Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående rätt att efterbilda konstverk

1897-02-12 · 26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1897:33, Med förslag till lag angående rätt att efterbilda konstverk

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kunql. Maj:ts Nåd. Preposition N:o 33.

1

N:o 33.

Kongl. Maj.ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till

lag angående rätt att efterbilda konstverk; gifven Stockholms

slott den 12 februari 1897.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt § 87 regeringsformen,

föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående

rätt att efterbilda konstverk.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

L. Annerstedi.

Bih. till Rilcsd. Prot. 181)7. 1 Sand. 1 Afl. 24 Haft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 33.

Förslag

till

Lag angående rätt att efterbilda konstverk.

Med upphäfvande af lagen angående efterbildning af konstverk den

3 maj 1867 och förordningen den 10 augusti 1877 rörande utsträckt

tillämpning af nämnda lag förordnas som följer:

. 1 §• ■ ■ ? u i

Originalt konstverk må ej under konstnärens lifstid utan hans samtycke

till försäljning eller offentligt utställande efterbildas i den konstart,

hvartill originalet hörer. Ej varde efterbildning loflig derföre att

den utföres i annan storlek än originalets eller att dertill användas materialier

af annat slag, ej heller derföre att oväsentliga ändringar, tilllägg

eller uteslutningar vidtagas.

'' 1 2 §.

Konstnär vare berättigad att, med andras uteslutande, låta sitt

originala konstverk, i dess helhet eller delvis, till försäljning eller offentligt

utställande efterbildas genom tryck, fotografi eller afgjutning eller

på annat dylikt sätt.

Denna rätt gälle intill utgången af tionde året efter det, hvarunder

konstnären afled, och må med eller utan vilkor eller inskränkning på

annan öfverlåtas.

8 §•

Hvad i 2 § är stadgadt utgöre ej hinder att i vetenskaplig framställning

eller i skrift, som är afsedd att tjena till bruk vid undervisning,

intaga efterbildning af konstverk.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33.

Då annans konstverk sålunda efterbildas, skall konstnärens derå

anbragta namn eller signatur vid bilden angifvas.

; ■ ''V;-''.'' : ’ 4 §•

Öfvergår konstverk i annans ego, varde konstnären eller hans rättsinnehafvare

icke genom öfverlåtelsen förlustig de rättigheter, som ofvan

omförmälas; dock skola, der konstverk af konstnären eller hans rättsinnehafvare

öfverlåtes till staten eller menighet, sagda rättigheter anses

innefattade i öfverlåtelsen. År porträttbild utförd efter beställning, må

den ej af konstnären efterbildas utan samtycke af den, som beställningen

gjort, eller, efter hans död, af efterlefvande make och arfvingar.

Har annat blifvit uttryckligen aftaladt, än nu för hvarje fall är

stadgadt, vare det gällande.

5 §• : - ,

Förbud mot efterbildning, hvarom ofvan sägs, gälle ej i afseende

på konstverk, som är utstäldt på öppen plats eller anbragt å byggnads

utsida.

6 §. ■ ;

Efterbildar någon obotligen konstverk, straffes med böter från och

med tjugu till och med ett tusen kronor och hafve till målseganden

förverkat de utförda efterbildningarne; gälde ock fulla värdet af de

exemplar, som icke finnas i behåll.

Kan nu stadgad grund för beräkning af skada icke följas, värde

skadeståndet bestämdt efter annan grund, som pröfvas skälig. Lägsta

belopp, Hvartill skadestånd må sättas, vare i ty fall tjugufem kronor;

Formar, plåtar och andra materialier, som uteslutande äro användbara

för konstverkets efterbildande, skola tagas i beslag; och varde

med dem, der ej parterne annorlunda öfverenskomma, så förfaret, att

missbruk ej kan ske.

7 §•

För underlåtenhet att fullgöra hvad i 8 § 2 mom. är föreskrifvet

vare straffet böter från och med fem till och med etthundra kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33.

8 §.

Hvad nu är stadgadt angående straff, skadestånd och egendoms

förlust galle ock i tillämpliga delar för den, som med vetskap om en

efterbildnings olaglighet den till salu håller eller offentligen utställer

eller i riket till försäljning eller offentligt utställande inför.

Förbrytelse mot denna lag må ej åtalas af annan än målsegande.

- fi;- '' 10 §•

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfälle kronan. Saknas

tillgång till deras fidla gäldande, skola de förvandlas efter allmän

strafflag.

11 §•

Bestrider den, som tilltalad är, att efterbildning egt rum, ege

rätten, der så nödigt pröfvas, infordra yttrande i ämnet från akademien

för de fria konsterna, der ej parterne skjuta frågan under gode män

och utfästa sig att nöjas åt deras yttrande derutinnan. I sådant fall uppställe

rätten den eller de frågor, som af gode männen besvaras skola.

12 §.

Konstnärs i denna lag stadgade rätt med afseende å konstverk

må ej i hans eller efterlefvande makes eller arfvinges bo för gäld i

mät tagas.

13 §•

Denna lag tillämpas på konstverk af svensk medborgare, så ock

på utländsk medborgares konstverk, som först utgifvits här i riket.

Lagens bestämmelser kunna, under förutsättning af ömsesidighet,

af Konungen förklaras delvis eller helt och hållet gälla äfven konstverk

af annat lands medborgare och konstverk, som i samma land först utgifvits.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33. 5

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1898.

Den skall ega tillämpning jemväl i afseende på dessförinnan utfördt

konstverk; dock att lagen icke verkar inskränkning i den rätt, som

blifvit enligt äldre lag förvärfvad samt att dels sådant staten eller menighet

tillhörigt konstverk, som före lagens trädande i kraft förvärfvats,

fortfarande fritt må efterbildas, dels ock formar, plåtar och andra uteslutande

för efterbildning af visst konstverk användbara materialier,

som före samma tid förfärdigats, må, der efterbildningen enligt äldre

lag loflig var, fortfarande för sitt ändamål begagnas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj. ts Nåd. Proposition N:o 33.

i

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 25 september 1896

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Statsråden: friherre Åkeriiielm,

WlKBLAD,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt föredrog i

underdånighet en af svenska konstnärernas förening den 13 april 1894

ingifven underdånig ansökning, i hvad densamma innefattade framställning

rörande vissa ändringar i gällande bestämmelser om efterbildning

af konstverk; öfver hvilken framställning akademien för de fria konsterna,

efter nådig remiss, afgifvit utlåtande.

