Sök i Ratio Lex

Kongl. Maj:ts nåd. grop. nio 1, om statsverket 1898

1 108 sidor, varav 1 039 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 1 039 av 1 108 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1898:1, Kongl. Maj:ts nåd. grop. nio 1, om statsverket 1898

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. grop. nio 1, om statsverket 1898.

1

KONGL. MAJ:TS

NÅDIGA

PROPOSITION

t; -ti

TILL

Riksdagen

angående statsverkets tillstånd och behof;

”tlijiu . it:

Gifven Stockholms slott den 15 januari 1898.

Jernlikt grundlagens bud afgifver Kongl. Maj:t härmed nådig proposition

angående statsverkets tillstånd och behof.

Dervid förekommer först frågan om beräkningen för nästa statsregleringsperiod

af statsverkets inkomster.

Med åberopande af de beslut, hvarom bilagda statsrådsprotokoll öfver

finansärenden för den 14 innevarande månad *) lemnar närmare upplysning,

och under de i samma protokoll angifna förutsättningar föreslår Kongl. Maj:t,

att statsverkets inkomster för år 1899 upptagas sålunda:

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Inkomstberäkningen”.

Bih. till Rlksd. Prot. 1898. l:a Sami. l:a Afd.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1898.

Ordinarie inkomster:

Grundskatt .......................................................................... kronor 1,444,000: —

Kyrkotionde ................... » 250,000: —

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål_______________________ » 270,000: —

Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet » 51,000: —

Trosspassevolansafgift......................... » 19,000: —

Tillfälliga rotevakansafgifter......... » 222,000: —

Soldatvakansafgift............ » 42,000: —

Båtsmansvakansafgift................................................r........ » 150,000: —

Arrendemedel.................«............1.............................I*........ » 2,200,000: —

Mantalspenningar.............. » 665,000: —

Bötesmedel ......... » 250,000: —

Kontrollstämpelmedel.......................................................... » 30,000: —

Fyr- och båkmedel............................................................. » 1,400,000: —

Telegrafmedel.........,............................................................ » 1,510,000: —

Jernvägstratikmedel...-........................................................ » 10,000,000: —

Skogsmedel.......................................................................... » 4,000,000: —

Skolafgifter ......... » 339,000: —

Extra uppbörd.................................................................... » 100,000: —

säger 22,942,000: —

i. .... - ., .I s; c,; tr . : .J

Bevillningar:

Tullmedel ......................... kronor 41,000,000: —

Postmedel........................................ » 9,925,000: —

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter » 650,000: —

Stämpelmedel....................................................................... » 5,000,000:

Brän vinstill verkningsskatt.......................... » 15,500,000: —

Hvitbetssockertillverkningsafgift............................. » 8,500,000: —

Bevillning af fast egendom samt af inkomst................. » 5,600,000: —

säger 86,175,000: — ___

summa kronor 109,117,000: —

,gj<<;r- '' in åt;. ...• vi v’’ !•

Kongl. Maj:t föreslår vidare enligt ofvan nämnda

protokoll öfver tinansärenden för den 14 innevarande

månad:

Transport kronor 109,117,000: —

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1898.

Transport kronor 109,117,000: —

att såsom tillgång vid förevarande statsreglering

må beräknas och användas öfverskott å statsregle
ringarna

för föregående år................................................ » 12,615,000: —

och att för statsverkets behof må till utbetalning

vid den tid under år 1899, som af Riksdagen bestämmes,

af riksbankens vinst för år 1897 anvisas ............ » 2,995,000: —

hvarefter det för nästa statsregleringsperiod disponibla

beloppet af statsverkets tillgångar uppgår till................kronor 124,727,000: —

\

Första hufvudtiteln,

innefattande anslagen till kongl. hof- och slottsstaterna.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu

gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

för kongl. hofstaten........................................................... kronor 1,196,900: —

» » slottsstaten........................................... » 123,100: —

tillsammans kronor 1,320,000: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med det beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll

öfver finansärenden för den 14 innevarande månad,*) föreslå

Riksdagen,

[1.] att det under denna hufvudtitel uppförda anslag å 192,000 kronor

till Hans Kongl. Höghet Kronprinsens hofhållning och handpenningar för

Hennes Kong]. Höghet Kronprinsessan må höjas till 242,000 kronor;

kommande i händelse af bifall härtill ifrågavarande

anslag att ökas med............... kronor 50,000: —

Beträffande öfriga under första hufvudtiteln uppförda

ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t icke någon

förändring.

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie

anslag enligt nu gällande riksstat... .................. » 1,320,000: —

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till............... kronor 1,370,000: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Förslå hufvudtiteln”.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1898.

Extra anslag.

Med åberopande af bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den

14 innevarande januari vill Kong]. Maj:t föreslå Riksdagen att å extra stat

under denna hufvudtitel bevilja

[2.] för yttre restaurering af Stockholms slott en femtedel af det beviljade

anslaget 500,000 kronor eller........................................ kronor 100,000: —

/

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för

år 1898 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller

på följande sätt:

1898. 1899.

ordinarie anslag 1,320,000:— 1,370,000:— således ökning kronor 50,000: —

extra_» 100,000:— 100,000:—_— —

summa kronor 1,420,000:— 1,470,000:— således ökning kronor 50,000: —

Andra hufvudtiteln,

innefattande anslagen till justitiedepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i

nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 3,842,350

kronor, vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda

statsrådsprotokoll öfver justitiedepartementsärenden den 14 innevarande månad,

*) föreslå Riksdagen beträffande

Fångvården:

[1.] att minska bestämda anslaget till fångars vård

och underhåll med belopp, motsvarande å detta anslag

nu anvisade arfvoden till predikanten vid centralfängelset

och kronohäktet å Norrmalm, tillhopa 1,700 kronor;

*) Se bil. till statsverkspropositionen; ?’Andra hufvudtiteln”.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1898.

[2.] att å bestämda anslaget till fångars vård och

underhåll till ett presterligt biträde vid fängelserna å

Långholmen uppföra ett arfvode af 2,400 kronor, deraf

enligt grunderna för den af Riksdagen antagna aflöningsstat

för en del tjensteman vid fångvårdsanstalterna en

fjerdedel skall utgöra tjenstgöringspenningar;

[3.] att godkänna det i statsrådsprotokollet intagna

förslag till aflöningsstat för direktören och predikanten

vid centralfängelset i Göteborg, upptagande,

förutom ålderstillägg åt direktören med 300 kronor

efter fem och ytterligare 200 kronor efter tio år, aflöningar

å tillhopa 2,800 kronor, att tillämpas från och

med år 1899, med förklarande tillika att för åtnjutande

af de i denna stat upptagna löneförmåner skola

gälla enahanda vilkor, som föreskrifvits för innehafvare

af lön å den af Riksdagen förut antagna aflöningsstat

för en del tjensteman vid fångvårdsanstalterna, dock

att nuvarande direktören vid centralfängelset må för

åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid,

han redan, enligt fångvårdsstyrelsens förordnande, i

sådan egenskap derstädes tjenstgjort;

[4.] att medgifva, det aflöningen till bevakningsbefälhafvaren

vid tvångsarbetsanstalten i Norrköping

för tiden från och med år 1899 bestämmes till 2,000

kronor såsom lön och ålderstillägg med 300 kronor

efter fem och ytterligare 200 kronor efter tio år;

[5.] att minska förslagsanslaget till fångars vård

och underhåll med 700 kronor, motsvarande å detta

anslag nu anvisade hyresersättning och vedanslag till

predikanten vid centralfängelset å Norrmalm;

[6.] att, i händelse af bifall till nyssberörda framställning

om fastställande af ny aflöningsstat för direktören

och predikanten vid centralfängelset i Göteborg,

minska förslagsanslaget till fångars vård och underhåll

med ytterligare 800 kronor;

kommande, i händelse af bifall till omförmälda

framställningar,

bestämda anslaget till fångars vård och underhåll,

som nu utgör 497,500 kronor, att uppgå till 499,100

kronor och sålunda ökas med.......................................... kronor 1,600

1,600

Transport kronor

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1898.

Transport kronor 1,600: —

förslagsanslaget till fångars vård och underhåll,

nu utgörande 1,043,875 kronor, att minskas med........ » 1,500: —

och sålunda uppgå till 1,042,375 kronor; samt

fångvårdsanslaget i sin helhet, som nu utgör

1,695,875 kronor, att ökas med ................................. kronor 100: —

och sålunda upptagas till 1,695,975 kronor.

Öfriga ordinarie anslag:

I dessa har Kongl. Maj:t icke att föreslå någon förändring.

Andra hufvudt-itelns ordinarie anslag utgöra enligt

nu gällande riksstat............................................................... kronor 3,842,350: —

Om härtill lägges ofvan angifna ökning i anslaget

till fångvården........................................................................ » 100: _

så komma de ordinarie anslagen under denna hufvud
titel

att uppgå till.................................................................kronor 3,842,450: —

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under andra hufvudtiteln,

vill Kongl. Maj:t, på sätt förutnämnda protokoll öfver justitiedepartementsärenden

vidare innehåller, föreslå Riksdagen att dels bevilja såsom extra

anslag för år 1899:

[7.] för fortsatt uppehållande af lagbyråns verksamhet.

............................................................................. kronor 25,000: —

[8.] till arfvoden åt krigshofrättens ordförande

och militäre ledamöter...........................,.......................... » 3,250: —

[9.] dels ock medgifva, att af besparingarna å

anslaget till nya lagberedningen för åren 1893 och 1894,

Transport kronor 28,250:

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1898.

Transport kronor 28,250: —

tillhopa 13,082 kronor 22 öre, ett belopp af 11,770

kronor 17 öre må användas till ersättande af förskott,

som statskontoret utbetalt till en i statsrådsprotokollet

omnämnd komité.

Summa kronor 28,250: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten

för år 1898 upptagen och sådan den nu är af Kongl. Maj:t föreslagen, utfaller

sålunda:

1898. 1899.

ordinarie anslag 3,842,350: — 3,842,450: — således ökning kronor 100: —

extra » 28,250: — 28,250: —-- ——

summa kronor 3,870,600: — 3,870,700: — således ökning kronor 100: —

Tredje hufvudtiteln,

innefattande anslagen till utrikesdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i nu

gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 606,750 kronor, vill

Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll

öfver utrikesdepartementsärenden den 14 innevarande månad,*) föreslå,

att nedannämnda ordinarie anslag må af Riksdagen anvisas, att utgå emot

nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till deras användande

och under enahanda vilkor som hittills, nemligen:

Kabinettskassans utgifter:

[1.] departementschefen,

ministern för

utrikes ärendena ....................

....................... kronor

24,000: —

[2.] utrikesdepartementet.

......................... »

27,495: —

Transport kronor

51,495: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Tredje hufyudtiteln”.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1898.

Transport kronor

[3.] ministerstaten....................................... »

[4.] militärattachéer........................... »

[5.] skrifmaterialier, expenser och extra

utgifter............................................................... »

51,495: —

337,941: —

8,471: —

45,893: — 443,800: —

Konsulskassans utgifter:

[6.] utrikesdepartementet....... kronor 7,594: —

[7.J konsulsstaten...........,....... » 230,960: —

[8.] skrifmaterialier, expenser

och extra utgifter.......................... » 15,426: — 253,980:_

eller efter afdrag af hvad som häraf beräknas kunna

bestridas af inflytande konsulat- och expeditions
afgifter.

..................................................................... 93,980: — 160,000: —

summa kronor 603,800: —

Utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena:

[9.] svenska kyrkan i Paris........................................... » 2,950: —

tillsammans kronor 606,750: —

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet för den 14 innevarande

månad finnes antecknadt, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att bevilja:

[10.] för fortsatt utgifvande af »Sveriges traktater»...,.... kronor 4,500: —

Härjemte föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att medgifva:

[11.] att af Sveriges andel i konsulskassans besparingar må från och med

år 1899 tills vidare få användas årligen 8,000 kronor till två konsulsstipendier,

hvardera å 4,000 kronor, och 3,000 kronor till bestridande, i mån af behof,

af stipendiaternas resekostnader, eller tillsammans 11,000 kronor.

Vid jemförelse med 1898 års riksstat finnas slutsummorna å anslagen

under denna hufvudtitel vara oförändrade.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1898.

9

Fjerde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till landtförsvarsdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i

1898 års riksstat till årliga och ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................ kronor 25,649,585: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

ersättningar............................................................... »_693,400: —

tillsammans kronor 26,342,985: —

vill Kong]. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll

öfver landtförsvarsärenden den 14 innevarande januari,*) föreslå

Riksdagen beträffande

Arméförvaltningen:

[1.] att, under förutsättning af bifall till hvad

under [4, 5 c, 6, 7, 8 och 11] föreslås, dels, med godkännande

af de i statsrådsprotokollet angifna grunder

för förändrad organisation af arméns centrala styrelse

samt de för artilleristyrelsen, fortifikationsstyrelsen,

intendenturstyrelsen och arméns sjukvårdsstyrelse upprättade,

vid statsrådsprotokollet fogade nya stater,

äfvensom de för åtnjutande af i dessa stater upptagna

aflöningsförmåner i statsrådsprotokollet angifna vilkor,

i riksstaten för år 1899 å fjerde hufvudtiteln uppföra

följande nya anslag till nedannämnda belopp, nemligen:

till artilleristyrelsen....................................

» fortifikationsstyrelsen...............................

» intendenturstyrelsen ................................................

» arméns sjukvårdsstyrelse ..........................................

dels ock, vid bifall härtill, ur riksstaten för samma

år utesluta anslaget till arméförvaltningen, kronor

147,265; __

Transport kronor 143,770: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Fjerde lmlvmlt it oln”.

Bill. till Riksd. Prutt. 1S98. Un Sami. \:a Afd.

kronor 20,300: —

» 16,800: —

» 89,000: —

» 17,670: —

•i

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1898.

Transport kronor

Generalitetsstaten:

[2.] att, med godkännande af den vid statsrådsprotokollet

fogade nya stat för generalitetsstaten, öka

anslaget till generalitetsstaten, nu kronor 124,660, med

till kronor 132,660;

Generalstaben:

[3.] att, under förutsättning af bifall till hvad

under [6.] föreslås, medgifva, att från krigsarkivariebeställningen

vid generalstaben må frånskiljas alla till

den med samma beställning förenade redogörarebefattningen

hörande göromål och att dessa göromål må

öfvertagas af tjensteman vid intendenturcorpsen, samt

att Kongl. Maj:t må på det sätt ändra gällande stat

för generalstaben, att det i denna stat för eu amanuens

uppförda arfvode, 1,800 kronor, uteslutes och i

stället i staten uppföras arfvoden till en bibliotekarie

med 1,000 och till en aktuarie med 800 kronor;

Artilleristaben:

[4.] att, vid bifall till hvad under [1.] föreslagits,

med godkännande af den vid statsrådsprotokollet

fogade nya stat för artilleristaben, öka anslaget

till artilleristaben, nu kronor 12,200, med.................... »

till kronor 13,400;

Aflöning och rekrytering:

[5.] a) att, med godkännande af det vid statsrådsprotokollet

fogade förslag till stat för Gotlands trupper,

medgifva, att Gotlands infanteriregemente och

artillericorps må omorganiseras på sätt nämnda stat

utvisar, äfvensom att under öfvergångstiden å staten

uppkommande besparingar må användas till bekostande

af erforderlig nyuppsättning af munderingspersedlar ______

Transport kronor

143,770:

8,000:

1,200:

152,970:

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1898.

Transport kronor 152,970: —

och anskaffning af stamhästar samt till uppförande

för artillericorpsen af stall och ridhus;

b) att medgifva, att Kongl. Magt må på det sätt

ändra gällande stater för Första Svea och Vendes

artilleriregementen samt Gotlands, Vaxholms och Karlsborgs

artillericorpser, att lönen på stat för de vid dessa

regementen och corpser anstälde rustkammarsmeder,

gevärshandtverkare och stockmakare må från och med

år 1899 utgå med 700 kronor;

c) att, vid bifall till hvad under [1.] föreslagits,

medgifva, att Kongl. Maj:t må på det sätt ändra gällande

stat för fortifikationen, att de i samma stat för

en sekreterare, tillika auditör vid Svea ingeniörbataljon,

samt för en kassör och redogörare upptagna löneförmåner,

tillhopa 5,000 kronor jemte ålderstillägg, uteslutas

och i stället i nämnda stat uppföres arfvode åt

en auditör vid Svea ingeniörbataljon med 500 kronor;

d) att, vid bifall till hvad under a), b) och c)

föreslagits, öka anslaget till aflöning och rekrytering,

nu kronor 8,495,500, med............................................ » 39,370: —

till kronor 8,534,870;

Intendeiiturcorpsen:

[6.] att, med godkännande af den vid statsrådsprotokollet

fogade nya stat för intendenturcorpsen, öka

anslaget till intendenturcorpsen, nu kronor 356,179, med » 36,715: —

till kronor 392,894;

Ökad aflöning för do till tjensteåldern äldste bataljons
läkarne:
-

[7.] att, vid bifall till hvad under [1.] föreslagits,

öka anslaget till ökad aflöning för de till tjensteåldern

äldste bataljonsläkarne, nu kronor 41,911, med............ » 1,265: —

till kronor 43,176;

Transport kronor 230,320: —

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Körtel. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1898.

Transport kronor

Inqvarteringskostnader:

[8.] att, vid bifall till hvad under [1.] och [6.]

föreslagits, öka anslaget till inqvarteringskostnader, nu

kronor 165,970, med..............................................-........

till kronor 173,320;

Ålderstillägg:

[9.] dels att medgifva, att ett ålderstillägg af 300

kronor må från fjerde hufvudtitelns anslag till ålderstillägg

utgå till tygskrifvare med lön på stat vid Första

Svea, Första Göta och Vendes artilleriregementen samt

Vaxholms och Karlsborgs artillericorpser efter fem års

väl vitsordad tjenstgöring i befattningen; och

dels att öka anslaget till ålderstillägg, nu

kronor 9,500, med............................ ............................. »

till kronor 40,000;

Reservbefälet:

[10.] att medgifva: att till reservofficer och reservintendent,

som hädanefter antages, må från anslaget

till reservbefälet utgå dels ekiperingshjelp, 500 kronor,

att utbetalas vid första utnämningen, dels ock under

tjenstgöring lön och dagaflöning för tjenstgöringstiden

med samma belopp, som fast anstälda officerare af motsvarande

grader ega åtnjuta;

att till de reservofficerare och reservintendenter,

som efter år 1892 antagits, må från och med innevarande

år från samma anslag under tjenstgöring utgå

lön och dagaflöning enligt nyssnämnda beräkningsgrund;

samt

att de reservofficerare och reservintendenter, som

hädanefter antagas, må, derest de fullgöra den tjenstgöringsskyldighet,

som nu är eller framdeles kan varda

för reservofficer eller reservintendent stadgad, efter

uppnådda femtiofem års ålder under sin återstående

Transport kronor

230,320:

7,350:

30,500:

268,170:

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1898.

Transport kronor

lifstid åtnjuta en årlig pension till belopp af 300

kronor;

Ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation:
[11.

] att, vid bifall till hvad under [1.] föreslagits,

öka anslaget till ersättning åt vissa löntagare i följd

af arméns omorganisation, nu kronor 53,500, med....... »

till kronor 58,500;

Remontering och skoning in. in. för garnisoneraile arméns

hästar:

[12.] att, vid bifall till hvad under [5, a] föreslagits,

öka anslaget till remontering och skoning m. m.

för garnisonerade arméns hästar, nu kronor 170,670,

med...................................................................................... »

till kronor 172,270;

Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet:

[13.] att öka anslaget till skjutskolan för infanteriet

och kavalleriet, nu kronor 31,000, med................. »

till kronor 43,500;

Krigsskolan:

[14.] att, med godkännande af det vid statsrådsprotokollet

fogade förslag till stat för krigsskolan, öka

anslaget till krigsskolan, nu kronor 76,729, med..........

till kronor 80,700;

Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg:

[15.] att, med godkännande af det vid statsrådsprotokollet

fogade förslag till stat för allmänna garnisonssjukhuset

i Stockholm, minska anslaget till garni
Transport

kronor

268,170: —

5,000: —

1,600: —

12,500: —

3,971: —

291,241: —

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Körtel. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1898.

Transport kronor

sonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg, nu kronor

77,287, med kronor 6,637 till kronor 70,650;

Det icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets

vapenöfningar:

[16.] att, vid bifall till hvad under [5, a] föreslagits,

öka anslaget till det icke garnisonerade infanteriets

och det indelta kavalleriets vapenöfningar, nu

kronor 1,099,440, med......................................................

till kronor 1,108,932;

Arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets

öfningar och materiel:

[17.] att öka anslaget till arméns vapen, ammunition

och skjutöfningar samt artilleriets öfningar och

materiel, nu kronor 1,299,855, dels, vid bifall till hvad

under [5, a] föreslagits med ............................................ »

dels, vid bifall till hvad under [13.] föreslagits, med.. »

dels ock för möjliggörande af utsträckta skjutöfningar

vid armén med.................................................................. »

till kronor 1,333,000;

Arméns byggnader och kommendantskapsutgifter samt

fortifikationens öfningar och materiel:

[18.] att öka anslaget till arméns byggnader och

kommendantskapsutgifter samt fortifikationens öfningar

och materiel, nu kronor 450,000, med........................... »

till kronor 480,000;

Mathållning vid garnisonerade armén:

[19.] att, vid bifall till hvad under [5, a] föreslagits,

öka anslaget till mathållning vid garnisonerade

armén, nu kronor 1,415,620, med................................. »

till kronor 1,421,830;

291,241: --

9,492: —

5,145: —

10,000: —

18,000: —

30,000: —

6,210: —

Transport kronor 370,088: —

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1898.

Transport kronor

Fournering'' vid garnisonerade armén:

[20.] att, vid bifall till hvad under [5, a] föreslagits,

öka anslaget till fouragering vid garnisonerade

armén, nu kronor 710,500, med .................................... »

till kronor 717,800;

Arméns mnnderingsntrnstning:

[21.] att, vid bifall till hvad under [5, a] föreslagits,

öka anslaget till arméns munderingsutrustning,

nu kronor 1,939,191, med............................................. »

till kronor 1,947,098;

Arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten för

den garnisonerade armén:

[22.] att, vid bifall till hvad under [5, a] föreslagits,

öka anslaget till arméns kasernutredning samt

ved, ljus och vatten för den garnisonerade armén, nu

kronor 251,117, med..................................... »

till kronor 251,619;

Diverse intendentnrbehof:

[23.] att, vid bifall till hvad under [5, a] föreslagits,

öka anslaget till diverse intendenturbehof, nu

kronor 32,923, med............................ »

till kronor 33,323;

Omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och

Norrland:

[24.] att öka anslaget till omorganisation af indelta

kavalleriet i Skåne och Norrland, nu kronor

1,732,083, med.................... »

till kronor 1,786,083;

Transport kronor

370,088: —

7,300: —

7,907: —

502: —

400: —

54,000: —

440,197: —

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj-.ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1898.

Transport kronor 440,197: —

Fortgående vakaiissättning af indelta kavalleriet i Skåne

och Norrland:

[25.] att, vid bifall till hvad under [24.] föreslagits,

minska anslaget till fortgående vakanssättning

af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland, nu kronor

303,000, med kronor 54,000 till kronor 249,000.

Beträffande öfriga under fjerde hufvudtiteln uppförda

ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t icke någon

förändring.

Efter afdrag af föreslagen minskning å vissa anslag,

tillhopa.................. » 207,902: —

utgör förhöjningen.......................................................... kronor 232,295: —

Lägges till detta belopp summan af hufvudtitelns

ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat............... » 26,342,985: —

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till............................................... kronor 26,575,280: —

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet för den 14 innevarande

januari finnes anteeknadt, föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen:

[26.] att för tillämpning af nya värnpligtslagens

föreskrifter i fråga om de värnpligtiges

inskrifning och redovisning m. m. på

extra stat för år 1899 bevilja________________ kronor 53,000: —

[27.] att af det för anskaffning af nya eldhandvapen

åt armén beviljade, men ännu ej

anvisade belopp, 2,371,750 kronor, till

utgående på extra stat under år 1899

anvisa.......................................................... > 1,147,000: —

Transport kronor 1,200,000: —

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:U nåd. grop. n:o /, om statsverket 1898.

Transport kronor

[28.] att till inköp af skjutfält för Första Göta

artilleriregemente på extra stat bevilja

284,000 kronor samt till utgående under

år 1899 deraf anvisa............. »

att på extra stat för år 1899 bevilja:

[29.] till inköp och anordnande af skjutfält för

Gotlands artillericorps................... »

[30.] till fortsättande af arbetena å Karlsborgs

fästning.................................................... »

[31.] till inköp af för befästningsarbeten och förråds

anläggande erforderlig mark vid

Tingstäde å Gotland.................................. »

med rättighet för Kongl. Maj:t att

verkställa de egoutbyten, som af förhållandena

betingas, äfvensom att använda

möjligen uppstående öfverskott å

arrendeafgifter, sedan annuiteter å befintliga

hypotekslån blifvit guldna, till

utförande af sådana arbeten, som stå i

samband med anläggandet af den tillämnade

befästade positionen och förrådsetablissementen.

Vidare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen:

[32.] att dels medgifva, att 240,000 kronor af

en per millefonden må under innevarande

år ställas till Kongl. Maj:ts förfogande

för att användas till befästningsarbeten

jemte bestyckning och anordningar för

försvarets ledning vid inloppet till Göteborg,

dels ock för enahanda ändamål på

extra stat för år 1899 anvisa................ »

[33.] att i riksstaten för år 1899 uppföra ett belopp

af........................................................ »

för att efter Riksdagens medgifvande

användas till stärkande af landets fasta

försvar, dock med rätt för Kongl. Maj:t

att af nämnda belopp under sarntna år

Transport kronor

1,200,000: —

142,000: —

80,000: —

200,000: —

123,000: —

130,600: —

3,000,000: —

4,875,600: —

Bih. till Riksd. Prot. 1898. l:a Sarnl. l:a Afd.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1898.

Transport, kronor 4,875,600: —

använda högst 1,500,000 kronor för anskaffande

af artilleri- och pansarmateriel;

samt att på extra stat för år 1899 anvisa:

[34.] till anskaffning af intendenturutrustning åt

armén....................................r...................... » 794,570:

[35.] till betäckande af kostnaderna för anskaffade

inventarier till vissa af de nya kaserri
etablissementen.

......................................... » 92,450: —

[36.] för flyttning af en del af förråden å Gotland

till Tingstäde och uppförande derstädes

af nya förrådsbyggnader.......................... » 120,000:

Slutligen föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att på

extra stat för år 1899 bevilja:

[37.] till reseunderstöd åt officerare och inten
denturtjenstemän.

.........................-............. » 9,000:

med rättighet för Kongl. Maj:t att få

under följande år använda hvad af anslaget

kan under året besparas,

[38.] till skarpskytteväsendets och skjutskicklig
hetens

befrämjande.................................... » 120,000:

med rättighet för Kongl. Maj:t att få

under följande år använda hvad af anslaget

kan under året besparas.____

tillsammans kronor 6,011,620: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1898 års

riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t, nu är föreslagen, utfaller på

följande sätt:

1898. 1899.

ordinarie anslag 26,342,985:— 26,575,280: — således ökning kronor 232,295: —

extra » 5,187,015:— 6,011,620:— » » » 824,605:

summa kronor 31,530,000:— 32,586,900: — såledesökningkronor 1,056,900: —

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1898.

19

Femte hufvudtiteln,

innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet.

I afseende på regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu

gällande riksstat till årliga och ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................... kronor 7,019,531: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter-......................................................................... » 405: —

ersättningar....................................................,............... » 26,404: —

tillsammans kronor 7,046,340: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll

öfver sjöförsvarsärenden den 14 i denna månad, *) föreslå

Riksdagen beträffande

Aflöning för flottans kårer och stater:

[1.] att godkänna förändrad stat för flottans på

det i bilagan A till ofvannämnda protokoll omförmälda

sätt omorganiserade sjömanskår, sådan denna

stat finnes samma protokoll bifogad (bil. B), att tillämpas

så snart och i den mån behöfliga medel för

genomförande af de föreslagna förändringarna i kårens

organisation blifva tillgängliga genom afgång från de

permitterade årsklasserna;

[2.] att godkänna förändrad stat för flottans underofficerskår

af den lydelse bilagan C vid ofvannämnda

protokoll utvisar;

[3.] att godkänna förändrad stat för flottans skeppsgossekår

af den lydelse bilagan D vid samma protokoll

utvisar;

[4.] att medgifva, att i gällande stat för flottans

civilstat anvisningen till gratifikationer åt extra ordinarie

tjensteman samt för vård af arkiven må höjas

för Carlskrona station med 2,900 kronor till 4,500

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Femte hufvudtiteln”.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1898.

kronor och för Stockholms station med 2,200 kronor

till 3,000 kronor;

[5.] att godkänna förändrad stat för flottans läkarestat

af den lydelse bilagan E vid ofvan berörda statsrådsprotokoll

utvisar;

[6.] att anslaget till aflöning för flottans kårer och

stater må i riksstaten för år 1899 upptagas till ett med kronor

höjdt belopp, eller till 1,731,852 kronor;

[7.] att hvad af anslaget till ersättning för vakanta

rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad

af Kalmar län icke redan på grund af 1872 och 1876

årens riksdagsbeslut bör inräknas bland tillgångarna

till aflöning för flottans kårer och stater må likasom

föregående år användas för fyllande af behofvet under

denna anslagstitel år 1899;

Pensionering af reservbefäl:

[8.] att, med uteslutande ur riksstaten af det under

femte hufvudtiteln uppförda anslag till pensionering af

reservbefäl, medgifva, att de reservofficerare, som

hädanefter antagas vid flottan, må, derest de fullgöra

den tjenstgöringsskyldighet, som nu är eller framdeles

kan för sådana reservofficerare varda stadgad,

efter uppnådda femtiofem års ålder under sin återstående

lifstid åtnjuta en årlig pension till belopp af

300 kronor;

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna:

[9.] att höja reservationsanslaget till beklädnad åt

sjömans- och skeppsgossekårerna med............................ »

till 286,550 kronor;

Naturaunderhåll:

[10.] att medgifva, att portionsersättning till underofficer

vid flottan, hvilken begagnar sig af sin författningsenliga

rätt till sådan ersättning, må utgå med 62

Transport kronor

10,900: —

18,450: —

29,350: —

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kong!. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1898.

Transport kronor

öre för hvarje portion samt att denna förmån må af

vederbörande • tillgodonjutas från och med början af

innevarande år;

Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning

derför:

[11.] att höja förslagsanslaget till sjöbeväringens

vapenöfningar samt beklädnad och ersättning derför

med ..................................................................................... »

eller till 450,000 kronor;

Skeppsgosseskolan:

[12.] att medgifva sådan ändring i staten för

skeppsgosseskolan, att rektor vid skolan må ega rätt

till ålderstillägg med 500 kronor efter 5 års väl vitsordad

tjenstgöring och med ytterligare 500 kronor

efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring;

Sjukvård:

[13.] att höja anslaget till sjukvård med............... »

eller till 50,000 kronor;

lots- och fyrinrättningen med lifräddnfngsanstalterna:

[14.] att det till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna

erforderliga penningeanslag må

upptagas till enahanda belopp, hvartill inkomsten af

titeln fyr- och båkmedel beräknats, eller 1,400,000

kronor, och följaktligen, med inberäkning af deri ingående

friheter och ersättningar 409 kronor, utföras

med 1,400,409 kronor; hvarvid Kongl. Maj:t tillika

förutsätter, att de å inkomsttiteln fyr- och båkmedel

uppkommande öfverskott fortfarande må såsom hittills

få användas för de med anslaget afsedda ändamål;

Transport kronor

29,350: —

193,500: —

11,000: —

233,850: —

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj:ts nåd. prop. nio 1, om statsverket 1898.

Transport kronor 233,850: —

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.:

[15.] att detta förslagsanslag, nu utgörande 46,969

kronor, må till jemnande af hufvudtitelns slutsumma

höjas med..................................................,......................... » 5: —

eller till 46,974 kronor; ___

Summa ökning kronor 233,855: —

Då emellertid en minskning skulle uppkomma

genom uteslutande af anslaget till pensionering af reservbefäl

................................................................ »_6,400: —

blifver ökningen å de ordinarie anslagen .................— kronor 227,455: —

Lägges härtill slutsumman af femte hufvudtitelns

ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat ...... » 7,046,340: —

skulle femte hufvudtitelns ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till........................................... kronor 7,273,795: —

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet den 14 innevarande

januari finnes antecknadt, föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen:

[16.] att till anskaffning af krigsfartygsmateriel

bevilja, att utgå under åren 1899 och 1900, ett anslag

af 6,584,000 kronor samt deraf anvisa för år 1899_____ kronor 3,292,000: —

[17.] att för anskaffande af ett nytt skeppsgossefartyg

bevilja ett belopp af.............................................. » 160,000: —

Vidare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att bevilja

till:

[18.] fyllande af kostnaden för l:a kl. pansarbåten

Odens nybyggnad............................................................... » 115,000: —

[19.] anskaffning af röksvagt krut............. » 70,750: —

[20.] kanoner i reserv för flottans fartyg.............. » 65,000: —

[21.] artilleriammunition.......................................... »_171,000: —

Transport kronor 3,873,750: —

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1898.

Transport kronor

[22.] ersättning af förbrukadt kanonkrut................ »

[23.] anskaffning af torpeder m. m------------------------- »

[24.] anställande af skjutförsök................................ »

Af redan beviljade anslag föreslår Kongl. Maj:t

Riksdagen att för år 1899 anvisa

[25.] af det år 1897 beviljade anslaget å 475,000

kronor till byggande af ny docka i Carlskrona____________

[26.] af det jemväl år 1897 beviljade anslaget å

80,000 kronor till förrådshus för fasta minförsvaret

och inredning af förråd för torpeder i Carlskrona återstående.

...............................................................................

Slutligen föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att bevilja:
[27.

] dels till förvärfvande af holmen Ifö vid Carlskrona

10,000 kronor och dels till anordnande derstädes

af förrådshus för bomullskrut m. m. i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar och kost
-

nadsförslag 40,170 kronor, eller tillhopa........................ »

[28.] till minväsendet........................................ ...... »

[29.] till beklädnad åt sjöbeväringen...................... »

[30.] till anskaffning af ytterligare beklädnadsm.

fl. persedlar för värnpligtige vid Carlskrona artillerikår

49,000 kronor, deraf för år 1899 ..................... »

[31.] till löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan »

[32.] till förbättrad bestyckning af befästningarne

vid Fårösund....................................................... ............ »

[33.] till anordnande af minförsvar utanför Göteborg.

.................................................................................... »

[34.] till ersättande af vissa kostnader för kanonbåten

Svensksunds expedition till Spetsbergen år 1897 »

tillsammans kronor

3,873,750: —

36,000: —

96,000: —

10,000: —

150,000: —

40,000: —

50,170: —

100,000: —

105,500: —

30,000: —

1,860: —

127,000: —

225,000: —

14,225: —

4,859,505: —

Fn jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1898 års riksstat

upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på

följande sätt:

1898. 1899.

ordinarie anslag 7,046,340: — 7,273,795: — således ökning kronor 227,455: —

extra » 6,777,360:— 4,859,505:— » minskning » 1,917,855: —

summa kronor 13,823,700:— 12,133,300: — således minskning kr. 1,690,400: —

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj-.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1898.

Sjette hufvudtiteln,

innefattande anslagen till civildepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu

gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................ kronor 5,724,839: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter........................................................................ » 7,730: —

ersättningar.............................................................. »_6,231: —

tillsammans kronor 5,738,800: —

vill Kongl. Magt, i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll

öfver civilärenden den 14 innevarande månad, *) föreslå beträffande
Landsstaterna

i länen:

[1.] att Riksdagen må medgifva, att vid länsstyrelsen

i Jemtlands län inrättas ytterligare en landskanslist-

och en landskontorist^ enst, hvardera med en

aflöning af 1,200 kronor, deraf 700 kronor lön och

500 kronor tjenstgöringspenningar, med rätt för innehafvarne

af nämnda tjenster till ålderstillägg i likhet

med öfrige landskanslister och landskontorister;

[2.] att det under anslaget till landsstaterna i

länen uppförda reservationsanslag till arfvoden åt

extra länsnotarier och öfriga extra biträden vid länsstyrelserna

samt till vikariatsersättning under semester

för dertill berättigade tjensteman må höjas från

110,000 kronor till 125,000 kronor eller med 15,000

kronor;

[3.] att anslaget till landsstaterna i länen må, med

anledning af tre boställens indragning, höjas med

1,988 kronor;

kommande, i händelse af bifall till hvad i före

gående tre punkter föreslagits, anslagstiteln landsstaterna

i länen med följande ändrade lydelse: »lands
-

'') Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjette hufvudtiteln”.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1898.

staterna i länen (deraf 125,000 kronor reservationsanslag)»

att höjas från 2,684,998 kronor till 2,704,386

kronor eller med................................................................ kronor

Landtbruksstyrelsen:

[4.] att Riksdagen må medgifva, dels att i den

för landtbruksstyrelsen faststälda stat må, i stället för

nu upptagna aflöningar för öfverdirektören och chefen,

fiskeriinspektören, två byråingeniörer och sekreteraren,

med bibehållande af nu gällande vilkor för aflöningars

åtnjutande uppföras aflöningar för generaldirektören

och chefen med 9,000 kronor, deraf 6,200 kronor i

lön och 2,800 kronor i tjenstgöringspenningar, samt

för en hvar af fyra byråchefer med 6,400 kronor,

deraf 4,400 kronor i lön, som efter fem år kan höjas

med 600 kronor, och 2,000 kronor i tjenstgöringspenningar,

dels att i staten för landtbruksstyrelsen må upptagas

aflöning för ytterligare en byråchef till samma

belopp och med enahanda ålderstillägg som för öfrige

byråchefer i styrelsen,

dels ock att det i staten för landtbruksstyrelsen

upptagna anslag å 5,000 kronor till extra biträden,

vikariatsersättning och expenser förhöjes med 3,500

kronor eller till 8,500 kronor;

kommande i händelse af bifall härtill anslags
titeln

»landtbruksstyrelsen» att höjas med ...................

eller sålunda från dess nuvarande belopp 28,800 kronor

till 50,300 kronor;

Skiften och afvittringar:

[5.] att Riksdagen må dels medgifva, att de belopp,

hvarmed inkomsterna af tjensten under år 1899 för

af v i ttr i ngslan d tmätarn e i Vesterbottens och Norrbottens

län kunna komma att understiga 2,500 kronor för

dem, som tillhöra första lönegraden, och 3,000 kronor

för dem, som på grund af ålder i tjensten åt
Transport

kronor

19,388: —

21,500: —

40,888: —

4

Bill. till Riksd. Prof. 1898. l:a Sami. 1:a Afd.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1898.

Transport kronor

njuta arfvodesförhöjning, må desse tjensteman godtgöras

af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken,

dels ock för år 1899 åt föredraganden af afvittringsärendena

i Norrbottens län samt till skrifbiträde åt

honom bevilja en tillökning af 400 kronor i det åt

honom anslagna belopp;

Statens jern vägstrafik:

[6.] att Riksdagen må medgifva, att, med ändring

af bestämmelsen i nu gällande aflöningsreglemente för

tjensteman och betjente vid statens jernvägar om högsta

arfvode för stationskarlar, arfvode inom 13:de

löneklassen med årligt belopp af 720 kronor må kunna

tilldelas stationskarl;

Patent- och Registreringsväsendet:

[7.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt

ofvannämnda protokoll öfver civilärenden framlagda förslagen

till aflöningsstat för patent- och registreringsverkets

ordinarie personal att gälla från och med år

1899 jemte dertill hörande vilkor för löneförmånernas

åtnjutande samt till utgiftsstat för patent- och registreringsverket

för år 1899, må medgifva,

att afgifterna för patent och registrering af varumärken

må användas till bestridande af de utgifter,

hvilka i enlighet med den godkända utgiftsstaten för

patent- och registreringsverket betingas af tillämpning

under år 1899 af förordningen angående patent och

lagen om skydd för varumärken; samt

att afgifterna för registrering af aktiebolag och

föreningar för ekonomisk verksamhet och för andra

uppgifter till aktiebolags- och föreningsregistren äfvensom

för anmälanden till handelsregistren må användas

till bestridande af de utgifter, hvilka antingen i enlighet

med nyssberörda utgiftsstat betingas af tillämpning

under år 1899 af lagen om aktiebolag, lagen om

aktiebolag som drifva försäkringsrörelse och lagen

om registrering af bankaktiebolag eller ock af Kongl.

Transport kronor

40,888

40,888

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1898.

Transport kronor 40,888: —

Maj:t finnas betingade af tillämpning under år 1899

af lagen om registrerade föreningar för ekonomisk

verksamhet, lagen om handelsregister, firma och prokura

tillika med lagen om ändring i vissa delar af sistnämnda

lag samt lagen om handelsbolag och enkla

bolag;

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.:

[8.] att detta anslag ökas med................................ » 12:

eller från 219,700 kronor till 219,712 kronor;

Arbetareförsäkringen:

[9.] att Riksdagen må medgifva, att Kongl. Maj:t

må ega för år 1899 använda de till underlättande

af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors

bildande afsätta belopp, i mån af behof,

dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under de

vilkor, som i statsrådsprotokollet omförinälas,

och dels till utarbetande och offentliggörande genom

försäkringsinspektörens försorg af årsredogörelse

för sjukkasseväsendet i riket.__

Summa ökning kronor 40,900: —

Om till förestående ökning lägges de ordinarie anslagens

nuvarande slutsumma............................................ *

komma sjette hufvudtitelns ordinarie anslag att uppgå till kronor

5,738,800: —

5,779,700: —

Extra anslag.

Kongl. Maj:t föreslår vidare, med åberopande af ofvannämnda protokoll

öfver civilärenden för den 14 innevarande januari, att under denna hufvudtitel

må å extra stat beviljas till:

[10.] handhafvande af kontroll å försäkringsan
stalterna

.............................. --------- ---------- kronor 4,500: —

Transport kronor 4,500: —

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 18i)8.

Transport kronor

[11.] utarbetande af näringsstatistik .................... »

[12.] arbetsstatistiska undersökningar..................... »

[13.] fortsatt utgifvande af »polisunderrättelser».. »

[14.] aflöning m. m. åt särskild polisstyrka på

landet................... »

[15.] ersättning för juridiskt biträde åt de svenske

lapparne i Norge samt till lappfogdar

och lappförmän........................................... »

[16.] undersökningar af mindre hamnar och farleder

m. m.................................................. »

[17.] bestridande af statsverkets andel i kostnaden

för vägdelningar, såsom förslagsanslag.... »

[18.] aflöningar och öfriga utgifter vid Ultuna

landtbruksinstitut..................... »

[19.] uppehållande af undervisningen vid mejeri
institutet

vid Alnarp.......................... »

[20.] bidrag till bestridande af kostnaderna för

allmänna landtbruksmöten........................ »

[21.] prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten

för husdjur, redskap, maskiner m. m_____ »

[22.] bidrag till underhåll af sju kemiska stationer

för jordbrukets och näringarnas behof.

............. »

[23.] bidrag till underhåll af en för öfre Norrland

afsedd kemisk-växtbiologisk anstalt inom

Norrbottens län........................................... »

[24.] understöd åt frökontrollanstalter................»

[25.] utbildande af en elev i boskapsskötsel och

mejerihushållning........................................ »

[26.] understöd åt svenska mosskulturföreningen »

[27.] de geologiska undersökningarna.................... »

[28.] anställande af en andre instruktör i husslöjd

och personligt ålderstillägg till andre in
-

struktören Jonas Wallander______________________ »

[29.] bidrag till upprätthållande af väfskolan i

Borås och till aflönande af en andre lärare

vid samma skola................................ »

Transport kronor

4,500: —

6,200: —

10,000: -- 15,000: —

65,000: —

13,000: —

10,000: —

50,000: —

29,000: —

8,000: —

7,500: —

12,500: —

28,000: —

7,000: —

10,000: —

1,000: —

15.000: —

95,000: —

2,500: —

4,800: —

394,000: —

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1898.

29

[30.]

[31.]

[32.]

[33.1

[34.]

[35.]

[36.]

[37.]

[38.]

[39.]

[40.]

Transport kronor

understöd åt Göteborgs handelsinstitut och

Frans Schartaus praktiska handelsinstitut

i Stockholm............ »

befrämjande af afsättning i främmande länder

af alster af svensk industri och svenska

näringar ........................ »

handelsstipendier............................................. »

bergsskolorna i Filipstad och Falun............ »

bidrag till belöningar för dödande af sjelar »

anordnande af fabriksinspektion.................... »

förekommande och hämmande af tuberkel
sjukdomar

hos nötkreaturen......................

ersättning för åtskilliga af statskontoret

förskottsvis bestridda utgifter...................

bidrag för anläggning af nya samt förbättring

eller omläggning af backiga eller

eljest mindre goda vägar........................... »

iderstödjande af brobyggnader och, företrädesvis

mindre, hamnbyggnader samt

upprensning af åar och farleder............... »

understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet,

af sådana myrutdikningar

och vattenaftappningar, hvilkas

ändamål är att minska frostländigheten

för närliggande bygd,................................

hvarjemte Kongl. Maj:t föreslår, att i

afseende å de tre sistnämnda anslagen må

gälla de vilkor och bestämmelser, som i

statsrådsprotokollet omförmälas.

Vidare anmärkes här:

[41.] att, enligt 1896 års Riksdags beslut, blifvit

för år 1899 beviljade till understödjande

medelst lån af enskilda jernvägsanläggningar

1,500,000 kronor.

394,000: —

20,000: —

15,000: —

10,000: —

14,000: —

5,000: —

30,000: —

50,000: —

87,600: —

900,000: —

300,000: —

300,000: —

Ytterligare föreslår Kong], Maj:t Riksdagen:

[42.] att för år 1899 anvisa å riksstatens sjette

hufvudtitel till utförande af nya bygg
Transport

kronor 2,125,600: —

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1S98.

Transport kronor

nader och anläggningar vid statens järnvägstrafik,

med rätt för Kongl. Maj:t att

låta utaf detta belopp förskottsvis under

innevarande år af tillgängliga medel utanordna

304,400 kronor,............................ »

[43.] att för år 1899 anvisa å riksstatens sjette

hufvudtitel för utläggning af ytterligare

ett jernvägsspår mellan Arlöfs och Lunds

stationer samt inläggning af nya räler å

dubbelspåret mellan Malmö och Arlöf

m. m. ett belopp af................................... »

[44.] att för år 1899, till anskaffande af ny rörlig

materiel vid statens redan trafikerade jernvägar,

anvisa å riksstaten utom hufvudtitlarne

3,500,000 kronor; *)

[45.] att till fortsättning af statsbanan mellan

Boden och Ytter Morjärv för år 1899

bevilja å riksstaten utom hufvudtitlarne

ett anslag af 1,300,000 kronor; *)

[46.] att till fortsättning af statsbanan mellan

Krylbo och Örebro för år 1899 bevilja å

riksstaten utom hufvudtitlarne ett anslag

af 3,800,000 kronor; *)

[47.] att af det till bestridande af kostnaderna

för upprensning af en segelränna genom

Kalmar sund beviljade anslag å 405,000

kronor på extra stat för år 1899 anvisa

återstående erforderliga beloppet.............. »

[48.] att af det till ombyggnad och förbättring

af Väddö kanal beviljade anslag å 500,000

kronor på extra stat för år 1899 anvisa »

[49.] att, till bestridande af kostnaderna för upprensning

å uppgifna platser af inomskärsfarled

mellan Marstrand och Lysekil samt

mellan Hunnebostrand och Fjellbacka, bevilja

ett anslag af 404,440 kronor och

deraf på extra stat för år 1899 anvisa

ett belopp af.............................................. »

tillsammans kronor

2,125,600: —

1,357,000: —

385,000: —

97,500: —

200,000: —

150,000: —

4,315,100: —

'') Se vidare här nedan pag. 60.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1898.

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1898 års

riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller

på följande sätt:

1898. 1899.

ordinarie anslag 5,738,800:— 5,779,700:—således ökning kronor 40,900: —

extra anslag 3,072,700:—- 4,315,100:— »_»_ » 1,242,400: —

summa kronor 8,811,500:— 10,094,800:—således ökning kronor 1,283,300: —

Sjunde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till finansdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu

gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................ kronor 18,376,360: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter och kyrkotionde.......................................... » 40: —

tillsammans kronor 18,376,400: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll

öfver finansärenden för den 14 innevarande månad,*) föreslå

beträffande

Postverket:

[1.] att Riksdagen, dels med beviljande åt poststationsföreståndarep

i Östervåla Johan Åkerlunds enka

Amalia Catharina Åkerlund, född Lindgren, af ett årligt

understöd till belopp af 200 kronor, att utgå från

och med innevarande års början, så länge hon lefver

ogift, dels ock, med godkännande af öfriga enligt nyssberörda

statsrådsprotokoll öfver finansärenden tillstyrkta

ändringar i postverkets stater äfvensom af de

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjunde hufvudtiteln”.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1898.

utaf generalpoststyrelsen föreslagna bestämmelserna angående

ett andra ålderstillägg för vaktbetjente, må för

år 1899 bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt,

till 9,200,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen,

hvarigenom postverkets utgiftsstater skulle

ökas med............................................................................ kronor

Och föreslår derjemte Kongl. Maj:t Riksdagen

att medgifva:

att utbyte af mark mellan postverket och staden

Helsingborg må ega rum på de af stadsfullmägtige i

nämnda stad i underdånig skrifvelse af den 24 November

1897 erbjudna, af generalpoststyrelsen tillstyrkta

vilkor;

Telegrafverket:

[2.] att Riksdagen, dels med beviljande åt extra

ordinarie telegrafisten Anna Johanna Charlotta Lagerberg

af en årlig pension af 500 kronor, att utgå från

och med innevarande års början, dels ock med godkännande

af öfriga enligt ofvannämnda protokoll öfver

finansärenden tillstyrkta ändringar i telegrafverkets

stater, må, under Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i

verkets utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna

finnas af behofvet påkallade, såsom reservationsanslag,

att utgå direkt af telegrafmedlen, till telegrafverket

för år 1899 anvisa enahanda belopp, 1,510,000 kronor,

hvartill inkomsterna af telegrafmedel beräknats, samt

tillika medgifva, att det öfverskott, som kan å dessa

inkomster uppstå, må af Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets

och telefonväsendets tidsenliga utveckling

och förbättring;

blifvande härigenom anslagets slutsumma i riksstaten

ökad med.........................................................................., »

Tullverket:

[3.] att Riksdagen må

dels, med godkännande af de enligt förut omförmälda

protokoll öfver finansärenden föreslagna för
Transport

kronor

512,000

100,000

612,000

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

KongI. Maj:t» nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1898.

Transport kronor

ändringar i tullverkets stater, för år 1899 bestämma,

anslaget till tullverket till ett mot staternas slutsumma

svarande belopp af 2,713,000 kronor, att såsom förslagsanslag

utgå direkt af tullmedlen, hvarvid uppstår

en ökning i anslagets nuvarande belopp af................... »

dels ock medgifva, att ej mindre det belopp af

34,751 kronor 82 öre, som jemlik! nådigt bref den

10 december 1897 blifvit af generaltullstyrelsen under

samma år förskottsvis utbetaldt till aflöning åt extra

biträden vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och

gränsbevakningen samt till 1898 års räkenskap balanseradt,

än äfven det belopp, som, i den mån aflöning

till erforderliga extra biträden vid lokaltullförvaltningen

samt kust- och gränsbevakningen skulle visa

sig icke kunna utgå af det å lokalförvaltningens stat

för innevarande år uppförda anslag till vikariatsersättning,

extra biträden m. m. samt under året uppkommande

besparingar å den ordinarie aflöningsstaten,

kan komma att, högst med 50,000 kronor, efter Kongl.

Maj:ts bemyndigande af generaltullstyrelsen under

samma år för nyssberörda ändamål förskjutas, må af

tullmedlen för år 1898 godtgöras;

Skogsväsendet:

[4.] att Riksdagen må

dels minska det bestämda anslaget för skogsstaten

med 1,100 kronor från 447,208 kronor till 440,108

kronor;

dels, med godkännande af den ändring i skogsinstitutets

stat, att anslaget till expenser ökas till 3,500

kronor och anslaget till de praktiska öfningarna till

5,000 kronor, höja det bestämda anslaget för statens

skogsläroverk med 2,800 kronor från 47,700 kronor till

50,500 kronor;

dels höja reservationsanslaget till kronoskogarnes

förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet

med 220,650 kronor från 574,092 kronor till

794,742 kronor;

Transport kronor

tiih. till Rilcsd. Prot. 1898. l:a Sami. l:a Afd.

612,000: —

55,000: —

667,000: —

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Konql. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 189b.

Transport kronor

så att anslaget till skogsväsendet erhåller följande

uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten-.-. kronor 446,108: —

» statens skogs
läroverk_____

» 50,500: — kronor 496,608: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och

skogsinstitutets lärarepersonal » 84,400: —

reservationsanslag:

till enskilda skogsundervisnin
gen.

..............kronor 4,800: —

» kronoskogarnes

förvaltning

och befrämjande

af skogsväsendet

i allmänhet.

.......... » 794,742:— » 799,542: —

Summa kronor 1,380,550: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet

i dess helhet skulle ökas med.....................)f »

dels ock medgifva, att till bestridande af de kostnader

för kronoskogarnes förvaltning och befrämjande

af skogsväsendet i allmänhet, till hvilka det för år 1898

för berörda ändamål anvisade reservationsanslag icke

lemnar tillgång, må efter Kongl. Maj:ts bemyndigande

af domänstyrelsen under år 1898 förskjutas ett belopp

af högst 120,000 kronor, att af samma års skogsmedel

ersättas;

För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter:

[5.] att förslagsanslaget för kontrollen vid enskilda

banker och kreditanstalter å högst 15,000 kronor må

ökas med 10,000 kronor eller till högst 25,000 kronor,

deraf 7,000 kronor att användas till arfvoden åt dem,___

Transport kronor

667,000:

222,350:

889,350:

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kongl. Majt:s nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1898.

Transport kronor 889,350: —

hvilka förordnas att inom finansdepartementet biträda

med berörda kontroll och med handläggning af ärenden

i’örande enskilda banker och kreditanstalter, och 18,000

kronor att användas till arfvoden åt ombud vid sådana >

inrättningar; •''in
kommande

i händelse af bifall härtill förslagsanslaget

för kontrollen vid enskilda banker och kredit
anstalter

att ökas med...................................................... * 10,000: —

Beträffande öfriga under sjunde hufvudtiteln uppförda

ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t icke någon

förändring. _

Summa kronor 899,350: —

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie

anslag enligt nu gällande riksstat................................... » 18,376,400: —

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till............................——.................. kronor 19,275,750: —

Extra anslag.

Kongl. Magt föreslår vidax-e, med åberopande af ofvannämnda protokoll

öfver finansärenden för den 14 innevarande januaxfi, att under denna hufvud
-

titel må å extra stat beviljas till

[6.] arfvode för en byråassistent å finansdepartementets

bankbyrå ............................................................. kronor 4,000: —

[7.] ordnande och registrerande, företrädesvis af

ännu oordnade delar, af kammararkivets handlingar

15,000 kronor, att utgå under tre år, deraf för år 1899 » 5,000: —

[8.] ersättning för af statskontoret gjorda förskott » 219,595: —

[9.] arfvoden åt adjungerade kammarrättsråd

...........................................kronor 12,800: —

[10.] arfvoden åt extra biträden,

flitpenningar och renskrifningskostnad

i kammarrätten................................... » 4,700:— » 17,500: —

Transport kronor 246,095: —

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kongl. May.ts nåd. pr ap. n:o 1, om statsverket lb98.

Transport kronor

[11.] anläggning af telefonledningar från Svinesund

till Malmö och från Haparanda till Pajala af förut

viljadt anslag till telefonauläggningar, 1,091,000 kronor, »

[12.] yttre restaurering af Örebro slott, en tiondedel

af det beviljade anslaget, 44,000 kronor, att utgå

under i statsrådsprotokollet angifvet vilkor med........... »

[13.] aflöning åt domänintendenter och uppehållande

af domängöromålen hos länsstyrelserna ......................... »

[14.] resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsvis

................................................................... >

[15.] afdikningar å kronans skogar i Norrbottens

och Vesterbottens län ....................................... »

[16.] reglering af flottleder i Norrbottens och

Kopparbergs län..................................■............................. »

i sammanhang hvarmed Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen

att medgifva, att de afgifter, som läggas å

flottningen, må till enahanda ändamål disponeras;

[17.] skogsodlingens befrämjande ............................ »

tillsammans kronor

246,095: —

327,000: —

4,400: —

43,200: —

40,455: —

65,000: —

100,000: —

50,000: —

876,150: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för

år 1898 upptagen och sådan den af Kongl. Magt nu är föreslagen, utfaller

på följande sätt:

1898. 1899.

ordinarie anslag 18,376,400: — 19,275,750: — således ökning kronor 899,350: —

extra » 1,304,700:— 876,150:— » minskning» 428,550: —

summa kronor 19,681,100: — 20,151,900:—således ökning kronor 470,800: —

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 18i)8.

37

Åttonde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu

gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................ kronor 13,036,420: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter och kyrkotionde................... » 251,190: —

ersättningar....................................................... » 513,088: —

tillsammans kronor 13,800,698: —

vill Kongl. Maj:t. i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll

öfver ecklesiastikärenden för den 14 i denna månad,*) föreslå

beträffande

Riksarkivet:

• . 5 : ;■ tj Mi j\!!>*/! • .• r v ''"V: j ’• »Tv.-

[1.] att Riksdagen, med godkännande af den i

statsrådsprotokollet afsedda aflöningsstat för landsarkivet

i Vadstena jemte de i samma protokoll omförmälda,

för åtnjutande af i staten upptagna aflöningsförmåner

föreslagna vilkor, må bland de ordinarie anslagen

i riksstaten uppföra för ett landsarkiv i Vadstena ett

belopp af............................................................................. kronor 6,300: —

äfvensom att i sammanhang dermed anslagsrubriken

»Riksarkivet» må ändras till »Riks- och landsarkiven»

samt ifrågavarande post derunder upptagas.

Vid bifall härtill skulle de ordinarie anslagen

under den förändrade rubriken komma att uppgå till

45,600 kronor;

Nationalmuseum:

[2.] att Riksdagen må bevilja förhöjning dels med » 3,500: —

eller från 6,500 kronor till 10,000 kronor af det i

Transport kronor 9,800: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Åttonde hufvudtiteln”.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kongl. Maj:ts nåd. prvp. n:o 1, om statsverket 1808.

Transport kronor

staten för nationalmuseum förekommande reservationsanslaget

till konstsamlingarnas ökande, dels ock med »

eller från 6,000 kronor till 25,000 kronor af det

under nationalmusei stat uppförda reservationsanslag

till inlösen af lefvande svenska konstnärers arbeten,

under medgifvande tillika att sistnämnda anslag må

kunna användas, förutom till inköp af färdiga konstalster,

jemväl till främjande på annat sätt af svensk

monumental eller i högre mening dekorativ konst.

Vid bifall härtill skulle anslagen under rubriken

nationalmuseum komma att ökas från nuvarande

beloppet, 46,350 kronor, till 68,850 kronor;

Domkapitlens expeditioner:

[3.] att Riksdagen må dels medgifva, det Vesterbottens

och Norrbottens län må från den 1 januari

1899 frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett särskilt

stift, samt att för aflönande af biskop i det nya

stiftet må af biskopslöneregleringsfonden användas

högst 13,500 kronor årligen;

dels för bestridande af kostnaden för aflönande

af konsistorienotarie, amanuens och vaktmästare vid

det nya domkapitlet bevilja ett ordinarie anslag af______ »

deraf till notarien 3,000 kronor, till amanuensen 1,600

kronor och till vaktmästaren 500 kronor;

dels för hyra af lokal och vaktmästarebostad anslå

ett årligt belopp af...................................................... »

dels såsom ersättning för den minskning i inkomst,

som genom den ifrågasatta stiftsdelningen skulle drabba

notarien vid Hernösands domkapitel till följd af förlusten

af sportelinkomsterna från Vesterbottens och

Norrbottens län, bevilja ett årligt anslag af.................... »

[4.] att anslaget till förstärkande af domkapitlens

expeditionskassor må från och med år 1899 förhöjas

med...................................................................................... »

till 6,000 kronor.

Vid bifall till de under punkterna 3 och 4 gjorda

framställningar kommer anslaget till domkapitlens

Transport kronor

9,800: —

19,000: —

5,100: —

1,500: —

1,500: —

500: —

37,400: —

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1898.

Transport kronor

expeditioner, nu 27,659 kronor, att höjas med sammanlagdt

8,600 kronor till 36,259 kronor;

Universiteten:

[5.] att Riksdagen må, med godkännande af den

i statsrådsprotokollet omförmälda stat för vissa extra

ordinarie professorer, i hvad den angår universiteten

i Upsala och Lund, för dess tillämpning bevilja en

förhöjning af dels............................................................... *

i de till universitetet i Upsala utgående ordinarie anslag;

dels ock...................................r................................... »

i ordinarie anslagen till universitetet i Lund; samt

att Riksdagen må medgifva, dels att de enligt

nämnda stat utgående ålderstillägg må bestridas af

det under åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslag:

ålderstillägg, dels ock att nuvarande innehafvare af

sådan extra ordinarie professorsbefattning, hvarom nu

är fråga, som å den nya staten ingått, må i fråga om

rätten till ålderstillägg tillgodoräkna sig tjenstgöringstid,

som infallit före dessa bestämmelsers trädande i tillämpning;
[6.

] att till arfvode åt en lärare vid universitetet

i Upsala, som kan finnas villig och lämplig att

derstädes meddela undervisning i finsk-ugriska språk,

särskilt lappska och finska, må beviljas ett årligt

anslag af.......................................................................... »

[7.] att materielanslaget för patologiska institutionen

vid universitetet i Upsala må höjas från 1,300 kronor

till 2,800 kronor eller med ett belopp af................... »

[8.] att till aflöning åt en amanuens vid obstetriska

och gynekologiska klinikerna samt gynekologiska

polikliniken vid universitetet i Upsala må beviljas ett

årligt anslag af................................................................. »

[9.] att till aflöning åt ytterligare en amanuens

vid institutionen för allmän och analytisk kemi vid

universitetet i Upsala må beviljas ett årligt anslag af »

Transport kronor

37,400: —

9,000: —

7,000: —

2,500: —

1,500: -

900: —

500: —

58,800: —

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kong). May.ts nåd. grop. n:o 7, om statsverket 1898.

Transport kronor 58,800:

[10.] att det på ordinarie stat uppförda anslaget

till materielen vid den fysiologiska institutionen i Lund

må ökas med...................................................................... » 1,500:

eller från 2,500 kronor till 4,000 kronor;

[11.] att det ordinarie anslaget till geologiska institutionen

i Lund må ökas med.................................... » 1,000:

eller från 1,500 kronor till 2,500 kronor.

Vid bifall till hvad under punkterna 5—11 föreslagits

kommer anslaget till universiteten, nu 736,681 kronor,

att ökas med 23,900 kronor eller till 760,581 kronor;

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

[12.] att Riksdagen må, med godkännande af den

i statsrådsprotokollet angifna stat för vissa extra ordinarie

professorer, hvad Karolinska mediko-kirurgiska

institutet angår, för dess tillämpning bevilja en förhöjning

af............................................................................ » 1,000:

i de till institutet utgående ordinarie anslag; samt

att Riksdagen må medgifva, dels att de enligt staten

utgående ålderstillägg må bestridas af det under åttonde

hufvudtiteln uppförda förslagsanslag: ålderstillägg,

dels och att nuvarande innehafvare af sådan extra

ordinarie professorsbeställning, hvarom nu är fråga,

som å den nya staten ingått, må i fråga om rätten till

ålderstillägg tillgodoräkna sig tjenstgöringstid, som infallit

före dessa bestämmelsers trädande i tillämpning;

[13.] att till aflöning åt en amanuens vid Karolinska

institutets hygieniska institution må på ordinarie

stat uppföras....................................................................... » 900:

Vid bifall till de under punkterna 12 och 13

gjorda framställningar kommer anslaget till Karolinska

mediko-kirurgiska institutet, nu 190,000 kronor, att

ökas med 1,900 kronor eller till 191,900 kronor;

Allmänna läroverken:

[14.] a) med afseende på lärarnes vid de högre

och femklassiga allmänna läroverken aflöning,_________

Transport kronor 63,200:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1898.

Transport kronor G3,200:

att för lärarne vid berörda läroverk må bestämmas

den i statsrådsprotokollet angifna lönereglering, att

gälla från och med år 1899;

b) med afseende å terminsafgifternas förhöjning,

att — under förutsättning att den föreslagna löneregleringen

för lärarne vinner fastställelse — lärjunge,

som är vid högre eller femklassigt allmänt läroverk inskrifven,

skall, förutom nu utgående afgifter, från och

med vårterminen 1899, för hvarje termin erlägga till

statsverket: inom första, andra och tredje klasserna 10

kronor, inom fjerde och femte klasserna 20 kronor

samt inom sjette och sjunde klasserna 30 kronor, dock

att befrielse derifrån må kunna beviljas enligt de i

statsrådsprotokollet upptagna bestämmelser, samt att

i fråga om uppbörd och redovisning af terminsafgifter

äfvensom påföljd af uraktlåtenhet att dem erlägga skall

gälla hvad derom i statsrådsprotokollet sägs;

c) med afseende å pensionsreglering för lärarne vid

de högre och femklassiga allmänna läroverken,

att ordinarie lärare och lärarinnor vid de högre

och femklassiga allmänna läroverken skola hafva rättighet

och i de uti statsrådsprotokollet omförraälda fall

äfven skyldighet att från tjensten afgå med pension å

allmänna indragningsstaten enligt de närmare bestämmelser,

som i statsrådsprotokollet angifvits; samt

i1) med afseende på behofvet af förhöjning i ordinarie

anslag till allmänna läroverken,

att anslaget till arfvoden åt extra lärare och vikalierande

lärare samt för oförutsedda behof må höjas

med........................................ » 15,000:

eller från 135,000 kronor till 150,000 kronor;

att anslaget till extra arfvoden åt teckningslärare

vid de allmänna läroverken må ökas med...................... » 12,000:

eller från 28,000 kronor till 40,000 kronor;

att anslaget till extra arfvoden åt gymnastiklärare

samt till anskaffande af ammunition för målskjutning

m. in. må höjas med......................................................... » 3,500:

eller från 34,000 kronor till 37,500 kronor;

Transport kronor 93,700:

Bill. till Rik8d. Prof. 1898. l:a Sami. l:a Afd. G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1898.

Transport kronor

att till extra arfvoden åt musiklärare vid de allmänna

läroverken må uppföras ett anslag af................ »

samt

att för genomförande af lönereglering för lärarne

vid de högre och femklassiga allmänna läroverken enligt

i statsrådsprotokollet angifna grunder må beviljas

en förhöjning af nuvarande reservationsanslaget till de

allmänna läroverken med ett belopp af......................... »

[15.] att med hänsyn till behofvet af utsträckt

undervisning å reallinien vid högre allmänna läroverket

i Vesterås ordinarie reservationsanslaget till de allmänna

läroverken må för upprättande af en ny lektorsbefattning

vid sagda högre allmänna läroverk höjas

med årliga lönen för dylik befattning enligt i punkt

14 af statsrådsprotokollet föreslagna grunder eller

med .................................................................................... »

deraf 1,400 kronor tjenstgöringspenningar;

[16.] att — under förutsättning att Göteborgs stad

tillhandahåller erforderliga och lämpliga lokaler samt

bostad eller hushyresersättning åt rektor — för upprättande

af ett nytt femklassigt allmänt läroverk, med

i statsrådsprotokollet angifven lönestat, i Göteborg, i

östra delen af staden, ordinarie reservationsanslaget till

allmänna läroverken må höjas med................................. »

Genom bifall till hvad i punkterna 14, 15 och 16

föreslagits skulle reservationsanslaget till de allmänna

läroverken komma att höjas från 2,910,380 kronor till

3,669,633 kronor;

[17.] att Riksdagen, med återkallande af medgifvandet

om användning af reservationerna å anslagen

till allmänna läroverken till understöd åt enskilda läroverk,

må under riksstatens åttonde hufvudtitel uppföra

ett förslagsanslag af högst................................................ »

till understöd åt enskilda läroverk, att enligt de närmare

bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna lämpligt

föreskrifva, utgå med högst 12,000 kronor åt sådana

läroverk, som förbereda till mogenhetspröfning, och

högst 4,000 kronor åt sådana, som motsvara femklas
Transport

kronor

93,700: —

2,500: —

704,453: —

3,500: —

18,300: —

40,000: —

862,453: —

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, urrt statsverket 1898.

43

Transport kronor

siga allmänna läroverk med tillägg af eu särskild afslutningskurs;
Högre

lärarinneseminariet:

[18.] att löneförmånerna för ordinarie lärare och

lärarinnor vid högre lärarinneseminariet må från och

med år 1899 bestämmas på sätt i statsrådsprotokollet

omförmäles;

att ordinarie lärare och lärarinnor vid högre

lärarinneseminariet må ega samma rätt och skyldighet

att från tjensten afgå med pension å allmänna indragningsstaten,

som bestämmes i fråga om ämneslärare

vid de allmänna läroverken; samt

att för genomförandet af förenämnda lönereglering

ordinarie anslaget till högre lärarinneseminariet må

höjas med.......................................................................... »

eller, från sitt nuvarande belopp 43,500 kronor till

48,000 kronor;

Folkundervisningen:

[19.] att Riksdagen må godkänna de i statsrådsprotokollet

omförmälda grunder beträffande löneförbättring

och pensionsrätt för vissa lärare och lärarinnor

vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna,

samt

att för tillämpning af den nu ifrågasatta löneregleringen

för vissa lärare och lärarinnor vid dessa

seminarier det ordinarie anslaget till seminarier för

folkskolelärares bildande må höjas med.......................... »

[20.] att Riksdagen må medgifva, att de lärare

och lärarinnor, som jemlikt § 13 mom. 3 i gällande

seminariestadga äro eller varda förordnade vid seminariernas

öfningsskolor, må bekomma dels från och

med 1899 års ingång i årligt arfvode 1,500 kronor,

dels ett ålderstillägg å 300 kronor för år efter tio

års väl vitsordad tjenstgöring, räknadt från och med

Transport kronor

862,453: —

4,500: —

50,800: —

917,753:

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om. statsverket 1898.

Transport kronor

början af kalenderåret närmast efter det, då förordnande

å här afsedd tjenst första gången erhölls; samt

att för ändamålet må beviljas en förhöjning från

och med år 1899 af det under riksstatens åttonde

hufvudtitel uppförda anslag till seminarier för folkskolelärares

bildande med....................................................... »

[21.] att för tryckning i erforderligt antal af de

i gällande seminariestadga föreskrifna årsredogörelser

det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag

till seminarier för folkskolelärares bildande må

höjas med........................................................................... »

Vid bifall till hvad under punkterna 19—21 föreslagits

kommer anslaget till seminarier för folkskolelärares

bildande, nu 322,125 kronor, att ökas med

60,000 kronor eller till 382,125 kronor;

[22.] dels att Riksdagen må medgifva, att landsting

eller stad, som ej i landsting deltager, till aflönande

af lärare och lärarinnor vid af landstinget eller

staden inrättadt, seminarium för bildande af lärare eller

lärarinnor vid småskola och mindre folkskola eller af

biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola må uppbära

bidrag af allmänna medel enligt samma grunder,

som gälla med afseende på de lönetillskott, hvilka af

statsmedel utgå till skoldistrikt för aflönande af lärare

och lärarinnor vid distriktets folk- och småskola, under

de i statsrådsprotokollet angifna vilkor;

dels att för här omförmälda ändamål må på ordinarie

stat uppföras ett förslagsanslag af......................... »

[23.] dels att Riksdagen må godkänna de i statsrådsprotokollet

omförmälda förändrade bestämmelser

angående aflöning åt ordinarie lärare och lärarinna vid

folkskola, att från och med år 1899 lända till efterrättelse

;

dels att Riksdagen må besluta de i statsrådsprotokollet

angifna förändrade bestämmelser angående lönetillskott

af allmänna medel för lärare och lärarinnor

vid folkskolor, att från och med sistnämnda år lända

till efterrättelse; samt

917,753: —

6,80U: —

2,400: —

20,000: —

Transport kronor 946,953: —

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1898.

45

Transport kronor 946,953: —

dels slutligen att för genomförandet af den i punkten

ifrågasatta löneförhöjningen det under riksstatens

åttonde hufvudtitel uppförda anslag för lönetillskott åt

lärare vid folkskolor och småskolor, nu 4,300,000 kronor,

må höjas med........................................................... » 270,000: —

eller till 4,570,000 kronor;

De tekniska läroverken:

[24.] att, med uteslutande ur riksstaten af de i

tekniska högskolans stat upptagna aflöningar för eu

föreståndare 6,600 kronor, förutom fri bostad, och fölen

extra lärare i ångfartygskonstruktion 800 kronor,

Riksdagen må

dels på ordinarie stat för högskolan bevilja:

till höjning af aflöningen för lektorn i beskrifvande

geometri och ritkonst från 3,350 kronor till

4,000 kronor, 650 kronor;

till upprättande af ett nytt lektorat i allmän fysik,

4,000 kronor;

till upprättande af ett nytt lektorat i skeppsbyggnadskonst,

4,000 kronor;

till höjning af aflöningen för lektorn i geodesi och

topografi från 2,000 kronor till 3,000 kronor, 1,000

kronor;

till höjning af aflöningen för lektorn i konstruktion

af enkla maskindelar från 2,700 kronor till 3,000

kronor, 300 kronor;

till höjning af aflöningen för lektorn i elementarmekanik

och beskrifvande maskinlära från 2,000 kronor

till 3,000 kronor, 1,000 kronor;

till upprättande af ett nytt lektorat i husbyggnadskonst,

3,000 kronor;

till arfvode åt eu extra lärare i zymoteknik, 1,200

kronor;

till höjning af arfvodet åt en extra lärare i frihandsteckning

från 1,350 kronor till 1,600 kronor, 250

kronor;

Transport kronor 1,216,953: —

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kongl. Majds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1898.

Transport kronor 1,216,953: —

till förhöjning af anslaget för tillfälliga lärarebiträden

och assistenter från 7,000 kronor till 14,300

kronor, 7,300 kronor;

till arfvode för ett biträde åt bibliotekarien, 400

kronor;

till höjning af anslaget för betjeningen från 3,500

kronor till 5,100 kronor, 1,600 kronor;

till höjning af anslaget till samlingar och fysikaliska

laborationer från 5,000 kronor till 8,000 kronor,

3,000 kronor;

till höjning af anslaget till biblioteket från 3,500

kronor till 4,500 kronor, 1,000 kronor;

till två stipendier åt lärare vid högskolan för utrikes

resor, 1,800 kronor;

till arfvode åt en professor såsom högskolans föreståndare,

1,500 kronor; samt

till arfvode åt ett biträde för uppehållande af en

del af föreståndarens undervisningsskyldighet såsom

professor, 2,000 kronor;

dels förklara, att för ifrågavarande lektorsbefattningar

aflöningarna skola fördelas i lön och tjenstgöringspenningar

med 2,700 kronor lön och 1,300

kronor tjenstgöringspenningar för lektorat med aflöning

af 4,000 kronor samt 2,000 kronor lön och 1,000 kronor

tjenstgöringspenningar för lektorat med aflöning af

3,000 kronor;

dels ock medgifva, ej mindre att samtlige lektorer

vid högskolan må efter fem års väl vitsordad tjenstgöring

åtnjuta ett ålderstillägg å lönen af 500 kronor

samt de lektorer, hvilkas aflöning enligt stat utgår med

3,000 kronor, efter ytterligare fem års väl vitsordad

tjenstgöring ett andra ålderstillägg likaledes å 500 kronor,

med rätt för de nuvarande lektorerna att i fråga

om åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna sig den

tid, hvarunder de efter sin utnämning till lektorer

tjenstgjort vid högskolan, än äfven att dessa ålderstillägg

må utgå af det å riksstatens åttonde hufvud
titel

uppförda förslagsanslag: ålderstillägg;_

Transport kronor 1,216,953: —

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1898.

Transport kronor

kommande vid bifall till framställningen om nyssberörda

anslags beviljande och uteslutning af om förmälda

två anslag till en föreståndare och en extra

lärare det ordinarie anslaget till tekniska högskolan,

nu 160,450 kronor, att ökas med..__________________________________ »

eller till 187,050 kronor;

[25.] att, under vilkor att söndags- och aftonskolan

vid tekniska skolan i Eskilstuna kommer att

af nämnda stad uppbära ett årligt bidrag af 2,000

kronor, för tillämpning af i statsrådsprotokollet angifva!

ny stat det till nämnda söndags- och aftonskola

nu utgående ordinarie statsanslag må höjas med.......... »

eller från 8,000 kronor till 10,000 kronor;

med rätt för direktionen för skolan att från en

till annan af de utgiftstitlar, hvilka icke innefatta löner

till rektor, ordinarie lärare och vaktmästare, göra de

öfverflyttningar, som kunna finnas erforderliga.

Vid bifall till hvad under punkterna 24 och 25

föreslagits kommer anslaget till de tekniska läroverken,

nu 415,425 kronor, att ökas med 28,600 kronor eller

till 444,025 kronor;

Gymnastiska centralinstitutet:

[26.] att för aflönande af ytterligare en lärare i

sjukgymnastik vid gymnastiska centralinstitutet med

ett belopp af 2,500 kronor, deraf 2,000 kronor lön och

500 kronor tjenstgöringspenningar, anslaget till nämnda

institut må höjas med ....................................................... »

eller från 37,150 kronor till 39,650 kronor;

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

[27.] dels att det i medicinalstyrelsens stat upptagna

anslag till medikamentsräkningars granskning, vikariatsersättning,

renskrifning, flitpenningar och tillfälliga biträden

må ökas med ........................................................ »

eller från 11,000 kronor till 16,000 kronor, dels ock

att, i händelse aflöning för öfverfältläkaren uppföres å

fjerde lmfvudtiteln, hvad om honom förekommer i me
-

1,216,953:

26,600:

2,000:

2,500:

5,000:

Transport kronor 1,253,053:

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1898.

Transport kronor 1,253,053: —

dicinalstyrelsens stat uteslutes och i stället anslås aflöning

till ytterligare ett medicinalråd, så att staten

i den del, som angår ailöningen för medicinalstyrelsens

ledamöter, erhåller den i statsrådsprotokollet angifna

lydelse.

Vid bifall härtill skulle medicinalstyrelsens aflöningsstat

komma att sluta å 78,650 kronor samt anslaget

till medicinalstyrelsen med dithörande stater att

ökas från nuvarande beloppet 497,250 kronor till

502,250 kronor;

Skrifmaterialier och expenser, ved m. in.:

[28.] att detta förslagsanslag, nu 23,052 kronor,

må höjas till 23,100 kronor eller med............................ » 48: —

Beträffande öfriga under åttonde hufvudtiteln i

riksstaten uppförda ordinarie anslag har Kongl. Maj:t

icke att föreslå någon ändring.___

Summa kronor 1,253,101: —

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie

anslag enligt nu gällande riksstat.................................... »_ 13,800,698:

skulle åttonde hufvudtitelns ordinarie anslag enligt

Kongl. Maj:ts förslag uppgå till........................................ kronor 15,053,799: —

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under åttonde hufvudtiteln,

vill Kongl. Maj:t, på sätt omförmälda protokoll öfver ecklesiastikärenden vidare

innehåller, föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja i afseende å

Riks- och landsarkiven:

[29.] till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman... kronor 1,700: _—

[30.] till fortsatt utgifvande i tryck af sådana

skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets

historia, ............................................................... »_3,000:

Transport kronor

4,700:

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1898.

Transport kronor

[31.] till fortsatt utgifvande genom riksarkivet af

»Svenska riksdagsakter jemte andra handlingar, som

höra till statsförfattningens historia under tidehvarfvet

1521—1718»,...................................................................... »

under medgifvande att de besparingar, som tilläfventyrs

uppkomma å det på extra stat för år 1898 uppförda

anslag till fortsatt utgifvande af »Svenska riksdagsakter

m. m.», må användas för fortsatt utgifvande i tryck

genom riksarkivet af handlingar, tillhörande urkundsamlingen

»Konung Gustaf I:s registratur»;

[32.] till inköp af nödiga böcker för landsarkivet

i Vadstena.......................................................................... »

[33.] för uppförande å Sommeliusska lyckan i Lund

af byggnader för ett landsarkiv d hufvudsaklig enlighet

med i statsrådsprotokollet omförmälda ritningar äfvensom

för byggnadernas inredning och vidtagande af i sammanhang

dermed föreslagna åtgärder för anordnande af

gas-, värme-, vatten- och afloppsledningar jemte planering

och stängsel m. m. 164,563 kronor, deraf för år 1899 »

[34.] till uppförande å i statsrådsprotokollet angifven

plats af byggnader för ett landsarkiv i Upsala, i hufvudsaklig

enlighet med uppgjorda ritningar, äfvensom för

byggnadernas inredning och vidtagande af i sammanhang

dermed föreslagna åtgärder för anordnande af

gas-, värme-, vatten- och afloppsledningar jemte anbringande

af stängsel m. m. 166,424 kronor, deraf för

år 1899................................................................................ »

under medgifvande att utöfver sjelfva grunden för byggnaderna

nämnda plats i öfrigt må användas till tomt

för landsarkivet och dessutom af Upsala slotts område

undantagas från bebyggande en sträcka af 30 meters

bredd vid de sidor af tomten, som icke äro belägna vid

landsvägen;

Nationalmuseum:

[35.] till vård, underhåll och tillökning af statens

konstindustriella samlingar.......................................... »

Transport kronor

Uih. till Rikad. Prof. 1898. l:a Sami. l:a Afd.

49

4,700: —

1,500: —

UO00: —

82,000: —

83,000: —

8,000:

180,200: —

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kong1. Majits nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1898..

Transport kronor

[36.] för anordnande af nattlig bevakning vid nationalmuseibyggnaden

ett anslag af ............................... »

Lifrustkaramaren:

[37.] för tillsyn, underhåll och vård af samlingarna

öi. m.........................................................................

Domkapitlens expeditioner:

[38.] för löneförbättring åt tjenstemännen vid dessa

expeditioner........................................................................ »

[39.] dels såsom ersättning till nuvarande amanuensen

vid domkapitlet i Hernösand för den minskning

i hans inkomst, som i anledning af föreslagen delning

af Hernösands stift skulle uppstå genom upphörande

af till honom nu utgående anslag,................................... »

dels för anskaffande af möbler, inventarier m. m.

för expeditionslokalen vid det nya domkapitel, som,

enligt Kongl. Maj:ts förslag om Hernösands stifts delning,

skulle komma att upprättas i Luleå, i..................- *

[40.] för betäckande af brister, som före år 1897

uppkommit i domkapitlens expeditionskassor, i den mån

de anmälas och blifvit till siffran i behörig ordning

faststälda,............................................................................. »

Universiteten:

[41.] till lektorer i tyska, franska och engelska

språken vid universitetet i Upsala af förut beviljadt

anslag............................................................................ »

[42.] för uppehållande af undervisningen och examinationen

i geografi vid universitetet i Upsala............ »

[43.] till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser

vid universitetsbiblioteket i Upsala................................ »

[44.] till uppförande och utrustning, i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar och förslag,

af en ny laboratoriebyggnad för institutionen för allmän

och analytisk kemi vid universitetet i Upsala

Transport kronor

180,200: —

2,000: —

5,800: —

3,716: —

600: —

3,500: —

5,000: —

6,000: —

1,000: —

2,500: —

210,316: —

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majits nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1898.

51

Transport kronor

273,561 kronor och deraf för år 1899 anvisa ett

belopp af.............................................................................. »

[45.] för inköp af mikroskop och annan erforderlig

utrustning för en bakteriologisk afdelning af patologiska

institutionen vid universitetet i Upsala............. »

[46.] till aflöning åt en extra ordinarie professor

inom juridiska fakulteten vid universitetet i Lund....... »

[47.] till lektorer i tyska, franska och engelska

språken vid universitetet i Lund af förut beviljadt anslag »

[48.] till särskildt arfvode åt docenten vid universitetet

i Lund Sven Söderberg, under i statsrådsprotokollet

angifvet vilkor,........................................................ »

[49.] såsom personligt lönetillägg för år 1899 åt

akademikamrer aren i Lund Oscar Gerhard Regnell...... »

hvaraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar,

[50.] till personligt ålderstillägg åt vice bibliotekarien

vid universitetsbiblioteket i Lund F. E. Braune »

[51.] till arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket

i Lund .............................................. »

[52.] till arfvode åt en assistent vid växtfyBiologiska,

laboratoriet vid botaniska institutionen i Lund. .. »

[53.] till arfvode åt en instrumentmakare vid fysiologiska

institutionen i Lund............................................. »

[54.] till ny- och tillbyggnad för biblioteket vid

universitetet i Lund återstoden af förut beviljadt anslag »

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

[55.] till arfvode åt en amanuens vid institutets

gynekologiska

klinik ............ »

» » » » » vid institutets

kemiska laboratorium

........ »

[56.] till eu pediatrisk klinik vid kronprinsessan

Lovisas vårdanstalt för sjuka barn ................................. »

till eu poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm,

under i statsrådsprotokollet omförmäldt vilkor,............ »

Transport kronor

210,316: —

150,000: —

6,000: —

4,000: —

6,000: ~

2,000: —

750: —

500: —

1,500: —

1,500: - 500: —

84,000: —

900: -

900: —

1,800: —

2,800: —

473,466: —

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kongl. Maj:U nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1898.

Transport kronor

[57.] till bekostande af teckningar i vetenskapliga

ändamål vid institutet........................................................ »

[58.] för anskaffande och underhåll af materiel för

oftalmiatriska kliniken vid institutet................................ »

[59.] till fyllande af brist, som å det allmänna

materielanslaget vid institutet uppstått, ....................... »

Allmänna läroverken och pedagogierna:

[60.] till arfvoden åt extra och vikarierande ämnes
lärare

vid de allmänna läroverken.................................... ■»

samt till tillfällig löneförbättring åt rektorer och ordinarie

lärare vid de treklassiga allmänna läroverken och

pedagogierna enligt i statsrådsprotokollet angifna grunder »

[61.] såsom bidrag till uppförande i enlighet

med faststälda ritningar af en ny byggnad för allmänna

läroverket i Umeå återstoden af förut beviljadt

anslag ................................................................................. »

Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t, att på extra stat

må beviljas i afseende å

Högre lärarinneseminariet:

[62.] för fortsatt uppehållande af den valfria fjerde

årskursen vid seminariet ................................................ »

samt för beredande af fortsatt undervisning i

huslig ekonomi vid seminariet och normalskolan.......... »

Folkundervisningen:

[63.] till understöd åt mindre bemedlade lärjungar

vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel,

.......................................................... »

Transport kronor

473,466: —

1,500: —

500: —

2,300: —

100,000: —

25,500: —

12,500: —

3,000: —

5,000: —

20,000: —

643,766: —

opaginerad Kontrollera mot PDF

53;

Kongl. May.ts nåd. grop i n:o 1, om statsverket 1898-.

Transport kronor

De tekniska läroverken:

[64.] till understöd, på det i statsrådsprotokollet

omförmälda vilkor, åt lägre tekniska yrkesskolor och

till bestridande af kostnader för deras inspektion.........

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:-

[65.] dels till arfvode för granskning af hospitalens

räkenskaper...............................................................

dels och till ökadt biträde hos medicinalstyrelsen

vid hospitalsärendenas behandling en summa af............

dock, hvad denna summa beträffar, under förbehåll att

deraf innehålles ett belopp» motsvarande hvad serafimerordensgillets

förre sekreterare T. A. Billbergh kan

komma att af de till honom för år 1899 i ersättning

för sekreterareaflöning frän allmänna indragningsstaten

utgående medel afstå till bekostande af biträde åt medicinalstyrelsen

vid handläggning af sekreteraregöromål

å hospitalsafdelningen;

Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen:

[66.] till anordnande af repetitionskurser för äldre

barnmorskor och till beredande, så vidt ske kan, af fri

bostad eller hyresbidrag åt deltagarinnorna deri under

den tid de genomgå dessa kurser....................................

Yitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:

[67.] till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden

vid ordnandet och vården af de under akademiens

inseende stälda samlingar samt till aflöning åt vakt
betjening

........................................................................... »

till undersökning och beskrifning af fäderneslandets

fornlemningar m. m................................................. »

Transport kronor

643,766: —

45,000: —

1,200: —

6,000: —

3,000: —

4,000: —

3,200: —

706,166:

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1898.

Transport kronor

till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och

andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum

m. m.................... »

[68.] till vidtagande af konserveringsåtgärder vid

Visby stadsmur, i* hufvudsaklig enlighet med i statsrådsprotokollet

omförmäldt arbets- och kostnadsförslag,

20,550 kronor och deraf för år 1899 anvisas ett belopp

af.......................... »

[69.] för vidtagande af åtgärder till bevarande af

Alvastra klosterruiner, i hufvudsaklig enlighet med i

statsrådsprotokollet omförmäldt arbets- och kostnadsförslag,

........................................................ »

[70.] för användande i mån af behof till inköp för

kongl. myntkabinettets räkning af sådana i den i statsrådsprotokollet

“omförmälda Oldenburgska samlingen

förekommande svenska mynt, som kunna behöfvas till

fyllande af luckor i myntkabinettet, ett anslag af....... »

Naturhistoriska riksmuseum:

L71.] till inköp och insamling af naturalier vid

museets afdelning för arkegoniater och fossila växter,

till arbetsbiträden derstädes och till bestridande af

andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter »

[72.] till vård, underhåll och förkofran af museets

etnografiska samling .......1...................................... »

Meteorologiska centralanstalten:

[73.] för upprätthållande af fullständigt ordnad

väderlekstjenst vid anstalten ............................................ »

[74.] till upprätthållande af en meteorologisk station

i Gellivare........................................;..j....................... »

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

[75.] till uppehållande af undervisningen vid tre

läroanstalter för öfveråriga döfstumma.........................j. »

Transport kronor

706,166: —

2,000: —

10,300: —

3,200: —

30,000: —

2,000: —

7,300: —

7,950: —

300: —

47,400: —

816,616: —

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1898.

'' -t< >!!<■< Transport kronor

L76.] till handtverksskolan i Kristinehamn för blinda »

[77.] till tryckning af blindskrifter......................... »

till understöd åt blindlärareelever samt till

reseunderstöd åt blindlärare.......................... »

[78.] till förhyrande af lokal för förskolan för blinda

i Vexiö............................... »

[79.] till uppförande af en byggnad för förskolan

för blinda i Vexiö, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med upprättade ritningar, belysnings anordnande i

samma byggnad samt tomtens planering 117,000 kronor,

deraf för år 1899 ................................................. »

816,616: —

10,000: —

2,500: —

1,200: —

4,000: —

60,000: —

Hospitalsvården:

[80.] till anordnande vid Upsala af en asyl för sinnessjuke

återstoden af förut beviljadt. anslag.................

[81.] till uppförande i hufvudsaklig enlighet med

i statsrådsprotokollet omförmälda ritningar af ett boställshus

för ekonomibetjening vid Lunds hospital och

:isyi ...........-.........................-................................

[82.] till understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske,

under i statsrådsprotokollet omförmäldt vilkor, ...........

Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen vidare att på

extra stat bevilja i afseende å

100,000: —

» 33,600: —

» 14,000: —

Diverse anslag:

[83.] till svenska fornskriftsällskapet....................... »

[84.] till beredande af religionsvård åt svenske

sjömän m. fl. i utländska hamnar.................................. »

[85.] af förut beviljade anslag: till anställande af

två kontraktsadjunkter inom Vesterbottens fjerde kontrakt.

............................................................... »

till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter

............................................................................... »

till två stipendier för utbildande vid universitet

af prester, förtrogna med finska språket,....................... »

Transport kronor

2,000: —

10,000: —

4,000: —

500: —

__1,500: —

1,059,916: —

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1898.

Transport kronor

[86.] till anställande af tre kontraktsadjunkter inom

södra lappmarkens samt de delar af Vesterbottens andra

och tredje kontrakt, som tillhöra lappmarken, 18,000

kronor, deraf.................-................................................... »

att utgå under år 1899, samt till resekostnadsersättning

åt dessa kontraktsadjunkter 2,250 kronor, deraf »

att utgå under sistnämnda år;

[87.] till nordiska museet.......................................... »

[88.] till understöd, på de vilkor Kongl. Maj:t kan

finna lämpligt bestämma, för utgifvande äfven under år

1899 af tidskriften »Nyare bidrag till kännedom om

de svenska landsmålen och svenskt folklif»..................... »

[89.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften

»Nordiskt Medicinskt arkiv»................................

[90.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften

»Acta mathematica» ............................................

[91.] till understöd, på de i statsrådsprotokollet

angifna vilkor, åt sådana anstalter eller föreningar, som

anordna föreläsningskurser för arbetsklassen,................. »

[92.] till understöd, under de vilkor Kongl. Maj:t

kan finna skäligt bestämma, för anordnande af vissa

i statsrådsprotokollet angifna undervisningskurser för

utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi.....................- »

[93.] till underhåll och tillsyn af de i riket inrättade

vattenhöjdmätningsstationerna m. m.................. »

[94.] för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter.

................... »

[95.] till understöd åt räddningshemmet för drinkare

vid Sans Souci invid Upsala på vilkor, som af

Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga,......................................... »

[96.] till understöd åt alkoholisthemmet Eolshäll

invid Stockholm på vilkor, som af Kongl. Maj it pröfvas

lämpliga,............................................................................ *

[97.] för anställande af historiska forskningar rörande

Sverige i Vatikanska arkivet i Rom.................... »

att utgå enligt de i statsrådsprotokollet omförmälda

vilkor och bestämmelser; ■__

1,059,916: —

6,000: —

750: —

25,000: —

3,650: —

3,000: —

3,000: —

45,000: —

5,000: —

2,500: —

4,000: —

2,000: —

17,500: —

3,000: —

Transport kronor 1,180,316: —

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. pyrop. n:o 1, om statsverket 18.9S.

57

Transport kronor 1,180,316: —

[98.] till fortsättande och ^slutande af yttre restau
-

rering af Visby domkyrka, återstoden af förut bevil
jadt

anslag........................................................................... » 50,000: —

[99.] till fullbordande af Vadstena klosterkyrkas

restaurering........................................................................ » 16,000: —

[100.] för bestridande af kostnaderna för utredningar

angående presterskapets aflöningsförhållanden

med mera såsom förslagsanslag........................................ » 10,000: —

Slutligen föreslår Kongl. Maj:t, att på extra stat

beviljas

[101.] till ersättning för belopp, som af statskontoret

förskottsvis utbetalts,................................................ » 34,385: —

Summa kronor 1,290,701: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1898 års

riksstat upptagen och sådan den nu blifvit af Kongl. Maj:t, för år 1899 föreslagen,

utfaller sålunda:

1898. 1899.

ordinarie anslag 13,800,698:— 15,053,799:— således ökning kronor 1,253,101: —

extra > 1,842,602:— 1,290,701:— » minskning» 551,901: —

summa kronor 15,643,300:— 16,344,500:—således ökning kronor 701,200: —

Nionde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

Pensionsstaten:

I afseende å denna stat, för hvilken gällande riksstat upptager kontant

1,483,798 kronor, föreslår Kongl. Magt enligt bilagda statsrådsprotokoll*)

beträffande

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Nionde liufvudtiteln”.

bill. (ill Kikad. Prot. IS KS. l:a Sami. t:a Afd.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kongl. Ma flis nåd. prop. n-.o 1, om statsverket 1898.

Bidrag till folkskolelärares pensionering:

''[!.] att det såsom bidrag till folkskolelärares pensionering uppförda anslag

må höjas från 357,873 kronor till 502,873 kronor eller med 145,000

kronor.

Vidare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att, i afseende å kostnaderna för

smäskolelärares in. fl. älderdomsunderstödsanstalts förvaltning och verksamhet

under år 1899, medgifva,

[2.] att Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp, som

för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga; samt

att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter i (ifrigt

under nämnda år erforderliga médél må af Kongl. Maj:t, i den mån influtna

afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga statsmedel såsom förskott,

att antingen ersättas af berörda afgifter, i den mån de under året ingå, eller,

derest sagda afgifter skulle för året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till

ersättande af Riksdagen.

Om till den föreslagna förhöjningen i det såsom bidrag till folkskolelärares

pensionering uppförda anslaget.............................. kronor 145,000: —

lägges summan af ordinarie anslaget till pensionsstaten

enligt nu gällande riksstat.................................................. » 1,483,798: —

skulle anslaget till pensionsstaten sluta å ett belopp af kronor 1,628,798: —

Allmänna indragningsstaten:

För allmänna indragningsstaten är i nu gällande riksstat anvisadt kontant

1,800,652 kronor.

Beträffande denna stat föreslår Kongl. Maj:t:

[3.J att å allmänna indragningsstaten må uppföras årlig pension till

belopp af 200 kronor åt f. d. mönsterskrifvaren vid lifregementets husarcorps

O. Westblads enka Anna Petronella Westblad, född Tellén, att från 1898 års

början till henne utgå, så länge hon förblifver enka;

[4.] att lektorerna vid sjökrigsskolan må åtnjuta rätt till pension å allmänna

indragningsstaten enligt samma grunder, som äro eller kunna varda

bestämda för deras vederlikar vid de allmänna läroverken;

[5.] att åt förre verkstadsföreståndaren Gustaf Nilsson må beviljas en

årlig pension af 600 kronor, att från allmänna indragningsstaten utgå från

och med den 1 Januari 1898;

[6.] att vaktmästaren vid nationalmuseum Frans Jolian Mieliael Hellström

må från och med månaden näst efter deri, i hvilken afsked varder honom

s. 59 Kontrollera mot PDF

Komjl. Muj:ts nåd. [trop. n:o 1, om statsverket I SOS.

59

beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta eu

årlig pension af 500 kronor;

[7.] att föreståndaren för seminariet i Haparanda för bildande af lärare

och lärarinnor vid småskolor i de finska församlingarna Emil Limlbäck må

förklaras vid frånträdande af sin befattning ega rätt till pension å allmännna

indragningsstaten till det belopp, som då skolat tillkomma honom, derest han

i stället innehaft adjunktstjenst vid folkskolelärareseminarium; samt

[8.] att å allmänna indragningsstaten må för år 1899 anvisas ett anslag

af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna

godt meddela, användas till understöd af högst 250 kronor åt sådana äldre

behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligt skött sin tjenst, men derifrån

erhållit afsked före år 1867.

[9.] Enligt hvad af åberopade statsrådsprotokoll framgår, anser Kongl.

Maj:t sig icke böra föreslå någon ändring i beloppet af anslaget till allmänna

indragningsstaten. Detta anslag skulle således äfven för år 1899

utgöra...................................................,.............................. kronor 1,800,652: —

Lägges härtill anslaget till pensionsstaten....................... » 1,628,798: —

t ''

blifver slutsumman af nionde hufvudtitelns ordinarie

anslag för år 1899

kronor 3,429,450: —

lull!

i

\ ft

Extra anslag.

• •» •

Beträffande extra anslag å denna hufvudtitel föreslår Kongl. Maj:t:

[10.] att å extra stat för år 1899 må anvisas ett förslagsanslag af 1,540,000

kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen

pensionering med faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan

att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda vederlag för

de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner

i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners utgående.

__ 1 ‘

Eu jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för

år 1898 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller

på följande sätt:

1898. 1899.

ordinarie anslag 3,284,450:— 3,429,450:— således ökning kronor 145,000: —

extra » ‘ 1,540,000: — 1,540,000:—---- --

summa kronor 4,824,450: — 4,969,450: — således ökning kronor 145,000: —

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Konyl. Maj: Is nåd. pr vp. n:o 1, om statsverket 18D8.

De under de särskilda hufvudtitlarne äskade anslag för år 1899 utgöra

sålunda:

Ordinarie: Extra: Summa:

I

hufvudtiteln:

1,370,000

— 100,000

— 1,470,000

—

II

»

3,842,450

— 28,250

— 3,870,700

—

III

»

606,750

— 4,500

— 611,250

—

IV

»

26,575,280

— 6,011,620

— 32,586,900

—

V

»

7,273,795

— 4,859,505

— 12,133,300

—

VI

5,779,700

— 4,315,100

— 10,094,800

—

VII

»

19,275,750

— 876,150

— 20,151,900

—

VIII

»

15,053,799

— 1,290,701

— 16,344,500

—

IX

»

3,429,450

— 1,540,000

— 4,969,450

—

summa kronor

83,206,974

— 19,025,826

— 102,232,800

—

Härtill komma de belopp, hvilka Kongl. Magt i

sammanhang med reglering af utgifterna under sjette

hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att till utgående under

år 1899 utom hufvudtitlarne å riksstaten anvisa, nemligen

:

till anskaffande af ny rörlig

materiel vid statens redan trafikerade

jernvägar............................. kronor 3,500,000: —

till fortsättning af statsbanan

mellan Boden oeh Ytter Morjärv. » 1,300,000: —

samt till fortsättning af statsbanan

mellan Krylbo och Örebro » 3,800,000: — kronor 8,600,000: —

De riksgäldskon torets utgifter för riksdags- oeh

revisionskostnader samt räntor och afbetalningar å

statsskulden in. in., hvilka Kongl. Maj:t, med åberopande

af omförmälda protokoll öfver finansärenden den

14 innevarande januari, *) anser böra i riksstaten uppföras,

äro:

riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m. in.,

förslagsvis...................„...............kronor 723,800: —

räntor och afbetalningar å statsskulden.

. kronor 13,868,507: 27

Transport kronor 13,868,507 : 27 7 23,800:— 110,832,800: —

) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Körtel. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1898.

61

Transport kronor 13,868,507: 27 723,800:— 110,832,800: —

efter afdrag af de ti 11

riksgäldskontoret

ingående rånte- och

kapitalbetalningar » 2,988,800: —

förslagsvis...................................... kronor 10,879,707: 27 kronor 11,603,507: 27

Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen vidare, under

åberopande af nyssnämnda protokoll, att afsätta

till arbetareförsäkringsfonden.................................... » 2,000,000: —

till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring

och sjukkassors bildande.......................... » 250,000: —

samt till förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond.

............................................................ >__40,692: 73

Summan af dessa belopp...........................................kronor 124,727,000: —

utvisar totalsiffran af de i riksstaten förekommande utgifter, hvilka sålunda

uppgå till enahanda belopp, hvartill statsverkets tillgångar för år 1899 här

ofvan beräknats; och erhåller riksstaten följande utseende:

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i 2

Katigt. Maj:tts nåd. projj. u:u 1, om statsverket 1898.

OO?

Riksstat

Kronor.

Tillgångar och inkomster:

Öfverskott ä statsreglering urna för föregående av...............................

Statsverkets inkomster:

ordinarie inkomster..........................r...................... 22,942,000

bevillningar................................................................... 86,175,000

Af Riksbankens vinst för år 1897.......................,................................

I r'' •, r • | * ; _ . . v j x | ( •. 1

*r OC.-:! *h‘ -;.«i .i .»j^j ; ; } • :•!? n*)

• :aKu>:>h- ! n .», t; ” - -ii • t :h i • >

12,615,000

109,117,000

2,995,000

Summa kronor 124,727,000

s. 63 Kontrollera mot PDF

R&ngl''. Majds nåd. prop. n:o 1, om statsverket, 1898.

63

bhV.v i • '' lij - • i

.H i’ ■ t f

för år 189 9.

I> , h;] (■*.» ; ,) ?• 1!1

Ordinarie anslag.

Extra anslag.

1 , >

Summa.

Utgifter:

Kronor.

Kronor.

Kronor.

öre.

att utgå frän statskontoret:

I hufvudtiteln............................

1,870,000

100,000

1,470,000

—

II » ................................

3,842,450 i

28,250

3,870,700

—

III »

606,750

4,500

611,250

—

IV » ................................

26,575,280

6,011,620

32,586,900

—

V » ................................

7,273,795

4,859,505

12,133,300

—

VI » ...........................

5,779,700

4,315,100

10,094,800

—

VII » ..................

19,275,750

876,150

20,151,900

—

VIII » ......

15,053,799

1,290,701

16,344,500

—

IX » ..........................

3,429,450

1,540,000

4,969,450

—

Utom hufvudtitlarne ....................

—

8,600,000

8,600,000

—

Säger

83,206,974

27,625,826

110,832,800

—

att utgå från riksgäldskontor et:

riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m. m.,

förslagsvis.............................................................. 728,800: —

räntor och afbetalningar å statsskulden 18,868,507: 27

efter afdrag af de till riksgälds- kontor ingående rånte- och

kapitalbetalningar....................... 2,988,800: —

förslagsvis.............................................................. 10,879,707: 27

11,603,507

27

Afsättning till arbetare försäkrings fonden..................

2,000,000

—

Afsättning till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfalls- försäkring och sjukkassors bildande.............................................

250,000

—

Till förstärkande af statsverkets kassa förlags fond.

40,692

73

Summa kronor

124,727,000

—

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1898.

Kongl. Maj:t föreslår i sammanhang härmed enligt beslut, som innefattas

i bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 14 innevarande

januari,*) att Riksdagen må medgifva, att vid statsregleringen för år 1899

de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 Maj 1841 angifna grunder i afseende

å dispositionen af besparingarna å hufvudtitlarne fortfarande må blifva gällande.

Samtliga de i denna proposition åberopade eller för öfrigt med statsregleringen

sammanhang egande handlingar skola Riksdagens statsutskott tillhandahållas;

och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och

ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Hans Wachtmeister.

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.

Stockholm 1898. Kungl. Boktryokeriet, P. A. Norstedt & Söner.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilagor

till

Kongl. Maj:ts

nådiga proposition

om statsverket år 1898.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen.

Utgifterna å I—IX hufvudtitlarne.

Finansplanen.

Propositionens justering.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

3

Inkomstberäkningen.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14

januari 1898.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet grefve Wachtmeister

anhöll att få underställa Kongl. Maj:ts ompröfvande de delar af statsregleringen

vid nu instundande riksdag, som rörde beräkningen af

statsverkets tillgångar för de behof, hvilka vid ifrågavarande statsreglering

borde fyllas, dervid departementschefen, efter att hafva anmält

statskontorets den 10 december nästlidet år afgifna berättelse om statsverkets

tillstånd och förvaltning, hvilken berättelse finnes detta protokoll

bilagd under litt. A, vidare yttrade:

Beträffande resultatet af 1896 års statsreglering har statskontoret

i underdånig skrifvelse den 17 juli nästlidet år anmält, att å statsverkets

inkomster samt ordinarie och extra förslagsanslag uppstått ett

nettoöfverskott af....................................................... kronor 11,828,759: 47,

hvartill borde läggas:

af myntverkets behållning för år 1896 enligt

nådiga brefvet den 5 maj 1882 ..................... „ 209,159: 34

Transport kronor 12,037,918: 81

Bill. till Iiiksd. Vrot. 1808. 1 Sami. 1 Afd. 1

1896 ärs statsreglering

m. m.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet

Transport kronor 12,037,918: si

besparing å nionde hufvudtitelns anslag

»bidrag till folkskolelärares pensionering»............ „ 500: —

odisponerade behållningar å en del extra

statsanslag enligt särskilda nådiga föreskrifter... „ 67,591:89

så att öfverskottet på det hela uppginge till...... kronor 12,106,010: 70.

Vidare anförde statskontoret i samma skrifvelse, beträffande förhållandet

med den uti rikshufvudboken under benämning af »fonden

för reserverade medel» upplagda särskilda räkningen öfver öfverskott

och brister i statsregleringarne, att behållningen å denna fond enligt

1895 års riksbokslut utgjorde ......kronor 23,199,457: 61,

hvartill komme

dels ofvannämnda öfverskott

..............kronor 12,106,010: 70

och dels från

riksgäldskontoret

till statskontoret

levererad

andel af

nettobehållningen

af Skåne—Hallands,

Mellersta Hallands,

Göteborg—Hallands,

Landskrona—Engelholms

och

Malmö—Billesholms

jernvägars

trafikinkomster

för

år 1896.......„ 509,003:19 „_12,615,013: 89 35,814,471: so

att om derifrån afräknades hvad i 1896 års riksstat

blifvit anvisadt att från fonden utgå.........kronor 674,000: —

uppkomme det belopp af......................................kronor 35,140,471:50,

hvartill, enligt 1896 års rikshufvudbok, behållningen å nyssnämnda

särskilda räkning vid samma års slut uppginge, samt att af denna behållning,

hvaraf vore disponerade enligt 1897 års riksstat 8,296,000

kronor och enligt 1898 års riksstat 14,229,000 kronor, alltså återstode att

disponera en summa af 12,615,471 kronor 50 öre.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

5

Så vidt hittills kan vara kändt eller beräknelig!, hafva följande

öfverskott uppstått å 1897 års statsreglering:

Jernväg strå fikmedel, beräknade till 8,500,000 kronor,

hafva influtit med 13,800,000 och således lemna!

ett öfverskott af...............................................................

Skogsmedel. Enligt meddelande från domänstyrelsen

hafva skogsmedlen för år 1897 belöpt sig till

5,414,841 kronor 46 öre, hvilken summa öfverstiger

den beräknade, 3,000,000 kronor, med i

jemnadt tusental ...............................................................

Tullmedel, för år 1897 beräknade till 37,000,000 kronor,

hafva, enligt meddelande från generaltullstyrelsen,

belöpt sig till 43,752,944 kronor och således öfver
stigit

beräkningen i jemnadt tusental med ............

Bränvinstillverkningsskatten, för år 1897 beräknad till

15,000,000 kronor, har, enligt uppgift från finansdepartementets

kontroll- och justeringsbyrå, influtit

med 18,431,396 kronor 30 öre. För denatureradt

bränvin restituerades samma år, likaledes

enligt uppgift från nämnda byrå, 925,467 kronor

12 öre, hvadan behållna inkomsten af bränvinstillverkningsskatten

under år 1897 komme att utgöra

17,505,929 kronor 18 öre, hvilken summa

öfverstiger beräkningen med i jemna tusental ......

Hvitbetssockertillverkningsafgiften har, enligt uppgift från

förenämnda byrå, under år 1897 debiterats med

11,008,906 kronor 17 öre, hvadan och då densamma

för året beräknats till 8,500,000 kronor,

ett öfverskott i jemnadt tusental uppkommit med

Bevillning af fast egendom samt af inkomst, för år 1897

beräknad till 5,200,000 kronor, kan, med ledning

af förhållandena under föregående år, antagas

lemna ett öfverskott af omkring................................

1 öfrigt å en del inkomsttitlar uppkommande öfverskott

kunna antagas ungefärligen motsvara de

brister, som å andra inkomsttitlar uppstått.

i i

Kronor ! öre.

5,300,000

2,414,000

6,752,000

2,505,000

2,508,000

500,000

Summa kronor 19,979,000 —

1897 års

statsreglering.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Inkomstberäkningen; statsrådsprotokollet.

Enligt rikshufvudboken för år 1896 hade å samma års förslagsanslag

uppstått:

brister............................................................................. kronor 3,521,006: 05

besparingar ................................................................. » 1,117,391: 75

eller en nettobrist af ................................................... kronor 2,403,614: 3 0.

Vid uppgörande af 1897 års statsreglering blefvo åtskilliga förslagsanslag

under sjette, sjunde, åttonde och nionde hufvudtitlarne

förhöjda med sammaclagdt omkring 775,000 kronor. Uti ofvannämnda

nettobrist för år 1896 ingick äfven brist å det från riksgäldskontoret

utgående anslaget till riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar

m. m., räntor å statsskulden och afbetalningar å de fonderade statslånen

med 152,951 kronor 77 öre. Af 1897 års enahanda anslag

innestodo hos statskontoret vid årets slut 68,700 kronor, och lärer,

enligt meddelande från riksgäldskontoret, i anledning af ökade ränteinkomster

m. m. en återbäring till statskontoret af derifrån lyftade

medel vara att förvänta till belopp af omkring 950,000 kronor. Å

andra sidan torde med säkerhet kunna antagas, att utgifterna å en

del förslagsanslag under nyssnämnda hufvudtitlar, såsom anslagen till

vägunderhållet på landet, för ersättningen till städerna för mistad

tolag, lönetillskott åt lärare vid folkskolor med flera, under år 1897

öfverstigit utgifterna för det föregående året, äfvensom att å förslagsanslagen

under fjerde hufvudtiteln, särskilt å det till lindring i

rustnings- och roteringsbesvären, uppstått brister; och torde med afseende

å nu omförmälda förhållanden nettobristen å 1897 års förslagsanslag

kunna beräknas uppgå till 1,500,000 kronor.

Om från det beräknade öfverskottet å inkomsterna

för år 1897.............................................. kronor 19,979,000: —

dragés denna nettobrist ........................................... „ 1,500,000: —•

skulle öfverskottet å 1897 års statsreglering

blifva omkring.............................................................. kronor 18,479,000: —

Allt sedan den statsreglering, som förelädes 1881 års Riksdag,

har den praxis iakttagits, att öfverskottet för det år, som närmast föregått

det, under hvilket statsregleringen för ett visst gifvet år uppgjorts,

icke tagits i beräkning för denna statsreglering, utan reserverats för

den närmast följande. Från denna praxis, för hvilken otvifvelaktigt

talande skäl legat till grund, skulle, med afseende på det exceptionelt

höga belopp, till hvilket enligt den nyss lemnade utredningeu öfver
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 7

skottet på 1897 års statsreglering beräknas hafva uppgått, anledning

till afvikelse denna gång kunna synas föreligga. Till öfvervägande

måste nemligen sjelfmant framställa sig frågan, huruvida icke skäl skulle

förefinnas att redan nu söka åt en del af det föreliggande betydliga öfverskottet

bereda en sådan användning, att derigenom på ett verksamt

och varaktigt sätt bereddes ökad styrka åt kommande statsregleringar.

Det har sedan längre tid tillbaka anmärkts såsom en oegentlighet, att

flere inkomsttitlar och främst bland dem bevillningen af fast egendom

samt af inkomst inflyta till statsverket först under året näst efter det,

till bestridande af hvars utgifter de påräknats. Tydligt är, att om

anordningar kunde vidtagas, genom hvilka sagda inkomster kunde beräknas

såsom tillgång för det år, under hvilket de verkligen inflöte, härigenom

skulle för all framtid beredas en mot ifrågavarande inkomsters

belopp svarande tillökning i statsverkets rörelsekapital eller kassaförlag.

Då bevillningen af fast egendom samt af inkomst är den mest betydande

bland omförmälda inkomsttitlar, framhöll jag i en den 24 sistlidne

december till statskontoret aflåten embetsskrifvelse, att det syntes

mig böra komma under öfvervägande, huruvida icke en sådan förändring

borde vidtagas, att bevillningen komme att i riksstaten upptagas

ett år senare än för närvarande eller sålunda i riksstaten för det

år, under hvilket bevillningen inflöte; att, under förutsättning att förändringen

komme till genomförande redan vid den nu förestående statsregleringen,

i riksstaten för år 1899 alltså icke borde upptagas någon

bevillning af fast egendom samt af inkomst, medan deremot i sinom

tid i riksstaten för år 1900 skulle upptagas bevillningen för .av 189.9;

att då emellertid med stadgandet i § 62 regeringsformen icke syntes

öfverensstämma, att 1898 års Riksdag åtoge sig eu bevillning, som

först af 1899 års Riksdag komme att för sitt ändamål disponeras, det

för vinnande af det åsyftade målet torde varda nödvändigt, att ur bevillningsförorduingen

utbrötes de bestämmelser, som rörde sjelfva afgiftsbeloppen,

så att, medan 1898 års Riksdag beslöte erforderliga bestämmelser

om grunderna för bevillningens utgörande och sättet för

dess påförande, 1899 års Riksdag bestämde de bevillningsafgifter, som

med tillämpning i öfrigt af de förut faststälda grunderna sistnämnda

år skulle debiteras de skattskyldige för att i början af år 1900 erläggas;

samt att följaktligen 1 § i den bevillningsförordning, som komme att

gälla för år 1899, borde erhålla ungefärligen följande lydelse:

»För all inom riket belägen fast egendom, hvartill ock räknas

frälseränta, skall, med de undantag, som i 4 § upptagas, bevillning utgöras

efter fastighetens uppskattade värde.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Denna bevillning utgår dels för jordbruksfastighet och dels för all

annan fastighet och frälseränta med belopp, hvarom särskildt förordnas»;

hvarjemte 7 § komme att lyda sålunda: %

»För all behållen inkomst vare sig af kapital eller arbete, skall,

med de undantag, som i 11 § omförmälas, bevillning erläggas med

belopp, hvarom särskildt förordnas»;

och anmodade jag statskontoret att så fort ske kunde, inkomma

med yttrande angående hvad sålunda blifvit ifrågasatt.

I underdånig skrifvelse den 29 sistlidne december, hvilken under

litt. A A torde få biläggas dagens protokoll, har statskontoret afgifvit

det sålunda begärda utlåtandet.

Sedan omförmälda skrifvelse blifvit af departementschefen föredragen,

yttrade denne vidare:

Såsom af den nu upplästa skrifvelsen inhemtas, har statskontoret,

som på anfördt skäl ansett den ifrågasatta förändringen beträffande bevillningen

af fast egendom samt af inkomst icke böra ega rum med mindre

enahanda förändring vidtoges äfven beträffande öfriga statsinkomster, som

inflöte året efter det, för hvilket de vore beräknade, funnit den ifrågasatta

förändringen, äfven om den finge en sådan omfattning, icke vara

att förorda. Statskontoret har nemligen ansett åtgärden numera icke

vara af något verkligt behof påkallad, emedan dels det förnämsta skälet

för de i förevarande hänseende tillförene väckta förslagen eller att derigenom

vore att vinna en tidigare afsilning af statsverkets räkenskaper

förlorat sin betydelse, sedan anordningar vidtagits, hvarigenom äfven

utan omförmälda förändring en sådan tidigare afslutning möjliggjorts,

dels statsverkets kassaförlagsfond ökats till i det närmaste 15,000,000

kronor, hvarjemte fondens förmåga att motsvara sitt ändamål äfven

ökats derigenom, att i följd af afskrifning å grundskatter och vakansafgifter

minskning egt rum och fortfarande komme att i mån af afskrifningens

fortgång ega rum i de inkomsttitlar, hvilka inflöte först

året efter det, för hvilket de vore påräknade, under det att samtidigt

utgifterna till indelningsersättningar och lindring i rustnings- och roteringsbesvären,

hvilka utgifter skulle bestridas först under året efter det,

för hvilket de belöpte, ökats och fortfarande i mån af lindringsåtgärdens

fortgång komme att ökas; och hade statskontoret med tillhjelp

af den successivt ökade kassaförlagsfonden och å statsregleriugarne

uppkomna öfverskott kunnat bestrida statsutgifterna utan att, annat än i

jemförelsevis mindre omfattning och endast för kortare tider, behöfva anlita

riksgälskontoretom kassaförstärkniug. Vidare har statskontoret anmärkt,

att följden af den ifrågasatta förändringen, enligt hvilken 1899 års

s. 9 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 9

bevillning skulle upptagas först i 1900 års riksstat och räkenskaper,

blefve den, att alla de handlingar, hvarpå debiteringen grundades,

komme att bifogas räkenskaperna för ett år senare än efter närvarande

redovisningsmetod, hvarigenom ock kontrollen å utskyldernas debitering

komme att ega rum ett år senare än nu, hvilken omständighet, om

den ock icke i och för sig utgjorde hinder för förändringens vidtagande,

dock icke vore utan betydelse och i allt fall stode i strid med nu antagna

ordning för redovisningen, hvarmed åsyftats ej allenast en tidigare

räkenskapsafslutning utan äfven en tidigare revision.

Med uttalande, att kassaförlagsfonden enligt statskontorets åsigt

ännu icke vunnit den storlek, att densamma framgent under mindre gynsamma

förhållanden kunde anses vara för sitt ändamål tillräcklig, har

statskontoret på ofvan anförda grunder förklarat sig anse, att tillgodoseende

af statsverkets behof af kassaförlagets förstärkande icke påkallade

den nu ifrågasatta förändringen, utan att detsamma i erforderlig grad

lämpligen kunde och borde fyllas i den ordning, som hittills följts.

Äfven om jag med statskontoret vill erkänna, att genomförandet

af det förändrade sättet för upptagande i riksstaten af de statsinkomster,

som inflyta till statsverket först året efter det, för hvilket de äro påräknade,

icke under närvarande förhållanden skulle ega fullt samma

betydelse och räckvidd, som vid vissa föregående tillfällen, då åtgärden

jemväl blifvit ifrågasatt, är jag likväl i så måtto af afvikande mening

från den af statskontoret uttalade, som jag anser de skäl, hvilka allt

fortfarande tala för förändringens genomförande, vara af den vigt, att,

derest icke ur andra synpunkter hinder möta, desamma böra få fälla

utslaget till förmån för sagda förändring. Statskontoret har sjelft

erinrat, att den- i viss mån ökade stadga i statskontorets kassaförvaltning,

som vunnits genom den i mån af grundskatteafskrifningens fortgång

inträdda minskningen i beloppet af de inkomster, som inflöte först

under året efter det, i hvars riksstat de upptagits, endast egde rum

under förutsättning, att inkomstminskningen icke i vidare mån än som

redan skett ersattes af på taxering och debitering beroende direkt

beskattning. Men jag behöfver icke inför Eders Kongl. Maj:t erinra

derom, att just ett vidsträcktare ersättande på sådant sätt af den genom

grundskatteafskrifningen och lindringen i rustnings- och roteringsbesvären

inträdda minskning i statens tillgångar enligt Eders Kongl.

Maj:ts och Riksdagens samfälda mening varit och är afsedt. Att detsamma

hittills icke i afsedd utsträckning kunnat genomföras, har

berott derpå, att bevillningen af fast egendom samt af inkomst icke

i sin nuvarande form visat sig mäktig af den utveckling, som erfordrats

Bih. till Kikad. Prot. 1808. 1 Sand. 1 Afd. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

för att göra densamma tjenlig till grundval för en i afsevärd mån

utvidgad direkt, beskattning. Men syftemålet är derför ingalunda uppgifvet,

utan bör tvärtom oaflåtlig! fasthållas. För närvarande pågår ock

genom en af Eders Kongl. Maj:t tillsatt komité utredning angående

sättet för kommunalbeskattningens skiljande från bevillningen, hvilket

torde utgöra en nödvändig förutsättning för en utsträckt användning af

sistnämnda skatteform. För mig står det derför klart, att det endast

är en tidsfråga, när den direkta beskattningen kommer att intaga

ett mera betydande rum i statens skattesystem än hittills, och jag

erinrar för öfrigt derom, att det icke är länge sedan en 100 procents

tilläggsbevillning utgick jemte bevillningen, i följd hvaraf denna sålunda

i sjelfva verket utgjordes med dubbelt belopp mot eljest. Uppenbart

är emellertid, att, om ock större olägenhet för statsverket icke skulle

uppkomma deraf, att en bevillning till belopp af fem och en half

millioner kronor icke inflyter förr än året efter det, för hvars behof

den påräknats, förhållandet gestaltar sig helt annorlunda, om den sålunda

efter statsregleringsåret inflytande summan uppgår till dubbla

beloppet eller måhända ännu högre. Och det bör dervid icke förgätas,

att man väl äfven för framtiden får räkna med det hittills vanliga förhållandet,

att bevillningen i ökad mån tages i anspråk just för statsregleringar,

som ega rum under perioder af nedgående konjunkturer

för statsinkomsterna och då kassaförlagsfonden, som skolat under statsregleringsåret

lemna förskott till belopp motsvarande den först efter

årets slut inflytande bevillningen, i högre grad än eljest behöfver tagas

i anspråk för täckande af den på nedgången i andra inkomsttitlar

beroende kassaminskning.

Naturligen kan den med den ifrågasatta åtgärdeu afsedda ökade

stadgan i statsregleringen i viss mån äfven vinnas genom ökade afsättningar

till statsverkets kassaförlagsfond, men gifvet är, att den

styrka för statsregleringarna, som skulle vinnas genom de ifrågavarande

statsinkomsternas och främst bevillningens upptagande i riksstaten ett

år senare än för närvarande, skulle så till vida varda mera varaktig

och effektiv, som, blott öfvergången en gång är gjord, den härigenom

vunna ökningen i statsverkets rörelsekapital under hvarje statsregleringsår

komme att motsvara summan af dessa inkomster, beloppet af

desamma må sedan komma att stiga huru högt som helst.

Principielt anser jag derföre önskvärd!, att den förändrade ordningen

för bevillningens upptagande i riksstaten läte sig genomföra;

och anser jag, under förutsättning att så komme att ske, lika med

statskontoret, önskvärdt, att åtgärden komme att omfatta äfven öfriga

s. 11 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen : statsrådsprotokollet. 11

statsinkomster, som inflyta först efter budgetsårets slut, dock måhända

med undantag af grundskatten samt de i riksstaten upptagna vakansafgifter,

hvilka ju efter några års förlopp komma att upphöra. Då

under öfvergångsåret bevillningen och öfriga hithörande inkomster

skulle ur riksstaten uteslutas och ersättas af andra tillgångar, hvilka

naturligen komme att utgöras af tillgängliga öfverskott från föregående

statsregleringar, faller det i ögonen, att statsverkets närvarande fördelaktiga

ställning erbjuder ett tillfälle för förändringens genomförande

så gynsamt, att ett gynsammare hittills aldrig förekommit och måhända

ej lätteligen torde återkomma.

Härvid möter likväl den af statskontoret framhållna betänklighet,

att en följd af förändringens genomförande skulle varda den, att samtliga

handlingar rörande debitering och uppbörd af bevillningen likasom

äfven af öfriga hithörande statsinkomster skulle komma att hänföras

till räkenskapsåret näst efter det, till hvilket de för närvarande höra,

och sålunda ett år senare än för närvarande undergå revision. Att

afslutade räkenskapshandlingar på detta sätt komme att ett helt år

ligga ogranskade, skulle uppenbarligen innebära en oegentlighet, som

med afseende på den allmänt erkända önskvärdheten af den hastigast

möjliga afsilning och revision af offentliga räkenskaper skulle utgöra

ett steg i orätt riktning och så till vida medföra ett äfventyrande af

statsverkets rätt, som uppkommande anmärkningar först ett år senare

än för närvarande kunde delgifvas de redovisningsskyldige eller de

skattskyldige. Men vid det förhållande att hithörande räkenskaper

äfven efter förändringen komme att föreligga afslutade alldeles vid

samma tid som för närvarande, förefaller det mig som om möjlighet

icke skulle saknas för eu sådan anordning, att äfven räkenskapernas

granskning, oafsedt att desamma komme att anses tillhöra ett senare

år än för närvarande, egde rum på samma tid och i samma ordning

som nu. Skulle än härigenom ur räkenskapssynpunkt någon oegentlighet

uppkomma, torde densamma i allt fall icke varda af sådan betydenhet,

att förslaget om den ifrågasatta vigtiga förändringen för dess skull

bör förfalla. Då emellertid en närmare utredning af denna fråga bör eg a

rum och då denna utredning icke kan medhinnas till den tid, då 1899

års statsreglering bör föreläggas Riksdagen, lärer förslag till den ifrågasatta

förändringen icke böra i sammanhang med den nu förestående

statsregleringen framläggas för Riksdagen. Någon egentlig olägenhet

af ett uppskof med frågan till 1899 års riksdag lärer icke förefinnas,

då 1897 års öfverskott, hvaraf medel skulle beredas till ersättande af

de inkomster, som skulle uteslutas ur riksstaten för år 1899, lärer

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

komma att ograverad reserveras till disposition för sistnämnda år och

det i allt fall öfverensstämmer med hittills iakttagen praxis, att sagda

öfverskott på omförmälda sätt reserveras. Jag hemställer emellertid,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes anbefalla statskontoret och kammarrätten

att efter öfverståthållareembetets och Eders Kongl. Maj:ts samtlige

befallningshafvandes i länen hörande inkomma med utredning i den

föreliggande frågan.

Med afsende å hvad jag sålunda anfört har jag icke att i fråga

om de föreliggande öfverskotten göra annan hemställan, än att det

odisponerade öfverskottet å 1896 års och föregående statsregleringar,

12,615,471 kronor 50 öre, måtte få under benämning öfverskott från

statsregleringarne för föregående år tagas i beräkning för 1899 års

statsreglering, dervid summan torde få jemnas till 12,615,000 kronor.

Ordinarie

inkomster.

Tillfälliga

rotevakans
afgifter.

Hvad beträffar beräkningen af statsverkets inkomster för år 1899

och dervid först de ordinarie inkomsterna, får jag, med hänvisning till

statskontorets berättelse, hemställa, att de i statskontorets förslagsberäkning

upptagna hithörande inkomsterna må upptagas till de af

statskontoret beräknade belopp, allenast med en mindre jemkning beträffande

inkomsttiteln tillfälliga rotevakansafgifter. I denna inkomsttitel

ingå, jemte vakansafgifter af flere andra slag, äfven vakansafgifterna

för de rusthåll vid skånska husar- och dragonregementena och de

dubbelrotar vid Jemtlands hästjägarekår, hvilka jemlikt 1892 års urtima

Riksdags beslut skola sättas på vakans för samma regementens och

kårs ombildning till värfvade. Statskontoret har på anförda skäl beräknat,

att antalet vakanssatta nummer vid skånska husar- och dragonregementena

vid 1899 års slut komme att utgöra 991 samt motsvarande

antal vakanta dubbelrotar vid Jemtlands hästjägarekår eller Norrlands

dragonregemente vid samma tid 127. På grund af uppgifter, som af

chefen för landtförsvarsdepartementet infordrats från vederbörande fördelningschefer

och mig delgifvits, kan emellertid antalet vakanta rusthåll

och rotar af ifrågavarande slag beräknas vid 1899 års utgång utgöra,

vid de båda skånska kavalleriregementena tillhopa 1,000 rusthåll och

vid Norrlands dragonregemente 141 dubbelrotar. Om, med bibehållande

i öfrigt af det utaf statskontoret använda beräkningssätt, dessa siffror

i stället för de af statskontoret antagna ingå som led i beräkningen,

varder inkomsttitelns slutsumma 222,300 kronor eller i jemnadt tal

222,000 kronor, med hvilket belopp jag hemställer, att inkomsttiteln

tillfälliga rotevakansafgifter må i riksstaten för år 1899 upptagas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 13

Enligt hvad jag inhemtat, har chefen för ecklesiastikdepartementet

för afsigt att senare i dag, vid anmälan af de till åttonde hufvudtiteln

hörande anslagsfrågor, hemställa, att i sammanhang med reglering af

lärarnes vid de högre och femklassiga allmänna läroverken löneförmåner

lärjungarne vid nämnda allmänna läroverk må från och med vårterminen

1899 efter vissa grunder åläggas en terminlig, till statsverket ingående

afgift. Då den statsinkomst, som skulle tillfalla statsverket, derest

dessa terminsafgifter blefve beslutade, lärer, enligt hvad nyssbemälde

departementschef jemväl meddelat mig, kunna beräknas till 339,000

kronor, tillstyrker jag, under förutsättning af bifall till chefens för

ecklesiastikdepartementet berörda framställning, att 339,000 kronor må

i riksstaten för år 1899 upptagas^bland statsverkets inkomster under

benämning ~i>skolafgiften.

Vidkommande bevillning ar ne hemställer jag, att desamma må få

upptagas till de af statskontoret beräknade belopp.

Ehuru jag hemställer, att statsverkets inkomster för år 1899 må

med de belopp, jag föreslagit, få i statsverkspropositionen upptagas i

den ordningsföljd, som hittills varit iakttagen, och likaledes med den

vanliga fördelningen i ordinarie inkomster och bevillningar, torde det

tillåtas mig att, likasom vid föregående tillfällen egt rum, här låta

införa en gruppering af dessa inkomster, som bättre än den sedvanliga

uppställningen lemnar eu öfversigt af dessa inkomsters olika natur ur

finansiel synpunkt och närmare sammanför inkomster af närbeslägtad art.

Denna öfversigt angifver såsom

Statsverkets inkomster.

A. Inkomster, som ej utgöra skatter.

arrendemedel ......................

........... kronor

2,200,000

skogsmedel ..........................

........... 11

4,000,000

jernvägstrafikmede! ..........

............ 11

10,000,000

postmedel ..............................

............ 11

9,925,000

telegrafmedel ......................

............ 11

1,510,000

bötesmedel............................

............ 11

250,000

extra uppbörd .....................

............ 11

100,000

Transport 27,985,000: —

Skolafgifter.

Bevillningar.

Inkomsternas

uppställning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Transport 27,985,000:

B. Skatter.

a) allmänna:

tullmedel ......... kronor 41,000,000: —

bränvinstillverk
15,

500,000: —

ningsskatt ..... „

hvitbetssockertillverkningsafgift

,,

stämpelmedel ...... „

mantalspenningar ,,

bevillning af fast

egendom samt

af inkomst ...... ,,

b) af viss fastighet:

8,500,000

5,000,000

665,000

5,600,000: — 76,265,000: —

grundskatt ...... kronor

1,444,000: —

kyrkotionde......

kavallerirege- mentenas häst-

11

250,000: —

vakansspanmål

afgifter för per- sedelunderhål- let vid rusthålls-

270,000: —

infanteriet........

trosspassevolans-

11

51,000: —

afgift ..................

tillfälliga roteva-

11

19,000: —

kansafgifter ......

1)

222,000: —

soldatvakansafgift

båtsmans vakans-

11

42,000: —

afgift ..................

11

150,000: —

s*t«?

c) särskilda afgifter:

fyr- och båkmedel kronor 1,400,000: —

kontrollstämpel
medel

...... „ '' 30,000: —

skolafgifter ....... „ 339,000: —

bevillningsafgifter

för särskilda

förmåner och

rättigheter „ 650,000: —

2,419,000: — 81.132,000: —

Summa kronor 109,117,000: —

s. 15 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 15

Enligt mig från fullmägtige i riksbanken tillhandakommen uppgift

uppgår riksbankens vinst för år 1897, approximativt beräknad,

till 3,328,000 kronor.

Grunden för fördelning mellan statsverket och riksbanken af

den å denna banks rörelse uppkomna vinst bär vexlat efter de å olika

tider rådande olika förhållanden. Sålunda har, såsom för tiden 1867—

1891 närmare framgår af en vid 1893 års statsverksproposition fogad

tabell, för åren 1867 —1870 hela eller i det närmaste hela bankovinsten

tillfallit statsverket, medan för åren 1871 och 1872 hela vinsten reserverades

för riksbankens egen räkning. För år 1873 tillföll något mera

än en fjerdedel af vinsten statsverket. Med undantag för åren 1885

och 1887, hvilkas vinst i sin helhet behölls för riksbanken, delades

för åren 1874—1891 med viss afjemning af summorna vinsten till lika

belopp mellan statsverket och riksbanken. Bankovinsten för åren 1892

och 1893 öfverlemnades med viss afjemning för det förra året till statsverket.

Af riksbankens vinst för åren 1894 och 1895 öfverlemnades

nio tiondedelar till statsverket, medan en tiondedel reserverades för

bankens räkning.

I fråga om dispositionen af bankovinsten för år 1896 föreslog

Eders Kongl. Maj:t 1897 års Riksdag att nio tiondedelar deraf måtte

öfverlemnas till statsverket, men Riksdagen beslöt, att af vinstens bokförda

belopp, 3,118,211 kronor 54 öre, en summa af 1,800,000"kronor

eller således omkring XW af hela vinsten skulle öfverlemnas till statsverket

och återstodeu, 1,318,211 kronor 54 öre, för riksbanken bibehållas.

Af bankoutskottets utlåtande n:o 8 vid sistlidne riksdag inhemtas,

att storleken af den vinstandel, 1,800,000 kronor, som öfverlemnats

till statsverket, bestämts med hänsyn dertill, att [nämnda siffra

motsvarade i jemnadt tal tre procent å riksbankens fonder.

Enligt bestämmelsen i 26 § af lagen för Sveriges riksbank den

12 maj 1897, hvilken bestämmelse skall lända till efterrättelse från

och med år 1899, skola af riksbankens behållna årliga vinst minst tio

procent afsättas till bankens reservfond. Omständigheter kunna naturligtvis

föreligga, hvilka påkalla en större afsättning, men då, såsom af

bankoutskottets nyss omförmälda utlåtande framgår, bankofullmägtige i

fråga om dispositionen af 1896 års bankovinst uttalat såsom sin åsigt,

att, från synpunkten af bankens behof af egna kapital, hinder ej mötte

för bifall till Eders Kongl. Maj:ts förslag om öfverlemnande af nio

tiondedelar af vinsten till statsverket, äfven om dervid toges hänsyn

till frågan om nya afdelningskontors inrättande, då förhållandena i förevarande

afseende kunna antagas vara oförändrade sedan sistlidet år

Riksbankens

vinstmedel.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

och då särskild anledning till förstärkning af riksbankens fonder med

större belopp än det för framtiden lagstadgade sålunda icke för närvarande

torde föreligga, synes mig återstoden af vinsten böra komma statsverket

till godo, och jag hemställer derföre, att Eders Kongl. Maj:t må hos

Riksdagen göra framställning derom, att af riksbankens vinstmedel för år

1897, utgörande i rundt tal 3,328,000 kronor, nio tiondedelar, eller i

afjemnadt tal 2,995,000 kronor, må anvisas för statsverkets behof, att

utbetalas vid den tidpunkt under år 1899, Riksdagen bestämmer.

Om, under förutsättning af bifall till hvad jag nu föreslagit, till

slutsumman af statsverkets ofvan beräknade in
-

komster....................................................................... kronor 109,117,000: —

läggas:

det af mig såsom öfverskott å statsregleringarna

för föregående år beräknade belopp ,, 12,615,000:

och af riksbankens vinstmedel för år 1897 „ 2,995,000: —

så erhålles för statsregleringen för år 1899 en

tillgång af .................................................... kronor 124,727,000: —

De af föredragande departementschefen sålunda

i afseende å beräkningen af statsverkets ofvan omförmälda

tillgångar och dermed sammanhängande ämnen

gjorda hemställanden och förslag, i hvilka statsrådets

Övriga ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen

gilla och bifalla.

Ex protocollo

E. Lagerbring.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1898.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

1

Bil. Litt. A.

4

Till Konungen.

Jemlikt gällande instruktion åligger det statskontoret att årligen

före den 15 december till Eders Kong]. Magt afgifva berättelse om

statsverkets inkomster under det sistförfluten året jemte förslag till

deras beräknande vid nästföljande statsreglering med hvad mera, som

kan tjena till upplysning vid uppgörande af den nådiga propositionen

till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof; och får statsJiih.

till Riksd. Prot. 1898. 1 Sami. 1 Afd. I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

kontoret härmed i underdånighet fullgöra denna nådiga föreskrift för

innevarande år.

Riksdagens under detta år församlade revisorer hafva verkstält

granskning af 1896 års rikshufvudbok jemte öfriga räkenskaper öfver

statsverkets och andra allmänna medels förvaltning under samma år:

och statskontoret får i underdånighet hänvisa till innehållet i den berättelse

angående statsverkets tillstånd under nämnda år, hvilken före

revisionsförrättningens början blifvit af detta embetsverk afgifven och

sedermera till revisorerna öfverlemnad. Jemlikt 39 § af riksdagsordningen

skola räkenskaper och öfriga statsverket rörande handlingar för

Riksdagens statsutskott hållas tillgängliga för verkställande åt den

granskning, som vid fullgörande af bemälda utskotts åliggande att utreda

och uppgifva statsverkets tillstånd och behof må vara erforderlig.

Beträffande undsättningsfonden afgifver statskontoret särskild underdånig

berättelse, och redovisas för öfrigt förhållandet med denna fond

genom räkenskaper och handlingar, som äfvenledes skola hållas statsutskottet

tillhanda.

Statsverkets inkomster för år 1899 hafva af statskontoret ansetts

böra beräknas på sätt bilagda tabell litt. a) utvisar, och, enligt hvad

tabellen litt. b) ådagalägger, hafva för denna beräkning i allmänhet lagts

till grund medeltalen af de senaste tre årens inkomstbelopp, hvilka

åter äro hemtade från de för samma år afslutade riksliufvudböckerna. Vid

upprättande af förslaget till inkomstberäkningen har för öfrigt afseende

blifvit fästadt dels derpå, huruvida inkomsterna varit i jenmt stigande

eller fallande, dels på de vid vissa titlar förekommande särskilda förhållanden,

för hvilka statskontoret får här nedan underdånigst närmare

redogöra.

Ordinarie inkomster.

