Sök i Ratio Lex

Angående med Ryssland af slutad konvention om samfäldt brukande af svenska och ryska kronornas laxfiske i Torneå eif

1897-03-26 · 48 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 47 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1897:63, Angående med Ryssland af slutad konvention om samfäldt brukande af svenska och ryska kronornas laxfiske i Torneå eif

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

i

N:o 63.

Kongl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen, angående med

Ryssland af slutad konvention om samfäldt brukande af

svenska och ryska kronornas laxfiske i Torneå eif; gifven

Stockholms Slott den 26 mars 1897.

Sedan den i 5 artikeln af gränsregleringstraktaten i Torneå den ™

november 1810 mellan konungariket Sverige och ryska kejsardömet faststälda

tidrymd för ett samfäldt brukande af laxfisket i Tornet eif år 1891

gått till ända och underhandlingar i anledning deraf pågått mellan de båda

regeringarna om träffande af ny öfverenskommelse i ämnet, beslöt Kongl.

Maj:t vid föredragning af ministeriela ärenden den 22 februari innevarande

år att bemyndiga herr ministern för utrikes ärendena att med Kejserl. ryske

härvarande minister underteckna en konvention om samfäldt brukande af

svenska och ryska kronornas laxfiske i Torneå eif, och har en sådan konvention

den 23 nästlidne februari blifvit af berörda ombud i Stockholm

afslutad mellan H. M. Konungen af Sverige och Norge, å ena sidan, och

H. M. Kejsaren af Ryssland, å den andra.

Konventionens hufvudbestämmelser äro, att fisket skall brukas samfäldt

för de höga kontraherande parternas räkning, hvarvid hvardera af

parterna disponerar hälften af fisket, att konventionen skall träda i kraft

den 14 mars 1898 och förblifva gällande till den 14 mars 1917, då ny

öfverenskommelse i ämnet skall träffas, dock att, för den händelse under

loppet af nämnda tid oförutsedda omständigheter skulle göra det omöjligt

för endera af de kontraherande parterna att låta samfälligheten fortfara,

han skall ega rätt att uppsäga konventionen, i hvilket fåll den upphör

att gälla ett år efter dagen för uppsägningen, samt att, i händelse af sådan

Bih. till Riksd. Prot. 1897. 1 Sand. 1 Afd. 51 Häft. (N:o 63). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

uppsägning, hvardera parten skall återinträda i sin rätt att inom gränserna

af sitt område tillgodogöra sig fisket för sin egen räkning.

I det Kongl. Maj:t nu till Riksdagen öfverlemnar omförmälda konvention,

vill Kongl. Maj:t, med åberopande af hvad i jemväl närlagda statsrådsprotokoll

och öfriga handlingar finnes upplyst och utredt, härmed äska

Riksdagens godkännande af de i konventionen innehållna bestämmelser; och

förblifver Kongl. Maj:t Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse

välbevågen.

OSCAR.

Douglas.

i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63,

3

(öfversättning.)

Konvention

angående samfäldt brukande af svenska ock ryska kronornas

laxfiske i Torneå eif.

Sedan den i 5 artikeln af gränsregleringstraktaten i Torneå den *§

november 1810 mellan konungariket Sverige och ryska kejsardömet faststälda

tidrymd för ett samfäldt brukande af laxfisket i Torneå eif numera

gått till ända, hafva Hans Majestät Konungen af Sverige och Norge och

Hans Majestät Kejsaren af Ryssland, som *funnit nyttigt och lämpligt att

tillförsäkra sina respektive undersåtar fortfarande fördelarne af ett samfäldt

bedrifvande af sagda fiske, beslutat att för sådant ändamål afsluta

en konvention samt till sina fullmägtige utsett:

Hans Maj:t Konungen af Sverige och Norge:

Dess minister för utrikes ärendena m. in. grefve Ludvig Vilhelm

August Douglas;

samt Hans Maj:t Kejsaren af Ryssland:

Dess envoyé extraordinaire och ministre plénipotentiaire vid Hans

Maj:t Konungens af Sverige och Norge Hof, verkliga geheimerådet

m. m. Ivan Zinoview,

hvilka, efter att hafva utvexlat sina fullmagter, som befunnos i god och

behörig form, öfvernskommit om följande artiklar:

Art. 1.

Laxfisket i Torneå eif å sträckan emellan Muonio elfs inflöde och

norra ändan af halfön Svänsarö och i flodens förgreningar skall brukas

samfäldt för de båda höga kontraherande parternas räkning till den mars

1917, skolande efter utgången af denna tid ny öfverenskommelse i ämnet

träffas. Om emellertid under loppet af nyssnämnda tid oförutsedda omständigheter

göra det omöjligt för endera af de höga kontraherande parterna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 63.

att låta samfälligt)eten fortfara, skall lian ega att genom sådan uppsägning,

som här nedan i art. 9 sägs, få densamma upphäfd, i hvilket fall hvardera

parten skall återinträda i sin rätt att inom gränserna af sitt område tillgodogöra

sig fisket för sin egen räkning.

i

Art. 2.

Så länge det samfälda fiskebruket bibehålies, skall allt fiske af lax

och s. k. taimen, med undantag allenast för Hellelä skatteförsålda patuställe,

vara förbjudet i Torneå elfs nedre lopp, alltifrån norra ändan af

halfön Svänsarö intill elfsmynningen, hvilken anses befintlig emellan Helleläudden

på finska sidan och det svenska landets närmast motliggande strand.

Dylikt fiske skall likaledes vara förbjudet i det vattendrag nedanom elfsmynningen,

som utmärkes å ena sidan af holmarna Selkäkari, Lilla och

Stora Kraaseli samt Kraaselikrunni och å den andra af Bockholmen, Leppikari

samt Leppikarikrunni. Enär det dessutom för det samfälda fiskebruket

fordras, för att icke hindra laxens uppstigande, att fri öppning lemnas i

vattendragets fortsättning mot söder till sundet mellan öarna Tervakari

och Hamppulleiviska, skall det vara uttryckligen förbjudet att från någondera

sidan af berörda vattendrag utsätta fiskeverk till större längd än

200 meter.

Art. 3.

Hvardera af de höga kontraherande parterna disponerar hälften af fisket.

Art. 4.

Rättigheten till fiskets bedrifvande under den tid, denna öfverenskommelse

eger gällande kraft, skall af hvardera af de höga kontraherande

parterna först hembjudas åt ortens allmoge på hvardera sidan äfvensom åt

nuvarande innehafvare af s. k. privilegierad fiskerätt, ankommande på hvardera

parten att för dess fiskehandel bestämma, hvilka dess undersåtar af

hembudet skola få del, äfvensom de närmare vilkoren för upplåtelsen och

beloppet af den afgift, som skall utgå.

Art. 5.

De höga kontraherande parterna skola ömsesidigt meddela hvarandra

resultatet af de hembud, som af dem gjorts traktens befolkning i enlighet

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

med bestämmelserna i ofvanstående art. 4. De skola likaledes meddela

hvarandra uppgifter rörande fördelningen af utbytet af fisket mellan befolkningen

samt rörande det sätt, hvarpå hvardera kronan tillgodogjort sig

de henne förbehållna fiskelotter.

Derest en af parterna skulle härefter tillkännagifva för den andra,

att han föredrager, att fiskerätten hvarje år utbjudes å offentlig auktion,

då skall den sistnämnda anordningen antagas af båda parterna.

Art. 6.

Derest upplåtelse kommer till stånd på grund af hembud gjordt af

de båda höga kontraherande parterna i enlighet med ofvanstående art. 4,

skola följande bestämmelser lända till efterrättelse vid fiskerättens utöfvande:

1. Fasta fiskeverk må ej uppföras till större antal än högst 8, och

skola desamma hafva det läge och den utsträckning, som efter föregången

syn af regeringarne gemensamt, varda bestämda. Under vårtiden, intill

dess fångsten i dessa fasta fiskeverk börjar, må dock jemväl begagnas annan

för fångst af lax och s. k. taimen afsedd lofgifven redskap.

2. Till bestridande af kostnaderna för fiskeritillsynen inom Torneå

elfs fiskeområde skola båda staternas fiske-arrendatorer årligen erlägga:

svenska statens tillsammans en summa af 2,350 kronor och finska statens

tillsammans en summa af 3,290 finska mark.

3. De båda staternas arrendatorer skola utgöra tvenne skilda föreningar

med skilda styrelser, hvilka senare, bestående hvardera af 5 ledamöter

jemte 3 suppleanter, skola gemensamt ombesörja fiskets bedrifvande,

fångstens försäljning, förvaltning af inflytande medel samt den slutliga

delningen af vinsten emellan begge föreningarne. Berörda styrelser skola

likaledes vara skyldige att lemna vederbörande myndigheter noggranna upplysningar

rörande fiskets utfall för året, äfvensom i öfrigt upplysningar,

som kunna af dem begäras. För gemensamt åtagna förbindelser skola de

begge styrelsernas medlemmar vara solidariskt ansvaidge.

Art. 7.

Derest endera af de höga kontraherande parterna påfordrar fiskerättens

upplåtande årligen å offentlig auktion, på sätt i art. 5 omförmäles,

är det öfverenskommet, att följande bestämmelser skola lända till efterrättelse:

1. Länsstyrelserna i Norrbottens och Uleåborgs län skola ega att

årligen å offentlig auktion till den mest bjudande upplåta rätten till fiskeverkens

begagnande. Auktionen förrättas vexelvis i Torneå och Haparanda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

stad å någon dag under förra hälften af mars månad, som af länsstyrelserna

efter öfverenskommelse bestämmes; börande vid densamma hvart och ett

fiskeverk utbjudas för sig dels i sin helhet och dels fördeladt i brukningslotter,

motsvarande hvardera V20 af hela fiskeverket.

2. Af de medel, som vid auktionen betingas och hvilka böra före

den x april vara till fullo guldna, skall hälften inbetalas till den svenska

och hälften till den finska kronan.

3. Fisket må ej utöfvas annorledes än i fasta fiskeverk till ett antal

af högst 8, hvilkas läge och utsträckning efter föregången syn gemensamt

varda bestämda.

4. Den eller de, som fått sig fiskeverk till begagnande upplåtet,

ege att på egen bekostnad fiskeverket uppföra samt efter fisketidens slut

detsamma borttaga.

5. Till bestridande af kostnaderna för fiskeritillsynen skola kronorna

årligen erlägga: den svenska kronan 2,350 kronor och den finska 3,290

mark.

Art. 8.

Intill dess inom samtliga församlingar i båda rikena nu utgående

laxtionde varder utbytt mot bestämd penningafgift, skall, på sätt förut

skett, af all fisk, som erhålles, tiondedelen in natura undantagas för att i

tvenne lika delar fördelas mellan de båda staternas tiondeberättigade.

Hvardera af de kontraherande parterna eger full frihet i afseende å fördelningen

af tiondet mellan sina egna undersåtar.

Art. 9.

Denna konvention skall träda i kraft den ^ mars 1898 och förblifver

gällande till den ^ mars 1917, eller i det i art. 1 omförmälda fall

intill dess ett år förflutit från den dag, då någondera af de höga kontraherande

parterna densamma uppsäga. Densamma skall ratificeras, och ratifikationerna

skola utvexlas så fort ske kan, dock under förbehåll af svenska

Riksdagens godkännande.

Till bekräftelse häraf hafva de respektive fullmägtige underskrift,

och med sina sigill försett denna konvention.

Som skedde i två exemplar i Stockholm den ff februari 1897.

(under!.) L. Douglas. (undert.) Jean Zinoview.

L. S. L. S.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

7

Utdrag af gränsregleringstraktaten

emellan H. M. Konungen

af Sverige och Sveriges

rike a ena samt H.

M. Kejsaren af Ryssland

och Ryska riket å andra

sidan, af handlad och sluten

i Torneå den ™ November

1810, och ratificerad i Stockholm

den 5 December och i

St. Petersburg den December

1810.

