägenhet upplåten, skall jemte stamhemmanets innehafvare

äfven innehafvaren af sistberörda lägenhet i ärendet höras. Vill ej

denne låta jemväl sin lägenhet mantal åsättas, må derå hvilande afgäld, sedan

från hans sida möjligen framstäldt anspråk å sådant skadestånd, hvarom i 1

mom. förmäles, blifvit i den ordning der stadgas pröfvadt, nedsättas så mycket,

som efter uppskattning motsvarar den grundskatt och de öfriga utskylder,

hvilka till direkt utgörande åläggas den lägenhet, hvars innehafvare frågan

vackt; skolande Konungens befallningshafvande i sammanhang med den begärda

mantalssättningen om dylik minskning i afgäld meddela föreskrift.

§•

Från hemman för alltid afsöndrad lägenhet skall, på sätt särskildt är

föreskrifvet, antecknas i kronans jordebok; åliggande förty Konungens befallningshafvande

att icke allenast föranstalta om verkställighet deraf uti de i

lands- och häradsskrifvarekontoren förvarade exemplar af jordeboken, utan ock

inberätta förhållandet till kammarkollegium.

Enahanda förfarande skall iakttagas vid sådan mantalssättning å afsöndrad

lägenhet, som i 13 § omförmäles.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts jNåd. Proposition N:o 37.

23

15 §.

1 mom. Innan lagfart första gången beviljas å andel i hemman, hvarå

vid egostjckning mantal satts, eller å lägenhet, som blifvit för alltid under

full eganderätt afsöndrad, skall vid rätten företes laga kraft egande beslut

om fastställelse af mantalet eller om afgäldens bestämmande.

2 mom. Vid afsöndring af lägenhet på viss tid eller lifstid från hemman,

som är under enskild eganderätt, må afhandlingen intecknas på sätt särskildt

är stadgadt.

3 mom. Med afhandlingar om afsöndring af lägenhet från de under

stadgad åborätt upplåtna hemman förfares på samma sätt, som då åborätt å

sådana hemman öfverlåtes.

. 16 §.

Beträffande dels lotshemman af krono- och skattenatur och dels de

skattehemman, hvilka enligt Kongl. kungörelsen den 4 februari 1811 äro

oskiljaktiga från de bruk, hvarunder de lyda, galle i fråga om hemmanklyfning,

egostyckning och jordafsöndrmg hvad särskildt är eller varder stadgadt.

17 §.

Hvad i denna lag är stadgadt om hemman gäller ock i tillämpliga delar

om hvarje under särskildt nummer i jordeboken upptagen lägenhet, hvilken

icke genom afsöndring tillkommit. Vid styckning af sådan lägenhet skall förrättningsmannen,

i stället för att sätta hvarje lott i mantal, bestämma det

inbördes förhållande, efter hvilket densamma skall deltaga i utgörandet af

lägenhetens allmänna utskylder och besvär.

18 §.

1 inom. Tvister rörande afsöndring af lägenhet från de under stadgad''

åborätt upplåtna hemman skola upptagas och fullföljas på enahanda sätt, som

tvister angående dylika afsöndringar från frälse- och skattehemman.

2 mom. Öfver Konungens befallningshafvandes beslut i fråga, som i

denna lag omförmäles, äfvensom öfver embetsverks beslut i ärende, hvarom i

9 § 1 mom. sägs, må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet

är stadgad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Kong! Majtts Nåd. Proposition No 37.

Utdrag af protokollet öfver ett lagärende, hållet i Kongl. Maj:ts

högsta domstol onsdagen den 1 november 1893.

'' ,, ■ , * i: '' i ■. 1 ■ V. ■

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden Hernmarck,

Abergsson,

Herslow,

Hammarskjöld,

Carlson,

Claéson.

'';t \ i * t‘Hi »; ; ! ? » it/ ’ ] t t ''■ !''

Sedan högsta domstolen den 13 sistlidne januari, i närvaro af justitieråden

Svedelius, Hernmarck, Abergsson, Herslow, Hammarskjöld, Carlson och

Claeson förordnat, att handlingarna rörande ett inom civildepartementet upp-,

rättadt förslag till lag angående hemmansklyfning, egostyckning och jord-1

afsöndring skulle för närmare granskning emellan bemälde ledamöter cirkulera,

samt under den derefter förflutna tiden justitierådet Svedelius erhållit nådigt

afsked från justitierådseinbetet; så företogs nu detta ärende till slutlig handläggning

i närvaro af öfrige förenämnde ledamöter; varande förslaget detta

protokoll bilagdt.

Emot förslaget framstäldes inom högsta domstolen följande anmärkningar:

2 och 3 §§.

Justitierådet Claeson yttrade: Genom hemmansklyfning vinnes i allmänhet

den fördelen att de särskilda hemmansdelarnes områden blifva bestämda på ett

sådant sätt, att egaren till" hvar hemmansdel sedermera icke kan rubbas i sin

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Majis Nåd. Proposition N:o 37.

besittning. Tvifvelsutan åsyftas äfven att genom egostyckning kunna bereda

köpare af bestämda jordområden en lika orubblig besittningsrätt. Men härför

erfordras att det hemman, som skall styckas, ej bildar någon samfällighet med

andra hemman utan för sig utgör ett afskildt helt, så att hemmanets egoområde

är eu gång för alla bestämdt. Eljest kan lätt inträffa att, sedan

egostyckningen försiggått, de särskilda hemmansdelarne indragas i laga skifte

inom det skifteslag, hvartill hemmanet hör, och vid skiftets slut sannolikt

komma att åtminstone delvis bestå af helt andra egor än dem, som genom

egostyckningen tillädes hemmansdelarna. För att förebygga sådant synes mig

det vara af nöden att till bestämmelsen i 2 § 1 mom. rörande hvilka hemman

få styckas foga en restriktion i den syftning, att hemmanet skall vara sådant,

att dess innehafvare ej kan tillförbindas att med hela hemmanet ingå i laga

skifte. Har det skifteslag, hvartill hemmanet hör, endast delvis undergått laga

skifte, såsom enligt 78 § skiftesstadgan är tillåtet, bör efter mitt förmenande

egostyckningen ej få omfatta andra egor än dem, som i laga skiftet ingått.

Äfven om, på sätt jag erinrat, egostyckningsförfarandet inskränkes till

sådana hemman, hvilka helt och hållet eller delvis undergått skifte, som eger

bestånd, lägga nuvarande bestämmelser i skiftesstadgan ej hinder i vägen för

att, sedan egostyckningen af hemmanet egt rum, egare till någon af de nya

hemmansdelarne kan fordra och erhålla laga skifte å hemmanet. Då de särskilda

egolotterna ej blifvit genom hemmansklyfning delade, lärer hvarje delegare

hafva skiftesvit sord. Till förekommande häraf erfordras särskilda föreskrifter.

Deras plats är dock ej i denna lag utan i skiftesstadgan.

Den i slutet af 2 § 1 momentet föreslagna bestämmelse, att hvarje till

läget skildt område skall åsättas särskildt mantal, synes mig tarfva en förändring.

Det hör ju till vanligheten, att ett hemman har egor på flera ställen,

och 87 § skiftesstadgan medgifver, att vid laga skifte må tre, i vissa fall

fyra skiften tilldelas hvarje delegare. Vill hemmansegaren vid egostyckning

af hemmanet tillägga de olika delarne egoområden på flera ställen, bör sådant

enligt min mening mycket väl kunna ske, utan att visst mantal behöfver sättas

på hvarje område. För att dock förekomma att en och samma hemmansdels

områden blifva splittrade på alltför många håll, torde vara lämpligt att begränsa

antalet områden till tre för hvarje hemmansdel. En dylik inskränkning

utgör naturligtvis icke ringaste hinder för hemmansegaren att till samma person

sälja t. ex. fem skilda områden, ty vid egostyckningen kunna tre af dessa

områden bilda eu hemmansdel och de båda öfriga en annan. Men den af mig

antydda ändring medför den förenkling att i det nu exempelvis tagna fallet

köpet blott behöfver omfatta två hemmansdelar i stället för fem. En sådan

förenkling har sin stora betydelse vid lagfarts- och inteckningsäreuden samt

förekommer onödiga mantalssättningar.

Bill. till Iliksd. Prat. 1896. 1 Sami. 1 Afd. 24 Häft
-

ig

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj:ts Åt å d. Proposition N:o 37.

Då med egostyckning torde åsyftas att bereda egare till de styckade

hemmansdelarne lika trygghet som genom hemmansklyfning, anser jag det

ingalunda vara tillräckligt att, på sätt förslaget innehåller, betrakta den i 2

§ 2 momentet angifna förrättning blott såsom en förrättning, afsedd till att

föreslå visst mantal för de olika hemmansdelarne. Enligt min mening bör

förrättningen omfatta vida mera. För att såvidt möjligt bringa reda och

säkerhet i eganderättsförhållandena bör nemligen landtmätaren jemte den i

momentet omförmälda karta upprätta eu fullständig och noggrann beskrifning

å de egor, som förläggas till de särskilda hemmansdelarne. Äfven bör det

åligga landtmätaren att tillse, att utfartsväg finnes för hvar ny hemmansdel,

samt, om dylik väg ej finnes, utlägga sådan på kartan och utstaka densamma

på marken. Att väg finnes till hvarje hemmansdel är tydligen så oeftergiflig!,

att, ifall hemmanets egare eller köpare af hemmansdel förbisett att undantaga

eller förbehålla sig mark till väg, landtmätaren bör tillse att mark härför afsättes.

För sådant ändamål eller för annat allmänt behof undantagen mark

torde böra betraktas såsom en gemensam tillhörighet för alla delarne i hemmanet.

En uttrycklig bestämmelse härom lärer vara af nöden. Likaså torde

tarfvas en föreskrift derom att hvad i 58 § inteckningsförordningen är stadgadt

om servitut, som uppkommer vid laga skifte, äfven gäller för servitut, som

uppkommer vid egostyckning.

Det synes mig slutligen böra åligga landtmätaren att på marken utstaka

hvad till hvarje hemmansdel hör samt rörlägga skilnaden mellan de olika

delarne. Om också landtmäteriförrättningen kommer att omfatta hvad jag

sålunda antydt, lärer det ej vara behöfligt att landtmätaren vid densamma

biträdes af gode män, såvida ej sådant biträde påkallas af sakegare eller landtmätaren

finner det nödigt.

Etvidgas förrättningen i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad jag

här ofvan ifrågasatt, blir det nödigt att föreskrifva, att besvär öfver förrättningen

må inom viss tid efter dess slut anföras hos Konungens befallningshafvande,

samt att landtmätaren härom har att vid förrättningens afslutande

meddela underrättelse.

Förslaget till egostyckning och mantalssättning bör af landtmätaren ingifvas

till Konungens befallningshafvande, och synes det böra tillkomma denna

myndighet att pröfva ej blott förslaget i fråga om mantalssättningen utan

jemväl förslaget till egostyckning. Finner Konungens befallningshafvande att

de för egostyckning gifna föreskrifter blifvit iakttagna, bör Konungens befallningshafvande

meddela fastställelse å egostyckningen och åsätta de särskilda

hemmansdelarne mantal, hvarom allt bevis bör tecknas på kartan.

Skilnaden mellan 2 § och första stycket af 8 § synes egentligen bestå

deri, att med 2 § afses att hela hemmanet på en gång styckas sönder i smärre

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

hemmansdelar, under det att första stycket i 3 § åsyftar det fall att blott

en del af hemmanet frånstyckas det öfriga. För denna mindre väsentliga

skilnad lärer det ej vara behöfligt att hafva en särskild paragraf, utan torde

bestämmelsen i första stycket lämpligare kunna inordnas i 2 §. Bibehålies

emellertid i särskild paragraf det första stycket, torde, derest min vid 1 mom.

af 2 § gjorda erinran om inskränkning i fråga om de hemman, som må styckas,

godkännes, den i början af 3 § förekommande hänvisning till 1 och 2 §§

förändras, så att den blott afser 2 §.

Höra till ett hemman några sådana rättigheter eller förmåner, hvilka

beräknas efter mantal, bör andel deri, motsvarande det åsätta mantalet, åtfölja

hvar särskild hemmansdel, oberoende deraf huruvida hela hemmanet på

en gång styckas eller icke. Eljest kan den oegentligheten inträffa, att ett

stamhemman, som ursprungligen utgjort t. ex. f mantal men genom successiva

egostyckningar nedgått, så att hemmanet ej omfattar mera än j mantal, fortfarande

får räknas för l mantal, då fråga blir om delaktighet i de särskilda

förmånerna eller rättigheterna. Sådant bör ej genom lagstiftning tillstädjas.

Jag hemställer förty, att andra stycket af 3 § må ur förslaget uteslutas.

Justitierådet Carlson anförde: Förslaget i denna del afser att åt egare

af hemman bereda större frihet med afseende å hemmanets delning. Villigt

erkänner jag behofvet af en lagstiftning i detta syfte, men jag tror dock, att

förslaget går för långt då det medgifver, att ett hemman må styckas i lotter

af hvilken storlek och form samt af hvithet läge som helst. Genom ett sådant

medgifvande kan man äfventyra en återgång till äldre tiders missförhållanden,

som man under århundraden sträfvat att afhjelpa. En dyrköpt erfarenhet bör

derför mana till försigtighet vid lagstiftningen på detta område.

Såsom regel synes böra gälla, att hvarje hemmanslott, som genom egostyckning

utbrytes, skall kunna lämpligen begagnas ensam för sig antingen

till jordbruk eller för annat ändamål. Härtill fordras, att hemmanslotten icke

saknar utfartsväg, att den är tjenlig till bebyggande och att egoskiftena bilda

någorlunda regelbundna figurer. Jag förbiser icke, att ett område, hvars utbrytning

begäres, kan vara afsedt att sammanläggas med ett område af en

annan fastighet, För sådan händelse kunde väl synas öfverflödigt, att hvarje

område för sig uppfylde de vilkor, jag nyss uppstält. Så länge emellertid

lagen icke känner något förfaringssätt, hvarigenom två fastigheter kunna med

hvarandra förenas på sådant sätt, att de enligt lag skola anses såsom en

odelad fastighet, torde man icke böra göra något undantag för detta fall.

För vinnande af cn ändamålsenlig delning af ett hemman böra vid egostyckning

samma medel stå till buds som vid hemmansklyfning, sålunda äfven

rättighet att verkställa egoutbyten, att från ett till ett annat ställe flytta

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

soldattorp och afsöndrade lägenheter, att undantaga områden för vägar och

till annat samfäldt behof samt att bilda servituter, hvilka gälla utan inteckning.

Om det alltså är angeläget, att egostyckningen sker på ett ändamålsenligt

sätt, så är det, enligt min uppfattning, af icke mindre vigt, att vid

densamma noga och tillförlitligen fastställes hvad som skall tillhöra hvarje

hemmanslott.

För sådant ändamål böra vid egostyckning, likasom vid hemmansklyfning,

rågångarne mot angränsande hemman och mot afsöndrade lägenheter kunna

med laga verkan bestämmas. Det är ock nödigt, att förfarandet vid landtmäteriförrättningen

ordnas på sådant sätt, att skilnadslinierna, som dervid uppdragas

de särskilda hemmanslotterna emellan, komma att ega vitsord. Enligt

förslaget blir detta förhållandet endast i det fall, att förrättningen verkställes

innan hemmanslotterna blifvit till eganderätten åtskilda och att föryttring af

de särskilda hemmanslotterna derefter sker under hänvisning till förrättningen.

Om deremot förrättningen afser kartläggning och mantalssättning af redan till

eganderätten skilda lotter af ett hemman, skulle enligt förslaget, vitsord i

detta afseende icke kunna tillkomma förrättningen. Vidare torde, till undvikande,

så vidt möjligt, af framtida rågångstvister, skilnadslinierna böra icke

allenast utmärkas å karta utan ock beskrifvas, utstakas å marken och rörläggas.

Slutligen bör ock vid förrättningen fastställas hvad som tillkommer

hvarje hemmanslott utöfver ett eller flera till gränserna bestämda områden.

Men om landtmäteriförrättningen vid egostyckning skall hafva den vidsträcktare

uppgift och större betydelse, jag sålunda föreslagit, torde det vara

nödigt, att förrättningen underkastas samma kontroll som hemmansklyfning,

och att förfaringssätten vid dessa båda slag af hemmansdelning göras så vidt

möjligt likartade.

Äfven mantalssättningen bör ske vid landtmäteriförrättningen och pröfvas

af egodelningsrätten. Då hemmanets mantal skall fördelas på de särskilda

hemmanslotterna efter förhållandet emellan deras storlek och godhet, kan eu

dylik uppgift icke anses främmande för de myndigheter, hvilka handlägga

skiftesmål.

Vill man bygga lagstiftningen i ämnet på denna grund, måste förslaget

helt och hållet omarbetas. Jag skulle derför kunna inskränka mitt yttrande

till ett afstyrkande af förslaget sådant det föreligger. Emellertid vill jag angifva

några synpunkter, som vid förslagets omarbetning böra komma under

betraktande; och antager jag dervid till en början, att det hemman, om hvars

styckande fråga är, blifvit genom laga skifte eller dermed jemförlig åtgärd

skildt från andra hemman.

I regeln bör i sådant fall afl den till hemmanet vid skiftet utbrutna

jord ingå i styckningen och, med undantag af hvad som kan blifva afsatt till

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 37.

vägar eller för annat hennnanslotternas gemensamma behof, fördelas emellan

lotterna i områden med bestämda gränser. Dock torde möjligen kunna medgifvas

att, såsom i förslaget antydes, då fråga är allenast om utbrytning från

hemmanet af en eller flera lotter, hvilka tillsamman utgöra endast en mindre

del deraf, hemmanets rågångar bestämmas endast så vidt de kunna beröra

nämnda hemmanslotter och karta upprättas allenast öfver dessa, hvaremot en

annan hemmanslott kommer att utgöras af den i viss män obestämda återstoden

af hemmanets jord, hvilken återstod likväl måste till omfång och godhet

beräknas i och för mantalssättningen.

Hemmanets andel i jord, som vid laga skiftet undantag^ för gemensamt

behof till vägar, diken och dylikt, bör emellan hemmanslotterna fördelas i

ideela andelar efter de mantal, som åsättas lotterna.

Hörer till hemmanet andel i qvarnställe, fiskevatten eller annan dylik

lägenhet, som vid skiftet lemnats odelad, torde icke vara nödigt, att denna

fördelas på hemmanslotterna efter mantal, utan bör densamma kunna antingen

i sin helhet tilläggas en af hemmanslotterna eller efter godtycklig grund delas

mellan vissa af dem.

Sådana hemmanets tillhörigheter som delegarerätt i häradsallmänning

och rätt att uppbära afgäld af afsöndrad lägenhet, augmentsränta, ersättning

för rotering in. m. böra tillkomma hemmanslotterna efter mantal.

Förfaringssättet vid egostyckning måste blifva i viss mån olika i det

fall, att förrättningen sker innan hemmanslotterna blifvit till eganderätten åtskilda,

hvilket bör vara regeln, och i det fall, att förrättningen afser fastställande

af en redan till eganderätten gjord delning af hemmanet.

I förra fallet är jordegaren i tillfälle att under förrättningens gång

rådgöra med landtmätaren om lämpligaste delning af hemmanet. Finner landtmätare^

att delning icke må verkställas på det sätt jordegaren påyrkar, bör

han derom meddela beslut, hvaröfver jordegaren eger föra klagan hos egodelningsrätten.

Varder delning verkstäld, bör förrättningen i dess helhet underställas

egodelningsrättens pröfning. Om vid förrättningen icke förekommer

sammanträde med rågrannarne eller fråga om egoutbyte, torde icke vara nödigt

att landtmätaren biträdes af gode män.

Om åter hemmanslotterna redan äro till eganderätten åtskilda och stridiga

intressen sålunda förefinnas vid förrättningen, torde biträde af gode män

vara erforderligt. För bestämmande af gränserna emellan hemmanslotterna

böra parternes fångeshandlingar läggas till grund, och torde förrättningsmännen

dervid hafva att förfara enligt 4(i § skiftesstadgan. Uppstår tvist om parternes

andelar i hemmanets samfälligheter, bör denna, om förening ej kan träffas,

hänvisas till domstol. Sedan sålunda blifvit afgjordt hvad enligt fångeshand
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kongl. Maj:s Nåd. Proposition N:o 37.

lingarne tillhör hvarje hemmanslott, hafva förrättningsmännen att undersöka,

huruvida den skedda delningen kan godkännas. Om så linnes nödigt och af

ena parten påyrkas, bör delningen kunna jemkas genom egoutbyte. Kan ej

på sådant sätt delningen bringas till öfverensstämmelse med lag, bör godkännande

vägras. Om beslutet, hvilket må öfverklagas hos egodelningsrätten,

vinner laga kraft eller varder faststäldt, synes part böra ega rätt att fordra

återgång af det aftal, genom hvilket kemmanslotterna blifvit till eganderätten

skilda, Om deremot förrättningsmännen godkänna delningen med eller utan

jemkning, bör förrättningen underställas egodelningsrättens pröfning.

Till minskning af kostnaderna för egostyckniug torde kunna medgifvas

att, om besvär emot förrättningen icke blifvit anförda, egodelningsrättens ordförande

må ensam fastställa densamma,

Om en person är egare af två eller flera hemmansnummer, hvilka antingen

utgöra ett skifteslag eller ock blifvit vid laga skifte hvar för sig utbrutna,

men gränsa intill hvarandra, skulle hinder för egostyckning å ett af

hemmanen möta deraf, att laga skifte eller rågångsutstakning icke kan verkställas

emellan hemmanen. Det vore såväl af detta skäl som i öfrigt önskligt

att sådana ändringar i skiftesstadgan vidtogos, att laga skifte och rågångsutstakning

äfvensom egoutbyte kunde under förmer, som änsåges betryggande

för inteckningshafvare och andra rättsegare, ske äfven emellan hemman, hvilka

tillhöra samme egare.

En af egodelningsrätt faststäld egostyckning bör icke kunna rubbas under

andra förhållanden än en af egodelningsrätt faststäld hemmansklyfning. Då

emellertid, under vissa omständigheter, hemmanet kan komma att ingå i nytt

laga skifte eller undergå hemmansklyfning, torde vara nödigt föreskrifva, att

vid sådan förrättning de genom egostyckningen utbrutna hemmanslotterna skola

sinsemellan taga del särskild! i inrösningsjorden och särskilt i afrösningsjorden

efter innehaf.

Jag har hittills sysselsatt mig med det fall, att hemmanet, som skall

styckas, är till såväl in- som afrösningsjorden genom laga skifte eller dermed

jemförlig åtgärd skild! från andra hemman.

Derest åter endast inrösningsjorden är på sådant sätt utbruten, bör med

hemmanets andel i afrösningsjord kunna förfaras på samma sätt som med andel

i qvarnställe, fiskevatten eller dylik lägenhet. Om emellertid hemmanets andel

i afrösningsjorden är utbruten genom storskifte eller sämjedelning, synes äfven

denna kunna delas i områden med bestämda gränser. En sådan delning bör

dock icke medföra annan verkan än en hemmansklyfning enligt sista punkten

af 94 § skiftesstadgan, hvarför egostyckningen i denna del icke må fastställas

af egodelningsrätten.

En egostyckning, jemförlig med hemmansklyfning af sistnämnda slag,

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 37.

synes ock kunna ske å hemman, som till såväl in- som afrösningsjord är skildt

från andra hemman allenast genom storskifte eller sämjedelning.

Slutligen anser jag det böra medgifvas, att i sammanhang med laga

skifte egostyckning må verkställas å hemman eller hemmansdel, som genom

skiftet utbrytes.

Justitierådet Hammarskjöld utlät sig: Den i sista punkten af 2:dra

§:ns lista moment förekommande föreskrift att, der en del består af flera till

läget skilda områden, hvarje sådant område skall i mantal sättas, skulle medföra

ett mantalets söndersplittrande i smådelar utöfver hvad det praktiska

lifvets kraf gör nödvändigt. Söndersplittring af mantalen är öfverhufvud ej

utan olägenheter redan i vårt nuvarande lagfarts- och inteckningsväsende.

Att framtvinga sådan söndersplittring, der den ej behöfves, bör åtminstone ej

komma i fråga. Lika med justitierådet Claeson hemställer jag, att punkten

må utgå.

Genom skiftesväsendet har man sökt och i icke ringa mån äfven lyckats

inskränka den för landets ekonomiska utveckling skadliga egoblandningen.

Insigten i dennas förderflighet är emellertid ej så allmän i vårt land, att man

ej skulle behöfva frukta missbruk af egostyckningsinstitutet till skapande af

en ny egoblandning, som kommande slägten finge med stora uppoffringar söka

afhjelpa. Till motverkande af denna fara, i den män lagstiftningen kan det,

bör, såsom justitierådet Claeson hemstält, i lagen införas en bestämmelse om

begränsning af antalet områden för hvälje hemmansdel, som genom egostyckning

uppkommer.

Lika med justitierådet Claeson hemställer jag, att 2:dra stycket af

3:dje § må utgå. Af tvenne till mantal satta heinmansdelar kan ingendera

kallas stamhemman i förhållande till den andra. Genom momentet skulle

tillskapas mantal utan mantalsrättigheter eller med inskränkta sådana i mångfaldiga

j modifikationer. Under det man genom förenklingar i skatteväsendet

arbetarT i riktningen af all jords likhet, skulle man här skapa en källa till

nya olikheter af ett ganska krångligt slag. Momentet har antagligen föreslagits

i tanke, att egostyckningsinstitutet skulle kunna begagnas vid upplåtelse

af tomtplatser och dylikt. Dertill torde emellertid jordafsöndringen

fortfarande vara den lämplig-aste formen. En upplåtelse från ett hemman af

en begränsad jordrymd under eganderätt utan mantalsrättigheter är till sitt

väsende en jordafsöndring. Mantaissättning är icke nödvändig för bestämmande

af afsöndringens andel i stamhemmanets onera, utan kan den saken ordnas

på annat sätt.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Rättvisans kraf samt behofvet af trygghet för de förhållanden, som

genom egostyckning skulle uppstå, torde nödga till införande af åtskilliga

bestämmelser utöfver hvad gällande lag samt förslaget redan innehålla.

Innan nya sjelfständiga hemmansdelar bildas, synes vara angeläget, att

man förvissar sig om att hvad dem tillägges verkligen tillhör det hemman som

styckas. Der hemmanets rågångar ej äro bestämda, eller hemmanets andel i

tilläfventyrs ännu oskiftad mark är oklar samt denna andel skall särskild! tillläggas

någon hemmansdel, torde reglering eller utredning böra först ega rum.

Det må vara, att man vid egostyckning, lika väl som hittills vid jordafsöndring,

kan öfverlemna åt omtanken hos de i saken intresserade att tillse

sådana omständigheter, som böra genast för dem hafva väsentlig vigt, såsom

skiftenas lämpliga form, tillvaron af utfartsvägar, af tillfällen till afloppsdike^

af lämpliga byggnadsplatser, in. in. Men hvad lagstiftningen behöfver

göra är att åt de enskildas anordningar för att fylla ett eller annat af dessa

eller andra behof bereda den trygghet, att de ej utan de intresserades medgifvande

kunna rubbas, så att någon af dem lider men. Dertill fordras, att

anordningar vid egostyckning om undantag af mark för delegarnes allmänna

behof förklaras skola hafva samma giltighet som motsvarande anordningar vid

laga skifte, samt att 58 § i förordningen om inteckning af fast egendom den

16 juni 1875 utsträckes att gälla äfven servitut, som uppkommer vid egostyckning.

Lika väl som vid hemmansklyfning böra de vid egostyckning uppkommande

gränslinier vederbörligen beskrifvas, utstakas och rörläggas.

Förslaget omtalar icke någon möjlighet att öfverklaga landtmätarens

förrättning. Åtminstone för det fall, att vid förrättningen finnas parter med

stridiga intressen, synes en besvärsrätt ej kunna undvikas. Då besvären kunna

afse uppskattning af jord samt äfven eljest frågor kunna förekomma, som

hafva närmaste likhet med motsvarande frågor vid laga skifte, böra besvären

ställas till egodelningsrätt. Att denna sålunda skulle få pröfva äfven uträkning

af mantalets fördelning anser jag lika med justitierådet Carlson ej

böra möta någon betänklighet.

Förslaget omtalar en pröfning och fastställelse af fördelningen af mantalet,

men vet ej af någon pröfning och fastställelse af egostyckningen i

öfrig!. Deraf blir följden, att de å kartan och marken bestämda gränslinierna

skulle sakna den laga kraft, som i motsvarande fall en fastställelse af hemmansklyfning

medför. För framtida trygghet bör äfven vid egostyckning en fastställelse

af förrättningen ega rum, derest ej det styckade hemmanet tillhör

ett större skifteslag och egostyckningen alltså ej kan få ligga i vägen för

sedermera sökt laga skifte. För enkelhetens skull bör pröfningen och fastställelsen

af förrättningen i sin helhet ske af egodelningsrätt eller möjligen,

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kongl. Majds Råd. Proposition N:o 37.

såsom justitierådet Carlson till minskande af kostnaderna föreslagit, af egodelningsrättens

ordförande allena.

Egostyckningsinstitutet medför behofvet af ett par tillägg till skiftesstadgan,

Indika tillägg böra genomföras samtidigt med den nya egostyckningslagstiftningen.

Har en jordpossession, som ej tillhör ett större skifteslag, undergått

egostyckning, som blifvit faststäld, böra innehafvame af de styckade delarne

icke hafva skiftesvitsord emot hvarandra. Bestämmelse härom bör införas i

1 kapitlet skiftesstadgan. — Det kan emellertid hända, att i framtiden någon

af de genom styckningen uppkomna hemmansdelarne skall klyfvas mellan flera

delegare, och att dervid ordentlig och redig skiftesläggning hindras af någon

af de öfriga. I afseende å jordafsöndringar gifver 83 § skiftesstadgan föreskrifter

för ett motsvarande fall. Bestämmelser böra gifvas, som för eu

dylik händelse åtminstone i någon mån gifva tillfälle till nödiga jemkningar

äfven i den skedda egostyckningen.

Utgör en styckad jordpossession del af ett större skifteslag, böra de i

85 och 89 §§ skiftesstadgan gifna regler tillämpas. En omredigering af dem

torde likväl vara behöflig. Skola de utstyckade delarne ingå i laga skifte,

bör det ej komma i fråga, att innehafvare af någon af dem skall hafva vare

sig rätt eller skyldighet att taga jord af annat slag eller i annan proportion,

än han förut innehaft. Lika med justitierådet Carlson anser jag, att vid ett

sådant fall de särskilda delarne i det styckade hemmanet böra, sedau hemmanets

hela lott blifvit bestämd, sig emellan taga del särskildt i inrösniugsjorden

och särskildt i afrösningsjord en i förhållande till hvarje dels innehaf.

Denna regel utgör dels en genom det nya egostyckningsinstitutet nödvändiggjord

komplettering af lagstiftningen om delningsgrund, dels ett oundgängligt

undantag från reglerna i 79 § skiftesstadgan.

