Sök i Ratio Lex

Med förslag till förändrad lydelse af 11 § 2 mom. i nådiga förordningen angående allmänt ordnande af pr ester skåpets inkomster den 11 juli 1862

1897-01-29 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1897:35, Med förslag till förändrad lydelse af 11 § 2 mom. i nådiga förordningen angående allmänt ordnande af pr ester skåpets inkomster den 11 juli 1862

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 35.

N:o 35.

Kongl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag

till förändrad lydelse af 11 § 2 mom. i nådiga förordningen

angående allmänt ordnande af pr ester skåpets inkomster

den 11 juli 1862; gifven Stockholms slott den

29 januari 1897.

Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att antaga

följande förslag till ändrad lydelse af 11 § 2 mom. i förordningen angående

allmänt ordnande af presterskapets inkomster den 11 juli 18G2:

»Uppbörden af de afgifter, som blifvit bestämda i penningar, verkställes

senast den 1 oktober, men af de afgifter, hvilka äro bestämda i

persedlar att utgå efter medelmarkegångspris, senast den 1 mars; kommande

å alla, som inom utsatt tid sina afgifter icke inbetalt, restlängd

att genast upprättas, å kyrkostämma granskas och, sedan den blifvit godkänd,

tillställas vederbörande kronofogde på landet eller utmätningsman

i stad, hvilka lemna omedelbar handräckning till resternas indrifvande.

Vid indrifvandet af dessa medel galle i fråga om vederbörandes rätt

till uppbördsprovision hvad beträffande kommunalutskylder i sådant afseende

är eller varder bestämdt.»

Hih. till Rikta. Prot. 1837. 1 Sami. 1 Afl. 26 Höft. (No 35.)

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 35.

De ärendet tillhörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

G. F. Gill)ant.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:is Nåd. Proposition No 35.

3

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj: t Konungen i statsrådet A Stockholms slott

den 29 januari 1897.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Akerhielm,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersäll,

Annerstedt och

von Krusenstjerna.

14:o.

Departementschefen, statsrådet Gilljam anförde:

För försummelse att i rätt tid erlägga afgifter till presterskapet finnes

ej i lag uttryckligen stadgad någon vidare påföljd utöfver sjelfva indrifningsåtgärden

eller något berättigande för den, som indrifver dylika

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 35.

utskylder, att i någon män göra sig ersatt för det besvär och den kostnad,

hvarmed hans förrättning för honom är förenad. Beträffande kommunalutskylder

— med Indika de ofvan nämnda afgifterna erbjuda många

jemförelsepunkter likasom de pläga i sammanhang uppföras i debetsedel

och hos restskyldig uttagas — hafva deremot stadganden i detta afseende

blifvit gifna genom kongl. förordningarna angående kommunalstyrelse å

landet och angående kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 i hvardera

förordningens 70 § i anslutning till de i dessa §§ meddelade bestämmelser

rörande restlängd öfver oguldna dylika utskylder.

Berörda stadganden lyda för landet enligt kongl. kungörelsen den

29 juni 1866: »Vid indrifvandet af dessa medel eger kronofogden att

såsom uppbördsprovision jemväl uttaga hos den restskyldige tre procent

af det resterande beloppet», och för stad enligt kongl. kungörelsen den

8 september 1868: »Vid indrifvandet af sådana medel må derutöfver hos

den restskyldige uttagas tre procent af det resterande beloppet.»

Uti underdånig skrifvelse den 9 maj 1892 har Riksdagen anfört,

hurusom i särskilda inom riksdagen väckta framställningar dess uppmärksamhet

blifvit fästad på behofvet af fullständigandet af gällande

bestämmelser beträffande förhållandena vid indrifning af församlings afgifter

till presterskapet äfvensom rörande fördelningen af den uppbördsprovision,

som kunde ifrågakomma vid såväl dessa afgifters som egentliga

kommunalutskylders indrifning.

Beträffande närmast afgifterna till presterskapet har sålunda erinrats

hufvudsakligen, att 12 § af nådiga förordningen den 12 juli 1878 angående

utmätning för krono- och kommunalutskylder, allmänna afgifter

m. in. med dess uttryck, att för indrifning af, bland annat, ifrågavarande

afgifter njute ej kronofogde, stadsfogde eller magistrat annan ersättning

än den andel i stämmoböter eller andra afgifter för underlåten liqvid,

som kan vara medgifven, syntes förutsätta, att särskild afgift för underlåten

liqvid af sådana medel kunde, i likhet med hvad för kommunalutskylder

egde rum, drabba den restskyldige, och att denna afgift skulle

tillfalla vederbörande utmätningsman såsom ersättning för indrifning af

dessa medel. Något stadgande derom funnes emellertid icke i kongl.

förordningen den 11 juli 1862 angående allmänt ordnande af presterskapets

inkomster. Denna omständighet hade gifvit anledning till . olika

förfaranden. Så hade å en del ställen vederbörande hållit före, att någon

särskild provision icke kunde hos dem, som underlåtit att i rätt tid betala

sina afgifter till presterskapet, uttagas. Å andra ställen hade ut
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

mätningsmannen ansett prestlöneinedlen likstälda med kommunalutskylder

och för den skull påfört de restskyldige provision med tre procent å de

restförda beloppen och jemte dessa uttagit den sålunda debiterade provisionen.