(öfversättning).

Årt. T.

Laxfisket uti Torneå eif, sådant

det genom Konungabrefvet af den

Trettonde September Et Tusende Sjuhundrade

och Nittioett blifvit faststäldt,

är, för de deri utsatte Hundrade

år, uttryckeligen tilerkändt de

nu varande ägare, som fortfara åt

idka det gemensamt och åt, som

förut, dela afkastningen deraf. Den

årliga afgift, som bör til hvar och

en af de begge Kronorne betalas,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

kommer åt rättas efter den del, som

deras ömsesidige Undersåtare befinnas

äga i detta arrende.

Landshöfdingarne uti Norrbottens

och Uleåborgs Län skola hindra

åt något nytt pålverk må göras, om

icke genom en inbördes öfverenskommelse

emellan de intresserade

och åt i allmänhet intet intrång må

ske i det privilegium som äges af

de nuvarande innehafvare af nämnda

fiske. Då dessa hundrade år förflutit,

skal i anseende til denna punkt

en ny öfverenskommelse träffas.

Hvad idkandet af andra fisken

beträffar, skall det hädanefter å ingendera

sidan sträckas längre än til

de gränsor, som åtskilja de bägge

Staterne.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Koiigl. May.ts Nåd. Proposition N:o 63.

9

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Mafit

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 februari

1890.

Närvarande:

o

Hans excellens herr statsministern friherre Akerhielm,

Statsråden: friherre von Otter,

Wennerberg,

friherre Palmstierna,

• friherre von Essen,

friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen föredrog

i underdånighet följande mål och ärenden, nemligen:

1:°)

Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Norrbottens lån underdåniga

skrifvelse den 20 september 1888, deri Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

under förmälan, att enligt nådiga brefvet den 16 augusti 1791 arrendet af

Torneå elfs regala laxfiske upphörde att gälla samma dag år 1891, och

med erinran tillika, att, jemlikt art. 5 i gränsregleringstraktaten mellan

Sverige och Ryssland den november 1810, efter de hundrade årens

förlopp eu ny öfverenskommelse angående berörda fiske skulle träffas emellan

Bill. till Piksd. Prot. 1837. 1 Sami. 1 Afd. Öl Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition. N:o 63.

de båda rikena, hemstält, huruvida icke Kongl. Maj:t täcktes låta på ministeriel

väg vidtaga åtgärder till ordnande i god tid af denna angelägenhet;

Och hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande angifvit vissa grunder,

på hvilka, enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes mening, en dylik öfverenskommelse

lämpligast borde byggas;

uti hvilket ärende ej mindre domänstyrelsen, efter inhemtande af

yttrande från intendenten för fiskerierna och fiskodlingen, än äfven kammarkollegium

afgifvit infordradt underdånigt utlåtande.

Statsrådet hemstälde, att Kongl. Maj:t måtte uppdraga åt herr ministern

för utrikes ärendena att för ordnande af frågan om den framtida

dispositionen af Torneå elfs regala laxfiske med kejserliga ryska regeringen

inleda underhandling derom, att åt sakkunnige män, exempelvis till ett

antal af två från hvartdera riket, uppdroges dels att utreda alla de omständigheter,

som för frågans bedömande vore af vigt, dels ock att på

grund af en sådan utredning till Kongl. Maj:t och Hans Maj:t Kejsaren

af Ryssland ingifva förslag till det regala laxfiskets framtida disposition.

Hvad statsrådet i förestående — — mål och

ärenden hemstält och tillstyrkt behagade Hans Maj:t

Konungen gilla och bifalla.

ex protocollo

G. Louis De Geer.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

11

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14

november 1890.

Närvarande:

o

Hans excellens herr statsministern friherre Akerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Otter,

Wennerberg,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

friherre Akerhielm,

Groll,

Wikblad.

Under erinran, att Kongl. Maj:t den 28 februari innevarande år uppdragit

åt hans excellens herr ministern för utrikes ärendena att för ordnande

af frågan om den framtida dispositionen af Torneå elfs regala laxfiske med

kejserliga ryska regeringen inleda underhandlingar derom, att åt sakkunnige

män, exempelvis till ett antal af två från hvartdera riket, uppdroges dels

att utreda alla de omständigheter, som för frågans bedömande vore af

vigt, dels ock att på grund af en sådan utredning till Kongl. Maj:t och

Hans Maj:t Kejsaren af Ryssland ingifva förslag till det regala laxfiskets

framtida disposition, föredrog chefen för finansdepartementet, statsrådet

friherre von Essen en af herr ministern för utrikes ärendena till chefen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

för finansdepartementet den 7 i denna månad aflåten embetsskrifvelse,

deruti herr ministern meddelat, att, sedan Kongl. Maj:ts beskickning i

Petersburg anmodats att hos ryska regeringen göra framställning i nämnda

syfte, bemalda regering antagit det gjorda förslaget, att åt sakkunnige från

hvartdera riket uppdroges att utreda frågan och i densamma afgifva förslag,

samt till medlemmar i kommissionen från rysk sida utsett ryske konsuln

i Hammerfest D. Ostrowsky, finske fiskeriinspektören doktor O. F.

Nordqvist samt häradshöfdingen K. Boström, äfvensom att Torneå från rysk

sida föreslagits till samlingsplats för kommissionen;

Och hade hans excellens tillika tillkännagifvit, att härvarande ryske

minister på sin regerings befallning anhållit om upplysning dels om namnen

å de personer, som från svensk sida komme att utses för att med de ryska

ombuden öfverlägga, dels om den tid och ort för de gemensamma ombudens

sammanträde, som från svensk sida kunde finnas lämpliga.

Statsrådet hemstälde, att Kongl. Maj:t täcktes förordna svensk-norske

generalkonsuln i Helsingfors grefve Carl Magnus Gustaf Björnstjerna, fiskeriinspektören

Nils Rudolf Lundberg och häradshöfdingen Gustaf Sundberg

att såsom ombud för Sverige jemte de för enahanda ändamål från rysk

sida utsedda ombuden, efter skedd utredning, afgifva underdånigt .förslag

i fråga om den framtida dispositionen af det regala laxfisket i Torneå eif

hvarjemte statsrådet, som i fråga om tid och ort för kommissionens

sammanträden ansåg lämpligast, att kommissionen första gången sammanträdde

den 19 nästkommande januari i Stockholm eller Helsingfors, efter

kommissionens eget bepröfvande, och derefter under påföljande juni månad

samlades i Haparanda eller Torneå, likaledes efter kommissionens val, hemstälde,

att Kongl. Maj:t måtte åt herr ministern för utrikes ärendena uppdraga

att inhemta ryska regeringens mening rörande de sålunda föreslagna

tids- och ortbestämmelserna;

Hvad statsrådet i detta ärende hemstält behagade

Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle utdrag af

protokollet till utrikesdepartementet expedieras.

ex protocollo

Hugo Malm.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

13

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Kongl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 31 december 1891.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Essen,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam.

Departementschefen, statsrådet friherre von Essen anförde:

»Sedan den för utredning af frågan om den framtida dispositionen

af det regala laxfisket i Torneå eif tillsatta kommission, hvilken för affattande

af sitt betänkande sammanträdt i Helsingfors den 12 nästlidne

november, efter derstädes hållna förhandlingar den 18 innevarande månad

ajournerat sig för att åter sammanträda den 15 nästkommande januari,

så har svenske ledamoten i kommissionen grefve M. Björnstjerna till mig

öfverlemnat de vid berörda förhandlingar inför kommissionen förda, af

honom och främsta ryska ombudet underskrifna protokoll, af hvilka protokoll

inhemtas, bland annat,

att kommissionen affattat ett fullständigt betänkande och förslag till

den framtida dispositionen af det regala laxfisket i Torneå eif;

att detta förslag till alla delar blifvit godkändt af de i kommissionen

deltagande svenske ombuden;

att ryske ombuden icke kunnat förmås att instämma i de punkter

af förslaget, som afse uppdelningen af lotterna i det af kommissionen föreslagna

framtida samfälda fisket kronorna emellan, i det de påfordrat, att

svenska kronan skulle till hälften deltaga i ansvaret för bibehållandet af

Torneå stads donerade fiskerätt, hvarjemte samme ombud, sedan de en gång

inom kommissionen förklarat sig villiga att i öfrigt biträda det upprättade

förslaget, framstält det påstående, att laxfisket i Torneå eif vore att anse

såsom en de begge kronornas gemensamma egendom och att detta förhållande

skulle förblifva oförändradt till dess delning verkstäldes, i följd

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Körtel. May.ts Nåd. Proposition N:o 63.

hvaraf de jemväl yrkat, att flere förslagets punkter måtte i öfverensstämmelse

med denna princip ändras;

samt att svenske ombuden deremot fortfarande vidhållit den af

kommissionen under de föregående förhandlingarne antagna grundsats

eller att efter den nu löpande arrendeperiodens utgång hvardera kronan

skulle ega rätt att inom sitt territoriella vattenområde fritt förfoga

öfver det densamma tillhörande laxfiske och att det sålunda berodde på

fri öfverenskommelse kronorna emellan, huruvida något samfäldt laxfiskebruk

vidare skulle i elfven bibehållas, i enlighet hvarmed svenske ombuden

sista dagen under de hållna förhandlingarne öfverlemnat, för att kommissionens

protokoll bifogas, den af kommissionen gjorda och af svenske ombuden

godkända affattning af ett kommissionens gemensamma betänkande

och förslag rörande den framtida dispositionen af det regala laxfisket.

Då enligt främste ryske ombudets förklarande till protokollet för den

16 förutnämnde november kejserliga ryska regeringen godkänt den samma

protokoll bifogade, af ryska ombuden undertecknade not angående Torneå

stads donationsfiske, hvaruti påyrkas, att — enligt hvad orden lyda — »så

stor andel, som motsvarar Torneå stads donerade tre tunnors laxtaxa borttages

öfverst från hela laxfisket eller dess nettoafkastning», anser jag denna

fråga likasom den dermed nära sammanhängande angående hvardera kronans

bestämmanderätt öfver laxfisket inom dess territoriella område icke

kunna annorledes än i diplomatisk väg lösas; och tillåter jag mig med

afseende härå hemställa, att, då den svensk-ryska kommissionen för utredning

af frågan om den framtida dispositionen af det regala laxfisket i

Torneå eif numera verkstält den anbefalda utredningen, Eders Kongl. Höghet

måtte uppdraga åt herr ministern för utrikes ärendena att inhemta

kejserl. ryska regeringens mening, huruvida icke vid nyssnämnda förhållande

kommissionens arbete borde anses afslutadt;

och hemställer jag, att handlingarne i ärendet måtte, jemte utdrag

af dagens protokoll, få öfverlemnas till utrikesdepartementet, på det att

frågan om laxfiskets framtida disposition må, i händelse ryska regeringen

kommer att biträda framställningen om afsilande af kommissionens arbete,

i diplomatisk väg vidare behandlas.»

Statsrådets öfriga ledamöter instämde i hvad föredragande

departementschefen sålunda hemstält; och behagade

Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten dertill

lemna nådigt bifall.

ex protocollo

G. Vilh. Smärling.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

15

Utdrag af protokollet öfver ministeriela ärenden ,hållet inför Hans

Maj:t Konungen ä Stockholms slott den 2 februari 1892.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Hans excellens norske herr statsministern Blehr.

Statsrådet Östergren.