Justitierådet Ilerslow anförde: Lika med komitén anser jag det vara

synnerligen önskvärdt, såväl att den, som vill tillhandla sig en del af ett

hemman, må kunna på förhand förvissa sig om, Indika egor han genom sitt

köp skall bekomma, som ock att, derest en hemmansegare åstundar att af

sill jord föryttra allenast ett visst slags egor t. ex. skog, tillfälle härtill må

stå honom öppet; och då, såsom komiterade redan påpekat, nu gällande

stadgandeu rörande hemmansklyfning och jordafsöndring icke medgifva, att

ett hemman delas annorlunda än i qvotdelar af dess skattetal och med iakttagande

att hvarje särskild del erhåller lott i hemmanets alla olika egoslag,

samt till följd häraf, om från ett hemman föryttras allenast en bestämd ega,

denna icke kan erhålla egenskapen af en själfständig fastighet utom i ett

särskildt undantagsfall, kan jag icke annat än tillstyrka införandet af en anordning,

hvarigenom ofvan angifna två önskningsmål vinnas. Dit syftar också

Bih. till lliksd Prof. 1896. 1 Samt. 1 Afd. 24 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 37.

det förfarande, som i remitterade förslaget betecknas med benämningen “egostyckning"

och går derpå ut, att en liemmansegare skulle med gällande verkan

kunna på egen band dela sitt hemman i två eller flera sjelfständiga, till läge

och gränser bestämda lotter och derefter genom offentlig myndighet få såväl

de särskilda lotterna utmärkta å karta som ock behörigt mantal satt å hvarje

lott. Detta förfarande liar onekligen den stora fördelen att vara både enkelt

och billigt; men det dermed afsedda ändamål att bereda gällande och beståndande

kraft åt köpeaftal om viss, till läge och gränser bestämd del af ett

hemmans område uppnås endast i det fall, att det hemman, som på berörda

sätt styckas, icke ligger i samfällighet med annan jordegares mark utan antingen

utgör ett skifteslag för sig eller ock fått sitt område skildt från skifteslagets

öfriga egor genom sådan delning, som enligt gällande skiftesstadga

icke må rubbas med mindre alla rättsegande derom åsämjas. Eljest lärer det

nemligen icke kunna förhindras att, genom påkallande af laga skifte från någon

skiftesdelegares sida, den gjorda egodelningen när som helst häfves, och derigenom

den, som köpt vissa egor, tvingas att i utbyte mot dessa, hvilka måhända

äro de enda, som motsvara hans afsigt med köpet, taga icke allenast

annan mark, utan äfven mark af annat egoslag. Det föreslagna egostyckningsförfarandet

bör derföre, enligt min åsigt, icke tillåtas inom andra hemman,

än de, hvilkas egor äro vederbörligen skilda från angränsande fastigheter.

I rikets norra flin, der skiftesväsendet ännu befinner sig på eu mindre

framskriden ståndpunkt, torde, med den af mig förordade begränsning af förslagets

omfattning, det ifrågasatta egostyckningsförfarandet tills vidare endast

undantagsvis blifva tillämpligt. Hvad dessa orter beträffar, har förslaget företrädesvis

det särskilda syfte att, i icke mindre skogshushållningens än jordbruksnäringens

intresse, bereda hemmansegaren möjlighet att, med behållande

af den för jordbruk lämpliga arealen af sitt hemman jemte ett för husbehofvet

afsedt. mindre område af hemmanets skog, afhända sig den öfriga delen af

skogsmarken på sådant sätt, att sistnämnda del lika som den del af hemmanet,

hvilken säljaren behölle, blefve eu sjelfständig fastighet. Detta syfte,

hvithet, såsom redan blifvit påpekadt, icke i fråga om sådant hemman, som

med annat hemman liar gemensam skogsmark, är på ett betryggande sätt

t-illgodosedt genom det föreslagna egostyckningsförfarandet, skulle i afseende

å så beskaffad! hemman enligt mitt omdöme lämpligast vinnas genom en lagbestämmelse,

som, med ändring af nu gällande skiftesstadga, ginge derpå

ut, att, i händelse egaren af ett sådant hemman aflande sig hemmanets andel

i den gemensamma skogsmarken eller någon ideel del deraf, köparen, ändock

den af honom inköpta delen saknade särskilt mantal, lika med egaren åt

stamhemmanet skulle ega skiftesvitsord beträffande den samfällighet, hvari han

förvärfvat del, eller, derest han hellre önskade få sin skogslott utbruten enligt

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

senare punkten i 94 § skiftesstadgan, hade rätt att påfordra en sådan åtgärd

samt vidare i båda fallen vore berättigad att, sedan det honom tillkommande

, skogsområde blifvit behörigen afskildt, få stamhemmanets mantal fördeladt mellan

sistnämnda område, å ena, och stamhemmanets återstående egor a andra sidan.

Enligt förslaget skall, derest en afstyckad hemmansdel består af flera

till läget skilda områden, hvarje sådant område sättas i särskildt mantal.

Denna föreskrift, som, till förekommande af egoblandning, i sjelfva verket förbjuder

att flera till läget skilda områden må bilda en enda hemmansdel, ehuru

naturligtvis flera särskilda hemmansdelar kunde förenas i en och samme egares

hand, synes mig alltför radikal och snarare egnad att inom vårt fastighetsväsen

alstra splittring och oreda, än ordning och öfverskådlighet. Om t. ex.,

såsom ofta är förhållandet, till ett hemman hör en mindre torfmosse, belägen

på något afstånd från hemmanets öfriga egor, så skulle, enär vid försäljning

af delar af hemmanet hvarje köpare, åtminstone om orten saknade skog, antagligen

ville utom annan mark bekomma äfven sin särskilda andel i mossen,

hvarje torfmosselott, huru liten som helst, erhålla särskildt mantal, oaktadt

det vore att förutse, att mosselotten aldrig komme att bilda eu särskild possession

för sig, utan alltid skulle såsom en behöflig appertinens åtfölja annan

del af hemmanet. Enligt min åsigt bör den anförda föreskriften utbytas mot

en bestämmelse, som allenast har till ändamål att förebygga en oskälig och

öfverdrifven egoblandning. Utgående från den förutsättning, att, ehuru derom

intet nämnes i förslaget, det dock är meningen att hvarje hemmansdel skall

å den karta, som bör öfver styckningen upprättas, betecknas med sin särskilda

littera, håller jag före, att berörda ändamål lämpligen kunde vinnas

genom ett stadgande, som, jemte förklarande att, i händelse vid egostyckning

icke hvarje hemmansdel erhölle sina egor i ett sammanhang, de skilda områden,

som tillfölle en och samma hemmansdel, skulle å kartan betecknas med

samma littera, tillika förbjöd egostycknings verkställande på sådant sätt, att

någon hemmansdel bekomme mer än ett begränsad! mindre antal skiften.

Det borde tillkomma landtmätaren att tillse, att nödiga utfartsvägar

icke saknades; och borde dessa å kartan utmärkas.

Till förekommande af tvetydighet om rätta sträckningen af skilnadslinierna

emellan de utstyckade hemmansdelarne, borde det jemväl åligga landtmätaren

att, sedan kartan blifvit fullbordad, enligt dess visning å marken

utstaka och rörlägga sagde skilnadslinier.

Om kartan öfver egostyckningen upprättas medan den fastighet, som

utgjort föremål för styckningen, hel och hållen befinner sig i en och samme

egares hand, samt, vid försäljning af utstyckad del, denna i saluhandlingen

betecknas med den littera, hvarmed den utmärkes å kartan, torde någon särskild

åtgärd för att bereda vitsord åt kartan icke vara erforderlig; men för

opaginerad Kontrollera mot PDF

86 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

den händelse åter att kartläggningen verkställes först efter skedd föryttring

af någon del af fastigheten, måste, med hänsyn till de sålunda uppkomna

olika intressen, i förslaget inrymmas någon föreskrift, huru kartan med derå

utmärkta skilnadslinier emellan de utstyckade delarne skall vinna laga kraft.

Med de åt mig, till betryggande af eganderätten och förekommande af

tvister, nödiga ansedde tilläggsbestämmelser skulle det blifva nödvändigt, att

icke blott landtmätarens förslag till mantalssättning, utan ock egostyckningen

i öfrigt i fråga om dess öfverensstämmelse med de föreskrifter, lagen innehölle,

underkastades pröfning och fastställelse af högre myndighet; och synes

mig, i likhet med justitieråden Hammarskjöld och Carlson, att denna befattning

med egostyckningsmålen borde uppdragas åt egodelningsrätten eller, i

fall att klander mot förrättningen icke förekommit, åt bemälda rätts ordförande.

Vidare lärer erfordras, att hvad 58 § i förordningen angående inteckning

i fast egendom den 16 juni 1875 innehåller utsträckes att gälla jemväl

om servitut, som uppkommer vid egostyckning, samt att behörigen skedd egostyckning,

i afseende å sin verkan, i skiftesstadgan likställes med hemmansklyfning;

och förtjenade det att i sammanhang härmed komma under öfvervägande,

huruvida icke med hänsyn till den väsentligt förminskade betydelse,

som hemmantalet numera eger såsom beräkningsgrund för allmänna utskylder,

det kunde tillåtas hemmansegare att få klyfning af sitt hemman verkstäld

enligt skiftesstadgan utan hinder deraf, att hemmanet tillhörde en enda egare,

Medan 2 § i förslaget är så affattad, att den tyckes ega tillämplighet

i hvarje fall, då en hemmansegare vill för försäljning stycka sitt hemman i

två eller flera delar, angifver sig 8 § vara afsedd för den särskilda händelse,

att hemmansegaren har för afsigt att, med behållande af en de! af hemmanet,

afhända sig återstoden. Oaktadt det från lagstiftningssynpunkt måste förefalla

temligen likgiltigt, huruvida föryttrandet af hela hemmanet eller blott af

en del deraf från hemmansegarens sida utgör det syfte, som ligger till grund

för styckningen, har dock förslaget bland annat infört den väsentliga åtskilnad

emellan sagde två fall, att, under det att egostyckning enligt 2 § tyckes

skola för hvarje hemmansdel medföra delaktighet i de stamhemmanets tillhörigheter

och förmåner, hvilka tillkomma detsamma efter mantal, en enligt

3 § utstyckad hemmansdel skulle, der ej annorlunda blifvit bestämdt, vara

från sådan delaktighet utesluten. Att denna icke i sakförhållandenas egen

inre olikhet grundade, utan alldeles godtyckligt bestämda åtskilnad är, trots

de åtgärder, som i senare stycket af 3 § föreskrifvits till framtida upplysning

derom att mantalets egenskap att utgöra grunden för åtnjutande af andel

i vissa rättigheter blifvit i detta fall helt och hållet eller delvis upphäfd,

synnerligen egnad att intrassla vårt fastighetsväsen samt framkalla osäkerhet

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kongl. Maj:t Nåd. Proposition N:o 37.

i eganderätten, lärer ligga i öppen dag. Sålunda skulle tillskapas icke blott

vissa fastigheter, i afseende å hvilka det mantal, som blifvit dem åsatt, saknade

den betydelse, som mantalet eljest egde, utan äfven — enär stamhemmanet

i detta fall, efter det dess mantal i följd af styckningen blifvit minskadt,

fortfarande skulle förblifva i åtnjutande af rättigheter, som belöpte å

den afstyckade hemmansdelens mantal — andra fastigheter, med hvilka följde

större förmåner, än hvartill de på grund af sitt åsätta mantal vore berättigade.

Om, såsom jag redan förordat, tillämpligheten af det föreslagna egostyckningsförfarandet

inskränkes till de hemman, hvilkas egor äro behörigen skilda från

angränsande fastigheter, skulle visserligen den anmärkta oegentligheten vara

begränsad till ett jemförelsevis ringare omfång; men införandet af mantal med

olika rätt och betydelse innebär dock i sig fröet till så många och stora förvecklingar,

att en slik anordning, hvilken, såsom jag längre fram vid 12 §

får särskild! tillfälle att närmare utveckla, ingalunda är nödvändig, icke heller

är tillrådlig. Väl är det sant, att redan stadgandet i 13 § af nu gällande

förordning angående hemmansklyfning och jord afsöndring den 6 augusti 1881

kan gifva anledning till åsättande af mantal, som saknar mantalets vanliga

rättigheter; men detta stadgande, hvithet hittills högst sällan lärer hafva

tillämpats, synes med allt skål böra hänföras inom området för den gamla

latinska regeln: “Observandum sed non imitandumJag instämmer förty i

justitieråden Hammarskjölds och Claesons hemställan, att senare stycket åt

förslagets 3 § måtte utgå.

Justitierådet Åberg sson yttrade: Het hufvudsyfte man bör hafva för

ögonen vid stiftande af lagar, som beröra jordens fördelning, är, efter min

åsigt, att söka ernå det mål, som vinnes genom ett fullständigt enkelt och

redigt katasterverk med tillförlitliga kartor och praktiskt anordnade fastighetsoch

inteckningsböcker af den beskaffenhet, att de med laga vitsord lemna

upplysning om hvarje jordegendoms område och egare samt gäld och andra

bördor. Mycket har i detta afseende vunnits genom skiftesverket, i den män

detta fortskridit samt genom lagen om fastighets- och inteckningsböcker åtminstone

i de landsdelar der skiftesverket längre fortskridit, men mycket återstår

innan man uppnått det mål, som, enligt hvad jag nyss antydt, bör eftersträfvas.

För att icke ännu mera försvåra och fördröja uppnåendet af nämnda

mål, synes lagarbetets utveckling på detta område böra fortgå på sådant sätt,

att man icke, genom att ännu ytterligare inveckla de bestående förhållandena,

lägger hinder i vägen för målets ernående. Enligt det nu föreliggande förslaget

skulle jord, som icke för sig utgör helt hemman, kunna innehafvas

antingen såsom eu från hemman utklufven hemmanslott, tagande del i

alla hemmanets herrligheter efter sitt mantal,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 37.

eller såsom en från hemman enligt 2 § i förslaget utstyckad del med

viss förut bestämd egovidd och med åsatt mantal, beräknadt efter den bestämda

egovidden, och, ifall jag riktigt uppfattat det härutinnan otydliga förslaget,

med rätt till andel i de hemmanets tillhörigheter och förmåner, livilka

tillkomma detsamma efter mantal,

eller såsom en från hemman enligt § 3 i förslaget utstyckad del med

viss förut bestämd egovidd och med åsatt mantal, beräknadt efter den bestämda

egovidden, men utan annan än särskild aftalad och vid utstyckningen

stadgad delaktighet i de hemmanets tillhörigheter och förmåner, Indika tillkomma

detsamma efter mantal,

eller såsom eu från hemman för alltid afsöndrad del, hvilken jemte

öfriga afsöndringar från hemmanet ej får öfverstiga en femtedel af hemmanets

egovidd och för hvilken afsöndrade del skall finnas faststäld afgäld till stamhemmanet,

i motsats mot härofvan omförmälda utklufna eller utstyckade hemmansdelar,

Indika hafva direkt skattskyldighet till det allmänna,

eller såsom en med Konungens befällningshafvandes tillstånd från hemman

för alltid afsöndrad del, hvilken, ensam eller tillsammans med hvad redan

kan vara från hemmanet afsöndradt, utgör mera än en femtedel af dess område

med faststäld afgäld till stamhemmanet,

eller såsom en från hemman för alltid afsöndrad lägenhet, för hvilken

ursprungligen varit faststäld afgäld till stamhemmanet, men hvilken genom

mantalssättning, som skulle efter en i vissa fall invecklad procedur ega rum,

förvandlats till utstyckad hemmansdel, utan annan än särskild aftalad och

faststäld andel i de stamhemmanets tillhörigheter och förmåner, livilka tillkomma

detsamma efter mantal,

eller såsom en från hemman för viss tid eller lifstid afsöndrad del, med

afgäld, der sådan finnes i afhandlingen bestämd, utgående till stamhemmanet,

hvartill slutligen komma dels jordlotter, utstyckade från sådana i jordeboken

under särskildt nummer upptagna lägenheter, som icke genom afsöndring

uppkommit, hvilka jordlotter vid utstyckningen icke skulle mantalssättas,

utan genom förrättningsmannens uppskattning få för sig bestämdt det förhållande,

hvarefter den utstyckade lotten skulle i lägenhetens allmänna utskylder

och besvär deltaga, dels jordlotter afsöndrade från lägenheter af nyssnämnda

beskaffenhet.

Denna i korthet lemnade redogörelse för de olika former, hvarunder

smärre jordlotter skulle tillskapas, synes mig visa, att den föreslagna lagstiftningen

icke skulle åstadkomma enkelhet och reda, utan snarare göra förhållandena

mera invecklade, än de för närvarande äro, och medföra osäkerhet i

eganderätts- och inteckningsväsendet. Hvad det nya egostyckningsinstitutet

beträffar, finner jag det anmärkningsvärdt att den förrättning, dervid egostyck
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kongl. 31aj:is Nåd. Proposition N:o 37.

ningen verkställes, icke skulle falla under skiftesstadgans bestämmelser, icke

skulle kunna öfverklagas och icke komma att af någon myndighet pröfvas ur

rättssäkerhetens synpunkt, utan allenast för utrönande, huruvida mot mantalssiittningen

kan från det allmännas sida vara något att erinra. Redan häraf

anser jag mig hafva tillräckligt skäl att afstyrka det föreliggande förslaget.

Väl instämmer jag med justitierådet Herslow i fråga om önskvärdheten af eu

lagstiftning, hvarigenom tillfälle bereddes ej mindre för den, som vill förvärfva

eu del af ett hemman såsom sjelfständig, direkt till det allmänna skattskyldig

fastighet, att på förhand förvissa sig om, hvilka egor han genom sitt köp skall

bekomma, än äfven för hemmansegare att, medan han ännu är ensam egare

af sitt hemman, under laglig form få detsamma fördeladt i lotter med af honom

utan hänsyn till egoslag bestämda vissa områden, i ändamål att afyttras

såsom sjelfständigt hemmansdelar med direkt skattskyldighet till det allmänna;

men jag anser dessa fördelar icke böra vinnas på det sätt lagförslaget innehåller,

utan torde, med minsta rubbning i hittills gällande begrepp om egodelning

och med minsta förändring i hittills gällande lagstiftning, det antydda

önskningsmålet kunna uppnås genom ändring i eller tillägg till skiftesstadgaus

bestämmelser om hemmansklyfning, af hufvudsakligen det innehåll, att hemmansklyfning

kunde ske på två sätt, nemligen

a) i hittills vanlig ordning, d. v. s. med iakttagande af samma grunder,

som för egoskiften i allmänhet äro i skiftesstadgan föreskrifna,

b) på sådant sätt, att, utan hänsyn till de olika egoslagen, antingen

hemmansegaren, der lian vid förrättningen är ensam egare af hemmanet, bestämmer

gränserna på marken för de lotter, hvari lian önskar hemmanet deladt,

eller ock delningen grundas på aftal mellan hemmansegaren och annan eller

andra, hvilka förvärfvat lotter med på marken bestämda gränser, så att skiftesförrättningen,

dervid landtmätaren ex officio skulle hafva att tillse att nödiga

utfartsvägar och andra undantag för allmänt behof förbehölles till undvikande

af framtida kollisioner mellan lottegame, i öfrigt inskränkes till kartläggning

och beskrifning af lotterna samt utstakning och rörläggning af deras gränser

äfvensom uppskattning af lotterna och derpå grundad fördelning af mantalet.

Kör hemmansklyfning af sistnämnda beskaffenhet skulle gälla skiftesstadgans

processuela bestämmelser, möjligen med den modifikation att, till undvikande

af onödiga kostnader, landtmätaren åtminstone i vissa fall kunde undvara

biträde af gode män, liksom fastställelse af förrättningen kunde meddelas

af egodelningsrättens ordförande. Häraf skulle följa att förrättningen linge

jemväl hvad beträffar man talsfördelningen öfverklagas hos egodelningsrätt.

Då hemmansklyfning af den under b) härofvan antydda beskaffenhet

skulle hafva till ändamål att bereda innehafvare af utklufvet område säker

besittning af samma, till sina gränser en gång för alla bestämda område, följer

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

häraf, att klyfning'' af denna beskaffenhet icke lagligen skulle kunna öfvergå

annan fastighet än sådan, som antingen från början utgjort ett sjelfständigt

skifteslag för sig eller ock hlifvit från samfällighet utbrutet genom laga skifte

eller annan delning, som icke får genom nytt skifte rubbas utan medgifvande

af fastighetens egare. Har det skifteslag, hvartill hemmanet hörer endast

delvis undergått laga skifte, såsom enligt 78 § skiftesstadgan är tillåtet, bör,

på sätt justitierådet Claeson erinrat, hemmansklyfning af ifrågavarande beskatfenhet

ej omfatta andra egor, än dem som i laga skiftet ingått. Klyfning af

hemman i områden ined förut bestämda gränser bör således icke kunna ega

rum under sådan förutsättning, som afses i sista punkten af 94 § skiftesstadgan.

Deremot böra de utklufna lotterna, hvilka skola hvar för sig motsvara

viss del af hemmanets mantal, deraf, sedan lotterna hlifvit afyttrade, intet

vidare för hemmanets egare återstår, alltid hafva, hvar för sitt mantal, delaktighet

i hemmanets tillhörigheter och förmåner, således äfven proportionerlig

andel i samfällig skog, deri hemmanet eger en ännu icke genom laga skifte

utbruten del. Om förrättningen sålunda inordnas under stadgan om skiftesverket

i riket, skulle i flera hithörande ämnen icke erfordras särskilda bestämmelser,

såsom rörande rågångar, högsta tillåtna skiftesantal in. in., ej heller

något tillägg till 58 § inteckningsförordningen i syfte att de vid förrättningen

stipulerade servituter blifva gällande utan inteckning. Att egostyckning af

ifrågavarande beskaffenhet bör hänföras till den författning angående jords delning

vi redan ega i stadgan om skiftesverket i riket synes ligga i sakens natur,

och jag styrkes ännu mera i denna uppfattning genom de befogade erinringar,

som af öfriga ledamöter inom domstolen gjorts mot försöket att bredvid skiftesstadgan

införa ett särskildt egostyckningsinstitut.

Justitierådet Hernmarck instämde hufvudsakligen i det af justitierådet

Herslow afgifna yttrande samt var derjemte ense med justitierådet Hammarskjöld

i fråga om behofvet af ett stadgande rörande inskränkning af skiftesvitsordet

för innehafvare af utstyckad hemmansdel. För öfrig! ansåg justitierådet,

att då det ifrågasatta egostyckningsinstitutet i likhet med hemmansklyfning

innefattade delning af jord, hvarom de allmänna bestämmelserna för

närvarande äro sammanfattade i stadgan om skiftesverket i riket, samt det remitterade

förslaget rörande hemmansklyfningen allenast innehölle stadgande]! om

hvilka hemman finge klyfvas och i hvilken utsträckning klyfningen finge ske,

men i öfrig! hänvisade till skiftesstadgans föreskrifter i ämnet, borde den tillämnade

lagen jemväl hvad egostyckningen angiuge, blott bestämma de slag af

fastigheter, hvilka kunde vara föremål för sådan åtgärd, hvaremot alla öfriga

i ämnet erforderliga föreskrifter borde få sin plats i skiftesstadgan och densamma

gifvas eu sådan affattning, att deraf tydligt framginge, hvilka af författningens

bestämmelser skulle ega tillämpning i fråga om egostyckning.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Om så ej skedde vore det, efter justitierådets förmenande, att befara att stor

osäkerhet och villrådighet skulle hos landtmätare och andra myndigheter blifva

rådande rörande de normer, hvilka vid egostyekningsförrättningar borde följas,

och det vacklande i praktiken, som deraf skulle uppstå, kunde komma att i

större eller mindre män omintetgöra det gagn, som det nya jorddelningsinstitutet

eljest skolat bereda.

4 §•

Äfven om 2 8 komme att bibehållas oförändrad, ansåg justitierådet

Claeson, att de i 4 §, 1 mom. befintliga orden “eller styckas" kunde såsom

öfverflödiga utgå. Blefve åter 2 § omredigerad i den af justitierådet angifna

riktning, vore det nödvändigt att utesluta nämnda båda ord för att undvika

missförstånd.

Beträffande 2 mom. ansåg justitierådet Claeson, att det vore obehöflig!

att, såsom i förslaget skett, stadga den inskränkning att temporär upplåtelse

af jord, som hufvudsakligen bestode af skogsmark, ej finge afse mera än en

femtedel af egoområdet.

Justitieråden Hemmarck, Abergsson, Herslow och Hammarskjöld

ansågo jemväl, att orden “eller styckas" i mom. 1 borde utgå, samt instämde

beträffande mom. 2 med justitierådet Claeson.

5 §.

Justitierådet Claeson yttrade: I nu gällande förordning angående hemmansklyfning

och jordafsöndring finnes icke föreskrifvet att karta skall upprättas

öfver jord, som för alltid afsöndras. Saknaden af en sådan föreskrift har icke,

så vidt mig kändt är, vållat någon oreda eller föranledt tvistigheter. Redan

detta synes mig tala emot att införa en ovilkorlig bestämmelse att jord, som

för alltid afsöndras, skall å karta utmärkas. De icke oväsentliga kostnader,

en sådan kartläggning medför, innebära efter mitt omdöme ett ytterligare skäl

att hemställa, att den nya bestämmelsen om karta må ur förslaget utgå.

Föreskriften om en årlig afgäld till stamhemmanet må hafva varit behöflig

på den tid, då hemmanets utskylder hufvudsakligen bestodo af grundskatter

och sådana onera, som beräknades efter mantal. Men efter de under

sista årtiondet skedda förändringar i skatteväsendet och då grundskatterna

komma att i en nära framtid upphöra, torde det från statens synpunkt ej vara

erforderligt att betrygga stamhemmanets innehafvare att genom en årlig afgäld

Bill. till RiJcsd Vrot. 1896. 1 Samt. 1 Afd. 24 Höft. G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kongl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 37.

få bidrag till skatternas utgörande. Jag tillstyrker följaktligen att allt livad

lagförslaget innehåller i fråga om läggande af årlig afgäld å jord, som för

alltid afsöndras, må uteslutas.

Det i 5 § 2 mom. nyttjade uttrycket “afhandling", hvithet jemväl återfinnes

i nu gällande förordning, synes innebära, att ett aftal om jordafsöndringen

skall vara träffadt och skriftlig handling derom uppgjord. Då det ej sällan,

isynnerhet vid indelning af tomter nära jernvägsstationer in. in., torde förekomma

att hemmanets egare vill föranstalta om jordafsöndringar, fastän köpare

till de särskilda lägenheterna ännu icke afhörts, och något hinder härför ej

torde böra läggas, hemställer jag, att en ändring af ordalagen i detta moment

må ega rum.

Borttages föreskriften om årlig afgäld, skulle Konungens befallningshafvandes

pröfning kunna inskränkas till att granska, om jordafsöndringen, sådan den

för Konungens befallningshafvande i ansökning eller afhandling eller annorledes

beskrifvits, är till storlek och i öfriga afseenden med lagen öfverensstämmande.

Befinnas vid denna granskning lagens stadganden vara iakttagna,

har Konungens befallningshafvande att, med fastställande af jordafsöndringen,

åsätta lägenheten särskilt namn och nummer.

Justitierådet Carlson anförde: I likhet med justitierådet Claeson anser

jag, att stadgandena om afgäld å lägenhet, som hädanefter afsöndras, böra ur

förslaget uteslutas.

Men om så sker torde ock föreskriften om lägenhets antecknande i jordeboken

kunna utgå.

Derest det anses nödigt att karta upprättas öfver lägenhet, som afsöndras

för alltid, torde sådana föreskrifter böra meddelas, att kartan kommer att

ega vitsord åtminstone i fråga om gränserna lägenheten och stamhemmanet

emellan.

Vid omarbetning af stadgandena om egostyckning bör tagas under ompröfning,

huruvida icke vid egostyckning delar af hemmanet, hvilka tillsamman

och i förening med förut gjorda afsöndringar icke omfatta mer än en femtedel

af hemmanets areal, må kunna lemnas utan mantal. Dessa delar af hemmanet

kunde benämnas lägenheter men borde vara likstälda med de mantalssatta

hemmanslotterna utom deri, .att de icke deltoge i sådana hemmanets skyldigheter,

hvilka fördelas efter mantal. På sådant sätt skulle särskild lagstiftning

om jordafsöndring för alltid blifva öfverflödig. I hvilket fall som helst torde,

till undvikande af onödig omgång och kostnad för parterna, pröfningen af utsöndringens

laglighet och bestämmandet af namn å lägenheten böra — hvad

angår hemman som innehafvas under eganderätt — ske i lagfartsärendet. Eu

förutsättning härför är dock, att Konungens befallningshafvande till vederbörande

domare öfverlemnar eller låter i länskungörelserna intaga förteckning

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 37. 43

öfver hittills fastställa afsöndringar, med uppgift, så vidt möjligt, om hvarje

lägenhets ego vidd.

Justitierådet Hammarskjöld utlät sig: I fråga om afsöndrings utmärkande

å karta instämmer jag med justitierådet Carlson.

Genom besluten om grundskatternas afskrifvande och om ersättning för

rustnings- och roteringsbesvären såväl som genom åtskilliga andra i senare tid

utkomna författningar, genom hvilka mantalet upphört ligga till grund för

vissa offentliga skyldigheter, hafva de skäl, som föranledt hittillsvarande bestämmelser

om fastställelse genom Konungens befallningshafvande af afgäld att

utgå af jordafsöndringar, förlorat en stor del af sin betydelse. Äfven sedan

grundskatteafskrifningen blifvit fullbordad, skulle väl qvarstå några fall, der

mantalet bär betydelse i fråga om offentliga skyldigheter, t. ex. i afseende å

delaktigheten inom samma berustade eller roterade hemman i ansvaret för

rustningens eller roteringens utgörande; i afseende å kungs- och kronoskjuts

samt under vissa förutsättningar i skjutsningsbesväret öfverhufvud; i afseende

å presterskapets aflöning, i ty att genom löningsresolutioner blifvit för många

församlingar bestämdt, att vissa belopp skola utgå af den i mantal satta jorden

i förhållande till mantalet. Hvad som återstår är emellertid icke af den

betydelse, att staten från synpunkten af tryggheten för offentliga bördors utgörande

synes behöfva kontrollera afgäldernas belopp utan kunde från den

synpunkten äfven i afseende å afsöndringar för alltid frågan om afsöndringarnes

deltagande i stamhemmanets efter mantal utgående bördor öfverlemnas åt

öfverenskommelser emellan vederbörande sjelfva. Det är emellertid tvenne missförhållanden,

som lagstiftningen synes böra förhindra. Det bör ej tillstädjas,

att viss jord för afl framtid fritages från vissa skyldigheter, som åligga den

öfriga, eller att den oproportionerligt lågt betungas. Eljest skulle man ju

öppna porten för nya ojemnheter i offentliga bördor, just då man söker borttaga

de gamla, ålen det bör ej heller tillstädjas, att det tillskapas för framtiden

gällande oproportionerligt höga afgälder, hvarigenom ined tiden skulle

uppstå krafvet på eu ny reglering, sådan den i förslagets 13 § föreslagna.

Båda dessa missförhållanden förhindras, om det stadgas, att träffade öfverenskommelser

i ämnet, i hvad de ej afse frihetsår enligt förslagets 0 §, ej skulle

vara bindande för ny egare, vare sig af stamhemmanet eller afsöndringen. Kan

sedan ej ny öfverenskommelse träffas, skulle på begäran af endera ske bestämmande

genom offentlig myndighet af det förhållande, hvarefter afsöndringen

skulle med stamhemmanet deltaga i utgörande af nu omliandlade skyldigheter.

Då här ej vore fråga om någon kartläggning eller gränsutstakning,

borde förfaringssättet kunna göras synnerligen enkelt. Naturligtvis borde

hinder icke möta att, der så önskades, erhålla dylikt bestämmande redan vid

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

afsöndringens upplåtande, eller eljest när båda parterna förenade sig i begäran

derom.

I afseende å Konungens befallningshafvandes befattning i öfrigt med

jordafsöndringsfrågor instämmer jag med justitierådet Claeson.

Justitieråden Abergsson och Herslou? voro ense med justitierådet Claeson

i afsende å bestämmelsen om den afsöndrade jordens utmärkande å karta

samt instämde i öfrigt i hvad justitierådet Hammarskjöld^ i fråga om denna 8

anfört och hemstält.

Justitierådet Hernmarck förenade sig med justitierådet Hammarskjöld.

7 §•

Enär genom egostyckningsförfarandet huru stor del som helst kunde

styckas från stamhemmanet, ansag justitierådet Claiison icke erforderligt eller

ens lämpligt, att det från nu gällande författning hemtade, i denna 8 införda

undantagsstadgande blefve bibehållet.

Häri instämde justitieråden Hernmarck, Abergsson och Carlson.

