Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse af §§ 14, 17 och 25 riksdagsordningen

1896-03-20 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1896:41, Med förslag till ändrad lydelse af §§ 14, 17 och 25 riksdagsordningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.

1

N:o 41.

Kongl. Ma.j:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

ändrad lydelse af §§ 14, 17 och 25 riksdagsordningen;

gifven Stockholms slott den 20 mars 1896.

Under åberopande af bifogade i statsrådet förda protokoll, vill

Kongl. Maj:t härmed till Kiksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning

framlägga följande

Förslag

till ändrad lydelse af §§ 14, 17 och 25 riksdagsordningen.

§ 14-

Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, en hvar

i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man, hvilken antingen

eger eller med stadgad åborätt innehafver fast egendom på landet

eller i stad till ett taxeringsvärde af minst ett tusen riksdaler, eller för

lifstid eller för minst fem år arrenderar jordbruksfastighet till taxeringsvärde

ej understigande tre tusen riksdaler, eller sedan minst fem år tillbaka

arrenderar sådan jordbruksfastighet, eller ock under två år näst

före det år valet eger rum uppskattats till en inkomst af minst sexhundra

riksdaler samt under hvardera af nämnda två år till stat och kommun

erlagt förfallna utskylder efter en inkomstbevillning af minst en riksdaler

femtio öre.

§ 17-

1. Vid så väl elektors- som riksdagsmannaval tillkommer hvarje

röstande en röst.

Bih. till Rilcsd. Vrot. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 28 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. May.ts Nåd. Proposition No 41.

2. Den, som vid elektorsval eller vid riksdagsmannaval, der

allenast en riksdagsman skall väljas, erhållit de flestas röster, vare lagligen

vald, och skilje lotten emellan dem, som erhållit lika röstetal.

3. Der vid riksdagsmannaval flere riksdagsmän skola väljas, iakttages

vid valet:

att, sedan aflemnandet af valsedlar afslutats, alla valsedlarne upptagas

och oöppnade räknas, hvarefter det erhållna antalet delas med antalet

af riksdagsmän, som skola väljas, och det sålunda uppkomna qvottal,

med utelemnande af bråk, lägges till grund för röstberäkningen;

att valsedlarne derpå, hvar efter annan, öppnas, förses med löpande

nummer, allteftersom de öppnas, och fördelas efter det å hvarje valsedel

först förekommande namn, intill dess någon finnes vara först upptagen

å så stort antal valsedlar, som motsvarar qvottalet, då han förklaras vald;

att öppnandet af valsedlarne derefter fortsättes i enahanda ordning

men med iakttagande deraf att, der den å valsedel först upptagne finnes

vara redan förklarad vald, hans namn öfverkorsas och närmast följande

namn å person, som icke redan är vald, räknas såsom det första å valsedeln

;

att, der föreskrifvet antal riksdagsmän ej, sedan alla valsedlarne

öppnats, är valdt, de, som, med frånräknande af redan -välde, funnits

vara först upptagne å största antalet valsedlar, skola, så framt detta

antal tillika öfverskjuter hälften af qvottalet, förklaras valde, samt

att, om ändock ej samtlige riksdagsmän för valkretsen blifvit utsedde,

antalet fy lies af dem, som, oberäknad! de redan valde, vid förnyadt

genomgående finnas vara upptagne å de flesta afgifna valsedlar,

utan afseende å den ordning, hvari namnen förekomma.

Äro i något fall rösterna lika, skilje lotten.

4. Vid elektors- och riksdagsmannaval skola till efterrättelse tjena

de för kommunerna gällande röstlängder.

Då sådant val förestår, läte å landet kommunalstämmans ordförande

och i stad magistraten eller, der sådan ej finnes, stadsstyrelsen hålla röstlängden,

försedd med anteckning om dem, hvilka enligt § 14 rösträtt tillkommer,

för granskning tillgänglig å lämpligt ställe under minst åtta

dagar; och varde underrättelse härom i kyrkorna ljungjord, så ock i stad,

der så ske kan, i der utkommande tidning införd.

Anmärkning mot röstlängd skall, för att komma under pröfning,

å landet framställas vid valförrättningens början och i stad skriftligen

till magistraten eller stadsstyrelsen ingifvas sist å tredje dagen före den,

då valet skall ega rum.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o ål.

3

§ 25.

1. Riksdagsmannaval skall med slutna sedlar förrättas.

2. Vid val, hvarom i § 17 mom. 3 sägs, skall valsedel, för att

såsom giltig antagas, lyda å högst så många personer, som skola väljas.

