Sök i Ratio Lex

Om ändring af § 4 i nådiga förordningen angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter den 2 december 1892

1897-02-19 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1897:45, Om ändring af § 4 i nådiga förordningen angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter den 2 december 1892

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

1

N:o 45.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen om ändring af

§ 4 i nådiga förordningen angående bevillningsafgifter

för särskilda förmåner och rättigheter den 2 december

1892; gifven Stockholms slott den 19 februari 1897.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att besluta, att § 4 i nådiga förordningen angående bevillningsafgifter

för särskilda förmåner och rättigheter den 2 december 1892 skall erhålla

följande förändrade lydelse:

Utländing eller i utlandet bosatt svensk undersåte, som icke för

det år, hvarför uppbörd af bevillning till svenska staten senast egt

rum, erlagt bevillning för inkomst af kapital eller arbete, skall, dä han

reser omkring i landet och för egen eller, såsom utskickad, för annans

räkning till inledande af handel, med eller utan varuprof, bjuder ut

eller slutar handel om utländska varor att framdeles från utlandet

levereras, vid ankomsten till riket till närmaste kronouppbördsman i

stad aflemna skriftlig uppgift, huru länge han ämnar här qvarstanna,

samt dervid för rättigheten att idka dylik handel förskottsvis för hvarje

tidrymd af trettio på hvarandra följande dagar, räknade från och med

den dag afgiften erlägges, ehvad han vill under hela denna tidrymd

eller blott en del deraf begagna sig af rättigheten, erlägga ett hundra

kronor, hvilken afgift skall, antingen för längre tid på en gång eller

för minst trettio dagar i sänder, inbetalas till kronans uppbördsman i

stad inom det län, der han vid betalningstiden sig uppehåller; skolande

qvittenset å den erlagda algiften, hvilket uttryckligen bör angifva sista

dagen i den tidrymd, för hvilken afgift blilvit erlagd, vara meddeladt

Bill. till llilcsd. Prat. 1897. I Sami. 1 Afd. 35 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

•

å tryckta blanketter, som, efter vederbörliga reqvisitioner, böra af

statskontoret Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillsändas, för att kronans

uppbördsman i städerna tillhandahållas, och hvilka blanketter, som

skola. lyda å ett hundra kronor hvardera, böra innehålla erinran om

behörigt iakttagande af hvad gällande författningar i afseende å dylik

handel stadga.

Den utländing eller med utländing, enligt hvad här ofvan är

sagd!, likstälde svenske undersåte, som utbjuder eller slutar handel om

utländska varor, skall, innan handel å någon ort inledes, i stad inför

borgmästare, stadsfiskal eller poliskommissarie eller ock å polisvaktkontor

samt å landet inför vederbörande kronofogde eller länsman eller

ordföranden i socknens kommunalnämnd styrka, att han behörigen erlagt

den stadgade afgiften, och skall bevis om sådan anmälan på begäran

meddelas; åliggande det handlanden eller handelsexpediten att

på anfordran uppvisa qvittens å erlagd afgift. Beträdes någon, som

antingen ej erlagt afgiften eller ock underlåtit att hos vederbörande

myndighet, på sätt ofvan blifvit föreskrifvet, förete bevis om afgiftens

erläggande, med att idka dylik handel, böte från och med ett hundra

till och med fem hundra kronor, och vare han derjemte i förstnämnda

fall skyldig utgifva afgift för den tid, hvarunder den olofliga handeln

utöfvats. Förbrytelser häremot upptagas af poliskammare, der sådan

finnes, och eljest af allmän domstol; och fördelas de ådömda böterna

lika mellan åklagaren och den kommun, hvarest förbrytelsen blifvit

begången.