2:o.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet:
»Sedan

i enlighet med Kongl. Maj:ts beslut vid föredragning af

finansärenden i svenskt statsråd den 28 februari 1890 förslag af mig blifvit

framstäldt till kejserl. ryska regeringen att för ordnande af frågan om

den framtida dispositionen af Torneå elfs regala laxfiske uppdraga åt en

kommission af sakkunnige män att utreda alla de omständigheter, som för

frågans bedömande vore af vigt, dels ock att på grund af sådan utredning

till Eders Kongl. Maj:t och Hans Maj:t Kejsaren af Ryssland ingifva

förslag till det regala laxfiskets framtida disposition, och kejserl. ryska

regeringen till medlemmar i denna kommission för ryska riket utsett trenne

personer, behagade Eders Kongl. Maj:t vid föredragning af finansärenden

i svenskt statsråd den 14 november nämnda år förordna jemväl trenne

personer, nemligen de förenade rikenas generalkonsul i Helsingfors, grefve

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 63.

Björnstjerna, fiskeriinspektören d:r R. Lundberg och häradshöfdingen G.

Sundberg att såsom ombud för Sverige deltaga i kommissionen. För

fullgörandet af sin uppgift har berörda kommission hållit trenne särskilda

sammanträden, det sista i Helsingfors under tiden från den 12 nästlidne

november till den 18 innevarande december; och har kommissionen, efter

hvad hos mig blifvit anmäldt, härunder afslutat sitt arbete.»

Sedan herr ministern redogjort för innehållet af kommissionens protokoll

med bilagor, yttrade herr ministern vidare:

»De grundsatser, man från svensk sida uppstält, torde kunna uttryckas

sålunda:

l:o) att det icke må anses såsom genom föregående traktater bestämdt,

att laxfisket i Torneå eif för all framtid skall af de höga kronorna

gemensamt bedrifvas, utan att frågan, huruvida och för hvilken tid sådan

samfällighet skall ega bestånd, nu utgör föremål för öfverenskommelse; och

2:o) att Sverige icke på grund af fredstraktaten ” september 1809

eller gränsregleringstraktaten den ™ november 1810 iklädt sig eller eljest

eger någon förpliktelse att, derest laxfisket gemensamt bedrifves, af sin

andel i afkomsten afstå något till fördel för staden Torneå.

Då jag i likhet med de svenske ombuden anser, att någon uppgörelse

beträffande det framtida ordnandet af laxfisket i Torneå eif icke

kan afslutas, förr än enighet åstadkommits rörande nyss angifna tvenne

principer, får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

uppdraga åt mig att i sådant syfte med nämnda regering inleda direkta

u nderhandlingar.»

Sedan herr ministern derefter föreslagit, att genom Kongl. Maj:ts

minister i S:t Petersburg till kejserl. ryske utrikesministern öfverlemna en

mémoire af sådant innehåll, som det vid detta protokoll fogade förslag

utvisar, behagade

Hans Maj:t Konungen, jemlikt öfrige närvarande

svenske och norske statsrådsledamöters underdåniga tillstyrkande,

med godkännande af det upplästa förslaget

till mémoire, till herr ministerns för utrikes ärendena

hemställan lemna nådigt bifall.

Ex protocollo

G. M. Falkenberg.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

17

Bilaga.

Mémoire.

(öfversättning.)

De protokoll, som fördes i den svenska och ryska kommissionen för

afgifvande af förslag i fråga om den framtida dispositionen af regala laxfisket

i Torneå eif, utvisa att i några punkter skiljaktiga meningar yppats

mellan de båda rikenas ombud.

Sedan kommissionens samtlige medlemmar i hufvudsakliga delar enats

om förslag till ordnande för de höga kronornas gemensamma räkning af

regala laxfisket från Muonio elfs mynning till norra delen af Svänsarön, att

gälla för en tid af tjugu år, med rätt för de höga kronorna att, derest ej

före utgången af denna period ny öfverenskommelse träffades om samfällighetens

bibehållande, för framtiden hvar och en inom sitt område tillgodogöra

sig fiskerätten, så hafva vid sammanträde den 2/14 december sistlidet

år ryska ombuden — under åberopande deraf att i gränsekommissionens

protokoll för den 19/31 oktober 1810 skulle uttalas den principen, att

laxfisket i Torneå eif blifvit gemensam egendom för de båda höga kronorna,

och uttryckligen uttalats, att fisket i Torneå eif för framtiden, som förut,

skulle vara gemensamt för invånarne på flodens båda stränder — förklarat

sig i anledning häraf icke berättigade till annat än att i förslagen till ny

öfverenskommelse bestämma såväl området för det gemensamma fisket som

arrendevilkoren och sättet för det framtida fiskets bedrifvande.

Kongl. Maj:ts regering gillar i denna fråga helt och hållet den uppfattning,

som uttalats i det af de svenska ombuden i kommissionen till

protokollet den 6/18 nästlidne december afgifna betänkande, hvari yttras

följande:

»Genom den gränsreglering, som följde på 1809 års fredslut i Fredrikshamn,

har en bestämd gräns emellan Sverige och Ryska riket utstakats

längs Torneå och Muonio elfvar. På grund häraf måste allt landområde

och fiskevatten som ligger vester om denna gräns anses tillhöra Sverige

och det öster derom belägna det ryska riket. Inom den svenska delen af

elfven har naturligen den svenska kronan bibehållit sin regalrätt till laxfisket.

Inom den ryska delen har finska kronan öfvertagit samma regalrätt.

Visserligen blef i gränsregleringstraktaten den 20/8 november 1810 sär
Bih.

till Riksd. Prot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 51 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

skildt bestämdt, att det regala fisket (hvarmed förstods såväl det svenska

som det finska) uti Torneå eif skulle tills 1791 års, på 100 år ingångna

arrendeaftal upphört att vara gällande få behållas af dess vid gränsregleringen

varande innehafvare, som sålunda skulle »fortfara att idka det

gemensamt och att, som förut, dela afkastningen deraf», men då detta

stadgande icke kan betraktas annorlunda än som ett från begge sidornas

regeringar för viss tid gjordt medgifvande gent emot den fiskebrukande

gränsbefolkningen och gränsregleringstraktaten i öfrigt icke innehåller

några bestämmelser, som kunna anses inskränka någondera kronans fria

dispositionsrätt öfver laxfisket inom dess vattenområde, så lärer efter de

hundra arrendeårens förlopp begge kronorna vara oförhindrade att å ömse

sidor om den uppdragna riksgränsen efter godtfinnande tillgodogöra sig

sin fiskerätt på samma sätt som begge sidornas enskilde fiskebrukare jemlikt

sista momentet i gränsregleringstraktatens femte artikel hvar för sig

bruka det s. k. småfisket.»

Då en bestämd demarkationslinie genom gränsregleringstraktaten uppdrogs,

hvilket i traktatens artikel I uttryckes sålunda: »De cette maniére

toutes les possessions situées å la droite de cette ligne appartiennent å la

Suéde et celles å la gauche å la Russie», (Bil. A), följer deraf enligt allmänna

folkrättsliga regler, att hvardera kronan eller dess undersåtar ega

utöfva fiske på sin sida om gränslinien, derest annorledes icke uttryckligen

öfverenskommits. Men det är så långt ifrån att en dylik för all framtid

gällande öfverenskommelse fastslagits i den urkund, som ensam har gällande

vitsord i denna fråga, nämligen gränsregleringstraktaten af den 20/8 november

1810, att denna fasthellre, enligt Kongl. Maj:ts regerings åsigt,

otvetydigt angifver, att det då träffade aftal om samfällighet endast skulle

gälla för viss tid. Jemte det nämligen i traktatens art. V stadgas, att

andra fisken än laxfisken hädanefter icke finge å någondera sidan sträckas

längre än till de gränser, som åtskiljde de begge staterna, bestämdes, i

fråga om laxfisket, att detta, »sådant det genom konungabrefvet af den 13

september 1791 blifvit faststäldt» »för de deri utsatta hundrade år» uttryckligen

tillerkännes de nuvarande egarne, »som fortfara att idka det

gemensamt och att såsom förut dela afkastningen deraf», men att »i denna

punkt» — och härmed kan enligt satssammanhanget ej förstås annat än

frågan om laxfisket i motsats till de öfriga, i en senare punkt af samma

art. omförmälda fiskena — ny öfverenskommelse skulle, sedan de hundrade

åren förflutit, träffas.

En motsatt tolkning af art. V i traktaten kan desto mindre erkännas

vara välgrundad, som den i verkligheten skulle kunna leda till orimliga

följder, hvilka de kontraherande makterna näppeligen skulle förbisett och

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

alldeles icke kunna presumeras hafva afsett. Om nämligen efter de 100

årens förlopp ny öfverenskommelse om laxfiskets gemensamma bedrifvande

ej kunde träffas, skulle, derest fisket ej finge annorledes än i samfällighet

utöfvas, de begge kronorna i sjelfva verket vara förhindrade att, hvar inom

sitt område, tillgodogöra sig sin regalrätt till laxfisket.

Vidare hafva de svenske och ryske ombuden i kommissionen stannat

i olika meningar rörande Torneå städs ifrågasatta rätt att af det framtida

samfälda laxfisket tillgodogöra sig viss andel, innan delning af afkomsten

de begge höga kronorna emellan egde rum. Under det att de svenska

ombuden utgått från den grundregeln, att hvardera kronan egde lika andel

till laxfisket å den ifrågavarande delen af elfven, hvarest begge rikena ega

lika lång strand, och att följaktligen afkomsten af fisket borde, utan föregående

afdrag, skiftas lika mellan de båda makterna, hafva deremot de

ryske ombuden förfäktat den åsigten att så stor andel, som motsvarade

Torneå stads donerade tre tunnor laxfiske, borde »borttagas öfverst» från

hela laxfisket eller dess afkastning, och först sedermera delning de begge

höga kronorna emellan ske.

Den sålunda utaf de ryske ombuden uttalade åsigt, hvilken motiverats

uti ett af samma ombud affattadt, kommissionens protokoll för den 14

november sistlidet år bilagdt yttrande (Bil. B) delas ej af Kongl. Maj:ts

regering, utan instämmer Kongl. Maj:ts regering till alla delar i den uppfattning,

som af svenska kommissionsledamöterna i särskilda yttranden till

protokollen för den 7 och den 9 december 1891 i frågan uttalats (Bil. C

och D).

För bedömandet af föreliggande fråga är det till en början nödigt

att undersöka, huruvida gränsregleringstraktaten den 20/8 november 1810

innehåller någon för de höga kronorna bindande bestämmelse i ämnet.

Vid öfverläggningarne om traktaten utgingo de svenske komissarierne

från den synpunkten att, då riksgränsen tänktes dragen i elfven och fisket

deri icke lämpligen kunde annorledes än gemensamt bedrifvas, afkomsten

deraf borde i lika anparter mellan de begge staterna delas. Af de ryske

kommissarierne yrkades deremot, att det ryska rikets nya undersåtar skulle

ega »bibehålla orörd den del», de på grund af Kongl. brefvet den 13 september

1791 haft i laxfisket, och att följaktligen »den inkomst, ryska

kronan komme att för framtiden draga af fisket, borde beräknas i förhållande

till den del, som dess undersåtar egde deruti.»

Någon definitiv jemkning af de sålunda å ömse sidor framstälda,

skiljaktiga meningarne egde icke rum, lika litet som någon definitiv eftergift

från någondera sidan gjordes. Man enades allenast om ett interimistiskt

bibehållande af »status quo ante», sådant det reglerats genom

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

ofvannämnda Kongl. bref den 13 september 1791, att gälla intill dess 100

år från brefvets datum förflutit; och i traktaten infördes på yrkande af

svenske kommissarierna till yttermera visso en uttrycklig bestämmelse, att

etter de 100 årens förlopp ny öfverenskommelse i ämnet skulle mellan de

höga kronorna träffas. Det lärer således få anses konstateradt, att de höga

kronorna icke i förevarande ämne äro bundna af någon föregående öfverenskommelse,

utan hafva full frihet att med hänsyn till föreliggande förhållanden

träffa nytt aftal.

