Sök i Ratio Lex

Angående jernväg sanläggningar för statens räkning

1897-02-26 · 62 sidor, varav 58 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 58 av 62 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1897:46, Angående jernväg sanläggningar för statens räkning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

1

N:o 46.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående

jernväg sanläggningar för statens räkning; gifven Stockholms

slott den 26 februari 1897.

Under åberopande af hvad bilagda utdrag af protokollet öfver

civilärenden för denna dag innehåller vill Kongl. Maj:t härmed föreslå

Riksdagen

att, under förbehåll att de i sagda protokoll för hvarje särskild

bana angifna vilkor om kostnadsfri upplåtelse af mark m. m. iakttagas,

besluta anläggning af följande statsbanor, nemligen:

dels från Boden öfver Buddby och Niemifors till Ytter Morjärv vid

Kalix eif, hvarför kostnaden beräknats till 4,371,000 kronor, samt i

sammanhang dermed anläggning af landsväg från Boden till Forsbyn

för en beräknad kostnad af 333,000 kronor;

dels från Krylbo öfver Vestanfors och Ullersäter till Örebro, hvarför

kostnaden beräknats till 9,054,000 kronor;

dels ock från Göteborg öfver Kongelf, Ucklum och Uddevalla till

Svinesund, hvarför kostnaden beräknats till 16,216,500 kronor;

allt med rätt för Kongl. Maj:t att närmare förordna om de orter,

jern vägarna böra genomgå;

samt att för påbörjandet af nämnda anläggningar anvisa för år

1898, utöfver de för jernvägen Boden—Ytter Morjärv till utgående å

riksstaten utom hufvudtitlarna redan äskade 1,300,000 kronor, följande

belopp nemligen:

för landsvägen Boden—Forsbyn................................. kronor 120,000: —

» jernvägen Krylbo— Örebro ................................... » 5,150,000: —

)) jernvägen Göteborg—Svinesund......................... » 4,500,000: —

eller tillsammans kronor 9,770,000: —

att af riksgäldskontoret utgå, med rätt för Kongl. Maj:t att låta utaf

dessa belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel

utanordna tillsammans 1,690,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

E. von Krusenstjerna.

Bih. till Riksd. Prat. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 36 Iläft. (N:o 46.J

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

Fortsättning

af norra

stambanan.

Framställning

af

Norrbottens

läns landsting.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 26 februari

1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt,

von Krusenstjerna.

Departementschefen statsrådet von Krusenstjerna anförde i underdånighet:
Hos

Eders Kongl. Maj:t hafva särskilda framställningar gjorts om

utförande för statens räkning af åtskilliga jernvägsbyggnader; och anhåller

jag nu att få i ett sammanhang anmäla dessa framställningar.

Med underdånig skrifvelse den 21 november 1894 har Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län öfverlemnat en af samma

läns landsting gjord underdånig ansökan, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes anbefalla undersökning af terrängförhållandena för en jernvägsanläggning

mellan Boden och Torne eif samt aflåta proposition till

Riksdagen om lämpligt anslag för fortsatt byggande af norra stambanan

till riksgränsen.

Under erinran hurusom vid 1894 års riksdag utaf två af länets

representanter gjorts framställning derom, att Riksdagen måtte till Eders

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

Kong!. Maj:ts disposition ställa ett förslagsanslag af 25,000 kronor att

under samma år användas till undersökning och utstakning af en jernvägslinie

från Boden till Haparanda samt för år 1895 anvisa ett belopp af

eu million kronor för påbörjande af banbyggnaden, men att detta förslag

icke vunnit Riksdagens bifall hufvudsakligen af det skål, att en

utsträckning af norra stambanan icke lämpligen borde beslutas i annan

ordning än efter framställning af Eders Kongl. Magt, har landstinget

till stöd för sin ofvan berörda hemställan vidare anfört följande.

Norra stambanans utsträckande till Torneådalen vore för Norrbottens

län ett önskningsmål af den mest omfattande betydelse, hvarföre

ock länets hushållningssällskap hos landstinget gjort framställning om

vidtagande af åtgärder härför. De trakter, genom hvilka banan skulle

framgå och hvilka omfattade Råneå, Kalix och Torneå stora elfdalar

med deras bördiga jordmån, företedde redan nu en ganska betydlig

odling; men de inneslöte inom sig derjemte ofantliga vidder af odlingsbar

men ännu obrukad jord samt af myrmarker, hvilka genom torrläggning

med relativt ringa kostnader kunde göras fruktbärande. I en

sådan bygd skulle en jernvägsanläggning mera än annorstädes visa sig

såsom en mäktig häfstång för befrämjande af odling och framåtskridande;

och med skäl kunde påstås, att länets stora naturliga tillgångar

ej kunde komma till den omfattande användning, hvartill de eljest

kunde lemna tillfälle, med mindre länet komme i åtnjutande af den

stora förmån, som en genom dess hela längd framgående jernväg skulle

lemna.

Utom nu antydda förhållande, som i och för sig gjorde denifrågastälda

utsträckningen af stambanan önskvärd, förelåge emellertid säregna

omständigheter, hvilka, beroende af Norrbottens läge, syntes i hög

grad tala för, att den ifrågavarande förbindelsen borde blifva så snart

som möjligt realiserad. På andra sidan Bottniska viken utvecklades en

liflig verksamhet för att bereda Einland fördelen af tidsenliga samfärdsmedel.

Den finska stambanan hade för några år sedan fullbordats till

Uleåborg, och med all sannolikhet komme denna bana att i en snar

framtid framdragas till Torneådalen. Uppenbart vore att, derest så

skedde, men deremot å svenska sidan norra stambanan icke sträckte

sig längre än till Luleå elfdal, handel och rörelse inom öfre dolen af

Norrbottens län skulle vända sig åt det båll, der afsättning och affärsförbindelser

underlättades genom beqväma och billiga kommunikationsmedel.

Den lättade samfärdseln åt öster skulle så mycket snarare

draga rörelsen dit, som den finsktalande befolkningen i Sverige kände

sig i språkligt afseende mera hemmastadd i Finland än i eget land.

s. 4 Kontrollera mot PDF

T. f. chefens

för generalstaben

yttrande

den

30 april

1895.

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

Frågan gälde alltså att söka åt vårt land bevara ett betydelsefullt handelsområde

och på samma gång att genom underlättad förbindelse mellan

de båda till hvarandra gränsande länderna främja en internationel samfärdsel

af gagn för båda länderna. Dessas belägenhet på ömse sidor

om Bottniska viken medförde naturligtvis i ekonomiskt afseende en

mängd beröringspunkter, och eu så betydande föreningslänk som jernvägen

skulle, till fromma för båda parterna, mäktigt befordra utvecklingen

af bådas ekonomiska krafter, på samma gång den skulle

främja och än ytterligare befästa det goda grannförhållande, som egde rum.

Stambanans utsträckning till nordligaste delarna af vårt land skulle

derjemte komma att fylla en kulturuppgift af särskild betydelse. Den

befolkning, som vore bosatt inom Norrbottens nordliga del, befunne

sig uti många hänseenden i en mindre gynsam ställning till följd

deraf, att densamma icke talade landets språk. Vid många tillfällen

hade från den finsktalande befolkningen inom länet framhållits önskvärdheten

deraf, att lättade tillfällen måtte beredas densamma att förvärfva

insigter jemväl i svenska språket, och från statens sida hade

man sökt tillmötesgå dessa önskningar bland annat genom anordnande

af skolor, i hvilka svenskan vore undervisningsspråk. Klart vore att,

om jern vägsförbindelse mellan ifrågavarande bygd och den öfriga delen

af riket komme till stånd, en väsentlig faktor vore vunnen till befrämjande

af svensk odling i dessa trakter och ett medel gifvet att i afsevärd

mån afhjelpa de känbara olägenheter, som för befolkningen i

följd af anmärkta förhållandet förelåge. Om också den finsktalande

befolkningen numera icke behöfde känna sig isolerad inom eget land,

skulle likväl samhörighetskänslan genom en förbindelse af det slag,

hvarom nu vore fråga, än mera utvecklas och stärkas.

Från strategisk synpunkt hade väl betänkligheter uttalats mot stambanans

framdragande till riksgränsen, men dessa delades icke af alla

sakkunnige, och det funnes numera näppeligen någon stat, som af strategiska

skäl afstått från jernvägsförbindelse med äfven de mäktigaste

grannar. Sverige och Finland hade i följd af sitt inbördes läge så många

förbindelser, att de icke utan olägenhet kunde undvara ett så betydelsefullt

förbindelsemedel som jernvägen. Slutligen syntes det äfven, som

skulle det lända statsverket till ekonomisk fördel, om byggnadsarbetet

norrut finge fortsättas, medan tillgång ännu funnes på väl inöfvade

arbetskrafter.

Uti häröfver den 30 april 1895 afgifvet underdånigt utlåtande har

t. f. chefen för generalstaben anfört, att stambanans framdragande till

riksgränsen, så framt den finge en strategiskt riktig utstakning, väl

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

komme att medföra hvarjehanda fördelar för försvaret af landskapet

Norrbotten, men att dessa fördelar likväl icke kunde uppväga de betydliga

olägenheter för riksförsvaret i dess helhet, som, på sätt i utlåtandet

närmare angifvits, deraf skulle följa. Då emellertid de strategiska

skälen icke kunde vara de bestämmande uti en fråga sådan som den

föreliggande, der det gälde, bland annat, att främja vårt eget lands

odling och utveckling och kanske äfven dess språkliga och nationella

enhet, ansåge t. f. chefen sig icke kunna på dessa skäl afstyrka förslaget.

Såsom en oeftergiflig fordran, från militär synpunkt sedt, för att icke

norra stambanans framdragande till riksgränsen skulle lända vårt försvarsväsen

till obotlig skada, ansåge dock t. f. chefen sig böra uppställa

en befästningsanläggning i Norrbotten.

Hvad beträffade spörsmålet om den riktning, hvari norra stambanans

framdragande till riksgränsen borde ske, syntes med hänsyn

dels till det nu förefintliga landsvägs- och vintervägsnätet, dels till

erhållandet af lämpliga öfvergångsställen öfver de tre stora vattendragen:

Råne, Kalix och Torne elfvar, och dels slutligen till terrängförhållandena

i öfrigt — allt så vidt dessa omständigheter kunde bedömas efter

tillgängliga kartor — tre dylika riktningar med något fog kunna ifrågasättas,

nemligen:

en nordlig linie öfver Öfverstbyn (vid Råne eif), Öfver Kalix till

Niemis (invid Torne eif, ungefär 10 kilometer söder om Öfver Torneå

kyrkby);

en midtellinie öfver Niemifors (vid Råne eif), Ytter Morjärv (vid

Kalix eif) till Korpikylä (vid Torne eif, ungefär midt emellan Hietaniemi

och Carl Gustafs kyrkbyar), samt

en sydlig linie, en kustlinie, öfver Melderstein (vid Råne eif), Hvitåfors,

Neder Kalix till Haparanda.

För att rätt känneteckna det inbördes nationalekonomiska värdet

af dessa tre linier — af hvilka den nordliga löpte på omkring 50 kilometers

och midtellinien på 20—30 å 35 kilometers afstånd från kusten

samt den sydliga åtföljde sjelfva kusten eller, noggrannare uttryckt,

de djupast inskärande vikarna å kuststräckan, som här hade hufvudriktning

från vester till öster — borde man först skärskåda invånaroch

arealtalen för de särskilda tingslag (socknar), som funnes uti den

del af Norrbottens län — Råne, Kalix och Torne elfvars dalgångar —

som kunde anses draga omedelbar nytta af den ifrågasatta jernvägslinien.

Norr om samtliga tre linier folie Korpilombolo, Pajala, Jukkasjärvi

lappmarks samt Enontekis lappmarks tingslag med tillsammans

10,407 invånare och en areal af icke mindre än 2 7 8,6501 qvadratmil.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

Af dessa tingslag, som samtliga läge ofvan polcirkeln, hade det sydligaste,

Korpilombolo, sin södra gräns på 35—50 kilometers afstånd

från den nordliga linien, och med hänsyn till de oerhörda afstånden

inom dessa trakter torde det för dem och deras befolkning vara skäligen

likgiltigt, hvilkendera af de tre linierna, som verkligen blefve

vald. Man torde derför kunna nära nog bortse från nu nämnda tingslag.

Af de återstående tingslagen läge längst åt vester, sträckande sig

helt nära utgångspunkten Boden, Råne tingslag (med 7,327 invånare

och eu areal af 21,7599 qvadratmil). Detta genomskures af samtliga

de tre linierna, af den nordliga på ungefär 35 kilometers, af midtellinien

på ungefär 25 kilometers samt af den sydliga linien på ungefär

12 kilometers afstånd från Bottenhafvet vid Råne elfs utflöde i detta

(Rånefjärden). Midtellinien löpte fram något så när midt genom nämnda

tingslag, hvars tätast befolkade trakter dock folie söder om denna linie.

Den nordliga linien genomskure på sin väg österut vidare Öfver

Kalix tingslag (med 5,070 invånare och en areal af 28,8377 qvadratmil)

samt Öfver Torneå tingslag (med 5,149 invånare och en areal af

24,8091 qvadratmil), och skedde genomskärandet på sådant sätt, att nära

Vs af arealen folie norr om linien och allenast omkring Vs söder om densamma.

Ehuru båda tingslagen sträckte sig ofvan polcirkeln, öfver

Kalix dock allenast med en temligen obetydlig flik, syntes det, som

om tingslagens södra delar icke skulle vara de tätast befolkade, utan

skulle befolkningen vara temligen koncentrerad kring de båda kyrkbyar,

efter hvilka tingslagen benämndes och genom hvilka den nordliga

linien skulle framdragas.

Midtellinien följde, sedan den lemnat Råne tingslag, i stort sedt

norra gränsen, längst i vester på ungefär 15 kilometers och sedermera

på ungefär 10 kilometers afstånd, af Neder Kalix tingslag (med 11,416

invånare och en areal af 18,0869 qvadratmil), berörde måhända sydligaste

delen af Öfver Torneå tingslag samt gånge sedan utmed norra gränsen

af Neder Torneå och Carl Gustafs tingslag (med, Haparanda stad inberäknad,

6,041 invånare och en areal af 9,2980 qvadratmil), hvilket

tingslag, likasom Neder Kalix, sträckte sig i söder till Bottenhafskusten.

Hvad slutligen den sydliga linien vidkomme, ginge denna, efter

det den lemnat Råne tingslag, så nära kusten eller, med andra ord,

södra gränsen af de nyss nämnda Neder Kalix och Neder Torneå tingslag,

att allenast några af de i Bottenhafvet utskjutande uddarna af

kuststräckan kunde sägas falla söder om densamma.

Sammanstäldes nu lemnade uppgifter, funne man:

att befolkningen uti den del af Norrbottens län, som kunde anses

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 46. 7

draga omedelbar nytta af den ifrågasatta jernvägslinien, uppginge till

45,410 personer;

att af denna siffra 10,407 personer (befolkningen inom de fyra

nordligaste tingslagen) vore bosatte så pass långt i norr, att de kunde

anses hafva ungefär lika stor nytta af jernvägen, hvilkendera af de tre

linierna än valdes; samt

att den återstående befolkningssiffran, i rundt tal 35,000 personer,

kunde sägas vara fördelad å ömse sidor af hvar och en af de tre linierna

på följande sätt, nemligen:

norr om nordliga linien: högt räknadt ................. 6— 8,000 personer,

söder b b b lågt b .................. 29—27,000 b

norr b midtellinien: minst räknadt...................... 15—16,000 b

söder b b högst b ....................... 20—19,000 b

norr b sydliga linien: antagligen omkring......... 30,000 b

söder b b b antagligen omkring ........ 5,000 b

Denna sammanställning syntes uppenbart ådagalägga, att midtellinien

egde det fördelaktigaste läget med hänsyn till befolkningens nuvarande

fördelning inom Norrbottens läns gränstrakt. I hvad mån samma trakts

befolkning kunde tänkas tillväxa i en framtid och huru tillväxten härvid

kunde ställa sig för de olika delarna, vore naturligtvis omöjligt att

med något slags säkerhet på förhand beräkna. En hållpunkt för ett

bedömande af den sannolika tillväxten kunde dock följande uppgifter

ur befolkningsstatistiken lemna. Under de senaste 33 åren, d. v. s.

från 1860 till 1893, hade folkmängden inom de särskilda här ifrågavarande

tingslagen vuxit: inom Råne från 5,487 till 7,327 eller med

33 procent, inom Öfver Kalix från 2,913 till 5,070 eller med 74 procent,

inom Öfver Torneå från 4,164 till 5,149 eller med 24 procent,

inom Neder Kalix från 6,969 till 11,416 eller med 63 procent samt

inom Neder Torneå (Haparanda stad medräknad) från 5,017 till 6,041

eller med 20 procent. Det tycktes, af dessa siffror att döma, som

skulle de största utvecklingsmöjligheterna förefinnas inom Kalix elfs

dalgång, samt dessa, liksom den faktiska befolkningstillväxten inom de

båda återstående, hitintills åtminstone föga utvecklingskraftiga dalgångarna,

vara något så nära lika norr och söder om midtellinien, hvadan

det ock förefölle såsom sannolikt, att denna linie hade det fördelaktigaste

läget jemväl med hänsyn till den växande befolkningens framtida

fördelning. Att befolkningstillväxten inom Öfver Kalix företedde den

högsta procentsiffran, syntes icke vara en faktor af den betydenhet,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

att den kunde tillförsäkra den nordliga linien något företräde framför

midtellinien.

Hvad anginge den sydliga eller kustlinien, hvilken i allmänna föreställningssättet

syntes hafva företräde framför midtellinien, funnes det

på den kuststräcka, hvarom här vore tal, en mängd smärre hamnar och

lastageplatser, Renande såsom in- och utförselorter för trakterna kring

det större eller mindre vattendrag, vid hvars utflöde de vore belägna,

men ingen enda kustort af betydenhet för Norrbottens läns gränstrakt

i dess helhet. Staden Haparanda, som väl finge anses såsom den förnämsta

orten invid kusten, räknade allenast 1,333 invånare. Den vore

sålunda i verkligheten utan betydenhet för andra orter än dem uti

Tornedalen, hvarförutan ej finge förbises, att sjelfva staden och dess

hamnplats, Salmis, läge på ett afstånd från hvarandra af nära 8 kilometer.

Med vida större skäl än de, som gjort sig gällande vid norra

stambanans intill Boden utstakning inne i landet, torde man ock derföre

här, vid banans framdragande till riksgränsen, kunna bortse från

de särskilda kraf att framför andra trakter varda tillgodosedda vid en

påtänkt jernvägsanläggning, som kustorterna plägade framställa, detta

ehuru de just genom sitt läge befunne sig i vida gynsammare ställning

än trakterna inne i landet.

Härtill komme ytterligare en omständighet, som syntes vara af rätt

stor nationalekonomisk vigt. Att döma af tillgängliga kartor skulle,

hufvudsakligen till följd af riksgränsens, Torne elfs, riktning från nordnordvest

mot sydsydost den sydliga linien erhålla en längd af omkring

120 kilometer, medan åter längden af hvardera nordliga och midtellinien

torde komma att uppgå till blott 110 kilometer, allt under förutsättning

att icke terrängförhållandena nödgade till någondera liniens

utstakning uti betydliga kurvor, hvilket förefölle temligen osannolikt

hvad midtellinien vidkomme, men sannolikare för nordliga linien, särskildt

på grund af de rätt stora höjdpartierna i trakten vester och

öster om Öfver Kalix kyrkby, samt äfvenså för sydliga linien på grund

af de många djupt inskärande hafsvikarna. Midtellinien blefve sålunda

efter all sannolikhet den kortaste.

T. f. chefen har härefter anstält en jemförelse mellan de tre omförmälda

linierna i strategiskt afseende och dervid förklarat, att ur

denna synpunkt kunde den sydliga linien icke antagas, samt att af de

begge återstående företräde borde gifvas åt midtellinien; och har chefen

på grund af hvad sålunda anförts förordat norra stambanans fortsättning

till riksgränsen i hufvudsakligen den sålunda angifna riktningen.

Ur strategisk synpunkt har emellertid t. f. chefen ansett ytterligare

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

en fordran böra uppställas. En jernvägslinie vore visserligen det bästa

och snabbaste medel för truppers förflyttning från en punkt till en

annan, men den hade ingen eller åtminstone en ytterst ringa betydelse

för deras operationer i egentlig mening d. v. s. deras manövrer och

strider samt de förflyttningar, som stode i omedelbart sammanhang med

dessa. Härtill kräfdes vanliga vägar, och begagneliga dylika utmed de

båda linierna förefunnos endast vintertiden uti de s. k. vintervägarna.

Att företaga ett kostsamt jern vägsbyggande ända fram till riksgränsen,

men samtidigt icke se till att genom beredande af vanliga vägar utmed

den bygda jernvägslinien trupprörelser kunde utföras i de trakter,

linien genomlöpte, äfvenledes sommartiden, förefölle alldeles ändamålslöst.

ur militär synpukt. Af detta skäl borde åtgärder ovilkorligen

vidtagas för att, samtidigt med jernvägen, skaffa en landsvägsförbindelse

utmed densamma till stånd. Ett medel dertill, enkelt och jemförelsevis

föga kostsamt, erbjöde den s. k. materialväg, som vid jernvägsbyggande

måste anläggas öfver allt, der icke förut befintlig väg

kunde användas för byggnadsmaterialens framforslande. Vid här ifrågavarande

byggnad borde derföre, i olikhet med hvad hittills skett vid

statens jernvägsbyggnader, materialvägen anläggas såsom en väg, den

der allt framgent skulle ega bestånd och på vanligt sätt underhållas,

samt broarna öfver vattendragen, framför allt de öfver Råne och Kalix

elfvar — af hvilka den förra tycktes ega två fasta landsvägsbroar, (en

vid Rånbyn och en vid Lassbyn, söder om öfverstbyn) men den senare

alls ingen — byggas såsom kombinerade jernvägs- och landsvägsbroar.

Slutligen har t. f. chefen, med hänsyn dertill att den nu till anläggning

ifrågasatta banan hade betydelse både i strategiskt och i taktiskt

afseende, ansett att, på det att taktikens fordringar måtte blifva behörigen

tillgodosedda, en militär undersökning på stället af de för banan

ifrågasatta öfvergångsställena öfver vattendragen äfvensom banans slutpunkt

borde eg a rum, innan banans sträckning slutligen faststäldes.

Sammanfattningen af hvad t. f. chefen i ärendet anfört vore alltså:

att norra stambanans framdragande från Boden intill riksgränsen

ingalunda vore önskligt ur militär synpunkt, utan tvärtom innebure en

påtaglig försämring af vårt lands nuvarande strategiska läge;

att, då norra stambanans fullbordande ur alla öfriga synpunkter

måste betraktas såsom särdeles maktpåliggande, de militära motskälen

finge stå tillbaka;

att, för att något så när uppväga de militära vådorna af banans

framdragande intill riksgränsen, en befästningsanläggning borde komma

Bih. till kikad. Vrot. 1861. 1 Sami. 1 Afd. BO lläft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

till stånd i Norrbotten, samt att denna anläggning borde påbörjas

snarast möjligt och senast samtidigt med att banan fördes från Kalix

eif vidare öster ut;

att banan, med utgångspunkt från Bodens station eller en punkt å

Boden—Gellivarebanan, belägen högst 6 kilometer norr om denna

station, borde anläggas i hufvudriktning öfver Niemifors, Afvafors (norr

om denna ort), Ytter Morjärv till Korpikylä (Hannunajo), samt att en

terrängundersökning i denna riktning snarast möjligt borde ske;

att, innan banans riktning slutligt bestämdes, en militär undersökning

af de ifrågasatta öfvergångsställena öfver de vigtigare vattendragen

ej mindre än af banans slutpunkt invid Torne eif, måtte få

verkställas för att bringa de militära och tekniska fordringarna på anordningarna

vid dessa punkter i erforderlig öfverensstämmelse med

hvarandra; samt

att, samtidigt med banans anläggning, äfven en landsvägsanläggning

borde utföras öfver allt, der icke i närheten funnes fullt begagnelig väg

uti banans hufvudriktning; börande denna, der så med fördel kunde ske,

föras öfver de större vattendragen å landsvägsbroar, som kombinerades

med jernvägsbroarna, samt att terrängundersökningen för jernvägens framdragande

äfven utsträcktes till att omfatta ifrågavarande väganläggning.

Framställning

af O. H.

Ström ochC.J.

Mustaparta.

Kongl. Maj:ts

befallningshafvandes

i

Norrbottens

län utlåtande.

Sedan ledamöterne af Riksdagens Andra Kammare för Norrbottens

län O. H. Ström och C. J. Mustaparta, hvilka, enligt hvad ofvan

nämnts, vid 1894 års riksdag väckt motion i fråga om stambanans

utsträckning till Haparanda, uti en till Eders Kongl. Maj:t ingifven

skrift gjort enahanda framställning, har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Norrbottens län, till följd af nådig remiss, den 19 juni

1895 afgifvit underdånigt utlåtande i ämnet och deri anfört, att Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande på det lifligaste delade den i de

underdåniga framställningarna uttalade önskan om norra stambanans

snara utsträckning till riksgränsen och i allo biträdde hvad landstinget

i ärendet anfört. Hvad beträffade den sträckning, hvari jernvägen

skulle framdragas, ville Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som

i likhet med t. f. chefen för generalstaben hölle före, att den af honom

angifna kustlinien icke lämpligen kunde väljas, och som, hvad anginge

sjelfva ändpunkten för den blifvande jernvägen, icke tilltrodde sig att

jäfva de grunder, som föranledt honom till det uttalandet, att Haparanda

stad från strategisk synpunkt icke kunde anses för någon lämplig slutpunkt,

för egen del förorda den af t. f. chefen för generalstaben föreslagna

midtellinien.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

Uti en af Eders Kongl. Maj:ts bemälde befallningshafvande med

underdånig skrifvelse af den 1 juli 1895 öfverlemnad och till nådigt

afseende förordad framställning hafva härefter stadsfullmäktige i Haparanda,

med åberopande af de skäl, som enligt stadsfullmäktiges åsigt

talade för den ifrågasatta jernvägens framdragande till Haparanda, hos

Eders Kongl. Maj:t anhållit, att Eders Kongl. Maj:t samtidigt med tilläfventyrs

blifvande undersökning af jernvägslinien Boden—Forsbyn

—Korpikylä äfven måtte låta verkställa sådan af luden Forsbyn—Haparanda,

hvarjemte Neder Torneå socknemän uti en till Eders Kongl.