Redovisning för de, enligt hvad här ofvan är föreskrifvet, från

statskontoret Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillsända qvittensblanketter,

hvilka, intill dess de till uppbördsmännen utlemnas, skola förvaras

för länen i landtränteriet och för Stockholms stad i öfverståthållareembetets

afdelning för uppbördsärenden, skall af Kongl. Maj:ts

befallningshafvande till statskontoret afgifvas inom januari månads

utgång det följande året; skolande af uppbördsman för de af honom

från Kongl. Maj:ts befallningshafvande mottagna qvittensblanketter

redovisning, bestyrkt å landet af häradsskrifvaren, i Stockholms stad

af kamereraren i öfverståthållareembetets afdelning för uppbördsärenden

och i öfriga städer af magistratens ordförande, inom den 15 i samma

januari månad afgifvas till Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som har

att densamma insända till statskontoret, hvarifrån redovisningen aflemnas

till kammarrätten för att tjena till ledning vid räkenskapernas

granskning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

Hvad här ofvan i denna § är stadgadt rörande särskild bevillningsafgift

af utländing, som utbjuder och försäljer utländska varor,

gäller icke för norrman, som idkar handel med norska produkter.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen

med all kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Claes Wersäll.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 februari

1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

WlKBLAD, ‘

friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt,

von Krusenstjerna.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wersäll anförde i

underdånighet:

I en till finansdepartementet öfverlemnad promemoria har herr

ministern för utrikes ärendena meddelat, att upprepade gånger från härvarande

främmande beskickningars sida äfvensom i utlandets press klagats

öfver de i Sverige gällande bestämmelser angående främmande handelsresandes

behandling, hvilka klagomål gält, bland annat, sättet för beräknande

af den yrkesafgift, främmande handelsresande hafva att erlägga.

Med anledning häraf har herr ministern ifrågasatt ändring af de i § 4 af

nådiga förordningen angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner

och rättigheter den 2 december 1892 förekommande bestämmelser, som

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

röra dels tiden, för hvilken utländsk och med utländing likstäld svensk

handelsresandes bevillningsafgift skall beräknas, dels sättet för styrkande,

att samma afgift blifvit behörigen erlagd.

Mot den i §:ns första stycke gifna bestämmelse om bevillningsafgiftens

beräknande efter kalendermånad har herr ministern för

utrikes ärendena anmärkt, att genom densamma utländsk eller med

ntländing likstäld svensk handelsresande, som reser i Sverige till

exempel från den 15 september till den 15 oktober, har att betala

200 kronor, men att sådan handelsresande för tiden från den 1 till

den 30 september endast har att erlägga hälften af nämnda belopp,

samt att den af detta förhållande orsakade nödvändigheten för handelsresanden

att inrätta sin resa efter kalendermånad kännes såsom ett

hinder.

Bestämmelsen i §:ns andra stycke att ifrågavarande slags handelsresande,

innan handel å någon ort inledes, för vederbörande polismyndighet

derstädes skall styrka, att han behörigen erlagt den stadgade

afgiften, har gifvit herr ministern anledning till den anmärkning,

att härigenom nödgas, då borgmästarens embetstimme vid handelsresandens

ankomst till viss ort redan är slut, handelsresanden att

invänta nästa dag för att kunna börja sina affärer, men att han,

om handel genast efter ankomsten finge inledas, skulle med nutidens

snabba kommunikationer kunna hinna att afsluta sin verksamhet på

en dag i samma stad eller utsträcka den till flera städer på samma dag.

Genom ändring af bestämmelserna i anmärkta afseenden har

herr ministern ansett, att stor lättnad skulle beredas åt ifrågavarande

handelsresande med hänsyn till deras personliga beqvämlighet, utan

att fara vore för handen, att utländsk varuomsättning i riket skulle

komma att direkt ökas; i följd hvaraf herr ministern hemstält, att

det måtte tillses, huruvida någon åtgärd må kunna vidtagas för vinnande

af antydda ändamålet.

På grund af nådig remiss hafva statskontoret och kammarrätten,

efter inhämtande af yttranden från öfverståthållareembetet och Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i rikets samtliga län, i anledning

af herr ministerns för utrikes ärendena berörda framställning afgifvit

underdånigt utlåtande.