Till stöd för sin uppfattning af den rättsliga karakteren af det åt

Torneå stad gifna privilegium eller s. k. donation hafva de ryska ombuden

åberopat i första rummet det ursprungliga, af konung Gustaf II Adolf den

12 maj 1621 utfärdade upplåtelsebref. Härvid bör emellertid märkas, att

en »donation» sådan som den ifrågavarande icke kan utan vidare likställas

med vanliga donationer enskilda personer emellan. Enligt svensk rätt

hafva städse donationer af den art, hvarom här är fråga, ansetts återkalleliga

och särskildt vid regentombyten, för att fortfarande ega bestånd,

erfordrat den nye regentens konfirmation. Detta förhållande finner sin

naturliga förklaring, om man besinnar, hvem donator är och ändamålet

med donationen. Denna kan nämligen ej betraktas såsom gjord af en viss

konung såsom enskild person, utan af honom såsom representant för svenska

staten. Föremålet för donationen var ej heller enskild egendom, som fritt

kunde bortskänkas, utan statsegendom, i detta fall skatterätt, hvilken eljest

skolat ingå till statsverket och för dess ändamål användas. I följd häraf

kunde en dylik donation aldrig vinna samma helgd som t. ex. en testamentarisk

disposition eller en gåfva, som genom donators död blifver

orygglig, då ju i sjelfva verket staten är att anse såsom den egentliga

donatorn. Beträffande åter ändamålet med dylika donationer, så var detta

att främja en orts, en industris eller en särskild anläggnings förkofran, och

det betraktades derföre såsom ett sjelfkärt, om än ej alltid uttryckligen

uttaladt, förbehåll att donationen komme att indragas, i händelse densamma

funnes icke vidare vara behöflig, eller det dermed afsedda ändamålet visade

sig hafva förfelats.

Hvad nu särskildt angår de genom Kongl. brefvet den 12 maj 1621

Torneå stad meddelade privilegier, så är donationens karakter af att gälla

endast tills vidare så mycket mera omisskännelig och ovedersäglig, som

konungen i privilegiebrefvets sista punkt uttryckligen förbehållit sig att

efter sitt välbehag återtaga de lemnade privilegierna och friheterna.

Den i de ryska ombudens ofvannämnda yttrande lemnade öfversigt

af ifrågavarande privilegiers senare historia föranleder lika litet till den

slutsatsen, att viss andel i laxfisket skulle vara åt staden Torneå för evär
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

derlig tid och oförytterligt donerad. I detta sammanhang bör först erinras

derom, att uttrycket, att Torneå, redan innan gemensamhetsfiske på 1760- talet kom till stånd, egde andel i laxfisket »till belopp motsvarande 3

tunnors taxa», år oegentligt och vilseledande; och kan i sådant afseende

alldeles icke åberopas 1622 års rikshufvudbok, hvilken — långt ifrån att

angifva något »belopp» af det Svänsaröhemmanen tillhörande fiske — allenast

meddelar, att taxan till kronan för de till samma hemman brukade

laxfisken utgjorde 3 tunnor salt lax. Rätta förhållandet är att Torneå

stad på denna tid i likhet med en mängd andre strandbyggare hade nyttjanderätt

till vissa fiskeställen i Svänsaröelfven (benämning för Torneåelf

under en del af dess lopp), för hvilken fiskerätt tillförene erlagts en viss

afgift laxtaxa som till stadens förmån senare eftergifvits. Också förspordes

ej från stadens sida, då dess kolkvarp i början af 1700-talet icke vidare

kunde användas, något anspråk på upplåtelse af andra varp eller i allmänhet

på åtnjutande af andel i laxfisket motsvarande viss taxa. Först

sedan samfälda laxfisket 1765 kommit till stånd, fann vederbörande landshöfding

skäl berättiga staden i>få del och nyttjanderätt» uti det nyinrättade

samfälda fisket för dess gamla fiskeställen vid Svänsarö och följaktligen för

en andel motsvarande den för dessa fiskeställen beräknade 3 tunnors laxtaxa,

ehuru, då taxan blifvit till staden donerad, densamma icke erlades

af staden.

De till stadfästelse härå sedermera tid efter annan meddelade resolutioner

innehålla endast, att Tornå stad bibehålies vid rätten.till laxfiske

eller andel deri, eller, med andra ord, konstatera, att privilegiet dittills

icke återkallats eller förverkats. Samma grund och samma betydelse hafva

äfven de förbehåll, som till förmån för staden Torneå gjordes, då fisket på

arrende upplåta, först till enskild person och sedan till den kringboende

allmogen.

Af det nu sagda framgår:

att Torneå stad vid dess första anläggning ej donerats med »tre

tunnors laxtaxa af Torneå elfs regala fiske», utan att staden allenast fått

öfvertaga nyttjandet af de till Svänsaröhemmanen af ålder brukade fiskeställen

i Svänsaröelfven och först efter samfälda fiskets bildande år 1765 erhållit

tillstånd att i samma fiske »få del och nyttjanderätt» för 3 tunnors taxa;

att rätt till viss andel i laxfisket i Torneå eif sålunda ej kan sägas

vara af svenska staten till staden Torneå upplåten »med full egande- och

besittningsrätt»;

att staden icke ständigt och utan afbrott intill närvarande tid på

grund af Svänsarödonationen varit »i verklig besittning och utöfning» af

fiskerätt;

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

att, då vid utarrendering af fisket den andel deri, som af Torneå

stad åtnjöts för Svänsarö hemman, från arrendet undantogs, sådant icke,

såsom i ryska ombudens yttrande antoges, skett emedan svenska kronan

för evärdelig tid och oåterkalleligen afhändt sig nämnda andel, utan berott

allenast derpå, att man fortfarande velat hålla stadens privilegier vid makt;

och

att, enär staden Torneå således icke kan erkännas hafva vid 1809 års

fredsslut egt någon ovilkorlig och under alla förhållanden oafhändelig rätt

till andel i laxfisket, det icke för upphörande af denna rätt var erforderligt

att uttryckligt medgifvande i sådant syfte lemnades af ryska regeringen.

Har således enligt svensk rätt Torneå stads ifrågavarande privilegium

otvifvelaktigt till all kraft och verkan upphört, då staden genom 1809 års

fredsslut skiljdes från svenska kronan och lades under främmande makt,

så blir svaret enahanda, om frågan bedömes från den internationela rättens

synpunkt. Om — för att anföra ett exempel, der rättsfrågan framträder

i bjert dager — staten, såsom i Sverige ofta skett, tillförsäkrat en industriel

anläggning rätt till skogshygge å staten tillhörig skog, men vid ett

fredsslut riksgränsen så ändras, att anläggningen och skogen komma att

ligga på hvar sin sida om gränsen, så lärer ingen ifrågasätta annat än att

rätten till skogshygge expirerat, derest icke annorlunda mellan de fredsslutande

staterna uttryckligen aftalats. Denna grundsats har ock af de

ryske kommissarier, som deltogo i uppgörandet af 1810 års gränsregleringstraktat,

förklarats vara alldeles själfklar. Då nämligen de svenske kommissarierna

påyrkade införandet i gränsregleringstraktaten af en bestämmelse,

att hvarje rättighet, som staden Torneå hittills haft att till underhåll af

sin magistrat eller för annat ändamål använda afkastningen af egor eller

tillhörigheter, som genom den nya gränsregleringen tillfallit Sverige, såsom

räntan från byn Mattila (om förhållandet med denna donation hänvisas till

Bil. E) eller rättigheten till fiske i Botniska viken på svenska sidan, skulle

upphöra, så fästade de ryske kommissarierne uppmärksamheten på att detta

folie så af sig sjelf!, att någon bestämmelse derom ej behöfde i traktaten

intagas — en uppfattning, som jemväl innebär ett erkännande deraf, att

den i 1809 års fredsfördrag intagna bestämmelsen, att finska länens städer

med deras »dépendances, prérogatives, droits et émolumens» för framtiden

skulle under full eganderätt och öfverherrskap tillhöra ryska riket icke, på

sätt ryska ombuden i kommissionen nu förmenat, afsåge förhållanden af

den art, hvarom här är fråga.

Nu var emellertid staden Torneås rätt till ränta från byn Mattila

samt till fiske i den del af Botniska viken, som förblef svenskt område,

af fullkomligt samma natur som rätten till andel i det gemensamma lax
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

23

fisket. Den princip, som år 1810 af de ryske kommissarierne erkändes

såsom sjelfkär har således full tillämpning jemväl på de anspråk, hvarom

nu är fråga. Denna princip är, att en höghetsrätt, som af staten efterskänkts

en ort eller kommun, af sig sjelf utan vidare återgår, då orten

eller kommunen lägges under främmande makt. En motsatt uppfattning

skulle i sjelfva verket leda dertill, att den ena staten blefve tributskyldig

till den andra — ett förhållande, som uppenbarligen icke kan uppkomma

annorledes än genom en uttrycklig och speciel utfästelse. Då ingendera

af de begge stater, som eg a stränderna vid Torneå eif, rättsligen eger anspråk

på större andel än den andra till fisket i elfven, skulle, om Torneå

stad tillädes undantagsrätt till andel i samma fiske, detta innebära, att

Sverige fortfarande till en inom främmande stats område liggande ort afstode

en del af sin regalrätt till fisket, hvilket, såsom nyss är nämndt, är

orimligt och stridande mot allmänna folkrättsliga grundsatser.

Sedan numera den vid traktaten år 1810 träffade öfverenskommelse,

att samtlige dåvarande fiskerättsinnehafvare — och således äfven Torneå

stad — skulle bibehållas vid sin rätt under den i 1791 års konungabref

bestämda tid, med utgången af sagda tid af sig sjelf upphört, finnes det

icke något skäl att icke i hela dess vidd tillämpa den princip, som i alla

öfriga afseenden genomfördes vid traktaten och då å begge sidor erkändes

såsom giltig eller till och med sjelfkär. I detta afseende är det utan betydelse,

huruvida laxfisket bedrifves för de båda kronornas gemensamma

räkning endast för viss tid eller allt framgent, då ju uppenbarligen hvad

som tillägges staden Torneå delvis tages från den andel i afkastningen,

som eljest skolat tillfalla Sverige.

Kongl. Maj:ts regering smickrar sig med den förhoppning att kejserl.

ryska regeringen, efter tagen kännedom om hvad ofvan anförts, skall i de

punkter, hvarom sålunda skiljaktiga meningar inom kommissionen yppats,

såsom grund för uppgörelsen mellan de båda staterna godkänna följande

grundsatser, nämligen:

1. att det icke må anses såsom genom föregående traktater bestämdt,

att laxfisket i Torneå eif för all framtid skall af de höga kronorna gemensamt

bedrifras, utan att frågan huruvida och för hvilken tid sådan samfällighet

skall ega bestånd, nu utgör föremål för öfverenskommelse; och

2. att Sverige icke på grund af fredstraktaten den 17/5 september

1809 eller gränsregleringstraktaten den 20/8 november 1810 iklädt sig

eller eljest eger någon förpligtelse att, derest laxfisket gemensamt bedrifves,

af sin andel i afkomsten afstå något till fördel för staden Torneå.

Stockholm, i Kongl. utrikes departementet i februari 1892.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 63.

Bilagor till förestående »Mémoire».

A. Transumt af gränsreglering straktaten 1810.

B. Ryska Kommissionsombudens yttrande rörande Svänsarödonationcn till proto
kollet

för den 14 november 1891.

C. Svenska Kommissionsombudens yttrande rörande Svänsarödonationen till proto
kollet

för den 7 december 1891.

D. Svenska Kommissionsombudens yttrande rörande Svänsarödonationen till proto
kollet

för den 9 december 1891.

E. Kameral utredning rörande donerade fiskeräntorna af Mattila by.

Bil. A.

Transumt af gränse-regleringstraktaten

emellan Sverige

och Ryska Riket den “ november

1810.

Extrakt de 1’Acte de Démarcation

des frontieres entre la Couronne

de Suede et 1’Ernpire

de Russie fält et conclu le

A novembre 1810.

