Sök i Ratio Lex

Angående statsverkets tillstånd och behof

836 sidor, varav 803 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 803 av 836 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1897:1, Angående statsverkets tillstånd och behof

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

1

KONGL. MAJ:TS

NÅDIGA

PROPOSITION

TILL

Riksdagen

angående statsverkets tillstånd och behof;

Gifven Stockholms slott den 16 januari 1897.

o Jemlikt grundlagens bud afgifver Kongl. Maj: t härmed nådig proposition

angående statsverkets tillstånd och behof.

Dervid förekommer först frågan om beräkningen för nästa statsregleringsperiod

af statsverkets inkomster.

Med åberopande af de beslut, hvarom bilagda statsrådsprotokoll öfver

finansärenden för den 14 innevarande månad *) lemnar närmare upplysning,

och under de i samma protokoll angifna förutsättningar föreslår Kongl. Makt’

att statsverkets inkomster för år 1898 upptagas sålunda:

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Inkomstberäkningen”.

Bih. till Kiktd. Prut. IS97. l;a Sami. l:a A/d.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konyl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1897.

Ordinarie inkomster:

Grundskatt .......................................................................... kronor

Kyrkotionde .......................................................................

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål.......................

Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet »

Trosspassevolansafgift.........................................................

Tillfälliga rotevakansafgifter..............................................

Soldatvakansafgift...............................................................

Båtsmansvakansafgift..........................................................

Arrendemedel.......................................................................

Mantalspenningar................................................................

Bötesmedel .........................................................................

Kontrollstämpelmedel..........................................................

Fyr- och båkmedel............ *

Telegrafmedel......................................................................

Jern vägstrafikinedel............................................................

Skogsmedel..........................................................................

Extra uppbörd....................................................................

säger 21,082,000: —

1,444,000: —

250,000: —

270,000: —

51,000: —

19,000: —

206,000: —

42,000: —

150,000: —

2,300,000: —

665,000: —

250,000: —

25,000: —

1,400,000: —

1,410,000: —

9,000,000: —

3,500,000: —

100,000: —

Bevillningar:

Tullmedel............................................................................

Postmedel.............................................................................

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter

Stämpelmedel......................................................................

Bränvinstillverkningsskatt................................................-

Hvitbetssockertillverkningsafgift.........................................

Bevillning af fast egendom samt af inkomst.................

säger 81,175,000: —_

kronor 38,000,000

» 9,025,000

» 850,000

» 5,000,000

15,000,000

* 8,000,000

» 5,300,000

summa kronor 102,257,000:

Kongl. Maj:t föreslår vidare enligt ofvan nämnda

protokoll öfver finansärenden för den 14 innevarande

månad: __

Transport kronor 102,257,000: —

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

. Transport kronor 102,257,000: —

att såsom tillgång vid förevarande statsreglering

må beräknas och användas öfverskott å statsregle
ringarna

för föregående år................................................ > 14,229,000: —

och att för statsverkets behof må till utbetalning

vid den tid under år 1898, som af Riksdagen bestämmes,

af riksbankens vinst för år 1896 anvisas............. » 2,790,000: —

hvarefter det för nästa statsregleringsperiod disponibla

beloppet af statsverkets tillgångar uppgår till................kronor 119,276,000: —

Första hufvudtiteln,

innefattande anslagen till kongl. hof- och slottsstaterna.

Nu gällande riksstat upptager såsom årliga eller ständiga utgifter:

för kongl. hofstaten........................................................... kronor 1,196,900: —

» » slottsstaten........................................................ » 123,100: —

tillsammans kronor 1,320,000: —

Häruti föreslår Kongl. Maj:t icke någon ändring.

Extra anslag.

Med åberopande af bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden den 14

innevarande Januari*) vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att å extra stat

under denna hufvudtitel bevilja

[1.] för yttre restaurering af Stockholms slott 500,000 kronor, att utgå

under fem år, af hvilket anslag för år 1898 skulle anvisas att utgå eu femtedel

eller ............................................................................................kronor 100,000: —

) Se bil. till statsverkspropositionen; ”Förslå hiifvudtiteln”.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för

år 1897 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller

på följande sätt:

1897. 1898.

ordinarie anslag 1,320,000:— 1,320,000: —

extra » — 100,000: — således ökning kronor 100,000: —

summa kronor 1,320,000:— 1,420,000:— således ökning kronor 100,000: —

Andra hufvudtiteln,

innefattande anslagen till justitiedepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i

nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 3,815,250

kronor, vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda

statsrådsprotokoll öfver justitiedepartementsärenden den 14 innevarande månad,

*) föreslå Riksdagen beträffande

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:

[1.] att, under förutsättning att särskild!, aflåten

proposition med förslag till ändring i § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen

varder af Riksdagen bifallen, öka anslaget

till departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli

dels, enligt den i statsrådsprotokollet intagna tilläggsstat,

med aflöning till en kanslisekreterare 4,000 kronor och dels

med ett belopp af 2,000 kronor, hvarmed anslaget till

amanuenser, vikariatsersättningar, renskrifning m. in. skulle

höjas, eller med tillhopa.................,.......................................... kronor 6,000: —

samt alltså i 1898 års riksstat uppföra ifrågavarande anslag,

nu upptaget till 35,800 kronor, med 41,800 kronor;___

Transport kronor 6,000: —

) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Andra hufvudtiteln”.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

samt att för åtnjutande af de i tilläggsstaten upptagna

löneförmåner stadga enahanda vilkor, som äro föreskrift^

för innehafvare af löner å 1878 års aflöningsstat;

Högsta domstolen:

[2.] att, under förutsättning att särskildt aflåten

proposition med förslag till lag angående Kongl. Maj:ts

högsta domstols tjenstgöring på afdelningar varder af

Riksdagen bifallen, höja anslaget till högsta domstolen,

nu upptaget till 162,700 kronor, med löner till 2 justitieråd,

tillhopa...................................................

samt alltså i 1898 års riksstat uppföra ifrågavarande

anslag med 182,700 kronor;

och att för åtnjutande af sagda aflöningar stadga

enahanda vilkor, som vid fastställandet af nu gällande

lönestat för högsta domstolen blifvit bestämdt;

Nedre justitierevisionen:

[3.] att, i händelse af bifall till sist berörda proposition,

dels godkänna det i statsrådsprotokollet intagna

tillägg till nedre justitierevision ens stat, hvilket slutar å

22,800 kronor, dels ock medgifva förhöjning från 700

kronor till 1,900 kronor af det å samma stat uppförda

anslag till gratifikationer åt e. o. tjensteman och e. o. vaktmästare

samt sålunda öka anslaget för nedre justitierevisionen,

nu upptaget med 134,000 kronor, till 158,000

kronor;

och att för åtnjutande af de löneförmåner, som finnas

upptagna i nyssnämnda tillägg till denna stat, stadga

enahanda vilkor, som äro föreskrift^ för innehafvare af

de på samma stat nu uppförda aflöningar;

kommande vid bifall till dessa framställningar anslaget

till nedre justitierevisionen att höjas med............... »

Transport kronor

6,000: —

20,000: —

24,000: —

50,000: —

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj ds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor 50,000:

Fångvården:

■ij • ''

[4.] att minska bestämda anslaget till fångars vård

och underhåll med belopp, motsvarande å detta anslag,

nu anvisade löneförmåner till kamrerare och bevakningsbefälhafvare

vid indragna centralfängelset å Norrmalm,

tillhopa 3,400 kronor;

[5.] att, i händelse under nionde hufvudtiteln gjord

framställning om direktören vid samma fängelse Carl

Robert Wibergs öfverflyttning på allmänna indragningsstaten

bifalles, minska bestämda anslaget till fångars vård

och underhåll ytterligare med belopp, motsvarande å

nämnda anslag för denna befattning nu anvisade löneförmåner,

eller 3,700 kronor;

[6.] att, i händelse af bifall till ej mindre nyssberörda

framställning om direktören Wibergs öfverflyttning

på allmänna indragningsstaten än äfven under nionde

hufvudtiteln likaledes gjord framställning om pension å

sagda stat åt nedannämnda vid indragna centralfängelset

å Norrmalm anstälda personer, nemligen vaktfrun Josefina

Charlotta Ahlgren, vaktkonstapeln Nils August Sundin,

vaktqvinnorna Katarina Cecilia Borin och Helena Sofia

Jonsson samt portvakten Karolina Gustafsson, minska förslagsanslaget

till fångars vård och underhåll med 7,100

kronor;

Öfriga ordinarie anslag:

I dessa har Kongl. Maj:t icke att föreslå någon förändring.

__________

Summa ökning kronor 50,000: —

Om från den sålunda föreslagna ökningen dragés

den likaledes föreslagna minskningen i anslaget till fångvården.

..................................................................... .......... * 14,200:

återstå!- såsom i de ordinarie anslagen föreslagen ökning kronor 35,800: —

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Korist. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Andra hufvudtitelns ordinarie anslag utgöra enligt

nu gällande riksstat.................................................................kronor 3,815,250: —

Om härtill lägges ofvan angifna ökning i samma anslag » 35,800: —

så komma de ordinarie anslagen under denna hufvudtitel

att uppgå till.................................................................kronor 3,851,050: —

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under andra hufvudtiteln,

vill Kongl. Magt, på sätt förutnämnda protokoll öfver justitiedepartementsårenden

vidare innehåller, föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1898

anvisa följande anslag:

[7.] för fortsatt uppehållande af lagbyråns verksamhet.

............................................................................... kronor 25,000: —

[8.] till arfvoden åt krigshofrättens ordförande

och militäre ledamöter...................................................... > 3,250: _

Summa kronor 28,250: —

Fn jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten

lör år 1897 upptagen och sådan den nu är af Kong]. Makt föreslagen, utfaller

sålunda:

1897. 1898.

ordinarie anslag 3,815,250:— 3,851,050:— således ökning kronor 35,800: —

extra » 28,250:— 28,250:—-- --

summa kronor 3,843,500:— 3,879,300:— således ökning kronor 35,800: —

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ta nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1897.

Tredje hufvudtiteln,

innefattande anslagen till utrikesdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i nu

gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 606,750 kronor, vill

Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll

öfver utrikesdeparteinentsärenden den 14 innevarande månad,*) föreslå,

att nedannämrida ordinarie anslag må af Riksdagen anvisas, att utgå emot

nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till deras användande

och under enahanda vilkor som hittills, nemligen:

Kabinettskassans utgifter:

[1.] departementschefen, ministern för

utrikes ärendena................................................ kronor 24,000: “

[2.] utrikesdepartementet..................hi...... » 27,495:

[3.] ministerstaten....................................... » 337,941: —

[4.] militärattachéer.................................... » 8,471: —

[5.] skrifmaterialier, expenser och extra

utgifter........................ * 45,893: - 443,800: —

Konsulskassans utgifter:

[6.] utrikesdepartementet....... kronor 7,550: —

[7.J konsulsstaten................... » 230,072: —

[8.] skrifmaterialier, expenser

och extra utgifter..................... » 15,338: 252,960: —

eller efter afdrag af hvad som häraf beräknas kunna

bestridas af inflytande konsulat- och expeditions
afgifter.

............................:.................................... 92,960: — 160,000: —

summa kronor 603,800: —

Utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena:

[9.] svenska kyrkan i Paris........................................... »_2,950:

tillsammans kronor 606,750: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Tredje liufvudtiteln”.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Körtel. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

9

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet för den 14 innevarande

månad finnes antecknadt, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att bevilja:

[10.] för fortsatt utgifvande af »Sveriges traktater»........ kronor 4,500: —

Vid jemförelse med 1897 års riksstat finnas slutsummorna å anslagen

under denna hufvudtitel vara oförändrade.

Fjerde hufvndtiteln,

innefattande anslagen till landtförsvarsdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i

1897 års riksstat till årliga och ständiga utgifter anvisadt:

kontant.................................................................................. kronor 25,294,520: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

ersättningar..............................................................» 693,400: —

tillsammans kronor 25,987,920: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll

öfver landtförsvarsärenden den 14 innevarande januari,*) föreslå

Riksdagen beträffande

Generalstaben:

r t # b a ’ !

Ll.J att, under förutsättning af bifall till hvad

under [3.] föreslås, medgifva, att vid nuvarande krigsarkivariens

afgång må indragas de å generalstabens

stat för en krigsarkivarie uppförda löneförmåner, 4,000

kronor jemte två ålderstillägg, samt det för en amanuens

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Fjerde lnifvudtitcln”.

Bih. till Rilcsd. Prot. 1897. l:a Sami. l:a Afd.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

der uppförda arfvode, 1,800 kronor, men deremot å

samma stat uppföras följande arfvoden:

till en krigsarkivarie....................... kronor 2,500: —

» » bibliotekarie.......................... » 1,000: —

» » aktuarie................................ » 800: —

samt att, vid bifall härtill, minska anslaget till

generalstaben,

nu.................................................. kronor 251,000: —

med..........................-....................... » _ 1,500: —

till.................................................. kronor 249,500: —

Aflöning och rekrytering m. in.:

[2.] att medgifva, att samtliga trumpetare af raanskapsklassen

vid Svea, Göta, Norrlands och Vendes

trängbataljoner må få hållas i tjenstgöring under hela

året,

samt att, vid bifall härtill, öka anslaget till aflöning

och rekrytering m. m., nu kronor 8,495,500, med kronor

till kronor 8,496,466;

Intendenturcorpsen:

[3.] att medgifva, att, för tillgodoseende af behofvet

af redogörare vid generalstaben, å intendenturcorpsens

stat må uppföras aflöning för ytterligare en intendent

af andra klassen med tillhopa 2,895 kronor, äfvensom

att den till tjenstgöring vid generalstaben placerade

intendenten må åtnjuta inqvarteringsersättning i likhet

med hvad som är medgifvet de intendenter, som äro

placerade å truppförband, der dylik förmån af befälet

åtn jutes,

samt att, vid bifall härtill, öka anslaget till intendenturcorpsen,

nu kronor 356,179, med......................... »

till kronor 359,074;

Ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation

:

[4.] att minska anslaget till ersättning åt vissa löntagare

i följd af arméns omorganisation, nu kronor

56,822, med kronor 3,313 till kronor 53,509;_

Transport kronor

966

2,895

3,861

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

Resestipendier till artilleri- och ingeniörofflcerare:

[5.] att, för beredande af medel till två resestipendier

för artilleriofficerare, hvardera stipendiet å

2,000 kronor årligen, öka anslaget till resestipendier

till artilleri- och ingeniörofficerare, nu kronor 6,000,

med......................................................................................

till kronor 7,000;

Krigshögskolor:

[6.] att, med godkännande af de för krigshögskolan

samt för artilleri- och ingeniörhögskolan upprättade, i

statsrådsprotokollet omförmälda nya stater, öka anslaget

till krigshögskolor, nu kronor 66,507, med..................

till kronor 67,860;

Arméns byggnader och kommendantskapsutgifter samt

fortifikationens öfningar och materiel:

[7.] att öka anslaget till arméns byggnader och

kommendantskapsutgifter samt fortifikationens öfningar

och materiel, nu kronor 405,282, med........................... >

till kronor 480,282;

Arméns munderingsutrustning:

[8.] att, vid bifall till hvad under [2.] föreslagits,

öka anslaget till arméns munderingsutrustning, nu kronor

1,939,191, med........................................................ »

till kronor 1,940,036;

3,861: —

1,000: —

1,353: —

75,000: —

845: —

82,059: —

Transport kronor

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor 82,059:

Arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten för

den garnisonerade armén:

[9.] att öka anslaget till arméns kasernutredning

samt ved, ljus och vatten för den garnisonerade armén,

nu kronor 244,117, med .......................................... » 7,000:

till kronor 251,117;

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären:

[10.] att, för beredande af ytterligare tio procent

lindring i rustnings- och roteringsbesvären, öka anslaget

till lindring i rustnings- och roteringsbesvären, nu kronor

1,995,200, med........................................................... » 332,500:

till kronor 2,327,700;

Omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och

Norrland:

[11.] att öka anslaget till omorganisation af in
-

delta kavalleriet i Skåne och Norrland, nu kronor

1,688,614, med dels.....................„.................................... ä 42,000:

och dels.............................’.......... .................................. » 1,469:

till kronor 1,732,083,

äfvensom, vid bifall härtill, medgifva, att Kong],

Maj:t må så ändra gällande stater för skånska husaroch

dragonregementena samt Norrlands dragonregemente,

att i dessa stater till kommenderingstillägg uppföres, i

hvar och en af de båda förstnämnda staterna, i stället

för 188 kronor, 727 kronor och i den sistnämnda

staten, i stället för 99 kronor, 490 kronor;

Fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet

i Skåne och Norrland:

[12.] att, vid bifall till hvad under [11.] föreslagits

i fråga om ökning af anslaget till omorgani
Transport

kronor 465,028:

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:tu nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor 465,028: —

sation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland med

42,000 kronor, minska anslaget till fortgående vakanssättning

af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland,

nu kronor 345,000, med kronor 42,000 till kronor

303,000;

Disciplinkompaniet:

[13.] att medgifva, att anslaget till disciplinkompaniet,

nu kronor 29,600, må ur riksstaten uteslutas.

Beträffande öfriga under fjerde hufvudtiteln uppförda

ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t ingen för
-

ändring.

Efter afdrag af föreslagen minskning å vissa anslag » 76,413: —

utgör förhöjningen............................................................ kronor 388,615: —

Lägges till denna förhöjning summan af hufvudtitelns

ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat....... » , 25,987,920: —

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till.................................................... kronor 26,376,535: —

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet för den 14 innevarande

januari finnes antecknadt, föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen:

[14.] att för tillämpning af nva värnpligtslagens

föreskrifter i fråga om de värnpligtiges

inskrifning och redovisning m. in. på

extra stat för år 1898 bevilja................ kronor 53,000: —

[15.] att utöfver det för fortsatt anskaffning af

nya eldhandvapen åt armén beviljade,

men ännu ej anvisade belopp, 3,618,750

kronor, för enahanda ändamål på extra

Transport kronor 53,000: —

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. May.ts nåd. •prof. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

stat bevilja ytterligare 7,482,250 kronor,

samt att af sålunda beviljade medel till

utgående under år 1898 anvisa.............. »

[16.] att af det utaf 1896 års Riksdag för anskaffning

af revolvrar med tillbehör beviljade

belopp till utgående på extra

stat under år 1898 anvisa återstående... »

att på extra stat för år 1898 bevilja:

[17.] för anskaffning af mobiliseringsammunition

till eldhandvapen åt armén...................... »

[18.] till fortsatt anskaffning af fältartillerimateriel »

[19.] för anskaffande och anordnande af skjutfält

för Vendes artilleriregemente................... »

[20.] » anskaffning af en fälttelegrafafdelning

och materiel till ett fältingeniörkompani

och två fältingeniörstaber........................ »

Vidare föreslår Kongl. Magt Riksdagen:

[21.] att af den för uppförande af nya kasernetablissement

beviljade summa till utgående

på extra stat för år 1898 anvisa

återstående......................................... »

att på extra stat för år 1898 bevilja:

[22.] till fortsättande af arbetena på Karlsborgs

fästning med Vaberget............................ »

[23.] till påbörjande af befästningsarbeten vid inloppet

till Göteborg................................. »

[24.] till påbörjande af befästningsanläggningar

vid Boden................................................... »

[25.] att till utgående på extra stat under år 1898

anvisa:

dels af det till befästningsarbeten jemte bestyckning

och försänkningar vid Vaxholms

och Oscar-Fredriksborgs fästning

beviljade belopp återstående.................... »

dels af det till anordningar för försvarets

ledning inom sistnämnda fästning beviljade

belopp återstående............................ >

och dels af det till förstärkningsarbeten vid

Transport kronor

53,000: —

1,466,750: —

104,000: —

750,000: —

254,000: —

170,000: —

58,000: —

405,635: —

200,000: —

500,000: —

500,000: —

963,900: —

167,500: —

5,592,785: —

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

Kungsholmens fästning beviljade belopp

återstående................................................. »

samt att på extra stat bevilja:

[26.] till anskaffning af intendenturutrustning åt

armén 1,830,920 kronor samt till utgående

under år 1898 deraf anvisa........ »

Slutligen föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att på

extra stat för år 1898 bevilja:

[27.] för uppförande af barackbyggnader i Östersund

och till betäckande af kostnaderna

för barackbyggnader vid Landskrona..... »

[28.] till reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenstemän,

med rättighet för

Kongl. Maj:t att få under följande år

använda hvad af anslaget kan under

året besparas,............................................. »

[29.] » skarpsky tteväsendets och skjutskicklig
hetens

befrämjande, med rättighet för

Kongl. Maj:t att få under följande år

använda hvad af anslaget kan under

året besparas,............................................. »

[30.] för utförande under år 1898 af försöksmobilisering

och dermed sammanhängande

fälttjenstöfningar vid en arméfördelning

.................................................- »

tillsammans kronor

5,592,785: —

162,600: —

536,980:

39,700: —

9,000: —

160,000: —

j;00,000: —

7,201,065: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1897 års

riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på

följande sätt:

1897. 1898.

ordinarie anslag 25,987,920:— 26,376,535: — således ökning kronor 388,615: —

extra > 4,324,980:— 7,201,065:— >__»_ > 2,876,085:—

summa kronor 30,312,900:— 33,577,600: — såledesökningkronor3,264,700: —

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Femte hufvudtiteln,

innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu

gällande riksstat till årliga och ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................... kronor 7,019,491: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter........................................................................... » 405: —

ersättningar................................................................... » 26,404: —

tillsammans kronor 7,046,300: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll

öfver sjöförsvarsärenden den 14 i denna månad,*) föreslå

Riksdagen beträffande

Aflöning för flottans kårer och stater:

[1.] att, med ändring af 1894 års organisation af

flottans sjömanskår, medgifva, att det viss tid tjenstgörande

manskapet vid nämnda kår må under innevarande

år och framgent antagas för en tjenstetid af

2 år 8 månader eller derutöfver intill 3 år, samt att,

beträffande det ständigt tjenstgörande manskapet, ny

anställning af den, som önskar bibehållas i tjensten

efter utgången af de 6 år, för hvilka han antagits, och

den tid derutöfver, han kan vara förbunden att i tjensten

qvarstå, skall afse en tid af minst 2 år hvarje gång;

[2.] att, vid bifall till här nedan under [7.] gjorda

f ramställning om inrättande af en sjökrigshögskola, må,

utöfver de militära befattningar, hvilkas innehafvare

redan finnas i stat upptagne till erhållande af inqvarteringsbidrag

i penningar, derest de icke åtnjuta boställe

eller bostad, få å staten uppföras nedannämnda

befattningar till erhållande af enahanda förmån med

de i sådant afseende för deras vederlikar faststälda belopp,

nemligen:

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Femte hufvudtiteln”.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

KongI. Maj:ts nåd. prop. n:a 1, om statsverket 1897.

1 chef för sjökrigshögskolan...... kronor 1,000: —

1 adjutant hos denne chef......... » 500: —

[3.] att enahanda rätt till ålderstillägg, som jemlikt

gällande föreskrifter tillkommer ingeniör och byggmästare

vid mariningeniörstaten, må tillgodokomma de

vid samma stat anstälda tre torped- och min-ingeniörer;

[4.] att ingeniörern% Lars Albert Leonard Söderström

och Lars Edvard Arfelt, hvilka tjenstgjort såsom

torped- eller min-jngeniörer, Söderström sedan den 1

januari 1880 och Arfelt sedan den 1 maj 1888, må i

fråga om ålderstilläggs åtnjutande få tillgodoräkna sig

den tid, de före år 1898 tjenstgjort i sådan egenskap;

[5.] att — med uppförande i riksstaten för år 1898

af anslaget till aflöning för flottans kårer och stater till

oförändradt belopp, 1,732,052 kronor — hvad af anslaget

till ersättning för vakanta rusthållsnummer i

Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län icke

redan på grund af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut

bör inräknas bland tillgångarne till aflöning för flottans

kårer och stater må likasom föregående år användas

för fyllande af behofvet under denna anslagstitel år 1898;

Pensionering af reservbefäl:

[6.] att höja anslaget till pensionering af reservbefäl

från 6,400 kronor till 10,000 kronor eller med. .. kronor 3,600: —

och uppföra detsamma såsom reservationsanslag;

Undervisningsverken:

[7.] att å riksstatens femte hufvudtitel främst

under undervisningsverken må under titeln »Sjökrigshögskolan»

uppföras ett reservationsanslag å ................ » 11,100: —

hvarigenom anslagen för undervisningsverken å femte

hufvudtiteln komma att höjas från 39,820 kronor till

50,920 kronor; ______ _

Transport kronor 14,700: —

Bi''.It. till liikxl. Prot. 18UT. I:a Sami. till Afd. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor 14,700= —

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna:

[8.] att det till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna

erforderliga penningeanslag inå

upptagas till enahanda belopp, hvartill inkomsten af

titeln fyr- och båkmedel beräknats, eller 1,400,000

kronor, och följaktligen, med inberäkning af deri ingående

friheter och ersättningar 409 kronor, utföras

med 1,400,409 kronor; hvarvid Kongl. Magt tillika

förutsätter, att de å inkomsttiteln fyr- och båkmedel

uppkommande öfverskott fortfarande må såsom hittills

få användas för de med anslaget afsedda ändamål;

Skrifmaterialier och expenser, ved in. in.:

[9.] att detta förslagsanslag, nu utgörande 46,929

kronor, må till jemnande af hufvudtitelns slutsumma

höjas med............................................................................ » 95: —

till 47,024 kronor.

Den föreslagna tillökningen i ordinarie anslag

utgör således ..................... kronor 14,795: —

Lägges härtill slutsumman af femte hufvudtitelns

ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat ................ » 7,046,300: —

skulle femte hufvudtitelns ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till............................................ kronor 7,061,095: —

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet

den 14 innevarande januari finnes antecknadt, föreslår

Kongl. Maj:t Riksdagen:

[10.] att till förhyrande af lokal för sjökrigshögskolan

bevilja ett belopp af.............................................. kronor 1,800: —

Transport kronor 1,800: —

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor 1,800: —

[11.] att till utgående under år 1898 anvisa återstoden

af det år 1896 beviljade anslag till anskaffning

af fartygsmateriel med............... » 6,340,000: —

Vidare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att bevilja

till:

[12.] anskaffning af kanoner i reserv för flottans

fartyg................................................................................... » '' 115,000: —■

[13.] artilleriammunition för fartygen..................... » 86,000: —

[14.] bomullskrut för torpeder................................ » 5,000: —

[15.] skjutförsök.......................................................... » 10,000; —•

[16.] förrådshus för fasta minförsvaret och inredning

af förråd för torpeder i Carlskrona 92,490 krono]-,

deraf för år 1898 .......................... » 46,245: —

[17.] ny docka i Garlskrona 475,000 kronor, deraf

för år 1898.................. » 150,000: —

[18.] minväsendet................... 2 100,000: —

[19.] beklädnad åt värnpligtige............................... » 105,500: —

[20.] löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan » 1,860: —-

tillsammans kronor 6,961,405: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den tinnes i 1897 års riksstat

upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på

följande sätt:

1897. 1£98.

ordinarie anslag 7,046,300: — 7,061,095:— således ökning kronor 14,795: —

extra___»_ 5,880,860: — 6,961,405:— » » » 1,080,545: —

summa kronor 12,927,161): — 14,022,500: — således ökning kronor 1,095,340: —

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Sjette hufvudtiteln,

innefattande anslagen till civildepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken tinnes i nu

gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................ kronor 5,686,599: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter........................................................................ » 7,730: —

ersättningar................................................................ » 6,231: —

tillsammans kronor 5,700,560: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll

öfver civilärenden den 14 innevarande månad,*) föreslå beträffande
Kommerskolleginm:
[1.

] att Riksdagen må medgifva, dels att i den

för kommerskollegium faststälda stat uppföres aflöning

för ytterligare en aktuarie å den statistiska afdelningen

med lön 1,800 kronor, som efter 5 år kan höjas med

500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor,

samt tjenstgöringspenningar 1,200 kronor, och dels

att det i staten för kommerskollegium upptagna anslag

å 17,500 kronor till »juridiskt biträde, amanuenser och

andra extra biträden, grufkartekontoret, vikariatsersättningar,

renskrifning m. in.» förhöjes med 3,200

kronor eller till 20,700 kronor;

kommande, i händelse af bifall härtill, anslags
titeln

»kommerskollegium» att höjas med....................... kronor 6,200: —

eller sålunda från dess nuvarande i riksstaten uppförda

belopp 64,600 kronor till 70,800 kronor;

__ Transport kronor 6,200: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjette hufvudtiteln”.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

6,200:

Landsstaterna i länen:

[2.] att detta anslag må, med anledning af sex

boställens indragning och förändrad beräkning af ett

boställes afkastning, höjas med....................................... »

kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget till

»landsstaterna i länen (deraf 110,000 kronor reservationsanslag)»

att höjas från 2,681,383 kronor till

2,684,998 kronor;

Väg- och Yattenbyggnadsstaten:

[3.] att reservationsanslaget till vägundersökningar

må från och med år 1898 höjas från 30,000 kronor .

till 35,000 kronor eller med............................................ »

kommande, i händelse af bifall härtill, anslagstiteln

»väg- och vattenbyggnadsstaten» med följande

ändrade lydelse: »väg- och vattenbyggnadsstaten (deraf

två särskilda reservationsanslag, ett å 30,000 kronor till

expenser för allmänna arbeten och ett å 35,000 kronor

till vägundersökningar)» att höjas från 135,700 kronor

till 140,700 kronor;

Gästgifvares friheter:

[4.] att den under rubriken gästgifvares friheter

förekommande anvisning i kontant 10,847 kronor må

minskas med 182 kronor och sålunda bestämmas till

10,665 kronor;

kommande vid bifall härtill anslaget till »gästgifvares

friheter» i riksstaten att uppföras sålunda:

anvisning i kontant............ 10,665 kronor

friheter................................. 6,635 »

ersättningar ......................... 1,664 »

summa 18,964 kronor;

Transport kronor

3,615:

5,000:

14,815:

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar:
[5.

] att under ifrågavarande anslagstitel uppföres

ett belopp af...........................................................„........... »

att till landtbruksakademien årligen utgå för beredande

af lämplig lokal för uppställning och förevisning af

akademiens samlingar, under förutsättning att för tekniska

skolans i Stockholm behof får användas den

lokal i nämnda skolas hus, som akademien förut

innehaft;

[6.] att från och med år 1898 det under förevarande

anslagstitel anvisade belopp, 50,000 kronor, till understödjande

utaf premieinng af nötboskap ökas med________ »

eller till 75,000 kronor, under enahanda vilkor för

understöds åtnjutande, som gälla i afseende å de för

ifrågavarande ändamål nu anslagna statsmedel;

kommande, i händelse af bifall till de under

nästföregående och denna punkt gjorda framställningar,

anslaget till »befrämjande i allmänhet af jordbruk

och landtmannanäringar» att ökas med 29,000 kronor

eller från 111,500 kronor till 140,500 kronor;

Fiskerinäringens understöd:

att Riksdagen må

[7.] dels medgifva, att förste fiskeriassistentens lön

för tiden från och med år 1898 bestämmes till 3,000

kronor och att lönen sedan, efter innehafvarens af sådan

befattning väl vitsordade tjenstgöring under en

tid af fem år, räknad från och med året näst efter

det, då han blifvit antagen, ökas med 500 kronor och

efter tio års enahanda tjenstgöring med ytterligare 500

kronor, med rätt derjemte för nuvarande innehafvare:!

af befattningen, förste fiskeriassistenten Filip Trybom

att, i händelse han fortfarande kommer att vid densamma

qvarstå, få, efter det lönen blifvit sålunda för
-

14,815: —

4,000: —

25,000: —

Transport kronor

43,815:

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

höjd, i afseende å ålderstilläggs åtnjutande tillgodoräkna

sig den tid, han såsom förste fiskeriassistent

tjenstgjort;

[8.] dels ock höja anslaget till fiskerinäringens

understöd från 35,000 kronor till 42,000 kronor eller

med................................................................................. .»

Skiften och afvittringar:

[9.] att Riksdagen må dels medgifva, att de belopp,

hvarmed inkomsterna af tjensten under år 1898

för afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens

län kunna komma att understiga 2,500 kronor

för dem, som tillhöra första lönegraden, och 3,000

kronor för dem, som på grund af ålder i tjensten åtnjuta

arfvodesförhöj ning, må desse tjensteman godtgöras

af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken,

dels ock för år 1898 åt föredraganden af afvittringsärendena

i Norrbottens län samt till skrifbiträde åt

honom bevilja en tillökning af 400 kronor i det åt

honom anslagna belopp;

Skrifmaterialier och expenser, ved m. in.:

[10.] att detta anslag minskas med 193 kronor

eller från 219,893 kronor till 219,700 kronor.

Vidare föreslår Kongl. Maj:t beträffande

Patent- och Registrerings väsendet:

[11.] att Riksdagen må medgifva, dels att afgifterna

för patent och för registrering af varumärken äfvensom,

under förutsättning af Riksdagens bifall till förslaget

till lag om skydd för vissa mönster och modeller,

för registrering af mönster och modeller må användas

till bestridande af de utgifter, livilka Kongl. Maj:t

finner betingas dels af tillämpning under år 1898 af

förordningen angående patent och lagen om skydd för

varumärken samt dels, under nyss angifna förutsättning,

Transport kronor

43,815: —

7,000: —

50,815: -

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:!k nåd. prop. n:o 1, om statsverket 18.97.

Transport kronor 50,815: —

af tillämpning under åren 1897 och 1898 af lag om

skydd för mönster och modeller; och dels att afgifterna

för registrering af aktiebolag och föreningar för

ekonomisk verksamhet och för andra uppgifter till aktiebolags-

och föreningsregistren äfvensom för anmälanden

till handelsregistren må användas till bestridande af de

utgifter, hvilka Kongl. Maj:t finner betingas af tillämpning

under år 1898 af lagen om aktiebolag, lagen om

aktiebolag som drifva försäkringsrörelse, lagen om registrering

af bankaktiebolag, lagen om registrerade föreningar

för ekonomisk verksamhet, lagen om handelsregister,

firma och prokura tillika med lagen om ändring

i vissa delar af sistnämnda lag samt lagen om handelsbolag

och enkla bolag.

Summa ökning kronor 50,815: —

Då emellertid eu minskning skulle uppkomma i

anslagen till gästgifvares friheter

med...........................kronor 182: —

och till skrifmaterialier

och expenser, ved in. m. med » 193:— eller tillhopa » 375: —

blifver ökningen å de ordinarie anslagen............. ...... kronor 50,440: —

Lägges till förestående ökning de ordinarie anslagens

nuvarande slutsumma............................................ » 5,700,560: —

komma sjette hufvudtitelns ordinarie anslag att uppgå till kronor 5,751,000: —

Extra anslag.

Kongl. Maj:t föreslår vidare, med åberopande af ofvannämnda protokoll

öfver civilärenden för den 14 innevarande januari, att under denna hufvudtitel

må å extra stat beviljas till:

[12.] handhafvande af kontroll å försäkringsan
-

stalterna....................................................... kronor 4,500: —

[13.] arbetsstatistiska undersökningar.................... » 10,000: —

Transport kronor 14,500

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

[14.] fortsatt utgifvande af »polisunderrättelser»... »

[15.] aflöning in. m. åt särskild polisstyrka på

landet........................................................... »

[16.] ersättning för juridiskt biträde åt de svenske

lapparne i Norge samt till lappfogdar

och lappförmän........................................... »

[17.] undersökningar af mindre hamnar och farleder

m. m.................................................. »

[18.] bestridande af statsverkets andel i kostnaden

för vägdelningar, såsom förslagsanslag.... »

[19.] aflöningar och öfriga utgifter vid Ultima

landtbruksinstitut....................T................... »

[20.] uppehållande af undervisningen vid mejeri- «

institutet vid Alnarp.................................. »

[21.] bidrag till bestridande af kostnaderna för

allmänna landtbruksmöten........................ »

[22.] prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten

för husdjur, redskap, maskiner m. m— »

[23.] bidrag till underhåll af sju kemiska stationer

för jordbrukets och näringarnas behof »

[24.] bidrag till underhåll af en för öfre Norrland

afsedd kemisk-växtbiologisk anstalt inom

Norrbottens län................... »

[25.] understöd åt frökontrollanstalter.................. »

[26.] utbildande af en elev i boskapsskötsel och

mejerihushållning............ »

[27.] understöd åt svenska mosskulturföreningen »

[28.] de geologiska undersökningarna.................... »

[29.] anställande af en andre instruktör i husslöjd

och personligt ålderstillägg till andre instruktören

Jonas Wallander...................... »

[30.] bidrag till upprätthållande af väfskolan i

Borås och till aflönande af en andre lärare

vid samma skola................................ »

[31.] understöd åt Göteborgs handelsinstitut och

Frans Schartaus praktiska handelsinstitut

i Stockholm......................................:.......... *

Transport kronor

14,500: —

15,000: —

65,000: —

13,000: —

5,000: —

50,000: —

29,000: —

10,000: —

7,500: —

12,500: —

28,000: —

5,000: —

10,000: —

1,000: —

13.500: —

95,500: —

2,500: —

4,800: —

15,000: —

396,800: —

Bih. till Riksd. Prot. 1897. l:a Sami. l:a Afd.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

[32.]

[33.]

[34.1

[35.]

[36.]

[37.]

[38.]

[39.]

Transport kronor

befrämjande af afsättning i främmande länder

af alster af svensk industri och svenska

396,800: —

näringar...............

2>

15,000: —

handelsstipendier..............

»

10,000: —

bergsskolorna i Filipstad och Falun...........

14,000: —

anordnande af fabriksinspektion.........

ersättning för åtskilliga af statskontoret

30,000: —

förskottsvis bestridda utgifter.. . .

bidrag för anläggning af nya samt förbätt- ring eller omläggning af backiga eller

2>

82,700: —

eljest mindre goda vägar..................

understödjande af brobyggnader och, före- trädesvis mindre, hamnbyggnader samt

900,000: —

upprensning af åar och farleder ...

»

150,000: —

understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet,

af sådana myrutdikningar

och vattenaftappningar, hvilkas

ändamål är att minska frostländigheten

för närliggande bygd,................................ » 200,000: —

hvarjemte Kongl. Maj:t föreslår, att i

afseende å de tre sistnämnda anslagen må

gälla de vilkor och bestämmelser, som i

statsrådsprotokollet omförmälas.

Vidare anmärkes här:

[40.] att, enligt 1893 års Riksdags beslut, skola

till odlingslånefonden under år 1898 af

riksgäldskontoret, i mån af behof, öfverlemnas

medel till så stort belopp, som

jemte de till fonden ingående annuiteter

å odlingslån kan erfordras till fyllande

af högst 1,000,000 kronor; samt

[41.] att, enligt 1896 års Riksdags beslut, blifvit

för år 1898 beviljade till understödjande

medelst lån af enskilda jernvägsanläggningar

1,500,000 kronor.

Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen:

[42.] att för år 1898 anvisa å riksstatens sjette

hufvudtitel till utförande af nya bygg
-

Transport kronor 1,798,500: —

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

nader och anläggningar vid statens järnvägstrafik,

med rätt för Kongl. Maj:t att

låta utaf detta belopp förskottsvis under

innevarande år af tillgängliga medel utanordna

68,400 kronor,................................. »

[43.] att till kompletteringsarbeten å vestkustbanan

bevilja och å riksstaten utom hufvudtitlarne

för år 1898 anvisa tillhopa 325,000

kronor; *)

[44.] att för år 1898, till anskaffande af ny rörlig

materiel vid statens redan trafikerade jernvägar,

anvisa å riksstaten utom hufvudtitlarne

2,565,000 kronor; *)

[45.] att, under förbehåll att de i statsrådsprotokollet

omförmälda, af stadsfullmäktige i

Kalmar gjorda åtaganden behörigen fullgöras,

till bestridande af kostnaderna för

upprensning af en segelränna genom Kalmar

sund bevilja ett anslag af 405,000

kronor och deraf på extra stat för år

1898 anvisa ett belopp af......................... »

[46.] att till ombyggnad och förbättring af Väddö

kanal bevilja ett anslag af 600,000 kronor

och deraf på extra stat för år 1898

anvisa ett belopp af................................... »

Slutligen anmärkes här, att Kongl. Maj:t genom

särskild proposition af den 4 december

1896 föreslår Riksdagen

[47.] att såsom understöd åt arbetare i de särskilda

yrkena för besök vid 1897 års

allmänna konst- och industriutställning i

Stockholm på extra stat för år 1898 anvisa

och ställa till Kongl. Maj:ts förfogande

ett belopp af................................... »

att utdelas på sätt och under förbehåll i

sist berörda statsrådsprotokoll omförmälas;_

Transport kronor

1,798,500: —

465,000: —

202,500: —

300,000. -

56,000: —

2,822,000: —

*) Se vidare här nedan pag. 53.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor 2,822,000: —

med rätt för Kongl. Maj:t att redan under

år 1897 af tillgängliga medel förskjuta

ifrågavarande belopp. ____

tillsammans kronor 2,822,000: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1897 års

riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller

på följande sätt:

1897. 1898.

ordinarie anslag 5,700,560:— 5,751,000:— således ökning kronor 50,440: —

extra anslag 2,173,240:— 2,822,000:— » »»_ 648,760:—

summa kronor 7,873,800:— 8,573,000:— således ökning kronor 699,200: —

Sjunde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till finansdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu

gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................ kronor 17,951,360: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter och kyrkotionde............................................ » 40: —

tillsammans kronor 17,951,400: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll

öfver finansärenden för den 14 innevarande månad,*) föreslå

beträffande

Kammarrätten:

[1.] att Riksdagen må å staten för kammarrätten

uppföra lön och tjenstgöringspenningar för ytterligare

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjunde hufvudtiteln”.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

två kammarrättsråd med tillhopa 12,800 kronor och för

ytterligare en notarie med 3,000 kronor, med rätt för

nämnda befattningars innehafvare till ålderstillägg efter

vissa år i likhet med öfrige tjensteman i samma tjenstegrad,

äfvensom höja det nu å kammarrättens stat uppförda

anslag till vikariatsersättning, arfvoden åt extra

biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad, 28,400

kronor, med 2,900 kronor till 31,300 kronor;

hvarigenom anslaget till kammarrätten skulle höjas

med.......................................................................... .......... kronor

eller från 169,600 kronor till 188,300 kronor.

Postverket:

[2.] att Riksdagen må, med godkännande af de

enligt nyssberörda statsrådsprotokoll öfver finansärenden

tillstyrkta ändringar i postverkets stater, för år

1898 bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt,

till 8,688,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen,

hvarigenom postverkets utgiftsstater skulle ökas

med......................................................................................

Och föreslår derjemte Kong]. Maj:t Riksdagen att

medgifva:

att tomterna n:ris 1, 3 och 10 i qvarteret Riddaren

inom Klara församling i Stockholm må enligt

uppgjorda köpeaftal af postverket förvärfvas;

att å dessa tomter tillsammans med tomten n:o 9

i samma qvarter, sedan sistnämnda tomt för postverkets

räkning exproprierats, må för en kostnad, ej öfverstigande

1,240,000 kronor, uppföras ett nytt posthus

enligt ritningar, som varda med ledning af de uti förenämnda

statsrådsprotokoll omförmälda, af generalpoststyrelsen

öfverlemnade planeskissritningar med tillhörande

beskrifning och kostnadsberäkningar uppgjorda

och af Kongl. Maj:t godkända;

att jemväl tomterna n:ris 2 och 8 i ofvannämnda

qvarter må enligt upprättade köpeaftal af postverket

inköpas för att derefter för dess räkning uthyras, in-__

Transport kronor

18,700: —

378,000: —

396,700: —

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

till dess de behöfva användas till utvidgning af posthuset;

samt

att, i den mån de till fonden för anskaffande a/

tomt till nytt posthus i Stockholm redan anvisade,

medel icke lemna tillgång till bestridande af kostnaderna

för ofvanberörda tomters förvärfvande, dertill må af

postverkets öfverskottsmedel för år 1898 användas ett

belopp af högst 200,000 kronor;

Telegrafverket:

[3.] att Riksdagen, med godkännande ej mindre

af de enligt ofvannämnda protokoll öfver finansärenden

tillstyrkta ändringarna i telegrafverkets stater än äfven

af de förändrade bestämmelser i afseende å ålderstillägg

för telegrafassistenterna, hvilka i sammanhang dermed

blifvit föreslagna, må, under Kongl. Maj:t förbehållen

rätt att i verkets utgiftsstater göra de jemkningar, som

kunna finnas af behofvet påkallade, såsom reservationsanslag,

att utgå direkt af telegrafmedlen, till telegrafverket

för år 1898 anvisa enahanda belopp, 1,410,000

kronor, hvartill inkomsterna af telegrafmedel blifvit

beräknade, samt tillika medgifva, att det öfverskott,

som kan å dessa inkomster uppstå, må af Kongl. Magt

användas för telegrafverkets och telefonväsendets tidsenliga

utveckling och förbättring;

Tullverket:

[4.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt

förut omförmälda statsrådsprotokoll öfver finansärenden

föreslagna förändringar i tullverkets stater, må för år

1898 bestämma anslaget för tullverket till ett mot staternas

slutsumma svarande belopp af 2,658,000 kronor,

att såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen;

hvarvid uppstår en ökning i anslagets nuvarande belopp

af................................................. ,

Transport kronor

396,700:

30,000:

426,700:

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

Skogsväsendet:

[5.] att reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet

må höjas med 30,000 kronor från 559,092 kronor till

589,092 kronor;

så att anslaget till skogsväsendet erhåller denna

uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten.... kronor 447,208: —

» statens skogs
läroverk.

..... > 47,700: — kronor 494,908: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och

skogsinstitutets lärarepersonal * 84,400: —

reservationsanslag:

till enskilda skogsundervisnin
gen.

..............kronor 4,800: —

» kronoskogarnes

förvaltning

och befrämjande

af skogsväsendet

i allmänhet.

.......... » 589,092:— » 593,892:_

Summa kronor 1,173,200: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet

i dess helhet skulle ökas med........................................ »

För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter:

[6.] att förslagsanslaget för kontrollen vid enskilda

banker och kreditanstalter å högst 13,000 kronor må

ökas till högst 15,000 kronor, deraf 7,000 kronor att

användas till arfvoden åt dem, hvilka förordnas att

inom finansdepartementet biträda med berörda kontroll

och med handläggning af ärenden rörande enskilda

426,700: —

30,000: —

Transport kronor 456,700:

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor 456,700: —

banker och kreditanstalter, och 8,000 kronor att användas

till arfvoden åt ombud vid sådana inrättningar;

kommande i händelse af bifall härtill förslagsanslaget

för kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter

att ökas med....................................................... » 2,000: —

Beträffande öfriga under sjunde hufvudtiteln uppförda

ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t icke någon

förändring. _

Summa kronor 458,700: —

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie

anslag enligt nu gällande riksstat...........................,....... » 17,951,400: —

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till.................................................... kronor 18,410,100: —

Extra anslag.

Kongl. Maj:t föreslår vidare, med åberopande af ofvannämnda protokoll

öfver finansärenden för den 14 innevarande januari, att under denna hufvud
-

titel må å extra stat beviljas till

[7.] arfvode för en byråassistent å finansdepartementets

bankbyrå ............................................................. kronor 4,000: —

[8.] ersättning för af statskontoret gjorda förskott » 313,998: —

[9.] anordnande af en telegrafförbindelse mellan

Gotland och Dalarö öfver Gotska Sandön och Hufvudskål'' » 176,000: —

[10.] anläggning af telefonledningar från Svinesund

till Malmö, från Stockholm till Göteborg, från

Stockholm till Malmö, från Hernösand till Piteå och

från Haparanda till Pajala 1,091,000 kronor, att utgå

under tre år, af hvilket anslag för år 1898 skulle anvisas » 395,000: —

[11.] tillbyggnad af det åt telegrafverket upplåtna

hus vid Skeppsbron i Stockholm..................................... » 113,730: —

[12.] yttre restaurering af Örebro slott, en tiondedel

af det beviljade anslaget, 44,000 kronor, att utgå

under i statsrådsprotokollet angifvet vilkor med........... » 4,400: —

[13.] aflöning åt domänintendenter och uppehållande

af domängöromålen hos länsstyrelserna .............. »_43,200: —

Transport kronor 1,050,328: —

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kongl. Maj:ts nåd. prof . n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor 1,050,328: —

[14.] resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsvis

..................-......................................................... » 40,372: —

[15.] afdikningar å kronans skogar i Norrbottens

och Vesterbottens län...............................................4.......- j » 50,000: —

[16.] reglering af flottleder i Norrbottens län > 50,000: —

i sammanhang hvarmed Kongl. Maj:t föreslår Riks
-

dagen att medgifva, att de afgifter, som läggas å

flottningen, fortfarande må för enahanda ändamål

disponeras; .

[.17.] skogsodlingens befrämjande ............................ *_50,000: —

tillsammans kronor 1,240,700: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för

år 1897 upptagen och sådan den af Kongl. Magt nu är föreslagen, utfaller

på följande sätt:

1897. 1898.

ordinarie anslag 17,951,400: — 18,410,100: — således ökning kronor 458,700: —

extra » 507,100:— 1,240,700:— » » » 733,600: —

summa kronor 18,458,500: — 19,650,800: —således ökning kronor 1,192,300: —

Åttonde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu

gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant.................... kronor 12,736,162: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter och kyrkotionde............................................ > 251,190: —

ersättningar..................... » 513,088: —

tillsammans kronor 13,500,440: —

Bih. till Biksä. Prat. 1697. t:a Sami. l:a A/d. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll

öfver ecklesiastikärenden för den 14 i denna månad,*) föreslå

beträffande

Kleresistaten:

[1.] att såsom årlig ersättning för prostetunna,

tillkommande kontraktsprosten i Södra Möre kontrakt

för Örsjö församling, må beviljas 13 kronor 32 öre och att

för sådant ändamål den under kleresistaten uppförda anvisning

i kontant, 20,660 kronor, må ökas till 20,674

kronor, eller med ett jemnadt belopp af........................ kronor 14: —

Domkapitlens expeditioner:

[2.] dels att Riksdagen må medgifva, det Vesterbottens

och Norrbottens län må från den 1 januari 1898

frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett särskildt

stift, samt att för aflönande af biskop i det nya stiftet

må af biskopslöneregleringsfonden användas högst

13,500 kronor årligen;

dels att för bestridande af kostnaden för aflönande

af konsistorienotarie, amanuens och vaktmästare vid

det nya domkapitlet må beviljas ett ordinarie anslag

af...................................................................... »

deraf till notarien 3,000 kronor, till amanuensen 1,600

kronor och till vaktmästaren 500 kronor;

dels att för hyra af lokal och vaktmästarebostad

må anslås ett årligt belopp af........................................ »

dels att såsom ersättning för den minskning i

inkomst, som genom den ifrågasatta stiftsdelningen

skulle drabba notarien vid Hernösands domkapitel till

följd af förlusten af sportelinkomsterna från Vesterbottens

och Norrbottens län, må beviljas ett årligt

anslag af.............................................................................. »

[3.] att anslaget till förstärkande af domkapitlens

expeditionskassor må från och med år 1898 förhöjas

med................................................................................... »

till 6,000 kronor. _

_ Transport kronor 8,614: —

5,100: —

1,500: —

1,500: —

500: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Åttonde hufvudtiteln”.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kongl. Majt:s nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

Vid bifall till de under [2.] och [3.] gjorda framställningar

kommer anslaget till domkapitlens expeditioner,

nu 27,659 kronor, att höjas till 36,259 kronor;

Universiteten:

[4.] att för inrättande af en ny ordinarie professur

inom juridiska fakulteten vid universitetet i Upsala må

beviljas ett årligt anslag af.......................-.....................- *

[5.] att å ordinarie stat må beviljas

dels till det geografiska seminariet vid universitetet

i Upsala ett anslag af............................................ »

dels till det teologiska seminariet vid samma universitet

ett anslag af..................................................... *

med rätt för Kongl. Maj:t att meddela de närmare

bestämmelser rörande anslagens användning, som kunna

vara erforderliga;

[6.] att till förhöjning af fysiologiska institutionens

i Upsala materielanslag från 2,500 kronor till 4,000

kronor må beviljas på ordinarie stat ett belopp af...... »

[7.] att för aflöning åt en extra ordinarie professor

i oftalmiatrik vid universitetet i Lund må beviljas

ett årligt anslag af.................................................. »

deraf 3,000 kronor såsom lön och 1,000 kronor såsom

tjenstgöringspenningar, med rätt för bemälde lärare att

efter fem års väl vitsordad''tjenstgöring erhålla ett ålderstillägg

å lönen af 500 kronor, att utgå af åttonde

hufvudtitelns förslagsanslag: ålderstillägg;

[8.] att till förhöjande af vice bibliotekariens vid

universitetsbiblioteket i Lund aflöning från 3,500 kronor

till 4,000 kronor, deraf 1,000 kronor tjenstgöringspenningar,

må beviljas ett årligt anslag af.........

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

[9.] att för aflönande af eu amanuens vid institutets

oftalmiatriska klinik å serafimerlasarettet må

beviljas ett årligt anslag af.............................................. >___

Transport kronor

8,614: —

6,000: —

250: —

750: —

1,500: —

4,000: —

500: —

900:_—

22,514: —

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

[10.] att institutets allmänna materielanslag må förhöjas

från 15,000 kronor till 18,500 kronor eller med »

[11.] att, med godkännande af den i statsrådsprotokollet

omförmälda aflöningsstat för tandläkareinstitutet,

må beviljas för tillämpning af densamma ett

under anslagen till Karolinska mediko-kirurgiska institutet

med särskild rubrik: Tandläkareinstitutet upp
fördt

ordinarie anslag å.................................................... »

äfvensom medgifvas, att de för två extra ordinarie

professorer vid tandläkareinstitutet afsedda ålderstillägg

må utgå af åttonde hufvudtitelns förslagsanslag:

ålderstillägg;

Folkundervisningen:

[12.] att för anordnande vid folkskoleläraresemin

ari er na i Upsala och Lund af särskilda i statsrådsprotokollet

närmare angifna läro- och öfningskurser

för teologie studerande det under riksstatens åttonde

hufvudtitel uppförda ordinarie anslag till seminarier

för folkskolelärares bildande må från och med år 1898

höjas med ett belopp af......................................... »

[13.] att från och med år 1898 musiklärare och

musiklärarinnor vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna

må för sexton timmars tjenstgöring

i veckan erhålla en aflöning af 1,200 kronor

jemte två ålderstillägg å 200 kronor hvardera efter respektive

5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring;

att nämnde lärare och lärarinnor för hvarje tjenstgöringstimme

i veckan, som öfverskjuter berörda antal,

må i ersättning för helt läsår uppbära i första lönegraden

50 kronor, i andra 75 kronor och i tredje 100

kronor;

att uppflyttning i högre lönegrad må ega rum

etter samma grunder, som gälla för seminarieadjunkters

uppflyttning från en lägre till en högre lönegrad;

samt

att för beredande åt de för sagda ändamål erforderliga

medel det under riksstatens åttonde hufvud
-

22,514: —

3,500: —

15,700: —

5,000: —

Transport kronor 46,714: —

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. grof. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

titel uppförda anslag till seminarier för folkskolelärares

bildande må från och med år 1898 höjas med *

Vid bifall till hvad under sist berörda båda punkter

föreslagits kommer anslaget till nämnda seminarier,

nu 317,525 kronor, att höjas till 330,375 kronor;

[14.] dels att Riksdagen må medgifva, att Kongl.

Maj:t må bestämma, huruvida, när öfningslärare eller

öfningslärarinna vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarium

eller lärare eller lärarinna vid med

dylikt seminarium förenad öfningsskola af sjukdom

blir urståndsatt att sköta sin befattning, anslag af allmänna

medel må utgå såsom bidrag till aflönande af

vikarie, samt till hvilket belopp bidraget må af statsmedel

bestridas, dock med iakttagande att den sjuke

läraren eller lärarinnan alltid skall till vikaries aflönande

afstå minst en fjerdedel af det befattningen

åtföljande arfvode;

dels att för omförmälda ändamål må beviljas från

och med år 1898 på ordinarie stat ett förslagsanslag af »

[15.] dels att Riksdagen må godkänna de i statsrådsprotokollet

intagna förändrade bestämmelser angående

aflöning åt examinerad lärare och lärarinna vid

småskola och mindre folkskola samt för examinerad

biträdande lärare och lärarinna vid folkskola;

dels att Riksdagen må besluta de i samma protokoll

angifna förändrade bestämmelser angående lönetillskott

af allmänna medel för lärare och lärarinnor

vid folkskolor;

dels att för genomförande af den i statsrådsprotokollet

omförmälda lönereglering det under riksstatens

åttonde hufvudtitel uppförda anslag: lönetillskott åt

lärare vid folkskolor och småskolor må från och med

År 1898 höjas med............................................................ >

eller sålunda till 4,300,000 kronor;

viljande Kongl. Maj:t låta till Riksdagens kännedom

komma, det Kongl. Maj:t är sinnad att, derest

den föreslagna löneregleringen varder genomförd, utfärda

stadga af den lydelse, bilagan till statsråds
-

46,714

7,850

4,000

125,000

Transport kronor 183,564

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

protokollet utvisar, angående pröfning vid under offentlig

kontroll stående seminarium för anställning såsom

lärare vid småskola och mindre folkskola eller såsom

biträdande lärare vid folkskola;

[16.] att Riksdagen må medgifva, att — under

förutsättning att de examinerade folkskolelärare, som

nu äro anstälde vid sinåskolelärareseminariet i Haparanda

och dess öfningsskola, äfvensom de examinerade

folkskolelärare eller -lärarinnor, som framdeles på föreskrifvet

sätt der vinna anställning, erhålla rätt till

tjenstårsberäkning och pension från folkskolelärarnes

pensionsinrättning enligt de af direktionen öfver pensionsinrättningen

angifna grunder — de afgifter, som

enligt gällande pensionsreglemente skola ingå till pensionsinrättningen

eller enligt reglementet för folkskolelärarnes

enke- och pupillkassa till denna kassa för de

tjenster vid Haparanda seminarium, som i pensionsinrättningen

blifva delaktige, och hvilka afgifter icke

åligga lärare eller lärarinna, må utbetalas från det under

riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag till befrämjande

af folkundei’visningen bland de i rikets nordligare

trakter bosatte finnar;

[17.] att Riksdagen må medgifva, att — under

förutsättning att den examinerade folkskolelärare och den

examinerade folkskolelärarinna, hvilka nu äro anstälde

vid sinåskolelärareseminariet i Mattisudden i Jockmocks

församling och dess öfningsskola, äfvensom de examinerade

folkskolelärare eller -lärarinnor, som framdeles

på föreskrifvet sätt der vinna anställning, erhålla rätt

till tjenstårsberäkning och pension från folkskolelärarnes

pensionsinrättning enligt de af direktionen öfver

nämnda pensionsinrättning angifna grunder — de afgifter,

som enligt gällande pensionsreglemente skola

ingå till pensionsinrättningen eller enligt reglementet

för folkskolelärarnes enke- och pupillkassa till denna

kassa för de tjenster vid Mattisuddens seminarium, som

i pensionsinrättningen blifva delaktiga, och hvilka afgifter

icke åligga lärare eller lärarinna, må utbetalas

Transport kronor

183,564:

183,564:

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

från det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda

anslag till Lappmarks ecklesiastikverk;

De tekniska läroverken:

[18.] att å ordinarie stat för tekniska högskolan

må beviljas följande anslag:

till inrättande af extra lärarebefattningar i matematik

1,800 kronor, maskinlära 2,500 kronor, vägoch

vattenbyggnadskonst 2,000 kronor, mekaniska laborationer

2,000 kronor, elektroteknik 3,000 kronor,

elektrokemi 2,000 kronor och teknisk hygien 750 kronor,

tillsammans................................................................

till förhöjning af professorns i kemisk teknologi

aflöning från 5,400 kronor till 6,000 kronor, såsom

ersättning för förlorad bostadslägenhet,..........................

hvilket- belopp skall tilläggas den egentliga lönen; samt

till förhöjning af sekreterarens lön från 1,000

kronor till 1,500 kronor samt af kamrerarens lön från

600 kronor till 800 kronor, tillsammans........................

kommande vid bifall härtill ordinarie anslaget till

tekniska högskolan, nu 146,700 kronor, att ökas med

15,350 kronor eller till 162,050 kronor;

[19.] att det nu utgående ordinarie anslag till

söndags- och aftonskolan vid tekniska skolan i Eskilstuna

må höjas med............................................................

eller från 8,000 kronor till 12,000 kronor för tillämpning

af den i statsrådsprotokollet angifna stat enligt

de i samma protokoll omförmälda bestämmelser;

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

[20.] att farmaceutiska institutets anslag, 19,050

kronor, må höjas med ............... ......................................

eller till 20,050 kronor; _

183,564: —

14,050: —

600: —

700: —

4,000: —

1,000: —

Transport kronor 203,914: —

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

Vaccinationens befrämjande:

[21.] att anslaget till vaccinationens befrämjande

må med titelns ändring till »anslag för skyddskopp
ympningen»

höjas med...................................................... »

eller från 7,700 kronor till 10,500 kx^onor och såsom

reservationsanslag i riksstaten uppföras;

Landtbruksakademien:

[22.] att det under riksstadens åttonde hufvudtitel

uppförda anslag till landtbruksakademien å 4,000

kronor, som föreslagits skola å sjette hufvudtiteln upptagas,

må från åttonde hufvudtiteln utgå;

Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn:

[23.] att till understöd för de andesvagas utbildning

i enlighet med de i statsrådsprotokollet angifna

grunder, med förändring af rubriken å det under riksstatens

åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag »uppfostringsanstalter

för sinnesslöa barn» till »uppfostringsanstalter

för andesvaga», Riksdagen må höja samma

anslagsbelopp, för närvarande 25,000 kronor, med....... »

till 160,000 kronor;

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

[24.] att detta förslagsanslag, nu 23,008 kronor,

må höjas till 23,052 kronor eller med............................ >

Beträffande öfriga under åttonde hufvudtiteln i

riksstaten uppförda ordinarie anslag har Kongl. Maj:t

icke att föreslå någon ändring.

203,914: —

2,800: —

135,000: —

44: —

Summa kronor 341,758: —

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kongl. Maj:t8 nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Om från de sålunda föreslagna tillökningarna....... kronor 341,758: —

afdrages ofvan o in för null da till öfverflyttning å annan

hufvudtitel föreslagna anslag till landtbruksakademien »__4,000: —

skulle förhöjningen utgöra................. kronor 337,758:

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie

anslag enligt nu gällande riksstat.................................... » 13,500,440: —^

skulle åttonde hufvudtitelns ordinarie anslag enligt

Kongl. Maj:ts förslag uppgå till........................................ kronor 13,838,198: —

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under åttonde hufvudtiteln,

vill Kongl. Maj:t, på sätt omförmälda protokoll öfver ecklesiastikärenden vidare

innehåller, föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja i afseende å

Riksarkivet:

[25.] till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman... kronor 1,700: —

[26.] till fortsatt utgifvande i tryck af sådana

skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets

historia, ............................................................... » 3,000:

[27.] till fortsatt utgifvande genom riksarkivet af

»Svenska riksdagsakter jemte andra handlingar, som

höra till statsförfattningens historia under tidehvarfvet

1521—1718»,.....................................................~............... » K500: —

under medgifvande att de besparingar, som redan uppstått

och tilläfventyrs uppkomma å de på extra stat

för åren 1896 och 1897 uppförda anslag till fortsatt

utgifvande af »Svenska riksdagsakter in. in.», må användas

för fortsatt utgifvande i tryck genom riksarkivet

af handlingar tillhörande urkundsamlingen »Konung

Gustaf I:s registratur»; _ _______________________

Transport kronor 6,200: —

Bih. till Riksd. Prål. 1S97. l:a Samt. t:a Afd. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

Nationalmuseum:

[28.] till vård, underhåll och tillökning af statens

konstindustriella samlingar............................................... »

[29.] till förvärfvande åt staten af konstalster utstaka

vid 1897 års allmänna konst- och industriutställning

i Stockholm................................................................ »

deraf högst 15,000 kronor må användas till inlösen af

konstslöjdföremål och återstoden till inköp af konstverk;

Lifrustkammaren:

[30.] för tillsyn, underhåll och vård af samlingarna

m. in......................................................................... »

Domkapitlens expeditioner:

[31.] för löneförbättring åt tjenstemännen vid dessa

expeditioner........................................................................ »

[32.] dels såsom ersättning till nuvarande amanuensen

vid domkapitlet i Hernösand för den minskning

i hans inkomst, som i anledning af föreslagen delning

af Hernösands stift skulle uppstå genom upphörande

af till honom nu utgående anslag,.................................. »

dels för anskaffande af möbler, inventarier m. m.

för expeditionslokalen vid det nya domkapitel, som,

enligt Kongl. Ma.j:ts förslag om Hernösands stifts delning,

skulle komma att upprättas i Luleå,.................... »

[33.] för betäckande af brister, som före år 1897

uppkommit i domkapitlens expeditionskassor, i den mån

de anmälas och blifvit till siffran i behörig ordning

faststälda, ................................................................. »

Universiteten:

[34.] till lektorer i tyska, franska och engelska

språken vid universitetet i Upsala af förut beviljadt

anslag............................... »

Transport kronor

6,200: —

4,000: - 50,000:

5,800: —

3,716: —

600: —

3,500: —

5,000: —

6,000: —

84,816: —

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

43

Trantport kronor

[35.] för uppehållande af undervisningen och examinationen

i geografi vid universitetet i Upsala............

[36.] till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser

vid universitetsbiblioteket i Upsala..................................

[37.] till aflöning åt en extra ordinarie professor

inom juridiska fakulteten vid universitetet i Lund.......

[38.] till lektorer i tyska, franska och engelska

språken vid universitetet i Lund af förut beviljadt anslag «

[39.] till särskilt arfvode åt docenten vid universitetet

i Lund Sven Söderberg, under i statsrådsprotokollet

angifvet vilkor,........................................................

[40.] såsom personligt lönetillägg för år 1898 åt

akademikamreraren i Lund Oscar Gerhard Regnell......

hvaraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar,

[41.] till arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket

i Lund........................................................

[42.] till arfvode åt en assistent vid växtfysiologiska

laboratoriet vid botaniska institutionen i Lund....

[43.] till arfvode åt en instrumentmakare vid fysiologiska

institutionen i Lund...........:.................................

[44.] till ny- och tillbyggnad för biblioteket vid

universitetet i Lund 168,000 kronor, deraf för år 1898

84,816: —

1,000: —

2,500: —

4,000: —

6,000: —

2,000: —

750: —

1,500: —

1,500: - 500: —

84,000: —

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

[45.] till arfvode åt eu amanuens vid institutets

gynekologiska

klinik ............

» » » » » vid institutets

kemiska laboratorium

........

[46.] till eu pediatrisk klinik vid kronprinsessan

Lovisas vårdanstalt för sjuka barn .................................

till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm,

under i statsrådsprotokollet omförmäldt vilkor,............

[47.] till bekostande af teckningar i vetenskapliga

ändamål vid institutet........................................................

900: -

900: —

1,800: —

2,800: —

1,500: —

Transport kronor 196,466: —

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o l, om statsverket 1897.

Transport kronor

[48.] för anskaffande och underhåll af materiel för

oftalmiatriska kliniken vid institutet................................ »

[49.] till fyllande af brist, som å det allmänna

materielanslaget vid institutet uppstått under åren 1894

och 1895,............................................................................ »

[50.] för den första inredningen af lokaler för det

föreslagna tandläkareinstitutets poliklinik och laboratorium.

....................................... f

Allmänna läroverken och pedagogierna:

[51.] till tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de

allmänna läroverken och pedagogierna, att utgå efter

samma grunder som för innevarande år,...........-....i........ •»

[52.] till arfvoden åt extra lärare samt till arfvodesförhöjning

åt extra ordinarie ämneslärare vid de allmänna

läroverken................................................................ »

Vidare föreslår Kongl. Maj:t i enlighet med omförmälda

protokoll öfver ecklesiastikärenden,

[53.] att, till bestridande af förhöjd aflöning åt

ordinarie teckningslärare vid rikets allmänna läroverk

under tjenstledighet på grund af sjukdom, må anvisas

ett förslagsanslag af..........................................................

[54.] samt att såsom bidrag till uppförande i enlighet

med faststälda ritningar af en ny byggnad för

allmänna läroverket i Umeå må beviljas 45,000 kronor,

deraf för år 1898...............................................................

Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t, att på extra stat

må beviljas i afseende å

Högre lärarinneseminariet:

[55.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor

vid seminariet, efter samma grunder som för innevarande

år,.......................................................................... »

[56.] för fortsatt uppehållande af den valfria fjerde

årskursen vid seminariet .................................................. »

samt för beredande af fortsatt undervisning i

huslig ekonomi vid seminariet och normalskolan.......... »

Transport kronor

196,466: —

500: —

2,850: —

5,000: —

345,725: —

100,000: —

3,000: —

22,500: —

4,000: —

3,000: —

5,000: —

688,041: —

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

Folkundervisningen:

[57.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor

vid folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden åt teckningslärare

för extra tjenstgöring och till extra arfvoden

åt musiklärare vid dessa seminarier, efter samma

grunder som för innevarande år,..........................--......... »

[58.] till understöd åt mindre bemedlade lärjungar

vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel,

.....................................................................•*......-.....

De tekniska läroverken:

[59.] dels till ny byggnad för tekniska högskolans

kemiska och mineralogiska afdelningar samt densaramas

inredning och utrustning återstoden af förut beviljadt

anslag...................................................................................

dels ock

till vissa förändringar i tekniska högskolans hufvudbyggnad

i väsentlig öfverensstämmelse med framlagdt

förslag—...................................................................

till förbättring och förstärkning af högskolans

undervisningsmateriel........................................................

samt

till förstärkning af undervisningen vid högskolan

[60.] till understöd, på det i statsrådsprotokollet

omförmälda vilkor, åt lägre tekniska yrkesskolor och

till bestridande af kostnader för deras inspektion.........

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

[61.] till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper

............................................................................

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:

[62.] till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden

vid ordnandet och vården af de under akademiens

688,041: —

29,050: —

15,000: —

100,000: —

13,200: —

15,000: —

13,100: —

45,000: —

1,200: —

Transport kronor 919,591: —

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

inseende stälda samlingar samt till aflöning åt vakt
-

betjening ............................................................................ »

till undersökning och beskrifning af fäderneslandets

fornlemningar m. m............................................. »

till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och

andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum

m. m.........................................................................

Naturhistoriska riksmuseum:

[63.] till inköp och insamling af naturalier vid

museets afdelning för arkegoniater och fossila växter,

till arbetsbiträden derstädes och till bestridande af

andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter »

[64.] till vård, underhåll och förkofran af museets

etnografiska samling ...................................................... »

Meteorologiska centralanstalten:

[65.] för upprätthållande af fullständigt ordnad

väderlekstjenst- vid anstalten ............................................ »

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

[66.] till uppehållande af undervisningen vid tre

läroanstalter för öfveråriga döfstumma............ »

[67.] till handtverksskolan i Kristinehamn för blinda »

[68.] till tryckning af blindskrifter......................... »

till understöd åt blindlärareelever samt till

reseunderstöd åt blindlärare.......................... »

[69.] till uppförande af en byggnad för en förskola

för blinda vid Tomteboda återstoden af förut beviljadt

anslag.................... »

[70.] till folierande af lokal för förskolan för blinda

i Vexiö..............................................................,............. »

Transport kronor

919,591: —

4,000: —

3,200: —

2,000: —

2,000: —

7,300: —

7,950: —

47,400: —

10,000: —

2,500: —

1,200: —

31,200: —

4,000: —

1,042,341: —

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

Hospitalsvården:

[71.] till anordnande vid Upsala af en asyl för sinnessjuke

af förut beviljadt anslag.................................... »

[72.] för uppförande å Vadstena asyls område, i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med i statsrådsprotokollet

omförmälda ritningar, af en boställsbyggnad åt

öfverläkaren vid Vadstena hospital och asyl..................

[73.] för uppförande vid Nyköpings hospital, i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med i samma protokoll

angifna ritningar, af en byggnad inrymmande läkarebostad

med flera lägenheter.............................................-

[74.] för utvidgning af Göteborgs hospital i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med i statsrådsprotokollet åberopade

ritningar................................................................- »

[75.] till understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske,

under i statsrådsprotokollet omförmäldt vilkor,.............

Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen vidare att på

extra stat bevilja i afseende å

Diverse anslag:

[76.] till svenska fornskriftsällskapet....................... »

[77.] till beredande af religionsvård åt svenske

sjömän m. fl. i utländska hamnar................................... »

[78.] af förut beviljade anslag: till anställande af

två kontraktsadjunkter inom Vesterbottens fjerde kontrakt.

..................................................................................

till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter.

....................................................................-..... »

till två stipendier för utbildande vid universitet

af prester, förtrogna med finska språket,........................

[79.] till nordiska museet.......................................... »

[80.] till understöd, på de vilkor Kongl. Maj:t kan

finna lämpligt bestämma, för utgifvande äfven under år

1898 af tidskriften »Nyare bidrag till kännedom om

de svenska landsmålen och svenskt folklif»..................... »

47

1,042,341: —

K H If H

430,000: —

22,520: —

24,400: —

64,865: —

14,000: —

2,000: —

10,000: —

4,000: —

500: —

1,500: —

25,000: —

5,000: —

Transport kronor 1,646,126: —

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor

[81.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften

»Nordiskt Medicinskt arkiv»................................ »

[82.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften

»Acta mathematica» ............................................ »

[83.] till understöd, på de i statsrådsprotokollet

angifna vilkor, åt sådana anstalter eller föreningar, som

anordna föreläsningskurser för arbetsklassen,................. »

[84.] till understöd, under de vilkor Kongl. Maj:t

kan finna skäligt bestämma, för anordnande af vissa

i statsrådsprotokollet angifna undervisningskurser för

utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi....................... »

[85.] till fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena

i norra Sverige 9,000 kronor, till underhåll och

tillsyn af vattenhöjdmätningsstationerna m. m. 2,500

kronor samt för fortsatt sammanställning och bearbetande

af anteckningar öfver de vid dessa stationer re
-

gistrerade vattenhöjder 1,000 kronor eller tillhopa.......

[86.] för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter

................................................................................. »

[87.] till understöd åt räddningshemmet för drinkare

vid Sans Souci invid Upsala på vilkor, som af

Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga,......................................... »

[88.] för anställande af historiska forskningar rörande

Sverige i Vatikanska arkivet i Rom.................... »

att utgå enligt de i statsrådsprotokollet omförmälda

vilkor och bestämmelser;

[89.] till yttre restaurering af Visby domkyrka,

hufvudsakligen i enlighet med det i statsrådsprotokollet

angifna ritningsförslag, 100,000 kronor, deraf för år

1898.............................................,....................................... »

[90.] till restaurering af målningar i Strengnäs

domkyrka 27,000 kronor, deraf för år 1898.................. »

[91.] för anordnande till landsarkiv af lokaler i

Vadstena slott, ............................................................... »

Slutligen föreslår Kongl. Maj:t, att på extra stat

beviljas

[92.] till ersättning för belopp, som af statskontoret

förskottsvis utbetalts,................................................ »

1,646,126: - 3,000: —

3,000: —

35,000: —

5,000: —

12,500: —

4,000: —

2,000: —

3,000: —

50,000: —

13,500: —

38,800: —

49,076: —

Summa kronor 1,865,002:

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1897 års

riksstat upptagen och sådan den nu blifvit af Kongl. Maj:t för år 1898 föreslagen,

utfaller sålunda:

1897. 1898.

ordinarie anslag 13,500,440

extra » 1,712,260

— 13,838,198

— .1,865,002

— således ökning kronor 337,758

— » » > 152,742

_

summa kronor 15,212,700

— 15,703,200

— således ökning kronor 490,500

—

Nionde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

Pensionsstaten:

I afseende å denna stat, för hvilken gällande riksstat upptager kontant

1,484,898 kronor, föreslår Kongl. Maj:t enligt bilagda statsrådsprotokoll*)

beträffande

Bidrag till folkskolelärares pensionering:

[1.] att, för genomförande af den i statsrådsprotokollet för den 9 december

1896 omförmälda pensionering af lärare och lärarinnor vid småskolelärareseminariet

i Haparanda enligt de i samma statsrådsprotokoll angifna grunder,

det såsom bidrag till folkskolelärares pensionering uppförda anslag må från

och med år 1898 höjas med 300 kronor;

[2.] att, för genomförande af den i nyssnämnda statsrådsprotokoll omförmälda

pensionering af lärare och lärarinnor vid sinäskolelärareseminariet i

Mattisudden enligt de i statsrådsprotokollet angifna grunder, ofvanberörda

såsom bidrag till folkskolelärares pensionering uppförda belopp må från och

med år 1898 höjas med 200 kronor;

kommande, vid bifall till hvad sålunda i afseende å denna anslagstitel

föreslagits, det såsom bidrag till folkskolelärares pensionering uppförda anslaget

att höjas från 357,373 kronor till 357,873 kronor eller med 500 kronor.

Vidare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att, i afseende å kostnaderna för

smäskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning och verksamhet

under år 1898, medgifva,

'') Se bil. till statsverkspropositionen: ”Nionde hufvudtiteln”.

Bih. till Uiksd. Prot. 1897. 1:a Sami. l:a Afd.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

[3.] att Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp, som för

bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga; samt

att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter i öfrigt

under nämnda år erforderliga medel må af Kongl. Maj:t, i den mån influtna

afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga statsmedel såsom

förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter, i den mån de under året

ingå, eller, derest sagda afgifter skulle för årfet befinnas härtill otillräckliga,

anmälas till ersättande af Riksdagen.

Om till den föreslagna förhöjningen i det såsom bidrag till folkskole
-

lärares pensionering uppförda anslaget.............................. kronor 500: —

lägges summan af ordinarie anslaget till pensionsstaten

enligt nu gällande riksstat.................................................. » 1,484,898: —

skulle anslaget till pensionsstaten sluta å ett belopp af kronor 1,485,398: —

Allmänna indragningsstaten:

För allmänna indragningsstaten är i nu gällande riksstat anvisadt:

kontant.................................................................................. kronor 1,800,592

ersättning för indragen indelning in. in., på förslag....... » _ 600

tillsammans kronor 1,801,192

Beträffande denna stat föreslår Kongl. Maj:t:

[4.] att direktören vid indragna centralfängelset å Norrmalm Carl Robert

Wiberg må få å allmänna indragningsstaten öfverflyttas, med rätt för honom

att å sagda stat från och med år 1898 under sin återstående lifstid uppbära

årlig lön till belopp af 5,175 kronor, dock med vilkor att, i händelse Wiberg

efter förflyttning till indragningsstaten varder befordrad till annan tjenst med

lön på rikets stat, han skall vara pligtig att i allo frånträda lönen å indragningsstaten,

derest denna understiger eller är lika med den nya lönen, samt

att å den förra vidkännas motsvarande afdrag, i den mån den öfverstiger berörda

nya lön;

[5.] att följande vid indragna centralfängelset å Norrmalm anstälda vaktbetjente,

nemligen vaktfrun Josefina Charlotta Alilgren, vaktkonstapeln Nils

August Sundin, vaktqvinnorna Katarina Cecilia Borin och Helena Sofia Jonsson

samt portvakten Karolina Gustafsson må berättigas att från och med år 1898,

en hvar under sin återstående lifstid, å allmänna indragningsstaten erhålla

årlig pension till belopp, för Ahlgren 500 kronor, för Sundin 550 kronor, för

Borin 450 kronor, för Jonsson 450 kronor och för Gustafsson 350 kronor,

dock med vilkor att, i händelse någon af desse befattningshafvande efter förflyttning

till indragningsstaten varder befordrad med lön till annan statens

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

tjenst, han skall vara pligtig att i allo frånträda pensionen å indragningsstaten,

derest denna understiger eller är lika med den nya lönen, samt att å

pensionen vidkännas motsvarande afdrag, i den mån den öfverstiger berörda

nya lön;

[6.] att handtverksmästaren vid Vendes artilleriregementes tygstat Axel

Fredrik Wilhelm Ekstedt må från och med månaden näst efter den, hvarunder

han erhåller entledigande från sin vid nämnda tygstat innehafvande befattning,

för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig

pension af 350 kronor;

[7.] att tvättförestånderskan vid allmänna garnisonssjukhuset Emilia Maria

Höglund må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från

hennes befattning varder henne meddeladt, under sin återstående lifstid åtnjuta

pension från allmänna indragningsstaten till belopp af 300 kronor

årligen;

[8.] att kartografen vid rikets allmänna kartverk Johan Arnell må från

och med månaden näst efter den, hvarunder han afgår från sin befattning

såsom kartograf, under sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten

en årlig pension af 2,000 kronor;

[9.] att den förre inspektören vid Ultuna landtbruksinstitut Sven Svenson

å allmänna indragningsstaten beviljade lifstidspension å 500 kronor må höjas

med ett belopp af ytterligare 500 kronor, räknadt från och med den

1 januari 1897;

[10.] att chefen för Sveriges geologiska undersökning, extra ordinarie

professoren Otto Martin Torell må. från och med månaden näst efter den,

hvarunder han från sin befattning såsom chef för berörda undersökning afgår,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en

årlig pension af 5,000 kronor;

[11.] att å allmänna indragningsstaten må uppföras årlig pension till belopp

af 1,500 kronor åt lärarinnan i teckning vid allmänna läroverket i Strengnäs

Edla Amanda Nortun, att utgå från och med månaden näst efter den, i

hvilken hon erhåller afsked från sin tjenst;

[12.] att vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarium anstäld

ordinarie rektor, ordinarie adjunkt och ordinarie lärarinna med adjunkts tjenstgöring

må åtnjuta rätt till pension å allmänna indragningsstaten enligt samma

grunder, som äro eller varda stadgade för ordinarie äinneslärare vid rikets

allmänna läroverk;

[13.] att å allmänna indragningsstaten må för år 1898 anvisas ett anslag

af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna

godt meddela, användas till understöd af högst 250 kronor åt sådana äldre

behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligt skött sin tjenst, men derifrån

erhållit afsked före år 1867; ■

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1837.

[14.] att myntgravören vid myntverket lea Ahlborn, född Lundgren, må

från och med månaden näst efter den, under hvilken hon erhåller afsked från

myntgravörsbefattningen, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension af 2,700 kronor.

[15.] Vidare föreslår Kongl. Maj:t, att, med uteslutande af den under förslagsanslaget

till allmänna indragningsstaten ingående ersättning för indragen

indelning m. in., 600 kronor, det kontanta anslaget, hvilket således hädanefter

ensamt skulle komma att qvarstå, må höjas med 60 kronor eller

från 1,800,592 kronor till................................................ kronor 1,800,652: —

Lägges härtill anslaget till pensionsstaten....................... » 1,485,398: —

blifver slutsumman af nionde hufvudtitelns ordinarie

anslag för år 1898............................................................. kronor 3,286,050: —

Extra anslag.

Beträffande extra anslag å denna hufvudtitel föreslår Kongl. Maj:t:

[16.] att å extra stat för år 1898 må anvisas ett förslagsanslag af 1,540,000

kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen

pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan

att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda vederlag för

de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner

i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners utgående.

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den tinnes i riksstaten för

år 1897 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller

på följande sätt:

1897.

ordinarie anslag 3,286,090

extra s> 1,540,000

1898.

— 3,286,050

— 1,540,000

— således minskning kronor 40: —

summa kronor 4,826,090

— 4,826,050

— således minskning kronor 40: —

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

De under de särskilda hufvudtitlarne äskade anslag för år 1898 utgöra

sålunda:

Ordinarie: Extra: Summa:

I

hufvudtiteln:

1,320,000

— 100,000

— 1,420,000

—

11

»

3,851,050

— 28,250

— 3,879,300

—

III

»

606,750

— 4,500

— 611,250

—

IV

26,376,535

— 7,201,065

— 33,577,600

—

V

»

7,061,095

— 6,961,405

— 14,022,500

—

VI

5,751,000

— 2,822,000

— 8,573,000

—

VII

»

18,410,100

— 1,240,700

— 19,650,800

—

VIII

»

13,838,198

— 1,865,002

— 15,703,200

—

IX

»

3,286,050

— 1,540,000

— 4,826,050

—

summa kronor

80,500,778

— 21,762,922

— 102,263,700

—

Härtill komma de belopp, hvilka Kongl. Maj:t i

sammanhang med reglering af utgifterna under sjette

hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att till utgående under

år 1898 utom hufvudtitlarne i riksstaten anvisa, nemligen

:

dels till kompletteringsarbeten

å vestkustbanan tillhopa................ kronor 325,000: —

dels ock till anskaffande af

ny rörlig materiel vid statens redan

trafikerade jernvägar.................... » 2,565,000: — kronor 2,890,000: —

Under åberopande af omförmälda protokoll öfver

finansärenden den 14 innevarande januari *) föreslår

Kongl. Maj:t Riksdagen ytterligare att till utgående

under år 1898 å riksstaten utom hufvudtitlarne, jemte

förut omförmälda belopp, anvisa till fortsättning af

norra stambanan från Boden till Kalix eif.................... » 1,300,000:

De riksgäldskontorets utgifter för riksdags- och

revisionskostnader samt räntor och afbetalningar å

statsskulden m. m., hvilka Kongl. Maj:t, jemlikt nyssberörda

protokoll, anser böra i riksstaten uppföras, åro:

riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m. m.,

förslagsvis....................................kronor 728,800: —___

Transport kronor 728,800:—kronor 106,453,700: —

) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Transport kronor 728,800:—kronor 106,453,700: —

räntor å statsskulden och afbetalningar å de

fonderade statslånen kronor 13,399,350: —

efter afdrag af de till

riksgäldskontoret

ingående rånte- och

kapitalbetalningar » 2,811,550: —

förslagsvis...................................... kronor 10,587,800:— »

Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen vidare, under

åberopande af omförmälda protokoll, att afsätta

till arbetareförsäkringsfonden.................................... »

samt till förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond.

................................................................................... »

Summan af dessa belopp...........................................kronor 119,276,000: —

utvisar totalsiffran af de i riksstaten förekommande utgifter, hvilka sålunda

uppgå till enahanda belopp, hvartill statsverkets tillgångar för år 1898 här

ofvan beräknats; och erhåller riksstaten följande utseende:

11,316,600: —

1,400,000: —

105,700: —

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Rongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Riksstat

Tillgångar och inkomster:

öfverskott å statsreglering ärna för föregående år.....

Statsverkets inkomster:

ordinarie inkomster..............................................

bevillningar............................................................

Af Riksbankens vinst för år 1896..............................

Kronor.

14,229,000

21,082,000

81,175,000 102,257,000

.................. 2,790,000

Summa kronor

119,276,000

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

57

för år 1898.

Ordinarie anslag.

Extra anslag.

Summa.

Utgifter:

Kronpr.

Kronor.

Kronor.

att utgå från statskontoret:

I hufvudtiteln................................

1,320,000

100,000

1,420,000

II > ................................

3,851,050

28,250

3,879,300

III » ................................

606,750

4,500

611,250

IV » ................................

26,376,535

7,201,065

33,577,600

V

7,061,095

6,961,405

14,022,500

VI

5,751,000

2,822,000

8,573,000

VII » ...............................

18,410,100

1,240,700

19,650,800

VIII > ...............................

13,838,198

1,865,002

15,703,200

IX » ................................

3,286,050

1,540,000

4,826,050

Utom hufvudtitlarne ....................

4,190,000

4,190,000

Säger

80,500,778

25,952,922

106,453,700

att utgå från riksgäldskontor et:

riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m

in.,

förslagsvis.............................................................

räntor å statsskulden och afbetalningar å

728,800

de fonderade statslånen ...................... 13,399,350

efter afdrag af de till riksgäldskon- toret ingående rånte- och kapitalbetal-

ningar.......................................

.............. 2,811.550

förslagsvis.................................

...... 10,587,800

11,316,600

Afsättning till arbetareförsäkringsfonden..................

1,400,000

Till förstärkande af statsverkets kassaförlag sfond..

..........................

105,700

Summa kronor

119,276,000

Bih. till Riksd. Prot. 1897. 1:a Sami. l:a Afd.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1897.

Kongl. Maj:t föreslår i sammanhang härmed enligt beslut, som innefattas

i bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 14 innevarande

januari,*) att Riksdagen må medgifva, att vid statsregleringen för år 1898

de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 Maj 1841 angifna grunder i afseende

å dispositionen af besparingarna å hufvudtitlarne fortfarande må blifva gällande.

Samtliga de i denna proposition åberopade eller för öfrigt med statsregleringen

sammanhang egande handlingar skola Riksdagens statsutskott tillhandahållas;

och Kongl. Majrt förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och

ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Claes Wkrsäll.

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.

Stockholm 1897. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilagor

till

Kongl. Maj:ts .

nådiga proposition

om statsverket år 1897.

opaginerad Kontrollera mot PDF

i o ■% £ Ii S

T • i

1 »17j

r*

i r<

/i

‘Inkomstberäkningen.

Utgifterna å I—IX hufvudtitlarne.

Finansplanen.

Propositionens justering.

P

s. 3 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

3

j i -i juihJti: -i« lehutaiiiJ

«;,r< ... <!«•>•«* n lilivif

; V

Inkomstberäkningen.

• * t r *'' r

-;.7;% f !''Tf;, -i. • ir-.i;o = åt- ''2,r>‘?rr.J.''

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, ÄaZtet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 januari

1897. < vi

Närvarande:

• G >. J f) -■ *. r . j ■; T iT • ^ J C ‘(i r.''\ fi -.T;:

Hans excellens lierr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm, .

WlKBLAD,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt,

von Krusenstjerna.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wersäll anhöll att få

underställa Kongl. Maj:ts ompröfvande de delar af statsregleringen vid

nu instundande riksdag, som rörde beräkningen af statsverkets tillgångar

för de behof, hvilka vid ifrågavarande statsreglering borde fyllas, dervid

departementschefen, efter att hafva anmält statskontorets den 10 december

s. 4 Kontrollera mot PDF

1896 dr*

statsreglering

m. m.

1896 års

Statsreglering.

4 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

nästlidet år afgifna berättelse om statsverkets tillstånd och förvaltning,

hvilken berättelse finnes detta protokoll bilagd under litt. A, vidare

yttrade:

Beträffande resultatet af 1895 års statsreglering har statskontoret

i underdånig skrifvelse den 20 juli nästlidet år anmält, att å statsverkets

inkomster samt ordinarie och extra förslagsanslag uppstått ett netto
öfverskott

af .............................................................. kronor 14,167,999: 8 4

hvartill borde läggas:

af myntverkets behållning för år 1895 enligt

nådiga brefvet den 5 maj 1882......:.......,.........„ 26,992: 97

besparing å nionde hufvudtitelns anslag

»bidrag till folkskolelärares pensionering»............... „ 500: —

odisponerade behållningar å en del extra

statsanslag enligt särskilda nådiga föreskrifter ... ,, 33,624: 4 9

så att öfverskottet på det hela uppginge till ...... kronor 14,229,117: 30.

Vidare anförde statskontoret i samma skrifvelse, beträffande förhållandet

med den uti rikshufvudboken under benämning af »fonden för

reserverade medel» upplagda särskilda räkningen öfver öfverskott och

brister i statsregleringarne, att behållningen å denna fond enligt 1894

års riksbokslut utgjorde ... kronor 9,142,340: 31

hvartill komme ofvannämn
da

öfverskott................. ^___14,229,117: 30 kronor 23,371,457: 61

att om derifrån afräknades hvad i 1895 års riks- -

stat blifvit anvisadt att från fonden utgå ........ „ 172,000: —

uppkörande det belopp af............................................. kronor 23,199,457:6 1,

hvartill, enligt 1895 års rikshufvudbok, behållningen å nyssnämnda särskilda

räkning vid samma års slut uppgiuge, samt att af denna behållning,

hvaraf vore disponerade enligt 1896 års riksstat 674,000 kronor

och enligt 1897 års riksstat 8,296,000 kronor, alltså återstode att disponera

en summa af 14,229,457 kronor 61 öre;

och hemställer jag, att detta belopp måtte få under benämning

öfverskott å statsregleringarne för föregående år tagas i beräkning för

1898 års statsreglering, dervid summan torde få jemnas till 14,229,000

kronor.

Så vidt hittills kan vara kändt eller beräknelig^ hafva följande

öfverskott uppstått å 1896 års statsreglering:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Kronor

öre

Jernvägstrajikmedel, beräknade till 7,200,000 kronor,

.. •■v ten

r

hafva influtit med 9,800,000 kronor och således

lemnat ett öfverskott af..................................................

2,600,000

—

Skogsmedel. Enligt meddelande från domänstyrelsen

hafva skogsmedlen för år 1896 belöpt sig till

ii ■

4,295,738 kronor 30 öre, hvilken summa öfverstiger

i fl''

den beräknade, 2,900,000 kronor, med ....................

1,395,738

30

Tidlmedel, för år 1896 beräknade till 36,000,000 kronor,

hafva, enligt meddelande från generaltullstyrelsen,

belöpt sig till 42,303,283 kronor 2 öre och således

öfverstigit beräkningen med ................................

r- :

6,303,283

02

Bevillning saf gifter för särskilda förmåner och rättigheter,

för år 1896 beräknade till 800,000 kronor, torde

komma att lemna ett öfverskott af omkring ............

••

100,000

I

Bränvinstillverkningsskatten beräknades för år 1896 till

14,500,000 kronor och har, enligt uppgift från

finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå,

influtit med 17,576,030 kronor 70 öre. För dena- tureradt bränvin restituerades år 1896, likaledes

enligt uppgift från nämnda byrå, 746,865 kronor

93 öre, hvadan behållna inkomsten af bränvins- tillverkningsskatten under nyssnämnda år komme

att utgöra 16,829,164 kronor 77 öre, hvilken summa

öfverstiger beräkningen med.......................................

2,329,164

1 .

j

77

Hvitbetssockertillverkningsafgiften har, enligt uppgift från

förenämnda byrå,'' under år 1896 debiterats med

7,726,386 kronor 83 öre, hvadan och då densamma

för året beräknats till 7,000,000 kronor, ett öfver- skott uppkommit till belopp af .................................

726,386

83

Bevillning af fast egendom samt af inkomst, för år 1896

beräknad till 5,000,000 kronor, kan, med ledning

af förhållandena under föregående år, antagas lemna

ett öfverskott af åtminstone .................. ...................

400,000

I öfrigt å en del inkomsttitlar uppkommande öfverskott

kunna antagas ungefärligen motsvara de brister,

som å andra inkomsttitlar uppstå.

Summa

| 13,854,572

19 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ordinarie in

kometer.

Tillfälliga

rolevakansafgiftcr.

tf Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Enligt rikshufvudboken för år 1895 hade å samma års förslagsanslag

uppstått:

brister......................................................................... kronor 3,079,510:39

besparingar..................................................................... „ 1,578,165:36

eller en nettobrist af............................................... kronor 1,501,345: 03.

Räkenskaperna för år 1896 torde komma att utvisa ökning i utgifterna

å en del förslagsanslag, såsom anslagen till vägunderhållet på

landet, för ersättning till städerna för mistad tolag (till följd af ökningen

i uppbörden af tullmedel), lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor

med flera. För nämnda år torde nettobristen å förslagsanslagen

alltså nu böra beräknas till 1,800,000 kronor.

Om från det beräknade öfverskottet å inkomsterna för år 1896, här

i jemnadt tal utfördt med ......................................... kronor 13,854,000: —

dragés denna nettobrist.............................................. „ 1,800,000: —

skulle öfverskottet å 1896 års statsreglering blifva

omkring .................................................................... kronor 12,054,000: —

I öfverensstämmelse med den under senare tider iakttagna praxis,

enligt hvilken öfverskottet för det år, som närmast föregått det, under

hvilket statsregleringen för ett visst gifvet år uppgjorts, icke tagits i

anspråk för denna statsreglering, torde det öfverskott, som uppkommit

å statsregleringen för år 1896, böra reserveras för den statsreglering,

som skall framläggas för 1898 års Riksdag.

I fråga om beräkningen af statsverkets inkomster för år 1898 och

dervid först de ordinarie inkomsterna får jag, med hänvisning till statskontorets

berättelse, hemställa, att dessa inkomster må upptagas till de

af statskontoret beräknade belopp, med iakttagande allenast af en mindre

jemkning i beloppet af inkomsttiteln tillfälliga rotevalcansafgifter. Vid

beräkningen af denna inkomsttitel, i hvilken ingå, jemte vakansafgifter

af flera andra slag, äfven vakansafgifterna för de rusthåll vid skånska

husar- och dragonregementena och de dubbelrotar vid Jemkande hästjägarekår,

hvilka jemlikt 1892 års urtima Riksdags beslut skola sättas

på vakans för samma regementens och kårs ombildning till värfvade,

bär statskontoret på anförda skäl beräknat, att antalet vakanssatla

nummer vid skånska husar- och dragonregementena vid 1898 års slut

komme att utgöra sammanlagdt 857 samt motsvarande antal vakanta

dubbelrotar vid Jemtlands hästjägarekår eller Norrlands dragonrege
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 7

mente vid samma^tid 122. Enligt mig delgifna uppgifter, som af chefen

för landtförsvarsdepartementet infordrats från vederbörande fördelningschefer,

kan emellertid antalet vakanta rusthåll och rotar af ifrågavarande

slag beräknas vid 1898 års utgång utgöra, vid de båda skånska kavalleriregementena

tillhopa 850 rusthåll och vid Norrlands dragonregemente

109 dubbelrotar. Om, med bibehållande i öfrigt af det utaf statskontoret

tillämpade beräkningssätt, dessa siffror i stället för de af statskontoret

antagna ingå som led i beräkningen, varder inkomsttitelns slutsumma

206,404 kronor eller i jemnadt tal 206,000 kronor, med hvilket belopp

jag hemställer, att inkomsttiteln tillfälliga rotevakansafgifter må i riksstaten

för år 1898 upptagas.

Postmedlen äro af statskontoret upptagna till det belopp, 9,225,000

kronor, hvartill de blifvit af generalpoststyrelsen i dess underdåniga

skrifvelse den 28 november 1896 med förslag till postverkets stater för

år 1898 beräknade. I samma skrifvelse har emellertid generalpoststyrelsen,

på sätt jag får tillfälle att längre fram i dag närmare omförmäla,

hemstält, att af det belopp, hvarmed postverkets inkomster för år 1898

kunde beräknas komma att öfverskjuta verkets utgifter under samma år,

en summa af högst 200,000 kronor måtte få användas till bestridande

af återstående kostnader för anskaffande af tomt till nytt posthus i

Stockholm.

Då jag är sinnad att tillstyrka denna framställning och vid bifall

till densamma ett belopp af 200,000 kronor alltså skulle kunna komma

att af postverkets till 9,225,000 kronor beräknade inkomster för år 1898

för nyssberörda ändamål tagas i anspråk, bör det för statsregleringen

disponibla beloppet af nämnda inkomster nedsättas med motsvarande

belopp till 9,025,000 kronor, med hvilken summa jag följaktligen hemställer,

att inkomsttiteln postmedel må i riksstaten för år 1898 upptagas. *

* Ehuru jag hemställer, att statsverkets inkomster för år 1898 må

med de belopp, jag föreslagit, få i statsverkspropositionen upptagas i

den ordningsföljd, som hittills varit iakttagen, och likaledes med den

vanliga fördelningen i ordinarie inkomster och bevillningar, torde det tillåtas

mig att, likasom vid föregående tillfällen egt rum, här låta införa

en gruppering af dessa inkomster, som bättre än den sedvanliga uppställningen

lemnar en öfversigt af dessa inkomsters olika natur ur finansiel

synpunkt och närmare sammanför inkomster af närbeslägtad art.

Denna öfversigt angifver såsom

Bevillningar.

Postmedel.

Inkomsternas

uppställning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

• j ''i- OJ;v. v

Statsverkets inkomster.

.. !

A. Inkomster, som ej utgöra skatter.

arrendemedel..................... kronor 2,300,000: —

skogsmedel ......... „ 3,500,000: —

jernvägstrafikmedel ..................„ 9,000,000: —

postmedel............................................ „ 9,025,000: — \

telegrafmedel...................................... „ 1,410,000: —

bötesmedel ........ ........................... „ 250,000: —

extra uppbörd ...................... „ 100,000:— 25,585,000: —

B. Skatte)-.

a) allmänna: ,

tullmedel ......... kronor 38,000,000: —

bränvinstillverk
ningsskatt

...... „ 15,000,000: —

hvitbetssockertill
verkningsafgift

„ 8,000,000: —

stämpelmedel .,... „ 5,000,000: —

mantalspenningar „ 665,000: —

bevillning af fast

egendom samt

, af inkomst .r... 5,300,000: — 71,965,000: —

b) af viss fastighet:

grundskatt kronor 1,444,000: —

kyrkotionde...... „ 250,000: —

kavalleriregementenas

häst
vakansspanmål

„ 270,000: —

afgifter för per- ,, * •: j.

sedelunderhållet

vid rusthålls
infanteriet.

....... „ 51,000: —

Transport kronor 2,015,000:— 71,965,000:— 25,585,000: —

s. 9 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 9

Transport kronor 2,015,000:— 71,965,000:— 25,585,000: —

trosspassevolans
afgift.

................. „ 19,000: —

tillfälliga roteva
kansafgifter.

..... „ 206,000: —

soldatvakansafgift „ 42,000: —

båtsmansvakans
afgift

............... „ 150,000: — 2,432,000: —

c) särskilda afgifter:

fyr- och båkmedel kronor 1,400,000: —

kontrollstämpel
medel.

.............. „ 25,000: —

bevillningsafgif
ter

för särskilda

förmåner och

rättigheter...... „____850,000: — 2,275,000: — 76,672,000: —

Summa kronor 102,257,000: —

Enligt mig från fullmäktige i riksbanken tillhandakommen uppgift

uppgår riksbankens vinst för år 1896, så vidt hittills kunnat approximativt

uträknas, till 3,100,000 kronor.

Vid de två senaste statsregleringarne har tillämpats den grund för

fördelning af bankovinsten mellan statsverket och riksbanken, att i jemnadt

tal nio tiondedelar af sagda vinst öfverlemnats till statsverket och

den återstående tiondedelen reserverats för riksbanken. Då sagda grund

synes böra komma till användning jemväl vid den nu förevarande statsregleringen,

hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t må

hos Riksdagen göra framställning derom, att af riksbankens vinstmedel

för år 1896, utgörande i rundt tal 3,100,000 kronor, nio tiondedelar,

eller 2,790,000 kronor, må anvisas för statsverkets behof, att utbetalas

vid den tidpunkt under år 1898, Riksdagen bestämmer.

Om, under förutsättning af bifall till hvad jag nu föreslagit, till

slutsumman af statsverkets ofvan beräknade

inkomster...................................................................... kronor 102,257,000: —

läggas:

det af mig såsom öfverskott å statsregleringarne

för föregående år beräknade belopp ,, 14,229,000: —

Transport kronor 116,486,000: —

Bill. till Riksd. Prof. 1697. 1 Sami. 1 Afd. 2

Riksbankens

vinstmedel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

19 Inkomstberäkningen: %tatsrådsprotokollet.

'' . '' ! Transport kronor 116,486,000: —

och af riksbankens vinstmedel för år 1896 .. 11 :''y''2,790,000: —

så erkålles för statsregleringen för år 1898 en

tillgång af................................................................ kronor 119:2^6,000: —

• idol ''.o-''. ------i i-—

•.000,SI ''i ''g: av tf.Lfor

~ ^fli* A il Jr:\ l iiii [-3. 11*0

•i}: .^ :tK)U,"»;i .. .....\\iy)c,

. .... i ... y ! r* . r .

De af föredragande departementschefen Sålunda

i afseende å beräkningen af statsverkets ofvan ömförmälda

tillgångar och dermed sammanhängande ämnen

gjorda hemställanden och förslag, i hvilka .statsrådets

öfrige ledamöter instämde, behägäde Hätis Maj:t

Konungen gilla och bifalla.

___ _ _ _ _ _ _ __ _ _ _ _ _ _ 1 ~~>o

... •: ''!!Öj

:OoOf.

:ö«.K>:Xös;s.ir ■

-:UOO.

t~‘- ! i

-1»i J U 7»

! * ,1 )Mifli<J.å filtiiini 11::

» i fJU f >! > '' i i

U''itlr.jjrt ; t >1 jäi < i

&■ * 081 lii t »r; rri V

.-r» ),'';, Öl,)0.001

Ex protocollo:

Fredrik Zethelius.

‘in )''.ilif.l

•i"! bi t åt g t ro 1- al''-.ciu: 9 fri md

i * 1 f» yii*>åt f iijO v

o ili: tV/IG i. Af öbjc;

b;:-?Tg nhgfes itI .<T3äfrr.''is;fii i.”i p.uwrvte-n

-sint?! o:»iujiliv - i:: £r .1: j/.t tv dgn--./!

bil- filtull tv -. i-!>!i

-?•.[>• Ili .''-Öl

iUi > • :I IV

nuii-ji x

; .f j \; [ if»:

Liv Livnioi, gmnbimv
-

>*.! »ijg.un.''i.:obn i x unh-m

•hi b. in, . c i. !•"> b gam! [fri -. m in * ivmg

*t 1 ;#??;** oTk i ,■-«/»• i fi

1 »i f%trf

f ,i ;'' f)

(\ i

ioi ottais«(!

xMH .<U8I -n

i.iO

- :00o»TÖ:

— lOÖO.Uf!

Uiogn: .m '' I -tf; *!(ȣ

mota .»u0{0ÖTrS xol <

id°o l itigiibgäi/1 f*U31 xå looim tluriqiäi nob biv

/ri ilo :h;}rd b; gniiiltiiatutöl xei rui .in* >

oo.rr>?i : •’ o-v;to -v;_ lix-iv-O ;,n bi rumbitöaifji>

to! ....... ^........................ vtimio.-Lf

airggsf

•lOilaT VIu il! yj;* Vill! bi !•»*>

lju ii; nhrrotdioxöb • T- ■ ■ x t:*r?u

- alg; 08,tf; r

or? -b.! it r

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEÖOLAG, 1807.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

• :i • K obxmi.V-jmf Liv -unu'';vn« ^

1

Bil. Litt. A.

rf

\:v''

Till Konungen.

Jemlikt gällande instruktion åligger det statskontoret att årligen

före den 15 december till Eders Kongl. Maj:t afgifva berättelse om

statsverkets inkomster under det sistförfluten året jemte förslag till

deras beräknande vid nästföljande statsreglering med livad mera, som

Bih. till Iiiksd. Prat. 1897. 1 Sami. 1 Afd. . 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

kan tjena till upplysning vid uppgörande af den nådiga propositionen

till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof; och får statskontoret

härmed i underdånighet fullgöra denna nådiga ‘föreskrift för

innevarande år.

Riksdagens under detta år församlade revisorer hafva verkstält

granskning af 1895 års rikshufvudbok jemte öfriga räkenskaper öfver

statsverkets och andra allmänna medels förvaltning under samma år; och

statskontoret får i underdånighet hänvisa till innehållet i den berättelse

angående statsverkets tillstånd under nämnda år, hvilken före revisionsförrättningens

början blifvit af detta embetsverk afgifven och sedermera

till revisorerna öfverlemnad. Jemlikt 39 § af riksdagsordningen skola

räkenskaper och öfriga statsverket rörande handlingar för Riksdagens

statsutskott hållas tillgängliga för verkställande af den granskning, som

vid fullgörande af bemälda utskotts åliggande att utreda och uppgifva

statsverkets tillstånd och behof må vara erforderlig.

Beträffande undsättningsfonden afgifver statskontoret särskild underdånig

berättelse, och redovisas för öfrigt förhållandet med denna fond

genom räkenskaper och handlingar, som äfvenledes skola hållas statsutskottet

tillhanda.

Statsverkets inkomster för år 1898 hafva af statskontoret ansetts

böra beräknas på sätt bilagda tabell litt. a) utvisar, och, enligt hvad

tabellen litt. b) ådagalägger, har för denna beräkning i allmänhet lagts

till grund medeltalen af de senaste tre årens inkomstbelopp, hvilka åter

äro hemtade från de för samma år afslutade rikshufvudböckerna. Vid

upprättande af förslaget till inkomstberäkningen har för öfrigt afseende

blifvit fästadt dels derpå, huruvida inkomsterna varit i jemnt stigande

eller fallande, dels på de vid vissa titlar förekommande särskilda förhållanden,

för hvilka statskontoret får här nedan underdånigst närmare

redogöra.

Ordinarie inkomster.

Grundskatt. Genom nådiga förordningen den 11 september 1885

medgafs under vissa vilkor inlösen för statsverkets räkning af skattefrälseräntor

och kronotionde, som innehades under enskild eganderätt,

samt arbets- och hofveriskyldighet till skattesåld kronoegendom, och

stadgades dervid, bland annat, att vederbörande egare till förenämnda

räntor, tionde eller rätt till arbete eller hofveri, hvilka ville begagna

sig af den medgifna inlösen, skulle inom ett år från den dag, författningen

utfärdades, derom göra anmälan hos kammarkollegium. Genom

s. 3 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 3

nådiga kungörelsen den 13 juli 1887 förordnades, att sådan inlösen skulle

fortfarande ega rum, derest vederbörande egare derom gjorde anmälan

inom utgången af år 1888. Tiden för anmälan om inlösen af skattefrälseräntor

m. m. är vidare utsträckt genom nådiga kungörelsen den

29 maj 1891 till utgången af år 1892 och senast genom nådiga kungörelsen

den 8 mars 1895 till utgången af innevarande år.

Enligt uppgift hafva löseskillingarne för skattefrälseräntor och

kronotionde, om hvilkas inlösen anbud inkommit till kammarkollegium

och derstädes handlagts, beräknats utgöra:

för skattefrälseräntor............................................. kronor 3,073,766: 2 5

„ kronotionde................................................. „_122,271: 50

tillsammans kronor 3,196,037:75.

Någon inlösen af hofveriskyldighet har, enligt hvad samma uppgift

gifver vid handen, icke blifvit af kammarkollegium beviljad.

För inlösen af skattefrälseräntor och kronotionde äro utaf statskontoret

af dertill under tiden från och med år 1887 till och med år

1891 med tillhopa 3,070,000 kronor anvisade medel utgifna:

år 1887...................................................................

,, 1888 (efter afdrag af återdebiterade 88: 4 4)

„ 1889....................................................................

„ 1890 (efter afdrag af återdebiterade 351: 2 5)

ii 1891 ( „ „ „ „ 1,469:-)

„ 1892 ( „ „ „ „ 250: -)

„ 1803................................................................

„ 1895...................................................................

samt under innevarande år intill denna dag

kronor

798,314: 50

77

1,001,266: 31

•n

790,801: 24

77

148,627: —

77

71,226: 50

77

2,767: 25

77

13,614: 30

77

17,404: 50

77

114,757: 25

77

44,050: 7 5

summa kronor 3,002,829: 6 0,

hvadan behållningen å härtill uppförda anslag nu utgör 67,170 kronor

40 öre.

De skatter och utlagor, som, med tillämpning af bestämmelserna

i nådiga kungörelsen den 5 juni 1885 angående nedsättning i de på viss

jord hvilande grundskatter samt § 4 i högstberörda nådiga förordning

den 11 september samma år angående inlösen af skattefrälseräntor m. m.,

blifvit nedsatta med trettio procent, skola enligt lagen den 2 december

1892 angående afskrifning af de å viss jord hvilande grundskatter afskrifvas

under loppet af tolf år, räknadt från och med år 1893, i sådan

ordning, att, under iakttagande i tillämpliga delar af föreskrifterna i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

berörda nådiga kungörelse, skatterna och utlagorna nedsättas från och

med hvart och ett af åren 1893, 1894, 1896, 1898, 1900 och 1902 med

tio procent af det belopp, hvarå nedsättningen enligt nämnda nådiga

kungörelse beräknats, hvarefter återstoden af skatterna och utlagorna

från och med år 1904 eftergifves.

Enligt den utredning, som meddelats i de vid Eders Kongl. Maj:ts

till 1892 års urtima Riksdag aflåtna nådiga propositioner angående afskrifning

af de å viss jord hyflande grundskatter med flera dermed

sammanhang egande ämnen bifogade utdrag af protokollet öfver finansärenden

den 14 oktober samma år, skulle den grundskatt, hvarå afskrifning

kunde ega rum, utgöra 4,604,819 kronor 29 öre. Tio procent derå

motsvara 460,481 kronor 92 öre eller i rundt tal 461,000 kronor. I

riksstaten för år 1897 är grundskatten upptagen med 1,905,000 kronor,

hvilken summa, minskad med förenämnda 461,000 kronor, eller sedermera

återstående 1,444,000 kronor torde böra uppföras i riksstaten för

år 1898.

Kyrkotionden, i riksstaterna alltsedan år 1887 beräknad till 250,000

kronor, är till beloppet beroende af markegång och till hufvudsakligaste

delen tilldelad kyrkorna i de landsdelar, der tionden utgår, med flera

inrättningar. På sätt statskontoret i föregående berättelser angående

statsverkets inkomster anfört, är beräkningen af denna inkomst för statsregleringen

af ringa vigt, enär uppkommande brist i inkomsten alltid

betäckes af besparing å de under riksstatens åttonde hufvudtitel vid åtskilliga

anslagsrubriker i kolumnen för »indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag: friheter och kyrkotionde» uppförda belopp; lärande

den antagna beräkningen få tillämpas äfven för år 1898.

Kavalleriregementenas hästvafcansspanmål erlägges årligen och intilldess

annorlunda kan varda förordnadt af rusthållen vid det afsutna

kavalleriet och blef i riksstaten för innevarande år beräknad till ett från

300,000 kronor till 270,000 kronor nedsatt belopp, hvilken sistnämnda

summa är uppförd äfven uti 1897 års riksstat. Beroende af vexlande

markegångspris, har denna afgäld varit i fallande och i medeltal för de

tre sistförflutna åren influtit med endast 263,510 kronor. Statskontoret

har emellertid ansett någon förändring i den senast antagna beräkningen

icke för närvarande böra ega rum, utan i bilagda tabell upptagit

denna statsinkomst med oförändradt belopp.

Af gifter för p er sedelund erhållet vid rusthållsinfanteriet utgöras enligt

1885 års Riksdags beslut och nådiga kungörelsen den 23 december

samma år af de effektiva rusthållen vid rusthållsinfanteriet med 20 kronor

af hvarje nummer för upphörande af skyldigheten att anskaffa och under
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 5

hålla beklädnads-, bevärings- och remtygspersedlar samt äro sedan år

1890 upptagna bland statsverkets inkomster med ett efter rusthållens

antal beräknadt belopp af 51,000 kronor, hvilken summa torde få upptagas

äfven i riksstaten för år 1898.

Tross]) ciss ev olein safgiften. Till följd af 1892 års urtima Riksdags

beslut om skånska husar- och dragonregementenas sättande på vakans

blef vid 1894 års riksdag från inkomstberäkningen uteslutet beloppet af

de trosspassevolansafgifter, som erlades af rusthållen vid dessa regementen;

och är denna inkomsttitel, som för sistnämnda år var beräknad

till 26,000 kronor, i riksstaten från och med år 1895 beräknad till ett med

summan af dessa afgifter, 7,500 kronor, minskadt belopp, eller till jemnadt

tusental 19,000 kronor, hvilket belopp upptagits i bifogade tabell.

Tillfälliga rotevakansafgifterna äro i riksstaten för år 1897 uppförda

med en summa af 254,000 kronor, och innefattas i denna beräkning, utom

afgifter af rusthåll och rotar för uraktlåten rekrytering,

de vid ■ början af år 1878 till statsverket tillsvidare indragna afgifterna,

minskade med sextio procent, af åtskilliga till underofficerares

aflöning förut anslagna vakanta rusthåll och rotar;

vakansafgifter, minskade med sextio procent, för rusthåll och rotar

vid infanteriet, som jemlikt 1892 års urtima Riksdags beslut samt nådiga

brefven den 2 december 1892, 28 september 1893, 5 oktober 1894 och

15 november 1895 till ett antal af 1,289 blifvit eller före rekrytmötenas

början år 1897 blefve vakanssatta för infanteriets omorganisation;

dito, dito, för de rusthåll vid skånska husar- och dragonregementena,

hvilka, i mån af ryttarnes afgång, jemlikt samma Riksdags beslut

och nådiga brefvet den 30 maj 1893 till ett antal af 357 vid hvardera

regementet eller tillhopa 714 blifvit eller antagits blifva inom utgången

af år 1897 sätta på vakans för regementenas ombildning till värfvade;

dito, dito, för de dubbelrotar vid Jemtlands häst]ägarekorps, hvilka

jemlikt nämnda Riksdags beslut till ett antal af 102 blifvit eller antagits

blifva inom utgången af år 1897 vakanssatta för korpsens ombildning

till värfvadt regemente; samt

dito, dito, af de för särskilda ändamål anslagna rusthåll och rotar

vid skånska husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente,

hvilka skola, med anledning åt för dessa regementen faststälda

staters trädande i full tillämpning, från och med år 1897 till statsverket

indragas, nemligen:

för 110 rusthåll vid hvartdera af de båda förstnämnda regementena,

och

„ 11 dubbelrotar (20 manskapsnummer och 2 hästnummer) vid

det sistnämnda regementet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Belöpande afgifter för sådana rusthåll och rotar vid båtsmanshåll,

som jemlikt nådiga kungörelsen den 13 juli 1887 angående båtsmanshållets

sättande på vakans inflyta, skola redovisas under titel »båtsmansvakansafgift»;

dock hafva, på sätt statskontoret i föregående berättelser

angående statsverkets inkomster meddelat, afgifterna för de år, hvarunder

vakanssättningen medgifvits, i räkenskaperna upptagits under förevarande

inkomsttitel.

Enligt 1892 års urtima Riksdags beslut skall i rustnings- och

roteringsbesvären, på sätt samt under iakttagande af de särskilda bestämmelser

och undantag, som i lagen den 2 december samma år omförmälas,

lindring ega rum, att årligen utgå från och med år 1893 med

fyrtio procent, från och med år 1894 med femtio procent, från och med

år 1896 med sextio procent, från och med år 1898 med sjuttio procent,

från och med år 1900 med åttio procent och från och med år 1902 med

nittio procent, allt af dessa besvärs uppskattade värde, samt från och

med år 1904 med hela beloppet af samma värde.

Beräkningen af statsinkomsten »tillfälliga rotevakansafgifter» beröres

endast i afseende å nedannämnda vakansafgifter af omförmälda

lindring.

Derest de vid 1878 års lönereglering indragna vakansafgifterna

erlades enligt de i lagen den 2 december 1892 för lindringens beräknande

bestämda värden, skulle, efter afräkning af det rustnings- och

roteringsunderstöd, som utbetalas af statsmedel, desamma utgöra:

för 44 rusthåll .................................... kronor 7,397: o 6

„ 431 rotar ....................................... „ 67,016:51

tillsammans kronor 74,413: 5 7,

derå tio procent utgöra 7,441 kronor 35 öre; varande minskningen i

inkomst genom den från och med år 1893 medgifna lindring af 1892

års urtima Riksdag antagen till i rundt tal 8,000 kronor.

Vakansafgifterna af de för infanteriets omorganisation vakanssatta

1,289 rusthåll och rotar uppgå, enligt förenämnda värden, oafkortade

till 210,560 kronor, derå tio procent utgöra 21,056 kronor.

Enligt här förvarade, från länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus

län inkomna handlingar i fråga om den rusthållen vid skånska

husar- och dragonregementena för innevarande år tillkommande lindring

i rustningsbesväret skulle vakanssättning för regementenas ombildning

till värfvade hafva egt rum för 258 rusthåll vid det förra och 276 rusthåll

vid det senare regementet. Jemlikt vid Eders Kongl. Maj:ts nådiga

proposition den 14 oktober 1892 angående förbättrad härordning fogadt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 7

förslag till öfvergång från nuvarande till föreslagna organisationen för

dessa båda regementen (bil. VI B. 5) skulle manskapet å gammal stat

under de sex första öfvergångsåren (1893—1898) minskas med 330 nummer

vid hvardera regementet, eller för båda regementena med 660

nummer. Beräkningen af inkomsten för år 1897 af afgifterna för de

vid dessa båda regementen vakanssatta rusthåll grundade sig derpå, att,

såsom inhemtas af det vid statsverkspropositionen till sistlidne Riksdag

fogade utdrag af protokollet öfver finansärendena den 13 januari innevarande

år, enligt af chefen för landtförsvarsdepartementet från vederbörande

fördelningschef infordrad uppgift antalet på grund af 1892 års

urtima Riksdags beslut vakanssatta rusthåll kunde antagas komma att

vid 1897 års utgång vid hvartdera regementet utgöra 357, eller för båda

regementena 714, hvilket antal med 154 öfverstiger det antal af 560,

hvarmed manskapsnummern å gammal stat enligt ofvanberörda öfvergångsförslag

skulle under de fem öfvergångsåren 1893—1897 minskas.

Nyssnämnda antagande gifver vid handen, att i medeltal omkring 143

rusthåll årligen skulle intill utgången af år 1897 blifva vakanta, och,

om vakanssättningen komme att fortgå i samma grad under år 1898,

skulle antalet af de vakanssatta numren vid de båda regementena vid

sistnämnda års utgång kunna beräknas utgöra omkring 857. Värdet å

afgifterna för dessa rusthåll, minskadt med sjuttio procent, utgör 77,130

kronor, hvadan och då, såsom ofvan nämnts, i den för år 1897 antagna

beräkningen af inkomsttiteln ingår värdet å afgifterna för 714 rusthåll,

minskadt med sextio procent, eller 85,680 kronor, en minskning i beräkningen

bör eg a rum med 8,550 kronor.

Af handlingarna angående den rotehållen vid Jemtlands hästjägarekorps

eller Norrlands dragonregemente för innevarande år tillkommande

lindring inhemtas, att vakanssättningen för detta regementes ombildning

till värfvadt intill innevarande år fortgått så, att 85 nummer då vore

satta på vakans. Riksdagens beslut om denna vakänssättning grundade

sig ej på någon af Eders Kongl. Maj:t derom gjord framställning, och

för bedömande af vakanssättningens fortgång under den följande tiden

saknas alltså ledning af sådant förslag till öfvergång från nuvarande till

den beslutade organisationen, som, på sätt ofvan förmälts, föreligger i

afseende å de skånska husar- och dragonregementena. I förenämnda

statsrådsprotokoll är emellertid meddeladt, att enligt från vederbörande

fördelningschef infordrad uppgift antalet vakanssatta dubbelrotar vid regementet

kunde beräknas vid 1897 års utgång utgöra 102. Då det antal

rotar, som antagits vara vakanssatta vid 1897 års slut, ungefärligen motsvarar

cn vakanssättning af 20 rotar för år, har statskontoret ansett sig

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

kunna beräkna antalet af de vid 1898 års utgång vakanssatta dubbelrotarne

till 122. Värdet af afgifterna för dessa rotar, minskadt med

sjuttio procent, utgör 10,980 kronor. I beräkningen af inkomsttiteln för

år 1897 ingår värdet af afgifterna för 102 rotar, minskadt med sextio

procent, eller med 12,240 kronor. En nedsättning af denna beräkning

bör alltså, till följd af den ökade lindringen, ega rum med 1,260 kronor.

Värdet af afgifterna för de till särskilda ändamål vid förenämnda

tre kavalleriregementen anslagna 231 nummer, som från och med år

1897 skola till statsverket indragas, utgör, minskadt med sjuttio procent,

20,790 kronor. I beräkningen för år 1897 ingår detta värde, minskadt

med sextio procent, med 27,720 kronor, hvadan en nedsättning i beräkningen

bör ega rum med 6,930 kronor.

Inkomsttiteln »tillfälliga rotevakansafgifter» är, såsom ofvan nämnts,

i riksstaten för år 1897 upptagen med ..................... kronor 254,000: —

Om derifrån dragas, i enlighet med hvad ofvan anförts,

för de vid 1878 års lönereglering till statsverket

indragna rusthåll och rotar kronor 8,000: —

„ de för infanteriets omorganisation

vakanssatta nummer

„ skånska husar- och dragonregementenas

ombildning vakanssatta

nummer ...............

„ Norrlands dragonregemente

dito dito .?...............................

„ de till särskilda ändamål vid

dessa tre kavalleriregementen

hittills anslagna nummer

uppkommer en summa af .............................................. kronor 208,204: —

hvilken, afjemnad till 208,000 kronor, torde få upptagas i riksstaten för

år 1898.

SoldatvaJcansaj''giften, i riksstaten för år 1897 upptagen med 56,000

kronor, motsvarande fyrtio procent af afgifternas värde enligt ofvannämnda

lag, torde, med afseende å den för år 1898 medgifna ytterligare

lindring af tio procent, för nämnda år uppföras med ett nedsatt belopp

af 42,000 kronor.

Båtsmansvakansafgiften. Vid 1887 års riksdag beslutades, att båtsmanshållet

skulle sättas på vakans samt derigenom inflytande vakansafgifter,

beräknade efter de i lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären

den 5 juni 1885 bestämda värden, ingå bland statsverkets

21,056: —

8,550: —

1,260: —

6,930: —

45,796:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 9

inkomster; dock finge vakanssättningen under öfvergångstiden till den i

sammanhang dermed beslutade organisationen af eu sjömanskorps icke

ega rum med mera än en åttondedel .af dåvarande effektiva rotar årligen.

Den tillökning i båtsmansvakansafgiften, som härigenom vore

att påräkna, antogs uppgå i jemnadt tal till 45,000 kronor för hvart

och ett af de följande åren. I sjelfva verket har tillökningen_ för hvart

och ett af åren 1888—1892, under hvilka år afkortning å afgifterna egt

rum med trettio procent, belöpt sig endast till:

år 1888 (inkomst af vakanssättningen kronor

1889 ( „ „

1890 ( „ „

1891 ( „ „

1892 ( „ „

11

11

11

11

11

11

11

V

37.033: 8 tf kronor 37,033: 81

73,328:49)

108,197: 91)

137,199: 52)

163,657: Öl)

36,294: 08

34,869: 42

29,001: o i

26,457:49.

Under år 1893, då lindring egde rum med fyrtio procent, belöpte

sig inkomsten af vakanssättningen till 160,074: 19, eller till ett belopp,

som med 3,582: 8 2 understeg inkomsten för år 1892.

För åren 1894 och 1895, då lindring var medgifven med femtio

procent, belöpte sig inkomsten:

år 1894 till

1895

11

kronor 148,990: 4 c

„ 166,707:12.

Inkomsten för år 1895 utvisar sålunda i förhållande till 1894 års

inkomst en tillökning af något mindre än 18,000 kronor.

Med hänsyn dertill att lindringen under hvart och ett af åren 1896

och 1897 skulle ega rum med sextio procent af besvärets värde blef

båtsmansvakansafgiften, '' under hvilken inkomsttitel jemväl ingå afgifter

af på tioårig vakans satta rusthåll i Blekinge och i Södra Möre härad af

Kalmar län, af ny båtsmansindelning och rotering, af utsockne frälsehemman

i Halland, af städernas båtsmanshåll samt af 6 båtsmansrote!''

på Visingsö, för hvart och ett af nämnda år beräknad till ett jemnadt

belopp af 200,000 kronor.

För år 1898, då lindringen skall utgå med sjuttio procent, torde

någon väsentlig tillökning i inkomst icke vara att emotse genom vakanssättningen,

hvadan ifrågavarande inkomsttitel lärer få i riksstaten för år

1898 upptagas med ett i anledning af den ökado lindringen till 150,000

kronor nedsatt belopp.

Arrendemedlen, som för år 1893 inflöto med 2,541,133 kronor,

blefvo i riksstaten för år 1896 uppförda med ett från 2,500,000 kronor

Bill. till Rik A. Prat. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

till 2,400,000 kronor nedsatt belopp. Då inkomsten för år 1894 belöpte

sig till endast 2,463,329 kronor, blef, med fästadt afseende jemväl å den

enligt Riksdagens beslut fortgående försäljningen af mindre kronoegendomar,

denna statsinkomst i riksstaten för år 1897 upptagen med ett

till 2,300,000 kronor ytterligare nedsatt belopp. För år 1895 hafva

arrendemedlen uppgått till 2,441,156 kronor; hemställande statskontoret,

att nu gällande beräkning måtte få tillämpas äfven för år 1898.

Mantals penning ar ne, som i medeltal för åren 1893—1895 influtit

med 676,334 kronor, torde, vid det förhållande att inkomsten under ett

af dessa år understigit den nu antagna beräkningen, 665,000 kronor,

och under ett annat med endast omkring 7,000 kronor öfverstigit samma

beräkning, få äfven i riksstaten för år 1898 upptagas med 665,000 kronor.

Bötesmedel. Denna inkomsttitel är i 1897 års riksstat beräknad

till 250,000 kronor, och har samma summa upptagits i bilagda tabell.

Kontrollstämpelmedel uppgingo i medeltal för åren 1893—1895 till

33,228 kronor.

Medeltalet för treårsperioden 1892—1894 belöpte sig till endast

29,656 kronor; lärande kontrollstämpelmedlen få äfven för år 1898 beräknas

till enahanda belopp, hvarmed de allt sedan år 1886 varit i riksstaten

upptagna, eller till 25,000 kronor.

Fyr- och båkmedel äro för år 1897 beräknade till 1,400,000 kronor,

eller samma belopp, hvarmed de i riksstaterna upptagits från och med

år 1894. Enligt nådiga kungörelsen den 14 juni 1894 hafva de i nådiga

förordningen den 15 februari 1881 meddelade och sedermera genom

nådiga kungörelserna den 17 november 1882 och den 9 november 1883

ändrade bestämmelser om erläggande af fyr- och båkafgift för den inrikes

sjöfarten från och med den 1 januari 1895 upphört att vara gällande,

i sammanhang hvarmed förändrade grunder för beräkningen af

dylika afgifter af den utrikes sjöfarten faststälts. Inkomsten har utgjort:

år 1893 .......................................................... kronor 1,694,853: —

» 1894 .......................................................... „ 1,791,914: —

» 1895 .......................................................... „ 1,533,014: —

Enligt från generaltullstyrelsen meddelad uppgift skulle uppbörden

af fyr- och båkmedel under januari—november månader innevarande år

hafva belöpt sig till 1,583,106 kronor; hemställande statskontoret, att

ifrågavarande statsinkomst måtte få äfven för år 1898 i riksstaten beräknas

till 1,400,000 kronor.

Telegraf medlen äro i riksstaten för år 1897 upptagna med 1,410,000

kronor och hafva, enligt hvad statskontoret inhemtat, af telegrafstyrelsen

s. 11 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 11

beräknats för år 1898 till samma belopp, hvilket alltså i bilagda tabell

upptagits.

Jernvägstrajikmedel. Nettobehållningen å trafikmedlen för år 1898

kan, jemlikt en från jern vägsstyrelsen erhållen uppgift, antagas till

9,000,000 kronor; varande jemväl detta belopp upptaget i nyss omförmalda

tabell.

Skogsmedel, som upptagas uti innevarande års riksstat med 2,900,000

kronor, äro beräknade för år 1897 till 3,000,000 kronor och hafva utgjort:

år 1893 ............................................................. kronor 2,903,915: —

„ 1894 ....................... „ 3,487,318: -

,, 1895 ............................................................ „ 4,209,306: —

-eller i medeltal för de tre åren ........................ ,, 3,533,513: —

Enligt från domänstyrelsen erhållen uppgift hafva statsverkets

skogsmedelsinkomster under innevarande års treune första qvartal belöpt

sig till 3,936,102 kronor och skulle, i händelse skogsmedelsuppbörden

under fjerde qvar talet komme att motsvara uppbörden under samma tid

af sistlidet år, 309,236 kronor, för år 1896 således uppgå till 4,245,338

kronor.

Inkomsten af skogsmedlen, som för år 1892 belöpte sig till 2,961,826

kronor och år 1893 inflöt med ett något lägre belopp af 2,903,915

kronor, har sedermera öfverstigit den senast antagna beräkningen, under

år 1894 med mera än 480,000 kronor och under sistlidet år med mera

än 1,200,000 kronor. Enligt hvad förenämnda uppgift gifver vid handen,

torde resultatet för innevarande år blifva liknande det föregående

årets, och synes vid sådant förhållande en förhöjning i beräkningen af

denna statsinkomst kunna ega rum. Inkomsten är emellertid till följd

af förhållanden, som ej på förhand med någon säkerhet kunna förutses,

vexlande, i hvilket afseende här må erinras, att statsverkets skogsmedel,

som år 1890 uppgingo till 3,150,074 kronor, för år 1891 belöpte sig

till endast 2,520,439 kronor. Under år 1892 steg inkomsten till 2,961,826

kronor, men nedgick år 1893 till ett belopp, som endast obetydligt öfversteg

2,900,000 kronor. Statskontoret har derför ansett sig icke böra

för år 1898 föreslå någon vidare förändring i den senast antagna beräkningen

af skogsmedlen, än att desamma måtte i nämnda års riksstat uppföras

med ett till 3,500,000 kronor förhöjdt, medelinkomsten för åren

1893—1895 nära motsvarande belopp.

Extra uppbörd. Omfattande flera mer eller mindre tillfälliga inkomster,

har denna inkomsttitel enligt räkenskaperna i medeltal för åren

1893—1895 belöpt sig till 197,919 kronor och torde, då inkomsten för

opaginerad Kontrollera mot PDF

i 2 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

ett af dessa år belöpt sig till endast 134,102 kronor och i öfrigt är åt

tillfällig och vexlande natur, böra i riksstaten för år 1898 upptagas med

oförändradt belopp af 100,000 kronor.

Bevillningar.

Tullmedel. Såsom en följd af den utaf 1895 års Riksdag beslutade

förhöjning i tullsatserna för spannmål och vissa dermed nära beslägtade

artiklar blefvo tullmedlen, i riksstaten för år 1895 upptagna med 30,000,000

kronor, af Riksdagen för år 189G beräknade till 36,000,000 kronor.

I syfte att genom en höjd inkomstberäkning bereda tillfälle dels

till en förhöjning i otillräckliga förslagsanslag och såmedelst bidraga till

statsregleringens stärkande och dels till fortsatt afsättning af medel till

förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond föreslog Eders Kongl. Maj:t

innevarande års Riksdag, att tullmedlen, som år 1895 med nära 3|

millioner kronor öfverstigit den för år 1896 beräknade inkomsten, måtte

för år 1897 beräknas till 37,000,000 kronor; och blef detta förslag af

Riksdagen bifallet.

Tullmedlen hafva enligt räkenskaperna i bruttoinkomst inbragt:

år 1893 ........................................................ kronor 36,934,304: - -

n 1894 ...................................................... „ 38,510,782: —

n l89^ ....................................................... „ 39,348,796: —

eller i medeltal för dessa tre år .................... „ 38,264,627:_

För januari—november månader innevarande år hafva, enligt meddelande

från generaltullstyrelsen, tullmedlen utgjort 38,752,382 kronor.

Då_ denna statsinkomst under hvart och ett af åren 1894 och 1895

öfverstigit samt under januari—november månader innevarande år debiterats

med ett väsentligen högre belopp än det för år 1897 beräknade,

torde en förhöjning i denna beräkning böra ega rum; och hemställer

statskontoret, att tullmedlen må i riksstaten för år 1898 uppföras med

ett medeltalet af inkomsten för åren 1893 —1895 ungefärligen motsvarande

belopp af 38,000,000 kronor.

Postmedel äro, efter hvad statskontoret inhemtat, för år 1898 af

generalpoststyrelsen beräknade till 9,225,000 kronor, hvadan denna summa

blifvit å bilagda tabell uppförd.

Bevillningsaf''gifter för särskilda förmäner och rättigheter. De särskilda

afgifter, som innefattas under denna titel, hafva enligt räkenskaperna

utgjort:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

13

år 1893.

år 1894.

är 1895.

för rättighet till skogsfång och kol-

1,739

1,739

1,739

ningsfrihet på allmänningar .........

63

63

63

af bankbolag med sedelutgifningsrätt

321,183

7 5

631,255

85

676,034

59

,, vissa handlande och handelsexpe-

240,500

diter ....................................................

226,725

—

238,900

—

—

, utländingar för konserter och dra-

15,765

matiska eller andra föreställningar

14,131

50

15,597

säger

563,779

88

887,492

48

934,039

22

hvartill kommer tillfällig iippbörd

2,155

51

551

65

4

50

summa

565,935

39

888,044

13

934,043

72

Eftdt afdrag för restantier och propriebalanser har inkomsten belöpt

sig för år 1895 till 933,852 kronor.

• Vid 1893 års riksdag beslutades, att den enskilda banker med

sedelutgifningsrätt åliggande särskilda bevillningsafgift skulle från och

med år 1894 höjas från 5 till 10 kronor för hvarje tusen kronor af det

högsta belopp af bankens sedlar, som under nästföregående året på en

gång varit utlemnadt i rörelsen.

Med afseende derå att inkomsten under hvart och ett af åren 1894

och 1895 öfverstigit det för år 1897 beräknade beloppet, 800,000 kronor,

år 1895 med mera än 133,000 kronor, synes en förhöjning i denna beräkning

kunna eg a rum; dock anser statskontoret, att inkomsten icke

bör för år 1898 beräknas till högre belopp än 850,000 kronor.

Stämpelmedlen hafva utgjort:

år 1893 kronor 3,330,291: — deraf bevillningsafgift

för spelkort ................................................. kronor 99,683: —

„ 1894 kronor 3,828,691: — deraf bevillningsafgift

för spelkort .................................................. ,, 88,369:

„ 1895 kronor 4,891,704: — deraf bevillningsafgift

för spelkort .................................................. ,, 92,551:

Den ökade inkomst af stämpelmedlen, som med tillämpning af

den utaf 1894 års Riksdag beslutade nya förordning angående stämpelafgiften

antogs komma att ega rum, föranledde stämpelmedlens uppförande

i riksstaten för år 1895 med 5,800,000 kronor; och då verk
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

ningarne af berörda förordning, som trädde i kraft med 1895 års ingång,

ännu icke kunnat närmare öfverskådas, blefvo stämpelmedlen åt

nyssnämnda års Riksdag jemväl för år 1896 beräknade till 5,300,000

kronor.

Då inkomsterna af denna skattetitel för år 1895 uppgått till lägre

belopp än det beräknade, samt tillräcklig anledning icke funnes att antaga,

det dessa inkomster för år 1897 skulle i någon betydligare mån

ökas, helst som den. väsentligaste delen af skattetiteln, nemligen arfsskatten,

i följd af sin natur vore underkastad stora vexlingar, och då

inkomsternas beräknande till högre belopp, än hvad som i verkligheten

komme att inflyta, borde undvikas, beräknade Riksdagen stämpelmedlen

för år 1897 till 5,000,000 kronor.

Enligt i finansdepartementet utarbetade uppgifter för åren 1894

och 1895 å beloppet af de stämplar, som användts till nedannämnda

handlingar, har detta belopp utgjort:

år 1894.

*

år 1895.

handlingar till lagfartsprotokollet .....

dito till inteckningsprotokollet ..

1,640,654

222,016

4,575

520,857

16

64

65

1,190,522

212,223

4,646

1,117,537

90

1 1

80

dito

dito

till äktenskapsförordsprotokollet .

till bouppteckningsprotokollet ...

summa kronor

2,388,103

45

2,524,929)81

Bevillningsafgiften för spelkort, som enligt 1892 års Riksdags beslut

. förhöjdes från 75 öre till 1 krona 50 öre för hvarje kortlek, har

jemlikt innevarande års Riksdags beslut och nådiga kungörelsen den 1

sistlidne. maj, från och med den 1 derpåföljde juli nedsatts till 50 öre

för hvarje kortlek.

Under januari—november månader innevarande år hafva i länens

ränterier och till statskontoret influtit stämpelmedel med 4,533,077 kronor

56 öre, deraf 72,000 kronor 50 öre kortstämplingsafgift, mot 4,043 453

^eraf kortstämplingsafgift 82,582 kronor, under motsvarande tid

sistlidet år.

Statskontoret hemställer, att den för år 1897 antagna beräkningen

måtte få tillämpas äfven för år 1898.

Bränvinstillverkningsskatt. Enligt räkenskaperna har bränvinstillverkningen

i riket utgjort:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 15

år 1891 .................................................................

„ 1892 ....................................................................

„ 1893 .....................................................................

„ 1894 ...................................................................

„ 1895 ..................................................................

utgörande medeltalet för femårsperioden..................

Medeltalet för femårsperioden 1890—1894 uppgick

till ............................................................................

liter 32,141,007

„ 31,804,818

„ 31,721,077

„ 33,068,884

„ 34,886,895

„ 32,724,536.

„ 31,557,169.

Tillverkningen under innevarande år intill den 1 i denna månad

har, enligt meddelande från finansdepartementets kontroll- och justerings
-

byrå, uppgått till ................................................................. Iber 27,443,671

och om härtill lägges tillverkningen under december

månad sistlidet år............................................................... „ 4,998,242

skulle, under förutsättning att sistnämnda litertal komme

att motsvara tillverkningen för samma månad innevarande

år, detta års tillverkning blifva........................ liter 32,441,913.

Beträffande tillverkningsskatten meddelas följande öfversigt för

femårsperioden 1890 — 1894:

Restitution för

Influten skatt.

denatu-

för högt

Statsverket

behållet.

reradt

erlagd

bränvin.

skatt.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

år 1891...............................................

15,022,350

593,933

7,835

14,420,582

„ 1892..........................................

15,047,034

504,348

4,598

14,538,088

„ 1893.........................................

15,849,588

534,549

5,017

15,310,022

,, 1894 ...........................................

16,277,549

606,960

4,712

15,665,877

„ 1895........................................

16,558,451

710,025

1,709

15,846,717

Under innevarande år intill den 1 dennes är tillverkningsskatt

erlagd med 15,489,965 kronor 40 öre. Det under december månad år

1895 influtna beloppet uppgick till 1,746,885 kronor 75 öre.

För år 1896 är donna statsinkomst i riksstaten upptagen med

14,500,000 kronor. Med hänsyn till de af Riksdagen inhemtade upplysningar

rörande omfattningen af bränvinstillverkningen i riket under

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

sistlidet år och de Ire första månaderna innevarande år, och då statsverkets

af denna näring härflytande inkomster under senare åren betydligt

öfverstigit det belopp, hvartill desamma senast beräknats, blef

bränvinstillverkningsskatten för år 1897 af Riksdagen beräknad till

15,000,000 kronor. Med förmälan härom samt att restitution af skatt

för denatureradt bränvin under de senaste åren utgått med årligen ökade

belopp, såsom ofvan nämnts för år 1895 med 710,025 kronor, hemställer

statskontoret, att den för år 1897 antagna beräkningen af bränvinstillverkningsskatt

måtte få tillämpas äfven för år 1898.

Hvitbetssockertillverkningsafgiften. Uti förnyade nådiga förordningen

den 19 maj 1893 om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket

stadgades för att gälla från och med den 1 derpåföljde juli, bland

annat, att för all tillverkning af hvitbetssocker inom riket skulle erläggas

tillverkningsskatt i förhållande till det utbyte i råsocker, som de för

tillverkningen använda hvitbeta- enligt nedan omförmälda grund antogos

hafva lemnat; att denna skatt skulle utgöra hälften af gällande tullsats

för utländskt socker af mörkare färg än n:o 18 af den i verldshandel

antagna holländska standard; samt att- det beskattningspligtiga råsockret

skulle, med ett visst undantag, beräknas efter de för tillverkningen använda

betornas vigt sålunda, att 100 kilogram råa (ej torkade) hvitbeta

antogos lemna ett utbyte af 9 kilogram socker; dock att utbytet skulle

beräknas intill den 1 september 1894 till 7,5 kilogram och intill den 1

september 1895 till 8,2 5 kilogram, allt för 100 kilogram råa (ej torkade)

hvitbeta; och är sedermera genom nådiga kungörelsen den 15 sistlidne

maj förordnadt, att lända till efterrättelse från och med den 1 derpåföljde

september, att det beskattningspligtiga råsockret skall beräknas

efter de för tillverkningen använda betornas vigt sålunda, att 100 kilogram

råa (ej torkade) hvitbeta antagas lemna ett utbyte af tio och ett hälft

kilogram socker.

I enlighet med dessa bestämmelser har skatten under innevarande

år intill den 1 september utgått med 10 kronor 57 öre och utgör derefter

samt framgent 12 kronor 33 öre per ton (1,000 kilogram) afverkade betor.

Inkomsten af denna skattetitel har utgjort:

år 1893 ............................................................ kronor 2,718,927: —

„ 1894 .......................................................... „ 4,723,275: —

„ 1895 .......................................................... „ 7,139,148: —

Enligt meddelande af ofvannämnda kontroll- och justeringsbyrå

har tillverkningsskatten under januari—november månader innevarande

s. 17 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 17

år debiterats med 5,192,989 kronor 60 öre. Under januari—november

månader 1895 debiterades 5,657,783 kronor 32 öre. Under december

månad 1895 debiterades kronor 1,481,365:14 efter en skatt af 10 kronor

57 öre. Enligt hvad ofvan nämnts utgår skatten numera med 12 kronor

33 öre, eller med en sjettedels högre belopp. Om myckenheten af under

innevarande månad afverkade betor blefve lika med afverkningen under

december månad 1895, skulle alltså den debiterade skatten för innevarande

månad komma att belöpa sig till 1,728,259 kronor och 1896

års inkomst till 6,921,248 kronor.

Under nedannämnda tillverkningsår (från och med den 1 september

till och med den 31 augusti nästföljande år) har vid samtliga fabriker

inom landet afverkats följande myckenhet betor:

september—

december,

ton

januari—

mars.

ton.

Summa.

ton.

1892—1893.....................................................

215,353

62,090

277,443

1893 — 1894 ...................................................

1 256,861

117,101

373,962

1894- 1895 ........................................................

400,191

228,283

628,474

1895-1896 ......................................................

493,125

45,584

538,709

Enligt meddelanden från ofvannämnda byrå har afverkningen under

de tre första månaderna af nu löpande tillverkningsår utgjort:

september och oktober ............................................ ton 174,901,3

november .................................................................. „__231,741,1__

tillhopa ton 406,642,4.

Under samma månader sistlidet år utgjorde betafverkningen

348,469 ton.

Denna statsinkomst är i innevarande års riksstat uppförd med

7,000,000 kronor. I yttrandet till statsrådsprotokollet den 13 sistlidne

mars, då nådig proposition till Riksdagen afläts med förslag till sådan

ändring i ofvanberörda nådiga kungörelse den 19 maj 1893, att sockerutbytet

skulle beräknas till 10 procent, anfördes, att, vid bifall till den

föreslagna förhöjningen i denna beräkning, på hvitbetssockertillvorkningsafgiften

skulle för innevarande år uppstå ett öfverskott, motsvarande

det förhöjda belopp, hvarmed sagda afgift komme att utgå under då

Bill. till micsd. Prof. 1897. 1 Smal. 1 A/d. it

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

instundande höst. Då betafverkningen visat allt större tendens att koncentreras

på höstmånaderna och särskild! sistlidet år till större delen bragts

till slut under hösten, kunde antagas, att kampanjen 1896—1897 skulle

till större delen infalla under kalenderåret 1896. Tillverkningsskatten

för detta år skulle derför kunna beräknas uppgå till 7,780,000 kronor

eller i rundt tal till 7,800,000 kronor och således lemna ett öfverskott af

800,000 kronor. Enär med då gällande beräkning af sockerutbytet afgiften

beräknats för år 1897 till samma belopp som för år 1896 eller

7,000,000 kronor, borde enligt nj^ss angifna beräkningsgrund skatten

äfven för nästkommande år kunna beräknas till 7,800,000 kronor.

Riksdagen beslutade emellertid, att sockerutbytet skulle beräknas

till 10,5 procent. Under de förutsättningar i öfrigt, hvarpå nyssberörda

beräkning af denna statsinkomst grundats, skulle afgiften för år 1897

således komma att uppgå till omkring 8,200,000 kronor. Enligt hvad

inom Riksdagen blifvit upplyst, skulle dock betodlingen under innevarande

år komma att bedrifvas i långt större omfattning, än hvad hittills

förekommit, hvadan den afgift, som vid afverkningen under nästinstundande

kampanj komme att erläggas, antogs uppgå till ett belopp, vida

öfverstigande äfven sistnämnda uppskattning; och då anledning funnes

att antaga, att betodlingen under år 1897 ej skulle väsentligen nedgå,

upptog Riksdagen hvitbetssockertillverkningsafgiften i riksstaten för år

1897 till 8,500,000 kronor.

Här ofvan omförmälda förhållanden angående under innevarande

år debiterad hvitbetssockertillverkningsafgift och betafverkningen under

samma tid synas, särskilt med hänsyn dertill att, såsom i åberopade

statsrådsprotokoll erinrats, betafverkningen visat allt större tendens att

koncentreras på höstmånaderna, gifva vid handen, att ovisst är huruvida

betodlingen under innevarande år bedrifvits eller under närmaste åren

kan antagas komma att bedrifvas i sådan omfattning, att en så hög

inkomst som den för år 1897 beräknade kan komma att inflyta. På

grund häraf anser sig statskontoret icke kunna förorda bibehållande af

den för nyssnämnda år antagna beräkningen af hvitbetssockertillverkningsafgiften

oförändrad, utan hemställer, att denna statsinkomst måtte i riksstaten

för år 1898 upptagas med ett åtminstone till 8,000,000 kronor

nedsatt belopp.

Bevillning af fast egendom samt af inkomst, i nästkommande års

riksstat uppförd med 5,200,000 kronor, har belöpt sig år 1894 till

5,279,077 kronor och år 1895 till 5,408,384 kronor; hemställande statskontoret,

att bevillning af fast egendom samt af inkomst måtte upptagas

i riksstaten för år 1898 med ett till 5,300,000 kronor förhöjdt belopp.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 19

Beträffande resultatet af 1895 års statsreglering är af statskontoret

i underdånig skrifvelse den 20 sistlidne juli anmäldt, att å statsverkets

inkomster samt ordinarie och extra förslagsanslag uppstått ett nettoöfverskott

af................................................................. kronor 14,167,999: 84

hvartill borde läggas:

af myntverkets behållning för år 1894, enligt

nådiga brefvet den 5 maj 1882, ..................... ,, 26,992: 9 7

besparing å nionde hufvudtitelns anslag »bidrag

till folkskolelärares pensionering»................... „ 500: —

odisponerade behållningar å en del extra statsanslag,

enligt särskilda nådiga föreskrifter,.. 33,624:4 9

så att öfverskottet på det hela uppginge till......... kronor 14,229,117: 30.

Vidare anfördes i samma skrifvelse, beträffande förhållandet med

den uti rikshufvudboken under benämning af »fonden för reserverade

medel» upplagda särskilda räkningen öfver öfverskott och brister i statsregleringarne,

att behållningen å denna fond enligt 1894 års riksbokslut

utgjorde ........................................... kronor 9,142,340: 31

hvartill komme ofvannämnda öfverskott

........................................ „ 14,229,117: 30 23,371,457: 61

att om derifrån afräknades hvad i 1895 års riksstat blifvit

anvisadt att från fonden utgå........................................ 172,000: —

uppkomme det belopp af .......................................... kronor 23,199,457:61

hvartill, enligt 1895 års rikshufvudbok, behållningen å nyssnäugnda

särskilda räkning vid samma års slut uppginge; samt att af denna behållning,

hvaraf voro disponerade enlig! 1896 års riksstat 674,000 kronor

och enligt 1897 års riksstat 8,296,000 kronor, alltså återstode att

disponera en summa af 14,229,457 kronor 61 öre.

Stockholm den 10 december 1896.

Underdånigst:

ALB. ANDERSON.

L. W. RIBEN. C. G. SYLVAN. F. W. HOFFSTEDT.

Föredragande.

E. of Sillen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Bil. Litt. a.

Statsverkets inkomster.

Kronor.

Ordinarie inkomster:

Grundskatt................................................................................

Kyrkotionde ..............................................................................

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål.......................

Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet

Trosspassevolansafgift ...........................................................

Tillfälliga rotevakansafgifter ................................................

Soldatvakansafgift ...................................................................

Båtsmansvakansafgift..............................................................

Arrendemedel ........................................................................

Mantalspenningar...................................................................

Bötesmedel...............................................................................

Kontrollstämpelmedel...........................................................

Fyr- och båkmedel.................................................................

Telegrafmedel ..........................................................................

Jeijivägstrafikmedel.................................................................

Skogsmedel .............................................................................

Extra uppbörd...........................................................................

1.444.000

250,000''

270.000— ,

51,000,—;

19,000—j

208.000— |

42.000 —

150,000—!

2,300,000!—

665.000 —

250,000|—

25.000

1.400.000

1.410.000

9,000,000

3.500.000

100.000 —

Säger

Bevillningar.

Tullmedel....................................................................................

Postmedel...................................................................................

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter

Stämpelmedel ...........................................................................

Bränvinstillverkningsskatt ........................................................

Hvitbetssockertillverkningsafgift............................................

Bevillning af fast egendom samt af inkomst.....................

Säger

Summa

21,084,000 —

38.000. 000

9.225.000

850,000

5.000. 000;—

15.000. 000'' —

8.000. 000 -

5.300.000 —

81,375,000,

102,459,000!-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Statsverkets

Ordinarie inkomster.

Grundskatt .............................................................................

Kyrkotionde..............................................................................

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål .....................

Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet

Trosspassevolansafgift...........................................................

Tillfälliga rotevakansafgifter.................................................

Soldatvakansafgift ..................................................................

Båtsmansvakansafgift ..........................................................

Arrendemedel...........................................................................

Mantalspenningar.....................................................

Bötesmedel .......................................................................

Kontrollstämpelmedel ..............................................................

Fyr- och båkmedel ................................................................

Telegrafmedel............................................................................

Jemvägstrafikmedel ..................................................................

Skogsmedel .................................................................................

Extra uppbörd ......................................................................

Bevillningar.

Tullmedel .........................................................................................

Postmedel ....................................................................

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter..

Stämpelmedel.......................................................................

Bränvinstillverkningsskatt................................................... ...

Hvitbetssockertillverkningsafgift................................................

Bevillning af fast egendom samt af inkomst ........................

Tilläggsbevinning ..........................................................

Säger

Summa

Beräknade

i riksstaten

för år 1897.

1.905.000

250.000

270.000

51.000

19.000

254.000

56.000

200.000

2.300.000

665.000

250.000

25.000

1.400.000

1.410.000 ''

8.500.000

3,000,000

100.000

Säger 20,655,000

37.000. 000

8.580.000

800,000

5,000,000

15.000. 000

8.500.000

5.200.000

80,080,000

100,735,000

s. 23 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

23

inkomster.

Enligt räkenskaperna

Statskontorets

beräkning

för år 1898.

För år 1893.

För år 1894.

För år 1895.

Medium.

3,707,214

2,353,417

2,350,957

2,803,863

1,444,000

214,102

211,960

207,911

211,324

250,000

274,256

258,319

257,954

263,510

270,000

50,840

50,685

50,485

50,670

51,000

26,471

25,495

24,841

25,602

19,000

110,004

142,344

193,113

148,487

208,000

88,340

73,931

75,504

79,258

42,000

302,966

264,133

272,403

279,834

150,000

2,541,133

2,463,329

2,441,156

2,481,873

2,300,000

661,880

672,987

694,135

676,334

665,000

259,525

261,015

276,096

265,545

250,000

29,361

33,260

37,064

i 33,228

25,000

1,694,853

1,791,914

1,533,014

1,673,260

1,400,000

1,419,709

1,375,811

1,445,572

1,413,697

1,410,000

6,700,000

7,500,000

9,000,000

7,''733,333

9,000,000

2,903,915

3,487,318

4,209,306

3 533,513

3,500,000

223,013

134,102

236,643

197,919

100,000

21,207,582

21,100,020

23,306,154

21,871,250

21,084,000

36,934,304

38,510,782

39,348,796

38,264,627

38,000,000

7,838,591

8,273,600

8,548,268

8,220,153

9,225,000

565,902

887,784

933,852

795,846

850,000

3,330,291

3,828,691

4,891,704

4,016,895

5,000,000

15,310,022

15,665,877

15,846,717

15,607,539

15,000,000

2,718,927

4,723,275

7,139,148

4,860,450

8,000,000

5,114,174

5,279,077

5,408,384

5,267,212

5,300,000

1,502,045

5,153,879

5,219,175

3,958,366

— —

73,314,256

82,322,965

87,336,044

80,991,088

81,375,000

94,521,838

103,422,985

110,642,198

102,862,338 ''

102,459,000

s. 1 Kontrollera mot PDF

Utgifterna.

Första hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 januari

1891.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

Gillja m,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt,

von Krusenstjerna.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wersäll anförde vidare:

Beträffande regleringen af första hufvudtiteln hemställer jag, att i

propositionen angående statsverkets tillstånd och behof må för

Ordinarie anslag

under denna hufvudtitel beräknas enahanda belopp, som nu finnes för

sagda ändamål anvisadt, eller 1,320,000 kronor.

Bih. till Rilcsd. Prot. 1897. 1 Sami. 1 Afd.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

I fråga om

Första lmfviultiteln.

Extra anslag

under denna hufvudtitel anförde departementschefeu:

Yttre restaurering af Stockholms slott.

J Sedan å Stockholms slotts fasader anmärkts sådana bristfällig
rering“af

^eter, a*4 åtgärder syntes erforderliga till slottets bevarande från det förstocthoims

fall, som på grund af sagda bristfälligheter kunde befaras hota detsamma,

blefvo^ med anledning häraf under åren 1894 och 1895 dels

södra delen åt inre borggårdens vestra fasad och dels södra fasadens

midtelparti, hufvudsakligen i ändamål att pröfva materialiernas hållbarhet

och utröna kostnaden för en slottets samtliga fasader omfattande

grundlig reparation, försöksvis restaurerade, dervid så förfors, att murytorna

befriades från den gamla putsen och försågos med ny, med

jernvitriol uppblandad puts samt sandstenspartierna förbättrades genom

förvittrade stenars ersättande med nya och öfriga stenars renhuggning.

Slottsintendenten E. A. Jacobsson, som den 8 december 1895 i förevarande

ämne afgaf underdånigt utlåtande, öfverlemnade dervid tillika

ett af beskrifning öfver erforderliga restaureringsarbeten å slottet samt

kostnadsberäkningar med flera handlingar åtföljdt förslag till åtgärder

för iståndsättande af slottets fasader, afseende restaureringsarbetets

fullföljande i hufvudsaklig öfverensstämmelse med förenämnda försök.

På grund af nådig befallning anmodade sedermera ståtkållareembetet

på Stockholms slott förste intendenten A. T. Gellerstedt samt

professorerne I. G. Clason, Julius Krouberg och grefve G. von Rosen att

taga ofvan omförmälda, under åren 1894 och 1895 utförda restaureringsarbeten

å slottet i betraktande äfvensom att derefter till ståthållareembetet

inkomma med skriftligt utlåtande ej mindre öfver berörda

arbeten än äfven huruvida restaureringsarbetet borde nu fullföljas vidare

och i sådant fall huruledes lämpligast förfaras borde. Efter det

genom kompetenta personer utredning verkstälts angående dels möjligheten

och vilkoren för affärgning af till ny putsning ifrågasatta ytor

till likhet med angränsande putsytor och på sådant sätt, att den nya

färgen icke komme att i framtiden undergå några väsentliga förändringar,

dels ock angående frågan huruvida den oljefärg, hvarmed sandstenen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första hnfvudtiteln.

3

sedan äldre tider vore bestruken, kunde å den till utseendet friska

stenen med fördel bibehållas, jemte i sammanhang härmed stående

frågor, och dessutom försök anstälts att med olika medel borttaga den

gamla å sandstenen befintliga oljefärgen, inkom nyssbemälda för bedömande

af ifrågavarande restaureringsfråga tillsatta sakkunniga nämnd

till ståthållareembetet den 25 februari 1896 med det begärda utlåtandet,

till hvilket embete jemväl sju af hufvudstadens mera framstående arkitekter,

efter anmodan, i ämnet afgåfvo yttrande.

Ståthållareembetet anhöll derefter i skrifvelse till riksmarskalksembetet

af den 5 mars nyssnämnda år, att sistbemälda embete måtte

hos Eders Kong]. Maj:t göra framställning om framläggande för Riksdagen

af nådig proposition om beviljande, för restaurering af Stockholms

slotts samtliga fjäder i enlighet med ett af ståthållareembetet

i samma skrifvelse angifvet förslag samt förut omförmälda, af slottsintendenten

uppgjorda arbetsbeskrifning och kostnadsberäkningar, af

ett extra anslag å 557,000 kronor, att utgå årligen med 100,000 kronor

under fem år samt år 1902 med återstoden, 57,000 kronor.

Af förenämnda till ärendet hörande handlingar framgår, att i fråga

om behofvet af eu fullständig restaurering af slottets fasader och nödvändigheten

af den gamla putsens å murytorna borttagande och ersättande

med ny puts endast eu mening gjort sig gällande, men att

deremot olika åsigter uttalats dels i fråga om den riktning, i hvilken

färgen å den nya putsen borde hållas, och dels rörande lämpligaste

behandlingen af de delar utaf sandstenspartierna, hvilka, såsom mer

eller mindre oskadade, kunde bibehållas. Flertalet af den sakkunniga

nämndens ledamöter äfvensom slottsintendenten hafva ansett,

att den nya putsen borde gifvas en ljus färgton, liknande den å de

redan restaurerade fasadpartierna använda, samt att nämnda delar af

sandstenspartierna borde genom borstning eller, der detta visade sig

icke till fyllest, genom ren huggning befrias från derå befintlig oljefärg.

En af nämndens ledamöter, professor Kronberg, samt de i ärendet

hörde sju arkitekterne hafva deremot ansett, att den nya färgen å putsen

så litet som möjligt borde afvika från den nuvarandes totalverkan samt

att oljefärgen på sandstenen icke borde aflägsnas, utan stenen endast

försigtigt rengöras medelst borstar och vatten.

Ståthållareembetet har i sin omförmälda skrifvelse till riksmarskalksembetet,

med hufvudsaklig anslutning till flertalets i nämnden

och slottsintendentens i ämnet uttalade åsigter, föreslagit följande förfaringssätt

vid en blifvande iståndsättning af slottets fasader:

l:o) att all murputs skulle nedhuggas och ersättas med ny af

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första hufvudtiteln.

bästa beskaffenhet och tillsatt med färger, som framdeles skulle bestämmas,

under alla förhållanden i en ljus färgton;

2:o) att all skadad sandsten skulle ersättas med nj sten, med undantag

af sådan, som företedde mindre brister, hvilka utan olägenhet

kunde repareras;

3:o) att alla af jern eller plåt utförda byggnadsdelar skulle ersättas

med andra af sten;

4:o) att all oljefärg skulle borttagas medelst renhuggning eller

borstning på sätt i ståthållareembetets skrifvelse närmare angåfves;

5:o) att de af tegel murade listverken skulle nedtagas och utföras

af sandsten, i den mån detta svåra och dyrbara arbete kunde verkställas,

med rättighet för ståthållareembetet att häröfver närmare bestämma; samt

6:o) att alla större listverk, fönsteröfverstycken m. m. skulle beläggas

med blyplåt. •

Efter anmodan af riksmarskalksembetet afgaf öfverintendentsembetet

den 24 mars sistlidet år yttrande i detta ärende och anförde

dervid, hurusom embetet, efter tagen kännedom såväl om de under

åren 1894 och 1895 å slottet utförda restaureringsarbetena som ock om

de under ärendets handläggning verkstälda prof, funne sig kunna i

allt hufvudsakligt biträda det af ståthållareembetet framlagda förslag

till slottets restaurering, men tillika böra såsom sin åsigt uttala, att med

afseende å ej mindre det ifrågavarande arbetets omfattning, än äfven

angelägenheten deraf, att detsamma blefve på ett byggnaden fullt värdigt

sätt utfördt, det vore synnerligen välbetänkt, derest, innan restaureringsarbetet

ifrågasattes till utförande i hela den vidd, som då föreliggande

förslag innebure, ytterligare försök blefve austälda med tillämpning af

den erfarenhet, som vid det under närmast föregående tid genom ståthållareembetets

försorg verkstälda försöksarbetet vunnits, jemväl å sådana

sandstensytor å slottet, der rengöringen icke försvårades genom

upprepade gånger förnyad oljemålning, såsom å södra fasaden varit

förhållandet. Med hänsyn härtill hemstälde öfverintendentsembetet, att

för det dåvarande allenast den åtgärd beträffande slottets restaurering

måtte vidtagas, att något mindre, relativt sjelfständigt parti af detsamma

blefve i enlighet med det af ståthållareembetet afgifna förslaget iståndsätta

genom hvilket tillvägagående först nödig erfarenhet syntes embetet

kunna vinnas, huruvida vid arbetets fullföljande en eller annan

mindre förändring i arbetsplanen lämpligen borde vidtagas; och föreslog

embetet, att den så kallade riksmarskalksflygeln finge vid det af

embetet sålunda föreslagna ytterligare försöksarbetet företrädesvis

ifrågakomma.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första hufvudtiteln.

5

Sedermera har, på grund af nådig befallning, det af öfveriutendentsembetet

tillstyrkta försöksarbetet å riksmarskalksflygeln blifvit

under sistlidet års sommar och höst utfördt. Vid arbetets verkställande

bar förefintlig sandsten dels renhuggits, dels tvättats med såpa

och lut, dels ock torrborstats, hvarvid utrönts, att, jemte det att tvättning

icke vore att förorda, renhuggning icke syntes behöfva ifrågakomma

i den utsträckning, som tidigare antagits, utan i flera fall torde

kunna med fördel ersättas af torrborstning. För erhållande af den ur

olika synpunkter lämpligaste fasadfärgen hafva fyra olika prof härå

utförts; och har dervid en något rödare färg än den å inre borggårdens

vestra fasad försöksvis anbragta visat 6ig vara att föredraga.

Efter ifrågavarande arbetens afslutande har öfverintendenten H.

Zettervall, som i nåder anmodats att under arbetenas gång öfvervaka

desamma, efter fullgjordt uppdrag intygat, att icke allenast arbetena

blifvit på ett särdeles förtjenstfullt sätt utförda, utan äfven de dervid

använda metoderna synts vara fullt ändamålsenliga för åstadkommande

af slottets fullständiga återställande och komplettering.

Sedan de i restaureringsfrågan förut hörde sakkunnige blifvit af

ståthållareembetet anmodade att taga i skärskådande de afslutade restaureringsarbetena

å riksmarskalksflygeln, anförde intendenten Gellerstedt

samt professorerne grefve von Rosen och Clason — professor Kronberg

var af sjukdom hindrad närvara — i gemensamt afgifvet yttrande, att

de, efter noggrann undersökning och ingående öfvervägande, funnit

ifrågavarande arbeten vara med sådan omsorg, ändamålsenlighet och

pietet genomförda, att de i allt väsentligt och tillämpligt borde kunna

tjena såsom rättesnöre för den restauration af Stockholms slotts yttre,

som vore afsedd att under närmaste tid få bragt till verkställighet;

och förklarade sig desse sakkunnige allenast vilja såsom sin mening

i detalj uttala, att det syntes dem som om allestädes, der tvekan kunde

komma att uppstå, huruvida huggen sten skulle rengöras medelst omhuggning

eller borstning, företräde borde lemnas åt sistnämnda förfaringssätt.

Riksmarskalksembetet anmodade härefter ståthållareembetet att,

för nedbringande i någon mån af de uti förenämnda af stathallareembetet

den 5 mars sistlidet år afgifna förslag till fullständig yttre

restaurering af Stockholms slott beräknade kostnaderna, låta med stöd

af den under restaureringen af riksmarskalksflygeln vunna erfarenhet

i afseende på arbetsmetod uppgöra ny kostnadsberäkning samt dermed

jemte uppgift om arbetstiden och sättet för disponerande af ett oveutuolt

utfallande byggnadsanslag till riksmarskalksembetet inkomma. Sedan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första hufvudtiteln.

i följd häraf ståthållareembetet uppdragit åt slottsintendenten att låta

infordra förnyade anbud å arbetena i fråga, hafva sådana inkommit

dels från F. E. Nyman å 163,083 kronor 75 öre för mureriarbeten, dels

ock från bröderna Gustafsson å 266,938 kronor 38 öre för stenhuggeriarbeten;

och har slottsintendenten i ett den 16 sistlidne november afgifvet

yttrande meddelat, att för öfriga i sammanhang med slottsrestaureringen

nödiga arbeten ett belopp af 69,977 kronor 87 öre kunde

antagas vara till fyllest och att restaureringen förty borde kunna utföras

för en summa af sammanlagdt 500,000 kronor. För att med

möjligaste visshet förekomma ett blifvande anslags öfverskridande har,

på sätt slottsintendenten jemväl meddelat, med förbemälde yrkesidkare

den skriftliga öfverenskommelse träffats, att desse iklädde sig skyldigheten

att till högst de af dem uppgifna pris verkställa arbetena i deras

helhet, hvarvid stathallareembetet skulle ega rättighet att uppgöra särskilda

kontrakt för hvarje fasad och dervid komma i åtnjutande af de

prisnedsättningar, som möjligtvis inträffande billigare byggnadskonjunkturer

kunde medföra.

Med godkännande af hvad slottsintendenten sålunda i saken åtgjort

och anfört, har ståthållareembetet i skrifvelse till riksmarskalksembetet

af den 18 sistlidne november förmält sig finna förenämnda till 500,000

kronor reducerade kostnadssumma fullt betryggande för den ifrågasatta

restaureringens värdiga genomförande samt tillika, i enlighet med hvad

slottsintendenten jemväl hemstält, såsom i högsta måtto önskvärdt

uttalat, dels att restaureringen, i händelse anslag härför blefve beviljadt,

måtte få taga sin början år 1898 och fortgå under fem år på det sätt!

att under hvart och ett af de fyra första byggnadsåren en af slottets

yttre fasader skulle iståndsättas och under det femte inre borggårdens

fyra fasader samt så mycket, som kunde medhinnas å de två runda

flyglarne vid högvakten, hvarefter arbetena skulle under det sjette året

fullständigt afslutas, dels ock att till ståthållareembetets förfogande måtte

till arbetets drift för hvarje af åren 1898—1902 ställas ett belopp af

100,000 kronor.

I underdånig skrifvelse den 23 november 1896 bar riksmarskalksembetet,

jemte öfverlemnande af samtliga till ärendet hörande handlingar,

förklarat sig för sin del på det varmaste instämma i och biträda hvad

ståthållareembetet i dess sist omförmälda skrifvelse.anfört och hemstält,

hvarigenom den förnämsta i hufvudstaden befintliga byggnad, börjad år

1690 och sålunda öfver 200 år gammal samt till större delen fullbordad

genom svenska folkets offervillighet under flydda bekymmerfulla

tider, skulle kunna för framtiden i värdigt skick bevaras.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första Imf vadtiteln.

7

Häröfver har öfverintendentsembetet den 3 sistlidne december

afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, deruti embetet erinrat, hurusom

från sakkunniges sida icke mer än en mening gjort sig gällande beträffande

den frågan, att ett numera så godt som oafvisligt kraf på en

yttre restaurering af Stockholms åldriga konungaborg förelåge, för att

hindra detta vårt lands främsta byggnadsverk från ett med hvarje uppskof

allt mer hotande förfall; det vore allenast i fråga om sättet för

restaureringsarbetets utförande, som i viss mån skilda åsigter yppat sig.

Öfverintendentsembetet har emellertid förklarat sig icke tveka att för

sin del obetingadt förorda den lösning af förevarande betydelsefulla

restaureringsfråga, som innefattades i de senast af ståthållareembetet å

Stockholms slott framlagda förslag härför. Dessa förslags tillkomst

hade nemligen föregåtts af de mest samvetsgranna forskningar och af

upprepade, med obestridlig insigt och pietet verkstälda försöksarbeten,

som, efter att hafva underkastats kontroll och bedömande af särskildt

tillkallade personer, hvilkas framstående fackkunskap måste tillmätas

den största betydelse, tillvunnit sig deras gillande. I betraktande häraf

och då ett genomförande af de nu föreslagna åtgärderna till förekommande

af att Tessins genom fosterländsk offervillighet under flydda

hårda tider fullbordade mästerverk skulle till följd af uraktlåten vård

gå en omsider okännbar undergång till mötes icke syntes öfverintendentsembetet

vara möjligt utan påkallande af svenska folkets kraftiga

medverkan, har embetet funnit sig böra tillstyrka, det täcktes Eders

Kongl. Maj:t, med bifall till hvad riksmarskalksembetet i ämnet hemstält,

föreslå innevarande års Riksdag att till yttre restaurering af

Stockholms slott, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med förenämnda,

genom ståthållareembetets försorg upprättade förslag, bevilja erforderliga

medel, hvilka, enligt embetets åsigt, lämpligen kunde, på sätt jemväl

föreslagits, utgå under fem år, räknadt från och med år 1898, med eu

femtedel för hvarje år.

Vidkommande det belopp, som för ifrågavarande ändamål borde

äskas, vore storleken af detsamma naturligen beroende på tillförlitligheten

af de kostnadsberäkningar, som blifvit i ärendet förebragta. I

fråga härom har öfverintendentsembetet vitsordat de i sagda beräkningar

förekommande, på den, efter embetets mening, största möjliga

lokal- och sakkännedom samt ovanligt omfattande försöksarbeten grundade

utgiftsposternas fullständighet och lämplighet i afseende å sjclfva

beloppen. Såsom en ytterligare betryggande omständighet har embetet

ansett derjemte böra framhållas, att de gjorda beräkningarna blifvit

upprättade af vid de hittills utförda arbetena medverkande, såsom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första hufrudtiteln.

skicklige och erfarne allmänt erkände fackmän, de der — i afseende

å de senast uppgjorda kostnadsförslagen — förklarat sig villige icke

allenast att stå för de afgifna förslagen såsom anbud, utan äfven

att låta underkasta desamma de beloppsminskningar, hvartill under

arbetets gång möjligen inträffande billigare arbets- och materialpriser

m. m. kunde komma att gifva skälig anledning.

Den på förenklade arbetsmetoder grundade nedsättning med fulla

tio procent af den för arbetena i fråga ursprungligen beräknade kostnad

kunde visserligen förefalla betydande, men härvid borde, enligt öfverintendentsembetets

förmenande, tagas i betraktande såväl utsigten dertill,

att framgent såsom hittills allt flera tids- och kostnadsbesparande arbetssätt

borde under fortskridandet af arbetet kunna utfinnas, som ock den

omständighet, att större vana och ökad erfarenhet väl i regeln plägade

inverka i besparande riktning.

Med afseende å hvad öfverintendentsembetet sålunda i fråga om

kostnadsberäkningarna anfört, har embetet funnit sig kunna och böra

hemställa, att det belopp, om hvars anvisande för ifrågavarande ändamål

nådig framställning kunde komma att hos Riksdagen göras, måtte af

Eders Kongl. Maj:t bestämmas till de senast afgifna kostnadsberäkningarnas

slutsumma, eller 500,000 kronor.

Den utredning, för hvilken nu blifvit redogjord!, lärer få anses

hafva på bindande sätt ådagalagt, att fasaderna å Stockholms slott

befinna sig i ett sådant skick, att en skyndsam och genomgripande

restauration af desamma är nödvändig för att bevara slottet från förfall.

Att den omfattande och kostsamma beskaffenheten af den erforderliga

restaurationen helt och hållet utesluter möjligheten, att kostnaden för

arbetet skulle kunna bestridas af det å första hufvudtiteln uppförda anslaget

till reparationer å Stockholms slott med flera för de kongl. hofven

upplåtna byggnader, är uppenbart. Vid sådant förhållande återstår

endast att vädja till Riksdagens offervillighet, och jag känner mig så

mycket mera förvissad derom, att en sådan vädjan icke skall blifva

obesvarad, som Riksdagen, hvilken vid många tillfällen visat sitt intresse

för bevarandet af vårt lands historiska byggnader, säkerligen icke kommer

att låta detta intresse svika, då frågan gäller det betydelsefullaste bland

dem alla, ett byggnadsverk, hvars åstadkommande med rätta betraktats

som ett nationel storverk och hvars bevarande i värdigt skick derföre

bör ligga ättlingarna till dem, som under en af de bekymmerfullaste

tiderna i vår historia mäktade bringa detta verk till stånd, varmt om

hjertat.

Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t måtte

föreslå Riksdagen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första hufvwltitetn.

9

att för yttre restaurering af Stockholms slott bevilja ett extra

anslag af 500,000 kronor, att utgå under fem år, och deraf anvisa en

femtedel eller 100,000 kronor för år 1898.

Statsrådets öfriga ledamöter instämde i hvad

föredragande departementschefen sålunda hemstält och

föreslagit beträffande anslagen under första hufvudtiteln;

och behagade Hans Maj:t Konungen dertill

lemna bifall.

Ex protocollo:

Fredrik Zethelius.

Bill. till Rilcsd. Prot. 1807.

1 Sami. 1 Afd.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

torsdagen den 14 januari 1897

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Wikblad,

Gilljam,

Friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt,

von Krusenstjerna.

Departementschefen statsrådet Annerstedt föredrog de frågor,

som rörde regleringen af andra hufvudtitelns stat, och yttrade dervid

beträffande:

Ordinarie anslag.

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.

Genom nådig proposition den 31 januari 1896 har Eders Kongl.

Maj:t till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlagt förslag

till sådan ändring i § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen, att den nu

stadgade inskränkning i rättigheten att meddela eller till tryck utlemna

Bih, till Biksd. Prof. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 1

[!•]

Höjning af

anslaget till

departementets

afdelning af

Kongl. Maj:ts

kansli.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra hufvudtiteln.

utdrag af kyrkoböcker eller andra själavården och kyrkodisciplin

rörande handlingar skall komma att gälla äfven i fråga om meddelande

af utdrag ur det i riket inrättade straffregister. Vid propositionen

var bilagdt ett af särskilde komiterade upprättadt förslag till

förordning angående straffregister, enligt hvilket förslag i justitiedepartementet

skulle till upplysning för vederbörande myndigheter

finnas ett straffregister, innehållande uppgifter angående dem, som

genom utslag af rikets domstolar blifvit dömda till straffarbete eller

fängelse eller för snatteri till böter, äfvensom angående dem, som

blifvit stälda under framtiden för gröfre brott. Uppgift till registret

skulle lemnas särskildt för en hvar, om hvilken blifvit så dömdt, som

nu är näinndt. Då denna proposition föredrogs inför Eders Kongl.

Maj:t, uttalades af då varande chefen för justitiedepartementet, att han

funnit komiténs förslag vara egnadt att ligga till grund för blifvande

bestämmelser i ämnet. Förslaget till ändring i förenämnde grundlagsbestämmelser

blef af Riksdagen antaget såsom hvilande till vidare

grundlagsenlig behandling.

I händelse detta förslag varder af Riksdagen slutligen antaget,

lära erforderliga medel böra anvisas för inrättandet af ett straffregister

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad komitén förordat. Lika med

komitén anser jag, att denna anstalt bör förläggas till justitiedepartementet.

Domstolarne och nedre justitierevisionen hafva redan nu skyldighet

att i och för rättsstatistiken insända till justitiedepartementet uppgifter

angående personer, som blifvit anklagade för gröfre brott och om

hvilka blifvit slutligen dömdt. De inom rättsstatistiken så benämnda brott

utgöras af dem, å hvilka kan följa dödsstraff, straffarbete eller afsättning

från embete eller tjenst, dock att, om, jemte straffarbete, äfven böter ingå

i strafflatituden, det anses för gröfre brott endast i det fall, att straffarbete

eller fängelse blifvit ådömdt. Dessa uppgifter meddelas särskildt

för hvarje ankdagad person och omfatta, så vidt uppgifterna angå de

sakfälde, hufvudsakligen de fall, i hvilka enligt komiténs förslag meddelanden

skulle ingå till straffregistret. Om de nya straffuppgifterna

affattas så, att de jemväl kunna användas för rättsstatistiken, behöfva

särskilda uppgifter för sistnämnda ändamål icke insändas i något af

de mål, i hvilka straffuppgift lemnas; och skulle följaktligen med en

sådan anordning inrättandet af ett straffregister, hvilket fördes vid

justitiedepartementets statistiska byrå, icke tillskynda domstolarne någon

nämnvärd tillökning i deras arbete. Förlägges deremot straffregistret

till någon annan embetsmyndighet, kommer detta att medföra en icke

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra hufvudtiteln.

3

oväsentlig tillökning i domstolarnes arbetsbörda, då i sådan händelse,

jemte de uppgifter, hvilka skulle meddelas till straffregistret, de statistiska

uppgifterna fortfarande måste till justitiedepartementet insändas.''"Genom

straffregistrets förläggande till justitiedepartementet vinnes jemväl den

fördel, att större fullständighet i rättsstatistiken kan åvägabringas,

särskilt i fråga om återfall i brott. Inrättandet af ett straffregister

kan derjemte ske med minsta kostnad, derest det förlägges’till justitiedepartementet,

enär byråchefen för statistiska ärenden i nämnda departement

kan taga en väsentlig del i arbetet dermed.

Då kännedom om det sätt, hvarpå liknande anstalter i andra

länder äro organiserade, lärer vara egnad att lemna någon ledning för

bedömandet af arten och omfånget af det arbete, som komme att

erfordras för skötandet af ett straffregister, anordnadt i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med det af komitén uppgjorda förslag, torde det

tillåtas mig att här lemna en kortfattad redogörelse för de i Frankrike

inrättade casiers judiciaires, hvilka tjenat till förebild för liknande

anstalter i andra länder.

Grundtanken i denna inrättning är att på ett ställe förvara uppgifter

om alla de straffdomar, som afkunnats beträffande en och samma

person, på det att, så snart någon anklagas för brott, • erforderliga

upplysningar om hans föregående vandel skyndsamt må kunna anskaffas.

Man har i Frankrike ansett lämpligaste orten för förvarande af uppgifterna

om en för brott sakfäld person vara födelseorten. Derföre

har det föreskrifvits, att straffuppgifter angående en inom Frankrike

född person, om hvars födelseort visshet erhållits, sändes till

domstolen i den krets, inom hvilken han är född. I justitieministeriets

statistiska byrå samlas straffuppgifter om sakfälda personer, som äro

födda i utlandet eller i kolonierna eller hvilkas födelseort icke kunnat

utrönas. Straffuppgifterna förvaras i en casier, hvilken benämning

ursprungligen betecknar ett skåp, indeladt i fack, lämpliga för förvarande

af handlingar. Här ordnas, straffuppgifterna alfabetiskt, och,

derest flera uppgifter rörande en och samma person finnas, läggas de

tillsammans i kronologisk ordning i ett omslag, å hvilket skrifves den

ifrågavarande personens namn. Till casiers judiciaires ingå från domstolarne

uppgifter om sådana utslag, genom hvilka allmän domstol eller

krigsdomstol dömt till straff för brott, med undantag af dels enkla

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra hufvudtiteln.

polisförseelser och dels öfverträdelser af skogs- och tullförfattningar

med flera dylika förordningar, då ej högre straff än böter ådömts.

Vidare ingå uppgifter om utslag, hvarigenom advokat eller tjensteman

dömts till disciplinär bestraffning eller hvarigenom någon blifvit försatt

i konkurs eller undfått rehabilitation eller hvarigenom minderårig

öfverlemnats till allmän uppfostringsanstalt. Så snart ett utslag af

ofvannämnda innehåll vunnit laga kraft, åligger det en vid domstolen

anstäld tjensteman (greffier) att upprätta en straffuppgift, angifvande

först den dömdes familjenamn, hans förnamn, binamn, om han har sådana,

hans föräldrars namn, hans födelsedag, födelseort, hemvist, yrke, civilstånd

med mera, som kan tjena till att individualisera den dömde. Vidare antecknas

domstolens namn, det brott, för hvilket den ifrågavarande personen

blifvit sakfäld, det ådömda straffet med mera. Straffuppgiften öfverlemnas

till den vid domstolen anstälde allmänna åklagaren, hvilken har att

underkasta den en sorgfällig granskning och, der så erfordras, tillse, att

nödiga rättelser blifva vidtagna. Derefter skall åklagaren förse straffuPPgiften

med sin påskrift och sända den till allmänna åklagaren vid

den öfverrätt, under hvilken domstolen lyder. Sistnämnde embetsman

skall efter förnyad granskning af straffuppgiften föranstalta om dess

öfversändande till domstolen i den krets, inom hvilken den sakfälde

är född. Då straffuppgiften ankommit till denna domstol, i hvilkens

casier uppgiften skall förvaras, granskas den ytterligare med ledning

af de hos domstolen förvarade civilståndsregistren i ändamål att fä

utrönt, huruvida de i straffuppgiften befintliga anteckningar om den

sakfäldes födelsetid, födelseort m. m. äro rigtiga. Om hans namn

icke. finnes upptaget i civilståndsregistren, öfversändes straffuppgiften

till justitieministeriet. Den noggrannhet, som vid straffuppgifternas

ordnande iakttages, möjliggör i de flesta fall att med lätthet återfinna

uppgifterna rörande en namngifven person. Till ytterligare säkerhet,

att ej vid meddelande af upplysningar ur casiern någon uppgift förbises,

och till kontroll i öfrigt är stadgadt, att vid hvarje domstol skall

föras ett särskildt alfabetiskt namnregister öfver alla i dess casier

förvarade straffuppgifter. Till förekommande af den olägenhet, att de

särskilda casiers i det oändliga skulle tillväxa, är föreskrifvet, att straffuppgifter

rörande dem, om hvilkas död säker underrättelse erhålles,

skola från casiern afskiljas, och att hvart tionde år skall företagas

en utgallring af straffuppgifter rörande personer, som uppnått mera

än åttio års ålder. Dessa föreskrifter hafva visserligen icke kunnat

hindra, att en del casiers nått en betydande omfattning, men upp
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Ändra hnfvudtiteln.

5

lysningar jemväl från dessa omfångsrika casiers lemnas fortfarande

med erforderlig skyndsamhet och ordning. Utdrag ur en casier judiciaire

meddelas på en blankett enligt faststäldt formulär och skall innefatta

ett sammandrag af alla i casiern befintliga straffuppgifter beträffande

den ifrågavarande personen eller, i händelse ingen straffuppgift om

honom finnes, ett meddelande derom.

Enligt komiténs förslag skulle hos oss uppgifter till straffregistret

meddelas enligt två särskilda formulär, af komitén benämnda straffuppgift

A och straffuppgift B. Den förra skulle blifva den för straffregistret

egentligen grundläggande och borde upptaga den dömdes

namn och andra meddelanden, som tjena till hans individualiserande,

domstolens namn, utslagets dag och nummer i domboken, brott, för

hvilket den lagförde blifvit dömd till ansvar eller stäld under framtiden,

tillämpade lagrum samt ådömdt straff, så ock annan påföljd

enligt strafflagen. Sådan straffuppgift skulle lemnas från den domstol,

som först dömt så, att uppgift derom bör i registret finnas, således i

regeln af underdomstol men äfven från högre instans i de fall, der den

högre instansen omedelbarligen dömt, eller, i besvärs- eller underställningsmål,

någon blifvit sakfäld, om hvilken straffuppgift icke redan

i målet meddelats. Den senare uppgiften — straffuppgift B — skulle

meddelas af hofrätt och nedre justitierevisionen i besvärs- eller underställningsmål

i fråga om sådana tilltalade, angående hvilka straffuppgift A

meddelats, och korume följaktligen att utgöra ett supplement till denna.

I justitiedepartementet skulle straffuppgifterna A, ordnade på grund

af familjenamnens begynnelsebokstäfver, förvaras i skåp med särskilda

fack efter bokstafsföljden. Förekomma flera uppgifter af detta slag

om samma person under samma familjenamn, förvaras uppgifterna

tillhopa inom ett omslag, å hvilket tecknas familjenamnet jemte förnamn

och födelsetid. Finnes enligt straffuppgift någon hafva, utom

det ursprungliga familjenamnet, användt andra tillnamn, inskrifves

hvarje sådant tillnamn å en särskild blankett med tillägg af förnamn

och födelsetid samt hänvisning till hufvuduppgiften; och skola dessa

blanketter i facken'' inläggas efter de inskrifna namnens begynnelsebokstäfver.

Ur straffuppgift B skall, ofördröjligen efter det sådan

uppgift till registret inkommit, göras kortfattad anteckning å straff
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra hufvudtiteln.

uppgift A om namnet å den myndighet, som sist dömt, utslagets dag

och målets utgång. Straffuppgift B inlägges i särskild^ för dylika

uppgifter afsedt registerskåp, i hvilket uppgifterna förvaras i enahanda

ordning, som i fråga om straffuppgift A är föreskrifven. I vissa fall

skulle, med ledning af meddelanden från fångvårdsstyrelsen, anteckningar

å straffuppgifter göras om utståndna straff. Straffuppgift borde afskiljas

ur registret då den, som afses i uppgiften, veterligen aflidit eller då

nittio år förflutit från hans födelseår samt derest den, om hvilken uppgiften

meddelats, enligt vunnen upplysning genom laga kraft egande

utslag blifvit frikänd eller ock ansetts skyldig allenast till ansvar af

den beskaffenhet, att registret icke skall derom innehålla uppgift, öfver

de till registret hörande straffuppgifterna A skola föras anteckningar,

utvisande för hvarje särskildt fack i registerskåpen antalet af de straffuppgifter,

som skola finnas i facket förvarade. Utdrag af registret

meddelas, då framställning derom göres af Konungens befallningshafvande,

domstol, allmän åklagare eller annan myndighet, den der

enligt lag eger förordna om häkte å person, hvilken hålles misstänkt

för brott; så ock på begäran af fångvårdsstyrelsen. Till andra myndigheter,

än nu är sagd!, skall registerutdrag lemnas, der sådant blifvit

begärdt för visst ändamål, som af chefen för justitiedepartementet godkännes.

Registerutdrag skall afsändas genast eller sist dagen efter

det begäran om detsamma kommit justitiedepartementets statistiska

byrå tillhanda.

På grund af sifferuppgifterna i de af chefen för justitiedepartementet

och af fångvårdsstyrelsen afgifna underdåniga embetsberättelser

för år 1890 har komitén beräknat, att hela antalet straffuppgifter, som

från domstolarne och nedre revisionen årligen komme att till straffregistret

insändas, skulle uppgå till omkring 3,500. För hvarje söckendag

skulle sålunda inkomma i medeltal 12 straffuppgifter dels från

första domstol och dels från högre instanser, om hvilka senare uppgifters

innehåll måste göras anteckningar å de från första domstol

inkomna. Härtill böra läggas ingående meddelanden om utståndet

straff, hvilka dock ej torde komma att afse större antal personer än

högst 8 i medeltal för hvarje dag, samt underrättelser från fångvårdsstyrelsen

om ett mindre antal årligen inträffande dödsfall. Med beräkning

att medeltalet af de dömdes ålder vid brotts föröfvande utgör omkring

25 år, har komitén, då uppgifterna med vissa undantag komme att

förvaras till dess 90 år förflutit från den dömdes födelseår, ansett, att

hvarje uppgift skulle komma att vid anstalten förvaras under en tid

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra hufvudtiteln.

7

af 65 år i medeltal, och att anstalten, sedan den nått sin fulla utveckling,

skulle komma att innehålla 227,500 uppgifter, då likväl afdrag

ej skett för ett ej närmare bestämbart antal uppgifter rörande dömda,

hvilka af högre instans blifvit frikända eller ansetts skyldiga allenast

till ansvar af den beskaffenhet, att uppgift derom icke skall i registret

förvaras, äfvensom rörande dem, om hvilkas död anstalten erhållit

säker kännedom. Om upplysning komme att begäras rörande alla för

gröfre och ringare brott tilltalade och rörande dem, som häktats för

lösdrifveri, skulle enligt komiténs beräkning dagligen komma att expedieras

omkring 50 meddelanden, men då en mycket stor del af de

tilltalade lagförts endast för ringa förbrytelser, anser komitén att i

verkligheten siffran blifver lägre.

Mot de af komitén gjorda beräkningar af antalet strafifuppgifter,

som skulle till anstalten inkomma, och af omfattningen af den dagliga

expedition, som emottagandet af förfrågningar och dessas besvarande

skulle medföra, synes mig icke vara något att erinra. Beräkningarne

äro, såsom ofvan är nämndt, till hufvudsakligaste delen uppgjorda

med ledning af officiella berättelser för år 1890, och de derpå följande

årens statistik gifver vid handen, att arbetets omfattning icke kommer

att blifva mindre, än komitén beräknat.

Vid anstalten måste föras ett särskildt diarium. För närvarande

föres på registratorns ansvar af eu amanuens i justitiedepartementet

ett särskildt diarium öfver alla inkommande statistiska ärenden. Detta

diarium bör hädanefter föras i justitiedepartementets statistiska byrå och

jemväl upptaga alla till straffregistret inkommande uppgifter och förfrågningar

med anteckning om vidtagna åtgärder. Alla straffuppgifter måste,

innan de inläggas i sina fack, underkastas en omsorgsfull granskning,

hvarvid bör tillses, att de äro affattade i föreskrifven form, att de innehålla

allt, hvad de skola innehålla, att inga otydligheter eller origtigheter

förekomma m. m. I händelse något är att anmärka mot en straffuppgift,

bör skrifvelse med begäran om nödiga rättelser eller kompletteringar

genast aflåtas till vederbörande. När straffuppgift är i det

skick, att den kan inläggas i sitt fack, bör en afskrift tagas af densamma,

på det att afskriften må kunna användas för rättsstatistiken.

Straffuppgifterna skola sedermera ordnas och inläggas i sina fack,

hvarjemte en särskild förteckning å de i hvarje fack förvarade uppgifterna

skall föras. När begäran om registerutdrag göres, skall vederbörligt

fack genomgås och svar expedieras. Om ingen straffuppgift

rörande den ifrågavarande personen finnes och svaret således blifver

helt enkelt nekande, torde en anteckning i diariet vara tillfyllest för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra hnfvudtiteln.

kontroll derå, att Bvar blifvit behörigen expedieradt, men i annat fall

bör ett koncept uppsättas och justeras ^samt en utgående expedition i

öfverensstämmelse dermed utfärdas. Å straffuppgifterna skola, när

anledning dertill förekommer, verkställas anteckningar om högre domstols

beslut, om verkstälda straff m. m.

Det arbete, som förandet af straffregistret och meddelandet af

begärda upplysningar derur kräfva, synes mig, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med hvad komitén antagit, kunna verkställas af byråchefen

för statistiska ärenden i justitiedepartementet med tillhjelp af en kanslisekreterare,

hvilken jemväl bör föra det särskilda diariet, samt nödigt

skrifbiträde; och torde vid sådant förhållande framställning böra göras

derom, att anslaget till justitiedepartementet ökas enligt följande tillläggsstat:
-

1 kanslisekreterare:

lön

2,500

tjenstgörings
penningar
-

1,500

Summa | efter 5 år kan lönen höjas med

>500 kronor och efter 10 år med

4 000 '' ytterligare 500 kronor.

Den närmare fördelningen af göromålen mellan byråchefen och

den å statistiska byrån anstälde kanslisekreteraren torde, innan nödig

erfarenhet under arbetets utförande vunnits, icke böra definitivt fastslås.

Till en början torde göromålens behöriga gång bäst befordras,

om byråchefen och kanslisekreteraren samfäldt deltaga i arbetet och

således utan bestämd fördelning af göromålen lemna hvarandra det

biträde, som af behofvet påkallas. Byråchefen bör följaktligen utöfver

ledningen och kontrollen af arbetet i dess helhet jemväl

personligen deltaga i göromålen i alla deras detaljer. Ansvaret för

straffregistrets behöriga handhafvande måste emellertid hvila å byråchefen.

Sjelf bör han derföre granska hvarje inkommen straffuppgift

samt, i händelse af behof, genom skriftvexling med vederbörande inhemta

de för rättelsers vinnande eller straffuppgifters kompletterande

erforderliga upplysningar och sålunda bringa straffuppgifterna i det

skick, att de kunna i registerskåpen inläggas. Det torde äfven böra

tillkomma byråchefen att å straffuppgifter göra föreskrifna anteckningar

om högre domstols beslut och om verkstälda straff, äfvensom att afskilja

uppgifter ur registret i de fall, då sådan åtgärd skall vidtagas.

Vidare bör han tillse, att diariet föres med ordning och fullständighet,

att föreskrifna förteckningar verkställas, att svar å inkomna förfrågningar

blifva noggrant och skyndsamt expedierade, samt i allmänhet

att allt arbete blifver behörigen fullgjordt.

Då byråchefens för statistiska ärenden tid synes blifva fullt upptagen

med det arbete, som för straffregistrets- handhafvande tillika

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra hufradtiteln.

9

med rättsstatistikens bearbetning kräfves, lärer det icke kunna ifrågasättas,

att han skall fortfarande vara underkastad den förpligtelse,

som vid 1878 års lönereglering blef med afseende å beskaffenheten af

byråchefens då varande göromål honom ålagd, nemligen att antingen

sjelf verkställa en del af de beräkningar, som kunde af biträden utföras,

eller ock med någon del af sin egen aflöning bekosta hvad till

räknebiträden åtginge utöfver det af anslaget till amanuenser, vikariatsersättningar,

renskrifning m. m. för närvarande till biträde åt byråchefen

anvisade belopp 2,000 kronor. Det arbete, som byråchefen på

grund af omförmälda särskilda förpligtelse haft att bekosta, derest han

icke sjelf medhunnit det, torde för framtiden böra bestridas af nyssnämnda

anslag, af hvilket anslag jemväl bör utgå kostnaden för skrifbiträde,

som i och för straffregistrets förande och deraf föranledd expedition blir

af nöden. En tillökning i nämnda anslag, hvars nu varande belopp icke

medgifver bestridande af dessa kostnader, lärer derföre erfordras, och

synes en förhöjning af anslaget med 2,000 kronor vara tillräcklig för

fyllande af det ökade behofvet.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag underdånigst hemställa,

att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen:

att, under förutsättning att propositionen med

förslag till ändring i § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen

varder af Riksdagen bifallen, öka anslaget till

justitiedepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli

dels, enligt förestående förslag till tilläggsstat, med aflöning

till eu kanslisekreterare 4,000 kronor och dels

med ofvan föreslagna förhöjning i anslaget till amanuenser,

vikariatsersättningar, renskrifning m. m. 2,000

kronor, hvadan hela anslaget till justitiedepartementets

afdelning af kansliet, nu upptaget till 35,800 kronor,

skulle i 1898 års riksstat uppföras med 41,800 kronor;

samt att för åtnjutande af de i tilläggsstaten

upptagna löneförmåner stadga enahanda vilkor, som

äro föreskrift^ för innehafvare af löner å 1878 års

aflöningsstat.

Högsta domstolen och nedre justitierevisionen.

Sedan Eders Kongl. Maj:t den 9 innevarande månad beslutit att

i nådig proposition förelägga Riksdagen förslag till lag angående Kongl.

Bih. till Biksd. Frot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 2

[2-1

Höjning af

anslaget till

högsta domstolen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra hnfvndtiteln.

[3.]

Höjning af

anslaget till

nedre justitierevisionen.

Maj:ts högsta domstols tjenstgöring på afdelningar, enligt hvilket förslag

antalet ledamöter i högsta domstolen skulle ökas från 16 till 18,

har jag nu att göra underdånig framställning om de tillägg i anslagen

under andra hufvudtiteln, som af förslagets godkännande föranledas.

I sådant hänseende erfordras i främsta rummet aflöning åt två

nya justitieråd; och torde desse böra komma i åtnjutande af enahanda

löneförmåner, som enligt gällande stat tillkomma ledamot i högsta

domstolen.

Jag hemställer således, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen:

att, under förutsättning att den särskildt aflåtna

propositionen med förslag till lag angående

Kongl. Maj:ts högsta domstols tjenstgöring på afdelningar

varder af Riksdagen bifallen, höja anslaget till

högsta domstolen, nu upptaget till 162,700 kronor,

med löner till 2 justitieråd, tillhopa 20,000 kronor,

hvadan anslaget skulle i 1898 års riksstat uppföras

med 182,700 kronor;

och att för åtnjutande af sagda aflöningar stadga

enahanda vilkor, som vid fastställandet af nu gällande

lönestat för högsta domstolen blifvit bestämdt.

Föredragningen i högsta domstolen uppehälles för närvarande af

8 ordinarie och 3 konstituerade revisionssekreterare, hvarjemte under

de senare åren en extra revisionssekreterare varit i nedre justitierevisionen

anstäld. Då antalet af de på högsta domstolens båda afdelningar

belöpande föredragningsveckor för år uppgår till sammanlagdt

68, kommer följaktligen på en hvar af de 12 revisionssekreterarne ej

fullt 6 veckors föredragning. Enligt ofvanberörda lagförslag skall

arbetet i högsta domstolen så ordnas, att föredragningstiden ökas med

8 veckor och, der högsta domstolen med hänsyn till antalet af de på

dess handläggning beroende mål och ärenden finner sådant nödigt, med

ytterligare 4 veckor. Med afseende å det stora antal oafgjorda mål,

som för närvarande förefinnes, torde det med allt fog kunna antagas,

att högsta domstolen under en följd af år kommer att åt arbetet egna

hela den tid, förslaget medgifver, och att således föredragningstiden

för år förlänges med 12 veckor. Då det ej kan ifrågasättas att å

revisionssekreterarne lägga tyngre arbetsbörda än den de för närvarande

bära, torde följaktligen anställandet af 2 nya revisionssekreterare icke

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra hnfvudtiteln.

11

kunna undvikas. Fråga uppstår dervid, huruvida desse böra tillsättas

på ordinarie stat eller medelst konstitutorial. Vid underdånig föredragning

den 17 december 1875 af förslag till lönereglering för nedre

justitierevisiouen förevar samma fråga i afseende å de 3 rotlar, som

vid denna tid förestodos af konstituerade revisionssekreterare. Det ansågs

emellertid då lämpligast att vidblifva det bestående. Såsom skäl

härför åberopades, att revisionssekreterareembetet kräfde egenskaper,

hvilka svårligen kunde med säkerhet bedömas utan profvet af embetets

utöfning under någon tid, och att det derföre vore önskvärd!,, att tillfälle

till eu sådan pröfvotid bereddes genom konstitutorial innan fullmagt

å embetet meddelades; hvartill komme, att de, som konstituerades

till revisionssekreterare, vanligen vore så mycket yngre än de, som befordrades

till hofrättsråd, att de kunde åtnöjas med en något lägre aflöning,

och att, då en ordinarie revisionssekreterares lön icke skäligen

borde sättas lägre än ett hofrättsråds, det icke heller från denna synpunkt

vore olämpligt att bibehålla en grad af konstituerade revisionssekreterare

med något lägre arfvoden än de ordinaries löner. Äfven

om hvad sålunda anförts icke eger sin fulla tillämplighet då fråga nu

är att, med bibehållande af förutvarande 3 konstituerade revisionssekreterare,

öka antalet föredragande i högsta domstolen, synes dock

åtminstone för det närvarande anledning ej förefinnas att medelst fullmagt

tillsätta de nya revisionssekreterareembetena. Deremot torde giltig

grund saknas att bestämma aflöningen för dessa nya embeten till allenast

det belopp, som konstituerad revisionssekreterare nu eger uppbära, eller

5,800 kronor. De, hvilka erhålla uppdrag att tjenstgöra såsom revisionssekreterare,

äro i allmänhet assessorer i hofrätt. Aflöningen till

en assessor utgår till en början med 5,300 kronor och höjes efter 5

års tjenstetid till 5,800 kronor. Då, i händelse antalet konstituerade

revisionssekreterare ökas och derigenom äfven tiden för tjenstgöringen såsom

konstituerad i allmänhet förlänges, det lätteligen kan inträffa, att innehafvare

af dylik befattning i sin egenskap af assessor skulle ega uppbära

en aflöning af 5,800 kronor, synes billigheten fordra, att han för

den mera betungande tjenstgöringen som revisionssekreterare inom en

icke alltför lång tid kommer i åtnjutande af en något högre godtgörelse.

Aflöningen för de föreslagna nya revisionssekreterareembetena torde

således böra sättas till 6,400 kronor, motsvarande ordinarie revisionssekreterares

löneförmåner, hvilken högre aflöning skulle komma dem

till godo, som längsta tiden innehaft konstitutorial, och på detta sätt

för desse motsvara ett ålderstil lägg. Mellan sådan revisionssekreterare

och ordinarie innehafvare af dylikt embete förefinnes i allt fall den

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra hufvudtiteln.

olikhet, att den senare efter fem års tjenstetid eger att komma i åtnjutande

af ett ålderstillägg å 600 kronor, hvarigenom hans aflöning

höjes till 7,000 kronor.

Enligt justitierevisionsexpeditionens nuvarande organisation äro

för en hvar af de i lönestaten upptagne 11 revisionssekreterarne anstälde

1 protokollssekreterare och 1 amanuens. I öfverensstämmelse

härmed torde, derest 2 nya revisionssekreterareembeten inrättas, medel

böra anvisas till aflöning åt ytterligare 2 protokollssekreterare och 2

amanuenser. Af dessa tjenstemän tillsättas amanuenserna endast på

förordnande. Samtliga nuvarande protokollssekreterare hafva åter fullmagt

på sina befattningar. I likhet med hvad ofvan föreslagits i afseende

å revisionssekreterarne torde dock de båda nya protokollssekreterarebefattningarne

lämpligen kunna tillsättas medelst konstitutorial.

För den förhöjning i anslaget till nedre justitierevisionen, som

sålunda skulle erfordras, är närmare redogjordt. i följande af mig uppgjorda

förslag till tilläggsstat, afsedd att tillämpas från och med år

1898:

1 konstituerad revisionssekreterare

1 d:o d:o

1 konstituerad protokollssekreterare

1 d:o d:o

1 amanuens ............................................

1 d:o .............................................

arfvoden

tjenstgörings-

penningar.

renskrifnings-

penningar.

summa.

4,400

2,000

— ——

6,400

4,400

2,000

—

6,400

2,500

1,200

300

4,000

2,500

1,200

300

4,000

—

1,000

—

1,000

—

1,000

—

1,000

Summa kronor 22,800.

Till gratifikationer åt extra ordinarie tjenstemän och extra ordinarie

vaktmästare äro för närvarande å nedre justitierevisionens stat

anslagne 700 kronor. Redan länge har af nedre revisionen framhållits,

att detta belopp är för det dermed afsedda ändamål otillräckligt,

och med hänsyn till ifrågavarande embetsverks omfattning synes

äfven uppenbart att så är förhållandet. Särskild! känbart har behofvet

af ökadt anslag till gratifikationer varit under de senare åren, då af

dertill anvisade medel skolat utgå ersättning till de extra ordinarie

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra hnfrndtiteln.

13

tjensteman, hvilka den extra revisionssekreterare, som, på sätt ofvan

erinrats, denna tid varit i nedre revisionen anstäld, i saknad af fast

amanuensbiträde varit nödsakad att anlita för erhållande af behöflig

hjelp vid målens beredning och expediering. En sådan extra revisionssekreterare

lärer icke heller för framtiden kunna undvaras förr än den

nuvarande balansen af mål och ärenden hunnit nedbringas till normal

storlek. I nu angifna förhållanden förefinnes, efter hvad mig synes,

giltigt skäl för höjande af anslaget till gratifikationer, hvartill ytterligare

kommer, att genom ett bifall till förevarande framställning i

öfrigt nedre revisionen skulle förstärkas med två rotlar, hvarigenom

äfven ökad användning af de extra ordinarie tjenstemännen föranledes.

Eu förhöjning af ifrågavarande anslag med 1,200 kronor anser jag mig

följaktligen böra tillstyrka.

Derest, på sätt ofvanberörda proposition innehåller, lagen angående

Kongl. Maj-.ts högsta domstols tjenstgöring på afdelningar kommer att

träda i kraft den 1 nästkommande maj, erfordras redan under innevarande

år medel för bestridande af deraf föranledda aflöningar, men

torde för bekostande af dessa utgifter hufvudtitelns allmänna besparingar

kunna anlitas.

På grund af hvad jag nu anfört får jag underdånigst hemställa,

att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen:

att, under ofvan omförmälda förutsättning att

den särskildt aflåtna propositionen med förslag till

lag angående Kongl. Maj:ts högsta domstols tjenstgöring

på afdelningar varder af Riksdagen bifallen, dels godkänna

förestående tillägg till nedre justitierevisionens

stat, dels ock medgifva förhöjning från 700 kronor

till 1,900 kronor af det å samma stat uppförda anslag

till gratifikationer åt extra ordinarie tjensteman och

extra ordinarie vaktmästare samt sålunda öka anslaget

för nedre justitierevisionen, nu upptaget med 134,000

kronor, till 158,000 kronor;

och att för åtnjutande af de löneförmåner, som

finnas upptagna i nyssnämnda tillägg till denna stat,

stadga enahanda vilkor, som äro föreskrifna för innehafvare

af de på samma stat nu uppförda aflöningar.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra hnfvndtiteln.

Fångvården.

[4.] Jemlikt Eders Kong]. Maj:ts beslut den 31 maj 1895 hafva central
Minskning

af fängelset å Norrmalm och det dermed förenade kronohäktet blifvit under

bestämda an- år 1896 indragna och de i centralfängelset förvarade qvinliga gemengarsetvdrdfä0nch

samhetsfångarne förflyttats till de för deras emottagande ändrade och

underhåll utvidgade centralfängelserna i Norrköping och Göteborg.

Genom dessa åtgärder uppkommer någon besparing, som möjliggör

motsvarande nedsättning af de till fångvården beviljade anslag.

Så hafva, då bland de vid centralfängelset anstälde tjenstemän

kamreraren och bevakningsbefälhafvaren endast varit förordnade att

tills vidare sköta dessa befattningar, af de å bestämda anslaget till fångars

vård och underhåll uppförda belopp aflöningarne till desse befattningshafvande,

för kamreraren 1,900 kronor och för bevakningsbefälhafvaren

1,500 kronor, vid indragningen upphört att utgå. Jag hemställer således,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att minska bestämda anslaget till fångars vård

och underhåll med belopp, motsvarande å detta anslag

nu anvisade löneförmåner till kamrerare och bevakningsbefälhafvare

vid indragna centralfängelset å Norrmalm,

tillhopa 3,400 kronor.

Direktören vid

indragna centralfängelset

å

Norrmalm

Carl Robert

allmänna indragningsstalen.

Direktörsbefattningen vid nämnda centralfängelse, för hvilken å bestämda

anslaget till fångars vård och underhåll finnes uppförd en aflöning

^ 3,700 kronor, innehades vid fängelsets indragning af direktören Carl

Wibergs öfver- Robert Wiberg. Beträffande denne tjensteman har fångvårdsstyrelsen i

flyttning å underdånig skrifvelse den 29 sistlidne september anfört: att Wiberg, som

vore född den 14 april 1835, den 15 maj 1860 inträdde i fångvårdens tjenst,

i det han då af styrelsen förordnades att för viss tid uppehålla bevakningsbefälhafvarebefattningen

vid kronohäktet i Norrtelje; att han sedermera,

efter att å olika tider hafva innehaft tjensteförordnanden vid sistnämnda häkte

och vid straff- och arbetsfängelset å Norrmalm, den 29 december 1862

erhöll styrelsens konstitutorial å bevakningsbefälhafvarebefattningen vid

fängelset å Norrmalm och den 4 mars 1867 å direktörs- och redogörarebefattningen

vid straffängelset i Göteborg samt slutligen den 5

februari 1883 af styrelsen konstituerades och förordnades att vara direktör

vid straff- och arbetsfängelset å Norrmalm; att Wiberg enligt kon
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra hnfvudtiteln.

15

stitutorialet vore tillförsäkrad de med hans tjenst åtföljande löneförmåner

under vissa i konstitutorialet angifna vilkor och förbehåll, deribland icke

förekomme stadgande om skyldighet för tjensteinnehafvaren att låta sig

förflyttas till annan tjenst eller i öfrigt någon bestämmelse, som vid

indragningen af tjensten kunde förringa hans rätt till fortsatt uppbärande

af honom tillförsäkrad aflöning; att å ordinarie stat uppförde tjensteman

vid fångvårdsanstalterna, enligt de för deras pensionering gällande,

i Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 2 juli 1875 angifna grunder, icke

ens efter uppnåendet af den ålder, då de blefve berättigade till pension,

vore förbundne att med åtnjutande af sådan afgå från tjensten; att den

af Riksdagen faststälda lönestat för ifrågavarande befattning upptoge

följande aflöningsförmåner nemligen, vid centralfängelset: lön 3,000

kronor, skrifvarearfvode 400 kronor samt ålderstillägg 400 kronor efter

5 och ytterligare 300 kronor efter 10 år, och vid kronohäktet: arfvode

med 300 kronor; att, enligt den af Eders Kongl. Maj:t faststälda stat

å förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, direktören vid centralfängelset

å Norrmalm vore tillerkänd förmånen af tjenstebostad äfven-''

som löneved med 23 kubikmeter björk- och 11 kubikmeter barrved;

att Wiberg dessutom, på grund af Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den

14 november 1873 angående fördelningen af inkomsten för de i länsoch

kronohäktena förvarade fångars arbeten, årligen efter derom gjorda

framställningar blifvit af styrelsen tillerkänd andel i nettoinkomsten af

arbetena vid kronohäktet, hvarjemte han af de fängelset tillhörande

jordområden haft en del åt sig upplåten såsom planteringsland; att Wiberg

i skrifvelse till fångvårdsstyrelsen den 12 sistlidne september gjort

anspråk derå, att samtliga nu angifna förmåner eller full ersättning derför

skulle jemväl efter upphörandet af hans tjenstgöring vid fängelset

fortfarande komma honom till del; att, hvad först beträffade det åt direktören

anvisade skrifvarearfvode 400 kronor, detta enligt fångvårdsstyrelsens

åsigt icke vore af beskaffenhet att utgöra aflöning i vanlig

mening, utan utgått såsom ersättning för skrifgöromål för att bereda

direktören tillfälle att utan minskning i hans egentliga lön skaffa sig

skrifbiträde, hvadan detta arfvode efter upphörandet af direktörens

tjenstgöring icke vidare syntes böra till honom utgå; att förhållandet

vore enahanda med den af honom uppburna andel i arbetsförtjensten

vid kronohäktet, enär staten i fråga om arbetet vid cellfängelserna

endast velat draga försorg derom, att tillgång till sådant skulle finnas,

men icke för egen räkning toge någon del af den deraf inflytande

inkomst, som enligt förenämnda nådiga bref den 14 november 1873

fördelades mellan fångarne och fängelsernas besparingskassor samt

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra hufvndtiteln.

öreståndaren och andra befattningshafvande vid fängelset såsom ersättning

för deras bestyr med arbetet, och staten således, om af en

eller annan anledning arbetet vid dylikt fängelse upphörde, icke

vore skyldig att hålla fängelseföreståndaren skadeslös för derigenom

tilläfventyrs förlorad inkomst, helst i fängelsernas stater någon dylik

inkomst för honom icke funnes omnämnd; att, i fråga om Wibergs

anspråk på ersättning för de till honom upplåtna planteringsland,

styrelsen, samtidigt med Wibergs utnämning till direktörstjensten, enligt

beslut den 5 februari 1883 medgifvit, att någon del af den mark,

som af ålder varit upplåten till planteringsland åt hans företrädare,

finge användas af direktören vid centralfängelset, men med uttryckligt,

förbehåll att detta medgifvande skulle gälla endast tillsvidare

samt att fängelsedirektören skulle vara pligtig att, derest jorden

för fångvården eller annat allmänt behof erfordrades, utan rätt

till åtnjutande af vederlag afträda det till honom upplåtna området,

genom hvilka vilkor Wiberg måste anses vara betagen all rätt till

ersättning för berörda förmån, som icke varit honom genom konstitutorial

eller stater tillerkänd; samt att såsom förmåner, hvilka på sistnämnda

grund borde anses Wiberg tillförsäkrade, endast kunde räknas

hans af Riksdagen faststälda lön vid centralfängelset och hans arfvode

vid kronohäktet samt de af honom intjenta begge ålderstilläggen, äfvensom

den honom i staten å förslagsanslaget tillerkända förmånen af

tjenstebostad och vedbrand, hvilka löneförmåner, med uppskattning af

bostaden till 1,000 kronor och tjensteveden till 175 kronor för år,

belöpte sig till sammanlagdt 5,175 kronor; och har fångvårdsstyrelsen

tillika — under förutsättning att Eders Kongl. Maj:t, i enlighet med

hvad som jemlikt nådigt bref den 31 maj 1895 iakttagits rörande kamreraren

vid indragna kronoarbetsstationen å Tjurkö Th. Grahl, torde

finna skäligt att hos Riksdagen föreslå Wiberg till pension å allmänna

indragningsstaten, och med erinran, att då Wiberg, hvilken genom

orsaker, som vore af honom fullkomligt oberoende, försattes ur tjenstgöring,

i annat fall efter all sannolikhet under lång tid kunnat med

oförminskade krafter på tillfredsställande sätt uppehålla sin befattning,

billighet och rättvisa kräfde, att han fortfarande komme i åtnjutande

af ett, berörda enligt stater och konstitutorial honom tillförsäkrade löneförmåner

motsvarande belopp — hemstält, att Wiberg måtte från början

af år 1898 å allmänna indragningsstaten tillerkännas pension till belopp

af 5,175 kronor, dock att såsom vilkor derför borde, på sätt vid 1877

års riksdag skedde vid öfverflyttning till allmänna indragningsstaten af

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra hufvudtiteln.

17

vissa embete- och tjensteman i statskontoret, stadgas skyldighet för

Wiberg att, om han blefve befordrad till annan tjenst med lön på rikets

stat, afstå från eller vidkännas afdrag å pensionen.

I häröfver infordrad! underdånigt utlåtande har statskontoret tillstyrkt

hvad fångvårdsstyrelsen föreslagit; och får jag med stöd af hvad

sålunda förekommit underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen:

att direktören vid indragna centralfängelset å

Norrmalm Carl Robert Wiberg måtte få å allmänna

indragningsstaten öfverflyttas, med rätt för honom att å

sagda stat från och med år 1898 under sin återstående

lifstid uppbära årlig lön till belopp af 5,175

kronor, dock med vilkor att, i händelse Wiberg efter

förflyttning till indragningsstaten varder befordrad till

annan tjenst med lön på rikets stat, han skall vara

pligtig att i allo frånträda lönen å indragningsstaten,

derest denna understiger eller är lika med den

nya lönen, samt att, å den förra vidkännas motsvarande

afdrag, i den mån den öfverstiger berörda

nya lön.

Om denna framställning af Riksdagen bifalles, lärer jemväl det [5.]

för ifrågavarande direktörsbefattning å bestämda anslaget till fångars Ytterligareo

vård och underhåll uppförda aflöningsbelopp 3,700 kronor kunna in- Ostämd!9an

dragas. Jag hemställer alltså i underdånighet, att Eders Kongl. Makttm/åntacktes

vidare föreslå Riksdagen: underhåll.

att, under förutsättning att framställningen om

direktören Carl Robert Wibergs öfverflyttning på allmänna

indragningsstaten bifalles, minska bestämda

anslaget till fångars vård och underhåll ytterligare

med belopp, motsvarande å nämnda anslag nu anvisade

löneförmåner till direktören vid centralfängelset

å Norrmalm, eller 3,700 kronor.

Äfven i förslagsanslaget till fångars vård och underhåll lärer i följd

af centralfängelsots å Norrmalm indragning någon nedsättning kunna

ske. Då storleken af denna nedsättning är beroende af det beslut,

Bih. till Biksd. Brok 1897. 1 Sami. 1 Afd. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra hufvudtiteln.

Pension åt

åtskillige vaktbetjente

vid

indragna centralfängelset

ä

Norrmalm.

som kan varda fattadt i afseende å vissa vid detta fängelse anstälde

befallningshafvande, torde det tillåtas mig att till en början yttra mig

rörande dem.

Af den till sagda fängelse börande vaktbetjening har, enligt hvad

fångvårdsstyrelsen i ofvanberörda underdåniga skrifvelse den 29 sistone

september framhållit, flertalet vid fängelsets indragning förflyttats

till annan tjenst i fångvården, hvaremot i afseende å vaktfrun Josefina

Charlotta Ahlgren, vaktkonstapeln Nils August Sundin, vaktqvinnorna

Katarina Cecilia Borin och Helena Sofia Jonsson samt portvakten

Karolina Gustafsson, hvilka jemväl varit underkastade skyldighet att

låta sig förflyttas till tjenstgöring vid andra fångvårdsanstalter, sådan

förflyttning ej kunnat verkställas, enär de af fängelsets läkare förklarats

af ålder eller sjuklighet oförmögne att vidare tjenstgöra vid fångvården.

Beträffande dessa vaktbetjente har fångvårdsstyrelsen i berörda

underdåniga skrifvelse vidare anfört: att vaktfrun Ahlgren, som vore

född den 2 september 1827, anstäldes vid centralfängelset å Norrmalm

som extra vaktqvinna den 1 oktober 1865 och förordnades derefter af

styrelsen den 23 augusti 1867 att vara vaktqvinna vid fängelset och

den 28 december 1876 att derstädes vara vaktfru; att hennes aflöning

utgjorde enligt stat 350 kronor såsom lön och 250 kronor såsom tjenstgöringspenningar

jemte två ålderstillägg å 75 kronor hvartdera och

vedanslag in natura; att hon såsom tjenstledig för sjukdom af dessa

förmåner endast uppbure lönen och ålderstilläggen, tillsammans 500

kronor; att vaktkonstapeln Sundin vore född den 10 oktober 1823, anstäldes

som extra vaktkonstapel vid fängelset den 28 mars 1854 och

förordnades af styrelsen till vaktkonstapel derstädes den 9 januari 1863;

att han såsom likaledes tjenstledig för sjukdom endast uppbure den

med hans befattning förenade lön 400 kronor och två ålderstillägg 150

kronor, tillsammans 550 kronor; att för befattningen dessutom vore i

stat anvisade tjenstgöringspenningar med 300 kronor samt vedanslag,

som utginge till tjenstförrättaren; att vaktqvinnan Borin, hvilken vore

född den 19 mars 1825, anstäldes vid fängelset som extra vaktqvinna

den 1 april 1865 och erhöll styrelsens förordnande som vaktqvinna

derstädes den 21 februari 1876; att äfven hon åtnjöte tjenstledighet för

sjukdom och af sådan orsak endast uppbure den med befattningen

förenade lön 300 kronor samt tvenne ålderstillägg 150 kronor, eller

tillsammans 450 kronor, men afstode för tjensten anvisade tjenstgöringspenningar

200 kronor och vedanslag; att vaktqvinnan Jonsson vore född

den 1 juni 1838, anstäldes den 1 oktober 1870 som extra vaktqvinna

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra hufvudtiteln.

19

och förordnades af styrelsen den 21 februari 1876 som vaktqvinna vid

fängelset; att portvakten Gustafsson vore född den 26 mars 1835, anstäldes

som extra portvakt vid fängelset den 1 juni 1865, samt förordnades

af styrelsen till portvaktsbefattningen den 23 augusti 1867;

att ehuru såväl Jonsson som Gustafsson vore så sjukliga, att de af

läkaren förklarats icke kunna förflyttas till tjenstgöring vid annat fängelse

och antagligen icke för framtiden kunde blifva tjenstedugliga,

de dock, med hänsyn till önskvärdheten att icke under den sista

tiden före fängelsets indragning behöfva göra ombyte af tjenstepersonal,

qvarstått i tjenstgöring och sålunda utan afkortning åtnjutit de

med deras befattningar förenade löneförmåner, utgörande för Jonsson

300 kronor i lön och 200 kronor i tjenstgöringspenningar samt två

ålderBtiliägg 150 kronor, eller inalles 650 kronor, samt för Gustafsson

350 kronor i lön och 250 ''kronor i tjenstgöringspenningar, eller tillhopa

600 kronor; att Jonsson och Gustafsson dessutom åtnjutit fri bostad

vid fängelset jemte vedanslag samt årligen tillagts gratifikation för sin

tjenstgöring; samt att nämnda fem vaktbetjente, hvilka samtliga vore

anstälda å den af Eders Kong]. Maj:t genom nådigt bref den 28 november

1890 å fångvårdens förslagsanslag faststälda stat för en del

dylika betjente, såsom af styrelsen förordnade och sålunda ordinarie

innehafvare af sina befattningar skulle, för den händelse fängelset å

Norrmalm bibehållits, jemlikt de på grund af samma nådiga bref för

åtnjutande af aflöning å nämnda stat gällande vilkor hafva, i likhet

med de vaktbetjente, som vore uppförda å den af Riksdagen antagna

lönestaten, egt att vid tjenstledighet för ålderdomssvaghet eller sjukdom

allt fortfarande åtnjuta dem i staten tillerkända löner och ålderstillägg

utan afkortning; i anledning hvaraf och då den omständighet,

att fängelset indroges, icke billigtvis kunde verka derhän, att dessa betjente,

hvilka alla af ålder och sjuklighet befunnits odugliga till tjenstgöring,

skulle gå i mistning af någon dol af dem vid dylik tjensteoduglighet

eljest tillförsäkrad inkomst, styrelsen underdånigst hemstält,

att bemälda vaktbetjente måtte berättigas att från och med år 1898 å

allmänna indragningsstaten erhålla pension till belopp motsvarande dem

tillkommande lön och ålderstillägg, dock med enahanda vilkor, som,

efter hvad ofvan förmälts, blifvit i afseende å direktör Wiberg ifrågasatt.

Statskontoret, som varit i ärendet hördt, har tillstyrkt fångvårdsstyrelsens

underdåniga framställning under erinran, bland annat, att

såväl konstapeln Sutidin som vaktqvinnan Borin redan uppfylt do vilkor

för pensions erhållande å allmänna indragningsstaten, som för en

del af deras vederlikar vid andra straffanstalter blifvit stadgade men

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra hnfvndtiteln.

som icke vore på de vid centralfängelset å Norrmalm anstälda betjente

tillämpliga, och att vaktfrun Ahlgren vid 1898 års ingång jemväl skall

hafva uppfylt enahanda vilkor.

På grund af nu angifna förhållanden får jag underdånigst tillstyrka,

att Eders Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att följande vid indragna centralfängelset å Norrmalm

anstälda vaktbetjente, nemligen vaktfrun Josefina

Charlotta Ahlgren, vaktkonstapeln Nils August

Sundin, vaktqvinnorna Katarina Cecilia Borin och

Helena Sofia Jonsson samt portvakten Karolina Gustafsson,

må berättigas att från och med år 1898, enhvar

under sin återstående lifstid, å allmänna indragningsstaten

erhålla årlig pension till belopp, för Ahlgren

- 500 kronor, för Sundin 550 kronor, för Borin 450

kronor, för Jonsson 450 kronor och för Gustafsson

350 kronor, dock med vilkor att, i händelse någon af

desse befattningshafvande efter förflyttning till indragningsstaten

varder befordrad med lön till annan statens

tjenst, han skall vara pligtig att i allo frånträda pensionen

å indragningsstaten, derest denna understiger

eller är lika med den nya lönen, samt att å pensionen

vidkännas motsvarande afdrag, i den mån den

öfverstiger berörda nya lön.

[6] Derest hvad sålunda i afseende å såväl direktören Wiberg som

förliagmmia- Dysst>emälda fem vaktbetjente föreslagits varder af Riksdagen bifallet,

getm/ängars torde, med stöd af en på fångvårdsstyrelsens föranstaltande uppgjord

vSrderhäuUn'' och af st7re.Isen i underdåniga skrivelser den 14 december 1894 och

den 29 sistlidne september åberopad beräkning af de besparingar, som

skulle vinnas genom indragningen af fängelset å Norrmalm, förslagsanslaget

till fångars vård och underhåll kunna nedsättas med 7,100

kronor; och får jag alltså underdånigst hemställa, att Eders Kongl.

Maj:t behagade föreslå Riksdagen:

att, under förutsättning att ofvan omförmälda

framställningar om direktören Carl Robert Wibergs

öfverflyttning på allmänna indragningsstaten och om

pension å samma stat åt vaktfrun Josefina Charlotta

Ahlgren, vaktkonstapeln Nils August Sundin, vakt
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra hufvudtiteln.

21

qvinnorna Katarina Cecilia Borin och Helena Sofia

Jonsson samt portvakten Karolina Gustafsson bifalles,

minska förslagsanslaget till fångars vård och under1

håll med 7,100 kronor.

Beträffande öfriga i nu gällande riksstat uppförda ordinarie anslag

till fångvården finnes icke anledning att ifrågasätta förändring.

Bifalles hvad ofvan hemstälts, kommer bestämda anslaget till

fångare vård och underhåll, som nu utgör 500,900 kronor, att upp
-

tagas till ...............................;................................................. kronor 493,800

samt förslagsanslaget till fångars vård och underhåll,

nu utgörande 1,049,800 kronor, att upptagas till... „ 1,042,700

samt fångvårdsanslaget i sin helhet, som nu utgör

1,705,200 kronor, att upptagas till ........................... „ 1,691,000

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag har jag icke att föreslå någon ö/rigaordinaförändring.

** anslaff''

Extra anslag.

För fortsatt uppehållande af lagbyråns verksamhet torde Eders [7]

Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen: Lagbyrån.

att på extra stat för år 1898 anvisa ett belopp

af 25,000 kronor.

I sammanhang härmed torde angående lagbyråns verksamhet under

år 1896 böra meddelas Riksdagen, att lagbyrån nämnda år dels uppgjort

förslag till förändrad lagstiftning rörande äkta makars förmögenhetsrättsliga

ställning och om boskilnad m. m., förslag till ändring i

Bill. till RiksA. Prof. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 4

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra hufvudtiteln.

utsökningBlagen, inteckningsförordningen med flera författningar i syfte

att förekomma missbruk af vissa inteckningar, äfvensom en del andra

mindre omfattande lagförslag, dels ock varit sysselsatt med förberedande

arbeten till ändring af lagstiftningen rörande fullföljd af talan emot

domstols utslag samt i sådant hänseende utarbetat ej mindre enr promemoria

angående hufvudgrunderna för en lagförändring i detta ämne

än äfven i hufvudsakliga delar preliminärt förslag till lagtext, hvarförutom

flertalet af de sålunda uppgjorda lagförslagen föredragits i högsta

domstolen af ledamöter i lagbyrån.

[8] öfver ett af särskildt utsedde komiterade utarbetadt förslag till

kri^shofrätte om krigsdomstolar och rättegången derstädes, enligt hvilket förslag

o^förandTo™ krigshofrätten skulle omorganiseras och förenas med Svea hofrätt, har

militäre leda- Eders Kongl. Maj:t den 13 sistlidne november beslutit infordra nämnda

hofrätters yttrande. Då emellertid, efter det utlåtande från dem inkommit-,

förslaget för erhållande af grundlagsenlig pröfning skall till

högsta domstolen öfverlemnas, torde proposition i ämnet antagligen ej

kunna redan vid nu sammanträdande riksdag framläggas. Vid sådant

förhållande får jag underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Maj:t behagade

föreslå Riksdagen:

att jemväl för år 1898 till arfvoden åt krigshofrättens

ordförande och militäre ledamöter på extra

stat anvisa enahanda belopp, som för åren 1896 och

1897 dertill anslagits, eller 3,250 kronor.

Statsrådets öfriga ledamöter biträdde hvad föredragande departementschefen

sålunda hemstält;

Och täcktes Hans Makt Konungen dertill i nåder

lemna bifall.

Ex protocollo

Erik Öländer.

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1897.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I

Tredje hufvudtiteln.

Protokoll öfver utrikesdepartementsärende, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 14 januari

1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr piinistern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Akerhielm,

WlKBLAD,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersäll,

Annerstedt,

von Krusenstjerna.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena föredrog regleringen

af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel för år 1898 och yttrade:

Dill. till Rikad. 1897. I Samt. 1 Afd. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kabinetts
kassan.

[1.]

[2-]

[3.]

[4.]

[5.]

Konsuls
kassan.

[6.]

[7.]

Tredje hufvudtiteln.

»Med afseende å kabinettskassans utgifter för år 1898 beräknades behofvet

i det budgetförslag, som förelädes Eders Kongl. Maj:t den 4 nästlidne december,

till 628,700 kronor för de föi''enade rikena tillsammans, hvaraf, enligt

vedertagen proportion, 12/17 skulle bestridas af svenska statsmedel med 443,800

kronor, eller samma belopp, som af senaste riksdag beviljades. I denna beräkning

har annan ändring icke skett, än att, till följd af Eders Kong]. Maj:ts

beslut i sammansatt statsråd denna dag, medel för hemliga utgifter icke komma

att för närmaste budgettermin äskas af norska storthinget, och att sålunda

slutsumman af kabinettskassans beräknade utgifter minskats till 624,600

kronor. Denna ändring inverkar icke på beloppet af det anslag, som är afsedt

att begäras hos riksdagen.

Af de i budgetförslaget ingående anslag är löneanslaget till departementschefen,

ministern för utrikes ärendena, uppfördt med samma belopp som i

nu gällande riksstat, eller 24,000 kronor.

Samma förhållande eger rum med anslaget till utrikesdepartementet, som

alltså upptagits till 27,495 kronor, samt med anslagen till minist er staten och

militärattachéer, uppförda det förra med 337,941 kronor och det senare med

8,471 kronor.

Anslaget till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter, under hvilken

rubrik medel till hemliga utgifter upptagas, är, i följd af Eders Kongl. Maj:ts

nyss af mig omnämnda beslut, i det gemensamma budgetförslaget minskadt

med den från Norge beräknade andelen för nämnda ändamål, 4,100 kronor,

från 75,000 kronor till 70,900 kronor, i hvilket belopp ingår för hemliga utgifter

9,900 kronor, att betalas af Sverige ensamt.

Hvad konsulskassan angår, äro inkomster och utgifter i detta budgetförslag

beräknade till 586,300 kronor, deraf 252,960 kronor beräknats belöpa på Sverige

och 333,340 kronor på Norge, efter proportionen mellan de under år 1895 till

konsulskassan influtna svenska och norska konsulat- och expeditionsafgifter

jemte statsanslagen. Fördelningen af utgifterna å de särskilda rubrikerna har

skett efter proportionen af bidragens i detta budgetförslag beräknade slutsummor

med 43,i45i % för Sverige och 56,8549 % för Norge.

De särskilda rubrikerna utgöras af:

Utrikesdepartementet. Det från konsulskassan beräknade gemensamma bidraget

är oförändradt, men enligt ofvannämnda fördelningsgrund har den

svenska andelen uppförts med 7,550 kronor eller 43,1451 % af hela beloppet

17,500 kronor.

Konsulsstaten. Slutsumman 533,250 kronor har blifvit fördelad i förhållande

till hvarje lands bidrag och således ett belopp af 230,072 kronor eller

43,i45i % uppfördt för Sverige.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje hufvudtiteln.

Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter. Slutsumman är likaledes

oförändrad, men med användande af nyssberörda proportion har den svenska

andelen blifvit beräknad till 15,338 kronor.

Under utgifter, som bestridas af svenska statsmedel allena, uppföres understöd

åt svenska kyrkan i Paris med oförändradt belopp af 2,950 kronor..

Jag erinrar härvid, att riksdagen i skrifvelse den 2 maj 1894 medgifvit,

att af öfverskotten å de från kronans fastighet i Konstantinopel inflytande

hyresinkomster må från och med 1895, så länge Eders Kongl. Maj:t finner

anslaget behöflig!, dock under högst fem år, få för svenska kyrkan i Paris

användas 864 kronor årligen, att utgå såsom lönetillökning för pastor vid

nämnda kyrka.

Å tredje hufvudtiteln finnes uppfördt endast ett extra anslag, nemligen för

utgifvande af »Sveriges traktater».

I den redogörelse, som utgifvaren af detta verk afgifvit öfver sin verksamhet

under sistförflutet år, har han beträffande arbetets fortskridande anfört

följande:

»Under årets lopp har af trycket utkommit verkets tionde del omfattande

Sveriges och Norges traktater samt dit hörande handlingar för åren 1815—

1845, och tryckningen af den elfte, ämnad att omfatta åren 1846—1877,

tagit sin början. Därjemte har för fyllande af den lakun (1630—1814),.som

uppstått genom den anbefalda öfvergången till behandling af den nyaste tiden,

arbetet återupptagits och framskridit så vidt att tryckning under första hälften

af innevarande år kan företagas. Härvid torde böra nämnas, att material är

samladt för åren 1630—1718 och för 1814.

Den under tryckning varande elfte delen kan antagas utkomma komplett

under nästa år.»

Jag erinrar vidare, att riksdagen i underdånig skrifvelse den 15 maj 1895

anmält, att riksdagen med bifall till Eders Kongl. Maj:ts i nådig proposition den

14 januari samma år gjorda framställning medgifvit, att af Sveriges andel i

konsulskassans besparingar må från och med år 1896, så länge Eders Kongl.

Maj:t finner lämpligt, dock under högst tre år, få användas årligen 4,000

kronor till ett konsulsstipendiutn och 1,500 kronor till bestridande i mån af

behof af stipendiatens resekostnader, eller tillsammans 5,500 kronor.

På grund af hvad jag nu i olika punkter anfört och föreslagit, får jag i

underdånighet hemställa:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje hufvudtiteln.

att Eders Kongl. Maj:t måtte af riksdagen för år 1898 äska de anslag

under tredje hufvudtiteln, som finnas intagna i kolumnen b af den i likhet

med hvad föregående år egt rum utarbetade tablå, som torde böra fogas vid

denna dags protokoll såsom bilaga A;

att de ordinarie anslagen måtte föreslås att utgå mot nu gällande redovisningsskyldighet

samt med samma rätt till deras användande och under

enahanda vilkor som hittills;

och att afskrifter af protokollen vid föredragning i sammansatt statsråd

den 4 nästlidne december och denna dag angående den för de förenade

rikena gemensamma utrikesbudgeten för 1898 måtte såsom bilagor B och C

åtfölja protokollet öfver denna föredragning.»

Jemlikt öfrige statsrådsledamöters tillstyrkande

behagade Hans Maj:t Konungen, med gillande af det

föredragna förslaget till riksstatens tredje hufvudtitel för år

1898 samt af hvad herr ministern för utrikes ärendena

i öfrigt hemstält och föreslagit, befalla, att afskrift af

detta protokoll skulle till finansdepartementet öfverlemnas

för att tjena till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts

nådiga proposition till riksdagen angående statsverkets tillstånd

och behof.

In fidem:

Eric Trolle.

i.

opaginerad Kontrollera mot PDF

A. n

"''••''I "ijl. .

^ i; (I . i

viston;

:-um'' '' ''^r.r

1 ff : . •''■ 1

: .-»''i.

[i‘>:li ;■ :i 10

i • c : .-u,

. > K.

■ i> 0. K:

i -v!].,r.

M i * r t'''' 1 - j i i '' > . i

i

Ki.w

U* ; T!‘0,.''S: lO

r; . r'' 008,t •''*. i ''

.71 rJ

.Ut-<■ 7» i

?: .

■ <%.; ■

j;*0 ;;vj

■i-S: \iV> o - ■ 7\

oVrj • -i *rf*.>tah!rni ,.i. ; ■ a/ misu >• f

. ............

....... , ... -}• 1! ! .• :i’ft i

...•....... . . i >V;-..''-•.

... :..... • ( ;"si!

l i lita v,''H.x > ifoo •:*<«'')

v v- • .<i.. '' ■■■'' ’ A

..... .. ;• ••()’•.in {•uto.''.>f*''-.-.»;!rO ''

il .''-i* I.; .-.: ( r /

Vivi U aiT-1 jf t> : rj •( ■( /'',

0

•>>,J o!»?ii.rrui:i ir

• i’).B ( i ( ti\

. "hi'' :■ «''tJ/ 1

),

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje kufvudtitcln.

Bil. A.

Ordinarie anslag.

Kabinettskassans utgifter.

Departementschefen, ministern för utrikes ären- dena..........................................

Riksstaten

1897.

Förslag till

riksstat

1898.

Norges andel

i utrikes- budgeten

1898.

Sveriges och

Norges ge- mensamma

ntrikesbud- get 1898.

a

kronor.

24,000

27,495

337,941

8,471

45,893

b

kronor.

24,000

27,495

337,941

8,471

45,893

C

kronor.

11,455

140,809

3,529

25,007

d (b + c)

kronor.

24.000

38,950

478,750

12.000

70,900

Utrikesdepartementet....................................

Ministerstaten.................................................

Militärattachéer.....................................................

Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter....

Säger

Konsulskassans utgifter.

Utrikesdepartementet.........................................

443,800

443,800

180,800

624,600

7,618

226,264

15,476

7,550

230,072

15,338

9,950

303,178

20,212

17,500

533,250

35,550

Konsulsstaten..........................................

Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter....

Afgår hvad som häraf beräknas kunna bestridas

af inflytande konsulat- och expeditionsafgifter

249,358

89,358

252,960

92,960

333.340

213.340

586.300

306.300

Säger

160,000

160,000

120,000

280,000

Summa

Utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena.]

Svenska kyrkan i Paris.......................................

603,800

603,800

300,800

904,600

2,950

2,950

Säger

2,950

2,950

Summa

Extra anslag.

För fortsatt utgifvande af »Sveriges Traktater»

606,750

606,750

4,500

4,500

Säger

4,500

4,500

Summa

611,250

611,250

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje hufrudtiteln.

7

Anmärkningar.

[Till kabinettskassans utgifter bidrager Sverige med 12/17 och Norge med ä/17. Anslagen till ministerstaten

och till militärattachéer äfvensom till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter må användas

utan hinder af deras fördelning å särskilda utgiftstitlar eller inskränkning till något visst år.

ISverige bestrider allena löneanslaget till departementschefen, men, för vinnande af ofvan angifna

proportion mellan slutsumman för Sveriges andel och slutsumman för Norges andel i kabinettskassans

utgifter, är Norges bidrag till anslagsrubriken 6 beräknadt högre än proportionen.

5 I slutsumman, Kr. 70,900, ingår för hemliga medel Kr. 9,900, att betalas af Sverige ensamt.

Till konsulskassans utgifter påräknas dels de vid de lönade konsulaten inflytande konsulatafgifterna

utaf svenska och norska fartyg samt expeditionsafgifter (ang. beräkningen af dessa, se sid.

10—12 här nedan), dels statsanslag, till hvilka Sverige bidrager enligt den af de 1855 och

1875 tillsatta konsulatkomitéer sammanstämmande förordade proportion, för hvilken redogörelse

lemnas i det af sistnämnda komité den 4 november 1876 afgifna betänkande sid. 53

och följ., sid. 170 och följ. (jmfr Konsulatförordningen den 4 november 1886, § 126), och

hvilken proportion, uttryckt i procent, motsvarar 57,14 % för Sverige och 42,8 6 % för Norge.

Bidragen (angående beräkningen af dessa se sid. 2 här ofvan) beräknas för Sverige till

Kr. 252,960 och för Norge till Kr. 333,340. Utgifterna fördelas i proportion till bidragen,

hvilken proportion, uttryckt i procent, motsvarar 43,1451 % för Sverige och 56,8 54 9 % för

Norge.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje bnfmdtiteln.

Bil. B.

Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms

slott den 4 december 1896.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Hans excellens norske herr statsministern Gram,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersäll,

Annerstedt,

von Krusenst.terna,

Ola,t Olsen.

10:o.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet:

Innan jag går att för Eders Kongl. Maj:t framlägga det af mig uppgjorda förslaget

till de förenade rikenas utrikesbudget för 1898, ber jag i underdånighet få anmäla, att

fullständig uppgörelse af de af Sverige för norska budgetåren 1893—94 och 1894 95

lemnade förskott till bestridande af den på Norge fallande andelen af konsulskassans

gemensamma utgifter nu egt ruin, i det att det belopp af kr. 48,977: 88, som vid upp
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln. 9

görandet af nästföregående budgetförslag qvarstod oguldet, jemlikt storthingets beslut

den 2 mars 1896, under den 10 derpå följande april blifvit till utrikesdepartementet

öfverlemnadt.

Uti det förslag till utrikesbudget för år 1898 (för Norge 1 juli 1897—30 juni

1898), för hvilket jag nu ber att få för Eders Kongl. Maj:t närmare redogöra, har jag

upptagit slutsummorna af Jcabinettslcassans utgifter till samma belopp som de, hvilka

funnos upptagna i det af mig för Eders Kongl. Maj:t i sammansatt statsråd den 20 december

1895 framlagda förslag till utrikesbudget. Beräkningen öfver utgifterna har

alltså upptagits till kr. 628,700, hvaraf, enligt den vedertagna proportionen 12 till

5, på Sveriges andel falla kr. 443,788:2 4 och på Norges kr. 184,911: 7 6.

Utgiftsförslaget omfattar enligt beräkningen:

ministern för utrikes ärendena................................--- kr. 24,000

utrikesdepartementet ..................—-.......-..................... » 38,950

ministerstaten ............................................................... » 478,750

militärattachéer ........................................-.................. » 12,000

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter ............ » 75,000

eller tillsammans kr. 628,700.

I den sista af dessa rubriker ingår anslaget till hemliga utgifter, som uppförts med

det sedvanliga beloppet, kr. 14,000.

Med anledning af det från norsk sida framstälda kraf om kontroll genom norsk

ansvarig minister å de hemliga medlen anlörde jag vid underdånig föredragning den

20 december 1895 af budgetförslaget för 1897 följande:

»Gentemot detta från norsk sida redan tillförene uppstälda kraf har från svenska

statsrådets sida flera gånger erinrats, att den detaljerade räkenskapen öfver de hemliga

utgifterna icke meddelas den svenske statsministern eller någon annan ledamot af det

svenska statsrådet, och att kontrollen öfver utrikesministerns handhafvande af dessa

medel utöfvas icke allenast för Norges utan äfven för Sveriges del uteslutande af Konungen.

En förändring i detta förhållande synes mig icke betingad af omständigheterna,

men, om en sådan i afseende å redovisningen af de hemliga utgifterna skulle visa sig

nödig eller lämplig, synes sådan förändring böra föregås af gemensam öfverenskommelse,

och under närvarande förhållanden lärer Eders Kongl. Maj:t icke finna lämpligt, att

denna fråga särskild! upptages.»

Då någon enighet icke i denna sak kunde vinnas, beslöt Eders Kongl. Maj:t i

sammansatt statsråd den 13 januari 1896, att för budgetåret 1897 icke något bidrag till

dessa utgifter skulle från Norge äskas; för nämnda budgetår utgår således endast den

.svenska andelen med kr. 9,900. Till följd af detta Eders Kongl. Maj:ts beslut yttrade

jag vid samma tillfälle:

»Med anledning af Eders Kongl. Maj:ts förklarande att icke något bidrag af norska

storthinget detta budgetår skall äskas till hemliga utgifter, hvarigenom det för dessa

Bih. till liiksd. Prot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. -

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje hufvudtiteln.

utgifter till kr. 14,000 beräknade anslag skulle utgå allenast med kr. 9,900 eller den

svenska andelen, ber jag att få uttala, att sistnämnda belopp är otillräckligt, såsom

erfarenheten visat under de år, då till följd af det vid norska anslaget fästa vilkor

detsamma ej kunnat användas. Jag skulle derför vara betänkt på att hemställa om

hela beloppets anvisande endast från svenska statsverket, derest jag ej, med anledning

af hvad i den unionella frågan förekommit, funne mig ej böra i närvarande stund framlägga

sådant förslag.»

Beloppets otillräcklighet har äfven under det gångna året bekräftats, och tillstyrker

jag derföre, att det förutvarande beloppet till dessa utgifter, kr. 14,000, ånyo äskas,

dervid stödjande mig på hvad flere gånger anförts rörande behöfligheten af denna utgiftspost.

Då komitéarbeten för närvarande pågå med syfte att angående de unionella

förhållandena i allmänhet söka vinna öfverensstämmelse mellan Sverige och Norge,

synes det mig, att anledning icke torde föreligga att nu särskildt upptaga frågan om

redovisningen af denna utgiftspost till föremål för öfverläggningar och att derföre beviljandet

af samma post i vanlig ordning borde kunna påräknas.

Beloppet af de från kabinettskassan utgående expektanslöner och pensioner har under

innevarande år minskats med kr. 4,800 eller den pension, som uppburits af f. d.

envoyén friherre C. F. Palmstierna. Som emellertid besparingar å kabinettskassans

pensionsstat endast äro af tillfällig natur, har jag icke ansett mig böra ifrågasätta någon

nedsättning i denna anslagsrubrik.

O o

KonsulsJcassans inkomster af konsulatafgifter har i budgetförslagen för åren 1894—1897

beräknats till kr. 278,800. Under åren 1894 och 1895 bär konsulskassans berörda inkomst

ej obetydligt öfverstigit nämnda summa, och enligt de i år från vederbörande konsuler

inhemtade approximativa uppgifter kan densamma jemväl för innevarande år antagas

komma att uppgå till högre belopp än det ofvannämnda.

Den stegring i konsulatafgiften, hvilken inträdt under de sista åren, synes mig gifva

anledning att taga i öfvervägande, huruvida icke en nedsättning i denna afgift må kunna

ske för att derigenom bereda sjöfarten någon lättnad. Innan förslag i sådant syfte

väckes, anser jag dock lämpligt att afvakta ännu ett års erfarenhet, likasom det lärer

vara nödigt att undersöka, hvilken inverkan en eventuel nedsättning i konsulatafgiften

skulle komma att medföra i de olönade konsulernas inkomster.

I fråga om beräkningen af konsulskassans inkomst af konsulatafgifter för år 1898

hemställer jag, att nämnda inkomst, för åstadkommande af jemvigt mellan kassans inkomst-

och utgiftsposter, måtte få upptagas med ett något ökadt belopp eller till kr.

288,300. J ag erinrar härvid, att uppkommande öfverskott i konsulskassan enligt Eders

Kongl. Maj:ts beslut den 4 december 1893 skola fördelas mellan Sverige och Norge

efter proportionen af de båda rikenas bidrag till konsulskassan såväl genom statsbidrag

som genom erlagda konsulat- och expeditionsafgifter. Inkomsten torde således med

ledning af konsulernas ofvannämnda approximativa uppgifter för 1896 kunna beräknas

enligt följande uppställning:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln

11

från Antwerpens distrikt:

från hufvudstationen .....................-......................... kr. 9,600

» vicekonsulaten.................................................. * 1,200 kr. 10,800

» Archangels distrikt ..................................................................... * 1,800

» Barcelonas » .......................................................-............. * 4,200

> Bilbaos » ......-......................-.................................... * 6’400

» Genuas distrikt:

från hufvudstationen ..............................................- kr. 3,200

» vicekonsulaten...............-.................................._^29 * 3,400

» Hamburgs distrikt:

från hufvudstationen.................................................. kr. 11,900

» vicekonsulaten...............-........r.....................- * 1,800 » 13,700

» Havres distrikt:

från hufvudstationen ............................................— kr. 5,400

» vicekonsulatet i Bordeaux.............-.................... * 1,700

» de olönade vicekonsulaten........---.....-......-.......... » 9,100 » 16,200

» Helsingfors’ distrikt................................................................... s 7,600

» Konstantinopels » ................................................................... *

» Köpenhamns distrikt:

från hufvudstationen------------------------------------------------ kr. 10,500

> vicekonsulatet i Helsingör..............-...............—- * 800

» de öfriga vicekonsulaten..................................... » 9,400 » 20,200

» Leiths distrikt:

från hufvudstationen -----------------............................... kr. 2,900

» vicekonsulaten_____________________-..................—....... » 18,900 » 21,800

» Lissabons distrikt-----------------...................................................... s 3,600

» Londons distrikt:

från hufvudstationen ---------------------------------------......... kr. 36,100

» vicekonsulatet i Carditf...........................—...... >:i 15,700

» » » Liverpool ................................. * 9,300

s » » Newcastle.......................-......... * 19,000

» » » The Hartlepools ........................ » 4,200

» de öfriga vicekonsulaten —................................ » . 48,800 » 133,100

» Lybecks distrikt:

från hufvudstationen —.........-.................................. kr. 4,400

■» vicekonsulaten—...............—........................... » 3,300 » 7,700

» Newyorks distrikt....................................................................... ” 21,500

Transport kr. 272,300

s. 12 Kontrollera mot PDF

Transport kr. 272,300

12

Tredje hufrudtiteln.

från Rigas distrikt:

från hufvudstationen............. pr 4^00

» vicekonsulaten........... » 3;000

» Rio de Janeiros distrikt:

från hufvudstationen......................................;......... ]jr 4 700

» vicekonsulaten.................... » 3,700

Summa kr. 288,300,

hvaraf med ledning af 1895 års siffror i runda tal kr. 85,366 eller 29,6] procent antagas

belöpa på svenska och kr. 202,934 eller 70,3 9 procent på norska fartyg.

Ivonsulskassans inkomster af expeditionsafgifter, som för 1897 beräknades till

kr. 14,000, har under de senare åren i verkligheten öfverstigit kr. 20,000, och enligt

de af konsulerna insända approximativa uppgifter kunna konsulskassans inkomster af

berörda afgifter under innevarande år beräknas öfverstiga förstnämnda belopp. Vid

sådant förhållande anser jag mig kunna föreslå, att konsulskassans ifrågavarande inkomster

i 1898 års stat upptagas till kr. 18,000. På grund af 1895 års uppbörd kunna

ifrågavarande afgifter i runda tal beräknas utgöra för svenska ärenden omkring kr. 7,515

eller 41,7 5 procent, för norska ärenden kr. 10,327 eller 57,3 7 procent samt för sådana

ärenden, hvilka äro att betrakta såsom för båda rikena gemensamma, kr. 158 eller

0,8 8 procent.

Om till den beräknade inkomsten af konsulatafgifter ........................ kr. 288,300

samt af expeditionsafgifter .................................... ............. » jg 000

läggas statsbidrag till samma belopp, hvarmed dessa under en följd af år utgått

och jemväl för 1897 blifvit beviljade, nämligen kr. 160,000 från Sverige

och kr. 120,000 från Norge eller tillsammans...................................... » 280,000

skulle konsulskassans inkomster komma att utgöra i det hela .................. kr. 586,300.

Beträffande härefter konsulskassans utgifter, bland hvilka bidraget till utrikesdepartementet

upptages med oförändradt belopp, kr. 17,500, inträder en ökning i rubriken

löner och arfvoden i följd dels deraf, att t. f. generalkonsulns i Shanghai lön jemlikt

nådigt beslut den 9 juli innevarande år tillsvidare blifvit förhöjd med kr. 6,000

från kr. 12,000 till kr. 18,000 om året, på grund af att han till följd af generalkonsulatets

ökade göromål måst afstå från den med 6,000 kr. om året aflönade befattningen såsom

dansk konsul i Shanghai, dels ock deraf att Eders Kongl. Maj:t den 16 sistlidne oktober

på grund af de vid svenska och norska generalkonsulatet i Shanghai ständigt växande

göromålen beslutit, att ett belopp af kr. 6,000 för år må tillsvidare utgå från konsulskassan

såsom godtgörelse till den svenske eller norske undersåte, som af ministern för

utrikes ärendena komme att förordnas till biträde vid handläggandet af göromålen vid

nämnda generalkonsulat. Den ifrågavarande rubriken kommer alltså att inalles ökas

med kr. 12,000 från kr. 373,900 till kr. 385,900.

» 7,600

» 8,400

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln. 13

I afseende å anslagen till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet uppstår en

ökning derigenom, att anslagen till generalkonsulaten i Archangel och Hamburg blifvit

förhöjda, det förra med kr. 500 och det senare med kr. 1,000 om året; kommande

sålunda denna rubrik att ökas med kr. 1,500 från kr. 73,000 till kr. 74,500.

Anslagen till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet hafva deremot icke undergått

någon förändring.

O O o

Hvad angår utgifterna till pensioner hafva dessa under året ökats från kr. 1,425

till kr. 2,525 eller med kr. 1,100, utgörande sammanlagda beloppet af de två pensioner

å resp. kr. 700 och kr. 400, hvilka jemlikt nådiga beslut den 9 juli innevarande

år beviljats aflidne konsuln i Bilbao A. Kirseboms och aflidne vicekonsuln i Havre

J. J. G. Nicolaysens efterlemnade enkor.

I budgeten för år 1893 upptogs å konsulsstaten för pensioner ett belopp af kr. 11,550,

hvilket belopp alltsedan i följande års budgeter bibehållits oförändradt. Vid fastställande

i januari 1895 af budgetförslaget för 1896 utgjorde sammanlagda beloppet af de

verkligen utgående pensionerna kr. 9,825. Under år 1895 minskades genom pensionärerne

f. d. generalkonsulerne O. Munch-Raeders och D. C. Bodoms samt fröken

F. Lagerheims kort efter hvarandra inträffade frånfälle beloppet af pensionerna

med kr. 8,400, men vid anmälan för Eders Kongl. Maj:t den 20 december 1895 af

1897 års budgetförslag förmälde jag mig likväl anse, att i förslaget det förut uppförda

belopp för pensioner borde bibehållas, då en ökning af konsulskassans pensionsstat lätt

kunde komma att uppstå. Och ehuru, såsom ofvan nämnts, ökningen af pensionerna

under innevarande år utgjort endast kr. 1,100, så att beloppet af konsulskassans nu

utgående pensioner utgör kr. 2,525, så anser jag dock, enär de konsuler vid afskedstagandet

tillerkända pensioner på senare tider utgjort kr. 4,000 om året, och väl kan

hända, att före år 1898 några af de förenade rikenas konsuler kunna komma att

erhålla afsked med pension, att den i 1897 års konsulsstat uppförda summa för pensioner,

kr. 11,550, bör i 1898 års stat bibehållas oförändrad.

För skrifmaterialier, expenser och extra utgifter beräknas liksom för 1897 ett

belopp af kr. 35,550.

Konsulskassans utgifter år 1898 skulle alltså omfatta:

utrikesdepartementet ......................................................................... kr. 17,500

konsulsstaten:

a) löner och arfvoden __________________________________________________ kr. 385,900

b) anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet » 74,500

c) anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet » 61,300

d) pensioner................................................................. » 11,550 » 533,250

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter............................................ » 35,550

Summa utgifter kr. 586,300

Denna summa motsvaras af den ofvan gjorda inkomstberäkningen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje hufvudtiteln.

En sammanställning af beräkningarna för 1897 och 1898 skulle hafva följande

utseende:

Inkomster:

1897.

1898.

Ökning.

Minskning.

statsverkens bidrag ...................-

kr. 280,000

kr.

280,000

—

—

konsulatafgifter...........................