Af öfverståthållareembetets och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

omförmälda yttranden inhemtas, att de flesta af dessa myndigheter

erkänt befogenheten af anmärkningen rörande ifrågavarande

bevillningsafgifts beräkning efter kalendermånad och biträdt åsigten,

att denna tidsbestämmelse borde utbytas mot en annan. Eders Kongl.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 45.

Maj:ts befallningshafvande i Kronobergs, Gotlands och Vermlands län

hafva likväl ansett, att en sådan förändring borde sättas i sammanhang

med höjning af bevillningsafgiften, hvars nuvarande belopp, enligt

deras åsigt, vore för lågt. Endast två af myndigheterna, nemligen

öfverståthållareembetet och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

Jönköpings län, hafva icke tillstyrkt förändringen, men på olika skäl.

Ofverståthållareembetets skäl äro, £tt förändringen antagligen skulle

medföra en ej ringa minskning i statsinkomst och i betydlig grad försvåra

den erforderliga kontrollen, åtminstone i hufvudstaden, der under

år 1894 handelsresandes hos polismyndigheten uppvisade qvittenser

uppgått till 1,779. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings

län grundar deremot sin hemställan, att herr ministerns för utrikes

ärendena framställning i berörda afseende icke måtte till någon åtgärd

föranleda, på den omständigheten att hvarje lättnad, som bereddes

utländske handelsresande, skulle syfta till ökande af den utländska

varuomsättningen, hvars tillväxt i landet ej vore önskvärd.

Statskontoret och kammarrätten hafva i sitt afgifna underdåniga

utlåtande anfört, hurusom embetsverken hölle före, att de nyss angifna

skälen icke vore af den afsevärda beskaffenhet, att de borde lägga

hinder i vägen för afhjelpande af det missförhållande, hvartill tidsbestämmelsen

af kalendermånad onekligen varit anledning. Enligt denna

bestämmelse, hvars tillkomst icke härledde sig från längre tid tillbaka

än år 1889, skulle utländing och dermed likstäld svensk handelsresande

för rättighet att här i riket idka handel »förskottsvis för hvarje kalendermånad,

ehvad han vill under hela månaden eller blott én del deraf

begagna sig af rättigheten, erlägga ett hundra kronor, hvilken afgift

skall antingen för längre tid på en gång eller för minst en månad i

sänder inbetalas till kronans uppbördsman i stad inom det län, der

han vid betalningstiden sig uppehåller». Det anmärkta missförhållandet

hade synts embetsverken lämpligen kunna förekommas, utan att någon

olägenhet tillskyndades statsverket, om bevillningsafgiften finge utgå

för hvarje tidrymd af 30 på hvarandra följande dagar, räknade från

och med den dag, afgiften erlades, och derjemte stadgades, att afgiften,

hvilken skulle inbetalas antingen för längre tid på en gång eller för

minst 30 dagar i sänder, skulle, i likhet med hvad nu egde rum,

erläggas, ehvad handelsresanden ville under hel tidrymd af 30 på

hvarandra följande dagar eller blott för en del af denna tidrymd begagna

sig af rättigheten att idka handel. Eu förändring i denna

rigtning af första stycket i förevarande § 4 hafva embetsverken ansett

sig böra förorda.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

Beträffande den enligt andra stycket handelsresande åliggande

skyldighet att, innan handel å någon ort inledes, för vederbörande

polismyndighet derstädes styrka, att han behörigen erlagt den stadgade

afgiften, har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens

län ansett det icke vara nödvändigt, att denna skyldighet inträdde

före verksamhetens början, utan att den lämpligen kunde af handelsresanden

fullgöras inom viss kort tid, till exempel 24 timmar derefter.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län har förmenat,

att med hänsyn till det stränga ansvar, som drabbade handelsresande,

hvilken undandroge sig att erlägga den stadgade afgiften, och med

afseende å den omständigheten att utbjudandet af hans varor svårligen

kunde hållas hemligt föreskriften, att bevis om afgiftens erläggande

skulle företes hos polismyndighet, utan olägenhet kunde utbytas mot

eu bestämmelse, att afgiftsqvittenset skulle på anfordran genast uppvisas.