Art. I.

Gränselinien emellan konungariket

Sverige och kejsardömet Ryssland,

utgående från-----

— —--: ifrån denna punkt,

hvarest Muonio tar sitt namn, fortfar

Art. I.

La Ligne de Démarcation entre

le Royaume de Suede et 1’Empire de

Russie, portant de — — — — —

— — — —: de ce point, ou le

Muonio prend son nom, la ligne

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kort (fl. Maj:U Nåd. Proposition N:o 63.

linien längs denna flod, och efter

dess utlopp i Torneå-elfven, följer

hon kanalen af denna senare till norr

om halfön Svensarö: här lemnar hon

kanalen och gående vester ut genom

bäcken Näran och stadsviken, med

ön Kalfholmen till höger, förenar

hon sig med kanalen af floden

söder om staden Torneå, och följer

den sedan till dess utlopp i h af vet.

Pa detta sätt höra alla de besittningar,

, som ligga på högra sidan

af denna linie till Sverige, och de,

som ligga på venstra sidan om densamma

till Ryssland.

continue le long de ce fleuve, et

apres son embouchure dans le Torneå,

elle suit le chenal de ce dernier

jusqu’ au Nord de la presqu’ ile

Svensarö: ici elle quitte le chenal, et

passant ä l’ouest par le ruisseau

nommé le Näran et le Golfe de la

ville (stadsviken) laissant l’ile Kalfholmen

å droite, elle rejoint le chenal

du Fleuve au sud de la ville de

Torneå le suivant ensuite jusqu’ ä

1’embouchure du fleuve dans la mer.

De cette manifoe toutes les possessions,

situées a la droite de cette ligne

apparatiennent ä la Suede et celles

ä la gauche h la Russie.

Art, Y.

Laxfisket uti Torneå Elf, sådant

det genom konungabrefvet af den

trettonde september ett tusende sjuhundrade

och nittioett blifvit faststäldt,

är för de deri utsatte hundrade

år, uttryckligen tillerkändt de nu

varande egare, som fortfara att idka

det gemensamt och att, som förut,

dela afkastningen deraf. Den årliga

afgift, som bör till hvar och en af

de begge kronorna betalas, kommer

att rättas efter den del, som deras

ömsesidiga undersåtare befinnas ega

i detta arrende.

Landshöfdingarne uti Norrbottens

och Uleåborgs län skola hindra att

något nytt pålverk må göras, om icke

genom en inbördes öfverenskommelse

emellan de intresserade och att i

allmänhet intet intrång må ske i

Bill. till Riksd. Prot. 1897. 1 Sami.

Art. Y.

La péche du saumon dans la

riviére de Torneå, telle qu’ elle a

été réglée par les Lettres Royaux

du Treize Septembre Mil Sept Cent

Quatre Vingt Onze est formellement

garantie, pour les cent ans y énoncés,

aux Possesseurs actuels, qui continueront

a la faire en commun et

å en partager le produit, comme par

le passé. Le droit annuel, payable

å chacune des deux Couronnes, sera

proportionné ä la part, que se trouvent

avoir å cette ferme kurs sujets

respectifs.

Les Gouvernemens des Provinces

de Nord Bothnie et d’Uleåborg empécheront

qu’aucune nouvelle estacade

ne soit établie, si non par un

commun accord : entre les intéressés,

et qu’en general aucune atteinte ne

1 Afd. öl Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

det privilegium, som eges af de nuvarande

innehafvare af nämnda fiske.

Då dessa hundrade år förflutit, skall

i anseende till denna punkt en ny

öfverenskommelse träffas.

Hvad idkandet af andra fisken

beträffar, skall det hädanefter å ingendera

sidan sträckas längre än till de

gränser, som åtskilja de begge staterna.

soit donnée au privilége des teneurs

actuels de la dite péche. Les cent

années expirées, il sera convenu d’un

nouvel arrangement a Tégard de ce

point.

Pour ce qui est de 1''exercice des

autres peches, il ne attendera désormais,

de l’un et de l’autre coté,

que jusqu’ aux limites, qui séparent

les deux Etats.

Bil. B.

Ryska Kommissionsombudens yttrande rörande Svänsarödonationen till

protokollet för den (t) 10 november 1891.

Då konung Gustaf II Adolf den 12 maj 1621 meddelade privilegier

åt Torneå stad, förlänades derjemte åt staden till utrymme och mulbete med

full eganderätt de tre hela mantals hemman, som voro belägna på Svänsarö,

»med alla deras tillägor och lägenheter», hvartill jemväl hörde dessa hemman

tillydande fiske, såsom ses af 4 punkten i privilegiebrefvet, hvari säges:

»och skole fördenskull förbemälte lägenheter icke, såsom mångenstädes här

i Rikedh her till skedt är, till någre personers privat nytto använde och

häfdade blifva, utan till stadsens gemene bäste och nytto i så måtto, att

de som vele onyttia stadsens utmark och ägor med fäbete, vedehyggie,

Fiskerij och Åkerbruk gifve för deras boskap årligen en viss lego i penningar».

Beloppet af dessa hemman tillhörande fiske synes af i svenska

kammararkivet förvaradt utdrag af 1622 års rikshufvudbok, enligt hvilken

räntan för sagda hemman utgjorde tillsammans 9 daler i penningar, 3 lisp.

12 skålp. smör, 1 V2 fjärdingar tjära, 2 lisp. torr fisk samt 3 tunnor lax

hvilken ränta, såsom staden donerad, upptagits under titel: »odisputerlig

afkortning».

Rättigheten till sålunda erhållna laxfisket i Torneå eif till belopp,

motsvarande denna taxa, utöfvades ock af stadens borgare, men då de dervid

kommo i tvist med allmogen, som äfven idkade fiske i älfven, utfärdade

landshöfdingen Creutz den 18 juli 1633 en förlikningsskrift, hvari bestämdes

sättet för donerade fiskets bedrifvande och de ställen der det fick utöfvas,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 63.

hvilken förlikning Kongl. Majestätet den 25 augusti 1664 faststälde; hvarförutom

kammarkollegium uti resolution den 9 maj 1667 förklarade: »att

som Svänsarö by är Torneå stad af förre Sveriges konungar donerat och

konfirmerat till stadens kommoditet och utrymme, altså njuter staden ock

nu oldandradt Svensaröns fiske och bör det behålla på lika vilkor härefter

som tillförene, alldenstund fisket befinnes i stadens taxa inräknadt, hvilken

taxa sedermera är staden donerad». I öfverensstämmelse härmed förordnade

äfven landshöfdingen uti resolution den 16 maj 1668 att de afgifter för

Svänsarö fiske, som under några år uppburits från Torneå stad, borde till

staden restitueras.

Till följd af utskärningar i elfsbottnen samt uppgrundning blef

emellertid Svensarö fiske odugligt, hvarföre Torneå stad under en följd

af år ej heller kunde begagna detsamma, utan lemnade Kongl. Majestät

efter någon tid fiskestället till några enskilda personer, som emot utfäst

ränta till kronan erbjödo sig att på försök ånyo upptaga fisket. Härigenom

kunde Torneå stad emellertid icke rättvisligen gå miste om sin andel i

fisket, hvarföre äfven landshöfdingen Funck, enär det befunnits att Svänsarö

laxfiske funnits upptaget uti 1664 års taxelängd och Kongl. Majestät uti

bref den 12 januari 1733 bestämt grunderne för enhvars delaktighet uti

då föreskrifna gemensamhetsfisket, som dock tillsvidare icke kom till stånd,

uti utslag den 26 april 1760 förordnade, att Torneå stad borde bibehållas

vid sin donerade taxa och utbekomma densamma af dem, som betalningen

af hufvudtaxan ålåg. Då sedermera det påbjudna gemensamhetsfisket på

1760-talet ändtligen kom till stånd, men öfrige delegare bestredo Torneå

stad rättighet till delaktighet deri, af orsak att staden låtit dess innehafda

kolkfiske i lång tid ligga öde och undandragit sig dess upptagande, i följd

hvaraf detsamma förmenades hafva till kronan hemfallit, förklarade landshöfdingen

Malmerfelt i utslag den 16 april 1767: »att ehuruväl Svänsarö

fiske, sedan det genom utskärning i elfsbottnen blifvit försvagad!, en lång

tid öde legat, kunde likväl icke stadens rätt derigenom vara förlorad,

emedan icke kronan utan endast staden lidit skada deraf, att dess donerade

fiske och taxa legat öde den tid staden i anseende till fiskestället och inrättningen

ej kunnat utan förlust det nyttja; och alldenstund städernas

erhållna donationer ej böra rubbas, utan ständigt bibehållas efter kongl.

privilegier och resolutioner, och kongl. brefvet den 12 januari 1733 förordnar

att alle de, som uti en eif äro delaktige och i 1664 års taxelängd

stå för laxtaxa, skola sammansättas om vissa fisken som bekvämligast kunna

inrättas och dela fisken som dervid faller i proportion eftersom hvar och

en är taxerad i laxtaxan; fördenskull pröfvade landshöfdingen skäligt, att

Torneå stad för dess donerade och i 1664 års taxelängd intagna Svänsarö

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 63.

fiske och taxa af trenne tunnor lax borde få del och nyttjanderätt uti det

i Torneåelf inrättade samfälda laxfisket, och i proportion af berörde tre

tunnors taxa stå för kostnad och njuta afvel vid detta samfälda laxfiske»;

hvilket utslag, såsom grundadt på lag och författningar samt isynnerhet

på 1766 års fiskeristadga, kongl. kammarkollegium den 11 november 1768

till alla delar gillat och fastställt; och har i enlighet med detta utslag

Torneå stad sedermera intill närvarande tid begagnat sitt donerade laxfiske

till belopp af tre tunnors taxa.

Då Kongl. Majestät sedermera fråntog allmogen dess rätt till laxfiske

i elfven och upplät fisket på arrende först åt assessorn Jerlström och derefter

åt de personer, hvilka efter honom öfvertogo arrendet, förklarades uti

derom meddelade kongl. resolutioner, att Torneå stad för dess donation

samt officerare- och presteboställen i Torneå socknar vid deras laxfisken nu,

såsom förut, bibehållas, liksom äfven konung Gustaf III, då han uti öppet

bref den 16 augusti (13 september) 1791 på etthundra års tid öfverlemnade

Torneå elfs regala laxfiske på arrende åt allmogen, uttryckligen dervid

undantog »hvad Donatairerne tillhörer, därom tvist aldrig sig yppat».

Uti IV art. af fredstraktaten i Fredrikshamn den ^ september 1809

emellan kejsardömet Ryssland och konungariket Sverige afstod detta senare

jemte de finska länens städer äfven dem tillhörande »dépendances, prerogatives,

droits et émoluinens», hvarjemte vid gränsregleringen emellan

sagda riken år 1810 bestämdes att hvarje rättighet, som staden Torneå

dittills haft, att till underhåll af sin magistrat eller för annat ändamål använda

afkastningen af de ägor eller tillhörigheter, som genom den nya gränsregleringen

tillfallit Sverige, såsom räntan från byn Mattila eller rättigheten

till fiske i Bottniska viken på svenska sidan, skulle upphöra och i stället

komma svenska kronan tillgodo, utan att dervid de svenske kommissarierne

ens gjorde anspråk på, än mindre de från ryska sidan afstodo någon

del af Torneå stads donation uti ifrågavarande afseende eller från officerareoch

preste-boställens rätt till delaktighet i Troneå elfs laxfiske.

