Sök i Ratio Lex

Kongl. Majd» Nåd. Proposition N:o 19

11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1897:19, Kongl. Majd» Nåd. Proposition N:o 19

Dokumentets text

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kongl. Majd» Nåd. Proposition N:o 19.

N:o 19.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdag em med förslag till

lag om ändrad lydelse af 41 § konkurslagen den IS

september 1862; gifven Stockholms slott den ,9 januari

1897.

Under åberopande af bifogade i statsrådet och högsta domstolen förda

irotokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt § 87 regeringsformen, föreslå

Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om. ändrad lydelse af 41 § konkurslagen den 18 september 1862.

Härigenom förordnas, att 41 § konkurslagen, sådant detta lagrum

lyder enligt förordningen den 6 augusti 1881, skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Då gode män utses, förordne ock rätten eller domaren en ärlig och

förståndig man att i konkurssaken vara rättens ombudsman. Härtill må

ej utses rättens ordförande, ej heller, i stad, annan ledamot af rätten;

dock att, der konkursärenden till särskild rättens afdelning höra, ledamot

af annan afdelning må till ombudsman förordnas. Ombudsmannen åligger

att öfver gode männens och sysslomannens förvaltning hafva tillsyn: att

vid de borgenärernas sammanträden utom rätten, der han är tillstädes,

föra ordet: att hos rätten eller domaren anmäla de frågor, hvilka af konkurssaken

uppstå och rättens pröfning påkalla: och att i öfrigt vidtaga

de åtgärder och beslut, hvilka enligt denna lag på rättens ombudsman

ankomma.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 19.

Har den, som till ombudsman förordnas, ej förut aflagt domareed,

gånge sådan ed inför rätten eller domaren, innan han nämnda befattning

tillträder. t

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

-''v''W v OSCAR.

r.\S. \) \ \ ''.1 \-u v- •'''' A \ , r7\ f *•. \\ ■■ ’.>\T

L. Annerstedt.

;>

V| ii

(

(1

s. 52 Kontrollera mot PDF

Kongl. Mafts Nåd. Proposition N:o 13,

52

nbmef.n nr.i(■< ,V.''bV-l''-! U-ir''!’ t''^^,f r-nur

» -"<-''0: ’ -i i*

T. ;l'',r '' ■ il,? Ii MS.I ii i • /, fl, I-,,", 1 )•;,.(/ -/}

.mgr. ruffr.v

Utdrag af protokollet opfver^ justitiedeparternentsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 22 november 1895

i» »1 *. , > VVi*. 4 , . \

i närvaro af:

Hans exellens herr statsministern Boström,

Hans exellens herr rqinistern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,

friherre Rappe

Chrxsterson,

Wersäll.

Departementschefen statsrådet östergren anförde i underdånighet:

»I skrifvelse den 3 sistlidne maj har Riksdagen tillkännagifvit, att

Riksdagen för sin del antagit en lag angående ändrad lydelse af 41 §

konkurslagen den 18 september 1862, sådant detta lagrum lyder enligt

förordningen den 6 augusti 1881. Sedan högsta domstolen öfver detta

lagförslag afgifvit utlåtande, har Eders Kongl. Maj:t, på sätt protokollet

för den 15 innevarande månad utvisar, förklarat sig icke vilja godkänna

förslaget i oförändradt skick.

Som emellertid mot förslaget anmärkts allenast, att dels dess affattning

lätteligen kunde föranleda olika tolkningar, dels detsamma, äfven

enligt inskränkande tolkning, innebure en i visst afseende vidsträcktare

lagändring, än af tillräckliga skäl påkallades, och då i öfrigt ett lagstadgande

i den af Riksdagen afsedda rigtning synes lämpligt., har jag låtit

inom justitiedepartementet, med iakttagande af hvad sålunda anmärkts,

upprätta nytt förslag i ämnet, af följande lydelse:

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

53

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse af 41 § konkurslagen den 18 september 1862.