Finnes valsedel upptaga namn å person, som ej är valbar, eller är det

tvetydigt, hvilken person med något namn afses, skall sådant namn ej

tagas i beräkning.

Befinnes eljest vid riksdagsmannaval valsedel lyda å person, som

oj är valbar, eller på flera eller färre, än som vid valtillfället böra väljas,

eller innefattar valsedel någon tvetydighet i anseende till den person,

som afses, skall samma sedel anses ogild.

3. Äro valsedlar till större antal än hälften ogilda och finnes det

inverka på valets utgång, varde nytt val anstäldt.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

L, Annerstedt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet fredagen den 20

mars 1896,

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt.

Departementschefen statsrådet Annerstedt anmälde i underdånighet

den statistiska utredning, som med anledning af ifrågasatt utsträckning

af valrätten vid utseendet af ledamöter i Riksdagens Andra Kammare

blifvit jemlikt nådiga brefven den 11 oktober 1893 och den 10 maj 1895

af statistiska centralbyrån utarbetad och hvilken utredning blifvit i tryck

offentliggjord i Bidrag till Sveriges officiela statistik.

Efter att hafva redogjort för det hufvudsakliga innehållet af den

sålunda anmälda utredningen, yttrade föredragande departementschefen

vidare:

Den begränsning af den politiska rösträtten vid val af ledamöter

i Andra Kammaren, hvilken uppstäldes i nya riksdagsordningen i syfte

att valrätten skulle inskränkas till personer af sådana lefnadsförhållanden,

som kunde anses lemna någon håg och tid öfriga för ett sjelfständigt

deltagande i det politiska lifvet, hemtades från skattebidragen till staten,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.

i det att egande- eller ständig besittningsrätt till fast egendom till ett

taxeringsvärde af 1,000 kronor eller arrenderätt för lifstid eller för

minst fem år till jordbruksfastighet, taxerad till ett värde af minst 6,000

kronor, eller erläggande af bevillning för en till minst 800 kronor

uppskattad årlig inkomst faststäldes såsom den gräns, nedom hvilken

valrätt till riksdagsman ej må sträckas. Den så uppstälda gränsen kan

likväl, såsom ock vid framläggandet af förslaget till nya riksdagsordningen

blifvit erkändt, icke göra anspråk på allmängiltighet, och det var derföre

naturligt, att, kort efter det nya riksdagsordningen trädt i kraft, förslag

skulle framställas om större eller mindre utsträckning af valrätten till

personer, hvilka icke hafva rösträtt. Sådana förslag hafva sedermera

inom hvarje valperiod och merendels vid hvarje riksdag under perioden

blifvit väckta, och vanligen har något af förslagen till utsträckt rösträtt

bifallits af Andra Kammaren, under det att dessa förslag städse af Första

Kammaren förkastats. Äfven inom sistnämnda kammare har dock, särskildt

under senare tider, af flere ledamöter uttalats den åsigt, att någon

utsträckning af rösträtten kunde ega rum, så framt den skedde sålunda,

att de hufvudsakliga grunder, hvarpå valrätten vid utseende af ledamöter

i Andra Kammaren hvilade, icke blefvo rubbade; men någon öfverensstämmelse

har icke uppnåtts om det sätt, på hvilket frågan lämpligen

kunde lösas.

Hvad sålunda vid de särskilda riksdagarne förekommit synes innebära

giltig anledning att undersöka, huruvida icke de i riksdagsordningen

upptagna begränsningar af rösträtten vid val till Andra Kammaren skulle

kunna jemkas på det sätt, att å ena sidan valrätten utsträcktes till en

del af dem, som hittills saknat denna rätt, men å den andra samma

säkerhet som hittills förefunnes, att Andra Kammarens sammansättning

är betryggande för en normal och sund samhällsutveckling, och sålunda

den skiljaktiga uppfattning, som i denna fråga hittills rådt emellan Riksdagens

båda kammare, blifva utjemnad.

Det lärer icke vara underkastadt något tvifvel, att den fråga, som för

närvarande bör vara föremål för undersökning och pröfning, skall gifvas

allenast en sådan omfattning. Ty hvarken inom Riksdagen eller derutom

har den uppfattning mera allmänt kunnat göra sig gällande, att de

grunder, hvarpå det svenska folkets representation för närvarande är

bygd, böra undergå någon genomgripande förändring; och hvad särskildt

angår det af några framstälda yrkandet på allmän rösträtt, är en sådan

anordning af valrätten helt visst af den allmänna uppfattningen i vårt

land betraktad såsom alldeles oförenlig med en lugn och ostörd samhällsutveckling.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 41.