Grundskatt. Genom nådiga förordningen den 11 september 1885

medgafs under vissa vilkor inlösen för statsverkets räkning af skattefrälseräntor

och kronotionde, som innehades under enskild eganderätt,

samt arbets- och hofveriskyldighet till skattesåld kronoegendom,

och stadgades dervid, bland annat, att vederbörande egare till förenämnda

räntor, tionde eller rätt till arbete eller hofveri, hvilka ville

begagna sig af den medgifna inlösen, skulle inom ett år från den dag,

författningen utfärdades, derom göra anmälan hos kammarkollegium.

Genom nådiga kungörelsen den 13 juli 1887 förordnades, att sådan

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

inlösen skulle fortfarande ega rum, derest vederbörande egare derom

gjorde anmälan inom utgången af år 1888. Tiden för anmälan om

inlösen af skattefrälseräntor m. m. blef vidare utsträckt genom nådiga

kungörelsen den 29 maj 1891 till utgången af år 1892 och senast

genom nådiga kungörelsen den 8 mars 1895 till utgången af år 1896.

Enligt uppgift hafva löseskillingarne för skattefrälseräntor och

kronotionde, om hvilkas inlösen anbud inkommit till kammarkollegium

och derstädes handlagts, beräknats utgöra:

för skattefrälseräntor ......................................... kronor 3,112,882: 9 5

,, kronotionde ................................................... „ 122,271: 5 0

tillsammans kronor 3,235,154: 4 5.

Någon inlösen af hofveriskyldighet har, enligt hvad samma uppgift

gifver vid handen, icke blifvit af kammarkollegium beviljad.

För inlösen af skattefrälseräntor och kronotionde äro utaf statskontoret

af dertill under tiden från och med år 1887 till och med år

1891 med tillhopa 3,070,000 kronor anvisade medel utgifna:

år

1887 ..................................................................

kronor

798,314: 50

77

1888 (efter afdrag af återdebiterade 88: 4 4)

77

1,001,266: 31

77

1889 ....................................................................

77

790,801: 2 4

77

1890 (efter afdrag af återdebiterade 351: 2 5)

77

148,627: —

77

1891 ( „ „ „ „ 1,469: -)

77

71,226: 50

•n

'',1892 („ „ „ „ 250:-)

77

2,767: 2 5

77

1893 ....................................................................

77

13,614: so

77

1894 ....................................................................

77

17,404: 50

7?

1895 ...................................................................

77

114,757: 25

17

1896 .....................................................................

77

65,168: —

samt under innevarande år intill donna dag .........

77

45,126: 7 5

summa

kronor

3,069,073: 6 o

hvadan behållningen å härtill uppförda anslag nu utgör 926 kronor

40 öre.

De skatter och utlagor, som, med tillämpning af bestämmelserna

i nådiga kungörelsen don 5 juni 1885 angående nedsättning i de på

viss jord hvilande grundskatter samt § 4 i högstberörda nådiga förordning

den 11 september samma år angående inlösen af skattefrälseräntor

in. m., blifvit nedsatta med trettio procent, skola enligt lagen

den 2 december 1892 angående afskrifning af de å viss jord hvilande

grundskatter afskrifvas under loppet af tolf år, räknadt från och med år

1893, i sådan ordning, att, under iakttagande i tillämpliga delar af före
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Inkomstberäkningen; Statskontorets skrifvelse.

skrifterna i berörda nådiga kungörelse, skatterna och utlagorna nedsättas

från och med hvart och ett af åren 1893, 1894, 1896, 1898, 1900 och

1902 med tio procent af det belopp, hvarå nedsättningen enligt nämnda

nådiga kungörelse beräknats, hvarefter återstoden af skatterna och utlagorna

från och med år 1904 eftergifves.

I riksstaten för år 1898 är grundskatten upptagen med 1,444,000

kronor, och då någon ytterligare nedsättning i denna afgäld för år 1899

icke förekommer, torde densamma i riksstaten för sistnämnda år böra

beräknas till enahanda belopp, eller 1,444,000 kronor.

Kyrkotionden är i riksstaterna alltsedan år 1887 beräknad till

250.000 kronor. Uti underdånigt utlåtande den 8 februari innevarande

år med anledning af väckt förslag om afskrifning af denna skatt hafva

kammarkollegium och statskontoret, under förutsättning att en dylik

afskrifning komme att ega rum, hemställt, bland annat, att hela kyrkotionden

måtte från riksstatens inkomstsida uteslutas. För den händelse

sådan afskrifning för nu förestående statsreglering icke ifrågakoinmer,

torde kyrkotionden äfven i riksstaten för år 1899 upptagas med 250,000

kronor.

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål erlägges, årligen och intilldess

annorlunda kan varda förordnadt, af rusthållen vid det afsutna

kavalleriet och blef i riksstaten för år 1898 beräknad till 270,000 kronor.

Beroende af vexlande markegångspris, har denna afgäld, som för år

1896 influtit med endast 264,476 kronor, i bilagda tabell upptagits med

oförändradt belopp, 270,000 kronor.

Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet utgöras enligt

1885 års Riksdags beslut och nådiga kungörelsen den 23 december

samma år af de effektiva rusthållen vid rusthållsinfanteriet med 20 kronor

af hvarje nummer för upphörande af skyldigheten att anskaffa och underhålla

beklädnads-, bevärings- och remtygspersedlar samt äro sedan år

1890 upptagna bland statsverkets inkomster med ett efter rusthållens

antal beräknadt belopp af 51,000 kronor, hvilken summa torde få upptagas

äfven i riksstaten för år 1899.

Trosspassevolansafgiften. Till följd af 1892 års urtima Riksdags

beslut om skånska husar- och dragonregementenas sättande på vakans

blef vid 1894 års riksdag från inkomstberäkningen uteslutet beloppet

af de trosspassevolansafgifter, som erlades af rusthållen vid dessa regementen;

och är denna inkomsttitel, för sistnämnda år beräknad till

26.000 kronor, i riksstaterna från och med år 1895 upptagen med ett

med summan af dessa afgifter, 7,500 kronor, minskadt belopp, eller till

jemnadt tusental 19,000 kronor, hvilken summa uppförts i bifogade tabell.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 5

Tillfälliga rotevakansafgifter na. I beräkningen af denna statsinkomst

innefattas, utom utgifter af rusthåll och rotar för uraktlåten

rekrytering,

de vid början af år 1878 till statsverket tillsvidare indragna afgifterna,

minskade med sjuttio procent, af åtskilliga till underofficerares

aflöning förut anslagna vakanta rusthåll och rotar;

vakansafgifter, minskade med sjuttio procent, för rusthåll och rotar

vid infanteriet, som jemlikt 1892 års urtima Riksdags beslut samt nådiga

brefven den 2 december 1892, 28 september 1893, 5 oktober 1894 och

15 november 1895 till ett antal af 1,289 blifvit vakanssatta för infanteriets

omorganisation;

dito, dito, för de rusthåll vid skånska husar- och dragonregementena,

hvilka, i mån af ryttarnes afgång, jemlikt samma Riksdags beslut och

nådiga brefvet den 30 maj 1893 till ett antal af tillhopa 850 blifvit

eller antagits blifva inom utgången af år 1898 satta på vakans för regementenas

ombildning till värfvade;

dito, dito, för de dubbelrotar vid Jemtlands hästjägarekår, hvilka

jemlikt nämnda Riksdags beslut till ett antal af 109 blifvit eller antagits

blifva inom utgången af år 1898 vakanssatta för kårens ombildning till

värfvadt regemente; samt

dito, dito, af de för särskilda ändamål anslagna rusthåll och rotar

vid skånska husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente,

hvilka, med anledning af för dessa regementen faststälda staters

trädande i full tillämpning, skolat från och med år 1897 till statsverket

indragas, nemligen:

för 110 rusthåll vid hvartdera af de båda förstnämnda regementena,

och

„ 11 dubbelrotar (20 manskapsnummer och 2 hästnummer) vid

det sistnämnda regementet.

Belöpande afgifter för sådana rusthåll och rotar vid båtsmanshållet,

som jemlikt nådiga kungörelsen den 13 juli 1887 angående båtsmanshållets

sättande på vakans inflyta, skola redovisas under titel »båtsmansvakansafgift»;

dock hafva, på sätt statskontoret i föregående berättelser

angående statsverkets inkomster meddelat, afgifterna för de år,

hvarunder vakanssättningen medgifvits, i räkenskaperna upptagits under

förevarande inkomsttitel.

Enligt 1892 års urtima Riksdags beslut skall i rustnings- och

roteringsbesvären, på sätt samt under iakttagande af de särskilda bestämmelser

och undantag, som i lagen den 2 december samma år

angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären omförmälas, lin
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

dring ega rum, att årligen utgå från och med år 1893 med fyrtio procent,

från och med år 1894 med femtio procent, från och med år 1896 med

sextio procent, från och med år 1898 med sjuttio procent, från och med

år 1900 med åttio procent och från och med år 1902 med nittio procent,

allt af dessa besvärs uppskattade värde, samt från och med år 1904 med

hela beloppet af samma värde.

Då någon ytterligare lindring i rustnings- och roteringsbesvären

utöfver den för år 1898 medgifna icke ifrågakommer år 1899, påkallas

endast i nedannämnda afseende förändring i beräkningen af statsinkomsten

»tillfälliga rotevakansafgifter».

Enligt här förvarade, från länsstyrelserna i Kristianstads och

Malmöhus län inkomna handlingar i fråga om den rusthållen vid skånska

husar- och dragonregementena för innevarande år tillkommande lindring

i rustningsbesväret skulle vakanssättning för regementenas ombildning

till värfvade hafva egt rum för 333 rusthåll vid det förra och 344 rusthåll

vid det senare regementet. Jemlikt vid Eders Kongl. Maj:ts nådiga

proposition den 14 oktober 1892 angående förbättrad härordning fogadt

förslag till öfvergång från nuvarande till den föreslagna organisationen

för dessa båda regementen (bil. VI B. 5) skulle manskapet å gammal

stat under de sju första öfvergångsåren (1893 — 1899) minskas med 378

nummer vid hvartdera regementet, eller för båda regementena med

756 nummer. Beräkningen af inkomsten för år 1898 af afgifterna för

de vid dessa båda regementen vakanssatta rusthåll grundade sig derpå,

att, såsom inhemta^ af det vid statsverkspropositionen till sistlidne

Riksdag fogade utdrag af protokollet öfver finansärenden den 14 januari

innevarande år, enligt af chefen för landtförsvarsdepartementet från

vederbörande fördelningschef infordrad uppgift antalet på grund af

ofvannämnda urtima Riksdags beslut vakanssatta rusthåll vid nämnda

båda regementen kunde antagas komma att vid 1898 års utgång utgöra

tillhopa 850, hvilket antal med 190 öfverstiger det antal af 660,

hvarmed manskapsnummern å gammal stat enligt ofvanberörda öfvergångsförslag

skulle under de sex öfvergångsåren 1893—1898 minskas.

Nyssnämnda antagande gifver vid handen, att i medeltal omkring 141

rusthåll årligen skulle intill utgången af år 1898 blifva vakanta, och

om vakanssättningen komme att fortgå i samma grad under år 1899,

skulle antalet af de vakanssatta numren vid de båda regementena vid

sistnämnda års utgång kunna beräknas utgöra omkring 991. Värdet

å afgifterna för dessa rusthåll, minskadt med sjuttio procent, utgör 89,190

kronor, hvadan och då, såsom ofvan nämnts, i den för år 1898 antagna

beräkningen af inkomsttiteln ingår värdet å afgifterna för 850 rusthåll,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 7

likaledes minskadt med sjuttio procent, eller 76,500 kronor, en tillökning

i beräkningen bör eg a rum med 12,690 kronor.

Af handlingarna angående den rotehållen vid Jemtlands hästjägarekår

eller Norrlands dragonregemente för innevarande år tillkommande

lindring inhemtas, att vakanssättningen för detta regementes ombildning

till värfvadt intill innevarande år fortgått så, att 94 nummer vore satta

på vakans. Riksdagens beslut om denna vakanssättning grundade sig

ej på någon af Eders Kongl. Maj:t derom gjord framställning, och för

bedömande af vakanssättningens fortgång under den följande tiden saknas

alltså sådan ledning, som, på sätt ofvan förmälts, föreligger i afseende

å de skånska husar- och dragonregementena. I förenämnda statsrådsprotokoll

är emellertid meddeladt, att enligt från vederbörande fördelningschef

infordrad uppgift antalet vakanssatta dubbelrotar vid regementet

kunde beräknas vid 1898 års utgång utgöra 109, hvilket antal ungefärligen

motsvarar en vakanssättning af 18 rotar för år; och har statskontoret

med afseende derå ansett sig kunna beräkna antalet af de

vid 1899 års utgång vakanssatta dubbelrotarne till 127. Värdet af afgifterna

för dessa rotar, minskadt med sjuttio procent, utgör 11,430

kronor. I beräkningen af inkomsttiteln för år 1898 ingår värdet af

afgifterna för 109 rotar, likaledes minskadt med sjuttio procent, eller

med 9,810 kronor. En tillökning i denna beräkning bör alltså ega rum

med 1,620 kronor.

Inkomsttiteln »tillfälliga rotevakansafgifter» är i riksstaten för år

1898 upptagen med.......................................................... kronor 206,000: —

Om dertill läggas, i enlighet med hvad ofvan anförts,

för de för skånska husar- och dragonregementenas ombildning

vakanssatta nummer kronor 12,690: —

„ de för Norrlands dragonregementes

ombildning vakanssatta

nummer.......................... „ 1,620: — 14,310: —

uppkommer en summa af.............................................. kronor 220,310: —

hvilken, afjemnad till 220,000 kronor, torde få upptagas i riksstaten

för år 1899.

Soldat vakansa/:''giften, i riksstaten för år 1898 upptagen med 42,000

kronor, motsvarande trettio procent af afgifternas värde enligt sistnämnda

lag, äro i tabellen upptagna med samma belopp.

Jiå tertian sva ka n mfgiften. Vid 1887 års riksdag beslutades, att

bålsmanshållet skulle sättas på vakans samt derigenom inflytande vakansafgifter,

beräknade efter de i lagen om lindring i rustnings- och ruter

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

ringsbesvären den 5 juni 1885 bestämda värden, ingå bland statsverkets

inkomster; dock finge vakanssättningen under öfvergångstiden till den

i sammanhang dermed beslutade organisationen af en sjömanskår icke

eg a rum med mera än en åttondedel af dåvarande effektiva rotar årligen.

Den tillökning i båtsmansvakansafgiften, som härigenom vore att påräkna,

antogs uppgå i jemnadt tal till 45,000 kronor för hvart och ett

af de följande åren. I sjelfva verket har tillökningen för hvart och ett

af åren 1888—1892, under hvilka år afkortning å afgifterna egt rum

med trettio procent, belöpt sig endast till:

år 1888 (inkomst af vakanssättningen

kronor

37,033: 8i)

kronor 37,033: 81

„ 1889 (

11

11

11

73,328: 4 9)

11

36,294: 68

„ 1890 (

11

11

11

108,197: 91)

11

34,869: 4 2

„ 1891 (

11

11

11

11

137,199: 6 2)

11

29,001: 61

„ 1892 (

11

11

11

11

163,657: oi)

11

26,457: 4 9

Under år 1893, då lindring egde rum med fyrtio procent, belöpte

sig inkomsten af vakanssättningen till 160,074: 19, eller till ett belopp,

som med 3,582: 8 2 understeg inkomsten för år 1892.

För åren 1894 och 1895, då lindring var medgifven med femtio

procent, belöpte sig inkomsten:

år 1894 till...................................................... kronor 148,990: 4 6

,,1895 „........................................................... „ 166,707:12.

Inkomsten för år 1896, då lindringen utgjorde sextio procent af

värdet, belöpte sig till 148,701 kronor 83 öre af 2,085 rotar och 1,148

rusthåll.

Med hänsyn dertill att lindring under år 1898 skulle ega rum

med sjuttio procent af besvärets värde blef båtsmansvakansafgiften,

under hvilken inkomsttitel jemväl ingå afgifter af på tioårig vakans

satta rusthåll i Blekinge och i Södra Möre härad af Kalmar län, af ny

båtsmansindelning och rotering, af utsockne frälsehemman i Halland,

af städernas båtsmanshåll samt af 6 båtsmansrotar på Visingsö, för

nämnda år beräknad till ett belopp af 150,000 kronor, och torde samma

belopp få upptagas äfven i riksstaten för år 1899.

Arrendemedlen, som inflöto för år 1893 med 2,541,133 kronor, men

för år 1894 med endast 2,463,329 kronor, blefvo, med fästadt afseende

jemväl å den enligt Riksdagens beslut fortgående försäljningen af mindre

kronoegendomar, i riksstaten för år 1897 upptagna med ett från 2,400,000

kronor till 2,300,000 kronor nedsatt belopp, hvilken beräkning gäller

äfven för år 1898. För år 1895 har inkomsten af arrendemedlen under
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 9

stigit inkomsten för föregående år och uppgått till endast 2,441,156

kronor. Under år 1896 har influtit ett ännu lägre belopp, eller 2,348,955

kronor; hemställande statskontoret, att denna inkomsttitel måtte i riksstaten

för år 1899 uppföras med ett till 2,200,000 kronor ytterligare

nedsatt belopp.

Mantalspenningar ne, som i medeltal för åren 1894—1896 influtit

med 690,998 kronor, torde, vid det förhållande att inkomsten under ett

af dessa år med endast omkring 7,000 kronor öfverstigit beräkningen,

665,000 kronor, få äfven i riksstaten för år 1899 upptagas med 665,000

kronor.

Bötesmedel. Denna inkomsttitel är i 1898 års riksstat beräknad

till 250,000 kronor, och har samma summa upptagits i bilagda tabell.

Kontrollstämpelmedel uppgingo i medeltal för åren 1893—1895 till

33,228 kronor. Inkomsten för år 1896 utgjorde 40,388 kronor, och

medeltalet för treårsperioden 1894—1896 belöpte sig till 36,904 kronor;

lärande kontrollstämpelmedlen, som allt sedan år 1886 varit i riksstaten

upptagna till 25,000 kronor, få för år 1899 uppföras i riksstaten med

ett till jemnadt tiotusental förhöjdt belopp af 30,000 kronor.

Fyr- och båkmedel äro för år 1898 beräknade till 1,400,000 kronor,

eller samma belopp, hvarmed de i riksstaterna upptagits från och med

år 1894. Enligt nådiga kungörelsen den 14 juni sistnämnda år hafva

de i nådiga förordningen den 15 februari 1881 meddelade och sedermera

genom nådiga kungörelserna den 17 november 1882 och den 9 november

1883 ändrade bestämmelser om erläggande af fyr- och båkafgift för den

inrikes sjöfarten från och med den 1 januari 1895 upphört att vara

gällande, i sammanhang hvarmed förändrade grunder för beräkningen

af dylika afgifter af den utrikes sjöfarten faststälts. Inkomsten har

utgjort:

år 1894 ............................................................ kronor 1,791,914:—-

„ 1895 ................................................... „ 1.533,014: —

„ 1896 .......................................................... „ 1^581,458: —

hemställande statskontoret, att fyr- och båkmedlen måtte äfven för år

1899 få beräknas till 1,400,000 kronor.

Telegrafmedlen äro i riksstaten för år 1898 iipptagna med 1,410,000

kronor och hafva, enligt hvad statskontoret inhemtat, af telegrafstyrelsen

beräknats för år 1899 till 1,510,000 kronor, hvilken summa alltså

i bilagda tabell upptagits.

Jernvägstrafikmedel. Nettobehållningen å trafikmedlen för år 1899

Juli. till Riksd. Prot. 181)8. 1 Sami. 1 Afd. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

1Ö Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

kan, jemlikt en från jern vägsstyrelsen erhållen uppgift, antagas till

10,000,000 kronor; varande jemväl detta belopp upptaget i nyss omförmäld

a tabell.

Skogsmedel, som upptagas uti innevarande års riksstat med 3,000,000

kronor, äro beräknade för år 1898 till 3,500,000 kronor och hafva utgjort:

år 1894 .......................................................... kronor 3,487,318: —

„ 1895 ........................................................... „ 4,209,306: —

„ 1896 ........................................................... „ 4,242,128: —

eller i medeltal för dessa tre år........................ „ 3,979,584: —

Enligt från domänstyrelsen erhållen uppgift hafva statsverkets

skogsmedelsinkomster under innevarande års trenne första qvartal belöpt

sig till 5,132,182 kronor och skulle, i händelse skogsmedelsuppbörden

under fjerde qvartalet komme att motsvara uppbörden under samma tid

af sistlidet år, 306,025 kronor, för år 1897 således uppgå till mera än

5,438,000 kronor.

Inkomsten af skogsmedlen har således under hvart och ett af åren

1895 och 1896 öfverstigit den senast antagna beräkningen med mera

än 700,000 kronor. Enligt hvad förenämnda uppgift gifver vid handen,

skulle inkomsten för innevarande år kunna antagas komma att öfverskjuta

nämnda beräkning med omkring 1,900,000 kronor, och synes vid

sådant förhållande en förhöjning i beräkningen af denna statsinkomst

böra ske. På sätt statskontoret i sin underdåniga berättelse den 10

december sistlidet år erinrat, är emellertid denna statsinkomst till följd

af förhållanden, som ej på förhand med någon säkerhet kunna förutses,

vexlande, i hvilket afseende statskontoret anförde, att statsverkets skogsmedel,

som år 1890 uppgingo till 3,150,074 kronor, för år 1891 belöpte

sig till endast 2,520,439 kronor, och att inkomsten under 1892 steg

till 2,961,826 kronor, men nedgick år 1893 till ett belopp, som endast

obetydligt öfversteg 2,900,000 kronor. Statskontoret har derför ansett

sig icke böra för år 1899 föreslå någon vidare förändring i den senast

antagna beräkningen af skogsmedlen, än att desamma måtte i nämnda

års riksstat uppföras med ett till 4,000,000 kronor förhöjdt, medelinkomsten

för åren 1894—1896 ungefärligen motsvarande belopp.

Extra uppbörd. Denna inkomsttitel har enligt räkenskaperna i

medeltal för åren 1894—1896 belöpt sig till 160,475 kronor och torde,

då inkomsten för ett af dessa år uppgått till endast 110,680 kronor och

i öfrigt är af tillfällig och vexlande natur, böra i riksstaten för år 1899

upptagas med oförändradt belopp af 100,000 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

11

Bevillningar.

Tullmedel. I syfte att genom en höjd inkomstberäkning bereda

tillfälle dels till en förböjning i otillräckliga förslagsanslag och såmedelst

bidraga till statsregleringens stärkande och dels till fortsatt afsättning

af medel till förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond beräknade

1896 års Riksdag tullmedlen, som år 1895 med mera än 3,300,000 kronor

öfverstigit den för år 1896 beräknade inkomsten, 36,000,000 kronor,

för år 1897 till 37,000,000 kronor. Till följd af de förändringar i tullbevillningen,

som af 1896 och innevarande års Riksdagar beslutats, och

med hänsyn till det höga belopp, hvartill inkomsterna under år 1896

uppgått, beräknades denna bevillning för år 1898 till 39,000,000 kronor.

Tullmedlen hafva enligt räkenskaperna i bruttoinkomst inbragt:

år 1894................................................... kronor 38,510,782: —

„ 1895.......................................................... „ 39,348,796: —

„ 1896........................................................ „ 42,201,218: —

eller i medeltal för dessa tre år .................... „ 40,020,265: —

För januari—november månader innevarande år hafva, enligt meddelande

från generaltullstyrelsen, tullmedlen utgjort 40,307,274 kronor.

Då denna statsinkomst, för år 1896 debiterad med mera än 42,200,000

kronor, i medeltal för de tre sistförflutna åren uppgått till öfver 40,000,000

kronor samt, i händelse uppbörden för innevarande månad blifver lika

den för december månad sistlidet år, för innevarande år skulle belöpa

sig till 43,858,230 kronor, anser sig statskontoret böra. föreslå en förändring

i senast antagna beräkning och hemställer, att tullmedlen för

år 1899 måtte upptagas med ett till 41,000,000 kronor förhöjdt belopp.

Postmedlen äro, efter hvad statskontoret inhemtat, för år 1899 af

generalpoststyrelsen beräknade till 9,925,000 kronor, hvadan denna

summa blifvit å bilagda tabell uppförd.

Bevillning saf gifter för särskilda förmåner och rättigheter. De särskilda

afgifter, som innefattas under denna titel, hafva enligt räkenskaperna

debiterats med:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

år 1894.

år 1895.

år 1896.

för rättighet till skogsfång och kol-

ningsfrihet på allmänningar .........

af bankbolag med sedelutgifningsrätt

„ vissa handlande och handelsexpe-

diter .................................................

„ utländingar för konserter och dra- matiska eller andra föreställningar

1,739

631,255

238,900

15,597

63

85

1,739

676,034

240,500

15,765

6 3

59

1,739

631,765

248,100

13,486

63

34

50

säger

887,492

48

934,039

22

895,091

47

hvartill kommer tillfällig uppbörd ...

551

65

4

50

— —

—:

summa

| 888,044

13

| 934,043

72

895,091

47

Af innevarande års Riksdag beslutades en sådan ändring af § 4 i

kongl. förordningen angående bevillningsalgifter för särskilda förmåner

och rättigheter den 2 december 1892, att den afgift, som utländsk

handelsresande jemlikt detta författningsrum skulle erlägga för rättigheten

att här i riket idka handel med utländska varor, skulle beräknas

för hvarje tidrymd af trettio på hvarandra följande dagar, räknade från

och med den dag, afgiften erlades, och icke, såsom förut varit förhållandet,

för hvarje kalendermånad. Ehuru det kunde antagas, att i följd

af denna förändring en minskning i ifrågavarande afgifter komme att

ega rum, ansåg Riksdagen dock, att denna minskning icke kunde blifva

af någon större betydenhet; och blef denna inkomsttitel af Riksdagen

för år 1898 i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts förslag beräknad till

ett från 800,000 kronor till 850,000 kronor förhöjdt belopp.

Då emellertid någon minskning, såsom Riksdagen ock antagit, torde

blifva en följd af nyssberörda beslut, samt inkomsten för år 1896 influtit

med ett lägre belopp än för år 1895, får statskontoret med fästadt afseende

jemväl å den minskning i bankbolags sedelutgifning, som under

år 1899 tilläfventyrs kan ega rum i följd af stadgandet i § 41 i lagen

för Sveriges riksbank den 12 6istlidne maj, hemställa, att bevillningsafgifter

för särskilda förmåner och rättigheter må upptagas i riksstaten

för år 1899 med endast 650,000 kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 13

Stämpelmedlen hafva utgjort:

år 1894 kronor 3,828,691: — deraf bevillnings
afgift

för spelkort ................................................... kronor 88,369: —

„ 1895 kronor 4,891,704: — deraf bevillnings
afgift

för spelkort ................................................. „ 92,551: —

„ 1896 kronor 5,240,923:— deraf bevillnings
afgift

för spelkort ................................................... „ 83,661: —

Den ökade inkomst af stämpelmedlen, som med tillämpning af

den utaf 1894 års Riksdag beslutade nya förordning angående stämpelafgiften

antogs komma att ega rum, föranledde stämpelmedlens uppförande

i riksstaten för år 1895 med 5,300,000 kronor, hvilken beräkning

bibehölls äfven för år 1896.

Då inkomsterna af denna skattetitel för år 1895 uppgått till lägre

belopp än det beräknade, samt tillräcklig anledning icke funnes att antaga,

det dessa inkomster för år 1897 skulle i någon betydligare mån ökas,

helst som den väsentligaste delen af skattetiteln, nemligen arfsskatten,

i följd af sin.natur vore underkastad stora vexlingar, beräknade Riksdagen

stämpelmedlen för år 1897 till 5,000,000 kronor; och äro dessa

medel äfven i riksstaten för år 1898 upptagna med detta belopp.

Enligt i finansdepartementet utarbetade uppgifter för åren 1894

och 1895 å beloppet af de stämplar, som användts till nedannämnda

handlingar, har detta belopp utgjort:

år 1895.

år 1896.

1,190,522

90

1,616,653

30

212,223

11

269,287

27

4,646

.

4,645

1,117,537

80

1,107,903

90

2,524,929 81

2,998,489

47

år 1894.

handlingar till lagfartsprotokolletj 1,640,654

dito till inteckningsprotokollet .... 222,016

dito till äktenskapsförordsproto-|

. koll et ................................................ 4,575

dito till bouppteckningsprotokolletj 520,857

65

Bevillningsafgiften för spelkort, som enligt 1892 års Riksdags

beslut förhöjdes från 75 öre till 1 krona 50 öre för hvarje kortlek,

har jemlikt 1896 års Riksdags beslut och nådiga kungörelsen den 1 maj

samma år från och med den 1 derpåföljde juli nedsatts till 50 öre för

hvarje kortlek.

Under januari—november månader innevarande år hafva i länens

ränterier och till statskontoret influtit stämpelmedel med 5,014,039 kronor

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

26 öre, deraf 97,419 kronor kortstämplingsafgift, mot 4,533,077 kronor,

deraf kortstämplingsafgift 72,000 kronor, under motsvarande tid sistlidet

år.

Visserligen hafva stämpelmedlen under år 1896 influtit med mera

än 5,200,000 kronor, men då, såsom ofvan förmälts, den väsentligaste

delen af skattetiteln är af vexlande natur, anser statskontoret någon

förändring i beräkningen häraf ej nu böra ske, utan hemställer, att

stämpelmedlen måtte i riksstaten för år 1899 upptagas med oförändrad!

belopp åt 5,000,000 kronor.

Bränvinstillverkning sskatt. Enligt räkenskaperna bär bränvinstillverkningen

i riket utgjort:

år 1892 .........................................................

„ 1893 ..................................................................

„ 1894 ....................................................................

„ 1895 .................................................................

„ 1896 ..................................................................

utgörande medeltalet för femårsperioden .................

Medeltalet för femårsperioden 1891—1895 uppgick

till .............................................................................

Tillverkningen under innevarande år intill den 1 i denna månad

bar, enligt meddelande från finansdepartementets kontroll- och justerings
byrå,

uppgått till ..........................................................— liter 30,589,038

och om härtill lägges tillverkningen under december

månad sistlidet år .......................... ..................................... „__5,360,497

skulle, under förutsättning att sistnämnda litertal komme

att motsvara tillverkningen för samma månad innevarande

är, detta års tillverkning blifva........... liter 35,949,535.

Beträffande tillverkningsskatten meddelas följande öfversigt för

femårsperioden 1892—1896.

liter 31,804,818

„ 31,721,077

„ 33,068,884

„ 34,886,895

„ 32,804,168

32,857,168.

32,724,536.

i

Influten skatt.

Restitution för

Statsverket

denatu- \

reradt

bränvin. !

för högt

erlagd

skatt.

behållet.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

år

1892....................................

15,047,034

504,348

4,598

14,538,088

11

1893 .........................................

15,849,588

534,549

5,017

15,310,022

|

j 11

1894.........................................

16,277,549

606,960

4,712

15,665,877

\

1895.........................................

16,558,451:710,025

1,709

15,846,717

57

1896...............................................

17,545,976 744,617|

5,279

16,796,080

s. 15 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 15

För innevarande år är denna statsinkomst i riksstaten upptagen

med 15,000,000 kronor. Då inkomsten under de senare åren varit i

jemnt stigande och densamma för år 1896 uppgått till nära 17,000,000

kronor, blef bränvinstillverkningsskatten för år 1898 af Riksdagen beräknad

till 15,500,000 kronor.

Enligt livad förestående öfversigt utvisar belöpte sig statsverkets

behållna inkomst af bränvinstillverkningsskatten år 1896 till 16,796,080

kronor. Under innevarande år intill den 1 dennes är dylik skatt inbetald

med 16,184,725 kronor 80 öre, och under förutsättning att inkomsten

för denna månad komme att inflyta med lika stort belopp som

under december månad eller 2,086,065 kronor, skulle årets inkomst

uppgå till mera än 18,270,000 kronor. Om derifrån afräknas hvad för

denatureradt bränvin under innevarande år blifvit eller än vidare blifver

restitueradt, bär förslagsvis beräknadt till 800,000 kronor, skulle återstå

17,470,000 kronor.

Inkomsten har alltså äfven under innevarande år visat sig vara i

stigande; men då ovisst är, om de förhållanden, som härtill medverkat,

komma att fortfara under den tid, för hvilken förslag till inkomstberäkning

nu skall afgifvas, torde någon förhöjning i den senast antagna

beräkningen icke böra ifrågasättas, utan denna skatt äfven i riksstaten

för år 1899 upptagas med 15,500,000 kronor.

Hvitbetssockertillverkning saf giften. Uti förnyade nådiga förordningen

den 19 maj 1893 om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket

stadgades för att gälla från och med den 1 derpåföljde juli, bland annat,

att för all tillverkning af hvitbetssocker inom riket skulle erläggas tillverkningsskatt-

i förhållande till det utbyte i råsocker, som de för tillverkningen

använda hvitbetor enligt nedan omförmälda grund antogos

hafva lemnat; att denna skatt skulle utgöra hälften af gällande tullsats

för utländskt socker af mörkare färg än n:o 18 af den i verldshandel

antagna holländska standard; samt att det beskattningspligtiga råsockret

skulle, med ett visst undantag, beräknas efter de för tillverkningen

använda betornas vigt sålunda, att 100 kilogram råa (ej torkade) kvitbetor

antogos lemna ett utbyte åt 9 kilogram socker; dock att utbytet

skulle beräknas intill den 1 september 1894 till 7,5 kilogram och intill

den 1 september 1895 till 8,2 5 kilogram, allt för 100 kilogram råa (ej

torkade) hvitbetor; och är sedermera genom nådiga kungörelsen den 15

maj 1896 förordnadt, att lända till efterrättelse från och med den 1 derpåfoljde

september, att det beskattningspligtiga råsockret skall beräknas

efter de för tillverkningen använda betornas vigt sålunda, att 100 kilo
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

gram råa (ej torkade) hvitbetor antagas lemna ett utbyte af tio och

ett hälft kilogram socker.

I enlighet härmed och då tullen för socker, till färgen mörkare än

ofvannämnda standardnummer, är bestämd till 23,5 öre per kilogram,

utgör skatten, som utgick till den 1 september 1894 med 8 kronor 81

öre, derefter intill den 1 september 1895 med 9 kronor 69 öre och

derefter intill den 1 september 1896 med 10 kronor 57 öre, från sistnämnda

dag 12 kronor 33 öre, allt per ton (1,000 kilogram) afverkade

betor.

Inkomsten af denna skattetitel har utgjort:

år 1893 ............................................................ kronor 2,718,927: —-

„ 1894 .......................................................... „ 4,723,275: —

„ 1895 .......................................................... „ 7,139,148: —

„ 1896 .......................................................... „ 7,726,387: —

Enligt meddelande af ofvannämnda kontroll- och justeringsbyrå

har tillverkningsafgiften under januari—november månader innevarande

år debiterats med 8,793,197 kronor 55 öre. Under december månad

1896 afverkades 218,255 ton betor, och om myckenheten af under

innevarande månad afverkade betor blefve lika med afverkningen under

december månad 1896, skulle alltså den debiterade afgiften för innevarande

månad komma att, efter 12 kronor 33 öre per ton, belöpa sig

till 2,691,084 kronor och 1897 års inkomst till 11,484,281 kronor.

Under nedannämnda tillverkningsår (från och med den 1 september

till och med den 31 augusti nästföljande år) har vid samtliga fabriker

inom landet afverkats följande myckenhet betor:

•

September

—december

ton.

Januari—

mars.

ton.

Summa.

ton.

Högsta antalet

af under till- verkningsåret

i gång varan- de fabriker.

1892—1893 .........................................

215,353

62,090

277,443

9

1893—1894 ..........................................

256,861

117,101

373,962

10

1894—1895 ............................................

400,191

228,283

628,474

17

1895— 1896 ............................................

1896— 1897 (under år 1897 har till-

verkningen utsträckts

493,125

45,584

538,709

18

till april månad)............

624,897

265,343

890,240

19

s. 17 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 17

Enligt meddelanden från ofvannämnda byrå har afverkningen under

de tre första månaderna af nu löpande tillverkningsår utgjort:

september och oktober ......................................... ton 207,693,7

november....................................................................... „ 265,594,9

tillhopa ton 473,288,6.

Under samma månader sistlidet år utgjorde betafverkningen

406,642,4 ton.

Denna statsinkomst är i innevarande års riksstat uppförd med

8,500,000 kronor. Då ovisst vore, huruvida betodlingen under år 1896

bedrifvits eller under närmaste åren kunde antagas komma att bedrifvas

i sådan omfattning, att en så hög inkomst som den för innevarande år

beräknade komme att inflyta, ansåg sig statskontoret vid afgifvande af

förslag till beräkning af statsverkets inkomster för år 1898 icke kunna

förorda bibehållande af denna beräkning af hvitbetssockertillverkningsafgiften

oförändrad, utan hemställde, att denna statsinkomst måtte i

riksstaten för 1898 upptagas med ett till 8,000,000 kronor nedsatt belopp,

hvilket förslag vann Eders Kong! Maj:ts och Riksdagens godkännande.

På sätt ofvan anförts skulle inkomsten för innevarande år kunna

antagas uppgå till ett belopp, som med mera än 3,400,000 kronor öfverstiger

nyssnämnda beräkning. Orsaken härtill torde hufvudsakligen

vara att söka deri, att, såsom af förestående redogörelse framgår, en

betydlig del af betafverkningen under tillverkningsåret 1896 —1897 försiggått

under januari—april månader innevarande år, i följd hvaraf den

under samma tid debiterade skatten belöpt sig till ej mindre än 3,169,290

kronor 37 öre. Till det för innevarande år uppnådda resultat har ock

i viss mån bidragit tillväxten af fabrikernas antal och att den undantagsförmån,

som enligt § 2 i högstberörda nådiga förordning den 19 maj

1893, sådan denna § lyder enligt nådiga kungörelsen den 15 maj 1896,

varit nyanlagda fabriker medgifven, i större eller mindre mån upphört.

Sistomförmälda förhållanden torde tilläfventyrs påkalla en förändring i

den senast antagna beräkningen af hvitbetssockertillverkningsafgiften;

och statskontoret hemställer derför, att denna statsinkomst måtte i riksstaten

för år 1899 upptagas med 8,500,000 kronor.

Bevillning af fast egendom samt af inkomst, i nästkommande års

riksstat uppförd med 5,600,000 kronor, har belöpt sig år 1894 till

5,279,077 kronor, år 1895 till 5,408,384 kronor och år 1896 till 5,730,320

kronor, eller i medeltal för dessa tre åren till 5,472,594 kronor; hemBih.

till liilcsd. Prof. 1898. 1 Samt. 1 Afd. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

ställande statskontoret, att bevillning af fast egendom samt af inkomst

måtte upptagas i riksstaten för år 1899 med oförändradt belopp af

5,600,000 kronor.

Beträffande resultatet af 1896 års statsreglering är af statskontoret

i underdånig skrifvelse den 17 sistlidne juli anmäldt, att å statsverkets

inkomster samt ordinarie och extra förslagsanslag uppstått ett netto
öfverskott

af................................................................ kronor 11,828,759: 47

hvartill borde läggas:

af myntverkets behållning för år 1894, enligt

nådiga brefvet den 5 maj 1882,....................... ,, 209,159: 34

besparing å nionde hufvudtitelns anslag »bidrag

till folkskolelärares pensionering» .................. „ 500: —

odisponerade behållningar å en del extra statsanslag,

enligt särskilda nådiga föreskrifter, „ 67,591: 89

så att öfverskottet på det hela uppginge till ... kronor 12,106,010: 7 0.

Vidare anfördes i samma skrifvelse, beträffande förhållandet med

den uti rikshufvudboken under benämning af »fonden för reserverade

medel» upplagda särskilda räkningen öfver öfverskott och brister i statsregleringarne,

att behållningen å denna fond enligt 1895 års riksbokslut

utgjorde ....................................... kronor 23,199,457:6 1

hvartill komme dels ofvannämnda

öfverskott kronor 12,106,010: 7 0

och dels från riksgäldskontoret

till

statskontoret levererad

andel af nettobehållningen

af

Skåne—Hallands,

Mellersta—Hallands,

Göteborgs

—Hallands, Landskrona—Engelh

olm s

och Malmö—Billesholms

jernvägars

trafikinkomster för

år 1896 .. . kronor__509,003: 19 „ 12,615,013:89 35,814,471:50

Transport kronor 35,814,471: 50

s. 19 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 19

Transport kronor 35,814,471: 50

att om derifrån afräknades hvad i 1896 års riks
-

stat blifvit anvisadt att från fonden utgå ...... » 674,000: —

uppkörande det belopp af .................. kronor 35,140,471: 5 0

hvartill, enligt 1896 års rikshufvudbok, behållningen å nyssnämnda

särskilda räkning vid samma års slut uppginge; samt att åt'' denna behållning,

hvaraf vore disponerade enligt 1897 års riksstat 8,296,000

kronor och enligt 1898 års riksstat 14,229,000 kronor, alltså återstode

att disponera en summa af 12,615,471 kronor 50 öre.

Stockholm den 10 december 1897.

Underdånigst:

ALB. ANDERSON.

L. W. RIBEN. C. G. SYL VAN. F. W. HOFFSTEDT.

Föredragande.

C. Kinberg.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Tab. Litt. a.

Statsverkets inkomster.

Kronor.

1,444,000

250,000

—

270,000

51,000

—

19,000

_

220,000

—

42,000

—

150,000

_

2,200,000

—

665,000

—

250,000

—

30,000

—

1,400,000

—

1,510,000

—

10,000,000

-j

4,000,000

—j

100,000

22,601,000

41,000,000

9,925,000

—

650,000

5,000,000

—

15,500,000

8,500,000

—

5,600,000

—

86,175,000

108,776,000

—

Ordinarie inkomster.

Grundskatt................................................................................

Kyrkotionde .............................................. .............................

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål ....................

Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet

Trosspassevolansafgift..........................................................

Tillfälliga rotevakansafgifter ..............................................

Soldatvakansafgift .............................................................

Båtsmansvakansafgift .......................................................

Arrendemedel ......................................................................

Mantalspenningar................................................................

Bötesmedel...........................................................................

Kontrollstämpelmedel .....................................................

Fyr- och båkmedel.............................................................

Telegrafmedel....................................................................

Jernvägstrafikmedel ...........................................................

Skogsmedel ...........................................................................

Extra uppbörd ...................................................................

Säger

Bevillningar.

Tullmedel .......................................................................

Postmedel ............................................................................

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter

Stämpelmedel ......................................................................

Bränvinstillverkningsskatt...............................................

Hvitbetssockertillverkningsafgift.......................................

Bevillning af fast egendom samt af inkomst ............

Säger

Summa

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Statsverkets

Beräknade

i riksbtaten

för år 1898.

Ordinarie inkomster.

Grundskatt .................................................................................................

1,444,000

Kyrkotionde ...............................................................................................

250,000

,

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål .................... ..................

270,000

Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet..................

51,000

— i

Trosspassevolansafgift ............................................................................

19,000

—

Tillfälliga rotevakansafgifter ................................................................

206,000

Soldatvakansafgift..................................................................................

42,000

—

Båtsmansvakansafgift...............................................................................

150,000

—

Arrende medel.............................................................................................

2,300,000

Mantalspenningar .................................................................................

665,000

—

Bötesmedel ...........................................................................................

250,000

—

Kontrollstämpelmedel.............................................................................

25,000

Fyr- och båkmedel .................................................................................

1,400,000

Telegrafmedel.............................................................................................

1,410,000

—

Jernvägstrafikmedel ...................................................................................

9,000,000

Skogsmedel ...........................................................................................

3,500,000

—

Extra uppbörd .......................................... ........................................

100,000

—

Säger

21,082,000

—

Bevillningar.

Tullmedel ..............................................................................................

39,000,000

9,025,000

_

Postmedel...................................................................................................

—

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter ............

850,000

—

Stämpelmedel...........................................................................................

5,000,000

Bränvinstillverkningsskatt ....................................................................

15,500,000

—

Hvitbetssockertillverkningsafgift ............................................................

8,000,000

—

Bevillning af fast egendom samt af inkomst...................................

5,600,000

Tilläggsbevillning ....................................................................................

---

—

Säger

82,975,000

Summa

104,057,000

—

s. 23 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

23

inkomster.

Enligt räkenskaperna

Satskontorets

beräkning

för år 1899.

För år 1894.

För år 1895.

För år 1896.

Medium.

2,353,417

2,350,957

1,882,056

2,195,477

1,444,000

211,960

207,911

207,786

209,219

250,000

258,319

257,954

264,476

260.250

270,000

50,685

50,485

50,220

50,463

51,000

25,495

24,841

24,272

24,869

19,000

142,344

193,113

202,762

179,406

220,000

73,931

75,504

61,371

70,269

42,000

264,133

272,403

230,279

255,605

150,000

2,463,329

2,441,156

2,348,955

2,417,813

2,200,000

672,987

694,135

705,871

690,998

665,000

261,015

276,096

291,467

276,193

250,000

33,260

37,064

40,388

36,904

30,000

1,791,914

1,533,014

1,581,458

1,635,462

1,400,000

1,375,811

1,445,572

1,520,224

1,447,202

1,510,000

7,500,000

9,000,000

9,800,000

8,766,667

10,000,000

3,487,318

4,209,306

4,242,128

3,979,584

4,000,000

134,102

236,643

110,680

160,475

100,000

21,100,020

23,306,154

23,564,393

22,656,856

22,601,000

38,510,782

39,348,796

42,201,218

40,020,265

41,000,000

8,273,600

8,548,268

9,035,371

8,619,080

9,925,000

887,784

933,852

886,668

902,768

650,000

3,828,691

4,891,704

5,240,923

4,653,773

5,000,000

15,665,877

15,846,717

16,796,080

16,102,891

15,500,000

4,723,275

7,139,148

7,726,387

6,529,603

8,500,000

5,279,077

5,408,384

5,730,320

5,472,594

5,600,000

5,153,879

5,219,175 j

1,473,064

3,948,706

— —

82,322,965

87,336,044 j

89,090,031 1

86,249,680 j

86,175,000

103,422,985 |

110,642,198 |

112,654,424 |

108,906,536

108,776,000

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Bil. litt. AA.

Till Konungen.

Uti skrifvelse den 24 innevarande månad liar statsrådet och chefen

för finansdepartementet anfört, att för undvikande af de olägenheter,

som vore förenade dermed, att bevillningen af fast egendom samt af

inkomst inflöte till statsverket först under året näst efter det, till boBih

till Eiksd. Prof. 1898 1 Smil. 1 Afd. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

stridande af hvars utgifter beviilningen påräknades, det synts böra

komma under öfvervägande, huruvida icke en sådan förändring borde

vidtagas, att beviilningen komme att i riksstaten upptagas ett år

senare än för närvarande eller sålunda i riksstaten för det år, under

hvilkenÄbdtillningen inflöte; att, under förutsättning att förändringen

komme till genomförande redan vid den nu förestående statsregleringen,

i riksstaten för år 1899 alltså icke borde upptagas någon bevillning

af fast egendom samt af inkomst, medan deremot i sinom tid i riksstaten

för år 1900 skulle upptagas beviilningen för år 1899; att då

emellertid med stadgandet i § 62 regeringsformen icke syntes öfverensstämma,

att 1898 års Riksdag åtoge sig en bevillning, som först af

1899 års Riksdag komme att för sitt ändamål disponeras, det för vinnande

af det åsyftade målet torde varda nödvändigt, att ur bevillningsförordningen

utbrötes de bestämmelser, som rörde sjefva afgiftsbeloppen,

så att, medan 1898 års Riksdag beslöte erforderliga bestämmelser om

grunderna för bevillningens utgörande och sättet för dess påförande,

1899 års Riksdag bestämde de bevillningsafgifter, som med tillämpning

i öfrigt af de förut faststälda grunderna sistnämnda år skulle debiteras

de skattskyldige för att i början af år 1900 erläggas; samt att följaktligen

1 § i den bevillningsförordning, som komme att gälla för år 1899,

borde erhålla ungefärligen följande lydelse:

»För all inom riket belägen fast egendom, hvartill ock räknas

frälseränta, skall, med de undantag, som i ,4 § upptagas, bevillning utgöras

efter fastighetens uppskattade värde.

Denna bevillning utgår dels för jordbruksfastighet och dels för all

annan fastighet och frälseränta med belopp, hvarom särskildt förordnas»,

och derjemte 7 § lyda sålunda:

»För all behållen inkomst, vare sig af kapital eller arbete, skall,

med de undantag, som i 11 § omförmälas, bevillning erläggas med

belopp, hvarom särskildt förordnas»;

och har statsrådet anmodat statskontoret att, så fort ske kunde,

inkomma med yttrande angående hvad sålunda blifvit ifrågasatt. I

anledning häraf får statskontoret underdånigst anföra följande.

Utom beviilningen af fast egendom samt af inkomst äro följande

skattetitlar uti den för år 1898 faststälda riksstaten upptagna såsom

tillgångar, hvarmed statsutgifterna skola bestridas, ehuru samma skatter

icke inflyta förr än efter statsregleringsårets slut, nemligen:

»

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

grundskatt............... kronor 1,444,000:-,-

kavalleriregementenas hästvakansspanmål ... ,, 270,000: —

afgifter för persedelunderhållet vid rusthålls
infanteriet.

................,........................'' „ 51,000: —

trosspassevolansafgift ........ „ 19,000: —

tillfälliga rotevakansafgifter, deraf dock en

obetydlig del inflyter under löpande året ,, 206,000: —

soldatvakansafgift ......................., „ 42,000: —

båtsmansvakansafgift ................J ..........„ 150,000;;t—

arrendemedel ........ „ ,2,300,000;:-—

mantalspenningar ......... „ 665,000: —

Säger kronor 5,147,000: —

om härtill lägges den summa, hvarmed bevillning

af fast egendom samt af inkomst i samma

riksstat upptagits, ............................................. „ 5,600,000: —

uppkommer en summa af................................... kronor 10,747,000: —

varande kyrkofonden häri ej upptagen, enär denna inkomst i det närmaste

motsvaras af utgiftsanslag under åttonde hufvudtiteln.

Sammanlagda beloppet af nyssnämnda inkomster öfverstiga endast

obetydligt TV af samtlig^ i 1898 års riksstat beräknade statsinkomster.

Frågan om statsinkomsternas upptagande i riksstaten och i räkenskaperna

för det år, hvarunder de inflyta, är ej ny, utan har vid flera

tillfällen varit under behandling. Sålunda hade, enligt hvad statskontoret

i underdånigt utlåtande den 25 november 1875 förmält, statskontoret

den 18 december 1839 hemstält, att de på jordebok, skattskrifning

och taxering beroende, så kallade landträntorna, hvilka dåmera

helt och hållet inflöte under året näst efter det, för hvilket, de vore

debiterade, måtte uti riksstatsberäkningarne och följaktligen äfven i

rikshufvudboken anses såsom inkomster för det år, under hvilket de

erlades, så att till exempel 1840 års till inbetalning år 1841 förfallna

ordinarie ränta, afrads- och tiondespanmål, mantalspenningar och bränvinsafgift

m. m. komrne att utgöra debet i 1841 års räkenskaper, genom

hvilken förändring icke allenast skulle åstadkommas öfverensstämmelse

med uppbörden af de statsinkomster, som indrefvos af förvaltande verk,

såsom tull-, post- och chartae sigillataemedel med flera, hvilka senare

till största delen under debiteringsåret inflöte, utan ock undvikas den

i flera hänseenden besvärliga vidlyftigheten att i rikshufvudboken, vid

kalenderårets utgång, balansera betydliga, redan debiterade, men såsom

utestående ansedde summor; hvarförutan förekomme, att, förmedelst

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

vidtagandet af eu så beskaffad åtgärd, fögderiernas och städernas räkenskaper

skulle kunna afslutae den 31 december samma år, för hvilket

redogjordes, och icke, såsom då var förhållandet, först åtta månader

senare, samt jemväl riksbokslutsarbetet i väsentlig mån fortskyndas.

Något beslut i anledning häraf blef icke meddeladt, men sedan Rikets

Ständers uppmärksamhet af deras år 1843 församlade revisorer blifvit

fästad å berörda förslag, anhöllo Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse

den 18 april 1845, att, på det fullständig ledning måtte vinnas för

bedömande af den åsyftade förändringens verkställbarhet och ändamålsenlighet,

statskontoret måtte erhålla nådigt uppdrag att, jemte det då

brukliga bokföringssätt tills vidare oförändradt iakttoges, i enlighet med

ofvanberörda förslag och med den förenkling i öfrigt, som pröfvades

tjenlig, låta uppgöra dels ett omslut af rikshufvudboken för år 1842

och dels, jemte 1843 års, eu särskild rikshufvudbok för samma år enligt

det nya förslaget, hvilka räkenskaper, så snart de kunnat fullbordas,

skulle öfverlemnas till Rikets Ständers näst derefter sammanträdande

revisorer, hvilka såmedelst blefve i tillfälle att i afseende å användbarheten

och nyttan af ifrågavarande nya bokföringssätt till Rikets Ständer

afgifva yttrande.

På sätt statskontoret i förstomförmälda utlåtande vidare anförde,

blef frågan berörd uti statskontorets och kammarrättens gemensamma

underdåniga utlåtande den 18 juni 1844, i fråga om ett tidigare afslutande

af landsböckerna, då kollegierna härutinnan yttrade, att genom

den af statskontoret föreslagna förändring kunde redovisningen för kronouppbörden

i hvarje län genom landsboken verkställas ett år tidigare

än dittills skett.

Sedermera hafva komiterade för förenklande af beskattningsväsendet

samt uppbörds- och redogörelseverket uti sitt den 30 april

1847 afgifna underdåniga betänkande yttrat, att, i händelse af bifall

till komiterades i samma betänkande gjorda underdåniga framställning

om vissa utskylders (mantalspenningar, gerningsören, allmän bevillning,

bränvinsskatt) erläggande under uppbördsåret vid 6tämmor, som skulle

hållas ifrån medlet af septemper till medlet af oktober, de förhållauden,

som föranledt statskontorets här förut omförmälda förslag, skulle så

väsentligen förändras, att det ensamt i följd deraf måste förfalla. Men

äfven under dåvarande omständigheter ansåge komiterade eu dylik

förändring så mycket mindre vara lämplig eller verkställbar, som den

följd deraf uppstode, att de indelta räntorna komme att afföras i räkenskaperna

för ett annat år än det, hvarför de blifvit anslagna och utginge,

samt att, då löntagare egde både indelta och kontanta löner,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

dessa för samma år förekomme i olika års räkenskaper, hvilket allt

icke vore med ordning instämmande. För öfrigt och enär utskyldernas

debitering grundades på skattskrifningen för skatteåret jemte då hållna

taxeringar samt, såsom afseende dåvarande förhållanden, måste efter

detta år benämnas, syntes det ock vara lämpligast, att de upptoges i

samma års räkenskaper, äfven om någon del af dem icke förr än under

ett följande år inflöte, helst i annat fall inträffade, att alla de handlingar,

hvarpå debiteringen grundades, komme att bifogas räkenskaperna

för ett år senare än efter närvarande redovisningsmetod. Dessutom

och då det vore af stor vigt, att kontrollen å utskyldernas debitering

åstadkommes så tidigt som möjligt, på det att rättelse uti begångna

felaktigheter måtte vinnas, utan allt för sena efterräkningar, för hvilka

tiden tvärtom borde, så vidt ske kunde, inskränkas, ansåge komiterade

vida angelägnare att genom utskyldernas debiterande i räkenskaperna

det år, hvarför de beräknades, påskynda nämnda kontroll, än att genom

debiteringens fördröjande till ett påföljande år undvika den visserligen

icke stora olägenheten att balansera hvad som ej under skatteåret erlades.

Det hade väl blifvit anfördt, att genom den föreslagna förändringen

skulle uppbördsräkenskaperna kunna afslutas den 31 december

och således erhållas 8 månader tidigare än då egde rum. Men härvid

måste dock i första rummet anmärkas, att den uppgifna skyndsammare

redovisningen endast komme att förefinnas relativt till benämningen,

så att till exempel 1847 års uppbördsräkenskaper skulle blifva aflemnade

den 31 december samma år, men då dessa innefattade redovisningen

för 1846 års utskylder, för hvilka, efter gällande stadganden, summarisk

redogörelse bort afgifvas den 1 maj och specialräkning den 1 oktober

1847, vore det påtagligt, att genom förändringen redovisningen för

nämnda medel erhölles senare än annars, och att således i sjelfva

verket uti skyndsamhet intet vunnes, utan tvärtom förlorades. Likaså

vore det uppenbart, att räkenskapernas afslutande med den 31 december,

eller för kalenderår, hvilket uppgifvits blifva möjligt, i händelse af

bifall till nämnda förslag, icke kunde ensamt af berörda förändringbero,

helst hela den vinst i arbetet, som derigenom uppkomme, vore,

att besväret med balanseringar af de för räkenskapsåret belöpande

utskylder, som först i påföljande årets räkning blefvo debiterade, kunde

undvikas. Af dessa skäl trodde komiterade ej heller något gagn kunna

hemtas utaf den af Rikets Ständer ifrågasatta åtgärd att låta upprätta

särskilda rikshufvudböcker efter förutnämnda metod, hvilket likväl skulle

medföra ej obetydlig kostnad; hvadan nådigt bifall dertill af komiterade

i underdånighet afstyrktes.

*».

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

I enlighet härmed framstälde väl Eders Kongl. Maj:t uti nådig

proposition till 1847—1848 års Riksdag förslag derom, att 2:ne uppbördsstämmor

måtte å landet hållas, nemligen: den första, för uppbärande

af alla personella samt bevillningsafgifter, från medlet af september till

medlet af oktober och den andra, för uppbärande af lösen för hemmansräntor

och tionde jemte öfriga af hemman utgående utskylder, emellan

medlet af februari och medlet af april månader påföljande år; samt att

uppbörden i städerna skulle förrättas under loppet af september; men

denna nådiga framställning vann icke Riksdagens bifall.

Härefter föreslog Eders Kongl. Maj:t uti den till 1874 åi’s Riksdag

aflåtna nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd och behof,

att — för beredande af öfvergång till det förfaringssätt, att i riksstaten

alltid uppföi''des den bevillning, som inflöte under det år, för hvilket

riksstaten uppgjordes, hvarigenom ej allenast åtskilliga olägenheter skulle

undvikas, utan äfven vinnas ökad åskådlighet i bokföringen och möjlighet

att tidigare afsluta densamma — den del af statsfyllnadssumman

för år 1874, hvilken såsom bevillning för samma år vore upptagen till

2,700,000 kronor, måtte ersättas med motsvarande belopp af öfverskotten

på statsverkets inkomster för år 1873, och att Riksdagen derefter måtte

åtaga sig samma bevillning att under namn af allmänna bevillningen

för år 1875 intagas bland statsverkets inkomster för detta år. Till svar

å denna nådiga framställning meddelade Riksdagen, att, då det af Eders

Kongl. Maj:t antydda förfaringssätt möjligen kunde föranleda olika uppfattning

i sådana kommunala förhållanden, som af bevillningen vore beroende,

äfvensom medföra åtskilliga olägenheter vid bevillningens taxering,

debitering och uppbörd, hvartill komme, att i allt fall de föreslagna förändringarna

syntes icke kunna medföra några synnerliga fördelar, så länge

mantalspenningarne samt ordinarie räntan och tionden fortfarande inginge

under året näst efter det, för hvilket dessa skattemedel enligt stat vore för

utgifternas bestridande påräknade, Riksdagen, som ansett det framstälda

förslaget förutsätta så genomgripande förändringar i då gällande föreskrifter

angående bevillningens taxering, debitering och uppbörd samt

möjligen äfven sjelfva redovisningen, att frågan törst i sammanhang

med framställandet af ett fullständigt förslag i dessa ämnen borde komma

under öfvervägande, funnit ifrågavarande förslag icke böra bifallas, utan

beslutat, att det belopp, 2,700,000 kronor, af öfverskotten å statsverkets

inkomster för år 1873, hvilket afsetts att utbytas mot den i statsfyllnadssumman

för år 1874 inräknade allmänna bevillningen för sistnämnda

år, i stället borde beräknas såsom en tillgång för riksgäldskontoret.

I anledning af denna Riksdagens anmälan anbefalde Eders Kongl.

»

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Maj:t landtstatskomitén att inkomma dels med underdånigt utlåtande

rörande frågan om allmänna bevillningens upptagande i riksstaten och

statsverkets räkenskaper för det år, hvarunder bevillningen inflöte, och

icke, såsom nu skedde, för det näst föregående året, dels ock med underdånigt

förslag till den förändring i b evillnings stadgan och de åtgärder i

(ifrigt, hvilka för genomförandet af en sådan förändring kunde erfordras.

Vid fullgörande af denna nådiga föreskrift hade komitén uti sitt

den 13 oktober 1875 afgifna betänkande och förslag angående dels allmän

tjenste- och lönereglering för landtstaten och dels uppbörds- och

redovisningsväsendet för länen, under förutsättning att samtliga de statsinkomster,

som vore beräknade att vid kronouppbördsstämmorna inflyta,

blefve, såsom i afseende å allmänna bevillningen ifrågasattes, upptagna

i riksstaten för det år, hvarunder de inginge, och att någon förändring

i afseende på året, för hvilket skatterna ansåges utgå och efter hvilket

de benämndes, icke egde rum, biträdt omförmälda nådiga förslag och

dervid yttrat, att genom en sådan för reda i bokföringen högst angelägen

åtgärd någon rubbning icke vållades i de nuvarande uppbörds- och redovisningsförhållandena;

att skatterna komme att ingå för samma år å

samma tider och till samma belopp som eljest; att åtgärden icke förutsatte

någon ändring af gällande författningar och icke kunde föranleda

de af Riksdagen befarade olägenheter, enär förändringen i sjelfva verket

komme att bestå i en bokföringsåtgärd, i det skatterna blefve i räkenskaperna

uppdebiterade ett år senare eller samma år, då de för utgifterna

vore afsedda; att då inkomsterna till oförminskade belopp och på oförändrade

tider till statskontoret inginge, deraf ej i ringaste mån förändrades

detta embetsverks förmåga att bestrida utgifterna i enahanda

ordning som förut, samt att den hufvudsakligaste förändringen komme

att bestå deri, att en Riksdag komme att besluta bevillningen och en

annan att för statsbehofven disponera densamma, och skulle åtgärden

medföra den förändring, att utur riksstaten för öfvergångsåret skatterna

för samma år blefve uteslutna och i stället der upptoges statsverkets

grundfond jemte en förhöjd statsfyllnadssumma, och att i följande riksstater

skatterna intoges för det år, under hvilket de komme att inflyta.

Statskontoret, som genom nådig remiss erhöll befallning att afgifva

underdånigt utlåtande öfver nyssberörda komitébetänkande, i hvad

detsamma afsåge skatternas upptagande i riksstaten och räkenskaperna

ett år senare än då egde rum, anförde i omförmälda den 25 november

1875 afgifna underdåniga utlåtande:

att det framstälda förslaget, att alla de statsinkomster, som vore

beräknade att vid kronouppbördsstämmorna inflyta, skulle upptagas i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

riksstaten för det år, hvarunder de inginge, syntes statskontoret förtjent

af all uppmärksamhet, ehuruväl statskontoret hvarken kunde finna den

föreslagna åtgärden vara så utan all inverkan på uppbörds- och redogörelseförhållandena,

som komiterade syntes hafva föreställt sig, ej heller

kunde förorda förslagets genomförande på det sätt, som af komiterade

vore antydt; att de af 1847 års komiterade emot enahanda förslag anförda

flera betänkligheter dåmera till stor del förlorat sin betydelse,

emedan dels det af komiterade väckta förslaget om tidigare uppbördsstämmor

icke af Rikets Ständer bifallits, dels indelningarne dåmera nästan

helt och hållet, med undantag af boställs- och rustningsräntor, försvunnit;

att hvad i öfrigt blifvit anmärkt, om det ock icke förlorat giltighet, icke

borde utgöra hinder för den föreslagna förändringens genomförande; att

genom ifrågavarande skattetitlars upptagande uti riksstaten ett år senare,

än dittills skett, skulle vinnas den stora fördel, att samtliga för statsutgifterna

afsedda medel blefve tillgängliga under samma år, för hvars

utgifter de vore påräknade, hvarförutan genom en sådan förändring ett

väsentligt hinder blefve undanröjdt för en tidigare afslutning och revision

af räkenskaperna för de i statsregleringen beräknade inkomster och

de dermed bestridda utgifterna; att statsverkets grundfond, hvilken skulle

vid uppgörandet af riksstaten för det så kallade öfvergångsåret, enligt

landtstatskomiténs förslag, såsom tillgång beräknas, då uppgående till

4,985,638 kronor 27 öre, hade uppkommit genom öfverskott å beräknade

inkomster och besparingar å anslag, utan att dåmera någon möjlighet

förefunnes att närmare utreda, när och huru fonden uppkommit; att

den utgjorde ett rörelsekapital för statsverket, hvilket, vid statsregleringames

upprättande icke toges i beräkning för utgifternas bestridande,

och bestode i alla de bokförda statsmedelstillgångar, som icke tillhörde

ordinarie eller extra statsregleringsfonderna; att medelst denna grundfond

tillgång bereddes statsverket att under löpande året bestrida utgifter,

hvartill vore afsedda de först under påföljande år inflytande

uppbördsmedlen; att då, för den händelse förslaget om riksstatens förändring

antoges, några medel för ett sådant ändamål, som det nyssoin

förmälda, icke vidare blefve behöfliga, statskontoret för sin del ansåge

grundfonden kunna utan olägenhet användas att under öfvergångsåret

betäcka en del af bristen uti statsinkomsterna; att, beträffande den

allmänna bevillningen, komitén, jemte det den förmält sig biträda Eders

Kongl. Maj:ts till 1874 års Riksdag framställda förslag, hade ansett, att

den hufvudsakligaste förändringen komme att bestå deri, att en Riksdag

skulle besluta bevillningen och en annan för statsbehofven disponera

densamma; att, då det tydligen vore samma sak att besluta och att

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

åtaga sig bevillning, enligt detta förslag den af en Riksdag åtagna bevillning

skulle disponeras af nästkommande Riksdag för den statsreglering,

som då uppgjordes; att komiterades förslag alltså skiljde sig härigenom

i väsentligt hänseende från nyssberörda af Eders Kongl. Maj:t

framlagda förslag och stode derjemte i strid med regeringsformens stadganden

i afseende å bevillningens bestämmande; att denna grundlag

innehölle nemligen i 62 §, att, sedan statsverkets behof blifvit åt Riksdagen

pröfvade, det ankomme på Riksdagen att en deremot svarande

bevillning sig åtaga samt att tillika fastställa, huru särskilda summor

deraf skulle till särskilda ändamål användas, och dessa summor under

bestämda hufvudtitlar i riksstaten anslå; att af detta stadgande äfvensom

af de uti derpåföljande 69 § rörande bevillningen begagnade ordalag

framginge, att såväl den allmänna bevillningen som öfriga skattetitlar

af bevillnings natur, Indika af en Riksdag beslutades, skulle afses

för bestridande af de vid samma riksdag anvisade statsutgifter; att

komiténs förslag emellertid innebure något helt annat, nemligen att

Riksdagen skulle åtaga sig bevillning för ett annat och senare år än

det, för hvilket staten af samma Riksdag reglerades, eller med andra

ord åtaga sig bevillning, innan ännu behofvet deraf visat sig eller blifvit

pröfvadt; att med afseende å nyssberörde föreskrifter det sålunda blefve

för förändringens genomförande nödigt, att hvarje Riksdag beslutade

rörande den bevillning, som vid uppbördsstämmorna det påföljande året

erlades; samt att då gällande bevillningsstadga, enligt hvilken bevillningsberedningarnes

och taxeringskomitéernas förrättningar med påförande af

den nästföljande år utgående bevillningen började och fortginge från

mars till slutet af juli månad, måste för genomförandet af detta förslag

undergå ej obetydliga förändringar i det syfte, att Riksdagens beslutrörande

skatteafgifternas belopp kunde oberoende af taxeringsförrättningarna

utfärdas och tillämpas på den redan året efter Riksdagens sammanträde

inflytande skatten, men att dessa förändringar icke torde finnas

vara af den beskaffenhet, att för desammas undvikande förslaget om

bevillningens upptagande i riksstaten för samma år, som den inflöte,

borde öfvergifvas.

Statskontorets förslag till ändringar uti bevillningsstadgan äro

delvis i anledning af sedermera skedd omarbetning af stadgan eller af

annan anledning numera utan betydelse och voro i öfrigt till syftet

öfverensstämmande mod hvad nu ifrågasatts.

Vidare anförde statskontoret, att, om uti do rörande bevillningen

utfärdade författningar tydligen uttalades, att skatten åtagits och utBill.

till llilcsd. Vrot. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

ginge för det år, då densamma af Riksdagen beslutades, samt uti riksstat,

räkenskaper och debetsedlar bevillningen likasom öfriga vid uppbördsstämmorna

inflytande skatter efter samma år benämndes, förändringen

icke, såsom Riksdagen beträffande det år 1874 framstälda förslaget

befarade, kunde föranleda olika uppfattning i sådana kommunala förhållanden,

som vore af bevillning beroende, och olägenheterna vid bevillningens

taxering, debitering och uppbörd torde genom så beskaffade

förändringar af bevillningsstadgan, som ofvan omförmälts, kunna undvikas.

I fråga om öfvergången till det förfaringssätt, att uti riksstaten

endast upptoges sådana inkomster, hvilka beräknades att inflyta under

det kalenderår, staten enligt sin benämning omfattade, hyste statskontoret,

så vidt frågan gälde allmänna bevillningen, det vill säga den del

af bevillningen, som debiterades och inflöte å kronouppbördsstämmorna,

den åsigt, att öfvergången borde sålunda verkställas, att den Riksdag,

hvilken hade att reglera staten för öfvergångsåret, icke åtoge sig och

följaktligen ej heller uti den af samma Riksdag faststälda riksstat uppförde

någon allmän bevillning, samt att efterföljande Riksdag för samma

år, under hvilket den sammanträdde, åtoge sig den bevillning, som borde

uti den statsreglering, som då faststäldes, såsom inkomst upptagas. Om,

för att genom ett exempel förtydliga hvad sålunda yttrats, öfvergången

skulle verkställas genom den statsreglering, som af 1876 års Riksdag

skulle uppgöras, så borde denna Riksdag icke åtaga sig och således ej

heller uti riksstaten för år 1877 uppföra någon skatteinkomst af den

allmänna vid kronouppbördsstämmorna inflytande bevillningen, men deremot

1877 års Riksdag för samma år, 1877, åtaga sig den bevillning,

hvilken skulle ingå vid uppbördsstämmorna 1878 och såsom statsinkomst

i riksstaten för samma år beräknas. Genom ett sådant förfarande rubbades

icke den benämning enligt årsföljden, som bevillningen dittills egt,

och derjemte undveke man, hvad som vid 1874 års riksdag föreslogs,

nemligen att en senare sammanträdande Riksdag skulle åtaga sig en

och samma bevillning, som redan blifvit vid närmast föregående riksdag

åtagen.

Beträffande öfriga skattetitlar, hvilka, såsom hänförda till statsverkets

ordinarie inkomster, icke för deras debitering och erläggande

af de skattskyldige erfordrade särskilt vid hvarje riksdag fattadt beslut

om åtagandet, ansåg statskontoret, på sätt landtstatskomitén jemväl

förutsatt, för förändringen med afseende å dessa ej erfordras annan

åtgärd, än att desamma, med undantag möjligen af den indelta räntan

och tionden, för öfvergångsåret ur riksstaten uteslötos.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Omförmälda förslag i ämnet föranledde emellertid icke då någon

åtgärd.

Sedermera behandlades frågan af kammarkollegium, statskontoret

och kammarrätten uti det af dessa embetsverk den 12 december 1878

gemensamt afgifna underdåniga utlåtande öfver landtstatskomiténs förslag

angående uppbörds- och redovisningsväsendet för länen jemte

dermed sammanhängande frågor; och tillåter sig statskontoret att

hänvisa till hvad i detta till trycket befordrade utlåtande är i nu förevarande

afseende å pag. 83—118 anfördt.

Vid innevarande års riksdag väcktes inom Riksdagens båda

kamrar förslag i enahanda syfte, som det i statsrådets skrifvelse omförmälda,

och skulle enligt dessa förslag bevillningssumman i riksstaten

för år 1898 ersättas antingen genom reduktion af de föreslagna statsutgifterna

för år 1898 eller med medel från öfverskotten å föregående

statsreglering och från statsverkets kassaförlagsfond. Det ena af dessa

förslag förföll, enär förutsättningarne för detsamma bortfallit genom

Riksdagens med afseende å utgifterna och inkomsterna under år 1898

fattade beslut. Beträffande det andra förslaget anförde Riksdagens

statsutskott, att utskottet ansåge det då befintliga öfverskottet böra i

främsta rummet användas till sådane ändamål, för hvilka medel eljest

skulle upplånas. Fasthölles denna grundsats, skulle ifrågavarande

förslag ej kunna genomföras på annat sätt, än att Riksdagen anvisade

nödiga medel, vare sig af det odisponerade öfverskottet å 1896 års

statsreglering eller från kassaförlagsfonden. Men då utskottet ansåge,

att, i likhet med hvad under en lång följd af år egt rum, öfverskottet

för det näst förgående året icke borde tagas i anspråk förr än vid den

statsreglering, som skulle uppgöras under näst efterföljande år, då

öfverskottet vore till siffran kändt, samt beloppets fyllande ur kassaförlagsfonden

i sjelfva verket endast vore en omföring af medel utan

någon reel fördel för staten, fann utskottet äfven detta förslag icke

böra föranleda någon'' Riksdagens åtgärd. Hvad utskottet anfört vann

Riksdagens godkännande.

Enligt statskontorets tanke bör en sådan förändring, som nu

ifrågasatts i afseende å upptagande i riksstat och räkenskaper af bevillningen

af fastighet och af inkomst, icke ega rum med mindre än

att, såsom landtstatskomitén och statskontoret i sitt öfver nämnda

komités förslag afgifna yttrande hemstält, förändringen omfattar äfven

öftiga statsinkomster, som vid kronouppbördsstämmorna inflyta året

efter det, för hvilket de äro beräknade. Ett annat förfarande skulle

föranleda, att räkenskaperna förlorade i reda och öfverskådlighet, såsom

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

innefattande redovisning dels för statsinkomster, till benämningen

hörande till ett föregående år, och dels för statsinkomster tillhörande

räkenskapsåret. Men äfven om förändringen finge en sådan omfattning,

synes den icke vara att förorda, enär numera sådana förändrade förhållanden

inträdt, att densamma icke kan anses vara af något verkligt

behof påkallad.

Innan statskontoret ingår i någon närmare redogörelse härutinnan,

får statskonkoret underdånigst erinra, hurusom, på sätt kammarkollegium,

statskontoret och kammarrätten redan uti ofvanberörda

underdåniga utlåtande den 12 december 1878 anmärkt, giltigheten af

grundsatsen att skatterna såsom inkomst borde upptagas för det år,

då de förfalla och inflyta, inom andra grenar af statsförvaltningen icke

vunnit erkännande, utan att tvärtom i hvarje fullständig redovisning,

som ej blott innefattade en enkel kassajournal, utan jemväl i öfrigt

redogjorde för förvaltningen och dess resultat, inkomsterna för redovisningsåret

vore upptagna, äfven om de dessförinnan icke till betalning

förfallit eller influtit. Så vore förhållandet med tull- och postverken

samt statens jernvägstrafik med flera. Den tillfälliga omständigheten,

att de af dessa verk förvaltade statsinkomster till hufvudsakligaste

delen inflöte under räkenskapsåret, förändrade, enligt hvad embetsverken

vidare anförde, icke grundsatsen, och hvad särskildt tullmedlen

anginge, så vore vanligen en ej obetydlig del af den uppbörd, räkenskapen

upptoge, vid årets slut ogulden. Uppenbart vore ock, att en

dylik grundsats icke kunde vid räkenskapsföring i allmänhet följas,

om man af räkenskapen ville vinna ett fullt tillförlitligt omdöme om

förvaltningens resultat, hvilket ingalunda ådagalades endast af förhållandet

emellan de under viss tid i statens kassor influtna eller utbetalda

medel.

Jemte erinran att äfven en, icke obetydlig, del af hvitbetssockerafgiften

inflyter först året efter det, hvarunder den debiterats, samt

att statsverkets skogsmedelsinkomster för ett år först efter afslutandet

af domänstyrelsens hufvudbok för året blifva till beloppet kända och

till fullo till statskontoret levererade, får statskontoret vidare anföra,

att det förnämsta skälet för de i förevarande hänseende tillförene

framstälda förslagen, eller att derigenom vore att vinna tidigare

räkenskapsafslutning, numera förlorat sin betydelse, sedan af Eders

Kongl. Maj:t enligt nådigt bref den 5 juli 1884, kungjordt genom

statskontorets kungörelse deu 14 derpåföljde oktober, faststälts anordningar,

så att uppbördsräkenskaperna (fögderiernas och städernas

specialräkningar) afslutas den 31 december hvarje år, på det sätt att

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

deri till vidare redovisning under det nästföljande året uppföras alla

skatter och afgifter, som bero på debitering eller som på grund af kontrakt

eller särskilda föreskrifter eljest under sistnämnda år vid då infallande

uppbördsstämmor böra erläggas, enligt på uppbördsbok grundade debetsedlar

eller enligt särskilda med Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

uppbördsorder försedda längder, hvilkas belopp vid specialräkningens

afgifvande är kändt. En ändring häri i nu ifrågasatt syfte

föranleder, att exempelvis 1899 års bevillning, grundad på de under

samma år verkstälda taxeringsförrättningarne, icke skulle, såsom enligt

nu gällande ordning, upptagas i 1899 års räkenskaper utan först i

räkenskapen för år 1900. Följden af denna förändring blifver, att,

såsom 1847 års komiterade, enligt hvad ofvan berörts, erinrat, alla

de handlingar, hvarpå debiteringen grundades, komme att bifogas

räkenskaperna för ett år senare än efter närvarande redovisningsmet-od,

. hvarigenom ock kontrollen å utskyldernas debitering kommer

att ega rum ett år senare än nu. Om än denna senare omständighet,

på sätt statskontoret i förenämnda utlåtande den 25 november 1875

förmält, icke i och för sig utgör hinder för förändringens vidtagande,

är den dock icke utan betydelse och står i allt fall i strid med nu

antagna ordning för redovisningen, hvarmed åsyftas ej allenast en

tidigare räkenskapsafslutning utan äfven en tidigare revision.

Beträffande den olägenhet, som med nuvarande ordning för siatsinkomsternas

i fråga upptagande i riksstat och räkenskaper eljest

skulle vara förknippad, har väl dermed afsetts det förhållande, att

statskontoret ej egt att under löpande året förfoga öfver de till betäckande

af årets riksstatsutgifter påräknade inkomster och derför

stundom måst anlita riksgäldskontoret om kassaförstärkning. Men äfven

i detta afseende hafva under de år, som förflutit sedan ifrågavarande

ämne sist var föremål för behandling, icke oväsentliga förändringar

inträdt.

Enligt hvad ofvan förmälts, förefinnes såsom rörelsekapital för

statsverket en grundtond, numera benämnd statsverkets kassaförlagsfond.

Med denna fond, hvilken ännu år 1881 belöpte sig till endast 4,985,638

kronor 27 öre, skulle statsverket beredas tillgång att under löpande

året bestrida utgifter, hvartill vore afsedda först under påiöljande år

inflytande uppbördsmedel. Af orsaker, hvarför finnes redogjordt i en

af särskilde komiterade den 11 december 1890 afgifven utredning angående

statsverkets kassaförlagsfond, till hvilken utredning, såsom

bilaga åtföljande den till 1891 års Riksdag aflåtna nådiga proposition

om statsverkets tillstånd och behof, statskontoret tillåter sig att hänvisa,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

hade denna fond visat sig så otillräcklig, att riksgäldskontoret måst

under åren 1878 och 1879 tillhandagå statskontoret med kassaförstärkningar

till belopp, som vid utgången af år 1879 uppgingo sammanlagdt

till ej mindre än 16,500,000 kronor. Till betäckande häraf hade fullmägtige

i riksgäldskontoret af 1879 års Riksdag erhållit bemyndigande

att upplåna erforderliga medel mot särskilda, af riksgäldskontoret utfärdade

obligationer, hvilka skulle infrias inom sex år från deras utgifningsdag.

Härigenom var visserligen provisoriskt orduadt för behofvets

fyllande; men då detta behof icke vore af öfvergående beskaffenhet,

ansågs nödvändigt att för dess afhjelpande förstärka kassaförlagsfonden

till så stort belopp, att statskontoret med tillhjelp af denna

fond kunde bestrida statsverkets utgifter utan att, annat än undantagsvis,

anlita riksgäldskontoret om kassaförstärkning. Enligt hvad som inhemtas

af det vid 1881 års statsverksproposition bifogade protokoll öfver

finansärendena, syntes ett sådant ökande af kassaförlagsfonden lämpligen

böra ske successive under en följd af år och på det sätt, att till

fonden årligen afsattes möjligen uppkomna öfverskott af föregående

statsregleringar och, derest dessa ej ansåges tillräckliga, jemväl en del

af statsverkets inkomster för året, intill dess fonden uppgått till erforderligt

belopp. Behöfligheten af fondens ökning på detta sätt blef äfven af 1881

års Riksdag erkänd, och för sådant ändamål hafva af denna och följande

Riksdagar anvisats medel, så att fonden vid 1896 års slut utgjorde

14,122,907 kronor 27 öre och, med tillägg af hvad som i 1897 och

1898 årens riksstater blifvit till fondens förstärkande anvisadt, vid

sistnämnda års slut kommer att uppgå i det närmaste till den summa

af 15,000,000 kronor, hvartill fonden, enligt hvad som inhemtas ej

mindre af det vid den till 1883 års Riksdag aflåtna nådiga proposition

angående statsverkets tillstånd och behof fogade utdrag af statsrådsprotokollet

öfver finansärenden den 10 januari samma år, än äfven af

ofvanomförmälda utredning, ansetts minst böra höjas för att för den

närmaste framtiden kunna tillgodose det genom budgetens tillväxt

ökade behofvet för statskontoret af förlagskapital.

Genom under tiden vidtagna förändringar i budgeten har fondens

förmåga att motsvara sitt ändamål äfven ökats. Sålunda har minskning

i de inkomsttitlar, hvilka inflyta först året efter det, för hvilket de äro

påräknade, inträdt, hvilken minskning vid jemförelse mellan riksstaterna

för åren 1890 och 1898 uppgår till mera än 1,300,000 kronor, under

det att samtidigt utgifterna till indelningsersättningar och lindring i

rustnings- och roteringsbesvären, hvilka utgifter på grund af derom

meddelade särskilda föreskrifter skola bestridas först under året efter

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

det, för hvilket de belöpa och äro i riksstaten anvisade, ökats, så att

i räkenskaperna från ett till ett följande år balanserade återstående

riksstatsutgifter stigit från mer än 2,800,000 kronor år 1890 till öfver

3.800.000 kronor år 1896.

Sedan ofvannämnda under åren 1878 och 1879 erhållna kassaförstärkning

under loppet af åren 1880—1883 blifvit till fullo återbetald,

har statskontoret, med tillhjelp af den successivt ökade kassaförlagsfonden

och å statsregleringarne, på sätt bifogade tablå utvisar, uppkomna

öfverskott, kunnat bestrida statsutgifterna, utan att, annat än i

jemförelsevis mindre omfattning och endast för kortare tider såsom

under åren 1888 och 1889, behöfva anlita riksgäldskontor om kassaförstärkning.

Ett undantag häri inträffade åren 1892 och 1893 i följd

af de mindre gynsamma resultaten af 1891, 1892 och 1893 årens statsreglering^,

af hvilka hvar och eu af de båda förstnämnda årens utvisade

brist och sistnämnda års endast ett obetydligt öfverskott. Oaktadt

bristen i 1891 års statsreglering erfordrades kassaförstärkning först

i september månad år 1892 till belopp af 2,500,000 kronor. Under år

1893 ökades behofvet, i mars månad till 5,000,000 kronor, i juni till

7.500.000 kronor, i september till 8,000,000 kronor, hvarutöfver det ej

steg. I slutet af år 1894 och under första hälften af år 1895 återbetaltes

nämnda belopp. De rikliga öfverskotten i 1895 och 1896 årens

statsregleringar hade derjemte satt statskontoret i tillfälle att under

samma år till riksgäldskontoret öfverlemna till förvaltning öfverskottsmedel

till belopp af 16,500,000 kronor.

Under innevarande år har statskontoret ytterligare till riksgäldskontoret

öfverlemnat öfverskottsmedel, så att statskontorets tillgodohafvande

derstädes för det närvarande utgör 30,000,000 kronor.

Till följd af lagarne den 2 december 1892 angående afskrifning

af de å viss jord hvilande grundskatter samt angående lindring i rustnings-

och roteringsbesvären kommer en ytterligare minskning i ofvanomförmälda

statsinkomster att under närmaste åren eg a rum, till dess

en . del af dessa inkomster (grundskatt, hufvudsakligaste delen af tillfälliga

rotevakansafgifterna, soldatvakansafgifterna och båtsmansvakansafgiften)

från och. med år 1904 alldeles upphöra, och samtidigt dermed

en förhöjning inträda i de till betalning först efter budgetsårets utgång

förfallande utgifterna till lindring i nyssnämnda besvär, hvarigenom

och under förutsättning att inkomstminskningen icke i vidare mån än

som redan skett ersättes af på taxering och debitering beroende direkt

beskattning, i viss mån ökad stadga i statskontorets kassaförvaltning

vinnes.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Vidtagande af nu ifrågasatta förändring i afseende å bevillningens

upptagande i riksstaterna skulle, utan att någon del af kassaförlagsfonden

under öfvergångsåret uppfördes i riksstaten såsom tillgång, i

sjelfva verket hafva samma verkan som fondens förstärkande på en

gång med ett anslag motsvarande bevillningens belopp.

Visserligen anser statskontoret, att kassaförlagsfonden icke ännu

vunnit den storlek, att densamma framgent under mindre gynsamma

förhållanden kan anses vara för ändamålet tillräcklig. Otvifvelaktigt

är att budgetens fortgående tillväxt- skall föranleda ökadt behof för

statskontor af kassaförlag. Med fästadt afseende emellertid ej mindre

derpå, att fondens ökande till så stort belopp, att kassaförstärkning från

riksgäldskontoret icke någon gång skulle blifva erforderlig, vore ur

flere synpunkter mindre lämpligt, än äfven å det af erfarenheten bestyrkta

förhållande, att statsregleringarne i regeln lemna öfverskott,

hvilka, innan de för en ny statsreglering komma till användning, tjena

till kassaförlagets förstärkande, anser statskontoret, att tillgodoseende

af detta behof icke påkallar den ifrågasatta förändringen, utan att detsamma

i erforderlig grad lämpligen kan och bör fyllas i den ordning,

som hittills följts.

På grund af hvad sålunda förekommit och anförts, får statskontoret

underdånigst hemställa^ att hvad, enligt statsrådets och chefens

för finansdepartementet förevarande skrifvelse, blifvit ifrågasatt beträffande

sättet för upptagande i riksstaten af bevillniugen af fastighet

samt af inkomst icke måtte till någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd

föranleda.

Slutligen får statskontoret underdånigst anmäla, att statskontoret,

som det icke torde tillkomma att yttra sig öfver grundlagsenligheten

af en sådan anordning, att från bevillningsförordningen utbrytas bestämmelserna

om afgiftBbeloppen, icke funnit något att i formelt hänseende

erinra mot den, under förutsättning att den ifrågasatta förändringen

genomfördes, föreslagna lydelsen åt 1 och 7 §§ i den bevillningsförordning,

som komrae att gälla för år 1899.

Stockholm den 29 december 1897.

Underdånigst

ALB. ANDERSON.

F. W. HOFFSTEDT.

E. af Sillén.

L. W. RIBEN.

Föredragande.

C. G. SY LYAN.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Tablå öfver statsregleringarnes resultat åren 1876—1896.

Statsreg

nettoöfverskott.

leringens

nettobrist.

—

Skuld vid årets

slut till riksgälds- kontoret för er- hållen kassa- förstärkning.

Fordran vid årets

slut hos riksgälds- kontoret för till |

förvaltning öfver- lemnade medel.

År 1876 ..........

8,049,405

66

3,500,000

n

1877 ...........

2,793,847

47

- -

—

- -

11

1878 ...........

— —

—

1,434,389

84

12,000,000

_

_ _

11

1879 ...........

987,331

17

— —

—

16,500,000

_

_ _

____

11

1880 ...........

2,754,276

51

- -

—

13,000,000

_

_ _

_

11

1881 ...........

4,889,322

20

— —

—

9,000,000

—

1,000,000

-

11

1882 ............

5,073,592

64

- -

—

3,000,000

—

1,500,000

11

1883 ............

6,979,741

89

- -

—

- -

—

5,000,000

_

11

1884 ............

8,026,728

48

- -

—

- -

—

7,900,000

__

11

1885 ..........

8,609,528

04

- -

- -

11,000,000

11

1886 .........

4,717,113

23

— —

—

- -

—

9,900,000

_

11

1887 ............

— —

4,753,692

53

- -

1,000,000

11

1888 ........

9,693,605

93

- -

—

2,000,000

_

11

1889 .

5,887,638

46

- -

—

---

2,450,000

11

1890 ........

7,425,941

16

— —

—

- -

7,200,000

_i

11

1891 .........

—

—

661,414

76

- -

1,000,000

_

11

1892 ...........

— —

” 646,466

68

2,500,000

_

___ _

_

11

1893 ...........

105,423

73

- -

—

8,000,000

_

_ -

11

1894 .........

8,296,155

51

- -

—

6,500,000

_

__

_

11

1895 .........

14,229,117

30

- -

—

- -

5,600,000

_

11

1896 ............

12,106,010

70

— —

—

— —

—

16,400,000

—

Bih. till Riks Prof. 1898. 1 Sami. 1 Afd.

3

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första hnfvudtiteln.

1

Utgifterna.

''■ *rv ;■ it.M . - r,;»<> • • ''.HL

Första hufvudtiteln.

* f T

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Majit

Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 14 januari

1898.

'''' ■ i j;, ••• ■ "• . <''x. ''''. ''u \

Närvarande:

: I Jv.j .,Ä >U;.ii .. *..^,1 >;•!. h ,;!l, • ''• it! ''

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

Wikblad,

GrILLJAM,

friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister.

Vid föredragning af de till regleringen af första hufvudtiteln [l.J

hörande frågor anmälde chefen för finansdepartementet, statsrådet grefve n°inin9 *anWachtmeister

en af riksmarskalksembetet den 12 innevarande månad fiffig.

JM. till Riksd. Prof. 1898. 1 Sami. 1 Afd. Höghet Krön
prins

ens hofhållning

m. m.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första huvudtiteln.

aflåten underdånig skrifvelse, innefattande hemställan, att Kongl. Maj:t

måtte till Riksdagen aflåta framställning om förhöjning i det till Hans

Kong], Höghet Kronprinsens hofhållning och handpenningar för Hennes

Kongl. Höghet Kronprinsessan utgående anslag å 192,000 kronor med

50,000 kronor, motsvarande det belopp, hvarmed det från Norge för

enahanda ändamål utgående anslag sedan år 1893 varit nedsatt.

Föredragande departementschefen erinrade härefter,

att med bifall till en af Kongl. Maj:t gjord framställning 1881

års Riksdag beslöt att, med anledning af Hans Kongl. Höghet Kronprinsens

då förestående giftermål, i 1882 års riksstat under första hufvudtiteln

å ordinarie stat uppföra dels, utöfver det för Hans Kongl. Höghet

anvisade anslag å 72,000 kronor, ett ytterligare anslag för Kronprinsens

hofhållning af 108,000 kronor, att utgå från och med början af det år,

under hvilket Hans Kongl. Höghets förmälning egde rum, dels och ett

årligt anslag af 12,000 kronor såsom handpenningar åt Hans Kongl.

Höghets blifvande gemål, att från samma tid utgå; att enligt beslut al''

1882 års Riksdag omförmälda tre anslag sammanslogos och uppfördes

under titeln »Hans Kongl. Höghet Kronprinsens hofhållning och handpenningar

för Hennes Kongl. Höghet Kronprinsessan)) med 192,000

kronor, med hvilket belopp anslaget sedan dess oförändradt utgått; att

Kongl. Maj:t till 1881 års Storthing i Norge aflät nådig proposition om

höjande af Hans Kongl. Höghet Kronprinsens från Norge utgående

apanage från dåvarande beloppet 30,000 kronor till 80,000 kronor,

deraf 5,000 kronor skulle utgöra handpenningar åt Hans Kongl. Höghets

blifvande gemål; att, på sätt statsutskottet uti sitt öfver Kongl.

Maj:ts ofvanberörda framställning till 1881 års Riksdag afgifna utlåtande

erinrade, de af Storthinget sålunda äskade beloppen, efter den för gemensamma

utgifter mellan rikena antagna proportion, motsvarade fem

sjuttondedelar af summan utaf de till utgående från begge rikena afsedda

bidrag till Hans Kongl. Höghets hofhållning; att Kongl. Maj:ts berörda

framställning ej blef af 1881 års Storthing bifallen, hvarefter emellertid

det äskade beloppet beviljades af 1884 års Storthing; samt att anslaget

åter af Storthinget år 1893 nedsattes med 50,000 kronor till 30,000

kronor, med hvilket belopp samma anslag allt fortfarande utgår.

Då sammanlagda beloppet af de anslag, som med anledning af Hans

Kong], Höghet Kronprinsens giftermål blifvit anvisade för Hans Kong].

Höghets hofhållning, gifvetvis betecknade den summa, som ansågs

erforderlig för bestridande af de med sagda hofhållning förenade kostnader,

ansåg statsrådet tydligt, att den minskning med närmare en

sjettedel i det sammanlagda anslagsbeloppet, som efter den af 1893 års

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första hufvudtiteln.

3

Störtning vidtagna nedsättning inträda icke kunde hafva undgått att

medföra betydande svårigheter för Hans Kougl. Höghets hofhållning,

helst minskningen inträdt vid en tidpunkt, då kostnaderna för de unga

arffurstarnes, Hans Kougl. Höghets söners, uppfostran måste allt mera

ökas. Kostnaden för hofhållningen hade ock i väsentlig mån stegrats

genom utgifterna för de resor till ett sydligare klimat, som Hennes

Kongl. Höghet Kronprinsessan under flera år af helsoskäl nödgats företaga.

Statsrådet ansåg sig uti nu anförda omständigheter ega giltiga

skäl att tillstyrka en förhöjning i det från Sverige utgående ifrågavarande

hofhållningsanslaget med ett belopp, motsvarande den i det

från Norge utgående enahanda anslag vidtagna nedsättning, dervid

gifvet, vore — utan att sådant syntes behöfva såsom uttryckligt vilkor

för anslagsförhöjningen angifvas — att sagda förhöjning endast komme

att utgå, så länge nyssnämnda norska anslag utginge med dess nuvarande

lägre belopp. Statsrådet hemstälde alltså, alt Kongl. Maj:t måtte hos

Riksdagen äska, att det under riksstatens första hufvudtitel uppförda

anslag å 192,000 kronor till Hans Kongl. Höghet Kronprinsens hofhållning

och handpenningar för Hennes Kongl. Höghet Kronprinsessan

måtte höjas med 50,000 kronor till 242,000 kronor.

Beträffande öfriga under första hufvudtiteln förekommande ordinarie

anslag hemstälde statsrådet, att desamma måtte i staten uppföras till

oförändrade belopp.

I fråga om

Extra anslag

under denna hufvudtitel anförde departementschefen:

Yttre restaurering af Stockholms slott.

Sedan med anledning af eu utaf Eders Kongl. Maj:t gjord fram- ^ [2.|

ställning nästlidet års Riksdag för yttre restaurering af Stockholms rlri^af

slott beviljat 500,000 kronor och deraf på extra stat för år 1898 anvisat stockhohm

100,000 kronor, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t

måtte föreslå Riksdagen att å extra stat för år 1899 af nämnda anslag

bevilja ytterligare en femtedel eller 100,000 kronor.

Häruti instämde statsrådets öfriga ledamöter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första hnfvndtiteln

Hvad statsrådet sålunda hemstält och föreslagit

beträffande anslagen under första hufvudtiteln behagade

Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ex protocollo:

E. Lagerbring.

i a u

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS’ BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG, 1898.

opaginerad Kontrollera mot PDF

iVjhn

v;; •isYl;/-*:* '' . , J>iv ijl.wlqqir W>v a a.

r,„. f! O f, . * t , j . * i i ; A/f

:V/tUi t lai-noi - >*»>*? i; ;jn

Andra hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartémentsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 14 januari 1898

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister.

Departementschefen statsrådet Annerstedt föredrog de frågor, som

rörde regleringen af andra hufvudtitelns stat, och yttrade dervid beträffande

:

Ordinarie anslag.

Fångvården.

Sedan centralfängelset å Norrmalm och det dermed förenade krono- [1.]

häktet blifvit under år 1896 indragna, har, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts “f

beslut den 29 januari 1897, aflöningen till den vid samma fängelser dag™ti«/f»- B di. till Iliksd. Prof. 1898. 1 Sand. 1 Afd. 1 r!ird0 och

underhall.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Andra hufvudtiteln.

[2.]

Anställande af

ett presterligt

biträde vid

fängelserna å

Långholmen.

anstälde predikant med derpåföljande april månad upphört att utgå.

Då för nämnda befattning äro å bestämda anslaget till fångars vård

och underhäll uppförda arfvoden, vid centralfängelset med 1,400 kronor

och vid kronohäktet med 300 kronor, hemställer jag, att Eders Kong].

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att minska bestämda anslaget till fångars vård

och underhåll med belopp motsvarande å detta anslag

nu anvisade arfvoden till predikanten vid centralfängelset

och kronohäktet å Norrmalm, tillhopa 1,700 kronor.

I enlighet med den af Rikets Ständer vid 1862—1863 årens riksdag

faststälda aflöningsstat för fångvården har allt sedan denna tid

predikantsbefattningarne vid centralfängelset och kronohäktet å Långholmen

handhafts af en person. För tillfälligt afhjelpande af förefintligt

behof af ökade presterliga krafter vid nämnda fängelser har Eders

Kongl. Maj:t, på underdånig framställning af fångvårdsstyrelsen, genom

nådigt bref den 12 februari 1897 för de åtta sista månaderna af

nämnda år utaf förslagsanslaget till fångars vård och underhåll stält till

styrelsens förfogande ett belopp af 200 kronor i månaden; och har

Eders Kong]. Maj:t den 31 nästlidne december medgifvit, att jemväl för

innevarande år må för samma ändamål från berörda anslag månatligen

utbetalas enahanda belopp.

Till stöd för omförmälda framställning har fångvårdsstyrelsen

åberopat en af direktören vid centralfängelset å Långholmen till styrelsen

aflåten skrifvelse, deruti anförts, hurusom det ålåge den vid dessa

fängelser anstälde predikanten, bland annat, att hvarje helgdag predika

såväl i båda fängelserna som å sjukhuset, att fyra timmar i veckan

meddela undervisning i fångskolorna, att i hvardera fängelset bereda

konfirmander till Herrens heliga nattvard, att två dagar hvarje vecka

förrätta morgon- och aftonbön i båda fängelserna, att biträda vid bokutlåningen,

att föra kyrkoböckerna med dertill hörande in- och utskrifning

af fångar till ett antal, som år 1896 uppgick till sammanlagdt

1,019, och slutligen att genom enskilda samtal söka påverka hvarje

fånge till hans förbättring, i hvilket syfte predikanten under de sista

åtta månaderna af år 1896 aflagt 2,146 cellbesök i centralfängelset och

543 i kronohäktet eller i medeltal 9 för dag i det förra och 2 i det

senare fängelset; och har direktören vidare framhållit att, huru trägen

denna tjenstgöring än varit, det dock visat sig önskligt, att särskilt

fångarne å kronohäktet, der under 1896 varit intagna ej mindre än

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra hufvndtitelu.

3

512 personer, till stor del bestående af yngre förbrytare från hufvudstadens

sämsta lager, komme i åtnjutande af än flera besök af själasörjaren;

att emellertid dennes åligganden redan vore så betungande,

att de ej kunde fyllas af en enda person, utan att vare sig tjensten

blefve i någon mån eftersatt eller tjensteinnehafvaren inom kort öfveransträngdes,

samt att de frivilliga krafter, som på senare tid verkat inom

fängelset, ej kunnat i synnerlig grad minska krafvel på ökad presterlig

hjelp.

Utom hvad sålunda blifvit anfördt har fångvårdsstyrelsen erinrat,

att vid tiden för fastställandet af omförmälda aflöningsstat några enrumsfångar

icke funnos förvarade vid det större straflangelset å Långholmen;

att kronohäktet derstädes då endast inrymde 60 celler; att centralfängelset

å Långholmen nu vore försedt, utom med 300 nattceller för gemensamhetsfångar,

med 200 och kronohäktet likaledes med 200 dagceller för enrumsfångar;

att vidare enrumsstraffet genom lagen den 29 juli 1892 blifvit

utsträckt från två till fyra år; att enrumsfånge kräfde en helt annan

och personligen mera ingripande behandling än gemensamhetsfånge;

samt att med afseende härå det vore uppenbart, att en person omöjligen

kunde på ett tillfredsställande sätt vid de båda nämnda fängelserna fullgöra

alla de presterliga åligganden, som af fångpredikanten kräfdes.

Då behofvet af ökadt presterligt biträde vid fängelserna å Långholmen

är en nödvändig följd af den numera genomförda utsträckningen

af cellstraffets användning och den deraf föranledda förändringen i dessa

fängelser, hvarigenom, såsom fångvårdsstyrelsen erinrat, dagcellernas

antal derstädes ökats från 60 till 400, samt detta behof sålunda icke är

af öfvergående beskaffenhet utan kommer att qvarstå äfven för framtiden,

lärer, på sätt fångvårdsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 28 september

1897 förordat, det för ändamålet erforderliga arfvode böra uppföras på

ordinarie stat. I fråga om arfvodets belopp har styrelsen, med hänsyn

dertill att utväg torde kunna beredas att anordna tjenstebostad för nämnda

biträde i kronans hus å Långholmen, ansett detsamma kunna bibehållas

vid nu utgående 200 kronor i månaden, eller 2,400 kronor för år. Och

får jag med stöd häraf hemställa, att Eders Kongl. Maj:t behagade

föreslå Riksdagen:

att å bestämda anslaget till fångars vård och

underhåll till ett presterligt biträde vid fängelserna å

Långholmen uppföra ett arfvode af 2,400 kronor, deraf

enligt grunderna för den af Riksdagen antagna aflöningsstat

för en del tjenstemän vid fångvårdsanstalterna en

fjerdedel skall utgöra tjenstgöringspenningar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra hufvudtiteln.

[3.]

Aflöning sstat

för direktören

och predikanten

vid centralf

ängelset i

Göteboi''g.

Efter centralfängelsets å Norrmalm indragning skola, jemlikt Eders

Kongl. Maj:ts beslut den 31 maj 1895, de qvinliga gemensamhetsfångarne

förvaras å centralfängelserna i Göteborg och Norrköping, Indika

för deras emottagande blifvit ändrade och utvidgade. Sedan öfverflyttningen

numera blifvit till fullo genomförd och anordningarna å de nyinredda

fängelserna vunnit nödig stadga, synes tiden vara inne att framlägga

förslag till de ändringar i aflöningsstaterna vid dessa fångvårdsanstalter,

som af de nya förhållandena påkallas.

Beträffande först centralfängelset i Göteborg, blefvo i följd af uppkommen

fråga om detta fängelses indragning aflöningarna till tjenstemännen

derstädes undantagna från den lönereglering för fångvården,

som år 1874 genomfördes, och lemnade oförändrade vid de belopp, som

af Riksdagen 1863 beviljats. Sålunda upptogs å bestämda anslaget till

fångar^ vård och underhåll för detta fängelse:

till en direktör, lön ............... kronor 1,500: —

arfvode såsom redogörare

och för arbetenas bokföring

............................... „ 500: — 2,000: —

„ en predikant, arfvode ... kronor 500: —

hvarjemte direktören bibehölls vid den direktörerne vid straffängelserna

dittills tillerkända rätt till andel i fängelsets behållna arbetsinkomst samt

ljusanslag. Sedermera blef af 1876 och 1877 årens Riksdagar, på nådig

proposition om löneförbättring åt direktören, medgifvet att, tillsvidare

och intill dess tjensten kunde varda indragen eller annan lönereglering

blefve faststäld, af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll finge

till direktören utgå ett lönetillägg af 500 kronor för år, under vilkor

att förberörda arbetsprovision och ljusanslag upphörde. Likaledes blef

vid 1878 års riksdag från nämnda förslagsanslag ett lönetillägg af 300

kronor för år beviljadt åt predikanten vid fängelset, till dess indragning

eller omreglering af hans tjenst komme att eg a rum.

I förberörda underdåniga skrifvelse den 28 september 1897 har

fångvårdsstyrelsen anfört: att då centralfängelset i Göteborg skulle i

sitt nya skick bibehållas för framtiden såsom rikets enda fängelse för

qvinliga fångar, som hållas till straffarbete i gemensamhet, lönerna för

ifrågavarande båda tjenster nu borde definitivt regleras; att härigenom

skulle vinnas särskild! den fördel, att nämnde tjenstemän, som under

nuvarande förhållanden tillsatts endast på förordnande, komme att hädanefter

tilldelas konstitutorial på sina tjenster och derigenom vinna lika

tryggad ställning, som deras vederlikar vid andra fängelser, hvarförutan

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra hufvudtiteln.

5

fångvården icke kunde beräkna att i sin tjenst förvärfva och bibehålla

dugliga och i allo passande personer; att, hvad anginge direktören vid

fängelset, det ålåge denne att, jemte tillsynen i öfrigt öfver fängelset,

hafva omvårdnad och ansvar för arbetsdriften derstädes; att ehuru

fångantalet vid fängelset ej torde komma att ställa sig högre än i

medeltal inemot femtio, styrelsen dock, med afseende derå att arbetet

vid detta fängelse, som under en lång följd af år bedrifvits med det

resultat, att inkomsten deraf ungefärligen motsvarat kostnaderna för

fångarnes och fängelsets underhåll, fortfarande syntes komma att blifva

lika inkomstgifvande, ansett annan ändring icke böra göras i direktörens

aflöningsförmåner än att det från förslagsanslaget åt honom nu anvisade

belopp 500 kronor borde utbytas mot två ålderstillägg att utgå med

300 kronor efter fem och ytterligare 200 kronor efter tio års anställning;

att emellertid, på det den nuvarande direktören vid fängelset,

hvilken varit i sådan egenskap förordnad sedan 1888, genom berörda

utbyte icke måtte för någon tid gå i mistning af inkomst, som han

redan åtnjutit, borde, i likhet med hvad som medgifvits för de strafffängelsepredikanter

och vaktbetjente vid fångvårdsanstaltema, åt hvilka

ålderstillägg beviljats af 1882 års riksdag, bestämmas, att den tid,

nämnde direktör redan tjenstgjort i sådan egenskap, skulle honom tillgodoräknas

för ålderstilläggs bekommande; samt att predikantstjensterna

vid centralfängelset och länsfängelset i Göteborg syntes böra för framtiden

förenas, för att såmedelst vinna större säkerhet att till dessa

tjenstår erhålla lämplig person, som mera odeladt egnade sig åt fångvården;

och har fångvårdsstyrelsen tillika uppgjort följande förslag till

aflöningsstat för direktören och predikanten vid ifrågavarande fängelse:

i J ..

Lon.

! i

Arfvode.

Ålderstillägg

efter 5 år.

efter 10 år.

till 1 direktör, tillika redogörare ... 1,500

,, 1 predikant, som derjemte upp-

bär arfvode såsom predikant

vid länsfängelset i Göteborgj

500

800

300

200

1

i

Med erinran att enligt de bestämmelser, som gälla för åtnjutande

af aflöning å den af Riksdagen faststälda stat för eu del tjenstemän

vid fångvårdsanstaltema, en fjerdedel af innehafvande lön, arfvode och

ålderstillägg skall utgöra tjenstgöringspenningar, som under tjenstledighet

opaginerad Kontrollera mot PDF

[4]

Aflöning till

bevakningsbefälhrtfvaren

vid tvång sarbetsamtallcn

i Norr köping.

G • Andra hnfvudtiteln.

icke må tillgodokomma löntagaren, får jag på de af fångvårdsstyrelsen

anförda grunder underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen:

att godkänna omförmälda förslag till aflöningsstat

för direktören och predikanten vid centralfängelset i

Göteborg, att tillämpas från och med år 1899; med

förklarande tillika att, för åtnjutande af de i denna

stat upptagna löneförmåner, skola gälla enahanda vilkor,

som föreskrifvits för innehafvare af lön å den af Riksdagen

förut antagna aflöningsstat för en del tjenstemän

vid fångvårdsanstalterna, dock att nuvarande direktören

vid centralfängelset må för åtnjutande af ålderstillägg

tillgodoräkna sig den tid, han redan enligt

fångvårdsstyrelsens förordnande i sådan egenskap derstädes

tjenstgjort.

Hvad slutligen angår tvångsarbetsanstalten i Norrköping, så har,

enligt hvad fångvårdsstyrelsen i förberörda underdåniga skrifvelse den 28

september 1897 anmält, styrelsen såväl tillförene som under nämnda år

mottagit framställning om löneförbättring åt bevakningsbefälhafvaren

derstädes. Denne befattningshafvande åtnjuter enligt den af Riksdagen

antagna lönestat, förutom den samtlige dylika tjenstemän tillkommande

förmånen af fri bostad och vedbrand, en årlig inkomst af allenast 1,400

kronor, upptagen i staten som lön, samt ålderstillägg med 200 kronor

efter fem och ytterligare 100 kronor efter tio år, under det att i staterna

för öfriga centrala fångvårdsanstalter, der det funnits nödigt att

anställa bevakningsbefälhafvare, aflöning är åt desse uppförd, vid centralfängelserna

å Långholmen, i Malmö och å Nya Varfvet samt tvångsarbetsanstalten

i Karlskrona med 2,000 kronor såsom lön och 500 kronor

såsom arfvode jemte ålderstillägg af 300 kronor efter fem och ytterligare

200 kronor efter tio år, samt vid tvångsarbetsanstalterna i Landskrona

och å Svartsjö med 2,000 kronor såsom lön och ålderstillägg af

300 kronor efter fem och ytterligare 200 kronor efter tio år. Då vid

anstalten i Norrköping icke såsom vid öfriga nu nämnda centrala fångvårdsanstalter

finnes anstäld någon fanjunkare eller annan mot honom

svarande befattningshafvande, måste äfven, på sätt fångvårdsstyrelsen i

sin skrifvelse vidare framhållit, bevakningsbefälhafvaren i Norrköping

uträtta åtskilliga bestyr, som annorstädes åligga fanjunkaren. Sedan

vid indragningen af centralfängelset å Norrmalm fångvårdsanstalten i

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra hufvudtiteln.

7

Norrköping fått öfvertaga de qvinliga tvångsarbetsfångarne, hade äfven

ifrågavarande befälhafvares tjenstgöring blifvit mera betungande än förut

dels i följd deraf att antalet fångar, som under de sista fem år, anstalten

användts till centralfängelse, utgjort i medeltal 70, nu vuxit så, att det

för närvarande öfverstege 160, och antagligen komme att för framtiden

ytterligare ökas, och dels samt hufvudsakligast derigenom att qvinliga

tvångsarbetsfångar genom sin sinnesbeskaffenhet och motvilja för ordning

och arbetsflit stälde långt större fordringar på uppmärksamhet och

tillsyn från fängelsebefälets sida än andra qvinnofångar.

Då, på grund af hvad fångvårdsstyrelsen sålunda anfört, ifrågavarande

tjensteman synes böra i atlöningshänseende likställas med bevakningsbefälhafvarne

vid tvångsarbetsanstalterna i Landskrona och å

Svartsjö, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen:

att medgifva, det atlöningen till bevakningsbefälhafvaren

vid tvångsarbetsanstalten i Norrköping

för tiden från och med år 1899 bestämmes till 2,000

kronor såsom lön och ålderstillägg med 300 kronor

efter fem och ytterligare 200 kronor efter tio år.

I afseende å förslagsanslaget till fångars vård och underhåll hemställer

jag, att då den å nämnda anslag med 600 kronor såsom hyresersättning

och 100 kronor till vedanslag upptagna godtgörelse till predikanten

vid centralfängelset å Norrmalm numera upphört att utgå, Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att minska förslagsanslaget till fångars vård och

underhåll med 700 kronor.

Då, i händelse hvad ofvan blifvit föreslaget beträffande aflöning

åt direktören och predikanten vid centralfängelset i Göteborg af Riksdagen

bifalles, desse befallningshafvande icke vidare skulle åtnjuta de

från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll till dem nu utgående

lönetillägg med tillhopa 800 kronor, hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen:

att, under förutsättning att ofvan omförmälda

framställning om fastställande af ny aflöningsstat för

direktören och predikanten vid centralfängelset i Göte
-

[5.]

Minskning i

jör slag san slaget

till fångars

vard och underhåll.

.ro.]

\ tterhgare

minskning i

förslagsanslaget

till fångars

vård och underhåll.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra hufvudtiteln.

borg bifalles, minska förslagsanslaget till fångars vård

j-j ;rji och underhåll med ytterligare 800 kronor.

Beträffande öfriga i nu gällande riksstat uppförda ordinarie anslagtill

fångvården finnes icke anledning att ifrågasätta förändring.

(be : it.nä''

Bifalles hvad ofvan hemstälts, kommer bestämda anslaget till

fångars vård och underhåll, som nu utgör 497,500 kronor, att upp
-

tagas till..,..;....................................................... kronor 499,100: —

och förslagsanslaget till fångars vård och underhåll,

nu utgörande 1,043,875 kronor, att upptagas

till....................................................................... „ 1,042,375: —

samt fångvård sanslaget i sin helhet, som nu utgör

1,695,875 kronor, att upptagas till........................ „ 1,695,975: —

i M V ’|r, -s-bjf.b b ( '' i '' '' i • !• r i I f - .

Öfriga ordinarie anslag.

öfriga ordina- Beträffande öfriga ordinarie anslag har jag icke att föreslå någon

rie anslag, förändring.

Extra anslag.

^-7 j För fortsatt uppehållande af lagbyråns verksamhet torde Eders

lagbyrån. Kongl. Magt föreslå Riksdagen:

att på extra stat för år 1899 anvisa ett belopp

af 25,000 kronor.

I sammanhang härmed torde angående lagbyråns verksamhet under

år 1897 böra meddelas Riksdagen, att lagbyrån nämnda år dels fortsatt

och afslutat det under nästföregående år påbörjade arbetet i fråga om

fullföljd af talan emot domstols utslag samt i sådant hänseende uppgjort

förslag till ändring af rättegångsbalken, utsökningslagen m. m.,

dels utarbetat förslag till ändrad lagstiftning rörande stämning äfvensom

till ändring i vissa delar af förordningen angående jordegares rätt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra liufvudtiteln.

9

öfver vattnet å hans grund, dels ock uppgjort, förutom författningsförslag

af mindre omfattning, förslag till lagar i syfte att afhjelpa den med nuvarande

lagstiftning förenade olägenhet, att särskilda delar af en tomt

kunna vara i afseende å inteckningar olika stälda; hvarjemte en del lagförslag

af ledamöter i lagbyrån föredragits i högsta domstolen.

Sedan Svea hofrätt afgifvit af Eders Kongl. Maj:t infordradt yttrande

öfver det af särskilde komiterade uppgjorda förslag till lag om

krigsdomstolar och rättegången derstädes, enligt hvilket förslag krigshofrätten

skulle i väsentlig mån omorganiseras, har Eders Kongl. Maj:t

den 29 januari 1897 beslutat att öfver samma lagförslag inhemta högsta

domstolens utlåtande. Då detta utlåtande ännu icke inkommit, och

frågan om aflåtande af proposition i ämnet således icke hittills kunnat

af Eders Kongl. Maj:t afgöras, hemställer jag i underdånighet, att Eders

Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen:

att för år 1899 till arfvoden åt krigshofrättens

ordförande och militäre ledamöter på extra stat anvisa

enahanda belopp, som för närmast föregående år dertill

anslagits, eller 3,250 kronor.

I underdånig skrifvelse den 16 november 1897 har statskontoret

— med anmälan att statskontoret, jemlikt nådiga trefven den 20 december

1895, den 14 februari och li september 1896 samt den 22 januari

och 5 februari 1897, till komitén för vidtagande af en revision af

den militära rättegångsordningen af under händer varande medel förskottsvis

utbetalt 11,770 kronor 17 öre — hemstält, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes i nåder förordna om godtgörelse till statskontoret för de sålunda

förskjutna medlen.

I öfverensstämmelse med hvad förut egt rum anser jag, att af

den besparing å sammanlagdt 13,082 kronor 22 öre, som, enligt hvad

från statskontoret meddelats, förefinnes å anslaget till nya lagberedningen

för åren 1893 och 1894, erforderligt belopp bör användas till bestridande

af omförmälda förskott.

Jag hemställer derföre, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

:

att medgifva, att af besparingarne å anslaget till

nya lagberedningen för åren 1893 och 1894, tillhopa

13,082 kronor 22 öre, ett belopp af 11,770 kronor 17

Bih. till Riksd. Prof. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 2

[8.]

Arfvoden åt

krigshofrättens

ordförande och

militäre ledamöter.

[9.]

Statskontorets

förskott.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra hufvudtiteln.

öre må användas till ersättande af förskottet till omförmälda

komité.

i : ■bii!!),'' ''j ■ rii. jii f -uj »bj;.: '' ■

Statsrådets öfrige ledamöter biträdde hvad föredragande departementschefen

sålunda hemstält;

Och täcktes Hans Maj:t Konungen dertill i nåder

lemna bifall.

v . -;. v, *,-« -W-i/.i i*J31 ;i C i.iti \l. *l?Tu \ hi ‘ IfjlG ’ > it fVf

Ex protocollo

Aug. von Hartmansdorff.

* V r ‘ ■ j. '' '' '' . ■ - " ''• - - '' • • - .. r>V ■ > *__

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1898.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln.

Protokoll öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 januari

1898.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr minisjern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena föredrog regleringen

af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel för år 1899 och yttrade:

Bih. till Riksd. Prof. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Kabinetts
kassan
-

[I-]

[2.]

[3- 4.]

[5.]

Konsu Iskassan.

[6.]

[7.]

C8-]

[9.]

2 Tredje hufvudtiteln.

»Med afseende å kabinettskassans utgifter för år 1899 beräknades behofvet

i det budgetförslag, som förelädes Eders Kongl. Maj:t den 26 sistlidne november,

till 624,600 kronor för de förenade rikena tillsammans. Af detta

belopp skulle Sverige bestrida dels hela det till hemliga utgifter beräknade

anslaget, 9,900 kronor, dels ock af återstoden, 614,700 kronor, enligt vedertagen

proportion, 18/,7 eller 43.3,900 kronor, således tillhopa 443,800 kronor

eller samma belopp, som af senaste riksdag beviljades.

Af de i budgetförslaget ingående anslag är löneanslaget till departementschefen,

ministern för utrikes ärendena, uppfördt med samma belopp som i

nu gällande riksstat, eller 24,000 kronor.

Samma förhållande eger rum med anslaget till utrikesdepartementet, som

alltså upptagits till 27,495 kronor.

Under anslagen till ministerstaten, militärattachéer samt skrifmaterialier,

expenser och extra utgifter förekommer likaledes ingen ändring.

Hvad konsulskassan angår, äro inkomster och utgifter i detta budgetförslag

beräknade till 585,300 kronor, deraf 253,980 kronor beräknats belöpa på Sverige

och 331,320 kronor på Norge, efter proportionen mellan de under år 1896 till

konsulskassan influtna svenska och norska konsulat- och expeditionsafgifter

jemte statsanslagen. Fördelningen af utgifterna å de särskilda rubrikerna har

skett efter proportionen af bidragens i detta budgetförslag beräknade slutsummor

med 43,3931 % för Sverige och 56,6069 % för Norge.

De särskilda rubrikerna utgöras af:

Utrikesdepartementet. Det från konsulskassan beräknade gemensamma bidraget

är oförändradt, men enligt ofvannäinnda fördelningsgrund har den

svenska andelen uppförts med 7,594 kronor eller 43,3931 % af hela beloppet

17,500 kronor.

Konsulsstaten. Slutsumman 532,250 kronor har blifvit. fördelad i förhållande

till hvarje lands bidrag och således ett belopp af 230,960 kronor eller

43,3931 % uppfördt för Sverige.

Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter. Slutsumman är oförändrad,

men med användande af nyssberörda proportion har den svenska andelen

blifvit beräknad till 15,426 kronor.

Under utgifter, som bestridas af svenska statsmedel allena, uppföres understöd

åt svenska kyrkan i Paris med oförändradt belopp af 2,950 kronor.

Jag erinrar härvid, att riksdagen i skrifvelse den 2 maj 1894 medgifvit,

att af öfverskotten å de från kronans fastighet i Konstantinopel inflytande

hyresinkomster må från och med 1895, så länge Eders Kongl. Maj:t finner

anslaget behöfligt, dock under högst fem år, få för svenska kyrkan i Paris

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln. 3

användas 864 kronor årligen, att utgå såsom lönetillökning för pastor vid

nämnda kyrka.

Å tredje hufvudtiteln finnes uppfördt endast ett extra anslag, nämligen för [10.]

utgifvande af »Sveriges traktater».

I den redogörelse, som utgifvaren af detta verk afgifvit öfver sin verksamhet

under sistförflutet år, har han beträffande arbetets fortskridande anfört

följande:

»Sedan under år 1896 arbetets tionde del utkommit, har under loppet af

år 1897 tryckningen af den elfte delen fortgått till och med det 28:de arket,

så att, i öfverensstämmelse med hvad i min föregående redogörelse nämndes,

denna del kan med säkerhet antagas utkomma komplett under innevarande

år. Den tolfte och sista delen kan omedelbart därefter börja att tryckas.

Den är ämnad att sträcka sig till och med år 1900, med hvilket år traktatverket

tills vidare afslutas. Arbetet för fyllande af den lakun (1630—1814),

som uppstått genom den anbefalda öfvergången till den ny«§te tiden, har

under år 1897 fortgått, men någon tryckning har icke, såsom ämnadt var,

ansetts böra företagas på grund däraf, att fortsatta forskningar visat, att i

riksarkivets traktatsamling för 1600-talet förefinnas defekter, hvilka. endast

genom utländska arkiv kunna afhjelpas; en utväg, hvilken likväl nu icke torde

böra anlitas, förr än dessa forskningar hunnit så långt, att en fullständig

kunskap vunnits om hvad i berörda afseende är att söka, då sedermera den

ifrågavarande kompletteringen kan på en gång företagas och genomföras.

Material är emellertid sainladt för tiden 1630—1718 och för år 1814 och

därvid äfven början gjord till anskaffande af handlingar ur främmande arkiv,

men arbetet därmed afstannade i följd af den ofvannämda förändringen i

planen för verkets utgifvande.»

I skrifvelse den 26 Maj 1894 gjorde kommerskollegium framställning [11.]

derom, att genom utdelande af årliga stipendier af allmänna medel tillfälle

måtte beredas för unge män att vid de förenade rikenas konsulat förvärfva

de insigter och den erfarenhet i handels-, sjöfarts- och andra med utöfvande

af konsulstjenst samband egande förhållanden, som kunde göra dem särskild!

egnade för sådan tjenst. Med anledning deraf beslöt Eders Kongl. Magt den

31 December samma år, på hemställan af dåvarande ministern för utrikes

ärendena, att i nådig proposition äska riksdagen medgifvande, att af Sveriges

andel i konsulskassans besparingar måtte från och med år 1896, så länge

Eders Kongl. Maj:t funne lämpligt, dock under högst tre år, få användas årligen

4,000 kronor till ett konsulsstipendium och 1,500 kronor till bestridande,

i män af behof, af stipendiatens resekostnader.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje hufvudtiteln.

Denna framställning blef af riksdagen bifallen.

Dåvarande ministern för utrikes ärendena ansåg sig tillsvidare icke böra

tillstyrka upprättande af mer än ett stipendium, då utrikesdepartementet,

redan förfogade öfver det s. k. Johnsonska stipendiet och antalet stipendier

borde bestämmas i förhållande till möjligheten för stipendiaterne att erhålla

befordran.

Den 3-års period, för hvilken det ifrågavarande stipendiet blifvit beviljadt,

, utgår med innevarande år.

Vid det nya stipendiets tillsättande visade det sig emellertid, att detsamma

söktes af ett stort antal personer, hvilkas förvärfvande för konsulsbanan

skulle hafva varit af stor fördel, men hvilka icke utan godtgörelse af allmänna

medel kunde uppehålla sig i utlandet för tjenstgöring vid de förenade rikenas

konsulat, synnerligast icke vid utom Europa belägna, och hvilka derföre afstodo

ifrån att vinna inträde å konsulsbanan. Då utbildandet af en yrkesskicklig

konsulatkår utan tvifvel är ett af de förnämsta vilkor, för att de

förenade rikenas handels- och sjöfartsintressen må kunna på ett nöjaktigt sätt

bevakas, och då möjlighet att erhålla befordran alltid i främsta rummet torde

kunna påräknas af sådana unge män, hvilka genom en längre tids vistelse i

utlandet och tjenstgöring vid våra konsulat förvärfvat de för yrket nödiga

kunskaper, anser jag mig icke kunna underlåta att söka bringa till verkställighet

kommerskollegii i dess ofvan omförmälda framställning gjorda förslag

att för sagda ändamål upprätta två konsulsstipendier. Dessa stipendier

torde lämpligen kunna bestämmas till enahanda belopp som det nu utgående,

eller 4,000 kronor om året för hvartdera, samt dessutom, till bestridande, i

mån af behof, af båda stipendiaternes resekostnader, 3,000 kronor; och torde

i fråga om tillsättandet och åtnjutandet af de båda stipendierna böra fastställas

samma bestämmelser, som de för det nu utgående stipendiet gällande,

nämligen:

att ministern för utrikes ärendena skall genom kungörelser underrätta,

att ansökningar till stipendiernas erhållande kunna inom viss tid inlemnas

till utrikesdepartementet,

att ansökningarna skola af utrikesdepertementet öfversändas till kommerskollegium

för upprättande af underdånigt förslag,

att stipendierna skola utdelas på ett år, men att ministern för utrikes

ärendena derefter skall kunna förlänga tiden för stipendiernas innehafvande

till tre år,

att åtnjutande af stipendierna icke skall för stipendiaten medföra någon

som helst rätt att efter stipendietidens utgång vinna befordran,

att stipendierna icke skola behöfva ovilkorligen utdelas för hvart år,

utan allenast i den mån för stipendiernas erhållande lämpliga personer finnas

att tillgå,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln.

5

att inga särskilda kompetensvilkor skola på förhand stadgas, utan eu

hvar sökandes lämplighet bedömas efter för handen varande omständigheter,

att kommerskollegium efter utnämning af stipendiat skall till ministern

för utrikes ärendena afgifva förslag till instruktion, samt

att utsedd stipendiat skall vara skyldig att ställa sig till efterrättelse de

instruktioner, som honom meddelas af ministern för utrikes ärendena.

På grund af hvad jag nu i olika punkter anfört och föreslagit, får jag i

underdånighet hemställa:

att Eders Kongl. Maj:t måtte af riksdagen för år 1899 äska de anslag

under tredje hufvudtiteln, som finnas intagna i kolumnen b af den i likhet

med hvad föregående år egt rum utarbetade tablå, som torde böra fogas vid

denna dags protokoll såsom bilaga A;

att de ordinarie anslagen måtte föreslås att utgå mot nu gällande redovisningsskyldighet

samt med samma rätt till deras användande och under

enahanda vilkor som hittills;

att Riksdagens medgifvande äskas, att af Sveriges andel i konsulskassans

besparingar må från och med år 1899 tillsvidare få användas årligen

8,000 kronor till två konsulsstipendier, hvardera å 4,000 kronor, och 3,000

kronor till bestridande, i mån af behof, af stipendiaternes resekostnader, eller

tillsammans 11,000 kronor, med iakttagande i fråga om tillsättandet och åtnjutandet

af de båda stipendierna af ofvan omförmälda bestämmelser;

och att afskrifter af protokollen vid föredragning i sammansatt statsråd

den 26 sistlidne november och denna dag angående den för de förenade

rikena gemensamma utrikesbudgeten för 1899 måtte såsom bilagor B och C

åtfölja protokollet öfver denna föredragning.»

Jemlikt öfrige statsrådsledamöters tillstyrkande

behagade Hans Maj:t Konungen, med gillande af det

föredragna förslaget till riksstatens tredje hufvudtitel för år

1899 samt af hvad herr ministern för utrikes ärendena

i öfrigt hemstält och föreslagit, befalla, att afskrift af

detta protokoll skulle till finansdepartementet öfverlemnas

för att tjena till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts

nådiga proposition till riksdagen angående statsverkets tillstånd

och behof.

In fidem:

G. F. Akerhiehn.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje hufvudtiteln.

Bil. A.

Ordinarie anslag.

Kabinettskassans utgifter.

Departementschefen, ministern för utrikes ären- ri en a ____________________________________

Riksstaten

1898.

Förslag till

riksstat

1899.

Norges andel

i utrikes- budgeten

1899.

Sveriges och

Norges ge- mensamma

utrikesbud- get 1899.

a

kronor.

24,000

27,495

337,941

8,471

45,893

b

kronor.

24,000

27,495

337,941

8,471

45,893

C

kronor.

11,455

140,809

3,529

25,007

d (b + c)

kronor.

24.000

38,950

478,750

12.000

70,900

> Utrikesdepartementet ..............................

5 Ministerstaten ...................-..................-..........

i Militärattachéer .................................

5 Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter....

Säger

Konsulskassans utgifter.

k TTt.rikesrlenartementet ...................

443,800

443,800

180,800

624,600

7,550

230,072

15,338

7,594

230,960

15,426

9,906

301,290

20,124

17,500

532,250

35,550

7 Konsulsstaten...............................-.......................

8 Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter....

Afgår hvad som häraf beräknas kunna bestridas

af inflytande konsulat-1 och expeditionsafgifter

252,960

92,960

253,980

93,980

331.320

211.320

585.300

305.300

Säger

160,000

160,000

120,000

280,000

Summa

Utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena.

9 Svenska kyrkan i Paris.......................................

603,800

603,800

300,800

904,600

2,950

2,950

Säger

2,950

2,950

Summa

Extra anslag.

0 För fortsatt utgifvande af »Sveriges Traktater»

1 För två konsulsstipendier, hvardera å 4,000

kronor, 8,000 kronor och 3,000 kronor till

bestridande, i mån af behof, af stipendia- ternes resekostnader, eller tillsammans 11,000

kronor, att utgå af Sveriges andel i konsuls- kassans besparingar.

(306,750

606,750

4,500

4,500

Säger

4,500

4,500

Summa

611,2501 611,250

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln.

7

Anmärkningar.

(Till kabinettskassans utgifter bidrager Sverige med 12/n och Norge med 5/17. Anslagen till ministerstaten

och till militärattachéer äfvensom till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter må användas

utan hinder af deras fördelning å särskilda utgiftstitlar eller inskränkning till något visst år.

[Sverige bestrider allena löneanslaget till departementschefen, men, för vinnande af ofvan angifna

l< proportion mellan slutsumman för Sveriges andel och slutsumman för Norges andel i kabinettskassans

utgifter, är Norge3 bidrag till anslagsrubriken 5 beräknadt högre än proportionen.

5 I slutsumman, Kr. 70,900, ingår för hemliga medel Kr. 9,900, att betalas af Sverige ensamt.

''Till konsulskassans utgifter påräknas dels de vid de lönad» konsulaten inflytande konsulatafgifterna

utaf svenska och norska fartyg samt expeditionsafgifter (ang. beräkningen af dessa, se sid.

10 och 11 här nedan), dels statsanslag, till hvilka Sverige bidrager enligt den af de 1855 och

1875 tillsatta konsulatkomitéer sammanstämmande förordade proportion, för hvilken redogörelse

lemnas i det af sistnämnda komité den 4 november 1876 afgifna betänkande sid. 53

och följ., sid. 170 och följ. (jmfr Konsulatförordningen den 4 november 1886, § 126), och

hvilken proportion, uttryckt i procent, motsvarar 57,14 % för Sverige och 42,8 6 % för Norge.

Bidragen (angående beräkningen af dessa se sid. 2 här ofvan) beräknas för Sverige till

Kr. 253,980 och för Norge till Kr. 331,320. Utgifterna fördelas i proportion till bidragen,

hvilken proportion, uttryckt i procent, motsvarar 43,3931 % för Sverige och 56,6069 % för

Norge.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje hufvudtiteln.

Bil. B.

Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms

slott den 26 november 1897.

N ärvaran de:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Hans excellens norske herr statsministern Gram,

Statsråden: herr friherre Akerhielm,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

grefve Wachtmeister,

Engelhart.

10:o.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet:

Uti det förslag till utrikesbudget för år 1899 (för Norge 1 juli 1898—30 juni

1899), för hvilket jag nu ber att få för Eders Kongl. Maj:t närmare redogöra, har jag

upptagit slutsummorna af kabinettskassans utgifter till samma belopp som de, hvilka

finnas upptagna i den faststälda utrikesbudgeten för år 1898.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln. 9

Utgiftsförslaget omfattar enligt beräkningen:

ministern för utrikes ärenden .................................... kr. 24,000

utrikesdepartementet................................................... » 38,950

ministerstaten............................................................... » 478,750

militärattachéer............................................................ » 12,000

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter ............ » 70,900

eller tillsammans kr. 624,600

I den sista af dessa rubriker ingår anslaget till hemliga utgifter, till hvilket i enlighet

med Eders Kongl. Maj:ts beslut i sammansatt statsråd den 14 Januari 1897 något

bidrag från Norge icke äskats, och hvilket till följd deraf i 1898 års budget är

upptaget endast med dess svenska andel eller kr. 9,900. Då de af mig redan förra

året omnämnda unionella underhandlingarna äfven i år torde få anses utgöra ett skäl

för att låta denna fråga hvila, anser jag mig fortfarande böra upptaga detta belopp till

allenast kr. 9,900 att utgå från Sverige ensamt.

Af utgiftsförslagets slutsumma belöper således på Sverige

hela anslaget till hemliga utgifter............ ......................................................... kr. 9,900

samt af återstoden, kr. 614,700, enligt den vedertagna proportionen 12: 5... » 433,900

tillsammans kr. 443,800

samt på Norge .................................................................................................... » 180,800

summa kr. 624,600

De från kabinettskassan utgående expehtanslöner och pensioner hafva icke undergått

någon förändring; och har jag derföre bibehållit den i 1898 års budget för denna

utgiftspost upptagna siffra.

Konsulskassans inkomster af konsulatafgifter beräknades i 1898 års budgetförslag

till kr. 288,300. Vid underdånig föredragning den 4 december 1896 af berörda budgetförslag

anförde jag, att den stegring i konsulatafgiften, hvilken inträdt under de sista

åren, syntes mig gifva anledning att taga i öfvervägande, huruvida icke en nedsättning

i denna afgift skulle kunna ske för att derigenom bereda sjöfarten någon lättnad, men

att jag på uppgifna skäl icke då ansåge något förslag i nämnda syfte böra framläggas.

Enligt hvad de i år från vederbörande konsuler inhemtade approximativa uppgifter utvisa,

kan en ökning i konsulskassans inkomster af konsulat- och expeditionsafgifter äfven

för i år påräknas.

Angående den af mig sålunda väckta frågan om en eventuel nedsättning af ifrågavarande

afgifter anförde emellertid departementet för det inre i sitt öfver 1898 års bud
Bill.

till Riksd. Prat. 1898. 1 Sami. 1 A/d. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Tredje hufvudtiteln.

getförslag afgifna underdåniga utlåtande, att för norska fartygs vidkommande konsulatafgiftens

storlek vore faststäld genom lag, samt att frågor, som berörde bemälda afgift

ter, antoges stå i nära förbindelse med de mellan rikena pågående förhandlingar, hvilkas

resultat då ännu icke förelåge. Då det icke torde kunna bestridas, att frågan om bestämmandet

af konsulatafgifternas storlek liksom andra konsulatafgiftsuppbörden berörande

frågor ega nära samband med de uppgifter, som den nu samlade unionskomitén

fått sig förelagda, torde, med hänsyn till den af departementet för det inre uttalade uppfattningen,

skäl vara för handen att, innan något vidare från min sida företages i denna sak

afvakta den utredning och de förslag, som af sagda komité kunna komma att i hithörande

afseende afgifvas.

I fråga om beräkningen af konsulskassans inkomst af konsulatafgifter för år 1899

hemställer jag, att nämnda inkomst, för åstadkommande af jemvigt mellan kassans inkomst-

och utgiftsposter, måtte få upptagas med kr. 1,000 mindre än i 1898 års budget

eller till kr. 287,300. Jag erinrar härvid, att uppkommande öfverskott i konsulskassan

enligt Eders Kongl. Maj:ts beslut den 4 december 1893 skola fördelas mellan Sverige

och Norge efter proportionen af de båda rikenas bidrag till konsulskassan såväl genom

statsbidrag som genom erlagda konsulat- och expeditionsafgifter. Inkomsten torde således

i nära öfverensstämmelse med den i budgetförslaget för 1898 gjorda beräkning

kunna upptagas med följande belopp:

från Antwerpens distrikt:

från hufvudstationen ___________________________________________ kr. 9,600

» vicekonsulaten .................................................... » 1,200 ]jr

» Archangels distrikt ............................... »

» Barcelonas » »

» Bilbaos » »

»

»

»

»

Genuas distrikt:

från hufvudstationen _______________________________________________ kr. 3,200

» vicekonsulaten .................................................. » 200

Hamburgs distrikt:

från hufvudstationen........ ....................................... kr. 11,900

» vicekonsulaten................................................... » 1,800 »

Havres distrikt:

från hufvudstationen __________ kr. 5,400

» vicekonsulatet i Bordeaux ................. » 1,700

» de olönade vicekonsulaten_________________ » 9,100 s

Helsingfors’ distrikt................................................................... »

Konstantinopels » ................................................................... »

10,800

1,800

4,200

5,400

3,400

13,700

16,200

7,600

300

Transport kr. 63,400

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln.

11

Transport kr. 63,400

från Köpenhamns distrikt:

från hufvudstationen .......... kr. 10,500

» vicekonsulatet i Helsingör............. » 300

» de öfriga vicekonsulaten..................................... » 9,400 » 20,200

» Leiths distrikt:

från hufvudstationen ............................................... kr. 2,900

» vicekonsulaten................................................... » 18,900 » 21,800

» Lissabons distrikt........................................................................ » 3,600

» Londons distrikt:

från hufvudstationen ................................................ kr. 36,100

» vicekonsulatet i Cardiff............... » 15,700

» » » Liverpool ........ » 9,300

» » » Newcastle................................. » 19,000

» » » The Hartlepools ............... » 4,200

» de öfriga vicekonsulaten.................................... » 48,800 » 133,100

» Lybecks distrikt:

från hufvudstationen_____________________________ kr. 4,400

» vicekonsulaten....... ........... » 3,300 » 7,700

» Newyorks distrikt................................................................ ........ » 21,500

» Rigas distrikt:

från hufvudstationen ................................ kr. 4,600

» vicekonsulaten............... » 3,000 „ 7,600

» Rio de Janeiros distrikt:

från hufvudstationen................... kr. 4,700

» vicekonsulaten ........... » 3,700 » 8,400

Summa kr. 287,300,

hvaraf med ledning af 1896 års siffror i runda tal kr. 86,563 eller 30, ] 3 procent antagas

belöpa på svenska och kr. 200,737 eller 69,8 7 procent på norska fartyg.

Konsulskassans inkomster af expeditionsafgifter, som för 1898 beräknades till

kr. 18,000, torde kunna uppföras med samma belopp. På grund af 1896 års uppbörd

kunna ifrågavarande afgifter i runda tal beräknas utgöra för svenska ärenden omkring

kr. 7,321 eller 40,67 procent, för norska ärenden kr. 10,487 eller 58,26 procent samt

för sådana ärenden, hvilka äro att betrakta såsom för båda rikena gemensamma, kr. 192

eller 1,07 procent.

Om till den beräknade inkomsten af konsulatafgifter ........................ kr. 287,300

samt af expeditionsafgifter .................................................................. » 18,000

Transport kr. 305,300

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje hufvudtiteln.

Transport kr. 305,300

läggas statsbidrag till samma belopp, hvarmed dessa under en följd af år utgått

och jemväl för 1898 blifvit beviljade, nämligen kr. 160,000 från Sverige

och kr. 120,000 från Norge eller tillsammans .......................... .............. » 280,000

skulle konsulskassans inkomster komma att utgöra i det hela .................. kr. 585,300.