Härigenom förordnas, att 41 § konkurslagen, sådant detta lagrum

lyder enligt förordningen den 6 augusti 1881, skall erhålla följande ändrade

lydelse:

»Då gode män utses, förord ne ock rätten eller domaren en ärlig och

förståndig man att i konkurssaken vara rättens ombudsman. Härtill må

ej utses rättens ordförande, ej heller, i stad, annan ledamot af rätten

eller, der konkursärenden till särskild rättens afdelning höra, af den afdelning.

Ombudsmannen åligger att öfver gode männens och sysslomannens

förvaltning hafva tillsyn: att vid de borgenärernas sammanträden utom

rätten, der han är tillstädes, föra ordet: att hos rätten eller domaren

anmäla de frågor, hvilka af konkurssaken uppstå och, rättens pröfning påkalla:

och att i öfrigt vidtaga de åtgärder och beslut, hvilka enligt denna

lag på rättens ombudsman ankomma.

Har den, som till ombudsman förordnas, ej förut aflagt domareed;

gånge sådan ed inför rätten eller domaren, innan han nämnda befattning

tillträder»;

Och hemstälde departementschefen i underdånighet, att öfver detta

förslag högsta domstolens utlåtande måtte för det ändamål, § 87 regeringsformen

omförmäler, genom note ur protokollet inhemtas.

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lemna bifall.

:>hi;|''.d-H;!T) m ji ; m ir m po'')! i: Mii mom "''>:i jh''*i •; i ilo *.!• ilm. • »i
Ex

protocollo:

Aug. von Hartmansdorf.

. t < >81 i o ri rn o t c,f j c!

ffPiT

i t

1-r

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kongl. May.is Nåd. Proposition N:o 19.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj:ts

högsta domstol tisdagen den 10 december 1895.

Andra rummet.

! i: in hit i!il I U

Närvarande:

Justitieråden: Hernmarck ,

Ahlgren,

Norberg,

Hammarskjöld,

Huss,

Carlson, 1

Claéson.

T. f. byråchefen för lagärenden, konstituerade revisionssekreteraren

Hammarskjöld föredrog i underdånighet:

Note ur protokollet öfver justitiedeparteinentsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 22 nästlidne november, hvarmedelst,

för det ändamål § 87 regeringsformen omförmälde, högsta domstolens utlåtande

infordrats öfver följande inom justitiedepartementet utarbetade

förslag till

Lag om ändrad lydelse af 41 8 konkurslagen den 18

september 1862.

Härigenom förordnas, att 41 § konkurslagen, sådant detta lagrum

lyder enligt förordningen den 6 augusti 1881, skall erhålla följande ändrade

lydelse:

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

Då gode män utses, förordne ock rätten eller domaren en ärlig och

förståndig man att i konkurssaken vara rättens ombudsman. Härtill må

ej utses rättens ordförande, ej heller, i stad, annan ledamot af rätten eller,

der konkursärenden till särskild rättens afdelning höra, af den afdelning.

Ombudsmannen åligger att öfver gode männens och sysslomänuens förvaltning

hafva tillsyn: att vid de borgenärernas sammanträden utom rätten,

der han är tillstädes, föra ordet: att hos rätten eller domaren anmäla de

frågor, hvilka af konkurssaken uppstå och rättens pröfning påkalla : och

att i öfrigt vidtaga de åtgärder och beslut, hvilka enligt denna lag på

rättens ombudsman ankomma.

Har deri, som till ombudsman förordnas, ej förut aflagt domareed:

gånge sådan ed inför rätten eller domaren, innan han nämnda befattning

tillträder.