Flertalet af Eders Kongl. Majrts befallningshafvande hafva deremot

yttrat den åsigt, att ett oeftergifligt vilkor för utöfvande af den nödiga

kontrollen öfver afgiftens erläggande vore, att ifrågavarande bestämmelse

bibehölles. I allmänhet hafva de ock såsom sin åsigt uttalat, att det i

lagrummet begagnade uttrycket »vederbörande polismyndighet» icke

finge tolkas så, som skett i ofvanberörda promemoria, att nemligen

dermed endast skulle förstås städernas borgmästare, hvarjemte de upplyst,

att flerstädes i verkligheten så tillgått, att afgiftsqvittenser fått

företes icke allenast inför högre polismyndighet, utan jemväl hos stadsfiskal

och poliskommissarie samt åpolisvaktkontor. Åtskilliga länsstyrelser

hafva emellertid ansett lämpligt, att ett förtydligande af uttrycket

»vederbörande polismyndighet» åstadkommes genom förändring af hithörande

lagstadgande. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

Malmöhus län åter har uttalat såsom sin åsigt, att ett slikt förtydligande,

derest det ansåges nödigt, kunde ske genom åtgärd af vederbörande

administration.

Af de upplysningar, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

lemnat, har det synts statskontoret och kammarrätten framgå, att i

högst sällsynta fall någon olägenhet i stad lärer ifrågakommit för

handelsresande af förevarande bestämmelse. Till följd häraf och då

svensk undersåte jemlikt 18 § i förordningen angående utvidgad näringsfrihet

den 18 juni 1864 icke finge vid stadgadt ansvar, utan föregången

anmälan hos offentlig myndighet, idka försäljning, hvarom i 9 § 1, 2

och 3 mom. af samma förordning förmäldes, hafva embetsverken, lika

med de fleste af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, ansett styrkande

af erlagd bovillningsafgift, innan handel å någon ort inleddes,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

eke böra handelsresande eftergifvas; och hafva derföre embetsverken

hemstält, att hvad herr ministern för utrikes ärendena i denna del

anfört icke måtte föranleda någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd.

Att bestämmelsen om bevillningsafgiftens beräknande efter kalendermånad

i vissa fall kan leda till obilligheter, är uppenbart. Det

har ock endast varit för att underlätta kontrollen s åkattens uppbörd,

som sagda tidsbestämning meddelats. Om det äfven må vara

sannt, att kontrollen genom detta beräkningssätt i någon mån underlättas,

synes man likväl vara berättigad att draga i tvifvelsmål

ändamålsenligheten af en kontrollbestämmelse, hvilken måste leda till

sådana ojemnheter i beskattningen som den förevarande. Då, enligt

hvad statskontoret och kammarrätten samt ett öfvervägande flertal af

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande vitsordat, en tillfredsställande

kontroll kan beredas, äfven om bevillningsafgiften får erläggas för en

tidrymd af trettio på hvarandra följande dagar, tvekar jag icke att

förorda en ändring i sådant syfte af första stycket i § 4 af gällande

förordning angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och

rättigheter, helst den erforderliga kontrollen synes mig kunna under

lättas genom meddelande af föreskrift, att qvittenset å den erlagda

afgiften uttryckligen bör angifva sista dagen i den tidrymd, för hvilken

afgift blifvit erlagd.

Hvad angår den enligt andra stycket i § 4 handelsresande åliggande

skyldighet att, innan handel å någon ort inledes, styrka, att

stadgad bevillningsafgift blifvit erlagd, delar jag den af de hörda

embetsverken uttalade åsigt, att denna skyldighet icke bör eftergifvas.