I den utsträckning, som betingas af ofvan angifna syfte, bar jemväl

företagits den statistiska utredning, hvars resultat jag för Eders

Kongl. Maj:t nu anmält.

Enär redan i gällande riksdagsordning valrätten till förmån för

fastighetsegarne blifvit längre, i förhållande till skattebidragen, utsträckt,

än i fråga om andra, omfattar denna statistiska utredning icke fastighetsegarne,

utan afser allenast öfriga valberättigade. Då dessutom enligt

riksdagsordningen redan ett så lågt fastighetsvärde som 1,000 kronor

medför valrätt, synes någon nedsättning deri icke böra ifrågakomma.

Egaren till en fastighet af lägre värde än 1,000 kronor är uppenbarligen

hänvisad att på annat sätt bereda sig den hufvudsakligaste delen af

sina inkomster, och torde derföre med allt skäl i fråga om valrätt böra

vara underkastad samma begränsning som öfriga inkomstegare.

I fråga om arrendatorer af jordbruksfastighet åter möter icke någon

betänklighet att utsträcka valrätten i öfverensstämmelse med hvad af

konstitutionsutskottet vid 1892 års riksdag blifvit tillstyrkt. Valrätt bör

sålunda tillerkännas den, som för lifstid eller minst fem år arrenderar

jordbruksfastighet till taxeringsvärde ej understigande 3,000 kronor eller

sedan minst fem år tillbaka arrenderar sådan fastighet. En arrendator

af jordbruksfastighet, taxerad till ett värde af 3,000 kronor, torde nemligen

kunna fullt jemföras med egaren till en hemmansdel, taxerad till

en tredjedel af sistnämnda värde, och den arrendator, hvilken, ehuru

arrendetiden varit obestämd, innehaft och innehar på arrende sådan

fastighet under fem år, kan anses lika egnad att utöfva rösträtt som.

den, hvars arrendetid på förhand är bestämd till nämnda tidrymd.

Genom nämnda nedsättning till minst 3,000 kronor, utgörande hälften

af hittills bestämda minimum, uppkommer enligt hvad af den statistiska

utredningen framgår, en tillökning i antalet valberättigade arrendatorer

af 2,461. Huru stor ökning uppkommer i följd af valrättens utsträckning

till de arrendatorer, som under minst fem år tillbaka arrendera

jordbruksfastighet till ett taxeringsvärde ej understigande nyssnämnda

belopp, derom har någon utredning ej kunnat åvägabringas.

Beträffande derefter den återstående klassen af valberättigade —

dem hvilka valrätt tillkommer på grund af inkomst — framställer sig

frågan, på sätt redan är antydt, sålunda: kan den sannolikhet för en

tryggad och oberoende ställning samt för sjelfständighet och erfarenhet,

som en inkomst af 800 kronor anses innebära, åstadkommas på ett annat,

lika betryggande sätt, hvarigenom ändock ett större eller mindre antal

personer, hvilkas årsinkomst ej uppgår till detta belopp, kunna komma

i åtnjutande af valrätt?

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o il.

Tager man härvid i betraktande att utan tvifvel en uppskattning

under längre tid till viss inkomst i förening med derunder ordentligt

verkstäld betalning af utskylder till stat och kommun kan anses gifva

lika stor sannolikhet för tillvaron af ofvan angifna egenskaper, som uppskattning

en gång till en något högre årsinkomst och betalning af det

derpå grundade skattebidraget, torde utan olägenhet det nuvarande inkomstminimum,

800 kronor, kunna nedsättas, derest man i sammanhang

med en sådan nedsättning bland vilkoren för valrätt intager dels

taxering under längre tid än ett år till ett lägre inkomstbelopp,

dels ock ett ordentligt fullgörande under samma tid af skyldigheten att

erlägga de på taxeringen grundade utskylderna. Då för rösträtt inom

kommunen erfordras att den röstande är skattskyldig till densamma och

icke häftar för oguldne kommunalutskylder, samt i § 14 riksdagsordningen

rösträtt i kommunens allmänna angelägenhet- redan finnes upptagen

såsom en bland förutsättningarne för valrätt, synes en bestämmelse att

under nyss antydda ''tidrymd jemväl kommunalutskylderna skola vara

ordentligt erlagda icke böra möta någon betänklighet. En fordran derpå

att dessa utskylder af den röstberättigade skulle under stadgad tid vara

erlagda inom en och samma kommun bör tydligen icke uppställas. Af

den i § 14 använda ordalydelse framgår ock oförtydbart, att ifrågavarande

utskylder för föregående åren kunna vara erlagda inom annan

kommun än den, hvilken den röstberättigade vid valet tillhör.