9 §•

Högsta domstolen ansåg, att ifrågavarande stadganden i hvad de anginge

sådana kronans fastigheter, som omförmälas i 77 8 regeringsformen, icke

hade sin plats i denna lag.

10 §.

I händelse att afgäld ej vidare komme att åsättas jordafsöndringar, och

bestämmelserna i denna § således komme att afse allenast redan afsöndrade

lägenheter, ansåg justitierådet Claeson, att det kunde sättas i fråga, huruvida

dessa bestämmelser, såsom blott berörande äldre rättsförhållanden, rätteligen

hade sin plats i förevarande lagförslag; och ansåg han för sin del lämpligast,

att motsvarande bestämmelser i nu gällande författning bibehölles, äfven om

författningen i öfrigt upphäfdes.

Häri instämde justitierådet Carlson.

Justitieråden Hernmarck, Abergsson, Herslow och Hammarskjöld ansågo

att, derest mom. 1 tunnes vara behöfligt, detsamma åtminstone borde

gälla allenast äldre atsöndringar samt att mom. 2 numera vore öfverflödigt

och derföre kunde utgå.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

45

11 §■

Då bestämmelsen “dock att panteskilling — — skall återbäras“ enligt

högsta domstolens uppfattning hvarken öfverensstämde med hittills gällande

lag eller vore lämplig, hemstälde högsta domstolen att densamma måtte ur

förslaget utgå.

12 §.

Justitierådet Claeson erinrade, att, derest, såsom han vid 3 § ifrågasatt,

2 och 3 §§ sammanfördes till en paragraf, borde hänvisningen i slutet af 12

§ gälla den sålunda omarbetade paragrafen.

Justitierådet H er slom yttrade: I det i slutet af denna § omförmälda

särskilda fall, att från ett hemman utan behörigt tillstånd för alltid afsöndrats

större jordrymd än en femtedel af hemmanets egoområde, skulle enligt förslaget

lägenhetens innehafvare, i likhet med hvad som för närvarande är stadgadt,

äfven för framtiden vara berättigad att, när klander å afsöndringen väcktes,

få mantal satt å den afsöndrade jorden. Då mantalssättningen icke utgör

något laga fång och följaktligen ej heller kan för afsöndringsinnehafvaren medföra

delaktighet i stamhemmanets tillhörigheter och förmåner utöfver hvad

enligt fångeshandlingen tillkommer honom, skulle således i ifrågavarande fall

äfven framdeles kunna uppkomma sådana oegentligheter, som vid 3 § framhållits.

Enligt min åsigt bör mantalssättning icke ifrågakomma, der det åsätta

mantalet skulle utgöra fördelningsgrund allenast för skyldigheter, helst det

med mantalssättningen i detta fall afsedda ändamål, nemligen afsöndringens

upphöjande till sjelfständig fastighet i kameralt hänseende, kan på annat lämpligare

sätt vinnas, t. ex. sålunda att vederbörande myndighet efter att hafva

pröfvat och faststält, huru stor del af stamhemmanets efter mantal utgående

utskylder och onera afsöndringen för framtiden skulle vidkännas, förordnade att

anteckning derom skulle göras i jordeboken och afsöndringen derefter benämnas

skattlagd lägenhet eller skattelägenhet eller något dylikt. Stamhemmanet

(inge då behålla sitt ursprungliga mantal; men dess skattskyldighet skulle

minskas med hvad som belöpte på lägenheten, hvilken för framtiden blefve

derför ensam ansvarig.

° o

Justitieråden Hernrnarck och Abergsson voro ense med justitierådet

Herslow.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

13 §.

Justitierådet Claeson yttrade: Om, på sätt jag vid 5 § tillstyrkt, afgäld

icke vidare föreskrifves för jordafsöndring, blifva de i 13 § föreslagna

stadgande^ så vidt de afse nya jordafsöndringar, öfverflödiga. Att genom

lag ordna, huru redan befintliga afgälder må aflösas, synes mig särdeles lämpligt,

men jag förmenar att bestämmelserna härom icke böra inrymmas i föreliggande

lagförslag utan i en särskild lag.

Mot det sätt, på hvilket en dylik aflösning skall enligt förslaget kunna

försiggå, har jag blott att anmärka, att det i allmänhet icke öfverensstämmer

med svensk rättsåskådning att genom lag tvinga parter att låta en tvist dem

emellan afgöras genom sådan skiljedom, att det ej står dem öppet att klandra

domen och få tvistefrågan pröfvad af domstol. Något skäl att i detta fall

afvika härifrån torde ej föreligga. Med hänsyn till frågans beskaffenhet må

väl vara lämpligt att, der parterne ej enas om skadeståndets belopp, frågan

behandlas af skiljemän, utsedde i den ordning lagen den 28 oktober 1887

angifver, men med öppen rätt för den, som är missnöjd med skiljedomen, att

inom viss tid efter det skiljedomen fallit draga frågan inför domstol.

Justitierådet Carlson anförde: Vid mantalssättning af afsöndrad lägenhet

måste naturligtvis stamhemmanets mantal minskas med det mantal, som

åsättes lägenheten. Om flere lägenheter blifvit afsöndrade från samma hemman

och dessa tid efter annan sattes i mantal, kunde i följd häraf stamhemmanets

mantal komma att successivt nedgå utan att hemmanets område förändrades.

Härigenom skulle emellertid stor oreda kunna uppkomma, i synnerhet om

stamhemmanet blifvit klufvet eller styckadt och afsöndringar från delarne äfven

egt rum. Skall afsöndrad lägenhet göras direkt skattskyldig till det allmänna,

bör derför detta icke ske genom mantalssättning utan allenast genom bestämmande

af den bråkdel af stamhemmanets grundskatter m. m., för hvilken lägenheten

skall svara. Hvarken för mantalssättning eller för bestämmande af

nämnda bråkdel torde för öfrigt. vara nödigt, att lägenheten kartlägges eller

att samma förfaringssätt iakttages som vid egostyckning. De handlingar, som

af Konungens befallningshafvande pröfvats vid afgäldens fastställande, torde i

allmänhet lemna nöjaktig upplysning om förhållandet emellan lägenhetens och

stamhemmanets uppskattnings innehåll.

Förslagets syfte torde dock kunna vinnas äfven på annat sätt, nemligen

derigenom att egare af afsöndrad lägenhet medgifves rätt att få afgälden nedsatt

i mån af minskningen af de efter mantalet utgående skatter och besvär.

Vill man beträda denna väg, såsom delvis redan skett i lagen angående väghållningsbesväret

å landet, bör åt Konungens befallningshafvande öfverlemnas

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

att, efter ansökning af lägenlietsegare, på en gång bestämma, dels huru stort

belopp i penningar bör såsom vederlag för dylika skatter och besvär utgifvas

från lägenheten till stamhemmanet under hvarje af de år, under Indika den

beslutade afskrifningen af grundskatter in. in. fortfar, dels ock det belopp,

som derefter bör årligen utgöras såsom ersättning för eu hvar af öfriga å

jorden hvilande skatter och besvär så länge dessa utgå efter mantalet. På

enahanda sätt bör ock förfaras då fastställelse sökes å afsöndring, som skett

innan lagen träder i kraft. I intetdera fallet bör Konungens befallningshafvande

ega bestämma afgälden till högre belopp än stamhemmauets egare fordrar.

Om parterna förena sig om afgäldens upphörande, bör den ur jordeboken afföras.

Hvad angår bestämmelserna om skadestånd åberopar jag hvad justitierådet

Claeson anfört derom, att part icke bör tvingas att låta en tvist slutligt

afgöras af skiljemän. Något behof att för pröfning af dessa frågor anlita

skiljemän förefinnes föröfrigt icke. Skadestånd bör icke ifrågakomma i annat

fall än, att den afgäld, som vid afsöndringen emellan köpare och säljare öfverenskommits,

finnes vara större än det belopp, som vid den tiden motsvarade lägenhetens

andel i sådana skatter och onera, som utgingo efter mantalet. En beräkning

af detta belopp bör vara af Konungens befallningshafvande gjord vid

afgäldens fastställande och kan, om så ej skett, utan svårighet af Konungens

befallningshafvande verkställas. Skilnaden emellan den öfverenskomna afgälden

och nämnda belopp utgör den del af afgälden, för hvilken skadestånd bör

lemnas. Om i lagstiftningen fastställes den räntefot, efter hvilken denna del af

afgälden bör kapitaliseras, kan följaktligen skadeståndet genom en enkel räkneoperation

af Konungens befallningshafvande bestämmas.

Om, såsom jag ifrågasatt, afgäld kommer att fortfarande utgå, bör skadeståndet

kunna amorteras genom förhöjning af afgälden under ett visst antal år.

Slutligen torde böra stadgas, att å äldre afsöndring afgäld icke må fastställas,

der ej ansökning derom göres inom utgången åt det år, då afskrifningen

af grundskatterna blifvit fullbordad, och att, om denna tid försittes, förbehåll,

som vid afsöndringen blifvit gjordt om afgäld till visst belopp, skall

vara utan verkan.

Justitierådet Hammarskjöld utlät sig: Derest lagstiftningen om afgäld

åt afsöndringar omarbetas i den af mig antydda riktning, finnes intet behof

af afsöndringars förvandling till mantal enligt första stycket af denna paragraf.

En sådan förvandling medför äfven den svårighet, att antingen skulle det nya

mantalet icke hafva del i alla hemmanets rättigheter och förmåner, hvithet

skulle medföra de oegentligheter, som af justitieråden Herslow och Claeson

samt åt mig blifvit antydda, eller skulle det hafva sådan del, hvilket antagligen

vore att gifva f. d. afsöndringens egare nätt till åtskilligt, som det aldrig

varit meningen att till honom upplåta. Sådant kan visserligen enligt nuvarande

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

lag inträffa i fall, motsvarande det, som förslagets § 12 omförmäler, och skulle

enligt nämnda paragraf fortfarande kunna inträffa. Men i detta fall är oegentligheten

en följd af jordegarens eget lagstridiga förfarande. Så skulle ej vara

händelsen enligt förslagets 13 §.

I fråga om reglering af äldre afgälder, som genom förändrade skatteförhållanden

blifvit för höga, instämmer jag i den af justitierådet Claeson uttryckta

åsigt, att bestämmelser derom helst böra göras till föremål för särskild

lagstiftning. Har afgäld bestämts af Konungens befallningshafvande utan förslag

af vederbörande parter, eller till högre belopp, än de föreslagit, torde

vara gifvet, att afgälden från början ansetts ej vara större än den från skattesynpunkt

borde vara. 1 sådant fall, likasom eljest då påstående ej göres, att

afgälden från början utgjort mera än afsöndringens andel i stamhemmanets

skatter och onera, torde en reglering kunna ske antingen i den af justitierådet

Carlson föreslagna ordning eller genom ett bestämmande, sådant jag under § 5

föreslagit det.

Svårigheterna uppstå egentligen, när påstående göres, att afgälden från

början innefattat mera än andel i stamhemmanets skatter och onera, och man

derföre måste afgöra, om och i hvad mån så varit förhållandet. Jag instämmer

med justitierådet Claeson, att part icke bör tvingas att låta tvist i

detta ämne slutligt afgöras af skiljemän.

Ordalagen i hittills gällande bestämmelser om åsättande af afgälder äro

sådana, att man måste anse lagen hafva tillåtit aftal om afgälder till högre

belopp, än skattesynpunkten fordrat. Det synes mig tvifvelaktigt, om det

finnes tillräckliga skäl att medgifva ett slags expropriationsförfarande emot den

till afgäld berättigade för att göra slut på hans rätt till den del af afgälden,

som ej kan anses varit en motsvarighet till offentlig skatt. Då den börjande

grundskatteafskrifningen gjorde önskvärdt, att kronan återförvärfvade skatter,

som fordom blifvit från kronan upplåtna till enskilda, så gick man ej längre

än att man genom förordningen den 11 september 1885 angående inlösen af

skattefrälseräntor in. in. gaf vederbörande tillfälle att få dessa skatter inlösta

af kronan. Något tvång att taga lösen stadgades icke. De s. k. frälseskatteräntor,

som uppkommit genom aftal mellan enskilda, har lagstiftningen lemnat

alldeles orörda. De äro emellertid i mycket jemförliga med de afgäldsbelopp,

hvilkas grund är allenast aftal mellan enskilda. Större skäl finnes ej att använda

ett slags expropriationsförfarande emot de ena än emot de andra.

Justitieråden Hernmarck, Ahergsson och Herslow åberopade i afseende

å sättet och ordningen för här omförmälda lägenheters förvandling till fastigheter

med direkt skattskyldighet till det allmänna hvad de vid nästföregående

paragraf anmärkt, samt voro, beträffande frågan om afskrifning eller aflösning

af äldre afgifter, ense med justitierådet Hammarskjöld.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

49

14 §•

o

Justitieråden Hemmanck, Abergsson, Hammarskjöld och Claeson erinrade,

att, derest första stycket af 13 § utginge, borde sista stycket af förevarande

paragraf jemväl utgå.

Justitierådet Herslow hänvisade vid denna och nästföljande paragraf till

hvad lian redan anfört vid 3, 5 och 12 §§.

Justitierådet Carlson åberopade hvad justitierådet anfört vid 5 §.

15 §.

Under hänvisning till sitt förut afgifna yttrande i fråga om afgäld för

nya jordafsöndringar, hemstälde justitierådet Claeson, att i 1 mom. de båda

sista orden: “afgäldens bestämmande" måtte utbytas mot ordet: “jordafsöndringen

“.

Justitierådet Hammarskjöld anmärkte att, derest 5 § blefve omarbetad

i den af justitierådet föreslagna riktning, slutorden i 1 mom. af förevarande

paragraf måste undergå en motsvarande jemkning.

Justitieråden Hernmarck och Abergsson biträdde denna anmärkning.

Ex protocollo :

Carl Boheman.

1

Bill. till JU/csct. Vrål. 1890. 1 Sami. 1 Afd, 24 Käft.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartement särenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 8 mars 1895,

i närvaro af:

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Leyvenhaupt,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anförde

föredragande departementschefen statsrådet Östergren i underdånighet:

“Sedan Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1891 anhållit, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes låta utreda huruvida icke genom statsmagtemas försorg

tillfälle kunde beredas obemedlade och mindre bemedlade att på lämpliga vilkor

bilda egna jordbruk, hufvudsakligen å de inom landet ännu befintliga stora

odlingsbara utmarker, uppdrog Eders Kongl. Maj:t genom beslut den 25

september 1891 åt en komité att åvägabringa utredning i berörda hänseende,

dervid komitén skulle hafva att taga i öfvervägande, ej mindre i hvilken mån

och under hvilka vilkor upplåtelse af jord från kronans egendomar för befordrande

af det utaf Riksdagen angifna syftemål kunde ega rum, iin äfven

huruvida berörda syftemål kunde genom ändring i gällande lagstiftning eller

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 37.

på annat sätt befrämjas. Denna komité företog först undersökning huruvida

i gällande lagstiftning funnes bestämmelser, Indika skulle kunna lägga hinder

i vägen för bildande af smärre sjelfständiga jordbruk eller för mindre bemedlade

att å landet förvärfva egen bostad. Komitén, som dervid fann, att nu

gällande förordning angående hemmansklyfning och jordafsöndring af den 6

augusti 1881 icke till fullo motsvarade de anspråk, som med fog kunde

uppställas på ett enkelt, snabbt och för de mindre bemedlade lätt tillgängligt

1''ordstyckningsförfarande, afgaf i anledning häraf den 5 mars 1892 till Eders

Kongl. Maj:t betänkande med förslag till lag angående hemmansklyfning,

egostyckning och jordafsöndring, hvilken lag skulle träda i stället för nyss

omförmälda förordning.

1 detta betänkande framstäldes förslag att — med bibehållande af de

nu för jordstyckning faststälda formerna, hemmansklyfning och jordafsöndring,

rörande hvilken sistnämnda dock skulle gälla i viss mån ändrade regler —

tillika skulle i lagstiftningen införas ett nytt institut, kalladt egostyckning,

hvarigenom en fastighet skulle kunna delas i lotter med för hvardera lotten

på förhand till läge och gränser bestämdt område, som derefter skulle åsättas

särskildt mantal; och skulle härvid iakttagas en procedur, hvilken väsentligen

skiljer sig från den, som gäller beträffande hemmansklyfning.

De af komitén för dess förslag i denna del anförda grunder voro hufvudsakligen

följande: Då det vid egostyckning icke såsom vid hemmansklyfning

vore fråga om att noggrant bestämma hvarje lotts andel i hemmanets olika

egoslag, utan det endast gälde att för bestämda, å marken utlagda områden

fixera skyldigheten att utgöra vederbörlig del af grundskatter och öfriga

hemmanet efter mantal åliggande utskylder och besvär, hade proceduren kunnat

göras enklare och billigare än den nuvarande hemmansklyfningen. Äfven om

i följd häraf någon gång det åsätta mantalet icke komme att blifva ett fullt

noggrant uttryck för de olika delarnes förhållande till hvarandra, borde deråt

ej tillmätas synnerligt stor praktisk betydelse, då mantalet såsom skattegrund

numera spelade en så väsentligen inskränkt roll, i det de enligt denna grund

förr utgående skatter och besvär under de senaste åren antingen redan minskats

eller blifvit bestämda att utgöras efter annan grund och skäl förelåge för det

antagandet, att utvecklingen af våra jordbeskattningsförhållanden äfven fortfarande

komme att gå i enahanda rigtning. Förutom enkelhet och billighet

ansågs det föreslagna nya jordstyckningsinstitutet ega praktiska fördelar jemväl

i åtskilliga andra afseenden. Det läge i sakens natur, att en försäljning af

jord från ett hemman i många fall underlättades, när köparen vid aftalets

ingående finge för sig bestämdt det jordområde han förvärfvade och icke utsattes

för den med en hemmansklyfning i detta hänseende förknippade ovisshet

och risk. Den sedvänja, som i vissa trakter, i synnerhet i det sydliga Sverige,

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 37.

på sidan om lagen hölle på att utbilda sig, utgjorde ock ett talande bevis

härför. Redan nu försigginge ofta i denna del af landet försäljning af jord

på sådant sätt, att ett bestämdt område med derå förslagsvis åsatt mantal

afyttrades och lagfart sedan beviljades, utan att mantalet blifvit i någon mån

lagligen bestämdt, hvarföre någon visshet icke förefunnes, att det emellan

kontrahenterna aftalade skattetalet verkligen vore korrekt. Ett dylikt inkorrekt

skattetal infördes emellertid i fastighetsböckerna och kunde lätt föranleda framtida

tvister, då man, bland annat för kostnadernas skull, gerna undveke att

få saken ordnad på det enda sätt, som nu vore tillåtet, eller genom hemmansklyfning.

Den föreslagna egostyckningen skulle deremot i sådana fall erbjuda

eu lätt tillgänglig utväg för ett definitivt bestämmande af delarnes skattetal.

Vidare borde det betraktas såsom en fördel för en jordegare att genom egostyckning

kunna på förhand få mantal åsatt olika delar af sin egendom,

hvarigenom eu planmessig styckning af en större egendom kunde ske och försäljning

af de särskilda lotterna sedermera småningom ega rum, under det att

enligt nu gällande stadganden en hemmansklyfning först då vore möjlig, när

den utklufna delen blifvit en annan persons egendom. Olägenheten af sistnämnda

förhållande hade, såsom kändt, ofta gjort sig gällande och äfven

framkallat skenförsäljningar för att få en hemmansklyfning till stånd. Egostyckningen

skulle åter kunna ske på hemställan af egaren till den fastighet,

som vore afsedd att styckas, utan att någon annan part behöfde uppträda.

En särskild betydelse ansågs egostyckningen derjemte kunna erhålla för de

norrländska skogsbygderna genom det tillfälle, som densamma erbjöde att kunna

dela skatten å ett hemman mellan den för jordbruk lämpliga arealen jemte

ett mindre skogsområde å ena sidan och den hufvudsakliga skogsmarken å

den andra. Härigenom skulle hemmansegaren efter skogens försäljning kunna

qvarsitta med eganderätt å gården, medan han deremot nu alltför ofta förvandlades

till arrendator eller torpare under skogsegaren och den sjelfegande

jordbrukande befolkningen i många skogssocknar sålunda allt mer och mer

förminskades. Det företräde den föreslagna egostyckningen sålunda i åtskilliga

fall hade framför hemmansklyfningen ansågs skola i en framtid komma att

göra sig gällande ända derhän, att hemmansklyfning säkerligen komme att

jemförelsevis sällan påkallas. Det nya institutet komme dessutom i vissa fall

att innebära fördelar jemväl framför jordafsöndring. I detta hänseende framhölls

särskildt, att många smärre jordegare utan tvifvel hellre vore benägna

att genom mantalssättning å sin fastighet få utgöra sin skattskyldighet direkt

till det allmänna än att, såsom nu vid jordafsöndring vore förhållandet, erlägga

skatten till en enskild.

Sedan infordrade yttranden'' öfver lagförslaget i dess helhet afgifvits af

Eders Kongl. Maj:ts samtlige befallningshafvande i länen, landtmäteristyrelsen

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

samt kammarkollegium och domänstyrelsen, blef sagda förslag inom civildepartementet,

till hvars behandling detsamma hörde, omarbetadt. Det inom

civildepartementet utarbetade förslaget innehöll hufvudsakligen följande bestämmelser:

hemman, som finge klyfvas, kunde ock styckas i huru många

delar som helst sålunda, att viss, till gränserna på förhand bestämd egovidd

utlades till hvarje del och särskilda mantal åsattes delarne, dock att, om en

del bestode af flera till läget skilda områden, hvarje sådant område skulle

sättas i mantal. Vid styckningen skulle landtmätare å karta till läge och

gränser utmärka de särskilda hemmansdelames egoområden samt upprätta förslag

till mantalssättning med ledning af befintliga handlingar eller särskild

uppskattning, hvarvid landtmätaren skulle biträdas af gode män, om sådant

biträde af sakegare påkallades eller af landtmätaren funnes nödigt. Förslaget

skulle af landtmätaren ingifvas till Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som

hade att pröfva detsamma och fastställa mantal å de olika lotterna. För det

fall att egare af eller åbo å hemman ville till annan upplåta dertill hörande

egor att, efter det mantal derå satts, egas eller besittas med direkt skattskyldighet

till det allmänna, skulle gälla de särskilda regler, att dels endast

de egor, som från stamhemmanet afskildes, behöfde vara å karta lagda, der

ej Kongl. Maj:ts befallningshafvande annorlunda förordnade, och dels sålunda

utstyckad hemmansdel ej skulle, der ej annorlunda aftalats, undfå delaktighet

i de stamhemmanets tillhörigheter och förmåner, hvilka tillkomme detsamma

efter mantal.

Öfver det inom civildepartementet upprättade förslaget infordrade Eders

Kongl. Maj:t genom beslut den 10 december 1892 högsta domstolens utlåtande,

hvilket ock inkommit. Beträffande den del af förslaget, som handlade om

egostyckning, hade de af högsta domstolens ledamöter, hvilka deltagit i granskningen,

uti de af dem hvar för sig afgifna yttranden, icke någon anmärkning

att" framställa emot införande i lagstiftningen af ett jordstyckningsförfarande,

hvarigenom tillfälle bereddes ej mindre för den, som ville förvärfva en del af

ett hemman såsom sjelfständig direkt till det allmänna skattskyldig fastighet,

att på förhand förvissa sig om hvilka egor han genom sitt köp skulle bekomma,

än äfven för hemmansegaren att, medan han ännu vore ensam egare af sitt

hemman, under laglig form få detsamma fördeladt i lotter med af honom utan

hänsyn till egoslag bestämda vissa områden i ändamål att afyttras såsom sjelfständiga

hemmansdelar med direkt skattskyldighet till det allmänna. Deremot

ansågo högsta domstolens samtlige ledamöter det sätt, hvarpå förslaget sökt

ordna ett sådant institut, icke kunna godkännas. De emot förslaget i fråga

om de allmänna grunderna framstälda anmärkningarne gingo hufvudsakligen ut

derpå, att detsamma icke innehölle några garantier för att den delning af jorden,

som skulle ega rum genom egostyckning, koinme att blifva ändamålsenlig; att

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kong/. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

det icke tillbörligen sörjts för. att förhållandet mellan de särskilda lotter, hvari

ett hemman skulle vid egostyckning fördelas, blefve ordnadt på sådant sätt,

att reda och säkerhet i eganderättsförhållandena vunnes; samt att genom förslagets

bestämmelser det framtida beståndet af de genom egostyckning uppkomna

nya förhållandena ej vore betryggadt. Förslaget ansågs i följd häraf

böra omarbetas ^sålunda, att genom egostyckniugsförfarandet eu ändamålsenlig

och beståndande delning af jorden åstadkommes. För vinnande af detta ändamål

ansågs det bland annat önskligt, att bestämmelsen om att särskild! mantal

skulle asättas hvarje till läge från andra egor skildt område, hvilken bestämmelse

allenast skulle föranleda en onödig splittring af mantalet, utbyttes mot

föreskrifter, egnade att förebygga eu skadlig egoblandning. Vidare borde åt

den landtmäteriförrättning, hvarom förslaget innehölle föreskrift, men som enligt

detsamma endast hade karakteren af upprättande af förslag till mantalssättning

af de särskilda lotterna, gifvas ökad omfattning och betydelse. I sådant afseende

påpekades hurusom nödigt vore, att vid förrättningen noggranna bestämmelser

meddelades om Indika egor skulle tillhöra hvarje hemmans lott och

gränserna omkring dessa egor å marken utmärktes, samt att dervid upptoges

och behandlades vissa frågor såsom om rågångar mot angränsande fastigheter,

om undantag af mark för gemensamt behof, om andel i qvarvarande samfälligheter

m. in., hvilka vid ett ordnande af förhållandet emellan de utlagda lotterna

maste lösas. Förrättningen borde i sin helhet få af delegare öfverklagas och,

derest besvär ej anfördes, likaledes i sin helhet göras till föremål för pröfning

och.fastställelse af öfverordnad myndighet. Sedan förrättningen blifvit faststäld,

borde den ega lika giltighet som faststäld hemmansklyfning. Högsta domstolens

bestå ledamöter, hvilka ej hade någon anmärkning att framställa deremot att

bestämmelser om egostyckning meddelades i särskild lag, fäste slutligen uppmärksamheten

på, att den nya lagstiftningen föranledde ändringar i gällande

skiftesstadga äfvensom i förordningen angående inteckning i fast egendom.

Två af högsta domstolens ledamöter ansågo, att den föreslagna lagstiftningen,

som endast afsåge att åstadkomma en ny art af hemmansklyfning, lämpligen

borde i sin helhet inrymmas i skiftesstadgan.

Vid anmälan den 12 oktober 1894 inför Eders Kong!. Maj:t af högsta

domstolens utlåtande öfver lagförslaget anförde statsrådet och chefen för civildepartementet,

Väft de inom högsta domstolen framstälda anmärkningarna syntes

vara af den vigt, att förslaget borde omarbetas, innan det framlades för Riksdagen;

att eu dylik omarbetning i den af högsta domstolen anvisade rigtning

emellertid komme att föra den del af förslaget, som anginge egostyckning, in

på ett, område, som på det allra närmaste sammanhängde med gällande skifteslagstiftning;

samt att vid sådant förhållande och då frågor rörande skifteslagstiftningen

numera tillhörde justitiedepartementets handläggning, det syntes

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

lämpligt, att det vidare arbetet för åstadkommande af en egostyckningslag

öfverlemnades till sagda departement. På grund häraf förordnade Eders Kong].

Maj:t genom b«lut sistnämnda dag, att den vidare behandlingen "af ärendet, i

hvad det anginge fråga om lagstiftning angående egostyckning, skulle öfverlemnas

till justitiedepartementet.

Vid den behandling, som ärendet derefter undergått inom justitiedepartementet,

har jag funnit att, om ock den påtänkta nya lagstiftningen, teoretiskt

sedt, utgör en del af skifteslagstiftningen samt åtskilliga bestämmelser måste

vara gemensamma för egostyckning och för skifte, det dock af praktiska skäl

är lämpligast, att stadgandena rörande det nya institutet ej inpassas i skiftesstadgan

utan afmattas i särskild lag. Genom ett sådant förfarande torde den

visserligen ej oväsentliga skilnaden mellan de begge jordstyckningsformerna

klarare framstå och de nya bestämmelserna blifva lättare att tillämpa.

Jag har alltså låtit inom departementet utarbeta förslag till lag om egostyckning

och till andra dermed sammanhang egande författningar. Sedan

landtmäteristyrelsen öfver dessa förslag afgifvit. infordradt utlåtande, deri allenast

framstälts erinringar mot vissa af de speciella stadgandena, hafva förslagen med

anledning deraf i vissa delar undergått ändring. De författningar, till hvilka

förslag sålunda utarbetats, äro:

1) Lag om egostyckning;

2) Lag angående ändrad lydelse af 3, 58 och 69 §§ i stadgan om

skiftesverket i riket den 9 november 1866;

3) Lag om ändrad lydelse af 6 §''i förordningen angående lagfart å

fång till fast egendom den 16 juni 1875; och

4) lag om ändrad lydelse af 58 § i förordningen angående inteckning i

fast egendom den 16 juni 1875.

Rörande de allmänna grunderna för dessa förslag hänvisar jag till högsta

domstolens förut omförmälda utlåtande, som vid den verkstälda omarbetningen

tjenat till rättesnöre. Motiven för de speciella stadgandena anhåller jag i

underdånighet att nu få framlägga, i sammanhang hvarmed jag jemväl torde

få redogöra för de af landtmäteristyrelsen gjorda erinringar.

Lag om egostyckning.

1 §.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med civildepartementets förslag har i

1 § egostyckning angifvits bestå deruti, att hemman styckas i två eller flere

delar sålunda, att viss till gränserna bestämd egovidd utlägges till hvarje del

och särskilda mantal derefter åsättas delarne.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Enligt så väl komiténs som civildepartementets förslag kunde egostyckning,

i likhet med hvad nu är stadgadt angående hemmansklyfning, ega rum

ej mindre å hemman under enskild eganderätt än äfven å sådana allmänna

hemman, som äro under stadgad åborätt upplåtna till enskilde. Det torde

emellertid af flera skäl vara betänkligt att tillåta den, som allenast med dylik

besittningsrätt innehar hemman, att dela detsamma enligt grunderna för egostyckning.

För ifrågavarande hemman giilla allmänna lagens stadganden om

byggnadsskyldighet, men med afseende å den frihet, som vederbörande vid egostyckning

skulle ega att efter godtycke fördela egorna på de olika hemmanslotterna

utan hänsyn till olika egoslag, skulle stadgandena om byggnadsskyldigheten,

hvilken är bestämd efter mantalet och under förutsättning att alla

hemman äro jordbrukshemman, i många fall svårligen kunna tillämpas beträffande

vid egostyckning utbrutna hemmansdelar. Vidare förekommer att

enligt gällande förordning angående hushållningen med de allmänna skogarne

i riket åbo å sådant hemman i regeln icke eger använda hemmanets skog

annorledes än till husbehof, vid hvilket förhållande det ej skulle vara lämpligt

att tillåta en sådan delning af dylikt hemman, att en eller flere hemmansdelar

komme att bestå uteslutande eller till största delen af skogsmark. Ej heller

lärer en tillåtelse till styckning af åbohemman, hvilken styckning ju hufvudsakligen

skulle ega betydelse för en tilltänkt eller skedd öfverlåtelse af en del

af hemmanets egor, stå väl tillsammans med den eventuella rätt till hemmanet,

som tillkommer vissa af åbons slägtingar. Af dessa skäl har i förslaget såsom

föremål för egostyckning upptagits allenast hemman under enskild eganderätt.