Beträffande härefter konsulskassans utgifter upptages bidraget till utrikesdepartementet

med oförändradt belopp, kr. 17,500. I fråga om rubriken löner och arfvoden

inträder minskning å tillhopa kr. 1,500, derigenom att de vicekonsuln i London, t. f.

konsuln i Leith J. W. Tornöe tillkommande två ålderstillägg å tillsammans kr. 1,000

bortfallit på grund af Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 5 februari innevarande år, enligt

hvilket Tornöe förklarades berättigad att från och med den 1 juli 1896 under sitt förordnande

såsom konsul i Leith uppbära de för berörda befattningar anslagna löneförmåner

oafkortade med skyldighet att under tiden afstå de löneförmåner, som vore

förenade med hans ordinarie befattning, samt att det till vicekonsuln i Cardiff och

Barry C. A. Höjer utgående ålderstillägg å 500 kronor genom Höjers den 15 mars

1897 timade frånfälle likaledes bortfallit. A andra sidan uppstår en ökning uti ifrågavarande

rubrik, derigenom att lönen för vicekonsulsbefattningen i Havre blifvit, jemlikt

nådigt beslut den 5 februari detta år höjd med kr. 500 från kr. 4,500 till kr. 5,000.

Hela minskningen i förevarande rubrik kommer sålunda att blifva kr. 1,000.

Anslagen till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet hafva icke undergått någon

förändring.

I afseende å anslagen till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet varder jemväl

denna rubriks slutsumma densamma som i 1898 års budget. Den förändring har dock

beträffande dessa anslag egt rum, att jemlikt nådiga beslutet den 12 sistlidne mars det

till förutvarande generalkonsulatet i Alger hittills utgående anslag, kr. 3,000, blifvit i

sammanhang med berörda generalkonsulats omreglering och förändring till konsulat

nedsatt till kr. 2,000, men å andra sidan ett anslag af kr. 1,000 blifvit tillagdt nyupprättade

konsulatet i Tunis.

Utgifterna till pensioner, utgörande kr. 2,525, hafva icke undergått någon förändring.

Vid underdånig föredragning den 4 december 1896 af budgetförslaget för 1898 anförde

jag, att, ehuru beloppet af konsulskassans då utgående pensioner utgjorde endast kr.

2,525, jag likväl, enär de konsuler vid afskedstagandet tillerkända pensioner på senare

tiden utgjort kr. 4,000 om året och väl kunde hända, att före år 1898 några af de förenade

rikenas konsuler kunde komma att erhålla afsked med pension, ansåge, att den i

1897 års konsulsstat uppförda summa för pensioner, kr. 11,550, borde i 1898 års stat

bibehållas oförändrad. Då hvad jag sålunda med afseende å 1898 års budgetförslag

anfört torde ega tillämpning jemväl på nu ifrågavarande budgetförslag, har jag äfven i

detta senare förslag upptagit för pensioner kr. 11,550.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje hnfvudtiteln. 13

För skrifmaterialier, expenser och extra utgifter beräknas liksom för 1898 ett belopp

af kr. 35,550.

Konsulskassans utgifter år 1899 skulle alltså omfatta:

utrikesdepartementet ......................................................................... kr. 17,500

konsulsstaten:

a) löner och arfvoden __________________________________________________ kr. 384,900

b) anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet » 74,500

c) anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet » 61,300

d) pensioner ................................................................ » 11,550 » 532,250

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter............................................. » 35,550

Summa utgifter kr. 585,300

Denna summa motsvaras af den ofvan gjorda inkomstberäkningen.

En sammanställning af beräkningarna för 1898 och 1899 skulle hafva följande

utseende:

Inkomster:

1898.

1899.

Ökning. Minskning.

statsverkens bidrag______________________

konsulatafgifter____________________________

expeditionsafgifter.......................

kr.

»

»

280,000

288,300

18,000

kr.

»

280,000

287,300

18,000

—

kr.

1,000

Summa kr.

586,300

kr.

585,300

—

kr.

1,000

Utgifter:

utrikesdepartementet ____________________

kr.

1898.

17,500

kr.

1899.

17,500

Ökning.

Minskning.

konsulsstaten:

a) löner och arfvoden____________

»

385,900

»

384,900

kl*.

1,000

b) anslag till kontorskostnader

mot redovisningsskyldighet

»

74,500

»

74,500

c) anslag till kontorskostnader

utan redovisningsskyldighet

»

61,300

61,300

d) pensioner_____________________ ...

»

11,550

»

11,550

—

-—

skrifmaterialier, expenser och extra

utgifter___________________________________

»

35,550

35,550

_

_

Summa

kr.

586,300

kr.

585,300

—

kr.

1,000

De summor, som för tillfälliga och oförutsedda utgifter samt till betäckande af

möjligen bristande inkomster skulle behöfva begäras af storthinget, anser jag böra i

likhet med föregående år beräknas till kr. 12,000 för kabinettskassan och kr. 16,000

för konsulskassan. För Sveriges del lärer Eders Kongl. Maj:t vilja af riksdagen begära

samma dispositionsrätt öfver uppkommande besparingar, som hittills varit medgifven.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje hnfvudtiteln.

Jag hemställer i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t behagade öfver de af mig

uppgjorda förslag och beräkningar infordra kongl. norska regeringens betänkande.

Till hvad herr ministern sålunda hemstält och deruti

öfrige närvarande svenske och norske statsrådsledamöter

i underdånighet sig förenade, behagade Hans

Maj:t Konungen lemna nådigt bifall.

In fidem:

C. H. Strömfelt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje hiifvudtiteln.

15

Bil. C.

Protokoll öfver utrikesdepartementsärende, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms slott den

14 januari 1898.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Hans excellens norske herr statsministern Gram,

Statsråden: herr friherre Akerhielm,

WlKBLAD,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Waghtmeister,

Engelhart.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena föredrog i underdånighet förslaget

till de förenade rikenas gemensamma utrikesbudget för 1899 samt kongl. norska

regeringens den 17 nästlidne december deröfver afgifna underdåniga betänkande.

Herr ministern anförde:

»Emot de af mig uppgjorda beräkningarna har kongl. norska regeringen icke haft

något att anmärka. Enligt dessa beräkningar utgör hela anslagsbehofvet till kabinetts
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje hufvudtiteln.

kassan kr. 624,600 för de förenade rikena tillsammans eller samma belopp, som varit

uppfördt i Sveriges och Norges gemensamma budget för de senaste åren. Af detta

belopp bestrider Sverige ensamt det till hemliga utgifter beräknade anslaget, kr. 9,900.

Återstoden, kr. 614,700, skulle, med iakttagande af en sträng fördelning, enligt den

vedertagna proportionen 12 till 5, fördelas sålunda, att Sveriges bidrag blefve kr.

433,905: 88 och Norges kr. 180,794: 12, men för afrundning af slutsiffran i hvartdera

landets anslag beräknas Sveriges andel till kr. 433,900 och Norges till kr. 180,800. En

obetydlig rubbning uppkommer visserligen härigenom i proportionen mellan rikenas

bidrag, men densamma är emellertid endast skenbar, emedan i utrikesdepartementets

räkenskaper hänsyn till den rätta proportionen alltid tages, och skilnaden godtgöres

hvartdera landet, så att uppkommen besparing eller brist i hvarje fall fördelas efter den

verkliga proportionen.

Det anslag af statsmedel, som erfordras för konsulskassan, belöper sig i likhet med

föregående år till kr. 280,000, hvaraf, enligt proportionen 4 till 3, kr. 160,000 skulle

falla på Sverige och kr. 120,000 på Norge.

Jag får alltså i underdånighet hemställa, det Eders Kong! Maj:t behagade besluta

att af riksdagen och storthinget äska de för utgifternas bestridande nödiga anslag, att

utgå såväl för kabinettskassan, så vidt angår de af Sverige och Norge gemensamt bestridda

anslagen, som för konsulskassan efter den för de båda rikenas bidrag till sådana

utgifter hittills tillämpade proportion.

Med hänsyn såväl till de för Sverige och Norge olika statsregleringsperioderna,

som till den olika dispositionsrätt öfver besparingar å ifrågavarande anslag, hvilken i

de båda rikena under senare år varit bestämd, får jag slutligen föreslå,

att af riksdagen måtte för 1899 begäras kr. 443,800 (kr. 9,900 + kr. 433,900) till kabinettskassan

och kr. 160,000 till konsulskassan, att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet

samt med samma rätt till anslagens användande och under enahanda vilkor

som hittills;

och att af storthinget måtte för budgetterminen 1 juli 1898—30 juni 1899 äskas

kr. 180,800 till kabinettskassan och kr. 120,000 till konsulskassan, förutom hvad i konsulatafgifter

af norska fartyg samt expeditionsafgifter kan komma att under samma

period inflyta, äfvensom derutöfver ett anslag för tillfälliga eller oförutsedda utgifter

af kr. 28,000, hvaraf kr. 12,000 för kabinettskassan och kr. 16,000 för konsulskassan.

Uti hvad herr ministern för utrikes ärendena sålunda hemstält och föreslagit, förenade

sig det sammansatta statsrådets öfriga ledamöter, hvarvid norska statsrådsafdelningen

tillika yttrade, att den anslöte sig till kong! norska regeringens betänkande;

och behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla

hvad sålunda blifvit af herr ministern för utrikes

ärendena hemstäldt och föreslaget.

In fidein:

G. F. Akerhielm.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje imfvmltiteln.

17

Sveriges och Norges gemensamma utrikesbudget för år 1899.

1.

Kabinettskassan:

Sverige.

Norge.

Tillsammans.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

1. Ministern för utrikes ärendena

24,000

24,000

2. Utrikesdepartementet......

27,495

11,455

38,950

3. Ministerstaten......

337,941

140,809

478,750

4. Militärattachéer

8,471

3,529

12,000

5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter...

45,893

25,007

70,900

Summa kronor

443,800

180,800

624,600

II.

Konsulskassan:

6. Utrikesdepartementet..

7,594

9,906

17,500

7. Konsulsstaten

230,960

301,290

532,250

8. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter...

15,426

20,124

35,550

253,980

331,320

585,300

Älgar livad som häraf beräknas kunna bestridas

af inbytande konsulat- och expeditionsafgiftér.

93,980

211,320

305,300

Summa kronor

160,000

120,000

280,000

Beräkning öfver kabinettskassans utgifter för år 1899.

Kronor.

1. Ministern för utrikes ärendena ......................................................... 24,000

2. Utrikesdepartementet.._________________________ _______________________________ 38,950

3. Ministerstaten:

a. Traktamenten:

Beskickningen i Berlin:

Envoyé Extraordinär och Ministre Plénipotentiaire 48,000

Legationssekreterare................................. 6,000 54,000

Transport 54,000

Bill. till Hiksd. Prut. läns. 1 Sami. 1 A/d.

62,950

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Tredje hufvudtiteln.

Transport 54,000

Beskickningen i Bryssel och Haag:

Ministre Plénipotentiaire______________ 20,000

Beskickningen i Konstantinopel:

Mindre Plénipotentiaire............................. 10,000

Beskickningen i Köpenhamn:

Envoyé Extraordinär och Ministre

Plénipotentiaire----------- 36,000

Legationssekreterare--------------- 5,000 4j,000

Beskickningen i London:

Envoyé Extraordinär och Ministre

Plénipotentiaire--------------- 60,000

Legationssekreterare................... 8,000 68,000

Beskickningen i Madrid:

Ministre Plénipotentiaire..................... 22,000

Beskickningen i Faris:

Envoyé Extraordinär och Ministre

Plénipotentiaire..............j..........*.. 60,000

Legationssekreterare....................... 8,000 68,000

Beskickningen i S:t Petersburg:

Envoyé Extraordinär och Ministre

Plénipotentiaire............... 60,000

Legationssekreterare...................... 8,000 68,000

Beskickningen i Bom:

Envoyé Extraordinär och Ministre Plénipo
-

tentiaire.............. — 29,000

Beskickningen i Washington:

“ÄVäso,,“ gener''l,kons"1} Envoyé Extraordinär och Ministre''

Plénipotentiaire........... 24,000

Legationssekreterare, lön................. 6,000

D:o, tjenstgöringspenningar 4,000 34,000

62,950

Transport 414,000

62,950

s. 19 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtitcln.

Transport 414,000

Beskickning en i Wien:

Envoyé Extraordinär och Ministre Plé
nipotentiaire

...............................-............. 32,000 446,000

b. Expektanslöner och Pensioner.................. 32,750

4. Militärattachéer:

1 Militärattaché................................................ 6,000

1 d:o ................................................ 6,000

5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser......................... 24,500

b. Ekiperingspenningar.........................-........... 10,000

c. Hemliga utgifter.......................................... 9,900

d. Öfriga extra utgifter.................................... 26,500

Summa kronor

Beräkning öfver konsulskassans inkomster och utgifter för

Inkomster:

Svenska statsverkets bidrag.........................................

Norska statsverkets bidrag.........................................

Konsulatafgifter, förslagsvis:

inom Antwerpens konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen.................. 9,600

» vicekonsulaten inom distriktet

...............................- 1,200 10,800

..> Archangels konsulsdistrikt...................... 1,800

» Barcelonas » 4,200

» Bilbaos » 5,400

» Genuas konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen.................. 3,200

» vicekonsulaten inom distriktet.

................................-___200 3,400

19

62,950

478,750

12,000

70,900

624,600

1899.

Kronor.

160,000

120,000

Transport 25,600

280,000

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tredje hufvudtiteln.

Transport 25,600

inom Hamburgs konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen______________ 11,900

> vicekonsulaten inom distriktet------------------

1.800 13,700

» Havres konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen__________ 5,400

» vicekonsulatet i Bordeaux .... 1,700

öfriga vicekonsulat. inom distriktet

....................... ... 9,100 16,200

» Helsingfors’ konsulsdistrikt...................... 7,600

» Konstantinopels » ..................... 300

» Köpenhamns konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen............ 10,500

» vicekonsulatet i Helsingör____ 300

» öfriga vicekonsulat inom di
striktet.

........................ 9,400 20,200

» Leiths konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................ 2,900

''» vicekonsulaten inom distriktet.

.................. 18,900 21,800

» Lissabons konsulsdistrikt........................ 3,600

» Londons konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen.................. 36,100

» vicekonsulatet i Cardiff_______ 15,700

» » i Liverpool... 9,300

» » i Newcastle... 19,000

s » i The Hartle
pools

.... 4,200

3 öfriga vicekonsulat inom distriktet.

........... 48,800 133,100

» Lybecks konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen............ 4,400

s vicekonsulaten inom distriktet.

............ 3,300 7,700

» Newyorks konsulsdistrikt....................... 21,500

Transport 271,300

280,000

280,000

s. 21 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvndtiteln.

21

Transport 271,300

inom Rigas konsulsdistrikt:

vid hufVudstationeii............. 4,000

» vicekonsulaten inom distriktet

...... 3,000

» Rio de Janeiros konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen___________________ 4,700

> vicekonsulaten inom distriktet.

................................ 3,700

Expeditionsavgifter, förslagsvis____________________

7,600

8,400 287,300

18,000

Summa kronor

U tgifter:

6. Utrikesdepartementet..

7. Konsulsstaten:

a. Löner

Antwerpen,

Archangel,

Barcelona,

Bilbao,

Genua,

Hamburg,

Havre

Bordeaux,

Helsingfors,

omför miuiRterfltnloi!. KonStantinOpel,

Köpenhamn,

ppbiir konsulataf({ift.!r. Helsingör,

Leith,

Lissabon,

och arfvoden:

Generalkonsuln, lön

. ....___

13,000

12,000

12,000

Konsuln, »

10,000

Generalkonsuln, »

12,000

» »

15,000

» »

14,500

Vicekonsuln,

5,000

19,500

» »

6,000

Generalkonsuln, »

15,000

Ministre Plénip. »

10,000

Drogman, »

7,000

17,000

Generalkonsuln, »

15,000

Vicekonsuln,

4,500

19,500

»

3,900

2:ne ålderstillägg

1,000

4,900

Konsuln, lön

16,000

Generalkonsuln, »

15,000

Transport

186,900

280,000

305.300

585.300

. 17,500

17,500

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tredje hufvudtiteln.

I lönen ingår ersättning för]

resor inom distriktet. \

Jemför ministerstaten.

Transport

186,900

London,

Generalkonsuln, lön

24,000

Vicekonsuln, »

10,000

Kanslisten, »

6,000

En kontorist, »

5,000

» » »

4,000

49,000

Gardin-,

Vicekonsuln, »

9,000

Liverpool,

Vicekonsuln, lön

9,000

2:ne ålderstillägg

1,000

10,000

Newcastle,

Vicekonsuln, lön

9,000

2:ne ålderstilläo-g

OO

1,000

10,000

The Hartlepools, Kontoristen, lön

4,000

personligt lönetillägg

1,000

5,000

Lybeck,

Generalkonsuln, lön

12,000

Newyork,

Konsuln, »

30,000

Vicekonsuln, »

6,000

2:ne ålderstillägs;

1,000

37,000

Kiga,

Konsuln, lön

9,000

Rio de Janeiro,

Generalkonsuln, »

17,000

Shanghai,

Generalkonsuln, »

18,000

Konsulatbiträdet, »

6,000

Washington,

Generalkonsuln, »

16,000

384,900

17,500

b. Anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet:

Antwerpen................ 4,500

Archangel............ 2,500

Barcelona...................... 2,000

Bilbao..................................... 2,500

Genua........... 2,500

Hamburg...-........................ 5,500

Havre............ 4,500

Helsingfors............. 4,000

Köpenhamn............................. 4,500

Leith ..... 6,000

Lissabon ......................................................... 4,000

London ............................................... 11,000

till underhåll af generalkonsulatets hus... 4,000 15,000

Transport 57,500 384,900

17,500

s. 23 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtitelii.

23

Transport 57,500 384,900 17,500

Lybeck................................................... 2,000

Newyork............ 8,000

Riga............................................................... 3,000

Shanghai .................-................................... 4,000 74,500

c. Anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet:

Alexandria...................................................... 3,500

Alger........................ 2,000

Bordeaux.._______ _____ 2,000

Buenos Ayres................ 4,000

Cardiff......................... 7,000

Gibraltar..... ............ 2,000

Havana________________________ 3,000

Japan_________________ 4,000

Kiel............. 800

Liverpool..................................... 5,000

Marseille............................... 1,500

Melbourne:..... 6,000

Montevideo.. ................................... 2,000

Neapel............. 3,000

Newcastle........... 4,000

Pineus............................................................. 1,000

Rio de Janeiro................................................. 4,000

San Francisco................................................... 4,000

Tanger............................................................ 1,500

Tunis ......................... 1,000 61,300

d. Pensioner.............................................................. 11,550 532,250

8. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser..................................... 6,500

b. Ivonsulernes embetsutgifter_______________________________________ 15,500

c. Diverse utgifter.....''.......................... ..................... 13,550 35,550

Summa kronor 585,300

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Tredje liufvudtiteln.

Uppgift öfver de från kabinettskassan och konsulskassan för närvarande utgående

expektanslöner och pensioner.

Från Kabinettskassan.

Jeml. Nådigt

beslut af den ib xp ek t ail 81on e r: Kronor

12 Juli 1895 Envoyén H. Åkerman..................................................... ......... 6,000

Pensioner:

10 Juli 1884 F. d. Envoyén Herr O. M. Björnstjerna _______ 6.000

21 Juni 1889 » » F. T. Lindstrand ........... 6,000

6 Sept. 1895 Ministern C. Burenstam ........ 5,000

15 April 1869 » Ministerresidenten Friherre L. Wrede.__________ 4,000

Summa kronor 27,000

Från Konsulskassan.

Jeml. Nådigt

beslut af den ± CDSlODGr: Kronor.

24 April 1885 Generalkonsuln G. Hegardts enka__________________________________ 800

9 Juli 1896 Konsuln A. Kirseboms enka ........... 700

29 Maj 1874 Vicekonsuln Hambros enka .............. 400

9 Juli 1896 » J. J. G. Nicolavsens enka......... ...... 400

6 Juli 1825 Aflidne Konsulatsekreteraren Frumeries dotter Anna Carolina ... 225

Summa kronor 2,525

s. 25 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln.

25

Kongl. Maj:ts i Nåder faststälda Stat för Utrikesdepartementet;

Gifven Stockholms Slott den 16 november 1883.

Lön.

TjenBt-

görings-

penningar.

Summa.

1

Kabinettssekreterare, Expeditions- chef, arfvode .......................

7,500

6,400

/A.f detta arfvode anses 2,600

J kr. motsvara tjenstgörings- | penningar.

1

Afdelningschef..........................

4.400

8,800

2,500

2,500

1,800

3,600

1,200

2.400

650

2,000

2

D:(T .......................

4,000

1,500

1,500

1,200

2,400

800

12,800

f göring höjas med 600 kr.

1

Arkivarie _______________________

4,000

\ Lönen kan efter 6 års tjenst- 1 göring höjas med 500 kr. och

[ efter 10 års tjenstgöring med

) ytterligare 600 kr.

1

Förste sekreterare ______ . .

4.000

3.000

1 Andre sekreterare ________ _ _____

2

D:o .............

6,000

2,000

4,000

950

1

D:o . ...........

2

D:o ................

1,600

300

1

Förste vaktmästare.................

Derjemte fri bostad.

1

Vaktmästare ........ .....

500

300

800

il/önen kan efter 6 års tjenst- j göring höjas med 100 kr.

1 3

n-u _________________

1,500

—

900

2,400

j Till Utrikesdepartementet hörande

embetsman:

1 Introduktör för främmande sände- bud, arfvode.............................

2,600

''

1

Summa kronor

56,450

Statens slutsumma af femtiosex tusen fyra hundra femtio kronor kommer att af

nedanstående anslagsmedel utgå, nemligen:

1) Anslaget å svenska riksstatens Tredje hufvudtitel:

Utrikesdepartementet-............................................................- kr. 27,495

2) De Förenade Rikenas anslag till Utrikesdepartementet å den gemen
samma

konsulskassan.............................................................. * 17,500

3) Norska statsverkets anslag till Utrikesdepartementet....................... * 11,455

Summa kronor 56,450

Stockholm 1898. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver lan dtför svar sär en den, hållet

inför Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 14 januari 1898.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

VON K RUSENST JERNA och

grefve Wachtmeister.

Departementschefen, statsrådet friherre Rappe anhöll att få underställa

Kongl. Maj:ts pröfning frågan om reglerandet af utgifterna under

riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1899 och att i sammanhang dermed

få föredraga följande till Kongl. Maj:t inkomna skrifvelser och

framställningar i de delar, de icke förut blifvit inför Kongl. Maj:t anmälda,

nämligen:

ett- inom landtförsvarsdepartementet upprättadt förslag till ny organisation

af arméns förvaltning jemte deröfver af arméförvaltningen,

kammarrätten m. fl. myndigheter afgifna underdåniga utlåtanden;

generalfälttygmästarens och chefens för arméförvaltningens artilleridepartement

underdåniga skrifvelse den 15 sistlidne november angående

nämnda departements behof af statsmedel för år 1899;

generalfälttygmästarens underdåniga skrifvelse den 22 i samma

månad angående anslag för inköp af skjutfält för Första Göta artilleriregemente

och Gotlands arlillericorps;

arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet, underdåniga skrifBih.

till Riksd. Hot. 181)8. 1 Sand. 1 Afd. 1 Iliift. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Fjerde hufvndtiteln.

velse den 15 sistlidne november angående departementets medelsbehof

för år 1899;

arméförvaltningens å iutendentsdepartementet underdåniga skrifvelse

den 15 sistlidne oktober angående departementets behof af statsmedel

för år 1899;

arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet underdåniga skrifvelse

den 15 sistlidne november, hvarmed öfverlemnats en af chefen

för fortifikationen den 13 i samma månad aflåten underdånig framställning

angående extra ordinarie anslag till rikets fästningsbyggnader under

år 1899;

en af generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet samt chefen

för fortifikationen gemensamt den 19 i sistnämnda månad aflåten underdånig

skrifvelse angående sistnämnda angelägenhet;

generalintendentens underdåniga skrifvelse den 23 sistlidne oktober

angående extra ordinarie statsanslag för arméns intendenturutrustning;

t. f. chefens för generalstaben underdåniga skrifvelse den 30 november

1896 med förslag till förändrad organisation af Gotlands stridskrafter,

äfvensom arméförvaltningens å artilleri-, intendents- och civila

departementen den 2 juli och den 1 december 1897 i detta ärende afgifna

underdåniga utlåtanden;

chefens för Gotlands artillericorps underdåniga skrifvelse den 13

april 1897 angående batterihandtverkarnes vid corpsen utbytande mot

handtverkssoldater, äfvensom arméförvaltningens å nyssnämnda tre departement

i anledning deraf den 5 november 1897 afgifna underdåniga

utlåtande;

militärbefälhafvarens på Gotland underdåniga skrifvelse den 12 juli

1897 angående förvärfvande af mark för de militära förrådens å Gotland

flyttande till Tingstäde, äfvensom chefens för fortifikationen i anledning

deraf den 24 sistlidne november afgifna underdåniga yttrande;

generalfälttygmästarens underdåniga skrifvelse den 30 sistlidne november

angående flyttning af artilleriförråden å Gotland;

generalintendentens underdåniga skrifvelse den 18 näst-lidne december

angående flyttning af intendenturförråden å Gotland;

en af Gotlands försvarsförbund den 24 april 1892 aflåten underdånig

skrifvelse angående ordnande af det fasta försvaret å Gotland;

t. f. chefens för generalstaben underdåniga skrifvelse den 28 juni

1897 angående ombildande af generalstabens civilmilitära personal, äfvensom

arméförvaltningens å civila departementet den 15 sistlidne oktober

och generalintendentens den 8 påföljande november i anledning

deraf afgifna underdåniga utlåtanden;

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Fjerde hufvudtiteln.

en af Hans Kongl. Höghet Kronprinsen, i egenskap af inspektör

för militärläroverken, den 21 sistlidne oktober aflåten underdånig skrifvelse,

hvarmed öfverlemnats ett af chefen för krigsskolan upprättadt

förslag till ny stat för krigsskolan, äfvensom arméförvaltningens å civila

departementet den 3 nästlidne december samt t. f. chefens för generalstaben

den 9 i samma månad i ärendet afgifna underdåniga utlåtanden;

inspektörens för trängen underdåniga skrifvelse den 12 november

1895 angående omorganisation af allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm,

äfvensom de underdåniga utlåtanden, som i detta ärende afgifvits

af sjukhusets direktion den 13 juni 1896, af medicinalstyrelsen den 17

november samma år samt af arméförvaltningen å intendents- och civila

departementen den 29 sistlidne november;

ett den 8 sistlidne december afgifvet underdånigt förslag till förändrad

organisation af skjutskolan för infanteriet och kavalleriet jemte

arméförvaltningens å artilleridepartementet den 23 i samma månad deröfver

afgifna underdåniga utlåtande;

generalfälttygmästarens underdåniga skrifvelse den 16 sistlidne november

angående förbättrade löneförmåner åt de vid artilleriets truppförband

anstälde rustkammarsmeder, gevärshandtverkare och stockmakare,

äfvensom arméförvaltningens å civila departementet i anledning

häraf den 19 i samma månad afgifna underdåniga utlåtande;

generalfälttygmästarens underdåniga skrifvelse den 25 februari 1897

angående ålderstillägg åt tygskrifvare jemte arméförvaltningens å civila

departementet den 5 påföljande mars deröfver afgifna underdåniga utlåtande;
t.

f. chefens för generalstaben underdåniga skrifvelse den 5 november

1897 angående förbättrade vilkor för arméns reservofficerare,

äfvensom arméförvaltningens å civila departementet den 19 i samma

månad deröfver afgifna underdåniga utlåtande;

en af chefen för första arméfördelningen den 28 oktober 1897 aflåten

skrifvelse i fråga om antalet vid skånska husar- och dragonregementena

år 1899 vakanssatta rusthåll;

en af chefen för sjette arméfördelningen den 2 sistlidne november

aflåten skrifvelse i fråga om antalet vid Norrlands dragonregemente år

1899 vakanssatta rotehåll; samt

centralstyrelsens för Sveriges frivilliga skytteföreningar underdåniga

skrifvelse den 27 sistlidne november angående anslag till skarpskytteväsendets

och skjutskicklighetens befrämjande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Fjerde hufyudtiteln.

[I-]

Uteslutning

ur riksstaten

af detta anslag

och uppförande

i dess

ställe af nya

anslag.

Departementschefen yttrade härvid beträffande de

Ordinarie anslagen.

Arméförvaltningen.

Såsom Eders Kong!. Maj:t behagade erinra sig, hafva under de

senaste åren i Riksdagens revisorers berättelser, i samband med granskningen

af arméförvaltningens räkenskaper, förekommit uttalanden af

innehåll, att svenska arméns centrala förvaltning borde omorganiseras

i syfte att åvägabringa större enkelhet, reda och öfverskådlighet i fråga

om hushållningen med och redovisningen af de till landtförsvaret anslagna

medel. En liknande åsigt framstäldes äfven i den underdåniga

skrifvelse, som ledamöterna af Riksdagens Första Kammare, kammarherren

m. m. grefve iV. G. A. Sparre och bruksegaren m. m. Chr. Lundeberg

samt ledamöterna af Riksdagens Andra Kammare, hemmansegaren

A. P. Danielson i Dystad och riksbanksfullmägtigen O. Jonsson i Hof

afläto den 28 oktober 1895 efter fullgjordt nådigt uppdrag att afgifva

yttrande öfver ett underdånigt förslag till förändrad uppställning af riksstatens

fjerde hufvudtitel. I denna skrifvelse, hvilken, i hvad den afsåg

en förändrad uppställning af nämnda hufvudtitel, anmäldes inför

Eders Kongl. Maj:t den 13 januari 1896, blef äfven det sätt, hvarpå

till densamma hörande statsanslag redovisades, föremål för uttalande, i

sammanhang hvarmed äfven med några ord berördes den rigtning, i

hvilken förändrade bestämmelser i afseende å räkenskapsväsendet inom

arméförvaltningeu syntes böra gå. Dervid yttrade de fyra granskningsmännen,

att de trott sig finna, att förvaltningen af de under riksstatens fjerde

hufvudtitel hörande medel borde, jemte dithörande räkenskaps-, redovisnings-,

och revisionsväsende, förläggas å endast ett departement i arméförvaltningen,

till hvilket sålunda alla slags redogörelser för dylika medel

skulle ingå och hvilket i följd häraf också egde att för denna redovisning

utfärda de nödiga föreskrifterna.

Då förslag i dylikt syfte äfven blifvit framstäldt af de genom nådiga

brefvet den 7 april 1893 förordnade komiterade för utarbetande

af förslag till sådana ändringar i de rörande arméns förvaltning gällande

reglementen och stadganden, som påkallades af intendenturcorpsens förändrade

organisation och förändringarna i öfrigt uti härorganisationen,

erhöll statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet på derom

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Fjerde hufvudtiteln.

gjord underdånig framställning den 7 februari 1896 nådigt bemyndigande

att tillkalla vissa personer för att inom departementet uppgöra förslag

till omorganisation af arméförvaltningen i syfte att till det civila departementet

förlägga hela den embetsverket åliggande kassavården, bokföringen,

anordningsväsendet och revisionen samt alla ärenden inom

verket af juridisk eller civil-administrativ art, såsom besvärsmål och dylikt.

Under det arbete, som sålunda tog sin början inom landtförsvarsdepartementet,

kom man emellertid till den uppfattning, att frågan om

arméförvaltningens omorganisation i sjelfva verket syntes hafva en vida

större räckvidd, än som gifvits åt densamma genom nyssnämnda nådiga

beslut. Det syntes sålunda angeläget att taga hela det militära

förvaltningssystemet i skärskådande för att se till, huruvida det icke,

med hänsyn såväl till en god freds förvaltning som ock till dennas Öfverensstämmelse

med fältförhållandenas kraf, skulle vara ändamålsenligt att

äfven i andra afseenden än den ofvan berörda omdana svenska arméns

förvaltning. Genom nådigt beslut den 25 september 1896 fann också

Eders Kongl. Maj:t — enär det förberedande arbetet i ärendet gifvit

vid handen, att förändring af embetsverkets (arméförvaltningens) organisation

torde kunna ifrågasättas i vidsträcktare omfattning, än som till

en början varit afsedd, samt det vid sådant förhållande vore af vigt att

inom landtförsvarsdepartementet eg a tillgång till detaljerade upplysningar

inom arméns olika förvaltningsgrenar — godt bemyndiga statsrådet

och chefen för nämnda departement att tillkalla jemväl andra sakkunniga

personer för att inom departementet biträda vid utarbetande af

förslag till den omorganisation af nämnda embetsverk, som departementschefen

efter pröfning af samtliga på frågan inverkande förhållanden

kunde finna erforderlig.

Innan detta arbete var bragt till afslutning, hade — jag tillåter

mig att härom i förbigående erinra — Riksdagens år 1896 församlade

revisorer uttalat den öfvertygelse, att enkelhet, reda och öfverskådlighet

i afseende å bokföringen inom arméförvaltningen samt effektiv

kontroll beträffande redovisningen kunde vinnas endast genom en omfattande

reform af hela den militära förvaltningen, i syfte att, så långt det

läte sig verkställas, decentralisera densamma. Härigenom skulle, enligt

revisorernas mening, tillika det högst vigtiga hufvudändamålet med all

militärförvaltning ernås, nemligen att fredsförvaltningen bragtes i nära

öfverensstämmelse med de förhållanden, som inträda vid och efter

härens försättande på krigsfot.

Resultatet af ifrågavarande inom landtförsvarsdepartementet utförda

arbete föreligger nu i:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Fjerde hnfrudtlteln.

a) Förelag till ny organisation af arméns förvaltning, och

b) Förslag till ny hufvudbok för arméförvaltningen jemte räkenskapsformulär;

hvarjemte utarbetats en redogörelse för hufvuddragen af

den centrala förvaltningens vid svenska armén historiska utveckling.

Hvad angår det upprättade förslaget till ny hufvudbok för arméförvaltningen

jemte räkenskapsformulär, är detta ärende ännu icke i

det skick, att detsamma kan inför Eders Kongl. Maj:t anmälas.

Detta är deremot fallet med förslaget till ny organisation af arméns

förvaltning, öfver hvilket förslag, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts nådiga

befallning, underdåniga utlåtanden — rörande förslaget i dess helhet

eller vissa delar deraf — afgifvits utaf arméförvaltningen, kammarrätten,

statskontoret, medicinalstyrelsen, öfverfältläkaren, t. f. chefen för generalstaben,

cheferna för samtliga arméfördelningarna, militärbefälhafvaren

på Gotland, generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet, chefen för

fortifikationen, generalintendenten, Eders Kongl. Majds befallningshafvande

i rikets samtliga län samt fullmägtige i riksbanken; och, jemte

det jag anhåller att nu få i underdånighet inför Eders Kongl. Maj:t

redogöra för innehållet af ifrågavarande förslag, hemställer jag, att detsamma,

äfvensom den ofvan omförmälda utredningen angående hufvuddragen

af den centrala förvaltningens vid svenska armén historiska utveckling,

måtte få till Riksdagens ledamöter utdelas.

De hufvudsakliga förändringar, som enligt förslaget böra vidtagas

i fråga om svenska arméns förvaltning, kunna hänföras till två särskilda

grupper, allt eftersom de äro af natur antingen att kunna afgöras

af Eders Kongl. Maj:t allena eller att äfven kräfva Riksdagens medverkan

och bifall. Det kan måhända förefalla öfverflödigt att i detta

sammanhang lemna en framställning af de förslag, som uteslutande falla

inom området för Eders Kongl. Maj ds beslutanderätt. Men då desamma,

åtminstone uti åtskilliga afseenden, stå i ett visst samband med de

organisationsändringar, för hvilkas genomförande Riksdagens bifall är

en förutsättning, torde det icke vara ur vägen att, för vinnande af

öfversigt öfver frågan i hela dess vidd, vid detta tillfälle äfven egna

uppmärksamhet åt förberörda förslag och gifva en framställning af

deras väsentliga innebörd.

De förslag till ändringar i arméns förvaltning, som torde kunna

afgöras på grund af Eders Kongl. Maj ds administrativa befogenhet, utgöras

af:

s. 7 Kontrollera mot PDF

* Fjerde hufVudtiteln. 7

a) Decentralisation af vissa anslag under riksstatens fjerde hufvudtitel,

d. v. s. anslagens fördelande på förvaltningarna vid arméfördelningar,

regementen, corpser och anstalter, i syfte dels att vidga arméfördelningsckefernas

(fördelningsintendenturernas) förvaltningsmyndighet,

dels att främja sjelfhushållningen vid de lägre truppförbanden;

b) Förändring af arméns kassa- och räkenskapsväsende i syfte att den

kredit, som nu är i landtränterierna öppnad för truppförvaltningsmyndigheterna,

skulle upphöra, samt att i stället bestyret med de erforderliga

penningmedlens tillhandahållande till nämnda myndigheter öfverflyttas

från Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande till riksbanken

eller i ort, der riksbankskontor ej finnes, till annan bankinrättning. Af

denna förändring borde följa, att alla de utgifter, som nämnda befallningshafvande

sjelfva eller genom underlydande tjenstemän göra för

militära ändamål, snarast möjligt borde ersättas af de militära förvaltningsmyndigheterna.

På så sätt skulle den nu räkenskaperna invecklande

bokföringen mellan ifrågavarande myndigheter och landtränterierna

försvinna, redovisningsväsendet kunna göras öfverskådligare och kassakontrollen

underlättas.

Dessutom skulle redovisningsväsendet påskyndas derigenom, att de

för förvaltningstjenstens utöfvande erforderliga förskotten skulle beräknas

och reqvireras månadsvis, i sammanhang hvarmed månatliga redovisningar

skulle, till åstadkommande af bättre och mera snabbt verkande

kontroll, införas, hvarjemte gjorts gällande behofvet och ändamålsenligheten

af att utbildning till intendenturtjensteman borde föreskrifvas såsom

vilkor för befordran till revisorstjenst inom armén och dess centrala

styrelser.

Till de o rganisatiosn ändringar, för hvilkas lösning Riksdagens medverkan

är erforderlig, äro att räkna:

a) Fördelningsintendenturernas förseende med revisionstjenstemän i syfte

att till desamma förlägga revisionen af truppförvaltningsmyndigheternas

räkenskaper, dock med beslutanderätten (domsrätten) i anmärkningsmål

bibehållen vid central förvaltningsmyndighet;

b) Omorganisation af armé före ältning en till tre särskilda styrelser

genom artilleri- och fortifikationsdepartementens utbrytning och ombild-,

ning till artilleri- och fortifikationsstyrelser samt de nuvarande intendents-

och civila departementens sammanslagning till en gemensam

styrelse, intendenturstyrelson, och i sammanhang dermed sjukvårdsbvråns

utbrytning från intendentsdepartementet och ställande under

öfverfältläkaren under namn af öfverfältläkarens stab; samt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Fjerde hufvud titeln.

c) Omorganisation och utvidgning af intendentur corpsen, hvilken åtgärd

af flera skäl funnits oundgängligen nödig.

Genomförandet af de sålunda ifrågasatta organisationsändringarna

skulle kräfva nya stater för de nya embetsverken och för intendenturcorpsen

äfvensom smärre ändringar i vissa andra stater, hvarom jag

torde få tillfälle att här nedan lemna närmare redogörelse.

Dessutom har uti organisationsförslaget framhållits, att en annan

uppställning af riksstatens fjerde hufvudtitel än den nu gällande och af

1896 års riksdag antagna skulle, med hänsyn till önskvärdheten af anslagens

decentralisering, vara att föredraga. I fråga om denna angelägenhet

anhåller jag emellertid att få redan nu, för att i det följande

icke behöfva återkomma till densamma, uttala min mening. Frågan synes

mig i dess nuvarande läge hvarken böra eller kunna upptagas till

ompröfning. Den kräfver sin tid och grundliga förberedelser. Det

torde nämligen icke med ett sakenligt ordnande af förvaltningsangelägenheterna

vara öfverensstämmande att man — innan full klarhet

vunnits, huru långt i sjelfhushållningens och sparsamhetens intresse

samt med hänsyn till åvägabringandet af en fullt verksam medelskontroll

fördelningen af anslagen inom de särskilda förvaltningsgrenarna

(på föiplägnadens, beklädnadens, beväpningens o. s. v. områden) lämpligen

kan och bör drifvas — grepe sig an med att utarbeta och framlägga

förslag till en ny eller förändrad uppställning af fjerde hufvudtiteln.

I betraktande häraf och öfriga inverkande omständigheter vill det synas,

som om den ifrågasatta nya uppställningen snarare bör utgöra ett efterföljande

led af den militära förvaltningsreformen i dess helhet och särskildt

af den, efter erforderliga utredningar och beräkningar, såsom

ändamålsenlig befunna och i behöriga förvaltningsföreskrifter faststälda

anslagsdecentraliseringen, än en föregångare till samma reform och

samma anslagsdecentralisering. Då dertill kommer, att den uppställning

af fjerde hufvudtiteln, som godkändes af Riksdagen år 1896 och blef

gällande med 1897 års ingång, torde under närvarande förhållanden

uppfylla alla billiga anspråk på reda och öfverskådlighet, synes det icke

föreligga något skäl att, förrän och i den mån arbetet med omdaningen

.af svenska arméns förvaltning visar det vara oundgängligen af behofvet

påkalladt, inför. Riksdagen framlägga förslag till ändring uti

förevarande afseende.

Sedan jag sålunda redogjort för den väsentliga innebörden af förslaget

till ny organisation af svenska arméns förvaltning, må det tillåtas

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Fjerde hufvudtiteln.

mig att göra en kort sammanfattning af innehållet i de öfver detsamma

afgifna underdåniga yttrandena, och torde det vara ändamålsenligt att

dervid följa den ordning, i hvilken förslagets särskilda delar i det föregående

blifvit framstälda.

Vidkommande först den anslag sd'' ecentraliser ing, som i förslaget förordas,

hafva de militära myndigheter, som tagit denna fråga under

ompröfning, ej i hufvudsak haft något att erinra mot en ytterligare

skeende anslagsfördelning på trupp förbanden. Fast mer hafva de

uttalat sin anslutning till de åsigter, som i förslaget gjorts gällande,

och vissa af dem, såsom cheferna för tredje och fjerde arméfördelningarna,

hafva i viss mån velat gå längre, än förslaget i detta hänseende

ifrågasatt.

Arméförvaltningen har ej heller haft något att invända mot den

grundsats, som varit bestämmande för förslaget, nämligen att af ett i

riksstaten upptaget, på underordnade förvaltningsmyndigheter fördeladt

reservationsanslag bör den del, som faller på sådan myndighet, äfven

betraktas såsom reservationsanslag för denna samt således möjligen

uppstående besparingar få för det med anslaget afsedda ändamål under

följande år användas af den myndighet, genom hvilkens åtgörande besparingen

uppstått. I fråga om möjligheten eller ändamålsenligheten

att fördela vissa särskilda anslag, såsom till »lega för hästar till artilleriets

och ingeniörtruppernas exercis», »det icke garnisonerade infanteriets

och det indelta kavalleriets vapenöfningar», »de värnpligtiges vapenöfriingar»

m. fl., yttrar sig arméförvaltningen afstyrkande, gör erinringar

eller framhäfver betänkligheter, på hvilket allt det vid detta tillfälle

torde vara för vidlyftigt och för öfrigt icke erforderligt att ingå. Arméförvaltningen

synes emellertid anse de framlagda förslagen till decentralisation

af vissa anslag under fjerde hufvudtiteln hafva föga eller

ingen betydelse i sak för att befordra den åsyftade omorganisationen

al arméns centralstyrelse. Det kan ju visserligen sägas och det har

också uti yttrandena blifvit framhållet, att anslagsdecentraliseringen i

och för sig icke står uti något oskickligt samband med förvaltningsreformen

för öfrigt, men otvifvelaktigt torde vara, att det omfång, hvari

decentralisationen genomföres, måste öfva inflytande på centralstyrelsens

organisation och sammansättning.

Den förändring al arméns kassa- och räkenskap sväsende, som uti

organisationsförslaget angifvits, har, i hvad den afser upphörandet af

landtränterierna såsom mellanhänder vid tillhandahållandet af penningmedel

till förvaltningarna vid regementen och corpser samt riksbankens

öfvertagande al härför erforderliga bestyr, mött enhälligt gillande af de

Bih. till lUktsd. Prut. 18!)H. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Fjerde hnfyudtiteln.

myndigheter, som yttrat sig öfver den sålunda föreslagna anordningen.

Statskontoret och Eders Kongl. Maj:ts samtlige befallningshafvande hafva

förordat dess genomförande, men hafva dervid åtskilliga af dem kraftigt

framhållit önskvärdheten af, att denna reform måtte än ytterligare utsträckas,

så att länsstyrelserna, så långt det ändamålsenligast läte sig

göra, blefve befriade från bestridandet af utgifter för arméns behof.

Derigenom skulle den omgång och det mångskrifveri, som äro förenade

med det nuvarande tillvägagångssättet, undvikas samt väsentligt förbättrade

och förenklade förhållanden inträda på förevarande område till

fromma för såväl länsstyrelserna som de militära förvaltningsmyndigheterna.

Mot den ifrågasatta nya anordningen med penningmedels tillhandahållande

till sistnämnda myndigheter hafva Riksbankens fullmägtige ej

heller haft något att erinra, i det de nämligen förklarat, att något särskilt.

hinder för tillmötesgående af den nu berörda, i förslaget gjorda

framställningen från riksbankens sida icke för närvarande förefunnes.

Hvad angår införandet af månatliga redovisningar, hafva de till

armén hörande förvaltningsmyndigheterna i allmänhet ej haft några

anmärkningar att framställa. Chefen för sjette arméfördelningen för•

ordar dock redovisning qvartalsvis, enär med densamma kunde förenas

nödig kontroll, utan att denna försvårades eller redovisningen försenades,

samt redovisningar månadsvis skulle medföra ökadt, men öfverflödigt

arbete.

Rörande fördelningsintendenturernas förseende med revisionstjenstemän

och förläggandet af den första revisionen af de lägre truppförhandens

medels- och persedelredogörelser till arméfördelningarna. — dock med

undantag af de persedelredovisningar, för hvilkas granskning kräfves

särskild teknisk sakkunskap — hafva meningarna visat sig vara ganska

delade. Innan emellertid dessa meningsskiljaktigheter göras till föremål

för framställning, torde det vara ändamålsenligt att omförmäla de hufvudsakliga

fördelar,, som, enligt hvad organisationsförslaget särskildt

framhåller, skulle ernås med den decentraliserade revisionen, nämligen:

att arméfördelningschefens öfverblick öfver förvaltningens handhafvande

vid under honom lydande truppförband skulle i väsentlig grad

underlättas; och

att revisionen komme att ske under ledning af personer med större

sakkunskap om de inom arméfördelningen rådande förhållanden, än som

kunde finnas inom det centrala embetsverket, hvarigenom revisionen

skulle komma att vinna i saklighet.

Med det decentraliserade revisionsarbetet skulle emellertid icke,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 11

såsom redan blifvit framhållet, domsrätt uti besvärs- och anmärkningsmål

vara förenad, utan denna skulle förbehållas den centrala förvaltningsmyndigheten,

och detta på följande skäl:

att redan i första instans besvärs- och an märknings målen blefve

handlagda af myndighet, som vore i besittning af större erfarenhet i

författningstvister samt större kunskap uti författningarna, deras andemening

och rätta tolkning, än som i allmänhet kunde påräknas vare

sig hos arméfördelningscheferna eller hos fördelningsintendenterna;

att olika domslut i likartade fall komme att undvikas; samt

att arméfördelningscheferna ej behöfde fördjupa sig i författningarnas

minsta enskildheter och således komme att befrias från en i disciplinärt

hänseende ofördelaktig kritik från underordnades sida och från besvär

hos kammarrätten eller Kongl. Maj:t öfver domsluten.

Uti de yttranden, som beträffande denna del af förslaget afgifvits,

kunna särskiljas tre olika mening sgrupper nämligen: den, som ansluter sig

till organisationsförslaget, den, som förordar, att äfven domsrätt i anmärknings-

och besvärsmål skall förläggas till arméfördelningarna (fördelningsintendenturerna),

och den, som anser, att, i öfverensstämmelse med

hvad nu är förhållandet, såväl revisionsarbetet som domsrätten böra tillhöra

central förvaltningsmyndighet.

På or g anisationsför slagets ståndpunkt ställa sig cheferna för andra

tredje, fjerde och sjette arméfördelningarna samt militärbefälhafvaren

på Gotland.

Med uttalande af att revisionen torde böra ordnas på sätt, som

uti förslaget blifvit framstäldt, emedan det i vårt land torde tillkomma

endast civil myndighet att afdöma besvärsmål, framhåller dock chefen

för tredje arméfördelningen, att det nog hade varit önskvärdt, att beslutanderätt

i nyssnämnda mål och anmärkningsmål äfven kunnat förläggas

till fördelningsintendenturerna, och de skäl, som deremot blifvit uti förslaget

anförda, synas honom icke starka; särskildt det skälet, att arméfördelningscheferna

borde befrias från en i disciplinärt afseende ofördelaktig

kritik från underordnades sida, bör enligt hans mening icke

tillmätas någon betydelse. Chefen för sjette arméfördelningen framhåller

i fråga om revisionspersonalens rekrytering, att det torde allt för mycket

komma att minska tillgången på lämpliga aspiranter till revisorsplatserna,

om såsom kompetensvilkor fordrades utbildning såsom intendenturtjensteman,

så vidt detta begrepp skulle utsträckas derhän, att dermed menades

kompetens för vinnande af inträde vid intendenturcorpsen, d. v. s. i regeln

officer sexam eu. Enligt hans mening bör en person blifva fullt kompetent

till revisorssyssla, om af honom fordras det tillägg till nu gällande före
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Fjerde hufvudtiteln.

skrifter om kompetens för vinnande af anställning såsom amanuens vid

arméförvaltningen, att häri derjemte skall med godt vitsord hafva genomgått

kurs som intendentsaspirant, eller ett och ett hälft års tjenstgöring

vid olika regementen och i centralstjn-elserna samt ett eller två

års tjenstgöring, motsvarande underintendentstjenstgöring, vid fördelningsintendentur.

Chefen för första arméfördelningen, som för öfrigt icke har något

att erinra mot organisationsförslaget i dess helhet, säger sig icke kunna

till fullo uppskatta fördelen af den första revisionens förläggande till

fördelningsintendenturerna, om domsrätten i alla besvärs- och anmärkningsmål

förblifver centraliserad hos de centrala styrelserna.

Uti de tre senast omnämnda arméfördelningschefernas yttranden

kan man spåra vissa sympatier för att till fördelningsintendenturerna

äfven förlägga beslutanderätt i anmärknings- och besvärsmål, fast de

dock icke anse sig böra tillstyrka en sådan anordning. Det gör ej

heller t. f. chefen för generalstaben, som fullständigt ansluter sig till

förslaget att från det centrala förvaltningsorganet öfverflytta revisionen

till fördelningsintendenturerna, men han gör samtidigt gällande, att det

varit följdriktigast, om äfven afgörandet af meranämnda mål tillagts

fördelningsintendenturerna.

Chefen för femte arméfördelningen företräder helt och hållet den

andra i ordningen af ofvannämnda tre meningsgrupper. Han yrkar i

fråga om ordnandet af revisionsväsendet i lägsta instans, att steget bör

fullt uttagas, och uttalar såsom sin åsigt, att revisionen af arméns räkenskaper

bör ordnas på det sätt:

att för de till arméfördelningarna hörande trupper och anstalter

revisionen förrättas i lägsta instans vid fördelningsintendenturerna samt

revisionsmålen derstädes äfven afgöras;

att för de till artilleri-, fortifikations- och intendenturstyrelserna

hörande formationer och anstalter revisionen verkställes på motsvarigt

sätt vid de vid nämnda styrelser inrättade revisioner, hvarvid dock

revisionsmålen böra afgöras af styrelsechefen;

att för de formationer och anstalter (generalstaben, militärskolorna

o. s. v.), som icke äro understälda arméfördelningschef eller någon af

nyssnämnda styrelser, revisionsarbetet utföres vid intendenturstyrelsens

revisionsafdelning; samt

att efter sålunda verkstäld revision orginalräkenskaperna jemte

verifikationer och öfriga bilagor insändas omedelbart till kammarrätten; men

att en afskrift af hufvudräkenskaperna (d. v. s. utan verifikationer

och öfriga bilagor) insändes till intendenturstyrelsen för att der bokföras.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtlteln, 13

Chefen för femte arméfördelningen motsätter sig sålunda delandet

af revisionen och domsrätt eu uti lägsta instans och detta på den grund,

att deraf skulle föranledas tidsutdrägt och onödig omgång med anmärkningars

utställande, försenadt revisionsarbete och en mindre effektiv

revision vid fördelningsintendenturerna.

Till stöd för sina åsigter åberopar sig chefen för femte arméfördelningen

på motsvarande förhållanden i tyska armén. För de till

divisionsförband hörande trupper slutbehandlas der nämligen revisionsmålen

vid divisionsintendenturerna samt för öfriga under armécorpschefen

lydande, men utom divisionsförband stående trupper äfvensom

hvad angår armécorpsens intendentur-, garnisons- m. fl. anstalter vid

corpsintendentimen, och sedermera sändas räkenskaperna till tyska rikets

kammarrätt.

Förutsättningen för den anordning af revisionen med hvad mera

dertill hörer, som chefen för femte arméfördelningen förordar, är emeb

lertid den, att fördelningsintendenturerna och regementsförvaltningarna

omorganiseras i den riktning och i det syfte:

att arméfördelningscheferna och regementscheferna lösas ur den

ställning, som de intaga uti resp. fördelningsintendenturer och regementskassaförvaltningar;
att

fördelningsintendenturerna bilda en fristående förvaltningsmyndighet,

lydande under arméförvaltningen eller i dennas ställe inrättade

styrelser, i främsta rummet intendenturstyrelsen, och att regementsintendenterna,

sjelfständigt och under eget ansvar, ombesörja kassaärendena

vid de lägre truppförbanden; samt

att förvaltningsärendena vid truppförbanden handläggas, allt efter

sin natur, dels på den militära tjenstevägen, dels på intendenturyägen.

Den tredje mening sgruppen i fråga om de med revisionen af arméns

räkenskaper samhörande angelägenheter företrädes af .kammarrätten,

statskontoret och arméförvaltningen.

Med åberopande af ett i ämnet af dess revisionsafdelnings andra

kontor afgifvet yttrande, finner kammarrätten sig icke kunna tillstyrka,

att de i organisationsförslaget angifna grunder för ordnandet af revisionen

af arméns räkenskaper må vinna tillämpning. De hufvudsakliga

skäl, på hvilka kammarrätten stöder sig, torde kunna sammanfattas

sålunda:

revisorerna vid fördelningsintendenturerna skulle icke med lika

sakkunskap och lika skyndsamt som armé förvaltningens revisionstjenstemän

kunna fullgöra revisionsarbetet i dess helhet;

handläggningen af revisionsgöromålen skulle, till följd af revisions
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Fjerde hufvudtiteln.

tjenste männens skilda tjenstgöringsorter, förlora i likformighet, och de

vid de i landsorten förlagda fördelningsintendenturerna anstälda revisionstjenstemännen

skulle icke vinna den allmänna öfverblick öfver arméns

förvaltning eller kunna förskaffa sig de hjelpkällor för behörigt fullgörande

af sina göromål, som nu stode arméförvaltningens revisorer

till buds;

räkenskaperna skulle sannolikt icke lika tidigt som nu kunna blifva

användbara för uppgörande af bokslutet för fjerde hufvudtiteln;

då fördelningschef och fördelningsintendent hafva till åliggande

att inom vederbörlig arméfördelning öfvervaka hushållningen vid till

densamma hörande truppförband och att vid behof söka åvägabringa

till besparing ledande åtgärder, syntes förslaget att pålägga fördelningsintendenturernas

revisionsafdelningar detta vigtiga bestyr vara mindre

lämpligt och beteckna en försämring af den nuvarande kontrollen i

afseende å hushållningen;

revisorerna och deras biträden skulle, såsom tillhörande intendenturcorpsen

och ställda i subördinationsförhållande under fördelningsintendenturerna,

sannolikt icke visa sig besitta lika stor sjelfständighet

vid utöfvande af sin verksamhet som nuvarande revisionspersonal,

hvilken under sin tjenstgöring inom arméförvaltningen vore stöld utom

närmare beröring med de redogörare eller myndigheter, hvilkas räkenskaper

det ålåge densamma att granska;

revisionspersonalen i arméförvaltningen hade visat sig besitta större

sakkunskap och vidsträcktare kännedom om de å arméns förvaltning

tillämpliga författningars anda och bokstaf än de till intendenturcorpsen

hörande redogörare, ur hvilken corps fördelningsintendenturernas revisionspersonal

skulle rekryteras;

då, såsom i organisationsförslaget framhållits, erfarenheten visat,

att intendenturcorpsens nuvarande organisation ej visat sig betrygga

eller ens möjliggöra eu god rekrytering af nämnda corps, torde det

kunna befaras, att de föreslagna revisionsbiträdena (underintendenter

eller intendentsaspiranter) ej skulle befinnas för tjenstgöringen inom

revisionsafdelningen behörigen qvalificerade eller ens kunna till ifrågastäldt

antal anskaffas, under det att, enligt i arméförvaltningen vunnen

upplysning, för närvarande ett tiotal e. o. tjensteman utan fast anställning,

emot en obetydlig godtgörelse, lemnade ett erkännansvärdt biträde

vid revisionsarbetet inom arméförvaltningens civila byråer.

Statskontoret anser, att den föreslagna decentralisationen af anslag

icke påkallar en decentralisation af revisionen, samt säger sig ej kunna

förorda förläggandet af revisionen till fördelningsintendenturerna, enär

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Fjerde hufvudtiteln.

revisorerna derigenom ej skulle undfå den sjelfständiga ställning, dessa

tjensteman borde intaga, utan komme i en till fördelningsintendenturen

och stundom äfven till fördelningsintendenten beroende ställning. För

sitt afstyrkande yttrande i denna fråga anför dessutom statskontoret

dels den omständigheten, att anmärkningsmålen i allt fall skulle komma

att afgöras af den centrala myndigheten — med undantag dock för

sådana anmärkningsmål, deri såväl revisor som fördelningsintendent

med anledning af infordrade upplysningar ansett anmärkningen böra

förfalla — dels att i öfrigt till stöd för förslaget ej anförts sådana

grunder, hvaraf antagas kunde, att förändringen skulle medföra någon

förbättrad tillsyn eller kontroll öfver användningen af de till landtförsvaret

anslagna medel.

Arméförvaltningen är, i fråga om den föreslagna anordningen af

revisionen, i allt väsentligt af samma mening som kammarrätten och

statskontoret. Förvaltningen bestrider, att de fördelar — underlättandet

af arméfördelningschefens öfverblick öfver förvaltningens handhafvande

vid underlydande truppförband, revisionens större effektivitet och saklighet

m. m. dylikt — som antagits skola härflyta ur ifrågavarande

anordning, skulle komma att vinnas, samt framhåller de brister och

olägenheter, med hvilka denna skulle vara förenad, nämligen:

skiljaktig författningstolkning och saknaden af de för revisionen

vigtiga hjelpkällor, som finnas i det centrala embetsverket;

en icke tillräckligt sjelfständig eller oberoende revisionspersonal,

som dessutom ej vore i besittning af nog grundliga författningskunskaper

— personalen vid intendenturcorpsen hade nämligen icke visat

sig ega sådan kännedom om författningarna rörande arméns förvaltning

eller förmåga att tillämpa dessa, som vore erforderliga;

räkenskapernas försenade insändande till centralmyndigheten; samt

frånvaron för arméns centrala förvaltningsmyndighet af den naturliga

rätten att genom egen revision förvissa sig om de till arméns

förvaltningsmyndigheter utanordnade medlens behöriga och författningsenliga

användning.

Svagheten i förslaget om den första revisionens förläggande till

fördelningsintendenturerna framträdde, enligt arméförvaltningens mening,

kraftigast i det uppenbarligen olämpliga förhållandet, att anmärkningar,

som mot räkenskaperna framstäldes af revisionen hos dessa intendenturer,

icke kunde der vid anmärkningarnas bestridande fastställas, än

mindre beslut fattas i besvärsmål.

Vid den föreslagna organisationen af arméns centrala förvaltningsmyndighet

— arméförvaltningens ombildning till tre styrelser, artilleri-,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Fjerde hnfvudtiteln.

fortifikations- och intendenturstyrelsérna och i samband dermed sjukvårdsbyråns

ställande uuder öfverfältläkaren — hafva, hvad först angår

hufvudgrunderna för ordnandet af nyssnämnda tre styrelser, de militära

myndigheter, till hvilka organisationsförslaget remitterats, i allmänhet

icke fram Stält några erinringar af principiell natur.

Chefen för tredje arméfördelningen gifver dock uttryck åt den farhågan,

att generalintendenten, såsom chef för den genom intendentsoch

civila departementens sammanslagning bildade intendenturstyrelsen,

skulle blifva nedtyngd af löpande göromål och således tid ej gifvas

honom att egna arbete och uppmärksamhet åt de uppgifter, som för

honörn borde vara betydelsefullare än hvarje annan, nämligen öfverinseendet,

öfver fredsförvaltningen i dess helhet och förberedelserna för

förvaltningen i fält. I sammanhang härmed ifrågaställer lian ända•

målsenligheten af att i en eller annan form bibehålla arméförvaltningens

civila departement, men han anser sig emellertid ej kunna rörande

denna angelägenhet uttala en bestämd åsigt,

Beträffande handläggningen af" ärendena inom ifrågavarande styrelser

uttalar chefen för fortifikationen betänkligheter i fråga om förslaget

att i samtliga förekommande mål tillämpa den så kallade styrelseformen,

d. v. s. att ärendena afgöras af chefen för styrelsen

uppå föredragning af vederbörande byråchef, med skyldighet för denne

att vid föredragning af vigtigare sådana låta till protokollet anteckna

sin mening, derest beslutet blifver från denna afvikande. Enligt chefens

för fortifikationen åsigt borde, åtminstone hvad det nya embetsverket

för fortifikationsängelägenheter anginge, styrelseformen med åtföljande

reservationsrätt för vederbörande byråchef tillämpas allenast i fråga om

sådana till förvaltningsbyrån hörande ärenden, hvilka berörde penningmedel

eller för hvilkas afgörande det gälde att tillämpa allmänna författningar.

Denna form för ärendenas handläggning och afgörande

borde följaktligen icke utsträckas till flertalet af de inom fortifikationsstyrelsen

förekommande ärenden, enär dessa vore af rent teknisk natur.

Arméförvaltningen anser sig kunna i princip godkänna ett sammanförande

af artilleri- och fortifikationsärendena till särskilda artillerioeh

fortifikationsstyrelser, men afstyrker i (ifrigt organisationsförslaget.

Artnéförvaltningen inlåter sig dock dervid icke'' på frågan om möjligheten

eller ändamålsenligheten af att sammanslå intendents- och civila departementen,

utan grundar sitt afstyrkande på den omständigheten, att.

arméförvaltningen afstyrkt öfverflyttandet till fördelningsintendenturerna

af den revision, som nu verkställes inom embetsverket, enär, enligt

arméförvaltningens mening, eu sådan öfverflyttning af revisions
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Fjerde hufvudtiteln.

arbetet uppenbarligen utgjorde den nödvändiga grunden och förutsättningen

för organisation sförslagets utförbarhet.

Härvid torde det emellertid böra omnämnas, dels att generalintendenten

i allt hufvudsakligt tillstyrkt förslaget, och dels att fyra andra

ledamöter af arméförvaltningen i särskildt yttrande framlagt ett förslag

att sammanslå ofvannämnda båda departement till ett från artilleri- och

fortifikationsstyrelserna skildt embetsverk, som fortfarande skulle benämnas

arméförvaltningen.

Hvad beträffar enskildheterna af artilleri-, fortifikations- och intendenturstyrelsernas

föreslagna organisation, anhåller jag att få dertill längre

ned återkomma.

Förslaget att ordna arméns sjukvårdsförvaltning genom att från

arméförvaltningens intendentsdepartement utbryta sjukvård sbyrån och

ställa densamma under öfverfältläkaren har icke blifvit föremål för

några grundväsentliga anmärkningar, i hvad det afser att skilja sjukvårdsärendena

från den myndighet, som har befattning med intendenturärendena.

öfverfältläkaren finner grunderna för den föreslagna anordningen

i det hela tidsenliga samt egnade att åstadkomma förenkling och mera

lämplig behandling af åtminstone eu del af de till arméns sjukvårdsförvaltning

hörande ärenden. Han betecknar den föreslagna omorganisationen

såsom en synnerligen lämplig öfvergångsform till ett fullständigt

ordnande af det militära sanitetsväsendet, så att detta, i likhet

med hvad inom de flesta andra länder redan skett, komme att ställas

under en egen militärmedicinsk styrelse.

Medicinalstyrelsen har ej något att invända mot förslaget, i hvad

detsamma afser ändrade bestämmelser rörande öfverstyrelsen för den

militära sjukvården, under förutsättning dock att öfverfältläkaren efter

förslagets genomförande icke blefve förhindrad att i samma mån som

hittills egna sin tid och sina krafter åt de inom medicinalstyrelsen förekommande

ärendena. Derest emellertid öfverfältläkaren, såsom uti organisationsförslaget

blifvit ifrågasatt, skulle befrias från föredragning af

åtskilliga icke militära ärenden, som nu vore honom anförtrodda, äfvensom

från att deltaga i vissa andra göromål inom medicinalstyrelsen,

och derest detta arbete skulle läggas på densammas öfriga, för närvarande

vida mer än tillförene af tjenstegöromål upptagna ledamöter,

skulle, enligt medicinalstyrelsens .mening, organisation sförslaget i denna

del icke kunna genomföras, med mindre ökade arbetskrafter komme

att ställas till medicinalstyrelsens förfogande.

Arméförvaltningen förklarar sig, i afseende på ordnandet af öfverBill.

till Itiksd. Prat. /Höft. 1 Smil. / Afd. / lldft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Fjerde hufviidtiteln.

styrelsen för arméns sjukvård, dela de åsigter, som blifvit framstälda

i ett af chefen för dess sjukvårdsbyrå utarbetadt förslag. Detta förslag,

som i form af särskilt yttrande är vidfogadt arméförvaltningens

underdåniga utlåtande, afser att af öfverfältläkaren och sjukvårdsbyrån

bilda en militär sjukvårdsstyrelse, men skulle på samma gång

den förstnämnde erhålla en i väsentliga afseenden ändrad embets- och

tjensteställning. Sålunda skulle han ej längre vara ledamot af medicinalstyrelsen,

utan aflöning för honom uppföras på den till fjerde hufvudtiteln

hörande staten för den föreslagna militära sjukvårdsstyrelsen. I

denna styrelse skulle handläggas alla ärenden angående arméns sjukvårds-

och veterinärväsende, med undantag af dem, som rörde utnämningar

till och befordringar af militärläkare, anställandet af åtal, åläggandet

af viten, utdelandet af varningar med mera dylikt beträffande

militärläkarepersonalen, samt fältläkarestipendiaters förordnande i den

civila sjukvården. Ärende af nu omförmäld art skulle föredragas i

medicinalstyrelsen af öfverfältläkaren såsom »adjungerad ledamot» i densamma.

Då öfverfältläkaren sålunda skulle befrias från att i medicinalstyrelsen

föredraga andra mål än de militära och få sin hufvudsakliga

verksamhet förlagd till den militära sjukvårdsstyrelsen, borde de aflöningsförmåner,

som han nu åtnjöte, qvarstanna å medicinalstyrelsens

stat och för desamma inrättas ett nytt medicinalrådsembete.

Beträffande slutligen den utveckling af intendenturcorpsen, som förslaget

till ny organisation af arméns förvaltning upptager, har behofvet

af densamma ej från något håll blifvit bestridt. Åtskilliga militära

myndigheter, nämligen t. f. chefen för generalstaben samt cheferna för

tredje och sjette arméfördelningarna, afstyrka dock eller uttala sina betänkligheter

mot förslaget, i hvad det afser att låta officerare, som aflagt

intendentsexamen, med bibehållande af sina löneinkomster vid

vederbörligt truppförband tjenstgöra vid intendenturen mot åtnjutande

af dagtraktamente för att på sådant sätt kunna, i stället för 18 underintendenter,

för samma kostnad erhålla omkring 28 examinerade intendentsaspiranter

för tjenstgöring vid arméns intendenturförvaltning. De

skäl, som ligga till grund för nämnda chefers uttalanden i denna del^

äro förnämligast förestafvade af hänsynen till det behof af officerare,

som förefinnes vid härens ställande på krigsfot. Om officerare på stat

skulle beräknas att tagas i anspråk för intendenturtjenst, blefve nämligen

derigenom den redan knappa tillgången på officerare vid mobiliseringstillfälle

ytterligare minskad.

Hvad för öfrigt uti de öfver förslaget afgifna yttrandena förekommit,

torde icke för närvarande böra blifva föremål för redogörelse.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Fjerde hufvudtiteln.

Sedan jag sålunda framstält hufvuddragen af förslaget till ny

organisation af arméns förvaltning och redogjort för den väsentliga

innebörden af de öfver detsamma afgifna underdåniga yttrandena, anhåller

jag att med några ord äfven få beröra den militära förvaltningsreformen

i dess helhet, innan jag öfvergår till de särskilda förslag rörande

densammas ordnande, som synas mig böra inför Riksdagen framläggas.

Tager man i öfvervägande de uppgifter, som tillkomma en armés

fredsförvaltning, och de fordringar, som densamma bör uppfylla, torde

man kunna säga, att vid dess ordnande de bestämmande eller ledande

synpunkterna böra vara:

1) att fredsförvaltningen skall möjliggöra arméns hastiga och ordnade

mobilisering dels i så måtto, att armén är försedd med vid krigstillfälle

erforderlig utrustning och materiel och att utrustningspersedlama

och materielen äro ändamålsenligt fördelade, dels i det afseendet,

att fredsförvaltningen kan utan svårighet öfvergå till fältförhållanden,

för hvilket ändamål arméns förvaltningsmyndigheter i fred och krig

böra ega med hvarandra motsvarighet i fråga om organisation, sammansättning,

tjensteförhållanden in. m.; samt

2) att fredsförvaltningen utmärkes af planmässighet och sparsamhet,

i samband dermed att truppernas underhåll och välbefinnande varda

på ett tillfredsställande sätt tillgodosedda.

Arméns förseende med erforderliga utrustning spersedlar och materiel

är till väsentlig del en anslagsfråga, hvars lösning, sedan behofven i

detta afseende blifvit framlagda och för desammas fyllande erforderliga

medel äskade, ligger i den penningbeviljande statsmagtens hand. Men

utrustningens fulltalighet och framför allt dess fältduglighet är naturligen

äfven beroende af den omtanke, det förutseende och den planmässighet,

som arméns fredsförvaltningsmyndigheter förmå utveckla för

att åvägabringa möjligast ändamålsenliga användning af de till förfogande

stälda medlen. Möjligheten åt att nämnda egenskaper skola

i allt rikare mått kunna utvecklas ligger dock till hufvudsaklig del uti

organisationen af ifrågavarande myndigheter. Man kan nämligen icke

vid en förvaltning, som sträcker sig öfver ett helt land och genom

hvars händer gå tiotals millioner, förvänta, att omtanke, förutseende

och planmässighet skola i önskvärd grad göra sig gällande, derest icke

härför organisationen och dertill hörande förvaltningsföreskrifter lagt

eu säker grundval, det vill säga på ett sakförstandigt sätt utskiftat och

fördelat magt, ansvar och kontroll.

Om således, hvad'' angår den vid mobiliseringstillfälle erforderliga

utrustningen och materielen, sjelf va organisationen af armens förvalt
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Fjerde hufvudtiteln.

ningsväsende har ett mycket betydelsefullt inflytande, spelar densamma

ur öfriga här ofvan angifna synpunkter, det vill säga med hänsyn till

öfverensstämmelsen mellan förvaltnings förhållandena på freds- och krigsfot

samt det omtänksamma och sparsamma handhafvandet af de egentliga fredsanslagen,

en ännu större roll.

Uti nu senast berörda afseenden förefanns inom svenska arméns

förvaltning en väsentlig brist, så länge de befälhafvare eller chefer,

hvilka inom fältarmén skulle ställas i spetsen för dennas högsta enheter,

arméfördelningarna, voro undandragna så godt som all uppsigt

och myndighet öfver förvaltningen vid underlydande regementen och

corpser. Det ligger nämligen i sakens natur, att om man under krigets

allvarliga förhållanden skall utöfva vare sig militäriskt befäl eller

militärisk förvaltningsmyndighet, måste man under fredstid derutinnan

hafva erhållit öfning och förvärfvat vana, korteligen sagdt, genom praktiska

tjensteförrättningar hafva dermed gjort sig förtrogen.

Ett synnerligen vigtigt steg till afhjelpande af nu berörda brist

togs emellertid vid 1892 års urtima riksdag, som bekjertade nödvändigheten

af öfverensstämmelse mellan arméns freds- och krigsindelning

och fördenskull biföll förslaget att upprätta af de tre hufvud vapenslagen

bestående arméfördelningar, men som derjemte, genom att i

förening med beslutet om intendenturcorpsens nya organisation anvisa

aflöning åt fördelningsintendenter jemte biträden, gillade en af hufvudgrunderna

för propositionen om den förbättrade härordningen, nämligen

att arméfördelningarna borde göras till enheter äfven uti administrativt afseende

samt arméfördelningscheferna jemväl i fred beklädas med administrativ

myndighet med åtföljande ansvar.

Det ligger emellertid ett godt stycke väg mellan fattandet af ett

vigtigt principielt beslut på den militära förvaltningens område och

samma besluts omsättande i praktiska förvaltningsföreskrifter och förvaltningsformer.

Ogörligt var det att, omedelbart efter 1892 års förbättrade

härordning, med ens öfvergå till en helt och hållet ny förvaltningsordning.

Angeläget var det dock att uti de nya förhållandena

snarast möjligt införa arméfördelningscheferna samt förbereda dem och

fördelningsintendenterna för den vidgade förvaltningsmyndighet, som

de för framtiden definitivt skulle komma att utöfva, I sådant syfte

utfärdade också Eders Kongl. Maj:t författningarna af den 3 februari

1893 och den 18 januari 1895 angående fördelningsintendenturernas

myndighet och verksamhet i förvaltningsangelägenheter med hvad

mera dertill hörer, men dessa författningar hafva icke utgifvit sig

för annat än att vara provisoriska. Emellertid och om än, såsom

s. 21 Kontrollera mot PDF

Fjerde hnfvudtitelii. 21

armé förvaltningen i sitt underdåniga utlåtande öfver förslaget till nyorganisation''

af arméns förvaltning synes hafva velat särskilt framhålla,

fördelningsintendenturerna icke visat sig i alla afseenden motsvara

de fordringar, som ofvanberörda förvaltningsbestämmelser stält

på deras verksamhet, hafva dock arméfördelningscheferna under och

genom dessa bestämmelsers tillämpning vunnit en ganska god öfversigt

öfver förvaltningsärendenas gång och beskaffenhet, på samma

gång de, till följd af åliggandet att uttala sig vid underlydandes

framställningar i dylika ärenden, satts i tillfälle att, vida bättre än

tillförene varit möjligt, förvärfva sig inblick uti arméns administration

i dess helhet. Att fördelningsintendenturerna nu, i ojemförligt högre

grad än för 3 — 4 år sedan, torde vara skickade att öfvertaga och

tillämpa den ökade förvaltningsbefogenhet, som med rätta synes böra

tillkomma dem, lärer väl ingen på allvar kunna eller vilja bestrida.

Men då det gäller att bedöma fördelningsintendenturernas verksamhet,

torde man billigtvis icke böra förbise, att af en ny inrättning icke med

fog kali, omedelbart efter dess skapande eller genast från början af

dess verksamhet, förväntas allt det, som den förmår uträtta, sedan den

vuxit in uti egna och omgifvande förhållanden. En nydanad organism

fordrar i allmänhet en viss tid för att verka tillfredsställande. Det må

för öfrigt, vid tal om dessa angelägenheter, ej heller förgätas, att de

militära förvaltningsspörsmålen, särskild! i sitt förhållande till fältförvaltningen

och dess kraf, först på senaste årtiondet kommit att hos oss

närmare beaktas och studeras, samt att det fordras allvarligt begrundande

och mycket arbete för att på ändamålsenligt vis inpassa nya förvaltningslänkar

i bestående organisationsformer.

Sedan emellertid 1892 års förbättrade härordning, hvad den rent

militära organisationen angår, nu blifvit genomförd; då från flera håll

uttalats önskningsmål om ändringar i arméns räkenskaps- och redovisningsväsende

i syfte att åvägabringa större reda och öfverskådlighct

i detsamma; och då under det för sådant ändamål företagna arbetet

man kommit till den uppfattning, att förändringar äfven på andra af

arméns förvaltningsområden vore af behofvet påkallade, synes mig —

i betraktande äfven af öfriga härmed samhöriga förhållanden — tidpunkten

vara inne att fortgå på den redan inslagna vägen samt sålunda

vidtaga åtgärder för att utvidga armé!avdelningschefernas (fördelningsintendenturernas)

förvaltningsmyndighet och, så långt ändamålsenligt är

och i förening med betryggande kontroll, yttermera tillämpa grundsatsen

om sjelf hushållning vid de lägre truppförbanden.

De åsigter rörande dessa och dermed i samband stående ange
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Fjerde hufvudtiteln.

lägenheter, hvilka funnit sitt uttryck i förslaget till ny organisation af

arméns förvaltning, synas mig i allt väsentligt kunna godkännas, enär

förslaget just afser ett fullföljande af den utveckling af arméns förvaltningsväsende,

som redan blifvit inledd, nämligen att, så långt ett ändamålsenligt

tillgodogörande af beviljade anslag och dessas natur det

medgåfve, utrusta arméfördelningscheferna med den förvaltningsmyndighet,

som de äro afsedda att utöfva i l*''ig, äfvensom att, i sparsamhetens

och den goda hushållningens intresse, på truppförvaltningarna

uppdela dem vidkommande anslag och göra nämnda förvaltningar ansvariga

för de sålunda till förfogande stälda penningemedlens rätta och

sakförståndiga användning. Anslagen böra dock, såsom förslaget också

uttryckligen angifver, icke helt och hållet på dylikt sätt fördelas, utan

vissa belopp — allt efter de föremål, för hvilka anslagen äro anvisade,

beräknade per man eller häst och tjenstgöringsdag eller annorledes —

ställas till truppförvaltningamas förfogande samt en tillräcklig reserv

behållas hos den öfverordnade förvaltningsmyndigheten eller centralmyndigheten

för att kunna träda emellan, der så skulle visa sig erforderligt,

afhjelpa oförutsedda behof m. m. d., eller t. ex. för att vidtaga

åtgärder till utbildningens främjande (anslag till fal ttj en störningar), till

förbättrande af utrustningen vid mobiliseringstillfälle o. d. De besparingar,

som truppförvaltning å ett sålunda anvisadt belopp gör under

ett år, bör, såsom organisationsförslaget. särskilt framhåller, samma

truppförvaltning få använda under ett följande inom den förvaltningsgren,

för hvars tillgodoseende det i riksstaten uppförda reservationsanslaget

anvisats. En så beskaffad hushållning hvilar på en sund grundsats,

hvars rigtighet erfarenheten bekräftat. Det torde för öfrigt icke

kräfva särskildt bevis, att den förvaltning, som — begripligtvis inom

ramen af behörigen utfärdade föreskrifter och till äfventyra i vissa fall

efter inhemtadt medgifvande från öfverordnad myndighet — får använda

gjorda besparingar, har intresse af att göra besparingar, men

att den förvaltning åter, som ser sig beröfvad gjorda besparingar, i regeln

icke kommer att besjälas af sådant intresse. Denna grundsats i förening

med den trupp förbunden tillerkända sjelfhushållnimgsrätt har inom,

bland andra, preussiska armén, hvars förvaltning torde vara känd för

både planmässighet och sparsamhet, vunnit en framgångsrik tillämpning.

Det är också endast genom decentralisation af förvaltningsbefogenhet

och förvaltningstjenst, som mellanmyndigheter och ortsmyndigheter

(förvaltningarna vid arméfördelningar och regementen) kunna göras verkligen

intresserade för sin uppgift i förevarande afseende oeh som de

uppfostras för fyllande a( de kraf, som mobiliserings- och fält förhållan
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Fjerde hufVudtiteJn.

dona framställa. 1 sjelfhushållningsgrundsatsens tillämpning ligger justen

kraftig eggelse till omtanke och sparsamhet. Men å andra sidan är

det också endast genom decentralisation och sj el Hushållning inom området

för arméns förvaltning, som de öfverordnade förvaltningsmyndigheterna,

i främsta rummet de centrala, genom att befrias från handläggningen

af en mängd tidsödande detaljgöromål kunna mera ostördt

och i vida högre grad än under andra förhållanden egna sig åt öfvervakandet

af arméns hushållning i dess helhet, åt arbetet på dennas

förbättrande samt åt de uppgifter, som stå i samband med eller äro

villkoret för den hastiga och ordnade mobiliseringen af stridskrafterna.

Förutom de skäl, som nu i korthet anförts för ett fortgående i den

här ofvan angifna rigtning för att åvägabringa öfverensstämmelse mellan

förvaltningsförhållandena på freds- och på fältfot äfvensom en i öfrigt

ändamålsenligt ordnad fredsförvaltning, är det en annan omständighet,

som härvid äfven torde höra tagas i betraktande. Svenska hären har

nämligen undergått rätt väsentliga ändringar, sedan dess centrala förvaltningsmyndighet,

arméförvaltningen, omorganiserades år 1881. Jag

tillåter mig erinra endast derom, att sedan nyssnämnda tidpunkt

de värnpligtiges utbildning tredubblats och att ett nytt inskrifningsväsende

jemte tillhörande inskrifningsmyndigheter ordnats, att de norrländska

infantericorpserna utvuxit till regementen, att de forna s. k.

beväringstrupperna försetts med stammanskap, att antalet fältartilleriregementen

ökats från tre till sex, samt att trängtrupper, fyra bataljoner,

helt och hållet nybildats m. m. Härigenom hafva förvaltningsbestyren

i väsentlig mån ökats; och då nu fråga är att omdana arméns förvaltning,

torde man svårligen i främsta rummet kunna göra sig till målsman

för det sträfvandet att förse den centrala förvaltningsmyndigheten med

arbetskrafter i förhållandevis stort antal samt sålunda inslå på eu centraliserande

riktning, innan man sökt gå den motsatta vägen för att på

området för arméns förvaltning i ökad utsträckning tillämpa arbetsfördelningens

lag. Enligt mitt förmenande måste man först och främst

gå denna sistnämnda väg samt sålunda organisera förvaltningstjensten

till förmån för den fördelning af förvaltningsbefogenhet och förvaltningsansvar,

som i det föregående angifvits såsom ändamålsenlig och förtjent

af tillämpning. Hopandet af förvaltningsgöromålen i en centralpunkt

leder, synuerligast i farans stund, till stockning i hela förvaltningsmaskineriet,

och den sakkunniga granskningen har funnit,, att en af de förnämsta

orsakerna till Frankrikes många och bittra olyckor åren 1870—1871

var just den starka centralisationen af dess militära förvaltnings väsende.

De grunder för förvaltningstjenstens ordnande, som sålunda i nu

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Fjerde hufvudtiteln.

berörda hänseenden uttalats i förslaget, synas mig alltså vara val förtjenta

af att beaktas och bringas till användning i den mån, som arbetet

med utfärdandet af nya eller ändrade föreskrifter för arméns

särskilda förvaltningsgrenar fortskrider, och allt eftersom ifrågavarande

grunder efter omsorgsfull pröfning finnas böra i hvarje särskild! fall

tillämpas.

Organisationsförslaget afser vidare, såsom vid redogörelsen för detsamma

och de deröfver afgifna yttrandena framhållits, att, i samband

dermed att arméfördelningschefernas förvaltningsmyndighet i allmänhet

utsträckes, förlägga den första revisionen af de lägre truppförbandens

medels- och persedelredogörelser — dock med domsrätten i anmärkningsoch

besvärsmål bibehållen vid central myndighet — till fördelningsintendenturerna,

så vidt nämligen denna revision ej kräfver särskilda

tekniska kunskaper. Denna del af förslaget utgör, såsom ock de underdåniga

utlåtandena gifva vid handen, en af dess hufvudpunkter, och

hafva åsigterna i denna fråga brutits ganska skarpt mot hvarandra.

Särskild! hafva de civila embetsverken, arméförvaltningen, kammarrätten

och statskontoret, afstyrkt den föreslagna anordningen, hufvudsakligen

emedan revisorer, anstälda vid fördelningsintendenturerna, enligt

deras åsigt, hvarken skulle kunna besitta den kännedom af författningar

och den skicklighet i tolkning af desamma eller få den sjelfständiga

ställning, som de nuvarande revisorerna i arméförvaltningen,

samt emedan revisionsarbetet skulle komma att lida af brist på likformighet

och bokföringen af arméns räkenskaper blifva fördröjd genom

desammas försenade insändande till centralstyrelsen.

Visserligen kan ej förnekas, att författningskunskapen måste vara

större inom en central revision, der den enskilde revisorn kan få hjelp

och understöd af förmän och kamrater inom författningsområden, som

af honom äro mindre kända, så att detta skäl till förslagets afstyrkande

i ifrågavarande del skulle vara tungt vägande, såvida revisionen såsom

hittills skulle inskränkas till siffrorna, verifikationerna och utgifternas

författningsenlighet; men, såsom förslaget angifver, bör revisionen vara

så organiserad, att den förmår tränga djupare in i räkenskaperna och

äfven anmärka sådana utgifter, som ej öfverensstämma med god hushållning

och sparsamhet. Och första vilkoret härför är ovilkorligen, att

de reviderande tjenstemännen ställas trupperna så nära som möjligt och

således numera, sedan fördelningsintendenturer inrättats, fördelas på

dessa. Härigenom måste äfven, såsom i förslaget påpekas, arméfördelningscliefen

och fördelningsintendenten få tillfälle till vidgad öfverblick

öfver förval (.ningen vid underlydande trupper och anstalter och

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

, Fjerde hufvudtiteln.

således kunna i verksammare mån än hittills fylla en af sina vigtigaste

uppgifter i fredstid, tillvaratagandet af statskassans intressen. Den

anmärkta bristen på likformighet i revisionsarbetet å de olika arméfördelningsrevisionerna

kan förekommas genom direktiv från centralstyrelserna

och har dessutom mindre betydelse, enär ju alla räkenskaper

skola undergå förnyad granskning inom kammarrätten, och det torde

vara att underskatta kammarrättens revision, om man anser, att under

denna en annan central revision skulle vara af behofvet påkallad.

Tvärtom, räkenskaperna torde komma att undergå en mera omfattande

och resultatrikare granskning, om revisorerna i den lägre instansen ej

såsom hittills arbeta under enahanda förhållanden som den i högre instansen,

utan förrätta sin tjenst från delvis andra synpunkter.

Den fruktan för osjelfständighet hos fördelningsrevisorerna, som

embetsverken hysa, torde näppeligen vara berättigad, enär afsedt är,

att desse tjenstemän skola med fullmagt tillsättas af intendenturstyrelsen,

å hvilkens stat de äfven blifvit upptagna, och att uti behörig författning

eller instruktion omgärda deras ställning med sådana bestämmelser,

att de vid utöfvandet af sin uppgift och skötandet af sitt kall skola

erhålla en fullt betryggad sjelfständighet. Och hvad beträffar den försening

af bokföringsarbetet vid centralmyndigheten, som enligt embetsverkens

åsigt skulle blifva en följd af revisionens förläggning till fördelningsintendenturerna,

uppväges den af att revisionsarbetet genom dess

decentralisering och månatliga redovisningars införande, något hvartill

jag längre fram torde få återkomma, påskyndas.

Under det att de civila embetsverken således framstält sina betänkligheter

mot att förlägga den nuvarande revisionen i arméförvaltningen

till fördelningsintendenturerna, betänkligheter, som jag, enligt

hvad jag nu anfört, icke kan dela, hafva, såsom förut nämnts, en del

militära myndigheter velat uppdraga åt fördelningsintendenturen ej endast

revisionsarbetet, utan äfven domsrätt i anmärknings- och besvärsmål

såsom en följdrigtig konseqvens af revisionsarbetets decentralisering.

Om ock mycket tinnes, som talar härför, och icke minst föredömet från

en del andra länder, särskildt Tyskland, finner jag dock de motiv, som

anföras i förslaget för domsrättens bibehållande vid de centrala styrelserna,

vara så vägande, att jag icke finner skäl tillstyrka Eders

Kongl. Maj:t att frångå förslaget i detta hänseende.

På det att revisionen i lägsta instans af arméns räkenskaper skulle

kunna blifva fullt saklig och således noggrann kontroll kunna hållas

öfver de underordnade förvaltningsmyndigheternas åtgärder, har föreslagits,

att för revisorsplatserna skulle som kompetensvilkor föreskrifvas

lull. till Hiksd. Prot. 1808. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Fjerde hufvudtiteln.

aflagd intendentsexamen; men en dylik bestämmelse skulle åtminstone

för närvarande stå i så skarp motsats mot hittills gällande kompetensvilkor

för erhållande af revisorsbefattning ej endast i arméförvaltningen,

utan äfven i statens öfriga verk, att jag ej anser mig kunna tillstyrka

Eders Kongl. Maj:t att utfärda dylika bestämmelser. Målet kan för

öfrigt, åtminstone till en viss grad, er näs äfven på annan väg, nämligen

genom att som kompetensvilkor för revisorstjenst vid arméns förvaltning

föreskrifva viss tids tjenstgöring vid intendenturcorpsen; och anhåller

jag i underdånighet att vid annat tillfälle få inför Eders Kongl. Maj:t

framlägga förslag i sådan rigtning.

I sammanhang härmed torde äfven böra erinras om det framlagda

förslaget att från länsstyrelserna till riksbanken öfverflytta bestyret med

att till förvaltningsmyndigheterna vid truppförbanden och anstalterna

tillhandahålla erforderliga penningemedel samt att i allmänhet befria

länsstyrelserna från åliggandet att bestrida utgifter för arméns räkning,

ett förslag, som Eders Kongl. Maj:ts samtlige befallningshafvande äfvensom

statskontoret tillstyrkt och mot hvilket fullmäktige i riksbanken ej

haft något att erinra; med anledning hvaraf jag, så snart ske kan,

sedan förberedande åtgärder vidtagits, ämnar inför Eders Kongl. Maj:t

framlägga förslag till sådana ändringar af nu gällande författningar,

som för detta ändamål erfordras.

I enlighet med organisationsförslaget synes det mig vidare böra

tagas i öfvervägande, huruvida icke arméns räkenskaper i regel skulle

kunna afgifva^ månadsvis. Derigenom skulle otvifvelaktigt kontrollen

öfver medelsanvändningen underlättas och äfven en snabb handläggning

af revisionsgöromålen befordras, hvartill kommer den omständigheten, att

de räkenskapspligtiga myndigheterna måste arbeta raskt undan, en

fördel som icke torde kunna skattas nog högt på det militära området.

I sammanhang härmed anhåller jag att få omnämna, att räkenskaperna

vid danska härens truppförband affattas och afslutas månadsvis. Senast

den 10, i vissa särskilda fall senast den 14, i påföljande månad skola

desamma vara insända till vederbörligt revisionsdepartement. I regeln

inom en månad efter denna tidpunkt, medan sålunda förhållandena (utbetalningarna)

ännu äro i friskt minne, äro anmärkningsakter utstälda

till förklaring. Enligt de upplysningar, som rörande denna sak kommit

mig till del, anser man ifrågavarande räkenskapsanordning vara, ur synpunkten

af både en god medelskontroll och en effektiv revision, synnerligen

ändamålsenlig. För den händelse Eders Kongl. Maj:t skulle gilla

de grunder för revisionsväsendets ordnande, som jag förut framhållit,

och alltså täckas till Riksdagen derom aflåta nådig proposition samt

s. 27 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 27

detta förslag vinner Riksdagens godkännande, anhåller jag att i sinom

tid få till detta ämne återkomma.

Då jag nu öfvergår till att redogöra för de förslag till förändrad

organisation af arméns förvaltning, som enligt min mening böra Riksdagen

föreläggas, torde det tillåtas mig att till en början något utförligare,

än hittills skett, redogöra för hvad i detta hänseende i organisation

sförslaget blifvit föreslaget.

Såsom jag redan nämnt, innebär detta förslag, att den nuvarande

arméförvaltningen skulle omorganiseras till tre eller, om man så vill,

fyra särskilda embetsverk, benämnda artilleristyrelsen, fortijikationsstyrelsen,

intendentur styr elsen samt öfver fältläkarens stab.

Den förstnämnda styrelsen, artilleristyrelsen, skulle öfvertaga den

förvaltande myndighet, som hittills utöfvats af arméförvaltningens artilleridepartementet

samt dessutom handlägga de mål, som nu tillhöra

generalfälttygmästarens expeditions verksamhetsområde. I fråga om

de ärenden, som styrelsen alltså skulle komma att handlägga, vägar

jag, till undvikande af allt för stor vidlyftighet, i underdånighet hänvisa

till förslaget. Styrelsen skulle utgöras af generalfälttygmästaren

såsom chef samt fälttygmästaren och chefen för artilleristaben såsom

ledamöter och chefer för hvar sin af de två byråer, deri styrelsen

skulle fördelas, nämligen förvaltningsbyrån och tekniska byrån. På

förvaltningsbyrån skulle tjenstgöra, förutom chefen samt kommenderade

officerare och underofficerare, följande ordinarie civila tjenstemän,

nämligen:

1 sekreterare, tillika kamrerare,

1 registrator,

1 bokhållare, tillika redogörare, samt

1 revisor.

Personalen å tekniska byrån skulle uteslutande utgöras af officerare

och underofficerare.

Styrelsen skulle derjemte ega antaga extra ordinarie tjenstemän,

tillfälliga biträden och vaktbetjente, äfvensom vid behof mot ersättning

rådfråga juridiskt bildade personer.

I fråga om ärendenas fördelning å byråerna äfvensom de föreslagna

ordinarie civila tjenstemännens åligganden innehåller förslaget

närmare föreskrifter, på Indika jag ej nu torde behöfva inlåta mig.

Uti alla till styrelsens handläggning hörande mål skulle generalfälttygmästaren

på vederbörande byråchefs föredragning vara allena be
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Fjerde hufvudtiteln.

slutande. Vid föredragning af vissa angifna mål skulle protokoll föras

och dervid iakttagas, att byråchef, som i ett dylikt ärendes handläggning

deltagit, men ej kunnat instämma i beslutet, skulle låta till protokollet

anteckna sin afvikande mening.

Kostnaden för den sålunda föreslagna styrelsen skulle enligt bifogad

t förslag till stat uppgå till 20,300 kronor.

F''ortifkationsstyrelsen skulle handlägga alla de ärenden, som nu tillhöra

arméförvaltningens fortifikationsdepartement samt byggnadsafdelningen

vid fortifikationsstabens hufvudstation, på sätt förslaget närmare

utmärker. Styrelsen skulle utgöras af chefen för fortifikationen såsom

chef för styrelsen samt öfversten och en annan regementsofficer vid

fortifikationen såsom ledamöter och chefer för hvar sin af de två byråer,

förvaltnings- och tekniska byrån, hvari styrelsen skulle indelas. På

förvaltningsbyrån skulle tjenstgöra, förutom byråchefen samt kommenderade

officerare och underofficerare, följande ordinarie civila tjenstemän,

nämligen:

1 sekreterare, tillika kamrerare,

1 registrator, tillika redogörare, samt

1 revisor, tillika bokhållare.

Personalen å tekniska byrån skulle deremot uteslutande bestå af

officerare och underofficerare vid fortifikationen.

Styrelsen skulle ega antaga juridiskt biträde, extra tjenstemän och

vaktmästare.

I fråga om ärendenas fördelning mellan byråerna, de ordinarie civila

tjenstemännens åligganden samt ärendenas handläggning inom styrelsen

innehåller förslaget bestämmelser, motsvarande dem, jag omförmält beträffande

artilleristyrelsen.

Årliga kostnaden för fortifikationsstyrelsen skulle enligt upprättadt

förslag till stat uppgå till 16,800 kronor.

Intendenturstyrelsen skulle öfvertaga den förvaltande myndighet, som

för närvarande utöfvas af arméförvaltningens intendents- och civila departement,

med undantag dock af de ärenden, som nu handläggas å

intendentsdepartementets sjuk vårdsby rå, hvarjemte intendenturstyrelsen

dessutom skulle öfvertaga de åligganden, som nu tillkomma intendenturcorpsens

hufvudstation, allt på sätt i förslaget finnes närmare angifvet.

Intendenturstyrelsen skulle lyda under generalintendenten såsom chef samt

arbeta på tre byråer, en militärbyrå och två civilbyråer. Såsom chef å

militärbyrån skulle tjenstgöra den i sammanhang med den i förslaget

ifrågasatta utvidgningen af intendenturcorpsen — hvartill jag längre fram

torde få återkomma — föreslagne öfverfältintendenten (med öfverstes

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Fjerde hufvudtiteln.

rang och lön) och såsom chefer å civilbyråerna ett krigsråd å hvardera

byrån. Styrelsen skulle således utgöras af generalintendenten såsom

chef och de tre byråcheferna såsom ledamöter. Till militärbyråns handläggning

skulle höra alla ärenden, som anginge arméns beklädnad och

utredning, naturaförplägnad, öfningar m. m. äfvensom alla de ärenden,

som nu handläggas inom intendenturcorpsens hufvudstation å dess båda

afdelningar, mobiliserings- och statistiska afdelningen. Derför borde

militärbyrån delas på tre afdelningar, hvardera under en fältintendent

eller intendent såsom chef med eget ansvar för afdelningens arbeten,

nämligen en underhålls-, en mobiliserings- och en statistisk afdelning;

och skulle för öfrigt å byrån tjenstgöra erforderlig personal ur intendenturcorpsen.

På l:a civilbyrån skulle handläggas alla mål, som anginge arméns

rekrytering och aflöning, inqvarterings-, rese- och traktamentsersättningar,

indelningsverket, disposition af anslag och fonder, kongl. remisser,

som af generalintendenten ej tilldelades annan byrå, arkivet m. m.

Förutom det krigsråd, som skulle vara chef för denna byrå, skulle

dess personal utgöras af en sekreterare, en registrator samt extra ordinarie

tjenstemän.

Till 2:a civilbyrån skulle höra alla ärenden angående kassa- och

räkenskapsväsendet, pensioneringen från Vadstena krigsmanshuskassa

och invalidhusfonden, besvärs- och anmärkningsmål m. m. äfvensom

den revision, som inom intendenturstyrelsen skulle ifrågakomma.

Personalen å denna byrå skulle utgöras af, förutom krigsrådet, en

kamrerare, två bokhållare, deraf den ene tillika redogörare, en revisor,

som till sitt biträde skulle hafva en examinerad intendentsaspirant,

samt extra ordinarie tjenstemän. Dessutom skulle styrelsen ega antaga

juridiskt biträde samt vaktmästare.

I fråga om de ordinarie civila tjenstemännens åligganden innehåller

förslaget närmare bestämmelser.

I alla mål skulle generalintendenten på vederbörande byråchefs

föredragning allena besluta; och gäller i fråga om protokolls förande

och reservationsrätt detsamma som vid artilleristyrelsen blifvit omförmäld

t.

Enligt bifogadt förslag till stat skulle kostnaden för den sålunda

föreslagna intendenturstyrelsen uppgå till 75,500 kronor.

Beträffande staterna för dessa tre styrelser erinras i förslaget, att

de särskilda tjenstemännens aflöningsförmåner i staterna upptagits enligt

de grunder, som fastslagits vid senaste lönereglering för arméförvaltningen;

att anslagen till juridiskt biträde, amanuenser, vikariats
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Fjerde liufvudtiteln.

ersättningar, renskrifningskostnader m. m. i gällande stat för arméförvaltningen

voro npptagna till sammanlagdt 28,000 kronor, hvarjemte

till förstärkning af revisionspersonalen vid intendentsdepartementet från

anslaget till extra utgifter alltsedan år 1888 årligen utgått 3,200 kronor,

äfvensom att de besparingar, som under året uppstått å arméförvaltningens

stat genom vakanser m. m., enligt nådigt medgifvande fått till

ifrågavarande ändamål användas, så att vid arméförvaltningen omkring

35,000 kronor årligen dertill utbetalats; att deremot i de nu uppgjorda

staterna motsvarande anslag ansetts kunna inskränkas till 16,000 kronor,

emedan de från dessa medel hittills aflönade diariiförande amanuenserna

i förslaget utbytts mot ordinarie registrator^- såsom i öfriga förvaltande

embetsverk, hvarjemte ansetts, att inga amanuenser skulle erfordras

för revisionsarbetet och att vikariatsersättningarna skulle komma att

uppgå till mindre belopp än hittills till följd af tjenstemännens mindre

antal samt slutligen göromålens minskning måste medföra minskning

i renskrifningskostnaden; att till skrifmaterialier, expenser, ved, belysning

m. m. å de tre föreslagna staterna upptagits sammanlagdt 16,500

kronor, under det att i arméförvaltningens nuvarande stat 12,555 kr.

60 öre och å intendenturcorpsens stat för dess hufvudstation 800 kronor

eller sålunda tillhopa endast 13,355 kr. 60 öre voro anvisade för detta

ändamål; samt att orsaken till den föreslagna förhöjningen vore den,

att ifrågavarande anslag år efter år visat sig alldeles otillräckligt.

Såsom jag redan förut nämnt, ifrågasättes i förslaget, att de ärenden,

rörande arméns sjukvårds- och veterinärmateriel, hvilka för närvarande

handläggas å sjukvårdsbyrån inom arméförvaltningens intendentsdepartement,

för framtiden icke skulle handläggas inom intendenturstyrelsen

utan af öfverfältläkaren med biträde af en under honom stäld

stab. Såsom skäl härför har anförts hufvudsakligen, att dessa ärenden

härigenom skulle komma att afgöras af sakkunnig myndighet samt att

ledningen af arméns sjukvårdsväsende, såväl hvad personal och hästar

som materiel beträffade, skulle blifva så enhetlig, som den för närvarande

kunde blifva i vårt. land, der militärläkarne samtidigt voro

civila läkare, hvilket nödvändiggjorde, att de flesta personella frågor

rörande militärläkarne afgjordes, icke af öfverfältläkaren ensam, utan

af hela medicinalstyrelsen, om ock på öfverfältläkarens föredragning.

Derför och då öfverfältläkaren inom medicinalstyrelsen föredroge äfven

flottans sjukvårdsväsende rörande ärenden, hvilka endast med svårighet

kunde läggas under en till landtförsvaret hörande institution, borde öfver
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 31

fältläkaren enligt förslaget fortfarande vara ledamot af medicinalstyrelsen,

inom hvilken han ock borde föredraga sådana militärveterinära mål, som

ej kunde afgöras af honom personligen; men har i förslaget på samma

gång ifrågasatts, att han borde befrias från föredragning af åtskilliga

icke militära ärenden, som nu voro honom anförtrodda, äfvensom från

att deltaga i en del andra göromål inom medicinalstyrelsen.

Vid den föreslagna öfver fältläkarens stab skulle alltså enligt förslaget

handläggas alla sådana mål angående arméns sjukvårds- och veterinärväsende,

som ej borde handläggas af medicinalstyrelsen, och af öfverfältläkaren

skulle alla medel, anslagna till sjukvårds- och veterinärmateriel

vid armén, disponeras. Förslaget uttalar väl, att göromålen

inom denna stab måste antagas blifva mera omfattande än göromålen i

den nuvarande sjukvård sbyrån, hvilken endast sysselsätter sig med

materielen, men förslaget antager dock, att den för staten föreslagna

personalen skulle blifva fullt tillräcklig.

Enligt förslaget skulle staben utgöras af:

2 läkare, en som stabschef och en som adjutant,

i veterinär,

1 sjukvårdsintendent och

1 underofficer från Svea trängbataljons sjukvårdskompani.

För den läkare, som skulle göra tjenst som stabschef, har i förslaget

upptagits regementsläkares grad och löneinkomster. Adjutanten

skulle, liksom nuvarande assistenten å sjukvård sbyrån, vara bataljonsläkare

och veterinären fortfarande som hittills beordras från garnisonsregemente

i Stockholm mot åtnjutande af årligt arvode. Sjukvårdsintendent

skulle beordras ur intendenturcorpsen. Enär adjutanten borde

kunna vara registrator samt intendenten sköta kassan och räkenskaperna,

syntes någon civilpersonal för dessa angelägenheter ej vara erforderlig.

På dessa grunder har i förslaget upprättats stat. för öfverfältläkarens

stab, slutande å ett belopp af tillhopa 10,145 kronor.

Beträffande denna stat anhåller jag att få påpeka, att enligt densamma

för öfverfältläkaren, hvilken fortfarande skulle vara ledamot i

medicinalstyrelsen och sålunda uppbära sina å dess stat upptagna löneförmåner,

föreslagits ett arvode af 2,000 kronor med anledning af de

ökade göromål och det ansvar, som enligt förslaget skulle läggas på

honom; att stabs-(byrå-)chefens aflöningsförmåner, som för närvarande utgå

med 4,760 kronor jemte inqvarteringsersättning, i förslaget upptagits med

allenast 4,260 kronor jemte inqvarteringsersättning; att assistentläkarens

(adjutantens) löneförmåner, som för närvarande utgå såsom l:e bataljonsläkares

med tillhopa 2,895 kronor, i förslaget, i likhet med förhållandet

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Fjerde hufvudtiteln.

vid armén i öfrigt, nedsatts till bataljonsläkares eller således till

1,630 kronor, med anledning hvaraf i förslaget särskildt framhållits, att

detta skett under förutsättning, att anslaget till ökad aflöning för de

till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne skulle förhöjas med skilnaden

eller 1,265 kronor; att arfvode åt veterinären, i likhet med hvad nu är

förhållandet, uppförts med 800 kronor; samt att till extra biträden, renskrifning,

skrifmaterialer m. m. uppförts ett belopp af 1,000 kronor 60 öre.

Att, såsom förslaget ifrågasatt, omorganisera arméns centrala förvaltningsmyndighet,

arméförvaltningen, till fyra särskilda styrelser, synes

mig icke böra möta hinder. Såsom jag redan nämnt, har arméförvaltningen

förklarat sig godkänna ett sammanförande af artilleri- och

fortifikationsärendena till särskilda artilleri- och fortifikationsöfverstyrelser,

om ock arméförvaltningen i afseende å antalet tjenstemän m. in. i de

föreslagna styrelserna, på sätt jag framdeles får tillfälle omförmäla,

uttalat betänkligheter. Och i afseende på sjukvårdsbyråns utbrytning

ur arméförvaltningen och ställande under öfverfältläkarens ledning

hafva, såsom jag också nämnt, några betänkligheter icke yttrats, utan

tvärtom den sålunda föreslagna åtgärden tillstyrkts af de myndigheter,

som derom utlåtit sig.

Det .är egentligen i fråga om de nuvarande intendents- och civila

departementens sammanslagning till en intendenturstyrelse under generalintendenten

såsom chef, som betänkligheter uttalats. Jag anser dock,

att de skäl för en dylik åtgärd, som i förslaget anförts, äro öfvertygande

och att en sådan sammanslagning är af behofvet oafvisligen påkallad.

Önskvärdheten deraf, att intendenturgöromålen i högsta instans,

under Konungen, erhålla en enhetlig ledning, lärer icke kunna bestridas.

Detta är också ett af skälen för den uti organisationsförslaget

gjorda framställningen om förening af arméförvaltningens intendentsoch

civila departement till en intendenturstyrelse. Det arbete för ombildning

af arméns förvaltning, hvars resultat nu föreligger, leder ju

också sitt ursprung, åtminstone till väsentlig del, från det önskningsmål,

för hvilket, bland andra, de förutnämnda, af Eders Kongl. Maj:t

tillkallade personer för att granska det år 1895 uppgjorda förslaget

till ny uppställning af riksstatens fjerde hufvudtitel gjorde sig till

målsmän, nämligen att förvaltningen af de under denna hufvudtitel

hörande medel, jemte dithörande räkenskaps-, redovisnings- och revisionsväsende

skulle förläggas å endast ett departement i arméförvaltningeu.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Fjerde hufvudtiteln.

Man skulle ju härvid kunna ifrågasätta, att detta departement blefve

det civila. Men om man slagit in på en sådan organisation, hade i

allt fall ett intendentsdepartement eller en intendenturstyrelse varit af

nöden, och att döma af de fordringar på arbetskrafter, som arméförvaltningen

i »sitt underdåniga utlåtande den 10 sistlidne november uppstält,

skulle staten för det civila departementet hafva måst ökas i ganska

väsentlig mån, under det att anslaget till intendentsdepartementet svårligen

skulle kunnat undergå någon mera afsevärd minskning. En

organisation af denna beskaffenhet hade således medfört drygare kostnader

än en enhetlig ordnad intendenturförvaltning, hvarförutom den

varit förenad med den dualism, som nu, i fråga om handhafvandet af

de egentliga intendenturärendena, råder inom det centrala förvaltningsverket.

Det gifves visserligen en annan utväg, nämligen att låta intendentsdepartementet

uppgå i det civila departementet. En sådan sammanslagning

skulle väl svårligen kunna betecknas såsom ändamålsenlig,

enär dels mtercrfentfarförvaltningen är den mest omfattande af arméns förvaltningsgrenar

och med hvarje år vinner ökad betydelse, och dels en

dylik anordning måste medföra ett fullständigt särskiljande mellan

sjelfva förvaltningen och intendenturcorpsens hufvudstation och dermed

följande dualism och stridigheter i intendenturangelägenheter.

Går man till utländska arméers krigsstyrelser, finner man, att

en myndighet, som skulle motsvara arméförvaltningens civila departement,

derstädes i allmänhet icke är särskildt eller sjelfständigt företrädd.

I preussiska krigsministeriet tillhör flertalet af de ärenden, som

inom värf centrala förvaltningsverk tillkomma nämnda departement,

militärekonomidepartementet, som handlägger de egentliga intendenturgöromålen

(kassa-, aflönings-, förplägnads-, beklädnads-, inqvarterings-,

m. fl. ärenden) samt har under sig corps- och divisionsintendenturerna.

I Danmark ombesörjas motsvarande göromål, under krigsministeriet, af

den s. k. förplägnadscorpsen, som bildar eu särskild tjenstegren, bestående

af corpsens öfverstyrelse jemte underlydande intendenturer.

fiåsom ett mycket vigtigt skäl för det civila departementets bibehållande

har anförts den omständigheten, att enligt det af 1888 års

förvaltningskomité utarbetade förslaget till fälträkenskapsreglemente

skulle vid mobilisering å arméförvaltningens civila departement bildas

ett generalkrigskommissariat såsom öfverstyrelse för landtförsvarets

kassa- och räkenskapsväsende, med uppgift att omhänderhafva förvaltningen

af de för krigföringen afsedda medel in. m. Härvid må dock

erinras, att förslaget till nämnda liksom till öfriga fältförvaltningsliih.

till Jtiksd. Prof. 18(J8. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Fjerde hufvudtiteln.

reglementen affattats med hänsyn till arméförvaltningens nuvarande

organisation. Det torde för öfrigt väl knappast behöfva påpekas, att

en dylik öfverstyrelse låter sig med lika stor, om ej med större fördel,

än å arméförvaltningens civila departement, bildas inom eu i fred enhetlig

ordnad intendenturstyrelse.

I fråga om föreningen af arméförvaltningens intendents- och civila

departement till en intendenturstyrelse har i öfrigt uttalats farhåga

för, att generalintendentens embetsbefattning under sådana förhållanden

skulle blifva allt för betungande. Det må visserligen icke bestridas,

att de generalintendenten åliggande göromålen skulle blifva af omfattande

och magtpåliggande art, men å andra sidan bör det ej förbises,

att intendenturstyrelsens verksamhet skulle komma att i afsevärd mån

lättas dels genom den föreslagna decentraliseringen af intendenturangelägenheterna,

dels genom att ordna sjukvårdsförvaltningen, den nuvarande

sjuk vårdsby rån deri inbegripen, såsom en sjelfständig tjenstegren

under öfverfältläkaren.

En oundgänglig förutsättning för intendents- och civila departementens

sammanslagning till en intendenturstyrelse under generalintendenten

såsom chef är emellertid enligt min mening den, att generalintendentens

embetsåligganden såsom chef för intendenturcorpsen så

mycket som möjligt lindras. Detta mål har förslaget sökt vinna derigenom,

att de ärenden, som för närvarande tillhöra intendenturcorpsens

hufvudstation, framdeles skulle handläggas inom intendenturstyrelsens

militärbyrå, hvilken byrå, såsom jag ofvan antydt, på grund häraf skulle

organiseras på tre underafdelningar med siusemellan mycket olikartade

göromål och erhålla en synnerligen omfattande verksamhet, hvadan chefskapet

för densamma måste blifva synnerligen magtpåliggande; och har förslaget

till en dylik organisation af militärbyrån framstälts endast under

den förutsättning, att byråchefsbefattningen komme att utöfvas af en

person med sådana qvalifikationer, som måste förutsättas hos en öfverfältintendent,

d. v. s. under förutsättning att öfverfältintendentsbeställningen

blefve inrättad och tillsatt.

Det synes mig emellertid kunna sättas i fråga, huruvida verkligen

ett dylikt sammanförande inom en och samma byrå af förvaltningsärenden,

å den ena, samt mobiliserings- och statistiska ärenden, å den

andra sidan, kan vara fördelaktigt och om icke det ytterst afsedda

ändamålet, lindring af generalintendentens befattning såsom chef för

intendenturcorpsen, skulle kunna på ett lämpligare sätt vinnas, om

intendenturcorpsens hufvudstation fortfarande såsom hittills hölles skild

från intendenturstyrelsen, men stäldes under eu sådan ledning, näm
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Fjerde hufvudtiteln.

ligen af en öfverfältintendent, att generalintendentens tid icke i allt

för kög grad behöfde tagas i anspråk för behandlingen af der förekommande

ärenden. En sådan anordning torde otvifvelaktigt bättre än

den i förslaget ifrågasatta motsvara den dubbelställning, som generalintendenten

redan nu innehar och äfven enligt förslaget skulle komma

att intaga, eller såsom på samma gång chef för en förvaltande myndighet

och ansvarig för utbildningen af intendenturpersonalen och för

härens mobilisering, i hvad utredning och underhåll angår. Såsom

chef för de mest omfattande grenarna af arméns fredsförvaltning intager

generalintendenten en ställning, liknande den, som i länder med

ministerstyrelse direktörerna (cheferna) för de departement eller afdelningar,

hvari krigsministeriet är deladt, innehafva, och här i Sverige lyder

han i denna egenskap endast under Eders Kongl. Maj:t i statsrådet. Till

hans embetssfer såsom chef för intendenturcorpsen höra åter en mängd

göromål rörande förberedelserna för arméns mobilisering och underhåll

i fält, hvilka stå i nära samband med generalstabens arbeten, och i sådan

egenskap lyder han under Eders Kongl. Maj:t såsom högste befälhafvare

för armén. Vid sådant förhållande kan jag ej finna annat, än att den

nuvarande arbetsfördelningen mellan intendentsdepartementet och intendenturcorpsens

hufvudstation hvilar på rigtiga grunder och vid en omorganisation

af arméförvaltningen bör bibehållas. Intendenturcorpsens

hufvudstation bör derför icke införlifvas med intendenturstyrelsens militärbyrå,

utan fortfarande såsom hittills förblifva stäld utanför densamma

under chefskap af generalintendenten såsom chef för intendenturcorpsen.

Men skall i sådant fall någon lättnad för generalintendenten i denna hans

egenskap kunna beredas — och detta är, jag vågar ännu en gång derom

erinra, en nödvändig förutsättning för den ifrågasatta sammanslagningen

af intendents- och civila departementen — då måste det närmaste och

omedelbara chefskapet öfver intendenturcorpsen och hufvudstationen,

naturligtvis dock alltid med högsta chefsskapet förbehållet generalintendenten,

öfverflyttas på annan person, det vill säga den föreslagna öfverfältintendendentsbefattningen

måste inrättas och i sammanhang dermed

gällande instruktion för intendendenturcorpsen ändras i den rigtning,

att generalintendentens embetsåligganden i afseende å densamma i

möjligaste mån minskas. Å andra sidan lärer vara uppenbart, att vid en

sådan organisation militärbyrån i den föreslagna intendenturstyrelsen icke

skulle behöfva organiseras på tre afdelningar, utan allenast på en afdelning

under en fältintendent såsom chef och föredragande.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Fjerde hufvudtiteln.

På de skäl jag nu anfört, anser jag således, att det förslag

till omorganisation af arméns centrala förvaltningsmyndighet, arméförvaltningen,

som till Riksdagen aflåtes, bör vara grundadt derpå, att

nämnda verk, i sammanhang med sjukvårdsbyråns utbrytning och ställande

under öfverfältläkarens ledning, omorganiseras till tre särskilda

styrelser, artilleri-, fortifikations- och intendenturstyrelserna; och torde

det derför tillåtas mig att närmare redogöra för de anmärkningar, som

i afseende å den för styrelserna föreslagna personalen m. m. förekommit

i de afgifna underdåniga utlåtandena.

Beträffande först de föreslagna artilleri- och fortijikationsstyrelserna,

hvilka det torde tillåtas mig att i ett sammanhang behandla, så har

chefen för fortifikationen uttalat betänkligheter i afseende å de föreslagna

sekreterarnes i artilleri- och fortifikationsstyrelserna ställning,

i det han ansett det svårt att få dugande civila tjenstemän anstälda

i dessa styrelser, så länge högsta graden vore sekreterare. Helst hade han

derför sett, att för den främste civila tjenstemannen bibehållits byråchefs

rang och aflöning, isynnerhet som enligt hans åsigt den tillämnade sekreteraren

vid fortifikationsstyrelsen borde i vissa ärenden vara föredragande

och bestrida byråchefs göromål, enär inom styrelsen skulle

komma att föredragas en hel del ärenden af juridisk natur och sådana,

som anginge förvaltningen af fast egendom, i hvilka ärenden det torde

vara i högsta grad olämpligt, att en militär byråchef skulle vara föredragande,

men han har dock inskränkt sig till att betona nödvändigheten

af, att de rent civila administrativa målen tillädes sekreteraren,

som följaktligen härutinnan komme att förrätta byråchefs göromål och

för den skull borde i staten erhålla en med arten af tjenstegöromålen

öfverensstämmande benämning af byråchefsassistent och sekreterare

samt på grund af tillökningen i göromål antingen förhöjning i lön och

tjenstgöringspenningar eller ett särskildt arfvode, hvilket vore så mycket

mera befogadt, som han finge eu särdeles magtpåliggande, ansvarsfull

och arbetsam befattning utan all utsigt eller åtminstone med synnerlig

ringa sådan till framtida befordran.

Arméförvaltningen, som biträder denna af chefen för fortifikationen

uttalade åsigt, anser denna anordning för de rent civila målens afgörande,

som ansetts oundgängligen behöflig å förvaltningsbyrån i fortifikationsstyrelsen,

med nödvändighet kräfvas å motsvarande byrå i artilleristyrelsen,

samt föreslår såsom godtgörelse för sekreterarne arfvoden,

som ansetts icke skäligen kunna sättas lägre än till 1,000 kronor om året.

Ehuru det ej torde vara omöjligt för en militär byråchef, som vid

sin sida har ett juridiskt ombud för de juridiska och en sekreterare,

s. 37 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 37

tillika kamrerare, för de kamerala ärendena, att föredraga de rent civila

målen, isynnerhet som det står honom fritt att vid svårare fall låta

nyssnämnda personer närvara vid föredragningarna, finnes intet hinder

uti den föreslagna organisationen att så ordna tjenstgöringen inom

ifrågavarande styrelser, som chefen för fortifikationen och arméförvaltningen

funnit lämpligt. Men dermed följer ej nödvändigtvis, att sekreterarne

skola aflönas högre än motsvarande tjenster inom den föreslagna

intendenturstyrelsen och andra embetsverk. Sekreterarne vid

artilleridepartementet och särskildt fortifikationsdepartementet inom den

nuvarande arméförvaltningen äro ej så tungt belastade med arbete som

vid de båda andra departementen, ehuru de äfven förrätta kamreraretjenst;

och med den anordning af göromålen inom de föreslagna styrelserna,

som i förslaget förutsättes, nämligen att skrifvelser i åtskilliga

mindre vigtiga ärenden skola uppsättas af adjutanter å förvaltningsbyråerna,

skulle naturligtvis sekreterarnes arbete minskas och de få

tillräcklig tid öfver för föredragning af de rent civila målen, om sådant

skulle anses lämpligt. Detta gäller isynnerhet den mindre styrelsen,

fortifikationsstyrelsen. Då arbetets omfattning således ej blifver

större för ifrågavarande sekreterare än för sekreteraren å intendenturstyrelsen,

och ansvaret som föredragande ej ansetts påkalla något arfvodestillägg

åt kamreraren å det nuvarande,civila departementet inom

arméförvaltningen, hvilken enligt gällande instruktion skall föredraga

och äfven föredrager en del ärenden, torde något arfvode för ifrågavarande

båda sekreterare ej böra ifrågasättas, ehuru deras utsigt till högre

befordran ej är så stor, som önskligt vore. I detta senare hänseende

äro de dock ej sämre lottade än åtskilliga likstälde i andra verk, såsom

hofrätterna, medicinalstyrelsen och landtmäteristyrelsen.

Chefen för fortifikationen har vidare erinrat, att, i olikhet med förhållandet

i den föreslagna artilleristyrelsen, bokhållaregöromålen enligt

den föreslagna staten för fortifikationsstyrelsen blifvit lagda på revisorn,

hvilket af flera skäl vore mindre lämpligt. Han anser, att i stället

bokhållare och redogörarebefattningarna, som ytterst nära berörde hvarandra,

borde vara förenade samt revisors- och registratorsbefattningarna

uppehållas af samma person.

Emot denna förändring har jag intet att erinra och har låtit iakttaga

densamma i det förslag till stat för fortifikationsstyrelsen, som jag

i underdånighet ämnar inför Eders Kongl. Magt framlägga.

Chefen för fortifikationen har framhållit vigten och nödvändigheten

af ett fullt dugligt juridiskt biträde, isynnerhet som den nuvarande sekreteraren

på fortifikationens stat enligt förslaget vore afsedd att in
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Fjerde hufvudtiteln.

dragas, och har han ansett, att arfvodet till ett dylikt biträde ej rimligtvis

kunde bestämmas till lägre belopp än 2,000 å 2,500 kronor,

samt föreslår, utgående härifrån, att i staten för fortifikationsstyrelsen

anslagen till juridiskt biträde, amanuens, vikariatersättning, tillfälligt

biträde och renskrifningskostnad samt till skrifmaterialier, expenser

m. m., å respektive 4,000 kronor och 1,500 kronor, hvilka enligt hans

åsigt böra sammanslås till ett anslag, höjas med 1,000 kronor, d. v. s.

bestämmas till 6,500 kronor.

Som den nuvarande ombudsmannen hos arméförvaltningen uppbär

ett årligt arfvode af endast 2,000 kronor, och de flesta skrivelser, som

uppsättas af sekreteraren vid fortifikationen, hvilkens befattning, såsom

nyss nämndes, är föreslagen till indragning, äro af sådan beskaffenhet,

som auditörerna vid regementena förr uppsatte, men numera vid dessa

äro anförtrodda åt regementsqvartermästare och adjutanter, samt, om

undantagsvis under tider af stor byggnadsverksamhet med åtföljande

kontraktuppgörelser, jordinköp o. s. v. det juridiska ombudets tid behöfver

strängt anlitas, han lämpligen synes höra godtgöras härför med

tillfälligt arfvode från byggnadsanslagen, torde dock 1,500 kronor vara

ett fullt tillräckligt ordinarie årligt arfvode för det juridiska biträdet,

hvadan någon förhöjning uti ifrågavarande anslag å fortifikationsstyrelsens

stat ej torde böra ske, utan desamma upptagas till 5,500 kronor,

sedan de hopslagits i enlighet med framställningen.

Arméförvaltningen inskränker sig ej endast till att instämma med

chefen för fortifikationen uti sistberörda framställning, utan föreslår

äfven en höjning af enahanda anslag å ar ti lie ristyre Isens stat med 500

kronor eller till 6,500 kronor, på det att denna styrelse må kunna gifva

500 kronor i årligt arfvode åt ett juridiskt biträde. Men som de i förslaget

till stat för artilleri styrelsen upptagna anslagen äro så beräknade,

att ett dylikt arfvode utan olägenhet kan utgå, torde någon förhöjning

i desamma ej heller böra ega rum, utan de, sammanförda till ett anslag,

bestämmas till 6,000 kronor.

Hvad beträffar chefens för fortifikationen, af arméförvaltningen understödda

förslag om uppförande å fortifikationsstyrelsens stat af 3 å 4

arfvoden om 600 kronor för tekniskt utbildade kaptener eller löjtnanter

vid fortifikationen, som tjenstgöra i styrelsen, torde denna fråga, huru

beaktansvärd den än är, ej hafva sammanhang med organiserandet af

en fortifikationsstyrelse, enär dylika arfvoden böra återfinnas på fortifikationens

stat, med anledning hvaraf frågan härom ej för närvarande

synes mig böra till nådig åtgärd föranleda.

Beträffande den föreslagna intendenturstyr elsen, har armé förvaltningen

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Fjerde liufvudtiteln.

anfört, att den nuvarande civila personalen i arméförvaltningen varit

för fåtalig alltsedan år 1881, d. v. s. efter senaste lönereglering, och att

detta missförhållande under de senaste åren stegrats, på grund af att

arméns truppförband och formationer ökats, samt funnit det uppenbart,

att den nya organisationen med dess förminskade civila personal från

början af sin tillvaro skulle komma att lida af samma olägenheter.

Förvaltningen kan nämligen ej finna, att någon afse värd minskning af

göromålen skulle vara att vinna genom den föreslagna decentralisationen.

Denna arméförvaltningens uppfattning kan möjligen till eu del vara

beroende på, att i förslaget endast antydningsvis påpekas, att en hel

del göromål, som för närvarande handläggas på intendentsdepartementets

civilbyrå, äro afsedda att öfverflyttas till militärbyrån i intendenturstyrelsen.

Äfvenså frånser arméförvaltningen den minskning i göromål,

som måste uppstå genom intendents- och civila departementenas sammanslagning

till ett verk, å hvilket all bokföring skall vara koncentrerad,

nämligen att bokslutskamrerarens arbete med sammanföring af de

nuvarande fyra boksluten till ett, den fyrdubbla räkenskapsföringen och

åtföljande skriftvexling med regementen och corpser, omföringarna af

utgiftsposter mellan departementena o. s. v. skulle försvinna eller ersättas

med betydligt enklare och mindre arbete kräfvande åtgärder.

Vidare skulle den civila personalens göromål komma att minskas derigenom,

att en stor del af de mål, som falla på militäi-byrån, skola expedieras

genom adjutanter utan att handläggas af annan civil tjensteman

än registrator!. Och äfven åtskilligt arbete å civilbyråerna skulle

i händelse af behof utföras af de intendentsaspiranter, som äro afsedda

att tjenstgöra vid intendentursstyrelsen.

Till sist torde böra påpekas, att sjukvårdsbyrån ju skulle utbrytas

ur intendent-urstyrelsen.

Äfven om de af arméförvaltningen med misstroende mottagna förslagen

till decentralisation ej vore i större omfattning genomförbara

och revisionens förläggande till fördelningarna ej skulle medföra någon

nämnvärd minskning uti byråchefernas och kanslipersonalens göromål,

torde dock således göromålen för de civila tjenstemännen blifva i afsevärd

grad minskade och en reduktion af tjenstemännens antal vara

genomförbar, om ock icke så långt som den i förslaget framlagda

staten angifver.

Den personal i nuvarande arméförvaltningen, som visat sig otillräcklig,

är egentligen endast revisionspersonalen, hvilken, åtminstone

under senare år, ej medhunnit att revidera alla redogörelser, som inkommit.

Det är visserligen sannt, att revisionsarbetet ej blifver mindre

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Fjerde liufvudtiteln.

genom revisionspersonalens förflyttning till fördelningarna, utan snarare

mera tidsödande, emedan hvarje revisor vid en arméfördelning måste

revidera alla slags räkenskaper, under det att vid en central revision de

olika räkenskaperna fördelas mellan revisorerna efter sitt innehåll. Detta

förhållande är i förslaget också beaktadt i det att, i stället för 2 revisorer

å intendentsdepartementet och 2 revisorer å civila departementet,

i förslaget äro upptagna 6 revisorer vid fördelningarna och 1 revisor i

intendenturstyrelsen, och som dessa revisorers biträden skulle enligt

förslaget anställas ej mindre än 10 examinerade intendentsaspiranter,

åt hvilka revision af räkenskaper lika väl må kunna uppdragas, som åt

de civila amanuenser, hvilka för närvarande utföra åtskillig revision i

arméförvaltningen. Någon berättigad anmärkning öfver revisionspersonalens

antal i det framlagda förslaget torde således ej kunna framställas,

men det oaktadt yrkar arméförvaltningen på anställande af

ytterligare två revisorer i intendenturstyrelsen. För att visa behofvet

af dessa två revisorer, lemnar förvaltningen en redogörelse för alla de

räkenskaper, som enligt dess uppfattning måste granskas uti intendenturstyrelsen,

men en del af desamma äro af sådan beskaffenhet, att de

mycket väl kunna granskas vid fördelningarna och de öfriga till största

delen af så ringa omfattning, att förvaltningens förslag ej torde vara

till fullo motiveradt, isynnerhet som den rullföring af arméns pensionstagare

af manskapsklassen, pensionerade svärdsman och svärdsmedaljörer,

uppsättning af förslag till pensionsbref m. m., som förvaltningen

anser böra utföras af en revisor, lämpligen synes böra uppdragas åt någon

extra tjensteman eller ännu hellre åt en pensionerad officer.

I detta sammanhang anhåller jag emellertid att få påpeka, att,

på sätt militärbefälkafvaren å Gotland yrkat, revisionen af räkenskaperna

från de Gotländska truppförbanden bör, för vinnande af full sjelfständighet

för den Gotländska förvaltningen, ega rum inom intendenturstyrelsen,

enär det icke torde böra ifrågasättas att anställa en särskild

revisor för Gotlands fåtaliga trupper.

Arméförvaltningen anser vidare, att revisionens förflyttning till

fördelningarna ej skulle komma att förminska skriftvexlingen inom intendenturstyrelsen,

utan att den tvärtom skulle komma att framkalla en

omfattande dylik för vinnande å den ena och meddelande å den andra

sidan af upplysningar och utredningar angående spörsmål, som under

pågående räkenskapsrevision vid fördelningarna måste framkomma,

äfvensom för öfversändande från intendenturstyrelsen af nödiga afskrifter

och transsumter af sådana verifikationshandlingar, som fördelningsrevi
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Fjerde liufvudtiteln. 41

sorerna komme att behöfva för att kunna sVara på af kammarrätten

infordrade förklaringar.

För att sköta denna skriftvexling och leda såväl det å intendenturstyrelsen

förekommande ansenliga revisionsarbetet som öfriga revisorers

verksamhet, så att nödig kontinuitet måtte kunna vinnas i revisionsarbetet,

borde enligt arméförvaltningens åsigt en tredje civilbyrå,

benämnd revisionsbyrån, upprättas i intendenturstyrelsen. På denna

byrå skulle, förutom nyss omnämnda tre revisorer, tjenstgöra 1 krigsråd

och 1 kamrerare. Detta förslag om upprättandet af en tredje

krigsrådsbefattning i intendenturstyrelsen förklaras af arméförvaltningens

uppfattning om omöjligheten att decentralisera och förenkla

arbetet i centralverket, men måste förfalla, om den åsigt angående förminskning

af de civila embetsmännens blifvande åligganden, som förut

lemnats, är rigtig. Och dermed förfaller äfven frågan om en tredje

civilbyrå, hvadan revisionspersonalen bör, såsom föreslagits, ingå i 2.

civilbyrån och dennas chef vara föredragande i revisionsärenden.

Behofvet af den af arméförvaltningen föreslagna kamreraren torde

deremot ej kunna bestridas. Det krigsråd, som skulle blifva chef för

2. civilbyrån, torde nämligen ej få tillfälle att egna nödig uppmärksamhet

åt revisionsarbetets gång i dess detaljer, utan det torde vara nödvändigt

för vinnande af den kontinuitet i revisionsarbetet, hvilkens behöflighet

arméförvaltningen med rätta framhåller, att öfvervakandet af revisionsarbetet,

utredningen af anmärknings- och besvärsmål och skriftvexlingen

med fördelningsrevisorerna anförtros åt en särskild tjensteman

af högre''grad än revisorerna, hvartill kommer, att det kamerala arbetet

uti intendenturstyrelsen torde blifva så omfattande, att det ej lärer

blifva möjligt för en kamrerare att utföra detsamma, utan att denne

måste befrias från en del arbete, som i stället synes böra tilldelas eu

annan tjensteman, hvilken lämpligen torde böra blifva en kamrerare.

Arméförvaltningen påpekar nämligen, att det arbete, som enligt förslaget

skulle utföras af en kamrerare, i arméförvaltningen nu utföres af

tre kamrerare, eu å intendentsdepartementet, en å civila departementet,

hvilken dock äfven har föredragningsskyldighet i departementet, samt

bokslutskamreraren. Visserligen skulle den sistnämndes arbete till stor

del försvinna genom bokföringens sammanförande på ett ställe, och

äfven de båda andra kamrerarnes arbete i någon mån minskas genom

departementens sammanslagning till en styrelse, men det arbete,

som återstår, torde dock blifva så omfattande, att det öfverstiger en

persons krafter, och det äfven af denna orsak varda nödvändigt att

Bill. till Riksd. Prat. 1898. 1 Band. 1 Afd■ 1 Häft. G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Fjerde liufvudtiteln.

upptaga i staten ytterligare en kamrerare, hvilken dock, såsom ofvan

föreslagits, äfven skulle öfvervaka och leda revisionsarbetet.

Kanslipersonalen skulle enligt förslaget bestå af endast en sekreterare,

hvaremot arméförvaltningen anser nödvändigt, att denne erhölle

till sitt biträde två notarier. Den motsvarande personalen är för närvarande

2 sekreterare, en på hvardera af intendents- och civila departementen,

och någon tillökning af detta antal kanslitjenstemän torde ej

böra ifrågasättas, enär, enligt hvad förut visats, göromålen komma att

minskas; men de nuvarande båda sekreterarne, isynnerhet sekreteraren

å intendentsdepartementet, hafva dock så stor arbetsbörda, att förslaget

gått för långt, då det upptagit endast en sekreterare utan att ställa

någon person vid hans sida. Då härtill kommer, att i allmänhet personer,

som längre tid sysselsatt sig med revision, bokhålleri eller diariiföring,

ej äro lämpliga att befordras till sekreterarebefattning, hvilken

kräfver en helt annan utbildning, och att det derför i intendenturstyrelsen,

liksom i åtskilliga andra centrala embetsverk, bör finnas någon

tjensteman i lägsta graden, som vid semester eller förfall för sekreteraren

fullgör hans åligganden och för öfrigt utbildas för denna ansvarsfulla

plats, torde en notarietjenst med 1. gradens lön och tjenstgöringspenningar

böra upptagas i staten.

Arméförvaltningen anser vidare, att den föreslagna indragningen

af krigskassörsbefattningen ej kan verkställas, emedan enligt dess åsigt

de två i förslaget upptagna bokhållarne skulle få ett synnerligen betydligt

arbete, så att det ej kan ifrågasättas, att den ene af dessa skulle

fullgöra de åligganden, som nu tillkomma krigskassören och den honom

biträdande amanuensen, hvilkas göromål ej skulle så förminskas, som

föreslagits, utan medgifver endast, att krigskassörens löneförmåner må

kunna nedsättas till lägsta lönegradens såsom en följd af artilleri- och

fortifikationsstyrelsernas utbrytning.

Huruvida krigskassörens åligganden kunna öfvertagas af den ene

bokhållaren, beror i första rummet på, hvilken omfattning dessa göromål

efter förvaltningens omorganisation komma att få, och i detta afseende

synes arméförvaltningen, liksom i nästan alla andra hänseenden,

hysa tvifvelsmål om möjligheten att genomföra reformer. Och dock torde

intet hinder finnas att låta redogörare vid truppförband och anstalter

verkställa en hel del af de utbetalningar, som för närvarande ske i

arméförvaltningens kassa, att i allmänhet verkställa utbetalningar från

nämnda kassa medelst assignationer å Riksbanken, att låta verkställa

uttagningar och insättningar i denna bank medelst vaktmästare, äfven
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Fjerde hufvudtiteln.

som att för intendenturst}7relsens redogörare •''införa kassadagar såsom

för arméns öfriga redogörare.

Om dylika åtgärder vidtagas för att nedbringa kassörens göromål,

som för öfrigt genom artilleri- och fortifikationsstyrelsernas afsöndring

äfven enligt arméförvaltningens erkännande blifva förminskade, torde

dessa ej blifva så omfattande, att det kan ifrågasättas att aflöna en

särskild person till deras skötande, utan böra de anförtros åt någon

annan tjensteman inom verket, och torde en af bokhållare härtill vara

lämpligast, emedan registrator^ som i de flesta andra embetsverk tillika

är redogörare, knappast kan medhinna desamma och har mindre hjelp

af biträdande amanuens.

Till juridiskt biträde, amanuenser, vikariatsersättning, tillfälligt biträde

och renskrifningskostnad äro i det upprättade förslaget till stat

för intendenturst.yrelsen upptagna 8,000 kronor och till skrifmaterialier,

expenser, ved, ljus m. m. 13,000 kronor. Mot sistnämnda anslag, hvilket

skulle bekosta dylika utgifter för alla tre styrelserna, har arméförvaltningen

ingen anmärkning att göra, men det förstnämnda finner

embetsverket alldeles otillräckligt. Amanuenser med arfvode anses

behöfliga till ett antal af 8, hvilkas aflöning efter 1,200 kronor om året

skulle uppgå till 9,600 kronor, vikariatsersättningarna skulle med den

personal, som af arméförvaltningen föreslagits, inberäknadt fördelningsrevisorerna,

kräfva en kostnad af 2,800 kronor och för utbetalande af

flitpenningar till extra ordinarie tjenstemän, af ersättningar åt tillfälliga

biträden samt för bestridande af renskrifningskostnader skulle erfordras

7,600 kronor samt således hela anslaget förhöjas från 8,000 till 20,000

kronor.

Denna beräkning torde dock vara för hög liksom den i förslaget angifna

för låg. Flera amanuenser med arfvode än 4 torde ej vara behöfliga,

men detta antal är åter af behofvet påkalladt, nemligen två å 1. civilbyrån,

en för kansligöromål och en som biträde åt registratorn, samt två på

2. civilbyrån såsom biträden och ställföreträdare för bokhållarne och

revisorn. Kostnaden för amanuenser efter 1,200 kronor per år komme

således att uppgå till 4,800 kronor; såsom årligt arfvode åt ett juridiskt

biträde behofves minst 1,000 kronor, såsom vikariatsersättningar 2,200

kronor och till ersättning åt tillfälliga biträden samt renskrifningskostnader

7,000 kronor, så att hela anslaget ej kan sättas lägre än till

15.000 kronor. Anslaget till skrifmaterialier, expenser, ved, ljus m. m.

kan deremot nedsättas med 1,000 kronor eller från 13,000 kronor till

12.000 kronor med anledning af att intendenturcorpsens hufvudstation

ej, såsom i förslaget antagits, bör sammanslås med intendentursty
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Fjerde hufvudtiteln.

relsen utan fortfarande af skäl, som jag redan anfört, såsom för närvarande

vara fristående med eget expensanslag, upptaget å intendenturcorpsens

stat med 800 kronor. De båda anslagen torde dessutom böra

sammanslås till ett såsom vid de båda andra styrelserna och anslaget

sålunda upptagas till 27,000 kronor.

Till sist anser arméförvaltningen nödvändigt, att intendenturstyrelsens

stat tillökas med 2 vaktmästare med anledning af att intendenturcorpsens

hufvudstation skulle blifva införlifvad med styrelsens militärbyrå

och en tredje civilbyrå upprättas; men som i det förslag, som

enligt min mening bör framläggas för Riksdagen, ingendera förutsättningen

förefinnes, synes denna framställning ej böra föranleda någon

åtgärd.