Huru stor nedsättning i nämnda minimum kan vidtagas, derom

kunna helt naturligt meningarna vara delade. Rigtigast torde vara, att

denna nedsättning afpassas efter de resultat, hvartill förenämnda statistiska

utredning ledt. Tager man hänsyn till dessa, synes, på sätt jag torde

i det följande blifva i tillfälle att närmare utveckla, en nedsättning af

inkomstbeloppet till 600 kronor lämpligen kunna ske.

Tillämpningen härvid af det i allmänhet medgifna bevillningsfria

afdraget leder äfven dertill, att såsom vilkor för valrätt synes böra stadgas

att utskylder till stat och kommun blifvit under viss tid erlagda efter

en inkomstbevillning af en krona 50 öre; och torde denna tid kunna

bestämmas till två år, hvilken tidrymd å ena sidan kan antagas vara

tillräcklig för vinnande af det dermed åsyftade ändamålet och å den

andra icke mera än nödigt itr för den skattskyldige uppskjuter förvärfvandet

af rösträtt.

Jemför man valrätten sådan den skulle blifva efter genomförandet

af ofvan angifna bestämmelser med förhållandet i detta afseende vid den

tidpunkt, då nya riksdagsordningen började att tillämpas, framgår tydligt

huru mycket större skattebidrag i verkligheten kräfdes för valrätt vid

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.

sistnämnda tid, då enligt den vid riksdagsordningens genomförande gällande

bevillningsförordning bevillningen för 800 kronors inkomst utgjorde

5 kronor, och följaktligen för rösträtt erfordrades, att utskylder

erlagts efter en inkomstbevillning af sistnämnda belopp.

En följd af det i bevillningsförordningen upptagna medgifvande,

att å ort, der bostadskostnaden är synnerligen hög i jemförelse med förhållandet

inom riket i allmänhet, det bevillningsfria afdraget må ökas

med högst 200 kronor, blir visserligen att i de orter, der detta medgifvande

användes, för erhållande af rösträtt komme att erfordras en

högre inkomst än den, som i allmänhet är för sådan rättighet behöflig.

Så skulle i de städer, der för närvarande det bevillningsfria afdraget är

bestämdt till högre belopp än 450 kronor, för rösträtt komma att erfordras:

i Göteborg en inkomst af 800 kronor, i Stockholm af 750 kronor och i

Sundsvall af 700 kronor. Men dervid bör tagas i betraktande, att arbetslönerna

i dessa städer i allmänhet äro väsentligen högre än i öfriga delar af

riket och särskild! å landet, hvadan det enligt regeln icke är förenad! med

större svårighet att i dessa städer förtjena den högre årsinkomst, som

derstädes för valrätt kräfves, än att annorstädes förvärfva sig den lägre

inkomst, som utom nämnda städer är tillräcklig för vinnande af denna rätt.

Den utsträckning af valrätten, som följer af ofvan angifna nya

bestämmelser, synes, hvad landet angår, kunna vidtagas utan att gifva

anledning till den farhåga, att någon förändring i Andra Kammarens

karakter och sammansättning deraf skulle blifva en följd.

Till de 39,379 röstberättigade på grund af inkomst å landsbygden

skulle visserligen efter dessa bestämmelser tillkomma ytterligare 27,099

röstberättigade på denna grund, utgörande en tillökning af 68,8 procent

inom denna klass af röstberättigade. Men röstberättigade egare af jordbruksfastighet

och arrendatorer uppgingo 1885 tillhopa till 226,453, vid

hvilket förhållande de nytillkomna valmännen icke lära kunna i någon

afsevärd mån inverka till förändrad sammansättning af landtrepresentanterna

i Andra Kammaren. Till enahanda slutsats leder den statistiska

undersökningen angående förhållandet i de särskilda valkretsarne. Af

denna undersökning framgår, att allenast i elfva valkretsar å landet förhållandet

emellan röstberättigade på grund af inkomst och öfriga röstberättigade

blifver sådant, att antalet af de förstnämnda i det närmaste

uppgår till eller öfverstiger antalet af de senare, och härvid är att

märka, att i dessa valkretsar, i följd af vare sig derinom befintliga

betydande industriella verk och inrättningar eller närheten af större

städer, enahanda förhållande med visshet inom kort kommer att inträda,

oberoende deraf huruvida någon utsträckning af rösträtten kommer till

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.