Beträffande hemman af sistnämnda art innehåller gällande förordning om

hemmansklyfning och jordafsöndring, med åberopande af särskilda föreskrifter,

undantag från tillåtelsen till hemmansklyfning för dels lotshemman och dels

s. k. skatteköpta rekognitionshemman. De siirskilda föreskrifter, som åsyftas,

äro i fråga om lotshemman Kongl. brefvet den 19 augusti 1823 och förvaltningens

af sjöärendena samt kammarkollegii kungörelse den 15 september

samma år, enligt hvilka såsom vilkor för skatteköp af kronolotshemman skulle

gälla, att de icke finge klyfvas eller mindre delar och tillhörigheter derifrån

söndras, och i fråga om de skatteköpta rekognitionsheminanen Kongl. kungörelsen

den 4 februari 1811, som innehåller, att i skatteköpebrefven för dessa

hemman skulle intagas det förbehåll, att de alltid skulle vara oskiljaktiga från

det bruk, hvarunder de lydde. Då fråga om ändring i dessa föreskrifter lämpligen

icke torde böra i detta sammanhang upptagas till behandling samt rätt

till styckning af ifrågavarande hemman icke torde böra medgifvas, så länge

desamma icke få klyfvas, har i det förevarande likasom i de föregående förslagen

genom hänvisning till hvad som gäller om hemmansklyfning utmärkts,

att egostyckning å nu omförmälda hemman ej må ega rum.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

Egostyckning kan uppenbarligen ej ifrågakomma å hemman, som tillhör

samfällighet, förr än hemmanets egor blifvit på något sätt ur samfälligheten

utbrutna. Sådan utbrytning kan hafva skett antingen genom öfverenskommelse

mellan delegarne (s. k. sämjedelning) eller genom någon af de olika former

af skifte, som inom vår lagstiftning aflöst hvarandra. Af dessa olika sätt för

samfälligheters delning är det enligt regeln endast enskifte och laga skifte,

som medföra den verkan, att hemmanets egor derefter ej kunna mot egarens

vilja intagas i nytt skifte, ehuru numera äfven sådana skiften kunna, oaktadt

bestridande af någon delegare, i vissa undantagsfall undergå rubbning. Lika

verkan med laga skifte och enskifte kan i vissa fall tillkomma äfven storskifte.

De föregående förslagen innehålla icke några särskilda bestämmelser, som göra

rätten till egostyckning beroende af huruvida hemman, som tillhört samfällighet,

fått sina egor utbrutna på niet ena eller det andra sättet. Komitén anförde

i sina motiv rörande denna fråga, att likasom 94 § skiftesstadgan, för den

händelse att hemman, som hörde till ett större skifteslag, kommit i fleres ego

och någon af dessa, utan att söka skifte å hela skifteslaget, ville erhålla sin

egolott i den mindre samfälligheten utbruten, tilläte detta, utan att sådan

hemmansklyfning finge utgöra hinder för sedermera sökt skifte å den större

samfälligheten, funne komitén egostyckning å dylikt hemman under enahanda

förbehåll kunna ega rum men att, då sådant läge i sakens natur, någon uttrycklig

föreskrift härom icke ansetts erforderlig. Denna åsigt vann emellertid

icke bifall af högsta domstolens fleste ledamöter. Ett justitieråd, hvars mening

i hufvudsak delades af tre andra justitieråd, yttrade härom, att det med

egostyckning afsedda ändamål att bereda gällande och beståndande kraft åt

köpeaftal om viss till läge och gränser bestämd del af ett hemmans område

endast i det fall uppnåddes, att det hemman, som på berörda sätt styckades,

icke läge i samfällighet med annan jordegares mark utan antingen utgjorde

ett skifteslag för sig eller ock fått sitt område skildt från skifteslagets ofri ga

egendom genom sådan delning, som enligt gällande skiftesstadga icke finge

rubbas, med mindre alla rättsegande derom åsämdes; att det eljest icke kunde

förhindras att, genom påkallande af laga skifte från någon skiftesdelegares

sida, den gjorda egodelningen när som helst häfdes och derigenom den. som

köpt vissa egor, tvingades att i utbyte mot dessa, livilka måhända vore do

enda, som motsvarade hans afsigt med köpet, taga icke allenast annan mark

utan äfven mark af annat egoslag; samt att det föreslagna egostyckningsförfarandet

derföre icke borde tillåtas inom andra hemman än dem, hvilkas

egor vore vederbörligen skilda från angränsande fastigheter. Till hvad sålunda

inom högsta domstolen yttrats kommer ytterligare den omständigheten, att,

när skifte komme att öfvergå den samfällighet, till hvilkct styckadt hemman

hörde, det ofta kunde inträffa, att till det styckade hemmanet måste utläggas

liih. till Rilcsä. Vrot. 1S.9C. 1 Sand. 1 Afä. 24 Häft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Rongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

egor, som efter uppskattning icke motsvarade hvad till hemmanet förut

häfdats eller som innehölle inrösnings- och afrösningsjord i annan proportion

iin de egor hemmanet förut innehaft. Häraf blefve åter en följd, att de genom

egostyckningen bildade hemmansdelarne hvar för sig icke ens efter uppskattning

kunde bekomma egor, som motsvarade hvad vid styckningen varit afsedt, eller

måste mottaga olika egoslag i annan proportion än de till grund för egostyckningen

liggande bestämmelser förmådde, hvilket jemväl kunde föranleda

dertill att de särskilda delarnes egovälden komme att mindre noggrant motsvara

de mantal, som vid egostyckningen åsatts dem. På dessa grunder och

då i öfrigt, enligt hvad landtmäteristyrelsens embetsberättelse för 1898 utvisar,

skiftesverket jemväl i de norrländska länen numera framskridit så långt, att

endast en jemförelsevis mindre del af den mark, som öfverhufvud kan förväntas

komma att göras till föremål för skifte, ännu är oskiftad, har förslaget

så affattats, att egostyckning i regeln må ega rum allenast å sådant hemman,

som antingen icke legat i samfällighet med annan fastighet eller ock blifvit

ur samfällighet utbrutet genom sådant skifte, som i regeln är orubbligt. Angående

de hemman, som allenast till en del hafva sina egor på detta orubbliga

sätt bestämda, meddelas särskild föreskrift i 13 §.

Då den genom faststäld egostyckning verkstälda delningen af ett hemman

skulle tilläggas samma orubblighet som laga skifte, möter uppenbarligen

intet hinder att tillåta ytterligare styckning af de vid sådan egostyckning

uppkomna hemmansdelarne. Stadgande härom har derföre i 1 § inrymts.

Denna §, jemte det den innehåller de allmänna vilkoren för egostyckning,

afser för öfrigt särskildt det fall att egostyckning sker, medan

ännu hela hemmanet eges af en person eller af flere gemensamt och i ändamål

att förbereda föryttring af någon genom egostyckningen till läge och

gränser närmare bestämd del deraf. Dervid tillkommer det naturligen egaren

eller egarne att påkalla egostyckning, likasom det af egostyckningens natur

att vara en efter egarens godtycke företagen delning af hemmanet lärer följa,

hvad ock särskildt i 1 § uttalats, att, om egarne äro flere, egostyckning ej

kan få ega rum, med mindre samtlige egarne äro derom ense.

2 §■

I 2 § behandlas det fall att en hemmansegare redan till annan upplåtit

viss till gränserna bestämd egovidd att egas med omedelbar skattskyldighet

till det allmänna, i hvilket fall det rörande upplåtelsen träffade aftalet blir

den bestämmande normen för egostyckningen. För att styckning i sådan ordning

skall kunna ega rum, måste, utöfver de i 1 § uppstälda allmänna vilkor,

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 37.

ytterligare fordras, att berörda aftal icke innehåller bestämmelse, som strider

mot någon af de i följande §§ för egostycknings verkställighet uppstälda

regler, eller att detsamma, i händelse dylik stridighet skulle förefinnas, underkastas

sådan ändring att det bringas i öfverensstämmelse med berörda stadganden.

Katt att påkalla egostyckning i detta fall bör uppenbarligen tillkomma

en hvar af delegarne.

3 §.

Skiftesstadgan innehåller ej blott bestämmelser om huru laga skifte

skall verkställas utan äfven åtskilliga stadganden om landtmäteriförrättning i

allmänhet. De sist berörda stadgandena, som angå rätt att söka dylik förrättning,

landtmätares förordnande, gode mäns utväljande, kungörelse om förrättningen,

dess början och uppskof deri, jäf emot landtmätare och god man,

egors mätning, uträkning och beskrifning, äfvensom protokoll vid förrättningen,

äro i allmänhet sådana, att de lämpa sig jemväl för egostyckning, hvaremot

detta är förhållandet med endast en mindre del af de stadganden, som gälla

uteslutande för skifte. Det har derföre ansetts lämpligast att uttala såsom

regel, att de för annan landtmäteriförrättning än laga skifte gällande bestämmelser

skola ega tillämplighet jemväl i fråga om egostyckning, så vida ej

undantag derifrån för visst fall stadgas, samt på sina behöriga ställen lemna

hänvisning till de särskildt för skifte meddelade föreskrifter, som blifva att

tillämpa.

4 §•

Enligt skiftesstadgans 18 § skall landtmätaren vid alla förrättningar,

dervid annans rätt än sökandens är i fråga, biträdas af två gode män. Då

gode mäns biträde vid egostyckning, med afseende derå att sådan förrättning

oftast blir af synnerligen enkel beskaffenhet, i regeln torde kunna undvaras,

men sådant biträde någon gång kan vara önskligt, äfven då blott en sakegare

finnes, har nämnda föreskrift, likasom i de föregående förslagen, modifierats

sålunda, att gode män skola vid egostyckning biträda, derest sakegare

sådant påyrkar eller landtmätaren finner det nödigt.

På sätt landmäteristyrelsen anfört, kan det hända, att under förrättningens

fortgång behof uppstår af gode mäns biträde, ehuru sådant vid förrättningens

början icke ansetts nödigt. Då det skäligen icke synes böra förvägras

sakegare att, om han efter förrättningens början finner sådant behof hafva

uppstått, få gode män tillkallade, har någon bestämmelse ej meddelats om

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 37.

någon viss tid, inom hvilken sakegare bör göra framställning om att landtmätaren

skall biträdas af gode män, utan allenast föreskrifvits att, derest beslut

derom fattats under förrättningens fortgång, sådant ej får verka till rubbning

af hvad som förut åtgjorts.

5 §.

På sätt inom högsta domstolen erinrats, är det i rättssäkerhetens intresse

af vigt att man, innan egostyckning verkställes, förvissar sig om hvilka

egor tillhöra det hemman, som skall styckas. I sådant afseende har i 5 §

intagits föreskrift att angående bestämmande af gränserna^omkring de egor,

som skola styckas, skall gälla hvad i skiftesstadgan sägs om rågångar, då

laga skifte är i fråga.

6 §•

För att en fullständig delning af hemman skall genom egostyckning åstadkommas

är det nödvändigt att sådan styckning, likasom hemmansklyfning,

omfattar all till hemmanet hörande mark. Föreskrift härom är i 6 § intagen.

-< §■

Såsom förut omförmälts, har af ledamöter i högsta domstolen blifvit

hemstäldt, att den i civildepartementets förslag intagna bestämmelsen att, om

någon af de delar, hvari hemman vid egostyckning skulle läggas, bestode af

flera till läget skilda områden, hvarje sådant område skulle sättas i mantal,

måtte utbytas mot föreskrifter, som vore egnade att förekomma skadlig egoblandning.

På grund häraf har i förslaget intagits samma stadgande, som

gäller såsom regel beträffande laga skifte, nemligen att ej flere än tre skiften

må läggas till hvarje hemmansdel. På emellertid denna regel, för det fall

att hemmanet förut består af flera skiften, kan komma att innebära ett skadligt

band, t. ex. om egaren till ett hemman med fem skiften vill afhända

sig allenast ett af dessa skiften eller en del deraf eller om en lämplig delning

i följd af egornas beskaffenhet ej kan åstadkommas, utan att hvarje delegare

får lott i alla skiftena, har för nämnda fall det undantag stadgats, att till

hvarje hemmansdel må läggas lika många skiften, som tillhöra hemmanet.

Till förekommande af olämpliga och planlösa styckningar torde jemväl

erfordras någon föreskrift om skiftenas form. Då emellertid, såsom landtmäteristyrelsen

anfört, egostycknings ändamål kan vara af olika art, såsom

beredande af jordbrukslägenheter, bostadsplatser, handels- och fabrik slägenheter

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

m. m., samt då berg, vattendrag eller sänka marker stundom begränsa de

områden, som skola utläggas till de särskilda lotterna, torde i detta hänseende

lämpligen icke böra föreskrifvas mera än att vid egornas fördelning

skall iakttagas, att skiftena, så vidt egornas beskaffenhet och belägenhet medgifva,

skola erhålla former, som äro lämpliga för det med styckningen afsedda

ändamål och blifva för afhägnad beqväma.

8 §.

Högsta domstolen har erinrat, att det för en ändamålsenlig delning vore

nödigt att vid egostyckning, likasom vid skifte, finge undantagas mark för

delegarnes gemensamma behof; och hafva flere af högsta domstolens ledamöter

hemstält om ovilkorlig föreskrift att, derest beliöfliga vägar till de särskilda

hemmansdelarne ej förut funnes, mark dertill alltid skulle undantagas. I

enlighet härmed har stadgandet i första stycket af 8 § formulerats.

Vid egostyckning likasom vid skifte kan ofta blifva nödigt att, på det

en dervid utbruten liemmansdel må kunna brukas för det ändamål, som med

utbrytningar afses, egaren tillerkännes rätt att å egorna till annan sådan del

hemta vatten, sten eller grus, begagna väg, verkställa uppdämning och så

vidare, och bör uppenbarligen i dylika fall bildande af servituter vid egostyckningsförrättningen

medgifvas. Det har ock ansetts lämpligt att i lagen

tydligt uttala att så må ske.

9 §•

I motsats mot hvad som gäller beträffande laga skifte, tillkommer det

enligt grunderna för egostyckningsförfarandet vederbörande sakegare sjelfva

att besluta om det sätt, hvarpå hemmanets egor och lägenheter skola emellan

de särskilda hemmansdelarne fördelas, om undantag af mark för gemensamt

behof och om bildande af servituter, dervid de äro bundne allenast af de i

6, 7 och 8 §§ gifna reglerna. I detta afseende måste emellertid skiljas på

det fall, då egostyckning sker medan hela hemmanet ännu tillhör en person

eller flere gemensamt, och det fall, då styckningen eger rum emellan flere

personer, som på grund af aftal redan ega hvar sina till gränserna bestämda

områden.

I förra fallet behöfva bestämmelserna om sättet för styckningens verkställande

tydligen icke lemnas förr än under förrättningens gång, hvilket medför

den fördelen, att egaren har tillfälle att med landtmätaren derom samråda.

1 fall åter styckningen sker på grund af förut ingånget styckningsaftal,

skall detta aftal uti ifrågavarande hänseende lända till efterrättelse. Någon

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Kongl. Maj:ts Nåd. Broposition N:o 37.

ändring- i aftalet kan ej ske utan begge kontrahenternes samtycke. Öfverenskomma

delegarne om sådan ändring, måste den uppenbarligen ske enligt de

för upplåtelse af jord i allmän lag stadgade regler. Om emellertid under

förrättningen yppas behof af att aftalet blir kompletteradt genom bestämmelser

om undantag af mark för gemensamt behof eller om bildande af servituter,

synes detta kunna ske genom skriftlig förening, upprättad på sätt i skiftesstadgan

är föreskrifvet om föreningar vid laga skifte. Skulle emellan delegarne

uppkomma tvist angående aftalets innehåll i fråga om hvardera^ rätt

i hemmanet, bör denna tvist uppenbarligen icke göras till föremål för bedömande

i egostyckningsärendet utan hänvisas till alhnän domstol.

Derest hemmanet eges af flere gemensamt, kan det inträffa, att det

emellan delegarne uppstår stridiga meningar om huru styckningen skall verkställas.

Landtmäteristyrelsen har ansett, att i sådant fall landtmätaren borde

få meddela erforderliga bestämmelser. Detta skulle emellertid alldeles strida

emot de för egostyckning angifna grunder; och lärer i ty fall, då enighet ej

kan uppnås, ej återstå annan utväg än att inställa förrättningen. Det kan

vidare hända, att landtmätaren eller förrättningsmännen finna af vederbörande

sakegare meddelade bestämmelser eller träffadt aftal vara stridande mot lagens

föreskrifter. I sådant fall torde ofta nödig rättelse kunna genom påminnelser

under hand åstadkommas, dervid naturligtvis, för den händelse egostyckning

sker på grund af redan träffadt aftal, detta aftal måste ändras eller kompletteras,

på sätt nyss är antydt. Om emellertid sakegarne ej fästa afseende vid sådana

påminnelser, uppstår fråga huru förrättningsmännen i sådant fall böra förfara.

Någon befogenhet'' att rätta eller komplettera sakegarnes beslut kan uppenbarligen

icke medgifvas dem. Landtmäteristyrelsen har ansett det tillräckligt,

om landtmätaren, genom att i protokollet anföra sin mening, fäste egodelningsrättens

ordförandes uppmärksamhet på förhållandet. Styrelsens mening synes

vara, att, sedan eu dylik protest blifvit till protokollet afgifven, landtmätaren

skulle hafva att verkställa styckningen enligt de sålunda af honom sjelf för

olagliga ansedda bestämmelserna. Ett sådant förfaringssätt lärer dock icke

kunna tillåtas, utan böra förrättningsmännen jemväl i detta fall allenast meddela

sakegarne beslut om att styckningen icke kan på det af dem föreskrifna

sätt verkställas; och har stadgande härom i paragrafen influtit. Om klander

öfver sådant beslut gäller naturligtvis hvad om klander emot förrättningen i

allmänhet är stadgadt.

10 §.

I ändamål att för framtiden åstadkomma nödig säkerhet om hvad som

tillhör en hvar af de genom egostyckning uppkomna hemmansdelarne har i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

03

10 § intagits föreskrift att den skedda delningen skall å karta utmärkas och

beskrifning deröfver upprättas samt skilnadslinierna å marken utstakas.

Ehuru det i allmänhet för bevarande af allmän och enskild rätt torde

vara nödvändigt att karta och beskrifning upprättas öfver hela det hemman,

som undergår egostyckning, synes dock, på sätt landtmäteristyrelsen anfört,

sådan karta icke ovilkorligen erfordras, i det fall att duglig karta med beskrifning

redan finnes och styckningen sker så, att allenast någon jemförelsevis

liten del af hemmanet eller något särskildt för sig beläget skifte afskiljes från

hemmanets öfriga egor. För detta fall har alltså medgifvits att karta och

beskrifning må upprättas allenast öfver den del, som sålunda afskiljes från

hemmanet, så vida sådant finnes lämpligen kunna ske. T likhet med hvad

som i skiftestadgan är föreskrifvet beträffande beslut i vissa tekniska frågor,

torde frågan härom böra afgöras af landtmätaren, med rätt för sakegare att,

derest han är missnöjd med landtmätarens beslut, få detsamma understäldt

landtmäteristyrelsens pröfning.

n §.

Den mantalssättning, som vid egostyckning verkställes, består deruti,

att hemmanets mantal fördelas på de särskilda till läge och gränser bestämda

lotterna efter dessa lotters storlek och godhet. Då, på sätt inom högsta

domstolen anförts, det icke kan anses vara en för de myndigheter, som handlägga

skiftesmål, främmande uppgift att verkställa denna fördelning, har i

11 § ’ befogenhet att verkställa mantalssättningen, som enligt de föregående

förslagen tillkom Kong!. Maj:ts befallningshafvande, tillagts landtmätaren eller

förrättningsmännen.

Det tillförlitligaste sättet att utröna det rätta förhållandet emellan de

särskilda lotterna torde i allmänhet vara att företaga en ordentlig gradering

af alla egorna enligt bestämmelserna i skiftesstadgan. Ett ovilkorligt påbud

om sådan gradering skulle dock i många fall föranleda allt för dryga kostnader,

särskildt när egostyckning företages i ändamål att från ett större hemman

skilja allenast en ringa del af dess område. Det torde ej heller för det

afsedda ändamålet eller bestämmande af mantalen å de särskilda lotterna vara

nödvändigt, äfven om hänsyn tages dertill, att mantalssättningen inverkar ej

blott på de, särskilda lotternas skattskyldighet utan äfven, såsom af 12 och

13 §§ framgår, på deras andel i hemmanets rättigheter och förmåner. Har

vid hemmanets utbrytande ur samfällighet eller vid annan landtmäteriförrättning

gradering af egorna skett, bör denna gradering, derest ej allt för lång tid

sedan den verkstäldes förflutit, i regeln kunna utgöra eu tillförlitlig jemförelsegrund

för bedömande af de olika lotternas inbördes förhållande. Äfven då

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

sådan gradering ej egt rum eller verkstäld sådan befinnes ej längre motsvara

de vid egostyckningens företagande bestående förhållandena, torde oftast en

tillräckligt noggrann mantalssättning kunna erhållas genom en af förrättningsmännen

mera fritt företagen uppskattning. Af dessa skäl har gradering åt

egorna icke ovilkorligen påbjudits, utan medgifvits att mantalssättningen må

ske antingen på grund af förut verkstäld gradering eller sådan uppskattning,

som i hvarje fall anses erforderlig. Om till hemmansdel hör särskild lägenhet,

å hvars värde afseende ej fästats vid den å jorden företagna graderingen eller

uppskattningen, bör detta värde vid mantalssättningen tagas i beräkning.

Om mantalen bestämdes med matematisk noggrannhet efter gradering

eller uppskattning, skulle ofta särdeles svårhandterliga bråk uppstå. Då i de

flesta fall genom eu ringa jemkning mera beqväma tal torde kunna erhållas,

utan att sakegarne deraf komma att lida någon, praktiskt sedt, märkbar

rättsförlust, har i denna § upptagits den jemväl i civildepartementets förslag

förekommande bestämmelsen, att mantalen skola uttryckas i så lämpliga bråk

ske kan.

12 §.

Enligt civildepartementets förslag skulle i följd af aftal utstyckad hemmansdel,

så vida ej annorlunda vore bestämdt, ej undfå delaktighet i de stamhemmanets

tillhörigheter och förmåner, hvilka tillkomma detsamma efter mantal.

Härigenom skulle emellertid, på sätt ock inom högsta domstolen anmärkts,

tillskapas mantal utan mantalsrättigheter eller med inskränkta sådana i mångfaldiga

modifikationer, hvilket skulle vara egnadt att bringa oreda i vårt

fastighetsväsen och osäkerhet i eganderätten. I anledning häraf har i 12 §

intagits föreskrift, att hvarje hemmansdel skall efter sitt mantal erhålla del i

dylika rättigheter.

13 §.

I 1 § är, såsom vilkor för att egostyckning å hemman må kunna ske,

stadgadt, att hemmanet antingen icke tillhört samfällighet eller ock fått sina

egor utbrutna ur samfällighet genom sådant skifte, som enligt regeln ej kan

utan egarens samtycke rubbas. Det kan emellertid hända att detta gäller om

blott en del af hvad som tillhör ett hemman. Om i. ex. två hemman stå

till hvarandra i det förhållande, som betecknas med benämningarne bolby och

afgärda by, så har hvart och ett af dessa hemman sina särskilda inegor, medan

de utgöra ett skifteslag i afseende å utegorna. Vidare kan laga skifte

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

eller enskifte hafva öfvergått allenast en del af egorna till ett skifteslag,

under det den öfriga marken är samfäld eller delad allenast på sådant sätt,

att en hvar af delegarne kan påkalla laga skifte. Jemväl å sådana hemman

bör egostyckning kunna ega rum, dervid dock enligt de grundsatser, som

funnit sitt uttryck i 1 och 12 §§, allenast de egor, med hvilka egaren ej är

skyldig att ingå i laga skifte, böra emellan de särskilda hemmansdelarne fördelas

i vissa till läge och gränser bestämda områden, medan hvarje hemmansdel

uti öfriga egor bekommer en ideel andel i förhållande till storleken af

dess lott i förstnämnda egor.

Landtmäteristyrelsen har hemstält om ett tillägg till förevarande §,

af innehåll att från skifteslag, der laga skifte icke egt rum, men som

hade faststälda eller eljest behörigen bestämda rågångar, skulle kunna, om

alla delegarne voro ense, genom egostyckning afskiljas egor, som antingen

läge inom annat skifteslags område eller ock i sammanhang med skifteslagets

öfriga egor, men likväl utan skada för hemmanets häfd och delegarnes hushållning

kunde undvaras; och skulle vid sådan egostyckning de i skifteslaget

qvarstående hemmanens mantal minskas i förhållande till de mantal, som sattes

å de afstyckade delarne. Ett sådant förfaringssätt skulle väsentligen skilja

sig ifrån hvad som i förslaget i öfrigt förstås med egostyckning. Här skulle

ej vara fråga om att dela en särskild fastighet i vissa delar, utan här skulle

af en del af det område, som tillhör en mängd särskilda fastigheter, bildas en

ny sjelfständig fastighet, som således i sjelfva verket komme att utgöra en

sammanslagning af vissa smådelar af de fastigheter, som utgjorde skifteslaget.

Detta skulle icke kunna gå för sig på samma enkla sätt som en vanlig egostyckning.

Först och främst erfordrades, att det nya hemmanet infördes i

jordeboken under nytt namn eller nummer, och säkerligen skulle det blifva

nödigt att vidtaga åtskilliga andra åtgärder för att i kameralt hänseende ordna

förhållandet emellan det nya och de gamla hemmanen. Betänkligast torde

dock vara att, derest de särskilda hemmanen inom skifteslaget vore intecknade,

ytterst invecklade förhållanden skulle uppstå i afseende å de särskilda inteckningshafvarnes

rättigheter i den nya fastigheten, hvilket skulle kunna medföra

svåra förvecklingar och rättsförluster. På grund häraf har jag ansett landtmäteristyrelsens

förslag i denna del icke kunna antagas.

14 §.

Stadgandet i 14 §, som i afseende å egostyckning med hemman likställer

sjelfstiindiga lägenheter, är upptaget från föregående förslag.

Bih. till Riksd. Prot. 1896. 1 Sami. 1 Afd. 24 lläft.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Rongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

15 §.

Med afseende derå att sakegare tillerkänts rätt att öfverklaga egostyckning

hafva bestämmelser påkallats om förrättningens afsilande, meddelande af

besvärshänvisning och utlemnande af handlingar, hvilket skett genom hänvisning

till skiftesstadgans derutinnan gällande stadganden. Då i skiftesstadgan ej finnes

någon föreskrift om skyldighet för landtmätaren att till delegarne utlemna

karta öfver annan landtmäteriförrättning än skifte och rågångsutstakning, men

sådan karta är för delegarne lika behöflig vid egostyckning, har jemväl i afseende

härå bestämmelsen angående skifte förklarats böra tillämpas å egostyckning.

16 §•

Skiftesstadgan innehåller beträffande betalningen af kostnad för annan

landtmäteriförrättning än laga skifte endast att, der sådan förrättning rör flere,

en hvar, som har nytta deraf, skall taga del i kostnaden efter ty som skäligt

pröfvas. Denna bestämmelse har i afseende å egostyckning jemkats till

öfverensstämmelse med hvad som gäller angående skifte.

17 §•

Med afseende å den större omfattning och betydelse, förslaget gifvit åt

styckningsförrättningen, samt för att betrygga beståndet af den dervid verkstälda

delningen, är det, på sätt högsta domstolen erinrat, nödvändigt ej blott

att medgifva sakegame rätt att klandra förrättningen i dess helhet utan äfven

att, derest klander ej förekommer, göra förrättningen, likaledes i dess helhet,

till föremål för pröfning och fastställelse af öfverordnad myndighet. I likhet

med högsta domstolens fleste ledamöter har jag funnit pröfning af egostyckningsförrättning,

vare sig den är föranledd af klander eller ej, lämpligast kunna

anförtros åt egodelningsrätt; dervid jag dock, då denna pröfning, i fall klander

ej anmälts, är af öfvervägande formel natur, ansett att, på sätt jemväl

inom högsta domstolen ifrågasatts, i sådant fall ordföranden i egodelningsrätten

må ega att, der han finner hinder ej möta, meddela fastställelse. Härigenom

skulle i regeln fastställelse kunna erhållas snabbare och med mindre kostnad

än om frågan alltid skulle hänskjutas till egodelningsrätten. Att hvad i 137

och 138 - §§ skiftesstadgan föreskrifves om antecknande i dagbok af de till

egodelningsrättens åtgärd anmälda ärenden och renovation af egodelningsrättens

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

• Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

dombok skall gälla jemväl om de hos ordföranden i egodelningsrätten anmälda

ärenden angående fastställelse af egostyckningar äfvensom de af ordföranden i

sådana ärenden förda protokoll torde utan särskildt stadgande vara uppenbart.

Lag angående ändrad lydelse af 3, 58 och 69 §§ i stadgan om

skiftesverket i riket den 9 november 1866.

'' ''■■■ 3 §.

Enligt grunderna för egostyckning bör sådan förrättning icke kunna åt

någon sakegare genom påkallande af laga skifte ensidigt rubbas. Det i B §

tillagda 6 mom. afser endast att uttala denna regel.

58 och 69 §§.

De förändringar, som föreslagits i dessa §§ äro omedelbara konseqvcnser

af införande i lagstiftningen af egostyckningsinstitutet.

Lag om ändrad lydelse af 6 § i förordningen angående ^lagfart å

fång till fast egendom den 16 juni 1875.

För vinnande åt reda och ordning i de eganderättsförhållanden, som

uppkomma vid egostyckning, lärer det vara erforderligt, att lagfart å sådant

från fastighet afyttradt område, som skall skiljas eller blifvit skildt från fastigheten

genom egostyckning, ej må beviljas förr än lagfartssökanden styrker att

egostyckning blifvit faststäld.

Lag om ändrad lydelse af 58 § i förordningen angående inteckning

i fast egendom den 16 juni 1875.

Denna lagändring är en följd af det i 8 § i lagen om egostyckning

intagna stadgande, som berättigar till bildande af servituter under egostyckningsförrättning.

"

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 37.

Departementschefen hemstälde härefter, att Kongl. Maj:t täcktes för det

ändamål, 87 § regeringsformen om förmälde, infordra högsta domstolens yttrande

öfver ofvan nämnda inom justitiedepartementet upprättade, vid detta protokoll

fogade förslag.

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lemna

bifall.

Ex protocollo:

Carl Boheman.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

69

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om egostyckning.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Den, som under enskild eganderätt innehar hemman, hvilket,

enligt hvad särskildt är stadgadt, får klyfvas och hvilket antingen icke

legat i samfällighet med annan fastighet eller ock blifvit ur samfällighet

utbrutet genom sådant skifte, att hemmanets egor icke må utan egarens

samtycke med annan mark intagas i nytt skifte i annat fall, än som

omförmäles i 3 § 3 mom. skiftesstadgan, vare berättigad att i den ordning

nedan sägs få hemmanet styckadt i två eller flere delar sålunda,

att viss till gränserna bestämd ego vidd utlägges till hvarje del och särskilda

mantal derefter åsättas delarne. Har hemman undergått egostyckning,

som blifvit faststäld, må en hvar af de dervid uppkomna

hemmansdelarne vidare styckas.

Eges hemman af flere gemensamt, må egostyckning ej ske, derest

icke de alla äro om styckningen ense.

2 §•

Har egare af sådant hemman, som i 1 § omförmäles, till annan

upplåtit viss till gränserna bestämd egovidd att egas med omedelbar

skattskyldighet till det allmänna och möter ej uti det rörande upplåtelsen

träffade aftal hinder för egostycknings verkställande i öfverensstämmelse

med hvad nedan stadgas, må ock, på begäran af någon af delegarne,

egostyckning ske.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

3 §•

Egostyckning verkställes af landtmätare; och skola dervid skiftesstadgans

föreskrifter rörande annan landtmäteriförrättning än laga skifte

lända till efterrättelse, såvida icke i denna lag annorlunda stadgas.

4 §•

Vid förrättningen skall landtmätaren biträdas af godejmän, derest

sakegare sådant påyrkar eller landtmätaren finner det nödigt.