Maj:t stäld, af Eders Kongl. Maj:t,s befallningshafvande i länet med

underdånig skrifvelse den 16 juli 1895 öfverlemnad skrift gjort enahanda

framställning.

Uti infordradt utlåtande af den 14 oktober 1895 har jernvägsstyrelsen

härefter anfört följande.

Af de tre utaf generalstabschefen angifna linierna syntes det styrelsen,

i likhet med bemälde chef, att den nordligaste linien ej borde

ifrågasättas, enär densamma komme att genomgå ytterst glest befolkade

och för någon större utveckling föga lämpliga trakter. Derjemte

skulle denna jernvägslinie till följd af dess nordliga läge och

allt för långt upp vid Torneelf föreslagna slutpunkt blifva till föga

gagn för den söder om blifvande jernvägen inom länet boende befolkningen.

Hvad den sydliga linien eller kuststräckningen beträffade, delade

jern vägsstyrelsen till fullo de skäl, som af t. f. chefen för generalstaben

förebragts derför, att denna linie i mindre grad än midtellinien

skulle blifva till omedelbar nytta för länets befolkning i sin helhet och

att den i strategiskt afseende vore oantaglig, hvarföre styrelsen till

alla delar biträdde bemälde chefs afstyrkande rörande denna linie,

synnerligast som densamma ur trafikhänsyn ej torde kunna erbjuda

några större fördelar än de andra ifrågasatta två linierna. Visserligen

skulle en dylik linie komma att genomgå länets mest befolkade trakter,

men det oaktadt torde ej någon väsentlig trafik vara att för densamma

påräkna, ty största folkmängden vore bosatt vid de utefter kusten befintliga

sågverken, hvilka sjelfva försåge sin personal med hvad för

dess behof erfordrades, och komme med all sannolikhet denna befolknings

förnödenheter att framdeles liksom nu till största delen anskaffas

sjöledes, oafsedt om en jernväg anlades utmed kusten. För den öfriga

kustbefolkningen, hvilken hufvudsakligen lefde af afkastningen från

fisket, utgjorde sågverken enda afsättningsort erna; men då de flesta af

dessa vore anlagda å från kusten utskjutande uddar och i skärgården

Framställning

af stadsfullmäktige

i

Haparanda

och af Neder

Torneå

socknemän.

Jernvägsstyrelsens

utlåtande

den

14 oktober

1895.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

belägna öar samt således ej komme i direkt beröring med en blifvande

jernbana, syntes antagligt, att allmogen ej komme att använda jembanan

för transportering af dess afsättningsartiklar till sågverken, utan

att framgent forsling af sådana varor komme att ske å landsväg eller

sjöledes. Från orterna närmast norr om en kustbana kunde ej heller

synnerlig trafik påräknas på grund af den till antalet relativt obetydliga

befolkningen. Så vore exempelvis af den till omkring 11,400 personer

uppgående folkmängden i Neder Kalix socken ungefär 7,500 personer

bosatta vid sågverken utefter kusten samt Kalix elfs floddal, och

af Råneå sockens omkring 7,500 invånare vore antalet norr om Rånbyn

bosatta ringa, ty äfven i denna socken vore flertalet boende vid

sågverken och utmed kusten. För en kustbana torde ej heller någon

afsevärd inkomst vara att förvänta genom forsling af virke och andra

skogsprodukter. Timmerafverkningen i denna del af Norrbottens län

bedrefves nemligen ej närmelsevis i den omfattning som i öfriga delar

af Norrland, hvilket framginge deraf, att på Kalix eif, å hvilket vattendrag

största flottningen egde rum, antalet flottimmer enligt uppgift

uppginge till endast omkring 500,000 stycken om året. En stor del

af sågverkens timmerbehof fyldes nu från Finland genom flottning

öfver hafvet; men om antalet på detta sätt erhållna timmer möjligen i

en framtid, till följd af ökad förbrukning inom växtområdet eller andra

omständigheter, komme att minskas, kunde ej vid sågverken sysselsättning

beredas åt så stor personal, som nu vore förhållandet, och på

grund häraf kunde trafikomsättningen för en kustbana framdeles blifva

ännu mindre än möjligen skulle blifva fallet under nuvarande förhållanden.

Af de tre ifrågasatta linierna återstode alltså blott den af t. f.

chefen för generalstaben förordade s. k. midtellinien, hvilken från

Boden eller dess närhet skulle framdragas öfver Kalix eif till Korpikylä

vid Torne eif. En jernväg anlagd i denna riktning kunde visserligen

ej påräkna någon afsevärdt större trafik än den å en kustbana möjligen

uppstående, men skulle på grund af sitt läge och derigenom att

den komme att inuti landet korsa flera vid hafvet utmynnande vägar

dock medföra större fördel för länet i dess helhet än någon af de

andra föreslagna liniesträckningarna, ity att befolkningen såväl norr

som söder om jernvägen i sådant fall kunde draga afsevärd nytta af

densamma. Härtill komme att, enligt t. f. chefens för generalstaben

yttrande, denna liniesträckning ej skulle medföra allt för stora olägenheter

i strategiskt afseende; och styrelsen ansåge derföre, att fullständiga

undersökningar för norra stambanans fortsättning till gränsen

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

mot Finland i första rummet borde afse en sträckning i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med den föreslagna midtellinien, dervid dock styrelsen,

enär det på anförda skäl kunde ifrågasättas, att jernvägen droges

till Haparanda i stället för till Korpikylä, ansåge att, i samband med

undersökningen af linien från Boden öfver Forsbyn till Korpikylä, sådan

äfven borde verkställas för en jernvägslinie från Boden öfver Forsbyn

till Haparanda.

Vid underdånig föredragning den 19 juni 1896 af hvad sålunda i Kongl.Maj-.ts

detta ärende förekommit behagade Eders Kongl. Maj:t,, som ansåg den ^ni 1896

ifrågavarande jern vägsanläggningen vara af den framstående betydelse om verkstäiför

landet att, då dess utförande ifrågakomme, borde tagas i nog- la^dergrant

öfvervägande, huruvida den icke företrädesvis borde byggas för sökning.

statens räkning för att med statsbanenätet införlifvas, uppdraga åt

jernvägsstyrelsen att gå i författning om upprättande af fullständig,

af kostnadsförslag åtföljd plan för norra stambanans framdragande på

andra sidan Lule eif med lämplig utgångspunkt från Bodens station

eller en högst 6 kilometer från denna station belägen punkt å BodenGellivarebanan,

och hufvudsakligen i den riktning, som vore angifven

medelst den af t. f. generalstabschefen förordade så kallade midtellinien,

dock att denna undersökning tillsvidare och intilldess Eders

Kong!. Maj:t kunde finna skäl meddela vidare förordnande ej finge

utsträckas längre än till Forsbyn i närheten af Kalix eif; hvarjemte

styrelsen borde från vederbörande i orterna införskaffa upplysning,

huruvida och i hvad mån bidrag till jernvägsanläggningen kunde vara

att från orten påräkna, i händelse banan skulle komma att byggas för

statens rakning. Derjemte föreskref Eders Kongl. Maj:t, att vid planens

upprättande särskildt å de ställen, der banan skulle öfvergå vattendrag,

de militära och tekniska fordringarna på anordningar borde söka bringas

i erforderlig öfverensstämmelse med hvarandra; att samtidigt med jern - vägsundersökningens verkställande utredning skulle åvägabringas, hvarest

jernvägen ur militär synpunkt kräfde anläggning af särskilda vägar;

att i kostnadsförslaget skulle upptagas det belopp, som erfordrades

för sådana vägars utförande efter de för allmän landsväg gällande tekniska

bestämmelser och för uppförande af landsvägsbroar öfver de

vattendrag, der sådana brobyggnader ur militär synpunkt kunde anses

erforderliga; samt att styrelsen skulle till chefen för landtförsvarsdepartementet

aflemna skriftlig anmälan om tiden för undersökningarnas

verkställande, på det att militär myndighet kunde dervid närvara

för att iakttaga hvad ur militärteknisk synpunkt, vid planens uppgörande

erfordrades.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jernvägsstyrelsens

utlåtande

den 31 december

1896.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

Sedan de sålunda anbefalda undersökningarna bragts till slut,

öfverlemnade jernvägsstyrelsen med underdånigt utlåtande den 31 december

1896 plan- och profilritningar samt kostnadsförslag rörande

sträckningen för norra stambanans fortsättande från Boden till Forsbyn;

och anmälde styrelsen dervid, att å en del af jernvägen två olika

sträckningar blifvit undersökta, hvilket föranledts deraf att vid de okulära

undersökningar, som styrelsen låtit verkställa, det befunnits att

öfvergången öfver Råne eif kunde, förutom vid Niemifors såg, ske äfven

8V2 kilometer söder derom vid Hasafors qvarn, och att jernvägsliniens

sträckning med öfvergång i denna senare punkt i afsevärd grad egde

fördelar framför linien öfver Niemifors, hvarföre ock vid detaljundersökningarna

denna linie blifvit först utstakad, men att, sedan ur militär

synpunkt anmärkts, att. banan borde framdragas från den inom 6 kilometer

från Boden belägna byn Bud dby, äfven denna linie måst undersökas,

hvarjemte med hänsyn till den stora vigt, som för stambanans

genom öfre Norrland framdragande tillerkänts de militära krafven,

denna senare linie af styrelsen framlagts såsom hufvudförslag.

Af styrelsens utlåtande med tillhörande ritningar inhemtas: att

hufvudlinien utgår från Boden i nästan rak nordlig riktning till Buddby,

i närheten hvaraf, 7 kilometer från Boden, afsetts anläggning af en

mötesplats för militärtåg, samt att från Buddby linien, med bibehållande

af sin riktning, framgår öfver Ljusmyran till Ljusträsket, der den afviker

åt öster förbi Tjärnberget och utmed Mossarattjäm till landsvägen

vid Åskogen. Efter korsningen af denna väg fortsätter linien

i nordlig riktning öster om sjöarna Stora och Lilla Trehörningen och

Hundsjön förbi Edet på vestra sidan om Nedre Flåsjön emellan Orrtjärn

och Hvalfkölen. Vid Flåsjön afses jemväl anläggning af mötesplats för

militärtåg, 22 kilometer från Boden. Linien framgår vidare till Degerselet,

hvars södra strand följes till Öfversttjärn med öfvergång af Råne

eif strax norr om Niemifors såg. För nämnda öfvergång upptager

förslaget två broar, den ena med ett spann af 55 meter öfver den

egentliga elfven och den andra med 10 meters spann öfver en vid lågt

vattenstånd med elfven ej sammanhängande gren af vattendraget.

Enligt hvad jernvägsstyrelsen anmält, är broarnas uppförande, då

god grund af fast och stenigt grus finnes, ej förenadt med synnerliga

svårigheter, men kostnaden för den mindre bron komme att uppgå till

afsevärdt belopp, enär balansliniens läge kräfde nvycket höga landfästen

å densamma, hvarföre det vid utförandet torde böra tagas i öfvervägande,

huruvida ej till undvikande häraf elfven borde vid öfvergångs
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 46.

stället genom gräfning utvidgas, så att endast ett större spann öfver

densamma blefve erforderligt.

Knappa två kilometer öster om Råne eif afses vid det s. k. Vestiträsket

anläggning af Niemifors station, 35 kilometer från Boden och i

närheten af den längs elfven löpande landsvägen. Från Yestiträsket

framgår linien norr om Lillträsket och Mjöträsket till Bjurån, som passeras

strax söder om en der belägen qvarn. Vid Bjurån, på ett afstånd

från Boden af 43 kilometer, skall enligt förslaget anläggas en

mötesplats för militärtåg. Derifrån går banan i nordlig riktning och

nästan oafbruten stigning till Mattismyran, der den afviker i östlig riktning

och passerar Hvitån strax norr om Afvafors numera nedlagda

masugn samt en half kilometer derifrån landsvägen från Råneå till

Hoflös. Kort före öfvergången af Hvitån och omkring en kilometer

vester om landsvägen är plats afsedd för Afvafors station, 53 kilometer

från Boden. Från Hvitån fortsätter linien i östlig riktning till Lillån,

som passeras, hvarefter linien gör en svängning åt nordost för att

undvika den öster om Lillån i norr och söder löpande bergshöjden.

Derunder framgår linien mellan Norra och Södra Stenträsket. samt öster

om Hataträsket till ett nybygge af samma namn, hvarest linien tager

en sydostlig riktning för att följa sluttningen utefter Töreåns dalgångtill

och något söder om Grundforsbäcken, der öfvergång af Töreån

sker och linien åter vänder sig mot nordost. Mötesplats för militärtåg

är afsedd att anläggas vid Hata träsk.

Efter öfvergången af Töreån löper linien öfver Sågbäcken, hvarest

mötesplats för militärtåg afsetts, till Flakaträsk och vidare till Ytter

Morjärv på vestra sidan af Kalix eif, der anläggning af station beräknats,

78 kilometer från Boden och en half kilometer vester om landsvägen

från Före till öfver Kalix. På sätt sedermera vidare utvecklats,

har jernvägsstyrelsen ansett jern vägsanläggningen för närvarande icke

böra utsträckas längre än till Ytter Morjärv men emellertid, i enlighet med

Eders Kongl. Maj:ts nådiga förordnande, utstakat plan för densammas

framdragande till Forsbyn å östra sidan af Kalix eif, hvarest styrelsen

emellertid icke ansett lämpligt att föreslå någon station. Enligt berörda

plan för jernvägens framdragande till Forsbyn skulle densamma från

Ytter Morjärv dragas öfver landsvägen mellan Före och öfver Kalix

ned till elfven, derefter med en bro om 20 meters spann öfver vestra

elfgrenen till Ön och längs utmed denna till östra elfgrenen, der öfvergången

skulle ske å bro med två spann, livartder-a om 60 meter.

Det förut omnämnda alternativa förslaget om jernvägsliniens framdragande

öfver Råne eif vid Hasafors qvarn upptager sträckningen från

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

Boden till Mattismyran, der linien förenar sig med hufvudlinien. För

denna sträckning hafva stationer utstakats vid Skatamark, 14 kilometer

från Boden, och vid Hasafors, 1 kilometer vester om Råne eif och 25

kilometer från Boden, hvarförutom en militärmötesplats beräknats vid

Ångesträsk, 36 kilometer från Boden.

Vid liniernas utstakande hafva i afseende å lutnings- och krökningsförhållanden

följts samma bestämmelser, som för stambanan genom

öfre Norrland hittills varit gällande. Högsta stigningen är alltså 16 :

1,000 och minsta kurvradien i hufvudspåret 300 meter.

Samtidigt med jernvägsundersökningen har utredning skett, hvarest

jern vägen ur militär synpunkt kräfde anläggning af särskilda vägar, och

har det af militära myndigheten upplysts, att landsväg vore erforderlig

utmed hela linien Boden—Forsbyn. I anledning häraf hafva jemväl

upprättats profilritningar och kostnadsförslag för en sådan väg, dock

endast för den sträckning, som betingades af jernvägens framdragande

öfver Niemifors. Dervid har för sträckan Boden—Åskogen den nu

befintliga vägen ansetts kunna användas, sedan densamma blifvit tillökad

på bredden och i öfrigt förbättrad, och från sistnämnda punkt har

ny landsväg utstakats söder om jemvägslinien på så kort afstånd derifrån,

att densamma borde under jernvägsbyggnadstiden kunna såsom

materialväg användas. För öfvergång af Råne elfs södra gren upptager

förslaget landsvägens öfverförande på jernvägsbron med användande af

samma körbana — en anordning, mot hvilken styrelsen med hänsyn

till den jemförelsevis ringa längden af ifrågavarande bro samt i betraktande

deraf, att högst ringa trafik vore att å landsvägen förvänta, ansett

något väsentligt icke vara att invända, om, såsom styrelsen föreslagit,

fullt betryggande signalanordningar i förbindelse med stängselbommar

öfver landsvägen på tillräckligt afstånd från bron vidtoges.

Vid Ytter Morjärv skulle emellertid enligt förslaget landsvägen,

efter att hafva passerat under jernvägen, dragas öfver elfven å särskild

bro vid Gumsforsen, och en sådan anordning har synts styrelsen lämplig,

icke minst från den synpunkten att derigenom förbindelse med Forsbyn

skulle kunna komma till stånd, utan att redan nu jemvägslinien mellan

denna ort och Ytter Morjärv behöfde bringas till utförande.

Beträffande kostnaderna för de alternativa sträckningarna mellan

Boden och Fors byn är först och främst att märka att, enligt hvad

jernvägsstyrelsen anmält, Norrbottens läns landsting den 25 september

1896 fattat följande beslut:

att kostnadsfritt för den ifrågasatta banan upplåta:

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

för all framtid

all mark till banbyggnad med dertill hörande afdikningar, vattenaflopp

och parallelvägar;

all mark för banbevakningsområden, hållplatser och bangårdar;

genom skogsmark en bredd af 15 meter å hvardera sidan af banans

medellinie samt, der arbetets beskaffenhet betingar en större bredd,

hvad som i sådant hänseende erfordras, med all å den upplåtna marken

växande skog;

all mark för till följd af jernvägsbyggnåden erforderlig anläggning

af nya eller omläggning af gamla allmänna eller enskilda vägar;

samt under arbetets fortgång

all för sidoschaktningar, upplag af sten eller jord samt sten- och

grustägter med dertill hörande vägar och sidospår behöflig mark, att

vid arbetets slut aflemnas i då befintligt skick;

att upplåtelsen jemväl skall innebära förpligtelse att lemna ersättning

för olägenheter till följd af försvårad brukning, förlängda vägar

eller andra olägenheter af hvad namn och beskaffenhet de vara må,

som kunna anses härflyta af det genom jernvägens anläggning orsakade

intrång;

samt att åtaga sig att, när och hvar Eders Kongl. Maj:t så pröfvar

nödigt, vid banlinien till i orten gångbart pris tillhandahålla jernvägsbyggnaden

sågtimmer till ett sammanlagdt antal af 200 stycken per

kilometer af banans längd;

allt med skyldighet för landstinget att hålla staten skadeslös för

hvad i ett eller annat afseende härutinnan tilläfventyrs kan komma att

brista.

Utöfver hvad landstinget sålunda åtagit sig att bekosta hafva kostnaderna

för jernvägs- och landsvägsanläggningarna beräknats på följande

sätt:

Jernvägslinien Boden—Buddby—Niemifors—Ytter Morjärv—Forsbyn,

81,220 kilometer, har med rullande materiel beräknats kosta 4,833,000

kronor, deraf för rullande materiel efter 5,000 kronor för kilometer beräknats

413,000 kronor. Häraf belöper sig på sträckningen från Boden

till Ytter Morjärv, 78,600 kilometer, ett belopp af 4,371,000 kronor, deraf

400,000 kronor för rullande materiel, och på sträckningen mellan Ytter

Morjärv och Forsbyn, 2,620 kilometer, 462,000 kronor, deraf 13,000 kronor

för rullande materiel.

Den för denna jern vägssträckning erforderliga landsvägsanläggningen

mellan Boden och Forsbyn, 87 kilometer lång, har beräknats

kräfva en kostnad af 333,000 kronor.

Bih. till Rikad. Prat. 1837. 1 Sami. 1 Afd. 36 Håft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

För jernvägen Boden-—Hasafors—Ytter Morjärv—Forsbyn, 73,872

kilometer, upptager förslaget en kostnad af 4,460,000 kronor, deri inbegripen

kostnaden för rullande materiel till ett belopp af 373,000 kronor,

och belöper sig häraf för sträckningen Boden—Ytter Morjärv 3,998,000

kronor, deraf för rullande materiel 360,000 kronor.

Den till denna sträckning hörande landsvägen mellan Boden och

Forsbyn har beräknats kosta 335,000 kronor.

Beträffande den trafik, som kunde blifva att påräkna å nu ifrågavarande

stambanelinie, anser jernvägsstyr elsen densamma närmast vara

att förlikna vid trafiken å linien Storsund—Boden, dock med något

större tendens till stegring, med anledning af Råneådalens bördighet,

hvilken dal stode i liflig handelsförbindelse med Luleå. Äfven borde

uppmärksammas att, för den händelse norra stambanan i en framtid

komme att förbindas med finska jernvägsnätet, en väsentlig trafikökning

kunde för nu ifrågasatta banan vara att förvänta. Någon speciel ekonomisk

vinst af denna jern vägsanläggning torde dock, enligt styrelsens

förmenande, näppeligen vara att hoppas för den närmaste framtiden,

men denna omständighet borde ej kunna undanskymma de fördelar i

politiskt och nationalekonomiskt hänseende, som anläggningen af jernvägen

skulle komma att medföra

Hvad beträffade frågan hvilkendera af de ofvan nämnda alternativa

linierna vore att föredraga, hyste styrelsen den uppfattningen, att

linien öfver Hasafors från trafiksynpunkt borde tillerkännas afgjordt

företräde. Dels vore den ej mindre än 7,348 meter kortare än linien

öfver Niemifors, dels framginge den öfver väsentligt bördigare trakter

än denna sistnämnda, Om derföre från militärteknisk synpunkt Hasaforsliniens

byggande kunde tillåtas, tvekade styrelsen ej att förorda

densamma till utförande.

Styrelsen har vidare till bedömande upptagit spörsmålet, huruvida

den ifrågasatta jernvägen bör åstadkommas genom statens försorg, och

derom anfört, att samma skäl, som förestafvat, den norrländska banans

utsträckning till Boden, kunde i hufvudsak åberopas äfven för den nu

ifrågasatta länken i den norrläudska statsbanekedjan. I detta afseende

hade framhållits, hurusom en jernväg, sådan som den nu ifrågavarande,

vore egnad att såväl främja statens intressen som ock bidraga till utvecklingen

inom den vidsträckta landsdel, som deraf komme att röna

inflytande; att banans strategiska betydelse vore afsevärd, då derigenom

möjliggjordes ett hastigt framförande af trupper och förnödenheter i

händelse af fiendtligt angrepp; samt att från politisk synpunkt det vore

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

af högsta intresse, att banan korame till stånd såsom egnad att närmare

sammansluta aflägsna delar af Norrland med det öfriga Sverige.

För det närvarande ansåge emellertid styrelsen, att banan ej borde

bringas till utförande längre än till Ytter Morjärv vid Kalix eif, emedan,

då den förbindelse, som behöfdes mellan denna plats och Forsbyn, tillsvidare

kunde medelst endast landsväg tillfredsställande anordnas, skäl

ej förefunnes att nu utsträcka jernvägsanläggningen till Forsbyn, utan

torde dermed utan olägenhet kunna anstå till den helt visst ej långt

aflägsna tidpunkt, då stambanans vidare fortsättning till riksgränsen

ansåges böra åvägabringas. Derigenom undvekes nedläggande af jemförelsevis

betydande kostnader på en anläggning, som för närvarande

ej skulle närmelsevis medföra motsvarande nytta.

Slutligen har t. f. chefen för generalstaben uti infordradt utlåtande

af den 5 innevarande februari — med förmälan hurusom den af

t. f. generalstabschefen förut förordade s. k. midtellinien fullständigt

sammanfölle med den nordligaste af de genom jernvägsstyrelsens försorg

utstakade linierna, samt att Hasaforsalternativet intill Råne eif endast

obetydligt afveke från den s. k. kustlinien, hvilken på grund af sin,

militäriskt taladt, stora otrygghet helt och hållet utdömdes — förordat

linien Boden—Buddby—Niemifors—Ytter Morjärv—Forsbyn och förklarat,

att intet vore att erinra beträffande den i sammanhang dermed

utstakade landsvägen Boden—Niemifors—Forsbyn.

Då man under de senare åren utdragit stambanenätet norrut genom

öfre Norrland till Boden, har det hufvudsakliga skälet varit, att man

velat bereda dessa till följd af sin aflägsenhet synnerligen ogynsamt

stälda men med rika utvecklingsmöjligheter utrustade trakter förmånen

af den mäktiga häfstång för framåtskridande, som en jernväg alltid

innebär. Samma skäl talar kraftigt för jernvägens fortsättande genom

de delar af Norrbotten, som ännu icke kommit i åtnjutande deraf, till

riksgränsen. Dertill kommer beträffande området närmast gränsen, att

befolkningen till stor del är af finskt ursprung eller åtminstone talar

finskt språk. En jernvägsförbindelse med det öfriga landet torde

otvifvelaktigt komma att verksamt bidraga till att närmare förbinda

denna befolkning med landets öfriga invånare samt att i dessa trakter

utbreda svenskt språk och svensk kultur och har således äfven i detta

afseende en stor betydelse.

På dessa skäl och med åberopande jemväl af hvad utaf myndigheterna

i ärendet anförts, tvekar jag icke tillstyrka Eders Kong!. Maj:t

T. f. chefens

för generalstaben

yttrande

den 5

februari

1897.

Departe
mentschefens
yttrande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

att hos Riksdagen väcka förslag om norra stambanans fortsättning på

andra sidan Boden emot riksgränsen.

Hvad jernvägens sträckning beträffar, torde densamma nu icke

behöfva bestämmas för hela liaien till riksgränsen. Jernvägsstyrelsen

har uppgjort detaljerad plan för jernvägens framdragande till Forsbyn

på östra sidan af Kalix eif men ansett, att jern vägen för närvarande

ej borde utsträckas längre än till Ytter Morjärv på vestra sidan af

samma eif. Härutinnan är jag ense med jernvägsstyrelsen. Med afseende

å de olika meningar, som gjort sig gällande angående sättet för

jernvägens framdragande från Kalix eif till riksgränsen, anser jag mig

emellertid redan nu böra tillkännagifva, att anstälda undersökningar gifvit

vid handen, att hinder ej torde förefinnas att jernvägens slutpunkt

blifver vid eller i närheten af Haparanda.

I afseende å en del af linien Boden—Ytter Morjärv har emellertid

jernvägsstyrelsen föreslagit två alternativa linier, den ena längre norrut

öfver Niemifors och den andra närmare kusten öfver Hasafors. Ehuru

den senare skulle blifva något kortare och billigare, lärer dock hvad

ur militärsynpunkt anförts till förmån för den inre linien böra föranleda,

att denna linie antages. Jernvägen skulle alltså framdragas i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med den af jernvägsstyrelsen för linien

Boden—Buddby—Niemifors—Ytter Morjärv uppgjorda plan, dock med

rätt för Eders Kongl. Maj:t att närmare förordna om de orter, jernvägen

bör genomgå.