stånd eller icke. I tjugo valkretsar kommer, derest valrätten utsträckes,

röstberättigade inkomstegare att utgöra mellan 80 och 50 procent af

öfrige valmän; i femtioen valkretsar stannar nämnda förhållande mellan

50 och 20 procent och i sextiotre valkretsar uppnår detsamma ej 20

procent.

Hvad beträffar städerna, leda ofvan angifna bestämmelser dertill,

att 16,463 nya valmän tillkomma till de 81,993 hittills på grund af

inkomst röstberättigade stadsinnevånare, utgörande således omkring en

femtedel af dessa, och det torde icke sakna sannolikhet, att genom denna

tillökning valen af stadsrepresentanter skulle under en energisk partiledning

kunna i allmänhet utfalla så, att en enda samhällsklass’ intresse

på bekostnad af alla öfrigas gjorde sig gällande. Den statistiska utredningen

ådagalägger nemligen, att de äldre valmän, hvilka tillhöra de lägst

beskattade, skulle i förening med de nytillkomna valmännen, särskildt i

de medelstora och större städerna, kunna uteslutande bestämma valens

utgång.

Upprätthållandet af förut angifna hufvudgrundsats med afseende å

förutsättningarne och vilkoren för en utsträckning af valrätten synes

derföre kräfva, att bestämmelser angående valsättet träffas, hvarigenom

förekommes, att i nyssnämnda stadssamhällen vid valen de lägst beskattades

intressen blifva de enda representerade.

Det valsätt, hvilket under nutida förhållanden är bäst egnadt att

vid val inom en valkrets samtidigt af flere representanter förhindra, att

ett samhällsintresse på bekostnad af öfriga lika berättigade intressen gör

sig uteslutande gällande vid valet, torde vara användningen af proportionella

val. Hvarje parti, så framt det eger någon betydligare styrka,

är vid denna valmetod tillförsäkradt att erhålla sin åskådning representerad,

och härigenom vinnas de fördelar, som äro förenade med klassvalen,

utan de svårigheter i fråga om klassernas särskiljande, hvilka

under nuvarande samfundsförhållanden äro förenade med sistnämnda valmetod.

Vid valet emellan de olika metoder för proportionella val, som finnas

vare sig praktiskt utförda inom något främmande land eller af teoretiska

författare framstälda, synes mig det valsätt, som i Danmark användes

vid val af ledamöterna i landstinget, böra hos oss komma till användning

åtminstone till en början och intill dess den allmänna uppfattningen

kan förena sig om något af de andra systemen, hvilka, om de ock i teoretiskt

afseende kunna anses rigtigare, likväl i praktiskt afseende äro

svårare att genomföra och af hvilka flertalet dessutom förutsätta valJlik.

till liiksä. Prof. lSDd. 1 Sand. 1 Afd. US lläft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.

förhållanden för oss helt och hållet främmande. Den vid de danska

valen till landstinget tillämpade valmetoden är deremot synnerligen enkel.

Den förutsätter från valmännens sida icke något annat än att en hvar

af dem upptager de personer, å hvilka han röstar, i den ordning han

önskar få dem valda till representanter samt att valmännen före valet

sammansluta sig i skiljda partier, hvilka hvar för sig på förhand upprätta

vallistor, som af partiets ledamöter vid valet följas. Någon svårighet

för valmännen att uppfatta och vid valet efterfölja förstnämnda

fordran kan i vårt land icke tänkas vara förhanden, och de politiska

förhållandena hos oss hafva längesedan nått den utveckling, att sistnämnda

förutsättning i de större städerna förefinnes, oaktadt den driffjäder

dertill, som ligger i användandet af proportionella val, hittills

saknats.

En närmare redogörelse för sjelfva förfarandet vid valförrättningen

enligt de i förslaget meddelade bestämmelser lärer tydligast visa, att

dessa i tillämpningen icke kunna antagas medföra några svårigheter.