Af hvad sålunda i korthet blifvit anfördt, framgår klart och oförtydbart:
att

Torneå stad redan vid dess första anläggning donerats med tre

tunnors laxtaxa af Torneå elfs regala laxfiske;

att svenska regeringen afstått denna rättighet till staden med full

egande- och besittningsrätt;

att staden under alla följande tider blifvit vid denna donation försäkrad

och bibehållen;

att staden intill närvarande tid varit i verklig besittning och utöfning

af denna dess rättighet;

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

att densamma, hvilken icke mera varit kronan tillhörig, förty uttryckligen

undantagits, då Kongl. Majestät öfverlåtit allmogens förut begagnade

rättighet till laxfiske i elfven på arrende först åt enskilda personer

och sedermera åt allmogen; samt

att kejserliga ryska regeringen hvarken vid fredsslutet 1809 eller vid

gränsregleringen 1810 till svenska kronan eller dess förmån i dessa afseenden

afstått någon förut varande rättighet, utan tvärtom förbehållit sina

nya undersåtar i Finland rätt att bibehålla orörd den del de på grund af

förenämnde 1791 års bref, haft i laxfisket.

På dessa skäl yrkas:

att så stor andel, som motsvarar Torneå städs donerade tre tunnors

laxtaxa, borttages öfverst från hela laxfisket eller dess nettoafkastning, och

att återstoden, som utgör de begge höga kronornas regale, delas i två lika

lotter, af hvilka den ena lotten tillfaller de finska och den andra de svenska

delegarne i arrendet.

Helsingfors den 14 november 1891.

(under!.) 1). lY. Ostrowski.

Uf, 1 . , .w < - ’ ; ! I i li PK . it •>

(under!.) O. Nordqvist. (undert.) N. J. Boström.

Bil. C.

Svenska Kominissionsombudens yttrande rörande Sviinsarödonationen

till protokollet för den (25 november) 7 december 1891.

I en not, bilagd protokollet för den ^ nästlidne november, hafva

samtlige för ryska riket utsedde ledamöterna i laxfiskekommissionen närmare

angifvit sin uppfattning beträffande den s. k. Svänsarödonationen.

Till svar härå tillåta sig svenske ombuden anföra följande:

Enligt hvad den aflemnade noten utvisar samt af främste ryske ombudet

i yttrande till protokollet för kommissionens första sammanträde

härstädes jemväl antydes, grunda ryske ombuden sin uppfattning hufvudsakligen

på det enligt kommissionens uppdi’ag af dess sekreterare till Torneåsammanträdet

hopförda historiska material. Men kan det ej bestridas att

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

redan under sistberörde sammanträde äfvensom sedermera tillkommit åtskilliga

nya historiska upplysningar, hvilka för frågans bedömande äro af

den största vigt.

Sålunda har det genom forskningar, af sekreteraren verkstälda i Kongl.

kammarkollegium, blifvit till fullo ådagalagdt att vid den skattläggning,

som under åren närmast före 1619 verkstäldes i Torneå likasom i det

öfriga Vesterbotten, alla laxfisken uttryckligen undantogos, i det Kongl.

Maj:t förklarade att desamma fortfarande skulle få brukas enligt den år

1603 utgifna nådiga förordningen om halfva afvelens utgörande till kronan.

Med stöd af detta förhållande, hvilket redan länge antagits hafva egt rum,

ehuru detsamma först nu torde vara tillfullo bevisadt, är det som öfverhufvud

kronorna göra anspråk på eganderätten till laxfisket i Torneå eif.

Hade laxfisket ingått i hemmansskatten, skulle det nemligen för vederbörande

strandbyggare varit en lätt sak att få sin eganderätt till detsamma

erkänd. Nu torde detta icke vara dem möjligt, och likaledes anse ombuden

det origtigt påstå att till de på Svänsarön belägna 3 mantal, som 1621

donerades Torneå stad, hörde något laxfiske. Godkändes detta påstående

skulle man med lika fog kunna vindicera rätt åt hvarje strandbyggare vid

elfven att i sitt vatten under full eganderätt bruka laxfångst, men hvad

blefve då af hela det regala laxfisket, till hvars framtida disposition kommissionen

skall afge förslag.

Ett annat historiskt faktum, hvilket, såvidt ombuden hafva sig bekant,

ej af kommissionen förut uppmärksammats, är det att, när svenska

kronan 1621 åt Torneå stad gaf dess privilegier och friheter, samma krona

i donationshandlingens sista moment förbehöll sig full rätt att när som

helst hon dertill funne anledning återtaga hvad som gifvits. Berörda moment

lyder nämligen sålunda:

»Till thet Sidste. Wele wi och alle förerne privilegia och Frijheeter

oss nu och alltidh forbehollitt hafwa, som tijderne, wårt wälbehagh och

förbe:te wåre Undersåters tarfwer och lägenheeter kunne behöfwe och medgifwa

till att förändre, förbättre eller förminska.»

Enligt ombudens förmenande måste derföre svenska kronan, derest

hon fortfarande skall ansvara för bibehållandet af 1621 års privilegier vid

gällande kraft, ega att åtnjuta den henne i samma privilegier förbehållna

frihet att »förminska» de staden lemnade friheterna. Den omständigheten

att staden under tiden efter 1621 upprepade gånger blifvit donationen

»försäkrad», en omständighet, som af ryske kommissionsledamöterna särskilt

åberopats, häntyder väl bäst på att man icke ansåg de gjorda medgifvandena

så orubbliga, utan att i detta som alla öfriga fall å donation,

som af ene regenten blifvit gifven, confirmation hos de följande måste sökas.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

31

Såsom ännu en omständighet, värd allt beaktande, anse sig ombuden

böra framhålla, hurusom enligt en år 1697 upprättad, vid sammanträdet i

Torneå företedd karta öfver Torneå stads område de till staden brukade

kolkvarp tydligen äro utmärkta såsom liggande i den s. k. Svänsaröelfven,

ett förhållande, som jemväl bestyrkes af alla 1600-talets handlingar i tvisten

emellan borgerskapet och bönderna om samma fisken. Då ödesmålet å

Svänsaröfiskena inträffade endast ett par år efter kartans upprättande, torde

densamma kunna anses just angifva hvilka enskilda fiskeställen Torneå stad

på det gamla fiskesättets tid egde att bruka. Huruvida ödesmålet beröfvade

staden all dess fiskerätt eller icke, är en sak, hvarom ombuden ej anse

sig böra uttala någon mening, men huru härmed än förhåller sig, sträckte

sig stadens rätt före det samfälda fiskets stiftande allenast derhän att i

Svänsaröelfven på tvenne ställen tillsammans med vissa bönder draga kolk

äfvensom utslå en påta. När den 6 mars 1765 på administrativ väg föreskrefs

att alla enskilda fiskebruk i elfven skulle sammanslås till ett samfäldt

fiske, stadgades uttryckligen, att denna inrättning endast vore att anse

såsom gjord tills vidare, men ännu icke såsom en ständig författning. Den

rätt Torneå stad genom landshöfdingeresolutionen 1767 erhöll att i samma

samfälda fiske taga del för 3 t:rs taxa kan sålunda icke heller den anses

gifven annorledes än tills vidare, det vill säga intill samfälda fiskets upphörande.

Genom 5 artikeln i 1809 års gränstraktat betryggades väl samfällighetens

fortvara för den tid, som af den 100-åriga arrendeperioden

återstod, men derest före denna periods utgång någon öfverensstämmelse

emellan kronorna ej kommer till stånd, så blir det naturligen hvardera

kronans ensak att intill riksgränsen tillgodogöra sig sin fiskerätt. Möjligen

kan Torneå stad då styrka sin rätt att begagna sina forna helt och hållet

inom ryskt vattenområde liggande kolkvarp och patustället, men är detta

en fråga, som alldeles icke kommer att angå den svenska kronan.

Dermed att svenske ombuden framhållit denna konseqvens af det

samfälda fiskets åtskiljande efter riksgränsen, hafva ombuden ej på något

sätt velat förorda att ett dylikt åtskiljande skulle ega rum. I likhet med

sina ryske kolleger anse ombuden tvärtom i högsta grad önskvärdt, att ett

samfäldt fiske fortfarande bibehålies. Men äfven om kronorna härom träffa

öfverenskommelse, torde Torneå stad allenast af finska kronan hafva att

utsöka sin rätt. Enligt ryske kommissionsledamöternas eget yrkande skulle

nämligen Svänsaröelfven såsom uteslutande ryskt vattenområde ställas helt

och hållet utom det samfälda fisket, hvilket skulle inskränkas till området

norr om samma vatten intill Muonio elfs inflöde. Vid sådant förhållande

kunna ombuden ej inse, med hvad fog Torneå stad skulle kunna göra anspråk

på att i samfälligheten erhålla någon särskild! privilegierad ställning.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

Huruvida finska kronan bör af sin hälft i fiskesamhälligheten upplåta lotter

åt staden, är en sak, som endast torde angå samma krona.

Slutligen tillåta sig ombuden framhålla att, derest Torneå stads rätt

verkligen skulle utgöra en eganderätt, så måste, ehvad från kronornas sida

förordnas beträffande fisket i Svänsaröelfven, och äfven för det fall att all

laxfångst der förbjudes, det alltid stå staden öppet att vid laglig domstol

få sin rätt erkänd, antingen sålunda att de gamla fiskeställena varda åt

staden återbördade, eller ock derigenom att en viss ersättning bestämmes.

Helsingfors den 7 december 1891.

(undert.) M. Björnstjerna. (under!.) Rudolf Lundberg.

(undert.) G. Sundberg.

Bil. D.

Svenska Kommissionsombudens yttrande rörande Svänsarödonatiouen

till protokollet för den (27 november) 9 december 1891.

*

Vid afgifvande af detta principiella yttrande beträffande frågan om

Torneå stads donationsfiske utgå svenske ombuden från den förutsättningen

att området för det samfälda laxfisket blefve Torneå eif allenast å sträckan

emellan Muonio elfs inflöde till Svänsaröns norra udde, hvarom enighet

inom kommissionen uppnåtts. Hvardera rikets strand utmed det samfälda

fiskevattnet blefve aliså lika lång, och i följd deraf skulle sjelfva grundprincipen

för delning mellan rikena af det samfälda regala fisket blifva,

att detta fiske delades lika.

Den andel i laxfisket i Torneå eif, som staden Torneå för närvarande

tillgodonjuter, grundar sig ursprungligen derå, att genom Kongl.

bref den 12 maj 1621 till staden donerats tre mantal Svänsarö, hvarpå

staden grunlades med »alla deras tillägor och lägenheter», samt att, då

dessa fastigheters föregående privategare, från hvilka kronan inlöste hemmanen,

fått nyttja laxfiske i Torneå eif mot viss laxränta till kronan,

samma nyttjanderätt i följd af donationen öfvergått till staden Torneå,

hvilken vidare fått laxräntan, tre tunnor, åt sig donerad eller efterskänkt,

så att fisket kommit att af staden begagnas afgiftsfritt.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

33

Det lärer nemligen den tiden, likasom ännu är förhållandet, gemenligen

varit innehafvare af Torneå eif angränsande hemman, hvilka fått

nyttja det regala laxfisket mot afgift eller laxränta till kronan.

Svänsaröhemmanen gåfvos enligt det Kongl. brefvet »staden till utrymme

och mulbete», med föreskrift att de, som ville nyttja stadens utmark

och egor med fäbete, vedhygge, fiskeri och åkerbruk, skulle derföre

årligen gifva viss lega i penningar, som borde komma »menige staden» till

godo, således, att borgmästare och råd först derutaf lönades och sedan stadens

allmänna hus och byggnader bygdes och vidmakthölles.

När den nya gränsregleringen mellan Sverige och Ryssland år 1810

egde rum, var laxfisket i Torneå eif, enligt Kong!, bref den 13 september

1791, till allmogen upplåtet på arrende för en tid af ett hundra år, dock

att dervid åt Torneå stad samt innehafvare af vissa officers- och prestboställen

deras laxfisken förbehållits.