Härefter yttrade departementschefen:

»Lagen angående efterbildning af konstverk den 3 maj 1867 innehåller

i 1 och 2 §§, att ingen må till försäljning eftergöra originala

konstverk i konstnärens lifstid utan hans samtycke, såvida efterbildningen

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 33.

hörer till samma konstart som originalet, samt att konstnär har uteslutande

rätt att låta efterbildningar af de af honom utförda originala

konstverk, delvis eller i deras helhet, återgifvas på mekanisk väg eller

genom fotografi eller afgjutning eller annat dylikt sätt. Från nämnda

förbud undantagas emellertid i lagens 4 §, bland annat, efterbildning af

konstverk, som tillhöra staten eller menigheter, samt konstverks begagnande

af handtverkare och fabrikanter såsom förebilder vid tillverkning

af husgeråd och andra till förbrukning ämnade varor eller till

prydnader derå. Emot dessa undantag är den af svenska konstnärernas

förening nu gjorda framställning riktad. .

Föreningen erinrar, att ifrågavarande undantag sakna motstycke i

de flesta andra länders lagstiftning, samt anmärker vidare, nit staten och

menigheter ingalunda betala frikostigare än andra köpare, vid hvilket

förhållande det måste anses innebära en uppenbar motsägelse, att konstnären

i följd af konstverkets försäljning till staten eller till en menighet

förlorar sin reproduktionsrätt; att. konstnärens tillfredsställelse att se sitt

verk upptaget i en offentlig samling synes blifva alltför dyrt betald med

förlusten af reproduktionsrätten; att denna kan utan konstnärens vetskap

eller vilja beröfvas honom derigenom, att en enskild person, till hvilken

han sålt konstverket, sedermera öfverlåter detsamma till staten eller till

en menighet; att det till förmån för handtverkare och fabrikanter gjorda

undantaget synes innebära ett alltför starkt gynnande af industrien på

konstens bekostnad; att detsamma medför en fara, att konstnärernas

arbeten blifva i vanstäld gestalt bekanta för en större allmänhet; att

det ej är rättvist att låta konstnärerna ensamma bringa offer för den

inhemska konstindustriens förkofran; samt att det å andra sidan synes

ligga i denna industris eget sanna intresse att blifva befriad från en för

dess sunda utveckling hämmande osjelfständighet.

Hufvudsakligen på nu anförda skäl hemställer svenska konstnärernas

förening, att berörda tvänne undantag måtte ur lagen uteslutas. I denna

hemställan instämmer akademien för de fria konsterna, hvilken äfven

förordar, att för konstnärens lifstid och tio år efter hans död all kopiering

af konstverket göres beroende af konstnärens eller hans rättsinnehafvares

samtycke.

Hvad angående förutberörda till förmån för handtverkare och fabrikanter

gjorda undantag från konstnärens uteslutande rätt att reproducera

konstverket blifvit anfördt synes förtjena allt beaktande. Såsom akademien

för do fria konsterna erinrat, bar akademien redan i sitt utlåtande

öfver det förslag, som låg till grund för 1867 års lag, afstyrkt ett sådant

undantag, såsom egnadt att lända både konsten och industrien till skada.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33.

Akademiens åsigt förmådde ej då göra sig gällande, något som förklaras

deraf, att man vid införandet af en ny skyddslagstiftning helt naturligt

ansåg sig böra förfara med största varsamhet. Under de trenne årtionden,

som sedan dess förflutit, har emellertid den s. k. immateriella eganderätten

vunnit ett allt mera utsträckt erkännande utan att de på ett eller

annat håll hysta farhågorna för menliga följder af densamma vunnit bekräftelse

af erfarenheten. För närvarande torde ock — såsom bestyrkts

af hållna öfverläggningar med representanter för de närmast intresserade

industrigrenarne — ifrågavarande undantagsbestämmelse sakna nämnvärd

praktisk betydelse för handtverkare och fabrikanter, till hvilkas förmån

den är gifven. \ id sådant förhållande synes tiden vara inne att genom

borttagande af densamma undanrödja en obehöflig inskränkning i konstnärens

rätt med afseende på konstverket.

Äfven den nu gällande föreskriften beträffande reproduktion af konstverk,

som tillhöra staten eller menighet, torde böra i visst afseende

undergå förändring. På sätt svenska konstnärernas förening framhållit,

synes nämligen på grund af densamma en konstnärs reproduktionsrätt

kunna obehörigen gå förlorad derigenom, att en enskild person, till

hvilken konstnären, med bibehållande af reproduktionsrätten, försålt konstverket,

sedermera utan konstnärens vetskap eller vilja öfverlåter detsamma

till staten eller en menighet. Om i anledning häraf den nu gällande

undantagsbestämmelsen beträffande konstverk, som tillhöra staten

eller menighet, bör förändras, torde det emellertid icke vara lämpligt

att med afseende på rätten till reproduktion i allo likställa sådana konstverk

med dem, som äro i enskild ego. Det ändamål, som med offentliga

samlingar uppenbarligen åsyftas, synes nämligen kräfva, att efterbildning

af deri förvarade konstverk regelmässigt icke är beroende af

någon annans samtycke, än den myndighets, som öfver samlingarne har

vård. Medan det i allmänhet gäller, att genom öfverlåtelse af konstverk

konstnären eller hans rättsinnehafvare icke förlorar reproduktionsrätten,

der ej annat förhållande blifvit uttryckligen aftaladt, bör derföre i fråga

om öfverlåtelse af konstverk till staten eller menighet en motsatt regel

uppställas, eller att, när ej annat aftalats, reproduktionsrätten anses innefattad

i konstnärens eller hans rättsinnehafvares öfverlåtelse. Tillämpningen

af denna regel kan uppenbarligen icke medföra den nyss omtalade

olägenheten, att konstnären utan sin vilja eller vetskap förlorar

reproduktionsrätten.

Ett allmänt kopieringsförbud, sådant akademien för de fria konsterna

förordat, skulle visserligen så till vida medföra en fördel, som den enligt

nu gällande bestämmelser erforderliga bevisningen derom, att kopiering

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33.

skett i försäljningsändamål, gifvetvis stundom måste medföra afsevärda

svårigheter. Då emellertid ett dylikt stadgande skulle i väsentlig mån

försvåra och i vissa fall måhända alldeles förhindra den, såsom svenska

konstnärernas förening framhållit, för en blifvande konstnärs utbildning

synnerligen vigtiga kopieringen, anser jag mig icke kunna biträda det

af akademien derom framstälda förslag. Ej heller finner jag tillräckligt

skäl vara för handen att, såsom akademien jemväl ifrågasatt, utsträcka

den tid, hvarunder konstnären eger förbjuda kopiering.