Valförrättningen komme nemligen att försiggå på följande sätt. Sedan

omröstningen förklarats afslutad, upptagas samtliga röstsedlarne ur valurnan

och räknas utan att öppnas. Uppenbart är, att, om härvid någon

sedel befinnes vara dubbel eller eljest till sitt yttre af beskaffenhet att

ej kunna godkännas, den genast bör förklaras ogiltig och afläggas, för

att särskildt för sig förvaras. Det vid uppräkningen erhållna siffertal

divideras med antalet af riksdagsmän, som skola väljas, och det qvottal,

som dervid, med utelemnande af bråktal, uppkommer, lägges till

grund för beräkningen af det antal röster, som för val erfordras.

Härefter öppnas röstsedlarne, en efter annan, och förses med löpande

nummer — en åtgärd, hvarigenom det blifver möjligt att, för

den händelse sådant i anledning af besvär varder nödigt, å nyo anställa

röstberäkning under alldeles samma förhållanden som vid sjelfva valet.

Allt efter som sedlarne öppnas, uppläses och antecknas det å enhvar af

dem först upptagna namn, med förbigående af namn å icke valbar person

(jfr förslagets § 25), och de valsedlar läggas tillhopa, å hvilka samma

namn finnes först upptaget. Uppläsningen fortgår, intill dess anteckningarne

utvisa, att något namn erhållit så många röster, som jemnt

motsvarar qvottalet. Sedan genom räknande af vederbörande valsedlar

visshet vunnits om anteckningarnes rigtighet i afseende å detta namn,

förklaras dess innehafvare vara till riksdagsman vald. Uppläsningen fortsättes

derpå i samma ordning, dock med iakttagande deraf att den redan

valdes namn, der det förekommer först å röstsedel, öfverstrykes och

närmast derpå följande namn räknas såsom det första. När ånyo an
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Körtel. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 41.

teckningarne gifva vid liandon att någon uppnått qvottalet, afbrytes

uppläsningen, och i fråga om denne förfarcs på enahanda sätt som beträffande

den först valde. På nu angifvet sätt genomgås alla valsedlarne,

dervid den eller de valdes namn, om de förekomma å sådan plats

på sedlar, att de skulle medräknas, varda öfverkorsade och nästföljande

namn i stället uppläses och antecknas. Skulle, sedan alla valsedlarne

blifvit genomgångna, erforderligt antal riksdagsmän befinnas valdt, erfordras

gifvetvis icke någon vidare åtgärd. I motsatt fall undersökes,

huruvida, enligt anteckningarne å redan upplästa namn, behörigen kontrollerade,

någon eller några erhållit ett röstetal, som öfverskjuter halfva

qvottalet, i hvithet fall antalet riksdagsmän fylles af dem bland dessa,

som uppnått högsta röstetalet. Har åter ej någon eller ej tillräckligt

antal, enligt de kontrollerade anteckningarne, erhållit flere röster än halfva

qvottalet, genomgås alla röstsedlame ånyo. Härvid räknas, på samma

sätt som för närvarande vid riksdagsmannaval eger rum, rösterna å alla

dem, som icke redan förklarats valde, utan hänsyn till den ordning, hvari

namnen å röstsedlame förekommit, och valet afgöres efter röstpluralitet.

Det tillvägagående, för hvilket sålunda redogörelse lemnats, öfverensstämmer

med den i Danmark följda valmetoden, allenast med den skiljaktighet

att för det fall, då ej samtlige riksdagsmän för valkretsen

kunnat, enligt gifna bestämmelser, utses bland dem, som antecknats

såsom främst förekommande å valsedlarne, en enklare regel uppstälts

för fyllandet af återstående platser än den i nämnda land använda. Enligt

den danska vallagen skola nemligen i sådan händelse vid den förnyade

uppläsningen af valsedlarna medtagas — med förbigående af redan

valda — allenast så många namn i den ordning de å valsedlarna förekomma,

som det återstår platser att fylla.

Mot valmetoden, så ordnad som förut är nämndt, har understundom

framstälts den anmärkning, att den tillfälliga ordning, i hvilken valsedlarne

komma att öppnas, skulle komma att medföra en obehörig inverkan

på valets utgång, i händelse den i främsta rummet uppförda

personen vore gemensam för flera partier, hvilka i andra rummet uppfört

olika kandidater, eller ock inom ett och samma parti af den storlek,

att flere än en plats kunde af detsamma besättas, fullständig öfverensstämmelse

icke rådde om hvilken person skulle upptagas i andra rummet.