Beslutes under förrättningens fortgång, att gode män skola inkallas,

må det ej verka rubbning af åtgärd, som dessförinnan vidtagits.

5 §•

Angående bestämmande af gränserna omkring egor, som skola

styckas, gälle hvad i skiftesstadgan sägs om rågångar, då laga skifte är

i fråga; skolande, derest sammanträde med rågrannarne erfordras, gode

män dervid biträda.

e §.

Egostyckning skall omfatta all till hemmanet börande mark.

7 §■

Ej röå till någon hemmansdel läggas flere än tre skiften, utan så

är att till hemmanet hör större antal skiften, i bvilket fall till hvarje

hemmansdel må läggas lika många skiften, som tillhöra hemmanet.

I öfrigt skall vid egornas fördelning iakttagas, att skiftena, så vidt

egornas beskaffenhet och belägenhet medgifva, erhålla former, som äro

lämpliga för det med egostyckningen afsedda ändamål och blifva för

afhägnad beqväma.

8 §.

Af hemmanets ostyckade område skall utmål för nödiga vägar till

hvarje hemmansdel tagas; och må jemväl till gemensamt begagnande

för öfriga ändamål, som i 10 kap. skiftesstadgan omförmälas, undantagas

behöfligt utrymme.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Erfordras för brukningen af hemmansdel, som vid styckningen

uppkommer, att till förmån för densamma lägges besvär eller last å

annan sådan del, må det ske.

9 §•

Har sådan upplåtelse, som i 2 § omförmäles, icke egt rum, bestämme

egaren, med iakttagande af hvad nu är föreskrifvet, huru styckningen

skall verkställas.

Sker styckningen på grund af sådan upplåtelse, som nyss är sagd,

lände det derom träffade aftal till efterrättelse. Skall, utöfver hvad sagda

aftal innehåller, mark undantagas för gemensamt behof eller besvär och

last läggas å någon hemmansdel, skall derom upprättas skriftlig förening,

som underskrifves af samtlige delegame och bestyrkes af gode männen

eller, der sådana ej vid förrättningen biträda, af landtmätaren. Uppkommer

mellan delegarne tvist om den rätt i hemmanet som enligt

aftalet tillkommer en hvar af dem, hänvises de att vid vederbörlig domstol

utföra sin talan; och hvile emellertid förrättningen.

Kunna, då hemmanet eges af flere gemensamt, desse ej förena sig

om sättet för styckningens verkställande, eller finna landtmätaren eller,

der han af gode män biträdes, förrättningsmännen hvad af sakegare

blifvit bestämdt eller aftaladt vara stridande mot denna lag, meddeles

beslut att styckningen icke kan verkställas.

10 §.

Sedan, i enlighet med hvad nu är sagd!, blifvit bestämdt huru

styckningen skall verkställas, åligger det landtmätaren att å karta till

läge och gränser tydligt utmärka de särskilda lotternas egoområden

jemte de områden, som undantagits. för gemensamt behof, samt deröfver

upprätta fullständig och noggrann beskrifning; utstake ock å marken

samt rörlägge skilnadslinierna, på sätt i skiftesstadgan föreskrifves om

skilnad slinier vid laga skifte.

Finnes duglig karta med beskrifning öfver hemmanet och afses

med egostyckningen att från hemmanet afskilja någon mindre del af dess

egor eller ett särskilt för sig boläget skifte, vare dock tillåtet, att karta

och beskrifning upprättas allenast öfver den del, som sålunda afskiljes,

derest det finnes lämpligen kunna ske. Väckes fråga härom, meddele

landtmätaren, sedan han hört sakegarne äfvensom gode männen, derest

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

sådana vid förrättningen biträda, beslut i frågan. Anmäler sakegare

missnöje mot beslutet, skall landtmätaren ofördröjligen underställa ärendet

landtmäteristyrelsens pröfning; och bör vid dess beslut förblifva.

11 §•

Landtmätaren eller, der han af gode män biträdes, förrättningsmännen

hafva att, med hänsyn till egornas efter vidd och godhet uppskattade

värde, bestämma mantal å de särskilda lotterna; och skall dervid,

i händelse vid förut verkstäld landtmäteriförrättning gradering å

egorna skett, denna gradering lända till efterrättelse, så vidt den finnes

fortfarande användbar, men eljest antingen ny gradering företagas enligt

skiftesstadgans föreskrifter, dock utan att egorna särskiljas i inrösningsocli

afrösningsjord, eller ock sådan uppskattning verkställas, som i hvarje

fall anses erforderlig. Har någon hemmansdel tillagts fiske, vattenfall,

stenbrott, grustägt eller annan dylik lägenhet, skall jemväl värdet af

den lägenhet vid mantalssättningen tagas i beräkning. Mantalen skola

uttryckas i så lämpliga bråk ske kan.

12 §.

Har hemman, som styckas, med annat hemman andel i jord eller

lägenhet, som vid skifte eller egostyckning undantagits för delegarnes

allmänna behof, tillkommer hvarje vid styckningen uppkommande hemmanslott

del deri efter det mantal, som vid styckningen åsättes densamma.

Samma lag vare om de särskilda rättigheter och förmåner, som tillhöra

hemmanet, såsom del i häradsallmänning, afgäld af afsöndrad lägenhet,

augmentsränta samt ersättning för rustning och rotering.

13 §.

Hörer till hemman, förutom egor, som icke legat i samfällighet

med annat hemmans mark eller som blifvit ur samfällighet utbrutna genom

sådant skifte, som i 1 § omförmäles, jemväl andel med annat hemman

i jord eller lägenhet, som icke undergått dylikt skifte, må äfven å

sådant hemmen egostyckning ske. Dervid skall hvad ofvan stadgats

angående egornas fördelning tillämpas allenast å förstnämnda egor; och

gälle beträffande hvad i öfrigt tillhör hemmanet detsamma, som i 12 §

sägs om hemmans andel i viss jord eller lägenhet.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

73

§ 41.

Hvad i denna lag är stadgadt om hemman galle ock om hvarje

under särskildt nummer i jordeboken upptagen lägenhet, som icke tillkommit

genom afsöndring. Vid styckning af sådan lägenhet skola förrättningsmännen,

i stället för att sätta hvarje lott i mantal, bestämma

det inbördes förhållande, efter hvilket lotterna skola deltaga i utgörandet

af lägenhetens allmänna utskylder och besvär.

15 §.

Hvad i skiftesstadgan sägs om skiftes afslutande, hänvisning till

besvär samt utgifvande af handlingar och karta gälle ock i fråga om

egostyckning.

16 §.

I kostnaden för egostyckning skola, derest hemman eller lägenhet

styckats mellan flere personer, delegarne hvar efter sin lott deltaga.

17 §•

Hvad i skiftesstadgan föreskrifves om rättegång i skiftesmål gälle

i tillämpliga delar äfven i fråga om egostyckningsmål; dock att, derest

klander emot egostyckning ej anmälts, landtmätaren skall ofördröjligen

för pröfning och fastställelse insända karta och handlingar till egodelningsrättens

ordförande, som har att, om förrättningen finnes vara

lagligen beskaffad, fastställa densamma och derom teckna bevis å kartan

men eljest hänskjuta frågan till egodelningsrätten.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1897.

Bih. till Riksd. Prof. 1896. 1 Sami. 1 Afd. 24 Häft.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 37.

Förslag

till

»j l . » ; ? l I ‘ i >''! j .t» .. j • i ‘ ■

Lag

angående ändrad lydelse af 3, 58 och 69 §§ i stadgan om skiftesvérlcet

i riket den 9 november 1866.

Härigenom förordnas, att 3, 58 och 69 §§ i stadgan om skiftesverket

i riket den 9 november 1866 skola erhålla följande ändrade lydelse:

3 §■

1 mom. Har jord, som hörer till by eller till hemman, deri två

eller flera ega del, genom teg- eller storskifte i flera skiften blifvit lagd;

vill den, som i sådant skifteslag eger ett eller flera hemman eller eu

eller flera hemmansdelar, laga skifte erhålla, hafve ock der vitsord till,

utan att å teg- eller storskifte meddelad fastställelse eller eljest ingången

och stadsfästad förening må sådant hindra eller derför i vägen ligga.

2 mom. Ej må redan verkstäld enskiftesdelning, som vunnit laga

kraft, eller skifte, hvilket enligt Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse den

20 februari 1821 blifvit såsom enskifte ansedt och faststäldt, eller laga

skifte, hvarå fastställelse meddelats, genom nytt skifte rubbas, utan så

är, att alla, hvilkas rätt är af frågan beroende, derom åsämjas.

3 mom. Hafva genom verkstäld sjösänkning eller annat större

vattenafledningsföretag tillförene sänka egor undergått sådan förändring,

att de kunna häfdas såsom åker, och möter för deras ändamålsenliga

brukande hinder deraf, att vid förut verkstäldt så beskaffadt skifte, som

i 2 mom. omförmäles, egorna erhållit en för deras häfdande såsom åker

olämplig indelning eller delvis lemnats oskiftade, då må, der tjenlig

skiftesläggning ej kan genom egoutbvte beredas, nytt skifte, utan hinder

af bestämmelserna i nämnda inom., kunna verkställas å dessa egor

jemte den mark, som med dem ligger i det sammanhang, att dess intagande

i den nya delningen är för beredande af lämpligt och redigt

skifte oundgängligen nödigt. Bestrider någon delegare nytt skifte eller

uppstår tvist angående omfånget af den mark, som bör i det nya skiftet

ingå, behandlas ärendet efter stadgandet i 89 §.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kongl. MajUs Nåd. Proposition N:o 37.

4 mom. Mark, som vid skifte blifvit undantagen för delegarnes

allmänna behof, må, utan hinder af bestämmelserna i 2 mom., skiftas,

der någon delegare det begär och det finnes kunna ske utan de öfriges

förfång.

5 mom. Har i Gotlands län, före den i följd af Kongl. Maj:ts

nådiga beslut den 20 december 1850 derstädes verkstälda indelning i

skifteslag, laga skifte skett och omfattat allenast en del af egor, som

enligt indelningen utgöra ett skifteslag, ege det skifte ej annan verkan

än storskifte lagligen tillkommer.

6 mom. Har hemman eller lägenhet undergått egostyckning, som

blifvit faststäld, må den egostyckning ej genom skifte rubbas, utan att

alla, hvilkas rätt är af frågan beroende, derom åsämjas; dock att hvad

sålunda stadgats ej utgör hinder för, att hemmanet eller lägenheten

vid förut verkstäldt skifte tilldelade egor, enligt föreskiften i 3 mom.,

uti der omförmälda fall med annan mark intagas i nytt skifte.

58 §.

Kan genom egoutbyte i andra fall, än nu nämnda äro, beqvämlighet

för odling eller häfd eller annan dylik fördel vinnas, och förena

sig jordegare om sådant utbyte, då må det, utan hinder af skifte eller

egostyckning, som förut faststälts, ske, på sätt i 56 § sägs.

Begäres egoutbytet af anledning 3 § 3 mom. omförmäler, då må

det, utan hinder af skifte eller egostyckning, som förut faststälts, kunna

jemväl utan alla jordegares samtycke ega rum. Sedan i detta fall

skiftesmannen och gode männen afgifvit utlåtande om utbytets företagande,

skall, der ej samtlige tillstädesvarande jordegare deråt nöjas,

frågan om utbytets verkställande, innan vidare åtgärd vidtages, underställas

egodelningsrättens pröfning.

69 §.

Delningsgrund eller måttstock för egors skiftande å landet, så väl

särskilda hemman emellan, som emellan delegare i ett och samma hemman,

vare den, som i lag eller särskilda författningar för vissa landsorter

stadgad är eller framdeles stadgas kan. Äro egorna förut delade genom

storskifte, som efter förra författningar laga kraft vunnit, eller genom

sådant skifte, som i 3 § 2 mom. sägs, eller genom faststäld egostyckning,

kåfve hvarje delegare rätt att vid skifte, som sedermera eger rum,

tillgodonjuta hvad efter uppskattning svarar mot de egor, han enligt

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

den förut verkstälda delningen innehaft; och bör landtmätaren, vid

föredragning af frågan om delningsgrunden, underrätta delegarne ej

blott om de särskilda grunder, hvilka kunna i detta afseende rätteligen

antagas, utan ock om de uppskattade egobelopp, hvilka, enligt hvardera

af dessa grunder, komme att hvarje delegare ungefärligen tillfalla.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1897.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 6 § i förordningen angående lagfart å fång

till fast egendom den 16 juni 1875.

Härigenom förordnas, att 6 § i förordningen angående lagfart å

fång till fast egendom den 16 juni 1875 skall erhålla följande ändrade

lydelse:

År lagfart sökt på grund af testamente, dom eller annan handling,

som ej vunnit laga kraft, må ansökningen icke bifallas förr än det visas,

att handlingen blifvit ståndande.

Har''egare af hemman eller lägenhet till annan upplåtit viss till

gränserna bestämd egovidd att egas med omedelbar skattskyldighet till

det allmänna, må lagfart å sådan upplåtelse ej beviljas förr än egostyckning

å hemmanet eller lägenheten blifvit faststäld.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1897.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

77

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 58 § i förordningen angående inteckning

i fast egendom den 16 juni 1875.

Härigenom förordnas, att 58 § i förordningen angående inteckning

i fast egendom den 16 juni 1875 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Hvad här ofvan om servitut är sagdt afser icke servitut, som uppkommer

vid laga skifte eller egostyckning.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1897.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet i Kongl. Maj:ts

högsta domstol tisdagen den 3 december 1895.

Första rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Ahlgren,

Åbergsson,

Herslow,

Skarin,

Norberg,

Hammarskjöld,

Carlson.

Sedan, jemlikt högsta domstolens beslut den 2 april innevarande

år, handlingarne rörande de till högsta domstolen för afgifvande af

utlåtande öfverlemnade förslag till

l:o) Lag om egostyckning;

2:o) Lag angående ändrad lydelse af 3, 58 och 69 §§ i stadgan

om skiftesverket i riket den 9 november 1866;

3:o) Lag om ‘ändrad lydelse af 6 § i förordningen angående lagfart

å fång till fast egendom den 16 juni 1875;

4:o) Lag om ändrad lydelse af 58 § i förordningen angående inteckning

i fast egendom den 16 juni 1875,

emellan högsta domstolens ofvanbemälda ledamöter cirkulerat,

så företogs nu detta ärende till slutlig behandling; varande ett exemplar

af förslagen bilagdt detta protokoll.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

79

l:o.

Förslaget till lag om egostyckning.

Justitierådet Skärm, som ansåg sig böra i ett sammanhang meddela

yttrande angående detta förslag, anförde:

»Enligt kongl. förordningen den 6 augusti 1881 angående hemmansklyfning

och jordafsöndring, är medgifvet att från hemman eller lägenhet

afsöndra visst, på förhand bestämdt egoområde och detsamma under

full eganderätt åt annan öfverlåta. Det sålunda afsöndrade jordområdet

bildar i viss mån en sjelfständig lägenhet, som kan särskildt lagfaras

och intecknas, men som dock i så måtto sammanhänger med stamhemmanet,

hvarifrån afsöndringen skett, att den en gång för alla afsöndringen

åsätta årliga afgäld, hvilken alltid måste utgöra minst den

på afsöndringen belöpande andel af stamhemmanets räntor och öfriga

allmänna utskylder, men som kan utgöra mera och således innefatta

jemväl en del af köpeskillingen, i regeln skall betalas icke till det allmänna

utan till stamhemmanets egare. Detta sätt att stycka jorden,

eller jordafsöndring, dervid det afsöndrade området kan göras huru

litet som helst, egnar sig särskildt såsom en utväg för mindre bemedlade

att på för dem lämpliga vilkor bilda egna jordbruk; och denna

utväg är också i ej ringa mån i sådant syfte begagnad.

Att jordafsöndringen ej vunnit ändå vidsträcktare användning

torde bero hufvudsakligen på orsaker, som svårligen kunna i lagstiftningsväg

undanrödjas, men äfven i någon mån på vissa olägenheter,

som vidlåda sjelfva jordafsöndringsinstitutet.

Till dessa olägenheter torde vara att räkna förnämligast:

dels att den årliga afgälden af afsöndringen skall erläggas till

stamhemmanets egare, hvarigenom denne i första hand står i ansvar

för hemmanets jemväl å afsöndringen belöpande räntor och öfrigq allmänna

utskylder, under det att afsöndringens innehafvare kommer i ett

visst beroende af stamhemmanets egare;

och dels att genom den eu gång för alla bestämda årliga afgälden

från afsöndringen denna blifver i viss män oberörd, af framtida förändringar

i skatteväsendet, hvaraf följer att, om räntorna eller de öfriga

allmänna utskylderna höjas, hemmansegaren kan få vidkännas hvad

af förhöjningen på afsöndringen belöper, hvaremot, i händelse, såsom

i senare tider skett, de på jorden hvilande bördor lindras, lindringen

ej kommer afsöndringen till godo, utan denna blifver proportionsvis

hårdare beskattad än stamhemmanet.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Om dessa olägenheter undanrödjas, så att afsöndringen blifver i

beskattningshänseende fullständigt skiljd från stamhemmanet, och de

vid afsöndringen från hemmanet efter mantal utgående räntor och öfriga

allmänna utskylder i lämplig proportion fördelas emellan stamhemmanet

och afsöndringen, och sedermera direkt från bådadera uttagas,

hvarigenom eventuella förändringar i skatteväsendet lika drabba

eller komma till godo hemmanet och afsöndringen, torde dessa olägenheter

varda undanröjda; och synes mig från den civila lagstiftningens

sida föga mera kunna göras för befrämjande af det mål, som angifves

vara med ifrågavarande lagstiftning åsyftadt, eller beredande af tillfälle

åt obemedlade och mindre bemedlade att på lämpliga vilkor bilda

egna jordbruk.

Föreliggande förslag söker uppnå detta mål genom införande af

ett till namnet nytt rättsinstitut, benämndt egostyckning, dermed förslaget

förstår ett hemmans eller en sjelfständig lägenhets delning i två

eller flera, till området förut bestämda delar, för hvilka bestämmes antingen

viss proportionerlig andel af hemmanets skattetal, eller, der delningen

afser lägenhet, det inbördes förhållande efter hvilket hvar del

skall deltaga i utgörandet af lägenhetens allmänna utskylder och besvär.

Detta rättsinstitut är emellertid till saken ej någon nyhet för vår

lagstiftning och ännu mindre för vår lagskipning. I 13 § af kongl.

förordningen den 6 augusti 1881 angående hemmansklyfning ochjordafsöndring

stadgas, att en afsöndring, d. v. s. ett på förhand bestämdt

jordområde, som omfattar större andel af stamhemmanets egovidd än

tillåtet är, må blifva gällande under vilkor, att å afsöndringen sättas

mantal och ränta i förhållande till stamhemmanets egovidd och att

motsvarande minskning sker i stamhemmanets mantal och ränta; hvarjemte

föreskrifter meddelas huru i ty fall bör förfaras.

* Det händer vidare ej sällan, att en hemmansegare säljer vissa,

till området noga bestämda delar af sitt hemman samt derjemte godtyckligt

bestämmer det skattetal, hvartill de försålda delarna böra beräknas.

Vid tvist om hvad försäljningen verkligen omfattat — de till

området bestämda delarna eller skattetalet — torde i de aldra flesta

fall, der ordalagen i försäljningsafhandlingen ej uttryckligen inneburit

att försäljningen afsett skattetalet, tvisten fått den utgång, att försäljningen

ansetts giltig beträffande de till området bestämda delarne; och

lärer i sådana fall hinder ej hafva mött eller böra möta för att, der

de försålda delarne ej kunde såsom afsöndring innehafvas, få, jemlikt

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 37.

nyss åberopade lagstadgande, utan afseende å det vid försäljningen

godtyckligt åsätta skattetal, hemmanets skattetal fördeladt emellan de

försålda områdena och hvad som af hemmanet återstått; derigenom ju

en egostyckning i den bemärkelse förslaget tillägger detta ord uppkommit.

Något egentligt hinder för en hemmansegare att, medan han ännu

har sitt hemman ostycbadt, uppdela detsamma i vissa områden och

sedan i den ordning, som angifves i 13 § i kongl. förordningen den

6 augusti 1861, få proportionerligt skattetal åsatt hvart område, som

ej må såsom afsöndring behållas, torde näppeligen i lag förefinnas.

Delning vid arfskifte af hemman i vissa bestämda områden och icke

efter skattetal har ej ansetts otillåten eller ogild. (Se Kongl. Maj:ts

dom den 2 april 1884. Holm, Nytt Juridiskt Arkiv 1884 sid. 182).

Möjligheteu af egostyckning förefinnes således redan; och något

egentligt behof af lagstiftningens ingripande i dessa afseenden torde

knappast hafva gjort sig känbart.

Det föreliggande förslaget innehåller emellertid stadganden, hvarigenom

egostyckningsförfarandet uttryckligen godkäunes och sättet för

egostyckningens verkställande utförligen angifves; och synas förslagets

bestämmelser härutinnan i alla hufvudsakliga delar vara riktiga och

ändamålsenliga.

Vore derföre ändamålet med ifrågavarande lagstiftning endast att

lagstadga om egostyckning såsom ett särskildt rättsinstitut för delning

af jord, synes mig något väsentligt ej vara att mot förslaget invända.

De anmärkningar, som i detta afseende kunna mot förslaget göras,

framgå af de yttranden i högsta domstolen, hvilka härefter följa; och

jag anser derför öfverflödigt att vid denna del af saken vidare uppehålla

mig; men ändamålet med lagförslaget angifves ju vara att, såvidt

på lagstiftningen kan bero, bereda tillfälle för obemedlade och mindre

bemedlade att på lämpliga vilkor bilda egna jordbruk; och detta ändamål

synes mig förslaget vara endast i ringa mån egnadt att befrämja.

När delning af jord skall ega rum i syfte att derigenom bereda

obemedlade eller mindre bemedlade tillfälle att bilda egna jordbruk,

torde delningen i regeln komma att afse endast jordområden af jemförelsevis

ringa omfång eller åtminstone ringa värde. I allmänhet lärer

väl sådan delning tillgå sålunda, att från en större fastighet afskiljes

ett i förhållande dertill mindre betydande område.

Det är derföre väl att bemärka, att egostyckning, för såvidt den

skall komma till användning i sådant syfte, måste kunna ske på ett

enkelt och föga kostsamt sätt. Försäljning af ett så obetydligt jordig.

till Riksä. Prof. 1896. 1 Sami. 1 Åfd. 24 Raft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

område, som här i allmänhet kommer i fråga, blifver i regeln för jordegaren

af så ringa ekonomisk betydelse, att, derest sådan försäljning

under form af egostyckning göres förknippad med afsevärda kostnader

eller besvärliga och omständliga formaliteter, sådan försäljning endast

undantagsvis kan antagas komma att ega rum.

Förslaget innehåller emellertid åtskilliga stadganden, genom hvilka,

enligt mitt omdöme, utan nödtvång, dels en väsentlig del af Sveriges

jord uteslutes från egostyckningsförfarandet, dels ock, beträffande den

öfriga jorden, egostyckningsförfarandet förenas med så stora kostnader,

besvärligheter och olägenheter, att detsamma skäligen kan antagas

endast sällan komma till användning i sådana fall, då derigenom egna

jordbruk åt obemedlade skulle beredas; och vid sådant förhållande

skulle ju ändamålet med lagstiftningsåtgärden väsentligen förfelas.

Till stadganden af ofvan omförmälda slag synes mig vara att

hänföra i första rummet det stadgande i 1 §, hvarigenom från egostyckning

undantagas alla hemman, som ligga i samfällighet med andra

och icke blifvit ur samfälligheten utbrutna genom skifte, som ej må

utan vederbörande egares samtycke rubbas.

Nu finnas emellertid öfver allt i riket, särdeles i vissa provinser,

ej obetydliga områden af sådan beskaffenhet. Från hemman, hörande

till oskiftade skifteslag, kunna för närvarande c^elar försäljas vare sig

till visst skattetal eller till visst bestämdt område. I förra fallet kan

det försålda skattetalet utbrytas genom sådan provisionel hemmansklyfning,

som omförmäles i 94 § skiftesstadgan. I senare fallet kan den

försålda, till området bestämda delen skiljas från stamhemmanet genom

afsöndring, eller, om den försålda delen är större än att afsöndring är

tillåten, genom mantalssättning enligt 13 § i kongl. förordningen den

6 augusti 1881 och mantalets afräkning å stamhemmanets mantal. Således

kan redan nu delning af hemman hörande till oskiftadt skifteslag

ske genom sådant förfarande, som förslaget benämner egostyckning.

Den, som köper jord från sådant hemman vare sig visst skattetal eller

visst område, vet ju på förhand, att han är utsatt för risken att få sitt

egoområde genom skifte flyttadt; men denna risk lärer ej hindra, att

dylik jord ofta finner villiga köpare.

Under det försäljning från sådana hemman af visst skattetal och

af visst område till afsöndring fortfarande blefve tillåten, skulle enligt

förslaget från dessa hemman ej vidare visst område till mantalssättning

eller egostyckning kunna säljas. En inom ett oskiftadt skifteslag

verkstäld provisionel egostyckning, som ju ej borde fastställas, lärer

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

dock ej vid blifvande laga skifte vålla större olägenhet eller svårighet

än en provisionel hemmansklyfning eller en afsöndring.

Förslagets stadgande härutinnan synes mig derföre ej vara grundadt

på giltigt skäl och snarare egnadt att minska än öka tillfällena

för obemedlade att bilda egna jordbruk och således rakt strida mot

lagens syfte.

Det är derjemte att bemärka, att frågan, huruvida ett hemman

ensamt eller gemensamt med andra utgör ett skifteslag eller huruvida

ett förut verkstäldt storskifte är af beskaffenhet att böra orubbadt förblifva

eller med andra ord huruvida ett hemman är utsatt för möjligheten

att utan vederbörande egares samtycke indragas i laga skifte,

ofta kan blifva föremål för tvist; hvilken ju tydligen ej kan, såsom

berörande andras rätt, afgöras i egostyckningsärendet, utan jemlikt

124 § i skiftestadgan tillhör egodelningsrätt att i sammanhang med

laga skifte upptaga och afgöra. Förslaget innehåller ej anvisning huru

förfaras skall, då i ett egostyckningsärende omförmälda fråga befinnes

tvistig, och således ovisst är huruvida egostyckning enligt förslaget är

tillåten eller ej.

Det torde vidare icke vara nödigt, att, såsom 1 § i förslaget

innehåller, under alla förhållanden mantal åsättes de styckade lotterna.

Såsom förut anmärkts, lärer egostyckning, derigenom jordbruk beredes

åt mindre bemedlade, hufvudsakligen eller åtminstone ganska ofta

komma att bestå deri att från en större fastighet afskiljes ett jemförelsevis

litet område. Detta område, möjligen afsedt att omfatta endast

boningsplats och en trädgårdstäppa, kan i förhållande till stamhemmanet,

som kan utgöra hundratals eller tusentals tunland, vara så litet, att det

blifver synnerligen både besvärligt och olämpligt att åsätta det afskiljda

området särskildt mantal. Mantalet har redan nu såsom grund för

beskattning ganska ringa betydelse; och denna torde framdeles alltmer

försvinna. En sjelfständig ställning kan ju utan mantalssättning beredas

det afskilda området derigenom, att, enligt det förfaringssätt, som angifves

i 4 § af kongl. förordningen den 6 augusti 1881 eller i 14» §

af föreliggande förslag, af stamhemmanets allmänna, efter mantal ännu

utgående utskylder och besvär en propotionerlig del att till det allmänna

utgöras blifver det afskilda området åsatt, och stamhemmanet

njuter motsvarande minskning i sina onera.

I regeln torde det kunna lemnas åt stamhemmanets egare att

bestämma, huruvida mantal skall åsättas det afskilda området eller ej;

dock torde rätt böra vederbörande myndighet förbehållas att, der egostyckningen

utan åsättande af mantal skulle befinnas leda till miss
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Körtel. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

förhållanden eller oegentlighet^ i skatteförhållandena, förordna om

mantalssättning såsom vilkor för egostyckningens fastställande.

Stadgandena: i 5 § att hvad i skiftesstadgan sägs om rågångar,

då laga skifte är i fråga, skall gälla för bestämmande af gränserna

omkring egor, som skola styckas; i 6 § att egostyckning skall omfatta

all till hemmanet hörande mark; i 8 § att utmål för nödiga vägar till

hvarje hemmansdel d. v. s. till hvarje afstyckadt område skall tagas;

i 10 § att landtmätaren i regeln skall upprätta karta med fullständig

och noggrann beskrifning öfver de särskilda lotternas egoområden jemte

de områden, som undantagits för gemensamt behof; samt i 12 och

§§, att hvarje vid egostyckningen uppkommen hemmanslott skall

efter åsatt mantal erhålla del i område, som vid skifte undantagits för

delegarnes •allmänna behof, och i annan samfällighet, deri stamhemmanet

egen del, äfvensom i de särskilda rättigheter och förmåner, som

tillhöra hemmanet, såsom del i häradsallmänning, afgäld af afsöndrad

lägenhet samt ersättning för rustning och rotering; alla dessa stadganden

synas mig dels medföra så afsevärda kostnader och besvär och

dels, i rak strid mot grundtanken för egostyckningen, pålägga jordegaren

sådant tvång i dispositionsrätten öfver hans fastighet, att äfven

på största delen åt den skiftade jorden egostyckning, såsom form för

jordupplåtelse, svårligen lärer kunna förmodas komma till användning

i sådana fall,. då derigenom eget jordbruk skulle beredas obemedlade.

Hänvisningen i 5 § till skiftesstadgan i fråga om gränsernas

bestämmande innebär, att i alla de ej sällsynta fall, då rågång omkring

hela den fastighet, som skall undergå egostyckning, ej är faststäld

eller behörigen bestämd, eller då tvetydighet förekommer om

faststäld eller behörigen bestämd rågångs rätta sträckning, rågångsutstakning

skall ega rum i den ordning skiftesstadgau bestämmer.

Denna föreskrift likasom föreskrifterna i 6 och 10 §§ att egostyckning

skall omfatta alla till hemmanet hörande eg or samt att karta med beskrifning

i regeln skall upprättas öfver samma egor, hvilka föreskrifter

nog synas nödiga och ändamålsenliga, om fråga vore endast att införa

egostyckning såsom ett särskildt rättsinstitut för jords delning, blifva

dock genom de kostnader och besvär, som derigenom föranledas, alltför

betungande i de fall, då ett mindre område skulle afskiljas från eu

större fastighet, d. v. s. just i de fall då genom egostyckningen eget

jordbruk skulle beredas obemedlade. En jordegare, som gerna skulle

vilja afskilja från sin fastighet ett mindre ''område till torp eller backstuga,

om sådant kunde ske under enkla och billiga former, torde i

de flesta fall alldeles derifrån afskräckas och afhållas, om för sådant

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

ändamål fordras, att han skall låta verkställa rågångsutstakning omkring

alla sina egor samt öfver dem upprätta karta och beskrifning,

derför kostnaden i många fall torde öfverstiga den inkomst, hemmansegaren

kan genom torpets eller backstuguplanens försäljning bereda sig.

Den, som tillhandlar sig ett område, afsedt att genom egostyckning

afskiljas från hemman utan faststäld och ostridig rågång, löper ju ej

större risk än den, som inom ett sådant hemman köper ett område,

afsedt att genom afsöndring skiljas; och lika litet som rågångsutstakning

omkring stamhemmanet är föreskrifven vid afsöndring utan

att deraf veterligen olägenhet uppkommit, lika litet lär för afskiljande

genom egostyckning af ett mindre område, rågångsutstakning omkring

stamhemmanet vara af nöden. Den olägenhet, som kan uppstå af en

eventuel rubbning af rågången omkring ett hemman, hvarifrån genom

egostyckning ett mindre område afskilts, torde i verkligheten blifva af

ringa betydelse. Gränsar det afskilda området till hemmanets egogräns,

kan visserligen någon del af området detsamma frångå; men deraf

uppstår ej annan olägenhet än den, som alltid åtföljer försäljning af

jord utan lagligen faststälda gränser; och köparen, som i regeln alltid

har rätt att fordra hemul af sin fångesman, har ju tillfälle att genom

bestämmelse vid köpeaftalet tillförsäkra sig godtgörelse för den skada

honom kan genom en sådan eventualitet tillskyndas. Beröres ej det

genom egostyckning afskilda området af en rubbning i rågången, lärer

en sådan rubbning endast kunna föranleda en möjlig jemkning i skattetalet

eller i den bestämda fördelningen af utskylderna emellan stamhemmanet

och den afskilda delen.