» 278,800

288,300

kr. 9,500

—

expediti onsafgifter.......................

» 14,000

18,000

» 4,000

—

Summa kr. 572,800

kr.

586,300

kr. 13,500

—

Utgifter:

1897.

1898.

Ökning.

Minskning.

utrikesdepartementet ...................

konsulsstaten:

kr. 17,500

kr.

17,500

—

—

a) löner och arfvoden............

b) anslag till kontorskostnader

» 373,900

»

385,900

kr. 12,000

—

mot redovisningsskyldighet

c) anslag till kontorskostnader

» 73,000

74,500

» 1,500

—

utan redovisningsskyldighet

» 61,300

61,300

—

—

d) pensioner.....................—

skrifmaterialier, expenser och extra

» 11,550

»

11,550

utgifter-----------------------------------

» 35,550

35,550

—

—

Summa kr. 572,800

kr.

586,300

kr. 13,500

—

De summor, som för tillfälliga och oförutsedda utgifter samt till betäckande af

möjligen bristande inkomster skulle behöfva begäras af storthinget, anser jag böra i

likhet med föregående år beräknas till kr. 12,000 för kabinettskassan och kr. 16,000

för konsulskassan. För Sveriges del lärer Eders Kongl. Maj:t vilja af riksdagen begära

samma dispositionsrätt öfver uppkommande besparingar, som hittills varit medgifven.

Jag hemställer i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t behagade öfver de af mig

uppgjorda förslag och beräkningar infordra kongl. norska regeringens betänkande.

Till hvad herr ministern sålunda hemställt och deruti

öfrige närvarande svenske och norske statsrådsledamöter

i underdånighet sig förenade behagade Hans

Maj:t Konungen lemna nådigt bifall.

In fidem:

Eric Trolle.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln.

15

Bil. C.

Protokoll öfver utrikesdepartementsärende, hållet inför Hans Maj:t

Könungen i sammansatt statsråd å Stockholms slott den

14 januari 1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Hans excellens norske herr statsministern Gram,

Statsråden: friherre Akekhielm,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe, i

Christerson,

Wersäll,

Annerstedt,

von Krusens tjerna,

Stång Lund,

Olaj Olsen.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena föredrog i underdånighet förslaget

till de förenade rikenas gemensamma utrikesbudget för 1898 samt kongl. norska

regeringens den 2 innevarande månad deröfver afgifna underdåniga betänkande.

Herr ministern anförde:

»Emot de af mig uppgjorda beräkningarna har kongl. norska regeringen icke haft

något att anmärka. Enligt dessa beräkningar utgör hela anslagsbehofvet till kabinetts
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje hufyudtiteln.

kassan kr. 628,700 för de förenade rikena tillsammans eller samma belopp, som varit

uppfördt i budgetförslagen för de senare åren. Med iakttagande af en sträng fördelning,

enligt den vedertagna proportionen 12 till 5, skulle detta belopp fördelas sålunda,

att Sveriges bidrag blefve kr. 443,788: 2 4 och Norges kr. 184,911: 7 6, men

för afrundning af slutsiffran i hvardera landets anslag beräknas Sveriges andel till

kr. 443,800 och Norges till kr. 184,900. En obetydlig rubbning uppkommer visserligen

härigenom i proportionen mellan rikenas bidrag, men densamma är emellertid endast

skenbar, emedan i utrikesdepartementets räkenskaper hänsyn till den rätta proportionen

alltid tages, och skilnaden godtgöres hvartdera landet, så att uppkommen besparing

eller brist i hvarje fäll fördelas efter den verkliga proportionen.

Det anslag af statsmedel, som erfordras för konsulskassan, belöper sig i likhet med

föregående år till kr. 280,000, hvaraf, enligt proportionen 4 till 3, kr. 160,000 skulle

falla på Sverige och kr. 120,000 på Norge.

Jag får alltså i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t behagade besluta

att af riksdagen och storthinget äska de för utgifternas bestridande nödiga anslag, att

utgå efter den för de båda rikenas bidrag till sådana utgifter hittills tillämpade proportion

såväl för kabinettskassan som för konsulskassan.

Med hänsyn såväl till de för Sverige och Norge olika statsregleringsperioderna,

som till den olika dispositionsrätt, öfver besparingar å ifrågavarande anslag, hvilken i

de båda rikena under senare år varit bestämd, får jag slutligen föreslå,

att af riksdagen måtte för år 1898 begäras kr. 443,800 till kabinettskassan och

kr. 160,000 till konsulskassan, att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet samt

med samma rätt till anslagens användande och under enahanda vilkor som hittills,

och att af storthinget måtte för budgetterminen 1 Juli 1897—30 Juni 1898 äskas

kr. 184,900 till kabinettskassan och kr. 120,000 till konsulskassan, förutom hvad i konsulatafgifter

af norska fartyg samt expediti^nsafgifter kan komma att under samma

period inflyta, äfvensom derutöfver ett anslag för tillfälliga eller oförutsedda utgifter

af kr. 28,000, hvaraf kr. 12,000 för kabinettskassan och kr. 16,000 för konsulskassan.

Beträffande hvad af mig blifvit till protokollet i det sammansatta statsrådet

den 4 nästlidne december anfördt i fråga om anslaget till hemliga utgifter, yttrar

departementet för det inre i sitt af kongl. norska regeringen biträdda betänkande

följande:

»Departementet vill i anledning häraf inskränka sig till att påpeka, att — då departementet

vid föredragning den 10 januari 1896 tillstyrkte, att Norges bidrag till hemliga

utgifter endast borde beviljas under vilkor, att den från norsk sida upprepade

gånger framstälda fordran, att norsk ansvarig minister finge tillfälle att taga kännedom

om räkenskaperna angående dessa utgifter, blefve tillgodosedd — de af utrikesministern

åberopade underhandlingar redan voro började, och att saken således i sådant afseende

befann sig i samma läge då som nu.

Efter detta uttalande anser sig departementet, under hänvisning till hvad det

förut upprepade gånger yttrat rörande denna fråga, ånyo böra tillstyrka, att Norges

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvndtiteln.

17

bidrag till den förevarande utgiftsposten endast beviljas under vilkor, att norsk ansvarig

minister får tillfälle att taga kännedom om räkenskaperna angående dessa utgifter.

»

På grund af förut anförda skäl kan jag icke tillråda Eders Kongl. Maj:t att godkänna

det här från norsk sida uppstälda vilkor. Jag måste emellertid lifligt beklaga,

om till följd af det sålunda uppstälda vilkoret utrikesdepartementet skulle komma att

äfven i år nödgas undvara medel, hvilka till dess behöriga skötsel äro behöfliga.

Jag skulle icke heller under andra förhållanden tvekat att till Eders Kongl. Maj:t

hemställa att äska dessa medel af riksdagen, för den händelse de icke komma att beviljas

af storthinget, men då de af mig redan förra året omnämnda unionella underhandlingarna

äfven i år torde få anses utgöra ett skäl för att afstå ifrån denna utväg, så

har jag för i år icke någon sådan framställning att göra.»

Uti hvad herr ministern för utrikes ärendena hemstält, förenade sig det svenska

statsrådets öfriga ledamöter.

Norska stadsrådsafdelningen hänförde sig i det hela till norska regeringens betänkande

och hemstälde, i anslutning härtill, försåvidt anslaget till hemliga utgifter

anginge, att det måtte i nåder bestämmas, att den norske statsministern i Stockholm

för framtiden lemnades tillfälle att taga kännedom om de öfver dessa utgifter förda

räkenskaper.

Hans Maj:t Konungen, som förklarade Sig icke vara sinnad för närvarande göra någon

förändring med det sätt, hvarpå kontrollen öfver de s. k. hemliga medlen hittills egt

rum, behagade, med anledning af den angående det norska anslaget rådande meningsskiljaktigheten,

förklara, att Han funne något sådant anslag för detta budgetår icke

böra från Norge äskas.

Hvad herr ministern för utrikes ärendena hemstält och

föreslagit, behagade Hans Maj:t Konungen i nåder

gilla och bifalla, dock att den på Norge belöpande

andel, kr. 4,100, af det i budgetförslaget under rubriken

»skrifmaterialier, expenser och extra utgifter» uppförda,

till 14,000 kr. beräknade anslaget till hemliga utgifter

icke skulle för nästkommande budgettermin äskas af

norska storthinget, i följd hvaraf den för »skrifmaterialier,

expenser och extra utgifter» i budgetförslaget

beräknade summan, 75,000 kr., skulle nedsättas

till 70,900 kr. och slutsumman å kabinettskassans

utgifter, 628,700 kr., sålunda minskas till

624,600 kronor.

Bih. till Riktd. Prål. 1897. 1 Sami. 1 Afd.

In fidem:

Eric Trolle.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje hufvudtitelu.

Sveriges och Norges gemensamma utrikesbudget för år 1898.

Sverige. Norge. Tillsammans.

I. KaUnettskassan: Kronor Kronor Kronor

1. Ministern för utrikes ärendena.................... 24,000 24,000

2. Utrikesdepartementet................................. 27,495 11,455 38,950

3. Ministerstaten.................................... 337,941 140,809 478,750

4. Militärattachéer........................................ 8,471 3,529 12,000

5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter... 45,893 25,007 70,900

Summa kronor 443,800 180,800 624,600

II. KonsulsJcassan :

6. Utrikesdepartementet____r7........ 7,550 9,950 17,500

7. Konsulsstaten.................. 230,072 303,178 533,250

8. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter... 15,338 20,212 35,550

252,960 333,340 586,300

Afgår hvad som häraf beräknas kunna bestridas

af inflytande konsulat- och expeditionsafgifter . 92,960 213,340 306,300

Summa kronor 160,000 120,000 280,000

Beräkning öfver kabinettskassans utgifter för år 1898.

Kronor.

1. Ministern för utrikes ärendena......................................................... 24,000

2. Utrikesdepartementet...................................................................... 38,950

3. Ministerstaten:

a. Traktamenten:

Beskickningen i Berlin:

Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipotentiaire 48,000

Legationssekreterare.......................................... 6,000 54,000

Transport 54,000

62,950

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Tredje hufvndtiteln.

Transport 54,000

Beskickningen i Bryssel och Haag:

Ministre Plénipotentiaire............................. 20,000

Beskickningen i Konstantinopel:

fr?njtoLu!XlsromoÄbSr} Mindre Plénipotentiaire.............................. 10,000

Beskickningen i Köpenhamn:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire.......................... 36,000

Legationssekreterare....................... 5,000 4] ,000

Beskickningen i London:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 60,000

Legationssekreterare ....................... 8,000 68,000

Beskickningen i Madrid:

Ministre Plénipotentiaire............................. 22,000

Beskickningen i Baris:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 60,000

Legationssekreterare....................... 8,000 68,000

Beskickningen i S:t Betershurg:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 60,000

Legationssekreterare....................... 8,000 68,000

Beskickningen i Bom:

Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipotentiaire

................................................ 29,000

Beskickningen i Washington:

Köneraikonsulj Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire................. 24,000

Legationssekreterare, lön................. 6,000

D:o, tjenstgöringspenningar 4,000 34,000

Transport 414,000

62,950

62,950

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tredje hufvudtiteln.

Transport 414,000 62,950

Beskickningen i Wien:

Envoyé Extraordinär och Ministre Plé
-

nipotentiaire.........................................

32,000 446,000

b. Expektanslöner och Pensioner_________

......... 32,750

478,750

4. Militärattachéer:

1 Militärattaché.................

6 000

1 d:o ......

......... 6,000

12,000

5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser..

-....... 24,500

b. Ekiperingspenningar...........

......... 10,000

c. Hemliga utgifter.......

......... 9,900

d. Ofriga extra utgifter................

......... 26,500

70,900

Summa kronor

624,600

Beräkning öfver konsulskassans inkomster och utgifter för år 1898.

Inkomster:

Svenska statsverkets bidrag.......................................

Norska statsverkets bidrag.....................

O *------

Konsulatafgifter, förslagsvis:

inom Antwerpens konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen.................. 9,600

» vicekonsulaten inom distriktet

................................- E200 10,800

* Archangels konsulsdistrikt...................... 1,800

> Barcelonas » ..................... 4,200

» Bilbaos » ..................... 6,400

» Genuas konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen.................. 3,200

» vicekonsulaten inom distriktet

...................... 200 3,400

Transport 26,600

Kronor.

160,000

120,000

280,000

s. 21 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln

21

Transport 26,600

inom Hamburgs konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 11,900

» vicekonsulaten inom distriktet

................................- 1,800 13,700

> Havres konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 5,400

» vicekonsulatet i Bordeaux____ 1,700

» öfriga vicekonsulat inom distriktet

........................... 9,100 16,200

» Helsingfors’ konsulsdistrikt..................... 7,600

» Konstantinopels » 300

» Köpenhamns konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 10,500

> vicekonsulatet i Helsingör — 300

» öfriga vicekonsulat inom distriktet

........................... 9,400 20,200

> Leiths konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 2,900

■» vicekonsulaten inom distriktet

................................- 18,900 21,800

» Lissabons konsulsdistrikt........................ 3,600

» Londons konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen___________________ 36,100

» vicekonsulatet i Cardiff....... 15,700

■» » i Liverpool... 9,300

» » i Newcastle... 19,000

» » i The Hartle
pools

____ 4,200

» öfriga vicekonsulat inom distriktet.

......................... 48,800 133,100

» Lybecks konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 4,400

» vicekonsulaten inom distriktet

................................- 3,300 7,700

» Newyorks konsulsdistrikt....................... 21,500

Transport 272,300

280,000

280,000

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tredje hufvudtiteln.

Jomför miniaterstaten.

Uppbär konsulatafgifter.

Transport 272,300 280,000

inom Rigas konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 4,600

» vicekonsulaten inom distrikts

..........-.....................- 3.000 7,600

> Rio de Janeiros konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 4,700

» vicekonsulaten inom distriktet.

...............................- 3.700 8,400 288,300

Expeditionsafgifter, förslagsvis.............................. 18,000 306,300

Summa kronor 586,300

Utgifter:

6. Utrikesdepartementet............................................................ 17,500

7. Konsulsstaten:

a. Löner och arfvoden:

Antwerpen,

Generalkonsuln, lön

13,000

Archangel,

» . »

12,000

Barcelona,

12,000

Bilbao,

Konsuln, »

10,000

Genua,

Generalkonsuln, »

12,000

Hamburg,

» »

15,000

Havre

» »

14,500

Vicekonsuln, »

4,500

19,000

Bordeaux,

» »

6,000

Helsingfors,

Generalkonsuln, »

15,000

Konstantinopel,

Ministre Plénip. »

10,000

Drogman, »

7,000

17,000

Köpenhamn,

Generalkonsuln, »

15,000

Vicekonsuln, »

4,500

19,500

Helsingör,

» »

3,900

2:ne ålderstillägs:

1,000

4,900

Leith,

Konsuln, lön

16,000

Lissabon,

Generalkonsuln, »

15,000

Transport 186,400 17,500

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln.

23

Transport

186,400

17,500

London,

Generalkonsuln, lön

24,000

Yicekonsuln, »

10,000

2:ne ålderstillägg

1,000

Kanslisten, lön

6,000

En kontorist, »

5,000

\

» » »

4,000

50,000

Cardiff,

Vicekonsuln, »

9,000

ålderstillägg

500

9,500

Liverpool,

Vicekonsuln, lön

9,000

2:ne ålderstillägg

1,000

10,000

Newcastle,

Vicekonsuln, lön

9,000

2:ne ålderstillägg

1,000

10,000

The Hartlepools, Kontoristen, lön

4,000

personligt lönetillägg

1,000

5,000

Lybeck,

Generalkonsuln, lön

12,000

Newyork,

Konsuln, »

30,000

Vicekonsuln, »

6,000

2:ne ålderstillägg

1,000

37,000

Riga,

Konsuln, lön

9,000

Rio de Janeiro,

Generalkonsuln, »

17,000

I lönen ingår ersättning

resor inom distriktet.

förj Shanghai, t.

f. Generalkonsuln, »

Konsulatbiträdet, »

Generalkonsuln, »

18,000

6,000

16,000 385,900

Jemför ministerstaten.

W ashington,

b. Anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet:

Antwerpen....................................................... 4,ÖUU

Archangel..-.....................-.....................-........ 2,500

Barcelona..........................................-............. 2,000

Bilbao............................................................. 2,500

Genua............................................................. 2,500

Hamburg.......-................................................. 5,500

Havre...............................................-............. 4,500

Helsingfors ..................................................... 4,000

Köpenhamn ..................................................--- 4,500

Leith .........................................-................... 6,000

Lissabon...................................................-..... 4,000

London ...............................-............... 11,000

till underhåll af generalkonsulatets hus 4,000 15,000

Transport 57,500 385,900

17,500

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Tredje hufvudtiteln

Transport 57,500 385,900

Lybeck.................................................... 2,000

Newyork......................... 8,000

Riga................................. 3,000

Shanghai......................................................... 4,000 74,500

C. Anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet:

Alexandria...................................................... 3 500

A1ger............................................................. 3,000

Bordeaux......................................................... 2,000

Buenos Ayres................................................... 4,000

Cardiff............................................................ 7,000

Gibraltar......................................................... 2,000

Havana........................................................... 3,000

Japan............................................................. 4,000

Kiel................................................................. 800

Liverpool........................................................ 5,000

Marseille......................................................... 1,500

Melbourne....................................................... 6,000

Montevideo...................................................... 2,000

Neapel............................................................ 3,000

Newcastle........................ 4,000

Pirasus............................................................. 1,000

Rio de Janeiro................................................. 4,000

San Francisco................................................... 4 000

TanSer................................-........................... 1*500 61,300

d. Pensioner....................................................... 11,550

8. Skrifmaterialier, -expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser..................................... 6,500

b. Konsulernes embetsutgifter....................................... 15,500

c. Diverse utgifter...................................................... 13,550

Summa kronor

17,500

533,250

35,550

586,300

s. 25 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln.

25

Uppgift öfver de från kabinettskassan och konsulskassan för närvarande utgående

expektanslöner och pensioner.

Från Kabinettskassan.

beslut af den Expektanslöner:

12 Juli 1895 Envoyén H. Åkerman.........................

Kronor

6,000

10 Juli 1884 F. d.

21 Juni 1889 »

6 Sept. 1895 »

15 April 1869 »

Pensioner:

Envoyén Herr O. M. Björnstjerna .........................-....... 6,000

» F. T. Lindstrand......................................-...... 6,000

Ministern C. Burenstam .......................................—....... 5,000

Ministerresidenten Friherre L. Wrede ............................ 4,000

Summa kronor 27,000

Från Konsulskassan.

Jeml. Nådigt

beslut af den

Pensioner:

24 April 1885 Generalkonsuln G. Hegardts enka..........................................

9 Juli 1896 Konsuln A. Kirseboms enka .................................................

29 Maj 1874 Vicekonsuln Hambros enka...................................................

9 Juli 1896 » J. J. G. Nicolaysens enka....................................

6 Juli 1825 Aflidne Konsulatsekreteraren Frumeries dotter Anna Carolina,—

Summa kronor

Kronor.

800

700

400

400

225

2,525

liih. till Rikad. Prol. 1897. 1 Samt. 1 Afd.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Tredje hufvudtiteln.

Kongl. Maj:ts i Nåder faststälda Stat för Utrikesdepartementet;

Gifven Stockholms Slott den 16 november 1883.

Tjenst-

Lön.

gö rings- penningar.

Summa.

1 Kabinettssekreterare, Expeditions-

chef, arfvode........

—

—

7,500

1 Afdelningschef .

4,400

8,800

2,000

4,000

6,400

12,800

2 D:o

1 Arkivarie ..

2,500

1,500

4,000

1 Förste sekreterare ..

2,500

1,500

4,000

1 Andre sekreterare. .

1,800

1,200

3,000

2 D:o

3,600

2,400

6,000

1 D:o

1,200

800

2,000

2 D:o

2,400

1,600

4,000

1 Förste vaktmästare_______

650

300

950

1 Vaktmästare.........

500

300

800

3 D:o

1,500

900

2,400

Till Utrikesdepartementet hörande

embetsman:

1 Introduktör för främmande sände- bud, arfvode.

_

2,600

[Af detta arfvode anses 2,500

kr. motsvara tjenstgörings

l penningar.

} Lönen kan efter 5 års tjenstgöring

höjas med 600 kr.

| Lönen kan efter 5 års tjenstl

göring höjas med 500 kr. och

j efter 10 års tjenstgöring med

I ytterligare 500 kr.

Derjemte fri bostad.

fLönen kan efter 5 års tjenstgöring

höjas med 100 kr.

Summa kronor i 56,450

Förestående stat skall tillämpas flan och med den 1 januari 1884, utom hvad

angår kabinettssekreteraren, för hvilken densamma blifver gällande först vid nuvarande

innehafvares afgång.

Statens slutsumma af femtiosex tusen fyra hundra femtio kronor kommer att af

nedanstående‘anslagsmedel utgå, nemligen:

1) Anslaget å svenska riksstatens Tredje hufvudtitel:

Utrikesdepartementet.............................................................. kr. 27,495

2) De Förenade Rikenas anslag till Utrikesdepartementet å den gemen
samma

konsulskassan.............................................................. » 17,500

3) Norska statsverkets anslag till Utrikesdepartementet....................... » 11,455

Summa kronor 56,450

Stockholm 1897. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver landtför sv ar särenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott

den 14 januari 1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

Gtlljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt och

von Krusenstjerna.

Departementschefen, statsrådet friherre Rappe anhöll att få underställa

Kongl. Maj:ts pröfning frågan om reglerandet af utgifterna under

riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1898 och att i sammanhang dermed

få föredraga följande till Kongl. Maj:t inkomna skrivelser och

framställningar i de delar, som icke förut blifvit inför Kongl. Maj:t

anmälda, nemligen:

Bih. till Itiksd. Frot. 1897. 1 Sami. 1 Åfd. 1 Raft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Fjerde liufvudtiteln.

generalfältygmästarens och chefens för arméförvaltningens artilleridepartement

underdåniga skrifvelse den 14 sistlidne november angående

nämnda departements behof af statsmedel för år 1898;

arméförvaltningens å fortifikation sdepartementet underdåniga skrifvelse

den 15 sistlidne november angående departementets medelsbehof

för år 1898;

arméförvaltningens å intendentsdepartementet underdåniga skrifvelse

den 10 sistlidne november angående departementets behof af statsmedel

för år 1898, äfvensom generalintendentens i anledning deraf den 7 påföljande

december afgifna underdåniga yttrande;

arméförvaltningens å artilleri- och fortifikationsdepartementen underdåniga

skrifvelse den 12 sistlidne november, hvarmed öfverlemnats

generalfälttygsmästarens och chefens för artilleriet samt chefens för

fortifikationen gemensamma underdåniga skrifvelse den 30 näst.förutgångne

oktober angående extra ordinarie anslag till rikets siöfästninerar

för år 1898;

arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet underdåniga skrifvelse

den 15 sistlidne november, hvarmed öfverlemnats särskilda, af

chefen för fortifikationen samma dag aflåtna underdåniga framställningar

angående extra ordinarie anslag för år 1898 dels till anskaffande af

fältingeniörmateriel och dels till Karlsborgs fästningsbyggnad;

generalintendentens underdåniga skrifvelse den 5 nästlidne december

angående extra ordinarie statsanslag för arméns intendenturutrustning;
t.

f. chefens för generalstaben underdåniga skrifvelse den 6 december

1895 angående ombildande af generalstabens civilmilitära personal

vid nuvarande krigsarkivariens afgång, äfvensom arméförvaltningens

å civila departementet den 13 oktober 1896 och generalintendentens

den 2 påföljande november i anledning af berörda skrifvelse afgifna

underdåniga utlåtanden;

inspektörens för trängen underdåniga skrifvelse den 2 sistlidne

september angående trumpetarnes vid trängen hållande i tjenstgöring

under hela året, äfvensom arméförvaltningens å intendents- och civila

departementen den 29 i samma månad deröfver afgifna underdåniga

utlåtande;

generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga skrifvelse

den 19 sistlidne november angående ökadt antal resestipendier åt

artilleriofficerare;

inspektörens för militärläroverken underdåniga skrifvelse den 12

oktober 1895 angående ny stat för krigshögskolan, äfvensom armé
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Fjerde hnfvudtiteln.

förvaltningens å civila departementet den 30 juni 1896 deröfver afgifna

underdåniga utlåtande samt af t. f. inspektören för militärläroverken

den 7 påföljande augusti i ärendet afgifvet underdånigt yttrande;

t. f. inspektörens för militärläroverken underdåniga skrifvelse den

8 maj 1896 angående ny stat för artilleri- och ingeniörhögskolan jemte

arméförvaltningens å civila departementet den 10 sistlidne november

deröfver afgifna underdåniga utlåtande;

en af chefen för första arméfördelningen den 28 oktober 1896

aflåten skrifvelse i fråga om antalet vid skånska husar- och dragonregementena

är 1898 vakanssatta rusthåll;

en af chefen för sjette arméfördelningen den 29 i nyssnämnda

månad aflåten skrifvelse i fråga om antalet vid Norrlands dragonregemente

år 1898 vakanssatta rotehåll; samt

centralstyrelsens för Sveriges frivilliga skytteföreningar underdåniga

skrifvelse den 23 sistlidne november angående anslag för år 1898 till

befrämjande af det frivilliga skytteväsendet, äfvensom arméförvaltningens

å civila departementet den 1 nästlidne december deröfver afgifna underdåniga

utlåtande.

Under tillkännagifvande att vid den förestående statsregleringen

andra ändringar i de för närvarande utgående ordinarie anslagen icke

af departementschefen ifrågasattes, än de, som nu komme att af honom

särskildt omnämnas, yttrade departementschefen härvid beträffande

de

Ordinarie anslagen.

Generalstaben.

Uti sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 6 december 1895 [1.]

har t. f. chefen för generalstaben framstält förslag till ombildning, vid

nuvarande krigsarkivarie^ afgång, af de å generalstabens stat uppförda

krigsarkivarie- och amanuensbeställningarna samt dervid erinrat

till en början, att redan uti underdånigt memorial af den 29 augusti

1878 dåvarande chefen för generalstaben — med framhållande af

omöjligheten för en person att på tillfredsställande sätt fullgöra alla de

åligganden, som tillhörde den förenade krigsarkivarie- och redogörarebefattningon

vid generalstaben — föreslagit, att generalstabens personal

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Fjerde hufvndtitcln.

skulle ökas med en särskild redogörare samt den förenade krigsarkivarie-

och redogörarebefattningen ombildas till en uteslutande krigsarkivariebefattning,

äfvensom att Eders Kongl. Maj:t, som enligt nådigt

beslut den 20 december 1878 funnit berörda framställning icke då föranleda

nådig åtgärd, sedermera år 1883 uti nådig proposition till Riksdagen,

angående landtförsvarets ombildande, i öfverensstämmelse med

landtförsvarskomiténs förslag bland generalstabens civilmilitära personal

upptagit dels en krigsarkivarie och dels en redogörare, hvilket förslag

dock, till följd af Riksdagens beslut i härordningsfrågan, icke ledde till

någon påföljd.

Emellertid qvarstode, fortsätter t. f. chefen för generalstaben, alltjemt

behofvet af förstärkning uti omförmälda personal, och den tidrymd,

som förflutit, sedan berörda framställning först gjordes, hade

endast gjort detta behof mera oafvisligt. Genom de månadsvis skeende

liqviderna af löner vid generalstaben, personalens, till följd af särskilt

kommenderade officerare, jemförelsevis stora antal och vissa afdelningars

behof utaf redogörarens ständiga närvaro för verkställande af

ofta förekommande utbetalningar, upptoges krigsarkivariens tid i hög

grad af redogörarebefattningen, särdeles med hänsyn till de enligt instruktionen

för rikets allmänna kartverk den 20 december 1894 honom

tillkommande åligganden, och å andra sidan fordrade det ständigt

växande arkivet hans närvaro och arbetskraft för ordnandet af dess

dyrbara samlingar, hvilka ej kunde lemnas utan vård. Härtill komme,

att äfven inom en annan afdelning af generalstaben, nemligen kommunikationsafdelningen,

behofvet af en med ordnandet, vården och handliafvandet

af der förvarade uppgifter, ritningar och planer uteslutande

sysselsatt person — en aktuarie — gjort sig i så hög grad känbart,

att dertill måst i senare tid kommenderas en officer utom generalstaben,

för hvars aflönande medel kunnat beredas endast i den mån

besparingar å generalstabens stat funnits tillgängliga.

Af dessa skäl och då den nuvarande krigsarkivarie!! under år 1897

blefve pensionsberättigad och sålunda då kunde komma att från befattningen

afgå, hade t. f. chefen för generalstaben känt sig manad att

ånyo upptaga frågan om krigsarkivarie- och redogörarebefattningarnas

särskiljande samt i sammanhang dermed föreslå en sådan fördelning af

de till de nuvarande krigsarkivarie- och amanuensbeställningarna enligt

generalstabens stat anvisade aflöningsförmånerna, att dessa, med så

ringa tillskott som möjligt, skulle lemna erforderliga medel för att icke

blott krigsarkivarie'' och redogörarebefattningarna åtskilda, utan äfven

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Fjerde liufvudtiteln.

dels amanuensbefattningen, dels ock den såsom erforderlig omnämnda

aktuariebefattningen skulle kunna med fullt kompetenta personer upprätthållas.

Sedan t. f. chefen för generalstaben härefter yttrat sig i fråga om

de kompetensvilkor m. m., som borde för de ifrågasatta befattningarna

föreskrifvas, och dervid såsom sin mening uttalat, att de nya beställningarna

dels såsom krigsarkivarie, dels såsom amanuens eller, såsom

t. f. chefen anser denne böra benämnas, bibliotekarie, och dels såsom

aktuarie borde tillsättas allenast på förordnande mot arfvode och med

officerare eller f. d. officerare, samt att den föreslagna redogörarebefattningen

borde, likasom vid arméns truppförband, bestridas af en intendent,

tillhörande intendenturcorpsen, öfvergår han till frågan om de

aflöningsförmåner, som kilnde anses erforderliga för att de ifrågasätta

beställningarna skulle kunna antagas blifva besatta med lämpliga personer.

Härvid har han ansett följande arliga arfvoden böra beräknas,

nemligen:

för krigsarkivarien .......................... kr. 2,500

» bibliotekarien .............................. » 1,000

» aktuarien.............................. » 800

eller tillhopa .................................... kr. 4,300.

För redogöraren har han ansett, att å intendenturcorpsens anslag

borde uppföras löneförmåner för ytterligare en intendent af andra klassen,

eller, förutom inqvarteringsersättning, 2,895 kr. Hela kostnaden

skulle således uppgå till 7,195 kr. jemte inqvarteringsersättning för en

intendent af andra klassen.

Såsom tillgång till bestridande af denna kostnad funnes att tillgå:

krigsarkivariens lön enligt stat ......................................................kr. 4,000

honom tillkommande två ålderstillägg, hvartdera å 500 kr.......... » 1,000

amanuensens arfvode enligt stat.................................................... » H800

eller tillhopa ........................................................................................ kr. 6,800

äfvensom den krigsarkivarien tillkommande inqvarteringsersättning. ^

Den brist, som behöfde genom ökadt anslag fyllas, uppginge således,

enligt t. f. chefens för generalstaben mening, till allenast 395 kronor.

Möjligen skulle man — fortsätter lian — kunna ifrågasätta, huruvida

icke intendenten jemväl skulle kunna åläggas att bestrida redogörarebefattningen

vid den i samma bus som generalstaben inrymda

krigshögskolan, i hvilket fall det i staten för nämnda skola åt en redo
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Fjerde hufvud titeln.

görare upptagna arfvode, 500 kronor, kunde medräknas såsom tillgång och

alltså intet ökadt anslag varda erforderligt; men detta ansåge han sig

icke böra förorda dels derför, att det ur kontrollsynpunkt vore olämpligt,

att samma person vore redogörare för medel, tillhörande två olika

korporationer, hvilkas chefer vore af hvarandra oberoende, och dels af

det skäl, att den tid uppenbarligen icke vore långt aflägsen, då till följd

af de alltmera omfattande arbetena inom generalstabens olika afdelningar

samt krigsarkivets, kartearkivets och bibliotekets snabba tillväxt,

generalstabens nuvarande lokaler blefve för ändamålet alldeles otillräckliga,

hvilket med nödvändighet måste medföra, att antingen krigshögskolan

eller generalstaben bereddes annan lokal, i hvilket fall en

för båda gemensam redogörare blefve än mera olämplig.

På grund af hvad sålunda anförts, har t. f. chefen för generalstaben

i underdånighet hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder föreslå

Riksdagen: att efter nuvarande krigsarkivariens afgång krigsarkivarieoch

amanuensbefattningarna vid generalstaben måtte få omskapas till

fyra beställningar, nemligen en krigsarkivarie-, en bibliotekarie-, en

aktuarie- och en redogörarebeställning; att de tre förstnämnda beställningarna

måtte få tillsättas på förordnande och aflönas på generalstabens

stat med arfvoden, krigsarkivarien med 2,500 kronor, bibliotekarien

med 1,000 kronor och aktuarien med 800 kronor, allt för år räknadt; att

redogörarebeställningen måtte få bestridas af eu intendent från intendenturcorpsen,

hvilken corps för sådant ändamål skulle ökas med en intendent

af andra klassen; samt att i följd häraf anslaget till nämnda corps

måtte ökas med 2,895 kronor jemte inqvarteringsersättning för en intendent

af andra klassen, hvaremot generalstabens anslag skulle minskas

med 1,500 kronor jemte krigsarkivarien tillkommande två ålderstillägg

och inqvarteringsersättning.

Arméförvaltningen å civila departementet har uti sitt öfver ifrågavarande

framställning afgifva underdåniga utlåtande förmält sig icke hafva

något att deremot erinra, hvarvid förvaltningen jemväl påpekat, att enligt

förvaltningens åsigt det icke borde ifrågakomma att förena redogörarebefattningarna

vid generalstaben och vid krigshögskolan hos samma person.

Beträffande den medelsanvisning, som af den ifrågasatta omorganisationen

skulle föranledas, har förvaltningen erinrat, att organisationen

förutsatte en ökning i anslaget till intendenturcorpsen af kr. 2,895,

samt en minskning i anslaget till generalstaben af ............... » 1,500,

eller således en ökning i anslag af................................................ kr. 1,395,

hvarvid dock vore att märka, att genom bortfallande af den krigsarkivarien

enligt nu gällande bestämmelser tillkommande rätt till två ålders
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Fjerde hufvudtiteln.

tillägg, hvilka af den nuvarande arkivarien för närvarande uppbures med

1,000 kronor, eu besparing å förslagsanslaget till ålderstillägg komme

att uppstå, hvilken besparing kunde beräknas till i medeltal 500 kronor

årligen.

Vidkommande den inqvarteringsersättning, som skulle tillkomma

den föreslagne intendenten af andra klassen, har förvaltningen påpekat,

att någon medelsanvisning för beredande af sådan ersättning ej erfordrades,

enär den åt krigsarkivarien nu utgående, lika stora inqvarteringsersättningen

skulle komma att bortfalla.

Äfven generalintendenten har, så vidt ärendet angår intendenturcorpsen,

afgifvit underdånigt yttrande och förmält sig icke hafva något

att vid förslaget erinra.

Då jag nu skall för egen del yttra mig i fråga om t. f. chefens för

generalstaben ofvanberörda förslag, anser jag mig böra på det lifligaste

understödja detsamma. Redan så kort tid, efter det generalstaben

erhållit sin nuvarande organisation, som år 1878, fäste dåvarande

chefen för generalstaben uti sin förenämnda underdåniga skrifvelse den

29 augusti samma år uppmärksamheten på olämpligheten af den ännu

bestående föreningen hos en och samma person af krigsarkivarie- och

redogörarebeställningarna vid generalstaben. Han påpekade dervid, att

redan den stora olikheten mellan de båda sysselsättningarna — att

vårda arkivet m. fl. samlingar samt att förvalta och redovisa generalstabens

m. fl. medel — måste göra det synnerligen svårt att anträffa

eu person med för båda uppdragen lämpliga egenskaper. Han erinrade

vidare, att den i staten upptagna amanuensen visserligen afsetts att

vara biträde åt arkivarien, men att det snart visat sig, att vården af

biblioteket, katalogisering deraf, besörjandet af utlåning derifrån m. m.,

så upptagit amanuensens tid, att föga biträde från hans sida kunde påräknas

vare sig för vård af krigsarkivet och dess samlingar eller för

redovisningsväseudet. Likasom amanuensbefattningen således genom omständigheternas

magt blifvit omskapad till en bibliotekariesyssla, så hade

krigsarkivariebefattningen blifvit så godt som helt och hållet förvandlad

till en redogöraresyssla, då ju uppenbart vore, att hans arkivariebestyr

måst stå tillbaka för hans andra åligganden. Att detta icke

kunde vara lämpligt, vore uppenbart, helst sedan arkivet vunnit den

utvidgning, att dess skötsel kräfde en persons odelade tid och krafter.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Fjerde hufvudtiteln.

Chefen för generalstaben ansåg derför nödigt, att redan då, år 1878,

inrättades en särskild krigsarkivarie- och en särskild redogörarebefattning

vid generalstaben.

Hvad sålunda då anfördes, eger nu i än högre grad giltighet. Arkivet

och samlingarna hafva allt mera utvidgats och begagnas allt flitigare, och

krigsarkivariens bestyr hafva ej oväsendtlig! ökats genom de åligganden,

som enligt 8 § i instruktionen för rikets allmänna kartverk den 20 december

1894 tillkomma honom. Vid sådant förhållande måste någon

utväg sökas för vinnande af rättelse i de bestående olämpliga förhållandena.

Mig synes härvid det af t. f. chefen för generalstaben framstälda

förslaget vara lyckligt funnet. Genom detsammas antagande

skulle krigsarkivarien befrias från de för hans, enligt hvad namnet utmärker,

hufvudsakliga befattning främmande åliggandena att vara uppbördsman

och redogörare samt erhålla tillfälle att uteslutande egna tid

och omtanke åt arkivets vård och förkofran. Redogörarebefattningen

åter skulle komma att, likasom vid armén i öfrigt, bestridas af person,

anstäld vid intendenturcorpsen. Denne skulle, enligt t. f. chefens för

generalstabens förslag, få till uppgift att uppbära och redogöra för generalstabens

samt rikets allmänna kartverks medel äfvensom att handhafva

och redovisa topografiska afdelningens kartor och instrument

m. m. Då vidare den föreslagne bibliotekarien skulle få till åliggande

att vårda och handhafva biblioteket med dess samlingar, samt aktuarien

att ordna, vårda och handhafva kornmunikationsafdelningeijs vidlyftiga

samling af uppgifter, ritningar och planer, skulle den blifvande krigsarkivarien

komma att befrias från alla andra bestyr än arkivets vård

och skötsel.

Vid hvad t. f. chefen för generalstaben föreslagit i fråga om aflöning

m. m. till en intendent af andra klassen och arfvoden till de öfriga

befattningarna, har jag intet att erinra, likasom jag, på de skäl

som han anfört, icke anser lämpligt att förena redogörarebeställningarna

vid generalstaben och och vid krigshögskolan.

Den ökning i anslag, som för reformens genomförande erfordras,

synes mig vara så obetydlig, att densamma icke bör utgöra något hinder,

derest förslaget eljest finnes gagneligt. Denna ökning utgör, såsom

arméförvaltningen anfört, 1,395 kronor, enär någon minskning i förslagsanslaget

till ålderstillägg, hvilket anslag under år 1895 visat sig otillräckligt,

ej torde böra ifrågasättas, ehuru ju otvifvelaktigt är, att en

minskning i utgifterna under detta anslag af omkring 500 kronor årligen

kommer att uppstå.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 9

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer jag, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, under förutsättning af bifall till hvad nedan under

[3] föreslås, medgifva, att vid nuvarande krigsarkivariens

afgång må indragas de å generalstabens stat för en

krigsarkivarie uppförda löneförmåner, 4,000 kronor

jemte två ålderstillägg, samt det för en amanuens

der uppförda arfvode, 1,800 kronor, men deremot å

samma stat uppföras följande arfvoden:

till en krigsarkivarie......................................... kr. 2,500

» » bibliotekarie .......................................... » 1,000

» » aktuarie ................................................... » 800,

samt att, vid bifall härtill, minska anslaget till

generalstaben, nu .......................................... kr. 251,000

med .......................................................... » 1,500

till ...................................................................... kr. 249,500

Aflöning och rekrytering m. m.

Uti de af 1896 års Riksdag godkända samt af Eders Kongl. Maj:t _ [2.]

den 29 sistlidne maj faststälda staterna för trängen finnas, hvad angår de°t^ani“fglaafg

Svea och Vendes trängbataljoner, upptagna vid hvardera bataljonen tre

trumpetare af manskapsklassen med tjenstgöring under hela året och

tre dylika med tjenstgöring under allenast IV2 månad samt tjenstefrihet

under 10V2 månad årligen, och, hvad angår Göta och Norrlands

trängbataljoner, två trumpetare af det förra och en af det senare slaget

vid hvardera bataljonen.

Med erinran härom har inspektören för trängen uti sin förenämnda

underdåniga skrifvelse den 2 sistlidne september hemstält om sådan

ändring i nämnda stater, att samtliga trumpetare af manskapsklassen

vid trängen måtte komma i åtnjutande af den fördelen att under hela

året få ligga i tjenstgöring; och har han såsom skäl för ifrågavarande

förändring, som han ansett synnerligen önskvärd, anfört, att det alltid

visat sig svårt att hålla ifrågavarande trumpetarebeställningar besatta

dels derför, att de nu afsedda trumpetar ne under vintermånaderna, såsom

tjenstefria, haft synnerligen svårt att skaffa sig någon sysselsätt
Bih.

till Rikad. Prot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 1 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Fjerde liufvudtiteln.

ning, som gifvit inkomster till deras dagliga uppehälle, och dels derför,

att deras musiköfningar måst under nämnda tid afbrytas och de till

följd deraf icke sett någon möjlighet att under tjenstgöringstiden vid

bataljonen erhålla tillräcklig utbildning uti det fack, hvaråt de egnat sig.

Den af den ifrågasatta förändringen betingade kostnadsökningen

har han beräknat på följande sätt:

ökad kostnad för en trumpetare:

105: —

15: 75

105: 60

198: 40

summa kronor 424: 75

eller för 8 trumpetare således ................................................. kr. 3,398: —

Uti sitt häröfver afgifna, ofvan omförmälda underdåniga utlåtande har

arméförvaltningen vitsordat rigtigheten af den gjorda kostnadsberäkningen

samt anfört, att af densamma komme att drabbas följande anslag,

nemligen:

anslaget till aflöning och rekrytering m. m. med.............. kr. 966: —

anslaget till mathållning vid garnisonerade armén med ... » 1,587: 20

anslaget till arméns munderingsutrustning med .................. » 844: 80;

och har arméförvaltningen, derest Eders Kongl Maj:t funne godt föreslå

Riksdagen den ifrågasatta ändringen i trängbataljonernas stater,

hemstält, att nedannämnda anslag måtte ökas, nemligen:

anslaget till aflöning och rekrytering m. m. med............... kr. 966: —

och anslaget till arméns munderingsutrustning med......... » 845: —,

eller således tillhopa................................................................... kr. 1,811:

hvaremot förvaltningen ansett, att i anslaget till mathållning vid garnisonerade

armén, som vore ett förslagsanslag till belopp af mer än

1,400,000 kronor, icke i följd af förändringen erfordrades någon förhöjning.

lön, 10V2 månader å 10 kr. .....

arfvode, 107* månader å 1: 50

beklädnad i 320 dagar å 0: 33

underhåll i d:o d:o å, 0: 62 ......

Den af inspektören för trängen sålunda ifrågasatta ändringen i de

för trängbataljonerna faststälda staterna anser jag mig böra förorda. Då

s. 11 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

11

det nemligen, såsom inspektören för trängen vitsordat, visat sig svårt

att hålla de trumpetarebeställningar af manskapsklassen vid trängbataljonerna,

hvilkas innehafvare skola tjenstgöra endast IV2 månad årligen,

besatta, och då detta missförhållande måste medföra betydliga olägenheter,

torde åtgärder böra vidtagas till dess afhjelpande. Detta synes

icke lämpligen kunna ske på annat sätt, än inspektören för trängen

föreslagit. Den kostnadsökning, som af bifall till hans förslag skulle

föranledas, uppgår, såsom ofvan angifvits, till 3,398 kronor årligen.

Men hela detta belopp behöfver ej af Riksdagen äskas; ty då å anslaget

till mathållning vid garnisonerade armén under de senaste åren

uppstått afsevärda besparingar, lärer för mötande af den ökade utgift,

som vid bifall till inspektörens förevarande förslag skulle tillskyndas

detta anslag, någon ytterligare anvisning af medel under samma anslag

icke vara af nöden. Deremot torde under de båda andra anslagen de

af arméförvaltningen angifna belopp böra begäras.

Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks
-

dagen

att medgifva, att samtliga trumpetare af manskapsklassen

vid Svea, Göta, Norrlands och Vendes trängbataljoner

må få hållas i tjenstgöring under hela året,

samt att, vid bifall härtill, öka anslaget till aflöning

och rekrytering, nu ............ kr. 8,495,500: —

med ........................................................ » 966: —

till ............................................................ kr. 8,496,466

Intendenturcorpsen.

Under åberopande af hvad jag här ofvan under [1] anfört, hem- [3.]

ställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen dea™”6 i&f

att medgifva, att, för tillgodoseende af behofvet

af redogörare vid generalstaben, å intendenturcorpsens

stat må uppföras aflöning för ytterligare en intendent

af andra klassen med tillhopa 2,895 kronor, äfvensom

att den till tjenstgöring vid generalstaben placerade

intendenten må åtnjuta inqvarteringsersättning i likhet

med hvad som är medgifvet de intendenter, som äro

placerade å truppförband, der dylik förmån af befälet

åtnjutes,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

[4-]

Minskning af

detta anslag.

. [5-]

Ökning af

detta anslag.

Fjerde hufvudtiteln.

samt att, vid bifall härtill, öka anslaget till inten
denturcorpsen,

nu ................................... kr. 356,179: —

med .............................................................. » 2,895: —

till................................................................. kr. 359,074

Ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation.

Detta anslag, i nu gällande riksstat upptaget till 56,822 kronor,

kan i följd af inträffad afgång bland de embets- och tjenstemän, för

hvilka anslaget är afsedt, minskas till omkring 53,500 kronor; och

torde, för utjemnande af slutsumman af anslagen under hufvudtiteln,

anslagets belopp böra bestämmas till 53,509 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att

minska ifrågavarande anslag,

nu..................................................................... kr. 56,822: —

med........................................... » 3,313: —

till............................................ kr. 53,509: —

Resestipendier till artilleri- och ingeniörofficerare.

Under ifrågavarande benämning finnas i riksstaten för innevarande

år anvisade 6,000 kronor, afsedda att utgå med 3,000 kr. till ett resestipendium

åt artilleriofficerare och med enahanda belopp till reseunderstöd

åt officerare vid fortifikationen.

Under erinran att generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet

uti underdånig skrifvelse den 4 oktober 1894 hemstält, att Eders Kongl.

Maj:t, för beredande af två resestipendier för artilleriofficerare, hvardera

stipendiet å 2,000 kronor, täcktes föreslå Riksdagen att anvisa ett

belopp af 1,000 kronor utöfver det för sådant ändamål då beviljade

anslaget, 3,000 kr., men att Eders Kongl. Maj:t, efter arméförvaltningens

hörande, funnit berörda framställning icke då böra föranleda nådig

åtgärd, har generalfälttygmästaren uti sin ofvannämnda underdåniga

skrifvelse den 19 sistlidne november, med åberopande af de skäl, han

anfört uti sin berörda skrifvelse af den 4 oktober 1894, förnyat sin då

gjorda underdåniga framställning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Fjerde hufvudtiteln.

Uti sin ofta nämnda skrifvelse den 4 oktober 1894 anförde generalfälttygmästaren

hufvudsakligen, att genom nådigt bref den 20 november

1866, i enlighet med Riksdagens under samma år fattade beslut,

anvisats ett resestipendium för artilleriofficerare af kaptens eller löjtnants

grad, att från och med år 1867 årligen utgå med ett belopp af 3,000

riksdaler, och att det af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen

framgick, att med ifrågavarande stipendium afsågs att sätta artilleriofficerare

i tillfälle att i främmande länder förskaffa sig kunskap om de framsteg,

som vapnet kunnat göra i taktiskt, vetenskapligt eller tekniskt

hänseende. Genom det nådiga brefvet hade bestämts, bland annat, att

stipendiatens vistelse utrikes skulle räcka minst 6 månader samt att stipendiet

under loppet af 8 på hvarandra följande år skulle tillfalla, tre

gånger Svea, tre gånger Göta och två gånger Vendes artilleriregemente,

beroende denna ordning för stipendiets tilldelande till de olika regementena

derpå, att antalet kaptener och löjtnanter då utgjorde vid hvardera

af Svea och Göta artilleriregementen 44, men vid Vendes artilleriregemente

endast 31. Sedan genom 1872 års omorganisation antalet

officerare vid det sistnämnda artilleriregementet ökats i vida större proportion

än vid de båda andra, hade genom nådigt bref den 2 Maj

1879 blifvit bestämdt, att stipendiet skulle utgå hvart tredje år vid

hvartdera af regementena, med början vid Vendes artilleriregemente

under år 1880. Genom efter denna tid inträffade förändringar i artilleriets

organisation, nemligen upprättandet af Vaxholms artillericorps

samt antagandet af 1892 års förbättrade härordning, hade emellertid

såväl antalet kaptener och löjtnanter vid artilleriet, som ock antalet

olika truppförband, på hvilka dessa voro fördelade, väsentligt ökats, så

att, då vid tiden för utfärdandet af nådiga brefvet 1879 funnos 159

kaptener och löjtnanter, fördelade på tre artilleriregementen, uppginge

enligt den nya organisationen vid artilleriet officerarnes i nyssnämnda

grader antal till 202 samt regementenas till 6 och corpsernas till 3,

hvarvid vore att märka, att sammanlagda antalet kaptener och löjtnanter

vid de tre corpserna vore något mindre än vid ett regemente. Om

derför årligen endast ett resestipendium vore att framdeles disponera

för artilleriets kaptener och löjtnanter och om detta stipendium tillfälle

de olika truppförbanden enligt liknande grunder, som de nu gällande,

skulle, då, såsom nyss vore nämndt, de tre corpserna kunde tillsammans

ungefär jemnställas med ett regemente, stipendiet tillfalla samma regemente

endast hvart 7:e år, till följd hvaraf det lätt nog kunde inträffa,

att personer, som vore företrädesvis lämpliga att i utlandet studera

artillerivapnets utveckling, antingen icke alls eller ock först vid en allt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Fjerde hufvudtitcln.

för framskriden ålder blefve dertill satta i tillfälle. Att förebygga en

dylik olägenhet syntes redan i och för sig utgöra ett tillräckligt motiv

för att årligen tilldela artilleriet två resestipendier, för hvilken åtgärd

äfven andra synnerligen talande skäl kunde anföras. Resestipendierna

hade nemligen till ändamål att gagna artilleriet, såväl direkt genom de

upplysningar angående vapnets utveckling, som stipendiaten under sin

vistelse utomlands kunnat inhemta och vid sin hemkomst meddelade

artilleristyrelsen, som ock indirekt derigenom att den enskilde artilleriofficeren

genom att närmare studera främmande, under större förhållanden

än vårt eget arbetande artillerier erhölle vidgade vyer och derigenom

blefve satt i stånd att i den ställning, han inom vapnet innehade, bättre

verka för dettas framåtskridande, än om han aldrig på nära håll lärt

känna andra förhållanden än våra egna. Gjorde sig emellertid redan

år 1866 behofvet gällande att genom utdelande af ett årligt stipendium

skaffa kännedom om artilleriets framsteg i utlandet samt höja enskilda

officerares artilleristiska bildning, så torde med fog kunna påstås, att

för närvarande detta behof svårligen kunde på ett tillfredsställande sätt

fyllas med endast ett stipendium. Å ena sidan vore nemligen artillerivapnet

med afseende å materiel, skjututbildning och taktisk användning

för närvarande stadt i en snabbare utveckling än någonsin tillförene,

hvadan ett litet artilleri, för att, utan alltför stora penningeuppoffringar

för försök, i hvarjehanda riktningar, kunna följa med sin tid, måste

med oaflåtlig uppmärksamhet studera vapnets framsteg i utlandet. Härtill

vore emellertid ett studium af den utländska militärlitteraturen, vore

det än så noggrant,, ingalunda tillfyllest, utan en på detta sätt inhemtad

kunskap maste alltid komma att stå tillbaka för den erfarenhet, som

vunnes genom att på ort och ställe taga kännedom om förhållandena.

A den andra sidan åter hade antalet artilleriofficerare inom de grader,

kaptens och löjtnants, ur hvilka stipendiaterna borde tagas, ökats från

119 till 202 eller ej långt ifrån fördubblats, så att utsigten för en

artilleriofficer att kunna erhålla stipendium numera vore föga mer än

hälften så stor, som den var vid tiden för artilleristipendiets inrättande.

Väl vore det önskvärdt, om artilleriet kunde erhålla ytterligare ett stipendium

af samma storlek som det år 1866 anvisade, eller 3,000 kronor,

men det mest trängande behofvet uti ifrågavarande hänseende syntes

dock kunna afhjelpas, om den anvisade summan höjdes med så stort

belopp, att två stipendier årligen kunde utdelas. Storleken af dessa

stipendier torde icke lämpligen kunna sättas till mindre än 2,000 kronor

hvardera, hvilket förutsatte ett ökadt anslag af 1,000 kronor. Under

förutsättning att två stipendier årligen vore att tillgå, skulle ett sti
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Fjerde liufvudtiteln. 15

pendium kunna tillfalla hvarje regemente samt de tre corpserna, dessa

senare såsom ett helt betraktade, två gånger under 7 på hvarandra

följande år, och torde med anledning af stipendiets minskade storlek

tiden för stipendiatens vistelse utomlands höra bestämmas till minst

4 månader i stället för den nu stadgade minimitiden 6 månader.

På dessa skäl hemstälde generalfälttygmästaren år 1894, såsom jag

redan nämnt, om förhöjning från och med år 1896 af de till ifrågavarande

ändamål anvisade medel med 1,000 kronor.

Arméförvaltningen å civila departementet, som öfver framställningen

afgaf underdånigt utlåtande, fann densamma vara väl grundad;

men vid underdånig föredragning af ärendet den 23 november 1894

farin Eders Kongl. Maj:t framställningen icke föranleda nådig åtgärd.

Skälet dertill var, att Eders Kongl. Maj:t under öfvergångstiden

för den nya härordningens genomförande ansåg sig icke böra för Riksdagen

framlägga förslaget i fråga.

Detta skäl förefinnes ej längre; och då de grunder, generalfälttygmästaren

till stöd för behofvet af ifrågavarande anslagsförhöjning anfört,

synas mig öfvertygande, hemställer jag i underdånighet, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, för beredande af medel till två resestipendier

för artilleriofficerare, hvartdera stipendiet å 2,000 kronor

årligen, öka anslaget till resestipendier till ar
-

tilleri- och ingeniörofficerare, nu ........... kr. 6,000: —

med..................................................................... )) 1,000: —

till .................................................................... kr. 7,000: —

Krigshögskolor.

Till krigshögskolor äro i riksstaten för innevarande år anslagna [6.]

66,507 kronor. Från detta anslag bestridas dels samtliga kostnader

för krigshögskolan, utgörande enligt stat af den 21 december 1877

25,640 kronor, och dels samtliga kostnader för artilleri- och ingeniörhögskolan,

utgörande enligt gällande stater och andra bestämmelser

tillhopa 40,866 kronor 50 öre, hvarjemte å anslaget återstående 50 öre

utgöra för anslagets utjemnande Överskjutande anvisning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Fjerde hufvudtiteln.

Med sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 12 oktober 1895

har dåvarande inspektören för militärläroverken öfverlemnat förslag

till ny stat för krigshögskolan, enligt hvilket förslag de till skolan

anvisade medel skulle förhöjas till 27,000 kronor eller med 1,360

kronor. Denna förhöjning har uppkommit derigenom, att i förslaget

uppförts dels till arfvode åt en lärare i tyska språket 1,000 kronor årligen,

dels till arfvode hvart annat år åt en lärare i sjökrigsvetenskap

300 kronor, eller således för år 150 kronor, och dels till inköp och

underhåll åt inventarier, böcker och undervisningsmateriel 500 kronor,

hvarjemte anslaget till expenser m. m. för slutsummans utjemnande

höjts med 10 kronor, hvaremot å andra sidan de i gällande stat till

8,700 kronor upptagna arfvoden till lärare minskats med 300 kronor

till 8,400 kronor.

Till stöd för framställningen har anförts, att till följd af förändrad

undervisningsplan vid högskolan 300 kronor kunnat besparas å arfvodet

för undervisning i matematik; att enligt det för krigshögskolan

gällande, den 7 juni 1895 nådigst faststälda reglemente, sjökrigsvetenskap

numera inginge såsom tvångsämne samt tyska språket såsom valfritt

ämne, hvadan undervisning i dessa ämnen borde meddelas; samt

att medel till inköp och underhåll af inventarier, böcker och undervisningsmateriel

saknades i nu gällande stat.

I förslaget hafva dessutom införts fyra anmärkningar af hvilka den

första och den tredje fullkomligt motsvara i nu gällande stat befintliga

bestämmelser, hvaremot dels i anmärkning 2 föreskrifvits, att chefen, adjutanterna

och ordinarie elever skulle vara berättigade till inqvarteringsersättning

enligt författningarna, den först nämnde såsom öfverstelöjtnant

och de öfrige såsom subalternofficerare, hvilken ersättning

skulle utgå från anslaget till inqvarteringskostnader, och dels i anmärkning

4 lemnats bestämmelser angående den ersättning, som borde tillkomma

chef, lärare, adjutanter och elever vid deltagande i högskolans

sommaröfningar.

Beträffande den förra af dessa anmärkningar (anm. 2) skiljer den

sig från nu gällande bestämmelser endast derutinnan, att jemväl adjutanterna,

motsvarande de i nu gällande stat upptagna repetitörerna, derigenom

tillerkänts inqvarteringsersättning, hvarför såsom skäl anförts,

att enligt gällande stat för artilleri- och ingeniörhögskolan der anstälda

repetitörer och adjutant äro berättigade till inqvarteringsersättning.

Såsom skäl för införandet af anmärkning 4 har anförts, att densamma

tillkommit i ändamål att ersätta nådiga brefvet. den 7 maj 1880, hvar
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Fjerde liufyudtiteln.

igenom föreskrifter meddelats i fråga om den krigshögskolans personal

under faltöfningar tillkommande ersättning.

Öfver ifrågavarande underdåniga framställning har arméförvaltningen

å civila departementet den 30 juni 1896 afgifvit underdånigt utlåtande,

hvarefter t. f. inspektören för militärläroverken den 7 påföljande augusti

med infordradt underdånigt yttrande i ärendet inkommit.

Hvad angår artilleri- och ingeniörhögskolan, har t. f. inspektören

för militärläroverken med sin förut omförmälda underdåniga skrifvelse

den 8 maj 1896 öfverlemnat förslag till ny stat för denna högskola,

hvilket förslag slutar å samma belopp, 40,866 kronor 50 öre, som,

enligt hvad jag förut yttrat, nu äro till skolan anvisade. Det afgifna

förslaget skiljer sig emellertid i vissa hänseenden från nu gällande

stater för skolan, nemligen aflöningsstat af den 5 juni 1885 samt omkostnads-

och underhållsstat af den 26 april 1895; och då den förra

af dessa stater blifvit af Eders Kongl. Maj:t. med Riksdagen beslutad,

lärer jemväl angående den föreslagna nya staten Riksdagens godkännande

böra inhemtas, derest förslaget öfver hufvud vinner Eders Kongl.

Maj:t,s bifall.

Beträffande ifrågavarande förslag skiljer det sig från nu gällande

stater egentligen derutinnan, att till aflöning anvisats 25,000 kronor,

under det att nu för sådant ändamål äro enligt aflöningsstaten anslagna

endast 23,400 kronor, samt att i den föreslagna nya staten

uppförts dels 3,000 kronor till stipendier åt elever tillhörande artillerivapnet

och dels 1,000 kronor till underhåll af skolans lokaler, hvilka

belopp förut icke varit i de för skolan gällande stater upptagna, ehuru

för omförmälda ändamål under andra titlar anvisade. Tillgång till betäckande

af det belopp, 1,600 kronor, hvarmed utgående aflöning vid

skolan enligt förslaget skulle ökas, har beredts derigenom, att det till

omkostnader vid skolan anvisade belopp med motsvarande summa förminskats.

Såsom skäl för den ifrågasatta ökade aflöningen vid skolan har

anförts, att genom förnyade nådiga reglementet för högskolan den 7

juni 1895 undervisningskurserna vid skolan betydligt förändrats, i det

att numera den allmänna och den högre kursen, hvardera tvåårig, påginge

samtidigt, hvilket åter påkallade förstärkning af tillgängliga lärarekrafter

vid skolan. Särskildt erfordrades, till följd af högskolan

numera åliggande skyldighet att meddela samtliga till allmän kurs

Bih. till Riksd. Prot. 181) 7. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Fjerde hufvudtiteln.

kommenderade officerare förberedande undervisning i matematik och

teoretisk mekanik, en ytterligare lärare i dessa ämnen. Och äfven i

andra afseenden hade inträdt förändring i förutvarande förhållanden,

som påkallade ändring i de till lärarne nu utgående arfvoden, så att

vissa af dessa minskades, under det andra ökades.

Öfver förslaget har armé förvaltningen å civila departementet den

10 sistlidne november afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och

dervid förmält sig icke hafva något att mot förslaget erinra.

I likhet med armé förvaltningen har jag intet att invända mot den

föreslagna nya staten för artilleri- och ingeniörhögskolan. Dock synes

det mig, som om statens slutsumma, 40,866 kronor 50 öre, borde utjemnas

till 40,870 kronor, hvilket lämpligast torde kunna ske derigenom,

att de under omkostnader till reseersättningar förslagsvis upptagna

766 kr. 50 öre förhöjdes till 770 kronor.

Beträffande åter den föreslagna nya staten för krigshögskolan, vågar

jag i underdånighet erinra derom, att sedan Eders Kongl. Maj:t

vid särskilda tillfällen under de senare åren föreskrifvit, att vid högskolan

undervisning skulle under vissa angifna tider meddelas i tyska

språket och i sjökrigsvetenskap, samt för sådant ändamål anvisat erforderliga

medel, Eders Kongl. Maj:t, efter det nödig erfarenhet om gagnet

af berörda undervisning vunnits, genom förnyade nådiga reglementet för

krigshögskolan den 7 juni 1895 faststält i viss mån förändrad plan

för undervisningen vid skolan, enligt hvilken, såsom ofvan nämnts,

sjökrigsvetenskap och tyska numera ingå såsom läroämnen vid skolan,

medan deremot den förut vid skolan i matematik meddelade undervisning

förminskats. Genom sistnämnda förhållande kan, såsom ofvan

angifvits, på högskolans anslag besparas 300 kronor årligen. Detta

belopp är dock uppenbarligen icke tillräckligt till bestridande af de

arfvoden, som erfordras åt lärare i de båda andra omförmälda ämnena;

och då några andra tillgängliga besparingar å skolans anslag

icke finnas att tillgå och ej heller torde kunna beredas, är för beredande

af arfvoden åt lärarne i tyska och sjökrigsvetenskap ökadt anslag behöfligt.

I fråga om dessa arfvodens belopp har jag intet att erinra

mot förslaget. Då detta i sådant afseende upptager till läraren i tyska

1,000 kronor och till läraren i sjökrigsvetenskap 150 kronor om året,

skulle, om härifrån afräknas nyssnämnda besparing å 300 kronor, erfordras

en ökning i skolans anslag af 850 kronor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufTudtiteln. 19

I förslaget är vidare ifrågasatt, att till inköp och underhåll af inventarier,

böcker och undervisningsmateriel skulle i staten uppföras

500 kronor. Detta förslag anser jag mig böra understödja, då det

för expenser m. m. anslagna belopp, hvarifrån dylika utgifter hittills

måst bestridas, enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen, visat sig

otillräckligt.

Deremot synes mig förslaget att höja de för sistnämnda ändamål

anvisade medel med 10 kronor icke böra föranleda någon Eders Kongl.

Maj:ts åtgärd.

Vidkommande den i anmärkning 2 i förslaget införda bestämmelse,

enligt hvilken jemväl de vid skolan anstälda två adjutanterna, eller, såsom

de i nu gällande stat benämnas, repetitörerna, skulle tillerkännas inqvarteringsersättning,

finner jag detsamma vara med billighet och rättvisa

öfverensstämmande. Dylik , ersättning utgår enligt nu gällande,

af Riksdagen godkända aflöningsstat till adjutant och repetitörer vid

artilleri- och ingeniörhögskolan, och det synes derför vara rättvist, att

samma förmån tillerkännes äfven adjutanterna vid krigshögskolan.

Någon ökad medelsanvisning för ifrågavarande ändamål torde icke

erfordras, då utgiften är obetydlig och anslaget till inq var teringsko stnader,

hvilket anslag är af förslagsanslags natur, under senare åren

visat sig någorlunda tillräckligt.

Deremot anser jag mig icke kunna förorda den i förslagets anmärkning

4 upptagna bestämmelse, hvarigenom eleverna, i olikhet med

hvad Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 7 maj 1880 förordnat,

skulle tillerkännas ersättning jemväl under första årets sommaröfningar.

Och då i fråga om hvad samma anmärkning i öfrigt innehåller, bestämmelser

redan firmas i nämnda nådiga bref meddelade, synes denna

anmärkning utan olägenhet kunna helt och hållet utgå.

I enlighet med de åsigter, jag sålunda uttalat, har jag låtit upprätta

förslag till nya stater för krigshögskolan samt för artilleri- och

ingeniörhögskolan, slutande den förra å 26,990 kronor (bil. A) och den

senare å 40,870 kronor, (bil. B).

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, med godkännande af de för krigshögskolan

samt för artilleri- och ingeniörhögskolan upprättade

nya staterna (bil. A och B), öka anslaget till krigshögskolor,

nu..................................................... kr. 66,507

med ..................................................................... » 1,353

till................................................................... kr. 67,860.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Fjerde hnfvudtiteln.

Arméns byggnader och kommendantskapsutgifter samt fortifikationens

öfningar och materiel.

[7.] Arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet har i sin ofvan
ökning

af nämnda underdåniga skrifvelse den 15 sistlidne november, angående

detta anslag. cjepar^emen^e^s medelsbehof för år 1898, hemstält om förhöjning af

ifrågavarande anslag och dervid till en början erinrat, att i riksstaten

för år 1897 under nämnda anslag sammanförts följande, under särskilda

anslag förut anvisade medel, nemligen:

de till nybyggnader och underhåll af rikets fästningar

och landtförsvaret i allmänhet tillhörande

hus och byggnader förut anvisade medel........ kronor 207,526: —

de uti 1892 års stater för Göta, Vendes och Norrlands

trängbataljoner upptagna kasernunderhållsmedel

..................................................................... » 16,000: —

de till fortifikationens praktiska öfningar anvisade » 26,000: —

de till underhåll af fortifikationens materiel anvisade

............................................................................. » 21,500: —

de till kommendantskapsutgifter anvisade................. » 18,000: —

samt de till underhåll af byggnader å mötesplatserna

anvisade............................................................ » 116,256: —

eller tillhopa....................................................................... kronor 405,282: —

Vidkommande förenämnda till nybyggnader och underhåll af rikets

fästningar och landtförsvaret i allmänhet tillhörande hus och byggnader

anslagna medel, ansåge sig arméförvaltningen böra fästa Eders Kongl.

Maj:ts nådiga uppmärksamhet derå, att någon annan tillökning i dessa

medel icke skett sedan år 1883, än att år 1888 derå tillkommit ett belopp

af 5,876 kronor för underhåll af Svea trängbataljons kasern och kaserngård

m. m. Redan i underdånigt utlåtande den 15 november 1892

hade förvaltningen derför tillåtit sig att — med framhållande hurusom

sedan år 1883, förutom sistnämnda etablissement, en mängd andra

sådana samt enstaka byggnader, af beskaffenhet att böra med ifrågavarande

medel underhållas, blifvit uppförda, samt med öfverlemnande

af en uppgift å kostnaderna för alla sedan år 1883 då uppförda byggnader,

hvilka voro ställda under fortifikationsdepartementets vård, enligt

hvilken uppgift dessa kostnader uppgått till ej mindre än 4,438,889

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Fjerde liufvudtiteln.

kronor 33 öre — i underdånighet anhålla, att detta anslag, jemväl med

hänseende dertill att åtskilliga nya fästningsverk under senare tiden

tillkommit, för hvilka någon underhållskostnad ej beräknats, måtte ökas

med 35,000 kronor. Då emellertid Eders Kong]. Maj:ts till 1893 års

Riksdag aflåtna nådiga proposition härutinnan ej vann Riksdagens bifall,

hade arméförvaltningen ansett sig ej böra nämnda år och ej heller år

1894 förnya sin underdåniga framställning om ifrågavarande anslags

förhöjning. Deremot hade förvaltningen år 1895 funnit sig icke kunna

underlåta att, på de i dess underdåniga skrifvelse den 14 november

samma år närmare anförda skäl, ånyo i underdånighet anmäla behofvet

deraf, att ifrågavarande anslag erhöllo en tillökning med ofvannämnda

belopp, 35,000 kronor, hvarförutom, med anledning af l:a Göta artilleriregementes

— hvars kasern förut underhållits af staden Göteborg —

tillkomna nya kasernetablissement å Qviberg, framhölls nödvändigheten

deraf, att denna tillökning ytterligare höjdes med 5,000 kronor, eller

till 40,000 kronor. Denna förvaltningens underdåniga framställning hade

dock ej föranledt till någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd, enär Eders

Kongl. Maj:t, under förutsättning af bifall till nådig proposition till 1896

års Riksdag om utgående redan från och med år 1897 af det belopp,

35.000 kronor, som vid urtima Riksdagen år 1892 beräknades åtgå för

underhållet af de till följd af den förbättrade härordningen erforderliga

nya etablissementen, ansett behofvet af underhållsmedel för landtförsvarets

byggnader under år 1897 blifva tillräckligt tillgodosedt.''

Genom Riksdagens afslag å nämnda proposition uppstode emellertid

för arméförvaltningen en brist i medelstillgången ej blott af de

40.000 kronor, hvilka, på sätt ofvan anförts, redan under flera år varit

nödvändiga för underhållet af de äldre byggnaderna, utan ock af de

medel, som erfordrades för underhållet af de på grund af den förbättrade

härordningen tillkomna byggnader, som redan voro eller under år

1897 blefvo färdiga. Redan under de första åren, sedan nya kasernbyggnader

tagits i bruk, förekomme nemligen ej obetydliga årliga utgifter

för underhåll af tak, eldstäder, kaserngårdar, ridbanor, stallinredning

m. m. Så t. ex. uppgingo de årliga kostnaderna för hvartdera af de

nya fotgardesetablissementen, ehuru manskapsstallar och ridhus der

ej funnos, redan under de första åren till omkring 4,000 kronor.

Hvad anginge de under senaste åren uppförda eller under byggnad

varande kasernetablissementen för de nya truppförbanden, hade det, då

Riksdagen vidtagit högst betydliga nedsättningar i de, med stöd af

chefens för fortifikationen kostnadsberäkningar, begärda byggnadsanslagen,

blifvit nödvändigt att tills vidare låta anstå med anordnandet

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Fjerde hufrndtiteln.

af en del lokaler, som eljest ingingo i ett fullständigt kasernetablissement,

äfvensom med verkställandet af en del angelägna arbeten, såsom

t. ex. oljemålning af väggar och tak, takpanelning och asfaltläggning

i stallar, väg-, planerings- och stensättniugsarbeten, in. fl. sådana, hvilka

lämpligen kunde efteråt utföras. Då byggnadsanslagen ej lemnade tillgång

till dessa efterarbeten, måste de, såsom fallet varit vid Norrlands

artilleriregementes etablissement, bekostas med ordinarie underhållsmedlen.

Kostnaderna för underhållsarbeten vid sistnämnda etablissement,

hvilket på grund af urtima Riksdagens beslut år 1892 utvidgats

för ytterligare 2:ne divisioners inrymmande, och hvilket vore det enda

af de då beslutade större kasernetablissementen, som nu vore fullt

färdigt, hade under åren 1895 —1896 redan uppgått till ej mindre än

13,118 kronor, hvilken utgift bestridts med sistnämnda medel.

Huru otillräckligt det nuvarande anslaget till nybyggnad och underhåll

af fästningarne och landtförsvaret i allmänhet tillhörande hus och

byggnader vore, framginge tydligast deraf, att de för år 1896 från de

särskilda orterna inkomna reparation sförslagen med omkring 47,000

kronor öfverstege detsamma, oaktadt man vid underhållsförslagens uppgörande

sökt på allt sätt inskränka utgifterna, och att de från landsorterna

redan inkomna reparationsförslagen för år 1897 utvisade, att

skillnaden mellan behofvet och tillgången då antagligen blefve mer än

dubbelt så stor, som under år 1896. En stor del angelägna och för

byggnadernas bestånd nödvändiga reparationsarbeten måste till följd

häraf, till skada för staten, åsidosättas. Dessutom hade så väl å fästningsbyggnadeima

som inom de gamla kasernetablissementen åtskilliga

större arbeten visat sig väl behöfliga, ehuru dessa arbetens utförande,

på grund af bristande tillgångar, hittills icke ens kunnat ifrågasättas.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer arméförvaltningen

i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska, att

anslaget till »arméns byggnader och kommendantskapsutgifter samt

fortifikationens öfningar och materiel» måtte från och med år 1898

höjas med 75,000 kronor, deraf 40,000 kronor för underhåll af äldre

byggnader samt 35,000 kronor för underhåll af de i följd af den förbättrade

härordningen erforderliga nya kasernetablissementen.

Den af arméförvaltningen sålunda gjorda framställningen anser jag

mig böra understödja. Redan år 1893 tillstyrkte jag Eders Kongl.

Maj:t att hos Riksdagen äska förhöjning af de för underhåll af landt
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Fjerde hufvudtiteln.

försvarets byggnader afsedda medlen med 35,000 kronor, och behofvet

af förböjning af nämnda medel har sedan dess i hög grad förökats.

Då dertill kommer, att under år 1897 de allra flesta af de i följd af

den nya härordningen erforderliga nya kasernetablissementen varda

färdigbyggda och tagna i bruk samt i följd deraf, såsom arméförvaltningen

erinrat, redan under år 1898 torde tarfva vissa underhållsoch

kompletteringsarbeten, till hvilka de beviljade byggnadsanslagen ej

lemnat tillgång, lärer vara tydligt, att de för närvarande till underhåll

af landtförsvarets byggnader anslagna medlen, utan förhöjning derutaf,

varda för ändamålet alldeles otillräckliga. Med en god ekonomi och

statens intresse kan det ej vara förenligt att så är förhållandet; ty ju

sämre statens byggnader underhållas, desto kostsammare blifva de reparationer,

som derå i allt fall en gång måste företagas. Och ofta

kan man genom en i rätt tid företagen mindre reparation förekomma

en eljest nödvändig, genomgripande och synnerligen kostsam större

sådan.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att

öka anslaget till arméns byggnader och kommendantskapsutgifter

samt fortifikationens öfningar

och materiel, nu.................................... kronor 405,282

med .............................................................. » 75,000

till ................................................................. kronor 480,282

Arméns munderingsutrustning.

Åberopande hvad jag här ofvan under [2.] anfört, hemställer jag, [8.]

att Eders Kongl. Makt täcktes föreslå Riksdagen ökning af

ö detta anslag.

att, vid bifall till hvad der föreslagits, öka ananslaget

till arméns munderingsutrustning,

nu.................................................................kronor 1,939,191

med............. » 845

till................................................................kronor 1,940,036

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Fjex''de hufvudtiteln.

Arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten för den garnisonerade

armén. i

[9.] Beträffande ifrågavarande anslag, i riksstaten för innevarande år

ökning af upptaget till 244,117 kronor, har arméförvaltningen å intendentsdepartedetta

analag'' mentet uti sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 10 sistlidne november,

angående departementets behof af statsmedel för år 1898, hemstält

om anslagets förhöjning med 7,000 kronor, hvilken förhöjning erfordrades

för att möta den ökning i utgifter, som blefve nödvändig för

uppvärmning och belysning af lifgardets till häst nya kasernetablissement,

som vore afsedt för ytterligare en sqvadron och äfven i öfrigt

vore rymligare än regementets gamla kasernetablissement.

Hvad arméförvaltningen sålunda hemstält, anser jag mig böra tillstyrka.

Redan i skrifvelse den 14 november 1895 gjorde arméförvaltningen

å fortifikationsdepartementet framställning om förhöjning för år

1897 af de för ifrågavarande ändamål anslagna medel med, bland annat,

ifrågavarande 7,000 kronor, och anförde dervid i fråga om detta belopp,

att kostnaden för uppvärmning och belysning af lifgardets till

häst nya kasernetablissement beräknats att blifva minst 16,000 kronor

om året samt att, då utgifterna i enahanda afseende för regementets

äldre etablissement, som vore afsedt att försäljas, uppgått till omkring

9,000 kronor om året, den erforderliga förhöjningen i anslaget uppginge

till 7,000 kronor.

Jag fann visserligen, af skäl, som i mitt yttrande till stadsrådsprotokollet

för den 13 januari 1896 närmare angåfvos, då icke anledning förekomma

att tillstyrka den gjorda framställningen. Men då under år 1898

med all sannolikhet alla de af den förbättrade härordningen föranledda

nya kasernetablissementen utom två (Upsala och Umeå) komma att vara

färdiga och tagna i bruk, och jemväl hästgardets gamla kasernetablissement

under sagda år måste användas för beredande af inqvartering för

ettdera af de två regementen, hvilkas nya etablissement då ännu ej äro

färdiga, lärer det af arméförvaltningen nu äskade beloppet blifva under

år 1898 erforderligt, och jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Fjerde hufvadtiteln.

att öka anslaget till arméns kasernutredning samt

ved, ljus och vatten för den garnisonerade armén,

nu ...................................................................... kr. 244,117

med .................................................................. » 7,000,

till ...................................................................... kr. 251,117.

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

Jemlikt § 1 i lagen angående lindring i rustnings- och roterings- [10.]

besvären den 2 december 1892 skall lindring i nämnda besvär från och ökning af

med år 1898 utgå med sjuttio procent af dessa besvärs uppskattade detta anslag''

värde.

Då lindringen för närvarande utgår med sextio procent af samma

värde och någon ändring i den ursprungligen bestämda uppskattningen

deraf ännu icke egt rum, torde, i enlighet med hvad statskontoret i

underdånig skrifvelse den 10 sistlidne december hemstält, nu ifrågavarande

anslag, hvilket i riksstaten för innevarande år är uppfördt med

ett belopp af 1,995,200 kronor, böra, för att erforderliga medel till bestridande

af kostnaden för den under år 1898 tillkommande ytterligare

lindring må finnas derunder uppförda, i riksstaten för samma år ökas

med en sjettedel eller, i rundt tal, 332,500 kronor.

Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Majrt täcktes föreslå

Riksdagen

att, för beredande af ytterligare tio procent lindring

i rustnings- och roteringsbesvären, öka ifrågavarande

anslag, nu....................................... kr. 1,995,200

med.................................................................. B 332,500,

till.................................................................. kr. 2,327,700.

Omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland.

Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, biföll 1896 års Riks- [11.]

dag Eders Kongl. Maj:ts förslag om uppförande i riksstaten för inne- ökning af

varande år af två anslag, benämnda »omorganisation af indelta ka- detta anel‘‘B''

valleriet i Skåne och Norrland» samt »fortgående vakanssättning af

indelta kavalleriet i Skåne och Norrland», hvilka anslag äro afsedda att

bestrida samtliga utgifter för de under omorganisation varande Skånska

husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente. I fråga

Bih. till Riksd. Prot. 1807. 1 Sami. 1 Afd. 1 Uäft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Fjerde hufvudtiteln.

om beräkningen af dessa båda anslags belopp utgick Eders Kongl.

Maj ds, af Riksdagen godkända proposition derifrån, att båda anslagens

belopp skulle utgöra tillhopa 2,033,614 kronor samt att från det senare

anslaget skulle, i den mån vakanssättningen fortginge och statens direkta

utgifter således ökades, till det förra anslaget årligen öfverföras ett belopp,

motsvarande vakansafgifterna för de, sedan föregående riksstat

uppgjordes, vakanssatta numren. I innevarande års riksstat beräknades

det förra af dessa anslag till 1,688,614 kronor och det senare anslaget

till 345,000 kronor, hvarvid man utgick från det antagande, att under

år 1897 1,150 nummer skulle vid berörda tre regementen effektivt

fullgöra rustnings- och roteringsskyldigheten. Enligt uppgifter, som

från vederbörande arméfördelningschefer kommit mig till hända, lärer

med visshet kunna antagas, att under år 1898 allenast omkring 1,010

nummer komma att vid nämnda regementen effektivt fullgöra rustningen

och roteringen; och vid sådant förhållande torde ett belopp, motsvarande

vakansafgifterna efter nu gällande uppskattning för 140 nummer,

eller således, efter 300 kronor för hvarje nummer, 42,000 kronor

böra i riksstaten för år 1898 från det senare anslaget öfverföras till

det förra, eller med andra ord anslaget till »omorganisation af indelta

kavalleriet i Skåne och Norrland» ökas med 42,000 kronor och anslaget

till »fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och

Norrland» med motsvarande belopp minskas.

Emellertid vågar jag af skäl, som jag nu skall angifva, i underdånighet

ifrågasätta, att det förstnämnda af dessa båda anslag med

ytterligare ett mindre belopp förhöjes.

Beställninsgmännen vid armén — sjukvårds-, hofbeslags-, gevärshandtverkare-

och liandtverkssoldater — hvilkas tjenstgöring klöfver

särskilda insigter och hvilkas utbildning till följd deraf erfordrar längre

tid än öfrigt manskaps, äro i aflöningshänseende gynnade framför öfrig

med dem eljest likstäld personal vid armén, i det att dem tillerkänts

särskilda förmåner under namn af kommenderingstillägg, examenstillägg,

arfvoden in. m., utöfver hvad manskap i allmänhet erhåller. I sådant

hänseende är genom nådiga brefvet den 23 maj 1890 stadgadt, att

dylika beställningsmän vid indelta armén, Vermlands fältjägarecorps

och beväringstrupperna skola ega att under tjenstgöring i sådan egenskap

uppbära en dagaflöning af 25 öre; och genom särskilda nådiga

bref under åren 1892, 1893 och 1894 äro bestämmelser meddelade i

afseende å de förmåner, som tillkomma beställningsmän vid värfvade

truppförband. Sådana bestämmelser lemnas i nådiga brefvet den 4

februari 1892 angående Svea och Göta lifgarden, lifgardet till häst,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Fjerde hufrndtiteln.

ingeniörtrupperna, Kronprinsens husarregemente och Gotlands artillericorps,

i nådiga brefvet den 24 mars 1893 angående artilleritruppförbanden

å fastlandet, samt i nådiga brefvet den 5 oktober 1894 angående

trängbataljonerna.

De utgifter, som vid de värfvade truppförbanden i följd af omförmälda

bestämmelser uppkomma, bestridas från särskilda i truppförbandens

stater under benämning kommenderingstillägg, examenstillägg eller

arfvoden anvisade belopp. Hvad den indelta armén, Vermlands fältjägarecorps

samt de forna beväringstrupperna angår, bestrides kostnaden

för ofvan omförmälda, allenast under tjenstgöring utgående dagaflöning

från vapenöfningsanslagen.

Så länge Skånska husar- och dragonregementena samt Norrlands

dragonregemente voro uteslutande indelta truppförband, åtnjöto de vid

dessa truppförband anstälde beställningsmännen samma förmåner som

beställningsmän vid indelta armén i öfrigt, d. v. s. ofvan omförmälda,

under tjenstgöring utgående dagaflöning. Men ifrågavarande tre regementen

äro, som bekant, under omorganisation från indelta till värfvade

genom vakanssättning af de indelta numren, och, i den mån denna

vakanssättning fortgår, kommer det indelta manskapet att afgå och ersättes

med värfvadt, till dess slutligen allenast värfvadt manskap vid

regementena förefinnes. Detta medför åter, att så småningom vid regementena

komma att finnas allt flere och flere värfvade beställningsmän,

och desse kunna uppenbarligen icke komma i åtnjutande af den de indelte

beställningsmännen tillerkända dagaflöningen, utan böra aflönas

i enlighet med de grunder, som för beställningsmän vid de värfvade

truppförbanden äro gällande. Några bestämmelser i detta hänseende

äro emellertid icke meddelade så vidt angår nämnda tre regementen,

och fråga har derför uppstått om de grunder, som härvid böra tilllämpas.

I sådant hänseende hafva vederbörande arméfördelningschefer

föreslagit, att beställningsmännen vid dessa tre regementen skulle tillerkännas

samma förmåner, som jemlikt nådiga brefven den 4 februari

och den 2 september 1892 tillkomma beställningsmännen vid Kronprinsens

husarregemente, eller kommenderingstillägg till belopp af 6 kronor

i månaden. I gällande stater för de ifrågavarande tre regementena

finnas emellertid medel ej anvisade för dylikt ändamål. Väl finnas i

nämnda stater under benämning »kommenderingstillägg» anvisade, i

hvar och en af staterna för Skånska busar- och dragonregementena

188 kronor och i staten för Norrlands dragonregemente 99 kronor, men

dessa belopp äro afsedda allenast till förbättrad aflöning åt manskap,

som tjenstgör i högre grad än sin egen, och ej för kommenderingstil
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Fjerde liufvudtiteln.

lägg af nu ifrågasatt slag, hvarför medel icke blifvit vid staternas uppgörande

beräknade. Skola beställningsmännen vid Skånska busar- och

dragonregementena samt Norrlands dragonregemente alltså komma i

åtnjutande af enahanda löneförmåner, som med dem likstälde vid öfriga

värfvade truppförband — och detta synes ju vara billigt och rättvist —

lärer följaktligen vara nödigt, att i dessa regementens stater anvisas

medel till bestridande af dylika löneförmåner. Jag bär i sådant syfte låtit

verkställa utredning angående den ökade kostnad, som skulle uppkomma,

derest de värfvade beställningsmännen vid ifrågavarande tre regementen

tillerkändes kommenderingstillägg af 6 kr. i månaden (motsvarande för

kortare tid 20 öre om dagen); och utvisa af vederbörande fördelningsintendenter

gjorda utredningar (bil. C och D), att kostnaden skulle

uppgå, vid hvart och ett af Skånska busar- och dragonregementena till

i rundt tal 539 kronor och vid Norrlands dragonregemente till 391

kronor, allt årligen och efter genomförd organisation. Huru stor den

årliga kostnaden skulle blifva under de särskilda öfver g ang sår en, har man

ansett omöjligt att ens närmelsevis beräkna, enär de värfvade beställningsmännens

antal icke ökas i någon viss proportion utan i mån af

tillgång på utbildad personal. Af någon egentlig betydelse synes det

ej heller vara, om man ej kan för hvart och ett af de särskilda öfvergångsåren

bestämma det belopp, som bör uti ifrågavarande hänseende

utgå; ty hela det erforderliga beloppet lärer ju böra på en gång äskas

och i vederbörande regementens stater uppföras, och den enda tvekan

man derefter kunde hafva, vore i fråga om det sätt, hvarpå beloppet

skulle fördelas mellan de två till ifrågavarande tre regementena anvisade,

ofvan omförmälda anslagen. Det synes mig dock, med hänsyn

till beloppets relativa obetydlighet och svårigheten vid beräknandet af

de årliga öfverföriugarna, som det enklaste och redigaste vore, att hela

beloppet på en gång beviljades under anslaget till »omorganisation af

indelta kavalleriet i Skåne och Norrland».

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att öka anslaget till omorganisation af indelta

kavalleriet i Skåne och Norrland, nu kr. 1,688,614: —

med dels.............................................. » 42,000: —

och dels............................................... » 1,469: —

till......................................... kr. 1,732,083: —

s. 29 Kontrollera mot PDF

Fjerde liufvudtiteln. 29

äfvensom, vid bifall härtill, medgifva, att Kongl. Maj:t

må så ändra gällande stater för Skånska husar- och

dragonregementena samt Norrlands dragonregemente,

att i dessa stater till kommenderingstillägg uppföres,

i hvar och en af de båda förstnämnda staterna, i stället

för 188 kronor, 727 kronor och i den sistnämnda

staten, ''i stället för 99 kronor, 490 kronor.

Fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland.

Under åberopande af hvad jag under nästföregående punkt anfört,

hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t. täcktes föreslå Riksdagen

att, vid bifall till hvad under [11] föreslagits i fråga

om ökning af anslaget till omorganisation af indelta

kavalleriet i Skåne och Norrland med 42,000 kronor,

minska anslaget till fortgående vakanssättning af indelta

kavalleriet i Skåne och Norrland,

nu................................................................. kr. 345,000: —

med............................................................ » 42,000: —

till...................................................... kr. 303,000: —

Disciplinkompaniet.

Sedan Eders Kongl. Maj:t den 29 nästlidne december beslutat, att

disciplinkompaniet skall under år 1897 upplösas, lärer något anslag för

kompaniet icke under år 1898 erfordras.

Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att

medgifva, att anslaget till disciplinkompaniet,

nu..................................................................... kr. 29,600: —

må ur riksstaten uteslutas.

[12.]

Minskning af

detta anslag.

[13.]

Uteslutning

ur riksstaten

af detta anslag.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Fjerde hufvudtiteln.

Fjerde hufvudtitelns ordinarie anslag utgöra nu kr. 25,987,920: —

De af mig å samma anslag ifrågasatta tillökningarna

utgöra, efter afdrag af föreslagen minskning

å vissa anslag, tillhopa 388,615 kronor, och skulle

alltså de ordinarie anslagen genom tillägg af nämnda

. belopp.................................................................................... » 388,615: —

komma att höjas till...............................................’.......... kr. 26,376,535: —

Den ojemförligt största delen, eller 332,500 kronor, af den föreslagna

tillökningen härflyter från den med år 1898 inträdande ytterligare

lindringen i rustnings- och roteringsbesvären, och kommer således

allenast återstoden, 56,115 kronor, landtförsvaret till godo.

Extra anslag.

Tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges

inskrifning och redovisning m. m.

[14.]

Anslag för

tillämpning af

nya värnpligtslagens

föreskrifter.

I riksstaten för år 1897 är under denna benämning på extra stat

uppfördt ett anslag till belopp af 53,000 kronor, hvarifrån bestridas

arvoden till de i kompaniområdena anstälde afdelningsområdesbefälhafvame.

Då anslag för ifrågavarande ändamål till enahanda belopp erfordras

jemväl för år 1898, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen

att för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter

i fråga om de värnpligtiges inskrifning och

redovisning m. rn. på extra stat för år 1898 bevilja

ett belopp af 53,000 kronor.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Fjerde liufvudtiteln.

31

Artilleribehof.

Arméns eldhandvapen.

I sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 14 november 1896

har generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet i fråga om fortsatt

anskaffning af tidsenliga eldhandvapen för armén anfört hufvudsakligen

följande.

Uti underdånig skrifvelse den 15 november 1895 hade han redogjort

för den behandling, som vid 1894 och 1895 års Riksdagar kommit

frågan om anskaffning af tidsenliga eldhandvapen för arméns behof

till del. Af denna redogörelse framgick i hufvudsak, att den förra af

de båda nämnda Riksdagarne beviljat 295,500 kronor för anskaffning af

5,000 repeterkarbiner, samt att den senare Riksdagen anslagit dels

383,800 kronor till förändringar vid gevärsfaktoriet och ammunitionsfabriken,

dels 511,500 kronor för anskaffning af ytterligare 10,000

karbiner.

Af de 15,000 stycken 6,5 mm. karbiner m/94, för hvilka anslag

sålunda varit under åren 1895 och 1896 disponibla, hade — fortsätter

generalfälttygmästaren — 10,000 inköpts från firman »Wafifenfabrik

Mauser». Dessa vapen levererades samtliga under vintern 1895

—1896, och af desamma hade enligt Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift

ofördröjligen utdelats erforderligt antal till kavalleriet, hvilket användt

ifrågavarande karbiner under så godt som alla öfningar år 1896, hvarjemte

ett af fältartilleriregementena erhållit sitt mobiliseringsbehof af

dylika vapen. Återstoden af det inköpta antalet karbiner lemnade tillgång

till beväpning jemväl af ingeniörtrupperna, och hade Kongl. Maj:t

redan meddelat nådig befallning angående denna ytterligare utdelning

af de nya vapnen.

Med användande af de till förändringar vid gevärsfaktoriet beviljade

medlen hade anskaffningar samt arbeten derstädes oaflåtlig! pågått.

Anordningarna i verkstäderna hade så fortskridit, att vid faktoriet,

som redan lemna! ett betydande antal tillbehör till 6,5 mm. karbin

m/94, tillverkningen af sjelfva karbinen skulle påbörjas med ingången

af år 1897.

Vid ammunitionsfabriken voro, likaledes med hjelp åt de derför

anslagna medlen, alla åtgärder vidtagna för anordnandet af tillverkning

utaf 6,5 mm. patroner och samtliga dertill hörande delar.

[15].

Anslag till anskaffning

af

nya eldhandvapen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Fjerde hufvudtiteln.

Uti sin nyssnämnda underdåniga skrifvelse den 15 november 1895

hade generalfälttygmästaren föreslagit, att Kongl. Maj:t skulle af 1896

års Riksdag äska, att å extra stat för år 1897 utgå, anslag dels till

5,000 karbiner, hvarigenom medel skulle finnas anvisade för fyllande

af bristen i det beräknade behofvet, 20,000 stycken, af dylika vapen,

dels till 10,000 stycken 6,5 mm. gevär. Genom beviljandet af dessa

anslag skulle här förevarande anskaffning varda återförd i de spår, som

utstakats genom den i statsverkspropositionen till 1894 års Riksdag angifna

planen för arméns förseende med tidsenliga eldhandvapen.

På skäl, som angåfvos i statsrådets och chefens för landtförsvarsdepartementet

underdåniga anförande till statsrådsprotokollet för den 2

januari 1896, hade Kongl. Maj:t emellertid ansett berörda plan böra frångås

så till vida, som ett för liniens beväpning tillräckligt antal repetergevär

borde anskaffas inom en väsentligt kortare tid än den i planen angifna,

hvaremot med anskaffningen af de ännu felande 5,000 karbinerna

skulle under den närmaste tiden anstå; och hade Kongl. Maj:t derför

föreslagit Riksdagen att för fortsatt anskaffning af nya eldhandvapen på

extra stat bevilja 4,479,000 kronor (till 75,000 gevär) samt deraf till utgående

under år 1897 anvisa 2,086,250 kronor (till 35,000 dylika vapen).

Riksdagen beviljade det af Kongl. Maj:t föreslagna beloppet 4,479,000

kronor och anvisade deraf på extra stat för år 1897 en mot den beräknade

kostnaden för tillverkning vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori

af 15,000 gevär svarande summa, 860,250 kronor, i samband hvarmed

Riksdagen uttalade önskvärdheten deraf, att eldhandvapnen, i den mån

de ej hunne att vid statens gevärsfaktori förfärdigas, måtte, så vidt

lämpligen ske kunde, tillverkas inom landet.

Med anledning af Riksdagens berörda uttalande hade Kongl. Maj:t

i nådigt bref den 29 maj 1896 anbefalt generalfälttygmästaren att, efter

infordrande af anbud från enskilde industriidkare inom landet angående

de vilkor, hvarunder de kunde vara villige att deltaga i tillverkning af

de nya eldhandvapnen för armén, till Kongl. Maj:t inkomma med den

underdåniga framställning, som deraf kunde föranledas. Sedan,

till åtlydnad af sagda nådiga befallning, genom allmänna tidningarna

infordrats anbud i berörda hänseende, hade två anbud inkommit, det

ena från Husqvarna vapenfabriks aktiebolag och det andra från två

namngifna personer i Gefle i angifvet syfte att öfverlåta ett eventuelt

kontrakt på ett bolag, som kunde varda bildadt för anläggande och

drifvande af en vapenfabrik. Hvartdera af de begge anbuden om
fattade

leverans af 100,000 stycken 6,5 mm. gevär under loppet af 10

år. Deremot vore det fordrade priset hos anbudsgifvarne något olika;

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Fjerde hufvudtiteln.

det angåfves nemligen, för ett gevär med läskstång men utan bajonett

och tillbehör, af Husqvarnabolaget till kronor 49,80, samt af Geflekonsortiet

till kronor 49,95. Den blifvande leveranstiden bestämdes af

de olika anbudsgifvarne på följande sätt. Husqvarnabolaget ansåge sig

behöfva 18 månader för att ordna och igångsätta en tillverkning af

10.000 gevär om året, men ville förbinda sig att under näst derpå följande

12 månader och derefter årligen leverera detta antal, till dess

100.000 gevär blifvit lemnade. Geflekonsortiet åter uppgaf, under förutsättning

att aftal om leveransen vore uppgjordt före den 1 juli 1897,

sin afsigt vara, att den 1 juli 1899 1,000 gevär skulle vara färdiga till

besigtning och sedan hvarje följande månad 1,000 gevär med sådan

ökning under de följande åren, att de 100,000 gevären blefve till leverans

färdiga inom den angifna tiden af 10 år.

Med afseende på de föreliggande anbuden borde särskild! framhållas

en omständighet af väsentlig betydelse, nemligen frågan om den

trygghet, som en blifvande leverantör måste fordra, för att han verkligen

skulle få, på sätt han i sitt anbud erbjudit sig, inom 10 år leverera

100,000 gevär. Då det vore uppenbart, att arméförvaltningen icke

egde befogenhet att afsluta ett ovilkorlig! och bindande kontrakt angående

ett större antal gevär än det, hvartill Riksdagen icke allenast

beviljat, utan äfven till utgående anvisat medel, hade generalfälttygmästaren

ansett sig böra fästa anbudsgifvarnes uppmärksamhet på detta

förhållande.

Till svar å hans i sådant hänseende gjorda meddelande hade Husqvarnabolaget

— efter att hafva erinrat om de stora kostnader, som

voro förenade med anordnandet af ifrågavarande tillverkning, och nödvändigheten

att erhålla -betryggande garanti af den enda tänkbara afnämnaren,

den svenska staten, för att verkligen få tillverka gevär enligt

det inlemnade anbudet — framhållit, att hela det för anskaffning

af nu ifrågavarande 100,000 gevär behöfliga beloppet borde begäras af

Riksdagen att utgå under 1898, men att, om sådant beslut icke kunde

genomföras, det syntes bolaget i alla händelser vara nödvändigt, att

hela beloppet pa en gång äfven om ej mer än /to s kulle

utgå under år 1898; hvarjemte bolaget erinrat, att då under loppet af

10 år åtskilliga omständigheter kunde inträffa, som framkallade en, låt

vara tillfällig, nedsättning af det årliga anslaget för nyanskaffning af

gevär, det torde vara behöflig!, att i ett eventuel! kontrakt med bolaget

infördes en bestämmelse, att, om och när en nedsättning i gevärsanslaget

af Riksdagen vidtoges, denna nedsättning icke finge drabba den

liih. till Itilcid. l''rot. 1891. 1 Sam/. 1 Afd. 1 Iläft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Fjerde hufvudtiteln.

enskilda fabriken i större män än statsfaktoriet, utan att nedsättningen

gjordes i proportion till de båda verkens årliga tillverkning.

Beträffande samma fråga hade anbudsgifvarne i Gefle, med anförande

af hufvudsakligen enahanda skäl som Husqvarna vapenfabrik,

anfört, att de, innan de kunde anlägga ifrågavarande fabrik (för tillverkning

af gevär) måste vara medelst uppgjordt kontrakt eller på annat

betryggande sätt förvissade om att för svenska statens räkning under

en beräknad tidrymd af 10 år få leverera tillsammans 100,000 stycken

gevär.

Med hänsyn till denna garantifråga tilläte generalfälttygmästare!!

sig att, utöfver sin redan gjorda erinran, att arméförvaltningen icke

kunde afsluta ovilkorligt kontrakt angående större antal gevär än det,

till hvilket Riksdagen vid tidpunkten för aftalets träffande anvisat medel,

i underdånighet framhålla, att arméförvaltningen svårligen torde, åtminstone

utan Kongl. Maj:ts nådiga bemyndigande, kunna och böra, på

sätt Husqvarna vapenfabrik föreslagit, genom bestämmelse i kontrakt

medgifva, att möjligen inträffande nedsättning i gevärsanslaget finge

fördelas mellan Carl Gustafs stads gevärsfaktori och en eventuel enskild

gevärsfabrikant i proportion till de båda verkens årliga tillverk

ning. Ty då, enligt Kongl. Majrts och Riksdagens beslut, statens gevärsfaktori

blifvit med ej obetydande kostnader anordnadt för en årlig

tillverkning af 15,000 gevär och derutöfver, syntes det vara arméförvaltningens

pligt att, så vida de af Riksdagen anvisade anslagen dertill

lemnade tillgång, hålla tillverkningen vid faktoriet uppe vid sagda antal

för att såmedelst fullt tillgodogöra faktoriets produktionsförmåga och i

största möjliga grad nedbringa tillverkningskostnaden för hvarje gevär.

Hvad anbuden i öfrigt beträffade, så syntes det af Husqvarna vapenfabriks

aktiebolag afgifna, då det deri fordrade priset vore lägre än

i det andra anbudet och detta senare ej heller i annat afseende egde

några öfvervägande fördelar, böra läggas till grund för beräkningarna

angående anskaffningen af gevär från enskild verkstad.

Af det åberopade anförandet till statsrådsprotokollet den 2 januari

1896 framginge, att behofvet af gevär, om armén skulle blifva tillfredsställande

beväpnad, vore minst 200,000 stycken, samt att anskaffningen

af åtminstone halfva detta antal borde, till undvikande af allvarsamma

olägenheter, ja faror, i största möjliga grad påskyndas. Det vore

emellertid påtagligt, att statens geA^ärsfaktori icke vore i stånd att,

ensamt, med erforderlig snabbhet utföra ifrågavarande tillverkning.

Derför hade också Riksdagen, genom sitt ofvan anförda uttalande angående

önskvärdheten deraf, att eldhandvapnen, i den mån de ej hunne

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Fjerde hnfvudtiteln.

att vid statens gevärsfaktori förfärdigas, måtte, så vidt lämpligen ske

kunde, tillverkas inom landet, anvisat den väg, å hvilken påskyndad

anskaffning af eldhandvapnen borde ega rum.

De anbud å leverans af gevär, för Indika generalfälttygmästaren

nu i underdånighet redogjort, gåfve vid handen att, om någon del af

gevärsanskaffningen skulle anförtros åt enskild inhemsk verkstad, hvilket

vore den enda möjligheten för ett någorlunda snabbt fyllande af be-*

hofvet, så måste staten förbinda sig till ett under 10 år jemnt fortgående

inköp af tillsammans 100,000 gevär hos den enskilda fabrikanten.

Samtidigt kunde och borde tillverkningen vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori

omfatta 15,000 sådana vapen om året. Den sammanlagda årliga

anskaffningen skulle således komma att uppgå till 25,000 gevär, motsvarande

en tid för 200,000 vapen af 8 år.

Kostnaderna skulle under de angifna förutsättningarna ställa sig

på följande sätt:

a) 100,000 gevär, tillverkade vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori:

100,000 gevär å 47 kr.................................................... kr. 4,700,000: —

Profskjutnings- och skottställningskostnader å 0,8U kr. » 80,000: —

Patentafgift å l,so kr................................................... » 180,000: —

Tillbehör å 7,io kr............................................................... » 710,000: —

Transportkostnader å 0,20 kr....................... »_20,000: —

Summa kr. 5,690,000: —

Kostnaden för hvarje gevär skulle således blifva kronor 56,90.

b) 100,000 gevär, tillverkade vid inhemsk enskild verkstad:

100,000 gevär å 49,80 kr. ............................................... kr. 4,980,000: —

Profskjutnings- och skottställningskostnader å 0,80 kr. » 80,000: —

Besigtningskostnader å 0,50 kr.......................................... » 50,000: —

Patentafgift å 1,80 kr............................................................ » 180,000: —

Tillbehör å 7,io kr................................................................. » 710,000: —

Transportkostnader å 0,20 kr............................................. » 20,000: —

Summa kr. 6,020,000: —

Kostnaden per gevär, tillverkadt vid enskild verkstad, blefve således

kronor 60,20.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Fjerde hufvudtiteln.

I båda ofvan anförda fall hade patentafgiften angifvits till kronor

1,80 per gevär. Denna siffra vore dock att betrakta såsom ett medeltal,

enär ifrågavarande afgift, enligt ett med firman »Waffenfabrik Mauser»

träffad t aftal, vore bestämd till 2,so riksmark (kronor 2,25) för de första

100.000 vapnen, som tillverkades inom Sverige, men derefter skulle nedsättas

till 1,50 riksmark (kronor 1,35), allt per vapen. Under förutsättning

att tillverkningen vid statens gevärsfaktori och vid den enskilda verkstaden

fortginge ungefär samtidigt, blefve således priset för de första

50.000 gevären, tillverkade på hvartdera stället, kronor 57,35 vid gevärsfaktoriet

och kronor 60,65 vid den enskilda verkstaden, men för de

derefter följande 50,000 vapnen, likaledes på hvartdera stället respektive

kronor 56,45 och kronor 59,75. Först nämnda båda pris, nemligen

kronor 57,35, enligt hvilket det af 1896 års Riksdag på extra stat för

år 1897 anvisade anslaget till 15,000 gevär beräknats, och kronor 60,65,

borde således, tills vidare och intill dess 100,000 gevär anskaffats,

läggas till grund vid äskandet af anslag.

Sammanlades de ofvan under a) och b) angifna slutsummorna,

erhölles totalkostnaden för 200,000 gevär, anskaffade på antydt sätt

inom landet, nemligen 11,710,000 kronor. Droges derifrån det belopp,

4.479.000 kronor, som af 1896 års Riksdag redan beviljats, återstode

7.231.000 kronor såsom ytterligare behöfliga för anskaffning af gevär.

Men till sistnämnda belopp borde slutligen komma 251,250 kronor för

tillverkning vid faktoriet af ännu felande 5,000 karbiner. Det, utöfver

hvad Riksdagen hittills beviljat, ännu återstående behofvet af medel för

eldhandvapen till armén blefve således 7,482,250 kronor.

Med hänsyn till den trygghet för erhållande af oafbrutna och jemna

årsbeställningar, som en eventuel enskild leverantör, enligt hvad ofvan

blifvit anfördt, borde beredas, vore det utan tvifvel önskvärdt, att hela

sist nämnda belopp af Riksdagen på en gång icke allenast beviljades,

utan äfven, på sätt Husqvarna vapenfabriks aktiebolag ifrågasatt, tillsammans

med det för gevärsanskaffning af Riksdagen redan beviljade,

men ännu ej anvisade beloppet (4,479,000—860,250) 3,618,750 kronor,

anvisades till utgående under ett enda år, till exempel 1898.

Att ett så högst betydande belopp, sammanlagdt 11,101,000 kronor,

skulle anvisas på ett och samma års stat, torde emellertid så mycket

mindre kunna ifrågasättas, som större delen af sagda anslag, under

förutsättning att tillverkningen skedde uteslutande inom landet och då

knappast torde kunna uppdrifvas till väsentligt mer än 25,000 vapen

om året, skulle komma att ligga oanvänd under derå år. Då det å

andra sidan icke kunde betviflas, att Riksdagen, som redan anslagit

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Fjerde hufvudtiteln.

medel till gevärsfaktoriets anordnande för tillverkning af de nya vapnen,

ju icke skulle, om och när medel för anskaffning af sådana jemväl

genom den enskilda industrien blifvit af Riksdagen beviljade och aftal

på den grund med inhemsk privat leverantör träffats, årligen anvisa de

belopp, som erfordrades för uppehållande af tillverkningen af vapen

vid både kronans och den enskilde kontrahentens verkstäder, syntes

det vara för det afsedda ändamålet, en påskyndad vapenanskaffning

inom landet, tillräckligt, om 1897 års Riksdag beviljade det, enligt hvad

ofvan anförts, ännu återstående medelsbehofvet för sådan anskaffning,

nemligen 7,482,250 kronor, och deraf till utgående under år 1898 anvisade

hvad som erfordrades för en årstillverkning af 25,000 gevär,

af hvilka 15,000 vid statens faktori och 10,000 vid enskild inhemsk

verkstad.

Ifrågavarande årsanslag borde beräknas på följande sätt:

15.000 gevär, tillverkade vid gevärsfaktoriet, med tillbehör

m. m. å 57,35 kr............................................. kr. 860,250: —

10.000 gevär, tillverkade vid enskild verkstad, likaledes

med tillbehör m. m. å 60,65 kr. ................... » 606,500: —

Summa kr. 1,466,750: —

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer generalfälttygmästaren

i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för fortsatt anskaffning af nya eldhandvapen åt armén på

extra stat bevilja 7,482,250 kronor samt deraf till utgående under år

1898 anvisa 1,466,750 kronor.

V ■

I mitt underdåniga yttrande till protokollet i statsrådet den 2

januari 1896 framhöll jag vigten och betydelsen för landets försvar af

att anskaffningen af 6,5 mm. gevär påskyndades så mycket, som omständigheterna

medgåfve, och tillstyrkte för den skull, att den i statsverkspropositionen

till 1894 års riksdag angifna planen för arméns

förseende med tidsenliga eldhandvapen, såsom alltför långsamt ledande

till målet, icke vidare skulle följas, utan att under loppet af de närmaste

två åren skulle anskaffas 75,000 gevär för eu kostnad af tillhopa

4,479,000 kronor, hvilket belopp borde i sin helhet af den då snart

sammanträdande Riksdagen begäras.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Fjerde hufvudtiteln.

Min sålunda gjorda underdåniga framställning vann Eders Kongl.

Maj:ts nådiga gillande, och Riksdagen godkände i princip Eders Kongl.

Maj:ts förslag att, med frångående af förut nämnda plan, enligt hvilken

allenast 10,000 repetervapen skulle årligen tillverkas, påskynda anskaffningen

af dylika vapen. Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig,

beviljade nemligen Riksdagen hela det af Eders'' Kongl. Maj:t äskade

belopp, 4,479,000 kronor, till anskaffning af 75,000 gevär, motsvarande

behofvet vid infanteriets linie, och anvisade på 1897 års stat 860,250

kronor för tillverkning af 15,000 sådana vapen, hvarvid kostnaden uppskattades

på grund af det vid statens gevärsfaktori beräknade priset.

Men om Riksdagen sålunda genom detta beslut å ena sidan gillat

Eders Kongl. Maj:ts afsigt att påskynda gevärsanskaffniugen, så har

Riksdagen å den andra, genom att begränsa årsbeställningen för år 1897

till 15,000 vapen — ett antal som, enligt hvad jag i mitt ofvan åberopade

underdåniga anförande anmälde, just motsvarar hvad man under

hvarje af de närmaste åren torde kunna vid gevärsfaktoriet tillverka

— samt genom att uttala önskvärdheten deraf, att eldhandvapnen, i

den mån de ej hunne att vid statens gevärsfaktori förfärdigas, måtte,

så vidt lämpligen ske kunde, tillverkas inom landet, tillkännagifvit sin

åsigt, att vapenanskaffningen, ehuru påskyndad, dock bör hållas inom

den ram, som bestämmes af möjligheten att inom landet åstadkomma

densamma.

Af generalfälttygmästarens ofvan anförda underdåniga skrifvelse

framgår, att de af Eders Kongl. Maj:t anbefallda åtgärder till utrönande

af möjligheten att utvidga tillverkningen inom landet af repetervapen

utöfver den vid statens faktori påbörjade gifvit det resultat, att från

enskild svensk verkstad kunna, på villkor som synas mig antagliga,

erhållas 10,000 gevär årligen, i följd hvaraf årsanskaffningen af eldhandvapen

kan, utan att Riksdagens nyss nämnda önskan om tillverkningens

utförande inom landet trädes för nära, omedelbart uppdrifvas

till 25,000 och, i den mån verksamheten vid gevärsfaktoriet når sin

fulla utveckling, möjligen stiga ännu något högre.

Det synes mig ytterst angeläget, att åtminstone denna utväg att

snabbare, än eljest vore möjligt, fylla arméns behof af eldhandvapen

begagnas, och får jag för den skull i underdånighet tillstyrka, att

erforderliga åtgärder vidtagas för beredande af möjlighet att med

enskild verkstad afsluta kontrakt om årlig leverans af 10,000 stycken

6,5 mm. gevär under 10 år. Men för detta ändamål är, på sätt generalfälttygmästaren

i sin underdåniga skrifvelse framhåller, oundgängligt,

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Fjerde hnfvndtiteln.

att hela det för den afsedda vapenanskaffningen erforderliga, ännu

återstående anslagsbeloppet nu på en gång af Riksdagen beviljas.

Mot generalfälttygmästarens beräkning af det minsta gevärsbehofvet,

200,000 stycken, kan jag så mycket mindre hafva något att

erinra, som densamma hvilar på de af mig i förut berörda underdåniga

anförande till statsrådsprotokollet angifna grunder, och det af generalfälttygmästaren

jemväl framhållna behofvet af ytterligare 5,000 stycken

6,5 mm. karbiner finner jag likaledes obestridligt.

På grund häraf lärer, på sätt af generalfälttygmästarens meranämnda

underdåniga skrifvelse framgår, det ännu återstående behofvet

af medel för eldhandvapen till armén — utöfver de af senaste Riksdag

beviljade — uppgå till 7,482,250 kronor,

I samma skrifvelse finnes, enligt hvad ofvan framhållits, det belopp,

som erfordras för anskaffning under år 1898 af 25,000 stycken 6,5 mm.

gevär, beräknadt till 1,466,750 kronor; och har jag emot denna beräkning

intet att erinra.

Med stöd af hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att utöfver det för fortsatt anskaffning af nya

eldhandvapen åt armén beviljade, men ännu ej anvisade

belopp, 3,618,750 kronor, för enahanda ändamål på

extra stat bevilja ytterligare 7,482,250 kronor, samt

att af sålunda beviljade medel till utgående under år

1898 anvisa 1,466,750 kronor.

Revolvrar.

Med erinran att sistlidet års Riksdag för anskaffning af 6,500 re- [16.]

volvrar med tillbehör beviljat 208,000 kronor samt deraf till utgående Anslag un

under år 1897 anvisat 104,000 kronor, har generalfälttygmästaren uti sin ^revoivrlr.af

förenämnda underdåniga skrifvelse den 14 sistlidne november anmält,

att arméförvaltningens artilleridepartement med Husqvarna vapenfabriks

aktiebolag afslutat kontrakt om leverans af halfva antalet, 3,250 st.,

utaf berörda revolvrar, med ömsesidig förbindelse att, så snart Riksdagen

anvisat den återstående hälften af anslaget, på oförändrade vilkor

utsträcka kontraktet till de öfriga 3,250 revolvrarna; och har generalfälttygmästaren

hemstält, att Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå Riks
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

[17.]

Anslag till

mobiliseringsammunition

för eldhandvapen.

40 Fjerde hufvudtiteln.

dagen att på extra stat för år 1898 anvisa- återstående hälften af

ifrågavarande anslag.

På grund häraf hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t, täcktes

föreslå Riksdagen

att af det utaf 1896 års Riksdag för anskaffning

af revolvrar med tillbehör beviljade belopp till utgående

på extra stat under år 1898 anvisa återstående

104,000 kronor.

Mobiliseringsammunition för de nya eldhandvapnen.

Beträffande fortsatt anskaffning af mobiliseringsammunition för arméns

nya eldhandvapen har generalfälttygmästaren i sin ofvannämnda

underdåniga skrifvelse den 14 sistlidne november erinrat, att enligt

den plan för anskaffning af mobiliseringsammunition till 8 mm. gevär

m/67—89, som han i underdånig skrifvelse den 10 november 1891

understält Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, erfordrades för fyllande af

behofvet utaf sådan ammunition, hvilket beräknats till 36,000,000 patroner,

i rundt tal 4,000,000 kronor och att detta belopp, med hänsyn

till att längre dröjsmål med fyllandet af sagda behof, än som vore

oundgängligen nödvändigt, icke syntes böra ega rum, borde utgå under

4 år, alltså med 1,000,000 kronor om året. Riksdagen hade emellertid

för ifrågavarande ändamål beviljat för hvartdera af åren 1893 och 1894

800,000 kronor, för år 1895 600,000 kronor, för år 1896 450,000 kronor

och för år 1897 600,000 kronor, eller tillsammans 3,250,000 kronor, i

följd hvaraf nu återstode 750,000 kronor af det enligt planen erforderliga

totalbeloppet.

Som bekant vore, fortsätter generalfälttygmästaren, hade förändringen

af arméns äldre gevär till vapen af liten kaliber under år

1896 blifvit fullbordad, så att för närvarande 8 mm. gevär funnos i

tillräckligt antal för beväpning af infanteriet och fästningsartilleriet.

Derjemte vore 10,000 st. 6,5 mm. karbiner anskaffade, hvilket antal

något öfverstege det för kavalleriet och ingeniörtrupperna erforderliga.

I följd häraf och då öfriga truppslags utrustning med handgevärs
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Fjerde hufviidtitchi.

ammunition vore jemförelsevis ytterst ringa, vore det uppenbart, att

hela det beräknade behofvet af mobiliseringsammunition för eldhandvapen

redan inträdt. Under sådana förhållanden syntes det vara ytterst

angeläget att, för undvikande, så vidt möjligt, af de sjmnerliga vådor,

som kunde föranledas af att armén vid en eventuel mobilisering saknade

tillräcklig ammunition för eldhandvapnen, den ännu återstående bristen

i förevarande mobiliseringsbehof under år 1898 blefve afhjelpt. Härmed

vore visserligen icke hela behofvet fyldt af mobiliseringsammunition

för eldhandvapnen inom armén, sådan den blefve, sedan 1892 års

omorganisation fullt genomförts. Såsom framginge af statsrådets och

chefens för landtförsvarsdepartementet underdåniga yttrande till statsrådsprotokollet

den 2 januari 1896, vore nemligen det ofvan aDgifna

behofvet af 36,000,000 patroner — hvilket genom nådig proposition

tillkännagafs för 1892 års lagtima Riksdag och redan då ansågs såsom

ett minimum — beräknadt efter arméns dåvarande numerär, hvilken

emellertid genom 1892 års förbättrade härordning sedermera ökats, i

följd hvaraf det erforderliga antalet patroner måste ökas till minst

40,000,000. Fyllandet af det sålunda uppkomna ökade behofvet syntes

dock, såsom ock antyddes i nyss åberopade yttrande till statsrådsprotokollet,

lämpligen böra sättas i sådant samband med anskaffningen af 6,5

mm. gevär, att det ofvan angifna antalet 40,000,000 patroner af sagda

kaliber funnes färdigt vid den tidpunkt, då armén komme att vara,

åtminstone till sin hufvudsakliga del, försedd med 6,5 mm. vapen och

följaktligen skulle mobilisera med sådana.

Generalfälttygmästaren hade föreslagit påbörjandet af en anskaffning

af 25,000 st. 6,5 mm. vapen årligen, genom hvilken, om den

genomfördes, arméns omedelbara mobiliseringsbehof af dylika vapen,

nemligen 100,000 gevär och 20,000 karbiner, borde vara fyldt år 1901.

För att armén vid samma tidpunkt måtte, såsom önskvärdt vore, till

sitt förfogande hafva förenämnda 40,000,000 st. 6,5 mm. patroner, erfordrades,

enligt anstälda beräkningar, utöfver förenämnda 750,000

kronor, ett ytterligare belopp af omkring 1,200,000 kronor, hvaraf dock

intet syntes behöfva redan nu äskas. Anslaget för 1898 till mobiliseringsammunition,

hvilket å ena sidan, på ofvan anförda skäl, icke

utan olägenhet och fara kunde sättas lägre än till 750,000 kronor,

syntes således å den andra lämpligen kunna begränsas till sagda belopp.

På grund af hvad sålunda anförts, har generalfälttygmästaren, med

anmälan att för de medel till anskaffande af ifrågavarande mobiliseringsammunition,

som hittills blifvit af Riksdagen på extra stat beviljade,

patrondelar till ytterligare 6,300,000 st. 6,5 mm. skarpa patroner under

flik. till It/hd. Prof. 181)7. 1 Sami. 1 Afd. 1 Raft. C

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Fjerde hufvudtiteln.

år 1896 blifvit inköpta, i underdånighet hemstält, det Eders Kongl.

Maj:t ville för fortsatt anskaffning af mobiliseringsammunition till eldhandvapen

åt armén af Riksdagen på extra stat för år 1898 äska

750,000 kronor.

Då frågan om beredande af medel för anskaffning af mobiliseringsammunition

till arméns nja eldhandvapen sistlidet år inför Eders Kongl.

Maj:t föredrogs, yttrade jag, att enär anskaffandet af den för härens

mobilisering erforderliga ammunitionen tvifvelsutan intoge ett af de

allra främsta rummen bland de åtgärder, som i första hand borde vidtagas

för att möjliggöra härens användning i fält och sätta oss i stånd

att, om vår neutralitet skulle hotas, med vapenmakt upprätthålla densamma,

ansåge jag det i hög grad af behofvet påkalladt, att de vådor,

som genom denna angelägenhets försummande kunde uppstå, snarast

möjligt aflägsnades och att den för eldhandvapnen erforderliga mobiliseringsammunitionen

blefve anskaffad. Hvad jag sålunda då yttrade,

åberopar jag nu i underdånighet och hemställer på grund deraf samt

med hänvisning till hvad generalfälttygmästaren i frågan anfört, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för anskaffning af mobiliseringsammunition till

eldhandvapen åt armén på extra stat för år 1898 bevilja

750,000 kronor.

Fältartillerimateriel.

I sin ofta nämnda skrifvelse den 14 sistlidna november erinrar generalfälttygmästaren

vidare, att för anskaffning af den fältartillerimateriel,

som på grund af artilleriets vid 1892 års urtima Riksdag beslutade

omorganisation vore, utöfver redan då befintlig materiel af detta

slag, erforderlig, och hvilken enligt anstälda beräkningar skulle betinga

en kostnad af 1,270,000 kronor, Eders Kongl. Maj:t, i syfte att

ifrågavarande behof skulle fyllas under loppet af fem år från och med

det andra öfvergångsåret (1894) och således året efter öfvergångstidens

slut vara fullständigt täckt, hos hvardera af de fyra Riksdagarne 1893,

1894, 1895 och 1896 äskat en femtedel af nämnda totalkostnad, eller

254,000 kronor, samt att dessa nådiga framställningar vunnit Riksdagens

bifall.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Fjerde hufyudtiteln.

Af sagda årsauslag hade de tre första, hvilka under åren 1894,

1895 och 1896 stått till arméförvaltningens förfogande, hufvudsakligen

användts för anskaffning af materiel till 6 st. 8 cm. batterier, hvilken

materiel redan blifvit till vederbörande regementen öfverlemnad, hvarjemte

för medlen uppsättning och förändring af materiel till felande

staber och ammunitionskolonnor delvis verkstälts, delvis ännu påginge.

Med underdånig anmälan härom samt då af det anslag, 1,270,000

kronor, som beräknats vara för fältartillerimaterielens fullständigande

erforderligt, numera återstode allenast en femtedel, hemställer generalfälttygmästare^

att Eders Kongl. Maj:t ville af Riksdagen till fortsatt

anskaffning af fältartillerimateriel äska återstående femtedelen, att med

254,000 kronor utgå på extra stat för år 1898.

Åberopande hvad jag i detta ämne anfört till statsrådsprotokollet

för den 13 januari 1896, hemställer jag i underdånighet, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till fortsatt anskaffning af fältartillerimateriel

på extra stat för år 1898 bevilja 254,000 kronor.

Skjutfält för Vendes artilleriregemente.

Generalfälttygmästare!! har slutligen i sin ofta nämnda underdåniga

skrifvelse den 14 sistlidne november gjort framställning om anslag för

anskaffande och anordnande af skjutfält för Vendes artilleriregemente

samt i sådant afseende anfört följande.

Vendes artilleriregemente hade af ålder utfört skarpskjutningar å

sitt exercisfält, det s. k. Näsby fält invid Kristianstad. Då de nu i

bruk varande fältkanonerna i början af 1880-talet kommo till användande,

befanns det emellertid omöjligt att öfva skarpskjutning i den

dittills för sådant ändamål begagnade skottlinien, enär det inträffade,

att ej kreverade projektiler, skjutna ur dessa nyare, i jemförelse med

de förutvarande fältkanonerna synnerligen kraftiga pje^er, efter att

hafva slagit ned på exercisfältet, studsade upp och fortsatte sin väg

öfver Araslöfssjön, som begränsade sagda fält, och slutligen nedföllo i

närheten af Åraslöfs gård, mot hvars hufvudbyggnad skottlinien var

inriktad. För att möjliggöra skarpskjutning med de nya kanonerna på

[19.]

Anslag till

skjutfält för

Vendes

artilleriregemente.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Fjerde hufvudtiteln.

Näsby fält utan sådana faror för lif och egendom, som ofvan beskrifna

förhållande medförde, vidtogos två åtgärder. Dels arrenderades af Kristianstads

stad ett omedelbart intill exercisfältet gränsande område, efter

hvars läggande till detta fält en ny skottlinie så utstakades, att dess

förlängning på andra sidan nämnda sjö träffade visserligen odlad, men

ej bebyggd mark, och dels utverkades egarens och arrendatorns af Araslöfs

gård medgifvande, att skarpskjutning finge ske i denna nya riktning,

mot en viss årlig ersättning för upplåtelsen af det område, som

sålunda under de dagar, då skjutning egde rum, utsattes för möjligheten

af nedfallande projektiler, och hvarå arbete följaktligen under

dessa dagar icke kunde utföras. Genom dessa åtgärder möjliggjordes

visserligen skarpskjutning, men under förhållanden, som för regementets

utbildning i denna vigtiga tjenstegren voro synnerligen ogynnsamma.

fältets ringa dimensioner samt nödvändigheten att, för undvikande

af fara för kringboende befolkning, afgifva elden från en plats

i eller omedelbart invid sjelfva skottlinien och i en med denna i det

närmaste parabel riktning föranledde nemligen, dels att skjutning icke

kunde ske på större afstånd än omkring 1,800 meter, dels att öfning

i skarpskjutning endast med största svårighet kunde utföras af större

styrka än ett batteri, och dels slutligen att det skjutande truppförbandet

städse måste taga ställning på en och samma noggrant utstakade plats.

Det torde icke behöfva framhållas, att i följd af ofvan angifna omständigheter

å ena sidan det taktiska moment, som läge i val af ställning

samt af sätt och väg för inryckning deruti, vid en öfning i skarpskjutning

å Näsby fält ginge helt och hållet förloradt, och att å andra

sidan all utbildning derstädes vore utesluten i eldgifning såväl på de

afstånd, å Indika artilleriduellen i de flesta fall torde komma att utkämpas,

som ock i division (om tre batterier), hvilket truppförband man

ju numera eljest sträfvade att använda såsom fältartilleriets taktiska

enhet. Och än mindre torde behöfva betonas de väsentliga olägenheter,

ja vådor, som kunde vållas af de ur ofvan berörda missförhållanden

härflytande bristerna uti ifrågavarande regementes utbildning i fältmessig

skjutning.

Med anledning af ofvanberörda förhållanden hade generalfälttygmästaren

låtit anställa undersökningar, huruvida det vore möjligt att

ej allt för långt från Kristianstad finna ett område, som lämpligen skulle

kunna användas till skjutfält för det i nämnda ort förlagda artilleriregementet,

och hade dettas chef i sådant hänseende föreslagit ett område,

beläget på endast 12 kilometers afstånd från garnisonsorten, mellan

Rinkaby station på Kristianstad—Åhus jernväg och stranden af

s. 45 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 45

Östersjön, på sätt som framginge af två bifogade kartor, den ena generalstabens

Kristianstadsblad, den andra upprättad af löjtnanten Hj. Nordenfeldt.

Å denna senare karta funnes utmärkt dels det egentliga, föreslagna

skjutfältet, med en bredd af 600 meter, dels på båda sidorna derom belägna

s. k. kulfångareområden, hvartdera vid nollpunkten, d. v. s. vid nordvestra

gränslinien, 50 meter bredt och derefter vidgande sig emot hafvet.

Fältet, hvars längd från nollpunkten till stranden vore omkring

4,100 meter, syntes i afseende å såväl utsträckning som öfriga egenskaper

motsvara de fordringar, som man borde ställa på ett tidsenligt

skjutfält för artilleri, i hvilket hänseende särskilt borde tilläggas, att

den närmast stranden belägna delen af Östersjön i skottliniens förlängning

vore grund och stenbunden, så att fartyg aldrig och mindre båtar

endast undantagsvis der passerade, och att det följaktligen bildade en

särdeles lämplig bakgrund åt fältet.

Äfven i ekonomiskt hänseende vore det föreslagna skjutfältet fördelaktigt,

i det att detsamma borde kunna förvärfvas för ett jemförelsevis

billigt pris. Jordmånen bestode nämligen, såsom framginge af

två bifogade förslag till värderingsinstrument, i likhet med en äfvenledes

närsluten karta upprättade af vice kommissionslandtmätaren A. E.

Andersson, till största delen af ofruktbar, lös sandjord af relativt lågt

värde. En del af marken vore visserligen bevuxen med skog, men

denna kunde, såsom varande endast halfvuxen eller derunder, ej heller

betinga högt pris. Af de hus och byggnader, som läge på det föreslagna

skjutfältets område, voro tvenne gårdar väl underhållna och i

godt skick, hvaremot de öfriga voro af dålig beskaffenhet och temligen

värdelösa. De båda värderingsinstrumenten och landtmätarekartan visade

för öfrigt, att jorden vore mycket sönderstyckad och hemmansdelarne

små. Egarnes antal uppginge till minst femtio, hvarföre och

med hänsyn till svårigheten att vid vanligt köp befria de många och

små jordstyckena från inteckningar uppgörelse under hand icke kunde

tänkas varda möjlig, utan expropriation blefve oundgänglig.

Enligt de åberopade värderingsinstrumenten voro kostnaderna för

inköp af det föreslagna skjutfältet beräknade till följande belopp, nemligen:

jord ........................................................................................ kr. 91,783: —

växande skog ............................................................................ j> 43,200: —

^byggnader................................................................................. » 11,650: —

eller tillsammans kronor 146,633: —

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Fjerde hufvudtiteln.

Till detta för sjelfva fältets förvärfvande erforderliga belopp borde

emellertid läggas dels omkostnader för expropriation och kartläggning

af skjutfältet samt derå behöfliga anordningar, hvilka kostnader af regementschefen

beräknats till 20,169 kronor, dels för oförutsedda utgifter

en summa, som med fäst afseende på svårigheten att noggrannt beräkna

pris, som sedermera skulle bestämmas af expropriationsnämnd,

icke torde böra sättas lägre än till omkring 2 procent af det uppskattade

inköpspriset för sjelfva skjutfältet, eller, för jemnande af anslagets

slutsumma, till 3,198 kronor, då nyssnämnda slutsumma blefve 170,000

kronor.

Med stöd af det sålunda anförda, har generalfälttygmästaren i underdånighet

anhållit, att Eders Kongl. Maj:t ville af Riksdagen till ett

skjutfält för Vendes artilleriregemente på extra stat för år 1898 äska

170,000 kronor.

Generalfälttygmästarens ifrågavarande framställning finner jag synnerligen

beaktansvärd. För ett artilleriregementes behöriga utbildning

är det af den största vigt att ega tillgång till lämplig plats för utförandet

af de för regementet oundgängliga skjutöfningarna. Att det

nu till skjut-fält begagnade området, regementets exercisfält, icke är för

sådant ändamål lämpligt, torde till fullo framgå af hvad generalfälttygmästaren

i sådant afseende anfört. Till hvad han härom yttrat, har

jag intet annat att tillägga, än att, då såväl Kristianstads stad som

egaren eller arrendatorn af Araslöfs gård naturligtvis kunna när som

helst uppsäga de med dem träffade, af generalfälttygmästaren omförmälda

aftalen, och, derest så sker, efter aftalens utlöpande all skarpskjutning

på Näsby fält varder omöjliggjord, det kan komma att inträffa,

att regementet, om åtgärd för beredande af annan plats för regementets

skjutöfningar icke vidtages, helt och hållet kommer att sakna

tillfälle till öfning i denna, för regementet allra mest vigtiga gren af

tjensten. Och äfven om aftalen icke uppsägas, är det under nuvarande

förhållanden alltid att befara, att förlupna kulor slå ned på andra sidan

Araslöfssjön och der åstadkomma sådan skada, att skarpskjutning å

fältet varder förbjuden eller måste inställas. Jag anser derför, i likhet

med generalfälttygmästaren, att åtgärder snarast möjligt måste vidtagas

för anskaffande af lämpligt skjutfält för regementet, och torde i detta

afseende det nu föreslagna området befinnas antagligt. Det är beläget

på kort afstånd (12 kilometer) från Kristianstad och regementet kan i

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Fjerde hufmdtiteln.

följd deraf med lätthet dit förflyttas utan att begagna jernvägsförbindelse.

Längden och bredden äro tillfredsställande och läget är sådant,

att någon fara för olyckshändelser i följd af skjutöfningarna icke

synes förefinnas. Kostnaderna för fältets förvärfvande och anordnande

äro visserligen ganska betydliga, men det torde vara omöjligt

att i närheten af Kristianstad eller eljest i Skåne med dess höga jordvärden

finna något område, som lämpar sig till skjutfält och kan för

samma pris förvärfvas.

På dessa grunder och med åberopande i öfrigt af hvad generalfälttygmästaren

i frågan anfört, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen

att för anskaffande och anordnande af skjutfält för

Vendes artilleriregemente på extra stat för år 1898 bevilja

170,000 kronor.

Fortifikationsbehof.

Ökad materiel för ingeniörvapnet.

Uti sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 15 sistlidne novem- [20.]

ber, angående extra anslag för år 1898 till komplettering af fältingeniör- ;ikAa°8l^attei“e]

materiel, har chefen för fortifikationen erinrat, att sedan vid 1894, 1895 för ingeniöroch

1896 års Riksdagar anvisats medel till anskaffning af en.fälttele- vaPnetgrafafdelning

och två krigsbryggeekipage, af den summa, som i den nådiga

propositionen till 1892 års urtima Riksdag angifvits såsom behöflig

för anskaffande af ökad materiel för ingeniörvapnet, numera återstode

att anvisa, förutom hvad som erfordrades till anskaffandet af en lätt

fälttelegrafafdelning, hvarmed syntes kunna ytterligare anstå, allenast

dels 30,000 kronor till en fälttelegrafafdelning och dels 28,000 kronor

för erforderlig materiel till ett fältingeniörkompani och två ingeniörstaber;

och har han i underdånighet hemstält, att Eders Kongl. Maj:t

måtte af Riksdagen för år 1898 på extra stat för ifrågavarande ändamål

äska 58,000 kronor.

s. 48 Kontrollera mot PDF

[21.]

Anslag till

kaserner.

[22.]

Anslag till

Karlsborgs

fästningsbyggnad.

48 Fjerde hufvudtiteln.

Då den sålunda föreslagna anskaffningen är en nödvändig följd af

den förbättrade härordningen och, sedan denna med år 1897 blifvit genomförd,

med anskaffning af ifrågavarande materiel icke längre bör

uppskjutas, får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kong], Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen

att för anskaffning af en fälttelegraf af delning och

materiel till ett fältingeniörkompani och två fältingeniörstaber

på extra stat för år 1898 bevilja 58,000 kronor.

Kaserner.

Såsom Eders Kong]. Maj:t täcktes erinra sig, beviljade 1894 och

1895 års Riksdagar för uppförande af nya kasernetablissement m. m.

tillhopa 3,057,560 kronor, hvaraf 1,411,925 kronor skulle utgå af försäljningsmedel

för vissa kronans tomter m. m. Af återstående beloppet,

1,645,635 kronor, hafva anvisats att på extra stat utgå för år 1895

400.000 kronor, för år 1896 420,000 kronor och för år 1897 likaledes

420.000 kronor. Det återstår således ännu af ofvannämnda, af Riksdagen

beviljade belopp 405,635 kronor.

Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen

att af den för uppförande af nya kasernetablissement

beviljade summa till utgående på extra stat för

år 1898 anvisa återstående 405,635 kronor.

Karlsborg.

I fråga om behofvet af anslag under år 1898 till Karlborgs fästningsbyggnad,

har chefen för fortifikationen uti underdånig skrifvelse

den 15 sistlidne november förklarat, att han visserligen fortfarande vore

af den åsigt, att det icke vore med god hushållning och statens fördel

förenligt att bestämma det egentliga bvggnadsanslaget till fästningen

till lägre belopp än 300,000 kronor årligen, men att han likväl med

hänsyn till de betydliga belopp, som begärdes för sjöfästningarnas förstärkande,

ansåge sig böra för år 1898 inskränka sin begäran om anslag

för arbetena å fästningen till 200,000 kronor. Utöfver detta belopp

erfordrades dock för södra Vabergsfortet ett ytterligare anslag. Detta

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Fjerde hufvudtiteln.

fort blefve under år 1897 i hufvudsak fullbordadt utom hvad anginge

den gröfre bestyckningen, för hvars skyddande tre större pansartorn,

hvardera för två 15 cm. kanoner, voro afsedda att uppsättas. Af

dessa torde till en början ett böra anskaffas; och då kostnaden härför,

uppsättningskostnaden inbegripen, kunde beräknas till 180,000 kronor,

samt denna kostnad icke, utan att arbetena i öfrigt å fästom gsbyggnaden

så godt som instäldes, kunde bestridas från det förenämnda årsanslaget,

200,000 kronor, har chefen för fortifikationen i underdånighet

hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen på extra stat

för år 1898 äska till fortsättande af byggnadsarbetena på Karlsborgs

fästning med Vaberget äfvensom till ett pansartorn å södra Vabergsfortet

ett belopp af 380,000 kronor.

I likhet med chefen för fortifikationen och af samma skäl som

han, anser jag, att till arbetena å nämnda fästning bör för nästkommande

år äskas ett belopp af 200,000 kronor. Deremot nödgar mig hänsyn

till nödvändigheten att snarast möjligt genom befästningar stärka

försvaret af Göteborg och öfre Norrland att, så önskvärdt det än vore,

att ett af de för södra Vabergsfortet. afsedda större pansartornen nu

anskaffades, icke för närvarande hos Eders Kongl. Maj:t göra hemställan

om äskande af medel härtill.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes till fortsättande af arbetena på Karlsborgs fästning

med Vaberget på extra stat för år 1898 af Riksdagen

äska ett anslag af 200,000 kronor.

Artilleri- och fortifikationsbehof.

Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, framlade jag i mitt

underdåniga yttrande till statsrådsprotokollet för den 2 januari 1896

de slutsatser beträffande de närmast erforderliga åtgärderna för tillgodoseendet

af Sveriges fasta försvar, hvartill jag kommit i ett af mig

såsom chef för generalstaben utarbetadt betänkande. Härvid framhölls,

att af de permanenta befästningar, som företrädesvis voro af den vigt,

att de ofördröjligen borde anläggas eller fullständigas, främsta rumBih.

till Jliked. Prat. 1807. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Fjerde hnfvudtiteln.

met intogs af de till hufvudstadens och vår förnämsta örlogshamns

skydd uppförda kustfästningarna Vaxholms och Oscar-Fredrikshorgs

fästning samt Kungsholmens fästning, kvilka befästningars iståndsättande

och fullständigande betecknades såsom en trängande nödvändighet.

Vidare påpekades behofvet, af befästningar på Gotland samt

framhölls nödvändigheten af Göteborgs tryggande medelst befästningar

för anfall från sjösidan. Slutligen ansågs en i öfre Norrland anlagd

fästning oumbärlig för försvaret af denna landsdel. På grund af denna

min underdåniga föredragning äskades af Eders Kongl. Maj:t anslag

dels till befästningsarbeten jemte bestyckning och försänkningar samt

anordningar för försvarets ledning vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs

fästning, dels till förstärkningsarbeten vid Kungsholmens fästning,

dels ock slutligen för befästningars anläggning på Gotland. Af

dessa sålunda äskade anslag blefvo de båda förstnämnda, hvilka afsågo

våra sjöfästningars sättande i åtminstone någorlunda tillfredsställande

skick, af Riksdagen bifallna, hvaremot anslaget för befästningars anläggning

på Gotland icke vann Riksdagens bifall. Ehuruväl nödvändigheten

af att medelst befästningar stärka försvaret å nämnda ö förvisso orubbad

qvarstår, anser jag mig icke nu böra ånyo upptaga förslaget om

beviljande af medel till sagda ändamål. De skäl, som föranleda mig

att sålunda förorda ett uppskof till ett kommande år med behandlingen

af frågan icke blott om förstärkning af de redan befintliga befästningarna

å Gotland utan äfven om anläggning af nya dylika derstädes,

äro i hufvudsak följande.

I den nådiga propositionen till 1892 års urtima Riksdag berördes

organisationen af Gotlands stridskrafter, hvilka några få år tidigare,

år 1886, undergått en fullständig omorganisation, icke mer än

som var alldeles oundgängligt. Särskild! bibehöllos vissa olikheter i

fråga om utgörandet af värnpligten å Gotland och å fastlandet,

olikheter som voro, militäriskt sedt, fullt betingade af de för Gotland

säregna förhållandena. Riksdagen fann emellertid samtliga dylika olikheter

böra undanrödjas, och värnpligten på Gotland vardt, räknadt från

ingången af år 1893, ordnad efter alldeles enahanda grunder, som å

fastlandet. Erfarenheten från de sedan dess gångna åren har, såsom

var att vänta, allt mer och mer bestyrkt, att Gotlands likställande i

förevarande afseende med fastlandet varit af beskaffenhet, dels att i

icke obetydlig män förringa styrkan af de påräkneliga stridskrafterna

å ön, och dels att lägga vissa svårigheter i vägen för dessa stridskrafters

militäriskt rigtiga användning. Särskilt har detta förhållande

fått sin fulla belysning vid det af Eders Kongl. Maj:t sistlidne höst

s. 51 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 51

anordriade samarbete mellan t. f. chefen för generalstaben och militärbefälhafvaren

på Gotland i och för omarbetning af mobiliseringsplanerna

för Gotlands trupper och, såsom Eders Kongl. Maj:t har sig

bekant, föranledt t. f. chefen för generalstaben att den 30 sistlidne

november inkomma med underdånigt förslag till ändrad organisation af

Gotlands stridskrafter, ett förslag, som för närvarande är föremål

för vederbörande myndigheters behandling. Ett dylikt förslag, afseende

organisationsändringar för några få infanteribataljoner samt

artilleri-batterier och kompanier med tillhörande reservafdelningar, skulle

svårligen, derest det afsett trupper, förlagda inom annan del af

riket, än å Gotland, kunnat påkalla förnyad granskning, med möjligen

åtföljande jemkniugar, af redan uppgjorda befästningsplaner.

På Gotland åter, der hvarje den minsta truppafdelning, som tages

i anspråk för det fasta försvaret, till följd af öns från riket i öfrigt

af skilda läge, måste beräknas uttagas ur öns egna fåtaliga rörliga

stridskrafter, råder ett så nära samband mellan å ena sidan frågan om

dessa stridskrafters organisation och å den andra enskildheterna af befästningsfrågan,

att dessa frågor icke lämpligen kunna behandlas oberoende

af hvarandra. Det är, för att vinna tid till en fullständig utredning

af samtliga ofvan antydda förhållanden, som jag underlåter att nu

förorda ett förnyande af Eders Kongl. Maj:ts förslag till Riksdagen, år

1896 om beviljande af medel till befästningar å Gotland. Jag anser

mig kunna såsom stöd för denna åtgärd erinra derom, att sistberörda

förslag icke afsåg befästningsarbetenas å Gotland dritvande med större

skyndsamhet, än att under första arbetsåret (enligt förslaget, år 1897)

skulle utgå blott ungefär Va af kostnaden för Fårösundsbefästningarnas

förstärkning och, hvad Tingstädebefästningarna vidkom, endast de lör

inköp af mark erforderliga medel. Det torde derför låta sig göra att,

förmedelst ett något ökadt anslagskraf, då ett dylikt _ framdeles varder

framstäldt, bringa sagda befästningar till utslutning vid ungefär samma

tid, som varit ursprungligen afsedd.

I stället anhåller jag i underdånighet att få fästa Eders Kong!.

Maj:ts uppmärksamhet på Göteborgs befästande åt sjösidan samt öfre

Norrlands fasta försvar.

Göteborg.

Uti mitt förut åberopade underdåniga anförande till statsrådsprotokollet

för den 2 januari sistlidet år utvecklade jag de hufvudsakligaste

skälen för Göteborgs tryggaude medelst befästningar, åtminstone mot

[23.]

Anslag till

befästningar

vid Göteborg.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Fjerde hufvudtiteln.

anfall af en. fientlig eskader. Med tanke på nödvändigheten att först

med befästningar nöjaktigt skydda sådana punkter, som hafva ännu

större betydelse för rikets försvar i dess helhet än ifrågavarande stad,

ansåg jag mig likväl icke då böra hemställa om anslags beviljande till

Göteborgs befästande. Sedan nu emellertid Riksdagen beviljat medel

till tryggande mot öfverraskande anfall af landets i såväl politiskt som

strategiskt afseende vigtigaste punkt, dess hufvudstäd, samt af dess

förnämsta örlogsnamn, torde man böra gå i författning om beredandet

af liknande skydd åt rikets andra stad. Göteborg har — hvarom jag

tillåter mig erinra — icke allenast en stor betydelse ur politisk och

militärisk synpunkt i allmänhet, derigenom att det är Sveriges andra

stad och dess näst förnämsta importhamn, hvadan ock dess förlust för

oss skulle vara särdeles kännbar såväl i moraliskt som materielt hänseende

— det senare icke minst derför att vår direkta förbindelse med

utlandet med stor sannolikhet då blefve afbruten — det har derjemte

ur en. möjlig fiendes synpunkt ett synnerligen stort värde i rent

strategiskt afseende såsom utgångspunkt för operationer mot mellersta

delarne af vårt land. Stadens betydliga tillgångar på förnödenheter

af alla slag i förening med dess utmärkta hamn, dess varf, verkstäder

m. fl. andra för en flotta värdefulla anstalter göra densamma till en

förträfflig depotplats för snart sagdt huru stor styrka som helst, särdeles

som den fruktbara och tätt befolkade ön Hisingen med alla dess

resurser är belägen omedelbart i närheten, och beträffande förbindelserna

inåt landet, äro dessa de bästa möjliga. För närvarande leda fyra bredspåriga

jernvägar, alla åtföljda af större landsvägar, i olika rigtningar

från Göteborg, hvarförutom Sveriges förnämsta vattenväg här har sin

ena. ändpunkt. Det är gifvet, att under sådana förhållanden stadens

besittningstagande skall vara ett högst eftersträfvansvärdt mål för en

möjlig fiende, hvars flotta kan tänkas uppträda utanför vår vestkust,

och detta vare sig han afser att endast utöfva ett tryck på oss för att

förmå oss att gå in på hans fordringar, eller hans afsigt är landets

underkufvande. Dessvärre erbjuder en eskaders insegling till Göteborg

för. närvarande inga. nämnvärda svårigheter ens om sjömärkena borttaga,

och, då man icke kan våga påräkna, att vår flotta alltid i rätt tid

skall kunna vara till hands med tillräcklig styrka för att hindra en

sådan, samt något verksamt sätt att hastigt spärra inloppet till staden

icke finnes, måste, man taga sin tillflykt till befästningar, uppförda och

bestyckade redan i fredstid. På så sätt hafva utländska stater — äfven

de hvilkas mariner äro vår ofantligt mycket öfverlägsna — funnit sig

föranlåtna att trygga vigtigare kuststäder, hvilkas läge gjort detta

s. 53 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 53

möjligt, och likaledes har vårt grannland Norge för samma ändamål

anslagit icke obetydliga belopp. Af förut antydda skäl har emellertid

ända hittills någon framställning från krigsstyrelsens sida om beviljandet

af medel till likartadt skydd ens för Göteborg, som med fog kan betecknas

såsom den största af våra handelsstäder, icke ansetts böra göras.

I öfverensstämmelse med mitt förut åberopade yttrande, hvaraf

framgår, att fullständiga befästnings- och bestyckningsplaner med tillhörande

kostnadsberäkningar för Göteborgs befästande åt sjösidan finnas

uppgjorda, skulle kostnaden för ifrågavarande befästningar, om man

inskränker sig till de åtgärder, som äro oundgängligen nödvändiga för

stadens tryggande mot bombardering, uppgå till 3,880,000 kronor, inberäknadt

kostnaden för bestyckning men oberäknadt den för minmateriel

och minstationer.

Såsom jag vid berörda underdåniga föredragning antydde — på

tal om vissa norrländska städers tryggande mot brandskattning — synes

det kunna antagas, att äfven Göteborgs invånare skola vara benägna

att, med afseende på de stora, äfven enskilda intressen, som der stå

på spel, med åtminstone något belopp bidraga till nämnda kostnad.

På grund häraf ifrågasätter jag icke nu beviljandet af mer än en del

af det för täckandet af kostnaden för de nödvändigaste befästningsanläggningarna

erforderliga beloppet, huru önskvärdt det ur flera sjmpunkter

än vore, om hela detta belopp ansloges för ändamålet.

Jag hemställer alltså, att Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att

till påbörjande af befästningsarbeten vid inloppet

till Göteborg på extra stat för år 1898 bevilja ett anslag

af 500,000 kronor.

Öfre Norrlands fasta försvar.

Genom det ifrågasatta framdragandet af stambanan genom öfre

Norrland öster om Lule eif får frågan om vår nordligaste landsdels

tryggande i händelse af krigsfara en i högsta måtto ökad vigt och betydelse.

I och med jernvägens fullbordan på ömse sidor om riksgränsen lättas

nemligen i hög grad vilkoren för krigföring i dessa trakter. Möjligheten

af anfall från denna sida måste för den skull under alla omständigheter

tagas med i räkningen vid ordnandet åt landets försvar, och liksom

alla stater, som hafva en landgräns, som kan varda utsatt för anfall,

måste äfven vi vara betänkta på att skydda densamma. De stridskrafter,

[24.]

Anslog till

öfre Norrlands

fasta försvar.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Fjerde hufvudtiteln.

som härför närmast stå till förfogande, nemligen de i Norrbottens och

Vesterbottens län förlagda trupperna, äro ensamma alldeles för fåtaliga

för ändamålet. De uppgå ej till mera än en svag brigad, saknande så

vigtiga specialvapen som artilleri- och ingeniörtrupper, och dertill spridda

öfver ett område, som, på samma gång det är det utan jemförelse största

i Sverige för motsvarande truppstyrka, är det med kommunikationer

sämst utrustade, en omständighet, som har en ganska menlig inverkan

på den hastighet, hvarmed truppernas mobilisering och samling kunna

försiggå. Gränslandskapets försvar är ock utan allt tvifvel beroende af

att från det öfriga landet ett tillräckligt antal trupper i tid — det vill

säga innan den anfallande hunnit tillbakakasta den förutnämnda försvarsstyrkan

och satt sig i besittning af kanske eu betydlig del af landet —

hinner samlas till någon innanför densamma i strategiskt afseende väl

belägen punkt för att derefter framgå mot fienden eller vid någon

lämplig försvarslinie bjuda honom spetsen.

Som svenska flottan väl aldrig kan nå en sådan utveckling, att

den kan tänkas beherrska Bottenhafvet, måste man afstå från tanken

att genom sjötransport vid sidan af jernvägstransporten underlätta sändandet

af trupper från mellersta delarne af Sverige till dess nordligaste

landskap, och ej heller kan, af lätt insedda skäl, landsvägstransport

ifrågakomma annat än såsom en nödfallsåtgärd. Man är således för nämnda

trupptransport hänvisad uteslutande till norra stambanan och denna har

en längd af icke mindre än 114 mil från Stockholm till Boden samt

går dessutom på flera ställen i farligt nära grannskap till hafvet. Häraf

torde framgå, att utsigterna för oss att med ett öfverlägset eller jemnstarkt

antal trupper kunna i närheten af gränsen möta en öfver denna

infallande härafdelning äro ganska ringa.

Otvifvelaktigt skulle en jernväg från mellersta Sverige genom det

inre af Norrland i icke oväsentlig mån förbättra utsigten för försvaret

af vårt gränslandskap, men i betraktande af eu sådan jernvägs ansenliga

längd och deraf följande betydliga kostnad, sammanstäld med

den antagligen ringa trafikinkomsten, lärer ingen sannolikhet förefinnas,

att banan inom rimlig tid skall komma till stånd, så önskvärd den än

ur militärisk synpunkt vore. Men äfven om en dylik bana komme till

stånd, hade vi dermed i sjelfva verket allenast något minskat den tidsutdrägt,

som trupptransporterna från mellersta Sverige kräfva. Hufvudfrågan

är, att i högsta möjliga grad öka de för Norrbottens försvar

afsedda truppernas försvarskraft — det truppantal, som, utan att blotta

öfriga delar af vårt vidsträckta land, kan sändas upp mot norr, må nu,

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Fjerde hnfvudtiteln.

allt efter omständigheterna, vara jemförelsevis obetydligt eller jemförelsevis

stort — och medel härtill erbjuder befästningskonsten.

I miit anförande till statsrådsprotokollet för den 2 januari sistlidet

år framhöllos af mig utförligt de synpunkter, som enligt mitt förmenande

göra en befästningsanläggning i öfre Norrland nödvändig. Jag

kan derför med hänvisande härtill nu inskränka mig till att redogöra

för lämpligaste platsen för den erforderliga befästningsanläggningen.

Vid bestämmandet af platsen för en permanent befästning _ i allmänhet

måste man i främsta rummet tillse, att platsens läge i politisktstrategiskt

afseende motsvarar ändamålet, men ock taga hänsyn dertill,

att terrängförhållandena å ort och ställe, af hvilka dock den befästa

punktens försvarbarhet ytterst beror, icke erbjuda för stora svårigheter

vid försvarsverkens anläggning. Af förut åberopade underdåniga betänkande

framgår, att i vårt land terrängen otta nog lägger nästan

oöfvervinneliga hinder i vägen för befästande af i strategiskt afseende

vigtiga punkter, men också att densamma — tack vare tillvaron af vara

granitberg — mången gång medgifver oss att uppföra permanenta

befästningar för en vida mindre kostnad, än verk af motsvarande styrka

eljest skulle erfordra.

Beträffande ändamålet med ifrågavarande befästningsanläggning

framgår såväl af hans excellens herr statsministerns och mina yttranden

till åberopade statsrådsprotokoll, som ock af hvad jag nu i underdånighet

anfört, att denna anläggning, i likhet med öfriga i berörda protokoll

omnämnda befästningar (kustfästningarna), har en rent defensiv uppgift.

Sverige likasom öfriga mindre stater, för hvilka landets föisvar och

neutralitetens upprätthållande äro den enda militära uppgiften, kan lika

litet som de undvara de härför erforderliga försvarsanstalterna, om än

vårt land, hvad landgränsen beträffar, hittills befunnit sig i ett afgjordt

fördelaktigare läge än andra länder. Allbekant är, hurusom Belgien,

Schweiz, Rumänien med flera mindre stat er just för ifrågavarande ändamål

uppfört synnerligen starka befästningar, hvilka i anläggning kostat

högst betydliga summor. Enär således den ifrågavarande befästningen

i öfre Norrland har en uteslutande defensiv uppgift, inses, att, da densamma

på grund af i förut åberopade statsrådsprotokoll anförda skäl

icke kan hindra eu anfallscorps'' öfvergång öfver gränselfven, den ej

heller kan förläggas vid nämnda eif. Man kan nemligen icke tänka

sig eu befästningsanläggning, hvars ändamål skulle vara att stödja

det rörliga försvaret, förlagd framför den härafdelning eller corps, för

hvars företag befästningen skulle bilda utgångspunkt, hvars förråd den

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Fjerde hufvudtiteln.

vore afsedd att innesluta, och till hvilken nämnda härafdelning i händelse

af motgång kunde draga sig tillbaka. Förlädes en befästning

med sådan uppgift vid gränsen, skulle detta förutsätta en offensiv utöfver

denna, hvilket ju, enligt hvad förut anförts, är fullkomligt främmande

för planen för våra stridskrafters användande.

Redan af dessa skäl måste man obetingadt frångå tanken att utföra

befästningsanläggningen vid sjelfva gränsen, huru fördelaktigt detta än

ma förefalla den med hithörande förhållanden mindre förtrogne.

Den närmaste terrängafskärning, som erbjuder sig såsom försvarslinie

mot ett infall öfver Torne eif, är Kalix eif, i sitt nedre lopp belägen

5 6 mil från Torne eif. Tvifvelsutan vore det en stor fördel

för försvaret, om detsamma kunde stödjas på permanenta befästningar

vid en så nära gränsen belägen terrängafskärning som Kalix eif, men

af flera skäl låter sig detta icke göra.

Råne eif, ett vattendrag, som icke är att hänföra till de större

norrländska elfvarne, har ett vida mindre strategiskt värde än den närbelägna

Lule eif, och de taktiska förhållandena vid den enda punkt,

som vid förstnämnda eif kan tänkas permanent befäst, äro afgjordt

ofördelaktiga. Det återstår således endast att tillse, huruvida en befästning

vid den senare elfven får ett i strategiskt och taktiskt afseende

fördelaktigt läge.

Lule eif har i meromnämnda betänkande angifvits såsom den vigtigaste

strategiska linien i öfre Norrland, och att dess värde i såväl strategiskt

som politiskt afseende ökas, om Luleå — Gellivare jernväg fortsättes

till Ofoten, torde icke behöfva bevisas. Då det således ligger magt

uppå, att denna linie i det längsta bevaras åt den försvarande, måste densamma

så vidt möjligt skyddas mot att tagas i besittning af en anfallscorps,

vare sig denna anrycker på någon af de ifrån öster eller nordost

ledande vägame eller ock framgår från någon landstigningspunkt i närheten

af elfvens mynning. Men för att en strategisk linie af förevarande

beskaffenhet, ett större vattendrag, skall kunna sägas komma i den mot

densamma framryckande härafdelningens våld, fordras, att den anfallande

bemäktigar sig öfvergångarna öfver densamma. Det är således dessa

och i främsta rummet naturligtvis den vigtigaste, det vill säga den, der

hufvudvägen öfvergår elfven eller flertalet vägar stöta tillsammans invid

densamma, som måste försvaras. Frågan ställer sig följaktligen sålunda:.

hvilken af de befintliga öfvergångarne öfver Lule eif är den i

militäriskt afseende vigtigaste.

Svaret är ej svårt att finna. Utan gensägelse den vid Boden

(Öfver-Luleå) — 3,6 mil från Luleå och omkring 2,6 mil från det vid

s. 57 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufrudtiteln. 57

kustlandsvägen belägna Neder-Luleå — der stambanan och den denna

åtföljande landsvägen öfvergå elfven, der nämnda bana förenas med

Luleå—Gellivare jernväg och hvarest tillika samtliga landsvägar i hela

denna del af Norrbotten, utom kustlandsvägen, sammanlöpa. Här är derjemte

den enda fasta öfvergången öfver elfvens nedre lopp belägen.

Utom vid Boden finnes endast ett öfvergångsställe af betydelse i militäriskt

hänseende — jag räknar ej såsom sådant bron på vägen mot

Jokkmokk vid Edefors, något öfver 6 mil norr om Boden — och, så

länge ej en inre jernväg genom Norrlaud framdrages till dessa trakter,

lär ej heller detta antal komma att ökas. Ifrågavarande öfvergångsställe

är färjstaden vid Gäddvik vester om Luleå, hvarest trafiken

å kustlandsvägen medelst roddfärja föres öfver den här 600 m. breda

elfven. Men detta öfvergångsställe har de stora olägenheterna att

ligga allenast en knapp mil från kusten och att vara i ryggen utsatt

för anfall från sjösidan. Försvaret af Gäddviksöfvergången likasom af

sjelfva staden Luleå, hvars värde i politiskt och ekonomiskt afseende

ingalunda är ringa, måste anförtros åt det lefvande försvaret — med stöd

af fältbefästningar- — hvilket ock, under förutsättning af en permanent

befästning vid Boden, med utsigt till framgång låter sig göra.

Af hvad jag nu i underdånighet anfört, framgår, att den permanenta

befästning, som skall hafva till uppgift att med så få lefvande försvarskrafter

som möjligt trygga ifrågavarande strategiska linie, bör vara

belägen vid Boden och, i stort, sedt, få karakteren af ett dubbelt brohufvud.

I motsats till hvad förhållandet är vid flertalet andra strategiskt

vigtiga punkter i denna del af Norrland, äro de taktiska förhållandena

vid Boden högst fördelaktiga för en permanent befästningsanläggning;

ja jag vågar påstå, att de i detta afseende söka sin like i hela vårt land.

En här anlagd befästning skulle ock, såsom inses af det förut

sagda, erhålla det lämpligaste läge för att stödja det lefvande försvaret

af Norrbotten och för dettas ledare möjliggöra ett kraftigt uppträdande

mot en anfallscorps. Ty — och detta måste uttryckligen framhållas

— deraf att den ifrågasatta befästningsanläggningen får ett

mera tillbakadraget läge, hvartill ju omständigheterna föranleda,

följer icke, att ej försvaret af landsdelen i fråga skall framskjutas så

långt ske kan. Brohufvudet vid Boden möjliggör just att, allt efter de tillfälliga

förhållandena, förlägga detta försvar till någon af de främre försvarslinierna,

ehuruväl dess verksamhet såsom spärrbefästning vidtager

först, i den händelse dessa försvarslinier — den ena efter den andra —

måst efter mer eller mindre allvarliga strider öfvergifvas. Fn från öster anryckande

anfallscorps befinner sig nemligen, inför ett befäst Boden, i det

Bih. Ull lliktd. Prut. 181)7. 1 Sami. 1 A/d. 1 Käft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Fjerde hufvudtiteln.

läge att antingen nödgas afbryta sin framryckning eller också,

om hans öfverlägsenhet är synnerligen stor, detaschera en betydlig

del af sin styrka för att omsluta Boden — att endast iakttaga denna

punkt är långt ifrån tillfyllest — och derefter med återstoden fortsätta

operationerna på kustvägen, den enda väg som står till buds,

mot försvarscorpsens hufvudstyrka, hvilken naturligtvis fortfarande

bör hålla öppna fältet. Att här redogöra för denna senares lämpligaste

operationssätt vid ifrågavarande tidpunkt kan af lätt insedda

skäl icke komma i fråga, lika litet som det synes lämpligt att närmare

redogöra för de föreslagna befästningarnes taktiska läge och utsträckning,

hvaraf den fientliga inneslutningscorpsens styrka så väsentligt varder

beroende. Beträffande de förra vare nog sagdt, att om någonsin en utsigt till

seger för våra stridskrafter i öfre Norrland förefinnes, så bör det vara under

nu antydda strategiska läge. Vidkommande åter de föreslagna befästningarnes

tekniska beskaffenhet liksom platsen för deras särskilda verk äfvensom

dessas bestyckning, är man efter särdeles noggranna, af generalstabsfortifikations-

och artilleriofficerare utförda rekognoseringar på stället,

äfvensom efter utförda fältöfningar — företagna såväl af generalstaben

som af sjette arméfördelningen å området mellan Torne och Lule elfvar

— helt och hållet på det klara härmed. Fullständiga planer och kostnadsberäkningar,

åter genomgångna och granskade sistlidna höst, föreligga

ock. Af dessa framgår, att det i mitt åberopade underdåniga

betänkande af den 21 juni 1892 afgifna förslaget till en permanent

befästning vid Boden icke behöfver undergå andra förändringar än dem, som

betingas af en eventuel framdragning af norra stambanan med åtföljande

landsväg öster om Lule eif. Denna framdragning gör det nödvändigt dels

att förstärka fronten mot nämnda nya anfallsväg, hvars sträckning hittills

icke varit bestämd, men hvarom förslag nu föreligger, dels ock att

redan i fredstid uppföra en del mellanverk, med hvilkas byggnad man

annars ansett kunna anstå till mobiliseringstiden. Det ursprungliga

kostnadsbeloppet, 7,186,000 kronor, skulle, enligt verkstäld utredning, i

och för ifrågavarande ändamål erfordra en ökning af 1,514,000 kronor,

hvadan hela totalbeloppet komme att uppgå till 8,700,000 kronor. I detta

är då inberäknadt såväl kostnaden för bestyckning och ammunition

jemte inventarier som den för nödiga kaserner. Nämnda totalkostnad

må väl synas ansenlig, men, jemförd med den mångdubbelt större kostnad,

som i utlandet för samma ändamål uppförda befästningar erfordrat,

är densamma långt ifrån betydlig. Kostnaden för ifrågavarande anläggning

hade ej heller kunnat sättas till sagda belopp, om icke terrängförhållandena

varit synnerligen gynnsamma.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Fjerde hufvudtiteln.

Som utsigt förefinnes, att någon del af den för ifrågavarande befästningsanläggning

erforderliga kostnaden kan anskaffas på enskild väg,

anser jag mig icke nu böra hos Eders Kongl. Maj:t göra framställning

om beviljandet af hela det härför nödvändiga beloppet. Å andra sidan

måste jag betona, att nämnda befästningsarbete måste så bedrifvas, att

fästningen blifver färdig samtidigt med att jernbanan nått sitt slutmål,

Då jag emellertid nu icke ifrågasätter beviljandet af större belopp än

500,000 kronor att för ifrågavarande ändamål utgå under nästkommande

år, sker detta endast på grund af hänsyn till de stora anslagskraf,

som jag för fyllande af andra landtförsvarets behof under förevarande

statsregleringsperiod nödgas uppställa.

Jag hemställer alltså

att Eders Kongl. Maj:t täcktes till påbörjande af

befästningsanläggningar vid Boden på extra stat för år

1898 af Riksdagen äska ett anslag af 500,000 kronor.

Sjöfästningarne.

I sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 30 sistlidne ok- [25.]

tober, angående extra anslag till rikets sjöfästningar under år 1898, Anslag tiU

hafva generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet samt chefen för ^arne.1"

fortifikationen erinrat, att 1896 års Riksdag, jemte det densamma till

förstärkningsarbeten å sjöfästningarna Oscar-Fredriksborg och Kungsholmen

på extra stat för år 1897 anvisat återstoden af ett vid nästföregående

Riksdag beviljadt belopp med 221,750 kronor, dels till befästningsarbeten

jemte bestyckning och försänkningar vid Vaxholms

och Oscar-Fredriksborgs fästning beviljat 1,940,400 kronor och deraf

på extra stat för år 1897 anvisat 976,500 kronor, dels till anordningar

för försvarets ledning inom sistnämnda fästning beviljat 335,000 kronor

och deraf på extra stat för år 1897 anvisat 167,500 kronor, dels ock

till förstärkningsarbeten vid Kungsholmens fästning beviljat 322,600

kronor och deraf på extra stat för år 1897 anvisat 160,000 kronor; och

hafva generalfälttygmästaren samt chefen för fortifikationen hemstält,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen på extra stat för år 1898

äska återstoden af de utaf 1896 års Riksdag sålunda beviljade belopp.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Fjerde hufvudtiteln.

[26.]

Anslag till

intendenturutrustning.

I enlighet med hvad jag till statsrådsprotokollet för den 2 januari

1896 uttalat och i öfverensstämmelse med sistlidet års Riksdags beslut,

hemställer jag, i likhet med generalfälttygmästaren samt chefen för

fortifikationen, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till utgående på extra stat under år 1898

anvisa:

dels af det till befästningsarbeten jemte bestyckning

och försänkningar vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs

fästning beviljade belopp återstående 963,900 kronor,

dels af det till anordningar för försvarets ledning

inom sistnämnda fästning beviljade belopp återstående

167,500 kronor,

och dels af det till för stärkning sarbeten vid Kungsholmens

fästning beviljade belopp återstående 162,600

kronor.

Intendenturbehof.

Intendenturutrustning.

I sin underdåniga skrifvelse den 5 nästlidne december har generalintendenten,

beträffande behofvet af extra anslag för arméns intendenturutrustning,

anfört, att bristerna i nämnda utrustning gifvetvis måste

härledas ur behofven för den mobiliserade armén, sådan den komme

att te sig, efter det 1892 års förbättrade härordning med år 1897

blifvit genomförd. Det torde icke behöfva påpekas, hurusom den ökning,

hären på fredsfot genom nämnda härordning erhållit, vore jemförelsevis

ringa mot den ökning i krigsstyrka, som dermed afsetts. Följaktligen

hade behofvet af intendenturutrustning för kriget vuxit i vida större

förhållande än motsvarande fredsbehof. Tillgångarne deremot hade

endast kunnat hålla jemna steg med den ökade fredsstyrkan — mera

hade uppsättningsanslagen ej kunnat medgifva. Följden vore, att —

om man bortsåge från sjukvårdsträngen, till hvilken extra anslag blifvit

af Riksdagen beviljade — man nu med härordningens genomförande

stode inför brister, särskildt i den personliga fältutrustningen, hvilka

voro större, än de på lång tid varit.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

61

Vådan af detta missförhållande torde icke kunna starkt nog betonas.

En hvar hade ögonen öppna för, att den armé, som vid ett

krigsutbrott uppträdde med de omodernare gevären, de sämre kanonerna,

befunne sig i ett afgjordt ogynnsamt läge i förhållande till sin motståndare.

Allmänt hade också blifvit erkänd betydelsen af en viss grupp intendenturmateriel,

nemligen sjukvårdsträngens, sedan man kommit till

klarhet om, att det här gälde ingenting mindre än frågan, huruvida

landets ungdom skulle förblöda utan hjelp eller icke.

Men betydelsen af hela mängden öfrig intendenturmateriel, af att

derå redan i fred förefunnos nödiga förråd af tillfredsställande beskaffenhet,

torde deremot ännu icke klart ingå i allmänna medvetandet.

Man funne naturligt, att dessa hvardagliga föremål — kläder, utredning,

fordon o. s. v. — nu, såsom i de forna krigsrustningarnas tid,

kunde vid ett krigsutbrott fullständigas, der brister förekommo. Och

dock kunde man med skäl stå villrådig inför den frågan, hvilketdera

vid ett krigsutbrott i våra dagar verkligen innebure största faran: att

armén hade ett underlägset gevär eller att dess intendenturutrustning

vore illa förberedd. Det svar, som härpå lemnades i 1870—71 års

krig, torde ej vara tillräckligt allmänt beaktadt.

Intendenturutrustningen spelade — det torde icke kunna förnekas

— en större roll än någon annan af de materiella förutsättningarna för

krigföringen i fråga om den snabbhet, hvarmed ett krig öppnades, och

den anda, som då gjorde sig gällande. Och i krig gälde det gamla

ordet: »väl börjadt är hälften vunnet».

Mer än någon annan materiel vore den hithörande af betydelse

för mobilisering sarbetets ordnade och snabba gång. Planerna för detta

arbete kunde vara, i stort, aldrig så väl och förtänksamt utarbetade —

saknades den materiel, hvarmed trupperna skulle utrustas, kunde planerna

icke genomföras. Väl vore det sannt, att anskaffningen inom

gifven tid af bristande utrustningsförnödenheter också kunde planläggas;

men generalintendenten ansåge sig pligtig uttala, att de brister,

som nu vidlådde vår intendenturutrustning, så betydande till storlek

och så mångskiftande till art, som de voro (de förekommo snart sagdt

icke blott inom hvarje grupp af persedlar utan äfven inom hvarje enskildt

persedelslag) till största delen icke kunde vid ett krigsutbrott

fyllas annat än på papperet. Nytillverkning af krigsmateriel under sjelfva

mobiliseringstiden kunde endast i högst ringa mån påräknas; dertill

vore tiden för knapp och tillgängliga arbetskrafter alltför upptagna af

nödiga reparationer, tillpassningar o. s. v. Till dess borde endast

undantagsvis få anstå andra brister än de, som kunde med i allmänna

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Fjerde lmfvudtiteln.

rörelsen befintlig färdig materiel hjelpligen fyllas; de öfriga måste vara

fyllda dessförinnan. Skedde icke detta, skulle oundvikligen antingen

mobiliseringen varda oskäligt fördröjd eller bären gå i fält med bristfällig

utrustning eller — och detta sannolikast — båda dessa missförhållanden

inträffa.

Vore nu i våra dagar en snabb mobilisering erkänd för att under

alla förhållanden vara ett af de betydelsefullaste vilkoren för krigisk

framgång, så borde denna sanning få anses i särskild grad gälla oss.

Huru lätt kunde icke vår åt landsidan blottade, nära kusten belägna

bufvudstads öde varda beroende af, att fältarmén, i rätt tid färdigmobiliserad,

hunne till dess skydd? Huru lätt kunde icke det tillfälle att

vinna seger öfver en landstigen fiende, som yppade sig, innan han hunnit

draga till sig väntade förstärkningar, gå förloradt och dermed ett

helt krigs öde beseglas endast genom ett par dagars dröjsmål, förorsakadt

af svårigheter vid utrustningsarbetet?

Om nu en tillräckligt förberedd intendenturutrustning måste vara

från krigets första dag betydelsefull såsom ett af de väsentligaste vilkoren

för en ordnad och snabb mobilisering, så vore den icke mindre

betydelsefull för den anda, hvarmed trupperna droge ut i striden. Ifrågavarande

utrustning omfattade just sådana förnödenheter, hvarmed soldaten

befunne sig i ständig beröring och hvaraf hans personliga välbefinnande

vore på det närmaste beroende. Medan vissa andra brister

— i beväpning, i fästningarnas försvarskraft o. s. v. — väl kunde bedömas

af det högre befälet men ej af mannen i ledet, vore det åter

just han, som i första hand finge ögonen öppna för och blefve lidande

af att persedlar, som skulle ingå i hans personliga fältutrustning, fattades

eller voro i bristfälligt skick, att lifsmedlen till följd af brister i

trängutrustningen för sent utdelades o. s. v.; och de obehag, han härigenom

underkastades, gjorde sig ständigt och jemt påminda. Medan

tillfredsställande krigsförberedelser på det ifrågavarande området stärkte

soldatens tillit till ledningen, dess förutseende och omtanke, och dermed

också stärkte hans tro på framgång och hans mod, skulle otillfredsställande

förberedelser lika ofelbart från början alstra misstroende

och förstämning.

Grälde hvad sålunda anförts såsom en allmän sanning, så borde

derjemte påpekas, att nu befintliga brister — synnerligast i den personliga

fältutrustningen — genom sin ojemna fördelning innebure en

särskild våda. Jemnt fördelade, kunde bristerna vid en mobilisering

hjelpligt fyllas genom att exempelvis för fältafdelningarna använda persedlar,

som endast voro lämpliga och afsetts för vederbörande trupp
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Fjerde hufVudtiteln.

förbands depot. Då bristerna deremot, såsom nu vore fallet, hufvudsakligen

träffade vissa till följd af den förbättrade härordningen ökade vapenslag

eller enskilda utvidgade truppförband inom öfriga vapen, blefve

svårigheten att vid krigsutbrott fylla dem påtagligen desto större. Och

det torde väl också kunna ifrågasättas, om icke just det, att berörda

brister främst vidlådde och uppstått till följd af den förbättrade härordningens

nyskapelser, borde göra deras afhjelpande till en naturlig utslutning

af den byggnad, som 1892 grundades.

Ur här ofvan anförda synpunkter, och då ännu vigtigare anslagskraf

knappast torde stå hindrande i vägen, funne generalintendenten

sig pligtig hos Kongl. Maj:t hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes hos

Riksdagen äska nödiga medel på extra ordinarie stat till täckande af

de brister i intendenturutrustningen, som i första rummet borde fyllas,

derest en mobilisering med nödig ordning och inom beräknad tid skulle

kunna utföras. Dessa brister voro, under nedan angifna persedel- och

materialgrupper, följande:

A. Personlig utrustning.

a. Beklädnadspersedlar:

b.

c.

d.

e.

Utredningspersedlar:

18,050 renslar ........................

Sjukvårdspersedlar ..................

Hästutredningspersedlar:

1,340 par packfickor.............

1,370 sadlar med tillbehör ..

B. Tr ängutrustning.

5 packvagnar m/8i

....... kr.

330,000

—

...... ))

248,000

...... »

21,800: —

....... »

24,100

_

5)

126,200

D

36,100

........ j>

1,800

—

....... D

87,200

...... »

4-,000

—

........ »

9,000

—

........ »

410,020

—

........ D

286,400

—

port kr.

1,584,620

—

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Fjerde hufvudtiteln.

C.

Transport kr

Sjukvårds- och v eter inär materiel för etappväsendet.

Sjukhuståg......................................................

Etappsjukhus och reservetappsjukhus ...

Etappsjukstall och reservetappsjukstall

till sammanlagd kostnad af............................

kr.

1,584,620: —

3>

96,900: —

33

145,800: —

»

3,600: —

kr.

1,830,920: —.

Anskaffningen af ofvan angifna materiel torde, för att icke alltför

hårdt taga tillgängliga medel i anspråk och för att icke framkalla en

uppdrifven tillverkning med åtföljande stegrade pris, böra fördelas på

två år. Men äfven om en sådan fördelning gjordes, stode afsevärda fördelar

att vinna, särskilt med hänsyn till prisen, om beställningarne

kunde på en gång göras och derigenom vederbörande leverantörer beredas

möjlighet tillförsäkra sig större skala för sin affär, trygghet för

att under längre tid kunna bibehålla en ökad arbetarepersonal o. s. v.

Af dylika skäl, än utförligare angifna i statsrådets och chefens för

landtförsvarsdepartementet anförande till statsrådsprotokollet den 2

januari 1896, torde alltså hela det för anskaffningen i fråga erforderliga

beloppet böra redan af nästsammanträdande Riksdag äskas; och

torde deraf böra afses att för 1898 utgå:

till stöflar .....................................................................

....... kr.

165,000

3)

rån siar .........................................................................

....... 3)

124,000

—

33

sjukvårdspersedlar..................................................

...... 3)

21,800

—

3>

packfickor..................................................................

....... 3)

24,100

—

3>

sadlar med tillbehör .........................................

....... 3)

92,000

_

3>

öfrig hästutredning...............................................

...... 3)

31,700

—

3>

veterinärmateriel......................................................

...... 3)

1,800

—

3>

infanteriammunitionsvagnar................................

.......

87,200

—

»

packvagmar m/„» .................... ........

D

4.000

9.000

3)

bataljonsförbinderivagnar ................................

....... 3)

—

33

flyttande sjukhus........................................................

....... 33

273,500

—

3)

materiel ingående i fordonens belastning........

....... 3)

193,000

—

3)

sjukhuståg....................................................................

....... 33

46,900

—

33

etappsjukhus och reservetappsjukhus...............

....... 33

145,800

—

3)

etappsjukstall och reservetappsjukstall..............

....... 3)

3,600

—

eller sammanlagdt.........................................................

...... kr.

1,223,400

—.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Fjerde hufvudtiteln.

Med hänvisning till det sålunda anförda, hemställer generalintendenten,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska, till afhjelpande

af de svåraste bristerna i arméns intendenturutrustning, ett sammanlagdt

belopp af 1,830,920 kronor att å extra ordinarie stat utgå,

under år 1898 med 1,223,400 kronor och under år 1899 med 607,520

kronor.

I fråga om nödvändigheten att inom den närmaste framtiden tillgodose

de oundgängligaste behofven beträffande den för armén erforderliga

intendenturutrustningen, har jag, såsom Eders Kongl. Maj:t

behagade erinra sig, till statsrådsprotokollen för den 2 och den 13

januari nästlidet år utförligt yttrat mig. Jag redogjorde då för de, enligt

min mening, mest trängande bristerna i nämnda utrustning, hvilka bristers

afhjelpande jag antog skola betinga en kostnad af 2,027,800 kronor,

ett belopp som enligt min åsigt borde utgå under de två närmaste

åren, I enlighet härmed tillstyrkte jag Eders Kongl. Maj:t att föreslå

Riksdagen att till anskaffning af intendenturutrustning åt armén på

extra stat bevilja nämnda belopp samt deraf till utgående under år

1897 anvisa 804,400 kronor; och behagade Eders Kongl. Maj:t i enlighet

med mitt berörda förslag till Riksdagen aflåta nådig proposition.

Riksdagen biföll dock icke denna proposition, utan anvisade allenast

136,980 kronor till anskaffning af materiel för fyra flyttande sjukhus.

Den utgång, frågan om anskaffande af den för armén oundgängligaste

intendenturutrustningen sålunda vid Riksdagen erhöll, måste jag

beteckna såsom synnerligen beklagansvärd. Nödvändigheten att inom

de närmaste åren anskaffa nämnda utrustning är, enligt mitt förmenande,

så påtaglig, att längre uppskof dermed, än som af omständigheterna

oundgängligen påkallas, icke bör ega rum. Jag skulle derför,

om möjlighet förefunnes att i hufvudsak inom den af mig i statsrådsprotokollet

af den 2 januari 1896 angifna tid bringa hären i

afseende å dess materiel i ändamålsenligt skick, icke tveka att tillstyrka

Eders Kongl. Maj:t att till Riksdagen aflåta nådig proposition i

enlighet med hvad generalintendenten i underdånighet hemställt.

Men sedan Riksdagens beslut i gevärsfrågan tvingat mig att i viss

mån frångå den i ofvannämnda statsrådsprotokoll framlagda plan, torde

äfven i afseende på här ifrågavarande förnödenheter en modifikation

vidkommande tiden för deras anskaffning finnas naturlig. 1 likhet med

generalintendenten och på de skäl han anfört, anser jag sålunda, att

Bih. till Riksd. Blot. 181)7. 1 Ram!. 1 Afd. 1 lläft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Fjerde hufvudtiteln.

visserligen hela det erforderliga beloppet bör på en gång af Riksdagen

äskas. I fråga om detta belopp, af generalintendenten angifvet till

1,830,920 kronor, har jag intet att erinra. Visserligen skilja sig de af

generalintendenten för de särskilda persedelslagen angifna summorna i

någon ringa mån från de af mig i mitt underdåniga yttrande den 2

januari 1896 uppgifna beloppen; men orsaken härtill är, å ena sidan,

att under det gångna året anskaffning af en del persedlar egt rum och,

å den andra, att till följd af nya mobiliseringsplaners fastställande behofvet

af vissa persedlar måst upptagas högre än förut.

Af det erforderliga beloppet, 1,830,920 kronor, synes emellertid

allenast det allra nödvändigaste böra för år 1898 äskas, nemligen:

till ränslar ............................................

» packfickor .....................................

b sadlar med tillbehör...................

b öfrig hästutredning ...................

» veterinärmateriel ..........................

» infanteriammunitionsvagnar .....

b packvagnar....................................

b bataljonsförbinderivagnar.........

b 4 flyttande sjukhus ....................

b materiel, ingående i fordonens

kr. 62,000: —

b 12,000: —

b 66,000: —

b 18,000: —

b 1,800: —

b 87,200: —

b 4,000: —

b 9,000: —

b 136,980: —

belastning................. b 140,000: —

eller tillhopa kr. 536,980: —

Om detta belopp beviljas, skulle alltså till fyllande af behofvet

uti ifrågavarande hänseende derefter återstå ett belopp af 1,293,940

kronor att utgå under de närmaste åren.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till anskaffning af intendenturutrustning åt armén

på extra stat bevilja 1,830,920 kronor samt till

utgående under år 1898 deraf anvisa 536,980 kronor.

Barackbyggnader.

[27.] I sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 10 november 1896

ba!rackby111 ^ar arméförvaltningen å intendentsdepartementet anmält behof af extra

anaderigg anslag under år 1898 för vissa barackbyggnader och dervid erinrat,

s. 67 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufyudtiteln. 67

bland annat, dels att för Norrlands artilleriregementes beväringsmanskap

erfordrades en barackbyggnad i Östersund, hvilken enligt upprättadt

kostnadsförslag kunde uppföras för 27,000 kronor, och dels att

Eders Kongl. Maj:t, sedan det visat sig nödvändigt att vid Landskrona

för Vendes trängbataljon uppföra två baracker, genom nådigt bref den

21 februari 1896 anbefallt arméförvaltningen att förskjuta för dylika

byggnaders uppförande erforderligt belopp, hvilket uppgått till 12,713

kronor 45 öre; och har arméförvaltningen hemstält att, för beredande

af medel till, förutom annat, nämnda barackbyggnader, anslag måtte

på extra stat för år 1898 af Riksdagen äskas.

I detta ämne vågar jag i underdånighet erinra derom, att sedan*

under 1895 års öfningar med beväringsmanskapet vid Vendes trängbataljon

tyfusepidemi utbrutit bland såväl stamtruppen som de värnpligtige,

Eders Kongl. Maj:t funnit nödigt, att åtgärder ofördröjligen

vidtogos till förekommande af ett upprepande under år 1896 af en

sådan olycka, och derför, bland annat, den 21 februari 1896 föreskrifvit,

att omförmälda två barackbyggnader vid Landskrona skulle uppföras

samt kostnaderna af arméförvaltningen förskjutas. För dessa kostnaders

betäckande måste medel beredas; och enär omförmälda båda barackbyggnader,

äfven sedan de nu i Landskrona förlagda, Vendes artilleriregemente

tillhöriga batterierna derifrån förflyttats, blifva för inqvartering

af trängbataljonens talrika beväringsmanskap erforderliga, samt den

föreslagna barackbyggnaden vid Östersund likaledes är för inhysande

af Norrlands artilleriregementes beväringsmanskap behöflig, hemställer

jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för uppförande af barackbyggnader i Östersund

och till betäckande af kostnaderna för barackbyggnader

vid Landskrona på extra stat för år 1898 bevilja 39,700

kronor.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Fjerde hufvudtiteln.

[28.]

Anslag till

reseunderstöd

åt officerare

m. fl.

[29.]

Anslag till

skarpskytteväsendets

och

skjutskicklighetens

befrämjande.

Diverse behof.

Reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenstemän.

Till bestridande af kostnaden för officerares utsändande till främmande

länder i ändamål att inhemta upplysningar rörande krigsväsendet

och såsom bidrag till de kostnader, officerare måste vidkännas under

anställning i utländsk krigstjenst eller eljest under resor utomlands för

utbildning i sitt yrke, har under en följd af år anslagits ett belopp af

9,000 kronor; och hafva, i följd af 1883 års Riksdags beslut, medel från

detta anslag utgått jemväl för att bereda tjenstemän vid intendenturen

tillfälle att genom besök i främmande land tillgodogöra intendenturen

den der vunna erfarenheten i hvad till en armés hushållning hörer.

Då ett dylikt anslag fortfarande är af nöden, hemställer jag

att för år 1898 må till reseunderstöd åt officerare

och intendenturtjenstemän äskas ett extra anslag å 9,000

kronor, med rättighet för Eders Kongl. Maj:t att få

under följande år använda hvad af anslaget kan under

året besparas.

Skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande.

Uti sin underdåniga skrifvelse den 23 sistlidne november har centralstyrelsen

för Sveriges frivilliga skytteföreningar anhållit, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes hos Riksdagen äska förhöjning af det för ofvan angifna

ändamål beviljade anslag, 90,000 kronor, till 160,000 kronor, och har

centralstyrelsen till stöd för denna sin anhållan åberopat de skäl, styrelsen

anfört i sina de senaste åren i enahanda syfte till Eders Kongl.

Maj:t aflåtna underdåniga framställningar, hvarjemte styrelsen ytterligare

erinrat, bland annat, att 1896 års Riksdag till en allmän riksskyttefest

i Stockholm under innevarande år beviljat 30,000 kronor och att man

med all säkerhet kunde antaga, att denna rikstäflan skulle i hög grad

bidraga till en ökad anslutning till den frivilliga skytterörelsen, hvilken

för öfrigt varit i ständigt stigande, så att den nu omfattade 519 skytte
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufVudtiteln.

69

föreningar med omkring 29,000 medlemmar; att häraf tydligt framginge

det stora behofvet af ökning i understödet till skjutbanors ordnande

samt till fri eller billigare ammunition m. m.; att önskvärdheten att

utsträcka öfningarna å föreningarnas skjutbanor till ett afstånd af i

allmänhet minst 400 meter med nödvändighet påkallade understöd från

statens sida i och för skjutbanornas anordnande för skjutning å nämnda

afstånd; samt att till centralstyrelsen i sådant hänseende ingifvits ansökningar

om understöd till belopp af omkring 15,000 kronor, hvilka ansökningar

af brist på medel ej kunnat tillstyrkas.

Under förutsättning att anslag till förenämnda belopp, 160,000

kronor, beviljas, har styrelsen föreslagit följande fördelning deraf:

till understöd åt skytteföreningarna

b skytteförbunden .............................

» fri ammunition................................

b instruktörer.....................................

b skjutbanors anordnande ..............

b administration ................................

.............. kr. 40,000: —

............. b 24,000: —

.............. b 40,000: —

............ b 16,000: —

.............. b 30,000: —

.............. b 10,000: —

tillhopa kr. 160,000: —

Arméförvaltningen å civila departementet har i sitt öfver ifrågavarande

framställning afgifna underdåniga utlåtande tillstyrkt nådigt

bifall till densamma under förutsättning, att i öfrigt plats å budgeten

kan, vid jemförelse med andra vigtiga anslagsfordringar för landtförsvaret,

åt den begärda anslagsökningen beredas.

I enlighet med hvad jag till statsrådsprotokollet för den 13 januari

1896 yttrade, anser jag fortfarande, att skytterörelsen med den ledning,

som i följd af den under år 1893 inträdda reform kommit densamma

till del, skall kunna bringas att lemna ett afsevärdt stöd åt hären,

samt särskild^ att den utbildning af de värnpligtig^ skjutskicklighet,

som utgör étt af de allra främsta målen för skytterörelsen i dess nuvarande

form, och hvars betydelse med den under senaste åren ökade

tillslutningen till nämnda rörelse ytterligare utvecklats, måste verka

synnerligen godt, enär det äfven med de nuvarande förlängda öfningarna

för de värnpligtige är omöjligt att bibringa dessa all den undervisning

i denna, den blifvande soldatens allra vigtigaste utbildningsgren,

som skulle vara önsklig. Genom att tillräckligt understödja skytte
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Fjerde hufvudtiteln.

[30.]

Anslag till

försöksmobilisering.

rörelsen torde staten sålunda kunna indirekt öka värdet af den utbildning,

som kommer dess värnpligtige till del inom härens led. På dessa

grunder tillstyrkte jag redan nästlidet år Eders Kong!. Maj:t att hos

Riksdagen äska förhöjning uti anslaget till ifrågavarande ändamål; och

då det frivilliga skytteväsendet under år 1896 betydligt utvecklats och

under innevarande år med all sannolikhet kan antagas få en ytterligare

utveckling, som med nödvändighet synes mig påkalla ökning af anslaget

i fråga, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen

att till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens

befrämjande på extra stat för år 1898 bevilja 160,000

kronor, med rättighet för Eders Kongl. Maj:t att få

under följande år använda hvad af anslaget kan under

året besparas.

Försöksmobilisering.

I mitt underdåniga yttrande till statsrådsprotokollet den 2 januari

1896 tillät jag mig påkalla Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet

för en särskild åtgärd, afsedd att underkasta 1892 års härordningsreform,

hvilken med innevarande år kan anses vara i hufvudsak genomförd,

en pröfning af så praktisk art, som fredsförhållandena medgifva,

nemligen en försöksmobilisering.

Jag tillät mig redan då påpeka, hvilken hög betydelse för utfallet

af ett nutida krig, icke minst då det skall utkämpas försvarsvis, en

snabb och ordnad mobilisering af de för krigets utförande erforderliga

stridskrafterna eger; och då jag nu framkommer med ett bestämdt förslag

rörande ett mobiliseringsförsöks utförande år 1898 med en af

arméfördelningarna, tillhör det mig att närmare utveckla de skäl, hvarpå

jag grundar detta förslag, och de verkningar i fråga om landets försvarsförmåga

förslaget skulle medföra, om detsamma med Eders Kongl.

Maj:ts och Riksdagens samtycke komrne till utförande.

Under fredstid tillhör det krigsstyrelsen att utarbeta sådana planer

för krigsmaktens användande vid ett fredsbrott, hvilka med tillämpning

af gällande organisation för personalen, med användande af tillgängliga

materiela hjelpmedel och med stöd af gällande lagar och författningar

kunna anses utförbara. När det gäller härens försättande på krigsfot,

finnas alltså att följa i detalj gående planer för personalens inkallelse

under fanorna och ordnande i smärre truppenheter af olika storlek och

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Fjerde liufvudtiteln.

sammansättning samt deras hopförande till större enheter. Planer

finnas nppgjorda för anskaffande af nödigt antal hästar och fordon för

trupper och trängafdelningar, för personalens beväpning samt för anskaffning

af utrednings- m. fl. persedlar för såväl personal som materiel.

Förslag finnas utarbetade rörande truppernas inqvartering och förplägning

under mobiliserings-, uppmarsch- och koncentreringstiderna, hvarjemte

ganska vidlyftiga beräkningar äro gjorda för användandet af

landets kommunikationer på ett sådant sätt, att trupperna snarast möjligt

kunna grupperas inom och koncentreras till de mest hotade områdena.

Med gemensamma namn kallas dessa, redan i fred utförda

beräkningar och förslag, mobiliserings-, uppmarsch- och koncentreringsplaner.

Under forna dagars krig, då i allmänhet händelserna följde mindre

snabbt på hvarandra än i våra dagar och då månader, för att ej säga

år, kunde förflyta mellan en krigsförklaring och de afgörande sammandrabbningarna

mellan motståndarne, kunde ofta den försvarande icke

blott förfoga öfver en ganska rundlig tid för att ordna sina stridskrafter

utan ock under krigets gång i väsentlig grad godtgöra hvad

som möjligen brustit i krigsförberedelserna. Detta var krigsrustningarnas

tid, och från en viss synpunkt sedt var det just dessa, ända till ett fredsbrott

och ännu längre uppskjutna, ganska omständliga rustningar, som

åt krigen gåfvo deras långdragna karaktär.

Om krigsrustningar i denna mening kan man ej i våra dagar tala,

utan lär erfarenheten från senare tidens historia, att de första krigshändelserna

pläga följa så snabbt på fredsbrottet, att det land, som i

fråga om ett anfalls afvärjande ej redan undangjort sina rustningar

eller ej redan i fred i viss mån lefver rustadt, härigenom faktiskt är

så underlägset i försvarskraft, att vanligen ingen bot är möjlig. Allt,

som under fred kan förberedas, måste vara förberedt, och på den korta

mobiliseringsordern från högsta ort måste sättas i gång ett maskineri

så väl konstrueradt, att öfvergången från fredsfot till krigsfot följer så

att säga af sig sjelf och tillika på kortast möjliga tid.

Det ligger i sakens natur, att när tidsfrågan är af så stor betydelse,

och då under en kort tid ett så stort arbete skall utföras, som

det, livilket jag inledningsvis vidrört såsom nödvändigt för-öfvergången

från freds- till krigsfot, en felaktighet i mekanismen kan föranleda, att

hela maskineriet råkar i olag, och om då denna felaktighet ej så att

säga beror på yttre åverkan utan ligger i sjelfva den plan, efter hvilken

maskindelarna hopsatts — i sjelfva mobiliseringsplanerna — är den så

mycket svårare att afhjelpa.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Fjerde hufvudtiteln.

Vid uppgörandet af arméns mobiliseringsplaner har det derför

varit med den yttersta omsorg, som man sökt sätta sig in i alla frågor

rörande orsak och verkan, man har med synnerlig omsorg öfvervägt

hvad följderna af den eller den åtgärden kunna blifva, hvad den eller

den tidsbestämmelsen för verkställandet af en handling kan hafva för

inflytande på dess utförbarhet, huru lång tid den eller den förrättningen

kan kräfva o. s. v. Men vid bestämmandet af dessa, jag vore frestad

säga otaligt många faktorer, som hvar i sin mån inverka på utgången

af det hela, har man i många fall icke någon verklig erfarenhet att

lita till af den enkla och för oss synnerligen glädjande anledning, att

vår armé aldrig, sedan man börjat tala om mobilisering i nutida mening,

behöft utföra någon sådan. Man har derföre nödgats stödja sig

på erfarenheten dels från mest liknande fredsförhållanden, dels från

andra land, der armén verkligen mobiliserats, men i de fall, då ingendera

af dessa erfarenheter kunnat lemna någon ledning, har man nödgats

uteslutande taga den individuela omdömesförmågan till hjelp, och

gäller detta i all synnerhet i fråga om beräkningen af den tid, de

olika förrättningarna kräfva.

Äfven vid tidsbestämningarna har man naturligtvis god ledning

af jemförelsen såväl med freds förhållandena som med förhållandena i

utlandet, men vid anlitandet af den första utvägen stöter man dock på

den svårigheten, att man vid en mobilisering rör sig med sådana massor

af folk och materiel mot under fredstid, att en jemförelse ofta blir

vansklig att göra — för att ej tala om att stundom all motsvarighet

saknas — och vid anlitandet af den senare utvägen har man att öfvervinna

de svårigheter, som framstå vid beräknandet af nationel olikheters

inflytande, såsom olika folktäthet, olika kommunala förhållanden

m. m., hvarjemte ändå alltid återstår oöfvervunnen den stora svårighet,

som ligger i sjelfva vårt härordningssystem »stam och beväring»,

hvilket system ej tillämpas i något annat land.

Endast genom ett verkligen utfördt mobiliseringsförsök, dervid

gällande planer tillämpas, så långt fredsförhållandena medgifva, är det

i sjelfva verket möjligt att i detalj granska hållbarheten af desamma,

och här om någonsin kommer det att visa sig, hvad inflytande detaljerna

hafva på utförbarheten af det hela.

För att blott nämna en del af dessa detaljer, ber jag att få påpeka,

hvilket inflytande på hela mobiliseringens gång det torde hafva,

om de talrika personliga inkallelseorderna till såväl stam- som beväringspersonal

hinna uppsättas på den härför i mobiliseringsplanerna anslagna

tiden, om dessa order hinna inom härför beräknad tid komma veder
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Fjerde hufvudtiteln.

börande till hända, om de inkallade verkligen hinna inställa sig på

den härför beräknade tiden och hvilket procenttal af dem, som ej infinner

sig.

Det är med ledning af de tider, som härför efter bästa förstånd

beräknats, som planerna för alla mobiliseringstransporter på jernväg

eller sjöledes blifvit uppgjorda, och hvad särskildt de härvid mest betydelsefulla

transportmedlen, jernvägarne, beträffar, behöfver man blott

något så när känna fredsförhållandena för att fatta, hvilken villervalla,

som kunde uppstå, om, i följd af de olika kontingenternas försenade

ankomst, tidtabeller eller tågsammansättningar måste ändras, hvartill

dessutom komme, att de anstalter, som träffats för kontingenters eller

truppers inqvartering eller förplägning, måste ersättas med andra just

vid en tid, då man har minsta tillfälle att omarbeta de uppgjorda

planerna.

1 fråga om fältarméns beklädnad, utredning och förseende i öfngt

med krigsmateriel har ett mobiliseringsförsök äfven sin betydelse. Härigenom

gifves nemligen krigsstyrelsen tillfälle att kontrollera, huruvida

arméns utrustning i dessa afseenden är fullständig och ändamålsenlig.

Hvad fullständigheten beträffar, är denna visserligen i det störa hela

lätt att kontrollera utan något mobiliseringsförsök, men dock ej i alla

delar. Jag vill sålunda påpeka, att undersökningar i fred ej kunna

till fyllest visa, till hvilken omfattning beväringsmanskapet sjelf anskaffar

de s. k. småpersedlarne och särskildt skodonen, af hvilkas brukbarhet

i fält marschförmågan så väsentligt beror; och likväl är det på

kännedomen härom, som de beräkningar böra grundas, enligt hvilka

dylika persedlar uppläggas i fredsförråd. _ Under de årliga beväringsöfningama

söker man visserligen komma till klarhet i dessa förhållanden

genom persedelmönstringar, men dessa kunna naturligtvis endast

omfatta de två yngsta åldersklasserna, under det att långt flera ingå i

de mobiliserade truppförbanden.

I fråga om persedlars m. m. ändamålsenlighet ber jag få framhålla

den omständigheten, att det är vigtigt utröna, huru uniformerna

passa de äldre årsklassernas manskap. Befinnas mera omfattande förändringar

nödvändiga, kan (fetta hafva inflytande såväl på tillverkningen

vid härefter skeende nyanskaffningar som pa sammansättning och utredning

af de handtverksafdelningar och verkstäder, som vid en verklig

mobilisering böra träcka i verksamhet, hvarjemte äfven med ledning häraf

måste beräknas, till hvilket antal civila handtverkare måste tagas i anspråk.

Först när man kommit till insigt om, huru persedlarna passa och

hvilken tid, som åtgår till erforderliga ändringar, kan man ock beräkna

Bih. till Riksd. Blot. 1897. 1 Samt. 1 Ajä. 1 Halt. 1'')

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Fjerde lmfvudtiteln.

den tidpunkt, då truppafdelningen kan vara till fullo beklädd. Och

tillätes det mig sedan vända uppmärksamheten till krigsmaterielen i

öfrig!, inses lätt, livilka lärdomar ett mobiliseringsförsök kan lemna i

frågor rörande tidsåtgång för materielens utjemning och utredning,

transport och fördelning1, de olika fordonens packning, aptering af

artilleriammunition in. in. Endast när dylika faktorer medtagas i beräkningen

till sin rätta storlek, blir det möjligt att säga, om trupperna

verkligen kunna stå marschfärdiga de dagar, som i mobiliseringsplanerna

beräknats.

En annan vigtig fråga,, på hvilken i sjelfva verket allenast en försöksmobilisering

kan gifva svar, och på hvilken marschfärdigheten lika

mycket beror som på ofvan nämnda förhållanden, gäller anskaffningen

af hästar. Utan träng kommer en trupp ej långt, men för trängens

utrustning behöfves ett så stort antal hästar, att en utskrifningslag för

hopbringandet af hela antalet måst antagas, då man ingalunda kunnat

lita på att genom frivilliga aftal vara i stånd anskaffa sådana massor.

När denna utskrifningslag skall tillämpas, kan tillvägagåendet härvid

närmast jemföras med personalens inkallelse, och hvad som sagts

om denna sist nämnda, gäller då ock i viss mån i fråga om hästanskaffningen:

allenast ett mobiliseringsförsök kan ådagalägga, om

hästarne på de tider och orter, som beräknats i mobiliseringsplanerna,

kunna stå till vederbörande truppers och trängformationers förfogande.

Och ehuru jag, af skäl, till hvilka jag snart återkommer, ej anser mig

böra, i fråga om anskaffning af hästar och fordon, föreslå ett förfarande,

som fullt motsvarar det, hvilket under verklig mobilisering bör följas,

kunna dock äfven i nu berörda afseende genom lämpliga anordningar

vigtiga erfarenheter af många slag komma armén till godo.

Ofvergår jag nu till att tala om mobiliseringsförsökets betydelse

för att utröna ändamålsenligheten af de planer, som blifvit uppgjorda

för truppernas underhåll och inqvartering under mobiliseringstiden,

skulle visserligen kunna invändas, att man hvarje år har tillfälle att

anställa försök, hvilkas utfall äfven kunna gifva ledning i nu berörda

afseende. Betänker man emellertid, hvilka ofantligt mycket större

massor af såväl folk som hästar, som sammanföras på en plats vid

en mobilisering, mot hvad som sker vid sammandragningen till de

vanliga fredsöfningarna, och tillika att underhållsfrågan under fred

både kan ordnas och verkligen äfven ordnas lång tid i förväg, under

det den vid mobilisering måste lösas efter ganska kort varsel, bör man

utan svårighet finna, huru vanskligt det är, att i denna fråga blott

räkna med vanlig fredserfarenhet, synnerligast som ett bristfälligt ord
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Fjerde kufvudtiteln. 75

nande af inqvarterings- och underhållsfrågorna under mobilieeringstiden

lika säkert kan göra hela mobiliseringens regelrätta gång om intet, som

fel i andra, förut berörda afseende.

Och för att nu tala om de s. k. mobiliseringstransporterna, kan

blott en försöksmobilisering — ehuru ej ens den fullständigt, när det

blott gäller en enda fördelning — visa, huruvida transportplanerna äro

rätt uppgjorda och personal och materiel tillräckliga för transportens

obehindrade gång, eller om några rubbningar uppstå, hvilka man ej

på förhand kunnat beräkna, och hvilka nu allenast blifva nyttiga lärospån,

under det de vid en verklig mobilisering kunna lända till

obotlig skada.

Hvad jag nu anfört, torde i sjelfva verket vara till fyllest för att

motivera anställandet af ett sådant mobiliseringsförsök, som det jag

härmed inför Eders Kongl. Maj:t föreslår, och af denna motivering

torde ock med all önskvärd tydlighet framgå, hvilka frukter i fråga

om arméns stridbarhet kunna vara att vänta, när sedermera rönen från

det gjorda försöket hunnit sofras och, der förhållandena det påkalla, omsättas

i ändamålsenligare bestämmelser än de förut gällande. Men ej

allt det gagn, som är möjligt att vinna af mobiliseringsförsöket ernås,

om man skulle stanna vid sjelfva mobiliseringen i egentlig mening,

d. v. s. de lägre truppförbandens uppbringande till fältfot och vederbörliga

utrustning, hvarefter de marschfärdiga trupperna åter afrustade

och hemförlofvades. Ett dylik! tillvägagående vore detsamma, som

att släppa ur händerna det allra yppersta tillfälle att pröfva de mobiliserade

truppernas fältduglighet, hvaraf möjligheten för vårt land att

försvara sig lika mycket beror, som af sjelfva mobiliseringens utförbarliet.

Under fredsöfningarna, synnerligen under större fälttjenstöfningar,

hafva vi visserligen haft tillfälle att pröfva våra värnpligtiges duglighet

i nyss berörda afseende efter närmare 90 dagars öfning, men märkas

bör, att erfarenheten härvid allenast kunnat utsträckas till en årsklass,

hvilken under det ifrågavarande året och det närmast föregående erhållit

sin utbildning, under det att vid eu verklig mobilisering trupperna

understundom måste, för att uppbringas till fältstyrka, taga i anspråk

ända till 7:de och 8:de klasserna, d. v. s. folk, som under 4 å

5 år ej haft minsta tillfälle att underhålla sina förvärfvade färdigheter

i vapnens bruk. Någon erfarenhet om dylikt manskaps fältduglighet

ega vi ej.

Härtill kommer, att eu hel del af de vid mobilisering inkallade

beväringsmännen utgöras af 1. d. stamanstälde, hvilka etter eu tjenst
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Fjerde hufvudtiteln.

göring vid stammen, som ofta blott uppgått till 2 år, äro förpligtade

att qvarstå i 3:dje klassen under hela den tid, de eljest skulle tillhört

beväringens båda uppbåd. Att utröna tjenstbarheten hos sådant folk,

som måhända ej på 11 eller 12 år deltagit i några öfningar, är så

mycket mera af nöden, som de, ehuru tillhörande beväringen, hittills

vid mobiliseringsplanernas uppgörande satts i samma kategori som

tjenstgörande stampersonal.

I viss mån kan det nu sagda äfven tillämpas på sådan befälspersonal,

som trädt ur aktiv tjenst men med skyldighet att vid mobilisering

återinträda.

Ett mobiliseringsförsök erbjuder enda möjligheten att åter bringa

dessa olika kategorier af personal under fanorna för ett gemensamt

uppträdande, och om hvarje dylikt inkallande af äldre årsklasser och i

krigstid disponible i öfrigt erkänts vara af stor nytta vid utrönandet

af en trupps verkliga användbarhet i krig, är en dylik åtgärd hos oss

så mycket mer af nöden än i andra land, som vårt härordningssystem

»stam och beväring» icke allenast gör sättet för personalens inkallande

mera kompliceradt än på andra håll, utan ock gör de olika truppdelarnes

sammansättning af stam, f. d. stam och vanligt beväringsmanskap

till ett synnerligen svårlöst problem.

Då jag med tanke på det nu sagda alltså inför Eders Kongl.

Maj:t föreslår ej allenast försöksmobilisering af en arméfördelning utan

ock derpå följande fälttjenstöfningar, sker detta af den orsak, att jag

ej kan taga på mitt ansvar att ej hafva tillrådt det vapens profvande

— i den utsträckning fredliga förhållanden tillåta — på hvilket dock i

ofredens dagar, menskligt att se, landets väl eller ve ytterst kommer

att bero, och vill jag då tillika betona, att vid ett dylikt profs anställande

endast en del af ändamålet skulle vinnas, om man allenast

pröfvade hållfastheten af vapnets olika delar, men ej hela vapnet såsom

sådant.

Arméfördelningarna äro i vårt härordningssystem antagna såsom

de högsta enheterna, och i händelse af krig är det närmast med dem,

den högsta ledningen rör sig. För att bedöma dessa s. k. slagenheters

användbarhet — hvarpå ju ytterst hela försvarsplanen måste

hvila — är ej nog att veta, huru beskaffade i afseende på fältduglighet

de olika infanteri-, kavalleri-, artilleri-, ingeniör- och trängafdelningar,

hvaraf fördelningen består, i och för sig äro, utan är lika nödigt att

lära känna, ‘huru lätthandterliga eller svårhandterliga de äro, när det

gäller inbördes samverkan.

Endast genom att sammanföra de olika truppförbanden af skilda

s. 77 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 77

vapenslag till en enda slagenhet blir det ock möjligt att på praktiskt

sätt ådagalägga, hvad som möjligen nu kan brista i fråga om de högre

stabernas mobilisering samt att gifva stabspersonalen tillfälle att se

och röra sig med de fältstarka trupp- och trängförbanden, med trupper

och trängformationer till verkligen samma numerär och beskaffenhet

som i fält. Icke minst vigtiga blifva derjemte de rön, som komma att

göras under de transporter, hvilka skola förmedla truppernas inordnande

i fördelningsförbandet och utträdande derur. Jernvägarnes transportförmåga

kommer då att .på det ifrågavarande området uttagas till

det yttersta, och de uppgjorda transportplanerna komma att underkastas

eldprofvet.

Det är just känslan af ovisshet i fråga om en del af de vigtiga

spörsmål, som sammanhänga med en nutida armés mobilisering, som

varit orsaken till de mobiliserings- m. fl. försök, som under senare tid

företagits inom andra arméer, oaktadt en del af dessa hafva att räkna

med en krigserfarenhet af ganska ny datum. Sålunda företagas inom

ryska armén esomoftast mer eller mindre omfattande försöksmobiliseringar,

af hvilka de sista utfördes år 1896, och året derförut anstäldes

i Frankrike en större dylik öfning med åtföljande manövrer af

samtliga trupper tillhörande Paris’ militärguvernement. Äfven vårt

broderland Norge har ansett sig böra genom ett dylikt försök underkasta

sin nya härordning ett prof, hvartill 1895 års storting beviljade

ett anslag af 150,000 kronor, för hvilka ungefär 8,000 man af armén

och 700 man af flottan jemte några kanon- och torpedbåtar sammandrogos

i skilda delar af landet till sådan öfning •— ett försök som af

hela landet följdes med lifligaste intresse, och hvilket säkerligen skall

bära goda frukter för ordnandet af det gemensamma försvaret af skandinaviska

halfön.

Med sådana exempel för ögonen och när jag tillika tagit i öfvervägande,

hvilka fruktbärande resultat i fråga om arméns stridsberedskap

nu omhandlade öfning är i stånd att medföra, bär det förefallit

mig såsom eu nödvändighet att söka vinna Eders Kongl. Maj:ts och

Riksdagens bifall dertill, att eu fördelning af vår armé må undergå

ett prof af den beskaffenhet, hvarför jag nu redogjort.

Ett bifall till denna framställning påkallar emellertid med nödvändighet

införande af eu ny bestämmelse i värnpligtslagen; och har jag

för afsigt att, derest Eders Kongl. Magt. täckes gilla mitt förslag om

verkställande af en försöksmobilisering, jemväl framlägga förslag i

detta syfte.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Fjerde hufvudtiteln.

Äfven en . annan lagstiftningsåtgärd i sammanhang med det nu

ifrågasatta mobiliseringsförsöket hade varit synnerligen önskvärd, strängt

taget ej, såsom den nyss vidrörda, för att möjliggöra mobiliseringsförsöket,

utan för att göra detsamma så likt verklig mobilisering, att

fruktbärande erfarenhet i större omfattning kunde hemtas derur, jag

menar lagstiftning rörande mönstring och dermed sammanhängande anskaffning

af hästar och fordon.

Då en arméfördelning har behof af icke mindre än 4 å 5,000 hästar,

och det ojemförligt största antalet af de«sa tillika med talrika fordon

måste anskaffas vid sjelfva mobiliseringen, inses lätt, hvilken storartad

apparat, som måste sättas i gång för detta ändamål, och hvilken planmessighet,

som är af nöden, om man vill vinna, hvad som åsyftas.

För att under verklig mobilisering denna svåra fråga skulle kunna

lösas, antog Riksdagen på Eders Kongl. Maj:ts proposition lagen af

den 24 maj 1895 angående anskaffande af hästar och fordon för krigsmagtens

ställande på krigsfot; men att för nu ifrågasatta ändamål tilllämpa

denna lag är ej möjligt, emedan den, i det sammanhang den

har med regeringsformens § 74, tydligen ej kan användas annat än

vid mobilisering för upprätthållande af rikets neutralitet eller för afvärjande

af ett befaradt eller börjadt angrepp, hvarjemte det, oafsedt

obehagliga_ ingrepp i den enskilda eganderätten, torde blifva en allt

för vidlyftig och måhända förlustbringande affär att med stöd af en

utskrifningslag inköpa några tusen hästar för att efter ett par veckor

åter sälja dem.

Hufvudsaken är ej heller, att hästarna och fordonen inköpas, utan

att vid försöksmobiliseringen de former i möjligaste mån följas, som

vid en verklig mobilisering skulle hafva iakttagits i fråga om hästanskaffning.

När frågan gäller hästars hopringande för verkligt krigsbruk,

är af nöden, att de blifva kronans egendom, men under kortare

fredsöfningar, hvarom här är fråga, fylla legda hästar lika väl ändamålet,

och anskaffningssättet är en underordnad fråga, blott man dervid

kan, såsom nämndt, i möjligaste mån lyckas använda samma former,

som iakttagas vid mobilisering i egentlig mening, på det man må

komma till insigt i fråga om dessa formers ändamålsenlighet.

Det lagförslag, jag åsyftat, borde derföre haft till ändamål att vid

anskaffningen af hästar och fordon följa, i fråga om all dermed sysselsatt

personal, ett förfarande, som i möjligaste mån motsvarade sättet

att gå till väga vid verklig mobilisering, under det att hästarne och

fordonen, hvilka skulle framföras till vissa mönstringsorter, der endast

mönstrades, hvarefter de af dem hemsändes, som ej efter frivilligt aftal

s. 79 Kontrollera mot PDF

Fjerde hnfvudtiteln. 79

kunde legas. På detta vis hade förfaringssättet kommit att i ganska

väsentliga delar likna en verklig mobilisering.

Men då en lag i detta syfte skulle — visserligen mot ersättning —

ålägga en del af befolkningen en skyldighet, som, i betraktande af den

jemförelsevis stora arbetskraft som i och för mobiliseringen ändå tages

i anspråk, kunde anses blifva allt för betungande, har jag ej trott mig

böra ifrågasätta en sådan lagstiftning, utan måste åtgörandena för anskaffning

af hästar och fordon inom den mobiliserande fördelningens

hästutskrifningsområden — äfven med mindre fördel ur öfningssynpunkt

— inskränka sig dertill, att allenast den militära personalen anlitas för

att efter aftal med hästegarne inom fördelningen och på ett med mobiliseringsförhållandena

i möjligaste mån öfverensstämmande sätt införskaffa

upplysningar angående hästars och fordons antal och beskaffenhet

samt till vederbörande utrustningsorter föra hvad som på frivillighetens

väg kan anskaffas inom fördelningens hästutskrifningsområden.

De hästar och fordon, som ej kunna, på sätt nu föreslagits, anskaffas,

måste tydligen hopbringas genom legning å annat håll, och

svårigheten är egentligen blott att så hastigt erhålla kunskap om, hvilket

antal hästar och fordon, som ej på förstnämnda sätt kan anskaffas, att

ej tidsutdrägten vid legning af återstående häst- och fordonsantal

åstadkommer ett fördröjande af mobiliseringen utöfver hvad planerna

förutsätta.

Jag har derför förestält mig att, i den händelse Eders Kongl.

Maj:t täckes gilla hvad jag nu anfört, och Riksdagen finnes villig att

för sin del godkänna af Eders Kongl. Maj:t i ämnet aflåten nådig proposition,

Eders Kongl. Maj:t derefter skulle snarast möjligt genom sina

befallningshafvande införskaffa upplysning från de olika kommunerna i

riket angående det antal hästar och fordon, som vederbörande egare

kunna finnas villiga att till visst pris utlega för kronans räkning; hållande

jag före, att vederbörande kunde vinna tillräckligt noggranna

upplysningar i detta afseende genom att medelst länskungörelserna

eller allmänna tidningar infordra skriftliga anbud. Härigenom vunne

man på förhand kunskap om hvilket antal hästar, som kunde hopbringas

inom en viss fördelnings hästutskrifningsområden, utan att

röja hemligheten angående hvilken fördelning, som verkligen skulle erhålla

mobiliseringsorder; och genom att sedan, med ledning häraf, träffa

vilkorliga aftal i god tid med entreprenörer å olika håll (för hemlighetens

bevarande äfven inom det fördelningsområde, der mobilisering

skall ega ruin) rörande leverans af felande antal efter viss tids varsel,

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Fjerde hufnidtiteln.

skall det säkert varda möjligt att till ej allt för höga priser och i rätt

tid anskaffa hvad som erfordras.

Då icke desto mindre utgifterna för att på detta sätt anskaffa hela

det för fördelningens mobilisering erforderliga, felande häst- och fordonsantalet

blifva betydligt höga, har jag låtit mig angeläget vara att genom

reduktion af sagda antal så långt, att mobiliseringsförsöket ej i afsevärd

grad deraf lider, söka minska ifrågavarande kostnad. Minskningen

har jag ansett lättast kunna ske vid mobilisering af arméfördelningens

stora träng, och föreslår jag af denna anledning, att blott ungefär halfva

antalet af dennas formationer må sättas på fältfot. Mobiliseringen blir

visserligen härigenom ej fullt i öfverensstämmelse med mobiliseringsplanerna,

men när man af kostnadshänsyn måste vidtaga någon inskränkning,

verkar inskränkningen här minsta rubbning, och då likväl

alla i fält förekommande slag af trängformationer enligt en arméfördelnings

mobiliseringsplan förekomma, blir i allt fall tillfället att för framtiden

inhemta lärdomar föga inskränkt.

Hvad slutligen beträffar kostnaderna i deras helhet för det af mig

ifrågasatta mobiliseringsförsöket, har jag med ledning af nu gällande

mobiliseringsplaner låtit uppgöra en beräkning af desamma, innefattande

alla de nödvändigaste utgifterna för en arméfördelnings mobilisering,

densammas koncentrering, öfning under 5 dagar samt återfärd till

mobiliseringsorterna och utrustning, eller i tillhopa 13 dagar, in- och utryckningsdagarne

oberäknade; slutande summan å ett belopp af 685,334

kronor (se Bil. E).

I fråga om nyssnämnda öfningstid och derpå grundadt kostnadsförslag,

ber jag emellertid att få påpeka, att sagda tid framgått ur en

medeltalsberäkning, i det enligt mobiliseringsplanerna såväl stam som

beväringsmän — beroende på bostadsförhållanden och en del lämplighetshänsyn

— inträffa å utrustningsorten på ganska olika tider. Till denna

vid en exakt beräknings verkställande ganska svårhandterliga faktor

har derjemte kommit en annan synnerligen obestämd sådan i den omständigheten,

att man ej ännu känner andra beväringsklassens storlek år

1898. Då de densamma tillhörande beväringsmännen för att enligt värnpligtslagen

hafva fullgjort sin vapenöfningsskyldighet måste, utom mobiliseringstiden,

öfvas under en tid, motsvarande skilnaden mellan denna

och 22 dagar, har det bästa förfaringssättet synts mig vara att, med

frånseende af sist. nämnda faktor, i tillämpliga delar använda de vid

beräkningen af kostnad för hela arméns verkliga mobilisering följda

s. 81 Kontrollera mot PDF

Fjerde Imfvudtiteln.

81

grunder; och anser jag, att den af nyss nämnda ovisshet framkallade

svårigheten vid en exakt beräknings uppgörande lämpligen bör afhjelpas

på det sätt, att vid behof en del inkallad beväring af äldre åldersklasser,

efter de under mobiliseringsåret sig företeende omständigheter och sedan

de deltagit i de egentliga mobiliseringsöfningarna, hemförlofvas för att

dymedelst bereda tillgångar för afslutandet på lagenligt sätt af andra

årsklassens vapenöfningar. Kostnaderna äfven härför ligga följaktligen

faktiskt inneslutna i nyss nämnda summa, ehuru detta ej framgår af

beräkningens form.

Då kostnaden derjemte, såsom förut nämndt, beräknats med ledning

af nu gällande mobiliseringsplaner, men vid den tid, mobiliseringen bör

ifrågakomma, efter den förbättrade härordningens genomförande, en

arméfördelnings styrka torde blifva något större än nu, samt då derjemte

den hittills föreliggande erfarenheten ej lemnar tillräckligt stöd

för beräkning af en del värden å naturaprestationer, vill jag hemställa,

att förut nämnda slutsumma må utjemnas till 700,000 kronor,

ett belopp som jag ock i mitt ofvan omnämnda yttrande den 2 januari

1896 angaf såsom erforderligt.

Jag vill dock härvid framhålla, att den nyss angifna summan angifver

kostnaden för arméfördelningens mobilisering, blott i den händelse

Riksdagen beviljar de anslag, hvarom jag i annat sammanhang hemstält

för anskaffande af en del för armén i dess helhet nödvändig

utrustning.

För att visa, såväl hvilka kostnader, som skulle förorsakas ensamt

för dessa persedlars anskaffning vid den mobiliserande fördelningen,

som äfven hvilka afsevärda belopp, som inbesparas genom den förut

vidrörda reduktionen af häst- och fordonsantalet samt i åtskilliga andra

afseenden, har jag äfven låtit verkställa en annan beräkning, af hvilken

framgår, att en mobilisering af fördelningen, utan att dessa brister afhjelpas

annat än i sammanhang med sjelfva mobiliseringen och utan

att nyssnämnda besparingsåtgärder vidtagas, skulle, om den för öfrigt

ordnades på samma sätt, kräfva en kostnad af 1,353,162 kronor (se

Bil. F).

Åberopande hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för utförande under år 1898 af försöksmobilisering

och dermed sammanhängande f''dittjenstöfning av vid

Bill. till It iksd. Viol. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 1 lliift. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Fjerde hufvudtiteln.

en arméfördelning på extra stat för sagda år bevilja

700,000 kronor.

Hvad chefen för landtförsvarsdepartementet sålunda

i afseende å regleringen af utgifterna under

riksstatens fjerde hufvudtitel tillstyrkt och hemstält,

täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets

öfrige ledamöter, gilla och bifalla, med befallning

tillika, att utdrag af detta protokoll skulle till

finansdepartementet öfverlemnas till ledning vid författandet

af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen

angående statsverkets tillstånd och behof för

år 1898.

Ex protocollo:

Carl HeijkensTcjöld.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvud titeln

83

Bil. A.

Förslag

till stat för Krigshögskolan.

Kronor.

Kronor.

1 chef, lön..................................................................................

4,000

—

dagaflöning å 4 kronor...........................................................

1,460

—

lönetillägg för 2 tjenstehästar a 400 kronor..............................

800

—

fourageersättning ä 1 krona om dagen för hvarje häst..............

730

—

6,990

_

1 adjutant, arfvode.......................................................................

—

—

600

—

1 d:0 d:o .......................................................................

—

—

600

—

1 redogörare, d:o..........................................................................

—

—

500

—

1 vaktmästare, d:o........................................................................

—

—

750

—

Arfvoden åt lärare:

Arfvodena beräknas till årligen 300 kronor för hvarje timmas under-

visningsskyldighet i veckan, eller 300 X 28 ..............................

8,400

—

Arfvodestillägg för hel kurs åt 4 lärare i landmilitära ämnen, som

undervisa hvart annat år, å 500 kronor, tillsammans 2,000 kronor,

1,000

Arfvode åt läraren i tyska språket................................................

1,000

—

D:o åt läraren i sjökrigsvetenskap, hvart annat år 300 kronor,

eller för år.............................................................................

150

—

10,550

_

Sommaröfningar............................................................................

—

—

4,000

—

Till inköp och underhåll af inventarier, böcker och undervisnings-

500

Expenser, ved, ljus, städning m. m...............................................

—

—

2,500

—

Summa kronor

—

—

20,990

—

Avm. 1. Professorn vid gonoralstaben meddelar utan arfvode undervisning i geodesi.

Anm. 2. Chefen, adjutantorna och ordinarie elever åtnjuta dessutom inqvartoringsorsättning enligt författningarna,

den först nämnde såsom öfverstelöjtnant, de öfrigo såsom subaltern officerare, hvilken ersättning

utgår från anslagot till »Inqvartoringskostnador».

Anm. 3. Dagaflöning och fouragoorsättning för skottdag utgå af de å anslagot uppkommande besparingar,

ollor, om dessa icke dertill lemna tillgång, af fjordo hufvudtitolns allmänna besparingar.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Fjerde hufvudtiteln,

Bil. B.

Förslag

till stat för Artilleri- och. Ingeniörhögskolan.

Kronor

Kronor.

Kronor.

Aflöning.

Stab.

1 chef, arfvode..........................................................

1,500

—

1 adjutant, d:o..........................................................

700

—

1 redogörare för medels- och persedeluppbörden, arfvode

För bibliotekets och samlingarnas vård och redovisning,

900

—

arfvode..............................................................

300

—

3,400

Lärare och repetitörer.

1 lärare

i artilleri med tillhörande öfningar, arfvode.....

1,800

—

1

d:0

i artilleriritning, arfvode................................

500

—

1

d:0

i krigsbyggnadskonst med ritning och tillhö- rande öfningar, arfvode.................................

1,800

1

d:0

i byggnadskonst med ritning, arfvode.............

1,000

—

1

d:o

i krigskonst och militärgeografi samt krigshisto- ria jemte tillhörande öfningar, arfvode............

1,800

1

d:o

i matematik och teoretisk mekanik (allmän kurs),

arfvode.........................................................

2,400

1

d:0

i d:o d:o (högre kurs), arfvode........................

2,000

—

1

d:0

i tillämpad mekanik (med ritning), arfvode......

800

—

1

d:o

i beskrifvande geometri, arfvode.....................

800

—

1

d:o

i fysik, arfvode............................................

1,000

—

1

d:o

i kemi, arfvode.............................................

1,400

—

1

d:o

i franska språket, arfvode..............................

1,300

—

För undervisning i artilleripjesers och projektilers till-

verkning och besigtning, arfvode............................

150

—

Anm. 1.

Enligt Kongl. brefvet den 24 januari 1826 utgår detta

arfvode till den officer, som är beordrad att hafva

tillsyn öfver kanongjutningen för kronans räkning.

Transport

16,750

-

3,400

s. 85 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln,

85

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Transport

16,750

—

3,400

Till repetitörer, arfvoden............................................

3,000

—

19,750

_

Anm. 2. Chefen för högskolan, militäre lärare, adjutanten,

jemte repetitörer åtnjuta, så vida de icke i annan

egenskap äro till inqvarteringsförmån berättigade, in- qvarteringsersättning från anslaget till inqvartorings- kostnader, enligt författningarna, i don grad de på

stat innehafva.

Elever.

Till stipendier åt elever tillhörande artillerivapnet........

—

—

3,000

—

Anm. 3. Do elever vid högskolan, hvilka icke i och för sin

tjenst åtnjuta inqvartering i Stockholm, erhålla in- qvartering från anslaget till inqvarteringskostnader,

enligt författningarna, i den grad de på stat inne- hafva.

Betjening.

1 väbel, tillika förste vaktmästare, lön... kronor 800: —

tjenstgöringspenningar » 300: —

1,100

_

1 andre vaktmästare, tillika tjenstgörande vid labora-

toriet, arfvode.....................................................

750

—

1,850

—

28,000

Anm. 4. Tjenstgöringspenningar åtnjutas endast under verklig

tjenstgöring.

Anm. 5. Om någon af betjoningen åtnjuter bostad jemte ved- brand, böra, såvida icke dessa förmåner tillkomma

honom såsom portvakt eller för andra åligganden

utöfver tjensten, desamma till ett värde af 150 kronor

inräknas under lönen ellor arfvodet, och utgår då

lönen för förste vaktmästaren med 650 kronor och

arfvodet för andro vaktmästaren med 600 kronor.

Omkostnader och underhåll.

Biblioteket, fysiska kabinettet och kemiska laboratoriet

Lokalernas uppvärmning och belysning samt för skötsel

—

—

2,000

—

_

_

2,200

_

Y attenförbrukningsafgift............................................

—

—

100

—

Inventariers underhåll................................................

Skrifmaterialier för undervisningen, expeditionen och

700

__

250

Städning och tvätt.....................................................

—

—

600

—

Transport

—

-

5,850

—

28,000

—

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Fjerde hufvudtitcln

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Transport

—

—

5,850

—

28,000

—

150

Elevernas praktiska öfningar samt rese- och traktaments-

kostnader, äfvensom handräckningar m. m. under

öfningarna.........................................................

4,500

770

Reseersättningar .............................................

Anm. 6. Till de elever, som äro officerare vid artilleriets i

landsorten förlagda regementen och corpser, utbetalas

ersättning för resa till Stockholm vid lärokursens

början och för återresa vid kursens slut enligt Kongl.

brefven den 15 augusti 1865 oeh don 27 oktober 1893.

Anm. 7. Till lärare, rcpetitörer och elever, som äro officerare

vid artilleriets i landsorten förlagda regementen och

corpser, utgår från vederbörligt anslag ersättning

för resor till och från vapenöfningarne, enligt Kongl.

brefven den 30 maj 1873, den 7 december 1877 och

den 12 oktober 1894.

Extra utgifter................................................

600

Amu. 8. Häruti äro inbegripna de enligt Kongl. brefvet den

13 januari 1824 till bestridande af kostnader för

tryckning af lärokurser m. m. anslagna 300 kronor,

att redovisas inför inspektören för militärläroverken.

. o

Till underhåll af högskolans lokaler............................

—

—

1,000

—

12,870

Summa

-

-1

- 1

—

40,870

—

Anm. 9. I fall å en eller annan titel brist skalle uppstå, må, till betäckande deraf användas de å andra

titlar möjligen uppkommande besparingar, endast anslaget i dess helhet icke öfyerskrides.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

87

Bil C.

Uträkning

å kostnaden för kommenderingstillägg till beställningsmän vid hvartdera

af Skånska husar- och dragonregementena efter

omorganisationens genomförande.

Kronor.

Kronor.

Under regementsmötet i 25 dagar.

20 sjukvårdssoldater ä 20 öre per dag............................................

100

—

30 hofbeslagssoldater å 20 » » » ...........................................

150

250

—

Under befälsmötet i 12 dagar.

1 sjukvårdssoldat ä 20 öre per dag...............................................

2

40

1 hofbeslagssoldat ä 20 » » » ...............................................

2

40

4

80

Under beväringsmötet i 90 dagar.

1 sjukvårdssoldat å 20 öre per dag..............................................

18

—

1 hofbeslagssoldat ä 20 » » » .............................................

18

—

36

—

Under rekrytskolan 1 1 år (med afdrag för regementsmötet.)

1 sjukvårdssoldat ä 6 kronor per månad.........................................

67

—

1 hofbeslagssoldat å6 » » » ........................................

67

—

134

—

Under regementsskolan i 9 7» månader.

1 sjukvårdssoldat ä 6 kronor per månad.......................................

57

—

1 hofbeslagssoldat å6 » > > ........................................

57

—

114

—

Summa

—

—

538

80

M. Stendahl.

Förilclningsintendent.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Fjerde lmfvudtiteln.

Bil. D.

Uträkning

öfver kostnaden för ifrågasatt kommenderingstillägg till beställningsmän

vid Norrlands dragonregemente efter genomförd organisation.

Kronor.

Summa

Kronor.

Under regementsmötet i 25 dagar.

10 sjuk vårdssoldater å 20 öre per dag............. .............................

50

—

15 hofbeslagssoldater å 20 » » » ............................................

75

—

125

Under beväringsmötet i 90 dagar.

1 hofbeslagssoldat å 20 öre per dag........

—

—

18

—

Under rekrytskolan i 1 år (med afdrag af regementsmötet).

1 sjukvårdssoldat ä 6 kronor per månad ....

67

1 hofbeslagssoldat å6 » » »

67

—

134

Under regementsskolan i 972 månad.

1 sj ukvårdssoldat å 6 kronor per månad........

57

_

1 hofbeslagssoldat å 6 > > »

57

114

—

Summa

—

—

391

—

A. Gyllensvärd.

Fördelningsintendent.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

89

Bil. E.

Öfverslagsberäkning af kostnaderna för försöksmobilisering

af en arméfördelning,

under förutsättning af koncentrering med förflyttning till koncentreringsområdet

af färdigmobiliserade trupper den mobiliseringsdag, då, sista infanteritruppförbandet

är marschfärdigt, öfriga trupper ocli trängafdelningar i den mån de blifva färdiga,

5 dagars fälttjenstöfningar, återfärd till mobiliseringsorterna, afruskning och utryckning.

Såsom grund för beräkningen ligger III. arméfördelningens sammansättning

med den olikhet, att af besparingsskäl beräknats mobilisering allenast af hälften

af stora trängens formationer.''1)

Kronor.

A. Utrustningskostnader.

l:o) Trängutrustning.

a) Brist å reglementerade fordon att fylla genom lega: 22 st. ål: 502) per dag

för i medeltal 12 dagar..........................................................................

396

b) »Utskrifna» hästars och fordons anskaffning:

Lega för 3,307 hästar med tillbehör å 5: 50 per dag för i medeltal 12 dagar

218,262

_

Lega för 396 fordon med tillbehör ä 1 krona per dag för i medeltal 12 dagar

4,752

—

Medfördt fourage, 9,921 rationer, ä 1 krona.............................................

9,921

—

Ersättning för hästars och fordons inställelse å mönstringsplats s).............

17,050

—

» åt mönstringskommissionerna................................................

18,050

—

c) Brist i hästars och fordons »egen utrustning» att fylla:

418 fordon (legda), hvars utrustning fullständigas å 10 kronor4)................

4,180

—

2:o) Utrustning af sjukvårds- och veterinäranstalter tillhörande etappväsendet

166,500 kronor6),

i hvars ställe föreslås provisoriska anordningar (fasta sjukhus, sjukläger,

sjukstall)............................................................................................

8,000

3:o) Persedlar och materialier å utrustningsorterna (»som, utan att ingå i linie- eller depotafdelningarnas egentliga utrustning, ändock erfordras för mobili- seringens verkställande»): utrustning af depoternas handtverksafdelningar,

sjukhus och sjukstallar m. m. efter afdrag för befintliga rudimaterie^ enligt

utrustningsplan omkring 100,000 kronor. Här uppföres det nödvändigaste med

40,000

Transport

320,611

...

Bih. till lliksd. Prot. 1807. 1 Sami. 1 Afd. 1 lläft.

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Fjerde hnfvudtiteln

Kronor.

Transport

320,611

—

.. .. ... . ■ (

B. Underhållskostnad

under uppehållet å utrustnings- och koncentreringsorterna (jemt. vederb. under- hållsplaner):

1:0) Naturaförplägnad8):

Fredsportioner och rationer (medelpris 56 öre och 1 krona)...........................

201,166

Reservportioner (medelpris 63 öre)..........................................................

39,103

—

Fältportioner (-rationer) (medelpris 80 öre och 1 krona)................................

80,914

—

2:o) Kontanta aflöningsförmåner 7):

Daglig aflöning..........................................................................................

127,240

_

Ersättning för hästanskaffning samt för egna uniforms- och småpersedlar......

74,764

—

3:o) Öfriga kostnader:

Förberedande arbeten å utrustningsorterna, medicinalier (för personlig utrust- ning), bränsle, läger- och ströhalm samt »diverse utgifter»......................

68,229

—

C. Kostnader, förbundna med personalens inkallelse och samling samt

förflyttning af personal och hästar till utrustningsorterna

och åter derifrån:

l:o) Inkallelse och samling: ersättning åt dervid sysselsatt militär och civil per- sonal (kronobetjening och orderförare), porto, telegramafgifter m. m. för- slagsvis.............................................................................................

22,000

2:o) Förflyttning af personal och hästar till och från utrustningsorterna:

a) Resekostnad, underhåll och aflöning för personal, som färdas enskildt till

och från utrustningsorter och derför åtnjuter ersättning (endast personal,

som »öfverflyttas», beväringsmän, som skola färdas enskildt m. fl.) för- slagsvis.................................................................................

15,000

b) Transportkostnad för truppkontingenters samt »utskrifna» hästars och for- dons förflyttning mellan samlingsplatser och utrustningsorter (för träng 2

äfven mellan förläggnings- och mobiliseringsort) enligt kommunikations- afdelningens utredning......................................................................

67,800

c) Underhåll och aflöning vid de under b upptagna transporter, förslagsvis...

32,000

—

D. Kostnader för försändelser från allmänna förråden och åter enligt kom- munikationsafdelningens utredning.................................................

2,200

och för aptering af ammunition enligt artilleridepartementets uppgift...........

5,500

—

Transport

1,056,527

—

s. 91 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

91

-7--

Kronor.

Transport

1,056,527

—

E. Kostnader för koncentrerlngstransporter och åter till utrnstningsorterna,

57,807

enligt kommunikationsafdelningens utredning.......................................

F. Skadeersättningar inom koncentrcrimrsområdet, förslagsvis......................

15,000

—

Summa

1,129,334

—

hvarifrån, i den händelse mobiliseringen träder i stället för arméfördelningens

444,000

r„™m»>,lsmntm r-nfninear). afsrår kostnad härför..........................................

—

| hvadan under denna förutsättning uppstår slutkostnad.......................................

685,834

—

Anmärkningar.

1) De icke mobiliserade formationerna antages vara: 2 flyttande sjukhus, 2 proviant- och 2 fourageko
lonner

samt 1 infanteri- och 1 artilleri-ammunitionskolonn. .. _ . , .. , . „

2) Lega för fordon, som ersätta reglementerade, är upptagen något högre an för »utsknfna» fordon pa

grund af de större fordringar, som måste ställas på de förra. _

s) Särskild ersättning för hästars och fordons afhemtning efter slutad öfning c] upptagen såsom mbe
°

^ *) Donna utrustning, för hvilken kostnaden per vagn belöper sig till 75 kr. om persedlarnes anskaffning

uppskjutsa till verklig mobilisering, men 60 kr., om god tid gifves härför, föreslås har inskränkt till anskaffning

af en pressenning och en lykta per vagn, den förra till ett pris af 17 kr. den senare för 1,50 kr., hvitket,

i betraktande af att något mera än halfva erforderliga antalet pressennmgar for tillfallet kan lemnas frän

central förråd, föranledt utrustningskostnadens beräkning till 10 kr. per vagn.

6) Inom linien äro upptagna kostnader, som vid försöksmobilisering enligt detta förslag ansetts kunna

inbesparas^er^ad ^ underhällsplaneraas pris med 25 proc. förhöjning å »fredspriset». _ _

Beräknade efter mötesdagaflöning för stam, 20 öre per dag för bevaring — för bevaring åt 2 klass

50 öre — vanlig hästlega (6 kr.) för oberiden personal, som gör sig beriden, och vanlig ersättning för egna

uniforms- och småpersedlar. Aflöningen upptagen efter mobiliseringstabellernas befalstillgång i olika rangklasser.

Hvad som kan besparas å konstituerad personal, motsvaras af att traktamente i vissa fall måsto gitvas till

personal, som tjenstgör utom eget truppförband. .... , , , .

Ois! Personal för etappväsendet eller för andra armefördelningar antagas blifva utrustade men stanna

vid depoterna.^ tm hTgd antal hästar och fordon kunna erhållas iuom fördolningons hästutskrif
ningsområdon

och då omkostnaderna för framskaffningen m. m. af do utom dessa områden legda blifva högre,

har vid beräkningen af erforderlig kostnad för denna framskaffning intet afdrag gjorts för de hastar och fördon,

hvilka skulle användts för de trängdelar, som ej mobiliseras.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Fjerde hnfvudtitcln.

Bil. F.

Öfverslagsberäkning af kostnaderna för försöksmobilisering

af en arméfördelning,

under förutsättning af koncentrering till koncentreringsomrädet af färdigmobiliserade

trupper den mobiliseringsdag, då sista infanteritruppförbandet är marschfärdigt,

öfriga trupper och trängformeringar i den mån de blifva färdiga, 5 dagars

fälttjenstöfningar, återfärd till mobiliseringsorterna, afritning och utryckning samt

under det antagande tillika, att all personal och materiel mobiliseras och deltager

i öfningarna samt att all nu felande materiel jemte felande persedlar anskaffas

på anslaget för mobilisering sförsöket.

Kronor.

Kronor.

Kostnad enligt det reducerade förslaget (Bil. e.).........

—

—

685,334

Kostnader för nyanskaffningar samt för mobilisering

af de enligt det reducerade förslaget ej

mobiliserade träng- m. fl. formationer.

Utrustningskostnader.

Personlig utrustning:

a) Anskaffning af

5,208 ränslar å 13: 75.......................................... 71,610: —

9,055 skyddstält med stång å 6: 90 ................... 62,480- —

134,090

b) Anskaffning af

Småpersedlar — förslagsvis 6,000 par stöflar ä 11: — antagna

nödvändiga för komplettering af de småpersedlar manskapet

i fred sjelf anskaffar......................................................

66,000

200,090

Trängutrustning:

a) Anskaffning af

22 stycken felande reglementerade fordon — 17,600 kronor —

med afdrag af 396 kronor för legning af lika många fordon

enligt det reducerade förslaget..........................................

17,204

Transport)

17,204

-1

885,424

— |

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Fjerde liufvudtiteln.

Kronor.

Kronor.

Transport

17,204

—

885,424

—

b) »Utskrida» hästars och fordons anskaffning:

Lega för ytterligare 898 hästar med tillbehör å 5: 50 per dag

under i medeltal 12 dagar............................................

59,268

—

Lega för ytterligare 246 fordon med tillbehör ål: — per dag

under i medeltal 12 dagar................................................

2,952

—

Ytterligare medfördt fourage, 2,694 rationer å 1: —..............

2,694

—

c) Brist å hästars och fordons »egen utrustning» att fylla:

664 legda fordon, hvilkas utrustning fullständigas k 75 kronor

= 49,800 kronor, hvarifrån afgår i reducerade förslaget för

samma ändamål beräknade 4,180 kronor...........................

45,620

—

d) Brist å i fordonens »belastning» ingående materiel:

Officerskantiner, kokserviser, expeditions- och kassalådor, mate-

rialier och verktyg för handtverkare m. m........................

64,800

—

e) Kokapparater och förbinderitält för 1 sjukvårdskompani........

2,700

—

f) Materiel och utredning för ett 4. flyttande sjukhus...............

34,245

—

229,483

Utrustning af sjukvårds- och veterinäranstalter tillhörande etapp-

väsendet: 166,500 kronor, hvarifrån afgår i reducerade förslaget

för samma ändamål beräknade 8,000 kronor..............................

—

—

158,500

—

Persedlar och materialier å utrustningsortena (»som, utan att ingå i

linie- eller depotafdelningarnas egentliga utrustning, ändock erfor-

dras för mobiliseringens verkställande»):

Utrustning af depoternas liandtverksafdelningar, sjukhus och sjuk-

stall m. m. efter afdrag af befintliga rudimaterier, enligt ut-

rustningsplanerna omkring 100,000 kronor, hvarifrån afgår i

reducerade förslaget för samma ändamål beräknade 40,000

kronor .............................................................................

—

—

60,000

—

Underhållskostnad.

Naturaförplägnad:

Fredsportioner och rationer (medelpris —: 56 och 1: —) för 773

man i 2 dagar och för 898 hästar i 3 dagar...........................

3,560

Reservportioner (medelpris —: 63) för 773 man i 3 dagar..........

1,461

—

Fältportioner (rationer) (medelpris —: 80 och 1: —) för 773 man

i 4 dagar och för 898 hästar i 7 dagar..................................

8,760

—

13,781

—

Transport) —

-

1,347,188

—

Bih. till Riksd. Frot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 13

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Fjerde lmfvudtiteln.

Kronor.

Kronor.

Transport

Kontanta aflöning sförmåner:

—

—

1,347,188

—

Daglig aflöning (—: 20) för 773 man i 9 dagar................

1,391

—

Ersättning för egna småpersedlar (—: 17) för 773 man i 9 dagar

1,183

—

2,574

Kostnader för koncentreringstransporter och åter till

utrustningsorterna.

För en ammunitionskolonndivision............

—

—

3,400

—

Summa

—

—

1,353,162

—

eller en kostnad utöfver det reducerade förslaget af kr. 667,828.

Vid mobilisering vintertiden tillkommer ensamt för personlig utrustning ungefär

260,000 kronor. re 6

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1897.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver sjoför svar särenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 14 januari 1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt och

von Krusenstjerna.

Departementschefen statsrådet Christerson anmälde i underdånighet

frågan om reglering af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel

för år 1898 och föredrog dervid:

marinförvaltningens underdåniga skrifvelse den 18 september 189G

angående de ordinarie anslagen samt behofvet af extra anslag för år

1898;

Bih. till Riksd. 1‘rot. 181)7. 1 Sami. 1 Afl. 1 Haft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Femte hufvudtiteln.

[1-5.]

Sjömanskåreu.

samma embetsverk^ underdåniga skrifvelse den 16 oktober 1896

angående byggande af en ny docka i Carlskrona;

chefens för flottans stab skrivelser den 30 september och den 30

november 1896 i fråga om inrättande af en högre sjökrigsskola, jemte

dertill hörande handlingar;

chefens för sjökarteverket skrifvelse den 16 november 1896 i fråga

om de för verket erforderliga anslag för år 1898, samt

underdånig framställning af 34 reservunderlöjtnanter i flottan angående

deras rätt till pension jemte marinförvaltningens den 18 februari

1896 deröfver afgifna underdåniga utlåtande.

Härefter anförde departementschefen beträffande:

Ordinarie anslag.

Aflöning för flottans kårer och stater.

Enligt den organisation af flottans sjömanskår, som af Eders Kongl.

Maj:t framlades för 1894 års Riksdag och af Riksdagen godkändes,

skall hela manskapsstyrkan, hvilken anställes för en tjenstetid af 6 år,

utgöra 3,100 man, deraf 1,600 man anstälda med ständig tjenstgöring under

hela tjenstetiden och 1,500 man med tjenstgöring för sin utbildning

under viss del af tjenstetiden. Hvad den senare manskapsstyrkan beträffar,

omfattar densamma 6 årsklasser, hvardera om 250 man, och sker

manskapets antagning på hösten, men tjenstetiden börjar vid ingången

af nästpåföljande år, vid hvilken tid manskapet skall inställa sig till

tjenstgöring för sin utbildning. Efter 2 år 4 månaders tjenstgöring,

det vill säga vid utgången af april månad tredje året efter tjenstetidens

början, permitteras manskapet för den återstående tjenstetiden med skyldighet

att efter kallelse inställa sig till tjenstgöring. Det permitterade

manskapet åtnjuter aflöning under hela permitteringstiden.

Då Riksdagen i skrifvelse den 11 april 1894 anmälde, att Riksdagen,

med hänsyn till vigten deraf att flottans beväringsmanskap

under hela vapenöfningstiden erhölle sin öfning under flottans befäl,

hvilket under dåvarande förhållanden icke vore möjligt, lemnade sitt

bifall till den af Eders Kongl. Maj:t då föreslagna omorganisationen af sjömanskåren,

uttalade Riksdagen tillika önskvärdheten deraf att ytterligare

all skälig hänsyn toges till den manskapstillgång, som den till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Femte hutVudtiteln.

3

såväl öfnings- som tjenstetid numera utsträckta allmänna värnpligten

tillförde flottan, och att derför, så snart ske kunde, antagningstiden för

det på viss tid anstälda manskapet vid denna kår ytterligare förkortades

till hvad som kunde finnas nödigt för bibringandet af erforderlig

utbildning af detta manskap, och derigenom den aflöning, som enligt

förslaget skulle utgå under permitteringstiden, besparades.

När 1894 års organisation understäldes Eders Kongl. Maj:ts pröfning

för att derefter framläggas för Riksdagen, hade flottans värnpligtige

ännu ej blifvit öfvade ombord å flottans fartyg och man saknade sålunda

all erfarenhet om den sjömilitära utbildningsgrad desse värnpligtige

vore i stånd att uppnå. Försigtigheten bjöd derför att ej föreslå

en betydlig förkortning med ens i antagningstiden för de en viss del

af denna tid tjenstgörande vid sjömanskåren.

De två senaste årens erfarenhet med afseende på sjöbeväringens

lämplighet för utbildning och användbarhet ombord har enligt samtlige

befälhafvares vitsord ådagalagt, att de flottans värnpligtige, som idkat

sjöfart före vapenöfningen, kunna efter densamma i allmänhet på ett

någorlunda tillfredsställande sätt fylla de mindre vigtiga platserna ombord.

Såsom jag vid föregående tillfällen framhållit, har det visat sig,

att endast en del, mindre än hälften, af en permitterad årsklass kan

antagas inställa sig vid inkallelse till tjenstgöring, t. ex. vid mobilisering,

då deremot den större delen på grund af sjukdom, vistelse i främmande

länder, segling på aflägsnare farvatten med flera orsaker icke är att för

ändamålet påräkna. Detta förhållande medför, utom minskning i den

påräknade manskapsstyrkan, äfven den oegentlighet, att aflöning utan

nytta för flottan utbetalas till dem, som ej infinna sig. Med afseende

såväl härå som å hvad jag nyss anfört rörande flottans värnpligtige,

anser jag skäl ej förefinnas att vidare antaga manskap vid sjömanskåren,

hvilket med bibehållen aflöning permitteras för flera år. De

belopp, som under de senare åren utbetalts till sådant manskap, hafva

varit rätt betydliga och utgjorde under år 1895 97,340 kronor. Om

nu den ändring vidtages, att det viss tid tjenstgörande manskapet antages

för en kortare tjenstetid än den nuvarande, kommer en sådan

ändring visserligen att medföra besparing af de belopp, som nu utgå

till permitteradt manskap, men å andra sidan kommer att deraf följa

någon ökning i årsklassernas numerär (äfvensom möjligen i antalet eldare

af det ständigt tjenstgörande manskapet) med deraf förorsakade höjda kostnader

för dagaflöning, beklädnad och naturaunderhåll, hvilken ökning i

kostnader emellertid, såvidt gjorda beräkningar gifva vid handen, kommer

att understiga det belopp, som skulle utgå till permitteradt manskap.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Femte hufvudtiteln.

Derest Eders Kong! Maj:t skulle godkänna den af mig nu uttalade

åsigten, erfordras dock icke någon ändring i staten för sjömanskåren

för år 1898, utan torde Eders Kongl. Maj:t, sedan de nu pågående

arbetena med kostnadsberäkningar m. m. rörande den ifrågasatta förändrade

organisationen hunnit afslutas, vilja för en kommande Riksdag

framlägga förslag till ändring i denna stat; men jag anser mig emellertid

redan nu, till undvikande af att under innevarande års höst manskapet

skall antagas för en tjenstetid af 6 år enligt 1894 års organisation,

böra framlägga förslag om denna tjenstetids förkortande till omkring

2 år 8 månader, då utbildningstiden skulle såsom hittills utgöra

2 år 4 månader och manskapet efter utbildningstidens slut skulle finnas

tillgängligt för beväringens öfvande och sommarens eskaderöfningar.

Jag inskränker mig alltså för närvarande till att föreslå, att ifrågavarande

manskap må antagas för en tjenstetid af 2 år 8 månader, hvilken

tid dock må kunna utsträckas intill 3 år för det fall att sådant

manskap — hvilket enligt gällande föreskrifter antages under hösten

men börjar tjenstgöra för sin utbildning vid ingången af nästföljande

år, från hvilken tidpunkt tjenstetiden nu ock räknas — önskar att, efter

verkstäld antagning, omedelbart inställa sig till tjenstgöring.

Beträffande det ständigt tjenstgörande manskapet vid sjömanskåren —

som antages för en tjenstetid af 6 år, med förbindelse för den antagne

att derutöfver qvarstå i tjenst 2 år för hvarje examen i underbefälsskola

han kan komma att aflägga, och som efter tjensteårens utgång

kan vid kåren vinna ny anställning, hvilken hvarje gång bör afse 6

år — har det visat sig vara förenadt med svårighet att hålla den faststälda

nummerstyrkan, 1,600 man, fulltalig. Till minskande af denna

svårighet torde rekapitulationen böra så mycket som möjligt underlättas;

och, då den nuvarande rekapitulationstiden, 6 år, nog förefaller

alltför lång för mången, som kanske gerna skulle vilja ånyo taga

anställning vid kåren på kortare tid, om sådant läte sig göra, har

jag funnit mig böra ifrågasätta att rekapitulationstiden bestämmes till

minst 2 år.

Jag får fördenskull i underdånighet hemställa, att Eders Kongl.

Maj:t behagade föreslå Riksdagen:

att, med ändring af 1894 års organisation af flottans sjömanskår,

medgifva, att det viss tid tjenstgörande manskapet vid nämnda

kår må under innevarande år och framgent antagas för en tjenstetid

af 2 år 8 månader eller derutöfver intill 3 år, samt att, beträffande

det ständigt tjenstgörande manskapet, ny anställning af den, som

önskar bibehållas i tjensten efter utgången af de 6 år, för hvilka han

s. 5 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

5

antagits, och den tid derutöfver lian kan vara förbunden att i tjensten

qvarstå, skall afse en tid af minst 2 år hvarje gång.

Då jag har för afsigt att här nedan föreslå Eders Kongl. Maj:t att inqvarteringstill

Riksdagen göra framställning om inrättande af en sjökrigshögskola, bldrag''

hvars personal skulle utgöras af, bland andra, en chef af regementsofficers

grad och en adjutant hos chefen, af kaptens- eller subalternofficers

grad, och dessa befattningars innehafvare torde böra, jemte dagaflöning

från anslaget till aflöning för flottans kårer och stater, åtnjuta

förmånen af inqvarteringsbidrag, chefen till belopp af 1,000 kronor

och adjutanten med 500 kronor, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t

behagade föreslå Riksdagen:

att, vid bifall till framställningen om inrättande af en sjökrigshögskola,

må, utöfver de militära befattningar, hvilkas innehafvare redan

finnas i stat upptagne till erhållande af inqvarteringsbidrag i penningar,

derest de icke åtnjuta boställe eller bostad, få å staten uppföras

nedannämnda befattningar till erhållande af enahanda förmån med de i

sådant afseende för deras vederlikar faststälda belopp, nemligen:

1 chef för sjökrigshögskolan........................... kr. 1,000: —;

1 adjutant hos denne chef............................ » 500: —.

I nådig proposition till 1887 års Riksdag föreslog Eders Kongl. MarininMaj:t,

att till aflöning åt 2 miningeniörer måtte under anslaget till aflö- seniorstaten,

ning för flottans kårer och stater anvisas ett belopp af 8,000 kronor.

Den ena af dessa miningeniörer var, enligt chefens för sjöförsvarsdepartementet

yttrande till statsrådsprotokollet den 31 december 1886,

bilagdt nämnda nådiga proposition, afsedd att tjenstgöra vid Carlskrona

station och den andre vid Stockholms station, för att, jemte den från

anslaget till mintillverkningspersonalen i enlighet med nådiga brefvet

den 24 oktober 1879 aflönade extra ingeniör, handhafva minmaterielens

vård och i öfverstyrelsen tillhandagå med uppgörande af mineringsplaner

och dylikt. Denna framställning blef af Riksdagen bifallen.

Sedan 1887 års Riksdag, på derom gjord nådig proposition, jemväl

höjt anslaget till aflöning för flottans kårer och stater med 13,200

kronor till aflöning för mintillverkningspersonalen, hvaribland omförmälde

extra ingeniör då fanns upptagen, faststäldes genom nådigt bref

den 22 december 1887 stat för mariningeniörstaten, deri upptogos 3

miningeniörer med fast arvode af 3,750 kronor och tjenstgöringspenningar

af 250 kronor.

Sedan alltifrån år 1888 i fråga om miningeniörernes anställning

så förfarits, att de miningeniörer, livilka antagits till tjenstgöring vid

mariningeniörstaten, icke antagits under benämningen miningeniörer

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Femte hnfrudtiteln.

med deraf bestämda åligganden, utan miningeniörsbefattningarna bestridts

af extra ingeniörer, som emellertid icke uteslutande användts för tjenstgöringen

vid minvapnet, blef, på framställning af marinförvaltningen

— som ansåg, att det för en tidsenlig utveckling af torped- och minvapnen

vore synnerligen önskvärdt att dessa miningeniörer i möjligaste

mån finge, i öfverensstämmelse med afsigten i den af 1887 års Riksdag

godkända framställningen i ämnet, egna sitt arbete odeladt åt

nämnda vapen — genom nådigt bref den 9 augusti 1894 i fråga om miningeniörernes

tjenstgöring förordnadt, att dessa skulle antagas för

stadigvarande tjenstgöring vid minvapnet samt att fördenskull vid inträffande

ledighet bland extra ingeniörer å mariningeniörstaten miningeniörerna

skulle tillsättas, en i marinförvaltningens minafdelning och

en vid hvardera af flottans stationer, med dylik stadigvarande tjenstgöring

samt med skyldighet för dem att derjemte, der så ske kunde,

biträda Gned öfriga ingeniörsgöromål.