Enligt art. V i gränsregleringstraktaten den 20 (8) november 1810

funno de båda höga magt erna i fråga om laxfisket i Torneå eif lämpligast

att låta »status quo» utan någon förändring blifva bestående intill utgången

af den i 1791 års Kongl. bref faststälda arrendeperioden af ett hundra år,

men de båda makterna intogo tillika i traktaten att, då nämnda ett hundra

år förflutit, skulle i anseende till denna punkt träffas ny öfverenskommelse.

Den omständigheten att Torneå stad sålunda kom att provisoriskt

eller för återstoden af arrendeperioden bibehållas vid sitt laxfiske på enahanda

sätt, som staden förut utöfvat detsamma, lärer så mycket mindre

kunna tolkas såsom något medgifvande från Sveriges sida att för framtiden

till den finska staden Torneås förmån eftergifva något af sin rättmätiga

andel i det regala fisket, som, enligt protokollet vid gränsregleringskommissionens

sammanträde den 31 (19) oktober 1810, den anordning, som 1810

provisoriskt vidtogs, blef af de svenske kommissarierna medgifven allenast

under det uttryckliga vilkor, att efter förloppet af förstnämnda ett hundra

år de båda magterna skulle träffa ny öfverenskommelse i ämnet samt under

förbehåll från de svenske kommissariernas sida om detta vilkors intagande

i gränsregleringstraktaten.

Vid den nya öfverenskommelse, som nu skulle ske, lärer Sverige

således icke vara bunden af något medgifvande, gällande för tiden efter

de ett hundra arrendeårens slut, utan måste ett blifvande aftal mellan de

höga magterna få anses beroende på helt och hållet fri öfverenskommelse.

Riksgränsen är, såsom bekant, utstakad längs Torneå och Muonio

elfvar. Allt det territorium, som är beläget vester om riksgränsen, vare

sig vattenområde och fiskevatten eller landområde, tillhörer följaktligen

Sverige, likasom allt fiskevatten och annat område öster om riksgränsen

Bill. till Piksd. Prot. 13.97. 1 Sami. 1 Afd. <5/ ITäft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

tillhörer Ryssland. Inom det svenska territoriet har Sverige bibehållit sin

regalrätt till laxfisket. Inom det ryska området åter har regalrätten öfvergått

till finska kronan.

Derest öfverenskommelse nu icke skulle komma till stånd om gemensamt

utöfvande för framtiden af laxfisket i Torneå eif, måste hvartdera

riket ega disponera fisket på sin sida om riksgränsen.

Det synes vara klart att i sådant fall staden Torneå, hvilkens ifråga - komna förmån bestått deri, att staden fått utan erläggande af laxränta

deltaga i fisket in natura, icke, såsom eu finsk stad, kan få nyttja fiske

in natura inom det svenska territoriet eller såsom vederlag få från svenskt

territorium draga inkomst till underhåll af stadens magistrat eller andra

stadens utgifter — en grundsats, som, enligt nyss åberopade protokoll för

den 31 (19) oktober 1810, också af de ryske kommissarierna vid gränsregleringen

medgifvits vara sjelfkär samt jemväl efter 1809 års fredsslut

faktiskt tillämpats i afseende å staden Torneå, då nämligen denna stad, i

följd deraf att byn Mattila förblef under svenskt välde, måste till svenska

kronan afstå den till staden donerade laxränta från Mattila, hvarförutom

Torneå stad fick frånträda sin rätt till strömmingsfiske i Bottniska viken

på den svenska sidan. För de sålunda afträdda förmånerna lärer sedermera

ersättning tillagts staden från finska kronan och på samma sätt lärer,

i händelse Sverige och Finland disponerade laxfisket i elfven hvar för sig

inom sitt territorium samt laxfiske i elfven skall fortfarande tillgodonjutas

af Torneå stad, Finland hafva att lemna staden denna förmån inom det

finska territoriet eller gifva vederlag derför.

Men af hvad sålunda blifvit sagdt följer också uppenbarligen att,

om fisket för begge rikenas territorier genom öfverenskommelse förenas till

eu samfällighet, så bör icke heller i detta fall med större skäl kunna till

förmån för Torneå stad ske intrång i Sveriges rätt att för sin strand och

sitt territorium åtnjuta hälften af hela det sammanslagna laxfisket, samt

att äfven i detta fall det måste ankomma på finska kronan att af sin hälft

i det samfälda fisket låta Torneå stad undfå den andel eller det vederlag,

som må anses böra staden tillgodokomma, utan att pröfningen af stadens

rätt derutinnan kan anses inverka på den här föreliggande frågans bedömande.

Helsingfors den 9 december 1891.

(undert.) M. Björnstjerna.

(undert.) Rudolf Lundberg. (undert.) G. Sundberg.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 63.

35

Pil, J3.

Kameral utredning rörande donerade fiskeräntorna af Mattila by.

Genom nådig resolution den 24 december 1652 fann Kongl. Maj:t

godt att åt Torneå stad i nåder förunna ''»Mattila bys hemman med den

ränta som deraf årligen utginge». Och gafs borgare och råd tillstånd att

»handla med bördesmännen om skatterättigheten af berörda hemman att

de dem emot skälig betalning och vedergällning afstode på det staden således

fullkomligen med berörde hemman till utrymme måtte kunna betjenas».

Detta inköp kom dock aldrig till stånd, utan bibehålla Mattila

byamän eganderätten till sin jord likasom nyttjanderätten till sina fisken.

Ehuru donationens hufvudsyfte sålunda redan från början blef förfeladt,

lemnades stadens rättighet att njuta räntan af hemmanen och till desamma

brukade fisken dock orubbad.

Af laxfisken brukade Mattila byamän:

i eif ven: Taxa:

Mattila patan.................................................................................... V2 Tunna

Af Kiviranda kolkar........................................................................ 1 V2 »

Summa 2 Tunnor.

Taxebeloppet V2 tunna af Mattilapatan torde staden, der icke tillfälligtvis

rest uppstått, städse fått uppbära af vederbörande fiskebrukare.

Ett annat förhållande företer Kiviranda-donationen. Sedan nämligen redan

tidigt själfva kolkvarpen vid Kiviranda genom uppgrundning blifvit obrukbara,

måste under 1670-talet hela den för samma kolkvarp utgående taxan,

15 Tunnor, förmedlas eller efterskänkas. Väl uppfördes stadens donerade

1 V2 Tunnor till namnet fortfarande under afkortningstiteln »städernas friheter»,

men utvisa de från den följande tiden förvarade räkenskaper, att

staden ej njöt samma donerade taxa till godo.

Först sedan år 1765 alla små pator och kolkvarp i Torneå eif sammanslagits

till ett samfäldt fiske, hvilkas intressenter åtogo sig att utgöra

till kronan jemväl taxan för de öde fiskestållena deribland Kiviranda, fann

vederbörande Landshöfding godt genom utslag den 26 april 1760 (samma

utslag, hvarigenom Torneå stad erhöll del och nyttjanderätt i det nyinrättade

samfälda fisket för sina gamla fiskeställen vid Svänsarö) äfven berättiga

staden att af Kiviranda förmedlade taxa åtnjuta dess donerade en

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 63.

och en half tunna lax årligen, som komme i räkenskaperna framdeles, såsom

tillförene skett, under stadens donation att afskrifvas; men som af företedda

akter ej funnits att staden hade nyttja nderättighet uti Kiviranda laxfiske

för samma donerade 1 1h tunna lax, fann sig Landshöfdingen deremot

icke kunna tillägga staden något laxfiskebruk för denna taxa utan ansågs

det att staden emellertid borde låta sig benöja med denna donerade Kivirandataxas

utbekommande in natura eller efter markegången af fiskeintressenterna.

Då sålunda Torneå stad för Mattila-donationen ej åtnjöt någon

nyttjanderätt i samfälda fisket på sätt den hade för Svänsarödonationen,

utan allenast uppbar en viss ränta nämligen V2 T:a salt lax af Mattila

byamän och 1 V2 T:a af samtlige fiskeintressenterna, funno ryske kommissarierne

vid 1810 års gränsreglering, då Mattila by lemnades på svenska

sidan, sig oförhindrade af den beträffande laxfisket i öfrigt träffade öfverenskommelsen

— enligt hvilken samtlige fiskintressenter (och sålunda äfven

Torneå stad för Svänsarö-donationen) skulle få till den 100-åriga arrendeperiodens

slut idka samfäldt fiske i elfven och behålla sina andelar i samma

fiske orörda — medgifva att »räntan från byn Mattila», som staden Torneå

dittills haft, »skulle upphöra och i stället komma svenska kronan till godo»,

hvilket ryske kommissarierna t. o. m. förklarade sig anse som en sjelfkär

sak.

I följd häraf uppbär Torneå stad efter 1810 ej någon laxtaxa för

de gamla Mattilafiskena. *

* Genom Kejserligt Rescript den 27 mars 1838 har staden för denna förlust erhållit

särskild godtgörelse.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

37

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 december

1893.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Essen,

friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gill jam,

friherre Rappe,

Christerson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen föredrog

i underdånighet:

En af hans excellens herr ministern för utrikes ärendena den 27

innevarande december till departementschefen aflåten skrifvelse, deri bemälde

herr minister meddelat, att härvarande kejserliga ryska beskickning

i skrifvelse af den 12 sistlidne november — jemte erinran, att den blandade

kommission, som år 1891 tillsattes för att utarbeta förslag till öfverenskommelse

om den framtida dispositionen af det regala laxfisket i Torneå

eif, tillika haft i uppdrag att utarbeta ett förslag till stadga till skyddande

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

och ordnande af fisket i Torneå eif och dess tillflöden, och med tillkännagifvande,

att kejserl. ryska regeringen önskade, att dessa två frågor, af

hvilka den första efter kommissionens prorogerande varit föremål för diplomatisk

behandling, fortfarande behandlades i sammanhang med hvarandra —

begärt underrättelse om Kongl. Maj:ts regerings afsikt. med afseende å dessa

två frågor;

Och hade herr ministern i anledning häraf öfverlemnat ett detta

protokoll under litt. — — bilagdt, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

det af de svenska ledamöterna i den blandade kommissionen afgifna betänkande,

uppsatt förslag till konvention angående samfäldt ordnande af

svenska och ryska kronornas laxfiske i Torneå eif, med anhållan, att Kongl.

Maj:ts beslut måtte inhemtas, huruvida för Sveriges del hinder funnes för

afslutande af en med nämnda förslag lika lydande konvention.

Chefen för finansdepartementet förmälde sig anse, att det af herr

ministern för utrikes ärendena öfverlemnade förslaget till konvention borde

för Sveriges del antagas, och hemstälde, att Kongl. Maj:t, med gillande af

denna departementschefens mening, måtte förordna, att ärendet skulle för

fortsatt behandling öfverlemnas till utrikesdepartementet.

Departementschefens berörda, af statsrådets Övriga

ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t

Konungen bifalla; och skulle utdrag af detta protokoll

till utrikesdepartementet expedieras.

Ex protocollo

Adolf von Hofsten.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 63.

39

Utdrag af protokollet öfver ministeriela ärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen ä Stockholms slott den 30 december 1893.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Hans excellens norske herr statsministern Gram,

Statsrådet friherre von Essen.

2:o.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet:
»Med

anledning deraf att den af svenska och ryska regeringarne på

sin tid tillsatta kommission för utarbetande af förslag till framtida disposition

af det regala laxfisket i Torneå eif afslutat sina arbeten utan att

enighet kunnat uppnås angående tvenne hufvudsakliga frågor, beträffande

hvilka mot hvarandra stridande grundsatser uppstäldes af kommissionens

svenska och ryska medlemmar, behagade Eders Kongl. Maj:t, vid underdånig

föredragning i ministeriel konselj den 2 februari 1892, uppdraga åt

mig att med kejserl. ryska regeringen inleda direkta underhandlingar i syfte

att åstadkomma öfverensstämmelse beträffande dessa frågor äfvensom godkänna

ett af mig framlagdt förslag till »mémoire», afsedd att genom Eders

Kongl. Maj:ts minister i S:t Petersburg öfverlemnas till kejserlige ryske

utrikesm ini steril.