I sammanhang med de ändringar i 1867 års lag, hvartill den af

svenska konstnärernas förening gjorda framställning föranleder, torde

en omarbetning af nämnda lag i dess helhet böra företagas. Mot denna

lags affattning kunna nemligen, såsom redan af 1867 års lagutskott anmärkts,

ur redaktionel synpunkt befogade anmärkningar göras. Vidare

behöfver densamma kompletteras med vissa bestämmelser, som nu saknas.

Härtill kommer, att för vinnande af nödig öfverensstämmelse med lagen

angående eganderätt till skrift och med den lag angående rätt att återgifva

fotografisk bild, hvarom jag har för afsigt att denna dag inför

Eders Kongl. Maj:t framlägga förslag, vissa jemkningar i konstverkslagen

erfordras.

För de vigtigare ändringar, som jag funnit böra vidtagas i förut

ej berörda delar af lagen, torde det nu tillåtas mig att i korthet redogöra.

Då det numera ej sällan förekommer, att konstverk, i original eller

kopia, emot afgift förevisas för allmänheten, samt enär genom en i sådant

syfte gjord efterbildning konstnärens rätt uppenbarligen äfventyras

i lika hög grad som genom kopiering till försäljning, torde förbudet

mot kopiering böra afse jemväl det fall, då afsigten är att offentligt utställa

efterbildningen.

I analogi med hvad som innehålles i lagen angående eganderätt

till skrift och i lagförslaget angående rätt att återgifva fotografisk bild,

lärer i konstverkslagen böra inflyta en bestämmelse af innehåll, att det

i 2 § stadgade förbud mot mångfaldigande af konstverk ej må utgöra

hinder att i vetenskaplig framställning eller i skrift, som är afsedd att

tjena till bruk vid undervisning, intaga efterbildning af konstverk, dock

att det dervid bör åligga den, som begagnar sig af annans konstverk,

att sådant tillkännagifva medelst utsättande af konstnärens namn eller

signatur.

Vid den inom högsta domstolen företagna granskning af förslaget

till 1867 års lag uttalades i fråga om det stadgande, som motsvaras af

nuvarande 3 §, af tvenne bland domstolens ledamöter den åsigt, att

nämnda stadgande åtminstone icke utan inskränkning borde tillämpas i

Bill. till liilcsd. Prot. 189?. 1 Sami. 1 Afd. Z4 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

!

10 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 33.

afseende på porträtter. Porträttet hade, yttrade desse ledamöter, om ej

alltid, dock i de flesta fall, oberoende af sitt konstvärde, en egen särskild

betydelse, fallande inom det enskilda lifvets område samt för konstnären

alldeles främmande — och af detta förhållande torde, om beställaren

skulle förmenas att utan konstnärens samtycke låta efterbilda

porträttet, också med skäl böra följa förbud för konstnären att, utan

beställarens samtycke, taga sådan efterbildning; men lämpligast syntes

dock vara, att rättigheten till efterbildande af porträtt tillerkändes uteslutande

den, som bestält detsamma, eller vore egare deraf, så framt ej

porträttet tillhörde staten eller offentlig myndighet.

Den uppfattning, som ligger till grund för detta uttalande, synes

mig i sina hufvuddrag vara riktig. Att öfverflytta rätten till efterbildning

af porträtt, utfördt af en konstnär, å den som bestält detsamma

eller är egare deraf, skulle dock, enligt min åsigt, vara att obehörigen

inkräkta på konstnärens rätt. Vidare lärer det i denna lag vara tillräckligt.

att meddela skydd i fråga om sådana porträttbilder, som utförts

efter beställning, och slutligen torde förbudsrätten böra tillkomma, ej

hvarje tillfällig egare af porträttet, utan endast den, som bestält detsamma,

eller, efter hans frånfälle, hans närmaste anhöriga. Med anledning

häraf lärer allenast böra stadgas, att efter beställning utförd porträttbild

— hvarmed jemväl förstås sådan, som åstadkommits genom plastisk

konst — ej må af konstnären efterbildas utan samtycke af den, som

gjort beställningen, eller, efter hans död, af efterlefvande make och

arfvingar.

Enligt 22 § i lagen angående eganderätt till skrift får författarerätten

till otryckt skritt, som finnes i författarens, hans enkas eller arfvingars

eg o, icke tillgripas för gäld. Den grundsats, som bär gjort sig

gällande, att alster af andligt, arbete ej bör få utan upphofsmannens eller

hans efterlefvande anhörigas samtycke offentliggöras, synes med lika

skäl böra eg a tillämpning i afseende på konstverk. I följd deraf att

sättet för offentliggörandet eger vida större betydelse beträffande konstverk

än i fråga om skrifter, bör härvid konstnärens reproduktion srätt

äfven till konstverk, som redan blifvit på ett eller annat sätt offentliggjordt,

undantagas från utmätning, medan det motsvarande undantaget

enligt lagen angående eganderätt till skrift gäller allenast under förutsättning,

att skrift icke blifvit tryckt.

Slutligen torde det vara lämpligt att, med intagande i lagen åt

förbud mot efterbildning af konstverk medelst tryck, upphäfva den nu

gällande förordningen om utsträckt tillämpning af lagen angående efterbildning

af konstverk.»

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Majis Nåd. Proposition N:o 33.

Föredragande departementschefen uppläste härpå ett i öfverensstämmelse

med de af honom nu uttalade åsigter upprättadt förslag till

lag angående rätt att efterbilda konstverk, af den lydelse bilaga A vid

detta protokoll utvisar;

Och täcktes, på statsrådets hemställan, Hans Maj:t

Konungen i nåder förordna, att öfver berörda förslag

högsta domstolens yttrande skulle, för det ändamål

§ 87 regeringsformen omförmäler, genom note ur protokollet

inhemtas.

Ex protocollo:

Aug. von Hartmansdorff.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 33.

Bilaga A.

Förslag

till

Lag angående rätt att efterbilda konstverk.

Med upphäfvande af lagen angående efterbildning af konstverk den

3 maj 1867 och förordningen den 10 augusti 1877 rörande utsträckt

tillämpning af nämnda lag, förordnas som följer:

1 §•

Original konstverk må ej under konstnärens lifstid utan hans samtycke

till försäljning eller offentligt utställande efterbildas i den konstart,

hvartill originalet hörer. Ej varde efterbildning loflig derföre, att

den utföres i annan storlek än originalets eller att dertill användas materialier

af annat slag, ej heller derföre att oväsentliga ändringar, tilllägg

eller uteslutningar vidtagas.