Uti underdånig skrifvelse den 18 februari 1896 har sedermera marinförvaltningen

— jemte förmälan att de å flottans stationer tjenstgörande

miningeniörerna jemlikt nådig generalorder den 5 juni 1895

skulle benämnas torpedingeniörer — anfört, bland annat, atit, i likhet

med hvad angående extra ingeniörer vid mariningeniörstaten vore stadgadt,

jemväl torped- och min-ingeniörerna borde af Eders Kongl. Maj:t

tillsättas på förordnande, stäldt på 6 månaders uppsägning, samt att, då

det emellertid vore af synnerlig vigt att ifrågavarande befattningar besattes

med fullt skickliga och kompetenta personer och då dessa ingeniörer,

hvilka icke, såsom hittills varit fallet, skulle anställas såsom extra ingeniörer

vid mariningeniörstaten utan allenast vid ett specialvapen, till följd

häraf blefve nära nog uteslutna från utsigt att genom befordran till

ingeniörer vid mariningeniörstaten vinna anställning med fullmakt å

tjensten, möjlighet borde beredas dem att såväl i detta afseende som

med hänsyn till löneförmånerna vinna likställighet med ingeniörer vid

samma stat, ej blott så att fullmakt å innehafvande tjenst kunde, på

förslag af marinförvaltningen, efter minst ett års tjenstgöring för dem

utfärdas utan äfven att de efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad

tjenstgöring, räknad! efter erhållet förordnande, egde tillgodonjuta

två ålderstillägg om 500 kronor hvardera.

Jag delar i allo Marinförvaltningens åsigt i berörda hänseende och

vill särskild! framhålla, att torped- och min-ingeniörerna, med afseende

derå att de uteslutande hafva befattning med ett specialvapen, icke

hafva utsigt att vinna befordran till ingeniörer vid mariningeniörstaten

och derför sannolikt aldrig komma att erhålla någon förhöjning i den

s. 7 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

7

aflöning af 4,000 kronor, som de vid tjenstens tillträdande bekomma;

och då det redan visat sig vara förenadt med svårighet att med den

nuvarande aflöningen förvärfva fullt skickliga och kompetenta personer

för dessa befattningar, hvilkas innehafvare skola handhafva och vårda

den dyrbara minmaterielen, får jag nu i underdånighet hemställa, det

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva

att enahanda rätt till ålderstillägg, som jemlikt gällande föreskrifter

tillkommer ingeniör och byggmästare vid mariningeniörstaten, må tillgodokomma

de vid samma stat anställa tre torped- och min-ingeniörer;

äfvensom att ingeniörerna Lars Albert Leonard Söderström och Lars

Edvard Arfelt, hvilka tjenstgjort såsom torped- eller min-ingeniörer,

Söderström sedan den 1 januari 1880 och Årfelt sedan den 1 maj

1888, må i fråga om ålderstilläggs åtnjutande få tillgodoräkna sig den

tid de före år 1898 tjenstgjort i sådan egenskap.

Till aflöning för flottans kårer och stater äro för innevarande år

anvisade:

dels det härför å ordinarie stat uppförda anslag......... kr. 1,732,052: —

dels det till ersättning för vakanta rusthållsnummer i

Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar

län likaledes å ordinarie stat uppförda anslag..... » 114,000: —

eller tillhopa kr. 1,846,052: —

Enligt den af marinförvaltningen nppgjorda beräkning öfver medelsbehofvet

under denna anslagstitel, mot hvilken beräkning jag icke har

något att erinra, skulle detsamma för år 1898 uppgå till ett belopp af

1,877,006 kronor 20 öre, för bestridande af hvilket behof beräknats

såsom tillgång:

det ordinarie aflöningsanslaget .......................................... kr. 1,732,052: —

anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer i

Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar

län ...................................................................................... » 114,000: —

samt tillgång i följd af vakanser ....................................... t> 30,954: 20

Summa kr. 1,877,006: 20

I öfverensstämmelse härmed får jag i underdånighet hemställa,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att — med uppförande i riksstaten för år 1898 af anslaget till

aflöning för flottans kårer och stater till oförändradt belopp, 1,732,052

kronor — hvad af anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer i

Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län icke redan på grund af

Anslags
beloppen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Femte ImfVudtlteln.

1872 och 1876 årens riksdagsbeslut bör inräknas bland tillgångar^ till

aföning för flottans kårer och stater, må likasom föregående år användas

för fyllande af behofvet under denna anslagstitel år 1898.

Pensionering af reservbefal.

[6.] Uti en till Eders Kongl. Maj:t stöld, den 27 december 1895 dag
Pensionering

tecknad och af stationsbefälhafvaren vid flottans station i Carlskrona

af reservbefal. p^ers Kongl. Maj:t öfverlemnad underdånig skrift hafva 34 reservunderlöjtnanter

i flottan, anstälda i nämnda egenskap enligt bestämmelserna

i nådiga kungörelsen den 13 juli 1887, anhållit om vidtagande af

sådana ändringar i nu gällande föreskrifter rörande pensionering af

reservofficerare, att desse, såväl de redan anstälde som de, hvilka framdeles

komme att i samma egenskap anställas, kunde komma i åtnjutande

af det pensionsbelopp, som vid aflåtande af proposition om anslag

för ändamålet till 1887 års riksdag beräknades, eller 300 kronor årligen

från 55 årsålder eller ock af motsvarande kapital; öfver hvilken framställning

marinförvaltningen den 18 februari 1896 afgifvit infordradt underdånigt

utlåtande.

Med anledning häraf anhåller jag i underdånighet att få erinra om

följande förhållanden.

Till statsrådsprotokollet den 31 december 1886 anförde dåvarande

chefen för sjöförsvarsdepartementet, att, äfven om officerskåren på den

aktiva staten blefve på då föreslaget sätt ökad, likväl vid krigstillfällen och

större rustningar uppstode en betydlig brist på befäl, hvarför det vore

nödigt att i sammanhang med den förändrade organisation af flottans personal,

som departementschefen ville ifrågasätta, åtgärder vidtoges för erhållande

af nödigt reservbefäl. Efter att sedermera hafva redogjort för det

sätt, hvarpå sådant reservbefäl lämpligen borde utbildas, yttrade departementschefen

vidare:

»De förmåner, jag föreslår måtte reservofficersaspirant tillförsäkras,

äro

under den tid han för sin utbildning är anstäld vid flottan:

dagaflöning med 3 kronor, beklädnadshjelp 20 kronor i månaden

och naturaunderhåll eller ersättning derför i likhet med manskapet vid

sjömanskåren; samt

sedan han med godkännande genomgått föreskrifven militärkurs och

blifvit utnämnd till reservofficer i flottan:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Femte hnfvudtiteln.

9

att honom tillförsäkras efter eget val antingen en lifstidspension

vid fylda 55 år, en mindre årlig ränta från tidigare ålder, eller ock det

kapital, som honom vid viss ålder kan beredas, dock i sistnämnda två

fall icke före uppnådda 40 år, derigenom att för honom af statsmedel

uti någon af staten kontrollerad rånte- och kapitalförsäkringsanstalt

insättes ett visst bestämdt belopp på en gång eller årligen; och bör

såsom vilkor för nämnda förmån föreskrifvas:

att han efter genomgången ettårig militärkurs vid någon af flottans

stationer der inställer sig ånyo till genomgående af tvenne särskilda

repetitionskurser, hvardera på två månader under vintern, i enlighet med

de bestämmelser, som derom af Konungen meddelas;

att han årligen, så länge han tillhör flottans reserv och så framt

han icke är till utrikes sjöfart permitterad, före mars månads utgång

till vederbörande stationsbefälhafvare uppgifver sin adress och tillämnade

verksamhet under året, så vidt den då är känd, eljest då den

blifver känd;

att han icke på längre tid än högst två månader utan vederbörligt

tillstånd vistas utom riket och dess närmast omgifvande farvatten;

att han intill 40 års ålder vid inträffande krig eller större rustningar

efter gifven kallelse inställer sig vid sin station mot åtnjutande

af reseersättning samt öfriga förmåner i likhet med underlöjtnant vid

Kongl. flottan; allt i enlighet med de närmare bestämmelser, som af

Konungen meddelas.

Det är uppenbart, att endast sådan sjökapten, som i allmänhet

uteslutande trafikerar hemlandsfarvatten, kan med fördel såsom reservbefäl

anställas. Behofvet af utbildade reservoflicerare beräknas af chefen

för flottans stab till 80.

För att med nöjaktig trygghet alltid kunna påräkna minst detta

antal torde utbildandet af 10 reservofficerare årligen erfordras.

Inom de åldersklasser, då antagning till reservofficersaspirant enligt

ofvanstående får ega rum, afläggcs sjökaptensexamen i allmänhet vid

omkring 23 års ålder, och om den sålunda utexaminerade vid fylda

24 år utnämnes till reservofficer och der qvarstår till fylda 40 år eller

omkring 15 år, blefve det sålunda utbildade antalet reservofficerare 150;

men då enligt dödlighetsstatistiken omkring 11 procent deraf eller 16

å 17 beräknas afgå med döden och derutöfver ett större antal, möjligen

3 gånger det nämnda, eller omkring 50, af en eller annan orsak kan

antagas uteblifva, återstode dock alltid 83, eller det antal, som ungefärligen

skulle erfordras vid mobilisering.

Bih. till Itiksd. Prat. 1807. 1 Sami. 1 Afd. 1 Stift.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Femte hufrudtiteln.

För beredande åt sålunda utbildade reservofficerare af lifstidspension

från 55 års ålder med omkring 300 kronor eller af de likartade

förmåner som, på sätt här ofvan är föreslaget, det för honom insatta

beloppet kunde medföra, erfordras enligt ränte- och kapitalförsäkringsanstaltens

nu gällande prospekt, att antingen på en gång erlägga

vid 22 års ålder ........... 543 kronor

» 23 » )) 573 »

» 24 » » 603 » och

» 25 » » 639 » ;

eller ock att årligen för hvar och en, så länge lian tillhör reserven

eller från det år han blifvit utnämnd intill uppnådda 40 lefnadsår, således

15 å 18 år, i nämnda anstalt insätta 55 kronor, hvilket, under

förutsättning att ingen under tiden afginge eller förverkade sin rätt,

skulle under första året kräfva en utgift af 550 kronor, derefter årligen

växa med samma belopp intilldess pensionstagaren nått 40 år, hvarefter

årliga afgiften skulle kunna uppgå till högst 8,800 kronor.

Ehuru det torde vara tvifvelaktigt hvilketdera af dessa förslag blefve

det för staten billigaste, enär antagligen mången före uppnådda 40 år

skulle från pensionsrätten uteslutas och afgiften sålunda för honom

upphöra, tvekar jag likväl icke att förorda det förstnämnda förslaget

såsom medförande större enkelhet och reda.

Visserligen kunde på goda skäl antagas, att kostnaden för staten

blefve ännu billigare, om den föreslagna pensionen af 300 kronor vid

55 års ålder utbetaltes från nionde hufvudtitelns anslag, enär förutom

dödsfall äfven andra orsaker under förevarande förhållanden bidraga

till pensionsrätter förlust; men då de pensionsbelopp, som framdeles

eller tidigast 30 år härefter kunde komma att utgå, icke ens närmelsevis

nu kunna beräknas, anser jag mig icke böra tillstyrka denna utväg,

utan vidhåller det första af de här ofvan nämnda alternativen såsom

det lämpligaste.

Då storleken af såväl pension som lifränte- och kapitalbildning i

förhållande till den enskilda premien måste vara beroende af penningetillgången

och derpå grundad räntefot samt dödligheten, kan naturligtvis

ingen bestämd pension m. m. för all tid fastställas, utan bör premien

men icke den deraf beroende pensionen, fixeras, och innehafvaren

af försäkringsbok åtnöjas med de förmåner en dylik försäkringsbok

kan gifva utan att staten garanterar beloppet.

Då den här föreslagna premien berättigar till återbetalning af

s. 11 Kontrollera mot PDF

Femte Imfvndtiteln.

11

kapital i händelse af dödsfall, torde detta böra tillfalla den aflidnes

efterkommande.

Såsom nyss är nämndt, skulle enligt gällande prospekt för lifränteoch

kapitalförsäkringsanstalten det högsta belopp, som för erhållande

af 300 kronors pension vid fylda 55 år, erlagdt vid den högsta ålder

reservofficer vid antagandet finge hafva uppnått, sålunda uppgå till

639 kronor för hvarje reservofficer, men minskas i samma mån som insättningen

gjordes vid tidigare ålder, och den största utgift, som årligen

kunde ifrågakomma för reservbefälets pensionering, sålunda vara 6,390

kronor eller för siffrans jemnande 6,400 kronor.»

Med stöd af hvad departementschefen sålunda anfört, afläts till 1887

års Riksdag nådig proposition i ämnet och Riksdagen beviljade på ordinarie

stat ett anslag al 6,400 kronor för reservbefäls -pensionering,

hvilket, i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts förslag, i riksstaten uppfördes

såsom förslagsanslag högst.

Den 13 juli 1887 utfärdades nådiga kungörelsen angående utbildande

af reservbefäl för flottan, affattad i öfverensstämmelse med de

grunder, som i departementschefens nyss anförda yttrande blifvit framlagda.

I § 13 af denna kungörelse stadgas, att, då reservofficer uppnått

40 års ålder, meddelas honom af Kongl. Maj:t, på anmälan af

vederbörande stationsbefälhafvare, afsked ur tjensten, dervid han, om

han utan anmärkning fullgjort de honom enligt kungörelsen ålagda

skyldigheter, eger att genom stationsbefälhafvarens försorg utfå den

handling, som berättigar honom att erhålla lifränta eller kapital. Skulle

deremot reservofficeren försumma någon af de enligt § 8 i kungörelsen

honom åliggande skyldigheter eller under sin tjenstskyldighetstid blifva

straffad för brott, som medför förlust af medborgerligt förtroende, varder

han, jemlikt § 14, efter anmälan af vederbörande stationsbefälhafvare,

och sedan i förra fallet undersökning om försummelsen vid stationens

krigsrätt egt rum, af Kongl. Maj:t, derest försummelsen eller förbrytelsen

pröfvas böra dertill föranleda, förklarad från sin anställning i

flottans reserv skild; och är han i sådant fall förlustig förenämnda förmån

af lifränta eller kapital.

Sedan Eders Kongl. Maj: t den 1 maj 1889 utnämnt 7 reservunderlöjtnanter

och med afseende å dem ifrågakommit tillämpning af bestämmelserna

rörande insättning af statsmedel i ränte- och kapitalförsäkringsanstalt,

meddelades, på underdånig framställning af marinförvaltningen,

genom nådigt bref den 25 oktober 1889, följande närmare bestämmelser

i ämnet:

att, då reservofficer af stationsbefälhafvare anmäles till erhållande

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Femte hufvudtiteln.

af afsked, skall, derest i afseende å det sätt, hvarpå han fullgjort

honom genom nådiga kungörelsen den 13 juli 1887 ålagda skyldigheter

förekommit anmärkning, som föranledt dertill att han icke kunnat utfå

den i § 13 af samma kungörelse omförmälda handling, derom tillika

göras underdånig anmälan, hvarefter det skall ankomma på Kongl.

Maj:ts pröfning, huruvida handlingen ändock må till reservofficerare

eller hans rättsinnehafvare utlemnas;

att reservofficer, som aflider, medan han qvarstår i tjensten, skall

i förevarande hänseende anses som hade han erhållit afsked, hvadan

jemväl beträffande den aflidne skall, när dertill gifves anledning, hos

Kongl. Maj:t göras enahanda anmälan som nyss sagts och för samma

ändamål; samt

att såväl då Kongl. Maj:t pröfvat förberörda handling icke böra

utlemnas, som då reservofficer varder, jemlikt § 14 i åberopade kungörelse,

skild från sin anställning i flottans reserv, de för vederbörandes

räkning i lifränteanstalt insatta medlen skola återgå till kronan och

redovisas bland besparingarna å femte hufvudtitelns anslag till pensionering

af reservbefäl.

Uti sitt förutnämnda, den 18 februari 1896 jifgifna utlåtande har

marinförvaltningen upplyst, att med hänsyn till dessa föreskrifter, jemförda

med § 14 i kungörelsen den 13 juli 1887, hittills för reservofficerarne

blifvit i rånte- och kapitalförsäkringsanstalten i Stockholm

gjord insättning af medel under förbehåll af insatsens återbetalning vid

dödsfall före 55 års ålder samt under följande med anstaltens direktion

aftalade särskilda vilkor, nemligen

beträffande insats för beredande af lifränta:

»Insättningen sker med förbehållen rätt för Kongl. marinförvaltningen

eller annan myndighet, åt hvilken sådan befogenhet varder af

Kongl. Maj:t uppdragen, att, innan N. N. uppnått 55 års ålder, uppå

reqvisition och mot aflemnande af försäkringsboken återbekomma det

insatta beloppet; dock må årliga räntan icke lyftas före uppnådda fyratio

lefnadsår», samt

beträffande insats, som afsett beredande af kapitalutbetalning:

»Insättningen sker med förbehållen rätt för Kongl. marinförvaltningen

eller annan myndighet, åt hvilken sådan befogenhet varder af

Kongl. Maj:t uppdragen, att uppå reqvisition och emot aflemnande af

försäkringsboken återbekomma det insatta beloppet.»

Enligt hvad sökandena i sin underdåniga skrift anföra, erhåller,

enligt nu gällande prospekt för rånte- och kapitalförsäkringsanstalten i

Stockholm, en reservofficer, för hvilken vid 23 års ålder insättas 573

s. 13 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

13

kronor, vid 55 års ålder endast 187 kronor 25 öre i årlig lifränta i

stället för afsedda 300 kronor.

I det anförande till statsrådsprotokollet, som legat till grund för

Kongl. Maj:ts af Riksdagen godkända proposition i denna fråga, framhölls

uttryckligen, att premien, men icke den deraf beroende pensionen,

borde fixeras och innehafvaren af försäkringsbok åtnöjas med de förmåner

en dylik försäkringsbok kunde gifva utan att staten garanterade

något bestämdt belopp. Men å andra sidan utgick man tydligen från

den uppfattning, att en pension å 300 kronor från 55 års ålder vore en

lämplig godtgörelse för den tidsuppoffring och den tjenstgöringsskyldighet,

som eu reservofficer både att underkasta sig. Att det emellertid

icke under nuvarande förhållande kan låta sig göra att bereda reservofficerare

denna pensionsförmån med det för ändamålet i riksstaten upptagna

anslag, äfven om dertill lades eventuelt återbetalda insatser, lärer

vara uppenbart. Men då den sålunda ifrågasatta pensionen ej torde

kunna anses för hög, om det med densamma afsedda ändamål skall

vinnas, synes ingen annan utväg finnas än att begära förhöjning af

anslaget.

I sammanhang härmed torde böra tagas i öfvervägande, huruvida

det icke vore lämpligare att pensionen grundlädes genom insättande

för hvarje reservofficer af ett visst belopp om året, i stället, för, såsom

nu sker, ett belopp en gång för alla. En sådan förändrad anordning

skulle vara ett medel att förekomma försummelser af de

reservofficer åliggande skyldigheter, utan att man derför behöfde tillgripa

den i § 14 af 1887 års nådiga kungörelse omförmälda, i många

fall utan tvifvel alltför stränga åtgärden att beröfva den felande all

rätt till pension. Sker nemligen inbetalning årligen, så kan en mindre

försummelse föranleda, att den årliga inbetalningen upphör vare sig

helt och hållet eller för viss tid, utan att den felande beröfvas sin

rätt till de för hans räkning redan insatta medel.

Då vidare alla reservofficerare afskedas vid fylda 40 års ålder,

men deremot vinna anställning vid en ålder, som enligt de år 1887

gjorda beräkningarna kan vexla mellan 22 och 25 år, synes det lämpligt,

att den, som erhållit anställning vid eu tidigare ålder och följaktligen

längre tid förblifver tjenstskyldig, också derför erhåller någon

ersättning genom ett högre pensionsbelopp, som vin nes genom ett

större antal årliga insättningar.

Under förutsättning att denna '' ändrade form för insättningarnas

verkställande godkännes, torde derom böra stadgas, att för hvarje fullt

år, som reservofficer efter utnämningen tillhört reserven, skall i januari

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Femte hufyndtiteln.

månad af det följande året, sista gången det år, hvarunder reservofficeren

fyller 40 år, i någon af staten kontrollerad rånte- och kapitalförsäkringsanstalt

insättas visst belopp för att derigenom enligt reservofficerens

egen önskan bereda honom antingen den lifränta eller det

kapital, som för den verkstälda inbetalningen kan erhållas, vare sig vid

55 års ålder eller, om reservofficeren före medlens insättande derom

hos marinförvaltningen fram stält särskild begäran, vid tidigare ålder,

dock ej före utgången af det år, hvarunder han fyller 40 år.

Det årliga belopp, som sålunda skulle insättas, torde böra bestämmas

till 100 kronor. I det för reservofficeren gynsammaste fall,

d. v. s. om första insättningen sker under det år, då han fyller 24 år,

och insättningarna derefter oafbrutet fortgå till och med det år, hvarunder

han fyller 40 år, då således för hans räkning blifvit insatta

1,700 kronor, skulle han, enligt nu gällande bestämmelser för ränteoch

kapitalförsäkringsanstalten i Stockholm och med iakttagande af de

förbehåll, som för närvarande göras vid insättning af statsmedel för

ifrågavarande ändamål, vid 55 års ålder erhålla en lifränta å 377 kronor

eller ett kapital å 4,719 kronor.

Det lifräntebelopp, som sålunda vid 55 års ålder skulle erhållas,

öfverstiger visserligen det år 1887 beräknade beloppet. Men då det

torde vara ganska sannolikt att samma förhållanden — räntefotens

sjunkande och dödlighetens minskning — hvilka medfört den nu inträffade

nedsättningen, äfven framdeles komma att verka i samma riktning,

och då jag dessutom har för afsigt att föreslå Eders Kongl. Maj:t

att stadga skärpta fordringar beträffande repetitionskurserna för reservofficerare,

synes mig detta icke vara oskäligt. Enligt nu gällande

bestämmelser äro nämnda repetitionskurser förlagda till vintern och

omfatta en tid af endast 2 månader hvardera. Denna anordning är

dock icke tillräcklig att bibringa reservofficerarne den öfning, som för

befäls utöfvande numera är oundgängligen nödvändig, hvarför jag anser

att repetitionskurserna böra förläggas till sommaren och omfatta en tid

af minst 2, högst 5 månader. Det är tj^dligt att deltagandet i dessa

kurser, derest de sålunda anordnas, blir för reservofficerarne mera betungande.

Hvad jag sålunda föreslagit skulle gälla sådana reservofficerare,

för hvilka någon insättning för beredande af pension ännu icke egt

rum. Men billigheten fordrar att samma förmåner beredas redan antagne

reservofficerare, som ännu ej genomgått repetitionskurserna, under

förutsättning att de underkasta sig samma skärpta bestämmelser rörande

nämnda repetitionskurser, som komma att gälla för de framdeles an
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

15

tagne. Dervid bör dock hvad som redan blifvit för dem insatt tagas

i beräkning, så att insättningarna med 100 kronor årligen icke börja

förr, än så många år förflutit, som efter nyss angifna grunder motsvara

hvarje börjadt hundratal kronor af den på en gång verkstälda

insatsen.

Huru stor höjning genomförandet af de sålunda föreslagna nya

grunderna för reservbefälets pensionering skulle erfordra, är tydligen

ytterst vanskligt att med fullständig noggrannhet beräkna. Dock torde

en höjning från nuvarande 6,400 till 10,000 kronor kunna anses tillfyllestgörande,

om åt anslaget gifves naturen af reservationsanslag.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag underdånigst. hemställa,

det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att höja anslaget

till pensionering af reservbefäl från 6,400 kronor till 10,000

kronor, eller med 3,600 kronor, och uppföra detsamma såsom reservationsanslag.

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

Detta anslag, som är afsedt att bereda de rust- och rotehållare vid

båtsmanshållet, hvilka utgöra rustnings- och roteringsbesvären effektivt,

den lindring i dessa besvär, som 1892 ars urtima Riksdag beslutat, är,

med afseende derå att vakanssättningen af båtsmanshållet ännu icke

hunnit genomföras, fortfarande erforderligt. Väl har Eders Kongl.

Maj:t, med anledning af Riksdagens i skrifvelse den 9 Maj. 1896 derom''''

fram stöld a anhållan, den 29 december samma år påbjudit vissa åtgärder

för påskyndande af nämnda vakanssättning, men, i afvaktan på

verkningarne af de sålunda föreskrifna åtgärderna, har ifrågavarande

anslag, som i nu gällande riksstat finnes uppfördt med ett belopp af

33,300 kronor, bibehållits oförändradt.

Undervisningsverken.

Med anledning af en från Örlogsmannasällskapet i Carlskrona hos

mig gjord framställning om inrättande af en sjökrigshögskola, anmodade

jag i skrifvelse den 19 december 1895 chefen för flottans stab att,

efter tagen kännedom om nämnda framställning, angående densamma

afgifva yttrande; och har bemälde chef den 30 september 1896 inkommit

med yttrande och förslag i ämnet äfvensom under den 30 derpå
-

Lindring i

rustnings- och

roteringsbesvären.

.[7-]

Sjökrigs
högskola.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Femte liufvudtiteln.

följande november afgifvit utlåtande rörande vissa ifrågasatta jemkningar

i nyssnämnda förslag, hvarefter, sedan chefen för fasta minförsvaret,

på min anmodan, yttrat sig beträffande utbildningen af officerare

för samma minförsvar m. m., station sb efälhafvarne vid flottans

båda stationer afgifvit infordrade yttranden i detta ärende.

Chefen för flottans stab har hufvudsakligen anfört följande:

Om än hos oss kadettutbildningen, utbildningen för att blifva officer

vid flottan, kunde anses vara fullt tillfredsställande och väl mäta sig med

den, som meddelades andra mariners officersämnen, så vore ett dylikt

omdöme ej berättigadt i afseende på officerens vidare utbildning för att

fylla de fordringar, som framtiden stälde på honom, då inom vår flotta

icke funnes någon annan för alla officerare obligatorisk fortsättningskurs

än minskolans helt korta befälskurs, hvarjemte för dem, som särskildt

egnade sig åt fasta minförsvaret, vore anordnad en högre befälskurs

vid minskolan. I stort sedt kunde således sägas, att det sjömilitära

vetande, hvarmed staten utrustade sjöofficeren, frånsedt det visserligen

mycket betydelsefulla, som under tjenstens utöfning inhemtades,

inskränkte sig till hvad honom i sjökrigsskolan meddelades, hvilket, af

huru god beskaffenhet detta än kunde vara, dock ingalunda vore tillfyllestgörande.

Om man nemligen toge i betraktande den hastiga, alltjemt

fortgående utvecklingen af allt hvad till det sjömilitära området hörde,

så vore det uppenbart, att det vetande, som vid officersexamen vore

tillräckligt, inom få år blefve alldeles otillräckligt; och derför vore en

högre, fortsatt undervisning, utöfver den som inhemtats i sjökrigsskolan,

af behofvet oafvisligen påkallad.

Behofvet af en sjökrigshögskola vore för öfrigt ingalunda nytt,

utan hade upprepade gånger från vapnets sida framhållits. I början

af 1820-talet anordnades vid Carlskrona station föreläsningar i sjötaktik,

sjökrigshistoria och manöver. De komiterade, som år 1826 afgåfvo

förslag till ordnande af rikets sjöförsvar, ansågo en högre applikativ

undervisningsanstalt för flottan böra inrättas efter samma grunder som

artilleriets å Marieberg, hvartill ock från och med år 1830 anslogs ett

årligt belopp af 1,500 riksdaler. Dessa medel räckte icke till den föreslagna

kursen, hvilken ock småningom alldeles upphörde. Frågan blef

nu hvilande, till dess Örlogsmannasällskapet i februari 1874 inkom med

ett förslag till ordnande af en högskola för sjöofficerare, förlagd i

Stockholm, för hvilken årliga kostnaden beräknades till 10,000 kronor.

Förslaget öfverlemnades till den då församlade komitén för sjöförsvarets

ordnande, som förklarade sig väl inse behofvet af en högskola, der

flottans officerare kunde beredas tillfälle att ytterligare utvidga förvärf
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

17

vade kunskaper för yrket, men ansåg det åsyftade ändamålet kunna

vinnas, om undervisningen vid härens krigshögskola å Marieberg ordnades

på ett för sjöofficerarnas utbildning förmånligare sätt. Med anledning

häraf fann Eders Kongl. Maj:t, i nådigt beslut den 8 maj 1874,

frågan för det dåvarande ej böra till någon åtgärd föranleda. I underdånig

skrifvelse den 29 november 1878 framstälde dåvarande chefen

för flottans militärpersonal förslag till inrättande af en högre sjökrigsskola,

hvilken dock i främsta rummet afsåg utbildning för minvapnets

skötande. Förslaget godkändes i hufvudsak och i nådiga propositionen

till 1879 års riksdag angående statsverkets tillstånd och behof blef

anslag för eu dylik högskola samt för föreläsningar å stationerna i

ämnen, som icke inginge i nämnda högskolas program, äskadt under

titeln »till befrämjande af den högre sjöfficersbildningen». Kostnaden

härför beräknades till 9,000 kronor. Statsutskottet yttrade i frågan, att,

som inrättandet af denna lärokurs syntes utan alltför stora olägenheter

kunna anstå till ett annat år, ansåg sig utskottet med hänsyn till den

då varande ekonomiska ställningen icke böra tillstyrka ett nytt ordinarie

anslag; och, som utskottet vid sådant förhållande saknat anledning

att ingå i granskning af förslaget i öfrigt, hemstälde utskottet,

att anslaget icke måtte af Riksdagen beviljas. Riksdagen beslöt också,

i öfverensstämmelse härmed, att icke bifalla den nådiga framställningen

i ämnet. Sedan dess hade behofvet af en högskola blifvit allt mer och

mer enhändt inom vapnet och det vore icke för mycket sagdt, att ett

stort flertal af vapnets officerare med hoppfull längtan emotsåge tiden

för en högskolas inrättande.

Anordnandet af en högre undervisningskurs för sjöofficerare vore

alltså en angelägenhet, som icke borde undanskjutas. I fråga åter om

sättet för meddelande af denna högre undervisning, kunde det af skäl,

som funnes anförda i chefens för sjöförsvarsdepartementet anförande till

statsrådsprotokollet den 8 januari 1879, bilagdt Eders Kongl. Maj:ts

nådiga proposition till samma års Riksdag angående statsverkets tillstånd

och behof, ingalunda vara lämpligt att förlägga meddelandet af

denna undervisning till någon för armén och flottan gemensam undervisningsanstalt,

helst som i mån af vapnens förbättrande och kunskapsfordringarnes

ökande, rena specialstudier blefve allt nödvändigare och i

följd deraf hvarje högre militärt läroverk alltmer måste blifva en specialskola.

På grund deraf borde hos oss, såsom i de flesta andra utländska

mariner, inrättas ett fullt sjelfständigt högre undervisningsverk för sjöofficerare.

Detta undervisningsverks uppgift skulle blifva dels att låta subalBih.

till Kiksd. Blot. 1807. I Sami. 1 Afd. 1 Raft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Femte hufyudtiteln.

ternofficerarne vid flottan få komplettera och utvidga de kunskaper af

mera teknisk natur, hvilka i sjökrigsskolan icke kunde meddelas till

den utsträckning, som fordrades för skötandet, äfven i mera underordnade

befattningar än den af fartygschef, af vår dyrbara och komplicerade

materiel, hvithet, ändamål bäst skulle vinnas genom anordnande

af en obligatorisk kurs för subalternofficerare i den ålder, att de i en

sådan kurs förvärfvade insigter kunde komma vapnet och dess officerare

till gagn på de mera ansvarsfulla poster, som af dem komme att

beklädas, såsom t. ex. artilleri- och torped-officerare på stridsfartygen,

befälhafvare vid minpositioner och torpedbåtschefer, dels ock att lemna

äldre officerare vid flottan tillfälle att i en frivillig kurs inhemta kännedom

om beskaffenheten af de många olika frågor, hvarpå sjökrigskonsten

hvilade, samt af riktningen i sjökrigskonstens och sjökrigsmaterielens

utveckling m. m.

Den obligatoriska kursen borde vara tvåårig med en sammanlagd

undervisningstid af omkring 13 månader och skulle hvarje läsår taga

sin början under någon af de första dagarne i oktober och pågå till

midten af april, med ett uppehåll vid julen af omkring 14 dagar.

Kursen skulle fördelas på tvenne samtidigt pågående linier, den allmänna

linien och minörlinien, och kursens genomgående med godkännande

vara kompetensvilkor för befordran till kapten. Undervisningsämnena

skulle vara följande:

A. Tvångsämnen:

a) för båda linierna:

sjökrigskonst, kustgeografi, marinorganisationslära, befästningskonst,

skeppsbyggeri, sprängämneslära, fysik, min- och belysningslära

samt torpedlära med ritning;

b) endast för allmänna linien:

artilleri med ritning;

c) endast för minörlinien:

maskinkonstruktion;

B. Valfria ämnen:

matematik med mekanik samt franska språket.

Den frivilliga kursen borde pågå under en vinter och undervisningen

uteslutande meddelas genom föreläsningar. Undervisningsämnena

borde vara följande: sjökrigskonst, omfattande strategi, taktik och sjökrigshistoria,

internationell rätt, landtkrigskonst, marinorganisationslära,

artilleri, torpedlära, skeppsbyggeri med maskinlära samt minlära.

Vidare har chefen för flottans stab afgifvit förslag i fråga om hög
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

19

skolans personal och lokal samt de för ändamålet erforderliga kostnader,

hvarom allt jag torde få här nedan uttala mig.

Chefen för fasta minförsvaret har angående utbildning af officerare

för anställning vid nämnda minförsvar föreslagit, att dessa officerare

finge i likhet med andra sjöofficerare genomgå flottans högskola —

den allmänna linien — och derefter eu kurs för minofficerare, motsvarande

den nu föreskrifna »högre befälskursen» med deri föreslagen tillökning.

Härigenom skulle alltså den föreslagna minörlinien vid högskolan

komma att uteslutas.

Chefen för flottans stab har, sedan uteslutandet af minörlinien sålunda

blifvit ifrågasatt, i sitt utlåtande den 30 november 1896 förklarat sig

icke hafva något att deremot invända, under förutsättning att de officerare,

som egnade sig åt min vapnet, efter genomgången allmän kurs vid

högskolan, skulle vid minskolan erhålla ytterligare utbildning.

Stationsbefälhafvaren vid flottans station i Carlskrona har, efter

tagen kännedom om de af chefen för flottans stab och chefen för fasta

minförsvaret framstälda förslag i ämnet, såsom sin åsigt uttalat: att inrättandet

af en högre utbildningsanstalt för undervisning i sjökrigets

konst vore af synnerligt behof påkalladt; att denna utbildningsanstalt

borde främst af allt hafva en »frivillig» linie; samt att tillkomsten af

en sådan anstalt icke borde föranleda rubbning af den nuvarande minörofficersutbildningen.

Bemälde stationsbefälhafvare har jemväl uttalat

den mening, att det vore öfverflödigt att föreskrifva genomgåendet af

högskolan såsom vilkor för befordran, emedan ingen, hvars tjenst medgåfve

honom att bevista föreläsningarne, skulle försumma detta, enär

han genom denna försumlighet hade genom eget förvållande stannat så

långt efter, att han, der vidare befordran ännu stode för honom öppen,

kände med sig sjelf, att han derifrån uteslutit sig.

Slutligen har stationsbefälhafvaren vid flottans station i Stockholm

förklarat sig på det lifligaste instämma med chefen för flottans stab

i fråga om behofvet af en högskola för flottans officerare samt i hufvudsak

biträda det af honom afgifna förslag i ämnet, hvarvid stationsbefälhafvaren

dock funne sig af angifna skäl böra afstyrka den föreslagna

bestämmelsen, att genomgången kurs i högskolan skulle vara ett vilkor

för befordran till kapten vid flottan. Angående utbildning af officerare

för anställning vid fasta minförsvaret hade stationsbefälhafvaren icke

något att erinra vid chefens för fasta minförsvaret förslag samt chefens

för flottans stab i öfverensstämmelse dermed afgifna jemkningsförslag.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Femte hufvndtiteln.

Den utveckling, som den moderna sjökrigsmaterielen under senare

tider erhållit, har medfört betydligt höjda fordringar på den nutida sjöofficerens

kunskaper i flera riktningar. Att vid sjökrigsskolan meddela

de för sjöofficeren numera behöfliga insigterna i användandet af såväl

minvapnet som den komplicerade artillerimaterielen, låter sig ej göra;

och i allt fall lärer det i berörda hänseenden erforderliga kunskapsmåttet

lämpligast böra inhemtas först efter det den unge officeren haft någon

tids ^tjenstgöring och genomgått praktiska kurser vid såväl exercissom

skjutskola. På grund häraf och under åberopande i öfrigt af hvad

såväl chefen för flottans stab som stationsbefälhafvarne vid flottans båda

stationer anfört i fråga om vigten af ett sjelfständigt högre undervisningsverk

för sjöofficerare, anser jag inrättandet snarast möjligt af en dylik

undervisningsanstalt, hvilken lämpligen torde böra förläggas i Stockholm

och benämnas sjökrigshögskola, vara af ett verkligt behof högligen

påkalla dt.

Denna högskolas hufvudsakliga uppgift borde, enligt min åsigt,

vara att lemna yngre sjöofficerare tillfälle till att utvidga sina kunskaper

i åtskilliga sådana ämnen, hvilka icke i tillräcklig omfattning

eller ej alls studerats vid sjökrigsskolan, och i öfrigt följa utvecklingen

af sjövapnets olika grenar, hvarjemte, i likhet med hvad det

till 1879 års riksdag framlagda förslag i ämnet afsåg, det skulle

vara jemväl äldre officerare vid flottan, som sådant önskade, förunnadt

att efter gjord anmälan och i den mån tjenstgöringen det medgåfve,

få följa föreläsningar vid högskolan. Om högskolans uppgift får anses

vara den af mig nu antydda, synes mig undervisningen derstädes

lämpligen kunna anordnas för de yngre officerarne i en tvåårig undervisningskurs

med dertill hörande afgångsexamen samt för äldre officerare

medelst föreläsningar under höst- och vintermånaderna hvart

annat år. Mot en obligatorisk kurs, i den mening att dess genomgående

skulle vara ett kompetensvilkor för befordran till kapten,

hyser jag, lika med stationsbefälhafvarne, vissa betänkligheter. Visserligen

eger vid artilleriet och fortifikationen det förhållande rum, att

genomgående af kurs vid högskola är ett oeftergifligt vilkor för vinnande]^

befordran, men härvid är dock att märka, att för den, som

icke lyckats genomgå den föreskrift^ kursen vid högskolan, står i allmänhet

Öppet"att erhålla transport till infanteriet och der vinna befordran

i vanlig ordning. För den sjöofficer deremot, som efter vid pass

5|å 6 års tjenstgöring vid vapnet blefve underkänd vid examen i sjökrigshögskolan

och sålunda icke kunde till kapten befordras, skulle en

sådan utväg icke stå öppen. Då likväl det ojemförligt största antalet

s. 21 Kontrollera mot PDF

Femte hnfvudtiteln.

21

officerare torde komma att godkännas i denna examen, lärer i ett så

praktiskt 3rrke som sjöofficerens det ringa antal, som i samma examen

kunde blifva underkändt, finna lämplig användning åtminstone såsom

kaptener, hvadan jag finner mig icke böra föreslå att nämnda examen

skulle vara obligatorisk för vinnande af befordran.

Om nu, i enlighet med chefens för fasta minförsvaret, af de i

ärendet hörda myndigheter biträdda förslag, minörlinien uteslutes från

den så kallade obligatoriska kursen, skulle undervisningen vid sjökrigshögskolan

anordnas på hufvudsakligen följande sätt.

En tvåårig kurs anordnas med en undervisningstid af omkring 20

veckor årligen under oktober—april månader med ett uppehåll vid

julen af omkring 14 dagar.

Till genomgående af denna kurs kommenderas sjöofficerare, som

varit i tjenst omkring 4 år, och företrädesvis de, som dertill anmäla

sig. Undervisningsämnena i denna kurs blifva följande:

Sjökrigskonst, taktik och strategi;

Sj ökrigshistoria;

Kustgeografi;

Marinorganisationslära;

Skeppsbyggeri och maskinlära;

Fysik;

Torpedlära med ritning;

Artilleri med ritning;

Sprängämneslära, minlära och belysningslära;

Svenska härens organisation; samt

Matematik och mekanik (fritt ämne);

hvarjemte åt äldre officerare vid flottan, som dertill anmäla sig, skall

beredas tillfälle att, i den mån tjenstens kraf det medgifver, vid högskolan

åhöra föreläsningar i nedannämnda ämnen:

Sjökrigskonst;

Artilleri och dess användning;

Minmaterielen ombord och torpeden samt deras användning;

Elektricitetens användning ombord;

Moderna typer för krigsfartyg;

Internationel sjörätt; samt

Landtkrigskonst.

Niirmare bestämmelser i afseende å fordringarne i de särskilda

undervisningsämnena, examina m. m. meddelas af Eders Kongl. Maj:t

i kommandoväg.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Femte hufyudtiteln.

I afseende å sjökrigshögskolans personal anser jag, i likhet med

chefen för flottans stab, densamma böra utgöras af:

En chef af regementsofficers grad;

en adjutant af kaptens eller subalternofficers grad;

lärare till erforderligt antal; samt

en vaktmästare.

Beträffande lokal för sjökrigshögskolan kan, enligt verkstäld utredning,

för närvarande icke någon sådan beredas i de för flottans räkning

disponerade lägenheter. Intill dess sådan lokal kan erhållas, torde

icke någon annan utväg gifvas än att för ändamålet förhyra lokal, hvarför

medel torde böra begäras å extra stat.

I fråga om den årliga kostnad, som inrättandet af en sjökrigshögskola

skulle medföra, får jag, med erinran att aflöningsförmånerna till

chefen och adjutanten skulle utgå af anslaget till aflöning för flottans

kårer och stater och sålunda icke böra här upptagas, meddela, att,

vid den af chefen för flottans stab gjorda beräkningen af arvodena till

lärarne, de vid krigshögskolan utgående arvodena tagits till ledning.

I sistnämnda högskola utgå lärarearvodena med 300 kronor årligen för

hvarje timmes undervisningsskyldighet i veckan. Då emellertid läsåret

vid sjökrigshögskolan är afsedt att vara omkring en tredjedel kortare

än det vid krigshögskolan, torde lärarearvodena i proportion dertill

kunna minskas till 200 kronor årligen för hvarje timmes undervisningsskyldighet

i veckan. Hvad kostnaden för föreläsningarne angår, hvilka,

såsom ofvan nämnts, borde anordnas hvartannat år, skulle densamma

utgöra 3,000 kronor och har alltså hälften deraf upptagits här nedan i

beräkningen af den årliga ntgiftsstaten. Arvodet för vaktmästaren torde

böra bestämmas till 800 kronor, med rätt till fri bostad i sjökrigshögskolans

lokal. Till inköp af böcker, instrument, ved, ljus m. m. torde

böra afses 2,500 kronor årligen.

Den årliga utgiftsstaten för sjökrigshögskolan skulle alltså, enligt

i flottans stab uppgjord kostnadsberäkning, få följande utseende:

arvoden åt lärare, beräknade efter 200 kronor årligen för hvarje

timmes undervisning i veckan ............................................. kr. 6,300: —

för föreläsningars hållande, enligt samma beräkningsgrund.

................................................................................... » 1,500: —•

en vaktmästare, förutom fri bostad....................................... » 800: —

inköp af böcker, instrument, kartor, ved, ljus m. m....... » 2,500: —

Summa kr. 11,100: —

hvartill skulle komma tillsvidare för hyra af lokal......... » 1,800: —

s. 23 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

23

rörande hvilket sistnämnda belopp jag bär nedan under extra anslagen

torde få göra framställning.

Med afseende derå att kostnaden för föreläsningars hållande skulle

ena året helt och hållet besparas för att det andra året utgå med

dubbla beloppet af den i årliga utgiftsstaten upptagna summa, torde

det ordinarie anslaget för skolan böra erhålla reservationsanslags natur;

och jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen:

att å riksstatens femte hufvudtitel främst under undervisningsverken

må under titel »Sjökrigshögskolan» uppföras ett reservationsanslag

å 11,100 kronor, hvarigenom anslagen för undervisningsverken

å femte hufvudtiteln komme att höjas från 39,820 kronor till 50,920

kronor.

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna.

Då inkomsttiteln fyr- och båkmedel för nu ifrågavarande statsregleringsperiod

beräknats liksom för innevarande år till 1,400,000

kronor, lärer penningeanslaget till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna.

böra i riksstaten upptagas till enahanda belopp och

anslaget följaktligen, med inberäkning af deri ingående friheter och ersättningar,

409 kronor, utföras med 1,400,409 kronor, under förutsättning

derjemte att de å förenämnda inkomsttitel uppkommande öfverskott

fortfarande må såsom hittills få användas för de med anslaget

afsedda ändamål.

Öfriga ordinarie anslag.

•

Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande

år finnas å femte hufvudtiteln uppförda, har jag icke att föreslå någon

annan ändring än att för jemnande af hufvudtitelns slutsumma förslagsanslaget

till skrifmaterialier och expenser, ved m. m., nu utgörande

46,929 kronor, må höjas med 95 kronor till 47,024 kronor.

[8.]

Lotsverket.

[9.]

Skrifmaterialier

m. m.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Femte hufvudtiteln.

[10.]

Lokal för sjökrigshögskolan.

[HO

Nyanskaffning

af fartygsmateriel.

Extra anslag.

Lokal för sjökrigshögskolan.

Under åberopande af hvad jag här ofvan vid behandlingen af frågan

om inrättande af en sjökrigshögskola anfört, får jag i underdånighet

hemställa att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till förhyrande af lokal för sjökrigshögskolan å extra stat för

år 1898 bevilja ett belopp af 1,800 kronor.

Nyanskaffning af fartygsmateriel.

Till nästförflutna års riksdag gjorde Eders Kongl. Maj:t framställning

om anvisande af medel för anskaffning af fartygsmateriel i öfverensstämmelse

med ett uppgjordt program, enligt hvilket vår flotta under

år 1898 skulle komma att ega sex l:a kl. pansarbåtar, fem torpedkryssare,

tolf l:a kl. och nio 2:a kl. torpedbåtar, och äskades för detta

ändamål ett anslag på extra stat, att utgå under åren 1897 och 1898,

11,780,000 kronor, för hvilket belopp beräknades kunna anskaffas

två l:a kl. pansarbåtar, fyra torpedkryssare och sex l:a kl. torpedbåtar.

Riksdagen, som icke gjorde någon anmärkning mot det framlagda programmet,

beviljade för anskaffning af ny fartygsmateriel ett belopp af

11.780.000 kronor och anvisade deraf på extra stat för år 1897 ett belopp

af 5,440,000 kronor, i sammanhang hvarmed Riksdagen uttalade

önskvärdheten deraf, att fartygsmaterielen i den mån lämpligen ske

kunde, anskaffades inom landet.

Till följd häraf hafva kontrakt om byggande af två l:a kl. pansarbåtar

och två torpedkryssare blifvit med inhemska verkstäder uppgjorda

och tre torpedbåtar börjat byggas vid flottans varf. Af dessa fartyg

skola torpedkryssarne levereras innevarande år, och äro torpedbåtarne

samt pansarbåtarne afsedda att blifva färdiga under våren 1898.

Jag hemställer nu i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t behagade

föreslå Riksdagen att till utgående under år 1898 anvisa återstoden af

det år 1896 beviljade anslag till anskaffning af fartygsmateriel med

6.340.000 kronor.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

25

Kanoner i reserv för flottans fartyg.

I nådig proposition til] sistlidna års Riksdag föreslog Eders Kongl.

Maj:t Riksdagen att till anskaffande af kanoner i reserv för flottans fartyg

bevilja ett extra anslag å 90,000 kronor. Riksdagen anmälde

emellertid i skrifvelse den 9 maj 1896, att, enär denna anskaffning syntes

kunna för tillfället anstå, framställningen icke blifvit af Riksdagen

bifallen.

Frågan härom har af marinförvaltningen åter upptagits i einbetsverkets

förutnämnda underdåniga skrifvelse den 18 september 1896.

Jag tillåter mig med anledning häraf erinra om följande omständigheter,

som af mig framhöllos, då jag den 13 januari 1896 hos Eders

Kongl. Maj:t hemstälde om aflåtande af proposition i ämnet till då

näst sammanträdande Riksdag. Pansaret och de moderna, jemförelsevis

tunga men ytterst kraftiga kanonerna hafva gemensamt bidragit dertill,

att nutidens stridsfartyg föra ett i förhållande till deras storlek inskränkt

antal kanoner. Men ju färre pjeser, som ingå i ett fartygs

bestyckning, af desto större vigt är också hvarje särskild pjes för fartygets

stridsduglighet. Det moderna artilleriet är af flere orsaker,

såsom projektilernas stora utgångshastighet, de nya krutsorternas inverkan

på kanonens inre m. m., utsatt för stark slitning och kan

derför icke, såsom t. ex. under de numera föråldrade slätborrade

kanonernas tid, göra tjenst för ett snart sagdt obegränsadt antal

skott. De moderna kanonernas temligen invecklade konstruktion kan

föranleda afbrott i deras användbarhet äfven under fredliga öfningar

och af dylika kanoner hafva vi ej andra att begagna vid manskapets

utbildning i skjutning än dem, som i händelse af krig skola

användas mot fienden. Att vår flotta under en följd af år varit nog

lycklig att undgå sådana olyckshändelser, som inträffat inom främmande

mariner, får ej låta oss glömma den fara, man i nu antydda

hänseende löper. Det synes derför vara oundgängligen nödvändigt, att

för våra stridsfart}^g anskaffas reservkanoner, som kunna ersätta under

skjutöfningar i fredstid eller under krig skadade pjeser; och denna

nödvändighet framträder så mycket starkare, som vår flottas fartyg, i

följd af sina jemförelsevis obetydliga dimensioner, såsom nämndt är,

endast kunna föra ett ringa antal kanoner. Flere af dessa fartyg föra

sålunda endast eu å två kanoner samt 2 å 4 mindre artilleripjeser och

lilh. till Rikad. hot. 1HH7. 1 Sami. 1 Åfd. 1 Haft. 4

[12.]

Kanoner i reserv

för flottans

fartyg.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Femte hnfvudtiteln.

göres en af det ena eller andra slaget obrukbar, så är fartygets stridsduglighet

reducerad på ett högst betänkligt sätt.

Under uttalande deraf, att det visserligen vore önskvärdt, att man

kunde anskaffa reservkanoner af alla de certer, som å flottans fartyg

användas, men att anskaffning af kanoner af de större certerna medförde

efter våra förhållanden betydlig kostnad, hemstälde jag om äskande

af medel till anskaffning af 4 st. 12 cm. och 5 st. 57 mm. kanoner,

för hvilken anskaffning kostnaden då beräknades till 90,000 kronor.

Marinförvaltningen har nu föreslagit, att anslag måtte begäras för

anskaffning af 4 st. 12 cm. och 5 st. 57 mm. kanoner, men på grund

af nyligen höjda leveranspris har förvaltningen funnit sig nu icke kunna

beräkna kostnaden härför till lägre belopp än 115,000 kronor.

Lika med marinförvaltningen anser jag detta behof vara af den

beskaffenhet och så vigtigt att fylla, att detsamma måste så snart som

möjligt tillgodoses, hvarför jag hemställer att Eders Kongl. Maj:t täcktes

af Riksdagen äska ett extra anslag för år 1898 å 115,000 kronor

till anskaffning af kanoner i reserv för flottans fartyg.

Ammunition m. m.

[13, 14, För anskaffning af sådan ammunition för stridsfartygen, som ingår

15.] i den för dessa fartyg fastställa 2:a utredningen, för hvars anskaffning

Ammunition medel icke inberäknats i fartygens nybyggnadsanslag och till hvilken

från öfningsanslaget utbetald ersättning för konsumerad artilleriammunition

ej lemnar tillgång, erfordras äfven för år 1898 anvisande af särskilda

medel.

Marinförvaltningen har i afseende härå uti sin underdåniga skrifvelse

den 18 september 1896 anfört, att de år 1896 till nybyggnad anbefalda

stridsfartygen skulle under år 1898 blifva färdiga med en bestyckning

af tillsammans 50 kanoner, för hvilka en iöreskrifven 2:a utredning

artilleriammunition beräknades kosta 342,000 kronor, då i densamma

inginge röksvagt krut till såväl de snabbskjutande kanonernas patroner

som de gröfre pjesernas stridsladdningar.

Då det är af stor vigt, att anskaffningen af denna ammunition påbörjas

innan fartygen är o färdiga och att således åtminstone någon del

deraf nu blifver anskaffad, torde anslagsbehofvet i denna del för år

1898 böra upptagas till 86,000 kronor.

För de torpeder, som äro afsedda att ingå i de till nybyggnad

anbefalda stridsfartygens utredning, behöfvas laddningar, och beräknas

s. 27 Kontrollera mot PDF

Femte hufvud titeln. 27

kostnaden för bomullskrut till torpeder, att under år 1898 anskaffas,

till 5,000 kronor.

I likhet med föregående år erfordras jemväl för år 1898 till anställande

af skjutförsök 10,000 kronor.

På grund af det nu anförda hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1898 anvisa

a) till artilleriammunition för fartygen ........................ kr. 86,000: —

b) » bomullskrut för torpeder............... » 5,000: —

c) » skjutförsök................ » 10,000: —

Förrådshus för fasta minförsvaret och inredning af förråd

för torpeder i Carlskrona.

För fasta minförsvaret och för uppläggning af torpeder finnes för [16.]

närvarande i Carlskrona ett gemensamt förrådshus. I följd af ökad

tillgång på torpeder har det i denna b}^ggnad befintliga utrj^mmet för svaret m. m.

förvaring af sådana blifvit allt mera otillräckligt, så att för de stationen

tillhörande torpeder icke kunnat inom förrådshuset beredas plats

på annat sätt än genom deras uppläggande så högt, att den nödvändiga

tillsynen och skötseln af desamma högligen försvåras. För att

bereda det ökade utrymme, som sålunda kräfves för uppläggning af

torpeder, har af cheferna för min- och ingeniördepartementen vid flottans

station i Carlskrona uppgjorts ett förslag, enligt hvilket ett nytt

förrådshus för fasta minförsvaret skulle uppföras vester om sjöinstrument-

och sjökarteförrådet och det nuvarande förrådshuset i sin helhet

inredas till förvaringsrum för torpeder med dertill hörande mindre

verkstad. Det härtill hörande kostnadsförslaget för ifrågavarande anordningar

slutar å ett belopp af 92,490 kronor, fördeladt på följande poster:

nytt förrådshus för fasta minförsvaret ................................. kr. 30,500: —

spåranläggningar mellan nyssnämnda förrådshus och nuvarande

spår......................................................................... » 2,860: —

brygga af sten och flytande vågbrytare af trä för fasta

minförsvaret....................................................................... b 32,390 —

spårväg mellan nyssnämnda brygga och förrådshuset för

fasta minförsvaret.................................................................. » 4,670 —

inredning af förråd för torpeder i den del af förrådsbyggnaden,

som nu innehafves af fasta minförsvaret » 14,970: —

brygga för uttagande af torpeder ......................................... » 5,210: —

spårväg b b b b ....................................... b 1,890: —

Summa kr. 92,490: —

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Femte hufvudtiteln.

''

Behofvet af ett förrådshus för fasta minförsvaret m. m. anmäldes

redan af marinförvaltningen i dess skrifvelse den 17 september 1895

och på min underdåniga hemställan föreslog Eders Kongl. Maj:t 1896

års Riksdag att för ifrågavarande ändamål bevilja ett anslag af 92,490

kronor och deraf anvisa hälften med 46,245 kronor på extra stat för

år 1897.

Riksdagen anmälde i skrifvelse den 9 maj 1896, att, enär, i

jemförelse med andra anslagsbehof under femte hufvudtiteln, detta

byggnadsföretag synts Riksdagen kunna utan större olägenhet för tillfället

anstå, Eders Kongl. Majrts framställning i ämnet icke af Riksdagen

bifallits.

Af ordalagen i Riksdagens nyssberörda skrifvelse framgår emellertid,

att Riksdagen erkänt behofvet af det ifrågasatta byggnadsföretaget

och ansett detsamma endast för tillfället böra uppskjutas. Då det

växande antalet torpeder gör bristen på behöfligt utrymme alltmera

kännbar och en ökning i detta utrymme är oundgänglig, om denna

ytterst vigtiga och dyrbara materiel (en torped kostar 8 å 9 tusen kronor)

skall kunna erhålla den vård och ständiga, noggranna tillsyn, som dess

beskaffenhet kräfver, samt kunna ur förrådet uttagas med den snabbhet,

som vid hastigt påkommande behof, t. ex. vid mobilisering, påkallas, och

med den trygghet, som dess ömtåliga konstruktion nödvändiggör, såvidt

den »inskjutna» torpeden skall fortfarande vara tillförlitlig, anser

jag mig böra för Eders Kongl. Maj:t framhålla vigten af det föreslagna

förrådshusets uppförande, hvarom marinförvaltningen jemväl erinrat i

sin underdåniga skrifvelse den 18 sistlidne september.

Med stöd af det nu anförda får jag därför hemställa, det täcktes

Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att för verkställande af ifrågavarande

anläggningar vid Carlskrona station bevilja ett belopp af

92,490 kronor samt deraf anvisa på extra stat för år 1898 hälften, eller

46,245 kronor.

Ny docka i Carlskrona.

[17.] I proposition till sistlidne års Riksdag äskade Eders Kongl. Maj:t

Nv docka i för byggande af ny docka i Carlskrona i hufvudsaklig öfverensstämmelse

Carlskrona. me(j ett ap varfsehefen derstädes uppgjordt förslag ett extra anslag

af 475,000 kronor; men i skrifvelse den 9 maj 1896 anmälde Riksdagen

att Riksdagen, som funnit utredningen beträffande det föreslagna dockbyggnadsarbetet

icke vara så fullständig, att Riksdagen derå kunnat

s. 29 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

29

grunda ett beslut, i allt fall ansett andra ifrågasatta anslagsbehof under

denna hufvudtitel vara mera angelägna att tillgodose än det ifrågavarande,

i följd hvaraf Eders Kongl. Maj:ts berörda framställning icke

blifvit af Riksdagen bifallen.

Då jag fortfarande anser det vara för vårt sjöförsvars utveckling

och trygghet oundgängligen nödigt, att i Carlskrona anlägges en docka

af sådana dimensioner, att en l:a kl. pansarbåt kan i densamma intagas,

äfven om den blifvit skadad så att dess djupgående väsentligt ökats

eller den erhållit slagsida, finner jag mig af min pligt manad att ånyo

göra hemställan om detta ärendes framläggande för Riksdagen.

Enligt det af varfsehefen i Carlskrona med skrifvelse den 29 oktober

1894 till marinförvaltningen öfverlemnade förslag, hvarpå propositionen

till 1896 års Riksdag var grundad, skulle den nya dockan anläggas

vester om det utanför de nu befintliga s. k. nya dockorna varande

yttre svajningsrummet och sträckas i riktning ungefär nord och syd

samt ega den längd, som erfordrades för att inrymma fartyg af 90

meters längd, äfvensom en portöppning af 20,78 meters bredd och 7,5

meters medelvattendjup på tröskeln. Den för byggande af denna docka

upprättade kostnadsberäkningen slutade på ett belopp af 475,000 kronor,

hvartill skulle komma kostnaden för vissa ändringsarbeten å tillhopa

28,300 kronor, hvilken sistnämnda kostnad emellertid ansågs kunna

gäldas från ordinarie anslaget till flottans nybyggnad och underhåll.

Uti mitt underdåniga anförande till statsrådsprotokollet den 13

januari 1896 vidrörde jag äfven ett par andra förslag till anskaffande

af en ny, större docka i Carlskrona, af Indika det ena, åsyftande en

vester om de nuvarande nya dockorna befintlig fördjupnings användande

till docka, skulle medföra en kostnad af 917,530 kronor, och det

andra, afseende förlängning af en bland de nuvarande dockorna till

omkring 93 meters längd, visserligen beräknats komma att kosta endast

omkring 337,000 kronor, men i stället vore behäftadt med den

betydande olägenheten, att portöppning icke kunde erhållas nog rymlig

för att medgifva intagandet af en l:a kl. pansarbåt i det tillstånd, i

hvilket den efter liden bottenskada kunde förväntas flyta. Vid en jemförelse

mellan de tre sålunda omförmälda förslagen syntes mig icke någon

tvekan kunna råda om det förstnämnda förslagets företräde framför

de öfriga.

För den ytterligare utredning, som Riksdagen ansett erforderlig,

bär chefen för ingeniördepartementet vid flottans varf i Carlskrona uti

skrifvelse till varfsehefen den 21 september 1896 lemnat följande redo
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Femte hufvudtiteln.

görelse för samtliga de förslag i ämnet, som på senare åren blifvit

framstälda.

Den 29 juni 1889 aflemnade chefen för ingeniördepartementet till

varfschefen i Carlskrona ett förslag till förlängning af dockan n:r 1 af

de s. k. nja dockorna. De nya dimensionerna skulle blifva: 80 meters

längd i bottenplanet, 16 meters bredd i portöppningen och 6,53 meters

vattendjup på tröskeln. Kostnaden var beräknad till 282,000 kronor.

Samma dag inlemnades jemväl förslag till anläggning af två större

dockor å området vester om nja dockorna; den yttre, som skulle kunna

rymma fem pansarbåtar, skulle blifva 92,5 meter lång i bottenplanet

och den inre, med plats för tre dylika båtar, skulle blifva 81 meter

lång; portöppningarna skulle blifva 18 meter breda och hafva ett vattendjup

af 6,83 meter. Kostnaderna beräknades till respektive 2,896,000

kronor och 1,470,000 kronor.

Den 21 augusti 1893 aflemnades, likaledes till varfschefen, ett förslag

till förlängning af meranämnda docka n:o 1 till 93,8 meters längd

och öfriga dimensioner lika föregående förslag. Kostnaden beräknades

till 337,000 kronor.

Den 28 september samma år insändes till chefen för mariningeniörstaten

förslag till den s. k. gamla dockans förlängning, hvilket förslag

slutade på en summa af 74,600 kronor. Längden i botten skulle blifva

101 meter, bredd i porten 15,26 meter och vattendjupet 5,i meter.

Den 27 augusti 1894 inlemnades till chefen för mariningeniörstaten

förslag till en 118,76 meter lång docka, sprängd i berget å

vestra delen af nya varfvet och försedd med portar i båda ändar, den

södra kommunicerande med öppna sjön och den norra med området

vester om nya dockorna. Bredden i portöppningen var 20,78 meter och

vattendjupet 7,5 meter. Kostnaden skulle belöpa sig till 616,000 kronor.

Den 29 oktober samma år afgafs till varfschefen förslag på samma

docka som föregående, men med endast 90 meters bottenlängd och

portar blott i södra ändan. Kostnadsberäkningen slutade på 475,000

kronor samt ersättning för byggnader, som måste rifvas, till omkring

28,300 kronors värde.

Slutligen insändes den 15 december 1894 till chefen för mariningeniörstaten

förslag till anläggning af två dockor i ängen vester om

nya dockorna, den ena norr om den andra och med alternativt 18 och

20,78 meters portbredd; hvardera dockan skulle vara 90 meter lång samt

hafva ett djup på tröskeln af 7,5 meter. För 18 meters bredd uppgick

kostnaden till

s. 31 Kontrollera mot PDF

Femte hufVmltiteln.

31

för södra portöppningen ........................... 180,520 kr.

» södra dockan........................................... 666,660 »

» norra » ......................................... 858,450 »

eller tillsammans 1,705,630 kr.

i

och för 20,78 meters bredd till respektive 208,100 kronor, 709,430

kronor och 932,740 kronor, eller tillhopa 1,850,270 kronor.

Uti nu anförda skrifvelse den 21 september 1896 yttrar chefen

för ingeniördepartementet vidare, att vid jemförelse mellan dessa förslag,

genom hvilka frågans tekniska del syntes hafva fått en allsidig

belysning, man helt säkert skulle finna det den 29 oktober 1894 afgifna

vara det bästa.

Rörande behofvet, af en sådan ny docka anför chefen för ingeniördepartementet,

bland annat, följande. Våra krigsfartyg kunde utan tvifvel

såväl i fredstid som i krigstid erhålla sådana bottenskador, att de

finge både slagsida och ett väsentligt ökadt djupgående, utan att dock

förlora förmågan att kunna förflyttas eller förflytta sig sjelfva, och skulle

något sådant hända någon af våra nuvarapde l:a kl. pansarbåtar, funnes

i detta ögonblick i vårt land endast flottans docka i Stockholm,

som kunde mottaga ett sådant fartyg uti dylikt tillstånd. Det vore derför

ett dåligt sätt att sörja för vår flytande materiels effektivitet att

icke redan nu söka få till stånd flera tillräckligt stora dockor på olika

ställen af vår kust, och det läge då närmast till hands att söka åvägabringa

en sådan i Carlskrona, som ju läge vestkusten skäligen nära och

der reparationsverkstäder vore att tillgå. Funnes icke på hela vår långa

kust mera än en docka af för ändamålet tillräckliga dimensioner, kunde

det lätt hända, att eu haverist af för handen varande förhållanden hindrades

att komma fram till denna enda plats eller der blifva mottagen

och sålunda blefve urståndsatt att snart åter gå i verksamhet, äfven om

haveriet annars kanske varit snart botadt. Svårare haverier af flottans

fartyg hörde visserligen till sällsyntheterna, men haveriet behöfde icke

vara så svårt för att fartyget skulle komma uti nyss antydda läge. Om

t. ex. den yttre bottenbordläggningen utefter någon viss längd blefve

upprifven på ena sidan, hvilket, enligt hvad erfarenheten lärt, lätt kunde

inträffa, så både ökades djupgåendet och slagsida uppkomine, och funnes

en tillräckligt stor docka tillgänglig, kunde ett sådant haveri kanske

repareras nödtorftigt på mindre än en vecka.

Marinförvaltningen, som äfven nu förnyat sin förut gjorda framställning

i ämnet, har i und. skrifvelse den 6 sistlidne oktober framhållit

följande omständigheter såsom varande särskildt förtjenta af uppmärksamhet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Femte hufvudtiteln.

Under de krigsöfningar med flottan, som årligen utfördes vid Sveriges

kuster och hvilka numera företoges under förhållanden så nära

som möjligt öfverensstämmande med dem, hvilka kunde antagas göra

sig gällande under krig, hade det icke kunnat undvikas att l:a kl. pansarbåtar

måste föras genom trånga och sällan befarna skärgårdsleder.

I sådana farleder kunde grundstötning lätt befaras, förutom af tillfälliga

orsaker, till följd dels deraf att äfven i våra skärgårdars mest använda

leder okända grund ej sällan påträffades, dels ock deraf att under

vintern större stenblock stundom blefve af påträngande packis förda

från grunden ut i farlederna, sedan dessa blifvit senast uppmätta och

vattendjupen å sjökort antecknade. Skulle nämnda pansarbåtar taga

grund, hvilket jemväl några gånger inträffat, och detta skedde under så

ogynsamma förhållanden, att större vattenfyllning af fartygen inträffade,

skulle de sannolikt icke kunna intagas vare sig i Carlskrona docka eller

i någon annan svensk docka än kronans docka i Stockholm. Vore man

dessutom för bergning af l:a kl. pansarbåtar nödsakad att å utsidan

anbringa tätting, så kunde denna antagligen icke fästas så säkert, att

det icke medförde stor fara för fartygen att föra dem lång väg, hvilket

vore att beakta, då, såsom nu vore fallet, en skada, erhållen vid

bohusländska kusten eller till och med i närheten af Carlskrona, icke

kunde repareras på närmare belägen ort än i Stockholm. Under väpnad

neutralitet eller krig skulle bristen på dockor, lämpliga att mottaga

l:a kl. pansarbåtar, hvilka fått bottenskador, blifva ödesdiger, enär

fartyg, som med tillgång till sådant hjelpmedel mången gång skulle på

få dagar eller mindre kunna göras stridsdugligt, utan detsamma måste

vara overksamt, om det icke ginge ohjelpligt förloradt.

Till hvad chefen för ingeniördepartementet vid flottans varf i Carlskrona

samt marinförvaltningen sålunda anfört rörande behofvet af en

ny docka i Carlskrona har jag för egen del intet väsentligt att tillägga.

Jag anser mig här endast böra erinra derom att endast eu af de i

Carlskrona befintliga dockorna är af sådana dimensioner att eu l:a kl.

pansarbåt kan, rustad, deri intagas och detta endast i det fall att djupgåendet

ej betydligt ökats eller slagsida förefinnes, äfvensom att med

växande antal pansarbåtar svårigheten ökas att, sålänge endast en docka

är användbar, i rätt tid och när helst så finnes behöfligt rengöra och

måla fartyg af nyssnämnda slag, samt slutligen att åt samtliga ofvan

omförmälda förslag är det, som afser ny dockas anläggning vester om

de nuvarande dockornas yttre eller södra svajningsrum, med afseende

på önskvärdheten att under alla förhållanden kunna i Carlskrona docka

reparera en i botten skadad l:a kl. pansarbåt, det billigaste.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Femte hufrudtiteln.

33

Hvad beträffar tidpunkten för fyllande af ifrågavarande angelägna

behof, så synes densamma icke kunna utan verklig olägenhet vidare

undanskjutas, särskildt med afseende å den nu pågående anskaffningen

af ny fartygsmateriel.

Följaktligen hemställer jag i underdånighet, det täcktes Eders Kongl.

Maj:t föreslå Riksdagen, att för byggande af ny docka i Carlskrona i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med sistnämnda förslag bevilja ett anslag

af 475,000 kronor och deraf på extra stat för år 1898 anvisa

150,000 kronor.

Minväsendet.

Uti sin underdåniga skrifvelse den 18 september 1896 har marinförvaltningen

erinrat, att i den af förvaltningen under en följd af år

förordade ökningen af ordinarie anslaget till flottans nybyggnad och

underhåll alltid beräknats 100,000 kronor för fasta minförsvaret, men

att, då embete verket nu icke ansett sig böra upprepa sin hemställan

om äskande hos Riksdagen af sådan ökning, framstälde sig behofvet af

ett särskildt anslag för år 1898 å nämnda belopp till fasta minförsvaret.

Hos 1896 års Riksdag begärdes ett extra anslag å 100,000 kronor

till minväsendet; men Riksdagen anvisade för ändamålet allenast 75,000

kronor och anförde såsom grund härför, att 1894 och 1895 årens Riksdagar

för ifrågavarande ändamål anvisat endast sistnämnda belopp och

att icke tillräckliga skäl förelåge att för år 1897 bevilja högre belopp.

Med afseende å den nedsättning af förevarande anslag, som skedde

år 1894, sedan detsamma under flera år utgått med 100,000 kronor, anser

jag mig böra erinra, att jag då förordade ifrågavarande nedsättning

endast med hänsyn till önskvärdheten af att kunna göra någon minskning

i de extra anslagen under femte hufvudtiteln, hvartill väl äfven

skulle kunna läggas att vårt minväsende beträffande de faststälda

minpositionerna då uppnått en tillfredsställande ståndpunkt i förhållande

till den allmänna utvecklingen af minvapnet. Denna utveckling

har dock under den senaste tiden i utlandet delvis slagit in på

nya banor, hvilket jag i mitt anförande till statsrådsprotokollet den 13

januari 1896 tillät mig påvisa. Jag framhöll då särskildt vigten af att

anskaffa icke blott vanlig minspärrningsmateriel, handminor, m. in.,

utan äfven kontraminmateriel för användning i våra skärgårdar; och

med afseende härå tillstyrkte jag Eders Kongl. Maj:t att äska det högre

anslagsbeloppet.

Bih. till Riked. Prat. M7. 1 Samt. 1 Afd. 1 Höft. 5

[18.]

Minväsendet.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Femte hniVudtiteln.

Då nu detta behof icke kunde för år 1897 tillgodoses, lärer det vara

så mycket mera af behofvet påkalladt att för år 1898 erhålla ett högre

anslag; och hemställer jag följaktligen, det täcktes Eders Kongl. Maj:t

föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1898 bevilja till minväsendet

ett anslag af 100,000 kronor.

Beklädnad åt värnpligtig^.

[19.] På Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning beviljade sist
Bekiädnad

åt lidna års Riksdag till beklädnad af värnpligtige ett extra anslag för invarnpiigtige.

nevaranc|e ^ 92,000 kronor.

Såsom jag i mitt underdåniga anförande till statsrådsprotokollet den

13 januari 1896 framhöll, kunde emellertid det för handen varande behofvet

af beklädnader åt värnpligtige ingalunda fyllas med det sålunda

begärda och beviljade anslaget. Enligt verkstälda beräkningar erfordras

vid mobilisering af flottan tillhopa omkring 5,332 man och om från detta

antal frånräknas 550, hvilka skulle afses för stationernas och varfvens

verkstäder och i nödfall kunde begagna egna kläder, återstå 4,782 man,

af hvilka de flesta, såsom afsedda för sjötjenstgöring, böra beklädas i

enlighet med den af Eders Kongl. Maj:t för beklädnad vid dylik tjenstgöring

faststälda stat och de öfriga enligt beklädnadsstat för värnpligtige

under öfning eller annan tjenstgöring i land.

Enligt hvad marinförvaltningen meddelat i sin underdåniga skrifvelse

den 18 september 1896, finnas för närvarande i förråden till beklädnad

för sjöbeväringen under sjötjenstgöring 1,276 s. k. ställ. Om härtill

läggas de 750 ställ, som beräknats kunna anskaffas för de af sistlidna

års Riksdag anvisade medel, utgöres tillgången af tillsammans 2,026

ställ, hvadan bristen enligt marinförvaltningens beräkning skulle utgöra

2,756 ställ.

Med afseende härå har marinförvaltningen för minskande af denna

brist hemstält om äskande för år 1898 af 105,500]kronor, för hvilket

belopp kunde beklädas ytterligare 750 man värnpligtige samt dessutom

anskaffas tilläggspersedlar för eldare under sjötjenstgöring åt 200 man;

och får jag, då ifrågavarande brist ovilkorligen måste fyllas för att de

vid flottan inskrifne värnpligtige må kunnajjefter inkallelse vid mobilisering

vara klädda lika med stammanskapet, tillstyrka, det täcktes

Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1898 anvisa

till anskaffande af beklädnad åt värnpligtige ett belopp af 105,500

kronor.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

35

Sjökrigsskolan.

I likhet med hvad de närmast föregående åren egt rum, får jag

hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att till

löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan må, utöfver de 1,300 kronor,

som enligt 1888 års Riksdags medgifvande få dertill användas af kadetternas

terminsafgifter, anvisas för år 1898 ett extra anslag af 1,860

kronor med det dervid för löneförbättringens erhållande fästade vilkor,

att den, som vill deraf komma i åtnjutande, icke må, jemte sin lärarebefattning

vid sjökrigsskolan, utöfva lärareverksamhet vid någon privat

undervisningsanstalt för inträde i nämnda skola.

Hvad departementschefen sålunda i afseende på

regleringen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel

äfvensom i öfrigt yttrat och hemstält behagade

Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets

öfriga ledamöter, i nåder gilla, med befallning

att utdrag af detta protokoll skulle till finansdepartementet

öfverlemnas för att tjena till ledning vid författandet

af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen

angående statsverkets tillstånd och behof.

Ex protocollo:

R. Sundin.

[20.]

Sjökrigs
skolan.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Femte hufyudtlteln

Förslag

till

Stat

för Femte hufyudtiteln för år 1898.

Anvisning

i kontant.

Indelning ock dermed

jemförlig anvisning

på förslag.

Summa.

Summa

summarum.

S j öför s varsdep artementet.

Friheter.

Ersättningar.

Departementet och öfverstyrelsen.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Departementschefen .......,..........................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli

17.000

—

—

—

—

—

17,000

—

samt kommandoexpeditionen .....................

26,800

—

—

—

—

—

26,800

—

Marinförvaltningen.......................................

38,600

—

—

—

—

—

38,600

—

Sgr

82,400

—

—

—

—

82.400

—

82,400

—

Flottans personal*

.; j 1 • ''

Aflöning för flottans corpser och stater .........

1,732,052

—

—

—

—-

—

1,732,052

-

Carlskroua artillericorps, reservationsanslag.....

Ålderstillägg, förslagsanslag ......................

293,795

32,000

:

_

_

_

293,795

32,000

Pensionering af reservbefäl, reservationsanslag...

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossecorpsema,

10,000

—

_

10,000

reservationsanslag....................................

268,100

-

— ■

-

—

—

268,100

—

Naturaunderhåll, förslagsanslag....................

419,870

—

—

—

—

—

419,870

—

Båtsmansindelningen...................................

Ersättning för vakanta rusthållsnummer i Ble-

—

26,400

26,400

kinge län och Södra Möre härad af Kalmar

län........................................................

114,000

_

__

_

_

—

114,000

_

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären, för-

slagsanslaq.............................................

33,300

—

—

—

—

—

33,300

—

Sgr

2,903,117

_

26,400

_

2,929,517

—

2,929,617

—

Flottans materiel.

Flottans nybyggnad och underhåll, reservations-

anslag.................................................

1,300,000

—

—

—

—

—

1,300,000

—

1,300,000

—

Transport

—

—

—

—

—

—

—

4,311,917

—

s. 37 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln

37

Anvisning

i kontant.

Indelning och dermed

jemförlig anvisning

på förslag.

Summa

Summa

summarum.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Transport

—

—

—

—

—

_

_

4,311,917

_

Diverse anslag.

Flottans öfningar, reservationsanslag ............

Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad

720,000

—

—

—

—

—

720,000

—

och ersättning derför, förslagsanslag .........

Undervisningsverken:

Sjökrigshögskolan, reservationsanslag 11,100: —

256,500

—

256,500

—

Sjökrigsskolan......................... 31,040: —

Skeppsgosseskolan ..................... 8,780: —

50,920

60,000

50,920

60,000

Sjökarteverket, reservationsanslag..................

Ersättning åt officerare och ingeniörer vid flottan

—

—

—

—

—

—

under anställning eller kommendering utrikes

12,000

—

—

—

—

—

12,000

—

Sjukvård ...................................................

39,000

—

—

—

—

—

39,000

—

Diverse behof.............................................

19,175

—

—

—

—

—

19,175

—

Bese- och traktamentspenningar, förslagsanslag

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., för-

23,500

—

—

—

—

—

23,500

—

slagsanslag.............................................

47,024

—

—

—

—

—

47,024

—

Extra utgifter.............................................

12,500

—

—

—

—

—

12,500

—

Sgr

1,240,619

—

—

—

—

—

1,240,619

—

1,240,619

—

Summa för sjöförsvaret

5,526,136

—

—

26,400

—

—

—

5,552,536

—

Handeln.

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstal-

terna, reservationsanslag...........................

1,400,000

—

405

—

4

—-

1,400,409

—

Undervisningsanstalter för sjöfart ..................

86,150

—

—

—

—

—

86,150

—

Nautisk-ineteorologiska byrån........................

Ålderstillägg för personalen vid undervisnings-

9,000

—

—

—

—

—

9,000

—

anstalterna för sjöfart och föreståndaren för

nautisk-moteorologiska byrån, förslagsanslag

13,000

13,000

Summa för handeln

1,508,150

405

—

4

-1

1,508,559

—

1,508,559

—

Summa för femte hufvudtiteln

7,034,286

—

405

26,404

-1

—

—

7,061,095

—

Ilih. till /Ithd. Prut. 18V7. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft. (i

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Femte hufvudtiteln

Extra ordinarie anslag.

Till lokal för Sjökrigshögskolan ........................................................................

Kronor.

1,800

Ö.

» anskaffning af fartygsmateriel.....................................................................

6,340,000

—

» » » kanoner i reserv för flottans fartyg..........................................

115,000

—

» artilleriammunition för fartygen..................................................................

86,000

—

» bomullskrut för torpeder.............................................................................

5,000

—

» skjutförsök...............................................................................................

10,000

—

» förrådshus för fasta minförsvaret m. m.......................................................

46,245

—

» ny docka i Carlskrona...............................................................................

150,000

—

» minväsendet..............................................................................................

100,000

—

» beklädnad åt värnpligtige...........................................................................

105,500

—

» löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan .................................................

1,860

—

Summa

6,961,405

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1897.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln.

Protokoll öfver civilärenden, hållet inför Hans Maft

Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 14

januari 1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt och

von Krusenstjerna.

Departementschefen statsrådet von Krusenstjerna anhöll i underdånighet

att få underställa Kongl. Maj:ts nådiga profning frågan om

reglerandet af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel samt

yttrade härvid beträffande anslagstitlarne:

Bih. till Jli/csd. Prof. 1897. 1 Samt. 1 AJd. 1 Iläft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sjette liufviidtiteln.

L1-]

Anslag till

näringsstatistiken.

Ordinarie anslag.

Kommerskollegium.

Uti den af Eders Kongl. Maj:t till 1896 års riksdag aflåtna proposition

angående statsverkets tillstånd och. behof gjorde Eders Kongl.

Maj:t framställning om ökning i den för kommerskollegium gällande

stat, i syfte att kollegium måtte varda satt i stånd dels att behörigen

fullgöra den kollegium åliggande skyldighet att afgifva statistiska redogörelser

för vissa näringar, med iakttagande deri af vissa föreslagna

förbättrade anordningar, dels ock att utarbeta jemväl eu särskild

arbetsstatistik.

Vid föredragning inför Eders Kongl. Maj:t den 13 januari 1896

af detta ärende erinrade dåvarande departementschefen till en början,

hurusom kommerskollegium årligen till Eders Kongl. Magt afgåfve berättelser

angående bergshandtering, fabriker och manufakturer, inrikes

handel och sjöfart samt utrikes handel och sjöfart, hvilka redogörelser

offentliggjordes under litt. C, D, E och F i serien »Bidrag till Sveriges

officiela statistik». Efter att derefter hafva angifvit det sätt, hvarpå

intill år 1892 dessa redogörelser i kommerskollegium utarbetats, och

omförmält åtskilliga anmärkningar, som framstälts mot deras affattande,

anförde departementschefen vidare, att den allt mer stadgade

öfvertygelsen om att näringsstatistikens bristfällighet egde sin grund i

det olämpliga sätt, hvarpå kommerskollegii statistiska verksamhet varit

ordnad, vid embetsverkets ombildning 1891 ledt till inrättande af en särskild

afdelning inom detsamma — bestående af en förste aktuarie, en

aktuarie samt amanuenser och tillfälliga biträden — specielt afsedd för

fullgörande på ett mera tillfredsställande sätt än dittills af alla inom

kollegium förefallande göromål af statistisk natur och med kraf på

vetenskaplig underbyggnad samt särskild statistisk utbildning hos dess

tjensteman; och uttalade departementschefen den åsigt, att verkningarne

af den gjorda förändringen uti organisationen af kommerskollegii statistiska

verksamhet redan framträdt ej mindre derutinnan, att de senare

årens närings statistik vunnit i tillförlitlighet genom en sorgfälligare

förutgången granskning af deri meddelade specialuppgifter, än äfven i

det afseendet att andra mer eller mindre afsevärda förbättringar i de

särskilda årsredogörelserna af kollegium vidtagits.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sjette hufvndtiteln.

Departementschefen redogjorde härefter för åtskilliga förbättringar,

som under de senare åren genomförts med afseende å statistiken öfver

handel och sjöfart.

Beträffande öfriga delar af kommerskollegii statistik meddelade

departementschefen att, sedan f. d. presidenten Waern och öfverdirektören

Sidenbladh genom nådigt bref den 15 maj 1886 erhållit uppdrag att

utarbeta förslag till afhjelpande af bristfälligheter i näringsstatistiken,

så hade i enlighet med detta uppdrag af nämnde komiterade afgifvits

underdåniga förslag rörande bergverksstatistiken den 21 april 1890 och

beträffande fabriksstatistiken den 15 maj 1893, öfver hvilka förslag

kommerskollegium och statistiska tabellkommissionen sedermera afgifva

utlåtanden; och lemnade departementschefen derefter en redogörelse

för några af hufvudpunkterna i dessa förslag och utlåtanden,

till hvilken redogörelse jag tillåter mig hänvisa; och vill jag här

endast erinra, att enligt omförmälda förslag bland annat dels fabriksberättelsen

skulle utvidgas att omfatta betydligt flere grupper af

yrken än förut och dels de af vederbörande verks egare afgifna

primäruppgifterna rörande bergverk och fabriker, hvilka förut i första

hand bearbetats af vederbörande ortsmyndigheter, som till kommerskollegium

allenast insändt af sagda myndigheter upprättade sammandrag,

skulle öfverlemmnas till kommerskollegium, der hela bearbetningen

skulle ega rum.

Sedan departementschefen vidare, med erinran att af den lemnade

redogörelsen framginge, att af de ifrågasatta förändringarne de, som

rörde bergshandteringen, blifvit i hufvudsakliga delar redan genomförda,

uttalat såsom sin åsigt, att fabriksberättelsen med dess nuvarande anordning

icke tillfredsstälde de anspråk, som borde uppställas på en

fullständig och tillförlitlig statistisk redogörelse öfver dithörande förhållanden,

och att komiterades förslag till förbättringar derutinnan kunde

i hufvudsak godkännas, öfvergick departementschefen till redogörelse för

de ökade anslag, som ej mindre för genomförande af dessa förbättringar

än äfven eljest för näringsstatistiken erfordrades, och yttrade departementschefen

i detta hänseende:

»Hvad sålunda föreslagits ej mindre i afseende å fabriksberättelsens

omfattning och innehåll än äfven i fråga om sättet för uppgifternas

bearbetande är emellertid af så genomgripande natur, att det kräfver,

om det skall kunna genomföras, ett väsentligt ökadt arbete af kommerskollegii

statistiska afdelning. Ett sådant ökadt arbete lärer dock

icke kunna af sagda afdelning utföras med dess nuvarande arbetskrafter.»

»Den för kommerskollegium år 1891 faststälda stat upptager såsom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

tf

Sjette hufyudtiteln.

ordinarie tjensteman å statistiska afdelningen en förste aktuarie med

lön af 3,000 kronor, som efter fem år kan höjas med 500 kronor och

efter tio år med ytterligare 500 kronor, samt tjenstgöringspenningar

af 1,500 kronor och en aktuarie med lön af 1,800 kronor och enahanda

ålderstillägg som förste aktuarien samt tjenstgöringspenningar af

1,200 kronor. Derjemte är för kollegium i dess helhet anslaget ett

belopp af 17,500 kronor till juridiskt biträde, amanuenser, andra extra

biträden, grufkartekontoret, vikariatsersättningar, renskrifning m. m.

Af sist nämnda anslag beräknades vid afgifvande af propositionen till

Riksdagen angående den nya staten skola för den statistiska afdelningen

utgå dels arfvoden till två amanuenser med 1,200 kronor till

hvardera och dels ytterligare till extra biträden omkring 1,700 kronor

eller således tillhopa omkring 4,100 kronor.»

»På sätt kommerskollegium i flere till Eders Kongl. Maj:t afgifna

framställningar andragit, har emellertid på grund af den alltjemt fortgående

ökningen i kollegii göromål nämnda anslag, 17,500 kronor, ej på

långt när räckt till att bestrida de erforderliga utgifterna. Hvad särskilt

angår amanuenser och extra biträden å den statistiska afdelningen,

hvartill, på sätt nyss nämnts, afsetts 4,100 kronor af nämnda anslag,

hafva utgifterna hvarje år belöpt sig till omkring 6,000 kronor. Till

närmare upplysning angående fördelningen af dessa utgifter torde jag

få meddela följande af kollegium afgifna redogörelse för år 1894. Under

nämnda år har i förevarande afseende åtgått — utöfver vikariatsersättning

under förste aktuariens och aktuariens semester 225 kronor —

dessa belopp:

arfvoden till två amanuenser................................................ kronor 2,400:__

arfvoden till två qvinliga biträden å 50 kronor i månaden

till hvardera........................................................ » 1,200: _

ersättning, beräknad efter visst belopp för timme, till

två manliga biträden................................................... » 2,107: 50

gratifikationer till extra ordinarie tjenstemän............... » 325: —

Summa kronor 6,032: 50»

»Redan då kollegium afgaf yttrande rörande ofvan nämnda förslag

till näringsstatistikens förbättring, framhöll kollegium nödvändigheten

af att, derest samma förslag antoges, arbetskrafterna å den statistiska

afdelningen förstärktes. Sedermera har kollegium uti underdånig skrifvelse

den 19 februari 1895, sedan förste aktuarien å kollegii statistiska

afdelning uti ett till kollegii protokoll afgifvet yttrande lemnat när
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln. 5

mare redogörelse för behofvet härutinnan, gjort ytterligare framställning

i ämnet.»

»I berörda redogörelse anförde förste aktuarien, bland annat, att det

kunde med fullkomlig visshet förutses att, i händelse de föreslagna

förändrade anordningarne af fabriksstatistiken, om ock blott så till vida

som desamma blifvit af kollegium förordade, vunne nådig stadfästelse,

arbetsbördan för kollega statistiska afdelning komme att högst afsevärdt

ökas. Dels skulle nemligen fabriksstatistikens omfång väsentligt utvidgas

genom upptagande deri af redogörelse för, bland annat, så omfattande

grupper af industriella anläggningar som qvarnar och sågverk,

dels skulle i berättelsens tabellbilagor i afseende å såväl olika fabriker

och handtverk som hvarje särskild tillverkning tillämpas en gruppindelning,

hvars konseqventa genomförande blefve både mödosamt och

tidsödande, och dels slutligen måste, då ortsmyndigheterna komme att

befrias från skyldigheten att uppgöra sammandrag af de statistiska primäruppgifterna,

hela gransknings- och sammanföringsarbetet förrättas inom

kollegii statistiska afdelning. För utförande på tillfredsställande sätt af

de häraf föranledda, i flere hänseenden maktpåliggande och vidtomfattande

göromålen erfordrades såsom närmaste ledare eu fast anstäld

tjensteman med statistisk utbildning och erfarenhet, hvilken med nödigt

biträde kunde verkställa det egentliga tabellarbetet, medan förste aktuarien

hade att såsom hittills utarbeta texten till berättelsen samt i sista

hand granska korrekturen.»

»Den för närvarande å kollegii statistiska afdelning regelbundet tjenstgörande

personalen utgjordes, utom af förste aktuarien och en aktuarie,

af två amanuenser, två qvinliga biträden med aflöning per månad

samt två manliga biträden, som aflönades per timme och i medeltal

tjenstgjorde hvardera 4V2 timmar dagligen. Förste aktuarien upptoges

förnämligast med utfärdande af anmärknings- och andra embetsskrifvelser,

år 1894 uppgående till ett antal af 872, förande af anteckningar

rörande alla till afdelningen inkommande ärenden, nämnda år utgörande

ett antal af 1,061, utarbetande af texter till de statistiska berättelserna,

korrekturrevision samt beredande af ärenden, hvilka han i egenskap af

föredragande inom kollegium hade att handlägga. Aktuarien, hvilken

det ålåge att närmast handleda arbetena och meddela arbetsanvisningar

åt amanuenser och tillfälliga biträden, vore för öfrigt strängt upptagen

af korrekturläsning, uppsättande af skrivelser, förande af expeditionsoch

föredragningslistor, upprättande af tabellsammandrag m. m. Af

amanuenserna voro den ene sysselsatt uteslutande med bearbetning af

konsulernas och norska departementets för det inre uppgifter till ut
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sjette hufVndtiteln.

rikes sjöfartsstatistiken, den andre fullt upptagen af granskning och

bearbetning af det för berättelsen om inrikes sjöfart och handel

från åtskilliga myndigheter inkommande materialet. De qvinliga biträdena

sysselsattes med kontrollsummering, motläsning vid korrekturgranskning,

renskrifuing samt utarbetande af den numera i kollega berättelse

öfver utrikes handeln meddelade redogörelsen angående handelsförhållandena

i städerna Stockholm, Göteborg och Malmö m. m. Af

de manliga extra biträdena användes det ena företrädesvis vid bearbetning

af de från generaltullstyrelsen till kollegium årligen öfverlemnade

tabellariska uppgifterna till berättelserna öfver utrikes handel och utrikes

sjöfart, under det att det andra biträdet hade att så godt som

ensamt verkställa granskning och sammanställning i tabeller af samtliga

uppgifter, som rörde fabriksstatistiken. Med utarbetande af bergverksstatistiken

hade, förutom förste aktuarien, i allmänhet ingen af den statistiska

afdelningens stadigvarande personal kunnat sysselsättas, utan

hade det befunnits nödigt att härför under kortare tid anlita särskildt

extra biträde.»

»Då sålunda, enligt hvad af det anförda framginge, förste aktuarien

vid utarbetandet af berättelsen öfver fabriker och manufakturer blott

hade att tillgå ett tillfälligt biträde med 4 V2 timmars daglig arbetstid,

och då möjlighet ej funnes att uti fördelningen af arbetet å kollegii

statistiska afdelning göra någon ändring till fromma för sagda berättelse,

med mindre än att en eller flere af de öfriga årsredogörelserna skulle

deraf blifva lidande, syntes det oundgängligen nödvändigt att i och

med fastställandet af förändrad anordning af fabriksstatistiken tillfälle

bereddes kollegium att å kollegii statistiska afdelning anställa en ny ordinarie

tjensteman, hvilken då lämpligen torde böra likställas med

aktuarien å sagda afdelning och sålunda eg a att årligen uppbära i lön

1,800 kronor och i tjenstgöringspenningar 1,200 kronor samt vara berättigad

till erhållande af tvenne ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor,

efter respektive fem och tio års väl vitsordad tjenstgöring.))

»Förste aktuarien fäster i sin vid kollegii ofvanberörda skrifvelse

af den 19 februari 1895 fogade redogörelse uppmärksamheten jemväl

på ett annat förhållande, som, oafsedt om öfriga ifrågasatta förändringar

i fabriksstatistiken komme till genomförande eller icke, dock under alla

förhållanden påkallade en förökning af amanuensernas antal. I detta

afseende yttrade förste aktuarien hufvudsakligen följande:»

»Värdet och nyttan af statistiska redogörelser betingades, såsom

bekant, utom af deras fullständighet och tillförlitlighet, äfven i väsentlig

mån af den snabbhet, hvarmed de komme allmänheten tillhanda. Detta

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sjette liufvudtitcln.

gälde i all synnerhet beträffande näringsstatistiken, som näppeligen

kunde sägas fylla sin uppgift, med mindre än att den offentliggjordes

så tidigt som möjligt och i hvarje fall ej gerna senare än året närmast

efter redogörelseåret. När, som händelsen vore med vissa delar af

den svenska näringsstatistiken, ett motsatt förhållande egde rum, torde

derför angeläget vara att, såvidt omständigheterna sådant medgåfve,

härutinnan åvägabringa nödig ändring. Då, beträffande berättelsen öfver

fabriker och manufakturer, denna i följd af den ökade kontroll och

noggrannare bearbetning, som uppgifterna underkastats, för år 1891

utkom först den 31 maj 1893 och för år 1892 så sent som den 30 juni

1894, hade alltså deri meddelade data vid offentliggörandet varit omkring

ett och hälft år gamla samt belyst förhållanden, hvilka efter så

lång tid måste anses hafva i många fall förlorat aktuelt intresse. För

såvidt icke den väl behöfliga granskningen af de inkomna uppgifterna

skulle åsidosättas och statistikens tillförlitlighet .dermed äfventyras,

vore det emellertid svårligen möjligt att påskynda utgifvandet af fabriksstatistiken

annorledes än genom ett betydligt forceradt arbete, för hvars

utförande dock nödiga arbetskrafter saknades. Genom att öka arbetsstyrkan

å kollegii statistiska afdelning med en amanuens skulle emellertid

nu anmärkta olägenhet i afseende å sistberörda berättelses försenade

utgifvande tvifvelsutan småningom blifva afhjelpt, hvarjemte erforderligt

biträde vid bergverksstatistikens utarbetande kunde erhållas, så att kollegium

icke vidare behöfde för detta arbete anlita särskildt extra biträde.

Och när framdeles fabriksberättelsens utgifningstid hunne framskjutas

till året näst efter redogörelseåret, skulle denne amanuens under

månaderna januari—mars, innan ännu nya primäruppgifter vore inkomna,

kunna sysselsättas med för de olika berättelserna afsedda tabelluppställningar

och andra förarbeten, egnade att underlätta berättelsernas

offentliggörande inom behörig tid, äfvensom biträda med utredningar

till främjande af statistikens förbättrande i allmänhet. Ifrågavarande

amanuens borde lämpligen, i likhet med de tvenne å kollegii statistiska

afdelning redan anstälde amanuenser, åtnjuta ett årligt arfvode af 1,200

kronor.»

»Slutligen ansåge förste aktuarien sig böra upplysa, att fabriksstatistikens

utarbetande med nuvarande arbetskrafter visat sig kräfva en

tid af cirka 13 månader, hvadan utgifningstiden för denna berättelse

tydligtvis allt mer och mer försenades.»

»På grund af hvad sålunda af första aktuarien anförts hemstälde

kollegium i skrifvelsen den 19 februari 1895 ej mindre att kollegium

måtte erhålla tillstånd att från och med maj månad 1895 anställa ytter
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sjette hufvudtiteln.

ligare en amanuens å den statistiska afdelningen, än äfven att, derest

kollegii förslag rörande förändrad anordning af fabriksstatistiken vunne

godkännande, en ny aktuarie^ en st å samma afdelning måtte varda inrättad

med enahanda aflönings- och andra förmåner, som vore förenade

med den å kollegii nuvarande stat upptagna aktuarie^’ensten.»

»I anledning af denna framställning, i hvad den afsåg åtgärder för

påskyndande af fabriksberättelsens utgifvande, anvisade Eders Kongl.

Maj:t, efter statskontorets hörande, genom beslut den 24 maj 1895 till

kollegii förfogande för tiden från och med påföljande juni månad till

årets slut ett belopp af högst 100 kronor i månaden att användas till

godtgörelse åt ytterligare en amanuens å den statistiska afdelningen;

och har Eders Kongl. Maj:t derefter uppå ytterligare framställning af

kollegium genom beslut den 20 sistlidne december (1895) jemväl för

innevarande år (1896) anslagit 100 kronor i månaden att för enahanda

ändamål af kollegium användas.»

Af det sålunda anförda ansåg departementschefen framgå, att för

genomförande af de ifrågasatta förbättringarne i fabriksstatistiken och

för ett påskyndande af årsberättelsens utgifvande med nödvändighet

erfordrades förstärkning af arbetskrafterna inom kommerskollegii statistiska

afdelning med en aktuarie och en amanuens, hvarförutom behöfdes

en ytterligare förhöjning, motsvarande det särskilda tillskott,

som under de senare åren utöfver derför i staten afsedda belopp måst

anvisas till arfvoden åt extra biträden.

I sammanhang med dessa anslagsbehof behandlades frågan om de

anslag, som erfordrades för anordnande af en arbetsstatistik, och äskade

Eders Kongl. Maj:t för ifrågavarande begge behof en ökning af den

för kommerskollegium gällande stat med tillhopa 33,200 kronor. Af

denna ökning belöpte på näringsstatistiken följande belopp:

aflöning till en aktuarie med samma löneförmåner som till den nu

i kollegium anstälde aktuarien eller 1,800 kronor i lön, 1,200 kronor

i tjenstgöringspenningar samt två ålderstillägg å 500 kronor efter fem

och tio år................................................................................................ 3,000 kr.

förhöjning af det till 17,500 kronor uppgående anslaget

»till juridiskt biträde, amanuenser, andra extra biträden, grufkartekontoret,

vikariatsersättningar, renskrifning m. m.» med

dels 1,200 kronor, motsvarande arfvodet till en amanuens,

och dels 2,000 kronor, motsvarande skilnaden mellan det belopp

4,100 kronor, som vid kommerskollegii ombildning beräknades

af anslaget belöpa å statistiska afdelningen, och

det belopp af omkring 6,000 kronor, som för denna afdelning

på senare tiden tagits i anspråk, tillhopa ........................ 3,200 kr.

Summa 6,200 kr.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Sjette hufVudtiteln.

Uti skrifvelse den 11 maj 1896 angående regleringen af utgifterna

under riksstatens sjette hufvudtitel yttrade Riksdagen rörande denna

fråga:

»Såsom framgår af den redogörelse angående näringsstatistiken, som

till det i ärendet förda statsrådsprotokoll lemnats, har Eders Kongl.

Maj:t- för denna statistiks behof under anslagstiteln kommerskollegium

äskat dels ett anslag å 3,000 kronor till aflöning af en ny tjensteman

i första lönegraden och dels en förhöjning med 3,200 kronor i det å

kollega stat uppförda anslaget ''till juridiskt biträde, amanuenser och

andra extra biträden, grufkartekontoret, vikariatsersättning, renskrifning

m. m.’ Beträffande sistnämnda anslag har föredragande departementschefen

meddelat, hurusom den del deraf, som afsetts till arfvoden åt

amanenser och extra biträden å kommerskollegii statistiska afdelning,

årligen måst öfverskridas med omkring 2,000 kronor, hvarjemte under

senaste tiden befunnits nödigt att, hufvudsakligen för åstadkommande

af en ur flere synpunkter önskvärd tidigare utgifning af berättelsen angående

fabriker och manufakturer, anvisa 100 kronor i månaden eller

sammanlagdt 1,200 kronor för år till arfvode åt ytterligare en amanuens

å samma afdelning. Dessa utöfver det ordinarie anslaget anvisade medel,

tillsammans 3,200 kronor årligen, synas vara för afdelningens verksamhet

oundgängligen behöfliga, äfven om näringsstatistiken framgent skulle

utarbetas efter samma plan, som hittills blifvit följd. Vissa delar af

denna statistik äro emellertid i behof af omfattande förbättringar. Riksdagen

har nemligen funnit det vara till fullo ådagalagdt, att statistiken

öfver fabriker och manufakturer fortfarande är behäftad med afsevärda

brister och att den hvarken i fråga om fullständighet eller tillförlitlighet

motsvarar de fordringar, som derpå böra ställas. Den utvidgning af

fabriksstatistikens innehåll och de förändrade anordningar för vinnande

af mer tillförlitliga uppgifter, som med afseende härå synas önskvärda,

måste uppenbarligen föranleda en väsentlig ökning i göromålen å den

statistiska afdelningen. Då härtill kommer, att jemväl för afhjelpande

af bristfälligheterna i den del af statistiken öfver Sveriges utrikes handel,

som rörer varuutbytet med Norge, ökadt arbete torde komma att påkallas,

har Riksdagen ansett eu ytterligare förstärkning af arbetskrafterna

å nämnda afdelning erforderlig, och synes anslaget för detta ändamål

icke kunna sättas till lägre belopp än 3,000 kronor. Riksdagen,

som sålunda funnit skäl bevilja de medel, som af Eders Kongl. Maj:t

äskats för näringsstatistikens behof, anser emellertid vid det förhållande

att omförmälda anslagskraf i propositionen stälts i sammanhang med

Bih. till iti/csd. Prat. M''J1. ! Hand. 1 Ajd. / Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sjette hufvudtiteln.

frågan om anordnande af en svensk arbetsstatistik, och då undersökningar

på detta senare område möjligen torde kunna gifva uppslag till

en i viss mån förändrad behandling af näringsstatistiken, att de nu föreslagna

ökade anslagen för densamma böra uppföras å extra stat.»

Kiksdagen, som deremot icke godkände den uppgjorda planen för

anordnande af en arbetsstatistik men för särskilda arbetsstatistiska undersökningar

beviljade 10,000 kronor på extra stat, fann alltså i anledning

af Eders Kongl. Maj:ts ofvan omförmälda framställning skäligt att å

extra stat för år 1897 anvisa 16,200 kronor, deraf 6,200 kronor till

utarbetande af näringsstatistik inom kommerskollegium och 10,000 kronor

lör anställande af arbetsstatistiska undersökningar.

Frågan om näringsstatistikens ordnande har sedermera den 13

november 1896 inför Eders Kongl. Maj:t föredragits, dervid Eders Kongl.

Maj:t i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ofvan omförmälda förslag

föreskrifvit, att i afseende å de berättelser om förhållandet med bergshandtering

samt fabriker och manufakturer, hvilka det tillhör kommerskollegium

att årligen till Kongl. Maj:t afgifva och hvilka skola delas i

två afdelningar, nemligen berättelsen om bergshandtering och berättelsen

om fabriker och handtverk, skall iakttagas:

att berättelsen om bergshandtering en skall omfatta alla de verk, som

afse antingen vinnande af malmer, sjö- och myrmalmer deri inbegripna,

och inmutbara mineralier jemte stenkol och eldfasta leror, fältspat och

liknande ämnen, hvilka efter kommerskollegii pröfning kunna anses

lämpligen böra inräknas bland bergverksprodukter; eller framställning af

metaller, dock att af jernverkens tillverkningar i berättelsen blott redovisas

tackjern och direkt från masugn framstäldt gjutgods; eller ock

tillverkning af smältstycken, råskenor och göt med flere mellanprodukter

jemte skrotadt gjutgods af smidbart jern och stål, samt stångjern

och stål i stänger, äfvensom andra dylika tillverkningar, hvilka

direkt framställas af tillförene ej välda ämnen;

att berättelsen om fabriker och handtverk skall omfatta dels alla fabriker

och dermed jemförliga industriella verk och inrättningar, såsom

gjuterier och mekaniska verkstäder, jern- och stål- eller andra metallmanufakturverk,

stenhuggeri och stenbrott, kalk-, krit-, tegel- och

glasbruk, gasverk, elektricitetsverk, krutbruk, sågverk, skepps- och båtbyggerier,

qvarnar, bryggerier, bränvinsbrännerier, sockerbruk, spinnerier,

väfverier, färgerier, garfveri1, pappersbruk, boktryckerier och

stentryckerier, allt så vidt rörelsen drifves i så stor omfattning eller under

sådana förhållanden i öfrigt, att den skäligen må anses såsom fabriksrörelse,

dels ock alla handtverk, så vidt de ej drifvas allenast för husbehof;

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sjette hnfvndtiteln.

att berättelsen om bergshandtering en skall meddela, förutom hvad i

öfrigt kan synas kommerskollegium anmärkningsvärdt, uppgifter rörande:

fyndigheters förvärfvande och försvar; qvantiteten brutet berg

och malm eller mineral tillsammans; qvantiteten och värdet af hvarje

särskild bergverksprodukt.; de vigtigaste slagen af använda ugnar och

härdar; använd drifkraft; för bevillning uppskattad inkomst af bergverksdriften;

antal arbetare, (arbetsförmän deri inräknade) med fördelning

efter kön och åldersklasser; samt i arbetet timade olycksfall, som medfört

döden eller oförmåga till arbete under minst fjorton dagar;

att berättelsen om fabriker och handtverk skall meddela, förutom

hvad i öfrigt kan synas kommerskollegium anmärkningsvärdt, uppgifter

rörande:

a) i hvad berättelsen afser fabriker och dermed jemförliga inrättningar:

qvantiteten och värdet af hvarje särskild tillverkning; de vigtigaste

slagen af använda maskiner eller apparater; använd drifkraft;

för bevillning uppskattad inkomst af fabriksdriften; antal arbetare (arbetsförmän

deri inräknade) med fördelning efter kön och åldersklasser;

samt i arbetet timade olycksfall, som medfört döden eller oförmåga

till arbete under minst fjorton dagar; och

b) i hvad berättelsen afser handtverk: antal handtverkare och deras

arbetare, skilda till kön och för särskilda slag af handtverk; samt för

bevillning uppskattad inkomst af handtverksdriften;

att prim är uppgifter till förenämnda tvenne berättelser med undantag

af dem, som afse bränvinsbrännerier och fabriker för tillverkning

af hvitbetssocker, rörande hvilka särskild! är stadgadt, skola meddelas

å tryckta blanketter, hvilka skola af kommerskollegium öfversändas, i

afseende å uppgifter rörande bergverk äfvensom fabriker, som drifvas

i samband med bergverk, till bergmästarne och, i afseende å uppgifter

angående öfriga fabriker samt handtverk, i Stockholm till öfverståthållareembetet,

i annan stad till magistraten eller, der magistrat ej finnes,

den stadsstyrelse, som i stället tillsatt är, samt å landet till kronofogden;

med åliggande för nämnda myndigheter att med ledning af mantalslängden

eller i öfrigt kända förhållanden verkställa utdelning till vederbörande

verks egare af blanketterna angående bergverk och fabriker

samt dervid noga tillse, att blanketter tillställas hvarje verks egare;

att egare af bergverk eller fabrik skall senast inom den 1 mars

hvarje år återställa honom tillstäld blankett, vederbörligen ifyld beträffande

förhållandena under näst föregående år, till den myndighet, från

hvilken han densamma mottagit;

att, sedan ofvan nämnda myndigheter sålunda mottagit de ifylda

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sjette hufvudtiteln.

blanketterna samt äfven, der så kan behöfvas, infordrat felande uppgifter,

dessa myndigheter hafva att, för vinnande af omedelbar rättelse

af ögonskenliga fel och ofullständigheter i de inkomna uppgifterna,

granska desamma, hvarefter uppgifterna skola insändas till kommerskollegium

inom den 1 april hvarje år; samt

att uppgifterna angående handtverk skola af öfverståthållareembetet,

magistrat eller i dess ställe tillsatt stadsstyrelse och kronofogde

med ledning af mantals- och taxeringslängder införas å de från kommerskollegium

erhållna blanketterna samt insändas till kommerskollegium

inom den 1 april näst efter det år uppgifterna afse;

skolande dessa föreskrifter iakttagas i afseende på berättelserna

om bergshandteringen samt om fabriker och handtverk för år 1896

samt intill dess annorlunda kan varda förordnadt.

I sammanhang härmed har Eders Kongl. Maj:t berörda den 13 november

1896 dels genom särskild kungörelse stadgat skyldighet för en

hvar, som såsom näring idkar bergverks- äfvensom fabriks- eller dermed

jemförlig rörelse, att angående näringens utöfning afgifva statistiska

uppgifter, dels ock bemyndigat kommerskollegium att lyfta det å extra

stat för 1897 till utarbetande af näringsstatistik anvisade belopp af

6,200 kronor och deraf använda 3,000 kronor till aflönande af en för

sagda år antagen aktuarie å den statistiska afdelningen och återstoden

till ersättning under samma år åt öfriga extra biträden å nämnda afdelning.

Såsom framgår af Riksdagens skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t i

anledning af Eders Kongl. Maj:ts till sistlidna års Riksdag i förevarande

ämne gjorda framställning, har Riksdagen till fullo erkänt behofvet

af de för näringsstatistiken äskade anslag, men uppfört dessa anslag

å extra stat för 1897 af det skäl att berörda anslagskraf i Eders

Kongl. Maj:ts proposition stälts i sammanhang med frågan om anordnande

af en svensk arbetsstatistik samt att undersökningarne på detta

senare område möjligen kunde gifva uppslag till en i viss mån förändrad

behandling åt näringsstatistiken. Vid afgörandet af frågan om

ordnande af näringsstatistiken har jemväl tagits i öfvervägande, huruvida

de arbetsstatistiska undersökningar, som komma att i följd af

Riksdagens beslut innevarande år verkställas, kunde föranleda någon

ändring i den allmänna näringsstatistikens behandling, men har någon

sådan ändring icke funnits af berörda omständighet påkallad. Då de förändrade

bestämmelser rörande näringsstatistiken, hvilka i Eders Kongl.

Maj:ts proposition till sistlidna års Riksdag stäldes i utsigt och hvilka,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Sjette hnfvudttteln.

på sätt ofvan omförmälts, komma att föranleda väsentligt ökadt. arbete

inom kommerskollegii statistiska afdelning, numera blifvit af Eders

Kongl. Maj:t meddelade och de öfriga behof, för hvilka ökning i det

för näringsstatistiken afsedda anslag för 1897 beviljats, fortfarande förefinnas

och äro af stadigvarande art, torde giltig anledning förekomma,

att det af Riksdagen till förevarande ändamål på extra stat för samma

år beviljade anslag varder uppfördt å ordinarie stat.

På grund af hvad jag sålunda anfört tillstyrker jag, att Eders

Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva

dels att i den för kommerskollegium faststälda stat uppföres aflöning

för ytterligare en aktuarie å den statistiska afdelningen med lön

1,800 kronor, som efter 5 år kan höjas med 500 kronor och efter 10

år med ytterligare 500 kronor, samt tjenstgöringspenningar 1,200 kronor,

och dels att det i staten för kommerskollegium upptagna anslag å

17,500 kronor till »juridiskt biträde, amanuenser och andra extra biträden,

grufkartekontoret, vikariatsersättningar, renskrifning m. m.» förhöjes

med 3,200 kronor eller till 20,700 kronor;

kommande, i händelse af bifall härtill, anslagstiteln »kommerskollegium»

att höjas med 6,200 kronor eller sålunda från dess nuvarande i

riksstaten uppförda belopp 64,600 kronor till 70,800 kronor.

Landsstaterna i länen.

Enligt hvad statskontoret i sin berättelse om statsverkets inkomster

in. m. meddelat, komma till följd af tjenstinnehafvares afgång samt

enligt särskilda nådiga beslut följande landsstatsboställen med i stat

beräknad afkastning af sammanlagdt 3,635 kronor att, efter tilländagångna

tjenste- och fardagsår, till statsverket indragas, nemligen

kronofogdebostället i Mellersta Roslags fögderi af Stockholms län

Eneby n:is 1 och 2, 1 mantal;

. iänsmansbostället i Seminghundra härads länsmansdistrikt af Stockholms

län Bergby n:o 2, 1 mantal;

häradsskrifvarebostället i Finspånga läns samt Bråbo och Memmings

härads fögderi af Östergötlands län Entita n:o 1, '' 2 mantal;

Iänsmansbostället i Asarums distrikt af Blekinge län Hultet n:o 1,

:,/s mantal;

Iänsmansbostället i Inlands nordre härads distrikt af Göteborgs

och Bohus län Skålldal, a« mantal; och

[2-]

Höjning i

anslaget till

följd af indragning

af landsstatsboställen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

[3.]

Höjning af

reservationsanslaget

till

vägundersökningar.

Sjette hufvudtiteln.

häradsskrifvarebostället i Jemtlands läns norra fögderi Söre n:o 1,

3 mantal.

Af en statskontorets berörda skrifvelse bilagd uppgift inbemtas

tillika, att den i stat beräknade afkastningen af länsmansbostället i

Färentuna bärads länsmansdistrikt af Stockholms län Väsby n:o 3,

% mantal, kommer att enligt beslut förhöjas med 20 kronor.

Nu anmärkta förhållanden påkalla en förhöjning af anslaget till

landsstaterna i länen med 8,615 kronor; och jag hemställer alltså, att

Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,

att anslaget till landsstaterna i länen må, med anledning af förstnämnda

sex boställens indragning och förändrad beräkning af sistnämnda

boställes afkastning, böjas med 3,615 kronor;

kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget till »landsstaterna i

länen (deraf 110,000 kronor reservationsanslag)» att höjas från 2,681,383

kronor till 2,684,998 kronor. .

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

Efter det till undersökningar och expenser för allmänna arbeten

under flera år af Riksdagen anvisats anslag på extra stat, blef, i sammanhang

med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uppförande å ordinarie stat,

vid 1882 års riksdag för omförmälda ändamål under anslagstiteln »väg och

vattenbyggnadsstaten» beviljadt ett årligt reservationsanslag till belopp

af 40,000 kronor. I enlighet med Eders Kongl. Maj:ts framställning

böjde Riksdagen detta belopp från och med år 1886 till 50,000 kronor

och, sedan Eders Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att från och med

år 1887 ytterligare höja detsamma till 60,000 kronor, blef denna framställning

på det sätt bifallen, att under ofvan nämnda anslagstitel uppfördes

två reservationsanslag till sammanlagdt belopp af 60,000 kronor

att användas, 30,000 kronor till expenser för allmänna arbeten och

30,000 kronor till vägundersökningar, som af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

föranstaltades, dock så att reservationer å det förra

anslaget jemväl finge användas till vägundersökningar, när sådant, funnes

behöfligt.

_ Enligt hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen år 1890 i underdånighet

anmälde, hade oaktadt den förhöjning, som sålunda egt rum,

de för vägundersökningar afsedda medlen icke kunnat tillfredsställa

behofvet, och i enlighet med styrelsens hemställan föreslog Eders Kongl.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Sjette hufvudtiteln.

Maj:t derföre 1891 års Riksdag att höja ifrågavarande anslag från

30,000 kronor till 40,000 kronor; men uti sin skrifvelse angående

regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel erinrade

Riksdagen derom, att Riksdagen för år 1892 till bidrag för anläggning

af nya samt förbättring eller omläggning af backiga eller eljest mindre

goda vägar anvisat ett belopp af 800,000 kronor, samt att Riksdagen

såsom skäl för böjandet af vägbyggnadsanslaget, som åren 1888—1891

bestämts till 600,000 kronor, anfört att, ehuru detta anslag under de

senare åren icke obetydligt ökats, detsamma likväl icke varit tillräckligt

att minska den förefintliga balansen af beräknadt kostnadsbelopp för

inneliggande förslag till vägarbeten, för bvilka anslag sökts, men till

hvilkas understödjande fonden ej lemnat tillgång, utan att tvärtom

nämnda balans år från år vuxit, och förklarade Riksdagen, att det vid

sådant förhållande både ansetts betänkligt att, på sätt Eders Kongl.

Maj:t föreslagit, då äfven böja anslaget till vägundersökningar, hvarigenom

det med förstnämnda förböjning af Riksdagen afsedda ändamålet

att nedbringa omförmälda balans skulle i viss mån motarbetas,

hvarför Riksdagen fann sig icke böra biträda Eders Kongl. Maj:ts förslag.

Uti underdånig skrifvelse den 22 november 1893 anmälde vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen ånyo behofvet af ökadt anslag för vägundersökningar

samt bemstälde, att bos Riksdagen måtte för detta

ändamål äskas ett belopp af 40,000 kronor, dervid styrelsen med afseende

å Riksdagens nyss anförda beslut anförde, att otillräcklig tillgång

å statsanslag hade visat sig icke kunna minska fordringarna å

nya eller förbättrade kommunikationsleder inom landets skilda delar;

att anspråken på statsbidrag för utförande af vägundersökningar ej

heller af brist på statsmedel förminskats; samt att dessutom icke alla

planer för vägföretag komme till utförande eller anmäldes till erhållande

af statsanslag, enär det understundom inträffade och för en vägfrågas

lösning måste inträffa, dels att det genom verkstäld undersökning

ådagalades, att andra riktningar kunde blifva fördelaktigare eller att

arbetet skulle medföra högre kostnader än som vore förenligt med

vederbörande vägintressenters beredvillighet att deruti deltaga, dels att

andra förhållanden deraf uppdagades, hvilka föranledde vederbörande

att söka bringa en annan plan till utförande. Jemlikt beslut den 30

december 1893, fann Eders Kongl. Maj:t denna styrelsens framställning

icke till någon åtgärd föranleda.

Nu har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uti skrifvelse den 31

oktober 1896 ånyo anmält behofvet af ökad tillgång för understöd
jande

af vägundersökningar. Till stöd härför har styrelsen meddelat

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sjette hufvudtiteln.

följande uppgift å de belopp, som af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

under senaste tio år begärts för vägundersökningar:

år 1887................................... kronor 49,933,

» 1888................................... » 39,000,

» 1889................................. 3> 30,000,

» 1890 .................................. » 42,300,

» 1891................................... 3> 50,300,

33 1892.................................... 3) 32,200,

3) 1893................................. » 45,500,

» 1894.................................... 33 38,800,

33 1895 ................................ 3) 36,100,

33 1896................................... 33 43,000,

eller i medeltal omkring 40,700 kronor för år.

Under samma period hade af besparingar å anslaget till expenser

för allmänna arbeten anvisats till vägundersökningar tillsammans 9,816

kronor 54 öre; men då deraf en summa af 8,436 kronor 35 öre funnits

tillgänglig under de tre förstnämnda åren, hade under de sista sju åren

ett sammanlagdt belopp af endast 1,380 kronor 19 öre kunnat för ändamålet

användas, hvilket utvisade att någon tillgång från dessa besparingar

till ens nämnvärdt årligt belopp ej vidare vore att påräkna.

På grund af hvad sålunda anförts har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

öka det för vägundersökningar afsedda anslaget till ett belopp af 40,000

kronor.

Då af ofvan åberopade uppgift framgår, att anspråken på vågundersökningsmedel

under de sista tio åren endast ett år kunnat med

det derför anvisade anslaget tillgodoses, men i öfrigt hvarje år mer

eller mindre öfverstigit beloppet af detta anslag, och någon anledning

icke finnes antaga, att anspråken på delaktighet af sådana medel för

framtiden komma att minskas, synes ett verkligt behof nu kräfva en

höjning uti ifrågavarande anslag, hvilken höjning dock ännu torde

kunna begränsas till 5,000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att reservationsanslaget till vägundersökningar må från och med

år 1898 höjas från 30,000 kronor till 35,000 kronor eller med 5,000

kronor;

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Sjette hufvudtiteln.

kommande, i händelse af bifall härtill, anslagstiteln »väg- och vattenbyggnadsstaten»

med följande ändrade lydelse: »väg- och vattenbyggnadsstaten

(deraf två särskilda reservationsanslag, ett å 30,000 kronor

till expenser för allmänna arbeten och ett å 35,000 kronor till vägundersökningar)»

att höjas från 135,700 kronor till 140,700 kronor.

Gästgifvares friheter.

Statskontoret har anmält att, efter åtskilliga skjutsanstalters indragning,

af den under förevarande rubrik upptagna »anvisning i kontant»

10,847 kronor till dessa anstalter förut anordnade understödsbelopp med

tillhopa 179 kronor 78 öre upphört att utgå, hvarjemte statskontoret

erinrat, att å förenämnda anvisning blifvit vid skilda tillfällen för vinnande

af jemn! krontal uppförda tillhopa 2 kronor 33 öre.

På grund häraf och med iakttagande af grundsatsen om anslags

bestämmande till jemnt tal af kronor hemställer jag, att Eders Kongl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen,

att den under rubriken gästgifvares friheter förekommande anvisning

i kontant 10,847 kronor måtte minskas med 182 kronor och sålunda

bestämmas till 10,665 kronor;

kommande vid bifall härtill anslaget till »gästgifvares friheter» i

riksstaten att uppföras sålunda:

Anvisning i kontant .......... 10,665 kronor

Friheter.................................... 6,635 »

Ersättningar ................. 1,664 »

Summa 18,964 kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna
näringar.

1 anledning af Eders Kongl. Majds derom gjorda framställning beviljade

1894 års Riksdag under åttonde hufvudtiteln ett årligt anslag af

4,000 kronor till landtbruksakademien för beredande af annan lämplig

lokal för uppställning och förevisning af akademiens samlingar, under

förutsättning att för tekniska skolans i Stockholm behof finge användas

den lokal i nämnda skolas hus, som akademien då innehade.

Uti den af statskontoret afgifna berättelsen om statsverkets inkomster

har statskontoret, då öfriga till landtbruksakademien å ordinarie

BIL till lliksd. Prat. 1897. 1 Sami. 1 AJd. 1 Haft. 3

[4-]

Minskning i

anslaget till

följd af skjutsanstalters

indragning.

. [5-]

Öfverflyttning

från 8:de

hufvudtiteln

af anslag till

landtbruksakademien.

s. 18 Kontrollera mot PDF

[6.]

Höjning af

anslaget till

nötboskapspremiering.

18 Sjette hufvudtltelii.

stat utgående anslag-, såsom för aflöning åt sekreteraren, till akademiens

experimentalfält m. in., vore uppförda under sjette hufvudtitelns anslagsrubrik

»befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar»,

hemstält, att jemväl ofvan omförmälda anslag å 4,000 kronor måtte

uppföras under denna anslagsrubrik och således från åttonde liufvudtiteln

uteslutas.

Med anledning häraf hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte

föreslå Riksdagen

att under ifrågavarande anslagstitel uppföra ett belopp af 4,000

kronor att till landtbruksakademien årligen utgå för beredande af lämplig

lokal för uppställning och förevisning af akademiens samlingar, under

förutsättning att för tekniska skolans i Stockholm behof får användas

den lokal i nämnda skolas hus, som akademien förut innehaft.

Enligt Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning anvisade

Riksdagen år 1891 under ifrågavarande anslagstitel till understödjande

utaf premiering af nötboskap med belopp, som för hvarje hushållningssällskaps

område icke finge öfverstiga hvad hushållningssällskapet eller

landstinget, hvart för sig eller i förening, för ändamålet tillsköte, ett

anslag af 50,000 kronor; och har Eders Kongl. Maj:t derefter den

13 november 1891 faststält nådigt reglemente för den med statsmedel

understödda nötboskapspremieringen inom riket.

Med föranledande af en utaf Kristianstads läns hushållningssällskap

till landtbruksstyrelsen gjord framställning och i öfverensstämmelse

jemväl med den åsigt, som uttalats vid ett inför chefen för landtbruksstyrelsen

den 16 och 17 mars 1896 hållet sammanträde med ordförandena

i de nämnder, hvilka fått sig anförtrodt verkställandet af

ifrågavarande premieringar, har landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse

den 30 oktober 1896 gjort framställning om ökning af ifrågavarande

anslag; och har landtbruksstyrelsen i sådant afseende andragit:

På sätt som inhemtades af de förhandlingar, hvilka föreginge

beviljandet af förevarande anslag, beräknades beloppet af de för en

fullt effektiv premiering för vårt land erforderliga medel efter den

grand, att, dertill behöfdes ett anslag af 50 kronor för hvarje fullt

tal af 1,000 djur af landets kreatursstock af tjurar, kor och ungnöt,

och då antalet af dylika djur inom landet enligt de af statistiska

centralbyrån då senast offentliggjorda uppgifter utgjorde 2,087,234, beräknades

premieringen årligen komma att kosta 104,350 kronor eller i

rundt tal 100,000 kronor, hvaraf staten borde anslå hälften och inom

orterna tillskjutas andra hälften. Visserligen hade icke landets kreaturs
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Sjette hufvudtiteln.

stock sedan den tiden tillväxt i sådan grad, att endast på den grunden

en höjning af statsanslaget kunde anses påkallad, men det hade visat

sig, att kostnaderna för premieringen, som numera vore utsträckt till

hela landet, stält sig högre, än hvad anledning från början förefunnits

att antaga, hvilket berott dels derpå, att deltagandet i premieringarne

blifvit allt lifligare, dels ock af det förhållandet att inom de norrländska

länen, der afstånden mellan premieringsställena vore synnerligen stora,

resekostnaderna kommit att ställa sig mycket höga och premieringarna

inom dessa trakter alltså medtagit större del af anslaget, än som

beräknats.

Huru deltagandet i premieringarne ökats framginge af följande tabell:

1892. 1893. 1894. 1895.

Antalet uppvisade djur........................... 24,489 28,905 32,132 34,719

» premierade » ........................... 14,488 16,469 19,155 21,072.

Då kostnaderna för premieringen sålunda stegrats, men statsanslaget

utgått med oförändrad! belopp, både hushållningssällskapens utgifter

för premieringarne betydligt stigit, så att dessa kostnader, hvilka år

1892 utgjort 67,340 kronor 71 öre, ökats år 1893 till 82,189 kronor

21 öre, år 1894 till 104,276 kronor 47 öre och år 1895 till 113,633

kronor 28 öre. Denna stegring hade egt rum, oaktadt besparingar i

vissa utgiftsposter blifvit gjorda, hvilka besparingar icke alltid ländt

premieringarne till båtnad. Så hade inom fyra län priserna blitvit nedsatta

med icke obetydliga belopp. Vidare hade de belopp, hvarmed

betäckningsfrisedlar inlösts och betäckningspris utgått, inom fem län

måst sänkas. I två län hade till följd af bristande medel premieringarne,

hvilka förut årligen försiggått inom hela länet, måst inskränkas

till hälften af området, omvexlande för hvarje år. Slutligen hade de

behållningar, hvilka vissa hushållningssällskap haft å de af dem för

ändamålet anslagna medel, minskats eller helt och hållet åtgått, och

inom vissa hushållningssällskap hade ett påföljande års anslag måst

förskottsvis anlitas för ett föregående års premieringar.

För ett framgångsrikt handhafvande af premieringarne vore det

nödvändigt, att de medel, som för ändamålet funnes att tillgå, vore

tillräckliga för bekostande af erforderliga priser och framför allt till

inlösen af frisedlarne med icke allt för små belopp, så att icke intresset

hos allmänheten att deltaga i premieringen minskades. Särskild! under

den första tiden af premieringarnes tillvaro och innan den mindre jordbrukaren

hunnit fullt sätta sig in i fördelarne af en förbättrad kreaturs
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sjette hufvudtiteln.

afvel, vore det synnerligen vigtigt, att medel till desamma funnes i

icke allt för sparsamt mått att tillgå för ofvan nämnda båda ändamål,

enär i annat fall med fullt skäl kunde befaras, att den för hela vårt

land så vigtiga nötboskapspremieringen icke erhölle den kraftiga utveckling,

som vore i stånd att för landtbruksnäringen medföra en

verkligt stor nytta.

Hvad beloppet af den ifrågasatta ökningen i statsanslaget anginge,

kunde visserligen icke med fullt exakta siffror någon beräkning i detta

hänseende ske, men med ledning af de förut meddelade uppgifterna i

fråga om ökningen af antalet årligen premierade djur samt stegringen

af hushållningssällskapens omkostnader för ändamålet, ansåge landtbruksstyrelsen,

att ifrågavarande anslag borde höjas med ett belopp

icke understigande 25,000 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts hemstälde landtbruk sstyrelsen,

att Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra framställning om höjning

af ifrågavarande anslag från 50,000 till 75,000 kronor.

Till följd af nådig remiss har statskontoret den 25 november 1896

inkommit med utlåtande i ämnet och deruti, med upplysning att behållningen

å det från och med 1897 till 111,500 kronor bestämda anslaget

för befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar,

från hvilket de till nötboskapspremieringen anvisade medlen hittills

utgått, vid 1895 års slut utgjort allenast 3,663 kronor 16 öre, hemstält

att, derest Eders Kongl. Maj:t i anledning af förevarande framställning

skulle finna en ökning af det nu för nötboskapspremieringen

utgående statsunderstödet vara af omständigheterna påkallad, nådig

propositon om förhöjning med motsvarande belopp i förenämnda anslag

måtte till Riksdagen aflåtas.

På sätt landtbruksstyrelsen i sin framställning erinrat, afsågs vid

beviljandet af ifrågavarande anslag, att dermed skulle gäldas hälften af

de för premieringen uppkommande kostnaderna, under det den återstående

hälften skulle tillskjutas inom orterna. Af de utaf landtbruksstyrelsen

meddelade uppgifter framgår emellertid, att kostnaderna för

premieringen stigit så, att hushållningssällskapens utgifter för densamma,

hvilka redan år 1892 öfverstigit statsbidraget, år 1895 uppgått till

mera än dubbelt mot samma bidrag. Då det sålunda visat sig, att

ifrågavarande bidrag icke förslår för det dermed afsedda ändamål, samt

med åberopande i öfrig! af de skäl landtbruksstyrelsen anfört, anser

jag fullt fog förefinnas att nu göra framställning till Riksdagen om

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sjette hufriidtiteln. 21

förhöjning af ifrågavarande anslag med det af landtbruksstyrelsen föreslagna

belopp.

Jag tillstyrker alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att

från och med 1898 öka det under förevarande anslagstitel

anvisade belopp, 50,000 kronor, till understödjande utaf premiering

af nötboskap med 25,000 kronor eller till 75,000 kronor under enahanda

vilkor för understöds åtnjutande, som gälla i afseende å de för

ifrågavarande ändamål nu anslagna statsmedel;

kommande, i händelse af bifall till de under nästföregående och

denna punkt gjorda framställningar, anslaget till »befrämjande i allmänhet

af jordbruk och landtmannauäringar» att ökas med 29,000 kronor

eller från 111,500 kronor till 140,500 kronor.

Fiskerinäringens understöd.

Uppå derom af Eders Kongl. Maj:t gjord - framställning blef det

under denna anslagstitel uppförda anslag år 1889 af Riksdagen liöjdt

från 17,600 kronor till 42,000 kronor, med hvilket belopp anslaget till

och med nästlidna år utgått.

Uti underdånig skrifvelse den 11 maj 1896 angående regleringen

af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel anmälde emellertid

Riksdagen, att Riksdagen bestämt anslaget till fiskerinäringens understöd

till 35,000 kronor. Den sålunda vidtagna nedsättningen af anslaget

hade af statsutskottet vid nämnda års riksdag föreslagits; och hade

utskottet till stöd derför åberopat, hurusom utskottet inhemtat, att af

detta anslag, efter det detsamma år 1889 blifvit, på sätt nyss nämnts,

höjdt, utgått allenast följande belopp, nemligen:

år 1890 ............................ 27,939: 70

» 1891 .............................. 27,529: 28

» 1892 ............................. 23,224: 05

» 1893 .............................. 24,653: 75 och

» 1894 ............................. 24,424: 10,

samt att utskottet vid sådant förhållande funnit anslaget vara bestämdt

till högre belopp, än behofvet syntes kräfva.

BehofVet deraf att den för landet så vigtiga fiskerinäringen genom

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Sjette liiifvndtiteln.

anslag af statsmedel understödjes och befrämjas har till fullo erkänts

af såväl Eders Eongl. Maj:t som Riksdagen. Nödvändigheten af att de

för ifrågavarande ändamål till Eders Kongl. Maj ds förfogande stälda

medel icke äro för knappt tillmätta har icke heller förnekats, och de

skäl, hvilka föranledt anslagets nedsättande, synas hafva varit uteslutande

de af statsutskottet åberopade förhållandena under åren 1890

—1894. Under sådana omständigheter och då det emellertid numera

visat sig, att ett anslag af 35,000 kronor är för ändamålet otillräckligt,

anser jag mig utan tvekan böra redan nu väcka fråga om att anslaget

ånyo höjes.

Af anslaget till fiskerinäringens understöd disponerades under år

1896 för aflöningar och reseersättningar åt fiskeriassistenterna äfvensom

till andra utgifter af stadigvarande art 8,400 kronor jemte ett

ersättningsbelopp af omkring 100 kronor, eller således tillhopa omkring

8,500 kronor. Utaf återstående 33,500 kronor hafva icke mindre än 15,350

kronor åtgått såsom bidrag till hushållningssällskap m. fl. för åtgärder till

befrämjande af fisket inom skilda delar af landet och hufvudsakligen för

aflönande af fiskeritillsyningsmän. Vidare hafva anvisats till uppehållande

af fiskodlingsanstalten vid Finspong 1,500 kronor, till anordnande af

hydrografiska undersökningar 4,000 kronor, till anställande af en fiskeristipendiat

äfvensom till bekostande af dennes resor 1,750 kronor, till

anordnande af rapporter rörande sillfisket vid Göteborgs och Bohus läns

kust samt för utbyte af rapporter med Norge rörande sillfisket 4,500

kronor, såsom bidrag till utgifvande af »Svensk Fiskeritidskrift» 1,100

kronor samt till reseunderstöd åt fiskeriinspektören R. Lundberg och

fiskeritillsyningsmannen A. H. Malm för besökande hufvudsakligen af

den under sommaren 1896 i Berlin anordnade fiskeriutställning tillhopa

950 kronor äfvensom åt fiskeritillsyningsmannen J. Rydström för anställande

af vissa praktiska fiskeförsök i Östersjön 250 kronor. Slutligen

har Eders Kongl. Maj:t den 6 november 1896 förklarat, att telefonledningarne

Kårehogen—Gullholmen, Kårehogen—Helleviksstrand—

Käringön, Varekil—Mollösund och Stockevik—Klädesholmen inom Göteborgs

och Bohus län skulle genom telegrafstyrelsens försorg ombyggas

till dubbeltrådiga för en beräknad kostnad af 12,170 kronor, af hvilket

belopp 3,000 kronor skulle utgå af det för samma år och 3,085 kronor af

det för innevarande år af Riksdagen till Eders Kongl. Maj:ts förfogande

stälda anslag till fiskerinäringens befrämjande samt återstoden af telegrafverkets

telefonmedel. Sammanlagdt har sålunda under år 1896 af

nu ifrågavarande anslag disponerats omkring 40,900 kronor.

Någon afsevärd minskning utaf utgifterna å anslaget länder inne
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Sjette hufvudtiteln.

varande år synes mig icke vara att förvänta. Genom den af nästlidna

års Riksdag medgifna höjning af anslaget till fiskeriassistenternas resor

har beloppet af de ständiga anvisningarna ökats med 1,000 kronor

eller till 9,500 kronor. Anspråken från landsting och hushållningssällskap

på bidrag från anslaget måste beräknas blifva åtminstone lika

stora som under år 1896 och således föranleda en utgift af minst 15,350

kronor. Vidare tillåter jag mig erinra, hurusom Eders Kongl. Maj:t

redan nu af ifrågavarande anslag för detta år anvisat, förutom bidrag

till aflönande af fiskeritillsyningsmän m. in. inom några län, dels, på

sätt nyss nämnts, till utförande af ombyggnad af telefonledningar inom

Göteborgs och Bohus län 3,085 kronor, dels till anställande jemväl

under innevarande år af en fiskeristipendiat äfvensom till bekostande af

dennes resor 1,750 kronor, dels ock till uppehållande af fiskodlingsanstalten

vid Finspong 1,500 kronor.

Under förutsättning derjemte att, såsom sannolikt synes, äfven

under nästkommande sillfiske-period eller vintern 1897—1898 rapporter

rörande sillfisket vid Göteborgs och Bohus läns kust finnas böra anordnas,

samt härtill behöfver anvisas samma belopp, som för sillfiskeperioden

1896—1897, eller 4,500 kronor, skulle redan för tillgodoseende

af de utaf mig nu angifna behof åtgå mera än 35,000 kronor.

Att emellertid de utgifter, hvilka böra med ifrågavarande anslag

under detta år gäldas, icke komma att inskränka sig till här uppräknade

belopp är uppenbart. Sålunda lärer »Svensk Fiskeritidskrift» icke

kunna lemnas utan understöd och nya, ännu icke kända men derför

icke mindre berättigade anspråk på bidrag från statens sida för åtgärder,

afseende fiskerinäringens förkofran, äro för visso att under årets

lopp emotse.

Det kan sålunda med temlig säkerhet förutses, att anslaget för år

1897 skall blifva otillräckligt.

Att, derest anslaget bibehålies vid sitt nuvarande belopp, förhållandet

äfven framgent skall blifva enahanda, anser jag ock otvifvelaktigt,

utan att dervid taga hänsyn till de särskilda framställningar jag

här nedan har att anmäla.

Beloppen af de utaf anslaget nu utgående ständiga anvisningarne

lära nemligen icke kunna inom den närmaste framtiden reduceras och,

med undantag af det tillfälliga anslag, som anvisats till ombyggnad af

telefonledningar inom Göteborgs och Bohus län, torde ölriga af mig

beräknade utgifter under detta år vara att emotse äfven för kommande

år.

Förbises böra härvid icke heller utsigterna till ökade utgifter, sär
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Sjette hufvudtiteln.

skildt för ordnande af fiskeriadministrationen inom länen. Bland de

ändamål, för hvilka ifrågavarande anslag bör disponeras, anser jag ett

bland de vigtigaste vara att genom bidrag till landsting och hushållningssällskap

möjliggöra anställandet inom landstings- och hushållningssällskapsområdena

af lämpliga och för fiskerinäringens utveckling intresserade

personer såsom tillsyningsmän öfver utfärdade stadgars efterlefnad

och rådgifvare för de fiskeidkande. Betydelsen af en rationel

fiskedrift inom landet synes ock blifva alltmer insedd. Sålunda förtjenar

omnämnas att, under det år 1890 ännu endast ett mindre antal

hushållningssällskap äskat bidrag till befrämjande af fiskerinäringen och

anställande af fiskeri!]enstemän inom deras områden, år 1895 till 14

hushållningssällskap utgått tillhopa 13,600 kronor för nämnda ändamål,

samt att under år 1896 inkommit ansökningar från ytterligare två hushållningssällskap

om bidrag af anslaget. Häraf framgår väl, å ena sidan,

att det allmänna intresset för fiskerinäringen under de senare åren betydligt

stigit och fortfarande stiger, men, å andra sidan, äfven att ännu

åtskilliga delar af landet finnas, der angelägenheten af kraftigare åtgärder

till fiskets befrämjande ännu icke till fullo insetts. I den män

insigten härom än ytterligare utbredes, kommer naturligen ock anslaget

till fiskerinäringens understöd att behöfva i allt högre grad för ifrågavarande

ändamål anlitas.

Redan af hvad jag nu anfört synes mig framgå behofvet af anslagets

höjande. De af mig härofvan åsyftade framställningar gorå,

om desamma vinna bifall, eu ökning af anslaget än ytterligare nödvändig.

Dessa framställningar afse dels höjning af förste fiskeriassistentens

lön och dels beredande af anslag såsom bidrag till belöningar

för dödande af sjelar.

Den första af dessa frågor har af landtbruksstyrelsen uti underdånig

skrifvelse den 5 december 1896 blifvit väckt i sammanhang med

förslag till öfverflyttande å förste fiskeriassistenten af en del af de

fiskeriinspektören nu åliggande göromål.

Förste fiskeriassistentens lön är nu bestämd till 2,000 kronor, med

rätt för honom att erhålla två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor,

det ena efter 5 och det andra efter 10 års tjenstgöring. Dessutom är

till bekostande af förste fiskeriassistentens resor anvisadt ett belopp af

1,500 kronor att emot redovisningsskyldighet för det afsedda ändamålet

användas.

Ifrågavarande tjenstemans åligganden, hvilka likväl icke finnas uti

någon för honom utfärdad instruktion närmare angifna, äro hufvudsak
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Sjette hnfvudtiteln.

ligen att tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar i fråga om

fiskets vård m. m. samt att utföra undersökningar af landets fiskevatten

och de förhållanden under hvilka fiskerinäringen i olika delar af landet

bedrifves.

Fiskeriinspektören åter åligger enligt den för landtbruksstyrelsen

gällande instruktion, utom handläggning såsom föredragande i styrelsen

af sådana ärenden, som röra fiskerinäringen eller fiskeritjenstemännen,

bland annat, dels att fullgöra hvad på grund af nådiga kungörelsen

den 8 november 1867 förut ankommit på fiskeriintendenten, hvartill

hörde att till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande afgifva yttrande

rörande väckt fråga om sådana särskilda bestämmelser för fiskets bedrifvande,

som afses i 22 § af fiskeristadgan den 29 juni 1852, samt

dels att afgifva af myndigheter eljest infordrade yttranden i fiskerifrågor.

Uti sin ofvanberörda underdåniga skrifvelse har landtbruksstyrelsen,

i sammanhang med fullgörande af styrelsen genom nådiga brefvet den

5 juni 1896 angående förhöjdt anslag till fiskeriassistenternes resor

lemnad befallning att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med förslag till

instruktion för fiskeriassistenterne, framhållit, hurusom af den dubbelställning

fiskeriinspektören intoge dels såsom föredragande i styrelsen

dels ock såsom sjelfskrifven rådgifvare åt myndigheter i fiskeri frågor,

blifvit en följd, att han ej sällan kommit att såsom föredragande i

styrelsen handlägga och yttra sig öfver frågor, hvari han såsom sakkunnig

rådgifvare till annan myndighet förut afgifvit utlåtande och som,

efter det samma myndighet deri fattat sitt beslut och beslutet öfverklagats

hos Eders Kongl. Maj:t, blifvit till landtbruksstyrelsen för utlåtandes

iafgifvande remitterade. Landtbruksstyrelsen ansåge det otvifvelaktigt,

att dylika ärenden icke komme att erhålla en sådan grundlig

förnyad pröfning, som med besvären afsåges, då landtbruksstyrelsens

utlåtanden gifvetvis komme att grunda sig på utredning af samme sakkunnige,

hvars yttrande åtminstone i de flesta fall varit bestämmande

för den myndighets beslut, som i första hand afgjort frågan. Andamålet

med besvären blefve på detta sätt i viss mån förfeladt och aktningen

för den administrativa rättsskipningen sattes på spel. Det enda

sättet för undanrödjande af denna, enligt styrelsens uppfattning, i hög

grad olämpliga anordning bestode deri, att fiskeriinspektören befriades

från den honom åliggande skyldighet dels att fullgöra hvad på grund

af ofvanberörda nådiga kungörelse ankommit på fiskeriintendenten, dels

ock att afgifva af myndigheter infordrade yttranden i fiskerifrågor.

Då det borde vara en och samma person, som fullgjorde de fiskeriBih.

till Bikul. Blot. 181)7. 1 Sami. 1 Aftl. 1 lliift. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Sjette lmfvudtiteln.

intendenten förut tillkommande förberörda åligganden och afgåfve ofvan

sagda yttranden, borde, för att enheten inom detta område af fiskeriförvaltningen

icke skulle gå förlorad, denna skyldighet öfverflyttas

på en af de underlydande tiskeritjenstemännen, hvilket i sådant fall

borde vara förste fiskeriassistenten. Genom ett sådant öfverflyttande

skulle också vinnas den fördelen, att fiskeriinspektören blefve i tillfälle

att mera än för närvarande, då hans tid mycket upptoges af nyssberörda

verksamhet, arbeta för sin vigtigaste uppgift, lösandet af frågor af mera

allmän natur, som hörde till samma förvaltning, samt fullföljandet af

den utredning om de lämpligaste åtgärderna för fiskets ändamålsenliga

befrämjande, som det enligt landtbruksstyrelsens instruktion ålåge honom

att åstadkomma. Derest förste fiskeriassistentens verksamhet skulle på

nämnda sätt utvidgas och det derigenom blifva nödvändigt att gifva åt

honom en i det hela mera sjelfständig ställning än hittills, syntes äfven

hans nuvarande aflöningsförmåner böra något ökas. Landtbruksstyrelsen,

som ansett billigt, att förste fiskeriassistentens lön efter genomförandet

af den ifrågasatta ändringen ökades till 3.000 kronor med två ålderstillägg

i enlighet med nu gällande bestämmelser, har alltså, jemte det

styrelsen afgifvit förslag dels till förändring i styrelsens instruktion i

ofvan angifna syfte och dels till reglemente för de i statens tjenst

anstälde fiskeriassistenter, hemstält, bland annat, att Eders Kongl. Maj:t

måtte i proposition till Riksdagen föreslå, att förste fiskeriassistentens

lön finge för tiden från och med år 1898 bestämmas till 3,000 kronor,

och att lönen sedan måtte efter innehafvarens af sådan beställning väl

vitsordade tjenstgöring under en tid af fem år, räknad från och med

året näst efter det, då han blifvit antagen, ökas med 500 kronor och

således årligen utgå med 3,500 kronor och efter ytterligare fem års

enahanda tjenstgöring höjas till 4,000 kronor, med rätt för nuvarande

innehafvare!! af befattningen att, i händelse han fortfarande bibehölles

vid densamma, få, efter det lönen blifvit sålunda förhöjd, i afseende å

ålderstilläggs åtnjutande tillgodoräkna sig den tid, han såsom förste

fiskeriassistent tjenstgjort.

Uti den andra af mig härofvan omförmälda fråga, nemligen angående

anslag af statsmedel såsom bidrag till belöningar för dödande af

sjelar, hafva särskilda framställningar hos Eders Kongl. Maj:t gjorts

dels af landtbruksstyrelsen och dels af Gotlands läns landsting.

Landtbruksstyrelsen erinrar sålunda uti underdånig skrifvelse den

23 mars 1896, att bland åtgärder till fiskerinäringens främjande de,

som afsåge undanrödjande af hinder för dess utveckling, särskild! min
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Sjette hufrudtiteln.

skande eller utrotande af vissa skadliga djurarter, intoge ett icke ovigtigt

rum; att såsom skadedjur, kvilka tillskyndade fisket stor förlust, sjelarterna

kunde anses, enär sjelarna förtärde fisk i betydlig mängd; att

uti gällande jagtstadga sjelen visserligen upptoges bland de djur, som

enligt 11 § af samma stadga räknades såsom skadliga och derför enligt

10 § finge fällas och behållas hvar de träffades, men deremot ej bland

dem, för bvilkas dödande enligt 20 § jagtstadgan belöning af allmänna

medel erhölles; samt att några premier för dödande af sjelar ej heller

någonsin af statsmedel utdelats, oaktadt klagomål öfver den skada, dessa

djur tillfogat fisket, länge låtit höra sig bland fiskarena, synnerligast vid

vårt lands södra östersjökust.

Styrelsen redogör härefter för de åtgärder, som uti öfriga till

Östersjön gränsande stater vidtagits till utrotande af sjelarne i detta

vatten; och framgår af denna redogörelse hufvudsakligen, att frågan,

särskilt inom Danmark och Tyskland, varit föremål för dervarande

föreningars för fiskets befrämjande lifliga uppmärksamhet; att äfven

premier för dödande af sjelar under de sista åren inom båda nämnda

länder utbetalats, nemligen i Danmark af »Dansk Fiskeriforening» och i

Tyskland af »Deutscher Fischerei Verein»; samt att i Danmark understöd

härvid erhållits af regeringen på det sätt, att för ändamålet från kronans

förråd utlemnats gevär och patroner till synnerligen billiga priser.

Vidare meddelar styrelsen, att styrelsen med anledning af en utaf

Dansk Fiskeriforening år 1890 hos styrelsen gjord framställning om

medverkan från Sveriges sida till utrotande af sjelarna i Östersjön,

uppdragit åt de styrelsen underlydande fiskeritjenstemännen att i samband

med andra undersökningar i de trakter, der sjelar plägade förekomma,

inhemta upplysningar rörande fångsten af dylika djur och fiskeribefolkningens

åsigter angående önskvärdheten af åtgärders vidtagande

mot ifrågavarande skadedjur, bland annat, genom utfästande af premier

för deras dödande; och hade styrelsen genom dessa tjenstemän erfarit,

att önskan om åtgärders vidtagande från statens sida för dödande af

sjelar hystes af många fiskeidkare utmed vårt lands östersjökuster, i

synnerhet i de delar af södra Sverige, der kusten vore mera öppen

och sjelarne af sådan anledning mera svåråtkomliga.

Sistberörda förhållande — anför landtbruksstyrelsen vidare — bekräftades

deraf, att framställningar om åtgärders vidtagande från det

offentligas sida för uppmuntrandet af sjelars dödande ingifvits till Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län. Så hade komiterade för

befrämjande af laxfisket i Mörrums å uti skrifvelse, afbiten i januari

månad 1893, anhållit att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande ville

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

" Sjette hnfvudtiteln.

taga frågan om åtgärder till sjelarnes förminskande under öfvervägande

och. fiskeritillsyningsmannen i nämnda län hade uti häröfver infordradt

yttrande, med anledning af den skada å fisket sjelarne numera anstälde

och då fångsten af dessa djur till följd af det rådande låga priset å

.sjeltran ej lemnade ersättning för kostnaden för vid fångsten använda

redskap, hemstält, att dödandet af dessa skadedjur måtte uppmuntras

genom utfästande af lämpliga premier eller skottpenningar. På framställning

af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län

hade också länets hushållningssällskap för år 1895 beviljat 800 kronor

och för år 1896 hushållningssällskapet och landstinget hvartdera 1,000

kronor till premier för sjelars dödande. Äfven inom Gotlands län

hade medel för samma ändamål anvisats. Sålunda hade länets landsting

år 1891 beviljat ett extra anslag af 300 kronor årligen under tre år att

användas till premier för dödande af sjel, dervid bestämts, att premien

för år 1891 skulle utgå med ett belopp af 3 kronor för hvarje under

viss angifven del af året dödad sjel. Sedermera hade för åren 1892

och 1893 premien utgjort 2 kronor men för år 1894 åter höjts till

3 kronor.

Under åberopande af de förhållanden, för hvilka här redogjorts,

hade landtbruksstyrelsen den 4 mars 1895 till Stockholms, Södermanlands

och Östergötlands läns, Kalmar läns norra och Kalmar läns södra

samt Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs

och Bohus, Gefleborgs, Vesternorrlands, Vesterbottens och Norrbottens

läns hushållningssällskap aflåtit skrifvelse i ämnet, deri styrelsen anmodat

sällskapen att till styrelsen inkomma med yttrande rörande dels

behofvet inom orten af åtgärders vidtagande i syfte att förminska sjelarnes

antal, dels ock det belopp hushållningssällskapet eller landstinget,

hvart för sig eller i förening, kunde finnas villigt att för ändamålet

anslå; och hade med anledning af denna styrelsens skrifvelse från

samtliga förutnämnda hushållningssällskap, med undantag af Göteborgs

och Bohus läns, inkommit yttranden.

Af dessa vid landtbruksstyrelsens underdåniga skrifvelse i ämnet

fogade yttranden inhemtas, att — med undantag af dels Östergötlands

läns hushållningssällskap, som icke ansett sjelarne inom länets skärgård

anställa så stor skada å fisket, att vinsten för detta af minskandet af

deras antal kunde uppväga förlusten för den fiskeidkande befolkningen

att icke i samma utsträckning som förut kunna beräkna inkomst af

sjelfångst, dels Kalmar läns norra hushållningssällskap, som, då sjelar

inom hushållningssällskapets område icke så talrikt förekomme, att de

vore förödande för fisket, funnit sig sakna anledning bevilja skott
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Sjette liufvudtiteln.

penningar för deras dödande, dels Gefleborgs Läns hushållningssällskap,

som icke yttrat sig i ämnet, dels ock Norrbottens läns hushållningssällskap,

som, dock endast på grund af sällskapets begränsade tillgångar,

beslutit, att landtbruksstyrelsens framställning icke skulle till

någon vidare åtgärd föranleda — samtliga öfriga ifrågavarande sällskap

vitsordat behofvet af åtgärders vidtagande i det af landtbrnksstyrelsen

angifna syfte och äfven, utom Södermanlands och Vesterbottens läns

hushållningssällskap, livilka förklarat sig icke ämna för sin del anslå

några medel för ändamålet, visat sig villiga att lemna bidrag till belöningar

för dödande af sjel.

För egen del anför landtbrnksstyrelsen uti sin förberörda underdåniga

skrifvelse: Då intresset för ifrågavarande angelägenhet inom de

särskilda orterna, hvilket finge sitt säkraste uttryck i den för ändamålet

visade offervilligheten, borde vara afgörande vid bedömande af

frågan om beloppet af de medel, staten derför lämpligen borde anslå,

syntes såsom hufvudregel i detta afseende böra antagas, att statens bidrag

afpassades efter bidraget inom orten. Skulle emellertid denna

regel utan inskränkning tillämpas, kunde följden deraf blifva, att hushållningssällskapen,

åtminstone innan de vunnit nog erfarenhet om den

lämpliga storleken af belöningarne, komme att anslå större sådana, än

erforderligt vore, samt att personer af lockelsen att erhålla större belöning

förleddes att söka utbekomma sådan hos annat hushållningssällskap,

än det, inom hvars område det djur, för hvilket belöning söktes,

blifvit dödadt. Landtbrnksstyrelsen, som för sin del ansåge, att belöning

för dödad sjel icke behöfde sättas högre än till 6 kronor, hvilket

belopp också utgjorde medeltalet af dem, som af hushållningssällskapen

uti förberörda yttranden i sådant afseende föreslagits, funne derföre,

att den inskränkning i förberörda regel borde göras, att staten i förevarande

fall icke bidroge med högre belopp, än som motsvarade hvad

hushållningssällskap eller landsting, hvart för sig eller i förening, utbetalat

såsom belöningar för inom området dödade sjelar, dock ej i någon

händelse utöfver en beräkning, motsvarande 3 kronor för hvarje dödad sjel.

Beträffande beloppet af de medel, som under sådan förutsättning

borde af staten för ändamålet anvisas, så syntes det visserligen vara

omöjligt att, innan någon erfarenhet vunnits, anställa någon säker beräkning

härutinnan, men, då det icke syntes kunna antagas att, åtminstone

under don närmaste framtiden, större belopp skulle komma att

för sjelars dödande inom hela riket utbetalas än 10,000 kronor, borde,

under förutsättning att staten deraf betalade hälften, staten icke behöfva

för ändamålet anvisa mera än 5,000 kronor om året.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Sjette lmfyudtiteln.

Jemte det styrelsen härpå afgifvit förslag rörande sättet huru vederbörande

skulle komma i åtnjutande af anslag från dessa medel, har

styrelsen slutligen hemstält, att Eders Kongl. Maj:t måtte dels såsom

bidrag till belöningar för dödande af sjel af anslaget till fiskerinäringens

understöd anvisa ett årligt belopp af 5,000 kronor att efter

Eders Kongl. Maj:ts bepröfvande utbetalas till hushållningssällskap eller

landsting, i den mån motsvarande belopp af de utaf hushållningssällskapet

eller vederbörande landsting för ändamålet anslagna medel blifvit

användt, dock ej till högre belopp, än som motsvarade 3 kronor

för hvarje dödad sjel, dels ock i öfverensstämmelse med de af styrelsen

angifna grunder i vanlig ordning utfärda kungörelse om sättet och vilkoren

för utbekommande af ifrågavarande understöd.

Efter det landtbruksstyrelsens nu anmälda underdåniga skrifvelse

till Eders Kongl. Maj:t ingifvits, bär styrelsen med skrifvelse af den

31 mars 1896 till chefen för civildepartementet öfverlemnat en af styrelsen

för det i Vestervik bildade sällskapet till fiskets befrämjande till

landtbruksstyrelsen aflåten skrift uti förevarande ämne jemte ett vid

samma skrift fogadt utdrag af det vid sällskapets årssammanträde den

26 februari 1896 hållna protokoll, utvisande att sällskapet besluta att

hos landtbruksstyrelsen anhålla om dess medverkan för att skottpenningar

för sjelars dödande jemväl inom sällskapets område måtte komma

att utdelas, samt att sällskapet dervid tillika meddelat, att sällskapet

icke för berörda ändamål egde någon tillgång.

Såsom jag redan här ofvan omnämnt har jemväl Gotlands läns

landsting hos Eders Kongl. Maj:t gjort underdånig framställning om

beviljande af bidrag af statsmedel till belöningar för dödande af sjel.

Landstinget har nemligen uti underdånig skrifvelse den 4 oktober 1895,

under åberopande att, på sätt bifogadt protokollsutdrag utvisade, landstinget,

uppå framställningar af Gotlands skälskytte- och jägaregille

samt länets hushållningssällskap, för år 1896 beviljat ett anslag af 400

kronor att ställas till förfogande af förstnämnda gille för att användas

till skottpenningar för under maj till och med december månader dödad

sjel, anhållit att, då med hänsyn till den stora skada sjelen tillfogade

fisket åtgärder borde äfven från det allmännas sida vidtagas för åstadkommande

af skydd för fisket mot sjelarne, Eders Kongl. Maj:t täcktes

af statsmedel bevilja landstinget ett lika stort belopp för att, jemte det

af landstingets egna medel beviljade anslaget, af förenämnda gille

användas till skottpenningar för sjel, som dödades under ofvan angifna

tid.

Öfver denna af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Got
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Sjette hnfvndtiteln.

lands län till nådig pröfning öfverlemnade ocli till bifall förordade

framställning har, till följd af nådig remiss, domänst yreisen afgifvit

underdånigt utlåtande och dervid tillika öfverlemnat yttranden i ämnet

af vederbörande jägmästare och öfverjägmästare, hvilka jemväl till ansökningen

tillstyrkt bifall, den förre under vitsordande att inom Gotlands

län klagomål sedan länge försports öfver den skada sjelen tillfogat

strömmingsfisket inom länet, samt att dessa klagomål än ytterligare

ökats, sedan under det sista årtiondet fiske af lax med garn börjat med

god framgång bedrifvas.

För egen del har domänstyrelsen, då, på sätt jägmästaren närmare

omförmält, den skada sjelarne tillfogade fisket vid Gotlands kuster

blifvit allt mer betydande, i samma mån dessa skadedjur, sedan förut

öfliga sjelfångstsätt till följd af späckets låga pris kommit ur bruk,

väsentligt tilltagit i antal, ansett den underdåniga ansökningen förtjena

nådigt afseende och förty tillstyrkt bifall till det begärda understödet.

Såväl den ena som andra af de utaf mig nu anmälda frågor anser

jag vara af den betydelse för fiskerinäringen och dess utveckling, att

de böra vinna beaktande.

Sålunda finner jag, med hänsyn till de af landtbruksstyrelsen i

sådant hänseende åberopade förhållanden, en reglering af fiskeriinspektörens

göromål böra så fort slce kan genomföras. Emot styrelsens

förslag att dervid de af nämnde tjenstemans åligganden, hvilka icke

lämpligen låta förena sig med hans ställning såsom föredragande i

landtbruksstyrelsen, skulle öfverflyttas å förste fiskeriassistenten har

jag intet att erinra; och anser jag det icke kunna ifrågasättas, att

denne skulle, utan någon godtgörelse i form af förhöjd lön, åläggas en

sålunda ökad arbetsbörda. Emot beloppet af den föreslagna förhöjningen

lärer, i betraktande äfven af de i förhållande till de med förste

fiskeriassistentens tjenst förenade vigtiga göromål redan förut icke

synnerligen rikliga löneförmånerna, någon anmärkning icke heller skäligen

kunna framställas.

I betraktande vidare af den skada, som, efter hvad från skilda

delar af landet vitsordats, genom sjelarne tillfogas fisket, särskildt i

Östersjön, anser jag önskvärdt om af anslaget till fiskerinäringens understöd

något belopp kunde afses att användas såsom bidrag, under hufvudsakligen

de af landtbruksstyrelsen föreslagna vilkor, till belöningar för

dödande af dylika skadedjur.

Af den utaf mig här ofvan lemnade redogörelse för de utgifter,

som nu äro och äfven för framtiden kunna förväntas blifva att af

s. 32 Kontrollera mot PDF

[7-]

Höjning af

förste fiskeriassistentens

lön.

[8-]

Höjning af

anslaget till

fiskerinäringens

understöd.

[9.]

Godtgörelse

åt afvittringslandtmätare

m. m.

32 Sjette luifvudtiteln.

nämnda anslagsmedel bestridas, framgår emellertid, att några tillgångar,

vare sig till ökad lön åt förste fiskeriassistenten eller till bidrag till

belöningar för dödande af sjelar, icke kunna utan höjning af anslaget derifrån

beredas. I fråga om storleken af den anslagsförhöjning, jag anser

böra ega rum, torde den emellertid icke böra sättas högre än till

7,000 kronor, eller samma belopp, hvarmed anslaget blifvit af Riksdagen

nästlidna år minskadt.

På grund af hvad jag sålunda anfört tillstyrker jag, att Eders

Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

dels medgifva att förste fiskeriassistentens lön för tiden från och

med år 1898 bestämmes till 3,000 kronor och att lönen sedan, efter

innehafvarens af sådan befattning väl vitsordade tjenstgöring under en

tid af fem år, räknad från och med året näst efter det, då han

blifvit antagen, ökas med 500 kronor och efter tio års enahanda tjenstgöring

med ytterligare 500 kronor, med rätt derjemte för nuvarande

innehafvaren af befattningen, förste fiskeriassistenten Filip Trybom, att,

i händelse han fortfarande kommer att vid densamma qvarstå, få, efter

det lönen blifvit sålunda förhöjd, i afseende å ålderstilläggs åtnjutande

tillgodoräkna sig den tid, han såsom förste fiskeriassistent tjenstgjort;

dels ock höja anslaget till fiskerinäringens understöd från 35,000

kronor till 42,000 kronor eller med 7,000 kronor.

Skiften och afvittringar.

I underdånig skrifvelse den 24 november 1896 har landtmäteristyrelsen

beräknat kostnaderna för afvittringen under år 1898 till 31,000

kronor för Vesterbottens län och till 55,900 kronor för Norrbottens län.

Och, enligt hvad styrelsen tillika upplyst, är den vid 1897 års slut påräkneliga

behållningen å anslagen till skiften och afvittringar jemte

1898 års ordinarie anslag för samma ändamål tillräcklig att betäcka

dessa kostnader, hvadan något extra anslag för afvittringsarbetenas

fullföljande under år 1898 icke är behöflig!.

Jag inskränker mig derföre till att, i enlighet med hvad landtmäterist.

yrelsen i ofvanberörda skrifvelse hemstält, tillstyrka att, på det att

afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens län äfvensom

föredraganden af afvittringsärendena i sistnämnda län må för år 1898

komma i åtnjutande af samma aflöningsförmåner, som hittills varit dem

beviljade, Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Sjette liufviultiteln.

att medgifva, att de belopp, hvarmed inkomsterna af tjensten under

år 1898 för afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens

län kunna komma att understiga 2,500 kronor för dem, som tillhöra

första lönegraden, och 3,000 kronor för dem, som på grund af ålder

i tjensten åtnjuta arfvodesförhöjning, må desse tjensteman godtgöras af

anslagen till storskiftes- och afvittringsverken; och att för år 1898 åt

föredraganden af afvittringsärendena i Norrbottens län samt till skrifbiträde

åt honom bevilja en tillökning af 400 kronor i det åt honom

anslagna belopp.

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande

år finnas å sjette hufvudtiteln uppförda, har jag icke att föreslå någon

annan ändring än att förslagsanslaget till

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

för jemnande af hufvudtitelns slutsumma minskas med 193 kronor eller

från 219,893 kronor till 219,700 kronor.

Sedan departementschefen sålunda yttrat sig rörande de förändringar

i ordinarie staten, Indika han ansåg böra ifrågakomma, anförde

departementschefen derefter vidare beträffande

Patent- och registreringsväsendet.

Allt sedan förordningen angående patent och lagen om skydd för

varumärken från och med 1885 års början trädde i kraft har Eders

Kongl. Maj:t, enligt årligen af Riksdagen lemnadt medgifvande, disponerat

afgifterna för patent och för registrering af varumärken till bestridande

af de utgifter, som betingades af tillämpning af nämnda författningar.

För handhafvande af ifrågavarande ärenden inrättades till

eu början en särskild byrå inom kommerskollegium, benämnd patentbyrån,

som emellertid från och med 1892 utgjort ett särskildt embetsverk,

under benämning från och med 189G års början af patent- och

registreringsverket.

Beträffande detta embetsverks ekonomiska förhållanden under år 1896

har dess chef uti en till mig öfverlemnad promemoria meddelat följande:

Bth. till Riksd. Vrot. 1897. 1 Samt. 1 Afd. 1 Höft. 5

[10.]

Skrifmaterialier

m. m.

[ll.]

Angående

disposition af

patent- och

varumärkesafgifter

samt

vissa andra

registreringsafgifter.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Sjette hufvudtlteln.

Embetsverkets inkomster hade under nämnda år utgjort:

afgifter för 1,715 patentan sökningar (deraf 5 obetalda)... kr. 34,200

årsafgifter för patent ................................................................ b 77,430

afgifter för 347 ansökningar om registrering af varumärken b 13,880

)) » 124 b b förnyad registrering af

varumärken ......... » . 1,240:

för försålda publikationer............................................................ » 2,384:

b annonser å patentbyråns sak- och namnregister öfver

patent, meddelade 1890—1894 .................................... b 6,720: —

från postverket återbetaldt för högt debiteradt porto för

paket ...................................................................................... b 1: 94

75

Summa kr. 135,856: 69

Embetsverkets utgifter, hvilka dock, då räkenskaperna ännu icke

vore afslutade, ej kunde med full noggrannhet uppgifvas, hade under

år 1896 uppgått till 135,665 kronor 90 öre, af hvilket belopp de vigtigaste

posterna utgjorts af atlöningar och arfvoden 60,043 kronor 60 öre,

kostnad för embetsverkets publikationer 47,007 kronor 42 öre, återstälda

patent- och registreringsafgifter 1,850 kronor, utgifter för verkets

bibliotek 3,893 kronor 31 öre och för renskrifning 1,149 kronor

25 öre, bidrag till upprätthållande af patentunionens internationella

byrå i Bern 1,540 kronor 75 öre, hyra för verkets lokal 6,300

kronor samt provision för anskaffande af annonser till registret 1890

—1894 2,200 kronor. Bland utgifterna inginge af patentmedlen förskjutna

kostnader, som påkallats genom förberedande åtgärder för att

sätta verket i stånd att med innevarande års ingång öfvertaga befattningen

med aktiebolagsregistreringen, hvilka kostnader uppgått till omkring

4,000 kronor.

Till jemförelse må här anmärkas, att enligt ofvan nämnda promemoria

för år 1895 patentbyråns inkomster belöpt sig till 121,426 kronor

75 öre och dess utgifter till 99,401 kronor 38 öre, samt att under

samma år antalet patentansökningar utgjort 1,460 och antalet ansökningar

om registrering och förnyad registrering af varumärken 340

och 554.

Från och med innevarande års början har patent- och registreringsverkets

verksamhetsområde väsentligen utvidgats, i det att, sedan genom

lagen om aktiebolag den 28 juni 1895 jemte de samma dag utfärdade

lagarne om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, och om registrering

af bankaktiebolag, hvilka lagar den 1 innevarande januari trädt i

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Sjette liufvudtiteln.

kraft, blifvit stadgadt, att ett för hela riket gemensamt aktiebolagsregister

skall föras i Stockholm hos den myndighet, som af Eders Kongl.

Maj:t bestämmes, patent- och registreringsverket erhållit uppdrag att

föra detta register. Det torde nu tillåtas mig att redogöra ej blott för

de i afseende å aktiebolagsregistreringen meddelade föreskrifter än

äfven i samband dermed för de stadganden, som med föranledande af

de likaledes den 28 juni 1895 utfärdade lagarne om registrerade föreningar

för ekonomisk verksamhet, om ändring i vissa delar af lagen

angående handelsregister, firma och prokura den 13 juli 1887 samt om

handelsbolag och enkla bolag, hvilka jemväl den 1 innevarande januari

trädt i kraft, gifvits angående inskrifningar i förenings- och handelsregistren.

Sedan 1896 års Riksdag, i enlighet med.Eders Kongl. Maj:ts derom

afgifna förslag, medgifvit, att afgifterna för registrering af aktiebolag

och föreningar för ekonomisk verksamhet och för andra uppgifter till

aktiebolags- och föreningsregistren äfvensom för anmälanden till handelsregistren

finge användas till bestridande af de utgifter, hvilka Eders

Kongl. Maj:t funne betingas af tillämpning under innevarande år af

ofvan nämnda lagar, har Eders Kongl. Maj:t genom kungörelser den 18

maj 1896 i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de vid föredragningen

den 13 januari 1896 af frågan om reglerandet af utgifterna under riksstatens

sjette hufvudtitel af dåvarande departementschefen omförmälda,

af lagbyrån utarbetade förslag, meddelat bestämmelser om aktiebolagsregistrets

förande m. m., om hvad iakttagas bör i afseende på införande

i aktiebolagsregistret af aktiebolag, hvars ordning blifvit af

Konungen stadfäst, om föreningsregistrens förande m. m., samt om

ändring i vissa delar af kungörelsen om handelsregistrets förande m. m.

den 4 november 1887.

Enligt dessa bestämmelser skall patent- och registreringsverket vara

registreringsmyndighet jemväl för aktiebolag. Afgifterna för registrering

af aktiebolag och registreringens kungörande utgöra, då ansökan

om aktiebolags registrering göres, 15 kronor samt derutöfver 5 öre för

hvarje fulla 100 kronor af aktiekapitalet; då ändring sker i firman för

ny fullständig inskrifning, 15 kronor; då anmälan innefattar uppgift å

belopp, som inbetalts i anledning af beslut om ökning af aktiekapitalet,

6 kronor och derutöfver 5 öre för hvarje fulla 100 kronor af den verkstälda

ökningen; samt då anmälan eljest sker, 6 kronor. För införande

i registret af bolag, hvars ordning före ingången af år 1897 blifvit af

Eders Konglig Maj:t stadfäst, erlägges 15 kronor, utom för det fall att

bolaget är imder liqvidation, då afgiften utgör allenast 6 kronor. För

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Sjette Imfvudtiteln.

inskrifning i föreningsregistren, hvilka enligt lagen om registrerade föreningar

föras af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, erlägges, då

ansökan om förenings registrering göres, så ock då rörelsens flyttning

från en kommun till en annan eller ändring i firman anmäles för ny

fullständig inskrifning i registret, 10 kronor för förening med personligen

ansvariga medlemmar och för annan förening 6 kronor, samt då

anmälan eljest sker, 3 kronor för förening med personligen ansvariga

medlemmar och för annan förening 2 kronor. Afgifterna för inskrifning

i handelregistren, hvilka enligt lagen om handelsregister m. m.

föras för Stockholm af öfverståthållareembetet, för annan stad af magistraten

eller, der sådan ej finnes, af vederbörande stadsstyrelse och för

landsbygden af Eders Kongl. Majrts befallningshafvande och hvilka

enligt den nya lagstiftningen omfatta allenast enskilda näringsidkare

samt handelsbolag äro, såsom förut, då firma första gången till registret

anmäles, för enskild näringsidkare 4 kronor och för handelsbolag 6

kronor samt, då anmälan eljest sker, 3 kronor.

I fråga om användningen och redovisningen af nu omförmälda avgifter

har Eders Kongl. Maj:t genom kungörelse den 2D december 1896,

att från och med 1897 och tills vidare lända till efterrättelse, stadgat,

att de hos magistraterna i städerna, utom Stockholm, eller der magistrat

ej finnes, hos vederbörande stadsstyrelse inflytande afgifter för

inskrifning i handelsregistren må af stadsmyndigheterna utan redovisningsskyldighet

till statsverket uppbäras mot skyldighet för städerna

att vidkännas alla med registreringen och dess kungörande förenade

utgifter; att de hos patent- och registreringsverket, öfverståthållareembetet

eller Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länen inflytande

afgifter för inskrifningar i aktiebolagsregistret, föreningsregistren och

handelsregistren skola inför kammarrätten redovisas, af patent- och

registreringsverket samt öfverståthållareembetet uti särskild räkning och

af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länen genom afgifternas

leverering till ränteriet för deras bokföring i ränterispecialräkningen å

särskildt konto med rubrik: »registreringsafgifter»; att patent- och registreringsverket,

öfverståthållareembetet och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i länen med de inflytande afgifterna hafva att bestrida

utgifterna för registrens anskaffande och registreringarnas kungörande,

hvarefter befintliga öfverskott skola årligen utan sammanblandning med

andra medel till statskontoret inlevereras; samt att de till statskontoret

sålunda influtna medel skola särskildt för sig under rubrik »registreringsafgifter»

bokföras och, i den mån de dertill lemna tillgång, användas

till ersättande af de utaf statskontoret enligt föreskrift för regi
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Sjette InifVndtiteln.

streringarne förskottsvis bestridda kostnader samt af öfriga utgifter,

som af de ifrågavarande författningarnes tillämpning kunna föranledas.

Eders Kongl. Maj:t har vidare genom kungörelse den 5 juni 1896

gifvit föreskrifter om de samlingar af kungjorda uppgifter ur aktiebolagsregistret,

föreningsregistren och handelsregistren, hvilka enligt

förenämnda lagar skola utgifvas; och har Eders Kongl. Maj:t i fråga

derom stadgat, bland annat, att dessa samlingar skola i ett sammanhang

utgifvas häftevis, två gånger i månaden, samt att utgifningen skall ombesörjas

genom patent- och registreringsverket.

Slutligen har Eders Kongl. Majt genom bref till patent- och registreringsverket

den 5 juni 1896 förordnat, bland annat, att för aktiebolagsregistreringens

handhafvande finge hos patent- och registreringsverket

från och med innevarande år tills vidare anställas, utöfver i

embetsverkets stat upptagna embets- och tjensteman, dels en sekreterare,

med åliggande, bland annat, att såsom ledamot i embetsverket

bereda och föredraga ärenden rörande registrering af aktiebolag, och

dels en notarie, som skulle hafva att, bland annat, under sekreterarens

inseende föra aktiebolagsregistret samt mottaga och bokföra inkommande

registreringshandlingar, äfvensom att årliga aflöningen skulle

utgöra för sekreteraren 4,500 kronor, deraf 1,500 kronor skulle anses

motsvara tjenstgöringspenningar, samt för notarien 3,000 kronor, deraf

1,200 kronor skulle anses motsvara tjenstgöringspenningar; och har

Eders Kongl. Maj:t derjemte anbefalt patent- och registreringsverket

att efter ingången af år 1897 inkomma med yttrande, huru utgifterna

för embetsverket lämpligen böra fördelas mellan å ena sidan afgifterna

för patent och för registrering af varumärken samt å andra sidan afgifterna

för registrering af aktiebolag. Sedan sådant yttrande inkommit,

torde jag få förelägga Eders Kongl. Maj:t förslag till bestämmelser i

nämnda afseende.

Uti den af Riksdagen den 11 maj 1896 till Eders Kongl. Maj:t

aflåtna skrifvelse angående regleringen af utgifterna under riksstatens

sjette hufvudtitel har Riksdagen, i sammanhang med meddelande af sitt

beslut om dispositionen af ifrågavarande afgifter, tillika uttalat den

uppfattningen att, efter det den utvidgning af patent- och registeringsverket,

som genom förslaget att till detsamma öfverlemna bestyret med

aktiebolagsregistreringen och utgifvandet af de ofvan omförmälda samlingarna

stälts i utsigt, kommit till stånd, detta embetsverk syntes hafva

nått don utveckling, att dess organisation kunde för en längre framtid

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Sjette hufvndtiteln.

fastslås, och ansåg sig Riksdagen med afseende härå böra framhålla

angelägenheten af, att förslag till stat för embetsverket måtte så snart

som möjligt och senast vid 1898 års riksmöte föreläggas Riksdagen

till pröfning och godkännande. I anledning af detta uttalande anbefalde

Eders Kongl. Maj:t uti det förut omförmälda brefvet den 5 juni

1896 patent- och registreringsverket att afgifva förslag till ordinarie

stat för embetsverket i så god tid före början af 1898 års riksdag, att

framställning derom skulle kunna till samma Riksdag göras.

Då de förhållanden, som påkallat beslutet om bemyndigande för

Eders Kongl. Maj:t att disponera afgifterna för patent och registrering

åt varumärken äfvensom för inskrifning i aktiebolagsregistret, föreningsregistren

och handelsregistren, fortfarande förefinnas, lärer Eders Kongl.

Maj:t finna det nödigt att göra framställning till Riksdagen om meddelande

för år 1898 af enahanda bemyndigande angående dispositionen

af nämnda afgifter, som för innevarande år lemnats.

Det torde emellertid tillåtas mig att nu anmäla jemväl ett annat i

sammanhang härmed stående ärende.

Eders Kongl. Maj:t har den 9 i denna månad beslutit nådig proposition

till Riksdagen med förslag till lag om skydd för vissa mönster

och modeller. Enligt detta förslag skall upphofsman till mönster eller

modell af visst slag eller hans rättsinnehafvare genom registrering

vinna rätt att med andras uteslutande begagna mönstret eller modellen.

Registret skall för hela riket föras hos den myndighet i Stockholm,

som Eders Kongl. Maj:t bestämmer. I afgift för registreringen skall

vid ansökan derom betalas 10 kronor. Lagen är ansedd att träda i

kraft redan den 1 maj innevarande år.

För den händelse detta förslag vinner Riksdagens bifall, erfordras

bestämmelser jemväl angående dispositionen af de afgifter, som för

införande i mönsterregistret skola erläggas. Då det icke lärer kunna

ifrågakomma att för handhafvande af ifrågavarande registrering upprätta

ett särskildt embetsverk, torde det lämpligaste vara att öfverlemna

jemväl förandet af mönsterregistret till patent- och registreringsverket.

Rörande afgifterna torde alltså böra gälla detsamma som angående

afgifterna för patent och för registrering af varumärken, med

hvilka afgifterna för mönsterregistreringen synas kunna sammanföras.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders

Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva,

att afgifterna för patent och för registrering af varumärken äfven
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Sjette liufvudtiteln.

som, under förutsättning af Riksdagens bifall till förslaget till lag om

skydd för vissa mönster och modeller, för registrering af mönster och

modeller må användas till bestridande af de utgifter, hvilka Eders

Kongl. Maj:t finner betingas dels af tillämpning under år 1898 af förordningen

angående patent och lagen om skydd för varumärken samt

dels, under nyss angifna förutsättning, af tillämpning under åren 1897

och 1898 af lag om skydd för mönster och modeller; samt

att afgifterna för registrering af aktiebolag och föreningar för ekonomisk

verksamhet och för andra uppgifter till aktiebolags- och föreningsregistren

äfvensom för anmälanden till handelsregistren må användas

till bestridande af de utgifter, hvilka Eders Kongl. Maj:t finner

betingas af tillämpning under år 1898 af lagen om aktiebolag, lagen

om aktiebolag som drifva försäkringsrörelse, lagen om registrering af

bankaktiebolag, lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet,

lagen om handelsregister, firma och prokura tillika med lagen

om ändring i vissa delar af sistnämnda lag, samt lagen om handelsbolag

och enkla bolag.

Arbetareförsäkringen.

För hvart af åren 1891—1895 har Riksdagen afsatt 100,000 kronor

till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallförsäkring och sjukkassors

bildande, hvarjemte Riksdagen för hvarje år från och med 1892

till och med innevarande år medgifvit, att de för nämnda ändamål afsätta

belopp finge användas i mån af behof dels till förvaltningsbidrag

åt sjukkassor under vissa af Riksdagen angifna vilkor, dels ock till

utarbetande och offentliggörande genom försäkringsinspektörens försorg

af årsredogörelser för sjukkasseväsendet i riket.

Genom cirkulär den 5 juni 1896 fann Eders Kongl. Maj:t, enär

erfarenheten gifvit vid handen, att blott en mindre del af sjukkassorna

i riket ännu blifvit registrerade i öfverensstämmelse med lagen om

sjukkassor den 30 oktober 1891, samt anmärkt blifvit, att i vissa fall

orsaken härtill antagligen vore att söka deruti, att de af statsmedel

enligt gällande bestämmelser utgående förvaltningsbidrag till dylika

kassor vore för låga, skäligt anbefalla Eders Kongl. Maj:ts samtlige

befallningshafvande att, jemte förebringande af den utredning, som

kunde åstadkommas angående icke registrerade sjukkassor, afgifva underdånigt

utlåtande, huruvida och i hvad mån en förhöjning af nämnda

förvaltningsbidrag syntes böra eg a rum.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Sjette liufvudtiteln.

De sålunda anbefalda utlåtandena hafva icke fullständigt inkommit

förr än den 2 i denna månad. I de flesta af dessa utlåtanden angifves

såsom en hufvudsaklig anledning, hvarför en mängd sjukkassor underlåta

registrering, att förvaltningsbidraget anses för obetydligt, samt förordas

en höjning af detsamma.

Då den sålunda uppkomna frågan om ändrade bestämmelser angående

ifrågavarande förvaltningsbidrag ännu icke hunnit undergå erforderlig

förberedande behandling, torde jag framdeles få underställa Eders

Kongl. Maj:ts pröfning frågan om disposition af de medel, som blifvit

eller vidare kunna blifva för ifrågavarande ändamål afsätta.

Vidare anförde departementschefen:

Sjette hufvudtitelns ordinarie anslag uppgå för

innevarande år till.................................................................... kr. 5,700,560: —

Vid bifall till de af mig framstälda förslag om

höjning i anslagen:

till kommerskollegium med kr. 6,200: —

» landsstaterna i länen » » 3,615: —

» väg- och vattenbygg
nadsstaten

med............ » 5,000: —

)) befrämjande i allmänhet

af jordbruk och

landtmannanäringar ... » 29,000: —

d fiskerinäringens under- -

stöd................................. » 7?0QQ: — kr. 50,815: —

äfvensom om minskning i anslagen till

gästgifvares friheter med kr. 182: —

till skrifmaterialier och expenser,

ved m. m. med » 193: — )5 975._

skulle de ordinarie anslagen höjas med ........................... kr. 50,440: —

eller till .................................................................................. kr. 5,751,000: —

s. 41 Kontrollera mot PDF

Sjette hnfrudtiteln.

41

Extra anslag.

I fråga om de anslag på extra stat, som kunde erfordras, anförde

departementschefen beträffande

Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj.ts kansli.

Då det anslag till belopp af 4,500 kronor, som Riksdagen sedan

flera år tillbaka årligen plägat på extra stat bevilja för handhafvande

af kontroll å försäkringsanstalterna, är till oförminskad! belopp behöflig!

jemväl för år 1898, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen

att, för handhafvande af kontroll å försäkringsanstalterna, för år

1898 på extra stat anvisa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp

af 4,500 kronor.

Kommerskollegium.

Uti den till 1896 års Riksdag aflåtna proposition om statsverkets

tillstånd och behof afgaf Eders Kongl. Maj: t, på sätt jag förut erinrat,

förslag till ökning i den för kommerskollegium gällande stat i syfte,

bland annat, att bereda tillgång till anordnande enligt närmare angifven

plan af en svensk arbetsstatistik.

Riksdagen förklarade emellertid den framlagda planen för denna

statistik vara, enligt Riksdagens uppfattning, allt för vidtomfattande och

sväfvande för att ett första försök till arbetsstatistik derpå borde

grundas, hvarför Riksdagen, som ansåg det lämpligaste vara att göra

försök med arbetsstatistiska undersökningar inom något begränsadt

område, i anledning af Eders Kongl. Maj:ts framställning i förevarande

afseende allenast på extra stat för innevarande år beviljade 10,000

kronor för anställande af arbetsstatistiska undersökningar.

Vid föredragning -inför Eders Kongl. Maj:t af Riksdagens beslut

anbefaldes kommerskollegium att till Eders Kongl. Maj:t afgifva förllih.

till Iti/csd. Vrot. 18!) 7. 1 Sami. 1 Afd. 1 11 lift. 6

[12.]

Kontroll å

försäkringsanstalterna.

[13.]

Arbets
statistiska
undersök
ningar.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Sjette hafvudtiteln.

slag å hvad som borde utgöra föremål för de arbetsstatistiska undersökningar,

till hvilka Riksdagen beviljat medel, äfvensom till plan för

dessa arbetens anordnande och utförande.

Sedan kommerskollegium i anledning häraf inkommit med underdånigt

utlåtande samt särskildt tillkallade sakkunnige, direktören E.

Beckman, filosofie doktorn D. Bergström och aktuarien A. G. Sundbärg

afgifvit yttrande öfver den af kommerskollegium framlagda plan

för undersökningarne, har Eders Kongl. Maj:t den 29 december 1896

fattat beslut i ärendet och dervid uppdragit åt kommerskollegium att

utföra ifrågavarande undersökningar äfvensom förordnat, bland annat,

att till föremål för undersökningen skall tagas förhållandena inom bageriyrket

företrädesvis ur de synpunkter, som i den af kommerskollegium

afgifna plan angifvas, med iakttagande af de utaf ofvan nämnda

komiterade deri föreslagna ändringar och tillägg; att undersökningen

skall omfatta så vidt möjligt samtliga bagerier dels i städer och köpingar

jemte, der så kan finnas lämpligt, så kallade förstäder och i

öfrigt städer och köpingar närmast omgifvande landsbygd och dels

andra platser å landsbygden med mera sammanträngd befolkning; att

primäruppgifterna för undersökningen skola enligt af kommerskollegium

faststälda formulär insamlas dels genom å de särskilda orterna boende

specialagenter, hvilka, så vidt landsorten beträffar, skola genom skriftlig

korrespondens stå i förbindelse med kommerskollegium, dels ock i den

mån kollegium finner -det nödigt och det af Riksdagen anvisade anslaget

dertill lemnar tillgång, genom undersökningens ledare eller särskilda

resagenter; samt att undersökningens resultat skall offentliggöras

utan samband med öfrigt statistiskt tryck under benämning arbetsstatistik.

De speciella förhållanden, hvilka undersökningen enligt den uppgjorda

planen är afsedd att omfatta, äro, utom annat, för hvarje bageri:

till bevillning uppskattad inkomst, tillkomst och afgång af arbetare,

arbetslokalernas beskaffenhet, arbetarelogementens beskaffenhet, arbetstiden

och dess indelning samt uppsägningstid för arbetarne, och för

hvarje arbetare: ålder och civilstånd, art af sysselsättning, arbetstid,

raster, softid, aflöning, aflöningssätt, olycksfall i arbetet, sjukdom, familjens

storlek, tid, som egnats åt arbete inom yrket, tid för senaste

anställnings början, hvarjemte skola göras undersökningar om arbetslöshet,

sjuk-, begrafnings-, understöds- och pensionskassor samt fackföreningar.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Sjette liufvudtiteln.

Den nu anbefalda undersökningen är afsedd att kunna fullbordas

under innevarande år, ehuru ovisst är särskild! om bearbetningen af

det material, som kommer att insamlas, under denna tid kan hinna

afslutas. I hvarje fall lärer den erfarenhet, som kan vinnas genom

denna undersökning, ej vara tillräcklig att erhålla en säker grund för

bedömande af det sätt, på hvilket de arbetsstatistiska undersökningarne

för framtiden böra i vårt land organiseras. Det torde derför vara

lämpligt, att ytterligare försök göras, och torde för anställande af sådana

försök under år 1898 böra äskas samma belopp, som för innevarande

år beviljats.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att,

för arbetsstatistiska undersökningar, på extra stat för år 1898 anvisa

10,000 kronor.

Öfverståthållareembetet.

Jemlikt öfverståthållareembetets i underdånig skrifvelse den 27 [14.]

november 1896 gjorda framställning, tillstyrker jag, att Eders Kongl. utgifvande åt

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen ^stteJse”

att för år 1898, till utgifvande under samma år af ''»Polisunderrättelser»,

på extra stat anvisa 15,000 kronor.

Landsstaterna i länen.

För innevarande år, liksom för hvardera af de fyra sistförflutna [15.]

åren, är det anslag, som på extra stat plägat anvisas till aflöning och Särskild poiisunderhåll

af särskild polisstyrka på landet, der sådan kunde af förhål- Bia[detPå

landena påkallas, äfvensom till belöningar för gröfre brotts upptäckande

samt förbrytares efterspanande eller gripande, bestämdt till 65,000 kronor.

Då någon minskning i anslagets nuvarande belopp icke bör för år

1898 ifrågakomma, tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen

att på extra stat för år 1898 ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande

ett anslag af 65,000 kronor att användas till aflöning och

underhåll af särskild polisstyrka på landet, der sådan kan af förhållandena

påkallas, äfvensom till belöningar för gröfre brotts upptäckande

samt förbrytares efterspanande eller gripande.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

[16.]

Arfvoden åt

lappfogdar

m. m.

[17.]

Undersökningar

af

mindre hamnar

m. m.

Sjette hufvndtiteln.

Om detta bifalles, lärer Eders Kongl. Maj:t, såsom för innevarande

år skett, vilja förständiga vederbörande länsstyrelser att, hvad beträffar

anslagets användande till särskild polisstyrka på landet, bidrag företrädesvis

böra tilldelas kommuner, hvilka vilja sjelfva lemna motsvarande

tillskott, eller der landsting eller enskilde äro villige att för ändamålet

bidraga, samt att undantag härifrån endast må medgifvas i särskilda

fall, då behofvet af förstärkt polisuppsigt finnes oafvisligt och annat

bidrag till bestridande af kostnaderna derför icke kan erhållas, äfvensom

att iakttaga att från anslaget må gäldas godtgörelse till extra fjerdingsmän,

som för ofvanberörda ändamål anlitas, och att i de fall, då extra

polisbiträde påkallas vid helsobrunnar, marknader, kapplöpningar eller

dylikt, sådant ej, utan oafvisligaste behof, må lemnas, derest icke vederbörande

i omkostnaderna med skäligt belopp deltaga.

Under de senare åren har på extra stat beviljats ett anslag till

ersättning för juridiskt biträde åt de svenske lapparne i Norge samt

till lappfogdar och lappförmän, hvilket anslag utgjort till och med

1895 10,000 kronor och derefter 13,000 kronor; och har från detta anslag

utgått arfvoden till lappombud i Norge och till lappfogdar i Jemtlands

och Norrbottens län samt från och med 1896 jemväl i Vesterbottens

län äfvensom gratifikationer till lappförmän i Norrbottens län.

Då för ifrågavarande ändamål anslag till senast bestämdt belopp

äfven för 1898 är behöfligt, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t behagade

föreslå Riksdagen

att, till ersättning för juridiskt biträde åt de svenske lapparne i Norge

samt till lappfogdar och lappförmän, på extra stat för år 1898 anvisa

13,000 kronor.

Väg- och Vattenbyggnadsstaten.

Till undersökningar af mindre hamnar och farleder äfvensom till

upprättande af planer till anläggning eller ombyggnad af broar, då

dylika arbeten icke äro förenade med vägföretag, har Riksdagen för

hvartdera af åren 1894—1897 på extra stat beviljat ett anslag af

5,000 kronor.

Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i underdånig skrifvelse

den 31 oktober 1896 meddelat, att anspråken på bidrag från detta

anslag alltmera ökats och att redan då hos styrelsen funnes inneliggande

ansökningar, som afsåge undersökningar, hvilka skulle i det närmaste

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Sjette hufvudtiteln.

medtaga hela anslaget för innevarande år, men styrelsen likväl hemstält

om beviljande för ändamålet jemväl för år 1898 af anslag till

oförändradt belopp, tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen

att på extra stat för år 1898 anvisa ett anslag af 5,000 kronor

till undersökningar af mindre hamnar och farleder äfvensom till upprättande

af planer till anläggning eller ombyggnad af broar, då dylika

arbeten icke äro förenade med vägföretag.

Vägunderhållet på landet.

Med anledning af stadgandet i 84 § af lagen angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet den 23 oktober 1891 derom att, då

vägdelning enligt samma lag eger rum första gången, halfva kostnaden

derför skall af statsverket bestridas, har Riksdagen, på grund af Eders

Kongl. Map.ts derom gjorda framställningar, för tiden från och med

1895 årligen på extra stat, för bestridande af statsverkets andel i kostnaden

för vägdelningar, anvisat såsom förslagsanslag 50,000 kronor.

Då ett anslagsbelopp för ifrågavarande ändamål är behöfligt jemväl

för år 1898, tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå

Riksdagen

att på extra stat för år 1898 anvisa, för bestridande af statsverkets

andel i kostnaden för vägdelningar, såsom förslagsanslag 50,000 kronor.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna
näringar.

Sedan Riksdagen år 1891, med anledning af Eders Kongl. Maj:ts

hos Riksdagen gjorda framställning om förändrad organisation af landtbruk

sinstitutet vid Ultuna, beslutat, bland annat, att, med godkännande

af en för nämnda institut uppgjord stat, slutande å 49,000 kronor,

bibehålla det å sjette hufvudtiteln under denna anslagstitel uppförda

ordinarie anslag till institutet vid oförändradt belopp, 20,000 kronor,

samt på extra stat för år 1892 anvisa för aflöningar och öfriga institutets

utgifter 29,000 kronor, har Riksdagen jemväl för hvartdera af

åren 1893—1897 på extra stat anvisat för berörda ändamål ett anslag

till sistnämnda belopp.

1 enlighet jemväl med landtbruksstyrelsens uti underdånig skrifvelse

[18.]

Kostnad för

vägdelningar.

[19.]

Aflöningar

m. m. vid

Ultuna landtbruksinstitut.

s. 46 Kontrollera mot PDF

[20.1

Mejeri
institutet

vid

Alnarp.

46 Sjette hufvud titeln.

den 19 september nästlidna år gjorda hemställan, tillstyrker jag, att

Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1898 anvisa, till ajlöningar och öfriga utgifter

vid Ultuna landtbruksinstitut, 29,000 kronor.

Sedan i sammanhang med förändrad organisation af Ultuna landtbruksinstitut

den derstädes anordnade högre mejeriskolan från och med

år 1892 indragits, beviljade 1892 års Riksdag för anordnande af högre

undervisning i mejerihushållning vid Alnarps landtbruksinstitut för 1893

ett anslag af 10,000 kronor eller samma belopp, som under åren 1883

—1891 utgått för anordnande af dylik undervisning vid rikets båda

landtbruksinstitut, men uttalade vid anmälan af detta beslut, att enligt

Riksdagens åsigt möjlighet borde förefinnas att i någon mån nedbringa

kostnaderna, då den högre mejeriundervisningen för framtiden komme

att meddelas vid endast ett läroverk, under det att den dittills lemnats

vid två å skilda orter belägna läroverk.

Till följd af nådig befallning öfverlemnade derefter styrelsen för

Alnarps landtbruksinstitut den 1 oktober 1892 förslag till plan för

undervisningen vid en med Alnarps landtbruksinstitut förenad högre

mejeriskola jemte förslag till stat för skolan. Sistnämnda förslag var

af följande lydelse:

Inkomster:

statsanslag ..................................................................................... kr. 10,000: --

afgifter för 5 elever i öfra afdelningen å kr. 600 ......... » 3,000: —

» » 5 » » nedra » » » 400 ........ » 2,000: —

Summa kr. 15,000: —

Utgifter:

läraren i mejeriskötsel .............................................................. kr. 4,000: —

assistenten ................................................................................... » 1,500: _

instruktören ................................................................. » 500: —

läraren i byggnads- och ångmaskinlära ............................. » 1,000: —

» i husdjurslära för nedra afdelningen

....... » 200: —

för undervisning i skrifning, räkning och

i ladugårdsskötsel m. m....................................................... » 150: —

Transport kr. 7,350: —

s. 47 Kontrollera mot PDF

Sjette lmfvudtiteln.

47

laborationer och försökskostnader ................

undervisningsmateriel .........................................

bidrag till underhåll af inventarier, instrument

m. m...................................................''..

2 frielevsplatser....................................................

mathållning: 5 elever i öfra afdelningen:

350 dagar å 1: 30 pr dag kr.

)> 5 elever i nedra afdelningen:

350’ dagar å 1: 10 pr dag »

städning och uppassning......................................

bidrag till belysning och uppvärmning...........

läkarevård och medicin.........................................

Transport kr. 7,350: —

.................. » 1,200: —

.................... » 300: —

.................... » 250: —

.................... » 900: —

2,275: —

1>925: — » 4,200: —

................ » 400: —

................. » 250: —

................ » 150: —

Summa kr. 15,000: —

Till 1893 års Riksdag framlade Eders Kongl. Maj:t förslag att

äfven för år 1894 på extra stat för ändamålet anvisa ett anslag af

10,000 kronor, men Riksdagen beviljade allenast 8,000 kronor.

Genom nådigt beslut den 19 maj 1893 faststälde derpå Eders

Kongl. Maj:t stadgar för mejeriinstitutet vid Alnarp att tills vidare från

och med den 1 november 1893 lända till efterrättelse. Enligt dessa

stadgar består institutet, hvars styrelse utgöres af styrelsen för Alnarps

landtbruksinstitut och hvars föreståndare är föreståndaren vid landtbruksinstitutet,

af två särskilda afdelningar eller skolor, nemligen den

högre mejer {skolan, hvars ändamål är att meddela högre teoretisk äfvensom

praktisk undervisning i grunderna för mejerihushållningens och

boskapsskötselns utöfvande, samt mejeriskolan med ändamål att meddela

öfning och färdighet i de till nämnda grenar af landthushållningen

hörande arbetens utförande, ordnande och ledning samt att bibringa

undervisning i de härför nödiga kunskapsämnen. Lärarne skola utgöras

af: en lärare i mejeriskötsel, hvilken, utom skyldighet att meddela

undervisning och leda elevernas öfningar samt utöfva närmaste

uppsigten öfver institutet och biträda föreståndaren, jemväl har att, i

den mån tillgängliga medel sådant medgifva, anställa försök samt verkställa

undersökningar och pröfningar af nya metoder, apparater och

maskiner inom mejeriskötselns område; en assistent, som har till åliggande

att biträda läraren i mejeriskötsel vid undervisning, praktiska

öfningar, försök och undersökningar; en mejeriinstruktör samt eu extra

lärare i byggnadslära; skolande för öfrigt undervisningen bestridas af

lärarne vid Alnarps landtbruksinstitut.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Sjette hufvndtiteln.

Med skrifvelse den 4 september 1898 afgaf, enligt nådig befallning,

styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut förslag till stat för mejeriinstitutet

för läroåret 1893—1894. Detta förslag var så lydande:

Inkomster:

statsanslag......................

afgifter för 5 elever i

afgifter för 5 elever

öfra afdelningen å kr. 600

i nedra afdelningen å kr. 400

Utgifter:

läraren i mejeriskötsel .................................................

instruktören ....................................................................

läraren i byggnads- och ångmaskinlära ..................

» i husdjurslära för nedra afdelningen........

för undervisning i skrifning, räkning och ladugårdsskötsel

m. in.............................................................................................

laboratorie- v och försökskostnader ............................................

undervisningsmateriel ..................................................................

bidrag till underhåll af inventarier, instrument m. m.........

2 frielevsplatser ..........................................................................

mathållning: 5 elever i öfra afdelningen 350 dagar å

1: 30 pr dag .......................................................

» 5 elever i nedra afdelningen 350 dagar å

1: 10 pr dag ..........................................

städning och uppassning...............................................

bidrag till upplysning och uppvärmning .................

läkarevård och medicin...................................................

......... kr. 8,000

—

......... » 3,000

—

...v..... » 2,000

—

kr. 13,000

—

........ kr. 4,000

........ » 500

........ » 1,000

......... » 200

—

150

700

300

250

900

x> 2,275: —

........ »

1,925: —

........ »

400: —

))

250- —

......... »

150: —

kr.

13,000: —

I sin skrifvelse anförde styrelsen för landtbruksinstitutet härom:

Vid uppgörande af ifrågavarande förslag hade styrelsen icke sett sig

i stånd att med de af Riksdagen anvisade medel tillgodose alla de behof,

som undervisningsplanen upptoge, utan deruti måst göra någon

inskränkning. Med fästadt afseende på att hufvudvigten borde anses

ligga derpå, att sjelfva undervisningen i väsentliga delar kunde uppehållas,

hade styrelsen trott sig hafva mest skäl att, till dess bättre

tillgångar skulle kunna beredas, föreslå indragande af den assistent,

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Sjette hufvudtitelii.

som enligt stadgarne skulle tagas i anspråk särskildt för öfningar, försök

och undersökningar, samt äfvenledes inskränkande af anslaget till

försökskostnader. Att på andra områden åstadkomma besparingar ansåge

styrelsen efter noggrannt. öfvervägande knappast möjligt, såvida

icke undervisningsplanen för institutet skulle väsentligen rubbas eller

t. ex. frielevsinstitutionen indragas. Att nedsätta lönen för läraren i

mejeriskötsel, som år 1882 af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen blifva

vid dåvarande högre mejeriskola bestämd till 4,000 kronor, syntes

styrelsen icke vara rimligt eller billigt, då lärarens arbete samtidigt

nästan fördubblades. Ej heller vore det sannolikt, att en antaglig lärare

i byggnads- och ångmaskinlära kunde erhållas för mindre lön än den

föreslagna. Öfriga mindre utgifter syntes ej heller kunna inskränkas,

såvida undervisningen på någorlunda tillfredsställande sätt skulle kunna

hållas gående.

Genom nådigt bref den 20 oktober 1893 fann Eders Kongl Maj:t,

med förklarande, att assistentbefattningen vid mejeriinstitutet skulle under

läroåret 1893—1894 hållas obesatt, skäligt fastställa stat för institutet

för sagda läroår i öfverensstämmelse med det af styrelsen afgifna

förslaget.

Sedan Riksdagen för hvardera af åren 1895—1897 för ifrågavarande

ändamål beviljat 8,000 kronor, har Eders Kongl. Maj:t för läroåren 1894

—1897 enligt särskilda beslut, med förklarande att assistentbefattningen

fortfarande skulle hållas obesatt, faststält enahanda stat som den för

läroåret 1893—1894 gällande, endast med den förändring, att titeln

»laboratorie- och försökskostnader» ändrats till »laboratorie- och försökskostnader,

studieresor» samt anslaget till läkarevård och medicin

minskats med 50 kronor, som i stället anvisats till arfvode åt en

räkenskapsförare.

Nu har styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut i underdånig skrifvelse

den 4 september 1896 gjort framställning om beviljande af ett

till 10,000 kronor förhöjdt årsanslag för mejeriinstitutet; och har styrelsen

till stöd för denna framställning anfört följande:

De inskränkningar i den ursprungliga planen för undervisningens

bedrifvande, som i följd af nedsättningen i anslaget måst vidtagas och

som under de första åren af mejeriinstitutets verksamhet, då materielet

för undervisning och försök varit mycket ofullständigt och arbetsmetoderna

ännu under pröfning, hade kunnat tänkas möjliga, visade sig nu

alltmera besvärande och snart sagdt omöjliga att vidhålla, om mejeriinstitutet

skulle kunna fylla sin uppgift att såväl meddela en tidsenlig

undervisning, som följa och klargöra de i ständig utveckling stadda föreBih.

till Riksd. Prof. 181)7. J Sami. 1 Afd. 1 Uäft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Sjette hufvudtiteln.

teelserna på mejerihandteringens område. Då nemligen läraren i hufvud

ämnet, mejeriskötsel, enligt undervisningsplanen, utom dagliga laborationsöfningar

i mars, april och maj månader samt tillsynen vid andra

arbeten i laboratoriet och i mejeriet, hade att vid mejeriinstitutet föreläsa

årligen 270 å 280 % timmar och denne lärare dessutom, såväl

som lärarne i de öfriga vigtigaste läroämnena, alldeles saknade ett sakkunnigt

biträde, som vid öfningar, undersökningar och försök kunde

utöfva den dervid ovilkorligen nödiga tillsynen och kontrollen, vore

det lätt att inse, att de med såväl en lägre som en högre undervisnings

alla delar sysselsatte lärarne dels skulle finna föga tid att

planlägga och anordna öfningar och försök utöfver de allra enklaste,

dels ock vore förhindrade att tillräckligt noga öfvervaka desamma,

hvarigenom försöken förlorade en stor del af sitt värde.

Då dertill komme, att det förut skäligen obetydliga anslaget till försökskostnader

genom inskränkningen blifvit nedsatt nästan till hälften,

blefve följden häraf den, att den kunskap och erfarenhet, som eljest

skulle kunna föra mejeriinstitutet framåt, nu delvis förnöttes uti löpande

göromål och enklare undervisning, som lätteligen kunde bestridas af

ett biträde samt, framför allt, att en gryende försöks- och öfningsverksamhet

icke kunde få tillfälle utveckla sig, och styrelsen ville i

detta sammanhang särskildt framhålla, att de bakteriologiska studier

och undersökningar, som uti nutidens mejerihandtering spelade eu så

betydlig rol, nästan vore hardt när omöjliga att utan eu pålitlig assistent

företaga. Under sådana förhållanden och då Eders Kongl. Maj:ts

nådiga stadgar för mejeriinstitutet, å ena sidan, ålade institutets lärare

att anställa försök och undersökningar samt att äfven söka anordna

bakteriologiska undersökningar och, å andra sidan, genom upptagande

af en assistent och bestämmande af dennes verksamhet erkänt behofvet

af en sådan, hade styrelsen, som funne, att anställande af eu dylik

assistent och ökande af anslaget till försök omöjligen kunde af nu anvisade

anslagsbeloppet, 8,000 kronor, bestridas, utan att dertill behöfdes

ett tillägg af minst 1,500 kronor för assistenten och 500 kronor till

försöken eller tillsammans minst 2,000 kronor, ansett det vara sin

skyldighet att fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på denna vid

mejeriinstitutet alltmer framträdande betänkliga brist och af denna anledning

tillåtit sig göra nu förevarande underdåniga framställning.

Uti häröfver infordradt och den 19 september 1896 afgifvet underdånigt

utlåtande har landtbruksstyrelsen, med anmälan, hurusom hushållningssällskapens

i Stockholm år 1895 församlade ombud uti skrifvelse

af den 20 november samma år anhållit, att styrelsen måtte söka bereda

s. 51 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvud titeln.

51

tillräckligt anslag för komplettering af mejeriinstitutet vid Alnarp, och

med fullt instämmande i hvad styrelsen för landtbruksinstitutet i förevarande

afseende anfört, för sin del förordat nådigt bifall till ifrågavarande

framställning.

Genom hvad i detta ärende sålunda förekommit synes mig vara

ådagalagdt, att det med mejeriinstitutet vid Alnarp afsedda ändamål

icke kan uppnås, utan att det hittills utgående anslaget, 8,000 kronor,

höjes till det ursprungligen afsedda samt nu af styrelsen för landtbruksinstitutet

och af landtbruksstyrelsen förordade beloppet 10,000 kronor.

Jag tillstyrker alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att,

för uppehållande af undervisningen vid mejeriinstitutet vid Alnarp,

för år 1898 anvisa på extra stat ett anslag af 10,000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

Jemlikt landtbruksstyrelsens uti underdånig skrifvelse den 19 september

nästlidna år derom gjorda framställningar tillstyrker jag, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att å extra stat för år

1898 anvisa

såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landtbruksmöten

7,500 kronor;

till prisbelöningar vid sådana möten för husdjur, redskap och maskiner

samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruksalster

12,500 kronor; samt

såsom bidrag till underhåll af sju kemiska stationer för jordbrukets

och näringarnas behof — inom de orter, der landsting eller hushållningssällskap,

hvart för sig eller i förening, förbundit sig att upprätta laboratorium

och bekosta lokal för detta jemte bostad eller hyresmedel för

kemist och assistent samt bekosta aflöningen till dessa och laboratorietjenaren

äfvensom årliga utgifterna för laboratoriets underhåll samt till

inköp af böcker och inventarier för stationens behof — 4,000 kronor

för hvarje station eller tillhopa 28,000 kronor.

[21.]

Allmänna

landtbruks
möten.

[22.]

Prisbelöningar

vid

allmänna

landtbrukamöten.

[23.]

Agrikulturkemiska

stationer.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Sjette hufvudtiteln.

[24.]

Kemiskväxtbiologisk

anstalt inom

Norrbottens

län.

Enligt hvad uti det vid Eders Kong!. Maj:ts nådiga proposition

till 1894 års Riksdag angående statsverkets tillstånd och behof fogade

protokoll öfver civilärenden omförmäles, hade, efter det dels Norrbottens

läns landsting dels ock samma läns hushållningssällskap anhållit,

att såsom bidrag till bestridande af underhålls- och driftkostnader

för en för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk anstalt

inom nämnda län måtte beredas ett årligt anslag af statsmedel till

belopp af 7,000 kronor, landtbruksstyrelsen uti infordradt underdånigt

utlåtande af den 7 december 1893, med förmälan att styrelsen icke

hade något att erinra mot den för anstaltens drift beräknade årliga

kostnaden af tillhopa 10,000 kronor, deraf 3,000 kronor skulle enligt

utfästelse bestridas af landstinget och hushållningssällskapet i förening,

i hufvudsak förordat bifall till de gjorda framställningarna. På grund

häraf föreslog Eders Kongl. Maj:t Riksdagen att såsom bidrag till

underhåll af ifrågavarande anstalt — under vilkor att länets landsting

och hushållningssällskap till anstaltens underhåll bidroge med sammanlagdt

minst 3,000 kronor — på extra stat för år 1895 anvisa ett

anslag af 7,000 kronor.

Sedan Riksdagens statsutskott emellertid uti afgifvet utlåtande förklarat

sig anse, att kostnaderna för anstalten kunde i någon mån minskas

genom begränsande af anstaltens verksamhet, samt att de uti en

uppgjord kostnadsberäkning för anstalten upptagna posterna till omkostnader

för anstalten m. m., 2,000 kronor, och till underhåll af laboratorium,

inventarier m. m., 500 kronor, vore högre beräknade, än

som syntes nödvändigt, samt förty hemstält, att Eders Kongl. Maj:ts

framställning måtte bifallas, dock att anslaget skulle nedsättas till 5,000

kronor, blef denna utskottets hemställan af Riksdagen bifallen.

Efter det landtbruksstyrelsen på grund af nådigt bemyndigande

den 24 januari 1895 faststält reglemente för anstalten, trädde denna

under november månad samma år i verksamhet.

I öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar

har Riksdagen vidare äfven för åren 1896 och 1897 till

underhåll af ifrågavarande anstalt, under samma vilkor som förut, på

extra stat anvisat anslag af 5,000 kronor.

Uti en till Eders Kongi. Maj:t stäld, af landtbruksstyrelsen med

underdånigt utlåtande af den 13 november 1896 till Eders Kongl.

Maj:t öfverlemnad skrift har Norrbottens läns hushållningssällskap anfört

hufvudsakligen följande.

En så stor begränsning af anstaltens verksamhet, att den i

så väsentlig grad, som statsutskottet vid 1894 års riksdag förut
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Sjette hufvudtiteln.

satt, skulle kunna nedbringa kostnaden för anstaltens underhåll, skulle

komma att göra den kemisk-växtbiologiska anstalten till något helt

annat, än hvad den från början varit afsedd att blifva, nemligen

en praktisk försöksanstalt, som genom sina försök och utredningar

skulle kunna blifva en hjelp och ett stöd för det norrländska jordbruket.

Uti det ofvan berörda, af landtbruksstyrelsen faststälda reglementet

för anstalten angåfves anstaltens ändamål vara Ddels att såsom

kemisk station främja utvecklingen af jordbruk och näringar

genom meddelande af upplysningar och råd samt medelst undersökningar

af handelsvaror och andra ämnen, hvilka för dessa handteringar

äro af betydelse, dels att såsom praktisk försöksanstalt genom odling

och förädling af sädesslag och foderväxter söka utröna, hvilka af dessa

äro för öfre Norrland mest passande, samt i den mån befintliga tillgångar

sådant medgifva låta verkställa försök med artificiela gödslingsämnen

för utrönande, hvilka slag af dylika ämnen bäst lämpa sig för

öfre Norrland, särskildt för Norrbottens läns moss- och myrmarker,

dels ock såsom vetenskaplig växtbiologisk anstalt undersöka växternas

lif och lifsyttringar med hänsyn till de inom nämnda landsdel förekommande

lifsbetingelsera. Om anstalten skulle kunna på ett tillfredsställande

sätt fylla dessa tre vigtiga uppgifter, så måste, enligt

hushållningssällskapets förmenande, de i det omnämnda kostnadsförslaget

upptagna utgiftsposterna snarare anses för lågt än för högt beräknade.

Hvad i kostnadsberäkningen sammanfattats under rubriken

»omkostnader för den biologiska anstalten med dertill hörande resor,

proftagningar, försöks- och fröodlingar m. m.» inbegrepe nemligen

utom mycket annat anstaltens hela försöksverksamhet, såväl de odlingsoch

förädlingsförsök, som anstalten hade att utföra å egna försöksfält,

som också cTe gödslingsförsök, som den egde att utföra hos intresserade

personer i olika delar af länet, liksom också de rent vetenskapliga

undersökningar, som anstalten hade till uppgift att anställa angående

en del biologiska förhållanden. ,

Beträffande den andra af de i det ursprungliga kostnadsförslaget

upptagna utgiftsposterna, som statsutskottet hade ansett för högt beräknade,

eller den till »underhåll af laboratorium, inventarier, apparater,

böcker m. m.» syntes det vara tillräckligt att påpeka, att anstalten

såsom kemisk station måste vara fullständigt utrustad med alla de

apparater och instrument, som vore nödvändiga vid en kemisk station,

och att denna utgiftspost enligt landtbruksstyrelsens berättelse för 1893

uppgick för t. ex. kemiska stationen i Halmstad till 1,334: 91 kronor,

för kemiska stationen i Örebro till 1,256: 61 kronor, för stationen i

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Sjette hiifrudtiteln.

Skara till 674: 32 kronor, för stationen i Vesterås till 619: 30 kronor

o. s. v., hvartill komme att det för en försöksstation med ett så aflägset

läge som Luleå vore alldeles nödvändigt, att densamma blefve

åtminstone nödtorftigt försedd med den nyare fackliteraturen. Anstalten

kunde på grund af det stora afståndet icke såsom t. ex. flera af

de kemiska stationerna i södra Sverige begagna sig utaf universitetens,

landtbruksakademiens m. fl. offentliga bibliotek, utan vore vid förefallande

behof hänvisad till hvad den sjelf egde af fackliteratur. Såsom

häraf framginge, torde äfven den nämnda summan få anses snarare för

lågt än för högt beräknad, hvilket omdöme i öfrigt gälde äfven de

andra i kostnadsberäkningen upptagna posterna.

Efter att hafva erinrat, att flera af de med statsmedel understödda

kemiska stationerna, t. ex. de i Kalmar, Halmstad, Örebro och Vesterås,

förfogade öfver större inkomster än den kemisk-växtbiologiska anstalten,

och det oaktadt dessa på sitt program endast hade den första af de

här ofvan nämnda tre uppgifterna, och efter omnämnande att anstaltens

styrelse, som genast insett omöjligheten af att — utan ett uppgifvande

af anstaltens mål — göra de af statsutskottet antydda inskränkningarna

i de beräknade utgifterna för den biologiska försöksverksamheten m. m.,

förgäfves sökt att å andra poster göra inskränkningar, fortsatte styrelsen

vidare.

Hushållningssällskapet hade jemväl, för att anstaltens verksamhet

skulle kunna betryggas, måst utöfver det understöd, som sällskapet i

öfrigt lemnade anstalten, upptaga ett lån på 3,000 kronor, som stälts

till anstaltens förfogande att af denna amorteras. Att hushållningssällskapet

och landstinget, som påkostat anstaltens upprättande och som

redan nu bidroge till anstaltens underhåll med tillsammans 3,000 kronor

årligen, skulle öka dessa sina bidrag, kunde med afseende* å de mångahanda

uppgifter, dem dessa institutioner hade att med anslag tillgodose

och för hvilka deras ekonomiska krafter i en högst känbar grad toges i

anspråk, icke påräknas. Vid sådant förhållande och med afseende å hvad

hushållningssällskapet hade anfört i fråga om de skäl, som för Riksdagen

varit bestämmande vid dess beslut att endast bevilja 5,000

kronor i stället för af Eders Kongl. Magt äskade 7,000 kronor, anhölle

hushållningssällskapet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till 1897 års

riksdag gorå nådig framställning, att Riksdagen ville för år 1898 såsom

bidrag till en för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk anstalt

inom Norrbottens län anvisa ett anslag af 7,000 kronor.

Uti sitt underdåniga utlåtande i ärendet har lahdtbruksstyrelsen —

under erinran hurusom styrelsen från början ansett, att ett statsanslag

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Sjette liufvudtiteln.

af 7,000 kronor skulle, under förutsättning att inom orten tillskötes ett

belopp af 3,000 kronor, erfordras för att ifrågavarande anstalt skulle

kunna lösa den uppgift, som blifvit den förelagd och som i reglementet

för densamma funnit sitt uttryck — anfört, att styrelsen icke någonsin

tvekat, att inskränkningen i det från början knappt beräknade anslagsbeloppet

skulle göra det för anstalten snart sagdt omöjligt att så som

önskligt vore fylla sin uppgift. De nedsättningar i den för anstalten

ursprungligen uppgjorda utgiftsstaten, som Riksdagen ansett kunna vidtagas,

afsåge två utgiftsposter af den största betydelse för anstaltens

drift. Såsom ‘hushållningssällskapet anmärkt, inbegrepes i den förra af

dessa poster, eller den å 2,000 kronor, anstaltens hela försöksverksamhet.

Enligt ett landtbruksstyrelsen tillhandahållet sammandrag af anstaltens

räkenskaper för år 1896 hade anstaltens försöksverksamhet under samma

år icke tillskyndat anstalten större utgifter än 481 kronor 34 öre; men

det vore alldeles påtagligt, att dessa försök, hvilka utgjorde eu ganska

vigtig del af samma verksamhet, komme att medföra mångdubbelt högre

kostnader, sedan försöken utsträckts äfven till växtodling och förädling,

hvilket hittills icke kunnat ske, och det vore till oersättlig skada för

det med anstalten afsedda ändamål, om dessa försök icke skulle kunna

bedrifvas i betydligt större utsträckning, än som under innevarande år

skett. Vidkommande den andra utgiftsposten, som Riksdagen ansett

kunna nedsättas, eller den å 500 kronor för underhåll af laboratorium,

inventarier, apparater, böcker m. m., så hade kostnaderna härför under

sistnämnda år uppgått tillhopa till 896 kronor 11 öre och således icke

obetydligt öfverstigit, det beräknade beloppet, hvilket förhållande möjligen

berott derpå, att någon del af denna summa åtgått till den första

uppsättningen af anstalten, men det borde i allt fall härvid icke förbises,

att anstaltens aflägsna belägenhet från offentliga bibliotek gjorde

det nödvändigt, att anstalten rikhaltigare försåges med fackliteratur, än

som eljest vore erforderligt, äfvensom att de kemiska stationernas omkostnader

för liknande ändamål snarare öfverstege än understege det

beräknade beloppet, 500 kronor, och detta oaktadt dessa stationers

verksamhet på långt när icke egde den omfattning som ifrågavarande

anstalts. Fastän anstaltens försöksverksamhet, enligt hvad förut sagts,

varit betydligt inskränkt under innevarande år och några särskilda extra

utgifter för anstalten under året icke förekommit, liksom ej heller någon

som helst misshushållning med dess medel egt rum, utvisade i allt fall

berörda sammandrag en brist i anstaltens räkenskaper af ej mindre än

1,265 kronor 79 öre, hvilket förhållande jemte den såsom nödvändig

ansedda utvidgningen af anstaltens försöksverksamhet med full klarhet

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Sjette liufvudtiteln.

och tydlighet hänvisade på behofvet af ökadt statsanslag, och landtbruksstyrelsen

ansåge sig så mycket mindre kunna uraktlåta att framhålla

denna omständighet, som styrelsen vore fullt öfvertygad derom,

att äfven med iakttagande af den utaf Riksdagen förordade begränsningen

af anstaltens verksamhet ett sådant behof förelåge, för så vidt

icke samma begränsning utsträcktes ända derhän, att möjligheten för

anstalten att fylla sin uppgift äfventyrades.

På grund af hvad sålunda utaf landtbruksstyrelsen anförts hemstälde

styrelsen, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

såsom bidrag till underhåll af förevarande anstalt — uåder vilkor att

landstinget och hushållningssällskapet bidroge med sammanlagdt minst

3,000 kronor — på extra stat för år 1898 anvisa ett anslag af 7,000

kronor.

Uti en till Eders Kongl. Maj:t stöld, af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Norrbottens län med underdånig skrifvelse den 25 november 1896

öfverlemnad skrift har nämnda läns landsting, under åberopande af de

skäl, hushållningssällskapet för sin ofvan omförmälda hemställan anfört,

förenat sig i samma underdåniga hemställan, och har Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande förklarat sig på det lifligaste instämma deruti.

Ehuru hvad i ärendet förekommit synes mig utmärka, att det för

ifrågavarande anstalt hittills utgående anslag blifvit väl knappt tillmätt,

finner jag dock icke skäl att redan nu ifrågasätta eu förhöjning af det

belopp, hvartill anslaget till anstalten af 1894 års Riksdag blifvit bestämdt.

Jag tillstyrker alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att

såsom bidrag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd

kemisk- växtbiologisk anstalt inom Norrbottens län — under vilkor att länets

landsting och hushållningssällskap till anstaltens underhåll bidraga

med sammanlagdt minst 3,000 kronor — på extra stat för år 1898 anvisa

ett anslag af 5,000 kronor.

Vidare tillstyrker jag, i enlighet med hvad landtbruksstyrelsen i

underdånig skrifvelse den 19 september 1896 hemstält, att Eders Kongl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen

[25.] att på extra stat för år 1898 till Eders Kongl. Maj:ts förfogande

Frökontroii- anvisa ett anslag af 10,000 kronor, för att med högst 1,000 kronor för

ans a ei. ]ivarje ailstalt användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter, som

af landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening,

s. 57 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln.

57

understödjas med minst samma belopp som statsbidraget och hvilka

anstalter vilja underkasta sig de vilkor och föreskrifter i afseende på

analysmetoder och öfriga förhållanden, som af Eders Kongl. Maj:t fastställas;

samt

att, till utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejerihushållning,

på extra stat för år 1898 anvisa 1,000 kronor.

Såsom understöd till svenska mosskulturföreningen har Riksdagen

på extra stat beviljat för hvartdera af åren 1890 och 1891 5,000 kronor

och för hvart af åren 1892, 1893, 1894, 1895 och 1896 ett belopp af

10,000 kronor, hvarförutom Riksdagen för år 1892 beviljade ett särskildt

anslag af 4,000 kronor för bestridande af kostnaderna för föreningens

deltagande i 17:de allmänna landtbruksmötets utställning i

Göteborg år 1891. Nästlidna års Riksdag, till hvilken, liksom till de

två närmast föregående årens riksdagar, af Eders Kongl. Maj:t gjordes

nådig framställning om höjande till 15,000 kronor af det till föreningens

understödjande beviljade anslag, beslöt att endast på det sätt bifalla

omförmälda framställning att, till understöd åt föreningen, å extra stat

för innevarande år anvisades ett belopp af 13,500 kronor, vid meddelande

af hvilket beslut Riksdagen tillika uttalade den uppfattning, att

efter en sådan an slagsförhöjning anspråken på statsbidrag till mosskulturföreningen

måtte för en längre följd af år begränsas till högst

samma belopp, som det för detta år beviljade. Utom nu nämnda bidrag

af statsmedel har Eders Kongl. Maj:t täckts af tillgängliga medel anvisa

dels, såsom bidrag till utgifvande af föreningens tidskrift, för

hvartdera af åren 1888 och 1889 600 kronor och för hvartdera af åren

1890 och 1891 1,000 kronor, dels ock, för bestridande af kostnaderna

för föreningens deltagande i 18:de allmänna landtbruksmötets utställning

i Malmö år 1896, ett belopp af 4,000 kronor.

Uti en till Eders Kongl. Maj:t ingifven, den 12 oktober nästlidna

år dagtecknad skrift har mosskulturföreningen nu gjort fram ställningom

aflåtande till innevarande års Riksdag af nådig proposition om ett

statsbidrag till föreningen för år 1898 af 15,000 kronor.

I sin berörda skrift har föreningen rörande sitt ändamål och sin

allmänna verksamhetsplan hänvisat till derom förut afgifna redogörelser

äfvensom till upplysning om föreningens verksamhet under år 1895

åberopat en derom upprättad, ansökningen bifogad berättelse, hvaraf

inliemtas, bland annat, att föreningens inkomster under sagda år utgjort

Bih. till Biksd. Prof. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 8

[26.]

Elev i boskapsskötsel

och mejerihushållning.

[27.]

Svenska

mosskultur
föreningen.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Sjette hufvudtiteln.

30,441 kronor 4 öre och utgifterna uppgått till 30,656 kronor 66 öre,

samt att föreningens tillgångar utöfver skulderna vid slutet af samma

år utgjorde 22,057 kronor 91 öre.

Till stöd för sin ansökning har föreningen vidare anfört följande.

Om föreningen skulle kunna fullfölja sin arbetsplan samt för

vårt lands mossodlare och torfindustriidkare vara till det gagn, hon

sjelf önskade och af henne alltmer kräfdes, vore det för föreningen

oundgängligen nödigt att kunna förfoga öfver erforderliga medel.

Att föreningen icke numera kunde inskränka sin verksamhet, vore

en följd af den utveckling, densamma under de senaste åren måst

vinna på grund af mosskulturens ständiga framåtskridande samt till

följd af de allt mer växande krafven från allmänhetens och hennes

egen sida. Långt ifrån att minskas, ökades tvärtom antalet af de

frågor, som, med en fullständigare kännedom om landets torfmarker

med dessas af olika höjd- och klimatförhållanden beroende skiljaktigheter,

framstälde sig rörande odlingsmetoder, gödsling, jordförbättringsmedel,

kulturväxter o. s. v., och för besvarandet af dessa alltjemt

ökade spörsmål fordrades ständigt nya undersökningar i laboratoriet

eller i naturen, ständigt nya försök å experimentalfälten. Likaledes

stegrades för hvarje år de fordringar, som stäldes på föreningens

tjenstemän, särskilt kulturingeniören, till bestyrkande hvaraf åberopades

att, enligt den omförmälda berättelsen öfver föreningens verksamhet

1895, kulturingeniören, som år 1890 varit stadd i förrättningar

under 111 dagar, deraf 61 resdagar och 50 förrättningsdagar, år 1895

varit stadd i förrättningar 176 dagar, deraf 43 resdagar och 133 förrättningsdagar.

Så glädjande detta bevis på allmänhetens förtroende

och ökade intresse än vore, så kunde det å andra sidan icke annat än

väcka oro, att föreningen inom en snar framtid icke skulle vara i stånd

att tillmötesgå alla reqvisitioner eller hinna låta inspektera sina försöksfält,

det ville med andra ord säga, att af brist på nödiga arbetskrafter

hvarken kunna i tillräcklig grad meddela mossodlare önskade

råd och upplysningar eller draga nytta af sina egna försöksfält i provinserna.

Vidare vore förverkligandet af tanken på anläggande af s. k.

mosskolonier så pass vigtigt för vidsträckta delar af Sverige, att det

skulle vara högligen att beklaga, om den pröfning af sakens tillämplighet

för vårt land, föreningen afsåge att påbörja genom anordnande

af två sådana kolonier å försöksfältet vid Flahult, skulle genom bristande

penningemedel undanskjutas till en oviss framtid eller rent af

hindras, något som lätteligen kunde befaras, derest föreningen hädanefter

som hittills skulle nödgas för mosskolonifrågans utredning vara

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Sjette hufvudtiteln.

hänvisad till enskild offervillighet. Behofvet af statens kraftiga understöd

vore sålunda för föreningen alltjemt stort och trängande.

Slutligen meddelar föreningen att, då erfarenheten under årens

lopp tydligt gifvit vid handen, att det vore så godt som omöjligt att

uppgöra och i detalj följa de utgiftsförslag, föreningen hittills städse

plägat låta åtfölja sina underdåniga ansökningar om statsbidrag, samt

då vidare hufvudposterna i dessa förslag år efter år vexlat allenast inom

ganska trånga gränser och sålunda kunde anses temligen konstanta,

föreningen nu icke låtit uppgöra dylikt förslag för år 1898 utan i sådant

afseende åberopade hvad förenämnda vid föreningens ansökning

fogade årsberättelse för 1895 innehölle.

Landtbruksstyrelsen, som undfått befallning att öfver mosskulturföreningens

nu omförmälda framställning sig utlåta, har i underdånigt

yttrande af den 21 oktober 1896, under erinran att styrelsen i sina

med anledning af ansökningar från föreningen om statsunderstöd afgifna

utlåtanden städse sökt framhålla önskvärdheten deraf, att föreningen

komme i åtnjutande af sådant understöd till det belopp, föreningen uti

sina allt sedan år 1891 gjorda framställningar i ämnet ansett erforderligt

för ett fullständigt uppnående af föreningens ändamål eller 15,000

kronor, vidare yttrat, att styrelsen äfven med anledning af nu förevarande

ansökan skulle för sin del velat föreslå beviljandet af ett statsunderstöd

till nyssberörda belopp åt denna om svenska mosskulturen

högst förtjenta förening, hvars fortsatta verksamhet för sitt för hela

vårt land vigtiga ändamål vore i hög grad önskvärd, men att landtbruksstyrelsen

med afseende å ofvannämnda af sistlidna års Riksdag

uttalade uppfattning såge sig förhindrad att för närvarande förorda

beviljandet af högre anslag åt föreningen än det senast af Riksdagen

anvisade.

Då svenska mosskulturföreningens gagnande verksamhet fortfarande

är förtjent att af staten understödjas, tvekar jag icke tillstyrka, att sådant

understöd fortfarande må beredas föreningen. Men, i betraktande

af de åsigter, nästlidna års Riksdag uttalat i fråga om begränsande fölen

längre följd af år af det till föreningen utgående statsanslag till det

förhöjda belopp, nämnda Riksdag till föreningens understödjande för

innevarande år beviljat, finner jag mig nu icke böra göra någon hemställan

om förhöjning af sagda anslagssumma.

Jag tillstyrker alltså i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t måtte

föreslå Riksdagen

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Sjette hufrudtiteln.

att, till understöd åt svenska mosskulturföreningen, på extra stat för

år 1898 anvisa ett anslag af 13,500 kronor.

Bifalles detta, lärer Eders Kongl. Maj:t vilja, på sätt landtbruksstyrelsen

hemstält, angående vilkoren för anslagets åtnjutande meddela

i hufvudsak enahanda bestämmelser, som i fråga om anslaget för innevarande

år blifvit stadgade, och sålunda, bland annat, att ett för statens

räkning utsedt ombud, för hvilket kostnaden bör bestridas af föreningen,

skall deltaga i revisionen af föreningens förvaltning med skyldighet att

om revisionen afgifva yttrande till landtbruksstyrelsen, samt att föreningen

fortfarande skall vara underkastad särskild inspektion från

statens sida af föreningens verksamhet, hvilken inspektion framdeles,

likasom för innevarande år, bör tillkomma landtbruksstyrelsen.

Med underdånig skrifvelse den 18 november 1896 har chefen för

. Sveriges geologiska undersökning öfverlemnat förslagsberäkning öfver

de under år 1898 till fullföljande af de geologiska arbetena erforderliga

medel. Beräkningen upptager utgifterna till 96,000 kronor, deraf för

Löner och arfvoden samt ersättning till tillfälliga biträden kronor 59,950:_

Aflöning en.

Fältarbetena.

Rese- och traktamentsersättning m. m............................

Byråafdelningen.

Inventarier, ritmateriel, kemikalier o. d............................

Biblioteket och samlingarna.

Böcker, kartor och samlingarne.........................................

Kart- och boktrycket.

Tryckning af kartor, beskrifningar och uppsatser samt

originalritningar...............................................................

Värme och diverse utgifter.

Omkostnader.............................................................................

» 1,350: —

»

12,000:

19,000:

2,000: —

1,700: —

Summa kronor 96,000: —

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Sjette hufvudtiteln.

Denna förslagsberäkning öfverensstämmer i afseende å utgifterna

med den, som för detta år framlades för 1896 års Riksdag, med undantag

deraf, att dels aflöningssumman höjts med 1,000 kronor, hvilket

betingas deraf, att löneförhöjning beräknats för två geologer, som enligt

gällande bestämmelser skulle från och med år 1898 blifva dertill berättigad,

dels posten för fältarbetena minskats med 1,500 kronor, motsvarande

ett anslag, som för geologiska arbeten i Nerike under innevarande

år utgår från Örebro läns landsting och hushållningssällskap.

Till betäckande af dessa utgifter påräknar chefen omkring 500

kronor genom försäljning af kartor och andra publikationer; och det

anslagsbelopp, som bör för år 1898 af Riksdagen begäras, beräknas

derför af chefen till 95,500 kronor.

Vid föredragning den 13 januari 1896 af frågan om regleringen af utgifterna

under riksstatens sjette hufvudtitel erinrade dåvarande departementschefen,

att chefen för den geologiska undersökningen erhållit nådig

befallning att afgifva underdånigt utlåtande i anledning af Riksdagens

i skrifvelse den 14 maj 1895 framstälda anmärkning mot de jordartskartor

med terrängbetäckning, hvilka då blifvit såsom prof utgifna.

Sedan bemälde chef, som i anledning af Riksdagens ofvan berörda

uttalande låtit anställa nya tryckförsök, dervid valts en ljusare, mera

genomskinlig färgbeteckning för den jordart, jökelgrus, som upptager

den största arealen och hvars beteckning derför har ett afgörande inflytande

på kartans utseende, numera inkommit med det infordrade utlåtandet

och dervid bifogat prof å kartor utförda med nyss antydda

beteckning, hvilka kartor synas nöjaktigt motsvara anspråken på prydlighet

och läslighet, har Eders Kongl. Maj:t den 9 december 1896 pröfvat

frågan om de geologiska kartornas utgifningssätt och derför stadgat

följande grunder:

l:o) Utgifningen af kombinerade berg- och jordartskartor i skalan

1 : 200,000 utan terrängbeteckning skall upphöra.

2:o) Öfver de delar af landet, hvilka de hittills utgifna geologiska

kartorna icke omfatta och öfver hvilka topografiska kartblad i skalan

1 : 100,000 utgifvits eller komma att utgifvas, skola, med de undantag

som nedan stadgas, samtidigt utgifvas dels jordartskartor med terrängbeteckning

i skalan 1 : 100,000, tryckta på underlag af de topografiska

kartbladen, och dels bergartskartor utan terrängbeteckning i skalan

1 : 200,000; börande framdeles i mån af tillgängliga medel sådana kartor

utgifvas jemväl öfver de delar af landet, hvilka redan kartlagts i

skalan 1 : 200^00.

3:o) öfver Blekinge län (bladen Karlskrona och Karlshamn) skola ut
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Sjette hufvudtiteln.

[29.]

Andre instruktör

i husslöjd.

gifvas plankartor i skalan 1 : 100,000 efter samma grunder, som för hittills

offentliggjorda kartblad i skalan 1 : 200,000 blifvit följda, jemte bergartskartor

i skalan 1 : 200,000; börande framdeles, då bättre topografiskt

underlag erhålles, äfven öfver dessa områden utgifvas jordartskartor

med terrängbeteckning i skalan 1 : 100,000.

4:o) Öfver Göteborgs och Bohus län skola, derest icke vid försök,

som böra anställas, de upprättade topografiska kartbladen befinnas användbara

såsom underlag för jordartskartor i skalan 1 : 100,000, utgifvas

plankartor i skalan 1 : 100,000, grundade på de redan utförda fältarbetena,

jemte bergartskartor i skalan 1:200,000; börande i allt fall

jemväl öfver dessa områden framdeles, sedan dugligt topografiskt underlag

erhållits, utgifvas jordartskartor med terrängbeteckning i skalan

1 : 100,000.

5:o) Öfver de områden, som äro upptagna å kartbladen Örkelljunga,

Börringekloster, Söfdeborg, Trelleborg, Ystad, Medevi och Malingsbo,

skola utgifvas plankartor i skalan 1 : 60,000 åtföljda af bergartskartor

i skalan 1 : 300,000.

6:o) I lämpliga skalor skola utgifvas såväl öfversigtskartor som,

der skalan 1 : 100,000 visar sig otillräcklig, specialkartor i större skala.

7:o) Samtliga geologiska kartblad skola åtföljas af beskrifningar.

De sålunda meddelade bestämmelserna inverka icke på frågan om

det anslag, som för 1898 bör för de geologiska undersökningarne anvisas.

I öfverensstämmelse med den af chefen för undersökningen uppgjorda

förlagsberäkning hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen

att, för fortsättande under år 1898 af de geologiska undersökningarne

och utgifvande af derpå grundade kartor, afhandlingar och uppsatser,

bevilja ett extra anslag för samma år till belopp af 95,500 kronor.

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

I enlighet med hvad landtbruksstyrelsen uti underdånig skrifvelse

den 19 september 1896 hemstält och under erinran att andre instruktören

i husslöjd Jonas Wallander enligt nådigt bref den 31 december

1896 förklarats berättigad att åtnjuta det honom af Riksdagen för innevarande

år beviljade personliga ålderstillägg, tillstyrker jag, att Eders

Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att jemväl för år 1898 på extra stat anvisa, till anställande af en

andre instruktör i husslöjd, 2,000 kronor och, såsom personligt ålders
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Sjette hufvudtiteln.

tillägg till andre instruktören Jonas Wall under, derest han fortfarande i

denna egenskap med godt vitsord tjenstgör, 500 kronor, eller tillhopa

2,500 kronor.

Vidare hemställer jag, med anledning jemväl af en i ämnet gjord,

af kommerskollegium med eget underdånigt utlåtande af den 27 oktober

1896 insänd framställning, att Eders Kongl. Maj:t måtte, i likhet

med hvad förut egt rum, föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1898 bevilja, såsom bidrag till upprätthållande

af väfskolan i Borås — med vilkor att från Elfsborgs läns

landsting eller eljest tillskjutes ett belopp, motsvarande minst hälften

af statsanslaget — 3,800 kronor och, såsom bidrag till aflönande af en

andre lärare vid samma skola, 1,000 kronor, under vilkor att enahanda

belopp varder för ändamålet från nämnda läns landsting eller eljest

tillskjutet.

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.

I likhet med hvad för åren 1894—1896 medgifvits, är jemväl för

år 1897 af Riksdagen på extra stat anvisadt ett anslag af 15,000 kronor

att af Eders Kongl. Maj:t användas till understöd åt Göteborgs

handelsinstitut och grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola,

Frans Schartaus praktiska handelsinstitut, under förutsättning, hvad

Göteborgs handelsinstitut beträffade, att Göteborgs stadsfullmäktige och,

hvad Schartaus handelsinstitut anginge, att grosshandelssocieteten i

Stockholm fortfarande till instituten lemnade årligt understöd till minst

samma belopp som dittills samt på de vilkor i öfrigt, som Eders Kongl.

Maj:t kunde finna skäligt bestämma.

I fråga om vilkoren för åtnjutande af detta anslag, har Eders

Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 5 juni 1896 meddelat följande, i

viss mån förändrade bestämmelser mot hvad förut i sådant afseende

stadgats, nemligen

att vid hvartdera af nämnda institut skulle beredas tillfälle till afgiftsfri

undervisning för minst åtta medellösa elever och att för öfrigt

nedsättning i elevafgifterna borde ske i den mån, institutets styrelse

pröfvade eleverna deraf vara i behof, dock ej till lägre belopp än 100

kronor för hvarje elev;

att institutens styrelser skulle efter utgången af läsåret 1896—

1897 till Eders Kongl. Maj:t inkomma med uppgift om institutens in
-

[30.]

Väfskolan i

Borås.

[31.]

Anslag till

handelsundervisning.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Sjette hnfvudtiteln.

komster och utgifter för undervisningen under nämnda läsår samt om

det belopp, som utöfver erlagda elevafgifter skulle influtit, derest samtlige

eleverne, frieleverne inberäknade, erlagt fulla elevafgifter;

att understödet skulle, efter pröfning på grund af berörda uppgifter,

i mån af behof fördelas emellan instituten för att användas i främsta

rummet till godtgörande af skilnaden mellan de elevafgifter, som erlagts,

och de afgifter, som skolat erläggas, om alla eleverna, frieleverna

inberäknade, erlagt fulla afgifter, och i andra rummet till gäldande af

det belopp, hvarmed, oaktadt berörda godtgörelser, inkomsterna tilläfventyrs

understege utgifterna, i hvilka senare dock icke finge inberäknas

den kostnad, som vid Schartaus handelsinstitut erfordrades för

läroverkshusets lämpande för ny parallelklass samt för varumuseum och

laboratorium; samt

att understödsbeloppen icke finge lyftas, förrän dels, hvad Göteborgs

handelsinstitut beträffade, Göteborgs stadsfullmäktige och, hvad

Schartaus handelsinstitut anginge, grosshandelssocieteten i Stockholm

lemnat understöd till minst samma belopp som hittills, dels ock genom

inspektion af sakkunnig person, som af Eders Kongl. Maj:t utsåges,

visshet vunnits, att undervisningen vid instituten under det gångna läsåret

bedrifvits i sådan omfattning och utsträckning samt på sådant sätt,

att den kunde anses med institutens ändamål öfverensstämmande.

I särskilda till Eders Kongl. Maj:t ingifna skrifter hafva styrelserna

för ofvannämnda båda handelsinstitut anhållit, att understöd af allmänna

medel jemväl för år 1898 måtte instituten beredas.

Styrelsen för Göteborgs handelsinstitut har dervid till en början meddelat,

att elevantalet vid institutet under läsåret 1896—1897 utgjorde

126 och vore fördeladt på sex afdelningar; att styrelsen, med anledning

af de förändrade bestämmelser, som genom förenämnda nådiga bref

blifvit faststälda i fråga om fördelningen mellan de båda instituten af

statsanslagen, ansett sig kunna räkna på en större andel af samma

anslag än under föregående år och derför beviljat friplatser åt 11 medellöse

elever samt dessutom för 35, som styrkt sitt behof af billigare

undervisning, medgifvit nedsättning i afgiften till 100 kronor; att, ehuru

ytterligare 17 inträdessökande anhållit om friplats och 15 inträdessökande

begärt nedsättning i elevafgift, styrelsen icke kunnat bevilja

dessa ansökningar, enär styrelsen icke ansett sig böra räkna på så stor

andel af statsanslaget, som skulle erfordrats, om dessa ansökningar

bifallits; att under läsåret influtna elevafgifter utgjorde, 32 afgifter å

320 kronor, 48 afgifter å 280 kronor och 35 afgifter å 100 kronor eller

tillsammans 27,180 kronor; att, om alla eleverna betalt fulla afgifter,

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Sjette hufvudtiteln.

skulle hafva influtit 51 afgifter å 320 kronor och 75 utgifter å 280

kronor eller tillsammans 37,320 kronor; samt att skilnaden mellan influtna

elevafgifter och livad som skulle hafva influtit, om alla eleverna

betalt fulla afgifter, sålunda utgjorde 10,140 kronor. Vidare har styrelsen

anfört: Den utveckling institutet tagit sedan läsåret 1893—1894,

det första, då institutet åtnjutit statsunderstöd, och under hvilken tid

elevantalet nära fördubblats, vittnade om det gagn institutet haft af

sagda understöd, likasom det ock syntes bära vittne om ökadt förtroende

såväl från föräldrars och målsmäns som ock från köpmanskårens

sida. Gränsen för elevantalet, hvad utrymmet beträffade, vore visserligen

uppnådd under innevarande läsår, då samtliga lärosalar tagits i

bruk, men om ett ytterligare ökadt elevantal gjorde sådant nödigt,

kunde dock genom vidtagande af särskilda, om ock dyrbara, anordningar

ökadt utrymme för undervisningen beredas. Då elevantalet vid institutet

numera vida öfverstege den siffra, på hvilken vid 1893 års riksdag

beräkningarne rörande det behöfliga understödets storlek grundade sig,

antoge styrelsen, att ökadt understöd nu skulle kunna erhållas för institutet,

Till följd af de vidtagna ändringarne i bestämmelserna för

fördelning af statsanslaget mellan de båda handelsinstituten, hade Göteborgs

handelsinstitut visserligen utsigt att, så länge elevantalet der

vore större än vid handelsinstitutet i Stockholm, erhålla en större

andel af samma anslag, men såsom förut visats, vore ett belopp af till

och med två tredjedelar af anslaget icke tillräckligt till beredande af

förmånen af nedsatt afgift för alla de sökande, som visat sig vara i

behof af sådan, hvartill komme svårigheten för styrelsen, som vid beviljandet

af nedsättning i afgiften utvalde dem bland de sökande, som

pröfvades vara mest i behof af sådan lindring, att vid detta urval

gynna de i verkligheten mest behöfvande och icke ofrivilligt begå

orättvisa. Under de år, Göteborgs handelsinstitut hittills åtnjutit statsunderstöd,

hade till följd af gynnsamma omständigheter det lyckliga

förhållande varit rådande, att institutets inkomster varit tillräckliga för

utgifternas bestridande; men om detta förhållande komme att ändras

så, att utgifterna öfverstege inkomsterna, kunde en motsedd brist i

institutets budget täckas ur statsanslaget endast genom att minska

antalet af dem, som åtnjöte friplats eller nedsättning i elevafgifter.

Erfarenheten hade visat att, oberäknadt frieleverna, ungefär hälften af

elevantalet vore i behof af nedsättning i elevafgiften, och att sålunda

på ett antal af 100 å 120 elever kunde beräknas 10 frielever och 50

elever, för hvilka afgiften nedsattes till 100 kronor, hvadan lindringen

i eller befrielsen från afgift representerade ett belopp af 13,000 kronor.

Bill. till Rikad. Prof. L8U7. I Sami. 1 Afd. I lldft. ‘J

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Sjette hufvudtiteln.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har styrelsen i underdånighet

anhållit, det Eders Kongl. Maj:t täcktes för år 1898 bereda Göteborgs

handelsinstitut understöd af statsmedel till så stort belopp, som Eders

Kongl. Maj:t i betraktande af det ökade elevantalet kunde finna skäligt.

I den af styrelsen för grosshandelssocietens i Stockholm handelsskola,

Frans Schartaus praktiska handelsinstitut ingifna skrift har styrelsen anhållit,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att äfven för

år 1898 anvisa det sedvanliga anslaget af 15,000 kronor till understöd

åt Göteborgs handelsinstitut och Frans Schartaus handelsinstitut att

fördelas mellan instituten enligt sådana grunder, som Eders Kongl.

Maj:t funne skäligt bestämma; hvarjemte styrelsen åberopat att, enligt

hvad ansökningen bilagd katalog öfver institutet för innevarande läsår

utvisade, elevantalet, som förra året visat den jemförelsevis låga siffran

60, innevarande läsår stigit till 78, det högsta antal, som hittills varit

vid institutet inskrifvet.

Öfver ansökningarna har kommerskollegium den 20 oktober 1896

afgifvit underdånigt utlåtande i ämnet och dervid till en början meddelat:
Sedan

understöd af statsmedel från och med år 1894 kommit undervisningen

vid de båda förnämsta handelsinstituten i landet till del, hade

elevantalet vid instituten i hög grad ökats, såsom af nedanstående

uppgift närmare framginge:

. .. 0

Läsår.

Elev

antal

vid Göteborgs

handelsinstitut.

vid Schartaus prak- tiska handelsinstitut.

1891—1892 ...........................

58

39

i 1892—1893 ..........................

62

32

j 1893-1894 ..........................

64

60

1894—1895 ..........................

86

73

1895-1896 ...........................

109

60

1896—1897 ...........................

126

78

Från och med läsåret 1893—1894, det första, för hvilket statsunderstöd

varit att påräkna, hade följande antal elever antingen helt

och hållet befriats från'' afgift för undervisningen eller erlagt en till 100

kronor nedsatt afgift:

s. 67 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln.

67

1

Läsår.

Frielever

Nedsatt afgift

betalande elever

vid

Göteborgs

handels-

institut.

vid

Schartaus

handels-

institut.

vid

Göteborgs

handels-

institut.

vid

Schartaus

handels-

institut.

1893 -1894.............................................

8

9

23

16

1894-1895............................................

9

13

25

15

1895-1896.............................................

8

11

25

11

1896-1897.............................................

11

12

35

15

—

Summa

36

45

108

57

Då hela antalet elever, som vid ifrågavarande handelsinstitut från

och med läsåret 1893 — 1894 åtnjutit eller nu åtnjöte undervisning, utgjorde

vid Göteborgs handelsinstitut 385 och vid Schartaus handelsinstitut

268, hade alltså vid det förra institutet 9,35 procent och vid

det senare 17 procent af eleverna befriats från afgift samt vid Göteborgs

handelsinstitut 30,6 procent och vid Schartaus handelsinstitut

22,2 procent erlagt nedsatt afgift. Vid båda instituten hade anordningar

vidtagits för beredande af vidsträcktare utrymme för undervisningen.

Särskildt hade vid Schartaus handelsinstitut läroverkshusets

inredning på institutets bekostnad ändrats så, att klassrum för parallelklass

och rum för varumuseum och laboratorium erhållits. Af de berättelser,

som den af Eders Kongl. Maj:t förordnade inspektören för

ifrågavarande läroverk årligen afgifvit under den tid statsunderstöd för

läroverken anvisats, framginge, att undervisningen vid instituten bedrifvits

i sådan omfattning och utsträckning samt på sådant sätt, att

den vore med institutens ändamål öfverensstämmande.

I fråga om de af instituten nu gjorda framställningar om fortfarande

understöd yttrade kommerskollegium för egen del att, sedan

det visat sig att tilloppet af elever till handelsinstituten i afsevärd

grad ökats, särskildt till följd af de tillfällen till billigare undervisning,

som genom statsunderstöden bereddes mindre bemedlade, samt

då sålunda erfarenheten gifvit vid handen, att ifrågavarande understöd

motsvarade det dermed afsedda syftemål, spridandet inom vidsträcktare

kretsar af en för köpmansyrket grundläggande teoretisk och i viss

mån praktisk utbildning, äfvensom af inspektörens berättelser framginge,

att undervisningen vid instituten motsvarade institutens ändamål,

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Sjette hufvudtiteln.

funne isig kollegium, med hänsyn jemväl till hvad i nu föreliggande

ärende af styrelsen för Göteborgs handelsinstitut andragits, böra i

underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärd

för beredande åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens

i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus praktiska handelsinstitut

af ett till 20,000 kronor förhöjdt. understöd för år 1898 att användas

enligt hufvudsakligen de grunder och på de vilkor, som funnes angifna

i nådiga brefvet den 5 juni 1896.

Frågan om fördelning mellan instituten af 1896 års anslag för

ifrågavarande ändamål har den 16 oktober samma år inför Eders

Kongl. Maj:t föredragits. Dervid upplystes, rörande förhållandena

under läsåret 1895—1896, att vid Göteborgs handelsinstitut de influtna

elevafgifterna uppgått till 24,080 kronor, under det att, derest alla

eleverna betalt fulla afgifter, desamma skulle uppgått till 32,080 kronor,

och att samtliga inkomsterne, deribland bidrag från Göteborgs stad af

3,000 kronor, utgjort 32,948 kronor 3 öre och samtliga utgifterna utgjort

34,462 kronor 72 öre, hvadan en brist uppstått å 1,514 kronor

69 öre, samt att vid Schartaus handelsinstitut i elevafgifter influtit

9,237 kronor 50 öre, hvaremot, derest alla eleverna betalt fulla afgifter,

skulle influtit 13,087 kronor 50 öre, och att samtliga inkomsterna, deribland

bidrag af grosshandelssocieteten till belopp af 7,000 kronor, utgjort

16,737 kronor 50 öre och samtliga utgifterna belöpt sig till

24,492 kronor 49 öre, hvadan uppstått en brist af 7,754 kronor 99

öre. Enligt Eders Kongl. Majits nämnda den 16 oktober 1896 fattade

beslut tillädes af 1896 års anslag hvartdera af instituten 7,500 kronor.

Af hvad sålunda i ärendet förekommit lärer Eders Kongl. Maj:t

finna, att handelsinstituten på tillfredsställande sätt besörjt handel sundervisning

åt ett i det hela växande antal elever samt i öfrigt uppfyll

föreskrifna vilkor för erhållande af statsunderstöd. Sådant understöd

torde fortfarande vara erforderligt för uppehållande af institutens

verksamhet, särskildt för beredande af tillfälle åt mindre bemedlade

att utan afgift eller till nedsatt sådan begagna sig af undervisningen.

Deremot anser jag den i ärendet förebragta utredningen icke innefatta

tillräckliga skäl att redan nu ifrågasätta en förhöjning af det anslagsbelopp,

som för hvart af åren 1894—1897 beviljats.

Jag tillstyrker alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att

jemväl för år 1898 på extra stat anvisa ett anslag af 15,000

s. 69 Kontrollera mot PDF

Sjette hnfYudtiteln.

69

kronor att af Eders Kongl. Maj:t användas till understöd åt Göteborgs

handelsinstitut och grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans

Schartaus ''praktiska handelsinstitut, under förutsättning'', hvad Göteborgs

handelsinstitut beträffar, att Göteborgs stadsfullmäktige och, hvad Frans

Schartaus praktiska handelsinstitut angår, att grosshandelssocieteten i

Stockholm fortfarande till instituten lemna årligt understöd till minst

samma belopp som hittills samt på de vilkor i öfrigt, som Eders Kongl.

Maj:t kan finna skäligt bestämma.

Riksdagen har för hvart af åren 1888—1895 på extra stat beviljat

ett anslag af 20,000 kronor att af Eders Kongl. Maj:t användas till

befrämjande af afsättning i främmande länder af alster af svensk industri

och svenska näringar.

Sedan Eders Kongl. Maj:t uti den till 1895 års Riksdag aflåtna

proposition om statsverkets tillstånd och behof, i ändamål att möjliggöra

inrättande af handelsstipendier, för år 1896 äskat ett förhöjdt

anslag af 28,500 kronor att för ofvan nämnda ändamål af Eders Kongl.

Maj:t användas, men Riksdagen allenast på det sätt bifallit denna framställning,

att Riksdagen för år 1896 till ändamålet anvisat samma belopp,

som de föregående åren beviljats, eller 20,000 kronor, har 1896 års

Riksdag, till hvilken Eders Kongl. Maj:t aflåtit framställning om beviljande

för år 1897 till ifrågavarande ändamål af 20,000 kronor, dels på

det sätt bifallit denna framställning, att Riksdagen på extra stat för

år 1897 beviljat ett anslag af 15,000 kronor att af Eders Kongl. Maj:t

användas till befrämjande af afsättning i främmande länder af alster

af svensk industri och svenska näringar, samt dels jemväl å extra stat

för år 1897 anvisat ett anslag af 10,000 kronor till handelsstipendier.

Hvad angår användningen af förstnämnda för innevarande år beviljade

anslag å 15,000 kronor, har Eders Kongl. Maj:t genom beslut

den 27 november 1896 deraf anvisat 8,500 kronor till mejeriagenturen

i Manchester och 5,000 kronor till fiskeriagenturen i Norra Tyskland,

hvarjemte Eders Kongl. Maj:t förklarat sig vilja framdeles förordna

om dispositionen af återstående 1,500 kronor.