Sedan härvarande kejserl. ryska beskickning härefter genom skrifvelse

den ''^/oktober" innevarande år anhållit om upplysning rörande Eders Kongl.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kongl. Alaj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

Maj:ts vidare förslag till ordnande af denna sak, och ett i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med det af de svenska ledamöterna i den blandade kommissionen

afgifna betänkande uppsatt förslag till konvention af mig blifvit

till kongl. finansdepartementet öfverlemnadt, har Eders Kongl. Maj:t denna

dag vid underdånig föredragning af finansdepartementsärenden, med gillande

af den af herr statsrådet och chefen för finansdepartementet uttalade mening,

att detta förslag borde för Sveriges del antagas, behagat förordna

att ärendet skulle till fortsatt behandling öfverlemnas till utrikesdepartementet».

Herr ministern uppläste derefter det förslag till konvention, som

finnes detta protokoll bilagdt, och hemstälde i underdånighet, det Kongl.

Maj:t täcktes bemyndiga honom att jemte härvarande kejserl. ryske minister

underteckna en konvention af samma lydelse som det upplästa förslaget.

Till denna hemställan, deruti öfrige närvarande svenske och norske

statsrådsledamöter i underdånighet sig förenade,

behagade Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall.

Ex protocollo

Eric T rölle.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

41

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konunqen i statsrådet å Stockholms slott den 19 februari

1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr jninistern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Akerhielm,

WlKBLAD,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersäll,

Annerstedt,

von Krusenstjerna.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wersäll föredrog i underdånighet:
En

af hans excellens herr ministern för utrikes ärendena den 7

april 1896 till departementschefen aflåten skrifvelse, hvari — sedan vid

underdånig föredragning den 30 december 1893 af chefen för finansdepartementet

af ett inom utrikesdepartementet uppgjordt förslag till konvention

med Ryssland angående samfäldt ordnande af svenska och ryska

kronornas laxfiske i Torneå eif Kongl. Maj:t, med gillande af den utaf

bemälde departementschef uttalade mening, att berörda förslag borde för

Sveriges del antagas, förordnat, att ärendet skulle för fortsatt behandling

öfverlemnas till utrikesdepartementet — herr ministern för utrikes ärendena

meddelat, att, efter det ifrågavarande förslag till konvention officielt

understälts kejserl. ryska regeringen, bemälda regering genom sitt härBih.

till Riksd. Prot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. Öl Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N.-o 63.

varande sändebud föreslagit ändringar i åtskilliga punkter, hufvudsakligen

i afseende å den tid, för hvilken aftalet skulle slutas, samt beträffande

största tillåtna längden af de fasta fiskeverken i vattendraget utanför Torneå

elfs mynning;

Och hade herr ministern, med öfverlemnande af det ryska motförslaget

äfvensom af en jemförelse mellan de båda förslagen, hvilka bilagor

finnas under litt. fogade vid detta protokoll, anhållit, att Kongl. Maj:ts

beslut måtte inhemtas, huruvida de från rysk sida sålunda ifrågasatta

ändringarna i det genom Kongl. Maj:ts beslut den 30 december 1893 faststälda

förslaget till konvention borde antagas.

Departementschefen förmälde sig anse, att de från rysk sida föreslagna

ändringarna i förenämnda konventionsförslag borde för Sveriges

del antagas, och hemstälde, att Kongl. Maj:t, med gillande af denna departementschefens

mening, måtte förordna, att ärendet skulle för fortsatt

behandling öfverlemnas till utrikesdepartementet.

Departementschefens berörda, af statsrådets öfriga

ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t

Konungen bifalla; och skulle utdrag ur detta protokoll

expedieras till utrikesdepartementet.

Ex protocollo

Fr. N:son Ihrfelt.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

43

Utdrag af protokollet öfver ministeriela ärenden, hållet inför

Hans May.t Konungen å Stockholms slott den 22 februari

1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Hans excellens norske herr statsministern Gram,

Statsrådet Wersäll.

l:o.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet:
»Vid

underdånig föredragning den 30 december 1893 behagade Eders

Kongl. Maj:t bemyndiga ministern för utrikes ärendena att jemte härvarande

kejserl. ryske minister underteckna en konvention angående dispositionen

af det regala laxfisket i Torneå eif, till hvilken konvention förslag fanns

nämnda dags protokoll bilagdt.

Sedan detta konventionsförslag derefter understälts ryska regeringen,

framstälde densamma ett motförslag innehållande åtskilliga ändringar i det

ursprungliga, af Eders Kongl. Maj:t godkända förslaget, och har Eders

Kongl. Maj:t numera vid underdånig föredragning af finansärenden den 19

innevarande månad, med gillande af den af herr statsrådet och chefen för

finansdepartementet uttalade mening, att de från rysk sida föreslagna ändringarna

i förenärnnda konventionsförslag borde för Sveriges del antagas,

behagat förordna, att ärendet skulle till fortsatt behandling öfverlemnas

till utrikesdepartementet.»

Herr ministern uppläste derefter det förslag till konvention, som

finnes detta protokoll bilagdt, och hemstälde i underdånighet, det Kongl.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

Maj:t täcktes bemyndiga honom att jemte härvarande kejserl. ryske minister

underteckna en konvention af samma lydelse som det upplästa förslaget.

Till denna hemställan, deruti öfrige närvarande

svenske och norske statsrådsledamöter i underdånighet

sig förenade, behagade hans Hans Maj:t Konungen lemna

nådigt bifall; och skulle fullmakt i vanlig ordning för

herr ministern utfärdas.

t Ex protocollo

Eric Trolle.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 63.

45

Protokoll öfver utrikesdepartementsärende hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 mars 1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr oministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Akerhielm,

Wikblad,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersäll,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet

:

»Innan jag för Eders Kongl. Maj:t föredrager ett förslag till proposition

angående godkännande från Riksdagens sida af den med Ryssland den 23

nästlidna februari månad afslutade konvention om dispositionen af det regala

laxfisket i Torneå eif, anhåller jag att i korta drag få påminna om detta

ärendes behandling i sin helhet.

Enligt nådiga brefvet af den 16 augusti 1791 skulle arrendet af

Torneå elfs regala laxfiske upphöra att gälla samma dag 1891, och jemlik!

art. 5 i gränsregleringstraktaten mellan Sverige och Ryssland den 8

november 1810 skulle då en ny öfverenskommelse angående berörda fiske

träffas emellan de båda rikena.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

För att förbereda en dylik öfverenskommelse tillsattes i samråd med

kejserl. ryska regeringen den 14 november 1890 en kommission af 3 svenska och

3 ryska ledamöter. Någon enighet angående ett gemensamt förslag kunde

dock icke inom kommissionen uppnås, i det att beträffande tvenne hufvudsakliga

frågor — nämligen angående hvardera kronans bestämmanderätt

öfver laxfisket inom dess territoriella område och de respektiva kronornas förpligtelse

att deltaga i utgörandet af Torneå stads donationsfiske — mot hvarandra

stridande grundsatser uppställdes af dess svenska och ryska medlemmar.

Det ansågs derföre nödvändigt att hänskjuta frågan till vidare

behandling å diplomatisk väg, och sedan underhandlingar med den kejserl.

ryska regeringen under någon tid pågått, hade de den 30 december 1893

framskridit så långt, att Eders Kongl. Maj:t sagda dag för Sveriges del

godkände ett i utrikesdepartementet i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

det af de svenske ledamöterna i ofvanberörda kommission afgifna betänkande

upprättadt förslag till konvention i ämnet. Sedan detta förslag

blifvit understäldt kejserl. ryska regeringen, framställde denna emellertid

yrkande om ändringar i åtskilliga punkter, Indika dock icke berörde

förut nämnda hufvudprinciper, angående hvilka den svenska uppfattningen

godkändes, utan endast rörde sig kring mindre vigtiga punkter och bland

annat afsågo den tid, för hvilken aftalet skulle slutas, samt den största

tillåtna längden af de fasta fiskeverken i vattendraget utanför Torneå elfs

mynning.

Efter härom ytterligare mellan de båda regeringarna förda underhandlingar,

hvilka på grund af från rysk sida uttryckt önskan omfattade

jemväl frågan om införande af nya ordningsstadgar för fisket i öfrigt inom

Torneå elfs fiskeområde, blefvo de af den kejserl. regeringen begärda ändringarna

af Eders Kongl. Maj:t på föredragning af chefen för finansdepartementet

godkända den 19 februari innevarande år, och sedan Eders Kongl.

Maj:t vid ministeriel föredragning samma dag bemyndigat mig att jemte

härvarande ryske minister underteckna en i öfverensstämmelse med det

sålunda ändrade förslaget affattad konvention, har en dylik konvention

under den 23 nästlidne februari afslutats och undertecknats i två exemplar.

Hufvudinnehållet i denna konvention är, att laxfisket i Torneå eif å

sträckan emellan Muonio elfs inflöde och norra ändan af halfön Svänsarö

och i flodens förgreningar skall brukas samfäldt för de båda höga kontraherande

parternas räkning, hvarvid hvardera af de kontraherande parterna

disponerar hälften af fisket. Konventionen skall träda i kraft den 14 mars

1898 och förblifva gällande till den 14 mars 1917, skolande efter utgången

af denna tid ny öfverenskommelse i ämnet träffas. För den händelse

dock under loppet af nämnda tid oförutsedda omständigheter skulle göra

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

47

det omöjligt för endera af de höga kontraherande parterna att låta samfälligheten

fortfara, skall han ega rätt att uppsäga konventionen, hvilken

då upphör att gälla ett år efter dagen för uppsägningen, och i sådant

fall skall hvardera parten återinträda i sin rätt att inom gränserna af sitt

område tillgodogöra sig fisket för sin egen räkning. Ratifikationerna skola

utvexlas så fort ske kan, dock under förbehåll af svenska riksdagens godkännande.

»

Sedan herr ministern derefter uppläst ett på förhand uppsatt förslag

till nådig proposition äfvensom en förteckning på de protokoll och handlingar,

som finnas deri åberopade,

behagade Hans Maj:t Konungen uppå statsrådets

enhälliga tillstyrkande i nåder gilla förslaget till proposition,

sådant det finnes detta protokoll bilagdt, samt befalla,

att propositionen skulle i enlighet dermed och åtföljd

af de å den upplästa, härhos jemväl bilagda förteckningen

under litt. A upptagna protokoll och handlingar

till Riksdagen aflåtas, skolande handlingarna under

litt. B Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas.

In fidem

Eric Trolle.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

Innehållsförteckning.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition n:o 63.....•.........sid. 1

Konvention mellan H. M. Konungen af Sverige och Norge och H. M. Kejsaren

af Ryssland, afslutad den 23 februari 1897 ....... » 3.

Ofriga bilagor.

A. Utdrag af gränsregleringstraktaten emellan Sverige och Ryssland

den 15 november 1810................... » 7.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, den 28 februari 1890 . . »9.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, den 14 november 1890. . >11.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, den 31 december 1891 . . >13.

Utdrag af protokollet öfver ministeriela ärenden den 2 februari 1892 > 15.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden den 30 december 1893 . . >37.

Utdrag af protokollet öfver ministeriela ärenden den 30 december 1893 > 39,

Utdrag af protokollet öfver finansärenden den 19 februari 1897 . . > 41.

Utdrag af protokollet öfver ministeriela ärenden den 22 februari 1897 > 43.

Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden den 26 mars

1897 ........................... »45.

B. Historik rörande det regala laxfisket i Torneå eif. Stockholm 1892.

Betänkande och förslag af svenske ombuden. Stockholm 1892.

Esquisse du Cours inférieur du fleuve de Torneå. Stockholm 1893.

Stockholm 1897. Kung!. Boktryckeriet. P. A. Norstedt k Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.