På sätt förut omförmälts, har jernvägsstyrelsen jemväl uppgjort

förslag till anläggning i sammanhang med jernvägen af en landsväg

Boden—Niemifors—Forsbyn. Enligt hvad jag inhemtat är det i

hvarje fall nödvändigt att för jernvägens byggande anlägga en materialväg

utmed jernvägslinien, och antages en sådan väg kosta omkring

hälften af hvad som beräknats för anläggning af den nu föreslagna

landsvägen. Då nu ur militär synpunkt kraftigt framhållits nödvändigheten

att i samband med jern vägsanläggningen åstadkomma en landsväg

i granskapet deraf, torde det vara skäl att genast från början

bygga den erforderliga materialvägen på sådant sätt, att den kan framgent

användas såsom landsväg. Jag tillstyrker således jemväl anläggningen

af ifrågavarande landsväg i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

den af jernvägsstyrelsen uppgjorda plan.

Det af Norrbottens läns landsting i fråga om upplåtelse af mark

m. m. för jernvägsanläggningen fattade beslut, hvilket, enligt hvad jag

inhemtat, numera vunnit laga kraft, är lika lydande med de af Riksdagen

uti dess skrifvelse den 14 maj 1890 faststälda vilkor för då

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 46.

fattadt beslut om stambanans fortsättande från Vännäs till Boden, och

hemställer jag, att hvad landstinget sålunda åtagit sig måtte föreslås

såsom vilkor jemväl för det beslut, som må uti nu ifrågavarande afseende

komma att fattas.

Emot de för jernvägsanläggningen med tillhörande landsväg beräknade

kostnader har jag intet att erinra. Angående frågan om arbetets

fördelning på flere år och anvisning af erforderliga medel, torde

jag få yttra mig i samband med behandling af enahanda frågor beträffande

de öfriga nu ifrågasatta jernvägsbyggnadema.

Uti underdånig skrifvelse den 30 maj 1896 har jernvägsstyrelsen

fäst uppmärksamheten derå, att frågan om åstadkommande af snabbare

och billigare jernvägsförbindelser mellan Norrland samt södra och vestra

delarna af Sverige vore synnerligen förtjent af beaktande, och att, då

de nuvarande förhållandena i afseende å jernvägstrafiken mellan dessa

delar af vårt land lemnade mycket öfrigt att önska i fråga såväl om

tidslängden som om kostnaderna för en resa, hvarje möjlighet till

väsentlig förbättring af dessa förhållanden borde af samhället och dess

myndigheter omfattas med intresse; och har styrelsen framhållit, att

en dylik möjlighet enligt styrelsens förmenande förefunnes i anläggning

af en statsbana emellan Örebro och Krylbo. Redan en blick på

jernvägskartan vore tillräcklig att ådagalägga, i hvilken väsentlig mån

anläggningen af en jernväg mellan nämnda platser skulle bidraga till

förkortande af väglängden för en resa mellan landets nordligare samt

södra och vestra delar. Vid noggrannare undersökning befunnes det

kortaste afståndet mellan Örebro och Krylbo på jernväg för närvarande

utgöra 177 kilometer (vägen ginge då öfver Köping, Tillberga och

Sala), under det att en direkt jernvägsförbindelse mellan ifrågavarande

orter torde kunna begränsas till en längd af 115 till 120 kilometer.

Betydelsen af denna vägförkortning vore afsovärd redan ur synpunkten

af orternas intressen, men komme att förnämligast hafva inflytande till

underlättande af längdtrafiken mellan landets vidt skilda nordliga samt

södra och vestra delar. En sådan jernväg skulle göra det möjligt för

resande att med begagnande af nattåg från Göteborg eller Malmö redan

följande förmiddag uppnå Gefle eller Falun och på aftonen hinna fram

till Östersund eller Sundsvall. Godstrafiken komme jemväl att röna

gynsamt inflytande af denna jernvägsanläggning icke blott derigenom

Anläggning

af jernväg

Krylbo —

Örebro.

Jernvägsstyrelsens

framställning

den

30 maj 1896.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Kongl. Moj-.ts

beslut den 19

juni 1896 om

verkställande

af undersökning.

Jernväg sstyrelsens

utlåtande

den

31 december

1896.

22 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

att väglängden minskades, utan äfven derutinnan att godset kunde föras

på en enda bana, statens, i stället för att, såsom nu vore förhållandet,

med oundvikliga kostnader och uppehåll sändas genom flera banförvaltningars

områden. Äfven förtjenade framhållas, att den trakt, som

ifrågavarande bana skulle komma att genomlöpa, vore en vigtig del af

bergslagen i mellersta Sverige med många grufvor och gruffält, masugnar

och jernbruk, samt att i följd häraf jernvägen antagligen komme

att medföra betydlig ökning af såväl person- som godstrafiken på

statens banor, hvilket förhållande kunde anses betrygga ett ekonomiskt

gynsamt resultat af banans anläggning. Slutligen skulle de enskilda

banorna i mellersta Sverige, sammanslutna till en enhet, kunna komma

att utöfva ett konkurrerande inflytande på statsbanorna, derest ej dessa

senare sattes i stånd att anordna den transiterande trafiken på ett fullt

tillfredsställande sätt utan anlitande af enskilda jernvägsförvaltningar.

På grund häraf anhöll jernvägsstyrelsen om bemyndigande att

verkställa den utredning, som kunde befinnas erforderlig angående lämpligaste

sträckningen för en statsbana mellan Örebro och Krylbo.

Vid föredragning af denna framställning behagade Eders Kongl.

Maj:t den 19 juni 1896 — med förklarande jemväl beträffande denna

jernvägsanläggning att den syntes vara af den framstående betydelse

för landet att, då dess utförande ifrågakomme, det borde tagas i noggrant

öfvervägande, huruvida den icke företrädesvis borde byggas för

statens räkning för att med statsbanenätet införlifvas — uppdraga åt

jernvägsstyrelsen att gå i författning om upprättande af fullständig,

af kostnadsförslag åtföljd plan för anläggning af en statsbana från

Krylbo till Örebro, dervid särskild! borde undersökas, huruvida de redan

befintliga jernvägssträckningarna mellan Krylbo och Kärrgrufvan samt

mellan Frövi och Örebro lämpligen borde förvärfvas åt staten, eller

om helt och hållet ny linie borde byggas å hela sträckan mellan Krylbo

och Örebro; och borde styrelsen tillika från vederbörande i orterna

införskaffa upplysning, huruvida och i hvad mån bidrag till jernvägsanläggningen

kunde vara att från orterna påräkna, i händelse banan

skulle komma att byggas för statens räkning.

CJti sin, af mig förut omnämnda, underdåniga skrifvelse af den 31

december 1896 har jernvägsstyrelsen, med öfverlemnande af plan- och

profilritningar jemte kostnadsförslag rörande en statsbana från Krylbo

till Örebro, anfört hufvudsakligen följande.

Banans egenskap att underlätta förbindelsen mellan de aflägsna

delarna af Sverige vore för landet i dess helhet af afsevärd betydelse

och kunde sålunda betinga banans tillkomst utan hänsigt till de lokala

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

intressen, som af banans byggande vore beroende. I öfverensstämmelse

härmed hade den utförda undersökningen haft till hufvudsakligt syfte

att finna den kortaste lämpliga sträckningen för en bana mellan Krylbo

och Örebro, ehuru naturligtvis äfven andra synpunkter fått utöfva inflytande,

då det gält att afgöra hvilken af två eller flera tänkbara sträckningar

borde tillerkännas företräde. Den väsentligaste afvikelsen från

den kortaste tänkbara sträckningen hade betingats af naturen sjelf,

enär jernvägens framdragande i rak riktning från Krylbo till Örebro

skulle nödvändiggöra öfvergång af de stora sjöarna Åmänningen i

Norra Vestmanland och Wäringen i norra delen af Nerike. Banan

måste således föras på någondera sidan af dessa sjöar och i fråga om

Wäringen hade valet kunnat göras utan synnerlig tvekan. Jernvägen

Köping—Hult vore nemligen framdragen å vestra sidan af Wäringen

uti sträckningen Örebro—Frövi och det kunde derför ej med skäl ifrågasättas,

att äfven statsbanan skulle framgå å samma sida, enär för sådant

fall banorna komme att löpa ungefär jemsides med hvarandra på

en sträcka af 25 kilometer. I föjd häraf hade utstakning af den tilltänkta

statsbanan skett allenast å östra sidan af nämnda sjö.

Svårare hade det befunnits att på förhand bedöma, å hvilken sida

af Åmänningen linien borde utstakas. Det ville visserligen vid en

hastig undersökning synas — något som sedermera äfven hade bestyrkts

— att banans framdragande å östra sidan skulle kunna medföra

någon vägförkortning i jemförelse med dess sträckning vester om

nämnda sjö, då det befunnits icke böra ifrågasättas att framdraga linien

emellan Åmänningen samt Stora och Lilla Aspen; men skäl förefunnes

att antaga, att den vestra linien i fråga om de inkomster, som kunde

för densamma beräknas, skulle vara fullt jemförlig med, ja öfverträffa

den östra linien, ett förhållande som af den verkstälda utredningen

äfven hade blifvit ådagalagdt. Å vestra sidan af Åmänningen läge

nemligen flere stora jernbruk, bland hvilka i främsta rummet förtjenade

nämnas Fagersta bruk, från hvilka för den vestra linien syntes kunna

påräknas en högst afsevärd trafik, väsentligt större än den, som kunde

vara att förvänta för linien å östra sidan om Åmänningen från der

belägna bruk Fors, Wirsbo, Ferna, Karmansbo med flera. Den ena

eller andra liniens företräde hade emellertid ansetts så tvifvelaktigt, att

styrelsen låtit i detalj undersöka båda linierna, till följd hvaraf för

banans framdragande förbi Åmänningen två alternativ förelåge.

Å de upprättade plan- och profilritningarna har linien vester om

Åmänningen förbi Vestanfors tillika med de utstakade linierna dels

emellan Krjdbo och Klingbo grufva — der östra linien förbi Åmän
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

ningen utgår — dels emellan Örebro och Sällinge — der de båda

linierna förbi Åmänningen åter förenas — framstälts såsom hufvudlinie.

Af den beskrifning, jernvägsstyrelsen lemnat af de undersökta

sträckningarna, framgår hufvudsakligen följande.

Hvad först beträffar hufvudlinien, har redan vid Krylbo mött hinder

för banans framdragande i rak riktning mot Örebro, enär det för att

föra banan upp på den höjdplatå, som begränsar Dalelfens vattenområde

åt söder, hade erfordrats en mycket lång och kostsam bankfyllning,

och äfven andra terrängförhållanden hade försvårat ett dylikt framdragande.

Linien utgår derföre först mot söder, afviker sedan i vestlig

riktning och återtager derefter sin ursprungliga riktning mot söder.

Sedan linien uppnått berörda höjdplatå, framgår den i närheten af

Klingbo grufva, passerar gränsen mot Vestmanland omkring 7 kilometer

från Krylbo och ingår i Karbennings socken. Tre kilometer

söder om Karbennings sockengräns har afsetts anläggning af en mötesplats

för militärtåg och mellan Nickebo och Bennebo byar, 16 kilometer

från Krylbo, en station för nämnda socken. Vid sjön Snyten midt

emellan stationerna Engelsberg och Högfors på jernvägen Tillberga—

Kärrgrufvan ansluter sig linien till nämnda jernväg, och har der afsetts

en föreningsstation, 22 kilometer från Krylbo, dels för upptagande af

malmtrafik från Norberg dels för öfverförande till nj^ssnämnda jernväg

af träkolslaster från Norrland att vidare befordras till de utmed densamma

belägna jernverk, dels ock till förmedling af trafik i allmänhet

med de i förbindelse med samma jernväg stående orter. Efter en tvär

afvikning mot vester för att dels kringgå sjön Åmänningen och dels

undvika trakter, der väldiga bergshöjder skulle i synnerligen hög grad

försvåra och fördyra anläggningen, framgår linien genom mindre delar

af Vester Våla och Norbergs socknar till Damsjön, der linien ingår i

Vestanfors socken. Då en högst afse värd godstrafik vore att förvänta

från det här belägna Fagersta bruk, hade jernvägen dragits så nära

nämnda bruk som möjligt och station föreslagits vid Vestanfors strax

intill landsvägen till Fagersta. Valet af denna plats nödvändiggjorde

emellertid öfvergång af Strömsholms kanal vid en utvidgning af vattendraget

och medförde derigenom betydliga kostnader. Å andra sidan

medförde det möjlighet till trafikutbyte med Strömsholms kanal, hvarjemte

den ifrågasatta jernvägen mellan Engelsberg vid Tillberga—

Kärrgrufvans jernväg och Vansbro vid Mora—Venerns jernväg här

torde finna en lämplig anknytningspunkt.

Plats för stationer har vidare beräknats vid Jönsgården, belägen

vid sjön Dagarn 46 kilometer från Krylbo och hufvudsakligen afsedd

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

för den på ett afstånd af 5 kilometer belägna Billsjö hytta, samt vidare

på ett afstånd af en kilometer från Skinnskattebergs bruk, 57 kilometer

från Krylbo. Från Skinnskattebergs kyrka är linien framdragen öfver

Hedströmmen, hvarefter den korsar landsvägen till Baggå och Malingsbo,

passerar Skinnskattebergs bruk och öfvergår landsvägen till Riddarhyttan

samt Köping—Uttersberg—Riddarhyttans smalspåriga jernväg.

Omkring en kilometer söder om nämnda jernväg^korsning och 69 kilometer

från Krylbo har plats beredts för eu station i närheten af Entjärn

för trafikförmedling med berörda jernväg och för uppsamlande af

trafik från bruken Uttersberg och Riddarhyttan m. fl. Från Entjärn

kommer linien, efter att hafva genomgått en mindre del af Heds och

ett litet hörn af Ramsbergs socken, in i Skedvi socken. I närheten af

Löfåsen, omkring 2 kilometer norr om Svansbo och 79 kilometer från

Krylbo, har afsetts anordnande af mötesplats för militärtåg. Sedan

linien inkommit i Fellingsbro socken, har plats för eu station utsetts

vester om Spannarbosjön, 90 kilometer från Krylbo, för upptagande af

trafiken från Finnåker, Skedvi och Kåfalla äfvensom från trakten emot

Linde stad. Från Spannarboda framgår linien vidare till Sällinge, slutpunkten

åt söder för den alternativa linien öster om Amänningen.

Mellan Sällinge och Vestansjö byar är på ett afstånd af 97 kilometer

från Krylbo plats afsedd för en station för den angränsande bygden

och der belägna Rockhammars bruk, Österhammar, Sörby med flera för

trafiken betydande platser. Efter öfvergången af Sverkestaån passerar

linien förbi Spånga och närmar sig Ullersäters station å Köping—Hults

jernväg, hvars öfvergång skulle åstadkommas medelst en viadukt. Två

kilometer söder om Ullersäter eller 106 kilometer från Krylbo har

plats beräknats för en station, i närheten hvaraf märkas bland andra

platser Ringaby, Medinge och Forsäters gods.

Söder om Forsäter öfvergår linien Arbogaån, framgår derefter öster

om sjön Wäringen och utmed den ansenliga bergskedjan Käglan till

gränsen af Glanshammars socken och vidare ner emot Tjugestasjöns

aflopp. Söder om detta vattendrag är plats afsedd för en mindre

station i närheten af Balsna, 117 kilometer från Krylbo, hvarifrån linien

fortsätter förbi Wabron öfver gränsen mot Ringkarleby socken till

Sjögesta, hvarest beräknats anläggning af en station, 123 kilometer från

Krylbo, samt passerar gränsen mot Hängbro socken och ett hörn af Hofsta

socken. Efter att åter hafva ingått i Hängbro socken korsar linien.

Köping—Hults jernväg vid Hagaby och uppnår, efter att hafva öfvergått

Lillån, Örebro stad.

För den linie, som utstakats öster om Amänningen och som vid

Bih. till Hiksd. Prat. Vidi. 1 Sami. 1 Afd. 36 Väft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

Klingbo grufva afviker från den förut beskrifna linien, har, efter det

den passerat länsgränsen mot Vestmanland och ingått i Vester Fernebo

socken, station afsetts vid Stora Mattsbo, 14 kilometer från Krylbo,

och vidare en kilometer norr om Fors vid Hörendesjöns östra ända, 22

kilometer från Krylbo, i hvars närhet Vestmanlands regementes mötesplats,

Salbohed, är belägen. Sedan linien öfvergått Svartån, har vid

vestra stranden af Stora Wallsjön afsetts en mötesplats för militärtåg,

30 kilometer från Krylbo. Korsande afloppet från nämnda sjö, passerar

linien derefter öfver gränsen mot Ramnäs socken samt faller vidare

vester om Lilla Wallsjön och dess aflopp ner mot Wirsbosjön och den

öster om samma sjö framgående jernvägen Tillberga—Kärrgrufvan,

hvilken skulle öfvergås medelst en viadukt. Sedan linien öfvergått en

vik af Wirsbosjön, framkommer den till Wirsbo bruk, hvarest, på ett

afstånd från Krylbo af 37 kilometer, beräknats anläggning af en station,

särskilt för förmedling af trafik med Strömsholms kanal, hvarjemte

öfvergångsspår kan härifrån ledas till Tillberga—Kärrgrulvans jernväg.

Efter att hafva öfvergått Wirsboån (Kolbäcksån) stiger linien upp

till Gunnilbo sockengräns i närheten af sjön Råsen, hvarest afsetts utläggning

af ett mötesspår för militärtåg på ett afstånd af 45 kilometer

från Krylbo, öfvergår vidare Gunnilboån omedelbart före dess utlopp i

Fernasjön och framkommer sedan till Ferna bruk, en bland de mera

beaktansvärda industriella anläggningar, som beröras af nu ifrågavarande

linie, hvarest beräknats en station, 53 kilometer från Krylbo. Under

liniens fortsättning korsas den smalspåriga jernvägen Köping—Uttersberg—Riddarliyttan

nära Karmansbo station och bruk medelst en viadukt.

Omedelbart norr om denna jern vägs korsning är afsedd anläggning

af station, 64 kilometer från Krylbo, och likaledes i närheten af

Skedvisjöns norra ända, 76 kilometer från Krylbo. Efter att hafva

passerat gränsen mot Nerike och Fellingsbro socken vid södra ändan

af sjön Spån och öfvergått Finnåkersån, har för Finnåkers gods och

bruk med omnejd plats beräknats för en station, 85 kilometer från

Krylbo, vid Finntorp, hvarefter linien slutligen strax norr om Sällinge

by förenar sig med hufvudlinien.

För att förbinda sistnämnda linie med Örebro—Frö vibanan, derest

denna komme att af staten förvärfvas, har vidare utstakats en linie

från Frövi till Spånga, emedan det befunnits omöjligt att draga linien

den kortaste vägen till Sällinge.

Med anledning af Eders Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift, att undersökning

borde ske, huruvida jernvägen mellan Krylbo och Kärrgrufvan

lämpligen borde af staten inlösas i sammanhang med anläggningen af

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kong!. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 46.

nu ifrågasatta statsbana, hade okulär undersökning egt rum rörande

möjligheten att framdraga en statsbana mellan Kärrgrufvan och Vestanfors,

men både det dervid visat sig, att den för en sådan riktning, af

banan erforderliga öfvergången af Norbergs djupt mellan de väldiga

malmbergen nedsänkta vattendal skulle kräfva oerhörda kostnader, och

att den ifrågavarande linien dessutom skulle vara förenad med högst

väsentliga olägenheter. Bandelen Krylbo—Kärrgrufvan omfattade åtskilliga

långa lutningar om 1 : 60, hvilka för dess användning såsom

statsbana måste nedbringas till 1 : 100, men detta skulle, med hänsyn

till den af väldiga bergskedjor och djupa tvärdalar bestående terrängen,

taga i anspråk högst betydliga belopp. Det hade sålunda befunnits

omöjligt att ifrågasätta liniens framdragande öfver Kärrgrufvan, likasom

ej heller annan rakare riktning af linien än den utstakade kunnat utfinnas

mellan Krylbo och Vestanfors i den emellan dessa orter belägna,

för jernvägsanläggning synnerligen olämpliga terrängen, eller linien till

följd af terrängförhållandena kunnat framdragas mellan sjöarne Stora

och Lilla Aspen. .

Vid uppgörandet af de å plan- och profilritningarna angifna lmierna

både iakttagits, att kurvorna i allmänhet erhållit radier af 600 meter,

och att endast för ett fåtal kurvor 300 meters radie blifvit använd,

dock endast omedelbart intill de föreslagna bangårdarna. I öfrigt hade

radier under 600 meter blott undantagsvis blifvit inlagda, nemligen der

särdeles afsevärda besparingar i terrasseringsarbetena derigenom kunnat

vinnas. Lutningarna öfverstege ingenstädes 1 : 100.

Anläggningskostnaderna lör de olika sträckningarna hafva beräknats

uppgå till följande belopp, nemligen:

linien Krylbo—Vestanfors—Ullersäter—Örebro om 131,225 kilometer

9,266,500 kronor eller 70,615 kronor per kilometer;

linien Krylbo—Ferna—Ullersäter—Örebro om 125,950 kilometer

8,883,000 kronor eller 70,528 kronor per kilometer;

linien Krylbo— Vestanfors—FrÖvi om 107,385 kilometer 7,448,500

kronor eller 69,363 kronor per kilometer; och

linien Krylbo—Ferna—Frövi om 102,110 kilometer 7,065,000 kronor

eller 69,190 kronor per kilometer.

Uti dessa belopp ingår kostnaden för rörlig materiel, som upptagits

till 7,500 kronor per kilometer; och hafva å de beräknade kostnaderna

för expropriation afdrag gjorts för bidrag, som enligt till styrelsen inkomna

handlingar från kommuner eller enskilde kunna för anläggningen

påräknas — uppgående för linien till Sällinge vester om Amänningen

till 102,072 kronor 50 öre, för linien öster om nämnda sjö till 97,861

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kong}. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

kronor och för linien Sällinge—Örebro till 16,280 kronor. För Frövilinierna

är uti kostnadsberäkningen intagen det för utvidgning och förändring

af Örebro station erforderliga belopp.

För bedömande af frågan hvilkendera af de ifrågavarande sträckningarna

för statsbanan mellan Krylbo och Örebro vore att föredraga,

har styrelsen anstalt en jemförelse mellan linierna, sådana de enligt

ritningarna och kostnadsförslagen framstälde sig. Häraf framgår, att

den östra linien öfver Ferna vore 5,275 kilometer kortare och 383,500

kronor billigare än den vestra linien, hvartill komme att den förra

linien med sina gynsammare lutnings- och krökningsförhållanden och

mindre höjd öfver hafvet skulle i trafikekonomiskt hänseende varda

fördelaktigare. Östra linien skulle således ega ett afgjordt företräde,

om de båda liniernas trafikutsigter vore lika goda; men detta hade befunnits

icke vara förhållandet, utan den vestra linien hade visat ett

högst betydande försteg härutinnan framför den östra.

De till grund lagda beräkningarna rörde visserligen endast den

godstrafik, som bruken och jernverken kunde förväntas tillföra jernvägen,

men dels vore denna den hufvudsakligaste, dels torde trafiken

i öfrigt icke kunna för östra linien blifva fördelaktigare än för den

vestra. De ifrågavarande beräkningarna vore för båda linierna bygda

på samma grund, nemligen på uppgifter från vederbörande i orterna,

och ehuru styrelsen icke kunde garantera beräkningarnas fullkomliga

riktighet, hölle styrelsen dock före, att fullt vitsord borde åt dem tillerkännas

för afgörande af frågan om hvilkendera linien vore i fråga

om trafikinkomster att föredraga. Sådana uppgifter förelåge och funnes

upptagna å en vid styrelsens skrifvelse fogad tabell, utvisande de för

vestra linien en godsfrakt af 109,300 tons, under det att motsvarande

siffra för östra linien uppginge till allenast 63,650 tons. Häremot kunde

invändas, att detta förhållande ej borde tillmätas synnerlig betydelse

på den grund att, om östra linien komme till utförande, en stor del af

den för vestra linien beräknade trafiken tillfölle östra linien, men denna

trafik kunde, såsom af berörda tabell framginge, ej uppskattas till mera

än omkring 10,000 tons, och det visade sig alltså, att vestra linien för

hvarje fall med afseende å trafikinkomster erbjöde högst väsentliga

fördelar framför den östra.

Vid detta förhållande och då, ehuru någon beräkning af antalet

kilometertons för hvardera linien icke kunnat uppgöras, likväl, såvidt

styrelsen kunnat utröna, godset, som å vestra linien upphemtades, komme

att fraktas*å jernväg minst lika långt som godset å östra linien, ansåge

sig styrelsen ej kunna undgå att, i trots af vägförlängningen och öfriga

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kongl. Maj tis Nåd. Proposition N:o 46.

olägenheter, som vidlådde vestra linien, skänka densamma ett bestämdt

förord framför östra linien.

Hvad slutligen anginge de båda linierna Spånga—Ullersäter—Örebro

och Spånga—Frövi—Örebro, så erbjöde den sistnämnda i trafikekonomiskt

hänseende högst väsentliga fördelar framför den förra och vore

sålunda från denna synpunkt att föredraga. Då härtill komme, att

statens inlösen af bandelen Örebro—Frövi skulle utesluta den konkurrens

med Köping—Hults jernväg, somUllersätersliniens tillkomst skulle

medföra, samt att anordningarna vid Örebro i sådant fall kunde blifva

betydligt förenklade emot hvad förhållandet blefve, om ytterligare en

bana skulle å nämnda station inledas, funne sig styrelsen böra förorda

Frövilinien framför Ullersäterslinien under den förutsättning, att bandelen

Örebro—-Frövi kunde för rimligt pris åt staten förvärfvas. En

af styrelsen anstäld värdering af all den fasta och lösa egendom, som

skulle komma att ingå i köp af nämnda handel, hade, på sätt en vid

styrelsens skrifvelse fogad tabell utvisade, gifvit vid banden, att banan

i nu befintligt skick egde ett värde af omkring 1,880,000 kronor. Inlösen

af banan för statens räkning borde emellertid betinga något

högre pris i betraktande dels af den förut omnämnda konkurrensens

undvikande, dels af lättheten att trafikera bandelen Örebro—Frövi emot

den utstakade linien förbi Ullersäter, och styrelsen både i sådant afseende

ansett en förböjning till 2,000,000 kronor fullt skälig.