Hvad angår den föreslagna styrelsen för arméns sjukvårds- och

veterinärväsende, öfverfältläkarens stab, har i förslaget, såsom jag redan

nämnt, ifrågasatts, att öfverfältläkaren borde befrias från föredragning

inom medicinalstyrelsen af åtskilliga icke militära ärenden, som nu

äro honom anförtrodda, äfvensom från att deltaga i handläggningen

af en del andra göromål inom medicinalstyrelsen. I detta afseende

har arméförvaltningen erinrat, att enligt gällande instruktion för

medicinalstyrelsen det ålåge öfverfältläkaren att handlägga, förutom

militära helso- och sjukvårdsärenden, dels ärenden, som angå tandläkare

och fältskärer, dels ock så kallade allmänna ärenden, d. v. s. sådana

ärenden af skilda slag, som icke beröra annan ledamots i medicinalstyrelsen

föredragning, hvarjemte den nuvarande öfverfältläkaren fått

sig ålagdt att handlägga rättsmedicinska utlåtanden och protokoll öfver

rättsmedicinska undersökningar, så vidt dessa protokoll och undersökningar

icke afsåge en persons sinnesbeskaffenhet. Erinras bör ock, att

öfverfältläkaren, förutom den honom åliggande föredragningsskyldighet,

såsom ledamot i det kollegiala verket, medicinalstyrelsen, är skyldig

deltaga i handläggningen af alla öfriga i styrelsen förekommande ärenden,

hvilket naturligtvis i hög grad måste upptaga hans tid.

Arméförvaltningen har vidare påpekat, att genom sjukvårdsbyråns

utbrytning ur arméförvaltningen och ställande under öfverfältläkaren

skulle af honom komma att afgöras och behandlas icke blott alla

ärenden rörande anskaffning, vård och redovisning af arméns sjukvårdsmateriel,

utan äfven dels frågor rörande uppförande af för arméns sjukvård

afsedda byggnader eller förändring af redan befintliga dylika, dels

andra byggnadsärenden i den mån för deras handläggning hygienisk

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Fjerde hufvudtiteln.

fackkunskap vore af nöden, samt vidare frågor rörande ändringar i

gällande portions- och rationsstater. Det tillkomme vidare för närvarande

sjukvårdsbyrån att utarbeta förslag till mobiliseringsplaner för

sjukvårdspersonalen vid samtliga fältformationer äfvensom tillföreskrifter

och instruktioner för sjukvårdspersonalens öfningar och skolor, samt

att upprätta på öfverfältläkarens handläggning beroende öfversigter,

tabeller, rapporter och rullor m. m., som afsåge den militära helsooch

sjukvården. Sjukvårdsbyrån ålåge det äfven att följa det militära

sjukvårdsväsendets utveckling i främmande länder och förskaffa sig

noggrann kännedom om hvad i in- och utlandet tilldroge sig i de delar,

som afsåge den militära helso- och sjukvården, samt vidare att handlägga

alla ärenden rörande veterinärmateriel och att medverka vid behandling

af frågor rörande skoning, störtade hästar m. m. dylikt, som

afsåge arméns veterinärvård.

I betraktande af omfånget af de göromål, öfverfältläkaren sålunda

skulle komma att handlägga, och då härtill kommer, att åtskilliga af

de ärenden, som för närvarande handläggas i medicinalstyrelsen, såsom

alla kommandoärenden, tillsynen öfver den militär-medicinska undervisningen,

det militär-medicinska rapportväsendet och samtliga militära

veterinärärenden, torde, såsom öfverfältläkaren föreslagit, kunna öfverflyttas

till handläggning vid öfverfältläkarens stab, samt öfverfältläkaren,

fortfarande såsom hittills, skulle vara chef för fältläkarecorpsens och

fältveterinärcorpsens reserver, synes det mig vara uppenbart, att, såsom

arméförvaltningen också erinrat, de göromål, som öfverfältläkaren

skulle komma att handlägga, blifva af den omfattning och den art, att

de fullt ut kräfva sin man, hvadan det också synes mig nödvändigt,

att öfverfältläkaren befrias från att inom medicinalstyrelsen föredraga

eller deltaga i handläggningen af andra mål än dem, som angå armén

eller flottan. Huruvida detta låter sig göra utan att, på sätt medicinalstyrelsen

hemstält, ökade arbetskrafter ställas till medicinalstyrelsens förfogande,

är jag icke i tillfälle att bedöma, utan torde de åtgärder, som

i sådant fall påkallas, bero på chefens för ecklesiastikdepartementet

föredragning; men då öfverfältläkaren för framtiden skulle komma att

syssla uteslutande med militära ärenden och allenast vid handläggningen

af dylika ärenden inom medicinalstj^relsen såsom adjungerad

ledamot deltaga i dess arbeten, har det synts mig mindre lämpligt, att

hans aflöningsförmåner, såsom nu, äro uppförda å åttonde hufvudtiteln,

utan böra de enligt min mening uppföras å fjerde hufvudtiteln. I sådant

afseende har arméförvaltningen föreslagit, att för öfverfältläkaren

borde bestämmas samma aflöningsförmåner, som för öfverste vid garni
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Fjerde hufvudtiteln.

soneradt truppförband, eller lön 6,000 kronor, dagaflöning å 5 kronor

1,825 kronor samt inqvarteringsersättning 1,125 kronor, eller tillhopa

8,950 kronor, och har jag häremot intet att erinra.

Vidkommande benämningen å den föreslagna styrelsen för arméns

sjukvård, har i flera af de afgifna utlåtandena erinrats, att benämningen

öfverfältläkarens stab ej vore lämplig utan borde utbytas mot sjukvårdsstyrelsen

eller den militära sjukvårdsstyrelsen. För min del anser jag,

i betraktande deraf att flottans sjukvårdsärenden icke skola handläggas

vid den föreslagna staben, benämningen arméns sjukvårdsstyrelse vara

den lämpligaste, och hav jag derför upptagit denna benämning i det

förslag till stat, som jag anhåller att få underställa Eders Kongl. Maj:ts

pröfning.

En annan anmärkning, som äfven torde vara beaktansvärd, gäller

stabschefens eller byråchefens i styrelsen grad och löneinkomster, hvilka

i förslaget voro upptagna såsom regementsläkares. Såväl öfverfältläkaren

som armeförvaltningen hafva nämligen framhållit, att stabschefen

(byråchefen) skulle vid förfall för öfverfältläkaren i hans ställe

afgöra förekommande ärenden och att såväl derför, som emedan till en

dylik befattning bör sökas en militärläkare, som uteslutande egnar sina

krafter åt ifrågavarande, säkerligen mycket fordrande befattning, och

eu fullt kompetent sådan möjligen icke står att finna mot den föreslagna

graden och lönen, han borde hafva åtminstone samma grad som

fördelningsläkarne. Hvad löneförmånerna angår, hvilka för närvarande

för byråchefen å arméförvaltningens sjukvårdsbyrå utgå med regemente1

läkares lön (2,800 kr.) och dagaflöning (1,460 kr.), fördelningsläkares

arfvode (500 kr.) samt öfverstelöjtnants inqvartering (825 kr.) eller

sammanlagdt 5,585 kronor, men i förslaget äro upptagna med regementsläkares

lön (2,800 kr.) och dagaflöning (1,460 kr.) och majors

inqvarteringsersättning (600 kr.) eller med sammanlagdt 4,860 kronor,

har öfverfältläkaren föreslagit, att den till nuvarande chefen för sjukvårdsbyrån

utgående aftöningen skall bibehållas för stabs-(byrå-)chefen,

och arméförvaltningen, att den bör höjas till lön 4,000 kronor, dagaflöning

1,460 kronor och inqvarteringsersättning 825 kronor, d. v. s.

sammanlagdt 6,285 kronor eller hvad som tillkommer en öfverstelöjtnant

vid värfvade armén. Nekas kan ej, att det rigtigaste vore att

gifva öfverstelöjtnants löneförmåner åt stabs-(byrå-)chefen, men möjligen

torde härmed kunna anstå, tills särskilda löner anslås åt de andra

fördelningsläkarne, och stabs-(byrå-)chefen således tills vidare endast

uppbära hvad öfverfältläkaren föreslagit.

Både arméförvaltningen och öfverfältläkaren föreslå vidare, att arf
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Fjerde hufvudtiteln.

vodet till den regementsveterinär, som är afsedd att föredraga veterinärärenden,

höjes från 800 till 1,200 kronor på grund af de ökade göromål,

som han skulle få i den nya staben (styrelsen) i förhållande till

dem, som åligga honom i den nuvarande sjukvårdsbyrån, och torde

denna framställning vara grundad likasom behofvet af vaktmästare.

Dennes lön bör dock ej sättas till 600 kronor, såsom arméförvaltningen

föreslagit, utan bör han i aflöningsväg göras fullt likställd med vaktmästarne

i de andra styrelserna, d. v. s. få 500 kronor i lön och 300

kronor i tjenstgöringspenningar äfvensom rätt till ålderstillägg.

I enlighet med de åsigter, jag nu uttalat, har jag låtit upprätta förslag

till stater för artilleristyrelsen, fortifikationsstyrelsen, intendeuturstyrelsen

och arméens sjukvårdsstyrelse, slutande å respektive 20,300,

16,800, 89,000 och 17,670 kr. (se bil. 1—4), livilka stater torde böra

Riksdagen föreläggas, och har jag låtit i dessa stater iakttaga den rätt

till ålderstillägg för vaktmästare, hvarom Eders Kongl. Maj:t den 17

nästlidne december på föredragning af chefen för finansdepartementet

beslutat till Riksdagen aflåta nådig framställning.

Beträffande de vilkor, hvarunder de i dessa stater upptagna aflöningsförmåner

skulle få åtnjutas, torde böra föreskrifvas, att för embetseller

tjensteman vid nuvarande arméförvaltningen, hvilken varder till

befattning af motsvarande grad vid någon af de nya styrelserna Överflyttad,

fortfarande skola i tillämpliga delar gälla de bestämmelser, som

finnas meddelade i nådiga kungörelsen den 28 maj 1880 angående vilkoren

för åtnjutande af de från 1881 års början faststälda nya aflöningsförmåner

för armé förvaltningen, samt att embets- och tjensteman, som

framdeles vinner anställning i någon af nämnda styrelser, skall, förutom

berörda vilkor, jemväl vara underkastad de ändrade bestämmelser i fråga

om pensionsrätt, som framdeles kunna varda meddelade.

Emellertid beröras äfven åtskilliga andra anslag än anslaget till

arméförvaltningen af den utaf mig ifrågasatta nya organisationen. I

detta afseende är i främsta rummet att märka anslaget till intendenturcorpsen.

Jag har redan nämnt, att i sammanhang med den föreslagna omorganisationen

af arméns förvaltning i öfrig t, äfven en förändrad organisation

af intendenturcorpsen föreslagits, och har såsom skäl härför i

förslaget anförts följande, som det torde tillåtas mig att fullständigt

upprepa.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Fjerde hufvudtiteln.

Ehuru, yttras det i förslaget, intendenturcorpsens organisation endast

så till vida direkt berördes af frågan om arméförvaltningens omorganisation,

att behof framträdde af en chef för militärbyrån i den

föreslagna intendenturstyrelsen och af ökadt antal underintendenter eller

examinerade intendentsaspiranter såsom biträden åt revisorerna, hade

frågan om nämnda corps’ reorganisation, hvad beträffade personalen med

officers rang, nu ansetts böra tagas i öfvervägande af det skäl, att den

föreslagna decentralisationen af förvaltningsgöromålen otvifvelaktigt stälde

ökade fordringar på innehafvarne af de under alla förhållanden för härens

stridsberedskap och välbefinnande samt statens ekonomi så magtpåliggande

intendenturbeställningarna.

Under de år, som förflutit sedan intendenturcorpsens bildande,

hade det för öfrigt redan visat sig, att organisationen ej förmått

locka tillräckligt antal officerare att lemna sin militära bana och

öfvergå till den mera arbete kräfvande och ansvarsfullare intenden

turvägen, och att det till och med vore omöjligt att erhålla

något nämnvärdt antal underintendenter, äfven om anspråken å desamma

sattes så lågt som möjligt. En nyss från krigsskolan utexaminerad

underlöjtnant hade nämligen ej den vare sig militära eller allmänna

erfarenhet, att han vore lämplig att omedelbart öfvergå till intendenturtjensten,

och endast i sällsynta undantagsfall torde en sådan ung

man, som helt nyss valt den rent militära banan, vara hågad att öfvergifva

densamma. För en något äldre subalternofficer kunde det deremot

i allmänhet ej vara lockande att ingå på en ny bana, som under åtskilliga

år, d. v. s. under aspiranttiden, erbjöde honom lägre och, så

länge han vore andre intendent, föga bättre inkomster än dem, han

redan hade såsom officer, och på hvilken han nådde den ekonomiskt

vigtiga positionen af äldre kapten (intendent af 1. klassen) ej tidigare,

utan senare än om han qvarstannade på den rent militära banan. Dessa

omständigheter motvägdes visserligen deraf, att intendenturtjenstemannens

pensionsålder inträdde senare än officerens, men detta vore en fördel,

som å ena sidan ej af alla betraktades som sådan, och af hvilken

å andra sidan individen komme i åtnjutande först vid så långt framskriden

ålder, att den ytterst sällan hade inflytande på hans beslut i

afseende på valet af lefnadsbana.

Att rekrytera intendenturcorpsen med reservunderlöjtnanter eller

med civila ynglingar utan annan kunskap än maturitetsexamen och utan

kännedom om förhållandena vid armén, såsom delvis måst ske, medförde

den olägenheten, att dessa personer i allmänhet saknade förutsättningarna

för att blifva goda intendenter.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 49

Intendenturcorpsens organisation af 1892 hade således, fortsätter

förslaget, enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen, icke visat sig bebygg*1

eller ens möjliggöra en god rekrytering af intendenturcorpsen,

hvilken dock vore absolut nödvändig, för att ej arméns förvaltningskulle

blifva bristfällig, ehvad den högre förvaltningen omorganiserades

eller icke, ty tjenstemännens duglighet vore af vida större betydelse än

sjelfva organisationen af förvaltningen. En annan brist vid den nuvarande

organisationen af intendenturcorpsen vore, att de fast anstälda

tjenstemännens antal vore för litet, i det att enligt 1896 års svenska

arméns rulla regementsintendentsbefattningarna vid 7 af arméns regementen

och corpser upprätthölles af intendenter utan fast anställning,

intendentsaspiranter eller tillfälligtvis under vissa truppförbands uppsättning

af intendenter, som samtidigt tjenstgjorde vid annat truppförband,

och detta ehuru intendenternas antal vid tidpunkten för rullans

tryckning redan var enligt plan (om chefen för arméförvaltningens intendentsdepartements

militärbyrå och fästningsintendenten å Karlsborg,

hvilka båda qvarstodo på gammal stat, medräknades), och ehuru ingen

intendent vore placerad till tjenstgöring såsom biträde vid fördelningsintendentur.

Detta vore otvifvelaktigt ett missförhållande, emedan åtskilliga vigtiga

förvaltningsärenden redan voro så decentraliserade, att aet för fullgörande

af en regementsintendents ansvarsfulla och mångsidiga åligganden

kräfdes en erfarenhet, praktisk duglighet och författningskunskap,

som man ej kunde tinna hos eu nyss examinerad intendentsaspirant,

hvilken, innan han utsändes att som regementsintendent sjelfständigt

handlägga förvaltningsärenden, borde hafva under äldre kamraters ledning

tjenstgjort vare sig vid centralmyndighet eller vid fördelningsintendentur

och helst vid bådadera. Bristen på arbetskrafter gjorde sig

äfven gällande vid intendenturcorpsens hufvudstation och fördelningsintendenturerna,

der de vigtiga arbetena för mobiliseringens förberedande

och det statistiska materialets bearbetande ej under dessa år

fortskridit så, som önskligt varit.

Som bekant hade ifrågavarande organisation af intendenturcorpsen

kommit till stånd vid 1892 års urtima riksdag genom inskränkningar i

den af Kongl. Maj:t för Riksdagen framlagda organisationsplanen, hvilken

var utarbetad med ledning af ett förslag från den s. k. fältförvaltningskomitén

af år 1888; och torde, sedan erfarenheten nu tydligt ådagalagt,

att dessa inskränkningar visat sig framkalla svåra olägenheter, en

förnyad framställning böra göras angående intendenturcorpsen, hvilande

Bih. till liiksd. Prat. 181)8. 1 Sami. 1 Afd. 1 Uiift. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Fjerde hufvudtiteln.

i hufvudsak på samma grunder som propositionen till 1892 års urtima

riksdag.

Att nu ifrågasätta samma antal fältintendenter, som Kongl. Magt.

föreslog 1892 (11 i st. f. beviljade 9), torde ej vara lämpligt, huru välbehöflig

en dylik ökning än kunde vara, men deremot torde, om den

föreslagna omorganisationen af arméförvaltningen komme till stånd,

öfverfältintendentsbefattningen (med öfverstes rang och lön) vara behöflig

ej endast för corpsen, för att göra avancementsförhållandena

inom denna så likstälda dem vid arméns regementen och corpser som

möjligt, och för att gifva chefens för intendenturcorpsen närmaste man

och ställföreträdare en ställning, som vore högre än fältintendenternas,

utan äfven emedan chefen för militärbyrån, hvilkens arbeten genom den

ifrågasatta sammanslagningen af denna byrå och intendenturcorpsens

hufvudstation blefve mera omfattande än för närvarande, vore afsedd

att få en annan och högre ställning än den nuvarande, i det att han

skulle få rättighet att i generalintendentens namn afgöra en del frågor

af mindre vigt och derför äfven som byråchef i styrelsen borde hafva

en ställning, som i hierarkiskt hänseende höjde honom öfver de vid

arméfördelningarna anstälda fördelningsintendenterna.

Att tillvaron af intendenturbeställningar med endast löjtnants lön

och rang 1 sin mån bidragit till att försvåra och försämra rekryteringen

af intendenturcorpsen hade ofvan visats. Då nu härtill komme, att en

regementsintendents ställning vid regementet ej heller vore väl förenlig

med löjtnantsgraden, hade det ansetts lämpligt, att de nu befintliga andre

intendentsplatserna uppflyttades till intendentsgraden.

Intendenterna med kaptens lön och rang skulle enligt Kongl. Maj:ts

proposition 1892 vara 58 (39 af 1. klass och 19 af 2. klass) till antalet,

men voro enligt nu gällande stat 46 (30 af 1. klass och 16 af 2. klass).

Om nu till dessa 46 platser lades de nuvarande 8 andre intendentsbeställningarna

och 6 nya intendentsplatser, hvilket vore den minsta

tillökning, som kunde sättas i fråga, enär i annat fall alla de truppförband

och anstalter m. m., som hade verkligt behof af fast anstälda

intendenter, icke kunde dermed förses, skulle intendentsplatsernas antal

blifva 60 st., d. v. s. samma antal som föreslogs 1892 + de 2 inbesparade

fältintendentsbefattningarna. Hvad fördelningen af dessa intendentsbeställningar

mellan 1. och 2. löneklasserna beträffar, hade det

ansetts lämpligt att 40 räknades till 1. klassen och 20 till 2. klassen,

hvarigenom således bibehölles ungefär samma proportion, som af Kongl.

Maj:t ifrågasattes vid 1892 års urtima riksdag och som i nuvarande

stat förefunnes.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 51

Hvad vidare de nuvarande underintendenterna beträffade, för hvilkas

aflöning 30,000 kronor voro anslagna att utgå i form af 18 arfvoden

om 1,630 kronor, d. v. s. en löjtnants af 2. klassen vid garnisonerade

armén löneförmåner, oberäknadt inqvarterings- och servisersättning, vore

denna aflöning så liten, att det för närvarande torde vara nästan omöjligt

att till behöfligt antal erhålla dylika intendenturtjenstemän, åtminstone

såsom önskligt vore från officerscorpserna. Ett sätt att utan statsverkets

betungande med nya utgifter få dylika extra tjenstemän af god

kompetens och till det ökade antal, som erfordrades, om föreliggande

förslag till förvaltningens omorganisation vunne framgång, vore att låta

officerare, som aflagt intendentsexamen, med bibehållande af sina löneinkomster

vid vederbörande regemente och corps tjenstgöra vid intendenturen

mot dagtraktamente af 3 kronor om dagen, således per år

räknadt 1,095 kronor i stället för det nuvarande arfvodet 1,630 kronor,

livilket dock ej får åtnjutas utan att afstå löneinkomsterna vid regementet

eller corpsen. Med de 30,000 kronor, som nu voro anslagna till 18

underintendenter, skulle på detta sätt omkring 28 examinerade intendentsaspiranter

kunna erhållas för tjenstgöring vid förvaltningen.

Om man sammanfattade de sålunda gjorda förslagen till ändringar

uti intendenturcorpsens organisation, skulle den komma att bestå af:

1 generalintendent,

1 öfverfältintendent,

4 fältintendenter af 1. graden,

5 d:o af 2. d:o,

40 intendenter af 1. klassen,

20 d:o af 2. d:o,

28 intendentsaspiranter,

53 förvaltare och

36 vaktmästare,

i st. f. den nuvarande personalen:

1 generalintendent,

4 fältintendenter af 1. graden,

5 d:o af 2. d:o,

30 intendenter af 1. klassen,

16 d:o af 2. d:o.

8 andre intendenter,

18 underintendenter,

53 förvaltare och

36 vaktmästare.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Fjerde hufvudtiteln.

Eu fråga af vigt för intendenturcorpsen, som vid en omorganisation

af densamma måste tagas under förnyad pröfning, vore vidare inqvarterings-

och servisersättningen. Enligt 1892 års urtima Riksdags beslut

skulle inqvarterings- och servisersättning af statsmedel tillkomma generalintendenten,

1 fältintendent af 1. graden och 1 af 2. graden samt

12 intendenter, af hvilka personer 6 skulle tjenstgöra vid intendenturcorpsens

hufvudstation och arméförvaltningens intendentsdepartement,

samt 9 vara intendenter vid sådana garnisonerade truppförband, till

hvilka vederbörande städer ej voro skyldiga att utbetala inqvarteringsoch

servisersättning. Men härigenom hade 3 intendenturtjenstemän,

som voro afsedde för tjenstgöring vid intendenturcorpsens hufvudstation

och arméförvaltningens intendentsdepartement, 2 vid intendenturförrådet

i Stockholm äfvensom 2 vid de garnisonerade truppförbanden

tjenstgörande (nämligen vid Svea ingeniörbataljon och Gotlands artillericorps)

ej kommit i åtnjutande af en aflöningsförmån, som deras under

samma förhållanden tjenstgörande kamrater egde, hvarjemte den nu

föreslagne öfverfältintendenten borde tillerkännas inqvarterings- och

servisersättning. Vidare åtnjöto de fältintendenter, som tjenstgjorde i

fördelningsintendenturerna, i motsats till de under samma förhållanden

tjenstgörande stabscheferna från generalstaben, ej någon inqvarteringsoch

servisersättning.

Ett annat förbiseende, som egt rum vid uppgörandet af nu gällande

stat för intendenturcorpsen vore, att för de intendenter och förvaltare,

hvilka antagits erhålla inqvartering in natura, ej beräknats servisersättning

såsom för dem, hvilka åtnjöte inqvarteringsersättning i

kontant, en olikhet som ej torde kunna motiveras. Till sist torde äfven

böra påpekas, att före 1892 voro förrådsförvaltarne vid icke garnisonerade

armén genom stat af den 14 februari 1890 tillförsäkrade rätt

till »fri bostad eller, der sådan ej kan beredas, hyresersättning med 150

kronor årligen», hvilken bestämmelse ej influtit uti staten för intendenturcorpsen,

ehuru något skäl för upphäfvandet af densamma ej kunde

anföras, då nödvändigheten för dessa tjenstemän att bo på eller i närheten

af vederbörande mötesplats qvarstode oförändrad; enär samma

skyldighet ålåge äfven vaktmästare vid icke garnisonerade armén,

borde liknande föreskrifter utfärdas för dessa, ehuru ännu ingen olägenhet

uppstått af bristen i detta hänseende vid den nu gällande staten.

Alla dessa oegentligheter i nuvarande föreskrifter för inqvarteringsoch

servisersättnings samt hyresersättnings utgående till intendenturcorpsens

personal borde naturligtvis afhjelpas vid en förestående omorganisation

af intendenturcorpsen. Om i en blifvande stat för den
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Fjerde hufvudtiteln.

samma, såsom i den nu gällande, alla de befattningar, hvilkas innehafvare

skulle hafva rätt till inqvarterings- och servis- eller endast

servisersättning i kontant, komme att uppräknas, skulle efter en tid

nya oegentlighet^ uppstå och ny framställning till Riksdagen blifva

nödvändig, enär förmånen af inqvartering in natura vexlade efter tillgång

på lämpliga bostadslägenheter att upplåta till intendenturpersonalen.

Med anledning häraf hade i uppgjordt förslag till stat för intendenturcorpsen

såsom anmärkning inryckts allmänna bestämmelser för

åtnjutande såväl af inqvarterings- och servisersättning vid garnisonerade

armén som af hyresersättning vid icke garnisonerade armén.

I hvad sålunda anförts, måste jag på det lifligaste instämma. Att

rekryteringen af intendenturcorpsen, oaktadt gjorda ansträngningar,

icke utfallit fullt nöjaktigt, är en känd sak, och skälen dertill hafva i

förslaget uttömmande anförts. Att ett dylikt missförhållande varder

afhjelpt är under alla förhållanden önskligt, men det varder oundgängligt,

om den ifrågasatta decentralisationen af arméns förvaltning skall

kunna genomföras, ty, såsom förslaget ganska rigtigt anmärker, »tjenstemännens

duglighet är af vida större betydelse än sjelfva organisationen

af förvaltningen».

I fråga om detaljerna af den föreslagna organisationen har jag i

hufvudsak intet att anmärka. Beträffande behofvet af öfverfältintendentsbefattningen

har jag förut yttrat mig, och vidkommande det föreslagna

antalet fältintendenter samt intendenter af 1. och 2. klass har jag intet

att erinra, i synnerhet som jag till fullo gillar uppflyttningen af andre

intendenterna till intendenter af 2. klass, ej endast på de nu anförda

skälen, utan äfven emedan jag anser mindre lämpligt att anförtro kassavård

åt personer med så liten aflöning, som eu andre intendent har enligt

den nuvarande staten. Likaledes biträder jag förslaget i fråga om

lämpligheten att utbyta de nuvarande underintendentsbeställningarna

mot examinerade intendentsaspiranter med arfvoden. I detta hänseende

hafva visserligen t. f. chefen för generalstaben samt cheferne

för tredje och sjette arméfördelningarna uttalat betänkligheter, men

jag anser att, om än olägenheter äro förenade med en dylik anordning

såväl under fredstid som vid mobilisering, så medför den å andra sidan

beaktansvärda fördelar. Hvad först minskningen af subalternofficerare

vid regementena under vapenöfningstiderna beträffar, torde det å ena

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Fjerde hufvudtiteln.

sidan ej vara nödvändigt, att hela det antal examinerade intendentsaspiranter,

som skulle anställas vid intendenturstyrelsen och arméfördelningsintendenturerna,

tjenstgör vid nämnda förvaltningsmyndigheter

hela året om, utan en del, möjligen hälften och minst tredjedelen, bör

kunna deltaga i vederbörande regementes vapenöfningar, och å andra

sidan uppväges denna olägenhet af fördelar för såväl intendenturcorpsen

som arméns officerare. Svårigheterna att väl rekrytera intendenturcorpsen

hafva redan framträdt, ehuru endast en tredjedel af de i nuvarande

stat upptagna 18 underintendentsplatserna äro besatta, men

dessa svårigheter komma att blifva ännu större, om den, som tänker

på att egna sig åt intendenturbanan, har 17 personer före sig, innan

han kan nå en betryggad ekonomisk ställning, d. v. s. intendentsgraden.

Och om de, som aflagt intendentsexamen och vilja fortsätta på

intendenturbanan, skola ingå i intendenturcorpsen, anlägga uniform som

underintendenter samt lemna sina löner på respektiva regementen, betraktas

de af förmän, kamrater och sig sjelfva som aspiranter till intendentsplatserna,

af hvilka de, ifall de sköta sig oförvitligt, böra komma

i åtnjutande i tur och ordning, allt efter som platserna blifva vakanta,

under det att samma personer, om de fortfarande helt och hållet tillhöra

sina regementen, bära dessas uniform och vid intendenturcorpsen

endast erhålla sysselsättning och dagtraktamente, alldeles såsom t. ex.

de vid generalstabens topografiska afdelning kommenderade officerarne,

sjelfva ej betrakta intendenturbanan som sin lefnadsbana, utan åter

lemna denna, om annan förmånligare, lämpligare eller för framtida

militär befordran värdefullare kommendering erbjuder sig. Den ändring

uti de yngsta intendenturtjenstemännens af officers rangställning, som

föreslagits, torde derför vara af stort värde för intendenturcorpsens

rekrytering, på samma gång som deras plats utanför intendenturcorpsen,

i fullständigt samband med regementet samt dermed följande frihet

att återgå till tjenstgöring vid detsamma när som helst utan att behöfva

afvakta uppståendet af en vakans, med all säkerhet torde komma att

locka åtskilliga subalternofficerare att mot den föreslagna ersättningen

egna några af sina subalternår åt förvaltningstjensten, hvilket otvifvelaktigt

skulle vara till fördel för såväl regementet som individerna.

Anmärkningarna mot förslaget om underintendenternas borttagande

gälla dock icke endast fredsförhållandena, utan i främsta rummet den

minskning i officerstillgången, som skulle uppstå vid mobilisering genom

officerares på stat tjenstgöring vid intendenturcorpsen. Häremot

må dock framhållas, att med tjenstgöring vid intendenturcorpsen i fredstid

ej med nödvändighet följer anställning vid intendenturen i händelse af

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Fjerde hufvudtiteln.

mobilisering, lika litet som aspiranterna vid generalstaben i mobiliseringsplanerna

i allmänhet torde räknas som en tillgång för generalstaben vid

mobilisering. Antalet vid mobilisering behöfliga intendenturtjenstemän

hvarken ökas eller minskas dessutom genom införande af intendentsaspiranter

såsom biträden åt revisorerna, ty revisionsarbetet kommer säkerligen

att i viss mån hvila under kriget för att med ökad fart återupptagas

efter fredens afslutande. Af t. f. chefens för generalstaben yttrande

framgår ock, att enligt nu fastställda mobiliseringsplaner ej flera än 15

examinerade aspiranter* skulle komma att för intendenturcorpsen tagas

i anspråk vid mobilisering, och af dessa 15 torde möjligen en del

kunna i en framtid ersättas af reservintendenter. De återstående intendentsaspiranterna

skulle således vid mobilisering återgå till sina regementen.

Af hvad jag nu anfört torde framgå, dels att under fredstid så

stora fördelar äro förenade med användande i intendenturtjenst af officerare,

som äro aflönade vid regementena, att dessa fördelar fullt uppväga

olägenheten af något minskadt antal subalternofficerare under fredsöfningarne,

dels att vid mobilisering olägenheterna ej äro så stora, som

de framstälts särskildt af t. f. chefen för generalstaben; och torde dessa

olägenheter bäst afhjelpas genom en förbättring af reservofficersinstitutionen,

hvarom jag är sinnad inför Eders Kongl. Maj:t framlägga

förslag.

Om jag således är ense med förslaget i fråga om lämpligheten att

använda det till underintendenter anvisade beloppet till arfvoden åt

examinerade intendentsaspiranter, anser jag å andra sidan, att det i

förslaget för sådant ändamål afsedda beloppet, 30,000 kronor, kan

minskas till 25,000 kronor, enär för detta belopp omkring 23 examinerade

aspiranter skulle kunna erhållas, och detta antal, på sätt en

upprättad placeringslista (bil. n:o 6) utvisar, skulle blifva någorlunda

tillräckligt.

I fråga om hvad i förslaget anförts beträffande inqvarterings- och

servisersättning m. in. åt intendenturcorpsens personal, har jag intet att

erinra, utan tillstyrker hvad i detta hänseende föreslagits.

I nu gällande stat för intendenturcorpsen finnas under »diverse utgifter»

uppförda dels till bibliotek, expenser in. in. för intendenturcorpsens

hufvudstation 800 kronor och dels till dylika utgifter för fördelningsintendenturerna

1,200 kronor. Dessa anslag äro i ett vid organisationsförslaget

fogadt förslag till stat för intendenturcorpsen uteslutna,

det förstnämnda emedan hufvudstationen var afsedd att införlifvas med

intendenturstyrelsen och expensanslaget för hufvudstationen derför sam
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

5G Fjerde hufvudtiteln.

manförts med int.endenturstyrelsens expensanslag, och det senare emedan

det öfverförts till generalitetsstaten. 1 sistnämnda afseende har jag

intet att erinra; men då, såsom jag ofvan anfört, hufvudstationen enligt

min mening ej bör införlifvas med intendenturstyrelsen, bör ej

heller det till expenser m. m. för hufvudstationen nu anslagna beloppet,

800 kronor, upptagas å intendenturstyrelsens stat utan qvarstå å intendenturcorpsens.

I enlighet med de åsigter jag nu uttalat, har jag låtit upprätta

förslag till stat för intendenturcorpsen (se bil. n:o 5), slutande å 392,893

kronor 90 öre, hvilken stat torde böra Riksdagen föreläggas.

För vinnande af öfversigt i fråga om den sålunda ifrågasatta förändrade

organisationen af intendenturcorpsen, har jag låtit utarbeta en

jemförelse mellan intendenturcorpsens organisation enligt Eders Kongl.

Maj:ts proposition 1892, den af Riksdagen samma år beviljade och den

nu föreslagna, hvilken jemförelse återfinnes i bil. n:o 7.

Af den ifrågavarande omorganisationen af arméns förvaltning beröras

vidare följande 4 anslag, nämligen anslagen till generalitetsstaten,

till artilleristaben, till aflöning och rekrytering samt till ökad aflöning

för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne.

Beträffande det förstnämnda af dessa anslag, anslaget till generalitetsstaten,

har jag nyss nämnt, att ett å intendenturcorpsens nuvarande

stat upptaget belopp å 1,200 kronor till bibliotek och expenser m. m.

för fördelnings intendentur erna å 200 kronor för hvarje bör öfverflyttas

till generalitetsstaten. Men äfven en annan fråga, den nämligen, om

beredande af expeditionslokaler, der sådana ej kunna beredas i kronans

hus, för fördelnings expeditionerna och den vid desamma anstälda talrika

stabs- och intendenturpersonalen har synts mig nu böra komma under

öfvervägande. Behofvet af anslag för dylika lokalen samt för ved,

belysning, städning, inventarier, skrifmaterialier m. m. framträdde redan

då fördelningsintendenturerna upprättades, och i någon mån, men ingalunda

tillfredsställande, blef detsamma afhjelpt genom det nyssnämnda,

å intendenturcorpsens stat upptagna anslaget å 1,200 kronor till bibliotek,

expenser m. m. för fördelningsintendenturerna, ty härigenom löstes

icke frågan om lokal m. m. för stabs- och intendenturpersonalen.

Då nu ytterligare en revisor med minst ett biträde skall anställas vid

hvarje fördelning, och det icke lärer lida något tvifvel, att det för arbetets

ostörda gång inom fördelningsexpeditionerna är oafvisligen nöd
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufviidtiteln. 57

vändigt, att de vid desamma anstälda tjenstemännen hafva gemensamma

arbetslokaler, samt tillhandahållande af dylika lokaler, derest

sådana icke kunna beredas i kronans hus, icke synes kunna, utan att

ersättning derför lemnas, åläggas arméfördelningscheferna, helst dessa

lokaler måste blifva ganska stora, då ju personalen skall komma att

bestå af 1 stabschef, 1 adjutant, 2 ordonnansofficer^, 1 fältintendent

med biträde, 1 revisor med minst 1 biträde samt tidtals 1 fördelningsläkare

och 1 fortifikationsofficer, har jag ansett denna fråga icke längre

kunna uppskjutas, utan anslag till hyra af härför erforderlig lokal samt

för eldning, städning och belysning af samma lokal i de fall, der sådan

ej kan beredas i kronans hus, böra anvisas; och har jag ansett, att i

sådant afseende ett belopp af 6,800 kronor skulle blifva tillräckligt.

Med anledning af hvad jag sålunda anfört, har jag låtit upprätta

förslag till ny stat för generalitetsstaten (se bil. n:o 8), deri jag uppfört

tillhopa 8,000 kronor till hyra, eldning, belysning och städning af

lokaler, skrifmaterialier och expenser m. m. vid fördelningsexpeditionerna.

I detta sammanhang torde det emellertid tillåtas mig att erinra

derom, att den föreslagna omorganisationen af det centrala embetsverket,

särskildt genom revisionens förläggande till fördelningsintendenturerua,

skulle komma att medföra en sådan minskning af personalen

vid centralmyndigheterna, att den våning i ett till arméförvaltningens

embetslokal angränsande hus, hvilken för närvarande förhyres för

en kostnad af 5,000 kronor om året, torde komma att blifva obehöflig,

eller att åtminstone fullt så stor lokal ej skall komma att erfordras, i

följd hvaraf såväl nämnda hyresbelopp, hvartill Eders Kong!. Maj:t

anvisat medel från mötespassevolansfonden, eller åtminstone större

delen deraf, som ock de till utgifter för eldning, städning, belysning

m. m. af samma lokal anvisade medel, 2,100 kronor om året, komma

att besparas statsverket.

Hvad angår anslaget till artilleristaben, beröres detta anslag i så

måtto af den ifrågavarande omorganisationen af armé förvaltningen, att

den å arméförvaltningens nuvarande stat å artilleridepartementet uppförde

byråchefsassistenten och hans arfvode 1,000 kronor böra öfverflyttas

till artilleristaben. Då å denna stat dessutom för närvarande

finnes upptagen en vaktmästare med arfvode af 600 kronor, men något

skäl icke synes förefinnas, hvarför denne vaktmästare icke skulle göras

likstäld med vaktmästare vid de centrala embetsverken och hafva pensionsrätt

liksom dessa, har jag i det förslag till ny stat för artilleristaben,

som jag låtit upprätta (so bil. n:o 9), upptagit hans löneförmåner

Bill. till Iliksd. 1‘rol. IHllH. / Barn!. / A/d. / llafl. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Fjerde hufuidtiteln.

lika med deras eller sålunda möd lön 500 kr. och tjenstgöringspenningar

300 kr. jemte rätt till ålderBtillägg.

Hvad angår anslaget till aflöning och rekrytering, beröres detta i

så måtto af omorganisationen, att eu förändring synes böra ega rum i

gällande stat för fortifikationen. Å denna stat finnas nämligen upptagna

dels en sekreterare, hvilken tillika är auditör vid Svea ingeniörbataljon,

med årlig lön af 3,000 kronor jemte två ålderstillägg å 500 kronor

efter femte och tionde tjensteåret, samt en kassör och redogörare med

årlig lön af 2,000 kronor jemte ålderstillägg å 500 kronor efter femte

tjensteåret. Dessa tjenstebefattningar böra nämligen, om förslaget till

ny organisation af arméns förvaltning godkännes, såsom öfverflödiga

indragas. Visserligen äro de nuvarande innehafvaree af dessa befattningar,

likasom arméns personal i öfrigt, skyldige att underkasta sig

den förändring i tjenstgöringsskyldighet och aflöningsförmåner, som en

omorganisation af landtförsvaret kan göra erforderlig, men det synes

mig dock icke böra ifrågasättas, att eu omorganisation af arméns förvaltning,

som egentligen ej berör fortifikationen, skall anses såsom en

sådan omorganisation af landtförsvaret, att ifrågavarande, å fortifikationens

stat upptagna tjensteman skulle vara skyldige att låta öfverflytta

sig till de nya styrelserna och underkasta sig en tjenstgöring af

större omfattning och delvis helt annan art, än den som hittills ålegat

dem. Ifrågavarande tjensteman torde derför böra bibehållas såsom

öfvertalige, tills de uppnå föreskrifven pensionsålder eller af annan

anledning lemna sina befattningar. Då emellertid sekreteraretjensten

vid fortifikationen, med hvilken auditörsbefattningen vid Svea ingeniörbataljon

är förenad, sålunda skulle indragas, bör i stället å fortifikationens

stat uppföras arfvode till en auditör med 500 kronor, hvarvid

dock naturligtvis bör erinras, att denne auditör icke skulle tillsättas

förr än sekretaren vid fortifikationen afgått från nämnda beställning.

I nu berörd! syfte torde sålunda till Riksdagen böra göras fram

ställning derom, att Kong! Maj:t må så ändra gällande stat för fortifikationen,

att de i nämnda stat för en sekreterare, tillika auditör vid

Svea ingeniörbataljon, samt för en kassör och redogörare upptagna

löneförmåner, tillhopa 5,000 kronor jemte ålderstillägg, uteslutas samt

i stället i nämnda stat uppföres arfvode för en auditör vid Svea ingeniörbataljon

med 500 kronor; och skulle vid bifall härtill anslaget till

aflöning och rekrytering kunna minskas med 4,500 kronor.

På hvad sätt i så fall aflöning åt de nuvarande innehafvarne af

ifrågavarande båda beställningar skulle kunna beredas, får jag tillfälle

att längre fram omförmäla.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Fjerde hufvudtiteln.

Beträffande anslaget till ökad aflöning för de till tjensteåldem äldste

bataljonsläkarne, har jag i det föregående redan omnämnt, att i qrméförvaltningens

nuvarande stat finnes uppförd aflöning till en assistentläkare

å sjukvårdsbyrån med 1. bataljonsläkares lön och dagaflöning,

tillhopa 2,895 kronor, men att, för Vinnande af öfverensstämmelse i

detta hänseende med förhållandena vid armén i öfrigt, der 1. bataljonsläkare

ej vidare förekomma, utan bataljonsläkarne äro fördelade i

två löneklasser med högre och lägre aflöning, aflöning till assistentläkaren

å den föreslagna sjukvårdsstyrelsen upptagits med allenast

1,630 kronor, samt att med anledning häraf nu ifrågavarande anslag

bör förhöjas med skilnaden eller 1,265 kronor.

Förutom de sålunda nämnda anslagen, komjna äfven anslagen till

åldersiillägg och till inqvartering skostnad er att beröras af de utaf mig

nu ifrågasatta omorganisationsåtgärderna.

Hvad det förstnämnda af dessa anslag angår, skulle enligt beräkningar,

som jag låtit verkställa, visserligen en mindre ökning af utgifter

under detta anslag uppstå, men denna ökning är ej så betydande, att

en förhöjning af anslaget allenast af denna orsak synes behöfva ifrågasättas.

''Emellertid torde jag få anledning att återkomma härtill under

[9.] här nedan.

Inqvarteringskostnaderna blifva deremot, såsom de approximativa

beräkningarna i bil. n:o 10 utvisa, så mycket större, att det för ifrågavarande

ändamål i riksstaten anvisade anslaget bör ökas med, i rundt

tal, 7,350 kronor.

Hvad angår öfverflyttningen af den nuvarande personalen i arméförvaltningen

till de af mig föreslagna nya styrelserna, är en sådan

öfverflyttning väsentligen underlättad genom nådiga kungörelsen den

28 maj 1880, angående vilkoren för åtnjutande af de från 1881 års

början faststälda nya aflöningsförmånerna för arméförvaltningen, i hvilken

kungörelse föreskrifves, att embets- och tjensteman vid arméförvaltningen

skall vara underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet

eller jemkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande

förändrad organisation af förvaltningen eller dess särskilda atdelningar

eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, äfvensom, derest i eu framtid

verkets ställning inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma ej

längre kan såsom sjelfständigt embetsverk anses, vara förpligta^ att,

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Fjerde hufvudtiteln.

med bibehållande af den tjenstegrad och aflöning han innehar, efter

den nya arbetsordningen sköta de med tjensten förenade göromål.

Hvad då först vidkommer chefen för arméförvaltningens civila

departement, generalkrigskommissarien, finnes ingen motsvarande tjenst

i någon af de föreslagna nya styrelserna, utan torde det blifva nödvändigt

att han, derest den föreslagna nya organisationen vinner Eders

Kongl. Maj:ts och Riksdagens bifall, öfverflyttas å indragningsstat.

Högsta gradens tjenster eller krigsrådsbefattningarna äro enligt

den nuvarande organisationen af arméförvaltningen 3, under det att

endast 2 dylika befattningar finnas upptagna i staterna för de nya styrelserna;

men som en af ifrågavarande befattningar, enligt Eders Kongl.

Majrts beslut, i afvaktan på den ifrågasatta omorganisationen uppehälles

på förordnande, kan indragning af en krigsråd stj en st ske utan svårighet.

2. gradens tjenst innehafves för närvarande af 8 personer, nämligen

4 sekreterare, 3 kamrerare och 1 krigskassor, af hvilka dock

två af samma skäl, som nyss anfördes, hafva tjensten endast på förordnande,

nämligen 1 kamrerare och krigskassören, och således äro

skyldige att återgå till de tjenster, som de innehafva på stat. Motsvarande

tjenster vid de föreslagna styrelserna skulle blifva endast 5,

nämligen 3 sekreterare och 2 kamrerare, hvadan det till en början

torde komma att finnas 1 öfvertalig tjensteman af 2. graden, såvida

organisationen kommer att träda i kraft från och med år 1899; men

då en af innehafvarne af de ifrågavarande befattningarna är född år

1835, kan detta förhållande blifva af endast kort varaktighet.

Lägsta gradens tjenster skulle deremot blifva talrikare än för närvarande,

nemligen 16 (9 revisorer, 3 registratorer, 3 bokhållare och

1 notarie) i stället för 9 (4 revisorer, 3 revisorer och bokhållare och 2

bokhållare), så att det ej en gång varder nödvändigt att förflytta någon

af do nuvarande innehafvarne af denna gradens tjenst till revisorstjenst

vid arméfördelning.

Genom sjuk vårdsbyråns utbrytning från intendentsdepartementet,

och bildandet af den nya sjukvårdsstyrelsen skulle icke ske någon

sådan förändring i afseende å personalen, att någon tjensteman blefve

öfvertalig.

De ordinarie vaktmästarnes i arméförvaltningen antal är nu 6 och

skulle enligt den organisation af de nya styrelserna, som jag förordat,

blifva lika många.

Det skulle således, om det förslag till förändrad organisation af

arméns förvaltning, som jag i det föregående tillstyrkt, godkännes,

förutom generalkrigskommissarien, finnas allenast en tjensteman i armé
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 61

förvaltningen, för hvilken motsvarande tjenst ej kunde beredas i någon

af de nya styrelserna. Jag bär dessutom i det föregående omförmält,

att en sekreterare och auditör samt en kassör och redogörare vid fortifikationen

skulle blifva öfvertaliga. För dessa tjensteman måste alltså

aflöning på annat sätt beredas. I riksstaten finnes under benämningen

»ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation» upptaget

ett »förslagsanslag, högst», afsedt, såsom anslagets benämning också

utvisar, att bestrida vissa före 1892 års omorganisation i vederbörande

stater upptagna aflöningsförmåner, hvilka ej i nu gällande stater återfinnas,

utan skola utgå allenast så länge, som de personer, hvilka då

voro innehafvare af vissa befattningar, komme att i dessa befattningar

qvarstå. Det synes mig derför lämpligt, att de löner, tjenstgöringspenningar

och ålderstillägg, som måste utbetalas till de tjenstemän,

hvilka, enligt hvad jag ofvan anfört, skulle komma att blifva öfvertaliga

vid den af mig ifrågasätta omorganisationen af arméns förvaltning,

uppföras att utgå från detta anslag. Dessa tjenstemän äro:

Ålderstillägg.

; r,

1,000: —

1,000: —

500: -

summa kronor 7,500: — 1,500: — 2,500: —,

hvarvid jag tillåter mig anmärka, att för sekreteraren vid fortifikationen

G. O. Lindbom, oaktadt hans lön å fortifikationens stat utgör 3,000

kronor, såsom lön här ofvan upptagits allenast 2,500 kronor af det

skäl, att, enligt hvad jag förut ifrågasatt, å fortifikationens stat skulle

uppföras arfvode för en auditör med 500 kronor, hvarigenom alltså

detta belopp varder tillgängligt för bidrag till aflönande af nämnde sekreterare,

som ju jemväl är auditör vid Svea ingeniörbataljon. Gillas

denna min åsigt, skulle alltså anslaget till »ersättning åt vissa löntagare

i följd af arméns omorganisation» behöfva förhöjas med tillhopa 11,500

kronor, hvartill jag torde få återkomma vid omförmälande här nedan

af nämnda anslag.

sekreteraren vid arméförvaltningen

L. R. Lindbohm ...

sekreteraren vid fortifikationen

G. O. Lindbom............

kassören vid fortifikationen

H. F. W. Geete ...................

Födelseår,

Lön.

Tjenstgö rings-

penningar.

1835

3,000: —

1,500: —

,1848

2,500: —

—

1847

2,000: —

______

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Fjerde hnfvudtiteln.

Den sammanlagda ökade årliga kostnaden för de af mig nu ifrågasatta

organisationsförändringarna erhålles genom att från summan af

följande föreslagna anslag, nämligen till:

Artilleristyrelsen..........................................„........................ kronor 20,300

Fortifikationsstyrelsen...,............. j>

lntendenturstyrelsen... ................ »

Arméns sjukvårdsstyrelse »

Generalitetsstaten ...........:..................................... »

Artilleristaben ............v.................................................. »

Intendenturcorpsen ......,...................................,...... d

Auditörsarfvode vid Svea ingeniörbataljon ................ »

Ökning i anslaget till ökad aflöning för de tjenste
åren

äldste bataljonsläkarne..........,..... j>

Ökning i anslaget till inqvarteringskostnader ......... »

summa kronor 691,839

16,800

89,000

17,670

132,660

13,400

392,894

500

1,265

7,350

frånräkna summan af nedanstående nu utgående anslag,

nämligen till:

Arméförvaltningen ................................... kronor 147,265: —

Generalitetsstaten ..................................... » 124,660: —

Artilleristaben ............................................ » 12,200: —

Sekreterare samt kassör och redogörare

vid fortifikationen ........... » 5,000: —

Intendenturcorpsen ..................... » 356,179: —

645,304: —

hvarigenom erhålles en skilnad af................................. kronor 46,535: —,

hvilken siffra således angifver ökningen i utgifter, sedan den nya organisationen

blifvit genomförd. Till en början komme dock ökningen att

vara något större, emedan, såsom förut nämnts, tre öfvertaliga tjenstemäns

aflöningsförmåner måste med 11,500 kronor uppföras å anslaget

till ersättning åt vissa löntagare till följd af arméns omorganisation, en

summa, som dock redan i januari 1900, då en af dessa tjensteman når

pensionsåldern, skulle minskas till 6,000 kronor.

För öfrigt är att märka, det en del omkostnader, som för närvarande

bestridas från anslaget till extra utgifter och från föTenade

mötespassevolansfonden, skulle försvinna, nemligen till extra revisionspersonal

i arméförvaltningen samt till hyra, ved, ljus, städning och vaktmästare

i intendentsdepartementets våning vid nedre Munkbron, hvar
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Fjerde hnfrudtitelfl.

igenom de medel, som för närvarande användas härtill, sammanlagdt

uppgående till 10,300 kronor, komma att blifva disponibla till bestridande

af andra nöd vända statsutgifter. Den aldra största delen af den

ökade kostnaden faller för öfrigt på intendenturcorpsens omorganisation,

som, inberäknad inqvarterings- och servisersättningen, ensam kräfver

en ökad utgift af 44,704 kronor (bil. n:r 7) och hvilken är af behofvet

påkallad oberoende af den centrala förvaltningens reformering.

En annan stor utgiftspost under de äskade anslagen är äfven uppförandet

å 4. hufvudt.itelns stat af öfverfältläkarens aflöning, 8,950 kronor,

deri inberäknad inqvarterings- och servisersättning, hvilken aflöning hittills

bestridts från 8. hufvudtiteln, och som för öfrigt till stor del motsvaras

af den besparing å 6,637 kronor, som, enligt hvad jag längre

fram torde få tillfälle visa, kan erhållas genom en omorganisation af

garnisonssjukhuset i Stockholm.

I samband med den nu framlagda kostnadsberäkningen torde emellertid

böra erinras derom, att ytterligare eu kostnad, ehuru af Öfvergående

art, kommer att blifva med den föreslagna omorganisationen

förenad. På sätt i organisationsförslaget anmärkes, måste nämligen

under det första halfåret, räknadt från och med den 1 januari det år,

då de nya styrelserna skola börja sin verksamhet, extra revisionspersonal

anställas vid dessa styrelser för att biträda vid granskningen af

det näst föregående årets räkenskaper, som skola till dem direkt insändas.

.Huru stor denna extra revisionspersonal behöfver vara, kan

naturligtvis ej nu afgöras, men i hvarje fall torde den deraf föranledda

kostnaden ej blifva större, än att den kan af tillgängliga medel bestridas.

På grund af hvad jag sålunda anfört och under förutsättning af

bifall till hvad bär nedan Under [4, 5 c), 6, 7, 8 och 11] föreslås, hemställer

jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att

dels, med godkännande af de af mig här ofvan

angifna grunder för förändrad organisation af arméns

centrala styrelse samt de för artilleristyrelsen, fortifikationsstyrelsen,

intendenturstyrelsen och arméns sjukvårdsstyrelse

upprättade nya stater (bil. n:ris 1—4),

äfvensom de för åtnjutande af i dessa stater upptagna

aflöniugsförmåner här ofvan angifna vilkor, i riksstaten

s. 64 Kontrollera mot PDF

Ökning af

detta anslag.

[3-]

Anslaget

oförändradt.

64 Fjerde hufvudtiteln.

för år 1899 å fjerde hufvudtiteln uppföra följande nya

anslag till nedannämnda belopp, nämligen:

f # ;‘J :

till artilleristyrelsen .................!........ kronor 20,300: —

» fortifikationsstyrelsen ............... » 16,800: —

» intendenturstyrelsen ............. » 89,000: —

» arméns sjukvårdsstyrelse ......... » 17,670: —,

dels ock, vid bifall härtill, ur riksstaten för samma

år utesluta anslaget till arméförvaltningen, kronor

147,265: —.

Generalitetsstaten.

Under näst föregående punkt bar jag utförligt yttrat mig i fråga

om den förändring i anslaget till generalitetsstaten, som enligt min

mening bör ega rum. Till hvad jag der anfört, bär jag ej annat att

tillägga, än att den förböjning i anslaget till generalitetsstaten,

som jag sålunda förordat, synes mig böra vidtagas, äfven om

den förändrade organisation af arméns förvaltning, som jag tillstyrkt,

icke skulle vinna bifall, hvarvid jag dock anser mig böra erinra,

att det nuvarande anslaget till intendenturcorpsen i viss mån beröres

af den förändring i anslaget till generalitetsstaten, som jag nu ifrågasätter.

Med åberopande af de skäl, jag här ofvan under [1.] anfört, hemställer

jag alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, med godkännande af den vid detta protokoll

fogade nya stat för generalitetsstaten (bil. n:o 8), öka

anslaget till generalitetsstaten, nu kronor 124,660: —

med........................................................ » 8,000: —

till ......................................... kronor 132,660: —

Generalstaben.

Såsom Eders Kongl. Maj:t behagade erinra sig, framstälde t. f.

chefen för generalstaben i underdånig skrifvelse den 6 december 1895

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Fjerde hufVudtiteln.

förslag till ombildning vid dåvarande krigsarkivariens afgång af de å

generalstabens stat uppförda krigsarkivarie- och amanuensbeställningarna.

Hans berörda förslag var grundadt derpå, att då med krigsarkivariebeställningen

enligt gällande bestämmelser vore förenadt åliggandet

att vara redogörare vid såväl generalstaben som rikets allmänna

kartverk, men det vore omöjligt för en person att nöjaktigt fullgöra

alla de, sins emellan så olikartade göromål, som sålunda ålåge krigsarkivarien,

och då göromålens gång inom generalstaben kräfde, att der

iunnos anstälda dels en bibliotekarie för vården af biblioteket med dess

samlingar och dels eu aktuarie för vården och handhafvandet af kommunikationsafdelningens

vidlyftiga samling af uppgifter, ritningar och

planer, så borde vid krigsarkivariens afgång krigsarkivarie- och amanuensbeställningarna

vid generalstaben omskapas till fyra särskilda beställningar,

nämligen en krigsarkivarie-, en bibliotekarie-, en aktuarieoch

en redogörarebeställning, af hvilka beställningar de tre förstnämnda

borde tillsättas på förordnande och aflönas med arfvoden på generalstabens

stat, men redogörarebeställningen bestridas af en intendent från

intendenturcorpsen.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad t. f. chefen för generalstaben

sålunda hemstält, behagade Eders Kongl. Maj:t föreslå sistlidet

års Riksdag att medgifva, dels att vid dåvarande krigsarkivariens

afgång måtte få indragas de å generalstabens stat för en krigsarkivarie

uppförda löneförmåner, 4,000 kronor jemte två ålderstillägg, samt det

för en amanuens der uppförda arfvode, 1,800 kronor, men deremot å

samma stat uppföras arfvoden, till en krigsarkivarie 2,500 kronor, till

eu bibliotekarie 1,000 kronor och till en aktuarie 800 kronor, dels ock

att, för tillgodoseende af behofvet af redogörare vid generalstaben, å

intendenturcorpsens stat måtte uppföras aflöning för ytterligare en intendent

af andra klassen med angifvet belopp.

Denna Eders Kongl. Maj:ts proposition vann icke Riksdagens bifall

till följd deraf, att kamrarna vid behandlingen deraf stannade i

skiljaktiga beslut.

Med erinran härom har t. f. chefen för generalstaben i sin ofvan

omförmälda underdåniga skrifvelse den 28 juni 1897 ånyo upptagit frågan

och dervid framhållit, att det å ena sidan vore oundgängligen nödvändigt

att från krigsarkivariebefattningen frånskilja redogöraregöromålen,

men att det å andra sidan, med hänsyn till hvad inom Riksdagen

vid ärendets föregående handläggning förekommit, icke syntes böra

ifrågasättas någon förändring i afseende å krigsarkivariens nuvarande

löne- och pensionsförhållanden. Häraf blelve emellertid en följd, att

Bih. till liiksd. Prat. 181)8. 1 Sami. 1 AJä. 1 IliiJt. i)

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Fjerde hnfrudtiteln.

vid laga förfall för krigsarkivarie]! icke någon del af hans löneförmåner

skulle kunna användas till vikaries aflönande, hvarför det blefve nödvändigt

antingen att bibehålla den nuvarande amanuensen med hans

nuvarande arfvode, 1,800 kronor, och dubbla tjenstgöringssky 1 dighet

dels inom krigsarkivet och dels i biblioteket, eller ock att dela denna

amanuensbefattning i två befattningar, en bibliotekariebefattning med

arfvode af 1,000 kronor och en för krigsarkivet afsedd amanuensbefattning

med arfvode af 800 kronor. Af dessa båda alternativ ansåge t. f.

chefen för generalstaben, att det senare obetingadt egde företräde.

Hvad aktuariebefattningen vidkomme, hade någon erinran mot denna

befattnings behöflighet eller mot det för densamma föreslagna arfvodet,

800 kronor, icke inom Riksdagen förekommit. Hvad redogöraren beträffade,

ansåge t. f. chefen för generalstaben visserligen det lämpligaste

vara, att denne tjensteman, som skulle handhafva både generalstabens

och allmänna kartverkets betydliga anslag, vore tjensteman vid

intendenturcorpsen; men då, med hänsyn till hvad i detta afseende inom

Riksdagen förekommit, det icke torde böra ifrågasättas att för allenast

detta ändamåls vinnande öka intendenturcorpsens personal, ansåge sig

t. f. chefen för generalstaben böra föreslå inrättandet vid generalstaben

af en redogörarebefattning med årligt arfvode, hvars belopp syntes

böra bestämmas till 2,500 kronor, att efter 5 och 10 års tjenstgöring

förhöjas med 500 kronor hvardera gången.

På grund häraf har han hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen, att från krigsarkivariebeställningen vid generalstaben

måtte frånskiljas alla till redogörarebefattningen hörande åligganden; att

nuvarande amanuensbeställningen måtte omskapas till två beställningar,

nämligen en bibliotekariebeställning med arfvode af 1,000 kronor och

en arkiv-amanuensbeställning med arfvode af 800 kronor; samt att på

generalstabens stat måtte uppföras två nya beställningar, nämligen en

aktuariebeställuing med arfvode af 800 kronor och en redogörarebeställning

med arfvode af 2,500 kronor, hvilket arfvode efter 5 och 10 års

tjenst skulle förhöjas med 500 kronor hvardera gången.

öfver detta förslag har arméförvaltningen å civila departementet

afgifvit underdånigt utlåtande och dervid förklarat sig icke hafva annat

att erinra mot förslaget, än att, då det syntes lämpligast, att intendenturcorpsen

öfvertoge skyldigheten att tillgodose beholvet af redogörare

vid generalstaben, samt, i händelse ett i annan ordning väckt förslag

om ökning af intendenturcorpsens personal och anslag blefve genomfördt,

intendenturcorpsens personal syntes blifva tillräcklig för bestridande

af äfven denna redogörarebefattning, hvad t. f. chefen för ge
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Fjerde liufvudtiteln.

neralstaben föreslagit i fråga om uppförande å generalstabens stat af

arfvode åt en särskild redogörare syntes kunna förfalla.

Äfven generalintendenten bar, så vidt ärendet angår intendenturcorpsen,

afgifvit underdånigt utlåtande öfver förslaget och dervid anfört,

att något tvifvel icke kunde råda derom, att de bestyr, som skulle

tillhöra den ifrågasatta redogörarebefattningen, skulle kunna väl tillgodoses

på det sätt, som t. f. chefen för generalstaben föreslagit, men

att emellertid befattningen, likasom öfriga dylika befattningar vid armén,

syntes böra bestridas af tjensteman vid intendenturcorpsen, hvarvid

dock borde erinras, att enär hvarken vid intendenturcorpsens nuvarande

organisation eller i det förslag till corpsens förändrade organisation,

som för närvarande förelåge, beräknats någon tjensteman, afsedd

att bestrida redogörarebefattningen vid generalstaben, det vore nödvändigt

att, för den händelse de göromål, som tillkomme redogöraren vid

generalstaben, skulle bestridas af tjensteman vid intendenturcorpsen, å

intendenturcorpsens stat uppfördes särskilda aflöningsförmåner för en

sådan tjensteman (en intendent af andra klassen).

T. f. chefens för generalstaben förevarande förslag kan jag icke i

allo biträda. Väl är jag ense med honom i fråga om nödvändigheten

att från den nuvarande krigsarkivariebefattningen vid generalstaben frånskilja

alla de åligganden, som tillkomma honom såsom redogörare, äfvensom

i fråga om behofvet af de föreslagna bibliotekarie- och aktuariebefattningarna;

och åberopar jag i dessa hänseenden hvad jag, då

frågan nästlidet år inför Eders Kongl. Maj:t anmäldes, derom anförde.

Deremot kan jag icke tillstyrka t. f. chefens för generalstaben förslag

om inrättande vid generalstaben af en arkiv-amanuensbeställning eller

om uppförande å generalstabens stat af arfvode åt en redogörare. I

det förslag till ombildning af generalstabens civilmilitära personal, som

t. f. chefen för generalstaben framstälde i sin förut omförmälda underdåniga

skrifvelse den 6 december 1895, var någon arkiv-amanuensbeställning

icke upptagen, och det skäl, som t. f. chefen för generalstaben

nu anfört för behofvet af en dylik beställning, synes mig icke

öfvertygande. Detta skäl skulle nämligen vara, att, vid förfall för krigsarkivarien,

någon del af hans aflöningsförmåner icke skulle kunna användas

till aflönande af vikarie och att det derför vore nödvändigt att

vid hans sida sätta en amanuens, som vid dylikt förfall kunde uppehålla

krigsarkivariebefattningen. Detta synes mig dock icke vara nöd
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Fjerde hufvudtiteln.

vändigt, enär det icke torde möta något hinder att af generalstabens

besparingar eller, om så skulle erfordras, af andra medel bereda godtgörelse

åt den person, som vid påkommande förfall för krigsarkivarien

erhölle förordnande att uppehålla hans befattning.

Hvad angår redogörarebefattningen, vidhåller jag den mening, jag

nästlidet år uttalade, nämligen att denna befattning lämpligast bör uppehållas

af tjensteman vid intendenturcorpsen. Att, såsom jag då ifrågasatte,

för detta ändamål inrätta en ny intendentsbeställning af andra

klassen vid intendenturcorpsen, anser jag mig dock nu icke böra obetingadt

vidhålla. Skulle nämligen det förslag till omorganisation och

utvidgning af intendenturcorpsen, som jag i det föregående omförmält

och hvarom jag bär nedan under [6.] ämnar framlägga förslag, vinna

Eders Kongl. Maj:ts godkännande och Riksdagens bifall, torde något

binder icke möta att med den sålunda betydligt tillökade personalen vid

intendenturcorpsen uppehålla äfven ifrågavarande redogörarebeställning.

Skulle deremot nämnda förslag icke godkännas, lärer det enligt min

åsigt varda nödvändigt, antingen att, på sätt jag förra året tillstyrkte

och äfven nu förordar, intendenturcorpsen för uppehållande af ifrågavarande

redogörarebeställning tillökas med en intendentsbeställning af

andra klassen och således aflöningsförmåner för en dylik beställning

uppföras å intendenturcorpsens stat, eller ock, om detta icke godkännes,

att å generalstabens stat uppföras aflöningsförmåner åt en redogörare,

hvilka förmåner torde kunna bestämmas till 2,500 kronor om året.

På grund af hvad jag nu anfört, hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, under förutsättning af bifall till hvad här nedan

under [6.] föreslås, medgifva, att från krigsarkivariebeställningen

vid generalstaben må frånskiljas alla

till den med samma beställning förenade redogörarebefattningen

hörande göromål och att dessa göromål

må öfvertagas af tjensteman vid intendenturcorpsen,

samt att Kongl. Magt må på det sätt ändra gällande

stat för generalstaben, att det i denna stat för en

amanuens uppförda arfvode, 1,800 kronor, uteslutes

och i stället i staten uppföras arfvoden till en bibliotekarie

med 1,000 kronor och till en aktuarie med

800 kronor.

Vid bifall härtid skulle anslaget till generalstaben i riksstaten uppföras

med oförändradt belopp.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

69

Artilleristaben.

Med hänvisning till hvad jag under [1.] här ofvan anfört i fråga _ [4.]

om detta anslag, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå ökning f

p, *i~i ** aetta anslag

Kiksdagen

att, vid bifall till hvad der föreslagits, med godkännande

af den vid detta protokoll fogade nya stat

för artilleristaben (bil. n:o 9), öka anslaget till artilleri
-

staben, nu ...........,............................... kronor 12,200: —

med ....................................................... » 1,200: —

till ......................................................... kronor 13,400: —

Aflöning och rekrytering.

I sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 30 November 1896, [5.]

angående förändrad organisation af Gotlands stridskrafter, har t. f. ökning af

chefen för generalstaben uttalat sig angående nödvändigheten af såväl detta anslae''

en förändrad organisation af truppförbanden å Gotland i syfte att dels

tillgodose mobiliseringsbehofvet af stamanstäld och f. d. stamanstäld

personal och dels möjliggöra fredsöfningarnas ändamålsenliga bedrifvande,

som ock förändringar i gällande värnpligtsbestämmelser för Gotland.

Hvad angår den senare delen af framställningen, angående värnpligtsbestämmelserna,

anhåller jag att få föredraga densamma i sammanhang

med det förslag till ändringar i värnpligtslagen, som jag ämnar inom

kort inför Eders Kongl. Maj:t, anmäla; men i fråga om hvad förslaget

innehåller rörande förändrad organisation af de fasta truppförbanden

torde det tillåtas mig att nu få redogöra.

Vid den organisation af trupperna på Gotland, som genomfördes

år 1886, anför t. f. chefen för generalstaben, åtskildes infanteri- och

artillerivapnen. Infanteriet organiserades såsom ett regemente på i

fredstid 2 bataljoner med en officerscorps, afsedd att i krigstid lemna

befälhafvare äfven för reserv- och depotafdelningar samt landstormskompanier,

med en fast underofficerscorps samt med en stamtrupp af

140 man underbefäl och 40 menige. Artilleriet organiserades såsom en

särskild corps på i fredstid 2 liniebatterier å 6 kanoner och 1 fästnings
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Fjerde hufvudtiteln.

kompani, med eu ytterst svag befälskader samt en stamtrupp af 25

man underbefäl och 75 menige, men utan stamliästar.

Genom den förbättrade härordningen af år 1892 blefvo värnpligtsbestämrnelserna

för Gotland, bland annat, ändrade derhän, att

öfningstiden, som dittills varit fördelad på 3 år, hvarigenom det varit

möjligt att under regementsmötet inkalla 3 beväringsklasser, fördelades

på 2 år, hvarjemte de å Visby sjömanshus inskrifne värnpligtige tilldelades

flottan. Följderna häraf hade visat sig deruti, att genom borttagandet

af den tredje beväringsklassen från fredsöfningarna den vid

regementsmötet närvarande styrkan, oaktadt både första och andra beväringsklasserna

deltoge uti ifrågavarande möte, vore så ringa, att icke

ens en bataljon kunde vid infanteriet nöjaktigt sammansättas och öfvas

och om regementsutbildning således icke kunde varda tal. Dertill

komme, att den år 1886 beslutade organisationen visat sig i så måtto

förfelad, att vid infanteriet de 40 menige icke kunde räcka till att rekrytera

de 140 korpralerna, bland hvilka afgången vore ganska stor,

till följd hvaraf äfven största delen af de menige utgjordes af rekryter

och en allt för stor del af korpralsbeställningarna voro vakanta; att,

till följd af artillerikaderns ringa styrka, infanteriofficerare måst beordras

upprätthålla tjensten vid arfilleriet; att artilleristamtruppen vore för liten

för att mobiliseringsbehofvet af stamanstälda och f. d. stamanstälda

skulle kunna tillgodoses; samt att, till följd af bristen på stamhästar,*

artillericorpsens utbildning blefve underhaltig.

Då sålunda Gotlands försvarsorganisation hvarken qvantitativt eller

qvalitativt förmådde fylla de fordringar, den vore afsedd att fylla, vare

sig med hänsyn till möjligheten af fredsöfningarnas ändamålsenliga anordnande

och bedrifvande eller med hänsyn till mobiliseringsbehofvet,

vore det nödvändigt tillse, genom hvilka medel försvaret inom denna

får för såväl neutralitetsbrott som fiendtlig ockupation i händelse af

krig mest utsatta provins skulle kunna nödtorftigt upphjelpas.

De åtgärder, genom hvilka de största olägenheterna kunde afhjelpas,

syntes, fortsätter t, f. chefen för generalstaben, vara, bland annat:

att, då i hvarje fall linietrupper icke kunde uppställas på Gotland

till nämnvärdt större antal, än hittills beräknats, öns försvar måste,

i motsats till å fastlandet, grundas på landstormens uppträdande med

de fåtaliga linietrupperna såsom stöd, hvadan landstormens användande

så mycket som möjligt redan i fredstid borde förberedas;

att, enär försvaret af Gotland måste utföras med i hufvudsak lösligt

organiserade och svagt utbildade infanteritruppförband, det vore af

så mycket större vigt och betydelse, att artilleriet erhölle en så full
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Fjerde hufviultiteln.

ständig organisation och nöjaktig utbildning som möjligt och i dessa

afseenden i det närmaste likstäldes med artilleriet på fastlandet, hvarvid

den derför erforderliga ökningen af officersbeställningarna torde,

för att minska kostnaderna, kunna i någon mån ske genom att dylika

beställningar öfverfördes från infanteriet till artilleriet;

att infanteriet i sammanhang med öfverföring af en del officersbeställningar

förseddes med ökad stamtrupp till sådan styrka, att tillgången

på stamanstälda och f. d. stamanstälda infanterister måtte

kunna beräknas vid mobilisering fylla det afsedda behofvet vid de

truppförband af infanteriet, Indika enligt organisationen skulle uppsättas,

och derjemte afgifva någon mindre del till stam åt landstormskompanierna,

äfvensom att de menige stamanstäldas antal blefve något

så när proportionerligt till antalet underbefäl, så att afgången bland

detta kunde tillbörligen fyllas med examinerade menige, och att fredsöfningarna

måtte kunna med erforderlig styrka bedrifvas; samt

att, i sammanhang med ofvan nämnda förändringar uti infanteriets

och artilleriets organisation, sådana, rättelser uti de för de båda vapnen

hittills gällande stater vidtoges, hvilka erfarenheten visat vara önskvärda;

hvarjemte t. f. chefen för generalstaben i detta sammanhang

jemväl uttalat sig angående nödvändigheten af, att det fasta försvaret

å Gotland ordnades, en fråga, hvartill jag senare i dag torde få tillfälle

återkomma.

Utgående från dessa förutsättningar, har t. f. chefen för generalstaben

ansett, att de erforderliga organisationsförändringarna skulle i

hufvudsak blifva följande.

Den förut antydda omöjligheten att med den nu befintliga stamtruppen

hålla underbefälsgraderna vid Gotlands infanteriregemente fylda,

tillika med nödvändigheten att för trupp! örbandens utbildning under de

årliga regementsmötena förfoga öfver ett så pass stort antal menige,

att de truppförband, som skulle öfvas, verkligen måtte kunna uppsättas

med ett minimum af styrka, hvilket ej med den nuvarande stamstyrkan

läte sig göra, fordrade dels en ökning af stamtruppen, dels eu

sådan reglering af förhållandet mellan antalet underbefäl af manskapet

och antalet menige, att det förra inskränktes till nätt och jemt det af

mobiliseringsplanerna betingade behofvet vid infanteriet och de trängafdelningar,

hvilka på Gotland äfven måste uppsättas af infanteriet,

under det återstoden af den ökade stamtruppen utgjorde eu så mycket

större tillgång på stamutbildadt manskap i ledet och tillika vore eu

reserv för fyllandet af befintliga luckor bland underbefälet och skulle

möjliggöra en tilldelning af något stammanskap till uppbådade land
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Fjerde hufvudtitelti.

stormsafdelningar. Enligt beräkningar, gjorda med hänsyn till behofvet

af stamtrupp såväl vid mobilisering som vid de årliga regementsmötena,

borde den nuvarande manskapsstyrkan, spelet oberäknadt, ökas från

180 till 400 man, eller med 220 man.

Vidare torde det blifva nödvändigt, särskildt med hänsyn till Gotlands

försvarskrafters, från hären å fastlandet fristående mobilisering,

att öka antalet af vissa beställningar, så att mobiliseringsbehofvet för

infanteritruppförbanden skulle kunna fyllas, hvartill komme, att sjukvårdsbeställningsmän

måste beräknas äfven för landstormsafdelningarna,

hvilka, såsom ofvan vore nämndt, för Gotlands försvar skulle hafva en

vida större betydelse än på fastlandet. Af nu antydda skäl borde antalet

såsom sjukvårdssoldater utbildade menige ökas från 8 till 16 såsom

vid ett infanteriregemente å fastlandet. Vidare borde spelet, för fyllandet

af mobiliseringsbehofvet vid linie-, depot- och trängafdelningarna,

ökas med 7, hvilka lämpligen torde kunna tilldelas den lägre trumslagare(hornblåsare-)

aflöningen, i samband hvarmed anslaget till musiken, liksom

vid infanteriregementena å fastlandet, borde ökas från 1,000 till 2,000

kronor, hvilken ökning vore så mycket mer af behofvet påkallad, som,

i olikhet med vid indelta armén, inga anslag i form af indragna rotar

här funnes. Äfven en regementsväbel-beställning torde, i likhet med

vid infanteriregementena å fastlandet, böra tillkomma, helst behofvet af

en sådan redan under fredsöfningarna vore oafvisligt, hvadan ock årligen

en underofficer beordrats förrätta tjensten. En ökning af den å

stat anstälda militära läkarepersonalen torde äfven vara af behofvet

påkallad. För närvarande funnes endast 1 regements- och 1 bataljonsläkare

å stat, båda med tjenstgöringsskyldighet äfven vid artillericorpsen,

och den förre derjemte med skyldighet att besörja sjukvården vid sjukhuset

i Visby. Af det vid mobilisering erforderliga antalet läkare torde

på sin höjd ett par kunna påräknas af de å ön bofasta civila läkarna,

hvadan en ökning redan af denna omständighet vore motiverad. Härtill

komme, att behofvet af ytterligare en läkare gjorde sig gällande äfven

i fredstid, enär öfningarna samtidigt försigginge på tre ställen: Visborgs

slätt, Visby och Martebo skjutfält (eller vid Fårösund). Eu extra läkare

hade derför under mötestiden årligen måst sändas till Gotland.

Den vida större betydelse, som landstormen hade på Gotland än

på fastlandet, torde fordra, att så mycket som möjligt i fredstid gjordes

för att förbereda densammas användande vid krigstillfällen. Härtill

hörde, dels att inom de särskilda kompaniområdena upprättades mindre

förrådsbodar till förvar af för land stormen erforderliga gevär och ammunition

samt de oeftergifligaste utrustningspersedlarna, såsom fält
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Fjerde hufvudtiteln.

tecken, hufvudbonader, bröd- och ammunitionspåsar, äfvensom några

arbetsredskap, hvilka förrådsbodar kräfde ett penningbelopp till ersättning

åt tillsyningsmännen, dels att, i den mån medel kunde beredas,

frivilliga skjut- eller andra öfningar borde, der så läte sig göra, anordnas

med landstormsmännen. För ofvan nämnda landstormsändamål

borde i regementets stat uppföras under rubrik »Landstormen» ett belopp

af 3,000 kronor, och torde kostnaderna för uppförandet af förutnämnda

förrådsbodar, hvilkas antal, då utom en inom hvarje kompaniområde

äfven en å Fårösund och eu å Vamlingbolandet torde böra finnas, uppginge

till 10, kunna bestridas med besparingar å staten under tiden

för öfvergången till den nya organisationen.

Å andra sidan torde det, under förutsättning af infanteristamtruppens

föreslagna ökning och den förut såsom nödvändig antydda ökningen

af såväl befäl som stamtrupp vid artillericorpsen, varda möjligt

att åstadkomma en kostnadsminskning genom indragning af en del

befälsbesfällningar vid infanteriregementet. Visserligen kunde det vid

första påseendet synas mindre välbetänkt att i något afseende minska

tillgången på befäl, men dervid torde bemärkas, att frågan här gälde

att med så liten kostnadsökning som möjligt gifva den för Gotlands

försvar ytterst vigtiga artillericorpsen den bästa möjliga organisation.

De befälsbeställningar, hvilka under angifna förutsättning och med

behörigt afseende fästadt vid linie-, depot-, träng- och landstormsafdelningarnas

mobiliseringsbehof, syntes kunna indragas vid infanteriregementet,

vore 5 kaptener af 2, klass, 2 löjtnanter af 1. klass, 3 löjtnanter

af 2. klass (bland hvilka eu i militärbefälhafvarens stab tjenstgörande

regementsadjutant skulle ersättas med en subalternofficer vid

artillericorpsen), 2 underlöjtnanter, 16 korpraler och 4 vicekorpraler.

Beträffande Gotlands artillericorps har t. f. chefen för generalstaben

anfört, att den undantagsställning med hänsyn till såväl befäls- och

stampersonalens styrka som befälets aflöningsförmåner in. m., hvilken

nämnda corps för närvarande intoge i förhållande till artilleriet å fastlandet,

icke kunde motiveras, då kompetensvilkoren för befordran vore

desamma och artillericorpsen, af förut antydda skäl, obestridligen måste

vara i fullt ut lika tjenstdugligt skick, hvarför krigsförberedelsen måste

af befälet här kräfva samma slags och lika intensiv tjenstgöring som

vid artilleriet på fastlandet.

Fn naturlig följd af dessa förhållanden torde derför vara:

att löneförmånerna inom de särskilda lönegraderna och för de särskilda

befattningarna bringades till öfverensstämmelse med motsvarande

förmåner vid fastlandsartilleriet;

Bill. till llihd. Prat. IHDH. / Sami. 1 Afd. 1 lläft.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Fjerde hufvudtitel».

att antalet beställningar inom de olika lönegraderna reglerades med

hänsyn dels dertill, att förhållandet mellan olika grader icke blefve allt

för mycket ogynnsammare för befordran än vid fastlandsregementena,

och dels dertill, att mobiliseringsbehofvet måtte kunna fyllas utan tillgripande

af ett så stort antal befordringar från lägre grader, att erforderliga

förgångsmän af menige stamanstälda icke komme att finnas;

att stamstyrkan ökades så mycket, att dels afgången bland underbefäl

och beställningsmän måtte kunna ersättas med examinerade menige,

och dels mobiliseringsbehofvet af stamanstälda och f. d. stamanstälda

måtte varda i någon mån tillgodosedt;

att stamhästar tilldelades artillericorpsen, hvarmed följde tillsättandet

af en veterinär på stat samt uppförande af arfvoden till stallmästare

och hofslagaresoldater; samt

att i öfrigt beloppen af en del särskilda anslag beräknades efter

samma proportion till styrkan som vid det öfriga artilleriet.

Med hänsyn till såväl mobiliserings- som fredstjenstgöringsbehofvet

borde corpsens befälspersonal utgöras af 1 chef (öfverstelöjtnant eller

major) — hvilken,- i likhet med regementsofficerarne vid fältartilleriet,

borde förses med två tjenstehästar — 3 batteri-(kompani-)chefer och

1 tygförrådsofficer (3 kaptener af 1. och 1 kapten af 2. klassen), 7

löjtnanter af 1. klassen, 4 underlöjtnanter, 1 bataljonsveterinär, 3 styckjunkare,

8 sergeanter af 1. klassen, 1 stabstrumpetare, 11 förste

konstaplar och 15 andre konstaplar; och borde, i likhet med på fastlandet,

dagaflöning för officerare och underofficerare beräknas för hela

året. Tygstaten borde enligt enahanda grunder utgöras af 1 förrådsförvaltare,

1 handtverksmästare och 1 rustkammarsmed.

Något skäl, hvarför icke vid Gotlands artillericorps skulle finnas

lika många kaptenslöner af 1. klassen som antalet batterier och kompanier,

då så vore förhållandet vid fastlandsregementena, torde icke

rimligen kunna anföras. Dessutom torde en särskild förrådsofficer på

Gotland vara nödvändig i betraktande af den jemförelsevis stora depot

af tyg-, ammunitions- och gevärspersedlar, som med hänsyn till öns

isolerade läge der borde äfven i fred finnas, hvarför en kaptensbeställning

af 2. klassen fortfarande syntes böra bibehållas. Hvad ökningen

af subalternofficersgraderna vidkomme, så föranleddes den dels af mobiliseringsbehofvet

för artillericorpsen, dels deraf att, då militärbefälhafvaren

skulle inspektera artillericorpsen till personal, hästar och materiel

m. in., det syntes lämpligt utbyta den i hans stab enligt gällande

stat tjenstgörande infanteriadjutanten mot eu artilleriadjutant, på det

att lian måtte ega tillgång till eu tekniskt, bildad officers biträde, och

s. 75 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 75

dels deraf att tjenstgöringen vid artillericorpsen, trots dess nuvarande

ringa stamstyrka, icke hittills kunnat uppehållas, utan tidtals infanteriofficer

måst beordras att tjenstgöra vid artilleriet. Då vid fastlandsartilleriet

icke funnes löjtnanter af 2. klass, och då kompetensvilkor

och tjenstgöring vore lika, syntes inga skäl förefinnas att ställa artilleriofficerarna

å Gotland i sämre ställning. Förhållandet 7 till 4 mellan

antalet löjtnanter af 1. klass och underlöjtnanter vore dock fortfarande

något mindre gynnsamt för avancementet än vid det öfriga artilleriet.

Antalet underofficerare vore beräknadt för fredsbehofvet, hvaremot

bristen enligt mobiliseringsbehofvet borde fyllas genom befordran från

lägre grad; och gälde om sergeantsbeställningar af 2. klass, hvad ofvan

vore sagdt om löjtnantsbeställningar af 2. klass.

Behofvet af stabstrumpetare utgjorde vid mobilisering två, af hvilka

eu torde böra finnas på stat och den andre tillsättas genom befordran

vid mobilisering.

Af konstaplarna vore enligt nu gällande stat 5 förste, 8 andre och

12 vicekonstaplar. Sistnämnda grad och titel vore i hög grad olämplig

såsom endast för Gotland förekommande och såsom medförande,

oaktadt samma kompetensvillkor, lägre tjensterang än andra konstaplars,

hvilket vid numera icke sällan förekommande tjenstgöring med det

öfriga artilleriet förefölle vicekonstaplarna synnerligen förhatligt, i synnerhet

som de, till följd af befälets vid artillericorpsen ringa antal,

oftast finge bestrida så vigtiga befattningar som till exempel en kanonbefälhafvares

(vid det öfriga artilleriet eu sergeants- eller förste konstapelsbefattning).

Dessutom både det visat sig svårt, för att icke säga

omöjligt, att med nuvarande låga aflöning för denna grad hålla densamma

fulltalig, i synnerhet som utsigten till vidare befordran vore

dålig, då af corpsens samtliga konstaplar endast Vä utgjordes af förste

konstaplar, under det att vid det öfriga artilleriet förste konstaplarna

utgjorde hälften af hela antalet. Af dessa skäl och med hänsyn till

fredsbehofvet torde konstapelsantalet böra bestämmas till 26, af hvilka

11 förste konstaplar, nämligen 4 vid hvarje batteri och 3 vid fästningskompaniet,

och de öfriga 15 andre konstaplar. Bristen enligt mobiliseringsbehofvet,

hvilken komme att ökas med bristen i sergeantsgraden,

måste fyllas genom befordran från lägre grad.

Såväl till följd af sistnämnda förhållande som med hänsyn dels

till behofvet af beställningsmän och öfriga stamanstälda vid mobilisering,

dels till angelägenheten att åvägabringa en sådan proportion mellan

totalstyrkan och antalet underbefäl och beställningsmän, att afgången

bland de senare kunde med någon grad af sannolikhet fyllas, måste

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Fjerde hufvudtiteln.

artillericorpsens stamstyrka ökas; och hade gjorda beräkningar gifvit

vid handen, att den minsta styrka, till hvilken den nuvarande stammen,

100 man, måste uppbringas, för att nu nämnda mål skulle vinnas, vöre

140 man.

Förutom de ofvan nämnda 11 förste konstaplarna och 15 andre

konstaplarna, syntes det vara nödvändigt, derest fredstjenstgöringen

skulle behörigen kunna upprätthållas och mobiliseringsbehofvet af beställningsmän

fyllas af stamanstälda och f. d. stamanstälda, att i den

föreslagna stamstyrkan, 140 man, inginge 4 sjukvårdssoldater, 2 hofslagaresoldater,

3 handtverkssoldater och 5 trumpetare. Sjukvårdssoldaterna

behöfde sålunda ökas med 2, hofslagaresoldaterna skulle tillkomma,

de nuvarande 3 batterihandtverkarna utbytas, i likhet med hvad

redan skett vid det öfriga artilleriet, mot lika många handtverkssoldater,

och trumpetarna ökas med 3. Beträffande de sistnämnda, hvilkas föreslagna

antal äfven betingades af gällande exercisreglemente, torde af

besparingsskäl den olikheten mot förhållandena vid fastlandsregementena

fortfarande kunna bibehållas, att inga batteritrumpetare af sergeants

grad tillsattes, men deremot de 5 afdelningstrumpetarna, jemte aflöningsförmåner

i likhet med afdelningstrumpetare vid fastlandsregementena,

äfven tilldelades såsom hittills 80 öres dagaflöning. Till musikinstruments

anskaffning och underhåll borde anslås 400 kronor, utgörande

hältten af motsvarande anslag vid ett artilleriregemente å fastlandet.

Dagaflöning för samtliga officerare och underofficerare samt stabstrumpetaren

och afdelningstrumpetarna borde af förut angifna skäl i

corpsens stat upptagas för 365 dagar, beklädnadsersättning för samtliga

underofficerare och stabstrumpetaren till samma belopp som vid

det öfriga artilleriet samt lönetillägg å 12 kronor för alla sergeanter i

i likhet med förhållandet vid det öfriga artilleriet.

I likhet med vid det öfriga artilleriet borde batteri- (kompani-)

chefsarfvodet höjas från 400 till 600 kronor; ett arfvode för stallmästaren

borde tillkomma och torde kunna bestämmas till hälften af ett dylikt

arfvode vid ett artilleriregemente å fastlandet, eller till 400 kronor;

informationsofficerens arfvode borde sättas lika högt som vid det öfriga

artilleriet och sålunda höjas från 450 till 500 kronor; regementsadjutanten

torde, liksom vid artilleriet å fastlandet, böra tilldelas ett arfvode

af 400 kronor, så mycket mer berättigad^ som adjutanten här förrättade

samma tjenst som en regementsqvartermästare, och de båda informationsunderofficerarnas

arfvoden borde höjas till 100 kronor hvardera.

Manskapets löner, konstaplaimas och beställningsmännens arfvoden,

handtverkssoldaternas kommenderingstillägg samtrekryteringskostnadema

s. 77 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 77

syntes böra i allo uppföras i staten enligt samma grunder, som gälde

vid det öfriga artilleriet; likaså de »särskilda anslagen», hvarvid Vaxholms

artillericorps torde kunna tjena till förebild med den skillnad,

att något anslag till bibliotek icke vore erforderligt, då militärbiblioteket

i Visby kunde för artilleriets behof anlitas, hvaremot, såsom hittills,

ett anslag af 150 kronor till sjukvård åt manskapet vid stamtruppen

å länslasarettet i Visby syntes böra i staten uppföras.

För närvarande funnes vid artillericorpsen inga stamhästar. Antalet

legda hästar bestämdes årligen genom nådig generalorder och för år

1896 hade detta antal varit bestämdt till högst 30 vid rekryt- och konstapelskolorna,

högst 50 under regementsöfningarna samt högst 106

under marsch- och skjutöfningarna, allt under förutsättning att dertill

anvisade belopp, tillsammans 6,000 kronor, icke öfverskredes. Dessutom

hade under åren 1895 och 1896 ytterligare anvisats 400 kronor

till legning af hästar för artillericorpsens deltagande i gemensamma

fälttjenstöfningar med infanteriregementet. Medan batterierna på fastlandet

disponerade 80 hästar under regementsöfningarna, hade sålunda

hästantalet per batteri å Gotland, utom under marsch- och skjutöfningar,

utgjort endast 25, och hade kostnaden härför under år 1896 utgjort

ofvan nämnda 6,400 kronor jemte 2,442 kronor 65 öre för furagering,

skoning in. m., eller tillsammans 8,842 kronor 65 öre. Genom anskaffning

af stamhästar skulle undervisningen högst väsentligt underlättas,

utbildningen i rekryt- och konstapelskolorna göras mer fältmessig, kommendering

för genomgående af ridkurs på fastlandet icke behöfva förekomma

och förflyttningar af materielen mellan förråden kunna verkställas

utan särskild kostnad. Anskaffades 20 stamhästar och legdes

10 hästar under 40 dagar (rekryt- och konstapelskolans sommaröfningar)

samt 50 hästar under 22 dagar för beväringsrekryternas samöfning

med stammen, hvilket sistnämnda antal borde under 8 dagars

marsch- och skjutöfningar samt fälttjenst ytterligare ökas med 60 hästar,

blefve den årliga kostnaden för hästar vid corpsen:

för remontering och skoning af samt medikamenter åt 20 stamhästar,

å 80 kronor per häst..................................................... kr. 1,600: —

» utfodring af 20 stamhästar å 1 krona per häst om

dagen.................................................................................. » 7,300: —

» legning samt utfodring af 10 hästar under 40 dagar

å 4 kronor per häst om dagen .................................. » 1,600: —

Transport kr. 10,500: —

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Fjerde hufvudtiteln.

Transport kr. 10,500: —

för legning'' samt utfodring af 50 hästar under 22 dagar,

å 4 kronor per häst om dagen .................................. » 4,400: —

n legning samt utfodring af 60 hästar under 8 dagar,

å 4 kronor per häst om dagen....................................... » 1,920: —

Summa kronor: 16,820: —

Kostnaderna för första hästuppsättningen samt för åstadkommande

af stall och ridhus syntes kunna bestridas med besparingar å staten

under tiden för öfvergången till den nya organisationen.

Gent emot ofvan angifna ökningar svarade följande indragningar

och anslagsminskningar å artillericorpsens nuvarande stat, nämligen:

1 löjtnantsbeställning af 2. klassen och 3 sergeantsbeställningar af 2.

klassen samt 4 subalternofficers-, 12 vicekonstapels- och 3 batterihandtverkarearfvoden,

hvarjemte å tygstaten skulle indragas 1 tygofficers-,

1 tygförvaltare- och 2 gevärshandtverkarelöner, hvartill komme, att de

särskilda anslag, som berörde undervisningsväsendet, skulle minskas

med 100 kronor.

De kostnader, som föranleddes af den förslagna hästlegningen, betingade

ingen ökning af anslaget.

I öfverensstämmelse med de grunder, han sålunda angifvit, hade

t. f. chefen för generalstaben låtit utarbeta förslag till nya stater för

Gotlands infanteriregemente och artillericorps samt verkställa beräkning

af de ökade kostnader, som den föreslagna organisationens genomförande

skulle medföra; och utvisade denna beräkning, att den ökade

årliga kostnaden skulle uppgå till 77,524 kronor 80 öre.

öfver detta förslag har arméförvaltningen å artilleri-, intendentsoch

civila departementen afgifvit underdånigt utlåtande samt dervid

anfört hufvudsakligen, att det hade synts arméförvaltningen, som om

nuvarande två stater för truppförbanden å Gotland borde sammanföras

till en stat för Gotlands försvar skråf ter, hvilken, i betraktande af innehållet,

lämpligen borde fördelas i följande fyra grupper, nämligen:

1. Militärbefälhafvare med stab och civil personal ;

II. Infanteriregementet;

III. Artillericorpsen; samt

IV. Särskilda anslag.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Fjerde hufvudtiteln.

I t. f. chefens för generalstaben förslag hade förutsatts, att chefen

för artillericorpsen, såsom hittills, skulle, i egenskap af tygmästare, vara

chef för tygstaten på Gotland. Denna anordning borde betraktas såsom

en nödfallsåtgärd, som medförde väsentliga olägenheter, men hvilken

man för närvarande nödgats, detta oaktadt, tillgripa på grund af den

knappa tillgången på året om tjenstgörande officerare. Inom det öfriga

artilleriet egde ett motsvarande förhållande rum endast å Karlsborg

och i Landskrona. Å sistnämnda ort vore emellertid anordningen

af tillfällig natur och afsedd att inom kort upphöra; å Karlsborg berodde

den helt och hållet på det ytterst ringa antalet officerare vid

den der förlagda artillericorpsen. Arméförvaltningen ansåge derför, att

en af kaptenerna vid Gotlands artillericorps borde, på samma sätt som vid

artilleriregementena på fastlandet (utom Första Svea artilleriregemente)

och Vaxholms artillericorps, påräknas såsom tygmästare i stället för

tygförrådsofficer, och torde i sådant fall för honom böra tillkomma ett

arfvode, hvilket lämpligen syntes kunna bestämmas till samma belopp

som vid Vaxholms artillericorps eller hälften åt hvad vid de nybildade

regmentena å fastlandet utginge, eller således 300 kronor.

I t. f. chefens för generalstaben förslag vore vidare tygstaten upptagen

till 1 förrådsförvaltare, 1 handtverksmästare och en rustkammarsmed.

Behofvet af ordinarie arbetskrafter vid tygverkstäderna vore

emellertid icke i erforderlig grad tillgodosedt med endast en handtverksmästare.

I förhållande till artilleriregementena å fastlandet, hvilka

alla (utom Första Svea) hade 6 handtverksmästare, borde Gotlands

artillericorps hafva 2 sådana, på det att materielens iståndssättande

efter öfningar måtte kunna ske i rätt tid och dess underhåll icke genom

användande af extra arbetare i allt för stor utsträckning blifva mer

än nödigt kostsam. Med anledning häraf borde å Gotlands artillericorps’

tygstat tillkomma ytterligare en handtverksmästare och således

för honom uppföras lön med 700 kronor och kommunionspenningar

med 5 öre. Den kostnadsökning, som genom dessa af arméförvaltningen

föreslagna förändringar skulle uppkomma, tillhopa 1,000 kronor 5 öre,

kunde emellertid, enligt arméförvaltningens åsigt, uppvägas genom eu

nedsättning med lika belopp i de till militärbefälhafvarens disposition

afsätta expensmedlen, hvilket i hvarje fall, och då numera inga möteskostnader

eller utgifter för sjukvård från dessa expensmedel bestredes,

läte sig göra, derest kostnaderna för resor knmme att ersättas från

samma anslag, hvarifrån liknande förflyttningsutgifter utginge vid det

öfriga icke garnisonerade infanteriet samt vid fördelningsstabernas inspektionsresor.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Fjerde hufvudtiteln.

Vidare har arméförvaltningen erinrat, att enligt vissa angifna nådiga

bref militärbefälhafvaren, regementsqvartermästaren, den i militärbefälbafvarens

stat tjenstgörande regementsadjutanten samt regementsläkaren

egde åtnjuta den för tjenstgöring mellan vapenöfningarna uppförda

dagaflöningen enligt bestämmelserna i nådiga cirkuläret den 26 november

1875 för den vid dåvarande värfvade armén utgående dagaflöning, och

således under vissa förhållanden, såsom kortare sjukdom m. m., behålla

dagaflöning vid ledighet från tjenstgöring, men att å andra sidan

det vore enligt organisationsgrunderna för infanteriregementet uppenbart,

att officer, som inkallades till tjenstgöring för någon af förbemälda

funktionärer, egde rätt att derunder åtnjuta dagaflöning. Härtill saknades

dock anvisade medel vid sådana tillfällen, då ordinarie innehafvaren

författningsenligt icke vore skyldig afstå sin dagaflöning. För att fylla

denna lucka hade arméförvaltningen föreslagit ett tillägg till staten,

upptaget i anmärkning 2 i det förslag till stat, som bifogades arméförvaltningens

underdåniga utlåtande; och har förvaltningen härvid erinrat,

att då t. f. chefens för generalstaben förslag å ena sidan innehölle,

att den hos militärbefälhafvaren tjenstgörande adjutanten skulle vara

en artilleriofficer, och å den andra för alla artilleriofficerare uppfört

dagaflöning för hela året, vikarien för sagde adjutant icke behöft i omförmälda

anmärkning omnämnas.

Med iakttagande af de anmärkningar arméförvaltningen sålunda

framstält, har förvaltningen uppgjort och vid sitt utlåtande fogat förslag

till stat för Gotlands försvarskrafter, slutande å ett belopp af 304,779

kronor 75 öre.

Arméförvaltningen anmärkte emellertid vidare, att i t. f. chefens för

generalstaben förslag särskilda anslag icke beräknats för första uppsättningen

vare sig af stamhästar eller af munderingspersedlar, men att

de årsanslag, som vore anvisade för arméns remontering och munderingsunderhåll,

icke lemnade öfverskott till bestridande af utgifter för

nyuppsättningar i sådan vidd, som här måste blifva fallet, samt att arméförvaltningen

förty ansåge, att, derest ej särskilda anslag för dessa

ändamål komme att äskas, tiden för den fullständiga uppsättningen i

öfverensstämmelse med förslaget borde så framflyttas, att alla med

uppsättningen förenade utgifter skulle kunna af behållningar å årsanslagen

bekostas, hvarför också torde böra begäras rätt att för sådant

ändamål få under uppsättningstiden disponera alla å de för Gotlands

försvarskrafter anslagna medelstillgångar uppkommande besparingar.

I sammanhang härmed anmälde arméförvaltningen, att, enligt verkställd

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Fjerde hufvudtiteln.

approximativ beräkning, de motsedda uppsättningskostnaderna kunde

beräknas komma att uppgå till ungefär följande belopp, nämligen:

för mundering spersedlar:

vid Gotlands infanteriregemente för endast en omgång beklädnads- med

flera persedlar............................................................................ kr. 26,400: —

vid Gotlands artillericorps för persedlar enligt gällande

munderingsplan................................................................... » 12,200: —*■

Summa kronor 38,600: —

för uppsättning af 20 nummerhästar:

efter 900 kronor per häst, deri inberäknade alla kostnader

för hästarnas inköp och transport m. m....... kr. 18,000: —

således tillsammans omkring kronor 56,600: —

T. f. chefens för generalstaben ifrågavarande förslag anser jag

mig böra understödja, dock med iakttagande dervid af de af arméförvaltningen

gjorda erinringar.

Beträffande omorganisationen af infanteriregementet får jag, till hvad

t. f. chefen för generalstaben framhållit såsom skäl för ökning af den

stamanstälda manskapspersonalen från nuvarande 180 till 400 man,

tillägga, att denna ökning är för erhållande af en lämplig proportion

vid inträffande mobilisering mellan å ena sidan den stam- och f. d.

stamanstälda personalen och å andra sidan öfrig beväring i hög grad af

behofvet påkallad. Yesternorrlands regemente torde bland intanteriregementena

å fastlandet med hänsyn till organisationen af stampersonalen närmast

kunna jemföras med Gotlands infanteriregemente. Vesternorrlands

regemente har en stamstyrka af 476 man och är afsedt att vid mobilisering

kunna uppställa 3 linie- och 1 depotbataljon, under det att Gotlands

infanteriregemente skulle uppställa 2 linie- och 1 reserv- (depot-) bataljon.

Då på Gotland en del stam- (f. d. stam-) personal måste afses för att

ingå i uppbådade landstormsafdelningar äfvensom för behöfliga trängafdelningar,

skulle en stamstyrka i fred af 400 man gifva ungefär samma

resultat i här nämnda afseende som Vesternorrlands regementes stampersonal.

Äfven får jag instämma i förslaget, så vidt det afser tillsättande

af ökadt antal af vissa beställningsmän, spel och eu bataljonsläkare,

liih. till Rikad. Prat. 1HU8. 1 Sami. 1 A/d. 1 Haft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Fjerde liufvndtiteln.

samt om uppförande af ett särskildt anslag, afsedt för att i fredstid

vidtaga åtgärder för höjande af landstormens krigsduglighet och krigsberedskap.

Den af t. f. chefen för generalstaben föreslagna indragningen af

vissa beställningar vid infanteriregementet, afseende dels att åstadkomma

en besparing vid ifrågasatt ökning af officersantalet vid artillericorpsen

och dels att reglera underbefälsbeställningarna i förhållande

till de menige stamanstälda vid infanteriregementet derhän, att antalet

af de menige blefve tillräckligt att rekrytera korpralsgraderna, anser

jag mig, på af honom anförda skäl, böra biträda.

Beträffande förslaget till omorganisation af artillericorpsen tillstyrker

jag:

att corpschefen, i likhet med regementsofficerarna vid fältartilleriet

å fastlandet, förses med 2 tjenstehästar; att med hänsyn till såväl mobiliserings-

som fredstjenstgöringsbehofvet corpsens befälspersonal organiseras

på i förslaget angifvet sätt, hvarvid jag dock biträder arméförvaltningens

hemställan, att tygmästarebefattningen, mot lämpligt arfvode, lemnas

åt en af corpsens kaptener i stället för att, såsom af t. f. chefen för generalstaben

föreslagits, fortfarande innehafvas af chefen för artillericorpsen,

samt att å tygstaten måtte upptagas 2 i stället för 1 handtverksmästare; att

manskapsstyrkan, deri inräknade behöfliga beställningsmän, höjes från nuvarande

100 till 140 man; att antalet underbefäl af manskapet af olika

grader samt spel och beställningsmän bestämmes i öfverensstämmelse

med förslaget; att den i förslaget upptagna dagaflöning, beklädnadsersättning

samt lönetillägg och arfvoden för de olika befattningarna

godkännes; samt att stamhästar anskaffas och underhållas till angifvet

antal och för angifven kostnad; hvarjemte jag tillstyrker de i förslaget

ifrågasatta indragningar och anslagsminskningar.

Angående uppställning af staten, ansluter jag mig till den åsigt,

som arméförvaltningen i sitt underdåniga yttrande i berörda hänseende

uttalat.

Som emellertid den af t. f. chefen för generalstaben föreslagna

staten och beräkningen af de ökade årliga kostnaderna upprättats under

förutsättning, att de värnpligtiges vapenöfningar skulle komma att fördelas

på 3 år, med 66 dagar under första och 12 dagar under hvardera

af de två följande åren, i stället för såsom nu på 2 år med 68

dagar under första och 22 dagar under andra året, har jag låtit utarbeta

behöflig förändring i förslaget till stat och beräkningen af de

ökade kostnaderna, under förutsättning att öfningstidens fördelning icke

komme att undergå någon förändring; och har arméförvaltningen å

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Fjerde hufvudtiteln.

artilleri-, intendents- och civila departementen i frågan ånyo hörts och

uti underdånigt utlåtande den 1 sistlidne december uttalat, att intet

vore mot den sålunda föreslagna staten och de beräknade årliga kostnaderna

att erinra, hvarjemte förvaltningen i fråga om den anslagsökning,

som af den sålunda ifrågasatta omorganisationen skulle påkallas,

upplyst, att förhöjning skulle erfordras i följande anslag och

med nedannämnda belopp, nämligen i anslagen:

till aflöning och rekrytering med .......................... kronor 40,870

» remontering och skoning med........................................ )) 1,600

» det icke garnisonerade infanteriets och det indelta

kavalleriets vapenöfningar med ................................. » 9,492

» arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt

artilleriets öfningar och matriel med....................... » 5,145

» mathållning vid garnisonerade armén med................. » 6,212

i) fouragering vid garnisonerade armén med.................. » 7,300

» arméns munderingsutrustning med .............................. )) 7,907

» arméns kasernutredning m. m. med ............................. » 502

samt till diverse intendenturbehof med................................. )) 400

eller tillhopa med kronor 79,428,

hvaremot öfriga anslag, å hvilka ökade utgifter komme att genom

organisationen föranledas, icke enligt arméförvaltningens åsigt behöfde

förhöjas.

I enlighet med de åsigter, jag nu uttalat, har jag låtit upprätta

förslag till stat för Gotlands trupper (se bil. 11), slutande å ett belopp

af 304,881 kronor 35 öre; och anser jag mig härvid böra påpeka, att

jag, af skäl som jag här nedan kommer att anföra, upptagit aflöningen

till en rustkammarsmed med 700 i stället för, såsom i arméförvaltningens

förslag till stat, 600 kronor; och lärer, derest detta godkännes,

anslaget till aflöning och rekrytering böra förhöjas med 40,970 kronor

i stället för, såsom arméförvaltningen ansett, 40,870 kronor.

Då det emellertid synes lämpligt att, såsom arméförvaltningen

framhållit, under öfvergångstiden på samtliga titlar uppkommande besparingar

må få användas till bekostande af erforderlig nyuppsättning

af munderingspersedlar och anskaffning af stamhästar samt, jemlikt

t. f. chefens för generalstaben hemställan, äfven för nybyggnad af stall

och ridhus, äfvensom att den nya staten, i hvad den rörer tillsättning

af nyinrättade platser vid artiliericorpsen, tillämpas först i den mån motsvarande

beställningar vid infanteriregementet, som äro afsedda att in
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84 Fjerde hufvudtiteln.

dragas, blifvit lediga genom innehafvarens afgång, anser jag mig böra

tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t bos Riksdagen behagade göra framställning

om rätt att på nu ifrågasatt sätt använda under öfvergångstiden uppkommande

besparingar äfvensom att få tillämpa staten, i den mån Eders

Kongl. Maj:t finner lämpligt; och har jag i sistnämnda afseende i statens

öfverskrift infört, att densamma skulle tillämpas i den mån Eders

Kongl. Maj:t funne skäligt derom förordna.

På grund af hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

a) att, med godkännande af det vid detta protokoll

fogade förslag till stat för Gotlands trupper, medgifva,

att Gotlands infanteriregemente och artillericorps

må omorganiseras på sätt nämnda stat utvisar,

äfvensom att under öfvergångstiden ä staten uppkommande

besparingar må användas till bekostande af

erforderlig nyuppsättning af munderingspersedlar och

anskaffning af stamhästar samt till uppförande för

artillericorpsen af stall och ridhus.

En annan fråga, som berör nu förevarande anslag, är den af generalfälttygmästaren

och chefen för artilleriet i hans ofvan omförmälda

underdåniga skrifvelse den 16 sistlidne november gjorda framställningen

om förbättrade löneförmåner åt de vid artilleriet anstälde rustkammarsmeder,

gevärshandtverkare och stockmakare. Generalfälttygmästaren

har i sådant afseende hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

till Riksdagen aflåta nådig proposition derom, att lönen på stat för

de vid artilleritruppförband anstälde rustkammarsmeder, gevärshandtverkare

och stockmakare, hvilken lön nu utginge med 600 kronor,

måtte från och med år 1899 höjas med 100 kronor till 700 kronor.

Till stöd härför har han anfört, att samtlige med lön på stat vid artilleritruppförband

anstälde dylika personer hos honom gjort framställning

om vidtagande af åtgärder för vinnande af förhöjning i deras aflöning,

hvarvid de såsom skäl anfört, att de tillhörde samma rangklass

som de vid artilleritruppförbanden anstälde handtverksmästarne, hvilka

i aflöning åtnjöte 700 kronor; att minst lika stor yrkesskicklighet erfordrades

för att kunna antagas till och utöfva befattningen såsom rustkammarsmed,

gevärshandtverkare eller stockmakare, som den, som erfor
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 85

drades för handtverksmästarebeställning; att det under nuvarande höga

pris på lifsmedel och andra för de nödvändigaste behofven erforderliga

förnödenheter vore för dem särdeles svårt att försörja sina familjer;

samt att genom höjning af lönen den fördelen dessutom skulle dem

beredas, att vid uppnådd pensionsålder, då de svårligen kunde med

arbete bidraga till sitt uppehälle, de skulle erhålla en välbehöflig ökning

i den till dem nu utgående knappa pensionen. Med förmälan

tillika, att vederbörande tygmästare vitsordat det behjertanvärda uti den

sålunda gjorda framställningen, bar generalfälttygmästaren i fråga om

antalet af de personer, som af den ifrågasatta löneförbättringen skulle

beröras, upplyst, att å Första Svea artilleriregementes stat funnos uppförda

8 rustkammarsmeder och 3 stockmakare, å Vendes artilleriregementes

stat 5 rustkammarsmeder och 2 stockmakare, å Gotlands artillericorps’

stat 2 gevärshandtverkare, å Vaxholms artillericorps’ stat 2

rustkammarsmeder samt å Karlsborgs artillericorps’ stat 6 rustkammarsmeder

och 3 stockmakare, eller således tillhopa 31 personer.

Arméförvaltningen å civila departementet har i sitt häröfver afgift^

underdåniga utlåtande förmält sig icke hafva något att erinra

mot den ifrågavarande löneförbättringen, hvilken skulle kräfva en förhöjning

i anslaget till aflöning och rekrytering med tillhopa 3,100

kronor.

Då generalfälttygmästarens ifrågavarande framställning synes mig

vara grundad på rättvisa och billighet, anser jag mig böra understödja

densamma och har dervid endast att erinra, att i det förslag till stat

för Gotlands trupper, som jag nyss understält Eders Kongl. Maj:ts

pröfning, några gevärshandtverkare icke förekomma, men deremot eu

rustkammarsmed, för hvilken jag, på sätt jag redan omförmält, uppfört

en lön af 700 kronor. Derest detta förslag vinner Eders Kongl. Maj:ts

och Riksdagens godkännande, skulle alltså och enär vid artilleriets

truppförband gevärshandtverkare förekomma endast vid Gotlands artillericorps,

det kunna förefalla som vore det onödigt att hos Riksdagen

göra framställning om löneförbättring åt omförmälda gevärshandtverkare.

Emellertid är det ju tänkbart, att ifrågavarande båda

gevärshandtverkare icke med 1899 års ingång afgå från innehafvande

beställningar, och i sådan händelse torde det vara nödvändigt att hos

Riksdagen göra framställning äfven i fråga om gevärshandtverkarne.

På grund af hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Fjerde hufvudtiteln.

b) att medgifva, att Kongl. Maj:t må på så sätt

ändra gällande stater för Första Svea och Vendes

artilleriregementen samt Gotlands, Vaxholms och

Karlsborgs artillericorpser, att lönen på stat för de

vid dessa regementen och corpser anstälde rustkammarsmeder,

gevärshandtverkare och stockmakare må

från och med år 1899 utgå med 700 kronor.

Angående den ökning af anslaget till aflöning och rekrytering,

som, vid bifall till hvad jag sålunda hemstält, skulle erfordras, torde

det tillåtas mig att längre ned yttra mig.

Jag har under [1.] här ofvan omnämnt, att, derest det förslag

till förändrad organisation af arméns förvaltning, om hvars godkännande

jag der gjort framställning, blefve antaget, en ändring af

gällande stat för fortifikationen skulle erfordras; och får jag, under

hänvisning till den utredning härom, som jag der lemnat, nu i underdånighet

hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

c) att, vid bifall till hvad under [1.] föreslagits,

medgifva, att Kongl. Maj:t må på det sätt ändra gällande

stat för fortifikationen, att de i samma stat för

en sekreterare, tillika auditör vid Svea ingeniörbataljon,

samt för en kassör och redogörare upptagna

löneförmåner, tillhopa 5,000 kronor jemte ålderstillägg,

uteslutas samt i stället i nämnda stat uppföres arfvode

åt en auditör vid Svea ingeniörbataljon med

500 kronor.

Beträffande den ökning af utgifter under anslaget till aflöning och

rekrytering, som skulle föranledas af nådigt bifall till hvad jag här

ofvan under a), b) och c) föreslagit, ber jag få erinra, att, såsom

jag ofvan nämnt, anslaget, vid bifall till min hemställan under a), skulle,

enligt hvad jag der erinrat, behöfva förhöjas med tillhopa 40,970 kronor.

Ett nådigt bifall till min hemställan under b) skulle, då löneförbättring

af 100 kronor för hvar och en af 31 personer der blifvit

af mig föreslagen, föranleda en ökning i anslaget af 3,100 kronor.

Men härvid är att erinra, att de två gevärshandtverkarne vid Gotlands

artillericorps skulle, om den af mig föreslagna nya staten för Gotlands

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Fjerde hufvudtiteln.

trupper godkännes, försvinna och ersättas med en rustkammarsmed, för

hvilken lön af 700 kronor är i den nya staten föreslagen, hvadan således

nu ifrågavarande anslag i sådant fall endast skulle behöfva förhöjas

med 2,900 kronor. Vinner deremot denna stat icke godkännande, lärer

anslaget böra förhöjas med 3,100 kronor. Och slutligen skulle anslaget

till aflöning och rekrytering, derest hvad jag under c) härofvan hemstält,

vinner nådigt godkännande, kunna minskas med 4,500 kronor.

Anslaget skulle alltså å ena sidan behöfva ökas med (40,970 + 2,900)

43,870 kronor och å den andra kunna minskas med 4,500 kronor.

På grund häraf hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t behagade

föreslå Riksdagen

d) att, vid bifall till hvad under a), b) och c)

föreslagits, öka anslaget till aflöning och rekrytering,

nu .................................................... kronor 8,495,500: —

med .............................. »_39,370: —

till ..................................................... kronor 8,534,870: —

Intendenturcorpsen. #

I underdånighet hänvisande till den utredning i fråga om nöd- [6.]

vändigheten af en förbättrad organisation af intendenturcorpsen, som

jag här ofvan under [1.] lem nät, och då en dylik organisation är

af behofvet påkallad, äfven om den af mig ifrågasatta nya organisationen

af arméns förvaltning i öfrigt icke skulle vinna bifall, hemställer

jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, med godkännande af den vid detta protokoll

fogade nya stat för intendenturcorpsen (bil. n:o 5),

öka anslaget till intendenturcorpsen,

nu....................................................... kronor 356,179: —

med........................................... »_36,715: —

. till ........................................................ kronor 392,894: —

Ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne.

Af skäl, som jag ofvan under [1.] anfört, bör detta anslag, derest [7.]

den af mig ifrågasatta nya organisationen af arméns sjukvårdsstyrelse

s. 88 Kontrollera mot PDF

88 Fjerde hufvudtiteln.

godkännes, förhöjas med 1,265 kronor; och får jag alltså i underdånighet

hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, vid bifall till hvad under [1.] föreslagits, öka

anslaget till ökad aflöning för de till tjensteåldern

äldste bataljonsläkarne, nu........

....... kronor

41,911: —

med ................................................

...... »

1,265: -

till .....................................................

...... kronor

43,176: —

Inqvarteringskostnader.

Af den utredning jag här ofvan under [1.] lemnat beträffande de

ökade utgifter för bestridande af inqvarterings- och servisersättning, som

skulle uppkomma, derest den af mig ifrågasatta omorganisationen af

arméns centrala förvaltningsmyndigheter och af intendenturcorpsen

vunne godkännande, framgår, att nu ifrågavarande anslag bör för sådant

ändamål förhöjas med 7,350 kronor; och får jag derför i underdånighet

hemställa, ^tt Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att, vid bifall till hvad här ofvan under [1.] och

[6.] föreslagits, öka anslaget till inqvarteringskostnader,

nu ................... kronor 165,970: —

med........................................................ » 7,350: —

till ....... kronor 173,320: —

Ålderstillägg.

[9.J I underdånig skrifvelse den 25 februari 1897 har generalfälttyg
ökning

åt mästaren och chefen för artilleriet anmält, att tygskrifvarne vid Stockdetta

anslag, Bolins, Göteborgs, Kristianstads, Vaxholms och Karlsborgs tygstationer

hos honom gjort framställning om beredande för dem af ålderstillägg

efter fem tjenstår, såsom skäl hvarför de framhållit, bland annat, att

tygskrifvarnes löneförmåner, till följd af högre pris å lifsförnödenheter,

numera vore för dem och deras familjer otillräckliga, hvadan löneförbättring

vore behöflig, samt att icke alla tygskrifvare kunde påräkna

att vinna befordran till förrådsförvaltare, utan åtskilliga måste hela sin

. C8-J

Ökning af

detta

anslag.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Fjerde hufvudtiteln.

tjenstetid åtnöjas med den nuvarande knappa aflöningen; och har generalfälttygmästaren

för egen del i ärendet anfört följande.

För ett rätt bedömande af frågan syntes det vara rigtigast att,

utgående från den tygskrifvare tillkommande tjensterangen, jemföra

deras löneförmåner och utsigter till befordran med motsvarande förhållanden

för öfriga, till samma rangklass hörande personer vid armén

och flottan, d. v. s. personer af fanjunkares (styckjunkares) rangklass.

Af en jemförelse med afseende å löneförmånerna funne man, på sätt

en bifogad tablå närmare utvisade, att under det för personal af fanjunkares

rangklass vid armén och flottan aflöningsförmånerna uppginge

till 1,500 å 1,890 kronor (inqvartering och servis ej inberäknade), så

utgjorde motsvarande belopp för tygskrifvarne endast 1,000 kronor,

samt att tygskrifvarne, som läge i ständig tjenstgöring, hade lägre aflöning

än sergeanter vid värfvad trupp och vissa andra till sergeants

rangklass hörande personer vid armén och flottan. Beträffande befordringsförhållandena

vore det å ena sidan visserligen sannt, att en tygskrifvare,

som vunne befordran till förrådsförvaltare, erhölle officers

rang, hvaremot för en styckjunkare (fanjunkare) befordran till högre

rang eller löneinkomst inom truppförbandet icke ifrågakomme, men å

andra sidan motvägdes nämnda fördel till fullo deraf, att vid tillsättande

af förrådsförvaltareplatser en dylik beställning icke ovilkorligen skulle

ske inom corpsen, d. v. s. i detta fall tygstaten, utan förklarades tjensten

ledig till ansökan af hvem som helst. En tygskrifvare, som eljest

på grund af ålder och oförvitlig tjensteutöfning bort befordras till förrådsförvaltare,

kunde alltså varda tillbakasatt för personer, exempelvis

äldre underofficerare inom armén, Indika aldrig tjenstgjort vid tygstaten.

Af denna anledning kunde icke alla tygskrifvare påräkna att

vinna befordran.

Det torde sålunda, fortsätter generalfälttygmästaren, icke kunna

bestridas, att tygskrifvarne vore, i jemförelse med tjenstemän af samma

rangklass, synnerligen illa lottade med afseende å såväl aflönings- som

befordringsförhållanden. En förbättrad aflöning för tygskrifvarne syntes

derför vara fullt berättigad och af behofvet påkallad ej allenast ur synpunkten

af denna personals på grund af ökade lefnadsomkostnader

bekymmersamma ekonomiska ställning, utan äfven på det att dugliga

och fullt pålitliga personer måtte till tygskrifvarebefattningarna fortfarande

kunna erhållas, hvilket vore så mycket angelägnare, som vid

inträffande förfall för förrådsförvaltare annan utväg för tjenstens upprätthållande

vanligen ej funnes, än att till dess bestridande förordna

någon vid vederbörande förråd anstäld tygskrifvare, hvilken alltså finge

Bih. till Itikud. Blot. 181)8. 1 Sami. 1 Afl. 1 Käft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Fjerde hufvudtiteln.

i uppdrag att handhafva ej blott medelsuppbörden, utan äfven den betydande

persedeluppbörden.

På grund af hvad sålunda anförts och med tillkännagifvande, att

alla de tygmästare, som i ärendet yttrat sig, vitsordat det behjertansvärda

i tygskrifvarnes framställning, har generalfälttygmäsfaren i underdånighet

hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen

aflåta proposition derom, att ett ålderstillägg af 300 kronor skall efter

femte tjensteåret utgå till tygskrifvare med lön på stat vid Första Svea,

Första Göta och Vendes artilleriregementen samt Vaxholms och Karlsborgs

artillericorpser.

Arméförvaltningen å civila departementet har i häröfver afgifvet

underdånigt utlåtande förklarat sig finna frågan synnerligen behjertansvärd.

Ehuru förslagsanslaget till ålderstillägg årligen öfverskridits,

syntes en förhöjning af detta anslag icke nödvändigt behöfva äskas,

derest framställning till Riksdagen i det af generalfälttygmästaren föreslagna

syfte gjordes; ty under antagande att vid pass halfva antalet

af de vid ifrågavarande truppförband anstälde tio tygskrifvarne i regel

komme att tillgodonjuta ålderstillägg, skulle den ökade utgift, hvilken

blefve eu följd af ålderstilläggets beviljande, komma att hålla sig vid

omkring 1,500 kronor.

Generalfälttygmästarens ifrågavarande framställning anser jag

mig böra understödja. Otvifvelaktigt lärer nämligen vara, att tygskrifvarnes

löneförmåner äro synnerligen knappt tillmätta och behöfva

förhöjas. Genom bifall till hvad generalfälttygmästaren föreslagit

skulle en förhöjning i deras aflöning från 1,000 till 1,300 kronor

beredas dem efter fem års oförvitlig tjenstgöring, en förhöjning, som

ingalunda kan anses oskälig.

Den ökade utgift för statsverket, som härigenom skulle uppkomma,

lärer, såsom arméförvaltningen erinrat, kunna i medeltal uppskattas till

1,500 kronor om året, med hvilket belopp anslaget till ålderstillägg

alltså, vid bifall till framställningen, skulle behöfva förhöjas.

Emellertid torde detta anslag äfven af annan anledning tarfva förhöjning.

Dels skulle nemligen, vid bifall till hvad under [1.] här ofvan

föreslagits, anslaget enligt beräkningar, som jag låtit verkställa, behöfva

förhöjas med omkring 1,000 kronor, dels lärer en mindre ökning af

utgifterna under anslaget vara att emotse, derest det förslag om ålderstillägg

åt vaktmästare, hvarom Eders Kongl. Maj:t beslutat till Riks
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Fjerde hufvudtiteln.

dagen aflåta nådig proposition, vinner Riksdagens bifall, och dels har

det nuvarande anslaget till ålderstillägg under fjerde hufvudtiteln under

en följd af år visat sig otillräckligt och årligen måst öfverskridas. Utgifterna

under detta anslag hafva nemligen under åren 1894—1896 i

medeltal uppgått till något öfver 38,700 kronor medan anslaget i riksstaten

för samma år varit allenast 7,000 kronor. Anslaget i fråga är

visserligen i innevarande års riksstat upptaget till 9,500 kronor, men

uppenbart torde vara, att jemväl detta belopp kommer att visa sig alldeles

otillräckligt. Jag anser derför och med hänsyn till hvad jag nu

anfört, att anslaget till ålderstillägg i nästkommande års riksstat bör

höjas till 40,000 kronor.

På grund af hvad sålunda förekommit, hemställer jag, att Eders

Kongl. Majt täcktes föreslå Riksdagen

dels att medgifva, att ett ålderstillägg af 300

kronor må från fjerde hufvudtitelns anslag till ålderstillägg

utgå till tygskrifvare med lön på stat vid

Första Svea, Första Göta och Vendes artilleriregementen

samt Vaxholms och Karlsborgs artillerieorpser

efter fem års väl vitsordad tjenstgöring i befattningen;

och

dels att öka anslaget till ålderstillägg,

nu ...................................................... krpnor 9,500: —

med ........................................................ » 30,500: —

till .......................................................... kronor 40,000: —

Reservbefälet.

T. f. chefen för generalstaben har i sin ofvannämnda underdåniga

skrifvelse den 5 sistlidne november, angående förbättrade vilkor

för arméns reservofficerare, anfört, att bland de förbättringar af härordningen,

som afsågos genom den till 1892 års urtima Riksdag aflåtna

nådiga proposition och Riksdagens på grund deraf fattade beslut,

intoge otvifvelaktigt reservofficersinstitutionen ett af de vigtigaste

rummen. Dåvarande t. f. chefen för generalstaben hade i det underdåniga

förslag till förbättrad härordning, som legat till grund för den

nådiga propositionen, så tydligt ådagalagt nödvändigheten af en vid

sidan af den fasta befälskadern befintlig tillfyllestgörande reservbefäls
-

[10.]

Anslaget

oförandradt.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Fjerde hufvudtiteln.

inrättning, att ytterligare bevis härför icke torde vara af nöden. Den

grund, på hvilken den då föreslagna och äfven antagna reservbefälsinrättningen

hvilade, vore, likasom förut, frivilligheten; men den skilde

sig från den förut befintliga reservbefälsinstitutionen hufvudsakligen

deruti att, hvad reservofficerarne beträffade, dessa bereddes en ny

ekonomisk förmån, nämligen en lifränta från 55 års lefnadsålder, en

förmån som antogs skola förmå unge män i samma samhällsställning

som de fast anstälde officerarne, men med andra verksamhetsområden

för sitt egentliga lefnadskall än det militära, att vid sidan häraf egna

någon tid äfven åt inhemtande och vidmagthållande af så mycken

militärisk kunskap och färdighet, att de i krigstid kunde någorlunda

tillfredsställande fullgöra den med lägre officers plats er förbundna tjenst

och sålunda i någon mån fylla den stora brist på officerare, som, i

likhet med förhållandet inom andra länders arméer, måste uppstå vid

härens försättande på krigsfot. Beträffande reservunderbefälet vidtogs

deremot icke samma åtgärd, hufvudsakligen på den grund, att underofficersbefattningarna

kräfde företrädesvis eu under längre tid förvärfvad

tjenstevana, som icke skulle stå dem till buds, hvilka efter kort tids

militärisk utbildning valde sitt egentliga lefnadskall inom andra verksamhetsområden

än det militära, samt emedan behofvet af reservunderbefäl

i manskapsklassen inom vår armé fyldes af de beväringen

tillhörande f. d. stamanstälde, hvilka innehaft underbefälsanställning

eller uppfylt de för sådan anställning föreskrifna vilkor.

Med ledning af då gällande mobiliseringsplaner och med behörig

hänsyn såväl till den fasta officerskaderns enligt det antagna förslaget

blifvande styrka, som ock till den deraf följande ökningen af antalet

officerare i arméen, pensionerade officerare i regementens och corpsers

reserver och krigstjenstskyldige f. d. officerare beräknades, med iakttagande

af den naturfiga afgången, att årligen 60 officersvolontärer,

efter genomgången underofficersutbildning, behöfde eftersträfva reservofficersförordnande

för att, om mogenhetsexamen allt framgent komme

att afläggas vid en lefnadsålder af i medeltal 20 år, behofvet af reservofficerare

och reservintendenter vid den mobiliserade hären skulle varda

fyldt. Beräkningarna gåfvo vid handen att, under de gjorda antagandena,

den 1. årsklassen reservofficerare (vid 22 års medelålder) borde

uppgå till 56 och att inom beväringsåldern borde finnas tillsammans

omkring 482. Derigenom skulle det stora antal underofficerare (nära

Vs af hela underofficersantalet), som eljest måste göra officerstjenst,

återbördas till underofficerstjenstgöring, hvarjemte beräknades, att omkring

150 reservofficerare i åldern 32—40 år borde finnas tillgängliga

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Fjerde hufvudtiteln.

för landst.ormens behof eller ock för fyllande af uppstående officersafgång

eller för nyformationer, derest de äfven under landstormsåldern

förblefve fastade vid reserven. De nu gällande mobiliseringsplanerna,

uti hvilka behörig hänsyn tagits till de af särskilda komiterade för

utarbetande af förslag till fältförvaltningsreglementen framstälda grunder

för etapp- och fältförvaltningstjensternas ordnande, kräfde emellertid

för den mobiliserade hären ett ännu större officersbehof, hvadan det

till och med kunde ifrågasättas, huruvida icke antalet reservofficerare,

56 i 1. årsklassen, borde ökas. Då likväl vid mobilisering de vid krigsskolan

befintliga eleverna med den utbildning, som numera komme

dem till del, torde vara något mera skickade än underofficerare på stat

att förrätta officerstjenst och alltså kunde tillfälligt konstitueras till

officerare, samt då det syntes antagligt, derest årligen de beräknade

56 reservofficerarne verkligen tillfördes armén, att större delen af de

i landstormsåldern varande, under förutsättning af skälig ekonomisk

godtgörelse under den för befordran stadgade tjenstgöringen, fortfarande

skulle stanna vid reserven, torde för närvarande den hufvudsakligaste

vigten ligga uppå att tillse, det den år 1892 beräknade

första årskontingenten reservofficerare verkligen uppnåddes, emedan i

motsatt fall icke ens den mobiliserade härens behof blefve tillgodosedi.

Anskaffning af hjelpligen användbart befäl för nyformationer och landstorm

vore ett med våra värnpligtiges korta utbildningstid så svårlöst

problem, att det torde fordra alldeles särskilda mått och steg och under

nuvarande förhållanden knappast kunna sammanblandas med åtgärder

för tillgodoseendet af den mobiliserade härens officersbehof.

Frågan vore då, fortsätter t. f. chefen för generalstaben, huruvida

erfarenheten efter år 1892 bekräftat förhoppningen, att 56 reservofficerare

årligen skulle tillföras armén. Svaret på denna fråga

utfölle dessvärre afgjordt nekande, ty sedan nämnda år hade endast

32 reservunderlöjtnanter tillkommit, hvarvid dessutom borde märkas,

att af dem 2 tillhörde kavalleriet och 6 ingeniörtrupperna, hvilka båda

vapenslag icke voro upptagna bland dem, för hvilka i 1892 års förslag

det angifna behofvet beräknades. Frånräknades dessa 8, återstode 24

eller i medeltal endast 6, i stället för 56, årligen. Sökte man efter

orsaken till detta förfelade resultat, kunde man icke undgå att dermed

jemföra det gynsamma förhållandet vid flottan, der det i plan förutsatta

årliga reservofficersbehofvet hittills blifvit fyldt. Utan tvifvel

torde det alltid varda lättare att rekrytera reservofficerare för flottan

än för armén, emedan de förra, som ju valt sjötjensten till sitt lefnadsyrke,

just under dess utöfvande borde känna fördelarna af att, förutom

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Fjerde hufvudtiteln.

vanlig daning för detta yrke, hafva erhållit ytterligare utbildning inom

sitt lands krigsmarin och fortfarande tillhöra denna, under det att den,

som blott ytligt kände beskaffenheten af reservofficersutbildningen vid

armén, helt naturligt icke hade lika lätt att inse den visserligen fördelaktiga,

men mindre tydligt framträdande inverkan på utöfvandet af

åtskilliga civila yrken, som denna utbildning dock i sjelfva verket medförde.

Så mycket naturligare borde det då vara, att de ekonomiska

förmåner, hvilka erbjödes reservofficerare vid armén, sattes snarare

högre och icke, såsom nu vore fallet, betydligt lägre än dem, som

erbjödes reservofficerare vid flottan.

Jemfördes dessa förmåner, funne man, att en reservofficer vid

flottan erhölle:

l:o) såväl under den förutgående ett-ånga utbildningstiden såsom

aspirant, som ock under repetitionskurserna — tillsammans 4 månader

— dagaflöning med 3 kronor, beklädnadshjelp med 20 kronor i månaden

samt naturaunderhåll eller ersättning derför i likhet med manskapet

vid sjömanscorpsen;

2:o) vid annan tjenstgöring rese- och traktamentsersättning mellan

hemvist och vederbörlig station samt aflöning lika med de fasta officerarne

af motsvarande grad vid flottan, d. v. s. icke blott dagaflöning

utan ock så stor del af den fasta lönen, som svarade mot tjenstgöringstiden;

samt

3:o) en lifränta från 55 års lefnadsålder, ursprungligen beräknad

till 300 kronor men numera, till följd af den låga räntefoten, uppgående

icke ens till 200 kronor.

Vid armén deremot erhölle reservofficern:

l:o) under sin förutgående utbildningstid såsom aspirant, utgörande

i det närmaste 18 månader, fördelade på 3 år, 150 kronor om året —

derest han, såsom åtminstone vid indelta infanteriet i allmänhet vore

fallet, antagits till volontär i nummer — samt slitningsersättning, ersättning

för småpersedlar, dagaflöning och naturaunderhåll eller ersättning

derför i likhet med manskap (i rundt tal under hela utbildningstiden

omkring 650 kronor jemte portion);

2:o) under repetitionsöfningarna — tillsammans 6 å 9 månader —

endast dagaflöning å 2 kronor; samt

3:o) en till 250 kronor beräknad lifränta efter 55 års lefnadsålder.

En reservofficer vid flottan hade alltså, när han utnämndes till

reservunderlöjtnant, uppburit för 1 års aspiranttjenstgöring 1,335 kronor,

jemte naturaunderhåll eller ersättning derför, under det att en reservofficer

vid armén vid motsvarande tillfälle uppburit för sammanlagdt

s. 95 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 95

IV2 års aspiranttjenstgöring omkring 650 kronor, jemte naturaunderhåll

eller ersättning derför. Efter utnämningen erhölle reservunderlöjtnanten

vid flottan för tillsammans 4 månaders tjenstgöring 440 kronor och

portionsersättning samt efter 55 års lefnadsålder en lifränta, som dock

för närvarande beräknades uppgå till endast 187 kronor 50 öre, under

det att en reservunderlöjtnant vid armén erhölle för 6 å 9 månaders

tjenstgöring 360, respektive 540, kronor och efter 55 års lefnadsålder

en lifränta, som för närvarande beräknades uppgå till 250 kronor.

Ville en utnämnd reservlöjtnant fortsätta militär tjenstgöring, erhölle

häri vid flottan rese- och traktamentsersättning mellan sitt hemvist och

vederbörlig station samt lön per månad och dagaflöning efter samma

grunder som fast anstäld officer, men vid armén endast 2 kronors

dagaflöning.

Det torde, yttrar t. f. chefen för generalstaben vidare, alltså ligga

i öppen dag, huru vanlottad reservofficeren vid armén vore vid sidan

af sin kamrat vid flottan. Och då dertill lades deri obestridliga olägenheten

för ''den förre att, på den bana han valt till sitt egentliga lefnadskall,

hafva lemnat sina jemnåriga kamrater, hvilka icke tillika utbildat

sig för militäryrket, minst ett års försprång, kunde det knappast väcka

förvåning, att så få unge män ville ingå såsom reservofficerare vid

armén och att således reservofficersinrättningen för närvarande på intet

sätt mägtat motsvara sitt ändamål. Så länge denna institution måste

byggas på frivillighetens grund, torde det derför vara nödvändigt att

erbjuda ekonomiska förmåner så afpassade, att de, som voro hågade

att ingå vid armén såsom reservofficerare, icke måtte derifrån afskräckas

på den grund, att de, jemte den oundvikliga tidsförlusten inom deras

egentliga lefnadsbanor, måste göra kännbara ekonomiska uppoffringar

för det militära biyrket.

Hvad då först anginge lifräntan eller pensionen efter 55 års lefnadsålder,

syntes det t. f. chefen för generalstaben uppenbart, att den

icke blott borde uppbringas till ett belopp, som kunde för personer i

den samhällsställning, hvarom här vore fråga, innebära en verklig lockelse,

utan derjemte vara till sin storlek mera bestämd än hvad som

enligt erfarenheten inom flottan för närvarande vore fallet. Eders

Kongl. Maj:t hade ock, hvad flottan beträffade, åt denna fråga egnat

nådig uppmärksamhet och uti till 1897 års Riksdag afbiten nådig proposition

föreslagit sådan höjning i anslaget till reservofficersinstitutionen

vid flottan, att den ursprungligen beräknade lifräntan, 300 kronor,

borde kunna uppnås. Då emellertid Riksdagen vid sitt afslag å propositionen

antydt, att en utredning beträffande ett annat sätt, än det hit
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Fjerde hufvudtiteln.

tills antagna, för åvägabringandet af pension åt reservofficerare borde

göras och äfven omfatta motsvarande förhållanden vid armén, ansåge

sig t. f. chefen för generalstaben nu icke böra ingå på denna fråga i

vidare mån, än genom att i underdånighet hemställa, att uti den nådiga

proposition, som efter en dylik utredning tilläfventyrs kunde

varda aflåten, samma pensions- eller lifräntebelopp borde föreslås för

arméns som för flottans reservofficerare.

Hvad åter öfriga ekonomiska förmåner vidkomma, har t. f. chefen

för generalstaben ansett, att af det föregående framginge nödvändigheten

af deras höjande. Två kronors dagaflöning såsom enda ersättning

för en tjenstgöring, som utan öfverdrift kunde beräknas medföra

en dagkostnad af i medeltal minst 5 kronor, nämligen 3 kronor för

vivre och 2 kronor för andra utgifter, såsom resor, slitning af kläder

m. m., kunde på intet vis innebära någon lockelse för en ung man

att på denna tjenstgöring uppoffra sin tid, helst han derjemte nödgades

offra ett rätt betydligt belopp på sin officersekipering. Enligt samvetsgranna

beräkningar, gjorda af personer med erfarenhet uti dessa förhållanden,

framginge, att under antagande att en del af de persedlar,

hvilka användts under utbildningstiden, kunde ändras och derför borde

upptagas till halfva värdet, kostnaden för officersekiperingen vid indelta

infanteriet kunde sättas till 450 å 500 kronor. Beräknades medelkostnaden

per dag under tjenstgöring till 5 kronor, gjorde detta för

90 dagar 450 kronor. Afdroges från sistnämnda belopp dagaflöningen

för en subalternofficer, 180 kr., återstode 270 kr., hvilka alltså reservofficern

af egna medel måste tillsätta. Nu kunde häremot invändas, att

under motsvarande tid en del af detta belopp borde hafva åtgått, hvar

reservofficeren än befunnit sig. Beräknades denna del exempelvis till

120 kronor, återstode dock alltid 150 kronor, eller 50 kronor i månaden,

såsom den tillökning i utgifter, som militärtjenstgöringen tillskyndat

honom. Att denna summa vore lågt tilltagen, torde medgifvas af hvar

och en med erfarenhet om de utgifter, som den svenske officeren

måste ikläda sig, då han under vapenöfningarna, utom vanligt vivre,

äfven måste skaffa sig sjelf tillfälligt tak öfver hufvudet och möbler

samt utan ersättning förflytta sig och sitt bohag för 3 månader till

och från de ofta nog icke en gång vid jernväg belägna mötesplatserna.

Skulle emellertid de ekonomiska förmånerna fylla sitt ändamål, d. v. s.

bäfva unge mäns betänkligheter mot att låta utbilda sig till och sedan

qvarstå såsom reservofficerare så länge, att det ofvan omnämnda mobiliseringsbehofvet

af dessa officerare kunde varda fyldt, vore det ej

nog, att de med tjenstgöringen förbundna kostnaderna nätt och jemt

s. 97 Kontrollera mot PDF

Fjerde liufvudtiteln. 97

ersattes, utan reservofficern borde lika väl som en hvar annan tjensteman,

kunna motse någon ökning i inkomster i mån af tjenstetidens utsträckning.

Det syntes derför billigt och rättvist att, utgående från

den ofvan lågt beräknade kostnaden för officersekipering och för tjenstgöring,

hvilka belopp torde böra tillerkännas reservunderlöjtnanter, låta

aflöningsförmånerna för de olika reservofficersgraderna växa i samma

proportion som för de fasta löjtnants- och kaptensbeställningarna af

2:a klassen.

Reservofficerarne borde alltså, anser t. f. chefen för generalstaben,

åtnjuta följande förmåner:

a) ekiperingshjelp, 500 kronor, utbetalad antingen på en gång vid

utnämningen till reservunderlöjtnant eller ock i mån af fullgjord tjenstgöring

för bevarande af lifränte- eller pensionsrätten;

b) månadslön under tjenstgöring, motsvarande den fast anstälde

officerens lön, d. v. s. 50 kronor för reservunderlöjtnant, 75 kronor för

reservlöjtnant och eventuelt 150 kronor för reservkapten; samt

c) dagaflöning under tjenstgöring i likhet med fast anstälde officerare

af motsvarande grader.