Upprättande af karta med beskrifning öfver hela fastigheten kan

visserligen någon gång blifva nödvändig men väl endast i det fall, då

duglig sådan karta med beskrifning förut ej finnes. 1 13 § 3 mom.

i kongl. förordningen den 6 augusti 1881 föreskrifves vid sådan egostyckning,

som der omförmäles, upprättande af nödiga karte- och

graderingshandlingar endast för det fall, att »de icke redan finnas».

Förslaget föreskrifver deremot sådan åtgärd i regeln äfven för det

fall, att sådana handlingar förut finnas. Visserligen tillåter förslaget,

när sådana handlingar finnas och fråga är om afskiljande från hemmanet

af någon mindre del af dess område eller ett särskildt för sig

beläget skifte, att i egostyckningsärendet upprättas katta med beskrifning

allenast öfver sagde område eller skifte; men afgörandet är

öfverlemnadt till landtmätaren i första och åt landtmäteristyrelsen i

sista hand. Den hemmansegare, som begär egostyckning för afskiljande

af ett mindre område, är således, äfven i det fall att dugliga karte
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

handlingar redan finnas, alltid utsatt för risken att få mot sitt bestridande

bekosta den dyrbara åtgärden af karta med beskrifnings upprättande

öfver hela sin fastighet. Han borde åtminstone ovilkorligen

vara berättigad att, om en sådan åtgärd mot hans bestridande föreskrifves,

afstå från egostyckningen. Eljest torde ensamt äfventyret

att få vidkännas den kostnad, upprättandet af karta med »fullständig

och noggrann» beskrifning af hemmanets hela område medför, vara

tillräckligt att i de flesta fall afskrämma från egostyckning, derigenom

jordbruk åt obemedlade kunde beredas.

Vid afsöndringar låter det ju sig godt göra att utan en så vidlyftig

apparat, som upprättande af kartebandlingar öfver stamhemmanet,

bestämma lämplig afgäld från afsöndringen; och säkerligen lärer det i

''de flesta fall lyckas att äfven vid sådan egostyckning, som afser afskiljande

af ett mindre område, med all den noggrannhet som för

ändamålet fordras, fördela skattetalet eller utskylderna, utan att derför

erfordras karta och beskrifning öfver mera än det afskilda området.

Stadgandena i 12 och 13 §§ att vid egostyckning hvarje hemmanslott

och således äfven hvarje afskildt mindre område skall erhålla del

efter mantalet i samfällighet, deri hemmanet har andel, samt i de

särskilda rättigheter och förmåner, som tillhöra hemmanet, synas mig

äfven komma att i hög grad minska benägenheten för egostyckning,

derigenom jordbruk åt obemedlade skulle beredas.

Om, såsom förut framhållits, föreskriften om mantalssättning vid

egostyckning ej göres ovilkorlig, komme visserligen förenämnda stadganden

i 12 och 13 §§ att förlora tillämpning för alla genom egostyckning

afskilda områden, derå mantal ej sattes; men om det föreslagna

stadgandet, att hvarje styckadt område, hur litet som helst,

skulle åsättas mantal, kommer att godkännas, skulle också hvarje sådan

liten lott, oberoende af hvad derom vid upplåtelsen aftalats, blifva

delaktig i hemmanets rättigheter. Detta synes mig alldeles strida

mot sjelfva grundtanken för egostyckning, som väl är att jordegaren

lår sjelf afgöra hvad af sin fastighet han vill afyttra och hvad han

vill behålla, samt att köparen förvärfvar just den öfverenskomna delen

af fastigheten och intet deröfver. Det lärer blifva allt annat än behagligt

och tilltalande för en jordegare att, om han säljer ett litet

område till torp eller backstuga, ovilkorligen nödgas upptaga torparen

eller backstugusittaren till meddelegare i alla samfälligheter, deri hemmanet

har andel, samt i alla detsamma tillkommande särskilda rättigheter

och förmåner, t. ex. qvarnar, kalkstensbrott, afgälder från afsöndrade

lägenheter, augmentsräntor, ersättning för rustning och rote
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

ring m. m. Jag föreställer mig, att i de allra flesta fall jordegaren,

när fråga är endast om egostyckning, derigenom jordbruk åt obemedlade

skulle beredas, kommer att hellre afstå från all upplåtelse än

underkasta sig sådana olägenheter.

Förslaget innehåller en egostyckningslag, som ur synpunkten att

stadga egostyckning såsom ett särskildt rättsinstitut för jords delning

är egnad att bringa bättre ordning och reda i dithörande förhållanden

och derutinnan otvifvelaktigt kommer att lända till gagn och nytta;

men en sådan lag åsyftades väl ej med Riksdagens skrifvelse den 14

maj 1891, som föranledt ifrågavarande lagstiftningsarbete, och eu sådan

lag torde ej heller synnerligen vara af behofvet påkallad. Riksdagens

syftemål var ju, att genom statsmakternas försorg tillfälle skulle beredas

obemedlade och mindre bemedlade att på lämpliga vilkor bilda egna

jordbruk. Eu lag, som befrämjade detta syftemål och som beredde

den största möjliga lätthet för den kroppsarbetande delen af folket att

på egen jord bilda egna hem, torde både vara af behofvet i hög grad

påkallad och såsom bidragande att qvarhålla och fästa Sveriges arbetare

vid Sveriges jord, blifva en välgerning för landet och särskildt

för dess kroppsarbetande befolkning.

En författning i detta syfte synes mig först och främst böra omfatta

äfven sådan jord, som kan utan alla delegarues samtycke indragas

i laga skifte. Den torde böra rörande afskiljande från stamhemmanet

af mindre områden, egnade att bereda jordbruk åt mindre

bemedlade, meddela helt andra föreskrifter än som tarfvades, om fråga

vore att införa egostyckning allenast såsom ett sätt att dela jorden.

Den synes ej böra ovilkorligen föreskrifva mantalssättning å afskildt

område eller fordra rågångsutstakning omkring stamhemmanet, åtminstone

ej till större del än som omedelbart berör det afskeda området.

Den synes vidare i regeln ej böra fordra upprättande af karta med

beskrifning öfver mera än det afskilda området och torde slutligen ej

böra tillägga detta område någon annan rätt till hemmanets öfriga tillhörigheter,

såsom andel i samfälligheter, häradsallmänningar, afgäld

från afsöndrade lägenheter, augmentsräntor, ersättning för rustning och

rotering m. m., än som kan vara genom upplåtelseaftalet uttryckligen

medgifvet.

En författning motsvarande behofvet och ändamålet i dessa hänseenden

torde väl föranleda ökadt besvär och arbete vid jordeböckernas

förande samt öfriga de kamerala tjenstemäunen och embetsverken

åliggande göromål, men en sådan olägenhet lärer ej mycket böra

komma i betraktande, om blott ändamålet vinnes.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Då föreliggande förslag emellertid, såsom förut framhållits, i

många afseenden kommer att lända till nytta och gagn, anser jag mig

ej eg a skäl afstyrka detsammas antagande, ehuru af de grunder här

ofvan anförts det, efter min åsigt, endast i ringa män kommer att befrämja

det ändamål, som här åsyftats.

Det synes mig slutligen förtjena påpekas, att förslaget ej undanrödjer

det länge öfverklagade hinder, vår skifteslagstiftning ansetts

uppställa för en jordägare att genom hemmansklyfning på förhand få

sitt hemman uppdeladt i särskilda, för framtida försäljning eller annat

ändamål beqvämliga lotter.»

Justitierådet Her slom utlät sia::

»Innan jag öfvergår till granskningen af förevarande lagförslags

detaljbestämmelser, anser jag det icke vara ur vägen att för undvikande

af missförstånd erinra, att det föreslagna nya jorddelningsinstitutet

ingalunda kan alldeles ersätta det slags förfarande för delning

af jord, som under benämningen af hemmansklyfning redan eger

hemul i vår lag. Äfven med införande af s. k. egostyckning kommer

i alla de fall, då två eller flera personer ega allenast qvotdelar af ett

och samma hemman, för dessa qvotdelars utläggande i skilda lotter

något annat förfarande än hemmansklyfning fortfarande såsom hittills

icke att stå till buds. Egare af sådana qvotdelar blifva icke berättigade

att genom öfverenskommelse sinsemellan med gällande verkan

bestämma, hvilka egor skola höra till hvardera delen.

Det gagn, som det ifrågasatta nya rättsinstitutet är afsedt att

medföra, skulle väsentligen bestå deri, att den, som tillhandlade sig en

viss till läge och gränser bestämd del af ett hemmans område, vunne

säkerhet att få behålla just de egor, hvarom han med säljaren aftalat.

En sådan säkerhet kan köparen icke vinna enligt vår nu gällande lag.

Vare sig kontrahenterna afsett, att det köpta området skulle bilda eu

i kameralt hänseende sjelfständig egendom, eller köpet tagit formen

af s. k. jordafsöndring, riskerar alltid köparen att framdeles blifva indragen

i en klyfningsförrättning å hemmanet, hvarvid han är underkastad

möjligheten att varda rubbad i besittningen af den jord, han

köpt och hvilken måhända är den enda som fullt motsvarar ändamålet

med köpet, samt derjemte måste deltaga i kostnader, hvilka åtminstone

för honom ofta äro ytan motsvarande nytta. Uppenbart är, att en

dylik eventualitet skall för köparen blifva desto känbarare, ju svagare

hans ekonomiska ställning är; och häraf framgår tydligen sammanhanget

emellan förevarande lagförslag och det af Riksdagen i skrifvelsen

den 14 maj 1891 angifna syftemål att bereda obemedlade och mindre

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

bemedlade tillfälle alt på lämpliga vilkor bilda egna jordbruk. Skall

detta syftemål verksamt främjas genom egostyckningsförfarandet, erfordras

dock, att samma förfarande ordnas så, att det hvarken på enskildes

rätt att förfoga öfver sin egendom eller på deras frihet att med

hvarandra träffa gällande aftal lägger trängre band, än hänsynen till allmän

rätt och ordning nödvändigt kräfver, eller medför större kostnader,

än som äro alldeles oundgängliga. Att den föreslagna anordningen

icke i alla delar fyller sagda vilkor, är en anmärkning, som

jag får tillfälle att framställa vid den följande granskningen af de särskilda

bestämmelserna i förslaget.»

I öfrigt afgåfvos beträffande förevarande lagförslag yttranden i

enlighet med hvad här nedan upptages.

§ I
o
Justitieråden

Ahlgren, Abergs son, Her slom, Norberg, Hammarskjöld

och Carlson ansågo redaktionen af första stycket böra så ändras, att

genom första punktens delning i flere eller annorledes föreskrifterna

blefve på enklare och lättfattligare sätt uttryckta äfvensom att det tydligen

utmärktes, att den mantalssättning, som vid egostyckniugen skulle

förekomma, endast utgjorde en fördelning af hemmanets mantal å de

särskilda lotterna.

Beträffande andra stycket förenade sig justitieråden Abergsson,

Ilerslom och Carlson om följande yttrande:

»Med stadgandet i detta stycke torde icke afses annat än att uttala

den regeln att, om ett hemman eges af flere gemensamt, icke

någon af delegarne må ensam kunna utverka egostyckning å hemmanet.

Då emellertid detta vore en klar följd af de allmänna reglerna för

sameganderätt i fastighet samt stadgandet lätt skulle kunna missförstås

derhän, att meningen vore, det ett hemman skulle kunna genom egostyckning

delas mellan flere samegare så att en hvar finge hvad på

hans qvotdel belöpte, ansåges lämpligast att stadgandet utginge.»

§ 2.

Justitierådet Carlson ansåg, att den ifrågasatta lagen"skulle blifva

mera lättfattlig, om i densamma först meddelades fullständiga bestämmelser

angående det slag af egostyckning, som omnämnes i 1 §, och

derefter upptoges till särskild behandling det fall, som afses i 2 §.

Bill. till Tliksd. Vrot. 1896. 1 Sami. 1 Afd. 24 Hd fl. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 37.

§ 4.

Justitierådet Carlson yttrade:

»Derest vid egostyckning enligt 1 § icke förekommer sammanträde

med rågrannarne, lärer förrättningen icke kunna röra annans rätt

än egarens af hemmanet. Vid egostyckning enligt 2 § förefinnas deremot

alltid parter med motsatta intressen. Den allmänna regeln i 18 §

skiftesstadgan föranleder alltså dertill, att landtmätaren skall biträdas

af gode män vid egostyckning enligt 2 § men icke vid sådan enligt

1 §. För min del anser jag giltiga skäl saknas för de föreslagna afvikelserna

från denna regel.»

§ 5.

Justitierådet Herslow utlät sig:

»I det fall, att en hemmansegare säljer endast viss till gränserna

bestämd del af sitt hemman och behåller återstoden, torde det mången

gång, i synnerhet då den försålda delen utgör en obetydlighet i förhållande

till hemmanets öfriga egor, blifva för köparen oskäligt och

onödigt betungande, om frågan angående samtlige rågångarne kring

hemmanet ovilkorligen skulle göras till föremål för undersökning och

behandling enligt skiftesstadgan. Om den försålda delen är belägen i

utkanten af hemmanets område, kan yttre rågången, så långt sagda del

sträcker sig, vara behörigen bestämd och tydlig, under det att rågången

på öfriga sträckan är oklar och stridig. Det är också tänkbart, att

det föryttrade området icke på något ställe stöter till hemmanets yttre

rågång, utan på alla sidor omgifves af dess öfriga egor. Att i sådant

fall en köpare, hvars rätt till det köpta området vore tydlig och obestridd,

skulle mot sin vilja tvingas att deltaga i förhandlingar och

möjligen äfven rättegångar, hvilka allenast i afseende å fördelningen

af mantalet kunde ega någon inverkan på hans rätt, men ofta skulle

ådraga honom både besvär och kostnad i icke ringa mån, synes mig

hvarken lämpligt eller billigt. Jag hemställer derför om den ändring

i hvad i förevarande § stadgats, att skiftesstadgans föreskrifter om

rågångar förklaras skola i det i 2 § omförmälda fall vid egostyckning

iakttagas endast i afseende å så stor del af hemmanets yttre rågång,

som berör det föryttrade området, derest icke köparen påyrkar, att

frågan om hemmanets rågång äfven i öfrigt tages under behandling.»

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

91

§ 6.

Justitierådet Herslow yttrade:

»Då ett hemman styckas i två eller flera delar, måste styckningen

eller delningen, vare sig den sker enligt 1 eller 2 §, alltid omfatta all

hemmanets mark, lika visst som det hela omfattar alla sina delar tillsammans.

Så till vida är stadgandet i förevarande § öfverflödigt.

Skulle man åter i detta stadgande, hvilket synes vara hemtadt från

78 § skiftesstadgan och der väl försvara sin plats, vilja inlägga den

betydelse, att egostyckning icke må ske på sådant sätt, att någon viss

del af hemmanets område lemnas samfäld för de särskilda lotterna eller

eljest från delningen uteslutes, så torde endast behöfva påpekas, att

stadgandet, så uppfattadt, står i uppenbar strid mot bestämmelserna i

förslagets 12 och 13 §§. Jag hemställer, att hvad ifrågavarande §

innehåller måtte ur förslaget utgå.»

§ 7.

Justitierådet Hammarskjöld, med hvilken justitierådet Herslow var

ense, anförde:

»I nu gällande lagstiftning om jordafsöndring finnes ej någon

föreskrift om jordafsöndringars form. Då denna form bestämmes af

jordegaren, ej såsom vid laga skifte af förrättningsmännen, har föreskrift

i ämnet antagligen ansetts öfverflödig och kanske mera till skada

än gagn. I fråga om egostyckning torde ej heller kunna anföras tillräckliga

skäl, hvarföre jordegares uppfattning om skiftenas lämpliga

form skall underkastas kontroll af embetsmyndigheter. Äfven om vid

något tillfälle en jordegare skulle derutinnan fatta oförståndiga beslut,

synes skadan deraf för samhället ej vara nog stor för att till förhindrande

deraf föranleda ett förmynderskap från statens sida med deraf

följande olägenheter. Jag hemställer, att andra stycket må utgå. Emot

ordalagen deruti kan äfven anmärkas, att deras befallande form ej rätt

lämpar sig för att, såsom väl meningen är, uttrycka en begränsning i

jordegares frihet att efter eget godtfinnande bestämma om sin jords

fördelning i flera hemmansdelar.»

Justitierådet Abergsson hemstälde, att lydelsen af andra stycket

måtte förändras sålunda, att stadgandet komme att afse, att landtmätaren

i öfrigt bör, utan att väsentligen rubba den af jordegaren för

styckningen föreslagna plan, tillse, att skiftena, såvidt egornas beskaffen
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

. Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

het och belägenhet medgifva, erhålla sådan form, att de blifva för afhägnad

beqväma och för det med egostyckningen afsedda ändamål

lämpliga.

§ 8.

Justitierådet Carlson utlät sig:

»Då rätt till väg för hemmansdel, som vid egostyckning uppkommer,

kan beredas icke allenast genom undantag af utmål för väg

af oskifto, utan äfven genom servitut lagd å annans hemmansdel, synes

föreskriften i första delen af första stycket böra något modifieras; och

torde till följd häraf stadgandena i denna paragraf kunna sammanfattas

till det -innehåll, att vid egostyckning mark eller lägenhet må undantagas

för hemmansdelarnes allmänna behof och besvär eller last läggas

å viss hemmansdel till förmån för annan, allt i den mån sådant kan

ske vid laga skifte, samt att egostyckning icke må ske på sådant sätt,

att någon hemmansdel kommer att sakna rätt till nödiga vägar.»

Justitierådet Hammarskjöld yttrade:

»Då vid egostyckning frågorna både om och huru delning skall ske

bero af vederbörande jordegares beslut, kan lagen väl innehålla begränsningar

i deras rätt att dela, men att lagen gifver dem befallningar

derom, synes mindre egentligt. Derföre, samt af det af justitierådet

Carlson angifna skäl, synes bestämmelsen om nödiga vägar lämpligen

böra uttryckas i den af justitierådet Carlson föreslagna riktning samt

första stycket i öfrigt böra undergå deraf föranledd jemkning.»

Justitierådet Norberg förmälde, att äfven justitierådet ansågo det

i första punkten föreslagna stadgandet, enligt hvars ordalydelse utmål

för nödiga vägar till hvarje hemmansdel ovilkorligen skulle tagas af

hemmanets ostyckade område, böra för undvikande af misstydning ändras

i den riktning, justitierådet Carlson antydt.

Justitierådet Her slom ansåg, att af hvad denna § innehölle icke

mera borde bibehållas än en föreskrift i den riktning, att egostyckning

icke finge ske på sådant sätt, att någon åt hemmansdelarne saknade

rätt till nödiga vägaor.

Justitierådet Abergsson anförde:

»I skiftesstadgan föreskrifves, att nödigt utmål till vägar bör af

oskifto tagas. Detta stadgande har emellertid icke hindrat, att i många

fall sådant icke skett, utan i stället öfverenskommits, att delegarne,

isynnerhet i skog och utmark, skola få fritt färdas öfver hvarandras egor.

Med all aktning för jordegarnes sjelfbestämmande rätt och Riksdagens

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 37.

syfte att åstadkomma ett för obemedlade passande jorddelningsförfarande,

anser jag mig icke kunna förorda, att man söker uppnå dessa syften

på bekostnad af reda och ordning eller på ett sätt, som kan föranleda

framtida tvister och rättsosäkerhet. Likasom vid skifte bör vid egostyckning

landtmätaren tillse, att de utstyckade hemmansdelarne erhålla

nödiga utfartsvägar. Endast i andra rummet böra servituter tillskapas

för uppnåendet af samma ändamål. På grund häraf har jag mot denna

§ icke något annat att anmärka, än att, till öfverensstämmelse med

skiftesstadgan ordet ''skall’ i första punkten torde utbytas mot ordet ''bör''.»

§ 9-

Justitierådet Carlson hemstälde, att, till underlättande af uppfattningen

utaf föreskrifterna i denna paragraf, densamma måtte delas

i tvenne paragrafer, af hvilka den förra skulle innehålla reglerna för

sådan styckning, som afsåges i 1 §, och den senare för sådan styckning,

som afsåges i 2 §; hvarjemte justitierådet yttrade:

»Stadgandet i andra punkten af andra stycket är synnerligen dunkelt

affattadt. Meningen torde vara att, ehuru i allmänhet det om upplåtelsen

träffade aftal skall lända till efterrättelse i fråga om sättet för

styckningens verkställande, aftalet dock kan genom förening vid förrättningen

ändras så till vida, att mark, som enligt aftalet skulle tillkomma

den ene af hemmansdelarne, i stället må afsättas för gemensamt

behof, samt att servitut må läggas å ena hemmansdelen till förmån

för den andra; allt dock endast i den omfattning 8 § medgifver.

Genom att åt parterna inrymma en sådan rätt att rubba aftalet synes

man hafva velat bereda möjlighet att rätta vissa vid aftalets uppgörande

begångna fel mot lagens föreskrifter, så att den skedda delningen

af hemmanet derefter må kunna godkännas såsom egostyckning.

Detta mål finner jag vara eftersträfvansvärdt, men jag tror icke,

att den föreslagna vägen att söka vinna detsamma är den rätta. Vissa

fel mot lagens föreskrifter kunna icke rättas på angifna sättet, såsom

t. ex. om endera hemmansdelen erhållit flere skiften än lagen medgifver;

om åt ett eller flera skiften gifvits olämplig form; om mark

undantagits för gemensamt behof, då så ej bort ske; om endera hemmansdelen

tillagts större andel i samfällighet än som finnes på dess

mantal belöpa etc. Vidare synes det vara betänkligt att medgifva, att

aftalet må kunna ändras till förfång för endera hemmansdelen, sedan

lagfart å upplåtelsen sökts och tilläfventyrs inteckning blifvit sökt i

endera hemmansdelen. Om åter lagfart å upplåtelsen ännu icke blifvit

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

sökt, då egostyckningsförrättningen hålles, torde det stå parterna fritt

att under förrättningen genom nytt aftal i behörig form rätta det förra

och derefter låta förrättningen verkställas i öfverensstämmelse med det

senare aftalet, hvadan det föreslagna stadgandet för detta fall är obeliöfligt.

Slutligen är det att befara, att ett försök att åstadkomma

förening emellan parterna uti ifrågavarande syfte i många fall skulle

misslyckas i följd af endera partens omedgörlighet. Enligt min uppfattning

bör derför det föreslagna stadgandet utbytas mot ett annat af

ungefär det innehåll, att, derest aftalet om upplåtelsen finnes i något

afseende stridande mot lagen, nödig jemkning bör ske genom utbyte

af jord, andel i gemensam mark eller annan förmån mot jemngodt

sådant, så vida parterna derom enas eller endera parten det yrkar och

det finnes kunna ske utan skada för andra parten.»

Justitierådet Hammarskjöld instämde med justitierådet Carlson

beträffande den föreslagna delningen af förevarande paragraf samt anförde

vidare:

»Meniugen med andra punkten i andra stycket är antagligen att

bestämma de former, delegare hafva att iakttaga för att vid landtmätarens

förrättning afseende skall kunna fästas vid öfverenskommelse

mellan delegarne att, utöfver hvad upplåtelseaftalet innehåller, mark

skall undantagas för gemensamt behof eller besvär och last läggas å

någon hemmansdel. De i förslaget använda ordalag gifva emellertid

det säkerligen icke afsedda intryck, som skulle delegarne kunna åläggas

träffa förening i ämnet.»

Justitierådet Norberg var ense med justitierådet Hammarsokjöld.

Justitierådet Herslow, med hvilken justitieråden Ahlgren och Abergsson

förenade sig, yttrade, att justitierådet, anslutande sig till hvad

justitierådet Hammarskjöld anmärkt mot ordalagen i andra punkten af

andra stycket, ansåge sig böra hemställa, att samma punkt måtte affattas

ungefär sålunda:

Öfverenskomma delegarne, utöfver hvad sagda aftal innehåller,

att mark skall undantagas för gemensamt behof eller besvär och last

läggas å någondera hemmansdelen, skall derom upprättas skriftlig förening

etc.

§ 10.

Justitierådet Carlson anförde:

»Upprättandet af en fullständig karta öfver ett hemman torde i

allmänhet vara förenadt med rätt afsevärda kostnader, äfven om kartan

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

kan åstadkommas genom kopiering af redan befintlig sådan. Det är

derför af vigt att tillse, i hvad mån det kan vara nödigt, att sådan

karta upprättas vid egostyckning.

I regeln har det hemman, som skall undergå egostyckning, blifvit

utbrutet vid sådant skifte, som omförmäles i 1 §. öfver hemmanet

finnes sålunda redan karta, deraf ett exemplar bör vara att tillgå vid

förrättningen och ett eller flera andra förvaras i landtmäteriarkiven.

I protokollet och beskrifningen öfver egostyckningen torde kunna hänvisas

till denna karta såväl beträffande hemmanets rågångar som i fråga

om egornas uppdelning i egofigurer. Derest rågångarnes sträckning

skulle finnas vara i någon del oriktigt angifven å skifteskartan eller

någon del af egorna vid förrättningen undergår ny gradering eller uppskattning,

som icke kan i beskrifningen åskådliggöras genom hänvisning

till samma karta, bör dock ny karta uppgöras öfver denna del

af rågångarne eller egorna. I öfrigt torde icke vara af nöden att ny

karta upprättas i vidare mån än som erfordras för utmärkande af skilnadslinierna

emellan hemmansdelarne och gränserna för de områden, hvilka

undantagas för gemensamt behof. Derest egostyckningen sker på sådant

sätt, att en hemmansdel erhåller ett af hemmanets egoskiften och en

annan de öfriga, skulle sålunda i lyckligaste fall ny karta kunna helt

och hållet undvaras.

Om åter hemmanet icke ingått i sådant skifte, som omförmäles i

1 §, torde vid egostyckningen böra upprättas karta öfver hemmanet af

samma fullständighet som en skifteskarta, allenast med den skiljaktighet,

att -antalet egofigurer i allmänhet lärer kunna inskränkas.»

Justi tierådet Hammarskjöld, med hvilken justitierådet Her slom instämde,

utlät sig:

»Den karta, som enligt paragrafen skall upprättas, synes vara

nödvändig endast för att för framtiden tydligt utmärka gränserna för

de nya hemmansdelarne såväl i förhållande till angränsande hemman

som till hvarandra. Det skulle i många fall leda till högst betydlig

minskning i kostnaderna för egostyckning och derföre i icke ringa

mån öka det nya institutets användbarhet, om föreskriften om karta

inskränktes dertill att, åtminstone der icke ny karta redan måst upprättas

för ny gradering, å den karta, som i 10 § omförmäles, skulle,

om ej vederbörande jordegare begärde annorlunda, upptagas allenast

hvad som finnes nödigt för att tydliggöra gränserna för de särskilda

skiftena samt för de områden, som undantagits för gemensamt behof,

hvarvid om beskrifning öfver kartan borde i tillämpliga delar gälla

hvad i 52 § skiftesstadgau är föreskrifvet, för att ingen tvetydighet

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

må finnas om råstenars och andra märkens rätta läge å marken. I

andra stycket borde då såsom första vilkor fordras allenast, att hemmanets

rågångar redan vore å faststäld karta upptagna, samt stycket

i öfrigt undergå den förändring, att den karta och beskrifning, som

skola upprättas, behöfde upptaga blott skiljelinier för den del, som

afskiljes.»

Justitierådet Aberc/sson afgaf följande yttrande:

»Mot bestämmelsen i första stycket, att landtmätaren skall å karta

till läge och gränser tydligt utmärka de särskilda lotternas egoområden

jemte de områden, som undantagits för gemensamt behof, har jag icke

något att anmärka, då detta stadgande, i sig sjelft oundgängligen nödvändigt,

icke innebär rättighet eller skyldighet för landtmätaren att

göra kartan vidlyftigare, än som nödigt är för att utmärka de styckade

lotternas och de undantagna utmålens yttre gränser så i rågång mot

angränsande hemman som i skiljelinierna mot angränsande utstyckningsområden.

Om det blir regel, att kartorna inrättas på detta enkla sätt,

hvaröfver landtmäteristyrelsen, på grund af det styrelsen enligt instruktion

åliggande allmänna öfverinseende öfver landtmätarne, har att vaka,

torde den föreslagna föreskriften i andra stycket, att, då utstyckning

verkställes af allenast en mindre del af hemmanets egor eller af ett

särskildt för sig beläget skifte, kartan behöfver upptaga allenast det

sålunda afskilda området, knappt vara erforderlig. Denna föreskrift

skulle, synes det mig, i flera fall verka skadligt, emedan af kartan icke

kunde bestämmas det utstyckade områdets läge i förhållande till hemmanets

öfriga egor.

Någon fara att kartan skall komma att medföra dryga kostnader

synes mig således icke vara för handen. I de flesta fall torde kopia

af förut faststäld karta komma att användas vid egostyckningen.

Hvad beträffar förslagets bestämmelse i första stycket, att landtmätaren

skall öfver kartan upprätta fullständig och noggrann beskrifning,

befarar jag att en sådan bestämmelse kommer att missförstås

så, som om dermed afsåges hvad vid laga skifte kallas egobeskrifning,

hvilken tydning jemväl kan leda till missuppfattning i fråga om lagens

fordringar i afseende å kartans fullständighet. En fullständig och noggrann

egobeskrifning förutsätter ovilkorligen, att å kartan utmärkes

jordens olika art, åker, äng, skog m. m. och att marken efter dess

beskaffenhet indelas i mindre egofigurer, något som i allmänhet icke

torde vara af nöden vid egostyckning. Hvad som i allmänhet erfordras

är allenast en beskrifning, huru jorden blifvit styckad, således en be
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kongl. Ma):ts Nåd. Proposition N:o 37.

skrifning öfver rågångar ock skilnadslinier jemte uppgift på hvarje

lotts å kartan utsatta littera och mantal samt de särskilda skiftenas areal.

Då karte- eller rättare styckningsbeskrifningen, ehuru rätteligen

motsvarande delningsbeskrifningeu vid laga skifte, dock i de flesta fall

kunde inskränkas till en rågångs- och skiljeliniebeskrifning, instämmer

jag med justitierådet, Hammarskjöld deruti, att i afseende å omförmälda

beskrifning bör i tillämpliga delar gälla hvad i 52 § skiftesstadgan

finnes föreskrifvet för undvikande af tvetydighet om råstenars och andra

märkens rätta läge å marken; hvarom bestämmelse således bör i den

nu föreslagna lagen inflyta.

Vid egostyckning torde böra skiljas mellan den af mig ofvan

åsyftade beskrifning öfver sjelfva jordstyckningen, hvilken, på sätt jag

an tyd t, i allmänhet torde kunna, lika med kartan, göras ganska enkel,

samt de stundom rätt vidlyftiga kalkyler, som läggas till grund för

mantalets fördelning på de utstyckade områdena. Dessa kalkyler böra

icke hopblandas med förenämnda karte- och styckningsbeskrifning, utan

torde lämpligast införas i en särskild handling, som borde, för undvikande

af sammanblandning med de sedan gammalt brukade skiftestermerna:

»egobeskrifning» och »delningsbeskrifning», gifvas ett särskildt

namn, exempelvis: »uträkning till grund för mantalets fördelning».