Någon gång hade, som det uppgifvits, ifrågavarande § tillämpats

på det sätt, att vid indrifning af prestutskylder, synnerligen då den verkstälts

af länsman, fjerdingsman eller i stad antagen särskild utmätningsförrättare,

vanlig ersättning såsom för utmätning i enskilda mål vore

stadgadt uttagits hos den restskyldige. Någon författning förefunnes icke,

som gåfve stöd åt utmätningsmans, såsom ofvan nämnts, understundom

påstådda rätt att påföra och uttaga provision. Billigheten syntes Riksdagen

emellertid kräfva, att de tjensteman och betjente, som skulle taga

befattning med indrifning af resterande afgifter till församlingens presterskap

och för sådant ändamål måste på landsbygden färdas jemförelsevis

långa vägsträckor, undfinge något slags godtgörelse för det besvär och de

kostnader, som af sagda indrifningsåtgärder måste blifva en följd, och då

vidare skattskyldig, som underläte betala sina krono- eller kommunalskatter,

vore underkastad en särskild indrifningsafgift, syntes det vara

lämpligt, att enahanda påföljd drabbade den, som underläte betala sina

prestlönemedel. Dessa sistnämnda vore väl i sjelfva verket af enskild

natur, men utmätningsgilda i likhet med hvad som gälde för krono- och

kommunalutskylder. Ett stadgande om indrifningsafgift för prestlönemedel

skulle derjemte innebära i viss mån en sporre för den skattskyldige att

i rätt tid afbörda sig dessa afgifter, hvilket han nu icke behöfde bemöda

sig om att göra, då han visste, att utmätningsförrättaren vore förbunden

hemta medlen hemma hos den restskyldige, utan att denne vore pligtig

derutöfver vidkännas någon särskild utgift.

I enlighet med denna sin uppfattning och på i öfrigt anförda skäl

har Riksdagen anhållit, att Eders Kongl. Maj:t ville dels låta utarbeta och

för Riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelse, hvarigenom stadgades

skyldighet för dem, hvilka icke inom utsatt tid inbetalt dem påförda

afgifter till presterskapets aflöning, att, vid indrifningen af dessa,

derutöfver gälda enahanda uppbördsprovision, som vid indrifning af oguldna

kommunalutskylder vore bestämd, dels ock, derest föreskrifter ansåges

nödiga rörande fördelning i vissa fall emellan särskilda tjensteman af

denna provision, äfvensom af den provision, som enligt kommunallagarne

Ange uppbäras, meddela sådana föreskrifter.

Genom nådig remiss har Eders Kongl. Maj:t anbefalt kammarkollegium

och statskontoret att, efter vederbörandes hörande, afgifva underdånigt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

utlåtande i anledning af Riksdagens berörda skrifvelse; och hafva till

följd häraf till eu början underdåniga yttranden i ärendet infordrats från

samtliga Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länen, hvarjemte särskilda

yttranden äfven inkommit från vederbörande magistrater och kronofogdar

i Stockholms, Skaraborgs, Blekinge och Kalmar län samt från

kronofogden i Tveta, Vista och Mo härads fögderi af Jönköpings län.

Mot Riksdagens förslag, i hvad detsamma afser skyldighet för dem,

som restera för oguldna prestlönemedel, att vid indrifningen af dessa derutöfver

gälda viss ersättning eller uppbördsprovision, hafva vederbörande

icke haft något att erinra; och jemte det dels behofvet af en sådan lagbestämmelse

vitsordats, dels ock förslag framstälts om tillägg i sådant

syfte till 11 § af nådiga förordningen den 11 juli 1862 angående allmänt

ordnande af presterskapets inkomster, har berörda ersättning eller

provision tillika ansetts böra, såsom vid indrifning af oguldna kommunalutskylder,