Beträffande åter anslaget å 10,000 kronor till handelsstipendier, har

Eders Kongl. Maj:t genom beslut samma dag i fråga om stipendiernas

utdelning och de fordringar som å deras innehafvare böra ställas, i

nåder förordnat:

att stipendiernas fördelning skall bestämmas af Eders Kongl. Maj:t

efter förslag af kommerskollegium;

att för kompetens till erhållande af dylikt stipendium skall erfor
-

Befrämjande

af Bvenska

alsters afsättning

i utlandet

och handelsstipendier.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Sjette hufvudtiteln.

dras att styrka sig ej mindre hafva med goda betyg genomgått antingen

handelsinstitut eller högre tekniskt läroverk eller ock på annat sätt

förskaffat sig motsvarande teoretiska förkunskaper, än äfven hafva förvärfvat

praktiska insigter i handelsväsendet antingen genom sjelfständig

agenturverksamhet med artiklar, som kunna blifva af någon betydelse

för svensk export, eller genom någon tids väl vitsordad kontorsverksamhet

på handelskontor eller vid industriel anläggning, helst sådan,

der verksamheten omfattar artiklar af nyssberörda slag;

att vid stipendiernas fördelning hänsyn företrädesvis skall tagas

till de sökandes praktiska duglighet och förfarenhet i handel och

industri;

att stipendiat må antingen uppehålla sig å någon viss handelsplats

i det land, der han önskar vinna vidare utbildning, eller besöka flera

länder och handelsplatser, likasom han ock må taga anställning på

utländskt handelskontor, vare sig såsom volontär eller mot lön;

att stipendiebeloppet, som i regel må utgöra 2,000 till 5,000

kronor för år, skall i hvarje särskildt fall bestämmas med hänsyn till,

bland annat, aflägsenheten af och lefnadskostnaderna i det eller de

länder, stipendiat skall besöka;

att stipendiat skall vara skyldig att inom tid, som vid stipendiets

tilldelande bestämmes, inställa sig i det land eller något af de länder,

der han skall uppehålla sig under stipendietiden, samt i öfrigt ställa

sig till efterrättelse hvad som vid stipendiets tilldelande blifver bestämdt

i fråga om så väl den eller de utrikes platser, han skall besöka,

som ock föremålet för hans verksamhet med mera;

att stipendiat skall vara skyldig att för hvarje hälft år af stipendietiden

rörande sin verksamhet och sina iakttagelser beträffande handelsförhållanden,

afsättningsmöjligheter för svenska varor med mera i det

främmande land, der han vistas, eller det land eller de länder, han under

sina resor besökt, afgifva berättelse, som skall till kommerskollegium

insändas senast inom två månader efter utgången af den tid,

berättelsen skall omfatta, samt vara åtföljd af intyg att stipendiaten

uppehållit sig i det land eller de länder, som i berättelsen afses, äfvensom,

derest stipendiaten vunnit anställning hos affärsman i utlandet, af

intyg derom samt rörande arten af den tjenstgöring, som dervid varit

honom ålagd;

samt att af stipendiebeloppet må af stipendiat eller hans befullmäktigade

ombud lyftas eu tredjedel vid utresan eller, derest stipendiat

redan vistas i det land, der han tänker vidare uppehålla sig, genast

efter stipendiets beviljande, den andra tredjedelen efter det den första

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Sjette hufvudtiteln.

samt den sista tredjedelen efter det den andra halfårsberättelsen afgifvits

och godkänts; med stadgande att nyssberörda berättelser skola, i

den mån sådant af kommerskollegium pröfvas lämpligt, i tryck offentliggöras.

I sammanhang härmed har Eders Kongl. Maj:t uppdragit åt kommerskollegium

att låta, genom kungörelse i allmänna tidningarne, anmana

de personer, som önska vid fördelningen af ifrågavarande anslag till

handelsstipendier komma i åtanke, att inom viss tid till kollegium ingifva

sina till Eders Kongl. Maj:t stälda ansökningar i ämnet med

bifogande dervid af, förutom prestbevis, de betyg och intyg, som de

kunna förete, samt med uppgift å det land eller de länder, dit sökanden

ämnar begifva sig, jemte den plan för sin verksamhet sökanden

tänker under vistelsen utomlands följa, samt att derefter till Eders

Kongl. Maj:t, med bifogande af de inkomna ansökningshandlingarne,

afgifva förslag till stipendiater, det belopp, som anses böra hvar af

dem tillkomma, och de närmare bestämmelser angående stipendiats

verksamhet och orten derför, som må finnas böra meddelas.

Då anvisande af medel för ifrågavarande ändamål jemväl för 1898

är af nöden, samt någon anledning att nu ifrågasätta ändring i de

belopp, hvartill förenämnda anslag senast blifvit bestämda, icke förekommer,

helst någon erfarenhet om tillräckligheten eller otillräckligheten

af det för handelsstipendier beviljade anslag ännu ej kunnat vinnas,

hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå

Riksdagen att för år 1898 på extra stat anvisa

dels ett anslag af 15.000 kronor att af Eders Kongl. Maj:t användas

till befrämjande af afsättning i främmande länder af alster af svensk

industri och svenska näringar;

dels ock ett anslag af 10,000 kronor till handelsstipendier.

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.

Under denna anslagstitel tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t

måtte föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad under en följd af år

varit förhållandet,

under vilkor att bergsskolorna i Filipstad och Falun med dertill

hörande skolor för bergsarbetare komma att jemväl under år 1898 fört
-

id]

Befrämjande

af svenska alsters

afsättning

i utlandet.

[33.]

Handels
stipendier.

[34.]

Bergs
skolorna.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Sjette hufvudtiteln.

[35.]

Anordnande

af fabriksinspektion.

[36.]

Ersättning för

af statskontoret

gjorda

förskott.

sätta sin verksamhet i enahanda omfång och utsträckning som hittills,

hvarom Eders Kongl. Maj:t torde vilja genom inspektion af sakkunnig

person sig förvissa, å extra stat för samma år anvisa ett belopp af

14,000 kronor att till brukssocietetens fullmäktige i jernkontoret utbetalas.

Anordnande af fabriksinspektion.

Riksdagen har, för anordnande af fabriksinspektion, på extra stat

från och med 1895 anvisat: till aflöning åt fem inspektörer 25,000

kronor med 5,000 kronor till hvar, för år räknadt, till bestridande

af kostnaden för skrifbiträden och likartade utgifter 3,000 kronor samt

till Eders Kongl. Maj:ts förfogande för godtgörelse åt tillfälligt förordnade

inspektörer 2,000 kronor, eller tillhopa 30,000 kronor.

Då det för ifrågavarande ändamål afsedda anslag är behöflig^ jemväl

för år 1898, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen

att, för anordnande af fabriksinspektion, på extra stat för år 1898

anvisa: till aflöning åt fem inspektörer 25,000 kronor med 5,000 kronor

till hvar, för år räknadt, till bestridande af kostnaden för skrifbiträden

och likartade utgifter 3,000 kronor samt till Eders Kongl. Maj:ts förfogande

för godtgörelse åt tillfälligt förordnade inspektörer 2,000 kronor,

eller tillhopa 30,000 kronor.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

Enligt hvad statskontoret anmält, har nämnda embetsverk förskjutit

följande belopp, hvilka torde böra anmälas till ersättande af Riksdagen

under sjette hufvudtiteln, nemligen:

ersättning till Blekinge läns ränteri för derifrån till länsmannen

H. Bolling, såsom innehafvare af bostället n:r 1 Möllekulla, förskjuten

räntegodtgörelse för tiden från den 14 mars 1894 till och med den 13

mars 1895 för från bostället exproprierad jord.................. kr. 45: 28

godtgörelse för från Elfsborgs läns ränteri till innehafvaren

af länsmansbostället Rennelanda Stommen ut
-

Transport kr. 45: 28

s. 73 Kontrollera mot PDF

Sjette liufvudtitelu.

73

Transport kr. 45: 28

betalad ersättning för mark, som för en väganläggning

tagits i anspråk från bostället.................................................. » 10: —

godtgörelse för från Kristianstads läns ränteri till

innehafvaren af länsmansbostället Nybygget n:o 1 utbetalad

ersättning för mark, som för en jernvägsan
läggning

tagits i anspråk från bostället .............................. » 9: 76

godtgörelse för afkomst af boställen, som, enligt

nådiga brefvet den 31 maj 1878, innehafvare af länsmanstjenster,

hvarmed boställen varit förenade, egt undfå

i anledning deraf att företrädarne åtnjutit fardagsår ...... J> 2,973: 73

aflöningsfyllnad med anledning af tre länsmans
boställens

indragning ................................................................ » 788: 33

till kommerskollegium, enligt nådiga brefvet den 17

juni 1893, utanordnade medel för godtgörande af vissa

utgifter och kostnader för svenskt sjöfolk m. m. ............ » 32,300: —

till medicinalstyrelsen, på grund af nådiga brefvet

den 24 januari 1896, utanordnade medel till bestridande

af kostnader för genomförande af åtgärder till förekommande

af kolerans införande och utbredning i riket » 10,000: —

godtgörelse, på grund af nådiga brefvet den 20

mars 1896, till lotsstyrelsen för förskjutna kostnader för

anordnande af observationsplatser för koleran ......... » 536: 4o

ersättning, på grund af nådiga brefvet den 5 juni

1896, till Göteborgs och Bohus läns ränteri för derifrån

utbetalda kostnader för karantänsinrättningens på Känsö

räkning: med anledning af år 1895 befaradt utbrott af

o o ci r\ rf n k

kolerafarsoten ................................................................................ » ^07: do

godtgörelse, på grund af nådiga brefvet den 11 september

1896, till Stockholms läns ränteri för derifrån

utbetalda kostnader för rågångsreglering mellan Fejans

karantänsanstalt och Va mantal Tjockö n:o 1 i Rådmansö

socken.............................................................................................. ® 275: 48

kostnaderna för en, på grund af nådigt bref den 27

april 1894, genom utsedde komiterade verkstäld utredning

af frågan om anordnande under år 1897 af en

allmän industri- och konstutställning i Stockholm............ » 9,539: 75

tryckningskostnader, på grund af nådiga brefvet den

14 juni 1895, för en, till följd af Riksdagens framställ
Transport

kr. 56,686: 13

Uih. till Riked. Prat. 1807. 1 Sund. 1 ÄJä. 1 Raft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Sjette hufvudtiteln.

Transport kr. 56,686: 13

ning i underdånig skrifvelse den 13 maj 1891, utarbetad

förteckning öfver de sedan år 1809 utgifna komitébetänkanden

jemte öfver desamma af embetsverken och

myndigheter afgifna utlåtanden............................................... x> 4,276: 30

resekostnads- och traktamentsersättning samt arfvoden

m. m., enligt nådiga brefvet den 7 februari 1896,

till de af Eders Kongl. Maj:t den 7 juni 1895 utsedde

komiterade, för underhandlingar om inköp för statens räkning

af Göteborg—Hallands, Mellersta Hallands och Malmö

—Billesholms jernvägar, samt komiterades sekreterare.. » 1,652: 77

till statistiska centralbyrån, på grund af nådiga brefvet

den 7 februari 1896, för betäckande af kostnader för

officiella statistiska trycket år 1895, utöfver derför å stat

anvisade medel, utanordnade .................................................. !> 8,329: 97

resekostnads- och traktamentsersättning till ordföranden

och ledamöterna i den af Eders Kongl. Maj:t

den 2 juni 1893 tillsatta komité för afgifvande af förslag

till ny instruktion för jern vägsstyrelsen m. in., ersättning

till komiténs ordförande för mistade tjenstgöringspenningar

m. m., arfvode till komiténs sekreterare

samt till bestridande af löpande utgifter för komitén,

utöfver hvad förut anmälts till ersättande ........................... » 3,603: 67

resekostnads- och traktamentsersättning samt arfvoden

åt den af Eders Kongl. Maj:t den 9 augusti 1894

tillsatta komité för utredning huruvida landt- och sjöförsvarsdepartementen

må kunna och böra till ett departement

förenas, arfvode till komiténs sekreterare, till

bestridande af åtskilliga med komiténs verksamhet förenade

utgifter, samt för tryckning af komiténs betänkande,

utöfver hvad förut anmälts till ersättande .......................... y>

understöd smedel, som, på grund af nådiga brefvet den

6 december 1895, utbetalts till brandskadade i staden

Mariestad.................................................. »

5,368: 96

2,729: 25

Summa kronor 82,647: 05

Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till jemnt

tal af kronor och för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, hemställer

jag alltså, att Elders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, till betäckande af ofvan omförmälda, af statskontoret förskottsvis

bestridda utgifter, anvisa ett anslag af 82,700 kronor.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Sjette lmfyudtiteln.

75

Allmänna arbeten af beskaffenhet, att deras utförande

kontrolleras af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Uti sin förut omförmälda underdåniga skrifvelse den 31 oktober

1896 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen afgifvit förslag rörande

beloppet af de statsbidrag, som till understödjande af allmänna vägoch

vattenbyggnadsarbetens utförande synes böra för år 1898 äskas af

Riksdagen.

Hvad först beträffar det sedan längre tid tillbaka utgående anslaget [37.]

till anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af backiga flaggning af

eller eljest mindre goda vägar, har detta från och med år 1867 till Tasar

och med år 1874 varit bestämdt till 150,000 kronor, men höjdes från

och med år 1875 till 200,000 kronor och från och med år 1882 till

300.000 kronor. För åren 1884 och 1885 anvisades ett belopp af

400.000 kronor för år och för åren 1886 och 1887 500,000 kronor för

hvardera året, hvarefter anslaget för åren 1888—1891 bestämdes till

600.000 kronor. Från och med år 1892 har för ändamålet varit anvisadt

ett årligt belopp af 800,000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har nu gjort hemställan om

förhöjning i detta anslagsbelopp och till stöd derför andragit, att de

årliga anslagen icke på långt när varit tillräckliga att tillgodose behofven

på statsbidrag för beslutade vägföretag, hvilket framginge deraf

att efter fördelning af ett års fond återstått en mängd dylika arbeten,

för hvilkas utförande planer funnits uppgjorda och fullständigt beredda,

men för hvilka statsanslag icke kunnat af bristande tillgång beviljas.

Summan af beräknade arbetskostnaden för sålunda balanserade företag

utgjorde vid slutet af nedan nämnda år följande belopp:

år 1887 .

» 1888..

» 1889..

» 1890.

» 1891..

» 1892..

» 1893.

» 1894..

» 1895.

kronor 2,285,166,

» 2,526,889,

» 2,571,414,

» 2,598,851,

» 3,312,383,

» 3,107,640,

» 2,605,017,

» 2,959,487,

» 2,488,560.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Sjette hufyudtiteln.

För år 1896 kunde styrelsen vid skrifvelsens aflåtande ännu icke

uppgifva det balanserade beloppet.

Det intresse, som sålunda visat sig för förbättring af vägväsendet

inom landet, syntes icke böra stäfjas utan tvärtom uppmuntras genom

anvisande dertill af erforderliga medel. Den offervillighet för vägväsendets

utveckling, som hos de vägbyggnadsskyldige inom alla delar

af riket nu alltmera framträdde, ådagalade nemligen icke blott, att behofvet

af ökade och förbättrade samfärdsmedel vore stort, utan äfven

att sådana ekonomiska förhållanden rådde, som gjorde bördan af byggnadskostnaderua

för de enskilde dräglig, hvadan talande skäl syntes

föreligga för staten att begagna dessa gynnsamma omständigheter för

att kraftigare än hittills befrämja de förbättringar i vägväsendet, som

i stor omfattning ännu väntade på utförande.

Likasom anslagen till väganläggningar hittills varit otillräckliga i

förhållande till landets stora utsträckning och brist på vägar, hade de

jemväl varit lägre än hvad andra länder i nära liknande läge för enahanda

ändamål funnit nödigt anvisa. Sålunda hade i Norge vägväsendet

befrämjats med väsentligen högre anslag, i det att för följande

statsregleringsperioder anvisats nedan nämnda belopp:

1886—1887..

1887 — 1888..

1888— 1889..

1889— 1890 .

1890— 1891..

1891— 1892 .

1892 — 1893..

1893— 1894.

1894— 1895..

.. kronor 1,180,474: —

» 1,228,600: —

» 1,260,300: —

i> 1,376,050: —

» 1,500,000: —

» 1,517,102: 20

» 1,326,015: 12

» 1,471,800: —

» 1,601,822: —

Då enligt styrelsens åsigt anslagen till vägbyggnadsfonden vore

att hänföra till de statsutgifter, hvilkas anvisande till otillräckliga belopp

icke kännetecknade en god statshushållning, och då en lämplig

och snabb utveckling af rikets vägväsende obestridligen utgjorde eu

af de förnämsta grunderna för landets framåtskridande, hade styrelsen

ansett sig pligtig att nu hemställa om förhöjning i nämnda fond, och

ehuru denna fond för att i väsentligare män kunna tillgodose de stora

behofven af statsanslag för vägarbeten behöfde en betydlig tillökning,

ville styrelsen likväl, då en sådan icke torde böra på eu gång ifråga
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln.

77

sättas, nu inskränka sig att föreslå en förhöjning med 200,000 kronor

eller till 1,000,000 kronor.

Då de af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelade uppgifter å

de beräknade arbetskostnaderna för vägföretag, till hvilkas utförande

sökts men på grund af bristande tillgångar icke kunnat beviljas understöd

af statsmedel, otvetydigt gifva vid handen, att vägväsendets utveckling

kräfver större statsanslag än de hittills anvisade, anser-jag

mig ega fullt skäl att förorda en förhöjning uti ifrågavarande anslag,

hvilken förhöjning dock för närvarande lämpligast torde böra begränsas

till 100,000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för år 1898 ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande,

till bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af

backiga eller eljest mindre göda vägar, 900,000 kronor.

Till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre,

hamnbyggnader samt upprensning af åar och farleder är å innevarande

års riksstat anvisadt ett belopp af 150,000 kronor. Då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

oaktadt detta anslagsbelopp under senare åren

visat sig väl obetydligt i förhållande till anspråken å bidrag från fonden,

likväl icke ansett sig nu böra ifrågasätta någon förhöjning deri,

tillstyrker jag, att. Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska att

till Eders Kongl. Maj:ts förfogande må för år 1898 anvisas,

till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader

samt upprensning af åar och farleder, 150,000 kronor.

Då fonden till understödjande af företag, som afse frostländighetens

minskande under senare åren blifvit höjd, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

ehuru ansökningar inkommit om bidrag från fonden

till så stora belopp, att anvisningar å 1897 års fond af styrelsen redan

år 1896 hade föreslagits, likväl icke velat nu ifrågasätta någon ytterligare

förhöjning; och jag hemställer derföre, att Eders Kongl. Maj:t

måtte föreslå Riksdagen att för år 1898 ställa till Eders Kongl. Maj:ts

förfogande,

till understödjande, medelst anslag utan återbetalning sskyldighet, af

sådana myrutdikningar och vattenaftappningar, hvilkas ändamål är att

minska frostländig heten för närliggande bygd, 200,000 kronor.

De nu gällande allmänna vilkor och bestämmelser för erhållande

och tillgodojutande af ofvan omförmälda statsbidrag samt kontrollen

[38.]

Bro- och

hamnbyggnader

m. m.

[39.]

Frostminsk
ningsföretag.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Sjette hufvudtiteln.

[40.]

Odlingslåne
fonden.

[41-]

Lån till enskilda

jernvägar.

[42.]

Nya byggnader

och anläggningar

vid

statens jernvägar.

derå, att faststälda planer varda vid arbetenas utförande följda, innehållas

i Riksdagens skrivelser den 27 april 1881 (n:o 69), den 11 juni

1883 (n:o 67) och den 7 maj 1889 (n:o 43); och hemställer jag, att Eders

Kong! Maj:t måtte föreslå Riksdagen att bibehålla dessa vilkor och

bestämmelser, hvarvid jag dock anser mig böra erinra, att Riksdagen,

enligt dess skrifvelse den 16 mars 1894, från ett af dessa vilkor medgift

undantag för en väganläggning mellan Glommersträsk och Ruskträsk

å sträckan från gränsen emellan Norrbottens och Vesterbottens

län till färjstället vid Vindelelfven å vägen mellan Lycksele och Sorsele

kyrkor.

Vidare tillåter jag mig erinra:

att, enligt 1893 års Riksdags beslut, skola till odlingslånefonden

under hvarje af åren 1894—1898 ej mindre ingå de till statskontoret

inflytande annuiteter å odlingslån än äfven af riksgäldskontoret, i mån

af behof, öfverlemnas medel till så stort belopp, som jemte de till fonden

ingående annuiteter kan erfordras till fyllande af högst 1,000,000 kronor

årligen; samt

att, enligt 1896 års Riksdags beslut, blifvit för år 1898 beviljade

till understödjande medelst lån af enskilda jernvägsanläggningar

1,500,000 kronor.

Statens jernvägstrafik.

I underdånig skrifvelse den 4 december 1896 har jernvägsstyrelsen

gjort framställning om aflåtande till Riksdagen af proposition angående

anslag för år 1898 dels till nya byggnader och anläggningar

vid statens jernvägar dels ock till anskaffande af ytterligare rullande

materiel; och har styrelsen tillika uti underdånig skrifvelse den 18

december 1896 gjort framställning om anvisande af ytterligare medel

för kompletteringsarbeten å vestkustbanan.

Hvad angår anslagsbehofvet för nya byggnader och anläggningar

föreslår styrelsen, att för detta ändamål måtte af Riksdagen för år

1898 äskas ett anslag af 580,000 kronor.

Huru detta anslag enligt styrelsens åsigt skulle användas, inhemta^

af följande utdrag af styrelsens omförmälda skrifvelse:

s. 79 Kontrollera mot PDF

Sjette hufVudtitelu.

79

))Byggnader och anläggningar.

Vid G nafver sfors:

Tillbyggnad af stationshuset........................................................ 6,500 kronor.

Trafiken vid denna station kräfver numera större expeditions- och

väntsalsut^mme, än hvad i befintliga lokaler kan erhållas. Stationens

enda väntsal måste tillika användas som resgodsrum och vid vissa tillfällen

tagas i anspråk som expeditionsrum.

Vid Herrljunga:

Utvidgning af spårsystemet......................................................... 7,200 kronor.

För denna utvidgning har erforderlig mark redan förvärfvats genom

expropriation, hvartill nådigt bemyndigande den 31 augusti 1894

erhållits.

Vid Malmö:

Utläggning af nya spår samt uppförande af ett godsmagasin, allt vid

ångfärjestationen ................................................................. 10,000 kronor.

Då fartyg numera i större antal lossa sina laster i ångfärjestationens

närhet för direkt upplastning der å jernvägsvagnar, har det nuvarande

spårsystemet, som afsetts hufvudsakligast för ångfärjetrafikens

behof, visat sig otillräckligt och måste utvidgas.

För snabbare behandling af tul 1 pligtigt styckegods, som ankommer

med ångfärjan, erfordras ock i närheten af ångfärjans tilläggsplats ett

kombineradt tull- och godsmagasin. I brist på sådant måste nu dylikt

gods införas till stadens, långt från ångfärjehamnen belägna tullpackhus,

hvaraf i allmänhet godsets uppehåll i Malmö förlänges ett dygn

utöfver hvad eljest vore behöfligt och transportkostnaden onödigt ökas.

Vid Elmhult:

Fullbordande af den kolbåsanläggning, hvartill 15,000 kronor finnas för

år 1897 tillgängliga............................................................. 5,000 kronor.

Härmed afses anordning af kolhissar enligt det system, som sedan

2 år varit tillämpadt vid kolupplaget vid Falköping och sedan kortare

tid vid Göteborg, och hvarmed afsevärda besparingar kunna göras i

kostnaderna för kolutlemningen.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Sjette hufvudtiteln.

Vid. Stockholms norra station:

Uppförande af vägbro öfver stationens vestra ände......... 68,400 kronor.

Olägenheterna och faran af körtrafiken i bangårdsspårens plan å

nuvarande öfvergången i Vallingatans fortsättning till Klaraviken hafva

så tillväxt, att åtgärder till denna gatuöfvergångs afstångande och ersättande

med körbro öfver spåren numera är en oundgänglig nödvändighet.

Denna körbro skulle enligt träffadt preliminärt aftal med Stockholms

stadsfullmäktige utgå från Torsgatan i närheten af statens jernvägars

förrådsmagasin, der genom stadens försorg och på dess bekostnad

skulle anordnas uppfartsväg och erforderligt landfäste, under det att statsverket

skulle bekosta anläggning och underhåll af sjelfva bron och

nedfarten från densamma till hamn- och upplagsplatserna vid Klaraviken.

Vid stadsfullmäktiges medgifvande till denna anordning är emellertid

det vilkor fästadt, att körbron skall vara uppförd och för trafik

öppnad inom år 1897.

Utvidgning af spårsystemet...................................................... 7,800 kronor.

Härmed afses tillgodoseende af stationens behof af flere uppställningsspår

utmed hamnkaj området.

Vid Tomteboda:

Fullbordandet af den reparationsverkstadsanläggning, hvartill 155,000

kronor finnas för år 1897 tillgängliga ................... 115,000 kronor.»

»Uppförande af nytt lokomotivstall med utrymme för 8 lokomotiv samt

nedläggning af vändskifva jemte erforderliga stallspår 70,000 kronor.

Nuvarande tillgång på stallrum för lokomotiv vid Stockholms norra

station och Tomteboda är för liten för nu använda lokomotiv, af hvilka

tidtals en del måste öfvernatta ute. Ökning af lokomotivens antal vid

dessa stationer är dessutom att i samband med förändringar i tidtabellerna

inom närmaste tid motse.

Vid Kilafors:

Utvidgning af spårsystemet..........................................................3,100 kronor.

Vid Söderhamn:

Utvidgning af spårsystemet........................................................ 2,700 kronor.

Vid båda dessa stationer erfordras nya afsättningsspår för emottagandet

af den trafik, som ej mindre på grund af ökad trävarurörelse

vid Kilafors’ bruk än äfven från nu beslutade Dala—Helsinglandsbanan

s. 81 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln. 81

kommer att å statsbanan öfver Kilafors nedföras till hamnplats vid

Söderhamn.

Vid Bräcke:

Påbyggnad af betjeningshuset för erhållande af 4 nya stationskarlsbostäder

samt uppförande af dertill hörande källare och vedbodar.

............................................................................................ 5,800 kronor.

Stationen har för närvarande en betjeningspersonal af 10 personer,

af hvilka 5 hafva bostad i statens hus. Erforderlig tillgång på lämpliga

bostäder till förhyrning i stationens närhet saknas.

o

Vid linien Ange—Långsele—Vännäs:

Ytterligare en Morse telegrafledning.................................. 22,000 kronor.

De stora afstånden och omöjligheterna i följd deraf att medelst

post få de för trafikens vederbörliga handhafvande nödiga meddelanden

tillräckligt snabbt befordrade göra behofvet af telegrafledningar

jemförelsevis större i Norrland än annorstädes. Den ifrågasatta nya

Morseledningen är derföre nödvändig för afhjelpande af de svårigheter,

som genom de talrika telegrammeddelandenas nu ofta förekommande

försenande måste uppstå.

Vid Långsele:

Tillbyggnad af stationshuset...................................................... 5,000 kronor.

Nuvarande tjenstelokaler kunna ej lemna utrymme för de telegrafapparater

— minst 6 stycken — jemte erforderliga batteriskåp, som i

och med uppläggandet af ytterligare en Morseledning samt telegramöfverdragningens

förflyttande dit från Sollefteå måste der insättas.

Vid Boden:

Utläggning af spår till reparationsverkstaden..................... 20,000 kronor.

Uppförande åt kolbås för 1,000 tons.................................. 2,500 »

Å stationen saknas för närvarande kolbås, oaktadt der är anordnad

lokomotivstation.

Vid Luleå:

Uppförande af byggnad, inrymmande förråd och expedition för vagn
-

förmannen ............................................................................... 3,000 kronor.

flik. till lliksd. Prot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 1 lliift. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Sjette hufvudtiteln.

Den för närvarande till förvaring af vagnförmannens och smörjarnes

effekter använda lokalen är otillräcklig och saknar särskild! expeditionsrum

för bemälde förman.

Uppförande af nytt godsmagasin och lastkaj samt utläggning af spår

till desamma ..................................................................... 16,000 kronor.

Det af svensk-norska jernvägsbolaget uppförda godsmagasinet är

för litet för nuvarande trafik och dessutom beläget så, att tillbyggnad

af detsamma icke lämpligen bör eg a rum. Begagnandet af ditledande

spår — rymmande endast 10 vagnar — försvåras väsentligen deraf,

att stationens spårsystem utgöres allenast af 2 spår, hvarför vagnflyttningarna

till och från magasinet äro beroende af tågtiderna vid

stationen. Enär lastkaj nu saknas, måste — till afsevärd olägenhet

för trafikanterna — lastning af vagnslastgods försiggå medelst användande

af landgångar. Huru betydande denna lastning är, framgår

deraf, att under senaste år öfver 1,100 vagnar derstädes lastats,

och af dessa större delen under tiden närmast efter sjöfartens öppnande

och närmast före dess upphörande.

Å Svartön vid Luleå:

Uppförande af stall för 10 lokomotiv samt nedläggning af vändskifva

jemte erforderliga stallspår............................................ 63,400 kronor,

Uppförande af kolbås vid de nya stallarna......................... 1,500 »

Förutom de 10 stallrum, som äro under uppförande, erfordras

ytterligare lika många för inrymmande af de lokomotiv, som användas

för nuvarande trafikens ombesörjande.

Utläggning af ett spår utmed hamnkajen........................... 5,300 kronor.

Mellan de af malmtrafiken starkt upptagna spåren och den del af

hamnkajen, som användes för andra fartyg än malmångare, finnes icke

afskild spårförbindelse, till följd hvaraf lastning och lossning af vanligt

handelsgods endast med svårighet der kan ske. Det ifrågasatta hamnkajspåret

afses jemväl till uppsamlingsplats för malmvagnar vid de

tillfällen, då annan godsrörelse der icke förekommer.

Vexelförreglings- och signalsäkerhetsanläggning............... 12,000 kronor.

Vid vexling mellan de olika spårområdena intill malmuppläggningsoch

malmutlastningsbryggorna, å ena sidan, samt den med båda dessa

områden förbundna nedre bangården, å den andra, ske för närvarande

alla meddelanden spårvexlare och signalkarlar emellan medelst telefon.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvud titel n.

83

Otillförlitligheten i detta meddelningssätt jemte den omständigheten att

förbindelsespåren ligga i lutningar af ända till 20 %o, hvarigenom en

på grund af missuppfattning eller annorledes tillkommen oriktig tågrörelse

skulle kunna medföra ytterligt ödesdigra följder, har gjort centraliserad

rörelse och förregling af hufvudvexlarne samt blockering af

signalinrättningarne till eu oundgänglig nödvändighet.

Vid Nattavara:

Uppförande af kolbås för 600 tons..................................... 1,500 kronor.

Nödig kontroll öfver kolförrådet kan ej utöfvas, med mindre det

inrymmes i särskild! bås.

Vid Gellivare:

Fullbordande af den kolbåsanläggning, hvartill 10,000 kronor finnas för

år 1896 tillgängliga........................................................... 4,000 kronor.

Tilläggsanslaget afses för likartad! ändamål med det för Elmhult

här ofvan begärda.

Uppförande af en mindre reparationsverkstad........................ 4,200 kronor.

Sådan verkstad är nu inrymd i ett lokomotivstall, hvilket dock

numera är erforderligt för sitt ursprungliga ändamål.

Vid Malmberget:

Tillbyggande af stationshuset................................................. 2,000 kronor.

Nuvarande expeditions- och resgodsrum hafva redan visat sig så

otillräckliga, att res- och ilgods ofta måst qvarlemnas i vagnar och

derifrån direkt utlemnas.

Uppförande af ytterligare ett lokomotivstall.......................... 6,500 kronor.

Extra tåganordningar föranleda ofta till öfvernattning vid stationen

med flera lokomotiv, än som för den regelbundna trafiken der hafva

sin station och för hvilka stallrum finnas.

Fullbordande af inredning i det för 6 hushåll afsedda betjeningshus, till

hvars uppförande och delvisa inredning 11,850 kronor finnas för

år 1897 tillgängliga......................................................... 1,750 kronor.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Sjette hufvudtiteln.

Till fullföljande af anordningar för vexelförregling och förbättrade

signalapparater vid stationer å bandelar, på hvilka snälltåg

framgå .............................................................................. 75,000 kronor.

Höjning af det för ifrågavarande ändamål under en följd af år

anvisade belopp, 50,000 kronor, till det nu begärda föranledes af det

angelägna påskyndandet af säkerhetsanordningarna å de stationer, som

böra förses med sådana.

För diverse arbeten................................................................ 32,850 kronor.

Sistnämnda belopps storlek i förhållande till hvad tillförene under

denua rubrik beviljats, motiveras hufvudsakligast af nödvändigheten

att hafva erforderliga medel tillgängliga för tillgodoseendet af de i mån

af jernvägsnätets och trafikens utveckling allt större behof, som ej

kunnat under längre tid i förväg förutses, men likväl måste utan dröjsmål

fy Ilas.5>

Med hänsyn till det vilkor, Stockholms stadsfullmäktige, på sätt

ofvan nämnts, utfäst för anläggningen af en körbro vid Stockholms

norra station, eller att denna bro skulle vara uppförd och för trafik

öppnad inom år 1897, har jernvägsstyrelsen hemstält, att det för berörda

arbete upptagna belopp, 68,400 kronor, måtte redan för innevarande

år varda stäldt till jernvägsstyrelsens förfogande.

Hvad beträffar det ifrågasatta anvisandet af ytterligare medel till

en reparationsverkstadsanläggning vid Tomteboda, får jag i underdånighet

erinra derom, att Eders Kongl Maj:t uti proposition till 1896 års

Riksdag, på grund af jernvägsstyrelsens derom gjorda framställning,

för nämnda anläggning äskade ett anslag af 270,000 kronor, men att

Riksdagen, som, då den af 1893 års jernvägskomité behandlade, ännu

ej afgjorda frågan om distriktsindelningen vid statens jernvägar ansågs

komma att utöfva ett bestämmande inflytande på verkstadens storlek,

trodde nödig varsamhet bjuda, att för det dåvarande anskaffades endast

de af jernvägsstyrelsen såsom ovilkorligen nödvändiga betecknade 16

vagnplatser, för hvilkas inredande erfordrades ett belopp af 155,000

kronor, på det sätt biföll Eders Kongl. Maj:ts omförmälda framställning,

att till uppförande af berörda reparationsverkstad för år 1897

beviljades endast sistnämnda belopp. Då frågan om distriktsindelningen

vid statens jernvägar ännu fortfarande är oafgjord, anser jag mig

icke kunna för närvarande tillstyrka någon framställning till Riksdagen

s. 85 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln.

85

beträffande anslag till verkstaden vid Tomteboda. Men i öfrigt synes

mig icke något vara att erinra emot det af jernvägsstyrelsen för år

1898 begärda anslaget till nya byggnader och anläggningar, hvilket

jag följaktligen anser böra bestämmas till 465,000 kronor.

Jag tillstyrker alltså, att Eders Kongl. Magt täcktes föreslå Riksdagen
att

för år 1898 anvisa å riksstatens sjette hufvudtitel, till utförande

af nya byggnader och anläggningar vid statens jemn äg strafik, 465,000

kronor, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att låta utaf detta belopp förskottsvis

under innevarande år af tillgängliga medel utanordna 68,400

kronor.

På sätt som erinrades af dåvarande chefen för civildepartementet

vid framläggande den 13 mars 1896 af förslag till proposition till Riksdagen

om anvisande af medel till utförande af kompletteringsarbeten

vid den s. k. vestkustbanan, beräknades vid behandlingen af frågan om

denna banas inköp af staten, att å densamma erfordrades kompletteringsarbeten

för ganska betydande kostnader. Till utförande af en del

af dessa arbeten anvisade 1896 års Riksdag, i enlighet med Eders

Kongl. Maj:ts derom aflåtna förslag, 1,350,000 kronor.

Nu har jernvägsstyrelsen gjort framställning om anvisande för år

1898 af ytterligare medel till de arbeten å ifrågavarande bana, som

under den närmaste framtiden synas erforderliga, och beräknas kostnaden

för dessa arbeten af jernvägsstyrelsen till 325,000 kronor. Dessa

arbeten äro upptagna å en vid styrelsens skrifvelse fogad, så lydande

förteckning:

»Kompletteringsarbeten å vestkustbanan, för hyilka anslag begäres

för år 1898.

Kostnad.

Bandelen Helsingborg - Halmstad med

bibanan Åstorp —Höganäs.

''*

|

Stationer.

Kattarp.

Utvidgning af spårsystemet..........................................

Spårvexel- och signaisäkerhetsanläggning......................

6,500

24,000

—

Transport

30,500

1

[43.]

Kompletteringsarbeten

å

vestkustbanan.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Sjette hufvudtiteln,

Stationer.

Kostnad.

Transport

30,500

—

Engelholm.

Utvidgning af spårsystemet....................................

28,600

—

Flyttning af 2:ne lokomotivstallar och ett vattentorn samt

uppförande af lokomotivstall med 8 stallrum och

öfverliggningsrum för lokomotivpersonal................

72,000

—

Kolbåsanläggning....................''.................................

15,000

—

Oljekällare..................................................................

12,000

—

Barkåkra.

Tillbyggnad af stationshuset för erhållande af bättre ut-

rymme för expedition och resgods samt i väntrum

och stationsföreståndarens bostad...........................

2,500

—

Laholm.

Utvidgning af spårsystemet.........................................

3,700

—

Uppförande af särskildt hus för res- och ilgods............

500

—

Generad.

Tillbyggnad af stationshuset — i likhet med vid Bark-

åkra...........................................................

2,500

Eldsberga.

Utvidgning af spårsystemet..........................................

5,200

—

Halmstad.

Utvidgning af spårsystemet.........................................

8,000

—

180,500

—

Bandelen Halmstad- Varberg.

Gnllbrandstorp.

Utvidgning af spårsystemet..........................................

2,600

—

Tillbyggnad af stationshuset........................................

3,000

—

Godsmagasin...........................................................

1,500

—

Afträde...................................................................

700

—

Getinge.

Vattenledning till vattentornet från Suse-ån...................

11,000

—

Slöinge.

Utvidgning af spårsystemet.................................

1,400

—

Transport

20,200

180,500

—

s. 87 Kontrollera mot PDF

Sjette hufyudtiteln,

87

Stationer.

ÖJverbyggnad.

Station.

Öfverbyggnad.

Stationer.

Stationer.

Transport

Långrås.

Utvidgning af spårsystemet...

Tvååker.

Utvidgning af spårsystemet...

Bandelen Varberg—Göteborg.

Spårutläggning till grustägt vid Backa..............

As-kloster.

Utvidgning af spårsystemet..............................

Bandelen Landskrona—Engelbolm.

Inläggning af annat spår på 15,2 km. längd för en kostnad

per km. af 3,200 kronor... ...........................

enligt nedanstående specifikation:

Kostnad för 1 km. spår

med begagnade stålräler ä 34 kg. per m. i stället för nu

befintliga förslitna jernräler ä 24,7 kg.

2.000 m. räler å 34 kg. per m. = 68,000 kg. å 0,075 kr. 5,100 kr.

275 par skarfjern (å 18,7 kg. per par) ä 2,40 kr.... 660

1,100 st. skarfbultar ä 0,18 kr..................... 198

6.000 > rälsspikar ä 0,05 kr............................. 300

Arbetskostnad vid nedläggningen..................... 442

Summa 6,700 kr.

Afgår för upptagna, kasserade räler..................3,500 >

Säby.

Uppförande af afträde.................................................

Billesholms grufva.

Utvidgning af spårsystemet........................................

Bandelen Malmö —Billesholms grufva.

Önnerup.

Tillbyggnad af stationshuset.........................................

Transport

Kostnad.

20,200

1,000

1,350

6,300

2,250

48,640

500

14,700

2,500

2,500

180,500

22,550

8,550

63,840

275,440

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Sjette hufvudtiteln.

Kostnad.

Transport

2,500

—

275,440

—

Stationer.

Norrh viddinge.

Tillbyggnad af stationshuset........................................

2,500

■—

5,000

—

Summa

280,440

—

Oförutsedda utgifter.....................................................

44,560

—

Summa summarum

325,000

Sammandrag af ofvanstående:

Bandelen Helsingborg—Halmstad med bibanan Åstorp—

Höganäs..............................................’......

180,500

—

D:o Halmstad—Varberg.......................................

22,550

—

D:o Varberg—Göteborg........................................

8,550

—

D:0 Landskrona—.Engelholm........................ .1

63,840

—

D:o Malmö—Billesholms grufva............................

5,000

—

Oförutsedda utgifter.....................................................

44,560

—

325,000

—

Rörande de behof, som med dessa arbeten skulle tillgodoses, anför

jernvägsstyrelsen följande:

»Utvidgning af spårsystemen måste ske vid Billesholms grufva,

Kattarp, Engelkolm, Laholm, Eldsberga, Halmstad, Gullbrandstorp,

Slöinge, Långås, Tvååker och Askloster, vid hvilka samtliga stationer

spårsystemen äro otillräckliga för nuvarande trafiken. Vid Billesholms

grufva, Engelholm och Halmstad saknas sålunda nödigt antal uppställningsspår.

Till Kattarp stations utvidgning har redan för nästa år

anvisats ett belopp af 18,000 kronor. Detta belopp har dock befunnits

otillräckligt med anledning af den stegring i rörelsen vid stationen,

som föranledts särskildt af trafiken till och från den stora sockerbruksanläggningen

vid Lyckåker, 2V2 km. derifrån. För trafiksäkerheten vid

samma station erfordras derjemte med hänsyn till den lifliga tågrörelsen,

som derstädes eger rum, då flera gånger dagligen fyra tåg nästan

samtidigt skola dit införas eller derifrån''afgå på delvis hvarandra korsande

vägar, att tågspårens vexlar förses med centrala ställverk och

förreglingsanordningar, samt att signalinrättningar uppsättas af den typ,

som sedan några år börjat användas å de statsbanedelar, der snälltåg

framgå.

Beträffande Gullbrandstorp har innevarande års erfarenhet ådaga
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Sjette hufvudtiteln.

lagt, att den utvidgning af spårsj^stemet, som kan åstadkommas med

för nästa år anvisade 7,000 kronor, hvarmed kostnaden för anskaffning

af erforderligt jordområde för berörda utvidgning äfven skall bestridas,

icke kan komma att tillgodose behofvet af spårutrymme vid ifrågavarande

station.

Vid Laholm erfordras ett stickspår till under uppförande varande

större spanmålsmagasin utmed jernvägsområdet.

Vid öfriga förenämnda stationer, der fria spårutrymmet i mötesspåren

är inskränkt till 120 å 290 meter, är förlängning af dessa spår

till den för militärtågmötesplatser bestämda minsta längden, 350 meter,

behöflig för den dagliga tågtrafikens behöriga skötsel.

En 400 meter lång spårutläggning erfordras derjemte från Backa

station till en staten tillhörig grustägt i närheten, den enda numera

åtkomliga sådan utmed vestkustbanan norr om Halmstad.

Stationshusen vid Barkåkra, Genevad, Gullbrandstorp, Önnerup och

Norrhviddinge hafva för trånga såväl allmänna lokaler som bostadslägenheter

för dervarande stationsföreståndare. Vid samtliga dessa

stationer utgöras boställslägenheterna af 1 rum och kök, utom vid Barkåkra,

der 2 rum finnas jemte ett kök af 2,7 qvadratmeters golfyta.

Nuvarande väntrummet vid Gullbrandstorp är för trafiken der otillräckligt.

För erhållande af större utrymme vid Laholm för res- och ilgods

bör en särskild mindre magasinsbyggnad der uppföras i omedelbar

närhet till stationshuset och plattformen. Afträden för den trafikerande

allmänheten saknas vid Gullbrandstorp och Säby, likasom godsmagasin

på det förra stället.

Den utvidgning af spårsystemet vid Engelholm, som här förut

omnämnts, kan lämpligen försiggå endast åt stationens norra ände öfver

den plats, der lokomotivstallar, vändskifva och. vattentorn nu äro belägna.

Af denna anledning måste den nya vändskifva med 15 meters

diameter, till hvilken Riksdagen redan anvisat medel, förläggas till

annan plats, nemligen i stationens södra del, vester om spåren; och

då, såsom ofvan påpekats, äfven platsen för nuvarande permanenta lokomotivstallar,

som rymma endast 2 lokomotiv, och vattentorn behöfver

tagas i anspråk för don oafvisliga utvidgningen af spårsystemet, blifver

nödvändigt att samtidigt med utförandet af arbetena för spårsystemets

utvidgning flytta ifrågavarande lokomotivstallar och vattentorn till det

ställe, der den nya vändskifvan förlagts. I sammanhang härmed bör

— enär redan nu i regel 5 å 6 lokomotiv och vid vissa tillfällen, såsom

under tiderna för sockerbettransporterna, ännu flera äro vid stationen

uppstälda — vid Engelholm beredas nya utrymmen för 8 lokoII,

h. till Riksd. Prof. 1897. 1 Sami. I Af cl. 1 Höft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Sjette hufvudtiteln.

motiv. Derjemte erfordras vid stationen i fråga öfverliggningsrum för

lokomotivpersonalen samt i den blifvande stallbyggnadens närhet kolbåsanläggning

för omkring 2,500 ton.

Oljekällaren vid oftanämnda station afses för vestkustbanans behof

af eldfarliga oljor.

Vattenledning — 300 meter lång — från den i Getinge stations

närhet framflytande Suse-ån till nämnda stations vattentorn är behöflig

för undvikande af vidare användning i lokomotiven af vattnet från dervarande

brunn, hvilket är i hög grad pannstensbildande och för ändamålet

sålunda olämpligt.

På en sträcka af 15,2 km. af bandelen Landskrona—Billesholms

grufva består spåret af liårdt slitna jernräler af 24,7 kg. vigt per meter.

Till ersättning för dessa räler, som inom närmaste tid böra borttagas,

har jernvägsstyrelsen afsett begagnade men fullt brukbara stålräler af

omkring 34 kg. vigt per meter från de stambanedelar, der hufvudsakligast

för de snabbgående tågens skull tyngre räler måste nedläggas.

»

I en särskild bilaga till sin förevarande underdåniga skrifvelse har

jernvägsstyrelsen meddelat öfversigt af kostnaderna, i afrundade tal,

för de efter 1893 års utgång redan verkstälda kompletteringsarbetena

å vestkustbanans olika delar jemte de för åren 1897 och 1898 jflanlagda;

och är denna bilaga af följande lydelse:

Sammandrag af kostnader för redan utförda och ytterligare ifrågasatta

kompletteringsarbeten å vestkustbanan under åren 1894—1898.

Afrförre egarne

utförda arbeten

Anslag af Riksdagen

Summa

för

förestående

fem år.

Beräknade

kostnader

enligt jern- vägsstyrel- sens under- dåniga

skrifvelse

S1/i2 1894.

Bandelar.

under åren

beviljade för

begärda

för

t

1894.

1895.

1896.

1897.

1898.

Helsingborg—Halmstad

med bibanan.............

33,000

324,100

479,500

197,600

180,500

1,214,700

1,486,200

Halmstad—Varberg......

147,100

68,000

21,200

95,600

22,550

354,450

541,400

Varberg—Göteborg.......

22,000

71,800

68,700

219,700

8,550

390,750

490,000

Landskrona—F ngelholm

9,500

5,100

35,700

23,500

63,840

137,640

221,500

Malmö—Billesholms

grufva.......................

7,600

25,600

23,300

109,100

5,000

170,600

411,900

Oförutsedda utgifter......

—

—

21,600

54,500

44,560

120,660

—

Summa kronor

219,200

494,600

650,000

700,000

325,000

2,388,800

3,151,000

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Sjette hufvudtiteln.

Såsom af ofvan nämnda sammandrag framgår, understiger kostnadssumman

för kompletteringsarbetena under åren 1894—1898 de belopp,

hvilka af jernvägsstyrelsen beräknats och i propositionen till 1895 års

Riksdag angående vestkustbanans inköp upptagits såsom erforderliga,

med 762,200 kronor. Enligt hvad jernvägsstyrelsen anfört, motsvarades

detta belopp ungefärligen af de ursprungligen föreslagna arbetena

för anläggning af ny ångfärjestation i Helsingborg, uppförande

af ytterligare 24 stycken banbevakningsbostäder, ökning af ballastens

djup och bredd med flera arbeten, hvilka styrelsen dock icke ansett

sig för närvarande böra ifrågasätta till utförande.

1 fråga om det finansiella resultatet af vestkustbanans förvärfvande

åt staten tillåter jag mig meddela, att nettobehållningen af denna bana,

hvilken af jernvägskomitén uppgifvits hafva utgjort under hvarje af

åren 1890—92 i medeltal 1,017,054 kronor och i propositionen till

1895 års Riksdag beräknades böra för år 1896 uppgå, till 1,100,000

kronor, under månaderna januari—november 1896 laktiskt utgjort ej

mindre än 1,324,429 kronor 72 öre.

Då jag icke funnit något att erinra mot jernvägsstyrelsens förevarande

''underdåniga framställning, tillstyrker jag, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, till komplettering sarbeten å vestkustbanan, bevilja och å riksstaten

utom hufvudtitlarna för år 1898 anvisa tillhopa 325,000 kronor.

Till anskaffande af ny rörlig materiel med tillbehör föreslår jernvägsstyrelsen

i ofvan berörda skrifvelse af den 4 december 1896, att

af Riksdagen måtte för år 1898 äskas ett anslag af 2,565,000 kronor.

I afseende härå anför styrelsen följande:

»Den ökning af trafiken, som såväl på grund af förbättrade konjunkturer,

som genom nedsättning af vissa fraktsatser framkallats, torde

under de närmaste åren snarare till- än aftaga, och styrelsen måste

derför vara beredd att möta denna ökning med eu tillräckligare trafikmateriel

än den, hvaröfver styrelsen till följd af hittills beviljade anslag

disponerar.

l:o) Lokomotiv.

Statistiken för år 1895 visar, att hvarje godstågslokomotiv i medeltal

genomlupit nära 33,000 kilometer under året — mot 25,000 å 26,000

åren 1891 och 1892; och innevarande år torde uppvisa en ännu större

ansträngning af denna materiel. På samma sätt har snälltågstrafiken

kräft eu ökad tjenst af isynnerhet de kopplade lokomotiven, hvilkas

[44.]

Ny rörlig

materiel vid

statens jernvägar.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Sjette hufvudtiteln.

kilometertal för den nyaste certen årligen uppgå ända till 50,000 och

derutöfver. Härmed torde emellertid gränsen för dragkraftmaterielens

ansträngning vara uppnådd. Den ökning af lokomotivens antal, som

motsvarar, å ena sidan, den väntade tillyäxten i rörelsen och, å andra

sidan, en rimligare ansträngning af materielen, kan af styrelsen ej beräknas

lägre än till 15 stycken, nemligen 5 lokomotiv för snälltåg och

10 för godståg.

2:o) Personvagnar.

Då antalet resande i såväl 2:a som 3:e klass allt mer ökas, likasom

ock resorna utsträckas till längre afstånd, men de äldre typerna af

dessa vagnsklasser ej nu kunna anses motsvara de långväga resandenas

skäliga anspråk på komfort och utrymme, synes det styrelsen vara

nödvändigt, att ett antal bogievagnar, afsedda för de långgående dagtågen,

anskaffas, på det att den fördel jernvägen kan draga af en än

vidare ökad persontrafik ej må lemnas obeaktad — en fördel, som helt

säkert ej uteblifver, om blott de nyssnämnda anspråken i rimlig mån

tillgodoses, men deremot väl kan äfventyras, om de lemnas utan afseende.

Ett antal af minst 8 stycken 2:a och 3:e klass bogievagnar

torde derför i första hand böra anskaffas.

3:o) Godsvagnar.

Den materiel af hithörande kategori, som för att undvika stagnation

i godsrörelsen måste ytterligare anskaffas, utgöres af 170 täckta och

430 öppna godsvagnar.

Kostnaden för den nyanskaffning af rullande materiel, hvars behof

styrelsen härofvan ansett sig böra framhålla och hvilken är afsedd att

tillverkas vid inhemska verkstäder i öfverensstämmelse med af Eders

Kongl. Maj:t redan godkända konstruktioner och ritningar, uppgår till

för 5 lokomotiv af typ Lit. Ce å 54,000 kronor 270,000 kronor,

» 10 » af typ Lit. Kd å 47,000 » 470,000 »

» reservdelar ........................................................................ 20,000 »

)> 8 kombinerade II och III klass bogievagnar å

26,250 kronor ........................................................... 210,000 »

» 170 täckta godsvagnar, dels med dels utan broms 498,000 »

)) 430 öppna » dels med dels utan broms 702,000 »

» 1,250 vagnsaxlar med hjul........................ 375,000 »

» diverse utrustningspersedlar till vagnparken......... 20,000 »

Summa 2,565,000 kronor.»

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Sjette hufmdtiteln.

Då jag icke har något att erinra i afseende å beloppet af de anslag,

jernvägsstyrelsen för ifrågavarande ändamål ansett böra af Riksdagen

äskas och hvilka ändock, hvad särskild! angår anslagen till godsvagnar,

näppeligen torde tillfredsställa de kraf på mera materiel, som betingas

af den ständigt växande trafiken, tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t

måtte föreslå Riksdagen

att för år 1898, till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens

redan trafikerade jernvägar, anvisa å riksstaten, utom hufvudtitlarna

2,565,000 kronor.

Sj ökommunikationer.

Redan år 1876 väcktes af stadsfullmäktige i Kalmar i en fram- [45.]

ställning till Eders Kongl. Maj:t fråga om upprensning af Kalmar sund. uPfp^”s““s

Med förmälan hurusom under sjömätningar i Kalmar sund blifvit ut- ‘ sund.

rönt, att de bottenhinder, som gjorde det omöjligt för fartyg af större

djupgående än 15 till 16 fot att genomgå nämnda sund, utgjordes af

några i farvattnet midt för staden Kalmar förekommande grund, samt

att, om farleden derstädes rätades och erforderligen fördjupades, fartyg

om ända till 1,500 å 1,600 tons drägtighet skulle kunna passera hela

sundet, i stället för att dylika fartyg nu nödgades gå öster om Oland,

der storm och svår sjögång ofta bragte fartygen i fara och icke sällan

förorsakade strandningar och skeppsbrott, anhöllo nemligen stadsfullmäktige,

att Eders Kongl. Maj:t, med afseende å den stora fördelen

för sjöfarten i södra delen af Östersjön, som skulle uppkomma genom

undanrödjande! af de få hinder, som utestängde större fartyg från en

eljest beqväm farled inomskärs af 15 sjömils längd, måtte anbefalla

och låta med allmänna medel bekosta uppgörandet af plan och fullständigt

kostnadsförslag i afseende å de arbeten, som erfordrades för

ifrågavarande farleds öppnande till 20 å 22 fots djup utefter hela dess

längd. Nödiga medel för undersökningen anvisades genom nådigt bref

den 12 januari 1877, och efter erhållet förordnande upprättade derpå

dåvarande löjtnanten vid väg- och vattenbyggnadskorpsen m. m. C. H.

öhnell den 15 augusti samma år förslag till upprensning af en segelränna

med minst 20 fots eller i det närmaste 6 meters djup under

lägsta vattenytan, motsvarande 22 fot eller 6,5 meter under s. k. dag
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Sjette hufVudtiteln.

ligt vattenstånd, och med 200 fots eller omkring 60 meters bottenbredd

från Krongrundet i norr till Holmströmsgrundet i söder, sträckande sig

förbi Prestör och Skansgrandet och utgörande i längd 20,100 fot eller

5,968 meter, hvaraf 5,200 fot eller 1,544 meter behöfde bearbetas.

Kostnaderna för arbetena, inberäknadt nödiga säkerhetsanordningar, voro,

under antagande af alternativt åtta eller fyra års arbetstid, beräknade

till 356,000 eller 400,000 kronor.

Sedan härefter stadsfullmäktige i Kalmar hos Eders Kongl. Maj:t

anhållit om anslag för ändamålet och såväl lotsstyrelsen som väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen i ärendet sig utlåtit, behagade Eders Kongl.

Maj:t vid ärendets föredragning den 8 januari 1879 bifalla dåvarande

chefens för civildepartementet, af Statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan att, ehuru ansökningen syntes väl förtjent af uppmärksamhet,

densamma likväl, vid det förhållande att för det dåvarande icke

borde ifrågasättas andra nya anslag än sådana, hvilkas beviljande icke

kunde utan synnerligt men uppskjutas, icke borde då till någon åtgärd

föranleda.

Frågan om Kalmar sunds upprensning hvilade derefter, till dess

den af Eders Kongl. Maj:t den 8 januari 1890 tillsatta sjöfartsnäringskomitén

uti sitt den 12 september samma år afgifna betänkande hemstälde,

att för erhållande af en snabbare och tryggare sjöväg från det

öfre Sverige Kalmar sund måtte göras tillgängligt äfven för större fartyg,

och att härtill måtte lemnas särskildt anslag af statsmedel, derest

icke inflytande fyr- och båkmedel kunde lemna tillräckliga tillgångar

till arbetets utförande. Sedan Eders Kongl. Maj:t i anledning häraf

infordrat utlåtande af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, samt stadsfullmäktige

i Kalmar år 1892, under åberopande af komiténs omförmälda

uttalande, anhållit, att Eders Kongl. Maj:t ville taga ärendet i

nådig pröfning och anbefalla erforderliga åtgärder för dess verkställighet

inom närmaste tid, i sammanhang hvarmed tillkännagifvits, att staden

Kalmar gått i författning om medel för fördjupande af ingång till

och kajplats i stadens hamn med samma vattendjup, som rännan i sundet

beräknades erhålla, hvilken ansökning jemväl blifvit till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

remitterad, har bemälda styrelse den 31 maj 1892 i

ärendet sig yttrat och dervid — med bifogande af ett hos styrelsen

i öfverensstämmelse med Öhnells plan och vissa af lotsstyrelsen deri

föreslagna ändringar upprättadt kostnadsförslag — hemstält om anvisande

af medel för företaget, dock att dervid borde fästas förbehåll

angående skyldighet för Kalmar stad att dels upprensa tillfartsränna in
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Sjette hiifvudtiteln.

till och uti stadens hamn till samma djup och bredd som rännan genom

sundet och i hamnen bereda erforderlig kajplats samt utrymme

för minst tre sådana fartyg, som kunde passera segelrännan, dels kostnadsfritt

upplåta plats för upplag å Skallöarna för grus och sten m. m.,

som ur rännan upptoges, dels ock bekosta planering af de upplag, som

med stadsfullmäktiges begifvande kunde komma att ske å stadens planlagda

område.

Med infordradt underdånigt utlåtande af den 14 februari 1893 har

lotsstyrelsen härefter öfverlemnat yttrande i ärendet af lots kaptenen i

Kalmar, friherre R. von Rosen, hvilken deruti föreslagit en ny lösning

af frågan, i det han, med öfvergifvande af den raka rännan norr och

söder om Prestör med afvikning åt vester vid passerandet af Prestör

och Skansgrundet, ansett, att södra delen af rännan borde förläggas

öster om Prestör öfver Prestörsrefvet i samma riktning som det nuvarande

s. k. östra farvattnet, och norra delen af rännan i Grimskärs

fyrs nuvarande fasta hvita sken. Detta förslag, som jemväl afsåg förändrade

anordningar i afseende å säkerhetsinrättningarne, skulle medföra

fördelarna att inkommande fartyg leddes in till den rymliga redden

mellan Gallbänkarna, Getryggen, Prestörsrefvet, Grytan, Gillburen och

Döden, att arbetskostnaden och tiden för arbetets utförande minskades,

enär endast 3,000 fot af rännans längd behöfde fördjupas, samt att möjligheten

för större fartyg att passera hvarandra blefve bättre tillgodosedd.

För egen del förklarade lotsstyrelsen, som med hänsyn dels till

sjöfartens behof af ökadt vattendjup till följd af fartygens växande

storlek och djupgående äfvensom till djupen i Flintrännan i Öresund

och K ej sar Vilhelmskanalen ansåge, att rännan i Kalmar sund icke borde

göras grundare, än att 7 meter djupgående fartyg kunde der passera,

att styrelsen i anledning af angifna omständigheter i afseende å säkerhetsinrättningarna

funne den af von Rosen framstälda planen hafva

afgjordt företräde framför Öknells förslag, och hemstälde, att Eders

Kongl. Maj:t måtte förordna om uppgörande af fullständig plan och

kostnadsberäkning för segelrännans upprensning enligt förstnämnda plan,

uti hvilken kostnadsberäkning dock icke behöfde intagas kostnaderna

för de ändrade anordningar i afseende å fyrbelysningen och utprickningen,

hvilka lotsstyrelsen i sinom tid torde böra vidtaga på lotsverkets

bekostnad.

Efter det Eders Kongl. Maj:t härefter inhemta! nytt yttrande i ärendet

af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som deri bland annat anförde,

att styrelsen icke kunde till alla delar instämma i de uttalade åsigterna

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Sjette hufvud titeln.

om företrädet af den brutna segelleden, som utan tvifvel skulle under

stormig väderlek och stark strömsättning i sundet medföra olägenheter

om ej faror i anseende till de tvära kursförändringar å redden vid

Kalmar, som derutaf betingades, har chefen för sj ökarte verket, till följd

af nådig remiss, den 10 april 1894 sig utlåtit och anfört: att vid jemförelse

mellan den raka och den krokiga farleden det befunnes, att

den raka farleden möjliggjorde en säker färd förbi de många grunden

i denna del af Kalmar sund, hvaremot den krokiga farleden under

ogynnsamma vind- och strömförhållanden ej uppfylde detta önskningsmål,

samt att fyranordningen vid den krokiga farleden vore invecklad

och kunde föranleda misstag och villrådighet; att. den raka farleden i

sistnämnda afseende syntes kunna vinna ytterligare företräde framför

den krokiga genom vissa föreslagna ändringar i fyranordningarne; samt

att, beträffande farledsdjupet, 6 meter under lägsta vattenytan syntes

vara tillräckligt, enär detta djup tilläte våra stridsfartyg att passera

rännan. Med anledning af hvad sålunda anförts hemstälde chefen att,

om Kalmar sund skulle fördjupas, Öhnells förslag med ett vattendjup

af 6 meter under lägsta vattenytan måtte följas, dock med viss förändring

i afseende på fyrarnes anordning; och uttalade chefen tillika

den åsigten, att en undersökning till utrönande af kostnaden för åstadkommande

af en under ogynnsamma vind- och strömförhållanden så

obeqväm och vådlig farled som den af von Rosen föreslagna ej syntes

vara skäl att företaga.

Chefen för flottans stab, som jemväl blifvit i ärendet hörd, har

uti underdånigt utlåtande den 18 oktober 1894 anfört, att han ansåge

en upprensning af Kalmar sund, så att en äfven nattetid trafikabel

ränna genom dess smalaste del upptoges, såsom ett från sjömilitär

synpunkt synnerligen önskvärd! företag. Hvad anginge de båda föreliggande

förslagen till en sådan upprensning, gåfve chefen obetingadt

företrädet åt det Öhnellska. Det Rosenska förslaget ansåge han nemligen

oantagligt på den grund, att den öfver Kalmar redd skarpt brutna

farled, som genom detta förslags realiserande skulle uppstå, i stället

för att bereda en tryggad färd genom sundet, tvärtom blefve svår att

navigera och för större fartyg under ogynnsamma förhållanden absolut

farlig. Våra förnämsta stridsfartyg, lista klassens pansarbåtar, hade

en sådan svängningsradie, att de icke utan maskinmanöver kunde göra

den S-gir, som erfordrades för att ifrån den södra rännan öfver Kalmar

redd inkomma i den norra eller tvärtom. Om vid dager och under

stillvatten sådana manövrer än läte sig göra, torde de deremot nattetid

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Sjette hufvudtiteiu.

eller med ström, sättande ena eller andra vägen, hvilket i Kalmar sund

vore det vanligaste fallet, blifva förenade med en betydlig risk att antingen

drifva på grund eller på å redden förankrade fartyg. Hvad

fyranordningen beträffade, borde de af chefen för sjökarteverket föreslagna

modifikationerna i hufvudsak iakttagas. Farledsdjupet ansåge

chefen höra göras så stort, att våra stridsfartyg vid lägsta vattenstånd

kunde fritt passera, d. v. s. 6 meter. Att göra rännan djupare skulle

hafva den allra menligaste inverkan på farledens militära värde. Den

borde kunna lemna fri passage åt egna stridsfartyg men vara otillgänglig

för fartyg af större djupgående än dessa. Med ett djup af

6 meter under lägsta vattenytan syntes krafven å farleden ur handelssjöfartens

synpunkt till fullo tillgodosedda.

Ärendet remitterades, härefter ånyo till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

som uti iunderdånigt utlåtande den 4 april 1895 anförde att,

då på grund af hvad emot den af von Rosen föreslagna farleden blifva

anmärkt, tanken på en sådan syntes böra uppgifvas, styrelsen till

fullständigande'' af utredningen beträffande den af Öhnell föreslagna

leden låtit genom Öhnell uppgöra ett, det underdåniga utlåtandet bifogadt

kostnadsförslag upptagande allenast utgifterna för sjelfva upprensningen

af farledsrännan till djup af 6 meter under lägsta vattenytan

och med en bottenbredd af 60 meter, men icke omfattande de i föregående

förslag afsedda beloppen för utprickning och fyrbelysning med

till den sistnämnda hörande grundläggnings-, hamn- och vägarbeten.

Detta förslag var af följande lydelse:

Miiddringsarbeten.

Antal

å

Kostnad.

Summa.

Upptagning, transport och lossning af sten, grus

kr.

Ö.

kr.

Ö.

kr.

ö.

och lera................................................ kbm.

19,870

5

—

99,350

—

D:o d:o d:0............................ >

24,960

4

—

99,840

—

Uppslammad sand och lösare jordlager.......... >

22,950

1

50

34,425

—

233,615

_

För annan redskap än muddringsattiralj, tillsyn och

oförutsedda utgifter tilläggas omkring 15,5 %

af förestående................................................

36,385

Slitning af muddringsattiralj och afskrifning å vär-

det af densamma............................................

—

—

—

—

—

150,000

—

Summa kronor

—

—

—

—

—

420,000

—

llih. till Riksd. Prot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 1 Hiift.

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Sjette hufvudtitcln.

I likhet med föregående kostnadsförslag hvilade äfven detta på

den förutsättningen, att Kalmar stad utan ersättning uppläte Skallöarna

till upplag för hvad ur farleden uppmuddrades, och denna upplåtelse

borde med så mycket större skäl kunna göras till vilkor för statsanslags

anvisande, som stadens sjöfartsintresse komme att väsentligt

främjas genom arbetets utförande.

Sedan ärendets beredning sålunda fortskridit, anmälde t. f. chefen

för sjöförsvarsdepartementet uti skrifvelse till chefen för civildepartementet

af den 16 oktober 1895, att kommendörkaptenen i flottan

m. m. R. von Miihlenfels uppgjort ett nytt förslag till upprensning af

farled i Kalmar sund, äfvensom att ej mindre chefen för sjökarteverket

än äfven lotsstyrelsen häröfver afgifvit infordrade utlåtanden, hvarefter

von Miihlenfels fått i anledning af dessa utlåtanden sig yttra, och

blefvo samtliga dessa handlingar med tillhörande, ritningar till civildepartementet

öfverlemnade. Detta af von Miihlenfels den 15 januari

1895 upprättade förslag, som åskådliggjorts å en karta i skala 1 : 10,000,

afser upptagandet af en 20 fot djup ränna från Holmströmsgrund,

något vestligare än Öhnell föreslagit, i rak linie förbi Prestör och

Skansgrundet till Krongrundet med en bredd på de ställen, som behöfde

upprensas, af 200 fot. Upprensningsställena, som å kartan betecknats

med röd färg, skulle uppgå till en sammanlagd längd af 1,700

fot. Förslaget omfattade äfven de säkerhetsanordningar, som ansågos

erforderliga. För att tillgodose Kalmar stads intresse, som vore att

äfven större fartyg än de, som läge 20 fot djupt skulle inkomma till

redden och framdeles till hamnen, upptoge förslaget äfven, för den händelse

en blifvande undersökning af genomfartsleden söder ifrån till

nämnda redd skulle visa sig för kostbar att upprensa till 24 fot, en

annan väg för nämnda ändamål öfver ostligaste delen af Prestörsrefvet

in till redden.

Uti sitt häröfver afgifna utlåtande af den 21 februari 1895 har

chefen för sjökarteverket framstält viss anmärkning mot förslaget i

hvad det afsåge säkerhetsanordningar; hvarjemte anförts, att förslaget,

såvidt det afsåge att med hänsyn till Kalmar stads fördel upptaga en

ränna med ett djup af 24 fot öfver Prestörs östra kant till redden,

syntes hufvudsakligen afse en Kalmar stads angelägenhet, hvars utredande

torde tillhöra denna kommun.

Lotsstyrelsen har med sitt den 19 juli 1895 afgifna utlåtande öfverlemnat

ett af lotskaptenen i Kalmar, ofvan bemälde R. von Rosen, på

anmodan af styrelsen afgifvet yttrande i ämnet jemte dervid fogadt, af

stadsingeniören i nämnda stad I. Björkman upprättadt, af plan och

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Sjette hufvudtiteln.

betänkande åtföljdt kostnadsförslag för upprensning af sundet i öfverensstämmelse

med von Miihlenfels’ förslag, utvisande för arbetet, utom grund

och fäste för fyrar, följande kostnadsberäkning:

Uppmuddring af rännan till 6 meter under lägsta vattenytan med 60

meters bottenbredd................................................ kronor 223,263: 80.

20 procent tillägg för tillsyn, redskap och oförutsedda

utgifter ................................... p 44,652: 76.

Summa kronor 267,916: 56.

Den specifika uträkningen af kostnaden för sjelfva uppmuddringen

var så lydande:

Läge.

Längd.

Antal

å

Kostnad.

N:o.

Meter.

Uppmuddring till 6 meter under lagstil

vattenytan.

Kr.

Ö.

Kr.

ö.

18-24

90

Lös sand, blandad med större

och mindre

stenar...................................

......... kbm.

690

3

60

2,484

—

86

—

Upptagas några här befintliga större stenar...

—

—

—

350

—

116-127

165

Sand, blandad med större och

mindre ste-

nar........................................

......... kbm.

2,930,6

3

60

10,549

80

134—162

420

Härd botten, blandad med större

och mindre

stenar....................................

......... kbm.

29,448

4

50

132,516

—

178-186

120

Sand, blandad med större och

mindre ste-

nar.......................................

......... kbm.

6,180

3

60

22,248

—

101-198

105

D:o d:o d:0 ......

......... »

3,150

3

60

11,340

—

219—233

210

D:0 d:0 d:0 .....

......... T>

1,290

3

60

4,644

—

246—258

180

D:0 d:0 d:o .....

»

6,330

3

60

22,788

—

258-261

45

D:0 d:o d:o .....

>

60

3

60

216

—

265- 269

60

11:0 d:o d:0 .....

>

315

3

60

1,134

—

279—282

45

D:o d:o d:0 .....

......... >

60

3

60

216

—

295-300

75

I):o d:o d:o .....

......... »

510

3

60

1,836

—

309-318

135

D:0 d:0 d:0 .....

T>

2,995

3

60

10,782

—

385—388

45

Sand, blandad med sten............

......... »

600

3

60

2,160

—

1,695

• Summa) 54,558,6

1 -

1-

223,263

80

För egen del har lotsstyrelsen, med vitsordande att den föreslagna

rännan, derigenom att den vore rak, otvifvelaktigt erbjöde stora fördelar

s. 100 Kontrollera mot PDF

100 Sjette Imfvudtiteln.

för fartyg, som skulle passera genom Kalmar suud, emellertid gjort

vissa anmärkningar mot de föreslagna fyranordningarne.

Uti sitt härefter afgifna yttrande har von Muhlenfels dels erinrat att,

med afseende å hvad chefen för flottans stab yttrat i fråga om lämpligast#

djupet i rännan, detta föreslagits till 6 meter, men att det redan nu,

att döma efter sjökortet, utan upprensning syntes möjligt för fartyg af

7 meters djupgående att komma upp till Kalmar redd, om vägen toges

från Holmströmsgrund emellan Enstensrefvet och östra Prestörsrefvet

upp till Färjestadsleden öster om Kalmar—Södra tredingsgrund, dels

hemstält om en ändring i afseende å de föreslagna fyrarna.

Sedan Eders Kongl. Maj:t härefter anbefalt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

att, efter granskning af von Muhlenfels’ förslag och, der

så funnes nödigt, efter vederbörandes hörande, afgifva förnyadt utlåtande

rörande upprensningen af Kalmar sund, har bemälda styrelse med utlåtande

af den 27 januari 1896 öfverlemnat. eu af dåmera kaptenen

Öhnell till styrelsen ingifven skrift, deruti Öhnell, efter anstäld jemförelse

mellan de af honom och von Muhlenfels uppgjorda förslagen,

beträffande den uppgifna stora skilnaden i kostnad för samma förslag,

fästat uppmärksamheten derå, att förhållandet blefve annorlunda, derest

beräkningarna gjordes efter enahanda grunder för båda förslagen. Enligt

det af Öhnell uppgjorda, af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med

utlåtandet den 4 april 1895 öfverlemnade kostnadsförslaget hade hela

den för farledens fördjupande erforderliga muddringen beräknats omfatta

67,780 kubikmeter och kunna efter ett pris för kubikmeter af 5,4

och 1,50 kronor utföras för.................................................... kr. 233,615: _

hvartill komme för annan redskap än muddringsattiralj

samt för tillsyn och oförutsedda utgifter, efter 15,5

Proceilt-..................................................................................... » 36,385: —

och för slitning af muddringsredskap och afskrifning

å värdet af densamma....................................................... » 150,000:__

Summa kr. 420,000: —

Motsvarande muddringsmängd hade uti det af Björkman uppgjorda

kostnadsförslaget beräknats till 54,558,5 kubikmeter och priset för

kubikmeter muddring till 4,50 och 3,60 kronor, utfördt med kr. 223,263: 80

hvarjämte för tillsyn, redskap och oförutsedda utgifter

tillagts 20 procent, som utfördes med........................... » »44,736: 20»

Summa kr. 268,000: —

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Sjette hufvudtiteln.

Med tillämpning af förstnämnda priser syntes den beräknade kostnaden,

223,263: 80 kronor, böra något nedsättas, förslagsvis

till ............................................................................ kr. 215,000

Om härtill lades för tillsyn m. m. 15,5 procent ........... » 33,300

samt för slitning af muddringsredskap m. m.................. » 145,000

Summa kr. 393,300

så blefve skilnaden i kostnad för muddringsarbetena endast 26,700 kronor.

För egen del anförde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att i afseende

å fullständighet skiljde sig Björkmans mätningar, för så vidt

de vore på ritningarna återgifna, så till vida från Öhnells, att den förre

verkstält pejlingar endast å sådana ställen, der han haft anledning befara

grund, och då endast på hvarje 15:de meter (i afrundadt tal

= 50 fot), hvaremot den senare pejlat hela sträckan mellan ändpunkterna

och detta så tätt som på hvarje 20:de fot. Jemförelse mellan

de olika mätningarna, der sådan kunnat ske, gåfve dock ej anledning

antaga någon för frågans bedömande menlig inverkän af den mindre

fullständiga undersökningen. Deremot ansåge sig styrelsen icke kunna

gilla den af Björkman uppgjorda kostnadsberäkningen. Med tillämpning

af de pris, som läge till grund för den vid styrelsens senaste utlåtande

fogade kostnadsberäkningen för den östligare sträckningen samt med

kubikmassornas uppskattning efter den i samma kostnadsberäkning begagnade

grund, hvilket allt styrelsen ansåge böra äfven på förevarande förslag

tillämpas, slutade kostnadsberäkningen för endast rensningarna i den

vestligare sträckningen (von Miihlenfels’) på ett belopp af 405,000 kronor,

således 15,000 kronor lägre än rensningarna i den östligare (Öhnells).

Sedan Eders Kongl. Maj:t vidare infordrat utlåtande i ärendet af

den utaf Eders Kongl. Maj:t den 7 november 1895 i nåder förordnade

komité för afgifvande af förslag till nya eller förbättrade säkerhetsanstalter

för sjöfarten, har von Muhlenfels till civildepartementet ingifvit:

dels en den 1 mars 1896 dagtecknad skrift, hvari han i anledning

af väg- och vattenbyggnadsstyrelsens sistberörda underdåniga utlåtande

erinrat, bland annat, att de priser, som läge till grund för det af Björkman

uppgjorda förslaget, vore sådana de befunne sig år 1895 enligt

den erfarenhet, Björkman vunnit vid muddringsarbeten, Indika af honom

då helt nyligen blifvit verkstälda;

dels en den 5 maj 1896 dagtecknad skrift, hvarmed öfverlemnats

ett af entreprenörerne för fördjupning och ombyggnad af Åhus hamn

N. Andersen och N. C. Monberg afgifvet anbud att enligt von Muhlenfels

förslag, sådant det angifvits i ritningar och beräkningar af stads
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Sjette liufvudtiteln.

ingeniören Björkman, verkställa upprensning i Kalmarsund, utlägga det

uppmuddrade i sjön på anvisadt närbeläget ställe med minst tre meters

vattendjup för ett pris af 265,000 kronor för upprensningsarbetet, hvilket

anbud dock icke var för entreprenörerne bindande längre än till den 1

augusti 1896.

Uti sitt den 26 maj 1896 i ärendet afgifna underdåniga utlåtande

har ofvan bemälda komité, hvilken fått till sig öfverlemnade jemväl

nyssberörda två af von Muhlenfels ingifna skrifter, anfört följande.

Den mot von Rosens förslag framstälda anmärkningen, att den

öfver Kalmar redd skarpt brutna farled, som genom förslagets genomförande

skulle uppstå, i stället för att bereda en tryggad färd genom

sundet tvärtom blefve svår att navigera och för större fartyg under

ogynsamma förhållanden farlig, syntes komiterade vara grundad och

af den betydelse, att den omöjliggjorde detta förslags antagande. I

afseende å de två återstående förslagen, det Ohnellska och det Miihlenfelska,

hade komiterade utan tvekan funnit det sistnämnda vara det för

sjöfarten fördelaktigaste, enär rännan, upptagen enligt detta förslag,

komme att blifva rak.

Minsta djupet i rännan hade ifrågasatts att blifva vare sig 6 meter

eller 6,5 meter under lägsta vattenstånd, motsvarande 6,5 och 7 meter vid

medelvattenstånd. I motiveringen till förslaget om det större djupet

hade erinrats om sjöfartens behof af ökadt vattendjup till följd af fartygens

växande storlek och djupgående samt yttrats, att i merkantilt

hänseende ett djup af 7 meter vid medelvattenstånd torde, derest NordÖstersjökanalen

komme att öppna en vattenväg för 9 meters djupgående

fartyg, visa sig väl ringa, men att i strategiskt hänseende 7

meter syntes vara tillräckligt af det vigtiga skäl, att det företrädesvis

såsom svenskt ansedda inloppet till Östersjön, Flintrännan, sedan der

pågående rensningar afslutats, medgåfve 7 meters djupgående fartyg

att passera, af hvilket skäl rännan i Kalmar sund icke heller syntes

böra göras grundare. Häremot hade, på sätt ofvan omförmälts, chefen

för flottans stab anfört, att farledsdjupet borde göras så stort, att våra

stridsfartyg vid lägsta vattenstånd kunde fritt passera, d. v. s. 6 meter;

att detta djup skulle jemväl tillgodose krafven ur handelssjöfartens synpunkt,

samt att, om rännan gjordes djupare, detta skulle hafva den

menligaste inverkan på farledens militära värde.

Enligt senaste, för komiterade tillgängliga uppgifter vore djupet i

Kejsar Wilhelmskanalen (Nord-Östersjökanalen) så stort, att 8 meter

djupgående fartyg der kunde framgå, och djupet i Flintrännan minst

7,28 meter, så att fartyg af 7,13 meters djupgående numera, efter verk
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Sjette hnfvndtiteln.

stälda upprensningar, med full säkerhet kunde under ledning af kronolots

passera detta farvatten vid medelvattenstånd.

Enligt Sveriges skeppslista för 1895—1896 (utgifven af Ludv.

Juhlin) vore de deri upptagna fartyg, som hade ett djupgående af mer

än 6 meter, till antalet 24; af dessa voro 7 ångfartyg och 17 segelfartyg.

Största djupgåendet för något af ångfartygen voro 7,20 meter

och af segelfartygen 7 meter. Af ångfartygen vore icke något bygdt

senare än år 1884 och af segelfartygen icke något senare än år 1876.

De i nämnda lista upptagna fartyg med ett djupgående öfver 5,so meter

till och med 6 meter utgjorde till antalet 31 stycken, 5 ångfartyg och

26 segelfartyg, och byggnadsåret för det senast bygda ångfartyget

vore år 1892, för det senast bygda segelfartyget år 1883.

Vid genomseende af sistlidet års lotsdagböcker för Liggskärs (utanför

Luleå) och Oxelösunds lotsplatser, derifrån det företrädesvis kunnat förutsättas,

att lotsning skulle ega rum af de stora utländska fartyg, som

trafikera Östersjön och svenska orter norr om Kalmar sund, hade befunnits,

att under nämnda år från Liggskärs lotsplats lots lemnats åt

ett sextiotal olika utländska fartyg (ångfartyg) med ett djupgående

öfver 6 meter ända till 7,4 meter samt från Öxelösunds lotsplats åt 20

stycken olika utländska fartyg, 19 ångfartyg och 1 segelfartyg, med

ett djupgående öfver 6 meter till och med 7,1 meter.

Vid" bedömandet af frågan om det djup, en ränna genom Kalmar

sund lämpligen borde erhålla, finge emellertid, oafsedt kostnadsfrågan,

icke lemnas ur sigte dels att denna ränna, för att i merkantilt afseende

anses tillfredsställa berättigade kraf, icke behöfde vara afsedd att

upptaga all den trafik, som kunde ifrågakomma på svenska orter norr

om sundet, då ju mycket stora fartyg kunde begagna vägen öster om

Öland och väl'' i de flesta fall skulle finna denna väg för sig fördelaktigast,

äfven om djupet i rännan tillstadde dem att passera derigenom,

dels ock att, hvad särskildt anginge Kalmar stads intresse att fartyg af ända

till omkring 7 meters djupgående kunde dit ingå, det af handlingarna

syntes framgå, att redan nu skulle finnas möjlighet för fartyg af 7

meters djupgående att söderifrån kunna taga sig in till Kalmar redd

och derifrån till Kalmar hamn, så snart staden vidtagit erforderliga

åtgärder för upprensning af inloppet till hamnen och hamnens utvidgning;

och både komiterade med hänsyn till dessa omständigheter ansett,

att vid ifrågakommande upprensning af Kalmar sund rännans djup

lämpligen kunde bestämmas filt 6 meter under lägsta vattenstånd.

Rännans bottenbredd å de upprensade ställena hade i de framstälda

förslagen upptagits till 60 meter. I afseende å denna bredd

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 - Sjette liufvndtiteln.

hade komiterade icke något att erinra, under förutsättning att de upprensade

ställena blefve på lämpligt sätt för de sjöfarande utmärkta.

Under åberopande af hvad sålunda anförts hemstälde komiterade,

att för åstadkommande af förbättrad segelled genom Kalmar sund derstädes

måtte i den sträckning, som föreslagits af kommendörkaptenen

von Muhlenfels, upprensas en ränna från och med Holmströmsgrundet

i söder till och med Krongrundet i norr med ett djup af 6 meter under

lägsta vattenstånd samt med en bottenbredd af minst 60 meter.

I afseende å de för rännans utmärkande erforderliga säkerhetsanstalter

framstälde komiterade följande förslag. I rännans midt på de

af von Muhlenfels föreslagna platser skulle på fästen, som nådde minst

en och en half meter öfver vattenytan vid medelvattenstånd, anordnas

öfverensfyrar, af hvilka den norra försåges med färgadt sken och den

södra med ofärgadt sken. Vid Holmströmsgrund skulle utläggas eu

lysboj samt vid Krongrundet en klockboj och en lysboj, hvarjemte vid sidan

om rännan vid de upprensade ställena skulle anordnas lysbojar, som

för den sjöfarande angåfve, när han befunne sig i rännans smalaste

delar, och kunde tjena till ledning vid bedömande af afstånd från

öfverensfyrarna.

I samband med detta förslag hafva komiterade fästat uppmärksamheten

derå att, innan rännan kunde komma till allmänt begagnande,

det torde vara behöfligt att förnyade sjömätningar verkstäldes i Kalmar

sund, att för trafiken i den nya leden, hvilken vore att betrakta som

en kanal, noggranna regler utfärdades, samt att förbud meddelades mot

ankring å den del af Kalmar redd, der segelrännan tänkts skola framgå.

Med anledning af det utaf N. Andersen och N. C. Monberg afgifna

anbudet ville komiterade endast anföra, att de ansåge, att vid

blifvande upprensning det uppmuddrade syntes böra uppläggas på land

och icke, såsom i anbudet förutsatts, utläggas i vattnet i närheten af

rännan.

Slutligen hafva komiterade framhållit önskvärdheten af ifrågavarande

arbetes snara bringande till verkställighet.

Efter det komiterades omförmälda utlåtande inkommit, hafva till

Eders Kong], Maj:t ingifvits tre särskilda skrifter, hvari dels femton

ångfartygs- och rederiaktiebolag samt en skeppsredare, dels sju sjöförsäkringsbolag,

dels ock trettiotvå ångfartygsbefälhafvare anhållit, att

nödiga medel snarast möjligt måste beredas för åstadkommande af en

ny rak farled genom Kalmar sund i enlighet med det förslag, som förordats

af ofvan bemälde komiterade.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln.

105

Till följd af nådig befallning att afgifva förnyadt underdånigt utlåtande

i ärendet har lotsstyrelsen den 10 december 1896 anfört följande:
Vid

de föregående tillfällen, då lotsstyrelsen hade haft att yttra

sig öfver olika förslag, som varit uppgjorda till förbättring af segelleden

genom Kalmar sund, hade styrelsen, lifligt öfvertygad om den

stora vigten af att åtgärder vidtoges i denna angelägenhet, i sin mån

sökt stödja nämnda förslag, i den mån de funnits tillfredsställande för

den allmänna sjöfarten. Af dessa olika förslag torde det senast framlagda,

det af von Miihlenfels uppgjorda, få betraktas såsom produkten

af det föregående arbetet och syntes, sedan det genomgått en flersidig

granskning, numera vara det, som med afseende å segelrännans riktning

kunde tillerkännas företrädet.

Hvad anginge segelrännans djup hade lotsstyrelsen tillförene i den

allmänna sjöfartens intresse förordat dettas bestämmande till 7 meter,

men gent emot den sedermera lemnade upplysningen, att det för vår

örlogsflotta innebure eu fördel, att djupet bestämdes till endast 6 meter,

kunde styrelsen icke vidhålla det förstnämnda förslaget.

Hvad slutligen anginge den icke ovigtiga frågan om farledens belysning,

ansåge styrelsen den största tryggheten vid nattlig navigering

stå att vinna genom två, på tillräckligt afstånd från hvarandra placerade,

öfverensfyrar i rännans midt, hvilka kunde passeras på begge sidor,

så att den ena sidan förbehölles fartyg på nordgående den andra fartyg

på sydgående, i förening med tillräckligt antal lysbojar vid farliga

punkter vid rännans sidor; och har styrelsen tillika yttrat sig rörande

kostnaderna för dessa anordningar.

Med underdånig skrifvelse af den 22 december nästlidet år har

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kalmar län härefter öfverlemnat,

jemte magistratens i Kalmar yttrande i ämnet, eu af stadsfullmäktige

i nämnda stad till Eders Kongl. Maj:t stäld skrifvelse, deruti

meddelats, att fullmäktige, som erhållit kännedom om de af väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, på sätt här ofvan nämnts, föreslagna vilkor

för beviljande af anslag till ifrågavarande ändamål, med anledning deraf

den 4 nyssnämnda månad fattat följande beslut, nemligen: dels att låta

verkställa uppmuddring af inseglingsrännan till stadens hamn med sextio

meters bottenbredd och 6 meters djup under lägsta vattenytan, dels att,

för beredande af plats i hamnen åt minst tre sådana fartyg, som kundo

efter segelrännans fördjupning passera densamma, låta i hamnen på ett

afstånd af fjorton fot från kaj verkställa muddringar till ett djup af

sex meter — det närmaste afstånd, hvarpå muddring till dylikt djup

Bih. till Riktat. Frot. i891. 1 Sami. 1 Afd. 1 Ilåft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Sjette hufvndtiteln.

kunde ske, enär kajernas stenkistor läge på endast fjorton fot, hvadan

muddring till ifrågasatt djup ej kunde ske närmare kajerna utan risk

af ras—dels ock att till upplagsplats för grus och sten m. in., som ur

rännan upptoges, kostnadsfritt upplåta Skallöarna eller annan plats,

såvida kostnaderna för mudders, grus och stens transport dit och uppläggning

derstädes derigenom ej fördyrades.

Enligt hvad ofvan nämnts, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

uti sitt utlåtande af den 27 januari 1896 anfört, att med tillämpning

af de pris, som läge till grund för det af Obnell upprättade förslag,

rensningarna enligt den af von Miihlenfels föreslagna vestra sträckningen

beräknats kosta 405,000 kronor. För att närmare angifva sättet

för de sålunda verkstälda beräkningarna har byråchefen i nämnda styrelse

uti en den 22 nästlidne december afgifven promemoria anfört följande:
Vid

kontrollberäkningen hade befunnits, att den för vestra sträckningen

erforderliga muddringen enligt sektionsberäkning uppgick

till.............................................................................................. kbm. 55,750

Skilnaden mellan sektionsberäknad och verklig kubikmassa

borde enligt den i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

vanligen tillämpade beräkningsmetod uppgå till............ » 8,400

således kubikmassa att muddra ................................................. kbm. 64,150

För den östra sträckningen vore motsvarande arbetsqvantitet 67,780

kbm., således 3,630 kbm. större. Taxerad efter ett pris af 4,14 kronor

(motsvarande det billigaste priset i kostnadsförslaget för vestra linien

eller 3,60 kronor med tillägg af 15 procent derå) skulle denna skilnad

i muddringen .motsvara en skilnad i kostnad af, i afrundadt tal, 15,000

kronor. Då förlust å och omkostnader för muddringsmateriel icke nämnvärdt

förändrades genom den jemförelsevis obetydliga skilnaden i arbetsqvantitet,

allra helst som, af prisen att döma, bottnen i den vestra

rännan syntes vara något hårdare än i den östra, hade skilnaden i

kostnad för de olika förslagen upptagits till endast förenämnda 15,000

kronor.

Antoges åter medelpriset pr kbm. vara lika högt för de båda sträckningarna,

skulle visserligan kostnadsberäkningen för den vestligare sluta

på 397,500 kronor, men då i denna sträckning den mindre kubikmassan

vore fördelad på längre sträcka än den större kubikmassan i den

östligare och då derjemte muddringen å Holmströmsgrundet i den vestligare

rännan vore mera beroende af väderleksförhållanden än motsvarande

muddringar i den östra, måste, om ej andra omständigheter inverkade,

medelpriset i den förra beräknas något högre än i den senare,

s. 107 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvndtiteln. 107

och af detta skäl borde förstnämnda beräkningssätt i förevarande fall

tillämpas.

Det för sjöfarten länge kända och af sakkunnige vitsordade bebofvet

i såväl merkantilt som strategiskt hänseende af eu djupare segelränna

i Kalmar sund än den derstädes nu befintliga synes mig vara af beskaffenhet,

att detsammas tillgodoseende genom statens försorg ej längre

bör uppskjutas, och jag hemställer derföre, att Eders Kongl. Maj:t

måtte föreslå Riksdagen att anvisa härtill erforderligt anslag. Då, enligt

hvad statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet meddelat

mig, kostnaderna för de vid farleden behöfliga säkerhetsanstalter torde

kunna af lotsverkets medel bestridas, kan detta anslag inskränkas till

hvad som kräfves för sjelfva upprensningen med hvad dertill hörer.

Af hvad jag ofvan anfört behagade Eders Kongl. Maj:t finna, att utaf

de olika förslag, som för ifrågavarande ändamål blifvit uppgjorda, det

af von Muhlenfels framstälda ansetts vara det för sjöfarten fördelaktigaste,

och att de anmärkningar, som mot förslaget gjorts, endast afsett

anordningarna för segelrännans belysning — en fråga hvilken, på grund

af hvad nyss nämnts, nu icke erfordrar slutligt afgörande. Kostnaderna

för upprensningen enligt von Muhlenfels förslag hafva af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

beräknats till 405,000 kronor. Denna summa, i

hvilken ingår posten: »slitning af muddringsmateriel och afskrifning

å värdet af densamma» med ej mindre än 150,000 kronor, lärer visserligen

med all sannolikhet kunna icke oväsentligt nedbringas genom

arbetets utbjudande på entreprenad och dess öfvertagande af någon

association, som har till yrke att med egen materiel bedrifva muddringsföretag

— ett antagande, som synes vinna stöd af det utaf

entreprenörerne för fördjupning af Alius hamn afgifna anbudet att för

265,000 kronor utföra sjelfva upprensningsarbetet, hvilket anbud dessa

numera enligt ett af von Muhlenfels i annat ärende företedt meddelande

förklarat sig vidhålla till den 1 mars innevarande år, under förutsättning

att arbetet påbörjades innevarande års vår. Innan någon visshet

vunnits rörande beloppet af de verkliga kostnaderna för arbetet,

torde emellertid nu böra äskas ett anslag motsvarande den af väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen uppgifna kostnaden, och lärer detta anslag, vid

det förhållande att arbetet ansetts kunna utföras under två år, böra

fördelas på åren 1898 och 1899.

Jag hemställer alltså, att Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att,

under förbehåll att ofvan angifna af stadsfullmäktige i Kalmar

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Sjette hufVudtiteln.

gjorda åtaganden behörigen fullgöras, till bestridande af kostnaderna för

upprensning af en segelränna genom Kalmar sund bevilja ett anslag af

405,000 kronor, och deraf på extra stat för år 1898 anvisa ett belopp

af 202,500 kronor.

Derest en blifvande entreprenadsumma kommer att understiga det

beräknade beloppet, 405,000 kronor, torde motsvarande minskning kunna

göras i det anslag, som bör för 1899 anvisas.

[46.J Enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 15 mars 1820 an
VäddlTanaflatles

uncler åren 1820—1836 på statens bekostnad en kanal ledande

från Björkö- och Bagghusfjärdarne i söder emellan fastlandet och Väddö

till Ortalaviken i norr uti Roslagen af Stockholms län, hvilken kanal,

benämnd Väddö kanal, utgör en del af en inomskärsfarled från Stockholm

norrut till Öregrund. Till följd af nådigt beslut den 16 mars 1842

står denna kanal under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens inseende.

För trafiken å densamma erlägges afgift enligt taxa, som af Eders

Kongl. Maj:t faststälts senast genom nådigt bref den 23 februari 1894;

och användas dessa afgifter till bekostande af tillsyn vid kanalen samt

vård och underhåll af densamma.

Enligt den ursprungliga planen för kanalen skulle densamma öfverallt

erhålla ett djup af 10 fot under lägsta vattenståndet. Under arbetets

fortgång kunde emellertid denna plan icke i allo fullföljas, utan

blef kanalen å vissa ställen upptagen till allenast 8 till 9 fot, hvarjemte

åtskilliga för trafiken synnerligen obeqväma krokar bibehöllos.

På särskilda framställningar och sedan upplyst blifvit, att kanalens

djup sedermera genom landets höjning ytterligare minskats, så att på

ett ställe berghällar läge endast 8,025 fot under nollpunkten å vattenmärket

vid den öfver kanalen ledande svängbron, motsvarande 7,03 fot

under vanlig låg vattenyta och 6,68 fot under det lägsta vattenståndet

1885, samt på andra ställen djupet på grund af uppslamningar blifvit

ännu mindre, har Eders Kong!. Maj:t genom nådiga bref den 31 maj

1889 och den 21 februari 1890 anvisat tillhopa 64,300 kronor till kanalens

rätning och fördjupning enligt af Eders Kongl. Maj:t jemväl faststäld

plan, enligt hvilken djupet skulle blifva 3,022 meter under nollpunkten

å ofvannämnda vattenmärke, motsvarande ett djup af 2,429

meter under då kända lägsta vattenstånd och 0,643 meter öfver tröskeln i

Stockholms sluss, samt bottenbredden uppgå till 5 meter, der kanalen

framginge rak mellan höga stränder men i öfrigt till 6 meter med undantag

för sjön Balsaren, der bottenbredden bestämts till 7 meter och

s. 109 Kontrollera mot PDF

Sjette hufVudtiteln.

109

i svårare krökar, der den skulle blifva 7 till 8 meter; och skulle genom

den sålunda föreskrifna fördjupningen kanalen kunna befaras med ångfartyg

med ett lastningsdjup af 2,37 till 2,67 meter.

Sedan derpå väg- och vattenbyggnadsstyrelsen på entreprenad utbjudit

arbetet med ifrågavarande kanalleds förbättrande i enlighet med

den sålunda faststälda planen, men styrelsen icke erhållit något antagligt

anbud och icke heller lyckats att genom uppgörelse under hand

bringa till stånd något aftal om arbetets utförande, samt fråga derjemte

uppstått om kanalens utvidgning och delvisa ombyggnad, så att

den kunde blifva lämplig för större farkoster, än de som dittills kunnat

trafikera densamma, uppdrog väg- och vattenbyggnadsstyrelsen åt kaptenen

i väg- och vattenbyggnadskorpsen C. H. Öhnell att verkställa

undersökningar och med stöd af dessa uppgöra förslag till sådan utvidgning

och ombyggnad.

Till fullgörande af detta uppdrag upprättade Öhnell ett den 29

februari 1892 dagtecknadt förslag, enligt hvithet kanalen, som för det

dåvarande hade ett djup i midtellinien af i allmänhet omkring 2,2 meter

under lägsta vattenytan och undantagsvis endast 1,8 meter samt en

bottenbredd af 6 meter, skulle erhålla sådana dimensioner, att fartyg med

en längd af 50 meter, en bredd af 9 meter och ett djupgående af 2,8

meter skulle obehindradt vid alla vattenstånd kunna befara densamma.

I sådant afseende var kanalen föreslagen att få en bottenbredd af 10

meter och ett djup under lägsta vattenytan af 3,1 meter eller 3,7 meter

vid vanligt vattenstånd, hvarigenom bottnen skulle komma i jemnhöjd

med Stockholms slusströskel. Bottenbredden i sjöarne och sunden

skulle göras 12 meter, den norra och mellersta delen af kanalen på

åtskilliga ställen rätas, svängbron ombyggas med en fri öppning af 9,4

meter och behöfliga mötesplatser med 20 meters bottenbredd anordnas

på vissa närmare angifna platser, hvarjemte kanalen föreslogs att i

kurvorna utvidgas, så att dess bredd der ökades med två gånger den

båghöjd, som svarade mot en korda, som vore lika med största fartygslängden

(50 meter). Vidare skulle kanalens sidodoseringar under vattnet

blifva i jordskärning 1 : 2 intill 0,3 meters djup under lägsta vattenytan,

der (),''•» meter breda sqvalpbankar skulle anordnas, och skulle doseringarne

derofvan utläggas till 1 : 1V», dock att doseringarne i berg

såväl under som ofvan vattnet skulle blifva 4:1, hvarförutom dragvägar

skulle anläggas vid sidan af kanalen, allt på sätt af Öhnell upprättade

ritningar närmare angåfvo. Kostnaden lör den sålunda il rågasatta

ombyggnaden beräknades till 539,000 kronor.

Öfver det sålunda uppgjorda förslaget inhemtade väg- och vatten
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Sjette hufvndtiteln.

byggnadsstyrelsen utlåtande af lotsstyrelsen, som å sin sida i ämnet

hörde lotskaptenen i Stockholm, hvilken med vitsordande af kanalens

dåvarande otillfredsställande skick och under anförande, att en ombyggnad

af kanalen enligt Öhnells förslag vore förmånlig först och främst

för de ångbåtar, som underhölle den direkta trafiken på kanalen och

närmast norr derom belägna städer och lastageplatser samt vidare dels

för några af de båtar, som trafikerade norrlandskusten, dels för vissa

örlogsflottan tillhörige fartyg, dels för en stor del mindre segelfartyg,

dels ock för all bogseringstrafik såväl med pråmar som med lätt lastade

segelfartyg, uttalade den uppfattning att Öhnells förslag på fullt tillfredsställande

sätt tillgodosåge sjöfarten uti ifrågavarande trakter, och

att i detsamma inginge ett tidsenligt ordnande af kanalbyggnaden i

dess helhet med ordentliga, rymliga mötesplatser, broar, duc d’alber,

dragvägar m. m., med anledning hvaraf lotskaptenen ansåge sig i sjöfartens

intresse böra tillstyrka förslagets antagande och arbetets snara

utförande.

Under åberopande af hvad lotskaptenen, sålunda anfört, uttalade

lotsstyrelsen såsom sin mening, att kanalen i fråga borde anses cga så

stor betydelse för den allmänna sjöfarten och kustförsvaret, att denna

uppvägde den för kanalens iståndsättande efter det föreliggande förslaget

beräknade kostnad.

Med underdånig skrifvelse den 19 november 1892 understälde derefter

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ärendet Eders Kongl. Majits pröfning,

dervid styrelsen, med åberopande af nu omförmälda yttranden, för egen

del anförde: Kanalen, på det föreslagna sättet utförd, skulle blifva fullt

ändamålsenlig för trafiken med så väl medelstora ångbåtar som nu brukliga

däckade pråmar och, enligt hvad styrelsen inhemtat, skulle kanalen

vid vanligen rådande vattenstånd jemväl obehindradt kunna befaras af

3:dje klassens pansarbåtar, lista och 2:dra klassens opansrade kanonbåtar

samt lista och 2:dra klassens minbåtar. Det lede icke tvifvel att

kanalen i det föreslagna skicket komme att i väsentlig mån befrämja

kustfarten och jemväl blifva till gagn i afseende å landets försvar.

Då det med anledning af hvad sålunda förekommit, efter väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens förmenande, icke syntes vidare vara skäl att

bringa till utförande den redan faststälda planen till kanalens mindre

fullständiga utvidgning och fördjupning, ansåge styrelsen sig böra hemställa,

att Eders Kongl. Majit måtte, med förklarande att frågan om

kanalens fördjupning enligt den förut faststälda planen förfallit, anvisa

ett belopp af 539,000 kronor till utvidgning och fördjupning af Väddö

kanal enligt kaptenen Öhnells förslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Sjette hnfvudtiteln.

Öfver denna väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning infordrades

yttrande från Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms

län, som uti den 28 februari 1893 afgifvet utlåtande anförde:

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade icke något att tillägga

till den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt lotsstyrelsen åstadkomna

utredning om ändamålsenligheten af den senast uppgjorda planen

till Väddö kanals förbättrande samt det stora gagnet för kusttrafiken

af kanalens försättande i det skick, denna plans utförande skulle

innebära. Hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande derutöfver

ville betona vore det ytterst trängande behofvet af åtgärders vidtagande

för att afhjelpa det förfallna skick, hvari kanalen befunne sig och som

hotade att göra densamma i den närmaste framtiden alldeles obrukbar.

Eu fullständig utredning om behofvet af kanalens rätande och

fördjupande hade redan förelegat, då frågan förra gången utgjorde

föremål för Eders Kongl. Maj:ts pröfning, och med hvarje år, som

derefter förflutit, hade kanalens tillstånd ytterligare försämrats till

ett särdeles öfverklagadt men för kusttrafiken och den stora del

af länet, som vore hänvisad att betjena sig af denna kanal. De

fartyg, som trafikerade kanalen, vore i allmänhet icke afsedda för

fart öfver öppna hafvet, och, när dessa fartyg, såsom nu ofta inträffade,

nödgades taga vägen öfver Ålands haf — antingen derföre att

de vore för djupt lastade för att framkomma genom kanalen eller emedan

ett redan i kanalen på grund stående fartyg hindrade för en tid all

annan fart genom densamma — klafve dessa färder ofta, i synnerhet

om hösten, ganska äfventyrliga, för att icke tala om den betydliga omväg,

som derigenom i många fall uppstode. Då härtill komme, att genom

den föreslagna, mera omfattande förändringen af kanalen denna

skulle blifva trafikabcl för mera djupgående fartyg och således kunna

betjena kusttrafiken i större utsträckning än hittills och särskildt blifva

till gagn för den i dessa farvatten talrikt förekommande bogsering af

pråmar från och till nordligare lastage platser, samt då kanalen jemväl

vitsordats vara af ganska stor betydelse för kustförsvaret, om den erhölle

de större dimensionerna, hemstälde Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande,

under erinran jemväl derom att kanalen tillhörde statsverket,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes snarast möjligt låta denna vigtiga

fråga vinna sin lösning för det af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

senast föreslagna sätt.

Uti en till väg- och vattcnbyggnadsstyrelsen stöld skrifvelse af

den IG november 1895 bär häruppå Eders Kongl. Maj:ts nyssbemälde

befallningshafvande — med erinran om Eders Kong]. Maj:ts lörenämnda

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Sjette hufvudtiteln.

beslut om fördjupning af kanalen och derom att något antagligt anbud

å arbetets utförande för den derför anslagna summan icke erhållits, hvilket

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåge hafva föranledts

deraf, att anslagssumman varit för lågt beräknad, — vidare anfört: Det

länge öfverklagade otillfredsställande skick, hvari ifrågavarande, staten

tillhöriga kanal befunne sig, hade under de senaste åren naturligtvis

än mer försämrats, och den kunde numera icke vidare anses i någon

afsevärd grad betjena den trafik, för hvilken den vore afsedd. Flere

fartyg, som förut passerat kanalen, måste nu taga den långa och farliga

omvägen öfver Ålands haf, och hela denna för norra Roslagen så

vigtiga kanalled hotade att snart blifva alldeles oanvändbar för sin uppgift.

Af denna anledning hade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

föranlåtits att fästa väg- och vattenbyggnadsstyrelsens synnerliga uppmärksamhet

på angelägenheten af snara åtgärders vidtagande för kanalens

försättande i det skick, som medgåfve dess begagnande i afsedd

utsträckning, och vore Eders Kongl. Maj ds befallningshafvande förvissad

att, derest ändrade kostnadsberäkningar skulle visa behöfligheten af

högre anslag, än som senast anvisats, det icke skulle möta hinder att,

såvida väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i ämnet gjorde underdånig

framställning, nödiga medel komme att beviljas för företaget i fråga,

hvilket vore aldeles oundgängligt, om icke kanalen skalle helt och

hållet förfalla till stor skada för trafiken och äfven till förfång för kustförsvaret.

Med föranledande af nämnda skrifvelse aflat väg- och vattbnbyggnadsstyrelsen

den 16 maj 1896 till Eders Kongl. Maj:t ny framställning

i ämnet, deri styrelsen, med erinran bland annat, att det af Öhnell år 1892

uppgjorda förslaget till kanalens ombyggnad, jemfördt med den af

Eders Kongl. Maj:t år 1890 faststälda plan för kanalens rensning egentligen

afsåge kanalbottens förläggande (),io meter djupare, än som framginge

af omedelbar jemförelse af siffrorna, enär i det sist nämnda förslaget

lågvattenytan antagits ligga 3,2» meter men i det sistnämnda

3,io meter öfver Stockholms slusströskel, och med uttalande af deli åsigt

att kostnaderna för det år 1890 faststälda förslaget vore för lågt beräknade,

men att 1892 års förslag fortfarande vore tillämpligt, tillkännagaf

sin anslutning till de i Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

skrifvelse uttalade åsigter om angelägenheten af snara åtgärders vidtagande

för kanalens försättande i ett skick, som medgåfve dess begagnande

på sätt önskligt vore.

Härefter anbefaldes chefen för flottans stab att yttra sig i fråga

om det sålunda af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordade förslå
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln.

113

get, och har bemälde chef uti den 2 november 189G afgifvet utlåtande

anfört: Kanalen, som i sitt nuvarande skick icke kunde befaras af andra

flottans fartyg än 2:dra klassens torpedbåtar, skulle i sitt nya skick

kunna vid vanligt vattenstånd befaras af tredje klassens pansarbåtar,

första klassens kanonbåtar samt första och andra klassens torpedbåtar

jemte en del andra för den mobiliserade flottan erforderliga handelsfartyg,

hvaremot första och andra klassens pansarbåtar icke skulle

kunna passera kanalen. Skärgårdsområdet norr om Väddö skulle således

genom den föreslagna förbättringen af Väddö kanal erhålla hvad den

nu saknade, en användbar inomskärsförbindelse med Stockholms skärgård;

och syntes det chefen vara sjelfklart, att en dylik förbindelseled

vore en afsevärd fördel för flottans operationer, ehuru denna fördel

blefve mindre derigenom, att kanalens föreslagna dimensioner förhindrade

våra kraftigaste och mest snabbgående fartyg att begagna sig af

densamma. En ytterligare utvidgning af kanalen, så att densamma

blefve trafikabel för första klassens pansarbåtar, kunde emellertid, huru

önsklig den än vore, icke ifrågasättas på grund af de dermed förbundna

kostnaderna, men deremot ansåge chefen sig dock böra framhålla önskvärdheten

af att kanalen erhölle sådana dimensioner, att den blefve

användbar för torpedkryssarne, hvilka vore 68 meter långa, 8,14 meter

breda och högst 3 meter djupgående, förutsatt att sådant läte sig göra

utan några väsentligen ökade kostnader utöfver dem, det föreliggande

förslaget förutsatte.

På anmodan har sedermera byråchefen för tekniska ärenden i vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen, öfverstelöjtnanten A. F. O. Cederberg, till

mig aflemnat eu den 13 november 1896 dagtecknad promemoria angående

åtskilliga synpunkter i fråga om Väddö kanals ombyggnad, hvari

lemnas följande meddelanden:

l:o) Kanalen borde vid ombyggnaden ordnas efter den materiel,

som kunde förväntas komma att hafva behof af kanalen.

Såvidt nu kunde förutses, vore det trafiken med lastpråmar, som

skulle draga största fördelen af densamma. Sådana pråmar lastades

ända till 3,5 å 3,6 meters djupgående och, ehuru de flesta bland dem nu

skulle vara väsentligt mindre djupgående, skulle dock, enligt uppgift,

tendensen vara att till omkring nämnda mått öka deras djup på last

med samtidig användning af sådan konstruktion, som till det minsta

möjliga nedbringade kraftbehofvet vid bogseringen, d. v. s. ökad längd

och smidigare former. För koltransporten från de norrländska hamnarna

försed des pråmarna med öfverbyggnad om 9 meters bredd.

Dernäst antoges kanalen komma att tagas i anspråk för de ångare,

llih. till lliksd. Viol. mi. L Samt. / Afd. / Iluft. It»

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Sjette hufvudtiteln.

som förmedlade trafiken mellan Stockholm och de nordligare småhamnarna

till och med Sundsvall, kustfartsångare. Dessa ångare vore jemförelsevis

små, 1,8 å 2,4 meter djupgående och, då sådana ångares trafikförmåga,

åtminstone för närvarande, syntes fullt motsvara kustfartens

behof, ansåges deras anspråk varda fullt tillgodosedda med sådan kanal,

som motsvarade pråmtrafikens behof, om än önskligt vore, att för ångarne

bereddes rakare linier och större radier, än som kräfdes af de

långsamt framgående pråmarne.

Huruvida ångare om mera än 2,4 meters djupgående, passagerareångare,

och som för närvarande användes i trafiken på städerna, skulle

komma att i regel begagna kanalen vore svårare att förutse. För dem,

som anlöpte städer söder om Sundsvall, ansåges kanalleden varda något

kortare än leden öfver Ålands haf, men enligt mätning å generalstabens

karta vore skilnaden dock så obetydlig, att endast synnerligen svåra

väderleksförhållanden skulle föranleda, att kanalleden för dem begagnades,

förutsatt att kanalens plan väsentligt förbättrades. För ångare,

som ej anlöpte hamnar söder om Sundsvall, valde man helst leden österom

Gräsön förbi Understens fyr såsom den kortaste; och om äfven en

eller annan bland dessa ångare icke skulle af sitt djupgående hindras

att passera kanalen, blefve den dock påtagligen för dessa endast en

sista nödfallsutväg — icke den led, som i regel begagnades.

Seglare med sådan storlek, att de kunde täfla med stora lastpråmar,

komme antagligen ej att passera kanalen, derest icke billig bogsering

genom densamma stode till buds.

2:6) Det af Öhnell uppgjorda förslagets genomförande skulle göra

kanalen äfven vid lägsta vattenstånd tillgänglig för 50 meter långa och

2,8 meter djupgående farkoster. Att så stora fartyg ock skulle kunna

taga sig fram i den föreslagna leden vore onekligt, men deras manövrering

blefve dock i de flesta krökarna besvärlig och tidsödande. Skulle

kanalen för så stora fartyg varda fullt tjenlig och någorlunda beqväm,

fordrades först och främst raka leder genom sjöarna (deri inräknad Bagghusviken)

och vid öfvergångarna till kanalerna, samt derutöfver större

radier än 150 meter (eller minst 300 meter, helst 500 meter) der kursförändringar

ej kunde undvikas. Då vidare vattenvariationerna stundom

åstadkomme mer eller mindre stark ström i kanalerna, skulle det vara

fördelaktigt, om deras bottenbredd kunde ökas mera än öhnell föreslagit,

samt om i sjöarna ledens bottenbredd kunde ökas till 20 meter. Ökning

af ledens bottenbredd syntes dock böra göras beroende af de

med ökningen förenade kostnaderna.

3:o) Det uppgifna kanaldjupet, 3,io meter, vore räknadt från en

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Sjette lmfvudtiteln.

ytterst sällan förekommande lågvattenyta; — från vanlig lågvattenyta kunde

djupet räknas till 3,25 meter och från medelvattenyta till 3,70 meter. Det

föreslagna djupet borde således, utom i sällsynta undantagsfall, vara tillräckligt

äfven för torpedkryssare, och om man för dessa, som väl

ytterst sällan komme att begagna kanalen, nöjde sig med mindre beqvämlig

manövrering än för de ofta passerande handelsfartygen, så att

för de förenämnda ej fordrades mera, än att de »kunde taga sig fram»,

så skulle kostnaden för en sådan farled föga skilja sig från kostnaden

för en beqväm farled för 50 meter långa fartyg, dock under förutsättning

att för båda enahanda djup bestämdes.

I detta sammanhang erinrades, att af den omständighet, att kanalbotten

skulle komma att ligga på samma nivå som tröskeln i Stockholms

sluss, ej finge dragas den slutsats, att genom kanalen skulle

kunna passera lika djupgående fartyg som genom slussen. Med egen

maskin framgående ångare sänkte sig nemligen under gång mer eller

mindre under den nivå, som de vid stillaliggande intoge, och denna

omständighet, i förening med svårigheten att städse hålla kanalbotten

fullt rensad, föranledde dertill, att i en kanal måste beräknas 0,30 å

0,50 meter större djup än på en tröskel, om lika djupgående fartyg

skulle å båda ställena passera.

4:o) De upprättade ritningarna lemnade ej ledning för beräkning

af kostnaden för kanal med sådan plan, som enligt det i 2:o sagda

borde tillhöra en kanal med det af Öhnell föreslagna djupet, utan måste

för en sådan utredning ny undersökning ega rum.

Med anledning af hvad sålunda i ärendet förekommit undfick vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen i nådig remiss befallning att afgifva yttrande,

huruvida, utöfver redan föreslagna arbeten, ytterligare åtgärder

kunde erfordras för att Väddö kanal måtte blifva fullt tjenlig att trafikeras

af fartyg intill 50 meter långa och 2,8 meter djupgående, samt

i sådant fall inkomma med förslag till dessa åtgärder och uppgift å

ungefärliga kostnaden för desamma.

Då den af Öhnell upprättade arbetsplanen hvilade på den förutsättningen,

bland annat, att fartyg med de i remissresolutionen angifna

dimensionerna visserligen skulle kunna äfven vid lägsta, hittills kända

vattenstånd obehindradt komma fram genom kanalen, ehuru deras

manövrering skulle, i synnerhet i mörker, vara förenad med vissa olägenheter

vid passagen dels i åtskilliga af de gräfda kanalernas krökar,

der för inskränkning af kostnaderna och arbetenas begränsning inom

det område, som förut tillhörde kanalen, föreslagits så små radier som

150 meter, dels vid öfvergångarne mellan de gräfda kanalerna och de

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Sjette liufvudtiteln.

i leden ingående sjöarne, dels ock slutligen i den vid kanalens södra

ändpunkt förekommande Bagghusviken, å hvilka ställen, likaledes för

kostnadernas inskränkande, Öhnells förslag upptoge flere ock tvärare

krökar, än som bort ingå i en för ofvannämnda fartygs storlek fullt

tjenlig kanal, uppdrog väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, i anledning af

Eders Kongl. Maj:ts sist omförmälda remiss, åt distriktsiugeniören G.

Hammarström att undersöka det inflytande å kostnaden, som skulle föranledas

af sådana modifikationer i Öhnells arbetsplan, att minsta krökningsradie

i kanal blefve 300 meter, att leden i sjöarne, deri inberäknad

Bagghusviken, samt i öfvergångarne från sjöarne till kanalerna

blefve helst fullkomligt rak, men, om sådant medförde större kostnadsförhöjning

än motsedd trafik kunde anses motivera, med krökningsradier

ej understigande 600 meter, att bottenbredden i kanalernas kurvor

så tilltoges, att ångare af nämnda storlek kunde med maskin och

70 meter långa fartyg medelst handvarpning i dem manövreras, att

bottenbredden i leden genom sjöarne blefve 20 meter, samt att i öfrigt

tillsåges, huruvida nyare tiders arbetsmetoder och muddermaskiner kunde

anses medgifva någon sänkning i de af Öhnell antagna pris.

Derefter har Hammarström upprättat ny plan för upprensningen i

enlighet med de sålunda af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreskrifna

grunder, och har kostnaden härför beräknats till 576,000 kronor,

hvarvid emellertid förutsatts, att bergsprängnings- och jordschaktningsarbetena

i den så kallade mellersta kanalen skulle verkställas under

sommartiden och i följd deraf kanalen under ett år helt och hållet afstängas

för trafik.

Med underdånig skrifvelse den 19 december 1896 har väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen öfverlemnat detta förslag och dervid för egen

del anfört:

Mot det af Hammarström upprättade förslaget, som enligt styrelsens

åsigt måste anses fullständigt motsvara de i den nådiga remissen

uppstäda fordringarna, hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke

något att anmärka, om än vid ett eventuelt utförande kunde ifrågasättas

en eller annan på kostnaden ej inverkande modifikation, såsom exempelvis

ökad muddring i Bagghusviken för undvikande af en föreslagen

spåntning. Skulle kanalens afstångande för trafik anses medföra allt för

stor olägenhet och undervattensarbetet i mellankanalen förty komma

att utföras vintertid, på sätt Öhnell antagit vid kostnadsberäkning för

sitt förslag, vore emellertid den af Hammarström beräknade kostnaden

för denna del af arbetet icke tillräcklig. Såsom till väsentlig del beroende

på väderleksförhållanden under arbetstid, kunde för vinterarbete

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Sjette lmfvudtiteln.

erforderlig kostnadsförhöjning ej exakt beräknas, men, då densamma ej

finge förbises, hade styrelsen ansett den böra uppskattas och förslagsvis

upptagas till 24,000 kronor, så att ombyggnadskostnaden för sådant

fall borde beräknas uppgå till 600,000 kronor. I alla händelser syntes

dock kanalen, ombygd på sätt nu föreslagits, blifva så mycket bättre

än enligt 1892 års förslag, att den jemförelsevis obetydliga förhöjningen

i byggnadskostnaden icke borde föranleda till det sistnämnda förslagets

föredragande.

Genom hvad i ärendet förekommit torde få anses till fullo utredt,

såväl att ifrågavarande af staten anlagda kanal befinner sig i ett sådant

skick, att den numera icke kan nöjaktigt uppfylla sitt ändamål, som äfven

att, derest en ombyggnad och förbättring af densamma företages, kanalen

kommer att ej blott i hög grad befordra sjötrafiken uti ifrågavarande

trakt utan äfven utgöra en icke ovigtig länk i vårt kustförsvar.

Det synes mig derför föreligga fullgiltiga skäl att nu verkställa en

sådan ombyggnad, dervid med afseende å förut meddelade upplysningar

den af distriktsingeniören Hammarström uppgjorda plan lärer böra följas.

Då det icke torde vara lämpligt, att kanalen under ett år helt och

hållet afstänges, lärer kostnaden för ombyggnaden, på sätt väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen anfört, böra beräknas till 600,000 kronor. Enligt

mig från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillhandahållen uppgift

utgjorde kanalkassans behållning i november 1896 17,908 kronor 82

öre. Som denna behållning synes behöfva reserveras för kanalens framtida

underhåll, torde hela kostnadsbeloppet, 600,000 kronor, böra äskas

till anvisande af Riksdagen, och lärer anslaget lämpligen böra utgå

under två år.

På grund af hvad jag sålunda anfört tillstyrker jag, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, till ombyggnad och förbättring af Väddö kanal, bevilja ett anslag

af 600,000 kronor och deraf på extra stat för år 1898 anvisa ett

belopp af 300,000_kronor.

Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897.

Slutligen erinrar jag, att Eders Kongl. Maj:t genom nådig proposition

den 4 december 1896 beslutat föreslå Riksdagen

att, såsom understöd åt arbetare i de särskilda yrkena för besök

vid 1897 års allmänna konst- och industriutställning i Stockholm på

Bill. till llihsd. Prot. I8''J1. 1 Sami. / Afd. 1 Käft. 10

[47.]

Anslag till

understöd åt

arbetare för

besök vid utställningen.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Sjette hufviultiteln.

extra stat för år 1898 anvisa ocli ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande

ett belopp af 56,000 kronor att genom de i de särskildaTorterna

för utställningens främjande tillsatta komitéer utdelas, under vilkor

att genom komitéerna, hvar för dess område, för ändamålet anskaffas

minst lika stort belopp, som af statsmedel tillskjutes, och enligt de

närmare bestämmelser i öfrigt Eders Kongl. Maj:t kan finna godt i

nåder meddela; med rätt för Eders Kongl. Maj:t att redan under år

1897 af tillgängliga medel förskjuta ifrågavarande belopp.

Hvad föredragande departementschefen i ofvan

berörda hänseenden tillstyrkt och hemstält behagade

Hans Maj:t Konungen, enligt Statsrådets öfrige ledamöters

tillstyrkande, i nåder bifalla samt förordnade

tillika, enligt Statsrådets hemställan, att utdrag af detta

protokoll skulle till finansdepartementet öfverlemnas

till ledning vid författande af Kongl. Maj:ts nådiga

proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd

och behof.

In fidem:

T , . ■ ■ . ■ : ", : - .1 1 y; t''j

Carl G. Edman.

Stockholm K. L. Beckmans Boktr., 1897.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln

Utdrag af protokollet öf ver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 januari

1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkeriiielm,

WlKBLAD,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt,

von Kbusenstjerna.

Sedan de till andra, tredje, fjerde, femte och sjette hufvudtitlarne hörande

frågor blifvit af vederbörande departementschefer föredragna, anhöll departementschefen,

statsrådet Wersåll att få anmäla de frågor, som tillhörde regleringen

af sjunde hufvudtiteln, samt anförde dervid beträffande anslagstitlarne:

Bill. till Itilcsd. Prof. 1897. 1 Samt. 1 Afd.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sjunde hufvudtiteln.

ti-]

Kammar
rätten.

Ordinarie anslag.

Kammarrätten.

Med förmälan att, oaktadt det biträde af adjungerade ledamöter, kammarrätten

under de senare åren fått åtnjuta, antalet derstädes balanserade mål

år från år vuxit och för närvarande vore så betydande, att deraf måste vållas

afsevärda olägenheter för de rättssökande, har kammarrätten i underdånig

skrifvelse den 29 sistlidne oktober ansett sig böra fästa Eders Kongl. Maj:ts

uppmärksamhet å nämnda missförhållande och tillika föreslå åtgärder för detsammas

afhjelpande.

Kammarrätten erinrar dervid till en början om följande förhållanden.

Enligt den för kammarrätten den 15 oktober 1831 utfärdade instruktion skulle

kammarrätten bestå af president, vice president och sex kammarrättsråd, af

hvilka embeten dock vice presidentsbefattningen år 1836 indrogs. Af löneregleringskomiténs

den 6 november 1878 afgifna underdåniga betänkande inhemtades,

att enligt af komitén införskaffad utredning medeltalet af de till

kammarrätten under tioårsperioden 1868—1877 inkomna mål utgjorde 2,498.

Under de tre sista åren af perioden belöpte sig målens antal, år 1875 till

2,150, år 1876 till 2,205 och år 1877 till 2,266. Redan under nämnda

tid hade kammarrättens ordinarie arbetskrafter visat sig otillräckliga, hvarföre

åren 1871—1874 samt 1876 och 1877 biträde af adjungerade ledamöter

måste anlitas. Bemälda komité fann ock förstärkning af kammarrättens arbetskrafter

erforderlig, men ansåg denna kunna vinnas derigenom, att, med bibehållande

oförändradt af antalet ledamöter, vikariat anordnades under ledamöternas

semester, så att den till hvarje rotel hörande föredragning kunde

utan afbrott fortgå under hela året. Komiténs ordförande var emellertid i

senare hänseendet af skiljaktig mening och föreslog inrättandet af två nya

kammarrättsrådsembeten. Enahanda hemställan gjordes jemväl af kammarrätten

i dess öfver komiténs förslag den 29 november 1878 afgifna underdåniga

utlåtande.

I det yttrande till statsrådsprotokollet, som åtföljde Eders Kongl. Maj:ts

nådiga proposition till Riksdagen angående ny lönestat för kammarrätten af

den 21 februari 1879, hänvisade dåvarande chefen för finansdepartementet till

ofvan omförmälda, af löneregleringskomitén införskaffade utredning och framhöll,

hurusom af denna framginge, att antalet till kammarrätten inkommande mål

under tiden närmast före år 1878 minskats. Då vid sådant förhållande behofvet

af ökadt antal ledamöter ej kunde anses ådagalagdt samt en möjligen

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sjunde hufvudtiteln.

uppkommande tillfällig balans lämpligen borde undanrödjas genom tillfälligt

förstärkande af arbetskrafterna, ansåge sig departementschefen ej kunna tillstyrka

nådigt bifall till kammarrättens ofvannämnda framställning.

Enligt den för kammarrätten den 14 november 1879 faststälda lönestat

bestode kammarrätten såsom tillförene af, förutom president, sex ledamöter.

Emellertid hade, efter hvad kammarrätten meddelar, antalet till kammarrätten

inkomna mål efter år 1877 varit stadt i fortgående tillväxt och öfverstege

nu betydligt det arbetsmaterial, med ledning hvaraf verkets organisation

år 1879 bestämdes. De inkomna målens antal, som år 1878 uppgick till

2,251 och år 1885 till 8,536, hade under de tre sistförflutna åren utgjort,

år 1893 4,076, år 1894 4,540 och år 1895 4,474. För tioårsperioden

1886—1895 belöpte sig medeltalet af inkomna mål till 3,899. Af de på

kammarrättens pröfning beroende mål toge besvärsmål i ojemförligt öfvervägande

grad ledamöternas tid i anspråk. Antalet inkomna besvärsmål hade

utgjort, år 1878 fattigvårdsmål 221 och andra mål 524 eller tillhopa 745,

år 1885 fattigvårdsmål 364 och andra mål 812 eller tillhopa 1,176 samt år

1895 fattigvårdsmål 528 och andra mål 1,141 eller tillhopa 1,669 och hade

följaktligen sistnämnda år stigit till öfver dubbelt mot år 1878. Jemte det

sålunda arbetsmaterialet vuxit, hade, sedan kammarrätten från 1895 års början

gjorts till sista instans i fattigvårdsmål och då af sådan anledning skärpt

kontroll vid fattigvårdsmålens behandling ansetts nödig, ledamöternas arbete

med dessa talrikt förekommande mål väsentligt ökats.

a andra sidan erinrar kammarrätten, hurusom under tiden efter år 1877

en betydande ökning af kammarrättens arbetsprodukt egt rum. År 1878

afgjordes 2,273 mål, år 1885 3,313 mål och år 1895 4,066 mål. Antalet

afgjorda besvärsmål utgjorde, år 1878 fattigvårdsmål 238 och andra mål 572

eller tillhopa 810, år 1885 fattigvårdsmål 344 och andra mål 825 eller

sammanlagdt 1,169 samt år 1895 fattigvårdsmål 310 och andra mål 1,157

eller tillhopa 1,467 och hade således ökats till nära dubbelt. Detta arbetsresultat

hade icke kunnat uppnås utan kammarrättens förstärkning med adjungerade

ledamöter. Sedan under åren 1878—1890 kammarrätten i ganska

vidsträckt omfattning åtnjutit sådan förstärkning, hade oafbrutet från och med

år 1891 två adjungerade ledamöter biträdt kammarrätten så väl höst- som vårsessionen.

Härjemte hade kammarrätten tillfälligtvis förstärkts med ytterligare

två adjungerade.

Oaktadt tillväxten af kammarrättens arbetsprodukt hade emellertid, på

sätt de anförda siffrorna äfven gåfve vid handen, det alltjemt sig ökande

arbetsmaterialet ej kunnat undanarbetas, i den mån detsamma tillströmmat,

utan hade en betydande balans å oafgjorda mål uppkommit. Balansen, som

år 1878 utgjorde 737 mål och år 1885 723 mål, hade år 1895 stigit till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sjunde hufvudtiteln.

2,226 mål. Balansen å besvärsmål utgjorde, år 1878 å fattigvårdsmål 88

och å andra mål 106 eller sammanlagdt 194 mål, år 1885 å fattigvårdsmål

31, å andra mål 7 eller tillhopa 38 mål samt år 1895 å fattigvårdsmål 958

och å andra mål 150 eller sammanlagdt 1,108 mål och uppgick följaktligen

år 1895 till nära sex gånger så mycket som år 1878.

Orsaken dertill, att balansen å fattigvårdsmål nått en sådan höjd, vore

att söka i följande förhållande. Hufvudmassan af de till kammarrätten inkommande

besvärsmålen utgjordes af fattigvårdsmål samt mål afseende klagan

öfver bevillningstaxeringarne. Utan att underskatta den skada och olägenhet,

som ofta kunde förorsakas genom fördröjdt afgörande af fattigvårdsmålen, hade

kammarrätten dock funnit sig föranlåten att låta dessa, med afseende å tiden

för föredragningen, i viss mån stå tillbaka för beskattningsmålen. Det hade

nemligen ansetts företrädesvis angeläget, att i beskattningsmålen med minsta

möjliga tidsutdrägt beslut meddelades för att kunna tjena till ledning för

taxeringsmyndigheterna, då enahanda frågor, som i de afgjorda målen pröfvats,

ånyo förelåge till bedömande. Som beskattningsmålen ökats i antal och jemväl

blifvit af allt mera vidlyftig och invecklad beskaffenhet, hade, på samma gång

de inkommande fattigvårdsmålens antal vuxit, antalet afgjorda sådana mål aftagit.

Balansen å fattigvårdsmål hade derföre hastigt stegrats och utgjorde

den 29 oktober 1896, den dag då kammarrättens förevarande skrifvelse afläts,

1,103 mål. Under antagande att föredragningssiffran å fattigvårdsmålen ej

ytterligare nedginge, motsvarade nämnda balans något mer än tre och ett

hälft års föredragning, hvilket innebure, att de mål, som för närvarande inkomme,

ej i allmänhet kunde varda med slut afhulpna förr än efter ingången

af år 1900.

Tillika fäster kammarrätten uppmärksamheten derå, att en af Eders

Kongl. Maj:t förordnad komité föreslagit, att kammarrättens arbetskrafter

skulle ytterligare tagas i anspråk för pröfning af ansökningar om ersättning

af statsverket för medel, som tillgripits af embets- eller tjensteman, hvilken

enligt 1 kap. utsökningslagen eger att med utsökningsmål taga befattning.

Af hvad sålunda anförts anser kammarrätten framgå, att kammarrätten

vore i behof af ökade arbetskrafter och att detta behof vore af sådan omfattning,

att för dess afhjelpande ej vore tillfyllest, att kammarrätten, på sätt

redan flera år varit förhållandet, biträddes af två adjungerade ledamöter.

A tt för mötande af kammarrättens behof af ytterligare förstärkning, hvilket

behof visat sig vara af stadigvarande beskaffenhet, använda än flera adjungerade

ledamöter under sessionerna eller tillgripa den af löneregleringskomitén förordade

utvägen att anordna semestervikariat, genom Indika åtgärder kammarrätten

skulle komma att till väsentlig del bestå af adjungerade, anser kammarrätten

ej höra ifrågasättas, särskildt i. betraktande deraf att kammarrätten

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sjunde hufvud titeln.

numera vore sista instans i fattigvårdsmål. Att låta dessa för landets kommuner

ingalunda ovigtiga tvistemål i sista instans afgöras af en domstol, der,

i händelse någon ordinarie ledamot hade tjenstledighet, pluraliteten af de i

målens afgörande deltagande kunde komma att utgöras af tillfälliga och jemförelsevis

mindre erfarna ledamöter, vore enligt kammarrättens åsigt ej öfverensstämmande

med häfdvunnen svensk rättsuppfattning och syntes äfven stå mindre

väl tillsammans med 16 § i kammarrättens instruktion, genom hvilket stadgandes

ändrade lydelse afsetts att åt kammarrättens ordinarie ledamöter förbehålla

ledningen af praxis i fattigvårdsmål. I följd häraf förklarar kammarrätten

sig nödsakad att föreslå en ökning af dess ordinarie arbetskrafter samt

hemställer förty, att två nya kammarrättsrådsembeten måtte varda inrättade.

Kammarrätten anför vidare, hurusom för tjenstgöring vid protokollet och

biträde vid expeditionen å kammarrättens kansli vore anstälde sex tjensteman,

deraf hälften ordinarie notarier och hälften amanuenser, samt att hvarje ledamot

hade åt sig indelad såsom biträde en utaf bemälde tjensteman. Under förutsättning

af bifall till nyssnämnda hemställan, anser kammarrätten följaktligen

personalen å kansliet behöfva ökas med en notarie och en amanuens.

Ytterligare erinrar kammarrätten, att i dess stat tinnes uppfördt under

titel “till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad"

28,400 kronor, samt att af de förhandlingar, som föregingo

statens fastställande, framginge, att af berörda summa beräknats för extra

biträden 22,000 kronor, till flitpenningar 1,300 kronor, till vikariatsersättning

2,837 kronor 50 öre och för renskrifning återstoden eller 2,262 kronor 50 öre.

Med förmälan hurusom af det för extra biträden beräknade beloppet de

nyssomtalade tre kansliamanuenserna åtnjöte ett arfvode af hvardera 1,800

kronor, anser kammarrätten, att, för att bereda arfvode åt ytterligare en kansliamanuens,

nämnda belopp borde ökas med 1,800 kronor till 23,800 kronor.

Slutligen erinrar kammarrätten, att renskrifningskostnaden uppgått, år

1891 till 2,354 kronor 80 öre, år 1892 till 2,467 kronor 5 öre, år 1893

till 2,603 kronor 70 öre, år 1894 till 2,642 kronor 42 öre och år 1895

till 2,725 kronor 73 öre, i följd hvaraf och då det för renskrifningskostnaden

afsedda beloppet sålunda varit otillräckligt, för nämnda kostnads täckande måst

tagas i anspråk under ifrågavarande titel för andra ändamål afsedda medel.

Vid sådant förhållande och då i händelse af en förstärkning af kammarrättens

arbetskrafter utgifterna för renskrifning skulle komma att ytterligare ökas samt

såsom följd af förstärkningen biträde åt extra tjensteman och vaktbetjente

jemväl skulle ifrågakomma i större utsträckning, syntes kammarrätten för renskrifning

böra beräknas ett belopp af 2,962 kronor 50 öre och det belopp,

som beräknats för flitpenningar, böra ökas till 1,700 kronor.

Under åberopande af hvad sålunda anförts hemställer kammarrätten om

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sjunde hufvudtiteln.

genomförande af ofvannämnda förändringar i dess organisation och att för

sådant ändamål å verkets stat upptagas lön och tjenstgöringspenningar för

två kammarrättsråd med tillhopa 12,800 kronor och för en notarie med 3,000

kronor med rätt till ålderstillägg för nämnda befattningars innehafvare samt

det till vikariatsersättning med mera anslagna beloppet ökas till 31,300 kronor.

Den af kammarrätten lemnade utredning i fråga om antalet till kammarrätten

inkomna och derstädes afgjorda mål ådagalägger otvetydigt, att detta

embetsverks arbetsbörda under den tid, som förflutit efter den nu gällande

statens fastställande, i så väsentlig mån tillvuxit, att, derest icke särskilda

åtgärder vidtagas för beredande jemväl af ökade arbetskrafter, tidsutdrägten

med de kammarrätten tillhörande vigtiga målens afgörande måste komma att

för den rättssökande allmänheten medföra högst känbara olägenheter. Målens

antal, som redan vid tiden för den senaste löneregleringens genomförande så

väl af den för ändamålet tillsatta komité som af kammarrätten ansågs påkalla

en förstärkning af arbetskrafterna, hvilken likväl då icke kom till stånd, har

sedan dess i det allra närmaste fördubblats. Då kammarrätten redan sedan flera

år tillbaka åtnjutit biträde af adjungerade ledamöter till större antal, än som i

förhållande till embetsverkets ordinarie ledamotspersonal kunnat anses rätt

lämpligt, och utvägen att anlita semestervikariat under mellansessionerna allra

minst numera, sedan kammarrätten blifvit sista instans i fattigvårdsmål, bör

ifrågakomma, lärer för beredandet af den erforderliga ökningen i arbetskrafter

ej finnas annan form än ökningen i antalet ordinarie ledamöter. Denna utväg

måste ock så mycket mer anses vara af för handen varande förhållanden

anvisad, som embetsverkets nuvarande ordinarie ledamotspersonal uppenbarligen

är otillräcklig att uppbära den arbetsqvantitet, som numera hvilar på verket,

och ingen anledning finnes att motse någon nedgång i tillströmningen af mål

till kammarrätten. Med afseende härpå och då den af kammarrätten begärda

tillökning i arbetskrafter är den minsta, som för ändamålet kan ifrågasättas,

hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att å staten för kammarrätten uppföra lön och tjenstgöringspenningar

för ytterligare två kammarrättsråd med tillhopa 12,800 kronor och för ytterligare

en notarie med 3,000 kronor, med rätt för nämnda befattningars innehafvare

till ålderstillägg efter vissa år i likhet med öfrige tjensteman i samma

tjenstegrad, äfvensom höja det nu å kammarrättens stat uppförda anslag till

vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad,

28,400 kronor, med 2,900 kronor till 31,300 kronor,

samt att sålunda höja anslaget till kammarrätten med 18,700 kronor

eller från 169,600 kronor till 188,300 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

7

Postverket.

De för innevarande år af Eders Kongl.

för postverket upptaga följande slutsummor:

Maj:t faststälda aflöningsstater

aflöningsstaten.....................................................kronor 3,197,100

öfvergångsstaten................................................... „ * 2,400

pensionsstaten ............................................... „ 79,475

omkostnadsstaten................................................... „ 4,850,500

oförutsedda utgifter............................................. „ 120,000

afkortningar och restitutioner in. m................ „ 60,525

[2-]

Pestverket.

tillsammans kronor 8,310,000

I den underdåniga skrifvelse af den 23 sistlidne november, som innefattar

generalpoststyrelsens förslag till stater för postverket för år 1898, har

styrelsen till en början beträffande

Aflöningsstaten

gjort framställning om anvisande af aflöning för ytterligare en byråchef hos

styrelsen, hvarigenom antalet i staten uppförda byråchefsbefattningar komme

att ökas från fyra till fem.

I nådiga förordningen om inrättande af en postsparbank för riket den

22 juni 1883 är bestämdt, att en byråchef i generalpoststyrelsen skall vara

föredragande för ärenden rörande postsparbanken.

När den person, som, alltifrån det att förberedelserna till postsparbankens

verksamhet togo sin början, varit föredragande för ärenden rörande postsparbanken,

sedermera i anledning af uppkommen ledighet den 24 september 1886

af Eders Kongl. Maj:t utnämndes till ordinarie byråchef i generalpoststyrelsen,

förklarades tillika, att denna utnämning icke verkade rubbning i det honom

förut meddelade förordnandet att såsom byråchef hos generalpoststyrelsen vara

föredragande för postsparbanksärenden, och förordnades annan person att förrätta

hans ordinarie byråchefsembete mot åtnjutande af den till befattningen

hörande lön jemte tjenstgöringspenningar. A detta förordnande skedde person
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sjunde hufvudtiteln.

ombyte den 1 maj 1889, men sjelfva förhållandet, att en ordinarie byråchetsbefattning

hos generalpoststjTelsen uppehälles på förordnande, fortfar och har

nu räckt i öfver tio år.

Föredraganden för postsparbanksärenden uppbär jemlikt nådiga brefven

den 27 juli och den 7 december 1883 af postsparbanksmedel ett årligt

arfvode, motsvarande byråchefs lön'' och tjenstgöringspenningar, hvarförutom

det honom personligen tillkommande ålderstillägg utgår af postverkets medel.

Till stöd för sin framställning om anvisande af medel till aflöning åt

ytterligare en byråchef anför nu generalpoststyrelsen, att det måste vålla

olägenheter och menligt inverka på ärendenas jemna gång, att ett byråchefsembete

hos styrelsen uppehölles på förordnande sedan mer än tio år, under

hvilken tid icke blott den tillförordnade byråchefens egen, utan äfven i succession

efter honom hans vikaries ordinarie tjenstebefattning måst skötas på förordnanden,

lemnade åt olika personer för längre eller kortare tid, hvarförutom

den likställighet, som i aflöningsförmåner och ställning eljest komme tjensteman

i lika befattningar till del, genom förordnandets långvarighet afsevärdt

undanskötes.

Gång efter annan hade anledning förefunnits att antaga, att postsparbankens

sättande på ordinarie stat skulle vara nära förestående och de provisoriska

anordningarne med nyssnämnda tjenstebefattningar derigenom komma

att upphöra, men postsparbankens styrelse hade i sin underdåniga skrifvelse

den 24 november 1893, då förslag härutinnan framlades, angifvit de omständigheter,

som dittills föranledt uppskofvet, och sedan 1894 års Riksdag

afslagit Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition med förslag till utgiftsstat

för postsparbanken och dervid förmält sig anse, att med fastställande af stat

för postsparbanken borde anstå i afvaktan på närmare kännedom om den

inverkan, vissa angifna förhållanden kunde utöfva på postsparbankens rörelse

och utgifter, hvarigenom frågan ytterligare undanskjutits, hade generalpoststyrelsen

nu funnit sig böra framlägga förslag till en åtgärd, hvarigenom de

olägenheter, som af det nu rådande förhållandet förorsakades postverket, kunde

häfvas utan någon afsevärd kostnad för statsverket.

I 1 § af nådiga instruktionen för generalpoststyrelsen den 4 juni 1886

vore stadgadt, att styrelsen skulle utgöras af generalpostdirektören såsom chef

för postverket och fem ledamöter, af hvilka fyra skulle vara chefer hvar för

en af de byråer, som egde handlägga de till den egentliga postförvaltningen

hörande göromål, och en ledamot skulle vara föredragande för ärenden rörande

postsparbanken. Af de fem ledamöterna hade emellertid allt sedan dess allenast

fyra varit upptagna å postverkets stat, under det att såsom den femte

ledamoten tjenstgjort. den, som varit förordnad att sköta postsparbanksbyråchefens

byråchefsembete hos generalpoststyrelsen. Om nu från och med år

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Sjunde hufvudtiteln.

1898 finge å postverkets stat uppföras ytterligare en byråchef, hvarigenom

antalet ordinarie ledamöter koinme att uppgå till det antal, som redan i 1886

års instruktion för generalpoststyrelsen förutsatts, eller fem, skulle ingen annan

ökning i utgifter härigenom för statsverket uppkomma än den, som kunde

betingas af den nye byråchefen tillkommande ålderstillägg, vare sig dervid

funnes rättvist, att detta ålderstillägg, derest nuvarande innehafvaren af byråchefsförordnandet

blefve till ordinarie innehafvare af tjensten befordrad, finge

utgå från och med år 1898, eller det ansåges, att ålderstillägget icke finge

beräknas, förr än fem år förflutit, efter det tjensten blifvit med ordinarie innehafvare

besatt.

Den frihet, som nu förefunnes och som Riksdagen uppenbarligen velat

genom sitt ofvan omförmälda beslut bevara, att framdeles organisera postsparbanken,

på sätt lämpligast syntes, och möjligheten att sedermera omedelbart

kunna genomföra den nya organisationen skulle genom den nu föreslagna åtgärden

icke komma att inskränkas. Under de senast förflutna sex åren hade,

utom de tre ordinarie och den tillförordnade byråchefen, med allenast några

kortare afbrott minst en adjungerad ledamot varit anstäld för handläggning

af de till den egentliga postförvaltningen hörande göromål. För hela år 1896

hade Eders Kongl. Maj:t medgifvit anställande af eu adjungerad ledamot med

arfvode, motsvarande byråchefs lön och tjenstgöringspenningar. Under denne

adjungerade ledamot hade provisoriskt bildats en ny byrå genom utbrytning

från förutvarande, och då stadigvarande behof af denna nya byrå förefdnnes,

hade generalpoststyrelsen hos Eders Kongl. Maj:t gjort framställning derom,

att adjunktionsförordnandet måtte jemväl för innevarande år få upprepas.

Dessa omständigheter gåfve tydligt vid handen, att den tid icke kunde vara

aflägsen, då ytterligare en byråchef hos generalpoststyrelsen erfordrades, hvadan,

äfven om vid en blifvande ny organisation af postsparbanken den tjensteman,

som skulle föredraga dess ärenden, befunnes icke böra vara byråchef i generalpoststyrelsen,

behof af den femte ordinarie byråchefen i allt fall komme att

förefinnas för de egentliga postgöromålens handläggning.

Under förutsättning af bifall till sitt nu framlagda förslag hemställer

generalpoststyrelsen, att föreskrift måtte meddelas derom, att, så länge en af

styrelsens byråchefer vore föredragande för ärenden rörande postsparbanken,

nämnda bank skulle årligen ersätta postverket hvad i lön och tjenstgöringspenningar

till den ifrågavarande byråchefen utgåfves äfvensom hvad som enligt

stadgade grunder under nämnde byråchefs semester eller tjensteresor af

postmedel utbetalades till hans vikarie.

Mot detta förslag har styrelsen för postsparbanken, på sätt ett vid

generalpoststyrelsens skrifvelse fogadt utdrag af dess protokoll för den 18 november

1896 närmare utvisar, icke haft något att erinra.

Bill. till Biksd. Prof. 1897. 1 Sami. 1 Afd.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sjnnde hufvudtiteln.

Derjemte hemställer generalpoststyrelsen, att, derest till den å aflöningsstaten

upptagna nya byråchefsbefattningen i nåder blefve utnämnd den, som

för närvarande innehade nådigt förordnande att förvalta föredragandens för

ärenden rörande postsparbanken ordinarie byråchefsembete hos generalpoststyrelsen,

honom måtte i fråga om ålderstillägg tillgodoräknas den tid, som

förflutit från hans tillträde till byråchefsbefattning hos styrelsen på grund af

nämnda förordnande, dock att tidpunkten för ålderst illäggets åtnjutande icke

finge börja förr än med ingången af år 1898.

Såsom generalpoststyrelsen erinrat, finnas å styrelsens stat uppförda fyra

ordinarie byråchefsbefattningar, medan å postsparbanksbyrån finnes anstäld en

tillförordnad byråchef, som aflönas af postsparbankens medel. Det af generalpoststyrelsen

framhållna missförhållandet bär uppkommit derigenom, att förordnandet

såsom byråchef å postsparbanksbyrån uppehälles af eu utaf de ordinarie

byråcheferna i general poststyrelsen, hvarföre dennes embete måste uppehållas

af vikarie. Med fullt erkännande af de olägenheter, som för denne

vikarie måste härflyta deraf, att han under detta förordnande, som för honom

räckt i närmare åtta år, icke intjenar rätt till ålderstillägg och icke förvärfvar

pensionera! t i byråchefsgraden för sig samt enka och barn, kan jag dock ej

annat finna, än att vigtiga inkast kunna göras mot den af generalpoststyrelsen

till missförhållandets afhjelpande föreslagna utvägen, att byråchefen å postsparbanksbyrån

skulle uppföras å staten för generalpoststyrelsen, hvilken styrelse

skulle tills vidare af postsparbankens medel erhålla ersättning för lön

och tjeöstgöringspenningar åt denne byråchef. Äfven om man icke vill tillmäta

allt för stor betydelse åt den oegentlighet, som måste anses ligga deruti,

att byråchefsbefattningen å postsparbanksbyrån, hvars uppförande å en blifvande

ordinarie stat för denna byrå väl endast är en tidsfråga, skulle för en

efter all anledning jemförelsevis kort tid uppföras å generalpoststyrelsens stat,

får man icke förbise, att förslaget förutsätter uppförandet å sistnämnda styrelses

stat af ett ytterligare byråchefsembete på grund af ökade göromål hos

styrelsen och, om förslaget antoges, skulle innebära ett redan nu fattadt,

bindande beslut om inrättandet af ett sådant byråchefsembete åtminstone vid

den tidpunkt, då definitiv stat fastställes för postsparbanksbyrån. Generalpoststyrelsen

förmenar, att denna omständighet icke bör utgöra något hinder

för den af styrelsen föreslagna åtgärden, enär intet tvifvel bör kunna förefinnas

derom, att ett sådant byråchefsembete skall visa sig oundgängligen

nödigt. De af styrelsen till stöd för detta .antagande anförda omständigheter,

hvilka jag anhåller att få fullständiga genom erinran om Eders Kongl. Maj:ts

den 27 sistlidne november fattade beslut att medgifva anställandet jemväl under

hela år 1897 af en adjungerad ledamot hos generalpoststyrelsen, göra det

visserligen äfven för mig högst sannolikt, att behofvet af en ny byrå inom

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sjunde hufvudtiteln.

sagda styrelse inom kort skall göra sig oafvisligen gällande, men innan fullständig

utredning i detta afseende föreligger, anser jag mig icke böra förorda

generalpoststyrelsens förevarande förslag, hvilket, såsom redan blifvit nämndt,

måste anses åsyfta beslut om inrättande vid en ännu oviss tidpunkt af en

dylik byrå. Om ock vid sådant förhållande den af generalpoststyrelsen omförmälda

olägenhet ännu någon tid komme att qvarstå, bör dock erinras derom,

att tillfälle till denna olägenhets afhjelpande kommer att erbjuda sig vid

den, enligt hvad nyss blifvit sagdt, antagligen icke aflägsna tidpunkt, då ökningen

i göromål hos generalpoststyrelsen kommer att föranleda uppförandet

på ordinarie stat af ett nytt byråchefsembete.

De hos generalpoststyrelsen anstälde vaktmästare hafva, i likhet med flertalet

öfriga vaktmästare vid embetsverken i hufvudstaden, till Eders Kongl. Maj:t

inkommit med underdånig framställning om förbättring i aflöningsförmåner.

Generalpoststyrelsen, som genom nådig remiss fått sig anbefaldt att afgifva

underdånigt utlåtande öfver nämnda framställning, har i sin af mig nu föredragna

skrifvelse afgifvit det infordrade yttrandet och dervid på anförda skäl

hemstält, att tjenstgöringspenningarne för en hvar af styrelsens sju vaktmästare

måtte från det nuvarande beloppet, 300 kronor för år, höjas till 400 kronor,

hvilket skulle föranleda en ökning i utgifterna under aflöningsstaten åt tillsammans

700 kronor.

Då emellertid samtliga af vaktmästare vid embetsverken ingifna ansökningar

om löneförbättring hufvudsakligen grundats på samma i ansökningarna

angifna skäl, hafva berörda ansökningar ansetts böra till nådig pröfning förekomma

i ett sammanhang. Med anledning häraf och för vinnande af enhetlig

behandling hafva ansökningarna, i den mån från vederbörande embetsverk infordrade

utlåtanden inkommit, remitterats till statskontoret, som ännu icke

afgifvit underdånigt utlåtande i frågan. Vid sådant förhållande torde den af

styrelsen ifrågasatta förhöjningen i beloppet af tjenstgöringspenningarne för de

hos styrelsen anstälde vaktmästare för närvarande böra ur statsförslaget utgå.

Beträffande postanstalternas biträdande tjenstemän anmäler generalpoststyrelsen,

att med stöd af nådiga brefvet den 25 maj 1894 under nästlidet

år en kontrollörstjenst af 3:e lönegraden indragits och i dess ställe

inrättats en ny postexpeditörstjenst af l:a lönegraden samt en kontrollörstjenst

uppflyttats från 2:a till l:a lönegraden, i följd hvaraf antalet kontrollörer

ökats i l:a lönegraden från 7 till 8, men minskats i 2:a lönegraden

från 15 till 14 och i 3:e lönegraden från 13 till 12, hvarjemte

antalet postexpeditörer af l:a lönegraden ökats från 141 till 142. Dessa

förändringar verka emellertid icke någon rubbning i aflöningsstatens slutsumma.

Med erinran att generalpoststyrelsen vid afgifvande af sitt förslag till

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sjunde hufTudtiteln.

postverkets stater för innevarande år framhållit, bland annat, önskvärdheten

deraf, att de vaktbetjente, som erfordrades till regelbunden tjenstgöring, genast

kunde erhålla anställning i ordinarie tjenst, i stället för att, såsom på senare

tider varit fallet, de i närmare åtta år efter anställningen i postverket fått

vänta på sin befordran till ordinarie och vid erhållande af sådan befordran

redan uppnått en ålder af i genomsnitt öfver 38 år, har styrelsen vidare anfört,

hurusom det visat sig, att Riksdagen vid behandling af den nådiga propositionen

angående statsverkets tillstånd och behof för innevarande år, i hvad

den angick postverket, behjertade dessa för postvaktbetjente ogynsamma förhållanden

och uttalade, att det syntes oegentligt, att ett stort antal extra

vaktbetjente, hvilka användes i regelbunden tjenstgöring och förrättade ett

lika ihållande och ansträngande arbete som de ordinarie, icke blott åtnjöte

mindre ersättning än desse, utan äfven saknade den tryggade ställning, som

ordinarie befattning i statens tjenst medförde, och Riksdagen hade fördenskull

funnit angeläget, att antalet ordinarie postvaktbetjentbefattningar blefve i någon

mån ökadt. På grund af Riksdagens i samband med detta uttalande fattade

beslut hade Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 29 maj 1896 anbefalt

generalpoststyrelsen att, i sammanhang med afgifvande af förslag till postverkets

stater för år 1898, inkomma med förslag till inrättande af nya ordinarie

postvaktbetjentbefattningar till det antal, som, med den inskränkning nödig

sparsamhet borde föranleda, kunde befinnas lämpligt för beredande åt extra

vaktbetjente af en något tidigare befordran till ordinarie befattning.

Innan generalpoststyrelsen öfverginge till det förslag, som afsåge ett

fullgörande af detta uppdrag, tilläte sig styrelsen att yttra några ord beträffande

de talrika extra tjenstemännens ställning hos postverket.

Med tacksamt erkännande af det Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens

beslut, som möjliggjorde för generalpoststyrelsen att från och med innevarande

år något reglera de vid postkontoren tjenstgörande extra biträdenas arfvoden,

så att i regeln någon förhöjning deri inträdde efter viss tids väl vitsordad

tjenstgöring, intill dess arfvodet efter tolf års extra biträdestid uppginge till

1,500 kronor för manligt och 1,350 kronor för qvinligt biträde, kunde nemligen

styrelsen icke undertrycka det uttalandet, att utsigterna till ordinarie

befattning för de extra biträdena fortfarande stälde sig synnerligt ogynsamma

och komme att ännu skarpare framträda, om, såsom vore att hoppas, postanstalternas

extra vaktbetjentpersonals inträde i ordinarie anställning hädanefter

komme att väsentligt påskyndas, samt att den utsträckning, hvari handläggning

af postgöromål vore anförtrodd åt extra biträden, fortfarande vore större,

än som vore förenligt med vare sig allmänhetens eller postverkets intresse.

Då generalpoststyrelsen vid afgifvande af förslag till postverkets utgiftsstater

för år 1895 föreslog, att postexpeditörernes antal skulle ökas med

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Sjunde hufvudtiteln.

30, uppgick antalet af de utaf styrelsen antagna extra biträdena till 475,

hvarjemte 215 extra biträden voro å s. k. dispositionsanslag af postmedel vid

distriktsförvaltningarne och postanstalterna tjenstgörande, och derutöfver tjenstgjorde

vid postkontoren ett ganska stort antal — omkring 200 — biträden, som

både voro antagna och aflönade af postförvaltarne sjelfva. Men oaktadt det

begärda ökade antalet postexpeditörer erhölls och dessa tillträdde sina befattningar

med 1895 års ingång, steg ändock under samma år antalet just af

dessa utaf styrelsen antagna extra biträden, hvilkas göromål närmast vore att

likna med postexpeditörers, från 475 till 496. Ökningen i antalet postexpeditörer

med 30 var således icke ens för ett år tillräcklig att förekomma

stegring i antalet sådana extra biträden, som användes i postexpeditörsgöromål.

Under år 1895 hade 9 extra biträden befordrats till postexpeditörer.

De hade vid befordringstillfället i genomsnitt en ålder af 34 år och en tillryggalagd

tjenstetid i postverket åt omkring 13 år. Under nästlidet år hade

10 extra biträden befordrats till postexpeditörer. Bakom dessa stode, väntande

på befordran, 518 extra biträden, af hvilka flertalets fulla arbetskraft och

arbetstid redan nu af postverket toges i anspråk.

Att postverkets verksamhet till omfånget årligen ökades, vore allmänt

kändt. Så steg under år 1895 antalet vanliga försändelser från 151,009,934

till 161,148,904 samt antalet värdeförsändelser från 7,277,425 till 7,928,126,

deribland postanvisningarne från 1,369,179 till 1,810,897. Värdet af afgångna

assurerade försändelser, inlösta postförskott samt inbetalda postanvisningsmedel

ökades under året från 968,436,560 kronor till 1,003,925,018 kronor.

Gång efter annan hade också ur den rent postala verksamheten uppstått

nya rörelsegrenar, såsom den raskt sig utvecklande postsparbanksrörelsen,

hvilken vid postanstalterna helt och hållet sköttes af postverkets personal och,

allt efter som rörelsen toge större omfång, också fordrade ökade arbetskrafter,

den internationela inkasseringsröreisen, som fortgått sedan 1893 års början

och syntes vinna en ökad användning, samt den förmedling, svenska postverket

åtagit sig i fråga om utvexling af postanvisningar mellan, å ena sidan,

Finland och, å andra sidan, länder och orter, med hvilka Sverige omedelbart

eller medelbart utvexlade postanvisningar.

Men en så hastig utveckling fordrade också hastig ökning i personal,

derest icke af brist på dugliga arbetskrafter postverket skulle stanna i utvecklingen

eller, hvad som dermed vore för ett postverk liktydigt, gå tillbaka.

Generalpoststyrelsen vore för sin del öfvertygad om, att både allmänheten

och statsverket bäst betjenades dermed, att svenska postverket fortfarande

sökte i möjligaste mån följa de främsta utländska postverken i deras sträfvan

att förskaffa allmänheten alla de fördelar, som kunde erbjudas inom områden

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sjunde hufvudtiteln.

för postal verksamhet, likasom styrelsen vore förvissad att både hos Eders

Kongl. Maj:t och Riksdagen vinna det understöd, som erfordrades för att

kunna försvara svenska postverkets plats och anseende.

Till hvad som härför erfordrades hörde såsom en bland de allra vigtigaste

förutsättningar, att postverket måtte ega utsigt att rekrytera sin tjenstemannakår

med dugliga personer, som, efter att hafva beträdt den postala

banan, kunde med någon tillförsigt se framtiden till mötes och vänta sig att

på den banan genom arbete nå åtminstone en så pass tryggad ställning, som

en postexpeditör innehade, inom samma tid som på åtskilliga andra banor och

inom kortare tid, än nu vore fallet.

Att sådana siffror, som af generalpoststyrelsen anförts rörande de lägsta

tjenstemännens befordringsförhållanden, icke vore af beskaffenhet att tillföra

postverket dugliga personer vore uppenbart, och att de följaktligen, om ingen

väsentlig ändring till det bättre i dessa befordringsförhållanden snart skedde,

innebure en fara för postverkets framtid kunde icke bestridas. Att dessa

siffror icke kunnat hos de nuvarande extra biträdena skapa önskvärd tillförsigt

och känsla af trygghet, utan i stället hos dem alstrat ett missmod, som måste

förtynga arbetet i postverkets tjenst, derom bure en af 514 extra ordinarie

postexpeditörer till generalpoststyrelsen ingifven framställning om inrättande af

nya postexpeditörstjenster, hvilken framställning bifogats den underdåniga skrifvelsen,

uppenbara spår. Kunde detta missmod, såsom af nämnda framställning

ville synas, åtminstone tills vidare häfvas genom att från och med år 1898

något öka postexpeditörernes antal, ansåge generalpoststyrelsen frågan visserligen

icke derigenom löst, men dock så mycket vunnet, att den ökade utgiften

i förhållande härtill icke finge tillmätas någon större betydelse.

Antalet nya postexpeditörsbefattningar borde dock icke sättas lägre än

till 75, ty det skulle ändock efter dessa nya befattningars tillsättande komma

att finnas qvar bland de obefordrade nuvarande 518 extra biträdena icke

mindre än 64, som varit i postverkets tjenst alltsedan år 1885 och som endast

i mån af afgång bland postexpeditörer skulle hafva utsigt att erhålla ordinarie

befattning. Under de senast förflutna fem åren hade afgången bland postexpeditörer

i medeltal uppgått till allenast 12 för år.

Det kunde antagas, att de extra biträden, som skulle till befordran å

de nya postexpeditörstjensterna ifrågakomma, då hade nått ett årligt arfvode

af i genomsnitt 1,350 kronor. Deras befordran till postexpeditörer af 2:a

lönegraden komme följaktligen att vålla en ökad utgift af 250 kronor för

hvarje eller tillhopa 18.750 kronor. Finge samtidigt 36 postexpeditörer af

2:a lönegraden uppflyttas till l:a lönegraden för att bibehålla den förut af

Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen godkända proportionen dessa lönegrader

emellan, skulle detta medföra en årlig utgift af 7,200 kronor. Den ökade

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Sjunde hufvudtiteln.

totalkostnaden blefve således 25,950 kronor, hvartill dock borde läggas 4,500

kronor semesterkostnad för de nya postexpeditörerne. Härtill komme i framtiden

efter resp. 5 och 10 år belöpande ålderstillägg. Ökningen af postexpeditörernes

antal komme deremot, på sätt jag nedan får tillfälle omförmäla,

att föranleda minskning i utgifterna från anslaget till extra biträden vid

distriktsförvaltningarne och postanstalterna.

På grund af det sålunda anförda har generalpoststyrelsen hemstält, att

å stat för år 1898 måtte uppföras ytterligare 75 postexpeditörer, 36 af l:a

lönegraden och 39 af 2:a lönegraden, hvilket komme att med 127,200

kronor öka anslagen under aflöningsstaten.

Beträffande anslaget till vaktbetjente har generalpoststyrelsen anmält,

att, med tillämpning af Eders Kongl. Maj:ts och Biksdagens år 1884, i

sammanhang med reglering af postanstalternas vaktbetjening, fattade beslut om

indragning efter hand af de återstående vaktmästarebefattningarne vid postanstalterna

och deras ersättande med vaktbetjentbefattningar enligt ny stat,

antalet dylika vaktmästare nu bör minskas från det i innevarande års aflöningsstat

upptagna antalet 4 till 3 och i stället antalet “andra vaktbetjente" vid

postanstalterna ökas i motsvarande mån eller från 787 till 788.

Då aflöningen för vaktmästare är bestämd till 700 kronor, medan lönen

för vaktbetjent utgör 500 kronor, skulle genom denna förändring anslagen

under aflöningsstaten minskas med 200 kronor.

Med föranledande af den generalpoststyrelsen meddelade befallning att

afgifva förslag till inrättande af nya ordinarie postvaktbetjentbefattningar har

styrelsen hemstält, att i staten måtte uppföras aflöning för 150 nya vaktbetjente,

oberäknadt den vaktbetjent, som, på sätt ofvan är nämndt, skulle

komma att ersätta en indragen vaktmästare, i sammanhang hvarmed generalpoststyrelsen

afgifvit infordradt underdånigt utlåtande öfver en af ombud för

femte svenska postvaktbetjentmötet till Eders Kongl. Maj:t ingifven och till

styrelsen remitterad framställning angående reglering af postvaktbetjentes

aflöningsförmåner och om inrättande af nya ordinarie vaktbetjentbefattningar;

och har generalpoststyrelsen härvid anfört hufvudsakligen följande.

Yaktbetjenterne begärde i omförmälda framställning, “att hvarje vaktbetjent,

som användes i fullständig tjenst, måtte anställas som ordinarie".

Detta deras önskningsmål delades i hufvudsak af generalpoststyrelsen. Redan

vid flera tillfällen hade styrelsen framhållit önskvärdheten deraf, och generalpoststyrelsens

senaste uttalande härutinnan syntes ock hafva bidragit till det

Riksdagens beslut, som föranledt Eders Kongl. Maj:t att lemna styrelsen i

uppdrag att nu föreslå inrättande af nya ordinarie postvaktbetjentbefattningar.

Under de förflutna tiderna, då posttrafiken hade mindre omfång och till

följd deraf postverket icke behöfde någon synnerligt talrik personal, var det

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sjunde hufvadtiteln.

jemförelsevis lätt att uppehålla den i och för sig riktiga principen, att de betjente,

som hade full tjenstgöring, borde vara anstälda på ordinarie stat, ty

det behötde då icke blifva fråga om några stora penningebelopp. Men i den

mån en hastig utveckling af postverket omedelbart påkallat ökade arbetskrafter,

hade principen blifvit svårare att uppehålla, både i hvad anginge

tjenstemanna- och betjentklasserna, samt missförhållanden mellan antalet ordinarie

och extra uppkommit till skada för personalen och dermed äfven för

verket i dess helhet.

En för omkring ett år sedan uppgjord beräkning visade, att vaktbetjente

tjenstgjorde i postverket nära åtta år och uppnådde en ålder af i genomsnitt

öfver trettiotre år, innan de vunne anställning såsom ordinarie. I dessa förhållanden

hade under det senast förflutna året ingen förbättring inträdt och

kunde ju icke heller för framtiden förväntas, med mindre än att antalet ordinarie

vaktbetjente väsentligt ökades. Vid 1895 års slut utgjorde antalet vaktbetjente

i postverket 1,481, deraf allenast 761 voro ordinarie, men 364 extra

och 356 reservbetjente. Af dessa voro, enligt beräkningar, i september samma

år 1,034 i full tjenstgöring, såsom om de varit ordinarie. I slutet af sistlidne

oktober månad uppgick antalet post vaktbetjente till 1,529, afhvilka791 voro

ordinarie, 357 extra samt 381 reservbetjente. Antalet af dem, som voro i

full tjenstgöring, utgjorde då 1,050 och hade således på ett år ökats med 16.

Finge nu den principen fullt tillämpas, att hvarje vaktbetjent, som gjorde

fullständig tjenst, borde vara anstäld såsom ordinarie, skulle, då de ordinaries

antal för närvarande utgjorde 791, redan år 1896 erfordras 259 nya ordinarie

vaktbetjentbefattningar, och med den ökade användningen af vaktbetjente inom

postverket skulle år 1898 antalet vaktbetjentbeställningar å ordinarie stat

ändock icke räcka till åt alla dem, som då vore i fullständig tjenst. Så hade

heller icke, så vidt styrelsen funne, varit af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen

afsedt vid förslagets infordrande, och styrelsen hade också enligt den lemnade

anvisningen vid förslagets uppgörande tagit all hänsyn till den inskränkning,

nödig sparsamhet borde föranleda, då styrelsen ökat antalet ordinarie vaktbetjente

med 150 till 941, deraf 3 “vaktmästare" och 938 “andra vaktbetjente"

.

Under de fem senaste åren hade afgången bland vaktbetjente å stat på

grund af afsked eller dödsfall utgjort i medeltal 24 årligen. Och om det för

den skull finge antagas, att från och med nästlidne november månad till 1897

års slut ytterligare 28 extra hunne befordras till ordinarie vaktbetjente, skulle,

derest 150 nya ordinarie vaktbetjentbefattningar finge med 1898 års ingång

inrättas, derefter återstå 81 obefordrade af dem, som i slutet af sistlidne oktober

månad voro i full tjenstgöring.

Kostnaden för de nya befattningar ne måste under titeln “vaktbetjente"

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Sjunde hufrudtiteln.

upptagas med hela lönen 500 kronor för hvarje eller tillhopa 75,000 kronor,

men i sjelfva verket blefve den ökade kostnaden icke så hög, enär de extra

vaktbetjente, hvilka skulle ifrågakomma att befordras till ordinarie, redan nu

hade arfvode, som genom den vunna befordran skulle komma att besparas,

nemligen för hvar och en af dem, som tjenstgjorde vid distriktsförvaltning

eller fast postanstalt, 300 kronor, samt för hvar och en af dem, som vore anstälda

vid jernvägsposten, 180 kronor. Upphörandet af dessa arfvoden minskade

kostnaden med omkring 39,000 kronor, och kostnaden för de nya befattningarne

skulle således i verkligheten komma att inskränkas till omkring 36,000

kronor jemte kostnaden framdeles efter fem år för ålderstillägg.

Jemväl i det nu beräknade verkliga kostnadsbeloppet, 36,000 kronor,

kunde någon minskning anses uppstå derigenom, att flertalet af de extra vaktbetjenterne

uppbure ett något högre dagtraktamente än det, som skulle, med

tillämpning af nuvarande grunder för traktamentets bestämmande, komma dem

till del, då de vunne ordinarie anställning.

Men vaktbetjentes till styrelsens yttrande remitterade underdåniga framställning

innehölle jemväl ett förslag till omreglering af postvaktbetjentes

aflöningsvilkor, uppgjordt, såsom förslaget angåfve, af särskilda vaktbetjentes

komiterade.

Enligt deras förslag skulle vaktbetjente i stället för nuvarande aflöningsförmåner

tilldelas fasta löner i fem klasser med resp. 1,000, 900, 800,

700 och 600 kronor samt fem ålderstillägg för samtlige inom hvarje löneklass

med 100 kronor hvardera, att utgå efter resp. 3, 6, 9, 12 och

15 års oförvitlig ordinarie tjenst, dock att, vid öfvergången från det nuvarande

aflöningssystemet till den föreslagna aflöningsstaten, ålderstilläggen skulle beräknas

att utgå från anställningsdagen som extra vaktbetjent med arfvode och

fullständig tjenstgöring, dervid likväl del af kalenderår ej skulle räknas.

Vidare skulle nu gällande bestämmelser angående förmansarfvode för

bref bärareförmän i Stockholm fortfarande bibehållas: de jernvägspostiljoner, som

tjenstgjorde inom s. k. postiljonskupé, förutom lönen erhålla milpenningar med

•i öre för tillryggalagd kilometer; de inom postkupéexpeditioner tjenstgörande

postiljoner, som öfverlåge mera än fyra timmar å vänd- eller öfverliggningsort,

milpenningar med \ öre för tillryggalagd kilometer; samt hvarje ledigblifvande

ordinarie vaktbetjentbefattning kungöras till ansökning ledig, så att

dymedelst tillfälle lemnades hvarje vaktbetjent att söka sådan befattning utan

afseende å stationsort eller löneklass.

Till första löneklassen — lön 1,000 kronor och fem ålderstillägg ä 100

kronor — skulle höra de vaktbetjente, som tjenstgjorde i Stockholm, Göteborg,

Malmö eller vid jernvägsposten. Till de öfriga fyra aflöningsklasserna

flik. till Riksd. Prot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sjunde hufvudtiteln.

skulle höra vaktbetjente vid vissa uppräknade postkontor, dervid till grund

för klassfördelningen syntes hafva tagits antalet från postkontoret afgående

försändelser, postkontorets inkomster och utgifter, allt för år 1894, samt, i fråga

om städerna, invånarnes i orten antal samma år, hvarjemte ock den nuvarande

aflöningen syntes hafva spelat någon afsevärd rol.

Eesultatet af klassindelningen hade uppgifvits blifva, att

597 betjente skulle komma att tillhöra l:a löneklassen,

?) » » n n 2:a „

» » » n » 3:e „

n )? » v v 4:e „

^ n n n » » 5:e „

samt att hela omregleringen jemte anställandet såsom ordinarie af hvarje vakt*

betjent, som användes i fullständig tjenst, skulle medföra en ökad årskostnad

för postverket af 219,610 kronor 25 öre, förutom det belopp, hvarmed milpenningarne

till postiljoner skulle komma att öfverstiga till hyresbidrag nu utgående

375 kronor.

En af anledningarne till detta förslags tillkomst syntes, att döma af de

för förslaget anförda motiv, hafva varit, att inom vaktbetjentkåren den föreställningen

vunnit allmännare insteg, att den för kåren år 1885 genomförda

lönereglering på det hela taget var en försämring i stället för eu förbättring

af deras ekonomiska vilkor.

Generalpoststyrelsen ansåge sig för den skull böra med några ord

angifva, hvari nämnda, ännu tillämpade lönereglering bestod.

Vid tiden närmast före densammas genomförande var vaktbetjentpersonalen

vid postanstalterna delad i tre skilda grupper, nemligen:

38 vaktmästare, hvilka icke ingingo i regleringen, men hvilkas tjenstebefattningar

bestämdes skola indragas i män af afgång och ersättas af “vaktbetjente"

med de nya aflöningsvilkoren;

230 postiljoner, af hvilka halfva antalet åtnjöt eu lön af 300 kronor

och ötriga 115 postiljoner uppburo i lön hvar och en 225 kronor, hvartill

för dem alla kommo vissa olika traktamenten för timme, allt efter som de tjenstgjorde

på jernväg eller åtföljde landsvägspost och allt efter som tjenstgöringen

inföll på dag eller natt, dock att traktamentet, för dygn beräknadt, skulle

utgöra minst 2 kronor 40 öre; samt slutligen

306 brefbärare, hvilkas aflöning styrelsen egde bestämma till belopp ej

öfverstigande 300 kronor och som utgick med en årslön af

300 kronor till 94 brefbärare,

250 „ „ 144

200 „ „ 20

samt lägre än 200 kronor till 48 brefbärare eller i medeltal till hvarje brefbärare

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Sjunde hufvudtiteln.

253 kronor, hvarjemte åt brefbärarne voro medgifna två ålderstillägg å 100 kronor

och dagtraktamente, som styrelsen jemväl egde bestämma inom belopp af högst

2 kronor och hvilket dagtraktamente såväl som årslönen afpassades med synnerlig

hänsyn till omfattningen af de göromål, som brefbärare ålågo, äfvensom

till den i allmänhet större eller mindre lefnadskostnaden å den ort, der brefbärare

blifvit till tjenstgöring anstäld.

Af det utaf styrelsen framstälda regleringsförslag, som genomfördes år

1885, framginge alldeles otvetydigt, att detsamma egentligen afsåg att bereda

vaktbetjenfe förbättrad pension genom att höja lönen från dess dåvarande

maximum 300 kronor till 500 kronor, men att med regleringen tillika åsyftades

att åstadkomma en större jemlikhet, än som då rådde, i aflöningsbelopp

inom vaktbetjentkåren genom att något höja de klenast aflönades inkomster,

i hvilket afseende styrelsen anförde, att mer än någon annan klass af postverkets

vaktbetjente en stor del af de till landsvägsposternas öfvervakande använda

postiljoner syntes vara i behof af någon löneförhöjning, samt anmärkte,

hvad brefbärarne anginge, att, medan bland dessa betjente de, hvilka vunnit

ordinarie anställning i Stockholm, åtnjöto, ålderstillägg oberäknad!, en aflöning

af dels 1,030 kronor, dels 1,150 kronor och de i Göteborg uppburo, utom

ålderstillägg, 980 kronor, utginge å en del andra orter aflöningen med vida

mindre belopp, ända ned till 400 ä 600 kronor.

Att en sådan utjemning af inkomstförhållandena icke kunde för de redan

då bäst aflönade medföra någon förhöjning i inkomster, var ju naturligt. Särskild!

var detta händelsen med brefbärarne i Stockholm och Göteborg. Enligt

nådigt bref den 31 mars 1876 åtnjöto dessa dagtraktamente med 2 kronor

mot skyldighet att afstå den s. k. brefbärareskillingen, och när sedermera

genom nådigt bref den 2 juni 1882 generalpoststyrelsen bemyndigades att

bestämma beloppet af det dagtraktamente, som borde tillkomma brefbärarne,

dock icke öfver 2 kronor om dagen, flngo brefbärarne i Stockholm och Göteborg

behålla detta maximitraktamente. De i Stockholm åtnjöto ock högsta

lönen eller 300 kronor och de i Göteborg hade i lön 250 kronor. För dem

bland dessa, hvilka tillika uppburo de båda ålderstilläggen, tillhopa 200 kronor,

medförde den genom regleringen erhållna fasta lönen, 500 kronor, antingen

alls ingen eller åtminstone en ganska ringa förbättring genast i andra afseenden

än i fråga om pension. Regleringen hade till och med kunnat förorsaka

de bättre aflönade någon försämring i inkomster dels genom bestämmelsen

derom att, med upphäfvande af den rätt till ålderstillägg, som varit de dåvarande

brefbärarne medgifven, det vid regleringen vaktbetjente tillerkända

ålderstillägg efter fem års väl vitsordad ordinarie tjenstgöring icke i något fall

skulle få åtnjutas förr än fem år efter utgången af år 1884, dels ock genom

de nya föreskrifter, som meddelades beträffande traktamenten till vaktbetjente,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Sjunde hufvudtiteln.

derest icke generalpoststyrelsen vid första tillämpningen af de nya föreskrifterna

om traktamenten så ordnat, att någon förlust för brefbärarne då icke uppstod.

Den genom regleringen skedda sammanslagningen af postiljoner och brefbärare

till en enda klass under benämning vaktbetjente, alla med lika lön och

med skyldighet för eu hvar af personalen att efter omständigheterna tjenstgöra

vare sig såsom brefbärare eller postiljon eller biträde vid göromålens

handläggning å postanstalterna, påkallade nemligen, att traktamentet, så vidt

ske kunde, utginge efter samma grunder för alla. Härutinnau förordnades

genom] nådigt bref den 19 september 1884, för tillämpning med 1885 års

början, att beloppet af det traktamente, som finge vaktbetjent vid postverket

tillerkännas, skulle högst utgöra två kronor för dag, och att generalpoststyrelsen

skulle eg a att inom nämnda maximibelopp bestämma storleken af traktamentet

för en hvar vaktbetjent särskild!, hvarjemte medgafs, att ett tilläggstraktamente

af högst en krona för dag utöfver det traktamente, som eljest

skolat vederbörande tillkomma, skulle, der sådant pröfvades skäligt, fä utbetalas

till de vaktbetjente, som gjorde tjenst å vissa linier.

Med anledning af berörda nådiga bref infordrade generalpoststyrelsen

från vederbörande postförvaltare yttrande och förslag i afseende å traktamentet

för en hvar af de under postförvaltarne lydande postiljoner och brefbärare.

Dervid föreskrefs, bland annat, att vid förslagets afgifvande särskild hänsyn

skulle tagas till besvärligheten af den tjenstgöring, som af vederbörande påfordrades;

huruvida denna tjenstgöring bestredes å en eller å flera orter och

under resa med post; om densamma infölle på dag eller natt; lefnadskostnaderna

å den ort, der vederbörande voro anstähle; och, der postbetjent användes

till resa med post, de särskilda utgifter, som häraf uppkomme, m. in., äfvensom

att för en hvar postiljon eller brefbärare skulle angifvas den tjenstgöring,

som af honom bestredes; den tid, hvarunder han af denna tjenstgöring vore

upptagen; samt de aflöningsförmåner i lön och tjenstgöringspenningar jemte

ålderstillägg eller arfvode och traktamente, som af honom uppbures.

Hos alla dem, som antagit, att regleringen skulle medföra en allmän

och väsentlig förbättring i årsinkomster för vaktbetjente, och särskildt hos de

bäst aflönade brefbärarne i Stockholm och Göteborg, hvilka genom regleringen

icke erhöllo någon höjd aflöning annat än den, som fem år derefter skulle

dem tillkomma i form af ålderstillägg, framkallade denna reglering missnöje,

hvilket under de följande åren och allt framgent tagit sig uttryck i upprepade

framställningar om aflöningsförbättring, än i form af högre traktamenten, än i form af

högre löner, dervid af de bättre aflönade framhållits, att de förgäfves af regleringen

väntat någon aflöningsförhöjning, och af dem alla i regeln anförts, att aflöningen vore

otillräcklig för deras och familjens uppehälle och att de genom ökadt arbete i

tjensten saknade tillfälle till ^förtjenst. Vid behandlingen af dessa ansökningar

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Sjunde hufvudtiteln.

hade styrelsen, i den mån omständigheterna sådant medgift^, sökt ytterligare

utjemna rådande missförhållanden genom någon ökning i traktamente för enskilda

vaktbetjente samt, i Stockholm och Göteborg, genom att uppdela vaktbetjenterne

i fyra klasser med dagtraktamente af 1 krona 25 öre, 1 krona

50 öre, 1 krona 75 öre och 2 kronor, sålunda att omkring en fjerdedel af

antalet tillhörde hvarje klass och att vaktbetjente å dessa orter uppflyttades

från klass till klass i mån af afgång; men någon allmän aflöningsförbättring,

på sätt i ansökningarne begärts, hade naturligtvis genom dessa åtgärder icke

kunnat åstadkommas. Pall hade också åtskilliga år efter den nya regleringeus

genomförande förekommit, då styrelsen ansett sig icke kunna genom traktamentsförhöjning

hålla vaktbetjent skadeslös för det ålderstillägg, hvaraf han,

enligt gjorda beräkningar, då skulle hafva såsom brefbärare kommit i åtnjutande,

derest äldre aflöningsbestämmelser fått tillämpas.

Jemväl de extra vaktbetjenterne hade klagat öfver 1885 års reglering

såsom för dem ogynsam, särskild! derigenom att deras befordran till ordinarie

befattning sedan dess blifvit allt mer och mer fördröjd.

I hvad mån klagomålen från de ordinarie vaktbetjenterne mot nämnda

reglering varit befogade, ansåge generalpoststyrelsen framgå af hvad ofvan

anförts, hvaraf syntes, att regleringen afsåg i första hand beredande af bättre

pension och tillika utjemning af missförhållandena i aflöningsväg genom att

höja de lägre aflönades inkomster, men att någon allmän aflöningsförhöjning

aldrig var afsedd att genom regleringen åstadkommas, ehuru det väl kunde

medgifvas, att vid regleringens genomförande förbättringen i inkomster sannolikt

skulle hafva blifvit större, om anslagna medel dertill lemna! tillgång.

Men beträffande extra vaktbetjentes alltmera fördröjda befordran till ordinarie

Ange den omständigheten uteslutande tillskrifvas andra orsaker och vore isynnerhet

föranledd för extra vaktbetjente likasom för extra tjenstemän deraf, att

en år för år stegrad posttrafik tagit i anspråk ökade arbetskrafter, Indika icke

lika hastigt, som de erfordrats, kunnat på ordinarie stat uppföras.

Att generalpoststyrelsen för sin: del ansåge det mycket önskligt, att postvaktbetjentes

lönevilkor kunde något förbättras, det hade styrelsen senast vid

afgifvande af dess underdåniga förslag till postverkets stater för år 1897 haft

tillfälle att inför Eders Kong!. Maj:t framhålla, och geueralpoststyrelsen hyste

fortfarande den föreställningen, att de äldre postvaktbetjenteme väl skulle hafva

behöft det andra ålderstillägg, hvarom styrelsen då gjorde framställning; men

att förorda de i postvaktbetjentes nu ifrågavarande framställning gjorda förslag

till klassindelning med aflöningen utgående i allenast fäst lön och ålderstillägg,

jemte nålpenningar för vissa af dem, som tjenstgjorde å jernväg, dertill funne

sig styrelsen förhindrad.

Ty utom det att de grunder, efter hvilka denna klassindelning syntes

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Sjunde hufvudtiteln.

hafva blifvit gjord, icke syntes vara de rätta, när frågan vore om vaktbetjentes

större eller mindre aflöningsbehof, skulle en sådan klassindelning med olika

fasta löner i hvarje klass grundlägga en olika pensionsrätt, som icke stode i

rättvist förhållande till den omständigheten, huruvida en vaktbetjent under

sin tjenstetid varit anstäld på den ena eller andra orten, och nästan omöjliggöra

för styrelsen att, när sådant af förhållandena eljest påkallades, förflytta

eu vaktbetjent från en ort tillhörande högre klass till en ort tillhörande eu

lägre — en omplacering, som ock skulle väsentligt försvåras genom bifall till

den gjorda begäran, att hvarje ledigblifven ordinarie vaktbetjentbefattning skulle

kungöras till ansökning ledig och tillfälle lemnas hvarje vaktbetjent att söka

sådan befattning. Emot förslaget kunde ock anmärkas, att vaktbetjente, stationerade

å samma ort, till exempel brefbärare och landsvägspostiljoner, kunde

hafva så pass olika tjenstgöring, att aflöningen dem emellan borde skilja jemväl

på annat än tilläfventyrs olika antal intjenta ålderstillägg, men att enligt'' klassindelningsförslaget

alla ordinarie vaktbetjente å samma ort skulle hafva lika

aflöning endast med den olikhet, som kunde föranledas deraf, att icke alla

intjenat samma antal ålderstillägg.

Beträffande den ökade kostnad, som förslagets genomförande med 1896

års ingång skulle hafva förorsakat och hvilken i vaktbetjentes framställning

angifvits till 219,610 kronor 25 öre, hvartill skulle komma det belopp, hvarmed

de begärda milpenningarne till postiljoner vid jernvägsposten komma att

öfverstiga det till hyresbidrag utgående beloppet, 875 kronor, hade verkstäld

kontrollräkning visat, att det angifna beloppet vore till slutsumman ganska

riktigt, i det att förefunna räknefel beträffande den nuvarande kostnaden och

felaktiga uppgifter beträffande den blifvande delvis toge ut hvarandra och på

det hela icke förändrade beloppet i vidare mån än från 219,610 kronor 25

öre till 225,487 kronor 20 öre, hvartill dock komme den af vaktbetjenterne

i deras framställning icke till siffran augifna kostnaden för milpenningar, hvilken

emellertid vid gjorda beräkningar befunnits uppgå till i rundt tal 25,500 kronor

eller, efter afdrag af det nu utgående hyresbidraget, till 25,125 kronor. Ökningen

i kostnad skulle således, om regleringen genomförts år 1896, hafva

utgjort i rundt tal 250,600 kronor; men om regleringen skulle genomföras

med 1898 års ingång, komme den, med beräkning efter det antal vaktbetjente,

som var i full tjenstgöring i oktober 1896, och med frånräkning af dem, som

komme att på grund af uppnådd pensionsålder afgå, att utgöra i rundt tal

282,300 kronor, beroende detta högre belopp hufvudsakligast på tillträdet till

flera ålderstillägg.

Till dessa uppgifna ökade kostnader syntes ock böra läggas den, som

efter regleringens genomförande skulle uppstå, derest, såsom eljest i fråga om

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Sjunde hufrndtiteln.

lön vore vanligt, hela aflöningen skulle få vid af sjukdom föranledd tjenstledighet

behållas under viss tid och intet deraf till vikarien utbetalas.

Att de af vaktbetjente i deras framställning föreslagna aflöningsbeloppen

ock vore högre, åtminstone i öfverstå klassen, än hvad som för närvarande

kunde med någon utsigt till framgång förordas, ansåge generalpoststyrelsen

ock framgå af senaste Riksdags i Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref till generalpoststyrelsen

den 29 maj 1896 återgifna uttalande, att det förefölle Riksdagen,

som om den då redan medgifna aflöningen borde för postvaktbetjente utgöra

en temligen tillräcklig inkomst. Och då genom Eders Kongl. Maj:ts och

senaste Riksdags beslut att anvisa medel till någon förhöjning af postvaktbetjentes

minimitraktamente möjlighet beredts styrelsen att i någon mån förbättra

de lägst aflönade postvaktbetjenternes ekonomiska ställning samt styrelsen

nu, enligt nådig befallning, fått framlägga förslag till förbättrande af postvaktbetjentes

ställning genom påskyndande af deras tillträde till ordinarie tjenst,

ansåge sig generalpoststyrelsen böra i underdånighet hemställa, att den nu

behandlade, af postvaktbetjente gjorda underdåniga framställningen ej måtte för

närvarande till någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Generalpoststyrelsens afstyrkande af det från vaktbetjente framkomna

regleringsförslaget innebure emellertid ingalunda, att styrelsen ansåge det vara

väl bestäldt med alla vaktbetjentes aflöningsförmåner. Men styrelsen hölle

före, att frågan om en allmännare förbättring af dessa förmåner för närvarande

borde, med hänsyn till senaste Riksdags uttalande i saken, stå tillbaka för

uppnående af det önskningsmålet, att postvaktbetjent tidigare, än nu vore fallet,

måtte vinna anställning på ordinarie stat och att, när derutinnan uppnåtts

hvad som billigtvis kunde begäras, den del af aflöningen, som grundläde pension,

fortfarande borde såsom hittills för alla postvaktbetjente vara lika, under det

att åter den aflöning, som derutöfver kunde anses höra hvarje vaktbetjent tillkomma,

måhända kunde befinnas lämpligast böra utgå i form af tjenstgöringspenningar

och hvad som ytterligare erfordrades för att ersätta särskilda kostnader

för tjenstgöring å dyr ort eller för tjenstgöring å resa, vare sig å jernväg

eller landsväg, godtgöras genom traktamente med skäligt belopp.

Sedan det underdåniga statsförslaget till finansdepartementet inkommit,

har i en till Eders Kongl. Maj:t stäld skrift Sveriges postvaktbetjentförening

genom utsedde komiterade i underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t

nu måtte ånyo upptaga det inför nästlidet års Riksdag framlagda förslaget om

tilldelande åt postvaktbetjente af ett andra ålderstillägg.

Då generalpostsyrelsen till fullgörande af uppdraget att inkomma med

förslag till ökning af antalet ordinarie postvaktbetjentbefattningar gjort framställning

om inrättande af 150 nya dylika befattningar, kan väl detta i förhållande

till antalet ordinarie vaktbetjente, för närvarande utgörande 791, synas

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Sjunde hnfvudtiteln.

innebära en rätt väsentlig förökning. Men det bör härvid icke förbises, att

förslaget blifvit framstäldt i syfte att i någon mån undanrödja ett redan sedan

länge förefintligt missförhållande, hvars afhjelpande äfven Riksdagen funnit

angeläget, eller den ogynsamma proportionen mellan antalet ordinarie och extra

vaktbetjente med sinsemellan lika tjenstgöring. Detta missförhållande afhjelpes

icke dermed, att, på sätt hittills tid efter annan egt rum, ett antal nya vaktbetjentbefattningar

inrättas i mån af posttrafikens successivt stegrade tillväxt.

Skall något verksamt steg för ändamålet tagas, är derföre nödigt, att ett

afsevärdt större antal sådana befattningar på en gång inrättas, och jag kan

så mycket mindre anse, att generalpoststyrelsen, då den föreslagit uppförande

på ordinarie stat af något mer än två tredjedelar af det antal extra vaktbetjente,

som vid statsförslagets afgifvande voro i full tjenstgöring, eller 259,

underlåtit att taga den föreskrifna hänsynen till sparsamhetens fordringar, som

med den rastlöst fortgående utvecklingen af den postala rörelsens alla grenar

antalet extra vaktbetjente säkerligen kommer att åter snabbt tillväxa.

Likaså kan jag icke annat än instämma med generalpoststyrelsen, då

styrelsen uti uppdraget att till förbättrande af befordringsutsigterna inom vaktbetjentkåren

föreslå inrättandet af nya vaktbetjentbefattningar funnit sig ega

en osökt anledning att äfven bringa på tal behofvet af verksamma åtgärder

i samma syfte hvad angår de talrika extra biträdena inom postverket. Tager

man hänsyn till de af generalpoststyrelsen i detta hänseende meddelade uppgifter,

enligt hvilka, vid ett antal af 281 ordinarie postexpeditörsbefattningar,

de till större delen i postverkets tjenst fullt sysselsatta extra biträdenas antal

uppgår till 518 och genomsnittsåldern för dessas befordran till ordinarie tjenst

är 34 år, kan det till och med ifrågasättas, huruvida icke de extra biträdenas

ställning är ännu mera bekymmersam än de extra vaktbetjentes. Vid sådant

förhållande anser jag mig böra lifligt förorda äfven det åt generalpoststyrelsen

väckta förslaget om inrättande af 75 nya postexpeditörsbefattningar.

Med den mångfald af nya rörelsegrenar, som uppvuxit på grundvalen af

äldre tiders enkla anordningar för postbefordringen, och den för hvarje år

stegrade intensiteten i utvexlingen af alla slags postförsändelser har postverket

numera utvecklat sig till en administrationsgren af helt annan omfattning och

betydelse, än samma verk ännu för ett par, tre årtionden sedan egde. Den

lika naturliga som oundvikliga följden häraf är ökade administrationskostnader

genom ett i bredd med rörelsens stegring växande behof af ökade arbetskrafter,

men denna ökning i kostnaden för verkets administration är ingalunda

egnad att ingifva oro, då den till fullo motväges af en med hvarje år fortgående

ökning i postverkets inkomster. Betänkligheter ur synpunkten åt

verkets ekonomi behöfva derföre icke träda hindrande i vägen för vidtagandet

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Sjunde hufvudtiteln.

af en af postverkets eget intresse ej mindre än af billighetshänsyn förestafvad

åtgärd till förbättrandet af de i verkets tjenst sysselsatta personers

ställning.

Då jag nu, med anslutning till den af sistlidet års Riksdag lemnade

anvisning i fråga om det under nuvarande förhållanden lämpligaste sättet för

förbättrande af postvaktbetjenternas stimning, i underdånighet föreslår en betydande

ökning i antalet dylika befattningar, anser jag mig så mycket mindre

böra samtidigt ifrågasätta någon förhöjning af vaktbetjentes aflöningsförmåner,

som Riksdagens uttalande i sammanhang med dess beslut om afslag å Eders

Kongl. Maj:ts framställning om beviljande af ett andra ålderstillägg för vaktbetjente

icke gifven anledning antaga, att Riksdagen skall befinnas villig att

redan nu medgifva en aflöningsförhöjning.

Beträffande anslaget till aflönande afl extra biträden vid distriktsförvaltningarne

och postanstalterna, hvilket i staten för innevarande år är

upptaget till 592,000 kronor, har generalpoststyrelsen anfört, att, då, i händelse

75 nya postexpeditörsbefattningar blefve inrättade, de extra biträden,

som komme att till dessa postexpeditörsbefattningar befordras, kunde antagas

hafva ett årsarfvode af i genomsnitt 1,350 kronor hvar, dessa arfvodesbelopp,

tillhopa 101,250 kronor, följaktligen skulle upphöra att från anslaget utgå,

men att till återstoden, 490,750 kronor, deremot borde läggas dels 4,500

kronor, motsvarande de kostnader, som kunde beräknas uppstå för beredande

af semester åt de nya postexpeditörerne, dels 16,000 kronor, som syntes

erfordras till aflönande af de nya extra biträden, som under år 1898 blefve

behöfliga, dels ock 18,750 kronor för fortsatt reglering af de äldre extra

biträdenas arfvoden enligt den af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen gillade

plan, eller således tillsammans 39,250 kronor.

Generalpoststyrelsen har för den skull ansett detta anslag böra upptagas

till 530,000 kronor, hvilket innebär en minskning af 62,000 kronor.

Vidkommande anslaget till ålderstillägg anmäler generalpoststyrelsen, att,

med hänsyn, å ena sidan, till inträffade personalförändringar till följd af dödsfall,

afsked eller vunnen befordran och, å andra sidan, till det ytterligare antal

tjenstemän och betjente, som blefve berättigadt till ålderstillägg från 1898 års

början, anslaget borde för nämnda år höjas med 8,200 kronor eller från sitt

nuvarande belopp, 326,800 kronor, till 335,000 kronor.

Å anslaget till arfvoden åt extra vaktbetjente och till hushyresbidrag

för en del betjente, hvilket i nu gällande stat är upptaget till 70,000 kronor,

hafva, enligt hvad generalpoststyrelsen meddelar, utgifterna uppgått i runda

tal under år 1895 till 73,200 kronor och under perioden 1 september 1895—31

augusti 1896 till 73,700 kronor. Då, på sätt ofvan nämnts, de begärda nya

Bih. till Iliksd. Prof. 1897. 1 Samt. 1 Afd. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Sjunde hufvudtiteln.

vaktbetjentbefattningarnes uppförande i staten beräknats medföra en besparing

å detta anslag af 39,000 kronor, men till återstoden borde läggas dels det

belopp, som redan utöfver anslaget tagits i anspråk, afrundadt till 4,000

kronor, dels ock till mötande af utgifter för anställande af nya extra vaktbetjente

ett belopp af 20,000 kronor, bär generalpoststyrelsen hemstält, att

anslaget måtte minskas med 15,000 kronor och således sättas till 55,000

kronor.

Mot generalpoststyrelsens beräkning af utgifterna under sistberörda tre

anslagsrubriker har jag icke funnit något att erinra.

I anslagen under

öfvergångsstaten

förekommer, enligt hvad generalpoststyrelsen meddelar, icke anledning till

någon ändring.

Beträffande

Pensionsstaten

anmäler generalpoststyrelsen,

att till följd af inträffade dödsfall från denna stat böra afföras de pensioner,

som utgått

till förre postmästaren E. F. Wrangel....................................

„ „ postmästaren H. A, U. Liljensparre ....................

„ „ postmästaren L. L. Edelberg ..............................

„ „ vaktmästaren B. Enqvist.........................................

„ „ postmästaren P. J. A. Barck...............................

„ „ vaktbetjenten J. Andreasson..................................

„ „ vaktbetjenten E. Snällman........................................

„ „ postexpeditören J. A. J. Drangel ......................

hvarjemte borde frånräknas det belopp.............................

som i årligt understöd tillerkänts aflidne vaktbetjenten Carl

Josef Snells son Carl Hjalmar, enär denne före 1898 års ingång

uppnår 15 års ålder och understödet då skall upphöra;

kronor 2,700

1,650

1,800

450

1,350

300

300

1,350

50

V

V

eller tillhopa kronor 9,950:

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Sjunde hufvudtiteln.

men att deremot i staten borde uppföras följande pensioner, som blifvit

beviljade, efter det generalpoststyrelsen afgaf förslag till postverkets stater för

år 1897, nemligen:

till förre postmästaren F. G. D. Cedermark ........... kronor 1,200: —

„ „ kontrollören F. G. Alexisson................................... „ 2,550: —

„ „ vaktbetjenten S. Persson .......................................... „ 300: —

„ „ postmästaren A. G. Hillbom ................................... „ 1,500: —

„ „ vaktbetjenten C. J. Skärström.............. ,,_300: —

summa kronor 5,850: —

I fråga om

Omkostnadsstaten

föreslår generalpoststyrelsen, att följande anslag måtte höjas, nemligen anslaget

till uppbörds- och frimärkesprovision med 5,000 kronor från 365,000 kronor

till 870,000 kronor, anslaget till förhyrande af de för postverket erforderliga

lägenheter samt till bestridande af utgifterna för posthusens underhåll m. m.

med 10,000 kronor från 150,000 kronor till 160,000 kronor, anslaget till

rese- och traktamentser sättning ar för resor i embets- och tjensteärenden i

allmänhet med 5,000 kronor från 35,000 kronor till 40,000 kronor, anslaget

till postföringskostnad vid befordran sjöledes mellan Sverige och Tyskland

med 70,000 kronor eller från 80,000 kronor till 100,000 kronor, anslaget

till tillverkning af frimärken, frankokuvert, bref kort och kortbref med 5,000

kronor från 95,000 kronor till 100,000 kronor samt anslaget till diverse

utgifter med 5,000 kronor från 30,000 kronor till 35,000 kronor, men att

följande anslag deremot måtte nedsättas, nemligen anslaget till expensutgifter

med 15,000 kronor från 460,000 kronor till 445,000 kronor, anslaget till

postföringskostnad vid befordran ä landsväg och inom postanstalternas

områden samt till landtbr ef bäring med 20,000 kronor från 750,000 kronor

till 730,000 kronor samt anslaget till godtgörelse till främmande postverk

med 40,000 kronor från 50,000 kronor till 10,000 kronor.

Beträffande den begärda förhöjningen i anslaget till postföringskostnad

vid befordran sjöledes mellan Sverige och Tyskland, hvilket uti staten för

innevarande år är upptaget till 30,000 kronor och hvarå utgifterna utgjort,

år 1894 26,800 kronor, år 1895 26,500 kronor samt under tiden 1 september

1895—31 augusti 1896 26,500 kronor, har general poststyrelsen anfört, att

dessa utgifter föranledts af träffade aftal med ångbåtsaktiebolaget “Sten Sture"

och med rederiet för ångfartyget “Oscar" om postbefordran samt af den förstnämnda

bolag på grund af nådiga brefvet den 13 april 1886 medgifna ersättning

för lastpenningar samt fyr- och båkafgifter i svensk hamn.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Sjunde hufvudtiteln.

Nämnda aftal gälde emellertid icke år 1898, ty från och med den 1

maj 1897 skulle, på grund af en i öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts

i nådigt bref den 13 juni 1896 dertill lemnade bemyndigande mellan svenska

postförvaltningen och tyska rikspostamtet träffad öfverenskommelse angående

anordnande och underhållande af regelbunden postångfartygsförbindelse mellan

Trelleborg och Sassnitz och med tillämpning af uppgjorda aftal dels med svenska

rederiaktiebolaget Sverige-Kontinenten, dels ock med ångfartygsrederiet I. F.

Braeunlich i Stettin, svenska postverket såsom subvention för uppehållande

af ifrågavarande sjöpostförbindelse vidkännas en årlig utgift af dels 50,000

kronor, dels 50,000 tyska riksmark äfvensom, derest det svenska bolaget icke

befriades från hamnafgifter samt fyr- och båkafgifter och lotspenningar, då

lots ej påkallats, eller för dylika afgifter till stat, kommun eller hamnar i de

båda länderna för de enligt kontraktet verkstälda resorna, ersätta bolaget för

dessa utgifter.

Med anledning af dessa bestämmelser har generalpoststyrelsen ansett

anslaget icke kunna sättas lägre än till 100,000 kronor.

Generalpoststyrelsen har emellertid beräknat, att svenska postverket skulle

erhålla eu väsentlig godtgörelse för denna utgift genom minskad transitersättning

till danska postverket. Besparingen härutinnan har antagits komma att

uppgå till omkring 40,000 kronor för år; och är det af denna anledning,

som generalpoststyrelsen ansett sig kunna föreslå, att anslaget till godtgörelse

till främmande postverk med nämnda belopp nedsättes.

A anslaget till postföringskostnad vid befordran å landsväg och inom

postanstalternas områden samt till landtbrefbäring, hvilket i nu gällande stat

är upptaget till 750,000 kronor, hafva utgifterna i runda tal utgjort, underår

1895 667,800 kronor och under tiden 1 september 1895—31 augusti

1896 668,700 kronor.

I betraktande häraf har generalpoststyrelsen väl ansett en minskning åt

detta anslag kunna ske, men då särskildt landtbref härin gen syntes böra till

fördel för landsbygden vinna större användning genom utvidgande af redan

befintliga landtbrefbäringslinier eller inrättande af nya sådana samt till fullföljande

häraf äfvensom för utvidgning af postföringen med häst och åkdon

erforderliga medel borde finnas å anslaget tillgängliga och dertill komme, att

legan vid postbefordran å landsväg hade benägenhet att stiga, har styrelsen

ansett nedsättningen böra inskränkas till 20,000 kronor.

Beträffande anslaget till traktamenten för tjensteman i jernvägspostkupé,

i hvilket någon förändring icke föreslagits, har generalpoststyrelsen anfört,

att, då enligt nu gällande bestämmelser de å jernväg tjenstgörande extra tjenstemännens

traktamente i regel vore högre än de ordinaries, utgiftssummans storlek

visserligen blefve beroende af, huruvida ett större antal af tjenstemannaperso
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Sjunde hnfvndtiteln.

nålen finge ordinarie anställning, men att styrelsen likväl ansett någon rubbning

icke böra ske i anslaget, enär styrelsen hade för afsigt att till Eders

Kongl. Maj:t inkomma med förslag till en liknande reglering af aflöningsförhållandena

för extra biträden vid jernvägsposten, som redan medgifvits för de

vid postkontoren tjenstgörande extra biträden, hvilken reglering skulle komma

att utjemna de nu rådande skiljaktigheterna mellan de ordinarie och de extra

tjenstemännens traktamenten, samt den besparing i utgifter, som deraf skulle

uppkomma å anslaget till traktamenten, motvägdes af förhöjning i utgifter å

anslaget till aflönande af extra biträden, utan att vid beräkning af utgifterna

från sistnämnda anslag denna förhöjning tagits i betraktande.

Jemväl anslaget till traktamenten för vaktbetjente är bibehållet vid

samma belopp, hvartill det i nu gällande stat blifvit faststäldt, eller 575,000

kronor.

Enligt hvad generalpoststyrelsen meddelar, har anslaget under tiden 1

september 1895—31 augusti 1896 öfverskridits med mer än 25,000 kronor;

och den besparing, som, under förutsättning att de begärda nya vaktbetjentbefattningarne

erhölles, skulle uppstå till följd af den nedsättning i traktamentet,

som i regeln sker vid extra vaktbetjents befordran till ordinarie, har

generalpoststyrelsen ansett icke komma att uppgå till det belopp, hvarmed

anslaget redan öfverskridits. Men då den eventuela besparingens storlek nu

icke kunde tillförlitligt beräknas, har styrelsen funnit sig sakna möjlighet att

på säkra grunder bygga ett förslag om anslagets förhöjning.

I staten för år 1896 höjdes detta anslag med 10,000 kronor för att

sätta generalpoststyrelsen i tillfälle att bereda postvaktbetjente, som till följd

af ansträngande tjenstgöring eller andra särskilda orsaker ansåges böra tilldelas

någon hvilotid, ledighet högst femton dagar under kalenderår med rätt

att under tiden uppbära jemväl traktamentet.

Då generalpoststyrelsen ansett mycket goda skäl tala för, att proportionen

mellan antalet ordinarie vaktbetjente och beloppet af den summa, som för berörda

ändamål finge användas, icke försämrades, har styrelsen hemstält, att,

derest den begärda ökningen i antalet vaktbetjente beviljades, det till beredande

af ledighet åt vaktbetjente afsedda beloppet måtte, utan ökning af anslagets

slutsumma, proportionsvis höjas med 2,000 kronor till 12,000 kronor.

De af generalpoststyrelsen föreslagna förändringarne i anslagsbeloppen

under omkostnadsstaten synas mig vara af omständigheterna påkallade, och

finner jag mig derföre böra förorda dem.

Under förutsättning att generalpoststyrelsens af mig tillstyrkta framställning

angående inrättande af 150 nya vaktbetjentbefattningar vinner bifall,

har jag icke heller något att erinra mot generalpoststyrelsens hemställan att

få, till beredande af ledighet åt vaktbetjente utan minskning i aflöning, af an
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Sjunde hufvudtiteln.

slaget till traktamenten för vaktbetjente disponera ett något större belopp, än

som för närvarande är till detta ändamål anvisadt.

Det å postverkets stat uppförda anslag till oförutsedda utgifter är för

innevarande år upptaget till 120,000 kronor.

Då den på innevarande år belöpande andel af kostnaden för till- och ombyggnad

af posthuset i Göteborg, hvilken kostnad ansetts böra utgå af detta

anslag, upptagits till 80,000 kronor, under det att allenast 50,000 kronor

ansetts böra för år 1898 anvisas till berörda byggnadsarbete, skulle anslaget

af denna anledning kunnat minskas med 30,000 kronor.

Enligt hvad generalpoststyrelsen meddelar, förefinnes emellertid en särskild

anledning till, att anslaget i dess helhet icke bör nedsättas, utan väsentligt

förhöjas.

Sedan nästlidet års Riksdag i hufvudsak bifallit Eders Kongl. Maj:ts

framställning, att vissa delar af postverkets öfverskottsmedel för åren 1895,

1896 och 1897 finge för postverkets räkning reserveras och afsättas till en

fond för anskaffande af tomt till nytt posthus i Stockholm, har Eders Kongl.

Maj:t genom nådigt bref den 22 maj 1896 bemyndigat generalpoststyrelsen

att, om den funne sådant lämpligt, under förbehåll af Eders Kongl. Maj:ts

och Riksdagens godkännande, träffa aftal om inköp af tomt till nytt posthus

i Stockholm.

I sammanhang med afgifvande af statsförslaget anmälde generalpoststyrelsen,

att de underhandlingar, styrelsen med anledning häraf fört, ledt till köpeaftal,

hvilka, inom den närmaste tiden och så snart definitivt besked från en fastighetsegare

rörande förvärfvet af hans för frågans lösning behöfliga tomt erhållits,

komme att underställas Eders Kongl. Maj:ts pröfning. Derest de fastigheter,

om hvilka generalpoststyrelsen förhandlat, finge för postverkets räkning förvärfvas,

förefunnes efter styrelsens förmenande ingen anledning att uppskjuta

byggnadsarbetets påbörjande, utan vore det tvärtom högeligen angeläget, att

nybyggnadsarbetet finge snarast möjligt påbörjas, på det att de trånga lokalerna

i posthuset vid Rödbodtorget måtte ju förr dess hellre kunna utbytas

mot rymligare.

Af denna anledning har generalpoststyrelsen i statsförslaget under airslagstiteln

oförutsedda utgifter inräknat första årets byggnadskostnad för nytt

posthus i Stockholm med 250,000 kronor och fördenskull upptagit anslaget i

dess helhet till 340,000 kronor.

I underdånig skrifvelse den 22 sistlidne december har generalpoststyrelsen

derefter afgifvit det sålunda i utsigt stälda förslaget om förvärfvande

af tomtplats för det nya posthuset, dervid styrelsen till en början åberopat

hvad styrelsen redan i sin underdåniga skrifvelse den 29 november 1895, vid

afgifvande af förslag till postverkets stater för år 1897, anfört beträffande

s. 31 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln. 31

olägenheter, som för postverket härflöte af det trånga utrymmet i de nuvarande

lokalerna inom centralposthuset i hufvudstaden, hvilka olägenheter ansetts icke

kunna fullständigt undanrödjas, med mindre än att det nuvarande posthuset

vid Rödbodtorget frånträddes och i stället å rymlig tomt uppfördes ett helt

och hållet nytt tidsenligt posthus.

Generalpoststyrelsen anför vidare, hurusom centralpostkontorets lokaler

inom posthuset numera samtliga vore alldeles för trånga. Der saknades utrymme

för tillräckliga diskar till allmänhetens expedierande och plats för

sådana anordningar, hvarigenom arbetet underlättades; der saknades kassahvalf

för de afdelningar, som deraf vore i behof. Tidningsexpeditionen vore till

största delen hopträngd i den låga entresolvåningen, hvarest en talrik personal

vore under vissa tider på dagen ifrigt sysselsatt med den brådskande expeditionen

af tidningar till landsorten under temperatur- och luftförhållanden, som

lemnade mycket öfrigt att önska. Paketexpeditionen vore redan förlagd inom

annat hus i förhyrd lokal, och äfven om ytterligare en eller annan afdelning

brötes ut och förlädes i en annexbyggnad, kunde en fullt tillfredsställande utvidgning

af de qvarvarande afdelningarne icke ske utan flyttning af trappuppgångar

och andra åtgärder, som droge alltför dryga kostnader i förhållande

till det resultat de medförde.

Finge deremot hela centralpostkontoret förläggas i en enda tidsenlig

byggnad, blefve arbetet härigenom uppenbarligen underlättad! och kunde mera

än nu påskyndas. De allmänheten betjenande postfunktionärerna kunde då

bättre komplettera hvarandra. En mängd transporter och budskickningar

mellan skilda byggnader undvekes, och utrymmet kunde bättre tillvaratagas,

i det att dels antalet lokaler för allmänheten kunde inskränkas till några få,

men rymliga, dels förstugor, trappor och förrådsrum kunde blifva färre.

Endast med hänsyn till den betydliga kostnaden, som förvärfvande af en

tillräckligt rymlig och välbelägen tomt samt uppförande derå af ett fullständigt

och tidsenligt posthus förorsakade, hade generalpoststyrelsen förut såsom

alternativ för sakens lösning ifrågastält, att det nuvarande posthuset skulle

bibehållas och ett annex till detsamma å närbelägen tomt uppföras; men då

den af Eders Kongl. Maj:t till sistlidet års Riksdag aflåtna nådiga proposition

om förvärfvande åt postverket af den för ett dylikt annexposthus allra

lämpligaste tomt icke vunnit Riksdagens bifall, samt å de centralposthuset i

öfrigt omgifvande tomter dels påginge vidlyftiga ny byggnadsarbeten, dels redan

tunnes uppförda byggnader, hvilkas inlösen skulle vålla dryga kostnader, utan

att byggnaderna ändock kunde med fördel för postverket användas, Ange enligt

generalpoststyrelsens mening frågan om anskaffande af ett annex till det nuvarande

centralposthuset anses fallen, hvadan endast återstode den andra utvägen

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Sjunde hufvudtiteln.

för frågans lösning, nemligen flen att anskaffa en lämplig tomt och derå uppföra

ett nytt fullständigt centralposthus.

En sådan tomt borde vara centralt belägen och på samma gång icke

aflägsen från jernvägens centralstation. Det centrala läget betingades naturligtvis

deraf, att den korresponderande allmänhet, som af postkontoret betjenades,

borde utan större tidsutdrägt kunna besöka kontoret, och närbelägenheten

till jernvägens centralstation vore af vigt derföre, att ju närmare postkontoret

läge jernvägsstationen, desto förr kunde det hinna till utdelning ordna

den med jernväg ankomna posten och desto längre inlemningstid kunde medgifvas

allmänheten för den post, som skulle med jernväg fortskaffas. Härtill

komme också, att transportkostnaderna kunde nedbringas, i den mån transporterna

blefve kortare.

Centralpostkontorets samtliga afdelningar, deri inberäknade postdirektörens

expedition och den inom akademiens för de fria konsterna hus mot 7,500

kronor för år förhyrda paketexpeditionslokalen, innefattade för närvarande,

enligt gjorda beräkningar, en golfyta af sammanlagdt 1,767,45 qvadratmeter

eller 20,050 qvadratfot — deraf 1,442,16 qvadratmeter eller 16,360 qvadratfot

inom centralposthuset — under det att, för tillgodoseende af behofvet för

någon längre framtid, ansetts erfordras eu golfyta af omkring 3,702 qvadratmeter

eller 42,000 qvadratfot, deraf, under antagande att, jemte öfriga afdelningar,

hela tidningsexpeditionen skulle inrymmas i bottenvåningen, 3,438

qvadratmeter eller 39,000 qvadratfot borde vara belägna i bottenvåning.

Tomten borde för den skull icke innefatta mindre areal än omkring 4,408

qvadratmeter eller 50,000 qvadratfot.

Då för kostnadens skull någon tomt icke gerna kunde ifrågasättas,

som redan vore försedd med dyrbara åbyggnader, och då, såsom Riksdagen

påpekat, tomten tillika borde lemna tillfälle till framtida utvidgning af postverkets

lokaler, vore, hvad ock chefen för finansdepartementet i sitt yttrande

till statsrådsprotokollet den 24 april nästlidet år vid underdånig anmälan af

frågan om förvärfvande för postverkets räkning af tomten n:o 1 i qvarteret

Sjöhästen erinrat, valet mellan för ändamålet lämpliga tomter synnerligen

begränsad!. De tomter, som kunnat ifrågakomma, hade den ena efter den

andra visat sig vid uppmätning vara för små eller vid fråga om förvärfvande

alltför dyrbara till följd af åbyggnadernas beskaffenhet. Den enda tomt, som

i fråga om storlek och mindre dyrbara åbyggnader fylde de uppstäda vilkoren,

vore den, som bildades af tomtnumren 1, 3, 9 och 10 i qvarteret Riddaren

inom Klara församling. Den begränsades, såsom å en skrifvelsen bilagd

tomtkarta angåfves, af Vasagatan, Mäster Samuelsgatan, Bryggaregatan, Klara

norra kyrkogata samt två andra tomtnummer i samma qvarter.

Det kunde visserligen befaras, att ett posthus uppfördt å denna plats

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Sjunde hufvudtiteln.

skulle af en del bland de större korrespondenter, som för sin post anlitade det

nuvarande centralpostbuset, till en början befinnas i fråga om centralt läge

lemna åtskilligt öfrigt att önska, men mera centralt belägen tomt vid Vasagatan

eller vid andra gator i närheten af jernvägens centralstation kunde,

enligt generalpoststyrelsens förmenande, icke erhållas till skäligt pris och af

erforderliga dimensioner.

Blefve posthus å denna tomt uppfördt, kunde det måhända befinnas

nödvändigt att tillmötesgå önskningar, som, oaktadt det nuvarande centralposthusets

fördelaktiga läge, redan gång efter annan försports, om inrättande

af ett filialkontor i närheten af Gustaf Adolfs torg, men den omständigheten

ensam syntes icke böra afhålla från den nu omförmälda tomtens förvärfvande

till posthusbyggnad eller böra föranleda, att kostnadsfrågan lemnades alldeles

å sido vid fråga om tomtköp, så att, oberoende af befintliga åbyggnaders

dyrbarhet, en mera centralt belägen tomt inköptes.

Allmänheten satte stort värde på en snabb utlemning af ankommen

post och en till det längsta utsträckt tid för inlemning af afgående post, men

möjligheten att tillmötesgå dessa önskningar försvårades naturligtvis, i samma

mån som afståndet ökades mellan postkontoret och jernvägscentralstationen.

Hänsynen härtill föranledde, enligt generalpoststyrelsens åsigt, att posttomten

icke kunde ligga utom det område, som begränsades af Klaraviken i vester,

Kungsgatan i norr, Drottninggatan eller åtminstone Beridarebansgatan, Brunkebergstorg,

Malmtorgsgatan och Gustaf Adolfs torg i öster samt Strömgatan,

Rödbodtorget och Jakobsgatan i söder. Hänsyn till allmänhetens skäliga

anspråk på posthusets centrala läge åter förorsakade, att inom nu nämnda

område måste bortses från de tomter, som läge vester om statens jernvägsspår,

och att man vid valet af tomt borde undvika områdets nordliga gräns. Komme

så härtill, att mindre tomtyta än cirka 4,408 qvadratmeter eller 50,000

qvadratfot icke kunde anses acceptabel, att inom qvarteret dessutom borde

finnas utrymme till framtida utvidgning af posthuset, samt att ett posthus

syntes böra åtminstone med någon af sina sidor nå mera trafikerad gata, der

hufvudingången för allmänheten kunde beredas, kunde med skäl påstås, att

förvärfvet af hvilken helst annan tillräckligt stor tomt än den nu ifrågasatta

inom det angifna begränsade området skulle medföra mycket stora

kostnader för inlösen af åbyggnaderna.

På grund häraf och med den rätt, Eders Kongl. Maj:t dertill lemnat,

hade generalpoststyrelsen sökt att med egarne till tomtnumren 1, 3, 9 och

10 i qvarteret Riddaren inom Klara församling träffa köpeaftal under förbehåll

af Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens godkännande.

Det hade dervid visat sig, att berörda förbehåll något höjt inköpsprisen

Bill. till Riksd. Vrot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Sjunde hnfvudtiteln.

utöfver hvad som torde hafva kunnat betingas, om af talen fått definitivt afslutas,

i det att säljarne åberopat, att de genom ett dylikt vilkorligt aftal

blefve bundna och just under en för försäljning af tomter med godt läge gynnsam

tid betagna möjligheten att begagna sig af utsigterna å fastighetsmarknaden, under

det att staten åter hade fria händer att antaga eller förkasta aftalen, men då

likväl de betingade köpeskillingarne för tomtnumren 1, 3 och 10, enligt generalpoststyrelsens

förmenande, måste anses skäliga, hade styrelsen med egarne till

dessa tre tomtnummer uppgjort köpeaftal, som öfverlemnades till pröfning.

För att i möjligaste mån förkorta säljarnes väntetid på besked, huruvida

aftalen godkändes eller icke, för att lemna dem nödig tid till uppsägning åt

fastigheterna graverande inteckningar och rörande fastighetslägenheterna träffade

hyresaftal, samt för att så ordna öfvertagandet af fastigheterna, att nybyggnaden

af posthus måtte kunna begynna med ingången af år 1898, hade i

aftalen måst inrymmas den bestämmelsen, att köpeaftalen skulle anses förfallna,

derest Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen ej lemnat sitt godkännande af desamma

inom utgången af mars månad år 1897.

Beträffande den för posthus jemväl erforderliga tomten n:o 9 i samma

qvarter, hvilken tomt innefattade en areal af 1,850,1 qvadratmeter eller

20,987 qvadratfot och egdes af Stockholms ridhusförening, som derå hade

uppförda ett ridhus med stallar samt längs den 18,5 8 meter eller 62,6 fot

långa fasaden åt Mäster Samuelsgatan ett boningshus, hade underhandlingar

pågått med ridhusföreningens direktör. Härvid hade från ridhusföreningens sida

fordrats en köpeskilling af 400,000 kronor, under det att från postverkets sida

erbjudits till en början 260,000 kronor och sedermera, för att söka komma till

uppgörelse utan anlitande af expropriation, 275,000 kronor, hvarefter ridhusföreningens

verkställande direktör förklarat, att ridhusföreningen icke reflekterade

å något anbud understigande 300,000 kronor, hvilket pris åter generalpoststyrelsen

funne alldeles för högt, när i betraktande toges, att fastighetens taxeringsvärde

utgjorde 120,000 kronor, att byggnaderna vore brandförsäkrade till 89,000

kronor och enligt sakkunnig byggmästares utsago värda högst 82,000 kronor,

att hela fastigheten icke hade annan fasad åt gata än den nyss angifna af 18,5 8

meter, samt att, oaktadt alla lägenheterna vore uthyrda, hyresafkastningen, så

vidt af senaste mantalsuppgift kunnat inhemtas, icke uppginge till högre belopp än

8,410 kronor. General poststyrelsen hemstälde derföre, under förutsättning att

ofvan berörda köpeaftal blefve godkända, att sistnämnda tomt måtte få af

postverket förvärfvas i den ordning nådiga förordningen den 14 april 1866

angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof bestämde. Tiden,

då tomten skulle afstås, borde helst sättas till 1898 års ingång, men kunde

utan större olägenhet för posthusbygget framskjutas till den 1 april 1898.

Vid nådigt bifall härtill och med beräkning, att tomten n:o 9 betingade

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Sjunde hufvudtiteln.

en löseskilling af högst 275,000 kronor, skulle till tomt för nytt posthus i

Stockholm erhållas inom nyssnämnda qvarter en areal af tillhopa 5,569,6

qvadratmeter eller 63,181,6 qvadratfot till ett pris af 987,000 kronor, med

fasader åt Vasagatan 79,95 meter eller 269,3 fot, åt Mäster Samuelsgatan

66,13 meter eller 226,6 7 fot, åt Bryggaregatan 89,8 6 meter eller 302,7 fot

samt åt Klara norra kyrkogata 14,2 5 meter eller 48 fot.

För att kunna bebygga detta område med hus i fyra våningar erfordrades

emellertid, att en del af området utlades till Mäster Samuelsgatan och

Bryggaregatan, dertill beräknats åtgå 275,36 qvadratmeter eller 3,123,88 qvadratfot,

hvarefter således skulle till disposition återstå 5,294,24 qvadratmeter eller

60,057,7 2 qvadratfot.

Då emellertid tomten n:o 1 med sin östra del sköte fram längs tomten

n:o 2 till Klara norra kyrkogata och den del, som norr om tomten n:o 2

skulle återstå af tomten n:o 1, sedan erforderlig utläggning till Bryggaregatan

egt rum, blefve mindre lämplig att nu bebyggas, utan hellre borde sparas för

att framdeles bebyggas i sammanhang med bebyggande af tomten n:o 2, hade

det ansetts lämpligast att tills vidare lemna 322 qvadratmeter eller 3,652,5 7

qvadratfot af tomtens n:o 1 östligaste del i ungefär orubbadt skick. Den

sålunda undantagna delen af tomten n:o 1 skulle tillsvidare användas för vaktmästare-

och maskinistbostäder i der redan befintlig byggnad samt till vagnshus

och vaktstall för postkontorets åkdon och skjutsentreprenörens hästar.

Sedan för posthuset och gårdar tagits i anspråk 4,972,2 4 qvadratmeter

eller 56,405,15 qvadratfot, skulle af qvarteret för framtida utvidgning af posthuset

återstå dels af tomten n:o 1 322 qvadratmeter eller 3,652,5 7 qvadratfot,

dels ock tomten n:o 2 om 522 qvadratmeter eller 5,921,5 7 qvadratfot

och tomten n:o 8 om 1,160,6 qvadratmeter eller 13,165,85 qvadratfot, utgörande

tillhopa 2,004,6 qvadratmeter eller 22,739,9 9 qvadratfot, och på det

att icke de sistnämnda båda tomterna skulle göras till föremål för spekulation,

samt priset härigenom eller genom nybyggnader uppdrifvas, hade generalpoststyrelsen

ansett försigtigheten bjuda att samtidigt med de ofri ga tomterna i

qvarteret söka förvärfva jemväl dessa båda tomter, om hvilka för den skull

jemväl upprättats köpeaftal, hvilka öfverlemnades till nådig pröfning. Sammanlagda

köpeskillingen för dessa båda tomter med åbyggnader utgjorde enligt

aftalen 512,000 kronor, hvilket pris betingats med hänsyn till den årliga

afkastning, de båda tomterna lemnade i hyror m. m., och som för närvarande

uppginge för tomten n:o 2 till 7,302 kronor och för tomten n:o 8 till 23,995

kronor.

Då emellertid sistnämnda båda tomter icke skulle omedelbart för det

nya posthuset tagas i anspråk, utan vore afsedda att användas för att möta

i framtiden uppstående behof af utvidgning, hade generalpoststyrelsen anskaffat

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Sjunde hnfvudtiteln.

anbud å fastigheternas förhyrande för en tid af fem år, räknadt från den 1

oktober 1897, enligt hvilka anbud de, som anbuden lemna!, erbjudit för de

båda fastigheterna en årlig hyra af tillhopa 25,600 kronor samt åtagit sig,

bland annat, att under hyrestiden hålla fastigheterna i snyggt och godt skick

samt ansvara för fastigheterna åliggande onera och besvär, renhållning och

sotning äfvensom att vid hyrestidens utgång återlemna fastigheterna och derå

uppförda byggnader i minst lika godt skick, som de mottagits. Den omständighet,

att anbudsgifvarne frikalla! sig från erläggande under hyrestiden af

de krono- och kommunalutskylder äfvensom afgifter till presterskap och

skolväsen, som kunde varda för fastigheterna debiterade, skulle icke komma

att vålla någon utgift för postverket, då statens egendomar vore fria från

dylika utskylder och afgifter. Genom dessa anbud finge anses ådagalagdt,

att, om köpeaftalen godkändes, postverket kunde i ränta å köpeskillingen för

de båda fastigheterna beräkna 5 procent under de närmaste fem åren efter

fastigheternas tillträde; och så vidt generalpoststyrelsen kunde se, förefunnes

ingen anledning till antagande, att efter de fem årens förlopp, då postkontoret

afsåges att redan vara inflyttadt i det nya posthuset, icke lika fördelaktiga

hyresaftal skulle kunna af postverket träflas, intill dess den tid framdeles inträdde,

då fastigheterna behöfde rifvas för att lemna plats till utvidgning af

posthuset.

För inköp af hela qvarteret skulle således enligt ofvan gjorda beräkningar

erfordras 1,499,000 kronor. Till liqviderande åt denna summa egde

postverket för närvarande en, jemlikt nådigt bref den 19 juni 1896, under

statskontorets vård och förvaltning stäld fond af 638,288 kronor 8 öre, hvilket

belopp genom tillagda räntor beräknades komma att den 1 oktober 1897 uppgå

till 662,865 kronor. Men dessutom finge, enligt Riksdagens beslut och nådiga

brefvet den 29 maj 1896, till nämnda fond läggas ej mindre den behållning,

som för år 1896 kunde å postverkets rörelse uppstå utöfver det redan för

statsregleringen beräknade öfverskottet för samma år, än äfven hälften af blifvande

öfverskottsmedel för år 1897, dock att till fonden icke finge afsättas

större del af öfverskottet för sistnämnda år än det belopp, hvarmed detsamma

öfverstege 220,000 kronor. Huru stort det belopp blefve, som med

tillämpning af dessa bestämmelser kunde komma att af behållningen för år

1896 tillfalla fonden, vore för närvarande omöjligt att tillförlitligt beräkna,

men generalpoststyrelsen hyste den på sannolikheter grundade förhoppning,

att fonden, ökad med denna del af behållningen för sistnämnda år, skulle

komma att den 1 oktober 1897 uppgå till en million kronor. Derutöfver

skulle i sådant fall för tomtförvärfvet erfordras 499,000 kronor, hvilket belopp

styrelsen ansåge kunna af postverkets kassaförlag förskjutas för att sedermera

ersättas dels på våren 1898 med det öfverskott, som då finge för ändamålet

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Sjunde hufvndtiteln.

disponeras af öfverskottsmedlen för år 1897, dels ock på våren 1899 med

högst 200,000 kronor af öfverskottsmedlen för år 1898. I förslaget till

postverkets stater för år 1898 har generalpoststyrelsen nemligen hemstält, att

af öfverskottsmedlen för samma år högst 200,000 kronor måtte få användas

till betäckande af det förskott, som från postverkets kassaförlag kunde hafva

lemnats till anskaffande af tomt till nytt posthus i Stockholm, i den mån det

lemnade förskottet icke vid upprättande af postverkets bokslut för år 1898

blifvit ersatt.

Generalpoststyrelsen har vidare anfört, hurusom, på det att postverket

vid uppgörande af planer för byggande af det nya posthuset skulle kunna

begagna sig af den erfarenhet, som beträffande posthusens lämpliga anordnande

vunnits inom länder, der byggnadsverksamheten för postverken under senare

tider varit lifligare än här i landet och der till följd häraf den ena förbättringen

efter den andra i posthusens planläggning kunnat komma till utförande

och blifva pröfvad, intendenten i öfverintendentsembetet F. G. A. Dahl enligt

nådigt medgifvande fått sistlidne sommar företaga en resa i Tyskland och Belgien

för att studera indelning och inredning af de nyare posthus, från hvilka

i dessa hänseenden något kunnat vara att inhemta vid uppgörande af planer

och program för det nya posthuset i Stockholm. För att underlätta dessa

studier och göra dem mera fruktbringande hade styrelsen så ordnat, att en i

de svenska postanstalternas arbetssätt och den praktiska posttjensten i allmänhet

förfaren posttjensteman, hvilken å det resestipendium, hvaröfver styrelsen

egde förfoga, utsändts att i Tyskland studera vissa postala frågor, under resan

tillhandagått intendenten Dahl med erforderliga upplysningar.

Med begagnande af det rika material, som intendenten Dahl från dessa

resor medfört, hade han, på uppdrag af styrelsen, utarbetat planeskissritningar

för det nya posthuset jemte kostnadsberäkningar för husets uppförande. Sedan

dessa eskissritningar hos styrelsen förevisats och, i hvad de anginge lokaler

för postsparbanken, jemväl varit förelagda postsparbanksstyrelsen till granskning,

samt efter det ritningarne enligt lemnade anvisningar i vissa delar omarbetats,

vore de, enligt generalpoststyrelsens förmenande, numera sådana, att

de kunde och borde läggas till grund för utarbetande af hufvudritningar till

det nya posthusets uppförande å den föreslagna tomten. Med uppgörande af

hufvudritningar hade styrelsen ansett böra anstå, till dess beslut fattats om

inköp af den för huset erforderliga tomtplats; och då nu frågan gälde att i

hufvudstaden uppföra ett tidsenligt posthus å plats, der jemväl husets yttre

borde kunna göra sig gällande, hade det synts styrelsen kunna med skäl

ifrågasättas, huruvida icke pristäflan borde anordnas för erhållande af hufvudritningar

till ett posthus, som äfven till det yttre kunde i gedigenhet och

prydlighet för en längre framtid försvara sin plats såsom offentlig byggnad i

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Sjunde hufvudtiteln.

hufvudstaden, utan att dock härvid skulle ifrågakomma att sira byggnaden

med prydnader, som fördyrade det framtida underhållet. I kostnadsberäkningen,

som slutade på ett belopp af 1,240,000 kronor, hade för den skull afsetts,

att gatufasaderna skulle beklädas med delvis huggen sten och delvis

fasadtegel, hvaremot gårdsfasaderna skulle utföras i fogstruket tegel eller

rappas. Generalpoststyrelsen hemställer, att Eders Kongl. Maj:t måtte besluta,

att styrelsen skulle inkomma med förslag till anordnande af pristäflan rörande

hufvudritningar till det nya posthuset.

Byggnadsarbetet vore beräknadt att pågå fyra år, hvarunder skulle för

byggnadskostnaden erfordras:

törsta byggnadsåret .......................................................... kronor 250.000: —

andra „ „ 350^000: —

tredje „ „ 340,000: —

och fjerde „ „ 300,000: —

Enligt ofvan berörda eskissritningar, hvilka jemte tillhörande beskrifning

och kostnadsberäkningar bifogats den underdåniga skrifvelsen, skulle byggnaden,

i hvilken jemväl postsparbanken skulle inrymmas, uppföras i fyra våningar,

deraf bottenvåningen uteslutande förbehölles centralpostkontorets afdelningar.

Våningen 1 trappa upp skulle inrymma postdirektörens expedition och kassa

samt en del af tidningsexpeditionen äfvensom generalpoststyrelsens kameralbyrå

med till nämnda byrå hörande hufvudpostkassa, blankettförråd, frimärkesförråd

och frimärkestryckeri, hvarjemte reklamationskontoret ock skulle dit förläggas,

på det att allmänheten måtte få beqvämt tillträde till nämnda kontor. Våningen

2 trappor upp skulle upptagas af generalpostdirektörens embetsrum,

. styrelsens sessionsrum, styrelsens öfriga byråer och arkiv samt ungefär hälften

af de lokaler, postsparbanken ansåges erfordra, och våningen 3 trappor upp

skulle lemna det för postsparbanken ytterligare erforderliga utrymme, en vind

till arkivet, äfvensom tjenstelokaler för postinspektionerna i mellersta och östra

postdistrikten, hvarförutom inom våningen åtskilliga lägenheter skulle finnas

lediga till framtida disposition.

För att lätta jemförelsen mellan nuvarande och blifvande utrymme för

postkontorets, generalpoststyrelsens och postsparbankens lokaler har generalpoststyrelsen

låtit på fotografisk väg öfverföra planritningarne öfver de nuvarande

tjenstelokalerna till samma skala som den, hvari de nya planeskissritningarne

äro utförda, och har styrelsen öfverlemnat en omgång sådana förminskade

planritningar.

Gjorda beräkningar öfver de nuvarande och de blifvande lokalernas

storlek visade, anför generalpoststyrelsen vidare, att centralpostkontorets lokaler

skulle komma att ökas från nuvarande golfytor:

s. 39 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

39

qvadratmeter. qvadratrot

för afgående brefpostafdelningen ............................................ 271,5 3,080

„ ankommande „ ............................................ 250,5 2,842

,, bref bärareexpeditionen ..................................................... 157, i 1,782

„ tidningsexpeditionen............................................................ 690,3 7,831

„ paketexpeditionen ............................................................... 325,3 3,690

„ postdirektörens expedition och kassa ............................... 72,7 825

till följande golfytor:

för afgående afdelningen:

dels expeditionslokaler, dels halfva hallen för allmänheten

............................................................................ 753,36 8,546

för ankommande afdelningen:

dels expeditionslokaler, dels halfva hallen för allmänheten

........................................................................... 535,61 6,076

för brefbärareexpeditionen......................................................... 392,1 4,448

„ tidningsexpeditionen ...............................................u......... 1,151,4 5 13,062

„ paketexpeditionen ...............................................;.......... 330,9 3 3,754

„ postdirektörens expedition och kassa .............................. 219,8 5 2,494

hvartill komme:

i bottenvåningen: en expedition för tullpaket, hvilken nu

är inom jernvägens centralstationshus tilldelad en lokal

med golfyta om 128,4 qvadratmeter (1,456,54 qvadratfot),

men i det nya posthuset skulle erhålla — utom

andel i packrum — en golfyta af............................... 127,2 9 1,444

samt i källarvåningen: >

för paketexpeditionen:

en reservpackkammare ...................................................... 323,3 5 3,668

ett påsrum............................................................................. 40,9 0 464

ett toalettrum..................................................................... 8,8 2 100

för brefbärareexpeditionen:

ett reservexpeditionsruin ..................................................... 254,9 3 2,892

ett toalettrum.................................................................... 50,2 4 570

för afgående och ankommande afdelningarne gemensamt:

ett påsrum............................................................................. 125,61 1,425

samt för postkontoret i dess helhet:

arkivlokaler .......................................................................... 531,2 6,026

Generalpoststyrelsens lokaler, deri inberäknade generalpostdirektörens

embetsrum, hufvudpostkassan, blankettförrådet och reklamationskontoret — men

oberäknade frimärkesförrådet, frimärkestryckeriet och persedelförrådet, hvilka

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Sjunde hufvudtiteln.

nu inrymmas i posthuset vid Lilla Nygatan — skulle ökas från nuvarande

golfyta af 1,510,3 qvadratmeter (17,133 qvadratfot) till 2,102,16 qvadratmeter

(23,847 qvadratfot). Tillika skulle generalpoststyrelsen erhålla en arkivsal

och arkivvind med sammanlagd golfyta af 238 qvadratmeter (2,700 qvadratfot).

Frimärkesförrådets och frimärkestryckeriets lokaler skulle komma att

ökas från nuvarande 322,8 2 qvadratmeter (3,662 qvadratfot) till 437,8 5

qvadratmeter (4,967 qvadratfot).

Postsparbanken skulle i stället för nuvarande golfyta om 651,8 8 qvadratmeter

(7,395 qvadratfot) erhålla lokaler med sammanlagd golfyta af 1,305

qvadratmeter (14,804 qvadratfot).

Postinspektionerna i mellersta och östra postdistrikten, hvilka för närvarande

till tjenstelokaler disponerade en golfyta af resp. 152,94 qvadratmeter

eller 1,735 qvadratfot och 158,50 qvadratmeter eller 1,798 qvadratfot, skulle

3 trappor upp i det nya posthuset erhålla tjensterum med en sammanlagd

golfyta af resp. 278 qvadratmeter eller 3,157 qvadratfot och 383,55 qvadratmeter

eller 4,351 qvadratfot samt derjemte få i källaren till flygelbyggnaden

å gården åt sig upplåtna materielrum med en golfyta af tillhopa 272,07

qvadratmeter eller 3,767 qvadratfot,

Dessutom skulle finnas för framtida behof disponibla lägenheter dels 1

trappa upp 70,3 5 qvadratmeter eller 798 qvadratfot, dels 3 trappor upp 507,2 3

qvadratmeter eller 5,754 qvadratfot.

När framdeles postkontorets lokaler behöfde utvidgas, skulle det kunna

ske beträffande ankommande afdelningen och bref bärareexpeditionen genom att

för dessa afdelningars räkning i bottenvåningen öfverbygga den sydvestra gården,

hvilken innefattade en areal af 205,6 5 qvadratmeter eller 2,333 qvadratfot,

och i fråga om afgående afdelningen genom att likaledes i bottenvåningen

öfverbygga återstoden af den nordvestra gården eller en areal af 98,8 2 qvadratmeter

(1,121 qvadratfot).

För utvidgning åter af paketexpeditionens och tidningsexpeditionens lokaler,

när i en framtid så erfordrades, skulle blifva nödigt att taga tomterna n:ris 2 och

8 i anspråk, dervid afsedt vore, att den nu å eskissritningarne angifna öppna

inkörsvägen från Bryggaregatan skulle tillika med återstoden af tomten n:o 1

bebyggas till fortsättning af paketexpeditionen och ny inkörsport anordnas

ungefär i gränslinien mellan tomterna n:ris 1 och 2.

I golfytornas nu angifna storlek vore icke inräknade trappor, murar,

förstugor eller öppna korridorer.

Beträffande planerna borde slutligen anföras, att tidningsexpeditionens

lokaler ansetts kunna, efter mönster af tidningsexpeditionen i Berlin, fördelas

i två våningar med hisskommunikationer för att undvika att, såsom eljest

erfordrats, genast taga till användning en del af tomten n:o 8, hvilkens

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Sjunde hufvudtiteln.

beräknade afkastning derigenom skulle hafva väsentligt förminskats, samt

att postsparbankens lokaler å planerna utlagts i öfverensstämmelse med från

postsparbanken under hand uttalade önskningar.

Af hvad nu anförts ansåge generalpoststyrelsen framgå, att genom det

nya posthuset skulle erhållas tidsenliga och rymliga postlokaler, hvilka vid

framtida behof kunde ytterligare utvidgas; och om än en eller annan af dessa

lokaler skulle med nuvarande rörelse befinnas rymligare, än som för närvarande

erfordrades, blefve dock efter all sannolikhet det förhållandet mycket snart

öfvergående, i hvilket afseende generalpoststyrelsen tilläte sig åberopa den

erfarenhet, som härutinnan vunnits i andra länder, der det till och med understundom

inträffat, att, ehuru vid uppgörande af planer till posthus tilltagits

rymliga lokaler, rörelsen redan under byggnadsåren så stigit, att, då inflyttningen’

skolat ske, icke ens alla afdelningar, som beräknade varit, kunnat i

det nya huset inrymmas, utan särskilda byggnader måst för vissa poströrelsens

grenar uppföras eller anordnas.

Från och med tiden för inflyttningen i det nya posthuset, hvilken styrelsen

tänkt sig skola kunna ega rum hösten år 1901, skulle följande hyresbelopp

besparas postverket, nemligen:

hyra för den nuvarande centralpaketexpeditionslokalen ...... kronor 7,500: —

,, för vagnbod åt postkontoret och persedelförvaringsrum

åt postinspektionen i mellersta distriktet omkring...... „ 1,000: —

(nu utginge för ändamålet 1,100 kronor)

,, för postinspektionens i mellersta postdistriktet lägenhet ,, 500: —

,, för postinspektionens i östra postdistriktet lägenhet... „ 1,200: —

eller tillhopa kronor 10,200: —

Då postsparbanken, enligt hvad senare årens erfarenhet visat och af ett

generalpoststyrelsens förevarande skrifvelse bifogadt utdrag af postsparbanksstyrelsens

protokoll ytterligare framginge, vore för trångbodd inom posthuset

vid Lilla Nygatan och der icke kunde beredas erforderligt ökadt utrymme,

samt för den skull banken, derest icke plats för densamma erhölles i nya posthuset,

kunde antagas blifva nödsakad att annorstädes förhyra lämplig lokal,

hvilken antagits icke kunna erhållas till lägre hyra än 10,000 kronor, skulle,

derest postsparbanken, såsom beräknadt varit, inrymdes i det nya posthuset, i

kalkylen öfver statsverket besparade hyresbelopp kunna intagas, att en besparing

i hyresbelopp af 10,000 kronor årligen bereddes statsverket genom

postsparbankens inrymmande i det nya posthuset, hvadan sålunda de statsverket

besparade årliga hyresbeloppen skulle uppgå till 20,200 kronor.

För tiden 1 oktober 1901 — 30 september 1903 minskades dock denna

Bih. till Riksd. Prot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 0

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Sjunde hufvndtiteln.

besparing- med 300 kronor för hvartdera året, enär postverket, som hyrt lokal

för paketexpeditionen från den 1 oktober 1893, genom kontrakt förbundit sig

att, vid frånträde af berörda, från akademien för de fria konsterna förhyrda

lokal, såsom ersättning för inredningsarbeten erlägga 300 kronor för hvarje

år, som hyrestiden understege 10 år, för så vidt uppsägning skedde från

generalpoststyrelsens sida.

Så snart centralpostkontoret och generalpoststyrelsen inflyttat i det nya

posthuset, skulle det nuvarande posthuset vid Rödbodtorget kunna af postverket

undvaras, i anledning hvaraf generalpoststyrelsen låtit sakkunniga personer

värdera nämnda centralposthus, som dervid, enligt bifogadt värderingsinstrument,

befunnits hafva ett försäljningsvärde af omkring 650.000 kronor,

hvilka ock vid beräkning af de verkliga kostnaderna för det nya huset syntes

böra föras postverket till godo, vare sig huset befunnes lämpligast böra försäljas

eller användas till annat statens behof.

Då Riksdagen i underdånig skrifvelse den 13 maj 1896 anmälde, att

Eders Kongl. Maj:ts den 24 nästförutgångne april aflåtna nådiga proposition

om förvärfvande af tomten n:o 1 i qvartett Sjöhästen för uppförande derå af

ett annex till centralposthuset icke blifvit af Riksdagen bifallen, anförde Riksdagen,

bland annat, att det icke synts Riksdagen omöjligt, att frågan om anskaffande

af rymligare lokaler för Stockholms centralpostkontor kunde lösas på

ett bättre sätt än det i propositionen angifna. Lämpligast syntes, att för

statsverkets räkning förvärfvades en tomt inom hufvudstaden, som, med hänsyn

till läge och tillfälle till framtida utvidgning af postverkets lokaler, kunde erbjuda

de fördelar, som måste betingas för medgifvandet till så störa kostnader

för ändamålet, som ifrågasatts; och Riksdagen förestälde sig, att Eders Kongl.

Maj:t skulle, efter närmare utredning och förnyade underhandlingar, kunna

genom uppgörande af förberedande aftal om inköp af lämplig tomt sätta sig

i tillfälle att till Riksdagens afgörande framlägga förslag, som skulle innebära

en tillfredsställande och framsynt lösning af frågan om beredande af ett tidsenligt

posthus i hufvudstaden.

Sedan detta Riksdagens uttalande genom nådigt bref den 22 maj 1896

delgifvits generalpoststyrelsen och styrelsen i sammanhang dermed erhållit befallning

att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med utredning och förslag i fråga

om lämpligaste sättet att anskaffa tomt till nytt posthus i Stockholm, har nu,

såsom af det förut anförda framgår, generalpoststyrelsen fullgjort detta uppdrag

sålunda, att styrelsen hemstält, att till plats för nytt posthus i Stockholm

samt till den utvidgning af byggnaden, som i framtiden med visshet

kan antagas blifva erforderlig, måtte förvärfvas samtliga egendomar i det

qvarter, som begränsas af Vasagatan, Mäster Samuelsgatan, Bryggaregatan och

Klara norra kyrkogata.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Sjunde hufvudtiteln.

Lika med generalpoststyrelsen finner jag det sålunda framstälda förslaget

innebära den under för banden varande förhållanden möjligast lyckliga lösning

af den magtpåliggande frågan om anskaffande af tomt till nytt posthus i

Stockholm. Hänförande mig till den af generalpoststyrelsen för förslaget anförda

motivering, hvilken jag till alla delar biträder, hemställer jag, som icke

finner anledning till erinran vid de af generalpoststyrelsen under förbehåll af

Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens godkännande uppgjorda köpeaftalen angående

tomterna n:ris 1, 2, 3, 8 och 10 i nämnda qvarter, att Eders Kongl.

Maj:t måtte finna sagda köpeaftal vara af beskaffenhet att böra underställas

Riksdagens pröfning.

För tomten n:o 9 i omförmälda qvarter bär deremot begärts ett så högt

pris, att något köpeaftal angående densamma icke kunnat komma till stånd.

Denna tomt måste derföre, derest posthuset skall kunna uppföras å den af

generalpoststyrelsen föreslagna platsen, för postverkets räkning exproprieras;

och lärer i sådant fall Eders Kongl. Maj:t vilja framdeles förordna, att postverket

eger till sig lösa denna tomt i den ordning, nådiga förordningen angående

jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866

stadgar.

Generalpoststyrelsens hemställan, att till bestridande af kostnaderna för

tomternas förvärfvande måtte, utöfver dertill anvisade medel, af postverkets

öfverskottsmedel för år 1898 få användas ett belopp af högst 200,000

kronor, synes mig böra vinna godkännande.

Såsom jag förut nämnt, har generalpoststyrelsen i det underdåniga statstörslaget

under anslagstiteln oförutsedda utgifter med 250,000 kronor inräknat

första årets byggnadskostnad för nytt posthus i Stockholm. Med afseende på

angelägenheten, att det nya posthuset måtte så fort som möjligt varda uppfördt,

anser jag mig böra biträda detta generalpoststyrelsens förslag. Då ifrågavarande

förslagsanslag, som för innevarande år är upptaget till 120,000 kronor,

af förut anförd anledning, eller minskadt kostnadsbehof för till- och ombyggnad

af posthuset i Göteborg, kan minskas med 30,000 kronor till 90,000 kronor,

komme, med tillägg af nyssnämnda 250,000 kronor, anslagets slutsumma för

år 1898 att uppgå till 340,000 kronor.

I händelse byggnadsföretaget kommer till stånd, anhåller jag att få

framdeles underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning generalpoststyrelsens förslag

angående anordnande af pristäflan rörande hufvudritningar till det nya posthuset.

I förslagsanslaget till afkortning ar och restitutioner in. m., hvilket i

nu gällande stat är upptaget till 60,525 kronor, föreslår generalpoststyrelsen,

jemväl för vinnande af en jemn slutsumma å utgiftsstaterna i deras helhet, en

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Sjunde hnfvndtiteln.

förhöjning af 3,800 kronor. För vinnande af en jemn slutsumma å utgiftsstaterna,

sådana de af mig tillstyrkas, torde emellertid ifrågavarande anslagssumma

böra utföras med 64,425 kronor, då ökningen blifver 3,900 kronor.

Sammanställas de nu tillstyrkta ändringarne i postverkets stater, visar

det sig,

att under aflöning sstaten ökning komme att ega rum med följande

belopp, nemligen:

i aflöningsanslaget till biträdande

tjensteman vid postanstalterna

för beredande af aflöning till

75 nyapostexpeditörsbefattningar,

36 af l:a och 39 af 2:a

lönegraden, med .....................kronor 127,200: —

i anslaget till vaktbetjente för

beredande af lön till 150 nya

vaktbetjente äfvensom åt en

vaktbetjent, som komme att

ersätta en indragen vaktmästare,

med ........................... „ 75,500: —

i anslaget till ålderstillägg med „ 8,200: —

kronor 210,900: —

hvaremot minskning komme

att ega rum

genom uteslutande ur staten af

en vaktmästarebefattning

med......... kronor 700: —

i anslaget till

aflönande

af extra biträden

vid

distriktsförvaltningame

och

postanstalterna

med „ 62,000: —

Transport kronor 62,700: —

210,900: —

s. 45 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

45

Ökning. Minskning.

Transport kronor 62,700: — 210,900: —

i anslaget till

arfvoden åt

extra vaktbetjente
med.

........ „ 15,000: — 77,700: —

så att alltså ökning komme att ega rum i denna

stat med kronor............................................................. 133,200: —

att å pensionsstaten komme

att besparas.......................... kronor 9,950: —

hvaremot skulle tillkomma af

Eders Kongl. Maj:t beviljade

nya pensioner med .................. „ 5,850: —

så att alltså minskning i denna

stat komme att ega rum med kronor 4,100: —

att under omJcostnadsstaten

ökning komme att ega rum

i anslaget till uppbörds- och fri
märkesprovision

med .............

i dito till förhyrande af de för

postverket erforderliga lägenheter

samt till bestridande åt

utgifterna för posthusens underhåll

m. m. med.......................

i dito till rese- och traktamentsersättningar

för resor i embetsoch

tjensteärenden i allmänhet

med....................................

i dito till postföringskostnad vid

befordran sjöledes mellan Sverige

och Tyskland med .................

i dito till tillverkning af frimärken,

frankokuvert, bref
kort

och kortbref med...........

i dito till diverse utgifter med.. ____ __

kronor 100,000: — _

Transport kronor 100,000: — 133,200: — 4,100: —

5,000: —

10,000: —

5,000: —

70,000: —

4

5,000: —

5,000: —

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Sjunde hufvudtiteln.

Ökning. Minskning.

Transport kronor 100,000: — 133,200: — 4,100: —

hvaremot minskning komme att

ega rum

i anslaget till expensutgifter

med......... kronor 15,000: —

idito tillpostföringskost
nadvidbe-

1

fordran å

landsväg

m.m.med „ 20,000: —

i dito för

godtgörelse

till främmandepost
-

verk med „ 40,000: — „ 75,000: —

så att alltså ökning i denna stat komme att

ega rum med kronor .................................................. 25,000: —

samt att ökning komme att ega rum

i anslaget till oförutsedda utgifter med kronor......... 220,000: —

och i anslaget till afkortningar och restitutioner m. m.

med kronor ................................................................. 3,900: —

tillhopa kronor 382,100: — 4,100: —

En ökning på det hela komme alltså att uppstå med kronor 378,000;

och skulle staternas slutsummor blifva följande:

aflöningsstaten....................................................... kronor 3,330,300: —

öfvergångsstaten..................................................... „ 2,400: —

pensionsstaten........................................... „ 75,375: —

omkostnadsstaten .................................................... „ 4,875,500: —

oförutsedda utgifter................................................ „ 340,000: —

afkortningar och restitutioner m. m.........r........... „ 64,425: —

tillsammans kronor 8,688,000

Då postverkets inkomster för år 1898 beräknats till 9,025,000 kronor,

kulle alltså inkomsterna komma att öfverstiga utgifterna med 337,000 kronor.

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå,

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Sjunde hufvudtiteln.

att Riksdagen måtte, med godkännande af de utaf mig nu tillstyrkta

ändringarne i postverkets stater, för år 1898 bestämma postverkets anslag,

förslagsvis beräknadt, till 8,688,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen,

samt derjemte medgifva,

att tomterna n:ris 1, 3 och 10 i qvarteret Riddaren inom Klara församling

i Stockholm må enligt de uppgjorda köpeaftalen af postverket förvärfvas;

att å dessa tomter tillsammans med tomten n:o 9 i samma qvarter,

sedan sistnämnda tomt för postverkets räkning exproprierats, må för en kostnad,

ej öfverstigande 1,240,000 kronor, uppföras ett nytt posthus enligt ritningar,

som varda med ledning af de utaf generalpoststyrelsen öfverlemnade planeskissritningarne

med tillhörande beskrifning och kostnadsberäkningar uppgjorda och

af Eders Kongl. Maj:t godkända;

att jemväl tomterna n:ris 2 och 8 i ofvannämnda qvarter må enligt de

upprättade köpeaftalen af postverket inköpas för att derefter för dess räkninguthyras,

intill dess de behöfva användas till utvidgning af posthuset; samt

att, i den mån de till fonden för anskaffande af tomt till nytt posthus

i Stockholm redan anvisade medel icke lemna tillgång till bestridande af kostnaderna

för ofvanberörda tomters förvärfvande, dertill må af postverkets

öfverskottsmedel för år 1898 användas ett belopp af högst 200,000 kronor.

Statsrådet von Krusenstjerna yttrade:

I likhet med föredragande departementschefen finner jag eu ökning af

antalet ordinarie vaktbetjentbefattningar vid postverket vara synnerligen befogad,

och jag biträder derföre hans härom gjorda hemställan. Men enligt min uppfattning

bör derföre icke undanskjutas den lika angelägna frågan om förbättring

af de äldre ordinarie vaktbetjentes aflöningsförmåner; och med vidhållande af de

åsigter i ämnet, jag förut haft tillfälle att uttala inom generalpoststyrelsen och

Riksdagen, har jag således ansett förnyad framställning böra göras till Riksdagen

om beredande åt vaktbetjente af ett andra ålderstillägg å 100 kronor,

att erhållas 5 år efter det det första ålderstillägget bekommits.

Departementschefen, statsrådet Wersäll anförde vidare beträffande anslags
titeln
-

Telegrafverket.

Sedan sistlidet års Riksdag antagit utgiftsstater för telegrafverket, £31

slutande å 1,335,470 kronor, att gälla under innevarande år, med rätt för TelegrafEders

Kongl. Maj:t att i nämnda stater göra de jemkningar, som kunde finnas verketaf

behofvet påkallade, har Eders Kongl. Maj:t den 23 oktober 1896 faststält

telegrafverkets stater för år 1897 och dervid beträffande stationspersonalen

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Sjunde hufvndtiteln,

beslutit följande ändringar, livilka nu böra för Kiksdagen anmälas, nemligen

att kommissarietjensterna i Haparanda och Yarberg nedflyttats, den förra från

första till andra och den senare från andra till tredje klassen, under det att

kommissarietjensterna i Linköping och Vexiö uppflyttats, den förra från andra

till första och den senare från tredje till andra klassen. Dessa omflyttningar

af kommissarietjensternas klasser äro emellertid utan inflytande på aflöningsstatens

slutsumma.

De sålunda nu gällande staterna upptaga följande slutsummor:

aflöningsstaten..................................

................... kronor 955,500: —

öfvergångsaflöningsstaten..................

................... „ 4,600: —

pensions- och understödsstaten ........

................. „ 112,570: —

omkostnadsstaten .........................

................... „ 262,800: —

summa kronor 1,885,470: —

I underdånig skrifvelse den 18 sistlidne november har telegrafstyrelsen

afgifvit förslag till stater för telegrafverket under år 1898.

Beträffande

Aflåning sstat en

har telegrafstyrelsen dervid till en början afgifvit infordradt utlåtande öfver

en af styrelsens vaktbetjente gjord underdånig ansökning om förbättring i deras

aflöningsförmåner; och har styrelsen med anledning af sagda ansökning hemstält

om en förhöjning med 100 kronor i tjenstgöringspenningame för en hvar

af styrelsens 4 vaktbetjente, hvarigenom aflöningsstaten för styrelsen sålunda

skulle ökas med 400 kronor. Af samma skäl, som jag anfört i fråga om den

af vaktmästarne hos generalpoststyrelsen gjorda enahanda ansökning, lärer ej

heller den förevarande nu böra företagas till nådig pröfning, vid hvilket förhållande

styrelsens förslag om nyssnämnda förhöjning i dess aflöningsstat för

närvarande torde få förfalla.

Det under rubriken särskilda anslag förslagsvis upptagna beloppet för

ålderstillägg åt dertill berättigade af styrelsens personal, 6,600 kronor, har

styrelsen, på grund af nu kända förhållanden rörande tjenstemännens rätt till

ålderstillägg, ansett böra höjas till 7,600 kronor.