2 §•

Konstnär vare berättigad att, med andras uteslutande, låta sitt

originala konstverk, i dess helhet eller delvis, efterbildas genom tryck,

fotografi eller afgjutning eller på annat dylikt sätt.

Denna rätt gälle intill utgången af tionde året efter det, hvarunder

konstnären afled, och må med eller utan vilkor eller inskränkning på

annan öfverlåtas.

3 §.

Hvad i 2 § är stadgadt utgöre ej hinder att i vetenskaplig framställning

eller i skrift, som är afsedd att tjena till bruk vid undervisning,

intaga efterbildning af konstverk.

Då annans konstverk sålunda efterbildas, skall konstnärens derå

anbragta namn eller signatur vid bilden angifvas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 33.

4 §.

Öfvergår konstverk i annans ego, varde konstnären eller hans rättsinnehafvare

icke genom öfverlåtelsen förlustig de rättigheter, som ofvan

omförmälas; dock skola, der konstverket af konstnären eller hans rättsinnehafvare

öfverlåtits till staten eller menighet, sagda rättigheter tillkomma

nye egaren. År porträttbild utförd efter beställning, må den ej

af konstnären efterbildas utan samtycke af den, som beställningen gjort,

eller, efter hans död, af efterlefvande make och arfvingar.

Har annat blifvit uttryckligen aftaladt, än nu för hvarje fall är stadgadt,

vare det gällande.

5 §•

Förbud mot efterbildning, hvarom ofvan sägs, gälle ej i afseende

på konstverk, som är utstäldt på öppen plats eller anbragt å byggnads

utsida.

6 §.

Efterbildar någon olofligen konstverk, straffes med böter från och

med tjugu till och med ett tusen kronor och hafve till målseganden

förverkat de utförda efterbildningarne; gälde ock fulla värdet af de

exemplar, som icke finnas i behåll.

Kan nu stadgad grund för beräkning af skada icke följas, varde

skadeståndet bestämdt efter annan grund, som pröfvas skälig. Lägsta

belopp, hvartill i ty fall skadestånd må sättas, vare tjugufem kronor.

Formar, plåtar och andra materialier, som uteslutande äro användbara

för konstverkets efterbildande, skola i beslag tagas; och varde

med dem, der ej parterne annorlunda öfverenskomma, så förfaret, att

missbruk ej kan ske.

7 §■

För underlåtenhet att fullgöra hvad i 3 § 2 mom. är föreskrifvet

vare straffet böter från och med fem till och med etthundra kronor.

8 §•

Hvad nu är stadgadt angående straff, skadestånd och egendoms

förlust gälle ock i tillämpliga delar för den, som med vetskap om en

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj. ts Nåd. Proposition No 33.

efterbildnings olaglighet den till salu håller eller offentligen utställer

eller i riket till försäljning eller offentligt utställande inför.

9 §•

Förbrytelse mot denna lag må ej åtalas af annan än målsegande.

10 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfälle kronan. Saknas tillgång

till deras fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.

11 §•

Bestrider den, som tilltalad är, att efterbildning egt rum, ege

rätten, der så nödigt pröfvas, infordra yttrande i ämnet från akademien

för de fria konsterna, der ej parterne skjuta frågan under gode män

och utfästa sig att nöjas åt deras yttrande derutinnan. I ty fall uppställe

rätten den eller de frågor, som af gode männen besvaras skola.

12 §.

Konstnärs i denna lag stadgade rätt med afseende å konstverk

må ej i hans eller efterlefvande makes eller arfvinges bo för gäld i

mät tagas.

13 §•

Denna lag tillämpas på konstverk af svensk medborgare. Lagens

bestämmelser kunna, under förutsättning af ömsesidighet, af Konungen

förklaras delvis eller helt och hållet gälla äfven konstverk af medborgare

i annat land.

Denna lag träder i kraft den 1 januari ....

Den eger ej tillämpning å sådant staten eller menighet tillhörigt,

konstverk, som före nämnda tid förvärfvats. Formar, plåtar och andra

uteslutande för efterbildning af visst konstverk användbara materialier,

som dessförinnan förfärdigats, må, der efterbildningen enligt äldre lag

loflig var, fortfarande för sitt ändamål begagnas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

K orig l. Maj:ts Nåd. Proposition N:o Hd.

15

»

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj:ts

högsta domstol måndagen den 1 februari 1897.

Första rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Glimstedt,

Åbergsson,

Herslow,

Norberg,

Lilienberg,

Huss,

WlJKANDER.

Sedan, jemlikt högsta domstolens beslut den 22 oktober 1896,

handlingarna rörande det till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande

öfverlemnade förslag till lag angående rätt att efterbilda konstverk

mellan högsta domstolens ofvanbemälde ledamöter cirkulerat, företogs

nu detta ärende till slutlig behandling; varande förslaget under

bilaga A fogadt vid detta protokoll.

Emot förslaget framstäldes inom högsta domstolen följande anmärkningar,

nemligen vid:

1 och 2 §§.

Justitierådet Wijkander yttrade: »I förslaget har bibehållits den

i gällande lagstiftning befintliga principiella åtskilnaden mellan efterbildning

i den konstart, hvartill originalet hörer, och efterbildning i

annan konstart, hvilken senare efterbildning i regeln skulle vara loflig

äfven utan konstnärens samtycke. Från denna regel uppställes emeller
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kongl. Ma.jts Nåd. Proposition N:o 33.

tid i 2 § ett så väsentligt undantag, att densamma i verkligheten kommer

att sakna all praktisk betydelse. I berörda § angifves nemligen att

efterbildning genom tryck ej må ske utan konstnärens lof; och som till

tryck lära böra hänföras kopparstick, stentryck, träsnitt och annan dylik

konst, torde sjelfva regelns tillämplighet komma att hufvudsakligen inskränka

sig till två fall, nemligen ett plastiskt arbetes aftecknande och

en tecknings återgifvande medelst plastisk konst, och således allenast

till reproduktionsformer, som högst sällan komma till användning. Vid

sådant förhållande och då någon egentlig grund för uppställande af

förenämnda åtskilnad svårligen kan uppvisas — livilket ock föranledt

att densamma i allmänhet ej återfinnes i utländsk lagstiftning — hemställer

jag om sådan ändring i förslaget, att efterbildning i annan konstart

än den, hvartill originalet hörer, likställes med efterbildning i originalets

konstart, dervid den i 2: dra stycket af 2 § konstnärs arfvinge

eller annan rättsinnehafvare tillförsäkrade rätt synes kunna utsträckas

jemväl till sistberörda art af efterbildning. — Skulle åter förslaget anses

böra i denna del bibehållas oförändradt, och således efterbildning i annan

konstart än originalets vara, med det undantag som i 2 § sägs, tillåten

äfven utan konstnärens samtycke, synes följdriktigheten fordra, att för

sådan loflig kopia i lagen meddelas enahanda skydd, som för originalt

konstverk.