Under förutsättning att bandelen Örebro—Frövi kunde åt staten

förvärfvas för en summa af omkring 2,000,000 kronor, hvarom styrelsen

hade hänvändt sig till Köping—Hults jern vägsaktiebolag men ännu icke

mottagit svar, förordade styrelsen alltså ett sådant inköp, då derigenom

kunde åt statsbanan mellan Krylbo och Örebro gifvas en väsentligt

fördelaktigare sträckning än eljest vore möjligt.

Beträffande frågan huruvida den föreslagna jernvägenmell an Krylbo

och Örebro borde åstadkommas genom statens försorg, har styrelsen

anfört, hurusom fördelarna af en föreningsbanas anläggning mellan

norra och vestra stambanorna redan blifvit framhållna af den genom

nådigt beslut den 20 mars 1858 tillsatta komité, hvilken, bland

annat, haft i uppdrag att åstadkomma eu utredning i berörda hänseende.

I sitt den 8 november 1859 afgifna underdåniga betänkande

hade nämnda komité sålunda framhållit, att eu dylik jernväg — hvilken

beräknats skola utgå från Brovallen (6 kilometer söder om Krylbo) vid

norra stambanan för att vid Frövi station ansluta sig till Köping—

Hults jernväg och i förening med bandelen Frövi—Örebro af nämnda

jernväg jemte statsbauan Örebro—Hallsberg bilda ifrågavarande förbin
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

delseled — skulle dels medföra eu väsentlig förkortning af våglängden

för jernvägstrafik mellan södra och vestra delarna af Sverige, å ena

sidan, samt Norrland, å den andra, dels öppna nya tillfällen till varuutbyte

med vissa delar af bergslagen.

I afseende å den inverkan, som tillkomsten af den nu ifrågasatta

statsbanan mellan Krylbo och Örebro skulle medföra för trafiken i allmänhet,

har styrelsen erinrat, att denna bana, i den sträckning, som

af styrelsen förordats, komme att erhålla en längd af i det närmaste

133 kilometer, medan för det närvarande kortaste jernvägsförbindelsen

mellan nämnda orter — öfver Tillberga och Sala — utgjorde 177

kilometer. Skilnaden, omkring 44 kilometer, betecknade alltså den

direkta förkortningen af våglängden och dermed äfven tiden för en

jernvägsresa mellan Norrland samt södra och vestra delarna af Sverige.

Men banans betydelse vore vida större, ty först genom ifrågavarande

statsbanas tillkomst möjliggjordes anordnande af jernvägs- och posttrafiken

till och från Norrland på ett fullt tillfredsställande sätt. Om

denna statsbana blefve verklighet, kunde den norrländska posten till

och från utlandet samt södra och vestra Sverige, i stället för att såsom

nu föras den långa vägen öfver Stockholm, framföras öfver Hallsberg

—Örebro—Krylbo, hvilket representerade en vägförkortning för de

båda förra posterna af 168 och för den sistnämnda posten af 202 kilometer.

Detta möjliggjorde i sin ordning en fördelaktigare anordning

af jernvägstrafiken till och från Norrland öfver Stockholm. Nu måste

nemligen afgångs- och ankomsttiderna för de norrländska tågen afpassas

efter tiderna för de tågs ankomst till och afgång från Stockholm,

som hade att föra den norrländska posten; men om statsbanan

från Krylbo till Örebro komme till stånd, kunde man anordna de norrländska

tågen på ett sätt, som vida mera än det nuvarande tillfredsstälde

den norrländska, särskildt i afseende å trävarurörelsen vidtomfattande

affärsverksamhetens berättigade fordringar. Exempelvis kunde

nämnas, att tågen från Stockholm till Norrland kunde komma att utgå

så mycket tidigare än nu vore fallet, att desamma torde utan afsevärd

ökning af kostnaderna för natt-tjenstgöring kunna hinna^på dagen fram

till Sundsvall och Östersund i stället för, såsom nu, till Ange, och detta

verkade i sin ordning fördelaktigt på tåganordningarna å bandelarna

norr om Bräcke, så att, för exempel, en jernvägsresa mellan denna ort

och den numera vigtiga platsen Gellivare, hvilken resa nu, med undantag

för några sommarmånader, toge i anspråk tre dagar, ej komme att

kräfva mera än två dagar. Utom de afsevärda fördelar, som dylika

anordningar skulle tillskynda de jernvägsresande, kunde man, såsom en

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

följd deraf, påräkna en ej obetydlig ökning af personfreqvensen å de

norrländska banorna.

Då goda utsigter funnes, att den ifrågavarande statsbanan mellan

Krylbo och Örebro äfven ur ekonomisk synpunkt skulle blifva fördelaktig,

vore alltså denna jernvägsanläggning, enligt styrelsens förmenande,

från alla synpunkter att förorda, och styrelsen hemstälde

derför, att bos Riksdagen måtte göras framställning om anslag till

åvägabringande af en statsbana från Krylbo till Örebro för en uppskattad

kostnad af 9,832,500 kronor, sålunda att dels ny jernväg anlades

mellan Krylbo och Frövi öfver Vestanfors, Sällinge och Spånga

för ett belopp af 7,448,500 kronor, dels inlösen skedde af bandelen

Örebro—Frövi med hvad deri borde af Köping—Hults jernvägsaktiebolags

öfriga egendom ingå för en kostnad af omkring 2,000,000

kronor, dels ock nämnda handel försattes i fullt statsbanemessigt skick

för en beräknad kostnad af 189,000 kronor och rullande materiel dertill

anskaffades för ett belopp af 195,000 kronor. För den händelse att bandelen

Örebro—Frövi icke skulle kunna på antagliga vilkor förvärfvas

åt staten, hemstälde styrelsen om proposition till Riksdagen om anslagtill

anläggning af statsbana mellan Krylbo och Örebro i sträckning

öfver Vestanfors och Ullersäter, hvarför kostnaden beräknats till

9,266,500 kronor.

T. f. chefen för generalstaben har uti sitt ofvan berörda, den 5 T. f. chefens

februari 1897 afgifna underdåniga utlåtande angående det nu före- ^aiUTutlåvarande

förslaget ansett, att i afseende å den direkta förkortningen af tande.

våglängden vid öfverförandet af trupper till Norrbotten från Sveriges

sydligare delar ifrågavarande jernväg icke kunde tillmätas någon nämnvärd

betydelse. Mer afsevärd ansåg t. f. chefen den vinst, densamma

komme att tillföra försvaret såsom etapplinie för en i trakten af Krylbo

—Sala opererande härafdelning, hvilken, sådant jernvägsnätet nu vore,

måste lägga sin förbindelse öfver Borlänge och således äfven vid en

eventuel reträtt nödgas allt mer aflägsna sig från en norr om Mälaren

och Hjelmaren opererande liufvudhär. Sin största betydelse finge emellertid

den ifrågasatta jernvägen sedd i samband med den under byggnad

varande Örebro—Svartåbanan. Med tillhjelp af sistnämnda jernväg

kunde nemligen två fullt sjelfständiga transportlinier — den ena öfver

Svartå, den andra öfver Hallsberg — anordnas från vestra och södra

Sverige till Örebro, men vid denna punkt måste hela trafiken upptagas

af eu transportlinie Örebro—Köping—Tillberga, hvars trafikförmåga

icke vore större än de båda sammanstötande liniernas hvar för sig.

Helt annorlunda blefve förhållandet, om jernvägen Örebro- Krylbo

s. 32 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefens
yttrande.

32 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

komme till stånd på sådant sätt, att de båda förstnämnda transportlinierna

kunde oberoende af hvarandra utsträckas ända till gränsen

mellan Vestmanland och Upland; och betydelsen häraf, med hänsyn till

en koncentrering i norra Mälardalen, vore lätt att inse. Påtagligt vore

emellertid, att den antydda fördelen helt och hållet försvunne, derest

bandelen Örebro—Frö vi af Köping—Hults jernväg Unge ingå som en

länk i den föreslagna stambanan, ty derigenom skulle uppstå ett pass,

framför hvilket transporterna komme att stocka sig.

En statsbana mellan Örebro och Krylbo måste alltså under alla

förhållanden betraktas såsom önskvärd ur försvarets synpunkt, men de

militära intressena blefve bäst tillgodosedda, om helt och hållet ny linie

bygdes å hela sträckan mellan nyss nämnda orter. Deremot vore det

temligen likgiltigt i militärt hänseende, huruvida jernvägen framdroges

öster eller vester om sjön Amänningen, enär den ena liniens fördelar

kunde sägas uppväga den andras. Den östra linien egde nemligen ett

obetydligt företräde på grund af dess mindre längd samt gynsammare

lutnings- och krökningsförhållanden, den vestra deremot på grund af

sin mera tillbakadragna och derför mera skyddade sträckning samt

sin anslutning till ett, åtminstone för närvarande något gynsammare

vägnät.

Då, på sätt jernvägsstyrelsen framhållit, afsevärda fördelar skulle

genom en jernvägsanläggning mellan Krylbo och Örebro beredas såväl

jernvägstrafiken som allmänna posten mellan södra och vestra Sverige,

å ena sidan, och det norra Sverige, å den andra, samt ej blott denna

bana kan antagas komma att gifva full afkastning å deri nedlagda kostnader

utan äfven betydlig ökning af såväl person- som godstrafiken å

statens jernvägar jemväl å andra sträckningar deraf torde blifva en

följd, anser jag mig ega välgrundad anledning till hemställan, att Eders

Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen besluta byggandet af ifrågavarande

bana.

Hvad angår de alternativa förslagen till jern vägens sträckning,

anser jag på de af jernvägsstyrelsen anförda skål, att å sträckan från

Klingbo till Sällinge den vestra linien öfver Vestanfors bör föredragas

framför den östra öfver Ferna. Jernvägsstyrelsen synes mig jemväl

hafva andragit goda skäl för att staten, i stället för att från Spånga

bygga ny jernväg öster om sjön Wäringen, lämpligen bör bygga allenast

linien Spånga—Frö vi samt inköpa den del af Köping—Hults

jernväg, som sträcker sig mellan Frö vi och Örebro på vestra sidan om

sagda sjö. Då emellertid Köping—Hults jernvägsaktiebolag icke är

opaginerad Kontrollera mot PDF

38

Körtel. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

skyldigt att på några förut bestämda vilkor till staten afstå allenast denna

handel, måste frågan om inlösen af densamma blifva beroende på de vilkor,

för hvilka den kan förvärfvas; och har bolaget ännu icke derom lemnat

definitivt besked. Vid sådant förhållande lärer för närvarande ej kunna

föreslås annat än att draga fram luden från Spånga öster om Wäringen

till Örebro. Eders Kongl. Maj:t täcktes alltså finna godt för närvarande

föreslå jernvägens anläggande öfver Vestanfors och Ullersäter

till Örebro i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den af jernvägsstyrelsen

för denna sträckning uppgjorda plan, dock med rätt för Eders

Kongl. Maj:t att närmare förordna om de orter, jernvägen bör genomgå;

lärande, derest antagligt saluanbud å linien Frö vi—Örebro af

bemälda bolag afgifves, förändrad framställning i anledning deraf kunna

till Riksdagen göras.

Enligt hvad ofvan förmälts, hafva kommuner och enskilda åtagit

sig att i viss mån lemna bidrag till jernvägsanläggningen; men med

hänsyn till såväl ifrågavarande anläggnings betydelse för de trakter,

den komme att genomlöpa, som ock vidden af de förpligtelser, vederbörande

landsting och kommuner iklädt sig vid de af staten senast

utförda jernvägsanläggningarna i riket, torde af vederbörande intressenter

kunna påräknas än större bidrag, och jag hemställer fördenskull,

att såsom vilkor äfven för denna jernvägsanläggning måtte stadgas, att

af landsting, kommuner eller enskilde skola lemnas enahanda förmåner,

som Norrbottens läns landsting utfäst i afseende å norra stambanans

fortsättning.

En följd af dessa ökade förpligtelser för intressenterna i företaget

blir naturligtvis, att den beräknade kostnaden för anläggningen 9,266,500

kronor kommer att minskas med det belopp, som i kostnadsförslaget

upptagits för expropriation af erforderlig mark eller 212,676 kronor

25 öre, då kostnaden i något jemnadt tal kommer att uppgå till

9,054,000 kronor.

Inom Göteborgs och Bohus län har sedan lång tid tillbaka behofvet

af jern vägskommunikationer varit synnerligen lifligt kändt, och

ganska mycket arbete bär nedlagts å uppgörande af planer för tillgodoseende

af detta behof. Sedan i förevarande afseende en mängd

förslag framkommit och åtskilliga undersökningar på landstingets, hushållningssällskapets

och enskildes bekostnad verkstälts, tillsatte landstinget

år 1885 en komité, som fick i uppdrag att uppgöra eu hela länet

omfattande jernvägsplan och som den 31 juli 1886 afgaf ett vidlyftigt

betänkande i ämnet. I detta betänkande utvecklades de förmåner, som

Bih. till Riksd. Prat. 1897. 1 Rami. 1 Afd. 36 Haft. 5

Längdbana

genom Bohus

lön.

Betänkande

1880 af

landstingets

komité.

s. 34 Kontrollera mot PDF

Landstingets

framställning

1S86.

34 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

genom jernvägsanläggningar skulle tillskyndas länets näringar, särskildt

dels landtbruket, hvilket. endast kunde draga ringa nytta af de befintliga

ångbåtskommunikationerna och som genom jernvägsanläggningar

skulle vinna en väsentlig lättnad såväl för afsättning af dess produkter

som för anskaffande af gödningsämnen och andra förnödenheter, samt

dels hafsfiskebedriften, hvilken för en kraftig utveckling ovilkorligen

behöfde ett transportmedel, som möjliggjorde fiskens spridning i färskt

tillstånd öfver betydande områden; och framhölls särskildt hurusom

detta behof komme att göra sig synnerligen känbart, derest det då pågående

ymniga sillfisket upphörde och en stor del af befolkningen, som

deraf haft sin näring, sålunda blefve hänvisad till det öfriga hafsfiske!

I afseende å de blifvande jernvägarnes sträckning förordades såsom

framför andra synnerligen vigtiga en längdbana genom länet från Göteborg

öfver Uddevalla till norska gränsen med slutpunkt antingen vid

Svinesund för anslutning med norska sydbanan i närheten af Bergs

station eller ock längs Bullaredalen för anslutning med Fredrikshald—

Sunnanå jernväg vid Praestebakke station jemte en utfartsbana från Torp

något vester om Uddevalla genom Lane härad till Ellös på ön Orust

samt en bibana från Norra Litsleby till Grebbestad och Krossekärr,

hvilka jernvägar borde anläggas med normal spårvidd; och ansågs, att

af dessa sträckningar först borde ifrågakomma till anläggning linierna

Uddevalla—Torp—Ellös och Torp—Saltkällan—Norra Litsleby—Grebbestad—Krossekärr,

i sammanhang hvarmed Uddevalla—Venersborg—

Herrljunga jernväg borde ombyggas till bredspårig.

Med anledning af denna komités betänkande beslöt 1886 års landsting

att till Eders Kongl. Maj:t göra framställning i ämnet. I denna

framställning, som afläts den 29 oktober 1886, framhölls, hurusom

Bohus län, hvilket vore långt sämre utrustadt med allmänna samfärdsanstalter

än andra landskap med motsvarande folkmängd och ekonomisk

betydenhet, vore i synnerligt stort behof af jernvägsanläggningar,

men att länet till följd af der inom rådande egendomliga förhållanden

vore oförmöget att sjelft skaffa sig ens det i förevarande hänseende

allra nödigaste. Intressena i de gemenligen af naturen skilda och tillsammans

blott en smal kustremsa af rätt stor längd utgörande delarne

af länet vore nemligen för stridiga och svårförenliga, jorden för mycket

styckad och skärgården för fattig och spridd samt anspråken till följd

af länets långsmala form och splittrade beskaffenhet allt för stora för

att det skulle vara möjligt att under den närmare framtiden kunna

bringa till stånd så betydande ansträngningar och uppoffringar, som

vore oumbärliga för åstadkommande af de för nämnda länsdelar behof
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

liga jernvägarne, och än mindre ansågs det kunna lyckas att förena

samtliga eller åtminstone flertalet af dessa delar om uppoffringar för

hvad som hufvudsakligen skulle gagna blott ett mindretal af dem.

Skulle emellertid staten åt Bohus län liksom åt så många andra af

sina provinser bekosta utförandet af de vigtigaste hufvudlinierna och

derigenom en eljes saknad samverkan mellan de skilda intressena inom

länet åstadkommes, lede det intet tvifvel, att ju icke äfven Bohus län

vore villigt att anstränga sig, så långt krafterna räckte, för att sedan

utveckla de jernvägsförbindelser, staten sålunda gifvit det.

Med åberopande jemväl och vidare utvecklande af hvad ofvan bemälda

komité i ärendet anfört, anhöll landstinget, att Eders Kongl. Maj:t

måtte vidtaga åtgärder för anläggande såsom normalspåriga statsbanor

af de särskilt för bohuslänska hafsfiskebedriftens och skärgårdens utveckling

den största betydelse egande linierna Uddevalla—Torp—Ellos

och Torp—Saltkällan—Norra Litsleby — Grebbestad—Krossekärr i förening

med Uddevalla—Venersborg—Herrljunga jern vägs inlösen till statsverket

och dermed följande utläggning till normalspårig.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som med underdånig Kongl. Maj:ts

skrifvelse den 19 november 1886 öfverlemnade landstingets framställning

i ämnet, förordade densamma till bifall, dock att Eders Kongl. yttrande

Maj:ts befallningshafvande ifrågasatte, huruvida icke den norra linien 188Gborde

dragas till Strömstad i stället för till Grebbestad och Krossekärr.

I ärendet hördes väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som i utlåtande Väg- och vatten

4 juni 1888 fann talande skäl förefinnas för ett verksamt biträde

från statens sida vid åstadkommande af de föreslagna jernvägsanlägg- tätande 1SS8.

ningarne men ansåg vissa angifna undersökningar erfordras, innan bidrag

lemnades.

Sedan härefter särskilda skrifter i ärendet inkommit dels den 4 Framställoktober

1888 af A. V. Ljungman och dels den 16 maj 1892 af A. V.

Ljungman, A. Andersson, C. T. Lind, C. M. Ekström, 1. Sjöholm och m. fl.

J. W. Lyckholm, i egenskap af ledamöter från Göteborgs och Bohus

län i Riksdagens Andra Kammare, öfverlemnade Eders Kongl. Maj:ts Landstingets

befallningshafvande med skrifvelse den 20 oktober 1892 en till Eders framställning

Kongl. Maj: t stöld skrifvelse, hvari länets landsting såsom ytterligare

stöd för sina förut framförda önskningar meddelade, att landstinget förklarat

sig villigt dels att betala de kostnader, som vore förenade med

anskaffande af nödig jord åt såväl de af landstinget år 1886 såsom

statsbanor begärda jern vägs] inierna Uddevalla—Ellös och Torp—Krossekärr

som äfven för längdbanaris fortsättning å ena sidan till vestkustbanan

vid Göteborg och å andra sidan till norska gränsen, allt i hän
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kotu/l. Maj.is Nåd. Proposition N:o 46.

delse beslut om dessa liniers byggande fattades före utgången af år

1897, dels ock att understödja byggandet af jernvägar med 0,891 eller

1,435 meters spårvidd inom länet för de delar deraf, som icke undfinge

statsbanor, med ett belopp för kilometer af 4,000 kronor för den förra

och 7,000 kronor för den senare spårvidden.

Jemt ägs sty- Sedan emellertid Strömstad—Mons jernvägsaktiebolag den 9 no
ltäUningraden

vember 1895 till Eders Kongl. Magt ingifvit ansökning om beredande

28april 1896. af understöd i form af lån och anslag till anläggning af jernväg mellan

Strömstad och Mon, samt jernvägsstyrelsen erhållit befallning att

häröfver yttra sig, inkom styrelsen med underdånigt utlåtande den 28

april 1896, deri styrelsen, med redogörelse för sist nämnda af Göteborgs

landsting fattade beslut äfvensom för åtskilliga inom landstinget

i ärendet väckta motioner, framhöll hurusom häraf framginge, hvilken

betydelse man inom Bohus län tillmätte eu längdbana, som förbunde

vestkustbanans nuvarande nordliga ändpunkt Göteborg med det svdnorska

jernvägsnätet, och uttalade styrelsen såsom sin åsigt, att en dylik

bana vore af så allmän vigt, att fullgiltiga skäl förefunnes för staten

att ombesörja banans bringande till stånd. I detta afseende åberopades,

hurusom samma hufvudsakliga skäl, hvilka betingat beslutet om vestkustbanans

öfvertagande af staten, kunde anföras jemväl för att den

tilltänkta längdbanan genom Bohus län borde blifva en statsbana. Blefve

staten egare af denna senare jernväg, finge staten i sin hand en vigtig

förbindelseled mellan Sveriges vestra delar och Norge, hvilken i förening

med vestkustbanan förmedlade transitotrafiken mellan Norge och utlandet,

och staten sattes då i tillfälle att, helt och hållet oberoende af

enskilda jernvägsbolag, med främmande länders jernvägsförvaltningar

förbereda och afsluta samtrafiksaftal äfvensom andra internationella

överenskommelser såsom angående postförbindelser och dylikt. Genom

att staten numera blifvit egare af vestkustbanan hade således utan tvifvel

ett mycket tungt vägande skäl tillkommit för den bohuslänska

längdbanans byggande med statsmedel. Styrelsen, som vid detta förhållande

icke kunde förorda, att anslag utan återbetalningsskyldighet

beviljades för anläggningen af jernväg mellan Strömstad och Mon, fann

sig, då angeläget vore att nödiga utredningar för uppgörande af fullständiga

förslag till anläggande genom statens försorg af en längdbana

genom Bohus län ju förr desto hellre åstadkommes, böra anhålla om

bemyndigande att, efter tagen kännedom om redan uppgjorda planer

och kostnadsberäkningar för nyssberörda längdbana, låta vidtaga de

undersökningar och utredningar, som befunnes vara af behofvet påkallade

för framläggande för eu kommande Riksdag af proposition om an
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

visande af anslag till anläggande af en längdbana genom Bohus län,

förbindande vestkustbanan med norska jernvägsnätet.

Då denna framställning i sammanhang med de af mig förut denna Kongl. Moj:ts

dag anmälda jernvägsfrågor den 19 juni 1896 föredrogs inför Eders

Kongl. Maj:t, förklarade Eders Kongl. Maj:t sig anse jemväl nu ifråga- JUundersökvarande

jernvägsanläggning vara af den framstående betydelse för nm9- landet att, då dess utförande ifrågakomme, det borde tagas i noggrant

öfvervägande, huruvida den icke företrädesvis borde byggas för statens

räkning för att med statsbanenätet införlifvas, och uppdrog Eders Kongl.

Maj:t åt jernvägsstyrelsen att gå i författning om verkställande af de

undersökningar och utredningar, styrelsen, efter tagen kännedom om

uppgjorda planer och kostnadsberäkningar för en längdbana genom

Bohus län och, sedan styrelsen rörande banans fortsättning inom Norge

satt sig i förbindelse med vederbörande myndigheter derstädes, kunde

finna vara af omständigheterna påkallade för åstadkommande af fullständig

plan och kostnadsförslag till en fullt statsbanemessig jernväg

genom Bohus län i sträckning från Göteborg norrut; och skulle styrelsen

från vederbörande i orterna införskaffa upplysning, huruvida och i hvad

mån bidrag till jernvägsanläggningen kunde vara att från orterna påräkna,

i händelse banan skulle komma att byggas för statens räkning.

Uti en till Eders Kongl. Maj:t den 24 december 1896 inkommen Framställskrift

har derefter ledamoten af Riksdagens Andra Kammare A. V.

Ljungman i underdånighet hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes vidtaga

åtgärder för byggande såsom normalspåriga statsbanor af de

utaf landstinget år 1886 begärda utfartsbanorna med en grenbana från

Lågum å linien emellan Saltkällan och Rabbalshede till Sotenäset eller

åtminstone linierna till Morlanda—Ellös och Sotenäset i förening med

antingen byggandet af den ifrågasatta jernvägen längs Bohus läns fastland

eller ock Uddevalla—Venersborg - Herrljunga jernvägs inlösande till

statsverket och dermed följande utläggning till normal spårvidd; till

stöd hvarför hufvudsakligen åberopats, att de omförmälda linierna vore

af synnerlig betydelse för hafsfiske!, och att fiskesamhällena vore för

fattiga att sjelfva åstadkomma banornas utförande.

Jernvägsstyrelsen, som erhållit befallning att yttra sig jemväl öfver Jemvägsstydenna

framställning, har derpå med sitt underdåniga utlåtande den 31 tandenen''tl

december 1896 öfverlemnat plan och profilritningar med kostnadsförslag december

för ifrågasatt sträckning af en statsbana genom Bohus län från Olskroken 1896''

till Svinesund; och har styrelsen meddelat, att förslag om banans inledande

från Olskroken till Göteborg, såsom sammanhängande med den

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

vidtgående planen om förändring af Göteborgs statsbanestation, hvilken

vore under utredning, ännu icke kunnat uppgöras.

I sitt utlåtande har jernvägsstyrelsen till en början anmält att, efter

det kaptenen C. H. Öhnell, på uppdrag af eu utaf landstinget 1895 tillsatt

beredning, upprättat fullständig plan och kostnadsförslag för en

längdbana genom länet samt bemälda beredning afgifvit utlåtande, landstinget

vid sammanträde 1896, med förklarande att, då den tid, hvarunder

landstingets , erbjudande till Eders Kongl. Maj:t af fri jord för

statsbanor i Bohus län gälde, icke tilländaginge förr än vid 1897 års

slut, intet skäl syntes föreligga att nu göra ett nytt erbjudande, vidare

beslutit bland annat att — under förutsättning deraf, att Eders Kongl.