De bland personalen vid stationerna upptagna assistenterna ega under

de i nådiga brefvet den 1 september 1882 stadgade vilkor åtnjuta tre ålderstillägg,

hvartdera å 200 kronor, utgående det första efter 5, det andra efter

10 och det tredje efter 15 års väl vitsordad tjenstgöring. Telegrafstyrelsen

erinrar nu, att styrelsen i sitt den 28 november 1893 afgifna underdåniga

förslag till utgiftsstater för år 1895 beträffande ålderstillägg åt assistenterna

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Sjunde hufvudtiteln.

hemstält, att dessa ålderstillägg måtte, likasom för kommissarierna af den lägsta

lönegraden, utgå med 300 kronor efter 5 år och med ytterligare 300 kronor

efter 10 år eller alltså tillhopa med samma belopp, 600 kronor, efter en med

5 år förkortad tjenstetid inom graden, men att statsförslaget i sin helhet

icke vann Riksdagens bifall. Då ifrågavarande framställning likväl icke stode

i något direkt samband med det förenämnda förslaget till definitiv stat för

telegraf- och telefonväsendet, har telegrafstyrelsen nu ansett sig böra förnya

detsamma, dervid styrelsen framhållit, hurusom denna förändring i tiden för

ålderstilläggets utgående syntes styrelsen rättvis och billig, då ålderstillägg

till embets- och tjensteman inom öfriga så väl centrala som lokala förvaltningar

plägade utgå efter resp. 5 och 10 års tjenstgöring och dertill komme, att

postexpeditör med samma normala aflöning som telegrafassistent, eller 1,600

kronor, erhölle sina båda ålderstillägg, hvardera med 400 kronor, efter förenämnda

tjenstgöringstider.

I sammanhang härmed erinrar telegrafstyrelsen derom, att en af ett

större antal telegrafassistenter i januari år 1894 hos Eders Kongl. Maj:t

gjord underdånig framställning om förbättring i deras aflöningsförmåner af telegrafstyrelsen

afstyrktes under framhållande, bland annat, deraf att styrelsen i det

då kort förut afgifna förslaget till utgiftsstater för år 1895 genom den föreslagna

förändrade formen för ålderstilläggens utgående sökt bereda en dylik förbättring.

Den ökade årliga kostnad, som härigenom skulle uppstå, kan, enligt

hvad telegrafstyrelsen anmäler, baräknas till omkring 4,000 kronor, i följd

hvaraf telegrafstyrelsen hemställer, att det under rubriken särskilda anslag

förslagsvis upptagna beloppet för ålderstillägg åt dertill berättigade af stationspersonalen,

75,000 kronor, måtte höjas till i rundt tal 80,000 kronor.

Den af telegrafstyrelsen föreslagna förändringen i det sätt, hvarpå ålderstillägg

utgå till assistenterna i telegrafverket, tvekar jag så mycket mindre

att understödja, som denna förändring, enligt hvilken assistenterna fem år

tidigare än för närvarande skulle komma i åtnjutande af hela det dem tillerkända

belopp i ålderstillägg, redan en gång tillförene, nemligen år 1894,

vunnit Eders Kongl. Maj:ts godkännande, ehuru förändringen, såsom utgörande

eu del af det för nämnda års Riksdag framlagda förslag till definitiv stat för

telegraf- och telefonväsendet, kom att förfalla, då detta statsförslag i sin helhet

icke vann Riksdagens godkännande. Den häraf föranledda höjningen i

anslaget till ålderstillägg åt stationspersonalen föranleder sålunda, lika litet

som den af telegrafstyrelsen jemväl föreslagna förhöjningen i anslaget till

ålderstillägg åt styrelsens personal, till någon erinran från min sida.

Under förutsättning af bifall till hvad jag i fråga om aflöningsstaten

föreslagit, skulle denna stat ökas genom förhöjning af anslagen till åldersBih.

till Tiiksd. Prof. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Sjunde hufvudtiteln.

tillägg åt dertill berättigade dels af styrelsens personal och dels af stationspersonalen

med 1,000 kronor å det förra och 5,000 kronor å det senare

anslaget, hvadan aflöningsstaten på det hela skulle komma att ökas med G,000

kronor.

I fråga om

öfver gångs aflöning sstaten

anmäler telegrafstyrelsen, att, då en å denna stat upptagen före detta förste

telegrafist under innevarande år uppnår pensionsåldern, denna stats slutsumma

kan minskas med 200 kronor eller från 4,600 kronor till 4,400 kronor.

I anslagen under

Pensions- och Understöds- samt Omkostnadsstaterna

har telegrafstyrelsen icke föreslagit någon förändring.

Med de af mig ifrågasatta ändringar skulle telegrafverkets stater för år

1898 komma att utvisa följande slutsummor:

aflöningsstaten...........................

öfvergångsaflöningsstaten........

pensions- och understödsstaten

omkostnadsstaten ...................

.................. kronor 961,500: —

.................... „ 4,400: -

.................... „ 112,570: —

.................... „ 262,800: —

tillsammans kronor 1,341,270: —

hvilket belopp med 5,800 kronor öfverstiger slutsumman å de af Eders Kongl.

Maj:t faststälda utgiftsstaterna för år 1897.

Med åberopande af hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl.

Maj:t måtte föreslå,

att Riksdagen, med godkännande ej mindre af de nu tillstyrkta ändringarne

i telegrafverkets stater än äfven af de förändrade bestämmelser i

afseende å ålderstillägg för telegrafassistenterna, hvilka i sammanhang dermed

blifvit föreslagna, må, under Eders Kongl. Maj:t förbehållan rätt att i verkets

utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna finnas af behofvet påkallade, såsom

reservationsanslag, att utgå direkt af telegrafmedlen, till telegrafverket

för år 1898 anvisa enahanda belopp, 1,410,000 kronor, hvartill inkomsterna

af telegrafmedel blifvit beräknade, samt tillika medgifva, att det öfverskott,

som kan å dessa inkomster uppstå, må af Eders Kongl. Maj:t användas för

telegrafverkets och telefonväsendets tidsenliga utveckling och förbättring.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln. 51

Genom nådiga brefvet den 5 juni 1892 har Eders Kong]. Maj:t anbefalt

telegrafstyrelsen att årligen, intill dess definitiv stat för telegrafverkets

telefonväsen kunde upprättas, vid afgifvande af förslag till utgiftsstater för

telegrafverket meddela ett öfverslag öfver de beräknade inkomsterna af och

utgifterna för telefonväsendet det år, statsförslaget afser.

Till åtlydnad häraf har telegrafstyrelsen meddelat, att dessa inkomster

och utgifter under år 1898 kunna förslagsvis beräknas till följande belopp:

Inkomster: abonnements- och särskilda samtalsafgifter kronor 2,500,000: —

Utgifter: för drift och underhåll samt utvidgning af

telefonnäten ............... kronor 1,750,000: —

till räntor och afbetalning

å upplånta an
läggningsmedel

......... „_750,000: — „ 2,500,000: —

Tullverket.

Generaltullstyrelsen, som i underdånig skrifvelse den 10 sistlidne novem- [4-]

ber afgifvit förslag till tullverkets stater för år 1898, har dervid beträffande ulver el
-

Aflöning sstaten

till en början anfört, hurusom de genomgripande förändringar i vårt lands

tullagstiftning, som åren 1888 och 1892 genomfördes, måste, såsom lätteligen

kunde förutses, framkalla behof af en ansenligt ökad tullpersonal så väl vid

lokalförvaltningen som vid gränsbevakningen. Också hade generaltullstyrelsen

redan i sin underdåniga skrifvelse den 10 november 1888 angående regleringen

af tullverkets stater för år 1890 hänledt uppmärksamheten derå, att

de då inträdda nya förhållandena inom området för berörda lagstiftning måste

komma att inom en icke aflägsen framtid påfordra en betydlig ökning af

nämnda personal. Erfarenheten under de sedermera förflutna åren hade till

fullo bekräftat riktigheten af denna förutsägelse och hade på samma gång

gifvit styrelsen erforderlig grund för ett, så vidt möjligt vore, tillförlitligt bedömande

af de skedda förändringarnas inverkan å göromålens mängd och gång

äfven under den närmaste framtiden. Detta gälde dock icke obetingadt mera

än med afseende å lokalförvaltningen, ty hvad gränsbevakningen beträffade

berodde saken till väsentlig del derpå, huru den för närvarande sväfvande

frågan rörande handelsförhållandena med Norge komme att ordnas. Till dess

denna fråga vunnit sin definitiva lösning, borde derföre, enligt styrelsens åsigt,

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Sjunde hufvudtiteln.

de provisoriska anordningar, som för närvarande egde rum med afseende å

gränsbevakningen, fortfara.

De förändringar i aflöningsstaten, generaltullstyrelsen nu ginge att föreslå,

hänförde sig derföre uteslutande till lokalförvaltningen och hade till allra

största delen sin grund i den förändrade tullagstiftningen. Att styrelsen nu

ansåge sig böra med hänsyn till denna framlägga förslag om lokalförvaltningens

förstärkning medelst uppförande af nya tjenster på ordinarie stat, berodde

derpå, att styrelsen dels, såsom förut antydts, funnit den vunna erfarenheten

beträffande verkningarna af berörda förändrade lagstiftning tillräcklig för bedömande

af behofvet i nyssberörda hänseende för den närmaste framtiden, dels

ock ansett betänkligt, att det af förut angifna orsak föranledda behofvet af

förstärkta arbetskrafter inom verket längre än nödigt vore tillgodosåges genom

användande af extra biträden i den omfattning, som nu egde rum. Enligt

generaltullstyrelsens förmenande kunde det svårligen bestridas, att användningen

af extra tjenstemän inom tullverket under de senare åren nödvändiggjorts i en

utsträckning, som ur verkets egen ej mindre än ur personalens synpunkt måste

anses mindre tillfredsställande. För tullverket sjeltt kunde det nemligen icke

bereda erforderlig trygghet, att sjelfständigt göromål af den mest grannlaga

och maktpåliggande art icke sällan måste, i brist på tillräcklig ordinarie tjenstemannapersonal,

anförtros åt extra biträden, och föga billigt syntes det generaltullstyrelsen,

att de tjenstemän, hvilkas tid och krafter tullverket på detta

sätt tillgodogjorde sig, vanligen så fullständigt, att tillfälle för dem saknades

att å annat håll bereda sig afsevärd inkomst, nödgades under en lång följd

af år icke allenast umbära tryggheten af ordinarie anställning, utan jemväl

såge sig hänvisade för sitt uppehälle till en aflöning, som, endast i de större

städerna uppgående till så högt belopp som tre kronor om dagen, äfven om

den kunde synas under de första åren utgöra skälig godtgörelse för arbetet,

dock i längden finge anses mindre nöjaktig.

Att den mångåriga tjenstgöring såsom extra ordinarie, hvilken för närvarande

inom tullverket erfordrades för vinnande af ordinarie anställning i

tjenstemannagrad, gjorde sig ganska kännbart gällande för de obefordrade

tjenstemännen sjelfva, derom hade generaltullstyrelsen under sistlidet år fått en

särskild påminnelse uti en af icke mindre än 226 dylika tjenstemän afgifven

petition, deri begäran framstälts om styrelsens medverkan till inrättande af

nya tjenster å tullverkets stat. Petitionärerna, af hvilka dock 28 tjenstgjorde

såsom så kallade biträdande kammarskrifvare mot årligt arfvode af 1,400 kronor,

framhöllo, bland annat, till ådagaläggande af de numera mindre gynsamma

utsigterna för vinnande af ordinarie anställning såsom tjensteman inom verket,

hurusom under de två sista årtiondena tiden för befordran till ordinarie tjenstemannagrad

alltjemt framflyttats både hvad tjenste- och lefnadsår beträffade.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln. 53

I sådant afseende anfördes i petitionen, att, då på 1870-talet ordinarie tjenstemannagrad

i regeln nåddes efter 10 till 11 års tjenstgöring, medeltalet af de

vid sådan befordran uppnådda tjensteår sedermera stigit så, att det år 1895

uppgick till 15 år 3 månader, samt att under perioden 1874—95 medelåldern

för dem, som befordrats till kammarskrifvare eller med dem i löneförmåner likstälde

öfveruppsyningsmän, ökats från 29,5 till 37,5 lefnadsår.

I anledning häraf anför generaltullstyrelsen, att, huru behjertansvärda

än ifrågavarande af petitionärerna åberopade förhållanden kunde vara, styrelsen

dock skulle hafva tvekat att endast af omsorg om den styrelsen underlydande

personal hemställa om ökning af antalet ordinarie tjenster å tullverkets stat.

Såsom förut framhållits, hade emellertid styrelsen funnit en sådan åtgärd vara

i tullverkets eget välförstådda intresse påkallad; och styrelsen hölle före, att

den redan vunna erfarenheten lemnade tillräcklig ledning för afgörande af

frågan, i hvilken utsträckning den ordinarie personalen för närvarande skäligen

borde ökas. Äfven förutsatt att med tiden importen af vigtigare varuslag,

som inom landet framstäldes, skulle kunna antagas komma att nedgå så betydligt,

att minskningen i trafiken icke komme att till fullo motvägas af den

utveckling, som utrikes handeln i öfrigt vore underkastad — något som emellertid

enligt generaltullstyrelsens förmenande vore föga sannolikt — ansåge dock

styrelsen en sådan framtida möjlighet endast påkalla den hänsyn, som tagits

dertill, då styrelsen, såsom här nedan framginge, å ena sidan funnit sig icke böra

för närvarande ifrågasätta fullt så många nya tjenster, som motsvarade det

nuvarande behofvet, och å andra sidan föreslagit, att samtliga de ifrågasatta

nya tjenstemannabefattningarna uppfördes såsom tjenster af lägsta eller kammar

skrifvaregraden. General tullstyrelsens förslag i nu förevarande afseende

komme derföre, enligt styrelsens åsigt, att medföra den minsta möjliga, af de

förändrade förhållandena, i hvad dessa berörde lokalförvaltningens göromål, påkallade

förhöjning i aflöningsstaten; och styrelsen vågade ingalunda göra sig

förvissad, att icke under den närmaste framtiden fortfarande något större förhöjning

än vanligt i denna stat kunde komma att erfordras för tillgodoseende

af lokalförvaltningens behof af arbetskrafter.

De platser, der extra tulltjensteman under de senare åren måst för trafikens

vederbörliga betjenande och göromålens uppehållande i öfrigt användas i

så stor utsträckning, att det ingifvit mera allvarliga betänkligheter, vore, enligt

hvad generaltullstyrelsen meddelar, städerna Stockholm, Göteborg, Malmö och

Helsingborg. Visserligen hade i samtliga dessa städer för icke länge sedan

de ordinarie tjenstemännens antal i någon mån ökats, i det att å 1891 års

stat tillkommit för tullkammaren i Stockholm två kammarskrifvaretjenster, för

packhusinspektionen derstädes två kontrollörstjenster och för packhusinspektionen

i Göteborg två kammarskrifvaretjenster samt å 1894 års stat till förstärkning

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Sjunde hufvudtiteln.

af förutvarande ordinarie personal uppförts för hvardera af de två största tullförvaltningsafdelningarna

i Göteborg, tullkammaren och packhusinspektionen,

två kammarskrifvare samt för tullkammaren i Malmö två och för tullkammaren

i Helsingborg en tjensteman af samma grad. Denna förstärkning af personalen

hade emellertid icke kunnat i afsevärd mån fylla det behof af ökade arbetskrafter,

som framkallats af förändringarne i tullagstiftningen i förening med

den alltjemt växande trafiken, utan endast tillgodosett redan förut existerande

behof eller sådana, som framkallats genom nya kominunikationsanstalter eller

genom inrättande af nya förtullningslokaler eller andra anordningar för beredande

af skyndsammare expedition och ökadt utrymme vid tullbehandlingen

af inkommande varor.

Under år 1895 hade måst i daglig tjenstgöring användas i medeltal

följande antal extra ordinarie tjenstemän vid nedan nämnda tullförvaltningar

eller tullförvaltningsafdelningar, nemligen:

i Stockholm:

å tullkammaren unuer månaderna april—december 10 och under

månaderna januari—mars 2;

vid packhusinspektionen under månaderna april—december 18 och

under månaderna januari—mars 3;

å nederlagskontoret hela året 2;

i Göteborg:

å tullkammaren 4 och vid packhusinspektionen 9;

i Malmö 9 och

i Helsingborg 4.

Enligt hvad generaltullstyrelsen tillika upplyser, hade behofvet af extra

biträden under sistlidet år visat sig i allmänhet lika stort som under år 1895,

på vissa platser dock något, om än icke mycket, större.

Hvad Stockholm anginge, vexlade, såsom af nyss anförda sifferuppgifter

framginge, behofvet af förstärkning i den ordinarie tjenstemannapersonalen

högst väsentligt under olika tider på året, naturligtvis beroende på huruvida

sjöfarten vore öppen eller icke. Men äfven å öfriga orter, der sjöfarten i

regeln vore öppen hela året om, visade sig behofvet af extra biträden under

en eller annan månad något mindre än eljest. Med afseende å detta förhållande

hade generaltullstyrelsen funnit sig böra till utgångspunkt vid beräkningen

af de enligt styrelsens åsigt oundgängliga nya tjensterna välja antalet

åt de extra biträden, som å de särskilda platserna varit i ständig tjenstgöring

använda vid de tider på året, då trafiken varit minst liflig. För att emellertid

icke kunna anses hafva i någon mån eftersatt nödig försigtighet vid denna

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Sjunde hufvudtiteln.

beräkning, hade styrelsen ansett sig böra i viss mån nedsätta de sålunda funna

siffrorna med hänsyn till möjligheten att importen af vissa varuslag kunde

komma att framdeles i väsentlig grad nedgå och till följd deraf mindre personal

än nu erfordras för göromålens ombesörjande. Generaltullstyrelsen hade

sålunda funnit, att den minsta förstärkning af tjenstemannapersonalen i de

ifrågavarande fyra städerna, som med afseende å för handen varande behof

kunde ifrågasättas och som på samma gång kunde antagas i hvarje fall vara

äfven för framtiden erforderlig, borde omfatta inrättandet af följande nya tjenstebefattningar,

nemligen:

i Stockholm:

ä tullkammaren: en kammarskrifvare utöfver der nu anstälde;

vid packhusinspektionen: ytterligare tre kammarskrifvare;

å nederlag skontor et: ytterligare en kammarskrifvare;

i Göteborg:

å tullkammaren: ytterligare två kammarskrifvare;

vid packhusinspektionen: ytterligare tre kammarskrifvare;

i Malmö: ytterligare tre kammarskrifvare; samt

i Helsingborg: ytterligare två kammarskrifvare.

Hvad Stockholm beträffade, utgjorde den sålunda beräknade ökningen i

ordinarie arbetskrafter, enligt hvad generaltullstyrelsen meddelar, betydligt mindre,

än hvad vederbörande tullförvaltningsafdelningar framhållit såsom önskvärdt.

Äfven från tullförvaltningarne på åtskilliga andra platser hade till generaltullstyrelsen

inkommit framställningar om ökade arbetskrafter, hvilka framställningar

styrelsen emellertid funnit tills vidare icke böra föranleda annan åtgärd,

än att, der behofvet kunnat antagas vara af mera varaktig beskaffenhet,

styrelsen sökt tillgodose detsamma genom anslag af de medel, hvilka af styrelsen

disponerades till vikariatsersättning, extra biträden m. m.

Vidkommande tullbetjeningen hade generaltullstyrelsen funnit sig för tillfället

icke böra ifrågasätta någon annan förstärkning deraf än inrättandet af

två nya vaktmästaretjenster vid packhusinspektionen i Stockholm och en ny

sådan tjenst vid tullbevakningen i Halmstad. Den senare erfordrades dels på

grund af den under sista tiden synnerligen starka tillväxten i trafiken på Halmstad

— såsom bevis på hvilken tillväxt generaltullstyrelsen ansåge sig endast

behöfva anföra, att uppbörden af tullmedel stigit från 260,934 kronor år 1894

till 405,573 kronor år 1895 — dels ock ined anledning af åtgärder, som

nyligen inom staden vidtagits för beredande af nya lossnings- och upplagsplatser.

Beträffande de i Stockholms packhus anstälde betjente, hvilkas antal

icke sedan år 1879 ökats med mera än innehafvaren af eu å 1891 års stat

nytillkommen tjenst, vore den ifrågasatta förstärkningen hufvudsakligen betingad

af de under årens lopp till trafikens fromma vidtagna anordningar, till följd

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Sjunde hufvudtiteln.

af h vilka tullbehandling af inkommande gods numera verkstäldes icke blott i

tullpackhuset vid Skeppsbron, utan äfven i flera andra på olika ställen i staden

belägna packhuslokaler. Under år 1895 hade i medeltal fem extra ordinarie

vaktmästare varit inkallade till daglig tjenstgöring vid inspektionen.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och med erinran att kammarskrifvarne

i Stockholm, Göteborg, Malmö och Helsingborg tillhörde andra lönegraden

samt vaktmästame i Stockholm fjerde och vaktmästare i Halmstad

tredje lönegraden, hemställer generaltullstyrelsen, att å tullverkets aflöningsstat

måtte, utöfver der redan upptagne tjensteman och betjente vid lokalförvaltningen,

uppföras:

dels femton kammarskrifvare i andra lönegraden eller med lön 1,500

kronor, tjenstgöringspenningar 500 kronor och rätt till två ålderstillägg å

sammanlagdt 1,000 kronor;

dels två vaktmästare i fjerde lönegraden eller med lön 800 kronor,

tjenstgöringspenningar 400 kronor och rätt till två ålderstillägg å tillhopa 300

kronor;

dels ock eu vaktmästare i tredje lönegraden eller med lön 700 kronor,

tjenstgöringspenningar 300 kronor samt rätt till två ålderstillägg å tillhopa

300 kronor;

hvarigenom den ordinarie aflöningsstaten, som omfattar lön och tjenstgöringspenningar,

skulle komma att ökas med sammanlagdt 33,400 kronor.

Generaltullstyrelsen anför vidare, att, ehuru, derest hvad generaltullstyrelsen

sålunda hemstält vunne bifall, en afsevärd minskning i utgifterna för

extra biträden vid de större tullplatserna kunde antagas komma att från och med

år 1898 inträda, generaltullstyrelsen likväl icke ansåge tillrådligt, att för närvarande

och så länge den förstärkta gränsbevakningen ännu icke uppförts å

ordinarie stat någon nedsättning egde rum i det å aflöningsstaten uppförda,

senast af sistlidet års Riksdag förhöjda anslaget till vikariatsersättning, extra

biträden m. m. vid lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen.

Deremot föreslår generaltullstyrelsen i ett annat afseende en förändring,

ledande till en mindre nedsättning i aflöningsstatens slutsumma. Sedan tullinspektorstjensten

i Burgsvik genom förre innehafvarens den 9 juli sistlidet år

inträffade frånfälle blifvit ledig, hade nemligen fråga uppstått om indragning

af samma tjenst samt dess ersättande med en uppsyningsmansbefattning; och

då omfånget och beskaffenheten af de göromål, som numera vore förenade med

ifrågavarande tjenst, synts generaltullstyrelsen medgifva eu sådan förändring,

hade generaltullstyrelsen, som emellertid förordnat, att tjensten skulle lemnas

otillsatt och uppehållas på förordnande, funnit sig böra, för genomförande af

sagda förändring, hemställa, att antalet inspektörer måtte minskas med en, från

8 till 7, men i staten i stället uppföras ytterligare en uppsyningsman med lön

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Sjunde hufvudtiteln.

900 kronor, tjenstgöringspenmngar 300 kronor och rätt till två ålderstillägg

å tillhopa 300 kronor samt antalet uppsyningsman med nämnda aflöning sålunda

ökas från 39 till 40.

I sammanhang med frågan om aflöningsstatens reglering har generaltullstyrelsen,

på grund af nådig remiss, afgifvit utlåtande öfver en af fyra vaktmästare

hos styrelsen i underdånighet gjord ansökning om förbättring i deras

aflöningsförmåner. Af skäl, som jag beträflande enahanda, åt vaktmästarne hos

generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen gjorda framställningar anfört, torde

emellertid berörda fråga icke för närvarande böra företagas till nådig pröfning.

Vid bifall till hvad generaltullstyrelsen i fråga om aflöningsstaten föreslagit

skulle denna stats slutsumma komma att ökas med skilnaden mellan

det belopp, hvartill lön och tjenstgöringspenmngar för de af generaltullstyrelsen

föreslagna nya femton kammarskrifvaretjensterna och tre vaktmästaretjensterna

skulle uppgå, eller.................................................................... kronor 33,400: —

och det belopp, hvarmed aflöningen för

en inspektor............................................. kronor 1,900: —

öfverstiger aflöningen åt en uppsyningsman

med lön 900 kronor och tjenst
göringspenningar

300 kronor .............. „ 1,200: — „ 700:_

eller med kronor 32,700: —

Aflöningsstatens slutsumma, utgörande enligt 1897 års stat 1.898,600

kronor, skulle således komma att uppgå till 1,931,300 kronor.

Gifvet är, att, på sätt generaltullstyrelsen under aflöningsstaten framhållit,

de år 1888 och sedermera genomförda förändringarne i tullagstiftningen

samt rörelsens alltjemt stegrade tillväxt måste framkalla behof af ökade arbetskrafter

för tullverket och att det icke i längden kan för verket vara betryggande

att nödgas i så vidsträckt omfattning, som för närvarande sker, åt

extra biträden anförtro göromål af maktpåliggande och ansvarsfull beskaffenhet.

Då med afseende å de af generaltullstyrelsen anförda förhållanden den nu

föreslagna förstärkningen af den ordinarie tjenstemannapersonalen vid tullförvaltningarna

i Stockholm, Göteborg, Malmö och Helsingborg icke kan anses

vara större, än det för handen varande behofvet oundgängligen kräfver, samt

detta behof måste antagas vara af stadigvarande beskaffenhet, tvekar jag icke

att tillstyrka generaltullstyrelsens framställning i berörda hänseende. Hvad

generaltullstyrelsen i öfrigt under aflöningsstaten hemstält gifver icke anledning

till någon erinran från min sida.

Bill. till Riksd. Vrot. 1897. 1 Sand. 1 Afd.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Sjunde hufvudtiteln.

Enligt hvad generaltullstyrelsen anmäler, har

öfvergångsaflöningsstaten

genom en derå uppförd persons afgång minskats med 1,200 kronor eller från

12,250 kronor, å hvilket belopp ifrågavarande stat för år 1897 slutar, till

11,050 kronor; och har

Indragning sstaten,

som för år 1897 upptagits till 15,190 kronor, genom fyra derå uppförda

personers afgång minskats med 1,560 kronor, i följd hvaraf denna stats slutsumma

komme att utgöra 13,630 kronor.

I fråga om beloppet åt

Omkostnadsstaten

har generaltullstyrelsen icke föreslagit annan ändring, än att till jemnande åt

staternas slutsumma det å omkostnadsstaten uppförda anslaget till diverse utgifter

måtte ökas med 60 kronor samt denna stat, som för år 1897 bestämts

till 213,160 kronor, sålunda upptagas till 213,220 kronor.

I tullverkets öfriga stater ifrågasätter generaltullstyrelsen icke någon

ändring.

Vid de af generaltullstyrelsen föreslagna ändringar i öfvergångsaflönings-,

indragnings- och omkostnadsstaterna finner jag icke något att erinra.

I händelse åt bifall till hvad nu blifvit hemstäldt skulle tullverkets

stater för år 1898 komma att utvisa följande slutsummor:

aflöningsstaten ...................................................... kronor 1,931,300:

öfvergångsaflöningsstaten .............................................. „ 11,050:

ålderstilläggsstaten.............................................. » 220,000:

indragningsstaten .................................... » 13,630: ■

pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente... „ 227,000: —

pensionsstatema för aflidne tjenstemäns och betjentes

efterlemnade enkor och barn (deraf 10,000 kronor

bestämdt anslag)........................................................ » 41,800:

omkostnadsstaten.................................................................. »_213,220:

summa kronor 2,658,000: —

eller 30,000 kronor mera än det belopp, hvarå 1897 års stat slutar.

Med åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt tillstyrker jag, att Eders

Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Sjunde hufvudtiteln.

att, med godkännande af de utaf generaltullstyrelsen föreslagna förändringar

i tullverkets stater, för år 1898 bestämma anslaget för tullverket till

ett mot staternas slutsumma svarande belopp af 2,658,000 kronor, att såsom

förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen.

Skogsväsendet.

För skogsväsendet är å ordinarie stat för år 1897 uppfördt:

dels bestämdt anslag:

för skogsstaten ............................................kronor 447,208: —

,, statens skogsläroverk.............................. „ 47,700: — 494,908:

dels förslagsanslag:

till ålder st i 11 ägg åt skogsstaten och skogsinstitutets lärarepersonal.

...................................................................................... 84,400: —

dels reservationsanslag:

till enskilda skogsundervisningen......... kronor 4,800: —

„ kronoskogarnes förvaltning och be
främjandeafskogsväsendetiallmänhet

,, 559,092: — 563,892:

[5.]

Skogsväsendet.

tillsammans kronor 1,143,200: —

I underdånig skrifvelse den 29 september 1896 angående anslagsbehofvet

för år 1898 har domänstyrelsen anmält, att någon ändring icke påkallades i

beloppen af de för skogsstaten, för statens skogsläroverk, till ålderstillägg och

till den enskilda skogsundervisningen nu uppförda anslag.

Hvad deremot angår reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet, har domänstyrelsen ansett

sig böra framställa begäran om förhöjning i anslagets belopp.

I sitt underdåniga statsförslag af den 17 september 1895 framhöll

domänstyrelsen, hurusom fortgående undersökningar om skogsträdens tillväxt

och lefnadsförhållanden i öfrigt samt i samband härmed stående frågor vore

af största betydelse för landets skogshushållning och att, ehuru undersökningar

i sådant syfte redan pågått, det likväl för en tillfredsställande lösning af spörsmålet,

huru afkastningen af våra under vidt skilda förhållanden förekommande

skogar skulle kunna uppdrifvas till den högsta möjliga utan uthållighetens

äfventyrande, påkallades, ej allenast att dessa undersökningar fortsattes, utan

äfven att desamma och i samband med dem stående försöksåtgärder anordnades

systematiskt och för en längre tidsföljd samt i större omfattning. Af dessa

skäl och sedan vid skogsinstitutet utarbetats ett förslag i de frågor, som i

främsta rummet borde af ett forstligt försöksväsende hos oss utredas och lösas,

samt å den kostnad, som derför erfordrades, hade styrelsen med ledning af

detta förslag ansett kostnaderna kunna beräknas på följande sätt, nemligen

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Sjunde hufvudtiteln.

till arfvoden åt två skogstjenstemän och två botanister 10,000 kronor, reseoch

traktamentsersättningar, tillfälliga biträden och handtlangning 6,000 kronor

samt litteratur, instrument, materialier, af bildningar, tryckning m. m. 4,000

kronor, eller i rundt tal 20,000 kronor, att användas enligt de närmare bestämmelser,

Eders Kongl. Maj:t framdeles kunde finna skäligt meddela, hvarföre styrelsen

hemstälde, att reservationsanslaget måtte höjas med sistnämnda belopp.

Då denna domänstyrelsens framställning den 13 januari sistlidet år inför

Eders Kongl. Maj:t anmäldes, anförde jag, mider medgifvande att ett forstligt

försöksväsende skulle få en vigtig uppgift att fylla och varda af ej ringa

betydelse ej mindre för statens än äfven för de enskildes skogshushållning,

att, då, på sätt af domänstyrelsens skrifvelse framginge, utväg icke saknats att

åvägabringa ganska omfattande och värderika utredningar af skogsvetenskapliga

frågor af större betydelse för skogshushållningen, om ock dessa utredningar dittills

icke kunnat erhålla den med det föreslagna försöksväsendet afsedda

kontinuitet, med anordnande af detta försöksväsende syntes mig kunna anstå.

I öfverensstämmelse med den af mig sålunda uttalade mening fann Eders

Kongl. Maj:t den af domänstyrelsen för ändamålet föreslagna förhöjning i

reservationsanslaget icke för det dåvarande böra äskas hos Riksdagen.

Angående förevarande ämne anför nu domänstyrelsen, att försöksväsendets

hufvudsakligaste uppgift vore att genom noggranna och under en

längre tidsföljd fortgående undersökningar gifva säkra och objektiva utslag

angående verkan af olika sätt för skogens skötsel, så väl hvad anginge dess

föryngring genom sjelfsådd eller kultur som dess behandling under växttiden

och dess utverkning. I sådant syfte utstakades och afrösades inom skilda

landsdelar å lämpliga, till höjdlägen, jordmån in. m. skiljaktiga trakter s. k.

försöksytor, hvilka i sin ordning delades uti flera underafdelningar afsedda för

sins emellan olika behandlingssätt, hvilkas verkan inom den likartade skogen

sålunda skulle utrönas. Vore fråga då om behandling af redan förefintlig

skog, uppräknades, numrerades, mättes och bokfördes alla å försöksytan befintliga

träd; vanligen hvart femte år företoges gallringar eller andra huggningar, dervid

det borttagna virket registrerades och de qvarlemnade träden ånyo uppmättes,

hvarigenom kännedom erhölles om tillväxten under de mellanliggande åren.

Efter längre tids förlopp kunde sedermera genom jemförelse mellan försöksytans

afdelningar noga bestämmas, livilket af de använda behandlingssätten vore att

föredraga å mark, hvars ståndortsförhållanden liknade försöksytans; dock kunde

vanligen en del spörsmål besvaras redan efter ett fåtal år.

Af vigt vore naturligtvis, att försöksväsendet ju förr dess hellre komme

till stånd och att försöksytor anlades i tillräckligt antal inom olika orter, och

ansåge domänstyrelsen, med hänsyn dertill att försöksväsendets syfte vore att

stödja ej blott statens, utan äfven enskildes skogshushållning, det kunna antagas,

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Sjunde hufvudtiteln.

att större bolag eller bruk jemväl komme att erbjuda tillfällen att å deras

skogar förlägga försöksytor. Emellertid erfordrades, för åstadkommande af fullt

säkra resultat, gifvetvis, att arbetet med försöksytornas utväljande, utstakning,

skogsuppskattning och beskrifning samt den sedermera derå förekommande

behandlingen och registreringen utfördes efter en enhetlig plan af dertill väl

qvalificerade personer.

Beträffande försöksväsendets organisation har domänstyrelsen anhållit

att, derest medel derför blefve tillgängliga, framdeles få för Eders Kongl. Maj:t

framlägga detaljeradt förslag, dervid tillfälle gåfves att draga fördel af den

kännedom i hithörande frågor, som vunnits af direktören för skogsinstitutet,

då han, efter det erforderligt anslag jemlikt nådigt bref den 13 juni nästlidet

år för ändamålet beviljats, sistlidne höst deltog i den internationela föreningens

för förstuga försöksanstalter sammanträde i Braunschweig. Åberopande i öfrig!,

sitt förberörda förslag af den 17 september 1895, har domänstyrelsen derföre hemstält,

att, till beredande af medel för ett forstligt försöksväsendes inrättande jemte derför

erforderliga materialinköp, reservationsanslaget för år 1898 måtte höjas med

20,000 kronor.

I öfverensstämmelse med Riksdagens på Eders Kongl. Maj:ts framställning

fattade beslut förordnades genom nådigt bref den 29 maj 1896, att hvad

som, utöfver de med kronojägarebefattning förenade tjenstgöringspenningar,

erfordrades för beredande åt den, som förordnades att uppehålla sådan befattning

under tid, då befattningens innehafvare åtnjöte ledighet för sjukdom, af

full kronojägareaflöning, hyresersättning, der sådan förekomme, jemväl deri inbegripen,

skulle utgå af reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet. Domänstyrelsen anmäler i sin

förevarande skrifvelse, att det vore antagligt, att sagda anslag, ehuru för närvarande

derför tillräckligt i följd af uppkomna reservationer, likväl ej blefve

det äfven för år 1898 utan motsvarande höjning. Vidare föranledde tillkomsten

af betydande nya kronoparker en ökning i utgifter för skogsodling och

andra dylika åtgärder, för extra bevakning och för kronoparkerna åliggande

utskylder, hvartill komme, att, i den mån kronans virke i lappmarkerna och i

nordliga Dalarne vunne större efterfrågan och afverkningarne alltså kunde höjas,

ytterligare kraf på förvaltningsanslag uppstode. Slutligen syntes sankmarkers utdikning

å kronoparker i de norra orterna, efter det försöksarbeten en tid pågått,

numera böra bedrifvas i större omfattning än förut. Af nu nämnda anledningar

ansåge domänstyrelsen en ytterligare förhöjning af 30,000 kronor erforderlig.

På grund af det sålunda anförda hemställer domänstyrelsen, att reservationsanslaget

till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet

i allmänhet måtte höjas med sammanlagdt 50,000 kronor.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Sjunde hufvudtiteln.

Vidkommande den af domänstyrelsen föreslagna förhöjningen i reservationsanslaget,

så vidt densamma föranledes af Riksdagens på Eders Kongl. Majt:s

framställning fattade beslut om anvisande å detta anslag af vissa vikariatsersättningar

för tillförordnade kronojägare äfvensom af stegrade förvaltningskostnader

för statsskogarne, beroende på skogshushållningens alltjemt fortgående

utveckling, hvilken betecknas, bland annat, deraf att de till statskontoret

inlevererade skogsmedlen, som tör år 1893 utgjorde 2,903,915 kronor 40 öre,

år 1894 uppgingo till 3,487,317 kronor 84 öre, år 1895 till 4,209,306

kronor 22 öre och år 1896 till 4,295,738 kronor 30 öre, finner jag icke något

att erinra. Jag anhåller endast att redan nu få omförmäla, hurusom

domänstyrelsen utöfver de medel, som af reservationsanslaget kunna afses för

afdikning af sänka marker i de norra länen, i särskild skrifvelse gjort framställning

om anvisande för år 1898 af ett något större belopp för sagda vigtiga

ändamål, till hvilken framställning jag återkommer i sammanhang med

behandling af de extra anslagen under förevarande hufvudtitel för sistnämnda år.

Hvad åter beträffar domänstyrelsens framställning om förhöjning med

20,000 kronor af reservationsanslaget för anordnande af ett forstligt försöksväsende,

hade jag redan vid underdånig anmälan af domänstyrelsens förut omförmälda,

i underdånig skrifvelse den 17 september 1895 gjorda framställning

rörande förevarande ämne tillfälle framhålla, att jag ingalunda underskattar

betydelsen för landets skogshushållning af ett dylikt försöksväsende.

Emellertid förmenar jag fortfarande, att med det definitiva anordnandet af

detta försöksväsende lämpligen kan ännu någon tid anstå, då tillfälle komme

att gifvas att underkasta frågan om det ändamålsenligaste sättet för försöksväsendets

organisation en mera allsidig granskning. I sådant afseende erinrar

jag derom, att enligt Eders Kongl. Maj:ts beslut den 16 sistlidne oktober en

komité, bestående af sakkunnige män från olika delar af landet, blifvit tillsatt

för att behandla vissa skogshushållningen rörande frågor, vid hvilket förhållande

det synes mig lämpligt, såsom jag ock härmed i underdånighet hemställer,

att domänstyrelsens framställning i förevarande del måtte till sagda

komités underdåniga yttrande öfverleinnas. Under förutsättning att den af

mig sålunda uttalade mening vinner Eders Kongl. Maj:ts godkännande, skulle

den för närvarande erforderliga förhöjningen i reservationsanslaget stanna vid

ett belopp af 30,000 kronor.

Med åberopande af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att höja reservationsanslaget

till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i

allmänhet med 30,000 kronor från 559,092 kronor till 589,092 kronor,

så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla denna uppställning:

s. 63 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

63

bestämdt anslag:

för skogsstaten ................................ kronor 447,208: —

„ statens skogsläroverk.................. „ 47,700: — kronor 494,908: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten ock skogsinstitutets lärarepersonal

.............................................................................. 7? 84,400:

reservationsanslag :

till enskilda skogsundervisningen ... kronor 4,800: —

„ kronoskogarnes förvaltning och

befrämjande af skogsväsendet i

allmänhet................................._„ 589,092: — „ 593,892: —

summa kronor 1,173,200: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet skulle ökas

med 30,000 kronor.

För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter.

För kontrollen vid enskilda hanker och kreditanstalter är i riksstaten [6.]

uppfördt ett förslagsanslag af högst 13,000 kronor, deraf enligt beslut af För kontrollen

1895 års Riksdag 7,000 kronor äro afsedda att användas till arfvoden åt

dem, hvilka förordnas att inom finansdepartementet biträda med berörda kon- kredutroll

och med handläggning af ärenden rörande enskilda banker och kredit- anstalter.

anstalter, och 6,000 kronor att användas till arfvoden åt ombud vid sadana inrättningar.

Anslaget höjdes vid sistnämnda riksdag från 12,000 kronor till sitt

nuvarande belopp af 13,000 kronor eller således med 1,000 kronor, hvilken

höjning afsåg den andel af anslaget, som användes till arfvoden åt allmänna

ombud vid banker.

Då Eders Kongl. Maj:t vid meddelande af oktroj för enskilda sedelutgifvande

banker ålagt hvarje sådan bank att godtgöra kostnaden för det ombud,

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande eger hos banken anställa, utgå

af förevarande anslag endast arfvoden åt ombuden hos öfriga enskilda bankinrättningar

eller aktiebankerna. Dessa arfvoden hafva utgått med resp.

200, 300 eller 400 kronor, allt efter hvarje särskild banks storlek.

Ehuruväl, såsom nyss blifvit närnndt, den andel af anslaget, som är ansedd

att användas till arfvoden åt allmänna ombud vid banker, så nyligen som

år 1895 höjdes till ett belopp, som då ansågs komma att för någon tid vara

tillräckligt, har redan nu en höjning i anslaget ånyo visat sig af behotvet

påkallad. Då enligt nådiga brefvet den 24 januari 1896 arfvoden till ombuden

vid aktiebankerna för samma år bestämdes, uppgick antalet sådana

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Öfrig a ordinarie

anslag.

Sjunde hufvudtiteln.

banker och bankkontor, vid hvilka särskildt ombud vant anstäldt, till 21.

Motsvarande antal utgjorde vid anslagets fördelning för år 1897 jemlikt nådiga

brefvet den 18 sistlidne december 28. Då af de aktiebanker, som vid det

förra tillfället funnos, en derefter upphört, hafva sedan januari månad nästlidet

år allmänna ombud blifvit anstälda vid icke mindre än 8 nyupprättade

banker, oberäknadt en, som under året både tillkommit och upphört. Af de

sålunda nytillkomna bankerna äro tre af den betydenhet, att arfvodet till om
budet

ansetts, med tillämpning af hittills antagna grunder, icke kunna sättas

lägre än till 300 kronor för en hvar.

Denna snabba tillväxt af antalet'' aktiebanker har vållat, att anslaget

till arfvoden åt ombuden vid dem visat sig otillräckligt. Redan då arfvode

den 27 sistlidne november skulle för de två sista månaderna af år 1896 be
stämmas

för en nyupprättad aktiebank, saknades tillgång å anslaget, hvarföre

statskontoret måste anbefallas att af under händer varande medel för ändamålet

förskjuta 25 kronor. Sådant förskott har i större omfattning måst beredas

för innevarande år, då enligt ofvanberörda nådiga bref af den 18 sistlidne

december statskontoret anbefalts att med 1,100 kronor förskjuta det

belopp, hvartill anslaget till bankombud icke lemnade tillgång; och torde de

belopp, som på grund af berörda nådiga föreskrifter förskjutas af statskontoret,

framdeles få anmälas till ersättande hos Riksdagen.

En förhöjning i den andel af anslaget, som är afsedd för den lokala

bankkontrollen, är sålunda erforderlig, och torde densamma icke lämpligen böra

bestämmas till lägre belopp än 2,000 kronor.

Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen

att öka förslagsanslaget för kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter

å högst 13,000 kronor med 2,000 kronor eller till högst 15,000

kronor, deraf 7,000 kronor att användas till arfvoden åt dem, hvilka förordnas

att inom finansdepartementet biträda med berörda kontroll och med handläggning

af ärenden rörande enskilda banker och kreditanstalter, och 8,000 kronor

att användas till arfvoden åt ombud vid sådana inrättningar.

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag under hufvudtiteln har jag ej anledning

att föreslå någon förändring.

Jag har ofvan tillstyrkt förhöjning i anslagen:

till kammarrätten med..................................................... kronor 18 700:_

„ postverket med........................................................... „ 378’oOO: —

Transport kronor 396,700: —

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Sjunde hufvudtiteln.

Transport kronor

till tullverket med .......................................................... „

„ skogsväsendet med..................................................... „

för kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter

med .............................1................................................... „

396,700: —

30,000: —

30,000: —

2,000: —

så att förhöjningen på det hela å de ordinarie anslagen

skulle blifva ...................................................... kronor 458,700: —

Härvid bör likväl, beträffande anslagen till postoch

tullverken, erinras, att kostnaderna för dessa verk

bestridas af verkens egna medel.

Lägges till den föreslagna förhöjningen summan

af hufvudtitelns ordinarie anslag enligt nu gällande

riksstat................................................................................ „ 17,951,400: —

skulle, under förutsättning af bifall till hvad jag sålunda

hemstält, slutsumman af sjunde hufvudtitelns

ordinarie anslag för år 1898 blifva .............................. kronor 18,410,100: —

Extra anslag.

I fråga om de anslag å extra stat, som kunde erfordras, yttrade

departementschefen beträffande

Arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå.

Till beredande af arfvode för en byråassistent å finansdepartementets

bankbyrå har Riksdagen på extra stat för innevarande år likasom för flera

föregående beviljat 4,000 kronor; och då detta anslag är behöfligt äfven för

år 1898, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till beredande af arfvode för eu byråassistent å finansdepartementets

bankbyrå på extra stat för år 1898 anvisa ett belopp af 4,000 kronor.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

De af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, som tillhöra sjunde

hufvudtiteln och böra till ersättande hos Riksdagen anmälas, äro enligt uppgifter

från statskontoret:

Bill. till Riksd. prof. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 9

[7.]

Arfvode för

en byråassistent

d

finansdepartementets

bankbyrå.

[8.]

Ersättning för

af statskontoret

gjorda förskott.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Sjunde hufvudtiteln.

till godtgörande af kostnader för uppmätning och kartläggning af åtskilliga

kronans domäner.......................................................... kronor 22,907: 3 5

„ ersättning till vissa boställshafvare och kronoarrenda
torer

för saknad afkomst af exproprierad jord......... „ 441: 2 o

,, godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars

deltagande i Hjelmarens och Qvismarens sänkning „ 6,855: —

„ godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars

deltagande i andra vattenafledningsföretag ...... ,, 70,829: 5 9

,, ersättning åt afträdande arrendator]! af förra kompanichefsbostället

mantal Kyrkbyn n:o 9 eller Haga

i Arbrå socken för öfverbyggnad och förskjuten

kostnad för laga skifte och utbrytning af lertag ... „ 3,253: 9 0

„ ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen...... ,, 151,108:9 5

,, godtgörande af förskjuten husröteersättning åt tillträdande

arrendatorn af indragna länsmansbostället

| mantal Jolmesta n:o 2 i Dingtuna socken af Vest
manlands

län .................................................................. '',, 773: 4 2

„ gäldande af vägskatt för det kronan tillhöriga regala

laxfisket inom Hietaniemi med flere socknar i Norrbottens

län ......................................................... ,, 105: 91

„ gäldande af kostnad för vård af Sala hyttas vattensystem

i Vestmanlands län......................................... ,, 303: 3 8

„ godtgörande af skifteskostnader, belöpande å indragna

rustinästarebostället Fyrås n:o 6 i Hammerdals socken

af Jemtlands län och indragna kårchefsbostället Böleå

n:o 6 i Umeå socken af Vesterbottens län, ............ ,, 9,720: 6 9

,, godtgörande af vederbörande skiftesdelegare i Mödängsbo

fäbodelag tillkommande ståndskogsliqvid från

Säfverstads kronopark................................................... ,, 4,513:2 0

,, gäldande af kostnader dels för uppgörande af förslag

till köpeskilling för de särskilda tomterna å ett invid

Långträsks jernvägsstation beläget område af Piteå

kronopark, afsedt att för bebyggande åt enskilde

med eganderätt upplåtas, och dels för utstakning

af tomter å samma område......................................... ,, 503: 8 0

„ ersättning till egare af skattefrälsehemman, hvilkas

räntor icke blifvit af statsverket inlösta, .................. „ 11,528: 4 4

,, byggnadsersättningar enligt nådiga brefvet den 29

maj 1891 åt sex skogstorpare inom Norrbottens län „ 3,000: —

Transport kronor 285,844: 8 3

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Sjunde hufvudtiteln.

Transport kronor 285,844: 8 3

till kostnader för komitén för behandling af vissa frågor

angående bevillningslagstiftningen .............................. „ 7,496: 9 5

„ kostnader för komitén för utredning af frågorna om

frilagers inrättande samt om frihamnsanläggningar i

Sverige ........................................................................ „ 20,655: 55

eller tillhopa kronor 818,997: 3 3;

Och hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen

göra framställning,

att till gäldande af nämnda förskott må å extra stat för år 1898 anvisas

ett motsvarande belopp, som för undvikande af öretal i riksstaten torde

få utföras med 313,998 kronor.

Anordnande af en telegrafförbindelse mellan Gotland och Dalarö öfver

Gotska Sandön och Hufvudskär.

I underdånig skrifvelse den 11 april 1896 har Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Gotlands län hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

förordna om sådan förbättring af telegrafförbindelsen mellan Gotland och fastlandet,

att en ny telegrafkabel anbringades från Gotland öfver Gotska Sandön

till lämplig plats i Stockholms skärgård.

Vid sin underdåniga framställning har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

fogat en af handels- och sjöfartsnämnden i Visby till Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande ingifven skrift, deri nämnden anfört, bland annat,

att den nuvarande telegrafförbindelsen, hvilken utgjordes af en från Kalmar

utgående landledning till Refsudden norr om Kalmar, af kabelledning mellan

Refsudden och Stora Rör å Öland, vidare af landledning öfver Öland till

Bölinge vid Bödaviken samt af kabelledning från sistnämnda plats till fiskläget

Kronvall å Gotland och slutligen af landledning från Kronvall till Visby,

numera icke kunde anses tillfredsställande; att den senast nedlagda telegrafkabeln,

som användts sedan år 1871 och på grund af sin ålder antagligen

icke så länge skulle kunna göra tjenst, upprepade gånger, i synnerhet vid

ändpunkterna, varit skadad, så att afbrott i telegraferingen uppstått, och att

afbrott ännu oftare inträffat å landledningen öfver Öland, hvilka afbrott

merendels uppkommit just under de tider af året, då postförbindelsen med fastlandet

varit afbruten, och af samma orsaker, nendigen is och stormar; att de

skador, som hittills uppstått, visserligen kunnat jemförelsevis snart afhjelpas,

så att uppehållet i telegrafförbindelsen inskränkts till blott några dagar, men

att faran för eu större skada med deraf följande längre tids afbrott i telegraf
-

[9.]

Anordnande

af en telegrafförbindelse

mellan Gotland

och

Dalarö öfver

Gotska Sandön

och Hufvudskär.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Sjunde hufvudtiteln.

förbindelsen numera måste anses ganska stor; att, om ett dylikt afbrott inträffade

under en sträng vinter, då jemväl postförbindelsen vore instäld, en

oberäknelig skada skulle tillfogas Visby stads och Gotlands affärsförhållanden,

oafsedt olägenheteu för öns invånare att blifva afstängda från all personlig

förbindelse med den öfriga verlden; att nödvändigheten af en ny telegraf kabel

sålunda redan ur synpunkten af den nuvarande kabelns ålder och ovissheten

om huru länge dess tjenstbarhet kunde fortvara måste anses oafvislig, hvartill

komme den omständigheten, att den nuvarande kabelns läge ej vore i fråga

om Gotlands telegramutvexling synnerligen lämpligt, alldenstund Gotland i

främsta rummet hade och fortfarande måste söka sig förbindelse med hufvudstaden

och telegramvexlingen dit öfver Öland till följd af våglängden och de

många mellanliggande stationerna ofta blefve uppehållen; att den nya kabelledningen

borde, enligt handels- och sjöfartsnämndens mening, utgå från norra

Gotland eller Fårö till närmaste punkt på fastlandet, hvarigenom utan afsevärdt

ökad kostnad äfven ett annat länge kändt behof skulle kunna afhjelpas, nemligen

förbindelsen med Gotska Sandön, å hvilken ö, tillhörande lotsverket,

funnes två fyrstationer med deras ej obetydliga personal, hvilken för närvarande

saknade hvarje regelbunden förbindelse med den öfriga verlden; att den nu

ifrågasatta telegrafledningen borde utgå från Visby med vanlig landledning

till Fårösund, derifrån genom kabel föras till Fårö, öfver hvilken ö handledning

skulle anläggas till någon punkt på dess norra strand, samt kabel derifrån

nedläggas i rät linie till Sandön; att, då tillsyn och underhåll af en öfver

Sandön dragen landledning, hvilken skulle få en längd af omkring 7 kilometer,

måhända komme att medföra svårigheter, så att tillfälliga skador ej kunde

med tillbörlig skyndsamhet afhjelpas, förmånligast syntes blifva, att kabeln utsträcktes

direkt till öns nordvestra udde, i hvars närhet den ena fyrplatsen

vore belägen, med hvilken förbindelse skulle anordnas; att kabeln mellan Sandön

och Fårön liksom ledningen derifrån till Fårösund borde anordnas med två

ledningstrådar, af hvilka den ena uteslutande skulle användas för meddelanden

antingen medelst telefon eller telegraf från Sandön och den andra sålunda vara

tillgänglig för korrespondensen mellan Gotland och fastlandet; att kabeln från

Sandön borde entrådig fortsättas till fastlandet förbi Hufvudskär och öfver

Ornön till Dalarö, hvarigenom jemväl skulle befordras ett annat önskningsmål,

nemligen telefonförbindelse med Hufvudskärs fyrplats, dit kabeln kunde utan

nämnvärdt ökad längd dragas; samt att, om två ledningstrådar anordnades mellan

Hufvudskär och Dalarö, på sätt för limon Sandön-Gotland föreslagits, denna

förbindelse skulle vinnas för en jemförelsevis obetydligt ökad kostnad.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande har i sin underdåniga skrifvelse

vitsordat de af handels- och sjöfartsnämnden anförda skäl för nödvändigheten

af att snart erhålla en ny telegraf kabel i stället för den nu befintliga och att

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Sjunde hufvudtiteln.

få den nya kabeln förlagd å annat ställe än den nuvarande, hvars läge, isynnerhet

genom ledningen öfver Öland, ofta visat sig hafva föranledt rubbningar

och afbrott; och anför Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, att den nu

föreslagna sträckningen för en sådan kabel syntes medföra äfven andra fördelar,

ej mindre i afseende å rikets försvar än äfven för lots- och fyrväsendet samt

sjöfarten i allmänhet derigenom, att Gotska Sandön erhölle telegrafförbindelse.

I det underdåniga utlåtande, som telegrafstyrelsen den 13 november

1896 afgifvit öfver ifrågavarande framställning, har styrelsen anfört följande.

Att afbrott i en telegrafförbindelse af sådan längd som den nuvarande

mellan Gotland och fastlandet understundom kunde uppstå, vore uppenbart.

Också hade det nästan hvarje år, synnerligen under höst- och vintermånaderna,

inträffat, att å den långa landledningen å Öland fel förorsakats af stormar,

för hvilka denna del af linien till Gotland vore lätt utsatt; och hade dervid

telegrafkorrespondensen till och från Gotland antingen varit helt och hållet

afbruten eller endast med största svårighet kunnat förmedlas. Dessa fel hade

emellertid blifvit hastigt afhjelpta. Men jemväl å kabelledningen mellan Öland

och Gotland hade, ehuru med flera års mellantid, afbrott förekommit; äfven

vid dessa tillfällen hade i allmänhet telegrafförbindelsen kunnat temligen snart

återställas, enär af brottet nästan alltid uppstått i närheten af kabelns landfäste

vid Bödaviken å Öland. Ett undantag härutinnan hade dock helt nyligen

egt rum, i det att under tiden 2—22 september 1896 ett svårare kabelfel

förefunnits längre ut i sjön omkring 8 kilometer från nyssnämnda kabelfäste.

Orsaken till felets långvarighet berodde derpå, att svåra stormar under de

flesta af ofvannämnda dagar omöjliggjorde detsammas afhjelpande.

Det läge i öppen dag, att, då kabeln så länge användts, fel å densamma

framdeles kunde oftare än hittills uppkomma, och blefve det beroende

icke blott af ett uppkommet kabelfels art och läge, utan jemväl, och detta i

högst väsentlig grad, af den för tillfället rådande väderleken, huruvida felet

kunde blifva mer eller mindre hastigt afhjelpt. Under tiden för felets fortvara

förblefve telegraf korrespondens mellan Gotland och fastlandet afbruten;

och ehuru denna telegrafkorrespondens visserligen icke vore större, än att den

kunde under normala förhållanden befordras på en ledning, inverkade dock ett

afbrott uti telegrafförbindelsen med fastlandet alltid menligt för Gotlands affärsförhållanden,

helst om samtidigt icke heller postförbindelsen kunde upprätthållas.

Det vore vid dessa tillfällen behofvet af ytterligare en telegrafförbindelse

gjorde sig hufvudsakligen gällande, men den ifrågasatta nya förbindelsen

skulle jemväl, såsom ofvan anförts, blifva af vigt med hänsyn till rikets försvar

äfvensom för lots- och fyrväsendet medföra väsentliga fördelar; och kunde

telegrafstyrelsen derföre icke annat än på det litligaste tillstyrka framställningen

om anordnande af en ny telegrafförbindelse mellan Gotland och fast-landet.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Sjunde hufvudtiteln.

Beträffande den nya telegrafledningens läge har telegrafstyrelsen hemstält,

att, då Gotland hade sin väsentligaste affärsförbindelse med Stockholm

och i ändamål att möjlighet måtte beredas Gotska Sandön och Hufvudskär

till förbindelse med Gotland och fastlandet, den ifrågasatta telegrafförbindelsen

måtte anordnas medelst handledning från Visby telegrafstation till Fårösund,

derifrån med kabelledning till Fårön, vidare med landledning å sistnämnda ö

till norra stranden af densamma, derifrån med kabelledning öfver Gotska Sandön

och Hufvudskär till Ornön i Stockholms skärgård med landledning å Ornön

samt slutligen med kabelledning mellan sistnämnda ö och Dalarö, hvarest ledningen

borde intagas å dervarande telegrafstation.

Med användande derjemte af den redan befintliga telegrafledningen mellan

Dalarö och Stockholm skulle sålunda en beqväm telegrafförbindelse mellan

Visby och hufvudstaden varda åvägabragt, å hvilken ledning jemväl Gotska

Sandön och Hufvudskär kunde intagas, något som äfven ur teknisk synpunkt,

med hänsyn till undersökning och begränsning af uppkommande fel å kabeln

mellan Fårön och Ornön, vore af stor betydelse.

Vidkommande handels- och sjöfartsnämndens förslag att mellan Fårön

och Gotska Sandön samt mellan Hufvudskär och Dalarö använda kabel innehållande

två ledningar har telegrafstyrelsen, oafsedt den kostnad en kabel med

två ledningstrådar skulle medföra — hvilken kostnad endast för sträckningen

Fårön-Gotska Sandön skulle uppgå till öfver 34,500 kronor mera, än om

en enkeltrådig kabel mellan dessa platser användes — äfven af andra skäl

icke kunnat biträda nämnda förslag. Under det att telegrafering påginge

mellan Gotland och fastlandet å den härför afsedda ledningen, kunde nemligen

den andra ledningen, på grund af induktion mellan de båda ledningarne, icke

användas för telefonering. Och att för den med all sannolikhet ringa korrespondens,

som vore att förvänta från och till Gotska Sandön och Hufvudskär,

anordna särskilda dyrbara telegrafledningar kunde telegrafstyrelsen icke tillstyrka.

En enkeltrådig ledning så väl mellan Gotska Sandön och Fårön som

mellan Hufvudskär och Dalarö syntes derföre vara tillräcklig, å hvilken ledning

de båda afsedda stationerna kunde få på vissa bestämda tider på dagen inkomma

och utvexla sina meddelanden.

Kostnaden för utförandet af ifrågavarande telegrafledning, anordnad i

öfverensstämmelse med telegrafstyrelsens förslag, har enligt beräkning, som

nämnda styrelse låtit anställa, upptagits till följande belopp: för anskaffning

af erforderliga så väl djupvattens- som strandkablar 132,600 kronor, för landledningarne

21,000 kronor, för behöfliga telegrafapparater och stationernas

inredning 2,400 kronor samt för frakt och nedläggning af kablarne, erforderliga

kabelhus och sjömärken 20,000 kronor eller tillhopa 176,000 kronor.

Då, med afseende på hvad sålunda blifvit anfördt i fråga om behofvet

s. 71 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln. 71

af en ny telegrafkabel mellan Gotland och fastlandet, jag icke kan annat än

anse detta behof vara fullt ådagalagdt, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen att för anordnande af en telegrafförbindelse mellan

Gotland och Dalarö öfver Gotska Sandön och Hufvudskär å extra stat för år

1898 anvisa ett anslag åt 176,000 kronor.

Anläggning af telefonledningar.

I underdånig skrifvelse den 6 sistlidne november har telegrafstyrelsen [10. j

gjort framställning om anvisande af särskild! anslag utan återbetalningsskyldigket Anläggning

till belopp af sammanlagdt 1,091,000 kronor, att utgå med 691,000 kronor af

under år 1898 samt 400,000 kronor under år 1899, för åstadkommande af

nya telefonledningar mellan Svinesund och Malmö, Stockholm och Göteborg,

Stockholm och Malmö, Hernösand och Piteå samt Haparanda och Pajala.

Till stöd för berörda framställning har telegrafstyrelsen anfört beträffande

1) linien Svinesund—Malmö.

Denna ledning vore afsedd att blifva en fortsättning af den under år

1896 fullbordade dubbeltrådiga ledningen från Christiania till svenska gränsen

vid Svinesund, till hvilken lednings anläggning kostnaden bestridts af de anslagsmedel,

som till ett sammanlagdt belopp af i det närmaste 1,200,000 kronor

af norska stortinget beviljats till telefonanläggningar i Horge under budgetterminerna

1 1895—^ 1897. Genom den nu föreslagna ledningen skulle en

ny och väl behöflig förbindelse erhållas mellan de svenska rikstelefonledningarne

samt de norska telefonledningarne, och genom densamma skulle Norge, å ena

sidan, samt Danmark och Tyskland, å andra sidan, blifva genom telefon

förbundna. Norges och Danmarks kraf att sålunda komma i förbindelse med

hvarandra kunde ej heller af Sverige leinnas obeaktadt, synnerligen som med

all säkerhet en icke oafsevärd inkomst af transitokorrespondensen skulle tillskyndas

Sverige. Då ledningen dessutom skulle tjena till att förmedla den

internatiouela korrespondensen mellan Göteborg jemte de orter, hvilkas korrespondens

förmedlades af denna station, samt orter i Danmark och Tyskland, mellan

Indika länder telefonförbindelse funnes anordnad, framginge häraf, att ledningen

i fråga skulle blifva af stor betydelse för telefonkorrespondensen med utlandet.

Antagligt vore emellertid, att under de närmast följande åren eller intill

dess denna trafik blifvit upparbetad ledningen icke komme att uteslutande upptagas

af den internationela och transitokorrespondensen, utan lemna plats jemväl

för samtal mellan Göteborg och Malmö äfvensom för de öfver dessa

stationer gående inländska samtalen. Derigenom skulle en i hög grad behöflig

lättnad åstadkommas i korrespondensen på den nuvarande ledningen mellan

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Sjunde hufvudtiteln.

dessa orter. Antalet samtal derstädes vore nemligen redan så betydligt — under

sistlidne oktober månad förmedlades endast mellan Göteborg och Malmö omkring

1,600 samtal — att den för desamma afsedda ledningen, hvilken dessutom

skulle upptaga samtalsmängden från andra orter å vestkusten, vore alldeles

otillräcklig. Detta förhållande komme att varda ännu mera kännbart

inom kort, då telefonkorrespondensen mellan södra Sverige och Vermland komme

att ledas öfver Göteborg.

För att uppfylla de kraf, som måste ställas på en ledning, afsedd för

internationel korrespondens, med hänsyn till trådens ledningsförmåga och deraf

beroende möjlighet att uppfatta ett samtal mellan t. ex. Christiania och Tyskland,

måste nu ifrågavarande ledning utgöras af koppartråd af minst 4 \ millimeters

diameter, under det att till de förut inom landet bygda långledningarue

användts koppartråd med en diameter af endast 3 millimeter. Kostnaden för

den 525 kilometer långa ledningen uppginge derigenom till ett belopp mer

än dubbelt större, än hvad som skulle åtgått för en ledning af den mindre

dimensionen, och beräknades utgöra 280,000 kronor, oaktadt den förut befintliga

stolplinien, sedan vissa förstärkningar å densamma vidtagits, blefve användbar

för ledningen.

2) linierna Stockholm—Göteborg och Stockholm—Malmö.

Mellan Stockholm och Göteborg samt mellan Stockholm och Malmö

anlades, enligt hvad telegrafstyrelsen vidare anför, under åren 1889 och 1890

direkta telefonledningar. Båda dessa ledningar, bestodo af 3 millimeters koppartråd,

upplagd på de förut varande telegrafstolparna, och erhöllos medel till

den förra genom lån ur handels- och sjöfartsfonden samt till den senare genom

anslag, som beviljades af 1889 års Riksdag.

Redan från början blef korrespondensen å dessa ledningar, hvilka forbonde

hufvudstaden med landets vestra och södra delar, mycket betydlig, och

hade trafiken efter hand ökats så, att densamma icke för det närvarande

kunde uppehållas på ett tillfredsställande sätt medelst de nu befintliga ledningarne.

Månatligen expedierades nemligen redan nu ungefär 4,500 samtal

å hvarje ledning, hvilken samtalsmängd betingade ett så strängt upptagande

af ledningarne, att den under största delen af dagen icke allenast omöjliggjorde

all vidare ökning, utan äfven medförde den olägenhet, att den tid, som

åtginge, innan ett begärdt samtal kunde expedieras, icke motsvarade nutidens

fordringar på snabb telefonkorrespondens. För att, oaktadt den stora trängseln

å ledningarne, möjliggöra, att ett samtal, som kräfde skyndsam expedition,

kunde förmedlas med erforderlig hastighet, vore från och med innevarande år

ilsamtal införda, hvilka mot ökad afgift hade företrädesrätt framför vanliga

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Sjunde hufvndtiteln.

samtal. Redan nu vore emellertid ledningame så mycket upptagna af dessa

ilsamtal, att den tid, som i många fall erfordrades för att få äfven ett sådant

samtal till stånd, blefve vida längre, än hvad önskvärdt vore.

Klagomål öfver svårigheter att få samtal till stånd förekoinme derföre

allt oftare, och derest telefonförbindelsen mellan hufvudstaden och landets vestra

och södra orter skulle på ett tillfredsställande sätt kunna förmedlas, vore det

oafvisligen nödvändigt, att nya direkta ledningar skyndsamt upplades mellan

Stockholm och Göteborg samt mellan Stockholm och Malmö.

Tråddimensionen å de nuvarande direkta stamledningarne i landet vore

beräknad att kunna öfverföra samtal på ett afstånd af 800, högst 900 kilometer.

Derigenom vore möjliggjordt, att Stockholm kunde komma i telefonisk

förbindelse med landets olika delar med undantag af de nordligaste, hvaremot

med användande af de nuvarande ledningarne samtal svårligen kunde förmedlas

mellan orter, belägna på längre afstånd från hvarandra än 800 ä 900 kilometer.

Att detta med den utsträckning, rikstelefonnätet vunnit, vore en

mycket stor olägenhet, vore påtagligt, och blefve detta ofördelaktiga förhållande

allt mera kännbart, i den mån telefonledningarne ytterligare utsträcktes.

För åstadkommande af en tidsenlig utveckling af telefonväsendet ansåge för

den skull telegrafstyrelsen, att vid uppläggande af nya stamledningar nödig

hänsyn måste tagas dertill, att dessa erhölle sådan tråddimension, att landets

olika delar äfven på vidt skilda afstånd från hvarandra kunde komma i telefonisk

förbindelse.

I öfverensstämmelse med denna uppfattning borde för de nu ifrågasatta

ledningarne till Göteborg och Malmö användas koppartråd med 4| millimeters

diameter, hvarigenom möjlighet bereddes att utvexla samtal mellan de nordligare

delarne samt den söder om hufvudstaden liggande delen af landet.

Att ledningarne erhölle den föreslagna tråddimensionen vore äfven nödvändigt

för att desamma skulle kunna uppfylla det med dem jemväl afsedda

ändamålet att blifva länkar i den internationela telefonkorrespondensens tjenst.

De internationela ledningarne vunne söderut allt större utbredning. Köpenhamn

vore genom telefon redan förbundet med Tyskland medelst en ledning

öfver Kolding till Hamburg, och telegrafstyrelsen antoge, att det ej skulle

dröja länge, innan äfven en ledning via Gjedser—Warnemiinde till Berlin komme

till stånd.

Kostnaden för ledningarne i fråga, Indika till stor del kunde uppläggas

på förut befintliga stolplinier, beräknades för ledningen mellan Stockholm och

Göteborg till 263,000 kronor samt för ledningen mellan Stockholm och Malmö

till 369,000 kronor.

Bih. till liiksd. Prof. 1897. 1 Sami. 1 Afd.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Sjunde hufvudtiteln.

B) linien Hemö sand—Piteå.

Det isolerade läge, i hvilket befolkningen i det nordliga Sverige befunne

sig, gjorde, på sätt telegrafstyrelsen framhåller, behofvet af telefonisk

förbindelse ännu mera kännbart. Telefonväsendets utveckling i dessa trakter

syntes också styrelsen befrämja så vigtiga statsintressen, att staten icke borde

undandraga sig att verksamt ingripa för befrämjande af denna utveckling.

Då telegrafstyrelsen år 1888 gjorde underdånig framställning om beredande

af medel till interurbana telefonledningar, omfattade det då framlagda

förslaget endast landet söder om Ångermanelfven och undantogos uttryckligen

landets nordliga delar. På grund deraf slutade också de norrut

gående stamledningarne i Hernösand, hvarifrån likväl eu grenledning vore

dragen utefter den så kallade ådalen till Sollefteå.

Vidtomfattande lokala telefonnät hade emellertid anlagts i samtliga^ städer

norr om Hernösand äfvensom å flertalet af de större platserna norr om Ångermanelfven

såväl utefter kusten som inuti landet längs elfdalarne. Vid utgången

af år 1897 skulle samtliga dessa telefonnät till största delen vara

ombygda till dubbeltrådiga, och tiden vore derföre inne att genom interurbana

ledningar, utöfver den mellan Haparanda och Piteå anlagda, förbinda de olika

telefonnäten såväl sinsemellan som med rikstelefonledningarne genom anslutning

i Hernösand till de söderifrån kommande två stamledningarne. Ledningen

mellan Hernösand och Piteå vore afsedd att uppfylla dessa ändamål. Framställningar

från de orter, som denna ledning skulle komma att beröra, senast

från stadsfullmäktige i Luleå och Piteå, hade äfven inkommit till telegrafstyrelsen

med begäran om telefonförbindelsens fortsättande söderut från Piteå,

och ansåge styrelsen, att dessa framställningar icke längre kunde lemnas

obeaktade.

Förbindelsen mellan Hernösand och Piteå syntes telegrafstyrelsen kunna

uppehållas genom endast en ledning, hvilken vore afsedd att intagas å alla

större mellanliggande platser. Till följd af de stora afstånden i Norrland samt

i ändamål att, sedan en direkt ledning framdeles kommit till stånd från Stockholm

till öfre Norrland, underlätta korrespondensen med landets sydligare delar

borde den nu ifrågasatta ledningen tagas af sådan tråddimension, att densamma

i fråga om ledningsförmåga motsvarade eu koppartråd af 3 millimeters diameter.

Kostnaden för denna ledning beräknades uppgå till 132,000 kronor.

4) linien Haparanda—Pajala.

Hvad slutligen anginge denna ledning, så hade, enligt hvad telegrafstyrelsen

vidare meddelar, flera framställningar inkommit till styrelsen med an
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Sjunde hufvudtiteln.

hållan om telefonledningars anläggande i dessa trakter, och senast hade Pajala

kommun hemstält derom. I framställningarna hade anförts såsom skäl för

ledningen i fråga, att befolkningen i gränstrakterna mot Finland vore genom

språkliga och lokala förhållanden mera isolerad från det öfriga Sverige, än

hvad förhållandet vore på någon annan ort i riket. Samfärdseln mellan kustlandet

och de nordligare belägna socknarna försvårades genom de långa afst-ånden,

och postförbindelser mellan de norr om Öfver-Torneå belägna socknarna

och Haparanda uppehölles högst tre gånger i veckan. Fn telefonförbindelse

med kusten skulle under sådana förhållanden vara af ovärderligt gagn för

dessa socknar, men socknarnas ekonomiska ställning vore till följd af bristen

på naturliga hjelpkällor, det hårda klimatet, den tryckande fattigvården och

den ständigt ökade tungan af landsvägsunderhållet sådan, att någon uppoffring

från deras sida för att få en telefonanläggning till stånd icke kunde sättas i

fråga. Inom Pajala kyrkoby gjorde sig behofvet af förbättrade och snabbare

kommunikationsmedel särskildt gällande. Platsen vore medelpunkten för en

bördande lappmarkshandel inom Torneådalen, och derstädes utmynnade flera

färdiga och under byggnad varande landsvägar samt vintervägar af stor betydelse.

Inom Pajala socken funnes äfven under statens vård stående betydliga

skogar, hvilka i stor omfattning börjat afverkas, och derigenom hade en rörelse

uppkommit, för hvars främjande förbindelsen med Haparanda vore af största

vigt. För domhafvanden och andra tjensteman i dessa orter, hvilkas tjenster

under deras månadslånga embetsresor ofta kräfde snabba meddelanden, skulle

telefonen blifva till stor hjelp och lättnad. För att, i den män sådant ansetts

möjligt, bidraga till ledningen i fråga hade emellertid Pajala kommun erbjudit

sig att lemna erforderliga stolpar för ledningen genom kommunen samt lokal

för telefonstation i Pajala kyrkoby.

Den ledning, som för närvarande funnes mellan Haparanda och Matarengi,

vore enkeltrådig och icke af beskaffenhet att kunna fortsättas för korrespondens

mellan orter på så långt afstånd från hvarandra som Haparanda och

Pajala, utan måste för detta ändamål uppläggas en ny dubbeltrådig ledning

med vexelstationer på mellanliggande orter. Kostnaden för denna ledning,

för hvilken vederbörande kommuner torde befinnas villiga att leverera erforderliga

stolpar samt bekosta ledningens betjenande å blifvande telefonstationer,

beräknades uppgå till 47,000 kronor.

I underdånig skrifvelse den 9 maj 1894 angående regleringen af utgifterna

under riksstatens sjunde hufvudtitel har visserligen Riksdagen med hänsyn

till den utveckling, statens telefonväsende redan då erhållit, förklarat sig an
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Sjunde hufvudtiteln

se, att den tidpunkt vore inne, då endast i undantagsfall vidare anslag för

anläggning af telefonledningar behöfde af Riksdagen beviljas, och att sålunda

de ytterligare länkar i telefonnätet, som kunde anses erforderliga, borde bekostas

antingen genom uppkommen behållning å telefonrörelsen eller, om så

skulle vara behöfligt, genom upplånade medel.

Telegrafstyrelsen erinrar derom, att ehuru enligt styrelsens mening erfarenheten

ådagalagt, att telefonväsendets utveckling på ett tillfredsställande

sätt icke ännu kunde försiggå endast med anlitande af dessa utaf Riksdagen

såsom tillräckliga ansedda medel, telegrafstyrelsen likväl efter nyss anförda

uttalande af Riksdagen icke förr än i sin nu förevarande skrifvelse gjort framställning

om ytterligare anslag utan återbetalningsskyldighet.

Lika med telegrafstyrelsen anser jag också, att beträffande hvar och

en af de nu föreslagna telefonförbindelserna sådana undantagsfall föreligga,

att anslag till desamma icke bör förvägras.

Enligt hvad telegrafstyrelsen meddelat, utgöra statens telefonledningar

för närvarande: i förbindelseledningar omkring 27,000 kilometer och i abonnentledningar

omkring 36,000 kilometer eller tillsammans omkring 63,000 kilometer.

Af dessa hade endast något öfver 5,000 kilometer bekostats af anslagsmedel,

under det att genom vinst- och lånemedel utförts samtliga abonnentledningar

och i det närmaste 22,000 kilometer förbindelseledningar, hvilka sistnämnda,

ehuru visserligen många till antalet, dock nästan uteslutande varit relativt

korta och sålunda hvar för sig kräft en jemförelsevis ringa kostnad. Kostnaden

för samtliga ledningarne uppginge till omkring 11,000,000 kronor,

hvaraf 1,349,587 kronor utgjorde anslagsmedel samt återstoden eller öfver

9,500,000 kronor vinst- och lånemedel.

Vinst- och lånemedlen hafva således i främsta rummet tagits i anspråk

för anläggande och utvidgning af lokalnät jemte till dessa hörande förbindelseledningar;

och anser jag mig böra lika med telegrafstyrelsen framhålla, att,

derest dylika medel skulle användas jemväl till anläggning af de egentliga

interurbana ledningarne, allmänhetens anspråk på utvidgning af de lokala

näten eller anläggning af nya nät ingalunda skulle kunna tillgodoses.

Samtliga de telefonförbindelser, för hvilkas anordnande telegrafstyrelsen

nu hemställer om beredande af erforderliga medel, finner jag i likhet med

telegrafstyrelsen vara af sådan betydelse för telefonsamfärdseln, att deras anordnande

icke längre än högst nödvändigt bör uppskjutas.

Då emellertid, såsom redan framhållits, ifrågavarande förbindelseledningar

med hänsyn till den störa kostnad, som desammas anläggande kräfver, icke

kunna åstadkommas medelst anlitande af vinst- eller lånemedel, lärer befinnas

nödvändigt att, på sätt telegrafstyrelsen föreslagit, för desammas utförande af

Riksdagen begära anvisandet af särskilda anslagsmedel.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Sjunde hufvudtiteln.

I fråga om beloppet af det för ändamålet erforderliga anslag har jag

visserligen icke något att erinra mot de förslag och beräkningar, som ligga

till grund för den af telegrafstyrelsen begärda summan, 1,091,000 kronor,

hvarföre jag äfven anser mig böra tillstyrka, att ett extra anslag å detta

belopp må af Riksdagen äskas, men med afseende på summans storlek synes

mig densamma lämpligen böra fördelas till utgående på tre år i stället för på

två, såsom telegrafstyrelsen föreslagit. Då af de ifrågasatta telefonanläggningarne

linierna Stockholm—Göteborg och Hernösand—Piteå synas mig i

första rummet böra förekomma till utförande, torde till utgående under år

1898 böra äskas så stor del af anslaget, som motsvarar den beräknade anläggningskostnaden

för sagda två linier, eller 395,000 kronor.

Med åberopande af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för anläggning af telefonledningar från Svinesund till Malmö, från

Stockholm till Göteborg, från Stockholm till Malmö, från Hernösand till Piteå

och från Haparanda till Pajala bevilja ett extra anslag af 1,091,000 kronor,

att utgå under tre år, samt deraf för år 1898 anvisa 395,000 kronor.

Tillbyggnad af det åt telegrafverket upplåtna hus vid Skeppsbron i Stockholm.

1 underdånig skrifvelse den 17 november 1896 har telegrafstyrelsen

gjort framställning om tillbyggnad af det staten tillhöriga, för telegrafverket

upplåtna och under öfverintendentsembetets vård stälda hus vid Skeppsbron i

Stockholm.

Styrelsen har dervid, jemte meddelande att styrelsen i enlighet med

Eders Kongl. Maj:ts i nådigt bref den 29 maj 1891 lemnade bemyndigande

för inrymmande af de till styrelsens administrativa byrå hörande revisionsoch

statistiska afdelningar förhyrt lokal i det intill telegrafhuset belägna,

numera telegrafverkets pensionsinrättning tillhöriga huset n:o 8 vid Slottsbacken,

vidare anfört, att, om också nämnda afdelningar utan afsevärda olägenheter

kunde jemväl för framtiden vara förlagda inom annat hus än öfriga styrelsens

och centralstationernas tjenstelokaler, detta deremot ej vore fallet med eu del

andra expeditioner, framför allt sådana, som omedelbart hade befattning med

telegraf- eller telefonkorrespondensen eller som dermed stode i direkt förbindelse,

hvilka expeditioner derföre vid behof af ökadt utrymme borde utvidgas på

sådant sätt, att de nya lokalerna komme i omedelbart samband med de förutvarande.

Behofvet af ökadt utrymme inom telegrafhuset för lokaler af dessa

senare slag hade under de senaste åren varit synnerligen kännbart. Sålunda

hade, med anledning såväl deraf att nya ledningar indragits å telegrafstationen

som ock deraf att apparater för snabbtelegrafering derstädes uppsatts,

[11.]

Tillbyggnad af

det åt telegrafverket

upplåtna

hus vid

Skeppsbron i

Stockholm.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Sjunde hufvudtiteln.

utrymmet i stationens expeditionslokaler allt mera inskränkts, hvarförutom de

för telegrafpersonalen afsedda lokalerna vore alldeles för knappa. Styrelsens

lokaler hade på grund af ökade göromål med deraf föranledt ökadt antal

tjensteman blifvit otillräckliga och behöfde utvidgas för att motsvara behofvet.

Äfven telefonstationen, hvilken enligt medgifvande i nådigt bref af den 5

juni 1891 inredts i telegrafhusets öfverstå våning, kräfde en mycket snar

utvidgning. Denna station gjordes redan från början så stor — rymmande

4,000 abonnenter — som förhållandena medgåfvo; och funnes icke någon

möjlighet att utvidga densamma utan genomgripande förändringar å byggnaden.

Antalet telefonabonnenter i hufvudstaden hade emellertid under de senaste

åren vuxit så betydligt, att af stationens för abonnentledningar afsedda 20

vexelbord, hvart och ett i stånd att rymma 200 ledningar, icke mindre än

17 redan vore upptagna. Då de återstående 3 vexelborden med all säkerhet

blefve fylda redan under loppet af innevarande år samt plats för flera vexelbord

icke under nuvarande förhållanden kunde beredas, vore det nödvändigt, att

under den allra närmaste tiden åtgärder vidtoges i ändamål att bereda ökadt

utrymme för telefoncentralstationen i fråga.

En sådan utvidgning af lokalerna i telegraf huset har styrelsen ansett

kunna på lämpligaste sätt ske genom tillbyggnad af huset på den till detsamma

hörande tomten. Genom en dylik åtgärd vunnes nemligen ökadt utrymme

för så väl telegrafstationen med dertill hörande expeditioner som styrelsens

olika afdelningar och telefonstationen. Styrelsen har för den skull låtit genom

professorn i arkitektur vid tekniska högskolan I. G. Clason utarbeta ett förslag

i ämnet, innefattande ritningar och kostnadsberäkningar.

Enligt sagda förslag beredes i tillbyggnadens nedersta våning, förutom

förrådsmagasin och förrådskontor för mellersta nedre liniedistriktets räkning,

ett enligt styrelsens mening synnerligen välbehöfligt ytterligare rum för de

nu till ett antal af öfver 60 uppgående telegrambärarne äfvensom stall för

desses velocipeder.

Uti entresolvåningen i tillbyggnaden erhållas ett arkivrum för telegrafstationen

samt ett större förrådsrum. I denna våning äro äfven ett rum och

kök för vaktmästaren å telegrafstationen afsedda att inrymmas.

Våningen en trappa upp ökas genom tillbyggnaden enligt förslaget

med tillsammans fyra rum, af hvilka två äro afsedda för expeditioner tillhörande

telegrafstationen, ett för styrelsens administrativa byrå samt ett för

telegrafstationens till ett femtiotal uppgående qvinliga telegrafister, hvilka för

närvarande disponera allenast ett enda rum till förvaring af ytterplagg, till

toilette och till förtäring af medförd mat. Genom tillbyggnadens utförande

kan utrymme i gamla byggnaden beredas äfven för erforderliga toiletterum

m. in. för telegrafstationens så väl manliga som qvinliga personal.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Sjunde hufvudtiteln.

Rummen i våningen två trappor upp äro alla afsedda att användas för

styrelsens räkning. I den tillbygda delen erhållas sålunda ett rum för trafikbyrån

samt två rum för liniebyrån, hvarförutom styrelsens administrativa byrå

i denna våning får ett nytt rum till sin disposition.

I tillbyggnaden tre trappor upp är eu större telefonsal föreslagen att

anordnas för att inrymma de för centraltelefonstationen erforderliga nya vexelborden.

För att undvika de stora olägenheter, som följa deraf att undersökningen

af telefonlinierna för närvarande måste ske i sjelfva telefonsalen, har

enligt förslaget beredts plats för ett särskildt undersökningsrum. Det nuvarande

för expedition af interurbana samtal använda rummet varder betydligt

utvidgadt, äfvenså det rum, som nu begagnas för omkoppling af telefonledningarne.

Slutligen afser förslaget inredning å vinden i gamla byggnaden af

kapprum och toiletterum in. m. för telefonisterna.

Enligt kostnadsberäkningarne bär för sjelfva byggnadsarbetet upptagits

en summa af 92,000 kronor, för elektriska ljusledningar inomhus med 200

glödlampor, men utan armatur och yttre ledningar 3,000 kronor samt för anordnande

af värmeledning med bibehållande tills vidare af de nuvarande ångpannorna

ett belopp af 12,730 kronor, eller sammanlagdt 107,730 kronor.

Detta belopp har telegrafstyrelsen förklarat icke kunna af telegrafverkets

medel, vare sig förskottsmedel eller upplåuta medel, disponeras, helst ett minst

lika stort belopp åtginge för den del af inredningen af den nya telefonstationen,

som genast måste fullbordas. Deremot kunde af telegrafverkets tillgängliga

medel förskjutas det belopp, som behöfde utbetalas redan under innevarande år.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer telegrafstyrelsen,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes genom nådig proposition till Riksdagen äska

erforderliga medel för tillbyggnad af det till telegrafverket upplåtna huset vid

Skeppsbron i Stockholm samt med fastställande af omförmälda ritningar uppdraga

åt öfverintendentsembetet att om arbetets utförande snarast möjligt gå

i författning äfvensom bemyndiga telegrafstyrelsen att af telegrafverkets tillgängliga

medel förskjuta den del af byggnadssumman, som behöfver utanordnas

redan under år 1897.

I det underdåniga utlåtande, som öfverintendentsembetet den 24 november

1896 afgifvit öfver ifrågavarande framställning, har embetet, med tillkännagifvande

att byggnadsritningarnes tillämpning förutsatte afvikelser från de

rörande byggnaders höjd, gårdsrums storlek m. in. dylikt för hufvudstadeu

gällande föreskrifter, förklarat sig mot berörda ritningar i arkitektoniskt och

tekniskt hänseende icke hafva funnit anledning till annan erinran, än att af

ritningarne icke kunde skönjas, huru tillträde till vinden ofvan den tre trappor

upp i tillbyggnaden belägna telefonsalen vore beredt. Sådant tillträde kunde

dock, derest telefonsalen erhölle hvallformadt tak, utan svårighet anordnas

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Sjunde hufvudtiteln.

genom anbringande af en trappa från den lägre vinden i den mot Skeppsbron

liggande äldre delen af telegrafhuset.

Beträffande kostnadsberäkningarne har öfverintendentsembetet ansett sig

böra anmärka dels, i afseende å kostnaden för byggnadsarbetet, att i förslaget

häröfver en post af allenast 3,280 kronor 50 öre vore upptagen för oförutsedda

utgifter, men att detta belopp syntes embetet, då fråga vore om att

tillbygga ett äldre hus och verkställa grundpålning intill och i närheten af

höga byggnader, der kostsamma sättningar lätteligen kunde ifrågakomma, vara

allt för knappt tilltaget och höra ökas med en summa af 5,000 kronor, dels

ock, vidkommande värmeledningsförslaget, att deri väl förutsattes inrättande

af eu ny värmekammare i källaren, men att något kostnadsbelopp härför icke

funnes angifvet, ehuru en dylik anordning kunde antagas betinga en utgift

af ungefär 1,000 kronor; och skulle förty enligt embetets beräkningar totalkostnaden

för de af telegrafstyrelsen ifrågastälda arbetena icke komma att

understiga 113,730 kronor.

Med vitsordande af det trängande behofvet för telegrafverket att för

tillgodoseende af oafvisliga kraf på ökadt utrymme få de för detsamma i

Stockholm nu anvisade lokaler i väsentlig män utvidgade, har öfverintendentsembetet

tillika, vid det förhållande att det nuvarande telegrafhuset sedan äldre

tid vore stäldt under embetets vård, väl förmält sig icke hafva något att

erinra mot det af telegrafstyrelsen begärda bemyndigande för embetet att gå

i författning om utförande af ifrågavarande arbeten, men, då den afsedda betydande

tillbyggnaden af oftanämnda hus för framtiden komme att orsaka en

icke obetydlig ökning i underhållet af detsamma, hvilken ökade underhållskostnad

skulle, derest huset allt fortfarande blefve stäldt under embetets inseende,

komma att drabba det af embetet disponerade, städse hårdt anlitade

anslaget till byggnader och reparationer, i sammanhang härmed velat ifrågasätta,

huruvida icke tidpunkten kunde anses lämplig att till telegrafstyrelsen

öfverlemna vården om och underhållet af byggnaden i fråga, helst genom eu

sådan anordning skulle vinnas, icke blott att samtliga telegrafverket tillhörande

byggnader komme att ställas under inseende af verkets styrelse, utan äfven

att fullständig likhet i förvaltningen af berörda verks och de dermed jemförliga

statens jernvägstrafiks samt tull- och postverkens byggnader skulle inträda

eller att de af hvar och en af nu nämnda förvaltningsgrenar disponerade fastigheter

komme att vårdas och underhållas af deras styrelser med anlitande af

för dem tillgängliga medel.

Sedan telegrafstyrelsens yttrande i anledning af öfverintendentsembetets

sistberörda framställning infordrats, har styrelsen i underdånigt utlåtande af den 1

nästpåföljande december anfört, att styrelsen för sin del icke hade något att erinra

mot hvad öfverintendentsembetet sålunda ifrågasatt angående öfverlemnande

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Sjunde hufvudtiteln.

till styrelsen af vården om och underhållet af ifrågavarande hus, men på samma

gång hemstält, att i sådant fall Eders Kongl. Maj:t jemväl täcktes förordna,

att omförmälda byggnad i likhet med andra telegrafverket tillhöriga byggnader

finge i verkets räkenskaper uppföras bland verkets tillgångar.

Då behofvet af den föreslagna tillbyggnaden till det åt telegrafverket

upplåtna huset vid Skeppsbron synes mig hafva blifvit på ett fullt tillfyllestgörande

sätt ådagalagdt och jag ej heller finner anledning till erinran vid detaljerna

af förslaget, anser jag mig böra förorda detsamma; lärande, derest det

ifrågasatta anslaget varder af Riksdagen beviljadt, hinder icke komma att

möta för bifall till telegrafstyrelsens hemställan om bemyndigande för styrelsen

att af tillgängliga medel redan under innevarande år förskjuta en del af

det erforderliga kostnadsbeloppet.

Ofverintendentsembetets framställning om öfverlemnande till telegrafstyrelsen

af vården om och underhållet af det ifrågavarande huset, för hvilken

framställning giltiga skäl torde få anses vara anförda, anhåller jag att få till

nådig pröfning anmäla, sedan Riksdagen fattat beslut rörande den förevarande

anslagsfrågan.

Åberopande hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till bestridande af kostnaden för tillbyggnad af det åt telegrafverket

upplåtna hus vid Skeppsbron i Stockholm å extra stat för år 1898 bevilja

ett anslag af 113,780 kronor.

Yttre restaurering af Örebro slott.

Med anledning af en utaf Eders Kongl. Maj_:_t gjord framställning beviljade [12.]

nästlidet års Riksdag för yttre restaurering af Örebro slott enligt uppgjorda

ritningar ett extra anslag af 44,000 kronor, att utgå under tio år, under vilkor bro slott,

dels att enahanda belopp blefve för berörda ändamål på enskild väg anskaffadt,

dels ock att någon utbetalning icke finge ega rum, förr än styrkt blifvit, att fullt

tillräckliga medel funnes att tillgå för arbetets fullständiga fullbordande. Åt

detta anslag anvisade Riksdagen en tiondedel eller 4,400 kronor för år 1897,

dock att för året högre belopp af statsmedel icke finge utgå, än som motsvarades

af från enskilde under samma år influtna medel.

I sammanhang med fastställande af omförmälda ritningar uppdrog Eders

Kongl. Maj:t genom nådigt beslut den 29 maj 1896 åt öfverintendentsembetet

att gå i författning om arbetets utförande och förordnade, att de bidrag, som

för samma arbetes verkstiillande på enskild väg kunde anskaffas, finge af emBih.

till lliksd. Frot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

[13, 14.]

Den lokala

förvaltningen

af statens

jordbruksdomäner.

82 Sjunde hnfvndtiteln.

betet för det afsedda ändamålet disponeras, hvarjemte statskontoret anbefaldes

att, sedan styrkt blifvit, att fullt tillräckliga medel funnes att tillgå för det

ifrågavarande restaureringsarbetets fullständiga fullbordande, till öfverintendentsembetets

disposition för det afsedda ändamålet i mån af reqvisition utbetala

det å extra stat. för år 1897 anvisade extra anslag å 4,400 kronor för yttre

restaurering af Örebro slott, dock att för året högre belopp af statsmedel icke

finge utgå, än som motsvarades af från enskilde under samma år influtna medel,

i hvilket afseende embetet vid de reqvisitioner af medel från anslaget, som

till statskontoret komme att aflåtas, borde foga erforderligt bevis.

Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen

att af det beviljade anslaget för yttre restaurering af Örebro slott på

extra stat för år 1898 under de vid anslagets beviljande stadgade vilkor anvisa

ytterligare en tiondedel med 4,400 kronor, dock att för året högre belopp af

statsmedel icke må utgå, än som motsvaras af från enskilde under samma år

influtna medel.

Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.

För bestridande af hit hörande utgifter äro i nu gällande riksstat såsom

extra anslag anvisade dels till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande

af domängöromålen hos länsstyrelserna 45,000 kronor, dels ock

till resekostnader vid domänförv ältning en, förslagsvis, 40,292 kronor.

I öfverensstämmelse med af domänstyrelsen afgifvet förslag till fördelning

af 1897 års anslag till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande af

domängöromålen hos länsstyrelserna fann Eders Kong]. Maj:t jemlikt nådigt

bref den 13 sistlidne november godt å nämnda anslag för det dermed afsedda

ändamål anvisa medel till sammanlagdt belopp af 43,200 kronor, till följd

hvaraf å anslaget uppstod eu besparing till belopp af 1,800 kronor. Då,

enligt hvad domänstyrelsen i underdånig skrifvelse den 31 oktober 1896 anfört,

anslag till berörda, af styrelsen föreslagna och af Eders Kongl. Maj:t anvisade

belopp af 43,200 kronor synts styrelsen utan förändring böra utgå äfven för

år 1898 och anledning saknas att föreslå annan förändring i förslagsanslaget

till resekostnader vill domänförvaltningen, än att, för erhållande af jemn slutsumma

å anslagen under denna hufvudtitel, nyssnämnda förslagsanslag bör

ökas med 80 kronor, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen att på extra stat för år 1898 anvisa

till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande af domängöromålen

hos länsstyrelserna 43,200 kronor samt

till resekostnader vid domänförvaltniugen såsom förslagsanslag 40,372

kronor.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Sjnnde hufvudtiteln.

83

Afdikningar å kronans skogar i Norrbottens och Vesterbottens län.

På sätt jag tillförene i dag vid behandling af det ordinarie anslaget [15.]

till skogsväsendet meddelat, har domänstyrelsen, som i sitt statsförslag af den

29 september 1896 gjort framställning om förhöjning i beloppet af det under » Norrbottens

sagda anslagsrubrik upptagna reservationsanslaget till skogsväsendet, såsom ett

bland skälen för den begärda förhöjningen framhållit önskvärdheten deraf, att

utdikning af sankmarker å kronopark er i de norra orterna numera, efter det

försök sarbeten dermed en tid pågått, koinme att bedrifvas i större omfattning

än förut. Styrelsen förmäler sig dermed hafva afsett att möjliggöra, att för

detta ändamål skulle kunna i Norrbottens och Vesterbottens län, der dylika

marker upptoge en betydlig del af kronoparkernas ytvidd, användas ett belopp

af omkring 15,000 kronor årligen. De arbeten, som för dessa anslagsbelopp

skulle utföras, afsåge i första hand att bereda aflopp åt vattnet å sådana

sankmarker inom kronoparkerna, der detta aflopp genom mossarnes tillväxt

blifvit igengrundadt eller helt och hållet stängdt, hvarigenom angränsande

skogsmark, om denna utgjordes af hed eller lägre åsar, efter hand försumpades.

Då med föranledande deraf, att inkomsterna från de norrländska statsskogarne

numera betydligt ökats, medel syntes böra beredas till dikningsarbetenas

utförande i något större omfattning, i syfte ej allenast att bereda

skydd för den nuvarande skogsmarken, utan äfven att vinna lämplig myrmark

för skogsproduktion, har emellertid domänstyrelsen i underdånig skrifvelse af

den 17 sistlidne november hemstält om beredande för år 1898 af ett extra

anslag å 50,000 kronor till afdikning för skogsändainål af vattensjuk mark

å kronoparker i Norrbottens och Vesterbottens län, hvarjemte domänstyrelsen

begärt, att af detta anslag någon del måtte få komma till användning redan

under innevarande år.

Likasom för odlingen i allmänhet inom rikets båda nordligaste län, så

utgör ock särskildt för hushållningen å kronans skogar i dessa trakter frågan

om tillgodogörandet af de myrtrakter, som upptaga en stor del af länens

areal, en angelägenhet af stor betydelse. Af dikningen af sankmarker i syfte

att försvara, förbättra eller öka den produktiva skogsmarken är likväl förenad

med betydande kostnader. Då emellertid af de sifferuppgifter, jag meddelat

vid behandling af frågan om det ordinarie anslaget till skogsväsendet, framgår,

att under de senare åren en betydande stegring inträdt i afkastningen af

kronans skogar, lärer tiden få anses vara inne att i något större skala än

hittills fortgå med arbeten för sådana afdikningar. Det kapital, som i dessa

företag nedlägges, kan, om ock enligt sakens natur först efter en längre tids

förlopp, med säkerhet beräknas komma att lemna statsverket en tillfyllestgörande

och uthållande ränteafkastning.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

[16.]

Reglering af

flottleder i

Norrbottens

län.

[17.]

Skogsodlingens

befrämjande.

Sjnnde hufvudtiteln.

Jag hemställer alltså i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att för bestridande af kostnaden för afdikningar å kronans

skogar i Norrbottens och Yesterbottens län på extra stat för år 1898 anvisa

ett anslag af 50,000 kronor;

lärande, derest detta anslag af Riksdagen beviljas, Eders Kongl. Maj:t

icke sakna utväg att, på sätt domänstyrelsen begärt, redan under innevarande

år bereda tillgång till ett belopp, motsvarande en del af anslaget.

Reglering af flottleder i Norrbottens län.

Sedan Riksdagen för hvartdera af åren 1891 och 1892 anvisat ett

extra anslag af 100,000 kronor för bestridande af kostnaderna för reglering af

flottleder i Norrbottens län äfvensom medgifvit, att de afgifter, som lädes å

flottningen, finge för enahanda ändamål disponeras, hafva i de båda senast

faststälda statsregleringame för samma ändamål, likaledes å extra stat, uppförts

anslag å 50,000 kronor. I underdånig skrifvelse den 29 september 1896

har domänstyrelsen hemstält, att till fortsättande af dessa regleringsarbeten

äfven för år 1898 måtte äskas ett extra anslag af 50,000 kronor.

Den stora betydelsen af dessa arbeten för en fördelaktig afsättning af

skogsalster från kronans vidsträckta och ofta svårtillgängliga skogar i Norrbottens

län framhölls till statsrådsprotokollet den 14 januari 1895 af min

företrädare i embetet, som då jemväl anförde åtskilliga exempel på de prisstegringar

å virke, som af flottledsregleringarne blifvit en följd. Då ytterligare

medel för ändamålet erfordras och dessa medel otvifvelaktigt komma att få en

synnerligen produktiv användning, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t

måtte föreslå Riksdagen

att för bestridande af kostnaderna för reglering af flottleder i Norrbottens

län anvisa ett extra anslag för år 1898 å 50,000 kronor äfvensom

medgifva, att de afgifter, som läggas å flottningen, fortfarande må för enahanda

ändamål disponeras.

Skogsodlingens befrämjande.

För hvart och ett af åren 1889—1896 beviljade Riksdagen till detta

ändamål ett extra anslag af 25,000 kronor.

Sedan åtskilliga hushållningssällskap gjort underdåniga framställningar

oin förhöjning i beloppet af sagda anslag, hemstälde domänstyrelsen, till hvars

utlåtande framställningame remitterats, i underdånig skrifvelse den 21 december

1895, att anslaget måtte höjas till 100,000 kronor samt att i de förut stad
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Sjunde hufvudtiteln.

gade vilkoren för erhållande af bidrag från samma anslag måtte vidtagas vissa

ändringar, hvaribland särskild! märktes, att medlen skulle omhändertagas och

för sitt ändamål användas af en på visst angifvet sätt sammansatt skogsvårdsnämnd

samt att statens skogsförvaltnings medverkan vid utförandet af skogsodlingsarbetena

skulle ordnas på sätt i ett samma dag af domänstyrelsen afgifvet

underdånigt utlåtande föresloges. Då dessa domänstyrelsens utlåtanden den 13

januari 1896 af mig inför Eders Kongl. Maj:t anmäldes, anförde jag, bland

annat, att, då utlåtandena till finansdepartementet inkommit först den 23 nästförutgångne

december, jag icke vore beredd att redan då till nådig pröfning

anmäla domänstyrelsens i sagda utlåtanden framstälda förslag, enligt hvilka icke

obetydande ändringar i nu bestående, hithörande förhållanden skulle komma

att inträda. Dertill komme, att omförmälda förslag i åtskilliga afseenden egde

nära sammanhang med vissa af domänstyrelsen i underdånig skrifvelse den 18

februari 1895 angående åtgärder till den enskilda skogshushållningens befrämjande

föreslagna bestämmelser, med afseende hvarå det förefölle önskvärd!, att

samtliga nu omförmälda frågor rörande den enskilda skogshushållningen företoges

till behandling i ett sammanhang. Då likväl på grund af angifna orsaker

de i domänstyrelsens sistberörda skrifvelse omhandlade frågor först fram emot

årets slut kunde företagas till pröfning, hemstälde jag, att till denna tid äfven

måtte få anstå med den definitiva behandlingen af de väckta frågorna om

ändring i formerna för statens medverkan till befrämjandet af skogsodling å

enskildes mark.

Med afseende på de! ökade intresse för det med skogsodlingsauslaget

åsyftade ändamål, som tagit sig uttryck i de från ett större antal hushållningssällskap

ingångna petitionerna om anslagets förhöjning, fann jag emellertid

önskvärdt, att, utan afbidan på omförmälda frågors lösning, redan för år 1897

medel måtte kunna beredas för utförande å enskildes mark af skogsodlingsarbeten

i större omfattning, än dittills kunnat ske; och beslöt Eders Kongl.

Maj:t på min framställning att föreslå Riksdagen anslagets höjning från dess

dåvarande belopp af 25,000 kronor till 50,000 kronor med viss förändring af

de vilkor, under hvilka medel från anslaget förut beviljats. Med ytterligare

någon jemkning af sagda vilkor beviljade Riksdagen det för år 1897 begärda

anslaget af 50,000 kronor.

Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 13 maj nästlidet år anhållit,

det Eders Kongl. Maj:t ville tillsätta en komité af sakkunnige män för att

utreda, hvilka åtgärder lämpligen kunde vidtagas för vinnande af eu tillfredsställande

vård af de enskilda skogarne, och derefter framlägga de förslag,

hvartill denna utredning, med hänsyn till de inom olika landsdelar rådande

förhållanden, gåfve anledning, blef den 16 sistlidne oktober en komité af Eders

Kongl. Maj:t tillsatt med uppdrag att verkställa den utredning och uppgöra

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Sjunde hnfvndtiteln.

de förslag, som afsåges i Riksdagens berörda skrifvelse; och förordnade Eders

Kongl. Maj:t i sammanhang härmed, att till komitén skulle, för att tagas i

öfvervägande vid fullgörande af dess uppdrag, öfverlemnas ej mindre domänstyrelsens

underdåniga skrifvelse den 18 februari 1895 angående åtgärder till

den enskilda skogshushållningens främjande jemte de i anledning af samma

skrifvelse afgifna utlåtanden och yttranden än äfven samma embetsverks underdåniga

skrifvelse den 21 december sistnämnda år angående statens skogsförvaltnings

medverkan för främjande af enskilde jordegares skogsvård.

Då således de frågor ännu afbida sin lösning, i sammanhang med hvilka

jag, på sätt förut blifvit erinradt, ansett frågan om en höjning af skogsodlingsanslaget

utöfver det senast faststälda beloppet af 50,000 kronor först böra förekomma

till definitiv pröfning, saknar jag anledning att för nästa statsregleringsperiod

ifrågasätta någon ändring i beloppet af sagda anslag, likasom jag ej

heller finner mig ega skäl att föreslå ändring i de af Riksdagen senast faststälda

vilkor för anslagets utgående. Jag hemställer derföre i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för skogsodlingens befrämjande för år 1898 bevilja ett extra anslag

af 50,000 kronor, att ställas till Eders Kongl. Majrts förfogande för att i mån

af tillgång tilldelas landsting eller hushållningssällskap, som understödja enskilde

skogsodlare genom tillhandahållande af skogsfrö och plantor till billigt pris

eller beredande af kostnadsfritt biträde vid skogsodlingsarbeten, dock med vilkor

att statsbidrag icke må till något län utgå med högre belopp, än hvad landsting

och hushållningssällskap tillsammans eller ettdera af dem för ändamålet

anslagit, ej heller till högre belopp än 4,000 kronor för hvarje landstingsområde,

äfvensom att efter årets utgång redogörelse öfver anvisade statsbidrags

användning af vederbörande afgifves till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i länet.

Summan af de utaf mig tillstyrkta anslagen å extra stat för år 1898

utgör 1,240,700 kronor mot 507,100 kronor i riksstat^ för år 1897.

I hvad föredragande departementschefen hemstält och

föreslagit beträffande anslagen under sjunde hufvudtiteln

instämde statsrådets öfrige ledamöter, dervid likväl stats
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Sjunde hufvudtiteln.

rådet von Krusenstjema åberopade hvad han i fråga om

anslaget till postverket yttrat; och behagade Hans Maj:t

Konungen i nåder bifalla hvad sålunda blifvit af statsrådets

fleste ledamöter tillstyrkt.

Ex protocollo:

Fredrik Zethelius.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14

januari 1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr 0ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Akerhielm,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt,

von Krusenstjerna.

Departementschefen, statsrådet Gilljam föredrog följande ärenden rörande

regleringen af åttonde hufvudtitelns ordinarie stat och de till samma

hufvudtitel hänförliga extra ordinarie anslagsbehof, hvarvid departementschefen

yttrade beträffande

Bih. till Riksd. Prof. 1897. 1. Sami. 1 Afd.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Åttonde hnfvndtiteln.

[i-3

Prostetunna

för Örsjö för

samling.

Ordinarie anslag1.

Kleresistaten.

Sedan Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 16 februari 1883

medgifvit, att åtskilliga uppräknade hemman, om tillsammans 18V8 för-medlade

mantal, i Madesjö församling af Kalmar län finge under vissa angifna

vilkor derifrån utbrytas för att under benämningen Örsjö socken

bilda annex till Madesjö pastorat, samt denna utbrytning numera äfven

blifvit verkstäld, så att berörda socknedel från den 1 maj 1894 utgjortsärskild

kyrkoförsamling, har med åberopande häraf kontraktsprosten L.

G. Dahlström hos Kongl. Maj:t anhållit att, som till följd af den nya församlingens

bildande kontraktsprostens embetsgöromål ökats, sökanden måtte

för ifrågavarande församling utfå så kallad prostetunna.

I anledning af denna ansökning hafva domkapitlet i Kalmar och

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet sig yttrat. Vidare hafva infordrade

underdåniga utlåtanden afgifvits dels af kammarkollegium, som

dervid, enär kontraktsprosten i Södra Möre kontrakt, hvilken enligt kronoräkenskaperna

åtnjöte ersättning för 15 tunnor kronotiondespanmål för

öfriga till kontraktet hörande 15 församlingar, jemväl torde vara berättigad

att för Örsjö församling uppbära ersättning för en tunna sådan spanmål,

samt värdet a en tunna kronotiondespanmål, 1/2 råg och 1/2 korn, förvandlad

till penningar på sätt i kongl. förordningen den 23 juli 1869 föreskrefves,

utgjorde 13 kronor 32 öre, hemstält, att kontraktsprosten i Södra Möre

kontrakt måtte beredas ersättning för prostetunna för Örsjö församling

med 13 kronor 32 öre årligen, dels ock af statskontoret, som jemväl ansett

ersättning för prostetunna böra för förenämnda nya annexförsamling tillkomma

sökanden enligt § 24 i kongl. resolutionen på presterskapets

besvär den 10 mars 1719 och 4 § i presterskapets privilegier den 16 oktober

1723° med flere äldre författningar samt hemstält, att Kongl. Maj:t

täcktes i nådig proposition till Riksdagen göra framställning om uppförande

under anslaget till kleresistaten af ett belopp af 13 kronor 32 öre, att

såsom ersättning för prostetunna för ifrågavarande församling årligen utgå

till kontraktsprosten i Södra Möre kontrakt.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit tillstyrkt hemställer jag

i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att såsom

årlig ersättning för prostetunna, tillkommande kontraktsprosten i Södra Möre

s. 3 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 3

kontrakt för Örsjö församling, bevilja 13 kronor 32 öre och för sådant

ändamål öka den under kleresistaten uppförda anvisning i kontant, 20,660

kronor, till 20,674 kronor, eller med ett jemnadt belopp af 14 kronor.

Domkapitlens expeditioner.

I yttrande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1896 återupptog jag [2.]

den synnerligen vigtiga, redan den 17 mars 1893 i statsrådet behandlade

gan rörande Hernösands stifts delning. Dervid anmälde jag, att till mig stijt

ankommit eu af dåvarande representanterna för norrländska länen i Riksdagens

båda kamrar undertecknad skrifvelse, dagtecknad den 22 februari

1895. Denna skrifvelse var af följande lydelse:

»Lifligt öfvertygade om nödvändigheten af att Hernösands stift snart

bör delas genom afskiljandet derifrån af Vesterbottens och Norrbottens län

för att bilda ett särskilt stift, på sätt Kongl. Maj:ts proposition härom

till 1893 års riksdag närmare angifver, hafva undertecknade, nämnda stifts

representanter i Riksdagen, funnit oss manade att pa detta sätt vördsamt

anhålla, det herr statsrådet behagade hos Kongl. Maj:t förorda framläggandet

till Riksdagen af nådig proposition till denna maktpåliggande frågas

lösning.

Behofvet af delning af detta stift, som eger betydligt större utsträckning

än alla rikets öfriga stift tillsammans, har länge varit påträngande —

särdeles för dess nordliga del, och det har äfven under den förberedande

behandlingen vunnit samstämmigt erkännande af Riksdagen, kyrkomötet

samt alla myndigheter och vederbörande. Frågans fall inom Riksdagen

berodde således icke af något underkännande af dess stora vigt och betydelse,

utan på en uttalad önskan, att i sammanhang dermed en sammanslagning

af andra stift skulle åvägabringas.

Då vi undertecknade äro varmt genomträngda af öfvertygelsen ej blott

om frågans betydelse utan äfven om vigten af densammas snara afgörande,

hafva vi ansett oss böra framföra denna vår vördsamma anhållan.»

Beträffande denna frågas föregående behandling tillåter jag mig erinra

om följande. I underdånig skrifvelse den 29 september 1888 anhöll kyrkomötet,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes låta företaga den utredning och de

åtgärder, som för genomförande af Hernösands stifts delning kunde pröfvas

erforderliga. Öfver denna framställning hördes kammarkollegium och statskontoret,

som med anledning af den nådiga remissen infordrade underdåniga

utlåtanden ej mindre af domkapitlet i Hernösand än äfven af Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesternorrlands, Jemtlands, Vesterbot
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Åttonde hnfvndtiteln.

tens och Norrbottens län. Redan i mitt yttrande till statsrådsprotokollet

den 17 mars 1893 anmärkte jag följande:

»Hernösands stift, som omfattar rikets fyra nordligaste län, har en

ytvidd af 236,657 qvadratkilometer, under det hela rikets omfattar 433,000

cjvadratkilometer, upptagande således Hernösands stift ett område betydligt

större än alla de andra stiftens tillsammans, medan det i afseende å kommunikationer

är mindre lyckligt lottadt än något af de öfriga. Dess folkmängd

uppgick den 31 december 1890 till 536,833 personer. Allenast

Lunds stift kan uppvisa en högre folkm ängd ssiffra. Folkökningen fortgår

inom de trakter, som omfattas af Hernösands stift, mycket hastigare än i

mellersta och södra Sverige. Under perioden 1881 — 1890 ökades befolkningen

inom nämnda stift med 86,778 personer eller med 19,28 procent,

medan procenten för folkökningen uti hela riket utgjorde 4,80 samt uti

hela riket utom Hernösands stift 3,22. (På sätt nedan angifves öfversteg

stiftets folkmängd år 1895 570,000.) Med afseende å pastoratens antal

öfverträffa endast fem af de öfriga stiften Hernösands; och det är påtagligt,

att antalet pastorat skall inom Hernösands stift tillväxa fortare än

inom öfriga stift, beroende på dervarande pastorats stora utsträckning och

behofvet af deras delning. Medelarealen af ett pastorat är inom Hernösands

stift 2,191 qvadratkilometer, för lappmarkspastoraten uppgår medelarealen

till mer än tredubbelt denna siffra, för pastoraten i kustlandet till mer än

hälften deraf. Inom andra stift är medelarealen af ett pastorat högst 403

qvadratkilometer, lägst 60 qvadratkilometer, för hela riket utgör pastoratens

medelareal 318 qvadratkilometer. Beträffande undervisningsanstalterna

är antalet allmänna läroverk och folkskolelärareseminarier samt vid dem

anstälda ordinarie lärare endast inom ett stift större än inom Hernösands,

och af hela antalet folkskolor inom riket utgöra de till sistnämnda stift

hörande 9,7 procent eller icke obetydligt mer än medelsiffran för samtliga

stiften, 8,3 procent, Fn för Hernösands stift egendomlig svårighet erbjuder

värden om kyrka och skola i lappmarken och finnbygden med deras af

språkförhållanden och andra omständigheter betingade egendomliga organisation.

Genom de långa och besvärliga resorna för visitation i pastoraten

och inspektion af läroverken inskränkes dessa vigtiga förrättningars

antal, så att äfven med bästa vilja och förmåga hos biskopen stiftet icke

kan erhålla den tillsyn, som kräfves af såväl lag som det faktiska behofvet,

. Hvad göromålen i domkapitlet beträffar, hafva dessa, efter hvad domkapitlets

utlåtande gifver vid handen, på senaste åren tillvuxit i sådan grad,

att det domkapitlets ledamöter åliggande arbete upptagit flerdubbelt längre

tid än den minskning af två timmar i veckan i undervisningsskyldighet,

som läroverksstadgan medgifver de lärare, hvilka tillika äro domkapitels
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvndtiteln. 5

ledamöter, hvarjemte expeditionens tjensteman endast med stor ansträngning

hunnit fullgöra sina åligganden.

Beträffande sättet för delningen hafva domkapitlet och öfriga vederbörande

tillstyrkt, att Vesterbottens och Norrbottens län skulle afskiljas

för att bilda det nya stiftet. Detta senare skulle då få en areal af 161,234

qvadratkilometer med 227,567 invånare, 43 pastorat, 2 högre och 3 lägre

allmänna läroverk samt ett folkskolelärarinneseminarium, hvaremot det

gamla stiftet efter delningen komme att omfatta 75.423 qvadratkilometer

med 309,218 invånare, 65 pastorat, 3 högre och 1 lägre allmänt läroverk

samt ett folkskolelärareseminarium. Genom en dylik delning skulle visserligen

det nya stiftet få något mindre folkmängd och antal pastorat än

det återstående gamla stiftet, men detta förhållande komme, såsom jemväl

af domkapitlet anmärkts, att väsentligen motvägas af den större arealen

och de svårare kommunikationerna samt icke minst deraf, att handläggningen

af alla finska och de allra flesta lappska ärenden skulle tillkomma

det nya stiftets styrelse. Härjemte har framhållits, helt visst med skäl,

hurusom det skulle medföra större enkelhet och reda i flera afseenden, att

gränsen mellan stiften sammanfölle med länsgränsen, helst derigenom äfven

vunnes en billig jemkning i afseende på areal och folkmängd, då deremot

en delning efter endera af dessa grunder skulle göra det ena stiftet i ettdera

hänseendet alltför stort i förhållande till det andra. Om stiftsdelningen

på föreslaget sätt genomfördes, skulle deraf föranledas en mindre ändring

i nu bestående kontraktsindelning. Ångermanlands nordöstra kontrakt

omfattar nemligen för närvarande, utom socknar i Vesternorrlands

län, jemväl Nordmalings och Bjurholms socknar i Vesterbottens län och

skulle alltså, med sin nuvarande sammansättning, komma att tillhöra båda

stiften, till förekommande af hvilken oegentlighet nämnda båda församlingar

kunde förenas med närmaste kontrakt inom Vesterbottens län.

Lämpligaste platsen för den nya stiftsstyrelsen synes vara Luleå. Genom

styrelsens förläggande till en residensstad komme samarbetet mellan

den kyrkliga och verldsliga myndigheten att underlättas; och af de två

residensstäder, som skulle komma att tillhöra det nya stiftet, är Luleå den

mest centralt belägna, hvarförutom sagda stad torde inom kort icke blott

komma i lätt förbindelse med den södra delen af stiftet utan äfven gå

en ganska betydande utveckling till mötes. Härtill kommer, på sätt jemväl

i de underdåniga utlåtandena framhållits, att Luleå ligger vida. närmare

än Umeå till de finsktalande församlingarna och de flesta lapparnes

hemvist,

I fråga om det nya domkapitlet har domkapitlet i Hernösand föreslagit,

att detsamma skulle bestå af, förutom biskop, sex lektorer vid Luleå

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Åttonde hnfvudtiteln.

läroverk. Då för närvarande allenast fem lektorsbefattningar finnas vid

sagda läroverk, skulle för ändamålet erfordras inrättande af ytterligare en

lektorstjenst derstädes. I afseende härå synes emellertid följande vara att

erinra. I kongl. förordningen den 11 februari 1687 om rättegång i domkapitlen

§ 1 föreskrifves, att i stiftsstäder, der icke akademier äro, biskopens

ordinarie assessores skola vara kyrkoherden uti domkyrkan och lectores.

Enligt denna föreskrift borde, derest Lpleå blefve stiftsstad, kyrkoherden

i Luleå stad ingå såsom ordinarie ledamot i domkapitlet. Vidare kan anmärkas,

att enligt kongl. brefvet till Linköpings konsistorium den 7 juni

1834, jemfördt med kongl. brefvet till samtliga konsistorierna den 15 juli

1752 och kongl. resolutionen den 11 mars 1806, domkapitel synes vara

beslutmessigt då fyra ledamöter äro tillstädes, hvilka äro om beslutet ense,

eljest då fem ledamöter äro närvarande. Någon ökning af lektorernas antal

vid Luleå läroverk synes fördenskull icke vara erforderlig med hänsyn till

det blifvande domkapitlets sammansättning. För fall af vakanser eller annat

uppkommet förfall för de ordinarie ledamöterna anvisar ofvanberörda paragraf

af rättegångsordinantien utvägen att genom adjunktion af dertill lämpade

män göra kapitlet fulltaligt.»

Vidare erinrade jag i mitt sistlidna år afgifna yttrande, att, sedan Eders

Kongl. Maj:t på dessa och öfriga till protokollen anförda skal föreslagit

1893 års riksdag att medgifva, att Vesterbottens och Norrbottens län finge

från den 1 januari 1895 frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett särskildt

stift, Riksdagen i skrifvelse den 6 maj 1893 anmält, att vid behandlingen

af denna proposition Riksdagens kamrar stannat i olika beslut af

den beskaffenhet, att, jemlikt 63 § riksdagoi-dningen, frågan i följd deraf

för samma riksdag förfallit. Kamrarnes omförmälda beslut innefattade:

Första kammarens, bifall till Eders Kongl. Maj:ts proposition med det tilllägg,

att Eders Kongl. Majd täcktes låta verkställa utredning, huruvida icke

Kalmar och Visby stift lämpligen kunde till ett stift förenas, äfvensom för

Riksdagen framlägga det förslag, hvartill utredningen kunde föranleda;

Andra kammarens åter, medgifvande att — under vilkor att Kalmar och

Visby stift sammansloges till ett stift, så snart en sådan sammanslagninggenom

nuvarande biskoparnes i Kalmar och Visby afgång eller eljest

möjliggjordes — Vesterbottens och Norrbottens län finge frånskiljas Hernösands

stift för att bilda särskildt stift.

Jag nämnde vidare i mitt sistberörda yttrande, att af de vid 1893 års

riksdag i ärendet förda förhandlingar inhemtades, att nödvändigheten af

Hernösands stifts delning allmänt erkänts, under det att åsigterna varit delade

derom, huruvida sådan åtgärd borde såsom vilkor förutsätta sammanslagning

af två andra stift, och jag erinrade om, att med anledning häraf och då i

s. 7 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 7

kamrarnes beslut särskilt antydts önskvärdheten af Kalmar och Visby stifts

förening, och jemväl sammansatta stats- och lagutskottet, till hvars förberedande

behandling frågan om Hernösands stifts delning hänskjutits, uttalat

sig för en utredning härutinnan, en sådan synts böra ega rum, men att, då fråga

kunde uppstå, huruvida icke — om en rubbning i nuvarande stiftsindelningen

i södra delen af landet måste ske för åstadkommande af en delning

af Hernösands stift — annan förändring i denna stiftsindelning än

den omförmälda kunde vara mera lämplig, Eders Kongl. Maj:t den 17 juni

1893 anbefalt domkapitlen i Linköping, Vexjö, Kalmar och Visby att till

Eders Kongl. Maj:t inkomma med utredning och förslag, hvart och ett af

dessa domkapitel i den mån detsamma af frågan berördes, huruvida icke

en sådan förändring i den nuvarande stiftsindelningen kunde, utan förnärmande

af enskild rätt, ega rum, att:

antingen Visby stift förenades med Kalmar eller Linköpings stift,

eller ock Kalmar stift upphörde att vai''a särskildt stift och delades

så, att en del deraf lades till Linköpings stift och återstående delen till

Vexjö stift.

Af de utlåtanden, som med anledning häraf inkommit från bemälda

domkapitel, inhemtades, på sätt jag vid frågans föredragning inför Eders

Kongl. Maj:t den 13 januari 1896 anmärkte, att ingen af dessa myndigheter

uttalat sig vare sig för Visby stifts förening med Linköpings stift

eller Kalmar stifts delning mellan Linköpings och Vexjö stift. Förslaget

beträffande Visby stifts förening med Kalmar stift hade deremot — under

förutsättning att Hernösands stifts delning ej läte sig genomföra utan rubbning

af stiftsindelningen i södra delarna af riket — tillstyrkts af domkapitlen

i Kalmar och Linköping, hvaremot domkapitlet i Visby på det

bestämdaste uttalat sig emot samma förslag.

Af domkapitlens berörda utlåtanden inhemtades vidare hufvudsakligen,

att domkapitlet i Kalmar — under erinran, att Kalmar stift hade en

folkmängd af omkring 150,000 personer, fördelade på 45 pastorat med 69

församlingar och 79 presterliga lägenheter, och att motsvarande siffror i

Visby stift utgjorde 50,000, 44, 93 och 50 — anfört, hurusom, då samma

siffror i Kalmar stifts Ölandsdel utgjorde 30,000, 23, 34 och 34, Visby stift

med allenast omkring en tredjedel öfversköte denna del af Kalmar stift,

samt att, då ett stift, bestående af nuvarande Kalmar och Visby stift,

komme att utgöras af omkring 200,000 personer, fördelade på 89 pastorat

med 162 församlingar och 129 presterliga lägenheter, detsamma skulle

blifva ett bland de minsta i riket. Samma domkapitel hade vidare anfört,

att, ehuru understundom inträffade, att personalförbindelsen mellan fastlandet.

och Gotland vore synnerligen försvårad och någon gång upphäfd,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Åttonde hufrndtiteln.

domkapitlet dock egde en lång erfarenhet i dessa förhållanden med afseende

å Öland samt ansåge svårigheterna i denna del med det mera aflägsna

Gotland icke vara oöfvervinneliga. Domkapitlet i Linköping hade,

för att visa, att en förening af Visby stift med Kalmar stift vore lämpligare

än en förening af Visby och Linköpings stift, framhållit, att det

stift, som komme att bildas genom sammanslagning af Visby och Kalmar

stift, skulle till areal och folkmängd ej blifva större än ungefär halfva nuvarande

Linköpings stift, under det att antalet pastorat i ett stift, bestående

af nuvarande Kalmar och Visby stift, skulle blifva två tredjedelar

af motsvarande antal i Linköpings stift och dess allmänna läroverk icke

hälften så många, äfvensom att genom Visby stifts förening med Kalmar

stift förstnämnda stift komme att utgöra en mera sjelfständig och betydande

del af det hela än genom en förening med Linköpings stift. Domkapitlet

i Visby, som vid sitt utlåtande fogat ett uttalande i frågan af

Visby stifts prestsällskap, hade deremot framhållit det oegentliga i, att förslaget

om upphörande af Gotlands ställning såsom eget stift väckts utan

att i något afseende ställas i sammanhang med den erfarenhet, man gjort

om fördelarna eller olägenheterna för Gotland af denna kyrkliga sjelfständighet.

Af sådana olägenheter kunde domkapitlet icke tänka sig flera än

tvenne, nemligen å ena sidan den mindre omfattning, hvilken presternas

ansökningsrätt sålunda haft, och å andra sidan för församlingarna inskränktare

tillfällen att göra sig skilda presterliga krafter till godo. Men

hvad det förra vidkomme, skulle hvarje vidgning af ansökningsrätten medföra

ett i motsvarande grad ökadt antal medtäflare, och hvad det senare

förhållandet anginge, skulle genom öns afskilda läge och de gotländska

pastoratens jemförelsevis ringare lönevilkor den sannolika följden blifva,

att öfverhufvud de bättre krafterna droges öfver åt fastlandet, och att de

sämre komme att, sedan de der förgäfves eftersträfvat befordran, söka sig

till ön. Domkapitlet, som af dessa skäl ansåge fördelarna för Gotland att

utgöra särskild! stift vara både många och stora, hade vidare framhållit

den betydande svårighet det skulle för Gotland innebära, särdeles vissa

tider af året, att icke på sjelfva ön hafva att tillgå stiftsstyrelse i vare sig

kyrkans, folkundervisningens eller det allmänna läroverkets angelägenheter,

samt vigten deraf att, särskildt med hänsyn till öns afskildhet, på platsen

funnes en person med den högre bildning, en biskop borde antagas besitta,

hvilken kunde, genom att året om vistas och verka på ön, blifva

rätt förtrogen med det gotländska folkets egendomliga skaplynne och

behof, likasom folket med honom.

Ytterligare erinrade jag, att frågan på denna punkt understälts 1893

års kyrkomötes pröfning genom två särskilda motioner, den ena af samt
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 9

liga representanter vid mötet för Norrland, den andra af en utaf de valde

representanterna för Gotland. I den förra motionen sattes förslaget om

Hernösands stifts delning i samband med förslag om att kyrkomötet skulle

medgifva att, derest för åstadkommande af ifrågavarande delning visade

sig oundgängligt, att de öfriga stiftens antal minskades, sammanslagning

af två stift måtte, så snart sådant kunde genom vederbörande biskopars

afgång eller eljest försiggå, ega rum antingen så, att Gotland upphörde

att vara eget stift och lades till Kalmar stift, eller på något annat sätt.

Den andra motionen gick derpå ut, att kyrkomötet, med ogillande af förslaget

om sammanslagning af vissa stift, måtte godkänna delningen af

Hernösands stift. Såsom motiv för den sistnämnda framställningen framhölls,

bland annat, att man icke finge taga i betraktande ensamt Gotlands

ringa folkmängd och areal utan framför allt dess läge och de svårigheter

i samfärdseln med fastlandet, som deraf vore en följd. Det vore föga sannolikhet

för, att en året om regelbunden kommunikationsled mellan Visby

och Kalmar skulle komma till stånd. Säkerligen skulle förbindelsen mellan

dessa orter hufvudsakligen förmedlas öfver Stockholm, åtminstone under

långa tider årligen. Då skulle svårigheten för vederbörande å ön att

komma i personlig beröring med stiftsstyrelsen blifva nästan oöfvervinnelig.

Många stridigheter i kyrkliga och skolförhållanden hade hittills genom

biskopens personliga mellankomst kunnat i godo biläggas. Det vore ej att

betvifla, att, så länge biskopen öfver de förenade stiften vore i sin kraftfullaste

ålder, han ofta skulle besöka ön. Men vid tilltagande ålder eller

inträffad sjuklighet vore detta omöjligt. Biskopens personliga verksamhet

oafsedd, skulle stiftsstyrelsens med dithörande skolstyrelses förläggande

till fasta landet medföra en betänklig rubbning i gången af ärendenas behandling.

Motionären hade tillagt, att förmånen af särskild stiftsstyrelse

icke borde kunna mot vederbörandes bestridande frånhändas en landsdel,

med mindre än att det nya, som sattes i stället, vore bättre än eller åtminstone

lika godt med det gamla, som ginge förloradt. Att i stället för

det bättre sätta något, som för den regleringen underkastade landsdelen

ostridigt vore sämre, skulle inom samma landsdel svårligen kunna betraktas

annorlunda än som en oberättigad handling.

Under förhandlingarna vid mötet framfördes ock, anmärkte jag, goda

skäl mot sammanslagning af Visby och Kalmar stift. Kyrkomötet beslöt

att:

dels anhålla om vidtagande af de ytterligare åtgärder, som kunde vara

erforderliga, för att Hernösands stift måtte blifva, så snart ske kunde, deladt;

dels anmäla, att kyrkomötet för sin del inedgåfve, att Hernösands stift,

Bih. till Rikscl. Prof. ISO?. 1 Sami. 1 Afd. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Åttonde hnfvudtitelii.

så snart ske kunde, delades på det sätt, att Vesterbottens och Norrbottens

län frånskildes derifrån, för att bilda, ett särskildt stift;

dels anhålla, det täcktes Eders Kong! Maj:t vidtaga erforderliga åtgärder

för att, under förutsättning att Hernösands stift blefve deladt, § 2

samt tredje stycket af § 5 utaf förordningen angående allmänt kyrkomöte

den 16 november 1863 måtte erhålla ändrad, af kyrkomötet formulerad

och för dess del godkänd lydelse.

Sedermera hade från domkapitlet i Hernösand och Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Norrbottens län ytterligare underdåniga skrivelser i

ämnet inkommit.

Domkapitlets i Hernösand skrifvelse, dagtecknad den 7 november

1894, innehöll hufvudsakligen följande. Sedan domkapitlet till en början

framhållit, hurusom de af mig den 17 mars 1893 till statsrådsprotokollet

anförda skäl, som talade för önskvärdheten och nödvändigheten

af Hernösands stifts delning, ännu qvarstode med oförminskad,

endels ökad kraft, fortsatte domkapitlet: Den inom vårt land, åtminstone

hvad landsbygden beträffade, säkerligen allenastående hastighet,

med hvilken folkmängden inom stiftet på sista tiden tillvuxit, komme

förvisso att under den närmaste framtiden ökas. Den nyss färdigblifna

jernvägen till Boden såväl som tillgodogörandet af de norrbottniska

malmbergens rikedomar skulle säkerligen samverka i denna riktning.

De nya kommunikationslederna, som till väsentlig del ginge gegenoin

hittills obefolkade trakter, hade också redan medfört och komme

utan tvifvel att ytterligare medföra uppkomsten af nya befolkningscentra,

hvilka åter i sin tur nödvändiggjorde nya anordningar med afseende på

församlingsbildning, gudstjenstlokaler och folkskolor m. m., som hörde

under stiftsstyrelsens handläggning och tillsyn. Dylika* till sin natur vanligen

mycket svårhandterliga, organisationsfrågor utgjorde sedan lång tid

tillbaka en mycket väsentlig del af domkapitelsärendena, och man kunde

med visshet förutse, att antalet sådana mål skulle betydligt ökas i mån

af befolkningens tillväxt och uppkomsten af nya byar, gårdar och lägenheter.

Det borde ock bemärkas, att de förhållanden, om hvilka domkapitlet

sålunda erinrat, förekomme företrädesvis inom de båda nordligaste

länen, från hvilka afståndet till stiftsstaden vore mycket stort och hvilka

följaktligen äfven ur denna synpunkt vore i trängande behof af en mer

närbelägen stiftsstad, än den de nu egde. Hvad särskildt anginge de för

lappmarken egendomliga svårigheter med hänsyn till vården om kyrka och

skola, så bestode dessa svårigheter närmast i språkförhållandena och den

ganska omfattande organisation, som blifvit nödig för att religionsvård

s. 11 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufrudtiteln. 11

och skolundervisning skulle kunna beredas åt den nomadiserande lappbefolkningen.

Men äfven den mera bofasta lappmarksbefolkningen toge en

stiftsstyrelses omtanke och vård i vida högre grad i anspråk, än hvad förhållandet

vore med de flesta öfriga delar af stiftet — att icke nämna andra

delar af vårt land. Denna befolkning, som utgjorde den vida öfvervägande

delen — omkring 47,000 — af lappmarkens invånare, , vore spridd på en

yta af mer än 1,000 qvadratmil och befunne sig till ganska stor del i svar

fattigdom. Den vidsträckta arealen gjorde, att befolkningen vore i behof

af ett mångdubbelt större antal presterliga krafter, gudstjenstlokaler och

folkskolor, än fallet vore i trakter med tätare befolkning; fattigdomen åter

medförde stora, ofta oöfvervinneliga svårigheter för den stiftsstyrelse, som

hade att sörja för tillfredsställandet, i någon mån, af sagda behof, och

dessa svårigheter blefve större, ju längre afstandet vore mellan stiftsstaden

och dessa trakter. Hvad som af domkapitlet sagts om lappmarken gälde

till god del äfven finnbygden, såväl den inom lappmarken belägna som

den, hvilken läge utom lappmarken. Men för finnbygden med ett invånarantal

af 26,717 personer tillkomme den svårigheten, att befolkningens

vida öfvervägande flertal — mer än 20,000 — vore af främmande nationalitet

och talade ett främmande språk. Sedan domkapitlet erinrat derom, att

Eders Kongl. Maj:t, för att, såvidt möjligt, göra dessa trakters invånare

delaktiga af svensk kultur, tid efter annan anbefalt inrättandet af statsskolor

med svenska språket såsom uteslutande undervisningsspråk och

senast, sedan Riksdagen dertill beviljat medel, förordnat om inrättandet af

icke mindre än 18 nya sådana skolor, påpekar domkapitlet, att vid dessa

skolors anordnande och öfvervakande domkapitlet i förening med Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande har väsentligen samma uppgift, som i

fråga om andra folkskolor tillkommer vederbörande skolråd och kyrkostämma,

och att det ligger i sakens natur, att denna uppgift endast på

ett mycket ofullständigt sätt kan fyllas, så länge stiftsstyrelsen har sitt säte

72 mil från den sydligast belägna finnförsamlingen.

Med afseende på såväl lappmarken som finnbygden framhöll domkapitlet

för öfrigt två omständigheter såsom särskilt egnade att visa behöfligheten

af stiftets delning. Den ena vore den, att vid de flesta organisationsfrågor

kräfdes samverkan mellan stiftsstyrelse och vederbörande

länsstyrelse. Det sade sig sjelft, att en dylik samverkan i yttersta grad

försvårades, då afståndet från stiftsstaden till den ena af de norra residensstäderna

vore 25 mil och till den andra, der de flesta hithörande ärenden

handlades, ej mindre än omkring 55 mil eller å jernväg 650. kilometer.

Den andra härvid beaktansvärda omständigheten vore, att ej blott det

religiösa och moraliska tillståndet, utan framför allt undervisningsväsendet

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Åttonde hnfvudtiteln.

i dessa nejder ännu befunne sig på en synnerligen låg ståndpunkt. Hvad

det sistnämnda beträffade, ansåge sig domkapitlet böra anföra några, företrädesvis

ur folkskoleinspektörernas sammandrag af skolrådens uppgifter

för år 1893 hemtade, mycket belysande exempel. Så hade i flera församlingar

i lappmarken icke ens hälften af de i skolåldern varande barn erhållit

undervisning i skola, och, hvad särskildt en af dessa församlingar

anginge, både den upplysning lemnats, att i församlingens fjelltrakter af

160 i skolåldern varande barn endast 33 kunnat erhålla skolundervisning.

I åtskilliga andra församlingar inom lappmarken och finnbygden hade antalet

af de barn, som under året åtnjutit skolundervisning, varit obetydligt

större än deras antal, som saknat sådan undervisning. Visserligen uppgafves

det om en stor del af de barn, som sålunda icke undervisats i

skola, att de åtnjutit undervisning i hemmen, men det folie af sig sjelft,

att denna undervisning i de allra flesta fall vore nästan detsamma som

ingen undervisning alls. Med det beklagansvärda tillstånd, i hvilket skolväsendet

sålunda flerstädes i dessa nejder befunne sig, sammanhängde ett

annat förhållande, som kräft och kräfde alldeles särskilda åtgärder från

presterskap^ och stiftsstyrelsens sida. I flera af de till lappmarken hörande

finnförsamlingarna funnes nemligen ett icke ringa antal vuxna personer,

som aldrig blifvit konfirmerade, på grund deraf att de väsentligen saknade

ej blott kristendomskunskap utan öfver hufvud all läskunnighet. Dessa

personer lefde till en stor del i vilda äktenskap , och de barn, som i

sådana äktenskap föddes, blefve naturligtvis i hög grad vårdslösade. I

Gellivara församling funnes ej mindre än 7-1 sådana äldre personer i en

ålder mellan 21 och 82 ar, och i Karesuando med en långt mindre talrik

befolkning 47 dylika personer i en ålder mellan 20 och 59 år. Den andliga

vården om sådana menniskor, dem man å orten icke utan skäl kallade

hedningar, vore ett lika vigtigt som för stiftsstyrelsen svårlöst problem.

I fråga om ökningen af göromålen i domkapitlet upplyste domkapitlet,

att dess diariinummer, som år 1887 utgjorde 1,288, under de följande åren

oupphörligen ökats, så att de år 1892 utgjorde 2,089. Under år 1893

hade denna siffra åter nedgått något, dock så att den varit högre än något

år före 1892; men alla förhållanden tydde derpå, att i det hela ökningen

alltjemt skulle komma att fortfara, något som vinner bekräftelse af domkapitlets

nu senast inkomna skrifvelse i ärendet, till hvilken jag här nedan

skall återkomma. Domkapitlet trodde sig ock veta, att dess diariinummer

vore mer än dubbelt så många som i Upsala stift och ungefär lika många

som i Lunds stift. Härvid vore jemväl att märka, hvad domkapitlet förut

antydt, att en mycket stor del af de hos domkapitlet förekommande ärenden

utgjordes af vigtiga, mycket arbete kräfvande organisationsfrågor, till

s. 13 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln.

13

hvilka någon motsvarighet endast sällan torde förekomma inom rikets öfriga

stift. Det arbete, som genom mängden och beskaffenheten af göromålen

i domkapitlet ålades lektorerna vid Hernösands allmänna läroverk, blefve

också mycket betungande och stode icke i rimligt förhållande till den

minskning i undervisningsskyldighet, som vore dem i läroverksstadgan

medgifven. Så hade under de två då senast förflutna åren allenast sessionerna

i domkapitlet upptagit i medeltal eu tid af 5 timmar i veckan,

hvartill komme den tid, som åtginge till förberedelse för hvar session och

som, särskild! till följd af ärendenas ofta invecklade natur, vore mycket

betydande; och domkapitlet vore förvissadt, att, äfven om stiftet blefve

deladt på sätt Eders Kongl. Maj:t en gång föreslagit, hvart och ett af de

sålunda uppkommande nya stiften skulle ur stiftsstyrelsens synpunkt blifva

lika svårskött som något af de eljest största stiften inom riket.

Af hvad domkapitlet anfört framginge emellertid, att en skälig lindring

i stiftsstyrelsens göromål hvarken vore det enda eller det vigtigaste skälet

för den påyrkade stiftsdelningen. Hufvudsaken vore, att församlingarna

och undervisningsanstalterna, så länge stiftet vore odeladt, icke kunde få

vederbörlig tillsyn och vård. Stiftet hade i detta afseende alltför länge

varit vanlottad! i jemförelse med rikets öfriga delar; och att låta detta

missförhållande, hvilket vore stadt i ständig och snabb tillväxt, fortfara,

vore icke blott hvarken rättvist eller billigt utan tillika farligt. Antagligt

vore, att Norrland, hvilket, isynnerhet dess öfre del, ofta plägade betecknas

såsom Sveriges framtidsland, ginge en stor och snabb materiel utveckling

till mötes. Men om denna utveckling i materielt hänseende icke åtföljdes

af ett vederbörligt framåtskridande i andlig kultur, så uppstode en fara,

som kunde blifva ödesdiger, icke blott för dessa landsändar utan ock för

hela fäderneslandet; och ett nödvändigt vilkor för undgående af denna fara

vore, att stiftet blefve, utan dröjsmål, deladt.

Uti den af mig förut omnämnda underdåniga skrifvelsen i ämnet Irån

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, hvilken skrifvelse

var dagtecknad den 22 november 1894, framhöll Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande den erfarenhet, som denna myndighet under sin embetsutöfning

varit i tillfälle att inhemta derom, att de grunder, hvilka anförts

till stöd för yrkandet om Hernösands stifts delning, verkligen egde sådan

styrka och betydelse, att stiftsdelningen måste anses vara påkallad af ett

oafvisligt behof, som kräfde att snarast möjligt tillgodoses. Skrifvelsen

var af väsentligen följande innehåll: Församlingsvård och skolväsende vore

inom Norrbottens län icke hvad de borde, hvilket berodde af förhållanden,

som vore för länet egendomliga. De flesta församlingars oerhördt

stora utsträckning gjorde det omöjligt för de fåtaliga presterliga krafterna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Åttonde hnfvudtiteln.

att räcka till för sin uppgift; och folkskoleväsendet blefve af enahanda anledning

bristfälligt. Församlingarna kunde icke förse de spridda, långt från

hvarandra liggande byarna med erforderliga lärarekrafter, och särskildt

gälde detta om de vidsträckta lappmarkerna. Inom dessa tillkomme dessutom

de särskilda svårigheter, som vore förbundna med sträfvandet att

bereda lappallmogen nödig religionsvård och undervisning. Slutligen vore

att märka det förhållande, att en betydande del af länets befolkning vore

linsktalande; och inom den finsktalande delen af länet förelåge en dubbel

uppgift: det gälde å ena sidan att tillse, att den linsktalande befolkningen

finge sig på sitt modersmål meddelad nödig undervisning, men å andra

sidan måste man söka i möjligaste mån tillmötesgå den önskan, som hos

samma befolkning lifligt framträda att erhålla äfven svenska undervisningsanstalter,

der deras barn kunde få tillfälle att inhemta kännedom jemväl om

svenska språket. Af det sagda framginge, att inom den nordligare delen

af vårt land förelåge, likasom i materielt så äfven i andligt afseende, ett

odlingsarbete af en omfattning, hvartill ingen annan del af riket företedde

något motsvarande. Att befolkningen skulle sjelf, fattig som den mestadels

vore, kunna bereda utväg att fylla alla de stora kraf, som de säregna

förhållandena medförde, kunde icke fordras. Hjelp behöfdes visserligen

från det allmännas sida, och sådan hade ej heller uteblifvit; men verksammast

bland alla de medel, som från det allmännas sida kunde vidtagas,

vore den ifrågasatta stiftsdelningen, hvarigenom de två nordligaste länen

skulle beredas förmånen af en stiftsstyrelse, som, lättare tillgänglig än den

nuvarande och hänvisad att uteslutande handhafva de nordligaste länens

angelägenheter, kunde ordnande, ledande och öfvervakande ingripa i det

arbete på det andliga området, som här förelåge. Detta arbete vore mer

än tillräckligt för att gifva full sysselsättning åt den styrelse, som finge

dess ledning sig anförtrodd; och med den utveckling, som på det materiella

lifvets alla områden här vore att motse, skulle dennas verksamhet och

uppgifter för hvarje dag ökas. Det vore icke möjligt för stiftsstyrelsen i

Hernösand, beläget på mer än 50 mils afstånd från Luleå, från hvilken

sistnämnda stad åter afståndet till den inom länet längst bort belägna

kyrkobyn vore 52 mil, att, öfverhopad af göromål beträffande andra delar

af det vidsträckta stiftet, egna åt den nordligaste delen deraf den alldeles

särskilda omvårdnad, som dervarande säregna förhållanden kräfde. För

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande erbjöde sig alltjemt tillfällen till

den iakttagelsen, att mycket, som inom länet borde göras till befrämjande

af religionsvård och undervisningsväsende, blefve och måste blifva ogjord!;

och många af de ändamål beträffande kyrka och skolor derstädes, dem

s. 15 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 15

staten genom anvisade anslag eller eljest önskat tillgodose, kunde ieke

annat än ofullständigt ernås i saknad af den sammanhållande och oaflåtligen

ingripande kraft, som eu särskild stiftsstyrelse skulle ega. Mangfaldiga

exempel såväl i ena som i andra afseende! kunde anföras; och

såsom ett bland de många hänvisade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

till den af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen med lifligt intresse

omfattade tanken att bereda den finsktalande delen af vart land den af

densamma med begärlighet omfattade förmanen att blifva delaktig äfven

af svensk odling, ett syfte, som skulle befordras i ojemförligt högre grad,

om särskild stiftsstyrelse funnes på närmare håll i stället för, såsom nu

vore förhållandet, på ett afstånd af ungefär 70 mil från den finsktalande

delen af länet. Att i de frågor, der samarbete mellan stiftsstyrelse och

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande skulle ega rum, det stora afstandet

mellan de båda myndigheterna medförde många svårigheter och olägenheter,

vore påtagligt och lade i sin man en hämsko pa badas verksamhet

för gemensamma syften. Till sist påpekades, att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i det anförda uteslutande fäst sig vid de skäl för en

delning af Hernösands stift, som vore att hemta från de för dess nordligare

hälft egendomliga förhållanden. Till dessa skäl komme de talande grunder,

som gjorde delningen önskvärd jemväl med hänseende till stiftets sydligare

delar, hvilka visserligen behöfde, för att få sina intressen behörigen tillgodosedda,

förmånen af en särskild stiftsstyrelse, som, befriad från omsorgen

om de många angelägenheter, hvilka afsåge den nordligare delen,

kunde egna sig ensamt åt det myckna arbete, som för det sydligare Aorrland

förelåge och som, med dessa landsdelars snabbt fortgående utveckling,

i alltjemt ökad grad förestode. Med förenad! afseende pa det ena saväl

som det andra kunde sägas, att den ifrågastälda stiftsdelningen afsåge ett

ändamål, med hvars genomförande ej utan stor skada kunde anstå, men

som, förverkligadt, skulle kraftigt befrämja uppgifter af den mest omfattande

betydelse.

Sedan jag sålunda i mitt merberörda yttrande till statsrådsprotokollet

1896 redogjort för hvad som i ärendet förekommit, framhöll jag i samma

yttrande, hurusom af allt framginge, icke blott att ett oafvislig^ behof af

Hernösands stifts delning'' förelåge utan ock att detta behof måste inom

den närmaste tiden tillgodoses. I det först nämnda afseende! syntes ock

en nästan fullständig samstämmighet råda så väl inom riksdagen soin inom

kyrkomötet. Deremot hotades frågans lösning med ett, uppskof på obestämd

tid deraf, att Riksdagens Andra Kammare såsom vilkor för delningen

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Åttonde hnfvudtiteln.

uppställ fordran på eu motsvarande sammanslagning af två andra stift.

Inom kyrkomötet mötte åter detta vilkor ett afgjordt motstånd. Hvad som

hittills i ärendet förekommit hade hos mig stadgat den öfvertygelsen, att

den ifrågasatta sammanslagningen icke kunde blifva annat än en nödfallsåtgärd,

som icke i sig innebure någon fördel, men väl medförde stora och

kännbara olägenheter. Särskildt det sätt för sammanslagningens genomförande,

som företrädesvis varit föremål för diskussion inom riksdagen och

kyrkomötet, nemligen att förena Visby och Kalmar stift, syntes mig synnerligen

olämpligt såsom medförande verklig skada för Gotland och hade

äfven der blifvit mottaget med djupt bekymmer. Då jag tillika toge i

betraktande, att den kostnad, som Hernösands stifts delning nödvändiggjorde,

med afseende på ändamålets vigt kunde betraktas som en obetydlighet,

syntes mig icke all förhoppning saknas, att Riksdagen, med hänsyn

till vigten af ärendets snara afgörande, skulle befinnas villig att godkänna

en Eders Kongl. Maj:ts framställning af samma hufvudsakliga innehåll

som i den till 1893 års riksdag gjorda.

Jag ansåg alltså, att den fråga, som borde föreläggas Riksdagen,

borde begränsas till Hernösands stifts delning. Angående de medel,

som borde af Riksdagen äskas till bestridande af de med stiftsdelningen

förenade kostnader, yttrade jag — sedan jag erinrat, att jag i fråga

om sättet att bereda skälig löneinkomst åt biskopen i det nya stiftet

redan vid ärendets föredragning inför Eders Kongl. Maj:t den 17 mars

1893 uttalat mig för, att det icke borde ifrågasättas, att åt honom skulle

på lön anslås något prebendepastorat, utan att en bestämd lön borde

åt honom anvisas — följande: Genom nådiga brefvet den 15 juni 1861 angående

reglering af biskoparnes löner hade dessa löner i de särskilda stiften

bestämts från 16,000 till 10,000 kronor, deribland för biskopen i Hernösancl

till 12,000 kronor. Då, enligt hvad Hernösands domkapitel uttalat,

hvart och ett af de två stift, i hvilka Hernösands stift skulle delas, för sin

behöriga vård komme att kräfva å stiftsstyrelsens sida fullt upp så mycket

arbete som de flesta större stift inom det öfriga riket, syntes, i enlighet

med hvad jemväl kammarkollegium och statskontoret hemstält, lönen åt

biskopen i det nya stiftet icke lämpligen böra sättas lägre än lönen åt

biskopen i Hernösands odelade stift eller 12,000 kronor, hvartill borde

komma särskild hyresersättning, som enligt mom. 2 af de genom nyssnämnda

nådiga bref den 15 juni 1861 faststälda grunder för reglering af

biskoparnes löner skulle till biskop, der biskopshus ej funnes, utgå med

belopp ej öfverstigande 1,500 kronor, hvilket belopp i nuvarande fall

syntes mig vara erforderligt. Medel till denna lön och hyresersättning

torde kunna bekommas ur biskopslöneregleringsfonden, hvilken uppkommit

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvndtiteln. IV

genom inkomster, som afskilts från vissa biskopslöner och bestämts till

jemnande af andra. Vid 1894 års slut egde denna fond eu behållning,

som beräknats uppgå till 460,935 kronor 7 öre. Inkomsterna under år

1894 hade uppgått till mer än 49,500 kronor, deraf ränta och kapitalvinst

18,608 kronor 10 öre. De till utgående från fonden anvisade årliga utgifterna

till lönefyllnad åt åtskilliga biskopar in. in. utgjorde tillsammans

24,210 kronor 49 öre, hvartill kommit för år 1894 en extra utgift å omkring

360 kronor. — Fondens ställning var vid 1895 års slut väsentligen

oförändrad.

Hvad anginge ledamöterna i det nya domkapitlet, yttrade jag, att det

väl kunde ifrågasättas, huruvida icke kyrkoherden i Luleå stadsförsamling

och de nuvarande lektorerna vid läroverket, hvilka icke mottagit sina befattningar

med skyldighet att tjenstgöra i domkapitel, borde erhålla särskild

godtgörelse för det ökade arbete, som ett ledamotskap i domkapitlet

skulle för dem medföra, och hvilket för lektorerna icke i afsevärd mån

kunde anses uppvägas af den förminskning i antalet undervisningstimmar,

som enligt 13 § i gällande läroverksstadga skulle medgifvas dem såsom

domkapitlets ledamöter, och i sammanhang härmed omförmälde jag, att

uti infordrade yttranden nuvarande kyrkoherden i Luleå stadsförsamlings

pastorat O. A. Vester äfvensom nuvarande lektorerna i kristendom och

filosofisk propedevtik, i historia och modersmålet samt i matematik och

fysik vid nämnda läroverk — de tvenne öfriga lektorerna åtnjöte sedan

flera år tillbaka tjenstledighet för sjukdom — förklarat sig villiga att inträda

som ledamöter i det tillämnade domkapitlet utan att ifrågasätta särskild

ersättning härför, kyrkoherden Vester under uttalande af den förhoppning,

att de presterliga krafter, som erfordrades för församlingsvården

inom pastoratet, måtte så ordnas, att densamma icke behöfde lida intrång

af kyrkoherdens domkapitelsgöromål.

Beträffande aflöningen åt konsistorienotarien i det nya stiftet ansåg jag,

att denne tjensteman borde åtnjuta dels de inkomster, som enligt gällande

grunder för konsistorienotariernas aflöning utginge från Vesterbottens och

Norrbottens län till notarien vid Hernösands domkapitel, dels ock ett

skäligt anslag af statsmedel. I yttrandet till protokollet den 17 mars 1893

lemnades, med ledning af från domkapitlet i Hernösand infordrade uppgifter,

en specifik utredning beträffande omförmälda från Vesterbottens

och Norrbottens län inflytande inkomster för konsistorienotarien i Hernösands

stift. Denna utredning gaf vid handen, att dessa inkomster i medeltal

utgjort omkring 1,500 kronor årligen.

Domkapitlet hade visserligen ansett, att, i anseende till minskning i

provisionen från presterskapets enke- och pupillkassa, dessa inkomster för

Bill. Ull Rikxil. Prot. 1887. I Sand. 1 Afd. ti

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Åttonde hufvudtiteln.

framtiden ej borde beräknas högre än till 1,200 kronor, och föreslagit, att

till konsistorienotarien i det nya stiftet borde öfverflyttas de 300 kronor,

som för närvarande utginge till konsistorienotarien i Hernösand för dennes

bestyr med lappmarks ecklesiastikverks angelägenheter, samt hemstält, att

derutöfver måtte åt förstnämnde konsistorienotarie anvisas 3,000 kronor.

Notarien skulle härigenom beredas eu löneinkomst af tillhopa omkring 4,500

kronor. Da omförmälda 300 kronor emellertid icke, såsom domkapitlet

förutsatt, utginge från anslaget till lappmarks ecklesiastikverk utan från anslagen

till domkapitlens expeditioner och alltså icke kunde betraktas såsom

en tillgång utöfver sistnämnda anslag, ansåg jag frågan om detta belopps

öfverflyttning från den ene notarien till den andre dermed vara förfallen.

Visserligen vore det ingalunda oantagligt, att de från de båda nordligaste

länen konsistorienotarien tillkommande inkomster i sportler, provisioner

m. m. komme att förminskas. Men då samma inkomster i medeltal under

aren 1891 1894 något öfverstigit 1,500 kronor, ansåg jag desamma kunna

beräknas till detta belopp.

Vidkommande derefter amanuensen och vaktmästaren hade domkapitlet

ansett deras arfvoden kunna bestämmas till ungefär enahanda belopp, hvartill

amanuensens och vaktmästarens vid domkapitlet i Hernösand inkomster

af deras befattningar under de senaste åren före 1891 uppgått, nemligen

för amanuensen 1,600 kronor och för vaktmästaren omkring 500 kronor

jemte bostad och vedbrand.

Beträffande slutligen öfriga kostnader för det blifvande domkapitlets

expedition hade domkapitlet beräknat dessa till följande belopp:

hyra för sessions- och expeditionslokal samt bostad för

vaktmästaren .................................................................... kr. 1,500: —,

andra för expeditionen nödiga årliga utgifter....................... » 600: —,

hvartill skulle komma för anskaffande af möbler, kassaskåp,

andra nödiga inventarier, böcker, kartor m. m.

för en gång ........................................................................... » 3,500: —.

I sammanhang med nu omnämnda beräkning af kostnaden för den

nya stiftsstyrelsens i Luleå expedition, hade domkapitlet i Hernösand hemstält,

att, i den mån genom stiftsdelningen inkomster skulle komma att

frångå notarien och amanuensen vid domkapitlets i Hernösand expedition

och öfverflyttas till motsvarande tjensteman vid det nya domkapitlet, ersättning

måtte de förra härför beredas. Domkapitlet hade i detta afseende

framhållit, att härvid visserligen måste å ena sidan tagas i betraktande,

att dessa tjensteman arbete komme att blifva i väsentlig mån minskadt

genom stiftsdelningen, men att å andra sidan äfven hänsyn måste tagas

s. 19 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln.

19

dertill, att deras arbete dittills varit öfver höfvan betungande och att de

med deras befattningar förenade löneinkomster vore så knappa, att endast

med beräkning af de inkomster, hvilka för närvarande af dem åtnjötes,

dugliga innehafvare till samma befattningar torde kunna erhållas.

Beträffande hvad domkapitlet rörande ifrågavarande anslagsbelopp

anfört, hade jag intet annat att erinra, än att i det för amanuensen vid

domkapitlet i Hernösand angifna arfvode inginge det belopp, 600 kronor,

som af Eders Kong! Maj:t under de senaste åren från lappmarks ecklesiastikverk

anvisats till domkapitelsexpeditionen såsom ersättning för göromål,

hvilka särskildt afsåge lappmarken, och hvilket belopp efter delningen

torde böra utgå från samma anslag som öfriga kostnader för domkapitlens

expeditioner. Ehuru det af dessa göromål härrörande arbete

komme att minskas, i händelse stiftsdelningen egde rum, ansåg jag dock,

att en nedsättning i totalbeloppet af amanuensens arfvode icke skäligen

kunde sättas i fråga, utan att samma arfvode fortfarande borde utgå med

1,600 kronor, hvartill jemväl amanuensens vid det nya domkapitlet arfvode

torde böra bestämmas. På dessa grunder hemställde jag, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

dels att medgifva, det Vesterbottens och Norrbottens län skildes från

den 1 januari 1897 från Hernösands stift för att bilda ett särskildt stift,

samt att för aflönande af biskop i det nya stiftet finge af biskopslöneregleringsfonden

användas högst 13,500 kronor årligen;

dels att för bestridande af kostnaden för aflönande af konsistorienotarie,

amanuens och vaktmästare vid det nya domkapitlet bevilja ett ordinarie

anslag af 5,100 kronor, deraf till notarien 3,000 kronor, till amanuensen

1,600 kronor och till vaktmästaren 500 kronor;

dels att för hyra af lokal och vaktmästarebostad anslå ett årligt belopp

af 1,500 kronor;

dels att såsom ersättning för den minskning i inkomst, som genom

den ifrågasatta stiftsdelningen skulle drabba notarien vid Hernösands domkapitel

till följd af förlusten af sportelinkomsterna från Vesterbottens och

Norrbottens län och amanuensen vid samma domkapitel genom upphörande

af ofvan omförmälda, från lappmarks ecklesiastikverk nu utgående anslag

å 600 kronor, måtte beviljas ett årligt anslag af 2,100 kronor;

dels ock att för anskaffande af möbler, inventarier m. m. för expeditionslokalen

vid det nya domkapitlet å extra stat för år 1897 anvisa ett

belopp af 3,500 kronor.

Denna min hemställan blef af Eders Kongl. Maj:t bifallen, och i enlighet

dermed afläts nådig proposition i ämnet till 1896 års riksdag. Der

egnades åt frågan den förberedande behandlingen af sammansatta stats
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Åttonde hufvudtiteln.

och lagutskottet, som hemstälde om bifall till propositionen med den

ändring allenast, att, då genom den föreslagna stiftsdelningen de göromål,

som särskildt afsåge lappmarken, komme att i väsentlig mån minskas för

amanuensen vid Hernösands domkapitel, samt följaktligen den ersättning

för förlusten af det från lappmarks ecklesiastikverk utgående anslag af

600 kronor, som borde beredas nuvarande innehafvaren af nyssberörda

amanuensbefattning, måste betraktas som ett rent personligt arfvodestillägg,

ifrågavarande af Eders Kongl. Maj:t begärda ersättningsbelopp måtte beviljas

endast å extra stat för år 1897.

Vid ärendets behandling i kamrarne bifölls i Första Kammaren utskottets

hemställan utan votering, hvaremot i Andra Kammaren, sedan

efter anstäld votering 107 röster befunnits afgifna för utskottets hemställan

och lika många röster för en väckt motion i ämnet, den förseglade sedeln

afgjorde utgången så, att nämnda motion, som gick derpå ut, att Riksdagen

måtte, med afslag å Eders Kongl. Maj:ts proposition, medgifva den

föreslagna delningen af Hernösands stift under vilkor att Kalmar och Visby

stift sammansloges till ett stift, så snart en sådan sammanslagning genom

de nuvarande biskoparnes i Kalmar och Visby afgång eller eljest möjliggjordes,

af kammaren bifölls; och dermed var sålunda frågan för den riksdagen

förfallen.

Den åsigt rörande den ifrågasatta sammanslagningens olämplighet, jag

uttalade till statsrådsprotokollet den 13 januari 1896,’vidhåller jag, och då

jag, oaktadt ofvannämnda utgång af delning sfr ägan, redan nu återupptager

densamma, sker det till följd af min lifliga öfvertygelse icke blott om delningens

nödvändighet utan ock om vigten, ur flere synpunkter, af densammas

snara genomförande. Domkapitlet i Hernösand har ock i skrifvelse

af den 23 september sistlidet år framhållit, att behofvet af stiftets delning

icke blott allt fortfarande qvarstår utan framträder med ständigt

ökad styrka. Dervid har domkapitlet uppgifvit, att under den då förflutna

delen af år 1896 antalet mål hos domkapitlet, enligt diariet, varit vida

högre än under motsvarande tid af något föregående år, samt att stiftets

folkmängd under åren 1894 och 1895 vuxit från 552,704 till 570,315 personer,

och har domkapitlet, under framhållande tillika, att domkapitlet

omöjligen kunde med likgiltighet åse, hvad som allt mer blefve uppenbart,

att den andliga kulturens intressen inom rikets fyra nordligaste län

icke kunde genom en enda stiftsstyrelse behörigen tillgodoses, anhållit, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes för innevarande års riksdag framlägga förnyadt

förslag om bildande af ett särskildt stift, bestående af Vesterbottens och

Norrbottens län.

Ytterligare hafva såväl landstingen som Eders Kongl. Maj:ts befall
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln.

21

ningshafvande i Vesterbottens och Norrbottens län uti underdåniga skrivelser

framhållit vigten deraf, att frågan om delning af Hernösands stift

med det snaraste erhåller en lycklig lösning.

Förslag om erforderlig ändring i kongl. förordningen den 16 november

1863 angående allmänt kyrkomöte torde af statsrådet och chefen för

justitiedepartementet komma att underställas Eders Kongl. Maj:ts pröfning

för att derefter föreläggas Riksdagen; och tillåter jag mig med stöd af

hvad ofvan anförts — under anhållan att sedermera få återkomma till

frågorna såväl om anvisande af medel för anskaffande af möbler, inventarier

m. m. som om anslag till bestridande af kostnaderna för skrifmateriel

och expenser m. m. vid domkapitlet i det föreslagna nya stiftet samt

om ersättning åt amanuensen vid Hernösands domkapitel för den förlust,

som komme att drabba honom genom upphörande af ofvan omförmälda,

från lappmarks ecklesiastikverk utgående anslag å 600 kronor — hemställa,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

dels att medgifva, det Vesterbottens och Norrbottens län må från den

1 januari 1898 frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett särskildt stift,

samt att för aflönande af biskop i det nya stiftet må af biskopslönereglel-ingsfonden

användas högst 13,500 kronor årligen;

dels att för bestridande af kostnaden för aflönande af konsistorienotarie,

amanuens och vaktmästare vid det nya domkapitlet bevilja ett

ordinarie anslag af 5,100 kronor, deraf till notarien 3,000 kronor, till

amanuensen 1,600 kronor och till vaktmästaren 500 kronor;

dels att för hyra af lokal och vaktmästarebostad anslå ett årligt belopp

af 1,500 kronor;

dels att såsom ersättning för den minskning i inkomst, som genom

den ifrågasatta stiftsdelningen skulle drabba notarien vid Hernösands domkapitel

till följd af förlusten af sportelinkomsterna från Vesterbottens och

Norrbottens län, måtte beviljas ett årligt anslag af 1,500 kronor.

1 anseende dertill, att domkapitlens expeditionskassor visat sig otill- [3.]

räckliga för bestridande af de derå anvisade utgifter, aflat Eders Kongl.

Maj:t till sistförflutna riksdag framställning om beviljande till dessa kas- kassör.

sors förstärkning af ett anslag å ordinarie stat å 6,000 kronor. Då emellertid

det af Eders Kongl. Maj:t i sådant afseende äskade beloppet blifvit

bestämdt med hänsyn jemväl till de ökade utgifter för expeditionskassorna,

som skulle påkallats genom inrättande af ett nytt domkapitel i enlighet

med Eders Kongl. Maj:ts då aflåtna förslag om Hernösands stifts

delning, hvilket förslag, såsom ofvan erinrats, i anledning af kamrarnes

skiljaktiga beslut förföll, blef anslaget af Riksdagen nedsatt till 5,500 kro
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Åttonde hnfrudtiteln.

nor. Sedan fråga om berörda delning nu ånyo blifvit af mig upptagen,

tillåter jag mig föreslå, det Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra

framställning derom, att anslaget till förstärkande af domkapitlens expeditionskassor

måtte från och med år 1898 förhöjas med 500 kronor till

6,000 kronor.

Vid bifall till de under punkterna 2 och 3 gjorda framställningar

kommer anslaget till domkapitlens expeditioner, nu 27,659 kronor, att

höjas till 36,259 kronor.

Universiteten.

Till Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning har kanslern för rikets universitet

med särskilda underdåniga skrivelser den 28 september 1896 öfverlemnat

af de större akademiska konsistorierna i Upsala och Lund gjorda

framställningar om utverkande af anslag för åtskilliga ändamål. Bland de

sålunda anmälda anslagsbehofven synas mig följande böra föranleda nådiga

framställningar till innevarande års riksdag.

[4.] Redan länge har den juridiska fakulteten vid universitetet i Upsala

Nro}Z''str \ nält ett önskningsmål, som ock under de senare åren upprepade gånger

Uplaia. '' framburits af det större akademiska konsistoriet bland dess framställningar

om anslag för olika ändamål. Detta önskningsmål har galt inrättandet af

en ny professur inom nämnda fakultet, som derigenom skulle få åtta lärostolar.

Den redogörelse för den härom väckta frågan, som jag nu anhåller få

lemna, är hemtad från af fakulteten gjorda uttalanden till dess protokoll

den 27 maj 1892 och den 19 maj 1896. Sistnämnda protokoll innefattar

den i ämnet nu gjorda framställningen och till protokollet den 27 maj

1892 har fakulteten upprepade gånger hänvisat såsom innehållande en

sammanfattning af hvad som vore af vigt för frågans belysning.

Redan år 1859 — anför fakulteten — hade densamma uttalat, att åtta

professorsplatser inom fakulteten vore nödvändiga, för att den juridiska

undervisningens behof skulle kunna vederbörligen tillgodoses, och i detta

afseende gjort framställning hos universitetets kansler. Sedan dess hade

till de fyra ordinarie professorsplatser, som då funnits vid fakulteten, tilllagts

en ny, hvarjemte fakultetens dåvarande två adjunkturer blifvit ombildade

till extra ordinarie professorsplatser, så att fakulteten numera hade

till sitt förfogande sju sjelfständiga fasta lärareplatser i bestämda ämnen.

Ännu saknades emellertid den åttonde fasta lärareplats, som redan år 1859

ansågs nödvändig. Utan tvifvel hade de grunder, som föranledt fakulte
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

23

tens nyssnämnda framställning till kanslern, varit fullgiltiga redan för den

tidens förhållanden och skulle otvifvelaktigt fortfarande vara tillräckligt

talande, äfven om dessa sedermera icke utvecklat sig. Men nu hade emellertid

förhållandena förändrat sig på ett sätt, som gjorde det ifrågavarande

behofvet allt mera oafvisligt. Ojemförligt större fordringar än förr stäldes

nemligen numera på fakulteten dels på grund af det alltjemt tillväxande

antalet af dem, som egnade sig åt juridiska studier, dels genom rättsvetenskapens

egen utveckling, kulturens stigande och ökad samfärdsel folken

emellan.

I det förra afseendet förtjenade följande omständigheter att framhållas.

Om man undersökte studentkatalogen för vårterminen 1859, under hvilken

fakultetens förut omnämnda uttalande gjordes, funne man, att antalet juris

studiosi der uppgåfves till 135. Sedan nämnda tid hade antalet juris studiosi

rätt ansenligt stigit och hade höstterminen 1890 uppgått ända till

480. Sedermera hade antalet åter nedgått, men utgjorde dock vårterminen

1896 362; således nära tre gånger så många som år 1859. Vid denna

jemförelse Unge dessutom icke förbises, att i 1859 års summa inbegrepes

äfven de, som idkade studier för »kameralexamen», hvilken examen endast

delvis förrättades af juridiska fakultetens lärare, och i hvilken för öfrigt

de kurser, som omfattade juridiska ämnen, hade ganska ringa omfång.

Huru stort antalet af dem, hvilka egnade sig åt studier för kameralexamen,

verkligen vid sagda tid varit, derom kunde fakulteten icke lemna bestämd

uppgift. Men med säkerhet kunde dock antagas, att det genom siffran

135 angifna antalet borde icke så litet reduceras för att vinna summan af

egentliga juris studiosi.

Den betydliga förökningen i antalet af fakultetens lärjungar hade i

nu ifrågavarande afseende desto större betydelse som, under det att år

1859 knappt ett tiotal egnade sig åt fakultetens högre studiekurs, en oafbruten

stegring af dessas antal egt rum, så att för närvarande, att döma

af arten af den undergångna förberedande examen, vida mer än halfva

antalet, eller omkring 200, af samtlige juris studerande kunde antagas idka

högre juridiska studier. Antalet af dem, som idkade studier för juris

kandidatexamen, kunde således för närvarande antagas vara tjugu gånger

större än år 1859. Då nu dels kurserna för juris kandidatexamen i allmänhet

vore mer eller mindre afsevärdt större än för embetsexamina, dels

i den förra examen två omfattande ämnen ytterligare tillkomme, vore det

uppenbart, att dessa förhållanden måste för alla fakultetens lärare medföra

eu väsentligen mera betungande examinationsskyldighet, och detta gälde i

all synnerhet om innehafvaren af professuren i romersk rätt, juridisk

encyklopedi och rättshistoria, af hvilka det först nämnda ämnet alldeles

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Åttonde hufvndtiteln.

icke och de två senare endast i jemförelsevis obetydlig omfattning inginge

i kursen för embetsexamina. Det behöfde icke ådagaläggas, att denna i

så vidsträckt grad förökade examinationsskyldighet skulle, utom att lärarens

krafter i förtid utnöttes, alltmer inkräkta på den tid, som borde egnas

åt bearbetandet af den åt hans vård anförtrodda vetenskap, till stor skada

icke blott för universitetet, hvilket härigenom löpte fara att nedsättas till

ett blott examensinstitut, der embetsmannabildning fabriksmessigt bedrefves,

utan äfven för vårt lands allmänna bildning, hvars nivå ofelbart komme

att sjunka i samma mån, som det rent vetenskapliga arbetet vid sjelfva

universitetet förlorade i omfattning och djup, i intensitet och kraft.

Till de sålunda anförda skälen för lärarekrafternas förstärkning inom

juridiska fakulteten i Upsala komme nu, såsom antydts, den utveckling

rättsvetenskapen i och för sig undergått, sedan förutomförmälda framställning

om denna förstärkning gjordes. Öfverhufvud föranledde vetenskapens

framsteg, dels att vissa områden af det redan i större eller mindre mån

bearbetade fältet måste göras till föremål för alldeles särskild odling, dels

att nya områden måste läggas till det förut intagna fältet, Hvad särskildt

rättsvetenskapen beträffade, hade denna vetenskaps allmänna utveckling i

båda dessa afseenden stält förökade fordringar på fakulteten.

Till en början måste nemligen åt rättshistorien egnas vida mer samlad

kraft än hittills varit möjligt. Väl upptoges sedan lång tid tillbaka —

nemligen i den fördelning af läroämnena, som år 1842 gjordes — rättshistorien

bland de ämnen, som inginge i juridiska fakultetens läroområde.

Väl hade ock under de senast förflutna decennierna åtminstone så till vida

särskild behandling deråt egnats, som föreläsningar deri periodiskt hållits.

Men den lärare, som fått sig ämnet anförtrodt, hade måst dela sitt arbete

mellan detta och två andra omfattande ämnen. Det läge derför i sakens

natur, helst i betraktande af den förut nämnda alltmer betungande examinationsskyldigheten,

att den behandling, som rättshistorien kräfde, icke

kunnat komma densamma till del.

Beträffande ifrågavarande ämnes stora betydelse hade denna, i rent

vetenskapligt afseende, icke blifvit förnekad, men först i senare tider, och

till en stor del genom främmande forskares uttalanden, hade uppmärksamheten

blifvit tillräckligt fäst på den grad, i hvilken sagda betydelse förökats,

genom det förhållande, att kännedomen om den skandinaviska nordens

äldsta rättskällor utgjorde en vigtig, ja, nödvändig förutsättning för

eu riktig uppfattning af all rättsbildning, i hvilken den germanska åskådningen

utgjorde ett mer eller mindre bestämmande element, med andra

ord, för en riktig uppfattning af en stor del af de moderna kulturfolkens

rätt.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtitelrt.

25

Deremot hade rättshistoriens betydelse för den praktiske juristen eller

öfver hufvud i praktiskt afseende långt ifrån blifvit till fullo insedd. Det

borde emellertid för den, som närmare skärskådade saken, klart framstå,

att för utöfvaren af hvarje väsentlig funktion i statslifvet kännedomen om

den föregående utvecklingen vore en af de nödvändigaste förutsättningarna

för att han skulle kunna rätt fylla denna funktion, helst i ett samhälle,

hvilket, såsom vårt, från urminnes tider på rent nationel grund utan afbrott

utvecklat sig till hvad det nu vore. För domaren vore denna kännedom

ett af de vigtigaste medlen för att han skulle kunna fylla sin uppgift

att rätt förstå och tolka gällande lag. Äfven den förvaltande embetsmannen

skulle finna kännedomen om den föregående utvecklingen gifva en väsentlig

ledning till en klar uppfattning af den närvarande tidens kraf.

Icke minst för lagstiftaren vore denna kännedom nödvändig, emedan

först derigenom för honom framträdde grundkarakteren af hela vårt samhällslif,

hvilken skulle anvisa honom den väg, på hvilken den framtida utvecklingen

hade att fortgå, utan förhastadt upptagande från främmande håll

af grundsatser, hvilka icke med denna karakter stode i öfverensstämmelse.

För att rättshistorien skulle kunna verka hvad densamma i detta afseende

hade att utföra, vore det emellertid nödvändigt, att åt henne bereddes

ställningen af ett sjelfständigt ämne. Först derigenom skulle det

blifva möjligt för den lärare, som vore dess representant, att egna detta

ämne den erforderliga bearbetningen i rent vetenskapligt afseende och dervid

i sin mån fullgöra den hederspligt, som ålåge den svenska forskningen,

att åtminstone taga sin del i det arbete för den riktiga och fullständiga

framställningen af våra äldsta rättskällors grundsatser, hvilket, såsom förut

blifvit antydt, vore af så stor vigt för alla de folk, hvilkas rätt mer eller

mindre hvilade på germansk grund. Derigenom skulle det blifva honom

möjligt att på ett fullt tillfredsställande sätt meddela de forskningens resultat,

hvilkas inhemtande vore den nödvändiga förutsättningen för att

domaren, den förvaltande embetsmannen och lagstiftaren skulle ega en fast

grund för utöfvandet af sin verksamhet. Men icke nog härmed. Derigenom

att rättshistorien erhölle denna sjelfständiga ställning, skulle icke

blott vinnas de nyssnämnda fördelarne för vetenskapen och för dem, som

omedelbart hade att fylla en funktion i statslifvet. Frukterna af den djupare

och mera omfattande forskning, hvilken derigenom skulle möjliggöras,

skulle i sin tid äfven komma hela folket till godo samt hos detta bibehålla

och stärka känslan af dess samhörighet med sin forntid äfvensom

bidraga till att gifva ledning åt dess framtida utveckling.

Fakulteten hade hittills hufvudsakligen uppehållit sig vid frågan om

rättshistoriens ställning. Det hade varit nödvändigt att framhålla detta

Bill. till Riksd. Prat. 1897. 1 Sand. 1 Afil. i

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Åttonde hufvudtiteln.

ämnes stora vigt, hvilken ännu ej blifvit till fullo uppskattad. Men det

borde ej förbises, att, om professuren i romersk rätt, juridisk encyklopedi

och rättshistoria blefve delad genom frånskiljande af det sistnämnda, i alla

afseenden så fordrande ämnet, åt de återstående omfattande ämnena, hvilka

skulle bilda den andra gruppen, skulle kunna egnas det koncentrerade

arbete, som deras vigt kräfde. Och utan tvifvel skulle innehafvare!! af

den lärostol, som skulle omfatta dessa ämnen, erhålla full verksamhet.

Emellertid kunde det ifrågasättas, huruvida ej ytterligare ett ämne

skulle kunna utan allt för stor olägenhet läggas till sistnämnda lärostols

undervisningsområde. Internationel privaträtt, hvaruti redan förut undervisning

visserligen icke helt och hållet saknats, skulle på detta sätt kunna

fullt införlilvas med fakultetens öfriga läroämnen. Utvidgade kulturförhållanden

och en allt lifligare samfärdsel med andra folk påkallade detta,

på det att fakulteten skulle kunna med fullt fog sägas erbjuda tillfälle till

en fullständig juridisk studiekurs. Någon synnerlig omfattning torde ämnet

emellertid icke hos oss behöfva erhålla, utan en kort öfversigtlig framställning

skulle kunna anses tillräcklig. Ämnet anslöte sig för öfrigt i flera

afseenden rätt väl till den juridiska encyklopedier!.

Genom nu antydd anordning, delning af den ifrågavarande professuren

och någon utvidgning — om sådan pröfvades lämplig — af den ena

af de genom delningen uppkommande ämnesgrupperna, skulle de svåraste

olägenheter, som nu tyngde fakultetens verksamhet, kunna aflägsnas.

Beträffande betydelsen af den internationela privaträttens studium framhålles

i förutnämnda protokoll den 27 maj 1892, att ju lifligare den mellanfolkliga

samfärdseln blefve genom talrikare affärsförbindelser och i följd

af större rörlighet hos befolkningarna, desto lättare och oftare förekomme

anledningar till tvekan derom, efter hvilken stats lagstiftning en rättsfråga

borde bedömas, eller, såsom man vanligen uttryckte det, till kollision mellan

olika länders lagar. Försvunnen eller allt mera stadd i försvinnande vore

äfven den förr ganska allmänna uppfattningen, att en stats rättskipande

organer af det ena eller andra slaget icke skulle behöfva taga någon hänsyn

till annan lag än det egna landets. I stället hade trädt eller trädde

den friare åskådning, som i princip tillerkände utländsk lag samma värde

och giltighet som den inhemska. I följd häraf blefve det allt nödvändigare

att känna de, enligt sakens natur, ganska invecklade normer, som tjenade

till lösning af förenämnda lagkollisioner, hvilka normer numera plägade

sammanfattas under benämningen internationel privaträtt i vidsträckt mening,

d. v. s. med inbegripande af internationel process- och straffrätt.

I utlandet hade denna nödvändighet, såsom talrika fakta visade, blifvit

insedd och uppskattad. Den internationela privaträttens litteratur, som

s. 27 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvwltiteln.

27

ännu för ett par decennier sedan varit ganska obetydlig, hade sedan dess

växt i en utomordentligt hög grad. Vid åtminstone ett universitet — i

Ztirieh — hade upprättats en lärostol med internationel privaträtt till

hufvudfack; och förslag om en dylik anordning vid ett annat universitet,

nemligen i Basel, hade nyligen af vederbörande framstälts. I Frankrike,

Belgien och Italien, på visst sätt också i Nederländerna, hörde den internationela

privaträtten till de såsom regelmessiga föreskrifna undervisningseller

examensämnena. Äfven i Tyskland förelästes vid åtskilliga universitet

ofta öfver ifrågavarande disciplin. Hvad Österrike anginge, hade densaminas

praktiska betydelse blifvit på ett kraftigt sätt vitsordad derigenom, att det

år 1891 församlade österrikiska advokatmötet beslutit uttala den önskan,

att föreläsningar deri måtte regelmessigt hållas vid samtliga universitet,

samt uppmanat regeringen att taga i öfvervägande, om den ej borde införas

såsom obligatoriskt studie- och läroämne.

Vid vårt lands universitet hade veterligen icke, med undantag för ett

enstaka, långt tillbaka liggande tillfälle, någon särskild undervisning i den

intemationela privaträtten meddelats. Fn del allmänna satser hade väl

framstälts i sammanhang med folkrätten, men denna förbindelse med en

vetenskap af helt annan natur kunde icke hafva låtit den intemationela

privaträtten få den behandling densamma förtjenade, så mycket mindre

som folkrätten, vid hvilken den varit fogad såsom ett bihang, af naturliga

skäl vore ett ämne af relativt underordnad vigt, samt professorn i folkrätt

äfven hade att undervisa och examinera i så stora och vigtiga ämnen som

statsrätt och förvaltningsrätt. Vissa normer, tillhörande den intemationela

privaträtten, hade det äfven varit nödvändigt att meddela vid undervisningen

i den svenska rättens särskilda hufvuddelar; men just härvid hade

tydligt visat sig de svåra olägenheterna deraf att, synnerligast som folkrätt

plägade studeras såsom ett af de sista ämnena före examen, hvarje allmän

öfversigt af och systematisk underbyggnad i den intemationela privaträtten

saknats hos lärjungarne.

Under åberopande af de utaf juridiska fakulteten anförda skäl har

det större akademiska konsistoriet hemstält, att på ordinarie stat måtte

beviljas 6,000 kronor till en ny ordinarie juridisk professur vid universitetet

i Upsala; och har konsistoriet dervid förordat detta anslagskraf till behjertande

såsom framför öfriga anslag särskildt behöfligt och nästan oundgängligt,

Jemväl universitetskanslern har med hänsyn till behöfligheten

satt nämnda anslag främst bland samtliga nu på ordinarie stat begärda

anslag för universitetet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Åttonde hufTudtiteln.

Rättshistorien påkallar i våra dagar med allt större styrka att erhålla

en grundlig vetenskaplig behandling, Såsom af fakultetens yttrande framgår,

har den hittills varit i afsaknad deraf; åtminstone har det rika

material, som för denna vetenskap särskild! hos oss förefinnes, icke till den

omfattning, som önskligt vore, blifvit bearbetadt af svenske vetenskapsmän,

ehuru vi väl borde vara de främste vid utforskning och bearbetning af

våra gamla rättskällor.

Hvad i ärendet förekommit gifver otvifvelaktigt vid handen, att ett

intensivare studium af rättshistorien vid universitetet kräfver de juridiska

lärarekrafternas förökande. Detta skulle för öfrigt vara af behofvet påkalladt

redan genom de af fakulteten framhållna omständigheter i afseende

å ökningen af antalet juris studiosi samt deras studiers riktning mot den

högre juridiska examen. Jag anser äfven lämpligt, att ifrågavarande ökning

af lärarekrafterna sker genom inrättande af eu ny ordinarie professur,

som kunde med den nuvarande professuren i romersk rätt, juridisk

encyklopedi och rättshistoria dela arbetet i dessa läroämnen, samt att den

ene af dessa båda professurer bör omfatta rättshistorien allena. Med de

ämnen, som återstå för den andra, borde då förenas den undervisning i

internationel privaträtt, som blifvit ifrågasatt och hvars upptagande i det

akademiska arbetet synes mig väl motiveradt genom hvad i afseende derå

anförts.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för inrättande af en ny ordinarie professur inom juridiska fakulteten

vid universitetet i Upsala bevilja ett årligt anslag af 6,000 kronor.

[5.] _ Sedan anslag å extra stat ganska länge utgått till universitetssemina
Geograjiska

rier i Upsala och Lund i ämnen, fallande inom filosofiska fakultetens lärosemnnnet.

omn;(](>) blefvo på Eders Kongl. Maj:ts framställning af 1894 års Riksdag ordinarie

anslag beviljade till seminarier i de flesta af de humanistiska sektionernas

läroämnen, hvilka anslag skulle utgå dels till arfvoden, dels till inköp af böcker

och annan undervisningsmateriel äfvensom för tillfälliga utgifter. Hvad

universitetet i Upsala beträffar, erhöll detsamma ytterligare vid 1895 års

riksdag, pa enskild motionärs hemställan, ett anslag å ordinarie stat till

undervisningsmateriel åt ett seminarium för sanskrit och jemförande indoeuropeisk

språkforskning, hvilket seminarium tillförene icke åtnjutit statsunderstöd.

Genom dessa anslag har sistnämnda universitets humanistiska

sektion satts i tillfälle att i nästan alla till sektionen hörande vetenskaper

stödja undervisningen genom seminariers verksamhet.

Det finnes emellertid ett seminarium inom sistnämnda sektion, som

ännu är i saknad af statsanslag, nemligen seminariet i geografi. Detta

s. 29 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfrudtiteln.

29

seminariums målsman har derför uti en till humanistiska sektionen aflåten,

i dess protokoll den 22 maj nästlidna år intagen skrifvelse framhållit, att

seminariet, hvars medlemsantal under senare tider terminligen utgjort omkring

tio, i lika hög grad som något annat seminarium hade behof af ett

årsanslag, helst universitetsbiblioteket icke vore synnerligen väl försedt med

nyare geografisk litteratur, och dithörande arbeten ofta vore så dyra, att

studenterna sjelfve endast i ringa mån mäktade köpa dem. På anhållan

af sektionen har också vederbörande akademiska konsistorium nu hemstält,

att ett årligt anslag af 250 kronor måtte beredas det geografiska

seminariet.

Jemte de seminarier, som inom filosofiska fakulteten vid universitetet

i Upsala upprätthållas, har numera, på initiativ af teologiska fakulteten,

ett teologiskt seminarium derstädes kommit till stånd. Enligt de af universitetskanslern

faststälda stadgar för detta seminarium har detsamma till

uppgift att, såsom komplement till de offentliga föreläsningarna, genom

vetenskapliga öfningar inom de teologiska studiernas område väcka och

leda de studerandes sjelfverksamhet och derigenom hos dem framkalla och

utbilda förmåga af metodiskt studium och derpå grundad såväl skriftlig

som muntlig framställning samt slutligen sjelfständig vetenskaplig verksamhet.

Seminariet är deladt i fem afdelningar: en för teologiska pramotioner

och teologisk encyklopedi, en för exegetisk teologi, en för kyrlcohistorisk

teologi, en för systematisk teologi och en för praktisk teologi.

En gång i veckan, under den tid fakultetens föreläsningar pågå, hållas

öfningar inom seminariets samtliga afdelningar, hvilka öfningar i regeln

ledas af ordinarie professorn inom vederbörande läroämne med biträde,

efter öfverenskommelse, af öfrige akademiska lärare inom samma läroområde.

De öfningar, som inom de olika afdelningarna tillhöra seminariets

verksamhet, äro: kritisk-exegetisk behandling af källskrifter, föredrag

och diskussion öfver teologiska frågor, författande och försvar af teologiska

uppsatser samt referat af nyutkomna arbeten inom teologiens område.

Till organisation af ifrågavarande seminarium, som trädt i verksamhet

vid början af vårterminen förra året, har universitetskanslern beviljat för

en gång ur universitetets reservfond ett anslag till inköp af den för

de vetenskapliga öfningarnas begynnande oundgängligaste materiel. Vidare

bidrag ur reservfonden lärer icke kunna påräknas; och teologiska fakulteten

har derför, till betryggande af seminariets fortbestånd, gjort framställning

om ett fast årligt statsanslag af 150 kronor för hvar och en af

seminariets fem afdelningar eller tillhopa 750 kronor.

Till stöd för denna framställning har teologiska fakulteten åberopat,

förutom hvad redan anförts, att samma behof af vetenskapliga öfningar

Teologiska

seminariet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

[6.]

Ökning af

fysiologiska in

stitutionens i

Upsala materitlanslag.

30 Åttonde hufvudtiteln.

till väckande och ledande af de studerandes sjelfverksamhet gjort sig gällande

inom teologiska som inom filosofiska fakulteten. Ett liknande behof

hade redan framkallat seminariekurser inom de teologiska fakulteterna vid

samtliga tyska universitet, med undantag af Rostocks; och då teologiska

fakulteten i Upsala ansett teologiska seminariekurser oumbärliga för

undervisningen vid universitetet, hade fakulteten, såsom nämnts, dragit

försorg om inrättande af en seminarieinstitution äfven vid detsamma.

Seminariets olika afdelningar hade räknat ett ganska stort antal medlemmar,

minst 11, högst 48, och seminariets verksamhet hade bekräftat fakultetens

öfvertygelse, att seminariekurser vore en synnerligen vigtig beståndsdel

af den akademiska undervisningen inom fakulteten. Dessa kurser hade

ock af deltagnrne omfattats med lifligt intresse, hvarom det stora antalet

muntliga och skriftliga föredrag, hvilka hållits inom de olika afdelningarna,

nogsamt bure vittne. Ett årligt statsanslag vore emellertid af nöden

för seminariet, och detta anslag kunde icke sättas lägre än till 150

kronor för hvar och en af dess fem afdelningar.

Den stora betydelsen af seminarieöfningar såsom ett komplement till

den universitetsundervisning, som meddelas genom föreläsningar, torde vara

allmänt erkänd. Riksdagen har ock visat sig lifligt behjerta vigten af

dylika öfningar genom de anslag, som Riksdagen, enligt hvad jag redan

nämnt, till åtskilliga seminarier vid universiteten beviljat. Då de geografiska

och teologiska seminarierna vid Upsala universitet synas mig i

samma mån som de öfriga vara förtjenta och i behof af understöd, hemställer

jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att å ordinäre stat bevilja dels till det geografiska seminariet vid universitetet

i Upsala ett anslag af 250 kronor, dels till det teologiska seminariet

vid samma universitet ett anslag af 750 kronor, med rätt för Eders Kongl.

Maj:t att meddela de närmare bestämmelser rörande anslagens användning,

som kunna vara erforderliga.

Bland anslag, som begäras för universitetet i Upsala, är äfven en förhöjning

med 1,500 kronor i fysiologiska institutionens materielanslag, nu

utgörande 2,500 kronor.

T afseende härå har medicinska fakulteten vid nämnda universitet år

1895 hufvudsakligen anfört följande, som densamma nu åberopar.

Af de tre fysiologiska institutioner, som funnes i landet, vore den i

Upsala äldst. Denna vore något öfver 30 år gammal och hade under

större delen af sin tillvaro varit inhyst i en liten lägenhet på sex mestadels

s. 31 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

31

små rum samt en föreläsningssal i den patologiska byggnaden, ett utrymme,

som med åren blifvit allt mera otillräckligt, hvarjemte lokalen från

början icke afpassats för eu tidsenlig fysiologisk institution.

Under det att de två yngre motsvarande anstalterna i Stockholm och

Lund med statsmedel fått sitt behof af tillräckliga och tidsenliga lokaler

tillgodosedt, hade den fysiologiska institutionen i Upsala först helt nyligen

och efter 28 års tillvaro kommit i besittning af egen tidsenlig lokal, hvilket

åstadkommits genom en frikostig donation af enskild man, doktor A. F.

Regnell. Den nya byggnaden, hvilken, utom källarevåning och vind, bestode

af två våningar, innehölle, jemte en större föreläsningssal, 14 arbetsrum,

af hvilka åtminstone halfva antalet vore af den storlek, att de förtjenade

benämningen salar.

Denna byggnad hade blifvit färdig mot slutet af år 1892, hvarefter

den speciela inredningen och öfverflyttningen från den gamla lokalen kunde

begynna. Till fullbordande af arbetssalarnes inredning, hvar och en för

sitt särskilda ändamål, samt till deras förseende med nödig utrustning af

stående instrument, på det att arbetet måtte kunna börja, hade 1893 års

Riksdag på enskild motion beviljat det frikostiga bidraget af 14,000 kronor,

hvilket gjort möjligt, att institutionen redan med år 1894 kunnat begynna

sin verksamhet för undervisningen och laborationsöfningarna i den nya,

då likväl ej fullt färdiga lokalen.

På förhand kunde man beräkna att det förutvarande årsanslaget, som

för den gamla lokalen varit fullt tillräckligt, skulle i den nya, rymligare

och för arbetet tidsenligt utrustade lokalen blifva otillräckligt. Erfarenheten

hade ock redan till fullo bekräftat detta. Det hade nemligen visat

sig, att mycket arbete måst inställas i brist på nödiga medel, och det vore

klart, att institutionen i sin omsider vunna tidsenliga lokal icke kunde

komma till full verksamhet, förrän densamma erhölle behöflig förhöjning

i sitt årsanslag. Det vore förty en angelägenhet af stor vigt, att detta

så snart som möjligt komme att ske. Att emellertid anmälan härom icke

förr gjorts, oaktadt Riksdagen redan visat sitt intresse för att institutionen

måtte med snaraste göras fruktbärande för sitt ändamål, berodde derpå,

att man, innan anmälan gjordes, först velat ernå en på erfarenhet grundad

och således möjligast tillförlitlig beräkning af behofvets verkliga storlek.

En sådan beräkning kunde nu göras åtminstone för några af de vid institutionen

förekommande utgiftsposterna.

Till utgifter, hvilkas tillväxt uppenbart berodde på det ökade utrymmet,

hörde otvifvelaktigt de för uppvärmning och belysning. Af

dessa vore den förstnämnda utgiftsposten den mest betydande. Den nya

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Åttonde hufvudtiteln.

byggnaden vore försedd med centraluppvärmning medelst cirkulerande

varmt vatten, ett system, som öfverträffade kakelugnseldning både i fråga

om trygghet för eldfara och i synnerhet i afseende å besparing af arbetskraft,

hvartill hänsyn vid den nya institutionen särskildt tagits, så att för

närvarande ganska mycket kunde skötas af institutionens ende vaktmästare.

Värmeapparaten hade nu varit i gång i tre vintrar, eller sedan 1892,

hvadan en genomsnittsberäkning af kostnaderna borde vara upplysande.

Det hade visat sig, att denna apparat ökat utgifterna med 785 kronor i

medeltal för år, hvilket någorlunda stämde med vederbörande ingeniörs

beräkning, som upptoge apparatens årliga förbrukning till 800 hektoliter

koks. Då emellertid priset för koks under de år, för hvilka beräkningen

gjorts, öfverskridit en krona för hektoliter, ville det synas som om åtgången

varit något mindre än enligt ingeniörens beräkning. Detta torde delvis

berott derpå, att institutionen jemväl egde tillgång till 10 famnar ved på

stat, men hufvudsakligast derpå, att endast de rum, som för hvarje tillfälle

varit tagna i anspråk för arbete, hållits fullt uppvärmda till 16°—18°,

under det att alla de öfriga hållits vid lägre temperatur. Då det vore

gifvet, att, i samma mån ett ökadt årsanslag tilläte ökadt arbete och samtidigt

användande af flera rum, denna utgiftspost komrne att något ökas,

syntes man icke böra beräkna den årliga tillökningen i utgiften för uppvärmning

lägre än till 800 kronor.

Vidkommande belysningen hade en liknande beräkning gifvit vid handen,

att gasräkningarna i den nya lokalen ökats med omkring 250 kronor

•— exakt 250 kronor 47 öre — i medeltal för år, om man jemförde deras

belopp med utgifterna å denna post för motsvarande tid i den gamla

lokalen. Detta vore ock en tillökning i utgifter, som säkerligen icke komme

att minskas, utan som snarare skulle stiga i den mån lokalerna flitigare

användes för sitt ändamål.

En annan utgift, som ökats, vore den för vatten, beroende till någon

del på uppvärinningssystemet, men till vida öfvervägande delen derpå, att

institutionen för smärre kraftbehof använde två mindre vattenmotorer.

Härigenom blefve kostnaden för år mindre lätt att beräkna, emedan densamma

väsentligen berodde på det arbete, för hvilket motorerna användes,

och således kunde variera. Kostnaden kunde emellertid med temlig säkerhet

skattas till omkring 100 kronor årligen.

Med arbetet inom institutionen sammanhängde äfven nära kostnaden

för godtgörelse till en mekaniker för ständigt behöfliga nya små apparater

och apparatdelar samt reparationer af äldre sådana. Denna post hade

under den korta tid institutionen varit inrymd i den nya lokalen, såsom

s. 33 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

33

räkningarna utvisade, ökats med omkring 100 kronor — exakt 101 kronor

2 öre — i medeltal för år, jemfördt med lika lång tid af de närmast föregående

åren. Att posten komme att stiga med ökadt arbete vore påtagligt,

och så komme möjligen att ske, äfven sedan institutionen i en framtid fått

sitt länge närda önskemål af eu egen mekaniker uppfyldt.

Till sagda post finge icke räknas de utgifter för nya instrument, som

för en institution af detta slag hörde till de vigtigaste och som från och

med år 1877, då det nuvarande årsanslaget begynte användas, till och

med år 1890 med temligen stora årliga vexlingar i medeltal för år uppgått

till omkring 500 kronor — exakt 511 kronor 3 öre. Denna post hade

i den nya institutionen icke ökats, på den grund att genom 1893 års

Riksdags frikostighet nya stående instrument ej behöft för årsanslaget inköpas.

Men det vore säkert, att behofvet för framtiden icke komme att

minskas utan snarare ökas, om institutionen skulle sättas i stånd att motsvara

sitt ändamål.

En mängd öfriga utgiftsposter vore af den art, att de i hög grad

vexlade med det vexlande arbetets både art och omfattning samt derför

ej lämpade sig för en beräkning med anspråk på tillförlitlighet. En sådan

torde ock vara öfverflödig, då det vore uppenbart, att en större och tidsenligare

institution, för att kunna fylla rättmätiga kraf och ej stå obegagnad,

erfordrade större utgifter än en mindre, hvars relativa stillastående

kunnat försvaras af dess otillräckliga utrymme och otidsenliga beskaffenhet.

På grund af dessa beräkningar och välgrundade antaganden syntes

den fysiologiska institutionens behof af förhöjning i årsanslaget belöpa

sig till allra minst 1,500 kronor årligen.

Antalet medicine studerande, som begagnat undervisningen vid den

fysiologiska institutionen, hade på senaste åren varit abnormt ringa. Utan

att söka utreda, hvilken andel institutionens dåliga beskaffenhet haft i berörda

förhållande, borde man dock uppmärksamma, att antalet numera

åter vore i stigande. För öfrigt borde det icke undanhållas, att man mer

och mer på flera andra vetenskapliga områden började vakna till insigt

om behofvet af fysiologisk underbyggnad för att med framgång kunna

odla sin egen vetenskap. Det vore temligen antagligt, att den fysiologiska

institutionen i en ej aflägsen framtid komme att tagas i anspråk af dem,

som egnade sig åt filosofiens, åt zoologiens, åt språkvetenskapens och

kanske än flera vetenskapers studium, och det syntes då vara af behofvet

påkalladt, att denna institution, som redan egde goda förutsättningar,

måtte med snaraste sättas i tillfälle att fullt motsvara sin uppgift.

Till hvad medicinska fakulteten sålunda år 1895 i ämnet anförde,

fogar densamjna i sin nu gjorda framställning följande.

Bill. till Riksd. Prot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Åttonde hufvndtiteln.

Sedan fakulteten ur de föregående årens räkenskaper angifvit vissa

nödvändiga och regelbundet återkommande utgiftsposter, som ådagalade

anledningar till det ökade behofvet af anslag och storleken af den erforderliga

ökningen, vore det i sin ordning att angifva resultatet af en likartad

beräkning för det sist förflutna året, april 1895—april 1896, efter

samma grunder som för de tre föregående åren.

Beträffande då först utgifterna för uppvärmningen hade det visat sig,

att det för 805 kronor inköpta koksförrådet icke åtgått, utan att ännu i

april 1896, sedan eldningen upphört, en återstod funnes, som kunde värderas

till omkring 150 kronor. Uppvärmningen för den förflutna vintern

hade alltså kostat endast 650 kronor. Men sagda vinter hade ock varit

sällsynt mild, och för besparings skull hade endast få rum hållits fullt

uppvärmda, under det att temperaturen i de öfriga hållits så låg som

möjligt varit utan att skada de i dem uppstälda apparater och instrument.

Fakulteten ansåge derför fortfarande, att den riktiga siffran för bränslekostnaden

vore omkring 800 kronor.

I fråga om belysningen hade utgiften för gas varit 50 kronor större

än under hvart och ett af de tre föregående åren, d. v. s. 300 kronor större

än årskostnaden i den gamla lokalen, hvilket förhållande väl berodde på

ett flitigare qvällsarbete af ett jemförelsevis större antal lärjungar än under

föregående år. I stället hade utgiften för vatten varit 50 kronor mindre

än under de tre föregående åren, sannolikt beroende derpå, att sådant

arbete, hvartill vattenmotorerna plägade begagnas, varit för besparings

skull inskränkt.

Denna öfversigt gåfve utan tvifvel bekräftelse på riktigheten af den

öfverslagsberäkning i afseende å beloppets storlek, som under år 1895 af

fakulteten gjorts. Det ville derför synas, som borde man icke längre dröja

i afvaktan på vidare utredning. Det dröjsmål, som redan för vinnande af

behörig insigt i fråga om beloppets storlek egt rum, hade tyvärr medfört

följder, som ej länge kunde bäras af institutionen. Det hade nemligen

faktiskt visat sig, att institutionens verksamhet, äfven i dess för tillfället

reducerade form, icke kunde uppehållas med dess nuvarande årliga tillgångar.

Redan i januari månad 1896 hade anslaget för året varit fullt

taget i anspråk, och institutionens verksamhet hade sedan dess kunnat

nödtorftligen uppehållas endast derigenom, att universitetet bisprungit densamma

med ett förskott af 1,500 kronor, hvilket dock efter all sannolikhet

icke försloge till årets slut. Under sådana omständigheter anhölle

fakulteten om utverkande af redan omförmälda höjning af anslaget till

ifrågavarande institution.

I fråga om berörda anslagskraf har universitetskanslern anfört, att

s. 35 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 35

den af fakulteten lemnade utredning gåfve synnerligen vigtiga skäl för

beredande af den begärda förhöjningen, utan hvars beviljande ifrågavarande

institution, sedan hon omsider erhållit en ny tidsenlig lokal, icke

kunde blifva i tillfälle att på ett tillfredsställande sätt utveckla den verksamhet,

som den fysiologiska vetenskapens ständigt vidgade forskningsarbete

kräfde. Billigheten af det ifrågasatta anslagets beviljande tycktes

ega ett ytterligare stöd i det förhållandet, att institutionens nya byggnad

icke bekostats af statsmedel, utan helt och hållet kommit till stånd genom

gåfvomedel, öfver 93,000 kronor, af den kände mecenaten, doktor Regnell,

och att Riksdagen endast med ett mindre belopp, 14,000 kronor, bidragit

till byggnadens inredning och utrustning med instrument.

På grund af hvad i ämnet andragits hemställer jag i underdånighet,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till förhöjning af fysiologiska

institutionens i Upsala materielanslag från 2,500 kronor till 4,000

kronor bevilja på ordinarie stat ett belopp af 1,500 kronor.

Vid 1896 års riksdag väcktes af enskilda motionärer förslag om upp- [7.]

förande på ordinarie stat af ett belopp af 4,500 kronor för inrättande och

upprätthållande af en e. o. professorsbefattning i oftalmiatrik vid imiversi- “faffd 1™*

tetet i Lund. I fråga härom yttrade statsutskottet, att, ehuru skäl syntes universitet.

tala för att, i likhet med hvad i Upsala redan egt rum, äfven vid Lunds

universitet inrättades en e. o. professorsbefattning i oftalmiatrik, ansåge

dock utskottet, att, då anordnandet af undervisningen inom detta och öfriga

till kirurgien hörande ämnen icke syntes böra inträda förr, än nuvarande

innehafvaren af ordinarie professuren i kirurgi afgått, Riksdagen

icke då och på enskilde motionärers framställning borde besluta upprättandet

af en e. o. professur i oftalmiatrik vid Lunds universitet. Utskottet

hemstälde alltså, att motionen icke måtte bifallas, och Riksdagens beslut

fattades jemväl i enlighet härmed.

Sedan nuvarande innehafvaren af ordinarie professuren i kirurgi och

obstetrik i Lund för medicinska fakulteten vid nämnda universitet förklarat

sig ämna afgå från sin tjenst i början af innevarande år, har fakulteten

upptagit frågan om inrättande af berörda e. o. professorsbefattning.

Dervid har fakulteten, under anförande att, enligt nyssnämnda förklaring,

det af statsutskottet och Riksdagen anmärkta hindret för denna frågas lösning

alltså syntes vara undanröjdt, till stöd för sin under nästlidne september

månad i ämnet gjorda framställning i främsta rummet åberopat

den strängare arbetsfördelning, som blifvit en oafvislig följd af den mäktiga

utveckling, naturvetenskaperna och icke minst medicinen nått under

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Åttonde hufvudtiteln.

senare tider, äfvensom den alltjemt fortgående utsöndringen af discipliner,

hvilka såsom sjelfständiga läroämnen måst anförtros åt egna målsmän.

Om man också, fortsätter fakulteten, härutinnan kanske i ett och

annat fall gått väl långt, och om i alla händelser fakulteten icke ville

göra anspråk på full likställighet i dylikt hänseende ens med rikets största

medicinska fakultet, än mindre med de stora utländska fakulteterna, återstode

dock vissa specialiteter, hvilka numera nått en sådan omfattning och

sjelfständighet, att de icke längre kunde betraktas som bisak eller såsom

bihang förenas med andra fack, utan oafvisligt kräfde egna sjelfständiga

målsmän. Till dessa specialiteter hörde i främsta rummet oftalmiatriken.

Fakulteten ansåge sig ej behöfva närmare ingå på den stora praktiska

betydelse, som tillgången till en verkligt sakkunnig vård och behandling

af ögonåkommor egde för hela samhället. Erfarenheten hade ådagalagt,

ätt ögonsjukdomarna vore så mångartade samt att deras behandling fordrade

så stor öfning och färdighet, att endast den kunde hoppas vinna

full framgång på detta område, som vore i tillfälle att odeladt egna sina

krafter och sitt arbete deråt. Gälde nu detta om oftälmiatrikern i allmänhet,

så måste det så mycket mer gälla om läraren i denna disciplin:

han måste nödvändigt vara specialist. Också hade väl nästan alla medicinska

fakulteter och skolor numera erhållit sjelfständiga lärareplatser i

oftalmiatrik, i Sverige först Karolinska mediko-kirurgiska institutet och nu

senast universitetet i Upsala. Den enda medicinska fakultet i norden, som

ännu saknade en sådan, vore Lunds.

Enligt gällande stat egde Lunds universitet för närvarande en ordinarie

professur och en adjunktur i de af gammalt såsom kirurgiska betecknade

vetenskapsområdena, omfattande — förutom kirurgi i modern

bemärkelse — oftalmiatrik, gynekologi och obstetrik.'' Vid adjunktsinstitutionens

ombildning 1877 bestämdes emellertid, att vid näst inträffande ledighet

vid adjunkturen läroämnena obstetrik och gynekologi skulle afskiljas

från professuren i kirurgi och att i stället för den nuvarande adjunkturen

i detta ämne skulle inrättas en e. o. professur i nämnda båda

afskilda. ämnen. På grund af denna bestämmelse hade fakulteten utsigt

att vid inträffande ledighet vid adjunkturen få ett af sina vigtigaste kraf

och önskemål tillgodosedt genom upprättandet af en egen, om ock blott

extra ordinarie, lärostol i så vigtiga ämnen som obstetrik och gynekologi,

i hvilka ämnen Upsala universitet för några år sedan hugnats med en

ordinarie professur. Efter nyssberörda blifvande anordning skulle professuren

i kirurgi vid Lunds universitet komma att omfatta ämnena egentlig

kirurgi och oftalmiatrik. Såsom emellertid väl bekant vore, hade den

moderna kirurgien nått en sådan utveckling i alla riktningar, att en till
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

37

fred sställande teoretisk och klinisk undervisning i detta så vigtiga läroämne

ensamt för sig toge en lärares studier och krafter i fullaste anspråk.

Att den moderna oftälmiatriken lika odeladt kräfde sin man, vore ock redan

påvisadt. Hvarje försök att fortfarande sammankoppla dessa båda

öfverallt annorstädes, äfven vid Sveriges båda andra medicinska fakulteter,

redan åtskilda discipliner kunde endast bära dålig frukt, kunde endast

ske på bekostnad af ettdera äf dessä så vigtiga läroämnen. Denna sanning

vore det en pligt för fakulteten ätt kraftigt framhålla, särskildt nu,

då en omreglering af dessa läroämnen förestode.

Utom nu framstälda sakliga och allmänna skäl för upprättandet af en

egen lärostol i oftalmiatrik tillkomme vid Lunds universitet en alldeles

särskild omständighet.

Sedan många år hade nemligen Lunds medicinska fakultet varit i den

lyckliga ställning att i innehafvaren af den ännu bestående kirurgiska

adjunkturen ega en framstående och öfver hela landet känd specialist på

oftalmiatrikens område, nemligen e. o. professorn M. Iv. Löwegren, hvilken

af Eders Kongl. Maj:t den 9 november 1883 utnämnts att vara e. o. professor

i oftalmatrik vid universitetet i Lund med bibehållande tillsvidare af

de löneförmåner och lärareåligganden, söm honom såsom adjunkt tillkommit.

På grund deraf att Löwegren på samma gång vore anstäld såsom läkare vid

Malmöhus länslasarett i Lund, hade han blifvit i tillfälle att vid denna,

sjukvård sanstalt inrätta en efter våra förhållanden mycket ansenlig, ständigt

belagd afdelning för ögonsjuka, hvilken klinik jemte tillhörande poliklinik

söktes icke blott af länets egen talrika befolkning utan äfven från

de angränsande länen, man kunde utan öfverdrift säga från hela det sydliga

Sverige. Denna ögonklinik disponerade för närvarande öfver icke

mindre än 42 platser och skulle enligt ett nyligen fattadt direktionsbeslut

ökas med ytterligare 12 platser, då anstalten sannolikt blefve den största

i sitt slag i vårt land. Mot detta betydande antal platser svarade också

den stora patientfreqvensen, i det att på kliniken — alldeles oafsedt den

flitigt besökta polikliniken — under de tre senaste åren vård lemnats åt

sammanlagdt. 1,158 patienter, visserligen flertalet från Malmöhus län, men

också till ej obetydligt antal från öfriga delar af landet, hufvudsakligen

södra Sverige.

Det läge i öppen dag, hvilken förmån härigenom tillskyndats en betydande

del af rikets befolkning, en förmån, hvilken uppskattad i penningar

säkert många gånger öfverstege det belopp, som den begärda professorslönen

utgjorde. Under diskussionen i senaste riksdag rörande den då

ifrågasatta extra ordinarie oftalmiatriska professuren hade denna synpunkt

icke heller lemnats opåaktad, i det att från sakkunnigt håll erinrats, hvilken

stor praktisk betydelse en dylik professur hade för hela södra Sverige,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Åttonde hufvudtiteln.

enär endast genom upprättandet af eu sådan en enligt nutidens fordringar

fullgod behandling af ögonsjukdomar derstädes kunde ega rum. Särskildt

hade i sammanhang dermed påpekats, hurusom detta vore vilkoret för att

ej en stor mängd patienter med ögonåkommor skulle nödgas söka hjelp

utanför landets gränser, särskildt i Köpenhamn.

Nu omförmälda klinik vore under förhanden varande förhållanden helt

och hållet bunden vid Löwegrens person, och liksom densamma vore upprättad

af honom, löpte den ock fara att falla med honom, såvida den icke i tid tryggades

genom tillgång till en vid universitetet fäst kompetent oftalmiatriker.

Såsom syntes, stode sålunda sjelfva den nuvarande ögonklinikens bestånd

i närmaste samband med upprättandet af en egen lärostol i oftalmiatrik.

Af alla dessa skäl framginge nogsamt, hvarför fakulteteten sökt och

sökte få denna fråga i god tid ordnad, så att vid nuvarande ordinarie

professorns i kirurgi och obstetrik afgång svårigheter icke måtte uppstå i

afseende på de sökandes kompetens, om dervid hänsyn äfven måste tagas till

oftalmiatriken, hvarigenom fakulteten kanske skulle komma i fara att nödgas

sätta tillbaka den såsom egentlig kirurg mest förtjente och såsom sådan

för fakulteten mest eftersträfvansvärde.

På grund af hvad fakulteten''sålunda anfört, har fakulteten hemstält

om beviljande af nödiga medel till upprättande af en e. o. professur i

oftalmiatrik vid Lunds universitet; och det större akademiska konsistoriet

har för detta ändamål begärt ett årligt anslag af 4,000 kronor. Vid

underdånig anmälan häraf har universitetskansleren till nådig uppmärksamhet

framhållit de särskilda omständigheter, hvilka enligt kanslerns åsigt

i hög grad påkallade beredandet af medel för inrättande, så snart som

möjligt vore, af ifrågakomna lärostol.

Med rätta har medicinska fakulteten i sin nyssberörda framställning

betonat vigten af sagda lärostols inrättande ej mindre för den oftalmiatriska

än äfven för den egentliga kirurgiska undervisningen. Hvad fakulteten

yttrat gifver vid handen, att genom ett bifall till framställningen utsigt

skulle vinnas för ett tillfredsställande ordnande redan inom den närmaste

framtiden af undervisningen vid universitet i Lund i samtliga de kirurgiska

vetenskaperna. Då jag anser mig af hvad i ärendet förekommit hafva

fullgiltiga skäl att understödja den gjorda framställningen, tillstyrker

jag i underdånighet, att Eders Kongl. Magt täcktes föreslå Riksdagen att

för aflöning åt en e. o. professor i oftalmiatrik vid universitetet i Lund

bevilja ett årligt anslag af 4,000 kronor, deraf 3,000 kronor såsom lön

och 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar, med rätt för bemälde lärare

att efter fem års väl vitsordad tjenstgöring erhålla ett ålderstillägg å lönen

af 500 kronor, att utgå af åttonde hufvudtitelns förslagsanslag: ålderstillägg.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufyudtiteln. 39

Sedan år 1890 har numera pensionerade vice bibliotekarien vid uni- [8.]

versitetsbiblioteket i Lund A. J. T. Palm åtnjutit ett af Riksdagen år efter Löneförhöjår

på extra stat beviljadt lönetillägg af 500 kronor, hvarigenom Palms löne-""motLZl"In

förmåner, enligt stat utgörande 3,500 kronor, deraf tjenstgöringspenningar vid underst1,

000 kronor, uppgått till sammanlagdt 4,000 kronor. Beviljandet af denna

förmån åt Palm innebar en förtjent uppmuntran åt en tjensteman, som

länge och troget samt på ett utmärkt sätt skött sina åligganden. Nämnda

extra anslag begär nu universitetsbibliotekets styresman, bibliotekarien E.

Tegnér, uppfördt å ordinarie stat till höjande af vice-bibliotekarielönen

från 3,500 kronor till 4,000 kronor. Till stöd för sin framställning härom

anför han i en till det större akademiska konsistoriet i Lund aflåten skrifvelse

hufvudsakligen följande.

De skäl, som talat för beredande af personligt lönetillägg åt Palm, kunde

äfven anföras till förmån för hans efterträdare. Den nuvarande vice bibliotekarien

F. E. Braune hade under en mer än trettioårig tjenstetid vid

universitetsbiblioteket på underordnade platser utöfvat en verksamhet, som

genom hans insigter och pligttrohet varit af stor och gagnande betydelse

för denna institution. Först under år 1896 hade han, vid fylda 63 lefnadsår,

uppnått den blygsamma löneinkomsten af 3,500 kronor.

Det vore emellertid ej nog att begära ett personligt lönetillägg åt

denne högt förtjente biblioteksman, utan borde det ordinarie löneanslaget

för vice bibliotekarien höjas med 500 kronor, så att hans löneförmåner

komme att uppgå till 4,000 kronor. Till stöd härför kunde åberopas hvad

redan blifvit påpekadt, då frågan om lönetillägget åt Palm väcktes, nemligen

obilligheten af vice bibliotekariens ringa aflöning i förhållande till

den honom åliggande trägna tjenstgöringen och de fordringar, som stäldes

på hans kompetens, samt de löneförmåner, som åtnjötes af motsvarande

tjensteman annorstädes i vårt land.

Af ålder hade vice-bibliotekarietjensten, med hvilken vore förenad

skyldigheten att vid förfall för ordinarie bibliotekarien uppehålla hans tjenst,

ansetts likstäld med adjunkts- eller e. o. professorstjenster; och liknande

koinpetensvilkor torde i allmänhet hafva stälts på dessa befattningar. Men

vice bibliotekariens tjenstgöring, hvilken i regeln icke kunde anslås till

mindre än fem timmar dagligen — ofta vida derutöfver — utsträcktes, i

motsats mot akademiska lärares, äfven till ferierna och afbrötes endast af

halfannan månads semesterledighet. Toge man hänsyn till det band, som

tjensteåliggandena pålade vice bibliotekarien, torde denne i sjelfva verket

kunna anses vara den svagast aflönade tjensteman vid universitetet i Lund,

nemligen bland dem, för hvilka jemte yrkesbildning också kräfdes vetenskaplig

bildning.

Äfven i förhållande till andra tjensteman i motsvarande grad stälde

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Åttonde hufYudtiteln.

sig hans aflöningsvilkor obilligt låga. Vice bibliotekarien i Upsala åtnjöte

en löneinkomst af 4,000 kronor. De båda bibliotekarierna i kongl. biblioteket

började med en aflöning af 4,500 kronor samt uppnådde, genom två

ålderstillägg å 500 kronor hvardera, 5,500 kronor. Och desse tjensteman

arbete vore, enligt hvad universitetsbibliotekarien af personlig erfarenhet

kunde intyga, i intet afseende mera ansvarsfullt eller kräfde större insigter

eller tidsutdrägt än en vice bibliotekaries vid Lunds universitets bibliotek.

Härtill komme, att erfarenheten visat, att denna sistnämnda befattning

ingalunda kunde betraktas såsom en öfvergångsplats till bibliotekariatet.

Sedan 1733, då en vice bibliotekarie först tillsattes vid Lunds universitets

bibliotek, och till närvarande tid — sålunda under en tidrymd af öfver

160 år, hvarunder platsen varit besatt med 10 innehafvare—hade endast

en vice bibliotekarie befordrats till bibliotekarietjensten.

Hvad sålunda anförts i afseende å behofvet att höja ifrågavarande

tjenstemans aflöning synes mig vara af beskaffenhet att icke kunna jäfvas,

och jag tillstyrker derför i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att till förhöjande af vice bibliotekariens vid universitetsbiblioteket

i Lund aflöning från 3,500 kronor till 4,000 kronor, deraf 1,000

kronor tjenstgöringspenningar, bevilja ett årligt anslag af 500 kronor.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

[9.] Sedan lärarekollegiet vid Karolinska institutet uti skrifvelser till kans
viTofudmia

lern *''ör rikets universitet af den 5 september 1892, den 14 september 1893

t riska kliniken. ° ck den 4 september 1895 framhållit behofvet af anslag till aflönande af

en amanuens vid den oftalmiatriska kliniken, har lärarekollegiet i skrifvelse

till universitetskanslern den 7 september nästlidna år, med åberopande

af de skäl, som i nämnda skrifvelser anförts för äskandet af ett

dylikt anslag, och med bifogande af särskild promemoria angående ifrågavarande

anslagsbehof, förnyat sin anhållan om ett årligt anslag af 900

kronor till aflönande af''en amanuens vid institutets oftalmiatriska klinik

å serafimerlasarettet samt derjemte begärt ett lika stort anslag till en

amanuens vid institutets oftalmiatriska poliklinik.

Uti nyssnämnda skrifvelser och promemoria anföres till stöd för ifrågavarande

framställning hufvudsakligen följande.

Den år 1888 från den kirurgiska kliniken skilda oftalmiatriska kliniken

hade sedan dess varit stadd i nästan jemn tillväxt. Redan år 1889

hade det blifvit nödvändigt att för densamma anställa egen'' amanuens. I

s. 41 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln. 41

följd af den stora tillströmningen af patienter samt det ökade antalet operationer

hade det emellertid småningom blifvitG omöjligt för denne att ensam

medhinna de allt mera hopade göromålen. År 1893 hade derför vid sidan

af den kliniske amanuensen måst anställas äfven en särskild poliklinisk

amanuens, hvilken med den förstnämnde hade att deltaga i behandlingen

och vården af de ambulatoriska patienterna, ögonklinikernas utveckling

under åren 1888—1895 framginge af följande tabell:

År.

Klia

i k e n.

Polikliniken.

Vårdade

sjuke.

Operationer.

Vårdade

sjuke.

Operationer.

1888..........................................

174

150

1626

126

1889..........................................

179

173

2015

213

1890.............................................

182

162

2129

177

1891...........................................

220

231

2009

170

1892............................................

289

238

2280

225

1893.............................................

242

240

2526

341

1894.......................................

243

291

2769

268

1895............................................

303

346

3198

325

Den kliniske amanuensen ålåge att biträda klinikchefen vid värden

och behandlingen af de å kliniken intagna patienterna, att assistera vid

operationerna samt att öfver de sjuka och deras behandling föra vederbörliga

anteckningar. Under de tider, då klinikchefen ej vore å afdelningen

närvarande, egde amanuensen att i första hand behandla inkomna patienter

och utföra sådana operationer, som genast måste vidtagas, såsom vid olycksfall

och dylikt. För att så vidt möjligt vid alla tider å dygnet vara till hands

och utöfva tillsyn öfver patienterna och deras behandling vore han skyldig

att å kliniken hafva sin bostad. Derjemte ålåge det honom att deltaga

i vården af de polikliniska patienterna. Men äfven för undervisningen

vore han nödvändig. De tjenstgörande medicine kandidaterna egde

att i första hand vända sig till honom med begäran om råd och upplysningar,

och han vore skyldig att biträda dem vid undersökningen af de

dem tilldelade patienterna. Äfven de medicine kandidater, hvilka efter

afslutandet af sin obligatoriska tjenstgöring besökte kliniken för att erhålla

en större utbildning i ämnet något, som de ofta gjorde dagligen under

flere månader — vore han skyldig att handleda. Dertill komme att på

det å afdelningen inrättade laboratorium hans tid ytterligare toges i an

Bih. till Rikad. Prof. 1897. 1 Samt. 1 Afd. t!

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Åttonde hufvudtiteln.

språk för tillverkandet af de för föreläsningarna nödiga preparat. Hans

arbete kräfde derför numera 8—9 timmar dagligen.

Dessa många åligganden utan någon löneersättning hade i betydande

grad försvårat erhållandet af för befattningen fullt kompetenta personer.

Såsom vilkor vore här, liksom för andra kliniska amanuensplatser, stadgadt,

att innehafvaren skulle hafva aflagt medicine licentiatexamen. Endast i

det fall, att medicine licentiat ej kunde erhållas, kunde medicine kandidat

förordnas till sådan amanuensplats. Men under de åtta år, den oftalmiatriska

kliniken egt bestånd, hade bland dess 14 amanuenser endast 5 varit

licentiater, da de blefvo till befattningen antagna. De öfriga 9 hade varit

medicine kandidater.

Detta hade medfört flere olägenheter. Bland dessa borde i främsta

rummet nämnas, att den som amanuens anstälde medicine kandidaten ej

kunde odeladt egna sig åt sin tjenstebefattning. Det hade derför till och

med inträffat, att den kliniske amanuensen befriats från vissa af sina åligganden

och en extra amanuens blifvit tillsatt, på det att den förstnämnde

med någon utsigt till framgång skulle kunna bedrifva sina examensstudier.

Utom det att denne egt en bristande utbildning för att fylla sin plats,

både han således äfven ofta saknat tid att odeladt egna sig åt de med

tjensten förenade göromålen.

En annan olägenhet, som visat sig, vore svårigheten för kliniken att

fa behålla amanuenserna en längre tid. Å öfriga kliniker qvarstannade

amanuensen i regel ett år på sin plats. Men å serafimerlasarettets ögonklinik

hade, såsom nyss nämnts, under åtta år ej mindre än 14 amanuenser

haft anställning. Detta förhållande hade ingalunda berott på bristande

intresse hos vederbörande amanuenser, utan hade sin grund uteslutande

deri, att dessa, i saknad, som de varit, af aflöning, icke sett sig i stånd

att för längre tid qvarstanna vid kliniken. Ofta hade de, så snart de

blifvit någorlunda inöfvade för sitt kall, nödgats lemna platsen till men

för. såväl undervisningen af medicine kandidaterna som behandlingen af

patienterna.

Dessa olägenheter komme utan tvifvel att ännu skarpare framträda,

sedan sängantalet vid kliniken från och med 1895 års början höjts från

20 till 30, hvarigenom amanuensens arbete ytterligare ökats. Härtill

komme, att den enda direkta förmån, som amanuensen förut åtnjutit -—

tjenstårsberäkning —, blifvit genom nådiga kungörelsen af den 19 oktober

1894 chonom fråntagen.

A de kirurgiska, medicinska, gynekologiska, obstetriska och neurologiska

klinikerna funnes å hvardera en aflönad klinisk amanuens, å de

pediatriska två; men den oftalmiatriska klinikens två amanuenser vore

s. 43 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 43

båda lönlösa. Den utsigt, som å de andra klinikerna funnes för de polikliniska

amanuenserna, att åtminstone efter en tids tjenstgöring blifva befordrade

till aflönade amanuensplatser, existerade således icke å den oftalmiatriska

kliniken.

Denna klinik vore sålunda i här berörda hänseende mer vanlottad

än någon annan, ett förhållande, hvilket, såsom förut framhållits, medförde så

stora olägenheter, att deras afhjelpande vore i hög grad af behofvet pakalladt

Till lärarekollegiets framställning om anslag såväl till amanuensen vid

den oftalmiatriska kliniken som till amanuensen vid den oftalmiatriska

polikliniken har universitetskanslern tillstyrkt nådigt bifall. Utan tvifvel

vore det önskligt, att aflöning erhölles för bada dessa amanuenser, af

hvilka ingen kan för undervisningen undvaras, men då samtliga öfrige

polikliniska amanuenser ännu äro lönlösa, torde framställning för närvarande

endast böra göras om ett anslag af 900 kronor åt amanuensen

vid sjelfva kliniken.

Jag hemställer derför, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för aflönande af en amanuens vid Karolinska institutets oftalmiatriska

klinik å serafimerlasarettet bevilja ett ärligt anslag af 900 kronor.

Vidare har lärarekollegiet vid Karolinska institutet erinrat, hurusom

i ärligt anslag för institutets materiela behof, till hvilka räknades kostnaderna

för kol, koks och ved, gas- och vattenförbrukning, skötsel af

institutets tomt med parkanläggningar, renhållningen inom tomten och

å omgifvande gator, reparationer, tryck- och skrifmaterialier äfvensom

brandförsäkrings- och telefonafgifter, arfvoden för extra vaktbetjening

samt utgifter för de institutioner, för hvilka särskilda anslag icke vore

beviljade^ för närvarande å ordinarie stat utginge ett belopp af 15,000

kronor. Anslaget, hvilket före år 1888 uppgått till 10,000 kronor, hade

af 1887 års Riksdag höjts med 5,000 kronor och sedan utgått med oförändradt

belopp. Gifvet'' vore emellertid, att, om ett dylikt anslag varit

afpassadt efter de på en viss tid för handen varande behofven, samma

anslag skulle blifva otillräckligt, så snart utvidgningen af äldre inrättningar

egde rum eller nya sådana tillkomme, hvilka med nödvändighet

föranledde ökade utgifter på en eller flere af nyss nämnda poster, och vid

en så omfattande läroanstalt som Karolinska institutet, hvilket till följd

af sin art ständigt måste utvecklas i den mån nya kraf stäldes på dess

verksamhet, framträdde med nödvändighet tid efter annan behofvet af höjning

i materielanslaget.

Sålunda hade, enligt hvad kollegiet vidare anfört, den för ett par år

[10.]

Allmänna

materielanslaget.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Åttonde hufvndtiteln.

sedan genomförda utvidgningen af två utaf institutets laboratorier jemte

inrättandet af en ny bakteriologisk afdelning vid den patologisk-anatomiska

institutionen vållat så betydande ökning i kostnaderna särskildt för uppvärmning,

gasförbrukning och betjening, att lärarekollegiet nu såge sig

nödsakadt icke blott hemställa om en motsvarande förhöjning i det för

dylika ändamål anvisade årsanslaget utan äfven anhålla om erforderliga

medel till betäckande af ej mindre den brist, som under åren 1894 och

1895 af förut nämnda anledning uppstått å ifrågavarande anslag, än äfven

den brist, som under nästlidna och innevarande år utan tvifvel komme att

ytterligare uppstå å samma anslag.

Vid afsilande af 1893 års räkenskaper hade å materielanslaget funnits

en brist af endast 33 kronor 8 öre, som öfverfördes till 1894 års

räkenskaper. Anslaget kunde alltså då ännu anses motsvara behofvet, men

för ar 1894 — det ar, då på hösten de nytillkomna lägenheterna vid

kemiska laboratoriet och vid patologisk-anatomiska institutionen med den

nya bakteriologiska afdelningen först upplätos till begagnande — hade

bristen stigit till 1,213 kronor 31 öre och för år 1895 till 2,851 kronor

98 öre. Utgifterna å materielanslaget i dess helhet, hvilka år 1893 uppgått

tiH 15,198 kronor 39 öre, hade år 1894 stigit till 17,049 kronor 86

öre och år^l895 till 17,468 kronor 94 öre; och att bristen för hvart och ett

af dessa år icke belöpt sig till mera än nyss nämnts, hade berott derpå

att extra uppbördsmedel, såsom räntor å de på bankräkning insatta medel

rabatter å gasräkningar m. in., jemväl kunnat till utgifternas bestridande

användas.

Undersökte man, hvilka utgiftsposter föranledt en så betydlig stegring,

befunnes det, att denna i väsentligaste^ mån härrörde af de ökade kostnaderna

för kol, koks och ved. År 1893 slutade denna post å ett

belopp af 5,971 kronor 60 öre, men år 1894 hade den stigit till 7,134

kronor 13 öre och ar 1895, då de nya lägenheterna begagnades under

hela året, uppgick den till 7,780 kronor 43 öre — alltså en stegring för

år 1895, jemfördt med år 1893, ensamt å denna post af ej mindre än

1,808 kronor 83 öre.

Gasförbrukningen hade år 1893 betingat en kostnad af 2,534 kronor

58 öre, men denna kostnad hade år 1894 uppgått till 2,840 kronor 4 öre

och ar 1895 till 2,806 kronor 20 öre — alltså en stegring från år 1893

med 271 kronor 62 öre.

En jemförelsevis mindre betydande förhöjning visade kostnaderna för

vattenförbrukning. Dessa hade nemligen uppgått år 1893 till 793 kronor

85 öre och ar 1895 till 831 kronor 9 öre —- alltså en stegring med 37

kronor 24 öre.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 45

Omkostnaderna för parkens skötsel och för renhållningen hade äfven

stegrats under åren 1894 och 1895, men komme att stiga i ännu högre

grad under år 1896 och följande år till följd af den verkstälda utvidgningen

af Handtverkaregatan och tillkomsten af nya gator å två sidor af

institutets tomt äfvensom till följd af den utvidgning, som sjelfva tomten

erhållit genom förvärfvande 0 af den serafimerlasarettet förut tillhöriga

så kallade tvätthustomten. År 1893 hade denna post uppgått till 1,473

kronor 98 öre och år 1895 till 1,553 kronor 68 öre. För år 1896 blefve

den icke obetydligt högre.

Utgifterna för vaktmästarebiträde för lärarekollegium och för de institutioner,

åt hvilka något särskildt anslag för vaktmästare icke vore beviljadt,

samt för de institutioner, vid hvilka göromålen icke kunde skötas

ensamt af en ordinarie vaktmästare, äfvensom för ett nödvändigt biträde

åt maskinisten hade år 1893 uppgått till 1,942 kronor, men för år 1895

stigit till 2,252 kronor — alltså en stegring med 310 kronor; och det

vore endast med stor svårighet, som en ytterligare stegring a denna post

kunnat hittills undvikas.

De af materielanslaget. utgående utgifter för de institutioner, hvilka

saknade särskilda anslag, hade visserligen ökats från 627 kronor 43 öre,

hvartill de uppgått år 1893, till 919 kronor 39 öre för ar 1895 och

komme att för år 1896 ytterligare stiga; men då ett särskildt anslag af

500 kronor blifvit för en af dessa institutioner, den farmakologiska, utaf

sistnämnda års Riksdag beviljadt, behöfde denna ökning af kostnaderna

ej tagas i beräkning.

Enligt hvad sålunda anförts hade alltså Karolinska institutets från

materielanslaget utgående utgifter för bränsle, gas, vatten, renhållning och

parkens skötsel samt extra vaktbetjening stigit för år 1895 med tillsammans

2,507 kronor 39 öre utöfver hvad de utgjorde för år 1893; och

denna ökade kostnad hade tillkommit för nya behof, för hvilka det nu

utgående materielanslaget icke varit beräknadt. Dessa ökade behof hade

gifvetvis icke kunnat med någon säkerhet beräknas förr än efter afslutandet

af 1895 års räkenskaper, enär, såsom förut nämnts, de nya lägenheterna,

hvilka väsentligast förorsakat den arliga kostnadsförhöjningen, först under

hösten år 1894 börjat begagnas.

Såsom förut meddelats, hade samtliga utgifterna å materielanslaget

under år 1895 belöpt sig till 17,468 kronor 94 öre. En förhöjning med

2,500 kronor af nämnda anslag skulle alltså kunna synas vara tillräcklig

för att täcka de nuvarande behofven; men dervid vore att märka^ att utgifterna

för tryck, skrifmaterialier, annonser och dylikt under ar 1895''

hade varit så låga, att de endast undantagsvis uppginge till så ringa belopp.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Åttonde hnfvndtiteln.

De hade nemligen då belöpt sig till endast 635 kronor 57 öre, under det

att enahanda utgifter för andra år uppgått till nära tredubbla beloppet,

såsom år 1892, då denna post slutat å en summa af 1,811 kronor, och

under år 1896 hade de redan i september månad, då lärarekollegiets förevarande

skrifvelse afläts, uppgått till 1,187 kronor 63 öre, oaktadt då ännu

återstode bekostandet af tryckningen af två installationsskrifter. I medeltal

kunde dessa utgifter icke beräknas till lägre belopp än 1,500 kronor,

eller 864 kronor 43 öre högre än hvad de utgjorde år 1895. Om denna

summa lades till den nyss nämnda, 2,500 kronor, som utgjorde den fak.

tiska stegringen för år 1895 i oundvikliga, årliga utgifter, utvisade sammanlagda

beloppet, 3,364 kronor, eller i rundt tal 3,500 kronor, den förhöjning,

som erfordrades i institutets allmänna materielanslag, om ej brist

skulle uppstå derå, och lärarekollegiet hade derför anhållit, att en dylik

förhöjning måtte varda af Riksdagen äskad.

Vidare har lärarekollegiet anhållit, att till täckande af den brist å

2,851 kronor 98 öre, som uppkommit under åren 1894 och 1895 och som

det icke stått i lärarekollegiets makt att undvika, ett tillfälligt anslag

måtte varda å extra stat af Riksdagen äskadt.

Men enligt lärarekollegiets förmenande vore det uppenbart, att en

icke obetydlig brist uti ifrågavarande anslag måste uppstå äfven för nästlidna

och innevarande år, ehuru denna icke kunde vid tiden för aflåtandet

af lärarekollegiets framställning till siffran bestämmas. Såsom af nyss

lemnade utredning framginge, kunde den emellertid för hvartdera året

icke beräknas till lägre belopp än 3,000 kronor; och kollegiet ansåge sig

derför nödgadt att ytterligare hemställa, att två förslagsanslag å minst

3,000 kronor hvartdera måtte anvisas för att i mån af behof användas

till täckande af de brister, som för åren 1896 och 1897 kunde uppkomma

å materielanslaget, sedan samma brister efter räkenskapernas afslutande

blifvit till siffran kända.

Med öfverlemnande af ifrågavarande framställning och under åberopande

af hvad lärarekollegiet i densamma upplyst och andragit, har

universitetskanslern hemstält, det Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen

äska,

att det nuvarande allmänna materielanslaget höjes med 3,500 kronor,

eller till 18,500 kronor för år;

att på extra stat beviljas ett belopp af 2,850 kronor för betäckande

af den brist, som för åren 1894 och 1895 uppstått å detta anslag; samt

att likaledes på extra stat beviljas två förslagsanslag till belopp af

3,000 kronor hvartdera, att i mån af behof användas till betäckande

s. 47 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 47

af brist, som för hvardera af åren 1896 och 1897 kan uppkomma å

materielanslaget.

Den redogörelse, som af lärarekollegiet lemnats för de förhållanden,

som i följd af Karolinska institutets under de senare åren allt mera omfattande

verksamhet stegrat utgifterna och gjort det nuvarande allmänna

materielanslaget alldeles otillräckligt, synes mig fullt ådagalägga behofvet af

en ökning i detta anslag. I likhet med kanslern anser jag derför nödvändigt,

att dels berörda anslag höjes till det af lärarekollegiet ifrågasatta belopp,

dels ock den brist, som å anslaget uppstått, vederbörligen fylles. Jag anser

det dock för närvarande icke lämpligt att af Riksdagen äska fyllandet af

en brist, som ännu icke kan till siffran bestämmas, utan torde det böra

öfverlemnas åt lärarekollegiet att, sedan räkenskaperna för åren 1896 och

1897 afslutats, inkomma med förnyad framställning i detta afseende.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer jag, under anhållan att

sedermera, vid redogörelsen för de till extra stat hänförliga anslagsbehofven,

få återkomma till frågan om fyllande af den i Karolinska institutets allmänna

materielanslag uppkomna brist för åren 1894 och 1895, det Eders Kongl.

Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning om förhöjning i beloppet af

nämnda anslag från 15,000 ki*onor till 18,500 kronor, eller med 3,500 kronor.

Samtidigt med den storartade utveckling, som läkarevetenskapen,

särskildt kirurgien, under de senare årtiondena vunnit, har tandläkarekonsten

gjort betydande framsteg. Medan densamma förr, i likhet med

den så kallade lilla kirurgien, räknades bland handtverken, har den nu

mera hunnit en fulländning, som för sitt ernående krafvel’ ett underlag af

vetande, vida utöfver hvad förr ansågs erforderligt, och som för tandläkarekonsten

påkallar en plats bland de allt mer i specialgrenar sig särskiljande

medicinska vetenskaperna.

Äfven i Sverige äro dessa tandläkarekonstens framsteg påfallande.

Om ock statens medverkan härvid icke alldeles saknats, har denna medverkan

dock först sent, nemligen på 1880-talet, genom penningeanslag

tagit form af materielt understöd.

Före nyssnämnda tidpunkt var emellertid tandläkarekonsten icke helt

och hållet lemnad åt sig sjelf af det allmänna. Under äldre tider torde

det hafva varit förbehållet, utom egentliga läkare, vissa yrkesmän, de så

kallade bardskärarne eller barberarne, att förrätta de enklare tandoperationer,

som föllo inom den lilla kirurgiens område. Längre fram vei’kstäldes

sådana operationer af de så kallade badarne, för hvilka den 19

december 1807 utfärdades en ordning, sedermera upphäfd genom nådiga

[11]

Tandläkare
undervis
ningens
ordnande.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Åttonde hnfvudtiteln.

ordningen för fältskärsyrkets utöfning den 18 januari 1861, hvilken författning

- bland förrättningar, som tillhöra fältskärsyrket, upptager utdragning

af skadade tänder.

En vidsträcktare kompetens i fråga om tandläkarekonstens utöfvande

än den, som tilldelats förenämnda yrkesidkare, ega de egentliga tandläkarne.

Särskilda sådana omtalas hos oss knappast tidigare än på 1700- talet. Den legitimation för tandläkareyrkets utöfvande, som dessförinnan

torde varit förenad med att tillhöra vissa så kallade »embeten», började

vid sagda tidpunkt att delvis ersättas genom särskild »licentia» eller tillstånd

att utöfva tandläkarekonsten, hvilken »licentia» erhölls på ansökning

antingen hos Kongl. Maj:t eller hos collegium medicum. Denna tillåtelse

torde i början så godt som uteslutande hafva förvärfvats af utifrån i landet

inkomna, i tandläkarekonsten mer eller mindre förfarna personer och synes

länge icke hafva föregåtts af någon pröfning, vare sig praktisk eller teoretisk.

I sistberörda hänseende inträdde först i början af detta århundrade

en ändring. I 15 § af nådiga instruktionen för sundhetskollegium af den

6 december 1815 föreskrefs nemligen, att utrikes ifrån inkommande dentister

och operatörer icke finge sin konst i riket utbjuda och utöfva, innan

deras kunskaper och skicklighet blifvit hos kollegium pröfvade och godkända.

En pröfning fordrades alltså dåmera för dessa personer för att

erhålla legitimation såsom tandläkare. Tills vidare saknades dock närmare

bestämmelser rörande denna examen, såsom beträffande examinatorernas

antal, sättet för deras utseende in. m., hvadan ock mycken olikhet i afseende

härå egde rum. Omsider blefvo år 1861 nyss antydda olägenheter väsentligen

afhjelpta. Den 26 april nämnda år beslöt Kongl. Maj:t, att skyldighet

att, på anmodan af sundhetskollegium, examinera tandläkare skulle

åligga prosektorn samt kirurgie adjunkten — numera e. o. professorn

i kirurgi — vid Karolinska mediko-kirurgiska institutet. Och den 18 juni

1861 faststälde Kongl. Maj:t en ordning för tandläkarekonstens utöfning,

hvilken författning är grundläggande för tandläkareväsendets utveckling i

vart land, för sa vidt staten ingripit i densamma. I författningen meddelades,

bland annat, bestämmelser om en examen såsom ett för alla

gällande vilkor för vinnande af rättighet att utöfva tandläkarekonsten.

Tillika jjåfvos föreskrifter om en pröfning, som tandläkarelärling hade att

undergå för att varda antagen till »medhjelpare». Närmare utvecklades

föreskrifterna om dessa pröfningar genom sundhetskollegii jemlikt nådigt

bemyndigande den 25 oktober 1866 utfärdade cirkulär angående hvad

iakttagas bör vid tandläkareelevers och medhjelpares undervisning och

pröfning. Till höjande af tandläkareelevernas förkunskaper föreskrefs

ytterligare genom ett af medicinalstyrelsen den 8 december 1879 utfärdadt

s. 49 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufyudtiteln. 49

cirkulär, att för tillstånd att blifva till tandläkareelev (lärling) antagen fordrades

aflagd godkänd afgångsexamen vid något af rikets allmänna läroverk.

Staten hade således nu uttryckligen åtagit sig den pröfning, som för

rätt att utöfva tandläkarekonsten redan någon tid varit författningsenligt

föreskrifven, och formerna för denna pröfning hade blifvit stadgade. Fortfarande

underlät staten emellertid att sörja för den undervisning, som utgjorde

en nödvändig förutsättning för att kunna bestå i nämnda pröfning.

Ty den undervisning, som omtalas i sundhetskollegii berörda cirkulär af

den 25 oktober 1866, berodde helt och hållet på de enskilda tandläkare,

hvilka ville åtaga sig utbildandet af tandläkarelärlingar och medhjelpare;

och all kontroll öfver undervisningen utöfvades genom de föreskrifna pröfningarna.

Redan snart nog efter det tandläkareväsendet, enligt hvad nu är nämndt,

inträdt i ett bättre skede, började man påkalla statens mellankomst för

åvägabringande af en ordnad tandläkareundervisning. Det på 1860-talet

i hufvudstaden bildade tandläkaresällskapet var mycket verksamt i sådant

syfte; och sundhetskollegium, senare medicinalstyrelsen, gjorde, än på anhållan

af nämnda sällskap, än sjelfmant, underdåniga framställningar i ämnet.

En af dessa föranledde Eders Kongl. Maj:t att hos 1875 års riksdag begära

ett anslag å 1,500 kronor till arfvode för undervisning i tandläkarekonsten.

Framställningen afslogs emellertid af Riksdagen, och samma öde drabbade

en år 1877 i Andra Kammaren väckt motion om dels ett årligt anslag af

6,500 kronor för tandläkareundervisningen, dels ett anslag för en gång af

1,000 kronor för inköp af inventarier och instrument till en föreslagen

poliklinik för tandsjukdomar. Medicinalstyrelsen och svenska tandläkaresällskapet

tröttnade likväl ej att hålla den en gång väckta frågan vid Rf.

Nämnda styrelse upprepade år 1881 en redan år 1876 gjord underdånig

hemställan om ett årligt anslag å 6,000 kronor för ordnandet af omförmälda

undervisning. Denna hemställan föranledde dock ej någon Eders Kongl.

Maj:ts åtgärd. Men på medicinalstyrelsens framställningar om arfvode åt

den vid tandläkareexamen fungerande tandläkaren beviljade Eders Kongl.

Maj:t af tillgängliga medel för hvartdera af åren 1883 och 1884 ett belopp

af 1,000 kronor för omförmälda ändmål.

Omsider inträdde med år 1885 en afsevärdare förändring i fråga om

tandläkareundervisningen. Under år 1883 hade svenska tandläkaresällskapet

ingått till Eders Kongl. Maj:t med en underdånig skrifvelse angående inrättandet

af en poliklinik för tandsjukdomar. 1 denna skrifvelse betonades,

bland annat, att dittills gällande stadganden icke innebure någon föreskrift,

som beredde möjlighet för de studerande att inhemta de för vinnande af

rättighet till tandläkarekonstens utöfning nödiga kunskaper, samt att eu

Bill. till Rikstl. Prof. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Åttonde hUfvudtiteln.

vigtig del af denna undervisning kunde ordnas genom upprättande i hufvudstaden

af en poliklinik, hvarigenom den dittills varande saknaden af klinisk

undervisning i tändernas, munnens och svalgets sjukdomar, tändernas vård

och behandling jemte tandoperationer och plomberingar m. m. kunde afhjelpas.

Efter det examinatorerna i tandläkareexamen samt medicinalstyrelsen

afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden i ärendet, föreslog

Eders Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1884 års riksdag, dels att

för uppehållande i hufvudstaden af en poliklinik för tandsjukdomar, hvarest

tandläkareelever jemväl skulle erhålla undervisning, måtte beviljas ett årligt

anslag från och med år 1885 af 4,000 kronor, att användas enligt angifna

grunder, dels att på extra stat för år 1885 måtte anvisas ett belopp af

2,415 kronor till anskaffande af instrument och mobilier för den föreslagna

institutionen.

I anledning af denna Eders Kongl. Maj:ts framställning yttrade Riksdagen

i skrifvelse den 13 maj 1884, angående regleringen af utgifterna

under riksstatens åttonde hufvudtitel, att, enär behofvet af särskild undervisning

i tandläkarekonsten icke kunde betviflas, Riksdagen icke funnit

skäl till annan erinran mot Eders Kongl. Maj:ts framställning, än att det

synts Riksdagen vara för tidigt att då uppföra de begärda medlen på

ordinarie stat. Riksdagen biföll fördenskull på det sätt Eders Kongl. Maj:ts

berörda framställning, att Riksdagen för inrättande och uppehållande under

år 1885 af den ifrågasatta polikliniken, hvarest tandläkareelever jemväl

skulle erhålla undervisning, för samma år stälde till Eders Kongl. Maj:ts

förfogande ett extra anslag af 4,000 kronor; hvarjemte Riksdagen, med

bifall till hvad Eders Kongl. Maj:t i öfrigt föreslagit, anvisade ett belopp

af 2,415 kronor till anskaffande af erforderliga instrument och mobilier

för den omförmälda polikliniken. Riksdagen har sedermera allt hitintills

år efter år på extra stat beviljat 4,000 kronor till denna polikliniks uppehållande.

På sätt framgår af den utaf medicinalstyrelsen den 28 november 1884

faststälda plan för omförmälda poliklinik, afser densamma, så vidt undervisningen

angår, allenast att bereda tillfälle åt blifvande tandläkare att

inhemta för yrkets utöfning nödiga praktiska kunskaper. Den teoretiska

underbyggnaden måste alltså till väsentligaste delen på enskild väg förvärfvas.

Derjemte är den s. k. protesen — det mekaniskt-tekniska arbetet,

hvartill hör förfärdigande och insättning af konstgjorda tänder m. m. —

förlagd utom området för anstaltens verksamhet.

Vid polikliniken äro anstälda en förste lärare, tillika föreståndare, och

eu andre lärare, hvilka båda skola vara i riket legitimerade läkare eller

tandläkare. Förste läraren handleder och undervisar de studerande vid

s. 51 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 51

behandlingen af munnens och tändernas sjukdomar samt föreläser en timme

i veckan öfver kirurgi och patologi till den utsträckning dessa ämnens

tillämpning inom tandläkarekonsten kräfver. Andre läraren handleder och

undervisar de studerande i tandfyllningar och tandregleringar med dertill

hörande operationer och obturatorers förfärdigande samt föreläser en

timme i veckan öfver dithörande ämnen. Närmaste inseendet öfver anstalten

utöfvas af en styrelse, sammansatt af examinator er na i tandläkareexamen

samt de vid kliniken anstälde lärare. Studerande vid polikliniken

erlägga för hvarje termin en afgift, som, på förslag af poliklinikstyrelsen,

fastställes af medicinalstyrelsen och för närvarande utgör 50 kronor, hvarjemte

desse studerande sjelfve måste hålla sig med instrument och plomberingsmateriel.

Beträffande de särskilda examina, hvilka den, som vill blifva tandläkare,

har att efter mogenhetspröfningen undergå, möter först den s. k. tandläkarekandidat-

eller medhjelpareexamen. Denna examen förrättas af behörig

tandläkare i närvaro af en läkare, hvilken afgifver vitsord, huruvida

den profvande eger den kunskap och färdighet, att han ma såsom medhjelpare

förklaras. Pröfningen verkställes dels genom praktiskt prof, bestående

i förfärdigande af ett vanligt tandarbete, utfördt på af examinator

öfverlemnad modell, dels genom muntligt förhör, omfattande såväl de

allmänna grunderna för tandarbetens verkställande som elementerna i fysik

och kemi. Berörda pröfning kan försiggå å hvilken ort i riket som helst.

Den egentliga tandläkarexamen, som endast kan ega rum i hufvudstaden,

anställes af två dertill af medicinalstyrelsen förordnade läkare och en

tandläkare. Den sistnämnde utsågs till en början af hufvudstadens tandläkare,

men förordnas numera sedan år 1888 af medicinalstyrelsen, och

har till examinator i regeln tagits andre läraren vid polikliniken för

tandsjukdomar. Alltsedan år 1889 förordnas jemväl af medicinalstyrelsen

två tandläkare att såsom censorer vara den examinerande tandläkaren behjelplige

vid bedömandet och, så vidt möjligt, öfvervakandet af de förberedande

praktiska profven. De båda läkare, som deltaga i tandläkareexamen,

förhöra examinanden i de delar, som höra till anatomi och kirurgi,

den examinerande tandläkaren pröfvar hans skicklighet i tandläkarekonstens

utöfning. Äfven i denna examen sker pröfningen dels genom ett förberedande

praktiskt prof, dels genom muntligt förhör. Det praktiska profvet, som

utföres under inseende af den för året till examinator utsedde tandläkaren

och å af honom anvisad plats, består dels i förfärdigande af ett enklare

och ett* mera sammansatt tandarbete, dels i verkställandet af tandoperationer

i allmänhet. Det muntliga förhöret, vid hvithet de verkstälda profarbetena

först skola granskas och godkännas, omfattar ansigtets, tändernas och tand
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Åttonde hufvudtiteln.

köttets jemte hela munhålans anatomi och fysiologi, behandlingen af tändernas

och tandköttets sjukdomar samt tillredningen och verkan af de

olika tandläkemedlen äfvensom kännedomen af tandoperationsinstrumenter

m. m. Befinnes den pröfvade besitta för konstens utöfning erforderlig kunskap

och färdighet, insändes det vid pröfningen i frågor och svar affattade

protokollet till medicinalstyrelsen, som afgör, huruvida tillståndsbref må för

den pröfvade meddelas. Sådant bref utfärdas af medicinalstyrelsen.

Innan jag öfvergår till de förslag, som från sakkunnige i vårt land

framstälts i fråga om tandläkareundervisningens reformerande, torde det

tillåtas mig att något redogöra för, huru man i andra länder sörjt för

tandläkareutbildningen. Härvid må uppmärksamheten till en början rigtas

på Nordamerikas förenta stater, hvarest den moderna tandläkarekonsten

först uppblomstrat. Redan för omkring femtio år sedan inrättades der

tandläkareskolor, i hvilka meddelades god undervisning i tandläkarekonstens

olika delar. Dessa skolor voro emellertid och äro fortfarande af privat

natur och stå ej under statsmyndigheters öfverinseende. Numera är tandläkareundervisningen

mångenstädes förlagd till förenade medicinska och

odontologiska läroverk. Studietiden är vid de mest ansedda bland dessa

reglerad och omfattar i allmänhet ungefär tre år.

I England kräfves enligt -The dentist^ act, 1878» i regeln för rättighet

att praktisera såsom tandläkare legitimation efter examen, aflagd inom

landet. För tillträde till tandläkareexamen erfordras, bland annat, jemte

åhörande af föreläsningar och genomgående af specialkurser, två års praktik

vid tandklinik samt tre års öfningar hos legitimerad tandläkare eller vid

erkänd undervisningsanstalt. Tiden för en tandläkares studiekurs är bestämd

till fyra år, men vanligen åtgå fem år. Föreläsningar och kurser

äro till stor del gemensamma för den blifvande kirurgen och tandläkaren.

Afgifterna för tvååriga specialkurser i den egentliga odontologien utgöra

omkring 600 kronor. För tandläkarens medicinska utbildning vid de

erkända medicinska läroverken anslås utgifterna till 720—1,260 kronor.

Flera större tandläkareundervisningsanstalter med många lärare finnas i

landet.

Hvad Tyskland angår drager staten försorg om tandläkarnes utbildning,

och de högre tandläkareundervisningsanstalterna äro bundna vid universiteten,

hvarför ock tillträdet till tandläkareundervisningen förutsätter

inskrifning vid universitet. Den förnämsta anstalten för tandläkares undervisning,

»Zahnärztliches Institut der Königl. Universität in Berlin», har en

lärarestyrka af fyra professorer, af hvilka en är direktör vid institutet, samt

fyra assistenter, alla aflönade af staten. Vid ifrågavarande anstalt gifves

endast praktisk undervisning och kursen vid densamma är tvåårig. Under
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvndtiteln.

53

visningen omfattar, i olikhet med förhållandet vid de engelska skolorna,

äfven den mekaniska delen af tandläkarekonsten. De studerande bevista

derjemte föreläsningar m. m. vid universiteten. En viss frihet råder i fråga

om deltagande i föreläsningskurser och praktiska öfningar. Såsom nödvändiga

anses dock — förutom de specielt odontologiska föreläsningarna och

praktiska kurserna — föreläsningar i anatomi med dissektionsöfningar samt

i fysiologi, oorganisk kemi, medicinsk fysik, materia medica med toxikologi,

allmän patologisk anatomi och syfilidologi. Vid universiteten ega statsexamina

rum inför samma examenskommissioner, som handhafva läkares

pröfning, men med adjunktion af minst en praktiserande tandläkare. Enligt

förordning af den 18 juli 1889 äro för tillträde till statsexamen bland

andra följande fordringar stadgade: universitetsstudier under minst fyra

terminer samt minst ett års praktisk verksamhet vid särskild läroanstalt

eller hos legitimerad tandläkare. Sjelfva pröfningen utgöres hufvudsakligen

af inför kirurg verkstäld examination å patient med affektion åt tänder,

tandkött m. m., skriftliga uppsatser, muntlig pröfning i tändernas anatomi,

fysiologi, patologi och dietetik m. m., äfvensom af tekniska prof, bestående

i utförande af tandoperationer å lefvande personer samt förfärdigande af

minst ett protésarbete eller en regleringsapparat. Afgifterna vid institutet

i Berlin äro — förutom dem för föreläsnings- och öfningskurser vid universitetet,

hvilka uppgå till 600 — 800 riksmark — för hvar termin 50

riksmark till tandkliniken, 50 riksmark för en plomberingskurs samt 120

riksmark för tekniska kurser. Examensafgiften är 70 riksmark.

Schweiz har särskilda tandläkareskolor inrättade i Geneve och Zurich.

I Geneve omfattar planen för tandläkarestudierna minst tre och ett hälft

år eller sju terminer, fördelade på obligatoriska kurser dels vid universitetsfakulteter,

dels vid tandläkareskolan. Vid denna äro anstälde två professorer

i tandläkarekonst, en teknisk demonstrator och två assistenter, alla

med lön af staten. Afgifterna äro 50 francs terminligen för hvarje kurs

för någon af professorerna och samma summa för arbetet å laboratorierna;

80 procent af afgifterna gå till statskassan. För universitetsföreläsningar

och kurser erläggas särskilda afgifter. Eleverna få dessutom sjelfva hålla

sig med instrument. Examina ske inför examenskommissioner i Geneve,

Ztirich, Basel, Bern och Lausanne. För tillträde till tandläkareexamen

fordras att hafva aflagt mogenhetsexamen samt vidare två förberedande

examina, den ena i naturvetenskaper och den andra i anatomi och fysiologi,

äfvensom att hafva genomgått särskilda kurser och viss lärotid i yrkets

mekaniskt-tekniska delar vid tandläkareskola eller hos legitimerad tandläkare.