Vid uppdragande af gränsen mellan loflig och icke loflig efterbildning

har i 1 § afseende blifvit fäst å det syfte, hvari efterbildningen

verkstälts. Så har emellertid icke, eller åtminstone icke uttryckligen,

skett i 2 §; och denna underlåtenhet kan, och tilläfventyrs bör, leda

till eu tolkning, enligt, hvilken t. ex. en tecknings efterbildning genom

kopparstick vore förbjuden, äfven om den endast vidtagits för gravörens

utbildning i sin konst eller eljest för hans enskilda räkning. Då en

sådan inskränkning i den efterbildande konstnärens verksamhet icke

lärer vara af behofvet påkallad, anser jag, att åt paragrafen bör gifvas

en lydelse, som utesluter möjligheten af en tolkning i förberörda riktning.

»

Justitierådet Huss yttrade: »Af stadgandet i första stycket af 2 §

följer att det skulle vara egaren af ett originalt konstverk förment att

till enskildt bruk efterbilda detsamma genom tryck, fotografi eller afgjutning

eller på annat dylikt sätt. Det synes emellertid föga rimligt

att förbjuda egaren af dylikt konstverk att i afseende å detsamma för

privat bruk vidtaga ens en så obetydlig reproduktion som en fotografisk

bild; och då härtill kommer att ett så utsträckt skydd ej kan anses

påkalladt af något verkligt intresse å konstnärens sida, bör, enligt min

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33.

mening, förbudet mot efterbildning inskränkas till det fall då densamma

sker för försäljning eller offentligt utställande.»

Justitieråden Glimstedt, Abergsson, Norberg och Lilienberg instämde

med justitierådet Huss.

Justitierådet Herslow ansåg det lika litet rimligt, som af konstnärernas

verkliga intresse påkalladt, att, såsom med nuvarande lydelsen

af första stycket i 2 § blefve förhållandet, det skulle vara egaren af ett

original konstverk förment att deraf taga en fotografisk bild för sitt

enskilda bruk.

4 §•

Beträffande första punkten af första stycket hemstälde justitierådet

Wijkander, att det derstädes befintliga undantaget från regeln, att konstnären

icke genom konstverkets öfverlåtelse skulle blifva förlustig sin

reproduktionsrätt, måtte erhålla en affattning, som allenast angåfve att,

då öfverlåtelse egt rum till staten eller menighet, reproduktionsrätten

skulle anses vara i öfverlåtelsen innefattad, der den icke särskildt undantagits.

Med en sådan affattning berördes nemligen ej frågan, hvem reproduktionsrätten

skulle tillkomma i det fall, då konstnären redan före

konstverkets öfverlåtande till staten eller menighet å annan öfverlåtit

reproduktionsrätten — en fråga, som syntes böra i hvarje särskildt fall

afgöras efter allmänna civilrättsliga principer och ej, på sätt i förslaget

finge anses vara åsyftadt, en gång för alla sålunda lösas, att staten och

menigheter tillerkändes ovilkorlig företrädesrätt framför den enskilde.

I fråga om andra punkten i samma stycke ansåg justitierådet, lika

med hvad vid granskningen af förslaget till 1867 års lag af tvenne

ledamöter i högsta domstolen yttrats, reproduktionsrätten till porträttbild,

som utförts efter beställning, böra tillkomma den, som gjort beställningen.

Härigenom uppkömme enkelhet i rättsförhållandet mellan

konstnären och beställaren, utan att konstnärens rätt kunde anses vara

kränkt, eftersom honom, enligt andra stycket af paragrafen, lemnats

fritt att genom aftal förbehålla sig reproduktionsrätten i de undantagsfall,

då han kunde finna sådant öfverensstämma med sina intressen.

Justitierådet Lilienberg yttrade: »Förbudet för konstnären sjelf att

efterbilda ett bestäldt. porträtt, såvida ej samtycke erhållits af den, som

gjort beställningen, eller hans sterbhus, torde, sammanstäldt med stadgandet

i början af §, innefatta, att, om en enskild person bestält porträttet,

eger konstnären förbjuda hvarje efterbildning, men är, om han

Bih. till Jliksd. Prot. 1837. 1 Sami. 1 Afd. XI Uäft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts A''åd. Proposition N:o 33.

sjelf vill verkställa en sådan, beroende af beställarens eller sterbbusets

samtycke och detta äfven i fall porträttet kommit i statens eller någon

menighets ego. Åtminstone i sistnämnda händelse borde väl dock konstnären

icke vara i sämre ställning än hvar och en annan, som, under

förutsättning af konstnärens samtycke, enligt förslaget eger rätt att efterbilda

porträttet utan samtycke af den, som bestält detsamma, eller hans

sterbhus. Då derjemte tillräckliga skäl torde saknas för en redaktion,

som äfven eljest behandlar konstnären strängare än andra, hemställes,

om icke åt ifrågavarande stadgande borde gifvas en sådan lydelse, att

en efter beställning utförd porträttbild, som icke tillhör staten eller

menighet, ej må efterbildas utan samtycke, förutom af konstnären i de

fall, då sådant efter ty förut är sagdt erfordras, jemväl af den, som

beställningen gjort, eller efter hans död af hans efterlefvande maka och

arfvingar.»

Justitieråden Aberg sson, Herslow och Norberg ansågo likaledes

lydelsen af denna § böra så ändras, att man undveke den oegentlighet,

hvilken syntes uppstå derigenom att, enligt nuvarande lydelsen, ett efter

beställning utfördt porträtt, som kommit i statens eller menighets ego,

icke finge utan beställarens eller dess sterbhusdelegares samtycke efterbildas

af den konstnär, som gjort samma porträtt, men väl af annan person.