Denna anmärkning synes mig dock sakna betydelse, då numera

partibildningen och partidisciplinen i städerna helt visst nått den utveckling

att ej mindre hvarje parti komme att vid valet å de valsedlar, som

af detsamma afgifvas, upptaga i främsta rummet någon, som icke upptages

främst å öfriga partiers valsedlar, än ock inom hvarje parti

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.

säkerligen på förhand komme att träffas öfverenskommelse om de personer,

hvilka böra å valsedlarne upptagas, och om ordniBgen dem emellan.

Att för närvarande utsträcka användningen af proportionella val

utöfver hvad i förslaget skett synes icke böra ifrågakomma. Hvad

landet angår, skulle derför blifva erforderligt att för bildande af de nya

valkretsarne sammanslå i allmänhet minst tre af de gamla. I do stora

valkretsar, som sålunda skulle uppstå, komme valmännen under nuvarande

förhållanden att icke stå i den förbindelse med hvarandra,

som är af nöden för att det proportionella valsättet skall lemna ett

tillfredsställande resultat. En sammanslagning af nuvarande valkretsarne

å landet torde icke heller för närvarande af landtbefolkningen anses

önskvärd. Beträffande städerna synes likaledes åtminstone för närvarande

skäl icke förefinnas att för möjliggörandet af proportionella val i samtliga

stadssamhällen sammanföra de städer, hvilka icke redan ega att

utse flera representanter, till så stora valkretsar, som i sådant fall skulle

blifva af nöden. Städer med ringa eller ingen förbindelse sins emellan

skulle nemligen blifva sammanförda i de olika valkretsarne och följaktligen

nyss angifna förutsättning för det proportionella valsättets

lämplighet äfven der komma att saknas.

För att de i § 14 gifna bestämmelser angående vilkoren för valbarhet

icke skola öka möjligheten att genom besvär öfver valet, grundade

derpå att någon eller några valmän saknat behörighet, få detsamma upphäfdt,

har införts en föreskrift, att anmärkning mot röstlängden skall,

för att komma under pröfning, framställas å landet vid valförrättningens

början och i stad skriftligen ingifvas till magistraten eller stadsstyrelsen

sist å tredje dagen före den då valet skall ega rum.

Härjemte har, då vid proportionella val bör, så vidt ske kan, förebyggas,

att valsedel, som ingått i beräkningen af qvottalet, derefter måste

såsom felaktig kasseras, i fråga om dylika val upptagits den i teoretiskt

afseende fullt rigtiga regeln att vid dessa val valsedel, som innehåller

ett färre antal namn än det antal riksdagsmän, som skall väljas, ändock

skall antagas såsom giltig samt att namn å person, som ej är valbar,

eller namn, som är tvetydigt, ej skall tagas i beräkning.

Slutligen torde böra erinras, att, när framdeles en utsträckning af

den proportionella valmetoden vare sig till öfriga valkretsar i städerna

eller till landet i dess helhet ifrågakommer, en sådan utsträckning icke

kräfver någon ändring i nu föreslagna lydelse af förevarande paragrafer

i riksdagsordningen, utan allenast en motsvarande förändring i § 13 riksdagsordningen

beträffande det antal ledamöter i Andra Kammaren, som

af hvarje särskild valkrets skall utses.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.

Föredragande departementschefen uppläste härefter ett i enlighet

med de af honom nu angifna grunder inom justitiedepartementet upprättadt

förslag till ändrad lydelse af §§ 14, 17 och 25 riksdagsordningen;

Och hemstälde föredraganden i underdånighet, att berörda förslag måtte

till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framläggas.

Statsrådet friherre Åkerhielm yttrade:

Af den statistiska utredning, för hvars resultat statsrådet och chefen

för justitiedepartementet nu inför Eders Kongl. Maj:t redogjort, framgår,

att under åren 1885—1893 antalet af dem, som äro uppskattade till en

årlig inkomst af 800 kronor eller derutöfver och på sådan grund valberättigade

till Riksdagens Andra Kammare, ökats från 79,570 till

121,372 eller med mer än 50 procent. Det visar sig sålunda, att redan

med nu gällande rösträttsbestämmelser antalet på grund af inkomst valberättigade

tillväxer mycket snabbt och med en hastighet, om hvilken

man säkerligen före den nu verkstälda utredningen icke gjort sig någon

föreställning. Af detta förhållande, som uppenbarligen har sin hufvudsakliga

grund i den fortgående förbättringen af arbetsklassens vilkor och

i penningens fallande värde, drager jag den slutsats, att en grundlagsändring

i syfte att utsträcka valrätten till nya grupper af inkomstegare

icke är af något större behof påkallad, och att, derest en sådan åtgärd

det oaktadt anses böra vidtagas, den största varsamhet är af nöden, så

vidt man vill undvika att i väsentligare mån rubba karakteren i vår

nuvarande politiska representation och de garantier, den erbjuder fölen

lugn samhällsutveckling.