Huru denna handling skall inrättas torde kunna öfverlemnas åt landtmäteristyrelsen,

som enligt dess instruktion har att utfärda nödiga

formulär till landtmätarnes efterrättelse. Jag hemställer att förevarande

§ samt, med afseende å nyssnämnda »uträkning», äfven 11 § måtte

omarbetas i öfverensstämmelse med de åsigter, jag nu uttalat.»

§ 11.

o

Justitie råden Älilgren, Aberg sson, Herslow, Norberg och Hammarskjöld

förenade sig om följande yttrande:

»Enligt förslaget skulle det i hvarje fall tillkomma landtmätaren

eller förrättningsmännen att pröfva, huruvida förut verkstäld gradering

kunde för mantalssättningen användas och, derest den befunnes oduglig,

verkställa ny gradering eller sådan uppskattning, som ansåges erforderlig.

Då emellertid, för den händelse alla sakegare vore ense om att

förut verkstäld gradering finge läggas till grund för mantalssättningen,

det icke syntes förefinnas tillräckligt skäl att ur synpunkten af det

allmännas rätt framtvinga ny gradering eller särskild uppskattning,

hemställes om sådan ändring i denna paragraf, att, derest gradering

å egorna förut skett och icke någon sakegare påyrkade ny gradering

Bill. till Piksd. Prof. IS,96. 1 Sami. 1 Afd. 24 Höft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

eller särskild uppskattning, den förra graderingen skulle lända till

efterrättelse vid mantalssättningen.»

O o

Vidare ansågo justitieråden Ahlgren, Abergsson, Herslow, Hammarskjöld

och Carlson, att föreskriften om mantalens uttryckande i så lämpliga

bråk ske kunde borde, till bättre återgifvande af meningen, utbytas

mot en bestämmelse, att mantalen skola jemkas till så lämpliga

bråk ske kan.

I denna senare fråga anförde justitierådet Norberg, att justitierådet

endast ville erinra, att jordegendom, som blefve föremål för egostyckning,

till äfventyra kunde bestå af två eller flera hela mantal,

samt att följaktligen vid dessas fördelning å de vid egostyckningen

uppkommande lotterna bråktal ej ovilkorligen måste uppstå; till följd

hvaraf föreskriften i dess nuvarande form ej syntes fullt egentlig.

I öfrigt utlät sig justitierådet Abergsson:

»Med hänvisning till hvad jag anmärkt vid 1 § och för undvikande

af den misstydning, att landtmätaren skulle hafva rätt att bestämma

mantal å de särskilda lotterna på annat sätt, än så, att summan af

de särskilda mantalen motsvarar hela hemmanets mantal, hemställer

jag, att orden ''bestämma mantal’ ersättas med orden ''fördela hemmanets

mantal’.»

§§ 12 och 13.

Justitierådet Carlson hemstälde, att, då af 12 §:ns affattning ej

tydligt framginge hvad meningen uppenbarligen vore, eller att mot paragrafens

stadgande stridande bestämmelse ej finge vid egostyckning

meddelas, uttrycklig föreskrift härom borde i paragrafen intagas; och

yttrade justitierådet vidare:

»Enligt förslaget skulle jord eller lägenhet, deri hemman eger

del, som icke blifvit genom laga skifte eller dermed jemförlig åtgärd

utbruten, icke kunna ingå i egostyckning på annat sätt, än att en hvar

af hemmansdelarne erhåller sin ideela andel deri i mån af det mantal,

som åsättes densamma. För min del anser jag, att en större frihet i

detta afseende borde kunna medgifvas, så att t. ex. hemmanets andel

i ett vattenfall af värde eller i skogsmark, som på grund af 78 §

5 punkten skiftesstadgan vid skifte lemnats oskiftad, kunde ensam

eller tillsammans med visst område af den hemmanet enskildt tillhöriga

jorden utläggas till en hemmansdel.»

Justitierådet Hammarskjöld anförde:

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

i afseende å § 12:

Att, när ett hemman styckas i flera delar, hvarje i mantal satt

del har sin rätt uti hvad i paragrafen upptages, torde icke behöfva

utsägas, lika litet, som i författningen om hemmansklyfning det ansetts

nödigt utsäga sådant om de nya hemmansdelar, som genom klyfning

uppkomma. Huru stor denna rätt är, torde äfven vara öfverflödigt att

här utsäga, då derom annorstädes finnas fullständigare bestämmelser.

Emot paragrafens affattning kan anmärkas, att det ej är klart, hvaruti

hvarje vid styckningen uppkommande hemmanslott har del, om uti jord

eller lägenhet, som vid skifte eller egostyckning undantag^, uti häradsallmänning,

augmentsränta m. m., eller uti den andel deruti, som tillhör

hemmanet, som styckas. Den förra tolkningen skulle emellertid

leda till alldeles oriktiga resultat i fall, der olörmedladt mantal, rotemantal

o. d. har betydelse i förhållandet mellan olika hemman. Anmärkas

kan äfven, att i fråga om jord eller lägenhet, afsatt för gemensamt

behof, mantalets storlek i allmänhet icke har betydelse för de

särskilda delarnes rätt i jorden eller lägenheten, så länge denna lemnas

odelad, utan får sådan först i händelse delning deraf skall ske. Intill

dess bestämmes hvarje hemmansdels rätt att begagna jorden eller lägenheten

i regeln ej efter storleken af dess mantal utan efter helt andra

grunder.

Lika med justitierådet Carlson finner jag af ordalagen ej tydligt

framgå, hvad väl torde vara meningen — och hvilket är det enda, som

i min tanke behöfver och bör utsägas — att vid egostyckning ej får

meddelas bestämmelse till borttagande eller inskränkande af hemmansdels

rätt uti andel i sådant, som i paragrafen omförmäles. Denna regel

bör gälla äfven för det fall, att en jordafsöndring skett ej uteslutande

från den hemmansdel, som styckas, utan från denna jemte en eller

flera andra, så att ej hela afgälden från afsöndringen utan blott del

deraf ingår till den förra hemmansdelen.

Ej fullt klart är emellertid, om ej paragrafens regel är afsedd

att gälla äfven för det fall, att afsöndringen skett blott från den hemmansdel,

som styckas. I sistnämnda fall är emellertid det naturliga,

att afsöndringen räknas tillhöra den nya hemmansdel, med hvars egor

den ligger i närmaste sammanhang och inräknas i dess mantal. Så

torde väl ock i regeln blifva förhållandet, om jordegaren får fritt ordna

saken utan att bindas af något lagens förbud. De oegentligheter, som

§ 12 antagligen vill förebygga, att en hemmansdel skulle i vissa samfälligheter

hafva större rätt än efter sitt mantal, och annan hemmansdel

deruti hafva ingen rätt eller mindre än mot dess mantal svarar,

s. 100 Kontrollera mot PDF

100 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 37.

inträffar ej här. Ej heller bör här uppkomma någon obillighet, då

hemmansdelens egare i afgälden har ersättning för den del af hemmansdelens

skatter och onera, som svara emot afsöndringen. Att låta lägenheten

lyda under alla de nya hemmansdelarne är särskildt olämpligt,

när afsöndring skett på viss tid eller lifstid. Då sådan afsöndring återfaller,

skulle ju uppstå det emot förslagets öfriga åskådningssätt stridande

förhållande, att en gemensam mark skulle finnas för delarne af

det styckade hemmanet, utan att denna mark vore afsedd för gemensamt

begagnande enligt 10 kap. skiftesstadgan.»

och i afseende å § 13:

»Ett af de ändamål, som med förslaget afsetts, har, som bekant,

varit att, särskildt i de norra provinserna, möjliggöra för jordegare

att afstycka mer eller mindre af sitt hemmans skog med bibehållande

af hemmanets öfriga egor. Förslagets affattning och framför allt den

13 § skulle emellertid i alla de fall der enligt 78 § skiftesstadgan skog

lemnats oskiftad, tvinga jordegaren att genomgå en ofta långsam och dyr

lagaskiftesförrättning å skogen, innan afstyckning af hans rätt i skogen

skulle kunna ega rum, detta till och med om alla delegame i skifteslaget ville

samtidigt och till samma köpare sälja sina andelar i densamma. Sådant

skulle naturligtvis i hög grad skada lagens användbarhet för ofvan angifna

syfte. Det torde icke vara någon omöjlighet, att — såsom redan

nu under åberopande af 13 § i förordningen angående hemmansklyfning

och jordafsöndring skett, när kronan sålt hemman med undantagande

af hemmanets rätt i skog, som ej i laga skifte ingått — afstycka

en hemmansdels ideela rätt i skogen med bestämmande af den

del af hemmanets gamla mantal, hvartill denna skogsrätt skulle sättas.

Ett sådant fall finnes omförmäldt i Holm, Juridiskt Arkiv 1894, referatet

n:r 147. Huru lätt afstyckningen kan verkställas framgår af de i kammarkollegium

befintliga handlingarna om mantalets fördelning i detta

mål mellan de egor, kronan sålt och den skogsrätt, som kronan behållit.

Den oegentlighet, som utan tvifvel ligger deruti, att ett hemman om

till exempel {- mantal skulle utgöras af till exempel 1 helt mantals ideela

andel i en oskift skog, skulle ju vara af öfvergående beskaffenhet och

försvinna, så snart antingen laga skifte å skogen skett eller alla de ideela

andelarne förenats i en hand. Att i sistnämnda fall den afstyekade

skogskomplexens hela mantal skulle kunna utgöra en sammansättning

af flera bråkdelar, tillhörande olika hemmansnummer, är ett förhållande,

hvartill redan nu icke saknas motsvarighet vid nybildade egendomskomplexer,

utan att några praktiska olägenheter deraf torde förmärkts.

Om i det skattläggningsmål, som ofvan omförmälts, den afstyckade

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

rätten i skogen åsattes nytt hemmansnummer, hade detta uppenbarligen

sin orsak deruti, att den af kronan behållna skogsrätten och de från

kronan bortsålda öfriga egorna skulle utgöra hemman af olika hemmansnaturer,

ett fall som ej inträffar, när styckning sker af hemman

under enskild eganderätt.»

Justitierådet Norberg utlät sig:

»Hvad § 12 innehåller derom att del uti de särskilda rättigheter

och förmåner, som tillhöra hemmanet, tillkommer hvarje vid styckningen

uppkommande hemmanslott efter det mantal, som vid styckningen

åsättes densamma, lärer innefatta förbud mot hvarje sådant aftal, hvarigenom

annorlunda kunde bestämmas rörande dylik rättighet eller förmån.

Häraf skulle då exempelvis följa att, i fall från hemman, till

hvars egare utgår afgäld för derifrån afsöndrad lägenhet, medelst egostyckning

afskiljes en mängd smärre områden för att begagnas till

byggnadstomter eller andra för jordbruket möjligen alldeles främmande

ändamål, samma afgäld nödvändigt skall efter mantal fördelas och rätten

att uppbära densamma utstyckas på de särskilda små områdena, utan

att hemmanets egare, eller de, hvilka ego styckningen angår, ega utväg

att i sammanhang dermed få saken ordnad på ett enklare och efter

förhållandena bättre lämpadt sätt. Antagligen skulle härigenom i praktiskt

hänseende uppstå olägenheter af ej mindre betänklig art än de

man genom det nu ifrågasatta förbudet velat förebygga.»

Justitierådet Herslow anförde:

beträffande § 12:

»Med justitierådet Skärm är jag ense om olämpligheten af de här

meddelade bestämmelser, såvidt de innefatta förbud mot egostycknings

verkställande på sådant sätt, att någon af hemmansdelarne uteslutes

från delaktighet i sådan jord eller lägenhet, förmån eller rättighet, som

i förevarande paragraf omförmäles. Detta förbud är uppenbarligen föranledt

af den visserligen fullt berättigade omsorgen att förebygga uppkomsten

af mantal med olika rättigheter; men för uppnående af berörda

ändamål är ett så radikalt medel som det ifrågasatta förbudet ingalunda

af nöden. Der på grund af egarens vilja eller af honom gjord upplåtelse

ett hemman skulle styckas så, att någondera hemmansdelen

blefve utesluten från delaktighet i hvad i denna paragraf förmäles,

borde afvikelse från den allmänna regeln om mantals åsättande ega

rum i så måtto, att denna nya hemmansdcl icke erhölle särskildt mantal,

hvaremot öfriga delen eller delarne skulle behålla hela gamla mantalet;

hvarjemte, efter det uträkning skett, huru stor qvotdel af hela

hemmanets efter mantal utgående utskylder och besvär belöpte å hvar
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

dera hemmansdelen, den sålunda vunna fördelningsgrunden i afseende

å skattskyldigheten till det allmänna borde fastställas att gälla emellan

hemmansdelarne och anteckning derom ske i jordeboken. Rörande detta

ämne tillåter jag mig att hänvisa till hvad jag vid granskning i högsta

domstolen den 1 november 1893 af ett inom civildepartementet upprättadt

förslag till lag angående hemmansklyfning, egostyckning och

jordafsöndring yttrat särskildt i afseende å 12 § af samma förslag.»

samt beträffande § 13:

»Genom bestämmelserna i förevarande paragraf har man velat utsträcka

egostyckningsinstitutets användbarhet äfven till sådana hemman,

som endast i afseende å en del af sina egor uppfylla de i 1 § angifna

vilkor för samma instituts tillämplighet. Utsträckningen har vunnits på

bekostnad af just det, som bildar egostyckningens egentliga företräde

framför kemmansklyfningen. Möjligheten för den enskilde att afhända

sig eller förvärfva just den mark, som han sjelf vill, hvarken mer eller

mindre, är nemligen i förevarande fall uppgifven. Vinsten af utsträckningen

synes mig vid sådant förhållande vara klen.

I det fall, hvarom ifrågavarande paragraf handlar, skulle hemmanet

icke få undergå egostyckning på sådant sätt, att dess ideela andel i det

för detta och annat hemman gemensamma området, t. ex. en skogstrakt,

komme att bilda en i kameralt hänseende sjelfständig fastighet. Då nu

gällande skiftesstadga icke bereder någon utväg för andelens utbrytande

till en sådan sjelfständig egendom, och en ideel andel icke heller lagligen

kan blifva föremål för jordafsöndring, skulle således hemmansegaren

fortfarande såsom hittills sakna all möjlighet att med gällande

verkan särskildt föryttra vare sig andelen i samfälligheten eller hemmanets

öfriga egor. I rikets norra län, der ett betydligt antal af sådana hemman

förefinnes, är såväl för jordbruket som skogshushållningen, särskildt om

tillbörligt afseende fästes vid det af Riksdagen i dess skrifvelse den 14

maj 1891 angifna ändamål, behofvet af en utväg för den odlade och

odlingsbara jordens föryttrande utan sammanhang med den egentliga

skogsmarken synnerligen stort och verkligen trängande. Enligt min

uppfattning möta hardt när oöfvervinneliga hinder för afhjelpande af

detta behof genom egostyckningsförfarandet. Jag föranledes derföre att

ånyo fästa uppmärksamheten vid den utväg, som jag i detta afseende

anvisat i mitt i högsta domstolen den 1 november 1893 afgifna yttrande

vid granskning af förut nämnda lagförslags 2 och 3 §§.»

Justitierådet Aberg sson yttrade:

»Vidhållande hvad, vid granskning år 1893 af det inom civildepartementet

utarbetade förslag i ämnet, i högsta domstolen yttrats

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

derom, att styckning- icke bör tillåtas i afseende å annan fastighet, än

den, hvilken, på sätt i 1 § af nu föreliggande förslag angifves, eger

ett orubbligen faststäldt område, kan jag icke förneka, att egostyckningens

användbarhet skulle, till skada isynnerhet för de norra länen,

i hög grad motverkas, derest icke något sätt kan uttänkas att ordna

saken så, att styckning af ett hemmans sålunda bestämda område må

kunna med fördel ega rum äfven i det fall, att hemmanet tillsammans

med annat eller andra hemman eger del i oskift jord eller lägenhet.

Justitierådet Hammarskjöld har i sitt utlåtande rörande 13 § anvisat

en enkel och praktisk utväg att underlätta egostyckning, äfven då

hemmanet jemlikt 78 § skiftesstadgan endast delvis undergått sådant

skifte, som i 1 § af förslaget afses, en utväg, som på sätt justitierådet

Carlson antydt, jemväl bör kunna användas, då det hemman, som

styckas, i andra fall eger del med annat hemman i jord eller lägenhet,

såsom qvarnfall med mera; i sammanhang hvarmed jag hemställer, att

i lagen måtte upptagas bestämmelse, huru vid styckning af ett hemman

bör förhållas med särskild lägenhet eller rättighet, som tillhör det ifrågavarande

hemmanet utan samfällighet med annat hemman.

Jag ansluter mig derför till justitierådet Hammarskjölds förslag,

hvilket med den af mig åsyftade utsträckning deraf skulle komma att

innebära följande grundtankar:

l:o) Om hemmanet ensamt eger ett qvarnfall, malmbrott eller dylikt

eller särskild rättighet och förmån, som icke lämpligen bör lemnas såsom

samfällighet för de styckade delame, kan jordegaren antingen sjelf

eller genom aftal med den, till hvilken han upplåter ett område för att

från hemmanet utstyckas, bestämma, att lägenheten eller rättigheten

skall vid mantalets fördelning sättas i särskilt mantal efter dess värde

i förhållande till hela hemmanets. Det derefter återstående mantalet

fördelas på de utstyckade lotterna. Intet hinder bör möta för bestämmande,

att den sålunda mantalssatta lägenheten eller rättigheten förenas

med en af de utstyckade lotterna. Tvärtom synes detta vara nödvändigt

åtminstone då det gäller rätt eller förmån, som sättes i mantal.

2:6) Eger hemmanet med annat eller andra hemman ideel andel i

jord eller lägenhet, såsom qvarnfall med mera dylikt eller skogsmark,

som enligt 78 § skiftesstadgan leinnats odelad och ännu icke undergått

skifte, skattlägges hemmanets berörda ideela andel efter dess värde i

förhållande till hemmanets värde i dess helhet. Återstoden af hemmanets

mantal fördelas på de egolotter, hvaraf hemmanets orubbligt faststälda

område skulle efter styckning bestå, 1 detta fall, då det är fråga

om hemmanets ideela andel i jord, som icke tillhör hemmanets lagliga

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 37.

styckningsområde, synes det icke vara lämpligt, utan snarare lända till

oreda för framtiden, derest det tillätes, att sammanlägga den ideela andelen

jemte dess vid styckningsförrättningen åsätta mantal med en af

de med bestämdt område utstyckade lotterna. Såväl de utstyekade områdena

som den mantalssatta andelen i oskift mark böra hvar för sig i

styckningsbeskrifningen såsom skilda egendomar under hvar sin littera

upptagas, hvilket ju icke hindrar, att ett utstyckadt område kan med

den mantalssatta andelen i oskift mark förenas i en persons hand.

För undvikande i framtiden af sådana misstag, som det, hvilket

begicks vid bestämmande af delningsgrunden uti den oskifta marken i

det af justitierådet Hammarskjöld anmärkta rättsfall (Holms Juridiska

Arkiv 1894, referatet n:o 147), bör landtmätaren i egostyckningsbeskrifningen

upptaga den mantalssatta ideela andelen exempelvis sålunda:

Litt. E. 4 mantal, egare N. N. motsvarar hemmanets rätt till andel

för 1 mantal i det qvarnfall (den skog), som enligt bestämmelse vid laga

skifte (eller annat skifte) år 18 . . . utgör samfällighet för N. N. by (eller

för hemmanen NN. NN . . .).»

Justitierådet Ahlgren instämde i den af justitierådet Carlson gjorda

erinran i fråga om affattningen af 12 §.

§ 17-

c

Justitieråden Ahlgren, Abergsson, Herslow, Norberg, Hammarskjöld

och Carlson förenade sig om följande yttrande:

»Enligt hvad motiven till förslaget angifva, borde denna paragraf

tolkas så, att de i 137 och 138 §§ skiftesstadgan meddelade föreskrifter

om antecknande i dagbok af de till egodelningsrättens åtgärd anmälda

ärenden samt om renovation af egodelningsrättens dombok skulle gälla

jemväl om de hos ordföranden i egodelningsrätten anmälda ärenden angående

fastställelse af egostyckning äfvensom de af ordföranden i sådana

ärenden förda protokoll; men till undanrödjande af all tvekan hemställes,

huruvida icke vederbörande domare borde genom cirkulär erinras

härom.

2:o.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse af <5, 58 och 69 §§ i

stadgan om skiftesverket i riket den 9 november 1866.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majis Nåd. Proposition No 37.

105

3:o.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af G § i förordningen angående

lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875.

4:o.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 58 § i förordningen angående

inteckning i fast egendom den 16 juni 1875.

Dessa tre senare förslag lemnades af högsta domstolen utan anmärkning.

Ex protocollo:

Carl Bolieman.

Bih. till liiksd. Prof. 1896. 1 Sand. 1 Afd. 24 Höft.

14

»

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet fredagen den 14 februari

1896,

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt,

Justitieråden: Åbergssgn,

WlJKANDER.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anförde

chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt i underdånighet

:

»Med anledning af Riksdagens i skrifvelse den 14 maj 1891 framstälda

anhållan om utredning, huruvida icke genom statsmagternas försorg

tillfälle kunde beredas obemedlade och mindre bemedlade att på

lämpliga vilkor bilda egna jordbruk, hufvudsakligen å de inom landet

befintliga stora odlingsbara utmarker, uppdrog Eders Kongl. Maj:t genom

beslut den 25 september 1891 åt en komité att åvägabringa utredning

i berörda hänseende, dervid komitén skulle hafva att taga i öfvervägande,

ej mindre i hvilken mån och under hvilka vilkor upplåtelse af jord från

kronans egendomar för befordrande af det utaf Riksdagen angifna syfte
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

mål kunde ega rum, än äfven huruvida berörda syftemål kunde genom

ändring i gällande lagstiftning eller på annat sätt befrämjas. Sedan

denna komité den 5 mars 1892 afgifvit betänkande med förslag till lag

angående hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring, samt detta

förslag, hvaröfver Eders Kongl. Maj:ts samtlige befallningshafvande i

länen, landtmäteristyrelsen samt kammarkollegium och domänstyrelsen

enligt nådiga remisser afgifvit yttranden, blifvit i vissa delar omarbetadt,

täcktes Eders Kongl. Maj:t genom beslut den 10 december 1892 öfver

det sålunda omarbetade förslaget infordra högsta domstolens yttrande.

I anledning af högsta domstolens i följd af denna remiss afgifna utlåtande

blef sedermera, enligt Eders Kongl. Maj:ts beslut den 12 oktober

1894, den ifrågasatta nya lagstiftningen angående egostyckning föremål

för särskild behandling, dervid upprättades förslag till lag om egostyckning

äfvensom dermed sammanhang egande förslag till lag angående

ändrad lydelse af 3, 58 och 69 §§ i stadgan om skiftesverket i riket

den 9 november 1866, lag om ändrad lydelse af 6 § i förordningen

angående lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875 och lag om

ändrad lydelse af 58 § i förordningen angående inteckning i fast egendom

den 16 juni 1875. Genom nådigt beslut den 8 mars 1895 förordnade

Eders Kongl. Maj:t derefter, att högsta domstolens yttrande

öfver dessa förslag skulle inhemtas, och har sådant yttrande numera

inkommit. De sålunda af högsta domstolen afgifna utlåtandena torde

nu få i ett sammanhang inför Eders Kongl. Maj:t af mig anmälas.»

Sedan departementschefen häruppå redogjort för det hufvudsakliga

innehållet af berörda utlåtanden, yttrade departementschefen vidare:

»Under den fortsatta behandling, som egnats åt förevarande lagstiftningsfråga,

har det synts lämpligast, att bestämmelserna angående

hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring bibehållas i en författning.

I det till högsta domstolen först remitterade förslaget till lagom

hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring hafva följaktligen

erforderliga ändringar blifvit vidtagna med anledning af högsta domstolens

särskilda yttranden dels öfver detta förslag, dels öfver förslaget

till lag om egostyckning, i sammanhang hvarmed förslaget till lag om

ändrad lydelse af 6 § i förordningen angående lagfart å fång till fast

egendom den 16 juni 1875 undergått nödig jemkning. Förslagen till

lag angående ändrad lydelse af 3, 58 och 69 §§ i stadgan om skiftesverket

i riket den 9 november 1866 och till lag om ändrad lydelse af

58 § i förordningen angående inteckning i fast egendom den 16 juni

1875, emot livilka förslag anmärkning ej förekommit, hafva deremot

lemnats oförändrade.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Det torde nu tillåtas mig att något närmare redogöra för innebörden

af de sålunda reviderade förslagen, dervid jag först skall fästa

uppmärksamheten å de allmänna grunderna för desamma.

I fråga om hemmansklyfning innehåller nu gällande förordning om

hemmansklyfning och jordafsöndring allenast ett medgifvande att såväl

under enskild eganderätt varande som under stadgad åborätt upplåtna

hemman, med vissa undantag, må klyfvas till hvad hemmantal som helst,

dock med iakttagande af hvad allmänna lagen stadgar rörande klyfning

vid arftägt. Reglerna för klyfnings verkställande återfinnas deremot i

skiftesstadgan (94 §). Härutinnan innehåller förevarande förslag ej någon

ändring.

Med de föreslagna bestämmelserna om egostyckning har afsetts att

i lagstiftningen införa ett nytt institut, hvarigenom delning af ett hemman

eller en skattlagd lägenhet i särskilda hvar för sig fullt sjelfständiga

fastigheter skall kunna försiggå med större frihet och med mindre kostnad

än genom skifte eller hemmansklyfning, Dervid skall så tillgå, att fastigheten

delas i särskilda af egaren till gränserna å marken bestämda områden,

hvarefter, om fastigheten är i mantal satt jord, dess mantal fördelas

mellan de särskilda lotterna, och, om det är en lägenhet, bestämmelse

meddelas angående det inbördes förhållande, efter hvilket lotterna skola

deltaga i utgörandet af lägenhetens allmänna utskylder och besvär. Enligt

det först remitterade förslaget skulle denna delning försiggå på hufvudsakligen

samma sätt som då, enligt 13 § i gällande förordning angående

hemmansklyfning och jordafsöndring, en afsöndrad lägenhet af större

rymd än tillåtet är åsättes mantal. På sätt högsta domstolens samtliga

ledamöter vid granskningen af nämnda förslag ansett, har det emellertid,

för att reda och säkerhet i eganderättsförhållandena ej må äfventyras

samt delningen må blifva ändamålsenlig och dess framtida bestånd betryggadt,

befunnits nödvändigt att något annorlunda reglera sättet för

delningens verkställighet. I sådant afseende har egostyckningen inskränkts

till sådana under enskild eganderätt varande hemman eller lägenheter,

som i regeln ej kunna utan egarens samtycke med annan fastighet intagas

i skifte (2 §). Sjelfva förrättningen har utvidgats till en verklig

landtmäteriförrättning med för framtiden rättsligt bindande verkan.

Föreskrifter hafva meddelats, att innan sjelfva delningen verkställes

utredning skall ske angående fastighetens gränser (6 §), samt att egostyckningen

skall omfatta allt hvad till hemmanet hörer (7 §). Vidare

hafva införts bestämmelser huru många skiften må läggas till hvarje

lott och hvad i öfrigt för åstadkommande af en ändamålsenlig delning

bör i afseende å skiftesläggningen iakttagas (8 §), huru jord eller lägenhet

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Korigl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

må såsom gemensam för de särskilda lotterna afsättas samt besvär eller

last till förmån för en lott läggas å annan lott (10 och 11 §§), huru sättet

för styckningens verkställighet skall bestämmas (12 §), huru delningen

skall på marken och å karta utmärkas samt beskrifning deröfver upprättas

(13 och 14 §§), samt huru mantalets fördelning å de särskilda

lotterna eller, der fastigheten utgöres af en lägenhet, motsvarande

åtgärd skall försiggå (15 §). Förbud har stadgats för meddelande

vid egostyckning af bestämmelse till inskränkande af den hvarje lott

tillkommande rätt till andel uti fastighetens särskilda rättigheter och

förmåner eller uti fastighetens andel med annan fastighet vare sig i sådana

rättigheter och förmåner eller i lägenhet, som på grund af 4 §

skiftesstadgan ej ingått i skifte, eller ock i jord eller'' lägenhet, som vid

skifte eller egostyckning afsatts såsom gemensam (16 §). För det fall,

som under vissa omständigheter kan förekomma, att till fastighet hör,

förutom egor, som icke legat i samfällighet med annan fastighets mark

eller som blifvit ur samfällighet utbrutna genom sådan delning, som i

regeln ej må rubbas utan egarens samtycke, tillika andel med annat

hemman i egor, som ej undergått dylik delning, har medgifvits undantag

från den förut omförmälda regeln och egostyckning jemväl å sådan

fastighet tillåtits, med föreskrift dock att hvad som stadgats angående

egornas fördelning skall tillämpas allenast å de fastigheten tillhörande

eg or, som ej må mot egarens bestridande intagas i skifte, hvaremot

beträffande andelen med annan fastighet i öfriga egor skall gälla hvad

nyss sagts angående fastighets särskilda rättigheter och förmåner (17 §).

Slutligen hafva intagits föreskrifter om förrättningens ufslutande med

mera samt huru klander mot förrättningen må föras och huru, derest

densamma lemnas oldandrad, den må fastställas (18 §).

Vid granskningen inom högsta domstolen af förslaget till lag om

egostyckning har en ledamot emot detsamma framstält vissa allmänna

anmärkningar ur synpunkten att de föreslagna bestämmelserna endast i

ringa mån vore egnade att främja det i Riksdagens förut omförmälda

skrifvelse angifna syftemålet att bereda tillfälle för obemedlade och

mindre bemedlade att förvärfva egna jordbruk. 1 sådant afseende har

till en början anförts, att genom förbudet mot egostyckning å andra

hemman än sådana, som i regeln ej kunde komma att utan egarens

samtycke intagas i skifte, utan nödtvång en väsentlig del af Sveriges

jord uteslötes från egosty ckningsförfarandet. l)å vidare egostyckning,

derigenom jordbruk kunde beredas mindre bemedlade, hufvudsakligen

eller åtminstone ganska ofta måste komma att bestå deri att från en

större fastighet afskildes ett jemförelsevis litet område, och detta område

opaginerad Kontrollera mot PDF

1]0 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

kunde i förhållande till stamhemmanet vara så obetydligt, att det blefve

synnerligen både besvärligt och olämpligt att åsätta det afskilda området

särskildt mantal, vore det icke nödigt föreskrifva, att under alla förhållanden

mantal skulle åsättas de styckade lotterna, utan borde det i

regeln lemnas stamhemmanets egare fritt att bestämma huruvida så

skulle ske eller i stället det afskilda området, utan att erhålla visst mantal,

allenast åläggas utgörande af viss del af hemmanets efter mantal utgående

utskylder och besvär, med motsvarande minskning för stamhemmanet

i samma bördor. Slutligen vore åtskilliga af de föreslagna

bestämmelserna angående förfarandet vid egostyckning af beskaffenhet

att dels medföra afsevärda kostnader och besvär och dels i strid emot

grundtanken för egostyckningen pålägga jordegaren ett allt för stort

tvång i dispositionsrätten öfver hans fastighet. I sistnämnda afseende

framhöllos särskildt såsom synnerligen egnade att motverka ändamålet

med förevarande lagstiftning de nu i 16 och 17 §§ intagna stadgandena,

enligt hvilka hvarje hemmanslott skall erhålla andel i de särskilda

rättigheter * och förmåner, som tillhöra hemmanet, samt i samfällighet,

hvari hemmanet har del. Jemväl andra af högsta domstolens

ledamöter framstälde vissa principiela anmärkningar mot förslaget. En

ledamot biträdde förstbemälde ledamots hemställan derom, att vid egostyckning

icke hvarje lott skulle behöfva åsättas mantal utan egaren

medgifvas rätt att bestämma, att allenast behörig del af hemmanets

allmänna utskylder och besvär skulle åläggas viss lott, med hvilken

då ej skulle följa andel i hemmanets särskilda rättigheter och förmåner

eller i samfällighet, hvari hemmanet egde del. Beträffande det förut

omförmälda i 17 § upptagna särskilda fall ansågo tre ledamöter att något

större frihet än hvad nämnda paragraf medgifver borde tillstädjas jordegaren;

och föreslogo två ledamöter i sådant afseende, att egostyckning

skulle kunna eg a rum på det sätt, att hemmanets andel i samfälligheten

komme att utgöra en särskild lott och hemmanets mantal sålunda

fördelas mellan denna lott och den eller de lotter, hvari hemmanets

öfriga egor kunde komma att läggas.