bestämmas till tre procent af det resterande beloppet, dervid

dock af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Örebro, Vermlands,

Skaraborgs och Södermanlands län likasom ock af en del kronofogdar

särskild! främhållits, hurusom med afseende å de ringa belopp, hvartill

resterna å dylika medel vanligen uppginge, det syntes billigt, att den för

deras indrifvande utgående afgift bestämdes till minst 10 öre, eller att

härför fastsloges ett visst både minimi- och maximibelopp i likhet med

hvad vid indrifning af kronoutskylder numera vore föreskrifvet genom

nådiga kungörelsen den 20 maj 1887 angående stämmoböters utbytande

mot viss indrifningsafgift, hvarförutom härutinnan ytterligare erinrats,

hurusom med en indrifningsafgift af endast tre procent det för aflägset

boende skattskyldiga inom vidsträckta uppbördsdistrikt mången gång blefve

fördelaktigare att låta deras utskylder afhemtas af vederbörande utmätningsman

än att inbetala dem å uppbördsstämmorna; med afseende hvarå,

och då berörda procent syntes otillräcklig för att kunna anses utgöra

skälig ersättning för besväret med indrifningen eller innefatta någon sporre

för den skattskyldige att i behörig tid och ordning erlägga sina utskylder,

hemställan äfven gjorts af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands

län, att tillika med omförmälda indrifningsafgift jemväl särskild

utsökningskostnad finge såsom vid annan utmätning uttagas hos den restskyldige,

samt af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens

län, att afgiften i fråga för dylika utmätningar måtte fastställas till högre

belopp än tre procent.

Lika med öfrige vederbörande anse äfven kammarkollegium och stats
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 35.

7

kontoret i nu afgifvet utlåtande det vara billigt och lämpligt, att den

församlingsmedlem, som försummar att i föreskrifven tid och ordning erlägga

den afgift till församlingens presterskap, som enligt grunderna i

nådiga förordningen angående allmänt ordnande af presterskapets inkomster

den 11 juli 1862 å honom belöper, får för denna sin försummelse

samt det deraf föranledda särskilda besväret med afgiftens uttagande vidkännas

enahanda ersättningsskyldighet som i fråga om kommunalutskylder,

hvadan och då någon sådan skyldighet, om än å de flesta ställen tillämpad,

likväl icke blifvit i lag uttryckligen föreskrifven, samt, hvad angår

prestlöneinedel i stad, indrifningsafgiften derför rätteligen syntes böra likasom

å landet tillfalla vederbörande utmätningsman, helst dylika medel

icke torde vara att hänföra till stadsutskylder i egentlig mening, kollegierna,

med afseende härå och med hänsyn jemväl dertill, att beträffande

beloppet af den för kommunalutskylders indrifvande redan faststälda afgift

någon ändring härutinnan icke blifvit af Riksdagen ifrågasatt, afgifvit

förslag till förändrad lydelse af 11 § 2 mom. i ofvan åberopade nådiga

förordning den 11 juli 1862.

Beträffande fördelningen i vissa fall mellan särskilda tjensteman af

uppbördsprovision, torde beslut derom ej böra af Eders Kongl. Maj:t fattas

förr, än frågan om dylik provisions utgående vid indrifning af resterande

prestutskylder blifvit slutligen afgjord. Hvad sistnämnda fråga vidkommer,

anser jag intet tvifvel böra råda derutinnan, att en dylik provision

bör bestämmas, och med hufvudsakligt gillande af kollegiernas

ofvanberörda förslag tillåter jag mig hemställa, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes till Riksdagen aflåta förslag derom, att 1 ] § 2 mom. i nådiga

förordningen angående allmänt ordnande af presterskapets inkomster den

11 juli 1862 måtte erhålla följande förändrade lydelse:

»Uppbörden af de afgifter, som blifvit bestämda i penningar, verkställes

senast den 1 oktober, men af de afgifter, livilka äro bestämda i

persedlar att utgå efter medelmarkégång, senast den 1 mars; kommande

å alla, som inom utsatt tid sina afgifter icke inbetalt, restlängd att genast

upprättas, å kyrkostämma granskas och, sedan den blifvit godkänd, tillställas

vederbörande kronofogde på landet eller utmätningsman i stad,

hvilka lemna omedelbar handräckning till resternas indrifvande.

Vid indrifvandet af dessa medel galle i fråga om vederbörandes rätt

till uppbördsprovision hvad beträffande kommunalutskylder i sådant afseende

är eller varder bestämdt.»

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemstält täcktes Hans Maj:t Konungen på tillstyrkan af

statsrådets öfrige ledamöter i nåder gilla; och skulle

nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse,

bilagan A till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Carl Tornérhielm.

Stockholm, tryckt hos Central-Tryckeriet 1897.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. LU 1897:29 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till förändrad lydelse af 11 § 2 mom. i förordningen angående allmänt ordnande af presterskapets s. 1 i texten