Justitierådet Claeson yttrade: »Det enligt lagförslaget gjorda undantag

i afseende å rådstufvurätter i större städer synes mig vara särdeles

olämpligt. Något behof af ett dylikt undantagsstadgande föreligger icke,

ty just i de större städerna finnas för rättens ombudsmannabefattning fullt

lämpliga personer till stort antal utom rådstufvurätten. De beaktansvärda

skäl, som under ärendets behandling hos Riksdagen blifvit anförda till stöd

för den mening, att rådstufvurätt icke må ega att förordna någon af sina

egna ledamöter till rättens ombudsman i konkurs, gälla i allt väsentligt

äfven de på två eller flera afdelningar arbetande rådstufv urätterna. Den

tillsyn rätten bör egna dess ombudsman, och hvilken tillsyn, jemlik! 42 §

konkurslagen, kan sträckas ända derhän, att ombudsmannen må från befattningen

entledigas, blir mycket lätt illusorisk, eller kan åtminstone få skenet

häraf och menligt inverka på domstolens anseende, om det tillätes ledamöter

på konkursafdelningen att förordna sina kolleger på rådstufv urättens

andra afdelningar till rättens ombudsmän i konkurser. Jag hemställer fördenskull,

att orden »eller, der konkursärenden till särskild rättens afdelning

höra, af den afdelning» må ur förslaget uteslutas.

Med den allmänna grundsats, hvarpå lagförslaget hvilar, lärer det

i förslaget använda uttryck: ledamot af rätten väl afse ej blott ordinarie

rådman utan jemväl en hvar annan, som i egenskap af domare tjenstgör

inom rådstufvurätten. Men då uttrycket möjligen kan fattas sa, att det

blott åsyftar ordinarie bisittare, torde de nämnda orden utbytas mot andra,

hvilka tydligare angifva den verkliga innebörden af stadgandet,

Hvarken i nu gällande lag eller i förslaget finnes föreskrift derom,

att då en till rättens ombudsman utsedd person förordnas att bestrida

domaresyssla i den rätt, hos hvilken konkursen är anhängig, lian är skyldig

att genå it frånträda ombudsmannabefattningen. I den mån förbudet att

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

vara rättens ombudsman utsträckes blir det mera behöflig! att härom

gifva föreskrift, så att icke ordförande i häradsrätt eller ordförande eller

ledamot i rådstufvurätt må samtidigt utöfva domarekall och vara rättens

ombudsman i någon vid rätten anhängig konkurs. Jag tillstyrker, att en

särskild bestämmelse härom må införas i lagförslaget; och torde tillika

meddelas ett öfvergångsstadgande i fråga om de domare, som då lagen

träder i kraft redan äro förordnade till rättens ombudsmän.»

Justitierådet Carlson ansåg i likhet med justitierådet Claöson, att

stadgande borde meddelas derom, att om den, som blifvit till rättens ombudsman

utsedd, sedermera komme i den ställning, att han dåmera icke

kunde dertill förordnas, det lemnade uppdraget dermed upphörde.

Justitierådet Huss anförde: »Jag instämmer i justitierådet Claösons

yttrande, såvidt det innefattar hemställan att orden »eller der konkursärenden

till särskild rättens afdelning höra, af den afdelning» må ur förslaget

uteslutas.

För den händelse emellertid att det anses böra medgifvas den afdelning

af rådstufvurätt, hvilken handläggningen af konkursärenden tillkommer,

att till rättens ombudsmän i konkurser förordna ledamöter å rådstufvurättens

andra afdelningar, så och då stadgande härom innefattar ett

undantag från den i förslaget förut meddelade allmänna regel att i stad

ledamot af rätten ej må till dylik befattning utses, men detta förhållande

ej med önskvärd tydlighet utinärkes genom den affattning förslaget erhållit,

hemställer jag, att åt nämnda stadgande måtte gifvas en lydelse, hvaraf

dess berörda egenskap af undantag uppenbart framgår.

1 öfrigt lemnar jag förslaget utan anmärkning.»