I fråga om de kostnader, som, vid bifall till hvad han sålunda

föreslagit, skulle för statsverket uppkomma, har t. f. chefen för generalstaben

funnit, att dessa kostnader skulle i framtiden, sedan institutionen

blifvit fullt genomförd, komma att uppgå till 109,975 kronor

årligen och att alltså det nuvarande förslagsanslaget till reservbefälet,

53,516 kronor, skulle behöfva förhöjas med 56,459 kronor. Till detta

resultat har han kommit på grund af en verkstäld beräkning, hvilken

återfinnes i bilagan n:r 12 vid detta protokoll.

T. f. chefen för generalstaben yttrar vidare, att då det sålunda beräknade

beloppet, 109,975 kronor, icke på flere år behöfde till fullo

tagas i anspråk, det syntes honom billigt, att de efter år 1892 antagna

reservofficerarne retroaktivt tillerkändes såväl ekiperingshjelp som månadslön

för redan fullgjord tjenstgöring såsom reservofficerare; och har

han förty hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta

nådig proposition dels om höjning af det nu till reservbefälet utgående

förslagsanslaget till högst 109,975 kronor och dels om rätt för de efter

år 1892 antagne reservofficerarne att retroaktivt komma i åtnjutande

af de ökade förmåner, hvilka komma att tillerkännas blifvande reservofficerare.

Han har vidare i samma skrifvelse, på anförda skäl, hemstält om

vissa förändringar i gällande bestämmelser angående reservofficerarnes

Bih. till Riksd. Blot. 1808. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 13

opaginerad Kontrollera mot PDF

DS Fjerde hufvudtiteln.

tjensterang m. m., frågor, som det torde tillåtas mig att, efter verkstäld

utredning, få vid annat tillfälle inför Eders Kongl. Maj:t anmäla.

Arméförvaltningen å civila departementet har i sitt öfver ifrågavarande

framställning afgifna underdåniga utlåtande förklarat sig icke

hafva något att deremot erinra, dock med tillkännagifvande att, enär

det lyckats arméförvaltningen att för de till lifränta åt reservofficerare

författningsenligt utgående belopp i allmänhet bereda hittills inträdda

reservofficerare en lifränta af 285 kronor i stället för den beräknade å

250 kronor, någon åtgärd med afseende å lifränta!! icke syntes vara,

åtminstone för närvarande, erforderlig.

T. f. chefens för generalstaben förevarande framställning finner

jag synnerligen beaktansvärd. Reservofficersinstitutionen vid armén har,

såsom han påpekat, ingalunda utvecklat sig så, som man vid antagandet

af den förbättrade härordningen förutsatte. I stället för i medeltal 56

reservofficerare om året har man erhållit 6. Anledningarna härtill kunna,

måhända, vara äfven andra än dem han angifvit, men otvifvelaktigt

torde vara, att eu af de förnämsta är den, att allt för ringa ekonomiska

fördelar äro med reservofficersbefattning förenade. Den betydelse,

reservofficersinstitutionen har, framförallt vid härens ställande på

krigsfot, är emellertid så stor, att jag icke kan taga på mitt ansvar att,

sedan bristerna i reservofficersinstitutionen numera tillfullo visat sig,

längre uppskjuta med vidtagande af åtgärder till dessa bristers afhjelpande.

Det dröjer nämligen en följd af år, innan reservofficersinstitutionen,

äfven om det beräknade antalet, 56 reservofficerare om året,

erhålles, kan nå den utveckling, som 1892 beräknades såsom oundgängligen

nödvändig, och hvarje års uppskof medför således ett undanskjutande

af den tidpunkt, då härens ställande på krigsfot kan försiggå

så som önskligt vore.

Jag har redan nämnt, att en af de förnämsta anledningarna till

det ogynnsamma resultat, som den år 1892 antagna reservofficersinstitutionen

hittills ernått, otvifvelaktigt är att söka i de allt för ringa ekonomiska

fördelar, som för närvarande äro förenade med befattningen

som reservofficer. Hvilka dessa fördelar äro, har t. f. chefen för generalstaben

i sin underdåniga skrifvelse utförligt angifvit och har jag dertill

intet att tillägga. Att dessa fördelar — frånsedt lifräntan, i fråga

hvarom jag anhåller att få längre fram yttra mig — icke kunna anses

tillfredsställande, torde uppenbart framgå af den utredning, som derom

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Fjerde hufvudtiteln.

i det föregående lemnats. En förbättring af dessa förmåner torde derför,

* om reservofficersinstitutionen vid armén skall kunna vinna någon

afsevärd utveckling, vara oundgängligen nödvändig. I detta afseende

synes mig hvad t. f. chefen för generalstaben föreslagit, vara antagligt.

De förmåner, han ifrågasatt, äro ekiperingshjelp samt, under tjenstgöring,

månadslön och dag aflöning. Dagaflöning under tjenstgöring åtnjuter

reservofficer och reservintendent äfven enligt nu gällande bestämmelser

och i fråga om beloppet af denna aflöning är ej någon förändring

ifrågasatt. Att tillerkänna en till reservunderlöjtnant (reservintendent)

utnämd person ekiperingshjelp med 500 kronor, skulle otvifvelaktigt

i ej ringa mån vara till fromma för reservofficersinstitutionen, ty

många äro säkert de, som, derest icke svårigheten att bekosta den för

reservofficer erforderliga ekiperingen förefunnes, skulle vara benägna

att egna sig åt denna befattning vid sidan af sin egentliga sysselsättning.

Men i än högre grad skulle helt visst den ifrågasatta månadslönen

härtill bidraga. Ty genom denna jemte dagaflöningen skulle godtgörelse

erhållas åtminstone för de med reservofficers- (reservintendents-)

tjensten förenade utgifter, och utan sådan godtgörelse torde det icke

låta sig göra att erhålla reservofficerare till något nämnvärdt antal.

Jag biträder således hvad- t. f. chefen för generalstaben i dessa hänseenden

föreslagit och har dervid endast att erinra, att den ifrågasatta

ekiperingshjelpen bör, om ändamålet dermed skall vinnas, utbetalas redan

vid utnämningen till reservunderlöjtnant (reservintendent).

1 fråga om de kostnader, som af ett bifall till hvad jag sålunda

tillstyrker skulle föranledas, framgår af bilagan n:r 12, att, sedan institutionen

blifvit fullt genomförd, dessa kostnader skulle uppgå till följande

årliga mcmmbelopp, nämligen:

för ekiperingshjelp ...............

........... kronor

28,000:

—

» månadslöner .....................

............ »

27,337:

50

» dagaflöning......................

............ »

13,589:

—

eller således tillhopa ............

........... kronor

68,926:

50.

Härvid är dock att märka, att äfven om, hvilket icke är visst, man

skulle under de närmaste åren kunna erhålla 56 reservunderlöjtnanter

om året, det dock måste komma att dröja åtskilliga år, innan det i bilagan

beräknade antalet 386 reservunderlöjtnanter blefve fyldt, och ännu

längre tid innan antalet 100 reservlöjtnanter uppnåddes. Med säkerhet

komma alltså kostnaderna att under de första åren ställa sig betydligt

lägre än det ofvan angilha beloppet, och med all visshet kunna de

hållas inom det för närvarande till reservbefälet i riksstaten anslagna

s. 100 Kontrollera mot PDF

100 Fjerde hufyudtiteln.

beloppet, 53,516 kronor. Af detta belopp är visserligen den allra största

delen, nämligen 41,048 kronor, afsedd till beredande af lifränta åt reservofficerarne

och allenast återstoden till aflöning; men derest, såsom

jag här nedan ämnar ifrågasätta, beredande af lifränta åt reservofficerarne

skulle upphöra och statsverket i stället sjelft öfvertaga pensioneneringen

af reservbefälet, så skulle hela det för närvarande i riksstaten

till reservbefälet anslagna beloppet kunna blifva disponibelt för reservofficerares

aflöning och således nytt anslag för detta ändamål icke behöfva

äskas.

Om jag således är ense med t. f. chefen för generalstaben i fråga

om de förmåner, som böra tillerkännas blifvande reservofficerare, kan

jag å andra sidan icke i allo dela de åsigter, han uttalat i fråga om de

efter år 1892 utnämnde reservofficerarne (reservintendenterna). Jag är

visserligen af den mening, att dessa officerare böra för framtiden åtnjuta

samma lön och dagaflöning, som deras blifvande kamrater tillerkännas,

men att retroaktivt tillerkänna dem ekiperingshjelp eller för den

gångna tiden högre aflöning, än de redan åtnjutit, anser jag deremot

icke böra ifrågasättas.

Beträffande den lifränta, som reservofficer (reservintendent) vid armén

är berättigad att åtnjuta och för hvars beredande medel finnas, på

sätt jag nyss nämnde, i riksstaten anvisade, äro närmare bestämmelser

af Eders Kongl. Maj:t meddelade i nådig förordning den 17 juni

1893. Af denna förordning, som innehåller bestämmelser angående

vilkoren för lifräntans åtnjutande m. m., framgår derjemte, att

lifräntans belopp icke är fixeradt, men att deremot det belopp, som

skall för beredande af lifränta i vederbörande försäkringsanstalt insättas,

är i viss mån fixt och beroende allenast af den blifvande lifräntetagarens

ålder, då insättningen eger rum. På sätt arméförvaltningen

anmält, har för det sålunda bestämda beloppet i allmänhet kunnat

åt lifräntetagare beredas en lifränta af 285 kronor. Då detta belopp

kan anses någorlunda tillfredsställande, skulle jag sakna anledning att i afseende

å den för arméns reservofficerare nu stadgade förmånen af lifränta

ifrågasätta någon förändring, om icke motsvarande förhållanden

vid flottan vore synnerligen otillfredsställande. Såsom Eders Kongl.

Maj:t täcktes erinra sig, aflät också Eders Kongl. Maj:t till nästlidet års

Riksdag nådig proposition med förslag till förändrade bestämmelser i

afseende å beredande af lifränta åt reservbefälet vid flottan, hvilken proposition

dock icke vann Riksdagens godkännande, hufvudsakligen emedan Riksdagen

satte i fråga, huruvida det icke skulle vara både enklare och billigare,

om statsverket sjelft öfvertoge pensioneringen af reservbefälet och pen
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 101

sionerna, till belopp af högst 300 kronor, finge utgå direkt från nionde

hufvudtiteln, i hvilket afseende Riksdagen ansåg utredning böra ega

rum och att denna utredning borde omfatta jemväl motsvarande förhållanden

inom armén. Med anledning häraf har jag låtit genom professoren

vid generalstaben P. G. Rosén verkställa en dylik utredning, så

vidt armén angår, och bar han dervid anfört följande.

För att kunna med säkerhet beräkna storleken af de insatser, som

behöfde göras i ändamål att bereda en lifränta eller pension, som efter

ett visst antal år skulle utgå, eller ock bestämma beloppet af de pensioner,

som i en framtid till vissa personer skulle utbetalas, måste tre

faktorer tagas i betraktande, nämligen räntefoten, dödligheten bland de

personer, som vore i fråga, samt afgången till följd af andra orsaker

än dödligheten.

Räntefoten hade i de beräkningar, på hvilka förevarande utredning

grundade sig, antagits till 3V2 såsom för närvarande vore vanligt vid

beräkningar, som hade afseende på framtida förhållanden. Dödligheten

vid arméns reservbefäl hade antagits lika med den allmänna svenska

dödligheten bland män enligt statistiska centralbyråns dödlighetstabeller.

Den tredje vid beräkningarna ingående faktorn, afgången bland reservbefälet

till följd af andra orsaker än dödsfall, vore svår att med större

säkerhet bestämma, och man måste nöja sig med approximativa tal eller

medelvärden. Det vore nämligen klart, att antalet afskedstagande under

den ålder, den obligatoriska tjenstetiden omfattade, vore beroende af

flere omständigheter, såsom den tillfälliga ekonomiska ställningen i landet,

förändrade sociala förhållanden m. m. För reservbefälet vid armén

hade emellertid den totala afgången, d. v. s. afgången såväl till

följd af dödsfall, som af andra orsaker, antagits i öfverensstämmelse

med vanlig afgångsprocent, sådan den funnes angifven i förslaget till

den förbättrade härordningen. Antalet reservofficerare och deras fördelning

på årsklasser hade således antagits vara följande:

Årsklass.

Åldersår.

Antal.

1 .............

............... 22 ...............

.............. 56

2 ................

................ 23 ................

.............. 54

3 .................

................ 24 ...............

.............. 52

4 .................

................ 25 ................

.............. 50

5 ................

................ 26 ................

.............. 48

6 .................

................ 27 ..............

............. 45

7 .................

............... 28 ................

............. 42

8 .................

................ 29 ................

............. 39

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 Fjerde hufvudtiteln.

Årsklass. Åldersår. Antal.

9 ................................ 30 36

10 ................................. 31 32

11 ............................... 32 28

Häraf framginge, att afgången från det 22:a åldersåret till det 32:a

vore icke mindre än 28 eller halfva antalet. Afgången till följd af endast

dödligheten skulle hafva reducerat det ursprungliga antalet 56 reservofficerare

endast till 52 vid det 32:a lefnadsåret. Det vore således

tydligt, att denna totala afgång skulle vid bestämmandet af insatserna

spela en vigtig roll.

För beredande af pension åt reservbefälet vid armén (och flottan)

kunde man tänka sig pensioneringen antingen anförtrodd åt en af staten

kontrollerad rånte- och kapitalförsäkringsanstalt genom insättande

af vissa belopp under vissa bestämda vilkor, eller ock öfvertagen direkt

af staten sjelf. Det förstnämnda sättet för beredande af pension hade

hittills blifvit användt. Sålunda hade för reservbefälet vid armén insättningar

skett i lifförsäkringsaktiebolaget Thule för beredande af lifräntor

att utbetalas efter 55 års ålder. För 22-årig person hade inbetalts

en gång för alla 733 kronor, hvarigenom en bestämd lifränta af

285 kronor blifvit beviljad af bolaget på hufvudsakligen följande vilkor:

l:o) att ingen återbetalning af kapitalet skedde i händelse af dödsfall,

samt 2:o) att ett återgäldande af kapitalet, dock utan ränta, egde rum,

för den händelse den försäkrade genom att icke fullgöra föreskrifven

militär tjenstgöring eller eljest ginge förlustig rätten till lifränta, dock

med vilkor att orsaken till förlusten af lifränterätten icke egde sin grund

i den försäkrades ohelsa, hvilket förhållande borde i hvarje fall genom

friskbetyg styrkas.

Det vore uppenbart, att det stötte på stora svårigheter att bedöma

det inflytande, som dessa vilkor skulle komma att utöfva. Verkstälde

man emellertid under de ofvan gjorda förutsättningarna af räntefot och

afgång en beräkning af det belopp, som borde erläggas för att bereda

en lifränta af 285 kronor åt en 22-årig man, att utfalla första gången

efter fylda 55 år utan återbetalning af kapitalet i händelse af dödsfall,

så befunnes detta vara 719 kronor utom förvaltningskostnad, under det

att till Thule, såsom nyss nämndes, inbetalts 733 kronor för ifrågavarande

lifränta. Häraf skulle framgå, att insats och lifränta ungefärligen

motsvarade hvarandra och att ingen vinst för bolaget vore öfverhufvud

att påräkna, så framt icke stor dödlighet eller sjuklighet uppstode

bland reservbefälet. Men det torde ofta blifva förenadt med svårighet

att vid fall af afgång af andra orsaker än dödsfall styrka, att af
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 103

gången icke egde 8in grund i den försäkrades ohelsa, då man väl kunde

tänka sig, att uppkommande sjuklighet eller i tjensten ådragen skada

mången gång måste föranleda afgång, i hvilket fäll alltid en förlust af

733 kronor för hvar gång sådant inträffade skulle uppstå.

Beträffande Stockholms rånte- och kapitalförsäkringsanstalt borde

märkas, att denna visserligen icke beräknade någon vinst på sin försäkringsrörelse,

men också icke förbunde sig till några förut bestämda

belopp af de lifräntor eller kapitalförsäkringar, som man på grund af

insatser ville betinga sig. De förra voro nämligen beroende på räntefotens

och dödlighetens vexlingar och detta i rätt hög grad. För beredande

af lifränta å 300 kronor åt en 22-årig man att lyftas första

gången efter fylda 55 år hade anstalten sålunda i sina prospekter af

nedanstående år angifvit följande kapitalinsatser vara erforderliga, i hvilka

insatser äfven den vanliga förvaltningsafgiften 4 % inginge:

år 1882 erfordrades 471 kronor.

» 1886 » 565 »

» 1888 » 705 »

» 1891 » 914 »

» 1897 » 1,139 »

Under 15 år hade således den erforderliga kapitalinsatsen mer än

fördubblats eller den mot en och samma kapitalinsats svarande lifräntan

förminskats till mindre än sitt halfva ursprungliga belopp, Det vore

naturligen icke möjligt att beräkna, huru det i framtiden kunde i detta

hänseende komma att gestalta sig, men att under 30 års förlopp eller

till den tid, då en nu kontrakterad lifränta skulle utbetalas, vexlingar

i räntefot och dödlighet kunde inträffa, som skulle förorsaka lifräntans

ytterligare förminskning, vore nog sannolikt.

Med de antaganden om räntefot och afgång, som ofvan blifvit gjorda,

skulle för beredande af en lifränta å 300 kronor åt en 22-årig reservofficer

vid armén, att utbetalas första gången efter fylda 55 år samt med

förbehåll af utbetalning endast vid dödsfall, erfordras antingen eu insats

för en gång af 538 kronor eller årliga insatser af 74 kronor under

tjenstetiden (22—32 års ålder). Rånte- och kapitalförsäkringsanstalten

skulle för en sådan lifränta för närvarande fordra en insats af 1,139

kronor för en gång, dock med rättighet för vederbörande att återbekomma

kapitalet omedelbart på rekvisition under reservofficerens tjenstetid.

Den stora skilnaden mellan det nyss beräknade värdet på lifräntan

538 kronor och anstaltens fordran 1,139 kronor berodde uppenbarligen

på den omständigheten, att nära halfva kapitalsumman skulle

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Fjerde liufvudtiteln.

komma att återbäras på grund af den starka afgången. Tydligt vore

ock, att anstalten måste erhålla någon vinst derigenom, att endast kapitalet,

men icke räntan återlemnades.

Man kunde äfven tänka sig pensioneringen anordnad på det sättet,

att staten sjelf bildade en pensionsfond för reservbefälet genom insättningar,

antingen på en gång eller årliga, för bildande åt lifräntor att

utfalla vid en viss ålder. För beredande af en lifränta å 300 kronor

eller den storlek af lifräntan, som ursprungligen ansetts som en lämplig

godtgörelse för den tidsuppoffring och tjenstgöringsskyldighet, som

en reservofficer hade att underkasta sig, åt en 22-årig man att utfalla

första gången efter fylda 55 år erfordrades, såsom ofvan nämnts, en

kapitalinsats för en gång af 538 kronor, om medlen insattes under förbehåll

af utbetalning vid dödsfall före pensionsåldern, men endast 478

kronor, ifall något sådant vilkor icke förutsattes.

För det högsta antalet, d. v. s. 56, af inträdande reservbefäl af

medelålder 22 år skulle således kapitalinsatsen blifva 30,128 kronor, då

förbehåll gjordes om utbetalning i händelse af dödsfall, samt 26,728

kronor, om sådant förbehåll icke gjordes.

Ett annat sätt, som dock icke vore så enkelt som det förstnämnda,

vore att genom årliga insatser för de i tj ensten qvarstående delegarne

från 22 till 32 års ålder bilda ett kapital för beredande af lifränta af

samma storlek, som förut nämnts, att lyftas vid fylda 55 år. Denna

årliga insats skulle för en 22-årig man belöpa sig till 74 kronor med

förbehåll om utbetalning af de gjorda insatserna i händelse af dödsfall

och till 64 kronor utan sådant förbehåll.

Det hade ock ifrågasatts, att åt dem, som det önskade, bereda pension

att utgå redan vid tidigare ålder, dock ej före utgången af det år,

hvarunder han fylde 40 år. Under förbehåll om utbetalning af insatserna

vid dödsfall till den aflidnes rättsirmehafvare skulle för en insats

af samma belopp som ofvan, eller 538 kronor, en lifränta af 111

kronor att utfalla första gången efter fylda 40 år erhållas, och för motsvarande

årliga insatser från 22 t. o. m. 32 års ålder en dylik lifränta

af 114 kronor. En pension, som utfölle vid 40 år, blefve således något

mer än Va af den lifränta, som utfölle vid 55 år.

Antingen man valde det ena eller det andra sättet för bildande af

en pensionsfond för reservbefälet, behöfde insatserna till densamma

icke bestämmas till högre belopp, än som motsvarade de antagna reservofficerarnes

antal, dock med iakttagande af omkring 10 % förhöjning

för betäckande af förvaltningskostnader och kompensering af fluktuationer

i afgång och räntefot. De enda utgifter, som från fonden

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Fjerde hufvudtiteln.

skulle utgå före den tid, då pensioner skulle börja att utbetalas, vore

för inträffande dödsfall bland reservofficerarne före pensionstiden, om

sådant vilkor förutsattes.

Uet enklaste sättet för pensioneringen torde dock vara att lemna

densamma åt framtiden och låta pensionsbeloppen utgå direkt från anslag

under riksstatens nionde hufvudtitel. Antoge man, att reservbei

fälets personal till antalet utvecklades i full öfverensstämmelse med ofvan

gjorda förutsättning,t skulle för en befälsstyrka af 56 22-åringar vid

pensionsåldern efter 33 års förlopp återstå vid första pensionsåret 21

lefvande, åt hvilka ett pensionsbelopp af 6,300 kronor skulle utbetalas,

om pensionen bestämdes till 300 kronor. Det följande året blefve pensionärernas

antal 41, pensionsbeloppet 12,300 kronor o. s. v., tills pensioneringen

efter omkring 30 års förlopp komme till sin fullständiga

utveckling, då summan af alla pensionsbeloppen blefve omkring 115,200

kronor, som åligen skulle utgå till 384 pensionärer.

Från närvarande stund skulle emellertid minst 60 år förflyta, tills

pensionssumman blefve konstant eller nådde sitt maximibelopp.

Af den sålunda verkstälda utredningen torde framgå, att det enklaste

och på samma gång för statsverket billigaste sättet för beredande

af lifränta (pension) åt reservofficerare och reservintendenter vid armén

vore, att staten sjelf öfvertoge pensioneringen. Om pensionens belopp

bestämdes till 300 kronor och de för åtnjutande af lifränta nu stadgade

vilkor i afseende å ålder m. in. oförändrade finge tillämpas i afseende

å rätten att åtnjuta pension, skulle, såsom af utredningen framgår, efter

33 års förlopp pensioner komma att utbetalas med högst 6,300 kronor,

hvarefter detta belopp så småningom skulle stiga, tills det efter ytterligare

omkring 30 års förlopp komme att nå sitt maximum 115,200

kronor, ett belopp som ju ej kan anses afskräckande. Jag anser mig

derför böra tillstyrka, att det nu stadgade sättet för beredande

af lifränta åt reservofficerare och reservintendenter icke må tilllämpas

i afseende å de reservofficerare och reservintendenter, som

hädanefter antagas, utan desse i stället tillförsäkras rätt att, under förutsättning

att de fullgöra den tjenstgöringsskyldighet m. m., som nu

är eller framdeles kan varda för dem stadgad, vid fylda 55 år under

sin återstående lifstid komma i åtnjutande af pension från statsverket

till belopp af 300 kronor årligen. I afseende å de reservofficerare och

reservintendenter, för hvilka inbetalning för beredande af lifränta redan

liih. till lliksd. Prat. 181)8. 1 Sand. 1 A fil. 1 lläft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 Fjerde hufvudtiteln.

skett, skulle naturligtvis någon pension icke förekomma, dock att det

synes mig kunna ifrågasättas, huruvida icke i en framtid fyllnad i lifräntan

till 300 kronor borde beredas dem af statsmedel, en angelägenhet

som emellertid torde då böra i hvarje särskildt fall afgöras.

Godkännes hvad jag sålunda tillstyrkt, skulle, såsom jag förut

antydt, det nu i riksstaten för beredande af lifränta åt reservofficerare

och reservintendenter beräknade och under förslagsanslaget till reservbefälet

anvisade beloppet, 41,048 kronor, kunna ur riksstaten utgå. Jag

anser emellertid, att anslaget till reservbefäle? bör lemnas oförändradt.

Godkännes nämligen min åsigt, att ökade aflöningsförmåner samt ekiperingshjelp

böra tillerkännas reservofficerare och reservintendenter, komma

naturligtvis, i den mån antalet reservofficerare och reservintendenter

ökas, jemväl utgifterna för aflöning m. m. åt dem att ökas, och vid

sådant förhållande skulle det under anslaget till reservbefälat till aflöning

beräknade beloppet, 12,468 kronor, snart nog blifva otillräckligt

och anslaget behöfva förhöjas. Lemnades deremot anslagets nuvarande

belopp, 53,516 kronor, oförändradt, komme det säkerligen att dröja åtskilliga

år, innan detsamma behöfde förhöjas, och då jag icke anser

mig böra ifrågasätta någon förändring af anslagets natur af »förslagsanslag

högst», skulle anslaget å ena sidan icke kunna öfverskridas och

å den andra alla de besparingar, som derå uppstode, komma statsverket

till godo.

Anslaget till reservbefälet bör sålunda enligt min åsigt i riksstaten

för år 1899 uppföras med oförändrad natur och till oförändradt belopp,

men dess ändamål bör blifva i viss mån förändradt, nämligen att bestrida

ekiperingshjelp, månadslön och dagaflöning åt reservofficerare och

reservintendenter.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva:

att till reservofficer och reservintendent, som hädanefter

antages, må från anslaget till reservbefälet

utgå dels ekiperingshjelp, 500 kronor, att utbetalas

vid första utnämningen, dels ock under tjenstgöring

lön och dagaflöning för tjenstgöringstiden med samma

belopp, som fast anstälda officerare af motsvarande

grader ega åtnjuta;

att till de reservofficerare och reservintendenter,

som efter år 1892 antagits, må från och med innevarande

år från samma anslag under tjenstgöring utgå

s. 107 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 107

lön och dagaflöning enligt nyssnämnda beräkningsgrund;

samt

att de reservofficerare och reservintendenter, som

hädanefter antagas, må, derest de fullgöra den tjenstgöringssk)ddighet,

som nu är eller framdeles kan varda

för reservofficer eller reservintendent stadgad, efter

uppnådda femtiofem års ålder under sin återstående

lifstid åtnjuta en årlig pension till belopp af trehundra

kronor.

Ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation.

Detta anslag, h vilket uti riksstaten för innevarande år är upptaget [11.]

till 53,500 kronor, skulle i följd af inträffad afgång bland de embets- de^ani”“slaaf„

och tjensteman, för hvilka anslaget är afsedt, kunna minskas med 6,500

kronor till 47,000 kronor.

Jag har emellertid här ofvan under [1.] uttalat, att, under förutsättning

af bifall till hvad jag der föreslagit beträffande förändrad organisation

af arméns förvaltning, tre namngifna tjensteman skulle blifva

öfvertaliga, hvadan medel till bestridande af löner, tjenstgöringspenningar

och ålderstillägg till desse tjenstemän icke komme att å

vederbörande stater finnas anvisade, och har jag derför ifrågasatt,

att medel för detta ändamål skulle med 11,500 kronor anvisas att

utgå från nu förevarande anslag.

På grund häraf och då anslaget i fråga således bör ökas med

(11,500—6,500) 5,000 kronor, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen

att, vid bifall till hvad under [1.] föreslagits, öka

anslaget till ersättning åt vissa löntagare i följd af

arméns omorganisation, nu ............ kronor 53,500: —

med ....................................................... x> 5,000: —

till ........................................................... kronor 58,500: —

Remontering och skoning m. m. för garnisoneratle arméns hästar.

Under [5.] härofvan har jag omförmält, att ett bifall till min der [12.]

gjorda hemställan om nådigt godkännande af ny stat för Gotlands ökning af

detta anslag.

s. 108 Kontrollera mot PDF

C1».]

Ökning af

detta anslag.

108

Fjerde hufvudtiteln.

trupper skulle, enligt livad arméförvaltningen anmält, föranleda en ökning

af nu ifrågavarande anslag med 1,600 kronor.

På grund häraf hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen

att, vid bifall till hvad under [5, a] föreslagits,

öka anslaget till remontering och skoning m. m. för

gamisonerade arméns hästar, nu kronor 170,670: —

med........................................................ » 1,600: —

till

kronor 172,270

Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet.

Försatt vid denna skola kunna emottaga så många elever, att alla

underlöjtnanter vid infanteriet skulle kunna genomgå densamma, innan

de vunne befordran till löjtnantsgraden, och samtidigt plats finnas för

en del subaltern officerare vid kavalleriet, aflät Eders Kongl. Maj:t nådig

proposition till 1883 års Riksdag om förhöjning af ifrågavarande anslag

från 18,000 kronor till 31,000 kronor, hvilken framställning äfven vann

Riksdagens bifall. Kostnaden kunde då inskränkas till detta belopp,

dels emedan det endast var fråga om att utbilda de unga, nyligen från

krigsskolan utgångne officerarne till goda skyttar och instruktörer i

skjutning, och dels enär Eders Kongl. Maj:t ansåg, att eleverna under

kursen vid skjutskolan ej behöfde erhålla större ersättning än dagaflöning

på den grund, att dylik kurs då var ett kompetensvilkor för

erhållande af befordran till löjtnantsbeställning på stat vid infanteriet

och således hörde till den utbildning, som kräfdes af infanteriofficerare,

liksom ridskolan af kavalleriofficerare och artilleri- och ingeniörhögskolan

af artilleri- och fortifikations-officerare.

Under den tid, som förflutit, sedan anslaget till skjutskolan för infanteriet

och kavalleriet sålunda höjdes, har visserligen den enskilda

skjutskickligheten och framför allt befälets förmåga att meddela undervisning

i skjutning i ej ringa grad gått framåt tack vare skjutskolans

verksamhet, förbättrad undervisning i detta hänseende vid volontärskolan

å Karlsborg och krigsskolan samt ökadt tillfälle till öfning här-,

utinnan under de förlängda beväringsöfningarna, så att det ej längre

är nödvändigt, att den unge infanteriofficeren genomgår en särskild

utbildningskurs vid skjutskolan, hvarför Eders Kongl. Maj:t äfven upphäft

nyssnämnda föreskrift, att dylik kurs skulle vara ett vilkor för

befordran öfver underlöjtnantsgraden vid infanteriet, men å andra sidan

s. 109 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 109

ställas numera större fordringar på befälet, än att kunna skjuta och

meddela denna färdighet åt andra, i det att man kräfver af befälet

och särskildt af officerarne, att de skola kunna leda truppernas eldgifning

och utbilda densamma i eldstrid; ty huru skickliga skyttar soldaterna

i ledet än må vara, kan intet nu för tiden uträttas med en trupp,

som ej blifvit särskildt skolad i eldstrid och ej föres af officerare, som

ej endast till fullo känna gevärets skjutegenskaper, utan äfven förstå

att så föra truppen under eldstrid, att den, utan att sjelf lida större

förluster än nödvändigt är, kan med sin eld tillfoga fienden så stor

manspillan som möjligt och samtidigt spara ammunitionen, så att dylik

ej må saknas i det afgörande ögonblicket.

Ju mera vapentekniken gått framåt, ju mera snabb- och långskjutande

gevären blifvit, desto större betydelse har eldledningen fått, och

då nu vår armé kommer att beväpnas med repetergevär, måste sådana

åtgärder vidtagas, att officerarne, isynnerhet de äldre, kompanicheferna

och regementsofficerarne, besitta erforderliga kunskaper uti denna vigtiga

del af tjensten, och som följd häraf eu omorganisation af skjutskolan

ega rum.

Eders Kongl. Maj:t har ock den 22 sistlidne oktober gifvit en kommission

i uppdrag att afgifva underdånigt förslag till de ändringar i

infanteriskjutskolans organisation, som betingas dels af de ökade fordringarna

på skjututbildningen vid infanteriet och kavalleriet, dels deraf

att nämnda skolas genomgående ej längre utgör kompetensvilkor för

befordran till löjtnant vid infanteriet.

Kommissionen, som den 8 sistlidne december afgifvit sitt förslag,

har ansett, att vid skolan borde anordnas 2 kurser, en för äldre subalternofficerare

och en för regementsofficerare. Till den förra kursen

skulle beordras högst 50 officerare i en tjensteålder af 12 — 15 år, således

i en ålder, vid hvilken de, på samma gång som de ännu vore

mottagliga för undervisning i personlig skjutfärdighet, snart kunde vänta

befordran till kaptensgraden, så att de vid skjutskolan vunna kunskaperna

och färdigheterna sedermera kunde i betydlig grad komma till

nytta för kompani-(sqvadrons-)chefen. Vid den senare kursen, som

skulle ega rum under den förra kursens sista veckor, skulle enligt kommissionens

förslag högst 10 regementsofficerare närvara, på det att

äfven dessa högre ledare af öfningarna i skjutning och eldstrid vid

regementena skulle blifva utbildade för denna sin uppgift. Den förra

kursen skulle räcka i 70 dagar, den senare i högst 20 dagar.

Då skolans uppgift hädanefter skulle blifva ej endast att utbilda

skyttar och instruktörer i skjutning, utan framför allt att lära arméns

s. 110 Kontrollera mot PDF

110 Fjerde hufvudtiteln.

officerare af infanteriet och kavalleriet att föra trupp under eldgifning

och utbilda densamma för eldstriden, måste trupp såsom undervisningsmateriel

kommenderas till skjutskolan, och har kommissionen derför

föreslagit, att trupp af en fältstark plutons styrka skulle bildas genom

kommendering från arméns samtliga infanteriregementen och corpser

af 60 volontärkorpraler (vice korpraler), som egde utsigt till underofficersbefordran

och för hvilkas framtida tjenstgöring eu dylik kommendering

måste vara i hög grad gagnelig. Denna trupp skulle stå under

särskildt kommenderadt befäl, på det att skolan icke måtte betungas

med tillsynen öfver truppen eller med sådan utbildning af densamma,

som ligger vid sidan af skolans hufvudändamål. Om än undervisningen

under större delen af skolan nödtorfteligen kunde bedrifvas med så liten

styrka som en pluton, måste dock denna under sista veckan af skolan

utsvälla till minst ett fältstarkt kompanis styrka för att öfningarna då

skulle kunna få något större omfattning. Nödvändigheten häraf framträder,

såsom kommissionen framhåller, särskildt deraf, att motsvarande

kurser vid utländska skjutskolor hafva under hela kursen ett kompani

till förfogande såsom utbildningsmateriel.

I likhet med förhållandena under de senaste åren, då gardestrupp

kortare tid beordradts till skolan, har kommissionen föreslagit, att de

två plutoner, som behöfvas för att, jemte nyssnämnda pluton, bilda ett

kompani, skulle erhållas från gardesregementena, liksom äfven behöfligt

handräckningsmanskap under hela skolkursen.

Kommissionen anser vidare, att skolan borde göras till en fast och

i viss mån ständigt verkande institution, d. v. s. att chef och förste

lärare borde erhålla en flerårig anställning vid skolan och vara dess

målsmän. Derigenom skulle nämligen en bättre undervisning än hittills

kunna lemnas, mera kontinuitet och stadga än förr i skolans verksamhet

ernås, samt krigsstyrelsen under årets hela lopp eg a tillgång till

lämplig personal för utredning af skjutfrågor, bearbetning af rapporter

och anställande af försök inom de grenar, som beröra skolans verksamhet.

Chefens och lärarnes verksamhet såsom krigsstyrelsens sakkunniga

biträden har kommissionen tänkt sig ordnad sålunda, att chefen

och någon eller några af lärarne årligen å bestämd tid efter skolans

slut, förslagsvis under en månad, skulle sammanträda för att bearbeta

från truppförbanden inkomna rapporter och utreda frågor, som stå i

samband med deras verksamhet, men att de äfven dessutom vid förefallande

behof skulle stå till förfogande för att utföra försök eller för

att göra skriftliga utredningar, som beröra deras fack. På grund af

denna ökade tjenstgöringsskyldighet för chef och lärare har kommis
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Fjerde hufvudtiteln.

sionen ansett, att de borde erhålla, förutom dagtraktamente under tjenstgöringen,

arfvoden för sina befattningar.

Hvad elevernas aflöning beträffar, har kommissionen föreslagit, att

desse, för hvilka kursen, såsom förut nämnts, ej längre vore ett kompetensvilkor

för befordran till löjtnantsbeställning på stat, skulle erhålla

samma ersättning som vid öfriga militära kommenderingar med trupp

utom regementets stånd, eller dagtraktamente efter lägre beräkningen,

i stället för den nu utgående dagaflöningen.

De årliga kostnaderna för en enligt dessa grunder organiserad

skola har kommissionen beräknat sålunda:

arfvoden åt chef, lärare, redogörare, vaktmästare och

oldtfru ...........................................................................

dagtraktamenten åt chef, adjutant, lärare, repetitörer,

elever, läkare, gevärshandtverkare och

skrifbiträde under skolan ......................................

åt chef och lärare efter skolans

slut .................................................................

reseersättningar till och från skolan ........

kostnad för volontärplutonen..........................

för gardestruppen ............................

för handräckning och hästskötare

dagtraktamenten

d:o

d:o

d:o

sista veckan...............

d:o för skjutfält...............

hyror till bostadsinnehafvare

kostnad för inventarier..........

d:o för materialier............

diverse utgifter...........................

kronor 4,600:

16,150: 80

»

800

—

»

6,630

—

»

8,579

34

»

400

—

under

»

889

96

»

1,267

32

...........

»

3,500

—

»

2,000

—

v

3,000

—

»

1,500

—

*............

2,682

58

summa

kronor

52,000

1

hvartill skulle komma kostnaden för ökad ammunitionsförbrukning

samt en kostnad för en gång af 19,000 kronor för inredning af kasern

åt volontärplutonen och ordnande af ett lämpligt öfningsfält.

öfver detta förslag har arméförvaltningen å artilleridepartementet

den 23 nästlidne december afgifvit underdånigt utlåtande

samt dervid, i hufvudsak förordande förslaget, påpekat, att kostnaderna

för ammunition vid skjutskolan, som år 1897 uppgått till omkring 10,000

kronor, enligt hvad kommissionen antagit, skulle komma att ökas med

ungefär lika mycket, om den föreslagna organisationen blefve genom
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112 Fjerde hufVudtiteln.

förd, samt att, då arméförvaltningen fortfarande borde kostnadsfritt

för skjutskolan tillhandahålla densamma erforderlig ammunition, anslaget

till »arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar

och materiel» borde ökas med nämnda summa eller 10,000 kronor.

Det förslag till ny organisation af skjutskolan för infanteriet och

kavalleriet, för hvilket jag nu i hufvudsak redogjort, får jag på det

varmaste tillstyrka, emedan jag anser detta förslag vara egnadt att i

väsentlig grad höja utbildningen inom armén i en af de vigtigaste

tjenstegrenarna. Att föreslå höjning af det nuvarande anslaget till

ifrågavarande skola, 31,000 kronor, med hela det belopp, hvartill kommissionen

kommit, eller 21,000 kronor, torde dock ej vara nödvändigt,

enär kostnaderna för den volontärpluton, som skulle till skolan beordras,

torde böra bestridas från anslagen till det icke garnisonerade infanteriets

och det indeltå kavalleriets samt till de värnpligtiges vapenöfningar

med hälften från hvardera anslaget, då ju ändamålet med volontärernas

kommendering till skjutskolan är, ej endast att bereda skjutskolans

elever erforderlig undervisningsmateriel, utan lika mycket att

utbilda volontärerna till skjutinstruktörer. Då dessa kostnader skulle

uppgå till omkring 8,500 kronor, behöfver alltså anslaget till skjutskolan

icke höjas med mera än 12,500 kronor.

Den utgift för en gång, som omorganisationen af skjutskolan skulle

kräfva och som skulle uppgå till 19,000 kronor, torde kunna bestridas

af för handen varande besparingar å hufvudtiteln, utan att särskilda

medel dertill behöfva af Riksdagen äskas.

Deremot lärer anslaget till »arméns vapen, ammunition och skjutöfningar

samt artilleriets öfningar och materiel» böra, i enlighet med

hvad arméförvaltningen hemstält, förhöjas ej mindre med de 10,000

kronor, som den ökade ammunition sförbrukningen vid skjutskolan skulle

komma att kosta, utan ock med ytterligare 18,000 kronor till betäckande

af de kostnader, som skulle uppstå till följd af en del nya skjutöfningar

vid regementena, som kommissionen ansett sig böra föreslå

och arméförvaltningen tillstyrkt. Kommissionen har nämligen föreslagit,

att, på det befälet måtte bibehålla och utveckla den skjutskicklighet,

som bibringats detsamma under dess utbildning, samt enär det icke

vore möjligt eller lämpligt att öka officerarnes och underofficerarnes

skjutöfningar under vapenöfningstiden utöfver de nu föreskrifna, då ju

deras tid derunder vore till fullo upptagen af andra öfningar, hvarje

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Fjerde liufvudtiteln.

officer och underofficer vid infanteriet och kavalleriet årligen skulle få

sig tilldelade 60 skarpa patroner till fria skjutöfningar mellan vapenöfningstiderna.

Vidare har kommissionen framhållit vigten af att trupperna

inspekteras i skjutning liksom i andra öfningar och att för detta

ändamål minst 500 skarpa patroner per bataljon böra anslås.

Ökningen på grund häraf i ammunitionsförbrukningen vid armén

har arméförvaltningen beräknat till 200,000 skarpa patroner om året

och på denna grund begärt en ökning i anslaget till »arméns vapen

in. m.» af 18,000 kronor. Hela ökningen på detta anslag med anledning

af krafvet på förbättrad skjututbildning inom armén skulle alltså

blifva 28,000 kronor, och anhåller jag, som till fullo gillar kommissionens

förslag och ej har någon anmärkning mot arméförvaltningens

beräkning, att få återkomma härtill vid behandlingen här nedan under

[17.] af nyssnämnda anslag.

På grund af hvad jag nu anfört, hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t täckes föreslå Riksdagen

att öka anslaget till skjutskolan för infanteriet

och kavalleriet, nu.............................. kronor 31,000: —

med........................................................ » 12,500: —

till ........................................................ kronor 43,500: —

Krigsskolan.

Såsom Eders Kongl. Maj:t behagade erinra sig, anhöll Riksdagen

i underdånig skrifvelse den 18 sistlidne maj, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes förelägga Riksdagen förslag till ny stat för krigsskolan å Karlberg,

enär den för skolan gällande staten icke längre kunde anses

lämpa sig för de förhållanden, som derstädes på senare tider inträdt.

Sedan Eders Kongl. Maj:t med anledning häraf anbefalt Hans Kongl.

Höghet Kronprinsen, i egenskap af inspektör för militärläroverken, att

inkomma med dylikt förslag, har Hans Kongl. Höghet med underdånig

skrifvelse den 21 sistlidne oktober öfverlemnat. ett af chefen för

krigsskolan upprättadt förslag till ny stat för skolan, och har Hans

Kongl. Höghet dervid förklarat sig på de skål, chefen för krigsskolan

anfört, tillstyrka det af honom upprättade förslaget.

Chefen för krigsskolan har i fråga om de lnifvudgrunder, enligt

hvilka han upprättat sitt förslag, till en början anfört, att han uti förBih.

till Iliksd. Vrot. 181)8. 1 /Samt. 1 A/d. 1 lläft. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114 Fjerde hufrudtiteln.

slaget tagit behörig hänsyn till det, hvari krigsskolan såväl i afseende

på organisation som undervisningssätt skilde sig från de högre

militärläroverken, krigshögskolan samt artilleri- och ingeniörhögskolan,

utan att han dock dervid underskattat betydelsen af att söka åstadkomma

likhet i motsvarande delar mellan ifrågavarande läroverks lönestater.

Redan krigsskolans organisation såsom ett kaserneradt. truppförband

nödvändiggjorde i och för sig en befäls kategori (kompanibefälet)

och tjensteåligganden, hvilka icke egde någon motsvarighet vid de båda

högskolorna. Han hade derför icke heller ansett sig kunna utgå från

samma grunder för den nya statens löneformer, som dem, hvilka syntes

vara tillämpade vid dessa högskolor. De i den nu gällande staten

upptagna aflöningsformerna hade han trott sig böra bibehålla för chefen,

slottspastorn och läkaren, aflöningen för chefen dock Överflyttad helt

och hållet på skolans stat. För öfriga befattningar, hvilka dels möjligen

kunde vara eller borde blifva af mera tillfällig natur, hade han ansett

aflöningen böra utgå i form af dagtraktamente samt ett större eller

mindre arfvode, såsom varande tidsenligare och mera i öfverensstämmelse

med den form, i hvilken aflöningen utginge för andra dem liknande

tjensteuppdrag inom armén.

Redan länge hade behofvet af förstärkta lärarekrafter vid skolan

gjort sig kännbart och man hade hittills förskaffat sig dessa krafter

dels genom att taga kompaniofficerarne mera i anspråk såsom biträdande

lärare eller instruktörer vid de taktiska tillämpningsöfningarna (såsom

krigsspel, taktiska skrifningar och fältöfningar) och dels genom att anlita

lärarekrafter utanför skolan, som mot tillfällig, ofta ringa, stundom

ingen ersättning bit räd t vid undervisningen. Då erfarenheten emellertid

visat att, i mån af ökade öfningar inom armén, allt större och större

svårigheter mött, att utom skolans egen personal erhålla dessa erforderliga

lärarekrafter, att behofvet häraf för det ena eller andra ämnet

med tiden vexlat samt att de, med nu tillämpade tjenstgöriugsförhållanden,

icke skulle kunna anskaffas utan allt för stora kostnader, hade

chefen för krigsskolan ansett det lämpligt och nödvändigt, att skolans

lärare af krigsundervisningskommissionen för ordnades med hufvuduppgift

att undervisa i ett visst ämne med dertill hörande tillämpningsöfningar

men derjemte med skyldighet att deltaga i det öfriga utbildningsarbetet,

der chefen, för undervisningens främjande, så funne nödigt,

samt att förty i staten endast uppfördes ett visst antal lärareaflöningar,

utan att der i allmänhet faststäldes, för hvilka ämnen de olika aflöningarna

vore afsedda. Liknande undervisningsskyldighet ansåge han

nödigt att äfven kompanibefälet tillförbundes, och på denna utsträckta

s. 115 Kontrollera mot PDF

Fjerde liufvudtiteln. 115

undervisningsskyldighet för lärare och kompanibefäl vore det, som han

grundat aflöningsbeloppens storlek uti den föreslagna nya staten.

Genom denna anordning skulle också tjenstgöringen rättvisare kunna

fördelas i förhållande till den derför utgående ersättningen; man skulle

vinna fördelen att för elevernas utbildning få använda lärarekrafter,

af hvilka man finge vänta, att de med sin kännedom om skolans förhållanden

och dess elever skulle utöfva ett större och bättre inflytande

än tillfälliga, skolan utomstående, och denna befäls och lärares mångsidiga

användning skulle såväl hos dem sjelfva, som hos elever och i

allmänhet skärpa åsigten om nödvändigheten att vid den allmänna officersbildningen

förvärfva och sedan vidmagthålla en allsidig militärisk

utbildning.

Beträffande de särskilda befattningarna vid skolan och först chefsbeställningen,

har han erinrat, att chefen under en längre följd af år

åtnjutit sin egentliga aflöning å generalstabens stat, men att då, i anseende

till det i hög grad ökade arbetet inom generalstaben, särskildt

till följd af 1892 års förbättrade härordning, det från början sparsamt

tillmätta antalet platser inom denna stab visat sig vara allt mer och

mer otillräckligt, generalstaben torde ega fullt berättigade anspråk på

att kunna helt förfoga öfver den personal, som funnes upptagen å dess

lönestat. Då emellertid det arbete, som krigsskolan kräfde af sin chef,

upptoge hans tid fullständigt, utom möjligen delvis under uppehållet i

och för vapenöfningarna, och således generalstaben icke annat än helt

undantagsvis kunde draga direkt fördel af hans arbete, kunde det med

mycket fog anses, som om krigsskolan nu till en del lefde på generalstabens

bekostnad. Då det nu icke heller torde böra ifrågasättas, att

chefen för krigsskolan under sin chefstid vid skolan skulle tillhöra

något visst truppförband, enär stora olägenheter måste vara förenade

med en sådan anordning, syntes det vara lämpligast, att i den nya

staten för krigsskolan uppföra chefen med generalstabsöfverstelöjtnants

aflöningsförmåner samt ett årligt arfvode, som i öfverensstämmelse med

det till chefen för artilleri- och ingeniörhögskolan utgående borde bestämmas

till 1,500 kronor.

Beträffande adjutanten vid krigsskolan, så vore han, i likhet med

hvad som tillämpades vid artilleri- och ingeniörhögskolan, tillika bibliotekarie.

Båda dessa hans befattningar kräfde dock mera arbete än motsvarande

befattningar vid nämnda skola och ännu större blefve skilnaden

i detta hänseende mellan skolans adjutant och de två repetitörerna

vid krigshögskolan, hvilka egentligen vore att anse som adjutanter.

Förutom nämnda befattningar hade adjutanten vid krigsskolan derjemte

s. 116 Kontrollera mot PDF

116 Fjerde hufvudtiteln.

rätt stor uppbördsmannaskyldighet och dermed förenadt ansvar och arbete.

I den mån, som elevantalet vid krigsskolan ökats och arbetet

mera rigtats på individens utbildning, i samma mån hade också adjutantens

tjensteåligganden väsentligt ökats. Det vore alltså endast en gärd

af rättvisa och billighet, att ersättningen derför något höjdes, hvarför

också föresloges, att den skulle utgå med dagtraktamente i 365 dagar

å 3 kronor samt 200 kronors arfvode som uppbördsman, eller tillsamman

1,295 kronor.

Slottspastorn, som tillika vore kyrkoherde i Solna, hade icke någon

motsvarighet vid de båda högskolorna. Hans årliga arfvode från krigsskolan

vore nu 1,000 kronor, men har chefen på anförda skäl ansett,

att nästa gång slottspastor samtidigt med kyrkoherde i Solna tillsattes,

hans arfvode borde nedsättas till samma belopp, som regementspastor

vid garnisonerad trupp uppbure, eller 800 kronor.

Beträffande läkaren och redogöraren ifrågasättes icke någon ändring

i nu gällande bestämmelser.

Väbeln, tillika materialförvaltare, uppbure å nuvarande stat såsom

lön 1,200 kronor och kunde för denna sin befattning blifva pensionsberättigad.

Att han borde hafva varit eller vara militär, i regeln

en underofficer, helst fanjunkare, vore påtagligt. Så hade också under

de sista 15 åren varit förhållandet. Att till befattningen hafva

en pensionerad militär kunde emellertid icke vara fördelaktigt, ty,

om ock tillräcklig kraft och vakenhet kunde hos denne vara till

finnandes, då han tillträdde densamma, skulle förhållandet helt naturligt

inom några år förändras, och för så vidt väbeln då ej hänsjmslöst afskedades,

komme han ej att sjelf lemna eller af underlydande uttaga

det arbetsresultat, som vore önskvärdt. Chefen hade derför ansett, att

en ännu i full kraft varande energisk underofficer, exempelvis fanjunkare

i regemente, borde emot dagtraktamente för 3 år i sänder kommenderas

att bestrida väbelbefattningen vid krigsskolan. Dennes aflöning

vid skolan, fyllnaden i beklädnadsersättningen inräknad, skulle

i så fall uppgå till 962 kronor 50 öre, emot nu varande 1,200 kronor,

hvarjemte särskild pensionering af väbeln blefve obehöflig.

För veterinärvården hade Kong]. Maj:t de senare åren medgifvit, att

100 kronor fått utbetalas af krigsskolans besparingar. Genom förändrade

anordningar för hästanskaffningen i följd af ökadt elevantal och

belmfvet af ökad ridundervisning hade antalet hästar i krigsskolans stall

sedan 1890 småningom ökats till omkring det dubbla. Det kunde derför

icke förutsättas, att veterinärvården framgent skulle kunna erhållas

s. 117 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufnidtiteln. 117

för endast 100 kronor, utan hade i förslaget till stat upptagits 200

kronor.

Den för kompanistaten nu tillämpade lönestaten upptoge aflöning

för 1 kompanichef med 2,500 kronor och för 4 kompaniofficerare med

1,000 kronor hvardera, eller för samtlige dessa officerare tillsammans

6,500 kronor. På sätt närmare framginge af den nu föreslagna staten,

vore årlig aflöning i dagtraktamente, förslagsvis under 330 dagar, och

arfvoden der upptagna för 1 kompanichef (kapten) med 2,520 kronor,

för 3 kompaniofficerare (subalterner) med 1,190 kronor för hvardera

samt för 1 kompaniofficer (subaltern) med 1,490 kronor, eller för samtliga

tillsammans 7,580 kronor.

Å lärarestaten vore för närvarande uppförd aflöning för 5 förste

lärare med 1,500 kronor och för 4 andra lärare med 1,000 kronor hvardera,

för 1 lärare i ridning med 1,000 kronor samt för 1 lärare i militär

sundhets- och förbandslära och 1 lärare i hästkännedom med 300

kronor för hvardera, eller tillsammans för samtlige der upptagna lärare

13,100 kronor. Såsom likaledes framginge af den nu föreslagna staten,

upptoge denna dagtraktamente, förslagsvis under samma antal dagar

som för kompaniofficerarne, för 5 lärareplatser, afsedda att besättas

med kaptener, och 5, afsedda för subalternofficerare, hvilken aflöning

tillsammans skulle för hvar och en af de förra uppgå till 1,520 kronor och

för de senare till 1,190 kronor. Derjemte vore å denna stat upptagna

dagtraktamenten under förslagsvis 90 dagar och arfvoden under samma

tid med tillsammans 720 kronor för 2 lärareplatser i och för nödvändiggjord

reglering af lärarnes aflöning vid ombyten af lärarepersonal, äfvensom

ett årligt arfvode af 300 kronor för 1 lärare i militärförvaltning,

eller tillsammans för samtliga lärarepersonalen 14,570 kronor.

Nämnda aflöning för två lärareplatser under 90 dagar betingades deraf,

att, till följd af två lärokursers samtidiga pågående under 2 å 3 månader

årligen och önskvärdheten deraf, att lärareombyte ej skedde under

en och samma lärokurs, utan att samma lärare, som undervisat, äfven

utexaminerade läroverkets elever, lärarne nu förordnades för visst antal

lärokurser, men icke för kalenderår. Vid ombyte af lärare inträdde

derför de nya lärarne med inkommande yngre kursen i sin tjenstgöring,

medan ännu de afgående lärarne fortsatte sin tjenstgöring, så länge den

äldre kursen vore qvar. Under den tid två kurser vore samtidigt förlagda

vid skolan, tarfvades derför i de ämnen, der ombyte af lärare

förekommc, dubbel uppsättning af lärare. Af 10 lärare med i regeln 3

års kommendering skulle sådan dubbel uppsättning visserligen förekomma

för mer än ett ämne hvarje år i medeltal, såsom i förslaget

s. 118 Kontrollera mot PDF

118 Fjerde hufvudtiteln.

vore beräknadt; men då det dels ofta skedde, att andre läraren i ämnet

öfverginge till förste lärare för en ny period af tre år och dels några

läroämnen icke behöfde börja för yngre kursen förr, än den äldre

lemna! skolan, torde de ökade kostnaderna vid ombytet kunna jemkas

inom det uppförda beloppet i medeltal, dock alltid under förutsättning,

här såsom i andra fall, att chefen egde rätt att betäcka möjligen uppkommande

brist å en titel från besparingar å andra titlar.

Den föreslagna aflöningen å kompani- och lärarestaterna skulle således

komma att uppgå till 22,150 kronor, under det motsvarande aflöning

å nuvarande stater endast vore 19,600 kronor. Till skilnaden

2,550 kronor torde dessutom böra läggas 300 kronor, hvilka såsom arfvode

åt läraren i militär sundhets- och förbandslära vore upptagna under

läkarens aflöning, hvarigenom skilnaden ytterligare komme att ökas

till 2,850 kronor. Men härvid vore dock att märka, att för denna ökning

uti skolans stat bereddes aflöning åt ytterligare 1 lärare i krigskonst,

för hvilket ämne en extra lärare med 1,000 kronor årligt arfvode

under de sista 15 åren i allmänhet varit förordnad, 1 lärare i

militärförvaltning, för hvilken Kong]. Maj:t för hvardera af de två senaste

lärokurserna anvisat ett arfvode af 300 kronor att utgå af krigsskolans

besparingar, samt 1 stallofficer för upprätthållandet af den ordning

och vård, som det ökade hästantalet och den derför erforderliga

stallpersonalen nödvändiggjorde, och för hvilken ett årligt arfvode af

300 kronor borde utgå, hvarförutom besparingar komme att göras statsverket

i rese- och traktamentsersättningar. Det torde dessutom icke

behöfva ytterligare framhållas, att den utsträckta tjenstgöringsskyldighet,

på hvilken förslaget till ny lönestat för skolans kompanistat- och

lärarepersonal grundats, skulle i väsentlig mån kräfva större fordringar

på deras tid och arbete än hittills, hvarför de också skulle göra sig

väl förtjenta af den lilla förbättring i deras lönevilkor, som genom deusamma

komme att beredas dem.

I fråga om betjening sper sonalen måste förhållandena äfven gestalta

sig helt annorlunda vid krigsskolan än vid högskolorna. I dessa senare

kunde betjeningen inskränkas till eu eller två vaktmästare för städning

och eldning i expeditionsrum och lärosalar in. fl. lokaler samt för iordninghållande

af undervisningsmaterielen. Vid krigsskolan åter ålåge

det betjeningen icke blott ofvannämnda göromål och dessa i mycket

större omfattning, utan äfven allt bestyr, som åtföljde elevernas kasernering,

sjukvård, inventarie- och persedelvård, tillsyn och skötsel af

skolans olika rörsystem för gas, vatten och aflopp, stalltjenst, handräckning

under elevernas praktiska öfningar, tillverkning af skjutmateriel

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Fjerde hufvudtiteln.

m. m. samt underhåll och vård af kronoegendomen med byggnader,

park, skogsskötsel, hägnader och skjutbana, vakttjenst m. m. I mån,

som undervisningen utvecklats och fortginge i en praktisk rigtning,

ökades äfven betjeningens arbete. En del af betjeningen borde vara

fast anstäld eller tjenstgörande några år å rad. Särskildt borde detta

vara fallet med dem, som skulle handhafva persedeluppbörden och

persedelvården. En annan del af betjeningen kunde vara tillfälligt

anstäld. I båda fallen, men i synnerhet i det sistnämnda fallet, syntes

det sätt ganska lämpligt, som under de sista åren tillämpats, nämligen

att besätta sådana platser med permitterade soldater från icke garnisonerade

regementen. Sålunda hade såsom logementuppassare anstalts

infanterisoldater, hvilka under vapenöfningsuppehållet vid skolan tjenstgjorde

vid sina regementen, och såsom stalldrängar menige af kavalleriet,

hvilka samtidigt med hästarne återginge under en del af sommaren till

sina regementen. På detta sätt hade en relativ besparing i aflöning åt

den, i anseende till det under senare åren betydligt ökade elevantalet,

äfven ökade betjeningen kunnat göras för de tider af året, skolan ej

hade haft direkt behof af hela denna personals tjenst. Dylika anordningar

borde äfven för framtiden vara möjliga samt fördelaktiga.

Beträffande de olika befattningarna eller tjensterna, har chefen

anfört, att organistbefattningen på anförda grunder syntes kunna och böra

indragas.

Sjuksköterskan torde deremot böra bibehållas, utan att detta likväl

borde utesluta möjligheten att, om sådant längre fram skulle befinnas

önskvärdt, i hennes ställe få ytterligare en sjukvårdssoldat kommenderad

till skolan för helt år. Hennes arfvode utginge nu med 600 kronor

årligen, men borde förändras till dagaflöning med förslagsvis 1 krona

75 öre per dag för 365 dagar.

Förutom sjuksköterska hade från äldre tider 1 sjukhusdräng varit

anstäld vid krigsskolans sjukhus, sedan 1890 utbytt mot en kommenderad

sjukvårdssoldat. Denne borde bibehållas under erforderliga tider

af året. Kostnaden beräknades till dagtraktamente å 1 krona 50 öre

under förslagsvis 330 dagar årligen jemte munderingsslitningsersättning

å 33 öre per dag.

Den s. k. gasmästaren vore numera egentligen en sakkunnig uppsyningsman

öfver gas-, vatten- och afloppsledningar och ansvarade för

gasens tändning samt släckning in. in. Han borde derför erhålla ny

benämning och aflöning till honom utgå i form af dagaflöning med förslagsvis

1 krona 75 öre per dag för hela året i stället för nu utgående

årsarfvode af 600 kronor.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120 Fjerde hufyudtiteln.

Trumslagaren (spel) borde, såsom under ungefär sista årtiondet egt

rum, kommenderas till skolan under erforderliga tider af året, hvarför

kostnaden beräknades med dagtraktamente, förslagsvis under 330 dagar

å 1 krona 50 öre, och munderingsslitningsersättning å 33 öre per dag

för samma tid.

Kuskens kontanta aflöning kunde utgå ur staten, enär chefen enligt

förslaget skulle åtnjuta lönetillägg för tjenstehästar och derför skulle

bekosta dessas skötsel in. m.

Stallförmannens arfvode borde utbytas mot dagaflöning, förslagsvis

å 2 kronor per dag för hela året, 730 kronor; ökningen vore föranledd

af ökadt ansvar och ökadt arbete.

Den hittills gällande staten upptoge vidare 22 drängar med en

sammanlagd aflöning af 11,000 kronor. Af dessa drängar hade måst

uttagas 3 förmän, nämligen: 1 till kompaniförrådet och logementen, 1

till allmänna förrådet, kungsgården och yttre arbeténa samt 1 till undervisningslokalerna,

undervisningsmaterielen och slottet i allmänhet,

öfrig betjening utgjordes nu af 1 sjukvårdssoldat, åtskilliga drängar, 1

städerska och 1 renhållerska. Denna betjening vore fortfarande erforderlig

och borde hafva den tjenstgöringsskyldighet och aflöning, som

i förslaget närmare omförmäldes. Visserligen hade något förhöjda dagaflöningar

föreslagits i förhållande till gamla statens, men orsakerna

dertill voro särskildt de under årens lopp ökade lefnadskostnaderna och

de svårigheter, som redan nu tidtals yppat sig vid anskaffning af dugligt

och godt arbetsfolk till den äldre aflöningen, äfvensom sträfvan att,

då ej pensionering af skolans betjeningspersonal förekomme, underlätta

betjeningens uppsägning och ombyte. Det torde likväl böra förbehållas

chefen för skolan att efter rådande förhållanden få i detalj ordna

betjeningspersonalens såväl aflöningsvilkor som årliga tjenstgöringstid,

antagning och uppsägning m. in.

Till böcker och instrument in. m. till stående biblioteket upptoges i

nuvarande stat 500 kronor och till skrifmaterialier likaledes 500 kronor,

tillsammans 1,000 kronor. I medeltal hade dessa båda titlar tillhopa

under åren 1892—96 kräft kronor 1,209: 91 per år. Å ena sidan hade

visserligen inbindning af en ganska stor myckenhet gamla handlingar

samt renovering af flera gamla oljemålningar, tillhörande skolans tafvelsamling,

kräft större kostnader, än vanligen borde ifrågakomma, sedan

allt blefve fullt ordnadt, men å den andra ökades här likasom annorstädes

behofvet af blankett- och annat tryck för expeditionerna samt

äfven af skrifmaterialier till följd af ökad skriftvexling. Det föresloges

s. 121 Kontrollera mot PDF

Fjerde liufvudtiteln. 121

derför, dels att kostnaderna af ifrågavarande slag redovisades under en

gemensam rubrik och dels att dertill i staten upptoges 1,200 kronor.

Af de 13 hästarne, som i nuvarande stat omförmäldes, voro 10 afsedda

till ridhästar i och för elevernas undervisning i ridning, 1 till

arbetshäst för skolans och kungsgårdens behof och 2 till vagnshästar

till chefens förfogande, på hvilka äfven den nuvarande chefen varit

beriden. Till bestridande af härför erforderliga kostnader hade varit

anslagna 3,000 kronor. Att denna summa ej kunde räcka till vinnande

af ett fullgodt resultat, torde lätt inses. Vid krigsskolan kunde nämligen

remonter ej lämpligen dresseras, enär de flesta ryttarne, eleverna,

voro alldeles ovana vid ridning. Inköp af unga, fullt dresserade hästar

åter vore dyrbart, och äfven om dylikt inköp af hästar kunde ske,

skulle inom få år dylika hästars duglighet för rationel ryttareutbildning

hafva nedgått till följd af den ständigt återkommande tjensten såsom

undervisningsmateriel för, hvad ridkonsten beträffade, på lägsta rekrytstadiet

stående elever. Då nu af ekonomiska och praktiska skäl i allmänhet

blott något äldre hästar kunde till krigsskolan inköpas, måste

deras tjenstetid vid skolan blifva jemförelsevis kort och hästarna ofta

blifva af mindre lämplig beskaffenhet. Hästantalet borde kunna vexla

med elevantalet och således ganska ofta komma att än ökas, än minskas.

Detta åter skulle stöta på stora svårigheter, om remontering

skulle ske åt skolan för statsmedel. Deremot mötte det ej svårighet

att, beroende på elevantalet, utfodra ett större eller mindre antal hästar,

ty fourageringen betalades från elevafgifterna, hvilkas sammanlagda

belopp ökades och minskades med elevantalet. I stället för att hålla

egna ridhästar hade skolan börjat uppgöra med enskilde hästegare om

att vid skolan låta utfodra ridhästar mot rätt för skolan att begagna

dem för ridundervisning och tjenstgöring. Småningom och i allmänhet

från slutet af 1890 till och med 1895 hade dylika uppgörelser egt rum

med rusthållare af lifregementets dragoner. 1895, 1896 och 1897 hade

ridhästarne tagits på utfodring från Norrlands dragonregemente. Härigenom

hade följande fördelar vunnits: remonteringskostnaderna för

ridhästarna besparades och kunde tjena andra krigsskolans ändamål,

för ridundervisningen erhöllos, utan kostnad, i lämplig ålder varande

dresserade hästar, hvilka kunde ombytas, om de visade sig ej längre

motsvara ändamålet o. s. v. Detta tillvägagångssätt hade alltså visat

sig fördelaktigt och borde fortfarande användas, till dess att det i en

framtid möjligen kunde befinnas ändamålsenligare, att för hvarje lärokurs

eleverna af kavalleriet vid kommenderingen till skolan beordrades

medföra tjenstehäst från vederbörligt truppförband, samt att derBih.

till Ri/csd. Prat. 1898. I Sami. 1 Afd. 1 lläft. 1(5

s. 122 Kontrollera mot PDF

122 Fjerde hufvudtiteln.

utöfver erforderliga hästar inkommenderades från i närheten förlagdt

kavalleritruppförbands eljest ej för tjenstgöring i anspråk tagna hästar.

I sammanhang dermed, att fast chefslön uppfördes på krigsskolans

stat och i denna aflöning inginge lönetillägg för 2 tjenstehästar och

fourageersättning, syntes vagnshästarnes remonterings- och underhållskostnader

kunna indragas. Häraf följde äfven indragning af kuskens

aflöning; men då otvifvelaktigt, vid många tillfällen tjensten hade fördel

af att chefen, i stället för till häst och åtföljd af sin ridknekt såsom

beriden hästhållare, kunde besöka hufvudstaden åkande, exempelvis

då det gälde ofta förekommande brådskande, på hvarandra följande

besök vid kasernerna, i landtförsvarsdepartementet, arméförvaltningen,

krigsundervisningskommissionen o. s. v., då ridning å gatorna skulle

fördröja utförandet, så syntes det vara för tjensten fördelaktigt och

emot chefen billigt, ifall skolan fortfarande underhölle erforderliga

åkdon samt kuskytterbeklädnad och att, då chefens ridnekt och ridhästar

ofta komme att direkt nyttjas i skolans ärenden, chefen berättigades

till kostnadsfri inqvartering och servis samt lyse och bränsle in natura

å Karlberg för sin hästskötare (ridknekt) äfvensom till fritt stallrum

derstädes för sina hästar.

Att arbetshäst med seldon och lämpliga arbetsfordon fortfarande

såsom hittills blefve erforderliga, vore gifvet. Titeln ifråga borde derför

komma att heta: »Remontering af 1 häst och underhåll af seltyg

och åkdon samt kuskytterbeklädnad«. Till bestridande af kostnaderna

härför hade i förslaget upptagits 1,500 kronor.

I samma mån, som krigsskolan blifvit en tillämpningsskola, hade

också de praktiska öfningarna blifvit allt mera förlagda utanför Karlbergs

område. Betydelsen af ombyte af terräng för de taktiska, fortifikatoriska

och topografiska tillämpningsöfningarna, på det undervisningen

ej skulle blifva stereotyp, insåges lätt. Under de praktiska sommaröfningarna

förde alltså krigsskolans elever ett mycket rörligt lif med

förflyttningar dels genom fotmarscher, dels med begagnande af något

transportmedel från en ort till en annan. Enligt häfd hade elevernas

dervid förekommande transporter m. m. bekostats af elevafgifterna,

men befälets och lärarnes dagtraktamenten och resekostnader m. m. af

statsmedel med i medeltal 3,032 kronor 32 öre per är för de sista

5 åren. Då detta rörliga lif, så nödvändigt för elevernas utbildning,

likväl för befäl och lärare måste blifva ganska dyrbart, syntes det billigt

att, oaktadt deras aflöning vore grundad på dagtraktamente, någon

särskild fördel bereddes dem under de praktiska öfningarnas period,

hvarför det nu föreslagits, att för den personal vid krigsskolan, hvars

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Fjerde hufvudtiteln.

aflöning utginge i form af dagtraktamente efter lägre beräkningen,

detta skulle utbytas mot traktamente efter resereglementet vid förläggning

utom Karlbergs område under tjenstgöring vid elevernas praktiska

öfningar och fälttjenstöfningar. Äfven med iakttagande häraf borde

nedsättning af kostnaderna vara att vänta deraf, att instruktörer från

andra orter i allmänhet ej behöfde hitkommenderas. Under antagande

att nyssnämnda nedsättning af kostnaderna komma- att uppväga de ökade

trafven på öfningarnas förläggning utom Karlbergs område, föreslogs

emellertid att vidblifva den hittills för denna titel beräknade

summan, 3,000 kronor.

Uti nu gällande stat funnos för ved och lyshållning beräknade

6,500 kronor. Medeltalet för de 5 sista åren gåfve en utgiftssumma

för bränsle och lyse af 5,320 kronor 42 öre men för de 3 sista åren

af 4,387 kronor 31 öre. Vid tidpunkten för den nu gällande statens

uppgörande fanns ej vattenledning till Karlberg och alltså ej heller

vattenafgifter. Sedan skolan erhållit vattenledning, hade vattenafgifterna

redovisats under titeln »extra utgifter». Då emellertid utgiften blifvit

ordinarie borde den också föras under en ordinarie titel, och hade den

ansetts lämpligast böra sammanföras med afgifterna för bränsle och

lyse. Då medeltalet för de sista åren syntes hafva så betydligt understigit

den i gällande stat upptagna siffran, att vattenafgifterna, omkring

1,200 kronor, ungefär motsvarade skilnaden, föreslogs att förblifva vid

samma siffra 6,500 kronor med inrymmande äfven af vattenafgifterna

derunder.

Byggnaders underhåll beräknades enligt den nu gällande staten till

7,000 kronor årligen. Medelkostnaden för hvartdera af de 5 sista åren

hade varit 16,824 kronor 50 öre. I fråga om anledningen till, att

dessa kostnader under senare åren blifvit så höga, har chefen lemnat

vidlyftig redogörelse, hvarpå jag ej nu torde behöfva inlåta mig; men

har han tillika yttrat, att det borde med ganska stor säkerhet kunna

antagas, att om underhållet för framtiden sköttes noggrant och planmässigt,

detsamma i allmänhet borde kunna utföras för en summa af

omkring 8,000 kronor årligen, hvarvid likväl vore att märka, att tillgångaime

då ej medgåfve sådana omfattande arbeten, som under de

senare åren utan extra anslag egt rum, men hvilka icke heller torde

behöfvas, så vidt ej sådana arbeten som t. ex. elektrisk belysning

eller lokalernas uppvärmning medelst värmelednings anbringande och

dylikt skulle blifva beslutade och komma till utförande.

I detta sammanhang borde dock, anför chefen för krigsskolan vidare,

erinras derom, att på kungsgårdens mark läge en del byggnader, som,

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Fjerde hufrudtiteln.

utan eller mot hyra af marken, i äldre tider fått uppföras och innehafvas

af enskilde. Rörande de flesta af dessa — de å Karlbergs trädgårdsmästareboställe

uppförda- uthusen och vid Nytomta varande byggnader

— hade sådana kontraktsbestämmelser uppgjorts, att de antingen redan

tillfallit eller inom vissa år, numera högst 19, komme att tillfalla staten,

hvarigenom dels med afseende å trädgårdsmästarebostället ökade och dels

med afseende å Nytomta ej obetydliga nya intägter (för hushyra) komme

att i sinom tid tillföras krigsskolan. För en del andra lägenheter (Nydal

invid den s. k. Lilla Hornsbergs svängbro) återstode ännu träffandet af

dylikt aftal. Genom dessa och dylika uppgörelser borde krigsskolans

extra inkomster komma att i en framtid ökas och således medel från

kungsgårdens och skolans område blifva tillgängliga för att utöfver det

i staten föreslagna beloppet underlätta i framtiden möjligen erforderliga

större ändringar och reparationer.

För inventarier och husgeråd hade medelkostnaden för år uppgått

till 2,350 kronor. Men det kunde antagas att, enär under denna titel

hörande effekter i allmänhet befunne sig i ett ganska godt och till

antalet tillräckligt skick, den af ålder dertill beräknade årskostnaden af

2,000 kronor icke skulle behöfva öfverskridas.

Det kunde sägas om parken detsamma som om de äldre byggnaderna

med afseende å ålder och behof af underhåll. De äldre träden

voro i allmänhet innanruttna och hade vid stormar och stark blåst i

stort antal fälts till jorden. Det hade derför varit nödvändigt att göra

betydande gallrings- och planteringsarbeten, hvilkas kostnad ej kunnat

hållas inom gränserna för det i staten beräknade beloppet, 450 kronor,

utan uppgått i medeltal till 758 kronor 95 öre per år de sista 5 åren.

Det i gällande stat upptagna beloppet hade påtagligen efter senare

tiders behof varit väl knappt, årskostnaden 758 kronor 95 öre deremot

större, än hvad behofvet i framtiden vanligen borde blifva. Någon

sänkning under denna sistnämnda siffra torde dock anslaget hädanefter

kunna tåla, hvarför i förslaget uppförts 700 kronor.

Till stipendier för underlättande af officersekiperingen för behöfvande

utgående elever, som deraf visat sig förtjente, upptoge nu gällande

stat 6,000 kronor årligen, en summa, som också för framtiden

torde böra för ändamålet bibehållas.

Extra utgifterna hade under senare år, då en mängd arbeten måst

utföras inom hela området för krigsskolans förvaltning i och för allmänna

förbättringar, helt naturligt varit ganska höga. Medelsiffran för

år under de sista 5 åren uppginge till 7,644 kronor 29 öre, men, såsom

ofvan anförts, inginge deri också afgiften för vattenledningsvatten

s. 125 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 125

med ett årligt belopp af ungefär 1,200 kronor. Om denna kostnad,

som enligt förslaget skulle komma att utgå under titeln »Bränsle, lyse

och vatten», fråndroges, borde det i förslaget till den nya staten upptagna

beloppet, 7,224 kronor 70 öre, blifva tillräckligt.

Enligt tidigare och nu gällande bestämmelser samt behof skulle

chef, adjutant, tjenstgörande kompanibefäl, redogörare och väbel äfvensom

betjening vara å Karlberg boende, åtnjutande naturainqvartering

derstädes, hvarmed ock af ålder följt en till sin begränsning ej bestämd

servis in natura. Till reglering af detta förhållande borde framställning

till Riksdagen göras derom, att servisersättning och kaserneringskostnader

finge utgå på sätt, som närmare syntes af det föreliggande

förslaget till stat, att åtnjutas af betjeningen in natura men af

öfrig personal, som dertill kunde förklaras berättigad, i kontant.

Frånsedt servisersättning och kaserneringskostnader, hvilka särskilt

redovisades, skulle den sammanlagda kostnaden för tillämpningen af

den föreslagna staten uppgå till 88,300 kronor. Till bestridande af

denna kostnad föreslår chefen, att hittills för krigsskolan utgående

anslagsbelopp 76,729 kronor måtte ökas med ett belopp af 3,971 kronor,

hvilket ungefär motsvarar tillskottet i chefens aflöningsförmåner, och

att härtill måtte läggas de extra inkomster, skolan nu uppbure genom

arrenden, hyror, afgäld för till nya kyrkogården afträdd mark m. m.,

utgörande i rundt tal omkring 7,600 kronor, eller således tillhopa 88,300

kronor. Med ofvannämnda ökning af statsanslaget med 3,971 kronor

skulle emellertid, samtidigt med att krigsskolan erhölle sin chef på

skolans stat, i sjelfva verket för armén (generalstaben) vinnas en ny

öfverstelöjtnantsplats, hvadan ökningen i kostnad blott vore skenbar

och i stället å annat håll borde medföra en afsevärd besparing och

tillväxt i arbetskraft.

Med hänsyn till extra inkomsternas stabilitet har chefen erinrat, att

dessa inkomster hufvudsakligen utgjordes af arrenden, hyror och afgäld,

hvilka, om än underkastade någon vexling, .efter all sannolikhet

snarare skulle komma att ökas än minskas. Från 1889—1890 till

1895— 1896 hade medeltalet af extra inkomsterna stigit med omkring

2,000 kronor. Vidare har han erinrat om det under titeln »byggnaders

underhåll» rörande inkomsterna från Karlbergs trädgårdsmästareboställe

och från Nytomta sagda, hvadan med visshet kunde sägas att, förutom

annan höjning, i en icke allt för aflägsen framtid nya inkomster af

minst 1,000—1,500 kronor årligen borde komma att inflyta.

På grund af hvad sålunda anförts, har chefen för krigsskolan

föreslagit, att framställning till Riksdagen måtte göras om beviljande

s. 126 Kontrollera mot PDF

126 Fjerde hnfvudtiteln.

från och med år 1899 af ett reservationsanslag för krigsskolan å

Karlberg af 88,300 kronor, att användas i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med bifogadt underdånigt förslag till förnyad stat för krigsskolan,

med rätt tillerkänd chefen att använda under en titel gjorda

besparingar till bestridande af öfverstigande utgifter under en annan

titel samt med skyldighet för honom att, under hittills gällande dispositionsrätt

öfver kungsgårdens och skolans samt i vissa fall den s. k.

vestra skogens naturaprestationer enligt kongl. brefven den 23 maj

1815 och den 26 januari 1894, till statsverket inleverera samtliga

de kontanta extra inkomster, som kunde komma att inflyta för arrenden

och hyror, afgälder för afträdd mark m. m., åt hvad namn sådana kontanta

inkomster vore.

I sammanhang härmed har han ansett, att framställning borde

göras om det öfvergångsstadgande, att för sådana befattningar, för

livilka en sänkning i aflöningen föreslagits, förändringen af aflöningsbelopp

komme att inträda först vid nästa personalombyte; börande de

obetydliga belopp, som erfordrades för bestridande af härigenom ökad

kostnad, inbesparas å andra titlar.

Uti afgifvet underdånigt utlåtande har arméförvaltningen å civila

departementet framställt allenast, smärre anmärkningar vid det afgifna

förslaget, och har jag låtit iakttaga dessa anmärkningar i det förslag

till stat för krigsskolan, som jag ämnar tillstyrka Eders Kongl. Maj:t

att för Riksdagen framlägga.

Äfven t. f. chefen för generalstaben har uti ifrågavarande ärende

afgifvit underdånigt utlåtande och dervid på det lifligaste förordat, att

chefsbeställningen vid krigsskolan måtte uppföras å skolans stat, i likhet

med hvad förhållandet vore vid krigshögskolan. Att en öfveradjutants

stadigvarande bortkommendering från generalstaben för att

bekläda chefsbefattningen vid krigsskolan, på sätt som alltsedan 1875

egt rum, måste i hög grad menligt inverka på nämnda stabs arbeten,

vore uppenbart för en hvar, som kände dess verksamhet och visste att

af dess knappt tillmätta personal snart sagdt alla officerarne erfordrades

för skötandet af samtliga detaljer, af hvilka, i händelse af officersbrist,

några antingen måste åsidosättas eller ock allenast nödtorftigt handläggas

af de öfriga officerarne, bland hvilka alltför många tillika voro

upptagna af ansträngande lärareverksamhet. Af dessa och åtskilliga

andra angifna skäl vore det synnerligen magtpåliggande, att generalstabens

officerare icke blefve använda i sådana befattningar, hvilka för

längre tid komme att hindra dem från generalstabstjensten; och har

s. 127 Kontrollera mot PDF

Fjerde liufVudtiteln.

127

t. f. chefen för generalstaben förty hemstält, att chefen för krigsskolan

måtte uppföras å skolans stat i enlighet med hvad skolans chef

föreslagit.

Äfven jag tillstyrker på det lifligaste, att aflöning för krigsskolans

chef må uppföras å dess stat och icke, såsom nu, till hufvudsakligaste

delen bestridas från annat anslag. Att det måste medföra betänkliga

olägenheter, om en regementsofficer, särskild! der han tillhör generalstaben,

år efter år är af annat uppdrag förhindrad att tjenstgöra inom

generalstaben, torde icke vara tvifvelaktigt, om man betänker de

alltmera ökade göromål, som åligga generalstabens redan från början

knappt tillmätta personal. Men äfven om, såsom tänkbart vore,

till chef för krigsskolan utsåges en regementsofficer, tillhörande något

af arméns truppförband, skulle det medföra afsevärda olägenheter, om

han under hela året, utom måhända under repetitionsöfningarna, vore

förhindrad att sköta sin tjenst vid truppförbandet. Då härtill kommer,

att den ökade kostnad för statsverket, som skulle uppkomma, derest

chefen för krigsskolan erhölle aflöning å dess stat, icke är synnerligen

stor i förhållande till de olägenheter, som derigenom skulle försvinna,

anser jag förslaget härom så mycket mera beaktansvärdt. Den nuvarande

chefen för krigsskolan uppbär såsom major vid generalstaben

lön och dagaflöning med tillhopa 4,960 kronor samt å krigsskolans

stat ett arfvode af 3,000 kronor eller således tillsammans 7,960 kronor,

hvaremot för honom å generalstabens stat uppfördt lönetillägg

och fourageersättning för tjenstehästar, tillhopa 1,530 kronor, innehållas

och i likhet med generalstabens öfriga besparingar användas för andra

generalstabens utgifter. I den föreslagna staten äro chefens aflöningsförmåner

upptagna till sammanlagdt 8,490 kronor eller således 5,490

kronor mera än de 3,000 kronor, som chefen å krigsskolans nuvarande

stat uppbär. Afräknas från dessa 5,490 kronor de 1,530 kronor, som,

enligt hvad jag nyss nämnde, å hans majorslön vid generalstaben

innehållas och användas för annat generalstabens ändamål, skulle alltså

generalstaben genom den föreslagna förändringen erhålla en vid staben

tjenstgörande öfveradjutant för en ökad kostnad för statsverket af

allenast 3,960 kronor, hvilket belopp ju ej kan anses högt i jemförelse

med den ökade arbetskraft, som derigenom skulle tillföras staben.

I fråga om hvad den föreslagna staten innehåller rörande öfriga

befattningar vid skolan eller utgifter för dess ändamål, har jag intet

att erinra vid eller tillägga till hvad skolans chef derom anfört.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128 Fjerde hufvudtiteln.

Den föreslagna staten (se bil. n:o 13) slutar å ett sammanlagdt

belopp af 88,300 kronor, oberäknadt servisersättning och kaserneringskostnader,

af hvilka, såsom anmärkning 12 i staten utvisar, de förra

skulle utgå från anslaget till inqvarteringskostnader och de senare in

natura samt således ej föranleda särskild medelsanvisning. Beloppet

88,300 kronor skulle deremot bestridas på så sätt, att krigsskolans

anslag i riksstaten, som för närvarande utgör 76,729 kronor, förhöjdes

med 3,971 kronor till 80,700 kronor, hvarjemte återstående

7,600 kronor skulle bestridas med den uppbörd, som inflyter genom

hyror, arrenden, afgälder m. m. för lägenheter under kungsgården,

dock att härvid, på sätt anmärkning 1 i staten utvisar, hela det belopp,

som utöfver 7,600 kronor årligen på detta sätt inflöte, skulle komma

statsverket till godo. Jag tillåter mig härvid erinra, att krigsskolan

hittills oafkortad! disponerat öfver berörda inkomster och att det ej

lärer lida något tvifvel, att dessa inkomster i den närmaste framtiden

komma att uppgå till sådant belopp, att statsverket derigenom får full

ersättning för det belopp, 3,971 kronor, hvarmed skolans anslag i

riksstaten skulle förhöjas.

Att den föreslagna staten är beräknad för ett antal af högst 100

elever i hvarje kurs, torde böra nämnas; och lärer derför, om antalet

elever i någon kurs skulle blifva högre, det varda nödvändigt, att

Eders Kongl. Maj:t, om så erfordras, på sätt hittills egt rum, anvisar

särskilda medel till bestridande af de ökade kostnader, som häraf föranledas.

På grund af hvad sålunda anförts och då det af skolchefen ifrågasatta

öfvergångsstadgandet icke torde vara behöfligt, hemställer jag i

underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, med godkännande af det vid detta protokoll

fogade förslag till stat för krigsskolan (bil. n:o 13),

öka anslaget till krigsskolan, nu... kronor 76,729: —

med...................................................... » 3,971: —

till

kronor 80,700

Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg.

[15.] Sedan Riksdagen, med anledning af eu inom Riksdagen i ämnet

Minskning väckt motion, i underdånig skrifvelse den 15 maj 1895 anhållit, att

af detta

anslag.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 129

Eders Kongd. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för en omorganisation af

allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm och dervid taga under öfvervägande,

huruvida icke detta sjukhus’ förvaltning lämpligen skulle kunna

förläggas under Svea trängbataljon, samt derefter till Riksdagen inkomma

med det förslag, som af förhållandena kunde föranledas, behagade

Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 24 i nämnda månad uppdraga

åt dåvarande inspektören för trängen att med anledning af hvad

Riksdagen sålunda anhållit inkomma med underdånigt yttrande; och

har sagde inspektör, till åtlydnad af berörda nådiga befallning, aflåtit

sin ofvan omförmälda underdåniga skrifvelse den 12 november 1895,

deri han — med uttalande deraf, att bland de fel, som vidlådde den

nuvarande organisationen af allmänna garnisonssjukhuset, det förnämsta

vore, att sjukhuset saknade en militär chef för upprätthållandet af disciplinen

såväl bland de sjuke som bland det för sin utbildning till sjukhuset

kommenderade manskapet, äfvensom för ordnandet af detta manskaps

undervisning och för handhafvande! af sjukhusets ekonomi och förvaltning

—- föreslagit, att sjukhusets nuvarande direktion skulle upphöra

och sjukhuset ingå såsom en integrerande del af Svea trängbataljon och

sålunda i allt, såväl hvad anginge den militära som läkarepersonalen,

ställas under chefens för nämnda bataljon ledning och befäl, hvarjemte

han vidare föreslagit, bland annat, att såsom en följd häraf den ekonomiska

delen af sjukhusets angelägenheter borde handhafvas af Svea

trängbataljons förvaltning och att, för handhafvande af uppbörden m. m.

samt för skötseln af sjukhusets inventarier m. m., till tjenstgöring derstädes

borde placeras en förrådsförvaltare, hvaremot den nuvarande

sjukvårdsintendenten icke torde vara behöflig. Vidare har han ansett,

att Svea trängbataljons sjukvårds kompanis skolor borde förläggas till

sjukhuset, hvilket skulle medföra dels stora fördelar med afseende å

utbildningen af arméns sjukvårdssoldater, dels ock besparing derigenom

att nuvarande sjukhusdrängar och vaktmästare blefve öfverfiödiga.

Öfver detta förslag hafva underdåniga utlåtanden afgifvits af sjukhusets

direktion, medicinalstyrelsen samt armé förvaltningen å intendentsoch

civila departementen.

Sjukhusets direktion har instämt med inspektören för trängen derutinnan,

att den nuvarande, alltför talrika direktionen borde bortfalla

och sjukhuset ställas under befäl af eu militär chef för upprätthållande

af disciplinen inom sjukhuset och för handhafvandet af dess ekonomi

och förvaltning, äfvensom deri, att detta chefskap borde anförtros åt

chefen för Svea trängbataljon, men direktionen har deremot icke kunnat

biträda förslaget att sjukhuset skulle utgöra en del af nämnda baliih.

till Riksd. hot. 18U8. I Sami. 1 Afd. I Käft. 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Fjerde hufvudtiteln.

taljon eller att sjukhusets ekonomi skulle handhafvas af bataljonens

förvaltning, utan ansett nödigt, att denna ekonomi handhades af en

sjukhusförvaltning, bestående af chefen för Svea trängbataljon, såsom

tillika chef för sjukhuset, och en sjukhusintendent med biträde af en

kassakontrollant, hvarjemte direktionen ansett sig icke kunna tillstyrka,

att bataljonens sjukvårdskompanis skolor för beständigt förlädes till

sjukhuset, enär detta skulle medföra olägenheter både för bataljonen

och för sjukhuset. Närmast under chefen för sjukhuset borde, enligt

direktionens åsigt, lyda en öfverläkare, som helst borde vara regementsläkaren

vid Svea trängbataljon, samt en kapten från denna bataljon, hvilken

skulle kommenderas till tjenstgöring vid sjukhuset för att upprätthålla

disciplinen och ordningen derstädes. Vidare borde der anställas eu intendent

och ett auditörsbiträde samt på längre tid från trängbataljonen

dit kommenderas en subalternofficer, en fanjunkare såsom väbel och

två sergeanter, för hvilka samtliga, med undantag af auditören, bostad

vid sjukhuset borde beredas. Sjukhusvaktmästarne borde icke ersättas

med manskap från trängbataljonen, men väl med derifrån afskedade, i

reserven qvarstående korpraler, hvaremot läkare och öfrig nu icke

omförmäld personal vid sjukhuset borde förblifva oförändrad, så vidt

densamma ej berördes af den sålunda föreslagna omorganisationen; och

har direktionen tillika ifrågasatt, att någon ersättning borde beredas

chefen för Svea trängbataljon för de ökade göromål, han skulle komma

att erhålla.

Ofverfältläkaren vid Stockholms garnison och den civile ledamoten

af sjukhusets direktion hafva i vissa afseenden varit af skiljaktig mening,

på sätt af dem afgifna särskilda yttranden närmare utvisa.

Medicinalstyrelsen har tillstyrkt, att allmänna garnisonssjukhuset

måtte förenas med Svea trängbataljon och jemte all till sjukhuset hörande

personal ställas under chefens för nämnda bataljon befäl; att

närmast under honom befälet vid sjukhuset skulle föras af regementsläkaren

vid trängbataljonen såsom chefläkare; att sjukhusläkarebefattningarna

vid garnisonssjukhuset skulle bestridas af bataljonens båda bataljonsläkare,

saml* att underläkareinstitutionen vid sjukhuset måtte omorganiseras

till en utbildningskurs för blifvande militärläkare. Skälen

till denna sin hemställan har medicinalstyrelsen utvecklat i ett vidlyftigt

utlåtande, i hvars slut de sammanfattats sålunda, att den ifrågasatta omorganisationen

af sjukhuset skulle medföra följande fördelar, nämligen:

en med organisationen af flyttande sjukhus i fält i möjligaste mån öfverenstämmande

fredsorganisation; en mera tidsenlig förvaltning af sjukhuset

i förening med bättre ordning och disciplin inom detsamma; bättre sjuk
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 131

vård, enär sjukhusläkareplatserna skulle komma att besättas med äldre

och mera erfarna militärläkare, än nu vore fallet; en bättre och mera

systematisk utbildning af sjukvårdsunderbefäl och manskap, hyarjemte

en för aspiranter till militärläkarebefattningar välbehöflig undervisning

och utbildning skulle kunna åstadkommas; och borde den förändrade

organisationen af sjukhuset, enligt hvad medicinalstyrelsen antoge, kunna

åstadkommas utan ökade kostnader för statsverket.

Inom arméförvaltningen hafva vid behandlingen af detta ärende

olika meningar uttalats. Pluraliteten, generalkrigskommissarien och krigsrådet

å förvaltningens civila departement, hafva anfört, att uti Riksdagens

ofvan omförmälda underdåniga skrifvelse uttryckligen uttalats,

att Riksdagen vid framställandet af förslaget om allmänna garnisonssjukhusets

förläggande under Svea trängbataljon tagit — såsom ock

naturligt vore — väsentlig hänsyn till garnisonssjukhusets belägenhet i

närheten af trängbataljonens etablissement, men att i detta hänseende

frågan emellertid syntes hafva kommit i ett nytt läge, sedan numera

förelåge ett af öfverintendentsembetet först väckt och af medicinalstyrelsen

derefter framstäldt förslag att, med försäljande af det åt garnisonssjukhuset

nu upplåtna, efter framdragande af strandgatan å Kungsholmen

i värde högst betydligt ökade område med derå befintliga, för

sitt nuvarande ändamål otidsenliga bj^ggnader, för köpesumman uppföra

annat garnisonssjukhus, hvilket då naturligtvis måste förläggas i närheten

af de för ojemförligt största delen af hufvudstadens garnison uppförda

etablissementen å Ladugårdsgärdet. Att detta förslag, hvarför

alla grunder syntes tala, så väl ur synpunkten af garnisonens sjukvård

som den allmänna hygienens, och som ekonomiskt endast vore en tilllämpning

af samma förfaringssätt, som vunnit godkännande i fråga om

beredande af nya kasernetablissement. för garnisonstrupperna, inom den

allra närmaste tiden torde komma till utförande, syntes vara utom tvifvel.

Men då vore också det af Riksdagen ur trängetablissementets läge

i förhållande till sjukhuset hemtade lämplighetsskälet försvunnet, och

om föreningen ändock komme att ega rum, torde den för trängbataljonens

så väl befäl som läkare möjligen uppkommande svårigheten att

sköta de båda vidt åtskilda etablissementen kanske framtvinga fråga

om öfverflyttande af trängetablissementet i dess helhet till Ladugårdsgärdet

eller vidtagande af någon annan åtgärd, om hvars beskaffenhet

ännu icke förelåge någon utredning, men som i hvarje fall komme att

medföra kostnad. Under sådant förhållande och då i öfrigt angående

ej mindre den föreslagna åtgärdens lämplighet i allmänhet än äfven

sättet för dess genomförande väsentligt olika meningar rådde mellan och

s. 132 Kontrollera mot PDF

132 Fjerde hufvudtiteln.

inom de myndigheter, som yttrat sig i frågan, och härtill komme, att

förslaget syntes i betydligt högre grad taga hänsyn till inöfvandet af

sjukvårdsmanskapet än till uppfostran af militärläkare och till de sjukas

ändamålsenliga skötsel, ville det förefalla, som om ärendet skulle tarfva

en ytterligare utredning af beskaffenhet att icke kunna af arméförvaltningen

nu lemnas. Förvaltningen vore derför af den åsigt, att före

frågan om omorganisationen af sjukhusets administrativa förhållanden

borde afgöras frågan om flyttningen af detsamma, då under tiden för

dennas genomförande organisationsfrågan kunde hinna ytterligare skärskådas

och särskildt kunna vinnas öfversigt öfver de för ändrad förläggning

af trängbataljonen eller någon del deraf till följd af sjukhusets

flyttning till äfventyrs nödiga åtgärder och derur uppkommande kostnader,

hvarom ännu ingen utredning funnes.

Från detta utlåtande hafva de öfriga två i ärendets handläggning

inom arméförvaltningen deltagande ledamöterne, generalintendenten samt

chefen för intendentsdepartementets sjukvårdsbyrå, varit af skiljaktig

mening och för sin del framlagt detaljeradt förslag till omorganisation

af allmänna garnisonssjukhuset, åtföljdt af kostnadsberäkningar och

förslag till ny stat för sjukhuset; och torde det tillåtas mig att få för

detta förslag närmare redogöra.

Deri uttalas till en början, att såsom en allmänt giltig grundsats

gälde, att i hvarje militärorganism en person borde vara chef och att

denne person, så vidt möjligt, borde vara fackmannen. Han borde utöfva

chefskapet och ledningen i såväl militäriskt-disciplinärt som

administrativt-ekonomiskt hänseende, likasom han äfven borde bära

ansvaret för tjenstens behöriga gång i alla dess grenar. Under sådan

förutsättning borde chefskapet vid allmänna garnisonssjukhuset utöfvas

af den till rangen främste af de vid detsamma anstälde militärläkarne.

Men de svenske militärläkarnes uppfostran i rent militära ämnen vore

ännu icke sådan, att det militära befälet i hela dess vidd öfver ett stort

sjukhus med alla deraf följande rättigheter och skyldigheter kunde öfverlemnas

åt en militärläkare, och allmänna garnisonssjukhuset torde

derför i militärt-disciplinärt hänseende böra ställas under en militärperson

eller militärmyndighet. Härtill vore chefen för Svea trängbataljon

den lämpligaste, enär såväl chefläkaren som biträdande läkare

och det manskap, som borde kommenderas att bestrida sjukvaktaretjenst

vid sjukhuset, syntes böra tillhöra denna bataljon. För den omedelbara

uppsigten öfver disciplinen inom sjukhuset borde chefen för

Svea trängbataljon till tjenstgöring vid sjukhuset kommendera en officer

och för denne bostad beredas å sjukhuset. För sådan kommendering

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Fjerde hufvudtiteln.

förfogade bataljonschefen under de 4 månader af året, då enligt nu

gällande bestämmelser bataljonens sjukvårdskompanis skolor voro förlagda

till sjukhuset, öfver de till dessa skolor såsom skolchefer kommenderade

subalternofficerare, och under 2 månader (60 dagar) torde bataljonschefen

för ändamålet kunna kommendera en af de subalternofficerare,

för hvilka å bataljonens stat vore uppförd dagaflöning under endast

60 dagar. Men för den öfriga tiden af året borde å sjukhusets

stat uppföras dagaflöning för en till detsamma från Svea trängbataljon

kommenderad subalternofficer med 2 kronor under 180 dagar, eller således

360 kronor. Något arfvode för det ökade arbete, bataljonschefen

skulle erhålla genom åliggandet att vara chef för sjukhuset, torde ej

behöfva ifrågakomma, då detta arbete icke torde blifva af synnerligen

omfattande beskaffenhet.

I omedelbart sammanhang med frågan om det militära chefskapet

öfver sjukhuset stode frågan om sjukhusets ledning i ekonomiskt-administrativt

hänseende, i hvilken fråga de nryndigheter, som förut yttrat

sig, varit af olika meningar. Då emellertid, enligt fältförvaltningsreglementet,

det vore chefläkaren, som vore ansvarig för ersättningen,

vården och redovisningen af all vid vederbörande sjukvårdsanstalt

befintlig materiel, och då alla till kassa- och räkenskapsväsendet

hörande ärenden vid sjukhus i fält skulle afgöras af vederbörande chefläkare

på föredragning af en såsom intendenturtjensteman tjenstgörande

underofficer, samt det torde vara lämpligt att ordna förhållandena i

fred och fält så lika som möjligt, torde för sådant ändamål vid allmänna

garnisonssjukhuset böra inrättas en sjukhusförvaltning, bestående

af chefläkaren och sjukhusintendenten, hvarjemte den från trängbataljonen

till sjukhuset kommenderade officeren borde kunna tjenstgöra

som kassakontrollant. Härigenom blefive förvaltningen under fred densamma

som under krig. hvilket icke skulle blifva förhållandet, om Svea

trängbataljons förvaltning skulle handhafva sjukhusets ekonomi, hvarförutom

vore att märka, att vid en eventuel förflyttning af garnisonssjukhuset

till Ladugårdsgärdet afståndet skulle i hög grad försvåra

gemensam förvaltning för Svea trängbataljon och sjukhuset.

Något särskildt, juridiskt biträde vid sjukhuset syntes icke vara

erforderligt, utan borde den vid Svea trängbataljon anstälde auditören

kunna tillförbindas att utan särskildt arfvode i fall af behof stå till

sjukhusets förfogande. Deremot syntes det vara lämpligt, att ett underbefäl

ur Svea trängbataljon kommenderades att tjenstgöra vid sjukhuset

dels såsom skrifbiträde åt sjukhusintendenten och dels för vinnande af

ytterligare utbildning i sjukhusförvaltningstjenst, och borde de särskilda

s. 134 Kontrollera mot PDF

134 Fjerde hufvudtiteln.

aflöningsförmåner, som af en sådan kommendering betingades, nämligen

dagaflöning och portionsersättning för en sergeant under 320 dagar,

med tillhopa 454 kronor 40 öre uppföras å sjukhusets stat.

Vid bedömande af frågan om det antal läkare, som vid sjukhuset

kunde erfordras för sjukvården, ville det, vid anstäld jemförelse med

andra sjukhus i Stockholm, synas som skulle det vara fullt tillräckligt

att å garnisonssjukhusets stat uppföra 2 läkare, en för invärtes och en

för utvärtes afdelningen, biträdda vid sjukvården af 6 underläkare, såsom

förhållandet varit under de senaste åren. Af de. 2 öfverläkarne

skulle den ene derjemte sköta en chefläkares åligganden. Regementsläkaren

vid Svea trängbataljon borde innehafva denna chefläkarebeställning

vid sjukhuset och en af samma bataljons bataljonsläkare kommenderas

såsom läkare vid den andra afdelningen. Såsom arfvode åt chefläkaren

torde böra anslås 1,500 kronor jemte bostad och ved och åt bataljonsläkaren

ett arfvode af 1,000 kronor, äfvenledes jemte bostad och ved.

Å garnisonssjukhusets stat funnos för närvarande uppförda arfvoden

åt 8 underläkare efter 1 krona 50 öre om dagen, hvarjemte desse åtnjöto

fri, möblerad bostad jemte ved. Dessa förmåner torde böra bibehållas

oförändrade, hvaremot underläkarnes antal syntes kunna nedsättas

till 6 under hvarje halfår, på sätt under de senaste 20 åren utan

olägenhet varit förhållandet. Den af medicinalstyrelsen ifrågasatta omändringen

af denna underläkareinstitution till en aspirantkurs för blifvande

militärläkare syntes vara synnerligen önskvärd och tillstyrktes.

Att, på sätt medicinalstyrelsen ifrågasatt, förlägga sjukvårdsunderbefälsskolorna

vid äfven Norrlands och Vendes trängbataljoner till allmänna

garnisonssjukhuset torde blifva oundgängligen nödvändigt, så

vidt anginge dessa bataljoners korpralsskolor; och det torde derför

kunna ifrågasättas, huruvida icke underbefäl från dessa båda bataljoner

borde alternera med underbefäl från Svea trängbataljon i de kommenderingar

till garnisonssjukhuset, som borde bestridas af underbefäl från

trängbataljon. Väbel, jourhafvande underofficer samt 2 underbefäl af

manskapsklassen såsom öfversjukvaktare borde nämligen från trängbataljons

sjukvårdskompani kommenderas till sjukhuset, och dessa befattningar

kunde under den tid, 4 månader, då skolorna voro förlagda

till sjukhuset, bestridas af till dessa skolor kommenderadt underbefäl.

Enär dessutom allt underbefäl enligt Svea trängbataljons stat skulle vara

inkalladt till tjenstgöring under minst 45 dagar eller IV2 månad, torde

å sjukhusets stat behöfva uppföras löneförmåner jemte portion eller

portionsersätlning för nämnda underbefäl under allenast återstående

6V2 månader.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 135

Fördelarna af att vid en sjukvårdsinrättning till biträde vid sjukvården

hafva fullt utbildade sköterskor vore allmänt erkänd, och å

sjukhusets stat borde derför uppföras dels 1 operationssköterska för

tillsynen å operationssalen med der befintlig materiel, dels 2 sjuksköterskor

för svårare sjukdomsfall å invärtes- samt ögon- och kirurgiska

afdelningarna, och dels 1 sjuksköterskebiträde för att biträda vid påkommande

behof. Vidare borde, på sätt som nu vore fallet, finnas

1 förestånderska för tvätt och lagning, 2 tvättpigor, 1 kokerska, 1 kökspiga,

1 maskinist, 1 portvakt och 2 gårdsdrängar. Kokerskan och

kökspigan borde erhålla kost in natura och deras kontanta aflöning i

stället minskas.

Deremot kunde de nuvarande arfvodena för civil ledamot af direktionen,

sekreterare och advokatfiskal samt t. f. revisor utgå, enär dessa

befattningar vid omorganisationen blefve onödiga. Likaså torde arfvodet

till prest kunna indragas, enär till regementspastors vid Svea trängbataljon

åligganden syntes kunna läggas den presterliga tjenstgöringen

vid garnisonssjukhuset. Likaså borde de 2 nu befintliga vaktmästarebefattningarna

och befattningen såsom baderska kunna indragas.

På dessa grunder har upprättats förslag till aflöningsstat, slutande

å. 16,990 kronor 5 öre, deri inberäknadt kosthåll för vissa i staten upptagna

personer; och har härvid erinrats, att detta belopp med 6,638

kronor 7 öre understiger den nuvarande aflöningsstaten, hvarjemte påpekats,

att då enligt förslaget de båda vid sjukhuset tjenstgörande

läkarne skulle vara der boende, deraf skulle följa eu minskning i utgifter

under anslaget till inqvarteringskostnader med 735 kronor.

Med åberopande af hvad sålunda anförts, hafva desse båda ledamöter

af arméförvaltningen såsom sin åsigt uttalat: att det militära

befälet öfver garnisonssjukhuset borde utöfvas af chefen för Svea trängbataljon

och under honom befälet vid sjukhuset föras af regementsläkaren

vid nämnda bataljon såsom chefläkare vid sjukhuset, hvarjemte

till hans biträde för disciplinens upprätthållande borde ur samma bataljon

till sjukhuset kommenderas en subalternofficer; att sjukhuset i ekonomiskt-administrativt

hänseende borde ställas under en sjukhusförvaltning,

bestående af chefläkaren med biträde af sjukhusintendenten samt

med nyssnämnde subalternofficer såsom kassakontrollant; att läkarevården

vid sjukhusets ena afdelning borde bestridas af chefläkaren och

å den andra afdelningen utaf den ene af Svea trängbataljons bataljonsläkare;

samt att underläkareinstitutionen vid sjukhuset bordo omorganiseras

till en aspirantkurs för blifvande militärläkare.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136 Fjerde hufvudtiteln.

Att allmänna garnisonssjukhuset är i behof af omorganisation lärer

vara uppenbart, och detta behof har ej heller af någon af de i ärendet hörda

myndigheterna blifvit bestridt, utan är det allenast i fråga om detaljerna af

den blifvande organisationen, som olika meningar yttrats. I detta afseende

delar jag i allo de åsigter, som inom arméförvaltningen yttrats af

generalintendenten och chefen för sjukvårdsbyrån, och lärer jag, till

undvikande af allt för stor vidlyftighet, alltså kunna hänvisa till den

utredning, som derom i det föregående lemnats. Inom arméförvaltningen

har visserligen af två andra ledamöter på anförda skäl uttalats

den mening, att frågan om en förändrad organisation af garnisonssjukhusets

administrativa förhållanden borde anstå, till dess väckt fråga

om sjukhusets flyttning till annan plats hunnit afgöras. Sannolikt är

väl, att garnisonssjukhuset inom en ej allt för aflägsen framtid måste

förflyttas från sin nuvarande till någon annan, för ändamålet mera välbelägen

plats, men någon anledning att derför undanskjuta afgörandet

af det synnerligen trängande behofvet af sjelfva sjukhusets omorganisation

synes mig icke förefinnas. De skäi, som för en sådan åsigt

anförts, torde också vid närmare granskning icke finnas hållbara. Äfven

om sjukhuset skulle komma att förflyttas till Ladugårdsgärdet och

således varda beläget på långt afstånd från Svea trängbataljons nuvarande

etablissement, synes mig derigenom något hinder icke möta

för genomförandet af den förändrade organisation af sjukhusets styrelse

och förvaltning, som jag förordat. Den personal från Svea trängbataljon,

som derest mina åsigter i frågan godkännas, skulle komma

att tjenstgöra vid sjukhuset, skulle nämligen icke, om man undantager

bataljonschefen och regementsläkaren, samtidigt hafva annan

tjenstgöring vid bataljonen, och något hinder att förlägga sjukhuset å

Ladugårdsgärdet synes alltså icke kunna härigenom möta. Hvad bataljonschefen

beträffar torde den öfveruppsigt och det högsta befäl öfver

sjukhuset, som han skulle erhålla, icke blifva af beskaffenhet att på

något sätt verka hindrande för hans tjenstgöring vid bataljonen, äfven

om afståndet mellan sjukhuset och bataljonens etablissement blefve

större än för närvarande. Och hvad regementsläkaren angår, skulle

han visserligen komma att bo på sjukhuset och der få sin hufvudsakliga

verksamhet, men äfven om sjukhuset blefve förflyttadt, torde denna

omständighet icke utgöra något hinder för honom att samtidigt kunna

utöfva de åligganden, som äro förenade med regementsläkarebefattningen

vid bataljonen. Jag kan således icke finna, att den uppkomna

och ännu under utredning varande frågan om sjukhusets förflyttning

kan på något sätt utgöra hinder för afgörandet af frågan om en för
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Fjerde hufvudtitelu.

ändrad organisation af sjukhusets styrelse och förvaltning, utan tillstyrker

jag, att denna senare fråga nu underställes Riksdagens pröfning.

Såsom jag förut yttrat, delar jag i detta hänseende de åsigter,

som uttalats af generalintendenten och chefen för sjukvårdsbyrån.

Skulle dessa åsigter vinna godkännande, komme, såsom de påpeka,t

vissa af de nuvarande befattningarna vid sjukhuset att blifva öfverflödiga

och således böra indragas. Något hinder härför förefinnes icke,

enär de nuvarande innehafvarne af dessa befattningar äro antagna

allenast tills vidare mot arvode eller aflöning per dag. Hvad särskildt

angår den vid sjukhuset anstälda betjeningen, skulle två vaktmästare

samt den vid sjukhuset anstälda baderskan vid den ifrågasatta nya organisationen

blifva öfverflödiga. För den sistnämnda, som varit i sjukhusets

tjenst anstäld i mera än 40 år, torde sysselsättning som portvakt

måhända kunna beredas eller, om detta icke låter sig göra, pension å

indragningsstat böra äskas, men för de båda vaktmästarne, som ännu

äro i sina bästa år, bör väl annan anställning i statens tjenst, om

möjligt, beredas.

Beträffande det förslag till stat för sjukhuset, som af de båda

reservanterna inom arméförvaltningen förordats, har jag allenast att

erinra, att deri icke upptagits de i nu gällande stat »till underhållet»

anslagna medel, 43,658 kronor 88 öre, och torde dessa medel, för utjemnande

af anslagets slutsumma, böra i den nya staten förhöjas med

1 krona 7 öre och således upptagas till 43,659 kronor 95 öre.

I enlighet med de åsigter jag nu uttalat, har jag låtit upprätta

förslag till ny stat för allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm (bil.

n:o 14), slutande å 60,650 kronor. Då den nuvarande staten för detta

sjukhus slutar å ett belopp af 67,287 kronor, skulle, vid godkännande

af denna stat, anslaget till gamisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg

kunna minskas med skilnaden eller 6,637 kronor.

På grund af hvad jag nu anfört, hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, med godkännande af det vid detta protokoll

fogade förslag till stat för allmänna garnisonssjukhuset

i Stockholm, minska anslaget till garnisonssjukhusen

i Stockholm och å Karlsborg,

nu.........................................................

..... kronor

77,287: —

med .................................................

»

6,637: —

till ........................................

..... kronor

70,650: —

bih. till lliksd. Prot. 18D8. 1 band. 1 Afd. 1 lläft.

18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Fjerde hufvudtiteln.

[16.]

Ökning

af detta

anslag.

[17.]

ökning

af detta

anslag.

Det icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets

vapenöfningar.

Såsom jag ofvan under [5.] anfört, skulle, vid bifall till min der

gjorda hemställan om antagande af ny stat för Gotlands trupper, nu

ifrågavarande anslag behöfva förhöjas med 9,492 kronor; och jag hemställer

derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, vid bifall till hvad under [5, a] föreslagits,

öka anslaget till det icke garnisonerade infanteriets

och det indelta kavalleriets vapenöfningar,

nu ............... kronor 1,099,440: —

med................... » 9,492: —

till ............................................... kronor 1,108,932: —

Arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets

öfningar och materiel.

Jag har i det föregående under två särskilda punkter omförmält, att

detta anslag erfordrar förhöjning. Dels har jag nämligen under [5, a]

här ofvan omnämnt, att det förslag till förändrad organisation af truppförbanden

å Gotland, som jag der tillstyrkt, skulle kräfva en ökning af

nu ifrågavarande anslag med 5,145 kronor, och dels har jag under [13.]

här ofvan uttalat, att af der angifna skäl nu förevarande anslag skulle

behöfva höjas med 28,000 kronor, deraf 10,000 kronor för ökad ammunitionsförbrukning

vid skjutskolan för infanteriet och kavalleriet under

den förändrade organisation af denna skola, som jag der tillstyrkt,

samt återstående 18,000 kronor för möjliggörande af utsträckta skjutöfningar

vid armén.

Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen

att öka anslaget till arméns vapen, ammunition

och skjutöfningar samt artilleriets öfningar och materiel

nu ...................................................... kronor 1,299,855: —

dels, vid bifall till hvad under

[5, a] föreslagits, med.............. » 5,145: —

Transport kronor 1,305,000: —

s. 139 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.- 139

Transport kronor 1,305,000: —

dels, vid bifall till hvad under

[13.] föreslagits, med ............... » 10,000: —

och dels för möjliggörande af utsträckta

skjutöfningar vid armén

med .............................................» 18,000: —

till .................................................... kronor 1,333,000: —

Arméns byggnader och kommendantskapsutgifter samt fortifikationens

öfningar och materiel.

Arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet hav uti sin förenämnda

underdåniga skrifvelse den 15 november 1897, angående departementets

medelsbehof för år 1899, hemstält om förhöjning af detta

anslag, hvilket, i riksstaten för år 1898 upptaget till 450,000 kronor,

är afsedt till följande ändamål, nämligen:

till nybyggnader och underhåll af fästningarna samt arméns hus och

byggnader i garnisonsorterna................................ kronor 268,244: —

» fortifikationens praktiska öfningar ......................... » 26,000: —

» underhåll af fortifikationens materiel ................... » 21,500: —

» kommendantskapsutgifter ............................................. » 18,000: —

» underhåll af byggnader å mötesplatserna ........... » 116,256: —

eller tillhopa .................................................................. kronor 450,000: —

och har arméförvaltningen härvid erinrat, att sedan Eders Kongl. Maj:t

med anledning af förvaltningens derom gjorda underdåniga framställning,

föreslagit 1897 års Riksdag att öka de till nybyggnader och underhåll

af fästningarna samt arméns hus och byggnader i garnisonsorterna anvisade

medel, hvilka för år 1897 utgjorde 223,526 kronor, med 75,000

kronor, deraf 40,000 kronor beräknats för underhåll af äldre byggnader

och sådana under de senare åren tillkomna byggnader, hvilkas uppförande

icke föranledts af urtima Riksdagens år 1892 fattade beslut

om en förbättrad härordning, samt 35,000 kronor för underhåll af de

nya kasernetablissement, som af denna härordning påkallades, så

hade Riksdagen allenast på det sätt bifallit denna nådiga proposition, att

35,000 kronor beviljades till underhåll af de etablissement, hvilkas uppförande

blifvit eu följd af urtima Riksdagens beslut, samt 9,718 kronor

för underhåll af de fästningsverk, som under de senare åren tillkommit.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Fjerde hufvndtiteln.

Då sålunda — fortsätter arméförvaltningen — några ökade underhållsmedel

icke erhållits för den förstnämnda kategorien af byggnader,

men landtförsvarets hus och byggnader omöjligen kunde på ett tillfredsställande

sätt underhållas utan förhöjning af hittills dertill anslagna

medel, måste förvaltningen — som det ju ålåge öfvervaka, att statens under

dess vård stälda byggnader icke förfölle — inför Eders Kongl. Maj:t

förnya sin anhållan om beredande af ökade anslagsmedel för ifrågavarande

vigtiga ändamål, och har förvaltningen till skäl för denna sin

framställning åberopat, att, enligt hvad en bifogad förteckning utvisade,

byggnadskostnaden för de efter år 1883 genom fortifikationsdepartementets

försorg til^omna etablissement och byggnader m. m., för hvilka

icke underhållsmedel ännu blifvit särskildt beviljade, uppginge till

2,260,132 kronor 72 öre, och att då kostnaden för byggnadsunderhåll

icke kunde beräknas lägre än till 1,5 procent af byggnadskostnaden,

de omförmälda byggnadernas underhåll medförde en årlig utgift af omkring

34.000 kronor, hvartill förvaltningen icke disponerade någon tillgång.

Beträffande den omförmälta förteckningen, erinrar förvaltningen, att

deri upptagits en del byggnader å Q viberg af det skäl, att Första

Göta artilleriregementes äldre kasern underhållits af Göteborgs stad,

men att deremot lifgardesregementenas nya kasernetablissement icke

upptagits i förteckningen, ehuru dessa stora och fullständiga etablissement

efter några år måste komma att kräfva större utgifter för underhåll

än dessa regementens gamla, jemförelsevis små etablissement.

Vidare framhåller arméförvaltningen såsom skäl för sin förevarande

framställning den betydliga prisstegring å såväl arbete som byggnadsmaterialier,

som egt rum sedan år 1883, då den senaste höjningen af

anslaget till arméns äldre byggnader beviljades, en prisstegring, som

ensamt för sig betingade en förhöjning af anslaget, motsvarande hvad

Eders Kongl. Maj:t af 1897 års Riksdag äskat. Vid flere föregående

tillfällen hade arméförvaltningen redan nödgats anmäla, att de till underhåll

af arméns, af 1892 års förbättrade härordning icke föranledda

byggnader samt af fästningsverken tillgängliga medlen under flera år

visat sig otillräckliga. Nu hade arméförvaltningen ytterligare att anmäla,

att för år 1897 behöfliga reparationsarbeten till ett sammanlagdt

belopp af ej mindre än omkring 67,000 kronor måst af brist på medel

underlåtas, och likväl hade årets stat måst öfverskridas med mer än

11.000 kronor, hvarförutom Eders Kongl. Maj:t, med anledning af det

oafvisliga behofvet derutaf, anvisat 7,500 kronor för iståndsättande af

lifgardets till häst forna, nu till Andra Svea artilleriregemente upplåtna

kasernbyggnader. Det torde derför vara tvifvelaktigt, huruvida kronans

s. 141 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 141

ifrågavarande byggnader skulle, äfven om den nu ifrågasatta anslagsförhöjningen

för år 1899 blefve beviljad, kunna, utan särskilda åtgärder,

försättas i fullgod t skick.

Förvaltningen påpekar härefter, att förutom den brist i anslag,

som nu framhållits, sådan brist med all säkerhet inom kort vore att

emotse å de till underhåll af byggnader å mötesplatserna anvisade

medel af det skäl, att de värnpligtiges öfningstid blifvit utsträckt och

fordringar på beqvämlighet, som hittills föga tillgodosetts, till följd

deraf säkerligen komme att ökas. Äfvenså torde, af skäl som ofvan

vidrörts, framdeles ökade anslagsmedel erfordas för underhållet af lifgardesregementenas

nya kasernetablissement.

Af hvad sålunda anförts, lärer, fortsätter arméförvaltningen, framgå,

att, utöfver hvad 1897 års Riksdag beviljat till underhåll af fästningarna

samt arméns hus och byggnader å garnisonsorterna, eller 268,244

kronor, ytterligare minst 34,000 kronor dertill skulle erfordras; men

förvaltningen hade emellertid ansett sig nu böra inskränka sig till den

summa, som begärts i dess underdåniga skrifvelse den 15 november

1896, och har för den skull anhållit, att Eders Kongl. Maj:t måtte af

Riksdagen äska, att anslaget till arméns byggnader och kommendantskapsutgifter

samt fortifikationens öfningar och materiel från och med

år 1899 måtte förhöjas med 30,000 kronor.

Såsom arméförvaltningen erinrat, behagade EMers Kongl. Maj:t på

min underdåniga hemställan föreslå sistlidet års Riksdag att öka nu

ifrågavarande anslag med 75,000 kronor, deraf 35,000 kronor beräknades

åtgå för underhåll af de i följd af den nya härordningen erforderliga

nya kasernetablissementen och återstoden för underhåll af

andra byggnader samt fästningsverken. Eders Kongl. Maj:ts berörda

förslag blef af Riksdagen allenast i så måtto bifallet, att anslaget ökades

med 44,718 kronor, deraf 35,000 kronor för underhåll af de i följd

af den förbättrade härordningen erforderliga nya kasernetablissementen

samt återstoden, 9,718 kronor, för underhåll af åtskilliga under de

senare åren tillkomna nya fästningsverk. Men för underhållet af alla

de många byggnader m. m. i öfrigt, som med ifrågavarande anslag

skola underhållas, fann Riksdagen någon ökning af anslaget icke erforderlig.

Af den vid arméförvaltningens ofvanberörda skrifvelse fogade

förteckning å efter år 1883 tillkomna byggnader och kasernetablissement

m. m., som jag nyss ornförmält, framgår emellertid, att efter

s. 142 Kontrollera mot PDF

142 Fjerde hufvud titeln.

nämda år, förutom de i följd af 1892 års förbättrade härordning tillkomna

kasemetablissementen äfvensom lifgardesregementenas nya etablissement,

uppförts byggnader in. m., som skola med ifrågavarande

medel underhållas, till ett sammanräknadt värde af mer än 2,260,000

kronor. Att alla dessa många och delvis dyrbara byggnader icke kunna

behörigen underhållas med samma medel, som förut beräknats och

jemväl erfordrats för underhållet af derförut befintliga byggnader, lärer

vara uppenbart. Och efter år 1883 har uti de för underhållet af

fästningarna och landtförsvarets hus och byggnader afsedda medel icke

någon annan förhöjning skett, än att, förutom nyssnämnda 9,718 kronor,

derå år 1888 tillkommit 5,876 kronor för underhåll af Svea trängbataljons

kasern och kaserngård m. m., hvilka byggnader icke äro

upptagna i nyss omförmälda förteckning. Jag kan derför icke annat än

instämma med arméförvaltningen i fråga om behofvet af förhöjning uti

ifrågavarande underhållsmedel, allrahelst som det enligt min mening

måste vara en stor misshushållning att vanvårda underhållet af statens

dyrbara byggnader och fästningsverk.

Jag hemställer fördenskull och med åberopande i öfrigt af de skäl

arméförvaltningen anfört, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att

öka anslaget till arméns byggnader och kommendantskapsutgifter

samt fortifikationens öfningar

och materiel, nu............................... kronor 450,000:

med.................................................... » 30,000: —

till .................................................... kronor 480,000: —

Mathållning vid garnisonerade armén.

[!9.]

Ökning af

detta anslag.

Åberopande hvad jag ofvan under [5] anfört i fråga om ny stat

för Gotlands trupper och deraf påkallade anslagsförhöjningar, hemställer

jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att,

vid bifall till hvad under [5 a)] föreslagits,

öka anslaget till mathållning vid garnisonerade armén,

nu................................................ kronor 1,415,620: —

med, i jemnadt tal, .................... » 6,210: —

till .................................................. kronor 1,421,830: —

s. 143 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

143

Fouragering vid garnisonerade armén.

Af enahanda skäl, som jag under nästföregående punkt anfört,

hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att, vid bifall till hvad under [5 a)] föreslagits,

öka anslaget till fouragering vid garnisonerade armén,

nu............

med .......

/

................ kronor 710,500: —

................. ’ b 7,300: —

till ..........

................. kronor 717,800: —

Arméns munderingsutrustning.

Likaledes och af samma skäl hemställer jag, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, vid bifall till hvad under [5 a)] föreslagits,

öka anslaget till arméns munderingsutrustning,

nu .................................................... kronor 1,939,191: —

med ............................................... 5> 7,907: —

till .................................................... kronor 1,947,098: —

Arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten för den garnisonerade

armén.

Äfven detta anslag bör, om det förslag till ny stat för Gotlands

trupper, som jag ofvan framlagt, vinner nådigt godkännande, ökas med

502 kronor; och hemställer jag alltså, att Eders Kong]. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen

att, vid bifall till hvad under [5 a)] föreslagits,

öka anslaget till arméns kasernutredning samt ved,

ljus och vatten för den garnisonerade armén,

nu ..................................................... kronor 251,117: —

med .................................................. b 502: —

till ..................................................... kronor 251,619: —

[20.]

Ökning af

detta anslag.

[2L]

Ökning af

detta anslag.

, [22.]

Ökning af

detta anslag.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Fjerde hufvudtiteln.

[23.]

ökning af

detta analag.

. [24.]

Ökning af

detta anslag.

Diverse intendenturbehof.

Under samma förutsättning, som vid näst föregående punkt anförts,

hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, vid bifall till hvad under [5 a)] föreslagits,

öka anslaget till diverse intendenturbehof,

nu ......................

...............................

....... kronor

32,923: —

med ..................

...... »

400: —

till .....................

...... kronor

33,323: —

Omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland.

Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, finnas i riksstaten

uppförda två anslag, benämnda »omorganisation af indelta kavalleriet i

Skåne och Norrland» samt »fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet

i Skåne och Norrland», från hvilka anslag samtliga utgifter för

de under omorganisation varande skånska husar- och dragonregementena

samt Norrlands dragonregemente under tiden för omorganisationen

skola bestridas. Från det senare anslaget skall, i den mån vakanssättningen

vid de nämnda tre regementena fortskrider, till det

förra anslaget årligen öfverföras ett belopp, motsvarande vakansafgifterna

för de, sedan föregående riksstat uppgjordes, vakanssatta numren.

I riksstaten för innevarande år är det senare af dessa båda anslag

upptaget till 303,000 kronor, motsvarande, efter 300 kronor för hvarje

nummer, 1,010 nummer, som antagits skola under året effektivt fullgöra

rustnings- och roteringsskyldigheten. Då emellertid enligt uppgifter,

som från vederbörande arméfördelningschefer kommit mig till

hända, det lärer kunna antagas, att under år 1899 allenast omkring

830 nummer komma att vid ifrågavarande regementen effektivt fullgöra

rustningen och roteringen, torde ett belopp, motsvarande vakansafgifterna

efter nu gällande uppskattning för 180 nummer, eller således,

efter 300 kronor för hvarje nummer, 54,000 kronor böra i riksstaten

för år 1899 från det senare anslaget öfverföras till det förra, eller med

andra ord anslaget till »omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne

och Norrland» ökas med 54,000 kronor och anslaget till »fortgående

s. 145 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufyudtiteln. 145

vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland» med motsvarande

belopp minskas. Jag hemställer derför, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att öka anslaget till omorganisation af indelta

kavalleriet i Skåne och Norrland,

nu ..................................................... kronor 1,732,083: —

med ................................................. » 54,000: —

till ..................................................... kronor 1,786,083: —

Fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland.

Åberopande hvad jag under nästföregående punkt anfört, hemstäl- [25.]

ler jag, att Eders Kongl. Makt. täcktes föreslå Riksdagen Minskning af

J 07 ö J o detta anslå?.

att, vid bifall till hvad under [24.] föreslagits,

minska anslaget till fortgående vakanssättning af indelta

kavalleriet i Skåne och Norrland,

nu ............................

.......................... kronor

303.000: —

med.............................

.......................... »

54,000: —

till ............................

........................... kronor

249,000: —

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande

år finnas å fjerde kufvudtiteln uppförda, har jag icke anledning

att föreslå någon förändring.

Fjerde hufvudtitelns ordinarie anslag utgöra nu kronor 26,342,985: —.

De af mig å samma anslag ifrågasatta tillökningarna

utgöra, efter afdrag af föreslagen minskning

å vissa anslag, tillhopa 232,295 kronor, och

skulle alltså de ordinarie anslagen genom tillägg

af nämnda belopp........................................................... » 232,295: —

komma att höjas till.................................................... kronor 26,575,280:—.

liih. till lliksd. Frat. IHDH. 1 Sami. 1 Afd. 1 Uäft. 19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Fjerde hufyudtiteln.

[26.]

Anslag för

tillämpning

af nya värnpligtslagens

föreskrifter.

[27.]

Anslag till

anskaffning af

nya eldhandvapen.

Extra anslag.

Tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges

inskrifning och redovisning m. m.

I innevarande års riksstat är under förestående benämning på extra

stat uppfördt ett anslag till belopp af 53,000 kronor, hvarifrån bestridas

arfvoden till de i kompaniområdena anstälde afdelningsområdesbefälhafvarne.

Då anslag för detta ändamål till enahanda belopp erfordras jemväl

för år 1899, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen

att för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter

i fråga om de värnpligtiges inskrifning och

redovisning m. m. på extra stat för år 1899 bevilja

53,000 kronor.

Artilleribehof.

Arméns eldhandvapen.

Generalfälttygmästaren har uti sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse

den 15 sistlidne november gjort framställning om beredande af medel

för fortsatt anskaffning af nya eldhandvapen åt armén samt härvid till

en början erinrat, hurusom de senaste årens Riksdagar beviljat medel

till anskaffande af 6,5 mm. repetervapen, nämligen 1894 års Riksdag

295,500 kronor till 5,000 karbiner, 1895 års Riksdag 511,500 kronor till

10,000 karbiner samt 1896 års Riksdag 4,479,000 kronor till 75,000

gevär, af hvilket sistnämnda belopp dock för år 1897 anvisades allenast

860,250 kronor för tillverkning af 15,000 gevär. Sedan han vidare

erinrat om den nådiga proposition, som Eders Kongl. Maj: t i afseende

på den fortsatta anskaffningen af nya eldhandvapen åt armén aflät till

1897 års Riksdag, redogör han för den behandling, frågan med anled
-

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Fjerde hufvudtiteln.

ning deraf vid nämnda riksdag erhöll, och framhåller dervid, hurusom

Riksdagen på anförda skäl uttalade, att anslaget till anskaffning af de nya

eldhandvapnen för år 1898 borde bestämmas efter en beräknad anskaffning

under året af 20,000 stycken samt att Carl Gustafs stads gevärs{faktori

borde ensamt användas för denna anskaffning och i sådant syfte

undergå erforderlig utvidgning, äfvensom att Riksdagen på dessa grunder

för anskaffning af nya eldhandvapen åt armén af härför redan beviljadt

belopp på extra stat för år 1898 anvisade tillhopa 1,247,000

kronor, deraf 1,147,000 kronor för tillverkning af 20,000 gevär och

återstående 100,000 kronor för den för en sådan tillverkning erforderliga

utvidgningen af Carl Gustafs stads gevärsfaktori.

Efter att sålunda hafva redogjort för den behandling, frågan om

anskaffningen af de nya eldhandvapnen vid de senaste årens Riksdagar

erhållit, tillkännagifver generalfälttygmästaren, att arbetena med den

utvidgning af gevärsfaktoriet, hvartill medel sålunda anvisats, numera

så fortskridit, att den dermed afsedda förökade tillverkningen vid gevärsfaktoriet

kunde inträda med 1898 års början, hvarefter han, med

uttalande deraf att Riksdagen syntes hafva så utstakat den väg, som

enligt Riksdagens åsigt borde vid anskaffningen af de nya eldhandvapnen

följas, att vid statens gevärsfaktori skulle årligen tillverkas 20,000

dylika vapen, i underdånighet hemställer att, då kostnaden för dessa

20,000 vapen, efter ett pris af 57 kronor 35 öre för hvarje, uppginge

till 1,147,000 kronor, Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

till fortsatt anskaffning af nya eldhandvapen åt armén af redan för ändamålet

beviljade medel på extra stat för år 1899 anvisa 1,147,000 kronor.

Jag har vid särskilda tillfällen inför Eders Kongl. Maj:t framhållit

nödvändigheten deraf, att anskaffningen af de för arméns tidsenliga beväpning

erforderliga nya eldhandvapnen så vidt möjligt påskyndades, och

har jag i sådant afseende i mitt anförande till statsrådsprotokollet för

den 14 januari 1897 uttalat, att en årlig anskaffning af minst 25,000 dylika

vapen borde ega rum, och behagade Eders Kongl. Maj:t till sist

lidet års Riksdag aflåta nådig proposition i enlighet med den af mig sålunda

uttalade mening. Eders Kongl. Maj:ts berörda förslag vann emellertid

icke Riksdagens godkännande, såsom det vill synas, hufvudsakligen

af den anledning, att Riksdagen ansåg, att de nya eldhandvapnen

borde tillverkas uteslutande vid statens gevärsfaktori, hvilket dock efter

verkstäld utvidgning, hvartill Riksdagen anslog medel, icke kunde, åtminstone

under de första åren, tillverka mera än 20,000 vapen om året.

s. 148 Kontrollera mot PDF

[28.]

Anslag till

skjntfält för

Första Göta

artilleriregemente.

148 Fjerde hufvudtiteln.

Ehuru jag fortfarande är af den åsigt, att tillverkningen af det för

linietruppernas beväpning erforderliga antalet repetergevär, i första hand

75,000 stycken, bör så mycket som möjligt påskyndas och att således

minst 25,000 dylika vapen böra årligen anskaffas, anser jag mig dock,

i betraktande af den af Riksdagen uttalade mening, att tillverkningen

af de nya eldhandvapnen bör ega rum uteslutande vid statens gevärsfaktori,

och då tillverkningen vid detta icke lärer för närvarande kunna

uppbringas till afsevärdt högre antal än 20,000 gevär om året, nu icke

böra ifrågasätta, att större antal än detta skulle under år 1899 anskaffas.

Kostnaden för 20,000 gevär, tillverkade vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori,

uppgår, såsom generalfälttygmästaren uppgifva, till 1,147,000

kronor; och lärer alltså detta belopp böra på extra stat för år 1899

begäras. Då emellertid 1896 års Riksdag för anskaffning af nya eldhandvapen

åt armén beviljat 4,479,000 kronor, hvaraf på extra stat för

år 1897 anvisades 860,250 kronor, och 1897 års Riksdag af det sålunda

beviljade beloppet anvisat ytterligare 1,247,000 kronor, återstå af det

beviljade beloppet ännu 2,371,750 kronor oanvisade; och hemställer jag

derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att af det för anskaffning af nya eldhandvapen åt armén

beviljade, men ännu ej anvisade belopp, 2,371,750

kronor, till utgående på extra stat för år 1899 anvisa

1,147,000 kronor.

Skjutfält för Första Göta artilleriregemente.

Uti sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 22 sistlidne november

har generalfälttygmästaren gjort framställning om åtgärder för

anskaffande af skjutfält för Första Göta artilleriregemente och dervid

till en början erinrat, hurusom med anledning af införandet i svenska

fältartilleriet af refflade kanoner Tånga hed år 1863 inköptes för att

dåvarande Göta artilleriregemente der skulle utföra sina öfningar, bland

annat i skarpskjutning, men att, sedan ifrågavarande pjeser, framladdningskanoner

m/63, i början af 1880-talet begynt utbytas mot 8 cm.

kanoner m/81, det befunnits, att skarpskjutning med dessa å Tånga

hed medförde sådan fara för kringboende befolkning, att dylik skjutning

å sagda hed måste helt och hållet förbjudas. Då emellertid regementet

uppenbarligen icke kunde undvara utbildning i skarpskjutning,

hade stora ansträngningar gjorts för att finna ett nytt fält, som i af
-

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Fjerde hufvudtiteln.

seende på belägenhet och andra egenskaper vore lämpligt för utförande

af nämnda öfning med regementet. Efter fleråriga undersökningar och

sedan sju olika platser blifvit föreslagna, men befunna mer eller mindre

oanvändbara, hade man lyckats att inom Remmene och Hjellby socknar

af Elfsborgs län, omkring 6 kilometer sydvest om Herrljunga station,

finna ett till skjutöfningar med de nyare och mera långskjutande kanonerna

passande fält. Denna skjutplats, som då ansågs böra blifva gemensam

för fält- och positionsartilleriet, kartlades och värderades; detta

arbete, hvilket fullbordades år 1886, gaf vid handen, att kostnaderna

för det då föreslagna fältets inlösning, vägars anläggning samt uppförande

af stängsel in. m. uppgingo till alternativt 998,800 kronor eller

872,640 kronor, men någon framställning på grund af dessa beräkningar

om inköp af sagda fält hade aldrig blifvit gjord. Emellertid

hade Göta artilleriregemente åren 1884 och 1885 för några dagar lyckats

förhyra delar af det ifrågasatta fältet, så att skjutöfningar med

regementets nybeväpnade batterier der kunde nödtorftigt utföras, och

sedermera träffades äfven för åren 1886 och 1887 en liknande ötverenskommelse,

enligt hvilken för 6 dagars dispositionsrätt betalades omkring

2,200 kronor årligen. Då detta aftal, på grund af skiljaktiga

meningar bland jordegarne, icke efter sistnämnda år kunde förnyas, var

regementet hänvisadt till att söka sig en annan plats för sina skjutöfningar,

och utfördes dessa under åren 1888—1891 på ett omkring

10 kilometer sydvest om Tånga hed mellan Siene och Horla kyrkor

beläget område, hvilket förhyrdes mot en årlig afgift, vexlande mellan.

2,230 och 3,240 kronor för 6 öfningsdagar hvartdera året. Detta fälts

olämpliga beskaffenhet tvingade dock regementet att återupptaga underhandlingarna

med egarne af jordlotter inom Remmene skjutfält, och

ledde dessa förnyade underhandlingar år 1892 till afslutande på 10 år

af ännu gällande kontrakt, enligt hvilka regementet, mot en årlig ersättning

af omkring 3,500 kronor, finge disponera fältet 12 dagar

om året.

Första Göta artilleriregemente hade således, säger generalfälttygmästaren,

under de senast förflutna åren disponerat och kunde ännu

under den närmaste framtiden förfoga öfver ett någorlunda användbart

skjutfält. Men detta vore icke kronans eget, utan förhyrdt, och att på

ett sådant framdeles bedrifva skarpskjutningsöfningar kunde endast

ske på bekostnad af regementets skjututbildning och under uppoffring

af årliga arrendesummor, som icke stode i rimligt förhållande till

gagnet. För att kunna så utföra skjutöfningar med artilleriet, att de

medförde fullt gagn, erfordrades nämligen å skjutfältet rätt omfattande

s. 150 Kontrollera mot PDF

150 Fjerde hufvudtiteln.

anordningar med ändamål att, å ena sidan, med afseende på målens

beskaffenhet och uppställning gifva en så mycket som möjligt trogen

bild af de i fält förekommande och, å den andra, möjliggöra sådana

noggranna observationer rörande skjutningens gång och resultat, som

erfordrades för att göra skjutningarna rätt lärorika. Sådana anordningar

vore fasta telefonledningar med signalstationer, semaforer, säkerhetshus

till skydd för målpersonalen, ledningar för målförflyttningar

(vid framställning af mål i rörelse), väganläggningar m. m. Uppenbart

vore, att de flesta af dessa anordningar endast kunde utföras å mark,

öfver hvilken man oinskränkt förfogade, men alldeles icke på förhyrda

fält. En annan afsevärd olägenhet hos de förhyrda fälten vore den,

att antalet öfningsdagar för skarpskjutning och tiden för dem måste

långt i förväg bestämmas genom kontrakt, bindande under eu följd

af år. För att hålla arrendekostnaden inom måttliga gränser, måste

man söka att så mycket som möjligt nedbringa skjutdagarnas antal,

ett förhållande som kunde inverka ofördelaktigt på utbildningen, isynnerhet

numera, då nödvändigheten — och den genom ökad tillgång

på ammunition beredda möjligheten — att grundligt, öfva skarpskjutning

icke allenast i batteri utan ock i division eller till och med regemente,

framkallade behof af ej för ringa öfningstid. Och då det icke

alltid läte sig göra att förlägga skjutöfningarna till samma tider år

efter år, blefve ändringar erforderliga, livilka vållade ökade kostnader

och försvårade framtida uppgörelser. Vidare borde nämnas några

andra ogynnsamma omständigheter, som medföljde förhyrning af skjutfält.