Deremot synes mig föreskriften, att sådant styrkande skall ske hos

vederbörande polismyndighet, lämpligen böra, hvad stad angår, förtydligas

sålunda, att afgiftsqvittens må företes hos borgmästare, stadsfiskal

eller poliskommissarie eller ock å polisvaktkontor. Hvad landet

angår, är kronofogde eller länsman vederbörande polismyndighet, men

då afståndet till dennes bostad ofta kan vara ganska betydligt och

dessutom lätteligen kan inträffa, att kronofogde eller länsman vid

handelsresandens besök är i tjensteärenden eller af annan anledning

bortrest, är onekligt, att i sådant fall för handelsresanden kan uppstå

sådant hinder, som, enligt hvad i herr ministerns för utrikes ärendena

ofvan omförmälda promemoria omnämnes, blifvit öfverklagadt. Af

sådan orsak torde rättighet böra medgifvas handelsresande att förete

afgiftsqvittenset, utom hos kronofogden eller länsmannen, jemväl hos ordföranden

i socknens kommunalnämnd. Tillika torde uttrycklig föreskrift

opaginerad Kontrollera mot PDF

a

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 45.

bära meddelas om skyldighet för handelsresande att på anfordran uppvisa

qvittens å erlagd afgift.

Statskontoret och kammarrätten hafva i sitt förut omförmälda

utlåtande jemväl yttrat sig öfver vissa af landskamereraren H. Cavalli

och landskamereraren A. Holmquist i ett af dem den 27 januari 1893

afgifvet förslag till ändringar i andra delar af förordningen angående

bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter föreslagna

ändringar i tredje och fjerde styckena af ifrågavarande § 4, hvilka

stycken innehålla bestämmelser om redovisning för ej mindre bevillningsafgifterna

af handelsresande än äfven de för redovisning af samma

afgifter afsedda qvittensblanketter. De ändringar, nyssnämnda förslag

innehåller, hafva ansetts nödiga dels med afseende derå att, hvad

Stockholms stad anginge, hvarken bevillningsafgifterna kunde levereras

i länets ränteri eller qvittensblanketterna i landtränteri förvaras, såsom

i dessa stycken föreskrefves, dels med hänsyn dertill att bevillningsafgifts

leverering under viss titel skulle strida mot föreskriften i 8 mom.

af statskontorets kungörelse den 14 oktober 1884, dels slutligen af

anledning att länsstyrelserna icke, såsom i tredje stycket förutsattes,

vore i tillfälle att styrka rigtigheten af uppbördsmännens redovisning,

utan att inventering af qvittensblanketterna vid årsskiftena hos dem

verkstäldes, hvilket ej vore föreskrifvet eller syntes böra ifrågasättas.

Efter det förbemälde komiterades förslag afgifvits, hafva emellertid

uppbördsförfattningarna undergått vissa förändringar, i följd hvaraf statskontoret

och kammarrätten hemstält, att de i tredje och fjerde styckena

af § 4 uti ifrågavarande förordning meddelade föreskrifter måtte erhålla

viss från komiterades förslag afvikande lydelse.

Embetsverkens hemställan i nyssberörda afseende gifver icke anledning

till någon erinran från min sida.

På grund häraf och med afseende å hvad förut anförts hemställer

jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen

att besluta, att § 4 i nådiga förordningen angående bevillningsafgifter

för särskilda förmåner och rättigheter den 2 december 1892 skall erhålla

följande förändrade lydelse:

Utländing eller i utlandet bosatt svensk undersåte, som icke för

det år, hvarför uppbörd af bevillning till svenska staten senast egt

rum, erlagt bevillning för inkomst af kapital eller arbete, skall, då han

reser omkring i landet och för egen eller, såsom utskickad, för annans

räkning till inledande af handel, med eller utan varuprof, bjuder ut

eller slutar handel om utländska varor att framdeles från utlandet

Bill. till Bilcsd. Prot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 35 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o do.