Maj:t icke begagnade sig af 1892 års landstings erbjudande af fri jord

för statsbanor i Bohus län, samt under vilkor att hinder ej mötte för

längdbanans anknytning till norska statsbanenätet och vestkustbanan,

och att före 1899 års landstings lagtima sammanträde ett aktiebolag

komme till stånd, med ändamål att bygga och trafikera en längdbana

genom Bohus län i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det genom

den af 1895 års landsting tillsatta beredningens föranstaltande reviderade

förslag och med sträckning vester om Stora Hällungen — landstinget

i sagda aktiebolag, förutom redan beslutad teckning af 7,000

kronor per bankilometer, ytterligare skulle teckna aktier till belopp,

motsvarande 4,000 kronor per kilometer, eller tillhopa 11,000 kronor

pr bankilometer, samt att, i den händelse staten skulle komma att bygga

längdbanan, till enahanda belopp, eller 11,000 kfonor per bankilometer,

teckna aktier uti normalspåriga bibanor inom länet till denna längdbana.

Vid fullgörandet af det jernvägsstyrelsen meddelade uppdraget

hade, enligt hvad styrelsen vidare förmäler, de genom landstingets försorg

uppgjorda planerna för längdbanans sträckning lagts till grund för

undersökningen, och desamma hade i fråga om liniens framdragande

befunnits i hufvudsakliga delar kunna godkännas. Det oaktadt förefunues

stor skilnad emellan det på styrelsens föranstaltande utarbetade

förslag och de genom landstingets försorg upprättade, detta beroende

på nödvändigheten att för statsbana använda andra lutnings- och krökningsförhållanden

än dem, som antagits kunna för en tilltänkt enskild

bana godkännas. Under det att sålunda landstingets förslag upptoge

lutningsförhållandena 1 : 80, vore dessa å det nu utarbetade förslaget

ingenstädes större än 1 : 100. Likaså hade såsom regel föreslagits

kurvradier ej understigande 600 meter i stället för i landstingets förslag

förekommande minimiradier af 300 meter.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

Å de uppgjorda plan- och profilritningarna hade linien öfver Ytterby,

Jörlanda, Ucklum, Svenshögen, Uddevalla till Svinesund framstälts såsom

hufvudlinie — hvilket emellertid ej innebure, att den sålunda angifna

sträckningen af styrelsen ansåges såsom den till alla delar fördelaktigaste

— och detaljundersökta alternativ hade endast för två delar af

linien framlagts, ehuru alternativa undersökningar äfven verkstälts å

andra sträckor.

Enär förslag till jernvägens inledande å statsbanestationen i Göteborg

vid planens uppgörande, på sätt ofvan nämnts, ännu icke kunnat

upprättas, utginge linien å planen från Olskrokens station med O-punkten

förlagd till stationshusets midt, hvadan de angifna stationsafstånden

från Göteborg rätteligen betecknade stationernas afstånd från Olskroken.

Omedelbart efter det linien lemnat Olskrokens station, kräfver densammas

framdragande kostsamma anordningar, i det att den måste

föras öfver dels bergslagernas jernväg dels Säfveån dels ock Göta eif.

Efter öfvergången af Göta eif svänger linien förbi Tingstad för att

inkomma uti Qvilledalen, hvilken sedan följes genom Hisingen fram

till Nordre eif. Före framkomsten dit har plats för station afsetts vid

Säfve kyrka, 13 kilometer från Göteborg. Efter öfvergången af Nordre

eif framgår linien vester om Ytterby kyrka, der anläggning af station

afsetts, 19,5 kilometer från Göteborg, samt vidare förbi Bollestad till

Jörlanda kyrka, der en station beräknats, 35 kilometer från Göteborg,

och derifrån till Aurås, hvarest linien böjer sig österut och fortsätter

till Ucklum. Å sistnämnda sträckning är upptagen plats för en station

i närheten af Brunnåsen, 48,5 kilometer från Göteborg. Ifrån Ucklum

följer linien östra stranden af sjön Stora Hällungen ända till Svenshögen,

hvarest en mindre station beräknats, 56,3 kilometer från Göteborg,

samt fortsätter derifrån genom Bratteforsåns dalgång förbi Södergärdet

till Ljungskile, der plats afsetts för en station, 66,5 kilometer från

Göteborg.

Här har en afvikelse egt rum från det på landstingets föranstaltande

utarbetade förslaget för liniens framdragande, till följd deraf att

den å detta förslag utstakade platsen för station vid Ljungskile befunnits

för sådant ändamål oanvändbar.

Från Ljungskile framgår linien i nordvestlig riktning, men böjer

före framkomsten till Hofva, der en mindre station beräknats, 76 kilometer

från Göteborg, åt nordost, hvilken riktning bibehålies till närheten

af Bratteröd, der afvikning åt vester sker för att kringgå der

mötande ansenliga bergshöjder. Linien följer derföre här en mindre

dalgång, som utmynnar vid Gustafsberg, antager derefter eu nordlig

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

riktning och framkommer till Uddevalla, efter att medelst en tunnel om

330 meters längd hafva genomgått den bergsrygg, Hästpallarna kallad,

som stänger ingången till nämnda stad. Linien har här dragits öfver

kanalen och Uddevalla—Venersborg—Herrljunda jernväg till Solbacken,

strax norr om staden, hvarest stationen ansetts böra förläggas på ett

afstånd af 84,5 kilometer från Göteborg. Då emellertid korsningen af

nyssnämnda enskilda jernväg icke kunnat lämpligen anordnas hvarken

med viadukt eller i banans plan och längdbanans höjdläge icke heller

medgifvit hennes förande under den enskilda jernvägen, hafva underhandlingar

inledts med Uddevalla—Venersborg—Herrljunga jernvägsaktiebolag

derom, att längdbanans station finge göras gemensam för

båda jernvägarna; och har bolagsstyrelsen beslutit medgifva en dylik

anordning under vilkor att de ifrågasatta förändringarna icke komme

att vare sig för närvarande eller framdeles för bolaget medföra några

utgifter i tekniskt hänseende eller ökade sådana ur administrativ synpunkt

— en fordran som synes med billighet och rättvisa öfverensstämmande,

då de ifrågavarande anordningarna uteslutande äro en följd

af statsbanans framdragande och icke tillföra bolaget någon egentlig

fördel.

Från Uddevalla framgår linien genom en terräng, som bereder

betydliga svårigheter och större terrasseringsarbeten än å någon annan

del af linien. Den genomgår här också en tunnel om 370 meters

längd. Efter att sedermera genom en mera gynsam terräng hafva

dragits förbi Smedseröd och Berga med flera gårdar till en punkt

öster om Hogstorp, der anläggning af station beräknats, 96,5 kilometer

från Göteborg, passerar linien Saltkällan, öfvergår Munkedalselfven och

korsar Munkedal—Skree jernväg, hvarefter vid sidan af Munkedals bangård

plats afsetts för en station, 105,5 kilometer från Göteborg. Härefter

hafva stationer beräknats böra anläggas vid Dingle, 115 kilometer

från Göteborg, för beredande af möjlighet till anslutning för den ifrågasatta

bibanan till Lysekil, vid Kålstorpsjön, 121,8 kilometer från Göteborg,

vid Dromalseröd, 127,2 kilometer från Göteborg, och i närheten af Bro

vid Anråselfven, på afstånd af 139,5 kilometer från Göteborg. Sedan linien

här kommit ned på Tanumsslätten, har midt för Skärbo och norr om Säm

plats afsetts för en station, 146,5 kilometer från Göteborg, för anslutning

af den ifrågasatta bibanan från Krossekärr och Grebbestad. Stationer

hafva vidare beräknats vid Kragenäs och Öfverby, på afstånd af 155

och 159 kilometer från Göteborg, samt vid Kållekind, på 169,5 kilometers

afstånd från samma stad. Vid sistnämnda station skulle trafikutbyte

ega rum mellan statsbanan och den ifrågasatta tvärbanan Ström
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

stad—Mon. Följes deri utstakade linien vidare norrut, kommer den till

den s. k. Dvnekilen, en hafsvik som emellan stupande klippväggar intränger

i landet och midt för gården Dyne bildar en vik med ringa

vattendjup men med botten af mycket lös beskaffenhet till stort djup.

För att kringgå denna vik hafva två tunlar ansetts erforderliga, den

ena om 150 meters och den andra om 540 meters längd. Innan linien

kommer till Dynekilen, har strax söder derom afsetts plats för en station,

175,5 kilometer från Göteborg. Beträffande den återstående linien

till Svinesund anmärker jernvägsstyrelsen, att det af styrelsen framlagda

förslaget å sträckningen mellan Gåshult och Skogar innefattar en ytterligare

afvikelse från det genom landstingets försorg utarbetade, hvilken

föranledts deraf att den först föreslagna sträckningen befunnits synnerligen

olämplig för framdragandet af en jernväg med lutningsförhållande

ej öfverstigande 1 : 100. Linien har derföre nu utstakats från Gåshult

med afvikning åt vester, dervid densamma medelst en tunnel om 140

meters längd genomgår den bergsrygg, som skiljer Annerödsdalgången

från en annan dalgång, hvilken i nyssnämnda afseende erbjuder gynsammare

terräng än den förstnämnda. Vid Skogar är plats afsedd för

gränsstationen, 189,5 kilometer från Göteborg, hvarefter linien genom

en tunnel om 220 meters längd uppnår riksgränsen vid Svinesund.

För vissa delar af den nu beskrifna hufvudlinien hafva alternativa

förslag, på sätt ofvan nämnts, blifvit uppgjorda. Sålunda har för sträckningen

mellan Olskroken och Bollestad undersökts äfven en linie öfver

Kongelf, hvilken jernvägsstyrelsen ansett förtjena desto mera beaktande,

som densamma ur ekonomisk synpunkt erbjöde afsevärda fördelar

framför linien öfver Ytterby. Den ifrågavarande linien vore afsedd

att framdragas utmed och i samma plan som bergslagsbanan till Lerjeholm,

der öfvergång skedde af Göta eif, hvarefter linien, följande elfvens

vestra strand, fortsatte till Kongelf och sedermera till Bollestad. En

jemförelse mellan denna linie och linien öfver Ytterby visade, att den

förstnämnda blefve 683 meter kortare och — oafsedt, det bidrag, bergslagernas

jernväg kunde komma att lemna till broanläggningen öfver

Säfveån — 278,000 kronor billigare till anläggningen än linien öfver

Ytterby. Medräknades det af staden Kongelf utfästa bidrag af 30,000

kronor till Kongelfsliniens utförande, blefve skilnaden i anläggningskostnad

för de båda alternativa linierna det afsevärda beloppet af

308,000 kronor. Då i tekniskt afseende båda linierna vore fullt jemförliga

— Kongelfslinien vore till och med öfverlägsen så till vida, att

de betydliga kontrakurvorna i närheten af Olskrokens station, som förekomme

å Ytterbylinien, kunnat undvikas — borde alltså Kongelfslinien

Bih. till Riksd. Blot. 1867. 1 Sami. 1 Afl. 36 Haft. G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

tillerkännas bestämdt företräde, såvida ej särskilda skäl talade för

Ytterbyliniens utförande. I sådant afseende hade framhållits, dels att

Ytterbylinien såsom passerande midt genom det bördiga Hisingen skulle

uppsamla _ väsentligt mera trafik än Kongelfslinien, dels ock att förstnämnda

linie skulle befordra möjligheten af jernvägsförbindelse mellan

Göteborg och Tjufkil. Den koncessionerade jernvägen mellan Göteborg

och Tjufkil behöfde då ej i sin helhet komma till stånd, utan man

kunde nöja sig med en bibana från sistnämnda ort till Ytterby, der

anknytning till statsbanan lätteligen kunde ske.

Hvad det förra påståendet vidkomme, syntes detsamma icke förtjena

synnerligt afseende, enär det vore ett af erfarenheten bestyrkt

förhållande, att jern vägstrafiken af landtmannaprodukter från trakten i

närheten af en stad vore ganska obetydlig, alldenstund befolkningen med

lika stor lätthet och större fördel kunde på kortare afstånd verkställa

transporterna medelst dragare, och det torde ej i detta afseende vara

att förvänta något undantag för Hisingen och dess inbyggare. Beträffande

påståendet, att Ytterbylinien skulle underlätta åstadkommandet af

jernvägsförbindelse mellan Göteborg och Tjufkil, vore detta väl sant,

men det torde häraf ej få dragas den slutsats, att staten för detta

enskilda intresses tillgodoseende borde ikläda sig en sådan ökning i

kostnad, som Ytterbyliniens utförande skulle betinga, särskilt vid

det förhållande att, såvidt vid hastig undersökning kunde bedömas,

anknytning af ifrågavarande bibana utan svårighet torde kunna verkställas

i närheten af Kongelf. För allt fall torde statsbanan derför icke

höra. framdragas öfver Ytterby, med mindre än att de kommuner och

enskilde, som deraf hade intresse, ensamma vidkändes den förökade

anläggningskostnad, som derigenom komme att uppstå. Då hittills intet

dylikt erbjudande afgifvits, hade styrelsen all anledning att förorda

sträckningen öfver Kongelf.

Från Aurås går, såsom förut nämnts, den af jern vägsstyrelsen

föreslagna linien öfver Ucklum till Södergärdet, och är denna linie

dragen på östra sidan om sjön Stora Hällungen. Genom landstingets

försorg har emellertid undersökts äfven en annan linie på vestra sidan

af nämnda sjö förbi Stenung, hvilken linie vid Jörlanda och Svenshögen

förenas med den förstnämnda. För den östra linien öfver Ucklum

har åberopats dels dess korthet i förhållande till Stenungslinien,

hvilken vore 1,240 meter längre, dels den omständigheten att densamma

komme att bereda fördel åt kommuner, som vore i kommunikationshänseende

betydligt sämre lottade än trakten omkring Stenung, dels

ock slutligen det för jernvägsbyggnadens utförande och underhåll

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

betydelsefulla förhållandet, att väsentligt bättre tillgång på ballastgrus

vore att tillgå å Ucklumslinien. För Stenungslinien åter har framhållits

den billigare anläggningskostnaden, den större folkrikheten i de trakter,

densamma komme att genomlöpa, vidare förmånen att vara belägen

nära till Stenungsunds hamnplats samt slutligen, såsom hufvudskål, den

fördel, som genom jernvägens framdragande närmare kusten skulle beredas

Tjörns och Orusts invånare, hvilka i sådant fall öfver Stenungsund

och Svanesund lätteligen skulle kunna begagna sig af längdbanan.

Jernvägsstyrelsen, som låtit undersöka båda dessa linier, har dervid

funnit den vestra linien alldeles oantaglig i den sträckning, som densamma

i de på landstingets föranstaltande uppgjorda förslagen erhållit.

Terrängförhållandena å denna sträckning vore nemligen af den svåra

beskaffenhet, att liniens utförande, om det ens kunde ifrågasättas, skulle

kräfva högst betydliga kostnader. Orsaken härtill vore att söka i

beskaffenheten af Hällungens stränder på vestra sidan om sjön samt

bottnen i denna. Stränderna bestode nemligen af höga berg, som

brant stupade ned i de skarpt inskurna vikarna, hvilka senare hade en

botten af lös, icke bärande lera till betydligt djup. Dessas utfyllande

skulle derför kräfva kolossala massor fyllnadsämnen, och å andra sidan

skulle deras kringgående medföra tunnelsprängningar af betydande längd.

Ett annat alternativ för liniens framdragande vester om Stora

Hällungen hade sedermera utstakats, hvilket med bibehållande af den

förut föreslagna sträckningen till Ödesmål framdragits förbi Lunna,

Årgren, Åtorp och Husebackavattnet till Södergärdet, der det förenade

sig med linien öfver Ucklum. Den sålunda utstakade linien blefve

visserligen 744 meter kortare än linien öfver Ucklum, men terrängförhållandena

visade äfven å denna linie stora svårigheter, särskild! vid

uppgången till Husebackavattnet, der en bergrygg måste genomgås med

en tunnel om 470 meters längd, samt vid Lunna vid öfvergången af

den från Ödsmål till Hällungen framstrykande dalgången, der eu bankfyllnad

om ej mindre än 97,000 kubikmeter erfordrades. Följden visade

sig ock deri, att linien skulle komma att med ett belopp af 308,000

kronor öfverstiga den för linien öfver Ucklum erforderliga kostnaden.

Denna ökning af kostnaden vore visserligen enligt jernvägsstyrelsens

förmenande ej så betydande, att linien derföre måste öfvergifvas, så

vidt, några särskilda skäl betingade dess tillkomst; men några sådana

hade styrelsen icke kunnat finna.

De till fördel för Ucklumslinien anförda omständigheterna kunde

med fog anses uppväga de för Stenungslinien åberopade, särskild! som,

enligt hvad vid undersökningen inhemtats, Orusts och Tjörns inbyggare

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

ingalunda hade så stort intresse af den vestra linien, som man velat

låta påskina. Tvärtom kunde befolkningen å dessa öar med ungefär

samma fördel begagna hvilkendera af de föreslagna linierna som

helst, något som deremot ej vore fallet med Grinneröds, Hjertums,

Ucklums och Spekeröds kommuners medlemmar, då vestra linien till

följd af sitt profilläge ej medgåfve anläggning af station å någon för

dem lämplig plats. Styrelsen hade derföre ansett linien öfver Ucklum

ega ett bestämdt företräde framför linien öfver Stenung, äfven med

den förändrade sträckning af sistberörda linie, som på styrelsens föranstaltande

blifvit utarbetad.

Med anledning af de svårigheter och kostnader, som äro förenade

med jernvägens framdragande öfver Uddevalla, har äfven för denna del

af linien en alternativ sträckning blifvit undersökt ehuru plan- och

profilritningar öfver densamma ej ansetts behöfva utföras. Denna linie

utgår från Stensvaden, framgår derefter till och öfver det s. k. Sunningen

— ett smalt sund, som bildar inloppet till Uddevalla hamn —

och når derefter fram till Smedseröd och Stenevad. Men de särskilda

anordningar och anläggningar, som komme att nödvändiggöras, om

denna linie valdes, gjorde att den ekonomiska vinsten blefve så godt

som ingen, och då det måste anses af vigt, att den blifvande statsbanan

genom Bohus län komme i beröring med länets näst Göteborg

största stad och de trafikleder, som derifrån utmynnade, har jernvägsstyrelsen

förordat Uddevallaliniens utförande.

Hvad angår den nu ifrågasatta jernvägens anslutning till norska

jernvägsnätet har uti det genom landstingets försorg upprättade förslag

linien öfver Svinesund afsetts att anknytas till norska sydbanan i närheten

af gården Vik, och har jernvägsstyrelsen ansett allenast en mindre

ändring i detta förslag erforderlig. Sedan emellertid jernvägsstyrelsen

i anledning af derom i ofvan nämnda nådiga bref af den 19 juni 1896

meddelad föreskrift hos styrelsen för Norges statsbanor begärt upplysning

rörande den bohuslänska statsbanans anknytning till jervägsnätet

inom Norge, har norska departementet för de offentliga arbetena

meddelat, att genom norska myndigheten uppgjorts förslag till en annan

linie, som skulle vid Bergs station ansluta sig till den norska sydbanan;

hvarjemte departementet, som förklarat sig på jernvägsst.yrelsens framställning

icke kunna lemna bestämdt svar, hemstält, huruvida det från

svensk sida kunde befinnas skäligt att underkasta linien genom Bullaredalen

med anslutning till Fredrikshald—Sunnanå jernväg vid Prmstebakke

station närmare undersökning.

Beträffande det alternativa förslaget till anslutning med norska

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o it).

sydbanan vid Bergs station, har jernvägsstyrelsen funnit detta förtjent

att tagas under ompröfning, men förklarat sig för närvarande icke vara

i tillfälle att närmare ingå i pröfning, hvilkendera af de ifrågasatta linierna

vore att föredraga, utan allenast uttalat, att det vore visst att lämplig

anknytningspunkt med norska jernvägsnätet kunde utan svårighet beredas.

I fråga åter om jernvägens framdragande genom Bullaredalen och

förening med Fredrikshald—Sunnanå jernväg vid Praestebakke station,

hade en sådan linie redan genom landstingets försorg undersökts, men

kunde nu anses uppgifven, sedan landstingets samtliga jernvägskomitéer

förordat linien öfver Svinesund. Enligt styrelsens åsigt egde ock linien

genom Wette, Tanums och Qville härad väsentliga företräden framför

linien genom Bullaredalen, enär den dels berörde fruktbarare och folkrikare

trakter än den sistnämnda, dels ock kunde genom en kort bibana

till Krossekärr sättas i förbindelse med en isfri hamn, hvilket sistnämnda

vore af stor betydelse särskilt, för fiskerinäringens utveckling. Dertill

komme att den linie, som vore ämnad att förena banan genom Bullaredalen

med norska jernvägsnätet vid Praestebakke, skulle erhålla högst

ofördelaktiga lutnings- och krökningsförhållanden, i det att stigningen

skulle på en sträcka af 4 kilometer blifva 1 : 53 och på ett ställe kurvor

med allenast 220 meters radie skulle komma till användning. Det vore

uppenbart, att sådana anordningar komme att blifva för den genomgående

trafiken högst ofördelaktiga. Vid sådana förhållanden hemställer styrelsen,

att det norska departementets omförmälda hemställan icke måtte

till någon åtgärd föranleda.

Vidkommande kostnaderna för jernvägsanläggningen, hade den af

jernvägsstyrelsen förordade linien Olskroiken—Kongelf— Ucklum—Svinesund

med en längd af 189,457 kilometer beräknats kosta 16,116,500 kronor

eller 85,067 kronor per kilometer. I denna kostnad, hvari inginge

kostnaden för rullande materiel efter 7,500 kronor per kilometer, vore

ej beräknad någon ersättning för jord eller för intrång och olägenheter

i följd af jernvägsbyggandet, enär det antagits, att dessa kostnader

skulle af landstinget gäldas. *

Öfriga ifrågasatta sträckningar skulle kosta, linien OlsJcroJcen—

Ytterby—Ucklum—Svinesund med eu längd af 190,uo kilometer 16,402,000

kronor eller 86,263 kronor per kilometer, linien Olskroken—Kongelf-—

Stenungsund—Svinesund med en längd af 188,713 kilometer 16,424,500

kronor eller 87,034 kronor per kilometer och linien Olskroken -- Ytterby—Stenungsund—Svinesund med en längd af 189,396 kilometer

16,710,000 kronor eller 88,228 kronor per kilometer.

Jernvägsstyrelsen har förordat, att jemväl den nu ifrågavarande

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

jernvägen borde såsom statsbana utföras. Bland de skäl, som härför

kunde anföras, har jernvägsstyrelsen i första rummet, såsom egande

betydelse för landet i dess helhet, framhållit banans gynsamma inflytande

på den genomgående trafikens till och från Norge anordnande.

Äfven å denna bana kunde tillämpas hvad på sin tid framhållits såsom

skäl för inköp af vestkustbanan eller den synnerliga betydelse, som

för staten läge deri, att den vore innehafvare af förbindelselinier mellan

landets hufvudcentra och orter utom riket, så att utan förmedling af

enskilda jernvägsbolag samtrafikaftal skulle kunna förberedas och afslutas

med andra länders jervägsförvaltningar. Det torde nemligen ej

kunna betvifias, att en sådan bana inom ganska kort framtid komme

till stånd, om ej genom statens försorg, så genom enskild företagsamhet.

Skulle det sistnämnda inträffa, blefve banan fullt likstäld med

vestkustbanan före dess inköp af staten, och tillämpningen af de ofvan

nämnda grundsatserna skulle då betinga äfven den bohuslänska banans

inköp. Då så vore förhållandet, syntes det vida förmånligare, att staten

sjelf ombesörjde jernvägens byggande, så mycket mer som detta borde,

genom landstingets erbjudande af fri jord, kunna ske för väsentligt

billigare belopp, än en inlösen i framtiden af en enskildt bolag tillhörig

längdbana genom Bohus län komme att betinga.

Äfven från synpunkten af trafikinkomster för den ifrågasatta statsbanan

skulle dess anläggning blifva för staten fördelaktig, ty intet

funnes som uteslöte det berättigade i antagandet, att den bohuslänska

banan med afseende å trafik komme att fullt mäta sig med vestkustbanan,

åtminstone den del deraf, som folie inom Halland, och hvad

denna beträffade kunde styrelsen vitsorda, att trafikinkomsterna deraf

vore mycket goda.

Vidkommande den bohuslänska banan tillkomme dessutom andra

omständigheter, som stälde i utsigt, att trafiken derå skulle öfverträffa

den å sistberörda del af vestkustbanan. Det utvecklade badortslifvet

å den bohuslänska kusten tillförsäkrade ensamt för sig den blifvande

faanan en ganska afsevärd trafik, och derjemte borde uppmärksammas,

hurusom efter all sannolikhet längdbanans anläggning skulle föranleda

till anläggning af åtskilliga bibanor till de förnämsta hamnarna inom

länet. Detta skulle i sin mån bidraga till ökning af längdbanans trafik,

på samma gång ett märkligt uppsving derigenom skulle gifvas åt hafsfiske^

en af den bohuslänska befolkningens hufvudnäringar.

Hvad anginge den ofvan nämnda, till jernvägsstyrelsen jemväl remitterade

framställningen af A. V. Ljungman, ansåg styrelsen, att hvad

deri anförts om jernvägars betydelse för hafsfiskebedriften utan tvifvel

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

förtjenade beaktande, men att tidpunkten ännu icke syntes vara inne

för afgörande, huru förhållandena kunde gestalta sig efter längdbanans

utförande. Så vidt styrelsen kunde finna, måste emellertid längdbanans

tillkomst underlätta och kraftigt främja utförandet af sådana bibanor,

som vore af verklig betydelse för länets utveckling och förkofran.