Examensafgifterna belöpa sig till 170—800 francs.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Åttonde hufvudtiteln.

Inom Österrike-Ungern fordras för rättighet att praktisera såsom tandläkare

medicine doktorsgrad, förvärfvad vid universitet i något af dessa

länder. I några af monarkiens förnämsta städer är den för tandläkare

erforderliga specialundervisning anordnad i sammanhang med universitetsstudierna.

I Frankrike finnas särskilda kunskapsprof stadgade för att vinna rätt

till tandläkarekonstens utöfvande, och enligt en lag af den SO november

1892 meddelas af styrelsen tandläkarediplom åt den, som efter fullbordade

studier aflagt examen vid en medicinsk högskola. Undervisningen är förlagd

till enskilda institut, hvilka dock måste uppfylla vissa föreskrifna

fordringar i afseende på kurser, lärare samt lokaler och materiel för undervisningen.

Uti de i Paris befintliga tandläkareinstituten omfattar undervisningen

tre årskurser.

För att i Ryssland utöfva tandläkarepraktik erfordras diplom såsom

antingen tandläkare eller dentist, och för att erhålla sådant kräfves tandläkareexamen

eller dentistpröfning. Titeln tandläkare förlänas blott åt

den, som nöjaktigt genomgått en tandläkareskola, hvartill i allmänhet

fordras en tid af två till två och ett hälft år.

Hvad Finland angår skall enligt förordning den 4 november 1891

vid Alexanders-universitetets medicinska fakultet meddelas undervisning i

tandläkarekonsten, för hvilket ändamål der finnes anstäld en särskild lärare,

soni har att undervisa vid en i sammanhang med den kirurgiska polikliniken

i Helsingfors inrättad poliklinik för tandsjukdomar. Till en fullständig

tandläkarekurs höra: a) medicinsk preliminärexamen eller filosofie

kandidatexamen, b) offentlig tandläkarekandidatexamen med pröfning af

medicinska fakultetens lärare i anatomi, fysiologi och materia medica, c)

praktisk tjenstgöring i en legitimerad tandläkares laboratorium under aderton

månader, hvaraf minst sex efter aflagd tandläkarekandidatexamen,

jemte studier vid tandpolikliniken under ett år, vid den kirurgiska kliniken

under två månader och vid den syfilidologiska under en månad, samt slutligen

d) tandläkare-examen, hvilken förrättas af professorn i kirurgisk

klinik, läraren i tandläkarekonst och en tillkallad legitimerad tandläkare,

som af fakulteten utses för bedömande af examinandernas tekniska prof.

Till universitetsstudierna beräknas åtgå omkring fyra och ett hälft år. En

förordning af den 14 juni 1893 innehåller bestämmelser om rätt till utöfvande

af tandläkareyrket i Finland. Sådan rätt tillkommer, utom egentliga

läkare och dem, som i Finland aflagt fullständig tandläkareexamen,

äfven dem, som äro behöriga att utan inskränkning utöfva tandläkareyrket

i Ryssland, samt sådana i andra länder examinerade tandläkare, som af

medicinalstyrelsen utverkat sig tillstånd att i Finland idka yrket.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln. 55

I Nederländerna meddelas vid universitetet i Utrecht och uti Italien

vid universitetet i Genua fullständig undervisning i odontologi. Uti Belgien

och Spanien lära deremot ej finnas några med dessa länders universitet

förenade undervisningsanstalter för tandläkares utbildning.

Danmark eger i den år 1889 inrättade Kongl. tandläkareskolan med

tillhörande poliklinik en undervisningsanstalt, som meddelar de studerande

den teoretiska och kliniska delen af deras kurs. Den rent mekaniskttekniska

kursen inhemtas privat hos legitimerad dansk tandläkare. Skolan

står under ministeriet för kyrko- och undervisningsväsendet och har tre

lärare, af hvilka en är föreståndare och utses bland de kirurgiska docenterna

vid universitetets medicinska fakultet. Den ene af de båda egentlige

lärarne är tandläkare, förestår den med skolan förenade polikliniken,

leder den kliniska undervisningen samt föredrager operations- och instrumentlära;

den andre, som skall vara läkare, leder undervisningen i öfriga

teoretiska fack. Studietiden vid skolan är beräknad till två år eller, såsom

det heter, fyra halfår. För att vinna inträde fordras »almindelig forberedelseseksamen»

med tre främmande språk och särskildt prof i latin

samt intyg att den sökande arbetat ett år hos dansk praktiserande tandläkare.

Kurserna vid skolan äro två: en teoretisk och en klinisk. Den

teoretiska kursen pågår alla fyra halfåren. Under det första året genomgås

anatomi, fysiologi, farmakologi, kemi och allmän patologi, under det

andra speciel patologi och terapi, kirurgi och ortopedi eller tandreglering.

Den kliniska kursen fordrar elevernas deltagande under de två sista halfåren

och innefattar föreläsningar öfver tändernas sjukdomar samt dessas

behandling med demonstrationer å patienter. Examen består dels i en

teknisk pröfning, dels i en afslutande pröfning eller hufvudexamen. Den

förra aflägges efter ett års vistelse vid skolan och härför fordras tillika

intyg om minst två års tjenstgöring hos någon eller några danska tandläkare.

Pröfningen sker hos skolans kliniske lärare under hans tillsyn

och efter aftal med honom. För hufvudexamen fordras att hafva fylt 21

år, att hafva genomgått den tekniska pröfningen samt fullständig tvåårig

kurs vid tandläkareskolan. Denna examen hålles vid skolan af dess lärare

och föreståndare samt inför en censor, som af skolans föreståndare, med

approbation af förenämnda ministerium, blifvit utsedd bland Köpenhamns

praktiserande tandläkare. Afgifterna för eleverna äro följande: vid anmälan

till inträde i skolan 25 kronor, en halfårsafgift af 25 kronor, vid

anmälan till tekniska pröfningen 50 kronor samt vid anmälan till hufvudexamen

30 kronor. Till tandläkareskolan utgår af statsmedel årligen ett

anslag af G,000 kronor. Tillstånd att utöfva verksamhet som tandläkare

meddelas af justitieministeriet.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Åttonde hufvudtiteln.

Hvad Norge beträffar fordras såsom vilkor för rätt att undergå tandläkareexamen,

enligt det genom kongl. resolution den 14 mars 1892 för

denna examen faststälda reglemente, intyg öfver aflagd examen från »middelskolen»

(nioklassigt real- eller latinläroverk) eller annan dermed likstäld

offentlig pröfning samt intyg om treårig utbildning i tandläkarekonsten

hos en praktiserande legitimerad tandläkare i Norge, Sverige eller Danmark

eller vid en officiel! erkänd tandläkareskola. Sedan år 1893 har i Kristiania

med statsmedel upprätthållits en poliklinik för tandsjukdomar, vid

hvilken tandläkareelever erhålla teoretisk och praktisk undervisning i de

till tandläkarevetenskapen hörande ämnen med undantag af protésläran.

För denna poliklinik är utfärdadt reglemente af den 20 november 1893.

För närvarande utgår till anstalten ett ordinarie anslag af 6,200 kronor.

Genomgående af kurs vid polikliniken är dock ännu ej föreskrifvet såsom

vilkor för afläggande af tandläkareexamen. Tillstånd att i Norge utöfva

tandläkareyrket meddelas af Konungen enligt lag af den 29 april 1871.

Sådant tillstånd lemnas blott personer, som undergått norsk tandläkareexamen.

Jag öfvergår nu till frågan om förändrad anordning af tandläkareundervisningen

i Sverige.

Genom skrifvelse från medicinalstyrelsen den 7 november 1888 anmodades

styrelsen för polikliniken för tandsjukdomar att till medicinalstyrelsen

inkomma med förslag till ändrade föreskrifter dels i gällande

ordning för tandläkarekonstens utöfning, dels i fråga om tandläkareelevers

och medhjelpares undervisning och pröfning samt angående undervisningen

vid polikliniken jemte i samband dermed stående frågor. Poliklinikstyrelsen

uppdi-og med anledning häraf åt sina båda tandläkaremedlemmar, O.

Ulmgren och C. Rosander, att jemte hoftandläkaren F. Berggren utarbeta

ett förslag dels till ändring af de i ämnet gällande författningar, dels till

utsträckning af undervisningen och examinationen i öfverensstämmelse

med tandläkarekonstens nuvarande ståndpunkt och svenska tandläkarekårens

önskningar. Sedan komiterade fullgjort sitt uppdrag, upptog poliklinikstyrelsen

frågan till handläggning. Man enades dervid om att, med

hänsyn till den utveckling odontologien numera vunnit och de fordringar

densamma stälde på utöfvarne af tandläkarekonsten, undervisningen vid

polikliniken ej vore tillfyllestgörande. Poliklinikstyrelsen ansåg sig emellertid

icke ega kompetens att yttra sig om det tillmötesgående, som borde

för de odontologiska studierna påräknas från de medicinska fakulteternas

sida, ej heller att med allmän sakkännedom diskutera detaljfrågorna inom

tandläkareundervisningen. Fördenskull af böjde poliklinikstyrelsen det uppdrag,

som blifvit densamma tilldeladt, men öfverlemnade till medicinalstyrelsen

dels en öfversigt öfver tandläkareundervisningen i utlandet, dels

s. 57 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufrudtiteln. 57

det utlåtande och förslag, som afgifvits af den utaf poliklinikstyrelsen

tillsatta komitén.

Bemälde komiterades utlåtande innehöll, bland annat, att komiterade

utgått från några antaganden, livilka de ansågo allmänneligen biträdas, nemligen

att i vårt land behöfdes en särskild undervisningsanstalt, hvarest

såväl studierna fullgjordes som examina aflades; att denna anstalt lämpligen

borde förläggas till hufvudstaden, hvarest undervisningsmaterial i

tillräcklig myckenhet kunde erhållas; att föreskrifna examina för tandläkarekonstens

utöfning endast borde få afläggas vid denna anstalt; samt

att den nu föreskrifna fordringen af inaturitetsexamen såsom vilkor för

inträde å tandläkarebanan borde bibehållas. Huruvida den rent mekaniskttekniska

delen af tandläkareundervisningen, den s. k. protésafdelningen,

skulle förläggas till ett blifvande tandläkareinstitut eller icke, hade komiterade

funnit svårt att afgöra. Komiterade hade emellertid kommit till

det resultat, att protésafdelningen hufvudsakligen af ekonomiska skäl för

närvarande ej borde förläggas till institutet. För inträde derstädes skulle,

enligt komiterades förslag, fordras intyg från legitimerad, i riket praktiserande

tandläkare om fullständigt genomgången minst tvåårig mekanisktteknisk

studiekurs såväl i förfärdigande och insättande af konstgjorda tänder

(tandprotes) som i förfärdigande af obturatorer och regleringsapparater.

Studiekursen vid institutet beräknades till två år, fördelade på fyra terminer.

Efter första terminens slut skulle afläggas kandidatexamen, hufvudsakligen

motsvarande nödhjelpareexamen och omfattande pröfning i allt,

som ingår i protésafdelningen, äfvensom i två af de ämnen, som nu tillhöra

tandläkareexamen, nemligen anatomi och materia medica. Till en

andra examen, tandläkareexamen, skulle den medicinskt-kirurgiska afdelningen

förläggas. Beträffande de anatomiska studierna borde dessa helst

ske vid Karolinska institutet, hvarest tillfälle kunde beredas tandläkarestuderande

att likasom de medicine studerande fullgöra dissektionerna.

Prosektor borde vara sjelfskrifven såsom lärare i anatomi och fysiologi vid

tandläkareinstitutet, hvarest han jemväl skulle hålla föreläsningar.

Poliklinikstyrelsens omförmälda skrifvelse jemte dervid fogade handlingar

öfverlemnades sedermera af Medicinalstyrelsen till lärarekollegiet vid

Karolinska institutet, med begäran att kollegiet måtte i anledning af handlingarnas

innehåll meddela yttrande om möjligheten af en tandläkareskolas

inrättande i förbindelse med Karolinska institutet, hvilket, med hänsyn till

vigten och betydelsen af denna undervisningsgren, skulle ega ledningen

och öfverinseende! öfver skolan samt ombesörja examenspröfningen vid

densamma. Ytterligare öfverlemnade medicinalstyrelsen till lärarekollegiet

dels eu af V. Bensow och H. Carlson, såsom föreståndare för ett numera

Jlih. till Rik8tl. Prof. 1S97. 1 Samt. 1 Afrt. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Åttonde hufrudtiteln.

nedlagdt enskildt tandläkareinstitut i Göteborg, till styrelsen ingifven skrift

med förslag till ändringar i gällande stadganden angående tandläkarekonstens

utöfning samt till undervisningens ordnande, dels ock en till

medicinalstyrelsen remitterad underdånig ansökning om rättighet för nyssnämnda

tandläkareinstitut i Göteborg att anställa tandläkareexamen, hvilken

ansökning åtföljdes af deröfver afgifvet yttrande af examinatorerna i

tandläkareexamen.

Lärarekollegiet uppdrog åt Karolinska institutets rektor, professor

A. Key, att jemte professorerna J. Berg, grefve K. A. H. Mörner och

R. Tigerstedt samt t. f. professorn A. Lindström till förberedande behandling

företaga det ärende, hvaruti medicinalstyrelsen begärt lärarekollegiets

yttrande. I det utlåtande, som desse komiterade afgåfvo, förklarade

sig lärarekollegiet i en till medicinalstyrelsen aflåten skrifvelse den

22 september 1892 instämma. Två ledamöter af kollegiet voro skiljaktige

och åberopade särskilda yttranden.

I nyssnämnda utlåtande anfördes bland annat, att tandläkareyrket numera

börjat utvecklas från ett skråmessigt handtverk till en väl begränsad

specialgren af den kirurgiska vetenskapen. Denna utveckling i vetenskaplig

riktning hade tvifvelsutan sin rot i samhällets ökade kraf på tandläkarnes

grundligare utbildning. I de flesta kulturländer hade också i våra dagar

åtgärder vidtagits för att afhjelpa de allt mer kända och erkända bristerna

i tandläkarnes utbildning. Hos oss vore emellertid för närvarande föga

gjordt för en tidsenlig sådan utbildning. Vid polikliniken för tandsjukdomar

kunde på grund af statsanslagets knapphet endast en del af den

praktiska undervisningen lemnas och detta blott åt ett mycket begränsadt

antal elever. De öfrige vore hänvisade till att helt och hållet eller delvis

söka sin utbildning hos praktiserande tandläkare. Det läge i öppen dag,

att någon likformighet i undervisningen ej på detta sätt kunde vinnas.

Och den privata, ofta rätt bristfälliga undervisningen kunde af tandläkareeleverna

ej erhållas utan högst betydliga kostnader, uppgående till 2,000

—3,000 kronor. Komiterade kunde derför ej annat än till fullo erkänna

det berättigade i det upprepade krafvet på en offentlig undervisningsanstalt

för tandläkare, vid hvilken såväl studier som examina kunde fullgöras.

Komiterade instämde ock deruti, att hos oss, likasom på de flesta

ställen utomlands, en dylik läroanstalt bäst och billigast kunde upprättas

i samband med ett medicinskt läroverk. Då emellertid våra universitetsstäder

ännu ej torde kunna erbjuda ett för den praktiska undervisningens

behof tillräckligt stort och omvexlande sjukmaterial, syntes det komiterade

utan tvifvel lämpligast, att, såsom ock medicinalstyrelsen ifrågasatt, ett

dylikt läroverk inrättades i samband med Karolinska institutet.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 59

Beträffande ordnandet af en sådan tandläkareskola och särskild! dess

förhållande till nämnda institut syntes det komiterade lämpligt, att lärarekollegiet

tillsvidare afgåfve ett förslag endast i allmänna drag, och komiterade

ville för sin del framhålla några punkter såsom de väsentligaste i

ett sådant förslag. Den hos oss gällande bestämmelsen om obligatorisk

mogenhetsexamen för tillträdet till tandläkarestudierna ansage komiterade

som ett oeftergifligt vilkor för hvarje samarbete mellan tandläkareskolan

och det medicinska läroverket. Först med den derigenom förvärfvade intellektuel

utvecklingen kunde enligt komiterades mening den studerande

blifva i stånd att följa en undervisning af den vetenskaplighet, som odontologiens

nuvarande utveckling kräfde. Endast så kunde särskild inträdesexamen

eller annan förberedande pröfning lämpligen undvikas. Derigenom

hindrades vidare, enligt komiterades åsigt, på det enklaste och bästa sätt

eu alltför stor omogenhet i ålder hos den i praktiken utträdande tandläkaren.

Liknande fordringar hade ock uppstälts på de flesta hall, der

tandläkareundervisningen redan ordnats på ett tidsenligt sätt. Efter tagen

kännedom om hittills föreliggande förslag till undervisningens och examinationens

lämpliga ordnande ansåge sig komiterade böra föreslå nagra allmänna

grunder för en dylik skolas verksamhet, dervid utgående från den

åsigten, att denna skola borde vara så inrättad, att den mäktade meddela

hela den för tandläkare erforderliga utbildningen, således äfven den mekaniskt-tekniska

delen deraf, protésläran. Dessa grunder anhåller jag att

få ordagrant återgifva:

»1. Tandläkareskolan vid Karolinska institutet skall såsom fullständig

läroanstalt besörja den nödvändiga saväl teoretiska som praktiska tandläkareundervisningen

och detta i den utsträckning, att vart lands hela

behof af tandläkare kan tillgodoses. Vid skolan anställas derjemte alla

för vinnande af legitimation som svensk tandläkare erforderliga examina

med undantag af mogenhetsexamen.

2. Skolan står under Karolinska institutets styrelse och förvaltning.

Dess verksamhet öfvervakas af en inspektor, som bör vara en af institutets

professorer. Närmast handhafvas skolans angelägenheter af dess lärareråd,

hvari inspektor är ordförande och skolans saintlige lärare medlemmar. Alla

vigtigare, till tandläkareskolan, dess undervisning och ekonomi hörande

frågor förberedas af lärarerådet och underkastas derefter Karolinska institutets

lärarekollegii utlåtanden och beslut. Vid lärarekollegii sammanträden

ega skolans ordinarie lärare säte och stämma i alla der förekommande,

till tandläkeriet hörande frågor.

3. För inskrifning vid tandläkareskolan, som endast sker vid hvarje

opaginerad Kontrollera mot PDF

so Åttonde hufvudtiteln.

läsetermins början terminsindelningen är densamma som vid Karolinska

institutet — fordras aflagd godkänd mogenhetsexamen.

4. Undervisningen vid skolan ordnas efter en bestämd, af kanslern

faststäld plan, och synes oss en fullständig kurs kunna lämpligen genomgås

på 3 år.

Den teoretiska undervisningen meddelas i form af ordnade kurser i

förening med nödiga laboration er och dissektionsöfningar. ‘Dessa kurser

anordnas vid Karolinska institutets fysiologiska, kemiska och anatomiska

institutioner och bestridas af lärare, hvilka af kanslern förordnas på förslag

af lärarekollegium. Ämnesgrupperingen torde lämpligen blifva Do) fysik,

allmän och speciel fysiologi; 2:o) kemi, metallurgi och läkemedelslära;

3:o) normal allmän och speciel anatomi och histologi; samt 4:o) allmän

patologi och speciel kirurgisk patologi. — För alla dessa undervisningskurser

erlägga de studerande till vederbörande lärare en på lärarekollegii

förslag af kanslern faststäld afgift, och åtnjuta dessa lärare alltså ingen

lön af staten.

Den praktiska undervisningen meddelas dels i form af kortare kurser,

dels som fortgående poliklinisk undervisning, dels medelst laborationer.

För att denna undervisning må kunna på ett fullt betryggande sätt tillgodoses,

måste skolan vara i besittning dels af en poliklinik, hvilken bör

ega tillräckligt rymliga och lämpligt inredda lokaler med passande läge

och nödig utredning, dels af ett lämpligt inredt laboratorium för de mekaniskt-tekniska

öfningarna. För bestridande af hit hörande undervisning

anställas, i stället för de två lärarne, som redan nu äro anstälda vid sta*

tens poliklinik för tandsjukdomar, tre lärare med följande ämnesfördelning.

En af dem leder såsom föreståndare för polikliniken den polikliniska tjenstgöringen

och undervisar i dental kirurgi och terapi. En gifver praktiska

kurser i tandfyllning och tandreglering. Den tredje förestår det mekaniskttekniska

laboratoriet och undervisar i mekanisk tandteknik och obturatorers

förfärdigande (protésläran). Dessa tre lärare äro de enda ordinarie.

För kompetens till dessa platser fordras att vara legitimerad tandläkare.

För öfrigt sker tillsättningen af dessa tjenster enligt samma grunder, som

gälla för tillsättandet af professorer vid Karolinska institutet: de utnämnas

af Kongl. Maj:t och aflönas af staten.

För deltagandet i de praktiska öfningarna betala de studerande till

läroverket lämpliga, på lärarekollegii förslag af kanslern faststälda afgifter.

5. Vid hvarje läsetermins slut anställas af skolans lärare såsom examinatorer

inför en examensnämnd de föreskrifna examina. Nämnden utgöres

dels af tvenne, af lärarekollegium utsedde professorer vid Karolinska institutet,

dels af minst en legitimerad tandläkare, som likaledes utses af

s. 61 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvndtiteln.

61

lärarekollegiet. Den sistnämnde bör ock som censor biträda vid bedömandet

af de tekniska profarbetena.»

Vidare yttrade komiterade, att inrättandet af en tandläkareskola efter

en sådan plan som den sålunda framlagda enligt komiterades åsigt visserligen

måhända ej skulle för Karolinska institutet medföra någon direkt

fördel, men att, då skolan komme att erhålla sitt eget lärareråd och endast

skolans vigtigaste angelägenheter skulle dragas inför Karolinska institutets

lärarekollegium, skolans förvaltning icke torde blifva för institutet allt för

betungande. Ett begagnande på lämpliga tider af en del bland Karolinska

institutets institutioner syntes ej heller vålla några större olägenheter.

Genom förverkligandet af den framlagda planen skulle, enligt komiterades

mening, staten ändtligen kunna tillmötesgå de rättmätiga krafven på tandläkareutbildningens

tidsenliga ordnande i vårt land. Komiterade ansåge

ock, att detta mål skulle härigenom nås med de relativt minsta uppoffringarna;

ty hvad som kräfdes vore blott ett anslag för en gång för upprättandet

af en lämplig poliklinik och ett laboratorium samt medel för

bestridande af den årliga kostnaden för aflöning af tre ordinarie lärare

äfvensom nödig assistens och betjening tillika med utgifterna för lokalernas

och inredningens underhåll. Alla öfriga kostnader skulle bestridas genom

de studerandes afgifter.

De särskilda yttranden, som inom Karolinska institutets lärarekollegium

framkommo, afgåfvos af dåvarande professorerna C. J. Rossander och E.

Ödmansson, hvilka numera afgått från sina lärarebefattningar.

Den förre af desse anförde hufvudsakligen: att hvad komiterade och

lärarekollegiets flertal föreslagit syntes vara alltför kostsamt och omfattande,

då icke mindre än sju lärare enligt förslaget skulle erfordras för undervisningen

uti ifrågavarande specialitet; att visserligen de studerande för

åtskilliga undervisningskurser skulle erlägga afgifter, men att sådant stode

i strid med den hos oss vedertagna grundsats i afseende på den högre

offentliga undervisningen, och att i allt fall afgifterna ej kunde ställas så

högt, att undervisningen kunde helt och hållet genom dem betalas; att

förslagets genomförande skulle kräfva stora kostnader, enär allenast för

aflöning åt de lärare, som skulle tillsättas efter samma grunder som professorerna

vid Karolinska institutet och aflönas af statsmedel, torde erfordras

ett anslagsbelopp af 18,000 kronor årligen, hvarjemte, med hänsyn

till protésundervisningens förläggande till tandläkareskolan, en rätt dyrbar

materiel och framför allt mycket stora verkstäder erfordrades; samt att

för öfrigt en lärare icke skulle kunna tillbörligen leda denna del af undervisningen,

hvadan flera lärarekrafter, än som beräknats, skulle blifva af

nöden.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Åttonde hufvudtiteln.

Professor ödmansson åter yttrade, att af komiterades förslag icke uttryckligen

framginge, att de tre teoretiska lärarne, likasom lärarne i kirurgi

vid den ifrågasatta tandläkareskolan, skulle tagas bland Karolinska institutets

lärare, men att så uppenbarligen vore meningen, enär undervisningen

skulle meddelas å institutets undervisningssalar och laboratorier. Någon

utredning förefunnes dock ej, huruvida denna undervisning af institutets

lärare och å dess arbetslokaler nu och under den närmaste framtiden

kunde lemnas utan förfång för institutets egentliga lärjungar. Professor

ödmansson hyste äfven betänkligheter i fråga om att lärarekollegiets

redan nu allt mer tillväxande arbeten skulle ökas med förvaltningen af

tandläkareskolan. Det syntes honom, som om det föreslagna lärarerådet,

hvaruti fem af institutets lärare skulle hafva sitt säte, jemte institutets

rektor såsom preses, skulle vara väl skickadt att, med bevarande af nödigt

samband med institutet, handhafva förvaltningen af tandläkareskolan.

Sedan lärarekollegiets omförmälda yttrande med dervid fogade reservationer

och komiterades betänkande inkommit till medicinalstyrelsen-, anhöll

styrelsen i ny skrifvelse till lärarekollegiet, att detta måtte meddela uppgift

på de sannolika kostnaderna för lärarepersonal till den ifrågasatta

tandläkareskolan och för den föreslagna institutionen i dess helhet. I anledning

häraf uppdrog lärarekollegiet åt samme komiterade, som förut afgifvit

yttrande i ärendet, att åstadkomma utredning i omförmälda afseenden.

Denna i förnyadt utlåtande afgifna utredning blef i mars 1893

af lärarekollegiet, hvithet ansåg sig icke vara i tillfälle att i detalj granska

de af komiterade uppgjorda beräkningarna, såsom svar å medicinalstyrelsens

sistberörda framställning till styrelsen öfverlemnad tillika med ett af professor

Rossander vid ärendets föredragning i lärarekollegiet afgifvet yttrande.

Ur det af omförmälda komiterade afgifna förnyade utlåtande torde

jag få anföra följande. I samråd med en fackman och med ledning af

de nuvarande staterna dels vid polikliniken för tandsjukdomar, dels vid

veterinär- och farmaceutiska instituten äfvensom vid Karolinska institutet

hade komiterade sökt göra en beräkning öfver totalkostnaderna för den

föreslagna skolan enligt den plan, som framlagts genom lärarekollegiets

skrifvelse till medicinalstyrelsen den 22 september 1892. Af lärarne vid

tandläkareskolan skulle, jemlikt nämnda plan, endast de tre ordinarie erhålla

lön af staten, och af dem komme läraren i den s. k. protésen att

få den trägnaste tjenstgöringen å lärorummet. Den af dessa tre lärare,

som vid polikliniken skulle meddela undervisning i dental kirurgi och

terapi, komme att i egenskap af poliklinikens föreståndare blifva upptagen

jemväl under mellanterminerna och således få ett mera omfattande arbete

än läraren i tandfyllning och tandreglering. Alla dessa lärares tjenst
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

G3

göring skulle dels genom terminernas förlängning, dels genom större undervisningsskyldighet,

medan terminerna påginge, blifva betydligt ökad mot

hvad nu vore fallet. En hvar af dem syntes ock oundgängligen behöfva

en assistent med fast arfvode af staten.

Hvad anginge den teoretiska undervisningen hade föreslagits eu ämnesgruppering,

enligt hvilken den skulle under loppet af ett läsår meddelas

i fyra kurser. Äfven om antalet lärare kunde reduceras, derigenom att

en och samma lärare gåfve flera af dessa kurser, eller äfven om ämnesgrupperingen

faktiskt kunde blifva en annan än den föreslagna, ansåge

komiterade icke, att antalet kurser kunde nedbringas under hvad som

föreslagits; och hade komiterade tänkt sig, att det nödiga kunskapsmåttet

i en hvar af de uti lärarekollegiets skrifvelse den 22 september 1892 omförmälda

kurserna 1, 2 och 4 borde kunna bibringas genom 20—24

lektionstimmar, fördelade med 2 timmar i veckan. Derigenom skulle

under höstterminen kunna medhinnas två och under vårterminen återstående

två kurser. Kursen 3, i normal allmän och speciel anatomi och

histologi, blefve naturligen den långvarigaste, såsom omfattande både

dissektioner och teoretisk undervisning. Några praktiska öfningar och

laborationer i samband med de öfriga tre kurserna hade komiterade ej

ansett nödiga. Deremot borde lärarnes föredrag i dessa kurser belysas

med experiment samt förevisningar, och för betäckandet af materialkostnaderna

för dessa ville komiterade föreslå en till vederbörande institution

gående afgift af hvarje kursdeltagare. För bestämmandet af afgifternas

storlek ville komiterade lägga till grund de brukliga afgifterna

lör privatkurser, hvilka gifvits åt tandläkareelever af amanuenser och prosektor

vid Karolinska institutet.

Bestämmandet af examensafgifterna hade ledt komiterade till att

närmare än förut tänka sig in i anordningen af sjelfva examina, och hade

det synts komiterade lämpligast, att vid tandläkareskolan två examina aflades.

Den första eller teoretiska examen borde undergås efter ett läsår.

Som i denna examen icke skulle ingå några speciel! odontologiska läroämnen,

kunde densamma bäst afläggas vid Karolinska institutet inför en

af två professorer vid detsamma bestående nämnd och med samtliga kursgifvare

som examinator’. Likasom vid öfriga examina vid Karolinska

institutet borde vid ifrågavarande examen erläggas en anmälningsafgift af

15 kronor till institutets lärarekollegii kassa. Den andra, praktiska eller

tandläkareexamen skulle afläggas efter slutad tre-års'', kurs inför en nämnd,

bestående af en professor vid institutet samt en eller två legitimerade

tandläkare, och med tandläkareskolans ordinarie lärare såsom examinator^’.

Vid anmälan till denna examen borde likaledes hvarje examinand erlägga

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Åttonde hufvndtiteln.

en afgift, hvilken dock skulle gå till tandläkareskolan och åtminstone

delvis användas till aflöning åt nämndens ledamöter. Om beloppet af

denna afgift ville ej komiterade yttra sig, men densamma syntes dock

böra blifva betydligt lägre än den nu utgående examensafgiften, 50 kronor

för hvar examinand, enär all skyldighet för examensnämndens medlemmar

att öfvervaka examinanderna under utförandet af de praktiska profven

kunde bortfalla. Examinatorerna sjelfva skulle ej erhålla någon ersättning

vare sig vid den teoretiska eller vid den praktiska examen.

Slutligen ansåge komiterade, att, då förvaltningen af en institution

af den omfattning som den föreslagna nödvändigtvis komme att medföra

ej obetydliga kansligöromål, ett särskildt anslag för dessa göromåls bestridande

blefve nödvändigt. Den del af nämnda arbete, som komme på

en kamrerares lott, kunde uppdragas åt Karolinska institutets kamrerare

mot någon förhöjning i hans arfvode. Detsamma kunde ock gälla om

sekreteraregöromålen, derest institutets sekreterare funnes villig att vara

äfven lärarerådets protokollsförare. I motsatt fall torde det härför föreslagna

arfvodet lämpligen utgå till en notarie, som då finge anställning

vid Karolinska institutets kansli.

Med tillämpning af hvad komiterade sålunda anfört och iakttagande

af i öfrigt erforderliga anslagsbehof ville komiterade framlägga följande

kostnadsförslag för tandläkareundervisningens bestridande vid Karolinska

institutets tandläkareskola.

1. Från staten utgående anslag:

Arfvode åt inspektor .......................... kr. 400: —

» » poliklinikföreståndaren.......................... » 4,000: —

» » dennes assistent..................................... » 500: —

» » tandfyllningsläraren .............................. » 3,500: —

» » dennes assistent ...................................... » 500: —

» » protésläraren............................................ » 4,500: —

» » dennes assistent ................................. » 900: —

» » kamrerare.................................................. » 200: —

» » notarie ................................................... » 200: —

» » vaktmästare.............................................. » 1,000: —

Hyra för poliklinik och laboratorium..................... » 2,300: —

Lokalens uppvärmning och belysning samt vattenförbrukning

........................................................... » 2,000: —

Materialanslag............................................................... » 1,500: —

15,700: —

5,800: —

Summa kronor 21,500: —

s. 65 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfmdtiteln.

65

2. Från de studerande utgående afgifter:

För kursen i fysik och fysiologi:

åt läraren ........................................................................ kr. 25:

för undervisningsmateriel ............................................ » 5:

kursen i kemi, metallurgi och läkemedelslära:

30:

åt läraren......................................................................... kr. 25: —

för undervisningsmateriel ............................................. » 5: ■— 30: —

» kursen i anatomi och histologi jemte dissektioner:

åt läraren ............................. kr. 40: —

för materiel........................................................................ » 10: — 50: —-

» kursen i allmän patologi och speciel kirurgisk

patologi jemte bakteriologi:

åt läraren .......................................................................... kr. 25: —

för materiel........................................................................ » 5: — 30: —

Examensafgift för den teoretiska examen......................................... kr. 15: —

» » » praktiska » .......................................... » x

För deltagande i de praktiska öfningarna vid polikliniken och

protéslaboratoriet........................................................................ » y

Summa kr. 155 + x+ y.

Enligt detta förslag skulle alltså hela det behöfliga årliga statsunderstödet

belöpa sig till 21,500 kronor, eller ett tillskott af 17,500 kronor

till hvad staten redan utgåfve för tandläkareundervisningen. Detta belopp

ansåge komiterade vara ganska måttligt, då genom förverkligandet af den

framlagda planen det erkända krafvet på ett tidsenligt ordnande af tandläkareundervisningen

i vårt land enligt komiterades öfvertygelse skulle

fullt tillgodoses. För de studerande skulle efter denna plan kostnaderna

för utbildningen till tandläkareyrket reduceras till ungefär Vio af de

nuvarande, enär de enligt komiterades beräkning skulle komma att inskränka

sig till 200''—250 kronor.

Någon närmare beräkning af kostnaderna för första inredningen af

polikliniken och laboratoriet hade komiterade ej ansett sig kunna framlägga,

men trodde dock, på grund af inhemtade upplysningar, att ett anslag

för en gång af 5,000 kronor borde vara fullt tillräckligt för sagda

ändamål.

I detta sammanhang torde det tillåtas mig att äfven redogöra för två

Bih. till Rikad. Prof. 1897. 1 Samt. 1 AJ''d. S

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Åttonde hufvudtiteln.

i början af år 1893 till medicinalstyrelsen inkomna skrifvelse!’, den ena

från svenska tandläkaresällskapet, den andra från den af tandläkarestuderande

stiftade odontologiska föreningen. I den af svenska tandläkaresällskapet

aflåtna skrifvelsen uttalas sällskapets anslutning till Karolinska

institutets lärarekollegii utlåtande af den 22 september 1892. Det frainhålles,

att denna lösning af frågan skulle för staten medföra de minsta

möjliga kostnader, som kunde ifrågakomma för ett tillfredsställande

och tidsenligt ordnande af tandläkareundervisningen, samt att redan

förut vid upprepade tillfällen tandläkarekåren önskat tandläkareundervisningens

förläggande till någon af våra medicinska högskolor. Odontologiska

föreningens nyssnämnda skrifvelse betonar äfven önskvärdheten

af att det utaf Karolinska institutets lärarekollegium framlagda förslag

blefve genomfördt.

Med anledning af hvad sålunda förekommit i fråga om tandläkareundervisningens

ordnande aflat medicinalstyrelsen i september 1893 underdånig

framställning till Eders Kong]. Maj:t i ämnet. Dervid yttrade medicinalstyrelsen,

bland annat, att tandläkareundervisningens nuvarande brister

och föga tidsenliga beskaffenhet otvifvelaktigt kräfde, att förändringar deri

snarligen vidtoges, samt att inrättandet af en tandläkareskola i hufvudstad

eu i samband med Karolinska institutet syntes lämpligast kunna uppfylla

fordringarna på ett ändamålsenligt ordnande af ifrågavarande undervisning.

Med hänsyn till förut derför åberopade skäl äfvensom vigten för

landets invånare deraf, att ett tillräckligt antal kunnige legitimerade

tandläkare måtte kunna påräknas att för skäligt pris betjena allmänheten,

jemväl den mindre bemedlade, ansåge sig medicinalstyrelsen böra

i hufvudsak hos Eders Kongl. Maj:t förorda omförmälda af institutets

lärarekollegium framlagda förslag. Medicinalstyrelsen tillstyrkte derför,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition dels om

ett årligt anslag på ordinarie stat af 21,500 kronor för anordnande vid

Karolinska institutet af en tidsenlig tandläkareundervisning, dels ock om

ett anslag för en gång af 5,000 kronor till inredning af undervisningsoch

arbetslokaler.

Derest Eders Kongl. Maj:t emellertid ansåge tillräckliga skäl ej föreligga

för ett ofördröjlig^ genomförande af den åsyftade förändringen i dess

helhet, ville medicinalstyrelsen i underdånighet föreslå en annan utväg för

denna vigtiga undervisningsfrågas snara lösning. Karolinska institutet egde

redan genom nådiga brefvet den 26 april 1861 skyldighet att genom två

af sina lärare examinera tandläkare. Erhölle institutet med öfverflyttande

dit för framtiden af det till polikliniken för tandsjukdomar på extra stat

s. 67 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufrndtiteln.

67

utgående anslag, 4,000 kronor, nådigt uppdrag att öfvertaga ledningen och

öfvervakandet af tandläkareundervisningen i dess helhet, skulle institutet

derigenom beredas tillfälle att på grund af der vunnen erfarenhet kunna

afhjelpa tandläkareundervisningens nuvarande brister, hvarvid ett nytt fullständigt

förslag torde böra afgifvas med föreskrifter beträffande kompetensvilkoren

för lärarne och sättet för deras tillsättande, så ock beträffande

studietidens längd och det sätt, hvarpå de praktiska profven skulle fullgöras

och examenspröfningarna verkställas.

T anledning af medicinalstyrelsens sistberörda förslag, att Karolinska

institutet skulle öfvertaga ledningen och öfvervakandet af tandläkareundervisningen

i dess helhet, anbefaldes genom nådig remiss den

3 november 1893 kanslern för rikets universitet att från lärarekollegiet

vid institutet infordra och, jemte eget utlåtande, insända underdånigt

yttrande.

Lärarekollegiet afgaf till följd häraf den 23 november 1893 underdånigt

yttrande, deruti kollegiet anförde, bland annat, följande. Hvad först

beträffade medicinalstyrelsens uttalande, att dess alternativt framstälda förslag

skulle innebära en annan utväg för den vigtiga tandläkareundervisningsfrågans

snara lösning, torde uppenbarligen just motsatsen blifva följden

af berörda förslags antagande. Lösningen blefve ju ingen annan, än

att ledningen och öfvervakandet af tandläkareundervisningen med hela bekymret

och omsorgen för denna undervisnings framtida ordnande och utveckling

samt utverkandet af dertill nödiga anslag aflyftades från medicinalstyrelsen

och lades på Karolinska institutets lärarekollegium. Med

öfverflyttandet af det redan till polikliniken utgående anslaget, 4,000 kronor,

vunnes icke några nya tillgångar för att i ringaste mån afhjelpa någon

af de betydliga brister, som, enligt medicinalstyrelsens eget vitsord, nu

vidlådde denna undervisning. Någon ny erfarenhet om de nuvarande

anordningarnas brister och medlen för deras afhjelpande behöfde ingalunda

samlas; den redan vunna talade om dem så oförtydbart som möjligt, och

de hade dessutom under den tid, hvarunder denna fråga afhandlats, erhållit

en mångsidig och tillräcklig belysning. Visst vore, att antagandet

af medicinalstyrelsens förevarande förslag, på samma gång derigenom det

nuvarande bedröfliga tillståndet icke afhjelptes, skulle för en lång framtid,

till förfång för den verksamhet Karolinska institutet hade till uppgift att

utöfva, belasta detsamma med en så tung börda, att lärarekollegiet måste

på det allvarligaste anhålla, att läroverket måtte varda derifrån förskonadt.

Att öfverflytta denna börda på Karolinska institutet på den grund, att två

af dess lärare hittills haft åliggande att deltaga i examineringen af tand
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Åttonde hufvudtiteln.

läkare, syntes ej hafva skäl för sig. Läroverket såsom sådant hade ej haft

något att härmed skaffa; och hittills hade lärarekollegiet ej heller haft att

på något sätt befatta sig med frågor rörande tandläkareundervisningen.

Det hade icke varit utan stor tvekan som lärarekollegiet, för att göra allt

hvad detsamma ansåge för sig möjligt till afhjelpandet af det nuvarande

oefterrättlighetstillståndet, uti sitt i frågan den 22 september 1892 afgifna

utlåtande fram stält sitt sedermera allmänt, och jemväl af medicinalstyrelsen,

förordade förslag till en tandläkareskola i förbindelse med Karolinska institutet.

Hade frågan från början förelegat så, som medicinalstyrelsen i

sitt alternativa förslag uppstält densamma, skulle för visso lärarekollegiet

enhälligt hafva redan i nyss nämnda yttrande sökt afvärja all förbindelse

mellan Karolinska institutet och tandläkareundervisningen. Medicinalstyrelsen

hade i sin underdåniga skrifvelse framhållit, att lärarekollegiet

vid uppgörandet af det nya förslag, som det efter vunnen ytterligare

erfarenhet skulle afgifva, borde intaga föreskrifter beträffande kompetensvilkor

för lärarne och sättet för deras tillsättande med flera andra

detalj bestämmelser. Derför behöfdes dock ej några nya erfarenheter; det

vore blott af nöden att åt några för frågans behandling lämplige komiterade

— bland hvilka alltså män af facket måste finnas — öfverlemnades

att utarbeta förslaget i alla de detaljer, på hvilka lärarekollegiet och dess

komiterade ej ansett sig böra eller ens vara befogade att ingå. Detta

syntes lärarekollegiet böra blifva ett synnerligen lätt och på mycket kort

tid utförbart arbete, hvilket lämpligen kunde ega rum, sedan förslaget

blifvit antaget såsom grundval för den blifvande organisationen och de

nödiga anslagen för förslagets genomförande beviljats. Arbetet borde då

äfven kunna fullgöras utan någon, eller åtminstone utan någon nämnvärd

kostnad för staten. Lärarekollegiet vore enhälligt af den mening, att det

af medicinalstyrelsen framstälda förslaget, att Karolinska institutet, med

öfverflyttande derå för framtiden af det till tandpolikliniken för närvarande

utgående anslag, skulle öfvertaga ledningen och öfvervakandet af tandläkareundervisningen

i dess helhet, komme att, så länge tandläkareundervisningen

befunne sig i sitt nuvarande oordnade skick, blifva för lärarekollegiet

alltför betungande och till alltför stort men för den omfattande

verksamhet, som institutet redan hade sig ålagd. På grund af hvad lärarekollegiet

anfört hemstälde kollegiet, att ifrågavarande förslag ej måtte till

någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda. I denna hemställan förklarade

sig universitetskanslern i afgifvet yttrande instämma.

Medicinalstyrelsens ifrågavarande förslag föredrogs inför Eders Kongl.

Maj:t den 30 december 1893, men föranledde då icke någon åtgärd. Samma

s. 69 Kontrollera mot PDF

Åttonde bnfvndtiteln. 69

öde Lar drabbat det om tandläkare undervisningens fullständiga ordnande

väckta förslaget, då det under de två följande åren återupptagits i medicinalstyrelsens

skrivelser angående medicinalverkets behof. Äfven i den

angående nämnda behof af medicinalstyrelsen den 28 september 1896 till

Eders Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelse har medicinalstyrelsen satt i fråga,

att tandläkareundervisningen i sin helhet skulle omorganiseras. Efter nådig

remiss har universitetskanslern den 14 sistlidne oktober afgifvit underdånigt

utlåtande i ämnet och dervid tillstyrkt, att förenämnda, af Karolinska institutets

lärarekollegium förordade förslag till fullständigt ordnande af

tandläkareundervisningen måtte af Eders Kongl. Maj:t godkännas såsom

grund för ordnande af en sådan undervisning, äfvensom att nödiga medel

för förslagets genomförande måtte af Riksdagen utverkas. Såsom stöd för

detta sitt tillstyrkande har kanslern dels åberopat hvad lärarekollegiet anfört

ej mindre i afseende på f igten och betydelsen af tandläkarebildningens

ordnande än med hänsyn till de rättmätiga kraf, som numera stäldes på den

samma, dels ock fäst uppmärksamheten derpå, att dessa kraf vunnit i styrka

genom den erfarenhet, som framgått ur senaste tidens undersökningar

öfver tandrötans utbredning bland ungdomen i vårt lands offentliga skolor.

Den af universitetskanslern berörda frågan om tandrötas förekomst

lios skolungdom har först på de sista åren gjorts till föremal för undersökning

så väl i främmande länder som i vårt eget. Resultatet af dessa

undersökningar har öfver allt blifvit, att nämnda sjukdom natt en synnerligt

stor utbredning. Hos oss hafva visserligen mera omfattande undersökningar

i nämnda hänseende, om än åtgärder derför vidtagits, ännu ej

hunnit fullbordas; men från ett par håll föreligga dock redan uppgifter af

beskaffenhet att kunna tjena till någon ledning för omdömet. Af en under

våren 1892 verkstäld undersökning å barnen i folk- och småskolorna samt

barnkrubborna i Kristianstad har framgått, att 98,9 procent af dessa barn

hade karierade tänder och att 37,6 procent af alla tänderna angripits af

tandröta. En liknande undersökning, som år 1895 anstälts med 1,500

barn från folkskolor i Stockholm och 117 barn från frimurarebarnhuset

å Kristineberg, utvisade, att hela antalet barn med någon kariös tand uppgick

i folkskolorna till 97,27 procent och å Kristineberg till 93,16 procent

samt att antalet karierade tänder utgjorde hos folkskolebarnen 24,57 procent

och hos barnen å Kristineberg 20,14 procent.

Att i en mun med dåliga tänder bildas illaluktande gaser är allmänt

k än dt, och att inandning af luft, som är mättad med sådana gaser, ej kan

vara helsosam är uppenbart. Nyare forskningar hafva ådagalagt, att bak
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Åttonde hufvml titeln.

ferier och ^frön till en mängd smittosamma sjukdomar längre eller kortare

tid uppehålla sig i menniskors munnar, der de i kariösa tänder, skadadt

tandkött, fistelgångar samt beläggningar på tänder och slemhinna finna

lämplig mark för sin utveckling. Eu vanvårdad eller illa skött mun

blifver således lätt en farlig ingångsport för många infektionssjukdomar,

förutom det att tandrötan dels medför mer eller mindre svåra smärtor,

som . kunna störande inverka på arbetsförmågan, dels ock ofta åtföljes af

hvarjehanda komplikationer åt tänderna angränsande partier, ögon eller

öron m. m.

För att råda bot mot detta onda, hvilket synes vara stadt i tilltagande,

erfordras tillgång till skickliga tandläkare, som kunna lemna sin hjelp mot

billig ersättning. Visserligen har antalet till tandläkarekonstens utöfning

i Sverige behöriga personer, som år 1884, då anslag till en poliklinik för

tandsjukdomar beviljades, utgjorde 50, sedan dess allt jemt stigit, så att

det ar 1896 uppgiftk till öfver 240, men i den mån insigten om angelägenheten

af en noggrann vård om tänderna varder mera allmän, ökas

äfven efterfrågan på tandläkare. Med den starkare tillströmningen på tandläkarebanan

har emellertid jemväl behofvet af en fullständigare utbildning i

tandläkarekonsten allt mer gifvit sig till känna. Bristerna i den enskilda

tandläkareundervisningen hafva ock skarpare trädt i dagen, sedan ej alla

studerande kunnat vinna inträde vid tandpolikliniken, som blott kan mottaga

20 kandidater i terminen. Under de senare åren har det visat sig,

att en del af dem, som aflagt tandläkareexamen, icke genomgått polikliniken

utan fått sin utbildning hos enskilda. Att sådant ej kan lända tandläkareyrkets

utöfvare och den allmänhet, som nödgas anlita dem, till fördel torde

kunna tagas för gifvet. Den enskilda undervisningen kan nemligen endast

i. sällsynta undantagsfall blifva lika fullständig som den, hvilken lemnas

vid en offentlig anstalt, hvarest tillströmningen af obemedlade patienter

bereder ett tillräckligt material, å hvilket den blifvande tandläkaren kan

göra. sina studier och uppöfva sig till praktisk duglighet. Tandläkarekandidaten

får der under en kompetent lärares ledning och tillsyn sjelf

lägga hand vid de operationer, som böra utföras, under det han måste inskränka

sig till att vara åskådare vid den enskilda undervisning, som lemnas

i en praktik, der den som vändt sig till tandläkaren med skäl kan

fordra att, utan hänsyn till tandläkareadeptens undervisning, erhålla den

behandling, som bäst och utan onödig smärta eller omgång leder till målet.

Men huru vigtigt det för den studerandes utbildning är, att han sjelf får

göra operativa ingrepp, inses lätt, då fråga är om en konst, som för sin

utöfning förutsätter en hög grad af manuel färdighet. Den enskilda under
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 71

visningen kan ej heller lika verksamt kontrolleras som den offentliga.

Detta är ock ett skäl, hvarför den vigtiga protésafdelningen ej längre

bör inläras på privat väg, hvilket dessutom för den studerande medför

oskäligt höga kostnader, uppgående i regeln till 2,000 å 3,000 kronor. Den,

som för sin utbildning fått vidkännas så betydande ekonomiska uppoffringar,

måste naturligtvis sedermera söka göra sig derför betäckt genom att

af den allmänhet, som anlitar honom, fordra högre ersättning, än som eljest

bort ifrågakomma.

Under nu föreliggande förhållanden anser jag staten ej böra längre

dröja med att omhändertaga tandläkareundervisningen i dess helhet. Det

förslag, som i sådant syfte blifvit uppgjordt af den utaf Karolinska institutets

lärarekollegium tillsatta komité och vunnit understöd af de i ämnet

hörda myndigheter med flere, synes mig vara af beskaffenhet att i hufvudsak

kunna jemväl af mig förordas till antagande.

Huru många studerande som kunna komma att årligen begagna

undervisningen vid en sådan läroanstalt som den nu föreslagna är naturligtvis

omöjligt att på förhand noggrant angifva. Af berättelsen

öfver verksamheten år 1894 vid polikliniken för tandsjukdomar inhemtas,

att de i riket för inträde på tandläkarebanan studerandes antal,

som år 1891 beräknats till 190, vid 1894 års slut icke syntes

hafva undergått någon minskning. Undersöker man, huru många tandläkare

under de senare åren i Sverige utexaminerats, finner man att tandläkareexamen

aflagts

o

ar

1885

af

9

personer,

o

ar

1891

af 23

personer

»

1886

»

6

2>

»

1892

31

»

»

1887

»

13

»

»

1893

»

29

»

1888

»

3

»

1894

»

37

»

1889

>

20

»

»

1895

»

31

>

1890

»

15

>

1896

»

15

»

Om man än får vara beredd på, att den redan något minskade till*

strömningen till tandläkarebanan kommer att ytterligare aftaga, torde man

dock kunna såsom temligen sannolikt beräkna, att en läroanstalt sådan

som den föreslagna tandläkareskolan skall få att undervisa i medeltal 90

studerande om året. Till en början torde endast ett mindre antal af dessa

komma att deltaga i de praktiska öfningarna, emedan flere studerande för

närvarande lära vara genom aftal med tandläkare bundna att hos dem

genomgå sina praktiska öfningar. Om ett eller annat år torde dock för
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 Åttonde liufvudtiteln.

hållandena hafva ändrat sig, så att alla, som vilja utbilda sig till tandläkare,

begagna den nya läroanstalten, hvars genomgående med tiden

synes böra fordras såsom vilkor för afläggande af tandläkareexamen.

Hvad angår de afgifter, som efter den af förenämnda komité angifna

plan skulle af de studerande erläggas för deras utbildning vid tandläkareskolan,

hafva komiterade förklarat, att enligt deras beräkningar

dessa afgifter skulle komma att för hvarje studerande belöpa sig till 200

å 250 kronor, hvaraf 140 kronor skulle utgöra ersättning för de fyra

teoretiska kurserna och 15 kronor afgift vid anmälan till den teoretiska

examen. Då komiterade ansett denna examen böra afläggas efter ett

läsår, skulle alltså för deltagandet i de praktiska öfningarna vid polikliniken

och protéslaboratoriet samt anmälan till tandläkareexamen, hvilken

skulle afläggas efter slutad treårig kurs, betalas sammanlagdt endast 45 å

95 kronor. Att sätta afgifterna för sistnämnda öfningar så lågt synes

mig emellertid ej lämpligt, utan torde dessa afgifter ganska väl kunna

bestämmas att för hvarje termin vid hvardera institutionen utgå med

belopp, som ungefärligen motsvara de nuvarande terminsafgifterna vid

polikliniken för tandsjukdomar (50 kronor). Afgiften vid anmälan till

tandläkareexamen synes mig icke böra sättas lägre än till hälften af det

för närvarande stadgade beloppet, 50 kronor. Om än härigenom de studerandes

kostnad för utbildningen till tandläkareyrket skulle blifva åtskilligt

större, än hvad komiterade tänkt sig, skulle dessa kostnader dock

i förhållande till de utgifter, som de studerande nu få i sådant afseende

vidkännas, blifva ytterst måttliga. Afgifterna böra ej heller kunna anses

så höga, att de icke skulle låta sig förena med det system, som i afseende

på bestridande af kostnaden för undervisning vid statens fackskolor

i vårt land tillämpas.

Genom afgifter af de vid den nya läroanstalten studerande torde

kunna, utöfver hvad som enligt komiténs förslag skulle åtgå till bekostande

af den teoretiska undervisningen och till arfvode åt examensnämndens

medlemmar, påräknas inflyta så stort belopp, att särskildt anslag

af statsmedel ej erfordras till hyra af lokal för poliklinik och laboratorium,

till lokalens uppvärmning och belysning m. m. samt till materiel.

Statsanslaget till tandläkareskolan skulle således enligt min åsigt kunna

minskas med 5,800 kronor. I stället för de af komitén föreslagna arfvedel!

till kamrerare, notarie och vaktmästare synas mig de i sådant afseende

föreslagna belopp böra i en blifvande stat för den tillämnade nya

läroanstalten upptagas till bestridande af sekreterare-, kamrerare- och vaktmästaregöromål.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åttonde Imfviulliteln. 78

Vid komiténs kostnadsförslag i öfrigt har jag icke något vidare att

erinra, än att poliklinikföreståndaren, tandfyllningsläraren och protésläraren,

hvilka i afseende på sin verksamhet torde blifva jemförliga med extra

ordinarie professorer och derför äfven synas höra sa benämnas, jemväl

böra aflönas efter samma grunder som innehafvare af extra ordinarie

professorsbefattningar vid Karolinska institutet. Aflöningen skulle da fördelas

i lön och tjenstgöringspenningar, och lönen för poliklinikföreståndaren

och tandfyllningsläraren skulle efter fem års tjenstgöring kunna ökas

med 500 kronor, utgående från åttonde hufvudtitelns anslag till alderstillägg.

För den nya läroanstalten, som torde böra benämnas tandläkareinstitutet,

skulle då erfordras ett fast statsanslag af 15,700 kronor, hvilket,

då det hittills för polikliniken årligen på extra stat anvisade anslag å

4,000 kronor ej för framtiden ifrågakomme, skulle medföra en ökad statsutgift

af 11,700 kronor, oberäknadt ålderstillägg.

I öfverensstämmelse härmed anser jag böra från och med ar 1 <S9S

lända till efterrättelse följande

AJtöningsstat för tandläkareinstitutet:

1

Lön.

Kronor.

Tjenst-

görings-

penningar.

Kronor.

Summa.

Kronor.

1 inspektor, arfvode........................

__

_

___

_

400

—

1 extra ordinarie professor i protes-

4,500

lära.............................................

3,500

—

1,000

—

—

! d:o d:o i dental kirurgi och te-

Efter 5 år

kan lönen hö- ljas med 500

rapi, tillika poliklinikföreståndare

1 d:o d:o i läran om tandfyllning

3,000

1,000

4,000

och tandreglering........................

2,500

—

1,000

—

3,500

—

| kronor.

1 assistent, arfvode ......................

2 d:o, arfvoden hvardera å 500

—

—

—

—

900

—

1,000

kronor .........................................

—

—

—

—

—

Till sekreteraregöromål................

—

—

—

—

200

—

» kamrerare » ....................

—

—

—

—

200

» vaktmästare » ....................

----

—

—

1,000

—

Summa

Bih. till Rilcsd, Prot. 1997. 1 Sami. i

I

A/d.

—

i

i

| 15,700

1

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Åttonde hufvudtiteln.

Härutöfver skulle erfordras: Transport kr. 15,700:

till hyra af lokal för poliklinik och laboratorium kr. 2,300: —

lokalens uppvärmning och belysning m. m.

materiel ....................

Till bestridande af dessa

utgifter...........................................

beräknas

2,000

1,500

5,800:

kr. 21,500: —

afgifter af studerande ................................................ kr. 5,800: —

statsanslag ....................................................................... » 15,700:— 21,500:_

Till fragan om bestridande af medel för den första inredningen af

undervisnings- och arbetslokaler vid tandläkareinstitutet anhåller jag att

fa återkomma vid redogörelsen för hufvudtitelns extra ordinarie ansiagsbehof.

Jag hemställer nu, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, med godkännande af nyss omförmälda aflöningsstat, bevilja för tilllämpning

af densamma ett under anslagen till Karolinska mediko-kirurgiska

institutet, med särskild rubrik: Tandläkareinstitutet, uppfördt ordinarie

anslag a 15,700 kronor äfvensom medgifva, att de för två extraordinarie

professorer vid tandläkareinstitutet afsedda ålderstillägg må utgå af åttonde

hufvudtitelns förslagsanslag: ålderstillägg.

Folkundervisningen.

[12.] Enär, enligt gällande bestämmelser, prestman särskild! såsom ordförande

taidevTdlLl ^stämma och skolråd deltaga i handläggning af ärenden rörande

/oUidoi^öra-folkundervisningen och dithörande anstalter, samt vid sådant förhållande

d.et måste vara synnerligen önskvärd!, att åt dem, som ämna ingå i kyrkans

läro- och of- tjenst, beredes tillfälle att redan under studietiden erhålla någon insigt

förtliole Uti folkskolans organisation och arbetssätt samt, för ernående af ett på erstuderande.

farenhet grundadt omdöme i dithörande frågor, någon öfning att undervisa

uti de i nämnda skola förekommande läroämnen, anmodade jag i

skrifvelse den 7 mars 1896 kanslern för rikets universitet att frånse

teologiska fakulteterna vid universiteten i Upsala och Lund infordra och

till kongl. ecklesiastikdepartementet inkomma med yttrande och förslag

rörande anordnande vid folkskolelärareseminarierna i nämnda städer för

teologie studerande af en lärokurs, omfattande dels svenska folkskolans

s. 75 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 75

anordning och normalplan, dels det hufvudsakliga i allmän och särskild

undervisningslära i samband med öfningar att undervisa i folkskolans särskilda

läroämnen.

Sedan den teologiska fakulteten i Upsala — efter att hafva redogjort

för de åtgärder, som hittills blifvit vidtagna för vinnande af det ifrågavarande

ändamålet — i utlåtande den 24 sistlidne september uttalat som sin

åsigt,'' att förslaget om anordnandet vid folkskolelärareseminariet i Upsala

af en för alla prestkandidater obligatorisk läro- och öfningskurs, som

afsåge folkskolans alla särskilda läroämnen och specielt åsyftade de blifvande

presternas förberedelse till den lokala uppsigten öfver folkskoleväsendet,

vore synnerligen tidsenligt, yttrade fakulteten, att densamma, ^efter

samråd med rektorn vid folkskolelärareseminariet i Upsala, ville föreslå, att

en pedagogisk läro- och öfningskurs vid folkskolelärareseminariet matte

anordnas för teologie studerande, och att dess nöjaktiga genomgående bestämdes

som vilkor för rätt att aflägga prestexamen.

Kursens ändamål, fortsätter fakulteten, borde vara att förbereda de

blifvande presterna, dels för den handläggning af ärenden rörande folkundervisningen,

som tillkomme skolrådets och kyrkostämmans ordförande,

dels för den tillsyn öfver folkundervisningen, som folkskolestadgans § 63

ålade presterskapet.

Tillträde till kursen borde lemnas de teologie studerande, som antingen

aflagt dimissionsexamen eller som för afläggande af teologie kandidatexamen

idkat teologiska studier vid universitetet under den tid, som rektor

vid folkskolelärareseminariet i samråd med professorn i pastoralteologi i

hvarje särskild! fall pröfvade nödig.

Den pedagogiska lärokursen vid folkskolelärareseminariet borde förläggas

för de respektive prestkandidaterna till den praktiskt-teologiska

öfningskursens förra termin och fortgå vid sidan af dess arbeten, hvilket

fakulteten ansåge tiden medgifva utan annan inskränkning i den sistnämnda

kursens kateketiska, homiletiska och deklamatoriska öfningar, än att kandidaterna

under samma tid befriades dels från det hittills dem äfven under

förra terminen åliggande kateketiska hemarbetet, dels från den nu föreskrifna

auskulteringskursen, soin af den ifrågasatta seminariekursen gjordes öfverflödig.

I följd af de i kursen deltagande prestkandidaternas stora antal

vid universitetet i Upsala — i medeltal 50 hvarje ar, alltså 25 med hvarje

ny lästermin — torde ur såväl teologiska fakultetens som folkskolelärareseminariets

synpunkt denna anordning vara att föredraga framför den

pedagogiska kursens fördelning på tvenne lästerminer.

För hvarje termin borde vid folkskolelärareseminariet ny pedagogisk

kurs anordnas, och denna, som borde begynna höstterminen den 16 sep
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Åttonde imfvudtiteln.

tember och vårterminen den 1 februari, borde sträcka sig öfver 13 ä 15

veckor med 12 undervisningstimmar i veckan. Med denna anordning

komme den pedagogiska seminariekursen att omfatta samma timantal, som

inginge i de vid folkskolelärareseminarierna i Preussen för teologie studerande

alltsedan år 1842 årligen anordnade och som vilkor för behörighet

att aflägga den andra teologiska examen föreskrifna pedagogiska kurser.

Men, under det att dessa vore koncentrerade inom den korta tidrymden

af sex veckor och denna tid, enligt hvad i Tyskland allmänt erkändes, icke

medgåfve bibringandet af någon grundlig pedagogisk fackbildning, synnerligen

om kandidaterna vid kursens början saknat all förberedande pedagogisk

öfning och bekantskap med folkskoleväsendet, torde ett bättre resultat

kunna väntas af kursens utsträckning öfver en hel lästermin, i synnerhet

då de pedagogiska studierna och öfningarna ginge vid sidan af en ettårig

praktiskt-teologisk öfningskurs vid universitetet.

Den pedagogiska seminariekursen borde inbegripa två samtidigt fortlöpande

delar, en teoretisk och en praktisk. För båda dessa kurser borde

folkskolelärareseminariets rektor vara föreståndare. Den teoretiska kursen

borde omfatta dels svenska folkskolans anordning enligt folkskolestadga

och normalplan, dels det hufvudsakliga i allmän och särskild undervisningslära.

Sistnämnda undervisningslära borde genomgås i samband med

granskning af undervisningsöfningar, hvarjemte efter öfningarnas slut de

olika ämnenas särskilda metodik borde framställas i en kort sammanfattning.

Då fakulteten sålunda föresloge, att allmän och särskild undervisningslära

måtte ingå bland seminariekursens läroämnen, skedde detta dels

med hänsyn till chefens för kongl. ecklesiastikdepartementet i skrifvelsen

af den 7 mars 1896 uttalade mening, dels ock till åstadkommande af

nödigt sammanhang mellan det pedagogiska studiet och de pedagogiska

öfningarna. Likväl kunde på goda grunder ifrågasättas, huruvida icke

undervisningen i pedagogikens historia och teori snarare borde förbehållas

teologiska fakulteten och inordnas i den praktiskt-teologiska öfningskursen

vid universitetet. Derigenom komme det pedagogiska studiet att ställas i

närmare samband med den akademiska undervisning i psykologi och kateketik,

som prestkandidaterna redan erhållit, och dess högst betydelsefulla

sammanhang med de kateketiska undervisningsöfningarna blefve dermed i

högre grad garanteradt. För eu sådan anordning, som dertill egde motsvarighet

vid de tyska universiteten, talade ock den omständigheten, att

omkostnaderna för de ifrågasatta seminariekurserna derigenom blefve

mindre, och fakulteten skulle, om Eders Kongl. Maj:t föredroge denna

utväg, söka att med egna lärarekrafter ombesörja undervisningen i pedagogik.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 77

Den praktiska kursen, hvari kandidaterna maste i följd af det stora

antalet vara fördelade på två afdelningar, borde innefatta såväl åhörande

af undervisningen på öfningsskolans olika stadier, som äfven meddelande

af undervisning dels till öfning och dels till prof. Öfningsundervisning

borde åtföljas af granskning och metodiska anvisningar.

Till såväl den teoretiska som praktiska kursens anordning borde plan

uppgöras af seminariets rektor och professorn i pastoralteologi.

Den, som önskade deltaga i kursen, borde derom gorå anmälan hos

folkskolelärareseminariets rektor före augusti månads utgång, derest han

ville genomgå densamma under påföljande hösttermin, salut före den 15

januari, om han ville genomgå densamma under följande varteimin.

Instälde sig icke prestkandidat vid böljan af den kurs, till hvars

•genomgående han anmält sig, eller afbröte han den utan att vara hindrad

af sjukdom eller af annan orsak, som af kursföreståndaren pröfvades giltig,

borde han först efter ny ansökan få börja eller fortsätta sin kurs.

Kursdeltagare borde vara pligtig att ställa sig till noggrann efterrättelse

de föreskrifter, kursföreståndare och seminarielärare i öfverensstämmelse

med gifna bestämmelser meddelade. _ .

Kursen borde — i analogi med föreskrifterna i gällande seminariestadga

§ 46 mom. c och d — afslutas dels med en af vederbörande

seminarielärare anstäld pröfning af kandidaternas insigter i de till den

teoretiska kursen hörande lärostycken, dels ock med undervisningsprof,

som anstäldes i öfningsskolan och omfattade de der förekommande läroämnena.

Vid sistnämnda prof borde åt hvarje kandidat beredas tillfälle

att undervisa skolbarnen i minst ett kunskapsämne.

Betyg öfver genomgången kurs, innefattande särskilda vitsord för

hvardera kursen, borde utfärdas enligt faststäldt'' formulär af kursföreståndaren.

Vitsorden för såväl deri teoretiska som den praktiska kursen borde

afgifvas samfäldt af de lärare, som deltagit i kandidaternas handledning.

Betygsgrader i fråga om såväl insigter som undervisningsskicklighet

borde vara ”de vitsord, som jemlikt gällande seminariestadga § 51 användes

vid bestämmandet af seminarieelevs afgångsbetyg. _

Kandidat, som genomgått den pedagogiska seminariekursen och vid

slutpröfningen blifvit, såväl i fråga om insigter som undervisningsskicklighet,

godkänd, borde tillerkännas samma rättigheter som den, hvilken vid. seminarium

aflagt afgångsexamen jemlikt § 46 mom. d i gällande seminariestadga.

Detta vore så mycket mera billigt, som den nu föreslagna pedagogiska

kursen omfattade icke blott en praktisk utan äfven en teoretisk

Ö Ö

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Åttonde hufrudtiteln.

del och vore betydligt skärpt i förhållande till den i ofvanskrifna § 46

mom. d omnämnda praktiska öfningskursen.

Från den föreslagna öfningskursen borde vara befriade

1) de, som aflagt fullständig afgangsexamen från något af rikets folkskolelärareseminarier,

2) de, som jemlikt bestämmelserna i kongl. kungörelsen den 16 juni

1875 genomgått profårskursen vid allmänt läroverk och deri blifvit godkända.

Berättelse o in kursens anordning och verksamhet borde till domkapitlet

i Upsala årligen afgifvas och inlemnas samtidigt med den i § 23

mom. f af gällande seminariestadga föreskrifna årsberättelse.

Ersättning till seminariets rektor och lärare torde böra utgå af statsmedel

efter de grunder, som vore gällande för profårskurserna vid de all-4

männa läroverken.

Slutligen ville fakulteten framhålla såsom ett synnerligen vigtigt önskningsmal,

att, till astadkommande af nödig likformighet i den praktiska

prestbildningen vid rikets bada universitet, samma bestämmelser måtte utfärdas

angående anordningen af de pedagogiska seminariekurserna i Upsala

och Lund.

Sedan teologiska fakulteten i Lund i utlåtande af den 11 sistlidne

september redogjort för de åtgärder, som vidtagits vid universitetet derstädes

för prestkandidaternas utbildning särskilt i det hänseende, hvarom här är

fråga, fortsätter den, att man, i den mån man kommit till djupare och

vissare insigt om vigten af ett organiskt samband emellan kyrka och skola

och om nödvändigheten af ^ den blifvande prest ens behöriga utbildning för

sm framtida verksamhet såsom lokalinspektör öfver vederbörande församlings

folk- och småskolor, hade funnit de vidtagna åtgärderna otillräckliga

och önskat, att vid vederbörande folkskolelärareseminarier måtte för blifvande

prester anordnas i antydda syfte fullt ändamålsenliga teoretiska och

praktiska lärokurser. Derefter framställer fakulteten förslag till en dylik

lärokurs. Enligt detta skulle ändamålet med denna kurs vara att förbereda

vederbörande prestkandidater dels för den handläggning af ärenden

rörande folkundervisningen och dithörande anstalter, hvilken tillkomme

dem såsom blifvande ordförande i kyrkostämma och skolråd, dels för det

grannlaga och svara uppdrag, soin § 63 i gällande folkskolestadga

alade dem.

Tillträde till kursen borde lemnas åt dem, som aflagt teoretisk-teologisk

examen eller under två år idkat teologiska studier för undergående af

teologie kandidatexamen.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

79

Nöjaktigt genomgående af kursen borde uppställas som vilkor för afläggande

af praktisk-teologisk examen eller teologie kandidatexamen.

Fritagas från deltagande i kursen borde dock

a) de, som aflagt godkänd afgångsexamen från ett af rikets folkskolelärareseminarier,

vare sig fullständig eller praktisk, jemlikt § 38 mom. 1

och § 46 mom. d i gällande seminariestadga;

b) de, som med goda vitsord genomgått den s. k. profårskursen vid

allmänt läroverk eller vid seminarium, om profårskurs der anordnades;

c) ordinarie lärare vid allmänt läroverk eller folkskolelärareseminarium.

Den ifrågavarande kursen borde delas i en teoretisk och en praktisk.

Den teoretiska, som skulle genomgås på en termin, borde omfatta folkskolestadgan,

med förklarande och utvidgande författningar, normalplanen

för undervisningen i folk- och småskolor samt allmän undervisningslära.

Den särskilda undervisningsläran torde lämpligast böra genomgås i samband

med undervisningsöfningar.

Den praktiska kursen, som skulle genomgås på två terminer, borde

omfatta dels åhörande så väl af vederbörande lärares undervisning på

öfningsskolans olika stadier, som ock af seininarieelevernas undervisningsöfningar

på samma stadier med den till dessa öfningar hörande granskning

och undervisning i särskild metodik, dels undervisningsöfningar på samma

stadier samt metodiska anvisningar med generel och hänsynsfull granskning

af undervisningen under förenämnda öfningar. Den praktiska kursen skulle

alltså hvarje termin upptaga två afdelningar af deltagare, nemligen:

lista kandidatafdelningen: samma deltagare som i terminens teoretiska

kurs;

2:dra kandidatafdelningen: äldre deltagare, som under en af de två

närmast föregående kurserna med goda vitsord genomgått den teoretiska

kursen och första delen af den praktiska.

Den teoretiska kursen och första delen af den praktiska, hvilka skulle

fortlöpa samtidigt och hafva samma deltagare, skulle vara i gång under

höstterminen från den 15 september till den 15 december och under vårterminen

från den 1 februari till den 30 april.

Den andra delen af den praktiska kursen skulle höstterminen begynna

den 3 september och sluta den 2 december samt vårterminen börja den

1 februari och upphöra den 30 april.

Der vederbörande departementschef ej annorlunda förordnade, borde

seminariets rektor förestå båda kurserna.

Lärare uti den teoretiska kursen skulle vara rektor, derest han vore

föreståndare, och öfriga vederbörande lärare vid seminariet.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Åttonde hufvudtiteln.

Lärare uti den praktiska kursen skulle vara samtliga de lärare, som

ledde seminarieelevernas undervisningsöfningar.

Den teoretiska kursen skulle uteslutande afse prestkandidater och upptaga

två lektionstimmar — hvardera om 1 timme — i veckan eller inalles

36 timmar i terminen, och skulle hvarje lektion omfatta dels förberedande

af nytt lärostycke, dels förhörande af sålunda förberedt lärostycke.

Den praktiska lärokursen skulle sammanfalla med vederbörande seminarieelevers

skolbesök och praktiska öfningar samt upptaga för hvardera

prestkandidaten under första terminen dels auskultation, på sätt redan

anfördt vore, under sammanlagdt tre läsdagar i terminen af hvardera af

de tre skolafdelningarna, dels undervisningsöfningar med åtföljande granskning

och metodiska anvisningar i småskolan och folkskolans nedersta årsklasser,

två till tre timmar i veckan, samt under andra terminen dels

rättande af lärjungarnes uppsatser, dels undervisningsöfningar — med tillhörande

granskning och metodiska anvisningar — i folkskolans öfverstå

årsklasser, likaledes två till tre timmar i veckan.

För hvarje kandidat afdelning skulle i slutet af hvardera terminen

framställas i kort sammanfattning de olika läroämnenas särskilda metodik.

Vid hvarje termins början borde föreståndare i samråd med professorn

i praktisk teologi uppgöra detaljerad arbetsordning för de olika kurserna.

De, som önskade genomgå kursen, borde före den 15 augusti eller den

15 januari, alltefter som höst- eller vårtermin afsåges, inlemna sina ansökningar

med behöriga betyg till teologiska fakulteten, och borde dess dekanus

— vilkorligen för dein, som icke hade aflagt teoretisk-teologisk

examen — afgöra, åt hvilka tillträde till kursen skulle meddelas, och ofördröjligen

insända till vederbörande kursföreståndare uppgift å beräknade

antalet för hvardera kursafdelningen.

Instälde sig icke vederbörande prestkandidat vid början af kursen

eller afbröte densamma utan att vara hindrad af sjukdom, borde han

först efter ny ansökan få börja eller fortsätta sin kurs.

Kursdeltagare borde vara pligtig att ställa sig till noggrann efterrättelse

de föreskrifter, kursföreståndaren och vederbörande lärare i öfverensstämmelse

med gifna bestämmelser meddelade.

I slutet af vederbörande kurser skulle, derest teologiska fakulteten i

hvarje särskildt fall så beslöte, och i sådan händelse under ledning af professorn

i praktisk teologi, anställas pröfning, som borde omfatta dels undersökning

af kandidaternas insigter i den teoretiska kursens läroämnen, dels

undervisningsprof i öfningsskolan uti de der förekommande läroämnena;

och borde vid sistnämnda prof åt hvarje kandidat beredas tillfälle att

undervisa skolbarnen i minst ett kunskapsämne.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 81

Betyg öfver genomgången kurs, innefattande särskilda vitsord för

hvardera kursen, borde, enligt faststäldt formulär, utfärdas af kursföreståndaren.

Vitsordet för den teoretiska kursen skulle afgifvas med hänsyn till

insigter, flit och uppförande af kursföreståndaren och vederbörande lärare.

Vitsordet för den praktiska kursen, hvilken borde afse kursdelta garnes

adagalagda undervisningsskicklighet i öfningsskolans olika hufvudafdelningar,

flit och uppförande, skulle afgifvas samfäldt af de lärare, som deltagit

i kandidaternas praktiska handledning.

Uppstode i någotdera fallet olika meningar, skulle föreståndaren fälla

utslaget.

Betygsgraderna borde vara i fråga om

a) teoretiska insigter och undervisningsskicklighet: med nöje godkänd,

godkänd, försvarlig;

b) flit: mycket god, god, mindre god;

c) uppförande: mycket godt, godt, mindre godt,

Redogörelse för kursens gång borde meddelas i sammanhang med

årsberättelsen från seminariet.

Kandidat, som fullständigt och med goda vitsord, genomgått ifrågavarande

seminariekurs, borde tillerkännas samma rättigheter, som den,

hvilken vid seminarium aflagt afgångsexamen jemlikt § 46 mom. d uti

gällande seminariestadga.

Första terminen, under hvilken kurs för prestkandidater blifvit vid

seminariet införd, skulle endast teoretisk kurs och första delen af den

praktiska kursen derstädes anordnas samt varda obligatorisk endast för de

kandidater, som ännu icke deltagit i de praktiskt-teologiska öfningarna

vid universitetet, men tillgänglig om ock endast i den mån, som förhållandena

vid seminariet det medgåfve, jemväl för dem, som redan begynt förenärnnda

öfningar; och borde de bland dessa kandidater, som fullständigt och

nöjaktigt genomgått första terminens seminariekurs, äfvenledes hafva tillträde

till den senare delen af den praktiska kursen någon af de derpå

närmast följande terminerna.

Ersättning till kursföreståndaren för anordnande, ledande och öfvervakande

af bada kurserna, mångahanda samtal med prestkandidaterna, expeditioner

in. in. borde utgöra 350 å 450 kronor för hvardera terminen eller

700 a 900 kronor för år.

Öfriga utgifter kunde beräknas för den teoretiska kursen till 360

kronor för hvardera terminen eller 720 kronor för år; för den praktiska

kursen till 290 kronor för hvardera terminen eller 580 kronor för år.

Bill. till Riksd. Prut. 181)7. 1 Sami. 1 Afd.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Åttonde hufvudtiteln.

Hela kostnaden skulle alltså inskränka sig till 2,000 å 2,200 kronor för år.

Vid hvarje termins slut skulle föreståndaren uppsätta förslag till fördelning

af här förut omförmälda medel, och skulle detta förslag, innan

utdelning finge ske, vara granskadt och godkändt af ordföranden i Lunds

domkapitel.

Anslagen för kursen borde i vanlig ordning reqvireras af Lunds domkapitel

och redovisas i seminariets räkenskaper.

Professor Ahnfelt hade mot det af teologiska fakulteten i Lund afgifna

förslag anmärkt, att det, enligt hans förmenande, ej vore öfverensstämmande

med teologie kandidatexamens genom § 132 mom. 2 i Kongl.

Maj:ts nådiga stadga för rikets universitet faststälda och genom särskild

studieplan närmare angifna teologiskt vetenskapliga art och syfte, att äfven

för berörda examens undergående såsom vilkor uppstäldes att hafva genomgått

ifrågavarande öfningskurs vid seminariet. På grund häraf borde tillträde

till den ifrågavarande kursen lemnas åt den, som under två års tid

idkat studier för undergående af teologie kandidatexamen, om han så

önskade och derom gjorde anmälan. Derjemte borde den, som aflagt teologie

kandidatexamen, upptagas bland dem, som vore fritagna från skyldigheten

att genomgå den för prestkandidaterna afsedda lärokursen vid

folkskolelärareseminarierna.

Enligt nådig befallning hafva domkapitlen i Upsala och Lund, efter

hörande af lärarekollegierna vid vederbörande folkskolelärareseminarier,

inkommit med underdåniga utlåtanden rörande de teologiska fakulteternas

af mig nu omförmälda yttranden och förslag.

Lärarekollegiet vid seminariet i Upsala instämmer i hufvudsak med

teologiska fakulteten derstädes i fråga om såväl dem, som böra i kursen

deltaga, som dennas utsträckning, men anser, att antalet undervisningstimmar

i veckan borde bestämmas till tretton.

Beträffande den teoretiska delen af kursen anser kollegiet, att det för

den blifvande lokalinspektören vore af nöden att vara något förtrogen med

svenska folkskolans anordning enligt folkskolestadga och normalplan. Lika

nödvändigt syntes det ock vara att med undervisningsöfningarna förbinda

allmän och särskild undervisningslära, meddelad ej blott genom granskning

af hållna lektioner utan ock genom en sammanhängande framställning af

undervisningens allmänna metodik och af hvarje eller de vigtigare läroämnenas

speciela metodik. Genom förbindelse af det praktiska med det

teoretiska skulle seminariet icke träda in på området för de teologiska

disciplinerna, då pedagogikens historia, uppfostringslära samt konfirmandundervisningens

teori jemte en grundläggande kurs i psykologi skulle kunna

inordnas i den praktiskt-teologiska kursen vid universitetet.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

83

Den praktiska kursen borde omfatta alla folkskolans kunskapsämnen

samt af öfningsämnena sång, teckning och gymnastik, i hvilka skolämnen

kandidaterna i allmänhet egde någon insigt och öfning från sin egen skoltid.

Deremot vore de i allmänhet obekanta med trädgårdsskötsel och

slöjd, hvadan dessa ämnen icke vore lämpliga att ingå i kursen.

Men, då undervisningsöfningar i ofvan sagda ämnen anstäldes, torde

tidens knapphet ej medgifva, att de sträckte sig till folkskolans alla stadier,

d. v. s. icke blott till småskolan utan äfven till folkskolans nedre och

högre afdelning samt fortsättningsskolan, enär kandidaterna icke skulle

medhinna att göra sig förtrogna på ett område, förrän de skulle omflyttas

på ett annat. Kunde de derför icke i alla ämnen få tillbörlig öfning i undervisning

på hvarje skolans stadium, kunde dock tillfälle gifvas dem att i

olika ämnen behandla barn på olika skolstadier. I folkskolans lägre afdelning

kunde de t. ex. få undervisa i kristendomskunskap, modersmålet

och räkning, i folkskolans högre afdelning i geometri, geografi, historia

och naturlära, genom undervisnings meddelande i sång, teckning och

gymnastik lärde de behandla hela skolan såsom ett enda arbetande lag.

I det för småskolan egendomliga kunde någon insigt gifvas dem dels

genom den teoretiska undervisningen, som ock borde taga hänsyn till

denna skolform, dels genom auskultering i småskolan.

Den slutpröfning, som föreslagits af såväl Upsala som Lunds teologiska

fakultet, vore, hvad det praktiska slutprofvet i folkskolans kunskapsämnen

anginge, lämplig och utterbär; med det teoretiska slutprofvet deremot vore

detta icke förhållandet. Då den teoretiska kursen, till hvilken äfven vore

lagd granskning af lektioner, svårligen kunde utsträckas öfver sju timmar

i veckan, kunde t. ex. åt folkskolestadga och normalplan icke anslås mera

tid än tretton timmar under den kortare höstterminen, likaledes tretton timmar

för allmän undervisningslära och kristendomsundervisningens metodik,

och ännu mindre tid för öfriga ämnen. Det material af kunskap, som

under denna korta tid kunde inhcmtas, vore för litet för att frambäras i

en examen. Det vore också aldrig ämnadt att vara något i och för sig,

utan endast grund och stöd för den praktiska delen af kursen. Vid skriftligt

vitsordande af denna slutpröfning torde vara nödvändigt, att samma

betygsgrader användas, som vid utfärdande af seminarielevs afgångsbetyg,

enär, i händelse kandidatens afgångsbetyg finge gälla såsom behörighet

för sökande af folkskolelärare^enst, han i annat fall skulle sättas så godt

som utanför täflingen med seminariernas utexaminerade elever. Af samma

orsak torde vara nödvändigt, att betyg gåfves för flit och uppförande i

enlighet med gällande seminariestadga.

Slutligen yttrade kollegiet, att kollegiet ansåge, att hvad de båda

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Åttonde hufvudtiteln.

teologiska fakulteterna föreslagit rörande ordning och punktlighet vore för

ett ostördt arbete under den ifrågasatta lärokursen ändamålsenligt.

Domkapitlet i Upsala tillstyrker i utlåtande den 30 oktober 1895

nådigt bifall till det af teologiska fakulteten derstädes framstälda förslag

med de föga betydande modifikationer deri, som lärarekollegiet vid folkskolelärareseminariet

i Upsala föreslagit, likväl med uteslutande af det utaf

domkapitlet såsom alldeles öfverflödigt ansedda tillägget om den praktiska

kursens utsträckning till öfningsämnena sång, teckning och gymnastik.

Lärarekollegiet vid folkskolelärareseminariet i Lund instämmer till alla

delar i det förslag till den ifrågavarande lärokursens organisation, som

framstälts af den teologiska fakulteten derstädes, enär det bäst motsvarade

det åsyftade ändamålet och vore det enda, som seminariet i Lund kunde

utföra. Kollegiet anser dock, att ersättningen för det ansträngande och

förökade arbete, som utförande af förslaget skulle tillskynda seminariets

särskilda lärare, borde höjas, så att de i förslaget under rubriken öfriga

utgifter upptagna kostnaderna borde beräknas till 500 kronor för hvarje termin.

Hela kostnaden skulle sålunda uppgå till 2,700 å 2,900 kronor för läsår.

Domkapitlet i Lund yttrar i utlåtande den 27 november 1895, att

domkapitlet ansåge, att, derest det med den ifrågasatta lärokursen åsyftade

ändamålet skulle nöjaktigt uppnås, samma kurs borde inrättas i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med det af teologiska fakulteten i Lund afgifna

förslag, hvarjemte domkapitlet tillåter sig fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet

på vigten deraf, att bestämmelser rörande kursen blefve lika

för båda universiteten.

Sedan Eders Kongl. Maj:t i nåder befalt kanslern för rikets universitet

att, efter vederbörandes hörande, inkomma med underdånigt utlåtande

rörande det ifrågavarande ärendet, har kanslern infordrat och till Eders

Kongl. Maj:t insändt förnyade yttranden från de teologiska fakulteterna i

Upsala och Lund.

Den teologiska fakulteten i Upsala anför, att, bortsedt från mindre

betydande detaljer, det vore endast i tvenne hufvudpunkter, som de båda

fakulteternas förslag afveke från hvarandra. Den ena gälde de ifrågasatta

seminariekursernas eventuella ställning såsom vilkor för behörighet

att aflägga vissa examina; den andra åter afsåge tiden för genomgående

af dessa öfningskurser.

Vidkommande den förra hufvudpunkten hade den teologiska fakulteten

i Lund föreslagit, att den pedagogiska kursens nöjaktiga genomgående

måtte uppställas som vilkor för praktisk-teologisk examen eller

teologie kandidatexamen, under det att teologiska fakulteten i Upsala hemstält,

att vilkoret måtte gälla behörigheten att aflägga prestexamen. Då

s. 85 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

85

deri ifrågasatta kursens ändamål vore att förbereda de blifvande presterna

för uppdrag, som öfvervägande ålåge dem såsom statens embetsman, och

denna förberedelse i öfverensstämmelse dermed, såsom fallande utom den

egentliga prestbildningen, skulle anförtros åt folkskolelärareseminarierna,

ansåge fakulteten det vara principielt riktigast, att kursens genomgående

bestämdes som vilkor för behörighet att aflägga den examen, som omedelbart

föreginge inträdet i kyrkans och dermed äfven i statens tjenst. Härtill

komme ock praktiska skäl, som talade för samma bestämmelse. Då

båda fakulteterna voro ense om förslaget, att de, som jemlikt bestämmelserna

i kongl. kungörelsen den 16 juni 1875 genomgått profårskurs vid

allmänt läroverk och deri blifvit godkända, borde från den föreslagna

seminariekursen vara befriade, och då en icke ringa del af de teologie studerande,

som aflade teologie kandidatexamen, omedelbart derefter och före

inträdet i prestembetet genoinginge profårskurs, torde ock hvarken vara

nödvändigt eller önskvärd! att förlänga den redan förut långa tiden för

deras beredelse till sagda akademiska lärdomsexamen genom att uppställa

det af Lunds teologiska fakultet föreslagna vilkoret. I detta sammanhang

ville fakulteten derjemte påpeka, att kongl. brefvet den 12 mars 1831,

som reglerade den praktiskt-teologiska öfningskursen inom Upsala teologiska

fakultet och föreskrefve dess genomgående som vilkor för behörighet

att aflägga prestexamen, icke talade om någon praktisk-teologisk examen

och att i öfverensstämmelse dermed kongl. stadgan angående prestexamen

den 18 april 1884 § 4 såsom vilkor för nämnda behörighet endast uppstälde

den fordran, att vederbörande styrkte sig »hafva vid något af rikets

universitet aflagt, antingen dimissionsexamen jemte föreskrifna praktiska

prof eller teologie kandidatexamen». På grund af hvad sålunda blifvit

anfördt, ville fakulteten föreslå, att i sagda § 4 efter de senast citerade

orden måtte inryckas: »och tillika hafva vid något af rikets folkskolelärareseminarier

i Upsala eller Lund nöjaktigt genomgått pedagogisk lärooch

öfningskurs i enlighet med de bestämmelser, som utfärdas i kongl.

kungörelsen den ...»

Beträffande tiden för den ifrågasatta seminariekursens genomgående

hade lärarekollegiet vid folkskolelärareseminariet i Upsala redan framhållit,

att, med hänsyn till de teologie studerandes stora antal vid Upsala universitet,

från folkskolelärareseminariets i Upsala sida synnerliga, hardt när

oöfverstigliga hinder mötte för kursens utsträckning öfver tvenne lästerminer,

på sätt teologiska fakulteten i Lund föreslagit. Då emellertid

sistnämnda organisationsförslag bäst motsvarade förhållandena vid det sydsvenska

universitetet, och lärarekollegiet vid folkskolelärareseminariet i Lund

förklarat detsamma vara det enda, som kunde vid dervarande seminarium

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 Åttonde hufvndtiteln.

utföras, ville fakulteten föreslå, att bestämmelserna för de ifrågasatta kursernas

utsträckning måtte blifva så allmänt affattade, att kurserna måtte,

med den begränsning, som Eders Kongl. Maj:t funne godt fastställa, kunna

i hvardera universitetsstaden anordnas på ett efter dervarande förhållanden

afpassadt sätt och efter de närmare bestämmelser, som åt seminariets rektor

och professorn i pastoralteologi öfverlätes.

Slutligen framhåller fakulteten som ett önskningsmål, att de bestämmelser,

som öfver hufvud komme att af Kongl. Maj:t gifvas för de föreslagna

öfningskurserna, icke måtte blifva mer detaljerade än de motsvarande

bestämmelserna i nådiga kungörelsen angående profårskursen vid de

allmänna läroverken.

Teologiska fakulteten i Lund anhåller i skrifvelse den 28 januari 1896,

att kanslern måtte till Eders Kongl. Maj:ts nådiga bifall förorda fakultetens

förslag, att läro- och öfningskurser för prestkandidater måtte inrättas

vid folkskolelärareseminarierna i Upsala och Lund i förening med dervarande

teologiska fakulteter, och att genomgående af sådana kurser måtte

föreskrifvas såsom ingående i de till prestbildningen hörande öfningar och

prof, med undantag för de i fakultetens först afgifna förslag anförda fall,

samt att de ifrågavarande kursernas anordnande finge ske efter särskild af

hvartdera universitetets teologiska fakultet i samråd med rektor och lärarekollegium

vid dervarande folkskolelärareseminarium uppgjord och af kanslersembetet

faststäld instruktion.

I ett utlåtandet bifogadt protokoll yttrar fakulteten, att fakulteten

fortfarande ansåge, att det vore riktigast och för den egentliga prestbildningen

mest befrämjande, att de ifrågasatta pedagogiska kursernas nöjaktiga

genomgående uppstäldes som vilkor för tillträde till praktisk-teologisk

examen och teologie kandidatexamen. Så mycket bestämdare ville fakulteten

fasthålla detta sitt förslag, som fakulteten dels ansåge i detsamma

ligga den bästa garantien för att de blifvande presternas studietid ej i

allmänhet blefve än ytterligare förlängd, dels förmenade, att teologiska

fakultetens i Upsala förslag att uppställa dessa kurser som vilkor för prestexamen

kräfde kyrkomötets godkännande och således medförde ett ej önskvärdt

dröjsmål med hela förslagets genomförande.

Hvad vidare beträffade omfattningen af dessa kurser och tiden för

desammas genomgående, kunde fakulteten, vid tagen hänsyn till syftet med

dem, ej heller i denna punkt frånträda sitt förut afgifna förslag, men framhölle

som önskvärdt att, då, på grund af skiljaktigheter i anordningen af

teologiska embetsexamina vid do två universiteten, den annars högligen

betydelsefulla likformigheten beträffande dessa kurser ej torde kunna genomföras,

det från teologiska fakulteten i Upsala utgångna förslaget blefve

s. 87 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

87

beaktadt, nemligen att bestämmelserna för de ifrågavarande seminariekursernas

omfattning och utsträckning i tiden blefve så allmänt affattade, att

utrymme lemnades för önskvärd afpassning efter vid de två universiteten

rådande förhållanden.

Domprosten Eklund, som af sjukdom var hindrad att deltaga i fakultetens

öfverläggningar rörande det ifrågavarande ärendet, hade uppsatt

förslag till utlåtande och anhöll, att det skulle i protokollet intagas, äfven

om fakultetens pluralitet ej kunde deruti instämma. Förslaget var af följande

lydelse:

»Sedan det föreliggande ärendets behandling ingått i det nya skede,

som angifves af de nu återremitterade handlingarnas innehåll, synes den

nu föreslagna seminariekursen ej blott, som förut tacksamt erkänts och

alltjemt bör erkännas, öppna utsigten till förbättrade förhållanden, utan

också genom de yrkanden, som för dess förverkligande gjorts, kunna

medföra anmärkningsvärda olägenheter, ifall man ej behandlar saken med

aktsamhet; och svårigheterna att uppnå en snar lösning hafva ökat sig.

Det torde vara omöjligt att från Lunds teologiska fakultets sida åstadkomma

ett nytt och jemkande förslag, sedan seminariets rektor yttrat sig

som skett, och sedan ordinarie professorn i praktisk teologi Brngi nödgats

begära fullständig tjenstledighet till den 15 februari. Upsala teologiska

fakultets förslag synes vara för starkt apteradt efter dervarande stora,

kanske för stora antal prestkandidater för att utan vidare accepteras som

allmän regel — hvilket ej ens fakulteten i Upsala föreslår —. Dessutom

hafva yrkanden gjorts, som syfta åt bestämmelser, hvilka dels omedelbarligen

skulle medföra ökning af den redan alltför stora ojemnheten mellan

universiteten, dels ock få till följd endera af dessa olägenheter: antingen

en från teologisk religiös synpunkt alltför stor afknappning af den egentliga

prestbildningen, derigenom att denna blefve trängd af en sjelfständig

pedagogisk kurs å ena sidan, liksom den förut i ej ringa grad är det å

andra sidan af en sjelfständig humanistisk examen, eller också en i ekonomiskt

afseende betänklig förlängning af prestkandidaternas studier.

Kommer nu härtill, att sedan åtskillig tid tillbaka önskan gjort sig

förnummen om eu allmän revision af prestbildningen öfver hufvud dels

ur ekonomisk synpunkt, att prestkandidaternas skuldsättning må förekommas,

dels ur teologisk religiös synpunkt, att den presterliga bildningen

som sådan må potentieras, dervid den ock kunde framstå såsom egnad att

i sig sjelf erbjuda både humanistisk och pedagogisk utbildning, dels ock

från synpunkten af större jemnhet i alla afseenden mellan rikets teologiska

läroanstalter.

Under sådana förhållanden, och då ett skyndsamt förnyadt utlåtande

s. 88 Kontrollera mot PDF

88 Åttonde hufvndtiteln.

infordrats, synes det vara rättast att nu hemställa om företagandet af berörda

revision samt att införande af förändringar i seminariekursen måtte

få anstå, till dess dithörande spörsmål kunnat få den allsidiga utredning,

som en sådan revision kunde erbjuda.»

Kanslern för rikets universitet anför för egen del, att af handlingarna

framginge, att de teologiska fakulteterna vid universiteten i Upsala och

Lund med lifligt intresse omfattat den från chefen för ecklesiastikdepartementet

upptagna tanken på anordnande vid folkskolelärareseminarierna i

nämnda städer för teologie studerande af särskilda för deras blifvande

presterliga verksamhet afsedda lärokurser, äfvensom att väsentlig öfverensstämmelse

i de flesta punkter rådde mellan de båda särskilda förslag, som

af de teologiska fakulteterna i detta ärende afgifvits. Detta visade sig i

fråga om den planlagda seminariekursens ändamål, förutsättningarna för

tillträde till kursen och utsträckningen af skyldigheten att genomgå densamma

äfvensom i fråga om eventuel dispensering från denna skyldighet.

Samma öfverensstämmelse mellan fakulteterna gälde äfven beträffande den

föreslagna seminariekursens förbindelse med de praktiskt-teologiska öfningarna

vid universitetet samt dess inordnande i dessa sistnämnda, vare sig

under båda de terminer, som för dessa öfningars genomgående beräknades,

eller blott för den ena terminen. Likaledes ansåge båda fakulteterna, att

seminariekursen lämpligen borde fördelas i tvenne afdelningar, nemligen

en teoretisk, omfattande svenska folkskolans anordning enligt folkskolestadga

och normalplan äfvensom allmän och speciel undervisningslära, samt

en praktisk, innefattande dels åhörande af undervisningen på skolans olika

stadier, dels meddelande af undervisning både till öfning och såsom prof.

Jemväl i afseende å den pröfning, hvarmed seminariekursen borde afslutas,

och de rättigheter, som kursens behöriga genomgående borde medföra,

funnes mellan de båda fakulteterna ingen meningsskiljaktighet.

Då således icke blott planen att anordna seminariekurser för blifvande

piaster blifvit af de teologiska fakulteterna enstämmigt erkänd såsom tidsenlig

och för den presterliga verksamheten fördelaktig, utan ock beträffande

denna plans förverkligande — bortsedt från vissa mindre betydande

detaljer — en väsentlig öfverensstämmelse i de flesta hufvudpunkter rådde

mellan de båda fakulteternas förslag, hyste kanslern ingen tvekan att i

underdånighet tillstyrka, att seminariekurser af det slag, som nu ifrågasattes,

måtte anordnas, äfvensom att hvad de båda fakulteterna med afseende

å dessa kurser samstämmigt föreslagit måtte af Eders Kongl. Maj:t

i hufvudsak godkännas och stadfästas.

Uti tvenne föreslagna bestämmelser skilde sig emellertid de båda fakulteterna

från hvarandra, nemligen dels i fråga om seminariekursens rätts
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Åttonde liufyudtiteln.

89

liga ställning såsom vilkor för behörighet att aflägga vissa examina, dels

beträffande utsträckningen af tiden för kursens genomgående. Den skiljaktighet,

som från början af ärendets behandling gjort sig gällande mellan

de båda fakulteternas förslag i det sist nämnda hänseendet, syntes emellertid

kanslern kunna utjemnas genom antagande af det uti teologiska fakultetens

i Upsala yttrande den 27 december 1895 framstälda och jemväl af

teologiska fakulteten i Lund i hennes skrifvelse den 23 januari 1896 godkända

förslag, att bestämmelserna för de ifrågavarande seminariekursernas

utsträckning måtte blifva så allmänt affattade, att kurserna måtte med den

begränsning, som Eders Kong! Maj:t finner nödigt fastställa, kunna i hvardera

universitetsstaden anordnas på ett för dervarande förhållanden afpassadt

sätt och efter de närmare bestämmelser, som åt seminariets rektor

och professorn i pastoralteologi öfverlätes.

Hvad åter anginge frågan om s em i n ari ek ur s ern a s rättsliga ställning

såsom vilkor för behörighet att aflägga vissa examina — i hvilket hänseende

teologiska fakulteten i Lund föreslagit, att den pedagogiska kursens

nöjaktiga genomgående borde uppställas som vilkor för praktisk-teologisk

examen och teologie kandidatexamen, under det att teologiska fakulteten

i Upsala hemstält, att vilkoret måtte gälla behörigheten att aflägga prestexamen

— syntes kanslern det af sistnämnda fakultet afgifna förslag vara

både principielt riktigt och af praktiska skäl att föredraga framför det

förslag, som i detta hänseende förordats af teologiska fakulteten i Lund.

Beträffande teologiska fakultetens i Lund förslag, att de ifrågavarande

kursernas anordnande borde ske efter särskild af hvardera universitetets

teologiska fakultet i samråd med rektor och lärarekollegium vid vederbörande

folkskolelärareseminarium uppgjord och af kanslersembetet faststäld

instruktion, tilläte sig kanslern i underdånighet hemställa, huruvida

icke det kunde vara mera lämpligt, att dylik instruktion utfärdades af

Eders Kongl. Maj:t efter vederbörandes hörande.

Slutligen hemställer kanslern, att de medel, som anordnandet af de

ifrågavarande seminariekurserna komme att kräfva, måtte af statsverket

bekostas och utgå efter hufvudsakligen samma grunder, som gälde för

profårskurserna vid de allmänna läroverken.

Då pastor i församlingen har till uppgift att, såsom ordförande i skolråd

och kyrkostämma, handhafva folkskolans angelägenheter samt att leda

och öfvervaka dess arbete, måste det vara af synnerlig vigt, att han redan

under sin utbildningstid sättes i tillfälle att vinna någon kännedom om

de för denna skola gällande stadgar och författningar samt någon insigt

uti de arbetsmetoder, som för henne anses lämpliga. I Tyskland har man

liih. till liiks<L Vret. lott?. I Sand. 1 Afd. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Åttonde hufvudtiteln.

sedan lång tid tillbaka beredt tillfälle för prestkandidaten att i något.folkskolelärareseminarium

göra bekantskap med folkskolan, då församlings3

ärar en der i regel får till uppgift att äfven vara folkskolans lokalinspektör.

Hos oss har under den senare tiden beliofvet af en dylik seminariekurs

gjort sig allt mer gällande. Derför hafva många prestkandidat^’

frivilligt genomgått en undervisningskurs vid folkskolelärareseminariet i Upsala,

och i Lunds seminarium hafva många under någon tid åhört undervisningen.

Under sådana förhållanden synes mig tiden inne att vidtaga

åtgärder, hvarigenom de, som ämna ingå i kyrkans tjenst, ej endast få

tillfälle utan blifva skyldiga att genomgå en läro- och öfningskurs vid

ett folkskolelärareseminarium med syfte att derigenom vinna någon kännedom

om folkskolan och hennes arbetssätt. Härigenom skulle det blifva

lättare för presten att utbilda sig till en dugande ordförande i skolråd

och kyrkostämma samt att förvärfva erforderlig insigt för att kunna på

lämpligt sätt öfvervaka folkskolan samt bedöma arbetet i henne.

De teologiska fakulteterna vid universiteten i Upsala och Lund, domkapitlen

i dessa städer samt kanslern för rikets universitet hafva ock tillstyrkt

inrättandet af de ifrågasatta seminariekurserna, hvarjemte lärarekollegierna

vid folkskolelärareseminarierna i ofvan nämnda städer hafva

förklarat, att dylika kurser kunna anordnas vid deras läroverk.

Visserligen har det från ett håll anmärkts, att sådana kurser, hvarom

här vore fråga, borde inrättas först i samband med eu omgestaltning af

anordningarna för prestbildningen öfverhufvud. Men en ombildning af den

teoretiska prestbildningen, som närmast framhållits såsom varande af behofvet

pakallad, är icke beroende af de nu ifrågasatta seminariekurserna. Och

skulle en revision äfven af den praktiska prestbildningen anses önskvärd,

men den praktiskt-teologiska öfningskursen fortfarande begränsas till ett

år, vore det ju en fördel, om man, innan en sådan företoges, hade vunnit

någon erfarenhet om de ifrågasatta seminariekursernas inverkan.

Men vid anordnandet af dessa bör tillses, att de ej på något sätt träda.

in pa de teologiska disciplinernas område. De böra sålunda omfatta endast

lagstiftningen rörande folkskolan samt didaktik och speciel metodik jemte

någon öfning att undervisa i de kunskapsämnen, som förekomma i folkskolan.

Ifrågavarande lärokurs bör för öfrigt så anordnas, att den ej medför

någon förlängning uti prestkandidaternas studietid. Lärokursen bör derför

a ena sidan begränsas till det nödvändigaste, men å andra sidan bör den

få sa stor omfattning, att den kan medföra verkligt gagn. Fördenskull torde

till dess genomgående fordras åtminstone 1 SO timmar, nämligen 30 timmar

till den teoretiska och 150 timmar till den praktiska delen deraf. Dessutom

böra, der förhållandena sådant medgifva, sex hela dagar användas

s. 91 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvndtiteln.

91

till afhörande af undervisningen i öfningsskolans särskilda afdelningar:

småskolan, folkskolans lägre och högre afdelning.

Omförmälda tid kan, enligt de teologiska fakulteternas medgifvanden,

erhållas för det afsedda ändamålet under det år, då prestkandidat^! genomgår

de praktiskt-teologiska öfningarna.

Mot den invändningen, att den tid, som under nuvarande förhållanden

kan anslås till seminariekursen, är för kort, för att denna skall kunna

blifva till verklig nytta, anhåller jag att få fästa uppmärksamheten derpå,

att under det år, kursen genomgås, prestkandidaten derjemte under den

praktiskt-teologiska lärokursen sysselsattes med didaktiska och homiletiska

öfningar till ej ringa omfattning. Af seminariekursen bör han hafva stort

gagn vid dessa öfningar, liksom de å sin sida böra tjena till utveckling

af hans förmåga att meddela och bedöma undervisning i allmänhet.

Den till seminariekursens genomgående anslagna tiden bör förläggas

till en termin eller fördelas mellan två terminer, allt efter som det bäst

lämpar sig med afseende på förhållandena vid vederbörande universitet

och folkskolelärareseminarier.

Seminariets rektor bör vara föreståndare för den för profkandidaten

afsedda lärokursen vid folkskolelärareseminarier. Han bör tillika om

särskilda förhållanden ej föranleda undantag, undervisa uti folkskoleförfattningar

och normalplan. Derjemte böra vederbörande seminarielärare

förestå det ämne, hvaruti de för öfrigt medddela undervisning eller

leda praktiska öfningar.

När seminariekursen afslutats, bör i seminariets öfningsskola anställas

ett praktisk prof, hvarvid hvarje kursdeltagare bör i närvaro af professorn

i pastoralteologi samt af de seminarielärare, som handledt dem, som deltagit

i kursen, undervisa i minst två af folkskolans kunskapsämnen.

Öfver genomgången seminariekurs bör vitsord meddelas och vid bestämmandet

deraf hänsyn tagas såväl till kursdeltagarens undervisningsskicklighet

som till den insigt, han ådagalagt vid genomgåendet af kursens teoretiska del.

Vitsorden bestämmas af kursföreståndaren efter samråd med de seininarielärare,

som deltagit i handledning af kursdeltagarne, och böra dervid

begagnas de vitsord, som äro föreskrifna i nådiga seminariestadgan den 29

januari 1886.

Sedan Eders Kongl. Maj:t förordnat angående de hufvudgrunder, som

böra tillämpas vid anordnandet af de ifrågavarande kurserna, torde vederbörande

professor i pastoralteologi och seminarierektor få i uppdrag att

inkomma med underdånigt förslag, huru med tillämpning af dessa hufvudgrunder

kurserna böra anordnas med hänsyn till de vid vederbörande

läroanstalter rådande förhållanden.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Åttonde hufvudtitelu.

Kostnaderna för de ifrågasatta seminariekurserna böra ej blifva bctydliga.

Kursföreståndaren torde för kursens anordnande, ledning och

öfvervakande böra få uppbära ett årligt arfvode af 500 kronor. För

undervisning och handledning af de praktiska öfningarna torde ett belopp

af 4,000 kronor vara tillräckligt. Den årliga kostnaden för den för prestkandidater

afsedda lärokursen vid de båda folkskolelärareseminarierna i

Upsala och Lund skulle sålunda uppgå till 5,000 kronor.

Frågan, huruvida genomgången seminariekurs bör bestämmas såsom

vilkor för rättighet att aflägga praktisk-teologisk examen och teologie

kandidatexamen eller för rätt att taga prestexamen, synes mig i verkligheten

icke vara af någon större betydelse. Då enligt myndigheternas

nästan samstämmiga uppfattning den föreslagna läro- och öfningskursen

kan och bör löpa jemsides med den praktisk-teologiska kursen, följer det

af sig sjelft, att den till förstnämnda kurs hörande pröfning lämpligast

kommer att afläggas någon tid förr än den studerande afslutar sin

teologiska kurs inom fakulteten. Vid uppgörande af den blifvande instruktionen

får man tillfälle att taga hänsyn till åtskilliga undantagsfall,

särskild! till den omständigheten, att flere teologie studerande, företrädesvis

teologie kandidater, för anställning vid de allmänna läroverken eller

folkskolelärareseminarierna vilja genomgå det för sådant ändamål förtskrifna

profår, hvars nöjaktiga genomgående ju efter myndigheternas åsigt,

såsom mig synes med rätta, skulle medföra befrielse från den ifrågavarande

seminariekursens fullgörande.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag, att Eders

Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen medgifva,

att för anordnande vid folkskolelärareseminarierna i Upsala och Lund

af särskilda läro- och öfningskurser med syfte att förbereda de blifvande

presterna dels för den handläggning af folkskolans angelägenheter, som

tillkommer ordförande i skolråd och å kyrkostämma, dels för den lokala

uppsigt öfver folkskoleväsendet, som åligger presterskapet enligt § 63 i

gällande folkskolestadga, det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda

ordinarie anslag till seminarier för folkskolelärares bildande må

från och med år 1898 höjas med ett-belopp af 5,000 kronor.

[13.] Uti december 1895 inkommo till Eders Kong]. Maj:t lärare och lära
Abm!ingfmxmnPv

\ musik och säriS vid rikets folkskolelärare- och folkskolelärarinne,

Ls, "lärare seminarier med underdånig anhållan, att Eders Kongl. Maj:t behagade i

Vld {g‘a‘rke°le'' nådig proposition till Riksdagen föreslå sådan förhöjning uti ifrågavarande

seminarierna. lärares och lärarinnors löneförmåner, att dessa på seminariernas ordinarie

och extra ordinarie stat måtte komma att tillsammans uppgå till 1,400

s. 93 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

93

kronor under de fem första tjenstgöringsåren samt, under förutsättning

att den föregående tjenstgöringen blifvit i vederbörlig ordning väl vitsordad,

under de följande fem åren till 1,700 kronor och derefter till

2,000 kronor.

Som skäl för sin underdåniga anhållan hafva sökandena i hufvudsak

anfört:

att den synnerligen ansträngande och enerverande undervisning, som

vid förenämnda läroanstalter ålåge dem under 16 till 20 timmar i veckan,

gjorde det för dem i hög grad svårt att för sin utkomst hufvudsakligen

vara hänvisade till biförtjenster, liksom det också för seminarierna utan

tvifvel vore mycket ofördelaktigt, att lärarnes krafter måste till väsentlig

del egnas åt annat, för seminarierna främmande arbete;

att då likväl lärarnes nuvarande löneförmåner endast uppginge till,

efter olika tjensteålder, 1,100, 1,200 och 1,300 kronor, ehuru tjenstgöringstiden

flerstädes utgjorde 20 timmar i veckan och vid det förhållandet,

att antalet af seminariernas elever under de senaste åren varit i ständigt

stigande, sannolikt snart äfven vid ytterligare några seminarier komme

att omfatta samma antal timmar, för det närvarande ingen annan utväg

funnes för lärarne att bereda sig för sin existens nödiga inkomster än ett

alltför betungande extra arbete; samt

att vid jemförelse med de löneförmåner, som tillkomme lärarne i

teckning vid seminarierna, hvilka lärare för 12 timmars undervisning i

veckan egde att uppbära årliga arfvoden af 800, 1,000 och 1,200 kronor,

och med de löner, som utginge till musiklärarne vid de högre allmänna

läroverken, hvilka lärares undervisningsskyldighet numera torde kunna

angifvas till i allmänhet högst 12 timmar i veckan, under det deras löner

uppginge till 750, 1,000 och 1,250 kronor, det ville synas de vid folkskolelärareseminarierna

anstälda musiklärarne, som om deras nuvarande

aidvoden icke motsvarade det maktpåliggande och ansträngande arbete,

som åtföljde deras befattningar.

Med anledning af nämnda framställning hafva domkapitlen i riket och

Stockholms stads konsistorium, efter vederbörande seminarierektorers hörande,

afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden och deri dels på de af

sökandena åberopade skäl, dels på grund af den stora betydelse, som

musik och sång hafva vid seminarieundervisningen, dels ock med hänsyn

till de anspråk, som ställas på lärarne i dessa ämnen, framhållit som

billigt och önskvärd!, att någon löneförhöjning bereddes åt de ifrågavarande

lärarne.

Beträffande den ifrågasatta löneförhöjningens storlek hafva de myn
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Åttonde hnfvudtitelu.

digheter, hvilkas utlåtanden infordrats, instämt med sökandena med undantag

af domkapitlet i Hernösand, som underdånigst hemställer, huruvida ej

någon skilnad borde göras mellan lärare och lärarinna i fråga om aflöningsbeloppens

storlek, samt domkapitlet i Vexiö, som tillstyrker, att sådan aflöning

bereddes'' åt seminariernas musiklärare, att dessa erhölle lön i tre

särskilda lönegrader: den första till belopp af 1,200 kronor, den andra efter

fem års väl vitsordad tjenstgöring till belopp af 1,400 kronor och den

tredje efter ytterligare fem års väl vitsordad tjenstgöring till belopp af 1,600

kronor — allt årligen och för en tjenstgöring af IG timmar i veckan;

utöfver hvilka lönemedel borde anvisas lämpligt reservationsanslag att

användas till beredande af löneförhöjning, der mera än 16 timmars

tjenstgöring i veckan påkallades, sålunda att för tjenstgöring till 20 timmar

i veckan lärare i första lönegraden kunde erhålla högst 1,400 kronor,

lärare i andra lönegraden högst 1,700 kronor och lärare i tredje lönegraden

högst 2,000 kronor — allt för år räknadt.

Af så väl den underdåniga petitionen som af de med anledning deraf

infordrade utlåtandena synes mig tydligt och klart framgå, att det är icke

endast i hög grad billigt utan ock af verkligt behof påkalladt, att lärare

och lärarinnor i musik och sång vid seminarierna erhålla någon förhöjning

i sina löneförmåner.

Vid bestämmande af löneförhöjningens belopp förekommer det mig,

som om det ej vore skäl att göra någon skilnad mellan lärare och lärarinnor,

då arfvoden för undervisningen uti andra öfningsämnen vid seminarierna

utgå med samma belopp, antingen den meddelas af lärare eller

af lärarinna.

Beträffande åter frågan, huru stor löneförhöjningen bör blifva, anhåller

jag att först få fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet derpå, att för

närvarande undervisningen i musik och sång meddelas 16 timmar i veckan

vid 6 seminarier, I6V2 vid 1, 17 vid 2, 19 vid 1, 20 vid 1 och 24 vid 1.

Under sådana förhållanden, och då ingen anledning är att antaga, att undervisningstimmarna

i musik och sång vid de särskilda seminarierna komma

att ökas utöfver det nuvarande antalet, synes det mig vara skäl att bestämma

den tid, som läraren skulle vara skyldig att undervisa mot det för

undervisningen uti ifrågavarande ämnen faststälda arfvodet, till 16 timmar

i veckan med förbindelse för honom att mot särskild ersättning derutöfver

vid behof undervisa erforderligt antal timmar i veckan.

I likhet så väl med af Eders Kongl. Maj:t utsedde komitevade, hvilka

år 1879 afgifvit underdånigt betänkande och förslag angående lönereglering

s. 95 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

95

för, bland andra, folkskolelärareseminarierna, som med domkapitlet i

Yexiö, samt med stöd af Eders Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen

år 1882, håller jag före, att musiklärare och -lärarinnor vid seminarierna

böra för 16 timmars tjenstgöring i''veckan åtnjuta en aflöning af 1,200

kronor för år.

År 1878 medgaf Riksdagen, på Eders Kongl. Maj:ts framställning, att

teckningslärarne vid seminarierna skulle få rätt att för hvart femte år uppbära

ett ålderstillägg af 200 kronor, till dess att hela aflöningen uppginge

till 1,200 kronor. Motsvarande förmån synes mig böra komma äfven seminariernas

musiklärare och -lärarinnor till godo. De böra sålunda, enligt mitt

förmenande, för hvart femte år erhålla ett lönetillägg af 200 kronor, till

dess hela deras aflöning uppgår till ett belopp af 1,600 kronor.

Beträffande ersättning för undervisning utöfver 16 timmar i veckan

förekommer det mig, som om det vore rättvist, att denna beräknades för

hvarje timme, som öfversköte den normala tiden, äfvensom att den höjdes

i jembredd med den öfriga aflöningen, så att ersättningen utginge med lägre

belopp i den första lönegraden än i den andra, och likaledes med lägre

belopp i den andra än i den tredje. Beräknades det årliga ersättningsbeloppet

för tjenstgöring öfver normaltiden i första lönegraden till 50, i

andra till 75 och i tredje till 100 kronor för hvarje undervisningstimme i

veckan, uppnåddes med 20 undervisningstimmar i veckan samma aflöningsförmåner,

som musiklärarne i sin petition äskat.

Musiklärarnes vid seminarierna nuvarande löneförmåner uppgå —

såsom petitionärerna framhålla endast till 1,000 kronor för år, hvarjemte

nämnda lärare under de senare åren uppburit såsom löneförbättring

under de fem första tjensteåren 100 kronor, under de fem följande 200

kronor och derefter 300 kronor.

Till ifrågavarande lärares aflöning utgå för närvarande på ordinarie

stat 12,000 kronor och på extra ordinarie 2,750 kronor, af hvilka senare

250 kronor äro beviljade till musikläraren vid seminariet i Lund för tjenstgöring

utöfver 20 timmar i veckan.

Med hänsyn till de nuvarande musiklärarnes tjenstetid kan man antaga,

att vid början af år 1898 — det år, under hvilket löneförhöjning först

skulle komma dem till godo — 2 af dem skulle vara berättigade att för

normal tjenstgöringstid uppbära 1,200 kronor, 4 att för samma tid erhålla

1,400 kronor och 6 att åtnjuta en aflöning af 1,600 kronor. Hela beloppet

för normala tjenstgöringstiden skulle sålunda uppgå till 17,600 kronor.

Som ersättning för tjenstgöring utöfver den normala tjenstgöringstiden

torde ett årligt anslag af 2,250 kronor vara tillräckligt.

Hela den summa, som erfordrades för aflöning åt musiklärare och -lära
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96 Åttonde hufvudtiteln.

rinnor vid landets seminarier enligt nu angifna grunder, skulle sålunda

komma att uppgå till 19,850 kronor, eller 5,100 kronor mer, än som nu

utgår för samma ändamål.

Härvid torde jag få fästa Eders Kong]. Majtts uppmärksamhet derpå,

att om det nu på ordinarie stat till dessa lärares aflöning utgående beloppet,

12,000 kronor, ökas med det för ifrågavarande löneförhöjning erforderliga

beloppet, 7,850 kronor, kan i stället det extra anslag, som under

flera år utgått till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskolelärare-

och folkskolelärarinneseminarier och som vid sista riksdagen nedsattes

från 33,300 till 31,800 kronor, ytterligare minskas med 2,750 kronor.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag,

att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen:

att från och med år 1898 musiklärare och musiklärarinnor vid folkskolelärare-

och folkskolelärarinneseminarierna må för 16 timmars tjenstgöring

i veckan erhålla en aflöning af 1,200 kronor jemte två ålderstillägg

å 200 kronor hvartdera efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring;
att

nämnde lärare och lärarinnor för hvarje tjenstgöringstimme i veckan,

som öfverskjuter berörda antal, må i ersättning för helt läsår uppbära i

första lönegraden 50 kronor, i andra 75 kronor och i tredje 100 kronor;

att uppflyttning i högre lönegrad må ega rum efter samma grunder,

som gälla för seminarieadjunkters uppflyttning från en lägre till en högre

lönegrad; samt

att för beredande af de för sagda ändamål erforderliga medel det

under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslog till seminarier för

folkskolelärares bildande må från och med år 1898 höjas med 7,850 kronor.

Vid bifall till hvad i punkterna 12 och 13 föreslagits kommer anslaget

till nämnda seminarier, nu 317,525 kronor, att höjas till 330,375

kronor.

[14.] Uti en inom sistlidne års riksdag väckt motion föreslogs, dels att

An<j. ufiönan- ordinarie öfningslärare vid rikets tolf folkskolelärare- och folkskolelärarinne^“■f^^seminarier

måtte vid inträffande tjenstledighet på grund af sjukdom få

läraris vid uppbära ‘j, af sin lön, och dels att Riksdagen måtte på extra stat för år

Seminarium Uälla till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett förslagsanslag af 2,000

sjukdom, kronor i och för bestridande af här ifrågavarande utgifter.

T anledning häraf beslöt Riksdagen, att hos Eders Kong]. Maj:t anhålla,

det täcktes Eders Kongl. Maj:t taga i öfvervägande, om och på

hvilka vilkor öfningslärare i vissa ämnen vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarier

måtte tillerkännas rätt att vid tjenstledighet på

s. 97 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

97

grund af sjukdom uppbära någon del af afiöningen, samt derefter för Riksdagen

framlägga det förslag, hvartill omständigheterna kunde föranleda.

Såsom skäl för sitt beslut anförde Riksdagen, att, då lärare i musik,

teckning och gymnastik vid de allmänna läroverken egde att vid tjenstledighet

för sjukdom uppbära viss del af sin aflöning, syntes det Riksdagen

kunna ifrågasättas, huruvida icke en dylik förmån borde beredas

äfven öfningslärare i åtminstone vissa ämnen vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna.

Då emellertid anslag för dylikt ändamål icke

synts böra af Riksdagen beviljas, innan nödig utredning af de på frågan

inverkande omständigheter blifvit förebragt, hade Riksdagen icke ansett sig

med anledning af förenämnda motion böra vidtaga annan åtgärd, än att

hos Eders Kongl. Maj:t göra framställning om en sådan utredning.

I § 13 af Kongl. Maj:ts nådiga stadga för folkskolelärareseminarierna

i riket, sådan denna § lyder enligt kongl. kungörelsen den 16 november

1894, heter det beträffande lärare i öfningsämnena vid seminarierna samt

lärarne vid dessas öfningsskolor:

»Vid hvarje seminarium skola anställas lärare i teckning, i musik

och sång, i gymnastik, i trädgårdsskötsel och trädplantering samt i slöjd.

Vid seminariets öfningsskola må, i enlighet med de bestämmelser

Kongl. Maj:t i hvarje särskild! fall meddelat, erforderligt antal lärare

anställas».

Ofvannämnda lärare förordnas af vederbörande konsistorium, sedan

seminariets rektor afgifvit förslag.

Beträffande deras tjenstgöringsskyldighet föreskrifves uti ofvannämnda

kongl. kungörelse, att läraren i teckning skall vara skyldig att undervisa

tolf timmar i veckan, läraren i musik och sång sexton till tjugu timmar,

läraren i gymnastik åtta till tolf timmar, läraren i trädgårdsskötsel under

den tid af året, soin erbjuder tillfälle till trädgårdsarbete, tolf till femton

timmar, och under den öfriga delen af läsåret för meddelande på lärorummet

af nödiga kunskaper i ämnet tre timmar i veckan, hvarjemte sistnämnde

lärare, der egen trädgård finnes, bör egna noggrann omsorg åt

densammas tillbörliga skötsel och vård, läraren i slöjd fjorton till tjugufyra

timmar samt lärare i öfningsskolan tjugufyra till tjuguåtta timmar

i veckan.

Vid några seminarier äro ej särskilda lärare för ordnade i hvart och

ett af öfningsämnena, utan man har anordnat så, att en af adjunkterna

sköter, jemte sin egen befattning, äfven tjensten som öfningslärare i något

ämne, eller så att en öfningslärare meddelar undervisning uti mer än ett

öfningsämne, eller ock så att en lärare i öfningsskolan äfven tjenstgör som

öfningslärare i något ämne.

Bih. till liiksd. Prof. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98 Åttonde hufvudtiteln.

Vid seminariet i Stockholm är t. ex. en af adjunkterna förordnad till

lärare i trädgårdsskötsel och lärarinnan i slöjd undervisar jemväl i kunskapsämnen

i öfningsskolan; i Karlstad har en adjunkt förordnande att

undervisa i teoretisk trädgårdsskötsel samt att öfvervaka elevernas praktiska

öfningar i trädgården, under det en trädgårdsmästare, som tillika är

vaktmästare vid seminariet, har till uppgift att sköta och vårda trädgården;

i Upsala meddelas den teoretiska undervisningen i trädgårdsskötsel

af en adjunkt, under det en trädgårdsmästare leder de praktiska öfningarna;

i Linköping undervisa lärarne i öfningsskolan äfven uti slöjd; i

Vexiö undervisar en utaf lärarne i öfningsskolan äfven uti slöjd; i Göteborg

undervisar läraren i trädgårdsskötsel äfven uti slöjd; i Hernösand

hafva lärarne i öfningsskolan förordnande att undervisa äfven i slöjd.

Dertill kommer, att några öfningslärare vid seminarierna innehafva motsvarande

befattning äfven vid allmänt läroverk eller folkskola; att två

adjunkter vid allmänt läroverk tjenstgöra äfven som öfningslärare vid seminarium

samt att en folkskolelärare är derjemte lärare i ett öfningsämne

vid seminarierna.

Beträffande ifrågavarande lärares aflöning uppbära lärare i teckning

800 kronor, hvarjemte de hvart femte år ega rätt till ett ålderstillägg å

200 kronor, till dess lönen uppgår till 1,200 kronor.

Lärarne i musik och sång hafva i arfvode 1,000 kronor, hvarjemte

åt dem under en följd af år årligen beviljats löneförbättring, som för

dem, hvilka tjenstgjort under fem år, uppgått till 100 kronor, från fem

till och med tio år till 200 kronor och öfver tio år till 300 kronor.

Lärarne i gymnastik hafva i årligt arfvode 675 kronor samt såsom

löneförbättring under de första fem åren 62 kronor 50 öre, från det

femte till och med det tionde året 162 kronor 50 öre samt derefter 262

kronor 50 öre.

Till hvarje manligt seminarium är för undervisning i slöjd beviljadt

ett anslag af 1,500 kronor. Vid några seminarier bestämmes för hvarje

år, vid andra är det bestämdt tills vidare, hur stor del af detta belopp

skall användas till aflönande af lärare, och hur mycket deraf till andra

behof för slöjdundervisningen. Beloppet, som utgår till aflönande af lärare,

är ej lika stort vid alla seminarier. Vid fyra uppgår det till 900

kronor, vid två till 1,000 kronor och vid ett till 1,200 kronor.

Vid hvart och ett af de qvinliga seminarierna uppbär slöjdlärarinnan

ett arfvode af 800 kronor.

Lärarne i trädgårdsskötsel hafva vid olika seminarier olika aflöning.

Vid fem seminarier belöper den sig till 1,000 kronor; vid två till 750;

vid ett till 500; vid två till 400, vid ett till 300 och vid ett till 225 kronor.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 99

Lärarnes vid öfningsskolan arfvoden vexla mellan 1,200 och 1,500

kronor.

Af nu ifrågavarande lärare hafva endast de sistnämnda pensionsrätt.

Genom nådiga cirkuläret den 31 december 1877 är nemligen förordnadt,

att examinerad folkskolelärare, som bestrider läraretjenst vid med folkskolelärareseminarium

förenad öfningsskola, eger för åtnjutande af pension

uti folkskolelärarnes pensionsinrättning att räkna sig till godo hela den

tid, han tjenstgör vid seminariets öfningsskola, som ordinarie tjenstår.

— Riksdagen har dock vid flera tillfällen beviljat pension jemväl åt öfningslärare

vid folkskolelärareseminarierna. Så beviljade Riksdagen 1888

pension till en musiklärare vid seminariet i Lund; år 1889 till en träclgårdslärare

vid seminariet i Linköping; år 1890 till en musiklärare i Vexiö

och lo896 till en lärarinna i teckning vid seminariet i Stockholm.

Åtskilliga gånger hafva öfningslärare vid folkskolelärareseminarierna

vid inträffad sjukdom hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit om

anslag af allmänna medel till hjelp vid aflönande af den lärare, som under

sjukdomstiden uppehållit deras befattningar, men, så ömmande deras läge

än varit, har Eders Kongl. Maj:t nödgats afslå deras ansökningar af brist

på för ändamålet tillgängliga medel.

Det synes dock mycket hårdt och obilligt, att en vid statens läroverk

anstäld lärare, om han blir af sjukdom någon tid urståndsatt att skota sin

tjenst, skall anses vara skyldig att sjelf helt och hållet aflöna vikarien,

äfven om hela den med tjensten förenade aflöningen skulle dertill åtgå. °

Billigheten synes mig fordra, att den sjuke läraren af statsmedel far

någon hjelp till vikariens aflöning. . .

Detta förekommer mig så mycket billigare som numera ej endast ordinarie

ämneslärare vid allmänna läroverk och folkskolelärareseminarier, utan

äfven extra lärare och öfningslärare vid allmänna läroverk samt ordinarie

lärare vid folkskolan vid påkommen sjukdom hafva förmanen att pa ett

eller annat sätt för vikariens aflönande åtnjuta understöd af allmänna medel.

I kongl. cirkuläret den 30 januari 1884 är föreskrifvet, att i afseende

å skyldighet för vid seminarium anstäld ordinarie lärare, som åtnjuter

tjenstledighet, att antingen aflöna vikarie eller att å sin lön vidkännas afdrag

till vikariens godtgörande, skall tillämpas hvad nadiga cirkuläret den

12 juli 1872 i sådant hänseende innehåller beträffande lärare vid de allmänna

läroverken. Att låta de i sistnämnda cirkulär faststälda grunder blifva i

allt gällande äfven med hänsyn till öfningslärarne vid seminarierna och

de vid dessas öfningsskolor anstälde lärarne, synes mig icke lämpligt, då

dessa lärare tjenstgöra under delvis andra förhållanden än ämneslärarne

vid seminarierna. Och då de lärare, hvarom nu är fråga, såsom förut

s. 100 Kontrollera mot PDF

100 Åttonde hnfvudtiteln.

blifvit anfördt äro sins emellan mycket olika med hänsyn såväl till tjenstgöringsskyldighet

och aflöning som till ställning vid läroanstalten, i det

somliga innehafva lärarebefattning uti endast ett öfningsämne, andra deremot

förena dylik lärarebefattning med annan tjenst, förekommer det mig

knappast möjligt att stadga några allmänna grunder, som skola tillämpas

vid . alla fall, då fråga blir om aflönande af vikarie för öfningslärare vid

seminarium eller vid ett seminariums öfningsskola anstäld lärare, som af

sjukdom är urståndsatt att sjelf sköta sin befattning.

Det torde derför blifva nödvändigt, att åt Eders Kongl. Maj:t medgifves

rätt att för hvarje särskild! fall afgöra, om bidrag af allmänna medel

bör beviljas till hjelp vid aflönande af vikarien, samt att, om Eders Kongl.

Maj:t beslutar, att dylikt bidrag skall utgå, bestämma, till hvilket belopp

bidraget far af statsmedel bestridas — dock torde härvid böra föreskrifvas,

att den sjuke lärare, för hvilken vikarie förordnas, alltid skall hafva skyldighet

att till dennes aflönande afstå minst en fjerdedel af det befattningen

åtföljande arfvode.

Att med någon tillförlitlighet beräkna, hur stor summa årligen är erforderlig

för det ifrågasatta ändamålet, är ej möjligt. Det synes mig dock,

som om ett belopp af 4,000 kronor borde blifva tillräckligt.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag, att Eders

Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

dels att medgifva, att Eders Kongl. Maj:t må bestämma, huruvida, när öfningslärare

eller öfningslärarinna vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarium

eller lärare eller lärarinna vid med dylikt seminarium förenad

öfningsskola af sjukdom blir urstandsatt att sköta sin befattning, anslag

af allmänna medel må utgå såsom bidrag till aflönande af vikarie, samt

till hvilket belopp . bidraget må af statsmedel bestridas, dock med iakttagande

att den sjuke läraren eller lärarinnan alltid skall till vikaries

aflönande afstå minst en fjerdedel af det befattningen åtföljande arfvode;

_ dels att bevilja för omförmälda ändamål från och med år 1898 på

ordinarie stat ett förslagsanslag af 4,000 kronor.

[15] o Riksdagen har i en till Eders Kongl. Maj:t den 11 maj 1896 af
Ang.

iöneregie-låten underdånig skrifvelse anfört följande
ring

för lärare t • T>*1J .. i J .

rid småskolor o ^ inom rCiKsciagen väckt motion hade föreslagits, att Riksdagen

m- m. måtte besluta en skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t med begäran, att Eders

Kongl Maj:t täcktes lata upprätta och för Riksdagen framlägga förslag till

ändrade bestämmelser angående aflöning åt de biträdande lärare och lärarinnor

vid folkskolor, lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor samt

lärare och lärarinnor vid småskolor, hvilka fullgjort nu gällande vilkor för

s. 101 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

101

erhållande af statsbidrag med tvåhundra kronor, och detta i syfte att för

åtnjutande af statsbidrag med två tredjedelar af den kontanta årliga lönen

måtte stadgas:

a) att berörda lön ej finge understiga trehundra kronor;

b) att ofvan anförda lärare och lärarinnor skulle förses med nödig

bostad jemte vedbrand eller skälig ersättning derför; samt

c) att nämnda lärare och lärarinnor efter tio års oförvitlig tjenstgöring

skulle tillerkännas ett ålderstillägg af femtio kronor, hvarå statsbidrag

finge åtnjutas med två tredjedelar.

Undersökningar rörande ifrågavarande lärares och lärarinnors aflöning,

hvilka legat till grund för ofvannämnda motion, syntes gifva vid handen,

att i sjelfva verket det öfvervägande flertalet åt bemälda lärare och lärarinnor

redan nu hade en årlig aflöning, som ej understege trehundra kronor,

hvilken lön också, enligt hvad i motionen anfördes, vore den minsta,

som skäligen borde gifvas. Fördelad på årets trehundrasextiofem dagar,

utgjorde den 82 öre om dagen, och för detta belopp skulle anskaffas föda,

kläder, skodon, böcker med mera. Dertill koinme, att dessa lärare och

lärarinnor, när de af sjukdom blefve urståndsätta att fullgöra sin tjenst,

icke vore berättigade till bidrag i och för vikaries aflöning samt att, när

de vid framskriden ålder lemnade sina befattningar, från ålderdomsunderstödsanstalten

till dem utginge en pension af högst etthundrafemtio kronor.

Då nu med stöd af gällande författningar församlingar kunde till tvåhundra

och tvåhundrafemtio kronor begränsa lönen för de lärare och lärarinnor,

hvilka i småskolan hade sig ålagdt det dryga och ansvarsfulla arbetet att

lägga den grund, hvarpå hela folkbildningen hvilade, så blefve följden af

dessa ogynsamma förhållanden, att lärarinnan och hennes arbete i skolan

lede deraf. Många af lärarinnorna, hvilka, oaktadt de med uppoffring af

tid och penningar måst samvetsgrant utbilda sig för sitt kall, lönades

sämre än den kroppsarbetande qvinnan och sökte den ena platsen efter den

andra för att få sina vilkor förbättrade. Den härigenom uppstående rörligheten

bland småskolans lärarepersonal vore i högsta måtto menlig för

skolan.

Om lönerna för ifrågavarande lärare och lärarinnor höjdes till trehundra

kronor, skulle, enligt anstälda beräkningar för den lärarekår, som

tjenstgjorde under år 1894, statens utgifter ökas med 52,853 kronor 22

öre, hvilken summa finge anses ringa i förhållande till det stora och behjertansvärda

ändamålet. Ej heller borde uppoffringen för de skoldistrikt,

der lönen understege trehundra kronor, förekomma afskräckande. I det

vida öfvervägande antalet af dessa uppginge lönen till tvåhundrafemtio

kronor. En höjning till trehundra kronor skulle, i följd af det genom

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Åttonde hutVudtiteln.

kongl. kungörelsen den 13 juli 1887 ökade statsbidraget, förorsaka distriktet

ett tillskott af allenast sexton kronor 67 öre för hvarje lärare och lärarinna.

Äfven denna lön kunde i de flesta fall endast räcka till bestridande

af de nödvändigaste lefnadskostnader men ej bereda tillgång till någon

besparing för ålderdomens dagar, ett förhållande, som blefve särskild!

tryckande för de lärare och lärarinnor, hvilka i följd af sjukdom nödgats

lemna sina tjenster och måste åtnöjas med en betydligt afkortad pension.

Då ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor efter fem års oförvitlig

tjenstgöring vore berättigade till löneförhöjning af etthundra kronor, borde

det ej synas oskäligt, om åt lärare och lärarinnor vid småskolor med flere

kunde efter tio års oförvitlig tjenstgöring beviljas ett ålderstillägg af femtio

kronor, som med två tredjedelar bekostades af staten och med en tredjedel

af skoldistriktet.

Bland löneförmåner, som tillkomme vid folkskolor anstälde lärare och

lärarinnor, vore husrum och vedbrand eller ersättning derför icke de minst

betydelsefulla. Till åtnjutande af nämnda förmåner vore de i motionen

åsyftade lärare och lärarinnor icke enligt lag berättigade. På församlingarnas

goda vilja allena hade det dittills berott, om dessa förmåner blifvit

dem förunnade. Men en lön af trehundra kronor kunde ej räcka till äfven

för anskaffning af tjenlig bostad och nödigt bränsle. Saknaden af egen

bostad måste emellertid öfva ett hämmande och nedtryckande inflytande

och i sin mån vålla, att frukten af det ansträngande arbetet ej blefve sådan,

som den eljest kunnat blifva. Der, i följd af särskilda förhållanden, ej

lämpligen i skolhuset kunde beredas bostad, borde i stället utgå ersättning

för bostad och vedbrand med minst femtio kronor årligen, hvilket utgjorde

samma belopp, som i ersättning för ifrågavarande naturaförmåner, enligt

kongl. kungörelsen den 1 juni 1894, skulle utgå till vikarie för ordinarie

lärare eller lärarinna vid folkskola, som af sjukdom urståndsattes att sköta

sin tjenst.

Hvad sålunda och i öfrigt blifvit i motionen anfördt till stöd för

ifrågavarande förslag hade synts Riksdagen ådagalägga önskvärdheten af

eu reglering och förbättring af lönevilkoren för ofvannämnda, i förhållande

till det dem åliggande mödosamma arbetet synnerligen lågt aflönade lärare

och lärarinnor.

På grund häraf och för befordrande af detta syfte har Riksdagen i

berörda skrifvelse anhållit, det täcktes Eders Kongl. Maj:t låta verkställa

utredning, om och på hvilka vilkor aflöningen för de i motionen omförmälda

lärare och lärarinnor må kunna regleras, och dervid taga i öfvervägande,

huruvida deras lönevilkor må så bestämmas, att den kontanta

lönen för dem cj understiger trehundra kronor, att de förses med tjenlig

s. 103 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvndtiteln. 103

bostad och nödigt bränsle eller skälig ersättning derför, samt att de berättigas

att efter tio års oförvitlig tjenstgöring erhålla ett ålderstillägg af

femtio kronor, äfvensom för Riksdagen framlägga det förslag i ämnet, hvartill

berörda utredning kunde föranleda.

Rörande det i Riksdagens skrifvelse omförmälda ärende hafva infordrats

utlåtanden såväl från öfverståthållareembetet och Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i de särskilda länen som från domkapitlen i

riket och Stockholms stads konsistorium.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vestmanlands län och domkapitlet

i Upsala förorda, att den af Riksdagen äskade utredningen, om

och på hvilka vilkor aflöningen för ifrågavarande lärare och lärarinnor må

kunna regleras, måtte blifva företagen.

Det förslag till löneförbättring för lärare och lärarinnor vid småskolor

med flera, som af motionären framstälts, tillst.yrkes i hufvudsak på de i

motionen angifna skäl af öfverståthållai’eembetet och Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Blekinge, Gotlands, Vesternorrlands, Örebro, Elfsborgs,

Södermanlands, Hallands, Göteborgs och Bohus, Vesterbottens, Kalmar,

Skaraborgs och Kristianstads län samt af domkapitlen i Vesteras, Karlstad,

Kalmar, Skara, Göteborg och Visby, äfvensom af Stockholms stads konsistorium.

Motionärens förslag har derjemte tillstyrkts af Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Östergötlands ''län, dock med den förändring, att,

enligt dess förmenande, ersättning för bostad jemte vedbrand borde utgå

med 60 kronor årligen.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län önskar likaledes

framgång åt det i motionen framstälda förslaget rörande förbättring

af ifrågavarande lärares löneförmåner, men anser, att det ifrågasätta alderstillägget

borde, med hänsyn till den ökade kostnad för skolväsendet, som

genom tillhandahållande af bostad och vedbrand, enligt hvad föreslaget

blifvit, skulle tillskyndas skoldistrikten, utgöras af statsmedel. Denna åsigt

delas af domkapitlet i Linköping, enär ett och annat skolråd, i händelse

skoldistriktet skulle betala en del af ålderstillägget, kunde finna lämpligt

att utbyta äldre lärare och lärarinnor mot yngre och billigare.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län håller före,

att ifrågavarande lärare borde erhålla två ålderstillägg a 25 kronor hvardera

efter respektive 5 å 10 års tjenstgöring samt att skolråd skulle ega

rätt att anställa oexaminerade lärare och lärarinnor endast i de fall och

så länge det styrktes, att examinerade ej kunde erhållas. Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i Jeintlands län sätter i fråga, om ej^alderstillägget

borde bestämmas till högre belopp eller åtminstone utgå redan

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Åttonde lmfvndtiteln.

efter 5 års oförvitlig tjenstgöring, hvilket senare förslag förordas äfven af

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län.

Eders Kong! Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län är tveksam,

om det föreslagna ålderstillägget å 50 kronor vore för ifrågavarande lärares

och lärarinnors å landsbygden anständiga bergning erforderligt, men anser,

att °ett dylikt ålderstillägg kunde vara lämpligt såsom en sporre dels till

uthållighet på den erhållna platsen, och dels till bemödande att alltjemt

sköta sitt kall lika omsorgsfullt som de första åren. Derför torde som

vilkor för erhållande af ålderstillägg böra föreskrifvas oförvitlig tjenstgöring

under hela den tid, läraren eller lärarinnan tjenstgjorde.

Domkapitlet i Lund förordar motionärens förslag, men med det tillägg,

att för de lärare och lärarinnor, som icke förvärfvat sådan kompetens till

sina befattningar, som för närvarande vore föreskrifven såsom vilkor för

att skoldistrikt finge till sådan lärares eller lärarinnas aflöning uppbära

af statsmedel ett belopp af 200 kronor, minimilönen bestämdes till 250

kronor med rätt för vederbörande att icke dess mindre efter tio års tjenstgöring

fa den höjd till 300 kronor. Derjemte sätter domkapitlet i fråga,

huruvida icke till förebyggande af den nog stora rörligheten inom lärarepersonalen

såsom vilkor för erhållande af ålderstillägg efter tio års tjenstgöring

borde stadgas, att vederbörande lärare eller lärarinna skulle af de

tio aren hafva tjenstgjort åtminstone fem vid skola inom samma skoldistrikt.

Sedan domkapitlet i Vexiö förordat den föreslagna löneregleringen,

hemställer domkapitlet icke blott, att skoldistrikten måtte bibehållas vid

sin nu innehafvande rätt att uppbära statsbidrag för aflönande af de lärare

och lärarinnor, som vid tiden för nya löneregleringen redan vore i tjenst

anstälda med lön icke uppgående till 300 kronor, utan äfven att dessa

lärare och lärarinnor jemväl måtte komma i åtnjutande af dels lön till

belopp af 300 kronor, dels de naturaförmåner och det ålderstillägg, hvarom

Riksdagens skrifvelse handlade, derest de företedde bevis af vederbörande

folkskoleinspektör om duglighet, jemförlig med deras, livilka aflagt prof

enligt nådiga kungörelsen den 5 juni 1885.

Eders Kongl. Maj.-ts befallningshafvande i Vexiö län tillstyrker, att

det väckta löneregleringsförslaget måtte blifva genomfördt, men uttalar

dervid som sin åsigt, att den ifrågasatta löneförbättringen borde tillgodokoinrna

äfven icke examinerade lärare och lärarinnor, som för närvarande

innehade anställning vid skolorna eller framdeles komme att vid dem anställas

af den anledning, att examinerade lärare eller lärarinnor ei kunde

erhållas.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Upsala län håller före, att

det ifrågasatta ålderdomstillägget borde — om möjligt — komma lärare

s. 105 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

105

och lärarinnor till godo efter fem års tjenstgöring, och att i synnerhet

lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor vore förtjenta af denna förmån.

Domkapitlet i Linköping uttalar som sin mening, att lärare och

lärarinnor vid mindre folkskolor, af hvilka fordrades mera arbete och större

skicklighet än af småskolans lärarepersonal, borde i lön erhålla, förutom

bostad jemte vedbrand, minst 400 kronor, hvaraf skoldistriktet borde betala

en tredjedel.

Domkapitlet i Strengnäs anser, att lärare och lärarinnor vid mindre

folkskolor, hvilkas tjenstgöring öfverstege lärares och lärarinnors i småskolan

med fyra å sex timmar i veckan, borde tillerkännas i kontant lön

minst 350 kronor. I öfrigt hade domkapitlet intet att erinra mot det

framstälda förslaget till lönereglering.

Domkapitlet i Hernösand hemställer, att för Riksdagen måtte framläggas

förslag:

1) att biträdande lärare och lärarinna vid folkskola, hvilken undergått

godkänd afgångsexamen från ett folkskolelärare- eller lärarinneseminarium,

finge åtnjuta minimilönen för folkskolelärare;

2) att biträdande lärare och lärarinnor vid folkskola, hvilka genomgått

en tvåårig kurs vid ett statens eller af landsting underhållet seminarium,

äfvensom lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor, hvilka genomgått

nämnda kurs, måtte erhålla en årlig kontant aflöning af 400 kronor;

3) att biträdande lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor, hvilka

icke genomgått omförmälda tvååriga kurs, samt alla lärare och lärarinnor vid

småskolor måtte bekomma en kontant årlig aflöning af minst 300 kronor;

4) att alla i mom. 2 och 3 upptagna lärare och lärarinnor måtte

erhålla dels husrum och vedbrand eller ersättning derför med 75 kronor

för år, dels efter tio års oförvitlig tjenstgöring ett ålderstillägg af 50

kronor; samt

5) att ofvan berörda kontanta aflöningsbelopp 400 och 300 kronor

äfvensom ålderstillägget måtte utgå till två tredjedelar af staten och till

en tredjedel af skoldistriktet, hvaremot husrum och vedbrand eller ersättning

derför måtte bekostas af skoldistriktet ensamt.

I likhet med Riksdagen anse, såsom af det ofvan anförda framgår, de

myndigheter, från hvilka underdåniga utlåtanden blifvit infordrade, att de

skäl, som motionären anfört till stöd för sitt förslag, tydligt ådagalägga

önskvärdheten af en reglering och förbättring af löneförmånerna för ifrågavarande

lärare och lärarinnor. Endast Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Malmöhus län är tveksam, om det föreslagna ålderstillägget å

femtio kronor vore för deras anständiga bergning erforderligt på lands
Bih.

till Rikml. Prut. IKltJ. 1 Samt. / Af cl. 14

#

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 Åttonde hnfvudtiteln.

bygden. Äfven om det å ena sidan måste medgifva^, att de lärare, hvarom

nu är fråga, kunna med åtnjutande af nuvarande löneförmåner draga sig

fram, om de iakttaga stor sparsamhet och underkasta sig ett äfven för

deras ställning indraget lif, synes det mig dock å andra sidan icke obilligt,

om de erhölle så stor tillökning i sina inkomster, att det för dem

blefve möjligt att för ålderns dagar spara något, och derigenom erhålla

ett väl behöflig! tillskott till det ålderdomsunderstöd, hvartill de i öfrigt

äro berättigade. I förhållande såväl till de kostnader, de måst underkasta

sig för att vinna behörighet till sina befattningar, som till det vigtiga och

mödosamma arbete, som åligger dem, torde de med allt skäl kunna räknas

bland de lågt aflönade, äfven om de erhålla den löneförbättring, som nu

blifvit föreslagen. Emellertid tillstyrker äfven Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i sistnämnda län ett ålderstillägg åt de i motionen omförmälda

lärare, fastän Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande vill betrakta

denna löneförbättring såsom eu sporre till ett ihärdigt och omsorgsfullt

arbete. Äfven från denna sistberörda synpunkt synes mig jemväl ålderstillägget

berättigadt. Som ett vilkor för erhållande af ålderstillägget borde,

enligt samma Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förmenande, föreskrifvas

oförvitlig tjenstgöring under hela den tid, som lärarne skött sina

befattningar. ,Det synes dock alltför hårdt och obilligt att för all framtid

taga från läraren hopp om och rätt till ålderstillägg, derför att han

af en eller annan anledning fått anmärkning för ett fel, som ej betraktas

så stort, att han derför anses olämplig att fortfarande användas i skolans

tjenst, och som kanske ej vidare förnyas.

Det har ock blifvit satt i fråga, om icke till förebyggande af den nog

stora rörligheten inom lärarepersonalen såsom vilkor för erhållande af

ålderstillägg efter tio års tjenstgöring borde stadgas, att vederbörande lärare

skulle af de tio åren hafva tjenstgjort åtminstone fem vid skola inom samma

skoldistrikt. Att täta ombyten af lärare inverka menligt på skolan, kan ej

förnekas. Det förekommer mig dock, som om det föreslagna stadgandet ej

vore rätta medlet till förebyggande af ofta upprepade vexlingar af lärare.

Stadgades det nemligen, att lärare för att blifva berättigad till ålderstillägg

skulle tjenstgöra tio år och af dessa fem år vid skola inom samma skoldistrikt,

kunde lätt inträffa, att en lärare nödgades tjenstgöra mer än tio

år, innan han blefve berättigad till erhållande af ålderstillägg. Det beror

ju icke alltid på läraren sjelf, om han får stanna qvar vid eu skola.

Denna kan indragas eller förändras, och läraren i följd deraf blifva nödsakad

att lemna sin befattning. Äfven af annan anledning kan läraren

blifva tvungen lemna sin tjenst inom ett skoldistrikt, innan han tjenstgjort

derstädes under fem år. Dessutom skulle genom nämnda stadgande en

s. 107 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfviidtiteln.

107

lärare kunna komma i den ställning, att lian nödgades afstå från att söka

en befattning, som vore honom synnerligen eftersträfvansvärd, i händelse

han ej föredroge att tjenstgöra mer än tio år, innan han blefve berättigad

att erhålla ålderstillägg.

Den förändring i motionärens förslag, att ålderstillägget skulle

komma vederbörande lärare till godo redan efter fem års tjenstgöring; har

blifvit föreslagen. Mig synes dock förslaget att föreskrifva tio år som

vilkor för rätt till ålderstillägg välbetänkt. Många af dem, som utbildats

för och erhållit sådana lärarebefattningar, hvarom här är fråga, utbyta

nemligen lärareverksamheten mot andra sysselsättningar. I synnerhet

under de första tio tjenståren torde ett dylikt ombyte af verksamhet ega

rum. Under sådant förhållande synes det mig icke förenadt med klok

hushållning att medgifva rätt till ålderstillägg redan efter fem år. Man

bör, förekommer det mig, i den längre tjenstgöringen hafva åtminstone

något större garanti för att den, som erhåller ålderstillägg, kommer att

fortfarande egna sina krafter åt skolans tjenst.

Föreslaget har ock blifvit, att biträdande lärare och lärarinnor vid

folkskolan, äfvensom lärare och lärarinnor vid mindre folkskolan skulle få

större lön än lärare och lärarinnor vid småskolan. Såsom skäl härför har

blifvit anfördt, att af de två första grupperna af lärare fordrades mera

arbete och större skicklighet än af småskolans lärarepersonal. Hittills hafva

alla extra ordinarie folkskolelärare, liksom ock alla ordinarie lärare vid folkskolan,

varit berättigade till samma i lag stadgade minimilön, oberoende

af beskaffenheten utaf den befattning, de innehaft. Så har samma minimilön

varit stadgad för läraren i den flyttande folkskolan som för läraren i den fasta;

och läraren i folkskolan på landsbygden har haft samma lagstadgade minimilön

som folkskoleläraren i staden. Likaledes har lika stor minimilön varit

stadgad för alla lärare, som aflagt småskolelärareexamen, vare sig att de

varit anstälda vid småskola, vid mindre folkskola eller som biträdande

lärare vid folkskola. Samma grundsats torde äfven hädanefter böra tilllämpas.

Då samma behörighet kräfves af läraren vid småskolan och af

läraren vid mindre folkskolan, torde således lika stor minimilön böra i lag

bestämmas för båda dessa grupper af lärare, och detta så mycket hellre,

som det är att befara, att man genom att stadga större löner för läraren

i mindre folkskolan än för läraren i småskolan mången gång skulle göra

mindre folkskolan, som endast vid undantagsförhållanden får upprättas,

och som har en mer provisorisk karakter, fastare än önskligt och behöflig!

vore. Vill ett skoldistrikt genom större löneförmåner, än lag stadgar, söka

förskaffa sig eller qvarhålla mera framstående lärare vid sina mindre folkskolor,

torde detta fortfarande som hittills böra vara skoldistriktets ensak.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Åttonde liufvudtiteln.

o

Asigten att. i lag borde stadgas, att biträdande lärare och lärarinna

vid folkskola, hvilka aflagt folkskolelärareexamen, borde ega rätt att uppbära

den för folkskolelärare bestämda minimilönen, kan jag ej biträda, då

ett dylikt stadgande synes mig alldeles öfverflödigt. Mycket undantagsvis

torde nemligen förekomma, att en examinerad folkskolelärare anställes^som

biträdande lärare vid folkskola. Da den tid, som åtgår för att kunna taga

folkskolelärareexamen, är så lång, det arbete, som derpå måste nedläggas,

så allvarligt, och de kostnader, som beredelsen till denna examen medför,

sa stora, att den, som aflagt godkänd folkskolelärareexamen, med all rätt

kan, när han anställes vid folkskola i egenskap af extra lärare, göra anspråk

på alla de löneförmåner, lag tillförsäkrar folkskoleläraren som extra

ordinarie lärare, i det fall att skoldistriktet till hans aflönande vill hafva

bidrag af allmänna medel, torde icke ett skolråd i allmänhet kunna förmå

eu dugande sådan att mottaga en anställning, som ej tillförsäkrar honom

åtminstone de förmåner, hvartill en extra ordinarie lärare är berättigad.

Jag kan ej heller förorda den meningen, att biträdande lärare och lärarinna

vid folkskola äfvensom lärare och lärarinna vid mindre folkskola, hvilka

genomgått en tvåårig seininariekurs, böra vara berättigade till större minimilön

än de, .som genomgått endast en ettårig. För att bereda tillfälle åt

dem, som vilja inga i skolans tjenst, att förskaffa sig den behörighet, hvaroin

bär är fråga, hafva nemligen på några orter anordnats seminarier med

ettårig lärokurs, pa andra dylika läroanstalter, beräknade att genomgås på

ett och ett hälft ar, och pa andra ändtligen tvååriga läroverk med samma

uppgift- Men detta förhållande torde ej vara tillräcklig grund för bestämmande

af olika löner för de ifrågavarande lärarne, allt eftersom de genomgått

en läroanstalt med kortare eller längre lärotid. Äfven i detta fall

torde vid bestämmande af lönebeloppen de stadgade behörighetsfordringarna

böra vara afgörande. Då dessa äro desamma antingen de inhemtats i

läroanstalt med ettårig lärokurs eller i läroanstalt med längre lärotid, torde

lärarne böra erhålla lika stor minimilön, vare sig att de genomgått ettårigt

eller fa aarigt läroverk, och detta sa mycket hellre, som, enligt hvad erfarenheten

vitsordat, den föreskrifna lärokursen kan på fullt tillfredsställande sätt

inhemtas i ettårig läroanstalt, om denna får mottaga jemförelsevis väl förberedda

elever, och om den för öfrigt arbetar under gynsamma förhållanden.

Med dem, som anse, att oexaminerad lärares minimilön bör bestämmas

till 250 kronor med rätt för vederbörande att efter tio års tjenstgöring

erhålla 300 kronor, kan jag blott såtillvida förena mig, att jag

anser, att minimilönen bör bestämmas till 250 kronor. Deremot anser

jag mig icke kunna förorda, att ifrågavarande lärare jemväl få rätt till''

ålderstillägg. Det förekommer mig nemligen, som om den oexaminerade

s. 109 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvndtiteln.

109

läraren i förhållande till den examinerade finge en fullt afpassad löneförbättring,

om han utom 250 kronor i årlig lön erhölle bostad jemte

vedbrand eller ersättning derför. Vill man komma derhän, att endast

examinerade lärare anställas vid småskolan och mindre folkskolan, bör

man göra skilnaden mellan de oexaminerade och examinerade lärarnes

löner så stor, att deruti ligger en maning för dem, som vilja ingå i skolans

tjenst, att underkasta sig de omkostnader och det arbete, som kräfvas för

att vinna den behörighet, som berättigar till erhållande af den högre lönen.

Ej heller kan jag förena mig med dem, som förmena, att vid tiden

för den nya löneregleringen redan anstälde lärare, hvilkas lön icke uppginge

till 250 kronor, skulle komma i åtnjutande af dels lön till belopp

af 300 kronor, dels ock ålderstillägg och de naturaförmåner, hvarom Riksdagens

skrifvelse handlar, derest nämnde lärare företedde bevis af vederbörande

folkskoleinspektör om duglighet jemförlig med deras, Indika aflagt

prof enligt nådiga kungörelsen den 5 juni 1885. Det synes nemligen vara

hvarken rättvist eller billigt, att de, som icke behöft vidkännas de kostnader

och det arbete, som förvärfvandet af föreskrifven behörighet medför,

skulle erhålla samma löneförmåner som de, hvilka för nämnda ändamål

fått uppoffra både tid, krafter och penningar. Om de oexaminerade lärare,

som blifvit anstälda före tiden för den nya löneregleringens inträdande i

kraft, kunna, derigenom att vederbörande inspektor intygar, att de med

hänsyn till duglighet äro jemförliga med dem, som före anställningen vid

skolan aflagt föreskrifna behörighetsprof, blifva berättigade till samma

löneförmåner som dessa senare, så fordrar dessutom följdriktigheten, att

oexaminerade lärare, som anställas, sedan den nya löneregleringen begynt

tillämpas, få samma förmån. Men genom ett dylikt stadgande skulle man,

såsom förut framhållits, motverka sträfvandet att komma derhän, att endast

examinerade lärare behöfva anställas vid skolorna.

Jag anser mig ej heller kunna tillstyrka införandet af eu sådan

föreskrift, att oexaminerade lärare få användas endast i det fall, och sa

länge det styrkts, att examinerade ej kunna erhållas, ty förutom det, att

det i ett visst fall kan vara svårt att afgöra, om examinerad lärare kunnat

anskaffas eller icke, skulle det mången gång kunna blifva både för läraren

hårdt och för skolan menligt, om en dugande oexaminerad lärare skulle

t. ex. midt i terminen skiljas från skolan, så snart en examinerad möjligen

kunde erhållas.

Slutligen har ock förordats, att det ifrågasatta ålderstillägget skulle

utgå endast af statsmedel. Såsom skäl härför har man anfört, att skoldistrikten

få ökade utgifter för skolväsendet genom den föreslagna skyldigheten

att tillhandahålla lärare bostad jemte vedbrand, samt att skolråden,

opaginerad Kontrollera mot PDF

ilo Åttonde hnfvndtiteln.

om distriktet skulle betala en del af ålderstillägget, kunde finna lämpligt

att utbyta äldre’ lärare mot yngre. Då flertalet lärare vid små- och folkskolor

redan nu hafva bostad jemte vedbrand, åtminstone under den tid

skolorna äro i verksamhet, komme, om den föreslagna löneregleringen

vinner Riksdagens bifall, de flesta skoldistrikts ökade utgifter för skolväsendet

hufvudsakligen att belöpa sig till en tredjedel af det ifrågasatta

ålderstillägget. Dock är härvid att märka, att många skoldistrikt redan

nu aflöna lärare vid småskolor och mindre folkskolor med ett belopp, som

öfverstiger 300 kronor. Den ökning i utgifter för skolväsendet, som skoldistrikten

möjligen få vidkännas, om det föreliggande förslaget godkännes,

är sålunda ej sa betydande, att den bör föranleda en förändring i nu

gällande grundsats beträffande fördelningen emellan stat och kommun af

kostnaderna för skolväsendet.

Den erfarenhet man har af skolrådens sätt att vårda skolan och att

behandla de vid henne anstälda lärarne gifver ej heller någon anledning

till fruktan, att de för att slippa betala en tredjedel af ålderstillägget skulle

utbyta äldre lärare mot yngre.

Beträffande storleken af ersättningsbeloppet för bostad jemte vedbrand

hafva de flesta af de myndigheter, från hvilka utlåtanden blifvit infordrade,

likhet med motionären uttalat sig för ett belopp af 50 kronor. Några

hafva inskränkt sig till yrkande af skälig ersättning. Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Östergötlands län har förmenat, att ersättningen borde

utgå med 60 kronor årligen. Då läraren bör hafva bostad jemte vedbrand

ej endast under lästerminerna utan under hela kalenderåret, torde det

senast nämnda beloppet ej kunna anses för högt. I kongl. kungörelsen

den 1 juni 1891 angående aflönande i vissa fall af vikarie för sjuk lärare

beräknas värdet af bostad jemte vedbrand under 8 månader till 50 kronor.

Efter samma beräkningsgrund skulle ersättning för bostad och vedbrand

under hela kalenderåret uppgå till 75 kronor. Detta belopp skulle sålunda

kunna anses vara en skälig ersättning för bostad och vedbrand; men, då

saväl motionären som de flesta af de hörda myndigheterna uttalat sig

för ett belopp af 50 kronor, torde det vara lämpligast att stanna vid detta

belopp, helst som det i allmänhet torde blifva de fattigare församlingarna,

som i stället för bostad och vedbrand komma att lemna ersättning derför.

Eör närvarande erhåller skoldistrikt, som aflönar sådan lärare eller

lärarinna, som här är i fråga, med 200 kronor för åtta månaders undervisning,

i statsbidrag till hans eller hennes aflönande ett belopp af 133

kronor 33 öre; höjer skoldistriktet lönen till 250 kronor, utgår statsbidraget

med 166 kronor 67 öre; ökar distriktet lönen till 300 kronor, har det rätt

att af allmänna medel erhålla 200 kronor, dock mot vilkor, att läraren

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvndtiteln.

in

eller lärarinnan eger vissa föreskrifna kunskaper, och att han eller hon

undergått de prof, som äro föreskrifna för utrönandet, om han eller hon

verkligen inbemtat de stadgade kunskaperna.

Uppenbart torde vara, att 200 kronor är en under alla förhållanden

otillräcklig aflöning för de lärare och lärarinnor, hvarom här är fråga.

Det synes mig, såsom jag ock redan förut antydt, att eu oexaminerad

lärare eller lärarinna bör i lön för åtta månaders undervisning erhålla

minst 250 kronor jemte bostad och vedbrand, samt att en examinerad

lärare eller lärarinna bör för undervisning under lika lång tid i lön uppbära

förutom nämnda naturaförmåner minst 300 kronor med rätt till ålderstillägg

af 50 kronor årligen efter tio års oförvitlig tjenstgöring. Detta

ålderstillägg bör, enligt mitt förmenande, komma till godo äfven de examinerade

lärare eller lärarinnor, som den 1 januari 1898, då den nya ordningen

skulle träda i verket, hafva tjenstgjort oförvitligt tio år eller derutöfver,

samt derefter alla lärare och lärarinnor, som i öfrigt äro berättigade

till ålderstillägg, så snart de oförvitligt tjenstgjort den i detta hänseende

föreskrifna tid.

Af de kontanta lönebeloppen böra fortfarande såsom hittills två tredjedelar

utgå af statsmedel.

Nådiga kungörelsen den 5 juni 1885 angående lönetillskott af allmänna

medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor samt

nådiga kungörelsen den 11 juli 1887 om tillägg till nämnda kungörelse

innehålla icke endast stadganden om lönetillskottens storlek och om vilkoren

i allmänhet för rätten att erhålla dem, utan äfven detaljerade föreskrifter

rörande dels omfånget af de kunskaper, som lärare eller lärarinna

i småskola in. fl. bör ega, för att skoldistrikt, som anställer honom eller

henne vid någon sin skola, skall hafva rätt till ett lönetillskott af 200

kronor, och dels sättet för den offentliga pröfning, hvarvid läraren eller

lärarinnan skall ådagalägga, att han eller hon inhemtat det föreskrifna

kunskapsmåttet. Det förekommer mig dock, som om det vore lämpligare,

att nämnda föreskrifter rörande såväl kunskapernas omfång som sättet för

den offentliga pröfningen intoges i en särskild författning.

Jag har derför låtit utarbeta förslag till stadga angående pröfning

vid något under offentlig kontroll stående seminarium för anställning

korn lärare (lärarinna) vid småskola och mindre folkskola eller såsom

biträdande lärare (lärarinna) vid folkskola, hemställande jag, att Eders

Kongl. Maj:t, med godkännande deraf, täcktes låta detta förslag till

stadga i omförmäla ämne komma till Riksdagens kännedom och dervid

tillkännagifva, att Eders Kongl. Maj:t är sinnad att utfärda ifrågavarande

stadga, derest den nya löneregleringen för lärare och lärarinnor vid små
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

I

112 Åttonde hufvudtiteln.

skolor m. fl. varder genomförd, i anledning hvaraf berörda stadgeförslag

torde för sådant ändamål få fogas såsom bilaga till dagens protokoll.

Från de särskilda skoldistrikten hafva blifvit infordrade uppgifter

rörande ifrågavarande lärares och lärarinnors antal, behörighet, tjenstetid

och löneförmåner. Af dessa uppgifter framgår, att år 1896 funnos i

landet:

biträdande lärare och lärarinnor i folkskolan ...................................... 365

lärare och lärarinnor i mindre folkskolor................................................. 1,558

* • » småskolor............................................................... 5,814

eller tillsammans 7,737.

Af dessa voro examinerade.......................................................... 7 092

» » » oexaminerade .................................................... 645

7,737.

2,778

4,260

678

21

7,737.

Dessutom hade bostad eller ersättning derför ........................................ 6,757

Vedbrand eller ersättning derför ........................................................... 6 454

Ersättning för öfverläsning ....................................................................... 1,148

» . * undervisning i slöjd .................................................. 1,279.

Under förutsättning, att de lärare och lärarinnor, som vid insamlandet

af ofvan nämnda uppgifter voro i tjenst, stå qvar vid sina befattningar

till den 1 januari 1898, komma vid denna tidpunkt 4,038 att hafva tjenstgjort

uti 10 år och derutöfver. En och annan af dessa kommer visserligen

att afgå innan nämnda tid, men antagligt är, att afgången ej blir

så stor, att den kommer att i betydligare grad förändra det ofvan uppgifna

antalet.

Af de 4,038 lärare och lärarinnor, som beräknats hafva den 1 januari

1898 tjenstgjort tio ar och derutöfver, torde omkring 3,720 kunna antagas

vara examinerade.

Utgår man från antagandet, dels att lärare eller lärarinna vid småskola

eller mindre folkskola, äfvensom biträdande lärare eller lärarinna

vid folkskola erhålla de löneförmåner, jag här ofvan föreslagit, och dels

att tva tredjedelar af det kontanta lönebeloppet böra utgå af statsmedel,

skulle statens utgifter för nämnda lärares och lärarinnors aflöning, från

och med början af 1898 höjas med följande belopp:

I lön uppburo: öfver 300 kronor ..........

300 » ............

299—250 kronor.

249—200 » ..

s. 113 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

113

för höjande af 54 löner från 250 till 300 kronor ............... kr. 1,800:

» 3,720 ålderstillägg å 50 kronor hvartdera, i rund summa » 124,000: —

eller tillsammans kr. 125,800: —

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

dels att godkänna följande förändrade bestämmelser angående aflöning

åt examinerad lärare och lärarinna vid småskola och mindre folkskola samt

för examinerad biträdande lärare och lärarinna vid folkskola, nemligen:

Lärare eller lärarinna, som, efter att hafva i stadgad ordning vid yederhörligt

seminarium eller, enligt § 6 i kongl. kungörelsen angånnde lönetillskott

af allmänna medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor den 5

juni 1885, inför folkskoleinspektör undergått pröfning för anställning vid småskola,

vid mindre folkskola eller vid folkskola i egenskap af biträdande lärare

eller lärarinna, blifvit behörigen antagen till lärare eller lärarinna vid någon af

förenämnda skolor, skall i lön för åtta månaders undervisning åtnjuta minst

trehundra kronor. Har läraren eller lärarinnan efter sålunda undergången

pröfning oförvitligt tjenstgjort vid någon eller några af liär omförmälda skolor

under sammanlagdt tio tjenstår, infallande före eller efter dessa bestämmelsers

trädande i tillämpning, skall han eller hon för åtta månaders undervisning

i lön erhålla minst trehundrafemtio kronor, räknadt från och med början

af kalenderåret närmast efter det, hvarunder det tionde tjenståret utgått.

Tjenstår räknas såsom fullt, derest läraren eller lärarinnan derunder

tjenstgjort 8 månader, eller 34''f veckor. Med de år, under hvilka läraren

eller lärarinnan möjligen undervisat kortare tid, verkställes en sammanläggning

och reduktion, med beräkning af 8 månader på hvarje år; dock

må för lärare eller lärarinna, till hvars aflönande tillskott af allmänna

medel på grund af Kongl. Maj:ts särskilda medgifvande åtnjutits såsom

för full tjenstgöring, oaktadt den årliga undervisningstiden understiger 8

månader, tjenstårets längd beräknas i enlighet med den för nämnda lönetillskotts

åtnjutande faststälda årliga undervisningstiden.

I lärares eller lärarinnas tjenstetid inräknas äfven den del af läsåret,

hvarunder jemnlikt § 43 mom. 1 i gällande folkskolestadga undervisningen

i skolan varit instäld.

Sådan lärare eller lärarinna, hvarom här är fråga, skall skoldistriktet

förse med tjenlig, i skolan eller nära denna belägen, bostad jemte nödig

vedbrand eller ock, der hinder eller svårighet härför möta, lemna honom

eller henne i ersättning derför minst femtio kronor för är.

dels att besluta'' följande förändrade bestämmelser angående lönetillskott

af allmänna medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor, nemligen:

Till aflönande af lärare eller lärarinna, som, efter att hafva i stadgad

liih. till Riksd. Prut. 1897. 1 Sami 1 Afd. 16

s. 114 Kontrollera mot PDF

[16.]

Pension för

lärarne vid

småskolelärareseminariet

i

Haparanda.

114 Åttonde hufvudtiteln.

ordning vid vederbörligt seminarium eller, enligt § 6 i kongl. kungörelsen angående

lönetillskott af allmänna medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor

och småskolor den 5 juni 1885, inför folkskoleinspektör undergått pröfning för

anställning vid smaskola, vid mindre folkskola eller vid folkskola i egenskap af

biträdande lärare eller lärarinna, blifvit behörigen antagen till lärare eller lärarinna

vid någon af förenämnda skolor och som i årlig lön åtnjuter, utom föreskrifna

förmåner af husrum och vedbrand eller stadgad ersättning derför, minst

trehundra kronor, samt till aflönande af hvarje annan vid dylik skola behörigen

antagen lärare eller lärarinna, som i årlig lön erhåller, förutom nämnda

naturaförmåner eller ersättning derför, minst tvåhundrafemtio kronor, eger

skoldistrikt under vilkor, att smaskolan motsvarar sådan skolas ändamål

att meddela förberedande undervisning, att mindre folkskolan är inrättad

under sådana förhållanden, som enligt gällande folkskolestadga göra densamma

berättigad, och, beträffande folkskolan, att denna ej lider men deraf,

att biträdande lärare eller lärarinna i stället för examinerad folkskolelärare

eller folkskolelärarinna dervid är anstäld, samt under vilkor att läraren

eller lärarinnan meddelar undervisning i skolan minst åtta månader af året,

att af statsmedel bekomma ett årligt bidrag i förra fallet af tvåhundra

kronor och i senare fallet af etthundrasextio sex kronor sextiosju öre.

Derest lärare eller lärarinna, som undergått sådan pröfning hvarom

ofvan nämnts, oförvitligt tjenstgjort under sammanlagdt tio tjenstår, och

lönen till honom eller henne således utgar för åtta månaders undervisning

med minst trehundrafemtio kronor jemte de i lag bestämda naturaförmåner

eller ersättning derför, eger skoldistriktet att erhålla statsbidrag med tvåhundratrettiotre

kronor trettiotre öre.

samt dels slutligen att för genomförandet af den nu ifrågasatta löneregleringen

det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag:

lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor, må från och med år

1898 höjas med 125,000 kronor, eller sålunda till 4,300,000 kronor.

Under hänvisning till hvad jag vid underdånig föredragning den 9

e manad af fra^an om rätt till pension för lärarne vid småskolelär

are seminariet i Haparanda anfört, hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att — under

förutsättning att de examinerade folkskolelärare, som nu äro anstälda vid

seminariet i Haparanda och dess öfningsskola, äfvensom de examinerade

folkskolelärare. eller -lärarinnor, som framdeles på föreskrifvet sätt der

vinna anställning, erhålla rätt till tjenstårsberäkning och pension från

folkskolelärarnes. pensionsinrättning enligt de af direktionen öfver pensionsinrättningen

angifna grunder — de afgifter, som enligt gällande pensionsreglemente

skola ingå till pensionsinrättningen eller enligt reglementet för

s. 115 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 115

folkskolelärarnes enke- och pupillkassa till denna kassa för de tjenster vid

Haparanda seminarium, som i pensionsinrättningen blifva delaktiga, och

hvilka afgifter icke åligga lärare eller lärarinna, må utbetalas från det

under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag till befrämjande af

folkundervisningen bland de i rikets nordligare trakter bosatta finnar.

Hänvisande till hvad jag vid underdånig föredragning den 9 inne- [17.]

varande månad af frågan om rätt till ''pension för lärarne vid småskog- Pension för

lärareseminariet i Mattisudden anfört, hemställer jag i underdånighet, att ‘ZZLieEders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att — under förut- läraresättning

att den examinerade folkskolelärare och examinerade folkskole- ZauiYuddel.

lärarinna, hvilka nu äro anstälda vid seminariet i Mattisudden i Jockmocks

församling och dess öfningsskola, äfvensom de examinerade folkskolelärare

eller -lärarinnor, som framdeles på föreskrifvet sätt der vinna

anställning, erhålla rätt till tjenstårsberäkning och pension från folkskolelärarnes

pensionsinrättning enligt de af direktionen öfver nämnda pensionsinrättning

angifna grunder — de'' afgifter, som enligt gällande pensionsreglemente

skola ingå till pensionsinrättningen eller enligt reglementet

för folkskolelärarnes enke- och pupillkassa till denna kassa för de tjenster

vid Mattisuddens seminarium, som i pensionsinrättningen blifva delaktiga,

och hvilka afgifter icke åligga lärare eller lärarinna, må utbetalas från

det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag till Lappmarks

ecklesiastikverk.

De tekniska läroverken.

Sedan, med anledning af det ökade tilloppet af elever vid tekniska hög- [18.]

skolan och de likaledes skärpta krafven på den tekniska bildningens höj ande,Tekniska ugEders

Kongl. Maj:t, på underdåniga framställningar af styrelsen för hög- skolan''

skolan, vid särskilda tillfällen dels af tillgängliga medel beviljat anslag för

att tillgodose de nödtorftigaste behofven i afseende å undervisningens förstärkning,

dels ock för ändamålet utverkat anslag af Riksdagen, aflat Eders

Kongl. Maj:t, på nämnda styrelses i skrivelser den 28 september 1891 och

den 22 januari 1892 gjorda underdåniga anhållan, framställningar till 1892 års

Riksdag dels i statsverkspropositionen dels i särskild proposition af den 10

mars sistnämnda år, hvilka framställningar afsågo anslag på extra stat till

främjande och utvidgande af undervisningen vid högskolan samt beredande

af möjlighet att öka elevantalet i högskolans första afdelning, hvilket antal kort

förut, år 1890, bestämts till högst 80. De anslag, som sålunda begärdes, voro:

till arfvode åt eu extra lärare i praktisk elektroteknik 2,000 kronor;

till elektrotekniska apparater och laborationer 1,200 kronor;

till åtskilliga förändringar och inredningsarbeten i högskolans lokal

17,250 kronor;

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Åttonde hufvudtiteln.

till diverse vid undervisningen erforderlig materiel 9,850 kronor;

till förstärkning af undervisningen vid högskolan under läroåret 1892—

1893 samt höstterminen 1893 15,800 kronor;

till diverse utgifter 4,500 kronor; samt

_ till hyresersättning åt professorn i kemisk teknologi — hvilkens boställsvåning

i högskolans hus skulle förändras till rum för samlingar och lektionssalar

— för tiden från den 1 april 1893 till årets slut 600 kronor.

Samtliga dessa anslagsposter blefvo af Riksdagen på extra stat för år

1893 beviljade med undantag af beloppet 4,500 kronor till diverse utgifter,

hvilket anslagsbehof'' Riksdagen ansåg kunna fyllas medelst upptagande

från eleverna af särskilda afgifter för deltagande i laborationer och öfningar.

Dylika afgifter till belopp af tio kronor för deltagare i gemensamma

öfningar och tjugu kronor för elev, som derjemte deltoge i andra öfningar,

allt för termin, blefvo ock af Eders Kong! Maj:t genom beslut den 29 juli

1892 faststälda för läsåret 1892—1893 och hafva på grund af förnyade

nådiga beslut fortfarit att utgå. Tillika har första årkursens elevantal år

efter år sedan 1892 bestämts till högst 100.

Beträffande den nyssnämnda posten 15,800 kronor till förstärkning af

undervisningen vid högskolan inhemtas af den underdåniga skrifvelse den

22 januari 1892, hvilken låg till grund för den nådiga propositionen om

detta anslags beviljande, att beloppet var afsedt att på följande sätt användas,

nemligen:

För förstärkning af undervisningen i ren matematik........... kr.

teoretisk mekanik.

maskinlära och maskinkonstruktioner för tredje årskursen

konstruktioner af enkla maskindelar m. m. för andra »

allmän fysik ...............................................................................

tillämpad fysik (konstruktionsöfningar beträffande värme
och

ventilationsapparater) ....................................................

mineralogi och geologi ..............................................................

allmän kemi och kemiska laborationer dels å högskolans,

dels å bergskolans laboratorier ........................................

beskrifvande geometri och linearritning................................

geodesi och topografi jemte dertill hörande öfningar på fältet

väg- och vattenbyggnadskonst.................................................

allmän byggnadskonst (byggnadskonstruktionslära), bygg
nadsstatik

samt husbyggnadskonst.......................................

frihandsteckning.............................................................................

verkstadsarbete..................................

1,500

900

2,000

1,800

900

500:

400:

2,000

1,000

1,000

1,400

1,600

400

400

Summa kr. 15,800

s. 117 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

117

För hvart och ett af åren 1894—1896 hafva sedermera sagda anslagspost

å 15,800 kronor äfvensom förutnämnda anslag å 2,000 kronor, 1,200

kronor och 600 kronor, tillsammans 19,600, kronor blifvit af Eders Kongl.

Maj:t begärda samt af Riksdagen på extra stat beviljade; och vid medlens

ställande till högskolestyrelsens förfogande har Eders Kongl. Maj:t städse

föreskrifvit, att desamma skulle användas i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med hvad angifvits i styrelsens redan omförmälda underdåniga skrivelser

den 28 september 1891 och den 22 januari 1892. För innevarande år

utgår nämnda anslagssumma, ökad med ett belopp af 1,200 kronor till

förstärkning af undervisningen i ångfartygskonstruktion; och nyssberörda

bestämmelser om medlens användande gälla fortfarande.

Vid afgifvande af nu omförmälda förslag till utveckling af tekniska

högskolan och undervisningen derstädes hade högskolestyrelsen haft sin

uppmärksamhet fäst å den komités arbeten och förslag, som af Eders

Kongl. Maj:t den 19 september 1890 tillsattes med uppdrag att afgifva

betänkande och förslag rörande ifrågasatt utvidgning och omorganisation

af högskolan, för utredning hvarom Riksdagen samma år beviljat anslag.

Denna komité afgaf den 15 december 1891 utlåtande i ämnet, innefattande

förslag till högskolans utvidgning och ett tidsenligt ordnande af undei''visningen

derstädes.

Detta förslags hufvudgrunder, för hvilka utförligt redogjorts i det vid

statsverkspropositionen till 1894 års riksdag fogade protokoll öfver ecklesiastikärenden

den 13 januari nämnda år, kunna i korthet sammanfattas

sålunda. Till en början vore det af nöden att öka lärjungeantalet, bvilket

för första klassen från och med höstterminnen år 1890 bestämts till högst

80. Detta antal vore nemligen alltför ringa. De tekniska yrkena tillväxte

oafbrutet och hastigt samt stälde på sina målsmän allt större fordringar

med hänsyn till kunskaper och färdigheter. Äfven i det allmännas

tjenst framträdde allt mer behofvet af tekniskt bildade personer. Komiterade

angåfvo en mängd statsförvaltningsgrenar, der detta behof gjorde sig

gällande. Likaledes inginge i flera grenar af kommunernas förvaltning

göromål af den art, att de företrädesvis borde ledas af tekniskt bildade

personer. Vid omorganisationen borde man derför så ordna, att 120

elever kunde mottagas i högskolans första afdelning. Och derjemte kräfdes

— såsom för öfrigt en blick på några af de förnämsta utländska

högskolornas organisation utvisade — att måttet af den tekniska bildning,

som vid högskolan meddelades, blefve ökadt.

Hvad anginge den nödiga omorganisationen af högskolan, ville komiterade

först i fråga om fackskolorna påpeka behofvet af eu fackskola i

skeppsbyggnadskonst, anordnad såsom eu afdelning af fackskolan för

maskinbyggnadskonst. Tillika erfordrades eu ny fackskola för elektroteknik

Komitébetänkande.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Åttonde hufvftdtiteln.

I afseende å lärarepersonalen vore åtskilliga förändringar af nöden.

Lektoraten vid högskolan borde förvandlas till extra ordinarie professurer

och lärarekrafterna kräfde väsentliga förstärkningar. Bland annat behöfdes

ytterligare en extra lärare i matematik. Likaledes erfordrades en extra

lärare för teoretisk maskinlära. I skeppsbyggnadskonst borde en ordinarie

professur inrättas. För den allmänna och den tillämpade fysiken borde i

stället för den befintliga lärarestyrkan, nemligen en professor och en extra

lärare, finnas tva professorer, hvai’jemte för elektrotekniken en särskild

extra lärare borde anställas. För undervisningen i de till byggnadskonsten

hörande förberedande läroämnen — hvilken uppehölles af en t. f. lektor

och en extra lärare — borde inrättas två extra ordinarie professurer. I vägoch

vattenbyggnadskonst borde en ny — extra ordinarie — professur upprättas.

För ledande af s. k. mekaniska laborationer erfordrades en extra

lärare, som tillika skulle vara verkstadsföreståndara

Vidare påpekade komiterade otillräckligheten af de vid högskolan

befintliga undervisningslokalerna och framstälde förslag i afseende å deras tillökning.

En ny byggnad borde uppföras för d(4 båda kemiska laboratorierna

och den dermed i samband stående mineralogiska och geologiska

institutionen. Det derigenom vunna utrymmet i den gamla byggnaden

skulle förnämligast användas för tillgodoseende af de fysiska och elektrotekniska

afdelningarnas behof.

I sin helhet skulle komiterades förslag medföra en ökning af tekniska

högskolans ordinarie anslag, 146,700 kronor, med 78,300 kronor. För

nybyggnader, ändrad inredning i hufvudbyggnaden samt undervisningsmaterielens

förbättrande och förstärkande skulle kräfvas anslag för en

gång å tillhopa 456,200 kronor.

Uver*komité^'' Öfver komiterades berörda förslag afgåfvos infordrade utlåtanden af

betänkandet, lärarekollegiet samt af högskolans styrelse. Denna, som i hufvudsak biträdde

komiterades förslag, ansåg dock, att anslagsförhöjningen å ordinarie

stat kunde begränsas till 63,050 kronor. Bland annat skulle elevafgifter

~ hvilkas upptagande Eders Kongl. Maj:t, såsom jag redan nämnt, medgift

— kunna betacka eu del anslagsförhöjningar, som af komiterade föreslagits.

Äfven anslagen för en gång borde kunna nedsättas från 456,200

kronor till 393,850 kronor, derest man vidtoge vissa af styrelsen förordade

inskränkningar. Omorganisationen skulle, enligt af högskolans föreståndare

uppgjord plan, vara genomförd till år 1899.

mTåtTrilf- Efter det sedermera jemväl öfverintendentsembetet blifvit i ämnet

dag. hördt, aflat Eders Kongl. Maj:t nådig proposition till 1894 års riksdag,

dervid Eders Kongl. Maj:t, med godkännande i hufvudsak af den af komiterade

uppgjorda planen till högskolans utvidgning och omorganisation,

s. 119 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

119

för så vidt sagda plan blifvit af högskolans styrelse tillstyrkt, föreslog

Riksdagen att, för möjliggörande af omorganisationen, till ny byggnad för

högskolans kemiska och mineralogiska afdelningar samt densammas inredning

och utrustning i hufvudsaklig öfverensstämmelse med derför uppgjorda

ritningar och kostnadsförslag bevilja 325,100 kronor och deraf anvisa

50,000 kronor att utgå under år 1895.

Denna Eders Kongl. Maj:ts framställning blef ej af Riksdagen bifallen. kRifSdla9e"sg,

I mitt underdåniga anförande till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastik-8 " ve46

ärenden den 14 januari 1895 har jag vid föredragning af ärenden angående

reglering af åttonde hufvudtitelns ordinarie stat och de till samma

hufvudtitel hänförliga extra ordinarie anslagsbehof återgifvit de betänkligheter

Riksdagen i skrifvelse den 7 maj 1894 förklarade sig hysa i fråga

om den framlagda planen såväl beträffande dermed förenade dryga kostnader

som med hänsyn till förefintliga behof. Dessa betänkligheter afsågo

till en början den ifrågasatta ökningen af elever i första afdelningen. Då

elevantalet i nämnda afdelning år 1890 bestämts till högst 80 och år 1892

till högst 100, kunde det sättas i fråga, huruvida någon ytterligare ökning

för den närmaste framtiden borde ske. Den frågan framstälde sig ock,

huruvida vid inträdesfordringarnas bestämmande behörig hänsyn tagits •

dertill, att verklig håg och fallenhet för ingeniörsyrket funnes hos dem,

som erhölle inträde.

Inrättandet af en särskild fackskola för elektroteknik fann Riksdagen

vara af behof påkalladt. Deremot hyste Riksdagen tvekan med afseende

å nödvändigheten af en fackskoleafdelning för skeppsbyggnadskonst, då

Riksdagen år 1893 genom beviljande af anslag till en lektorsbefattning i

skeppsbyggeri vid Chalmers’ tekniska läroanstalt gifvit sitt bifall till det

definitiva ordnandet vid nämnda anstalt af en fackskola för skeppsbyggeri.

Det framstälda förslaget att utbyta lektoraten vid tekniska högskolan

mot e. o. professorsbefattningar vann ej Riksdagens bifall. Vidare ansåg

Riksdagen, beträffande de i de olika ämnena erforderliga lärarekrafterna,

dels att behofvet af extra lärare och assistenter borde blifva mindre än

som i förslaget beräknats, dels att i åtskilliga ämnen inskränkningar kunde

göras äfven i fråga om den föreslagna ordinarie lärarestyrkan. Sålunda

borde undervisningen i fysik, äfven efter inrättandet af en elektroteknisk

fackskola, kunna vederbörligen upprätthållas af eu professor och en lektor,

och i ingen händelse syntes en professor vara för lind ervisningen i skeppsbyggnadskonst

erforderlig. Undervisningen i de till byggnadskonsten hörande

förberedande läroämnena kunde ock anses blifva behörigen tillgodosedd

med en lektor och eu extra lärare i stället för de två föreslagna

extra ordinarie professorerna.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Åttonde hnfvndtiteln.

Ehuru Riksdagen således på grund af sagda betänkligheter ej var

villig att biträda Eders Kongl. Maj:ts framställning, förklarade sig Riksdagen

emellertid anse, att behof förefunnes af att eu mera omfattande

verksamhet för högskolan möjliggjordes, samt uttalade särskildt sin öfvertygelse,

att högskolans nuvarande utrymme i läro- och ritsalar äfvensom

laboratorier vore otillräckligt, om ock åtskilliga inskränkningar, med hänsyn

framförallt till hvad Riksdagen yttrat angående högskolans utvidgning,

kunde göras i den afsedda byggnadsplanen. Riksdagen framhöll ock, att

fragans undanskjutande vid 1894 års riksdag icke borde medföra en framflyttning

af den afsedda tidpunkten för omorganisationens genomförande.

af hög Mans ^ grund af dessa Riksdagens uttalanden anbefalde Eders Kongl. Maj:t

styrelse, tekniska högskolans styrelse att, efter lärarekollegiets hörande, ånyo inkomma

med utlåtande och förslag i frågan. I följd häraf inkom styrelsen med

en underdånig framställning, innefattande en med hänsyn till de flesta af

Riksdagens anmärkningar jemkad plan för högskolans omorganisation. Denna

plan kräfde en förhöjning i högskolans ordinarie stat af 40,650 kronor

jemte ett anslag för en gång af 343,230 kronor, deraf 306,230 kronor till

^''byggnad för högskolans kemiska och mineralogiska afdelningar samt

densammas inredning m. in., 10,000 kronor för de gamla laboratoriernas

förändring till fysiska och elektrotekniska laboratorier samt 27,000 kronor

till undervisningsmaterielens förbättring. Vidden och omfånget af de inskränkningar

i olika afseenden, som denna förändrade plan medförde, skall

jag under fortgången af detta mitt anförande antyda. Nu torde jag blott

få erinra, hurusom, hvad särskildt beträffar byggnadsfrågan, hvilken närmast

förelåg till afgörande, till kostnadernas nedbringande sådana förändringar

i planen vidtagits, som kunde ske under förutsättning att för närvarande

blott 100 elever i första årskursen mottoges, men att antalet i en

framtid kunde ökas till 120. Vid föredragning af nyssberörda underdåniga

framställning tillstyrkte jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till nybyggnad för tekniska högskolans kemiska och mineralogiska afdelningar

samt densammas inredning och utrustning i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med derför uppgjorda ritningar och kostnadsförslag bevilja ett extra

anslag af 306,230 kronor samt deraf anvisa 100,000 kronor att utgå under

år 1896. Tillika hemstälde jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af nyssberörda

belopp af 27,000 kronor äska den summa, 12,000 kronor, som erfordrades

till inköp af maskiner och apparater för mekaniska laborationer.

~i895 °årl“riks- Den af Eders Kongl. Maj:t med anledning häraf till Riksdagen aflåtna

dag. framställning vann Riksdagens bifall; och Riksdagen har sedermera af nyssberörda

för nybyggnad beviljade summa ytterligare anvisat för år 1897

106,230 kronor.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfviidtiteln. 121

I en den 15 september nästlidna år gjord underdånig framställning ^^aphögliar

nu styrelsen för tekniska högskolan hemstält, att till fullbordande af skolans styomförmälda

nybyggnad måtte för år 1898 anvisas återstående delen af det rdsebeviljade

nybyggnadsanslaget, nemligen 100,000 kronor. Men i sammanhang

härmed har ock styrelsen återupptagit frågan om en mera definitiv

utvidgning af högskolans verksamhet, anslutande sig dervid till den nyss

af mig omförmälda, af styrelsen framlagda ändrade plan för högskolans

omorganisation.

Den från början afsedda tidpunkten för en mera stadigvarande utvidgning

af högskolans verksamhet närmar sig allt mer. Vilkoren för

genomförande af en sådan synas ock nu vara mycket gynsamma. Ifrågavarande

byggnadsföretag är redan påbörjadt, och omorganisationen har

blifvit väl förberedd genom den utveckling högskolan numera vunnit

genom redan nämnda alltsedan år 1892 på extra stat af Riksdagen beviljade

anslag till förstärkning af undervisningen m. m. Erfarenheten har

till fullo bekräftat, att de härutinnan vidtagna anordningarna varit af behofvet

påkallade, och en lämplig öfvergång till en stadigvarande utvidgning

af högskolans verksamhet har genom desamma åstadkommits.

Innan jag går att redogöra för de öfriga anslagskraf, styrelsen för

tekniska högskolan nu framstält, anser jag mig böra genom att i korthet sens yttrande

återgifva högskolans styrelses yttrande i anledning af Riksdagens skrifvelse1''

den 7 maj 1894 lemna en öfversigt öfver de väsentligaste frågor, som be- riksdag»

röras af den tillämnade omorganisationen, dervid det må tillåtas mig er- skr‘fve,seinra,

att berörda yttrande utförligen är oinförmäldt i mitt meranämnda

anförande till statsrådsprotokollet år 1895. Till detta anförande torde

jag få hänvisa i de delar, der anledning icke finnes att nu fullständigt

återgifva dess innehåll.

Vidkommande hvad Riksdagen yttrat i afseende å inträdesfordringarna

förklarade sig styrelsen, i likhet med Riksdagen, anse, attdet vore mycket

önskvärdt att kunna på förhand med säkerhet utröna, huruvida verklighåg

och fallenhet för ingeniörsyrket funnes hos de inträdessökande, äfvensom

att en föregående praktisk verksamhet vore i hög grad fördelaktig.

Men erfarenheten såväl hos oss som i andra länder hade otvifvelaktigt

visat, att, om ock vid smärre specialläroverk det läte sig göra att fordra

föregående praktik hos eleverna, detta icke utan allvarliga olägenheter

kunde ske vid en teknisk högskola, hvilken förberedde till en mängd

olikartade yrken. Det vore dessutom de mindre bemedlade och relationer

saknande ynglingarne, som skulle lida af ett dylikt vilkor. För så vidt

genom Riksdagens skrifvelse endast betonades önskvärdheten af att vid

utväljandet af de elever, hvilka i första rummet skulle mottagas vid högskolan,

skälig hänsyn borde tagas till en dylik praktisk verksamhet, borde

liih. till Riksd. Prof. 18111. 1 Sami. 1 Afd. 10

s. 122 Kontrollera mot PDF

122 Åttonde hnfvudtiteln.

framhållas, att Eders Kongl. Maj:t redan meddelat föreskrift, att den omständighet,

att inträdessökande kunde förete goda vitsord om föregående

praktisk sysselsättning vid fabrik, byggnadsarbete eller annat tekniskt företag,

eller att han visat sig ega mera omfattande insigter i de för högskolans

uppgift vigtigaste läroämnena matematik, fysik och kemi, särskildt

borde räknas honom till företräde.

Fackafdelningen för skeppsbyggnadskonst, hvilken föreslagits såsom

en underafdelning af fackskolan för maskinbyggnadskonst och mekanisk

teknologi, vore ingalunda afsedd att motsvara den mera elementära skola

för skeppsbyggnadskonsten i allmänhet, som från navigationsskolan i Göteborg

blifvit flyttad till Chalmerska läroanstalten, utan skulle hufvudsakligen

beröra den speciela del af nämnda näringsgren, hvilken vid flere af landets

mekaniska verkstäder idkades, nemligen konstruktionen af ångfartyg samt

andra fartyg af stål och jern.

Med afseende å det ursprungligen framstälda förslaget att inrätta en

ny professorsbefattning i fysik, hvilket ämne skulle uppdelas å denna professur

och den hittillsvarande, så att den ena skulle afse allmän, den andra

tillämpad fysik, ansåge styrelsen, att undervisningen i allmän fysik borde,

på sätt i Riksdagens skrifvelse blifvit antydt och med det till 100 begränsade

elevantalet i första årskursen, äfven efter en elektroteknisk fackskolas

upprättande kunna behörigen bestridas af en lärare med lägre aflöning

än en professor, på grund hvaraf föresloges inrättandet af ett lektorat

uti ifrågavarande ämne. Den likaledes begärda professuren i skeppsbyggnadskonst

betingades af den föreslagna fackafdelningen för denna gren

af tekniken, men om också denna afdelning icke nu kunde komma till

stånd, ville styrelsen likväl på nyss anförda skäl lifligt tillstyrka, att åtminstone

ett väl aflönadt lektorat i ångfartygskonstruktion måtte upprättas,

så att en i teoretiskt och praktiskt hänseende kompetent person måtte

kunna vinnas för denna vigtiga lärareplats.

Enär Riksdagen bestämdt uttalat sitt ogillande af förslaget om de vid

högskolan befintliga lektoratens förändring till extra ordinarie professurer,

ansåge sig styrelsen icke böra åter upptaga denna fråga. Men det borde

framhållas, att för de fleste af lektorerna vid högskolan lönevilkoren vore

mycket ofördelaktiga såväl med hänsyn till det af dem fordrade arbetet

som i jemförelse med de vilkor, andre lärare med likartad verksamhet åtnjöte.

Vid en högskola och icke minst vid en teknisk högskola vore det

nödvändigt, att lärarne toge grundlig kännedom om framstegen inom de

olika facken och äfven sjelfva bidroge till dessas utveckling. Då härtill

komme, att genom den utvidgning, undervisningen vid högskolan borde

erhålla för att någorlunda motsvara tidens fordringar, lektorernas arbete

s. 123 Kontrollera mot PDF

Åttonde Jiufvndtiteln. 123

väsentligt skulle ökas, syntes det mycket obilligt, om högskolans lektorer

i något fall skulle aflönas lägre än lektorerna vid de tekniska elementarskolorna.

För att emellertid kunna, såsom Riksdagen foidrade, i någon

väsentligare grad nedbringa kostnaderna, syntes det styrelsen nödvändigt,

att med hänsyn till läroämnenas beskaffenhet, undervisningstidens längd

och andra omständigheter, som härvid borde tagas i betraktande, lektoraten

delades i två klasser: den ena med lönevilkor, motsvarande lektoraten

vid de tekniska elementarskolorna, och den andra lika med de^ högst

aflönade redan nu befintliga lektoraten vid högskolan med ett ålderstillägg,

så att slutligen desse lektorer skulle uppnå samma lönevilkor som

de högst aflönade lektorerna vid Chalmers tekniska läroanstalt. De lönevilkor,

som enligt styrelsens förslag skulle åtnjutas af de båda olika klasserna

af lektorer, skulle sålunda utgöra för lektorer af första löneklassen

4,000 kronor med 500 kronor såsom alderstillägg efter 5 ars väl vitsordad

tjenstgöring samt för lektorer af andra löneklassen 3,000 kronor med tva

ålderstillägg å 500 kronor hvardera efter 5 och 10 års väl vitsordad

tjenstgöring.

Enligt hvad den hittills vid den provisoriska utvidgningen af läroverket

vunna erfarenheten visat, skulle följande anslag till extra lärarebefattningar

vara behöfliga, nemligen till extra lärare:

i ren matematik, för en parallelkurs i ämnet, afsedd för blifvande

arkitekter, kemiska teknologer och bergsmän med treårig lärokurs, hvilken

vore nödvändig både till följd af det stora elevantalet i första årskursen

och för en lämplig anordning af undervisningen, 1,800 kronor;

i maskinlära, för blifvande maskiningeniörers af tredje årskursen konstruktionsöfningar

med vattenkraftsmaskiner och ångmaskiner in. in., hvilken

befattning påkallades för den närmaste ledningen af dessa ytterst

vigtiga öfningar, deri ett mycket stort antal elever deltoge, 2,500 kronor;

i väg- och vattenbyggnadskonst 2,000 kronor;

i praktisk elektroteknik 2,500 kronor;

i zymoteknik 1,200 kronor;

i elektrolytisk kemi, eu gren af kemien, som numera erhållit sa stor

praktisk vigt, att särskild undervisning deri icke borde saknas vid högskolan,

i synnerhet när en fackskola för elektroteknik der upprättades,

1,200 kronor;

i teknisk hygien 750 kronor;

i frihandsteckning, deri redan funnes en extra lärare med en aflöning

af 1,350 kronor, hvilket belopp borde höjas till 1,600 kronor;

i mekaniska laborationer, hvilka det för undervisningens förbättring

och läroverkets tidsenliga utveckling vore af yttersta vigt att vid flera af

s. 124 Kontrollera mot PDF

124 Åttonde hufvudtiteln.

fackskolorna anordna i långt vidsträcktare skala, än hvad hittills varit

möjligt, 2,000 kronor.

Derjemte borde till oförändrade belopp upptagas anslag till följande extra

lärarebefattningar, hvilka redan funnes i nuvarande ordinarie utgiftsstat:

i ornamentik...................................................................................... 1,350 kronor,

i modellering......................................................................................... 1,000 »

i nationalekonomi................................................................................. 1,350 »

Enligt styrelsens beräkning skulle således för extra lärare erfordras

ett belopp af tillsammans 19,250 kronor. I komiterades förslag hade till

arfvoden åt extra lärare beräknats 21,500 kronor, hvartill komme de

4,000 kronor, som afsetts för den extra ordinarie professur i väg- och

vattenbyggnadskonst, hvilken i styrelsens förslag ersatts med en extralärareb

efattning.

För assistenter skulle enligt vunnen erfarenhet påkallas anslag af tillhopa

14,300° kronor i stället för de i komiterades förslag beräknade 18,450 kronor.

Någon förändring med afseende å de vid högskolan redan befintliga

professurerna ville styrelsen under nuvarande förhållanden icke ifrågasätta.

I den ordinarie utgiftsstaten maste emellertid upptagas den hyresersättning

af 600 kronor årligen, som tillkomme professorn i kemisk teknologi för

den af honom afträdda boställsvåningen.

De förvaltningen och ekonomien vid högskolan tillhörande utgiftsposter,

hvilka i samband med läroverkets utvidgning påkallade förhöjning,

vore följande:

aflöningen till sekreteraren, för närvarande 1,000 kronor och af komiterade

föreslagen till 1,800 kronor, vore högeligen i behof af förhöjning

och borde under förhandenvarande omständigheter ökas med 500 kronor

eller till 1,500 kronor;

aflöningen för kamreraren, för närvarande endast 600 kronor, hade

af komiterade föreslagits till 1,000 kronor, men ansåges af styrelsen under

nuvarande förhållanden böra bestämmas till 800 kronor;

betjeningens aflöning, hvartill för närvarande utginge ett belopp af

3,500 kronor, borde enligt styrelsens åsigt höjas till det af komiterade

föreslagna beloppet, eller 5,100 kronor;

årsanslaget till biblioteket, för närvarande 3,500 kronor, borde höjas

till 4,500 kronor;

hvarjemte till arfvode för ett biträde åt bibliotekarien tillstyrktes ett

anslag af 400 kronor.

Anslaget till samlingar samt fysiska och elektrotekniska apparater,

s. 125 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufrudtiteln. 125

soin nu å ordinarie och extra stat utgjorde sammanlagdt 6,200 kronor,

borde höjas till 8,000 kr. — Till utrikes studieresor för lärare borde uppföras

ett årligt anslag af 1,800 kronor.

Till oförändrade belopp skulle följande anslag upptagas:

arfvode till bibliotekarien ................................................................ kr. 1,000:

stipendier............................................................................................... * 3,0Q0:

De betydande förhöjningar, som påkallades i de nuvarande anslagen

för kemiska, kemiskt tekniska och metallurgiska laborationer 6,000 kronor,

för verkstaden jemte mekaniska laborationer 2,500 kronor samt för diverse

utgifter 10,000 kronor, skulle, på sätt i Eders Kongl. Maj:ts proposition

till 1894 års riksdag antydts och likasom för närvarande vid den provisoriska

utvidgningen skedde, erhållas af elevafgifter, hvilka fördenskull

måste åtminstone fördubblas, så att de utginge med minst 40 respektive

80 kronor om året för betalande elev, allt efter beskaffenheten af de öfningar,

i hvilka han deltoge.

Besparing i förvaltningskostnaden skulle, i enlighet med hvad redan

nu tillämpades, kunna vinnas sålunda, att den i nu gällande utgiftsstat

upptagna föreståndarelönen indroges och föreståndareskapet anförtroddes åt

en professor, som derför uppbure ett arfvode af 1,500 kronor, hvarjemte

2,000 kronor borde utgå åt den lärare, som bestrede en del af den honom

eljest åliggande undervisningsskyldigheten. Bergsskolans föreståndare skulle

såsom hittills erhålla ett arfvode af 600 kronor.

Slutligen meddelade styrelsen en tabell, innehållande en jemförelse

mellan de kostnader, som tekniska högskolan årligen förorsakat statsverket,

samt de kostnader, hvilka enligt de olika förslagen till högskolans utvidgning

och omorganisation skulle uppkomma. Ur denna tabell anballer jag

att få återgifva de poster, som hänföra sig till den dåvarande organisationen

— och som gälla äfven för innevarande år, med tillägg af 1,200

kronor, hvarmed de i slutsumman ingående, på extra stat beviljade anslagen

blifvit för innevarande år ökade — samt dem, som afsagos i styrelsens

förslag:

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Åttonde hnfrudtiteln.

Utgående

anslag

Anslag enligt

styrelsens

förslag

Föreståndaren (jemte biträde vid .undervisningen)......

Professorer ..........................

öfriga lärare jemte assistenter.....................................

Andra tjensteman.................

Bett eningen....................

kronor

6,600

70,100

51,700

3.200

3,500

3.500

6.200

6,000

2.500

3,000

10,000

kronor

3.500

70,100

68,550

4,300

5,100

4.500

8,000

6,000

2.500

1,800

3,000

10,000

Biblioteket.....................................................................

Samlingar samt fysiska och elektrotekniska laborationer

Kemiska, kemiskt tekniska och metallurgiska labora- tioner .........................

Verkstaden jemte mekaniska laborationer...................

Lärarnes utrikes studieresor...........................................

Stipendier.................................................

Diverse utgifter .........................................................

Summa

166,300

187,350

Till de belopp, som upptagas för »kemiska, kemiskt tekniska och

metallurgiska laborationer», »verkstaden jemte mekaniska laborationer»

samt »diverse utgifter», komme de tillskott, som erhölles genom elevafgifter

och hvilka kunde beräknas till omkring 12,000 kronor. Slutsumman

187,350 kronor i styrelsens förslag skulle eventuelt ökas genom de i

detta förslag upptagna ålderstillägg för lektorer.

förändringar Ja»r öfvergår till redogörelsen för de nu framstälda anslagskrafven

i hufvudbygg-utom den redan nämnda återstoden af kostnaden för nybyggnaden. Det

nadeji m. m. torde dervid, hvad först angår styrelsens begäran om anvisande af anslag

till förändringar i hufvudbyggnaden, tillåtas mig att i underdånighet erinra,

att den af komiterade i afseende härå uppgjorda, vid framläggande af

1894 års proposition i fråga om tekniska högskolans utveckling meddelade

plan skulle medfört en kostnad af 60,000 kronor. Högskolestyrelsen ansåg

dock, enligt dess yttrande öfver komiterades förslag, att slutsumman

kunde, jemlikt gjord beräkning, nedsättas till 35,000 kronor, enär somliga

af de föreslagna förändringarna redan vore genomförda, andra åter

lämpligen kunde uppskjutas. I sitt meromförmälda förnyade yttrande förklarade

styrelsen, att, då elevantalet i högskolans första årsklass sattes till

100 och i följd deraf ett eller två rum i nybyggnaden blefve lediga till

förstärkning af lokalerna i hufvudbyggnaden, skulle dennas förändring

s. 127 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

127

kunna inskränkas till de gamla laboratoriernas förändring till fysiska och

elektrotekniska laboratorier, hvarför 10,000 kronor borde beräknas. I sin

nuvarande framställning anför styi’elsen, att styrelsen, med hänsyn till de

under de senaste åren inträffade betydande prisförhöjningar samt för^ att

kunna tillgodogöra de nyaste förbättringarna vid laboratorier af ifrågavarande

slag, låtit anställa en ny beräkning öfver den härför erforderliga

kostnaden. Det af intendenten F. Dahl i afseende härå upprättade förslag

utvisade, att den förut beräknade summan, 10,000 kronor, nu behöfde ökas

till 13,200 kronor. Då det vore afsedt, att arbetet å den nya laboratoriebyggnaden

skulle under sommaren 1898 hafva fortskridit så långt, att

inflyttning i densamma kunde börja, skulle det blifva af nöden att^ under

sagda år hafva nyssberörda medel att tillgå, hvilka derför borde pa extra

stat för år 1898 anvisas.

Öfverintendentsembetet, som i nåder anbefalts att yttra sig i anledning

af högskolestyrelsens framställning, har förklarat sig icke hafva något

att erinra mot omförmälda förslag.

Ytterligare ett extra anslag begäres af högskolestyrelsen för år 1

Till undervisningsmaterielens förbättring och förstärkning i^ de särskilda materiel

läroämnena kräfdes, enligt komiterades förslag, ett anslag pa en gång af

41,700 kronor med följande fördelning i anslagsposter:

för geodesi och topografi........................................................

» beskrifvande geometri med ritning.................................■

» konstruktion af enkla maskindelar och tillämpad kinematik

» maskinlära ...........................................................................

» skeppsbyggnadskonst..........................................................

» mekanisk teknologi ..................................;.......................

» fysik och elektroteknik: dels till nya elektriska apparater

och dels till ett ackumulatorbatteri, tillika Renande

för belysningens reglering inom läroverket ..............

» mineralogi och geologi....................................................._.....

» husbyggnadskonst, arkitektur, ornamentik och modellering

» väg- och vattenbyggnadskonst ...............• ■•••.........................

» mekaniska laboratoriet: dels till åtskilliga profnings
maskiner

.......................................................................

och dels till en gasmaskin ...................._

kr.

2,000

1,000

1,000

2,000

1,000

2,000

4,500

5.000

1,200

3.000

1.000

12,000

6,000

summa kr. 41,700

I sitt yttrande öfver komiterades förslag förklarade högskolestyrelsen,

att detta anslagsbelopp kunde minskas dels med 6,000 kronor, afsedda

för eu gasmaskin, och 5,000 kronor till ett ackumulatorbatteri, enär sty
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128 Åttonde hufvudtiteln.

relsen uppgjort fördelaktigt aftal om förhyrning och inköp, genom amortering,

af både en gasmaskin och ett dylikt batteri, dels ock med 1,950

kronor, som Riksdagen redan för den provisoriska utvidgningen beviljat

till inköp af undervisningsmateriel. Af ifrågavarande anslag återstode sålunda

28,750 kronor, hvaraf 12,000 kronor vore afsedda för maskiner och

apparater till elevernas mekaniska laborationer.

Med hänsyn till elevantalets begränsning till 100 har styrelsen sedermera

i sitt förändrade förslag nedsatt det beräknade beloppet till 27,000

kronor,, deraf 12,000 kronor för maskiner och apparater för mekaniska

laborationer, 4,500 kronor till nya elektriska apparater för den elektrotekniska

fackskolan och 10,500 kronor — i stället för förut beräknade

12,250 kronor — för öfrig materiel af nyss angifven beskaffenhet. Häraf

har 1895 års riksdag, på sätt jag redan nämnt, beviljat det belopp, 12,000

kronor, som afsetts till maskiner och apparater för mekaniska laborationer.

De återstående beloppen, sammanlagdt 15,000 kronor, begäras nu af högskolestyrelsen

på extra stat för nästkommande år.

extlalära Beträffande vidare den förstärkning af lärarekrafterna, som skulle er
exira

forcjras v;j högskolans utvidgning och omorganisation, har i den för 1894

års riksdag framlagda plan förutsatts, att de härför afsedda an slagsbeloppen

skulle fördelas på två år. I enlighet härmed har styrelsen i underdånighet

hemstält, att i proposition till innevarande års riksdag måtte på ordinarie

stat upptagas en del af dessa belopp och att återstoden må upptagas i

1899 års stat, så att högskolans utvidgning och omorganisation, som fortgått

sedan år 1892, måtte kunna afslutas till beräknad tid, år 1899.

De lärare, för hvilka anslag på ordinarie stat enligt styrelsens hemställan

borde begäras hos innevarande års riksdag, äro följande:

l:o) extra lärare i matematik, aflönad med 1,800 kronor;

2:o) extra lärare i maskinlära, med lön af 2,500 kronor;

3:o) extra lärare i väg- och vattenbyggnadskonst, aflönad med 2,000 kronor;

4:o) extra lärare i mekaniska laborationer, med en aflöning af 2,000 kronor;

5:o) extra lärare i elektroteknik, med 3,000 kronors lön;

G:o) extra lärare i elektrokemi, med en lön af 2,000 kronor;

7:o) extra lärare i teknisk hygien, aflönad med 750 kronor.

I fråga om dessa befattningar upprepar styrelsen hufvudsakligen hvad

densamma rörande dem anfört vid afgifvande af sitt förändrade förslag.

En extra lärare i maskinlära erfordrades för bestridande af en del af

undervisningen i maskinkonstruktionsöfningar för tredje årskursen. Likasom

erfarenheten under den provisoriska utvidgningen till fullo ådagalagt

de stora fördelar för den matematiska undervisningen, anställandet af

en extra lärare i matematik medfört, hade samma erfarenhet äfven visat

s. 129 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 129

nödvändigheten af att en extra lärare i maskinlära fortfarande, såsom under

den provisoriska utvidgningen, vore anstäld, särskild! med hänsyn till det

stora antal elever — läsåret 1895—1896 ej mindre än 71 i tredje årskursens

olika fackskolor — som begagnade sig af nyssnämnda undervisning.

En extra lärare i väg- och vattenbyggnadskonst erfordrades för att

möjliggöra anordnande af undervisning vid högskolan i läran om vanliga

vägar och stadsgator, vattenlednings- och dräneringsarbeten m. in. Särskild!

för utbildning af dugliga stadsingeniörer vore denna befattning af

nöden. Genom dess inrättande skulle man fylla en allvarlig brist i läroplanen

för fackskolan för väg- och vattenbyggnadskonst.

Redan förutnämnde komiterade hade framhållit det trängande behofvet

af de mekaniska laborationernas utsträckning vid högskolan; och styrelsen

hade vid flera tillfällen inför Eders Kongl. Maj:t angifvit denna förbättring

såsom en af de vigtigaste åtgärder för högskolans tidsenliga utveckling.

En extra lärarebefattning i ämnet vore under den provisoriska utvidgningen

inrättad, och det vore numera — sedan högskolan genom det

beviljade anslaget af 12,000 kronor till inköp af maskiner och apparater

för mekaniska laborationer satts i bättre tillfälle att anordna sådana —

nödvändigt, att denna befattning gjordes stadigvarande, på det att ifrågavarande

praktiska undervisning måtte kunna på lämpligt sätt afpassas för

det stora antalet elever i olika årskurser och i flera fackskolor, som deraf

borde kunna draga gagn.

Under den provisoriska utvidgningen vore en extra lärare i elektroteknik

med en aflöning af 2,000 kronor anstäld. Med hänsyn till det stora

antal elever, som egnade sig åt elektrotekniska studier — hvilka numera

påkallades ej blott för elektroteknici af facket utan äfven för flera andra

ingeniörer — samt i betraktande af den ansenliga utveckling, läroämnet

vunnit under de senaste åren, och dess allt mera växande betydelse vore

denna lärarebefattnings upptagande på ordinarie stat med 3,000 kronors

aflöning, på sätt komiterade föreslagit, i hög grad önskvärd.

Hvad anginge anställandet af en extra lärare i elektrokemi med en

aflöning af 2,000 kronor, hade en sådan lärareplats, ehuru med något mindre

aflöning, varit upptagen i den för 1895 års riksdag framlagda plan.

Den betingades af den utomordentliga vigt, som elektricitetens tillämpningar

inom flera kemiska industrigrenar och inom metallurgien under de

senaste åren erhållit, hvarigenom en fullkomlig omgestaltning af flere vigtiga

delar af tekniken redan egt rum eller vore att förutse. Enligt den faststälda

planen för den nya laboratoriebyggnaden skulle ett elektrokemisk!

laboratorium der inrättas. För närvarande hade styrelsen, för att i någon

man tillgodose de nya anspråk, som i afseende å berörda ämne stäldes på hög
IHh.

till Riksd. Prof. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130 Åttonde hufvndtiteln.

skolan, anordnat föreläsningar i ämnet af en docent, af hvilka föreläsningar

ett stort antal elever — läsåret 1895—1896 ej mindre än 40 — begagnat

sig. För att kunna på lämpligt sätt meddela ifrågavarande undervisning

vore emellertid en extra lärare af behofvet påkallad.

Jemväl i teknisk hygien vore en extra lärare erforderlig och hade

äfven varit upptagen i 1895 års plan. Visserligen meddelades den förnämsta

delen af undervisningen angående åtgärder för fabriks- och andra

tekniska arbetares skydd i samband med de tekniska läroämnena, särskild!

mekanisk och kemisk teknologi, tillämpad värmelära, maskinlära, grufvetenskap

m. m. Men i alla händelser vore det mycket önskvärd!, att en

särskild kurs i ämnet meddelades vid tekniska högskolan för komplettering

af den nyssnämnda undervisningen. Sedan några år hade ock en docent

i teknisk hygien varit anstäld vid högskolan.

Nu angifna sju extra lärarebefattningar skulle kräfva en förhöjning

af 14,050 kronor i högskolans ordinarie utgiftsstat. Beviljades denna förhöjning,

skulle deremot å för närvarande utgående extra anslag för nästa

år kunna göras en nedsättning af 5,900 kronor, i ty att följande belopp,

som under de senai’e åren utgått för den provisoriska utvidgningen,

ej vidare erfordrades, nemligen för förstärkning af undervisningen i matematik

1,500 kronor, i maskinlära 2,000 kronor, i elektroteknik 2,000 kronor

samt i verkstadsarbete 400 kronor.

Löneförhöj- Vidare har styrelsen i underdånighet framhållit behofvet af lönekr

eter are och förhöjningar för sekreteraren och kamreraren vid högskolan. I 1895 års

kamrerare, plan upptogos dessa aflöningar till 1,500 kronor för sekreteraren och 800

kronor för kamreraren; och enligt styrelsens mening vore dessa lönevilkor

de lägsta, som skäligen borde ifrågakomma för bemälde tjensteman, hvilkas

tjenstgöringsskyldighet betydligt ökats i följd af tillväxten af elevantalet

och läroverkets utveckling i alla riktningar äfvensom genom införandet

af elevafgifter samt genom stipendiefondernas ansenliga förökning.

Syre,ersätt- Den hyresersättning af 600 kronor, som professorn i kemisk teknologi

fessorn i ke- å extra stat uppburit, sedan hans boställsvåning indragits och blifvit anmisk

teknologi.^nd för läroverkets behof, borde numera lämpligast ingå i denne lärares

ordinarie lön, och styrelsen tillstyrkte fördenskull, att aflöningen för

nämnde professor höjdes från 5,400 kronor till 6,000 kronor, hvaraf 2,000

kronor skulle utgöra tjenstgöringspenningar i likhet med hvad förhållandet

i allmänhet vore för professorerna vid högskolan.

Anslas ‘‘J1 Ytterligare hemstälde styrelsen, dels att ett anslag å 1,800 kronor

ocTsamiingar.1^tte beviljas till resestipendier åt högskolans lärare, dels att anslaget till

samlingar och fysikaliska laborationer måtte från 5,000 kronor förhöjas

till 8,000 kronor. Hvad sistnämnda begäran beträffar anför styrelsen, att

s. 131 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

131

otillräckligheten af berörda anslag å 5,000 kronor vore uppenbar, äfven

om till detta belopp lades det extra anslag å 1,200 kronor, hvilket sedan

högskolans provisoriska utvidgning årligen beviljats för elektrotekniska

laborationer och apparater. I betraktande af de många läroämnen, som

af ifrågavarande anslag skulle erhålla medel till underhåll och tidsenlig

förbättring af den nödvändiga samlingen af instrument m. in., måste behofvet

af förhöjningen anses trängande. Styrelsen ville dock tillika fästa

uppmärksamheten derpå, att de omkostnader af flera olika slag, som föranleddes

genom de utvidgade kemiska, mekaniska, fysiska och elektriska

laborationer, hvilka inginge i planen för högskolans omorganisation, blefve

så ansenliga, att, äfven under förutsättning af nyssnämnda förhöjning, en

fördubbling erfordrades af nu utgående afgifter, hvarigenom de elever,

som deltoge i praktiska öfningar af större omfattning, skulle få betala 40

och öfrige elever 20 kronor för termin, allt i öfverensstämmelse med

hvad styrelsen anfört i förut afgifna betänkande i ämnet.

Hvad slutligen beträffade de medel, som toges i anspråk för den Vvo~

visoriska utvidgning af läroverket, hvilken alltsedan år 1892 egt rum och“<llÄ/7s9S. °

hvarigenom högskolan blifvit satt i tillfälle att mottaga 100 elever i stället

för 80 i första årskursen, hade, såsom nämndt, för år 1897 ett belopp af

20,800 kronor blifvit af Riksdagen för detta ändamål anvisadt. I huru

hög grad denna utvidgning varit af behofvet påkallad framginge deraf,

att, oaktadt det förökade antalet platser i första årskursen, vid hvarje läsårs

början några kompetente inträdessökande i brist på utrymme måst

uteslutas och att under det senaste läsåret högskolans elevantal varit det

största, som någonsin förekommit derstädes. Styrelsen ville med anledning

deraf i underdånighet hemställa, att det för provisorisk utvidgning af högskolan

erforderliga belopp bereddes äfven för år 1898. Emellertid kunde,

så framt de begärda anslagen på ordinarie stat beviljades, extra anslaget

till provisorisk utvidgning för nästkommande år sättas lägre än för närvarande.

Summan 20,800 kronor kunde nemligen minskas dels med det

för närvarande för undervisning i matematik, maskinlära, elektroteknik samt

verkstadsarbete upptagna belopp, 5,900 kronor, dels med 600kronor, afsedda

till hyresersättning för professorn i kemisk teknologi, dels ock med 1,200

kronor, som utginge till elektrotekniska apparater och laborationer, hvilket

innebure en minskning af tillsammans 7,700 kronor. Det erforderliga anslaget

för ifrågavarande ändamål skulle således vara 13,100 kronor.

Redan till förutnämnda protokoll öfver ecklesiastikärenden den 13

januari 1894 uttalade jag min anslutning till komiterades af lärarekollegiet

och styrelsen förordade förslag till högskolans omorganisation samt under
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132 Åttonde hnfrudtiteln.

visningens utsträckning jemte lärarnes aflöning och fördelning på de särskilda

läroämnena, På min underdåniga hemställan täcktes Eders Kongl.

Maj:t ock i hufvudsak godkänna komiterades plan för högskolans utvidgning

och omorganisation, för så vidt denna blifvit af högskolans styrelse

tillstyrkt. Jag har vidare i mitt omförmälda anförande till statsrådsprotokollet

den 14 januari 1895 framhållit, att genom de ändringar och inskränkningar

i den förut framlagda planen till högskolans utvidgning och

omorganisation, som i anledning af 1894 års riksdags beslut blifvit föreslagna,

syntes mig det i Riksdagens skrifvelse den 7 maj 1894 uttryckta

behofvet af besparingar vara tillgodosedt i så hög grad, som vore möjligt

med fasthållande af det med högskolans omorganisation afsedda ändamålet

att sätta högskolan i stånd att motsvara de anspråk, som de tekniska vetenskapernas

utveckling stälde på landets högsta tekniska läroanstalt. Det är

fördenskull helt naturligt, att, då nu fråga är om att definitivt genomföra

berörda plan, jag på det lifligaste vill understödja de framstälda, med sagda

plan öfverensstämmande anslagskraf, såväl å ordinarie som å extra stat,

hvilka för detta ändamål synas vara oafvisliga. Jag torde ej behöfva upprepa,

huru vigtig den tekniska undervisningen är för landets ekonomiska

förkofran och välstånd. Och Riksdagens uttalanden i frågan samt Riksdagens

redan bevisade omvårdnad om tekniska högskolans utveckling låta

hoppas, att Riksdagen skall befinnas villig att genom anvisande af erforderliga

anslag kraftigt stödja högskolan i hennes arbete för den tekniska

undervisningens höjande.

Ense med styrelsen i fråga om de begärda anslagens behöflighet för

tekniska högskolan, är jag likväl så till vida af olika mening med styrelsen,

att jag, i anseende''till de stora kraf, som nu för högskolans räkning

ställas på statens offervillighet, förmenar, att anslaget till resestipendier

icke för närvarande bör begäras hos Riksdagen, samt att, då ett anslag för

en gång af 15,000 kronor för undervisningsmaterielen ifrågasattes, frågan

om förhöjningen med 3,000 kronor i anslaget till samlingar och fysikaliska

laborationer bör anstå till nästa år.

Beträffande anslagen till extra-lärarebefattningar anhåller jag i underdånighet

att få tillägga några ord. För extra lärare i matematik, maskinlära,

mekaniska laborationer och elektroteknik, hvilka under den provisoriska

utvidgningen uppburit löner af 1,500, 2,000, 400 och 2,000 kronor,

begäras nu löner till belopp af 1,800, 2,500, 2,000 och 3,000 kronor. Att

dessa större anslag nu kräfvas, har ej blott sin grund i den naturliga

önskan att med utvidgningens permanens bereda dessa extra lärare en mer

betryggad ställning. Såsom af det anförda inses, komma deras krafter att

i ökad mån tagas i anspråk. Hvad särskilt extra läraren i elektroteknik

s. 133 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 133

beträffa!'', kräfves hans tjenst för den nya fackskola i detta ämne, hvars inrättande

Riksdagen gillat.

Vidkommande frågan om lärjungeantalet i första årskursen och elevafgifter

för deltagande i öfningar torde det förra numera böra tillsvidare

fastställas till 100. Erfarenbeten har, enligt hvad styrelsen anfört, till fullo

bekräftat behofvet att bereda undervisning åt detta antal elever. I fråga

om ökningen af elevafgifterna instämmer jag fullkomligt med styrelsen.

På grund af hvad jag nu anfört får jag, förbehållande mig att vid

redogörelsen för de extra ordinarie anslagsbehofven få återkomma till fragan

om de anslag för tekniska högskolan, som begärts a extra stat, i

underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

å ordinarie stat för högskolan bevilja följande anslag:

till inrättande af extra-lärarebefattningar i matematik 1,800 kronor,

maskinlära 2,500 kronor, väg- och vattenbyggnadskonst 2,000 kronor, mekaniska

laborationer 2,000 kronor, elektroteknik 3,000 kronor, elektrokemi

2,000 kronor och teknisk hygien 750 kronor, tillsammans 14,050° kronor;

till förhöjning af professorns i kemisk teknologi aflöning från 5,400

kronor till G,000 kronor, såsom ersättning för förlorad boställslägenhet,

600 kronor, hvilket belopp skall tilläggas den egentliga lönen; samt

till förhöjning af sekreterarens lön från 1,000 kronor till 1,500 kronor samt

af kamrerarens lön från G00 kronor till 800 kronor, tillsammans 700 kronor;

kommande vid bifall härtill ordinarie anslaget till tekniska högskolan,

nu 146,700 kronor, att ökas med 15,350 kronor, eller till 162,050 kronor. I

I underdånig skrifvelse den 31 sistlidne oktober har direktionen för [19-]

tekniska skolan i Eskilstuna erinrat, hurusom nämnda skola år från år

visat sig allt mer fruktbringande. Trots senare års tryckta konjunkturer, tunn.

ej minst inom manufakturverksamheten, hvarigenom tilloppet af arbetssökande

och möjligheten att vid verkstäderna i Eskilstuna vinna anställning

begränsats, hade dock elevantalet vid tekniska skolans söndags- och

aftonskola bibehållit sig oförändradt. Genom det goda omdöme om kunnighet

och arbetsförmåga de från sistnämnda skola utgångna elever vetat förvärfva,

hvarom skrifvelsen bifogade uttalanden från stadens fabriks- och

tekniska föreningar bure vittne, hade de ock etter hand kommit att intaga

eu stor del af de bättre aflönade befattningarna vid dervarande verk, i

egenskap af rustmästare, underverk mästare, ritare, arbetsförmän eller verktygsarbetare.

I samma män öfvertygelsen derom, att vidgade kunskaper gåfve ökad

möjlighet för anställning och utkomst, blilvit rotfästa hade ock skolans

s. 134 Kontrollera mot PDF

134 Åttonde hufvudtiteln.

elever allt iner sökt undervisning i alla eller de flesta af skolans undervisningsämnen.

Sålunda hade af de 75 elever, som i medeltal under de

sista fem åren tillhört lägre kursens första afdelning:

64 erhållit undervisning i matematik,

47 » » i linearteckning,

42 » » i frihandsteckning,

55 » » i välskrifning och

63 » » i svenska språket.

Då det varit omöjligt för en lärare att meddela undervisning åt 47—

64 elever, hade ifrågavarande första afdelning i alla ämnen utom frihandsteckning

måst under senare åren delas i tvenne parallelklasser, hvar

och en med sin särskilde lärare, och hade dels Eders Kongl. Maj:t, dels

Riksdagen från och med år 1892 till och med innevarande år för aflönande

af extra lärare tilldelat läroverket ett årligt extra anslag af 750 kronor.

Detta anslag medgåfve dock icke den utveckling af skolan, som dess direktion

ansage önskvärd, ej heller sådan aflöning åt extra lärarne, som de

efter uppöfvad lärareverksamhet kunde anses berättigade erhålla, lika litet

som dermed tillgång bereddes för behöflig ökning i undervisnings- och

förbrukningsmateriel samt för anskaffande af tidskrifter in. m.

Förutom de nuvarande läroämnena ansåge nemligen direktionen byggnadskonst

och engelska språket böra ingå i undervisningen. Vid de tekniska

elementarskolorna liksom vid de större tekniska söndags- och aftonskolorna

inginge det förstnämnda af dessa ämnen i undervisningen, och

da fskilstuna samhälle alltjemt snabbt utvecklades samt behofvet afbyggnadskunnige

arbetare dermed ock gjort sig alltmer känbar!,, hade direktionen

förmenat det vara för samhället af stort värde, om några af de från

skolan ° årligen utgående eleverna besutte någon kännedom i sagda ämne.

Då derjemte läraren i maskinlära med maskinritning, ett af skolans

hufvudämnen, icke kunde, såsom hittills skett, jemväl undervisa i beskrifvande

geometri med linearritning, utan att någotdera ämnet deraf lede, i det

undervisning maste samtidigt pågå med fjerde och tredje afdelningarnas

elever i respektive maskinritning och linearritning, så vore lämpligt, att eu

ordinarie lärare i byggnadskonst, hvilket ämne skulle omfatta första grunderna

af allmän byggnadslära och husbyggnadskonst jemte tillhörande

ritningar, anstäldes, och att denne jemväl öfvertoge undervisningen uti beskrifvande

geometri och linearritning samt härför bekomme en lön af 800 kronor.

Enligt skolans stadgar skulle undervisning meddelas i tyska och engelska

språken, ett eller båda, efter direktionens bepröfvande. Då skolans

tillgångar varit för begränsade för att medgifva lärares anställande i båda

språken, hade hittills endast undervisning i tyska kunnat meddelas. Önsk
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

135

värdt vore dock, att äfven engelska språket kunde ingå bland läroämnena.

Af skolans afgångne elever reste nemligen flera årligen såväl till Tyskland

som till England och Amerika med understöd från staden och skolan

tillhöriga »17 aprilfonden» och »Axenborgska donationsfonden» för att i

dessa länder under 2 å 3 år söka förvärfva ökad arbetsskicklighet, hvilken

efter deras återkomst komme stadens manufakturverksamhet till godo. I

brist på undervisning vid skolan hade derför åtskilliga elever sett sig nödsakade

att af från England eller Amerika återkomna arbetare söka inhemta

behöflig språkkunskap, hvilken naturligtvis måste blifva skäligen underhaltig.

Direktionen ansåge derför, att en extra lärare i engelska språket borde

vid skolan anställas med 170 timmars undervisningsskyldighet årligen efter

2 kronor 50 öre för timme.

Uti sitt den 20 oktober 1877 afgifna förslag till undervisningsplaner

för tekniska afton- och söndagsskolor hade för detta ändamål utsedde

kommitterade upptagit aflöningen för lärare i frihandsteckning, linearritning,

fackritning och modellering äfvensom geometri till 2 kronor 50 öre

å 3 kronor samt i aritmetik till 2 kronor, allt för timme. Häraf frarnginge

otvetydigt, att den aflöning, som hittills kunnat utgå till extra lärare

vid tekniska skolan i Eskilstuna, nemligen till lärarne i frihandsteckning,

linearritning, fackritning och modellering samt matematik 1 krona 50

öre, i välskrifning 1 krona och i tyska språket 2 kronor, allt för timme,

vore för knapp för att utgöra en skälig ersättning för det af lärarne lemnade

arbetet. De för öfriga tekniska skolor gällande aflöningsstater såväl

som svårigheten att behålla dugliga lärare ådagalade ock riktigheten af

detta antagande, hvarför direktionen såsom ett önskemål måste sätta aflöningens

höjande för lärarne i frihandsteckning, linearritning, fackritning

och modellering, matematik samt välskrifning till 2 kronor och för lärarne

i lefvande språk till 2 kronor 50 öre för timme.

Som arbetet för skolans vaktmästare jemväl genom anordnandet af

flera lärosalar ökats, vore ock billigt, att hans hittills utgående lön, 350

kronor, ökades med 50 kronor.

Vidare hade genom senare års ökade elevantal och parallelklassers

anordnande skolans behof af kemikalier, kemiska, mekaniska och fysiska

apparater för undervisning i berörda ämnen, af modeller och förebilder för

teckningsundervisningen samt af böcker och tidskrifter för biblioteket alltjemt

ökats, under det att skolans inskränkta tillgångar endast medgifvit

anskaffning af det allra nödvändigaste, hvarför brist särskildt å anslaget

till förbrukningsmateriel så småningom uppstått.

Tekniska skolans i Eskilstuna söndags- och aftonskolas stat för år

1895 hade upptagit följande utgifter och inkomster:

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Åttonde hufvndtiteln.

Utgifter.

Skolans rektor ................................................................. 450: — 45O: _

Ordinarie lärare i högre kursen:

Läraren i matematik, inbegripet planmätning och

nivelering ..................... 600: —

Läraren i allmän mekanik och mekanisk teknologi 800: —

» » fysik.............................................................. 800: —

» » kemi jemte laborationer............................... 800: —

» » beskrifvande geometri, linearritning samt

maskinlära med maskinritning.................... 800: — 3,800: —

Bibliotekarien.................................................................. 100: —

Kassaförvaltaren.......................................................... 150: —

Vaktmästaren.................. 350: — 600:__

Extra lärare:

Lärarne i matematik 4597? timmar ä 1 kr. 50 öre

pr timme....................................................... 689: 25

» » linearritning 261 timmar a 1 kr. 50 öre

pr timme....''.................................................. 391: 50

» » frihandsteckning och modellering 305

timmar å 1 kr. 50 öre pr timme ........... 457: 50

» » välskrifning, 236 timmar ä 1 kr. pr timme 236: —

» » svenska språket 23572 timmar a 2 kr. pr

timme................................................................ 471: —

» » tyska språket 164 timmar å 2 kr. pr timme 328: —

» » bokföring 61 timmar å 2 kr. pr timme.. 122: — 2,695: 25

Lyshållning, annonser, tryck af berättelse, läsordning

och kataloger, skrifmaterialier, underhåll af möbler,

brandstodsafgifter m. m.............................................. 1,065: 98

Kemiska och fysiska laborationer .................................. 79: 72

Bibliotek och öfriga samlingar................................... 305: 84 ] 45 j: 54

Kronor 8,996: 79

Inkomster.

Ordinarie statsanslaget.................................................... 8,000: —

Extra » .................................................... 750: —

Inskrifningsafgifter ............................................................ 225: —

Terminsafgifter för tyska språket............................... 68: — 9,043: _

Kronor 9,043: —

/ -

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteTö.

t:17

Den föreslagna nya staten skulle åter få följande lydelse:

Utgifter.

Skolans rektor ................................................................. 450: —

Ordinarie lärare i högre kursen:

Läraren i matematik, inbegripet planmätning och

nivellering..................................................... 600: —

» » allmän mekanik och mekanisk teknologi 800: —

» » fysik.................................................................. 800: —

» » kemi jemte laborationer.............................. 800: —

» » maskinlära med ritning ............................ 800: —

» » husbyggnadskonst med dertill hörande

ritning......... ................................................. 500: —

» » beskrifvande geometri jemte linearritning 300: —

Bibliotekarien....................................................................... 100: —

Kassaförvaltaren .............................................................. 150: —

Vaktmästaren............................................... 400: —

Extra lärare:

Lärarne i

» »

» »

» »

» »

» »

matematik, 15 timmar i veckan, 34 veckor

= 510 timmar å 2 kr. pr timme ............

linearritning, 9 timmar i veckan, 34 veckor

= 306 timmar å 2 kr. pr timme ...........

frihandsteckning och modellering, 16 timmar

i veckan, 34 veckor = 544 timmar

å 2 kr. pr timme .......................................

välskrifning och textning, 7 timmar i 16

veckor, 8 timmar i 18 veckor = 256 timmar

å 2 kr. pr timme ..........................

svenska språket 8 timmar i 16 veckor, 7

timmar i 18 veckor — 254 timmar k 2 kr.

pr timme....................................................

tyska språket 5 timmar i veckan, 34 veckor

= 170 timmar å 2 kr. 50 öre pr timme .

1,020: —

612: —

1,088: —

512: —

508: —

425: —

Transport 4,165: —

Bih. till Riltxd. Prof. 1897. 1 Band 1 Afd.

450: —

4,600: —

650: —

5,700: —

18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Åttonde hufvudtiteln.

Transport

4,165:

—

5,700: —

Lärarne i engelska språket 5 timmar i veckan, 34

veckor =170 timmar å 2 kr. 50 öre pr

timme..........•...................................................

425

—

» » bokföring 2 timmar i veckan, 34 veckor

= 68 timmar å 2 kr. pr timme ................

136

—

4,726: —

Lyshållning, annonser, tryck af berättelse, läsordning

och kataloger, skrifmaterialier, underhåll af möbler,

brandstodsafgifter m. m........................................

1,274

—

Kemiska och fysiska laborationer ...............................

200

—

Bibliotek och öfriga samlingar......................................

500

—

1,974: —

Inkomster.

Kronor

12,400: —,

Erforderligt statsanslag .................................................

12,000

—

Tnskrifningsafgifter, 80 st. å 3 kr...............................

240

—

Terminsafgifter för tyska språket, 20 st. å 2 kr. termin

80

—

» för engelska språket, 20 st. å 2 kr.

termin..................................................

80

—

12,400: —

Kronor

12,400: —

På grund af hvad sålunda anförts, anhölle direktionen i underdånighet,

det Eders Kongl. Maj:t behagade för Riksdagen framlägga förslag derom,

att det för söndags- och aftonskolan hittills utgående ordinarie anslaget,

8,000 kronor, måtte ökas till 12,000 kronor, samt att direktionen måtte

erhålla bemyndigande att från en till annan af de utgiftstitlar, hvilka icke

innefattade löner till rektor, ordinarie lärare och vaktmästare, göra de

öfverflyttningar, som kunde befinnas erforderliga.

Den af styrelsen föreslagna utvidgningen af söndags- och aftonskolans

verksamhet finner jag väl behöflig, och då jag emot den begärda ökningen

i anslaget icke funnit något att erinra, hemställer jag i underdånighet,

det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att höja nu utgående

ordinarie anslag till söndags- och aftonskolan vid tekniska skolan i Eskilstuna

med 4,000 kronor, eller från 8,000 kronor till 12,000 kronor, för tilllämpning

af den stat, som af styrelsen föreslagits, och med rätt för styrelsen

att från en till annan af de utgiftstitlar, hvilka icke innefatta löner

till rektor, ordinarie lärare och vaktmästare, göra de öfverflyttningar, som

kunna befinnas erforderliga.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 139

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

Genom den i nådiga brefvet den 13 maj 1881 för farraaceutiska in- [20.]

stitutet faststälda aflönings- och utgiftsstat har åt en lärare i naturalhistoria Böjning af

och farmakognosi anvisats såsom lön 2,700 kronor och såsom tjenstgör ingspenningar

1,300 kronor eller tillsammans 4,000 kronor, dock att, om anslag.

läraren tillika innehar annan tjenst, lönen minskas med 1,000 kronor,

hvarjemte i samma nådiga bref föreskrifvits, att till bestridande af de i

staten upptagna utgifter, hvilka för det dåvarande och så länge läraren i

naturalhistoria och farmakognosi tillika innehade annan befattning, till

följd hvaraf hans lön minskades med 1,000 kronor, uppginge till sammanlagdt

belopp af 18,350 kronor, skulle användas dels de för institutet å

ordinarie stat uppförda medel, utgörande 17,750 kronor, och dels elevernas

terminsafgifter, beräknade till G00 kronor.

Enligt nådiga brefvet den 5 juni 1891 hafva sedermera åtskilliga i

institutets stat upptagna poster, såsom för hyra, m. m., höjts med sammanlagdt

1,600 kronor, hvarigenom och till följd af bestämmandet att

elevernas terminsafgifter skulle beräknas till 900 kronor om året en förhöjning

i institutets ordinarie anslag beviljats med endast 1,300 kronor,

eller från 17,750 kronor till 19,050 kronor.

Nuvarande läraren i naturalhistoria och farmakognosi vid institutet,

medicine doktor H. V. Rosendahl har under början af sin lärareverksamhet

vid institutet samtidigt innehaft extra ordinarie professorsbefattning vid

Upsala universitet samt således, jemlikt förstberörda nådiga bref, från institutet

uppburit,förutom tjenstgöringspenningar, det lägre lönebeloppet, 1,700

kronor. Sedan han emellertid den 14 februari 1896 afgått från professorsbefattningen,

förenar han icke längre med sin befattning vid institutet

annan tjenst och är derför numera berättigad tillgodonjuta den för samma

befattning vid institutet uppförda högre lön af 2,700 kronor jemte 1,300

kronor i tjenstgöringspenningar. Då medel till sådan högre lön icke blifvit

i stat anvisade, får jag, under erinran att den behöfliga lönefyllnaden tills

vidare af statskontoret förskotteras, i enlighet med hvad medicinalstyrelsen

och statskontoret tillstyrkt, hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen, att farraaceutiska institutets anslag, 19,050 kronor, må höjas

med 1,000 kronor, eller till 20,050 kronor.

Vaccinationens befrämjande.

Vid föredragning inför Eders Kongl. Maj:t den 4 sistlidne december [21.]

af väckt fråga om vidtagande af förbättrade anordnimjar i afseende yä skyddtkopp
-

s. 140 Kontrollera mot PDF

140 Åttonde hufvudt.iteln.

skyddskoppympninyen redogjorde jag för medicinalstyrelsens förslag om

inrättande af eu statsanstalt för beredning af animal vaccin samt om fastställande

af ny utgifstsstat för skyddskoppympningen och om anvisande

af härför ^erforderliga medel. Jag anhåller att, såsom jag då förbehöll

mig, nu få återkomma till denna fråga, hvarvid jag anser mig först böra

meddela några upplysningar angående tillkomsten af det nuvarande anslaget

till vaccinationens befrämjande.

Genom nådigt bref den 23 mars 1814 förklarades, att de 900 riksdaler

årligen, hvilka då redan blifvit anslagna till vaccinationens befrämjande

och som dittills utgått af de under åtskilliga titlar besparade statsmedel,

framdeles borde till faststäldt belopp på stat uppföras. Vid den af

Rikets Ständer under 1840—1841 årens riksdag beslutade förändrade uppställning

af hufvudtitlarne blef anslaget till vaccinationens befrämjande

särskild! i riksstaten uppfördt och utgick från och med år 1842 såsom

bestämdt anslag med 1,200 riksdaler banko. Vid 1853 -1854 årens riksdag

höjdes detta anslag till 2,400 riksdaler banko. Då det emellertid befans,

att de för ifrågavarande utgifters bestridande anvisade medel voro otillräckliga,

afgafs nådig framställning till 1874 års riksdag om ytterligare

höjande af anslaget med 3,900 kronor eller från 3,600 kronor till 7,500

kronor. Denna framställning blef äfven af Riksdagen bifallen. Slutligen

har Riksdagen, på sätt Eders Kong! Maj:t i statsverkspropositionen år 1877

föreslagit, ökat anslaget till vaccinationens befrämjande med 200 kronor,

emot det att den under sundhetskollegii förvaltning stälda s. k. vaccinationsfonden

blef till statsverket indragen, till följd hvaraf omförmälda anslag

från och med år 1878 utgått med 7,700 kronor.

På sätt häraf framgår, har anslaget till vaccinationens befrämjande

visserligen i riksstaten haft karakteren af ett bestämdt anslag, men härvid

förekommer likväl att, sedan genom åberopade nådiga bref den 23 mars

1814 föreskrifvits, att, då utgifterna för helsovårdens förbättrande det ena

året blefvo större än det andra, alla besparingar, som kunde uppkomma

å medicinalstaten, finge till nämnda anslags ändamål användas, i nådig

skrifvelse den 16 oktober 1816 förklarats, att alla derefter uppkommande

besparingar å medicinalstaten borde i statskontoret innestå men der likväl

hållas oförryckta och reserveras, för att anordnas och utbetalas till de

behof och föremål, som af Ivongl. Maj:t utstakades och bestämdes. Statskontoret

har visserligen af gifven anledning i underdånigt utlåtande af den

13 november 1818 förmält sig ur berörda stadganden ingalunda kunna

draga den slutsats, det meningen vore att för medicinalverket bilda en

särskild kassa eller fond utaf hvad staten för dessa behof ansloge, hvilket

enligt statskontorets tanke äfven strede mot de för statsförvaltningen fast
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

Åttonde Inifvudtiteln. 141

stälda allmänna grunder, i enlighet hvarmed alla besparingar, då de ej

inom en viss tid för det anslagna föremålet erfordrades, icke vidare reserverades

utan öfverfördes till vanlig disposition. Vid underdånig anmälan

häraf fann emellertid Kongl. Maj:t, jemlikt nådigt bref den 18 december

1818, godt besluta, att det fortfarande finge förblifva vid hvad såsom förut

nämndt blifvit förordnadt.

Från den tid, år 1842, då anslaget till vaccinationens befrämjande

varit särskilt i stat uppfördt, har sundhetskollegium eller den sedermera

i dess ställe inrättade medicinalstyrelsen, som jemlikt nådigt bref den 16

februari 1825 eger att i mån af behof men utan specifikation af medicinalverkets

anslagsbelopp reqvirera hvad till verkliga utgifter för aret erfordras,

i statskontoret oafkortadt utbekommit de å riksstaten för hvarje ar för

detta ändamål anvisade medel.

Under anförande af en del utaf nu omförmälda särskilda föreskrifter

hafva Riksdagens revisorer, uti revisionsberättelsen angående statsverkets

tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1884, beträffande anslaget till

vaccinationens befrämjande anmärkt, att, ehuruväl detsamma icke inginge

såsom reservationsanslag, besparingarna derå likväl, i stället för att tillföras

åttonde hufvudtitelns allmänna besparingar, år efter ar upptagits såsom

reservationer å anslaget. Omförmälda anmärkning, hvarmed jemväl

åsyftades en nedsättning i anslagsbeloppet, föranledde emellertid icke någon

Riksdagens åtgärd.

Beträffande frågan om dispositionen af berörda anslag förekommer

hufvudsakligen, att utöfver de i förenämnda nådiga bref den 16 februari

1825 meddelade bestämmelser angående förändring i reqvisitionssättet af

medicinalfondens* medel, af hvilka ifrågavarande anslag utgjorde en del,

Kongl. Maj:t i nådig skrifvelse till sundhetskollegium af den 8 februari

1855 lemnat föreskrifter rörande användandet af det från och med år 1855

förhöjda anslaget, samt att derefter med anledning af anslagssummans

ytterligare förhöjning vid 1874 års riksdag, genom nådigt bref af den 27

november 1874, faststälts ny utgiftsstat för vaccinationsväsendet att gälla

från och med år 1875.

Denna stat upptager:

arfvoden för 5 depotföreståndare å 300 kronor kr. 1,500:

d:o för 1 1 d:o å 200 kronor............................................... 8 2,200:

arfvode till biträde vid medicinalstyrelsens vaccinationskontor » 400: —

understöd åt ålderstigne, i behof varande vaccinatörer ........ » 150: —

belöningar åt vaccinatörer ......................... 8 2,500:

Transport kr. 6,750: —

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Åttonde hufrudtiteln.

° Transport kr. 6,750: —

Återstoden .................................................................. » 950‘ _-

är afsedd till bestridande af rese-, trycknings- och andra

omkostnader, dock att hvad derå kan besparas må af

medicinalstyrelsen till större eller mindre del användas

äfven till belöningar åt vaccinatörer.

Summa kr. 7,700: —

Enligt meddelande från medicinalstyrelsens räkenskapskontor fans å

detta anslag vid 1896 års början en behållning af 15,211 kronor 85 öre.

Denna behållning har dock sedermera icke obetydligt minskats.

Beträffande den tilltänkta statsanstalten för beredning af animal vaccin

har medicinalstyrelsen, under förutsättning att anstalten till en början

skulle anordnas för en årsproduktion af högst 115,000 vaccinportioner,

uppgjort följande kostnadsberäkning, vid hvilken jag ej har något att

erinra.

Organisationskostnader:

lokalens inredning m. m. ..................................

2 ympbord ...........................................................

instrument och möbler m. m...........................

mjölkkärl, kokkärl, täcken, grimrnor, rockar

5 dussin handdukar ...................

Arsund erhåll:

hyra för lokal med rum för betjening

föreståndare och veterinär.............................

hyra för 50 kalfvar ä 10 kr..........................

transport af dessa kalfvar 2 gånger i veckan

15 liter söt mjölk 350 dagar å 15 öre litern

betjening och skötsel m. m...........................

uppvärmning och belysning..............................

tvätt och rengöringskostnader

emballage...........................................................

inventariers underhåll .......................................

diverse omkostnader .............................

kr. 1,000: —

» 200: —

1,250: —

» 75: —

» 50: —

Summa kr. 2,575: —

.............V. kr. 1,000

..................... » 2,000

—

...................... » 500

—

........................ » 150

—

........................ » 787

50

..................... » 1,000

—

....................... » 100

—

....................... » 50

—

....................... » 500

—

........................ » 100

—

........................ » 312

50

Summa kr. 6,500

—

Till jemförelse må meddelas, att norska stortinget år 1891 beviljade

till inrättande af en djurvaccinanstalt 4,300 kronor samt till anstaltens

s. 143 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 143

drift under första året 2,400 kronor. Denna anstalt, som trädde i verksamhet

i mars 1892, var dock afsedd att till en början bereda vaccin för

ympning af endast omkring 24,000 personer årligen. Anslaget till anstaltens

drift har emellertid sedermera ökats år 1892 till 3,500 kronor, 1893

till 3,700 kronor, 1894 till 4,200 kronor och 1895 till 4,400 kronor, hvithet

sistnämnda belopp beviljats jemväl 1896. Behofvet af animal vaccin

har också under tiden stigit, så att under år 1895 från anstalten reqvirerats

lymfa till mer än 46,000 personer. Den kongl. vaccinationsanstalten

i Köpenhamn, der äfven animal lymfa produceras, har ett statsanslag af

9,000 kronor. För vaccinberedningsanstalten i Helsingfors, till hvars inrättande

beviljats 19,310 mark, är år 1893 faststäld stat, slutande å 6,860

mark.

Enligt medicinalstyrelsens förslag skulle å hittillsvarande ordinarie

utgiftsposter för vaccinationsväsendet en del besparingar kunna göras genom

indragning af vaccindepoterna i deras nuvarande form och afskaffande af

belöningar i form af penninggåfvor åt vaccinatörer. Behållningen å vaccinationsanslaget

skulle kunna användas till bestridande af kostnader dels

för organisationen af vaccinanstalten, dels för ökadt blankettryck med

mera, som blefve en nödvändig följd af vaccinationsväsendets omdaning.

Från och med det år, då en på de af medicinalstyrelsen föreslagna grunder

hvilande författning angående skyddskoppympning^ trädde i kraft, ansåg

medicinalstyrelsen höra lända till efterrättelse följande

utgift sst åt för skyddskoppympningen:

arfvode åt 24 förste provinsialläkare.................

.................... kr. 2,400

—

arfvode åt biträde vid vaccinationskontoret ....

...................... » 500

—

årsanslag till vaccinanstalten i Stockholm........

........................ » 6,500

—

understöd åt åldrige, behöfvande vaccinatörer .

..................... > 150

—

belöningar åt vaccinatörer.................................

...................... » 700

—

diverse utgifter..................................................

......................... » 250

—

Summa kronor 10,500

—

t sin underdåniga skrifvelse den 17 januari 1896 anhöll medicinalstyrelsen,

att ett årligt anslag af 10,500 kronor matte ställas till styrelsens

förfogande att användas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med nyss angifna

förslag till utgiftsstat, men med rätt för styrelsen att öka en utgiftspost,

om minskning kunde ske å eu annan, samt att, derest en besparing

något år skulle uppstå, få reservera densamma till ett annat år, då utgifterna

för skyddskoppyinpningens uppehållande möjligen komme att

öfverskrida årsanslaget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1^4 Åttonde hnfvudtiteln.

Medicinalstyrelsens senaste förslag till ny författning angående skyddskoppympning™

har visserligen af Eders Kongl. Maj:t ansetts ej böra i helt

och hållet oförändradt skick godkännas, men både det förslag'' till förordning

5 ämnet, hvilket Eders Kongl. Maj:t på min hemställan den 4 sistlidne

december beslutit genom nådig proposition öfverlemna till Riksdagens

antagande, och det inom ecklesiastikdepartementet utarbetade, vid nämnda

proposition fogade förslag till vaccinationsreglemente öfverensstämma i det

väsentligaste med det ifrågavarande af medicinalstyrelsen uppgjorda författningsförslaget

och föranleda ej någon ändring i afseende på det anslagsbelopp,

som medicinalstyrelsen ansett erfordras för skyddskoppympningen,

sedan nya bestämmelser derom trädt i kraft.

Under åberopande af hvad jag till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

den 4 nästförflutna december i detta ämne anfört, hemställer jag

i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att anslaget

till vaccinationens befrämjande må med titelns ändring till "anslag

för skyddskoppympningen» höjas med 2,800 kronor, eller från 7,700 kronor

till 10,500 kronor, och såsom reservationsanslag i riksstaten uppföras.

Landtbruksakademien.

[22.] Under åberopande af hvad statsrådet och chefen för civildepartemenAngående

tet anfört vid regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel

lffVearåägm hemstäRer jag, det Eders Kongl. Maja täcktes föreslå Riksdagen, att det

annan hufvud-under riksstatens åttonde hufvudtitel nu uppförda anslag till landtbruks“teL

akademien 4,000 kronor, som föreslagits skola å sjette hnfvudtiteln upptagas,

må från åttonde hufvudtiteln utgå.

Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn.

[23.] Sedan Riksdagen i skrifvelse den 20 maj 1892 anhållit, det Eders

Aa9''Zl"i°n fKoi,g1- MaJ:t täcktes låta verkställa utredning, i hvad mån och under hvilka

anstalter för vilkor ökadt statsunderstöd åt uppjo&tvinejsanstalter Jäv sinnesslöa barn

andesvnga. kunde höra anvisas, uppdrog Eders Kong! Maja den 22 september 1893

åt utsedde komiterade att afgifva det underdåniga utlåtande och förslag i

detta afseende, hvartill omständigheterna kunde föranleda.

I mars 1894 afgåfvo komiterade sitt underdåniga betänkande med förslag

till förordning angående undervisning af sinnesslöa eller, såsom komiterade

anse dessa abnorma böra benämnas, andesvaga, jemte dertill hörande förslag

s. 145 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

145

till läroplan och till formulär för vissa uppgifter angående andesvaga

äfvensom af komiterade uppgjorda öfversigter öfver andesvagundervisningens

uppkomst och utveckling inom vårt land och dess ställning i åtskilliga

andra länder jemte motiv till förslagen och tillhörande tabeller.

Beträffande det dem lemnade uppdrag tillkännagifva komiterade till

en början, att de fattat sin uppgift såsom innebärande icke blott ett åliggande

att verkställa utredning, i hvad mån och under hvilka vilkor

ökadt statsbidrag åt uppfostringsanstalter för andesvaga barn kunde böra

anvisas, utan äfven ett bemyndigande att, då dessa frågors besvarande

befunnits vara beroende af det sätt, hvarpå undervisningen och vården

af de andesvaga i allmänhet inom vårt land komme att ordnas, verkställa

den utredning och framställa de förslag, som komiterade funne

vara behöfliga.

Enligt den redogörelse komiterade lemna angående förhållandena rörande

de andesvaga inom vårt land äro de för de andesvagas undervisning

och vård upprättade anstalter antingen privata eller län sanstalter.

Komiterade anföra, hurusom de allt mer från en enskild filantropisk

omsorg utvecklat sig till en kommunal angelägenhet. Inga statsanstalter

funnes, ehuru dock staten under vissa vilkor lemnade ekonomiskt understöd

åt åtskilliga af dem, nemligen de egentliga uppfostringsanstalterna,

och öfver dessa öfvade tillsyn genom af chefen för ecklesiastikdepartementet

förordnade inspektörer.

Oaktadt jemförelsevis kort tid förflutit, sedan hos oss verksamheten

för de andesvaga tog sin början, hade redan ett icke obetydligt antal

anstalter kommit till stånd, ehuru dock ännu mycket återstode att göra,

innan alla de andesvaga, som vore i behof af undervisning och vård i

dylika anstalter, kunde blifva deraf delaktiga. Sträfvandena hade äfven

hos oss, likasom i andra länder, i främsta rummet gått ut på inrättande

af uppfostringsanstalter, skolor. Derefter hade man skridit till upprättande

af arbetshem och asyler. Anstalterna, som alla vore internat, vore med

få undantag gemensamma för manliga och qvinliga andesvaga. Ett utmärkande

drag för det svenska anstaltssystemet vore de många och relativt

små anstalterna, spridda öfver hela landet.