levereras, vid ankomsten till riket till närmaste kronouppbördsman i

stad aflemna skriftlig uppgift, huru länge han ämnar här qvarstanna,

samt dervid för rättigheten att idka dylik handel förskottsvis för hvarje

tidrymd af trettio på hvarandra följande dagar, räknade från och med

den dag afgiften erlägges, ehvad han vill under hela denna tidrymd

eller blott en del deraf begagna sig af rättigheten, erlägga ett hundra

kronor, hvilken afgift skall, antingen för längre tid på en gång eller

för minst trettio dagar i sänder, inbetalas till kronans uppbördsman i

stad inom det län, der han vid betalningstiden sig uppehåller; skolande

qvittenset å den erlagda afgiften, hvilket uttryckligen bör angifva sista

dagen i den tidrymd, för hvilken afgift blifvit erlagd, vara meddeladt

å tryckta blanketter, som, efter vederbörliga reqvisitioner, böra af statskontoret

Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillsändas, för att kronans

uppbördsmän i städerna tillhandahållas, och hvilka blanketter, som

skola lyda å ett hundra kronor hvardera, böra innehålla erinran om

behörigt iakttagande af hvad gällande författningar i afseende å dylik

handel stadga.

Den utländing eller med utländing, enligt hvad här ofvan är

sagdt, likstälde svenske undersåte, som utbjuder eller slutar handel

om utländska varor, skall, innan handel å någon ort inledes, i stad

inför borgmästare, stadsfiskal eller poliskommissarie eller ock å polisvaktkontor

samt å landet inför vederbörande kronofogde eller länsman

eller ordföranden i socknens kommunalnämnd styrka, att han behörigen

erlagt den stadgade afgiften, och skall bevis om sådan anmälan på begäran

meddelas; åliggande det handlanden eller handelsexpediten att

på anfordran uppvisa qvittens å erlagd afgift. Beträdes någon, som

antingen ej erlagt afgiften eller ock underlåtit att hos vederbörande

myndighet, på sätt ofvan blifvit föreskrifvet, förete bevis om afgiftens

erläggande, med att idka dylik handel, böte från och med ett hundra

till och med fem hundra kronor, och vare han derjemte i förstnämnda

fall skyldig utgifva afgift för den tid, hvarunder den olofliga handeln

utöfvats. Förbrytelser häremot upptagas af poliskammare, der sådan

finnes, och eljest af allmän domstol; och fördelas de ådömda böterna

lika mellan åklagaren och den kommun, hvarest förbrytelsen blifvit

begången.

Redovisning för de, enligt hvad här ofvan är föreskrifvet, från statskontoret

Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillsända qvittensblanketter,

hvilka, intill dess de till uppbördsmännen utlemnas, skola förvaras för

länen i landtränteriet och för Stockholms stad i öfverståthållareembetets

afdelning för uppbördsärenden, skall af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl■ Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

till statskontoret afgifvas inom januari månads utgång det följande

året; skolande af uppbördsman för de af honom från Kongl. Maj:ts

befallningshafvande mottagna qvittensblanketter redovisning, bestyrkt

å landet af häradsskrifvaren, i Stockholms stad af kamereraren i öfverståthållareembetets

afdelning för uppbördsärenden och i öfriga städer

af magistratens ordförande, inom den 15 i samma januari månad afgifvas

till Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som har att densamma insända

till statskontoret, hvarifrån redovisningen aflemnas till kammarrätten

för att tjena till ledning vid räkenskapernas granskning.

Hvad här ofvan i denna § är stadgadt rörande särskild bevillningsafgift

af utländing, som utbjuder och försäljer utländska varor, gäller

icke för norrman, som idkar handel med norska produkter.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemstält, deruti statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle

nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse,

bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Fr. N:son Ihrfelt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.