8 §•

Justitieråden Lilienberg och Wijbantler anmärkte, att, då efterbildning

i allmänhet ej vore att anse såsom oloflig, med mindre den skett

i sådant syfte, som i 1 § funnes angifvet, deraf syntes, med den affattning

8 § i förslaget erhållit, kunna följa, att den, som till salu hölle

eller offentligen utstälde en i annat syfte verkstäld kopia, skulle vara

straffri äfven i det fall, då han afvetat, att vederbörligt tillstånd ej

lemnats till kopieringen. Då emellertid finge antagas, att en sådan tolkning

af 8 § ej vore afsedd, hemstälde justitieråden, att redaktionen af

paragrafen måtte erhålla erforderlig rättelse.

12 §.

Justitierådet Wij kunder yttrade: »Då i förevarande § föreskrifves,

att konstnärs i denna lag stadgade rätt med afseende å konstverk ej

må i hans bo för gäld i mät tagas, samt berörda lag allenast meddelar

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Råd. Proposition N:o 33.

skydd mot efterbildning- af konstverk, framgår häraf att sjelfva konstverket,

vare sig i fnllbordadt eller ofullbordadt skick, skulle kanna för

konstnärens gäld i mät tagas. Utan att vilja gå så långt som att i allo

gilla den såsom grund för ifrågavarande stadgande uppstäda principen,

eller att alster af andligt arbete ej bör få utan upphofsmannens samtycke

offentliggöras — en princip, som följdriktigt måste leda dertill,

att ej ens ett fnllbordadt konstverk skulle lios konstnären kunna utmätas

— anser jag dock den utsträckta befogenhet, som enligt förslaget

i förevarande hänseende tilldelats borgenärerna, icke väl öfverensstämma

med den rent personliga rätt, som enligt sakens natur bör tillkomma

konstnären. Liksom, då fråga är om literär verksamhet, en otryckt, i

författarens eller hans sterbhusdelegares ego befintlig skrift betraktas

såsom innefattande allenast ett för offentligheten ej afsedt uttalande af

tankar — ett författarens resonnement med sig sjelf — och på sådan

grund anses sakna egenskapen att kunna tjena såsom objekt för utmätning,

så borde ock i afseende på den artistiska produktionen ett analogt

åskådningssätt få göra sig gällande och således från utmätning hos

konstnären eller hans sterbhusdelegare undantagas utkast, studier och

öfver hufvud taget alla ofullbordade konstverk, under förutsättning dock

att det använda materialet ej i och för sig har ekonomiskt värde. Häremot

kan väl invändas att i det konkreta fallet svårighet kan uppstå

vid afgörande af frågan, huruvida ett konstverk nått det fullbordade

skick, att det kan såsom utmätningsbart anses eller ej, men om de

exekutiva myndigheterna, i öfverensstämmelse med hvad i 11 § för der

omformälda fall föreskrifvits, lemnas öppet att i händelse af behof infordra

yttrande i ämnet från akademien för de fria konsterna, torde

den befarade olägenheten komma att visa sig timligen oväsentlig.

I afseende å förevarande stadgande lärer vidare kunna anmärkas

att, i den man borgenärerna berättigas att för sina fordringar erhålla

utmätning i sjelfva konstverket, dem synes böra tillerkännas enahanda

befogenhet i afseende å den konstnären tillkommande reproduktionsrätten,

ty det skäl, som kan anföras för sistberörda rättighets undantagande

från utmätning — eller att sättet, hvarpå reproduktionen verkställes,

så nära berör konstnärens personliga intresse, att den ej Titan

hans medgifvande kan få verkställas af annan — torde svårligen få

tillmätas afgörande betydelse. Detta konstnärens anspråk på uteslutande

reproduktionsrätt. är redan förut i annat hänseende (5 §) underkändt;

och det synes mig uppenbart att detsamma också bör utan vidare få

vika, då det kommer i konflikt med borgenärernas mera oomtvistliga

rätt att för sina fordringar erhålla betalning. T och för sig orimligt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts l/åd. Froposition N:o 35,

torde ock vara att hos eu konstnär kan för gäld utmätas t. ex. en af

honom förfärdigad tafla, men icke rättigheten att låta fotografera densamma,

ehuru sistberörda rättighet kan vara mera värd än sjelfva täflan.

Och då, enligt lagen angående eganderätt till skrift, rättigheten att utgifva

nya upplagor af en tryckt skrift kan utmätas, äfven om författaren

ej afsett sådan reproduktion af sitt arbete, torde jemväl härutinnan

kunna hemtas stöd för den af mig nu uttalade åsigt.»

Justitierådet Fluss instämde uti hvad justitierådet Wijkander anfört

emot bestämmelsen om förbud att i mät taga konstnärs uti ifrågavarande

lag stadgade rätt i afseende å konstverk.

13 §.

Justitierådet Lilienberg yttrade: »Nu gällande lag innehåller, att

stadgandena i densamma kunna, under förutsättning af reciprocitet, delvis

eller i deras helhet af Konungen förklaras tillämpliga jemväl i afseende

å efterbildning af främmande konstnärs arbete, som utom riket

finnes; och man lärer väl deraf vara berättigad att antaga — något

som icke heller motsäges af lagens öfriga innehåll — att lagen, äfven

utan att någon konvention blifvit ingången, är tillämplig å efterbildning

af främmande konstnärs arbete, som finnes inom riket. Således är främmande

konstnärs arbete, som hitkommit för att t. ex. utställas, för

närvarande lika med svenska arbeten skyddadt mot efterbildning, vare

sig i samma konstart som originalet eller genom fotografering m. m.

Enligt det nu föreliggande förslaget skulle emellertid den nya lagen

komma att tillämpas endast på konstverk af svensk medborgare, såvida

icke särskilda konventioner kommit till stånd. Men huruvida det från

nyttans synpunkt är lämpligt eller ens från rättens synpunkt kan försvaras,

att man på detta sätt undandrager främmande konstnärer skydd

för deras alster, torde vara mycket tvifvelaktigt. Om, såsom antagligt

är, utländingen sätter lika stort värde på skydd för sina verk, som en

svensk konstnär för sina, så skulle det icke förvåna, om främlingarne

efter nya lagens införande skulle finna betänkligheter vid att här utställa

sina arbeten; men deras uteblifvande skulle antagligen lända till

förlust såväl för den inhemska konsten som för allmänheten. Någon

önskan om en sådan lagförändring torde icke heller hafva framkommit.