Styrelsen ansåge således denna framställning icke böra för närvarande

till någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Med stöd af hvad jern vägsstyrelsen anfört, hemstälde alltså styrelsen,

att Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition

om anslag till utförande genom statens försorg af en jernväg från

Göteborg till Svinesund öfver Kongelf och Ucklum för en beräknad

kostnad af 16,116,500 kronor.

hvad ofvan meddelats, hade

görandet af planen till längdbanan icke

banans inledande å statsbanestationen i Göteborg, emedan ett dylikt i februari

inledande stode i samband med frågan om anordnande af en centralbangård

i Göteborg, hvilken fråga ännu var under ompröfning hos

styrelsen. Sedan utredningen angående ifrågavarande centralbangård

numera fortsatts och deraf framgått, att det för centralbangården nödiga

gemensamma stationshuset icke kunde ifrågasättas att uppföras annorstädes

än i närheten af och öster om det nuvarande stationshuset vid

statsbanan, har styrelsen uti underdånigt utlåtande den 1 februari 1897

föreslagit, att inledandet af den bohuslänska banan från Olskroken till

Göteborgs statsbanestation skulle ske sålunda, att banan framdroges

jemsides med vestra stambanan, i hvilket fall ingångsspåret blefve

användbart äfven för banans inledande på den ifrågasatta centralbangården.

Kostnaden för jernvägens framdragande å nämnda sträcka,

hvilket kräfde bro öfver Gullbergsån, hade beräknats uppgå till 100,000

kronor. Då emellertid den bohuslänska längdbanans hufvudsakliga

betydelse för staten vore att söka uti den möjlighet till förbättradt

anordnande af den genomgående trafiken till och från Norge, som derigenom

åstadkommes, måste direkt förbindelse anordnas mellan bohuslänska

statsbanan och vestkustbanan, och styrelsen hade derföre, under

förutsättning att den bohuslänska banan komme att utgå från Göteborgs

statsbanestation, låtit uppgöra förslag till ett förbindelsespår mellan

vestkustbanan och nämnda station, hvilket förslag slutade å en kostnad

af 436,000 kronor utöfver till expropriation redan beviljade anslag af

100,000 kronor. Dessutom fordrade de nämnda båda banornas införande

till Göteborgs statsbanestation åtskilliga uppgifna förändringar vid såväl

nämnda station som Olskroken samt å linien mellan dessa stationer,

jern vägsstyrelsen vid upp- Jemvägsstykunnat

afeifva förslag: till

s. 48 Kontrollera mot PDF

T. f. chefens

för generalstaben

utlåtande.

48 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

hvilka förändringar beräknats kosta 316,000 kronor. På grund af hvad

sålunda och i öfrigt förekommit hemstälde jern vägsstyrelsen, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition om anslag till

dels bohuslänska längdbanans inledande å Göteborgs statsbanestation

för en beräknad kostnad af 100,000 kronor, dels anläggning af förbindelsespår

mellan vestkustbanan och Göteborgs statsbanestation för

en uppskattad kostnad af 436,000 kronor, dels ock behöflig utvidgning

och förändring vid Göteborg för ett beräknadt belopp af 316,000

kronor.

Till följd af nådig remiss å jernvägsstyrelsens ofvan först nämnda

utlåtande af den 31 december 1896 har t. f. chefen för generalstaben

den 5 innevarande februari sig yttrat jemväl rörande förslaget till statsbana

gbnom Bohus län och derom anfört, att denna banas militära betydelse

egentligen läge endast deruti, att den framginge i närheten af

Bohus läns regementes mötesplats Backamo, som för närvarande saknade

jernvägsförbindelse. Derigenom icke blott underlättades ifrågavarande

regementes mobilisering och det färdigmobiliserade regementets

transport i och för arméns strategiska uppmarsch, utan stora fördelar

kunde derjemte i fredstid vinnas för transporter till och från

berörda mötesplats.

Komme den föreslagna statsbanan genom Bohus län till stånd på

sådant sätt, som den i förslaget vore utstakad, skulle mötesplatsens

afstånd till närmaste station, Ljungskile, varda 8 kilometer eller omkring

en tredjedel af afståndet till den nu närmast belägna stationen

Uddevalla. Ännu mer förminskades afståndet, om en station aulades

vid Brattefors, som läge blott 5 kilometer från Backamo, men då denna

vinst i väglängd blefve obetydlig och Ljungskile, som tillika vore hamnplats,

tvifvelsutan vore vida lämpligare än Brattefors ur trafiksynpunkt,

ansåge sig t. f. chefen, under förutsättning att banan sträcktes i enlighet

med förslaget, icke böra framställa något yrkande.

Ur militär synpunkt förefunnes icke skäl att särskild! förorda det

ena eller andra af de olika alternativ beträffande banans riktning,

hvilka blifvit af jernvägsstyrelsen framlagda, isynnerhet som både

Brattefors och Ljungskile vore belägna vid en för samtliga alternativ

gemensam linie. Deremot ansåge sig t. f. chefen böra framhålla att,

derest den ifrågavarande jern vägen och mötesplatsen Backamo skulle

i fredstid kunna draga full fördel af hvarandra, den förra borde mellan

sjön Stora Hällungen och Ljungskile utstakas i en östligare riktning

öfver Grinneröd, i hvilket fall en station i närheten af mötesplatsen

vore önskvärd.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

Slutligen har ledamoten af Riksdagens Andra Kammare A. V.

Ljungman uti en till mig ingifven skrift af den 8 innevarande februari,

med hänsyn till det olika värde de föreslagna sträckningarna för längdbanan

genom Bohus län egde för Orust och Tjörn, framhållit dels den

öster om sjön Stora Hällungen dragna liniens stora företräden deri,

att den erhölle två stationer, af hvilka den södra (Ucklum) erbjöde

möjligheten af en bibana åt öster och den norra (Svenshögen) möjligheten

af en bibana åt vester till Orust, under det att linien öfver

Stenung icke erbjöde liknande möjligheter, dels och behofvet af att

linien något vester om Uddevalla i Herrestads socken gåfves ett sådant

läge, att en lämplig anknytningspunkt erhölles för den af länets landsting

år 1886 såsom statsbana begärda och af Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i länet på det kraftigaste förordade ut.fartsbanan

till Morlanda—Ellös. Såsom skäl för dessa önskningars tillmötesgående

kunde anföras, att Orusts och Tjörns fögderi utgjorde den fruktbaraste,

tätast befolkade och väl äfven mest utvecklingsbara delen af Bohus

län, och att nämnda utfartsbana från lämplig anknytningspunkt i Herrestads

socken till Morlanda—Ellös komme att för omkring 40,000 invånare

och länets mest betydande hafsfiske erbjuda möjligheten af en

storartad utveckling i ekonomiskt hänseende, under det att ett förbiseende

af hvad sålunda begärts komme att för en mycket lång tid

hämma utvecklingen uti ifrågavarande länsdel samt bringa förderf öfver

dess skärgård och hafsfiske.

De skäl, som betingade beslutet om vestkustbanans öfvertagande

af staten, synas mig med följdriktighet fordra, att staten jemväl åstadkommer

den sista länken i den förbindelseled, som erfordras för förmedlandet

af transito trafiken mellan Norge och utlandet och genom

hvilken staten sättes i stånd att, oberoende af enskilda jernvägsbolag,

med främmande länders jern vägsförvaltningar förbereda och afsluta aftal

angående samtrafik, postförbindelser med mera, som rörer den internationella

samfärdseln. Då härtill kommer att, på sätt som framgår af

hvad jag förut anfört, orten är i synnerligt behof af ifrågavarande jernvägsförbindelse

för utvecklingen af dess näringar, särskildt jordbruket

och hafsfisket, samt att allt talar för att banan i finansielt hänseende

skall lemna ett lyckligt resultat, har jag anledning föreslå Eders Kongl.

Maj:t att göra framställning till Riksdagen jemväl om denna jernvägs

anläggande på statens bekostnad.

Hvad de ifrågasatta olika linierna angår och först anslutningen till

norska jern vägsnätet, är, enligt mig lemnadt meddelande, norska regeBih.

till Ribd. Prot. 1897. 1 Band. 1 Afd. 96 Haft. 7

Framställning

af A. V.

ljungman.

Departe
mentschefens
yttrande.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

ringen villig att föreslå norska stortinget anslutning mellan en eventuel

bohuslänsbana och norska jern vägsnätet, men kan, då erforderlig

utredning ännu icke egt rum, för närvarande icke uttala sig om valet

af linie och ej heller om tidpunkten, då sådant förslag kan komma att

föreläggas stortinget, i vidsträcktare mån än att detta i hvarje fall

skall ske så tidigt, att anslutningen må kunna ega rum när bohuslänsbanan

skulle vara fullbordad eller 1901. På de af jernvägsstyrelsen

anförda skäl synes mig emellertid från svensk sida icke kunna ifrågasättas,

att lini en dragés genom Bullaredalen med anslutning till Fredrikshald—Sunnanå

jernväg vid Prsestebakke, utan jernvägen böra dragas fram

till Svinesund i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den af jernvägsstyrelsen

uppgjorda planen. Jemväl beträffande jernvägens inledande

på Göteborgs statsbanestation och dess sträckning i öfrigt lärer

jernvägsstyrelsens förslag i hufvudsak böra följas. De för Ytterbysträckningen

åberopade skäl — att den skulle genomgå den bördigaste

delen af Hisingen och underlätta åstadkommandet af bibana

till Tjufkil — huru beaktansvärda de än må vara, torde dock ej

kunna tillmätas den betydelse, att denna sträckning bör väljas framför

den 308,000 kronor billigare Kongelfssträckningen. Linien skulle

alltså komma att gå från Göteborg öfver Olskroken, Kongelf, Ucklum

och Uddevalla till Svinesund, dock med rätt för Eders Kongl. Maj:t

att närmare förordna om de orter, jernvägen bör genomgå. Vid jernvägens

utförande kan då tagas i öfvervägande, huruvida densamma

kan dels, såsom t. f. chefen för generalstaben hemstält, mellan Svenshögen

och Ljungskile dragas närmare Backamo mötesplats, dels ock i

enlighet med A. V. Ljungmans framställning straxt norr om Uddevalla

gifvas en för anslutning med en blifvande bibana till Ellös lämpligare

sträckning. Någon åtgärd från statens sida för anläggande af utfartsbanor

till de vigtigare platser vid sjelfva kusten torde deremot för

närvarande icke böra ifrågasättas, helst som landstinget beslutit bidraga

till sådana jern vägars åstadkommande såsom enskilda banor.

Med framställning till Riksdagen i fråga om anläggningen af förbindelsespår

mellan vestkustbanan och Göteborgs statsbanestation äfvensom

om utförandet af öfriga föreslagna förändringar vid Göteborg lärer för

närvarande så mycket hellre kunna anstå, som dessa arbeten icke äro

afsedda att utföras förr än under år 1901.

Äfven för nu ifrågavarande jern vägsanläggning torde, med stöd

derjemte af 1892 års landstings gjorda erbjudande, böra stadgas enahanda

vilkor i afseende å vederbörandes skyldighet att upplåta mark

m. m., som under senaste åren plägat föreskrifvas beträffande statens

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

jernvägsbyggnader, dock med den ändring, som betingas deraf att jernvägen

här kommer att framgå genom trakter, hvilka i allmänhet äro

synnerligen fattiga på skog, hvarjemte skäl icke synes för handen att

för den allenast 1,3 kilometer långa sträcka i närheten af Göteborg, å

hvilken jernvägen skulle genomgå Elfsborgs län, från detta län ifrågasätta

sådan upplåtelse. Jag hemställer derföre, att såsom vilkor för

anläggning af denna jernväg, såvidt den genomlöper Göteborgs och

Bohus län, må föreslås följande bestämmelser:

att af landsting, kommuner eller enskilde kostnadsfritt skall upplåtas:

dels för all framtid:

all mark till banbyggnad med dertill hörande afdikningar, vattenaflopp

och parallelvägar;

all mark för banbevakningsområden, hållplatser och bangårdar;

all mark för till följd af jernvägsbyggnaden erforderlig anläggning

af nya eller omläggning af gamla, allmänna eller enskilda vägar;

dels under arbetets fortgång:

all för sidoschaktningar, upplag af sten eller jord samt sten- och

grustägter med dertill hörande vägar och sidospår behöflig mark, att

vid arbetets slut aflemnas i då befintligt skick;

samt att upplåtelsen jemväl skall innebära förpligtelse att lemna ersättning

för olägenheter till följd af försvårad brukning, förlängda vägar

eller andra olägenheter af hvad namn och beskaffenhet de vara må,

som kunna anses härflyta af det genom jernvägens anläggning orsakade

intrång;

allt med skyldighet för vederbörande att hålla staten skadeslös för

hvad i ett eller annat afseende härutinnan tilläfventyrs kan komma

att brista. _

Uti underdånig skrifvelse den 5 innevarande februari har jernvägs- Arbetsplan

styrelsen afgifvit ett sedermera uti en till mig öfverlemnad promemoria lygffa

på gifven anledning i vissa delar ändradt förslag till arbetsplan för vägsbyggnaifrågavarande

jernvägsanläggningar och till de anslagsbelopp, hvilka derna.

jemlikt denna plan borde för hvarje särskildt byggnadsår dertill utgå.

Under förutsättning att arbetena å dessa banor finge så bedrifvas, att

de kunde för allmän trafik upplåtas: banan Krylbo—Örebro under hösten

år 1899, banan Boden—Ytter Morjärv under sommaren 1901 och banan

Göteborg—Svinosund under hösten 1901, samt att landsvägsanläggningen

Boden—Forsbyn skulle vara fullbordad år 1900, har styrelsen

ansett de för dessa ändamål erforderliga anslagsbelopp böra för de

särskilda arbetsåren fördelas sålunda:

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kongl. Maj:ts Nåd. Fröposition N:o 46.

F

ö r å

r

1898.

1899.

1900.

1901.

Summa.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

till stambanan Boden—Ytter Morjärv.....

1,300,000

1,300,000

1,000,000

771,000

4,371,000

» landsvägen Boden—Forsbyn............

120,000

150,000

63,000

—

333,000

» statsbanan Krylbo—Örebro.............

5,150,000

3,904,000

—

—

9,054,000

» » Göteborg—Svinesund ......

4,500,000

4,500,000

5,000,000

2,216.500

16,216,500

eller tillsammans

11,070,000

9,854,000

6,063,000

2,987,500

29,974,500

För att kunna vid ofvan nämnda tidpunkter afsluta byggnadsarbetena

erfordrades emellertid äfven, att af de för år 1898 föreslagna

anslagsbeloppen redan under innevarande år stäldes till styrelsens förfogande
-

för stambanan Boden—Ytter Morjärv ............................. kronor 150,000

» landsvägen Boden—Forsbyn........................................ » 40,000

» statsbanan Krylbo—Örebro ........................................ » 750,000

» » Göteborg—Svinesund................................ » 750,000

eller tillsammans kronor 1,690,000

I fråga om sättet för ifrågavarande arbetens bedrifvande bar jernvägsstyrelsen,

med erinran hurusom, efter det Riksdagen i sin skrifvelse

den 5 maj 1886 angående fortsättning af norra stambanan ansett det

önskvärdt, att så stor del af arbetet som tjenligt och möjligt kunde

vara utfördes vare sig på beting eller efter pröfning af infordrade

anbud på entreprenad, arbetena vid de sedermera utförda statsbanebyggnaderna

verkstälts med användande af entreprenadsystemet i begränsad

form, grundadt på s. k. arbetsaftal, af hvilka hvart och ett

endast omfattat arbeten af särskild art; och har styrelsen ansett användningen

af detta system hafva visat ett i ekonomiskt hänseende fördelaktigare

resultat, än som skulle kunna väntas i fråga om arbete åt

lika god beskaffenhet utfördt å fullständig entreprenad.

Till vidare utveckling af sina åsigter i detta hänseende har styrelsen

anfört:

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

Ifrågavarande arbetsaftal utmärkte sig hufvudsakligen derigenom:

att uppgörelsen, som för hvarje särskildt aftal i allmänhet endast

omfattade en viss bestämd art af arbete, skedde direkt mellan staten,

å ena sidan, och en arbetsförman, å andra sidan;

att arbetsbefälet berättigades från arbetet skilja den eller de arbetare,

som enligt samma befäls åsigt gjort sig till förseelse skyldige;

hvarigenom åtlydnad af gifna föreskrifter i fråga om sättet för arbetets

utförande vore att påräkna och god ordning i öfrigt främjades;

att arbetsförmannen iklädde sig ansvar för underhåll af till arbetslaget

utlemnad redskap jemte ersättningsskyldighet för förbrukade

effekter; samt

att under arbetets fortgång vid slutet af hvarje aflöningsperiod —

omfattande i regel 4 å 5 veckor — utbetalades högst 75 procent af det

belopp, som belöpte sig å under perioden enligt arbetsbefälets uppskattning

utfördt arbete, under det att återstoden af sagda belopp erlades

först sedan aftalet blifvit till alla delar fullgjordt.

Genom arbetets anordnande med tillämpning af förut nämnda arbetsaftal

lemnades tillfälle att anförtro hvarje slags arbete endast åt sådana

arbetsförmän, hvilka visat sig dels sjelfva vara dermed fullt förtrogna,

dels äfven i sina arbetslag använde dugliga och pålitliga arbetare, hvarigenom

arbetets utförande på ett i hvarje del tillfredsställande sätt i

afsevärd grad betryggades. I synnerhet gjorde detta sig gällande i

fråga om broars grundläggning, hvarvid måste nedläggas den största

omsorg, för att särskildt de förberedande grundläggningsarbetena, såsom

spåntning, pålning, betongjutning och dylikt, blefve utförda på

ett för brobyggnadens framtida bestånd fullt betryggande sätt, enär

felaktigheter härutinnan sedermera vore ytterst svåra och i många fall

omöjliga att afhjelpa utan en mer eller mindre fullständig och dyrbar

ombyggnad. För att ernå detta mål hade företrädesvis uppmärksamhet

egnats åt ifrågavarande grundläggningsarbeten, hvilka ofta fördelats å

smärre aftal eller betingsuppgörelser, hvar och en omfattande en del

af arbetet, som kräft särskild yrkesskicklighet, under det att jemväl i

många fall aflöning utgått efter dagspenning — allt under den noggrannaste

tillsyn och kontroll af vederbörande arbetsbefäl. Härtill

komme, att — oaktadt de mest omsorgsfulla och omfattande förberedande

undersökningar — under ett sådant grundläggningsarbetes fortgång

ofta kunde visa sig oförutsedda omständigheter, hvilka nödvändiggjorde

en ändring af det uppgjorda förslaget i vissa detaljer, om arbetet

skulle uppfylla sitt ändamål; och skulle dylika ändringar ofta vålla förvecklingar

och i alla händelser eu till sina följder oberäknelig tidsut
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 46.

drägt, i händelse arbetet i sin helhet vore beroende af entreprenad med

derför faststälda ritningar och föreskrifter.

Hvad som ofvan anförts beträffande grundläggning för broar gälde

i hufvudsak jemväl för kulvertar, större afloppstrummor, husgrunder och

en del andra murningsarbeten.

I fråga om terrasseringsarbeten ville möjligen synas, som om det

ena eller andra systemets tillämpning vore temligen likgiltig, men vid

närmare skärskådande af förhållandena befunnes detta icke vara händelsen.

Jordens hårdhetsgrad och andra egenskaper, hvaraf utgräfningspriset

vore beroende, läte sig väl på förhand bestämmas, men

detta vore icke alltid fallet med dess duglighet som fyllnadsämne och

behof af torrläggning genom s. k. öfverdiken eller på annat sätt, hvilka

omständigheter förtjenade synnerlig uppmärksamhet till förekommande

af dyrbara underhållskostnader i följd af spårets rubbning genom banvallens

uppfrysning och sidolutningarnas nedåkning vid stark nederbörd

eller kälskjutning; öfverenskommelse om de särskilda åtgärder, som i

detta hänseende erfordrades, läte sig lätt träffas med vederbörande aftalsinnehafvare,

hvithet dock icke utan mera vidlyftiga förhandlingar kunde

ega rum vid allmän entreprenad.

Ordnandet af vägkorsningar och vägomläggningar på ett för såväl

jernvägen som allmänheten och egarne af angränsande jord lämpligt

sätt erbjöde ofta svårigheter och kunde icke alltid på förhand bestämmas,

emedan jordegarne och andra i saken intresserade först under

terrasseringsarbetenas fortgång erhölle klart begrepp om behofvet härutinnan,

så att de kunde framhålla sina fordringar. Enär emellertid

äfven dessa arbeten måste vara i detalj angifna vid entreprenadens

uppgörande, skulle sålunda härvid med all säkerhet vara att i sinom

tid förvänta åtskilliga ersättningsanspråk och klagomål öfver dessa

anordningar med deraf följande förvecklingar jemte mer eller mindre

kostsamma ändringar af de gjorda anläggningarna.

Banbevakningsbostäder och husbyggnader å bangårdar hade efter

införandet af aftalssystemet i allmänhet blifvit uppförda å entreprenad,

dervid dock grundläggning och sockelmurning verkstälts enligt särskilt

arbetsaftal samt staten mestadels — åtminstone för de sistnämnda

byggnaderna — anskaffat och bekostat erforderliga materialier,

och detta på grund af svårigheten att erhålla antagliga anbud å uppförande

af husbyggnader i de aflägsna trakter, hvarest statsbanebyggnad

under nämnda tid hufvudsakligen bedrifvits, i det att de långa och

svåra materialtransporterna verkat afskräckande för anbuds afgifvande,

hvarigenom de få anbudsgifvarne föranledts att i brist på konkurrens

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

uppdrifva sina fordringar allt för högt. Vid banbyggnad i sydligare

trakter, hvarest rikligare tillgång å kommunikationer och kortare

transportväg aflägsnade nyssnämnda svårigheter, torde emellertid husbyggnader

— åtminstone beträffande delen ofvan sockeln — kunna

med fördel utföras å fullständig entreprenad, dock under sträng kontroll

med afseende å såväl materialier som arbete.

Under förutsättning att aftalssystemet i öfrigt hufvudsakligen tilllämpades

skulle öfver byggnaden svårligen kunna öfverlåtas åt entreprenör,

enär tillgång å rullande materiel och i mån af rälsläggningens

fortgång trafikabelt spår vore af den största vigt för underlättande af

transport af en del tyngre effekter — såsom fyllnadsämne för större

bankar, der sådant af lämplig beskaffenhet icke funnes att i närheten

tillgå, sten till broar och husgrunder, virke och arbetsredskap m. m.

— och en entreprenör icke torde vara benägen att under arbetets fortgång

ställa vare sig arbetståg eller spår till förfogande för dylikt ändamål.

Under alla förhållanden syntes staten böra sjelf anskaffa erforderliga

spårvexlar och räler med tillbehör för att kunna i de minsta detaljer

kontrollera beskaffenheten af dessa effekter, af hvilkas hållbarhet

trafiksäkerheten påtagligen vore i första rummet beroende.

Dessutom vore ballastens beskaffenhet af den största betydelse för

spårets bibehållande i oförändradt läge och inverkade sålunda i väsentlig

grad på de framtida underhållskostnaderna; emellertid torde en

entreprenör svårligen befinnas villig att underkasta sig de kostnader,

som ofta vore förenade med urval af lämpligaste tillgängliga ballastämne,

hvars duglighet för dermed afsedt ändamål äfven inom en och

samma grustägt kunde vexla högst betydligt, och torde fullt bindande

och klara föreskrifter härutinnan svårligen kunna åstadkommas.

Öfriga vid en jernvägsbyggnad förekommande, här ofvan icke

nämnda arbeten, såsom uppsättning af stängsel, telegraf och signaler

m. m. skulle väl utan olägenhet kunna utföras å fullständig entreprenad,

men vore dessa arbeten af allt för ringa omfattning i förhållande till

det hela för att ifrågasättas att behandlas efter särskilda principer.

Beträffande den inverkan, som tillämpningen af fullständigt entreprenadsystem

skulle utöfva å förvaltningskostnaderna, hade den genom nådigt

bref den 31 juli 1885 tillsatta jernvägskomitén förebragt närmare

utredning. Sålunda framginge af dess den 14 december 1885 afgifna

betänkande, att i vissa länder, hvarest entreprenadsystemet användes

vid stats]ernvägars anläggning, den för tillsyn af arbetet anstälda personalen

öfverstege i antal den personal, som vid byggandet af svenska

statsbanorna bestridt. på en gång både tillsyn och arbetsledning. Att

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

detta jemväl skulle blifva händelsen i Sverige, syntes alldeles gifvet

med hänsyn till såväl de klimatiska förhållandena, hvilka i vissa fall

kräfde särskilda åtgärder vid arbetets utförande, som äfven nödvändigheten

af noggrannare tillsyn i den mån kontrollanten sjelf vore utesluten

från arbetets ledning och sålunda mindre förberedd på de tillfällen,

då hans uppmärksamhet härutinnan företrädesvis borde tagas i

anspråk. Ett dylikt förhållande gjorde sig i synnerhet gällande vid en

sådan banbyggnad som den ifrågasatta statsbanan genom Bohus län,

hvarest de talrikt förekommande brobyggnaderna samt viadukterna i

följd af derför erforderliga omfattande och maktpåliggande grundläggningsarbeten,

hvilka icke en enda dag kunde lämpligen lemnas utan

tillsyn, skulle tillsammans med öfriga arbeten kräfva kontrollanter till

ännu större antal, än hvad ofvan nämnts, helst som man icke alltid

kunde påräkna, att fullt yrkesskicklige och bepröfvade arbetare vid

dessa byggnader användes.

Nödvändigheten att — till undvikande af beskyllningar för partiskhet

och mannamån — medgifva allmän och offentlig konkurrens vid

afgifvande af anbud å statsbanebyggnad skulle medföra risken att erhålla

en mindre kunnig eller samvetsgrann entreprenör, livilket åter

skulle kräfva vida större kontrollpersonal, än hvad förhållandet vore

vid enskilda jernvägsanläggningar, der valfrihet i afseende på entreprenör

egde rum.

Deremot skulle, enligt jernvägsstyrelsens åsigt och såsom nyssnämnda

komité jemväl framhållit, behofvet af den personal, som användts

vid förvaltningen af arbetsmaterialen samt dennas redovisning

och bokföring, minskas genom tillämpning af entreprenadsystemet; men

att realisera förrådet för att kunna undvara ifrågavarande personal

torde vara mindre välbetänkt, ty derigenom skulle staten nästan afskära

möjligheten för sig att förkasta för högt tilltagna entreprenadanbud

och att eventuelt utföra arbetena under egen förvaltning. För

närvarande vore nemligen inom landet antalet jernvägsentreprenörer,

som skulle kunna täfla om generalentreprenad å statsbanebyggnader,

icke större, än att dessa kunde sinsemellan träffa öfverenskommelse om

anbuds afgifvande, hvarigenom förhoppningen om verksam konkurrens

blefve illusorisk; och för att möta såväl denna eventualitet som äfven

risken att möjligen behöfva öfvertaga en försumlig entreprenörs återstående

arbeten måste arbetsförrådet bibehållas. I förbigående nämndes,

att dylikt öfvertagande af kontraheradt arbete hittills ytterst sällan

vid statsbanebyggnad erna erfordrats, och hade dervid för öfrigt, med

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kong!. Maj.is Nåd. Proposition No 46.

anledning af de brukliga aftalens jemförelsevis ringa omfattning, icke

förorsakats nämnvärda olägenheter.