Sedan någon del af arrendetiden vore gången, började ersättningsanspråk

af allehanda slag att uppstå. Fordringarna på ersättning

för skador, vållade af skjutning, å vägar och hägnader, gröda och

skogsplanteringar, växte år från år, och jordegarne upptoge, stundom

med tanke på dylika inkomster, efter hand nyodlingar och utförde

skogsplanteringar in. m., hvilket allt inverkade hindrande på öfningarna

och på samma gång ytterligare stegrade ersättningskrafven. Till sist

kunde såsom en synnerligt allvarsam olägenhet anföras osäkerheten att

vid arrendetidens utlöpande kunna få kontraktet förnyadt på drägliga

vilkor. Det behöfdes blott, att den ofta med stor möda åstadkomna

enigheten mellan jordegarne på en enda punkt brötes, för att man en

dag skulle stå utan plats för ett artilleriregementes allra vigtigaste

öfningsgren.

De sålunda framhållna olägenheterna hos förhyrda skjutfält hade

just gjort sig gällande vid Remraene. Sedan regementet med 1892

års kontrakt bundit sig för 10 år, hade ersättningsanspråk af alla slag

s. 151 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 151

år från år vuxit, skogsplanteringar börjat inkräkta på öfningsfältet och

byggnader uppföras på sådana delar deraf, att handlingsfriheten vid

skjutningarnas anordnande starkt bundes. Den å fältet förekommande,

långt drifna egoskiftningen samt förekomsten af mossar, gemensamma

för socknarne, föranledde, att för förnyelse af kontrakten fordrades

samverkan af ett mycket stort antal personer, hvilken omständighet

tydligen vore högst ogynnsam för utsigten att genom fortsatt arrende

lösa den föreliggande frågan.

Af hvad sålunda blifvit i underdånighet anfördt framginge, fortsätter

generalfälttygmästare!!, å ena sidan att det, oaktadt omfattande

och långvariga efterforskningar, varit omöjligt att för Första Göta

artilleriregemente erhålla annat med afseende på belägenhet och beskaffenhet

i öfrigt passande skjutfält än det nu ifrågavarande vid

Remmene, samt å andra sidan att stora olägenheter vållades af den

omständigheten, att detta fält, som i kronans hand skulle i alla afseenden

väl fylla de anspråk, hvilka stäldes på en artilleriskjutplats, nu

måste förhyras, olägenheter som nått sin högsta punkt deri, att skjutfältet

en gång måst, på grund af omöjlighet att träffa aftal, för en tidrymd

af flera år öfvergifvas. Och det vore af nyss angifna skäl endast

alltför sannolikt, att detsamma åter komme att inträffa — den gången

för alltid — när 1892 års överenskommelser den 1 maj 1902 utlöpte.

För att förebygga en dylik, synnerligen oläglig händelse funnes emellertid

endast ett medel, nemligen att kronan inköpte skjutfältet, och

det vore derför, som generalfälttygmäståren i sådant syfte nu framstälde

underdånigt förslag. Att detta skedde redan nu, ehuru flera år

ännu återstode af arrendekontraktens giltighetstid, berodde derpå, att kostnaderna

för fältets inlösen på grund af flera omständigheter, särskildt

tillkomsten af nyodlingar och skogsplanteringar, utan tvifvel komme

att växa år från år. Dertill skulle äfven bidraga, om laga kraft vunnes

å en redan beslutad utskiftning af den del utaf en i fältets midt belägen

mosse, som hittills utgjort en för hela Remmene socken gemensam

s. k. fattigplan. Det nu till inköp föreslagna skjutfältet vore, på sätt

två vid skrifvelsen fogade, med bil. I a och b, betecknade kartor utvisade,

beläget inom Remmene socken af Kullings härad samt Hjellby

och Qvinnestads socknar af Gäseneds härad, allt uti Elfsborgs län.

Sjelfva omfattningen af fältet framginge af en likaledes bifogad karta,

märkt bil. II, der det ifrågavarande området vore inneslutet af en fulldragen

svart linie. Till jemförelse vore å samma karta angifna: med

fulldragna röda linier det skjutfält, som under åren 1883—1886 uppmättes

i syfte att erhålla en plats äfven för positionsartilleriets skjut
-

s. 152 Kontrollera mot PDF

152 Fjerde hufyudtiteln.

ningar, samt med brun färg och streckad svart linie det för närvarande

arrenderade området. Det föreslagna skjutfältet funnes jemväl kartlagdt

å en annan bifogad, med bil. III märkt karta, och vore derå

omslutet af en röd linie.

Öfver detta fält hade dessutom, säges det vidare i skrifvelsen,

genom kommissionslandtmätaren A. Stårcks försorg blifvit upprättad

en beskrifning och arealuträkning jemte beräkning af inlösningssummorna

för de egor, som vore afsedda att ingå i skjutfältet, äfvensom

en tillhörande karta, hvilka handlingar bifogades såsom bil. IV, a och b.

Till grund för nämnda beräkning hade i de fall, då det varit möjligt

att med vederbörande jordegare träffa eventuelt köpeaftal, lagts de dervid

betingade prisen, men i motsatt fall hade bemälde kommissionslandtmätare

sjelf verkstält erforderlig värdering. Sådana aftal hade

nämligen, der så låtit sig göra, upprättats för att nedbringa inköpskostnaderna,

och voro aftalen, hvilka med säkerhet icke torde låta sig

förnyas, bindande för jordegarne intill utgången af år 1898. Dock

hade aftal ännu icke kunnat träffas angående en del smärre jordlotter,

detta beroende på konkurs- och omyndighetstillstånd, pågående arfskifte

eller laga skifte eller enskilda lottegares vistelse uti Amerika. Vid de

ingångna aftalen hade hufvudsakligen följande pris blifvit betingade.

Torfmossarne hade de flesta egarne satt till 500 kronor tunnlandet,

med vilkor att ingen skulle erhålla högre ersättning. Visserligen hade

några få lottegare inom ett obetydligt område framstält oantagliga anspråk

på 700—800 kronor för 24—30 kappland, men genom expropriation

af dessa lotter torde man kunna förhindra öfverskridandet af

det nyss angifna maximipriset. Värdet af åker och äng hade upptagits

till 150—250 kronor samt för afrösningsjord satts till 75—150 kronor,

allt för tunnland. För värdering af den med skog besådda marken

hade följande beräkningsgrund följts: ett tunnland obesådd afrösningsjord

hade satts till 75 kronor och omkostnaderna för sådden till 38

kronor, hvarjemte planteringens värde ansetts stiga med 10 kronor för

hvarje växtår, så att ett tunnland skogsplantering efter 17 år, hvilket

torde utgöra medelåldern för de flesta planteringar inom fältet, skulle

komma att stå uti ett pris af (75 + 38 + 10.17 =) 283 kronor.

Beträffande de sålunda angifna prisen ansåge sig general fälttygmästaren

böra i underdånighet framhålla, att det betingade priset å

lista gradens torfmosse, 500 kronor, icke syntes oskäligt, enär hemmansdelarne

skulle helt och hållet beröfvas sin i denna skogsfattiga

trakt enda tillgång till bränsle, och torfmossarne för öfrigt, åtminstone

delvis, vore af synnerligen god beskaffenhet; vidare att den fordrade

s. 153 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 153

ersättningen för åker och äng torde vara för kronan fördelaktig; att

deremot det åsätta värdet å afrösningsjorden visserligen delvis kunde

anses högt tilltaget men dock kunde förklaras af den omständigheten

att, enär skjutfältet toge största delen af socknames utmark i anspråk,

jordegarne genom försäljningen förlorade sina betesmarker; samt slutligen,

att priset å skogsplanteringarna icke vore obilligt, då desamma

på sina ställen voro synnerligen lyckade och inom några år borde kunna

bereda skjutfältet tillgång till erforderligt virke.

Af den upprättade beskrifningen och arealuträkningen öfver skjutfältet

framginge, yttrar generalfälttygmästaren slutligen, att det till

inlösen föreslagna fältet omfattade ett område af 779 hektar 84 ar

80 qvadratmeter, eller i det äldre ytmåttet 1,579 tunnland 23,2 kappland;

att inköpssumman för detsamma beräknats till 278,773 kronor

71 öre samt att kostnaderna för landtmäterigöromål, lagfart och expropriation

upptagits till 5,226 kronor 29 öre, hvadan hela inlösningssumman

skulle belöpa sig till 284,000 kronor.

Med stöd af hvad han sålunda anfört och -då derigenom torde vara

ådagalagdt, att det vore ytterst svårt, om ens möjligt, att för Första

Göta artilleriregemente finna annat lämpligt skjutfält än det för närvarande

af regementet begagnade vid Remmene; att deremot detta

skulle, om det egdes af staten, kunna synnerligen väl uppfylla det afsedda

ändamålet, men att den omständigheten, att detsamma nu endast

vore arrenderadt på viss tid, medförde väsentliga olägenheter vid dess

användande och sannolikt komme att föranleda antingen definitiv förlust

af denna öfningsplats vid den nuvarande arrendetidens utgång eller ock

betydligt ökade årliga kostnader derefter, samt slutligen att de inlösningspris,

som nu betingats, i allmänhet icke voro öfverdrifna och i de öfriga

fallen utan tvifvel kunde genom expropriation vederbörligen nedbringas,

har generalfälttygmästaren hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen, att till inköp af skjutfält för Första Göta artilleriregemente

på extra stat för år 1899 bevilja 284,000 kronor.

Generalfälttygmästarens förevarande framställning anser jag mig

böra i hufvudsak tillstyrka. Af de skäl, som han anfört, lärer vara

uppenbart att, om åtgärder icke i tid vidtagas, regementet vid arrendetidens

utgång den 1 maj 1902 med all sannolikhet kommer att sakna

för skjutöfningarnas bedrifvande lämplig plats; och huru synnerligen

menligt detta förhållande skulle verka på regementets utbildning och

duglighet, lärer jag icke behöfva inför Eders Kongl. Magt närmare

D/h. till Iliksd. Drot. lHUtS. 1 Sami. 1 Afd. I lläft. 2U

s. 154 Kontrollera mot PDF

[29.]

Anslag till

skjutfält för

Gotlands

artillericorps.

154 Fjerde hufvudtiteln.

framhålla. Jag anser mig derför böra på det lifligaste understödja

framställningen om förvärfvande för kronans räkning af ifrågavarande

skjutfält. Till stöd för att detta bör ske redan nu och icke uppskjutas

till arrendetidens slut, synes mig generalfälttygmästaren hafva anfört

goda grunder, och anser jag mig härvid endast böra påpeka, att i den

mån fältet före arrendetidens slut för kronans räkning förvärfvas, motsvarande

arrendeafgifter naturligtvis upphöra. Priset för den erforderliga

markens förvärfvande kan väl förefalla högt, men lärer svårligen

kunna nedbringas. Då det erforderliga beloppet emellertid är betydligt,

anser jag detsamma lämpligen böra fördelas till utgående under två år

och hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att till inköp af skjutfält för Första Göta artilleriregemente

på extra stat bevilja 284,000 kronor samt

till utgående under år 1899 deraf anvisa 142,000

kronor.

Skjutfält för Gotlands artillericorps.

Uti sin nyssnämnda skrifvelse har generalfälttygmästaren vidare beträffande

behofvet af skjutfält för Gotlands artillericorps anfört, att

äfven nämnda corps måst utföra sina öfningar i skarpskjutning å arrenderad

mark. Under de senare åren hade för detta ändamål förlrprts

ett område å den på omkring 12 kilometers afstånd nordost om Visby

belägna s. k. Martebo myr. Att användandet af förhyrdt skjutfält medfört

samma olägenheter, om ock möjligen i något mindre grad, för

Gotlands artillericorps, som för Första Göta artilleriregemente, torde,

säger generalfälttygmästaren, icke behöfva särskildt framhållas, hvaremot

det borde betonas, att i ett hänseende frågan om eget skjutfält

för ögonblicket vore synnerligen brännande för artillericorpsen. Arrendetiden

för det hittills begagnade fältet å Martebo myr utlöpte nämligen

redan den 1 maj 1899, och det vore mer än tvifvelaktigt, huruvida en

förnyelse af nuvarande aftal kunde vid nämnda, snart stundande tidpunkt

ske utan alltför orimliga årliga kostnader. Jordegaren, aktiebolaget

Martebo myr, hade nämligen på gjord förfrågan angående

eventuel förlängning af öfverenskommelsen, med hänvisning till den

alltmera framskridande uppodlingen af myren, men utan att inlåta sig

på storleken af en blifvande arrendesumma, gifvit det svar, att ett

första och oeftergifligt vilkor för en förnyelse af arrendet vore, att

s. 155 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 155

arméförvaltningen förbunde sig att, enligt värdering af kompromissarie^

ersätta all den skada, som genom skjutningen eller annorledes af artilleriet

kunde förorsakas å bolagets egendom. Eu sådan bestämmelse

vore utan tvifvel från jordegarens synpunkt helt naturlig eller till och

med nödvändig, men det torde å andra sidan ej behöfva påpekas, att

ersättningskrafven komme att växa i samma mån, som nyodlingarna

utvidgades, och måhända inom kort kunde nå sådana belopp, att skjutning

å fältet i sjelfva verket omöjliggjordes.

Det vore för öfrigt uppenbart att, äfven om eu antaglig öfverenskommelse

skulle kunna träffas och jordegaren i alla hänseenden befinnas

tillmötesgående, skjutfältet likväl för hvarje nyodlad hektar af myren

skulle blifva allt mer inskränkt och den derå möjliga utbildningen i

skjutning allt mindre tillfredsställande.

Med anledning af dessa förhållanden hade chefen för artillericorpsen

anstält efterforskningar för erhållande af ett lämpligt skjutfält för corpsen.

Efter förberedande undersökning af ej mindre än tio olika platser, som

syntes kunna ifrågakomma för det afsedda ändamålet, hade den mest

passande befunnits vara ett i Tofta socken mellan gårdarne Norrgårda

och Rangvald i öster samt hafvet i vester beläget område, hvars nordligaste

punkt läge omkring 12 kilometer söder om Visby, och bvilket

vore genom särskild beteckning angifvet å en bilagd karta, märkt bil. A.

På grund häraf hade nämnda område underkastats en noggrann undersökning,

hvarvid upprättats en karta i större skala, märkt bil. B. b,

hvarjemte generalfälttygmästaren senare låtit kommissionslandtmätaren

A. Ytterberg utarbeta dels »beräkning af kostnaderna för inköp af mark

m. m. till skjutfält i Tofta socken», dels beskrifning öfver sagda fält,

hvilka handlingar åtföljde skrifvelsen såsom bil. B. a och c.

Undersökningen hade, fortsätter generalfälttygmästaren, gifvit vid

handen, att det föreslagna skjutfältet, hvars landgräns å kartan bil. B. b

angåfves genom blåa linier med derinvid pålagd brun färg, vore sjmnerligen

jemnt och i öfrigt af lämplig beskaffenhet för utförande af

skjutningar med artilleripjes er samt erbjöde tillräckligt utrymme för

corpsens öfningar af ifrågavarande slag. Marken vore föga fruktbar,

till belysande af hvilket förhållande kunde anföras, att Tofta vore Gotlands

kargaste socken och Norrgårda dess sämsta gård. En följd häraf

vore tydligen, att kostnaderna för fältets förvärfvande blefve jemförelsevis

föga betydande. Enligt bilagan B. a uppginge arealen af det å kartan

på ofvan beskrifna sätt angifna skjutfältet till 781 hektar 83,l ar eller

med tillägg af tre mindre områden, hvilka af vissa i samma bilaga anförda

skål torde böra medtagas vid inlösningen, 798 hektar 26 ar, mot
-

s. 156 Kontrollera mot PDF

156 Fjerde hufvudtiteln.

svarande i det äldre ytmåttet 1,617 tunnland 1,13 kappland. Fältet utgjordes

till väsentligaste delen af med delvis gles, delvis något tätare

barrskog bevuxen, hällbunden betesmark. Den inom området liggande

åkern innehölle endast en areal af omkring 80 bektar (ungefär 162

tunnland). I samma bilaga funnos äfven angifna de grunder, enligt

hvilka priset för de olika hemmansdelarne beräknats, och framginge

för öfrigt af densamma, att den sammanlagda inlösningssumman för

hela området jemte derå befintliga byggnader och skog uppginge till

64,553 kronor 50 öre. Å allra största delen af fältet hade vederbörande

egare afgifvit antagliga försäljningsanbud, gällande till den 1 augusti

1898, nämligen för en summa af 53,425 kronor, hvaremot de återstående,

jemförelsevis mindre betydande delarne borde förvärfvas genom

expropriation. Utöfver det för inköp af mark m. m. behöfliga beloppet

erfordrades emellertid för områdets ordnande såsom skjutfält — skogsrödjning,

väganläggningar, uppförande af telefonledningar och säkerhetshus

m. m. — ytterligare medel, hvilka af corpschefen uppskattats

till 29,244 kronor 50 öre. Detta belopp syntes dock, vid jemförelse

med dem, som förut beräknats för ordnande af skjutfälten vid Skillingaryd

och Rinkaby, kunna ej oväsentligt nedsättas; och har generalfälttygmästaren

ansett detsamma, till jemnande af slutsumman, böra

föreslås till 15,446 kronor 50 öre, då totalbeloppet blefve 80,000 kronor.

På dessa skäl och med särskildt framhållande, att nuvarande arrendeaftal

om skjutfältet å Martebo myr tilländaginge redan den 1 maj

1899 och att förmånlig förnyelse af sagda öfverenskommelse icke vore

att förvänta, men att deremot ett nytt, för skjutöfningar synnerligen

lämpligt fält blifvit funnet, som kunde för jemförelsevis billigt pris förvärfvas,

samt att de för underlättande af detta områdes inköp träffade

eventuela aftalen icke vore för jordegarne bindande längre än till den

1 nästkommande augusti, har generaliälttygmästaren hemstält, att Eders

Kongl. Maj:t vide föreslå Riksdagen att till inköp och anordnande af

skjutfält för Gotlands artillericorps på extra stat för år 1899 bevilja

80,000 kronor.

Till hvad generalfälttygmästaren i denna fråga anfört, har jag intet

att tillägga och hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen

att till inköp och anordnande af skjutfält för Gotlands

artillericorps på extra stat för år 1899 bevilja

80,000 kronor.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

157

Fortifikationsbehof.

Karlsborg.

Chefen för fortifikationen anför i sin ofvannämnda underdåniga

skrifvelse den 13 sistlidne november beträffande denna fästning, att

ehuruväl, såsom af hans underdåniga skrivelser den 14 november 1895

och den 15 i samma månad 1896 framginge, ett högre årligt byggnadsanslag

än hittills vanligen utgått för arbetena på densamma vore synnerligen

önskvärd!, han dock med hänsyn till de af honom ifrågasatta

jemförelsevis betydliga anslagsbelopp, som borde äskas för sjöfästningarnas

fortsatta förstärkande, ansåge sig föranlåten att äfven denna gång

inskränka sin hemställan om extra ordinarie anslag till sjelfva arbetena

på nämnda fästning under år 1899 till 200,000 kronor, hvilken summa

skulle användas dels till åtskilliga ännu återstående arbeten å hufvudfästningen

och dels till fortsättning af batteribyggnaderna i öfre gördeln

å Vaberget. För södra Vabergsfortet hemställer han dock liksom

föregående år om ytterligare anslag utöfver det nämnda beloppet. Nämnda

fort vore nämligen med undantag af några mindre arbeten, som skulle

utföras inom den närmaste framtiden, helt och hållet färdigt så när

som på pansarskydden för de gröfre kanoner, som der skulle uppställas.

Dessa skydd vore afsedda att utgöras af pansartorn, hvilkas

anskaffande sannolikt blefve förenad! med ej obetydlig tidsutdrägt,

hvarför det vore särdeles önskvärdt att snarast möjligt få åtminstone

påbörja denna anskaffning, för hvilken kostnaden emellertid antoges

blifva så betydlig, att densamma gifvetvis ej kunde bestridas

från ett så ringa anslag som det förut angifva af 200,000 kronor, såvida

icke fortsättningen af de angifna arbetena för 1899 å Karlsborg skulle

så godt som alldeles uteblifva.

Med anledning af det anförda hemställer chefen för fortifikationen

alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till fortsättande af byggnadsarbetena

på Karlsborgs fästning med Vaberget äfvensom till påbörjande

af anskaffningen af pansartorn för de gröfre kanonerna å södra Vabergsfortet

af Riksdagen äska ett belopp af 380,000 kronor.

Under hänvisning till chefens för fortifikationen ofvannämnda skrifvelse

den 13 sistlidne november, hvaruti, såsom af det ofvan sagda

[30.]

Anslag till

Karlsborgs

fästningsbyggnad.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158 Fjerde liufYiidtiteln.

framgår, hemställes, bland annat, om medel för pansarskyddade kanonuppställningsplatser

i södra Vabergsfortet, har generalfälttygmästaren

och chefen för artilleriet i skrifvelse den 15 i samma månad framhållit

nödvändigheten af, att redan nu medel beviljas för anskaffning

af de pjeser, för hvilka uppställningsplatser sålunda inom den närmaste

framtiden kunde beredas, om desamma skulle kunna på samma

gång som tornen tillverkas och uppsättas. I sammanhang härmed

har generalfälttygmästaren i underdånighet fäst Eders Kongl. Maj:ts

uppmärksamhet äfven på nödvändigheten af att så snart som möjligt

i andra afseenden fullständiga fortets artilleristiska utrustning, så att

detsamma, som i fortifikatoriskt hänseende befunne sig i ett ej långt

ifrån färdigt skick, skulle kunna verksamt bidraga till Vabergspositionens

försvar, redan innan de gröfre pjeserna hunnit uppsättas.

För anskaffande af ofvan antydda artillerimateriel erfordrades enligt

verkstäld kostnadsberäkning ett belopp af tillsammans 292,618

kronor, och hemställer generalfälttygmästaren alltså i underdånighet, att

Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att till fortsatt anskaffning

af artillerimateriel för Karlsborgs fästning på extra stat för år 1899

bevilja nämnda belopp.

Min uppfattning om Karlsborgs betydelse för landets försvar har

jag vid flera tillfällen, senast i mitt anförande till statsrådsprotokollet

för den 13 januari 1896, för Eders Kongl. Maj:t uttalat, och tillåter

jag mig nu endast erinra om, hurusom jag städse framhållit denna fästnings

snara fullbordan såsom en angelägenhet af stor vigt.

Hänsynen till andra ännu angelägnare försvarsbehof har emellertid

foranledt mig att föregående år tillstyrka nedsättning i de anslag, som af

chefen för fortifikationen begärts för fortsättning af nämnda fästningsbyggnad,

då desamma väsentligt öfverskridit de af Riksdagen sedan

längre tid tillbaka beviljade årsanslagen.

Jag tillåter mi§ beträffande dessa senare erinra, hurusom desamma,

hvilka under större delen af 187O-talet utgj orde i medeltal 300,000 kronor per

år, efter 1878 nedsattes till 100,000 kronor årligen, hvilket belopp var det

vanliga ända till 1888, då Riksdagen för första gången beviljade, utom

100,000 kronor till hufvudfästningen, äfven 50,000 kronor till påbörjandet

af befästningar på Vaberget. Sedermera har ett gemensamt

anslag af i medeltal 150,000 kronor årligen af Riksdagen beviljats för

nämnda ändamål. Uppenbart torde emellertid vara, att, om ett års
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 159

anslag af 150,000 högst 200,000 kronor, såsom upprepade gånger med

styrka framhållits, icke förslår för att inom rimlig tid fullborda sjelfva

hufvud- eller kärnfästningen, detsamma skall visa sig alldeles otillräckligt,

när det måste delas mellan befästningsarbetena på denna och de

på Yaberget. Enligt verkstäld beräkning skulle nemligen, såsom äfven

anföres i 1897 års Riksdags skrifvelse angående regleringen af utgifterna

under riksstatens fjerde hufvudtitel, fullbordandet af de arbeten

å Karlsborgs fästning, omfattande äfven befästningarna på Vaberget,

som ännu återstå att utföra, betinga ett sammanlagdt belopp af omkring

4.000. 000 kronor, hvadan med ett årsanslag af i medeltal 150,000 kronor

det skulle dröja ännu närmare 27 år, innan fästningen blefve färdig,

och dock är kostnaden för den återstående bestyckningen, omkring

3.000. 000 kronor, icke inräknad i årsanslagen. Då Karlsborg för närvarande

varit under arbete i 78 år, skulle således den sammanlagda

byggnadstiden för vår hittillsvarande enda landfästning komma att utgöra

minst 105 år — ett förhållande, som säkerligen saknar sitt mot.

stycke i något annat land.

Ehuru jag således är fullkomligt öfverens med bemälde vapenchefer

rörande önskvärdheten af att ett betydligare årsanslag än vanligt

blefve till Karlsborgs fästningsbyggnad och särskildt till södra

Vabergsfortets fullbordan och bestyckning beviljadt, anser jag mig dock

för närvarande, medan frågan om landets fasta försvar i dess helhet

ännu är under utredning af en af Eders Kongl. Maj:t tillsatt komité,

icke böra hemställa om ett större anslag, än att de nu pågående arbetena

måtte kunna bedrifvas till samma omfattning som hittills. Jag

hemställer alltså,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes till fortsättande af

arbetena på Karlsborgs fästning på extra stat för år

1899 af Riksdagen äska ett anslag af 200,000 kronor.

Fortifikations- och artilleribehof.

'' i i

Sjöfästningarna.

Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning.

I sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 13 sistlidne november,

angående extra ordinarie anslag till rikets fästningsbyggnader,

s. 160 Kontrollera mot PDF

160 Fjerde hufvudtiteln.

erinrar chefen för fortifikationen, hurusom i nådig proposition till 1896

års Riksdag Eders Kongl. Maj:t till befästningsarbeten jämte bestyckning

och försänkningar vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning

äskat 1,940,400 kronor, hvilket belopp äfven af Riksdagen beviljats att

utgå med 976,500 kronor för 1897 och med återstoden för 1898. Af

dessa medel vore 840,400 kronor afsedda att användas till befästningsm.

fl. arbeten och 100,000 kronor till de befintliga försänkningarnas

iståndsättande. De befästnings- in. fl. arbeten, som beräknats skola utföras

med nämnda 840,400 kronor, vore hufvudsakligen Oscar-Fredriksborgs

förstärkande samt byggandet af ett batteri vid Oxdjupet och ett

vid Kodjupet. Härmed vore likväl ej Vaxholm—Oscar-Fredriksborgspositionen

försatt i fullständigt försvarsskick, enär härför i öfverensstämmelse

med den uppgjorda befästningsplanen ännu komme att felas åtskilliga

för ett kraftigt försvar alldeles oundgängliga arbeten, afseende försvaret

såväl mot landsatta truppafdelningar som mot fiendtliga krigsfartyg.

Kostnaden för samtliga dessa arbeten vore beräknad till 1,500,000

kronor. Som likväl Eders Kongl. Maj:t tillsatt en komité för verkställande

af utredning rörande landets fasta försvar, om än denna

komités slutliga utlåtande icke vore att emotse inom den närmaste

tiden, ansåge sig chefen för fortifikationen icke för närvarande böra

hemställa om anslag till andra befästningsarbeten än sådana, om hvilkas

nödvändighet ingen meningsskiljaktighet borde kunna råda. Kostnaden

för dessa, i skrifvelsen närmare angifna arbeten, uppginge till 910,000

kronor, hvaraf 400,000 kronor lämpligen borde begäras för år 1899.

Under åberopande af hvad han sålunda anfört, hemställer chefen

för fortifikationen, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af nästinstundande

Riksdag å extra stat äska till fortsättning af förstärkningsarbetena å

Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning ett anslag af 400,000 kronor.

Beträffande ifrågavarande fästnings bestyckning erinrar generalfälttygmästaren

och chefen för artilleriet i skrifvelse den 15 sistlidne november,

att Eders Kongl. Maj:t i den nådiga propositionen till 1896

års Riksdag angående statsverkets tillstånd och behof föreslog Riksdagen,

bland annat, att till befästningsarbeten jemte bestyckning och

försänkningar vid sagda fästning bevilja 1,940,400 kronor, af hvilket

belopp 1,044,600 kronor afsetts för artillerimateriel. Af nämnda summa

vore dock, enligt hvad jag inhemtat, ett belopp af 44,600 kronor afsedt

för en del bestyckningsåtgärder, som borde utföras i samband med

byggandet af ett nytt batteri, och hade derför detsamma af chefen för

fortifikationen upptagits bland för befästningsändamål erforderliga medel.

På sätt generalfälttygmästaren i sin underdåniga skrifvelse den 15 no
-

s. 161 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtitelii. 161

vember 1895 anfört, studie för det af honom begärda beloppet, 1,000,000

kronor, kunna erhållas dels den för komplettering enligt faststäld plan

af sjelfva fästet Oscar-Fredriksborgs bestyckning erforderliga materiel

och ammunition, dels i det närmaste all då felande ammunition till för

hela försvarsområdet vid den tiden redan anskaffade bakladdningspjeser.

Den ofvan angifna totalsumman af 1,940,400 kronor hade 1896 års

Riksdag beviljat i dess helhet och deraf för 1897 anvisat 976,500 kronor,

medan återstoden, 963,900 kronor, sedermera af sistnämnda års

Riksdag anvisats å 1898 års stat. För de båda åren 1897 och 1898

hade alltså till fästningsartillerimateriel tillsammans anslagits ofvannämnda

belopp af 1,044,600 kronor, och hade under år 1897 anskaffningen

af ifrågavarande materiel fortgått i den riktning, som antydts i

nyss åberopade kongl. proposition.

Ännu återstode emellertid mycken artillerimateriel att anskaffa, innan

behofvet af sådan blefve så fyldt, att artilleriförsvaret af Vaxholmsställningen

nådde erforderlig kraft. Då emellertid det tillkomme den af

Eders Kongl. Maj:t förordnade komitén för utredning rörande landets

fasta försvar att härom inkomma med underdånigt förslag, ansåge sig

generalfälttygmästaren för närvarande icke böra hemställa om beviljandet

af anslag för andra bestyckningsändamål än dem, hvilka icke

borde kunna vara föremål för skilda åsigter, och som vore af den vigt

för fästningens försvar, att han icke ansåge sig våga dröja med att begära

anslag för deras genomförande.

Kostnaderna för nämnda bestyckningsåtgärder, för hvilkas närmare

beskaffenhet här icke lämpligen kan redogöras — lika litet som för

enskildheterna af de dermed i samband ställda, af chefen för fortifikationen

angifna befästningsanordningarna — skulle uppgå till 1,097,692

kronor.

Med stöd af hvad generalfälttygmästaren sålunda anfört, hemställer

han, det täcktes Eders Kongl. Maj: t föreslå Riksdagen att till fortsatt

anskaffning af artillerimateriel för Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs

fästning på extra stat för år 1899 bevilja 1,097,692 kronor.

Karlskrona.

Beträffande sjöbefastningarna vid Karlskrona erinras i chefens för

fortifikationen nyssnämnda skrifvelse, att Eders Kongl. Maj:t vid 1896

års Riksdag till de nödvändigaste förstärkuingsarbetena vid Kungsholmens

fästning äskat 322,600 kronor, hvilket belopp af Riksdagen

liih. till !liksd. l^rot. /<SUH. 1 Kami. / A/d. / Käft. 21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162 Fjerde hufvudtitelti.

beviljades att utgå med 160,000 kronor för år 1897 och med återstoden

för 1898.

Med dessa arbetens utförande blefve emellertid sagda fästning icke

försatt i fullt försvarbart skick, och ännu mindre blefve detta fallet

med Karlskronabefästningarna i sin helhet. Härför komme nämligen

ännu att felas åtskilliga såväl förstärknings- som nybyggnadsarbeten,

utan hvilkas utförande ett ihärdigt försvar näppeligen torde kunna utföras.

Dessa arbeten afsåge dels ytterligare förstärkningsåtgärder på

Kungsholmen, dels anläggandet af batterier såväl på öarna som åt landsidan,

dels förstärkning af fästet på Vestra Hästholmen och dels slutligen

fullständigandet af försänkningarna.

Kostnaden för samtliga dessa arbeten vore beräknad till 2,460,000

kronor. Som emellertid bestyckningsplanen för Karlskrona befästningar

vore under omarbetning, samt frågan om dessa befästningars fullständigande

och förstärkande vore under behandling af den meromnämnda

komitén, borde anslag äskas endast för sådana befästningsarbeten, som

dels vore oberoende af hvarje förändring i bestyckningen, dels ock vore

af den art, att om deras nödvändighet något som helst tvifvel ej torde

kunna förefinnas. Sådana arbeten vore vissa förstärkningsåtgärder på

Kungsholmens fästning, hvarför kostnaden skulle uppgå till 226,500

kronor.

Chefen för fortifikationen hemställer med anledning häraf, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes af instundande Riksdag å extra stat äska till fortsättande

af förstärkningsarbetena å Kungsholmen ett anslag för år

1899 af 226,500 kronor.

Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, framhöll jag i mitt.

uttalande till statsrådsprotokollet för den 2 januari 1896, hurusom de

åtgärder, som då ifrågasattes för sjöfästningarnas iståndsättande, närmast

afsåge Stockholms och Karlskronas skyddande mot ett öfverraskande

anfall af en fiendtlig eskader. Ehuruväl genom nämnda åtgärder,

hvartill medel äfven af Riksdagen beviljades, försvaret af hufvudstaden

och vår förnämsta örlogshamn mot ett oförmodadt anfall från

sjösidan varder nöjaktigt tillgodosedt, äro desamma dock, hvilket ock

framhållits i berörda statsverksproposition, ingalunda betryggande mot

ett planlagdt anfall af en fiendtlig flotta, eventuelt i förening med en

landstigning. Härför erfordras, såsom af chefens för fortifikationen och

generalfälttygmästare^ förutnämnda skrivelser framgår, uppförandet

af en del nya verk och batterier samt dessas tidsenliga bestyckande,

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Fjerde hufvudtiteln.

förstärkningsanordningar å Kungsholmens fästning samt å vissa förutvarande

batterier otidsenliga artilleripjeBers utbytande mot nya, anordningar

för försvarets ledning vid Karlskrona, försänkningarnas fullständigande

vid båda sjöfästningarna m. fl. åtgärder, som här endast kunna

antydas.

Ett fullständigt ordnande af det fasta försvaret jemte bestyckning

i Stockholms skärgård angafs i förenämnda statsverksproposition erfordra

en kostnad af omkring 5,900,000 kronor.

I sagda statsverksproposition är ock angifvet, att Karlskronas sättande

i fullständigt försvarsskick skulle, i hvad på fjerde hufvudtiteln

ankomme, erfordra en kostnad af omkring 2,350,000 kronor, hvartill

komme kostnaderna för bestyckning, anordningar för försvarets ledning

m. m., som skulle bestridas af anslag under femte hufvudtiteln, uppgående

till ett i statsrådets och chefens för sjöförsvarsdepartementet

anförande till meranämnda statsrådsprotokoll angifvet belopp af i det

närmaste 3,170,000 kronor.

Sammanställas kostnaderna för de i statsverkspropositionen till 1896

års Riksdag sålunda angifna befästningsanläggningarna med bestyckning,

skulle desamma uppgå till:

för Stockholms sjösida ................................................ 5,900,000 kronor och

» Karlskrona ............................................................... 5,520,000 »

Fråndragas från dessa belopp de af nämnda Riksdag för berörda

ändamål äskade och äfven .beviljade anslagen af till befästningsanläggningar,

bestyckning m. m. å Stockholms sjösida 2,275,400 kronor och

vid Karlskrona 412,600 kronor (hvaraf 90,000 kronor af femte hufvudtitelns

anslag), återstå enligt nämnda beräkning följande belopp såsom

erforderliga för ett fullständigt ordnande af det fasta försvaret:

å Stockholms sjösida.................................................... 3,624,600 kronor och

vid Karlskrona................................................................. 5,107,400 » .

Huru angeläget det än må vara, att våra båda sjöfästningar så

snart som möjligt sättas i fullt försvarbart skick, och oaktadt det ej

lärer kunna bestridas, att de af chefen för fortifikationen samt generalfälttygmästaren

och chefen för artilleriet i förutnämnda skrifvelser angifna

åtgärder beträffande såväl sjelfva befästningarna som bestyckningen

äro nödvändiga, hvarför de ock förr eller senare böra komma

till utförande, anser jag mig dock i frågans nuvarande läge icke böra

hemställa om äskandet af anslag särskilt för nämnda ändamål. Frågan

om hela vårl, lands fasta försvar är ju för närvarande under allsidig

s. 164 Kontrollera mot PDF

164 Fjerde hufvudtlteln.

ompröfning af den af Eders Kong]. Maj:t den 14 sistlidne maj tillsatta

komitén och, förr än densamma inkommit med sitt betänkande,

torde särskilda anslag till andra befästningsåtgärder än dem, som för

närvarande pågå och ej utan allvarsamma olägenheter kunna afbrytas —

såsom fallet är med Karlsborgs fästningsbyggnad — eller som icke

utan fara för neutralitetens upprätthållande kunna uppskjutas, tills de

af berörda komité gjorda framställningarna hunnit blifva af Riksdagen

behandlade, icke böra äskas.

Detta senare kan dock enligt min åsigt icke sägas vara fallet med sjöfästningarna,

hvilka, sedan redan beviljade anslag under innevarande år för

ändamålet användts, komma att ernå nöjaktig motståndskraft mot öfverraskande

anfall af en fiendtlig örlogseskader. Om än jag således icke

anser mig böra biträda de förenämnda vapenchefernas framställningar

om äskandet af innevarande års Riksdag af ett belopp, uppgående sammanlagdt

till 1,724,192 kronor för fortsättande af förstärkningsarbetena

på sjöfästningarna samt anskaffning af artillerimateriel för Vaxholms

och Oscar-Fredriksborgs fästning, tillåter jag mig å andra sidan framhålla

önskvärdheten af att åtminstone en del af den artillerimateriel,

om hvars behöflighet inga olika meningar lära kunna förefinnas, så

snart som möjligt måtte kunna beställas. Behofvet af sådan materiel

kan, enligt hvad erfarenheten visat, i annat fall, äfven om utländska

verkstäder anlitas för dess tillverkning, ej med erforderlig skyndsamhet

fyllas, och att detta ännu mindre skall varda fallet, om det jemförelsevis

betydliga antal pjeser, som ännu fattas.i sjöfästningarnas bestyckning,

skall tillverkas vid våra egna fåtaliga styckebruk — hvilket ur

flera synpunkter vore önskvärdt — är påtagligt samt bestyrkes ock af

erfarenheten. Dessutom ställa sig kostnaderna för en påskyndad tillverkning,

som skulle blifva följden af ett uppskof, väsentligt mycket

dyrare, än om arbetet finge utföras under normala förhållanden, hvadan

det icke heller torde vara förenadt med klok hushållning att helt och

hållet afbryta anskaffningen af nämnda artillerimateriel. Då emellertid

någon beställning af ifrågavarande materiel icke kan ske, med mindre

än att garanti finnes för att medel äro att tillgå i och för densammas

liqviderande, när pjeserna äro färdiga att aflevereras, torde redan nu

ett belopp böra afsättas för, bland annat, detta ändamål. Jag anhåller

att härtill få återkomma vid underdånig föredragning af frågan om det

fasta försvaret i allmänhet,

s. 165 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

165

Gotland.

På min underdåniga hemställan behagade Eders Kongl. Maj:t föreslå

1896 års Riksdag att för befästningars anläggande å Gotland på

extra stat bevilja ett belopp af 801,800 kronor, af hvilket belopp större

delen skulle åtgå för anläggande af befästningar vid Fårösund, medan

återstoden vore afsedd att användas till inköp af mark vid Tingstäde

i och för anläggande framdeles af erforderliga befästningar derstädes.

Denna Eders Kongl. Maj:ts framställning blef icke af Riksdagen bifallen,

men Riksdagen uttalade dervid, att det ville synas, som skulle

de militära förråden i Visby böra förflyttas till någon plats, mindre

blottstäld för öfverraskande fara än den, der de nu voro förlagda. Med

anledning af Riksdagens berörda uttalande behagade Eders Kongl. Maj:t

genom nådigt beslut den 29 maj 1896 uppdraga åt militärbefälhafvaren

på Gotland att inkomma med underdånigt yttrande, huruvida de militära

förråden på ön lämpligen borde förflyttas från Visby till annan

plats, äfvensom, derest så funnes vara fallet, med förslag till de åtgärder,

som deraf kunde påkallas. Till åtlydnad häraf inkom militärbefälhafvaren

den 26 augusti samma år med en underdånig skrifvelse,

deri han uttalade, att nödvändigheten utan tvifvel bjöde, att ifrågavarande

förråd så fort som möjligt förflyttades till en plats med ett

mera undandraget läge än Visby, samt att denna plats, så vidt möjligt,

redan i fredstid bereddos till försvar. Bland de platser, som kunde anses

för ändamålet lämpliga, funne han trakten vid Tingstäde kyrka företrädesvis

böra komma i åtanka. Af alla ställen på Gotland, som varit

ifrågasatta, vore denna trakt den mest lämpliga till replipunkt för öns

försvarskrafter. Det torde derför falla af sig sjelft, att de militära förråden

äfven borde dit förläggas, oafsedt om befästningsanordningar

samtidigt kunde der åstadkommas eller ej. Skulle för öfrigt på samma

gång, som förråden flyttades från Visby till Tingstäde, tillräcklig mark

förvärfvas för anläggning af befästningarna, och öfverenskommelse derjemte

trätfas med egarne af andra områden, som för ställningens försvar

kunde vara af betydelse, att hålla dessa områden fria från skog

eller bevuxna med skog, torde ställningen och den derinom belägna

utrustningsorten vid krigsfara på en ganska kort tid kunna hinna omgifvas

med fältverk, hvarigenom den, åtminstone under någon tid, skulle

kunna försvaras. På dessa skäl tillstyrkte militärbefälhafvaren, att de

militära förråden i Visby måtte flyttas till Tingstäde samt att, såsom

[31.]

Anslag till

inköp af mark

vid Tingstäde.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166 Fjerde hnfvudtiteln.

en förberedande åtgärd härför, den mark vid sistnämnda ställe, som för

förrådsbyggnadernas uppförande samt nödiga befästningsverks anordnande

kunde finnas erforderlig, måtte af kronan förvärfvas, vare sig genom expropriation

eller inköp under hand, i hvilken sistnämnda händelse militärbefälhafvaren

i en senare skrifvelse framhöll nödvändigheten att inköpet

måtte ske, så fort sig göra läte, enär till följd af sockerindustrins

på ön uppsving, en betydlig stegring af jord värdet å ön gjort

sig märkbar.

Sedan arméförvaltningen afgifvit underdånigt utlåtande i anledning

af hvad militärbefälhafvaren sålunda anfört, och dervid öfverlemnat,

bland annat, två kartutkast, utvisande dels de områden, som skulle erfordras

för förflyttande till Tingstäde af de militära förråden å Gotland,

och dels befästningarnas vid Tingstäde omfång enligt hittills uppgjord

plan, behagade Eders Kongl. Maj:t vid underdånig föredragning af detta

ärende, genom nådigt bref den 5 sistlidne mars, med öfverlemnande af

omförmälda två kartutkast uppdraga åt militärbefälhafvaren att, så snart

ske kunde, till Eders Kongl. Maj:t inkomma med dels utredning angående

hvilka särskilda fastigheter eller delar deraf, som enligt berörda

kartutkast borde åt kronan förvärfvas, dels ock förslag till de åtgärder,

som för fastigheternas förvärfvande lämpligen borde vidtagas.

Till fullgörande af detta uppdrag har militärbefälhafvaren aflåtit

sin ofvan omförmälda underdåniga skrifvelse den 12 juli 1897, deri han

till en början anför, att inom det ifrågasatta befästningsområdet voro

belägna en mängd uppräknade hemmansdelar och afsöndringar, tillhörande

enskilda personer, äfvensom en del af ett kronan tillhörigt

annexhemman samt ett skolhus, tillhörigt Tingstäde socken. Uppskattningsvärdet

af den jord, som tillhörde enskilda personer, vore, enligt

skifteshandlingar, 41,165 kronor och brandförsäkringsvärdet å befintliga

åbyggnader 80,125 kronor. Egendomarnas hela värde kunde alltså beräknas

till omkring 121,290 kronor, hvartill likväl måste läggas värdet

af ett vattenfall vid egendomen Furubjers, hvilket drefve en qvarn,

som lemnat en årlig nettobehållning, aldrig understigande 2,000 kronor.

Skulle alltså kronan genom expropriation förvärfva det behöfliga jordområdet

— i hvilket fall, enligt militärbefälhafvarens förmenande, 50

procent måste beräknas blifva tillagda det uppskattade värdet — syntes

kostnaden icke gerna kunna komma att understiga 210,000 kronor.

För att emellertid, så vidt möjligt vore, söka minska denna kostnad,

hade militärbefälhafvaren låtit träffa vilkorliga köpeaftal med flertalet

af egarne till jorden inom det ifrågasatta området, hvilka aftal bifogades

och äro gällande till den 1 januari 1899. Enligt en bifogad tabell

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Fjerde hnfvndtitein.

skulle kostnaden i så fall komma att uppgå till 190,800 kronor, hvarvid

dock vore att märka, att uppgörelse ej kunnat träffas med tvåjordegare,

hvilkas vistelseort vore okänd, hvadan för deras lägenheter taxeringsvärdet

i stället blifvit i tabellen upptaget.

Militärbefälhafvaren anmäler vidare, att han låtit upprätta särskilda

köpeaftal rörande vissa hemmansdelar i''deras helhet, nemligen: rörande

7* mantal Furubjers och s/i6 mantal Smiss med underlydande för ett

pris af 95,000 kronor, hvarvid angifves, att det nuvarande taxeringsvärdet

vore 36,700 kronor och brandförsäkringsvärdet å åbyggnaderna

45,165 kronor, hvartill komme värdet å det ofvan omförmälda vattenfallet,

rörande 1 ä/i« mantal Träskvälder samt 7™ mantal Trädgårds, å

hvilka taxerings- och brandförsäkringvärdena voro respektive 38,300

och 17,900 kronor, för 60,000 kronor, samt

rörande 7b mantal Träskvälder, taxeradt till 9,800 kronor och med

åbyggnader, brandförsäkrade för 7,200 kronor, för 15,000 kronor.

Ur militär synpunkt syntes det vara önskvärdt, att befästningsområdet

utvidgades något utöfver hvad angifvet blifvit, på det att markens

bevuxenhet med skog måtte kunna under fredstid lämpligen regleras,

och det torde äfven, anser militärbefälhafvaren, vara ekonomiskt

fördelaktigt att inköpa de tre nämnda egendomarna i deras helhet, hvarigenom

tillfälle skulle beredas att kunna utbyta den tomt, der socknens

skolhus nu vore beläget, mot en tomt utom befästningsområdet samt

äfven att ersätta Tingstäde annexhemman för den jord, som från detta

hemman skulle komma att tagas i anspråk.

Chefen för fortifikationen har, i anledning af hvad militärbefälhafvaren

sålunda aufört, den 24 sistlidne november afgifvit underdånigt

utlåtande, hvarmed han öfverlemnat en genom hans försorg upprättad

karta öfver de inom det ifrågasatta befästningsområdet och trakten

närmast deromkring belägna egolotterna, af hvilken karta, såsom

chefen för fortifikationen påpekar, framginge, att inom det genom en

grön linie utmärkta befästningsområdet folio egoområden, tillhörande ej

mindre än 24 olika egare. De allra flesta af dessa egoområden voro

jemförelsevis mycket små, men betingade just derför ett pris, som måste

anses allt för högt. Chefen för fortifikationen ansåg dock icke att, äfven

om samtliga de föreslagna befästningarna antoges komma till utförande,

alla de ifrågavarande egoområdena skulle behöfva förvärfvas, utan endast

de områden, på hvilka slutna befästningar skulle uppföras och

förråden uppbyggas, äfvensom den till . exercisfält afsedda marken

och den mark, på hvilken skylande skog borde qvarstå, hvarjemte det

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Fjerde hufvudtiteln.

vore önskligt, att en del närmast utanför befästnihgsområdet beläget

skogsområde förvärfvades, på det att man skulle kunna tillgodose fordran

på fritt skjutfält framför befästningslinien. Emellertid ansåg han ej

ens ett sådant förvärfvande af mark behöfva ske genom direkt köp af

alla de sålunda erforderliga områdena, utan borde endast några af de

större egendomar, på livilkas mark de vigtigaste befästningarne skulle

ligga, inköpas i sin helhet, hvarigenom man då ej blott blefve egare

af en betydlig del af den direkt erforderliga marken, utan äfven af så

mycket annan mark, att man ej allenast skulle kunna genom byte komma

i besittning af andra, för ifrågavarande ändamål behöfliga områden, utan

äfven borde få så mycket mark öfver till utarrendering, att inkomsterna

af densamma skulle räcka till amortering af och erläggande af ränta å

de vid de inköpta egendomarne häftande hypotekslånen. Detta tillvägagångssätt

anser chefen för fortifikationen skola blifva både det ekonomiskt

fördelaktigaste och det lämpligaste å befästningsfrågans nuvarande

ståndpunkt.

De egendomar, som företrädesvis skulle lämpa sig för att på detta

vis inköpas, vore, säger han vidare, V* mantal Furubjers och 5/i6 mantal

Smiss, salubjudna för 95,000 kronor, lä/i6 mantal Träskvälder och Vic

mantal Trädgårds, salubjudna för 60,000 kronor, samt 3/s mantal Träskvälder,

salubjudet för 15,000 kronor. Från dessa summor borde dock

afdragas de oguldna hypotekslånen, för hvilka hemmanen häftade, utgörande

för Furubjers och Smiss 23,669 kronor 43 öre samt för Träskvälder

och Trädgårds 25,812 kronor 42 öre. Den för inköpet erforderliga

summan blefve alltså tillsammans 120,518 kronor 15 öre, hvartill

skulle komma högst 1,000 kronor för ytterligare amorterad hypoteksskuld,

intill dess köpet hunne afslutas, samt för omkostnader vid detsamma.

Förutom dessa egendomar anser chefen för fortifikationen, att det

skulle vara lämpligt att förvärfva ett mindre område inom det förutnämnda

befästningsområdet, salubjudet för 1,500 kronor.

Hela det för inköp af mark vid Tingstäde behöfliga beloppet skulle

sålunda, säger chefen för fortifikationen, uppgå till omkring 123,000

kronor.

På dessa grunder och då inköp af några vissa egoområden icke

torde böra angifvas, enär framdeles vid köps afsilande äfven andra

kombinationer kunde visa sig möjliga och lämpliga, har chefen för

fortifikationen hemstält, att Eders Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen

äska till inköp af för befästningsarbeten och förråds anläggande erforderlig

mark vid Tingstäde å Gotland ett belopp af 123,000 kronor att

s. 169 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

169

utgå å extra stat för år 1899, med rättighet för Eders Kong!. Maj:t att

verkställa de egoutbyten, som af förhållandena betingas, äfvensom att

använda möjligen uppstående öfverskott å arrendeafgifter, sedan annuiteter

å hypotekslån blifvit guldna, till utförande af sådana arbeten, som

stå i samband med anläggandet af den tillämnade befästade positionen

och förrådsetablissementen.

Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, angafs i mitt underdåniga

yttrande till statsverksprotokollet för den 14 januari 1897 såsom

skäl, hvarför jag då icke ansåg mig böra förorda ett förnyande af Eders

Kongl. Maj:ts förslag till 1896 års Riksdag om beviljande af medel till

befästningar på Gotland, önskvärdheten af, att den då under behandling

varande frågan om en ändrad organisation af öns stridskrafter blefve

utredd, innan frågan om öns fasta försvar, hvilken stode i nära samband

med den förra, afgjordes. Då, såsom framgår af mitt underdåniga

yttrande denna dag rörande de ordinarie anslagen under fjerde hufvudtiteln,

frågan om omorganisationen af Gotlands trupper nu torde vara fullständigt

utredd, synes mig tiden vara inne att föreslå sådana åtgärder

för stärkandet af öns försvar, som redan nu framstå såsom i första

rummet erforderliga och lämpliga, och som tillika, efter hvad till min

kunskap kommit, icke lära vara föremål för olika åsigter inom den af

Eders Kongl. Maj:t tillsatta komitén för utredning rörande vårt lands

fasta försvar.

Till dessa åtgärder räknar jag först och främst förstärkandet af

de s. k. neutralitetsbatteriernas vid E^årösund bestyckning. Dessa batterier,

som upppfördes 1885 med anledning af ett hotande krigsutbrott

mellan Ryssland och England, bestyckades då med till förfogande

stående pjeser, hvilka emellertid icke nu längre kunna anses tidsenliga.

Så vida hamnen fortfarande skall bibehålla sin karakter af krigshamn,

måste derför bestyckningen göras kraftigare. I huru nära sammanhang

denna fråga står till den om upprätthållandet af vår neutralitet i händelse

af krig i Östersjön, har jag i mitt underdåniga yttrande till statsrådsprotokollet

för den 2 januari 1896 framhållit och inskränker mig

nu att i underdånighet erinra, att det icke lärer stå i vårt. eget skön att

bestämma Fårösunds karaktär af krigs- eller fredshanm. Enligt verkstälda

beräkningar skulle kostnaderna för erforderliga nya pjeser jemte

ammunition uppgå till ett belopp af 127,000 kronor. Beträffande anslag

härtill lärer statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet komma

att hos Eders Kongl. Maj:t göra underdånig framställning.

Jiih. till Hiksd. Prof. 1H''J8. 1 Samt. / A/d. 1 Haft.

22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Fjerde hufvudtiteln.

Vidare torde till ifrågavarande åtgärder böra räknas inköp af mark

för uppförande af förrådshus och befästningar vid Tingstäde.

Angående nödvändigheten af de militära förrådens flyttning från

Visby till en mera tryggad ort, synes, sedan äfven Riksdagen, med anledning

af Eders Kongl. Maj:ts proposition till 1896 års Riksdag om inköp

af mark vid Tingstäde, uttalat sig för ändamålsenligheten af en sådan

flyttning, någon tvekan ej längre vara för handen, och hvad angår

det lämpligaste läget för denna tryggade förrådsort, lärer icke mer än en

mening förefinnas. Redan i statsverkspropositionen till 1892 års lagtima

Riksdag framhölls, att på grund af de omfattande undersökningar,

som af cheferna för generalstaben och för fortifikationen samt under

sistnämnda corps’ fältöfningar utförts på Gotland, trakten omkring Tingstäde

kyrka vore den för ändamålet lämpligaste, och de ytterligare

undersökningar, som sedan dess egt rum i angifvet syfte, hafva, såsom

ock af mitt anförande till statsrådsprotokollet för den 2 januari 1896

samt militärbefälhafvarens och chefens för fortifikationen förut anförda

skrifvelser framgår, ytterligare bekräftat denna åsigt. Att platsens värde

såsom förrådsort ännu mera skall komma att ökas, om, såsom väl är

sannolikt, Gotlands jernväg utsträckes dit, ligger i öppen dag.

Ehuru den förenämnda komitén ännu icke afgifvit sitt betänkande,

hvadan arten af de befästningsanläggningar, som enligt komiterades åsigt

torde böra komma till utförande i och för Tingstädeställningens tryggande,

ännu icke är angifvet, synes det af chefen för fortifikationen till

inköp föreslagna området lämpligt att förvärfva, af hvad beskaffenhet

befästningarna än må varda, hvadan någon anledning att för den

skull uppskjuta med inköp af den för uppförandet af förrådsbyggnader

med omgifvande befästningar behöfliga marken, icke förefinnes. Då

härtill kommer, att, enligt hvad militärbefälhafvaren i förenämnd skrifvelse

anför, jordprisen på ön till följd af den uppblomstrande sockerindustrien

äro i stigande, synes ytterligare skäl förefinnas att redan nu

inköpa det ifrågavarande området.

Beträffande de med förrådens flyttning förenade öfriga kostnader,

anhåller jag att få återkomma dertill vid föredragning af frågan om

anslag till intendenturbehof.

Med stöd af hvad jag sålunda i underdånighet anfört, hemställer

jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till inköp af för befästningsarbeten och förråds

anläggande erforderlig mark vid Tingstäde å Gotland på

extra stat för år 1899 bevilja ett belopp af 123,000

s. 171 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

171

kronor, med rättighet för Eders Kongl. Maj:t att verkställa

de egoutbyten, som af förhållandena betingas,

äfvensom att använda möjligen uppstående öfverskott

å arrendeafgifter, sedan annuiteter å befintliga hypotekslån

blifvit guldna, till utförande af sådana arbeten,

som stå i samband med anläggandet af den tillämnade

befästade positionen och förrådsetablissementen.

Göteborg.

Beträffande Göteborgs befästande, anser sig chefen för fortifika- [32]

t-ionen i förenämnda skrifvelse ei kunna underlåta att ännu en gång: i Anslag ti,11

«'' o o Götebores bc
underdånighet

erinra Eders Kongl. Maj:t om den fara, som ovedersäg- fästande,

ligen läge deruti, att denna rikets andra och näst vigtigaste stad läge

alldeles öppen och utan allt skydd, så att, om inom vår verldsdel ett

krig skulle utbryta, hvilket ju då med all sannolikhet äfven valde våra

farvatten till tummelplats, hvilket som helst fiendtligt krigsfartyg kunde

utan ringaste hinder löpa in ända till stadens brobänk och sålunda också

torde kunna tilltvinga sig uppfyllandet af kanske mycket långt gående

fordringar af den värnlösa staden. För att åtminstone i den mån, som

en stängsellinie i elfvens mynning kunde hindra det, skydda Göteborg

för en sådan eventualitet som den nu omnämnda, vore det derför synnerligen

önskvärdt, att åtminstone de anordningar, som bilda en sådan

afstängning, så snart som möjligt blefve utförda. Dessa anordningar

skulle bestå dels af en minlinie, afsedd att bekostas af flottan, dels af

försänkningar och dels slutligen af ett flankeringsbatteri för mindre, men

väl skyddade pjeser. Kostnaderna för batteriet och försänkningarna

hade beräknats till 240,000 kronor, hvilken summa lämpligen skulle

kunna bestridas af en per mille fonden, som vid 1897 års slut kunde

beräknas uppgå till omkring 250,000 kronor.

På grund af hvad han sålunda anfört, hemställer chefen för fortikationen

i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af nästinstundande

Riksdag för anordnandet af försänkningar samt uppförande af ett flankeringsbatteri

vid inloppet till Göteborg äska ett belopp af 240,000

kronor att utgå af den härför disponibla en per mille fonden.

Med anledning af denna chefens för fortifikationen hemställan har

generalfälttygmästare!! och chefen för artilleriet i sin omnämnda skrifvelse

den 15 november ansett sig böra för Eders Kongl. Maj:t framlägga

det med ifrågavarande anläggning sammanhängande behofvet af

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Fjerde hufvudtiteln.

anslag för anskaffning af dels den för batteriet afsedda bestjckningen

jemte ammunition, dels en för detsamma erforderlig elektrisk strålkastare

samt tygstatsbyggnader, för hvilket allt kostnaden skulle uppgå

till 105,600 kronor, och hemställer generalfältygmästaren med anledning

häraf, det täcktes Eders Kongl. Magt föreslå Riksdagen att till anskaffning

af artillerimateriel för befästningar vid Göteborg på extra stat

för år 1899 bevilja 105,600 kronor.

Slutligen hemställa generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet

samt chefen för fortifikationen i en gemensam skrifvelse den 19 sistlidne

november om äskande af ett anslag af 25,000 kronor till påbörjande

af anordningar för eldens ledning vid försvarsanläggningarna utanför

Göteborg.

För egen del har jag i mina underdåniga anföranden till statsrådsprotokollen

för den 2 januari 1896 och den 14 januari 1897 utförligt

framhållit Göteborgs stora betydelse såväl ur politisk och ekonomisk synpunkt

såsom rikets andra stad och dess näst förnämsta importhamn, som

ock ur militärisk synpunkt såsom bland annat en förträfflig utgångspunkt

för en fiendes operationer mot de mellersta delarne af vårt land

och på grund deraf, sedan Riksdagen beviljat medel till sjöfästningarnas

iståndsättande — en angelägenhet som otvifvelaktigt borde komma

i första rummet — äfven i mitt underdåniga yttrande till statsrådsprotokollet

för den 14 januari 1897 hemstält om medels beviljande till påbörjande

af befästningsarbeten vid inloppet till staden. Det med anledning

häraf af Eders Kongl. Maj:t äskade beloppet, 500,000 kronor, blef

emellertid icke af Riksdagen beviljadt, enär denna fråga, såsom jag

längre fram närmare skall påvisa, stäldes i samband med den om utredning

rörande vårt lands fästa försvar i dess helhet och således kom

att hänskjutas till den för detta ändamål förordnade komitén.

Om jag, oaktadt nämnda utredning ännu ej är afslutad, dock anser

mig böra yrka bifall till chefens för fortifikationen och generalfälttygmästarens

hemställan i ofvannämnda skrivelser, sker detta hufvudsakligen

af följande skäl.

Först och främst synes det, särskildt ur synpunkten af neutralitetens

upprätthållande, vådligt, att en i alla afseenden så betydelsefull

stad som Göteborg fortfarande ligger fullkomligt öppen för anfall från

sjösidan. Genom Göteborgs besittningstagande, eller hotet härom, skulle

nämligen under ett krig, som berörde Sverige angränsande haf, en främmande

makt kunna utöfva ett så starkt moraliskt tryck på oss, att vi

s. 173 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

173

förmåddes till medgifvanden, som af en eventuel motståndare till den

förre kunde betraktas såsom ett neutralitetsbrott, och att ett sådant besittningstagande

skall, om inloppet till hamnen är alldeles ©befästad!,

kunna försiggå desto lättare, som vi i så fall icke kunna med tillräcklig

trygghet hafva någon del af vår flotta stationerad i Göteborg, torde

icke behöfva närmare påvisas.

Vidare torde lika litet som någon meningsskiljaktighet lärer förefinnas

om nödvändigheten af att medelst befästningar trygga inloppet

till Göteborg, olika meningar kunna göra sig gällande om ändamålsenligheten

af de af vederbörande vapenchefer här ofvan föreslagna åtgärder,

hvilka afse att med minsta möjliga kostnad fullständiga och försvara

den spärrning af hufvudinloppet till hamnen, som skulle åstadkommas

medelst minlinier. Någon anledning att i afvaktan på vidare

utredning uppskjuta verkställandet af berörda åtgärder förefinnes enligt

min uppfattning således icke.

Slutligen torde böra framhållas, att som större delen af det för

ifrågavarande befästningsanordningar erforderliga kostnadsbeloppet redan

är att tillgå i en per mille fonden, hvilken under statskontorets förvaltning

stående fond är afsedd för uppförande af allmänna byggnader

i Göteborg, »hörande till militäriska behof och stadens försvar», det

belopp, som i sjelfva verket behöfver för ändamålet anvisas af statsmedel,

icke uppgår till större summa än 130,600 kronor.

På grund af hvad jag sålunda i underdånighet anfört, hemställer jag,

att Eders Kongl. Maj:t täckes föreslå Riksdagen att

dels medgifva, att 240,000 kronor af en per mille

fonden må under innevarande år ställas till Eders

Kongl. Majrts förfogande för att användas till befästningsarbeten

jemte bestyckning och anordningar för försvarets

ledning vid inloppet till Göteborg;

dels ock för enahanda ändamål till utgående på

extra stat för år 1899 anvisa 130,600 kronor.

Det fasta försvaret i allmänhet.

Med anledning af Eders Kongl. Maj:ts proposition till förlidet års

Riksdag angående beviljandet af dels ett anslag af 500,000 kronor till

påbörjande af befästningsarbeten vid inloppet till Göteborg, dels ett be
-

[33.]

Anslag till

det fasta försvaret

i allmänhet.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Fjerde hufvudtiteln.

lopp af samma storlek till påbörjande af sådana arbeten vid Boden, beslöt

hvardera kammaren för sig — dock med något olika motivering —

att under uttalande af, att frågan om landets fasta försvar borde utredas

jemväl ur andra synpunkter än den rent militära, tillstyrka Riksdagen

att i skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t anhålla om vidtagande af

en fullständig utredning af föreliggande fråga. Som ett af Riksdagens

statsutskott afgifvet förslag till sammanjemkning af de båda kamrarnes

beslut blef af Andra Kammaren afslaget, kom en sådan skrifvelse ej till

stånd, oaktadt, såsom ofvan nämnts, båda kamrarne hvar för sig besluta

hemställa om aflåtande af en dylik. Ej heller beviljades något belopp

för berörda befästningsändamål, om än Första Kammaren biföll ett

framställdt förslag derom, att Riksdagen måtte i riksstaten för år 1898

uppföra ett belopp af 1,000,000 kronor att afsättas för att efter Riksdagens

medgifvande användas för de af Eders Kongl. Maj:t ifrågasatta

ändamål.

På grund af hvad sålunda inom Riksdagen förefallit med afseende

på frågan om det fasta försvaret, behagade Eders Kongl. Maj:t genom

nådigt bref den 14 sistlidne maj förordna den meromnämnda, af såväl

militärer som ledamöter af Riksdagen sammansatta komitén för verkställande

af utredning rörande landets fasta försvar.

Då nämnda komité, som eger att allsidigt pröfva föreliggande

fråga, icke lärer medhinna den densamma förelagda utredningen i så god

tid, att nådig proposition med anledning af dess betänkande hinner afgifvas

till den nu sammanträdande Riksdagen, har jag ansett mig böra

föreslå Eders Kongl. Maj:t att hos Riksdagen hemställa om anslag till

sådana befästningsåtgärder, som närmast afse upprätthållandet af vår

neutralitet och som äro af den beskaffenhet, att någon tvekan om deras

nödvändighet liksom om vigten af deras skyndsamma verkställande icke

lärer kunna förefinnas. Å andra sidan skulle ett uppskof med alla öfriga

åtgärder, som afse att stärka det fasta försvaret, ända till år 1900

— hvilket skulle blifva följden, om framställning i ämnet icke kan göras

förr än till nästkommande års Riksdag — medföra allvarsamma

olägenheter. Jag har sålunda i det föregående på tal om sjöfästningarna

fäst uppmärksamheten på de stora fördelarna af att redan innevarande

år kunna vid inhemska styckebruk beställa eu del af den artillerimateriel,

som ytterligare erfordras för nämnda fästningar, en åtgärd,

som på samma gång den kommer att blifva af väsentligt gagn

för försvaret och varda af stor betydelse för den inhemska industrien

lärer medföra en afsevärd besparing för statsverket. Förhållandet är

liknande beträffande anskaffningen af en del befästningsmateriel, såsom

s. 175 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtitelu.

175

pansarkupoler för artilleripjeser, hvilka skulle uppsättas i för öfrigt färdiga

verk. Vidare framstår, såsom jag senast vid underdånig föredragning

af statsverkspropositionen till 1897 års Riksdag haft tillfälle betona,

nödvändigheten af att tillgodose öfre Norrlands fasta försvar i så

god tid, att detsamma må varda fullständigt ordnadt, tills den mot

gränsen ledande jernvägen nått sitt slutmål, såsom en angelägenhet af

största vigt.

Jag tvekar för den skull icke att, i öfverensstämmelse med hvad

jag förut i underdånighet anfört, förorda afsättandet af en fond att efter

Riksdagens hörande användas för ifrågavarande ändamål. För en sådan

åtgärd talar ock en annan omständighet, som jag anser mig böra kraftigt

framhålla. Uti statsverkspropositionen till 1896 års Riksdag angafs

sammanlagda kostnaden för ordnandet af rikets fasta försvar enligt

den i berörda statsverksproposition angifna, på chefens för generalstaben

den 21 juni 1892 afgifna betänkande i ämnet grundade plan

uppgå till ett belopp af omkring 27,500,000 kronor. 1 denna kostnadssumma

är då inberäknad kostnaden för den del af materielen, som

skulle bestridas af femte hufvudtitelns anslag, men deremot icke, på i

berörda statsverksproposition anförda skäl, kostnaden för Karlsborgs fullbordan.

Till sagda summa skall således läggas dels sistnämnda kostnadsbelopp,

angifvet till omkring 4,000,000 kronor, hvartill kommer kostnaden

för den felande bestyckningen, omkring 3,000,000 kronor, dels ock kostnaden

för de förstärkningsåtgärder, som med anledning af Eders Kongl.

Maj:ts proposition till senaste Riksdag angående den norrländska stambanans

fortsättande norr om Lule eif — hvilken proposition ock af Riksdagen

bifallits — ansetts nödvändiga för böjandet af de föreslagna

befästningarnas vid Boden motståndsförmåga, och som skulle uppgå till

ett belopp af omkring 1,500,000 kronor. A andra sidan böra från nämnda

totalkostuad dragas de af de båda senaste årens Riksdagar till det

fasta försvaret beviljade anslag, utgörande tillsammans omkring 3,000,000

kronor.

Med iakttagande häraf skulle den slutligen återstående kostnaden

för ordnandet af landets fasta försvar uppgå till ett belopp af omkring

33,000,000 kronor.

Häraf inses, att, om än nämnda kostnad skulle kuuna nedsättas

- hvilket emellertid alltid på samma gång innebär en nedsättning af de

anspråk, som man anser sig böra ställa på det fasta försvaret — utan

att den på vårt lands strategiska läge grundade försvarsplanen derigenom

uppgifves, ordnandet af det fasta försvaret dock kommer att

medföra så betydliga kostnader, att, så vida man ej vill för ändamålet

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Fjerde hufvudtiteln.

upptaga ett inhemskt lån — en utväg som ju inom Riksdagen funnit

förespråkare — desamma torde böra fördelas på en följd af år.

Men under sådana förhållanden synes det klokt och med en god

statshushållning öfverensstämmande att, under afvaktan på meromnämnda

komités utlåtande, afsätta en fond för stärkandet af vårt fasta försvar,

medan statskassan har att uppvisa rikliga öfverskott. Genom

afsättning redan nu till en dylik fond vinnes äfven, att de derefter för

hvarje år erforderliga anslagsbehofven kunna i icke oväsentlig mån

begränsas. Den oafvisliga nödvändigheten af att på ett kraftigare sätt,

än under en lång följd af år — särskild! under hela 1880-talet och förra

hälften af innevarande årtionde — varit fallet, tillgodose denna del af

vårt försvarsväsen lärer väl, i betraktande af dess uppgift att skydda våra

vigtigaste kuststäder — hvaribland hufvudstaden — och hamnar, att

trygga de förråd hären eller delar af densamma äro i behof af för att

kunna lefva och strida och att skänka det lefvande försvaret det stöd,

som våra trupper bättre än andra, mera utbildade, behöfva, ej kunna

bestridas. Då man icke vet, hvad framtiden bär i sitt sköte, men fästningar

erfordra lång tid för sin byggnad och armering, synes så mycket

mindre skäl vara för handen att till kommande tid uppskjuta med anskaffandet

af medel för det fasta försvarets ordnande, som måhända då

tillgångar dertill kunna vara svårare att bereda än nu.

Då jag, på förut angifna skäl, icke ansett mig böra tillstyrka Eders

Kongl. Maj:t att af Riksdagen äska de af chefen för fortifikationen

samt generalfälttygmästaren begärda anslagen för sjöfästningarnas förstärkning

samt för fullbordandet och bestyckning af södra Vabergsfortet

vid Karlsborg, uppgående till ett sammanlagdt belopp af omkring

2,200,000 kronor, finner jag mig, på nu anförda grunder och med hänsyn

till hvad af statsverkets medel för ifrågavarande ändamål nu kan

vara disponibelt, i stället böra hemställa om, att ett belopp af 3,000,000

kronor måtte afsättas för det fasta försvaret i allmänhet. Af ifrågavarande

belopp torde en del — lämpligen 1,500,000 kronor — böra

ställas till Eders Kongl. Maj:ts förfogande under år 1899, på det att,

i enlighet med hvad jag förut i underdånighet anfört, beställning å

artilleri- och pansarmateriel måtte, i den mån sådant kan finnas lämpligt,

ske redan under innevarande år.

Med stöd af hvad jag sålunda i underdånighet anfört, hemställer jag,

att Eders Kongl Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att i riksstaten för 1899 uppföra ett belopp af 3,000,000

kronor för att efter Riksdagens medgifvande användas

s. 177 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 177

till stärkandet af landets fasta försvar, dock med rätt

för Eders Kong], Maj:t att af nämnda belopp under

samma år använda högst 1,500,000 kronor för anskaffande

af artilleri- och pansarmateriel.

Intendenturbehof.

Intendenturutrustning:

1 sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 23 sistlidne oktober har

generalintendenten erinrat, att genom det af 1897 års Riksdag till anskaffning.

af intendenturutrustning åt armén beviljade anslag å 536,980

kronor visserligen rätt ansenliga brister i nämnda utrustning blifvit

dels helt och hållet fylda, dels i större eller mindre mån minskade,

men att i allt fall ännu inom de olika persedel- och materialgrupperna

qvarstode högst vigtiga behof, hvilka icke blifvit tillgodosedda. Med

afseende å angelägenheten af att snarast möjligt få alla dessa persedlar

m. m. anskaffade, vågade han i underdånighet hänvisa till hvad han i

skrifvelse den 5 december 1896 anfört, samt särskilt påpeka, ätt bristerna

i intendenturutrustningen, hvilka hufvudsakligen härrörde af ökningen

i arméns krigsstyrka i följd af genomförandet med 1897 års

utgång af 1892 års förbättrade härordning, måste fyllas, om icke under

krig truppernas välfärd skulle sättas på spel, och att dessa brister,

med hänsyn till såväl deras storlek som beskaffenheten af den felande

materielen, omöjligen kunde ens närmelsevis afhjelpas under den korta

beredelsetiden till ett nutida krig. Generalintendenten vågade härjemte

i underdånighet fästa Eders Kong!. Maj:ts uppmärksamhet derpå, att

ehuru behofvet för arméns mobilisering af den ifrågavarande intendenturmaterielen

veterligen aldrig blifvit bestridt, det deremot inom

Riksdagen uttryckts tvifvel i fråga om lämpligheten af att i arméns

förråd magasinera det antal stöflar, tillhopa 30,000 par, som borde för

arméns räkning tillverkas, enär det med skäl syntes kunna befaras, att de

skulle taga skada under lång tids förvaring i förråden. Nu vore emellertid

— fortsätter generalintendenten — förhållandet, att skodonen i

fråga, hvilka borde fördelas mellan arméns regementen och corpser,

hvadan alltså icke i något förråd skulle komma att förefinnas större

Bill. till Rilcsd. Blot. 1808. I Sami. 1 Afl. 1 Höft. 23

[34.]

Anslag till

intendenturutrustning.

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Fjerde hufvudtiteln.

parti stöflar än några hundratal par, vore af sedd a att jemväl för fredsöfningarna

tillhandahållas såväl stamsoldater som beväringsmän. Man

måste nämligen hädanefter, såväl i anseende till fältmässigheten i fredsöfningarna

som af mobiliseringshänsyn, tillämpa vida strängare bestämmelser

än hittills, särskildt i fråga om infanteriets fotbeklädnad; och

då det icke rimligtvis kunde begäras, att samtlige beväringsmän eller

ens stamsoldater, äfven om de dertill uppmanades, skulle vara i stånd

att till vapenöfningarna inställa sig med fullt marschdugliga skodon,

så borde tydligen tillfälle vara beredt för manskapet att från kronans

förråd få efter eget godtfinnande antingen för billigt pris köpa skodon,

som kunde godkännas, eller ock under öfningstiden begagna dylika

mot skäligt afdrag å den till manskapet utgående ersättningen för deras

egna s. k. småpersedlar. Af hvad generalintendenten sålunda anfört,

framginge alltså, att ifrågavarande, jemförelsevis små förråd af stöflar

voro afsedda att alltjemt omsättas, äfvensom att dermed åsyftades ett

dubbelt ändamål: att i fredstid möjliggöra öfningarnas fältmässiga anordnande

och att vid mobilisering fylla en, om än ringa del af behofvet

af marschdugliga skodon.

Generalintendenten erinrar vidare, att enligt den detaljerade redogörelse,

som lemnats i hans nyss omförmälda underdåniga skrifvelse

af den 5 december 1896, erfordrades ett anslag af 1,830,920 kronor

för att täcka de brister i arméns intendenturutrustning, som i första

rummet borde fyllas, hvadan, om ofvannämnda, af Riksdagen beviljade

belopp, 536,980 kronor, frånräknades, det nu skulle återstå 1,293,940

kronor, fördelade på följande sätt:

A. Personlig utrustning:

a. Beklädnadspersedlar:

30,000 par stöflar.............................

b. Utredningspersedlar:

13,540 renslar...................................

c. Sjukvårdspersedlar............

d. Hästutredningspersedlar:

675 par packfickor ..........................

655 sadlar med tillbehör ...............

Öfrig hästutredning ......................

................ kr.

330,000: —

................ »

186,000: —

................... x»

21,800: —

................. »

12,100: —

................... »

60,200: —

................... )>

18,100: —

Transport kr.

628,200: —

s. 179 Kontrollera mot PDF

Fjerde liufvudtiteln.

179

Transport kr.

B. Tv ängutrustning:

8 flyttande sjukhus..........................................-....................... kr.

Materiel, ingående i fordonens belastning ..................... »

628,200: —

273,040: —

146,400: —

C. Sjukvårds- och veterinärmateriel för etappväsendet:
-

Sjukhuståg ................................................................................ »

Etappsjukhus och reservetappsjukhus .............................. »

Etappsjukstall och reservetappsjukstall........................... »

eller tillhopa kr.

96,900: —

145,800: —

3,600: -

1,293,940: —

Med hänsyn till såväl nödvändigheten att snarast möjligt få de

mest kännbara bristerna i intendenturutrustningen afhjelpta, som angelägenheten

att nedbringa kostnaden härför, borde, enligt generalintendentens

mening, anskaffningen af den sålunda angifna intendenturmaterielen

ske under ett år; och har han förty hemstält, att Eders

Kong! Maj:t täcktes, till afhjelpande af de svåraste bristerna i intendenturutrustningen,

af Riksdagen på extra stat för år 1899 äska 1,293,940

kronor.

I fråga om nödvändigheten att, så fort sig göra låter, afhjelpa de

mest kännbara bristerna i den för arméns stridsduglighet så vigtiga

intendenturutrustningen, har jag, såsom Eders Maj:t täcktes erinra sig,

utförligt yttrat mig, då frågan om reglerandet af utgifterna under riksstatens

fjerde hufvudtitel de senaste två åren af mig inför Eders Kong].

Maj:t i ''underdånighet anmälts. I mitt underdåniga yttrande till statsrådsprotokollet

för den 14 januari 1897 har jag uppgifvit, att afhjelpandet

af dessa brister skulle betinga en kostnad af 1,830,920 kronor.

Sedan sistlidet års Riksdag i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts derom

aflåtna nådiga proposition, af detta belopp till utgående på extra stat

under innevarande år anvisat 536,980 kronor, skulle alltså af det behöfliga

beloppet nu återstå 1,293,940 kronor. Med afseende å angelägenheten

att så skyndsamt som möjligt afhjelpa de befintliga bristerna

i intendenturutrustningen, skulle jag naturligtvis helst vilja tillstyrka

Eders Kongl. Maj:t att, i enlighet med generalintendentens ofvanberörda

framställning, nu af Riksdagen äska hela detta belopp till utgående

under år 1899, men den hänsyn jag måste taga till andra för landt
-

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Fjerde hufvndtiteln.

försvaret vigtiga behof, hvilka böra under nämnda år tillgodoses, gör,

att jag icke anser mig böra ifrågasätta, att mera än en del af nämnda

belopp begäres för nästkommande år.

I afseende å de persedlar, som skulle med det angifna beloppet,

1,293,940 kronor anskaffas, förekommer i generalintendentens skrifvelse

fullständig utredning. Af de der angifna persedlarna anser iag\

att under år 1899 böra anskaffas:

15,000 par stöflar........................................................... för kr. 165,000

13,540 ränslar...................................... » » 186,000

Sjukvårdspersedlar ........................................................... » » 21 800

675 par packfickor ........................................................ » » foo

655 sadlar med tillbehör ............................................... » » 60 200

Öfrig hästutredning............................................................ » » 18^100

4 flyttande sjukhus........................................................... » » 136,520

Materiel, ingående i fordonens belastning.................. » » 146,400

Sjukhuståg ................................................... » » 48^450

eller tillhopa kr. 794,570

i hvilket fall till följande år skulle återstå att anskaffa:

15,000 par stöflar.....................................

4 flyttande sjukhus..................................

Sjukhuståg .................................................

Etappsjukhus och reservetappsjukhus .

Etappsjukstall och reservetappsjukstall

................. för kr. 165,000: —

.................. » » 136,520: —

................. » » 48,450: —

................ » » 145,800: —

................ » » 3,600: —

eller tillhopa kr. 499,370: —.

På grund af hvad jag nu anfört, hemställer jag att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till anskaffning af intendenturutrustning åt armén

på extra stat förgår 1899 anvisa 794,570 kronor.

Kaserninventarier.

[35.] I sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 15 sistlidne oktober

,tsnesrnfnven- hrar arméforvaltmngen å intendentsdepartementet hemstält, att Eders

tarier. Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning om anvisande

pa extra stat för ar 1899 af 110,000 kronor, hvilket belopp erfordrades

för anskaffande af kaserninventarier till de i anledning af den förbätt
-

s. 181 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 181

rade härordningen beslutade nya kasernetablissementen; och har arméförvaltningen

härvid erinrat, att Eders Kongl. Maj:t i nådig proposition

till 1892 års urtima Riksdag tillkännagifvit, att för nyssnämnda ändamål

beräknats åtgå det angifna beloppet, 110,000 kronor, samt att Eders

Kongl. Maj:t genom särskilda nådiga bref den 23 april och den 25

september 1897 anbefalt arméförvaltningen att för anskaffande af kaserninventarier

till vissa af de nya kasernetablissementen af tillgängliga

medel förskjuta tillhopa 92,452 kronor 9 öre, äfvensom att, utöfver sistnämnda

belopp, medel under den närmaste framtiden måste beredas

för anskaffande af kaserninventarier dels till det under uppförande

varande etablissementet för Andra Svea artilleriregemente i Upsala och

dels för Norrlands dragonregementes blifvande nya etablissement i

Umeå.

Vid underdånig föredragning inför Eders Kongl. Maj:t den 14 oktober

1892 af förslaget till den förbättrade härordningen tillkännagaf

jag, i sammanhang med den redogörelse jag då lemnade i fråga om

den beräknade kostnaden för de i anledning af nämnda härordningerforderliga

nya kasernetablissementen, att, enligt hvad arméförvaltningen

uppgifva, till anskaffande af nya inventarier för dessa etablissement

beräknats åtgå 110,000 kronor. Under nästlidet år hafva de

flesta af de beslutade nya etablissementen blifvit fullbordade och af

vederbörande truppförband tagna i bruk, och har Eders Kongl. Maj:t

med anledning häraf genom nådigt bref den 23 april 1897 anbefalt

arméförvaltningen att för anskaffande af erforderliga kaserninventarier

till de nya etablissementen för Kronprinsens husarregemente i Malmö,

Skånska dragonregementets skolor i Ystad, Andra Göta artilleriregemente

i Jönköping, Norrlands trängbataljon i Sollefteå samt Vendes

artilleriregemente i Kristianstad af tillgängliga medel förskjuta tillhopa

74,450 kronor, hvarjemte Eders Kongl. Maj:t sedermera den 25 sistone

september anbefalt arméförvaltningen att för anskaffande af inventarier,

som erfordrades för Andra Svea artilleriregemente under dess

förläggning i lifgardets till häst forna etablissement, likaledes förskjuta

18,002 kronor 9 öre, dock att vid anskaffningen af dessa inventarier

borde iakttagas, att inventarierna skulle af regementet vid dess framtida

förflyttning till Upsala medföras för att jemväl inom dess kasernetablissement

derstädes användas. Arméförvaltningen har således fått

sig anbefaldt att för ifrågavarande ändamål förskjuta tillhopa 92,452

kronor 9 öre, och för godtgörande af detta belopp måste medel nu an
-

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Fjerde hufnidtitelu.

[36.]

Anslag för

flyttning af

förråden å

Gotland.

visas. Då deremot kostnaden för de kaserninventarier, som kunna ytterligare

erfordras för Andra Svea artilleriregementes etablissement i Upsala

eller för det blifvande etablissementet i Umeå, ännu icke kan angifvas,

anser jag medel härför nu icke böra äskas.

Med anledning af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till betäckande af kostnaderna för anskaffade

inventarier till vissa af de nya kasernetablissementen på

extra stat för år 1899 anvisa 92,450 kronor.

Flyttning af förråden å Gotland.

I fråga om nödvändigheten att förflytta de för närvarande i Visby

befintliga militära förråden å Gotland till annan ort, har jag här ofvan

under [31.] haft anledning uttala mig. I detta ämne hafva generalfälttygmästaren

samt generalintendenten hvar för sig inkommit med underdåniga

framställningar, hvarför jag nu torde få redogöra.

Generalfälttygmästaren har i underdånig skrifvelse den 30 sistlidne

november anfört, att han, vid öfvervägande af de åtgärder, som skulle

erfordras för att kunna till trakten omkring Tingstäde kyrka öfverföra

de förråd, som stodo under arméförvaltningens artilleridepartements

tillsyn och vård, nemligen tyg-, gevärs-, ammunitions- och fältförråden,

gått ut från den förutsättning, att Gotlands artillericorps’ stamtrupp,

för hvilken år 1888 förvärfvats och inredts ett kasernetablissement, fortfarande

skulle förblifva förlagd till Visby, något som för öfrigt, med

hänsyn till möjligheten att på ett tillfredsställande sätt rekrytera såväl

officerscorpsen som manskapet, syntes ytterst önskvärdt, för att icke

säga nödvändigt. Men dermed följde ock, att stamtruppens utbildning,

åtminstone till största delen, måste försiggå i Visby. Under sådana

förhållanden, säger han, torde det icke kunna undvikas, att någon materiel

och således äfven en del af förrådslokalerna måste bibehållas i

staden, hvarjemte det syntes lämpligt att i de derstädes redan befintliga

verkstäderna utföra alla större reparationer. Deremot torde, om

de militära förråden skulle kunna förflyttas till Tingstäde i den omfattning,

att det dermed afsedda ändamålet — deras skyddande mot

öfverraskande anfall — i önskvärd grad skulle vinnas, böra förutsättas,

att sådana åtgärder vidtoges, att såväl infanteriregementets hufvudsak
-

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Fjerde hufvudtiteln.

liga öfningar, åtminstone de, i hvilka någon större del af truppen deltoge,

som ock vid artillericorpsen beväringsrekrytmötet samt de gemensamma

repetitionsöfningarna kunde förläggas till nämnda ort. Med anledning

häraf måste vid Tingstäde uppföras byggnader, afsedda att dels

bereda utrymme för förvaring af all den till artilleriförrådet hörande

materiel, dels lemna plats för de mindre verkstäder, som erfordrades för

att möjliggöra utförandet under den eventuela öfningstiden af mindre

reparationer å materielen, samt dels utgöra bostäder såväl för en vaktare

under hela året som för behöflig förråds- och handtverkarepersonal,

likaledes under den eventuela öfningstiden.

Kostnaden för de sålunda erforderliga byggnadernas uppförande

och inredning har generalfälttygmästaren angifvit på följande sätt:

gevärsförråds- och verkstadsbyggnad, jemväl inrymmande

bostad för vaktaren................................ kronor 34,500: —

tyg- och fältförrådsbyggnad ........................................... » 21,500

bostadshus med uthus ..................................................... » 13,500

patronmagasin ....................................................................... » 5,000

projektilmagasin .................................................................... » 7,000

laboratorium ....................................................................... » 8,750

kruthus .................................................................................. » 6,750

hvarjemte han för anskaffande af oundgängliga inventarier beräknat

5,000 kronor, eller således tillhopa 102,000 kronor. Härutöfver har

han ansett, att för bestridande af kostnaderna för öfverförande från

Visby till Tingstäde af den i förråden befintliga materielen skulle erfordras

6,000 kronor; och har han på grund häraf hemstält, att Eders

Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för flyttning till Tingstäde

af de för närvarande i Visby befintliga artilleriförråden på extra stat

för år 1899 bevilja 108,000 kronor.

Generalintendenten åter har, så vidt angår förflyttningen af de persedlar,

som det åligger intendentsdepartementet att anskaffa, i underdånig

skrifvelse den 18 sistlidne december anfört, att förläggandet, såsom

ifrågasatt blifvit, till Tingstäde af förråden för de vid mobilisering erforderliga

persedlarna icke med nödvändighet medförde, att dit äfven

skulle förläggas samtliga öfningar i fred, utan torde de hufvudsakligaste

öfningarna tills vidare kunna utan olägenhet försiggå vid Visby och

således ej blott artillerikasernen med tillhörande byggnader i Visby, utan

ock de å Visborgs slätt af infanteriregementet begagnade hus och byggnader

bibehållas å sina nuvarande platser. Om öfningarna således fortfarande

skulle bedrifvas vid Visby, blefve det nödvändigt att bibehålla

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Fjerde hufvudtiteln.

ett mindre persedelförråd derstädes, men olägenheten häraf vore ej

så stor, då dels detta mindre förråd utan svårighet kunde vid behof på

kort tid förflyttas och dels det vid Tingstäde ifrågasatta nya förrådet

alltid, borde innehålla hela mobiliseringsbehofvet. Under dessa förutsättningar

inskränkte sig de byggnader, som det tillkomme intendentsdepartementet

att föreslå, till följande:

ett förrådshus, som beräknats kosta ............................. kronor 20 000:_

ett fordonsskjul » » » .............................. 5 qqq._

hvarjemte förflyttningen af fordon och persedlar beräknats

kosta..................................................................... j, 5oo-_

eller således tillhopa .......................................................... kronor 25,500: —;

och har generalintendenten pa grund häraf liemstält, att sist nämnda

belopp måtte för ifrågavarande ändamål af Riksdagen äskas nå extra

stat för år 1899.

I denna fråga ansluter jag mig till den af generalintendenten uttalade

mening. Utan tvifvel skulle visserligen den fullständigaste trygghet

mot ett^ öfverraskande anfall vinnas, om samtliga de å Gotland befintliga

förråden flyttades från kusten till det inre af ön; men i sådant

fall måste också alla fredsöfningar förläggas till den ort, der förråden

blefve uppförda, och detta kan, såsom generalfälttygmästaren också erinrat,

. icke ske utan att medföra olägenheter. Och en sådan fullständig

flyttning af de nu befintliga förråden skulle dessutom antagligen medföra

ökade årliga kostnader till följd af förhöjda portionspris och dyrare marschkostnader

m. m. Det synes mig derför, som skulle det hufvudsakliga

ändamålet vinnas, om de jemförelsevis smärre förråd, hvari den i fred

öfvade styrkans persedlar förvaras, för närvarande finge qvarblifva vid

kusten, derifrån de i händelse af fara kunna på kort tid förflyttas, medan

deremot de för det egentliga mobiliseringsbehofvet afsedda förråden

flyttades till Tingstäde. Häraf följer dock icke, att någon större inskränkning

kan ega rum uti de af generalfälttygmästaren till uppförande

föreslagna byggnader, ty dessa böra gifvet-vis göras så stora, att de kunna

inrymma samtliga artilleriförråden och således något hinder icke möta att

fi alldeles, om sa skulle finnas lämpligt eller nödvändigt, förlägga fredsöfningama

till Tingstäde. Utaf de af generalfälttygmästaren föreslagna

byggnaderna är det allenast ett bostadshus med uthus, som under de

af mig angifna förutsättningarna kan för närvarande undvaras, enär

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Fjerde hufyudtiteln.

dessa byggnader äro afsedda att användas endast under den tid, trupperna

skulle öfvas vid Tingstäde. Kostnaderna för uppförande af nya

förrådsbyggnader skulle härigenom kunna nedbringas med 13,500 kronor

och den sammanlagda kostnaden för förrådens flyttning alltså utgöra

120,000 kronor.

På grund af hvad sålunda förekommit och då jag ej har något att

erinra mot de beräkningar, som ligga till grund för sist angifna kostnadsbelopp,

får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen

att för flyttning afl en del afl förråden å Gotland

till Tingstäde och uppförande derstädes af nya förrådsbyggnader

på extra stat för år 1899 anvisa 120,000

kronor.

Diverse behof.

Reseunderstöd. åt officerare och intendenturtjenstemän.

•t.: nihj • bm-.livi! In t / 1. *•. >. .

Till bestridande af kostnaderna för officerares utsändande till främmande

länder i ändamål att inhemta upplysningar rörande krigsväsendet

och såsom bidrag till de kostnader, officerare måste vidkännas under

anställning i utländsk krigstjenst eller eljest under resor utomlands för

utbildning i sitt yrke, har under en följd af år anslagits ett belopp af

9,000 kronor; och hafva, i följd af 1883 års Riksdags beslut, medel

från detta anslag utgått jemväl för att bereda tjensteman vid intendenturen

tillfälle att genom besök i främmande land tillgodogöra intendenturen

den der vunna erfarenheten, i hvad till en armés hushållning

hörer.

Då ett dylikt anslag fortfarande är af nöden, hemställer jag

att för år 1899 må till reseunderstöd åt officerare

och intendenturtjenstemän äskas ett extra anslag af 9,000

kronor, med rättighet för Eders Kongl. Maj:t att få

under följande år använda hvad af anslaget kan under

året besparas.

Bih. till llilcsd. Blot. 18U8. I Band. 1 Afd. I lllift.

[37.]

Anslag till

reseunderstöd

åt officerare

m. fl.

24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Fjerde linfvudtitoln.

[38.]

Anslag till

skarpskytteväsendets

och

skjuf.skicklighetens

befrämjande.

Skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande.

Under erinran, att 1897 års Riksdag till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens

befrämjande på extra stat för innevarande år beviljat 120,000

kronor, har centralstyrelsen för Sveriges frivilliga skytteföreningar uti sin

ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 27 sistlidne november hemstält

om anvisande af enahanda belopp, 120,000 kronor, jemväl för år 1899;

och har centralstyrelsen till stöd för denna framställning''anfört hufvudsakligen,

att den frivilliga skytterörelsen åter kunde hänvisa till ett nytt

verksamhetsår, under hvilket rörelsen gått ytterligare framåt, i det att

antalet skytteföreningar ökats till 588 och antalet medlemmar till omkring

30,000, hvarjemte såväl antalet lossade skarpa skott, omkring

2 Va million, som ock den stora anslutningen till årets riksskyttetäfling

på ett oförtydbart sätt vittnade om den stora lifaktighet, som för närvarande

rådde inom skytteföreningarna. Såsom en gifven följd af denna

fortgående utveckling blefve äfven behofvet af ökadt statsunderstöd

år från år alltmera kännbart. För år 1897, då statsanslaget utgjort

90,000 kronor, hade det sålunda visat sig omöjligt att tillmötesgå ett

af de vigtigaste anslagskrafven, nämligen till skjutbanors ordnande,

oaktadt flera ansökningar om dylikt understöd varit hvilande från år

1896, då de af samma skäl ej kunde afgöras eller tillstyrkas. Detta

vore dock, med hänsyn till det oupphörliga nybildandet af skytteföreningar,

att beklaga, enär det för ett aktivt begynnande af verksamheten

för dem gifvetvis vore af stor vigt att snarast möjligt erhålla ändamålsenliga

skjutbanor. Ehuru således de senaste årens skytteverksamhet

till fullo bestyrkte nödvändigheten af, att nu ifrågavarande anslag än

ytterligare ökades, ansåge sig centralstyrelsen dock, med hänsyn till

den förhöjning i anslaget, som egt rum vid sistlidet års Riksdag, nu

icke böra begära högre belopp, än som då beviljades.

Då otvifvelaktigt torde vara, att med den ytterligare utveckling,

det frivilliga skytteväsendet under år 1897 erhållit, anslaget till dess

befrämjande under år 1899 icke kan sättas till lägre belopp, än för

innevarande år anvisats, får jag i underdånighet hemställa, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

s. 187 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

187

att till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens

befrämjande på extra stat för år 1899 bevilja 120,000

kronor, med rättighet för Eders Kongl. Maj:t att få

under följande år använda hvad af anslaget kan under

året besparas.

Hvad chefen för landtförsvarsdepartementet sålunda

i afseende å regleringen af utgifterna under

riksstatens fjerde hufvudtitel tillstyrkt och hemstält,

täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets

öfrige ledamöter, gilla och bifalla, med befallning

tillika, att utdrag af detta protokoll skulle till

finansdepartementet öfverlemnas till ledning vid författandet

af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen

angående statsverkets tillstånd och behof för

år 1899.

Ex protocollo:

Trygve Hermelin.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Fjerde hufyudtiteln.

Bil. n:r 1.

Förslag till

Stat

för Artilleristyrelsen.

-i* ■

Anvisning i

kontant.

Tjenst-

.ilrvivaiori nw ;-m?

Lön.

görings-

Summa.

penningar.

Er.

Er.

Er.

Chef, generalfälttygmästaren ....

—

—

—

—

—

—

jÅtnjuter aflöning å annan

\ stat.

Förvaltningsbyrån.

Chef och föredragande, fälttygmästaren

—

—

—

—

—

—

^Åtnjuta aflöning å andra

Personal ur artilleristaben.....

—

—

—

—

—;s

—

j , stater.

1 sekreterare, tillika kamrerare . . .

3,000

_

1,500

_

4,500

_

r

1 registrator ...........

1,800

—

1,200

—

3,000

—

Efter fem år kan lönen

\ höjas med 500 kronor och

1 bokhållare, tillika redogörare . . .

1 revisor.............

1,800

_

1,200

—

3,000

—

efter tio år med ytter-

1,800

—

1,200

—

3,000

-

| ligare 500 kronor.

Tekniska byrån.

Chef och föredragande, chefen för ar-

tiller istaben..........

—

—

—

-

—

—

^Åtnjuta aflöning å andra

Personal ur artilleristaben.....

—

—

—

—

—

—

/ stater.

Till juridiskt biträde, amanuens, vi-

kariatsersättning, tillfälligt bi- träde, renskrifning, skrifmateria- lier, expenser m. m.......

6,000

("Efter fem år kan lönen

1 vaktmästare..........

600

—

300

—

800

—

I höjas med 10U kronor

1 och efter tio år med yt-

Summa kronor

—

20.300

—

l terligare 100 kronor.

Anm. 1. Om vaktmästaren åtnjuter bostad jemte vedbrand, böra, såvida icke dessa förmåner tillkomma

honom såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjensten, desamma till ett värde af 150

kronor inräknas under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå med 350 kronor kontant.

Anm. 2. De för artilleristyrelsens embets- och tjensteman samt betjente ifrågakomna ålderstillägg å

lön skola utgå från 4. hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Anm. 3. Ved och belysning inom styrelsens embetslokal bekostas från det å staten för intendentur
styrelsen

upptagna anslag till detta ändamål.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln

189

Bil. n:r 2.

Förslag till

för Fortiflkationsstyrelsen.

!................... ...... " ..........

Anvisning i

kontant.

A

Tjenst-

.Lön.

görings-

o urania.

penningar.

Kr.

Kr.

Kr.

Chef, chefen för fortifikationen . . .

—

—

—

■-

/Åtnjuter aflöning å annan

\ stat.

Förvaltningsbyrån.

Chef och föredragande, regementsoffi-

.irér.-diiyii) .1

cer ur fortifikationen.....,

—

—

—

—

—

—

^Åtnjuta aflöning å annan

Personal ur fortifikationen.....

—

—

—

—

—

—

/ stat.

1 sekreterare, tillika kamrerare .

3,000

—

1,500

_

4,500

—

1 Efter fem år kan lönen

; 1 revisor, tillika registrator ....

1,800

—

1,200

—

3,000

—

1 höjas med 500 kronor och

( efter tio år med ytter-

1 bokhållare, tillika redogörare . . .

1,800

—

1,200

3,000

—

) ligare 500 kronor.

. -•! ''.dli< i

Tekniska byrån.

Chof och föredragande, regementsoffi-

cer ur fortifikationen......

—

—

—

—

—

—

1 Åtnjuta aflöning å annan

Personal ur fortifikationen.....

—

—

—

-4-

—

—

/ stat.

. |, f

Till juridiskt biträde, amanuens, vika-

riatsersättning, tillfälligt biträde,

renskrifniug, skrifmaterialier, ex- penser m. m..........

5,500

(Efter fem år kan lönen

1 vaktmästare..........

500

—

300

—

800

—

1 höjas med 100 kronor

| och efter tio år med yt-

Summa kronor

—

—

1(1,800

i terligare 100 kronor.

Anm. 1. Om vaktmästaren åtnjuter bostad jemte vedbrand, böra, såvida ieke dessa förmåner tillkomma

honom såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjensten, desamma till ett värde af 150

kronor inräknas under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå med 350 kronor kontant.

Anm. 2. De för fortifikationsstyrolsons ombets- och tjensteman samt betjente ifrågakomna ålderstillägg

å lön skola utgå från 4., hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Anm. 3. Ved och belysning inom styrelsens embetslokal bekostas från det å staten för intendentur
styrelsen

upptagna anslag till detta ändamål.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Fjerde hufvadtiteln.

Bil. n:r 3.

Förslag till

Stat

för Intendenturstyrelsen.

Anvisning i

kontant.

Tjenst-

Lön.

görings-

Summa.

penningar.

Kr.

Kr.

Kr.

Chef, generalintendenten . . . . • .

—

—

—

—

—

—

/Åtnjuter aflöning å annan

( stat.

Militärbyrån.

Chef och föredragande, fältintendent

ur intendenturcorpsen.....

—

_

_

—

—

—

/Åtnjuta aflöning å annan

Personal ur intendenturcorpsen . . .

—

—

—

—

—

—

| stat.

1. Civilbyrån.

Chef och föredragande, krigsråd . .

4,400

—

2,000

—

6,400

—

/Efter fem år kan lönen

/ höjas med 600 kronor.

1 sekreterare ...........

3,000

—

1,500

—

4,500

_

j Efter fem år kan lönen

1 notarie.............

1,800

—

1,200

—

3,000

-

1 höjas med 500 kronor j

[ och efter tio år med vt- !

1 registrator ...........

1,800

—

1,200

—

3,000

—

) torligare 500 kronor. j

2. Civilbyrån.

/Efter fem år kan lönen

( höjas med 600 kronor.

Chef och föredragande, krigsråd . .

4,400

—

2,000

—

6,400

—

1 kamrerare...........

3,000

—

1,500

—

4,500

—

1 d:o ...........

3,000

_

1,500

_

4,500

_

1 bokhållare...........

1,800

—

1,200

—

3,000

—

Efter fem är kan lönen

höjas med 500 kronor

1 d:o ...........

1,800

_

1,200

_

3,000

_

och efter tio år med yt-

1 revisor .............

1,800

—

1,200

—

3,000

—

terligare 500 kronor.

6 d:o .............

10,800

—

7,200

—

18,000

—

Till juridiskt biträde, amanuenser, vi-

kariatsersättning, tillfälligt biträde,

renskrifning, skrifmaterialier, ex- penser, ved, belysning m. m. . .

27,000

/Efter fem år kan lönen

\ höjas med 100 kronor.

1 förste vaktmästare.......

800

-

300

—

1,100

1 vaktmästare..........

500

—

300

—

800

—

/Efter fem år kan lönen

1 d:o ..........

500

—

300

—

800

—

1 höjas med 100 kronor

i och efter tio år med yt-

Summa kronor

—

—

—

89,000

'' terligare 100 kronor.

Anm. 1. Om vaktmästare åtnjuter bostad jemte vedbrand, böra, såvida icke dessa förmåner tillkomma

honom såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjensten, desamma till ett värde af 150

kronor inräknas under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå för förste vaktmästare med 650 kronor

och för vaktmästare med 350 kronor kontant.

Anm. 2. De för intendenturstyrelsens embets- och tjensteman samt betjente ifrågakomna ålderstillägg

å lön skola utgå från 4. hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Anm. 3- Ved och belysning skall för hela nuvarande arméförvaltningens embetshus bekostas från

detta anslag.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufviultitelu.

191

Bil. n:r 4.

Förslag- till

Stat

för arméns sjukvårdsstyrelse.

Anvisning

i kontant.

Lön, dagaflöning in. in.

Kronor.

Öfverfältläkaren, lön........................

6,000

—

dagaflöning å 5 kronor....................

1,825

—

7,825

_

1 byråchef, fördelningsläkare, lön..................

2,800

—

dagaflöning å 4 kronor....................

1,460

—

arfvode............................

500

—

4,760

_

1 assistent och adjutant hos öfverfältläkaren, bataljonsläkare, lön . . .

900

—

dagaflöning ä 2 kronor ....................

730

—

1,630

_

1 assistent, regementsvetorinär, arfvode...............

1 assistent, sjukvårdsintendent, uppbär lön å intendenturcorpseus stat.

1 sergeant af 1. klass, förutom löneförmåner å Svea trängbataljon:

1,200

dagaflöning å 80 öre ... i

i i 320 dagar ............

portionsersättnmg a 62 örej

—

—

454

40

1 vaktmästare, lön........................

500

—

tjenstgöringspenningar.....................

300

—

800

_

Till extra biträden, renskrifning, skrifmaterialier, expenser re. m. . . .

—

—

1,000

60

Summa kronor

—

17,670

—

Anm. 1. Inqvarteringsersättning tillkommer öfverfältläkaren, byråchefen, assistentläkaren och sergeanten

enligt grad, utgående från anslaget: »Inqvarteringskostnader».

Anm. 2. Af de å anslaget uppkommande besparingarna eller, om dessa ej lemna sådan tillgång, af

4. hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning för

skottdag.

Anm. 3. Om vaktmästaren åtnjuter bostad jemte vedbrand böra, savida icke dessa förmåner tillkomma

honom såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjensten, desamma till ett värde

af 150 kronor inräknas under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå med 850 kronor kontant.

Anm. 4. Vaktmästarens lön kan efter 5 år höjas med 100 kronor och efter 10 år med ytterligare

100 kronor, Indika belopp skola utgå från 4. hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Fjerde liufvudtitelii.

Bil. n:r 5.

Förslag till

Stat

för Intendenturcorpsen.

9r r

—

.liHiiti. ,! i

Lön, dagaflöning m. m.

Anvisning i kontant.

Kronor.

1 generalintendent, lön......................

8,000

—

dagaflöning å 6 kronor....................

2,190

—

10,190

_

1 öfverfältintendent, lön.....................

6,000

—

dagaflöning ä 5 kronor....................

1 fältintendent af 1. graden, lön ..................

1,825

—

7,825

. ,

4,000

—

dagaflöning å 4 kronor....................

1,460

—

5,460

__

3 d:o d:o d:o...................

—

—

16,380

. i

1 fåltintendent af 2. graden, lön .................

3,500

—

dagaflöning ä 4 kronor....................

1,460

—

4,960

_

4 d:o d:o d:o . . . '' . .. ...........1 . .

—

—.

19,840

—

1 intendent af 1. klassen, lön...................

2,800

—

dagaflöning ä 3 kronor ....................

1,095

—

3,895

_

39 d:o d:o d:o...................

—

—

151,905

—

1 intendent af 2. klassen, lön...................

1,800

—

dagaflöning ä 3 kronor ....................

1,095

—

2,895

_

19 d:o d:o d:o...................

—

—

55,005

—-

1 förvaltare, lön.........................

720

—

dagaflöning k 1 krona.....................

365

—

beklädnadsersättning ...............

200

—

portionsersättning, k 62 öre under 365 dagar..........

226

30

1,511

30

52 d:o d:o d:o................

—

78,587

60

Anm. Efter fem års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuter förvaltare ett

ålderstillägg å lön å 300 kronor att utgå från statsanslaget under

4. hufvudtiteln för ålderstillägg.

1 vaktmästare, lön........................

120

—

beklädnadsersättning .....................

120

—

240

__

35 d:o d:o d:o...................

—

—

8,400

—

Transport kronor

—

—

367,093

90

s. 193 Kontrollera mot PDF

Fjerde !>ufvndtiteln.

193

Anvisning

i kontant.

Kronor.

367,093

’

90

Transport kronor

Från anslaget till »diverse intendenturbehof» utgå dessutom till den ene

af vaktmästarno vid centralförrådet å Karlsborg dagsverkspenningar

för hvarje helgfri dag med 2 kronor samt till den andre vaktmästa- ren vid samma förråd och till vaktmästaren vid intendentur- och

sjukvårdsförrådet i Stockholm dagsverkspenningar för hvarje sådan

dag med 1 krona till hvardera.

Arfvoden.

Examinerade intendentsaspiranter..................

—

—

25,000

—

Diverse utgifter.

Bibliotek, expenser m. m. för intendenturcorpsens hufvudstation ....

—

—

800

— |

Summa kronor

—

—

392,893

9Ö

Anm. 1. Intendenturcorpsens fast anställda personal, med undantag af de vid den icke garnisonerade

armén placerade regementsintendenter, förvaltare och vaktmästare, åtnjuter inqvartoringsoch

servisersättning enligt beställning eller deremot svarande naturaförmåner efter de för

sådan ersättning stadgade grunder, förvaltare och vaktmästare vid icke garnisonerade armén

åtnjuta fri bostad i kronans hus eller, när sådan icke kan beredas, en årlig hyresersättning

af 150 kronor för de förre och 75 kronor för de senare. Till intendenturcorpsen af statsmedel

utgående iuqvartelångs- och servisersättning bestrides från anslaget till »inqvarteringsko8tuader»

och den till corpsen utgående hyresersättning från anslaget till »arméns munderingsutrustning».

Anm. 2. Af do å anslaget uppkommande besparingarna eller, om dessa ej lemna sådan tillgång, af

4. liufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning och

portionsersättning för skottdag.

Bih. till infart. Prof,. 181)8. 1 Sami.

1 Afd. 1 Haft.

25

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Fjerde hufvudtiteln

Intendenturco

r p S

ens

å

sta

t f

öre-

skulle innehafva

s k

u 1 1 e

tf

o

a

intendenturstyredsen,

3 S

c?

3

® «

ro

v •

B

p

Q o

2 p.H,

i militärbyrån,

►1 •-*

® •

g o_

beställning såsom

►Ö

®

03

O

ö

p,

ao >_l. ''

? 5- 3

®

CU

—

S-S.

II

O *-<

a a

g* S°

_ ? c?

g: *3

H ° §°

|i

— •

s§

Q*

• ® So

P £- 7 C

£L So

Cr os

P So

S g

2* ®

jr teo

s- °

S 3

'' 7

r-> 3

5-1

* B

►1

■ r

T

Generalintendent.................

1

i

öfverfältintendent........... ......

1

-

—

—

Tältintendenter af 1. graden............

4

—

1

—

-

D:o »2. » ............

5

—

—

—

—

Intendenter af 1. klass...............

40

—

—

—

—

—

D:o »2. »

20

—

—

1

—

—

Examinerade intendentsaspiranter..........

23

—

—

1

i

i

Summa

94

i

1

2

i

i

Anm. Här ofvan upptagna placering i olika intendenturbefattningar kan, såsom också förslaget angifver,

s. 195 Kontrollera mot PDF

Fjerde hnfvndtiteln

195

Bil. n:r 6.

slagna personal af officers rang

t j e

n s

t g ö

r a

i

b

e f

a t

t n

i n g

0

a

intendenturcorpsens hufvudstation,

å inten- dentur- och

sjukvårds- förråd,

P

i

<5*

„ 3

ce

pr

3- P

o ^

B 3

* 2

å arméfördol- ningsstaber,

å garni- sonerade

trupp- förband,

å indelta

trupp- förband,

ro

Po

ÖB

O

i generalinten- dentens och

chefens för in- tendenturcorp- sen expedition,

i mobilise- ringsafdel- ningen,

i statistiska

afdelningen,

CD

po

CD

O

3

2

DO

Po

CD

O

3

o?

•-«

H

PO

jEL.ce

< 3

po?r

-t <

3- po

00 -s

3’ P- 3. 50

ST

2 .e*

- p:

oo 2

po g

i?

|''5.

s- ce

< 2

CD 9?

5T 2.

N> 00

3 ce

et- s«r

CD O

5 ST

8*0

00 s

SV

2 ö

B g*

M

O •<

Cu O

3? g

2:

CD

P«

CD

3-1

f 3

CD

po

ÖB

O

3

p

CD

PO

CD

O

2

•-<

®

CD

Po

CD

*— O

S- 3

O

3 •-«

ro

po

ro

s! 1

O

3 i-C

®

Sj-

al

r»

P

.CU OD

& 2

3 S

►1

G»

o »

<8

O: o

M 5

P 3

8

SO

2

o

3* 00

i-r

eg 2

o ®

er

®

so

.Sb

_• CD

C (0o

JT ce

§ §

® ®

SO

2

O

sr t»

5 P«

5'' ®

■— o

er? =

CD p

O

P-

®

p

&

5- *®°

g o

S- g

® 3

i

po

Sj-

al

o

P-

®

00

5’

®

s

eu

®

a

o”

►i

® ®

3 5^

OO

po

00

o

S

S ce

cd p

5’*:

®" 3

3 oo

Q- ®

O

3

et-

<rt- oj

• po

oo

O

B

- -

.® ?r

o

p-

3

O P- 3 ®

ST 2

5*

er;

CD

»

3

®

O

3

2

p:

eu

®

3

O 35

3 O

a

® 2

w ®

■ 3

ro

®* 05

3J

3 i

ro

i

l

-

i

3

—

1

—

—

—

1

—

i

—

—

—

—

—

—

—

—

15

22

—

—

—

—

—

—

—

i

1

l

1

—

—

—

—

6

9

—

—

1

—

2

—

2

—

i

—

—

—

1

—

6

e

l

—

i

1

I

l

2

1

2

2

2

1

1

1

1 i| 6

6

22

31

undergå on eller annan mindre förändring beträffande fältintendenter, intondenter och intendentsaspiranter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. n:r 7,

Jemförelse

mellan intendenturcorpsens organisation enligt Kongl. Maj:ts proposition 1892, den af Riksdagen

år 1892 beviljade och den nu föreslagna.

—

Kongl. Maj:ts förslag

1892.

Af Riksdagen 1892 beviljade.

Nu föreslås.

c+

Lön

och dag- ahöning.

Inqvar- terings- och

servis- ersättning.

Summa

utgifter.

>

P

et-

sa

Lön

och dag- aflöning.

Inqvar- terings- och

servis- ersättning.

Summa

utgifter.

P

et-

P

Lön

och dag- aflöning.

Inqvar- terings- och

servis- ersättning.

Summa

utgifter.

Kronor

ore.

Kronor

öre.

| Kronor

Öre.

Kronor

öre.

Kronor

ore.

Kronor

öre.

Kronor

öre.

Kronor

öre.

Kronor

öre.

Generalintendent. . . .

1

10,190

—

1,125

—

11,315

—

1

10,190

—

1,125

_

11,315

_

1

10,190

_

1,125

11,315

Öfverfältintendent . . .

1

7,825

—

1,125

—

8,950

—

—

— .

—

—

—

—

—

1

7,825

_

1,125

_

8,950

_

Fältintendent af 1. grad

5

27,300

—

825

—

28,125

—

4

21,840

—

825

—

22,665

—''

4

21,840

—

2,820

; —

24,660

—

D:o » 2. grad

6

29,760

—

1,200

—

30,960

—

5

24,800

—

600

—

25,400

—

5

24,800

—

2,100

—

26,900

—

Intendenter af 1. klass .

39

151,905

—

2,413

13

154,318

13

30

116,850

2,750

63

119,600

63

40

155,800

—

4,505

63

160,305

63

Iko > 2. klass .

19

55,005

--

-

—

55,005

—

16

46,320

—

—

—

46,320

—

20

57,900

—

—

—

57,900

2. intendenter .....

—

—

—

—

—

—

-•

8

15,440

—

—

—

15,440

—

_

—

—

—

—

—

_

Förvaltare.....

53

80,098

90

—

—

80,098

90

53

80,098

90

—

—

80,098

90

53

80,098

90

414

—

80,512

90

Vaktmästare......

Underintendenter (exami-

36

8,640

—

—

—

8,640

—

36

8,640

—

—

—

8,640

—

36

8,640

—

—

—

8,640

—

nerade intend. aspir.)

—

20,000

—

—

—

20,000

—

—

30,000

—

—

—

30,000

—

-

25,000

—

—

—

25,000

—

Summa

Ökning i förhållande till

Kongl. Maj:ts förslag

390,723

90

0,088

13

397,412

03

354,178

90

5,300

03

359,479

53

392,093

90

12,089

03

404,183

53

1892 ........

Ökning i förhållande till

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—1*•

—

—

.

—

—

'') 1,370

—

5,401

50

6,771

50

nu gällande stat . . .

-

—

—

—

—

—

—

-

—

—

—

—

-

—

—

37.915

—

6,789

—

44,704

—

*) ökningen beror på det större behof af examinerade intcndentsaspiranter, som framkallas af revisionens förläggande till fordelningsintendenturerna,

och hvarigenom en förminskning af dessa tjena temäns antal till samma siffra som i Kongl. Maj:ts proposition till 1892 års urtima Riksdag omöjliggöres.

196 Fjerde hnfviidtiteln.

s. 197 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

197

Bil. n:r 8.

Förslag till

Stat

för Generalitetsstaten.

Anvisning

i kontant.

Kronor.

1 fördelningsgeneral, lön......................

8,000

—

dagaflöning ä 6 kronor....................

2,190

—

lönetillägg för 2 tjenstohästar å 400 kronor.... ■......

800

—

fourageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst......

730

—

11,720

—

5 d:o d:o d:o d:o.......

—

—

58,600

—

1 generalfälttygmästare, d:o d:o d:o.......

—

—

11,720

—

1 general för fortifikationen, d:o d:o d:o.......

—

—

11,720

—

1 generalstabsclief, d:o d:o d:o......•

—

—

11,720

—

Anm. Medlemmar af generalitetet åtnjuta för tjensteresor till möten och

mönstringar reseersättning enligt gällande resereglemente, men ej

traktamentsersättning.

1 adjutant hos fördelningsgeneral, arfvode.......•......

750

—

lönetillägg för 2 tjenstehästar................

800

—

fourageersättning...................... .

730

—

2,280

—

5 d:o d:o d:o d:0 d:o.......

—

—

11,400

—

1 fördelningsläkare, arfvode.................... .

—

—

500

-

5 d:o d:o .....................

—

—

2,500

—

Arfvode till en kavalleriinspektör...................

—

—

2,500

—

Till hyra, eldning, belysning och städning af lokaler, skrifmaterialier och

expenser in. m. vid fördelningsexpeditionerna...........

—

—

8,000

—

Summa kronor

—

—

132, Allo

—

Anm. Af do å anslaget, uppkommande besparingarna eller, om dessa ej lemna sådan tillgång,

af 4. lmtVudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning och fourageersättning

för skottdag.

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Fjerde hufYudtiteln.

Bil. n:r 9.

Förslag- till

Stat

för Artilleristaben.

1 ----- 1

Anvisning

i kontant.

Kronor.

Chef för staben, arfvode..........................

1,800

1 artilleristabsofficer, d:o ..........................

1,200

—

1 d:o d:o ..........................

1,200

—

1 d:o d:o ..........................

1,000

—

3 d:o d:o ..........................

3,000

—

1 d:o d:o ..........................

750

—

1 d:o d:o ..........................

750

—

1 konstruktionsofficer, d:o ..........................

1,500

—

Gratifikationer till biträden vid artilleristyrelsens tekniska byrå..........

800

—

Till skrifmaterialier, ved, ljus m. fl. expenser..................

1 vaktmästare, lön..........................kr. 500

600

—

tjenstgöringspenningar...................... » 300

800

—

Summa kronor

13,400

—!

Anm. 1. Om vaktmästaren åtnjuter bostad jemte vedbrand höra, såvida icke dessa förmåner tillkomma

honom såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjensten, desamma till ett värde af

150 kronor inräknas under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå med 350 kronor kontant.

Anm. 2. Vaktmästarens lön kan efter fem år höjas med 100 kronor och efter tio år med ytterligare

100 kronor, hvilka belopp skola utgå från 4. hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

-! .it Åh:* tf-''-

■ .5 1 - ty :•.* • * ■; «v&

''"Ur(

''''V fi

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Fjerde hufvudtiteln,

Approxi
öfver

inqvarterings- och servisersättning

''

K

r o

n o r.

Arméförvaltningens stat. .

—

Chefen för sjukvårdsbyrån..........................

825

—

Assistenten vid densamma..........................

337

50

Sergeant af 1. klass.............................

200

—■

1,362

50

lntendenturcorpsens nuvarande stat.

Generalintendenten.............................

1.125

—

1 faltintendent af 1. graden.........................

825

—

1 d:o »2. d:o .........................

600

—

4 intendenter . . .........................ä 337: 50

1.350

—

1 d:o ...........................å 305: 63

305

63

5 d:o ...........................å 105: —

825

—

2 d:o (endast inqvarteringsersättning) ............å 135: —

270

—

5,300

63

Sägor

_

_

6,663

13

Fortifikationens stat.

1 sekreterare ................................

—

—

337

50

1 kassör ..................................

“

225

Brist...................................

7,351

50

Summa kronor

—

14,577

13

*) 1 vid intendenturstyrelsen, 1 vid arméfördelning i Stockholm.

*) vid arméfördelningar i landsorten.

3) 1 vid intendenturstyrelsen, 1 vid arméfördelning i Stockholm.

4) vid intendentur- och sjuk vårdsförrådet å Karlsborg.

5) 3 vid intendenturstyrelsen, 1 vid öfverfältläkarons stab, 1 vid Svea ingeniörbataljon, 1 vid Svea trängbataljon

samt 2 vid intendentur- och sjukvårdsforrådet i Stockholm.

6) vid Första Göta artilleriregemente.

7) 1 vid hvart och ett af Norrlands, Andra Svea och Andra Göta artilleriregemonten, Gotlands artillericorps samt

Norrlands pcb. Vpndes trängbataljoner.

s. 201 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

201

Bil. n:r 10.

mativ tablå

till nuvarande och föreslagen personal.

--------

K

r o

n o r.

Arméns sjukvårdsstyrelse.

1,125

—

825

—

«... .. ..

337

50

200

—

2,487

50

Inteudenturcorpsens föreslagna stat.

Generalintendenten.............................

1,125

—

1,125

—

2 fältintendenter af 1. graden...................å 825:

>) 1,650

—

2 d:o » d:o ................ . . . å 585: —

2) 1,170

—

2 d:o » 2. graden...................å 600: —

8) 1,200

—

2 d:0 » d:o ...................* 435: —

2) 870

—

1 d:o » d:o (endast servisersättning).............

*) 30

—

8 intendenter ■...........•.............® 50

5) 2,700

—

in

o

ce

63

6 d:0 ..........................å 165: —

7) 990

—

2 d:o (endast inqvarteringsersättning)............å 135: —

8) 270

—

2 d:o (endast servisersättning).........''.....å 45: —

”) 90

—

5 d:o ( » d:o )...............å 30: —

,0) 150

—

3 förvaltare (endast servisersättning)................ å 90: —

“) 270

—

12 d:o ( » d:o )................å 12:

>a) 144

--

12,089

63

Summa kronor

—

—

14,577

13

8) 1 vid Kronprinsens husarregomonto och 1 vid Vendes artilloriregcmento.

9) 1 vid krigsskolan och 1 vid allmänna garnisonssjuklnisot i Stockholm.

10) 1 vid hvar och eu af Vaxholms och Karlsborgs artillericorpser, Göta ingeniörbataljon och Göta trängbataljon samt

1 vid intondentur- och sjukvårdsförrådet å Karlsborg.

11) i vid Svea ingeniörbataljon, 1 vid Svea trängbataljon och 1 vid intondentur- och sjukvårdsförrådet i Stockholm.

12) 1 vid hvart och ett af Norrlands, Andra Svea och Andra Göta artilleriregementen, Gotlands, Vaxholms och Karlsborgs

artillericorpsor, Göta ingeniörbataljon, Göta, Norrlands och Vondes trängbataljoner samt 2 rid intondentur- och sjukvårdsförrådet

å Karlsborg.

Bih. till Rilcsd. Prat. 1808. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft.

2G

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Fjerde hufvudtiteln.

Bil. n:r 11.

Förslag till

Stat

för Gotlands trupper,

att tillämpas i den mån Kongl. Maj:t finner skäligt derom förordna.

I. Militärbefälhavare med stab och

Kronor.

Kronor.

Kronor.

civil personal.

1 militärbefälhafvare, tillika öfverste och chef för infanteri-

regementet, lön..................

6,000

—

dagaflöning å 5 kronor i 865 dagar..........

1,825

—

lönetillägg för 2 tjenstehästar ä 400 kronor......

800

—

fourageersättning k 1 krona om dagen för hvarje häst .

730

—

9,355

.

1 rogementsqvartermästare (kapten af andra klassen) tjenst-

görande äfven vid infanteriregementet, lön......

1,800

—

dagaflöning ä 3 kronor i 365 dagar........

1,095

—

lönetillägg för 1 tjenstehäst.............

400

—

fourageersättning..............

365

—

3,660

1 adjutant (löjtnant af första klassen) lön och dagaflöning å

artillericorpsens stat, lönetillägg för 1 tjenstehäst . .

400

—

fourageersättning...............

365

—

765

_

1 regementspastor, tjenstgöringsskyldig vid både infanteri- regementet och artillericorpsen, arfvode • . . .

1 auditör, tjenstgöringsskyldig vid både infanteriregementet

—

—

800

—

och artillericorpsen, arfvode .......

1 regementsläkare vid infanteriregementet, med skyldighet

—

—

500

—

att jemväl besörja sjukvården vid Gotlands artillericorps

och sjukhuset i Visby, lön......

2,800

dagaflöning ä 4 kronor i 365 dagar........

1,460

—

4,260

—

Transport

—

19,340

—

s. 203 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

203

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Transport

_

_

19,340

—

1 bataljonsläkare, tjenstgöringsskyldig vid både infanteri-

regementet och artillericorpsen, lön........

900

—

dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 45 dagar.....

90

—

990

—

1 bataljonsläkare, tjenstgöringsskyldig vid både infanteri-

regementet och artillericorpsen d:o d:o ........

—

—

990

—

1 bataljonsveterinär, tjenstgörande vid artillericorpsen, lön

900

—

dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar..........

730

—

1,630

—

1 vaktmästare, lön...................

—

—

135

—

23,085

II. Gotlands infanteriregemente.

Staben.

1 öfverstelöjtnant, lön.................

4,000

—

dagaflöning ä 4 kronor, förslagsvis i 45 dagar.....

180

—4

lönetillägg för 1 tjenstehäst.............

400

—

fourageersättning..................

365

—

4,945

_

1 major, lön.....................

3,500

—

dagaflöning å 4 kronor, förslagsvis i 365 dagar.....

1,460

—

lönetillägg för 1 tjenstehäst.............

400

—

fourageersättning..................

365

—

5,725

—

1 d:o d:o d:o....................

—

—

5,725

—

1 förste regementsadjutant (löjtnant af första klassen), lön .

1,200

—

dagaflöning ä 2 kronor i 365 dagar..........

730

—

lönetillägg för 1 tjenstehäst.............

400

—

fourageersättning..................

365

—

2,695

—

1 andre regementsadjutant (löjtnant af andra klassen), lön .

900

—

dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar..........

730

—

lönetillägg för 1 tjenstehäst.............

400

—

fourageersättning..................

365

—

2,395

—

1 bataljonsadjutant (sergeant af första klassen), lön ... .

360

—

dagaflöning ä 80 öre i 365 dagar...........

292

—

beklädnad .....................

120

—

portionsersättning å 62 öre i 365 dagar........

226

30

arfvode .......................

200

—

1,198

30

1 d-.o d:o d:o....................

—

—

1,198

30

Transport

1 - ''

—

23,881

60

23,085

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Fjerde lmfvudtiteln.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Transport

_

23,881

60

23,085

1 regementsväbel (sergeant af första klassen), jemte portion

under vapenöfniugar, lön........

360

—

dagaflöning ä 80 öre, förslagsvis i 68 dagar . .

54

40

beklädnad............

120

.-

arfvode . . . .............

200

—

734

40

1 regementstrumslagare, jemte portion under vapenöfningar,

lön...................

360

—

1

dagaflöning ä 1 krona, förslagsvis i 45 dagar

45

—

beklädnad ..............

150

—

555

Kompanistaten.

1 kapten af första klassen, lön........

2,800

—

dagaflöning å 3 kronor, förslagsvis i 45 dagar.....

135

—

2,935

7 d:o d:o d:o............

—

—

20,545

—

1 kapten af andra klassen, lön........

1,800

—

dagaflöning å 3 kronor, förslagsvis i 365 dagar.....

1,095

—

2,895

2 d:o d:o d:o.............

—

—

5,790

_

1 löjtnant af första klassen, lön...... .

1,200

—

dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 45 dagar .

90

—

1,290

0 d:0 d:o d:o.............

—

—

11,610

—

1 löjtnant af andra klassen, lön.........

900

—

dagaflöning ä 2 kronor, förslagsvis i 45 dagar.....

90

—

990

9 d:o d.o d:o..............

—

''v-

8,910

_

1 underlöjtnant, lön..........

600

—

dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 45 dagar.....

90

-

690

9 d:o d:o d:o..........

—

—

6,210

--

1 fanjunkare, lön...........

720

—

dagaflöning ä 1 krona i 365 dagar.....

365

—

beklädnad ...............

150

—

portionsersättning ä 62 öre i 365 dagar .

226

30

1,461

30

-

10,229

10

Transport

- |

-|

98,726 |

40

23,085 |

s. 205 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln,

205

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Transport

_

_

98,726

40

23,085

_

1 sergeant af första klassen, jemte portion under vapenöf-

ningar, lön ... !................

360

—

dagaflöning ä 80 öre, förslagsvis i 45 dagar . . i"

36

—

beklädnad .....................

120

—

516

_

11 d:0 d:0 d:0...................

—

—

5,676

—

1 sergeant af andra klassen, jemte portion under vapenöf-

ningar, lön....................

240

—

dagaflöning ä 80 öre, förslagsvis i 45 dagar......

36

—

beklädnad .....................

120

—

396

__

15 d:o d:o d:o...................

—

—

5,940

—

1 faltmusikant, jemte portion under vapenöfningar, lön . .

240

—

dagaflöning ä 80 öre, förslagsvis i 45 dagar......

36

—

*

beklädnad .....................

120

—

396

_

—

—

2,772

—

1 trumslagare (hornblåsare), jemte beklädnad och portion

under vapenöfningar, lön..............

80

—

dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 45 dagar......

36

-

116

_

5 d:o d:o d:o................... .

- ■

—

580

—

1 trumslagare (hornblåsare), jemte beklädnad och portion

under vapenöfningar, lön..............

40

—

dagaflöning ä 80 öre, förslagsvis i 45 dagar......

36

—

76

_

12 d:o d:o d:o...................

—

—

912

—

1 korpral, jemte beklädnad och portion under vapenöfningar,

lön.........................

120

—

dagaflöning å 25 öre, förslagsvis i 45 dagar......

11

25

nummerlön.....................

150

—

281

25

47 d:o d:o d:o...................

—

—

13,218

75

1 vicekorpral, jemte beklädnad och portion under vapenöf-

ningar, lön....................

60

—

dagaflöning ä 10 öro, förslagsvis i 45 dagar.......

4

50

nummerlön......................

150

—

214

50

71 d:o d:o d:o...................

—

—

15,229

50

1 volontär, jemte beklädnad samt portion och tobaksskilling

eller dagaflöning under vapenöfningar, nummerlön . .

—

—

150

—

279 d:o d:o d:o...................

—

—

41,850

—

187,050

40

Transport |

- |

-1

- |

_|

210,135

40

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Fjerde hufvudtiteln.

Kronor.

Kronor.

Kröner.

Transport

—

—

—

—

210,135

40

III. Gotlands artillericorps.

#

Befälsall isning-.

a) lön, dagaflöning m. m.

1 chef (öfverstelöjtnant eller major), lön.....• . . .

4,000

—

dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar..........

1,460

—

lönetillägg för 2 ijenstehästar............

800

—

fourageersättning..................

730

—

6,990

_

1 kapten af första klassen, lön.............

2,800

—

. dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar..........

1,095

—

3,895

_

2 d:o d:o d:o....................

-''

—

7,790

—

1 d:o af andra klassen, lön........•.....

1,800

—

dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar..........

1,095

—

2,895

_

1 löjtnant af första klassen, lön............

1,200

—

dagaflöning ä 2 kronor i 365 dagar..........

730

—

1,930

_

6 d:o d:o d:o....................

—

—

11,580

—

1 underlöjtnant, lön..................

600

—

dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar..........

730

—

1,330

—

8 d:o d:o d:o....................

—

—

3,990

—

1 styckjunkare, jemte portion, lön............

720

—

dagaflöning å 1 krona i 365 dagar..........

365

—

beklädnad .....................

200

—

1,285

—

2 d-.o d:o d:o....................

—

—

2,570

—

1 sergeant af första klassen, jemte portion, lön......

360

—

lönetillägg.....................

12

—

dagaflöning ä 80 öre i 365 dagar...........

292

-

beklädnad .....................

200

—

864

_

7 d:o d:o d:o....................

—

—

6,048

—

1 stabstrumpetare, jemte portion, lön..........

360

—

lönetillägg.....................

12

—

dagaflöning å 80 öre i 365 dagar ............

292

—

beklädnad .....................

200

—

864

—

Transport

—

52,031

—

210,135

40

s. 207 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

207

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Transport

_

_

52,031

_

210,135

40

1 afdelningstrumpetare, jemte månadslön, portion och be-

klädnad såsom manskap, dagaflöning å 80 öre i 365 dagar

—

292

—

—

—

1,168

—

b) arfvoden.

till 3 batteri- (kompani-) chefer ä 600 kronor......

1,800

—

» 1 stallmästare...................

400

—

» 1 informationsofficer................

500

—

» 1 regementsadjutant................

400

—

» 2 informationsunderofficerare å 100 kronor.....

200

—

3,300

—

56,791

Manskapsaflöning m. m.

a) lön.

137 man i 1 månad å 8 kronor i månaden......

1,096

—

112 » i 11 månader å 8 » » » ......

9,856

—

25 » i 11 » ad » » » ......

1,100

—

12,052

_

b) arfvoden.

11 förste konstaplar å 180 kronor per år.......

1,980

—

15 andre » » 120 » » » .......

1,800

—

5 afdelningstrumpetare »36 » » ».......

180

—

4 sjukvårdssoldater »60 » » ».......

240

—

3 handtverkssoldater » 240 » » ».......

720

—

2 hofslagaresoldater »60 » » ».......

120

—

5,040

_

c) kommendering stillägg.

För handtverkssoldater.................

—

—

162

50

d) rekryteringskostnader.

Lega och arfvoden till värfvare m. fl. kostnader 137 man å

40 kronor per år .................

—

—

5,480

—

22,734

50

Transport

1 -

—

| -

|-

289,660

90

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Fjerde hufvndtitelii.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Transport

—

—

—

—

289,660

90

Särskilda anslag.

Expenser.......................

Medikamentspenningar för manskap, 140 man å 2,25 kronor

—

-

500

—

per år ......................

—

—

315

—

Kommunionspenningar för samtlig personal, 172 personer, å

5 öre per år ...................

—

—

8

60

Till informationsverket.................

—

—

100

—

» anskaffning af undervisningsmateriel.........

» anskaffning och underhåll af gymnastikapparater och

—

—

150

—

persedlar ....................

—

—

200

■—

» anskaffning af läroböcker vid informationsverket . . .

» sjukvård åt manskapet vid stamtruppen å länslasarettet

“

100

i Visby.....................

—

—

150

—

1,523

60

Tygstaten.

Aflöning m. m.

Tygmästaren, arfvode.................

1 förrådsförvaltare, lön (åtnjuter dessutom ett ålderstillägg

—

—

300

—

af 300 kronor, att såsom arfvode utgå efter femte tjen- steåret)......................

—

—

1,800

—

1 handtverksmästare, lön................

—

—

700

—

1 d:0 d:o......................

—

—

700

—

1 rustkammarsmed, lön................

—

—

700

—

4,200

__

Särskildt anslag.

Kommunionspenningar för tvgstatspersonalen, 4 personer, å

5 öre per år ...................

~

20

IV. Särskilda anslag.

1 arfvode till afdelningsområdesbcfälhafvare.......

250

—

1.750

—

2,000

—

Transport

-

-|

2,000

-1

295,384

70

s. 209 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufVudtiteln.

209

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Transport

_

_

2,000

_

295,384

70

Till befälsmötets ntgifter, sjukvård, resor i tjensten och

mönstringsresor, hyra för militärbefälets embetsrum, ut- gifter för militärbiblioteket, skrifmaterialier, ved, ljus,

m. m.......................

—

—

2,496

65

Diverse kostnader för musiken.............

För tillsyn af förråd inom kompaniområdena, frivilliga öf-

—

—

2,000

—

ningar m. fl. fredsåtgärder för landstormens användande

vid krigstillfälle..................

—

—

3.000

_

9,496

65

Summa kronor

—

—

—

—

304,881

33

Anm. 1. Af de å anslaget uppkommande besparingar eller, om dessa ej lemna sådan tillgång, af 4.

hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning och fourageersättning

för skottdag.

Anm. 2. På samma sätt bestrides dagaflöningen åt den officer eller läkare, som vid sådan tjenstefrihet

för militärbefälhafvaren, regementsqvartermästaren eller regementsläkaren, under hvilken desse

enligt gällande författningar ega uppbära sin dagaflöning, enligt tjenstgöringsreglementet för

armén eller annan vederbörlig föreskrift, utöfvar någon af desses befattning.

fiih. till Riksd. Prot. 1898. 1 Samt.

1 Afd. 1 Käft.

27

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Fjerde hufvudtiteln.

Bil. n:r 12.

Beräkning

af den årliga kostnaden för reservofficersinrättningen.

Årlig inbetalning till försäkringsanstalt:

Kronor.

Kronor.

för 56 reservofficerare å i medeltal (vid 22 års ålder) 733 kr., då hvarje

reservofficer beräknas erhålla 250 kronors lifränta vid 56 år.....

—

—

41,048

—

Årlig ekipermgshjelp:

för 56 reservofficerare ä 500 kronor.................

—

—

28,000

—

Månadslöner:

för 386'') reservunderlöjtnanter, hvilka antagas tjenstgöra den tid, som är

stadgad för bibehållande af rätt till lifräntan, nemligen 3 gånger å 3

o , , ,A , o , /386 X 3 X 3 X 50\

manader, a 50 kr. per manad ^^-——J.........

21,712

50

för 100a) reservlöjtnanter, hvilka antagas tjenstgöra 2 gånger å 3 månader

för att uppfylla vilkoren till kaptensbefordran å 75 kronor per månad

(100 X 2 X 3 X 75j

5,625

27,337

50

Transport

—

96,385

50

'') Antalet 386 är beräknadt på följande sätt:

1. årsklassen vid 22. åldersåret utgör 56 reservofficerare.

2.

tf

23.

»

» 54

»

3. »

»

24.

))

» 52

»)

4.

7>

25.

»

» 50

»

5. »>

»

26.

»

» 48

»

6.

»

27.

»

» 45

»

7.

»

28.

)>

» 42

1)

8.

>»

29.

»

» 39

»»

S:ma 386

»

Under dessa 8

år~lir

antaget,

att vilkoren

för lifräntans bibehållande och för löjtnantsbefordran

uppfyllas.

2) Antalet 100 är beräknadt på följande sätt:

9. årsklassen vid 30. åldersåret utgör 36 reservofficerare.

10.

»)

» 31.

»

)>

32

»

11.

»

» 32.

>»

»»

28

»

12.

))

» 33.

»

»

25

»

13.

»

» 34.

n

n

22

n

14.

»

» 35.

»

i)

19

»

15.

»

» 36.

»

»

17

»

16.

, »

» 87.

»

»

15

n

S.ma 194 »

af hvilka hälften (97) 100 antagas fullgöra vilkoren för kaptensbefordran.

s. 211 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

211

Kronor.

Kronor.

Transport

—

—

96,385

50

Dagaflöning:

Af de 886 reservunderlöjtnanterna antagas 286 tjenstgöra vid icke garniso-

nerade armén (der dagaflöning ej behöfver beräknas under bevärings- rekrytmötets 68 dagar, emedan reservofficerarna intaga de fasta officerarnas

4,719

^ 8

100 X 3 X 90 X 2 kr.

6,750

8

Af de 100 reservlöjtnanterna antagas 70 göra tjenst vid icke garnisonerade

armén och 30 vid den garnisonerade, således 10 X 2 X 22 X 2 ki.

8

770

—

samt 30 X 2 X 90 X 2 kr.

8

1,350

_

13,589

Summa

—

—

109,974

50

eller utjemnadt

—

—

109,975

—

Anm. Särskild månadslön och dagaflöning äro ej beräknade för reservkaptener, hvilka endast

undantagsvis torde komma att göra tjenst och för hvilka i sådant fall dessa förmåner antagas kunna

beredas inom anslagsbeloppet.

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Fjerde hufyudtiteln.

Bil. n:r 13.

Förslag till

Stat

för Krigsskolan.