Och äfven ur rättens synpunkt lärer det väl kunna bättre försvaras,

om den främmande skyddas mot ett förfarande, som, derest det har ett

svenskt arbete till föremål, är belagdt med straff, än om ett sådant

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kong!. Majds Nåd. Proposition N:o 33.

saklöst kan begås gent emot den främmande, hvilken väl, likasom då

en förbrytelse föröfvas mot en härvarande utländing, bör vara skyddad

af landets lagar, ehvad han personligen medföljer sitt verk hit till landet

eller icke.

För min del vill jag derföre hemställa, om icke det nuvarande

stadgandet borde till sitt innehåll bibehållas i den nya lagen.))

Justitieråden Glimstedt, Abergsson, Herslow och Norberg instämde

med justitierådet Lilienberg.

ö/vergängsstadgandet.

Justitierådet Wijfcander yttrade: »Då det förklarats, att den nya

lagen ej skall ega tillämpning å sådant staten eller menighet tillhörigt

konstverk, som före tiden för lagens trädande i kraft förvärfvats, är

härigenom ock angifvet, att lagen skall vinna tillämpning å öfriga vid

nämnda tidpunkt befintliga konstverk. Emot en sådan utsträckt tillämpning

af lagen torde i allmänhet intet vara att anmärka, allenast den enskilde

bibehålies vid den rätt, som han med stöd af äldre lag redan förvärfvat.

Med den lydelse förevarande stadgande för närvarande har skulle

emellertid, i fråga om en före lagens trädande i kraft efter beställning

förfärdigad porträttbild, konstnären, som enligt gällande lag haft uteslutande

reproduktionsrätt, få denna rätt för framtiden, på sätt i 4 § sägs,

inskränkt; och vill det således synas som om, till undvikande af en sådan

inskränkning i en redan förvärfvad rättighet, en jemkning i stadgandets

affattning vore erforderlig.))

Justitierådet Lilienberg yttrade: »Enligt gällande lag är konstverk,

som tillhör staten eller menighet, icke skyddadt mot efterbildning, men

enligt förslaget skulle för efterbildning af konstverk, som af konstnären

eller hans rättsinneliafvare utan förbehåll om reproduktion srätten öfverlåtits

på staten eller menighet, erfordras statens eller menighetens samtycke;

dock skulle den nya lagen icke ega tillämpning å sådant staten

eller menighet tillhörigt konstverk, som före lagens trädande i kraft förvärfvats.

Emellertid kan väl i afseende å dylikt konstverk knappast

någon efterbildningsrätt på grund af den gällande lagen sägas vara förvärfvad,

helst efterbildandet alltid faktiskt varit och fortfarande kommer

att vara beroende på samtycke af den myndighet, som har konstverket i

sin vård. Någon sådan rätt att jemväl fortfarande verkställa efterbildning

af dylikt verk torde derföre icke genom ett, öfvergångsstadgande böra

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33.

åt allmänheten bevaras, och jag hemställer derföre, om icke ifråga

varande punkt af stadgandet kunde uteslutas.»

Justitierådet Glimstedt instämde med justitierådet Lilienberg.

Ex protocollo

Aug. von Hartmansdorff.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N.o 33.

I .''Miiir.i

‘Ijniifni-.'':

1 >hl I t • I! -> 11);

it ii

1 Ii: i

*.or)i eib;- -r.''

r.fjol.’ l-giiml

pbl

irioi

[fn

i ••itimifib-löl M*»i mila ii‘V”iiIill)llvl''1''it! '' i;!> .U);f

=j;f | * i •.,! i u i;''^ i i 1 >y i k >''i It''» • * i > 11 • I ! irritil giiiith-tfitr.

.ar.gntiu

. r,t«-yöd i;; Igbtö i j# 2 ib.- I Hiifn!/.

tluii>‘>1 ii‘) it; rsal .''ginir>bi;unn; intill alianipil

ig in i [iinr.vil .nob m; >tc,l^m>>1 malm; t gmo

[•in al o bni i gild i gmiiöriibml-i [»om

»blr/ifa -gm n bill bo tf) tlfit iaf obumblj; i

; o| Drill ,biiali! »fri «tj’. 11 ii < ’ >i Tabun in *iti

I tt 111 > Il K > l>L lilll lilltå Bil ,‘nUlÅit l: ..! -5 till

,\ ), i i) i i i; .-‘tl,i; !_■ f) i v In ■ »I urt il it^i-r*"» 11 f t-1

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementéärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 12 februari 1897A■ >i-i11 .1 mm ;

-• <[J<>)i‘.*<Iitf f''il) j: 1111*»i• i f

>jt in

i r.i

in; ,lii tum

i närvaro af:

\''TA- ''II

llii i it i i

In,i

''jur.mir.-nv/th

isfcigöd f )< j m t >•. f i->1 munn:- - ■ t i .ibirilmirinlw *‘>lli>ii‘XltU i‘tl) mulen I i agiUxao

v111:in ^ t\ii r I! i:

tolmiigb eg

-u,[ 11 ■'' ''bi i :1» /.U ! i i • > <Öb; ll; ) • *L**l''i:f *>i <1 * mt a

Hane excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Wikblad,

öi friherre Rappe,

ChRISTERSON, .-i;, i

rrv I rf.: WersåLL,

Annerstedt,

i!t I von Krusenstjerna,

Justitieråden: Hernmarck,

i iii i HERSLOW. i1 -ii ''!•;■! i! i: :i <•. \ \ r.\ .;jiiii! '' )!;ln

>. I .It i; i. 11 : , i; :.i i''; u! ''fn ■ ./ t :

-i-,f| Chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt anmälde i

underdånighet:

Högsta domstolens utlåtande öfver det vid statsrådsprotokollet för

den 25 september 1896 fogade förslag till lag angående rätt att efterbilda

konstverk.

Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll anförde föredragande

departementschefen:

»Högsta domstolens fleste ledamöter hafva hemstält, att det i lagförslagets

2 § upptagna förbud emot efterbildning måtte inskränkas till det

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 33.

fall, då efterbildningen sker för försäljning eller offentligt utställande. I

anledning häraf torde ett förtydligande tillägg böra i nämnda paragraf

intagas.