Ett lika gynsamt resultat torde emellertid icke vara att förvänta

vid generalentreprenad, ty — oafsedt svårigheten att erhålla nöjaktig

säkerhet för fullgörandet af de omfattande åtaganden, hvarom här vore

fråga — blefve den stälda säkerheten, huru stränga fordringarne å

densamma än vore, alltid otillräcklig, nemligen för den händelse att

entreprenören icke fullbordade åtagna arbeten å bestämd tid. De i

fixa penningebelopp uppskattbara förluster, som i sådant fall uppstode,

kunde visserligen ersättas, om säkerheten dertill lemnade tillgång, men

för den skada för den allmänna rörelsen, som förorsakades genom ett på

förhand icke beräknadt uppskof med arbetenas fullbordande, funnes

icke något medel att skydda sig.

Slutligen framhölles att, enär generalentreprenad förutsatte förberedande

fullständiga undersökningar jemte noggranna kostnadsberäkningar

och detaljerade ritningar samt en äfven i de minsta delar

strängt genomförd plan för arbetenas utförande, upprättad genom statens

försorg, häraf skulle vållas en afsevärd tidsutdrägt för arbetenas

påbörjande äfvensom betydande extra utgifter för aflönande af det temligen

stora antal ingeniörer, hvilka erfordrades för berörda utredning,

och för åtskilliga andra häraf föranledda kostnader. Enligt hittills

tillämpad arbetsmetod hade nemligen nyssnämnda detaljer till stor del

blifvit under arbetets fortgång utarbetade af arbetsbefälet, utan att någon

särskild kostnad häraf förorsakats; och hade genom detta tillvägagående

jemväl vunnits fördelen att kunna taga nödig hänsyn till oförutseddda

förhållanden, hvilka under arbetenas fortskridande möjligen yppats.

Generalentreprenadsystemets tillämpning vid de statsbanebyggnader,

för hvilka undersökningar under år 1896 blifvit verkstälda, skulle

kräfva förberedande utredningar af förut nämnda beskaffenhet till sådan

omfattning, att desamma svårligen kunde — särdeles för de längre

bansträckningarna, nemligen mellan Krylbo och Örebro samt genom

Bohus län — beräknas vara afslutade under år 1897.

Enär skäl icke förefunnes för antagandet, att en entreprenör skulle

kunna betinga sig lägre material- och arbetspris, än hvad som stode

staten till buds, och då entreprenören måste beräkna att sjelf hafva

skälig ersättning för sitt arbete och risk, kundo entreprenadsystemets

tillämpning vid statens jernvägsbyggnader, vid jemförelse med den under

senaste aren använda arbetsmetoden, antagas medföra icke minskning

af anläggningskostnaderna utan helt säkert ökning af dessa kostnader;

och i alla händelser syntes nuvarande tidpunkt ytterst olämplig för

Bill. till Riksd. Prat. 1867. 1 Samt. 1 Afd. 36 Haft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

Anvisande af

medel för

jern-äg shy ggnaderna

för

189S.

Departe
mentschefens
hemställan.

58 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 46.

förstnämnda systems införande, emedan rådande stegring i såväl material-

som arbetspris utan tvifvel skulle uppdrifva entreprenadanbuden

till oskälig höjd.

Den sålunda förordade arbetsmetoden skulle, enligt hvad styrelsen

vidare anmält, för hvar och en af nu ifrågasatta tre jernvägar kräfva

en på vederbörande arbetsplats tjenstgörande, styrelsen underordnad

arbetschef med nödigt antal under honom lydande ingeniörer och andra

biträden, hvaremot lands vägsbyggnaden syntes kunna utföras under

ledning af den i närheten framgående jernvägssträckningens arbetschef.

Inom styrelsen skulle ledningen närmast tillkomma öfverdirektören för

banafdelningen, inom hvilken afdelning härför borde upprättas en särskild

byrå med erforderlig personal. Kostnaderna för dessa anordningar

inginge i de för arbetets ledning i kostnadsförslagen upptagna

belopp.

Emot hvad jernvägsstyrelsen i nu omförmälda hänseende anfört

har jag icke någon erinran att framställa.

Hvad angår de enligt den sålunda framlagda planen för nästkommande

år erforderliga medel tillåter jag mig erinra, att Eders Kongl.

Maj:t uti den till innevarande års Riksdag aflåtna proposition angående

statsverkets tillstånd och behof föreslagit Riksdagen att till utgående

under år 1898 å riksstaten utom hufvudtitlarne anvisa till fortsättning

af norra stambanan från Boden till Kalix eif 1,300,000 kronor. Återstående

för år 1898 erforderliga beloppet 9,770,000 kronor torde lämpligen

böra anvisas till utgående från riksgäldskontoret; och lärer derjemte

böra begäras bemyndigande af Riksdagen att af tillgängliga medel

under innevarande år förskjuta erforderliga 1,690,000 kronor.

På grund af hvad jag rörande nu omförmälda jernvägsanläggningar

anfört, hemställer jag alltså i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen att, under förbehåll att ofvan för hvarje särskild

bana angifna vilkor om kostnadsfri upplåtelse af mark m. in. iakttagas,

besluta anläggning af följande statsbanor, nemligen:

dels från Boden öfver Buddby och Niemifors till Ytter Morjärv vid

Kalix eif, hvarför kostnaden beräknats till 4,371,000 kronor, samt i

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

sammanhang dermed anläggning af landsväg från Boden till Forsbyn

för en beräknad kostnad af 333,000 kronor,

dels från Krylbo öfver Vestanfors och Ullersäter till Örebro, hvarför

kostnaden beräknats till 9,054,000 kronor,

dels ock från Göteborg öfver Kongelf, Ucklum och Uddevalla till

Svinesund, hvarför kostnaden beräknats till 16,216,500 kronor,

allt med rätt för Eders Kongl. Maj:t att närmare förordna om de

orter, jernvägarne böra genomgå;

samt att för påbörjandet af nämnda anläggningar anvisa för år 1898,

utöfver de för jernvägen Boden—Ytter Morjärv till utgående å riksstaten

utom hufvudtitlarne redan äskade 1,300,000 kronor, följande belopp,

nemligen:

för landsvägen Boden—Forsbyn................................. kronor 120,000: —

» jernvägen Krylbo—Örebro .................................. » 5,150,000: —

» » Göteborg—Svinesund........................... » 4,500,000: —

eller tillsammans kronor 9,770,000: —

att af riksgäldskontoret utgå, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att låta

utaf dessa belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga

medel utanordna tillsammans 1,690,000 kronor.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

tillstyrkt och hvari Statsrådets öfriga ledamöter instämde

behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla

samt befalde att, i enlighet dermed, nådig proposition

till Riksdagen skulle aflåtas, så lydande som bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Sölve Berger.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Iredsel*

''JUrnsji

HVARÅ

Gipsa.

(Tenrevmee
-

.ccnsjärv

sjcbm- \

Vrna&&TÉ0t

loris cd
-

Amyruut

VebUrbt

ileiobal

•Ertsjärv

luokuvajv \\

Skotta

(dopp ''i N

''torbö^ke*

pd\clRKEL^\,

]Anulf^ii

Ritus*

Vaisjörv

ikobera

Vuottaraui

V. va

Mrasjärr

-ka-fors

\R0dupP

''Ajuorl

''\Snoinodi

Långviksx

vas aks a

Tjappesvare

Mars)

Kär3*$\

ituorSt

SoJjptSlcÖi

Réppoti

.Lpninievare-.

Eu s ko i

‘Ätsa

SltvcW

tmkåbbo

jekqjärvi

A\j‘v''r

Hornberget.

&\ PojkoJs .,

K \ Mörtberg

: träsk
-

Köln ijärT \ 0

Jfvttjräsly

?orsnäs\

''PaZlsji

upsjö

^oJ^i\\Heäe>

ÖlVer^-ali

’Puostfjä.>

Gran

‘NÄSBEN

odheden- j

Djup träs /

pub****

Granberget

''Lubttäjäy

Jlappoberg

träsk

SO X£0<,\ J

Benberga.

Tallbergi \

Frtllträskquiä.

k^fi38 w GrrmykP

TjE&QSr"''

.Bana

.Tansji

fasberg''

Eaitanm

Svartt

"aUträsk.

Mårdsel]

Jtojrukvia

IXieUuu*

\ 7 o

Sunds

lSK. v''

Storsand

Stor svett jarl.''

\sarne
-

Ö.Sro)

1''Långhedsberg

\ Sto rabbi

fl09

idden
-

ftvrrbcrg
-

Mitsaniemt

VvVR«UosA*1

Grandtra..

Mofsfors

. ilinn ös

\LtUnhbi

RälPadg

, Tr« oma/än?ry<

V__piskel

RaUräs^jS,

(/nötjern)

•erberg(

Kofuuci

Iräsk..—.- •l. Ultra sk

Iforssel

icktfors

Pasker/

Längst

ijfossaui

Stinn/*

Kling*

/d&> djöt

italien

-palm

i_terp.ol.ni

(''Brännberg

dl träsk

Slättberg

Zillberlfs.

dras*-

n.tbb{\

VA Ervktrask,

Rang af*11

Kudkasfä

\ 5,/''i

•{tissel/

Björnberg

IHörare

sträsk

.GaUbi

Jbojcn\\.

iks iu1<ten

ygjstztnnäs

\ Snidtväst

Odjursl

Rokhed.

l,å\u]''

[Vrnikseb

le^cw.

rati.net.

[ •ÅsKbrpi

ukgärvi^

Kerjisjoki

Björkm tint

w07

. .Storstins

k* AsptVii7

iträsk
-

d&okoskSS

Tossa

rersfby

iNDTRJ

Rids<

. svann

Haiaträs}

Kuhkola

gräs/

Lapp1

•berg st/

ikforb

tjrrirfti

KARL

tlarads

tpHjirs

,deij)rag frosk

; ED"’

ICarritui

Tedträsk.

L l X

•Lappi

Eorpibåby

torrt

■teros

i-ngesträsTR

ierse\e.V

•Klapp/

lovaden

Stort

\» Sörlid*3

''JHtk<vjärvl

Lång*

’Jtaltet

iviken.

fyrs

Monn

Jrrdnnet

''ariberg %

■''Botten

ränd

jtorhh

£hisåv

Ernpi

.Rederi

Titti ih

\ .-Rol

\Smdlo

jV e

Tfa ras berg

[eldfrstéiti
-

Sangm

haparVda'',

Tailked

■.Krokträsk■

y dreja/

isört- \

Bion

Berådt

rasVvet’

''skogen

''jsiUnns <? «J

;t?ie/m‘e

Jjolmfors

Bredäker

Svartbt

Tas byn \ «

Bredvike*

Ströms/

Skogs£

''jäantöäj

fas träs)

rålänga

»Brobyn

r-sruts

:^y.v

ntträsk■

TomePui

Aspudden
-

SmedsTry

-Iberg

yträsd

fSvaföyns

urberg

rfvaträs

Hälsot

Snutta*.

■säfvAst

■^R_j/TT‘sa%„ckMr3

fars-■ rStockfors

XyKyns''f.BetL T valdJ

f yeäSzTväedsel

faraon

Sigfrids Öl

■träs/

Seskar-''

JlnUätr"™-''-''.

fcrgträs/

Brosk

Sand q

trasig

l|:A

\pp urträsk.

Mjövatl

(tfekbkäret

dj\ISvariö''>

tädan.

Sand-si

''Sele*

jörsby*1-

Elfsbyii

Eriks}

\ äling e

Iträsk

[Iviks träd

1östrand.>

iber sön
-

Kals berg''

Häfta

Petbergslid*

Vsierön

iJLångnds

skäret

[rädskär

irännebf

Hus afveta

\Tvörselet

tpgerön.

falla*.

nisk VVVs

V Tväron^.

) Bränniräsk

Iran!roste, njd.

*2* kt/rrbiu

VBabkträsk

Ersnös

irm klippa7*

Smasl

''Lång trast

\lföro

d-\L äng s and.

vCRThonäs

.Vane*1 ivvevw

lällestrÖT

Mloträsk.''

jfolmträsi

Tälts/

KAlter

3Cvi/i/fcct

Borg forsi

iunkön
-

Armé

-ne mark

Saltkorg

iträsk. ]

Stort

jromst

l rundel
-

1ömiberg

larv!) adb

gJSspen
-

''tuioön

Atrdsk\

S^x*rnÅct^rva &c\A\b/$v
ébyab.

<L\\ — cbtwu

Räkans ö

Sandgrun

$a.nddde

Gråberget

>0 StMännohäLlan
-

Storfors

''é^jiödkaden

ighbtrnen.

-hedertj

symbvtl

Öruisberg

—am________

Juiiamai

\luatarru

iksunet

pitRolM!

hed_\

c£&t■GeZ&CuC^Cen

<£L€VC''XsneaWeS?

cfb''&2<tvx ~ *.

Q$b-0''k-ce*\ ~ ofb-Odttd^-O V> ~ ^fllrcJOCAs*''YY\nyieCV\\ v

sfb-of)Csy\'' ~ <yUigv\x''\d^-OA^

Sb.-O^epYl ^ db. CX^ oJ^dS A/b - On +

SJvoJlcxi 1 ijOOOOO

Lorentoberg

BurviR''J

-sten
-

Jirändfoi

StarRebben

Rädda

örs\

/ Reddrs

-Jgxdersfors

''^^^irpädforstidcn^fi^\J ^

'' "Snoltnstrand. _) t^jdjors

''^-ii •Forshedrn nrän

Ä''® r<"-i-h-dmiyafo/k.

ii,vX.*orAerPnRorrbqeka )

fide ström

; j)céer?idenV*^*^^7fä7lfors

Hedruis]

Brännas

itenskäret

''jtaUarne

Staf sjö

-ep

, ‘\°Gags markkjp

g Perstorp♦ ■

Grafand. '' ■

,l7ifreh>-

,nträs)

[Sandört

Gen.. Stab.Lit.Anst. Stoc kh..

opaginerad Kontrollera mot PDF

V

HJ

N

U St A /s''

—......TT" nrmyn -

beryshydftn. gardin

1ledesuudä^*3

T U NA

p/ufriset-^ J^R''Sp1

jZjr SÖpERTORS

I/\jrnrldl

Vitt bo t. m yr -

uagir- V.

V Bandbc \

ÖRBY H

Muskg.rb"\'' ''VgX

''j/sHyt/pn. ''Sfl^

Silfbej

Brynber/el

♦ BlySPBERG,''*

PiAuiinaAarebo

Tlferrtora

Taft ^

y,—■, skräck;

''mmsttv/ttw f

SCcwfov

''Bkevaltn-,

\-Jiordi

Rutin) -Plogsbo,

Rutten

R Rosaen. V (V

•. y?

P '' • \\i/eho \y\

EÉfajfndetl ■ Å \

\ i / /

8ÖMH

-JyAjliudrä *orn/fbo |

assa .profbyn V

''Mvuttkr-t

bandvi

[Klsippsta

► Fernébo».

<^rj-Y Ifantré ''y\r’TrofBnr>j^\

EMORA'' ✓qGARPENB

, SATERS Tjp->K«

^ J*ss**W3( *“isa3<NQ

wpfia*

tsit

■ *Markusbo

Gellmos

t- •Hesplefi

Wrs MORSHYT"

voveSv

åSaoren \r ''''/''"T,"'' T

&

Wwnn^et ,A«^--------

yy^^^^^Osjöf/årdame^Sx-arthyttaii

'' X AGittermärken^ k''!;

OTRaUct

JTarmyra

''yashpoi

■V»-£A^

frun/Ao-i

Odensfä

adlsbenm

\ BärräjekV.

äC=

JÖtverboy^

''JSMottnrbo

''Brote/i

^pérs/insbb

ipisklJickep.

8 itf»

Y°ril,

Östatibeftjg-^

ÖRÄSBBWCCt^

VESTAN WEPfS

fiÖstar.fd/rs

-"jHuUhyiic

yfos/anforS'' t

■i. jjiäfsbo

s/ty dödf "Ji/Jrs/ff^ky''

''^PW«X*£>

•• .ELngbif jtindensboj^ „

^/äteoH d /; i->..jg
>

5=srroVbo \ oflJtfhäs^^

fjtemmre^

a oo

StarbiP1,.

■Skekarsbo

Pin/dfanlen•fQ)

Myrbo >

ii^isr

/Af o

V/ A Vju

Rön Jk)

**[L i

\Puttsteu

$€ttitkdi

V ^/fC:

Spr.-uAär

"~''1bl&o

(vfjilsyjiv y

\ /• ) w •ktusfiMbmey.

t9'' 3

\jt6Sffil>yå01^0 '' \

tSOultey ^wraÄptegL

SaxbergeBc/ B

[Getbo \

Jätten

j-Hogbergef 3j3*

y SövVjtW

'' Jobsbo''

:en, .

MUNKBO /i

•tsbertnintf

Jordbi

fBrurvadedK

■^XTotbo VJ

T* jdfåtrUI

,,71 reta-,.

Gands

Inyelsberuiin/pRyf^^y. -J Risb_

• ■ +- Av

^, - Wiktu i råd Ttabbatsltenniny

^ Karlbo ltj"f/or
[WvV

ANDERSBENI

^»“AfSBAV Raste •

\ P^raJRKfa»- “J

rfwa/jÅo

f^debo''

Ufifboy ^Bråten.

jhrc^larsboyDiii

''Sarehammar ‘......;-

ySaÅ^^<^'',r^>0

T/ Resmorn

Varbanät^l

^lyyn.

IJungefulerf

B ÄR K, E T;

iSörfto

Aoro__^Skrä<7ihieboy

clMXo\-slaXtn- ^ <9-0-^/t.

llarbi

''icnnintj

''ttaJsberya''

/a .4Z^o;

Karbo

■.Kktnrieta^X

, Marbärk\

t jijKiäUsbo

< f Nassdbo

iBocksbo

6öberffet

Xnfytberé

''bfårtsbt

tf a v.

X..,rml--l '' ■/%&»,•**»• '' ''u

(,''Huddim|c •*<»*-

''f-AJUsbt

Norsängt

■ r.OnSvina
-

* r Flangan ;• Jk

. \ ''''»J-pharn l^urberMj

) Bråforif l Oavuiipo^

■ . TtpfdlJ

V W\ i''Ä

«5ÄMGESBER6X;

&''biÅÅXl%*rl

rv^v

|S^HYTTAN s*

(ste?öö

J ■-'' By^öiv

Stobin).

''tEes Jo

nittqvarn

NORBERG

''/ffsfébbo

tÄnddo

.jlhtnberg \ .Abon

I SnJZrberBF*

y/Aöi

KjJitslinq)

y9&w,o^i

os>x

fjbl/sbobery

HORKENT

X.Hörkshyttun

i O. Nfhöjdsgardame

• Rrattljo •„• A

Kiunlji'' ‘ NB

rkarZsboj

WtM-rrky/

tolf

HÖGFORS''

BlormUd *■

•Kajan*

fSJnntjjTa
-

Sfecvt,

I-.^OOÖOO

J Rredyor

r-'''' Lyseuberjt

•Xopparbo <£ !■

) ^

r<n^^Zmyr^ Gigyeforay_j.

Simmelijl

lerslå

Shofskoiji

)y a''

STÄLU3E

f.jBaofa
-

ff/omaktnNts ''—-

! ^S^äJÅyJbnrL

\^~-~JlUtoéta^yipf

\ Brob-olin^^ ''

Jumk0^S»,N „ -

\ \ Nö''äm-M<»7/

JL '' T4^%^

loi. LERÅKERS

. ''wwjt

; rfy*™

Ktttjslttnrjen

%[ ‘Jairrbynr

\mrs//fngssn

S^ettbo

Örttäck''

.Xyhvttan.''

feNGELSBERG

v^.V Vala .X

Gen. Stål». Lit. Anjät. Stoelch.

S.B RO \ H?T

JBJfHiiajjh

St.Smedbt

Br-ännbywXors

^UÄVixv^sX

Öyicksäira Slfys/<

f.r s*vX)

: //vr.f/Ai:

(lund,:

^for^sr^Mtånebo.-''

;*XOJÄST

“XRä/toryA Brcmnbyw KorstännsvikéK

''* **''* A ^ i i/

åkMT^s^r f

JT|ätl-c’TE" sjuttio , 5»

•.xBufri 1\Snt}u>301^ v. ■* •

*u\ J ] KFinnfatt y n . _.

Ä»| E R-G E T. s.:A’;''.A''? .

fl-y\liothasi yj.n ... . 7. L~j

> ruA VX,

B»,

•mrrrrrry*

S y L.Kumba .:. A

IjSmedbertj •''

. j> Svartvitt
\K

OPP

Gyorno oj

s t>*iliit

l Lingyn?tacJru7!//i.J

T ^oÄäqbo \

rLindst/i^aX^ ;

; Maliii AsIk?-y\

HEBY^

Löfel

RöckJim

.Smörkjetten^

/aElfgärrte'' ^

H& - ■ >

R AkHd.

,A i. -re.-#»». .

Xx\\ttXV\v\Wtf« /3’

k /'''' al3 \ v

®'' ifblAAyttnn^SÅnTUmi

j äodarnr^-y^''.

^ruäö^e£brry^^tamry

StVäsby.

U NO

Safter R<‘

''arfsta.

''KräjjsU^

y/uutunar

^jmVtVsge*

Syföy

y,ttu7atv

i/Knul

iNUTBY

tTl

SåneV^*''

härma

tXorrbackf\

!''Smöra■

''Boksta

^vM$t-Seyäny<-\dy

LFA*,

Tuttsta,

Strand

StortkirbO

Juni

bortlotta.

Alru(m"<''i

Öfver kärn
-

(romb

<ntir/f?Ki^rt

r-mib»

Mtrabt

lirmsä&HtS.

Upsälå

yorfhytgge^

i*

Rumla

\Kifkta

n y

rtnia/ish.

HoUnbro ''

Jnglå). ''

t TibUl»

X X Wrf

vHt m!

IX7 Nx«^ikåd+ ptphdbyy,

'' if a\

- V'' ’ Äl3*w

Äk /tyngd :..jlt_____''

’*^H^Stordns/efi~lh •■Sjäj&Q^R,

r¥*J w; {

Mebt&gfl

R O f l

?/»77»/> onS^f*;1 Et-Uf|\ ’:Ösby_

■yk / ,f1^ Grönvikob ''

urmriy : ''*■■•* ^* jf*~**~-» . \

/ ■ - •''V''AÄ»rk

/ i ''

L ÅSa G HUND

.. ° ''Vpptky . •,

x ,u,sh>;.‘4

KiÄr

ÄiJ » D R A - V V“*^

r*NÉv%l Jrfodefå. % -''-1 yj1

''HiVÄSWÄ

A''-;-''"''''1''• U“

- V nii^oy Y-* nÅttu/w
T

« NVYr“''A»™J^»

dSERSB ERG Jf Nj Ll

irsberéi i) !zi.skariellaJwpn •

* ltxvömif~<A)

it/bergett^

BfhöfdJc/d

3 GrojUy

lönndom

Vän^

SfMTU

(tnsike k

^JiMinyrbärkc.

FLACKEN.

/v jp?’ ''%

-•"■''y ■''% \forss(v /"“

0;Brsboft Tf V''!« ••

?! -A -iHIgg* O

i MbyJ-sT^W>J-''1''

Hd\ S:,j;UJ»0J,PÄ

Fa^steruäPSt^/^^w^

Gottföra '' ~; ^:v I 3 H

; ''• [ Rörbro m)

iHgsbe^g -3''

Erlands).

^SEGLII

nskutt«d)(

lösen

Allmii

Altuna A

Stelli/KJSberm

J11R*7 ^

''* SegUngsl

SERB$BÄUNNÄ

^ 8steiirp«f

''berget

Tärna''

Jnnsf«fcfl&3|&

, , »Hd

r,vcéMös\

RANSTÅ j

nanbbo

Firifthoda

AaHt/uierrtaXs

yMFlottsunda\

^Kungshamn
VedrtfsSttlhä
-

?ALLSAS

L 1397

[Bresjp--

[■JA-j,

SbnPojdtK '' JiOrmiJIvIt

&c

oKofbertj

Eklundar

Bolin,.

räskar.

I.AG U N DA\H AG

/^feiVmérrv. i ,,i?V

EBER SS

,«8i!

Sliilitige, M .

v Bysalmt [/

IfhaSw

Vwteräsen.

Svanal

•rot,ta/9Xi

S^V- (7 ''SeAw/^SP''^‘3?/l£ÄÄa/W7

llstT&rigsbo yorrbyl\

i-j1

/X SNÄFRlfW^ E 1 Hd

j&l

ilsföhyttah^-

Straftopp

Slottesberg

pn

SVAN»

G b-foa fä

tanma^''

V.Aker
-

Inshyttar

\Ösarhytttfnr

a \ *

v A Torrsjöboäis

tiOfors''• \T

lskulYvn)

:rsberg''

iiresl

''Marby

Väderby

inTfs.tad*

fnöuxssiy
-

/ y+Rtja

I® vTfT BUDI

^IlUhiutin

Skultw

fibern

Tliaugto^r

r Cs

T%y>w:v?«k . Ses;^Ziv\.

A'' JiW ■” '' 3^

S|»arrsälra4

1

P Rtif i^lotndbv .~r„/h

liMelW LUnDB^»

>|orHsia TininÄ.XNj

EJURBO

E RJJ

Öfm

.daga)*®

*» x

/Skoklosl

•Hykammare

JtebodaSd

Merk<H>

fytarfkämsfaZletl \

. ]> l '' JÄém

ÄÄp/7» .jtattJitesfnR,

i2å*i '' 3

W^Gitsse/fyyUtm .«3

»USSELBY V ''V*

ffatrineZuntt,

^Björtthytttui

LIN D E^/:^

walKmJshymin

Wppr. trut
%

äsrönihr , ~

Tortnna

jobsbo.

laékbby

imarbvV*j

ttasfoiFki

Torssby.