Justitierådet Hammarskjöld, med hvilken justitieråden Ahlgren och

Norberg instämde, utlät sig:

»Ur förslagets ordalag framgår ej med full klarhet huruvida den,

som blifvit förordnad till rättens ombudsman men derefter kommer i den

ställning, att han dåmera ej skulle kunnat dertill utses, skall frånträda det

uppdrag, han redan fått, med andra ord huruvida förbudet afser blott att

•utses till, men ej att vara rättens ombudsman. Samma otydlighet vidlåder

nuvarande lagtext. Men den får större vigt, om genom förslagets upphöjande

till lag ett ökadt antal personer blifva obehöriga till uppdraget.

Med förslagets grunder torde vara mest enligt, att man skall vara pligtig

att afgå från den befattning såsom rättens ombudsman, till hvilken man

ej längre skulle kunnat utses. Men detta borde tydligt framgå ur lagens

ordalag. Kanske vore emellertid, om jag rätt tolkat förslagets mening, en

öfvergångsbestämmelse önskvärd, då det torde vara nog härdt och i vissa

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kongl. Majtts Nåd. Proposition N:o 19.

fall opraktiskt att genom en lagförändring framtvinga afgång af rättens

ombudsmän, som blifvit förordnade med stöd af förutvarande lag.

I andra punkten förbjudes att, i stad, till rättens ombudsman utse

ledamot af rätten. Ordalagen äro sådana, att inga städer synas undantagna.

I fortsättningen af samma punkt finnes emellertid ett nytt dylikt förbud

för vissa städer, ehuru blott för viss afdelning af rätten derstädes. Sistnämnda

stadgande synes bort uttryckas såsom hvad det rätteligen är, nemligen

ett undantag från eller en inskränkning uti det föregående.»

Justitierådet Hernmarck yttrade: »Förslaget uppställer såsom regel,

att ledamot af stadsdomstol ej må förordnas till rättens ombudsman, men

medgifver derifrån det undantag, att i stad, der konkursärenden höra till

särskild afdelning af rätten, ledamot af annan afdelning af rätten får utses

till sagda befattning. I betraktande af hvad inom Riksdagen blifvit anfördt

till stöd för den ifrågavarande lagförändringen synes lämpligheten af omförmälda

undantag vara i hög grad tvifvelaktig. Det har icke heller veterligen

blifvit ens uppgifvet, att stadgandet derom skulle vara af något verkligt

behof påkalladt, och då dessutom, derest detsamma blefve gällande,

förbudet för ledamot af konkursafdelningen att bekläda ombudsmannabefattningen

lätt skulle kunna, genom en omflyttning af ledamöterna på

rättens särskilda afdelningar, kringgås, anser jag mig böra tillstyrka, att

orden »eller der konkursärenden» till och med »af den afdelning» må ur

lagtexten uteslutas; men i öfrigt lemnas förslaget af mig utan anmärkning.»

Ex protocollo:

Carl Boheman.

6

Bil,, till liiksd. Prof. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 14 Höft.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott lördagen den 9 januari 1897

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Aherhielm,

WlKBLAD,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersäll,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

Justitieråden: Claéson,

Petersson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt föredrog i

underdånighet:

Högsta domstolens yttrande öfver det genom nådigt beslut den 22

november 1895 till högsta domstolens utlåtande öfverlemnade, i statsrådsprotokollet

för näinnda dag intagna förslag till lag om ändrad lydelse af

41 § konkurslagen den 18 september 1862;

och anförde föredragande departementschefen härefter:

»Emot ifrågavarande lagförslags innehåll har af högsta domstolens

fleste ledamöter anmärkts, att föreskrift borde meddelas derom, att, i händelse

den, som blifvit till rättens ombudsman utsedd, sedermera kouirae

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o li).

59

i den ställning, att han dåmera icke kunnat dertill förordnas, det lemnade

uppdraget skulle upphöra, och, i sammanhang härmed, att en öfvergångsbestämmelse

vore önskvärd till förekommande af rubbningar i de vid tiden

för den nya lagens trädande i kraft redan meddelade ombudsmannauppdrag.