Enligt af komiterade inhemtade upplysningar funnos år 1893 sexton

andesvagskolor med 458 platser, sex arbetshem och nio asyler. I arbetshemmen

funnos sammanlagdt omkring 76 platser och i asylerna 129.

Elevantalet i skolorna utgjorde vid nämnda års början 418 och vid dess

slut 438. I arbetshemmen voro år 1893 intagna omkring 65 och i asylerna

omkring 120 andesvaga.

Den undervisning, som i skolorna meddelades, vore af dels teoretisk,

Bill till Biksd. Prat. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 19

Komiténs

betänkande.

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Åttonde hnfvudtiteln.

dels praktisk art. Undervisningsämnena kade i allmänhet varit: ljridning,

innanläsning, kristendom, modersmålet, historia och geografi, naturkunnighet,

åskådningsöfningar, rättskrifning, välskrifning, teckning, gymnastik,

sång, träslöjd, möbelsnickeri, borstbinderi, korgmakeri, halm- och rottingflätning,

väfnad, sömnad, stickning, mattflätning, virkning och knyppling.

Undervisningen kunde sägas hafva gifvit ganska goda resultat, och särskildt

hade den dervid vunna färdigheten i slöjd, som i de svenska anstalterna

i pedagogiskt afseende spelade en vigtig roll, vunnit erkännande ej blott

inom vårt eget land, utan äfven i utlandet.

Sysselsättningarna i arbetshemmen utgjordes hufvudsakligen af ofvannämnda

handarbeten samt hvarjehanda hussysslor, trädgårds- och jordbruksarbeten.

I asylerna sysselsattes de der intagna andesvaga, som icke voro oförmögna

till hvarje arbete, med göromål af enklare slag.

Vid skolorna voro 1893 anstälda Öl lärare eller lärarinnor, deruti

inberäknade föreståndarne eller föreståndarinnorna för de särskilda anstalterna.

Undervisningen bestreds af en lärare eller lärarinna för i medeltal

hvar sjunde elev.

För utbildning af lärarinnor och sköterskor hade sörjts genom seminariet

vid föreningens för sinnesslöa barns vård skola i Stockholm. Detta

seminarium, som inrättades år 1875, men af brist på medel snart måste

upphöra, trädde åter i verksamhet den 1 januari 1879, sedan anslag af

statsmedel för ändamålet erhållits. Utbildningen derstädes af lärarinneelever

hade skett i två jemnlöpande kurser, en teoretisk och en praktisk.

Den teoretiska kursen bestode hufvudsakligen i föredrag öfver andesvaghetens

art och dess hos olika individer vexlande former. Den praktiska

kursen åter omfattade handledning i allt, som hörde till barnens

vård och undervisning, öfnings- och proflektioner i alla vid skolan förekommande

undervisningsämnen samt kurser i snickeri, träsnideri, korgmakeri,

halmflätning, väfnad och knyppling. Undervisningskursen för

lärarinneelever hade varit till en början ettårig, men vore numera tvåårig

Sköterskeeleverna erhölle undervisning i hvad som rörde de andesvagas

vård pch skötsel.

Åldern vid intagningen i uppfostringsanstalterna hade vexlat rätt

mycket, likaså den tid, under hvilken eleverna vistades i desamma.

Bristen på arbetshem hade gjort, att man ansett sig böra låta eleverna

qvarstanna så länge som möjligt i skolan.

Kostnaderna för uppehållandet af undervisningsanstalterna, hvilka till

största delen hade egna lokaler, somliga för ändamålet särskildt uppförda, hade

s. 147 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 147

hufvudsakligen täckts genom elevafgifter, understöd af staten och landstingen

samt frivilliga bidrag, som gifvits till ej obetydliga belopp..

Utgifterna för samtliga undervisningsanstalterna uppgingo, enligt meddelade

upplysningar, för år 1893 till 211,519 kronor 74 öre, deri inberäknade

omkostnaderna för fastighet, nybyggnad in. in. dylikt. Afgiften

för elev vexlade mellan 50 och 450 kronor. Sammanlagda summan af

elevafgifterna belöpte sig till 81,281 kronor 58 öre. Beloppet af statens

bidrag uppgick till 43,700 kronor. Hvad anginge understödet från landstingen,

utgjorde detta sammanlagdt 60,168 kronor 85 öre.

° Arbetshemmens och asylernas hufvudsakliga inkomster utgjordes af

elevafgifter och frivilliga bidrag. ■ .

Anstalterna hade icke någon gemensam ledning, utan administrerades

hvar af sin särskilda styrelse. De verkade icke heller i allo efter en och

samma plan, om ock de senare grundade till en del inrättat sig efter

mönstret af de förutvarande, dervid i synnerhet skolan i Stockholm tjena!

till föredöme.

Då komiterade härefter gå att redogöra för det sätt, hvarpå undervisningen

lämpligast bör anordnas, anföra de, hurusom de andesvaga i nu

ifrågavarande afseende kunde indelas i två hufvudgrupper, nemligen bildbara

och icke bildbara. Den förra gruppen måste vidare delas i två afdelningar,

nemligen bildbara andesvaga i skolåldern och bildbara andesvaga,

som hunnit utöfver denna ålder. Gränsen mellan dessa två, afdelningar

kunde naturligtvis vexla efter den tid, då skolåldern ansages

lämpligast böra upphöra.

De bildbara andesvaga borde utgöra föremål för undervisning och

uppfostran, de icke bildbara endast för vård.

Hvad först beträffar de bildbara andesvaga barn, hvilka befinna sig

i skolåldern, anse komiterade, att deras rätt till undervisning vore fullt ut

lika beaktansvärd som de normala eller de öfriga abnorma, d. v. s. de

döfstumma eller blinda, barnens. För fullständigt tillgodoseende af detta

kraf anse komiterade, att de andesvagas undervisning lämpligast borde anordnas

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det sätt, hvarpå undervisningen

för de döfstumma redan blifvit anordnad.

Komiterade anse således:

att undervisningen borde vara obligatorisk, såsom för de döfstumma

vore fallet och såsom komiterade ansett nödigt äfven beträffande de blinda;

att undervisningens ändamål borde vara tvåfaldigt, nemligen dels att i

möjligaste mån utveckla de andesvagas själsförmögenheter, dels ock att

bibringa dem sådan arbetsskicklighet, att de måtte kunna förvärfva sitt

uppehälle eller åtminstone i någon mån sjelfva dertill bidraga;

s. 148 Kontrollera mot PDF

148 Åttonde hufvudtiteln.

att skolåldern borde räknas från och med det år, under hvilket barnet

fylde sju år, och lärotiden i allmänhet omfatta åtta år;

att undervisningen borde meddelas i derför särskildt anordnade skolor,

föräldrar eller målsmän likväl obetaget, att under kontroll af vederbörande

skolstyrelse enskild! sörja för de andesvaga barns undervisning, hvilka stode

under deras målsmanskap;

att kostnaderna för undervisningen borde bestridas af skoldistrikten,

hvilka borde omfatta minst ett landstingsområde eller stad, som ej i landsting

deltager, med bidrag af statsmedel och rätt till viss årlig afgift af

föräldrar eller målsmän, eller, om dessa icke egde tillgång till afgiftens

gäldande, af vederbörande fattigvårdssamhälle;

att staten borde draga försorg derom, att erforderlig tillgång på särskildt

utbildade lärare för andesvaga bereddes, och jemväl bestrida de

derför nödiga kostnader; samt

att staten borde anordna kontroll öfver andesvagskolans verksamhet,

för hvilken kontroll kostnaderna borde bestridas af statsmedel.

I dessa andesvagskolor borde, enligt komiterades åsigt, undervisning

åt fallandesjuka andesvaga barn icke meddelas, utan borde sådana barn

erhålla undervisning i särskilda anstalter; och anse komiterade meddelandet

af denna undervisning tills vidare lämpligast kunna anförtros åt enskilde,

under nödig kontroll, med bidrag af staten, skoldistrikten och vederbörande

föräldrar, målsmän eller fattigvårdssamhällen.

Undervisningen af de bildbara andesvaga, som tillika vore döfstumma

eller blinda eller både döfstumma och blinda, borde enligt komiterades

åsigt ske i skolor för döfstumma eller blinda.

Beträffande frågan om obligatorisk undervisning anföra komiterade,

att, då i vårt land folkskoleundervisningen sedan mer än 50 år tillbaka

vore obligatorisk, icke mycket torde behöfva ordas om skolpligtighetens

gagnelighet eller nödvändighet. Den omständigheten att den i 1842 års

folkskolestadga uttalade grundsats, att alla i skolåldern varande barn borde

till undervisning i skola inställas, först under den senaste tiden börjat tilllämpas

äfven på de abnorma barnen, hade helt visst icke berott derpå, att

undervisning skulle anses för dem vara af mindre gagn än för de normala.

Tvärtom hade man nog länge insett, att särskildt för de abnorma barnen

undervisning just vore vilkoret för en något så när mensklig tillvaro.

Egentliga skälet dertill, att så många af dessa vanlottade så länge varit

lemnade åt sitt öde, hade tvifvelsutan varit svårigheten för samhället att

åt de olika slagen af abnorma barn bereda tillgång till undervisning, enär

denna kräfde särskilda och dyrbara anstalter. I den mån samhället sett

sig i stånd att fullgöra sina pligter äfven mot de abnorma barnen, hade

s. 149 Kontrollera mot PDF

Åttonde lmfvudtiteln. 149

emellertid äfven för dem uppfostringsanstalter upprättats. Sålunda vore

numera genom lag undervisning tillförsäkrad hvarje döfstumt barn, och

beträffande de blinda hade komiterade i särskildt afgifvet, betänkande framhållit

behofvet af skoltvång jemväl för sådana barn. I fråga om de andesvaga

barnen kunde, efter komiterades åsigt, icke sägas annat, än att de,

i saknad af undervisning, vore i åtminstone lika sorgligt läge som öfriga

abnorma barn och således hade samma behof af uppfostran som dessa och

samma rätt till undervisning, för så vidt de vid pröfning befunnes vara

derför mottagliga.

Men utan att skoltvång genom lag föreskrefves, skulle helt visst, hädanefter

som hittills, många andesvaga icke komma i åtnjutande af denna förmån,

antingen i följd af åtskilliga föräldrars eller målsmäns likgiltighet,

okunnighet eller fattigdom, eller på grund af en falsk föräldrakärlek, som

icke så sällan endast motvilligt öfverlemnade barnen åt en uppfostringsanstalt,

äfven då denna gjort sig känd såsom god. Utan skoltvång^ skulle,

äfven i de fall då vederbörande hvarken saknade vilja eller förmåga att

fullgöra sin pligt i detta afseende, säkerligen ett icke ringa antal andesvaga

barn alltför sent anmälas till intagning i skola, hvarigenom utsigten

till°vinnande af något egentligt resultat af undervisningen i väsentlig grad

förminskades. Från hvilken synpunkt frågan än betraktades, syntes stadgande

af skolpligtighet äfven för de andesvaga barnen i skolåldern icke

kunna vara annat än i högsta måtto önskligt. Målet för undervisningen

vore i skolor för andesvaga, enligt komiterades förmenande, väsentligen

detsamma som i den allmänna folkskolan. Men till följd af de andesvaga

barnens oförmåga att göra sig boklig undervisning i någon större utsträckning

verkligt till godo, och då det för deras kommande lif vore synnerligen

vigtigt, att de redan under skoltiden förvärfvade så stor arbetsskicklighet

som möjligt, borde i skolan för andesvaga den formella utdaningen

kraftigare betonas och större utrymme gifvas åt de praktiska arbetena, än

i den allmänna folkskolan. Det senare slaget af arbete hade derjemte visat

sig vara ett ovärderligt medel för själskrafternas utveckling i rent formelt

afseende, hvilket måste vara ett af hufvudsyftena för den ifrågavarande

skolans verksamhet, så vidt hon nemligen ville gifva de barn, som åt

henne anförtroddes, en sådan uppfostran, att de, sedan de lernnat skolan,

kunde reda sig på egen hand, så mycket som möjligt vore med hänsyn till

deras säregna naturliga beskaffenhet.

I afseende å den ålder, vid hvilken skolpligtigheten borde inträda,

yttra komiterade, att i fråga om andesvaga förhållandet vore detsamma

som beträffande öfriga abnorma, eller att mottagligheten för undervisning

i regeln vore större i de yngre åren än sedermera. Då det äfven vore af

s. 150 Kontrollera mot PDF

150 Åttonde hnfvudtiteln.

vigt, att skolundervisningen, som vore gemensam för gossar och flickor,

icke utsträcktes till den ålder, då faror lätt uppstode af de begge könens

samvaro, och att skolundervisningen således vore afslutad vid sjuttonde

eller adertonde lefnadsåret, syntes icke något skäl förefinnas att uppskjuta

undervisningens början längre än oundgängligt vore. Vid nämnda ålder

borde dessutom de bildbara andesvaga börja att genom arbete bidraga

till sin utkomst. Tiden för skolpligtighetens inträde ansåge komiterade

derför lämpligen kunna bestämmas lika med hvad som gälde icke blott

för normala barn utan äfven för döfstumma, eller från och med det år,

under hvithet barnet fylde sju år. I betraktande af de många svårigheter,

som vore förenade med den andesvages undervisning, den långa tid, som

erfordrades för hans väckande, och de små steg, som vid hans undervisning

kunde tagas, ansåge komiterade skoltiden för bildbara andesvaga icke

kunna sättas lägre än i allmänhet till åtta år, eller samma tid som i regel

kräfdes för öfriga abnorma barns undervisning.

I fråga om andesvagskolans organisation framhålla komiterade, att det

med flertalet andesvaga barn icke läte sig på förhand afgöras, om de vore

bildbara eller icke. Detta måste utrönas genom en särskild pröfning.

Denna pröfning finge ej bestå i en eller annan timmes examen eller på

annat sätt verkstäld undersökning, ty det åtginge ofta lång tid, innan ett

anlag upptäcktes eller väcktes till lif. Ej heller kunde den ifrågavarande

pröfningen verkställas af hvem som helst utan endast af fackmannen.

Häraf framginge, att pröfningen, om ett andesvagt barn vore mottagligt

för bildning eller icke, måste ega rum i uppfostringsanstalten, och att till

denna för den skull borde höra en profklass, hvars hufvudsakliga uppgift

borde vara dels att utröna barnens bildbarhet, dels ock att förbereda dem

af barnen, hvilka befunnes bildbara, för undervisningen i den egentliga

uppfostringsanstalten. De barn, som pröfvades vara obildbara, borde utskrifvas

ur skolan, och de öfriga uppflyttas i sjelfva läroanstalten. Vanskligt

vore att säga, hur lång tid ett barn behöfde qvarstanna i profklassen, enär

de andesvaga barnen vanligen vore hvarandra mycket olika. Det torde

dock kunna antagas, att en tid af två år i allmänhet vore tillräcklig för

att utröna, om ett barn vore bildbart, och att göra det skickligt att mottaga

egentlig undervisning. Derför borde läroanstalten ega rätt att två år

uppbära statsbidrag till bestridande af kostnaderna för de i profklassen

intagna barnens underhåll och uppfostran.

Den egentliga skolafdelningen anse komiterade böra beräknas för sex

år. Till följd af barnens olika begåfning och deras ofta ensidiga riktning

kunde och borde enligt komiterades förmenande ej någon klassindelning

med bestämdt afvägda kurser förekomma. Visserligen måste de barn, som

s. 151 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 151

med hänsyn till begåfning och utveckling stode hvarandra närmast, undervisas

tillsammans i grupper eller klasser, men dessa borde ej vara fasta

utan rörliga, så att det barn, som tillhörde en grupp eller klass i ett ämne,

kunde tillhöra en annan i ett annat. Vidare borde barnen kunna när

gom helst flytta från den ena klassen till den andra och befrias från läsningen

af ett ämne, för hvilket det ej syntes ega anlag eller visade något

intresse.

Bokliga sysselsättningar och öfningar i praktiska arbeten borde ställas

i det förhållande till hvarandra, att en nödig vexling dem emellan uppstode

och ej någon ensidig riktning åt det ena eller andra hållet framkallades.

Dock torde de praktiska anlagen i första hand böra ses till

godo och, i den mån intelligensen visat sig svag, större utrymme lemnas

åt det praktiska arbetet.

Beträffande spörsmålet, huruvida kommunen eller staten i främsta

rummet bör draga försorg om anordnandet af undervisningen för andesvaga

barn anföra komiterade, att vid ordnandet af den allmänna folkundervisningen

omsorgen för beredande af tillfälle till undervisning för

de normala barnen blifvit lagd på församlingen, som ansetts böra utgöra

för sig ett skoldistrikt, med skyldighet att föranstalta om de till distriktet

hörande barnens undervisning. Hvad undervisningen af de blinda beträffade,

hade staten öfvertag^ icke blott anskaffandet af nödiga lokaler och lärarepersonalens

aflönande, utan äfven omsorgen om barnens underhåll och

beklädnad samt i öfrigt lemnat skolorna det understöd, som för deras behöriga

verksamhet funnits erforderligt, utan att likväl barnens föräldrar

och målsmän eller kommunen fritagits från skyldighet att efter förmåga

bidraga till barnens underhåll och uppfostran. I fråga om döfstumundervisning

hade man stält sig på samma grund, som blifvit följd vid folkskoleundervisningens

ordnande, endast med den skilnad, att den större

kommunen, landstingsområdet eller staden, fått träda i stället för den

mindre, församlingen, och dervid jemväl utgått från delvis bestående förhållanden,

i det att redan före denna undervisnings fullständiga ordnande

åtskilliga landsting för sina områden tagit de döfstummas uppfostran om

hand.

Den sistnämnda vägen anse komiterade äfven beträffande ordnandet

af undervisning för de andesvaga vara den ändamålsenligaste. Att lägga

omsorgen om denna undervisning liksom undervisningen af de normala

barnen på de särskilda församlingarna, läte sig naturligtvis icke göra, då

antalet andesvaga vore jemförelsevis så obetydligt, att i vissa församlingar

icke någon, i andra endast få andesvaga, tillhörande skolåldern, förekomme,

hvarför det vore nödigt, att andesvagundervisningen ordnades för vid
-

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Åttonde hufvndtiteln.

sträckare kretsar, likasom denna undervisnings särskilda beskaffenhet vid

dess ordnande påkallade rikligare tillgångar än dem, öfver hvilka församlingen

förfogade. A andra sidan vore antalet andesvaga i hela riket

vida större än antalet blinda — hvilkas undervisning staten i första hand

öfvertagit just af den anledning, att de för dem erforderliga undervisnings,- anstalter alltid måste blifva endast ett ringa fåtal, och att dessa anstalters

upprättande af särskilda blindskoldistrikt ansetts möta allt för stora svårigheter

— samt icke blott lika stort som antalet döfstumma, utan öfverstege

till och med i icke obetydlig män dessas antal. Vid sådant förhållande

hade det synts komiterade, som skulle den skyldighet, hvilken i

afseende på den allmänna folkskoleundervisningen tillhörde församlingarna,

lämpligen kunna, hvad anginge undervisningen för de andesvaga, likasom

i fråga om döfstumundervisningen, påläggas landstingen och de städer,

hvilka stodo utom landstingsinstitutionen.

Likasom staten kommit de särskilda församlingarna till hjelp vid bekostandet

af de normala barnens undervisning, så måste statens medverkan

med desto större skäl kunna påkallas, då det gälde att bereda uppfostran

åt de andesvaga. I afseende derå gälde med fullt skäl hvad döfstumkomitén

anfört i fråga om statens skyldighet att bidraga till kostnaderna

för undervisningen af de döfstumma. Det läge alltid i statens intresse, att

dess medlemmar måtte erhålla uppfostran och undervisning; men angelägenheten

häraf blefve så mycket större, när det vore fråga om medlemmar af

samhället, hvilka, lemnade åt sig sjelfva, befunne sig på en i alla afseenden

så outvecklad ståndpunkt, att deras bibehållande dervid kunde för samhället

vara förenadt med allvarsamma vådor. Den undervisning, som

erfordrades för de andesvaga likasom för öfriga abnorma, vore ock af beskaffenhet

att, i jemförelse med undervisningen för de normala, kräfva så

betydande uppoffringar, att till och med de större kommunerna skulle

blifva allt för hårdt betungade, om de skulle bära utgifterna för denna

undervisning ensamma utan annat bidrag än det, som rimligtvis kunde

påräknas af barnens föräldrar eller målsmän.

Äfven dessa borde dock, likasom de normala barnens föräldrar eller

målsmän, deltaga i kostnaderna för sina barns uppfostran. Förhållandena

stälde sig emellertid i detta hänseende något olika, då det gälde det andesvaga

och det normala barnet. Det senare vistades i vanliga fall i sitt

hem och njöte der föda och underhåll samt vård å de tider, då det icke

uppehölle sig i den närbelägna skolan. Det andesvaga barnet åter nödgades

oftast, för att erhålla undervisning, vistas å en från hemmet mer

eller mindre aflägsen ort, der bostad och föda måste för betalning åt

barnet anskaffas. Det vore naturligt, att kostnaderna för dess underhåll

s. 153 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln. 153

i det senare fallet stälde sig vida högre än i det förra och blefve synnerligen

känbara för de mindre bemedlade eller den klass, inom hvilken,

efter hvad erfarenheten visat, de andesvaga allmännast anträffades. Långt

ifrån att under sådana förhållanden de andesvaga barnens föräldrar torde

blifva i tillfälle att utöfver barnens underhåll bekosta någon del af deras

undervisning, vore det att antaga, att i vanliga fall föräldrar och målsmän

icke en gång skulle finnas i stånd att bestrida hela kostnaden för barnens

underhåll vid skolan. I regeln kunde följaktligen endast ett måttligt

bidrag till det andesvaga barnets underhåll påräknas från föräldrar eller

målsmän, hvaremot återstoden af underhållskostnaden likasom utgifterna

för undervisningen torde få läggas på skoldistrikten och staten.

Komiterade ansåge således, att, i likhet med hvad förhållandet vore

beträffande undervisningen af de döfstumma, det borde åligga landstingen

och de städer, som ej i landsting deltoge, att hvar för sitt område vidtaga

nödiga åtgärder för de andesvagas undervisning, samt att kostnaderna för

denna undervisning lämpligen borde mellan staten, landstingen och barnens

föräldrar eller målsmän sålunda fördelas, att

staten bidroge med visst belopp till underhållet af hvarje i andesvagskola

intagen lärjunge, bekostade utbildandet af lärarepersonal för de andesvaga,

äfvensom, i likhet med hvad vid folkskoleundervisningen och döfstumundervisningen

skedde, vidkändes utgifterna för inspektion öfver andesvagundervisningen

i dess helhet;

föräldrar och målsmän bidroge till barnets underhåll vid skolan med

viss årlig afgift, som efter omständigheterna bestämdes af skoldistriktet,

dock för medellösa eller mindre bemedlade endast till visst bestämdt belopp;

samt

skoldistriktet bestrede öfriga utgifter för lärjungarnes underhåll, äfvensom

för anskaffande af skollokal och materiel, för lärares, läkares och

sköterskors aflöning m. m.

Beträffande omfattningen af de blifvande skoldistrikten förmäla komi-®*0^*^*"*

terade, att bestämmandet deraf naturligtvis berodde på, huru stort antal

andesvaga i skolåldern inom vårt land förefunnes samt huru stora undervisningsanstalterna

för dessa barn anordnades. Man stode här inför en

principiel fråga, hvarom skiljaktiga meningar rådde, nemligen huruvida

små eller stora anstalter för undervisningen af andesvaga vore att föredraga.

Då för närvarande i olika delar af vårt land funnes icke mindre än

sexton skolor för andesvaga, alla utom två anordnade af, eller med biträde

af vederbörande landsting, och för en stor del af dem byggnader

till större eller mindre omfattning redan vore med ganska dryga kostnaBih.

till Riksd. Prut. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154 Åttonde hufvudtiteln.

der uppförda eller inköpta, och då t. f. inspektören öfver dessa anstalter

ansett erfarenheten i vårt land hafva ådagalagt, att i skolor med 30, 40

till 50 barn undervisningen lemnat mycket göda resultut, samt då jemväl

alla de myndigheter och skolstyrelser, som afgifvit yttranden i denna

fråga, med undantag allenast af två, ansett smärre anstalter hafva bestämdt

företräde framför större, så hade komiterade enat sig om att bygga på

de befintliga förhållandena och sålunda ansett sig böra föreslå, att hvarje

landstingsområde eller stad, som ej i landsting deltoge, skulle för sig utgöra

ett skoldistrikt, med rättighet för landstingsområde eller dylik stad

att för ordnande af gemensam undervisning af andesvaga förena sig med

ett eller flera andra sådana områden eller en eller flera dylika städer till

ett skoldistrikt.

För ordnande äf undervisningen för de andesvägä på ett tillfredsställande

sätt framhålla komiterade såsom ett nödvändigt vilkor, ätt tillgång

bereddes på ett tillräckligt antal särskildt för detta ändamål utbildade

lärare och lärarinnor. Lärarepersonalen borde icke vara för fåtalig, ty

för att undervisningen i andesvagskolorna skulle kunna drifvas med gynsamt

resultat kräfdes en så mycket som möjligt genomförd klassificering

af eleverna. Då af denna orsak och särskildt med hänsyn dertill, att,

enligt komiterades förslag, hvarje andesvagskola torde komma att hafva

endast ett jemförelsevis mindre antal elever, en lärare måste antagas vara

behöflig för ett antal af fem till tio elever, skulle, i händelse skolpligtighet

stadgades, det erforderliga antalet lärare utgöra omkring 150. Med

beräknad tjenstgöringstid af i allmänhet 30 år borde alltså, för att behofvet

af nödigt antal lärare skulle kunna fyllas, i medeltal fem till sex lärare

hvarje år efter vunnen utbildning finnas att tillgå för att inträda

i skolornas tjenst.

Mera omfattande åtgärder än hittills måste derför, derest undervisningstvång

för andesvaga barn infördes, vidtagas för beredande af tillgång

till nödig lärarepersonal vid undervisningsanstalterna för de andesvaga.

För att en person skulle blifva lämplig lärare för andesvaga fordrades

icke blott, att han egde alla förutsättningar för att blifva en duglig

lärare i allmänhet, utan ock att han vore i besittning af en speciel utbildning

för undervisningen af andesvaga. Denna utbildning borde försiggå

å särskildt derför anordnadt seminarium, stående i förbindelse med

någon undervisningsanstalt för andesvaga barn, hvarest lärarens praktiska

utbildning kunde ega rum samtidigt med den teoretiska.

Då seminarium för bildande af andesvaglärare hade till uppgift att bibringa

de särskilda insigter och färdigheter, som fordrades af läraren för andesvaga,

förutsattes att denne, för att kunna göra sig till godo undervisningen

s. 155 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufrudtiteln. 155

derstädes, egde ett visst mått af kunskaper och undervisningsskicklighet. En

sådan allmän underbyggnad meddelades vid folkskolelärareseminarierna.

Ehuru det visserligen vore önskvärdt, om man för inträde vid andesvaglärareseminariet

kunde fordra hela den lärokurs, som genomginges vid de läroanstalter,

som utbildade lärare för folkskolan, förmena dock komiterade, att

ett så strängt vilkor icke borde uppställas för inträde i seminarium för andesvaglärare,

utan föreslå såsom inträdesfordran vid sistnämnda seminarium

endast den lärokurs, som genomginges i de två lägsta klasserna i statens

folkskoleläräreseminarier.

Lärokursen vid seminarium för andesvaglärare anse komiterade icke

kunna räknas kortare än två år. I afseende å utbildningen af döfstuinlärare

hade den anordningen vidtagits, att vid döfstumlärareseminariet å

Manil la lärotiden inskränkts till endast ett år, afsedt i främsta rummet för

seminarieelevernas teoretiska utbildning, och att för praktisk utbildning

seminarieeleven, sedan han undfått intyg om afslutad seminariekurs samt

väl vitsordats för flit och uppförande, hänvisades till viss af chefen för ecklesiastikdepartementet

anvisad döfstumskola för genomgående af ett praktiskt

profår, efter hvars slut lärarekandidaten, försedd med intyg från föreståndaren

vid den anstalt, der profårskursen blifvit genomgången, åter

skulle infinna sig vid seminariet för afläggande af slutligt prof inför en

eller flera af chefen för ecklesiastikdepartementet utsedda censorer. Vid

utbildningen af andesvaglärare anse komiterade en dylik anordning icke

böra ifrågakomma, då den teoretiska och den praktiska delen der icke

lämpligen kunde skiljas, utan borde gå hand i hand med hvarandra. ^

Det ändamålseniigaste och för staten minst kostsamma sätt att få ett

sådant seminarium anordnadt syntes vara att fortgå pa den väg, som

redan beträdts genom förenämnda anordning för utbildande af lärare för

andesvaga vid föreningens för sinnesslöa barns vård i Stockholm undervisningsanstalt.

Af statsmedel skulle således utgå ett anslag till styrelsen

för en andesvagskola, som funnes för sådant ändamål lämplig, med skyldighet

för styrelsen att anordna sådant seminarium i enlighet med vissa

bestämmelser, som komme att af Kongl. Maj:t meddelas.

Med afseende å de mödor och försakelser, som vore förenade med

lärarekallet inom andesvagskolan och den obemedlade ställning, hvari de,

som komme att egna sig åt denna verksamhet, i allmänhet torde befinna

sig, förefunnes föga utsigt, att personer skulle söka inträde i utbildningsanstalt

för andesvaglärare, derest icke i ekonomiskt hänseende afsevärda

förmåner bereddes dom. Komiterade ansåge det derför vara nödvändigt,

att eleverna vid seminarium för andesvaglärare tillförsäkrades fritt underhåll

vid seminariet under den tid, utbildningen varade, samt att stipendier,

s. 156 Kontrollera mot PDF

156 Åttonde hufvudtiteln.

som dock torde kunna sättas till jemförelsevis låga belopp, tilldelades

medellösa elever för bestridande af kostnader för beklädnad och andra

nödvändiga utgifter.

Med afseende å inspektionen af andesvagskolorna förmäla komiterade,

att det läge i sakens natur, att den organisation af undervisningen för

de andesvaga, som komiterade föreslagit, kräfde en särskild tillsyn från

statens sida. Inga formulerade bestämmelser, huru fullständigt och omsorgsfullt

de än affattades, kunde ersätta det rent personliga inflytande,

som inspektionen hade att utöfva. Om på andra undervisningsområden ett

dylikt inflytande vore nödvändigt, gälde detta i ännu högre grad här.

Anvisningar och råd såväl beträffande undervisningens lämpligaste anordnande

och bedrifvande som äfven i fråga om tillämpningen af stadgar

och föreskrifter komtne med visshet att allt som oftast blifva för vederbörande

behöfliga. Särskildt med hänsyn till det nära sambandet mellan

de andesvagas kroppsliga helsotillstånd och möjligheten af utveckling af

deras själsförmögenheter vore en inspektion här af nöden. Storleken af

de bidrag, som, enligt hvad af komiterade förutsattes, staten skulle lemna

till andesvagundervisningen, påkallade jemväl ett öfvervakande från statens

sida, pa det att dessa bidrag matte medföra det gagn, de vore afsedda att

bereda. Både i pedagogiskt, hygieniskt och finansielt, hänseende hade

således statskontrollen här vigtiga uppgifter att fylla.

Vidkommande härefter den andra afdelningen af bildbara andesvaga

eller dem, som öfverskridit den egentliga skolåldern, anse komiterade äfven

för dem åtgärder böra vidtagas från det allmännas sida. Likasom tillfälle

till fortsatt undervisning ansetts böra beredas de normala barnen, borde

tillfälle till fortsatt utbildning och underhållande af förvärfvad arbetsskicklighet

så vidt möjligt erbjudas de andesvaga, synnerligast om den

egentliga skolåldern ansåges böra begränsas, såsom komiterade föreslagit.

Eljest äfventyrades lätteligen, att resultatet af den i skolan lemnade

undervisningen ginge om intet och att ändamålet dermed således helt och

håjlet förfelades. Med afseende å de stora kostnader, som för skoldistrikten

måste föranledas af anordnande på nöjaktigt sätt af undervisningen för

de andesvaga i skolåldern, syntes dock denna fortsatta undervisning ej

böra. blifva obligatorisk. Men för att uppmuntra distrikten att anordna

särskilda anstalter eller sa kallade arbetshem för sådan fortsatt utbildning

och undervisning af de andesvaga, som ej kunde omedelbart efter afgången

från skolan sjelfva förvärfva sig sitt uppehälle eller i afsevärd mån dertill

bidraga, syntes staten böra deltaga i kostnaden för deras underhåll i dessa

anstalter, om än i mindre mån än till eleverna i de egentliga uppfostringsanstalterna

och endast för viss begränsad tid. Denna tid hade af komi
-

s. 157 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln. 157

terade ansetts skäligen kunna begränsas till fem år, enär längre tidrymd

än denna utöfver lärotiden i skoiorna, hvilken i allmänhet skulle utgöra

åtta år, nu ej syntes behöfva bestämmas för att befästa den utveckling af

själsförmögenheterna och det mått af arbetsskicklighet, som under skoltiden

kunnat bibringas de andesvaga. Likasom öfver skolorna skulle äfven

öfver arbetshemmen nödig kontroll utöfvas från statens sida.

Hvad slutligen anginge de obildbara andesvaga, hvilka mer eller mindre

närmade sig de sinnessjukas gräns, vore, enligt komiterades förmenande,

dessas behof af omvårdnad tydligen lika stort som, eller ännu större än,

de bildbara andesvagas kraf på undervisning och uppfostran. Om än det

kunde ifrågasättas, huruvida ej i en framtid staten borde öfvertaga anordnandet

och underhållet af erforderligt antal vårdanstalter eller s. k. asyler

för dessa obildbara andesvaga, eller åtminstone i väsentlig mån deltaga i

kostnaderna derför, hade komiterade dock, under förutsättning att staten

åtoge sig så dryga kostnader för de bildbara andesvagas undervisning och

uppfostran, som komiterade ansett sig böra föreslå, trott sig icke kunna

ifrågasätta, att staten för närvarande skulle åtaga sig äfven denna ökade

börda. Närmast måste det ligga i vederbörande kommuners och fattigvårdssamhällens

intresse, att sådana anstalter komme till stånd; men då freqvenscn

af de obildbara andesvaga i olika kommuner vore mycket vexlande,

syntes de kostnader, som för anstalternas anordnande och underhåll

blefve nödvändiga, komma att drabba jemnare och lindrigare, ju större

antal kommuner förenade sig om en dylik anstalt. Enligt komiterades

åsigt borde derför helst flera landstingsområden jemte städer, som ej i

landsting deltoge, sammansluta sig till distrikt, hvilkas omfång syntes

kunna lämpligen sammanfalla med de nuvarande döfstumskoldistrikten,

för bestridande af kostnaderna för anläggande och underhåll af sådana

asyler. För att medverka till uppkomsten af dylika asyler torde dock

staten redan nu böra lemna bidrag till anläggningskostnaderna, och hade

komiterade ansett, att detta statens bidrag skäligen kunde bestämmas till

halfva anläggningskostnaden.

Enligt komiterades förslag skulle staten sålunda dels bidraga till kostnaderna

för andesvaga barns uppfostran och undervisning samt vidkännas

utgifterna för utbildningen af andesvaglärare och för inspektion af andesvagskolorna

jemte arbetshemmen, dels lemna understöd åt dessa hem, dels

ock deltaga i kostnaderna för anläggning af asyler.

Vid bestämmandet af det bidrag till andesvagskolorna, som skulle af

statsmedel utgöras, framstälde sig först och främst frågan, efter hvilken

grund detta bidrag borde utgå. 1 detta afseende ansåge komiterade, att

statsbidrag borde beräknas efter samma grund, som vore bestämd beträf
-

Kostna
derna.

Skolorna.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Åttonde hnfvndtiteln.

fande statens deltagande i kostnaderna för döfstumskolorna, eller med visst

belopp i förhållande till lärjungeantalet. Skälen härför vore desamma, som

anförts för en dylik beräkningsgrund rörande statsbidraget till sistnämnda

skolor, nemligen att derigenom full rättvisa bereddes de särskilda skolorna,

då hvarje skola tillgodosåges i mån af dess storlek och omfattning, på

samma gång som härigenom vunnes enkelhet och reda i afseende å statsbidragets

beräknande, i ty att antalet elever, med undantag af den tillökning,

som torde vara beroende af folkmängdens successiva tillväxt, i

öfrigt måste blifva i det närmaste konstant.

Hvad härefter anginge frågan, med huru stort belopp staten skäligen

kunde anses böra deltaga i underhållet af andesvagskolans lärjungar, måste

naturligtvis statsbidragets storlek blifva beroende af underhållskostnadernas

storlek. Enligt meddelade upplysningar utgjorde år 1893 kostnaden för

hvarje i andesvagskola intagen elev i medeltal omkring 400 kronor. Att

beloppet stälde sig så lågt, hade väl sin orsak deruti, att man till följd

af ringa tillgångar måst inskränka kostnaderna så mycket som möjligt. Ett

dylikt tvång kunde emellertid ej annat än verka hämmande och menligt.

Kostnaderna torde komma att icke oväsentligt öfverstiga ofvan berörda

belopp, om anstalterna skulle kunna inrättas på fullt ändamålsenligt sätt.

Statens bidrag till bestridande af dessa kostnader ansåge komiterade

icke böra sättas lägre, än hvad för närvarande utginge för hvarje elev i

döfstumskola. Till undervisningen för blinda bidroge staten med omkring

300 kronor under 4 år och omkring 400 kronor under 6 år för hvarje

elev, som åtnjöte sådan undervisning. Det torde vara otvifvelaktigt, att

andesvaga kräfde eu fullt lika omsogsfull vård som de blinda och att

kostnaden för båda dessa grupper af barn i vissa afseenden måste ställa

sig åtminstone lika hög, som för de döfstumma. I detta hänseende ville

komiterade särskildt erinra, hurusom för de andesvaga barnen fordrades

bland annat anställande af ett större antal vårdare eller sköterskor. Komiterade

ansåge sig dock icke böra ifrågasätta högre anslag till bestridande

af underhållet af lärjunge i andesvagskola, än som utginge för lärjunge i

döfstumskola, utan ville föreslå att till underhåll åt andesvagskola, anordnad

af skoldistrikt, omfattande minst ett landstingsområde eller en stad, som

ej i landsting deltoge, skulle utgå statsbidrag, för år räknadt, med 250

kronor för hvarje barn, som inom skolan eller på dess bekostnad njöte

underhåll, samt med 125 kronor för hvarje annat i skolan intaget barn,

och till understöd åt enskild andesvagskola, hvilken af Kongl. Maj:t funnes

vara deraf förtjent, statsbidrag, för år räknadt, med högst 100 kronor för

hvarje barn, som inom skolan eller på dess bekostnad åtnjöte underhåll,

samt med högst 50 kronor för hvarje annat i dylik skola intaget barn.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Åttonde hofvudtiteln. 159

För de af fallandesot lidande andesvaga, hvilka, enligt komiterades

förslag, icke borde intagas i de offentliga andesvagskolorna, utan skulle

hänvisas till enskild sådan, borde emellertid ett undantag med afseende å

beloppet af statsunderstödet göras.

En af de länsstyrelser, som yttrat sig i frågan, nemligen Kongl. Maj:ts

befallningshafvande ‘i Stockholms län, hade särskildt fäst uppmärksamheten

på det sorgliga förhållande, som egde rum med afseende på dessa andesvaga.

De finge för närvarande ej intagas i de af staten understödda

andesvagskolorna. Deras vård i hemmen vore naturligtvis än svarare, än

när det gälde andra andesvaga, och den vanvård, för hvilken de i fattiga

hem vore utsatta, vore ofta af den mest upprörande beskaffenhet. I det

år 1892 inom Stockholms län upprättade hemmet för fallandesjuka andesvaga

barn voro år 1893 intagna tretton dylika barn; flera ansökningar

om plats derstädes hvilade, men kunde ej bifallas af brist på nödiga medel.

Det stundom hörda talet, att sådana barn väl tarfvade vård, men att

all uppfostrande verksamhet vore med afseende å dem förspild möda,

vederlädes bäst, om man endast under några månaders tid följde en dylik

anstalt, då man skulle finna, huru redan snart nog hos åtskilliga förbättring

och utveckling inträdde under den vård och handledning, som der

egnades dem. Det vore ett af samhället likasom af den enskilda välgörenheten

hittills mycket förbisedt och försummadt arbetsfält, som här erbjöde

sig för lindrande och förbättrande af dessa olyckliga barns lott. Kostnaden

för dessa anstalter måste emellertid ställa sig ganska dyr, då den vård,

dylika barn kräfde, vore synnerligen besvärlig och tidsödande.

Med hänsyn till de drygare kostnaderna för de fallandesjuka barnens

vård och utbildning och då det dessutom icke vore med rättvisa förenligt,

om dessa barn, derigenom att de icke erhölle tillträde till de skolor, som

skulle komma i åtnjutande af det högre statsbidraget, skulle sättas i en

sämre ställning än de öfriga andesvaga, ansåge komiterade, att statsbidraget

för de fallandesjuka andesvaga barnen borde utgå med samma belopp, som

föreslagits för de andesvaga barn, som komme att intagas i distriktsskolorna.

Kostnaderna för utbildning af nödig lärarepersonal för andesvagskolorna

skulle, enligt komiterades förslag, helt och hållet bestridas af staten, ehuru

dock staten ej sjelf skulle anordna anstalter för dylik utbildning. Tydligt

vore, att det statsbidrag, som för närvarande lemnades till detta ändamål,

ej kunde vara tillräckligt, i synnerhet som, i händelse skoltvång för andesvaga

barn stadgades, det vore nödvändigt, att i seminarium för andesvaglärare

hvarje år samtidigt meddelades undervisning åt tio till tolf personer.

Genom den af komiterade föreslagna anordning af denna undervisning

borde dock kostnaderna blifva betydligt mindre, än om staten sjelf skulle

Kostnaderna

för utbildning

af

lärare.

s. 160 Kontrollera mot PDF

Kostnaderna

för inspektionen

m. m.

Arbets
hemmeti.

160 Åttonde hnfvndtiteln.

anordna utbildningen, och komiterade ansåge, att ett belopp af tolf till

femton tusen kronor om året borde vara för ändamålet tillräckligt, Komiterade

hade härvid tänkt sig, att staten skulle lemna medel till anskaffande

af nödig lokal och till seminarielärarnes aflöning samt, såsom förut nämnts,

lemna visst belopp till elevernas underhåll och åt de medellösa bland dem

anvisa mindre belopp till stipendier. Till anskaffande af lokal för seminarium

torde böra beräknas omkring 1,000 kronor. Då väl vid seminarium

i allmänhet komme att tjenstgöra lärarne vid den andesvagskola, i samband

med hvilken detsamma vore anordnadt, syntes 2,500 kronor vara ett tillräckligt

belopp för aflönande af vid seminarium tjenstgörande lärare. Hvad

bidraget till elevernas underhållskostnader beträffade, borde detta icke

sättas lägre än till 500 kronor för hvarje elev, emedan det vore af vigt

att personer, som önskade egna sig åt andesvagundervisningen och hade

fallenhet derför, icke af ekonomiska skäl afhölles derifrån. Vidkommande

stipendierna åt medellösa elever syntes dessa kunna sättas till 100 kronor

för hvarje, hvilket belopp borde vara tillräckligt för det afsedda ändamålet.

Härförutom borde till vid seminarium förekommande extra utgifter beräknas

ett belopp af omkring 400 kronor.

Under förutsättning att lärareutbildningen kunde försiggå i blott ett

seminarium och att tolf medellösa lärareelever samtidigt deltoge i undervisningen,

skulle alltså statens årliga utgifter för lärareutbildningen belöpa

sig till 11,100 kronor. Skulle åter två seminarier befinnas vara behöfliga,

komme detta belopp att ökas med 3,900 kronor, nemligen med 1,000

kronor till lokal, 2,500 kronor till aflöning af lärare och 400 kronor till

extra utgifter, hvadan sammanlagda kostnaden blefve 15,000.

Kostnaderna för inspektionen måste, på grund af hvad komiterade

i afseende a dennas anordning föreslagit, med hänsyn dertill att nu ifrågavarande

skolors antal skulle blifva icke obetydligt större än döfstumskolornas,

sättas högre än kostnaderna för dessas inspektion. Om inspektionen

öfver andesvagskolorna jemte arbetshemmen fördelades på två personer,

kunde arfvodet för hvardera af dessa skäligen bestämmas till högst

1,500. kronor eller för båda sålunda sammanlagdt till högst 3,000 kronor.

Inspektörens eller inspektörernas resekostnads- och traktamentsersättningar

skulle, likasom döfstuminspektörens, utgå af det under riksstatens åttonde

hufvudtitel uppförda förslagsanslag till rese- och traktamentsersättningar.

Detta anslag torde jemväl få anlitas för att bereda godtgörelse åt de sakkunniga

personer, som enligt komiterades förslag skulle närvara vid

seminarieelevernas pröfning.

Af samma skäl, som anförts för en dylik beräkningsgrund beträffande

statens understöd åt andesvagskolorna, borde statens bidrag till arbets
-

s. 161 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvndtiteln.

161

hemmen jemväl beräknas efter visst belopp för hvarje i dylikt hem efter

slutad skolkurs intagen andesvag. Naturligt vore dock, att bidraget till

arbetshemmen icke behöfde sättas så högt som bidraget till skolorna, då

kostnaderna för de förra icke borde blifva så stora som för de senare.

Arbetshemmen hade nemligen, bland annat, icke en sådan lärarepersonal

som skolorna, och de i arbetshemmen intagna andesvaga kunde genom sitt

arbete sjelfva bidraga till sitt underhåll. Statsbidraget till arbetshemmen

borde likväl icke sättas till alltför lågt belopp, ty då vore att befara, det

svårighet skulle uppstå att der bereda plats åt de från skolorna utgångna

elever, som vore i behof deraf. Erhölle emellertid arbetshemmen ett årligt

bidrag från statens sida af 100 kronor för hvarje der intagen från andesvagskola

utgången elev, borde kommunerna utan alltför betungande ekonomiska

uppoffringar kunna inrätta arbetshem med behöfligt antal platser.

Det kunde icke anses för mycket begärdt af staten, att den bidroge med

förenämnda belopp till kostnaderna för de i arbetshemmen intagna andesvaga,

ty, äfven om staten sålunda under de fem år utöfver den egentliga

skolkursen, som vistelsen vid arbetshemmen vore beräknad att räcka,

lemnade understöd till arbetshemmens elever med 100 kronor för hvarje,

blefve dock statens bidrag till de andesvaga relativt mindre än det belopp,

som för närvarande utginge till de blinda, för hvilka, såsom redan förut

erinrats, statens utgifter uppginge till omkring 300 kronor för hvarje elev

vid blindskolan samt omkring 400 kronor för hvarje elev vid blindinstitut.

Hvad slutligen anginge asylerna, ansåge komiterade, såsom förut nämnts, Asyler

att statens bidrag till dessa icke borde utgå på samma sätt som till andesvagskolorna

och arbetshemmen, utan att detsamma i stället borde lemnas för

en gång och i form af bidrag till anläggningskostnaderna för sådana anstalter.

Staten hade ansett sig böra bekosta byggandet af hospital, der de

sinnessjuka kunde intagas för att erhålla vård och skötsel samt förhindras

att blifva till skada för samhället, hvaremot åt den enskilde eller kommunen

öfverlemnats att bestrida kostnaderna för de sinnessjukas underhåll.

Då de obildbara andesvaga, som icke lämpligen kunde eller borde vårdas

i hemmen, vore i det närmaste jemförliga med de sinnessjuka och af

samma skäl som dessa kräfde vård å anstalt, torde statens bidrag till de

obildbara andesvaga icke böra bestämmas att utgå annorlunda än bidraget

till kostnaderna för de sinnessjuka. Komiterade ansåge dock — med

hänsyn dertill att, om än samhällets intresse fordrade, att den fara, som läge

deruti, att nu ifrågavarande andesvaga lemnades utan nödig tillsyn och

vård från det allmännas sida, undanrödjes, detta intresse likväl icke gjorde

sig gällande i lika hög grad, som då fråga vore om de sinnessjuka — att

staten icke borde betungas med hela kostnaden för anläggningen af asyBih.

till Riksd. Prof. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162 Åttonde hnfvudtiteln.

terna för de andesvaga, utan att åtminstone halfva kostnaden borde bäras

af kommunerna. Staten skulle då, sedan förslag till dylik anstalts upprättande

till Kong! Maj:t inkommit och vunnit godkännande, deltaga med

hälften af denna kostnad.

Hvad beträffa!- storleken af de utgifter staten sålunda skulle komma

att vidkännas för asylerna, vore det svårt att angifva något visst belopp.

Den danska kommissionen för uppgörande af förslag till ordnande af andesvagväsendet

i Danmark hade beräknat anläggningskostnaderna för hvarje

asylplats till 2,500 kronor och det vore föga troligt att anläggningskostnaderna

hos oss skulle ställa sig billigare. Det danska förslaget afsåge

emellertid, att staten skulle bygga anstalterna i fråga. Enligt komiterades

förslag skulle i Sverige deremot detta blifva kommunernas sak, och enär

kostnaderna för dessa byggnadsföretag torde kunna, då kommunerna sjelfva

ombestyrde byggnadernas uppförande, något nedbringas, ansåge komiterade,

att ett belopp af 2,000 kronor för hvarje asylplats borde vara tillräckligt.

För att kunna beräkna storleken af de föreslagna statsbidragen till

de andesvagas undervisning och vård hafva komiterade uppgjort beräkningar

öfver dels totalantalet andesvaga, dels antalet andesvaga inom de

särskilda grupperna. Komiterade påpeka härvid till en början de stora

svårigheter som möta vid försöket att erhålla noggranna uppgifter angående

antalet andesvaga inom vårt land. De officiella siffror rörande dessa,

som funnes tillgängliga, vore mycket ofullständiga. Det läge ock i sakens

natur, att exakta siffror med afseende å de andesvaga icke lätt skulle

kunna erhållas, då ju sjelfva begreppet andesvaghet (idioti, sinnesslöhet)

ej kunde fullt noggrant bestämmas.

Enligt folkräkningen den 31 december 1890 skulle sammanlagda antalet

andesvaga i vårt land utgöra 7,619. Det vore emellertid otvifvelaktigt,

att detta antal vore icke obetydligt lägre än det verkliga. Särskilt

syntes uppgifterna beträffande de yngsta åldersperioderna vara mycket

ofullständiga. Då vanligen såsom andesvaga endast ansåges de personer,

hvilkas sinnessvaghet vore medfödd eller uppkommen under barndomen,

borde det relativa antalet andesvaga egentligen redan i barndomen vara

ungefärligen lika högt som i följande åldrar, då ju nästan inga nya fall

under lifvets fortgång tillkoinme. De låga talen, som uppgåfves för grupperna

0—5 och 5—10 år och jemväl för gruppen 10—15 år, syntes derför

antyda, att uppgifterna för de tidigare åldersperioderna icke ernått önskvärd

fullständighet, hvilket i ej ringa mån torde hafva sin grund dels i

svårigheten att under de första lefnadsåren kunna bestämdt konstatera

s. 163 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln. 163

andesvaghetens förekomst och dels i många föräldrars obenägenhet att

angifva sina barn såsom andesvaga. Antalet sb

År 1890 utgjorde antalet andesvaga barn inom åldersgrupperna 7—14

år, 8—15 år och 9—16 år resp. 926, 1,066 och 1,193, eller i medeltal

1,062. Denna sistnämnda siffra borde, under förutsättning att uppgifterna

vore tillförlitliga och att barnen i allmänhet komine att intagas i skolorna

i åldern 7—9 år, beteckna antalet skolpligtiga barn. På grund af hvad

ofvan anförts, måste emellertid denna siffra antagas icke obetydligt understiga

den verkliga. Att så måste vara förhållandet framginge dessutom

af en jemförelse med det resultat, som erhållits vid den räkning, som i

början af år 1886 föranstaltades för att utröna, huru många andesvaga i

skolåldern funnos i vårt land. Enligt denna räkning funnos vid slutet af

år 1885 andesvaga barn i åldern mellan fylda sju och fylda fjorton år till

ett antal af 1,472, hvilken siffra dock, äfven den, ansågs vara för låg. Det

vore icke troligt, att antalet minskats under de fem år, som läge emellan

de båda räkningarna, och uppgifterna för år 1885 måste anses såtillvida

tillförlitligare än de för år 1890, som sistnämnda uppgifter lemnats i

sammanhang med den allmänna folkräkning, hvilken då egde rum, under

det att uppgifterna för år 1885 insamlats särskildt för utrönande af antalet

andesvaga i skolåldern vid 1885 års utgång. Med afseende härå och

då uppgifterna för de senare åldersperioderna måste antagas vara pålitligare

än de för de tidigare, torde man, vid beräkning af antalet andesvaga

barn i skolåldern, komma verkliga förhållandet närmast genom att inom

åldersperioden 7—16 år utgå från antalet för det femtonde eller sextonde

lefnadsåret eller siffran 192. Toges denna siffra såsom medeltal för hvarje

år inom skolåldern och sattes denna till åtta år, skulle sålunda antalet skolpligtiga

andesvaga barn utgöra 1,536. Fastän äfven denna siffra, som med

ungefär ett sextiotal öfverstege det för år 1885 beräknade antalet, möjligen

vore för låg, torde man dock för närvarande ej kunna komma till någon siffra,

som mera närmade sig det verkliga antalet än denna, hvilken sålunda syntes

skäligen kunna läggas till grund för den beräkning, som här vore behöflig.

Beträffande härefter frågan, huru många af detta antal kunde antagas

vara mottagliga för undervisning, måste man äfven här af helt naturliga

orsaker nöja sig med endast sannolikhetsberäkningar.

I skrifvelse den 30 december 1892 till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet

antoge dåvarande inspektören öfver anstalterna för

andesvaga barns vård i rikets landsorter, professorn N. G. Kjellberg, med

stöd af den erfarenhet, som dittills vunnits, att af de i skolåldern befintliga

andesvaga barnen åtminstone hälften kunde anses vara bildbara. Fråga

vore, om icke denna beräkning vore för låg. Undervisningen af ande
-

s. 164 Kontrollera mot PDF

164 Åttonde hufvudtiteln.

svaga barn hade ännu icke i vårt land hunnit mer än öfver de första

stegen. Ju mer undervisningen fullkomnades och ju ändamålsenligare

lärareutbildning erhölles, desto bättre resultat torde kunna vinnas; och

antagligt vore, att åtskilliga af de barn, hvilka för närvarande ansåges

icke bildbara, skulle visa sig mottagliga för undervisning, då bättre kännedom

förvärfvats om, huru de skulle behandlas. I en uti styrelsens för

sinnesslöa barns vård berättelse för år 1886 intagen »statistisk redogörelse

för de. 107 lärjungar, hvilka under åren 1870—1885 erhållit vård och

undervisning i skolan för sinnesslöa barn i Stockholm » (af med. doktor

Sigurd Lovén) anfördes, hurusom af de under de första åtta åren af skolans

verksamhet intagna 51 lärjungar blott 19 voro bildbara, medan af

under perioden 1878—85 intagna 56 elever ej mindre än 38 visat sig

bildbara. Att antalet bildbara sålunda stigit, tillskrefves visserligen den

omständigheten, att under sistnämnda period omsorgsfullare urval med

afseende på inträdessökande egt rum, men äfven de ökade och bättre

lärarekrafterna.

Antalet bildbara andesvaga syntes derför icke böra beräknas lägre än

till inemot två tredjedelar af alla andesvaga.

Af det beräknade antalet andesvaga barn i skolåldern torde omkring 2 %,

eller ungefär 30, kunna antagas utgöra antalet andesvaga barn, hvilka samtidigt

vore döfstumma eller blinda samt befunnits vara i döfstum- eller blindskola

bildbara. Af återstoden skulle något mer än % utgöras af obildbara,

af hvilka de flesta åtminstone någon tid skulle undergå pröfning i

skolans försöksafdelning. Då till följd af sjukdom eller annan anledning

åtskilliga, saväl bildbara som obildbara, barn icke lämpligen kunde deltaga

i skolundervisningen, torde man kunna beräkna antalet af dem, som skulle

samtidigt i skola undervisas, till omkring 1,000.

ar de Ishem men'' Hyad aijSinge antalet platser, som skulle vara behöfliga i arbetshem
men,

sa om än en del af de andesvaga, hvilka efter slutad skolkurs vore

färdiga att lemna skolan, kunde antagas hafva hunnit erhålla den utbildning

af sina själs- och kroppsförmögenheter, att de kunde försörja sig

sjelfva eller i afsevärd mån dertill bidraga, och om än en del af dem

kunde antagas, i föräldrahemmet finna lämplig sysselsättning och tillfälle

till vidare utbildning åt i skolan förvärfvad arbetsskicklighet, torde dock

det stora flertalet vara i behof af den ytterligare utbildning till sjelfverksamhet,

som arbetshemmen vore ämnade att gifva. Komiterade hade

trött sig kunna antaga, att af de andesvaga, som årligen lemnade skolan,

åtminstone omkring 66 % komme att begagna sig af arbetshemmen. Om

i medeltal 115 till 125 andesvaga efter slutad kurs årligen afginge från

skolorna, skulle alltså hela antalet af dem, som samtidigt komme att vistas

s. 165 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvndtiteln. 165

i arbetshemmen, under förutsättning att de stannade der fem år, belöpa

sig till högst 415.

Antalet asylister skulle kunna antagas i rundt tal, lågt beräknadt,

utgöra 2,500—2,600. Det kunde naturligtvis icke blifva fråga om att

bereda alla dessa plats i asyler. Komiterade hade icke ifrågasatt, att asyltvång

skulle införas, och asylrätt eller rätt för hvarje obildbar andesvag

att erhålla inträde på asyl kunde enligt komiterades åsigt ej heller blifva

tal om. Med afseende å en del af dessa andesvaga förefunnes icke någon

absolut nödvändighet till intagning å anstalt. Lugna individer, ofarliga

för sin omgifning, fria från krampanfall eller andra störande komplikationer,

kunde utan vidare olägenhet vårdas i hemmen. Annorlunda förhölle

det sig deremot med sådana, som genom orenlighet, krampanfall, stor

kroppslig eller andlig hjelplöshet, benägenhet för sexuella utsväfningar

eller våldsamhet blefve en tryckande börda, särskildt för de fattiga hemmen,

och som kunde vara för sin omgifning farliga. För alla dessa måste

plats å anstalt beredas.

Att med någon grad af tillförlitlighet bestämma den inbördes storleken

mellan dessa två grupper läte sig svårligen göra. Komiterade ansåge

sig emellertid, med ledning af de beräkningar, som i andra länder, särskildt

i Danmark, i sådant afseende egt ruin, böra beräkna antalet af de asylister,

som vore i behof af vård å anstalt, till inemot tre fjerdedelar af hela an
talet,

i synnerhet som detta antal i och för sig måste anses ganska lågt

och det vore af vigt att vid uppförande af asylbyggnader utrymmet icke

inskränktes för mycket. Det antal asylplatser, som hos oss skulle erfordras,

skulle således kunna antagas i rundt tal uppgå till omkring 1,800.

På grund af dessa statistiska beräkningar skulle sålunda antalet andesvaga

i de särskilda grupperna kunna antagas komma att i runda tal

uppgå till:

i grupp l) skolpligtiga andesvaga ........................................................... 1,000

» :> 2) andesvaga i arbetshem ....................................................... 415

» s 3) asylister................................................................................... 1,800.

Lades dessa siffror till grund vid beräkningen af statsbidraget, skulle

den årliga kostnaden för statsverket blifva:

1. a) för bidrag till undervisning af 1,000 skolbarn:

för 90 % interner i allmän skola, eller 900

barn efter 250 kr. för hvarje ......... kr. 225,000: —

» 5 °!o externer i d:o d:o, eller 50 barn,

efter 125 kr. för hvarje..................... » 6,250: —

Transport kr. 231,250: —

Antal asylplatser.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Åttonde hufvndtiteln.

Utlåtanden

öfver komitébetänkandet.

Transport kr. 231,250: —

för 4 % interner i enskilda skolor, eller för

40 barn efter 100 kr. för hvarje... » 4,000: _

■* 1 °io externer i d:o d:o eller 10 barn efter

50 kr. för hvarje.............................. » 500: —

b) för utbildning af lärarepersonal....................................

c) för inspektionen: arfvoden åt inspektörer, utom rese
och

traktamentsersättning, högst...................................................

2. bör bidrag till undervisning af 415 andesvaga i arbetshemmen

efter 100 kronor för hvarje...................................

Summa kronor

235,750: —

15,000: —

3,000: —

41,500: —

295,250: —

Statens bidrag till de nuvarande undervisningsanstalterna för andesvaga

utgjorde för år 1893 tillhopa 43,700 kronor. Den förhöjning i statsanslaget,

som af komiterades förslag skulle föranledas, komme således att

utgöra 251,550 kronor, eller i rundt tal 250,000 kronor.

Härtill skulle komma statens bidrag för en gång till bestridande af

halfva kostnaden för uppförande af asyler för icke bildbara andesvaga,

hvilka bidrag komiterade, under förutsättning att anläggningssumman för

hvarje asylplats skulle komma att uppgå till omkring 2,000 kronor, antoge

kunna beräknas till sammanlagdt belopp af omkring 1,800,000 kronor.

Ofvanstaende belopp vore beräknade att utgå, först sedan organisation

en° af undervisningen för de andesvaga hunnit fullständigt genomföras,

eller ^år 1900, hvarför statens bidrag under de närmaste åren komme att

uppgå till väsentligt lägre belopp.

På grund af nådig befallning hafva medicinalstyrelsen, öfverståthållareembetet

och Eders Kongl. Maj:ts samtlige befallningshafvande i länen äfvensom

landstingen och stadsfullmägtige i de städer, som ej i landsting deltaga,

afgifvit underdåniga utlåtanden öfver de af komiterade framstälda

förslag, hvarjemte styrelsen för föreningen för sinnesslöa barns vård efter

anmodan inkommit med yttrande angående ordnande af utbildningen af

lärare och vårdare vid det af omförmälda förening anordnade seminarium.

Af nämnda myndigheter hafva Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

och landstingen i Östergötlands, Jönköpings, Gotlands, Hallands och Norrbottens

län, Eders Kong], Maj:ts befallningshafvande i Kalmar och Gefleborgs

län samt landstinget i Vesterbottens län med en och annan detaljanmärkning

antingen uttryckligen tillstyrkt bifall till komiterades förslag

eller förklarat sig icke hafva något att deremot erinra.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

167

Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande i Kronobergs, Kristianstads,

Vermlands, Örebro, Vesternorrlands och Vesterbottens län, landstingen i

Kristianstads och Örebro län samt stadsfullmägtige i Gefle hafva icke något

hufvudsakligt att erinra mot den af komiterade föreslagna anordningen af

de bildbara andesvagas undervisning i skolor och arbetshem, men afstyrka

komiterades förslag angående inrättande af asyler.

Jemväl Eders Kong! Maj:ts befallningshafvande och landstinget i

Södermanlands län äfvensom stadsfullmägtige i Norrköping och Malmö

tillstyrka tillämpning af hufvudgrunderna i komiterades förslag angående

de andesvagas undervisning i skolor, men anse, att lagbestämmelser om

inrättande af arbetshem ej böra meddelas, samt finna sig icke kunna tillstyrka

bifall till komiterades förslag rörande sättet för beredande af vård

åt de obild bara andesvaga.

De hufvudsakliga grunder, på hvilka förslaget är bygdt, godkännas

principielt af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande och landstingen i

Upsala, Göteborgs och Bohus, Elfsborgs, Vestmanlands och Kopparbergs

län samt landstingen i Kronobergs län, Kalmar läns norra landstingsområde

äfvensom Skaraborgs och Vermlands län, men dessa myndigheter afstyrka

dock tillämpning af förslaget för närvarande. De flesta af dem

framhålla emellertid såsom synnerligen önskvärdt, att staten lernnar ökadt

bidrag till andesvagskolorna och jemväl understöd till arbetshem för andesvaga.

Öfverståthållareembetet, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande och

landstingen i Stockholms, Blekinge, Malmöhus och Jemtlands län, Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län, landstingen i Kalmar

läns södra landstingsområde och Gefleborgs län samt stadsfullmägtige i

Stockholm och Göteborg förklara sig icke kunna tillstyrka bifall till förslaget

eller tilltro sig icke kunna om detsamma uttala något bestämdt omdöme,

dervid dock några af dessa myndigheter godkänna rigtigheten af

åtskilliga af de utaf komiterade uttalade åsigter.

Jemväl medicinalstyrelsen anser sig icke kunna tillstyrka bifall till

förslaget, ehuru styrelsen dock förklarar sig gilla grundsatsen om obligatorisk

undervisning för de andesvaga.

De skäl, som anföras af de myndigheter, hvilka antingen helt eller

delvis afstyrka bifall till komiterades förslag, äro hufvudsakligen följande.

Hvad först angår inrättande af skolor enligt komiterades förslag skolor.

och särskilt, den föreslagna bestämmelsen om skotvång för de andesvaga

har invändts, att obligatorisk undervisning så mycket mindre

borde lagstadgas, som den ofta sväfvande gränsen mellan andesvaga och

normala, men sent utvecklade barn, i all synnerhet vid en så tidig ålder

s. 168 Kontrollera mot PDF

168 Åttonde hnfvudtiteln.

som sju år, ofta skulle lägga snart sagdt oöfverstigliga hinder för afgörande!,

huruvida ett barn skulle vara underkastadt förslagets i jemförelse

med motsvarande föreskrifter i folkskolestadgan stränga bestämmelser om

skotvång. Mera omfattande åtgärder än hittills borde visserligen vidtagas,

men denna undervisningspligt mot de andesvaga borde kunna genomföras,

utan att en så radikal åtgärd som stadgandet af skoltvång behöfde

tillgripas. Erfarenheten hade för öfrigt visat, att de andesvaga barnens

föräldrar icke vore ovilliga att öfverlemna barnen till uppfostringsanstalt.

. Kunde således plats beredas i en väl ordnad dylik anstalt, behöfdes

ej tvång.

Derjemte har anmärkts, att undervisningens bindande vid reglementerande

läroplaner och lärokurser icke vore tillrådligt. En och° annan

myndighet har äfven mot förslaget invända att det resultat man genom

undervisningen kunde uppnå vore obetydligt och icke värdt de kostnader,

som skulle blifva en följd af förslagets genomförande.

Af medicinalstyrelsen framhålles särskild^ att praktiska svårigheter

skulle möta vid inrättande af de föreslagna andesvagskolorna. Icke utan

särdeles noggranna undersökningar skulle nemligen inom hvarje kommun

kunna på förhand bestämmas, huru många elever vore i hvarje skola att

påräkna. Ännu vida svårare, om ej omöjligt, torde det blifva att på förhand

erhålla kännedom om, huru många af dessa vore bildbara. Den af

komiterade uppgjorda beräkningen angående antalet bildbara andesvaga

vore mindre tillförlitlig och procenten bildbara bland de andesvaga måste

tillsvidare betraktas såsom obekant. Landstingen torde derför vid anordnandet

af skollokaler, anställande af lärare m. m. komma att få en ganska

svår uppgift.

Jemväl de med förslagets genomförande förenade stora kostnaderna

aberopas såsom skäl mot detsamma, och några af de i ärendet hörda myndigheterna

anse den föreslagna distriktsindelningen olämplig.

I. sistnämnda afseende anmärker medicinalstyrelsen, att en sådan distriktsindelning,

som den af komiterade föreslagna icke vore ändamålsenlig

särskild! med hänsyn till lärarnes utbildning. Enligt komiterades förslag

skulle nemligen skolorna komma att blifva relativt små, och vid dessa sml

skolor med ett ringa antal elever i hvarje skulle svårligen kunna erhållas

sa utvecklade undervisningsmetoder och så förbättrad undervisningsmateriel,

som i en stor skola med många på en gång närvarande andesvaga af alla

slag kunde paräknas. Äfven för undervisningen af de andesvaga vore de

små skolorna icke tillfredsställande. Vid en större skola med vid en dylik

utbildade erfarne lärare och med dess rikare tillgång på undervisningsmateriel

vore utsigterna för den andesvages utveckling i väsentlig grad större.

s. 169 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

169

Jemväl i afseende å kostnaderna vore de större skolorna att föredraga

framför de mindre. Kostnaderna för de mindre skolorna med ett ringa,

antal elever, men med ett jemförelsevis stort antal lärare måste alltid ställa

sig dyrare än för de större skolorna.

Beträffande åter arbetshemmen anmärka några myndigheter, att den

föreslagna formen för dessa vore opröfvad och skulle medföra ökade kostnader,

under det att en myndighet anser, att de bildbara andesvaga efter

slutad skolgång böra återvända till sina hem. En del finner deremot den

af komiterade föreslagna tid af fem år för vistelse i arbetshem alltför kort.

I allmänhet anses, att bestämmandet om anordnande af arbetshem bör helt

och hållet öfverleinnas åt skoldistrikten.

Vidkommande slutligen komiterades förslag angående inrättande af

asyler för vård af obildbara andesvaga, anse de flesta af de i ärendet hörda

myndigheter, hvilka finna sig ej kunna tillstyrka komiterades förslag i

detta afseende, att, då de icke bildbara andesvaga i det närmaste vore

jemförliga med sinnessjuka och gränsen mellan dessa slag af abnorma ofta

till och med vore svår att uppdraga, staten ensam borde draga försorg om

de icke bildbara andesvaga, i likhet med hvad förhållandet vore beträffande

de sinnessjuka. Skulle landstingen upprätta asyler, komme detta att

kräfva större uppoffringar, än landstingen, hvilka vore betungade med en

mångfald utgifter för andra ändamål, skäligen förmådde bära. Medicinalstyrelsen

anser, i likhet med hvad komiterade äfven tänkt sig, att med

denna angelägenhet tillsvidare kunde anstå, då för närvarande icke ens

funnes tillräckligt antal platser å asylerna för sinnessjuka, hvilka dock vore

mera i behof af asylvård än den stora mängden andesvaga. Medicinalstyrelsen

påpekar vidare, att svårskötta andesvaga redan nu intoges å asylerna

för sinnessjuka, men framhåller dock i sammanhang härmed, att det

i en framtid torde blifva lämpligast, att icke bildbara andesvaga vårdades å

särskilda asyler och således icke vidare mottoges å anstalter för sinnessjuka.

De myndigheter, som, ehuru de i princip icke hafva något att erinra

mot komiterades förslag, förorda, att ordnandet af de andesvagas undervisning

och vård i enlighet dermed måtte uppskjutas tills vidare, göra

detta i främsta rummet af ekonomiska skäl. De med förslagets genomförande

förbundna kostnader skulle för närvarande blifva alltför betungande

för landstingen, hvilka redan gjort betydande uppoffringar för inrättande

af anstalter för ändesvagä och dessutom ännu tyngdes af stora utgifter

för uppförandet af nya döfstumskolebyggnader. Ordnandet af undervisningen

för de döfstumma borde först fullständigt genomföras, innan

landstingen ålades ytterligare betungande utgifter för de andesvagas vård

och undervisning.

Bill. till Riksd. Prof. 1897. 1 Sami. 1. Afd.

Arbetshem.

Asyler.

22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Åttonde hnfvudtiteln.

En och annan af dessa myndigheter framhåller för öfrigt att, då antalet

hildbara ej vore säkert kändt, de kostnader, som förslagets tillämpning

skulle medföra, icke kunde med någon visshet beräknas, äfvensom att metod

och mål med afseende å de andesvagas utbildning ännu icke vore fullt

klara. Den hittills vunna erfarenheten på detta område vore ännu alltför

ringa, för att man deraf skulle kunna hafva någon tillförlitlig ledning vid

valet af de åtgärder, som för ett ändamålsenligt anordnande af de andesvagas

undervisning och vård vore lämpligast.

De myndigheter, som yrka bifall till komiterades förslag, åberopa i

allmänhet de af komiterade anförda skäl och framhålla med styrka, att

det vore samhällets pligt att taga sig an de andesvaga.

T likhet med flertalet af de myndigheter, som i ärendet afgifvit utlåtande,

anser äfven jag, att de grundsatser, från hvilka komiterade utgått

vid uppgörande af sitt förslag, äro fullt riktiga. De andesvagas kraf

på utbildning och omvårdnad synes mig vara lika beaktansvärdt som

öfriga abnorma barns, och detta anspråk torde icke kunna fullständigt tillgodoses,

utan att skotvång i lag stadgas, såsom förhållandet är beträffande

de döfstumma och blinda. Det synes mig sålunda vara i sin ordning, att

komiterade beträffande ordnandet af de andesvagas undervisning uppstält

likartade grunder som de, hvilka äro i afseende å döfstumundervisningen

gällande.

Komiterade hafva, så vidt jag kunnat finna, anfört giltiga skäl för

den af dem föreslagna anordning att för de bildbara andesvaga inrätta

skolor och i anslutning till dem arbetshem samt att åt de obildbara andesvaga

bereda vård i särskilda för detta ändamål upprättade anstalter.

Hvad kostnaderna för de andesvagas undervisning beträffar, anser äfven

jag, att dessa böra bestridas af skoldistrikten med bidrag af statsmedel

och rätt till viss årlig afgift af föräldrar eller målsmän eller, om dessa

icke ega tillgång till afgiftens gäldande, af vederbörande fattigvårdssamliälle.

Men om jag sålunda i princip finner mig böra godkänna komiterades

förslag och anser, att de andesvagas undervisning bör ordnas i enlighet

dermed, kan jag dock icke för närvarande tillstyrka fullständigt genomförande

af detsamma.

Vidkommande först den del deraf, som afser inrättande af asyler för

de andesvagas vård, hafva komiterade själfva, såsom förut framhållits, ansett,

att med denna angelägenhet kunde tills vidare anstå, och såväl medicinalstyrelsen

som det stora flertalet af de myndigheter, som yttrat sig i

frågan, hafva på anförda skäl hemstält, att förslaget i berörda del icke

s. 171 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln. 171

måtte för närvarande föranleda någon åtgärd. Ehuru det visserligen vore

i hög grad önskvärdt att redan nu kunna bereda de obildbara andesvaga

eu vård, hvaraf de i de flesta fall äro i stort behof, men som de nu måste

sakna, torde dock, särskildt på de af medicinalstyrelsen anförda skäl,

lämpligast vara att icke för närvarande betunga staten med dryga utgifter

härför, utan tillsvidare låta sig nöja med hvad genom kommunernas och

enskilda personers åtgärder kan i sådant afseende åstadkommas.

Mot en omedelbar tillämpning af förslaget i öfrigt hafva, såsom förut

anförts, framstälts åtskilliga betänkligheter, hvilka icke kunna frånkännas

betydelse, och i främsta rummet synes härvid hänsyn böra tagas till de

skäl af ekonomisk art, hvilka gjort sig gällande, i synnerhet till de af flera

myndigheter framhållna dryga utgifter, som ännu tynga landstingen för ordnandet

af de döfstummas undervisning. Likaledes kan man ej undgå att

tillmäta synnerlig betydelse åt hvad särskildt medicinalstyrelsen och jemväl

komiterade framhållit i afseende å antalet andesvaga, nemligen att

beräkningen af de andesvaga är i hög grad sväfvande och att det till följd

deraf icke låter sig göra att med någon visshet beräkna de kostnader, som

förslagets genomförande skulle medföra. Dertill kommer, att åtskilliga detaljanordningar,

enligt komiterades förslag, tilläfventyrs torde, såsom ock en

och annan myndighet påpekat, behöfva ändras, hvadan det torde vara till

fördel för denna angelägenhets slutliga ordnande, att större erfarenhet

vinnes, innan mera speciella föreskrifter påbjudas till efterlefnad.

Då jag på grund häraf finner mig icke kunna för närvarande tillstyrka

omedelbar tillämpning af förslaget, men anser, att man såsom mal för sitt

sträfvande på ifrågavarande område bör uppställa ett ordnande af de andesvagas

utbildning i enlighet dermed, synes mig lämpligast att tills vidare

fortgå på den väg, på hvilken man hittills inslagit, helst komiterades. förslag

utgår från och är bygdt på redan bestående förhållanden samt innebär

en utveckling af dessa. För att emellertid kraftigare befordra upprättandet

af uppfostringsanstalter och utvecklingen af de redan bestående

och sålunda desto förr möjliggöra öfvergången till den af komiterade föreslagna

anordning, synes mig staten böra i väsentligare mån, än hittills

skett, understödja dessa anstalter och dervid icke blott lemna ökadt bidrag

till andesvagskolorna utan äfven genom ekonomiskt understöd främja upprättandet

af arbetshem för de andesvaga.

Behofvet af ökadt bidrag från statens sida har äfven kraftigt betonats

af i ärendet hörda myndigheter, oafsedt huruvida de ansett sig böra tillstyrka

bifall till komiterades förslag eller ej.

Innan jag härefter berör frågan, till huru stort belopp statens bidrag

till skolor och arbetshem skäligen bör bestämmas, och de närmare

vilkor, under hvilka det bör utgå, torde jag få yttra mig angående be
-

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Åttonde hnfvndtiteln.

räkningsgrunden för statsbidragets utgående. För närvarande gäller i detta

afseende, att statsbidraget beräknas efter antalet i skolorna intagna, behörigen

qvalificerade elever. Något skäl att frångå denna beräkningsgrund

synes mig icke föreligga, utan torde allt framgent antalet elever böra

läggas till grund för statsbidragets beräknande.

I sin förut berörda skrifvelse anför Riksdagen, att det med skäl

kunde ifrågasättas, huruvida icke för statsunderstödets utgående borde

såsom ett uttryckligt vilkor föreskrifvas medverkan af landsting eller för

städer, som ej i landsting deltoge, af stadsfullmäktige, ehuru Riksdagen

icke närmare angåfve, huru enligt Riksdagens mening denna medverkan

skulle bestämmas.

Af de 16 skolor, som under år 1895 åtnjöto statsbidrag, erhöllo alla

med undantag af 2 understöd af landsting, och uppgingo de af landstingen

anvisade medel till ett belopp af sammanlagd t 66,018 kronor, hvartill torde

böra läggas ränta och amorteringar å lån, upptagna för uppförande eller

inköp af skolbyggnader eller ränta å anläggningskostnaderna för skolorna.

Då det, så länge ej obligatorisk undervisning stadgas, icke lärer böra

åläggas landstingen eller stadsfullmäktige såsom eu ovilkorlig skyldighet

att till andesvagskolorna lemna bidrag, samt svårighet skulle möta att

bestämma något visst förhållande mellan statsbidraget och det af landsting

eller stadsfullmäktige lemnade understöd, särskilt med hänsyn dertill att

till nämnda korporationers bidrag jemväl måste hänföras anläggningskostnaderna

för anstalterna in. in., torde icke såsom vilkor för statsbidrags

erhållande böra uppställas fordran på understöd af landsting eller stadsfullmäktige.

I stället torde, i likhet med hvad komiterade ock föreslagit

och såsom förhållandet är beträffande anstalterna för de döfstumma, i

främsta rummet de af landstingen eller stadsfullmäktige i de städer, som ej

i landsting deltaga, anordnade skolor böra understödjas med högre statsbidrag,

då dessa skolor skäligen kunna förutsättas blifva bättre ordnade

och administrerade än enskilda skolor samt den af komiterade föreslagna

anordning derigenom skulle väsentligen befrämjas.

Vidkommande beloppet af det understöd, som bör lemnas, hafva

komiterade föreslagit, att statsbidraget till de föreslagna distriktsskolorna

borde, för år räknadt, utgå med 250 kronor för hvarje barn, som inom

skolan eller på dess bekostnad njöte underhåll, samt med 125 kronor för

hvarje annat i skolan intaget barn, och att understöd åt enskild skola,

hvilken funnes vara deraf förtjent, borde, för år räknadt, utgå med högst

100 kronor för hvarje barn, som inom skolan eller på dess bekostnad åtnjöte

underhåll, samt med högst 50 kronor för hvarje annat i skolan intaget

barn.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 173

Äfven jag anser, att statsbidraget till andesvagskolorna icke gerna

bör sättas lägre än sålunda föreslagits. Det har visserligen ifrågasatts,

att 250 kronor skulle vara för högt belopp för de i förstnämnda slag

af skolor intagna barn, men åtskilliga myndigheter hafva ansett detta

belopp icke skäligen böra sättas lägre, och de skäl komiterade härför anfört

synas mig vara väl grundade. En dylik ökning af statsbidraget torde

särskild! vara af behofvet påkalladt med hänsyn till andesvaglärarne. Deras

löner äro för närvarande i allmänhet alltför knappt tillmätta och motsvara

ingalunda det tunga och svåra arbete, som är lörenadt med deras tjenst.

Med hänsyn till de drygare kostnaderna för de fallandesjuka barnens

värd och utbildning och då, såsom komiterade anfört, det icke vore med

rättvisa förenligt, om dessa barn, till följd deraf att de icke erhölle tillträde

till de skolor, som skulle komma i åtnjutande af det högre statsbidraget,

skulle sättas i en sämre ställning än de öfriga andesvaga, torde

statsbidraget för de fallandesjuka eller af konvulsioner lidande andesvaga

barnen böra utgå med samma belopp, som skulle komma att utgå för de

barn, hvilka vinna inträde i af landsting eller stadsfullmäktige anordnade

eller underhållna skolor.

Hvad angår de andesvaga barn, som tillika äro döfstumma, skola,

enligt lagen angående döfstumundervisningen den 31 maj 1889, dessa barn,

såvidt de efter behörig pröfning befinnas mottagliga för undervisning i

döfstumskola, i dylik skola erhålla undervisning. Vidkommande åter de

andesvaga barn, som tillika äro blinda, eger lagen angående blindundervisningen

den 29 maj 1896 icke tillämplighet a dessa barn. Antalet bildbara

andesvaga barn, hvilka tillika äro blinda, eller döfstumma men ej

mottagliga för undervisning i döfstumskola, eller ock både blinda och döfstumma,

är ytterst ringa, och några anstalter för meddelande af undervisning

åt dessa barn finnas icke för närvarande anordnade. Skulle dylika

anstalter komma till stånd, synes det mig böra bero på Eders Kongl. Maj:ts

pröfning och bestämmande i hvarje särskildt fall, under hvilka vilkor och

till hvilket belopp statsbidrag till sådana anstalter må utgå.

Den af föreningen för sinnesslöa barns vård i Stockholm anordnade

skola intager en särskild undantagsställning bland de enskilda andesvagskolorna.

Denna skola, den enda i Stockholm befintliga undervisningsanstalt

för andesvaga, mottager elever från hela landet och har städse, stått

under synnerligen god ledning. Den har tjenat till föredöme för åtskilliga

af de i landet anordnade andesvagskolorna och har hittills pa visst sätt

betraktats såsom en normalskola på detta område. Med densamma är

förenad den enda ^bildningsanstalt för andesvaglärare, som för närvarande

s. 174 Kontrollera mot PDF

174 Åttonde htifrudtiteln.

hos oss finnes; och torde, enligt hvad jag kommer att föreslå i fråga om

ordnandet af andesvaglärares utbildning, den anordning, som hittills i detta

afseende egt^ rum, äfven för framtiden lämpligen böra bibehållas. Med

afseende härå synes mig ifrågavarande skola böra komma i åtnjutande af

enahanda högre bidrag från statens sida som de af landstingen i de särskilda

länen anordnade distriktsskolorna.

Hvad beträffar de vilkor, under hvilka statsbidraget till andesvagskolorna

bör utgå, gälla för närvarande i detta afseende enligt Eders

Ivongl. Majrts kungörelse den 5 juni 1885 följande bestämmelser:

att i anstalt af förevarande beskaffenhet endast sådana barn må till

skolelever antagas, hvilka kunna anses mottagliga för uppfostran eller

undervisning, och bland dessa intet, som är under sex eller öfver femton år;

att barn, som lida af konvulsion^’, fallandesot, sinnessjukdom eller

smittosam sjukdom, icke få i skolan intagas;

_ att skolelev, som under vistelsen i skolan visat sig icke vara mottaglig

för uppfostran, bör derifrån skiljas, äfvensom att skolelev, hvilken

i skolan icke kan göra vidare framsteg, ej heller bör der längre få qvarstanna;
att

understödet för hvarje år skall utgå med 100 kronor för hvarje

vid arets början i skolan intaget barn, som är mottagligt för undervisning,

och att vid idiotanstalt, hvarest jemte skolelever mottagas elever endast

till vård, dessa senares antal icke må i beräkningen ingå; samt

att skolan skall vara underkastad den inspektion, som chefen för kongl.

ecklesiastikdepartementet bestämmer, hvarjemte der bör vara anstäld en

läkare, hvilken kan lemna redogörelse för elevernas helsotillstånd.

Dessa vilkor synas böra i hufvudsak fortfarande gälla, ehuru med

vissa modifikationer och tillägg, som kunna vara egnade att befordra den

af komiterade föreslagna organisation af andesvagskolorna.

För att, såvidt möjligt, vinna trygghet för att endast sådana barn

qvarstanna i skolorna, som verkligen kunna anses bildbara, och för att

åstadkomma^ enhet i fråga om anordnandet af de särskilda skolorna, synes

mig böra, såsom komiterade föreslagit, bestämdt fastslås såsom vilkor för

statsbidrags åtnjutande, att skolorna anordnas i två afdelningar, en profklass

och den egentliga skolan, samt att barn får qvarstanna i profklassen

högst två år och i den egentliga skolan högst sex år.

Hvad beträffar den nu gällande åldersgränsen för att antagas till skolelev,

6 till 15 år, synes mig denna för vidsträckt. Erfarenheten bar nemligen

visat, att mottagligheten för undervisning i regeln är större i yngre

år. Att medgifva inträde vid en så sen ålder som ända till 15 år medför

dessutom en högst väsentlig olägenhet i afseende å undervisningen.

s. 175 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvndtiteln. 175

Beräknas den tid eleverna skulle stanna vid skolorna till åtta år, skulle

der komma att finnas elever från sex till tjugutre års ålder. Det är

tydligt, att stora svårigheter skola möta att samtidigt meddela undervisning

åt elever af så olika åldrar. Härtill kommer att, da andesvagskolorna

för närvarande äro och väl fortfarande komma att blifva samskolor,

det är olämpligt att alltför lång tid utöfver barnaåren utsträcka

vistelsen vid skolan. Då det emellertid nu icke är fråga att stadga obligatorisk

undervisning, torde icke böra ifrågasättas att bestämma tiden pa

sätt komiterade föreslagit eller från och med det år, under hvilket barnet

fyller sju år, till det år, under hvilket barnet fyller nio år, utan synes

man kunna såsom en medelväg bestämma tiden för inträde i skolan sålunda,

att intagningen i skola icke får ske före fylda 6 år och icke

efter fylda 12 år.

Vidkommande sättet för utbetalningen af statsbidraget, är det påtagligen

lämpligast, att utbetalningen sker halfårsvis och att anslaget beräknas

efter antalet lärjungar vid hvarje termins början i stället för såsom

för närvarande vid hvarje års början, då antalet barn i de särskilda skolorna

under loppet af ett år kan vexla ganska betydligt, och sålunda en

rättvisare fördelning af anslaget kan ske, om hälften af anslaget utbetalas

efter antalet vid vårterminens början i skolorna intagna elever och den

andra hälften efter antalet i skolorna vid höstterminens början intagna barn.

Hvad särskildt angår de skolor, som anordnas för andesvaga barn,

hvilka lida af konvulsioner eller fallandesot, är det tydligt, att inga andra

än sådana böra der intagas, och detta synes derför böra såsom ett bestämdt

vilkor för statsbidraget föreskrifvas.

Jag tillåter mig sålunda föreslå, att såsom vilkor för statsbidrags utgående

till andesvagskolorna bestämmes:

1) att anstalt af förevarande beskaffenhet skall bestå af två afdelningar:

prof klassen och den egentliga skolafdelningen;

2) att barn, som lida af konvulsioner eller fallandesot, ej få intagas

i anstalt för icke fallandesjuka andesvaga, hvaremot i anstalt för fallandesjuka

andesvaga endast med fallandesot eller konvulsioner behäftade barn

få intagas;

3) att i anstalterna ej få intagas barn, som lida af sinnessjukdom eller

smittosam sjukdom eller beträffande hvilka det ligger i öppen dag, att de

ej äro beqväma för samlifvet i en skola och för deltagandet i arbetet derstädes

;

4) att barns ålder vid intagningen ej får understiga sex år och ej

öfverstiga tolf år;

s. 176 Kontrollera mot PDF

176 Åttonde hufyndtiteln.

5) att, så snart barn befunnits obildbart eller oförmöget till vidare

utveckling, det skall skiljas från skolan;

6) att barn far qvarstanna i prof klassen högst två år och i den egentliga

skolan högst sex år;

l) att till anstalt, sotn af landsting eller stadsfullmäktige i de städer,

som ej i landsting deltaga, anordnas och understödes samt står under inseende

af en af landsting eller stadsfullmäktige utsedd styrelse, äfvensom

till enskild anstalt för fallandesjuka andesvaga skall för hvarje lästermin

utgå understöd med 125 kronor för hvarje vid lästerminens början intaget

barn, som i anstalten eller på dess bekostnad njuter underhåll, och med

62 kronor 50 öre för hvarje annat i anstalten intaget barn, som från lästerminens

början deltagit i undervisningen;

8) att till enskild anstalt för icke fallandesjuka andesvaga skall för

hvarje lästermin utgå understöd med 50 kronor för hvart och ett i anstalten

vid lästerminens början intaget barn, som i anstalten eller på dess

bekostnad njuter underhall, och med 25 kronor för hvarje annat i dylik

anstalt intaget barn, som från lästerminens början deltagit i undervisningen;

9) att i sådan anstalt, der till vård mottagas äfven obildbara andesvaga,

dessa ej må inräknas bland dem, för Indika statsunderstöd begäres;

samt

10) att anstalterna skola vara underkastade den inspektion, som chefen

för kongl. ecklesiastikdepartementet bestämmer, hvarjemte vid hvarje anstalt

bör vara anstäld en läkare, hvilken kan lemna redogörelse för elevernas

helsotillstånd.

Riksdagen har i sin ofta nämnda skrifvelse hemstält, huruvida icke

föreskrift borde meddelas, att vederbörande skolstyrelse icke finge af mindre

bemedlade föräldrar fordra högre årsafgift än visst skäligt belopp, emedan

i annat fall den samhällsklass, för hvilken tillträdet till ifrågavarande

undervisningsanstalter företrädesvis borde underlättas, eller sådana obemedlade,

som icke för sina barn erhölle fattigvård, tilläfventyrs icke kunde

blifva af den med ökadt statsunderstöd afsedda förmånen delaktig. Komiterade

hafva äfven föreslagit eu bestämmelse af innehåll, att den årliga

afgift, med hvilken föräldrar eller målsmän borde bidraga till barnets kosthåll

vid skolan, ej finge öfverstiga 50 kronor för barn^af mindre bemedlade

föräldrar. Mot detta förslag hafva emellertid åtskilliga anmärkningar

framstälts.^ Några myndigheter anse, att den sålunda föreslagna afgiften

vore för låg och att den icke borde sättas lägre än till 100 kronor, under

det att andra förmena, att uttrycket »mindre bemedlade» skulle gifva anledning

till godtycke, då det vore alltför obestämdt och lemnade fritt rum

för olika tolkningar. Flera myndigheter anse, att bestämmandet af ifråga
-

s. 177 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

177

varande afgift borde öfverlemnas åt landstingen eller stadsfullmäktige såsom

i fråga om döfstumundervisningen vore förhållandet.

Då hittills icke några klagomål i detta afseende afhörts och det icke

torde vara att befara, att skolstyrelserna skola sätta årsafgifterna högre än

i hvarje fall finnes skäligt, synes mig någon föreskrift i berörda hänseende

icke vara erforderlig.

Vid beräkningen af det antal elever, för hvilka statsbidrag skulle

komma att utgå, torde den tillförlitligaste utgångspunkten vara det antal

andesvaga i de befintliga skolorna, för hvilka statsbidrag nu åtnjutes. För

år 1893 utgick statsbidraget efter 377 elever, för år 1894 efter 397, för

år 1895 efter 436 och för år 1896 efter 468. Det har sålunda varit i

ständig, icke obetydlig stigning. I brist på plats kunna emellertid för

närvarande icke alla andesvaga barn, för hvilka inträde i anaesvagskola

sökes, der mottagas. Enligt den af inspektören öfver anstalterna för andesvaga

senast afgifna inspektionsberättelse voro exempelvis vid Östergötlands

läns anstalt vid tiden för inspektionen icke mindre än 17 ansökningar

om inträde hvilande i brist på utrymme, oaktadt den lifliga omsättning,

som under året egt rum bland eleverna derstädes.

Då det är att förmoda, att, derest förhöjdt statsbidrag beviljas, landstingen

och stadsfullmäktige skola låta sig angeläget vara att utvidga

redan befintliga skolor och inrätta nj^a i de län, der sådana för närvarande

icke finnas, och således antagligt är, att antalet elever, för hvilka statsunderstöd

skulle erhållas, kommer att ökas i ännu högre grad än hittills

varit förhållandet, synes mig statsbidraget icke böra beräknas för ett lägre

antal elever än 650, häri inberäknade de fallandesjuka andesvaga.

Af de 19 uppfostringsanstalter för icke fallandesjuka andesvaga, som,

enligt den af föreningen för sinnesslöa barns vård utgifna berättelse, funnos

vid 1895 års slut, voro 15 landstingsskolor, nemligen Johannesbergs skolafdelning,

idiotanstalten på Sofielund, Södermanlands läns idiotanstalt, idiotanstalterna

i Gefle, Östergötlands läns anstalt, Malmöhus läns anstalt, Smålands

idiothem, Örebro läns anstalt, Upsala läns anstalt, Stockholms läns anstalt,

Blekinge läns anstalt, Kristianstads läns anstalt, Vermlands idiotskola samt

Dalarnes idiothem. De öfriga, nemligen: skolan för sinnesslöa barn i Stockholm,

skolan för andesvaga å Stretered, anstalten vid Inaberg och anstalten

Ebenezer äro icke anordnade eller stälda under tillsyn af landsting

eller stadsfullmäktige. Undantages skolan i Stockholm, hvilken skulle

komma i åtnjutande af det högre statsanslaget, utgick till det senare slaget

af skolor, som skulle erhålla statsbidrag med det föreslagna lägre beloppet,

statsbidrag för år 1896 efter ett antal af 39 elever. Antagligt är,

att icke någon betydande ökning af detta antal kommer att ega rum, och

JSili. till Hiksil. Prof. 1897. 1 Sand. 1 A/d. 2J

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Åttonde hufvudtiteln.

beloppet af det statsbidrag, soin skulle till dessa skolor utgå, torde derför

icke böra beräknas mycket högre än efter nämnda antal eller ungefär i

jemnt tal efter 50 elever.

Enär samtliga förefintliga skolor för närvarande äro internat och någon

ändring af detta förhållande icke lärer komma att inträda, åtminstone

under de närmaste åren, torde sålunda statsbidraget böra beräknas efter

250 kronor för en hvar af 600 elever och efter 100 kronor för en hvar

af 50 elever, eller sammanlagdt till 155,000 kronor.

En nödvändig följd af det ständigt växande antalet elever blir,, att

tillgång till ökade lärarekrafter måste beredas. För närvarande ombesörjes

lärareutbildningen, såsom förut omförmälts, vid det af föreningen för sinnesslöa

barns vård anordnade seminarium, till hvilket staten lemnar ett

årligt anslag af 6,000 kronor, för hvilket belopp det åligger föreningen att

årligen lemna undervisning åt minst fyra personer att utbildas, två till

lärarinnor och två till sköterskor, med skyldighet tillika för föreningen

att mottaga och vårda tio andesvaga barn utan afgift eller i stället för

hvarje frielev två halfbetalande elever.

Styrelsen för nämnda förening har af mig anmodats att inkomma med

yttrande, huruvida och på Indika vilkor den skulle vara villig att anordna

en läroanstalt för utbildande af lärare vid skolorna för andesvaga barn i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af komiterade afgifna förslag till

en dylik anstalt.

Styrelsen har i anledning häraf afgifvit yttrande och anför deri, att

3tyrelsen, under antagande att ökadt statsanslag komme föreningens skola

till godo, hvarigenom styrelsen kunde sättas i tillfälle att, i mån af behof,

utvidga skolans nuvarande verksamhet, ansåge sig efter hand kunna utvidga

det nu befintliga seminariet till den omfattning, som komiterade

tänkt sig.

Redan nu torde en ökning kunna ske af seminariets elevantal, så att

under den tvååriga kurs, som undervisningen ansåges böra omfatta, ett

antal af åtta elever utbildades, dervid enligt styrelsens uppfattning behofvet

af lärarekrafter skulle bäst tillgodoses, om kursen anordnades så, att

årligen 4 elever intoges och 4 afginge.

Hvad anginge de vilkor, under hvilka eu dylik utvidgning kunde ega

rum, tilläte sig styrelsen framhålla nödvändigheten för densamma att erhålla

visshet om, att den för en tid af minst fem år egde åtnjuta det anslag,

som för ändamålet kunde blifva anvisadt, då ju en utvidgning af

seminariet vore förenad med stora kostnader för undervisning, lokal m. m.

Beträffande organisationen ansåge styrelsen, att då den hittills vunna erfarenheten

gifvit vid handen, att undervisning af andesvaga i allmän
-

s. 179 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvndtiteln.

179

het bäst handhades af qvinliga lärarekrafter, utbildandet af dylika borde

ställas i främsta rummet och att derför tillträde till seminariet tillsvidare

endast borde medgifvas lärarinneelever, så mycket mer som styrelsen hyste

betänklighet vid att inom eu dylik anstalt samtidigt till undervisning och

särskild! i internat mottaga manliga och qvinliga lärareelever af skilda

samhällsklasser, en sammanblandning, som ju ej heller förekomme vid

andra inom riket anordnade seminarier eller motsvarande undervisningsanstalter.

Enligt af styrelsen uppgiordt förslag till stat för seminariet skulle

kostnaderna för detsamma komma att uppgå till 9,400 kronor, hvadan

styrelsen anhåller, att detta belopp måtte ställas till styrelsens förfogande,

för den händelse att åt densamma lemnas i uppdrag att på sätt styrelsen

nu föreslagit anordna seminarieundervisningen.

Kostnadsförslaget upptager:

Hyra för 7 rum, deraf 4 sofrum, 1 matrum, 1 dagrum och 1 rum

för lärarinnan ...................................................................................... 1,200: —

Ved och lyshållning............................................................................. 400: —•

Löner åt föreståndarinna, lärarinna, gymnastiklärare samt lektioner

af speciallärare i helsovård, bokföring och olika slöjdarter 2,000: —

Sjukvård och medicin....................................................................... 100: —

Underhåll af 8 elever å 40 kr. i månaden ...................................... 3,840: —

Stipendier åt 8 elever å 100 kr. pr elev ......................................... 800: —

Tillökning i lön åt husmodern samt lön och kosthåll för 1 tje
narinna

.............. 700: —

Diverse......................................................................................................... 360: —

Summa kronor 9,400: —

Detta belopp 9,400 kronor öfverstiger med 3,400 kronor det anslag

af 6,t>00 kronor, som hittills under en följd af år utgått till ifrågavarande

seminarium.

Då det i ekonomiskt afseende torde vara för staten fördelaktigast och

i öfrigt lämpligt, att utbildningen af andesvaglärare uppdrages åt nämnda

seminarium, anser jag mig böra tillstyrka, att styrelsen för föreningen för

sinnesslöa barns vård på angifna vilkor erhåller detta uppdrag. Skulle

det visa sig önskligt, att jemväl manliga andesvaglärare utbildas, särskildt

för tillgodoseende af behofvet af lämpliga föreståndare för skolorna, lärer

svårighet ej möta att bereda äfven sådana elever tillfälle att deltaga i seminarieundervisningen,

om ock, med afseende å den nuvarande anordningen

vid seminariet, endast såsom externer.

Beträffande härefter frågan om bidrag till arbetshemmen hafva komi
-

s. 180 Kontrollera mot PDF

180 Åttonde hufvndtiteln.

terade föreslagit, att statsbidrag måtte lemnas med årligt belopp af 100

kronor att utgå under högst fem år för hvarje i arbetshem intagen elev, som

genomgått andesvagskola. En och annan myndighet har visserligen ifrågasatt,

att statsbidraget till arbetshemmen måtte sättas högre, till 200 kronor,

och utgå under längre tid än fem år, men då statens utgifter för de

andesvaga, derest förhöjdt statsanslag till andesvagskolorna beviljas på sätt

af mig föreslagits, skulle komma att ökas med ett rätt betydligt belopp,

synes mig statsbidraget till arbetshemmen icke böra utgå med högre belopp

än 100 kronor för hvarje elev och icke under längre tid än fem år, hvilken

tid synes vara för vinnande af det med vistelsen i arbetshemmen afsedda

ändamål tillräcklig.

Antages att a/s af i skolorna undervisade elever hvarje år efter slutad

skolkurs derifrån afgår samt att af dessa, såsom komiterade förutsatt, 66 %

komma att öfvergå till arbetshemmen, och beräknas bidraget skola åtnjutas

för hvarje elev under fem år, skulle, med en beräkning af 650 barn i

skolorna, hela antalet i arbetshemmen intagna andesvaga, för hvilka statsbidrag

skulle utgå, komma att uppgå till omkring 270. Enligt den af styrelsen

för föreningen för sinnesslöa barns vård år 1896 utgifna berättelse

öfver anstalterna för andesvaga i vårt land funnos år 1895 sex arbetshem

med tillhopa 87 platser. Om det ock är antagligt, att till följd af statsunderstödet

nya arbetshem skola komma att inrättas och de gamla utvidgas,

torde dock icke inom de närmaste åren plats kunna beredas för

hela förutberörda antal, och beräknas derför bidraget efter i rundt tal

200 elever, torde detta tills vidare vara tillräckligt. Det erforderliga beloppet

skulle i denna händelse komma att utgöra 20,000 kronor.

Hvad beträffar inspektionen öfver andesvagskolorna och arbetshemmen,

hvars nödvändighet komiterade med rätta starkt betonat, är, såsom

ock komiterade erinrat, antalet dylika anstalter, som tarfva inspektion,

betydligt större än antalet döfstumskolor, och är det tydligt, att denna

inspektion derför äfven måste kräfva större kostnad för statsverket än inspektionen

öfver döfstumskolorna. Då antalet skolor och arbetshem, hvilka

kunna komma att inrättas utöfver dem, som för närvarande finnas, icke

kan på förhand låta sig beräknas, kan icke nu bestämdt afgöras, om inspektionen

kan fullgöras af en person eller bör fördelas på två personer.

I hvarje fall synes det af komiterade föreslagna belopp af 3,000 kronor

vara för^ ändamalet tillräckligt, då den eller de blifvande inspektörerna

skulle, såsom fallet är med döfstumskoleinspektören, utom sitt arfvode,

enligt gällande resereglemente åtnjuta rese- och traktamentsersättning från

det under åttonde hufvudtiteln uppförda anslag till rese- och traktamentspenningar.

s. 181 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvn dtiteln.

181

Sammanfattar jag hvad jag nu underdånigst anfört angående kostnaderna

för den af mig föreslagna anordningen af andesvagundervisningen,

skulle statens utgifter för ifrågavarande ändamål komma att utgå med:

för skolorna................................................................................ kr. 155,000: —

» arbetshemmen ....................................................................... » 20,000: —

» lärareutbildningen................................................................. » 9,400: —

s inspektionen ........................................................ » 3,000: —

Summa kr. 187,400: —

Härtill skulle möjligen framdeles komma det jemförelsevis ringa belopp,

som kunde beviljas såsom statsbidrag till någon blifvande anstalt för meddelande

af undervisning åt andesvaga barn, Indika tillika äro blinda, eller

döfstumma men ej mottagliga för undervisning i döfstumskola, eller både

blinda och döfstumma.

Dessa siffror kunna naturligen endast vara approximativa, hvarför det

statsanslag, som för ändamålet kan komma att beviljas, i hvarje fall synes

böra utgå i form af förslagsanslag. Beträffande beloppet af detta anslag

anser jag dock, att detsamma icke för närvarande behöfver sättas så högt

som till nyssnämnda summa, 187,400 kronor, då antagligt är, att någon tid

kommer att förgå, innan den utvidgning af redan befintliga skolor och

arbetshem samt anordnande af nya sådana, som af mig nu beräknats,

kommer till stånd; och torde derför, enligt min åsigt, anslagets belopp

lämpligen kunna tillsvidare bestämmas till allenast 160,000 kronor.

Jag hemställer således underdånigst, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att till understöd för de andesvagas utbildning i enlighet

med de nu af mig angifna grunder, med förändring af rubriken å det

under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag »uppfostringsanstalter

för sinnesslöa barn» till »uppfostringsanstalter för andesvaga», höja

samma anslagsbelopp, för närvarande 25,000 kronor, med 135,000 kronor

till 160,000 kronor.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. in.

I öfriga ordinarie anslag under åttonde hufvudtiteln har jag icke att

föreslå annan förändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,

förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. in., för närvarande

upptaget till 23,008 kronor, måtte höjas med 44 kronor, eller till 23,052

kronor.

[24.]

Skrifmaterialier

och expenser,

ved

m. rn.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(

v''r|r

Extra anslag.

Riksarkivet.

[25.] I skrifvelse den 29 september 1896 har riksarkivarien, med erinran

att Riksdagen> på framställning af Eders Eongl. Maj:t, för hvart och ett

män i rikt- åren 1894, 1895, 1896 och 1897 på extra stat anvisat ett belopp af

arhvet. 1,700 kronor till arfvoden åt extra ordinarie tjenstemän i riksarkivet, underdånigst

hemstält, att jemväl för nästkommande år enahanda anslag

måtte riksarkivet beredas.

Då, enligt hvad riksarkivarien upplyst, de skäl, hvilka föranledt Eders

Kong]. Maj:t att äska och Riksdagen att bevilja anslag för omförmälda

ändamål, fortfarande ega giltighet, tillstyrker jag i underdånighet, det

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat jemväl för

år 1898 anvisa ett belopp af 1,700 kronor till arfvoden åt extra ordinarie

tjenstemän i riksarkivet.

[26.] Med anledning af riksarkivariens i förenämnda skrifvelse den 29 sepUthl?or?,

Lafiem})CV 1896 gj?rda framställning tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t

handlingar. måtte föreslå Riksdagen att till fortsatt utgifvande i tryck genom riksarkivet

af sådana skrifter och handlingar, som är o af vigt för fäderneslandets

historia, på extra stat äfven för år 1898 anvisa ett belopp af 3,000

kronor, eller samma belopp, som under flera föregående år varit för ändamålet

beviljadt.

[27.] 1 nyss omförmälda skrifvelse har riksarkivarien hemstält, att jemväl

ÄtfwÄ år 1898 mätte På. extra stat beviljas 1,500 kronor till fortsatt utdagtakter».

gifvande genom riksarkivet af »Svenska riksdagsakter jemte andra handlingar,

som höra till statsförfattningens historia under tidehvarfvet 1521

1718», till stöd hvarför åberopats, att de skäl, som föranledt Riksdagen

att för åren 1891 1897 anslå medel för ifrågavarande ändamål, fort
farande

ega tillämplighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvndtiteln.

188

1 sammanhang härmed har riksarkiva liden anfört, bland annat, att med

det i punkten 26 omförmälda anslag å 8,000 kronor för utgifvande af sådana

skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets historia, bestredes

kostnaderna för offentliggörande af tre större urkundssamlingar, nemligen

»Konung Gustaf I:s registratur», hvaraf sjutton delar utkommit, omfattande

åren 1521—1545, »Kyrkoordningar och förslag dertill före 1686»

samt »Svenska riksrådsprotokoll», af hvilken sistnämnda samling hittills

utgifvits sju delar, omfattande åren 1621—1639. Verket »Kyrkoordningar

o. s. v.», som utkommit i tre delar, kunde nu anses afslutadt. Af det

med det mindre anslaget å 1,500 kronor utgifna arbetet »Svenska riksdagsakter

m. m.» hade utkommit fem publikationer, omfattande tiden 1521

—1571 samt åren 1593—1594, hvarjemte en ny afdelning för den mellanliggande

tiden vore snart att förvänta. Derigenom att riksdagsakternas

inom kort afslutade andra del, som handlar om Konung Johan III:s regering,

kraft så betydande forskningsarbeten, att utgifningen endast långsamt

kunnat fortgå, hade å 1896 års anslag uppstått en besparing, hvilken

sannolikt komme att år 1897 ökas, emedan jemväl den tredje delens

fortsättning kräfde åtskilliga förberedande arbeten, som fördröjde dess utgifvande.

Deremot hade det visat sig, att det större anslaget å 3,000

kronor endast med svårighet räckt till för de urkundspublikationer, som

dermed bekostades, och att till och med å anslaget uppstått brist, till hvars

betäckande följande års anslag måst anlitas. Med anledning häraf och då

en tillökning af det större anslaget icke syntes böra nu ifrågasättas, hemstälde

riksarkivarien, att de besparingar, som kunde uppstå å 1896 och

1897 årens anslag till »Svenska riksdagsakter in. in.», måtte få användas

för det väsentligen likartade ändamål, hvartill anslaget å 3,000 kronor

vore afsedt, på det att derigenom särskilt den äldsta och längst framskridna

serien »Konung Gustaf I:s registratur» måtte kunna inom kortare

tid afslutas. 1 hufvudsaklig enlighet med hvad riksarkivarien sålunda

hemstält, tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att dels på extra stat för år 1898 anvisa ett anslag af 1,500 kronor till

fortsatt utgifvande genom riksarkivet af »Svenska riksdagsakter jemte

andra handlingar, som höra till statsförfattningens historia under tideh

varf vet 1521—1718», dels ock medgifva, att de besparingar, som redan

uppstått och till äfventyrs uppkomma å de på extra stat för åren 1896 och

1897 uppförda anslag till fortsatt utgifvande af »Svenska riksdagsakter

m. in.», må användas för fortsatt utgifvande i tryck genom riksarkivet af

handlingar, tillhörande urkundssamlingen »Konung Gustaf I:s registratur».

s. 184 Kontrollera mot PDF

184 Åttonde hnfrudtitein.

Nationalmuseum.

[28.] Med anledning af intendentens vid nationalmuseum i skrifvelse den

S?ndusM°Ua''lH “Ptember 1896 .gjorda och af nationalmusei nämnd förordade frarn»amlingar.

Ilning hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, i likhet med hvad förut skett, anvisa jemväl för år 1898 ett extra

anslag af 4,000 kronor för vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella

samlingar.

t-9-] På grund af ett inom akademien för de fria konsterna af direktören

''tTvidZn^1'' dess läroverk^grefve G. von Rosen väckt förslag har nämnda akademi

manna utställd underdånig skrifvelse den 25 januari 1896 anhållit, att Eders Kongl.

täcktes till Riksdagen aflåta proposition om anvisande af ett extra

anslag å 50,000 kronor, att användas till inköp af konstverk vid 1897 års

allmänna konst- och industriutställning i Stockholm.

T den underdåniga skrifvelsen erinrar akademien, hurusom de medel,

som för närvarande årligen stå till buds för inköp af konstföremål för

statens räkning utgöra ett belopp af 12,500 kronor, hvaraf 6,000 kronor

äro anvisade till inlösen af lefvande svenska konstnärers arbeten och 3,000

kronor företrädesvis böra användas till inköp af norska och danska konstnärers

alster; återstoden, 3,500 kronor, är afsedd till samlingarnas ökande

med äldre målningar och skulpturverk, handteckningar, gravyrer in. in.

Beträffande anslagsposten 6,000 kronor till inköp af lefvande svenska konstnärers

arbeten anmärker akademien, att denna post, redan då anslaget

första gången vid 1856 1858 års riksdag — beviljades, befans väl

knappt tilltagen. Under den tid af 40 år, som sedan dess förflutit, hade

de myndigheter, som särskild! egde att bevaka konstens intressen i vårt

land, gång efter annan funnit sig föranlåtna att hos Eders Kong]. Maj:t

frambära sina underdåniga erinringar i detta hänseende. Så hade statens

inköpsnämnd i en sakrik underdånig framställning den 29 oktober 1890

uttalat sig för önskvärdheten af anslagets höjande; och akademien sjelf

hade mer än en gång, senast i skrifvelse den 28 november 1891, underdånigst

framhållit det nuvarande anslagets otillräcklighet.

Redan den utveckling, som den andliga odlingen hos oss genomgått

under nämnda 40-årsperiod, vore egnad att gifva vid handen, att nyssberörda

anslag, som sedan år 1858 qvarstode med oförändradt belopp, så

att såga ej följt med sin tid. Till bevis härför vore ej nödigt att erinra

om skilnaden mellan 1858 års statsbudget och innevarande års: en blick

på akademiens egen stat, som år 18.58 slutat på 32,000 kronor, men nu

uppginge till i det närmaste dubbla beloppet, visade, att proportionen

s. 185 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

185

mellan statens materiella understöd åt den konstnärliga undervisningen och

den konstnärliga produktionen icke kunde kallas fullt normal. I betraktande

af den utveckling, som den konstnärliga verksamheten under sagda

tidrymd genomgått, trädde missförhållandet ännu skarpare i dagen.

Om fördenskull konstens målsmän redan under vanliga förhållanden

känt sig manade att inför Eders Kongl. Maj:t frambära sina bekymmer

med afseende på den jemförelsevis ringa uppmuntran, den konstnärliga

produktionen rönt från statens sida, uppfordrades de dertill så mycket kraftigare,

då ett af de största nationalföretag, hvartill det svenska folket

sedan långliga tider tillbaka rustat sig, förestode. Till deltagande i detsamma

beredde sig ej blott så godt som hela den svenska konstnärskåren,

utan äfven Danmarks och Norges konstnärer, hvarjemte till Tysklands,

Englands och Frankrikes med flera främmande länders mera berömda konstnärer

utgått personliga inbjudningar att deltaga i den svenska konstens

och industriens nationalfest i Sveriges hufvudstad. Helt naturligt uppstå!

de sig då den frågan, hvilka utsigter förefunnes för att åtminstone

någon ringa del af de konstverk, som vid detta tillfälle hit sammanfördes,

måtte kunna förvärfvas för våra statssamlingar, och dessa utsigter vore

under nuvarande förhållanden långt ifrån ljusa. Ty för de svenska konstnärernas

räkning förfogade man, såsom redan nämndt, öfver 6,000 kronor,

för danska och norska funnes att tillgå likaledes redan omförmälda anslag

af 3,000 kronor, men hvad öfriga i utställningen deltagande konstnärer

anginge funnes af statsmedel intet eller så godt som intet för inköp af

deras utstälda arbeten. Jemförelsevis kunde nämnas att, när Danmark inbjöd

nordens länder till deltagande i 1888 års stora utställning i Köpenhamn,

danska statens anslag till inköp af konstverk för dess räkning höjts

till 40,000 kronor, och sedan den tiden hade samma belopp regelbundet

hvarje år beviljats i den danska statsbudgeten enligt följande fördelning:

20,000 kronor för dansk målningskonst, 15,000 kronor för dansk skulptur

och 5,000 kronor för svensk och norsk konst, allt för år räknadt.

T sammanhang härmed må anföras att i Danmark statsbidrag, i senaste

finanslag upptagna till sammanlagdt 18,000 kronor, utgå till konstmuseer

i åtskilliga provinsstäder. I Norge äro i den senaste budgeten upptagna,

förutom ett anslag å 16,000 kronor till anskaffande af konstverk och inventarier

åt nationalgalleriet, särskilda statsbidrag till konstindustrimuseerna

i Kristiania, Bergen och Trondhjem till belopp af respektive 12,000, 8,000

och 4,000 kronor, som beviljats, under vilkor att motsvarande bidrag tillskjutas

från annat håll.

Det tillfälle, som 1897 års allmänna konst- och industriutställning

komrne att erbjuda för riktande af statens konstsamlingar med verk åt

Bih. till Rikxd Prof 1897. 1 Sami. 1 Afd. 24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186 Åttonde htifvndtiteln.

samtidens yppersta mästare, syntes akademien icke så snart återkomma

och borde så mycket mindre lemnas obegagnadt, som våra konstsamlingar

i fråga om alster af modern konst lemnade högst väsentligt öfrigt att

önska. V isserligen vore den moderna svenska konsten, tack vare i synnerhet

storartade gåfvor af konungahuset och enskilda mecenater, åtminstone

tillnärmelsevis i dess olika riktningar företrädd i nationalmuseum, men

till och med dervidlag funnes många och stora luckor att fylla. Beträffande

åter de danska och norska afdelningarna hade de i sin litenhet

ytterst obetydligt att meddela om den höga ståndpunkt, som den konstnärliga

verksamheten intoge i dessa våra grannländer, och hvad anginge

den moderna konsten på kontinenten och i andra land sökte man förgäfves

efter några representanter för densamma i svenska statens samlingar.

Huru önskligt det vore för den svenska allmänheten, för de svenska konstnärerna

och för den svenska ungdom, som beredde sig att göra konstens

utöfning till sin lifsuppgift, att förhållandena i nyss berörda hänseenden

blefve ändrade, ansåge akademien icke behöflig! att vidare utveckla.

Den af akademien sålunda gjorda framställning remitterades till utlåtande

af nationalmusei nämnd, till hvilken sedermera jemväl öfverlemnades

en inkommen skrifvelse från komiterade för konstafdelningen af

omförmälda utställning i Stockholm.

1 komiterades skrifvelse framhölls det bestående värde konstutställningen

kunde för vårt land erhålla, om för statens samlingar gjordes de

förvärf, hvartill utställningen komme att erbjuda rika tillfällen. Att särskilda

åtgärder för vinnande af detta ändamål måste vidtagas, syntes

komiterade ovedersägligt.

Konstafdelningen af 1897 års allmänna utställning i Stockholm skulle,

i enlighet med hvad komiterade jemlikt dem lemnadt nådigt uppdrag beslutit,

omfatta alster af svensk samt norsk och dansk konst, hvarjemte

utlandets konstnärer i öfrigt skulle lemnas tillfälle att i viss utsträckning

deltaga i densamma. Hvad först anginge den svenska konstafdelningen,

hade komiterade ansett önskligt, att den ej blott inrymde under ett eller

annat år närmast före utställningen utförda arbeten, utan att den fastmer

kunde komma att gifva en hel och med omsorg vald bild af en vigtig

period af vår konstutveckling. I följd häraf hade komiterade bestämt, att

konstverk, som utförts efter år 1880, kunde till jurys bedömande anmälas

• det antal konstnären sjelf önskade, hvarjemte komiterade förbehållit sig

rätt att för utställningen söka förvärfva arbeten af framlidne konstnärer

samt i öfrigt de konstverk, som kunde synas för densamma särskildt önskvärda.

Under sådana förhållanden syntes denna afdelning vid ett eventuelt

statsinköp erbjuda det bästa tillfälle att komplettera den svenska samlingen,

s. 187 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

187

hvilken för de år, som här åsyftades, ingalunda kunde anses gifva en

uttömmande bild af den inhemska konsten. Vidkommande Norges och

Danmarks deltagande i konstutställningen hade koiniterade anledning antaga,

att utställningens representativa karakter med afseende på dessa båda

länder vore betryggad. Att den hos oss närstående norska och danska

konsten kunde rikligare än hvad nu vore fallet blifva företrädd i statens

samlingar vore en önskan, som komiterade ej nog kraftigt kunde framhålla,

och svårligen kunde för detta ändamåls vinnande ett bättre tillfälle

än ifrågavarande utställning erbjuda sig.

Hvad slutligen den utom-skandinaviska afdelningen beträffade, måste

naturligen denna erhålla en strängt begränsad karakter. Komiterade hade

fördenskull med direkta inbjudningar vändt sig till de utländska konstnärer,

som ansetts bäst representera den samtida konsten i sina hemländer.

Att komiterade dervid haft sin uppmärksamhet särskildt rigtad på önskvärdheten

af att de olika strömningarna inom den moderna konsten blefve

på ett tillfredsställande sätt företrädda, borde framgå af en vid komiterades

underdåniga skrifvelse fogad förteckning på inbjudne konstnärer från

Frankrike, Tyskland, Storbritannien med flera länder. Om ock komiterade

på grund af särskilda omständigheter sett sig nödsakade att i fråga om

de flesta af dessa länder hänvända sig uteslutande till målarkonstens utöfvare,

så att den utom-skandinaviska skulpturen väsentligen vore utesluten,

och om äfven, i följd af de höga pris alstren af märkesmännen inom

andra grenar af den samtida bildande konsten i utlandet än skulpturen

plägade betinga, ett större antal dylika alster svårligen kunde tänkas blifva

i vårt land med statsmedel inköpt, skulle dock mycket vara vunnet, om

vår allmänhet och våra konstnärer erhölle tillfälle att genom ett eller

annat exempel få en uppfattning af utländsk konst från våra dagar.

Af hvad komiterade sålunda anfört torde tillräckligt framgå, att 1897

års konstutställning skulle erhålla vida större omfattning och betydelse än

någon föregående i vårt land äfvensom att det tillfälle den komme att

erbjuda till inlösen af konstverk för statens räkning vore af den enastående

beskaffenhet, att behof vet af medel för ändamålet gjorde sig oafvisligt

gällande. Komiterade ville derför på det varmaste förorda bifall till

akademiens för de fria konsterna gjorda underdåniga framställning om

beredande af ett anslag af 50,000 kronor för berörda ändamål. I händelse

sådant anslag beviljades, skulle sålunda under år 1897 ej blott mer än

vanligt betydande inköp af svenska samt norska och danska konstnärers

arbeten kunna ega rum utan äfven afsevärda förvärf kunna göras inom

den icke-skandinaviska konstafdelningen. Dä emellertid den nämnd, som

årligen egde att upprätta underdånigt förslag till inlösen af konstverk för

s. 188 Kontrollera mot PDF

188 Åttonde hufvudtiteln.

statens räkning, enligt gällande nådiga stadga vore hänvisad uteslutande

till arbeten af lefvande svenska konstnärer, och inköp af norska eller

danska konstverk förrättades af nationalmusei nämnd, men Eders Kongl.

Maj:t torde. pröfva nödigt att åt den vid här ifrågasatta inköp fungerande

nämnden gifva en särskild organisation, ville komiterade i underdånighet

hemställa, det komiterade finge tillfälle att, i den omfattning och på sätt

Eders Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt, i berörda afseende uttala sig.

Komiterade skulle på sådant sätt få tillfälle att i viss mån medverka vid

tilldelandet af den utmärkelse, som innefattades deri, att ett konstverk

blefve för statens räkning inköpt.

öfver ifrågavarande båda framställningar har nationalmusei nämnd

den 6 mars 1896 afgifvit infordradt utlåtande. Nämnden har deruti, med

erinran hurusom statens inköpsnämnd redan år 1890 begärt, att anslaget

till inköp af lefvande svenska konstnärers arbeten måtte höjas till 15,000

kronor, enär den bestämda anslagssumman icke kunde anses för ändamålet

tillräcklig, tillstyrkt nådigt bifall till det af akademien för de fria konsterna

väckta förslaget, . Nämnden skulle likväl helst sett, att det hittillsvarande

årsanslaget förhöjdes till 15,000 kronor, på det att icke framdeles, såsom

ock ej sällan inträffat, brist å anslaget måtte förefinnas.

Utställningen år 1897 kornine emellertid att omfatta icke blott konstföremål

utan äfven konstslöj dföremål af både inhemskt och'' utländskt urspi

ung. Da nationalmuseum innehölle en betydande, hufvudsakligen genom

Konung Carl XV:s testamente och andra donatorers rika gåfvor tillkommen

konstslöj dafdelning, stäld under nationalmusei nämnds och museiintendentens

tillsyn och vård samt flitigt studerad företrädesvis af elever vid tekniska

skolan och handtverkare, ville nämnden erinra, hurusom det årliga

belopp, som för denna afdelnings förökande vore att tillgå, endast uppginge

till den ringa summan af 2,000 kronor, och att således en förstärkning

af berörda anslag vid detta tillfälle vore i lika hög grad af behofvet

påkallad som en ökning af medlen till inköp af konstföremål och af

samma skäl, som i fråga derom anförts. Nämnden förestälde sig, att nyss

nämnda berättigade behof nu äfven kunde och borde tillgodoses, och

hemstälde derför i underdånighet, att af det begärda extra anslaget å

50,000 kronor ett belopp af lo,000 kronor måtte särskildt och uttryckligen

afses för konstslöj dafdelningen. Detta kunde ock ske utan något

egentligt intrång på den för konstföremålen beräknade summan, då för

inköp af konstverk funnes i öfrigt för år 1897 att tillgå följande belopp:

det årliga anslaget till inköp af lefvande svenska konstnärers

arbeten................................................................... kronor 6,000: —

Transport kronor 6,000: —

s. 189 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufrndtiteln.

189

Transport kronor 6,000: —

besparade medel å samma anslag för år 1896, förslagsvis » 5,525: —

af 1897 års anslag till museisamlingarnas kompletterande,

tillhopa 6,500 kronor, den företrädesvis för inköp

af norska och danska konstverk afsedda delen......... » 3,000: -

summa kronor 14,525: —

hvilken summa medelst besparingar torde kunna afrundas till 15,000 kronor,

motsvarande det belopp af det begärda anslaget, som nämnden velat

förbehålla konstslöjdafdelningen.

Nationalmusei nämnd har jemväl uttalat sig beträffande den af koiniterade

för konstafdelningen vid meranämnda utställning framkastade frågan

om förlänande af en särskild organisation åt den nämnd, som skulle ega

att verkställa nu afsedda inköp vid utställningen. I fråga om inköpen af

konstslöjdföremål, så vidt anslag dertill beviljas, hemställer nämnden —

under erinran att någon förändring i afseende å sättet för sådana inköp

ej ifrågasatts — att nämnden, som bäst känner, hvilka luckor äro att

fylla inom nationalmusei konstslöjdafdelning, må ega att göra dessa inköp.

Hvad åter angår inköpen af konstverk, tillstyrker nämnden, att vid 1897

års utställning förslag till inköp af sådana för de medel, som kunna blifva

dertill disponibla, må upprättas af statens inköpsnämnd samt förslaget derefter

underställas Eders Kongl. Maj:ts pröfning. Och erinrar nationalmusei

nämnd dervid, hurusom inköpsnämnden är sammansatt dels af museinämndens

fem ordinarie ledamöter, dels af tre utaf akademien för de fria

konsterna bland dess ledamöter eller bland svenska konstnärer utsedde .medlemmar,

dels ock af tre utaf museinämnden bland konstnärer eller konstvänner

valda personer.

För min del kan jag ej annat än lifligt ansluta mig till den af akademien

för de fria konsterna, nyssnämnde komiterade och nationalmusei

nämnd samfäldt uttalade mening om behofvet af ett särskildt anslag till

inköp för statens räkning af konstnärliga alster vid innevarande års allmänna

utställning i Stockholm, och jag delar jemväl museinämndens

åsigt, att ett visst belopp af detta anslag bör förbehållas till inköp af

konstslöjdföremål. Detta belopp synes mig lämpligen kunna bestämmas

till högst 15,000 kronor. Beträffande sättet för inköpens verkställande

täcktes Eders Kongl. Maj:t fatta beslut, sedan det visat sig, i hvad män

medel blifva att för ifrågavarande ändamål tillgå.

På grund af hvad jag nu anfört hemställer jag i underdånighet, det

Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att till förvärfvande åt staten

s. 190 Kontrollera mot PDF

190 Åttonde hufvudtiteln.

af konstalster, utstälda vid 1897 års allmänna konst- och industriutställning

i Stockholm, uppföra på extra stat för år 1898 ett anslag af 50,000 kronor,

deraf högst 15,000 kronor må användas till inlösen af konstslöjdföremål

och återstoden till inköp af konstverk; lärande hinder ej förefinnas

för Eders Kongl. Maj:t att låta af tillgängliga medel under innevarande

år förskottera nämnda belopp.

Lifrastkammaren.

[30.] På derom af föreståndaren för lifrustkammaren i skrifvelse den 23

Lifrustkam. september 1896 gjord underdånig framställning, i hvilken nationalmusei

maren- nämnd instämt, tillstyrker jag, det Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen att för tillsyn, underhåll och vård af lifrustkammarens samlingar

m. in. anvisa på extra stat jemväl för år 1898 ett anslag af 5,800 kronor,

att användas enligt samma grunder, som hittills följts.

Domkapitlens expeditioner.

[31.] pör

att åt tjenstemännen vid domkapitlens expeditioner bereda löneA

bättring*åt''förbättring under år 1898, i likhet med föregående år, erfordras anslag

tjenstemännen till oförändradt belopp; och får jag fördenskull i underdånighet tillstyrka

^/""‘“^''framställning till Riksdagen derom, att för berörda ändamål måtte å extra

tioner. stat för år 1898 anvisas 3,716 kronor.

[32.] Med hänvisning till hvad jag under punkten 2 angående delning af

Ersättning Hcmösands stift anfört, tillåter jag mig hemställa, det Eders Kongl. Magt

amanuensen täcktes föreslå Riksdagen att för år 1898 anvisa dels, såsom ersättning till

1 <ifleraé“and<nuvaran^e amanuensen vid domkapitlet i Hernösand för den minskning i

för mistad i»-hans inkomst, som i anledning af den föreslagna delningen af Hernösands

konst m. m. stift skulle uppstå genom upphörande af det från lappmarks ecklesiastikverk

till honom nu utgående anslag, 600 kronor, dels ock, för anskaffande

af möbler, inventarier m. m. för expeditionslokalen vid det nya domkapitel,

som enligt förslaget om berörda stifts delning skulle upprättas i Luleå,

3,500 kronor.

[33.] På Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar hafva åren 1895

Ang. betåckan-Qch 1896 af Riksdagen för betäckande af brister i domkapitlens expedit

domkapitlens tionskassor beviljats pa extra stat för hvartdera af åren 1896 och 1897

''xPk?!lsl°™'' ^>000 kronor. Till utgående från dessa anslag hafva för fyllande af brister,

som blifvit efter granskning i Eders Kong]. Maj:ts och rikets kammarrätt

till siffran faststälda, enligt Eders Kongl. Maj:ts under åren 1895 och

s. 191 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln.

191

1896 fattade beslut anvisats 6,924 kronor 26 öre. Enligt hittills inkomna

ansökningar, hvilka till kammarrätten remitterats, äro för närvarande till

ersättande anmälda brister för åren 1893—95 till betydliga belopp.

Under åberopande häraf hemställer jag i underdånighet, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes på extra stat jemväl för år 1898 äska ett belopp af

5,000 kronor för betäckande intill sistnämnda belopp af brister, som före

år 1897 uppkommit i domkapitlens expeditionskassor, i den mån de anmälas

och blifvit till siffran i behörig ordning faststälda.

Universiteten.

På Eders Kongl. Maj:ts framställning beviljades vid 1894 års riksdag [34.]

för anställande under sex år vid universitetet i Upsala af lektorer i tyska, Universitetsfranska

och engelska språken ett anslag af 36,000 kronor, och hafva deraf 6apinia.''

för hvartdera af åren 1895, 1896 och 1897 anvisat 6,000 kronor. Jag

tillstyrker nu i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen

göra framställning derom, att af omförmälda anslag må för år 1898

anvisas 6,000 kronor.

Vid de senaste riksdagarna hafva beviljats extra anslag af 1,000 [35.]

kronor för uppehållande af undervisningen och examinationen i geografi vid Undtrvimmuniversitetet

i Upsala. Då de förhållanden, som påkallat detta anslag, äroffe" '' jeo?nyS''

oförändrade, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t

måtte föreslå Riksdagen att för berörda ändamål anvisa för år 1898 enahanda

belopp, eller 1,000 kronor.

Vid de senaste årens riksdagar har på extra stat anvisats ett belopp [36.]

af 2,500 kronor till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser vid universitet

sbibliotek et i Upsala. Då detta anslag fortfarande är af behofvet på- upsala.

kalladt, tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

för ifrågavarande ändamål bevilja för år 1898 ett extra anslag af 2,500 kronor.

Vid 1889 års riksdag beviljades, på det att en extra ordinarie pro- [37.]

fessur inom juridiska fakulteten vid universitetet i Lund måtte kunna till-Aflöning åt eu

sättas, ett anslag af 4,000 kronor årligen, att utgå intill dess adjunkts-*'' °''ip[°{d“’or

löner blefve härför tillgängliga; och har sagda belopp anvisats för hvartdera

af åren 1890—1897. Då medel å universitetets stat ännu icke äro .

att för ifrågavarande ändamål tillgå, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes till Riksdagen göra framställning om anvisande för år 1898 af

4,000 kronor till aflöning åt en extra ordinarie professor inom juridiska

fakulteten i Lund.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192 Åttonde hufvudtiteln.

[38.] Vid 1895 års riksdag beviljades för anställande under sex år vid uni
Universitet!-

versitetet i Lund af lektorer i tyska, franska och engelska språken ett

6 t0rm anslag af 36,000 kronor, hvaraf för hvartdera af åren 1896 och 1897 anvisats

6,000 kronor. Jag tillstyrker nu i underdånighet, att Eders Kongl.

Maj:t behagade till Riksdagen göra framställning derom, att af omförmälda

anslag må för år 1898 anvisas 6,000 kronor.

[39.] Under åberopande af de skäl, som förut anförts för beviljande af ett

tint t g°öPersof^9t anslag åt docenten vid universitetet i Lund Sven Söderberg, får

derberg. jao i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att såsom särskildt arfvode åt docenten Söderberg för år 1898 anvisa

ett extra anslag å 2,000 kronor, med vilkor att Söderberg under

nämnda år egnar sin tjenst åt universitetets historiska museum samt myntoch

medalj kabinett.

[40.] Likaledes hemställer jag, att, på det kamreraren vid universitetet i

LaTademfkam-tLund ^sfar Gerhard Regnell må fortfarande komma i åtnjutande af det

reraren o. G.h°nom yid 1891 års riksdag beviljade personliga lönetillägg, Eders Kongl.

Regnell Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att såsom personligt lönetillägg åt Regnell

för år 1898 på extra stat anvisa samma belopp som det för innevarande

år anslagna, eller 750 kronor, deraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

[4L] Med anledning af gjord anmälan om det fortfarande behofvet af arf
Univer,

itete- voden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket i Lund tillstyrker jag, det

iMLund! '' Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad under

flera år egt rum, jemväl för år 1898 på extra stat anvisa 1,500 kronor

till arfvoden åt extra biträden vid nämnda bibliotek.

[42.] Sistlidna års riksdag anvisade till arfvode åt en assistent vid växt
Aseietent

vid. fysiologiska laboratoriet vid botaniska instutionen i Lund för år 1897 ett

v“kliab°ora-he}oPP af 1,500 kronor. Jag hemställer, det Eders Kongl. Maj:t måtte hos

toriet i .^.Riksdagen göra framställning om samma anslags beviljande jemväl för år 1898.

[43.] Enär det anslag, som för de senare åren beviljats till arfvode åt en

Arfvode åt eninstrumentmakare vid fysiologiska institutionen i Lund, fortfarande är be
''Talare!

höfligt» tillstyrker jag, att till Riksdagen måtte göras nådig framställning

derom, att för omförmälda ändamål må för år 1898 anvisas ett extra anslag

till samma belopp som förut, eller 500 kronor.

s. 193 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvndtiteln.

193

Redan länge bär behofvet af öka dt utrymme för biblioteket vid uni- [44.]

ver sitetet i Lund varit trängande. Också gjorde det akademiska konsisto- Ny och tmriet

under åren 1892 och 1893 hos Eders Ivongl. Maj:t underdåniga fram- ^”ridställningar

om beredande af anslag å 30,000 kronor för utvidgning af biblioteket i

bibliotekslokalerna i enlighet med ingifvet förslag, afseende uppförande af LunJ''

en sammanbindningsbyggning mellan nuvarande biblioteksbyggnaden och

förra konsistoriehuset. Förslaget, enligt hvilket behofvet beräknades blifva

tillgodosedt allenast för en begränsad tidrymd, vann emellertid icke Eders

Ivongl. Maj:ts godkännande. Nu har konsistoriet, med öfverlemnande af

ritningar och ett å 178,000 kronor slutande kostnadsförslag till ny- och

tillbyggnad för universitetsbiblioteket, gjort underdånig framställning om

beredande af anslag för detta byggnadsföretags utförande, dervid konsistoriet

anfört, att ett sådant byggnadsföretag, derest det skulle blifva

för en längre framtid tillräckligt för sitt ändamål, tydligen måste hafva

en större omfattning än ett, som endast afsett att tillgodose behofvet för

den närmaste tiden, samt att, ehuru icke hela det nyvunna utrymmet genast

blefve behöfligt, det framlagda förslaget, äfven från besparingssynpunkt,

vore fördelaktigare än om nu en billigare byggnad uppfördes, hvilken snart

ånyo behöfde tillbyggas och utvidgas. Till stöd för sin framställning har

konsistoriet åberopat en af universitetsbibliotekarien E. Tegnér till konsistoriet

ingifven skrifvelse i ämnet, hvari framhålles bland annat följande.

Sedan år 1837, då påbyggnad af nuvarande bibliotekshusets öfverstå

våning egde rum, hade någon ny- eller tillbyggnad för bibliotekets behof

icke kommit till utförande. Den utvidgning af dess lokaler, som egde

rum 1884 genom bottenvåningens inredning till läs- och expeditionsrum

m. in. samt till bokmagasin — till en tredjedel af våningens utrymme —

äfvensom genom upplåtandet för bibliotekets behof af nedre botten i det

närbelägna f. d. konsistoriehuset, hade redan då betecknats såsom en åtgärd,

som endast kunde afse afhjelpande af det mest trängande behofvet

för ungefär ett årtionde.

Det belopp af 30,000 kronor, som på grund af enskild motion af

1884 års riksdag anvisades för sist omförmälta åtgärders genomförande,

vore sålunda det enda byggnadsanslag, som kommit universitetets största

institution till godo under en tid af sextio år, medan såväl dess samlingar

som anspråken på deras begagnande mångdubblats. Under samma tid

hade samtliga öfriga institutioners behof af utrymme blifvit frikostigt tillgodosedt,

delvis genom kostsamma nybyggnader. Då intet sådant större

byggnadsföretag för närvarande behöfde ifrågakomma, syntes förhoppning

kunna hysas, att äfven universitetsbiblioteket sent omsider (inge sitt behof

af utrymme fyldt.

Bih. till Riltsd. Prof. 1897. 1 Sami. 1 Afd.

25

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Åttonde hufvudtiteln.

För hvarje år hade utrymmet i de gamla lokalerna blifvit allt trängre,

och biblioteket syntes inom kort komma att stå inför nödvändigheten att

ånyo börja magasinerandet af de förråd, som under det sista årtiondet

med stor möda och omtanke blifvit utredda och gjorda tillgängliga. Frågan

om utvidgade lokaler kunde derför nu icke på längre tid uppskjutas.

Från biblioteksbyggnadens bottenvåning — med undantag af de delar,

som upptoges af expeditions- och arbetsrum m. m. — och till dess vind

vore hyllorna fulla af böcker, oaktadt ett större antal nya bokhyllor under

år 1895 uppförts för afhjelpande af den värsta trängseln. För beredande

af utrymme åt en del af den svenska tidningspressens voluminösa alster

hade äfven hyllor måst anbringas i det runda trapptornet. Med skäl

kunde befaras, att de gamla murarnas bärkraft icke i längden kunde motstå

det oerhörda trycket af ständigt växande bokmassor. Sättningar i

murverket och bräckor i takbjelkarna antydde nödvändigheten att gå försigtigt:

till väga. Lyckligtvis förbjöde trängseln att i större skala öka belastningen

inom den gamla biblioteksbyggnaden. Äfven nedersta våningen

i f. d. konsistoriehuset, dit mera sällan använda afdelningar af bokförrådet

småningom måst flyttas, vore nu fyld med böcker och handskrifter.

Den öfre våningen stode torn, men utan för stor olägenhet kunde

icke någon större del af biblioteket ditflyttas, såvida icke äfven en byggnad

uppfördes, som förenade detta annex med hufvudbyggnaden. Olägenheterna

af samlingarnas fördelning i två skilda- byggnader hade emellertid

genom erfarenheten visat sig, i det att åt den till f. d. konsistoriehusets

bottenvåning flyttade afdelning icke kunnat egnas den tillsyn, som

vederborde.

Om den nuvarande biblioteksbyggnaden fortfarande skulle för sitt

ändamål användas, syntes uppenbart, att dess tillökning borde ske på platsen

mellan dess östra gafvel och Sandgatan. F. d. konsistoriehusets murar

vore icke af dén beskaffenhet, att de tålde en påbyggnad eller en större

belastning. Nedrifvandet af sistnämnda byggnad blefve sålunda en nödvändighet.

Den nya byggnad, som man tänkt sig böra uppföras på dess

nuvarande plats, ehuru till större omfång och höjd än denna, borde i arkitektoniskt-

afseende verka såsom ett sjelfständigt helt, icke såsom ett

osymmetriskt bihang till bibliotekshuset-, och den oundgängliga sammanbindningsbyggnaden

borde af samma skal så anordnas, att den blefve så

litet framträdande som möjligt. I nybyggnadens bottenvåning skulle utrymme

beredas till arbetsrum för tjenstemännen och låneexpeditionen samt,

anordnas vestibul, toalettrum och dylikt. Det återstående utrymmet i såväl

bottenvåningen som de öfre våningarna skulle användas till hvllplatser för

böcker och handskrifter. Jernkonstruktion med lösa hyllbräden borde här
-

s. 195 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtitelu.

195

vid på tidsenligt sätt användas och hissapparater anbringas för transporter

mellan de olika våningarna.

Efter dessa allmänna grunder hade de skrifvelsen åtföljande ritningsoch

kostnadsförslag uppgjorts. En nedsättning i kostnadsförslagets slutsumma,

178,000 kronor, kunde dock åstadkommas genom att tills vidare

uppskjuta inredningen af nybyggnadens öfverstå våning, hvilken icke ännu

på lång tid komme att för biblioteket tagas i anspråk. Den härigenom

uppkomna besparingen kunde beräknas till 10,000 kronor, hvadan det nu

erforderliga beloppet skulle utgöra 168,000 kronor. Det ökade hyllutrymme,

som genom tidsenliga anordningar i den nya lokalen skulle

kunna vinnas, blefve nemligen högst betydligt, mera än dubbelt mot hela

utrymmet i det gamla bibliotekshuset. Under den närmaste framtiden,

kanske under årtionden, skulle sålunda åtskilliga tusental hyllmeter icke

behöfva användas, men i tidernas längd komme säkert erfarenheten här

som annorstädes att bekräfta visheten af regeln att icke beräkna tillväxten

af samlingarna i för liten skala. I de lediga lokalerna kunde, till dess

universitetsbiblioteket sjelft toge i anspråk hela utrymmet, plats beredas

för beslägtade samlingar. En sådan vore t. ex. ett provinsarkiv för de

södra provinserna, om ett sådant komme till stånd. En betydlig del af

Malmöhus läns arkiv vore sedan åtskilliga år tillbaka deponeradt inom

biblioteket. Äfven åt universitetets eget arkiv, hvilket för närvarande förvarades

i en allt annat än lämplig lokal, kunde tills vidare beiedas utrymme

inom biblioteksbyggnaden, den gamla eller den nya, om eu dylik

komme till stånd. ...

Öfver]ntendentsembetet, hvars yttrande öfver de uppgjorda ritmngsoch

kostnadsförslagen infordrats, har mot desamma icke funnit anledning

till erinran.

Då behofvet af ökadt utrymme för universitetsbiblioteket i Lund af

det sålunda anförda torde vara ådagalagdt och ett uppskjutande af detta

behofs tillfredsställande icke längre utan allvarsamma olägenheter torde

kunna ske — ett förhållande, som jemväl af universitetskanslern vitsordats

— håller jag före, att det nu föreliggande förslaget till frågans lösning är

ändamålsenligare och lämpligare än det 1892 framstälda, i synnerhet som

enligt detsamma skulle för biblioteket beredas lokaler, som kunna antagas

blifva för eu lång följd af år tillräckliga. Någon annan nedsättning i den

beräknade kostnaden än de 10,000 kronor, som, på sätt förut sagts, beräknats

för inredning af nybyggnadens öfverstå våning, synes mig ej

lämpligen kunna göras, men återstående belopp torde kunna utan större

olägenhet fördelas på två år. Jag får derför i underdånighet tillstyrka,

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Åttonde hufvud ti te In.

det Eders Ivongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra framställning derom, att

till ny- och tillbyggnad för biblioteket vid universitetet i Lund beviljas

ett extra anslag af 168,000 kronor, samt att deraf anvisas 84,000 kronor

att utgå under år 1898.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

[45.] Med anledning af vederbörandes anhållan om fortfarande anslag till

Arfvoden åt arfvoden åt två amanuenser vid Karolinska institutet, för hvilka sådant anamanuensn.

gjag un(jer en följd af år beviljats, får jag tillstyrka, att Eders Ivongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen att jemväl för år 1898 å extra stat anvisa:

till arfvode åt en amanuens vid Karolinska institutets gynekologi^

klinik............................................................... kronor 900: —

» arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska laboratorium

........................................................................................ » 900: —

[46.] De skäl, som föranledt Eders Ivongl. Maj:ts under de närmast före
Klinfefn

för gående åren hos Riksdagen gjorda och af densamma bifallna framställfjukdomar.

fångar om anslag till uppehållande såväl af den pediatriska kliniken vid

Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn som af en pediatrisk

poliklinik i hufvudstaden, ega, på sätt af vederbörandes förnyade framställning

i ämnet framgår, fortfarande giltighet. Fördenskull hemställer

jag i underdånighet, det Eders Ivongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

på extra stat för år 1898 anvisa:

till en pediatrisk klinik vid Kronprinsessan Lovisas vård
-

anstalt för sjuka barn..................................................... kronor 1,800: —

» en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm ........... » 2,800: —

under vilkor, hvad sistnämnda anslag beträffar, att Stockholms stad för

polikliniken tillskjuter samma belopp för år 1898.

[47.] Vidare hemställer jag, att Eders Ivongl. Maj:t täcktes föreslå Riks
lttensk!au

i dagen, att ett anslag å 1,500 kronor måtte, i likhet med hvad för de

”''ändamål^ senare åren egt ruin, å extra stat för år 1898 beviljas till bekostande af

teckningar i vetenskapliga ändamål vid Karolinska institutet.

[48.] Enär det vid de fyra senaste riksdagarne beviljade anslag af 500 kronor

anskaffande och underhåll af materiel för oftalmiatriska kliniken vid

e” Karolinska institutet fortfarande är behöflig!, får jag i underdånighet tillstyrka,

det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för oinförmälda

ändamål anvisa för år 1898 samma belopp eller 500 kronor.

s. 197 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 197

Åberopande hvad förut under punkten 10 anförts beträffande all- [49.]

manna materielanslaget vid Karolinska institutet, hemställer jag, att minna ''mateEders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till fyllande af brist, som 1 ielanslaget.

å nämnda anslag uppstått under åren 1894 och 1895, å extra stat för år

1898 anvisa 2,850 kronor.

Vid anmälan af den förut under punkten 11 behandlade frågan om tand- [50.]

läkareundervisningens ordnande redogjorde jag för ett af särskilda utafV

Karolinska institutets lärarekollegium valde komiterade i ämnet uppgjordt lan(uäkareförslag,

hvilket jag ansåg mig böra i hufvudsak biträda. Enligt detta institut.

förslag skulle för den första inredningen af lokaler för det blifvande tandläkareinstitutets

poliklinik och laboratorium erfordras ett anslag för en gång

af 5,000 kronor. Specificerad kostnadsberäkning i afseende härå har biff vit

uppgjord; och under hänvisning till hvad jag yttrat vid redogörelsen för

omförmälda förslag hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen att till inredning af ifrågavarande lokaler uppföra på extra stat

för år 1898 ett anslag af 5,000 kronor.

Allmänna läroverken och pedagogierna.

För att äfven under år 1898 må beredas tillfällig löneförbättring åt [51.]

lärarne vid de allmänna läroverken och pedagogierna, att utgå efter sammaTilfufjjrlfne''

grunder som för innevarande år, hemställer jag i underdånighet, att Eders 3

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1898 anvisa

enahanda belopp, som för ändamålet är i detta års riksstat uppfördt,

eller 345,725 kronor.

Likaledes hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till arfvoden [52.]

åt extra lärare samt till arfvo desförhöjning ät extra ordinarie ämneslärare ArJf°d™rfrle

vid de allmänna läroverken af Riksdagen på extra stat för är 1898 äska * m m

enahanda belopp, som under de senaste åren anvisats, eller tillsammans

100,000 kronor.

Vid de fyra senaste riksdagarnc hafva till bestridande af förhöjd af- [53.]

Våning åt ordinarie teckningslärare vid rikets allmänna läroverk under tjenst- Åkning m

ledighet på, grund af sjukdom beviljats förslagsanslag på extra stat till be- ifffffder

lopj) af 3,000 kronor; och far jag i underdånighet hemställa, det Eders sjukdom.

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att jemväl för är 1898 på extra

stat bevilja ett förslagsanslag å 3,000 kronor för sagda ändamål.

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Åttonde hufvudtiteln.

[54.]

Läroverkäbyygnod

i

Umeå.

När efter den svåra eldsolycka, som år 1888 ödeläde staden Umeå

ock hvarvid jemväl allmänna läroverket derstädes förlorade sina byggnader

och all sin materiel, en helt och hållet ny stadsplan måste uppgöras,

inköpte staden, såsom rektorn vid nämnda läroverk J. Johansson å läroverkskollegiets

vägnar uti en till domkapitlet i Hernösand den 20 nästlidne

november ingifven skrift erinrat, en komplex af tomter, å hvilken

husen voro nedbrända, och upplät densamma till byggnadsplats för ny

läroverksbyggnad och lekplats för läroverkets lärjungar. Som platsen vore

belägen ungefär midt i staden och dertill vore synnerligen rymlig, hade den

blifvit staden mycket dyr, och då staden för den nya stadsplanens genomförande,

för inlösen af tomter och tomtandelar till anläggning af esplanader,

nya gator och torg, för återuppbyggande af kyrka, prestgård, rådhus,

folkskolehus samt för stadens dränering m. m. nödgats upptaga lån till ett

belopp af 750,000 kronor, hvartill komme ett år 1864 af Rikets Ständer

beviljadt amorteringslån på 40 år å 25,000 kronor, å hvilka båda lån räntor

och amorteringar årligen skulle utgöras efter 5 procent, funne sig staden

trots bästa vilja ur stånd att för läroverket göra ytterligare uppoffringar.

Redan länge hade stort behof af en ny läroverksbyggnad förefunnits,

utan att någon sådan kunnat uppföras af brist på erforderliga medel. I december

1892 hade ritningar till nytt läroverkshus blifvit faststälda af Eders

Kongl. Maj:t. Detta hus, beräknadt att rymma 300 lärjungar, fördelade på tre

bildningslinier, skulle enligt uppgjordt kostnadsförslag kunna uppföras för

196,000 kronor. För byggnadsföretaget hade emellertid dä icke mer än 71,353

kronor funnits tillgängliga, nemligen 21,353 kronor i läroverkets byggnadsfond,

25,000 kronor, anslagna af Umeå stad, och 25,000 kronor, anslagna

af Vesterbottens läns landsting att utgå, dä byggnadsföretaget sattes

i verket. Då under sådana omständigheter någon lösning af byggnadsfrågan

icke syntes möjlig utan Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens mellankomst,

hade domkapitlet i Hernösand i skrifvelse den 15 mars 1893 vändt

sig. till Eders Kongl. Maj:t med underdånig anhållan, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes af allmänna medel bereda anslag till fyllande af det, som

bruste för uppförande af ifrågavarande lärohus. Eders Kongl. Maj:t föreslog

jemväl 1894 års riksdag att för ifrågavarande ändamål bevilja ett

anslag af 125,000 kronor samt deraf för år 1895 anvisa 62,500 kronor.

Statsutskottets majoritet afstyrkte den nådiga propositionen, men en stark

minoritet inom detsamma hemstälde uti afgifven reservation, att för nämnda

ändamål skulle på extra stat för år 1895 beviljas 60,000 kronor. Sistnämnda

hemställan bifölls af Första kammaren men afslogs af den Andra,

hvarefter Riksdagen vid gemensam votering biföll utskottets hemställan.

Sedan dess hade byggnadsfrågan måst hvila, ehuru behofvet af nytt

lärohus för läroverket ingalunda blifvit mindre, utan tvärtom mycket

s. 199 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 199

större, alldenstund läroverkets lärjungeantal, som 1893, då statsunderstöd

förra gången begärdes, var 150, sistförflutna termin utgjorde 212. Umeå

stad vore äfven fortfarande lika oförmögen, som den var år 1893, att för

läroverket göra större uppoffringar, än den redan gjort, ja, dess ekonomiska

ställning hade under tiden ännu mera försämrats, derigenom att den

måst underkasta sig betydande utgifter för flere ändamål, såsom för stadens

brandväsende och belysning, för Umeå elfs uppmuddring m. in., för hvilka

utgifters bestridande ytterligare skuldsättning måst tillgripas. Flere arbeten

för stadens behof, hvilka, ehuru dyrbara, dock ej kunde undvikas,

vore dessutom dels påtänkta, dels redan beslutade.

För att emellertid kunna om möjligt få den för läroverksbyggnaden

tillgängliga summan förökad hade listor till teckning af frivilliga bidrag

för det behjertansvärda ändamålet utsändts synnerligast inom staden och

länet, men äfven annorstädes till forna lärjungar vid läroverket äfvensom

till andra personer, som ansetts kunna intressera sig för Umeå läroverk

och dess bestånd. Denna vädjan till den enskilda offervilligheten hade

omfattats med sådan välvilja och så lifligt intresse, att 44,500 kronor

tecknats å de utsända listorna, hvilket både lände gifvarne till heder och

derjemte bevisade ej blott förtroende för läroverket utan äfven öfvertygelse

om dess betydelse för orten och om den stora uppgift, det inom

densamma hade att fylla.

Då härtill komme att en person välvilligt lofvat, att, när bestämd utsigt

förefunnes för byggnadsföretagets förverkligande, läroverket af honom

skulle hafva att påräkna 25,000 kronor för ändamålet, samt att läroverkets

byggnadsfond sedan 1892 års slut genom terminsafgifter och räntor förökats

med 4,167 kronor, så uppginge de medel, hvilka nu för byggnaden

i fråga vore tillgängliga, till 145,000 kronor, nemligen 25,500 kronor i

läroverkets byggnadsfond, 25,000 kronor i anslag af Umeå stad, 25,000 kronor

i anslag (tf länets landsting samt 69,500 kronor i frivilliga bidrag och gåfvomedel.

Åtgärder hade derjemte vidtagits för den förut beräknade byggnadskostnadens

nedbringande. Detta hade dock ej ansetts kunna ske genom förminskning

af den påtänkta byggnadens dimensioner, hvilken förminskning

statsutskottet vid 1894 års riksdag ansett både kunna och böra ske. Lärjungeantalet

vid läroverket hade nemligen, såsom redan nämnts, sedan 1893

ökats från 150 till 212 eller med 62 lärjungar på 3 72 år. Att denna tillväxt

inom kort komme att upphöra, vore ingalunda antagligt, utan komme

densamma med sannolikhet snarare att tilltaga, sedan Umeå numera förmedelst

jernväg kommit i beqvämare förbindelse med det öfriga landet.

Läroverkskollegiet vore derför sä långtifrån att kunna biträda, statsutskottets

åsigt, att det påtänkta nya huset, hvilket vore beräknadt att rymma 300

lärjungar, tilltagits större än förhållandena kräfde, att kollegiet nästan be
-

s. 200 Kontrollera mot PDF

200 Åttonde hufvndtiteln.

farade, att husets utrymme beräknats väl knappt. Ty en skolhusbyggnad för

ett på alla bildningslinier fullständigt läroverk, hvilken, om den skulle vara

fullt ändamålsenlig och kunna tillfredsställa alla nutidens anspråk på en sådan

byggnad, alltid måste blifva dyrbar, byggdes icke för tillfällets, ej ens för

några årtiondens, utan för en lång framtids behof. Det kunde derför ej

vara förenligt med god hushållning att i och för åstadkommandet af en

mindre nedsättning och minskning i kostnaden taga till en sådan byggnad

så knapp, att den i en snar framtid befunnes vara otillräcklig.

Deremot hade man sökt nedbringa byggnadskostnaden genom vidtagande

af vissa förenklingar i byggnadssättet och i husets yttre äfvensom

i värmeledningen. Genom ifrågavarande förenklingar hade beräknats,

att byggnaden skulle kunna uppföras för 168,000 kronor, deri äfven

skulle ingå kostnaden för värmeledningens insättande. Sjelfva apparaterna

till värmeledningen hade skänkts af egaren af Haddebo bruk.

Den omständigheten, att alla byggnadsmaterialier på sista tiden betydligt

stigit i pris, hade dock gjort, att man befarat, att den sålunda

gjorda kostnadsberäkningen ej vore nog hög. För att vinna afgjord visshet

om huru härmed förhölle sig, hade anbud infordrats å byggnadens

uppförande efter uppgjorda ritningar och arbetsbeskrifning från två välkända

byggmästare. Dessa hade ock inkommit med hvar sitt anbud. Det

lägsta af dessa anbud lydde å 168,500 kronor, oberäknad! kostnaden för

värmeledningens insättande.

Till entreprenadsumman måste således läggas kostnaden för värmeledningens

insättande samt tillbehör till densamma, tillsammans kr. 6,000: —

erforderlig åskledare .................................................................... » 850: —

arfvoden till arkitekten för ritningar m. m......................... » 2,000: —

arfvode till byggnadskontrollant................................................... » 4,500: —

inledning af elektrisk belysning (utom armatur) ................. » 2,000: —

inledning af vattenledning .......................................................... » 1,500: —

oförutsedda utgifter ....................................... » 4,650: —

Summa kr. 21,500: —

Lades denna summa till entreprenadsumman för husets uppförande,

blefve den beräknade totalkostnaden 190,000 kronor.

Häraf syntes framgå, att för byggnadsföretagets betryggande fattades

45,000 kronor, till hvilken summas anskaffande hvarje utväg saknades,

om ej Riksdagen, med fästadt afseende på Umeå stads betryckta läge, som

icke vore sjelftorvålladt utan förorsakadt af den olycka, hvilken 1888

öfvergick staden, ville såsom statsunderstöd anslå nyssnämnda summa.

Förhoppningen på Riksdagens offervillighet för ifrågavarande ändamål

s. 201 Kontrollera mot PDF

Åttonde lmfvudtiteln.

201

grundades derpå, att en ej obetydlig minoritet vid 1894 års riksdag varit

benägen att bevilja ett större statsunderstöd än det nu erforderliga.

Ett bevekande motiv för statsunderstödets beviljande läge jemväl deruti,

att enskilda personer och kommuner hade, såsom förut omnämnts, i och för

denna frågas lösning ådagalagt en så sällspord offervillighet, att en summa

af 69,500 kronor på frivillighetens väg kunnat samlas, en frikostighet,

som säkerligen också hade sin grund i den rådande allmänna öfvertygelsen,

att Umeå stad vore urståndsatt att för läroverksbyggnaden göra

ytterligare uppoffringar.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och med åberopande derjemte

af de ytterligare skäl, som framhållits i den underdåniga ansökning

om statsunderstöd, som år 1893 ingafs, anhöll läroverkskollegiet hos domkapitlet

om förnyad underdånig framställning om dylikt understöd, och

har domkapitlet i underdånig skrifvelse den 25 sistlidne november hemstält,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes till näst sammanträdande riksdag

framlägga nådig proposition om beviljande af ett anslag af 45,000 kronor

såsom bidrag till uppförande af ett nytt läroverkshus i Umeå.

Då de skäl, som föranledde Eders Kongl. Maj:t att framlägga nådig

proposition till 1894 års riksdag om beviljande af anslag till ny läroverksbyggnad

i Umeå, långt ifrån att hafva försvagats, fastmera tillväxt i styrka,

finner jag mig böra i underdånighet tillstyrka nådigt bifall till den af

domkapitlet i Hernösand nu gjorda underdåniga hemställan. Den stora

offervillighet, som såväl Umeå stad och länets landsting som enskilda ådagalagt

för en lycklig lösning af denna vigtiga byggnadsfråga, torde jemväl

mana statsmakterna att icke undandraga en genom oförvållad olycka i

trångmål stadd kommun sin hjelp, helst det anslag, som nu erfordras, är

i väsentlig grad mindre än det som förut för ändamålet ifrågasatts. Jag

tillstyrker alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att såsom

bidrag till uppförande i enlighet med faststälda ritningar af en ny byggnad

för allmänna läroverket i Umeå å extra stat bevilja ett belopp af 45,000

kronor och deraf för år 1898 anvisa 22,500 kronor.

Högre lärarinneseminariet.

För beredande åt lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet [55.]

af tillfällig löneförbättring jemväl för år 1898, att utgå efter samma Tillfällig innegrunder

som den för innevarande år beviljade, tillstyrker jag, att Eders fvlliaU"n<JKongl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för är 1898 på extra stat anvisa

enahanda belopp som hittills eller 4,000 kronor.

Bih. till liilcsd. Prof. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 20

s. 202 Kontrollera mot PDF

202 Åttonde hufvudtiteln.

[56.] Med anledning af direktionens underdåniga framställning om fort
Fjerde

års- farande anslag dels för uppehållande af den vid seminariet anordnade valkms

m. m. fria fjerde årskursen dels för beredande af undervisning i huslig ekonomi

får jag, under åberopande åt de skäl, som förut anförts för beviljande af

särskilda anslag för dessa ändamål, i underdånighet hemställa, att Eders

Kong]. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning om anvisande på

extra stat för år 1898 af samma belopp som förut, eller

för uppehållande af den valfria fjerde årskursen vid högre lärarinneseminariet

3,000 kronor och

för undervisning i huslig ekonomi vid seminariet och dermed förenade

normalskolan för flickor 5,000 kronor.

Folkundervisningen.

[57.] . Under flera år har Riksdagen, på Eders Kongl. Maj:ts framställning,

ri£<m*Jor^aK;;<till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna

lärare vid/o/i-samt till arfvoden åt teckningslärare för extra tjenstgöring och till extra

arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier beviljat ett anslag af 33,300

seminariet na. j^ronor. Detta anslag nedsattes vid sistlidna års riksdag, enligt Eders

Kongl. Majtts förslag, på angifna grunder till 31,800 kronor. De skäl,

som föranledt Eders Kongl. Maj:t att äska ifrågavarande anslag, qvarstå

oförändrade, men af anledning, som förut under punkten 13 blifvit anförd,

torde beloppet, i händelse Riksdagen beviljar den af Eders Kongl. Maj:t

äskade löneförhöjningen till musiklärarne vid rikets folkskolelärareseminarier,

kunna ytterligare nedsättas med 2,750 kronor.

Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till beredande af nämnda löneförbättring och arfvoden för år 1898,

enligt samma grunder som för år 1897 blifvit bestämda, på extra stat

anvisa ett belopp af 29,050 kronor.

[58.] ^ Till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana folkhögUii-jungar

vid^koj°U som åtnjuta bidrag af statsmedel, hemställer jag, att Eders Kongl.

folkhögskolor.Maj:t måtte föreslå Riksdagen att äfven för år 1898 på extra stat anvisa

ett belopp af 15,000 kronor.

De tekniska läroverken.

[59.] Hänvisande till hvad jag vid frågan om förhöjning af ordinarie an
TeknMajiög-sluget

till tekniska högskolan under punkten 18 yttrat om behofvet af

vissa anslag för en gång till högskolan, tillstyrker jag i underdånighet,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

s. 203 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 203

dels att af det utaf 1895 års riksdag till ny byggnad för de kemiska

och mineralogiska af delningarna samt clensammas inredning och utrustning

beviljade anslag, 306,230 kronor, deraf för åren 1896 och 1897 anvisats

tillhopa 206,230 kronor, på extra stat för år 1898 anvisa återstående beloppet

100,000 kronor;

dels ock att på extra stat för sistnämnda år bevilja

till vissa förändringar i tekniska högskolans hufvudbyggnad i väsentlig

öfverensstämmelse med framlagdt förslag 13,200 kronor;

till förbättring och förstärkning af högskolans undervisningsmateriel

15,000 kronor; samt

till förstärkning af undervisningen vid högskolan 13,100 kronor.

Till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande af [60.]

kostnader för deras inspektion hafva under en följd af år anvisats extra

anslag, under vilkor att det bidrag, som af dessa medel komme att ut- y> ess 0 or''

betalas till understöd åt sådan skola, icke iinge öfverstiga hvad vederbörande

kommun i kontant tillsköte för skolan. Beloppet af ifrågavarande

anslag höjdes vid 1895 års riksdag till 45,000 kronor. Då detta belopp

fortfarande är för ändamålet erforderligt, hemställer jag, det Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att jemväl för år 1898 härtill, under

nämnda vilkor, på extra stat anvisa 45,000 kronor.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

På derom af medicinalstyrelsen i skrifvelse den 28 september 1896 [61.]

angående medicinalverkets behof gjord framställning tillstyrker jag, att *£f£?Jiraf

Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för är 1898^/J''^ “abevilja

ett anslag af 1,200 kronor, eller samma belopp som under flera ken,kaPer.

föregående år, till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper.

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

Med anledning af vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademiens i [62.]

underdånig skrifvelse den 1 september 1896 gjorda anhållan hemställerfff

jag, att, enär de extra anslag, å tillsammans 9,200 kronor, som för ända-femie“s s"„"

med, tillhörande akademiens verksamhet, blifvit för innevarande år liksom u«gor m.

för flera föregående år beviljade, äro för samma ändamål fortfarande erforderliga,

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för

år 1898 bevilja enahanda anslagsbclopp, nemligen:

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Åttonde hnfvudtiteln.

till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet

och vården åt de under akademiens inseende

stälda samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening

till undersökning och beskrifning af fäderneslandets forn
lemningar

in. in.......................................................................

samt till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och

andra märkvärdiga föremål i statens historiska

seum in. in....................

mu
-

cronor 4,000:

* 3,200:

» 2,000:

tillhopa kronor 9,200:

Naturhistoidska riksmuseum.

[63.] Med anledning af vetenskapsakademiens i skrifvelse den 9 september

dZTfår -1896 Si°rda anmälan, att ett ärligt anslag af 2,000 kronor till inköp och

arkegoniater insamling af naturalier vid naturhistoriska riksmuseets af delning för arke°Cv/x°uf!a

y°niater och fossHa växter, till arbetsbiträden derstädes och till bestridande

af andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter fortfarande är

behöfligt, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att för sagda ändamål anvisa på extra stat jemväl för

ar 1898 enahanda belopp som för innevarande år, eller 2,000 kronor.

[64.]

Frågan om en

förbättrad vård af statens etnografiska samlingar har

Orig.

Museets Hn«- flera gånger dragits under Eders Kongl. Maj:ts pröfning.

granska ,am- j underdånig skrifvelse den 25 september 1890 anförde svenska sällskapet-

för antropologi och geografi bland annat, att sällskapet, som med

lifiigaste intresse följt utvecklingen och vården af de etnografiska samlingar,

som då förvarades i naturhistoriska riksmusei etnografiska afdelning,

hvarest sällskapet med vetenskapsakademiens begifvande låtit tillsvidare

deponera talrika och värdefulla etnografiska föremål, sammanbragta dels

medelst köp, dels genom gåfvor af såväl egna ledamöter som andra personer,

dervid icke kunnat undgå att fästa uppmärksamheten vid åtskilliga,

med dessa samlingar förknippade missförhållanden. Bland dessa påpekade

sällskapet bristen på egen föreståndare, som med fullt vetenskaplig ut
åt

museets vård, sak
-

bildning inom sitt fack kunde egna sig uteslutande

naden af anslag till samlingarnas förökande samt olämpligheten af den

lokal, hvari de förvarades. Under dylika förhållanden syntes inrättandet

af ett mot tidens fordringar svarande, vårt land värdigt allmänt etnografiskt

museum vara af behofvet synnerligen påkalladt.

af

frågan

För utredande

om bildande af ett sådant museum hade sällskapet år 1889

s. 205 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 205

tillsatt en komité, hvilkens den 17 maj 1890 afgifna betänkande fogats

vid sällskapets förenämnda skrifvelse.

Ifrågavarande samlingar, som i rundt tal omfatta öfver 16,500 nummer,

tillhöra dels staten, dels svenska sällskapet för antropologi och geografi,

dels enskilda personer, som förklarat sig villiga att skänka sina

samlingar till ett blifvande etnografiskt museum, om ett dylikt snart

komme till stånd. De staten tillhöriga samlingarna äro stälda under inseende

dels af vetenskapsakademien, dels af vitterhets-, historie- och

antiqvitetsakademien. Angående uppkomsten gf dessa samlingar meddelade

komitén, att de etnografiska föremål, som befunne sig under vetenskapsakademiens

inseende, ursprungligen och i väsentlig män införts i samband

med naturaliesamlingar och sedermera ökats genom köp och gafvor af

svenska resande eller konsuler och andra personer i utlandet. Berörda

samlingar stäldes år 1841 under vård af den då upprättade intendenturen

för riksmusei vertebratafdelning. Vid två tillfällen, då svenska örlogsfartyg,

nemligen fregatterna Eugenie och Vanadis, företagit expeditioner

till afiägsnare farvatten, hade särskild uppmärksamhet egnats åt de etnografiska

förhållandena och rikliga samlingar hemförts, af hvilka de först

hembragta stälts under vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademiens inseende.

Dessa med liera etnografiska samlingar hade sedermera blifvit deponerade

i riksmuseum. Till samlingarnas förvarande hade vetenskapsakademien i

det för statsmedel inköpta qvarteret Grönlandet södra beredt en lokal, hvilken

sedermera tillökats, så att den nu inrymde samlingens första afdelning.

Då efter hemkomsten af Vanadisexpeditionen ökadt utrymme fordrades för

de af denna hemförda stora samlingar, förhyrdes en lokal i huset n:o 30

vid Kungsgatan, hvarest nu den s. k. asiatiska afdelningen förvarades.

Ordnandet af samlingen i dessa lokaler tog sin början omkring midten af

1870-talet, och uppdrogs då åt en numera afliden person, Kornelia Palman,

hvilken med lifligt intresse och sakkunskap, förvärfvad genom vidsträckta

studier vid utlandets förnämsta museer, fortsatte arbetet härmed ända till

sin död år 1886. I november samma år antogs en af hennes lärjungar,

numera kandidaten F. Martin till biträde åt intendenten för riksmusei

vertebratafdelning vid tillsynen och vården om samlingen. Omkostnaderna

för samlingens ordnande och afföningen åt dervid anstå!da biträden bestredos

under eu följd af ar hufvudsakligen nied besparade medel. Från

och med år 1890 hade ärligen utgått ett af Riksdagen på extra stat bevändt

anslag af 2,800 kronor till samlingens vård, underhåll och förkofran.

Angående behofvet och betydelsen af ett etnografiskt museum yttrade

komitén, att till följd af vår tids allt mer underlättade och ökade korn
-

s. 206 Kontrollera mot PDF

206 Åttonde hnfrudtiteln.

munikationer och den hvita rasens i samband dermed allt mer tilltagande

utbiedning öfver naturfolkens områden dessa senare folks etnografiska

egendomligheter mångenstädes vore stadda i hastigt försvinnande, samt att

i somliga länder till och med folken sjelfva förträngdes och fullständigt

utplånades. Under sådana förhållanden vore det en oafvislig pligt, att

kraftiga åtgärder i tid vidtoges för att från förstöring rädda de föremål,

som kunde tjena till material för studiet af de olika menniskorasernas

ursprungliga kultur, deras seder och bruk in. in. De etnografiska museerna

både ett oskattbart värde för studiet af mensklighetens och den

menskliga kulturens utvecklingshistoria och vore äfven af stor vigt för den

allmänna bildningen samt i vissa hänseenden af praktisk betydelse, särskildt

för handel och industri. Enligt komiténs åsigt måste, för att den

nuvarande etnografiska samlingen skulle kunna utvecklas till ett verkligt

allmänt etnografiskt museum, åt densamma gifvas en så sjelfständig ställning

som möjligt, hvarjemte den borde ställas under ledning af en forskare,

som med förstudier i etnografien berörande ämnen tagit den etnografiska

vetenskapen till sin hufvuduppgift samt hade tid att uteslutande egna sig

åt donna, forskning och åt ifrågavarande samlings vård och förkofran.

Derjemte behöfdes en lokal, som dels vore tillräcklig icke blott för den

nu befintliga samlingens bevarande och utställning utan äfven för mottagande

af påräknade donationer, dels ock medgåfve ett ändamålsenligt

ordnande af de föremål, som i nämnda lokal skulle inrymmas. I de båda

skilda lokaler, der den etnografiska samlingens två afdelningar för närvarande

funnes uppstälda, vore det icke möjligt att nå detta mål, och

föga hopp funnes att ens tillnärmelsevis tillräckligt utrymme skulle kunna

beredas samlingen vid eu ifrågasatt nybyggnad för riksmuseets räkning å

qvar ter et Grönlandet södra. På grund häraf ansåge komitén bäst och

lämpligast, att antingen en särskild byggnad uppfördes för ett allmänt

etnografiskt museum eller ock, om sådant ej under den närmaste framtiden

kunde ske, en för museet passande och tillräckligt rymlig lokal förhyrdes.

Under hänvisande till det af komitén afgifna utlåtande och i öfverensstämmelse

med ett af komitén uppgjord t kostnadsförslag, hemstälde

sällskapet för antropologi och geografi, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

besluta, att af de under vetenskapsakademiens samt vitterhets-, historieoch

antikvitetsakademiens vård stående etnografiska föremål skulle bildas

ett sjelfständigt allmänt etnografiskt museum; samt att, då ett sådant

museum hade många flera beröringspunkter med de arkeologiska samlingarna

än med de rent naturhistoriska, detsamma skulle ställas vindel* inseende

af vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien, eller ock att, om

s. 207 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvndtiteln. 207

sådant befunnes lämpligare, högsta vården af detta museum, i likhet med

hvad förhållandet vore med nationalmusei konstafdelning, skulle anförtros

åt en särskild nämnd, äfvensom att Eders Kongl. Maj:t ville till Riksdagen

aflåta nådig proposition om beviljande af för ändamålet nödiga medel,

hvilka styrelsen förslagsvis beräknat till ett årligt anslag af 15,000 kronor,

deraf till hyra för lokal 4,000 kronor, samt för en gång 5,000 kronor för

museets anordning i den nya lokalen.

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien, i ärendet hörd, anförde

i underdånigt utlåtande den 2 december 1890, att man inom alla

europeiska stater under den senare tiden varit särskildt mån om bildandet

af etnografiska museer. Början härtill hade gjorts i Danmark, hvarefter

exemplet följts i andra länder, så att numera dylika museer funnes i Berlin,

London och Paris jemte åtskilliga andra af utlandets större städer. Den

stora betydelse, som tillkomme den etnografiska forskningen i sig sjelf,

och den undervisande nytta, ett rikt etnografiskt museum egde för allmänheten,

ansåge sig akademien icke behöfva särskildt framhålla utan ville

endast erinra derom, att på grund af det nära. sambandet mellan etnografien

och den vetenskapliga fornforskningen denna senare i vårt land

skulle få en kraftig hjelp genom bildandet af ett museum sådant som det

föreslagna. Det vore en stor olägenhet, att de förenade etnografiska samlingarna

nu förvarades i två skilda lokaler samt att de icke stode under

vård af någon fackman, som hade till uppgift att med all kraft verka för

det etnografiska museets utveckling och som egde kompetens att vidtaga

sådana systematiska anordningar, som den etnografiska vetenskapen kräfde.

Akademien delade derför den af svenska sällskapet för antropologi och

geografi uttalade mening om nödvändigheten af, att ett sjelfständigt etnografiskt

museum i vårt land komme till stånd. Hvad anginge vården af

ett sådant museum ansåge akademien af anförda orsaker sig böra tillstyrka

bifall företrädesvis till det senare af de utaf bemälda sällskap framstälda

alternativ, eller att den etnografiska samlingen såsom en sjelfständig

institution med egen föreståndare stäldes under eu för ändamålet bildad

nämnd, inom hvilken måhända tillfälle kunde leinnas akademien att låta

sig vara representerad. Mot den af sällskapet gjorda kostnadsberäkningen

anmärktes endast, att det deri upptagna hyresbeloppet torde vara väl lågt.

Efter nådig remiss inhemtade vetenskapsakademien i ämnet yttrande af

tre bland sina ledamöter, professorerna 8. Lovén, E. A. Smitt och justitierådet

C. G. Hammarskjöld, hvilkas den 13 januari 1891 afgifva betänkande

akademien för sin del gillade och antog såsom uttryck af sina egna åsigter

i ämnet. I detta betänkande framhölls, att ledningen af ett etnografiskt

museum och den dermed förenade vården af dess olika och mångfaldiga

s. 208 Kontrollera mot PDF

208 Åttonde hufvudtiteln.

detaljer, dess ordnande, det strängt fordrande bestyret att med ständigt vaken

omtanke fylla dess luckor, den vigtiga uppgiften att vetenskapligen tillgodogöra

dess innehåll och dermed deltaga i det gemensamma arbetet för

kunskapen om folken och deras utveckling kräfde sin egen man och icke

vore förenlig med annan befattning. Den af sällskapet för antropologi

och geografi gjorda ansökningen förordades på det sätt vitterhets-, historieoch

antiqvitetsakademien tillstyrkt. Det af sällskapet upptagna hyresbelopp

funne komiterade, i likhet med nyssnämnda akademi, vara för lågt

beräknadt samt tilläde, att vid ett för allmänheten öppet etnografiskt

museum, fördeladt antagligen på minst 20 rum, den oundgängliga städningen

och tillsynen torde medföra en ytterligare ej obetydlig utgift, som

borde anslås till minst 2,000 kronor om året. Derest den af sällskapet

för antropologi och geografi gjorda framställning vunne nådigt bifall och

den etnografiska samlingen sålunda afskildes från riksmuseum, funne komiterade

det vara sjelfkärt äfvensom af hänsyn till det naturhistoriska riksmusei

nuvarande och framtida behof förestafvadt, att denna åtgärd blefve

alldeles fullständigt genomförd, så att riksmuseum dervid inträdde i full

besittning af alla de lokaler och öfriga förmåner, som vetenskapsakademien,

under den tid de etnografiska samlingarna varit under hennes vård,

åt dem beredt.

Nu har vetenskapsakademien i underdånig skrifvelse den 11 november

1896 anfört, att intendenten för riksmusei vertebratafdelning, professor

h. A. Smitt, hos akademien hemstält, att akademien måtte hos Eders

Kongl. Maj:t anhålla om nådig proposition till Riksdagen om uppförande

på riksmusei stat af en särskild ordinarie intendentsbefattning i etnografi.

Till stöd för denna begäran erinrade professor Smitt om nödvändigheten

af att snarast möjligt åt den etnografiska samlingen bereddes eu mera,

sjelfständig ställning än den hittills varande. Genom lyckliga omständigheter

hade denna samling i omfång och värde blifvit fullt likställig med

en eller annan af de öfriga museiafdelningarna, och densammas vård och

förkofran kräfde särskilda, omfattande studier och arbeten, hvilka omöjligen

kunde medhinnas af vertebratafdelningens intendent. För anskaffande

af ett vetenskapligt biträde åt intendenten vid vården af den etnografiska

samlingen hade visserligen på senare tid fått årligen användas intill 1,200

kronor af de till samlingen utgående extraordinarie anslag; men då allt

större fordringar måste ställas på detta biträde, som i sjelfva verket hade

att fullgöra en intendents syssla, vore denna anordning ej tillfylles. Med

anledning af berörda framställning och i öfverensstämmelse med hvad en

af akademien för afgifvande af utlåtande i ämnet tillsatt komité, bestående

af justitierådet Hammarskjöld, riksantiqvarien H. Hildebrand samt pro
-

s. 209 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln. 209

St...

fessorerna Smitt, G. Retzius och O. Montelius, föreslagit, förklarade akademien,

att hon fortfarande vore af den åsigten, som hon i sin underdåniga

skrifvelse den 14 januari 1891 uttalat, eller att i hufvudstaden

lämpligast borde inrättas ett sjelfständigt etnografiskt museum, men att,

derest en sådan anordning för närvarande skulle möta oöfvervinneliga

hinder, akademien i underdånighet anhölle, det Eders Kongl. Maj:t täcktes,

för undanrödjande af de svårigheter, som redan nu vore förknippade

med den behöriga vården af riksmuseets etnografiska samling, till Riksdagen

aflåta nådig proposition om anställande vid detta museum af en

särskild ordinarie intendent i etnografi med samma löneförmåner som för

museets öfriga intendenter samt med skyldighet att, när en gång etnografiska

samlingen komme att skiljas från riksmuseum och förenas med

ett allmänt etnografiskt museum, såsom dettas föreståndare underkasta sig

den förändring i ställning och verksamhet, som deraf kunde blifva en följd.

Efter nådig remiss har vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien

den 8 sistlidne december afgifvit underdånigt utlåtande och dervid förmält

sig vidhålla sin förut uttalade åsigt om den stora önskvärdheten af ett

sjelfständigt etnografiskt museums upprättande, men emellertid, derest

vetenskapsakademiens farhåga skulle besannas, att en sådan anordning för

närvarande skulle möta oöfvervinneliga svårigheter, förklarat sig på det

lifligaste instämma i vetenskapsakademiens underdåniga anhållan.

Riksdagens senast församlade revisorer hafva i afgifven berättelse om

verkstäld granskning af statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning år

1895, under erinran att riksmusei etnografiska samlingar förvarades på

eldfarliga och för allmänheten föga tillgängliga ställen, uttalat önskvärdheten

af att för dessa värdefulla samlingar måtte beredas lämpligare lokaler.

Ehuru jag derutinnan är ense med revisorerna, finner jag mig likväl

hindrad att för närvarande göra någon framställning om anslag för anskaffande

af ändamålsenligare lokaler åt omförmälda samlingar. En sådan

framställning erfordrar nemligen i min tanke en utredning, som nu ej

förefinnes och hvilken näppeligen kan varda fullt tillfredsställande, innan

samlingarna blifvit stälda under en person, som, på samma gång lian innehar

nödiga fack in sicter, kan egna hela sin tid och omtanke åt vården, ordnandet

och bearbetandet af ifrågavarande betydliga samlingar. Detta kan

man ej rimligen begära af vertebratafdelningens intendent, hvilkens egentliga

uppgift ej lemnar honom tillräcklig tid öfrig för sådana arbeten,

hvarom nu är fråga. Man måste således närmast se till, att för do etnografiska

samlingarna anskaffas en på eget ansvar verksam föreståndare.

DA till beklädande af en sådan plats erfordras en man med bland annat

Bih. till Riksd. Vrot. 18.97. 1 Sami. 1 Afd. 27

s. 210 Kontrollera mot PDF

[65.]

Väderlekstjensten

vid

anstalten.

210 Åttonde hnfvudtiteln.

omfattande vetenskapliga insigter, måste eu deremot svarande aflöning

beredas honom. Det synes mig emellertid ej lämpligt att för sådant ändamål

nu inrätta en ny ordinarie intendentsbefattning vid naturhistoriska

riksmuseum, då det ännu är ovisst, huruvida detta skall komma att framgent

bibehålla den dertill nu hörande etnografiska afdelningen eller ett

sjelfständigt etnografiskt museum skall bildas. I frågans närvarande läge

anser jag, att man ej bör gå längre än att bereda ett tillfälligt årsarfvode

på 4,500 kronor åt en särskild föreståndare för riksmuseets etnografiska

samling. Derförutom erfordras fortfarande för denna samling det sedvanliga

anslaget af 2,800 kronor, om hvars anvisande vetenskapsakademien i

en annan skrifvelse af den 9 september 1896 gjort underdånig framställning.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt tillstyrker jag, det Eders

Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1898

uppföra en summa af 7,300 kronor till vård, underhåll och förkofran af

naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling.

Meteorologiska centralanstalten.

Med anledning af särskilda utaf Eders Kong]. Maj:t i ämnet gjorda

framställningar har Riksdagen för hvardera af åren 1894, 1895, 1896

och 1897 beviljat ett extra anslag af 7,950 kronor till fullständigt ordnande

och utvidgande af väderlekstjensten vid meteorologiska centralanstalten.

År 1893 föreslog Eders Kongl. Maj:t Riksdagen att uppföra ett sådant

anslag å ordinarie stat. Riksdagen fann visserligen hvad i statsrådsprotokollet

anförts innebära fullgiltiga skäl för att ökade medel till det

af Eders Kongl. Maj:t ifrågasätta belopp stäldes till meteorologiska centralanstaltens

förfogande för ordnande och utvidgande af väderlekstjensten;

men då, enligt Riksdagens förmenande, någon tids erfarenhet rörande

resultaten af de nya anordningarna borde afvaktas, innan beloppet uppfördes

på ordinarie stat, ansåg Riksdagen sig böra tills vidare endast på

extra stat anvisa anslag för ändamålet; och i. öfverensstämmelse dermed

har Eders Kong]. Maj:t inskränkt sina vid 1894, 1895 och 1896 årens

riksdagar gjorda framställningar i ämnet.

Sedan vetenskapsakademien i en den 9 september nästlidna år aflåten

underdånig skrifvelse framhållit behofvet af ifrågavarande anslags fortsatta

utgående, får jag i underdånighet tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att föreslå

Riksdagen att på extra stat jemväl för år 1898 anvisa 7,950 kronor till

upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjenst vid meteorologiska

centralanstalten.

s. 211 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufrudtiteln.

211

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

Till uppehållande af undervisningen vid de i Vadstena, Skara och [66.]

Bollnäs anordnade läroanstalter för öfveråriga döfstumma beviljade slst~

lidna ars riksdag för innevarande år på extra stat ett lika stort belopp,

som under flera föregående år för ändamålet anslagits, eller 49,200 kronor.

Sedan vederbörande direktioner erhållit nådig befallning att afgifva

underdånigt förslag angående användandet af den till 16,400 kronor för

hvarje anstalt beräknade andel i omförmälda anslag, hafva direktionerna

i Vadstena och Bollnäs, i afgifvet förslag, beräknat utgifterna för hvar

sin anstalt under år 1897 till sagda belopp, eller till 16,400 kronor.

Direktionen för anstalten i Skara åter har under förmälan, att, sedan

första lärarinnan vid anstalten sökt och erhållit afsked, direktionen med

anledning af det minskade elevantalet icke funnit nödigt anställa någon

ny lärarinna, beräknat anstaltens utgifter under år 1897 till endast 14,600

kronor.

Då det ej finnes anledning att antaga, att elevantalet vid sistnämnda

anstalt åter skall ökas, synes denna anstalt ej behöfva större anslag för

är 1898, än som styrelsen ansett erforderligt för innevarande år. Det

belopp, 49,200 kronor, som hittills beviljats till anstalterna för öfverariga

döfstumma, torde sålunda för nästkommande år kunna minskas med 1,800

kronor. . •

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för uppehållande af undervisningen

vid ifrågavarande tre anstalter anvisa ett extra anslag för är

1898 af 47,400 kronor.

På, derom af styrelsen för handtverksskolan i Kristinehamn för blinda [67.]

i underdånig skrifvelse den 25 si stlid ne september gjord begäran hem- £r"^r*s''

ställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att enahanda Kristinehamn

belopp, som beviljats för skolans uppehållande under närmast föregående för blinda.

ar, eller 10,000 kronor, må för denna skola anvisas på extra stat äfven

för år 1898.

Med anledning af direktionens öfver institutet för blinda underdåniga [68.]

skrifvelse den 15 sistlidne september hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen att, utöfver det åt institutet på ordinarie stat ,nm‘ " er

uppförda anslaget, bevilja institutet för År 1898 enahanda extra anslag,

s. 212 Kontrollera mot PDF

212 Åttonde hufvudtiteln.

som anvisats för innevarande år, nemligen 2,500 kronor att användas till

tryckning af blindskrifter och 1,200 kronor till understöd åt blindlärareelever

samt till reseunderstöd åt blindlärare.

[69.] Sistlidna års riksdag beviljade på Eders Kong]. Maj:ts framställning

uppförande^a11 uPPförancle. ^ en byggnad för en förskola för blinda vid Tomteboda

''byggnad för samt för bestridande af kostnader för uppgjorda ritningar och kostnadsförslag

till denna, byggnad 81,950 kronor och anvisade deraf på extra

Tomteboda. för år 1897 ett belopp å 50,750 kronor. Jag hemställer nu, att

Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1898

anvisa återstoden af det för ifrågavarande ändamål anslagna belopp, eller

31,200 kronor.

[70.] I propositionen till sistlidna års riksdag angående statsverkets tillh”ranLtiaf

Stånd 0(dl behof täcbtcs Eders Kongl. Maj:t föreslå, att för tillämpning

lokal för fer-^ den för för skolan för blinda i Vexjö u p pgj orda stat måtte på ordinarie

skolan för.~ stat beviljas ett årligt belopp af 13,500 kronor.

bhnda. Vexjo. Enligt det propositionen åtföljande statsrådsprotokollet yttrade jag,

bland annat, att, då stadsfullmäktige i Vexjö beslutit att för en möjligen

blifvande blindskolebyggnad i nämnda stad upplåta två tomter i qvarteret

Gustaf Adolf utan annan kostnad för staten än erläggande af den årliga

afgäld, lösen för 7,8 hektoliter spanmål, hälften råg och hälften korn,

efter tioårigt medelmarkegångspris, som staden sjelf måste betala för dessa

tomter, och att detta anbud i fråga om de omförmälda tomternas upplåtande

till skolan skulle å stadsfullmäktiges sida gälla till den 1 januari

1896; samt styrelsen för blindskolan i Vexjö uttalat som sin åsigt, att,

om beslut rörande uppförande af byggnad för blindskolan på ifrågavarande

plats intill denna tid icke blifvit fattadt, stadsfullmäktige icke

skulle vägra att, med fasthållande af sitt beslut i öfrigt, förlänga den tid,

för hvilken löftet om upplåtelse af den ifrågasatta platsen skulle gälla,

syntes mig intet hinder vara för att på ordinarie stat uppföra anslaget

till förskolan för blinda i Vexjö, hvilket hittills varit uppfördt på extra

stat, helst som, derest förläggande af skolan till annan ort, innan den

ifrågavarande byggnaden ännu blifvit uppförd, ansåges fördelaktigt, flyttning

af henne derigenom icke på något sätt förhindrades.

I skrifvelse den 11 maj 1896 anförde Riksdagen, att, hvad anginge

blindskolan i Vexjö, Riksdagen hölle före att, då med afseende å

det af stadsfullmäktige i nämnda stad gjorda erbjudandet af byggnadstomt

för skolan det syntes antagligt, att densamma för framtiden skulle

s. 213 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfTudtiteln. 213

blifva derstädes förlagd, hinder icke vidare borde möta för, att anslag till

denna skola blefve å ordinarie stat uppfördt, helst om föreståndaren och

lärarinnorna tillförbundes att fortfarande vid henne tjenstgöra, äfven i

det fall att hon blefve förflyttad till annan ort. Enligt hvad inhemtats

af det förslag till stat, som af blindskolans styrelse blifvit upprättadt, och

som läge till grund för Eders Kongl. Maj:ts framställning om ett ordinarie

anslag för skolan å 13,500 kronor, förekomme bland skolans årliga

utgifter ett belopp af 4,000 kronor till hyra af lokal. Då emellertid,

derest den ifrågasätta nybyggnaden för skolan blefve utförd, sistnämnda

utgiftspost komme att upphöra, ansåge Riksdagen anslag för detta ändamål

böra beviljas endast å extra stat.

Styrelsen för förskolan för blinda i Vexjö har nu till Eders Kongl.

Maj:t inkommit med underdånig anhållan, att Eders Kongl. Maj:t måtte

hos Riksdagen äska ett anslag af 4,000 kronor å extra stat till hyra för

lokal åt skolan under år 1898, och får jag fördenskull hemställa, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1898

till förhyrande af lokaler för förskolan för blinda i Vexjö bevilja ett

anslag af 4,000 kronor.

Hospitalsvården.

Sedan Riksdagen år 1895, i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts proposi- [71.]

tion, beviljat ett anslag af 1,480,000 kronor till anordnande vid Upsala af'' uPsaia asyl.

en asyl för sinnessjuke samt deraf på extra stat anvisat för år 1896 500,000

kronor och för år 1897 450,000 kronor, så har medicinalstyrelsen i sin

förenämnda skrifvelse af den 28 september 1896 anfört, att, sedan medicinalstyrelsen

den 13 nästförutgångne mars med byggmästarne C. E. Lindevall

och A. Holm uppgjort kontrakt om asylbyggnadernas utförande, detta

arbete så bedrifvits, att de byggnader, för Indika de redan anvisade medlen

vore afsedda, antagligen kunde fullbordas under åren 1896och 1897. Återstoden

af det för asylen beviljade anslaget behöfde emellertid ej under

år 1898 anlitas till hela sitt belopp, 530,000 kronor, utan hade styrelsens

i byggnadsärenden biträdande arkitekt hofintendenten A. Kumlien beräknat,

att endast 430,000 kronor erfordrades för de arbeten, som jemlik!

förenämnda kontrakt borde utföras under detta år.

I enlighet med hvad medicinalstyrelsen hemstält, tillstyrker jag i

underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att af

det för anordnande vid Upsala af en asyl för sinnessjuke beviljade anslag

på extra stat för år 1898 anvisa ett belopp af 430,000 kronor.

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Åttonde hufvndtiteln.

spilal och asyl.

[72.] I sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 28 september 1896 an
Cppfömndeafgående

medicinalverkets behof har medicinalstyrelsen bland annat hemnndföfö/vér^^

om utverkande af anslag till uppförande af boställsbyggnad för

läkaren vid öfverläkaren vid Vadstena hospital och asyl.

Enligt nådigt bref den 29 sistlidne maj tillkommer öfverlakaren vid

dessa förenade anstalter kontant lön jemte boställsvåning, ved och elektrisk

belysning, dock med skyldighet för honom att, intilldess annorlunda

bestämmes, i stället för boställsvåning åtnöjas med en hyresersättning

af 1,200 kronor årligen.

Innan asylen togs i bruk, utgick samma hyresersättning till öfverläkaren,

hvilken saknade boställsvåning och då ansågs kunna utan olägenhet

för hospitalets sjukvård bo i staden, enär biträdande läkaren och

sysslomannen hade bostadslägenheter inom hospitalets område. På asylens

område finnes deremot icke bostad för någon annan tjensteman än

asylens biträdande läkare, ehuru patientantalet der blifver lika stort som

å hospitalet. För tillsynen inom asylen är det derför enligt medicinalstyrelsens

åsigt nödigt, att öfverläkaren får bostad inom asylens område,

hvarest finnes tillräckligt utrymme för en boställsbyggnad åt öfverläkaren.

Sedan i detta ärende infordradt yttrande jemte förslag afgifvits af

direktionen öfver Vadstena hospital och asyl, har medicinalstyrelsens i

byggnadsärenden biträdande arkitekt hofintendenten A. Kumlien, enligt

styrelsens uppdrag, i samråd med dess ordförande och föredraganden för

hospitalsärenden utfört ritningar och uppgjort kostnadsförslag till lämplig

boställsvåning för öfverläkaren, hvarefter och sedan direktionen blifvit

hörd öfver detta förslag, detsamma godkänts af medicinalstyrelsen.

De uppgjorda ritningarna utvisa, att den föreslagna byggnaden, som

beräknats kunna uppföras för en kostnad af 22,520 kronor, innehåller

sju rum med tillhörande tambur, kök, serveringsrum, pigkammare m. m.,

rummen fördelade på två våningar. Ett af rummen är afsedt att användas

som läkarens expeditions- och mottagningsrum, de öfriga sex

deremot till hans enskilda familjebostad. Alla lokalerna skulle förses

med elektrisk belysning i sammanhang med den, som redan är anordnad

å asylen.

Medicinalstyrelsen yttrar, att den föreslagna byggnaden ej torde

kunna anses för stor åt öfverläkaren vid en vårdanstalt för ungefär 800

sjuka, då ifrågavarande byggnad skulle blifva icke ens fullt så stor som

en bostadsbyggnad, hvilken Vestmanlands läns landsting beslutit uppföra

åt hvardera läkaren vid detta läns tre lasarett. Genom uppförande

af den nu föreslagna byggnaden skulle vinnas icke endast en besparing,

utan äfven andra och vida större fördelar, enär både sjukvården och

s. 215 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 215

tillsynen öfver anstalten borde blifva bättre och lättare att handhafva för

öfverläkaren, om han vore boende inom as37lens område. På grund af

det anförda har medicinalstyrelsen i underdånighet hemstält, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes af riksdagen äska ett extra anslag af 22,520 kronor

till uppförande af ifrågavarande boställsbyggnad.

Efter nådig remiss har öfverintendentsembetet i underdånig skrifvelse

den 17 sistlidne november anfört, att embetet icke funnit något

att erinra vid ifrågavarande ritningar och tillhörande kostnadsförslag.

Med anledning af hvad sålunda förekommit, tillstyrker jag i underdånighet,

det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att för

uppförande å Vadstena asyls område, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med nämnda ritningar, af en boställsbyggnad åt öfverläkaren vid Vadstena

hospital och asyl på extra stat för år 1898 anvisa ett anslag af

22,520 kronor.

Uti skrifvelse den 16 mars 1896 gjorde medicinalstyrelsen under- [73.]

dånig framställning om uppförande af bostad åt läkaren vid NyköpingsUppfårande af

hospital, och anförde medicinalstyrelsen med afseende härå följande.. viad affyk0öp?ng,

Nyköpings hospital, som ända till år 1890 haft plats för 70 patien- hospital.

ter, hade genom ny- och ombyggnad blifvit utvidgadt, så att det numera

kunde emottaga öfver 140 sinnessjuke och således vore föga mindre än

Göteborgs hospital med 175 patienter. Vid sistnämnda hospital vore

bostäder för både öfverläkare och biträdande läkare anordnade. Sedan

äldre tid hade å Nyköpings hospitals område funnits en mindre byggnad,

der sysslomannen haft bostad och kontor, hvarjemte hospitalets

direktion derstädes hållit sina sammanträden. Läkaren, som för sin

expedition fått nöja sig med ett litet och otjenligt rum i stora hospitalsbyggnaden,

hade haft sin bostad i staden. Denna anordning hade icke

vant fördelaktig för hospitalet och borde med den omfattning, hvartill

hospitalet numera kommit, icke vidare fortfara. Medicinalstyrelsen ansåge,

att läkaren borde erhålla bostad å hospitalets område för att

komma i tillfälle att egna ständig tillsyn åt hospitalet samt öfvervaka

sjukvården, ordningen och göromålens behöriga gång. Lämplig byggnadsplats

funnes tillgänglig, och hade på uppdrag af medicinalstyrelsen

dess biträdande arkitekt, hofintendenten A. Kumlien, uppgjort ritningar

jemte tillhörande, å 24,400 kronor slutande kostnadsförslag för bostadshus

åt läkaren med flera lägenheter. Enligt berörda ritningar skulle på

Hedra bottnen förläggas expeditionsrum för läkare och syssloman samt

förvaringshvalf och apoteksrum in. in. Våningen en trappa upp och

vindsvåningen, båda innehållande tillsammans sex rum och kök samt

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Åttonde htifvudtiteln.

[74.]

Tillbyggnad

Göteborgs

hospital.

öfriga nödiga lägenheter, såsom skafferi, serveringsruin m. in., skulle

utgöra den egentliga bostaden för läkaren.

Hvad kostnaden beträffade borde ej förbises, att, då läkarens bostad

upptoge endast våningen en trappa upp och vindsvåningen, kostnaden

för ifrågavarande bostad endast kunde beräknas till högst två tredjedelar

af totalkostnaden för hela byggnadsarbetet, eller ungefär 16,266

kronor, hvarå 5 procent såsom ränta och underhåll utgjorde något öfver

813 kronor. Om Riksdagen godkände de för läkaren i 1896 års statsverksproposition

föreslagna aflöningsförmåner, innefattande bland annat, att,

så länge boställsvåning inom hospitalets område ej kunde beredas läkaren,

han egde såsom ersättning för boställsvåning och ved uppbära

1,000 kronor om året mot skyldighet att vara boende i hospitalets närhet,

skulle således genom uppförande af bostad åt läkaren fördelen för

hospitalet att hafva läkare boende inom anstaltens område vinnas utan

någon särskild uppoffring från statsverket och derjemte en betydlig förmån

erhållas genom i bottenvåningen befintliga, för det helas skötsel

välbehöfliga lokaler.

Medicinalstyrelsen, vid hvars Underdåniga skrifvelse funnos fogade

förutnämnda ritningar och kostnadsförslag, anhöll derför om aflåtande

af proposition till Riksdagen om anvisande af ett extra anslag å 24,400

kronor för uppförande af bostad åt läkaren vid nämnda hospital.

Ofverintendentsembetet, som genom nådig remiss erhöll befallning

att yttra sig i frågan, anmälde i underdånig skrifvelse den 24 mars 1896,

att embetet icke funnit anledning till erinran vare sig mot ifrågavarande

ritningar eller mot den i kostnadsförslaget beräknade arbetskostnaden.

Sedan Riksdagen under visst vilkor antagit förenämnda aflöningsbestärnmelse

för läkaren vid Nyköpings hospital, och Riksdagens berörda

beslut blifvit af Eders Kongl. Maj:t godkändt, har medicinalstyrelsen i

sin förut omförmälda skrifvelse af den 28 sistlidne september förnyat

sin framställning om beredande af anslag till en bostad för sagde läkare.

På grund af hvad i detta ärende förekommit hemställer jag i underdånighet,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för uppförande

vid Nyköpings hospital, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

nämnda ritningar, af en byggnad, inrymmande läkarebostad med flera

lägenheter, på extra stat för år 1898 anvisa ett belopp af 24,400 kronor. I

I medicinalstyrelsens underdåniga skrifvelse den 28 september 1896

■/angående medicinalverkets behof har framställning äfven blifvit gjord

om anslag för tillbyggnad af Göteborgs hospital jemte anordnande af centraluppvärmning

och elektrisk belysning derstädes.

s. 217 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvndtiteln.

217

Härom har medicinalstyrelsen anfört följande.

För ungefär 24 år sedan uppfördes å Hisingen på ett afstånd af

mer än en half mil från staden Göteborg ett hospital, hvilket sedan dess

förblifvit temligen oförändradt. De intagna sjuke, alla tillhörande andra

och tredje betalningsklasserna, vore fördelade på tre byggnader. En af

dessa byggnader inrymde våldsamma och stormande patienter. Denna

byggnad, den s. k. cellafdelningen, läge vid inre eller ekonomigårdens

östra sida. De två öfriga byggnaderna, som vore hvarandra fullkomligt

lika, innehölle hvar sin könsafdelning samt begränsade ekonomigården i

norr och söder. I hvar och en af de två sistnämnda byggnadernas nedre

våning funnes en korridor utmed de långsidor, som gränsade åt ekonomigården.

Öfvervåning funnes i hvartdera huset på dess östliga och vestliga

del samt på mellanpartiet. På en utsträckning af ungefär 50 fot

å hvarje sida om sistnämnda öfvervåning hade byggnaden alltså endast

en våning, under det hela byggnaden hade en längd af 420 fot. Med

den nu ifrågasatta tillbyggnaden afsåges att båda dessa byggnader skulle

erhålla två fullständiga våningar, hvarigenom flera sjukplatser kunde erhållas

för en jemförelsevis helt ringa kostnad.

I hvar och en af nyssnämnda två byggnader vore nedra våningens

korridor medelst dörrar afstängd i tre afdelningar, längst åt öster afdelningen

för oroliga, i mellersta delen afdelningen för lugna osnygga

samt längst åt vester afdelningen för lugna renliga och konvalescenter.

Rummen på de särskilda afdelningarna i denna våning vore afsedda till

matrum, dagrum och arbetsrum jemte badrum, tvättrum, diskkök, förrådsrum,

vaktrum, större sjukrum tillika med några enkelrum och isoleringsrum.

Öfre våningen vore afsedd till sofrum, somliga för en, andra för

flera sjuka. Uppvärmningen skedde genom flera tegelugnar, till någon

del beklädda med kakel. Till belysning användes fotogenlampor.

Redan länge hade det varit påtänkt att utvidga hospitalet och att

i sammanhang dermed anordna centraluppvärmning samt elektrisk belysning.

Att utvidgningen länge varit behöflig syntes deraf, att hospitalet

städse varit fullt belagdt och att plats dessutom antingen alls icke eller

först efter lång väntan kunnat beredas för många af de sökande.

Den 22 september 1893 anmodade medicinalstyrelsen direktionen

öfver Göteborgs hospital att inkomma med utlåtande öfver ett af hofintendenten

A. Ivumlien afgifvet förslag rörande tillbyggnader och förändringar

vid hospitalet. I skrifvelse den 14 november samma år tillstyrkte

direktionen den föreslagna centraluppvärmningen och elektriska

belysningen men afstyrkte tillbyggnaden med stöd af öfverläkarens vid

hospitalet yttrande i ämnet. 1 detta yttrande utgick öfverläkaren från

Bill. till Rilcsd. Prof. 1897. 1 Sami. 1 Af A. 28

s. 218 Kontrollera mot PDF

218 Åttonde hufvudtiteln.

det antagandet, att i vårt land redan förefunnes ett öfverflödigt stort

antal platser för behandling af botliga sinnessjuka i andra och tredje

betalningsklasserna, men att ett alldeles otillräckligt utrymme funnes för

vård af obotliga, äfvensom att ett hospital för 250 patienter skulle vara

väl stort för sin uppgift. Vidare anförde öfverläkaren, att det framlagda

förslaget återförde hospitalet från det moderna paviljongsystemet till det

föråldrade korridorsystemet, äfvensom att i samma förslag enkelrum

blifvit förlagda å afdelningarna för lugna, men att cellafdelningen icke

blifvit utvidgad, hvarigenom vid ökadt pat.ieutantal störande patienter

skulle komma att placeras i enkelrummen inom de lugna afdelningarna,

och att hospitalets hufvudändamål derigenom skulle förfelas. Slutligen

klandrade öfverläkaren förslaget, derför att detsamma skulle till en obestämd

framtid undanskjuta frågan om uppförande å Göteborgs stads

område af paviljonger för första klassens patienter.

Medicinalstyrelsen yttrade, att enligt dess åsigt motståndet mot

hospitalets måttliga utvidgning vore oberättigadt. Ehuru nådiga stadgan

angående sinnessjuke den 2 november 1883 föreskrefve, att hospitalen

skulle vara kuranstalter för behandling af botliga sinnessjuke, hade

hospitalen genom omständigheternas tvång förblifvit blandade anstalter,

der såväl botliga som obotliga vårdades. Förhållandena blefve dock

bättre, i den mån flera asyler komme till stånd. Byggandet af asyler

hade också länge pågått och syntes icke så snart komma att upphöra.

Hospitalen måste emellertid användas sådana de vore, för att bereda de

sinnessjuke någon behandling, äfven om en fullkomligare anordning för

detta ändamål skulle vara önskvärd. Kunde med utvidgningen åstadkommas

en förbättring i behandlingen för de botliga, vore utvidgningen,

som kunde ske utan att tjenstemännens eller den högre betjeningens

antal behöfde ökas, ännu mer berättigad.

Öfverläkarens påstående, att hospitalet genom förslaget om dess tillbyggnad

skulle återgå från paviljongsystemet till korridorsystemet, vore

felaktigt. I den första beskrifningen på hospitalet uppgåfves detta vara

uppfördt »efter ett förmedladt korridor- och s. k. paviljongsystem». Vid

närmare granskning af nämnda byggnad befunnes, att paviljongsystemet

vore mycket litet iakttaget. Endast öfre våningen kunde anses i någon

ringa mån öfverensstämmande med paviljongsystemet. Den nedre våningen

vore en vanlig korridorbyggnad, der dörrar afstängde de olika afdelningarna

från hvarandra. Om denna anordning ansetts tillräcklig under

dagen, då många stojande patienter vore i rörelse, torde den kunna

anses tillfyllestgörande äfven under natten, då de flesta sjuka vore försänkta

i sömn.

s. 219 Kontrollera mot PDF

Åttonde kufvudtiteln. 219

öfverläkarens klander mot förslaget, derför att detta skulle undanskjuta

tanken på uppförande af paviljonger för patienter, tillhörande

första betalningsklassen, kunde ej utgöra giltigt skäl för uppskjutande af

en väl behöflig utvidgning af hospitalet till förmån för andra och tredje

klassens patienter, enär behofvet af platser för de sistnämnda vore vida

större och mer trängande än för de lyckligare lottade, till första klassen

hörande patienterna.

Mera beaktansvärda vore öfverläkarens anmärkningar mot sättet för

den år 1893 föreslagna utvidgningen. Anordnades flera enkelrum mellan

andra och tredje samt mellan tredje och fjerde afdelningarna, skulle det

kunna hända, att, vid brist på plats å cellafdelningen, oroliga och våldsamma

patienter blefve placerade i dessa enkelrum, hvilket komme att

verka störande för lugnare patienter. Den föreslagna fjerde afdelningen

för lugna patienter blefve äfven för stor (64 platser), enär det vore

föga antagligt, att af ifrågasatta 268 hospitalspatienter 128 skulle vara

lugna.

Ett af medicinalstyrelsen nu till Eders Kongl. Majts pröfning öfverlemnadt

och förordadt, af ritningar och kostnadsberäkningar åtföljdt

förslag till utvidgning af och förbättringar vid Göteborgs hospital, hvilket

förslag år 1896 uppgjorts af hofintendenten Kumlien i samråd med styrelsens

ordförande och föredraganden för hospitalsärenden, är befriadt

från de brister, som gifvit anledning till anmärkningar mot det förut

framstälda förslaget. Sålunda skulle enligt det nya förslaget på afdelningarna

för lugna ej förekomma flera enkelrum än de redan nu befintliga.

Afdelningen för lugna och renliga har blifvit begränsad till 34 patienter,

eller hälften af det år 1893 ifrågasatta antalet. Samma afdelning har

dessutom utvidgats genom anordnande af matsalar i källarvåningen,

hvarigenom ett betydligt större utrymme erhållits för dag- och arbetsrummen

på nedre bottnen. I stället för den nuvarande andra afdelningen

hafva i förslaget upptagits öfvervakningsafdelningar, förlagda för

osnygga och slöa patienter till nedre bottnen, för oroliga och opålitliga

till öfre bottnen. Hvarje öfvervakningsafdelning skulle vara försedd med

badrum, två vaktrum och isolerings- eller enkelrum. Mellan afdelningen

för halforoliga och lugna är enligt förslaget inskjuten en afdelning för

halflugna med tre enkelrum och ett sofrum för fyra patienter i öfre

våningen samt med matrum, dagrum och badrum i nedre våningen.

De sjukes fördelning å hospitalet, sådan den nu är, sådan den skulle

blifvit enligt 1893 års förslag och sådan den skulle komma att gestalta

sig enligt det nu framstälda förslaget, synes af följande sammanställning:

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Åttonde hufvudtiteln.

Afdelning.

Antal platser enligt

nuvarande för- delning.

1893 års förslag.

det nya förslaget.

N:o 1.............................................

12

12

12

» 2.............................................

25

32

12

» 3.............................................

17

26

18

» 4.............................................

34 (33)

64

32

» 5 .........................................

—

—

7

» 6........................................

_

_

34

Summa

88 (87)

134

115

Denna fördelning gäller för hvardera könsafdelningen. Å Göteborgs

hospital beräknas för närvarande en patient mer på mans- än på qvinsafdelningen,

men i båda förslagen beräknas de båda könsafdelningarna

blifva lika stora. För närvarande kunna 175 patienter vårdas å Göteborgs

hospital, men enligt 1893 års förslag skulle 268 patienter och

enligt det nu framlagda förslaget 230 patienter kunna samtidigt vårdas

derstädes. Med nuvarande fördelning utmärker afdelningen n:o 1 våldsamma

och stormande, n:o 2 oroliga, n:o 3 lugna och osnygga, samt

n:o 4 lugna renliga och konvalescenter. Enligt den nu föreslagna fördelningen

skulle afdelningen n:o 1 utmärka våldsamma och stormande,

n:o 2 osnygga och slöa på öfvervakningsafdelningens nedre våning, n:o 3

oroliga och opålitliga på öfvervakningsafdelningens öfre våning, n:o 4

halforoliga, n:o 5 halflugna samt n:o 6 lugna renliga och konvalescenter.

Härigenom anser medicinalstyrelsen det böra blifva lättare, än hittills

varit möjligt, att fördela patienterna på ett tillfredsställande sätt.

Med tillämpning af det nya förslaget skulle 55 nya platser vinnas och

på samma gång sjukvården kunna väsentligt förbättras genom inrättande

af öfvervakningsafdelningar, som annorstädes gifvit mycket goda resultat.

Genom den bättre insigten i de sjukes tillstånd och det ökade tillfället

till en lämplig behandling och fördelning af de sjuke, som härigenom

skulle vinnas, kunde äfven behandlingen blifva mildare och den ofta

förderfliga isoleringen väsentligt inskränkas. En minskning, relativt till

det ökade patientantalet, af celler och isoleringsrum skulle visserligen

genom detta förslag inträda, men denna olägenhet uppvägdes i medicinalstyrelsens

tanke mer än väl genom inrättande af nya öfvervakningssalar.

Enligt förslaget skulle antalet celler och isoleringsrum dock blifva icke

obetydligt, uppgående till 34 på 230 patienter, eller nära 15 procent

af det beräknade patientantalet.

s. 221 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln. 221

Om hospitalet utvidgades, blefve det än mera nödvändigt att införa

centraluppvärmning och elektrisk belysning. Med det sätt, hvarpå uppvärmning

och belysning nu vore ordnade å hospitalet, förefunnes fara

för eldsvåda. Den genom många patienters sammanförande i gemensamma

sof- och dagrum samt genom förbränningsprodukterna från fotogenlamporna

förskämda luften kunde ej förbättras på lämpligt sätt,

enär inga verksamma anordningar för tillräcklig uppvärmning och ventilation

nu förefunnes. Med centraluppvärmningen skulle förbindas en

kraftig ventilation, och den elektriska belysningen skulle ej åstadkomma

någon luftförsämring. Luftens beskaffenhet kunde derför ej med de

föreslagna anordningarna för uppvärmning och ventilation utgöra något

hinder för vård af patienter till det antal, som utrymmet medgåfve,

hvilket utrymme i det senaste förslaget vore så rikligt tilltaget, att

patientantalet borde kunna vid tillfälliga behof icke obetydligt ökas.

Nya ångpannor behöfdes emellertid för hospitalet icke blott för

uppvärmning, ventilation och elektrisk belysning utan äfven för matlagning

och tvätt. Enär afloppsångän kunde användas för alla lokalers

uppvärmning och beredning af varmt vatten till bad med flera andra

behof, komme kostnaderna för dessa anordningar att till icke ringa del

ersättas genom besparing i de årliga driftkostnaderna.

Utvidgningen af hospitalets sjukafdelningar betingade ökadt utrymme

för tvättinrättning och bageri, hvilka då icke vidare kunde inrymmas i

våningen under köket. I förslaget inginge derför uppförande af bageri

i sammanhang med nytt ångpannehus, under det att tvättinrättningen

borde utvidgas med nuvarande bageriets lokaler.

Då direktionen öfver Göteborgs hospital afstyrkt den af medicinalstyrelsen

år 1893 ifrågasatta utvidgningen af hospitalet, ansåg sig medicinalstyrelsen

icke kunna föreslå anordnande af en dyrbar centraluppvärmning

och elektrisk belysning för eu så liten anstalt som Göteborgs

nuvarande hospital, hvarför frågan om hospitalets utvidgning i tidsenlig

rigtning under tiden fått hvila. År 1895 hade emellertid Riksdagens

revisorer besökt hospitalet och dervid fäst sin uppmärksamhet vid det

otillfredsställande sått, hvarpå de olika sjukafdelningarna uppvärmdes, i

hvilket afseende anmärkts, att uppvärmningen skedde genom otjenliga

tegelstensugnar, att dessa vore synnerligen bränsleödande samt att de

vid en anstalt sådan som hospitalet otvifvelaktigt måste gifva anledning

till verklig fara för eldsvåda. Revisorerna ansågo derför, att ett nytt

uppvärmningssätt vore för hospitalet af behofvet påkalladt, samt att

genom centraluppvärmning dessutom skulle vinnas den afsevärda förmånen,

att eu önsklig tillökning af utrymmet inom hospitalet kunde ega

s. 222 Kontrollera mot PDF

222 Åttonde liofvudtitelu.

ruin. Detta uttalande hade gifvit stöd åt medicinalstyrelsens förut vid

derå inspektioner uttryckta åsigt om nödvändigheten af hospitalets utvidgning.

För den nu föreslagna utvidgningen skulle erfordras: uppförande

af öfvervåningar å de nuvarande envåningsdelarne af de båda hufvudbyggnjngarna,

utvidgande af de båda större rummen å öfvervakningsafdelningarna

och af den blifvande fjerde afdelningens matsal, anordnande

af matsalar i källarevåningen under den blifvande sjette afdelning61^

anordnande af arbetsrum i de fyra vindsrum, hvilka ''hittills föga

eller icke begagnats, åtskilliga ändringar uti byggnadernas inredning,0 i

synnerhet å öfvervakningsafdelningarna, samt utvidgande af tvättinrättningen

och anordnande af ny bagerilokal. För centraluppvärmning och

elektrisk belysning skulle dessutom erfordras: nytt ångpannehus med

nya ångpannor, nya värmekamrar med dertill hörande ångrör och värmeelement,

i väggarne murade kanaler för tillförsel af frisk uppvärmd luft

och afledande af skämd luft, en dynamoinaskin med ackumulatorsbatterier

samt elektriska lampor med dithörande ledningar m. in. Hela

kostnaden för alla dessa förändringar skulle uppgå till 165,000 kronor.

För det nuvarande hospitalets utvidgning med 55 nya sjukplatser

jemte nödigt utrymme för en tillfällig hårdare beläggning hafva kostnaderna

beräknats till 64,865 kronor. Denna summa, om än i och för sig

afsevärd, får, yttrar medicinalstyrelsen, erkännas vara helt obetydlig, om

densamma fördelas på 55 nya platser, då kostnaden för hvarje sjukplats

blifver ej fullt 1,179 kronor, under det att utgifterna för hvarje sjukplats

vid de för några år sedan nyuppförda hospitalen vid Lund och

Upsala öfverstiga 5,000 kronor. Beträffande drift- och underhållskostnaderna

borde ej förbises, att dessa efter vidtagandet af de föreslagna

ändringarna blefve relativt billigare genom kostnadernas fördelning på

ett större antal patienter, under det att inga flera läkare eller högre

aflönade tjenare behöfde anställas, hvilket måste medföra eu minskad

dagkostnad för hvarje vårdad sjuk. Endast genom de nuvarande gamla

tegelugnarnas ersättande med en tidsenlig ångvärmeledning hade beräknats

uppkomma en årlig bränslebesparing till ett värde af omkring

3,000 kronor.

På grund af det anförda har medicinalstyrelsen hemstält om ett

anslag af 165,000 kronor för åvägabringande af ifrågavarande förändringar

vid och utvidgning af Göteborgs hospital.

Efter nådig remiss har öfverintendentsembetet den 17 november

1896 i detta ärende afgifvit underdånigt utlåtande och dervid förklarat,

att de för hospitalets ändring och tillbyggnad upprättade ritnings- och

s. 223 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

223

kostnadsförslag icke gifvit anledning till anmärkning från embetets sida.

Beträffande förslaget till hospitalets uppvärmning och ventilation åberopade

öfverintendentsembetet ett vid dess utlåtande fogadt, af ingeniören

W. Dahlgren afgifvet yttrande, innefattande allenast några detaljanmärkningar

mot förslaget. Vidkommande de tillämnade anordningarna för

införande af elektrisk belysning anförde öfverintendentsembetet, att, då

specificeradt förslag i detta afseende icke blifvit uppgjordt, något yttrande

huruvida berörda anordningar kunde för den härför beräknade kostnad

af 20,000 kronor utföras icke kunde af embetet afgifvas.

Medicinalstyrelsen, som lemnats tillfälle att inkomma med underdånigt

yttrande i anledning af hvad öfverintendentsembetet anfört, öfverlemnade

med underdånig skrifvelse den 7 december 1896 dels en af

ingeniören A. Estelle uppgjord specificerad kostnadsberäkning rörande

den föreslagna elektriska belysningsanläggningen, dels ock två af ingeniören

H. Theorell och hofintendenten Kumlien afgifna yttranden,

hvilkas innehåll medicinalstyrelsen åberopade. För egen del anförde

medicinalstyrelsen, att de af ingeniören Dahlgren gjorda detaljanmärkningarna

till en del föranledts genom missuppfattning af ritningarna,

hvilka till undvikande af onödiga kostnader icke blifvit i detalj utarbetade.

Några af ingeniören Dahlgren förordade anordningar skulle, i den mån

de kunde utföras på grund af lokala förhållanden och icke medförde

utgifter utöfver de i kostnadsförslaget beräknade, efter närmare pröfning

tillämpas vid ifrågavarande arbetes utförande. Medicinalstyrelsen hemstälde

tillika, det Eders Kongl. Maj:t täcktes medgifva, att vid utförande

af centraluppvärmningen vid hospitalet finge vidtagas de smärre förbättringar

af det ursprungliga förslaget, som kunde åvägabringas, utan

att det begärda anslaget öfverskredes.

Öfverintendentsembetet, som erhållit befallning att yttra sig med

anledning af hvad medicinalstyrelsen sålunda anfört, har i underdånig

skrifvelse den 11 nästlidne december anmält, att embetet, som lemnade

utan anmärkning de genom styrelsens försorg upprättade specificerade

kostnadsberäkningarna till belysningsanordningar vid hospitalet, för sin

del funne, att, med afseende å hvad numera blifvit upplyst beträffande

de för hospitalet tillämnade värme- och ventilationsanordningarna, hinder

icke borde möta för att, på sätt medicinalstyrelsen ansett önskvärdt, de

af ingeniören Theorell derför uppgjorda förslag lades till grund för

ifrågavarande arbetens utförande.

Det af medicinalstyrelsen nu framlagda förslag till utvidgning af

och förbättringar vid Göteborgs hospital synes mig bereda stora fördelar

s. 224 Kontrollera mot PDF

224 Åttonde hufvndtiteln.

för en måttlig kostnad och vara egnadt att i afsevärd män minska den

ännu alltjemt rådande bristen på tillräckligt antal platser i lämpliga

anstalter för sinnessjukes vård. Jag anser mig ock, efter hvad i ärendet

förekommit, böra, under förutsättning att härför nödiga penningmedel

anvisas, förorda de ifrågasatta arbetenas utförande i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med detta förslag. Hvad angår utgifter för anordnande

af värme- och ventilationsinrättningar äfvensom elektrisk belysning samt

för vidtagande af öfriga åtgärder för hospitalsbyggnadernas försättande

i tidsenligt skick utan samtidig utvidgning af anstalten lärer något hinder

ej förefinnas för Eders Kong]. Maj:t att, på sätt i liknande fall vid

andra hospital egt rum, anvisa de för dessa utgifters bestridande nödiga

medel från förslagsanslaget till hospitals underhåll. För utförande af

den föreslagna tillbyggnaden lärer detta anslag deremot ej kunna utan

Riksdagens medgifvande anlitas. Vid sådant förhållande och då Eders

Kongl. Maj:t tillförene i fråga om dylika byggnadsföretag af Riksdagen

äskat särskilda anslag å extra stat, hemställer jag i underdånighet, det

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för utvidgning af Göteborgs

hospital i hufvudsaklig öfverensstämmelse med omförmälda ritningar

anvisa på extra stat för år 1898 en summa af 64,865 kronor.

[75.] I nyss omförmälda skrifvelse den 28 september 1896 har medicinal
Jfö{Ss

euhkTst7re^Sen un(Jer(lånigst hemstält, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

1 Riksdagen att till understöd åt Jerf so sjukhus för spetelske anvisa för år

1898 ett extra anslag af 14,000 kronor, eller enahanda belopp, som

blifvit för närmast föregående år beviljadt.

Med anledning häraf tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade

föreslå Riksdagen att anvisa äfven för år 1898 ett extra anslag af 14,000

kronor till understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske under vilkor, att

Gefleborgs läns landsting dertill för samma år anvisar 4,000 kronor och

medgifver, att spetelske äfven från andra län må vid sjukhuset erhålla

vård, i den mån utrymmet sådant tillåter.

Diverse anslag.

[76.] I likhet med hvad under åtskilliga år skett och af samma skål, som

förskrift då förekommit> torde Eders Kong]. Maj:t föreslå Riksdagen att jemväl

sällskapet, för år 1898 på extra stat anvisa ett belopp af 2,000 kronor till svenska

fornskriftsällskapet.

s. 225 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtitelu. 225

Under flera föregående år har Riksdagen på Eders Kongl. Maj:ts [77.]

framställning beviliat anslag till beredande af religionsvård åt svenske Ang religionssjömän

i utländska hamnar samt åt andra derstädes sig uppehållande ske sjömän

landsmän, och hemställer jag, det täcktes Eders Kongl. Maj:t jemväl».

för år 1898 af Riksdagen för ifrågavarande ändamål äska anslag till

samma belopp som det, hvilket hittills årligen plägat anvisas, eller

10,000 kronor.

Sedan nästlidna års riksdag, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts [78.]

derom gjorda framställning, på extra stat beviljat dels till anställande^ åtgärder

af tvä kontrakt sadjunkter inom Vesterbottens fjerde kontrakt 12,000 kronor,

deraf 4,000 kronor att utgå under ar 189/, dels till resekostnads- rengionsvård

ersättning åt dessa kontraktsadjunkter 1,500 kronor, deraf 500 kronor

att utgå under år 1897, dels ock till tva stipendier för utbildande vid finsktalande

universitetet af prester, förtrogna med finska språket, 4,500 kronor,församiwgar.

deraf 1,500 kronor att utgå under år 1897, samt åt Eders Kongb Maj:t

öfverlemnat att meddela de närmare bestämmelser, som kunde errordras

rörande anslagens användande, får jag, med erinran derom att Eders

Kongl. Maj:t den 29 maj 1896 i ofvannämnda afseenden meddelat närmare

bestämmelser, i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen att af de sålunda beviljade beloppen anvisa

för år 1898: af anslaget till kontraktsadjunkterne 4,000 kronor, af anslaget

till resekostnadsersättning åt desse 500 kronor samt af det till

stipendiers inrättande beviljade anslag 1,500 kronor.

Med åberopande af föregående riksdagars, af Eders Kongl. Maj:t [79.]

godkända, beslut, hvarigenom allt ifrån 1890 årligen anvisats ett extra arMa

anslag af 25,000 kronor till nordiska museet, har museets styrelse anhållit, muiee''

att till Riksdagen måtte aflåtas framställning om beviljande jemväl för

år 1898 af enahanda anslag; och får jag med anledning häraf i underdånighet

hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1898 anvisa ett belopp af 25,000 kronor, att

ställas till styrelsens för nordiska museet förfogande för att enligt dess

bestämmande användas för museet tillhörande ändamål.

Sedan Eders Kongl. Maj:t vid fördelning af anslaget till rese- [80.]

stipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande för hvartderara^i/^/ov

af åren 1880—1883 tilldelat dåvarande docenten vid universitetet is"“''

Upsala J. A. Lundell ett belopp af 700 kronor för utgifvande^ af tidskriften

»Nyare bidrag till kännedomen om de svenska landsmålen och

Bill. till lliksd. Prof. ISO7. 1 Sami. 1 Afd. 29

s. 226 Kontrollera mot PDF

226 Åttonde hufvndtiteln.

svenskt folklif», stälde 1883 års riksdag, på derom inom densamma

väckt förslag, till Eders Kongl. Maj:ts förfogande under år 1884 ett

extra anslag af 3,150 kronor att på de vilkor, Eders Kongl. Maj:t kunde

finna godt bestämma, användas till understöd för utgifvande under sistnämnda

år af omförmälda tidskrift. Med bifall till Eders Kongl. Maj:ts

framställningar har Riksdagen sedermera år efter år förnyat detta anslag,

som sålunda jemväl för innevarande år utgår.

De vilkor, som genom särskilda nådiga beslut faststälts för de

årliga understödens utgående, hafva hufvudsakligen gält tidskriftens

omfång, som till en början förklarades, skola utgöra minst 30 ark för

året, men sedermera, på ansökning af docenten Lundell, bestärnts till

minst 25 ark årligen.

För nästkommande år har nuvarande e. o. professorn Lundell,

såsom hufvudredaktör för berörda tidskrift, anhållit om nämnda anslags

höjande till 5,000 kronor; och har Lundell till stöd för sin härutinnan

framstälda begäran anfört. I tidskriften hade allt sedan dess början —

år 1878 offentliggjorts en betydande mängd afhandlingar och samlingar,

egnade att vidga och fördjupa kännedomen om svenska landsmål

och svenskt folklif under ett kulturskede, som nu hölle på att gå till

ända. Tidskriften intoge genom vetenskaplig hållning och mångsidig

behandling af det rika cämnet en af de främsta platserna bland likartade

publikationer inom och utom Europa. Att påpeka detta faktum kunde

ingalunda anses opassande, då förtjensten deraf mindre vore att tillskrifva

redaktionen än den vetenskapliga anda och det fosterländska

intresse, som våra högskolor och dem närstående kretsar hyste och

fostrade.

Det hade emellertid hos redaktionen väckt allvarliga bekymmer,

att för uppteckning, undersökning och publikation af folkets tungomål

och gamla minnen under de förflutna åren i allt fall så litet blifvit

gjordt af hvad som bort göras och kunnat göras, om rikare penningresurser

för ändamålet stått till buds. En utvecklad folkundervisning,

lättade kommunikationer, tidningarnas spridning till alla folklager, utbredda

andliga rörelser hade verkat derhän, att den gamla odling —

till sin egentliga kärna stammande från länge sedan svunna tider, från

forntid och medeltid — som under århundraden gått i muntligt arf

från slägte till slägte i folkmål, i visor och lekar, i melodier, i sagor

och sägner, i tro och sed, hölle på att do ut. Härigenom skulle gå

förlorad en guldgrufva för historiska forskningar rörande det svenska

folkets inre lif under årtusenden och en skatt, hvaraf mycket, ompregladt

i nyare form, skulle kunnat blifva af stort värde äfven för fram
-

s. 227 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufVndtiteln. 227

tidens nationella lif. De senaste årens forskningar intygade enstämmigt,

att den, som ännu ville höra verkliga bygdemål och ur granskningen

af de folkliga munarternas rika skiftningar söka ledning till att förstå

språkhistoriens, språklifvets problem, och den, som ville följa folktraditionerna

i deras olika uppenbarelser, han måste i de flesta landskap hålla

sig uteslutande till den generation, som inom tjugu år skulle hvila i

grofven. Framtiden skulle anklaga oss för, att vi icke bergade folkets

i minnet förvarade fornarf med lika stor ifver, som vi samlade och förvarade

alstren af dess materiella kultur i museer eller vittnesbörden

om andra sidor af dess tillvaro i arkiv och bibliotek. Visserligen kunde

till ursäkt härför anföras, att den stora allmänhetens offervillighet lättare

fäste sig vid samlingar, som, för att till sitt värde uppskattas, blott

behöfde vädja till åskådningen, medan folkmål och traditioner, för att

till sin betydelse kunna rätt fattas, förutsatte allvarliga studier eller en

djupare kärlek till ämnet.

Emellertid vore för närvarande antalet personer, som ville och

kunde arbeta för uppteckning af folkmål och för insamling af traditioner

så stort, och deras anspråk på materiel ersättning för ett arbete,

som för dem ofta vore en hjertesak, sa små, att det maste anses som

en högst betänklig sak att stanna vid hvad som åtgjorts och vidare

kunde åtgöras med hittills tillgängliga medel. Redaktionen hade för

närvarande i sin ego — delvis sedan tiotal af ar värdefulla bidrag,

tillräckliga att fylla omkring tio argangar af det omfång, som med nu

utgående statsanslag kunde utgifvas. Men för tidskriftens medarbetare

innebure det föga uppmuntran till fortsatt verksamhet, om de nödgades

vänta i många år, innan de finge se frukterna af sina mödor i tryck.

Redaktionen måste ock tveka att antaga nya medarbetare, när utsigt

icke funnes till publikation af deras samlingar inom öfverskådlig tid.

Att blott hafva materiel i handskrift för arkiv och bibliotek förefölle

flertalet föga lockande, helst arfvodet i allt fall vore ringa, hittills i

regeln 20 kronor för tryckark — föga mer än ett försvarligt renskrifvarearfvode.

Många för dylikt arbete väl qvalificerade personer vore icke

i sådana ekonomiska omständigheter, att de kunde arbeta utan en aflöning,

som gåfve dem åtminstone det nödvändigaste för uppehället.

Det vore ett tvingande behof att under de närmaste åren få till

stånd och genomföra eu systematisk undersökning af vara folkmåls

grammatik, härad för härad och socken för socken. Studiet af nordiska

språk drefves vid våra högskolor med eu ifver, som gjorde det lätt att

när som helst värfva en stab af skickliga och nitiska forskare. . Eu undersökning

af Uplands folkmål hade under sommaren 1896 börjats med

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Åttonde hufvudtiteln.

penningunderstöd från enskilde; och undersökningar efter samma plan

borde, om medel dertill vore att tillgå, ofördröjligen anordnas i alla

landskap.

Under dylika förhållanden hade redaktionen ansett det för sin pligt

att underdånigst fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet'' på behofvet

af ökade penningmedel för den tidskrift, som vore den naturliga medelpunkten

för dylika arbeten, i syfte att dels ett större arkantal årligen

måtte kunna publiceras, dels något rikligare ersättning måtte kunna i

vissa fall bjudas medarbetare. Med ökadt omfång för tidskriften följde

naturligen att äfven redaktionsarfvodet—för manuskriptrevision, korrekturläsning

och korrespondens — måste ökas. Äfven ett redaktionsarfvode

af 1,000 kronor för 40 tryckark innebure visserligen icke verklig goatgörelse

för det arbete en publikation af ifrågavarande beskaffenhet

kräfde; men full ersättning hade ej heller förut varit afsedd. En höjning

i sagda arfvode vore så mycket nödvändigare, som extra biträde

för den tidsödande och synnerligen svåra korrekturläsningen torde blifva

nödvändigt.

Under förutsättning att tidskriftens årliga omfång höjdes från minst

25 till minst 40 tryckark, beräknade redaktionen, med stöd af hittills

vunnen erfarenhet, tidskriftens årliga utgifter till följande belopp:

för sättning, tryck och papper ..........................

» nya typer...............................................................

till författarearfvoden, efter 24—25 kronor för

» redaktionsarfvode................................................

................ kronor 4,000: —

................. » 20: —

tryckark » 980: —

................. » 1,000: —

Summa kronor 6,000: —

Då inkomsten för sålda exemplar kunde beräknas uppgå till 1,000

kronor, erfordrades alltså ett tillskott af 5,000 kronor; och vågade redaktionen

hemställa, att detta belopp måtte genom statens mellankomst

för ifrågavarande tidskrifts utgifvande under nästkommande år tillförsäkras

redaktionen.

Vid den underdåniga ansökningen finnes fogad en förteckning öfver

hos redaktionen inneliggande manuskript, som godkänts till intagande i

tidskriften, och utvisar förteckningen, att manuskripten uppskattats sammanlagdt

lemna omkring 265 tryckark.

Då de skål, som af e. o. professor Lundell anförts för understöd med

förhöjdt belopp till ifrågavarande tidskrift, synas mig synnerligen behjertansvärda,

hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t behagade

föreslå Riksdagen att för nästkommande år ställa till Eders Kongl. Maj:ts

s. 229 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 229

förfogande ett extra anslag af 5,000 kronor, att på de vilkor, Eders

Kongl Maj:t kan finna lämpligt bestämma, användas till understöd för

utgifvande äfven under år 1898 af berörda tidskrift.

Sedan Riksdagen, med bifall till derom af Eders Kongl. Maj:t gjord [81.]

framställning, på extra stat för hvart och ett af åren 1896 och 1897

beviljat ett anslag af 3,000 kronor till understöd för fortsatt utgifvande ‘

af tidskriften »Nordiskt medicinskt arkiv», har nämnda tidskrifts utgifvare,

professorn Axel Key, i en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift, med

åberopande att ett dylikt anslag fortfarande vore för tidskriftens utgifvande

behöfligt, anhållit, att jemväl för år 1898 ett understöd af 3,000

kronor måtte för ändamålet beredas. Härtill hafva lärarekollegiet vid

karolinska mediko-kirurgiska institutet och universitetskanslern uti infordrade

utlåtanden tillstyrkt bifall; och får jag, under hänvisning till

hvad utaf mig’ till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14

januari 1895 anförts i fråga om anslag till omförmälda tidskrift, underdånigst

hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

på extra stat för år 1898 anvisa ett belopp af 3,000 kronor såsom understöd

för fortsatt utgifvande af tidskriften »Nordiskt medicinskt arkiv».

Hos Eders Kongl. Maj:t har utgifvaren af tidskriften »Acta mathe- [82.]

matica», professorn G. Mittag-Leffler, i underdånighet anhållit om bere- TttUkrifien

dande af statsunderstöd för tidskriftens fortsatta utgifvande. Sökanden" e

har dervid erinrat, att sådant statsbidrag under hvart och ett af åren

1885—1895 utgått med 4,000 kronor, som Riksdagen årligen beviljat,

men att för hvart och ett af åren 1896 och 1897 anslaget af Riksdagen

nedsatts till 3,000 kronor, oaktadt Eders Kongl. Maj:t vid båda dessa års

riksdagar föreslagit anslagets uppförande med samma belopp som förut

varit vanligt, eller 4,000 kronor. Enligt hvad sökanden förklarat, har

endast den omständigheten, att anslaget två gånger, mot Eders Kongl.

Maj:ts framställning, af Riksdagen blifvit nedsatt till 3,000 kronor, men

icke att tidskriftens behof af det högre anslaget minskats, förmått sökanden

att denna gång anhålla om endast det mindre anslag, som beviljats

under de båda sista åren.

Enligt utredning, som af sökanden år 1886 afgafs till Eders Kongl.

Maj:t, hade utgifterna för tidskriften intill slutet af år 1886 samt för

åtta band, som då förelågo, med 25,460 kronor öfverskridit inkomsterna.

Ett vid den nu gjorda ansökningen fogadt intyg af ledamöterna af vetenskapsakademien

riksantiqvarien II. Hildebrand och professorn B. Hasselberg,

hvilka tagit kännedom om tidskriftens räkenskaper för tiden

s. 230 Kontrollera mot PDF

230 Åttonde Imfvudtiteln.

från 1887 års början till slutet af år 1895, bestyrker, att utgifterna för

de elfva band, hvilka under denna tidsperiod utkommit, med 29,573

kronor öfverskjutit de inkomster, som influtit genom statsbidrag från

olika länder och försäljning af tidskriften. Betydande summor hafva

således måst genom enskild offervillighet anskaffas för att möjliggöra

tidskriftens fortsatta utgifvande. Sökanden, som hyser en liflig öfvertygelse

om tidskriftens fosterländska betydelse såsom ett svenskt bidrag

till den allmänna högsta kulturutvecklingen, har emellertid förklarat sig

villig att fortfarande utgifva densamma och personligen ikläda sig de

uppoffringar, som med utgifvandet äro förbundna, om blott det till 3,000

kronor nedsatta anslaget komme att till tidskriften utgå. Såsom bevis

på tidskriftens internationella betydelse och ställning inom samtidens

vetenskapliga verld, har sökanden åberopat en vid ansökningen i aftryck

fogad, till honom stäld offentlig adress, som, på inbjudan af vår tids

störste män inom de exakta vetenskaperna, den 16 mars 1896 blifvit till

honom rigtad af fyrahundra för den matematiska vetenskapen nitälskande

vetenskapsidkare i olika länder. Enligt sökandens mening utgör denna

adress tillräckligt bevis för att det verkligen lyckats tidskriften att tillfredsställande

lösa sin förelagda uppgift, att göra Stockholm till ett

mellanfolkligt centrum för samtidens matematiska tankar. Detta borde

ock, anser sökanden, vara tillräcklig grund för utgående af ett statsbidrag,

hvilket icke innebure annat än en lindring i de enskilda ekonomiska

uppoffringar, hvilka allt fortfarande komme att vara förbundna med tidskriftens

utgifvande.

Efter nådig remiss har vetenskapsakademien med underdånig skrifvelse

den 11 sistlidne november öfverlemnat och såsom eget utlåtande öfver

berörda ansökning åberopat innehållet af ett utaf dess ledamöter professorerna

R. Rubenson och B. Hasselberg på akademiens anmodan i ämnet

afgifvet yttrande, deri, under erinran om de stora årliga pekuniära

uppoffringar, som redaktören jemte ganska betungande arbete och möda

finge för tidskriftens utgifvande vidkännas, på det kraftigaste tillstyrkts

bifall till förevarande ansökning.

Med anledning häraf och under hänvisning till mitt uttalande i fråga

om nämnda tidskrift uti det vid nästföregående års statsverksproposition

fogade utdrag af det i statsrådet den 13 januari 1896 hållna protokoll

öfver ecklesiastikärenden hemställer jag i underdånighet, det Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat jemväl för år 1898 anvisa

ett belopp af 3,000 kronor, att såsom bidrag till bestridande af kostnaderna

för utgifvande under samma år af tidskriften »Acta matheinatica»

till professor Mittag-Lefflers förfogande utbetalas.

s. 231 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfmdtiteln. 231

För år 1885 stälde Riksdagen till Eders Kongl. Maj:ts förfogande under [83.]

vissa vilkor ett extra anslag af 15,000 kronor att användas till under- Föreiåming,- stöd åt sådana anstalter eller föreningar, som anordna föreläsning skur ser arbetsklassen.

för arbetsklassen. År efter år har sedermera anslag för nämnda ändamål

af Eders Kongl. Maj:t äskats och af Riksdagen beviljats. För hvart och

ett af åren 1895 och 1896 har anslagsbeloppet bestämts till 25,000 kronor.

För år 1897 beviljades ett extra anslag af 30,000 kronor att användas

till understöd åt sådana anstalter eller föreningar under följande

vilkor:

att understödsbelopp, som utgåfves till hvarje anstalt eller förening,

icke linge öfverstiga 3,000 kronor, för år räknadt;

att kommuner eller enskilde tillsköte minst lika mycket som staten;

att anstaltens angelägenheter vårdades af en styrelse, som antoge föreståndare

och lärare;

att föreläsningarna ordnades regelbundet, visst antal timmar i veckan

under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser, dock att, hvad

beträffade anstalt, som hade sin verksamhet å landsbygden eller dels i

stad dels å landet, Eders Kongl. Maj:t egde att härutinnan göra de eftergifter,

som omständigheterna kunde påkalla;

att anstalten förfogade öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning

lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel;
att

alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna

eller undervisningen blefve förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skulle vara skyldig att underkasta sig

de vilkor och kontroller, som i öfrigt af Eders Kongl. Maj:t pröfvades

nödiga och lämpliga.

Ansökningar om understöd från berörda, för år 1897 anvisade anslag

å 30,000 kronor hafva inkommit från 47 särskilda anstalter eller

föreningar, deribland 14, hvilka icke förut åtnjutit understöd för ifrågavarande

ändamål. De af alla dessa anstalter och föreningar begärda

understödsbelopp uppgingo till sammanlagdt 34,620 kronor, hvadan åtskilliga

af de sökande ej kunde få hela de begärda beloppen. Enär det

sålunda visat sig, att intresset för anordnande af sådana föreläsningskurser,

hvarom här är fråga, så ökats, att ej heller det till 30,000 kronor

förhöjda anslaget varit för det afsedda ändamålet tillräckligt, och då anledning

icke förekommer till antagande, att detta intresse skall under

den närmaste framtiden minskas, synes ett något ökadt anslag för år

1898 vara af behofvet påkalladt. Jag hemställer derför, det Eders Kongl.

s. 232 Kontrollera mot PDF

232 Åttonde hufvudtiteln.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för år 1898 bevilja ett extra anslag

af 35,000 kronor att under enahanda vilkor, som nyss blifvit nämnda,

användas till understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som anordna

föreläsningskurser för arbetsklassen.

84.] Sedan sistlidna års riksdag på Eders Kongl Maj:ts framställning å

Uiärariin9oraSe*tTa stat ^ör r* anv*sat ett belopp af 5,000 kronor att, under de

huslig ekonomi. vilkor Eders. Kongl. Maj:t funne skäligt bestämma, användas till understöd

åt de vid Upsala enskilda läroverk och Ateneum för flickor i Stockholm

samt af Göteborgs allmänna folkskolestyrelse anordnade kurser för

utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi, har Eders Kongl. Maj:t genom

nådigt beslut den 29 maj 1896 dels fördelat nämnda anslag sålunda, att

2,200 kronor tilldelats den med Upsala enskilda läroverk förenade fackskolan

för huslig ekonomi, 1,500 kronor lärarinnekursen i nämnda ämne

vid Ateneum för flickor, samt 1,300 kronor Göteborgs allmänna folkskolestyrelse

för utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi för folkskolan,

dels för åtnjutande af dessa understödsbelopp föreskrifvit:

att anslaget hufvudsakligen användes till utbildning uti ifrågavarande

ämne af lärarinnor för folkskolor;

att denna undervisning väsentligen bedrefves i den omfattning, som

angifvits i de af styrelserna för Upsala enskilda läroverk och Ateneum

för flickor samt Göteborgs allmänna folkskolestyrelse i ämnet gjorda

underdåniga ansökningar;

att ifrågavarande undervisningskurser skulle stå under inseende af

vederbörande eforalstyrelse och den inspektor, som denna myndighet

egde förordna, samt derjemte vara underkastade den särskilda inspektion

chefen för ecklesiastikdepartementet kunde finna lämpligt föreskrifva;

samt

att det skulle åligga vederbörande skolstyrelse dels att inom en månad

efter hvarje termins början till eforalstyrelsen insända i två exemplar

förteckning öfver kursernas lärare och lärarinnor, med upplysning om

det antal lärotimmar i veckan, som ålåge en hvar af dem, de för kurserna

bestämda arbetsordningar samt uppgift å antalet lärjungar i kursernas

särskilda klasser eller afdelningar; af hvilka båda exemplar det ena

skulle af eforalstyrelsen ofördröjligen insändas till ecklesiastikdepartementet,

dels att efter slutet af den termin, hvarmed arbetsåret ginge till

ända, till ecklesiastikdepartementet aflemna redogörelse för kurdernas

fortgång under det förflutna arbetsåret; dels ock att rörande kurserna

s. 233 Kontrollera mot PDF

Åttonde liufvudtiteln. 233

lemna de upplysningar, som chefen för ecklesiastikdepartementet kunde

finna nödigt särskilt infordra.

Göteborgs allmänna folkskolestyrelse har i sin nyssnämnda ansökning

hemstält, att ett belopp af 1,300 kronor måtte för ifrågavarande

ändamål jemväl för hvartdera af åren 1898 och 1899 styrelsen tilldelas,

och hafva styrelserna för Upsala enskilda läroverk och Ateneum för

flickor i Stockholm, hvar för sig, i underdånighet anhållit, att Eders

Kongl. Maj:t. täcktes till nästinstundande riksdag aflåta nådig proposition

om anslag af statsmedel till understöd jemväl under år 1898 åt

oinförmälta lärokurser med enahanda belopp, som för år 1897 tilldelats

hvartdera läroverket, eller 2,200 kronor till Upsala enskilda läroverk

samt 1,500 kronor till Ateneum för flickor i Stockholm.

Med anledning häraf och då de skäl, på grund af hvilka sistlidna

års riksdag anvisade berörda anslag, fortfarande äro gällande samt den

hittills vunna erfarenheten med afseende å ifrågavarande undervisningskurser

synes angifva, att dessa anordningar varit till gagn för den qvinliga

ungdomens utbildning, hemställer jag i underdånighet, att Eders

Kong]. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1898 anvisa

ett belopp af 5,000 kronor, att under de vilkor, Eders Kongl. Maj:t

kan finna skäligt bestämma, användas till understöd åt de vid Upsala

enskilda läroverk och Ateneum för flickor i Stockholm samt af Göteborgs

allmänna folkskolestyrelse anordnade undervisningskurser för utbildande

af lärarinnor i huslig ekonomi.

Likasom under föregående år har dels chefen för rikets allmänna

kartverk gjort framställning om beredande för år 1898 af ett anslag å

9,000 kronor för fortsättande af precisionsniväleringsarbetena i norra

Sverige dels ock styrelsen för nautisk-meteorologiska byrån hemstält,

om anvisande för nämnda år åt 2,500 kronor för underhåll och tillsyn

rn. m. af de inrättade vattenhöjdmätningsstationerna äfvensom af 1,000

kronor till fortsatt sammanställning och bearbetande af anteckningar

öfver de vid dessa stationer registrerade vattenhöjder.

Med åberopande af hvad i de vid 1890, 1891, 1893 och 1895 årens

statsverkspropositioner fogade statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden

i ämnet anförts hemställer jag, det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå

Riksdagen att på extra stat för år 1898 bevilja 12,500 kronor, deraf

9,000 kronor till fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena i norra

Sverige, 2,500 kronor för underhåll och tillsyn af vattenhöjdmätnings
Bih.

till Iliksd. Prof. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 30

[85.]

Precisionsnivelleringsarbeten

m. m.

s. 234 Kontrollera mot PDF

234 Åttonde lmfvndtiteln.

stationerna m. in. samt 1,000 kronor för fortsatt sammanställning och

bearbetning af omförmälda anteckningar.

[86.] Med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag har

o^fpridand^*^™ på extra stat för livart och ett af åren 1895> 1898 och 1897

eviljat ett anslag af 4,000 kronor, att mot redovisningsskyldighet ställas

skrifter, till svenska nykterhetssällskapets förfogande för utgifning och spridning

af nykterhetsskrifter. Nämnda sällskaps styrelse har nu i skrifvelse den

30 september 1896, under åberopande af hvad styrelsen i underdånig

skrifvelse den 25 september 1893 anfört rörande behofvet af ett årligt

understöd af allmänna medel för fullföljande af den verksamhet, som

enligt sällskapets stadgar åligger detsamma, anhållit om utverkande

hos Riksdagen af anslag för sagda ändamål till enahanda belopp för

år 1898. v

Med anledning häraf och under erinran om hvad vid sist berörda

skrifvelses föredragning för Eders Kongl. Maj:t den 13 januari 1894 af

mig yttrades, hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen att på extra stat för år 1898 anvisa ett anslag af 4,000 kronor,

att mot redovisningsskyldighet ställas till svenska nykterhetssällskapets

förfogande för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter.

[87.] För hvart och ett af åren 1894, 1895, 1896 och 1897 har Riksdagen

“S bevilJat ett extra anslag af 2,000 kronor att utgå till understöd åt

drinkare vid räddningshemmet för drinkare vid Sans-souci invid Upsala på vilkor, som

inSMuZLa{. Eders KongL Maj:t pröfvades lämpliga. De vilkor för anslagens åtnjutande,

som Eders Kongl. Maj:t i följd häraf vid meddelande af föreskrift

om anslagens utbetalning faststält, hafva fått enahanda innehåll,

som atergifvits i mitt anförande till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

den 14 januari 1895 vid föredragning af då gjord ansökning

om anslag till räddningshemmet.

Nu har professorn W. Rudin, i egenskap af ordförande i Upsala

läns allmänna nykterhetsförbund samt i styrelsen för omförmälda räddningshem,

i underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes allt

framgent och närmast för år 1898 hos Riksdagen begära, att anslag till

samma belopp matte få till anstalten utgå; och till denna ansökning

har medicinalstyrelsen, hvars underdåniga utlåtande infordrats, tillstyrkt

nådigt bifall.

Hvad jag genom de i ärendet företedda handlingar inhemtat rörande

ifrågavarande anstalt och dess verksamhet, har bibringat mig den öfvertygelse,

att anstalten fortfarande är förtjent af enahanda understöd, som

s. 235 Kontrollera mot PDF

ittondo liufvudtiteln. 235

hittills kommit densamma till del. Jag hemställer derför, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat jemväl för 1898

bevilja ett anslag af 2,000 kronor att utgå till understöd åt räddningshemmet

för drinkare vid Sans-souci invid Upsala på vilkor, som af Eders

Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga.

Med anledning af eu utaf riksarkivarien gjord framställning föreslog [88.]

Eders Kongl. Maj:t i 1896 års statsverksproposition Riksdagen att såsom Historiska

understöd för anställande af historiska forskningar rörande Sverige uti {franska

vatikanslca arkivet i Horn anvisa på extra stat för år 1897 ett anslag af arkivet i Rom.

3,000 kronor. Under erinran att riksarkivarien uti sin skrifvelse i ärendet

hemstält, att anslag för ändamålet måtte anvisas för en tid af tre år,

utlät sig Riksdagen att, med hänsyn till den betydelse för Sveriges

historia, som torde böra tillmätas ifrågavarande forskningsarbeten, Riksdagen

funnit sig böra bifalla Eders Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning,

. dock under vilkor att, på sätt af riksarkivarien blifvit förutsatt,

den person, åt hvilken utförandet af berörda forsknitigar uppdroges,

skulle vara skyldig att arbeta i vatikanska arkivet hela den tid

af året, hvarunder det hölles öppet, och använda den återstående tiden

till arbeten, som stode i sammanhang med detta hans hufvuduppdrag;

att han efter hvarje arbetsårs slut afgåfve redogörelse för det gångna

årets arbeten och plan för det följande årets; samt att de afskrifter och

anteckningar, som blefve frukten af hans arbeten, öfverlemnades till

riksarkivet. Vid underdånig anmälan den 29 maj 1896 af Riksdagens

svar fann Eders Kongl. Maj:t skäligt, med godkännande af Riksdagens

beslut, dels uppdraga åt amanuensen vid kongl. biblioteket doktor Karl

Henrik Karlsson, hvilken varit sysselsatt med sådana forskningar, hvarom

nu är fråga, ej mindre från hösten 1894 till dess vatikanska arkivet den

1 juli 1895 stängdes, än äfven, sedan arkivet den 1 påföljande oktober

åter öppnats, under ett andra arbetsår, att i enlighet med Riksdagens

förenämnda beslut under den tid, hvarför det af Riksdagen lemnade

anslaget beviljats, fortsätta de af honom påbörjade forskningarna i vatikanska

arkivet och företaga dermed sammanhängande arbeten, dels ock

ställa berörda anslag, 3,000 kronor, till riksarkivariens disposition att

användas för dermed afsedt ändamål och med iakttagande af de vid

anslaget fästa vilkor och bestämmelser.

Uti underdånig skrifvelse den 7 november 1896 har riksarkivarien

anfört, bland annat, att doktor Karlsson, enligt meddelande från honom

till vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien, under arbetsåret

1895—1896 i samarbete med professor Storm från Norge och kandidat

s. 236 Kontrollera mot PDF

[89.]

Ang. anslag

till yttre restaurering

aj

Visby domkyrka.

236 Åttonde liufvudtiteln.

Mackeprang från Danmark genomgått åtskilliga serier af bref och räkenskaper

in. in. från 1400-talet i nämnda arkiv och det italienska statsarkivet,

dervid doktor Karlsson dels afskrifvit dels excerperat ett antal

af 545 handlingar, hvilket, enligt riksarkivariens mening, måste anses

för ett mycket godt arbetsresultat. Under det arbetsår, som börjat

hösten 1896, hade doktor Karlsson, i öfverensstämmelse med en för detta

års arbeten uppgjord plan, dels i samverkan med norska och danska

forskare fortsatt genomgåendet af omförmälda serier, dels tänkt att i

konsistorii-arkivet genomgå der förvarade band, som rörde medeltiden,

samt i vatikanens bibliotek, som vore tillgängligt en timme längre om

dagen än arkivet, jemföra kongl. bibliotekets i Stockholm exemplar af

»Acta et processus canonisationis Sancte Birgitte» med vatikanska bibliotekets

exemplar af denna handskrift, hvarefter doktor Karlsson ämnade

under sommaren 1897 för arkivforskningar besöka Florenz och Perugia.

Riksarkivarien har nu hemstält, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen, att såsom understöd för anställande af historiska forskningar

rörande Sverige i vatikanska arkivet måtte på extra stat för år 1898

beviljas 3,000 kronor på samma vilkor, som vid reglering af riksstaten

för år 1897 med afseende härå bestämts.

På grund af hvad sålunda förekommit och under hänvisning till

hvad jag till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 13 januari

1896 i ämnet anfört, hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade

föreslå Riksdagen att såsom understöd för fortsatt anställande af

historiska forskningar rörande Sverige uti vatikanska arkivet i Rom anvisa

på extra stat för år 1898 ett anslag af 3,000 kronor, att utgå under

vilkor att den person, åt hvilken utförandet af berörda forskningar uppdrages,

skall vara skyldig ej mindre att arbeta i vatikanska arkivet hela

den tid af det med hösten 1897 börjande arbetsåret, hvarunder arkivet

hålles öppet, ocli använda den återstående tiden till arbeten, som stå i

sammanhang med detta hans hufvuduppdrag, än äfven att efter ifrågavarande

arbetsårs slut afgifva redogörelse för det gångna årets arbeten

och plan för det följande arbetsårets, äfvensom till riksarkivet öfverlemna

de afskrifter och anteckningar, som af honom gjorts under det

arbetsår, för hvilket anslaget är afsedt att användas. I

I skrifvelse den 29 augusti 1894 har domkapitlet i Visby i underdånighet

fäst uppmärksamhet å de åtgärder, som medelst, anslag af Visby

stads- och landsförsamlingar samt bidrag från domkyrkofonden och enskilda

personer under senare tider vidtagits till iståndsätta!^ af Visby

domkyrkas inre, hvarför de sammanlagda kostnaderna utgjort omkring

s. 237 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufyudtitelu. 237

62.000 kronor, af hvilket belopp församlingarna bidragit med öfver

32.000 kr., domkyrkofonden med omkring 20,000 kronor och enskilde

med omkring 10,000 kronor. Genom denna församlingarnas och enskildes

offervillighet hade kyrkans inre nu kommit i bjert motsats till hennes

yttre. Domkapitlet har nu i sin ofvanberörda skrifvelse framhållit

önskvärdheten af, att jemväl det yttre af kyrkan blefve försatt uti ett

densamma värdigare och kyrkans ursprungliga gestalt mera motsvarande

skick än nu vore fallet. Dervid anför domkapitlet, att Visby domkyrka,

trots tidens härjningar och de förändringar, hon under århundradens

lopp genom de efter de många eldsvådorna företagna reparationerna

undergått, dock i arkitektoniskt hänseende hörde till det i sitt slag mest

betydande vårt fosterland egde och syntes kunna betecknas såsom det

på fornminnen rika Gotlands förnämsta minnesmärke af kyrklig medeltidskonst.