,Mk

kakstad;

• ihisbv S)^t<)

(slcnk ^: 3

Bill stoj,-

l%t /tbro i

»VANSBÖ

y.-Xrbbiirbo }

JrtrlsLAPea''

+°Skiistn Sken

f&uiÅxV®”1»

lin rn/n o//.

MuOm

\ vft-ewj/^öVX''

I \ IbbattbO''

Miskogeyr

Svansb^aky’ ^ «

-Tmnfftbrs

»ijfällst/h

Forruiboday.

Ida.BorböhvtU

Jfärsctter

. ShUsttv. h

bero a -tt

Boilnyj&ngsk

ApaJby.

fthedinge

ror

Staidbo »Ars

VillWrgå

A 3,3 ,

''SaSwe
-

Hålunn

.-3

Norrby
-

YtMirai

Itunnlkn

vkOLSvi

\AVattJ>y

TrÉn$B
•

Bäppebv

•''Grind/j i Asby

’,i»rUt/>J/n ,

_\c£aby

Bro torp''

-tröGDS

.»toW

AK E

"Tnrvhylta

}NägelsternP

Mariedäl

häkta a >:,

^fjattia/jai/

ro/mskyttn,

l s;

« iA STRIBERGEt

Bleccberg ••) ,

rP FOGOHYYjrÄN fi

dlit/i tio- 1

^S^etävi

lusta

fkrsäOtr. C

Tranbyqye S

3JS''Hdv.X>

: O it a nfay.thli/frj^ ]

iipl

''snui/u

; yt. äk«*uvi a av

K’\''i.\o\Vi ö / «,«i

rÄy.«to \ ,

ÄÖ5®#''

tS2»y. bospängnt?,

^y f Tydunelsta

yr^Jfesseiby Löfcfc

■o~^Riresto>-—N

jersbyrg SyUa.

JUmS

,iJlottv/l

Jubla.

*lSW-,d^t4y

A g E::-.R

/nXt lirn'' \ \

< _„Y»N

yethyarf^l

léifhg . r^v

cttr/lt St7ärn.

t Kitt diar/);

[UNtCfORP

*»iL^svur

Vimpel))

(0 GtO/iéerya-; 8

/l<frti/ig/i\ Rkt

\ V-,

Torestv

\J5«f

,3 :4.Br<5

•Ihfiol/nen

tida - y*yr? ^

,CV !3)-''::! ''sM/™*’

JffärtuiäuU,

•il.tbtc
-

Sf R Ö M SH O LM''''’

(i>yÅ7Zwi‘

l/iissluM
-

''<£U*^*Tyt

?7’>IlHueta

4^'' Rulle \

■^k Ku.lHji''ge°

försko^

*Tråsdttr^

a, ^^jfa^h-yttaA

''fffåkr wev:XJ«''>^-

E N G TST 0 dV ‘"

WKERSVIKj;r\(^/ V''"

jjrSkrek/iröhyttun i.fy/

^.OALKAR LS B Elite <«''»

r/ X \ .1

T/atÅjanJshytta/e \

• «- '' - • -''porkh vttan

K!W
-

16rimö

HÖJEBRO

.Solleniunaj

^IRfcatra ’

*•>., tt:Mot

frbsv

‘asapSSfXP* ..- • »

^ . IW''V ;

d 0 •

''/iiSiJfSff ir.r. -i,

''■M

331 (Pilhimm \oBrunn’

Ödeebcrget

io Islå

7;cwi''13^

TORSHä*i.''LAc''%

^fönvgsbfirkavi*---^^.^jvicjsijN j

^^,,-korfGSäR; yJ^diehyj/''

Torpa |rökar

mg or^k,. / ö%iBble*5,3,

katt nato \ j 33<-) forsiän/tUL l

* VI S TorpMmpf

,.3^1 ; «sC ;]

VESTER RE K ÅR NE*

k«&3

<.\p3- T*vV ^ X Yareutrrp

vy

ErvaJla

,AV3/r

3333^1’“''3C?\"r\ "■

3 )f)(\ erSelö '' ^

? (\ V3 ^ 3 Eröshm^bS^'' '' ‘

^ lundhy^ jg tte/y r

-STR EN G NAS jyjtduimnuir |i*t»Ttolc>

IGSBRO

SÄ"''''

\YH!Ä.!S^g

Hd M.r.''

Itronmia, “/Ä3

#e^{

lunsig''

FÄ«rÄÄ»«.

Nyvarp

JÄOER

XI>

• ■/tlorÅhorn rn/iig

•Gdlsjotttrp

Ungshytt/ins ] f^Q

ArutaboiitT e-~*,

_ \ •• to (

^ /Vips/tyt/on ytanl

Sönnaboéfa/ ''5aiSVåsu\®(v

f^(3?T\”33LLA

V* ^S. S \ Skans er/,. N

Siltorp^ i svahvytt/r. ‘‘fSj

\ S^TAJ

4fi<b»r

''Stenkbplm
-

RgpkJjfer 3,£ rf /lä?*v°+#

^ e. ^ i,* ^ X;: , Sättérbo3“

fl S H Ä IVI tYi ARS Ha3^*:t r , 3i

‘/.SkattUnge^ . Kelsöner t GöOmula

''/by, \ .Mon,RnIieifj. ’<-\ ZJtasta. Bosbo H^f

, 3 _ rnomariokna. . 3 ^ . ‘ \ . 1

mynnytirärstn , .£ Slita 0 + jj£

3333

°GlönCstä,

Urvall/t

Eljsuhdf

Vphq/hinllr BjörrUor/)

3«?afe

‘rtpshyptun ■ ~0y

''■listre''

resrock)

Ra fsbo
-

Vvy s,Y^öccökCtt

’ ■ jo ! J

-Wtthtor{>L

viagiysbérg''

(jligeltplnig.

« , « °Fa/iga

tZ\ ''gyps:

, ~BjörtfWyli.Mstai

+Tor<vsund

fyUvtystu

SKÖÖÄTtJRPi

kt/m^

iörkvid. j

Etfsalec

tsOS/Pttt

npåöye

fka T Ersiävib

a/Séy),

f ÖSY5TR RF KÄRN E^jttd

/ V ;i UelU>lr9u: ‘sASffauul V?V.

^ ,cr

''törn y v (i, VAYO^P,

-•''■taäetorjx:''- > - ■ ''

a!\ *Astorp )

vi^Sapnrcuri^Aiayvra

Aiilsds

Ktfrö^ 3

Aw-4f{''

nlj,lS9^mhgthA

''t. '' , -

wttant

Sty /v>Kirtka rleby

;ii«Kbv

,Sk/ujy-\

vJj \K_ Gnéflhy:"-

vf xohjyvfJi

•$y*H Lam

i fejda)*»'' RyrujqJ

Glllborya

^.Rä/snä.-

¥^oui.//ca. r AiArst</.

JflMÅLSTÄl

Ue- ötsttt-, ,\

V Ism)

rrJÉ&ou 33?

3/3-'' ■ ja®#3-

,\ 4\ uxv^T\Lty\rÄ«)v ö (T^.

ha/inajbri^

E L E

ml;h vttan

ifV

fti^33v"xvvrcx''

y/iEnyelbrcktsfiflbnen,

-Goksho/m

Gpanstp^rSfy''^

.fy^\Jl£c$orf{

:w3p,

yfy/ykssk

tartaub

Rötmptorp

pBgtorp
-

^Mastorp \

(kistor/)

V''A\y-,

ittf niibrna

J/inTen
-

~-cyitlmtor/)

HpTTtorp^y

Kyninge

fi A.,r^

^Jrjjoypse/w/tn <

y ‘JiWi/eberg

Elite A RA bero"

Kairinejd/uL

jst.Meii<Qå

Zefsebcr

Ekeby-.

\''Vpir

yAqerd/P

V '' X.

iose/ui/ndig

SundMX

JaiffuÅ.j p. Tandtorp\

Astiorp

, jijskapsyrtitt

^ndefcö

‘til Ha/nrac

•••• .■ StifrijärtteidAonbro

\ ''''y<

Janna 9\

YxzäsSpvVi?

tUuidev

, Daviken''

Ear&dal

iBergator^yr-yr
-

TUMBA

''''Akerbytorp

VertÖTi

ItELJE

Heden.

VAR T LO

''SLEM

^-k^.jRyresta
Korp

Norrby

{Ukeboda.

Nund >\ %Rä/nfnÅörr}.

ivam

Mörby

LöfiVur

'' Frana- A Värsta-,.

gaffälfförp Öt/avG, S^Jt/tte A S g '' E

«- ''.^U ("•• Äe» • V PTST

■. vUa y <?Jiuwio

'' pÅlsboda 3 /kilsmo . rKihn''v/>

MaUvetaj^y

Imsjö

^^yjMjtisein ma.

y„4-fikls«H*r^O!

BaRprsta''

''^J$boda/_'' 33.

\Rötth/xJt.

''''Uyyyn-c

0 K %

oEktorjy

Sondera

"Skoter-stal ■*»

sJ%rp''\ Ikuw

\ttriR.I

''Wilr

1''ri!’-''r /°‘fey»9ftÄ4 AlfMäibaTg l

<l''" 3^:MAUSfeJ

L ketoypyjjg^orp, !j

V. Huniitge^

lcgstdä&iY

•Gill/no''

''Grindfivé- 9J& \

s^“3

Bondböna,

''”''A

''((Sortor/i,

-FäSttorp

SläVlrttv

itffi&X ‘vila

)S%JBö7du

G ö''l\gn

B b/lco f Skof/er 1

.Stocttbä/ttero,

•33 - 33y. 4 r

Sk .. W ^

Pyj/Ul/T" \k A - ''— ! »Tgl*

Grop torp; yyivittorp \

>■ 3'' "X ''

33 Eof/dki/oy/-, tkEnc/)oguy$t

téqfiolj^föininuigivrp Å

Ekeby ^

Näfjptgtta

Fästa

I Isberg''

/P,/lsbodn\

öi&flyjjfr
YvVj^fou
dstor/jpAj
-

ibytorp

Nt/ithy j

:...-),sm- -.■..

ti eg erbo • 3..

Hri:hl.-nS

\Giltherfpv

>rnstmdk''

‘Norste/v

ffaUebro''

f^^jgrnluilm

7Zy«%W

RtifhuJi)

-/\l SitftlPYW

IGÅKER

rRETSTORP

rj&foälet

>e/orp

lBetsA0.ru/

VindbUdan•

zgpestnrpp

iilla~A>,

-ht. Sjatfmorp

S&atriJie/to/rn

»GETOÄI^^

KATRIN El

•lycke.

3 ‘ Euu.tstrk >- - ^gi/jldbl eruis e+j

—ttptSf/ä.A

m/h

«=Rg"“*y

Sotipi*yuäc

Bgrksdttei-o''

''^f^Hu/vu diskar

y Bo<V''E

1/tngdru/i

Sinr/tt/Hg!

.Xerbä<

Moe/V

Rot/orp

Stenig

ta/f/h/fu

\yttusttzfs\

Mal/no,

1Jtdsätery

'',undby\S a^i

Forsjo)

(yväj^m

■3skyI

tttizmnu/ldci

‘ttjimifallet

[Trosa

Xa/lrbz

Göntorp

^''édcrbyr

Tamizifp

Vgrjfösdr

bKyllbI

nse LSjm

■“•k*;.

JZa/iäijh

Bolby o

BETTNA

IgO 3, .

.jm Jiästrinke^

Spädt <1-Av WytfSib/bto

Horn'')1

(Kastor//

0 '' ;• H

k. torp

. Svcmstorp

ktyresvatl

IfJORTfyi

rapftorp_

j^Björstorpj

>Achsjövik

A-Yv^rvw^

JHittaZa•Kängstorp

|i

. Emmg.

Lvrsbohvl/rt

FupfkrPa^m

huld.

F.imttin a

ID Hu/isala}

vr^N ApeUgrp

''Jembol

ALg usto rp

\mNybaokerF

lärka*

Orniaket

Mellste/v O

yy^F/gsjoh/i/y

p, GvMtorp

StJerrLcufu/y

''GukT\

, ttjörnäalet

Kalbo
-

Sväris ''ä

VUitOrJcv

IQ1 (Nyli/u/stofp

(Jfrof/t/py) jF*

Jk N SÖ/iyP ;—> --

jSnestip > j

\rrän<f ^-Ht/sbyc ^

h. &v<f(

J)«iM

y ckelby C

\yuerrik''Y

rfoffsö.

lotta
-

.JtokigniK?

Ap KimoCldien

Hby/sfiitl

IWnrrwy

''hen. AyUu-n

Sy\J=

Forsta //ml vt

.JDjupvik
-

^ f

ij,er,\p‘

ÖRMON

KiBöraäi^iTn

»värta

.ang udden
-

Rättvik

Asko

relmftrE,

fL(bu/gru/\r/t/i\

säter})

''"fcf-fKöps/au t

dietfi/iol

ÖrA tri,.

Maam

opaginerad Kontrollera mot PDF

:drikstad

"rf-drads"''

s>N Jbtyiui

&zi

ÅÄrX^/|

i WTO So

"tidJsoC''

berg

fredrikshali

iGol nas.

jNosséj

Ahekdrrdi

llttfretl K

•^jblsetini

Pgardfk
-

■ /f/,/,ebert/i*H\

fjoiriMM-L-ui/laj

'' / JK® . T

»-L fr»

...A ä«ai.

FtcUsby» ''

JfottjUfärrÄ

BiHWgsfot

>1 ^Ätornm,

STRÖMSTAD

åtruifken

forkrbacfuj

(Aftnar

Wsuful,,,

.Bayrtd

•• "

9+Vpd<tö{yr 1

^Bälnäy

éMfåbräqg

V**1

t-Bilvi/ap

S‘t.9+Ulrkylp

AyfiöU

\åale/n.

■Kroken,*

•Bäcken,

".‘Qstby

iömeby/k

- orinifo

^PWBWabM

\ . Ösbhdm

Sytråd

''•Xu/tnebo''

yl/juti,

''•Ganckeft

Lon in, bon//

Klatfuile

_ ,<

\orpabe

l¥f s Hd

.Viar/anda,

'' '' ■ f/Snal?lfa,

Weboc/fStBe^ai

^ÖPMANNEBRO

, -Sami

•it. Hon,;

<*yrO£aS

■lira

Bråker''

tfva/’j;i

Bagerhutt

Élsertiitx,

y

‘•-L/useb/w/ty,

•.Stat .

/j " ''/Bön.

arftte</ai! -LeÅna^^ k

#»"«<M • \ \ (‘T

^ Saimeijj$>

H- i

Hqrftoi “täfi&ebracka/■,

''oPåttniujsUi. ■

. SUNNANÅ

tmiuiå,

£Ruo

Q*or^?rån4ab \

ibland» "^"VaV1

'' m^ers"-G$k

fe i ^<ANGEfeA»i

JJpV>rn,i^

v>V\

/A

%W«Woft

KrirtU

Vj/eboek,

ERrKSTAD JaB°bsbyns''\

ÄinrtMi 3

s: Oktebyn ^

enxbusy

■e jofred/:

Bifletp

siMari,

V A 1

;r/?°

''Tfed/vurds

Sb''filekan

llerslad

«^rt|‘ÄT^''i

fokstad

frrä,u/0J

-''•iylle.sf,

''Kfteböie*

}Hn*J

Jörerni

Bersuter

Ryr + / fale.byn.

brålandaV;

•ri /låta

**■ TkoUmei

y ''''Lntuien

-Ljlöghått, o ?

■iiolt/L

''SöxT-fc^

-j /åaUebytv^

-tf

■ K fös iso

hädare

Rubfa

Sj Iffelrn

QrnunfXMGrp

KtQistarp

Äptorp

3f\Lé£&**''-''''x Bjrl

tf-Bovte/tlm/U U''7/'' 7

,r\Vv« -

'' bo fil?

rrbacfue

fletörl

Jttcr.rntd,''

,4vplåt*

Z flake,rud,

Kårtorj>

å<ntnm<2eby

SUR o

lunda

Kledbv

rrÄs/V".

'' tint*>rj/

fila Giacornina

''ferla/,

I1 ränd efio rs

''fykälla x

Ikea, „ . ■

■ikor/en

(''tebos/nq/

*j/ården^

k B/rstafu

pKA

-Kol/nen

“/7-Wl/yjj

^''åsudd£,n‘

iörn^ifftl,,

DKÖPINi

SBI Swl

* r,'',o"<k(''6''irA Korr?

i Bäd

,n. Ajilun

fmratfl

m£J*-

fy}&r~~

*y‘fitsher/.‘- fbnknté/

Badet,

Jufyrsbol V •

r~ \ /owfe,

»Ris

/ +«ras!i

.Hd .

fuksbnX Traf.

^ereviker,

data/ trop
-

nnefj

fKrtiJejJröt

antal.

\S\by

Ä) ^y^frhwftuul

Pari ork t/Tf*/

x i Bpm<\

B°Ua‘}.Så/c/n

r

/ gTh''1tr/Sill; /%

l''d*ictnu

LOVtNCjfc^X

j<MuJ

aÄ|Sr:

K/ittfiolnien,

Sken rikt

fENERSBOR&Ä
-

Bryne.

\$ory(L

yyfaff&vry}

SéyitMi

U/e,mon

,H4«rp2

''(Lndcy

•yBlbta
-

c s

erört. _. Kattguld

K<iebr/Y> •i''teris/uiZr''^

''|nl4 dns .

/A LLA«

''/eu/ut

Stum

i/Unep

Mii/ika/r,

lBund,''

y

fy in/il° ?*

3 .Kerg .''Barka, t

Bokenäs

A(\ (''T''rev£k../~/Å

^yäed+i

‘nmn+

{HÄSTOI

ING

^orsdtSria

yjj Väg.

''hdbfffferod’

Mne

/ v''fi}eitiunda^-

BtdirafishagNi^J ''

:«y»7/ ; "

terum^n. / 1^, y u

'' Vj'' +JT «y

ytdiilfen-torp \ <Mirrt/y Bffyvriak. \

v/y^iWnp/ ''-HTfig&L

fy£M*nshoitfien, 0 ''

_W&fw T^qhei»,>

• »Lf---»v» K&tléfuit/Si ^

^»e+Ss

'' J .. , ©ökhei

gfyisftorp

itorp,

kardor,)

Bjödcp

\ ^Tbrpnni

■♦wv-Hirimi/-

‘iV+^t''W/

lftody:>.?7

"mramla

B/irka>

Mdrouii

riarto/pir

Jpaåene;;.,

•ebtf/fy tf VB/inke

■> Hr‘i‘t^åna

Äsak.i ‘ /

Sdleöf. ''^Z

•p^Velrintln f

4-? fValekul/ \

•Akter

iUa " '' " v '' "1

, Åsert .;‘^,LVA

\rrtt)r/io

hårV/b/o

Warad''

/ y Asarebo

’/y \ VELANI

f \

r''efuirnin,)(vi Veld

•sbräeia'' jsf„,.

LANDS,

\Ufi>y0/y*f

VARA

fy/a/Srt o

\Askiuru

yjkrfn J

Bredöl

•Zi/jetar/j y j

Jfoktjörd/ll

/jAAdtUkyirnpet- He/le Woffcbn J/''''

rKsUfifil

. \ ^ ‘ Mrt.bx-V''-,:,.;. ^ /

AzrninJloffö

UTska^*// u ‘"HL \v^''7>

Borr/

B koger/,.

iäm*}um

AföUenturf/''

■''•an,/.

rors

tf LU Nii

jVWRflwtrtn.'', L

fest

• '' s
Ttygestad

.

.Karm

fBrdek/ffX. ålinhr

Väderön, r'', <

fomönJX, *>

Lirndbv.''/^Z/'',o,''t/^''1

VyLarr/

Ti.-niJdré,

''»r.idké,

vfisu/ur

''öftone.

fyidJ

beduin I

r.muC
-

k/eni Jfoltorpi

■ifrundeCAj

Vovu/ulj.-^f^A

litulu/i.vd

dfdseskärr

° Biir/yinop ;

A S K £

Ttåbelorv ÄÄaU.'' I

| Ifjörxbo!

Z^toglavik Hellestad

OUNOÅ

■TU"«S-> / Mjrldrt''m~a

S. yt''''"ua/f(i / /*■ ° .

wwfsWar.v'' V

>«S7f

%al/a,jAs~- Ci^rLksber»

f*/y^ , Cl '' Hälft.

^L+^rHir R,‘<K,rf‘,|

»W n ?fye -2-i

M/kTurSp^T

r^foyr£aOrr£ °rXl ^/‘N. 7''orsioffefJ

Back)

RORE «/ W''i

y

k\ ✓ ■ -.9rJu,j, a‘7j ^ '' * rr f

e FA LK

{fiken °

lynsWp

Manat

fyr »vulfa.''

irL-.-å

•l.ej-y/A \

Eiiltral

rhtttd

.Hu/e/mc,

\vm<r{ sä.

(A’/ynio,

yd/vu/äfA

''ingxber// tirwtorÅ

KlJN-rdai ,\ M

gg

J O »R N s

(irqhkärr

(tf,ofta

/ “ -fyka/f ne/,, n,i

‘/Öf}-å\ °S/au>,

‘Hägn Jläreae

Ktofha.s

\ e’ s£r o

film torp,

,7,i ^ÄRTörrA

Äi^rkiimla

*uinvtartfdi

''

<• lify/M

Grönsfuirt

+L än tjärn!

Ke^miu

,yi~L:,f.

Venevalla,

Bältestad!''

\B r/tves-lätt

''Andel

Kotesc

TitJptn/ '''' /JrB"(/«fy

irtftTyilcttorp aög.yu''

y&nii&uidl*/

\iiel

utlgare/l Shj/ft/fek

3 Bäck,

Vor/ivil;

OiUlbv

iprete/ätt

^a.Vté

Odiyqrdet^

''■''“,föy. dala

''olbrsriéi

./. «x JffdotJliufjeniqse

''w Ksta/yfJ ° Vt*torp? N

Va }^ffe«lip*0i

'' 7ivd»«‘,''1MKÖIaftv

:li.,M„,,fl tf Oscea.. ■

»Asaxp

''A3ARP

’ « Asta/Cy

yi-ÖDödlt^

Frokstorpt f

Kiltr/ifJa)o,

yB/tdntis

i&U/et/ttjy

kBudmimstpry),

Kresene-y

./•/„ ”"""■v"n'' iirta

Bälintje /—^

il/etnns-c^k? \ ^KlieUircflF

aeingsas -C., ''

il»»/, kronisk. ’ ''•■w

°B/(inl7dy

Jitancrl

• Öslad,

jji * dditat-erfårdi

ufn.vtv)

''Usbaatoi

Vindare^,''

Brt/reti%

l/™d$n/röd,./\./

%mfå

Källan

Uidsbertj

kfga/tfZ£.c

ro halm

<’n.et .J,

/ 1 ’ f / / I. .

fru/ashud,

BöHa''.

) '' '' näuftari/

”-TWR^re -Cfafryi F /&rc

Aö6>rp.-/\ '' S-kar/*

Feupé^ida;,

BORÖSTENA

Wktc

Vfdtutorp

.,. <V«W*

•»LNataty,

Sa\ö Sj

° on

fOädnnti/y ''K

\ SnXimdbv

■i''nno •In,

''^^ådtnpiug

Tolerrd,

l/oUtp/yn.r,

LENl

>r >Kh

''HaUonden ’

Timnielf

.datum

:ä ><«

flFRlSTAO'' -?•

|[f~* öno:?, ~StTE

/•'' „ Vtenj/p,

^/fnad"^

Zf arken,

^.\SvS

r />te -

xiafer’- , k

* A t/n esf

''^nibratrn,

..'' ¥i‘.

Boauiis

%fttfeqp

å TöÖesj^''

Iw ''

Bofven

8iZA°J/a}>Ur ’ /

fULRtCEHAM

Bredriksbety f

d, - t+önåscii

Äfyaby

f\ /'' Vis

j^yq.-^nna

''St&o&té

Zliiikshain.

''T&Uey/nho,

JENS

finh-rre,/.

W^.

-Räxitjednla”

fjofiretTrikshnmti Jo

ro

’udo rf) ''■

''tVdf\''tda,

%. Götcbo

Kiruhe

BYGDS

•Uldlbva

...Hd

Zindalen,"

Bua.

A/ni/ttiit. i

[ --wwW, •*

A^nrfotut

'' JfttU-tt? "i, 2

''u-inigdsboiJQ

Ä*?

''dl.ibo

|ns«.veped

\</spärde

ar* ^ /fler/vt

(‘rkésh/dt v'' Vj—-

''u>n

Bart

•åt., i-, / r^r°ark ''^■^yFagf-dred,

It, t tf,, h &v>8 °/FfH/eitnrl-,, \ \ v/le. efn

SAF

-/''f>''*tra.

fl/orby

Ö^V/<yt
-

ässTv'' r ^ /I ®4V!V^''

wJtJ

‘''•H&Blltn, pf * s7/ ^ (‘.DoJ.

tw'''' f(f0fei2 < Qvitta

| (f ^ w&

w ()v Q <y d

"Hw* «^A®i s O- Rf) /k n

u.

ta tb> l^aiva c^ervotw

(äwuu> /m

^^c4^CaA^EW C^-O^CA-^-aA^^-cX ^-VVW^-WVV^ «r

J ~ cfCutei-v^Sf

-*• QA^Q^Oo\eh^)C ~

St%*£o.t 1 -.SOCOOO

jRölaiidö X dsköI4 ‘

Gen.Stab.Lil..\nsl. StoclcK

fioler önrne &

«**^**«^s*!|<^fL Le «d<H%Svar,eb„fc;^ ; W

f^ffarnötms "‘Batbn, '' ^W?'' J / • J 1 iffisany,*

-tf .yå■/■-•-''/ i" ( '' 1 '' f V

^ffatnöenys

ffältoV å

Lysekil

-------

tt''™yUf® T R a Hd ,-n « T.aÄ»''-

Klädesliolmen <•

Böter*

tf/st&t/jKoön

* ^ V*\ ° Mnäs.

yvätts i>u..u _5fiJ*?a

"“■''*•«. •e»-"-"''"''*-"”” F/ii-—i

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.