Kronor.

Kronor.

Aflöning.

Stab.

1 chef, lön............................

4,000

—

dagaflöning ä 4 kronor.........■............

1,460

—

lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor............

800

fourageersättning ä 1 krona om dagen för hvarje häst.......

730

—

arfvode......•......................

1,500

—

8,490

__

1 adjutant, tillika bibliotekarie (afsedd att vara subalternofficer), dagtrakta-

mente i förslagsvis 365 dagar å 3 kronor............

1,095

—

arfvode.............................

200

—

1,295

1 slottspastor, arfvode.......................

—

—

800

—

1 läkare, lön...........................

2,000

—

arfvode .............................

300

—

2,300

1 redogörare uppbär sina aflöningsförmåner från Intendenturcorpsens stat.

1 väbel, tillika förrådsförvaltare (afsedd att vara fanjunkare) dagtrakta-

mente i förslagsvis 365 dagar å 2: 50 kronor...........

912

50

fyllnad i beklädnadsersättning..................

50

—

962

50

1 veterinär, arfvode........................

—

—

200

Kompanibefäl.

1 kompanichef (afsedd att vara kapten) dagtraktamente i förslagsvis 330

dagar å 4 kronor .......................

1,320

—

Transport

1,320

- 14,047

50

s. 213 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufYudtiteln,

213

Kronor.

Kronor.

Transport

1,320

_

14,047

50

arfvode, kompanichefs-......................

600

—

d:o, lärare- .........................

600

—

2,520

1 subalternofflcer af infanteriet, dagtraktamente i förslagsvis 330 dagar å

3 kronor ...........................

990

—

arfvode, lärare-....................

200

—

1,190

—

—

2,380

—

1 subalternofflcer af kavalleriet, dagtraktamente i förslagsvis 330 dagar å

3 kronor .........................

990

—

arfvode, lärare-.....................

200

—

d:o, stallofficers-......................

300

—

1,490

Lärare.

1 förste lärare (afsedd att vara kapten) dagtraktamente i förslagsvis 330

dagar ä 4 kronor ............

1,320

—

arfvode......................

200

—

1.520

4 d:o d:o............................

—

—

6,080

_

1 d:o, dagtraktamente i förslagsvis 90 dagar ä 4 kronor.......

360

-

arfvode.....................

50

—

410

1 andre lärare (afsedd att vara subalternofflcer) dagtraktamente i för-

slagsvis 330 dagar å 3 kronor...............

990

—

arfvode.........................

200

—

1,190

4 d:o d:o (af hvilka en är särskildt afsedd att desslikes tjenstgöra så-

som kompaniofficer).................

—

—

4,760

_

1 d:o, dagtraktamente i förslagsvis 90 dagar å 3 kronor......

270

—

arfvode......................

50

—

320

1 lärare i militärförvaltning (intendenturtjensteman), arfvode......

—

—

300

—

Betjening.

4 förmän, 1 skogvaktare tillika postbud, 1 tändare och uppsyningsman

öfver ledningarna, 8 drängar, 1 sjuksköterska och en städerska med i

allmänhet hel äretjenst, 7 drängar med omkring 330 dagars tjenst

årligen och 2 drängar med anställning för en tid af omkring 90 da-

gar om året..........................

—

—

14,760

—

Transport

—

—

50,967

50

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Fjerde hufyudtiteln,

Kronor.

Kronor.

Transport

—

—

50,967

50

1 sjukvårdssoldat, dagtraktamente i förslagsvis 330 dagar ä 1: 50 kronor

495

—

munderingsslitningsersättning i förslagsvis 330 dagar ä 0,33 kronor . .

108

90

603

90

1 spel, d:o d:o..........................

—

—

603

90

Summa aflöning kronor 52,175: 30.

Omkostnader under nedanstående titlar.

Stående biblioteket och skrifmaterialier...............

—

—

1,200

—

Remontering af 1 häst och underhåll af seltyg och åkdon samt kuskytter-

beklädnad...........................

—

—

1,500

—

Praktiska öfningar.........................

—

—

3,000

—

Bränsle, lyse och vatten......•...............

—

—

6,500

—

Byggnaders underhåll.......................

—

—

8,000

—

Inventarier och husgeråd......................

—

—

2,000

—

Parkens vård ...........................

—

—

700

—

Stipendier.............................

—

—

6,000

—

Extra utgifter...........................

—

—

7,224

70

Summa omkostnader kronor 36,124: 70.

Summa kronor

—

—

88,300

—

Servisersättning.

Stab.

1 chef (öfverstelöjtnant)......................

60

—

1 adjutant (subaltemofficer).....................

40

50

1 redogörare ...........................

45

—

1 väbel (fanjunkare)........................

90

—

Kompanibefäl.

1 kompanichef (kapten).......................

45

—

1 subaltemofficer . ........................

40

50

4 d:o (deraf 1 lärare tjenstgörande såsom kompaniofficer) . .

162

—

483

—

Transport

—

483

—

s. 215 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

215

Kronor.

Kronor.

Transport

—

—

483

—

Kaserneringskostnader.

Betjening.

17 personer, deribland chefens hästskötare inräknad, under förslagsvis hela

året k 11 kronor per man och år................

187

—

1 d:o d:o 330 dagar d:o d:o ................

9

95

9 d:o d:o » d:o d:o, deraf en hästskötare, som kompani-

officeren af kavalleriet eger medföra...............

89

55

1 d:o under förslagsvis 90 dagar å 11 kronor per man och år ... .

2

71

1 d:o » » d:o » » » » »»....

2

71

291

92

Summa kronor

—

—

774

92

Anm. 1. Chefen eger fortfarande samma dispositionsrätt öfver Karlbergs kungsgård m. m.,

som innehålles i nådiga brefven den 23 maj 1815, den 26 Januari 1394 och den 12 november 1897,

dock med den inskränkning, att den kontanta uppbörd, som genom hyror, arrenden, afgäld m. m. nu

eller framdeles på grund af denna disposition inflyter, skall, så vidt den öfveistiger 7,600 kronor, till

statsverket inlevereras.

Anm. 2. Om brist å någon titel uppstår, må till betäckande deraf användas de å andra titlar

möjligen uppkommande besparingar, endast anslaget i dess helhet ej öfverskrides.

Anm. 3. Beträffande betjeningspersonalen med undantag af sådan, hvars anställning grundar

sig pa generalorder, eger chefen bestämma dess antal, aflöning och anställningstid, under förbehåll att

de för betjeningsstaten anvisade aflöningsmedel i sin helhet ej öfverskridas.

Anm. 4. Eleverna, ehuru befordrade till underofficerare öfver stat, utgöra dock ett truppförband,

hvadan all tjenstgöring vid deras undervisning och öfningar betraktas såsom trupptjenstgöring.

Anm. 5. Dagtraktamente utgår utom under verklig tjenstgöring äfven under jul- och påskferierna

samt derutöfver vid permission ej öfverstigande 8 dagar i en följd samt vid sjukdom under

en tid ej öfverstigande 2 månader vid hvarje sjukdomsfall.

Anm. 6. Arfvodena utgå enligt samma bestämmelser, som för dagtraktamente ofvan äro gifna,

och derutöfver äfven under det af elevernas vapenöfning vid egna truppförband förorsakade uppehåll i

skolundervisningen, allt dock såvida annan person ej behöft förordnas att bestrida befattningen, i hvilket

fall arfvodet tillfaller den förordnade.

Anm. 7. Under elevernas tillämpningsöfningar och fälttjenstöfningar utgår för hvarje dag, förläggning

utom Karlbergs område eger rum, åt dem, som enligt staten ega uppbära, der uppfördt

traktamente enligt lägre beräkning, traktamente enligt resereglemente!. Kostnaden för den häraf föranledda

ökningen af traktamentsersättningen uppföres under titeln »praktiska öfningar».

Anm. 8. Till skolan kommenderad personal, med undantag af eleverna, undfår från krigsskolans

anslag till extra utgifter reseersättning och traktamente enligt författningarne för färd vid tillträde

till och afgång från kommenderingen, samt likaledes vid vapenöfningsuppehållets början och slut dylik

tillfällig aflöningsförmån från vederbörligt vapenöfningsanslag eller, der sådant ej är att tillgå, från 4

hufvudtitolns anslag till rese- och traktamentspenningar.

Anm. 9. Eleverna erhålla reseersättning (på jernväg truppbiljett) men ej dagtraktamente för

färderna till och från vederbörliga vapenöfniugsorter vid vapenöfningsuppehållets början och slut.

Häraf uppkommande kostnader bestridas från anslaget till rese- och traktamentspenningar.

s. 216 Kontrollera mot PDF

216 Fjerde hufvudtiteln.

Anm. 10. Af stab, kompanibefäl och lärare skola chefen, adjutanten, kompanibefälet, en såsom

kompaniofficer tjenstgörande lärare, redogöraren och väbeln alltid beredas inqvartering in natura I

Karlberg. Till öfrig personal kan chefen i mån af utrymme upplåta bostad.

Anm. 11. Betjeningen erhåller inqvartering in natura med erforderligt bränsle och lyse.

Anm. lä. Till dertill berättigade utgår i staten upptagen servisersättning kontant från anslaget

till inqvarteringskostnader oeh kaserneringskostnad in natura.

Anm. 13. Chefen eger afgiftsfritt insätta sina tjenstehästar i skolans stall och är berättigad

till fria seltyg och åkdon samt för sin hästskötare fria kuskytterkläder, inqvartering, servis, bränsle

och lyse, allt in natura.

Anm. 14. Officeren af kavalleriet, som är kommenderad beriden, eger få sina hästar i likhet

med öfriga hästar i skolans stall vårdade af skolans drängar. Medför han egen hästskötare, eger han

att för honom utfå inqvartering, servis, bränsle och lyse in natura samt dagaflöning å 6 öre och portionsersättning

ä 62 öre per dag. Kostnaderna för denna dagaflöning och portionsersättning uppföras

under titeln »extra utgifter».

s. 217 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

217

Bil. n:r 14.

Förslag till

Stat

för Allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm.

Anvisning

i kontant.

■> _ r;

Kronor.

a) Löner, arfvoden och dylikt:

1 chefläkare, regementsläkare vid Svea trängbataljon, uppbär lön å denna

bataljons stat samt, förutom fri bostad och ved, arfvode.......

1 andre läkare, bataljonsläkare vid Svea trängbataljon, uppbär lön 1 denna

1,500

bataljons stat samt, förutom fri bostad och ved, arfvode.......

1 underläkare: förutom bostad med möbler och ved, arfvode efter 1 krona

1,000

50 öre pr dag ..........................

547

50

5 underläkare: dito........................

2,737

50

1 kommenderad subalternofficer, dagaflöning i 180 dagar å 2 kronor . .

1 sjukhusintendent: uppbär lön å intendenturcorpsens stat.

360

1 apotekare: förutom bostad och ved, arfvode.............

1 väbel, underofficer vid trängbataljon, förutom löneförmåner vid batal-

1,825

| jonen:

dagaflöning (beräknad för fanjunkare) i 200 dagar ä 1 krona 200: —

portionsersättning i 200 dagar h 0,62 kr......... 124: —

324

1 jourhafvande underofficer, sergeant vid trängbataljon, förutom löneför-

maner vid bataljonen:

dagaflöning i 200 dagar å 0,80 kr............ 160: —

portionsersättning i 200 dagar å 0,B2 kr......... 124: —

284

1 öfversjukvaktare, distinktionskorpral eller korpral vid trängbataljon, för-

utom löneförmåner vid bataljonen:

lön under 6‘/2 månader ä 10: — kr........... 65: —

arfvode» » » å 7: 50 kr........... 48: 75

113

75

Transport

8,691

75

1

1

Bih. till Riksd. Prof. 181)8. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft.

w

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Fjerde hufVudtiteln,

''

Anvisning

i kontant.

.

Kronor.

Transporl

8,691

75

1 öfversjukvaktare, korpral eller vice korpral vid trängbataljon, förutom

löneförmåner vid bataljonen:

lön under 61/* månader å 10: — kr........... 65: —

i

arfvode » » » å 5: — kr........... 32: 50

97

50

1 skrifbiträde åt sjukliusintendenten, underbefäl vid trängbataljon, förutom

1 1

löneförmåner vid bataljonen:

dagaflöning, beräknad för sergeant, under 320 dagar å 0,8 o kr. 256: —

portionsersättning under 320 dagar å 0,62 kr....... 198: 40

454

40

1 operationssalssköterska: förutom bostad med möbler, ved och kost,

arfvode.........................

500

—

1

1 sjuksköterska: förutom bostad med möbler, ved och kost, arfvode . . .

400

—

1

400

—

1

1 sjuksköterskebiträde: förutom bostad med möbler, ved och kost, arfvode

200

—

1 förestånderska för tvätt och lagning: förutom bostad med möbler och

ved, arfvode efter 1 krona 75 öre pr dag......

638

75

2 tvättpigor, förutom bostad med möbler och ved, arfvode efter 1 krona

pr dag .............................

730

—

1 kokerska, förutom bostad med möbler, ved och kost, arfvode.....

200

—

1 kökspiga, förutom bostad med möbler, ved och kost, arfvode.....

100

—

1 portvakt, förutom bostad med ved, arfvode.........

300

—

|

1 maskinist, förutom bostad med ved, arfvode.........

900

—

2 gårdsdrängar för renhållning och vedbärning, förutom bostad med ved,

arfvode efter 300 kr.................

600

—

14,212 i

40 i

b) Kosthåll (portion in natura).

2 underbefäl af manskapsklassen under ö1/* månader å 0,62 kr. . .

452

60

3 sjuksköterskor å 1,25 kr. i 365 dagar........

1,368

75

1 sjuksköterskebiträde och 1 kokerska å 1 kr. i 365 dagar.....

730

—

1 kökspiga å 0,62 kr. i 365 dagar..............

226

30

2,777

65 1

c) Till underhållet anslaqna..............

—

—

43,659 |

95 i

Summa kronor

—

—

60,650 |

- I

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingar eller, om dessa ej lemna sådan tillgång, af fjerde

hufvudtitelns allmänna besparingar utgår till dertill berättigade dagaflöning för skottdag.

*

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1898.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet ''öfver sjö för svar sär en den, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 14 januari 1898.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna och

grefve Wachtmeister.

Departementschefen statsrådet Christerson anmälde i underdånighet

frågan om reglering af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel

och föredrog dervid:

marinförvaltningens underdåniga skrifvelse den 10 september 1897

angående de ordinarie anslagen samt behofvet af extra anslag för år 1899;

Bill. till liikud. Prol. 1808. 1 Sami. t Afd. 1 Raft. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Femte ImfViidtiteln.

[1-7.]

Sjömanskåren.

0

chefens för flottans stab skrifvelse den 10 juni 1897 med förslag

rörande sjömanskårens organisation och ökning af underofficerskåren

m. m. jemte marinförvaltningens den 25 september samma år deröfver

afgifna underdåniga utlåtande;

särskilda af stationsbefälhafvarne vid flottans stationer, marinförvaltningen

och chefen för flottans stab afgifna yttranden angående åtgärder

för underlättande af rekryteringen vid skeppsgossekåren;

medicinalstyrelsens underdåniga skrifvelse den 29 september 1897

angående höjdt anslag till läkarestipendier vid flottan jemte marinförvaitningens

den 12 påföljande oktober deröfver afgifna utlåtande;

framställningar af de extra ordinarie kammarskrifvarne vid flottans

stationer om förbättring i deras aflöningsvilkor jemte deröfver af vederbörande

stationsbefälhafvare och af marinförvaltningen afgifna utlåtanden;
underdånig

framställning af rektor vid skeppsgosseskolan angående

ändrade bestämmelser om ålderstillägg å lönen för bemälde rektor jemte

stationsbefälhafvarens i Carlskrona den 2 oktober och marinförvaltningens

den 19 november 1897 deröfver afgifna .utlåtanden;

chefens för sjökarteverket embetsskrifvelse den 24 sistlidne november

i fråga om de för verket erforderliga anslag för år 1899;

marinförvaltningens underdåniga skrifvelse den 12 november 1897

angående extra anslag för fyllande af kostnaden för pansarbåten Odens

^byggnad;

marinförvaltningens underdåniga skrifvelse den 22 september 1897

angående anläggning af ett förrådshus för bomullskrut vid Carlskrona; samt

marinförvaltningens underdåniga skrifvelse den 7 sistlidne december

angående anskaffande af ytterligare beklädnads- m. fl. persedlar för

värnpligtige vid Carlskrona artillerikår.

Härefter yttrade departementschefen beträffande

Ordinarie anslag.

Aflöning för flottans kårer och stater.

Då jag den 14 januari 1897 inför Eders Kongl. Maj:t anmälde

frågan om reglering af utgifterna under riksstatens femte liufvudtitel för

år 1898, anförde jag, bland annat, att de två då senast förflutna årens

s. 3 Kontrollera mot PDF

Femte hnfvudtitcln.

3

erfarenhet med afseende på sjöbeväringens lämplighet för utbildning

och användbarhet ombord ådagalagt, att de flottans värnpligtige, som

idkat sjöfart före vapenöfningen, kunde efter densamma i allmänhet på

ett någorlunda tillfredsställande sätt fylla de mindre vigtiga platserna

ombord; att det, med afseende å den del af sjömanskåren, som antagits

till tjenstgöring för sin utbildning under viss del af tjeDstetiden, visat

sig, att endast en del, mindre än hälften, af en permitterad årsklass

kunde antagas inställa sig vid inkallelse till tjenstgöring, t. ex. vid

mobilisering, då deremot den större delen på grund af sjukdom, vistelse

i främmande länder, segling på aflägsnare farvatten med flera orsaker

icke vore att för ändamålet påräkna, hvilket förhållande medförde, utom

minskning i den beräknade manskapsstyrkan, äfven den oegentlighet,

att aflöning utan nytta för flottan utbetalades till dem, som ej infunne

sig; samt att skäl derför ej förefunnes att vidare antaga manskap vid

sjöman skåren, hvilket med bibehållen aflöning permitterades för flera

år. Jag erinrade tillika, att, om den ändring vidtoges, att det viss tid

tjenstgörande manskapet antoges för en kortare tjenstetid, en sådan

ändring visserligen komme att medföra besparing af de belopp, som

nu utginge till permitteradt manskap, men att å andra sidan deraf komme

att följa någon ökning i årsklassernas numerär (äfvensom möjligen

i antalet eldare af det ständigt tjenstgörande manskapet) med deraf

förorsakade höjda kostnader för dagaflöning, beklädnad och naturaunderhåll,

hvilken ökning dock, så vidt då gjorda beräkningar gåfvo vid

handen, komme att understiga det belopp, som skulle utgå till permitteradt

manskap. Då pågående arbeten med kostnadsberäkningar m. m.

rörande den sålunda ifrågasatta förändrade organisationen af sjömanskåren

då ännu icke hunnit afslutas, ansåg jag mig icke böra föreslå

någon ändring i staten för sjömanskåren för år 1898; men till undvikande

af att under 1897 års höst manskap skulle antagas för en tjenstetid

af sex år enligt 1894 års organisation, föreslog jag, att ifrågavarande

manskap måtte få antagas för en tjenstetid af 2 år 8 månader,

hvilken tid dock skulle kunna utsträckas intill 3 år för det fall att sådant

manskap önskade att, efter verkstäld antagning, omedelbart inställa

sig till tjenstgöring. I sammanhang härmed hemstälde jag, att,

för underlättande af rekapitulation af manskap vid den ständigt tjenstgörande

delen af sjömanskåren, rekapitulationstiden måtte bestämmas

till minst 2 år.

1 enlighet med min underdåniga hemställan behagade Eders Kongl.

Maj: t föreslå Riksdagen att, med ändring af 1894 års organisation af

flottans sjömanskår, medgifva, att det viss tid tjenstgörande manskapet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Femte hufvudtiteln.

vid nämnda kår Unge under är 1897 och framgent antagas för en

tjenstetid af 2 år 8 månader eller derutöfver intill 3 år samt att, beträffande

det ständigt tjenstgörande manskapet, ny anställning af den,

som önskade bibehållas i tjensten efter utgången af de 6 år, för hvilka

han antagits, och den tid derutöfver han kunde vara förbunden att i

tjensten qvarstå, skulle afse en tid af minst 2 år hvarje gång. Denna

Eders Kongl. Maj:ts framställning vann ock Riksdagens bifall.

Den utredning, som, enligt hvad jag den 14 januari 1897 anförde,

då pågick, är nu afslutad. Sedan jag genom embetsskrifvelse den 25

november 1896 anmodat chefen för flottans stab att inkomma med förslag

till de åtgärder, som — under förutsättning att antagning vid sjömanskåren

af manskap med tjenstgöring under endast en del af tjenstetiden

komme att upphöra och att hvarje man af sjömanskåren hädanefter

skulle vara ständigt tjenstgörande, den från skeppsgossekåren

karlskrifne såsom hittills under 6 år på nu gällande vilkor och öfrige

under 2 år 8 månader å 3 år, samt att hvarje förnyad anställningskedde

för 2 år — nu borde vidtagas på det att de belopp, hvilka utginge

i form af aflöning till efter utbildningstidens slut permitteradt

manskap och som sålunda skulle på annat sätt tillgodogöras, måtte

blifva använda på för sjövapnet förmånligaste sätt, hvarjemte särskildt

borde tagas i öfvervägande, bland annat, huruvida sådan förändring i

sättet för antagning af manskap med kortare tjonstgöringstid borde

vidtagas, att inställelse för inträde i tjenstgöring vid vederbörlig station

måtte kunna ega rum när som helst mellan 1 oktober och nästpåföljande

1 februari, så har chefen för flottans stab med embetsskrifvelse den 10

sistlidne juni öfverlemnat särskilda förslag till bestämmelser rörande

sjömanskårens organisation m. m., till kungörelse angående anställande

vid flottans sjömanskår af manskap medelst kontrakt, till stat för flottans

sjömanskår och till fördelning af sjömanskårens löner mellan stationerna

och sjömanskårens särskilda afdelningar. Derjemte har chefen

för flottans stab med samma skrifvelse öfverlemnat åtskilliga beräkningar

öfver behof och tillgång af underbefäl och gemenskap under olika förutsättningar.

Öfver de af chefen för flottans stab framlagda förslagen har marinförvaltningen

den 25 nästlidne september afgifvit infordradt underdånigt

utlåtande, dervid marinförvaltningen tillika öfverlemnat, bland annat,

plan för omorganisation af flottans sjömanskår, beräkning af årliga

kostnaden för sjömanskären enligt föreslagen organisation samt förslag

till stat för flottans sjömanskår.

Jag anhåller att nu få lemna en redogörelse för ifrågavarande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Femte hufvndtiteln.

5

organisationsförslag så vidt detsamma erfordrar Riksdagens godkännande.

1

I enlighet med den i min embetsskrifvelse den 25 november 1896

uttalade åsigt har chefen för flottans stab vid organisationsförslagets

upprättande sökt inskränka sig till att föreslå den för vårt sjöförsvar

lämpligaste användning af de medel, hvilka hittills utgått såsom aflöning

till permitteradt manskap enligt 1887 och 1894 årens organisationer,

ehuru man i följd häraf måste begränsa fordringarna i fråga

om materielens bemanning derhän, att vid mobilisering icke blott behofvet

af ersättningspersonal, utan äfven en ej oväsentlig del af den

flytande materielens behof af yrkesutbildadt stammanskap afses att

fyllas genom från stamanställning öfverförde beväringsmän.

Vid förslagets utarbetande har derför chefen för flottans stab utgått

från den förutsättning, att stampersonalen vid mobilisering icke skulle

användas å andra poster än de, för hvilkas bestridande beväringsmän

med nu föreskrifna utbildningstid eller förhyrd personal måste antagas

sakna erforderlig yrkesskicklighet. På grund af verkstälda detaljberäkningar

har stabschefen kommit till det resultat, att en stampersonal vid

sjömanskåren af 2,500 man jemte f. d. stamanstäld beväring till ett antal

af 766 man skulle derför erfordras.

Till jemförelse må här erinras, att enligt 1894 års organisation hela

manskapsstyrkan skulle utgöras af 3,100 man, deraf 1,600 man anstälda

med ständig tjenstgöring under hela tjenstetiden och 1,500 man med

tjenstgöring för sin utbildning under viss del af tjenstetiden. Den senare

manskapsstyrkan skulle omfatta 6 årsklasser, hvardera om 250

man, och skedde manskapets antagning på hösten, men tjenstetiden

började vid ingången af nästpåföljande år, vid hvilken tid manskapet

skulle inställa sig till tjenstgöring vid stationen. Efter 2 år 4 månaders

tjenstgöring, d. v. s. vid utgången af april månad tredje året etter

tjenstetidens början permitterades manskapet för den återstående tjenstetiden

med skyldighet att efter kallelse inställa sig till tjenstgöring.

Det permitterade manskapet skulle åtnjuta aflöning under hela permitteringstiden.

Enligt denna organisation skulle antalet stammanskap i

tjenstgöring under januari—-april månader uppgå till 2,350 man samt

under den öfriga delen af året till 2,100 man, hvarjemte beräknades

att genom inkallelse vid behof af det permitterade manskapet hela den

tjenstgörande styrkan skulle kunna uppbringas till 2,600 å 2,725 man.

För att undvika de olägenheter, som förorsakas åt den nuvarande

fördelningen af sjömanskåren uti två skilda delar med olika antagningssätt,

utbildning och aflöningsstater, har chefen för flottans stab före
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Femte hufvndtiteln.

slagit, att — med bibehållande af rekrytering dels genom karlskrifning

från skeppsgossekåren och dels genom anställande af manskap medelst

kontrakt — samma aflöningsstat samt, utom i afseende på antagningen

och första antagningstidens längd, samma bestämmelser skola gälla för

allt manskap vid sjömanskåren. Tiden för inträde i tjenstgöring skulle

dervid bestämmas så, att i regeln alla, som under ett och samma år

inträdde i tjenstgöring, skulle från den 1 oktober vara likstälde i fråga

om såväl utbildning som uppflyttning i lönegrad, och skulle anställningstidens

längd vara så afpassad, att anställnings- och tjenstetidens slut

städse inträffade den 30 september. Enligt förslaget skulle sålunda de

vakanser, som uppstå efter dem, hvilkas anställningstid utgår den 30

september och hvilka icke taga förnyad anställning, fyllas dels genom

karlskrifning, som under september månad sker från skeppsgossekåren,

dels genom anställning af manskap medelst kontrakt, hvilket sistnämnda

manskap i regeln skulle inträda i tjenstgöring den 1 nästpåföljande

februari. Dock skulle den, som antoges genom kontrakt, ega rätt att,

om han så önskade, inträda i tjenstgöring när som helst under tiden

mellan den 1 oktober och den 1 februari hvarigenom tjenstetiden kunde

blifva förlängd med högst 4 månader. Denna bestämmelse är införd

för att underlätta rekryteringen, emedan det stundom kan vara ganska

svårt för den, som på hösten tager anställning, att på ett för honom fördelaktigt

sätt använda tiden mellan antagningen och inträdet i tjenstgöring.

1 afseende på den första anställningstidens längd hafva för de från

skeppsgossekåren karlskrifne föreslagits i hufvudsak samma bestämmelser,

som nu gälla för sjömanskårens ständigt tjenstgörande manskap,

dock med den skilnad att den sexåriga obligatoriska tjenstetiden räknas

från den 1 oktober karlskrifningsåret, på det att tjenstetiden för alla

skulle utgå vid den tid på året, då sommaröfningarna slutats, samt att

den, som efter 3 års anställning vid sjömanskåren befinnes vara för

tjensten olämplig, då skulle kunna af stationsbefälhafvaren afskedas.

Beträffande längden af den första anställningstiden för sådant manskap,

som icke karlskrifves från skeppsgossekåren, har chefen för flottans

stab föreslagit, att densamma skulle bestämmas till 2 år 8 månader

eller 3 år 8 månader (olika för särskilda yrkesafdelningar) räknadt från

den 1 februari näst efter antagningen. Således skulle manskap med

sex års tjenstetid icke vidare kunna vid sjömanskåren anställas annorlunda

än genom karlskrifning från skeppsgossekåren. Angående detta

förslag har marinförvaltningen anfört, att det icke syntes vara till fördel

för sjömanskåren, utan att, då det visat sig svårt att hålla skeppsgossekåren

fulltalig, hvarigenom synnerligen stort tillopp från detta håll

s. 7 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

7

icke vore att påräkna, det vore önskvärdt, att nu gällande bestämmelser

i detta hänseende fortfarande måtte få qvarstå.

I detta marinförvaltningens uttalande instämmer jag. Antagandet

af manskap genom kontrakt äfven för denna längre tjenstetid kan ju

icke medföra någon olägenhet, om det blott tillses, att tjenstetiden för

detta manskap, hvilket ju i det hela skulle blifva likstäldt med det från

skeppsgossekåren karlskrifna, kommer att utgå vid samma tidpunkt som

det öfriga manskapets, eller den 30 september. En sådan längre anställningstid

synes företrädesvis böra ifrågakomma inom eldareafdelningen.

I hvilken utsträckning anställning för 6 år må användas, lärer

emellertid böra öfverlemnas åt stationsbefälhafvarne såsom de högsta

antagningsmyndigheterna att bestämma.

Yrkesafdelningarna inom sjömanskåren äro enligt 1894 års organisation

fyra, nemligen matros-, eldare-, handtverks- och minörafdelningarna.

Till matrosafdelningen räknas enligt nu gällande bestämmelser

ekonomimännen. Dessa har chefen för flottans stab ansett böra

skiljas från matrosafdelningen för att bilda * en särskild yrkesafdelning,

hvarigenom yrkesafdelningarna skulle blifva fem: de fyra nuvarande

samt en ekonomiafdelning.

Beträffande första anställningstiden för manskap vid de särskilda

yrkesafdelningarna har chefen för flottans stab föreslagit olika bestämmelser.

För matrosafdelningen, der endast omkring hälften af det vid

mobilisering behöfliga antalet yrkesutbildade är afsedt att tjenstgöra

som korpraler och förhands män och der större delen af dem, som

karlskrifvas från skeppsgossekåren, under sin obligatoriska tjenstetid af

6 år blifva utbildade till förhandsmän, har en första anställningstid af

2 år 8 månader ansetts tillfredsställande.

Hvad åter angår eldare- och miuörafdelningarna har, enligt hvad

chefen för flottans stab anfört, hittills vunnen erfarenhet gifvit vid handen,

att dessa afdelningar mera undantagsvis rekryteras genom karlskrifning

från skeppsgossekåren. Då derjemte af det vid mobilisering

erforderliga antalet eldare och minörer de vigtigaste posterna beräknats

skola fyllas genom stammanskap eller f. d. stamanstäld beväring, och

sålunda om möjligt allt manskap vid dessa afdelningar bör under första

anställningstiden hafva hunnit utbildas till l:a kl. sjömän, har

en anställningstid af 2 år 8 månader synts vara för dessa afdelningar

väl kort. På grund häraf har chefen för flottans stab föreslagit, att

det manskap, som utan att hafva karlskrifvits irån skeppsgossekåren

antages vid eldare- eller minörafdelningen, skall anställas för en tjenstetid

af 3 år 8 månader.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Femte hnfvudtiteln.

Beträffande slutligen ekonomi- och handtverksafdelningarna har

stabschefen anfört, hurusom erfarenheten gåfve stöd för det antagandet,

att äfven dessa till stor del komme att rekryteras genom anställande af

manskap, som ej karlskrifvits från skeppsgossekåren. Då emellertid

det å ena sidan torde blifva lättare att rekrytera manskap med 2 år 8

månaders anställningstid, men å andra sidan behofvet af stam- och f. d.

stamanstälde ekonomimän och handtverkare vid mobilisering ej väsentligt

öfverstege det antal, som för öfningar under fredstid borde finnas

anstäldt vid stammen, och manskapet under 3 år 8 månader bättre

hunne tillgodogöra sig erhållen utbildning, har för ekonomimän och

handtverkare föreslagits en första anställningstid af 2 år 8 månader

eller 3 år 8 månader. Ett sådant alternativt bestämmande af tjenstgöringstiden

finner jag dock för min del mindre lämpligt och anser,

att nämnda tid äfven för ekonomi- och handtverksafdelningarna bör

bestämmas till 2 år 8 månader, hvilken tidrymd i de flesta fall bör

vara fullt tillräcklig för utbildningen inom dessa afdelningar.

Då tjenstetiden, ehvad den utgör 3 år 8 månader eller 2 år 8

månader, alltid räknas från och med den 1 februari, som infaller närmast

efter antagningen, kan, såsom jag redan erinrat, tjenstetiden faktiskt

blifva 3 år för dem, som antagas för 2 år 8 månader, och 4 år

för dem, som antagas för 3 år 8 månader.

Den af chefen för flottans stab föreslagna nya aflöningsstaten upptager

endast antalet löner för sjömanskåren i dess helhet, oberoende af

tjenstetidens längd, under det att enligt nu gällande stat lönerna äro

fördelade på den ständigt tjenstgörande och den viss tid tjenstgörande

delen af sjömanskåren. Derjemte har stabschefen föreslagit, att den,

som uttjent sin första anställningstid, vare sig han karlskrifvits från

skeppsgossekåren eller ej, under sista året af löpande tjenstetiden skulle

efter stationsbefälhafvarens bepröfvande kunna erhålla förnyad anställning,

hvarje gång för minst 2 år, men att ingen annan än den,

som fullgjort fordringarna för uppflyttning till underofficerskorpral,

skulle vara berättigad att erhålla sådan anställning, hvarjemte närmare

bestämmelser rörande antalet af dem, som må erhålla förnyad anställning,

skulle utfärdas af Eders Kongl. Maj:t i kommandoväg. Deremot

skulle, likasom redan nu är stadgadt, hvarje man vid sjömanskåren tillförbindas

att, utöfver den tid, för hvilken han blifvit antagen, qvarstå

i tjenst 2 år för hvarje examen i underbefälsskola, han kunde komma

att aflägga.

Vid beräknandet af antalet manskap, som enligt den föreslagna

organisationen skulle blifva vid mobilisering disponibelt, har förutsatts,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Femte hufrudtiteln.

9

att, sedan organisationen blifvit fullständigt genomförd, skulle till matrosoch

ekonomiafdelningarna årligen komma omkring 120 man karlskrifne

från skeppsgossekåren samt omkring 200 man austälde genom kontrakt

för 2 år 8 månaders tjenstgöring. Eldare-, handtverks- och minörafdelningarna

förutsättas hufvudsakligen komma att rekryteras genom

manskap, som ej karlskrifvits från skeppsgossekåren och som genom

kontrakt anställes för 3 år 8 månader (för handtverksafdelningen 2 år

8 månader), hvarjemte beräknats, att omkring en tredjedel af dem, som

hunnit utbildas till l:a kl. sjömän, vid första anställningstidens slut

skulle taga förnyad anställning. Under denna förutsättning har rekryteringsbehofvet

beräknats blifva för eldareafdelningen omkring 70, för

handtverksafdelningen omkring 10 samt för minörafdelningen omkring

27 man årligen.

För att uppmuntra manskapet att vid tjenstetidens utgång taga

förnyad anställning har föreslagits, att hvar och en, som toge förnyad

anställning, skulle för den nya tjenstetiden erhålla lega efter 10 kronor

för år. Då emellertid den uppmuntran, som skulle ligga i utsigten att

erhålla nämnda, jemförelsevis obetydliga penningbelopp, icke lärer kunna

utöfva någon bestämmande inverkan på manskap, som då under tre år

eller längre tid lärt känna tjensten och sin håg för densamma, synes

mig denna bestämmelse kunna utan olägenhet uteslutas.

Beträffande legan vid första anställningen har chefen för flottans

stab, hvilken ansett det hufvudsakligen vara den kontant utbetalade

delen deraf, som lockar till anställning, föreslagit legans nedsättande

från nu utgående 50 kronor till 30 kronor, hvaraf 20 kronor skulle

kontant utbetalas. Genom en sådan nedsättning skulle enligt stabschefens

åsigt rekryteringen icke komma att märkbart försvåras. Gentemot

detta förslag har marinförvaltningen erinrat, att rekryteringen

alltid varit svår och att, då enligt det föreliggande förslaget ett större

antal rekryter än förut årligen komme att behöfvas, hvarje åtgärd, som

kunde tänkas på minsta sätt inverka försvårande, borde undvikas.

Marinförvaltningen, hvilkens åsigt härutinnan jag delar, har derför

ansett legan vid första anställningen böra bibehållas vid nuvarande belopp,

50 kronor, hvaraf 25 kronor utbetalas vid kontraktets underskrifvande

och återstående 25 kronor i enlighet med nu gällande bestämmelser.

I öfrigt har chefen för flottans stab icke föreslagit någon annan

ändring i bestämmelserna rörande manskapets aflöningsförmåuer, än att

dagaflöningen i land upptagits till lika belopp, 80 öre, för samtliga

undcrofficerskorpraler (l:a lönegraden), under det att denna dagaflöning

Bih. till liiksd. Brot. 18U8. 1 Sami. 1 Afd. 1 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Femte hufrndtiteln.

för närvarande utgår endast till underolficerskorpralerna vid eldare- och

minörafdelningarna, men de, som tillhöra öfriga afdelningar, erhålla

endast 50 öre om dagen. Detta förslag synes mig vara välgrundad!,

då tjenstgöring^! i land, som upptager största delen af året, för samtliga

underofficerskorpraler torde vara lika maktpåliggande.

I den föreslagna aflöningsstaten upptages icke lönernas fördelningtill

de särskilda yrkesafdelningarna, hvarigenom de jemkningar i detta

afseende, som påkallas af vexlande förhållanden, kunna af Eders Kong!

Maj:t vidtagas utan rubbning i den af Riksdagen godkända staten.

Äfven detta synes mig vara en i alla hänseenden synnerligen lämplig

anordning.

Mot det af chefen för flottans stab utarbetade organisationsförslag,

för hvilket jag nu redogjort, har jag, utöfver hvad jag redan vid några

särskilda punkter deraf yttrat, icke något att erinra ur sjelfva organisationens

synpunkt. Men enär, enligt marinförvaltningens beräkning

af kostnaderna för den ändrade organisationen i hela den utsträckning

förslaget afser, dessa kostnader skulle med ett så afsevärdt belopp som

87,892 kronor 50 öre öfverstiga motsvarande kostnader enligt 1894 års

organisation och då man nu, på sätt redan blifvit framhållet, hufvudsakligen

har att tillse, huruledes de enligt äldre organisationer till permitteradt

manskap utgående aflöningsbelopp må blifva på det för sjövapnet

fördelaktigaste sätt använda, har jag funnit mig böra i så måtto

frångå stabscliefens förslag, att jag hemställer, att stampersonalen vid

sjömanskåren måtte bestämmas till 2,400 man i stället för 2,500 man,

såsom chefen för flottans stab föreslagit.

Jag anhåller nu att få öfvergå till en redogörelse för de beräknade

kostnaderna för den ändrade organisationen, dervid följande marinförvaltningens

kostnadsberäkningar, dock med iakttagande af de förändringar,

som betingas af manskapsstyrkans nedsättning från 2,500 till 2,400.

Hvad först beträffar anslaget till aflöning för flottans kårer och stater,

så hafva utgifterna från detsamma af marinförvaltningen beräknats till

704,250 kronor, således 9,237 kronor 50 öre mindre än enligt 1894

års beräkning. Från nyssnämnda belopp 704,250 kronor bör emellertid

enligt mitt förslag dragas dels aflöningskostnaden för 100 man i

4:de lönegraden, 11,500 kronor, dels ock 9,000 kronor, utgörande den

beräknade kostnaden för lega. vid förnyad anställning. Derjemte anser

jag, att den af marinförvaltningen upptagna kostnaden, 12,000 kronor,

för rekrytering kan minskas till hälften, då den till 40 kronor per

man beräknade utgiften synes vara för hög vid jemförelse med nu utgående

20 kronor och dessutom för manskap, som antages vid endera

s. 11 Kontrollera mot PDF

Femte hufvud titeln.

11

af flottans stationer, någon särskild rekryteringskostnad icke uppkommer.

Den sammanlagda utgiften från aflöningsanslaget torde således böra beräknas

till 677,750 kronor enligt den fördelning bil. A. närmare utvisar,

eller 35,737 kronor 50 öre mindre än efter 1894 års organisation.

Jemlikt kostnadsberäkningarna för sjömanskåren enligt 1894 års

organisation skulle för beklädnad och sängservis erfordras 242,350

kronor. För en ständigt tjenstgörande styrka af 2,400 man skulle

efter samma beräkningsgrund — en kostnad af 111 kronor årligen per

man — åtgå 266,400 kronor, hvadan en tillökning af 24,050 kronor i

anslaget till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna skulle behöfvas.

Beträffande anslaget till natur aunder häll skulle utgifterna från detsamma

enligt den nu föreslagna organisationen, fullt genomförd, med

en manskapsstyrka af 2,400 man och enligt samma beräkningsgrund,

som följdes år 1894, eller 52 öre i land och 53 öre ombord per man

och dag, komma att uppgå till 457,680 kronor, eller 42,910 kronor

mera än enligt 1894 års beräkning.

Härvid torde dock redan nu böra framhållas, att genom det förslag,

som jag ämnar framlägga rörande skeppsgossekåren, skulle uppstå

en minskning af utgifterna från beklädnadsanslaget med 5,600 kronor

och från naturaunderhållsanslaget med 14,775 kronor 20 öre.

Summan af utgifterna för sjömanskåren från nu omförmälda anslag

skulle således enligt den af mig förordade organisationen uppgå

till 1,401,830 kronor.

Då denna summa jemföres med motsvarande, år 1894 för sjömanskåren

beräknade kostnad, som utgjorde 1,370,607 kronor 50 öre, visar

sig, att den nu föreslagna organisationen skulle medföra en ökad kostnad

af 31,222 kronor 50 öre.

Såsom af mitt anförande till statsrådsprotokollet den 14 januari 1897

framgår, antog jag visserligen då, att om ock den förändrade organisation

af sjömanskåren — med afseende på hvilken vid den tiden inom

flottans stab pågick utredning, hvarvid till en början beräknades mindre

lega och mindre antal rekryter för hvarje år, än man sedermera funnit

vara erforderligt —- komme att medföra ökad kostnad för dagaflöning,

beklädnad och naturaunderhåll, denna ökning i kostnader dock borde

understiga det belopp som skulle utgå till permitteradt manskap; men,

på sätt jag i den nu gjorda framställningen visat, har detta icke låtit

sig göra utan att allt för mycket eftersätta det oundgängliga behofvet

af stammanskap. Jag tillåter mig derjemte erinra, dels att den största

ökningen i utgifter enligt den verkstäida beräkningen faller på anslaget

till naturaunderhåll med 42,910 kronor, till hvilket belopp ökningen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Femte hnfvndtiteln.

dock endast så småningom kan uppgå, i den män de permitterade årsklasserna

försvinna, och således i alla händelser ej före den 1 oktober

1902, och det under förutsättning att ingen enda vakans då funnes, dels

ock att, då hänsyn tages till de vakanser, som säkerligen under den

närmaste framtiden alltid komma att förefinnas uti den i stat upptagna

manskapsstyrkan, ökningen i verkligheten icke lärer komma att uppgå

till den beräknade, hvarför jag också icke har för afsigt att föreslå någon

höjning af förslagsanslaget till naturaunderhåll. Jag anser mig dertill

ega så mycket mindre anledning, som de från detta anslag bestridda

utgifter för uppfordrade båtsmän komma att minskas och i en ej aflägsen

framtid alldeles upphöra, hvarjemte anslagets utgifter för skeppsgossekåren

komma att minskas, derest det förslag rörande skeppsgossekåren,

som jag ämnar underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning, vinner bifall.

Vidare anhåller jag få påpeka, hurusom den förstnämnda minskningen å

aflöningsanslaget skulle hafva blifvit betydligt större, om jag icke af

skäl, som jag redan anfört, funnit mig böra föreslå höjning i dagaflöningen

åt underofficerskorpralerna vid matros-, ekonomi- och handtverksafdelningarna,

en höjning som ensam betingar en förut icke befintlig

utgift från aflöningsanslaget af 15,675 kronor.

Den af chefen för flottans stab föreslagna och af marinförvaltningen

i hufvudsak tillstyrkta ändringen af sjömanskårens organisation med de

af mig förordade jemkningar synes mig innefatta väsentliga förbättringar

i jemförelse med den nu gällande, bland hvilka förbättringar jag tillåter

mig att särskilt framhålla, att ett afsevärdt större antal af utbildad förhandspersonal

vid mobilisering finnes att genast tillgå; att antalet af f. d.

stamanstälde bland flottans värnpligtige ökas; att den nya organisationen

lernnar tillfälle att jemka antalet man inom de särskilda yrkesafdelningarna

allt efter som, på grund af materielens utveckling i den ena eller

andra riktningen, behofvet klöfver; samt att möjlighet beredes jemväl

det på kortare tid antagna manskapet att omedelbart efter tjenstgöringstidens

slut taga förnyad anställning, hvilket underlättar rekryteringen

och följaktligen bidrager att minska vakansernas antal. På grund häraf

och med afseende å vigten af att erhålla en någorlunda tillräcklig,

yrkesutbildad stampersonal för bemanning af flottans numera tidsenliga

materiel, anser jag mig ega giltiga skäl att, oaktadt den något ökade

kostnaden, förorda förslaget, sådant det i bil. A finnes sammanfattadt;

och hemställer jag fördenskull det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå

Riksdagen

att godkänna förändrad stat för flottans på ofvan omförmälda sätt

(bil. A) omorganiserade sjö mans kår, sådan denna stat finnes här bifogad

s. 13 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

13

(bil. B), att tillämpas så snart och i den mån behöflig^ medel för genomförande

af de föreslagna förändringarna i kårens organisation blifva

tillgängliga genom afgång från de permitterade årsklasserna.

Af de beräkningar öfver flottans personalbehof, som af chefen för Undj;™/edcers

flottans stab verkstälts, framgår, att bristen på underofficerare vid maskiniststaten

samt, särskild! vid Stockholms station, bristen på från matrosafdelningen

rekryterade underofficerare äfvensom å qvartersman är

större än att den lämpligen skulle kunna fyllas genom personal af lägre

grad. Vid afgifvande af det förslag till förändrad organisation af sjömanskåren,

för hvilket jag nyss redogjort, har derför chefen för flottans

stab förutsatt, att i sammanhang med genomförandet af sagda organisation

skulle ske en ökning af underofficerskåren genom anställande af

29 nya underofficerare, nemligen 10 vid artilleri-, skeppare- och styrmansstaterna,

17 vid maskiniststaten och 2 vid liandtverksstaten. Äfven

marinförvaltningen har i sitt den 25 september 1897 afgifna underdåniga

utlåtande förklarat sig anse den sålunda ifrågasatta ökningen vara

synnerligen behöflig, särdeles beträffande maskiniststaten.

För egen del hyser jag samma åsigt i detta ämne som chefen för

flottans stab och marinförvaltningen. Redan med den materiel, som

nu finnes, har det under sommaröfningarna visat sig svårt att fylla underbefälsplatserna.

Dugligt och tillräckligt underbefäl är synnerligen

behöflig! för den växande och dyrbara materielen, och dennas ändamålsenliga

användande beror ofta i hög grad af de derå tjenstgörande maskinisterna.

På de moderna krigsfartygen måste maskinisternas antal vara jemförelsevis

rätt betydligt till följd af de många olika maskiner, hvarmed

dessa fartyg äro försedda. Sålunda förekomma å dem, förutom ångmaskinerna

för fartygets framdrifvande och manövrering, äfven elektriska

maskiner för belysning ombord, för strålkastarne och för artilleriets

skötande samt å 2:a kl. pansarbåtarne och de äldre l:a kl. pansarbåtarne

hydrauliska maskiner för manövrering af kanontorn, kanoner,

styrinrättning in. in. Vid mobilisering kunna värnpligtige maskinister

i allmänhet ej beräknas för andra befattningar än såsom biträden

vid skötandet af ångmaskinerna för fartygets framdrifvande och manövrering,

emedan de öfriga maskineriernas skötsel kräfver en speciel utbildning,

som ej kan förutsättas hos de värnpligtige. På de för vårt

försvar så vigtiga torpedbåtarna med deras ytterst ömtåliga maskiner

kan man endast i högsta nödfall och icke utan risk använda andra

maskinister än sådana, som blifvit inöfvade å dylika fartyg. Af allt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Femte hufvudtiteln.

detta torde framgå, att den ökade materielen och särskilt det växande

antalet torpedbåtar kräfver ett betydande antal maskinister, likasom att

den utan tvifvel redan nu förefintliga bristen i detta afseende skulle i

behofvets stund inverka förlamande på flottans verksamhet.

Till belysning af hvad jag nu anfört rörande behofvet af maskinister

tillåter jag mig erinra, att gällande besättningslistor upptaga

såsom maskinpersonal för l:a kl. pansarbåten Svea 6 underofficerare,

7 underofficerskorpraler och 38 eldare, för hvardera af l:a kl. pansarbåtarne

Göta, Thule och Oden 7 underofficerare, 9 underofficerskorpraler

och 38 eldare, för torpedkryssaren Örnen 5 underofficerare, 4

underofficerskorpraler och 16 eldare samt för hvarje l:a kl. torpedbåt

1 underofficer, 1 underofficerskorpral och 6 eldare.

Hvad de öfrige underofficerarne beträffar tagas äfven de mycket

mera än förr i anspråk genom den betydligt ökade undervisning och

praktiska utbildning, som numera kommer manskapet till del. Härtill

kommer äfven uppgiften att undervisa och öfva den växande kontingenten

beväringsmän. Den korta tid, som i vårt klimat kan användas

för praktiska öfningar och utbildning af flottans manskap och beväring,

utgör ett hinder för att låta den ena skolan eller utbildningskursen

följa efter den andra. Flere af dessa skolor och kurser måste följaktligen

till stor del pågå samtidigt. Så är t. ex. fallet med skjutskolan,

expeditionerna med skeppsgossefartygen, mineringsöfningarna och exercisfartyget

för rekryter, hvartill snart torde komma eu torpedskola.

De nu omnämnda öfningarna infalla också delvis samtidigt med de förberedande

öfningarna med de värnpligtige. På alla dessa ställen fordras

öfvade underofficerare, och detta föranleder, att brist på sådana

gör sig ganska kännbar äfven under fredstid.

Kostnaderna för den föreslagna ökningen af underofficerskåren har

marinförvaltningen, under förutsättning att samtliga tillkomne underofficerare

skulle vara af 2:a graden, beräknat på följande sätt:

1 underofficer, fast lön ................................

........................... kr.

720: —

b beklädnadsersättning.........

............................. B

200: —

Summa kr.

920: —

28 underofficerare d:o .........

.............................. B

25,760: —

= kr.

26,680: —

dagaflöning till 1 maskinistunderofficer å

1: 50 ............................................................ kr. 547: —

dagaflöning till 16 d:o..................................... b 8,760: —

Transport kr. 9,307: — kr. 26,680: —

s. 15 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

15

Transport kr. 9,307: — kr. 26,680: —

utgår å varfvets stat. Deremot bör af aflöningsanslaget

bestridas dagaflöning

till 1 underofficer å 1: —....................... » 365: —

dagaflöning till 11 underofficerare ål: — » 4,015: —

1,380: —

med afdrag af dagaflöning ombord för 90

dagar......................................................» 1,080: — » 3?300.

Summa kr. 29,980: —

Genom den föreslagna ökningen af underofficerskåren skulle äfven

en ökad utgift uppkomma från naturaunderhållsanslaget. Då underofficerarne

äro berättigade till portion in natura eller deremot svarande

ersättning, och då denna sistnämnda, såsom jag i det följande ämnar

föreslå, lärer böra bestämmas till 62 öre per dag, skulle enligt marinförvaltningens

beräkning ifrågavarande ökade utgift för de nye underofficerarne

komma att uppgå till 6,562 kronor 70 öre.

Marinförvaltningen har utarbetat förslag till stat för den tillökade

underofficerskåren, mot hvilket förslag jag icke funnit något att erinra;

och får jag i underdånighet tillstyrka, det täcktes Eders Kongl. Maj:t

föreslå Riksdagen

att godkänna förändrad stat för flottans underofficerskår af den

lydelse bil. C utvisar.

Skeppsgossekåren, hvars ändamål är att bilda rekryter för komplettering

af sjömanskåren, bestod enligt, den år 1876 faststälda staten

af 280 nummer. Till 1877 års riksdag gjordes framställning om höjning

af skeppsgossarnes antal till 400 med deraf föranledd ökning af

det för aflöning åt skeppsgossekåren i stat anvisade belopp. Framställningen

bifölls af Riksdagen, och genom nådigt bref den 14 juni 1878

föreskrefs, att ökningen från 280 till 400 skulle ske successivt under

åren 1878, 1879 och 1880. Emellertid inträdde förändrade förhållanden

i afseende på behofvet af rekryter vid sjömanskåren, hvilka förhållanden

föranledde, att genom nådigt bref den 20 februari 1880 kårens

nummerstyrka bestämdes till 300, dock med föreskrift tillika, att chefen

för flottans militärpersonal skulle, i sammanhang med den berättelse

öfver personalens tjenstbarhet, som det jemlikt gällande instruktion

ålåge honom att årligen afgifva, äfven yttra sig om och i hvad mån

förändring i den sålunda faststälda nummerstyrkan kunde finnas af förhållandena

påkallad. Då erfarenheten under de närmast derefter föl
-

Skeppsgosse
kåren.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Femte hufvndtiteln.

jande åren visade, att antalet karlskrifne skeppsgossar i allmänhet öfverskred

antalet afgångne vid matroskompanierna, bestämdes genom nådigt

bref den 10 augusti 1883 antalet af de gossar, som det året finge antagas,

till högst 40. Antagningsåldern, som förut varit bestämd till

13—15 år, var vid nu ifrågavarande tidpunkt och ända till år 1894

bestämd till 14—16 år. Anställningen såsom skeppsgosse afsågs att

räcka 4 år. År 1892 vidtogos åtgärder för att öka nummerstyrkan till

den i stat bestämda, eller 400, och utgjorde densamma åren 1892—1896

i medeltal 332.

Genom nådiga brefvet. den 10 oktober 1894 infördes beträffande

antagningsåldern den ändrade bestämmelse, att gosse för att kunna

ifrågakomma till antagning skulle vid utgången af det år, hvarunder

antagningen skett, hafva fyllt 16 år, men vid sjelfva antagningen ej

hafva uppåt! 18 års ålder. Denna förändring, som medförde en afsevärd

minskning i kostnaderna för skeppsgossarnes utbildning genom

utbildningstidens förkortande från 4 till 2 år, samt stälde i utsigt

möjligheten att årligen kunna karlskrifva ett större antal skeppsgossar

än förut, ansågs kunna vidtagas med hänsyn till den utveckling folkskolebildningen

numera ernått, hvarigenom en del af de skolkunskaper,

som dittills bibringats eleverna i skeppsgosseskolan, kunde af dessa

erhållas i folkskolorna.

Emellertid har antalet af dem, som söka anställning vid skeppsgossekåren,

under de senaste åren nedgått på ett sätt, som ingifvit farhågor

beträffande institutionens förmåga att på ett tillfredsställande sätt

fylla sin uppgift att lemna behöflig! antal rekryter till den del af sjömanskåren,

som är afsedd att hufvudsakligen kompletteras med karlskrifna

skeppsgossar. Under åren 1893—1897 hafva i medeltal endast

105 gossar om året blifvit antagna, och vakanserna vid skeppsgossekåren

utgjorde, om man tager den i stat bestämda nummerstyrkan till utgångspunkt,

den 10 sistlidne oktober 176, och detta oaktadt vid ett

par tillfällen gossar blifvit godkände, ehuru de ej innehaft den stadgade

minimiåldern Med anledning häraf anmodades stationsbefälhafvarne vid

flottans stationer att inkomma med yttrande, huruvida några särskilda

åtgärder kunde vidtagas i syfte att underlätta rekryteringen för skeppsgossekåren.

De framställningar, som i nämnda hänseende inkommit från

stationsbefälhafvarne, hafva derefter varit öfverlemnade till marinförvaltningen

och chefen för flottans stab, hvilka afgifvit utlåtanden i ämnet.

Bland de åtskilliga förslag, som af de hörda myndigheterna framställts

för vinnande af det åsyftade ändamålet, är det ett, för hvithet

jag anhåller att få påkalla Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Femte hnfVudtiteln.

17

Då det onekligen är af stor vigt, att skeppsgosseinstitutionen på allt

sätt befrämjas, så att den på ett verksamt och mera regelbundet sätt

än för närvarande må kunna bidraga till fyllande af vakanserna inom

sjömanskåren, är det nödvändigt att söka göra anställningen vid skeppsgossekåren

mera begärlig. Det kraftigaste medel härtill torde väl vara

att åt skeppsgossarne bereda bättre aflöningsvilkor än de nuvarande,

som med hänsyn till det sjunkande penningvärdet och ökade tillfällen

till arbetsförtjenst för ynglingar, som uppnått den för inträde vid kåren

numera stadgade lägsta ålder, måste synas föga lockande. Hela

den kontanta aflöning, som tillkommer skeppsgossarne, utgöres nemligen

af den i staten för kåren upptagna dagaflöningen af 2 öre för

hvarje gosse.

Enär en höjning af denna aflöning icke låter sig genomföra utan

ökad kostnad, såvida kårens i stat bestämda nummerstyrka bibehålies

oförändrad, har det blifvit ifrågasatt att söka åstadkomma denna höjning

genom att minska nummerstyrkan. Stationsbefälhafvaren i Carlskrona

har redan i den berättelse angående militärpersonalens tjenstbarhet,

som han jemlikt föreskrift i reglementet för flottan afgifvit den

24 november 1896, gjort en framställning i antydda syfte. Stationsbefälhafvaren

anförde der, att flere skäl syntes tala för en förändring af skeppsgossekårens

nummerstyrka. Enligt senaste årens erfarenhet syntes ringa

utsigt förefinnas för att kårens styrka skulle kunna uppbringas till den

i staten bestämda siffran af 400; och om kårens styrka uppbringades

dertill, blefve utrymmet i kasernen knappt, då hänsyn toges till möjligheten

att bereda gossarne trefnad inom kasernen. I samma mån som

skeppsgossekårens styrka ökades, blefve också behofvet af särskild!

exercishus för skeppsgossarne större. Äfven den för gossarnes öfning

till sjös erforderliga materielen behöfde tillökning med flere fartyg af

Najadens och Gladans storlek, om antalet skeppsgossar fyldes till det

i stat bestämda. Stationsbefälhafvaren har jemväl erinrat, att rekryteringen

mötte svårighet i följd deraf att den nuvarande aflöningen, 2

öre om dagen, vore för liten för gossar af 16—18 års ålder.

Med hänsyn till nämnda förhållanden bär stationsbefälhafvaren

ifrågasatt, huruvida det ej vore skäl att minska kårens i stat bestämda

nummerstyrka, 400, till 320 och i sammanhang härmed öka dagaflöningen

till 10 öre. Om kåren minskades, kunde inom kasernen göras

anordningar hvilka icke kunde genomföras, så länge styrkan vore bestämd

till 400. Antalet skeppsgossar, som borde vara i stat upptaget,

hade här satts till 320 under antagande att sjömanskåren derigenom

årligen skulle kunna tillföras omkring 150 karlskrifna gossar, äfvensom

llik. till Rikxd. Prot. IMS. 1 Samt. 1 A/d. 1 lläft. .‘5

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Femte hufvndtiteln.

med hänsyn dertill, att, efter inom kasernen genomförda erforderliga

anordningar för gossarnes trefnad och undervisning, utrymme derstädes

kunde beredas för högst detta antal. 320 gossar kunde äfven inrymmas

ombord å öfningsfartygen Najaden, Gladan, Falken, Snappopp och Skirner

eller ock ombord å 2 fartyg af Najadens cert tillsammans med

Gladan och Falken. Beträffande dagaflöningen hade förutsatts, att den

borde utgå med samma belopp, 10 öre om (lagen, äfven under den tid

skeppsgossarne vore ombord å öfningsfartygen, och att den komme att

utgå af aflöningsanslaget, så att öfningsanslaget ej betungades dermed.

Uti sitt den 20 oktober 1897 afgifna yttrande med anledning af

en min embetsskrifvelse den 22 nästförutgångne september har stationsbefälhafvaren

i Carlskrona dels åberopat sin nyss anförda framställning,

dels i samma ämne ytterligare andragit: att genom nummerstyrkans

nedsättande till 320 visserligen antalet af dem, som årligen karlskrefves,

komme att blifva mindre än om kårens nummerstyrka bibehölles vid

400; att det emellertid i fråga om både resultat och moral säkerligen

vore bättre att söka åstadkomma en organisation, som kunde under alla

förhållanden genomföras, än att bibehålla en, som icke lemnade på långt

när det resultat, som vore afsedt att vinnas, och som, ju längre den

bibehölles, verkade mera och mera demoraliserande på kåren såsom

sådan; att den nu utgående dagspenningen, 2 öre per man med 2 öres

tillägg för korpraler, vore alldeles för låg, om man ville erhålla verkligt

starka och duktiga ynglingar; att en 15 å 16 års yngling numera kunde,

åtminstone sommartiden, påräkna 50 öres daglön och derutöfver, som

utgjorde hans behållning, då han vore fritt född, klädd och hyst hos

föräldrar eller målsmän; samt att eu förhöjning till 10 öre af dagspenningen

med 5 öres tillökning åt korpral derför icke syntes öfverdrifven.

Marinförvaltningen och chefen för flottans stab hafva förklarat sig

instämma i stationsbefälhafvarens förslag rörande såväl minskning af

nummerstyrkan som höjning af dagaflöningen.

Derest dessa förslag godkännas, skulle aflöningskostnaden för skeppsgossekåren

komma att utgöra

dagaflöning för 304 gossar å 10 öre i 12 mån. kr. 11,096: —

y> » 16 d:o (korpraler) å 15 » » » » 876: —

Summa kr. 11,972: —

Om från denna summa dragés nuvarande aflöningskostnad.

................................................................................ » 3,212: —

erhålles kr. 8,760: —,

utvisande det belopp, hvarmed aflöningsanslaget behöfver ökas för att

medgifva den föreslagna ökningen i skeppsgossarnes dagaflöning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Femte lmfvudtiteln.

19

Å andra sidan bör likväl erinras, att genom den ifrågasatta minskningen

af kårens nummerstyrka från 400 till 320 en besparing komme

att uppstå derigenom att utgifterna skulle nedgå

å anslaget till beklädnad ..................................... med kr. 5,600: —

och» » » naturaportion........................................ » » 14,775:20

eller tillsammans kr. 20,375: 20,

hvadan............................................................................................. » 11,615: 20

komme att besparas å sammanlagda kostnaderna för skeppsgossekåren.

För min del har jag icke funnit något att erinra mot stationsbefälhafvarens,

af marinförvaltningen förordade förslag och får följaktligen

underdånigst hemställa det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen
att

godkänna förändrad stat för flottans skeppsgossekår af den

lydelse bil. D utvisar.

Med underdånig skrifvelse den 20 oktober 1897 har stationsbefälhafvaren

vid flottans station i Carlskrona jemte eget utlåtande öfverlemnat

en af extra ordinarie kammarskrifvarne vid stationen gjord och

af yttrande från stationens räkenskapskontor beledsagad underdånig

ansökning, att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande,

huruvida icke till de extra ordinarie tjenstemän vid flottan, som behöfva

inkallas till tjenstgöring, för de tider ersättning för förordnande

i högre grad icke åtnjutes, en ersättning, beräknad efter 900 kronor

per år, borde utgå, hvilket ansåges kunna åstadkommas genom höjande

af det enligt gällande stat för flottans civilstat Carlskrona station anvisade

belopp till gratifikationer åt extra ordinarie tjenstemän samt för

vård af arkiven från nuvarande 1,600 kronor till 5,000 å 6,000 kronor.

Till stöd för denna framställning hafva sökandena hufvudsakligen

anfört följande.

Uti alltsedan år 1876 utfärdade stater för flottans stationer hade

till gratifikationer åt extra ordinarie tjenstemän anvisats, hvad Carlskrona

station beträffade, ett årligt belopp af 1,600 kronor, af hvilka

medel likväl enligt nådigt bref den 31 januari 1879 i främsta rummet

skulle utgå ett belopp af 100 kronor till eu tjensteman af civilstaten

för vård af stationens arkiv, hvarefter ett belopp af 1,500 kronor om

året funnits att disponera till nämnda gratifikationer.

Vid Carlskrona station vore för närvarande anstälde 12 extra ordinarie

tjenstemän, af hvilka dock den äldste, som innehade ständigt förordnande

under vakans med åtnjutande af eu ledig kammarskrifvarelön,

icke borde bland de extra ordinarie tjenstemännen inräknas.

Gratifikationer

åt extra

ordinarie

kammarskrifvare

vid

flottans

stationer.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Femte hufvudtitelii.

Vid fördelningen af nämnda till gratifikationer åt extra ordinarie

tjenstemän disponibla belopp hade så plägat tillgå, att stationens räkenskapskontor

hvarje månad hos stationsbefälhafvaren föreslagit utbetalning

åt ett visst gratifikationsbelopp för arbetsdag att utgå till de

extra ordinarie tjenstemännen för de dagar under månaden en hvar af

dem tjenstgjort utan att innehafva förordnande att bestrida ordinarie

tjenst; och hade detta gratifikationsbelopp så beräknats, att anslaget

skulle kunna räcka till för hela året. Erfarenheten hade emellertid

visat, att under sökandenas tjenstetid gratifikationsbeloppet sällan kunnat

öfverstiga 1 krona 50 öre per dag, men väl att under de senare åren,

eller från och med år 1892, anslaget icke ens lemnat tillgång till en

gratifikation af 1 krona per arbetsdag under hela året, utan hade de

extra ordinarie tjenstemännen måst tjenstgöra eu eller flera månader

hvarje år utan ringaste ersättning.

Genom en af stationsbefälhafvaren den 28 februari 1885 till stationens

räkenskapskontor utfärdad note hade föreskrifvits, att räkenskapskontoret

icke borde inkalla extra ordinarie tjenstemän till tjenstgöring

i vidsträcktare mån, än att en såsom skälig angifven ersättning

af 1 krona 50 öre per dag kunde beredas. Denna föreskrift hade af

räkenskapskontoret plägat så tillämpas, att förslag till antagning-af

extra ordinarie tjenstemän till stationsbefälhafvaren afgifvits endast i

den mån behofvet af ökade arbetskrafter gjort sig särskildt gällande,

hufvudsakligen till följd af vakanser inom staten, hvadan extra ordinarie

tjenstemän vid Carlskrona station aldrig antagits utöfver behofvet.

Af hvad som förekommit vid föregående tillfällen, då fråga varit om

förbättring af extra ordinarie kammarskrifvarnes ekonomiska vilkor,

framginge ock att så väl stationsbefälhafvaren som räkenskapskontoret

ansåge det nuvarande antalet extra ordinarie tjenstemän vid Carlskrona

station oundgängligen nödvändigt för göromålens ostörda gång under

de förhållanden, som nu, under fredstid, vore rådande.

I ännu högre grad torde det, enligt sökandenas förmenande, visa

sig vara af behofvet påkalladt att ega tillgång till dessa arbetskrafter

vid inträffande mobilisering eller i krigstid, då göromålen vid stationen

komme att i högst väsentlig mån ökas och tillika flera af de ordinarie

och möjligen äfven af de extra ordinarie tjenstemännen komme att beordras

till sjötjenstgöring. Fördelen af att vid dylika tillfällen, då personalombyte

å respektive platser ej torde böra ega rum, ega tillgång

till med göromålen förtrogne tjenstemän läge i öppen dag, likasom ock

fördelen af att hafva tillgång till dylika tjenstemän för fyllande af såväl

under freds- som krigstid uppkommande vakanser inom civilstaten.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Femte hufviidtiteln.

21

Dylika vakanser inträffade emellertid icke ofta inom en jemförelsevis

så liten stat som flottans civilstat, och i följd deraf blefve tjenstetiden

såsom extra ordinarie mycket lång och torde härefter ej kunna

beräknas understiga 10—15 år. Att under en så lång tid nödgas tjenstgöra

en del af året utan någon ersättning och den öfriga delen mot

en ersättning så ringa, att den ej räckte ens till de oundgängligaste

lefnadsbehofven, måste ovilkorligen verka nedstämmande på sinnet, isynnerhet

som skuldsättning vore för de fleste af ifrågavarande tjenstemän

enda utvägen att anskaffa nödiga existensmedel, då, — äfven om

tillfällen till erhållande af extra inkomster oftare erbjöde sig än hvad

nu vore fallet — de likväl icke kunde begagna sig af dylika tillfällen,

emedan de under hela året vore inkallade till tjenstgöring vid flottan.

Jemfördes de extra ordinarie tjenstemännens vid flottan ställning

med de extra ordinarie tjenstemännens ställning vid andra statens verk,

framginge att de förstnämnde vore i alla afseenden de sämst lottade. Så

åtnjöte t. ex. vid postverket de e. o. tjenstemän, som vore inkallade till

ständig tjenstgöring, ett arfvode på stat af minst 900 kronor för år räknadt.

Vid tullverket uppbure de s. k. biträdande kammarskrifvarne ett årligt

arfvode af 1,400 kronor, och de extra ordinarie tjenstemännen vid telegrafverket,

aflönades vid tjenstgöring med 90 kronor i månaden. Vid

samtliga dessa tre verk vore tillika, sedan de ordinarie tjenstemännens

antal numera ökats, icke blott utsigterna till befordran betydligt större

än för de extra ordinarie tjenstemännen vid flottans civilstat, utan ock

aflöningsförmånerna i ordinarie grad högre än vid sistnämnda stat.

Det hade visserligen blifvit föreslaget att genom vikariatsersättningarnas

höjande bereda någon förbättring i de extra ordinarie tjenstemännens

ekonomiska ställning, och en sådan förbättring skulle blifva

ganska afsevärd för dem bland ifrågavarande tjenstemän, som under

längre tid af året innehade förordnanden å ordinarie tjenst. För dem

åter, som endast kortare tid innehade sådana förordnanden och dock

under hela året vore inkallade till tjenstgöring, syntes höjandet af vikariatsersättningen

icke ensamt kunna åstadkomma önskvärd förbättring

af den ekonomiska ställningen. Om deremot, samtidigt med att arfvodet,

höjdes för bestridande af ordinarie tjensteman befattning, jemväl

anslaget till gratifikationer åt extra ordinarie tjenstemän ökades,

skulle, förutsatt att denna ökning af gratifikationsanslaget ej blefve

alltför ringa, målet vara vunnet.

I sitt yttrande öfver förevarande ansökning har räkenskapskontoret

vid (jarlskrona station upplyst, bland annat, att under den för

de flesta expeditioner vid stationen gemensamma arbetstiden från kl.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Femte hnfvndtiteln.

9 f. m. till kl. 2 e. m. samtlige tjensteman, såväl ordinarie som extra

ordinarie vore tillstädes; och hade kontoret af anstäld beräkning öfver

tillgången på och behofvet af civile tjensteman vid stationen funnit det

nuvarande antalet extra ordinarie tjensteman för göromålens behöriga

gång fortfarande erforderligt.

Stationsbefälhafvaren, hvilken icke funnit något att erinra vid den

i den underdåniga ansökningen lemnade utredning beträffande de extra

ordinarie kammarskrifvarnes tjenstgöring och den ersättning, som derför

kunde påräknas, har vid sin skrifvelse i ämnet fogat en tablå öfver de

nuvarande e. o. kammarskrifvarnes vid stationen årliga inkomster från

antagningen till och med år 1896, utvisande att den högsta årliga inkomst,

som uppburils, med inberäkning af vikariatsarfvoden icke uppgått

till mer än 904 kronor samt i öfrigt anfört : att han låtit sig angeläget

vara att icke antaga flera e. o. kammarskrifvare än som med hänsyn

till tjenstegöromålens behöriga gång varit nödvändigt; att äfven

om genom anbefaldt regelbundet eftermiddagsarbete arbetsprodukten från

stationens civile tjenstemän kunde ökas, antalet e. o. sådana tjenstemän

likväl icke kunde minskas utan fara att till följd af sjökommendering,

sjukdom och dylikt vikariaten finge lemnas i alltför ovana händer, samt

att, för att en hvar af de e. o. kammarskrifvarne skolat under de senare

fyra åren kunnat erhålla 900 kronor årligen, det skulle hafva erfordrats

högst 4,208 kronor 64 öre och lägst 3,433 kronor 51 öre eller i medeltal

3,717 kronor 7 öre årligen; på grund hvaraf stationsbefälhafvaren

hemstält, att, för beredande af en årlig ersättning till de e. o. kammarskrifvarne

vid stationen af 900 kronor, det i stat för flottans civilstat

vid stationen anvisade belopp till gratifikationer åt e. o. tjenstemän

samt för vård af arkiven, nu utgörande 1,600 kronor om året, måtte

höjas med 3,400 kronor till 5,000 kronor.

Sedan detta ärende blifvit till marinförvaltningen öfverlemnadt för

underdånigt utlåtandes afgifvande, har marinförvaltningen fått mottaga

en af stationsbefälhafvaren vid flottans härvarande station till förvaltningen

afbiten skrifvelse, hvarmed sistnämnde stationsbefälhafvare jemte

eget utlåtande öfverlemnat en hos honom af e. o. kammarskrifvarne vid

stationen gjord och af yttrande från stationens räkenskapskontor åtföljd

framställning, att stationsbefälhafvaren ville söka utverka höjande af de

för stationens e. o. tjenstemän hittills anvisade gratifikationsmedel till

efter nuvarande förhållanden lämpadt belopp.

I denna skrifvelse hafva sökandena hufvudsakligen anfört följande.

Det för ifrågavarande ändamål stationen i stat anvisade belopp 800

kronor, deraf 100 kronor utginge för arkivets vård, hade ingått i staten

s. 23 Kontrollera mot PDF

Femte liufvndtiteln.

23

med förstnämnda siffra alltsedan år 1875. Vid den tiden torde beloppet

med hänsyn såväl till det ringa antalet e. o. tjenstemän som till den

omfattning, hvari deras tid och arbete då togos i anspråk, hafva varit

väl afpassadt. Numera svarade det föga mot de e. o. tjenstemännens

insatser i arbetet för flottan. För närvarande funnes 9 e. o. kammarskrifvare

vid stationen, af hvilka likväl en uppehölle ordinarie befattning

med åtnjutande af de för denna anvisade löneförmåner. Utginge

man sålunda från 8 såsom de e. o. kammarskrifvarnes antal, så belöpte,

om de tillgängliga gratifikationsmedlen dem emellan lika fördelades, 87

kronor 50 öre på en hvar af dem såsom godtgörelse för året. Jemförda

med e. o. tjenstemän inom en del andra statens verk stode sökandena

långt efter i fråga om löneförmåner. Beloppet af deras medelinkomst

framginge af en ansökningen Inlagd tablå och torde i jemförelse

med de inom andra verk anstälde e. o. tjenstemännens aflöning väcka

icke blott förvåning utan medkänsla. Ty det måste anses hårdt att

under 14 års tid och derutöfver gå och vänta på en ordinarie inkomst

af 1,500 kronor och under dessa år för sitt arbete erhålla, med inberäkning

af vikariatsarvoden, icke fullt 347 kronor i medeltal om året.

Att erhålla annan verksamhet vid sidan af tjensten vid flottan vore

svårt med hänsyn såväl till den faststälda arbetstiden vid stationen som

till den sökandena åliggande skyldigheten att, genast efter anmodan

mottaga ledigt förordnande vid flottan, äfven om det blott vore för

några dagar. Snar förbättring af sökandenas ekonomiska vilkor vore

af nöden, hvadan de anhölle, att stationsbefälhafvaren ville söka utverka,

att de för stationens e. o. tjenstemän hittills anvisade gratifikationsmedel

blefve höjda till ett efter nuvarande förhållanden lämpadt belopp.

Med vitsordande af de utaf sökandena åberopade förhållanden har

räkenskapskontoret vid stationen i afgifvet yttrande påpekat, bland annat,

att af sökandena de båda äldste innehaft sin anställning i omkring 14 år

och den yngste i omkring 5 år, men att då afskedstagande vid viss ålder

ej vore obligatoriskt för tjensteman vid flottans civilstat, det icke vore

osannolikt, att ännu åtskilliga år komme att förflyta, innan de äldste

vunne fast anställning, och bättre stälde sig icke utsigterna för den

yngste. Behofvet af e. o. tjenstemän vore oafvisligt. Deras antal vid

flottans härvarande station vore det minsta, som erfordrades för göromålens

något så när obehindrade fortgång. Det syntes billigt, att så

pass gamla och i allmänhet väl qvalificerade tjenstemän som sökandena

erhölle skälig ersättning för den tid, de offrade, och det arbete, de utförde

åt staten under sin e. o. tjenstetid. Fördenskull hemstälde räkenskapskontoret,

att gratifikationsbeloppet i stat, arfvode för vården

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Femte hnfVndtiteln.

af stationens arkiv oberäknadt, måtte föreslås till 2,000 kronor, sålunda

fördeladt, att till stationsbefälliafvarens disposition stäldes 1,500 kronor

och till varfschefens 500 kronor.

Stationsbefälhafvaren vid flottans härvarande station har godkänt

den för framställningen anförda motivering, men har icke funnit det

åsyftade målet kunna nås vare sig genom inrättande af flera nya ordinarie

tjenster eller genom gratifikationsmedlens höjande till föreslaget

belopp. Efter utredning af behofvet af e. o. tjenstemän under fred

och vid mobilisering har stationsbefälhafvaren förklarat sig anse, att,

för att stationens personal skulle vara fullständig under alla eventualiteter,

antalet e. o. tjenstemän borde utgöra minst nio. Dessas aflöning

borde enligt stationsbefälliafvarens åsigt ordnas på samma sätt, som

användts för att förse vapnet med behöfligt antal läkare. Liksom stipendier

utginge till läkarestipendiaterna, hvilka likväl icke derför hade

annat åliggande än att mottaga förordnanden till tjenstgöring i land

eller ombord, så borde åt de e. o. tjenstemännen förskaffas beredskapsarfvoden,

mot hvilkas åtnjutande de dock skulle vara skyldiga till daglig

tjenstgöring. Stationsbefälhafvaren har derför hemstält, att marinförvaltningen

måtte utverka, att 9 arfvoden å 500 kronor hvartdera blefve

anvisade såsom beredskapsarfvoden till e. o. tjenstemän.

För egen del har marinförvaltningen i underdånigt utlåtande af den

10 sistlidne december anfört följande.

Det syntes vara uppenbart, att biträde af extra ordinarie tjenstemän

vid flottans stationer vore till synnerligen afsevärd omfattning behöfligt.

Att vid sådant förhållande låta dem nöjas med en godtgörelse, ringare

än som kunde anses skälig i förhållande till det af dem utförda arbetet,

vore hvarken billigt eller klokt och kunde icke heller försvaras med de

extra ordinarie tjenstemännens utsigter till befordran, hvilka, efter hvad

erfarenheten visat, vore både aflägsna och ovissa. Å andra sidan syntes

likväl icke vara riktigt att vid bestämmande af ersättning åt de extra

ordinarie tjenstemännen utgå från något visst belopp såsom lämplig

aflöning för alla, vare sig ett visst belopp för hvarje arbetsdag eller

ett beredskapsarfvode å 500 kronor eller en ersättning efter 900 kronor

för år räknadt. Sådant skulle vara att principielt förändra deras ställning,

att i viss män göra dem till ordinarie tjenstemän och dermed på

en punkt af civilstatens organisation vidtaga en ändring, hvilken icke

torde vara att tillråda utan i sammanhang med en omorganisation af

denna stat i det hela. Särskild! torde vara olämpligt att fastställa ett

belopp af 900 kronor för år såsom ersättning till extra ordinarie tjensteman,

så länge det nuvarande förhållandet qvarstode, att sådan tjen
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Femte lmfvudtiteln.

25

steman, när han förrättade lägsta gradens tjenst, icke kunde enligt §

112 mom. 6 i reglementet för flottan, l:a delen, uppnå högre aflöning

än 750 kronor för helt år. Den tanke, som läge till grund för den

nuvarande anordningen att låta ersättningen till extra ordinarie tjenstemännen

utgå i form af gratifikationer, torde vara den, att man genom

möjligheten att utdela ett större belopp till den duglige och flitige skulle

blifva i tillfälle att åt flottan förvärfva goda tjenstemannaämnen, medan

uti gratifikationens nedsättande eller i det fullständiga uteblifvandet deraf

skulle ligga ett medel att rätta eller aflägsna den, som tilläfventyrs

visat sig mindre lämplig för flottans tjenst. I enlighet härmed syntes

gratifikationerna icke böra utgå efter en gång för alla gifven tariff,

utan alltid, inom de gränser medelstillgången utstakade, tilltagas i förhållande

till det utförda arbetets omfång och beskaffenhet. Denna

grundtanke syntes det marinförvaltningen, så länge flottans civilstat

bibehölles vid sin nuvarande organisation, icke vara skäl att öfvergifva.

Men för densammas tillämpning på ett billighetskrafvet något så när

tillfredsställande sätt funne marinförvaltningen, såsom genom den i

ärendet förebragta utredning syntes vara till fullo ådagalagdt, erforderligt,

att anvisningen i stat för ifrågavarande ändamål höjdes.

Hvad anginge det belopp, hvarmed höjning borde ske, har marinförvaltningen,

som icke delar stationsbefälhafvarens i Carlskrona uppfattning,

att höjningen borde afse beredande af en årlig ersättning åt

extra ordinarie kammarskrifvarne af 900 kronor för år, ansett det åsyftade

ändamålet, i fråga om nyssnämnda station, kunna uppnås genom

höjande af ifrågavarande anvisning med 2,900 kronor till 4,500 kronor.

För Stockholms station har marinförvaltningen ansett det af stationsbefälhafvaren

såsom erforderligt beräknade beloppet kunna skäligen

jemkas så, att anvisningen höjdes med 2,200 kronor till 3,000 kronor.

För genomförande af hvad marinförvaltningen sålunda föreslagit

erfordras, att anslaget till aflöning för flottans kårer och stater höjes

med 5,100 kronor.

Lika med marinförvaltningen och på de af detta embetsverk anförda

skäl hemställer jag i underdånighet, det täcktes Eders Kongl.

Maj:t föreslå Riksdagen

att medgifva, att i gällande stat för flottans civilstat anvisningen

till gratifikationer åt extra ordinarie tjenstemän samt för vård af arkiven

må höjas för Carlskrona station med 2,900 kronor till 4,500 kronor

och för Stockholms station med 2,200 kronor till 3,000 kronor.

Uti underdånig skrifvelse den 29 september 1897 har medicinalstyrelsen

anfört, att den betydliga tillökning, flottans fartyg under

Bill. till Bikul. Prot. 181)8. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 4

Läk are - stipendier.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Femte hufrudtiteln.

Anslags
beloppen.

senaste tider erhållit, jemte deraf följande talrikare sjöexpeditioner

föranleda att en höjning i antalet läkarestipendier vid flottan, hvilket

genom nådigt bref den 21 december 1871 ökades från tio till femton,

deraf enligt nådiga brefvet den 21 maj 1875 sju utginge med 600

kronor och öfriga åtta med 500 kronor, numera blifvit af nöden. Sålunda

hade under år 1897, sedan alla flottans läkarestipendiater blifvit

disponerade för sjötjenstgöring, ytterligare två af arméns fältläkarestipendiater

måst anlitas för flottans behof, hvilket icke kunnat ske

utan svårighet, enär arméns fältläkarestipendiater samtidigt varit starkt

anlitade, så att vid ett par tillfällen alla disponibla fältläkarestipendiater

varit kommenderade. På grund häraf har medicinalstyrelsen hemstält

att Eders Kongl. Maj:t täcktes till näst sammanträdande Riksdag aflåta

proposition, att en förhöjning af 2,800 kronor måtte beviljas i anslaget

till läkarestipendier vid flottan, hvarigenom dessa stipendiers antal skulle

komma att ökas med fem, deraf tre till högre belopp, 600 kronor, och

två till lägre belopp, 500 kronor, och samtliga stipendier sålunda komma

att uppgå till tjugo, deraf tio till högre och tio till lägre belopp.

Öfver denna framställning har marinförvaltningen afgifvit infordradt

underdånigt utlåtande, och, enär behofvet af ökadt antal läkarestipendier

vid flottan vitsordats af medicinalstyrelsen, har förvaltningen, då dessa

stipendier bestredes från anslaget till aflöning för flottans kårer och

stater, hemstält, att den underdåniga framställningen måtte på det sätt

bifallas, att Eders Kongl. Magt täcktes hos nu sammanträdande Riksdag

äska för ifrågavarande ändamål en förhöjning'' i nyssnämnda anslag med

2,800 kronor.

Genom den i ämnet förebragta utredning synes mig vara ådagalagdt,

att en ökning af antalet läkarestipendier vid flottan är af behofvet

påkallad, och i afseende å det föreslagna antalet af ytterligare fem

dylika stipendier, af hvilka tre skulle utgå med 600 kronor och två

med 500 kronor, har jag icke något att erinra. I öfverensstämmelse

härmed har förslag till ny stat för Kongl. flottans läkarestat blifvit

upprättadt, hvilket förslag finnes detta protokoll bilagdt; och får jag,

under erinran att anslaget till aflöning för flottans kårer och stater behöfver

för ifrågavarande ändamål höjas med 2,800 kronor, nu hemställa,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att godkänna förändrad stat för flottans läkarestat af den lydelse

bilagan E utvisar.

Uti sin underdåniga skrifvelse den 10 september 1897 har marinförvaltningen

anfört, att, om gällande stater toges till utgångspunkt,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Femte hufyudtiteln.

27

skulle för alla till anslagstiteln aflöning för flottans kårer och stater

hänförliga utgifter under år 1899 erfordras tillhopa 1,878,348 kronor

20 öre.

Om från nämnda summa dragés 1898 års anslag
till

aflöning för flottans kårer och stater ...... kronor 1,720,952: —

1898 års anslag till ersättning för vakanta rusthållsnummer

i Blekinge län och Södra Möre

härad af Kalmar län .......................................... » 114,000: —

samt tillgången i följd af vakanser m. m. beräknas

till Vä mera än för år 1898 eller till .............. » 43,396: 20

= kronor 1,878,348: 20>

skulle, under förutsättning att icke någon ändring i nu gällande stater

vidt.oges, för år 1899 icke erfordras någon ökning i förevarande anslag.

Det för sjömanskårens aflöning erforderliga beloppet har marinförvaltningen''

härvid beräknat efter enahanda grunder som hittills, och

har förvaltningen med afseende härå anfört följande.

Uti Riksdagens skrifvelse den 12 sistlidne maj angående regleringen

af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel motiverades den af

Riksdagen beslutade nedsättningen med 11,100 kronor i anslaget till

aflöning för flottans kårer och stater dermed, att Riksdagen inhemtat,

att genom den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna och af Riksdagen

godkända förändringen af sjömanskårens organisation skulle å anslaget

besparas från den 1 maj 1898 ett belopp af 15,400 kronor, från samma

tid 1899 ytterligare 18,000 kronor och från samma tid år 1900 än

ytterligare 14,120 kronor. Så vidt marinförvaltningen kunde finna,

vore emellertid denna Riksdagens uppfattning icke riktig. Väl vore

sant, att 1890 års klass af sjömanskårens värfvade stam skulle lemna

tjensten den 1 maj 1898 och att den för år 1897 till 23,100 kronor

uppgående aflöningen till denna årsklass under år 1898 utginge endast

för årets första tredjedel, hvaremot den för återstående två tredjedelarne

belöpande aflöningen, som, om man utginge från aflöningsbeloppet

för år 1897, utgjorde 15,400 kronor, kunde sägas blifva kronan

besparad. Ur enahanda betraktelsesätt beträffande 1891 och 1892 årens

klasser af värfvade stammen, Indika komme att lemna flottans tjenst

den 1 maj respektive 1899 och 1900, framginge de siffror, Riksdagen

antagit komma att utgöra besparingar under sistnämnda två år. Men

utom att under hvardera af åren 1898 och 1899 en ny årsklass permitterade

den 1 maj tillkomme i stället för den, som aflinge, vore, på

sätt bifogad beräkning af utgifterna för flottans sjömanskår under åren

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Femte hnfvudtiteln.

1898, 1899 och 1900 gåfve vid handen, verkliga förhållandet, att dessa

utgifter komme att ökas, såvida ej deras tendens dertill mer än motvägdes

genom uppkommande vakanser. Den af senaste Riksdag beslutade

nedsättningen af anslaget till aflöning för flottans kårer och

stater syntes fördenskull icke i verkligheten ega stöd af berörda, derför

anförda motiv.

För år 1898 beräknades såsom erforderligt till af
-

löning åt reserv- och indragningsstaterna......... kronor 77,444: 15,

till löner och dagaflöning åt ökadt antal officerare » 114,000: —

tillhopa kronor 191,444: 15

eller..................................................................................... » 37,793: 41

mindre än det i marinförvaltningens underdåniga

skrifvelse den 1 oktober 1887 såsom för samma

ändamål erforderligt beräknade belopp af......... kronor 229,237: 56.

För år 1899 har marinförvaltningen beräknat:

till aflöning åt reserv- och indragningsstaterna...... » 76,808: 15,

till löner och dagaflöning åt ökadt antal officerare » 114,000: —

tillhopa kronor 190,808: 15

eller........................................................................................ » 38,429: 41

mindre än nyssnämnda belopp af................................. kronor 229,237: 56.

Enligt de på grund af planen för genomförande af 1887 års organisation

af sjömanskåren beräknade förändringarna i afseende å en del

anslag under femte hufvudtiteln skulle anslaget till vakanta rusthållsnummer

i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län å 114,000

kronor i mån af afgången å reserv- och indragningsstaterna kunnat

successivt nedbringas, så att det med år 1895 nedgått till 43,189 kronor.

Någon reduktion af anslaget har emellertid hittills icke kunnat ega

rum och kan så mycket mindre ifrågasättas för år 1899, som enligt

den förut meddelade beräkning anslaget till aflöning för flottans kårer

och stater kunnat upptagas till sitt af senaste Riksdag med 11,100

kronor reducerade belopp endast derigenom, att tillgången i följd af

vakanser m. m. beräknats till öfver V3 mera än nästföregående år eller

till 43,396 kronor 20 öre.

Enligt marinförvaltningens i underdånig skrifvelse den 10 september

1897 afgifna förslag skulle således anslaget för aflöning till flottans

kårer och stater kunna i riksstaten för år 1899 uppföras med samma

belopp som i staten för innevarande år, eller till 1,720,952 kronor.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtlteln.

29

Marinförvaltningen har emellertid härvid icke kunnat taga i betraktande

den förändring af förevarande anslags belopp, som påkallas af de förslag,

jag i det föregående framstäf rörande sjömanskåren, underofficerskåren,

skeppsgossekåren, civilstaten och läkarestaten.

Derest förslaget angående förändrad organisation af sjömanskåren

vinner bifall, skulle, på sätt jag redan anfört, uppkomma en minskning

af utgifterna från detta anslag till sjömanskåren af 35,737 kronor 50 öre.

Deremot skulle de Öfriga förslagens godkännande medföra ökad

utgift från aflöningsanslaget, nemligen

för underofficerskåren med .....a.......,...................... kronor 29,980: —

» skeppsgossekåren » » 8,760: —

» civilstaten » » 5,100: —

» läkare staten » .........................i.......... » 2,800: —

eller med tillhopa kronor 46,640: —

Om härifrån dragée nyssnämnda minskning i utgifterna

för sjömanskåren ............................................. » 35,737: 50

visar sig den erforderliga ökningen i anslaget till

aflöning för flottans kårer och stater blifva ...... » 10,902: 50,

eller i jemnadt tal 10,900 kronor.

Följaktligen hemställer jag, det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå

Riksdagen,

att anslaget till aflöning för flottans kårer och stater må i riksstaten

för år 1899 upptagas till ett med 10,900 kronor höjdt belopp,

eller till 1,731,852 kronor; samt

att hvad af anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer i

Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län icke redan på grund

af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut bör inräknas bland tillgångarna

till aflöning för flottans kårer och stater, må likasom föregående år

användas för fyllande af behofvet under denna anslagstitel år 1899.

Pensionering af reservbefäl.

Sedan 34 reservunderlöjtnanter i flottan, anstälde i nämnda egenskap

enligt bestämmelserna i nådiga kungörelsen den 13 juli 1887, hos

Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit om vidtagande af sådana

ändringar i nu gällande föreskrifter rörande pensionering af reservofficerare,

att desse, såväl de redan anstälde som de, hvilka framdeles

[8-]

Pensionering

af reservbefäl.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Femte hufYudtiteln.

komme att i samma egenskap anställas, kunde komma i åtnjutande af

det pensionsbelopp, som vid aflåtande af proposition om anslag för ändamålet

till 1887 års riksdag beräknades, eller 300 kronor årligen från

55 års ålder eller ock af motsvarande kapital, anmälde jag den 14 januari

1897 detta ärende till Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.

Jag erinrade dervid, hurusom, efter det Riksdagen år 1887 beviljat

ett anslag af 6,400 kronor (förslagsanslag högst) för reservbefälets

pensionering, genom nyss nämnda nådiga kungörelse af den 13 juli 1887

angående utbildande af reservbefäl för flottan föreskrefs bland annat:

att för hvarje reservofficer marinförvaltningen skall i någon af staten

kontrollerad rånte- och kapitalförsäkringsanstalt vid hans antagande till

reservunderlöjtnant af derför i stat anvisade medel insätta

för den som uppnått 22 år ....................... 543 kronor,

» » » » 23 » 573 »

» » » d 24 b 603 »

» » b » 25 T) ...........t......... 639 ))

för att derigenom efter reservofficerens val bereda honom antingen den

lifränta eller det kapital, som för den verkstälda inbetalningen kan erhållas,

vare sig vid 55 års ålder eller, om reservofficeren före medlens

insättande derom hos marinförvaltningen framstäf särskild begäran,

vid tidigare ålder, dock ej före uppnådda 40 lefnadsår;

att då reservofficer uppnått 40 års ålder, meddelas honom af Kongl.

Maj:t, på anmälan af vederbörande stationsbefälhafvare, afsked ur tjensten,

dervid han, om han utan anmärkning fullgjort de honom enligt

kungörelsen ålagda skyldigheter, eger att genom stationsbefälhafvarens

försorg utfå den handling, som berättigar honom att erhålla lifränta eller

kapital; samt

att, derest reservofficeren skulle försumma någon af de enligt § 8

i kungörelsen honom åliggande skyldigheter eller under sin tjenstskyldighetstid

blifva straffad för brott, som medför förlust af medborgerligt

förtroende, han varder, efter anmälan af vederbörande stationsbefälhafvare,

och sedan i förra fallet undersökning om försummelsen vid stationens

krigsrätt egt rum, af Kongl. Maj:t, derest försummelsen eller

förbrytelsen pröfvas böra dertill föranleda, förklarad från sin anställning

i flottans reserv skild, i hvilket fall han är förlustig förenämnda förmån

af lifränta eller kapital.

Jag erinrade vidare,

förmäles, skett i ränte- och kapitalförsäkringsanstalten i Stockholm, och

att, till följd af de förändringar, som efter år 1887 inträffat i såväl

s. 31 Kontrollera mot PDF

Femte lmfvudtiteln.

31

räntefot som dödlighetsprocent, dåmera, på sätt sökandena anfört, en

reservofficer, för hvilken vid 23 års ålder insattes 573 kronor, vid 55

års ålder erhölle endast 187 kronor 25 öre i årlig lifränta i stället för

afsedda 300 kronor.

Då man år 1887 tydligen utgått från den uppfattningen, att en

pension af 300 kronor från 55 års ålder vore en lämplig godtgörelse

för den tidsuppoffring och den tjenstgöringsskyldighet, som en reservofficer

hade att underkasta sig, ansåg jag mig, vid nu nämnda förhållande,

böra föreslå en förändring i bestämmelserna om reservbefälets

pensionering, hvarigenom pensionerna kunde uppbringas till det år

1887 afsedda beloppet. I sådant afseende föreslog jag, att årliga insättningar

skulle verkställas i stället för den insättning, som nu skedde

på en gång, och hemstälde, att, för genomförande af detta förslag, proposition

måtte aflåtas till Riksdagen om anslagets höjande från 6,400

kronor till 10,000 kronor, i sammanhang hvarmed anslaget borde förändras

till reservationsanslag.

Sedan, i öfverensstämmelse härmed, proposition i ämnet blifvit till

Riksdagen aflåten, har Riksdagen i skrifvelse den 12 maj 1897 anfört,

bland annat, att Riksdagen i anledning af de förhållanden, som föranledt

den gjorda framställningen, velat ifrågasätta, om det icke skulle

både vara enklare och för staten billigare att låta pensionerna, dock till

belopp af högst 300 kronor, utgå direkt från anslag under riksstatens

nionde hufvudtitel, t. ex. förslagsanslaget till pensionering af flottans

befäl och underbefäl med vederlikar, hvarvid icke torde finnas något

hinder att jemväl i detta fall låta pensionens belopp blifva beroende af

det antal år, hvarunder reservofficeren utan anmärkning tjenstgjort, samt

.att Riksdagen derför icke velat bifalla ifrågavarande framställning om

förhöjning i anslaget till pensionering af reservbefäl och anslagets uppförande

såsom reservationsanslag, innan en utredning i berörda syfte

blifvit verkstäld, hvilken utredning jemväl borde omfatta motsvarande

förhållanden vid armén.

En sådan utredning, som omförmäles i Riksdagens berörda skrifvelse,

har jag, efter samråd med chefen för landtförsvarsdepartementet,

låtit verkställa genom professorn vid generalstaben P. G. Rosén, och

har han dervid hufvudsakligen anfört:

»För att kunna med säkerhet beräkna storleken af de insatser, som

behöfva göras i ändamål att bereda en lifränta eller pension, som efter

ett visst år skall utgå, eller ock bestämma beloppet af de pensioner,

som i en framtid skola utbetalas till vissa personer, måste trenne faktorer

tagas i betraktande, nemligen räntefoten, dödligheten bland per
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Femte hafvudtiteln.

soner, som äro i fråga, samt afgången till följe af andra orsaker än

dödsfall.

Hvad beträffar räntefoten, har densamma i de följande beräkningarne,

som ligga till grund för utredningen, antagits till 3 Vi procent,

såsom för närvarande är brukligt vid dylika beräkningar, som hafva

afseende på framtida förhållanden.

Dödligheten vid flottans reservbefäl har för de åldersklasser, som

tjenstetiden omfattar, antagits vara ungefär densamma som vid handelsflottan

eller omkring dubbelt så stor som den allmänna svenska dödligligheten

bland män och är i öfverensstämmelse med de resultat, som

»Arbetareförsäkringskomiléns undersökningar» gifver vid handen. Detta

antagande bör vara berättigadt på den grund, att de hafva sin sysselsättning

större delen af den tid de tillhöra reserven på handelsflottan

och jäfvas ej heller af de uppgifter på dödligheten bland reservbefälet,

som blifvit mig meddelade.

Den afgång, som beror på andra orsaker än dödligheten, är svårare

att bestämma och man måste nöja sig med approximativa värden,

ty det är uppenbart, att antalet afskedstagande skall vara beroende af

flere omständigheter, såsom de tillfälliga konjunkturerna i sjöfarten,

förändrade sociala förhållanden, nya bestämmelser för flottan m. m.,

hvilket allt på förhand icke kan beräknas. Emellertid är det icke

tvifvel underkastadt, att afgången till följd af andra orsaker än dödsfall,

bör vara bet}rdligt mindre vid flottan än vid armén, enär reservofficerens

tjenstgöring vid flottan står så nära förbunden med hans

egentliga yrke, hvartill dessutom kommer, att de förmåner, han åtnjuter,

äro större än de motsvarande för reservbefälet vid armén. På grund

häraf torde man icke behöfva antaga denna afgång vara mycket större

än dödligheten och derför fortfarande vid beräkningen kunna utgå från

den totala afgångsprocent, som i Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen

1897 blifvit antagen. Enligt hvad som hittills visat sig, har

medelåldern för reservofficeren vid hans antagande varit 24 år och med

10 reservofficerares antagande hvarje år skulle således det utbildade

antalet reservofficerare efter omkring 15 år uppgå till 80 å 90 eller

det antal, som man har ansett böra erfordras vid mobilisering.

För beredande af framtida förmåner åt reservbefälet vid flottan

har den utvägen hittills blifvit använd, att genom insättningar i Stockholms

ränte- och kapitalförsäkringsanstalt bereda dels kapitalbildning

att lyfta efter den obligatoriska tjenstetidens slut, dels pension, som

får lyftas första gången efter fyllda 55 år. Dessutom bär anstalten

varit tillmötesgående och medgifvit att insättningarne fått ske med det

s. 33 Kontrollera mot PDF

Femte liufvndtiteln.

33

förbehåll, att Kongl. marinförvaltningen eller annan myndighet, åt

hvilken sådan befogenhet varder af Kongl. Maj:t uppdragen, må mot

reqvisition återbekomma det insatta beloppet dock utan ränta. Hvad

storleken af denna lifränta beträffar hade man tydligen ursprungligen

utgått från den uppfattning, att en pension af 300 kronor från 55 års

ålder vore en lämplig godtgörelse för den tjenstgöringsskyldighet, som

en reservofficer hade att underkasta sig. Det visade sig emellertid

snart, att pensionsbeloppet af 300 kronor icke kunde fasthållas, ty

ränte- och kapitalförsäkringsanstalten har icke förbundit sig till några

bestämda belopp af de lifräntor och kapitalförsäkringar, som man på

grund af insatser önskat betinga sig. Dessa äro nemligen i hög grad

beroende på räntefotens och dödlighetens vexlingar.

Till belysning häraf må följande anföras.

För beredande af lifränta å 300 kronor åt en 24-årig man att

lyftas första gången efter fyllda 55 år, skulle anstalten under nedanstående

år hafva fordrat följande kapitalinsatser för en gång, i hvilka

äfven ingår den vanliga förvaltningsafgiften af 4 procent.

År 1882 erfordrades 530 kronor. År 1886 erfordrades 627 kronor.

» 1888 » 786 » » 1891 » 1,001 »

» 1897 » 1,235 » .

Under de senare åren har således den erforderliga kapitalinsatsen

ungefär fördubblats eller den mot en och samma insats svarande lifränta förminskats

till mindre än sitt halfva ursprungligen beräknade belopp.

Enligt ränte- och kapitalförsäkringsanstaltens till slutet af detta år

gällande reglemente bildas en lifränta på det sätt, att insatserna, då de

samma göras med förbehåll af återbetalning vid dödsfall, växa med ränta

på ränta till pensionsåldern 55 år, då delegaren inträder i lifränteklass

samt erhåller en lifränta som utgör minst 8 procent af det kapital,

som vid 55 års ålder hunnit blifva samladt. Efter 1898 års ingång

inträder den förändring, att lifräntetagaren icke ens kan räkna på 8

procent af det samlade kapitalet, utan möjligen måste åtnöja sig med

än mindre.

Det är under sådana förhållanden icke möjligt, att beräkna huru

det i framtiden kan komma att gestalta sig, men att under nära 30 års

förlopp eller till den tid, då en nu kontrakterad lifränta åt en 24-årig

person skall utbetalas, vexlingar i räntefot och dödlighet kunna inträffa,

hvilka skola förorsaka lifräntornas utgående med från de nuvarande

rätt afvikande belopp, är sannolikt och kan anses vara en anmärkningsvärd

olägenhet.

BIL till Bilcsd. Frot. 1898. 1 Sami. 1 Afd. / lläft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Femte hufvudtiteln.

För beredande af lifränta å 300 kronor åt 24-årig reservofficer

vid flottan att utfalla första gången efter fyllda 55 år med förbehåll af

utbetalning vid dödsfall skulle (enligt ofvan gjorda förutsättningar)

erfordras antingen en insats för en gång af 441 kronor eller årliga

insatser till 40 år af 66 kronor. Rånte- och kapitalförsäkringsanstallen

fordrar för en sådan lifränta för närvarande en insats af 1,235 kronor

för en gång. Den stora skillnaden mellan dessa belopp beror hufvudsakligen

på den omständigheten att större delen af kapitalsumman

skulle komma att återlevereras till staten på grund af den starka afgången.

För öfrigt må märkas att i det beräknade värdet 441 kronor

icke ingår någon förvaltningskostnad, samt att anstalten bör kunna

räkna på någon vinst tillföljd deraf att endast kapitalinsatser, men icke

räntan derå vid reservofficerens afgång återlemnas.

Det enklaste sättet för pensioneringen är utan tvifvel, att låta

pensionerna utgå direkt från anslag under riksstatens nionde hufvudtitel,

vid den tidpunkt, då de skola utfalla. Fasthåller man dertill deras

belopp till 300 kronor utan förbehåll af utbetalning i händelse af dödsfall,

såsom vid pensionering i allmänhet är brukligt, så torde det äfven

vara sannolikt, att dessa lifräntor blifva för staten billigare, än om de

skulle öfverlemnas åt privata försäkringsanstalter. Ty det är antagligt

att staten bör kunna förvalta medlen billigare, hvartill kommer att den

vinst, som kan tänkas uppstå, tillfaller odeladt staten sjelf.

Om man antager, att antalet reservbefäl utvecklas i full öfverensstämmelse

med ofvan gjorda antaganden, så skulle för en befälsstyrka

af 10 24-åringar vid pensionsåldern 55 år återstå 3 lefvande vid första

pensionsåret, åt livilka ett pensionsbelopp af 900 kronor skulle utgå.

Efter omkring 30 års förlopp skulle pensionernas kontanta slutsumma

blifva omkring 12,300 kronor fördelade på 41 pensionärer. Denna

slutsumma skulle dock först efter omkring 60 å 70 år från närvarande

tid inträffa.»

Lika med chefen för landtförsvarsdepartementet anser jag det af

den verkstälda utredningen framgå, att det enklaste och på samma

gång för statsverket billigaste sättet för beredande af lifränta åt

reservofficerare vore, att staten sjelf öfvertoge pensioneringen. Jag

anser mig derför böra tillstyrka, att med afseende å reservoflicerare

i flottan, hvilka hädanefter utnämnas, det nu stadgade

sättet för beredande af lifränta åt sådana officerare icke vidare skall

tillämpas, utan desse i stället, likasom reservofficerare vid armén enligt

det af chefen för landtförsvarsdepartementet framlagda förslag, till
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

35

försäkras rätt att, under förutsättning att de fullgöra den tjenstgöringsskyldighet,

som nu är eller framdeles kan varda för dem stadgad,

vid fyllda 55 år under sin återstående lifstid komma i åtnjutande

af pension från statsverket till belopp af 300 kronor årligen. I afseende

å de reservofficerare, för kvilka inbetalning för beredande af lifränta

redan skett, skulle, på sätt chefen för landtförsvarsdepartementet

redan erinrat, någon pension icke förekomma, dock att det lärer böra

ifrågasättas, huruvida icke i en framtid fyllnad i lifräntan till 300 kronor

borde beredas dem af statsmedel, en angelägenhet, som emellertid

torde då böra i hvarje särskildt fall afgöras.

Följaktligen får jag hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen

att, med uteslutande ur riksstaten af det nu under femte hufvudtiteln

upptagna anslag å 6,400 kronor till pensionering af reservbefäl,

medgifva, att de reservofficerare, som hädanefter antagas vid flottan,

må, derest de fullgöra den tjenstgöringsskyldighet, som nu är eller

framdeles kan för sådana reservofficerare varda stadgad, efter uppnådda

femtiofem års ålder under sin återstående lifstid åtnjuta en årlig pension

till belopp af trehundra kronor.

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna,

Derest mitt i det föregående framlagda förslag angående ändrad

organisation af sjömanskåren vinner bifall, föranledes, såsom jag dervid

erinrat, häraf en ökad utgift af 24,050 kronor från anslaget till beklädnad

åt sjömans- och skeppsgossekårerna. Deremot skulle den jemväl föreslagna

minskningen af skeppsgossekårens nummerstyrka medföra en

minskning af utgifterna från samma anslag med 5,600 kronor. Under

förutsättning af bifall till båda dessa förslag erfordras sålunda, att ifrågavarande

anslag, som i riksstaten för innevarande år är upptaget till

268,100 kronor, ökas med 18,450 kronor, och får jag följaktligen hemställa,

det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen

att höja reservationsanslaget till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna

med 18,450 kronor till 286,550 kronor.

Naturaunderhåll.

Hos marinförvaltningen har stationsbefälhafvaren vid flottans station

i Carlskrona anhållit om utverkande deraf, att flottans till ersätt
-

[9.]

Beklädnad åt

sjömans- och

skeppsgossekårerna.

[10.]

Naturatinder
håll.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Femte hufvudtiteln.

ning för naturaportion i land berättigade underofficerare måtte från och

med början af år 1898 tills vidare bekomma 62 öre för hvarje portion;

och har stationsbefälhafvaren i sådant afseende anfört: att den ersättning

för naturaportion i land, hvilken tillkomme flottans underofficerare,

under femårsperioden 1893—1897 vid stationen utgått år 1893 med

45 öre, år 1894 med 43 öre, år 1895 med 44 öre, år 1896 med 48 öre

och år 1897, då nådiga brefvet den 13 mars 1896 angående 10 procents

tillägg för portionstillagning vunnit tillämpning, med 50,6 öre, eller i

medeltal med 46,l öre; att 1897 års Riksdag beträffande portionsersättningen

åt underofficerare vid armén medgifvit, att densamma finge från

och med början af sistnämnda år tills vidare utgå med 62 öre för hvarje

portion; att skilnaden i fråga om portionsersättning mellan arméns och

flottans underofficerare således syntes ganska betydlig, men att likhet

mellan båda i detta hänseende måste anses synnerligen önskvärd; samt

att, derest den sålunda föreslagna förändringen komme till stånd, utgiften

för portionsersättning till underofficerarne vid Carlskrona station,

hvilken utgift under femårsperioden 1892—1896 i medeltal bestigit sig

till 22,032 kronor 65 öre för år, skulle komma att för år 1899 uppgå

till i rundt tal 29,600 kronor.

Marinförvaltningen har i sin underdåniga skrifvelse den 10 september

1897 förklarat sig finna denna framställning synnerligen beaktansvärd.

Vid Stockholms station har, enligt hvad marinförvaltningen

i denna skrifvelse meddelat, under femårsperioden 1893—1897 priset å

proviantportion i land utgjort 57 öre år 1893, 51 öre år 1894, 43 öre

år 1895, 46 öre år 1896 och 51,7 öre år 1897, eller i medeltal 49,7 öre.

En till 62 öre för hvarje portion höjd portionsersättning till flottans

underofficerare skulle efter enahanda beräkningsgrund som den af stationsbefälhafvaren

i Carlskrona använda medföra, hvad anginge Stockholms

station, att den för femårsperioden 1892—1896 till i medeltal

13,980 kronor 60 öre om året uppgående utgiften å denna titel komme

att stiga till 17,439 kronor 80 öre.

Den nu ifrågasatta förhöjningen skulle alltså föranleda en ökad utgift

af tillsammanlagdt 11,026 kronor 50 öre, eller i rundt tal 11,000

kronor.

Då portionsersättningen bestrides af anslaget till naturaunderhåll,

som är förslagsanslag, synes förhöjning af dettas belopp för ifrågakomna

ändamål icke vara af nöden, men lärer Riksdagens medgifvande till att

portionsersättningen må bestämmas till 62 öre för hvarje portion vara

erforderligt. Marinförvaltningen har ock hemstält om aflåtande af proposition

till Riksdagen i sådant syfte.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

37

På sätt jag förut påvisat, föranleda de af mig framställda förslagen

rörande sjömanskåren och underofficerskåren jemväl ökning af utgifterna

från detta anslag, hvaremot förslaget rörande skeppsgossekåren

skulle medföra någon minskning af samma utgifter. Då emellertid, såsom

jag likaledes redan framhållit, ökningen i utgifter endast successivt

komme att inträda, anser jag mig icke heller med afseende härå böra

ifrågasätta någon höjning af anslaget helst, såsom jag jemväl erinrat,

den från detta anslag utgående kostnaden för uppfordrade båtsmän vid

stationerna, hvilken under åren 1891—1896 i medeltal för år beräknats

för 350 man till 61,540 kronor, kommer att minskas i den mån uppfordringen

af båtsmän till följd af båtsmanshållets nu påskyndade vakanssättning

upphör; men enär marinförvaltningens framställning angående

beloppet af den till underofficerarne utgående portionsersättning

synes mig välgrundad, får jag i underdånighet hemställa, det täcktes

Eders Kong! Maj:t. föreslå Riksdagen, som år 1876 i sammanhang med

löneregleringen för underofficerskåren medgaf förmånen af portionsersättning

att utgå från anslaget till naturaunderhåll,

att medgifva att portionsersättning till underofficer vid flottan,

hvilken begagnar sig af sin författningsenliga rätt till sådan ersättning,

må utgå med 62 öre för hvarje portion samt att denna förmån må af

vederbörande tillgodonjutas från och med början af innevarande år.

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

Enligt planen för genomförande af den år 1887 beslutade organisationen

af sjömanskåren och på grund deraf beräknade förändringar i

afseende på en del anslag under femte hufvudtiteln skulle det under

denna hufvudtitel uppförda anslag till lindring i rustnings- och roteringsbesvären

från och med år 1895 utgå ur riksstaten, men uppå Eders

Kongl. Maj:ts framställning blef anslaget i riksstaten för samma år uppfördt

med ett belopp af 33,300 kronor, af skäl att, då vakanssättningen

af båtsmanshållet ännu icke blifvit genomförd, anslaget fortfarande vore

erforderligt för att bereda de rust- och rotehållare vid båtsmanshållet,

hvilka utgöra rustnings- och roteringsbesvären effektivt, den Lindring i

dessa besvär, som 1892 års Riksdag beslutit. Samma skäl föreligga

ännu, och har derför i förslaget till riksstat för år 1899 ifrågavarande

anslag upptagits med oförändradt belopp, 33,300 kronor.

Lindring i

rustnings- och

roteringsbesvären.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Femte Imfvudtiteln.

[Ilo

Sjöbe vän iigens

vapenöfningar

samt

beklädnad och

ersättning

derför.

[12.]

Skeppsgosse
skolan.

Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och

ersättning derför.

Förslagsanslaget till sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad

och ersättning derför bestämdes år 1893 till nuvarande belopp 256,500

kronor. Utgifterna från detta anslag utgjorde år 1894 kr. 238,525: 45,

år 1895 kr. 507,608: 12 och år 1896 kr. 472,115: 40. Då med den

växande folkmängden antalet värnpligtige tillhörande flottan ökas och

vapenöfningen ombord, om den skall vara till nytta, ej kan till sin omfattning

minskas, lärer det icke vara möjligt att i någon väsentligare mån inskränka

utgifterna från detta anslag under hvad de för de båda sistnämnda

åren utgjort. Följaktligen torde det vara skäl att höja ifrågavarande

anslag till ett belopp, som närmare än det nuvarande motsvarar

utgifterna, och hemställer jag fördenskull, det täcktes Eders Kongl.

Maj:t föreslå Riksdagen

att höja förslagsanslaget till sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad

och ersättning derför med 193,500 kronor, eller till 450,000

kronor.

Skeppsgosseskolan.

Hos Eders Kongl. Maj:t har rektor vid skeppsgosseskolan i underdånig

skrift den 18 oktober 1897 anhållit, att den lönetillökning med

250 kronor, som enligt den för skeppsgosseskolan gällande stat tillkomme

nämnda skolas rektor efter 5, 10, 15 och 20 års tjenstgöring,

måtte så förändras, att rektor efter 5 och 10 års tjenstetid erhölle

lönetillökning med 500 kronor.

Till stöd för denna framställning har rektor hufvudsakligen anfört

följande.

Lefnadskostnaderna hade i allmänhet och särskildt i Carlskrona

ökats i hög grad sedan den tid, då de nu gällande lönebeloppen faststäldes,

och detta vore i synnerligen hög grad fallet med hyrorna för

bostadslägenheter. De allmänna läroverkens ordinarie lärare, med hvilka

rektorn vid skeppsgosseskolan syntes kunna likställas, hade 4 lönetillökningar

med 500 kronor, och till följd af klassernas storlek inom

skeppsgosseskolan hade dess rektor en lika ansträngande tjenstgöring

s. 39 Kontrollera mot PDF

Femte hnfradtiteln.

39

som de nämnde lärarne. För att skeppsgosseskolans verksamhet skulle

kunna lemna ett tillfredsställande resultat, kräfdes af dess rektor icke

allenast kunskaper och organisatorisk förmåga, utan ock kraft och ungdomlig

spänstighet samt ett sådant vetenskapligt intresse, att han

beaktade vexlingen inom lärobokslitteraturen och derur kunde göra

urval samt genom eget författarskap komplettera densamma för skeppsgosseskolans

säregna behof. För denna skolas bästa måste det således

i allmänhet vara önskvärdt, att rektor efter en längre tids arbete derstädes

vid högre ålder öfverginge till annan verksamhet och sålunda

lemnade plats vid skeppsgosseskolan åt nya, yngre krafter. Men detta

mål torde bäst uppnås derigenom, att rektors lön efter 10 års. tjenstgöring

ej vidare ökades, utan blott tjenståren, af hvilkas tillväxt han

kunde draga fördel genom att öfvergå till de allmänna läroverkens eller

kyrkans tjenst.

Stationsbefälhafvaren vid flottans station i Carlskrona har öfverlemnat

förevarande ansökning med skrifvelse den 20 oktober 1897

och dervid till densamma tillstyrkt nådigt bifall, under förutsättning

af bifall till en samtidigt öfverlemnad framställning om inrättande af

en fjerde lärarebefattning vid skeppsgosseskolan.

Marinförvaltningen har i häröfver afgifvet underdånigt utlåtande

af den 19 sistlidne november tillstyrkt bifall till ansökningen.

Rektor vid skeppsgosseskolan åtnjuter 3,000 kronor i lön med

lönetillökning, såsom ofvan är nämndt, af 250 kronor, efter 5, 10, 15

och 20 års tjenstgöring. Härvid torde jag få erinra, att, sedan 1895

års Riksdag, i anledning af derom gjord nådig framställning, medgifvit

sådan ändring i staten för skeppsgosseskolan, att skollärarne vid skolan

skulle ega rätt till ålderstillägg med 200 kronor efter 5 års väl vitsordad

tjenstgöring och med ytterligare 200 kronor efter 10 års väl vitsordad

tjenstgöring (i stället för tre ålderstillägg, hvardera å 100 kronor,

att utgå efter 3, 6 och 9 års tjenstgöring), har Eders Kongl. Maj:t

den 9 december 1896 faststält stat för ifrågavarande skola, vid hvilken

stat finnes fogad följande anmärkning:

»Rektor erhåller efter 5, 10, 15 och 20 års tjenstetid lönetillökning

med 250 kronor; och till skollärarne utgår lönetillökning med 200 kronor

efter 5 års väl vitsordad tjenstgöring och med ytterligare 200

kronor efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring.»

Då sålunda rätt till lönetillökning blifvit för skollärarne ordnad efter

samma grunder, som nu föreslagits jemväl i afseende på rektor, och då

frågan om inrättande af en fjerde lärarebefattning, hvilken fråga icke

liirer böra till pröfning företagas förr än man fått tillfälle att se verknin
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Femte hufvndtiteln.

[13.]

Sjukvård.

gärna af den utaf mig föreslagna nedsättningen af skeppsgossekårens

nummerstyrka, icke synes stå i sådant sammanhang med den nu förevarande,

att icke den sistnämnda lämpligen kan ensam afgöras, får jag

i underdånighet hemställa, det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen
att

medgifva sådan ändring i staten för skeppsgosseskolan, att

rektor vid skolan må ega rätt till ålderstillägg med 500 kronor efter

5 års väl vitsordad tjenstgöring och med ytterligare 500 kronor efter

10 års väl vitsordad tjenstgöring.

Sjukvård.

Marinförvaltningen har i ofvan omförmälda skrifvelse den 10 september

1897 förnyat en under åren 1895 och 1896 gjord framställning

om förhöjning af det för ifrågavarande ändamål anvisade anslag, hvilket

under nära 40 år utgått med oförändradt belopp, 39,000 kronor. Af

detta belopp har under eu följd af år anvisats för Carlskrona station

29,865 kronor och för Stockholms station återstående 9,135 kronor.

Denna anvisning hade, enligt hvad marinförvaltningen anmält, under

de senare åren varit otillräcklig vid Carlskrona station, medan den vid

Stockholms station icke i regel nämnvärdt öfverskridits. I sin år 1895

afgifna beräkning öfver anslagsbehofven under år 1897 angaf stationsbefälhafvaren

i Carlskrona i enlighet med förvaltningsdirektionens förslag

medelsbehofvet för sjukvård till 41,700 kronor och samme stationsbefälhafvare

beräknade för ändamålet under år 1898 41,100 kronor och

år 1899 40,650 kronor. Under senaste femårsperiod hade anvisningen

för Carlskrona station utgörande, såsom ofvan nämnts, 29,865 kronor

för hvarje år, öfverskridits: år 1892 med kronor 4,081: 74, år 1893

med kronor 2,902: 93, år 1894 med kronor 6,265: 31, år 1895 med

kronor 3,216: 41 och år 1896 med kronor 3,586: 81 och vid Stockholms

station, der anvisningen utgjort 9,135 kronor, hade en årlig

öfverbetalning egt rum med kronor 620: 65 för år 1892, 404: 56 för

år 1893, 583: 09 för år 1894, 1,150: 20 för år 1895 och 224: 34 för

år 1896.

Skälet till den af stationsbefälhafvaren vid Carlskrona station och

marinförvaltningen tillförene äskade förhöjningen i anslaget hade varit,

att förste läkaren vid stationen redan år 1893 med anledning af derstädes

under nämnda år skedda öfverbetalningar förklarat, att med

de anvisade medlen sjukvården vid stationen icke kunde på tidsenligt

s. 41 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

41

sätt bestridas» Anslagsökningens ändamål hade således icke varit att

förekomma de jemförelsevis mindre betydande öfverbetalningarne å

denna titel utan ätt kunna på ett försvarligt sätt möta de under en tid

af nära 40 år uppenbarligen vidgade krafven i afseende å sjukvården

vid den station, der större delen af flottans personal vore förlagd. Då

någon nedsättning i anvisningen för sjukvård vid Stockholms station

ej torde kunna ifrågakomma, borde fördenskull förevarande anslag ökas

med det belopp, som erfordrades för att sjukvården vid Carlskrona

station måtte kunna blifva i stånd att motsvara nutidens befogade

anspråk. Detta belopp utgjorde skilnaden mellan af station sbefälliafvaren

såsom behöfliga beräknade 40,650 kronor och nuvarande anvisningen

till Carlskrona station 29,865 kronor eller 10,785 kronor,

hvarför marinförvaltningen hemstälde om en förhöjning af anslaget

från nuvarande belopp 39,000 kronor till 49,785 kronor eller i jemnadt

tal till 50,000 kronor.

Det här ofvan åberopade yttrande af förste läkaren vid Carlskrona

station innefattas i en skrifvelse till stationsbefälhafvaren derstädes af

den 12 april 1893, deri bemälde förste läkare framhållit, bland annat,

att hvad som kunde anses vara tillräckligt för omkring 40 år sedan,

då det nuvarande anslaget bestämdes, ej gerna kunde vara tillämpligt

numera, då så många förändrade förhållanden inträffat genom allt mera

stegrade anspråk på en omsorgsfullare och tidsenligare sjukvård och

bespisning.

Då således behofvet af en höjning af anvisningen till sjukvård vid

Carlskrona station, i ändamål att kunna på ett tidsenligt sätt bestrida

densamma, redan för åtskilliga år sedan framhållits af förste läkaren

vid stationen, samt-begäran om anvisningens förhöjning sedermera upprepade

gånger framstälts af vederbörande stationsbefälhafvare såväl som

af marinförvaltningen, finner jag mig, vid det förhållande att någon

nedsättning i anvisningen till samma ändamål vid Stockholms station

uppenbarligen icke kan sättas i fråga, nu böra biträda marinförvaltningens

framställning i ämnet och fördenskull hemställa, att Eders

Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att höja anslaget till sjukvård med 11,000 kronor eller från 39,000

kronor till 50,000 kronor.

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna.

Då inkomsttiteln fyr- och båkmedel för nu ifrågavarande statsregleringsperiod

beräknas liksom för innevarande år till 1,400,000

liih. till Rikad. Prot. 1H(JX. 1 Rami. 1 Åfd. 1 Käft. 0

[14.]

Lots verket.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Femte hnfvudtiteln.

ris.]

Skrifmaterialier

m. m.

[10.]

Nyanskaffning

af fartygs - materiel.

kronor, lärer penningeanslaget till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna

böra i riksstaten upptagas till enahanda belopp

och följaktligen med ^beräkning af deri ingående friheter och ersättningar

409 kronor, utföras med 1,400,409 kronor, under förutsättning

derjemte, att de å förenämnda inkomsttitel uppkommande öfverskott

fortfarande må såsom hittills få användas för de med anslaget afsedda

ändamål.

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande

år finnas å femte hufvudtiteln uppförda, har jag icke att föreslå någon

annan ändring än att för jemnande af hufvudtitelns slutsumma förslagsanslaget,

till skrifmaterialier och expenser, ved m. m., nu utgörande

46,969 kronor, må höjas med 5 kronor till 46,974 kronor.

Extra anslag.

Nyanskaffning af krigsfartygsmateriel.

På Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning beviljade 1896

års riksdag för anskaffning af ny fartygsmateriel ett belopp af 11,780,000

kronor och anvisade deraf på extra stat för år. 1897 en summa af

5,440,000 kronor, hvarefter 1897 års riksdag, likaledes på Eders Kongl.

Maj:ts framställning, å extra stat för innevarande år anvisade det återstående

beloppet, 6,340,000 kronor. Såsom i Eders Kongl. Maj:ts proposition

till 1896 års riksdag angafs, var den sistnämnda år begärda

och af Riksdagen beviljade summan af sedd för anskaffande af två l:a

kl. pansarbåtar, fyra torpedkryssare och sex l:a kl. torpedbåtar. Af

dessa fartyg äro de två pansarbåtarne, två torpedkryssare samt de sex

torpedbåtarne under byggnad, och å byggandet af de två återstående

torpedkryssarne hafva leveransanbud blifvit infordrade. Största delen af

ifrågavarande fartygsmateriel skall enligt de upprättade leveranskontrakten

vara färdig redan under innevarande år.

Det synes mig vara af största vigt, att afbrott i den sålunda påbörjade

nyanskaffningen icke sker. Särskildt torde man böra sträfva

s. 43 Kontrollera mot PDF

Femte hufYudtiteln.

43

efter att utan för stort dröjsmål erhålla den krigsfartygsmatoriel, som,

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med sjöförsvarskomiténs år 1882 afgifna

betänkande, föreslogs af den år 1892 tillsatta komitén för utredning

af vissa frågor rörande sjökrigsmaterielen. Omtanken om vår

neutralitet bjuder att ytterligare stärka vår fartygsmateriel så långt tillgängliga

medel det medgifva.

Jemte det nu nämnda vigtigaste skälet för att utan afbrott fortsätta

stärkandet af sjöförsvarets materiel talar härför äfven den omständighet,

att genom ett lugnt men konseqvent fullföljande af detta

syfte de inhemska verkstäder, hos hvilka beställningarna göras, sättas

i stånd att på ett systematiskt sätt ordna sin verksamhet i förevarande

afseende. Särskilt lemna regelbundet återkommande beställningar verkstäderna

tillfälle att så ordna sina materialupphandlingar, att fartygen

och deras tillbehör kunna levereras till billigare pris än eljest blefve

fallet. Genom större kontinuitet i arbetena kunna också de i flere afseenden

så skadliga rubbningarna i arbetarpersonalens antal undvikas

eller åtminstone väsentligen inskränkas, äfven om man vid något tillfälle

önskade få en beställning utförd på kortare tid än under vanliga

förhållanden. En sådan kontinuitet är för våra jemförelsevis små verkstäder

af långt större betydelse än för de stora fartygsetablissementen

i flere främmande länder, och svenska staten torde så mycket mindre

böra underlåta att taga hänsyn dertill, som äfven hos de stora sjömakterna

omtanken om verkstädernas planmessiga sysselsättande spelar eu

ingalunda ovigtig roll vid anskaffning af sjökrigsmateriel. Beskaffenheten

af den moderna materielen, vid hvars åstadkommande nya förbättringar

och uppfinningar oupphörligt vinna tillämpning under den

rastlöst fortgående utvecklingen på det tekniska området, gör det äfven

nödigt att tillse, att den i vissa hänseenden alldeles speciella arbetsskicklighet,

som är af största vigt vid byggandet af ett nutida krigsfartyg

och som vid våra större verkstäder finnes, icke genom ett afbrott

går förlorad. Följderna af ett sådant afbrott skulle i mera än ett

hänseende kunna medföra stora olägenheter och vara så mycket mera

nedslående, som vårt land eger nästan alla förutsättningar för att kunna

göra sig fullt oberoende af utlandet i fråga om anskaffning och förbättrande

af sina försvarsmedel.

Det ändamålsenligaste sättet att vinna den kontinuitet och planmessighet

beträffande anskaffningen af nya krigsfartyg, som, efter hvad

jag nyss tillåtit mig framhålla, är ur många synpunkter önskvärd, vore

naturligtvis uppförandet i riksstat^ af ett tillräckligt stort ordinarie anslag

för flottans nybyggnad. Marinförvaltningen har i sin underdåniga

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Femte hufvudtiteln.

skrifvelse den 10 september 1897 angående utgifterna under riksstatens

femte hufvud titel för år 1899 erinrat, hurusom förvaltningen under åren

1887—1895 uti sin hvarje år aflåtna skrifvelse rörande flottans anslagsbehof

gjort framställning om äskande hos Riksdagen af sådan ökning

i ordinarie anslaget till flottans nybyggnad och underhåll, att anslagets

ändamål kunde något så när uppnås. År 1896 ansåg sig marinförvaltningen,

sedan samma års riksdag beviljat ett större anslag å extra stat

för anskaffning af fartygsmateriel, icke böra upprepa sin framställningom

det ordinarie anslagets höjande. Sedan emellertid det sålunda beviljade

anslaget jemväl blifvit i sin helhet anvisadt och behofvet af det

ordinarie anslagets höjning icke kunde anses derigenom undanröjdt, har

marinförvaltningen åter upptagit sin framställning derom, hvarvid förvaltningen

likväl funnit, att den del af anslaget, som skulle afse flottans

nybyggnad och hvilken senast beräknats till 2,500,000 kronor, måste,

i anseende till den på senare tid inträdda stegringen af priset på både

materialier och arbete, höjas till 2,800,000 kronor. På grund häraf och

under åberopande af de skäl, som tillförene och särskildt i embetsverkets

underdåniga skrifvelse den 22 september 1893 blifvit i ämnet anförda,

har marinförvaltningen nu hemstält, att Eders Kongl. Maj:t måtte

hos Riksdagen äska uppförande i riksstaten af ordinarie anslaget till

flottans nybyggnad och underhåll, hvilket anslag från och med år 1896

utgjort 1,300,000 kronor, med ett belopp ökadt till 4,100,000 kronor,

deraf 2,800,000 kronor för flottans nybyggnad med inbegrepp af kostnaden

ej blott för nybygda fartygs artilleri- och torpedutredning utan

äfven för fasta minförsvaret äfvensom för minväsendet i öfrigt, samt

1,300,000 kronor för flottans underhåll.

Att jag i afseende på önskvärdheten af ett ordinarie nybyggnadsanslag

delar marinförvaltningens sålunda uttalade uppfattning lärer jag

icke behöfva inför Eders Kongl. Maj:t. ånyo framhålla. Med fästadt.

afseende på den utveckling, hvari vår sjökrigsmateriel för närvarande

är stadd, synes det dock vara lämpligare att, under afvaktan att hinna

något närmare till det af 1892 års komité, i öfverensstämmelse med

sjöförsvarskomiténs år 1882 aflemnade betänkande, angifna önskningsmålet,

fortfarande af Riksdagen begära för nybyggnader anslag på extra

stat och då till högre belopp än som kunna ifrågakomma såsom ett

ordinarie nybyggnadsanslag, hvarför jag anser mig ej nu böra tillstyrka

Eders Kongl. Maj:t att äska ett nybyggnadsanslag på ordinarie stat.

Marinförvaltningen har i sin underdåniga skrifvelse den 10 sistlidne

september jemväl, för den händelse Eders Kongl. Maj:t icke skulle

finna skäl att hos nästkommande Riksdag äska ett till det af förvalt
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Femte hufrud titeln.

45

ningen föreslagna beloppet höjdt anslag å ordinarie stat till flottans nybyggnad

och underhåll, gjort framställning rörande anslag å extra ordinarie

stat till fortsättande af den under de senaste åren påbörjade

nybyggnaden af vår flotta; och har marinförvaltningen dervid till en

början anfört, att för fullföljande så vidt möjligt vore af den utaf 1892

års nyssnämnda komité framlagda planen för anskaffning af fartygsmateriel

erfordrades under den närmaste framtiden ytterligare anskaffning

af en l:a klasa pansarbåt samt 6 torpedbåtar af l:a klass och en

torpedbåt af 2:a klass.

I sammanhang härmed har marinförvaltningen vidare anfört följande.

Uen påbörjade ändringen af pansarbåtarne af 3:e klass i ändamål

att kunna förse dem med modernt snabbskjutande artilleri hade fullbordats

med afseende å ett af dessa fartyg, och för ändringens verkställande

å ytterligare ett vore åtgärd vidtagen. Den borde fördenskull

fortsättas å flere fartyg af denna klass. Men då dessa ändringar, derest

de såsom hittills skulle bekostas från underhållsanslaget, toge allt för

lång tid, måste särskilda anslagsmedel för ändringens verkställande

å flera fartyg på en gång begäras. Den tid syntes ej numera vara så

aflägsen, då ångpannorna å våra äldsta pansarbåtar af l:a klass måste

ersättas med nya. Anskaffningen af sådana kunde icke från det nuvarande,

för öfriga ändamål otillräckliga anslaget till flottans nybyggnad

och underhåll bekostas. Extra ordinarie anslagsmedel måste fördenskull

beräknas äfven för detta behof. Slutligen måste jemväl fasta

minförsvarets behof på enahanda sätt tillgodoses.

På grund häraf har marinförvaltningen alternativt hemstält, det

täcktes Eders Kongl. Maj:t hos nästkommande Riksdag äska för anskaffning

af nyssnämnda materiel m. in. samt för fasta minförsvaret ett

anslag å extra ordinarie stat af 5,900,000 kronor, att utgå under loppet

af två år med hälften under hvartdera, hvilket anslag skulle användas

för anskaffande af eu l:a kl. pansarbåt, sex l:a kl. och en 2:a kl. torpedbåtar

samt af ångpannor i reserv till en l:a kl. pansarbåt, vidare till

ändring af tre st. 3:e kl. pansarbåtar och slutligen till ett belopp af

200,000 kronor för fasta minförsvaret.

Af hvad jag i det föregående anfört lärer framgå, att jag anser

det sålunda af marinförvaltningen alternativt föreslagna sättet för anvisande

af medel till fartygsmaterielens ytterligare stärkande böra nu väljas.

Med afseende på hvad marinförvaltningen föreslagit rörande medlens

användning tillåter jag mig att göra följande erinringar. . Då torpedbåtar

uppträda i divisioner, består en division af fyra l:a klass torpedbåtar

eller af en l:a klass och tre 2:a klass torpedbåtar. Med hänsyn

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Femte hufvudtiteln.

härtill synes det mig lämpligt att, i stället för sex l:a klass torpedbåtar

och en 2:a klass torpedbåt, för hvilka sammanlagda kostnaden beräknats

till 1,551,000 kronor, nu anskaffa fyra l:a klass och fyra 2:a klass

torpedbåtar för en kostnad af 1,504,000 kronor, hvarigenom antalet af

vår flottas torpedbåtar skulle komma att vid slutet af år 1900 uppgå

till 17 af l:a klass och 13 af 2:a klass, af hvilka man skulle erhålla

sju divisioner, och derjemte skulle finnas en torpedbåt af hvardera

klassen i reserv. Erfarenheten så väl hos oss som i främmande mariner

har ådagalagt, att dessa fartyg, vid hvilkas byggande en stor vigt

måste läggas på lätthet i konstruktionen för att kunna erhålla största

möjliga fart, äro ganska ömtåliga och ofta utsatta för maskinhaverier,

så att man, för att ett visst antal af dessa för kustförsvaret så ytterst

vigtiga båtar, såväl af l:a som af 2:a klass, skall kunna i behofvets

stund med säkerhet påräknas, måste tillse, att sådana finnas i reserv

för att kunna hastigt ersätta dem, som behöfva reparation vid verkstad

eller varf. Emot den föreslagna anskaffningen af ångpannor till en l:a

kl. pansarbåt, beräknade att kosta 130,000 kronor, har jag ej något

att erinra. Marinförvaltningen har för ändring af 3 st. 3:e kl. pansarbåtar

beräknat ett kostnadsbelopp af 195,000 kronor, men då ammunitionskostnaden,

som är inbegripen i nämnda belopp och beräknad till

omkring 70,000 kronor, bör därifrån dragas, har ändringskostnaden

blifvit af mig beräknad till endast 125,000 kronor. Beträffande marinförvaltningens

förslag, att inom ofvan angifna summa, 5,900,000 kronor,

skulle för fasta minförsvarets behof afses ett belopp af 200,000 kronor

eller 100,000 kronor för hvartdera af åren 1899 och 1900, anser jag,

att för minväsendet bör, såsom hittills, uppföras ett särskildt anslag,

och kommer jag derför att här nedan göra särskild framställning rörande

minväsendet.

Den l:a kl. pansarbåt, den sjunde i ordningen, som af marinförvaltningen

föreslås till nyanskaffning, har beräknats kosta 3,825,000

kronor, och har den inom marinförvaltningen uppgjorda ritningen till

densamma den 5 sistlidne november vunnit nådig fastställelse. Den

beräknade kostnaden är visserligen högre än den, som de senast kontraherade

l:a kl. pansarbåtarne betinga, men förhöjningen, som hufvudsakligen

förorsakas deraf att prisen på materiel, företrädesvis det

tjockare pansaret, och på arbetet under de senare åren betydligt stegrats,

föranledes äfven i afsevärd mån af förslagen att i kasematten uppställa

ett betydligt starkare och följaktligen dyrare artilleri än hittills der

blifvit ifrågasatt, att utan ändring af fartygstypen tillämpa åtskilliga

den moderna elektriska teknikens förbättringar samt att åt flere af fartygets

vitala delar gifva kraftigare skydd.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Femte hnfvudtiteln.

47

Då det emellertid, i öfverensstämmelse med hvad ofvan blifvit sagdt

med afseende på de fördelar kontinuiteten i arbetet skulle medföra såväl

för kronan som för våra verkstäder, är i bög grad önskvärdt, att man

före utgången af år 1900 kunde få börja arbetet på ytterligare en l:a

kl. pansarbåt, den åttonde, anser jag mig böra hemställa, det täcktes

Eders Kongl. Maj:t vid bestämmande af det belopp, som bör af Riksdagen

begäras såsom extra anslag till anskaffande af krigsfartyg, afse

en summa af 1,000,000 kronor till påbörjande af en dylik båt af samma

slag som den nyss omförmälda, hvartill ritning blifvit faststäld.

De behof, för hvilkas fyllande medel under titeln nyanskaffning af krigs
-

fartygsmateriel således nu böra enligt min åsigt begäras, äro följande:

en l:a kl. pansarbåt ............................................ kr. 3,825,000: —

påbörjande af en l:a kl. pansarbåt.................. » 1,000,000: —

fyra l:a kl. torpedbåtar................................ » 940,000: —•

fyra 2:a » » » 564,000: —

ångpannor i reserv till en l:a kl. pansarbåt » 130,000: —

ändring af tre st. 3:e kl. pansarbåtar............ » 125,000: —

Summa kr. 6,584,000: —

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånighet

hemställa, det täcktes Eders Kongl. Maj:t. föreslå Riksdagen

att till anskaffning af krigsfartygsmateriel bevilja på extra stat, att

utgå under åren 1899 och 1900, ett anslag af 6,584,000 kronor samt

deraf anvisa för år 1899 ett belopp af 3,292,000 kronor.

Nytt skeppsgossefartyg.