Med bifogande af ett utaf arkitekten A. H. Hägg upprättadt

ritningsförslag till restaurering af kyrkans flesta väsentliga yttre partier

bär domkapitlet i underdånighet anhållit, ej mindre att Eders Kongl.

Maj:t måtte i nåder stadfästa berörda ritningar till väsentlig efterföljd

i den mån medel kunde beredas till arbetets utförande, än äfven att,

enär domkyrkofondens tillgångar voro fullkomligt uttömda, samt församlingarnas

förmåga att göra uppoffringar för kyrkans restaurering redan

till det allra yttersta tagits i anspråk, så att något bidrag från dem

till det nu tilltänkta arbetet ej kunde påräknas, Eders Kongl. Maj:t

täcktes hos Riksdagen göra nådig framställning om beviljande för ändamålet

af ett anslag å 100,000 kronor.

Öfver intendent sembetet, till hvilket detta ärende blifvit remitteradt,

har till fullo delat domkapitlets åsigt om angelägenheten deraf, att den

ifrågavarande, i alla hänseenden märkliga och värdefulla kyrkobyggnaden

blefve jemväl till sitt yttre på ett densamma värdigt sätt iståndsatt. I

fråga om sättet för restaureringens genomförande har öfverintendentsembetet

såsom sin åsigt uttalat, att dervid borde hufvudsakligen iakttagas:

att restaureringen icke inskränktes till företrädesvis vissa partier af

kyrkan, utan korame att gälla byggnadens yttre i dess helhet, dervid i

främsta rummet angeläget vore, att kyrkan försattes i ett skick, som åt

framtiden bevarade alla dess delar af verkligt värde, från hvilken tid

de än härledde sig;

att, der mera genomgripande förändringar visade sig nödvändiga,

såsom i de fall, der antingen för stilen uppenbart störande tillägg måste

borttagas och ersättas med stilenliga anordningar eller ock åt sådana

partier, som under senare tider undergått omgestaltningar, det ursprungliga

utseendet funnes kunna återgifvas mer eller mindre fullstän
-

s. 238 Kontrollera mot PDF

238 Åttonde hufvudtiteln.

digt, sådant det genom qvarstående delar tydligen visade sig hafva varit

eller blott antyddes, det vore af fördel att undvika onödig utstyrsel med

orneringar och dylikt, hvartill inga befintliga rester gåfve anledning; samt

att enkelhet borde göra sig gällande i de nya tilläggen, hvilka anspråkslöst

men i väl afvägda former borde ansluta sig till den gamla

byggnaden.

Utgående från förutsättningen, att restaureringsplanen borde uppgöras

med hänsyn till ofvan angifna hufvudgrunder, har öfverintendentsembetet

emot det af domkapitlet öfverlemnade förslaget, hvilket för öfrigt,

såsom jemväl dess upphofsman framhållit, varit att betrakta allenast

såsom ett utkast, framstält åtskilliga anmärkningar ur så väl praktiska

som estetiska synpunkter. Vid detta förhållande, och då öfverintendentsembetet

tillika inhemtat, att vid förslagets uppgörande fullständiga

uppmätningar öfver kyrkan icke varit för ritningsförfattaren tillgängliga,

har embetet, då ärendet icke borde företagas till slutlig pröfning.

förr än de noggrannaste undersökningar och uppmätningar på platsen

i alla delar egt rum, låtit sätta ritningsförfattaren i tillfälle att närmare

studera och utarbeta sitt förslag. Sedan domkapitlet härefter med

skrifvelse den 2 april 1896 till embetet öfverlemnat af arkitekten Hägg

uppgjorda, omarbetade och fullständigade alternativa förslag till dom”

kyrkans restaurering, har öfverintendentsembetet den 19 derpåföljande maj

afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet.

De förenämnda förslagen, af hvilka det ena finnes närmare utmärkt

å de med n:o 2, 3 och 4 betecknade ritningarna och det andra å ritningsbladen

n:o 5, 6 och 7, afvika från hvarandra — förutom derigenom

att kyrkans detaljer, hvilka äro afsedda att utföras lika uti båda°alternativen,

å det förra blifvit fullständigt uppritade, men å det senare delvis

återgifvits — hufvudsakligen i afseende å anordningarna af taket å

störa kapellet äfvensom af tornens afsilning sålunda nemligen, att enligt

förstnämnda alternativ kapellet skulle förses med tre gaflar samt

täckas af tre i söder och norr sig sträckande tak och de å kyrkans torn

nu befintliga hufvar eller lanterniner bibehållas i oförändradt skick, medan

med tillämpning af det a ritningarna n:o 5, 6 och 7 angifna alternativförslag

kapellet komine att täckas med ett i öster och vester sig

sträckande så kalladt kroppåstak, hvarjemte å samma förslag de gamla

tornhufvarne ersatts med till kyrkans stil i öfrigt sig anslutande spiror.

Uti sin förberörda skrifvelse till öfverintendentsembetet af den 2 april

1896 har domkapitlet, med bifogande jemväl af alternativa kostnadsförslag

till kyrkans restaurering enligt de nu föreliggande båda förslagen, slutande,

det som afsåge tillämpning af ritningarna n:o 2, 3 och 4, å 100,000

s. 239 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

239

kronor och det andra å 130,000 kronor, anfört, att domkapitlet ansåge

tornen böra, för att, genom nedbringande af kostnaden till minsta möjliga

belopp, öka utsigterna till restaureringens snara genomförande, i

hufvudsak restaureras enligt det förra alternativet, men att deremot vid

kapellets iståndsättande det andra alternativet borde följas.

I sitt ofvanberörda utlåtande har öfverintendentsembetet* ansett sig

kunna såsom allmänt omdöme om det föreliggande förslaget, sådant det

finnes framstäldt å ritningarna n:o 2, 3 och 4, uttala, att detsamma på

ett särdeles tillfredsställande sätt motsvarade de anspråk på stilenlighet

samt omsorg om befintliga värdefulla partiers bevarande, som embetet

ansett böra ställas på en antaglig plan till restaurering af Visby domkyrkas

yttre. Vidare har embetet förklarat sig ej hafva något att erinra

mot, att de befintliga tornhufvarne tillsvidare bibehölles och underhöllos,

samt i afseende å kapellets restaurering ansett det välbetänkt, att med

uppgörande af definitiv ritning till ny takanordning å denna del af

kyrkan finge anstå.

I sistnämnda hänseende förestälde sig nemligen embetet, att vid en

kommande rifning af den nu befintliga stora gafveln komme att visa sig

spår efter den ursprungliga takanordningen å kapellet; varande i detta

sammanhang af embetet såsom dess åsigt uttaladt, att ett i öster och

vester sig sträckande tak icke allenast varit det sannolikt ursprungligaste,

utan äfven vid restaureringen skulle blifva den i öfrigt tjenligaste

anordningen.

Beträffande slutligen den för restaureringsarbetets utförande beräknade

kostnad, har embetet vid verkstäld granskning af det till ritningarna

n:o 2, 3 och 4 hörande kostnadsförslag icke funnit anledning till

annan anmärkning, än att det till oförutsedda utgifter upptagna belopp,

898 kronor, synts embetet mycket för lågt beräknadt, samt att till detta

ändamål torde böra anslås jemväl det belopp, 3,204 kronor, som derest,

såsom embetet, enligt hvad nyss är nämndt, ansåge sannolikt, å kapellet

komme att utföras ett i öster och vester gående tak, blefve besparadt

genom uteslutande af de uti förevarande förslag upptagna tre gaflarne.

Under åberopande af hvad embetet sålunda anfört och med anmälan,

att embetet emot det föreliggande hufvudförslaget icke i öfrigt hade

något annat alt erinra, än att åt öfre delen af korets gafvel syntes böra

gifvas den form, soin å tilläggsbladet n:o 11 är af ritningsförfattarcn

antydt, hade embetet, jemte hemställan om bifall till domkapitlets underdåniga

framställning om aflåtande till Riksdagen af nådig proposition

om anvisande af de till förevarande restaureringsarbetes utförande erforderliga

medel, till nådig stadfästelse förordat det å ritningarna n:o 2,

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Åttonde hufvudtiteln.

3 och 4 framstälda förslag med nyss angifna ändring beträffande korets

gafvel samt med undantag från fastställelse af förslaget till takanordning

å stora kapellet.

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien, hvilken jemväl lemnats

tillfälle att yttra sig i ärendet, har anmält, att akademien biträdde

de af öfvérintendentsembetet gjorda uttalanden, särskildt hvad beträffade

tornhufvarne och taket på kapellet.

I särskild ingifven promemoria har sedermera ritningsförfattaren,

arkitekten Hägg, jemväl uttalat sig för de nuvarande tornhufvarnes bibehållande

och såsom skäl derför anfört att, äfven om anbringandet af

götiska tornspiror, såsom å ritningsbladen 5, 6 och 7 angifvits, vore

mera öfverensstämmande med kyrkans arkitektur, särskildt de två östra

tornhufvarne eller lanterninerna vore förträffliga exempel på sin tids

arkitektur, ja sannolikt de mest prydliga i sitt slag, som funnes i norden.

Af hvad i ärendet förekommit, synes mig framgå, att frågan om

yttre restaurering af Visby domkyrka är i hög grad behjertansvärd.

Under alla tider har staten ansett såsom sin skyldighet att lemna bidrag

för bevarandet i värdigt skick af landets domkyrkor. Exempel

härå har särskildt under de senaste åren gifvits genom det storartade

sätt, hvarpå staten tillgodosett domkyrkorna i Upsala och Skara. Då

inre restaurering af Visby domkyrka, såsom ofvan angifvits, med betydande

kostnad utförts genom Visby stads- och landsförsamlingars samt

enskildes offervillighet utan anlitande af statsmedel, finnes jemväl häri

ett talande skäl för att staten bör påtaga sig kostnaderna till beräknadt

belopp för kyrkans yttre restaurering. Jag tillåter mig derför hemställa,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till yttre

restaurering af Visby domkyrka, hufvudsakligen i enlighet med ritningsförslagen

2, 3 och 4, bevilja ett anslag af 100,000 kronor och deraf

anvisa för år 1898 ett belopp af 50,000 kronor.

[90.] Genom nådigt, bref den 19 mars 1888 faststälde Eders Kongl. Maj:t

Ang. anslag wtfritningar till restaurering af domkyrkan i Strengnäs, afseende såväl kyrkans

a}etidningar iyttTe som vissa förändringar i dess inre, samt inedgaf, att ifrågavarande

strengnäs restaureriugsarbeten finge utföras i den mån kyrkans tillgångar det tilläte.

I underdånig skrifvelse har sedermera domkapitlet i Strengnäs anfört,

att domkapitlet, som efter ritningarnas fastställande tid efter annan

förehaft den vigtiga frågan om domkyrkans försättande i ett värdigt

skick och som redan den 13 juni 1888 uppdragit åt sakkunnig person

att upprätta kostnadsförslag till kyrkans restaurering, funnit, att kost
-

s. 241 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln.

241

naderna för eu restaurering, omfattande jemväl kyrkans yttre, skulle

stiga till ett i förhållande till domkyrkans tillgångar alltför högt belopp,

och att domkapitlet på grund häraf funnit sig föranlåtet att för närvarande

taga under ompröfning möjligheten utaf en restaurering endast

af kyrkans inre. För detta ändamål hade domkapitlet anlitat arkitekten

Fr. Lilljekvist, hvilken på anmodan att inkomma med detaljritningar och

kostnadsförslag, grundade på de redan faststälda ritningarna, framhållit

önskvärdheten af att kunna bringa i dagen några af de under hvittrappningen

i domkyrkans hvalf och hvalfbågar befintliga målningar. Enligt

domkapitlets medgifvande hade, med anlitande af medel, som insamlats

för domkyrkans restauration, sådana målningar framtagits i två hvalf

och ett sidokor, om hvilka målningar Lilljekvist uti ett till domkapitlet

afgifvet yttrande meddelat, »att de syntes utförda under 1400-talets senare

hälft och kunde anses jemförliga med de bättre från samma period, att

de hvad kompositionen beträffade i dekorativt och ornamentalt hänseende

vore särdeles värdefulla, samt att de figurala framställningarna

med några få undantag vore goda och uteslutande af kyrklig art». Kostnaden

för dessa målningars blottande och restaurering skulle enligt af

Lilljekvist upprättadt kostnadsförslag uppgå till 27,000 kronor. För hela

restaureringens utförande vore emellertid endast att tillgå domkyrkans

kontanta behållning, utlånade kapital och fordringar i räntor m. m., utgörande

enligt bifogadt utdrag af 1894 års räkenskaper sammanlagdt 41,957

kronor 65 öre, samt det belopp, som åstadkommits genom en efter framställning

af domkapitlet af stiftets biskop föranstaltad insamling på

frivillighetens väg, vid slutet af år 1895 uppgående allenast till det jemförelsevis

ringa beloppet af 8,697 kronor 11 öre. Domkapitlet ämnade

ock för restaureringens verkställande göra hemställan till Strengnäs stadsoch

landsförsamlingar, hvilka i domkyrkan hade sin församlingskyrka,

att i sin mån till ändamålet bidraga. Framkallandet och restaurerandet

af dessa målningar skulle emellertid så väsentligt öka kostnaderna, att

sådant för närvarande vore, utan statsanslag, outförbart. A andra

sidan måste en inre restaurering af kyrkan, som ej omfattade målningarna,

hvilka, enligt hvad ofvan framhållits, vore af stort kulturhistoriskt

värde och, lämpligt utförda, skulle förläna kyrkan en säregen prägel af

synnerligen tilltalande art, anses väsentligen förfelad. På dessa grunder

hemställer domkapitlet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska

ett anslag, stort nog att betäcka kostnaderna för ifrågavarande målningars

framkallande och komplettering.

[Jti underdånigt utlåtande öfver domkapitlets ifrågavarande framställning

har vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien, med för
Bih.

till Riksd. Prat. M)7. 1 Sami. 1 A/d. 31

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Åttonde hnfvudtitelr.

[91.]

Inrättande c

landsarkiv.

mälan att riksantiqvarie!), som besigtigat de hittills i domkyrkan blottade

målningarna och om dem anmält, att de vore väl och karakteristiskt

utförda samt visade en helt annan karakter än alla de inedeltidsmålningar

han haft tillfälle att se i andra svenska kyrkor, framhållit, huru

vigtigtj det vore för studiet af vår konsts historia, att dessa målningar

blefve fullständigt blottade, men att det i en kyrka af så monumental

natur som Strengnäs katedral icke vore nog att framkalla det som under

kalkrappningen funnes bevaradt af de gamla målningarna, utan att dessa

behöfde på de ställen, der de vore utplånade, ersättas med nya målningar;

på grund hvaraf akademien tillstyrkt bifall till den gjorda framställningen.

Uti hvad sålunda af domkapitlet och akademien anförts har jag

funnit talande skäl för statens medverkan till den ifrågasatta restaureringen

af dessa målningar, och tillåter jag mig derför hemställa, att

Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för ändamålet bevilja

27,000 kronor och deraf på extra stat för år 1898 anvisa 13,500 kronor.

I skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t den 14 maj 1888 erinrade Riksdagen

om behofvet deraf, att åtgärder vidtoges, i syfte att de många

inom landet spridda offentliga arkiven blefve på lämpligt sätt vårdade

och handhafda.

Anordningar af det slag, som i nämnda skrifvelse beröres, hafva

inom andra länder redan träffats, på somliga ställen för lång tid tillbaka.

Det land, som anses intaga första rummet i detta hänseende, är Frankrike,

hvarest den del af administrationen, som rör arkivväsendet, är

starkt centraliserad. Arkivförvaltningen står under ledning af en till

undervisningsministeriet hörande arkivbyrå, hvilken bereder alla arkivangelägenheter

samt genom fyra generalinspektörer utöfvar högsta tillsynen

öfver arkiven. Utom riksarkivet i Paris finnas tre slag af provinsarkiv,

nemligen departementsarkiv, kommunala arkiv samt välgörenhetsinrättningars

arkiv. Departementsarkiven, hvilka lyda under prefekterna,

som utse arkivföreståndare, öfvervakas af de s. k. generalsekreterarne.

Tillsynen öfver de kommunala arkiven utöfvas genom en af prefekten

utnämnd arkivinspektör, hvartill vanligen antages departementsarkivets

föreståndare. Denne gör årligen en inspektionsresa för att dels öfvervaka

tillämpningen af gällande föreskrifter, dels ock hos de kommunala myndigheterna

verka för arkivväsendets förbättring genom nya lokaler, katalogarbeten

in. m. Kommunalarkiven kunna deponeras i departementsarkiven,

der de förvaras särskildt för sig och kunna återfordras. Hvad

underdomstolarnes arkiv beträffar, hafva många sådana, hvilka befunnits

s. 243 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvndtiteln. 243

mindre väl vårdade, blifvit införlifvade med departementsarkiven. Värden

af välgörenhetsinrättningarnas arkiv är anförtrodd åt hvarje särskild inrättnings

sekreterare under öfverinseende af departementsarkivets föreståndare.

För utbildande af dugliga arkivtjenstemän underhåller staten

sedan år 1821 en läroanstalt, école des chartes. För hvart och ett al

de olika slagen af provinsarkiv finnas likformiga indelningar och anordningar

föreskrifna.

Italien har, jemte ett riksarkiv, ett stort antal provinsarkiv, som med

hänsyn till historiska och språkliga förhållanden fördelats i tio grupper,

hvarje grupp sammansluten under ett hufvudarkiv. Alla arkiven lyda

under inrikesministeriet, som till biträde vid handläggning åt hithörande

frågor har ett sakkunnigt arkivråd af nio personer. Arkivtjenstemän utbildas

i särskilda skolor, hvarest meddelas undervisning i palåografi och

kritisk diplomatik med flera ämnen. Utförliga stadganden angående arkivväsendet

innefattas i förordningar af den 26 mars 1874, den 27 maj 1875

och den 7 augusti 1881 samt ett reglemente af den 10 juni 1876.

I Preussen finnas fjorton centrala provinsarkiv, s. k. statsarkiv, hvilka

i likhet med geheimestatsarkivet i Berlin lyda under statsministeriet och

stå under närmaste ledning af direktorn för statens samtliga arkiv. Statsarkiven

hafva till ändamål att sammanföra de urkunder och handlingar,

som angå vare sig de särskilda territoriernas och korporationernas eller

hela provinsens historia, rättsförhållanden och förvaltning, samt hålla dessa

akter till hända för myndigheter och den vetenskapliga forskningen. Någon

inspektion öfver de lokala arkiven utöfvas icke från statsarkivens sida.

Dessas tjensteman hafva emellertid till åliggande att förskaffa sig kännedom

om de i provinsen förvarade arkivalier samt upprätta förteckningar

öfver dessa handlingar och om möjligt taga afskrifter af dem för statsarkivets

räkning.

De Bayerska kretsarkiven, åtta till antalet, hafva ungefärligen samma

uppgift och ställning som de preussiska statsarkiven, men äro i närmare

förbindelse med riksarkivet än dessa. De stå under ledning af riksarkivets

direktor, afgifva till honom årsberättelser och inspekteras hvart annat år

af honom eller ett riksarkivråd; alla deras förteckningar öfverlemnas i

afskrift till riksarkivet, der man sålunda alltid eger noggrann kännedom

om kretsarkivens innehåll och anordning. Kretsarkiven äro i allmänhet

förvarade i äldre offentliga byggnader. Till uppförande af eu ny byggnad

för arkivet i Nurnberg beviljades är 1876 af statsmedel 350,000 riksmark.

Belgien har åtta staten tillhöriga centrala provinsarkiv, hvartdera med

en föreståndare, underordnad riksarkivarien, hvilken årligen efter bemyndigande

af inrikesministern inspekterar dessa arkiv. Hvarje provinsarkiv

s. 244 Kontrollera mot PDF

244 Åttonde bufvudtiteln.

stål- derjemte under inseende af provinsguvernören. Provinsstyrelserna

hafva dessutom sina särskilda arkiv, hvarest förvaras de departementsoch

provinshandlingar, som förskrifva sig från tiden efter år 1794. Angående

de centrala provinsarkiven och deras vård gälla en förordning af

den 27 och ett reglemente af den 28 februari 1878.

I Nederländerna finnas elfva centrala provinsarkiv, hvart och ett stäldt

under uppsigt af en statsarkivarie. De allmänna bestämmelserna om vården

af dessa arkiv innefattas i en förordning af den 26 juni 1856.

Norge eger sedan någon tid centrala provinsarkiv. Det första af

dessa var stiftsarkivet i Trondhjem, som upprättades år 1851 och är afsedt

att vara det slutliga förvaringsstället för statens samtliga lokalarkiv

inom det nordanfjeldska Norge. För det vestanfjeldska Norge är år 1884

anordnad! ett stiftsarkiy i Bergen. Såsom stiftsarkiv för det sunnanfjeldska

Norge tjenar en afdelning af riksarkivet i Kristiania. De två stiftsarkiven

i Trondhjem och Bergen förestås hvartdera af en stiftsarkivarie, som lyder

under stiftsdirektionen i den ort, der arkivet är beläget. Finner stiftsarkivarien,

att något offentligt arkiv genom vanvård eller annorledes är

utsatt för att skadas eller törstöras, är han pligtig att derom göra anniälan

tiil kyrkodepartementet. Arkivalier, som embetsman eller andra

offentliga funktionärer önska aflemna till stiftsarkivet, få ej der mottagas,

innan vederbörande regeringsdepartement dertill klimat tillstånd. Vid

arkivaliers aflemnande skola medfölja förteckningar i två exemplar, hvaraf

det ena qvitteradt tillställes den, som aflemnat handlingarna. Öfver hvarje

tillökning af stiftsarkivet lenmas genast underrättelse till riksarkivet, som,

sedan handlingarna provisoriskt ordnats i stiftsarkivet efter den mottagna förteckningen

får eu afskrift deraf sig tillsänd. När stiftsarkivarien anträffar

arkivalier åt mer än vanligt värde, skall anmälan derom göras till riksarkivet

I Danmark skall enligt lag af den 30 mars 1889 finnas ett riksarkiv,

omfattande ett hufvudarkiv i Köpenhamn samt tre provinsarkiv, nemligen

ett i eller vid Köpenhamn för Seland, Lolland-Falster och Bornholm, &ett

i Odense för Fyen samt ett i Viborg för Jutland. Under åren 1890—1893

uppfördes med statsanslag af sammanlagdt 536,000 kronor särskilda bygo-- nåder för de tre provinsarkiven. I Odense måste dessutom för provinsarkivet

inköpas tomt för en summa af 38,000 kronor. I Köpenhamn och

\ lborg erhöllos erforderliga tomter kostnadsfritt. Hyllornas längd i dessa

arkiv utgör för Köpenhamns 8,473, för Odenses 3,295 och för Vibor^s

provinsarkiv 5,963 meter. Angående aflemnande af arkivalier till provinsarkiven

finnas detaljerade bestämmelser meddelade. I dessa arkiv mottagas

handlingar icke blott från statsmyndigheter utan äfven från kommuner,

gods och enskilda personer. Vidare äro föreskrifter gifna om tillträde

s. 245 Kontrollera mot PDF

Åttoude hufvudtitcln. 245

till arkiven för anställande af undersökningar samt om utlåning af arkivalier

m. in.

I Sverige, der jeinlikt tryckfrihetsförordningen i alla arkiv skall lemnas

hvar och en fri tillgång att, med vissa särskildt angifna undantag, få på

stället afskrifva eller låta afskrifva eller, om dervid vore betydande hinder,

i bevittnad afskrift mot vederbörlig lösen utbekomma alla slags handlingar

i hvad ämne som helst, och hvarest enligt landshöfdingeinstruktionen

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande böra vaka deröfver, att häradsrätternas

och stadsdomstolarnes arkiv i god ordning förvaras med deröfver

upprättade förteckningar, har frågan om eu förbättrad vård af offentliga

arkiv under senare tid vid flera tillfällen varit föremål för regeringens

uppmärksamhet. 1 anledning af en utaf justitieombudsmannen gjord framställning

anhöll Riksdagen i skrifvelse den 13 maj 1867, att Kongl. Maj:t

täcktes taga i öfvervägande, hvilka åtgärder kunde finnas lämpliga till

bevarande af underdomstolarnes arkiv. Sedan riksarkivarien och hofråtterna

häröfver afgifvit utlåtanden, förordnade Kongl. Maj:t den 28 september

1869, att alla i häradsrätternas arkiv befintliga domböcker med flera dylika

handlingar, äldre än 1736, skulle till riksarkivet öfverlemnas att der

förvaras, hvarjemte Kong!. Maj:ts befallningshafvande, domhafvandena och

magistraterna i rikets städer, utom Stockholm, förständigades att erinra

vederbörande menigheter om deras skyldighet att vidtaga sådana åtgärder,

som för uppfyllande af lagens stadganden i 2 kap. 7 § rättegångsbalken

angående handlingarnas förvarande vore af nöden. 1 fråga om kyrkornas

arkiv fäste riksarkivarien i sin årsberättelse för 1879 uppmärksamheten pa

behofvet af en bättre vård af desamma. Sedan domkapitlen och Stockholms

stads konsistorium häröfver afgifvit utlåtanden och på af riksarkivarien

framstäldt förslag, anbefalde Eders Kongl. Maj:t genom cirkulär af

den 26 oktober 1883 domkapitlen och Stockholms stads konsistorium dels

att förständiga samtlige kyrkoherdar eller dem, som hade kyrkornas arkiv

under sin vård, ej mindre att å desamma hafva noggrann tillsyn och öfver

de till dem hörande böcker och handlingar enligt uppgjordt formulär upprätta

förteckning i två exemplar, af hvilka det ena skulle förvaras i kyrkoarkivet

och det andra aflemnas till riksarkivet, än äfven att till vederbörande

domkapitel eller Stockholms städs konsistorium inberätta, om

arkivhandlingarna i följd af fukt eller annan orsak redan tagit skada eller

hotades deraf, dels ock att, om kyrkoarkivens förvaringsrum funnes vara

olämpliga eller icke kunde i lämpligt skick försättas, göra den framställning,

hvartill omständigheterna kunde föranleda. Under den 5 juni 1883

utfärdades Eders Kongl. Maj:ts kungörelse, hvarigenom, på det att icke

ur de särskilda arkiven hos embetsverk, domstolar samt andra myndigheter

s. 246 Kontrollera mot PDF

246 Åttonde hufvudtiteln.

någonting måtte förskingras, som kunde vara af värde för riksarkivets

samlingar, förordnades, att nämnda embetsverk, domstolar och myndigheter

icke finge förstöra eller afhända sig några arkivalier, innan riksarkiv

arien lemnats tillfälle att i hvarje fall yttra sig om lämpligheten af

ifrågakommen utgallring, hvarefter förslaget skulle underställas Eders

Kongl. Maj:ts pröfning.

I början af år 1887 väcktes inom Riksdagen af dåvarande landshöfding611

P. A. Bergström en motion derom, att Riksdagen ville hos Eders

Kongl. Maj:t gorå framställning om åtgärders vidtagande, i syfte att högsta

vården om rikets alla offentliga arkiv måtte uppdragas åt riksarkivet eller

ecklesiastikdepartementet såsom centralmyndighet. Denna arkivstyrelse

borde enligt motionärens åsigt ega att föreskrifva de allmänna grunderna

för ordnandet och insamla noggranna förteckningar öfver hvarje arkivs

innehåll, vidare att genom utsända inspektörer dels jemföra de upprättade

förteckningarna med sjelfva handlingarna och dels — hvilket vore det

mest angelägna öfvervaka, att den påbjudna vården ej urartade eller

återginge till vanvård; samt slutligen att tillse, att Sveriges folk iinge

fullt tillgodonjuta sin i tryckfrihetsförordningen förbehållna rätt att ega

tillträde till offentliga handlingar. 1 följd af Riksdagens upplösning blef

emellertid denna motion ej af Riksdagen företagen till slutlig behandling.

Vid 1888 års riksmöte afgåfvos inom båda kamrarne lika lydande

motioner af grefve G. Sparre och friherre Carl Carlsson Bonde, Indika

föreslogo en skrifvelse i ämnet till Eders Kongl. Maj:t. Dessa motioner

biföllos af Riksdagen, som i sin med anledning deraf den 14 maj 1888

aflåtna skrifvelse, efter att hafva erinrat om hvad af regeringen förut

atgjorts. för arkivens bevarande, yttrade, att, oaktadt dessa åtgärder, Indika

utan tvifvel varit till stort gagn, vården af de offentliga arkiven och deras

tillgänglighet för forskaren dock ännu torde vara långt ifrån tillfredsställande.

Den för lönereglering för riksarkivet tillsatta komité hade jemväl

i sitt den 30 augusti 1876 afgifna utlåtande anfört, hurusom väsentliga

fördelar skulle vinnas, om riksarkivet, i egenskap af centralt embetsverk,

stäldes i någon förbindelse med öfriga inom landet befintliga offentliga

arkiv, Indika ofta innehölle ganska värdefulla bidrag till vår inre

historia. Da således en noggrannare tillsyn och kontroll öfver vården af

ifrågavarande arkiv, än dittills egt rum, torde af behofvet påkallas, men

det ej syntes tillkomma Riksdagen att föreslå sättet för vinnande af detta

mål, anhöll Riksdagen, att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,

hvilka. åtgärder borde vidtagas för att vinna ett bättre handhafvande af

på spridda håll förvarade offentliga arkiv.

s. 247 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvndtiteln. 247

Efter nådig remiss afgafs i ämnet den 24 december 1888 underdånigt

utlåtande af riksarkivarien, som dervid bland annat anförde följande.

Kastade man en blick tillbaka på de åtgärder som vidtagits och de

förslag som framkommit för ett bättre handhafvande af de offentliga arkiven

i vårt land, så funne man, att de hufvudsakligen åsyftat tre ändamål:

att bereda våra offentliga arkiv bättre förvaringsrum, att ställa dem

under en mera betryggande tillsyn och kontroll samt att göra dem mera

tillgängliga för forskningen. Det vore ur dessa tre synpunkter, som värden

af våra offentliga arkiv lemnat mycket öfrigt att önska, det vore ur

dessa synpunkter deras vård, oaktadt det som redan blifvit gjordt till

dess förbättrande, fortfarande måste anses i allmänhet mindre tillfredsställande.

Härmed afsåge riksarkivarien närmast de i landsorten spridda, provinsiella

arkiven, hvilka ock torde hufvudsakligen vara åsyftade i Riksdagens

skrifvelse. Hvad beträffade de centrala arkiven i hufvudstaden,

vore några af dem stälda under tillsyn och ledning af fullt sakkunniga

och intresserade personer; ett och annat af dem befunne sig i en förträfflig

ordning, så t. ex. krigsarkivet och flottans arkiv å Skeppsholmen. Men

flere af dessa arkiv lede af brist på tillräckligt och lämpligt utrymme.

Så vore särskildt och i hög grad förhållandet med det näst största af våra

offentliga arkiv, kammararkivet, hvarom äfven kammarkollegium gjort

underdånig framställning till Eders Ivongl. Maj:t i anledning af den med

afseende på nytt riksdagshus in. m. förordnade komiténs arbeten. Denna

komité, till hvilken skrifvelsen remitterades, intygade i sitt underdåniga

betänkande af den 29 november 1884, att kammararkivet vore alldeles

öfverfyldt och trängde till en icke allenast verksam, utan äfven snar hjelp.

Sedan den tiden hade tillståndet naturligtvis ytterligare försvårats. Föga

bättre förhölle det sig med utrymmet för Svea. hofrätt^ och statskontorets,

äfvensom riksgäldskontorets arkiv, hvilka delvis måst inhysas på svårtillgängliga,

eldfarliga vindar och kontor; af bergs- och kommerskollegiernas

arkiv hade betydliga och vigtiga delar måst nödtorfteligen inrymmas i f. d.

kolerahuset å Östermalm. Äfven andra centrala arkiv lede genom samma

svårigheter. I allmänhet vore det de äldre och sålunda i historiskt afseende

värdefullare handlingarna, som lede mest af nu angifna missförhållande;

det vore vanligen dessa för ärendenas gång ej mer behöfliga

handlingar, som undanflyttades till de sämre lokalerna samt åtnjöte mindre

uppmärksamhet och omvårdnad. Detta missförhållande kunde ej annorlunda

afhjelpas än så, att antingen hvarje embetsverk för sig erhölle ökadt

utrymme, eller ock de olika embetsverkens äldre handlingar sammanfördes

till ett gemensamt arkiv. Af dessa utvägar syntes den sist nämnda vara

s. 248 Kontrollera mot PDF

248 Åttonde hufvudtiteln.

både den i och för sig lämpligaste och den som lättast läte sig verkställa.

Då nu riksarkivet ej vore afsedt att emottaga andra handlingar än dem,

som kommc från Eders Kongl. Maj:ts kansli och som öfverlemnades från

upplöst styrelseverk, så skulle för de centrala embetsverkens äldre handlingar

erfordras ett sårskildt arkiv, vare sig ett under riksarkivets tillsyn

stäldt eller på annat sätt ordnadt reservarkiv. Ett dylikt arkiv behöfde

icke ligga på en så central och följaktligen dyrbar plats som riksarkivet;

men det torde dock vara mycket önskvårdt, att det förlädes inom hufvudstaden

eller i dess närmaste granskap, alldenstund större delen af hithörande

arkivalier vore af den art, att de kunde behöfvas icke blott för

den historiska forskningen, utan äfven för administrativt eller judicielt

ändamål och derför borde vara lätt tillgängliga. Huru ett dylikt reservarkiv

borde vara beskaffadt och organisera^, derom ansåge riksarkivarien

sig icke hafva att yttra sig i detta ärende, hvarest hans uppgift egentligen

inskränkte sig till de provinsiella och lokala arkiven.

Bland de i landsorten spridda arkiven, om hvilka här närmast vore

fråga, funnes vissa slag, som med afseende på förvaring och vård vore

lyckligare lottade än de öfriga. Sådana vore de mera centrala arkiv, som

tillhörde länsstyrelser, domkapitel och hofrätter. De flesta af dessa arkiv

''ore försedda med ordentliga eller åtminstone drägliga förvaringsrum; ett

af dem, Göta hofrätts arkiv, egde en för ändamålet särskildt uppförd

byggnad. De kunde derför hållas i ett godt eller någorlunda ordnadt

skick samt vore lättare tillgängliga för forskningen. Men äfven om dessa

gälde i allmänhet detsamma som förut nämnts i fråga om eu del af

de centrala arkiven i hufvudstaden, nemligen att deras vårdare hufvudsakligen

hyste intresse för och egde kännedom om de nyare handlingarna,

under det den äldre, historiskt vigtigare delen af arkiven finge stå tillbaka,

ja på några ställen till och med mindre väl bevarades. Dertill

komrne, . att flere af dessa arkiv vore mer än tillbörligt utsatta för eldfara,

hvilket bäst bevisades af de eldsolyckor, som flere gånger öfvergått

dem och som delvis eller helt och hållet tillintetgjort några ibland dem.

Till denna klass af offentliga arkiv hörde äfven flottans arkiv i Karlskrona,,

hvilket åtminstone tio ar förut lemnade mycket öfrigt att önska i anseende

till bristen pa lämpliga, förvaringsrum för de äldre delarne af

arkivet.

t Beträffande den klass af arkiv, hvilken i första rummet afsåges i

Riksdagens skrifvelse, nemligen de i landsorten befintliga, rent lokala

arkiven, tillhörande häradsrätter och rådstufvurätter, kyrkor och menigheter,

kronofogde- och häradsskrifvarekontor m. fl., äfvensom numer uppbåda

myndigheter, såsom lagmansrätter och bergsdomstolar, torde förnämligast

gälla det af Riksdagen uttalade omdömet, att deras vård och

s. 249 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

249

tillgänglighet för forskningen ännu vore långt ifrån tillfredsställande. Man

egde knappt rätt att vänta annat, om man besinnade, bur det förhölle sig

med dessa arkiv och sättet för deras vård och förvaring.

Af häradsarkiven förvarades de flesta ännu vid häradets tingsstad;

och sedan den lagstadgade »häradskistan» blifvit för trång att inrymma

handlingarna, hade dessa blifvit förvarade såsom omständigheterna medgifvit,

d. v. s. i många fall i olämpliga lokaler och, då domhafvanden

endast på vissa tider der infunne sig, utan ständig och betryggande tillsyn.

Det saknades visst icke exempel på en god och tillfredsställande

vård af häradenas handlingar, en sådan förekomme i synnerhet i sådana

domsagor, der häradena förenat sig till ett gemensamt tingslag, hvilket

derigenom blifvit i stånd att skaffa sig bättre förvaringsrum; men detta

torde dock ännu långt ifrån vara så allmänt som önskligt vore. Förhållandet

vore intygadt af Svea hofrätt, som i underdånig skrifvelse den

11 november 1868 yttrade, att erfarenheten gåfve vid handen, det en icke

ringa del af de i underrätternas arkiv förvarade handlingar genom brist

på vård och eftersyn årligen gånge förlorad. Der så icke vore händelsen,

kunde dock icke undvikas, att, såsom skånska hofrätten anfört i underdånig

skrifvelse den 20 december 1867, tillgång till der förvarade handlingar

för den, som deraf vore i behof, ofta icke utan besvär och betydlig

tidsutdrägt kunde erhållas. Under den tid, som sed afl dess förflutit, hade,

såsom justitieombudsmannens berättelser intygade, ej obetydliga förbättringar

skett på detta område, tack vare såväl denne embetsmans som

Eders Ivongl. Maj:ts justitiekanslers bemödanden och många domhafvandes

nit.

Hvad städernas arkiv anginge, vore förhållandet med dem till en

viss grad ett annat än med häradenas. De förvarades å orter, der ständig

tillsyn kunde åt dem egnas, der tjenligt förvaringsrum kunde lättare anskaffas

och der tillträdet för forskaren ej borde vara allt för svårt. Angående

dessa arkiv infordrades genom nådigt cirkulär till Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande den 28 september 1869 närmare underrättelse]''.

Af de inkomna uppgifterna hade de från 17 län vant för riksarkivarien

tillgängliga, och af dessa uppgifter framginge, att stadsarkiven i nämnda

län till större delen ansågos väl eller någorlunda väl ordnade och förvarade.

I några småstäder voro arkiven inrymda i träbyggnader; i några

andra städer befunno de sig i ett så otillfredsställande skick, att myndigheterna

förständigades bereda dem bättre skydd, så vida de skulle få i

stadens vård förblifva. Från städerna Grenna, Engelholm, Luleå och Piteå

ha.de

Det hade i riksarkivariens tanke vant önskvärdt, om detta exempel vunnit

Bih. till lliksd. Vrot. 1897. 1 Samt. 1 Afd. 32

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Åttonde hnfvudtiteln.

större efterföljd. Äfven i städerna saknades nemligen ofta hos arkivens

vårdare det intresse och den sakkunskap, som erfordrades för att uppskatta

värdet af äldre arkivalier; också vore det bevisligt, att af dylika

handlingar åtskilligt förkommit, som i äldre tider funnits qvar i rådhusarkiven.

1 huru hög grad dessa arkiv vore utsatta för eldfara, intygades

nogsamt genom många äldre och nyare exempel. Om Stockholms rådhusarkiv

förelåge inga officiella uppgifter; men det vore väl kändt, att dess

behof af rymligare lokal vore ganska stort; utrymmet i rådhusbyggnaden

vore alldeles otillräckligt, alla vindar och kontor vore öfverfylda, ordningen

kunde under sådana förhållanden med bästa vilja och förmåga

icke upprätthållas, och eldfaran vore stor.

Vården af kyrkoarkiven hade utan tvifvel i allmänhet främjats genom

Eders Kongl. Maj:ts nådiga cirkulär till domkapitlen den 26 oktober 1883.

Men ännu torde åtskilligt återstå, innan allt kunde anses vara väl bestäldt

med dessa arkiv. Först torde det böra nämnas, att de förteckningar öfver

kyrkoarkiven, som inkommit till riksarkivet, i flere fall befunnits ofullständiga;

de behöfde kontrolleras och kompletteras. Vidare qvarstode

föga förändrade de olägenheter, som vållades genom olämpliga, fuktiga

lokaler, der de äldre handlingarna skadades och förfores, eller genom eldfara

å sådana orter, der kyrkohandlingarna plägade delvis förvaras i prestgårdarne;

på dylika* ställen saknades ofta alla slags äldre kyrkohandlingar,

emedan de varit utsatta för eldsvåda. Slutligen, äfven der handlingarna

vore väl förvarade och vårdade, blefve de ofta endast med svårighet tillgängliga

för forskningen; många prester vore visserligen villige att tillhandagå

forskaren med de biografiska och genealogiska upplysningar han

behöfde ur kyrkoarkiven, men andra vore så öfverhopade med embetsgöromål,

att man ej kunde förundra sig, om de dertill funnes mindre

benägna.

Om de å kronofogde- och häradsskrifvarekontoren förvarade arkiven

vore riksarkivarien ej i tillfälle att meddela några uppgifter. Det syntes

hädanefter, sedan kronofogdar och häradsskrifvare mist sina boställen,

blifva ännu svårare än hittills för dessa tjensteman att bevara de till

embetet hörande äldre handlingarna. Af dessa torde särskilt de äldre

mantalslängderna förtjena att bevaras till kompletterande af de luckor,

som kunde förefinnas i serien af dessa handlingar å kammararkivet.

Huruvida vården af regementsarkivens äldre handlingar numera, sedan

öfversteboställena blifvit indragna, kunde påkalla några särskilda åtgärder,

derom torde krigsarkivets styrelse bäst kunna döma.

Hvad slutligen anginge de arkiv, som tillhört numera upphäfda myndigheter,

i första rummet lagmansrätter och bergsdomstolar, så vore det

s. 251 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

251

mycket önskvärd!, att något inom kort kunde göras för att bevara och

samla hvad som ännu funnes qvar af dessa arkiv, hvilka numera till största

delen endast egde historiskt och antiqvariskt värde och derför icke kunde

omfattas med synnerligt intresse af de myndigheter, åt hvilkas vård de

vore öfverlemnade. Bergstingsrätternas arkiv befunne sig i allmänhet

under bergmästarnes vård, och hade riksarkivarien sig bekant, att åtminstone

några af dessa arkiv vore i godt förvar. Om lagmansrätternas arkiv

bestämdes genom nådigt bref till hofrätterna och länsstyrelserna den 8

maj 1850, på hvilka ställen och under hvilka tjenstemäns vård de skulle

tills vidare förvaras, intill dess annorlunda blefve förordnadt. Dessa ställen

voro: för Uplands, Vestmanlands, Stockholms läns, Södermanlands, Gotlands,

Nerikes, Vermlands, Vesternorrlands, Vesterbottens, Ångermanlands,

Norrbottens, Östergötlands, Elfsborgs läns och Dalslands, Hallands samt

Tiohärads lagmansrätter slotten eller landskanslierna i L psala, \ esterås,

Stockholm, Nyköping, Visby, Örebro, Karlstad, Gefle, Umeå, Hernösand,

Piteå, Linköping, Venersborg, Halmstad och Vexjö, under vård af landssekreterarne;

för Kopparbergs, Skaraborgs läns, Bohusläns och \ ikarnes,

Elfsborgs läns samt Kalmar läns och Ölands lagmansrätter rådhusen i

Hedemora, Skara, Uddevalla, Borås och Vimmerby, under vård af borgmästarne;

samt för Kristianstads, Blekinge och Malmöhus läns lagmansrätter

någon af skånska hofrättens lokaler. Om ett och annat af dessa

lagmansarkiv visste man genom officiella uppgifter, att deras förvaringssätt

lemnat mycket öfrigt att önska; och om dem alla torde det kunna

sägas, att de väl förtjenade att samlas, ordnas och ställas under vård af

eu fackmessig arkivstyrelse.

Hvad anginge de åtgärder, som lämpligen borde vidtagas lör att

åstadkomma den af Riksdagen ifrågasätta: förbättring inom vårt arkivväsen,

syntes den väg, som blifvit beträdd af Europas förnämsta kulturländer

vid ordnandet af hithörande förhållanden, äfven för Sverige vara

den riktiga och ändamålsenliga. Då de lokala arkiven i regeln icke vore

i stånd att egna sina äldre arkivalier tillbörlig vård, och då riksarkivet

icke vore afsedt eller i tillfälle att emottaga dessa arkivalier annorlunda

än i mycket begränsadt omfång, så funnes tydligen ingen annan utväg,

om man ville i enlighet med Riksdagens önskan åstadkomma ett bättre

handhafvande af de i landet spridda offentliga arkiven, än att äfven i vårt

land inrätta provinsiella arkivdepoter af ungefär samma art som i andra

länder. Det vore eu utväg, som redan förut blifvit hos oss föreslagen

och som utan tvifvel torr eller senare måste anlitas, itall vara i landsorten

spridda äldre handlingar skulle erhålla en betryggande förvaring och vård,

och vid sådant förhållande vore det godt, om åtgärder i detta syfte kunde

s. 252 Kontrollera mot PDF

252 Åttonde hufvudtitehi.

ju förr dess hellre vidtagas. Lyckligtvis torde de i verkställigheten icke

stöta på alltför stora svårigheter. Det första och vigtigaste behof, som

härvid gjorde sig gällande, vore det af tillräckliga och lämpliga lokaler

lör inrymmande af en sådan myckenhet arkivalier. Detta behof kunde i

vält land fyllas på annat sätt än genom uppförande af nya och dyrbara

JySS11. ei, nemligen genom iståndsättande och inredande af vissa staten

tillhöriga äldre byggnader, som nu stode helt och hållet eller delvis tomma

och obegagnade. Sådana byggnader vore slotten i Upsala, Vadstena, Kalmar

och (Jrebro. A Upsala slott funnes i de öfre våningarna både på södra

sidan och på den norra stora lediga lokaler, som borde kunna med fördel

användas till arkivrum och dertill inredas med jemförelsevis mindre kostnader;

i somliga af dessa lokaler saknades tak, i andra äfven golf, men

murarne och bjelklagen syntes vara väl bibehållna och användbara. A

Vadstena slott vore rummen ännu bättre bibehållna, så ock å Örebro

slott, der dock tillgängligt utrymme icke torde vara lika betydligt, Äfven

å Kalmar slott funnes lediga lokaler att för ändamålet använda, men antagligen

skum'' deras iståndsättande taga större kostnader i anspråk. Af

de nu uppräknade slotten syntes de i Upsala och Vadstena befintliga vara

de, som på samma gång erbjöde största utrymmet och kunde för sitt

ändamål inredas med minsta kostnaden. Dessa slott vore ock så belägna,

att det ena, det i Upsala, läge centralt och lätt tillgängligt för större

delen af Svealand, det andra, det i Vadstena, för en betydlig del af Götaland.

Men med dessa två lokaler vore näppeligen behofvet fyldt för ett

så vidsträckt land som Sverige. Hvad sjelfva utrymmet beträffade, kunde

det visserligen för närvarande ej afgöras, hur långt de båda nyssnämnda

slotten skulle förslå; dertill fordrades eu noggrann utredning både angående

lokalerna och rörande mängden af de arkivalier, som skulle i dem

inrymmas. Men. det vore på förhand antagligt, att två sådana arkiv, Indika

i lksai kivarien ville kalla landsarkiv, ej skulle räcka till för behofvet, och

dertill Lomme den omständighet, att dessa landsarkiv icke borde vara allt

för aflägsna från de landsdelar, som i dem skulle hafva sina depoter. Det

syntes riksarkivarien derför oundgängligt, att de södra provinserna erhölle

ett särskild!; arkiv, hvartill Lunds katedralskolas hus torde kunna användas.

Hvad slutligen anginge Norrland och Gotland, Indika af olika skäl svårligen

kunde hänföras till något af de tre föreslagna landsarkiven, syntes

frågan om deras arkivdepoter kunna tills vidare anstå. Möjligen kunde

för Norrland skolhuset på Kröson nära Östersund komma till användning.

för att kunna beräkna, huruvida de föreslagna lokalerna blefve för

ändamålet tillräckliga, behöfde man veta, dels Indika och hur mänga lokalarkiv

komme att till depoterna aflemna sina äldre handlingar, dels hur

s. 253 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvndtiteln. 253

mycket af dessa äldre handlingar skulle till dem aflemnas och hvar tidsgränsen

borde sättas.

De gamla lagmansarkiven borde naturligtvis i sin helhet införlifvas

med de föreslagna depoterna, och likaledes de forna bergstingsrätternas

arkiv, såvida ej bergmästarne skulle anse en del af dem böra fortfarande

vara tillgängliga på sin gamla plats. Hvad häradsrätternas arkiv anginge,

vore deras äldsta handlingar (före 1736) redan aflemnade till riksarkivet.

Det, som ytterligare borde ifrågakomma att till de nya arkiven aflemnas,

vore efter riksarkivariens förmenande alla handlingar äldre än 1801. Denna

tidsgräns föreslogs af Svea hofrätt år 1868, då densamma vttrade sig rörande

väckt fråga om de äldsta domböckernas öfverlemnande till riksarkivet,

och anförde hofrätten som skäl dertill, att bevarandet af domböcker

för tiden efter 1736 vore icke mindre behöflig! och angeläget, än

af sådana för en äldre tid. Då en tidsgräns måste bestämmas, både riksarkivarien

på grund af hofrättens anförda yttrande och efter samtal i

ämnet med sakkunnige män ansett sig böra föreslå det nuvarande seklets

begynnelse, så att alla häradsrätternas handlingar äldre än 1801 borde

till landsarkiven öfverlemnas. Huruvida äfven rådhusarkivens äldre handlingar

borde efter samma grunder förflyttas till landsarkiven, vore svårare

att besvara; i hvarje fall borde det stå städerna fritt att dit öfverlemna

handlingar äldre än 1801, och torde i sådant fall icke så få komma att

deraf begagna sig. Privilegii- och donationsbref skulle i hvarje fall stanna

i städernas eget förvar.

Hvad dernäst beträffade de arkiv, som tillhörde länsstyrelserna och

landsstaterna, hade riksarkivarien skäl att antaga, att äfven länsarkivens

handlingar äldre än 1801 kunde och borde till de föreslagna landsarkiven

öfverflyttas och måhända äfven ett och annat från sådana kronofogde- och

häradsskrifvarekontor, der äldre handlingar ännu funnes i förvar.

En centralisation af kyrkornas äldre handlingar ansåge riksarkivarien

vara ur flere synpunkter önskvärd. En sådan blef också åren 1880—1881,

då domkapitlen afgåfvo underdåniga utlåtanden rörande kyrkoarkiven, förordad

af de flesta bland dessa myndigheter. Domkapitlen i Linköping,

Strengnäs, Vexjö och Kalmar tillstyrkte en förflyttning af de äldre arkivalierna

till domkapitlens arkiv eller domkyrkorna, domkapitlet i Hernösand

önskade detsamma med afseende på de äldsta och vigtigaste, domkapitlet

i Lund föreslog, att eu del af hithörande handlingar måtte till

statistiska centralbyrån öfverlemnas, domkapitlet i Göteborg fann det ömkligt,

att tillfälle bereddes vederbörande att, der så behöfdes, få aflemna

sina äldre arkivalier i något under offentlig kontroll stående förvaringsrum,

domkapitlet i Visby önskade likaledes, att lämpligare ställen för

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Åttonde hufviidtiteln.

deras förvarande än merendels fuktiga sakristior och väggskåp i kyrkorna

kunde beredas. Domkapitlen i Upsala, Skara, Vesterås och Karlstad inskränkte

.sig till att föreslå åtgärder för en bättre ordning och vård af

kyrkoarkiven, de två förstnämnda med bestämdt afstyrkande af hvarje förflyttning

till andra förvaringsrum. Stiftsstyrelserna syntes alltså i allmänhet

vara benägna för en centralisation af kyrkornas äldre eller äldsta

handlingar, och från kommunernas sida torde väl icke synnerligt motstånd

vara att vänta mot en dylik åtgärd, ifall den inskränkte sig till

sådana handlingar, som icke hade annan än historisk betydelse. Antagligen

borde bär tidsgränsen sättas ännu längre tillbaka än vid förra seklets

slut. Såväl härom som öfver den frågan, huruvida de äldre kyrkohandlingarna

vid en dylik centralisation borde samlas i de föreslagna landsarkiven

eller i stiftsstäderna under domkapitlens vård, vore domkapitlen

bättre i tillfälle att döma. I hvarje fall skulle eu likformighet i detta

afseende vara önskvärd åtminstone för hvarje stift, så att forskaren alltid

visste, hvart han hade att vända sig för upplysningars erhållande. Men

vare sig de äldre kyrkohandlingarna komme att förvaras såsom hittills

eller på annat sätt, vore det för den biografiska och genealogiska forskningen

af stort gagn, om deras vårdare kunde åläggas att emot bestämd

lösen meddela forskaren de upplysningar han begärde.

Vidkommande den allmänna organisationen af de föreslagna nya landsarkiven

ansåge riksarkivarien, att man med afseende på tjenstepersonalen

finge taga till föredöme snarare Norges stiftsarkiv, än Frankrikes eller

Tysklands motsvarande anstalter. Riksarkivarien förestälde sig, att för de

svenska landsarkivens vård ej skulle behöfvas större personal än en arkivarie

och en vaktmästare för hvarje arkiv, liksom förhållandet vore med

de norska stiftsarkiven. Skulle derjemte tillfälligt biträde behöfvas, kunde

åtminstone i Upsala och Lund sådant med lätthet och till billigt pris

erhållas. Hvad anginge landsarkivens förhållande till högre embetsmyndighet,

funnes icke någon lokal myndighet, under hvilken de kunde närmast

lyda, liksom i Norge under stiftsdirektionerna, utan torde det blifva nödvändigt,

att landsarkiven stäldes antingen under någon af ecklesiastikdepartementets

byråer eller under riksarkivet. 1 alla händelser borde

landsarkiven här liksom i Norge ega rätt och pligt att korrespondera direkt

med riksarkivet; det borde åligga dem att tillställa riksarkivet afskrifter

af sina förteckningar, anskaffa åt detsamma de afskrifter af arkivalier det

behöfde samt öfversända till låns de handlingar, som från riksarkivet begärdes.

Äfven borde riksarkivet och landsarkiven erhålla samma ömsesidiga

rätt, som nu vore medgifven riksarkivet och Kongl. biblioteket, att

åt hvarandra öfverlåta sådana arkivalier, som ansåges bättre hafva sin

s. 255 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvndtiteln.

255

plats på det ena stället än på det andra. För öfrigt torde den för riksarkivet

utfärdade nådiga instruktion kunna i tillämpliga delar gälla äfven

för landsarkiven.

På grund af hvad riksarkivarien sålunda anfört, hemstälde han om

infordrande af vissa upplysningar in. in.

Vid underdånig föredragning af detta ärende den 19 december 1890

täcktes Eders Kongl. Maj:t uppdraga åt Sine befallningshafvande i Upsala,

Östergötlands och Kalmar län att, efter verkstäld undersökning och efter

samråd med af dem tillkallade sakkunniga personer, afgifva utlåtande dels

om och hvilka lokaler i Upsala, Vadstena och Kalmar slott kunde, såsom

disponibla och användbara till landsarkiv, iståndsättas och upplåtas, dels

hvithet utrymme i dessa lokaler, beräknadt för arkivhyllor och efter sträckfot,

kunde erhållas, dels ock hvilka kostnader förslagsvis borde beräknas

för lokalernas anordnande för ändamålet. De infordrade utlåtandena inkommo

under loppet af år 1891, och föreslogos i dem vissa lokaler i de

nämnda slotten att inredas till landsarkiv. I Upsala slott ansågs det södra

tornet erbjuda en ur alla synpunkter lämplig lägenhet för ifrågavarande

ändamål. Utom detta torn föreslogs alternativt inredande af två i södra delen

af slottets två öfverstå våningar närmast rikssalen belägna, rum till arkiv.

Angående Vadstena slott yttrade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Östergötlands län, att detta slott med hänsyn till sitt utrymme och sitt

från andra boningshus, undantagandes en å borggården uppförd mindre

byggnad, afskeda läge, och omgifvet såsom det vore af vattengran, hvarigenom

fara för följderna af eldsvåda minskades, enligt Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande åsigt skulle blifva en i alla afseenden synnerligen väl

vald plats för nu ifrågasatta ändamål, hvarförutom dess istånd sättande för

beräknade, relativt ringa kostnader komme att skänka större trygghet åt

den dyrbara historiskt minnesrika byggnadens framtida bestånd. Beträffande

Kalmar slott anförde Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

Kalmar län, att inom detta slott funnes fyra å en insänd plankarta närmare

angifna lägenheter, hvilka alla ansåges vara för ifrågavarande ändamål

synnerligen användbara, såsom varande höga, ljusa och luftiga samt

belägna åt sydost.

öfverintendentsembetet, som härefter anbefaldes att i ärendet afgifva

underdånigt utlåtande, ansåg sig, särskilt med hänsyn till nödvändigheten

deraf, att de blifvande arkivlokalerna blefve i möjligaste mån skyddade

mot eldfara, icke kunna lemna utan anmärkning de af Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande insända förslag till inrättande af dylika arkiv

samt uppdrog derför åt arkitekten hos embetet H. 1. Holmgren att granska

och, om så pröfvades nödigt, helt omarbeta de insända inrednings
-

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Åttonde hufvudtiteln.

förslagen. Etti af bemälde arkitekt med anledning häraf till öfverinten

dentsembetet afgifvet, af ritningar och kostnadsförslag åtföljdt tjenstememorial

öfveiiemnades med underdånig skrifvelse den 11 april 1893 af

embetet till Eders Kongl. Maj:t, dervid embetet anmälde, att detsamma

föi sin del biträdde och till utförande förordade de i berörda memorial

innefattade förslag såsom i hvarje afseende synnerligen ändamålsenliga,

<lf\ ensoni att embetet lemna! de för de sålunda föreslagna arbetenas utförande

uppgjorda kostnadsberäkningarna utan erinran.

Enligt ifrågavarande förslag skulle i Lpsala slott, der södra tornet,

såsom numera till största delen upplåtet för fångvårdens behof, ej längre

kunde disponeras till arkiv, dertill användas fyra i södra delen af slottets

två öfverstå våningar närmast rikssalen belägna större rum jemte fyra

mindre rum, som skulle bildas genom att i rikssalen uppdraga en ny

skiljemur, eller, om större utrymme behöfdes, hela rikssalen eller en mindre

del deraf, i hvilket senare fall skulle vinnas ett hyllutrymme af 4,860

sträckmeter för en kostnad af 30,800 krono]-. I afseende på Vadstena slott

föreslogs, att det måtte indelas i fyra genom branddörrar och brandmurar

skilda afdelningar, hvilka skulle för det afsedda ändamålet tagas i anspråk

i mån af behof och tillgångar, så att inom hvardera afdelningen våningarna

en och två trappor upp skulle till arkiv- och tjensterum inredas.

De hyllängder, som sålunda skulle vinnas, utgjorde

Till en början ansågos blott de två första afdelningarna böra iordningställas,

hvilket kunde ske för en kostnad af 34,600 kronor. Å Kalmar

slott föreslogos till arkivlokaler fyra i första våningen mot sydost

vettande lägenheter, i hvilka kunde beredas ett hyllutrymme af 4 500

meter för en kostnad af 25,100 kronor.

Sedan, i enlighet med hvad riksarkivarien hemstält, uppgifter från

vederbörande embetsmyndigheter infordrats angående lagmans- och bero-stingsarkiven

samt rörande härads-, stads-, läns- och kyrkoarkivens äfvensom

ki onofogde- och häradsskrifvarekontorens äldre handlingar samt

derom begärda upplysningar inkommit, anbefaldes likså rkivarien att afgifva

underdånigt yttrande i anledning af hvad öfverintendentsembetet och

Omgå myndigheter i ärendet anfört. Till åtlydnad häraf utlät sm riksar

ki var ien i underdånig skrifvelse den 29 oktober 1895 sålunda,

Det första vilkoret för möjligheten att genomföra en sådan plan till

ior aioemin^en l

1,600 meter

II

III

IV

4,750 »

1,600

6,800

Summa 14,750 meter.

s. 257 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtitelii.

257

arkivväsendets ordnande, som den af riksarkivarien föreslagna, vore naturligtvis,

att intet hinder mötte för de äldre handlingarnas förflyttande från

de lokala arkiven och sammanförande i större arkivdepoter. Det andra

vilkoret vore, att lämpliga lokaler för dylika större arkiv funnes att tillgå

eller kunde anskaffas, och att tillräckliga anslag kunde utverkas såväl

dertill som till de tjensteman, som skulle vårda de nya arkiven.

Hvad det första vilkoret beträffade ville riksarkivarien till en början

fästa uppmärksamheten på de af de lokala myndigheterna med afseende

derpå afgifna yttranden. Om man först granskade de från länsstyrelserna

inkomna utlåtanden jemte de af dem meddelade yttranden från underordnade

myndigheter, domhafvande på landet, städernas rådhusrätter och

magistrater samt kronofogdar och häradsskrifvare, så komme man till

följande resultat.

Af de 24 länsstyrelserna i riket hade 7 meddelat, att få eller inga

handlingar äldre än 1801 i deras arkiv förefunnes. Bland de öfriga 17

länsstyrelserna vore det 8 (de i Stockholms, Upsala, Kronobergs, Gotlands,

Kristianstads, Skaraborgs, Kopparbergs och Vesternorrlands län), som tillstyrkte,

att dylika handlingar med vissa undantag från länsarkiven skildes;

de öfriga förordade deras qvarblifvande i länsarkiven helt och hållet eller

till största delen, emedan de vore der väl förvarade eller stundom der

behöfdes. Hvad deremot beträffade de i en del länsarkiv och å några

andra ställen förvarade arkivalier från de gamla lagmansrätterna, hade

inga betänkligheter yttrats emot deras förflyttning.

Städernas myndigheter, rådhusrätter och magistrater samt stadsfullmäktige,

hade i allmänhet visat sig mycket obenägna för eu förflyttning

af städernas äldre handlingar. Endast följande städer hade förklarat

sig villiga att öfverlemna sina äldre handlingar, några med vissa undantag,

olika för olika städer: Östhammar, Vaxholm, Sigtuna, Torshälla, Trosa,

Skeninge (äldre än 1750), Vadstena, Vimmerby, Karlskrona, Karlshamn,

Ronneby, Halmstad, som dock endast hade0 86 pergamentsbref i behåll,

Varberg, Laholm, Kungsbacka, Marstrand, Amål, Skara, Mariestad, Hjo,

Kristinehamn och Vesterås. Följande städer saknade helt och hållet eller till

största delen dylika handlingar, vare sig i följd af eldsvådor eller emedan

staden vore yngre: Öregrund, Motala, Eksjö, Oskarshamn, Borgholm,

Sölvesborg, Trelleborg, Halmstad, Karlstad, Sundsvall, Östersund, Umeå

och Skellefteå. Ej mindre än 56 städer förklarade sig obenägna att lemna

ifrån sig sina äldre handlingar; somliga af dem anförde dertill inga skäl,

andra åter betonade, att de ej vore skyldiga dertill, eller att handlingarna

vore af dem väl förvarade och stundom behöfdes.

Af domhafvande^ ä landet inskränkte sig de flesta till att uppgifva

Bill. till Kikad. Mot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 33

s. 258 Kontrollera mot PDF

258 Åttonde hufvudtiteln.

omfånget af de i häradsarkiven förvarade handlingar äldre än 1801.

Endast tå uttalade eu bestämd mening om den föreslagna förflyttningen,

tillstyrkande eller afstyrkande densamma, det senare på den grund att

vissa äldre handlingar stundom behöfdes, eller att domsagan skatfat sig

fullgodt förvaringsrum för sina handlingar. Från 14 domsagor uppgåfves,

att de uppfört nytt tingshus eller eljest vore försedda med brandfri

arkivlokal.

Om bergstingsrätternas handlingar vore uppgifterna ej fullständiga,

men af dem som meddelats funne man, att Kopparbergs såväl bergmästarearkiv

som grufverättsarkiv vore väl förvarade och ansåges höra stanna i

Falun, hvaremot Sala magistrat, som förvarade både grufverättens och

bergstingsrättens protokoll, ansåge, att de förra kunde från Sala förflyttas

men icke de senare.

Hvad anginge kronofogde- och häradsskrifvarekontorens handlingar,

uppgåfves af de flesta vederbörande, att å kontoren icke funnes några

äldre handlingar värda att förvaras. Från några kontor hade uppgifvits,

att der förvarades spridda jordeböcker, tionde-, rusttjensts-, roteringsoch

mantalslängd^* från äldre tider. Omfånget af dessa handlingar syntes

icke vara betydligt.

öfverginge man derefter till den kyrkliga afdelningen af de lokala

arkiven, funne man i domkapitlens underdåniga skrivelser, af Indika två

åtföljdes af kontra,ktprostarnes och pastorsembetenas, två af endast kontraktsprostarnes

och en af blott pastorsembetenas yttranden, samma skiljaktighet

i meningarna som hos länsstyrelserna och städernas myndigheter. I afseende

på tidsgränsen för handlingarnas aflemnande vore nio domkapitel

öfverens att gilla året 1801, dock så att ett af dessa domkapitel ansåge

1750 vara lämpligare tidsgräns för städernas kyrkoarkiv; domkapitlen i

Strengnäs och Kalmar hade föreslagit 1750, det i Vesterås yrkade en äldre

tidsgräns utan bestämdt förslag. Beträffande hufvudsaken, frågan om en

centralisation af de kyrkliga handlingarna, hade sex af domkapitlen, eller

de i Upsala, Vesterås, Göteborg, Karlstad, Hernösand och Visby, bestämdt

afstyrkt en dylik centralisation, hufvudsakligen på den grund att de ifrågavarande

handlingarna stundom behöfdes på platsen, för utredande af slägtskaps-

och arfsfrågor samt för kyrkliga och ekonomiska angelägenheter,

att numera dessa arkiv i allmänhet vårdades på ett någorlunda tillfredsställande

sätt, samt att eldsolycka kunde träffa äfven ett centralt arkiv

och då blefve af mycket större omfattning, än när ett eller annat kyrkoarkiv

deraf hemsöktes. För öfrigt hade några af dessa domkapitel erinrat

derom, att kyrkoarkiven vore församlingarnas egendom och att derför

dessas samtycke erfordrades för arkivens förflyttning, samt att, ifall en

s. 259 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln.

259

dylik förflyttning skulle ske, det först måste noga utredas, hvilka slags

kyrkliga arkivalier det gälde, ty vissa bland dessa kunde ej skiljas frän

församlingarna. Af de öfriga domkapitlen hade ett (Strengnäs) icke uttalat

någon bestämd mening i saken, ett annat (Göteborgs) hade i första

rummet förordat, att församlingarna måtte åläggas att åt sina arkiv anskaffa

brand- och fuktfria skåp; båda dessa domkapitel menade, att, ifall

eu centralisation af kyrkoarkivalierna skulle komma till stånd, dessa borde

i stiftsstäderna sammanföras. Detsamma tillstyrktes äfven af Lunds domkapitel.

Endast domkapitlen i Linköping, Skara, Vexjö och Kalmar tillstyrkte

de äldre kyrkohandlingarnas sammanförande i landsarkiv.

Af denna redogörelse för de inkomna yttrandena framginge tillfyllest,

hur mångskiftande och sins emellan skiljaktiga meningarna vore i den

föreliggande frågan. Endast hvad häradsarkiven beträffade, vore enigheten

större, så till vida att det stora flertalet af domhafvandena åtminstone

icke afstyrkte en förflyttning af deras äldre handlingar, och angående de

lagmansrättsarkivalier, som ännu funnes qvar, kunde ingen tvekan uppstå.

Om man nu på grund häraf begränsade frågan derhän, att endast häradsrätternas

handlingar äldre än 1801, jemte lagmansrättshandlingarna, borde

i de föreslagna landsarkiven centraliseras, så skulle man utan tvifvel mötas

af den anmärkningen, att, då häradsrätternas äldsta handlingar förvarades

i riksarkivet, och deras öfriga arkivalier äldre än 1801 jemte lagmansrättshandlingarna

icke torde utgöra mer än 1,600 meter i längd, ett särskilt

landsarkiv ej behöfdes för dessa handlingars förvarande, utan att

äfven dessa handlingar borde kunna mottagas af riksarkivet. Men frågan

kunde i sjelfva verket icke inskränkas till sådana dimensioner. Ty först

och främst måste utrymme beräknas äfven för den ständiga tillväxt, som

skulle framgent inkomma från häradsarkiven, en tillväxt, som skulle blifva

så mycket starkare, som man troligen snart skulle vilja framflytta tidsgränsen

från 1801 till en vida senare tidpunkt. Dertill koimne, att hvad

som af åtskilliga länsstyrelser, domkapitel och stadsstyrelser blifvit anfördt

emot en centralisation af länsarkivens, kyrkoarkivens och stadsarkivens

äldre handlingar i sjelfva verket icke vore hållbart, utan att

äfven sistnämnda handlingar åtminstone delvis borde tagas med i räkningen.

Bland de skäl, som blifvit af dessa myndigheter anförda, torde följande

vara de förnämsta.

1. Handlingarna vore väl förvarade der de nu befunne sig.

Detta skäl hade blifvit anfördt endast af 7 länsstyrelser och af 29

stadsmyndigheter. Hvad de kyrkliga arkiven beträffade, hade ett domkapitel

(Upsala) ansett, att deras centralisation ej vore af något egentligt

s. 260 Kontrollera mot PDF

260 Åttonde hufvudtiteln.

behof för deras vård påkallad, och ett annat (Visby), att ingen nämnvärd

fara vore för handen, att handlingarna skulle bli skadade på den

plats, der de nu befunne sig, då i de flesta församlingar handlingarna

förvarades i fuktfria sakristior och då vidare presterskapet i biskopsvisitationerna

och de af pastorsombyten påkallade inventeringarna hade

en ständig maning att väl vårda arkiven. De öfriga domkapitlen deremot

hade ej tilltrott sig kunna intyga, att kyrkoarkiven i allmänhet vore väl

förvarade; Linköpings domkapitel menade tvärtom, att de, såsom de nu

vore, på många ställen genom olämpliga förvaringsrum hotades med förstörelse,

och Lunds domkapitel ansåge, att någon särskild åtgärd erfordrades

till förekommande af nämnda i flera afseenden vigtiga böckers

förstöring genom eldsolyckor, fukt, bristande omvårdnad in. m. Att de

domkapitel, som utan att göra ett dylikt uttalande tillstyrkt en centralisation

åt kyrkohandlingarna, delade denna uppfattning, torde få anses

gifvet, och slutsatsen blefve oundvikligen, att i största delen af landet

de kyrkliga arkivens vård för det närvarande lemnade åtskilligt öfrigt

att önska. Detsamma torde utan fara för öfverdrift kunna sägas om

länsstyrelsernas och städernas arkiv. Ty om än omkring en tredjedel

af länens och städernas styrelser intygat, att deras arkiv vore väl förvarade,

så saknades för flertalet af arkiven sådant intyg, och hvad den

nämnda tredjedelen beträffade, så torde deraf endast ett fåtal vara

skyddadt mot den förstörelse genom brand, som öfvergått länsarkiven i

Karlskrona, Venersborg, Karlstad och Umeå samt stadsarkiven i Öregrund,

Sölvesborg, Halmstad, Karlstad, Sundsvall och Umeå, samt de mindre

eldskador, som tillfogats så många andra af dessa arkiv, ja kanske flertalet

af dem. Slutligen borde ej förgätas, att man ur arkivalisk synpunkt

näppeligen kunde kalla ett arkiv väl förvaradt, utan att det tilllika

vore tillgängligt för forskningen, väl ordnadt och stäldt under vård

af sakkunnig person; men om ock dessa villkor funnes vara uppfylda i

afseende på de yngre och för embetsgöromålen behöfliga handlingarna,

så vore de lika visst icke ofta tillgodosedda hvad de äldre och historiskt

vigtigare arkivalierna beträffade. Det torde ej ens vara många bland

arkivens vårdare, som kunde med säkerhet läsa de äldre handlingarnas

skrift,

2. Handlingarna behöfdes stundom på platsen för att rådfrågas i

allehanda angelägenheter.

Detta skäl emot den föreslagna åtgärden förfölle, om man besinnade,

att de arkivaliskt bildade tjensteman, som komme att förestå de

föreslagna landsarkiven, måste kunna med vida större hastighet och säkerhet

än de nuvarande arkivföreståndarne framleta och tillhandahålla

s. 261 Kontrollera mot PDF

Åttonde linfrndtiteln. 261

de upplysningar, som begärdes ur de äldre handlingarna. Den kostnad

och möda, som ett brefs afsändande erfordrade, kunde vid jemförelse

härmed icke komma i betraktande.

3. Faran för handlingarnas förstörande genom vådeld skulle ej blifva

mindre utan större genom deras sammanförande till centrala arkiv.

Äfven detta skäl, hvilket i och för sig vore af största betydelse,

måste anses förfallet, ifall man för de centrala arkiven lyckades åstadkomma

lokaler, som vore fullt tillfredsställande.

4. Handlingarna vore kommunernas egendom och kunde ej utan deras

medgifvande från dem skiljas.

Denna sats, hvarigenom all centralisation i större omfattning skulle

omöjliggöras, uttalades med mycken styrka dels af många stadsstyrelser

med afseende på städernas handlingar, dels af några domkapitel för

kyrkornas och församlingarnas räkning. Det oaktadt torde satsen i den

omfattning, hvari den här framträdde, näppeligen kunna godkännas.

Kommunerna vore visserligen å ena sidan särskilda samfund med egen

styrelse och förvaltning, men de vore ej blott detta utan tillika organer

i det större samfund, som hette staten. I öfverensstämmelse härmed

vore ock de handlingar, hvilka rörde kommunerna och som dessa hade

att vårda, af två slag: dels sådana som vore af uteslutande eller öfvervägande

kommunal art, dels sådana som hufvudsakligen anginge kommunens

förhållande till staten. Till det förra slaget hörde sådana handlingar

som kommunernas donations- och privilegiibref, köpeafhandlingar,

kartor, syneinstrument, inventarieförteckningar och räkenskaper samt

kommunal- och församlingsrepresentationernas och deras nämnders protokoll

och handlingar. Till det senare slaget åter måste räknas för städerna

domböcker, protokoll och handlingar från rådhusrätt och magistrat

samt från kämners-, accis-, tull-, slotts- och posträtter, der sådana

funnits; för kyrkor och församlingar i första rummet de s. k. ministerialböckerna

eller de böcker, i hvilka presterna införde de af dem förrättade

embetshandlingar. öfver detta senare slag af handlingar borde

följaktligen statsmyndigheterna ega full bestämmanderätt, men hvad det

förra slaget anginge, torde statsmyndigheterna endast då kunna öfver

dem förfoga, när dessa handlingar vore utsatta för vanvård och skulle

deremot skyddas. Statens inspektions- och kontrollrätt öfver de ifrågavarande

arkiven hade, såvidt riksarkivarien visste, ingen bestrida

En sådan uppfattning af frågan om eganderätten till städernas

och församlingarnas arkivalier läge till grund för arkivväsendets organisation

i vårt södra grannland Danmark. Der vore nemligen »Magistrater

og Retsbetjente» samt »Provster og Präster» skyldiga att till pro
-

s. 262 Kontrollera mot PDF

262 Åttonde hufvudtiteln.

vinsarkiven aflemna sina arkivalier, med vissa undantag, när de vore

SO år gamla; hufvudministerialböckerna aflemnades intill 1812—1814, de

dupplettböcker, som numer fördes, för städerna efter 30, för landet efter

10 års förlopp — allt enligt kungörelse af den 10 mars 1891 jemte

tillägg af den 16 juni 1892. Hvad Norge beträffade, funnes inga allmänna

föreskrifter rörande arkivleveransernas tidsgräns, utan denna berodde

på öfverenskommelse mellan vederbörande myndighet och arkivet;

men med afseende på kyrkoböcker och tiondeförrättningar vore det

stadgadt, att kyrkoböcker, som icke till någon del vore yngre än den

1 januari 1801 eller som varit förda in duplo, samt alla originala och

godkända tiondeförrättningar efter förordningen af den 31 juli 1801

skulle till stiftsarkiven (= provinsarkiven) insändas. I vårt land hade

icke ifrågasatts, att några slags arkivalier skulle öfverlemnas, förr än de

vore nära hundra år gamla, alltså när de vore af den beskaffenhet, att

de på de orter, der de hittills förvarats, ytterst sällan efterfrågades af

andra än forskare.

Hvad riksarkivarien sålunda anfört hade enligt hans förmenande

ådagalagt, att de skäl, som åberopats mot förslaget att från de lokala

arkiven förflytta deras äldre arkivalier och sammanföra dem i landsarkiv,

icke kunde anses ega afgörande vigt, och att med afseende härpå

ej något hinder borde möta den föreslagna centralisationen. För egen

del ansåge riksarkivarien för det lyckligaste sättet att lösa arkivfrågan,

om Eders Kongl. Maj:t täcktes, ifall de föreslagna landsarkiven komme

till stånd, anbefalla de lokala arkiven att till landsarkiven aflemna alla

sådana arkivalier, äldre än 1801, som icke kunde anses vara af rent

kommunal art, äfvensom förordna, att derefter hvart femte eller tionde

år alla dylika arkivalier, som vore äldre än hundra år, efter hand till

landsarkiven levererades. Men för den händelsen att Eders Kongl. Maj:t

skulle hysa betänkligheter att ålägga städer och församlingar eu dylik

skyldighet, och landsarkiven sålunda endast skulle emottaga länsarkivens,

lagmans- och häradsrätternas samt kronofogde- och häradsskrifvarekontorens

äldre handlingar, borde i hvarje fall enligt riksarkivariens mening

tillfälle lemnas de städer och församlingar, som sådant önskade, att dit

aflemna sina äldre handlingar, och man finge då hoppas, att exemplets

makt och den småningom vunna erfarenheten af centralisationens fördelar

skulle med tiden förmå öfriga städer och församlingar att öfverlemna

sina äldre handlingar.

Det andra hufvudsakliga vilkoret för möjligheten af centralisationens

genomförande vore, såsom riksarkivarien erinrat, att lämpliga lokaler för

s. 263 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln. 263

de föreslagna landsarkiven funnes att tillgå eller kunde anskaffas, och

att dessa nya arkiv erhölle sakkunnige föreståndare.

För att kunna lättare uppfylla detta vilkor och undanrödja de ekonomiska

betänkligheter, som skulle kunna möta planen att centralisera

våra äldre arkivalier, hade riksarkivarien R. M. Bovallius i sin underdåniga

årsberättelse för 1881 framstält det förslag, att till förvarande

af nämnda arkivalier skulle användas några af statens lediga byggnader,

särskilt de gamla slotten. Detta förslag ansåg nuvarande riksarkivarien

sig böra i sitt underdåniga utlåtande af den 24 december 1888 upptaga

och utveckla. Det förslag, som öfverintendentseinbetet med ledning af

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Upsala, Östergötlands och

Kalmar län yttranden afgifvit, vore, enligt riksarkivariens mening, utan

tvifvel mycket förtjenstfullt, och det lede intet tvifvel, att den som utarbetat

förslaget hade gjort det bästa möjliga af de gamla byggnader,

som det vore ifrågasatt att använda. Särskild omsorg hade egnats allt,

som tjenade att skydda lokalerna mot eldfara. Så hade för Upsala slott

föreslagits att göra samtliga bjelklag af jernbalkar, hvalf af beton och

golf af cement, ''äfvensom att på vinden isolera arkivafdelningen genom

brandmur; i Vadstena slott skulle de fyra afdelningarna vara skilda

genom branddörrar och brandmurar, vinden erhålla brandbotten samt

under taken läggas gipsdielen, under golfven dubbla lag sandadt asfalttakpapp;

och i Kalmar slott skulle de gamla golf- och taklagen in. m.

borttagas och från källargrunden uppmuras pelare af granit, tegel och

gjutjern, vid hvilka skulle fästas golfbalkar med betonhvalf och cementgolf.

Genom dylika åtgärder torde lokalerna blifva, såsom arkitekten

yttrat om Upsala slott, »möjligast brandfria», och riksarkivarien tvekade

icke att anse dem ur ifrågavarande synpunkt någorlunda tillfredsställande.

Men ville man icke nöja sig med mindre än det bästa möjliga,

det som vore i alla afseenden fullt tillfredsställande, så kunde man ej

för ändamålet använda de gamla byggnader, som blifvit ifrågasatta, utan

måste se till, att hos oss, på sätt som skett i Danmark, anskaffades nya

byggnader, uppförda och inredda efter tidens fordringar.

De uppgifter angående de äldre arkivaliernas omfång, som meddelats

i de infordrade utlåtandena, vore visserligen ofullständiga. För

häradsarkivens vidkommande kunde man dock med någorlunda säkerhet

beräkna, att deras handlingar äldre än 1801 icke upptogc mer än 1,400

meter, hvartill komme omkring 200 meter för återstoderna af laginansarkiven,

tillsammans 1,600 meter. Länsarkiven torde kunna beräknas

innehålla på sin höjd 3,000 meter dylika handlingar. Hvad åter kyrkoarkiven

anginge, funnes uppgifter endast från 5 stift; att döma af dessa

s. 264 Kontrollera mot PDF

264 Åttonde hufviidtiteln.

skulle kyrkoarkiven icke taga i anspråk mer ån omkring 1,500 meter,

kör rådhusarkiven saknades all uppgift. Riksarkivarie» antoge att

2,000 meter vore det högsta, som för dessa handlingar erfordrades. De

nu nämnda längdmåtten utgjorde tillhopa 8,100 meter, eller ungefär

samma utrymme, som funnes att tillgå i Köpenhamns provinsarkiv. Ville

man sålunda inskränka sig till handlingar äldre än 1801, skulle ett enda

större landsarkiv vara tillräckligt för hela Sverige. Men man kunde ej

rimligtvis inskränka sig dertill, utan måste från början taga i beräkning,

att en betydande tillväxt vore att vänta hvart femte eller tionde år,

allt efter som Eders Kongl. Maj:t funne för godt att bestämma, ja att

hos oss liksom i Danmark en vida närmare tidsgräns än hundra år

framdeles komme att fastställas, hvarigenom tillväxten af handlingar

skulle blifva ganska betydlig. Dertill komme, att framdeles äfven andra

lokala arkiv än de förut nämnda, såsom tullkamrars, skolors, domänintendenters

med flera arkiv torde komma att aflemna sina äldre arkivalier.

Med hänsyn till dessa omständigheter och nödvändigheten att

tillgodose en lång framtids behof måste man utan tvifvel från början

vara betänkt på åtminstone två arkivbyggnader af det Köpenhamnska

provinsarkivets omfång eller ännu hellre tre sådana byggnader af ungefär

samma storlek som det i Viborg belägna arkivhusets. Vore man i tillfälle

att fritt välja plats för dessa tre landsarkiv, kunde man ej länge

tveka om valet: de båda universitetsstäderna samt Göteborg vore afgjordt

härtill de lämpligaste platserna, med afseende både på sin geografiska

belägenhet i förhållande till hvarandra, den tillgång till literära

hjelpmedel och kunniga biträden, som de tre i nämnda städer belägna

högskolorna med sina bibliotek skulle erbjuda, samt det gagn för forskningen,

som vore att hemta af de å sådana orter belägna arkiven. Huruvida

de båda afskilda och i flere afseenden egendomliga landsdelarne

Norrland och Gotland borde inbegripas i något af de tre större arkivdistrikten,

derom torde meningarna kunna vara delade.

Hvad beträffade den tjenstepersonal, som skulle vid dylika landsarkiv

erfordras, omnämnde riksarkivarien, att de norska stiftsarkiven,

som vore mindre till omfånget, kunnat reda sig med en arkivarie och

en vaktmästare hvartdera, men att vid hvart och ett af de danska

provinsarkiven blifvit anstälda en arkivarie, en assistent och en vaktmästare.

Slutligen fäste riksarkivarien uppmärksamheten derpå, att, näst upprättandet

af centrala provinsarkiv, ingenting skulle mera bidraga till det

af Riksdagen afsedda ändamålets vinnande än anordnandet af en sakkunnig

arkivinspektion. Väl saknades för närvarande icke alldeles in
-

s. 265 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtitehi.

265

spektion öfver de lokala arkiven; den utöfvades, hvad de kyrkliga arkiven

beträffade, af kontraktsprosten, någon gång af biskopen, samt vidkommande

härads- och stadsarkiven af justitieombudsmannen och j ustitiekanslern,

och denna inspektion skulle säkerligen blifva mera verksam,

ifall vederbörande inspektör hade en för arkivvårdare utfärdad instruktion

att vid inspektionen följa. Men med allt erkännande af det gagn, som

denna inspektion hade medfört och kunde medföra, måste man vidgå,

att densamma icke kunde göra eu ur arkivalisk synpunkt sakkunnig inspektion

öfverflödig. En sådan skulle utan tvifvel snart visa de helsosammaste

verkningar på detta område, lika väl som den med de bästa

resultat blifvit använd i andra delar af statsförvaltningen.

Med anledning af en utaf riksarkivarien uttalad farhåga att murarne

i de till landsarkiv föreslagna lokalerna i Vadstena slott periodvis besvärades

af fukt, har öfverintendentsembetet, på min anmodan, den 13

oktober 1896 afgifvit utlåtande och dervid hänvisat till innehållet af

ett bifogadt yttrande af den vid pågående restaurering af Vadstena

klosterkyrka såsom arbetschef anstälde byggmästaren L. E. Peterson, som

på uppdrag af öfverintendentsembetet undersökt nämnda slottslokaler

och till hvilkens på synnerlig sakkännedom i ämnen af förevarande beskaffenhet

grundade omdöme embetet förklarat sig ega anledning hysa

fullt förtroende. I bemälde byggmästares yttrande anfördes, att slottets

3''ttermurar vore 10 till 11 fot tjocka samt uppförda af gråsten och kalksten;

att de inre murarne till största delen vore af tegel; att då murarne

vore så tjocka och i följd af sin ålder fullkomligt torra, någon frost ej

gerna kunde genom dem intränga; att ehuru rummen i slottet vintertiden

icke alltid brukat vara tilltäppta, utan snö och regn kunnat blåsa

in genom öppnade fönsterluckor, Peterson vid besök i slottet vinter- och

vårtid icke kunnat märka ringaste frost eller fuktighet på väggarne eller

eljest inom lokalerna, uti hvilka i stället funnits en ren och torr luft;

samt att Peterson på grund häraf intygade, att alla lokaler i Vadstena

slott vore fullständigt frost- och fuktfria, i följd hvaraf och då slottsrummen

vore många och stora, detta slotts våningar, särskildt den andra

och den tredje, syntes honom vara synnerligen lämpliga att anordnas

till arkiv.

I samma utlåtande lemnade öfverintendentsembetet af mig begärd

ytterligare utredning, hvilken på embetets uppdrag verkstälts af arkitekten

hos öfverintendentsembetet H. T. Holmgren. Af denne arkitekt

upprättade, af embetet efter granskning utan anmärkning lemnade ritningar

och kostnadsförslag samt ett af Holmgren afgifvet tjenstememorial,

till hvilka vid öfverintendentsembetets utlåtande fogade handlingars inne
Bill.

Ull Rikad. Prof. RSf)7. 1 Sami. 1 AJd. .''M

s. 266 Kontrollera mot PDF

266 Åttonde hufvudtiteln.

håll embetet förklarat sig icke hafva något att för egen del tillägga,

innefatta dels fullständigt förslag, jemväl i fråga om kostnaden, för inredande

af landsarkiv i hela rikssalen å Upsala slott samt beräkningar

rörande kostnaden för anskaffande af erforderliga inventarier utom hyllor

för alla de till landsarkiv ifrågasatta lokalerna, dels ock ett''alternativt

framstäldt förslag att till lokal för landsarkiv i Upsala anordna, förutom

rikssalen i dess helhet, de två norr om densamma belägna rummen jemte

beräkning öfver kostnaden härför, samt slutligen de tillägg till de år

1893 uti ifrågavarande afseende upprättade kostnadsförslags slutsummor,

som den numera inträdda icke oväsentliga stegring i pris å byggnadsmaterialier

och arbetsbiträden ansetts oundgängligen påkalla. Af nämnda

utaf arkitekten Holmgren uppgjorda förslag framgår, att den år 1893

till 34,600 kronor beräknade kostnaden för inredning af landsarkiv i

afdelningarna I och II i Vadstena slott nu med tillägg för möbler och

högre pris uppgår till 38,800 kronor, samt att kostnaden för inredning

af hela rikssalen i Upsala slott till landsarkiv med 5,000 längdmeter

hyllor skulle jemte möbler belöpa sig till 98,000 kronor och, om de

tvenne norr om rikssalen belägna rummen i två våningar medtoges, då

hyllutrymmet skulle komma att utgöra 7,500 längdmeter, till 113,500

kronor.

Med anledning af förslaget om ett landsarkivs anordnande i rikssalen

och dertill gränsande rum i Upsala slott anmodade jag Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i Upsala län att efter vederbörandes hörande

inkomma med yttrande i vissa angifna hänseenden. Sådant yttrande

afgafs den 22 nästlidne december, och öfverlemnades tillika särskilda

yttranden af landssekreteraren och landskamreraren i länet samt regementsbelälhafvaren

vid Uplands regemente. Af dessa handlingar inhemtas,

att något hinder af redan gjorda dispositioner ej synes förefinnas

vare sig för användande till landsarkiv af dertill senast föreslagna lokaler

i slottet, eller för vidtagande af derför nödiga ändringar i två magasin,

af hvilka det ena disponeras för nämnda regemente. I afseende på åtskilliga

i våningen under rikssalen befintliga, till begagnande af landssekreteraren

och landskamreraren upplåtna rum upplystes att, i händelse

rummen behöfdes för kronans räkning, lägenheternas innehafvare vore

skyldige att afträda dem efter viss tid förut gjord uppsägning. Mot ett

landsarkivs förläggande till slottets nu odisponerade öfra våningar framhöllos

emellertid vissa betänkligheter, särskildt ur synpunkten af det

säkerligen inom kort framträdande oafvisliga behofvet att erhålla ökadt

utrymme för länsstyrelsen, hvars nuvarande embetslokaler visat sig otillräckliga

för de ständigt ökade göromålens behöriga skötande. Derest

s. 267 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 267

länsstyrelsens lokaler fortfarande skulle vara inrymda i slottet, torde det

blifva dettas nedra våning, som derför toges i anspråk, och landshöfdingens

bostad komine att förläggas till tredje våningen. Väl vore det möjligt

att rikssalen dervid icke behöfde anlitas, men föga lämpligt torde dock

vara, att hafva ett arkiv gränsande till bostadsrum, _ hvilka ju alltid

komme att medföra en viss grad af eldfara för arkivet. Vidare anmärktes,

att åtminstone en tredjedel af hyllorna i rikssalen, eller de

som anbringades i arkivets mellanbotten, komme att höljas i ett ständigt

mörker. Blefve arkivet ej uppvärmdt, kunde de der förvarade arkivalierna,

som komme att blifva endast med svårighet tillgängliga, sannolikt icke

undgå att taga skada af den ständiga fukten från slottets murar. Det

förefölle Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande uppenbart, att för betydligt

mindre kostnad än 113,500 kronor ett vida ändamålsenligare förvaringsrum

för de ifrågavarande äldre handlingar, som vore afsedda att

i ett landsarkiv sammanföras, skulle kunna anordnas genom uppförande

på det vidsträckta slottsområdet mellan länets cellfängelse och akademiska

sjukhuset af eu särskild derför apterad byggnad, hvilken der kunde

blifva fullkomligt isolerad och äfven såväl ur synpunkten af arkivaliernas

bättre förvarande som med afseende å deras lättare tillgänglighet för

forskning vore vida att föredraga framför den nu föreslagna anordningen.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes nyssberörda skrifvelse remitterades

till öfverintendentsembetet för afgifvande af yttrande i anledning

af skrifvelsens innehåll, men sådant yttrande har ännu ej till

ecklesiastikdepartementet inkommit. _

Sedan Eders Kongl. Maj:t anbefalt domkapitlet i Lund att afgifva

utlåtande, huruvida några lokaler i Lunds katedralskolas hus kunde anses

användbara och upplåtas till landsarkiv, anmälde domkapitlet i underdånig

skrifvelse den 22 augusti 1896, att inga för ett landsarkiv användbara

lokaler numera vore att påräkna i nämnda hus. Domkapitlet ansåg sig

i sammanhang härmed böra fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet å

vigten och betydelsen deraf att, för den händelse landsarkiv skulle komma

att upprättas, ett sådant blefve förlagdt till Lund såsom stifts- och universitetsstad

och förty annan lämplig lokal dertill beredd. Med anledning

häraf anmodade jag Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus

län att afgifva yttrande i fråga om sättet för ett landsarkivs anordnande

i Lund. Efter det Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande härom

samrådt med olika personer, öfverlemnade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

med skrifvelse den 16 november 1896 yttranden i ämnet

af rektor vid universitetet och stadsfullmägtige i Lund. Af dessa yttranden

och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes eget utlåtande fram
-

s. 268 Kontrollera mot PDF

268 Åttonde hufyudtiteln.

går att. hvarken universitetet eller staden har att erbjuda nå<mn till

landsarkiv passande lokal. Väl har rektor föreslagit, att den zoologiska

institutionens nuvarande hus skulle för ändamålet upplåtas; men då en

sådan anordning förutsätter anskaffande af en ny lokal för nämnda institution,

har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke ansett sig

höra vidtaga någon åtgärd för anskaffande af utredning om huru många

arkiyhyllor skulle kunna i sagda hus anbringas eller förslag å kostnaden

för inredningen. Stadsfullmägtige hafva emellertid förklarat, att, derest

landsarkiv komme att upprättas och ett sådant blefve förlagdt i Lund

om vigten hvaraf ej. blott för staden utan för hela provinsen Skåne stadsfullmägtige

vore lifligt öfvertygade, fullrnägtige vore villige att för ändamålet

upplåta kostnadsfri byggnadsplats; och hafva stadsfullmäktige i

sådant afseende erbjudit ett å insända, af stadsingeniören A. B. Jakobsson

uppgjorda kartor angifvet område om 50 ar af den staden tillhöriga

s. k. Sommeliuska lyckan, belägen omedelbart utanför östertull, söder

om och intill östra utfartsvägen. Platsen har ett fritt läge, och, enligt

hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande meddelat, synes marken

der . vara fast och erbjuda gynsamma dräneringsförhållanden. Innan

ritningar och kostnadsförslag till ett landsarkiv uppgjordes, borde emellertid,

enligt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes mening, bestämmelser

meddelas om det område, från hvilket arkivet skulle mottaga

handlingar till förvar, och utredning åvägabringas om det utrymme, sena

derför borde afses.

Efter erhållen remiss bär riksarkivarien den 7 nästlidne december

yttrat sig i ämnet och dervid anfört, bland annat, följande. Då på grunder?

som ej behöfde utvecklas, staden Lund vore den utan gensägelse

lämpligaste orten för ett landsarkiv i södra Sverige, syntes allt skäl vara

att reflektera å det af stadens fullrnägtige gjorda anbud. Att ett sådant

arkiv som det nu ifrågasatta borde omfatta de tre provinserna Skåne,

Halland och Blekinge, derom kunde meningarna ej vara delade. Huruvida

derutöfver någon landsdel borde läggas till detta arkivdistrikt, vore en

fråga, som icke kunde fullständigt besvaras, innan man upptagit till

undersökning frågan om de öfriga föreslagna landsarkivens omfång och

om de distrikt af riket, som borde hänföras till hvardera af dessa arkiv.

Om man faststälde den från början föreslagna och af de flesta myndigheter

utan anmärkning lemnade tidsgränsen, eller detta århundrades

början, och om man antoge, att till landsarkiven komme att flyttas först

och främst häradsarkivens äldre handlingar och återstoden af de o-amla

lagmansarkiven, så skulle derför behöfvas 1,600 meter i hyllängd. &Härtill

komme vidare länsarkivens äldre delar och det obetydliga, som funnes

s. 269 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

269

qvar af kronofogde- och häradsskrifvarekontorens äldre handlingar.

För inrymmandet af samtliga dessa arkivalier skulle behöfvas en lokal

med hyllor på 5,000 längdmeter, äfven under förutsättning att de i

riksarkivet nu förvarade domböckerna från tiden före 1736 blefve förflyttade

till landsarkiven. Inskränkte man sig härtill, skulle således ett

minimiutrymme af 5,000 meter vara tillräckligt. Men man kunde ej

stanna härvid, ty först och främst måste man taga hänsyn till de nämnda

arkivaliernas periodiska tillväxt och vidare dertill, att, äfven om Eders

Kongl. Maj:t skulle hysa betänkligheter mot att anbefalla, att äfven rådhusarkiven

och kyrkoarkiven skulle öfverlemna till landsarkiven sådana

handlingar, äldre än 1801, som icke vore af rent kommunal art, och om

således endast tillfälle skulle lemnas de städer och församlingar, som

sådant önskade, att dit aflemna sina äldre handlingar, åtskilliga stadsoch

landskommuner säkerligen skulle begagna sig häraf, och att den

sålunda vunna erfarenheten af det nya förvaringssättets fördelar skulle

med tiden förmå allt flera städer och församlingar att följa exemplet.

Dertill komme slutligen, att äfven andra lokala arkiv än de förut nämnda,

såsom tullkamrars, domänintendenters, skolors med flera arkiv, framdeles

torde komma att öfverlemna sina äldre handlingar till landsarkiven.

Det för landsarkiven behöfliga utrymmet borde derför beräknas till

tre gånger minimiutrymmet eller 15,000 meters hyllängd. Härvid vore

förutsatt, att domkapitlen och universiteten sjelfva skulle bereda sina

äldre arkivalier erforderlig vård. Det vore dock mycket antagligt, att

domkapitlen å de orter, dit landsarkiven komme att förläggas, skulle

önska att till dem äfverlemna sina äldre handlingar.

Utginge man från den förutsättning, att utrymme erfordrades för

omkring 15,000 meter å hylla, kunde man visserligen, om man endast

toge hänsyn till utrymmet, tillgodpse behofvet genom inrättande af två

landsarkiv, hvartdera med hyllor om 7,000 å 8,000 meter. Men det

funnes äfven andra hänsyn att beakta. Landsarkivet finge ej vara alltför

aflägset från de landsdelar, för hvilka det vore afsedt, ej heller så

beläget, att förbindelserna med detsamma vore svåra och sparsamma.

Ett så vidsträckt land som Sverige skulle derför vara bättre betjenadt med

tre något mindre landsarkiv, hvart och ett med hyllor om tillhopa 5,000

meter, än med två större, rymmande omkring 8,000 meters hyllängd hvartdera.

Då riksarkivarien således tänkt sig tre arkivdistrikt med motsvarande

tre arkivdepoter, så ansåge han till en början, att det nordligaste distriktet

borde omfatta provinserna norr om Mälaren och hafva sitt landsarkiv i

Upsala. Hvad vidare särskildt Gotland anginge, funne riksarkivarien

det vara lämpligast, om dess äldre, till omfånget mindre betydliga ar
-

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Åttonde hufvudtiteln.

kivalier finge qvarstanna på ön och samlas i någon eldsäker lokal i

Visby. Det mellersta af rikets arkivdistrikt måste i hvarje fall omfatta

Södermanlands, Örebro och Vermlands län, vidare Östergötlands län och

de båda Vestgötalänen samt Göteborgs och Bohus län. Redan dessa län

skulle med afseende på arkivaliernas omfång icke blott motsvara, utan

äfven öfverträffa det nordliga distriktet. Om man dertill lade de tre

småländska länen, skulle mellersta distriktet blifva betydligt större än

det nordliga och dess arkivlokal böra beräknas till 7,000—8,000 meters

hyllängd. Det sydliga distriktet behöfde då endast 3,000 meter.

Arkivhusets i Lund omfattning och storlek berodde nu derpå, huruvida

det distrikt, hvars arkivalier der skulle förvaras, borde omfatta endast

Skåne, Halland och Blekinge eller derjemte äfven de tre småländska

länen. För det förra alternativet talade de tre nysvenska provinsernas

särskilda ställning i historiskt afseende och de olikheter, hvilka

blifvit en följd deraf. Men äfven för det senare alternativet kunde goda

skäl anföras. Smålands flesta delar hade lika lätt förbindelse med Lund,

som Halland och Blekinge, och den olikhet, som i äldre tider egde rum

mellan Småland och de nyvunna provinserna, hade icke mycket att betyda,

då i ett sådant landsarkiv hvarje lokalarkiv finge sin särskilda

plats och uppställning. Dertill kunde läggas, att, i fall en ny byggnad

skulle uppföras, det vore godt, om så stor del af landet som möjligt

finge gagn af en sådan, efter nutidens fordringar inredd lokal. Valet

berodde äfven på, hvilken plats man valde för mellersta distriktets arkiv

och huru mycket detta kunde rymma. Skulle äfven de småländska länen

hänföras till det sydliga distriktet, borde det föreslagna arkivhuset

i Lund beräknas för en hyllängd af omkring 5,000 meter.

Slutligen framhåller riksarkivarien, att vid uppförandet af en landsarkivbyggnad

i Lund borde följas det system, som tillämpats i åtskilliga

nyare arkivbyggnader i andra länder, särskildt finska statsarkivet i Helsingfors

samt de danska provinsarkiven i Köpenhamn, Odense och Viborg,

nemligen att arbets- och expeditionslokalerna vore förlagda till

en särskild, med arkivhuset genom en täckt gång förbunden mindre

byggnad.

Vid ärendets föredragning den 9 sistlidne december täcktes Eders

Kongl. Maj:t, under antagande, att behöfliga medel bereddes till inrättande

af ett landsarkiv i Lund, inrymmande arkivalier upptagande en

hyllängd af 5,000 meter, och att Eders Kongl. Maj:t framdeles vid frågans

slutliga pröfning funne ett sådant arkiv böra afses att mottaga

handlingar från Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads,

Malmöhus och Hallands län, dels anbefalla öfverintendentsembetet att

s. 271 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

271

uppgöra ritnings- och kostnadsförslag till byggnader för landsarkiv å

Soinmeliuska lyckan i Lund, innehållande arkivrum med nämnda hyllutrymme

äfvensom nödiga arbets- och expeditionslokaler jemte bostadslägenheter

för vaktbetjening samt anordnade i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med hvad riksarkivarien förordat, dels ock, enär det af stadsfullmägtige

derstädes till byggnadsplats erbjudna område syntes väl inskränkt,

om hänsyn toges till behofvet att i en mera aflägsen framtid

utvidga arkivbyggnaden, som jemväl då borde vara skyddad mot eldfara

från andra byggnader, uppdraga åt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Malmöhus län att med stadsfullmägtige underhandla om kostnadsfritt

upplåtande af den ytterligare mark, som kunde anses för det

antydda ändamålets vinnande erforderlig.

Med hänsyn till den i ärendet förebragta utredning hyser jag den

åsigt, att ett ändamålsenligt handhafvande af de lokala arkiven, så att

dithörande handlingar icke blott behörigen vårdas utan. äfven göras åtkomliga

för alla, som vilja derur hemta upplysningar, icke kan vinnas,

med mindre hos oss, såsom i andra länder, bildas centrala arkivdepoter,

der de äldre handlingarna, som ej vidare, annat än undantagsvis, behöfva

rådfrågas för de löpande ärendenas handläggning, sammanföras och

af insigtsfulla fackmän ordnas, förtecknas och hållas för allmänheten tillgängliga.

Lika med riksarkivarien anser jag i vårt land lämpligen höra

inräUas tre dylika depoter med en sådan distriktsindelning, som riksarkivarieri

i sin senaste skrifvelse i detta ärende tänkt sig, likväl med

den närmare bestämning, hvad det sydliga arkivdistriktet beträffar, att

detsamma skulle omfatta utom Skåne, LIalland och Blekinge äfven de

tre småländska länen. Att platserna för landsarkiven i det nordliga och

det sydliga distriktet böra blifva de städer, der våra universitet äro förlagda,

finner jag ock på de af riksarkivarien angifna skäl uppenbart.

För det mellersta arkivdistriktet har Vadstena ett centralt läge och erbjuder

på samma gång ett mycket gynsamt tillfälle att lätt och för billigt

pris få till stånd passande arkivlokaler. Härpå hafva äfven Riksdagens

senast församlade revisorer i sin berättelse om verkstäld granskning

af statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning under ar 1895 fäst

uppmärksamhet, i ty att de med anledning af besök i Vadstena ifrågasatt,

huruvida icke Vadstena slott, hvars storartade byggnad för närvarande

stode obegagnad, men syntes nödtorftigt underhållen, borde framdeles

upplåtas till förvaringsplats för sådana statens arkivhandlingar,

hvilka kunde antagas mera sällan komma att af forskare anlitas. Ett

landsarkiv skulle jemväl eldigt min mening kunna med största fördel

s. 272 Kontrollera mot PDF

272 Åttonde hufvndtiteln.

änordnas i detta slott, hvarvid dock till en början endast de föreslagna

nlnga™a 1 °ch 11 synas. behöfva för ändamålet anlitas. I afseende

härå föreligger nu fullständig utredning, som kan läggas till grund för

en framställning till Riksdagen om nödiga medels beviljande. Sådant

torde kunna ske, utan hinder deraf att anslag ej samtidigt begäras till

anordnande af landsarkiv i Upsala och Lund, hvarmed lärer böra anstå

] afvaktan på ytterligare utredning. Härvid må erinras att, såsom förut

i punkten 44 omnämnts, det satts i fråga, att under den närmaste framtiden

en tillfällig plats för handlingar tillhörande ett landsarkiv för de

södra provinserna skulle kunna upplåtas i en blifvande ny byggnad för

universitetsbiblioteket i Lund.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag i underdånighet,

det Eders .Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för anordnande

till landsarkiv af lokaler i Vadstena slott på extra stat för år

1898 anvisa en summa af 38,800 kronor.

[92.] I två underdåniga skrivelser den 26 november 1896 har statsErn*ZfiT°nt0ret

till godtgörelse anmält förskott till sammanlagdt belopp af 4,789

kronor 95 öre, hvilket statskontoret på grund af nådiga bref den 19

april och den 7 november 1895 samt den 24 januari 1896 utbetalat dels

såsom arfvode samt resekostnadsersättning och traktamente åt ledamoten

i den af Eders Kongl. Maj:t den 19 april 1895 tillsatta kommission för

ärenden rörande kolerafarsoten, t. f. förste provinsialläkaren A. J. Larson,

de.ls såsom ersättning till åtskilliga tjensteman med flere för sär
skildt

biträde, som af dem lemnats bemälda kommission och medicinalstyrelsen

i ärenden och åtgärder rörande kolerafarsoten under större delen

af ar 1895 och några dagar i början af år 1896.

\ idare har statskontoret i skrifvelse den 26 november 1896 till ersättning

anmält ett belopp af 3,656 kronor, hvilket statskontoret på

grund åt nådiga bref den 26 april och den 25 oktober 1895 utbetalat

ej mindre till bestridande af vissa kostnader för en vid karolinska mediko-kirurgiska

institutet samma år anordnad lärokurs för lämpliga personers

utbildande till att kunna säkert anställa bakteriologisk “koleradiagnos,

än äfven till ersättning åt vissa deltagare i nämnda lärokurs

och till arfvoden åt personer, som inöfvats att tjenstgöra såsom betienin»''

vid koleralaboratorier. J °

I underdånig skrifvelse den 10 december 1896 har statskontoret

till ersättning anmält medel, som på grund af nådig föreskrift utbetalts

för den komité som blifvit af Eders Kongl. Maj:t tillsatt för utarbetande

åt förslag till folkskolestadga för rikets större städer, nemligen såsom

s. 273 Kontrollera mot PDF

Åttonde liufvttdtiteln. 273

resekostnadsersättningar ock traktamenten samt arfvoden till komiténs

ordförande och ledamöter 1,140 kronor 75 öre, ersättning för mistade

aflöningsförmåner till komiténs ordförande och ledamöter 488 kronor

39 öre, sekreterarearfvode — efter afdrag af 598 kronor 95 öre, som i

komitén till sekreteraren förskjutits från de, på grund af nådiga brefvet

den 5 juli 1895 anvisade 1,000 kronor, hvilka blifvit af Eders Kongl.

Maj:ts statskontor den 30 juli 1895 utanordnade till bestridande af kostnader

för lokal, betjening m. m. — 1,401 kronor 5 öre, tryckning af

komiténs betänkande 784 kronor 12 öre, eller tillsammans 3,814 kronor

31 öre.

Derjemte har statskontoret i sistnämnda skrifvelse ytterligare till

ersättning anmält 81 kronor 85 öre, som på grund af nådigt bref utbetalts

till Göteborgs och Bohus läns ränteri för derifrån förskjutet

arfvode till skrifbiträde åt nämnden för ordnande eif presterskapets i

Lundby pastorat aflöning m. m.

Vidare har statskontoret i skrifvelse den 26 november 1896 till ersättning

anmält ett belopp af 475 kronor, som statskontoret på grund

af föreskrift i nådigt bref den 23 november 1894 utbetalt till domkapitlet

i Hernösand till bestridande af kostnaden för tryckning och häftning

af en öfversättning till finska språket af den nya kyrkohandboken.

Likaledes har statskontoret i skrifvelse den 26 november 1896 till

ersättning anmält medel, som på grund af nådiga brefven den 16 november

1894 och den 24 april 1896 utbetalts för den komité, som blifvit

af Eders Kongl. Maj:t tillsatt för utarbetande af en musikbilaga till den

nya kyrkohandboken, nemligen såsom arfvoden till komiténs ordförande

och ledamöter 7,950 kronor, arfvode till komiténs sekreterare 1,590

kronor samt till bestridande af åtskilliga af komiténs arbeten föranledda

utgifter 622 kronor 20 öre, eller tillsammans 10,162 kronor 20 öre.

I skrifvelse den 26 november 1896 har statskontoret till ersättning

anmält ett belopp af 3,623 kronor 40 öre, hvilket statskontoret på grund

af nådiga bref den 7 december 1883, den 25 februari 1888, den 27 maj

1892 och den 18 september 1896 utbetalt till bestridande af kostnader

för revision af svenska kyrkans psalmbok under tiden från början af år

1884 intill den 1 november 1896.

Sedan statskontoret i skrifvelse af den 2 december 1890 hos Eders

Kongl. Maj:t till ersättande anmält till komitén för utredning af vissa

frågor rörande undervisningen vid universiteten under åren 1888 1889

förskjutna tillsammans 21,802 kronor 80 öre, så''har statskontoret uti

skrifvelse af den 30 december 1896 ytterligare till ersättning anmält af

statskontoret förskjuten godtgörelse, 670 kronor, åt sekreteraren hos den

Dih. Ull Riksd. Prat. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 35

s. 274 Kontrollera mot PDF

274 Åttonde hufvndtiteln.

kommission af sakkunnige, hvilka, enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga

bemyndigande, varit af mig tillkallade för afgifvande af utlåtande rörande

de af fakulteterna i Upsala och Lund afgifna förslag till förändring

i examensväsendet inom den juridiska fakulteten m. m., utgörande således

de sistberörda båda förskjutna belopp, för hvilka ersättning begäres,

tillsammans 22,472 kronor 80 öre.

Jag hemställer, det Eders Kongl. Maj:t täcktes för återgäldande af

berörda förskott 4,789 kronor 95 öre, 3,656 kronor, 3,814 kronor 31 öre,

81 kronor 85 öre, 475 kronor, 10,162 kronor 20 öre, 3,623 kronor 40

öre samt 22,472 kronor 80 öre, af Riksdagen äska ett extra anslag för

år 1898, hvilket, till undvikande af öretal i riksstaten, torde böra bestämmas

till 49,076 kronor.

Hvad föredragande departementschefen i ofvanberörda

hänseenden hemstält och föreslagit täcktes Hans

Maj:t Konungen, på tillstyrkande af statsrådets öfrige

ledamöter, i nåder gilla, med befallning tillika, att utdrag

af detta protokoll skulle till finansdepartementet

öfverlemnas till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts

nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets

tillstånd och behof.

Ur protokollet:

Gustaf Norström.

s. 275 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

275

Bilaga.

Förslag

till

stadga angående pröfning vid under offentlig kontroll stående seminarium

för anställning såsom lärare vid småskola och mindre folkskola eller såsom

biträdande lärare vid folkskola.

§ 1.

Angående pröfning af elever vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarier

för anställning som lärare vid småskola och mindre folkskola

eller som biträdande lärare vid folkskola lände till efterrättelse hvad i

§ 50 mom. 1 af Vår nådiga stadga för folkskolelärareseminarier i riket

den 29 januari 1886 bestämmes.

§ 2.

Pröfning för sådan anställning, som i § 1 sägs, må ock vid af landsting

eller vid af skoldistrikt eller enskild person, hvilka dertill erhållit

Vårt nådiga tillstånd, anordnad! seminarium för bildande af sådana lärare,

som i § 1 om förmälas, anställas på följande vilkor och bestämmelser:

a) Seminariet skall vara underkastadt den inspektion, som chefen för

Vårt ecklesiastikdepartement kan finna godt föreskrifva.

b) Med seminariet skall vara förenad en småskola, i hvilken eleverna

erhålla tillbörlig öfning att undervisa i småskolans samtliga kunskaps- och

öfningsämnen.

s. 276 Kontrollera mot PDF

276 Åttonde hufvudtiteln.

c) Lärotiden vid seminariet skall utgöra minst åtta kalendermånader,

fördelade på två läseterminer.

d) Lärokursen skall omfatta:

Kristendornskunskap.

Bibelläsning: ett af evangelierna och särskild! Jesu bergspredikan;

Biblisk historia efter en kortfattad lärobok och det vigtigaste af de bibliska

landens geografi; Luthers lilla katekes med den antagna utvecklingen;

de psalmverser, som i gällande normalplan äro angifna för småskolan.

Svenska språket.

Färdighet i välläsning och rättskrifning; öfning att uppfatta och återgifva

innehållet af lästa stycken; det hufvudsakligaste af form- och satsläran;

öfning i språkets skriftliga användande.

Räkning.

Färdighet i de fyra räknesätten i hela tal och bråk med tillämpning

på enklare praktiska uppgifter jemte öfning i hufvudräkning.

Historia.

Sveriges historia i kortare öfversigt och de valda berättelser, som

enligt gällande normalplan ingå i folkskolekursen.

Geografi.

_ Sveriges geografi med särskild hänsyn till natur, folk, samfunds- och

näringsförhållanden och i anslutning till Folkskolans läsebok.

Kort öfversigt af de öfriga europeiska landen och de enklaste grunddragen

af de främmande verldsdelarnes geografi.

Naturkunnighet.

Kort framställning af menniskokroppens byggnad, lifsförrättningar och

vård samt kännedom om de mera allmänt förekommande naturföremål,

som lämpa sig för åskådningsundervisningen, och om de vanligaste naturföreteelserna.

s. 277 Kontrollera mot PDF

Åttonde linfvudtiteln.

277

Pedagogik och metodik.

Småskolans uppgift såsom kristlig uppfostringsanstalt samt dess anordning

och historia; grunddragen af den allmänna undervisningsläran;

den särskilda undervisningsläran med afseende på de läroämnen, som förekomma

i småskolan; den del af gällande normalplan, som rör denna skola.

Välskrifning.

Jemn och redig handstil, färdighet att skrifva å svarta täflan de stilar,

som användas i småskolan.

Teckning.

Teckning af enklare rät- och krokliniga figurer samt af för småskoleundervisningen

lämpliga föremål.

Sång.

Färdighet i lättare tonträffning; koraler och andra för småskolan

lämpliga sånger.

Gymnastik.

Pedagogisk gymnastik och fria lekar, företrädesvis sådana, som lämpa

sig för småskolorna.

Slöjd (för qvinliga elever).

Stickning, stoppning, lappning, linne- och klädsömnad.

e) Elev skall, för att få undergå ifrågavarande pröfning, hafva uppnått

en ålder icke understigande aderton år och — derest han icke kan

förete behörigt intyg om väl vitsordad tjenstgöring på eget ansvar under

minst 5 år i småskola eller folkskola — icke öfverstigande trettio år.

f) Elev skall vid pröfningen förete de betyg, som i § 32 i mom. 1

a), b) och c) samt mom. 3 uti Vår nådiga stadga för folkskolelärareseminarierna

i riket föreskrifvas för inträde vid dessa seminarier.

g) Elev skall för rättighet att undergå denna pröfning hafva deltagit

i undervisningen vid seminariet minst två läseterminer, hvaraf den ena

omedelbart före pröfningen.

h) Pröfningen skall omfatta alla till lärokursen hörande kunskapsoch

öfningsämnen samt derjemte bestå i undervisningsprof, som anställas

s. 278 Kontrollera mot PDF

278 Åttonde hnfvudtiteln.

i den med seminariet förenade öfningsskolan uti alla der förekommande

läroämnen.

i) Pröfningen skall förrättas i närvaro af en utaf chefen för Vårt

ecklesiastikdepartement förordnad sakkunnig person.

k) Elev, som vid denna pröfning erhållit lägre vitsord än betyget

»godkänd.» i något kunskapsämne eller i flera än två öfningsämnen eller

i undervisningsskicklighet eller som för uppförande icke undfått åtminstone

betyget »godt», tilldelas ej afgångsbetyg.

/) Afgångsbetyg utfärdas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de

formulär, som äro föreskrifna för afgångsbetyg från folkskolelärareseminarierna,

och underskrifvas för att vara gällande af seminariets föreståndare

och den af chefen för Vårt ecklesiastikdepartement förordnade sakkunnige;

egande denne vägra att underskrifva betyget, om han anser vederbörande

elev. sakna för lärarekallet erforderliga insigter och färdigheter eller erforderlig

undervisningsskicklighet.

§ 3.

Den af chefen för Vårt ecklesiastikdepartement utsedde sakkunnige

skall rörande pröfningen inom en månad derefter afgifva berättelse till

departementet.

§ 4.

Den i § 2 angifna pröfning må ock kunna anställas vid statens folkskolelärareseminarier,

helst vid läsårets slut, under ledning af seminariets

inspektor, med sådana lärare, som uppnått tjugu års ålder och som med

goda vitsord under minst två år tjenstgjort vid skola, som står under

offentlig inspektion; skolande till seminariets rektor stäld ansökan om

undergående af denna pröfning vara åtföljd såväl af tjenstgöringsbetyg

som ock af de betyg, som i § 32 mom. 1 a), b) och c) samt mom. 3 uti

Vår nadiga stadga för folkskolelärareseminarierna i riket föreskrifvas för

inträde vid seminarium.

§ 5.

I förevarande stadga afsedd pröfning för anställning såsom lärare

vid småskola och mindre folkskola eller såsom biträdande lärare vid

folkskola må intill den 1 januari 1899 jemväl ega rum, på sätt och i

den ordning, som föreskrifves i §§ 5 och 6 uti Vår nådiga kungörelse den

s. 279 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 279

5 juni 1885 angående lönetillskott af allmänna medel för lärare och

lärarinnor vid folkskolor och småskolor.

§ 6.

Hvad i denna stadga finnes föreskrifvet i afseende på lärare skall

äfven ega tillämpning på lärarinnor.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nionde hnfvudtiteliL

1

_ . ,\\\ •• , . rf .j >f , .? ...... ,K{rf r,-r

Nionde hufvudtiteln.

.»UV i .:■>[) jrv j .U(j

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 januari

1897. :!‘ . •

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt,

von Krusenstjerna.

Sedan de till åttonde hufvudtiteln hörande frågor blifvit på föredragning

af vederbörande departementschef pröfvade, anhöll departementschefen,

statsrådet Wersäll att få anmäla de frågor, som rörde regleringen

af

'';'' I »'' i *. , i . '' '' '' 7 t ■ . > .* * ; i 1 i i i ’

nionde hufvudtiteln,

innefattande pensions- och indragningsstaterna.

Bih. till Rilcsd. Frat. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Hvad först angick

Nionde hnfvndtiteln.

pensionsstaten,

erinrade departementschefen om Kongl. Maj:ts enligt finansdepartementet

tillhandakomna protokollsutdrag på ecklesiastikdepartementets

föredragning fattade beslut att till Riksdagen aflåta följande framställningar:
(se

bil. I vid detta prot. pag. 20)

[1* 2.] att, för genomförande af den i berörda statsrådsprotokoll omför
B}''oikskoU-

ma^a pensionering af lärare och lärarinnor vid småskolelärareseminariet

lärares i Haparanda enligt de i samma statsrådsprotokoll angifna grunder, det

pensionering, såsom bidrag till folkskolelärares pensionering uppförda anslag må från

och med år 1898 böjas med 300 kronor;

(se bil. I vid detta prot. pag. 25)

att, för genomförande af den i nyssnämnda statsrådsprotokoll omförmälda

pensionering af lärare och lärarinnor vid småskolelärareseminariet

i Mattisudden enligt de i statsrådsprotokollet angifna grunder,

ofvanberörda såsom bidrag till folkskolelärares pensionering uppförda

belopp må från och med år 1898 böjas med 200 kronor;

kommande, vid bifall till hvad sålunda i afseende å denna anslagstitel

föreslagits, det såsom bidrag till folkskolelärares pensionering

uppförda anslaget att höjas från 357,373 kronor till 357,873 kronor

eller med 500 kronor;

(se bil. I vid detta prot. pag. 30)

|3.J att Riksdagen i afseende å kostnaderna för småskolelärares m. fl.

förvaltningen ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning och verksamhet under år 1898

af småskoie- må medgifva,

lärares m. fl.

ålderdoms•understödsanstalt

under

är 1898.

att Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp,

som för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga;

samt

att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter

i öfrigt under nämnda år erforderliga medel må af Kongl. Maj:t,

i den mån influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga

statsmedel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter, i

den mån de under året ingå, eller, derest sagda afgifter skulle för

året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln.

3

Om till den föreslagna förhöjningen i det såsom bidrag till folk''

skolelärares pensionering uppförda anslaget ......... kronor 500: —

lades summan af ordinarie anslaget

till pensionsstaten enligt nu gällande riksstat............ „ 1,484,898: —

anmärkte, anslaget till pensionsstaten sluta

å ett belopp af ........................................................ kronor 1,485,398: —

Beträffande derefter

indragningsstaten

erinrade departementschefen om Kongl. Maj:ts på nedannämnda departements

föredragning förut fattade beslut om aflåtande till Riksdagen af

följande framställningar, nemligen:

<

på justitiedepartementets föredragning:

(se bil. andra hufvudtiteln pag. 17)

att direktören vid indragna centralfängelset å Norrmalm Carl

Robert Wiberg må få å allmänna indragningsstaten öfverflyttas, med

rätt för honom att å sagda stat från och med år 1898 under sin återstående

lifstid uppbära årlig lön till belopp af 5,175 kronor, dock

med vilkor att, i händelse Wiberg efter förflyttning till indragningsstaten

varder befordrad till annan tjenst med lön på rikets stat, han

skall vara pligtig att i allo frånträda lönen å indragningsstaten, derest

denna understiger eller är lika med den nya lönen, samt att å den

förra vidkännas motsvarande afdrag, i den mån den öfverstiger berörda

nya lön;

(se bil. andra hufvudtiteln pag. 20)

att följande vid indragna centralfängelset å Norrmalm anstälda

vaktbetjente, nemligen vaktfrun Josefina Charlotta Ahlgren, vaktkonstapeln

Nils August Sundin, vaktqvinnorna Katarina Cecilia Borin

och Helena Sofia Jonsson samt portvakten Karolina Gustafsson må

berättigas att från och med år 1898, en hvar under sin återstående

lifstid, å allmänna indragningsstaten erhålla årlig pension till belopp,

för Ahlgren 500 kronor, för Sundin 550 kronor, för Borin 450 kronor,

för Jonsson 450 kronor och för Gustafsson 350 kronor, dock med vilkor

att, i händelse någon af desse befattningshafvande efter förflyttning

[4-]

Pension för

fängelsedirektören

C.

E. Wiberg.

[5.]

Pension åt

åtskillige vaktbetjente

vid

indragna

centralfängelset

ä Norrmalm.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Monde hufvndtiteln.

till indragningsstaten varder befordrad med lön till annan statens tjenst,

han skall vara pligtig att i allo frånträda pensionen å indragningsstaten,

derest denna understiger eller är lika med den nya lönen, samt

att å pensionen vidkännas motsvarande afdrag, i den mån den öfverstiger

berörda nya lön;

på landtförsvarsdepartementets föredragning:

(se bil. 2 vid detta prot. pag. 32)

[6-1 att handtverksmästaren vid Vendes artilleriregementes tygstat

IZiZrkZ Axel Fredrik Wilhelm Ekstedt må från och med månaden näst efter

•mästaren a. den, hvarunder han erhaller entledigande från sin vid nämnda tygstat

f.w. Ekstedt. innehafvande befattning, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 350 kronor;

(se bil. 3 vid detta prot. pag. 35)

[?•] _ att tvättförestånderskan vid allmänna garnisonssjukhuset Emilia

tvättmstån- Maria Höglund må från och med månaden näst efter den, i hvilken

derskan e. m. afsked från hennes befattning varder henne meddeladt, under sin återHogiund.

stående lifstid åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten till

belopp af 300 kronor årligen;

på civildepartementets föredragning:''

(se bil. 4 vid detta prot. pag. 38)

[^•] att kartografen vid rikets allmänna kartverk Johan Arnell må

^kartografen från °?h m®d månaden näst efter den, hvarunder han afgår från sin

j. Amen. befattning såsom kartograf, under sin återstående lifstid åtnjuta från

allmänna indragningsstaten en årlig pension af 2,000 kronor;

(se bil. 5 vid detta prot. pag. 41)

[9 ] att den förre inspektören vid Ultuna landtbruksinstitut Sven Svenson

pemionen^för å allrnänna indragningsstaten beviljade lifstidspension å 500 kronor

förn inspek- må höjas med ett belopp af ytterligare 500 kronor, räknadt från och

torens^nSven'' med den 1 januari 1897;

(se bil. 6 vid detta prot. pag. 46)

[10-] att chefen för Sveriges geologiska undersökning, extra ordinarie

^Menför Professoren Otto Martin Torell må från. och med månaden näst

Sveriges geo- efter den, hvarunder han från sin befattning såsom chef för berörda

lsöte!ilUodejf. ”^ökning afgår, under sin återstående lifstid å allmänna indragnings
Toreii''.

staten åtnjuta en årlig pension af 5,000 kronor;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln.

5

på ecklesiastikdepartementets föredragning:

(se bil- I vid detta prot. pag. 11)

att å allmänna indragningsstaten må uppföras årlig pension till [11.]

belopp af 1,500 kronor åt lärarinnan i teckning vid allmänna läroverket

i Strengnäs Edla Amanda Nortlin, att utgå från och med månaden lärarinnan

näst efter den, i hvilken hon erhåller afsked från sin tjenst; e. a. Noriun.

(se bil- I vid detta prot. pag. 13) .

att vid folkskolelärare- och folkskolelärarinnesemmarium anstäld | U.J..

ordinarie rektor, ordinarie adjunkt och ordinarie lärarinna med adjunkts

tjenstgöring må åtnjuta rätt till pension å allmänna indragningsstaten ra. fl. vid folkenligt

samma grunder, som äro eller varda stadgade för ordinarie ämnes- (fljle}^le0le.

lärare vid rikets allmänna läroverk; lämrinne■

seminarier.

(se bil. I vid detta prot. pag. 30)

att å allmänna indragningsstaten må för år 1898 anvisas ett anslag [13.]

af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t

kan finna godt meddela, användas till understöd af högst 250 kronor vande folkåt

sådana äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligt skött sin Mellan.

tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867.

Departementschefen, statsrådet Wersäll anförde härefter:

Med erinran hurusom i nådiga instruktionen för myntverket af [14.]

den 8 december 1876 är föreskrifvet, att vid verket skall vara anstäld

en myntgravör, som antages och afskedas af myntverkets chef, har l. Ahibom.

myntdirektören i underdånig skrifvelse den 28 januari 1896 förmält,

att nuvarande innehafvaren af myntgravörsbefattuingen Lea Ahlborn,

född Lundgren, som den 18 februari samma år uppnådde en ålder af

70 år, alltsedan år 1853 varit vid myntverket anstäld såsom myntgravör

och således räknade 43 tjensteår, samt att det vore uppenbart,

att ett fruntimmer vid hennes framskridna ålder icke kunde vara. fullt

lämpligt att sköta gravörens göromål, och detta så mycket mindre

som hon numera, i följd af sjukdom, tidtals vore urståndsatt att sjelf

deltaga i myntstämplarnes förfärdigande, hvarföre detta arbete vid

sådana tillfällen måste anförtros åt hennes biträde. Under sådant förhållande

ansåge myntdirektören tiden vara inne för henne att afgå

från sin tjenst; men då hon saknade egen förmögenhet och genom

att lemna myntverket säkerligen äfven skulle gå miste om åtskilliga

uppdrag för gravering af medaljstämplar åt enskilde, hvaraf hon ännu

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Nionde hufvudtiteln.

hade någon inkomst, vore det, enligt myntdirektörens åsigt, omöjligt

för Lea Ahlborn att lifnära sig, derest hon icke vid afskedstagandet

blefve af staten berättigad att uppbära ett årligt understöd för sin

återstående lifstid.

I den vid 1876 års riksdag antagna och genom nådiga brefvet

den 8 december samma år fastställa aflöningsstat för myntverket upptages

för myntgravören ett årligt arfvode af 1,500 kronor samt fri

bostad och vedbrand. Dessutom uppbär myntgravören, på grund af

föreskrift i § 6 mom. 6 och § 8 af myntverkets instruktion, dels särskild

ersättning, enligt uppgjord tariff, för vissa arbeten, som åt myntverket

utföras, dels ock af kontrollverket betalning för stampar, hvilka

äro för sistnämnda verk behöfliga.

Myntdirektören beräknar, att, om förmånen af bostad och vedbrand

uppskattas till 1,200 kronor, myntgravörens sammanlagda, af

staten uppburna inkomster under de sist förflutna tio åren i medeltal

för år uppgått till omkring 4,400 kronor.

_ Att Lea Ahlborn vore förtjent att komma i åtnjutande af en årlig

pension, tillräckligt stor för att hon, efter afgången från befattningen

vid myntverket, skulle kunna lefva utan bekymmer, ansåge myntdirektören

framgå redan deraf, att hon i 43 år med stor skicklighet

och en outtröttlig arbetsförmåga tjenat det allmänna. Men myntdirektören

erinrar jemväl derom, att vid den tid, då Lea Ahlborn tillträdde sin tjenst,

hvilken dessförinnan under många år innehafts af hennes fader, det

i. Sverige varit fullständig brist på manliga kompetenta personer, utbildade

i gravörsyrket, så att, derest icke Lea Ahlborn haft tillräcklig

skicklighet att öfvertaga sysslan, det svårligen hade kunnat undvikas

att för platsens skötande inkalla en utländing. Sedermera hade flere

medaljgravörer erhållit sin utbildning hos Lea Ahlborn. Dessutom

framhåller myntdirektören, att säkerligen ingen qvinna före Lea Ahlborn

varit anstäld i statens tjenst, hvarföre det syntes vara berättigad! påstå,

att äfven den hedern tillkomme henne att på detta område hafva

brutit eu väg för qvinnans verksamhet.

Myntdirektören anför vidare, hurusom Lea Ahlborn under sin

långa tjenstetid utvecklat en ganska omfattande verksamhet. Förutom

stämplarne till de svenska mynt, som sedan år 1853 blifvit preglade,

hade hon äfven förfärdigat matricer och punsar till stämplarne för

flere nu gångbara norska och finska mynt. Derjemte hade hon nedlagt

betydligt arbete på stämplar till en stor mängd kungliga och

enskilda medaljer och minnespenningar samt derigenom i väsentlig

mån bidragit till den uppblomstring af den inhemska medaljkonsten ,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln.

7

som under de sista decennierna egt rum och hvilken, enligt hvad

myntdirektören tillika upplyser, medfört ett så ökadt intresse för denna

konst, att under den hittills förflutna delen af Eders Kongl. Maj:ts

regenttid blifvit i Sverige pregladt ett större antal nya minnespenningar

och medaljer än under någon föregående konungs regering.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer myntdirektören,

att nådig proposition måtte till Riksdagen aflåtas om beviljande af eu

årlig pension åt myntgravören Lea Ahlborn, att utgå från och med

månaden näst efter den, då hon erhölle afsked från sin befattning vid

myntverket. Då emellertid myntdirektören anser, att den pension,

som enligt vanlig beräkning af pensionsbeloppets förhållande till den

fasta lönen skulle komma att Lea Ahlborn tilldelas, säkerligen skulle

för henne, som saknade egen förmögenhet, blifva otillräcklig att med

densamma äfven med största sparsamhet kunna utan bekymmer försörja

sig under sina återstående dagar, hemställer myntdirektören,

huruvida icke Eders Kongl. Maj:t täcktes finna skäligt föreslå Riksdagen

att i anseende till Lea Ahlborns höga ålder och många tjensteår

bevilja henne ett högre pensionsbelopp af 3,500 kronor.

Uti häröfver den 7 februari sistlidet år afgifvet underdånigt utlåtande

har statskontoret anfört, att, då i den för myntverket faststälda aflöningsstat

vore för myntgravören upptaget ett årligt arfvode af 1,500 kronor

jemte fri bostad och vedbrand, samt dessa naturaförmåner, hvilka af

myntdirektören beräknats till värde af 1,200 kronor, enligt statskontorets

åsigt närmast vore att hänföra till fast lön1, under det att

den ersättning, som myntgravören på grund af föreskrift i § 6 inom. 6

och § 8 af instruktionen för myntverket egde att uppbära för sina åt

mynt- och kontrollverken utförda arbeten och som enligt myntdirektörens

uppgift i medeltal under de sista tio åren uppgått till

omkring 1,700 kronor för år, syntes mostvara tjenstgöringspenningar,

statskontoret icke hade något annat att erinra mot den af myntdirektören

gjorda framställning, än att beloppet af den pension,

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att bevilja Lea Ahlborn

vid afskedstagande^ syntes böra nedsättas till ett de fasta aflöningsförmånerna

motsvarande belopp eller 2,700 kronor.

På grund af nådig befallning har jemväl akademien för de fria

konsterna den 29 nyssnämnde februari afgifvit infordradt underdånigt

utlåtande och deruti anfört, hurusom akademien funne det vara af

största vigt, att den konstgren, som i myntgravörens embete både sin

enda officiela målsman i vårt land, handhades på ett fullt tillfredsställande

sätt såväl ur konstnärsskapets som arbetsförmågans synpunkt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Nionde hafva (lti teln.

Det hade funnits tider, då mynt- och medaljgravyren intagit en högst

framstående plats i den svenska konsthistorien, men det hade också

funnits tider, då denna konst stått lågt hos oss, och detta af den

orsaken att den konstnärliga kontinuiteten i dess utöfning icke nöjaktigt

tillgodosetts. Sådant hade förhållandet varit i midten af vårt

århundrade, när dåvarande innehafvaren af myntgravörens befattning

afiidit. Bland den manliga delen af den svenska koustnärskåren hade

icke funnits någon, åt hvilken denna befattning då kunde anförtros,

och man tycktes stå inför den hårda nödvändigheten att för ändamålet

nödgas inkalla en utländing. Vid flera föregående tillfällen hade för

svenska statens räkning utländske konstnärer måst införskrifvas, men,

enligt hvad akademien upplyser, alltid med stora kostnader för statsverket,

enär utländingen ej velat nöja sig med här gängse löneförhållanden.

Vid nu ifrågavarande tillfälle hade man undgått detta

genom att anförtro befattningen åt den unga qvinna, som allt sedan

dess under 43 år oafbrutet offrat sina krafter på densammas utöfvande.

Akademien har ansett sig böra fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet

på detta sakförhållande, enär deraf, enligt akademiens

åsigt, alldeles otvetydigt framginge, att statsverket gjort en högst

ansenlig besparing genom den lyckliga tillfälligheten att myntgravörsbefattningen

kunnat besättas med en inom landet född person, hvilken

jemväl den hedern tillkomme att derigenom hafva brutit en ny väg

för den svenska qvinnans verksamhet. Vidare framhåller akademien, att

om det sätt, hvarpå Eea Ahlborn skött sin ansvarsfulla befattning under

de 43 tjensteåren, rådde icke mera än en mening samt att för hennes

skicklighet talade, utom en mängd framstående arbeten, särskildt den

omständigheten, att hennes konstnärsskap tagits i anspråk äfven för

norska och finska statens räkning. Det vore emellertid icke endast

en synnerligen hedrande konstnärsbana, som nu läge bakom henne,

äfven åt utbildandet åt skickliga elever både hon framgångsrikt egnat

sig, så att, då hon nu stode i begrepp att draga sig tillbaka, hennes

plats kunde fyllas ur deras led.

Då Lea Ahlborn således i mera än ett afseende gjort sig väl

förtjent om fäderneslandet, som dermed å sin sida hade en skyldighet

att bereda henne eu sorgfri ålderdom, samt de löneförmåner, hon åtnjutit,

icke lemnat henne tillfälle att göra några besparingar, har

akademien i betraktande af dessa hennes förtjenster förordat bifall till

den af myntdirektören gjorda framställningen.

Såsom statskontoret erinrat, kan af myntgravörens aflöningsförmåner,

i årligt medeltal beräknade till 4,400 kronor, ett belopp af

s. 9 Kontrollera mot PDF

Nionde halvudtiteln.

9

2,700 kronor, motsvarande summan af det fasta arfvodet, 1,500 kronor,

och det till 1,200 kronor uppskattade värdet af fri bostad och vedbrand,

närmast betraktas som fast lön. Med obetingadt erkännande

af det högst förtjenstfulla sätt, hvarpå . Lea Ahlborn enligt de sakkunniga

myndigheternas samstämmiga vitsord under sin numera 44- åriga tjenstetid fyllt sitt värf såsom mynt- och medaljgravör, anser

jag mig likväl icke kunna förorda, att pensionen för henne bestämmes

efter annan grund, än den numera såsom regel antagna, eller storleken

af den fasta lönen. I öfverensstämmelse med den af statskontoret

uttalade mening hemställer jag derföre,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva,

att myntgravören vid myntverket Lea Ahlborn, född Lundgren, må

från och med månaden näst efter den, under hvilken hon erhåller

afsked från myntgravörsbefattningen, under sin återstående lifstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af 2,700 kronor.

Under allmänna indragningsstaten och rubriken »Ersättning för

indragen indelning m. in., på förslag» finnes uppfördt ett anslag af 600

kronor, hvarifrån utgått ersättning för arbetsskyldighet till en för statsverkets

räkning utarrenderad egendom samt för till fjerdingsmän med

flere anslagna, men till statsverket indragna räntor. Till följd af förnyadt

arrendekontrakt om nämnda egendom och öfriga ersättningstagares

afgång hafva, enligt hvad statskontoret i underdånig skrifvelse den 10

sistlidne december anmäler, dessa ersättningar numera upphört. Med

afseende härå torde sagda anslag, 600 kronor, böra från riksstaten

uteslutas.

Beträffande beloppet af förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten

har jag i öfrigt ej annan ändring att föreslå, än att för afrundande

af samtliga hufvudtitlarnes slutsumma det kontanta anslaget,

hvilket, enligt hvad nyss blifvit erinradt, hädanefter ensamt skulle

komma att qvarstå, må höjas med 60 kronor eller

från 1,800,592 kronor till........................................... kronor 1,800,652: —

Lägges härtill anslaget till pensionsstaten ............ „_1,485,398: —

skulle slutsumman af nionde hufvudtitelns ordinarie

anslag för år 1898 blifva.......................................... kronor 3,286,050:

JJth. till lhksd. Vrot. 18V7. 1 Sami. 1 Afd.

[15.j .

Anslaget till

allmänna

indragningsstaten.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Nionde hufvudtiteln.

[16.]

Anslag tiU

upprätthållande

af arméns

pensionering.

Extra anslag.

Beträffande extra anslag under denna hufvudtitel bör vid statsverkspropositionens

affattande iakttagas Eders Kongl. Maj:ts den 29 sistlidne

december på föredragning af landtförsvarsdepartementet (se bil. 7 vid

detta prot. pag. 49) fattade beslut att föreslå Riksdagen

att å extra stat för år 1898 anvisa ett förslagsanslag af 1,540,000

kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas

egen. pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för

pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda

vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till

fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder

för sådana pensioners utgående.

Hvad departementschefen sålunda rörande nionde

hufvudtiteln hemstält biträddes af statsrådets öfrige

ledamöter och blef af Hans Maj:t Konungen gilladt

och godkändt; och behagade Hans Maj:t Konungen,

på statsrådets tillstyrkande, härjemte förordna, att nu

anmälda, för statsregleringen erforderliga handlingar

skulle tillställas Riksdagens statsutskott.

Ex protocollo:

Fredrik Zethelius.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Nionde hnlvudtiteln: bil. 1.

11

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9

januari 1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt,

von Krusenstjerna.

9:o.

Departementschefen, statsrådet Gilljam anförde härefter:.

Uti en af domkapitlet i Strengnäs till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnad

ansökning har lärarinnan i teckning vid högre allmänna läroverket

i Strengnäs Edla Amanda Nortun i underdånighet anhållit om

rätt att vid afskedstagandet komma i åtnjutande af pension.

Af de vid ansökningen fogade handlingar inhemtas, att sökanden

är född den 22 oktober 1825; att hon såsom vikarie uppehållit teckningslärarebefattningen

vid Strengnäs allmänna läroverk dels från och

[11.]

Pension för

teckning!- lärarinnan

E. A. Nortun.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nionde hufvddtitela: bil. 1.

med höstterminen 1862 till och med vårterminen 1865, dels ock under

en del af vårterminen och hela höstterminen 1866, hvarefter sökanden

som den 2 november sistnämnda år af Eders Kongl. Maj:t förklarats

berättigad att söka då lediga lärarebefattningen i detta ämne vid allmänna

läroverket i Strengnäs, den 4 januari 1867 af domkapitlet i

Strengnäs konstituerats att vara lärarinna i teckning vid nämnda läroverk;,

att sökandens tjenstgöring blifvit af läroverkets rektor synnerligen

val vitsordad; samt att, hvad angår sökandens helsotillstånd, vederbörande

läkare intygat, att sökanden sedan längre tid tillbaka lider af rubbningar

l nérv- och cirkulätiöhssystemet.

k-c Y^v^r berörda ansökning, som af domkapitlet förordats till nådigt

bifall, har statskontoret afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, deruti

statskontoret anfört, att sökanden’, som uppnått en ålder af 71 år och

räknade 33^ tjensteår, deraf hon under mer än trettio år varit oafbrutet

anstäld såsom lärarinna i teckning vid allmänt läroverk, fullgjort de

uti äldre, ännu gällande pensionsförfattningar, hvilka enligt nådiga

brefvet den 16 mars 1858 skulle ega tillämpning å lärare vid de allmänna

läroverken* föreökrifna vilkor för rätt att å allmänna indragningsstaten

undfå pension till belopp, motsvarande lönen, der densamma

icke öfverstege 3,000 kronor, äfvensom att aflöningen för ifrågavarande

lärarebefattning utgjordes af lön å stat 1,000 kronor jemte två ålderstiHägg

derå, hvartdera å 250 kronor, hvilka sökanden fått sig tillagda

genom nådiga brefven den 30 januari 1873 och den 18 januari 1878,

samt dessutom löneförbättring å extra stat med 50 kronor; och har

statskontoret i underdånighet hemstält, att, då fråga om rätt till pension

iQdragningsstaten för så väl tecknings- som musiklärare

vid allmänt läroverk ansetts böra i hvarje fall underställas Riksdagens

pröfning, Eders Kongl. Maj:t täcktes uti den nådiga proposition, som

komme att aflåtas till nästsammanträdande Riksdag, äska Riksdagens

medgifvande dertill, att sökanden finge från och med månaden näst

efter den, i hvilken afsked blefve henne beviljadt från innehafvande

befattning såsom lärarinna i teckning vid Strengnäs allmänna läroverk,

uppbära å allmänna indragningsstaten en lönen jemte ålderstillägg motsvarande

pension af ett tusen femhundra kronor årligen.

På grund af hvad sålunda förekommit hemställer jag, att Eders

^aj;^ täcktes föreslå Riksdagen att å allmänna indragningsstaten

uppföra, årlig pension till belopp af 1,500 kronor åt lärarinnan i teckning

vid allmänna läroverket i Strengnäs Edla Amanda Nortun, att

utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken hon erhåller afsked

från sin tjenst.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvud titeln: bil. 1.

13

10:o.

Departementschefen anförde vidare:

I Kongl. Maj:ts nådiga stadga angående folkundervisningen i [12.]

riket den 18 juni 1842 påbjöds, att »i hvarje stadsförsamling och hvarje

socken på landet borde finnas minst en, helst fast skola med vederbör- m. fl. vid folk
ligen

godkänd lärare». _ octfoitskoié
För

att bereda möjlighet för församlingarna att anskaffa lärare, lärarinnesom

egde i folkskolestadgan påbjuden behörighet, föreskrefs i nämnda seminarier.

stadga, att så väl i hufvudstaden som i hvarje stiftsstad borde af domkapitlet

beredas tillfälle för dem, som ville egna sig åt folkskolelärarekallet,

att i ett seminarium erhålla undervisning och öfning i de till

detta kall hörande ämnen, samt att domkapitlet skulle för hvarje sådant

seminarium förordna en skicklig föreståndare, som skulle handleda och

undervisa blifvande skollärare samt vid intagning och afgång dem förhöra,

hvarjemte domkapitlet borde åt skollärareeleverna bereda tillfälle

att erhålla undervisning i kyrkosång och enkel gymnastik, samt att

uti någon folkskola erhålla praktisk bildning för skollärarekallet.

Vidare föreskrefs, att domkapitlet egde att, på sätt lämpligast

pröfvades, mellan dem, som hade befattning med skollärareelevernas

bildning, fördela det åt hvarje seminarium anvisade årliga anslag eller

att dessa befattningar hos en person förena, så vida han till dem alla

egde erforderlig skicklighet.

Seminarieföreståndaren erhöll derjemte rätt till enkel presterlig

tjenstårsberäkning. Härigenom ville man förmå skicklige män att mottaga

ifrågavarande befattning, för hvilken aflöningen — olika i olika

stift och till och med i samma stift olika på olika tider — dock

alltid var jemförelsevis ringa.

Seminarierna, som i de olika stiften erhöllo olika anordning, kunde

ej, så illa utrustade de i många hänseenden voro, gifva de blifvande

folkskolelärarne en tillfredsställande utbildning.

Detta gaf anledning till att Kong!. Maj:t den 21 mars 1862 utfärdade

ett reglemente för folkskolelärareseminarierna i riket. I detta

stadgades, att lärarepersonalen vid seminarium skulle utgöras af två

hufvudlärare, bland hvilka den ene tillika skulle vara föreståndare,

samt af lärare i musik, teckning och gymnastik. Samtlige lärare skulle

utses och förordnas af konsistorium, som vid tillsättande af ifrågavarande

befattningar borde lägga synnerlig vigt derpå, att med de för tjensteu

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

i öfrigt erforderliga egenskaper förenades en sann och lefvande gudsfruktan

samt en hedrande vandel.

Samtidigt dermed att det omförmälda seminariereglementet utfärdades,

förbättrades något seminarielärarnes löneförmåner, i det, enligt

kungörelsen den 21 mars 1862, presterlig tjenstårsberäkning tillerkändes,

utom peminarieföreståndaren, äfven åt öfrige hufvudlärare vid seminariet,

för så vidt de antingen vore prester eller ock aflagt godkändt prof

för adjunkts- eller kollegabefattning vid elementarläroverken och uppnått

23 års ålder.

Den 21 november 1862 aflat Kongl. Maj:t proposition till Rikets

Ständer angående anslag till folkundervisningens befrämjande. I propositionen

säges, blapd annat, att i afseende på det för seminarierna

anvisade anslag en förhöjning utan tvifvel vore af behofvet högligen

påkallad. Genom det utfärdade reglementet hade dessa läroanstalters

verksamhet blifvit i betydlig mån utvidgad, och då det för hela folkundervisningen

vore af stor vigt, att de blifvande folkskolelärarnes

bildande kunde anförtros åt män, hvilka vore utrustade med de förenade

egenskaper, som dertill erfordrades, funne Kongl. Maj:t det i främsta

rummet . vara nödvändigt, liksom med billigheten öfverensstämmande,

att. seminarieföreståndaren erhölle en förhöjd aflöning, hvilken Kongl.

Maj.t föreslog matte från början af då följande statsregleringsperiod

utgå med 2,500 rdr, äfvensom att andre läraren, hvars lön då utgjorde

.1,000 rdr, måtte tillerkännas enahanda rätt till löneförhöjning

efter vissa år, som för kolleger vid elementarläroverken vore medgifven,

dock att de sålunda föreslagna löneförmånerna icke skulle

komma, seminariernas föreståndare och öfrige hufvudlärare till godo,

med mindre de aflagt kunskapsprof motsvarande dem, som för anställning

vid elementarläroverken vore stadgade, eller filosofie kandidatexamen

och ett af Kongl. Maj:t, med hänseende till seminariernas bestämmelse,

särskildt förordnadt undervisningsprof; Kongl. Maj:t dock öppet lemnadt

att i särskildt förekommande fall från fullgörandet af hvad sålunda i

ena eller andra hänseendet föreskrefves lemna befrielse.

I underdånig skrifvelse angående reglering af utgifterna under

riksstatens åttonde hufvudtitel yttrade Rikets Ständer beträffande Kongl.

Maj:ts förslag om ökade anslag till seminarierna, bland annat, att Rikets

Ständer hade ansett lärareseminariernas utvidgning och deras förseende

med tillräckliga anslag vara ett af de föremål, som i främsta

rummet borde afses, då fråga vore om folkbildningens befrämjande; att

i spetsen för hvar och en af dessa bildningsanstalter stäldes en man,

som med omfattande bildning förenade en förtrolig kännedom af det

s. 15 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

15

numera nästan till en särskild vetenskap utbildade sättet för läroämnenas

behandling inom folkskolan, och att lärarne besutte den grundliga

bekantskap med sina undervisningsämnen, utan hvilken de icke

kunde bibringa sina elever hvarken en verklig kunskap i dessa ämnen

eller en lefvande håg för dem, utan endast en ytlig, ofta anspråksfull

bokstafskunskap, vore ett lifsvilkor för folkskolans bestånd och verksamhet.

Enligt Rikets Ständers tanke borde derför en seminarieföreståndare

sättas i den ställning, att han kunde åt detta maktpåliggande

kall egna hela sin verksamhet och fästa sig dervid såsom vid sitt lits mål.

För detta ändamål borde hans vilkor icke vara mera ofördelaktiga, än

hvad en man af hans bildning och förmåga vanligen kunde i en annan

samhällsställning erhålla. Rikets Ständer hade derför icke ansett sig

kunna föreslå eu seminarieföreståndares lön till lägre belopp än 3,000

rdr, med rättighet att, i likhet med lärare vid elementarläroverken, för

hvart femte tjensteår, efter början af då ingående statsregleringsperiod,

åtnjuta löneförhöjning af 500 rdr, till dess lönen uppginge till 4,000

rdr. De vid seminariet anstälde lärarne borde, efter Rikets Ständers

mening, hafva i lön 1,000 rdr, med enahanda rätt till löneförhöjning

som adjunkter vid elementarläroverken. Då löneförmånerna sålunda

förbättrats, borde, å andra sidan, fordringarna på en ådagalagd grundlig

bildning hos dem, som skulle bestrida dessa ansvarsfulla platser,

vara fullt berättigade, och Rikets Ständer ansåge, att, i enlighet med

hvad Kongl. Maj:t föreslagit, seminariernas föreståndare äfvensom öfriga

lärare borde hafva aflagt kunskapsprof, motsvarande dem, som för anställning

vid elementarläroverk vore stadgade, nemligen filosofie kandidatexamen

äfvensom ett af Kongl. Maj:t med hänsyn till seminariernas

bestämmelse särskildt förordnadt undervisningsprof; Kongl. Maj:t

dock öppet lemnadt att i särskildt förekommande fall från fullgörande

af hvad sålunda i ena eller andra hänseendet föreskrefves lemna befrielse.

Sedan sålunda rikligare anslag beviljats till seminarierna, utfärdade

Kongl. Maj:t den 1 december 1865 förnyadt nådigt reglemente

för folkskolelärareseminarierna i riket. I detta stadgades rörande behörighet

till läraretjenster vid dessa läroanstalter, att för att kunna

utnämnas till seminarierektor erfordrades att hafva undergått filosofie

kandidatexamen eller på annat sätt ådagalagt deremot svarande kunskaper

och ega en under föregående pedagogisk verksamhet bepröfvad

undervisningsskicklighet, samt för behörighet till adjunktsbefattning att

hafva aflagt godkänd studentexamen eller afgångspröfning vid fullständigt

högre elementarläroverk, att med goda vitsord hafva minst ett års

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

tid tjenstgjort såsom lärare vid offentligt elementarläroverk eller seminarium,

och att inför det konsistorium, hvarunder seminarium hörde,

hafva undergått godkändt praktiskt undervisningsprof, så vida ej Kongl.

Maj:t funne godt att vid förekommande fall från något af dessa vilkor

meddela befrielse.

Då år 1874 löneförbättring beviljades lärarne vid de allmänna

läroverken med 500 kronor i hvarje lönegrad, erhöllo vid seminarier

anstälda rektorer och adjunkter samma förmån.

Den 11 oktober 1878 utkom kongl. reglementet för lärarnes vid

elementarläroverken enke- och pupillkassa.

Skyldighet att vara delegare i denna kassa åligger hvar och en,

som efter reglementets utgifvande blifver rektor eller ordinarie ämneslärare

eller öfningslärare vid allmänt läroverk, folkskolelärare- eller

folkskolelärarinneseminarium m. m.

Uti underdånigt betänkande och förslag angående lönereglering

för lärarne vid rikets allmänna läroverk, folkskolelärareseminarierna

m. fl., afgifvet den 17 maj 1879 af dertill i nåder förordnade komiterade,

föreslogo dessa, att rektorer vid seminarier skulle erhålla en löneförbättring

af 500 kronor i hvarje lönegrad och att adjunkter vid dessa läroanstalter

skulle, i likhet med adjunkter vid de allmänna läroverken,

erhålla en löneförbättring af 1,000 kronor i hvarje lönegrad, äfvensom

att lärarne vid rikets allmänna läroverk och folkskolelärareseminarierna

m. fl. skulle, då de uppnått 65 lefnadsår och minst 35 tjensteår, vara

förpligtade att med oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten

från tjensten afgå.

Till 1882 års Riksdag aflät Eders Kongl. Maj:t proposition om

sådan löneförhöjning för lärarne vid de allmänna läroverken och folkskolelärareseminarierna,

som den omförmälda komitén föreslagit, hvarjemte

Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen, att ordinarie

lärare och lärarinnor vid rikets allmänna läroverk och folkskolelärareseminarier

skulle hafva skyldighet att vid uppnådda 65 lefnadsår och

minst 35 tjensteår med oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten

från tjensten afgå.

Riksdagen afslog Eders Kong!. Maj:ts förslag, men har sedan år

1883 åt lärarne vid de allmänna läroverken och sedan år 1884 äfven

åt lärarne vid folkskolelärareseminarierna årligen beviljat en löneförbättring,

hälften så stor, som den Eders Kongl. Maj:t föreslagit.

Genom kongl. kungörelsen den 20 januari 1882 togs ett nytt

steg till likställighet i löneförmåner mellan lärarne vid de allmänna

läroverken och seminarierna. I nämnda kungörelse stadgades nemligen,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Nionde huvudtiteln: bil. 1.

17

att vid folkskolelärareBeminarium anstäld ordinarie rektor och adjunkt,

som undergått de för behörighet till adjunktsbefattning vid seminarium

stadgade akademiska lärdomsprof, skulle åtnjuta vid ansökan till prestlägenhet

eller annan till ecklesiastikståndet hörande befattning enahanda

rättigheter, som tillkomme ordinarie lärare vid allmänt läroverk, äfvensom

att vikarierande rektor och adjunkt samt extra lärare med adjunkts

tjenstgöring, som fullgjort nyssnämnda lärdomsprof och uppnått 23 års

ålder, skulle vara likstälda med vikarier och extra lärare vid de allmänna

läroverken.

I kongl. cirkulärbrefvet den 30 januari 1884 behagade Eders

Kong]. Maj:t bestämma, att arfvode tiil vikarie för seminarieadjunkt

skall bestämmas enligt de grunder, som i nådiga cirkuläret den 30

december 1876 äro stadgade i fråga om arfvode åt vikarie för adjunkt

eller kollega vid allmänt läroverk, samt att i afseende å skyldighet för

ordinarie lärare, som åtnjuter tjenstledighet, att antingen aflöna vikarie

eller att å sin lön vidkännas afdrag till vikariens godtgörande skall

tillämpas hvad nådiga cirkuläret den 12 juli 1872 i sådant hänseende

innehåller beträffande lärare vid de allmänna läroverken.

Den 29 januari 1886 utkom den ännu galande nådiga stadgan

för folkskolelärareseminarierna.

I denna hade intagits nya bestämmelser angående behörighet till

lärarebefattningar vid folkskolelärareseminarierna. I dess 16 § heter

det nemligen: ''»För att kunna utnämnas till rektor vid seminarium

fordras att hafva aflagt de prof, som äro stadgade för benörighet att

utnämnas till lektor eller adjunkt vid allmänt läroverk eller adjunkt

vid folkskolelärareseminarium, samt att ega en under föregående pedagogisk

verksamhet bepröfvad undervisningsskicklighet» och i § 17:

»För att kunna utnämnas till adjunkt vid seminarium fordras att hafva

uppnått tjugutre års ålder, undergått filosofie kandidatexamen eller

examen inför teologisk fakultet och nöjaktigt genomgått profårskurs

vid allmänt läroverk eller vid seminarium, om profårskurs der anordnas,

samt att inför det konsistorium, hvarunder seminariet hörer, hafva aflagt

godkändt praktiskt undervisningsprof.»

Genom resolutioner den 29 oktober 1881 och den 18 mars 1887

har Eders Kong]. Maj:t i anledning af gjorda ansökningar förklarat,

att de af sökandena för adjunktsbefattning vid folkskolelärareseminarium

aflagda undervisningsprof finge för rättighet till lönetursberäkning

vid allmänt läroverk räknas dem till godo såsom voro do aflagda för

adjunkts- ellor kollegabefattning vid sådant läroverk; och i kongl. kungörelsen

den 12 september 1890 stadgas, att lärare vid folkskolelärareBih.

till Rilcsd. Prof. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

seminarier egde, om de öfverginge i de allmänna läroverkens tjenst,

samma rätt till lönetursberäkning, som genom kong], kungörelserna

den 29 maj 1874 och den 29 juni 1883 medgifvits lärare vid vissa

enskilda läroverk. Å andra sidan har, enligt kong!, kungörelsen den

31 maj 1895, lärare vid allmänt läroverk, som öfvergår i folkskolelärareseminariernas

tjenst, rätt att beträffande lönetursberäkning vid

seminarierna räkna sig till godo den tid, han tjenstgjort vid allmänt

läroverk.

Med ändring af hvad cirkuläret den 30 januari 1884 angående

arfvoden åt vikarierande lärare vid folkskolelärareseminarierna inuehölle

i fråga om grunderna för beräkning af arfvode åt vikarie för seminarieadjunkt,

förordnades i kongl. cirkuläret den 10 december 1892, att arfvode

till vikarie för adjunkt vid seminarium skulle beräknas enligt

samma grunder, som vore stadgade i fråga om arfvode åt vikarie för

adjunkt eller kollega vid allmänt läroverk.

Samma dag eller den 10 december 1892 utkom en kongl. kungörelse,

enligt hvilken § 17 i stadgan för folkskolelärareseminarierna

skall hafva följande förändrade lydelse: »För att kunna utnämnas till

adjunkt vid seminarierna fordras att hafva uppnått 23 års ålder, att

hafva aflagt sådana kunskapsprof, som äro stadgade för behörighet att

utnämnas till adjunkt vid allmänt läroverk, samt att nöjaktigt hafva

genomgått profårskurs vid allmänt läroverk eller vid seminarium, om

profårskurs der anordnas, äfvensom att inför det konsistorium, hvarunder

seminariet hörer, hafva aflagt godkändt praktiskt undervisningsprof.

»

Af det nu anförda behagade Eders Kongl. Maj:t finna, att den

tanke, hvilken Kongl. Maj:t i sin ofvannämnda proposition till Rikets

Ständer den 21 november 1862 framstälde, och i hvilken Rikets Ständer

i sin skrifvelse den 16 november 1863, deri Rikets Ständer meddelade

sitt beslut att bevilja förökade anslag till folkskolelärareseminarierna,

för sin del instämde, den nemligen, att lärarne vid dessa läroanstalter

borde hafva aflagt kunskapsprof, motsvarande dem, som för anställning

vid elementarläroverk vore stadgade, nu steg för steg blifvit förverkligad,

så att den behörighet, som fordras för anställning som adjunkt

vid folkskolelärareseminarium, är alldeles densamma som den,

hvilken är föreskrifven för erhållande af adjunktsbefattning vid allmänt

läroverk.

I jemnbredd med förverkligandet af denna tanke har, såsom af

det ofvan anförda framgår, likställigheten mellan ifrågavarande tvenne

slag af lärare jemväl blifvit allt större äfven med hänsyn till löneför
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Nionde linfvudtiteln: bil. 1.

19

maner och dylikt. Men med afseende härå har jemnbördighet dock

ej blifvit fullständigt genomförd, så länge ej blifvit uttryckligt stadgadt,

att vid seminarium anställa ordinarie rektorer, adjunkter samt

lärarinnor med adjunkts tjenstgöring hafva rätt till pension enligt

samma grunder som ordinarie ämneslärare vid de allmänna läroverken.

Det torde ej vara tvifvel underkastadt, att Rikets Ständer, då de

beviljade samma löneförmåner till seminariernas lärare som till lärarne

vid de allmänna läroverken, menade, att denna likställighet skulle sträcka

sig äfven till pensionsrätten. Sistlidna år beviljade ock Riksdagen, på

Eders Kongl. Maj:ts framställning, åt en 6eminarieadjunkt pension till

samma belopp, som adjunkt vid allmänt läroverk är berättigad att

erhålla.

Antagande deraf, att likställighet i löneförmåner mellan adjunkt

vid allmänt läroverk och vid folkskolelärareseminarinm skulle omfatta

äfven samma rätt till pension för ifrågavarande grupper af lärare, torde

ock hafva varit anledningen dertill, att Kongl. Maj:t ej förut till Riksdagen

framstält förslag om beviljande åt seminariernas lärare af samma

pensionsrätt, som tillkommer lärarne vid de allmänna läroverken.

Emellertid kan den omständigheten att pensionsrätt ej blifvit

tillförsäkrad seminariernas lärare hafva med sig den följden, att en

och annan, som velat egna sig åt seminariernas tjenst, afhållits

derifrån, emedan han fruktat, att han ej skulle erhålla någon pension,

när han ej längre förmådde att på tillfredsställande sätt sköta sin tjenst,

eller åtminstone en lägre sådan, än om han tjenstgjort vid allmänt

läroverk. Visserligen kan ej eu seminarielärare tvingas att afgå från

sin befattning, då han ej längre förmår att nöjaktigt sköta den, men

han är skyldig att, då ''han ej längre har krafter att sjelf uppehålla

den, till aflönande af vikarie afstå en fjerdedel af sin lön. Det återstående

af denna uppgår till ett mindre belopp, än han skulle hafva

erhållit, om han fått uppbära pension enligt samma grunder som allmänna

läroverkets lärare.

Detta förhållande kan medföra, att seminarieläraren frestas att

sjelf sköta sin tjenst längre, än för läroanstalten är gagneligt. Men

äfven om han i rätt tid öfverlemnar den till en vikarie, kan det blifva

till skada för läroverket, att den ordinarie läraren dock sitter qvar vid

befattningen, enär denna under tiden ej kan med ordinarie innehafvare

besättas, utan måste uppehållas genom en vikarierande lärare,

hvilken, äfven om man lyckas erhålla en duglig, ofta stannar qvar

endast en kort tid.

Då af det föregående framgår, att till semiuarielärarons kall,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Monde liufvudtiteln: bil. 1.

[1, 2.]

Bidrag till

folkskolelärares

peri''

sionering.

som är i hög grad ansvarsfullt och ansträngande, kräfves samma

behörighet som till adjunktsbefattning vid allmänt läroverk, då det

vidare är af synnerlig vigt, att vid seminarierna tjenstgöra nitiska,

intresserade och kraftiga lärare, hemställer jag, helst som det från

början synes hafva varit Kongl. Maj:ts och Riksdagens mening, att

lärarne. vid de allmänna läroverken och seminarierna skulle vara likstälda

jemväl med hänsyn till pensionsrätt, att Eders Kongl. Maj:t måtte

föreslå Riksdagen medgifva,

att vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarium anstäld

ordinarie, rektor, ordinarie adjunkt och ordinarie lärarinna med adjunkts

tjenstgöring må åtnjuta rätt till pension å allmänna indragningsstaten

enligt samma grunder, som äro eller varda stadgade för ordinarie ärnneslärare

vid rikets allmänna läroverk.

ll:o.

Härefter yttrade departementschefen:

Lärarne vid seminariet i Haparanda för bildande af finska småskolelärare

och -lärarinnor, Zacharias Grape och Bror Ulrik Green

inkommo den 4 oktober 1895 till domkapitlet i Hernösand med anhållan,

att domkapitlet ville åt dem utverka samma delaktighet i folkskoleiärarnes

pensionsinrättning samt enke- och pupillkassa, som, enligt

kongl. kungörelsen den 9 augusti 1884, beviljats lärare och lärarinnor

vid småskolelärareseminarium, som af landsting inrättats, äfvensom

att hela den tid, som de tjenstgjort vid seminariet, måtte räknas dem

till godo vid beräkningen af deras tjensteår.

Ansökningen var förordad af seminariets inspektor, kontraktsprosten

P. O. Grape, som derjemte hemstälde, att domkapitlet måtte

ingå till Eders Kongl. Maj:t med underdånig framställning, att samma förmåner,

som tillerkänts examinerade folkskolelärare och folkskolelärarinnor

vid af landsting upprättade småskolelärareseminarier, i fråga om pensionsrätt

måtte medgifvas icke endast åt lärarne vid seminariet i Haparanda

Z. Grape och B. U. Green, utan ock åt alla de examinerade folkskolelärare

och -lärarinnor, hvilka för närvarande hade eller framdeles vunne

anställning vid statens småskolelärareseminarium i Haparanda, samt att

de afgifter till pensionskassan, som enligt reglementet för folkskolelärarnes

pensionsinrättning den 30 november 1866 skulle från skoldistriktet

utgå, måtte af statsmedel utbetalas.

Domkapitlet i Hernösand inkom den 30 oktober 1895 till Eders

Kongl. Maj:t med underdånig framställning i ämnet, hvari domkapitlet

tillstyrkte hvad seminariets inspektor hade hemstält.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

Statskontoret, som fått sig anbefaldt att inkomma med yttrande i

ärendet, förmälte i afgifvet underdånigt utlåtande, att, sedan det

genom nådigt beslut den 29 maj 1874 förordnats, att ett seminarium

för bildande af lärare och lärarinnor vid småskolor i de finska församlingarna

skulle under år 1875 upprättas i Haparanda, det blifvit bestämdt

genom nådigt bref till domkapitlet i Hernösand den 19 april

1875, att domkapitlet skulle ega att på förordnande tillsätta en lärare

för att bestrida elevernas teoretiska undervisning och tillika vara

seminariets föreståndare samt en lärare eller lärarinna för att dels

meddela undervisning i den småskola, som skulle vid seminariet inrättas

för elevernas praktiska öfningar, dels ock tillika leda dessa

Vidare yttrade statskontoret, att i sammanhang med föreskrift,

att lärokursen vid seminariet skulle från början af höstterminen 1877

omfatta två läsår, arfvode å 1,000 kronor blifvit genom nådigt bref

den 20 juli samma år anvisadt åt en lärare i den nya årsklassen, samt

att Eders Kongl. Maj:t genom nådigt beslut den 24 januari 1890 medgift,

att från och med hösten 1891 tills vidare finge af domkapitlet

antagas ytterligare eu lärare eller lärarinna, hvilken undergått godkänd

afgångsexamen vid något statens folkskolelärare- eller folkskolelärarinneseminarium,

mot ett arfvode af 1,000 kronor för läsår.

Derefter erinrade statskontoret, att samtliga kostnaderna för seminariet

i Haparanda enligt Riksdagens skrifvelse den 16 maj 1874

bestriddes af förslagsanslaget till främjande af folkundervisningen bland

de i rikets nordligaste trakter bosatta finnar. Från detta anslag utginge

äfven enligt nådiga brefvet den 2 november 1888 aflöning åt

en folkskolelärare vid hvar och en af de fasta folkskolorna i Tuitola,

Lappträsk och Nickola; och hade å samma anslag genom nådiga brefvet

den 17 april 1891 dessutom anvisats 40 kronor årligen till gäldande

af den folkskolelärarnes pensionsinrättning tillkommande pensionsafgift

för folkskoleläraretjensten inom Turtolaby, hvarjemte genom sistnämnda

nådiga bref förordnats, att den folkskolelärarnes enke- och pupillkassa

tillkommande afgift för denna tjenst skulle af Eders Kongl. Mapts

befallningshafvande på direktionens reqvisition, derest tjenstens innehafvare

vore delegare i kassan, innehållas å de innehafvaren tillkommande

aflöningsmedel, men, derest sådan afgift skulle utgå, då tjensten

saknade ordinarie innehafvare, utbetalas af nämnda förslagsanslag.

Slutligen hemställer statskontoret, att, om den sökta pensionsrätten

vunnes, do medel, som blefve erforderliga för bestridande, af de

till pensionsinrättningen ingående afgifter för ifrågavarande tjenste
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

innehafvare, äfvensom de afgifter, som under vakans borde utgöras till

folkskolelärarnes enke- och pupillkassa, måtte, i likhet med hvad genom

nådiga brefvet den 17 april 1891 blifvit stadgadt beträffande pensionsafgiften

för folkskoleläraretjensten i Turtola by, anvisas att utgå från

förslagsanslaget till befrämjande af folkundervisningen bland de i rikets

nordligare trakter bosatta finnar.

. Direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning, som i ämnet

blifvit hord, yttrade, att enligt den utredning om seminariets uppkomst

och. utveckling, som af statskontoret lemnats, samt enligt hvad seminariets

inspektor upplyst, funnes för det närvarande vid seminariet

anstälde, utom seminariets föreståndare, som aflagt akademisk examen,

samt en slöjdlärare och en slöjdlärarinna, beträffande hvilka någon

delaktighet i folkskolelärarnes pensionsinrättning och folkskolelärarnes

enke- och pupillkassa icke syntes ifrågasättas, en lärare i seminariets

öfningsskola, hvilkens plats inrättats på grund af nådigt bref den 19

april 1875 och som, ursprungligen aflönad med 1,000 kronor, numera

efter erhållna två ålderstillägg i lön uppbure 1,600 kronor; en ämneslärare,

hvilkens plats inrättats jemlikt nådigt bref den 20 juli 1877

och som, ursprungligen likaledes aflönad med 1,000 kronor, numera

efter erhållna två ålderstillägg i lön uppbure 1,700 kronor; samt ännu

en ämueslärare, hvilkens plats inrättats på grund af nådigt beslut den

24 januari 1890 och som, ursprungligen äfven aflönad med 1,000

kronor, numera efter erhållet ålderstillägg i lön uppbure 1,400 kronor,

utgående dessa aflöningar, utom hvilka några ytterligare löneförmåner

icke förekomme, för 36 veckors årlig tjenstgöring.

Då enligt uppgift af seminariets inspektor de folkskolelärare på

grund af gällande författningar tillkommande fördelar af husrum, vedbrand

och kofoder efter gängse pris i den ort, der seminariet vore

förlagd t, borde uppskattas till 400 kronor, så uppginge — äfven när i

beräkning toges, att den årliga tjenstetiden vid seminariet något öfverstege

den för folkskolorna såsom normal tjenstgöringstid bestämda —

aflöningen för de båda ofvan först nämnda läraretjenstérna, efter afdrag

af värde, motsvarande folkskolelärarnes så kallade naturaförmåner, till

fullt det högsta belopp, som för delaktighet i peusionsinrättningen

vore medgifvet, eller 1,000 kronor, och för den sistnämnda läraretjensten

understege lönens värde endast obetydligt samma belopp.

Aflöningarna voro sålunda mer än tillräckliga för att ställa dessa

lärare i jemförelse med dem, som eljest egde delaktighet i pensionsinrättningen.

Domkapitlet i Hernösand, lika med seminariets inspektor, hade så

s. 23 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvndtiteln: bil. 1.

23

formulerat den underdåniga ansökningen, att samma förmåner i fråga

om pensionsrätt, som tillerkänts examinerade folkskolelärare och -lärarinnor

vid af landsting inrättade småskolelärareseminarier, måtte medgifvas

alla examinerade folkskolelärare och -lärarinnor, hvilka för närvarande

hade eller framdeles vunne anställning vid seminariet i Haparanda.

Direktionen ansåge sig också för sin del böra varmt förorda en

sådan likstäldhet, enär tjenstebefattningarnas art i det hela vore enahanda

och enär hvarken den omständigheten, att de här ifrågavarande

lärarnes verksamhet afsåge den finska befolkningen i riket, ej heller

den, att samme lärare vore anstälde vid en af staten inrättad anstalt,

syntes böra utöfva någon inverkan till men för dessa. Deremot syntes

just med hänsyn dertill att Haparanda seminarium vore en statsanstalt,

som stode under domkapitlets i Hernösand särskilda inseende och hvars

lärare anstäldes af samma domkapitel samt åtnjöte hela sin aflöning

af statsmedel, samma vilkor icke böra uppställas beträffande dervarande

lärares delaktighet i folkskolelärarnes pensionsiurättning och folkskolelärarnes

enke- och pupillkassa, som genom kongl. kungörelsen den 9

augusti 1884 blifvit faststälda beträffande tjensteårsberäkning och pensionsrätt

för lärare och lärarinnor vid de af landsting inrättade småskolelärareseminarierna.

Det torde vara fullt tillräckligt, att, för den

händelse läraretjensterna vid Haparanda seminarium vunne delaktighet

i folkskolelärarnes pensionsiurättning, beträffande dem ungefär samma

föreskrifter meddelades, som på grund af kongl. cirkuläret af den 31

december 1877 vore gällande i fråga om delaktighet i folkskolelärarnes

pensionsinrättning för läraretjensterna vid folkskolelärareseminariernas

öfniugsskolor, hvilka äfven vore statsanstalter med lärare antagna af

domkapitlet och aflönade af statsmedel.

En sådan anordning skulle icke heller komma i strid med det

sätt för anvisande af medel till pensionsafgifternas erläggande för ifrågavarande

tjenstår och tjensteinnehafvare, som i statskontorets i ämnet

afgifna förslag förordats.

Slutligen ansåge sig direktionen böra hemställa, att, då ifrågavarande

lärares verksamhet, om än afseende folkskolornas bästa, likväl

hade en uppgift, hvilken till arten skilde sig från den, som vanliga

folkskolelärare hade att fylla, det syntes skäligt att, såsom skedde,när

tjensteårsberäkning och pensionsrätt år 1884 bereddes lärare och lärarinnor

vid de af landsting inrättade småskolelärareseminarierna, eu lämplig

förhöjning erhölles i det för pensionsinrättningen anvisade statsanslaget.

I sådant hänseende finge direktionen underdånigst erinra, att den för
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Nionde hnfvudtiteln: bil. 1.

höjning i nämnda anslag^ som erhållits vid nyssbemälda lärares och

lärarinnors upptagande i pensionsinrättningen, beräknades efter vid pass

89 kronor för hvarje nytillkommen tjenst, och skulle i öfverensstämmelse

härmed den förhöjning, som borde ifrågakomma för de tre tjenster,

som i ansökningen närmast afsåges, i rundt tal kunna sättas till 300

kronor.

Med uttalande af önskvärdheten af att de vid statens seminarium

i Haparanda nu anstälde examinerade folkskolelärare eller -lärarinnor

samt examinerade folkskolelärare eller -lärarinnor, som framdeles der

vunne anställning, undfinge delaktighet uti folkskolelärarnes pensionsinrättmng

och folkskolelärarnes enke- och pupillkassa, finge med stöd af

det anförda direktionen underdånigst hemställa, att, derest Eders Kongl.

Maj:t härtill lemnade nådigt bifall, dervid — i nära anslutning till

hvad som genom ofvan anförda nådiga brefvet den 31 december 1877

föreskrifvits beträffande lärarnes vid folkskolelärareseminariernas öfningsskolor

upptagande till delaktighet i pensionskassorna — följande närmare

bestämmelser ansåges böra meddelas:

att det må ankomma på pensionsinrättningens direktion att pröfva,

till hvithet belopp delaktighet må för de särskilda tjensterna beviljas;

att afgifter för tjensterna till folkskolelärarnes pensionsinrättning

må från och med det år, inträde i pensionsinrättningen medgifves, af

tillgängliga medel genom seminariets föreståndares försorg i vederbörlig

ordning till pensionsinrättningen utbetalas;

att examinerad folkskolelärare eller -lärarinna, som efter vederbörande

domkapitels förordnande bestridt eller hädanefter komma att

bestrida läraretjenst, hvarom nu är fråga, må för åtnjutande af pension

från folkskolelärarnes pensionsinrättning räkna hela den tid, de

i nämnda egenskap tjenstgjort, såsom ordinarie tjensteår;

att af de vid seminariet nu anstälde examinerade folkskolelärare

Grape, hvilken ensam der haft anställning före den tid, då folkskolelärarnes

enke- och pupillkassa inrättades, må få, i enlighet med derom

framstäld begäran, inträda i nämda kassa, men att öfrige vid seminariet

nu anstälde lärare likasom en hvar examinerad folkskolelärare

eller folkskolelärarinna, som härefter till tjenst vid seminariet förordnades,

med stöd af § 1 i nådiga reglementet för folkskolelärarnes enkeoch

pupillkassa den 15 oktober 1875, sådan samma § lyder enligt nådiga

kungörelsen den 12 juni 1880, anses i likhet med ordinarie folkskolelärarinna

vara skyldig, respektive berättigad, att ingå som delegare

jemväl i folkskolelärarnes enke- och pupillkassa, till hvilken kassa

s. 25 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

25

årliga pensionsafgifter genom semiuariet8 föreståndares försorg skola

inom föreskrifven tid till pensionskassan insändas; samt

att det skall åligga föreståndaren för seminariet att beträffande

ifrågavarande tjänster och deras innehafvare till direktionen öfver folkskolelärarnes

pensionsinrättning aflemna erforderliga uppgifter.

Vid framdeles skeende föredragning af de till åttonde hufvudtiteln

hörande anslagsbehof har jag för afsigt att hemställa, det Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att — under förutsättning att

de examinerade folkskolelärare, som nu äro anstälda vid seminariet i

Haparanda och dess öfningsskola, äfvensom de examinerade folkskolelärare

eller -lärarinnor, som framdeles på föreskrifvet sätt der vinna

anställning, erhålla rätt till tjensteårsberäkning och pension från folkskolelärarneB

pensionsinrättning enligt de här ofvan af direktionen

öfver pensionsinrättningen framstälda grunder — de afgifter, som enligt

gällande pensionsreglemente skola ingå till pensionsinrättningen eller

enligt reglementet för folkskolelärarnes enke- och pupillkassa till denna

kassa för de tjänster vid Haparanda seminarium, som i pensionsinrättningen

blifva delaktiga, och hvilka afgifter icke åligga lärare eller

lärarinna, må utbetalas från det under riksstatens åttonde hufvudtitel

uppförda anslag till befrämjande af folkundervisningen bland de i rikets

nordligare trakter bosatta finnar.

I afseende å ifrågavarande ärende, så vidt angår regleringen af

utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel, hemställer jag, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att för omförmälda

pensionerings genomförande enligt de här ofvan af direktionen

öfver pensionsinrättningen angifna grunder det under riksstatens nionde

hufvudtitel uppförda anslag till folkskolelärares pensionering må från

och med år 1898 höjas med 300 kronor.

12:o.

Departementschefen anförde ytterligare:

1 skrifvelse den 14 november 1895 anhöll föreståndaren för seminariet,

för bildandet af lappska småskolelärare och -lärarinnor i Mattisuddens

by i Jockmock8 församling hos domkapitlet i Hernösand, att

domkapitlet måtte hos Eders Kongl. Maj:t utverka, att de examinerade

folkskolelärare och -lärarinnor, hvilka vore anstälda vid nämnda seminarium,

måtte beträffande tjensteårsberäkning och pensionsrätt komma

i åtnjutande af samma rättigheter, som tillkomme lärarne i öfningsskolan

vid folkskolelärareseminarierna enligt kongl. kungörelsen den

BIL till Riksd. Prof. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 4

[1,2.]

Bidrag till

folkskolelärares

pensionering.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

9 augusti 1884; att lönebeloppet, hvarefter pensiousrätt skulle beräknas,

måtte fastställas till 1,000 kronor; samt att afgifterna till pensionskassan

matte fa utgå af statsmedel; och anförde dervid seminarieföreståndaren,

att genom kongl. brefven den 13 februari 1891 och den 30

juni 1893 hade vid Mattisuddens seminarium blifvit anstälda dels lärare

vid öfningsskolan, dels biträdande lärare vid seminariet, båda utexaminerade

vid folkskolelärareseminarium; att läraren vid öfningsskolan

uppbure i årlig lön 1,000 kronor jemte fria husrum och biträdande

läraren 1,200 kronor i ett för allt; att seminariet för de befattningar,

som innehades af dessa lärare, ej hade delaktighet i folkskolelärarnes

pensiousinrättning; samt att detta missförhållande otvifvelaktigt skulle

utöfva ett skadligt inflytande på seminariets verksamhet, enär skickliga

lärarekrafter för dessa platser knappast kunde för framtiden påräknas,

utan att seminariet blefve för ifrågavarande tjenster delaktigt i folkskolelärarnes

pensionsinrättning.

Domkapitlet remitterade denna anhållan till seminariets inspektor,

kyrkoherden Berlin, som med anledning deraf yttrade, att, då på grund

af den erfarenhet, som vunnits under den tid, seminariet varit i gång,

tydligt framginge, att denna läroanstalt ännu en lång tid måste fortfara

med sin verksamhet, så framt lappförsamlingarna skulle erhålla

tillräckliga lärarekrafter för sina folkskolor och småskolor, hvilkas antal

icke kunde få minskas, utan i stället måste ökas, syntes honom seminarieföreståndarens

hemställan i allo beaktansvärd; dock torde till denna

det tillägg böra göras, att, derest delaktighet i pensionsinrättningen

vunnes för de ifrågavarande tjensterna, dessas innehafvare skulle vara

skyldiga att ingå som ^delegare i folkskolelärarnes enke- och pupillkassa.

I underdånig skrifvelse den 18 januari 1896 hemstälde domkapitlet,

att de examinerade folkskolelärare eller -lärarinnor, hvilka för närvarande

hade eller framdeles kunde vinna anställning vid ifrågavarande seminarium,

måtte beträffande tjensteårsberäkning och pensionsrätt komma

i. åtnjutande af samma förmåner, som tillerkänts lärare och lärarinnor

vid af landsting inrättade seminarier; att den lön, hvarefter pensionens

belopp skulle beräknas, måtte fastställas till 1,000 kronor; samt att afgifterna

till pensionskassorna måtte få utgå af statsmedel.

Statskontoret, hvars utlåtande £inhemtats, meddelade deruti, att

genom nådigt bref till domkapitlet i Hernösand den 21 maj 1875

blifvit förordnadt, bland annat, att ett seminarium för bildande af

lappska småskolelärare och -lärarinnor skulle upprättas i Mattisuddens

by; att för elevernas praktiska öfningar skulle vid seminariet inrättas

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

cn småskola; att domkapitlet finge på förordnande tillsätta en i lappska

språket kunnig lärare, som hade att bestrida elevernas teoretiska undervisning

och tillika vara seminariets föreståndare, samt eu likaledes i

lappska språket kunnig lärare eller lärarinna, som borde meddela undervisning

i småskolan uti alla der förekommande ämnen och tillika leda

elevernas praktiska öfningar. ....

Enligt senast faststälda stat för Lappmarks ecklesiastikverk, tran

hvars anslag samtliga kostnaderna för detta seminarium bestredes, funnes

vid seminariet anstälde, förutom föreståndaren, om hvilken det nu icke

vore fråga, dels en examinerad folkskolelärare eller -lärarinna till biträde

åt föreståndaren vid undervisningen inom seminariet med arfvode

af 1,200 kronor, dels ock vid småskolan för elevernas praktiska öfningar

eu öfningslärare med lön af 1,000 kronor.

Derjemte erinrade statskontoret, dels att enligt kongl. kungörelsen

den 9 augusti 1884 lärare och lärarinna vid de af landsting inrättade seminarier

för bildande af småskolelärare och -lärarinnor under vissa vilkor

erhölle rätt till tjensteårsberäkning och pension från folkskolelärarnes

pensionsinrättning lika med folkskolelärare, dels ock att enligt § 43 i

kongl. reglementet för Lappmarks ecklesiastikverk den 31 januari 1896

ecklesiastikverket egde för läraretjenst vid lappskola rätt till inträde i

folkskolelärarnes pensionsinrättning mot erläggande af stadgade pensionsafgifter,

till hvilka Eders Kongl. Maj:t på anmälan af domkapitlet anvisade

nödiga medel.

Rörande anvisande af de medel, som, i händelse den sökta pensionsrätten

vunnes, blefve erforderliga för bestridande af de till pensionsinrättningen

ingående afgifter för dessa tjensteinnehafvare, hem

stälde statskontoret, att dessa afgifter äfvensom de afgifter, hvilka under

vakans borde utgöras till folkskolelärarnes enke- och pupillkassa, måtte

anvisas att utgå från förslagsanslaget till Lappmarks ecklesiastikverk.

Direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning, som i ämnet

blifvit hörd, anförde i skrifvelse den 1 augusti 1896, att af hvad statskontoret

anfört och seminariets inspektor på begäran Upplyst framginge,

att vid seminariet för det närvarande funnes anstälde, utom

föreståndaren, beträffande hvilken delaktighet i pensionskassorna icke

ifrågasattes, dels en biträdande lärare vid undervisningen, hvilken i

lön°uppbure 1,200 kronor, dels också en öfningslärare vid den. med

seminariet förenade småskolan med kontant lön af 1,000 kronor jemte

fria husrum, samt att aflöningarna utginge för 36 veckors årlig tjenstgöring.

...

Vidare meddelade direktionen, att, efter hvad seminariets inspektor

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Nionde hufvudtiteln: bil. i.

upplyst, de folkskolelärare på grund af gällande författningar tillkommande

fördelar af husrum, vedbrand och kofoder efter gängse priser

å den ort, der seminariet vore förlagdt, borde uppskattas till 325

kronor, hvaraf 125 kronor afsåges för husrum, 75 kronor för vedbrand

och 125 kronor för kofoder. Således skulle — äfven med beaktande

af att aflöningarna för ifrågavarande lärare utginge för längre årlig

tjenstgöring, än som för normal tjenstgöring vid folkskola vore bestämd

— de aflöningsförmåner, hvaraf lärarne vid seminariet vore i åtnjutande,

fullt motsvara dem, som vore bestämda såsom lägsta löneförmåner,

efter hvilka delaktighet i folkskolelärarnes pensionsinrättning beräkuades,

eller 700 kronor kontant lön jemte förmåner af husrum, vedbrand och

kofoder.

Direktionen, som intoge till förevarande fråga alldeles samma

ställning, som den direktionen beträffande lärarnes vid seminariet i

Haparanda tjensteårsberäkning och pensionsrätt häfdat i det underdåniga

utlåtande, som samtidigt derom afgåfves, förordade varmt, att lärarne

vid Mattisuddens seminarium uti ifrågavarande hänseende likstäldes

med lärare och lärarinnor vid de af landsting inrättade småskolelärareseminarierna.

Direktionen ansåge ock, att, för den händelse dessa läraretjenster

vunne delaktighet i folkskolelärarnes pensionsinrättning, ungefär samma

föreskrifter borde meddelas, som på grund af kongl. cirkuläret den 31

december 1877 vore gällande i fråga om delaktighet i folkskolelärararnes

pensionsinrättning för läraretjensterna vid folkskolelärareseminariernas

öfningsskolor.

Slutligen höll© direktionen före, att, för beredande af nu omhandlade

förmåner för de två lärarne vid Mattisuddens seminarium, ett

anslag, beräknadt efter samma grunder, som det för upptagande i

folkskolelärarnes pensionsinrättning af lärarne vid Haparanda seminarium

ifrågasatts, borde beviljas folkskolelärarnes pensionsrättning till belopp

af 200 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit utredt och uppsåt — och då

otvifvelaktigt, såsom seminariets föreståndare anfört, bifall till hvad

nu begärdes måste främja möjligheten att för seminariet erhålla goda

lärarekrafter — fann sig direktionen böra uttala som önskvärd!, att

de vid Mattisuddens seminarium nu och framdeles anstälda examinerade

folkskolelärare eller -lärarinnor erhölle delaktighet uti folkskolelärarnes

pensionsinrättning och folkskolelärarnes enke- och pupillkassa. Direktionen

hemstälde derför, att, derest Eders Kongl. Maj:t härtill lemnade

nådigt bifall, dervid, i nära anslutning till hvad som genom ofvan

s. 29 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvndtiteln: bil. 1.

29

anförda nådiga bref den 31 december 1877 föreskrifvits beträffande

lärarnes vid folkskolelärareeeminariernas öfningsskolor upptagande till

delaktighet i pensionskassorna, måtte fästas följande vilkor:.

att det skall ankomma på pensionsinrättningens direktion att

pröfva, till hvilket belopp delaktighet må för de särskilda tjensterna

beviljas;

'' att afgifter för tjensterna till folkskolelärarnes pensionsinrättning

må, från och med det år inträde i pensionsinrättningen medgifves, af

tillgängliga medel till pensionsinrättningen inbetalas genom seminariets

föreståndare;

att examinerad folkskolelärare eller -lärarinna, som efter vederbörande

domkapitels förordnande bestridt eller hädanefter komma att

bestrida läraretjenst, hvarom nu är fråga, må för åtnjutande af pension

från folkskolelärarnes pensionsinrättning räkna hela den tid, de i

nämnda egenskap tjenstgjort, som ordinarie tjensteår;

att de vid seminariet nu anstälde examinerade folkskolelärare,

som enligt seminariets föreståndares och domkapitlets uppgifter hafva

anstälts på grund af kongl. brefven den 13 februari 1891 och den 30

juni 1893 och således vunnit anställning långt efter det folkskolelärarnes

enke- och pupillkassa med den 1 januari 1877 trädde i verksamhet,

likasom äfven en hvar examinerad folkskolelärare eller folkskolelärarinna,

som härefter till tjenst vid seminariet förordnas, med stöd af § 1 i

nådiga reglementet för folkskolelärarnes enke- och pupillkassa den

15 oktober 1875, sådan denna § lyder enligt nådiga kungörelsen den

12 juni 1880, skall i likhet med ordinarie folkskolelärare och ordinarie

folkskolelärarinna vara skyldig, respektive berättigad, att ingå såsom

delegare jemväl i folkskolelärarnes enke- och pupillkassa, till hvilken

kassa de årliga pensionsafgifterna skola insändas genom seminariets

föreståndares försorg; samt att det skall åligga föreståndaren för

seminariet att beträffande ifrågavarande tjeuster och deras innehafvare

till pensionsinrättningen aflemna erforderliga uppgifter.

Vid framdeles skeende föredragning af de till åttonde hufvudtitelu

hörande anslagsbehof har jag för afsigt att hemställa, det Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att — under förutsättning att

den examinerade folkskolelärare och den examinerade folkskolelärarinna,

som nu äro anstälda vid seminariet i Mattisudden i Jockmocks församling

och dess öfniugsskola, äfvensom de examinerade folkskolelärare eller

-lärarinnor, soin framdeles pa föreskrifvet sätt der vinna anställning,

erhålla rätt till tjensteårsberäkning och pension från folkskolelärarnes

pensionsinrättning enligt do här ofvan af direktionen öfver nämnda

s. 30 Kontrollera mot PDF

[13.]

Understöd dt

äldre behöfvande

folkskolelärare.

[3.]

Kostnaden för

förvaltningen

af smäskolelärares

m. fl.

ålderdomsunderstödsanstalt

under

är 1898.

30 Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

pensionsinrättning angifva grunder — de afgifter, som enligt gällande

pensionsreglemente skola ingå till pensionsinrättningen eller enligt

reglementet för folkskolelärare enke- och pupillkassa till denna kassa

för de tjenstår vid Mattisuddens seminarium, som i pensionsinrättningen

blifva delaktiga, och hvilka afgifter icke åligga lärare eller lärarinna,

må utbetalas från det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda

anslag till Lappmarks ecklesiastikverk.

I afseende å ifrågavarande ärende, så vidt angår regleringen af

utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel, hemställer jag, att Eders

Kong], Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att, för omförmälda pensionerings

genomförande enligt de här ofvan af direktionen öfver pensionsinrättningen

angifna grunder, det under riksstatens nionde hufvudtitel uppförda

anslag till folkskolelärares pensionering må från och med år 1898

höjas med 200 kronor.

Vid bifall till hvad under de sist föredragna två punkterna föreslagits

kommer sistberörda anslag, nu 357,373 kronor, att höjas till

357,873 kronor. J

13:o.

Vidare anförde departementschefen:

För att bereda understöd åt äldre behöfvande folkskolelärare,

hvilka icke kunna erhålla pension ur folkskolelärarnes pensionsinrättning,

hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att’

i likhet med hvad under flera föregående år egt rum, å allmänna indragningsstaten

måtte äfven för år 1898 anvisas ett anslag af 10,000

kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Eders Kongl. Maj:t kan

finna godt meddela, användas till understöd af högst 250 kronor åt

sådana äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligt skött sin tjenst,

men derifrån erhållit afsked före år 1867.

14:o.

Departementschefen yttrade:

Med hänvisning till hvad som blifvit anfördt till statsrådsprotokollet^

den 22 december 1893 i fråga om kostnaden för förvaltningen

af småskolelärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt får jag, då kostnaden

för. förvaltningen af anstalten, hvilken trädt i verksamhet först med

början af nyssnämnda år, ännu ej kan med tillbörlig säkerhet beräknas

och den provisoriska anordningen deraf alltså synes vara nödig äfven

för år 1898, underdånigst- hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

s. 31 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

31

föreslå Riksdagen att, i afseende’å kostnaderna för anstaltens förvaltning

och verksamhet under år 1898, medgifva,

att Eders Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp,

som för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga;

samt

att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter

i öfrigt under nämnda år erforderliga medel må af Eders Kongl. Maj:t,

i den mån influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga

statsmedel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter, i

den mån de under året ingå, eller, derest sagda afgifter skulle för året

befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

• AV s '' UV •

Hvad föredragande departementschefen i de under

n:ris 9—14 upptagna ärenden yttrat och hemstält

täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkande af statsrådets

öfriga ledamöter, i nåder gilla, med befallning

tillika, att utdrag af detta protokoll skulle till finansdepartementet

öfverlemnas för behörigt iakttagande

vid uppgörande af förslag till reglering af utgifterna

under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ur protokollet:

C. E. Blom.

? 7 tf i

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Nionde hufvudtiteln: bil. 2.

[6.]

Pennan för

handtverksmästaren

A.

P. W. Ekstedt.

Utdrag af protokollet öfver landtför svar särenden, hållet inför

Hans Maf.t Konungen uti statsrådet å Stockholms slott

den 20 november 1896.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt,

von Krusenstjerna.

Departementschefen anförde härefter:

»Uti en till generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet stäld

skrift har handtverksmästaren vid Vendee artilleriregementes tygstat

Axel Fredrik Wilhelm Ekstedt anhållit att, som han till Följd af ålder

och tilltagande sjuklighet med deraf beroende minskad arbetsförmåga

ej längre kunde på ett tillfredsställande sätt motsvara tjenstens fordringar,

men Ekstedt vid inträffande afgång från sin befattning saknade

medel till sitt lifsuppehälle, enär han icke begagnat sig af honom år

1877 erbjudet tillfälle att såsom delegare ingå i arméns pensionskassa

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nionde hufvndtiteln: bil. 2.

83

af den anledning, att han, som vore född år 1833 och år 1875 kommit

i statens tjenst, skolat först efter 30 tjenstår eller således vid 72 års ålder —

en ålder, som han ansett sig aldrig kunna uppnå — komma i åtnjutande

af pension, någon pension eller årligt understöd från andra allmänna

medel vid afskedstagandet måtte för honom utverkas.

Med anledning af denna framställning har general fälttygmästaren

uti skrifvelse den 15 sistlidne februari i underdånighet hemstält, att

nådig proposition måtte till Riksdagen aflåtas om beredande åt bemälde

Ekstedt af pension å allmänna indragningsstaten; och har generalfälttygmästaren

såsom stöd för nämnda hemställan anfört, att Ekstedt, som

är född den 23 mars 1833, under den tid af mer än 21 år, eller sedan

den 30 januari 1875, han varit i statens tjenst anstäld, med flit och

skicklighet fullgjort sina göromål samt ådagalagt ett utmärkt hedrande

uppförande, men att han vid då snart uppnådda 63 år, på grund af

denna höga ålder och sjuklighet, vore föga arbetsför, samt att Ekstedt,

som af skäl, han uppgifvit, icke sökt delaktighet i arméns pensionskassa,

skulle vid blifvande afgång från sin tjenst befinna sig utan

medel för sin existens, hvarjemte generalfälttygmästaren erinrat, att

tyghandtverkarne äro bundne vid sina befattningar allenast genom

kontrakt på tre månaders ömsesidig uppsägning, samt att antagligt

vore att, då ansvaret för de vid verkstäderna anstälde handtverkarnes

fulla arbetsduglighet och yrkesskicklighet författningsenligt åligger tygmästare,

man svårligen kunde undgå att inom kort uppsäga Ekstedt

från hans nu innehafvande plats, i hvilket fall han efter långt och

pligttroget arbete i statens tjenst kom me att gå en synnerligen beklagansvärd

ålderdom till mötes, för så vidt ej staten trädde emellan

genom att tillerkänna honom någon pension.

Beträffande beloppet af en sådan pension har generalfälttygmästaren,

vid det förhållande att Ekstedt icke verkstält någon inbetalning

till pensionskassan, ansett det icke kunna ifrågasättas, att pensionen

skulle utgå med det belopp, som finnes uppfördt för den pensionsklass,

Ekstedt, derest han varit delegare i arméns pensionskassa,

skulle hafva tillhört, men å andra sidan funnit alltför stor afknappning

å pensionen icke höra göras, så vidt det dermed åsyftade ändamålet

att bereda Ekstedt en torftig bergning skulle kunna vinnas, samt förty

i underdånighet föreslagit, att pensionen för Ekstedt måtte bestämmas

till $ af det belopp, 700 kronor, hvarmed tygstatshandtverkare på stat

efter afskedstagandet pensioneras, eller till 467 kronor.

Af ett vid handlingarna fogadt läkarebetyg framgick, att Ekstedt

sedan flera år lidit af kronisk muskelrheumatism samt att hans arbetsBik.

till Riksd. Frot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Nionde hufvudtiteln: bil. 2.

förmåga på grund häraf och till följd af hans höga ålder vore betydligt

nedsatt.

Statskontoret, hvars yttrande i ärendet genom nådig remiss inhemtades,

anförde i underdånigt utlåtande den 19 sistlidne februari,

att Ekstedt visserligen torde vara förtjent af att vid sitt entledigande

erhålla något understöd för sina återstående dagar, men att detta understöd

dock icke syntes böra föreslås högre än till 350 kronor, eller

samma belopp, som vid 1894 års riksdag såsom årlig pension beviljats

handtverkaren på stat vid Första Göta artilleriregemente J. F. Ågren.

Uti en sedermera till mig ingifven skrift af den 30 nästlidne

oktober har generalfälttygmästaren anmält, att det vore omöjligt längre

bibehålla Ekstedt i tjenst, enär han på grund af kraftlöshet saknade

förmåga att arbeta; och inhemtas af ett denna skrifvelse bifogadt läkarebetyg

af den 26 i samma månad, att Ekstedts sjukdom under sista året

ytterligare förvärrats samt att han endast i ringa mån kunde genom

arbete bidraga till sin framtida bergning.

På grund af hvad sålunda blifvit upplyst och då det torde vara

med billighet öfverensstämmande, att Ekstedt, hvilken inom kort uppnår

64 års ålder och som i nära 22 år varit i statens tjenst anstäld,

vid afgång från innehafvande befattning beredes något understöd medelst

pension, hvilken, enligt min åsigt, skäligen bör sättas till det af statskontoret

föreslagna belopp, får jag underdånigst hemställa, det Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att handtverksmästaren vid Vendes artilleriregementes tygstat

Axel Fredrik Wilhelm Ekstedt må från och med månaden näst efter

den, hvarunder han erhåller entledigande från sin vid nämnda tygstat

innehafvande befattning, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af trehundrafemtio kronor.»

Till denna hemställan, hvaruti statsrådets öfrige

ledamöter instämde, täcktes Hans Maj:t Konungen

lemna nådigt bifall; och skulle utdrag af detta protokoll

finansdepartementet tillställas för iakttagande vid

uppgörande af förslag till reglering af utgifterna under

riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

Mart. Nyborg.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Nionde hnfrudtiteln: bil. S.

35

Utdrag af protokollet ''öfver landtförsvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen uti statsrådet å Stockholms slott

den 9 januari 1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

Gilljam,

■ friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt,

von Krusenstjerna.

Departementschefen, statsrådet friherre Rappe anförde härefter:

»Sedan, med anledning åt en år 1890 al direktionen öfver allmänna

garnisonssjukhuset i Stockholm gjord underdånig framställning

om beredande af årlig pension åt tvättföreständerskan vid sjukhuset

Emilia Maria Höglund, hvilken till följd af ålder och medtagna krafter

icke vidare vore i stånd att nöjaktigt fullgöra sin befattning, Eders

Kongl. Maj:t, efter vederbörande myndigheters hörande, genom nådigt

[7]

Pension för

tv''Utföre ständerskan

E. M.

Eöylund.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Nionde hufvudtiteln: bil. 3.

bref den 31 december nyssnämnda år medgifvit, att en gratifikation

af 200 kronor finge vid Höglunds afskedande ur sjukhusets tjenst af

dess medel henne tilldelas, har direktionen öfver berörda sjukhus uti

skrifvelse den. 17 sistlidne oktober, med anmälan att Höglund icke

velat lemna sin befattning mot erhållande af en gratifikation för en

gång,, som ej tryggade henne mot nöd under återstående dagar, samt

att direktionen vid sadant förhållande ansett det i hög grad obilligt

att mot hennes vilja aflägsna henne från en befattning, som hon efter

yttersta förmåga sökt fullgöra, i underdånighet hemstält, att då Höglund

numera, på sätt ett bifogadt läkarebetyg utvisade, drabbats af en

så svår sjukdom, lifmoderkräfta, att hon vore oförmögen att sköta sin

tjenstebefattning, Eders Kongl. Maj:t täcktes genom nådig proposition

till nästsammanträdande Riksdag bereda Höglund, som uppnått 71 års

ålder och vant anstäld i sjukhusets tjenst sedan den 1 maj 1855, eu

årlig pension af .300 kronor, att, då sjukhusets egna medel ej vidare

dertill lemnade tillgång, utgå från allmänna indragningsstaten från

och med manaden näst efter den, då hon från befattningen erhölle afsked,

hvarjemte direktionen, som meddelat, att Höglunds aflöningsförmåner

utgjorde, utom fri bostad med ljus och vedbrand, omkring

710 kronor årligen, anhållit, att det genom ofvanberörda nådiga bref

direktionen lemnade tillstånd att af sjukhusets medel tilldela Höglund

vid afskedstagande! en gratifikation af 200 kronor i allt fall måtte få

ega bestånd för att underlätta Höglunds afskedande redan under nästkommande

år.

Öfver denna af medicinalstyrelsen förordade framställning har

utlåtande, blifvit infordradt från statskontoret, hvilket embetsverk uti

underdånig skrifvelse den 11 nästlidne december hufvudsakligen anfört,

att . då Höglund innehaft sin anställning vid sjukhuset i nära 42 år och

enligt vederbörande läkares intyg vore till följd af svår sjukdom oförmögen

att sköta densamma och tydligen äfven ur stånd att numera

med eget arbete af annat slag bidraga till sitt lifsuppehälle, statskontoret,

med erinran att. innevarande års Riksdag uppå Eders Kongl.

Maj:ts framställning beviljat från allmänna indragningsstaten en årspension

af 320 kronor åt en f. d. sjuksköterska vid statens jernvägsbyggnader,

funnit sig böra till direktionens underdåniga hemställan om

pensions beredande åt Höglund tillstyrka nådigt bifall; dock att, i

händelse pensionen beviljades att utgå från och med månaden näst

efter den, hvari anställningen upphört, det direktionen gifna bemyndigande

att till Höglund vid afskedstagandet utbetala en gratifikation

enligt statskontorets åsigt borde anses hafva förfallit.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtdteln: bil. 3. 37

Arméförvaltningen å civila departementet, hvars utlåtande, i

ärendet Eders Kongl. Maj:t genom nådig remiss jemväl behagat infordra,

har uti skrifvelse den 22 nästlidne december förklarat sig

icke hafva något att erinra mot nådigt bifall till förevarande framställning.

I betraktande af hvad i ärendet förekommit, finner jag det framstälda

anspråket på pension åt tvättförestånderskan Höglund vara

grundadt på rättvisa och billighet; och som någon anmärkning mot

beloppet med fog icke torde kunna göras, får jag, som anser att, i

händelse pension varder henne beviljad från och med månaden näst

efter den, hvaruti anställningen upphört, det genom nådiga brefvet den

31 december 1890 direktionen öfver allmänna garnisonssjukhuset gifna

bemyndigande att till Höglund vid afskedstagande!; utbetala en viss

gratifikation bör förfalla, härmed underdånigst hemställa,

att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen medgifva, att

tvättförestånderskan vid allmänna garnisonssjukhuset Emilia Maria

Höglund må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked

från hennes befattning varder henne meddeladt, under sin. återstående

lifstid åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten till belopp af

trehundra kronor årligen.»

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemetält behagade Hans Maj:t Konungen, uppå tillstyrkan

af statsrådets öfriga ledamöter, i nåder bifalla;

och skulle utdrag af detta protokoll tillställas finansdepartementet

till iakttagande vid uppgörande af förslag

till reglering af utgifterna under riksstatens nionde

hufvu dtitel.

Ex protocollo:

F. Lagerfelt.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Nionde hnfvmdtiteln: bil. 4.

[8.]

Pension för

kartografen

J. Amell.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Majit

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 december

1896.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas

Statsråden: friherre Akerhielm,

Wikblad,

GrILLJAM,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt och

vojt Krusenstjerna.

3:o.

Departementschefen, statsrådet von Krusenstjerna anförde härefter

i underdånighet:

. en t*11 Eders Kongl. Maj:t den 4 november 1896 aflåten

skrifvelse har chefen för rikets allmänna kartverk, med föranledande af

en ansökan från kartografen vid nämnda kartverk Johan Amell gjort

framställning om beredande af pension åt bemälde Amell.

Af handlingame i detta ärende inhemtas, att Arnell, som är född

den 7 februari 1835, efter att hafva omkring tio år arbetat såsom bi
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudfiteln: bil. 4.

39

träde åt landtmätare, den 15 juni 1863 antagits till extra kartograf och

den 13 november samma år befordrats till kartograf vid kartverket; att

enligt ett af legitimerad läkare den 2 november 1896 utfardadt bevis

Arnell, som lider af kronisk rheumatism med svindel, är så svag till

sin helsa, att han är oförmögen att fullgöra de med kartografbefattningen

förenade åligganden; samt att han enligt intyg af två personer är

i saknad af egna tillgångar att underhålla sig och sin familj, bestående

af hustru och en minderårig son.

Uti sin underdåniga skrifvelse har kartverkschefen anfört hufvudsakligen:

Genom nådigt bref den 26 november 1886 hade Eders Kongl.

Maj:t på grund af läkarebetyg beviljat Arnell tjenstledighet under ett

år, hvilken tjenstledighet sedermera efterhand utsträckts under ytterligare

tre och ett hälft år till den 1 juni 1891, hvarefter Arnell åter

inträdt i tjenstgöring. Enligt ett på anmodan afgifvet yttrande af den

officer, som handhade närmaste ledningen af de ekonomiska kartarbetena,

hade det dock visat sig, såväl under sistnämnda år som under det derpå

följande, att Arnell fortfarande vore oförmögen att nöjaktigt utföra kartläggning,

hvarför han sedan år 1892 ej heller kunnat vid fältarbetena

användas. Af samma yttrande jemte ofvan omförmälda läkarebetyg

framginge, att Arnell numera ej heller kunde nöjaktigt utföra de vid

kartverket förekommande byråarbetena och att han sålunda vore oförmögen

att sköta sin tjenst. Enär emellertid Arnell tillhört kartverket i

nära trettiotre och ett hälft år och dervid städse, för så vidt hans helsa

ej lagt hinder derför, med nit och skicklighet uppfylt sina åligganden,

samt han dessutom uppnått en så hög ålder, eller nära sextiotvå år, att

han på grund deraf och till följd af sin försvagade helsa ej på annat

sätt torde kunna förvärfva sitt uppehälle, och han icke hade några egna

tillgångar, syntes det rätt och billigt, att Arnell erhölle pension af statsverket.

Med erinran derjemte, att rikets allmänna kartverks personal icke

genom allmänna bestämmelser tillförsäkrats pensionsrätt i likhet med öfriga

statens tjenstemän, men att Kongl. Maj:t i hvarje särskild! tall af Riksdagen

utverkat pension för afgående kartografer, och under åberopande att pension

för kartografer syntes böra utgå efter samma grunder som för öfriga med

dem likstälde tjenstemän och således beräknas till åttio procent af innehafvande

årsarfvode, hvilket för Arnell utgjorde 3,000 kronor, hemstälde

alltså kartverkschefen, att Kongl. Maj:t täcktes till näst sammanträdande

Riksdag göra framställning om, att kartografen Arnell måtte från och

med månaden näst efter den, hvarunder han afginge från kartografbefattningen,

under sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten

en årlig pension af 2,400 kronor.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Monde hnlvudtiteln: bil. 4.

Till följd af nådig, remiss har statskontoret den 13 nästlidne november

afgifvit underdånigt utlåtande i detta ärende och dervid, på grund

af hvad genom ofvanberörda läkarebetyg blifvit styrkt och af vederbörande

vitsordadt .angående Arnells oförmåga att fullgöra de honom

såsom kartograf åliggande arbeten samt med afseende å såväl Arnells

långa och väl vitsordade tjenstgöring vid kartverket som hans obemedlade

.ställning och behof af den sökta pensionen för sin och sin familjs

framtida utkomst, förordat bifall till den gjorda framställningen om beredande.

af sådan förmån åt Arnell, dock att beloppet vid jemförelse med

de pensioner, som tillförene efter Riksdagens hörande tilldelats afgående

kartografer vid ekonomiska kartverket, syntes kunna bestämmas något

lägre, än hvad .kartverkschefen föreslagit, eller till 2,000 kronor.

Af hvad i detta ärende förekommit torde vara tillförlitligen utredt,

att Arnell numera är oförmögen att sköta sin befattning såsom kartograf.

Med afseende tillika å Arnells ålder och långa, väl vitsordade

tjenstgöring vid kartverket, anser jag mig böra tillstyrka, att Eders Kongl.

Maj:t, på sätt som i likartade fall förut skett, behagade göra framställning

till Riksdagen om beviljande åt Arnell af pension från allmänna

indragningsstaten, hvilken pension dock lämpligen torde kunna bestämmas

att utgå med det af statskontoret förordade belopp 2,000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

medgifva, att kartografen Johan Arnell må från och med månaden

näst efter den, hvarunder han afgår från sin befattning såsom kartograf,

under sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten en

årlig pension af 2,000 kronor.

Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla;

och skulle utdrag af protokollet härom meddelas

finansdepartementet för iakttagande vid uppgörande af

förslag till reglering åt utgifterna under riksstatens nionde

hufvudtitel.

Ex protocollo:

Carl Gr. Edman.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Nionde huivudtiteln: bil. 5.

41

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konunqen i statsrådet å Kristiania slott den 29 december

1896.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Statsråden: Christerson,

Annerstedt och

von Krusenstjerna.

12:o.

Departementschefen, statsrådet von Krusenstjerna yttrade härefter:

Sedan till följd af den år 1891 beslutade omorganisationen af [9.]

landtbruksinstitutet vid Ultuna Sven Svenson, hvilken sedan år 1874 vid J

nämnda institut innehaft mspektorsbefattnmg och tillika tjenstgjort såsom färre inspeklärare

i jordbrukslära m. m. för institutets landtbrukslärlingar, blifvit torcnsfn Sven~

uppsagd till afflyttning den 1 november 1892, hemstälde styrelsen för

landtbruksinstitutet i underdånig skrifvelse den 27 oktober sistnämnda

år, att Svenson måtte tillerkännas pension från allmänna indragnings-,

staten. Till stöd för denna framställning åberopade styrelsen, att

Svenson, som vore född den 25 december 1845 och som vid utöfvande

af sin befattning städse ådagalagt den största duglighet och

pålitlighet och alltid fullgjort sina åligganden till styrelsens synnerliga

belåtenhet, under sin anställning vid institutet ådragit sig en sjukdom,

inflammation i ryggraden, hvarigenom, enligt företedda läkarebetyg af

medicine professoren S. E. Henschen och legitimerade läkarne C. G.

Leczinsky och T. Brunnberg, Svenson icke utan svårighet och fara för

Bih. till Riksd. Prot. 1897. 1 Samt. 1 Afd. Ö

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Nionde Imfvudtiteln: bil. 5.

försämring kunde förrätta sådant arbete, som vore förenadt med kroppsrörelse,

på grund hvaraf hans arbetsduglighet sannolikt skulle för all

framtid inskränkas och i sammanhang dermed hans förmåga att med

eget arbete sig försörja; och föreslog styrelsen, med tillkännagifvande

att Svenson i aflöning åtnjutit, förutom bostad och fri vedbrand, kontant

till en början 1,950 kronor och från våren 1884 2,500 kronor, .att

pensionsbeloppet måtte bestämmas till 1,000 kronor årligen.

Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande tillstyrkte emellertid

landtbruksstyrelsen — med biträdande af den gjorda framställningen om

beredande af någon pension åt Svenson — att, med hänsyn dertill att

Svenson, som då ännu icke uppnått 47 års ålder, icke vore^till följd af

den honom ådragna kroppsskadan för det då varande urståndsatt att genom

eget arbete bidraga till sitt uppehälle, pensionsbeloppet skäligen borde

nedsättas till 500 kronor.

Efter det statskontoret, jemväl i ärendet hördt, för sin del instämt

uti hvad landtbruksstyrelsen sålunda föreslagit, behagade Eders Kongl.

Maj:t hos. 1893 års Riksdag göra nådig framställning om beviljande å

allmänna indragningsstaten åt förre inspektören Svenson under hans

återstående lifstid af en årlig pension af 500 kronor att utgå från och

med november månad 1892, hvilken framställning äfven blef af Riksdagen

enligt underdånig skrifvelse den 28 april 1893 bifallen.

Redan på hösten samma år inkom Svenson med underdånig framställning

att. Eders Kongl. Maj:t måtte till påföljande Riksdag aflåta

nådig proposition om förhöjning med 500 kronor i den honom beviljade

pensionen; men fann Eders Kongl. Maj:t, enligt nådigt beslut den 2

februari 1894, Svensons då föreliggande ansökning icke till någon Eders

Kongl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda.

Nu hafva dels Svenson uti en den 10 februari 1896 till Eders

Kongl. Maj:t inkommen ansökan och dels styrelsen för Ultuna landtbruksinstitut,

med föranledande af en från Svenson till bemälda styrelse

gjord framställning, uti en den 6 november 1896 aflåten underdånig

skrifvelse hemstält om förhöjning till 1,000 kronor af den Svenson beviljade

pensionen.

Uti den af Svenson till Eders Kongl. Maj:t ingifna ansökningen

har han såsom skäl för densamma åberopat hufvudsakligen: att den

obetydliga besparing, han under sin tjenstetid vid Ultuna landtbruksinstitut

kunnat göra, tagits i anspråk för hans nödtorftiga uppehälle

efter hans afskedande med omkring 500 kronor årligen och derföre snart

åtgått; att han i öfrigt vore i saknad af existensmedel och icke heller

hade någon enskild person att hänvända sig till med begäran om hjelp

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Nionde hnfvudtiteln: bil. 5.

i sin särdeles för framtiden synnerligen bekymmersamma belägenhet;

att den Svenson ådragna sjukdom, som derjemte orsakade honom utgifter

i och för helso- och sjukvård, så förvärrats, att han numera och

för all framtid vore oförmögen till arbete; samt att, äfven om pensionsbeloppet

bestämdes till 1,000 kronor, detta ändock icke uppginge till

samma procent af den kontanta aflöning som den minsta af de pensioner,

som tilldelats de af Svensons kolleger vid institutet, hvilka jemväl

i sammanhang med dettas omorganisation afgått från sina befattningar

derstädes»

Vid sin ansökning har Svenson fogat dels ett den 7 februari 1896

af legitimerade läkaren C. G. Leczinsky utfärdadt intyg, af innehåll. att

Svenson, som under åren 1892 och 1893 rådfrågat Leczinsky för sjukdom

i ryggraden (spondylitis), blifvit af honom ytterligare undersökt,

hvarvid befunnits, att Svensons tillstånd betydligt försämrats; att ömheten

i ryggraden tilltagit och förorsakade smärtor vid de flesta rörelser,

på grund hvaraf Svenson icke kunde utföra något arbete, som fordrade

kroppsrörelse; samt att, då Svenson dessutom endast kortare stunder

förmådde intaga den kroppsställning, som erfordrades för skrifning och

dermed jemförligt arbete och det ej vore sannolikt att han åter blefve

frisk, han måste anses för framtiden sakna förmåga att med arbete sig

försörja, dels och, förutom tidigare företedda betyg och intyg, nya sådana,

bland annat derom, att han icke vidare kunde användas för utförande

af skrifgöromål eller annat dylikt arbete äfvensom att han till följd åt

sin kroppsskada ofta nödgades vara sängliggande och synnerligast på

senaste tiden blifvit allt mer och mer i behof af sjukvård.

Uti häröfver den 3 mars 1896 afgifvet infordradt underdånigt utlåtande

har statskontoret till en början erinrat att, medan det i denna

pensionsfråga förut åberopade läkarebetyg innehölle, att den Svenson

ådragna sjukdom sannolikt för all framtid komme att inskränka Svensons

arbetsduglighet och i sammanhang dermed hans förmåga att med

eget arbete bidraga till sitt uppehälle, genom det vid Svensons ifrågavarande

ansökning fogade läkarebetyg åter blifvit styrkt, att Svenson

betydligt försämrats och att han, då det icke vore sannolikt, att han

åter kunde blifva frisk, måste anses för framtiden sakna förmåga att

med arbete sig försörja; och förklarade statskontoret, att, med anledning

af hvad sålunda förekommit och då det antagande, som torde hafva

föranleda sänkningen i det af styrelsen för Ultuna landtbruksinstitut föreslagna

pensionsbeloppet, eller att Svenson icke vore till följd af den

honom ådragna kroppsskadan urståndsatt att genom eget arbete bidraga

till sitt uppehälle, efter hvad numera blifvit upplyst, måste, enligt embete
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Nionde hufvudtiteln: bil. 5.

terkets uppfattning, anses vara väsentligen oriktigt, statskontoret funne

sig tor sm del höra hemställa, det täcktes Eders Kongl. Makt föreslå

.Riksdagen att bevilja Svenson en förhöjning af 500 kronor i den honom

a allmänna mdragningsstaten tillagda lifstidspension, räknadt från och

med den 1 januari 1896.

_ 1 .Uti ofvan omförmälda af Svenson till styrelsen för Ultuna landt
bruksinstitut

den 23 oktober 1896 afgifna framställning har Svenson,

med åberopande hufvudsakligen af hvad som i hans till Eders Kongl.

Mapt mgifna ansökan andragits och med tillkännagifvande att hans

kapitaltillgang, som vid hans afgång från befattningen vid Ultuna utgjort

2,000 kronor, dåmera helt och hållet åtgått, anhållit att styrelsen

ville hos Eders Kongl. Maj:t göra framställning om förhöjning i pensionen

till ofvan angifvet belopp. ö r

Styrelsen för landtbruksinstitutet vid Ultuna, hos hvilken jemväl

rektor och fyra lärare vid institutet förordat Svensons framställning,

har uti sm till Eders Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelse åberopat att Svenson,

som under innevarande månad uppnådde 51 års ålder, numera genom

lakarebetyg styrkt, att hans helsotillstånd så försämrats, att han icke

kunde utföra något arbete, som fordrade kroppsrörelse, och att han

endast kortare stunder förmådde intaga den kroppsställning, som erfordrades

for skrifning och dermed jemförliga arbeten, samt att det såväl

härigenom som genom de af enskilde, af styrelsen kände trovärdige

personer afgifna intyg, som Svenson bifogat sin nu förevarande, till

styrelsen mgifna ansökning, måste anses till fullo styrkt, att Svenson

icke blott saknade möjlighet att arbeta inom sitt förra yrke, utan äfven

att han vore fullkomligt urståndsatt att med eget arbete af hvad slag

som helst i någon afsevärd mån bidraga till sitt uppehälle; och har styrelsen

förty hemstält om framställning till Riksdagen om förhöjning af

den Svenson beviljade pension till 1,000 kronor, hvilket skulle utgöra

40 procent af den kontanta lön han såsom inspektor uppburit.

. Slutligen har landtbruksstyrelsen, som genom särskilda nådiga

remisser erhållit _ befallning att sig yttra såväl beträffande Svensons nu

gjorda underdåniga ansökning som i fråga om styrelsens för Ultuna

landtbruksinstitut framställning, i underdånigt utlåtande af den 30 nästhdne

november, då det icke syntes kunna bestridas, att den Svenson

be\iljade pension vore så låg, att, sedan Svensons helsotillstånd numera

undergått sådan förändring, att han måste anses urståndsatt att kunna

med eget arbete i afsevärd mån bidraga till sin försörjning och derjemte

vore i behof af sjukvård, densamma icke kunde förslå till bestridande

af kostnaderna för hans uppehälle, hemstält, att Eders Kongl.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. &.

45

Maj:t måtte föreslå nästinstundande Riksdag att bevilja Svenson en förhöjning

af 500 kronor i den honom å allmänna indragningsstaten tilllagda

lifstidspension, räknadt från den 1 januari nästkommande år.

Det senast för Svenson utfärdade läkarebetyget äfvensom andra af

honom förebragta intyg ådagalägga, att Svensons iråkade sjukdom, som,

då pensionen åt honom beviljades, allenast ansågs medföra inskränkning i

hans arbetsduglighet, derefter så förvärrats, att Svenson numera icke

blott är alldeles urståndsatt att genom eget arbete bidraga till sitt uppehälle,

utan äfven på grund af sin sjuklighet förorsakas direkta utgifter

för nödig skötsel och vård. Med afseende å dessa sålunda förändrade

omständigheter anser jag full anledning föreligga till en förhöjning till

ett belopp af 1,000 kronor af den Svenson redan tillagda pension. Jag

tillstyrker alltså i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen medgifva,

att den förre inspektören Sven Svenson å allmänna indragningsstaten

beviljade lifstidspension å 500 kronor måtte höjas med ett belopp

af ytterligare 500 kronor, räknadt från och med den 1 januari 1897.

Hvad departementschefen sålunda tillstyrkt, deri

statsrådets öfriga närvarande ledamöter instämde, behagade

Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla samt

befalde, att utdrag af protokollet härom skulle meddelas

finansdepartementet för iakttagande vid upprättande

af förslag till reglering af utgifterna under

riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

G. Zethelius.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Nionde hnfmdtiteln: bil. 6.

[10-]

Pension för

chefen för

Sveriges geologiska,

undersökning

O. M.

Torell.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 januari

1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

Gilljam,

friherre Rappe,

Chbisterson,

Wersåll,

Annerstedt och

von Krusenstjerna.

4:o.

Departementschefen, statsrådet von Krusenstjerna anförde härefter:

»Uti nådig proposition till 1888 års Riksdag föreslog Eders Kongl.

Maj:t, att chefen för Sveriges geologiska undersökning jemte de vid

undersökningen anstälde geologer måtte ega att efter erhållet afsked

komma i åtnjutande af pension å allmänna indragningsstaten; och skulle

för undersökningens chef pensionsrätten inträda vid 65 lefnadsår och

efter 35 års anställning i statens tjenst.

Beträffande beloppet af chefens pension anförde jag vid föredragning

inför Eders Kongl. Maj:t af den framställning, som föranledde

Eders Kongl. Maj:ts berörda proposition, att pensionen skäligen borde

utgå med 5,000 kronor, hvarigenom chefen, hvilkens lön uppginge till

s. 47 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtitein: bil. 6.

47

7.000 kronor, komme att åtnjuta samma pensionsbelopp, som tillkomme

cheferne i vissa andra med det nu ifrågavarande närmast jemförliga

verk, såsom landtmäteristyrelsen och statistiska centralbyrån. I öfverensstämmelse

härmed föreslog Eders Kongl. Maj:t jemväl Riksdagen, att

chefens pension skulle utgå med 5,000 kronor.

Eders Kongl. Maj:ts berörda framställning vann dock icke Riksdagens

bifall.

Hos Eders Kongl. Maj:t har emellertid nu chefen för Sveriges

geologiska undersökning, e. o. professoren Otto Martin Torell g’jort

framställning om erhållande af pension. Torell, som är född den.öjuni

1828, utnämndes den 14 februari 1860 till zoologie adjunkt vid universitetet

i Lund och den 23 mars 1866 till e. o. professor i zoologi och

geologi vid samma universitet, med hvilken befattning dock icke några

löneförmåner varit förenade, samt förordnades den 28 november 1871

att från 1872 års början såsom chef leda Sveriges geologiska undersökning,

hvarefter han den 28 mars 1872 erhöll afsked från befattningen

som adjunkt vid universitetet.

Uti sin ofvan omförmälda framställning har Torell till stöd för sin

ansökning åberopat att han vore 68 år gammal och 37 år varit i statens

tjenst samt att han således uppfyllt förberörda af Eders Kongl. Maj:t

föreslagna och för tjenstemän i allmänhet gällande vilkor för erhållande

af pension. Beträffande pensionens belopp har Torell hemstält, att detta,

med hänsyn till hans gjorda uppoffringar af tid, penningar och arbete

för vetenskapliga ändamål, måtte utöfver af Eders Kongl. Maj:t tillförene

föreslagna 5,000 kronor höjas med 1,000 kronor så, att pensionen

komme att utgå med 6,000 kronor.

Uti häröfver afgifvet utlåtande af den 22 december 1896 har statskontoret,

med erinran att Riksdagens ofvan omförmälda afslag å Eders

Kongl. Maj:ts framställning om pensionsrätt för tjenstemännen vid den

geologiska undersökningen uppenbarligen icke haft sin orsak deri, att

det arbete i statens tjenst, som af berörde tjenstemän utfördes, ansetts

vara mindre förtjent af erkännande än annat sådant arbete, utan föranledts

allenast deraf att, då hela anslaget för de geologiska undersökningarne

vore uppfördt på extra stat och således vore att anse

såsom mera tillfälligt, något allmänt medgifvande af pensionsrätt för

den vid undersökningen anstälda personal icke syntes Riksdagen erforderligt,

hemstält att den pension å allmänna indragningsstaten, som

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att bevilja Torell i hans

egenskap af chef för geologiska undersökningen, måtte bestämmas till

5.000 kronor om året att utgå från och med månaden näst efter den,

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Nionde hufvndtiteln: bil. 6.

hvari han komme att från befattningen afgå, samt att den höjning i

pensionsbeloppet, som Eders Kongl. Maj:t, med afseende å Torells särskilda

förtjenster och uppoffringar i den vetenskapliga forskningens intresse,

kunde pröfva skäligt föreslå, måtte betraktas såsom personligt

pensionstillägg och utgå från samma anslag och samma tid.

Med fästadt afseende å den långa och gagnande verksamhet Torell

utöfvat såsom chef för Sveriges geologiska undersökning, anser jag mig,

då Torell uppnått mer än 68 lefnadsår samt varit i nära 37 år anstäld

\ statens tjenst, böra förorda honom till erhållande af pension. Med

lifligt erkännande af Torells framstående verksamhet såsom vetenskapsman

anser jag dock denna omständighet icke böra föranleda förhöjning

i pensionen utöfver det belopp, som Eders Kongl. Maj:t redan förut

ansett böra tillkomma chefen för Sveriges geologiska undersökning, eller

5,000 kronor.

Jag hemställer alltså i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att chefen för Sveriges geologiska

undersökning, extra ordinarie professoren Otto Martin Torell må från och

med månaden näst efter den, hvarunder han från sin befattning såsom

för Sveriges geologiska undersökning afgår, under sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 5,000

kronor.»

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lemna nådigt bifall; och skulle protokollsutdrag härom

till finansdepartementet öfverlemnas för behörigt iakttagande

vid uppgörande af förslag till reglering af

utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

E. K. Almqvist.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 7.

49

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hdllet inför

Hans Maj:t Konungen uti statsrådet å Christiania slott

den 29 december 1896.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Statsråden: Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna.

Tillförordnade föredraganden, statsrådet Christerson föredrog i underdånighet

:

Direktionens öfver arméns pensionskassa underdåniga skrifvelse

den 18 sistlidne november angående anslag för år 1898 till upprätthållande

af arméns pensionering.

Föredraganden yttrade härvid:

»Innevarande års Riksdag har, i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts

derom gjorda framställning, å extra stat för år 1897 anvisat ett förslagsanslag

af 1,540,000 kronor, att, under vanligt vilkor, användas dels

till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering och dels

till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder.

I sin förenämnda underdåniga skrifvelse har direktionen öfver

nämnda pensionskassa anfört, att, ehuru förutnämnda belopp, enligt hvad

nu visat sig, icke vore för det afsedda ändamålet fullt tillräckligt, det

å andra sidan dock mötte synnerlig svårighet att så långt förut som två

Bih. till Biksd. Brot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 7

[16.]

Anslag till

upprätthållande

af arméns

pensionering.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Nionde hnfvudtiteln: bil. 7.

Vill 8^r?n angifya den erforderliga summan, med anledning hvaraf

och då, enligt förut gjordt antagande, tidpunkten för inträdande af ett

mera normalt förhållande i afseende å tillkomst och afgång på pensionsstaten

borde inom några år inträffa, hvarefter det framtida anslagsbehofvet

blefve lättare att beräkna, direktionen ansett sig böra i underdånighet

anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå nästsammanträdande

Riksdag att äfven för år 1898 för ofvanberörda ändamål å

extra stat anvisa ett förslagsanslag af 1,540,000 kronor.

... bågrund häraf hemställer jag, att Eders Kongl. MajdTtäcktes

föreslå Riksdagen

att å extra stat för år 1898 anvisa ett förslagsanslag af 1,540 000

kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas

egen pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för

pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda

vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till

fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för

sådana pensioners utgående.»

Till denna föredragandens hemställan, hvaruti

statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans

Maj:t Konungen lemna nådigt bifall; och skulle utdrag

af detta protokoll tillställas finansdepartementet för

iakttagande vid uppgörandet af förslag till reglering

a.f utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

G. Zethelius.

STOCKHOLM, 1SAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1897.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: statsrådsprotokollet.

1

Finansplanen.

Utdrag af protokollet öfver finans ärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 januari

1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt,

von Krusenstjerna.

Härefter yttrade departementschefen, statsrådet Wersäll:

De anslag, Eders Kongl. Maj:t på de särskilda departements- Sammanfallchefernas

föredragning besluta äska af Riksdagen för år 1898, utgöra terna under

sålunda: hufvud
n

- titlarne.

Bill. till llilcsd. Brot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Fifladsplanen:: statsrådsprotokollet

I hufvudtiteln: ordinarie: kronor

extra:

77

II

77

ordinarie:

77

extra:

77

III

77

ordinarie:

77

extra:

77

IV

77

ordinarie:

77

extra:

77

V

77

ordinarie:

77

extra:

77

VI

77

ordinarie:

77

extra:

77

VII - ''

77

ordinarie:

77

■ extra:

77

VIII

77

ordinarie:

%77

extra:

77

IX

77

ordinarie:

77

extra:

’• 77

1,320,000

100,000

kronor 1,420,000: —

3,851,050

28,250

— „ 3,879.300: —

606,750

4,500

— „ 611,250: —

26,376,535

7,201,065

— „ 33,577,600: —

7,061,095

6,961,405

„ 14,022,500: —

5.751.000

2.822.000

— „ 8,573,000: —

18,410,100

1,240,700

— „ 19,650,800: —

13,838,198

1,865,002

— „ 15,703,200: —

3,286,050

1,540,000

— „ 4,826,050: —

kronor 102,263,700: —

Anslag utom "Vidare erinrar jag derom, att Eders Kongl.

hu/iudtuiame. Majjt förut denna dag på föredragning åf chefen

för civildepartementet besluta föreslå Riksdagen

att till utgående under år 1898 utom hufvudtitlarne

å riksstaten anvisa:

till kompletteringsarbeten å vestkustbanan tillhopa

.................................kronor 325,000: —

„ anskaffande af ny rörlig

materiel vid statens redan

trafikerade jem
vägar.

.................•;........••••• „ 2,565,000:— 2,890,000: —

Enligt hvad jag inhemtat, är chefen för

civildepartementet sinnad att inom kort till Eders

Kongl. Maj:ts pröfning framlägga förslag rörande

fortsättning af norra stambanan från Boden till

Kalix eif. Ehuru den förberedande utredningen

Transport kronor 105,153,700: —

s. 3 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: statsrådsprotokollet. 3

Transport kronor 105,153,700: —

af denna fråga ännu icke ar fullt afslutad, kan

dock redan nu beräknas, att till byggnadsarbetenas

bedrifvande under, år 1898 under alla förhållanden

kan användas ett belopp af 1,300,000

kronor. Då statsverkets ställning lemnar tillgång

att utan upplåning betäcka detta belopp, hemställer

jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen att till utgående under år 1898 å

riksstaten utom hufvudtitlarne, jemte förut omförmälda

belopp, anvisa till fortsättning af norra

stambanan från Boden till Kalix eif..................... „ 1,300,000: —

Fullmäktige i riksgäldskontoret hafva i

skrifvelse af den 11 sistlidne december, som

torde få under litt. B biläggas dagens protokoll,

lemnat uppgift å de riksgäldskontorets utgifter

för år 1898, hvilka fullmäktige ansett böra i

riksstaten uppföras. Enligt denna fullmäktiges

beräkning utgöra dessa siffror:

riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar

m. m., förslagsvis....... kronor 728,800: —

räntor å statsskulden och

afbetalningar å de fonderade

statslånen

kr. 13,399,350: —

efter afdrag

af de till

riksgäldskontoret

ingående

rånte- och

kapitalbetalningar

2,811,550: —

förslagsvis........................... ,,__10,587,800:— „ 11,316,600:-- I

I riksstaterna för hvardera af åren 1896

och 1897 har afsatts ett belopp af 1,400,000

kronor, som tillgodoförts- den enligt nådigt bref_________________

Transport kronor 117,770,300: —

Riksgälds
kontoret*
ställning.

A f''sättning

till arbetareförsäkringsfonden.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Statsverkets

kassaförlags
fond.

4 Finansplanen: statsrådsprotokollet

Transport kronor 117,770,300: —

den 15 november 1895 under statskontorets förvaltning

stälda arbetareförsäkringsfonden. Skäl

hafva visserligen ansetts vara för handen att,

innan försäkringsfrågan ånyo förelägges Riksdagen,

ännu någon tid låta meningarne inom

landet arbeta sig fram till ökad klarhet angående

det riktigaste sättet för den vigtiga frågans

lösning, såsom ock att derunder i möjligaste mån

hemta lärdom af andra länders erfarenhet, men

då under alla förhållanden försäkringens genomförande

kommer att kräfva betydliga belopp, på

det att de ifrågasatta pensionsförmånerna må

komma äfven den nuvarande generationen till

godo, anser jag mig, efter samråd med chefen

för civildepartementet, böra hemställa, att Eders

Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att till arbetareförsäkringsfonden må äfven i riks
staten

för år 1898 afsättas ett belopp af............ „ 1,400,000:_

Statsverkets kassaförlagsfond utgjorde enligt

1895 års rikshufvudbok vid samma års

slut..................................... kronor 14,122,907:27

Till fonden har vidare

enligt riksstaten för

år 1897 afsatts ............... „ 800,100: —

hvadan fonden vid innevarande

års utgång kommer

att utgöra.................. kronor 14,923,007: 2 7.

I fråga om storleken af det belopp, till

hvilket kassaförlagsfonden borde uppbringas, blef

år 1890 på föranstaltande af chefen för finansdepartementet

en utredning verkstäld, hvars

resultat innefattas i ett såsom bilaga litt. C vid

den till 1891 års Riksdag aflåtna statsverksproposition

fogadt utlåtande. I detta utlåtande biträdes

den till statsrådsprotokollet den 10 januari

1883 af dåvarande chefen för finansdepartementet

uttalade mening, att en förhöjning af kassa
Transport

kronor 119,170,300: —

s. 5 Kontrollera mot PDF

toi axiTBl

•/i

Finansplanen: statsrådsprotokollet. 5

c r a- Transport kronor 119,170,300: —

förlagsfonden till åtminstone 15,000,000 kronor

vore behöflig. Såsom af nyss meddelade sifferuppgifter

framgår, understiger den nuvarande

behållningen å fonden endast med ett jemförelsevis

obetydligt belopp berörda såsom minimalsiffra

för fondens ökning betecknade summa. Till

fyllande af det sålunda felande beloppet, eller

76,992 kronor 73 öre, finnes tillgång i det. öfverskott,

som, efter det förut omförmälda statsbehof

för den nu förevarande statsregleringen blifvit

tillgodosedda, å sagda statsreglering uppkommer.

Detta öfverskott uppgår till 105,700 kronor, och

af detsamma behöfver sålunda endast en del

tagas i anspråk för att uppbringa kassaförlagsfonden

till 15,000,000 kronor. Redan då frågan

om kassaförlagsfondens behöfliga storlek åren

1883 och 1890 kom under öfvervägande, ansågs

emellertid, på sätt jag erinrat, sistberörda summa

vara den minsta, som kunde i sådant afseende

anses böra ifrågakomma. Då sedermera en icke

obetydlig stegring i budgetens slutsumma inträdt,

synes det mig antagligt, att, derest vid

eu period af nedgående statsinkomster statsregleringarne

ej vidare komme att förete öfverskott

till afsevärdare belopp eller ock att utvisa

brist, en kassaförlagsfond af 15,000,000 kronor

komme att visa sig väl knapp. Jag anser derföre

önskvärdt, att, då statsverkets ställning dertill

lemnar tillgång, afsättningar till fonden ännu

någon tid måtte ega rum, och hemställer för den

skull, att ofvannämnda återstod af den för året

disponibla tillgångssumman eller ...........................

må afsättas till statsverkets kassaförlagsfond,

hvilken, i händelse af bifall härtill, skulle vid

1898 års slut uppgå til 15,028,707 kronor 27 öre.^

105,700:

Summan af statsverkets utgifter för år 1898

uppgår således till...................................................... kronor 119,276,000

eller samma siffra, till hvilken statsverkets tillgångar för den förevarande

statsregleringen äro beräknade.

Bih. till Hiksd. Frot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Finansplanen: statsrådsprotokollet.

fotpåringarne . 1 sammanhang med framläggande för Riksdagen af förslag till

å hufvudtit- riksstat torde Riksdagens medgifvande böra äskas dertill, att vid statslame.

regleringen för år 1898 de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 maj 1841

angifna grunder i afseende å dispositionen af besparingarne å hufvudtitlarne

fortfarande må blifva gällande.

På statsrådets tillstyrkande behagade Hans Maj:t

Konungen bifalla hvad departementschefen sålunda

hemstält och åt honom uppdraga att, sedan han erhållit

protokollsutdrag om hvad som efter de öfriga

departementens föredragning blifvit beslutadt med afseende

å statsregleringen, uppsätta och till justering

inför Kongl. Maj:t anmäla förslag till nådig proposition

angående statsverkets tillstånd och behof i enlighet

med Kongl. Maj:ts nu i ämnet fattade beslut.

Ex protocollo:

Fredrik Zethelius.

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1897.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgåldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 1

Bil. Litt. B.

Till herr statsrådet och chefen för kongl. finansdepartementet.

Med anledning af herr statsrådets skrifvelse den 9 sistlidne november

hafva fullmäktige i riksgåldskontoret låtit upprätta och få härmed

äran till herr statsrådet öfverlemna förslagsvis uppgjorda beräkningar

öfver riksgäldskontorets sannolika ställning vid slutet af hvardera

året 1896 och 1897 ^samt redan nu påräkneliga inkomster och

utgifter år 1898.

I dessa beräkningar äro såsom vanligt ej upptagna inkomster,

utgifter och behållningar för de särskildt förvaltade fonderna, nemligen

de fonderade lånens liqvidations- och amortissementsfonder samt fonden

för extra amortering af statsskulden.

Stockholm den 11 december 1896.

ALB. ANDERSON.

PER SAMZELIUS. EDW. SEDERHOLM. OTTO M. HÖGLUND.

J. JOHANSSON.

P. R. Påle.

Bih. till Ri/csd. Frat. 1897. 1 Sami. 1 Af A.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Förslagsbei åkning öfver Riksgäldskontorets inkomster och

Riksgäldskontorets kassabehållning'' den 10 december

1896................................................................. 1,218,245:53

Kapitalfordran för tills vidare förräntade medel:

emot uppköpta obligationer ... 668,048: 6 6

„ reverser och depositionsbevis.

.............................. 10,631,500:— 11,299,548:6 6

Utländska valutor ........................................................... 1,780,000: —

Saldo å räkningar med utländska banker och

bankirhus .................................................................. 200,000: —

Inkomster:

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål anvisade

låneunderstöd, som förfalla med 1,436,900 kronor, men

hvaraf beräknas inflyta......................................... 1,200,000: —

14,497,794 i o!

Ränta å utbetalda belopp från odlingslånefonden

Kapitalafbetalning å lån till kongl. telegrafstyrelsen

för fortsatt utveckling af statens telefonväsende

............................................... 187,500: —

Ränta å lån till dito dito ................... 84,041: 6 7

Dito å tills vidare förräntade medel.........................

Nettobehållning å Skåne—Hallands m. fl. jernvägars

(Vestkustbanans) trafikinkomster för november

och december månader 1896 ............................

172,344: 43

271,541: 67

115,000: —

250,000: —

Transport

2,008,886

16,506,680

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. B

utgifter från och med den 10 december 1896 till årets slut.

26,105: io

15,194: 90

9,191: 33

Utgifter:

Riksdags- och revisionskostnader...................................... 10,000

Kostnader för Riksdagens hus och bibliotek .............. 20,000

Förvaltningskostnader vid riksgäldskontoret ................. 5,000

Ränta å Malmö—Billesholms jernvägsaktiebolags af

riksgäldskontoret öfvertagna obligationslån jemte

inlösningsprovision.......................................................

Annuitetsliqvider å af riksgäldskontoret öfvertagna

kommunlån .....................................................................

Ränta å gamla lånet, å konung Carl XIII:s hemgifts
kapital

samt å Göta kanals reparationsfond .........

Köpeskillingar för försålda mindre kronolägenheter ...

Vid 1879 års riksdag till utgående från riksgäldskontoret anvisadt

anslag, högst 4,000,000 kronor, för inköp åt Hallsberg—

Motala—Mjölby jernväg, återstoden ....................... 730:31

1890 års riksdag å riksgäldskontoret anvisade

medel, 250,000 kronor, till bestridande af ifrågakommande

kostnader vid inköp af jernvägen

mellan Luleå och norska gränsen, återstoden ...... 229,042: 7 7

1895 års riksdag till utgående från riksgälds
kontoret

beviljadt belopp, 2,600,000 kronor, för

anläggning af en bibana från Vännäs till Umeå

och Storsandskär, återstoden ..............................■■■ 150,000:

1896 års riksdag å riksgäldskontoret anvisadt ytterligare lån

till kongl. telegrafstyrelsen, 750,000 kronor, för fortsatt utveckling

af statens telefonväsende, återstoden

Transport]

Vid

Vid

Vid

85,491

1,447,963

379,773

350,000

2,263,227

08

58

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Transport

Summa kronor

s. 5 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäkiskontorets ställning. 5

Transport

Låneunderstöd till enskilda jernvägsanläggningar:

1891 års fond, 5,000,000 kronor, återstoden af 1895 års anslag

Odlingslåne fonden:

1893 års anslag............................................................-• 661,595:47

1894 „ „ .............................................................. 32,446: Öl

1895 „ „ ................................................................. 63,301: 73

1896 „ „ ...................................... 1,000,000: -

efter afdrag af för sistnämnda år

beräknade, till kongl. statskontoret

inflytande annuiteter å odlingslån 395,000:-- 605,000: —

Beräknad behållning vid 1896 års slut... .......................................

2,263,227

16,000

58

1,362,343 21

12,865,109^0

Summa kronor 16,506,680|29

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Förslagsberäkning öfver Riksgäldskontorets

Beräknad behållning vid 1897 års början

Inkomster:

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål anvisade

låneunderstöd, som under år 1897 förfalla

med 2,630,300 kronor, hvaraf beräknas inflyta 2,280,800: —

Ränta å 1885— 1897 års hela anslag till odlings
lånefonden.

.................................................................. 245,800: —

Dito å riksgäldskontorets tills vidare förräntade medel 200,000:_

Dito å lån till kongl. telegrafstyrelsen för fortsatt utveckling

af statens telefonväsende .................... 174,750: —

12,865,109 50

Ersättning af statsverkets medel:

Motstående för år 1897 upptagna riksdags- och revisionskostnader,

aflöningar m. m. äfvensom annuiteter å de fonderade lånen

samt räntor och amortering å

öfrig statsskuld........................ 14,112,650: —

efter afdrag af den för riksgäldskontoret

under samma tid beräknade

inkomst af kapital- och

ränteinbetalningar ..................... 2,901,350:

11,211,300

150,000

15,000

Lån för tomtreglering i Mariestad..........

Dito till läroverksbyggnad i Östersund

Upplåning:

Vid 1896 års riksdag beräknäd återstående upplåning för samma

och föregående år................................................... 7,392,887:3 9

2,901,350

11,376,300 —

Transport 7,392,887: 39 |27,142,759|ö o

s. 7 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 7

inkomster och utgifter år 1897.

Utgifter:

Riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar in.

Riksdags- och revisionskostnader ..........................

Kostnader för Riksdagens hus................................

„ „ „ bibliotek ..............

Löner, arfvoden och expenser vid riksgäldskontoret

....................................................................

Löner å indragnings- och pensionsstat vid dito

Aflöning, resekostnader och expenser för justitieombudsmannen

och hans expedition..............■■■■

m.

585,000

25,000

3,000

75,175:

19,375:

21,250: —

Annuiteter och räntor:

Till Hans Maj:t Konungen ...........

Annuitetsanslag:

1860 års lån emot KaPitaL

premieobligationer 123,333: 3 3

1880 års 3 * % lån 1,524,600: —

1886 „ 3 i % „ 237,333: 33

1890 „ 3 i % „ 333,777: 78

1894 „ 3 * „ 132,300: —

728,800:

300,000:

A

Ränteanslag:

1887 års 3

lån... 1,748,160: —

1888 års

3 % lån 800,000: -

Ränta.

169,666: 67

3,590,433: —

2,058,062: 22

1,176,381: u

540,000: —

2,351,344:44 7,534,543: —

Transport 2,351,344: 4 4

2,548,160: —

10,082,703: —

1,028,800: —

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Transport 7,392,887: 3 9

Vid samma års riksdag beräknad upplåning för

år 1897:

till betäckande af lån till enskilda

jernvägsanläggningar............. 1,500,000: —

till betäckande af motstående

beräknade utgift för odlings
lånefonden

............................... 474,500:— 1,974,500:_

Skilnaden mellan den kontant utbetalda köpeskillingen

för Skåne—Hallands in. fl. jernvägar

(Vestkustbanan) .......................... 14,354,719: 4 7

efter afdrag för af kongl. jernvägsstyrelsen

ersatta, af riksgäldskontoret

vid köpeskillingsliqvidens

delvisa fullgörande d.

V, 1896 förskottsvis erlagda belopp

för förlags-- och förbrukningsartiklar

............................... 171,824: 03

kronor 14,182,895:44

och den af 1895 års Riksdag beräknade

kontanta köpeskillingen

för nämnda jernvägar ............... 14,124,475: 8 7 58,419: 5 7

Under år 1895 uppkommen kursförlust vid remitterande

till låneöfvertagarne af valutor för inlösen

af 1880 års icke konverterade obligationer.

.......................................................................... 13,260:9 4

27,142,759

50

kronor 9,439,067: 9 0

som minskas med:

under tiden från den 30 april 1896 verkstäld

upplåning genom försäljning af obligationer:

af 1886 års 3^ % lån 69,333: 33

,, 1887 „ 3^ % „ 95,790: 165,123: 3 3

af kongl. telegrafstyrelsen återbetalda

lånemedel för telefonväsendets

utveckling .................. 337,500: —

skilnaden mellan 1895 års beräknade

anslag till odlingslånefonden,

Transport 502,623: 33 9,439,067: 90 27,142,759|öO

s. 9 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 9

Kapital. Kanta.

Transport 2,351,344: 44 10,082,703:

Till fonden för extra

amortering af statsskulden.

.................... 85,333:3 3_

1,028,800: —

Sgr 2,436,677:7 7 10,082,703: — 12,519,380:7 7

Ränta å medgifven och. beräknad, ännu icke verk
stäld

upplåning............................................................... 314,600:

Ränta och amortering å Skåne —Hallands och Malmö—

Billesholms jern vägsaktiebolags af riksgäldskon
toret

öfvertagna obligationslån........ 169,450: —

Ränta å af riksgäldskontoret öfvertagna/

för teckning af aktier i Skåne—

Hallands, Mellersta Hallands och

Göteborg—Hallands jernvägsaktie
bolag

upptagna kommunlån ............ 65,051: 81 234,501: 81

Ränta å gamla lånet, å konung Carl XIII:s hemgiftskapital

samt å Göta kanals reparationsfond

äfvensom inlösningsprovision å Skåne—Hallands

och Malmö—Billesholms jern vägsaktiebolags förfallna

obligationer och kuponger, tillsammans

15,350 kronor 89 öre, som för motstående ersättningsbelopps

utjemnande upptagas till ........ 15,367:4 2

Vid 1893 års riksdag anvisade medel till odlingslånefonden:

1897 års anslag .................................................. 1,000,000:

efter afdrag af för samma år beräknade, till

kongl. statskontoret inflytande annuiteter å

odlingslån......................................................... 525,500:

Vid 1896 års riksdag anvisade lån:

för tomtreglering i Mariestad.................................... 150,000:

till läroverksbyggnad i Östersund....................... 15,000:

Låneunderstöd till enskilda jernvägsanläggningar:

1897 års anslag ................................v.....................................................

Betalning till kongl. statskontoret af till riksgäldskontoret levererad

nettobehållning af Skåne—Hallands m. fl. jernvägars (Vestkustbanans)

trafikinkomster under år 1896..... 1,552,117: 84

Transport 1,552,117: 8 4

Bih. till Iliksd. Prof.. 1897. 1 Sami. 1 Afd.

14,112,650 —

474,500 —

165,000 —

1,500,000 —

16,252,150|—

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontor® ställning.

Transport 502,623: 3 3 9,439,067: 9o

27,142,759

50

kronor 609,300, och det enligt

kong! brefvet d. 2/10 1896 till

utgående från riksgäldskontor

bestämda belopp, 63,301 kronor

73 öre, ..........................................

545,998: 2 7 1,048,621: 6 o

8,390,446

30

Summa kronorj35,533,205 so

s. 11 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 11

Transport 1,552,117: 84

16,252,150

—

efter afdrag af dels ränta för år 1896 å upplåning

i följd af nämnda jernvägars öfver tagande af

staten och dels ränta och amortering för nämnda

år å af samma anledning öfvertagna obligations- och kommunlån, förslagsvis................................... 738,279: 0 3

813,838

81

Återbetalning till kongl. statskontoret af till riksgäldskontorets

förvaltning öfverlemnade kassabehållningar....................................

15,400,000

Beräknad behållning vid 1897 års slut.....................v...........................

3,067,216

99

Summa kronor

35,533,205

80

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Förslagsberäkning öfver Riksgäldskontorets

Beräknad behållning vid 1898 års början

3,067,216

99

Inkomster;

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål anvisade

låneunderstöd, som under år 1898 förfalla

med 2,673,400 kronor, hvaraf beräknas inflyta 2,323,900: —

Ränta å 1885—1898 års hela anslag till odlings
lånefonden

..............:......................................... 262,900: —

Dito å riksgäldskontorets tills vidare förräntade

medel.......................................................................... 50,000: —

Dito å lån till kongl. telegrafstyrelsen för fortsatt

utveckling af statens telefonväsende.................. 174,750: —

2,811,550

Ersättning af statsverkets medel:

Motstående för år 1898 upptagna riksdags- och revisionskostnader,

aflöningar m. m. äfvensom annuiteter å de fonderade lånen

samt räntor och amortering å öfrig statsskuld 14,128,150: —

efter afdrag af den för riksgäldskontoret

under samma tid beräknade inkomst af

kapital- och ränteinbetalningar ................. 2,811,550: —

11,316,600

Transport! 17,195,366

99

s. 13 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 13

inkomster och utgifter år 1898.

Utgifter;

Riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m. in.:

Riksdags- och revisionskostnader ..........................

Kostnader för Riksdagens hus...............................

„ „ bibliotek .......................

Löner, arfvoden och expenser vid nksgaids
kontoret.

........................................................•_.......•■•••

Löner å indragnings- och pensionsstat vid dito

Aflöning, resekostnader och expenser för justitieombudsmannen

och hans expedition..................

585,000: —

25,000: —

3,000: —

75,175: —

19,375: —

21,250: —

728,800: —

Annuiteter och räntor:

Till Hans Maj:t Konungen ...................................... 300,000: —

Annuitetsanslag: Kapital. Ränta.

1860 års lån emot

premieobligationer 112,222: 2 2 180,777: 7 8

1880 års 3\% lån 1,524,600: — 3,537,072: —

1886 „ 3\% „ 237,333:33 2,058,062:2 2

1890 „ 3\% „ 345,333:33 1,164,496:6 7

1894 „ 3 x „ 132,300: — 540,000: —

2,351,788: 88 7,480,408: 67_ ____

Transport 2,351,788: 8 8 7,480,4087 G 7 1,028,800: —

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ii Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Transport

Upplåning:

till betäckande af motstående beräknade utgifter:

för odlingslånefonden ..........................................

„ lån till enskilda jernvägsanläggningar ......

Transport

s. 15 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande^ang. Riksgäldskontorets sttällning. 15

Kapital.

Ränta.

Transport 2,351,788: 8 8 7,480,408:6 7 1,028,800: —

Ränteanslag:

1887 års

3 t6t %

lån ... 1,748,160: —

1888 års

3 % lån 800,000: —

2,548,160:

Till fonden för extra

amorteringaf statsskulden

...............

85,333: 33

Sgr 2,437,122: 2 1 10,028,568:67 12,465,690:8 8

Ränta å medgifven och beräknad, ännu icke verkst

äld upplåning .........................................................

Ränta och amortering å Skåne—Hallands och Malmö

—Billesholms jern vägsaktiebolags af riksgäldskontoret

öfvertagna obligationslån... 166,190: —

Ränta å af riksgäldskontoret öfvertagna,

för teckning af aktier i Skåne—

Hallands, Mellersta Hallands och

Göteborg—Hallands jernvägsaktie

bolag upptagna kommunlån.............

387,100:

65,051: 81 231,241:81

Ränta å gamla lånet, å konung Carl XIII:s hemgiftskapital

samt å Göta kanals reparationsfond

äfvensom inlösningsprovision å Skåne—Hallands

och Malmö—Billesholms jern vägsaktiebolags förfallna

obligationer och kuponger, tillsammans

15,345 kronor 86 öre, som för motstående ersättningsbelopps

utjemnando upptagas till............

15,317:31 14,128,150 —

Transportjl4,128,150|—

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Finansplanen; Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Transport

Summa kronorI

s. 17 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets stallning. 17

Transport 14,128,150

Vid 1893 års riksdag anvisade medel till odlings
lånefonden:

i nnn nno-_

efter afdrag af för samma år beräknade, till kong!.

statskontoret inflytande annuiteter å odlingslån 571,800:

Låneunderstöd till enskilda jernvägsanläggningar:

1898 års anslag........................................................................................

Beräknad behållning vid 1898 års slut ..............

Summa kronor

428,200 —

1,500,000 —

3,067,216,9 9

19,123,566(99

Bih. till Bilesd. 1>rot. 181)7. 1 Sami. 1 Afd.

3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsverkspropositionens justering.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Ifans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 januari

1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt,

von Krusenstjerna.

Departementschefen, statsrådet Wersäll uppläste till justering ett,

i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade, af statsrådet enhälligt

tillstyrkta beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition

till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof.

Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt statsrådets

underdåniga tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag,

sådant det finnes detta protokoll bilagdt; och skulle

i enlighet dermed omförmälda nådiga proposition till

Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

Fredrik Zethelius.

Bih. till Riksd. Prof. 1897. 1 Samt. 1 Afd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.