Medan 1 och 2 §§ i öfrigt af högsta domstolens fleste ledamöter

lemnats utan anmärkning, har af en ledamot ifrågasatts, att efterbildning

i annan konstart än den, hvartill originalet hörer, måtte likställas

med efterbildning i originalets konstart, och, i sammanhang härmed, att

i afseende på allt slags efterbildning skyddet måtte förklaras gälla icke

blott under konstnärens lifstid, utan 10 år derutöfver. Enligt detta

förslag skulle, på samma gång det en konstnär för hans originalarbete

tillförsäkrade skyddet utvidgades, andra konstnärers rätt att kopiera

konstverket i samma eller annan konstart väsentligen inskränkas. Till

så genomgripande förändringar i gällande lag synes icke tillräcklig anledning

vara för handen.

För den händelse det till högsta domstolens granskning öfverlemnade

förslaget i denna del bibehölles oförändradt, har samme ledamot i högsta

domstolen hemstält, att för loflig kopia i annan konstart än originalets måtte

beredas samma skydd som för originalt konstverk. Så länge originalet

är skyddadt skulle emellertid meddelandet af särskilt skydd för en kopia

lätteligen föranleda svårigheter i följd deraf, att en efterbildning

skulle kunna på samma gång innebära en kränkning af skyddet både

för originalet och för kopian — svårigheter alldeles likartade med dem,

som man i fråga om eganderätt till skrift sökt vid bestämmande af

skyddet för öfversättning undvika. Något praktiskt behof af skydd för

kopia torde för öfrigt näppeligen förefinnas.

Med anledning af hvad vid 4 § inom högsta domstolen blifvit

erinradt synes nämnda paragraf böra något jemkas, så att deraf med

full tydlighet framgår, att, när staten eller en menighet förvärfvar ett

konstverk, rätten att reproducera detsamma öfvergår på nye egaren

endast i den omfattning, hvari den tillkommer fångesmannen. Härigenom

bortfaller äfven anledningen till hvad inom högsta domstolen anmärkts

i afseende på det fall, då bestäld porträttbild öfvergår i statens eller

menighets ego.

Vid förslagets 8 § har af tvenne högsta domstolens ledamöter an- •

förts, att, enär efterbildning ej vore olaglig med mindre den skett i det

i 1 § angifna syfte, häraf, enligt förevarande paragrafs föreslagna affattning,

kunde följa, att den, som till salu hölle eller offentligen utstälde en i

annat syfte utförd kopia, skulle, äfven om han afvetat, att konstnären ej

lemnat tillstånd till kopieringen, vara straffri, hvilket dock antagligen ej

vore förslagets mening. Då emellertid förevarande paragraf i förslaget

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33.

öfverensstämmer icke blott med 5 § 2 mom. i gällande lag angående

efterbildning åt konstverk, utan äfven med 18 § i lagen angående eganderätt.

till skrift, torde ej någon ändring vara behöflig.

En ledamot i högsta domstolen har vid förslagets 12 § yrkat,

att från utmätning hos konstnären eller hans sterbhusdelegare måtte

fritagas ofullbordade konstverk, dock under förutsättning att ej det använda

materialet i och för sig egde ekonomiskt värde. Äfven bortsedt

derifrån, att sistnämnda vilkor skulle vara svårt att tillämpa, torde

en föreskrift i angifna riktning ej kunna förordas. Tvist skulle nemligen

lätt uppstå derom, huruvida ett konstverk vore att anse såsom

fullbordadt och i följd deraf utmätningsbart eller ej. Att, såsom bemälde

ledamot i högsta domstolen ifrågasatt, hänvisa de exekutiva

myndigheterna att i förekommande fall inhemta yttrande från akademien

för de fria konsterna synes ej vara praktiskt lämpligt.

Vid förslagets 13 § har af högsta domstolens fleste ledamöter

blifvit hemstäldt om bibehållande af den nu gällande bestämmelsens

innehåll, enligt hvilket en utländsk konstnärs här i riket befintliga arbete

vore skyddadt oberoende af särskildt förordnande och af den omständigheten,

att i konstnärens hemland svenska konstnärer åtnjuta motsvarande

förmån. Det sålunda förordade stadgandet skulle emellertid i de ingalunda

sällsynta fall, när ett konstverk utställes än i det ena, än i det

andra landet eller eljest med korta mellantider förflyttas mellan särskilda

länder, medföra afsevärda praktiska svårigheter; konstverket skulle

nemligen då omvexlande vara skyddadt och sakna skydd. Den inom högsta

domstolen uttalade uppfattningen, att ett sådant stadgande skulle vara

erforderligt, för att ej utländska konstnärer skulle afskräckas från att

här i riket utställa sina arbeten, kan jag icke dela; utvägar torde nemligen

finnas att vid ett sådant utställande på ett tillräckligt verksamt

sätt faktiskt hindra efterbildning, som befinnes menlig för konstnärens

intressen. I den utländska lagstiftningen återfinnes icke heller någon

regel svarande emot den inom högsta domstolen förordade.

Med anledning af de inom högsta domstolen gjorda uttalanden till

förmån för beredande af skydd åt utländska konstnärer synes emellertid

— efter förebild af hvad i fråga om eganderätt, till skrift föreslagits —

någon utsträckning af ifrågavarande skydd utöfver hvad förslaget derom

innehåller lämpligen kunna vidtagas på det sätt, att utländsk konstnärs arbete,

som först utgifvits bär i riket, skyddas i likhet med svensk konstnärs

verk. En sådan regel står i öfverensstämmelse med bernerkonventionens

fordringar och är således i sin mån egnad att underlätta afslutandet af

tiih. till Mihsd. Prof. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 24 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33.

internationella överenskommelser angående skydd för den literära och

artistiska eganderätten. ■>; . ‘

Slutligen torde, på grund af hvad inom högsta domstolen anförts,

öfvergångsstadgandet böra erhålla en förändrad affattning, som

närmare ansluter sig till den föreslagna lagen om ändring i gällande

bestämmelser angående eganderätt till skrift.»

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst förslaget

med de af honom nu förordade jemkningar, hemstälde han i underdånighet,

att detsamma måtte, jemlikt § 87 regeringsformen, för Riksdagen

till antagande framläggas.

Justitierådet Herslow åberopade hvad han vid detta förslags

granskning i högsta domstolen yttrat i de delar, deri det nu framlagda

förslaget afveke från de af honom uttalade åsigter.

Statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkte bifall till föredragande departementschefens

hemställan.

Med bifall till denna hemställan täcktes Hans

Maj:t Konungen i nåder förordna, att till Riksdagen

skulle aflåtas nådig proposition i ämnet, af den lydelse

bilaga A vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

Erik Öländer.

STOCKHOLM, XSAAC MARCDS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1897,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. LU 1897:46 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående rätt att efterbilda konstverk. s. 1 i texten