Lika med högsta domstolens fleste ledamöter anser äfven jag, att,

om en till rättens ombudsman utsedd person sedermera kommer att inom

samma domstol intaga en sådan ställning, att han icke vidare kan till

ombudsman förordnas, han i allmänhet bör frånträda ombudsmannauppdraget.

Men häraf följer enligt mitt förmenande icke, att i sammanhang

med den nu förevarande lagändringen ett uttryckligt stadgande i angifna.

syftning bör införas. Ett sådant stadgande skulle nemligen lätt kunna

föranleda helt och hållet onödiga svårigheter, t. ex. i det fall, att vid

tillfälligt förhinder för ordinarie doinhafvanden det ifrågakommer att till

hållande af ransakning med häktad person förordna någon, som under

samma domstol innehar ombudsmannauppdrag. A andra sidan torde äfven

utan uttrycklig lagbestämmelse utväg finnas att stäfja verkliga missbruk.

Med afseende härå torde jag få erinra, hurusom jemväl den nu gällande

föreskriften om rättens ordförandes obehörighet till ombudsmannabefattning

efter sin ordalydelse endast medför hinder för ordföranden att förordnas

till rättens ombudsman, men att detta, såsom af justitieombudsmannens

år 1894 afgifna embetsberättelse framgår, icke hindrat, att ansvar ådömts

eu t. f. domhafvande, som qvarstått i sin före domareförordnandet erhållna

befattning såsom rättens ombudsman. Den omständigheten, att, enligt

förevarande lagförslag, i stad icke blott rättens ordförande, utan äfven

annan ledamot af rätten är obehörig att förordnas till rättens ombudsman,

torde icke kunna anses öka behofvet af uttrycklig föreskrift om skyldighet

att vid inträdande obehörighet frånträda ombudsmannauppdrag. Någon anmärkning

i denna rigtning framstäldes icke heller inom högsta, domstolen

vid granskning af det lagförslag i ämnet, som af 1895 års Riksdag för

dess del antogs, och som ännu mera än det förevarande inskränkte behörigheten

att till rättens ombudsman förordnas.

Af tre högsta domstolens ledamöter har vidare yrkats, att den föreslagna

särskilda bestämmelsen med afseende å sådana rådstufvurätter, som

arbeta på flera afdelningar, måtte uteslutas. Ett sådant uteslutande finner

jag mig emellertid redan af den anledning förhindrad att förorda, att lagen

härigenom skulle — såsom vid ärendets föregående behandling af dåvarande

departementschefen framhållits — komma att sakna önskvärd tydlighet.

Att för öfrigt de anledningar till olägenheter och missförhållanden, som

anförts till stöd för ett förbud mot domstolsledainots förordnande till

rättens ombudsman under den domstol, som han tillhör, icke kunna anses

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

vara för handen i fråga om ledamöter å andra domstolsafdelningar än den,

som handlägger konkursärenden, torde vara uppenbart.

Deremot synes den af högsta domstolens fleste ledamöter framstälda

erinran med afseende på formen för ifrågavarande undantagsbestämmelse

böra föranleda en redaktionel ändring af densamma.»

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst det i enlighet

med nu uttalade åsigter omarbetade lagförslaget, hemstälde han, att

detsamma måtte, jemlikt § 87 regeringsformen, för Riksdagen till antagande

framläggas.

Justitierådet Claeson åberopade hvad han vid förslagets granskning

i högsta domstolen yttrat i de delar det nu framlagda förslaget afveke

från de af honom uttalade åsigter.

Statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkte bifall till föredragande departementschefens

hemställan;

Och täcktes, med bifall till denna hemställan, Hans

Maj:t Konungen i nåder förordna, att till Riksdagen

skulle aflåtas nådig proposition i ämnet af den lydelse

bilagan D vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Aug. von Hartmansdorff.

Stockholm 1897. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.