Emot hvad sålunda anmärkts tillåter jag mig till en början erinra,

att egostyckning ingalunda är afsedd att utgöra det enda eller ens det

hufvudsakliga medlet för uppnående af ändamålet att åt obemedlade

eller mindre bemedlade bereda tillfälle till bildande af egna jordbruk.

Hvad som närmast afsågs med Riksdagens skrifvelse den 14 maj 1891

och derför äfven skulle utgöra främsta föremålet för ofvan nämnda

komiterades undersökning var frågan huruvida smärre jordbrukslägen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kongl. Majis Nåd. Proposition No 37.

heter skulle kunna på billiga vilkor upplåtas å den kronan tillhöriga

jorden, framför allt å dithörande stora odlingsbara utmarker. Denna

fråga har äfven af komiterade i ett särskildt betänkande vidlyftigt behandlats

och derefter af Eders Kongl. Maj:t på finansdepartementets

föredragning förelagts 1894 års Riksdag, som jemväl derom fattat beslut.

Det var på grund af det komiterade jemväl lemnade uppdrag att

taga i öfvervägande huruvida det af Riksdagen angifna syftemål kunde

genom ändring i gällande lagstiftning befrämjas, som komiterade, i

ändamål att i allmänhet underlätta delning af den i enskild besittning

varande jorden, väckte fråga om införande i lagstiftningen af egostyckningsinstitutet

och i sammanhang dermed om förändrade bestämmelser

angående hemmansklyfning och jordafsöndring. Genom den omarbetning,

som stadgandena angående egostyckning i följd åt högsta domstolens

vid granskningen af det först remitterade förslaget framstälda

erinringar undergått, har väl, på sätt nu änmärkts, dels egostyckningens omfattning

något inskränkts, dels j or degarens frihet att bestämma grunderna

för delningen i någon mån begränsats, dels ock sjelfva förrättningen gjorts

mera omfattande och måhända derigenom något fördyrats. Men af skäl,

som af mig nyss antydts samt såväl inom högsta domstolen vid granskningen

af det- ursprungliga förslaget som ock vid remissen till högsta

domstolen af förslaget till lag om egostyckning af dåvarande föredragande

departementschefen utförligt angifvits, synas de klandrade bestämmelserna

vara i hufvudsak nödvändiga, då fråga är om sådan jorddelning,

som med egostyckning afses. Hvad särskildt angår föreskriften''att egostyckning

ej må företagas å annan fastighet än sådan, som i regeln ej

kan utan egarens samtycke indragas i skifte, lärer det vara uppenbart,

på sätt redan inom högsta domstolen framhållits, att endast under vilkor

att man sålunda möjliggör egostyckningens orubblighet densamma kan

tänkas komma till användning för bildande af lägenheter för mindre bemedlade.

Förslaget att tillåta sådan delning af hemman, att ett visst

område frånskiljes hemmanet och får sig ålagd viss del af hemmanets

utskylder och besvär, utan att sådan lott åsättes mantal eller tillägges

rätt till del i hemmanets särskilda rättigheter och förmåner eller i möjligen

förefintliga samfälligheter, synes icke vara -antagligt. Den ifrågasatta

anordningen skulle innebära tillskapandet af ett nytt slag af fastigheter,

nemligen från hemman afskeda lägenheter med omedelbar skattskyldighet

till det allmänna, hvarjemte i afseende å stamhemmanet den

oegentlighet^! uppstode, att detsamma komme att hafva annan skattskyldighet

än dess skattotal utmärkte. Härigenom skulle vårt fast-ighetsväsen

blifva ytterligare inveckladt och olägenheter uppstå jemväl i många

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

andra hänseenden än det kamerala. Jag tillåter mig här påpeka, att

det nu anförda ingalunda gäller om den egostyckning, som enligt 28 §

i förslaget kan verkställas å i jordeboken såsom sjelfständig upptagen

lägenhet. Sådan egostyckning skall nemligen enligt förslaget tillgå alldeles

på samma sätt som egostyckning å hemman, endast med den skilnad

att, enär något visst mantal till utmärkande af fastighetens skattskyldighet

ej finnes densamma åsatt, förrättningsmännen hafva att, i

stället för att fördela mantalet mellan de särskilda lotterna, bestämma

huru stor qvotdel af lägenhetens allmänna utskylder skall åligga hvarje

lott eller, hvilket är detsamma, huru stor qvotdel af lägenheten hvarje

lott skall anses utgöra; och följer med hvarje lott i förhållande till det

densamma åsätta qvottal andel i lägenhetens särskilda rättigheter och

förmåner jemte möjligen förefintliga samfälligheter. De omförmälda bestämmelserna

i 16 och 17 §§, emot hvilka anmärkningar framstälts, äro

ett uttryck för den enligt mitt förmenande för upprätthållande af reda

och ordning i eganderättsförhållandena synnerligen vigtiga principen, att

tillskapande af mantal med olika mantalsrättigheter ej bör tillåtas. Att

medgifva en sådan delning af ett hemman, att en särskild lott kommer

att utgöras af hemmanets andel i en oskift samfällighet, medan öfriga

lotter tilläggas hvar sina områden af de hemmanet enskildt tillhöriga

egor, en delning som i öfrigt endast mycket oegentligt skulle kunna

hänföras till egostyckning, synes vara en synnerligen betänklig afvikelse

från denna princip. Derigenom skulle den eller de lotter, som erhölle

de hemmanet enskildt tillhöriga egorna, komma att sakna sådan andel i

den oskifta samfälligheten, som tillkomme öfriga hemman inom samma

skifteslag, hvaremot den återstående lotten skulle utgöras allenast af en

ideel andel i samfäld jord och dertill en helt annan andel i samfälligheten än

dess mantal utmärkte. Huru lätt derigenom vid framtida delning af den

oskiftade marken misstag om delegarnes rätt i samfälligheten och deraf

följande rättsförluster skulle kunna uppkomma, framgår redan af det

utaf ledamöter i högsta domstolen omförmälda rättsfall. Härtill kommer

att, med hänsyn till den omfattning, hvari laga skifte numera öfvergått

jemväl de nordligaste länen, en anordning i den åsyftade rigtningen

svårligen kan anses vara af behofvet påkallad.

De nu omförmälda anmärkningarne hafva sålunda icke föranledt

någon ändring i hufvudgrunderna för bestämmelserna om egostyckning.

Emellertid lärer egostyckningen, sådan den nu föreslagits, detta oaktadt

blifva betydligt enklare och mindre kostsam än en skiftesförrättning.

Derjemte qvarstår alltid den stora fördelen att vid egostyckning

fastighetsegaren i det stora hela fritt får bestämma hvilka egor skola

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 37.

läggas till de särskilda lotterna och således dervid kan taga hänsyn till

sitt speciela ändamål med styckningen, utan att såsom vid skifte vara

bunden af bestämmelsen att hvarje lott skall hafva sin tillbörliga del i

fastighetens särskilda egoslag. Införandet här i landet af en dylik utväg

att lättare och beqvämare verkställa delning af hemman i fullt sjelfständiga

lotter med andel efter deras uppskattade storlek i både rättigheter

och skyldigheter, hvithet helt visst ur många andra synpunkter

kommer att fylla ett verkligt behof, skall naturligtvis alltid underlätta

den fortgående jorddelningen och förty åtminstone medelbart verka jemväl

till beredande af tillfälle för mindre bemedlade att förvärfva smärre

jordbrukslägenheter. Men äfven omedelbart torde egostyckningen komma

att för sagda ändamål finnas fullt tjenlig, särskildt då fråga uppstår om

delning af den stora mängden af mindre hemman. En stor del af anmärkningarne

mot förslaget träffa i sj elfva verket allenast det fallet att

från en större egendom skall afskiljas ett synnerligen litet område. Med

afseende å detta fall tillåter jag mig anmärka att, jemte egostyckning,

äfven jordafsöndring skall vara tillåten, samt att, för att jemväl denna

form af jorddelning, som otvifvelaktigt bättre än egostyckning lämpar

sig för upplåtelse till tomter och dylika lägenheter, må finna ökad användning,

bestämmelser föreslagits, sorti afse att väsentligen underlätta

jordafsöndring.

Under den föregående behandlingen af frågan om lagstiftning rörande

egostyckning har ifrågasatts, att egostyckning å ett hemman skulle

kunna ega rum, ej blott medan hela hemmanet eges af en person och

i ändamål att förbereda föryttring af någon genom egostyckningen till

läge, gränser och mantal bestämd del, utan äfven sedan föryttring af

visst till läge och gränser bestämdt område redan egt rum och då i

syfte att fördela hemmanets mantal mellan de till eganderätten skilda

områdena samt i öfrig! reglera förhållandena dem emellan. Medan i

förra fallet det är egaren, som bestämmer ej blott att egostyckning skall

ske utan äfven huru den skall verkställas, skulle åter, i fall föryttring

redan förut egt rum, en hvar af egarne till de särskilda områdena kunna

påkalla egostyckning och det rörande upplåtelsen träffade aftalet tjena

till efterrättelse vid styckningen. Då emellertid de för egostycknings

verkställande i förra fallet uppstälda normerande föreskrifter uppenbarligen

måste gälla jemväl för det senare fallet, uppstå, på sätt äfven af

llere bland de inom högsta domstolen framstälda anmärkningar framgår,

åtskilliga svårigheter. Särskildt torde det blifva ytterst vanskligt att

afgöra, huru det civilrättsliga förhållandet mellan parterna skall gestalta

Blh. till Jiiksd. Prof. 1896. 1 Sami. 1 Afd. 24 Höft. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

sig, för den händelse egostyckning måste vägras, emedan vilkoren för

upplåtelsen icke öfverensstämma med de allmänna reglerna för egostycknings

verkställighet. På grund häraf hafva alla bestämmelser, som

afse egostyckning på grund af redan förut skedd upplåtelse, ur förslaget

uteslutits.

I afseende å j or da fsöndring gäller nu, att från hemman eller sjelfständig

lägenhet i allmänhet ej må vare sig för alltid eller för begränsad

tid afsöndras mera än en femtedel af fastighetens egovidd samt att å

jord, som afsöndras, skall läggas årlig afgäld att till stamhemmanets

egare betalas, hvilken afgäld ej må vara mindre, än att den motsvarar

hvad af hela fastighetens allmänna utskylder belöper å den afsöndrade

jorden; och skall afhandlingen rörande jordafsöndring ingifvas till

Konungens befallningshafvande, som har att tillse huruvida afhandlingen

öfverensstämmer med gifna föreskrifter samt pröfva afgälden och, om

den finnes tillräcklig, fastställa densamma men eljest bestämma högre

lämplig afgäld. I det först remitterade förslaget hade föreskriften om

afgälds åsättande bibehållits beträffande afsöndring för alltid, men deremot,

i afseende å afsöndring för begränsad tid, icke någon bestämmelse

om afgäld intagits. Sedan i följd af åtskilliga på senare åren vidtagna

ändringar i vårt skatteväsende, särskildt beslutet om grundskatternas

samt rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning, betydelsen af de efter

mantalet utgående allmänna bördorna högst väsentligt inskränkts, synes

mig, på sätt jemväl högsta domstolens samtliga ledamöter ansett, afgäldstvångets

bibehållande icke vidare vara ur synpunkten af det allmännas

fiskaliska intresse erforderligt. I ändamål att förhindra, ej mindre

att viss jord för framtiden alldeles fritages från vissa publika skyldigheter,

som åligga den öfriga jorden, eller oproportionerligt lågt betungas,

än äfven att för framtiden gällande oproportionerligt höga afgälder tillskapas,

hafva fyra justitieråd föreslagit, att i afseende å jordafsöndring

för alltid skulle införas föreskrift att, derest parterna derom enades eller

ock vare sig stamhemmanet eller afsöndringen kommit i ny egares hand,

offentlig myndighets åtgärd skulle kunna påkallas för bestämmande af

lämplig afgäld å afsöndringen, utan afseende å hvad det ursprungliga

aftalet derom innehållit. En sådan anordning synes icke vara behöflig.

Den ojemnhet i de offentliga bördornas fördelning, som kan uppkomma

genom att afsöndrade lägenheter fritagas från skattskyldighet, lärer ej

kunna blifva mera betydande än den, som förefinnes i afseende å fastigheter

af olika jordnatur, och utplånas likasom denna allt mera i den

mån mantalet upphör att vara grunden för allmänna bördors utgörande.

Å andra sidan kommer, derest afgäld st vånget alldeles afskaffas, möjligen

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

förekommande aftal om afgäld att få en uteslutande privaträttslig karakter.

Någon särskild anledning att tillerkänna sådant aftal i afseende å jordafsöndring

mindre giltighet, än som tillkommer ett dylikt aftal beträffande

annan fastighet, synes ej förefinnas. Af dessa skäl hafva alla bestämmelser

om afgäld ur förslaget uteslutits. Vid sådant förhållande har det,

för att betrygga utgåendet af de ännu efter mantalet bestämda allmänna

bördorna, blifvit så mycket mera nödvändigt att bibehålla bestämmelsen

att i regeln ej mera än en femtedel af hemmans egovidd må för alltid

derifrån afsöndras. På sätt redan komiterade i sitt förslag hemstält,

har åter beträffande afsöndring för viss tid eller lifstid, som icke synes

skilja sig från vanliga nyttjanderättsaftal, någon föreskrift om afsöndrings

inskränkning till viss del af egovidden ej intagits.

Enligt nu gällande bestämmelser har, när mera än en femtedel af

hemmans egovidd blifvit utan behörigt tillstånd för alltid afsöndradt,

innehafvaren af den afsöndrade jorden rätt att behålla denna jord mot

vilkor att i särskildt stadgad ordning mantal åsättes densamma. I det

först remitterade förslaget var denna rättighet bibehållen, med föreskrift

att vid mantalssättningen skulle förfaras såsom om egostyckning stadgades.

Då emellertid, såsom vid redogörelsen för bestämmelserna angående

egostyckning blifvit närmare angifvet, hvarje med särskildt mantal betecknad

del af ett hemman bör i förhållande till sitt mantal ega andel

i hemmanets särskilda rättigheter och förmåner med mera, men sådan

andel ej kan tillkomma en genom jordafsöndring öfverlåten lott, synes

det, på sätt jemväl af tre ledamöter inom högsta domstolen anmärkts,

ej vara lämpligt bibehålla denna rättighet, helst derigenom skulle öppnas

eu beqväm utväg att kringgå föreskrifterna om egostyckning. Att-, såsom

bemälde ledamöter ifrågasatt, i stället medgifva, att a det afsöndrade

ömrådet finge öfverflyttas en del af hemmanets skattskyldighet till det

allmänna, utan att området åsattes mantal, kan på de af mig förut angifna

skäl ej heller förordas. Det torde alltså, när större del af hemmanets

egovidd än tillåtet är afsöndrats, böra gälla detsamma,^ som då

upplåtelsen i andra hänseenden är stridande mot lagens föreskrifter, eller

att, derest afsöndringen ej kan genom jemkning bringas i öfverensstämmelse

med sagda föreskrifter, den afsöndrade lägenheten skall mot

skälig lösen återgå till stamhemmanet, när fråga derom väckes..

De i gällande förordning upptagna stadganden om afsöndring från

boställen och vissa andra publika hemman, som ej med åborätt besittas,

hafva, såsom ej tillhörande civillagstiftningen, ur förslaget uteslutits.

1 ändamål att undanrödja de oegentligheter, som uppkommit, derigenom

att en gång bestämda afgälder blifvit allt för höga i jemförelse

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

med stamhemmanets sedermera förminskade skattebördor, medgaf det

först remitterade förslaget en allmän rätt för egare af för alltid afsöndrad

lägenhet att få lägenheten förvandlad till hemman med särskildt mantal,

hvarvid hemmanets egare skulle erhålla skadestånd för det fall att uttalad

afgäld skulle befinnas vara större, än att den vid tiden för upplåtelsen

motsvarat hvad å den afsöndrade lägenheten belöpte af hemmanets

allmänna utskylder. Obestridligt synes vara, att bestämmelser

till aflägsnande af berörda oegentligheter äro af behofvet påkallade. Af

skål, som i annat sammanhang anförts, lärer dock den behöfliga regleringen

lämpligen ej kunna verkställas så, att den afsöndrade lägenheten

förvandlas till sjelfständigt hemman, utan torde någon annan utväg böra

anlitas. Derest afgäldstvånget nu varder afskaffadt, kommer emellertid

en reglering att varda behöflig endast i afseende å afsöndringar, som

skett enligt äldre lag. Vid sådant förhållande synes lämpligast, att denna

fråga, hvars lösning, på sätt högsta domstolens utlåtande gifver vid

handen, ur många synpunkter möter betydande svårigheter, göres till

föremål för särskild behandling. På grund häraf hafva i förevarande

lagförslag icke intagits några bestämmelser i det antydda syftet,

Sedan jag sålunda redogjort för hufvudgrunderna för ifrågavarande

lagförslag, torde det tillåtas mig att jemväl i korthet beröra detaljbestämmelserna,

hufvudsakligen med fäst afseende å högsta domstolens

anmärkningar och de förändringar förslagen med anledning deraf undergått.

_ Hvad 1 § i förslaget till lag om hemmansklyfning, egostyckning

och jordafsöndring innehåller om hemmansklyfning är, såsom förut antydts,

i materielt hänseende öfverensstämmande med nu gällande bestämmelser.

1 redaktionen har sådan ändring vidtagits, att hänvisningen

till de för vissa slag af hemman gällande särskilda föreskrifter, som

innefatta hinder för klyfning af sådana hemman, flyttats till en särskild

paragraf (29), samt att en erinran tillagts derom, att de närmare bestämmelserna

huru hemmansklyfning verkställes återfinnas i skiftesstadgan.

Föreskrifterna i 2 och 3 §§, hvilka motsvara 1 § i förslaget till

lag om egostyckning och innehålla de allmänna bestämmelserna om

vilkoren för egostyckning, hafva i enlighet med högsta domstolens hemställan

till vinnande af större enkelhet och lättfattlighet erhållit förändrad

uppställning samt dervid jemväl i öfrigt något omredigerats. Dervid

har det i förslaget till lag om égostyckning särskildt upptagna stadgandet

att en hvar af de vid faststäld egostyckning uppkomna hemmanslotterna

må vidare styckas kunnat utelemnas, till följd deraf att i den

bestämmelse, som upptagits i senare stycket af 2 §, ordet skifte på ett

ställe utbytts mot delning, hvilket senare uttryck omfattar jemväl egostyckning.

Äfven bestämmelsen att, derest hemman eges af flere gemen
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

samt, egostyckning ej må ske, derest icke de alla äro derom ense, har

enligt hemställan af tre justitieråd uteslutits såsom öfverflödig och möjligen

vilseledande.

Hvad af två justitieråd anmärkts emot den i 6 § upptagna föreskriften

angående bestämmande af gränserna omkring egor, som skola

styckas, torde hufvudsakligen hafva afseende på egostyckning, som skulle

ega rum till följd af redan förut gjord upplåtelse, och alltså, efter det

detta fall numera uteslutits, kunna anses förfalla. I alla händelser synes

det ej tillrådligt att eftergifva något på den fordringen att, innan egostyckning

får verkställas, hemmanets egoområde skall vara fullt bestämdt.

Då egostyckning enligt 2 § ej får ske å hemman, som kan indragas i

skifte, och egostyckning sålunda i de flesta fall förutsätter, att hemmanet

biifvit genom skifte utbrutet, lärer det för öfrigt endast sällan komma

att inträffa, att särskild förrättning för bestämmande af gränserna är

af nöden.

Då bestämmelsen i 7 § att egostyckning skall omfatta all till hemmanet

hörande mark, hvilken bestämmelse tydligen blott innebär, att

all hemmanets mark skall antingen läggas till någon af de särskilda

hemmanslotterna eller ock, i den mån sådant enligt efterföljande bestämmelser

är tillåtet, afsättas såsom för de olika hemmanslotterna

gemensam, är en nödvändig konseqvens deraf att egostyckning skall

utgöra en fullständig delning af hemmanet, har hvad emot denna bestämmelse

af två ledamöter inom högsta domstolen anmärkts ej kunnat

föranleda ändring. Deremot har det funnits nödigt att tydligt utmärka,

att samma regel skall gälla jemväl om till hemmanet hörande fiske eller

annan dylik lägenhet, hvarom uttrycklig föreskrift i förslaget till lag

om egostyckning saknats.

Två justitieråd hafva ansett stadgandet i andra stycket af 8 § om

skiftenas form böra såsom olämpligt utgå. Det synes dock icke tillrådligt

att uti ifrågavarande afseende lemna egaren alldeles fria händer,

och har derför endast en mindre jemkning i paragrafens lydelse vidtagits.

Enligt förslaget till lag om egostyckning skulle alltid utmål för

nödiga vägar af oskifto afsättas; och kunde jemväl för öfriga i 10 kap.

skiftesstadgan omförmälda ändamål behöfligt utrymme undantagas äfvensom

till förmån för viss hemmanslott servitut, som vore behöflig för

denna lotts brukning, läggas å annan lott. I öfverensstämmelse med

hvad ett flertal af högsta domstolens ledamöter yrkat, har bestämmelsen

angående nödiga vägar, upptagen i 9 §, jemkats derhän, att undantag af

mark härför ej är nödvändigt, derest ändamålet kan vinnas på annat

sätt, t, ex. genom upprättande af servitut. Tillika har i 10 §, som inne
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

håller öfriga bestämmelser om undantag för gemensamt behof och om

servituter, genom hänvisning jemväl beträffande servituter till hvad som

gäller om skifte, rätten att vid egostyckning bilda sådana erhållit nödig

begränsning.

Såsom vid 7 § omförmälts, har det ansetts nödigt att der utmärka,

att vid egostyckning bestämmelse äfven bör träffas angående fiske eller

annan dylik lägenhet, som till hemmanet hörer. Då sådan lägenhet

emellertid, i likhet med hvad som enligt 4 § skiftesstadgan vid skifte

är medgifvet, bör kunna bibehållas såsom för de särskilda hemmanslotterna

gemensam, har det funnits nödigt att härom lemna föreskrift.

Jemväl från hemman för alltid afsöndrad jord synes, såsom inom högsta

domstolen vid 12 § i förslaget till lag om egostyckning blifvit framhållet,

böra kunna efter hemmansegarens godtfinnande antingen afsättas

såsom gemensam för de särskilda lotterna eller läggas till någon af dem.

Den ena eller andra anordningen har sin egentliga betydelse i afseende

å rätten att uppbära afgäld, som kan vara åsatt den afsöndrade jorden.

Enligt 16 § skall nemligen, derest sådan jord bibehålies såsom gemensam,

denna rätt tillkomma egarne af de särskilda hemmanslottema efter

deras mantal, hvaremot, om jorden lägges under någon viss hemmanslott,

afgälden skall tillhöra denna lott. Stadgande i nu omförmälda afseenden

har intagits i 11 §.

Med anledning af hvad inom högsta domstolen yrkats i syfte att

förminska kostnaderna vid egostyckning, hafva bestämmelserna i 13 och

14 §§ om egostycknings utmärkande å karta och å marken samt om

upprättande af dertill hörande beskrifningar så affattats, att, derest ej

hemmanets egare begär upprättande af fullständig karta eller sådant

varder för verkställande af föreskrifven uppskattning erforderligt, kartan

skall upptaga allenast hvad som finnes nödigt för att tydligt utmärka

läget och gränserna för de särskilda hemmanslottema äfvensom för de

såsom gemensamma afsätta områdena, att med hänvisning till kartan

tydlig beskrifning huru styckningen skett skall upprättas, samt att

skilnadslinierna skola å marken utstakas och rörläggas och noggrann

beskrifning häröfver författas. Då kostnaden för upprättande af sådan

karta, som nu sagts, icke i något fall lärer kunna blifva synnerligen

betungande, har det ej synts vara behöfligt att, såsom vid den föregående

behandlingen ifrågasatts, medgifva att för visst fall karta må

upprättas allenast öfver en af de lotter, hvari hemmanet delas.

I 15 § återfinnas bestämmelser huru mantalets fördelning mellan

de särskilda lotterna skall verkställas. I afseende härå har, i enlighet

med högsta domstolens hemställan, den ändring vidtagits att, i stället

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kengl. Majds Nåd. Proposition N:o 37.

för att enligt förslaget till lag om egostyckning landtmätaren eller förrättningsmännen

i hvarje fall skulle ega att bestämma huruvida ny uppskattning

skulle verkställas eller ej, nu föreslagits, att förut vid landtmäteriförrättning

verkstäld gradering, som af hemmanets egare godkännes,

skall lända till efterrättelse vid mantalets fördelning. För att vidare

förebygga den uppfattningen att, då mantalsfördelningen ej skall byggas

på sådan förut verkstäld gradering, ny gradering enligt skiftesstadgans

föreskrifter företrädesvis skulle ega rum, har stadgandet om uppskattningen

inskränkts derhän, att sådan uppskattning skall verkställas, som

i hvarje fall anses för ändamålet behöflig.

På sätt förut omförmälts bär hvad inom högsta domstolen anmärkts

emot liufvudgrundema för 16 och 17 §§ icke föranledt någon ändring.

Deremot har 16 §, i anledning af jemväl inom högsta domstolen framstäld

anmärkning, omredigerats för att tydligt utmärka att bestämmelse

ej må vid egostyckning meddelas till förringande af hvarje lotts delaktighet

uti hemmanets ifrågavarande tillhörigheter, hvarjemte 16 § jemväl

i öfrigt för tydligare uttryckande af meningen undergått någon jemkning.

I afseende å rättegången i egostyckningsmål bär, med anledning

af hvad inom högsta domstolen anförts, i 18 § intagits uttrycklig föreskrift

att, då egostyckning hos egodelningsrättens ordförande till fastställelse

anmäles, sådant ärende skall intagas i dagboken öfver egodelningsmål

samt ordförandens i dessa ärenden förda protokoll till vederbörande

hofrätt insändas såsom om egodelningsrätts dombok är föreskrifvet.

Innehållet af 19 §, som utgör grundstadgandet angående jordafsöndring,

är öfverensstämmande med gällande förordning, utom derutinnan

att, såsom förut omförmälts, afsöndring på begränsad tid medgifvits

utan inskränkning i afseende å egovidden. Ett under ärendets

föregående behandling ifrågasatt undantag från denna regel, afseende

att, der fråga vore om afsöndring af jord, som hufvudsakligen bestode

af skogsmark, afsöndringen ej skulle få omfatta mera än en femtedel

af hemmanets egoområde, har i öfverensstämmelse med högsta domstolens

fleste ledamöters åsigt uteslutits. Hänvisningen till de rörande

vissa slag af hemman gällande speciela föreskrifter bär flyttats till de

särskilda bestämmelserna (29 §). Till samma afdelning hafva jemväl

hänförts stadgandena om afsöndring från lägenheter (28 §).

Föreskrifterna i 20 § om fastställelse hafva undergått sådan ändring,

som betingats deraf att afgäldstvånget afskaffats. På grund af hvad

högsta domstolens ledamöter anfört, har en vid ärendets föregående behandling

ifrågasatt föreskrift om upprättande af karta öfver afsöndrad

ägenhet ej upptagits, men till ersättning en viss skärpning införts i af
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 37.

seende å bestämmelserna om beskaffenheten af den beskrifning öfver

lägenhets storlek, läge och gränser, som redan enligt gällande förordning

skall i af handlingen inflyta.

Den från gällande förordning hemtade, i 21 § intagna föreskrift,

enligt hvilken Konungens befallningshafvande kan, der omständigheterna

det föranleda, tillåta afsöndring för alltid af mera än en femtedel af

hemmanets egovidd, hafva fyra af högsta domstolens ledamöter ansett

obehöflig och olämplig, då genom egostyckning huru stor del som helst

kunde styckas från hemman. Nämnda undantagsstadgande kan emellertid

komma i fråga att tillämpas, ej blott då en tilltänkt afsöndring ensam

för sig utgör mera än en femtedel af hemmanets egovidd, i hvithet fall

egostyckning i allmänhet torde böra lämpligast användas, utan äfven då

liemmansegaren, sedan en femtedel af egovidden redan är för alltid afsöndrad,

vill ytterligare från hemmanet skilja ett helt obetydligt område,

som lämpligen ej bör erhålla särskildt mantal. Då afsöndring i sådant

fall stundom lärer kunna medgifvas, utan att derigenom någon fara uppstår

att hvad af hemmanet återstår ej skall kunna fullgöra de å hemmanet

hvilande utskylderna, har ifrågavarande undantagsbestämmelse bibehållits.

Förslagets 23 § öfverensstämmer till alla delar med gällande föreskrifter.

Ett vid ärendets föregående behandling beträffande så kallade

förpantningslägenheter ifrågasatt undantag från stadgandet om lägenhets

ovilkorliga återfallande till hemmanet utan lösen vid aftalad besittningstids

slut har i öfverensstämmelse med högsta domstolens yrkande uteslutits.

I enlighet med hvad gällande förordning innehåller har i 25 §

intagits föreskrift att för alltid afsöndrad lägenhet skall antecknas i

kronans jordebok. De närmare stadgandena om verkställighet häraf hafva

såsom varande af administrativ natur ansetts ej böra i förevarande lagingå.

Då föreskrifter om de vilkor, under livilka lagfart må meddelas,

ej synas tillhöra förevarande lag, har 26 § omredigerats till närmare

öfverensstämmelse med gällande förordning om hemmansklyfning m. in.

För öfriga i förslaget till lag om hemmansklyfning, egostyckning

och jordafsöndring intagna bestämmelser torde vidare redogörelse ej

erfordras.

Sedan hvad som angår egostyckning i följd af redan skedd upplåtelse

numera uteslutits, lärer den i det ursprungliga förslaget till lagom

ändrad lydelse af 6 § i förordningen om lagfart å fång till fast egendom

den 16 juni 1875 intagna föreskrift, som hufvudsakligen afsåg detta

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

fall, ej vidare erfordras. Deremot synes till nu ifrågavarande paragraf

böra flyttas det i det först remitterade förslaget till lag angående hemmansklyfning,

egostyckning och jordafsöndring intagna stadgande, enligt

livilket lagfart å upplåtelse, hvarigenom jord eller annat från hemman

eller lägenhet afsöndrats, ej finge beviljas förr än fastställelse å afsöndringen

meddelats.))

Föredragande departementschefen uppläste härefter särskilda, i

enlighet med det afgifna yttrandet, affattade förslag till lag om hemmansklyfning,

egostyckning och jordafsöndring, lag angående ändrad lydelse

af 3, 58 och 69 §§ i stadgan om skiftesverket i riket den 9 november

1866, lag om ändrad lydelse af 6 § i förordningen angående lagfart å

fång till fast egendom den 16 juni 1875 samt lag om ändrad lydelse

af 58 § i förordningen angående inteckning i fast egendom den 16 juni

1875 samt hemstälde, att Kongl. Maj:t måtte genom nådig proposition

förelägga Riksdagen berörda lagförslag till antagande.

Justitierådet Abergsson åberopade hvad han vid förslagens granskning

i högsta domstolen yttrat i de delar, deri de nu framlagda förslagen

afveke från de af honom uttalade åsigter.

Statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkte bifall till föredragande departementschefens

hemställan.

Med bifall till denna hemställan täcktes Hans

Maj:t Konungen i nåder förordna, att till Riksdagen

skulle aflåtas proposition i ämnet af den lydelse bilagan

B vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Aug. von Hartmansdorff.

Bill. till Riksd. Prof. 1896. 1 Samt. 1 Afd. 24 Höft.

16

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.