Det nu inför Eders Kongl. Magt framlagda förslaget innebär, förutom

en mindre betydande utvidgning af valrätten för arrendatorer af

jordbruksfastighet, att valrätt nu skulle tilläggas äfven de inkomstegare,

hvilkas uppskattade inkomst faller mellan G00 och 800 kronor, och som

under visst antal år erlagt utskylder efter en inkomstbevillning af 1 krona

50 öre intill 3 kronor 50 öre. Den föreliggande statistiska utredningen

upptager för år 1893 såsom erläggande inkomstbevillning af 1 krona

50 öre intill 3 kronor 50 öre ett antal af 43,502 personer. Så vidt man

af nu tillgängliga statistiska uppgifter kan sluta, huru stort antal på

grund af inkomst röstberättigade valmän skulle genom förslaget tillkomma,

skulle således detta antal, på sätt äfven chefen för justitiedepartementet

antagit, böra beräknas till 43,502. Men när man vill bedöma förslagets

blifvande verkningar, synes det nödigt att fästa sig icke endast vid nuvarande

förhållanden, utan äfven vid förhållandena, sådana de kunna

antagas komma att framdeles gestalta sig. Det har nyss erinrats, hurusom

de nu röstberättigade inkomstegarnes äril al ökats så hastigt, att

Bih. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sand, 1 Afd. 28 Haft. 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 41.

tillökningen under en tidrymd af endast åtta år uppgått till mer än femtio

procent; ocli det torde icke finnas någon anledning antaga, att inom

den nu ifrågavarande lägre inkomstgruppen antalet inkomstegare skulle

tillväxa mindre hastigt. Snarare torde väl ett motsatt förhållande vara

att vänta. Dimensionerna för den föreslagna rösträttsutvidgningen torde

derför ingalunda kunna mätas med den nyss angifna siffran.

Jag förbiser icke, att förslaget innehåller flera bestämmelser, egnade

att till en del neutralisera verkningarne af rösträttsutvidgningen,

och jag erkänner villigt det både principielt berättigado och ur praktisk

synpunkt kloka att binda valrätten icke, såsom hittills, ensamt vid en

viss uppskattad inkomst, utan derjemte vid ett bestämdt skattebelopp,

erlagdt under en viss följd af år. Jag uppskattar äfven fördelarne

af det proportionella valsystemet och har mot förslaget i denna del ej

annat att erinra, än att det synes mig kunna ifrågasättas, om det må

vara lämpligt att införa eu sådan valmetod, innan man finner densamma

kunna tillämpas vid valen öfver hela riket.

Men huruvida de bestämmelser i nyssberörda hänseenden, förslaget

innehåller, skola såsom garantier mot menliga följder af rösträttens utsträckning

visa sig eg a den betydelse, chefen för justitiedepartementet

förutsatt, synes mig väl kunna dragas i tvifvelsmål. För min del vågar

jag icke antaga, att så skall blifva förhållandet. Fast hellre befarar

jag, att, i trots af berörda bestämmelser, den föreslagna rösträttsutvidgningen

skall medföra en förskjutning i den nuvarande politiska magtfördelningen

derhän, att den jordegande klassens inflytande på Andra

Kammarens sammansättning kommer att i afsevärd grad försvagas, och

då jag betraktar detta den jordegande klassens inflytande såsom en af

de förnämsta garantier, vår nuvarande konstitution inrymmer, mot förhastade

och icke tillräckligt förberedda och öfvervägda förändringar

inom vårt stats- och samhällslif, finner jag mig icke kunna biträda den

af föredraganden gjorda hemställan.

Statsrådets öfrige ledamöter instämde i hvad föredraganden anfört

och hemstält;

Och behagade Hans Maj:t Konungen, med bifall

till hvad statsrådets fleste ledamöter hemstält, förordna,

att till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning

skulle aflåtas nådig proposition af den lydelse bil.

likt. A till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Carl Boheman.

STOCKHOLM, ISÅAC MARCCS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1896.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. KU 1896:11 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11 s. 1 i texten