Då jag vid behandlingen af de ordinarie anslagen under femte [17.]

hufvudtiteln framhöll lämpligheten af att höja dagaflöningen för skepps- Nytt«kePPsgossarne

och i sammanhang dermed minska skeppsgossekårens num- g°asnfiirtysrnerstyrka,

åberopade jag ett af stationsbefälhafvaren vid flottans station

i Carlskrona afgifvet yttrande i ämnet. I detta yttrande framhölls bland

annat behofvet af ett särskilt exercishus för skeppsgossarne under förutsättning

att skeppsgossekåren skulle komma att uppbringas till den i

stat bestämda nummerstyrkan. Detta behof har vid flere tillfällen blifvit

af stationsmyndigheterna anmäldt, och kostnaden för uppförande af en

sådan byggnad har i det senaste förslaget blifvit upptagen till betydligt

högre belopp än i de föregående förslagen samt beräknats alternativt till

130,000 och 136,000 kronor. Af flere skäl, ej minst med anledning af

de förändrade förhållanden, som på senare tid inträdt beträffande perso
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Femte hufYudtiteln.

nålens vid stationen utbildning, har jag emellertid nu, likasom vid föregående

tillfällen, ej ansett mig böra hos Eders Kongl. Maj:t föreslå anslags

begärande för ytterligare ett exercishus i Carlskrona. Enligt stationsbefälhafvarens

jemväl yttrade mening, hvilken jag i denna del biträder,

kan också ett sådant utan nämnvärd olägenhet tills vidare undvaras,

om skeppsgossekåren minskas till 320 nummer.

Stationsbefälhafvaren har derjemte framhållit, att, derest nummerstyrkan

skulle uppbringas till den i stat bestämda af 400 man, den för

gossarnes öfning till sjös erforderliga materielen behöfde tillökning

med flere fartyg af Najadens och Gladans cert. Behofvet af ökning

i denna materiel framträder emellertid mycket starkt äfven under nuvarande

förhållanden, då antalet skeppsgossar betydligt understiger 400,

och anskaffningen af ett dylikt fartyg kan ej undanskjutas, äfven om

skeppsgossarnes antal bestämmes till 320, såvida kåren, hvilken är afsedd

att företrädesvis lemna ämnen till flottans underofficerare, skall

erhålla den sjömansutbildning, som den med afseende derpå bör och

behöfver erhålla.

De fartyg, som för närvarande användas för skeppsgossarnes öfningar,

aro skeppet. Najaden samt briggarna Gladan, Falken, Skirner

och Snappopp. En del af denna fartygsmateriel, som är ansedd för

skeppsgossarnes öfning till sjös, den vigtigaste för deras utbildning,

är, efter hvad en längre tids erfarenhet visat, olämplig och kan ej på

långt när göra den nytta, som motsvarar kostnaden för dess användande.

Briggarna Snappopp och Skirner äro de äldsta och minsta

bland ifrågavarande fartyg. De byggdes, den förra år 1860 och den

sistnämnda år 1867, då gossarnes antagningsålder var bestämd till 13

å 14 år och navigeringen i allmänhet inskränkte sig till Carlskrona

redd och närgränsande vatten. Under det att Gladan till följd af sin

storlek och sin sjöduglighet har kunnat företaga längre seglingar i

Östersjön och Kattegat under större delen af sommaren och derigenom

förskaffa gossarne verklig öfning i sjömansyrket, hafva deremot de

mindre briggarne hufvudsakligen uppehållit sig i trakten af Carlskrona,

och då de någon gång under högsommaren fått göra en utflykt till

Öresund eller någon hamn vid östra kusten för att låta gossarne få

någon föreställning om lifvet ombord utanför hamnen, hafva de små

dimensionerna på dessa fartyg, å hvilka chefen är afsedd att vara den

ende officeren ombord, gjort öfningarna ombord i hög grad beroende

af väderleken och stundom, vid till sjös inträffande mindre gynsamt

väder, gifvit anledning till svårigheter af flera slag, som med ett mera

sjödugligt fartyg ej behöft befaras.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Femte liufvudtitelu.

49

Briggarna Snappopp och Skirner äfvensom i viss mån den år 1877

byggda briggen Falken äro äfven i andra afseenden olämpliga för skeppsgossarnes

öfningar. Det ringa utrymme, som å dem finnes för förvaring

af dricksvatten, hindrar i sin mån deras användning för längre

resor. All materiel ombord å dem har alldeles för små dimensioner

och är för lätt för att vara lämplig vid öfning af ynglingar om 16—

18 års ålder. Vistandet ombord å dessa fartyg, hvilkas trossbotten bär

en höjd af endast 1,48 meter under däcksbalkarna, måste för besättningen

medföra flera obehag, och ett sådant förhållande står ej i öfverensstämmelse

med de anordningar, som numera i allmänhet träffas för

kronans manskap.

Önskvärdheten af en mera utsträckt öfning till sjös, såsom grundläggande

för den följande sjömansutbildningen, har allt mera klart framträdt

under de senare åren. Under år 1897 har man kunnat iakttaga

fördelen af en sådan utsträckt öfning, i det att det nämnda år färdigbygda

öfningsskeppet Najaden dertill lemnat tillfälle för de 100 gossar,

som rymmas å detta fartyg. Jemte det att gossarne gjorts förtrogna

med tjensten till sjös, hafva öfningarna ombord å Najaden, Gladan och

Falken kunnat under navigeringen ledas af afdelningschefen och derigenom

blifvit mera systematiskt ordnade, på samma gång de kunnat

göras mera omfattande och omvexlande. Vid samfäld öfning af flere

gossar kan också täflan mellan de öfvade medföra en gyusammare

verkan, än om smärre afdelningar måste uteslutande öfvas hvar för sig,

hvarjemte de så vigtiga signaleringsöfningarna kunna bättre tillgodoses.

Häraf framgår, huru vigtigt för skeppsgossarnes rätta utbildning

det är, att den nyssnämnda förbättringen i öfningen till sjös måtte

tillgodokomma så stor del af kåren som möjligt. Nödvändigheten af

verklig sjöuppfostran äfven för en nutida örlogsmatros gör sig ju

gällande inom alla mariner. Fn sådan uppfostran bibringas utan tvifvel

bäst på ett segelfartyg, isynnerhet när den är begränsad till så

kort tid som hos oss. Till följd af de förändringar, som sjökrigsmaterielen

i senare tider undergått, hafva också vilkoren för personalens

öfvande på densamma i väsentlig mån förändrats, och det har

derigenom inträffat, att tiden för verklig öfning till sjös för flertalet af

flottans manskap inskränkes till omkring sex veckor årligen under de s. k.

eskaderöfningarne, hvilket är så mycket mera betänkligt, som ju många

bland de vid sjömanskåren för tre år antagne aldrig varit till sjös före

antagningen. Hafva således de för det egentliga sjömansyrket nödiga

egenskaperna icke blifvit, åtminstone i någon mån, förut förvärfvade,

torde de icke hos många kunna framkallas genom de en kort tid påBih.

till liiksd. Blot. 181)8. 1 Sami. 1 A/d. 1 lliift. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Femte hufvudtiteln.

gående öfningarna längs våra kuster och i våra skärgårdar, hvarest de

årliga eskaderöfningarna hufvudsakligen utföras, dels emedan vår materiel

egentligen är afsedd att der användas och dels emedan öfningsanslaget

ej medgifver dessa öfningars utsträckning under längre tid.

På den öfningsresa till aflägsnare farvatten, som ett fartyg årligen

plägar företaga, kan endast en jemförelsevis liten del af sjömanskårens

manskap öfvas. Det torde derför vara stora skäl att söka begagna

hvarje utväg, som bidrager till att förekomma, att de oeftergifliga, hos

den svenske örlogsmatrosen förr befintliga och med rätta så högt uppskattade

sjömansegenskaperna hädanefter skulle komma att alltför mycket

saknas.

En sådan utväg finnes uti ett ändamålsenligt anordnande af skeppsgossekårens

öfning på sjön, enär gossarne enligt nu gällande bestämmelser

skola vara omkring 16 år gamla och således böra anses fullt

mottagliga för den praktiska undervisning i sjömansyrket, som genom

öfningarna ombord bibringas dem. Men för att det åsyftade ändamålet

skall uuder deras omkring 2-åriga anställning vid kåren kunna vinnas,

erfordras äfven en tillräcklig och med afseende på sin beskaffenhet

tillfredsställande materiel.

Jag har redan i det föregående framhållit, hurusom briggarne

Snappopp och Skirner ingalunda motsvara de fordringar, som kunna

och böra ställas på eu dylik materiel. De befinna sig derjemte för närvarande

i ett skick, som, derest de fortfarande skola för öfningarna

användas, kräfver en rätt afsevärd kostnad för deras iståndsättande.

De öfriga öfningsfartygen lemna utrymme, Najaden för 100, Gladan för

78 och Falken för 54 gossar. För att de återstående gossarne, hvilkas

antal, om sammanlagda nummerstyrkan nedsättes till 320, skulle utgöra

88, skola kunna begagna sommaren till sjömansutbildning, erfordras

således ytterligare ett öfningsfartyg.

Marinförvaltningen gjorde redan i embetsskrifvelse den 11 december

1896 framställning om anslag för byggande af ett nytt öfningsfartyg

af Najadens cert, dervid förvaltningen framhöll, hurusom Najaden

kunnat byggas derigenom att under flere år medel af ordinarie

anslaget till flottans nybyggnad och underhåll blifvit för detta byggnadsföretag

afsätta, men att berörda anslags ställning då mera icke

medgåfve att från detsamma anvisa den för ett nytt öfningsfartyg beräknade

kostnadssumma, äfven om den fördelades på ett flertal år.

Jag ansåg mig emellertid icke då böra föreslå Eders Kongl. Maj:t att göra

framställning i ämnet till Riksdagen, dels emedan Najaden då ännu

icke varit använd och man följaktligen icke hade full erfarenhet om

s. 51 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtlteln.

51

dess lämplighet och dels med hänsyn till betydenheten af öfriga anslagskraf,

som måste framställas till 1897 års riksdag.

Sedan, på sätt jag i det föregående framhållit, Najadens användande

såsom öfningsfartyg visat ett särdeles gynsamt resultat, anhåller

jag att nu få fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet på behofvet.

af ett extra anslag för ifrågavarande ändamål. Varfschefen vid

flottans station i Carlskrona, hvarest Najaden bygts och ett nytt öfningsfartyg,

derest anslag dertill beviljas, jemväl lärer böra byggas,

har inlemna! infordrade uppgifter rörande kostnaden dels för briggarne

Skirners och Snappopps försättande i tjenstdugligt skick och dels för

byggande af ett nytt fartyg af hufvudsakligen samma beskaffenhet som

Najaden. För nyssnämnda briggars iståndsättande skulle enligt varfsmyndiglieternas

beräkning erfordras en summa af 27,600 kronor; och

har af samma myndigheter kostnaden för ett nytt skeppsgossefartyg

lika med Najaden beräknats uppgå till 184,204 kronor, om det bygges

af trä, och till 159,304 kronor, om det bygges af stål.

Härvid är att märka, att det iståndsättande af briggarne Snappopp

och Skirner, som skulle kunna verkställas för berörda summa af 27,600

kronor, ingalunda skulle medföra undanrödjande af de olägenheter vid

användande! af dessa fartyg, hvilka jag förut framhållit. Med hänsyn

härtill kan jag ej finna det vara förenligt med klok omtanke om flottans

utveckling, att på dessa föråldrade små fartyg, hvilkas deplacement är

mindre än de senast bygda l:a kl. torpedbåtarnes, nedlägga en sådan

reparationskostnad.

Deremot anser jag på de skäl, jag tillåtit mig framhålla, och då det

ordinarie nybyggnads- och underhållsanslaget icke kan för ändamålet

anlitas, att särskildt extra anslag bör hos Riksdagen begäras till ett

nytt öfningsfartyg för skeppsgossar, hvilket, om det bygges af stål, kan

anskaffas för en kostnad af i jemn! tal 160,000 kronor; och hemställer jag

derför i underdånighet, det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen

att för anskaffande af ett nytt skeppsgossefartyg bevilja på extra

stat för år 1899 ett anslag å 160,000 kronor.

Kostnaden för l:a kl. pansarbåten Odens nybyggnad.

Uti underdånig skrifvelse den 12 november 1897 har marinförvaltningen

anfört följande.

Då marinförvaltningen uppgjorde den beräkning af kostnaderna för

l:a kl. pansarbåten Odens anskaffande, som jemte ritningar till samma

[18.]

Kostnaden

för l:a kl.

pansarbåten

Odena nybyggnad.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Femte hufvndtiteln.

fartyg med skrifvelse den 24 mars 1894 öfverlemnades till chefen för

sjöförsvarsdepartementet, hade man vid beräkning af kostnaden för den

vertikala bepansringsmaterielen jemte tillbehör och tak till styrtornet

för det nya pansarfartyget utgått från det medelpris, hvilket motsvarande

materiel för den näst förut anskaffade pansarbåten, Thule, betingat,

enär tillförlitlig prisuppgift icke kunde af pansartillverkare erhållas

vid annat tillfälle än då omedelbar beställning förelåge.

Detta medelpris grundade sig på förhållandena år 1891, då bepansringsmaterielen

till sistnämnda fartyg anskaffades. I enlighet härmed

beräknades kostnaden för enahanda materiel för pansarbåten Oden

till 729,679 kronor. Sistberörda materiel blef emellertid icke bestäld

förr än år 1895. Väl hade Riksdagen för år 1894 beviljat till byggande

af den nya pansarbåten ett anslag af 1,090,000 kronor, men detta

togs helt och hållet i anspråk för sjelfva fartygsskrofvet, om hvars

levererande aftal den 9 augusti 1894 träffades med Bergsunds mekaniska

verkstads aktiebolag och hvarför kostnaden uppgick till inemot

1,500,000 kronor. År 1894 beviljade Riksdagen för fortsättande af

pansarbåtens nybyggnad 1,500,000 kronor, men detta anslag blef ej

tillgängligt förr än år 1895. Då sistnämnda år, således nära fyra år

efter det motsvarande beställning gjordes för Thule, bepansringsmaterielen

för det nya fartyget skulle anskaffas, visade sig, att prisen å dylik

materiel stigit så, att för den bestälda materielen till Oden måste utfästas

en betalning till vederbörande tillverkare af tillhopa 812,332

kronor 7 öre, eller utöfver beräknade 729,679 kronor ett belopp af

82,653 kronor 7 öre.

Med stöd af den erfarenhet, som i senaste krig mellan Kina och

Japan vunnits om eldfarligheten af den dittills brukliga träinredningen

i krigsfartyg, beslöt marin förvaltningen den 26 juli 1895 att, så långt

sådant funnes lämpligt, vid inredningen af Oden använda jern i stället

för trä äfvensom i öfrigt inskränka användningen af brännbara materialier

uti fartyget. Detta medförde utöfver den med Bergsunds verkstad

redan kontraherade leveranssumman för fartygsskrofvet en kostnad

af 32,500 kronor.

Då marinförvaltningens bemödanden att i andra hänseenden inskränka

utgifterna för fartygsbyggnaden för att derigenom kunna i någon

mån betäcka den af nu nämnda orsaker vållade ökning af kostnaderna,

icke medfört afsedt resultat, har marinförvaltningen funnit sig

nödsakad att hos Eders Kongl. Maj:t anhålla om vidtagande af åtgärd

till beredande af medel att täcka ifrågavarande utgiftsbelopp, sammanlagdt

115,153 kronor 7 öre, eller i rundt tal 115,000 kronor.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Femte hufvndtiteln.

53

Enär å de under femte hufvudtiteln anvisade anslag icke finnas

medel, som kunna tagas i anspråk för täckande af omförmälda ökade

utgift, som vid det ursprungliga kostnadsförslagets uppgörande icke

kunde förutses, får jag, lika med marinförvaltningen, underdånigst hemställa,

det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen

att för fyllande af kostnaden för l:a kl. pansarbåten Odens nybyggnad

anvisa på extra stat för är 1899 ett belopp af 115,000 kronor.

Artilleri- och torpedmateriel m. m.

Stationsbefälhafvaren vid flottans station i Carlskrona har i den af [19—24.]

honom såsom öfverkommendant för sjöbefästningarna vid stationen afgifna

rapport öfver verkstäld inspektion af försvarsverken derstädes riei m. m.

erinrat om behofvet af röksvagt krut för fästningen Kungsholmens alla

kanoner.

Marinförvaltningen anser emellertid, att anskaffningen af sådant

krut, hvars tillverkningspris ännu är mycket högt, bör tills vidare afse

endast fästningens kraftigaste pjeser, 3 st. 24 cm. kanoner, som äro af

nyare konstruktion. En utredning af stridsladdningar till dessa kanoner

kunde för närvarande ej beräknas lägre än till CO,750 kronor, hvarförutom

10,000 kronor erfordrades för de försök, som för bestämmande

af krutets storlek och laddningens vigt för olika kalibrar måste utföras.

Vidare har marinförvaltningen erinrat, att Eders Kongl. Maj:t till

sistlidne års riksdag gjorde framställning om anvisande af 115,000

kronor till anskaffning af kanoner i reserv för flottans fartyg, men att

Riksdagen med hänsyn till andra anslagsbehof under femte hufvudtiteln,

som syntes Riksdagen mer angelägna att tillgodose än det ifrågavarande,

ansett att för omförmälda anskaffning icke borde anslås högre

belopp än 50,000 kronor för år 1898, hvadan Riksdagen på extra stat

för nämnda år anvisade endast sistberörda belopp. Under åberopande

af hvad förut blifvit i detta ärende anfördt, föreslår marinförvaltningen,

att det för ändamålet ytterligare erforderliga beloppet 65,000 kronor

måtte af Riksdagen äskas.

Behofvet af sådan ammunition för stridsfartyg en, som utgör den

för dem faststälda 2:dra utredningen, för anskaffning hvaraf medel icke

inberäknats i fartygens nybyggnadsanslag och till hvilken ej heller den

ersättning, som från öfningsanslaget utbetalas för konsumerad ammuni
-

tion, lemnar

tillgång, framhölls af

marinförvaltningen redan

dess

underdåniga skrifvelse den 18 september 1896, deri förvaltningen till
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Femte hufYudtiteln.

lika anförde, att för de till nybyggnad anbefalda stridsfartyg, hvilka

under år 1898 förväntades blifva färdiga, en 2:a utredning artilleriammunition

erfordrades och kostade 342,000 kronor, hvilket belopp emellertid,

enligt förvaltningens förslag, skulle fördelas på två år, och anslagsbehofvet

i denna del för år 1898 alltså upptagas till 171,000

kronor. Eders Kongl. Maj:t, som ansåg detta belopp kunna ytterligare

nedsättas, äskade för ändamålet af sistlidne års riksdag 86,000 kronor.

Denna framställning blef emellertid ej bifallen af Riksdagen, som ansåg

att med anskaffningen kunde för det dåvarande anstå. Då således behofvet

qvarstår oförminskadt, har marinförvaltningen hemstält om anvisande

af 171,000 kronor för ifrågavarande ändamål.

Till ersättning af förbrukadt krut erfordras enligt anmälan af marinförvaltningen

36,000 kronor.

Marinförvaltningen har jemväl anmält, att för torpedbåtarna funnes

för närvarande i förråd ej mera än en utredning af torpeder, ehuru

utredningsreglementet upptoge två utredningar för dessa fartyg. Då

erfarenheten gifvit vid handen, att en reservutredning af denna materiel

vore väl behöflig, kunde, enligt förvaltningens åsigt, anskaffningen deraf

ej längre uppskjutas. För att hittills byggda eller under byggnad

varande torpedbåtar skulle erhålla 2 utredningar torpeder, erfordrades

24 st. torpeder, och då, enligt anmälan af varfschefen i Carl skrona, en

38 cm. torped gått förlorad, utgjorde sammanlagda behofvet af torpeder

således 25 st., hvilka med tillhörande laddningar samt besigtnings- och

transportkostnader beräknades kosta 197,500 kronor, om hvilkas anvisande

på extra stat för år 1899 marinförvaltningen ansåge framställning

böra göras.

Slutligen har marinförvaltningen anmält behofvet af medel för

anskaffning af bomullskrut och för anställande af skjutförsök.

Enligt marinförvaltningens på nu anförda grunder stödda förslag

skulle behofvet af extra anslag för år 1899 till artilleri- och torpedmateriel

utgöra:

För sjöbefästningarne:

till anskaffning af röksvagt krut.................................. kronor 70,750: —

För fartygen:

till anskaffning af kanoner i reserv............................. » 65,000: —

» » d artilleriammunition.......................... » 171,000: —

s. 55 Kontrollera mot PDF

Femte kufrudtiteln.

55

till ersättning af förbrukadt kanonkrut........................ kronor 36,000: —

» anskaffning af 25 st. 38 cm. torpeder m. m....... » 197,500: —

» » » bomullskrut ...................................... » 2,500: —

» anställande af skjutförsök....................................... » 10,000: —

Hvad nu beträffar frågan om anskaffning af kanoner i reserv för

flottans fartyg torde jag få hänvisa till den utredning i ämnet, som

förekommer i statsrådsprotokollet den 14 januari 1897 och bär endast

tillägga att, med fästadt afseende på det med tillkomsten af de nya

fartygen betydligt ökade antalet af i bruk varande kanoner, klok omtanke

synes bjuda att ej uppskjuta med anskaffningen af nu ifrågavarande,

för vidmakthållande af fartygens stridsduglighet så nödvändiga

pjeser. Det begärda beloppet, 65,000 kr., utgör, såsom af marinförvaltningens

här ofvan lemnade redogörelse framgår, skillnaden mellan

hvad af 1897 års riksdag äskades eller 115,000 kr. och den summa af

50,000 kr., hvartill Riksdagen, med hänsyn till andra anslagsbehof

under femte hufvudtiteln, ansåg den begärda anvisningen till ifrågavarande

ändamål böra för år 1898 begränsas.

I fråga om behof vet af ammunition för stridsfartyg en lärer det endast

behöfva framhållas, hurusom införandet af det snabbskjutande artilleriet

medfört nödvändigheten af betydligt rikligare tillgång än förr på ammunition,

hvaraf en utredning eller den qvantitet, som, beroende af vigt och

utrymme ombord, medföres på ett fartyg, vid hastig eldgifning kan inom

en jemförelsevis ganska kort tid förbrukas. Derför måste stationernas

förråd vara väl försedda med ammunition till snabbskjutande pjeser, helst

som dessa förråd icke kunna kompletteras vid en hastig mobilisering,

enär anskaffning af krut och projektiler till behöflig mängd förutsätter

en tillverkningstid af flera månader, och, beträffande särskilt de större

snabbskjutande kanonernas patronhylsor, hvilka, äfven de, kräfva lång

tillverkningstid, dessa hvarken kunna beställas inom landet eller, såsom

varande krigskontraband, i krigstid införas. Vid senaste riksdag, då

det begärda anslaget till ammunition ej blef beviljadt, framhölls äfven

behofvet af att ett följande år begära ett än större anslagsbelopp för

att de fartyg, som afsåges att blifva färdiga under år 1898, skulle, åtminstone

till en del, få sitt behof af ammunition fyldt; och finner jag

mig, på grund af det nu anförda, böra understödja marinförvaltningens

framställning i ämnet.

Angående ersättning af förbrukadt kanonkrut får jag erinra, att, på

grund af anvisade extra anslag, ett belopp af omkring 18,000 kronor

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Femte liufvudtiteln.

årligen kunnat för - ändamålet afses under de senare åren. Till sistförfluten

års riksdag blef emellertid, med anledning deraf att krutförrådens

ställning syntes hafva blifvit i någon mån förbättrad, icke någon

framställning i ämnet gjord. Nu har likväl visat sig att brist i förråden

förefinnes, till hvars utjemnande extra anslag måste begäras till belopp,

som af marinförvaltningen upptagits till 36,000 kr. och hvaremot jag

icke har något att erinra.

Vidkommande anskaffning af en andra utredning torpeder, hvarför

kostnaden beräknats till 197,500 kr., torde denna anskaffning kunna

utan nämnvärd olägenhet fördelas på tvänne år och anslagsbehofvet i

denna del för år 1899 böra upptagas till 96,000 kronor.

I afseende å marinförvaltningens framställningar rörande anskaffning

af röksvagt krut och anställande af skjutförsök har jag icke något

att erinra, hvaremot jag finner den ifrågasatta anskaffningen af bomidlskrut

kunna tills vidare anstå.

På grund af hvad nu blifvit anfördt, hemställer jag, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1899 anvisa

a) till anskaffning af röksvagt krut.................. kr. 70,750: —

b) )) kanoner i reserv för flottans fartyg ... » 65,000: —

c) » artilleriammunition..................................... » 171,000: —

d) » ersättning af förbrukadt kanonkrut .. . » 36,000: —

e) » anskaffning af torpeder in. m............... » 96,000: —

f) » anställande af skjutförsök........................ » 10,000: —

Ny docka i Carlskrona.

Till byggande af, ny docka i Carlskrona beviljade 1897 års riksdag

uppå Eders Kongl. Maj:ts förslag 475,000 kronor och anvisade

deraf på extra stat för år 1898 ett belopp af 150,000 kronor.

Jag får nu hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen

äska anvisande jemväl på extra stat för år 1899 af 150,000 kronor till

ifrågavarande ändamål.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Femte lmfvudtiteln.

57

Förrådshus för fasta minförsvaret och inredning af förråd

för torpeder i Carlskrona.

För detta ändamål beviljade sistlidna års riksdag 80,000 kr. samt

anvisade deraf på extra stat för år 1898 40,000 kronor; och. får jag

underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen

begära anvisande å extra stat för år 1899 af återstående 40,000 kronor.

Förrådshus för bomullskrut m. m. vid Carlskrona.

Då jag den 13 januari 1896 inför Eders Kongl. Maj:t anmälde

frågan om ''reglering af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel

för år 1897, yttrade jag beträffande ifrågavarande byggnadsföretag,

bland annat, följande:

»Behofvet af ett förrådshus för bomullskrut vid flottans station i

Carlskrona har redan länge varit insedt och af stationsmyndigheterna

vid flera tillfällen blifvit framhållet. Det nu å Drottningskär befintliga

bomullskrutförrådet innebär en verklig fara icke blott för den närliggande,

tätt bebygda delen af Aspö utan äfven för fästningen Kungsholmen.

Genom marinförvaltningens försorg har numera en fullständig

utredning skett rörande såväl lämpligaste platsen för ett nytt kruthus

som ock kostnaderna för en dylik anläggning.

Hvad platsen angår hade visserligen varit önskvärdt, att för anläggningen

kunnat begagnas någon kronan tillhörig holme i Carlskrona

skärgård, hvarigenom särskild kostnad för sjelfva platsens förvärfvande

kunnat undvikas. Men vid den af cheferne för ingeniör- och mindepartementen

vid nämnda station i sådant afseende verkstälda undersökning

har utrönts, att någon för ändamålet fullt lämplig plats icke

finnes inom det kronan tillhöriga område. Deremot hafva bemälde

chefer ansett, att en inom Förkärla socken belägen, under Tro mtö fideikommissegendom

hörande holme, benämnd Ifö, vore i alla afseenden

synnerligen tjenlig för uppförande af förrådshus för bomullskrut och

laddade handminor. Genom anläggning af en brygga utaf föreslagen

beskaffenhet erhålles en vid hvilka vindförhållanden som helst god

tilläggningsplats för minbåtar och kruttransportfartyg. De för förrådshusen

afsedda platserna å holmen äro belägna på ett afstånd af mera

Bill. till Eiksd. Hot. 1SU8. 1 Samt. I Åfd. 1 Haft. 8

[26.]

Förrådshus

för fasta minförsvaret

m. m.

i Carlskrona.

[27.]

Förrådshus

för bomullskrut

m. m. vid

Carlskrona.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Femte hufvudttteln.

än 4,5 kilometer från Carlskrona stad och varf. Slutligen erbjuder

holmens läge den synnerligen beaktansvärda fördel, att förrådshusen

kunna å densamma så förläggas, att intet af dem blir synligt från utom

sjöbefästningarna varande fartyg.

Innehafvaren af Tromtö fideikommissegendom har förklarat sig

villig att — under förutsättning att nådigt samtycke dertill i vederbörlig

ordning meddelas — för all framtid afstå eganderätten till holmen

mot en köpeskilling af 10,000 kronor eller ock för en tid af 50

år till kronan upplåta nyttjanderätt till densamma mot en årlig afgäld

af 400 kronor.

Till de byggnader och öfriga anläggningar, som skulle vara för

ifrågavarande ändamål behöfliga, hafva cheferna för ingeniör- och mindepartementen

vid stationen uppgjort ritningar och kostnadsförslag. Det

sistnämnda upptager för

förrådshus för bomullskrut ...................................

........................ 12,200

—

» » laddade handminor........................

......................* 3,600

—

laddhus.................................................................

......................... 1,600

—

vaktarebostad ..........................................................

........................ 9,170

—

uthusbyggnad...........................................................

........................ 720

—

frostfri källare för tvåledare .................................

....................... 1,370

—

källare för reageradt bomullskrut.........................

........................ 670

åskledare för bomullskrutförrådet ......................

......................... 940

—

spårväg .....................................................................

........................ 2,900

—

två skyddsvallar......................................................

......................... 1,100

—

brygga och utfyllning ..........................................

........................ 5,900

—

Summa 40,170: —

I enlighet härmed gjordes framställning i ämnet till 1896 års

riksdag.

Riksdagens statsutskott hemställde, att framställningen ej måtte af

Riksdagen bifallas, och anförde såsom skäl för denna sin hemställan, att

kostnaderna för anläggningen synts utskottet såväl i afseende å jordlösen

som byggnader för höga och att följaktligen ytterligare utredning

i ärendet vore erforderlig. Emot utskottets hemställan anfördes reservation

af åtskilliga dess ledamöter, hvilka ansågo, att utskottets yttrande

och förslag bort hafva följande lydelse: »Med afseende å hvad i ärendet

förekommit, har utskottet funnit ifrågavarande anläggning af behofvet

påkallad. Som emellertid den uppgjorda kostnadsberäkningen synts

utskottet väl hög, isynnerhet hvad den afser kostnaden för vaktarebostad

samt för brygga, har utskottet ansett det äskade anslaget kunna

s. 59 Kontrollera mot PDF

FéiÄte hnfviidtitéln.

59

utan olägenhet minskas till 45,000 kr., hvarför utskottet hemställer, att

Riksdagen må till förrådshus för bomullskrut m. m. i Carlskrona på

extra stat för 1897 anvisa 45,000 kronor.» Denna reservation godkändes

af Riksdagens Första Kammare, medan deremot Andra Kammaren

biföll utskottets hemställan, i enlighet hvarmed ock Riksdagen

efter gemensam votering mellan Kamrarne fattade sitt beslut, hvadan

alltså framställningen ej bifölls.

Då emellertid behofvet af ifrågavarande förrådshus fortfarande

gjorde sig i hög grad gällande, ingingo cheferna för Carlskrona stations-,

min- och ingeniördepartement till varfschefen derstädes med en

gemensam skrifvelse, deri de framhöllo bristfälligheten och faran af de

nuvarande anordningarne vid stationen för b om ullskrutets förvaring,

i det hela den deraf vid stationen befintliga tillgången kunde genom

eu enda olyckshändelse vid detta sprängämnes behandling eller genom

direkt beskjutning från en utanför fästningarne varande fiende bringas

till gemensam explosion, hvarvid bemälde chefen tillika anförde, att,

hvad beträffade platsen för ifrågavarande anläggning, någon lämpligare

plats icke funnes än Ifön, der bomullskrutförrådet komme att ligga på

tillräckligt långt afstånd från andra sprängämnesförråd, för att en explosion

af det ena icke också skulle medföra fara för det andra.

Varfschefen hänsköt frågan till marinförvaltningen, som nu i sin

underdåniga skrifvelse den 22 september 1897 anfört att embetsverket

för afhjelpande af det allt mer och mer trängande behofvet af förrådshus

såväl för bomullskrut som för laddade minor icke hade annat förslag att

göra än det, som af embetsverket framställa och motiverats i dess skrifvelse

den 17 september 1895, angående utgifterna under riksstatens femte

hufvudtitel för år 1897, med vid samma skrifvelse fogade ritningar och

kostnadsförslag, och hvilket marinförvaltningens förslag afsåg förrådshusens

anläggande å Ifön under Tromtö fideikommiss i Förkärla socken.

Fördenskull har marinförvaltningen, med åberopande såväl af hvad

embetsverket i nyssberörda skrifvelse i ämnet anfört som af ofvannämnde

departementschefers yttrande, liemstält, att hos Riksdagen måtte äskas

ett extra anslag för år 1899

dels till förvärfvande af Ifön å ................................. kr. 10,000: —

och dels till anläggning derstädes af förrådshus för bomullskrut

och för laddade handminor, laddhus, vaktarebostad

med uthus, frostfri källare för tvåledarekabel, förrådshus

för reagerande bomullskrut, åskledare, spårväg,

skyddsvallar och brygga å...................................................... » 40,170: —

eller å tillhopa kr. 50,170: —.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Femte hufyudtiteln.

[28.]

Minväsendet.

[29.]

Beklädnad åt

sjöbevärigen.

Då af den i ärendet förebragta utredning torde framgå, att frågan

om anläggning af förrådshus för bomullskrut m. m. vid Carlskrona

station icke kan utan synnerlig olägenhet och verklig fara längre undanskjutas,

och då, enligt hvad chefen för marinförvaltningens minafdelning

i en till mig afgifven promemoria meddelat, den beräknade anläggningskostnaden

40,170 kronor icke kan i något hänseende nedbringas, får

jag, enär, oaktadt förnyade undersökningar egt rum, annan lämplig

plats än Ifö för ifrågavarande anläggning ej stått att finna, i underdånighet

hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1899 bevilja dels till förvärfvande af holmen

Ifö 10,000 kronor och dels till anordnande derstädes af förrådshus

för bomullskrut m. m. i hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjorda

ritningar och kostnadsförslag 40,170 kronor eller tillhopa 50,170 kronor.

Minväsendet.

Sedan det på extra stat uppförda anslag till minväsendet under en

längre följd af år utgått med 100,000 kronor årligen, blef detta anslag

vid 1894 års riksdag nedsatt till 75,000 kronor och har sedermera förblifvit

vid detta belopp. Uti mina anföranden till statsrådsprotokollet

den 13 januari 1896 och den 14 januari 1897 har jag redan framhållit

såväl orsakerna till den nedsättning i anslagsbeloppet, jag år 1894

ansåg mig kunna för år 1895 föreslå, som ock de skäl, hvilka kräfva

anslagets återupptagande till det högre beloppet. Jag torde derför, till

undvikande af vidlyftighet i framställningen, få hänvisa till mina ofvan

åberopade uttalanden till statsrådsprotokollet, hvarvid jag likväl anser

mig böra ytterligare påpeka, att, genom anslagets bibehållande vid det

lägre beloppet under de tvänne sistförflutna åren, behofvet af anslagets

förhöjning nu blifvit så mycket större; och får jag derför hemställa, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1899 bevilja till minväsendet ett anslag af

100,000 kronor.

Beklädnad åt sjöbeväringen.

Enligt hvad marinförvaltningen i skrifvelse den 17 september 1895

upplyst, utgjorde totalbehofvet af beklädnad för sjöbeväringen under

sjötjenstgöring.................................................................................. 4,782 ställ.

Transport 4,782 ställ.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

61

Transport 4,782 ställ.

Vid ingången af år 1897 funnos, enligt anmälan af

marinförvaltningen i skrifvelse den 10 september samma

ar ..

Under år 1897 hade för anvisade 92,000

kronor dels anskaffats och dels genom användande

af i förråden befintliga öfverskottspersedlar

tillkommit, i stället för beräknade 750 ställ,

sammanlagdt ..............................................................•••

1,276 ställ.

954

2,230

2,552 ställ.

75b

1,802 »

hvadan återstående behofvet utgjorde...................................

Vid senaste riksdag äskade Eders Kongl. Maj:t för

ifrågavarande ändamål 105,500 kronor, hvarmed beräknats

att kunna anskaffas under år 1898 dels.....................................

dels ock åt 200 man tilläggspersedlar för eldare under sjötjenstgöring.

Beloppet beviljades af Riksdagen, hvadan vid 1899 års

ingång återstående behofvet skulle utgöra.................................

jemte tilläggspersedlar för eldare åt ytterligare 340 man.

I sin ofvanberörda skrifvelse af den 10 september 1897 erinrar

marinförvaltningen, att vid beviljande af förberörda anslag af 105,500

kronor Riksdagen uttalade dels den förmodan att omsättning af de i

förråden befintliga beklädnadspersedlar egde rum till förekommande af

skada genom långvarig magasinering, dels att, derest den i statsrådsprotokollet

omförmälda bristen af beklädnad för sjöbeväringen sedermera

skulle fyllas, eu fullständigare utredning af behofvet borde föregå

framställning derom. Marin förvaltningen fann sig med anledning deraf

böra meddela, att redan innan berörda uttalande skedde i Riksdagens

skrifvelse den 12 maj 1897, hade förvaltningen genom skrifvelse den

5 derförutgångne mars meddelat stationsbefälhafvarne föreskrifter i syfte

att vinna en hastigare omsättning i sjöbeväringens beklädnadsförråd,

samt att angående behofvet af beklädnad för sjöbeväringen annan utredning

icke kunde förebringas än den, marinförvaltningen i sin underdåniga

skrifvelse den 17 september 1895 åberopat, eller att behofvet

beräknats i enlighet med de från chefen för flottans stab erhallna beräkningar

af det antal värnpligtige, som vid mobilisering erfordrades

för bemanning af flottans fartyg.

Marinförvaltningen, som anser, att fyllandet af det återstående behofvet

af ifrågavarande beklädnad utan olägenhet kan fördelas på två år,

hemställer derför om äskande för år 1899 af ett extra anslag af 105,500

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 féöité htifVudtttelh.

kronor, för hvilket belopp skulle kunna ytterligare beklädas 750 man värnpligtig6

samt dessutom anskaffas tilläggspersedlar för eldare under

sjötjenstgöring för 200 man.

_ Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt och då den

angifna bristen i beklädnad åt sjöbeväringen nödvändigtvis bor snarast

möjligt fyllas och ett särskildt anslag derför är erforderligt, får jag

underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1899 anvisa 105,500 kronor till beklädnad

för sjöbeväringen.

Anskaffning af ytterligare beklädnads- m. fl. persedlar för

värnpligtige vid Carlskrona artillerikår.

[SO.]

Beklädnadsrn.

fl. persedlar

för värnpligtige

vid

Carlskrona

artillerikår.

Hos marinförvaltningen har chefen för Carlskrona artillerikår, med

anmälan att för 500 man värnpligtige vid kåren anskaffats beklädnadsoch

remtvgspersedlar enligt faststäld stat, anhållit, att för nämnde värnpligtige

måtte få anskaffas ännu felande utredningspersedlar, nemligen:

ränsel med lyftrem ............................................................................. sp 500

mattornist med rem............................................................................... » 500

kokkärl..................................................................................................... » 500

samt att för berörda anskaffning måtte anvisas ett belopp af 11,000

kronor.

Uti en sedermera till marinförvaltningen afbiten skrifvelse har bemälde

chef — under anförande att enligt mobiliseringsplanen det för

Carlskrona befästningar erforderliga antalet beväringsmän, som skulle utbildas

till fästningstjenst, uppginge till 1,200 samt att med hänsyn till

de fordringar på en snabb mobilisering, som stäldes på kåren, tid för

tillverkning af beklädnadspersedlar för de 700 man, för hvilka dylika

persedlar ännu saknades, omöjligen kunde beredas under de få mobiliseringsdagarne

— öfverlemnat en tablå, utvisande behofvet af utredningspersedlar

för 500 man enligt stat och dessutom beklädnads-, remtygsoch

utredningspersedlar för 700 man, nödtorftligen utrustade, och dervid

anhållit, att, utöfver hvad lian, på sätt här ofvan är omförmäldt,

begärt, till hans disposition måtte ställas ett belopp af 44,500 kronor att

fördelas på två år, hvarjemte kårchefen, beträffande de enligt nyssnämnda

tablå gjorda beräkningar öfver behofvet i fråga, anfört, att antalet erforderliga

persedlar för nämnde 700 man ingalunda uppginge till det

antal, som staten upptoge, enär fullständig uppsättning enligt stat endast

s. 63 Kontrollera mot PDF

Femte huvudtiteln. 63

ansetts nödvändig för de 500 man, som årligen öfvades, under det att

för öfrige 700 man blott så många persedlar upptagits, som ansetts

för dessas nödtorftiga utrustning erforderliga.

Marinförvaltningen har i skrifvelse den 7 december 1897 understält

detta ärende Eders Kong! Maj:ts nådiga pröfning och dervid förklarat

sig i afseende å kårchefens framställningar ej hafva annat att

erinra än att med anskaffningen af i förenämnda tablå upptagna 600

paradhufvudbonader syntes kunna utan olägenhet anstå, hvarigenom det

af kårchefen i hans senare skrifvelse anmälda medelsbehofvet bléfve

miuskadt med 6,000 kronor och således i sin helhet komme att uppgå

till i rundt tal 38,000 kronor; och har mariuförvaltningen, enär något

i stat anvisadt anslag för ifrågavarande anskaffningar ej lämpligen kunde

afses, hemstält att hos härnäst sammanträdande Riksdag måtte äskas

ett extra anslag för ändamålet af 49,000 kronor att utgå med 30,000

kronor år 1899 och med 19,000 kronor år 1900.

Under åberopande af hvad sålunda förekommit i detta ärende, får

jag, med biträdande af marinförvaltningens deri uttalade mening, underdånigst

hemställa, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att till anskaffning af ytterligare beklädnads- m. fl. persedlar för

värnpligtige vid Carlskrona artillerikår på extra stat bevilja ett belopp

af 49,000 kronor samt deraf anvisa 30,000 kronor att utgå under år 1899.

Sjökrigsskolan.

I likhet med hvad de närmast föregående åren egt rum får jag

hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att till

löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan må, utöfver de 1,300 kronor,

som enligt 1888 års riksdags medgifvande få användas af kadetternas.

terminsafgifter, anvisas för år 1899 ett extra anslag af 1,860

kronor med det dervid för löneförbättringens erhållande tästade vilkor,

att den, som vill deraf komma i åtnjutande, icke må, jemte sin lärarebefattning

vid sjökrigsskolan, utöfva lärareverksamhet vid någon privat

undervisningsanstalt för inträde i nämnda skola.

Bestyckning vid Fårösund.

Med hänvisning till hvad af statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet

denna dag blifvit anfördt till statsrådsprotokollet öfver

[31.]

Sjökrigs
skolan.

[32.]

Bestyckning

▼id Fårösund.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Femte hufvudtiteln.

landtförsvarsärenden under punkt 31 får jag i underdånighet hemställa,

det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen

att till förbättrad bestyckning af befästningarne vid Fårösund

bevilja på extra stat för år 1899 ett anslag af 127,000 kronor.

Minförsvar vid Göteborg.

[33.] Under åberopande jemväl i denna punkt af hvad statsrådet och

MGfbbtXorgVid cliefen för landtförsvarsdepartementet denna dag anfört till statsrådsprotokollet

öfver landtförsvarsärenden under punkt 32 får jag i enlighet

med ett af chefen för fasta minförsvaret uppgjordt kostnadsförslag

underdånigst hemställa, det täcktes Eders Kongl". Maj:t föreslå Riksdagen
att

för anordnande af minförsvar utanför Göteborg bevilja på extra

stat för år 1899 ett anslag af 225,000 kronor.

Ersättning för vissa kostnader för kanonbåten Svensksunds

expedition till Spetsbergen år 1897.

[34.] Med anledning af en utaf öfveringeniören S. A. Andrée framstäf

kostnader^för anhållan, att. kanonbåten Svensksund finge, fullt rustad och bemannad

kanonbåten för en färd till Spetsbergen, kostnadsfritt ställas till en af Andrée ledd

expeedi«onntm polarexpeditions förfogande, behagade Eders Kongl. Maj:t, efter inspetsbergen.

hemtande af marinförvaltningens yttrande och i öfverensstämmelse med

dess förslag, genom nådigt bref den 22 januari 1897 medgifva, att

nämnda kanonbåt finge under en tid af högst tre och en half månader

användas för ifrågavarande expedition samt kostnaden för expeditionen

bestridas af anslaget till flottans öfningar.

Sedermera har marinförvaltningen i skrifvelse den 1 december

1897 anmält, att af nämnda anslag utgått ett belopp af 14,224 kronor

78 öre för berörda expedition.

Då anslaget till flottans öfningar, hvarifrån berörda kostnad

blifvit bestridd, om än på senaste tid ökadt, likväl visat sig vara

synnerligen knappt, till följd af personalens kostsammare utbild.

ning och de numera betydligt dyrare öfningarne, synes det mig vara

särdeles önskvärdt, att här berörda utgift, som delvis är främmande

för nämnda anslags natur, måtte blifva detta anslag ersatt, och får jag

s. 65 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

65

underdånigst anhålla det täcktes Eders Kongl. Maj:t till Riksdagen göra

framställning derom

att, till ersättande af ifrågavarande, från anslaget till flottans öfningar

utbetalda kostnader måtte å extra stat för år 1899 anvisas ett

belopp af, i jemnadt tal, 14,225 kronor.

Hvad departementschefen sålunda i ofvanberörda

hänseenden tillstyrkt och hemstält behagade Hans Maj:t

Konungen, på tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter,

i nåder gilla, med befallning att utdrag af detta

protokoll skulle till finansdepartementet öfverlemnas

för att tjena till ledning vid författandet af Kongl.

Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

statsverkets tillstånd och behof.

Ex protocollo:

F. Wrangel.

9

Éih. till Rihd. Prot. 1898. 1 /Sami. 1 Afd. 1 Käft.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Femte hufvudtiteln,

Bil. A.

Förslag

till ändrad organisation af flottans sjömanskår.

Vid sjömanskåren anställes manskap för en tjenstetid af antingen

sex år eller tre år åtta månader eller två år åtta månader.

Manskapsstyrkan i sjömanskåren utgör 2,400 man.

Sjömanskåren skall omfatta följande yrkesafdelningar, nemligen:

Matrosafdelningen,

Ekonomiafdelningen,

Eldareafdelningen,

Handtverksafdelningen och

Minörafdelningen.

I afseende å tjenstbarheten fördelas manskapet i följande klasser:

Underofficerskorpral,

l:a klassens sjöman,

2:a klassens sjöman och

3:e klassens sjöman.

Antalet man inom hvarje tjenstbarhetsklass upptages i gällande stat.

Antalet man inom hvarje yrkesafdelning jemte fördelning af lönerna

inom dessa bestämmes af Konungen.

I afseende å organisation, anställning och utbildning m. m. föreslås

i öfrigt följande:

Manskapsstyrkan rekryteras dels genom från skeppsgossekåren

karlskrifna skeppsgossar, dels genom manskap antaget medelst kontrakt.

Det från skeppsgossekåren karlskrifna manskapet skall vid sjömanskåren

tjenstgöra sex år, räknadt från den 1 oktober det år karlskrifning

skett.

Medelst kontrakt anställes manskap vid matros-, ekonomi- och

handtverksafdelningarna för en tid af 2 år 8 månader samt vid eldareoch

minörafdelningarna för en tid af 3 år 8 månader, dessa tider räknade

från den efter kontraktets underskrifvande näst infallande 1 februari.

Manskap kan enligt stationsbefälhafvarens bepröfvande, på sätt gällande

reglemente nu föreskrifver, antagas vid|tsjömanskåren?med en

tjenstetid af sex år.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

67

Hvarje man vid sjömanskåren skall tillförbindas att utöfver den

tid, för hvilken han blifvit antagen, qvarstå i tjenst 2 år för hvarje

examen i underbefälsskola han kan komma att aflägga.

En mans bibehållande i tjenst efter utgången af den tid, för hvilken

han antagits, och den tid derutöfver, som han enligt hvad ofvan föreskrifvits,

kan vara förbunden att i tjensten qvarstå, skall bero af ny

anställning, som hvarje gång bör afse minst 2 år; dock är den, som

fullgjort alla vilkoren för uppflyttning till underofficerskorpral, be''

rättigad till fortfarande anställning i sjömanskåren.

Beräkning

af årliga kostnaden för sjömanskåren, enligt föreslagen organisation.

(Den dagaflöning, som beräknats att utgå af anslaget till flottans öfningar

för 90 dagar, ingår icke i denna beräkning.)

Aflöning:

Aflönings-

anslaget.

Beklädnads-

anslaget.

Natura-

underhålls-

anslaget.

300 man i l:a lönegrad

I 12 månaders månadslön å 30 kr.

Kr.

Kr.

Er.

275 dagars dagaflöning å 80 öre..............................

| 700 man i 2:a lönegrad

174,000

—

12 månaders månadslön å 20 kr.

275 dagars dagaflöning ä 50 öre..............................

500 man i 3:e lönegrad

264,250

—

12 månaders månadslön ä 10 kr.

275 dagars dagaflöning å 40 öre..............................

1 900 man i 4:e lönegrad

115,000

—

12 månaders månadslön å 5 kr.

275 dagars dagaflöning ä 20 öre..............................

Lega ä 50 kr. vid l:a anställning för manskap antaget

103,500

—

medelst kontrakt förslagsvis 300 man årligen............

15,000

—

Rekryteringskostnad förslagsvis .................................

Beklädnad och sängservis för 2,400 man ä 111 kr. pr

6,000

man och år............................................................

—

—

266,400

—

N aturaunderhåll:

2,400 man under 90 dagar ä 53 öre...........................

—

—

—

—

114,480

» » > 276 » ä 62 » ...........................

—

—

—

—

343,200

—

Summa

677,750

—

266,400

—

457,680

—

Motsvarande kostnad enligt 1894 års organisation.......

713,487

50

242,350

—

414,770

—

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Femte hufvudtiteln.

Sammanlagda kostnaden uppgår således enligt förslaget till 1,401,830

kronor, hvilken summa med 31,222 kronor 50 öre öfverstiger motsvarande

kostnad enligt 1894 års organisation 1,370,607 kronor 50 öre.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Femte hufrudtiteln

69

Bil. B.

Förslag

till stat för flottans sjömanskår.

Antal.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö. j

i

, ... , f 12 månaders månadslön ä 30 kr.\

:a lonegract ^75 dagars dagaflöning å 80 öre /........................

580

—

299

D:0 d:o ........................

173,420

—

1

... , /12 månaders månadslön ä 20 kr.\

2.a lonegraa ^275 dagars dagaflöning ä 60 öre /........................

377

50

699

D:0 d:0 ........................

263,872

50

1

... , /12 månaders månadslön ä 10 kr.\

3:e lonegraa ^75 dagars dagaflöning ä 40 öre /........................

230

—

499

D:0 d:0 .......................

114,770

—

1

. ... , (12 månaders månadslön ä 6 kr. t

4:e lönegrad (jagarg dagaflöning k 20 öre /.........................

115

—

899

D:o d:o ........................

103,385

-

656,750

__

2,400

Lega ä 60 kronor förslagsvis för 300 man ... ............................

15,000

Rekryteringskostnader ............................................................

—

—

6,000

—

Summa

—

—

677,750

—

Anm. Skulle det sålunda bestämda antalet i någon af de tre högre lönegraderna icke finnas fulltaligt, må de

löner, som i följd deraf sakna innehafvare, till så stor del, som erfordras, användas till aflöning åt

manskap i lägre lönegrad, samt till bestridande af lega om rekryteringen skulle behöfva omfatta flera

än det förslagsvis upptagna antalet af 300 man.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Femte hnfrudtiteln

♦ • Bil. C.

Förslag

till stat för flottans underofficerskår.

\

Fast lön.

Bekläd-

nads-

ersättning.

Summa.

1 Flaggunderofficer (styrman, konstapel eller skeppare) ......

720

—

200

920

_

19 D:o

d:0 d:o d:o ......

13,680

—

3,800

—

17,480

1 D:0

(maskinist) .........................................

960

—

200

—

1,160

15 D:0

d:0 ..........................................

14,400

—

3,000

—

17,400

—

1 underofficer af 2:a graden (styrman, konstapel eller skeppare)

720

—

200

—

920

—

169 D:0

d:0 d:0 d:0

121,680

—

33,800

—

155,480

—

1 D:o

(maskinist).................................

720

—

200

—

920

—

62 D:o

d:o .................................

44,640

—

12,400

—

57,040

—

1 D:o

(qvartersman eller rustmästare)...

720

—

200

—

920

—

9 D:0

d:o d:o

6,480

—

1,800

—

8,280

—

Summa kronor

204,720

—

55,800

-

260,520

—

Anm. Dagaflöning å 2 kronor till flaggunderofficer (maskinist), 1 krona 50 öre till flaggunderofficer (styrman,

konstapel eller skeppare) och underofficer af 2:a graden (maskinist) samt 1 krona till underofficer af

2:a graden (styrman, konstapel, skeppare, qvartersman eller rustmästare) tillkommer i den ordning

gällande reglemente föreskrifter.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Femte hufyudtlteln

71

Bil. D.

Förslag

till stat för flottans skeppsgossekår.

Antal.

Kronor.

ö.

1

Skeppsgosse, aflöning ä 10 öre dagligen eller för år ................................

36

50

319

D:o d:o d:o d:o d:o .................................

11,643

50

1 skeppsgossekorpral å 6 öre dagligen, tillökning ...................................

18

25

15 D:0 d:0 d:0 d:0 ....................................

273

75

Summa kronor

11,972

—

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Femte hufyudtiteln,

Bil. E.

Förslag

till stat för flottans läkarestat.

Carlskrona

Stockholms

“

station.

station.

Kronor.

Ö.

|

1

—

Fältläkare ................................

4,000

i

—

Regementsläkare..................................

2,800

—

—

i

!>:o .......................................

2,800

—

4

2

Förste bataljonsläkare, å 1,800 kronor .......................

10,800

-

20,400

—

1 läkarestipendiat, stipendium............

600

9 D:o d:o ......................

5 400

1 D:o d:o ......................................

500

9 D:o d:o .....r............

4 500

Summa kronor

31,400

—

Anm. Under verklig tjenstgöring erhålla fältläkaren och regeraentsläkarne samt bataljonsläkarne, förutom fast

lön, äfven dagaflöning, som under tjenstgöring i land utgår med 4 kronor till fältläkaren och regcmentsläkarne

samt med 3 kronor till bataljonsläkarne.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln

73

Bil. F.

Förslag

till

Stat

för Femte hufvudtiteln för år 1899.

Sjöförsvarsdepartementet.

Departementet och öfverstyrelsen.

Departementschefen ..................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli

samt kommandoexpeditionen .....................

Marinförvaltningen.......................................

Anvisning

i kontant.

Indelning och dermed

jemförlig anvisning

på förslag.

Friheter. | Ersättningar.

Summa.

|

Kronor.

i

17,000

26,800

38,600

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

17,000

26,800

38,600

ö.

Sgr

82,400

_

—

—

—

—

82,400

—

Flottans personal.

Aflöning för flottans corpser och stater .........

1,731,852

—

—

—

—

—

1,731,852

—

Carlskrona artillericorps, reservationsanslag.....

293,795

-

—

—

---

—

293,795

—

Ålderstillägg, förslagsanslag ......................

32,000

—

—

—

•-

—

32,000

—

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossecorpserna,

reservationsanslag....................................

286,550

—

—

—

—

—

286,550

—

Naturaunderhåll, förslagsanslag.....................

419,870

—

—

—

—

—

419,870

—

Båtsmansindelningen...................................

—

—

—

—

26,400

—

26,400

—

Ersättning för vakanta rusthållsnummer i Ble- kinge län och Södra Möre härad af Kalmar

län........................................................

114,000

—

—

—

—

—

114,000

—

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären, för-

slagsanslag.............................................

33,300

—

—

—

—

—

33,300

—

Sgr

2,911,367

—

—

—

26,400

—

2,937,767

—

Flottans materiel.

Flottans nybyggnad och underhåll, reservations-

anslag.............................................

1,300,000

—

_

—

—

1,300,000

—

Transport

4,293,767

—

—

26,400

—

4,320,167

Bih. till Riksd. Prof. 1808. 1 Sami.

1 Afd.

1 Haft.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Femte hufvudtiteln.

1 .1 ...a.

Indelning och dermed

,

Anvisning

jemförlig anvisning

i kontant.

på förslag.

Summa.

*» i

’1 ■ >

Friheter.

Ersättningar

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö .

Kronor.

ö.

Transport

4,293,767

—

—

—

26,400

—

4,320,167

1

1-

Diverse anslag.

Flottans öfningar, reservationsanslag ............

720,000

—

—

—

—

—

720,000

_

Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad

och ersättning derför, förslagsanslag .........

450,000

—

—

—

—

—

450,000

—

Undervisningsverken:

Sjökrigshögskolan, reservationsanslag 11,100: —

Sjökrigsskolan......................... 31,040: —

Skeppsgosseskolan ..................... 8,780: —

r»o 99in

60,000

60,000

Ersättning åt officerare och ingeniörer vid flottan

under anställning eller kommendering utrikes

12,000

—

—

—

—

12,000

—

Sjukvård ...................................

50,000

_

50 000

Diverse behof.....................

19,175

19 175

Bese- och traktamentspenningar, förslagsanslag

23,500

—

—

—

—

23,500

—

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., för-

slagsanslag ....................

46,974

4fi 974

Extra utgifter.....................

12,500

12,500

Sgr

1,445,069

_

—

—

—

—

1,445,069

—

Handeln.

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstal-

terna, reservationsanslag...........................

1,400,000

—

405

—

4

—

1,400,409

—

Undervisningsanstalter för sjöfart ..................

86,150

—

—

—

—

—

86,150

--

Nautisk-meteorologiska byrån........................

9,000

—

—

—

—

—

9,000

—

Ålderstillägg för personalen vid undervisnings-

anstalterna för sjöfart och föreståndaren för

nautisk-meteorologiska byrån, förslagsanslag

13,000

—

—

—

—

—

13,000

—

Sgr

1,508,150

—

405

—

4

—

1,508,559

—

Summa

7,246,986

—

405 |

26,404

-1

7,273,795

—

s. 75 Kontrollera mot PDF

Femte hufrudtiteln

75

Kronor.

Ö.

Extra ordinarie anslag.

Till anskaffning af fartygsmateriel .....................................................................

3,292,000

—

» » » ett nytt skeppsgossefartyg.....................................................

160,000

—

» fyllande af kostnaden för l:a kl. pansarbåten Odons nybyggnad........................

115,000

—

» anskaffning af röks vagt krut......................................................................

70,750

—

» kanoner i reserv för flottans fartyg.............................................................

65,000

—

» artilleriammunition....................................................................................

171,000

_

» ersättning af förbrukadt kanonkrut...............................................................

36,000

—

» anskaffning af torpeder m. m....................................................................

96,000

—

» anställande af skjutförsök..........................................................................

10,000

—

» ny docka i Carlskrona................................................................................

150,000

—

» förrådshus för fasta minförsvarot m. in. i Carlskrona.......................................

40,000

—

» förrådshus för bomullskrut m. m. vid Carlskrona.............................................

50,170

—

» minväsendet..............................................................................................

100,000

—

» beklädnad för sjöbeväringen.........................................................................

105,500

—

» beklädnads- m. fl. persedlar för värnpligtige vid Carlskrona artillerikår...............

30,000

—

» löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan...................................................

1,860

—

» bestyckning af befästningarne vid Fårösund...................................................

127,000

—

» minförsvar utanför Göteborg.................................................•.....................

225,000

—

» ersättande af vissa kostnader för kanonbåten Svensksunds expedition till Spets-

bergen år 1897....................................................................................

14,225

—

Summa

4,859,505

—

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln.

Utdrag aj protokollet öfver civilärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms

slott den 14 januari 1898.

N är varande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Annehstedt,

von Krusenstjerna och

grefve Wachtmeister.

l:o.

Departementschefen statsrådet von Krusenstjerna anhöll i underdånighet

att få underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan om

reglerandet af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel samt

yttrade härvid beträffande anslagstitlarne:

Bih. till Biktd. Prat. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 1 Raft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sjette hufvudtiteln.

[1-]

Inrättande af

ytterligare en

landskanslistoch

en landskontoristtjenst

vid

länsstyrelsen

i Jemtlands

län.

Ordinarie anslag.

Landsstaterna i länen.

Vid den lönereglering för landsstaten, som antogs vid 1878 års

riksdag, bestämdes, att på stat skulle anställas två landskanslister och

två landskontorister i samtliga län med undantag af Jemtlands och

Gotlands, hvilka län i anseende till befolkningens ringa antal och

det mindre antal ärenden, som till följd deraf förekomme hos länsstyrelserna,

erhöllo hvardera allenast en landskanslist och en landskontorist.

Uti en af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jemtlands län

den 29 november 1894 aflåten underdånig framställning om anvisande af

medel till ersättning åt ökade arbetskrafter vid länsstyrelsen i länet

redogjorde Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande för den betydliga

ökning, som under de då senast förflutna tio åren egt rum i länsstyrelsens

redan förut dryga arbetsbörda, exempelvis genom värnpligtslagen, lagen

angående handelsregister, firma och prokura och i synnerhet lagen

angående väghållningsbesvärets utgörande på landet. Men oafsedt dessa

för alla rikets län gemensamma faktorer, vore, yttrade Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande, förhållandena i Jemtlands län af beskaffenhet

att särskildt på Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande ställa

kraf, till hvilka motsvarighet i flertalet af de öfriga länen i riket ej

torde finnas. Länet vore jemförelsevis nytt, landet erbjöde ett stort

fält för odlingen, som sträckte sig allt vidare i förr öde trakter, alstrande

nya förhållanden, nya intressen och nya tvister. Nya samhällen

uppstode — under åren 1888—1894 hade sex nya kommuner

bildats — nya vägar måste anläggas; för trävarurörelsen, ortens hufvudnäring,

måste alltjemt nya flottleder anordnas, allt arbeten, med afseende

å hvilka Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade en mycket

maktpåliggande befattning. Äfven det nyligen började ordnandet af

lapparnes förhållanden hade kräft och komme framgent att kräfva •

mycket arbete. Härtill komme att befolkningens stora rörlighet, en

följd af den starka invandringen af arbetare från främmande orter dels

för de årligen förekommande skogsafverkningsarbetena och dels för de

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sjette hufvudtiteln.

jemförelsevis nyligen öppnade jernvägsanläggningarne inom länet, medförde,

bland annat, en betydlig ökning i fattigvårdstvisternas antal,

hvarförutom länets egenskap af gränsort mot Norge gåfve anledning

till många förhållanden, som påkallade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

åtgärder.

Om än sålunda i anseende till länets relativt ringa folkmängd

länsstyrelsens i Jemtlands län arbetsredogörelser, jemförda med dem

från län med större folkmängd, hade att uppvisa ett mindre antal mål

och ärenden, så vore dessa likväl på grund af antydda förhållanden

ofta af synnerligen besvärlig natur och af beskaffenhet att ej kunna

handläggas af personer utan juridisk bildning och erfarenhet. Så hade

exempelvis de mål, som afgjorts genom utslag, utgjort: år 1889 1,507,

år 1890 1,307, år 1891 1,659, år 1892 1,537 och år 1893 1,870. Af

de sålunda afgjorda målen hade endast respektive 796, 627, 836, 990

och 1,102 utgjorts af skuldfordringsmål, Indika oftast kräfde ringare

arbete, hvaremot de öfriga till stor del utgjorts af mera fordrande

frågor, såsom flottningsärenden, tvister om väganläggningar, besvärsmål

och fattigvård smål m. m. I antalet af handlagda ekonomi- och

politimål, under hvilken rubrik sist uppräknade slag af mera besvärliga

ärenden, bland andra, upptagits i Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

arbetsredogörelser, visade sig jemväl en stadig tillväxt, i det

desammas antal utgjort år 1889 1,923, år 1890 2,014, år 1891 2,193,

år 1892 2,273 och år 1893 2,577. Under år 1893 hade slutligen Jemtlands

län i afseende å antalet handlagda skuldfordringsmål intagit femte

rummet och i afseende å antalet ekonomi- och politimål elfte rummet

bland länen.

Hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jemtlands län sålunda

anfört åberopade Éders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

en den 16 november 1895 aflåten förnyad framställning om anslag

till ökade arbetskrafter, deruti särskildt hemstälts om anställande å

ordinarie stat af ytterligare en landskanslist och en landskontorist hos

länsstyrelsen.

Derjemte anförde Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i sistnämnda

underdåniga framställning, bland annat, följande:

Oafsedt att löneförmånerna för de flesta tjenstemännen vid länsstyrelsen

i Jemtlands län vore, trots de dyrare lefnadsomkostnaderna och

det synnerligen ansträngande arbetet, betydligt mindre än i flertalet

öfriga län, funnes för länsstyrelsen på ordinarie stat anslagna två löner

mindre än i alla andra län utom Gotlands, i det att nemligen i hvartdera

af Jemtlands och Gotlands län endast funnes en landskanslist och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sjette hufvudtiteln.

en landskontorist mot två tjensteman af hvartdera slaget i de öfriga

länen.

Svårigheten att i rätt tid afgöra förekommande mål ökades i

samma mån som målens antal växte. Antalet af de slutligen handlagda

och de till följande år balanserade målen hade utgjort: år 1890

6,054, år 1891 6,830, år 1892 6,938, år 1893 7,675 och år 1894 8,093,

hvarvid torde böra anmärkas, att i dessa siffror icke inberäknats antalet

anordningar, som årligen uppgått till 1,500 å 1,600. Under sådana

förhållanden växte ock naturligen antalet af de från det ena året

till det andra balanserade målen. De balanserade målens antal utgjorde

sålunda år 1892 203, år 1893 233 och år 1894 306.

Den ringa ersättning, som kunde tillerkännas de extra biträdena

vid länsstyrelsen, vore icke tillräcklig för att lemna dessa biträden

nödtorftig utkomst, hvaraf följde, dels att fullt dugliga och erfarna biträden

icke kunde erhållas, och dels att de unge män, som antoges till

biträden efter nyss aflagd embetsexamen, så snart de förvärfvat någon

skicklighet och vana vid göromålen, lemnade sin anställning vid länsstyrelsen

för att söka sin bergning vid andra befattningar.

I underdånigt utlåtande den 11 december 1895 öfver denna framställning,

i hvad densamma afsåg anställandet å ordinarie stat af ytterligare

en landskanslist och en landskontorist vid länsstyrelsen i Jemtlands

län, hade statskontoret, då behofvet för det dåvarande af de

ifrågasatta nya tjensterna genom hvad i ärendet förekommit syntes

statskontoret vara till fullo ådagalagdt, och det med afseende å den

raska utveckling, hvaruti länet befunne sig, och den deraf följande

fortgående tillväxten i folkmängden torde kunna med visshet antagas,

att jemväl för framtiden detta behof komme att förefinnas, funnit sig

böra hemställa om aflåtande af nådig proposition till Riksdagen angående

inrättande af de båda föreslagna nya tjensterna.

Vid underdånig föredragning af detta ärende den 24 januari 1896

fann emellertid Eders Kongl. Maj:t den af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Jemtlands län gjorda framställningen om inrättande af

ytterligare en landskanslist- och en landskontoristtjenst vid länsstyrelsen

i Jemtlands län icke till någon åtgärd föranleda.

Nu har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jemtlands län

i underdånig skrifvelse den 19 oktober 1897, i sammanhang med begäran

om ökadt anslag till extra biträden, förnyat sin framställning om inrättandet

af de omförmälda båda nya tjensterna vid länsstyrelsen,

dervid Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande hufvudsakligen åbe
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sjette liufvudtiteln.

ropat hvad förut i samma ämne anförts och tillika meddelat, att

tjenstemännens vid länsstyrelsen arbetstid å tjensterummet i allmänhet

uppgått till 7 å 9 timmar dagligen, hvartill för dem, som användes

till uppsättning af protokoll och utslag, kommit arbete jemväl utom

tjensterummet, äfvensom att, då de göromål, som fordrade det mesta

arbetet, tillika vore af beskaffenhet att icke kunna utföras utan juridisk

bildning, jemväl de extra landskanslist- och landskontoristbefattningarne

måst besättas med personer, som aflagt examen till rättegångsverken.

Statskontoret, som erhållit nådig befallning att yttra sig beträffande

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes nu förevarande framställning,

erinrar i underdånigt utlåtande den 8 november 1897, att folkmängden i

Jemtlands län, hvilken den 31 december 1877 utgjort något öfver 78,000

personer, sedermera småningom ökats, så att densamma den 31 december

1896 uppgått till nära 106,000 personer och således numera

vore icke obetydligt större än folkmängden vid förstnämnda tidpunkt i

hvardera af de två nordligaste länen, der två landskanslister och två

landskontorister redan då ansetts behöfliga. Statskontoret åberopar tillika

hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i ärendet anfört äfvensom

sitt ofvanberörda underdåniga utlåtande den 11 december 1895; och

hemställer statskontoret jemväl i sitt nu afgifna utlåtande om bifall till

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes framställning.

Af de från länsstyrelserna inkomna arbetsredogörelserna har jag

inhemtat, att under år 1896 antalet af de vid länsstyrelsen i Jemtlands

län handlagda ärendena uppgått till 8,387, äfvensom att för samma

år följande länsstyrelser haft mindre antal mål än länsstyrelsen i Jemtlands

län, nemligen länsstyrelserna i Upsala, Södermanlands, Östergötlands,

Jönköpings, Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Hallands, Vestmanlands

och Vesterbottens län.

Af hvad i ärendet sålunda förekommit anser jag det vara ådagalagdt,

att en ökning af de ordinarie tjenstemännens vid länsstyrelsen

i Jemtlands län antal, på sätt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

hemstält, till likhet med antalet motsvarande tjenstemän vid länsstyrelserna

i alla andra län utom Gotlands är af ett stadigvarande behof

påkallad, och jag får derför hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen medgifva,

att vid länsstyrelsen i Jemtlands län inrättas ytterligare en landskanslist-

och en landskontoristtjenst, hvardera med en aflöning af 1,200

kronor, deraf 700 kronor lön och 500 kronor tjenstgöringspenningar,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sjette hufyudtiteln.

med rätt för innehafvarne af nämnda tjenster till ålderstillägg i likhet

med öfrige landskanslister och landskontorister.

[2.]

Höjning af

anslaget till

extra biträden

m. m.

I sammanhang med senaste lönereglerjng för landsstaten anvisade

1878 års Riksdag å ordinarie stat under anslaget till landsstaterna i

länen ett reservationsanslag af 95,000 kronor till arfvoden åt extra

län snotarier och öfriga extra biträden vid länsstyrelserna samt till vikariatsersättning

under semester för dertill berättigade tjenstemän. I afseende

å användandet af detta anslag förklarade Eders Kongl. Maj:t i

nådigt bref till kammarkollegium och statskontoret den 31 maj samma

år att på Eders Kongl. Maj:ts pröfning i hvarje fall komme att bero,

om, till hvad belopp och för huru lång tid särskilda anslag borde ställas

till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förfogande att användas

till arfvoden åt extra ordinarie länsnotarier och tillfälliga biträden, hvilka

arfvoden icke finge öfverstiga, för extra ordinarie länsnotarie 2,000

kronor och för tillfälliga biträden 1,000 kronor årligen, hvarjemte genom

nådigt bref den 11 nästpåföljde oktober, i sammanhang med beviljande

för år 1879 åt samtliga länsstyrelserna från nämnda anslag af

vissa belopp till godtgörelse åt ständiga eller tillfälliga extra biträden,

stadgades, att i de län, der å någondera afdelningen mera än en extra

landskanslist eller landskontorist erfordrades, arfvodet blott för ett sådant

biträde a hvarje afdelning finge utgå med det genom nyssberörda

nådiga bref den 31 maj 1878 stadgade högsta belopp, men för hvarje

af öfriga ej bestämmas till högre belopp än 700 kronor. Efter närmare

pröfning af länsstyrelsernas behof af medel för berörda ändamål

bestämdes genom nådigt bref den 12 december 1879, i enlighet med

ett af statskontoret afgifvet förslag, hvarje länsstyrelses andel i förenämnda

anslag till visst belopp att tillsvidare utgå och af länsstyrelserna

i mån af behof och mot redovisning användas till godtgörelse åt

ständiga eller tillfälliga extra biträden med enahanda inskränkning i afseende

å arfvodenas belopp, som för år 1879 blifvit föreskrifven. För

vissa länsstyrelser hafva sedermera ytterligare medel för ifrågavarande

ändamål beviljats att tills vidare utgå, hvarjemte under de senare åren

genom särskilda nådiga bref förhöjning i de åtskilliga länsstyrelser beviljade

belopp medgifvits för vissa är. Vid 1885 års riksdag nedsattes

anslaget med anledning af de då befintliga stora reservationerna derå

till 90,000 kronor. Detta belopp visade sig dock vara otillräckligt och

vid 1894 års riksdag höjdes anslaget till 110,000 kronor, med hvilket

belopp det från och med år 1895 utgått.

Nu har statskontoret, som den 8 november 1897 afgifvit underdå
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sjette hufvudtiteln.

iligt utlåtande öfver af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i femton

län gjorda framställningar om fortfarande anvisande af förut för

viss tid medgifna förhöjningar i de dem beviljade anslagsbeloppen eller

om ytterligare förhöjningar deri, tillika hemstält om aflåtande af proposition

till Riksdagen om ifrågavarande reservationsanslags ökande.

Med erinran att Eders Kongl. Maj:t med anledning af länsstyrelsernas

berörda framställningar genom nådigt bref den 10 december

1897, i enlighet med hvad statskontoret i nämnda utlåtande tillstyrkt,

medgifvit, att de till dessa länsstyrelser tills vidare anvisade anslag för

godtgörelse åt extra biträden finge för innevarande år höjas med tillhopa

22,950 kronor eller med 1,800 kronor utöfver hvad för år 1897

varit dessa länsstyrelser såsom tillfällig förhöjning anvisadt, anhåller

jag att nu få underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning den af statskontoret

väckta frågan om anslagets höjande.

På sätt statskontoret i berörda utlåtande erinrat, utgöra de belopp,

som för anställande af extra biträden hos länsstyrelserna anvisats att

från ifrågavarande anslag tills vidare utgå, för närvarande kr. 67,050: —;

de förhöjningar häri, som genom nämnda nådiga

bref den 10 december 1897 beviljats vissa länsstyrelser

för innevarande år, uppgå till.............................................. » 22,950: —.

De från ifrågavarande reservationsanslag för anställande

af extra biträden anvisade medel utgöra alltså

för innevarande år tillhopa ............................................ kr. 90,000: —

Om till denna summa lägges det belopp, som högst

kan utgå för semestervikariat samt till arfvode för bestridande

af länsbokhållaretjenst under den tid, ordinarie

innehafvaren eger åtnjuta ledighet för landsbokens upprättande

och hvilken enligt hvad statskontoret upplyst,

utgör ........................................................................................... » 26,766: 70

erhålles utgiftssumman för innevarande år........................ kr. 116,766: 70

I händelse hela utgiftssumman utgår, kommer den

att öfverskrida anslaget, hvilket, enligt hvad jag redan

nämnt, utgör.......................................................................... » 110,000: —

med................................................................................?............... » 6,766: 70

Enligt hvad statskontoret anmält, har af de å anslaget

vid 1896 års slut befintliga besparingar ett belopp

af .......................................... » 6,797: 95

lemnats odisponeradt, hvilket belopp alltså kunde användas till nu ifrågavarande

utgift. Häraf blifver emellertid en följd att vid 1898 års slut

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

'' [B.]

Höjning i

anslaget till

följd af indragning

af landsstatsboställen.

Sjette hufyudtiteln.

någon afsevärd besparing å detta anslag icke vidare kommer att förefinnas,

och att följaktligen, om höjning af anslaget icke mellankommer,

för år 1899 icke komme att finnas för ändamålet disponibla mer än

110,000 kronor, hvilket belopp omöjligen skulle kunna finnas tillräckligt.

I sitt förutnämnda utlåtande anför nu statskontoret, att af länsstyrelsernas

framställningar framginge, att åtta länsstyrelser, hvilka gjort

framställning om förhöjdt anslag för år 1898 till extra biträden, utöfver

hvad de erhållit för år 1897, hade för sådant ändamål behof af tillhopa

5,200 kronor, men hade statskontoret, då till Eders Kongl. Maj:ts disposition

allenast funnits för sådant ändamål 1,800 kronor, föreslagit, att

sistnämnda belopp skulle fördelas mellan de fem länsstyrelser, hvilka ansetts

vara framför de öfriga deraf i behof. Statskontoret, som redan den

28 december 1896 gjort framställning, att Eders Kongl. Maj:t måtte aflåta

nådig proposition om förhöjning af nu ifrågavarande reservationsanslag

och då anfört, att med säkerhet kunde antagas ej mindre att de

dåvarande behofven af arbetskrafter hos länsstyrelserna fortfarande

komme att förefinnas utan äfven att ökadt behof deraf vid åtskilliga

länsstyrelser i följd af göromålens tillväxt tid efter annan komme att

uppstå, samt att det vore önskvärdt att anslaget bestämdes så högt, att

ej ny reglering deraf inom den närmaste tiden blefve oundgänglig,

hemställer, under åberopande af hvad statskontoret sålunda tillförene

anfört, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att anslaget höjes

till ett belopp af minst 125,000 kronor.

I enlighet med hvad statskontoret sålunda hemstält, tillstyrker jag,

att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,

att det under anslaget till landsstaterna i länen uppförda reservationsanslag

till arfvoden åt extra länsnotarier och öfriga extra biträden

vid länsstyrelserna samt till vikariatsersättning under semester för dertill

berättigade tjenstemän må höjas från 110,000 kronor till 125,000

kronor eller med 15,000 kronor.

Enligt hvad statskontoret i sin berättelse om statsverkets inkomster

m. m. meddelat, komma enligt särskilda nådiga beslut följande landsstatsboställen

med i stat beräknad afkastning af sammanlagdt 1,988

kronor att, efter tilländagangna tjenste- och fardagsår, till statsverket

indragas, nemligen:

länsmansbostället i Vaksala härads länsmansdistrikt af Upsala län

Berga n:r 3, 7/s mantal;

länsmansbostället i Bobergs härads länsmansdistrikt af Östergötlands

län Boberg n:r 1, V2 mantal och

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Sjette liufvudtiteln.

länsmansbostället i Dals härads länsmansdistrikt af Östergötlands

län Herrestad n:r 10, 3,U mantal.

Nu anmärkta förhållanden påkalla en förhöjning af anslaget till

landsstaterna i länen med 1,988 kronor; och jag hemställer alltså, att

Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,

att anslaget till landsstaterna i länen må, med anledning af ofvannämnda

tre boställens indragning, höjas med 1,988 kronor.

I händelse af bifall härtill samt till hvad i föregående två punkter

föreslagits, kommer anslagstiteln landsstaterna i länen med följande ändrade

lydelse: »landsstaterna i länen (deraf 125,000 kronor reservationsanslag)»

att höjas från 2,684,998 kronor till 2,704,386 kronor eller med

19,388 kronor.

Landtbruksstyrelsen.

Uti det förslag till inrättande af en landtbruksstyrelse, som Eders

Kongl. Maj:t framlade till 1889 års Riksdag, föreslog Eders Kong].

Maj:t, att för styrelsens embets- och tjensteman måtte bestämmas följande

aflöningsförmåner, nemligen för öfverdirektören och chefen 7,000

kronor, för fiskeriinspektören och de två byråingeniörerne hvardera

4,500 kronor med två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor, samt för

sekreteraren 3,000 kronor likaledes med två ålderstillägg, hvartdera å 500

kronor; men Riksdagen, som biföll inrättandet af ifrågavarande nya embetsverk

och i öfrigt beviljade de af Eders Kongl. Maj:t derför äskade

anslagsbelopp, nedsatte uti den för landtbruksstyrelsen faststälda staten

de för fiskeriinspektören och de två byråingeniörerne föreslagna

lönerna med 500 kronor för hvardera eller till 4,000 kronor. Till extra

biträden, vikariatsersättning och expenser upptogs i staten ett belopp

af 5,000 kronor.

I syfte att sekreteraren i styrelsen, hvilken enligt den ursprungliga

organisationen af embetsverket. icke varit ledamot af styrelsen, skulle

från och med år 1895 erhålla sådan ställning och på samma gång enahanda

aflöning som de öfriga ledamöterna eller 4,000 kronor, beviljade,

på derom af Eders Kongl. Maj:t gjord framställning, 1894 års Riksdag

förhöjning i anslaget till landtbruksstyrelsen med 1,000 kronor eller till

28,800 kronor, hvilket belopp fortfarande är för nämnda ändamål upptaget

i riksstaten.

Uti underdånig skrifvelse af den 30 oktober nästlidna år har nu

landtbruksstyrelsen anfört, att det under den tid styrelsen varit i verksamhet

mer och mer visat sig, att det till styrelsen anvisade anslag voro

11,h. till Riksd. Prot. 1 Sami. 1 Ajä. 1 lläft. 2

L4.J

Landtbruks
styrelsen.

1. Förhöjning

i anslaget till

styrelsen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sjette hufvudtiteln.

otillräckligt, samt at.t- dea höjning i anslaget, som af 1894 års Riksdagbeviljades,

icke kunnat ändra detta förhållande. Innan landtbruksstyrelsen

''trädde i verksamhet och förrän det sålunda kunde vara närmare

klargjordt, hvilken uppgift skulle komma att tillfalla densamma, kunde det

enligt styrelsens förmenande icke anses annorlunda än som eu af klokheten

påbjuden försigtighet, att Eders Kongl. Maj:t föreslog chefens

lön till 7,000 kronor och ledamöternes till 4,500 kronor, ålderstillägg

för de senare oberäknade, ett förslag som dock, på sätt ofvan nämnts,

af Riksdagen endast delvis godkändes; och ej heller torde, efter styrelsens

mening, det kunna väcka förvåning att, innan instruktionen för

styrelsen blifvit faststäld och verksamheten för densamma derigenom

utstakats, icke några större svårigheter förefunnits vid besättandet första

gången af befattningarna inom styrelsen. Sedan den tiden och i samma

män det blifvit tydligt, hvilka stora och maktpåliggande uppgifter landtbruksstyrelsen

hade att lösa, uppgifter hvilka syntes växa allt efter det

tiden fortskrede och allt flera för landtbruksnäringen vigtiga frågor

framstälde sig och kräfde lösning, hade deremot hehofvet af högre löneförmåner

för styrelsens chef och ledamöter allt bestämdare gjort sig gällande.

Landtbrukets lifsintressen, vare sig dessa vore af allmänt ekonomisk,

rent teknisk eller rättslig art, vore nemligen af den betydelse för samhället,

att deras handhafvande inom statsförvaltningen i den högsta fackinstansen

icke borde eller kunde anförtros åt andra än sådana personer,

som egde den utbildning i ekonomiskt, tekniskt eller rättsligt afseende,

att deras omdöme kunde blifva till verkligt gagn för den vigtiga näring,

hvarom här vore fråga.

Redan då landtbruksstyrelsen inrättades, hade farhågor yppats, att

de beviljade löneförmånerna icke vore tillräckliga för att utsigt skulle

finnas, att styrelsen med dem skulle i längden kunna tillförsäkras fullt

dugliga arbetskrafter. Det visade sig också snart efter det styrelsen

trädt i verksamhet, att dessa farhågor icke saknade grund Då landtbruksinspektörsbefattningen

efter första innehafvarens frånfälle år 1892

blifvit ledig och platsen kungjorts till ansökning, fanns ingen af de tre

sökande, hvilka inom ansökningstidens utgång anmält sig till erhållande

af befattningen, hafva i allo uppfyllt de stadgade vilkoren för behörighet

till densamma, hvarföre det biet nödigt att ånyo kungöra platsen

till ansökning ledig; och det hade icke heller varit utan stor svårighet,

som befattningen denna gång kunnat tillsättas, i det att alla de,

hvilka särskildt uppmanades att söka densamma, förklarade sig på grund

af löneförmånernas ringa belopp icke kunna mottaga den. Hänsyn till

svårigheten att värdigt återbesätta öfveringeniörsbefattningen hus landt
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sjette hufvudtiteln.

bruksstyrelsen hade också föranledt styrelsen att, ej långt innan innehafvaren

af densamma skulle uppnå 65 lefnadsår, vid hvilken ålder

ledamot vore skyldig att från tjensten afgå, hos Eders Kongl. Maj:t

hemställa, att med afsked för bemälde tjensteman finge tillsvidare

anstå, en hemställan som blifvit af Eders Kongl. Maj:t för två år beviljad;

och samma hänsyn hade förmått styrelsen att, sedan styrelsen

förgäfves hört sig för hos kompetent person, om han ville åtaga sig

befattningen, men på grund af den otillräckliga lönen erhållit afböjande

svar, nästlidna år ingå med förnyad framställning derom till Eders Kongl.

Maj:t, som genom nådigt bref den 8 sistlidne oktober beviljat anstånd

med afskedstagande! intill slutet af år 1898.

Det borde också kunna anses sjelfkärt att med de anspråk, som

stäldes och måste ställas på landtbruksstyrelsehs chef och ledamöter,

det icke läte tänka sig, att personer, som vore i stånd att fylla dessa

befattningar, skulle framdeles finnas villiga att mottaga desamma med

de löneförmåner, som den för styrelsen gällande stat erbjöde, lika litet

som det kunde finnas möjligt att i enskild tjenst nu för tiden erhålla

lämpliga personer utan att tillräckliga aflöningsförmåner erbjödes. Det

kunde visserligen framhållas, att förmånen utaf pension, som statstjensten

medförde, kunde i någon mån godtgöra ett lägre lönebelopp, men

härvid torde icke böra förbises, hvad öfverdirektören och landtbruksinspektören

anginge, att denna förmån blefve i de flesta fall betydelselös,

då det endast sällan torde inträffa, att personer utnämndes till dessa

befattningar vid den ålder eller med den föregående tjenstgöring, att

de hunne blifva pensionsberättigade, innan de vid uppnådd vanlig pensionsålder

borde afgå, och, hvad öfveringeniörsbefattningen anginge, att

då endast landtbruksingeniörer kunde komma i fråga att dertill utnämnas,

men dessa tjenstemäns pension kunde uppgå till 3,000 kronor, under

det att lägsta pension för ledamot i landtbruksstyrelsen vore 2,500

kronor, pensionsrätten dervidlag icke kunde utgöra någon lockelse för

sökande till denna befattning.

Vid bestämmandet af beloppet af lönerna för de särskilda befattningarne

borde naturligtvis, anför styrelsen vidare, all möjlig hänsyn tagas

till erforderlig sparsamhet med statens medel, men denna hänsyn finge

gifvetvis icke sträcka sig ända derhän, att vinnandet af ändamålet med

medlens utgifvande äfventyrades, eller med andra ord, befattningarne

borde icke afiönas på det sätt, att det med skäl kunde befaras, att lämpliga

personer icke stode att med de erbjudna lönerna erhålla. Det torde härvid

endast behöfva erinras, att en person, som kunde gentemot det svenska

bruket och dess intressen intaga en ställning sådan som chefens i

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sjette hufvudtiteln.

landtbruksstyrelsen och derföre i de flesta fall måste, redan innan han

kunde komma ifråga att erhålla denna befattning, hafva utöfvat en verksamhet

af betydenhet, blott undantagsvis torde finnas villig att mot erhållande

af en årlig lön af endast 7,000 kronor åtaga sig detta chefskap

med dess stora ansvar och många skyldigheter; att, då en skicklig

landtbruksingeniör för närvarande kunde förtjena i netto 8,000 till

10,000 kronor och derutöfver för år, lika stor svårighet måste yppas

att förmå en dylik ingeniör att lemna sin inbringande verksamhet i

landsorten för att öfvertaga öfveringeniörsbefattningen i landtbruksstyrelsen

mot erhållande af endast 4,000 kronor i årlig lön, äfven om dertill

i sinom tid lades två ålderstillägg om 500 kronor hvartdera ; att den,

som innehade den kompetens, som erfordrades för att antagas till laudtbruksinspektör,

och således måste ej mindre vara i landthushållning enhändt

kunnig och förfaren utan äfven innehafva den förmåga och erfarenhet,

att han kunde inom förvaltningen blifva landtbruket till verklig

nytta, svårligen i de flesta fall kunde anse med sin fördel förenligt

att inträda i landtbruksstyrelsen under sistnämnda vilkor; att det icke

kunde vara särdeles välbetänkt att aflöna fiskeriinspektörsbefattningen

så lågt, att personer med förmåga icke ansåge det lönande att utbilda

sig för att blifva kompetente till dess skötande; samt att, då den juridiskt

utbildade ledamoten i styrelsen måste för ett lyckligt resultats ernående

samarbeta med samtliga de öfriga ledamöterna och hans arbete

således måste anses minst lika maktpåliggande och drygt som de öfriga

ledamöternes, den nuvarande lönen ej mindre för denne än för öfriga

ledamöter måste anses otillräcklig.

Det kunde visserligen icke betviflas att, om fordringarna på embetsmännen

i verket stäldes lågt, befattningarna komme att äfven framdeles

kunna besättas, men det kunde deremot med bestämdhet förutses,

att det svenska landtbrukets intressen i sådant fall icke komme att på

ett nöjaktigt sätt tillvaratagas, och att de belopp, som inbesparades genom

att lönerna bestämts så knappt som skett, icke i någon mån komme

att uppväga de förluster för landtbruket, hvilka otvifvelaktigt måste

blifva följden af en mindre lämplig administration.

Det funnes för närvarande icke något centralt embetsverk, som

vore så lågt aflönadt som landtbruksstyrelsen. Chefens lön vore visserligen

icke lägre än landtmäteridirektörens, öfverdirektörens i statistiska

centralbyrån och öfverintendentens i öfverintendentsembetet, ehuru

den understege lönerna för chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

med 1,000 kronor, för cheferna för fångvårdsstyrelsen, lotsstyrelsen,

kommerskollegium, statskontoret, telegrafstyrelsen, generaltullsty
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Sjette hufvudtiteln.

relsen, domänstyrelsen och medicinalstyrelsen med 2,000 kronor samt

för cheferna för jernvägsstyrelsen, kammarkollegium och generalpoststyrelsen

med 3,000 kronor, men deremot understege ledamöternes i

landtbruksstyrelsen löner alla andra tjenstemäns med motsvarande embetsställning

och till och med åtskilliga underordnade tjenstemäns i andra

verk. Så utgjorde aflöningarna för kamreraren i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

landtmäterisekreteraren och ledamöterne i öfverintendentsembetet

4,500 kronor jemte två ålderstillägg om 500 kronor

hvartdera, för ledamöterne i fångvårdsstyrelsen, krigsråden, amiralitetsrådet,

kommerseråden, byråchefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

kammarråden, statskommissarierne, kammarrättsråden, byråcheferne i

generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, generaltullstyrelsen och domänstyrelsen

samt medicinalråden 6,400 kronor, deraf 4,400 kronor i lön

och 2,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar, jemte ett ålderstillägg

af 600 kronor.

Då det gälde att bestämma, huru stora löner borde tilldelas landtbruksstyrelsens

chef och ledamöter, borde det icke lemnas obeaktad t,

att dessas verksamhet, i olikhet med hvad som gälde om åtskilliga motsvarande

befattningsinnehafvare inom andra verk, icke kunde anses

strängt begränsad till någon rent teknisk detalj, utan att hvarje embetsinnehafvares

uppgift omfattade, låt vara i vissa fall endast från en synpunkt,

hela näringen, hvarföre också verksamheten borde ledas af och

således förutsatte omfattande insigter om det ekonomiska samhällslifvet

i sin helhet och lagarne för detta, och att de med anledning deraf

borde närmast likställas med kommerskollegii motsvarande embetsman.

Häraf torde emellertid följa, att löneförmånerna för landtbruksstyrelsens

chef och ledamöter rätteligen borde bestämmas i likhet med dem, som

vore förenade med motsvarande befattningar inom kommerskollegium

och hvilka icke kunde anses högre än förhållandena oundgängligen påkallade.

Att bestämma ifrågavarande löner lägre kunde icke anses ur

någon synpunkt lämpligt, då befattningarne icke vore afsedda att vara

några öfvergångsbefattningar och till hvar och en af desamma erfordrades

personer med redan vunnen erfarenhet och speciel utbildning,

och i hvarje händelse mindre lönebelopp för befattningarne icke kunde

antagas tillförsäkra landtbruksstyrelsen fullt dugande arbetskrafter för

någon af ifrågavarande beställningar. Det vore också enligt landtbruksstyrelsens

åsigt i högsta grad olämpligt att bestämma lönerna för de

särskilda ledamotsbefattningarna olika, enär de fordringar, som på en

hvar af dem måste ställas, vore lika stora, så att någon skilnad i detta

afseende ej kunde göras. Hvad de tekniskt utbildade ledamöterna an
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sjette hufyudtiteln.

ginge, vore detta temligen sjelfkärt, men det gälde äfven den juridiskt

utbildade ledamoten, enär i ett verk, sådant som landtbruksstyrelsen,

administrativ erfarenhet och förvaltningskunskap ieke i någon högre

grad kunde förutsättas hos annan ledamot än denne, och embetsverkets

förmåga att väl fylla sin uppgift vore i väsentlig män beroende deraf,

att sådan erfarenhet och insigt städse funnes inom verket att tillgå,

hvarigenom arbetet inom styrelsen vunne i enhet och äfven chefen

blefve i tillfälle att mera odeladt. egna tid och krafter åt sin egentliga

uppgift,

Beträffande omfattningen af landtbruksstyrelsens nuvarande verksamhet

och den tillväxt, denna sedan styrelsens inrättande vunnit, anför

styrelsen vidare, att någon fullt tydlig föreställning härom icke kunde

erhållas genom antalet af vare sig inkomna mål och ärenden, som kunde

bero på sättet att föra styrelsens diarier, eller utgångna skrivelser,

hvilket förhållande åter rönte inflytande af det tillfälliga behofvet af

utsändande af cirkulär eller andra skrivelser af mera allmänt innehåll.

Men om sålunda den ökning, som i båda dessa afseenden skulle kunna

påvisas, icke finge tillmätas någon afgörande betydelse i detta fall, så

torde deremot antalet af institutioner, som förlagts under styrelsen, samt

de uppdrag, som gifvits densamma, lemna säker ledning för bedömandet

af omfattningen af landtbruksst.yrelsens verksamhet. I alla dessa hänseenden

torde det vara tillräckligt att hänvisa till den af styrelsen af

trycket utgifna berättelsen om styrelsens verksamhet för åren 1890 —

1894, styrelsens årligen utkommande kalender samt det likaledes af

trycket utkomna verket »Sveriges landtbruksförvaltning». Alldeles oberoende

emellertid af den utvidgning, hvilken i ett eller annat afseende

ifrågavarande verksamhet redan undergått eller som derigenom, att omsorgen

om ytterligare grenar af förvaltningen kunde komma att åt

styrelsen anförtros, vore att förutse, ansåge styrelsen nödigt, att anslaget

till styrelsen ökades.

Det vore dock icke endast lönerna, som härvid borde komma i

åtanke, utan äfven det i styrelsens stat upptagna anslaget till extra

biträden, vikariatsersättning och expenser, som för närvarande utginge

med 5,000 kronor, hade visat sig för det dermed afsedda ändamålet

alldeles otillräckligt. Ehuru styrelsen sökt iakttaga all möjlig sparsamhet,

hade nemligen samma anslag hvarje år utvisat brist, som alltjemt

ökats, så att den år 1896 uppgick till 572 kronor 35 öre. Denna

brist hade uppkommit, oaktadt Eders Kongl. Maj:t, på särskilda framställningar

af styrelsen, dels genom nådiga bref den 20 april och den

31 december 1892 medgifvit, att kostnaden för tryckning af de berät
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Sjette hufvudtiteln.

telser, landtbruksstyrelsen hade att för åren 1890 och 1891 till chefen

för civildepartementet afgifva, skulle utgå af sjette hufvudtitelns anslag

till skrifmaterialier och expenser, ved m. m., dels ock till tryckning af

meddelanden från styrelsen genom särskilda nådiga bref anslagit den

26 januari 1894 1,292 kronor 38 öre, den 8 mars och den 7 juni 1895

tillhopa 2,690 kronor 61 öre, den 24 januari 1896 2,813 kronor 53 öre

samt den 29 januari 1897 2,909 kronor 7 öre. De meddelanden, till

hvilkas tryckning Eders Kongl. Maj:t sålunda anvisat medel, vore åt

den natur, att deras offentliggörande icke utan olägenhet kunnat underlåtas.

Förutom ofvannämnda berättelser, hvilka anginge hushållningssällskapens,

landtbruksläroverkens, landtbruksingeniörernas, instruktörernas,

kemiska stationernas och frökontrollanstalternas verksamhet, hade berörda

meddelanden innefattat berättelser om entomologens, mejeriagentens

och tiskeriagentens verksamhet, åtskilliga reseberättelser af

allmänt intresse in. m. Men då till landtbruksstyrelsen årligen inkomme

berättelser af samtliga de personer, hvilka åtnjutit statsunderstöd för

resor såväl inom som utom landet i och för landtbrukets vetenskapliga

eller praktiska studium, af hvilka berättelser endast ett ringa fåtal hittills

blifvit tryckta, men många vore af den beskaffenhet, att det måste anses

för en förlust, om de komme att för alltid endast stanna i landtbruksstyrelsens

arkiv, följde häraf, att det anslag, som årligen utgått till

tryckning af meddelanden från landtbruksstyrelsen, borde icke obetydligt

ökas. Det belopp, som, utöfver hvad af expensanslaget redan för

ändamålet årligen användts, torde vara erforderligt för tryckning af

meddelanden från styrelsen, ansåge styrelsen icke kunna anslås lägre

än till 3,500 kronor.

Enligt styrelsens nuvarande instruktion måste registrators- och

aktuariegöromålen handhafvas af en extra ordinarie tjensteman. För

detta ändamål hade af styrelsens expensanslag från och med år 1895,

med hvilket år den förändrade organisationen i afseende å sekreteraren

trädde i kraft, årligen utbetalats ett belopp af 60 kronor i månaden

samt i gratifikationer 300 kronor årligen, hvilket för år räknadt således

skulle utgöra ett belopp af 1,020 kronor. Som emellertid diariiföringen

hos styrelsen vore synnerligen noggrann, torde detta belopp kunna anses

vara otillräckligt och behöfva något höjas. Denna höjning tillsammans

med det belopp, som beliöfdes till förekommande af sådan brist på

expensanslaget, som enligt det föregående uppstått, torde erfordra ett

belopp ej understigande 1,000 kronor.

Slutligen vore det för landtbruksstyrelsen ett önskemål att kunna till

tjenstgöring å öfveringeniörens afdelning inom landtbruksstyrelsen i tur

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sjette hufvudtiteln.

och ordning inkalla en landtbruksstipendiat, för att stipendiaterna skulle

genom sådan tjenstgöring inhemta noggrann kännedom om fordringarna å

planer till agronomiska företag, en tjenstgöring som lämpligast skulle

kunna ega rum under årets fyra första månader. Då emellertid det icke

kunde sättas i fråga, att landtbruksstipendiaterna skulle för det arfvode

af 1,000 kronor, som årligen till en hvar af dem utginge, åläggas att utan

särskild godtgörelse under sagda tid uppehålla sig i Stockholm, men

några särskilda medel för beredande af dylik godtgörelse icke stode

landtbruksstyrelsen till buds, torde styrelsens expensanslag för detta

ändamål behöfva höjas med ett belopp af omkring 500 kronor.

Det i landtbruksstyrelsens stat upptagna anslaget till extra biträden,

vikariatsersättning och expenser torde sålunda, om det skulle kunna

fullständigt fylla sitt ändamål, böra höjas från 5,000 kronor till 10,000

kronor.

Då ofta den mening blifvit uttalad, att inrättandet af ett särskildt

landtbruksdepartement skulle göra en central landtbruksstyrelse öfverflödig

eller åtminstone komma att. väsentligen inskränka dennas verksamhet,

har landtbruksstyrelsen vidare, enär denna mening lätt skulle

kunna verka derhän, att frågan om landtbruksstyrelsens förseende med

nödiga medel icke ansåges böra upptagas till behandling, förrän förstberörda

fråga blifvit afgjord, trott sig böra tillika i korthet redogöra

för den gjorda framställningens förhållande till det flera gånger väckta

förslaget om inrättande af ett. landtbruksdepartement.

I detta hänseende syntes det styrelsen icke kunna bestridas, att från

landtbruksnäringens ståndpunkt betraktadt inrättandet af ett särskildt

landtbruksdepartement skulle vara en fördel, men dels vore utsigterna till

åstadkommande af ett särskildt sådant departement synnerligen mörka,

så att det kunde antagas att, om någon förändring i departementens nuvarande

organisation komme att vidtagas och denna skulle beröra landtbruksärendenas

handläggning i högsta instans, denna förändring skulle

komma att bestå endast deri, att landtbruksärendena komme att förenas

med ett mindre antal ärenden eller slag af sådana, än hvad för närvarande

inom civildepartementet vore fallet, och dels skulle, äfven om ett särskildt

departement inrättades eller förberörda förändring af den departementala

handläggningen vidtoges, enligt landtbruksstyrelsens uppfattning,

med hänsyn jemväl till de allmänna grunderna för den svenska

statsförvaltningen, alltid erfordras ett särskildt centralt embetsverk för

dessa ärenden, beklädt med sjelfständig förvaltande myndighet och med

uppgift tillika att afgifva utlåtanden och verkställa utredningar i ärenden,

som hörde under Eders Kongl. Maj:ts pröfning.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Sjette hufvudtiteln.

I enlighet med de grunder, landtbruksstyrelsen sålunda angifvit,

har styrelsen för embetsverket uppgjort följande förslag till ny

Stat.

Lön.

Tjenst^

görings-

pennin-

gar.

Summa.

Kr.

Kr.

Kr.

1 chef..........................................

6,200

2,800

2,000

6,000

300

9,000

6,400

19,200

800

1 ledamot...................................

3 ledamöter.................................

1 vaktmästare..............................

Till extra biträden, vikariatsersätt-

4,400

13,200

500

\ Efter 5 år kan lönen höjas

/ med 600 kronor.

/ Efter 5 år kan lönen höjas

\ med 100 kronor.

ning, expenser och tryckning....

—

—

10,000

Summa

—

—

45,400

Anm. Om vaktmästaren i sådan egenskap åtnjuter fri bostad, skall, så länge denna förmån

qvarstår, lönen minskas med 150 kronor.

Då någon anledning icke förefunnes att afvika från de vilkor, som

genom nådiga kungörelserna den 7 juni 1889 och den 23 november

1894 blifvit stadgade för åtnjutande af de faststälda löneförmånerna för

landtbruksstyrelsen, har styrelsen ansett samma vilkor, som äfven afsåge

rätt till semester och pension, fortfarande höra förblifva gällande.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har styrelsen i underdånighet

hemstält, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att,

med godkännande af det uppgjorda förslaget till ny stat för landtbruksstyrelsen

samt af de vilkor och förbehåll, som blifvit föreslagna för åtnjutande

af deri upptagna löneförmåner, medgifva, att det å sjette

hufvudtiteln till landtbruksstyrelsen uppförda anslag från och med år

1899 höjdes med 16,600 kronor eller från 28,800 kronor till 45,400

kronor.

Det torde icke kunna förnekas att, på sätt landtbruksstyrelsen i

sin nu omförmälda skrifvelse framhållit, omfattningen af styrelsens göromål

under den tid, den varit i verksamhet, utvecklat sig i afsevärd mån

och nått en vidd, som af styrelsens embete- och tjensteman klöfver

Bih. till Jli/csd. Frat. 1898. I Band. 1 A/d. 1 lläft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sjette hufyudtitelii.

lika sträng tjenstgöring som den, andra embetsverks bättre aflönade

tjensteman hafva att fullgöra. Otvifvelaktigt komma ock styrelsens

göromål att än ytterligare ökas genom de anordningar, som kunna

komma att vidtagas för att tillmötesgå Riksdagens år 1896 uttalade

önskningar om beredande af möjlighet för strandegare att i vidsträcktare

mån, än nu är medgifvet, tillgodogöra sig vattenkraften i landets forsar

och vattenfall. Då härtill kommer att, enligt hvad erfarenheten redan

visat, med bibehållande af de nuvarande aflöningarna stora svårigheter

måste möta att vid inträffande ledigheter återbesätta ledamotsplatserna

inom styrelsen med kompetenta personer, samt det alltså kan äfventyras,

att styrelsen blifver urståndsatt att behörigen fylla sin uppgift,

hvilket förhållande i mer än ett afseende skulle menligt inverka på de

för Sveriges hela ekonomiska och sociala utveckling så vigtiga näringar,

hvilkas intressen styrelsen har att tillgodose, så tvekar jag icke

att förorda den åt styrelsen föreslagna förhöjningen i lönerna för chefen

och ledamöterne i styrelsen. I sammanhang med denna aflöningsförhöjning

och med hänsyn jemväl till den ytterligare utvidgning af landtbruksstyrelsens

verksamhetsområde, hvarom jag har för afsigt att i det

följande göra framställning, synes det mig vara lämpligt, att landtbruksstyrelsens

chef hädanefter benämnes generaldirektör, liksom jag

ock anser, att styrelsens ledamöter böra erhålla benämningen byråchefer.

Hvad beträffar styrelsens hemställan om höjning af anslaget till extra

biträden, vikariatsersättning och expenser från 5,000 till 10,000 kronor, kan

jag icke finna fullgiltiga skäl härför vara af styrelsen i alla delar anförda.

Den ifrågasatta höjningen skulle afse beredande af medel dels till tryckning

af meddelanden från landtbruksstyrelsen, 3,500 kronor, dels till

ökad ersättning för registrators- och aktuariegöromålens fullgörande

samt förekommande af sådan brist på expensanslaget, som för hvarje

år uppkommit, 1,000 kronor, dels oek för möjliggörande att till tjenstgöring

å öfveringeniörens afdelning i tur och ordning iukalla en landtbruksstipendiat,

500 kronor. För tryckning af de meddelanden från

styrelsen, hvilka kunna finnas böra offentliggöras, torde utan olägenhet

kunna fortfarande, likasom hittills, beredas medel genom ansökning hos

Eders Kongl. Maj:t, när behof i sådant afseende uppstår; och att nu i

staten för styrelsen beräkna visst belopp för inkallandet af landtbruksstipendiater

till tjenstgöring i styrelsen torde vara mindre lämpligt, då det

uPPS''ifna ändamålet icke står i så direkt samband med landtbruksstvrelsens

organisation, att de erforderliga medlen böra upptagas i styrelsens stat,

utan desamma kunna beredas af andra tillgångar. Som det emellertid

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Sjette hnfviidtiteln.

visat sig, att expensanslaget varit otillräckligt, så att brist för hvarje

år uppstått, och då de anförda skälen för ökning af den för registrators-

och aktuariegöromålens uppehållande utgående ersättning synas

mig vara mycket afsevärda, anser jag en förhöjning åt expensanslaget

i sådant afseende med 1,000 kronor eller till 6,000 kronor vara af verkligt

behof påkallad.

I sammanhang härmed anhåller jag att få underställa Eders Kongl.

Maj:ts nådiga pröfning en fråga, som, under förutsättning att hvad jag

dervid liar att föreslå vinner bifall, kommer att nödvändiggöra en ytterligare

ökning af anslaget till landtbruksstyrelsen. Denna fråga angår

förändring af den centrala förvaltningen af veterinärväsendet.

Alltsedan ett ordnadt veterinärväsende i Sverige tillkom, hafva de

veterinära angelägenheterna varit anförtrodda åt samma myndighet, som

haft öfverinseendet öfver helsovården i riket, nemligen först sundhetskollegium

och sedermera medicinalstyrelsen.

Åtskilliga gånger under de senare årtiondena hafva emellertid förslag

bl Hvit framstälda i syfte att handläggningen af veterinärärendena

skulle till annan myndighet öfverflyttas.

Redan den komité, som år 1863 tillsattes för att afgifva förslag

till fullständigt ordnande af veterinärväsendet i riket, föreslog uti sitt

år 1865 afgifna betänkande, att för de veterinära angelägenheterna en

särskild, under civildepartementet lydande styrelse skulle inrättas. Såsom

skäl, hvarför veterinärärendena borde skiljas från dåvarande

sundhetskollegium, anfördes hufvudsakligen att, om också frändskapen

mellan sjukvården för rikets befolkning och husdjurssjukvården vore

ganska stor, dessa sjuk vårdsgrenar likväl vore till sina syften väsentligen

olika, i det att de högre intressen, som genom den förra^tillgodosåges,

vore för den senare skäligen främmande. Också hade i utlandet

den öfvertygelsen allmänneligen gjort sig gällande, att veterinärväsendet

och dess handhafvande borde vara ett från medicinalväsendet afskildt,

inom sig afslutadt helt. Dertill komme att någon gemensam medicinaltaxa

icke längre funnes, sedan särskild veterinärmedicintaxa faststälts,

samt att farmakopéns gemensamhet upphört genom utfärdandet af en

särskild veterinärfarmakopé. Den integrerande del, som veterinärväsendet

in loge bland föremålen för sundhetskollegii uppmärksamhet, vore

derjemte nog fristående för att utan olägenhet kunna från kollega

embetsverksamhet skiljas.

2. Veterinärväsendets

förläggande

under landtbruksstyrelsen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sjette hufvudtiteln.

Den veterinärstyrelse, hvars inrättande komitén föreslog, skulle utgöras

af en generaldirektör och chef samt två ledamöter, hvarjemte hos

styrelsen skulle, vara anstäld en sekreterare och ombudsman. '' Komitén

antog väl, att till chef för veterinärväsendet icke skulle utnämnas annan

än den, som egde allmän insigt i hithörande ämnen, men ansåg tillika

att veterinärkunskap icke borde uppställas såsom oeftergiflig! vilkor för

chefsbefattningen. Af ledamöterne skulle den ene eller öfverfältveterinären

utöfva närmaste chefskapet för det militära veterinärväsendet

samt den andre eller öfverlandsveterinären, jemte det han skulle vara

professor i husdjursskötsel vid veterinärläroverket i Stockholm, tillika

vara civilveterinärernes chef.

Komiténs förslag i denna del föranledde dock icke till någon vidare

åtgärd.

Yrkanden om veterinärärendenas afskiljande från medicinalstyrelsen

hafva, emellertid under senare tider upprepade gånger framkommit såväl

från jordbrukarnes sida som från veteriuärernes.

Vid hushållningssällskapens ombuds möte år 1893 väcktes förslag

till åtgärder för veterinärväsendets ställande under landtbruksstyrelsens

inseende, och det utskott, som behandlade förslaget, hemstälde att, då

numera en styrelse för landets jordbruk blifvit inrättad, som borde om

möjligt kunna utsträcka sin verksamhet till alla grenar af jordbruket,

således äfven till det för kreatursskötseln så vigtiga veterinärväsendet,

ombuden måtte ingå till Eders Kongl. Maj:t med anhållan, att Eders

Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida ej åtgärder borde vidtagas

för att åt landets veterinärväsende bereda fullt sakkunnig ledning

och huruvida detta ej kunde ske derigenom, att denna ledning anförtroddes

åt landtbruksstyrelsen, hvarest för detta ändamål borde insättas

en uti veterinärväsendet fullt hemmastadd tjensteman.

Uti underdånig skrifvelse den 14 november 1893 anhöllo ock hushållningssällskapens

ombud, att Eders Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande,

huruvida ej åtgärder borde vidtagas för att åt landets veterinärväsende

bereda en fullt sakkunnig och ändamålsenlig ledning.

I anledning af denna framställning inkom medicinalstyrelsen, till

följd af nådig remiss, med yttrande af direktionen för veterinärinstitutet

i Stockholm samt eget underdånigt utlåtande af den 2 februari 1894.

Direktionen för veterinärinstitutet, som i ärendet hört jemväl institutets

lärarekollegium, hemstälde, i likhet med nämnda kollegium, att

veterinärväsendet fortfarande måtte höra under medicinalstyrelsen samt

att såsom ledamot af denna styrelse måtte anställas en veterinär med

åliggande att bereda och inför styrelsen föredraga alla veterinärväsendet

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Sjette hufvudtiteln.

rörande ärenden, i öfverläggning och beslut derom deltaga samt taga

initiativ till förbättringar i hithörande angelägenheter.

För egen del framhöll medicinalstyrelsen uti sitt berörda utlåtande

att, då missnöjet med styrelsens handläggning af veterinärärenden, om

ock obefogadt, dock, understöd! af några hushållningssällskap och hushållningssällskapens

församlade ombud, vore egnadt att framkalla misstroende

inom och utom landet till vårt veterinärväsende och det sätt,

hvarpå hithörande frågor behandlades, samt deraf kunde befaras förbud

mot utförsel af lefvande kreatur från Sverige till andra länder med

deraf följande nära nog oersättliga förluster för landets jordbrukare,

det vore af största vigt, att kraftiga åtgärder häremot vidtoges samt

att handläggningen af hithörande frågor, derest sådant funnes ändamålsenligt,

öfverflyttades från styrelsen till annan myndighet, nemligen antingen

landtbruksstyrelsen eller veterinärinstitutets lärarekollegium eller

vissa af dess ledamöter. Skulle emellertid intet af dessa förslag pröfvas

vara lämpligt och det fortfarande förblifva ett åliggande för medicinalstyrelsen

att handlägga veterinärärenden, hade styrelsen för sin del intet

att invända mot anställandet af en veterinär inom styrelsen.

Jemväl landtbruksstyrelsen hördes derefter i ärendet och afgaf den

10 februari 1894 underdånigt utlåtande, deruti styrelsen anförde hufvudsakligen

att, då inom medicinalstyrelsen saknades eu specialist inom

veterinärfacket, detta sannolikt vore anledningen till att styrelsens organisation

icke kunde ingifva det förtroende, som ansetts önskligt med

hänsyn till de frågors vigt, hvilka det i förevarande fall gälde. Det

kunde icke heller med fog förnekas, att saknaden af eu dylik specialist

inom medicinalstyrelsen verkligen utgjorde en brist i samma styrelses

organisation, som alldeles oberoende af det sätt, hvarpå veterinärväsendet

af styrelsen handhafts, borde med snaraste undanrödjas.

Hvad beträffade de alternativa förslag till ordnande af öfverstyrelsen

öfver veterinärväsendet, som af medicinalstyrelsen framstälts, funne

landtbruksstyrelsen sig icke kunna tillstyrka det förslag, som afsåge

ifrågavarande ärendens förläggande under veterinärinstitutets lärarekollegium

eller någon del deraf. Förutom att det icke gåfves någon som

helst säkerhet derför, att inom sagda kollegium alltid skulle finnas den

praktiska erfarenhet och administrativa duglighet, som erfordrades för

ett framgångsrikt utöfvande af den vigtiga verksamhet, hvarom här vore

fråga, skulle genom eu sådan anordning veterinärinstitutets lärare komma

att dragas ifrån sin egentliga uppgift, som afsåge vetenskapens odling

och undervisningen. En sådan anordning skulle således, utan vinst för

veterinäradministrationen, endast verka till skada för veterinärbildningen

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Sjette liufvudtiteln.

inom landet. Deremot skulle landtbruksstyrelsen under viss förutsättning

för sin del icke hafva något att erinra mot veterinärväsendets förläggande

under styrelsen, om dess organisation underginge den förändring,

att en ledamot med speciel veterinärutbildning komme att deri

anställas. Den stora betydelse, som veterinärväsendet egde för den

praktiska landtbruksbedriften, det sammanhang detsamma både med andra

uppgifter, hvilkas lösning tillhörde styrelsen, samt det stora intresse

för ifrågavarande uppgifts lyckliga lösning, som derföre ovilkorligen

måste förutsättas alltid skola förefinnas hos landtbruksstyrelsen, allt

detta utgjorde lika många talande skäl för frågans lösning på nyss antydda

sätt, helst intet i styrelsens organisation skulle lägga hinder i

vägen för ett sådant ordnande af denna angelägenhet. Det oaktadt

tvekade icke styrelsen att för det dåvarande afstyrka denua lösning affrågan

af skäl att, då den ledamot, som i sådant fall skulle ingå i styrelsen

såsom föredragande af veterinärärenden, icke skulle kunna beredas

större fördelar än styrelsens öfrige ledamöter, någon skicklig och

lämplig person inom veterinärfacket efter all sannolikhet icke skulle

kunna förmås att mottaga en dylik befattning, och då denna förutsättning,

hvarförutan styrelsen skulle finna sig ur stånd att nöjaktigt fullgöra

det ifrågasatta uppdraget, sålunda icke för det dåvarande kunde

uppfyllas, syntes äfven ifrågavarande förslag böra förfalla. Under

sådana förhållanden syntes icke någon annan utväg för frågans lösning

finnas, än att veterinärväsendet fortfarande finge höra under medicinalstyrelsen,

der en ledamot med speciel veterinärbildning kunde på

förordnande ingå, intill dess frågan finge sin slutliga lösning.

Då detta ärende den 18 maj 1894 inför Eders Kongl. Maj:t anmäldes,

behagade Eders Kongl. Maj:t föreskrifva, att en af Eders Kongl.

Maj:t dertill särskild! förordnad legitimerad veterinär skulle hos medicinalstyrelsen

deltaga i handläggningen af veterinärärenden; och har en

sådan veterinär sedermera alltjemt varit af Eders Kongl. Maj:t dertill

förordnad med godtgörelse af 2,400 kronor för år räknadt.

Nu har medicinalstyrelsen uti underdånig skrifvelse den 14 april

nästlidna år ånyo väckt fråga om befrielse för styrelsen från handläggningen

af veterinärärendena.

Innan jag emellertid öfvergår att redogöra för innehållet af denna

framställning, torde det tillåtas mig att här erinra om de åligganden,

hvilka jemlik! den för medicinalstyrelsen gällande instruktion tillkomma

styrelsen beträffande veterinärväsendet.

Dessa åligganden, hvilka afse såväl det civila som det militära

veterinärväsendet, äro:

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Sjette hufvudtiteln.

att till ledning för vederbörande kommunalmyndighet, veterinär och

Kongl. Maj:ts befallningshafvande meddela och låta i vederbörlig ordning

kungöra de råd och anvisningar, hvilka till förekommande och

hämmande af smittosamma sjukdomar bland husdjuren kunna erfordras

utöfver hvad gällande förordningar derom innehålla;

att på grund af berättelser eller rapporter från Kongl. Maj:ts befallningshafvande

eller från veterinär för särskilda fall lemna erforderliga

anvisningar eller meddela sådana föreskrifter, hvartill styrelsen

enligt gällande förordningar kan vara befogad, eller ock om nödiga åtgärders

vidtagande göra underdånig framställning;

att tillse, att såväl i allmän tjenst anstälde, som andre veterinärer enligt

gällande instruktioner och förordningar behörigen fullgöra sina åligganden;

att vid svårare eller mycket utbredd farsot bland husdjuren förordna

extra veterinär att biträda vid sjukvården.

Härförutom åligger styrelsen, bland annat, att upprätta förslag till

besättande af vissa veterinärtjenster, att, då veterinärbefattning skall tillsättas

af embetsmyndighet eller allmän styrelse såväl som ock då sådan

befattning skall tillsättas af kommunalmyndighet, direktion eller enskild

och med befattningen tjenstårsberäkning är förenad, efter vederbörandes

derom gjorda anmälan, afgifva utlåtande om de sökandes kompetens och

skicklighet, samt att granska och låta betala veterinärers för verkstälda

tjensteresor och andra förrättningar inlemnade räkningar.

Uti nyssberörda underdåniga skrifvelse anför medicinalstyrelsen

följande:

Såsom landtbruksstyrelsen uti ofvan omförmälda underdåniga utlåtande

den 10 februari 1894 med all tydlighet uttalat, kunde det

sätt, hvarpå veterinärväsendet nu vore ordnadt, blott betraktas såsom

provisoriskt. Någon afsevärd förändring i sak af veterinärärendenas

behandling kunde dessutom icke anses hafva blifvit genom nådiga brefvet

den 18 maj 1894 vidtagen, emedan den till föredragande af veterinärärenden

inom medicinalstyrelsen antagne veterinären redan under

några år förut brukat af styrelsen mot särskild ersättning konsulteras

i alla vigtiga veterinärfrågor. Icke heller syntes man böra hängifva

sig åt förhoppningen, att den för förtroendet till landets veterinärväsende

så skadliga och derföre för vår kreatursexport så ytterst förderfbringande

agitationen mot medicinalstyrelsen, som, enligt hvad styrelse])

hade grundad anledning antaga, utgått från en del med styrelsen

af mer eller mindre privata skäl missnöjde veterinärer och som

visserligen, för eu tid, af brist på lämpliga agitationsmedel, upphört

att oroa hushållningssällskapen, skulle sluta förr än ledningen af vete
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Sjette hufvudtiteln.

rinärväsendet öfvergått i andra händer än medicinalstyrelsens. På dessa

grunder och då en föredragande för veterinärärenden syntes med bättre

skäl kunna förordnas att ingå såsom ledamot i landtbruksstyrelsen än

i medicinalstyrelsen, samt landtbruksstyrelsen endast af ekonomiska skäl

och under vissa förutsättningar afstyrkt denna lösning af frågan, men *

eljest icke haft något att deremot invända, tvekade medinalstyrelsen

icke att hemställa om veterinärärendenas öfverflyttande från styrelsen

till annan myndighet. Hvad särskildt anginge de militära veterinärärendena,

syntes dessa utan svårighet kunna handläggas i arméförvaltningens

sjukvårdsbyrå.

Såsom ytterligare skäl hvarför medicinalstyrelsen borde befrias från

handläggningen af veterinärärendena, framhåller styrelsen att det visat

sig, att dessa ärenden redan på grund af sin mängd väsentligt tyngde

på styrelsens arbeten.

Enligt i styrelsens skrifvelse meddelad uppgift hafva antalet till

styrelsen inkomna veterinärärenden under åren LÉ91—1896 utgjort:

Allmänna

veterinär-

Keseräkningar.

Summa.

ärenden.

342

126

468

449

135

584

647

145

792

632

162

794

728

166

894

826

211

1,037

vidare —

att många af dessa

1891 .........................................

1892 ....................................

1893 ........................................

1894 ..................................

1895 ........................

1896 .........................................

Dertill komme — yttrar styreis

den vore af den natur, att de mastc uauuioggaa meu utan »lursLa, BiiyLiusamhet

på grund af den stora betydelse de egde för landets ekonomi,

hvarvid icke kunde undvikas, att afgörandet af andra vigtiga ärenden

inom styrelsen mången gång blifvit fördröjdt.

På grund af hvad medicinalstyrelsen sålunda anfört har styrelsen hemstält,

att Eders Kongl. Maj:t måtte förskrifva den ändring af nådiga

instruktionen för styrelsen den 2 november 1877, att styrelsen befriades

från handläggandet af ärenden rörande veterinärväsendet. Från medicinalstyrelsens

beslut om aflåtande till Eders Kongl. Maj:t af ifrågavarande

skrifvelse var dåvarande föredraganden af veterinärärenden i så måtto

skiljaktig, att han ansåg styrelsen böra förorda, att för handläggningen

af de civila veterinärärendena skulle inrättas en särskild byrå, der en

framstående veterinär borde anställas såsom byråchef med biträde af en

yngre veterinär såsom amanuens, samt att denna byrå äfven skulle få i

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln. 25

uppdrag att ordna de ifrågasatta åtgärderna till tuberkulosens bekämpande

bland husdjuren.

Sedan medicinalstyrelsens ifrågavarande skrifvelse inkommit, hafva

särskilda framställningar uti förevarande ämne gjorts af dels svenska

veterinärläkareföreningen och dels Stockholms veterinärsällskap.

Svenska veterinärläkareföreningen har uti sin skrifvelse till en början

lemnat en kortfattad redogörelse för huru veterinärväsendet är ordnadt

uti åtskilliga främmande länder; utvisande denna redogörelse,

att i Danmark det civila veterinärväsendet lyder under departementet

för det inre, och att i spetsen för detsamma står ett veterinärt sundhetsråd,

sammansatt af sex personer, de fleste lärare vid veterinärskolan;

att i Norge veterinärväsendet likaledes lyder under departementet för

det inre, inom hvilket finnes ett särskildt veterinärkontor med tillhörande

laboratorier; att i Finland en särskild veterinär finnes anstäld i

medicinalstyrelsen; att i England finnes ett särskildt veterinärdepartement

inom landtbruksdepartementet; att i Holland direkt under inrikesministeriet

står en »adviseur», som kallar till råds de för de 11 provinserna

anstälde 9 distriktsveterinärerne jemte direktören för veterinärskolan

i Utrecht; att i Belgien inom ministeriet för jordbruk, industri

och allmänna arbeten finnes en särskild afdelning för veterinärärenden

med särskild chef; att i Frankrike likaledes inom åkerbruksministeriet

finnes en särskild byrå för veterinärärenden med chef och souschef

samt dessutom en »comité consultative des epizooties», bestående af 16

medlemmar; att, jemte det för hela tyska riket finnes under inrikesministeriet

»das kaiserliche Gesundheitsamt», till hvilket äfven veterinärväsendet

hör, hvarje land har sin särskilda veterinärorganisation; att sålunda

i Preussen närmast under åkerbruksministern står en teknisk deputation

för veterinärväsendet, hvarjemte i hvarje af Preussens 14 provinser

finnes ett medicinalkollegium, bestående af minst 5 ledamöter, deraf en

veterinär, utnämnd af kultusministern; samt att i Sachsen närmast inrikesministeriet

står en kommission för veterinärväsendet, bestående åt

en kongl. kommissarie samt 3 professorer vid veterinärskolan.

Vidare anför veterinärläkareföreningen : ett förläggande af veterinärledningen

till landtbruksstyrelsen harmonierade icke med de principer,

man i främmande länder ansett sig böra följa dervid, och det skulle

möjligen kunna tydas såsom ett underskattande af betydelsen af vårt

lands veterinärväsen uti dess helhet att förlägga dess ledning under en

icke ministeriel myndighet, som, sådan den nu gestaltade sig, icke räknade

en enda fackman inom sig och således icke heller a priori kunde

anses representera någon veterinärfackbildning. Den skulle för att

Bill. till It i kull. Blot. 1898. 1 Hand. 1 A/d. 1 lläft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Sjette hufvudtiteln.

komma derhän nödgas adjungera en eller flera fackmän med sig och

helst det senare, ty vårt veterinärväsende hade nått en sådan utveckling

och de särskilda grenarne af detsamma så specialiserats, att en

enda person icke mera kunde beherrska den i sin helhet; och på den

veterinär, som skulle ensam handlägga veterinärärendena i landtbruksstyrelsen,

måste man ställa större fordringar på mångsidighet i hans

veterinärbildning, än någon nu lefvande svensk veterinär rimligen kunde

anses fylla. En vädjan i hvarje särskild! mera svårtydbart fall till

veterinärinstitutets lärarekollegium skulle göra hela apparaten allt för

omständlig och långsamt fungerande, ty mångfaldiga gånger kräfde

veterinärärendena omedelbar handläggning, framför allt vid utbrottet

af smittosamma sjukdomar bland husdjuren, då hvarje tidspillan kunde

blifva ödesdiger och ett felgrepp hafva de mest betänkliga följder med

sig för husdjursskötseln och exporten. I hvarje fall syntes en omorganisation

af veterinärledningen nödvändiggöra, att mer än en fackman

anstäldes uti den styrelse, som finge sig ledningen anförtrodd. Helst

borde tre ledamöter ingå uti en sådan styrelse. Veterinärärendenas

mängd, hvilken antagligen ytterligare komme att ökas, skulle helt visst

verka tyngande pa landtbruksstyrelsens arbete, likasom den nu gjorde

det på medicinalstyrelsens; och om en reorganisation af veterinärväsendet

skulle komma till stånd, borde det ordnas så, att det kunde på

tillfredsställande sätt fungera för en längre . tid framåt. Medicinalstyrelsen

representerade emellertid otvifvelaktigt fackmannabildning i

långt högre grad än landtbruksstyrelsen och egde dessutom på grund

af mångårig erfarenhet vana vid handläggningen af veterinärärenden,

hvarförutom på sina ställen i utlandet veterinärväsendet handhades af

en medicinalstyrelsen motsvarande myndighet. Veterinärläkareföreningen

ansåge derför önskvärdt att, för den händelse en reorganisation

åt den veterinära ledningen skulle komma att genomföras, den veterinära

administrationen blefve anförtrodd åt en direkt under civildepartementet

subordinerande och af fackmän sammansatt veterinärstyrelse,

eller, om detta icke funnes lämpligt, att veterinärärendena fortfarande

finge handläggas uti medicinalstyrelsen och der föredragas af fackman,

som uteslutande hade att egna sig åt detta uppdrag.

Stockholms veterinärsällskap har uti sin omförmälda skrifvelse i ämnet

likaledes tramhallit önskvärdheten af att, derest en förändring komme

till stånd, en särskild styrelse eller byrå under civildepartementet inrättades,

samt att till denna äfven öfverlemnades ledningen af försöken

med tuberkulin och dermed sammanhängande åtgärder.

''dill följd af nådig remiss har sedermera landtbruksstyrelsen den

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Sjette hufvudtiteln.

30 oktober 1897 uti detta ärende afgifvit underdånigt utlåtande; och

har styrelsen deruti anfört följande:

Redan vid den tid, då 1865 års komitéutlåtande afgifvits, hade

veterinärerna sjelfva på fyrfaldiga sätt uttryckt önskan om veterinärväsendets

skiljande från sundhetskollegium, liksom äfven framställningar

i enahanda syfte, som komitén framstält, sedermera blifvit gjorda.

De åsigter, som såväl af komitén som från veterinärernes sida blifvit

uttalade, ginge dock i den riktning, att ett särskilt embetsverk borde

för sagda ärendens behandling inrättas, der den speciela veterinärbildningen

skulle vara så starkt representerad, att veterinära hänsyn komme

att vid afgörandet af föreliggande frågor göra sig fullt tillräckligt gällande.

Det borde dock härvid ihågkommas, att vid den tid, då sagda

komité afgifvit sitt utlåtande, något redan bestående embetsverk icke

förefunnits, till hvilket veterinärväsendet kunde öfverflyttas, och då

komitén icke ansett sig kunna uppställa speciel veterinärkunskap såsom

något oeftergiflig^ vilkor för chefsbefattningen i det embetsverk, som

enligt komiténs åsigt skulle för ändamålet upprättas, och der tvenne

examinerade veterinärer skulle ingå såsom ledamöter och frågorna kollegialt

afgöras, kunde det ej med full bestämdhet afgöras, huru komitén

skulle förhållit sig till ett förslag om veterinär väsendets öfverflyttande

till ett embetsverk, om ett sådant förefunnits, till hvars vårdnad husdjursskötseln

i öfrigt och dermed sammanhängande ekonomiska frågor

hörde.

Om ett särskildt centralt embetsverk för veterinärväsendet skulle

upprättas, syntes det knappast numera kunna sättas i fråga, att detta

skulle erhålla kollegial form, utan syntes det oeftergifligen böra inrättas

i enlighet med det så kallade byråsystemet, enär de frågor, som ett

sådant embetsverk skulle komma att handlägga, ofta vore af sådan beskaffenhet,

att de kräfde omedelbar handläggning och derföre icke kunde

underkastas den mera långsamma och omständliga behandlingen i ett

kollegium. Med deras uppfattning, som åstundade inrättandet af ett

särskildt dylikt embetsverk för veterinärärendena, syntes det emellertid

icke öfverensstämma att till chef för samma embetsverk skulle kunna

utses någon annan än en examinerad veterinär, tv i annat fall syntes

det icke finnas något skäl, hvarföre icke ifrågavarande ärenden skulle

kunna anförtros åt en redan bestående styrelse, hvari såsom föredragande

ledamot inginge en veterinär. Inrättandet af ett sådant embetsverk,

der det slutliga afgörandet af frågorna sålunda skulle komma att

läggas i en veterinärs hand, skulle dock, enligt landtbruksstyrelsens

uppfattning, möta stora svårigheter och lätt kunna föranleda dertill, att

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Sjette liufvudtiteln.

den djuruppfödande allmänheten, särskildt landtmännen, till hvilkas

åskådning i förevarande afseende den största hänsyn syntes böra tagas,

ogerna och endast med motvilja komme att underkasta sig de föreskrifter,

som från ett sådant embetsverk utginge, till grund hvarför

gifvetvis komme att ligga den föreställningen, att afgörandet icke komme

att bero på och ledas af de praktiska hänsyn, som i förevarande fall

otvifvelaktigt borde uppställas såsom normen för samma afgörande,

utan att omsorgen om husdjurssjukvården komme att mer eller mindre

betraktas såsom sjelfändamål och icke såsom medel för det ekonomiska

intresset samt endast af detta skäl icke förtjena fullt förtroende. Derigenom

skulle också en sådan styrelses verksamhet till en stor del förfelas,

enär ett af de förnämsta vilkoren för ett lyckligt och framgångsrikt

arbete af den ekonomiska förvaltningen bestode deri, att den uppbures

af de enskilda näringsidkarnes förtroende. Af detta skäl ansåge

landtbruksstyrelsen, att under närvarande förhållanden och så länge

meningen bland landtmännen vore enig om det olämpliga deri, att den

veterinära förvaltningen gjordes så att säga sjelfständig, också tanken

på upprättandet af ett sådant embetsverk borde förfalla.

Då förslaget att öfverlemna ifrågavarande ärenden åt veterinärinstitutets

lärarekollegium eller någon delegation deraf, på sätt styrelsen

uti sitt den 10 februari 1894 afgifna underdåniga utlåtande framhållit,

under inga vilkor kunde af styrelsen förordas, samt medicinalstyrelsen

uttryckligen förklarat sig anse, att samma styrelse icke vore den rätta

myndigheten att handlägga itrågavarande ärenden, och inrättandet af

ett särskildt embetsverk för dessa frågor icke under nuvarande förhållanden

borde ifrågakomma, syntes ingen annan utväg återstå, än att

veterinärärendena öfverflyttades till landtbruksstyrelsen, dock med undantag

af de militära veterinärärendena, hvilka borde öfverlemnas till

arméförvaltningens sjuk vårds byrå. Visserligen hade landtbruksstyrelsen

förut afstyrkt, vidtagandet af en sådan åtgärd, hvartill skälet hufvudsakligen

varit att med de nuvarande lönerna för landtbruksstyrelsens

ledamöter det icke läte sig göra att i styrelsen få anstäld en fullt

skicklig och erfaren veterinär såsom föredragande för sagda ärenden;

och visserligen hölle styrelsen fortfarande på det bestämdaste före, att

styrelsen endast under vilkor af tillräcklig ersättning åt en föredragande

af veterinärärenden vore i stånd att öfvertaga vården om det

civila veterinärväsendet, men med hänsyn till den af styrelsen gjorda,

af mig här förut anmälda framställning om beredande af ökade löneförmåner

för styrelsen och då styrelsen medelst erbjudande af deri

för ledamot föreslagen aflöning (6,400 kronor om året) ansåge sig

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Sjette hufvudtiteln.

kunna förvärfva en lämplig person att i styrelsen föredraga veterinärärendena,

saknade styrelsen numera anledning att afstyrka öfverflyttandet

af veterinärärendena till styrelsen, under förutsättning att samma

löneförmåner beviljades nu ifrågavarande ledamot.

Skulle de härför erforderliga medlen beviljas och i landtbruksstyrelsen

sålunda kunna såsom ledamot och föredragande anställas en fullt

kompetent person, skulle med afseende å det nära sammanhang, som

veterinärärendena egde med åtskilliga andra till landtbruksstyrelsens

handläggning hörande ärenden och det förtroende, som landtbruksstyrelsen

borde kunna hos landtmännen påräkna, den af medicinalstyrelsen

föreslagna utvägen för ordnandet af veterinäradministrationen kunna

anses såsom en lycklig lösning af frågan. Det borde dock alltid stå

landtbruksstyrelsen öppet att i förekommande frågor inhemta yttrande

af veterinärinstitutets lärarekollegium, liksom brukligt varit under den

tid medicinalstyrelsen haft ifrågavarande angelägenhet om hand. Någon

vidare utvidgning af styrelsen för öfvertagandet af sagda ärenden skulle

ej heller erfordras, utan kunde dessa expedieras i likhet med styrelsens

öfriga ärenden under ledning af vederbörande tjensteman i styrelsen

och med biträde af styrelsens kansli. Deremot syntes en ökning af

styrelsens expensanslag blifva erforderlig för bestridande af vikariatsersättning,

kostnader för extra biträden, renskrifning m. m., en ökning

som styrelsen likväl icke ansåge behöfva bestämmas högre än till 1,000

kronor.

På grund af hvad landtbruksstyrelsen sålunda anfört, har styrelsen

hemstält, att Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nådig proposition

med förslag att, för beredande af möjlighet för styrelsen att

från och med år 1899 öfvertaga vården om det civila veterinärväsendet,

i styrelsens stat från och med samma år upptoges dels aflöning för en

ledamot och föredragande för veterinärärenden med 6,400 kronor, deraf

4,400 kronor i lön och 2,000 kronor i tjenstgöringspenningar, med rätt

till ett ålderstillägg om 600 kronor, dels ock det belopp af 1,000 kronor,

hvarmed styrelsens expensanslag, under förutsättning att ifrågavarande

ärenden af styrelsen öfvertoges, borde enligt det föregående höjas.

Slutligen har frågan om ordnande af den centrala ledningen af

veterinär väsendet äfven varit föremål för behandling vid hushållningsskapens

ombuds möte i Stockholm nästlidna år. Uti eu vid mötet väckt

motion föreslogs nemligen, att ombuden måtte besluta att i underdånig

skrifvelse hos Eders Kongl. Maj:t anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

med första och helst redan under näst sammanträdande riksdag

framlägga sådant förslag, som afsåge den veterinära administrationens

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Sjette hufvudtiteln.

anförtroende åt en direkt under civildepartementet subordinerande, af

tre fackmän bestående styrelse. Det utskott, till hvars behandling

nämnda motion öfverlemnats, uttalade sig jemväl uti den af motionären

angifna riktning samt hemstälde till ombuden om aflåtande till Eders

Kongl. Maj:t af underdånig skrifvelse med anhållan att Eders Kongl.

Maj:t. täcktes med det första framlägga sådant förslag, som afsåge den

veterinära administrationens anförtroende åt en direkt under civildepartementet

subordinerande sakkunnig styrelse. Såsom skäl för en

dylik lösning af frågan åberopades såväl uti motionen som uti utskottets

utlåtande hufvudsakligen detsamma, som af svenska veterinärläkareföreningen

uti dess ofvan omförmälda framställning i ämnet anförts.

Då emellertid berörda utskottsutlåtande den 8 november 1897 af ombuden

till behandling förehades, blefvo, sedan upplysning lemnats derom,

att landtbruksstyrelsen redan ingått till Eders Kongl. Maj:t med framställning

om sådan omorganisation af styrelsen, att den skulle kunna

emottaga behandlingen af de veterinära ärendena, samt åtskillig diskussion

i ämnet egt rum, såväl motionen som utskottets hemställan af

ombuden utan votering afslagna.

Att den år 1894 vidtagna anordning för handläggningen af veterinärärendena,

om än utgörande en väsentlig förbättring af förut rådande

förhållanden, icke skulle kunna för framtiden blifva tillfyllest,

har helt naturligt varit att förutse. I betraktande å ena sidan af den

betydande, ökningen under senare åren af nämnda ärendens antal och

å andra sidan af den erkända vigt, som ligger uppå att dessa ärenden

behandlas icke allenast med skyndsamhet utan derjemte med synnerlig

omtanke och sakkunskap, synes det mig tydligt att för deras behöriga

beredning och föredragning redan nu måste kräfvas mera tid och arbetskraft,

än man rimligtvis kan begära af den veterinär, som enligt

gällande bestämmelser skall i medicinalstyrelsen handlägga hithörande

frågor.

Icke allenast är den godtgörelse, som ansetts böra denne veterinär

tillerkännas, alltför låg med hänsyn till de sig alltjemt ökande göromålen.

Ett missförhållande endast i detta afseende skulle väl kunnat

athjelpas, utan att derför någon förändring beträffande veterinärärendenas

behandling behöfde ifrågasättas. Dertill kommer emellertid ock

att, med hänsyn till den betydelse veterinärväsendet har för jordbruksnäringen

i vårt land samt den deraf följande ansvarsfullheten

af de åligganden, som tillkomma en föredragande af veterinärärenden

uti det embetsverk, som har den centrala ledningen af veterinärväsen
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Sjette hufvudtiteln.

det sig anförtrodd, det icke kan anses lämpligt eller skäligt, att denne

föredragande i längden skall bibehållas vid en så osäker tjensteställning,

som han i egenskap af tillfälligt förordnad ledamot i embetsverket

måste intaga. Denna omständighet innebär, i betraktande särskildt

af veterinärväsendets hastiga utveckling, utan tvifvel i och för sig fullt

tillräckliga motiv för eu snar förändring af de uti förevarande afseende

nu rådande förhållanden, och synes den mig derföre ock utgöra ett

mycket talande skäl för att den definitiva lösningen af den sedan så

många år tillbaka väckta men tills nu alltjemt undanskjutna frågan om

ändrad organisation af ledningen för veterinärväsendet så vidt möjligt

påskyndas. För angelägenheten häraf tala i öfrigt icke allenast ofvan

omförmälda framställningar i dylikt syfte utan äfven andra uttalanden

i ämnet, som gjorts af i frågan närmast intresserade. Jag tvekar

derför icke heller att nu upptaga frågan i hela dess vidd.

För densammas utveckling och de vigtigare bland de förslag till

densammas lösande, som under årens lopp blifvit framstälda, har jag

här ofvan redogjort; och framgår af denna redogörelse, att uti dessa

förslag förordats öfverflyttning från medicinalstyrelsen till annan myndighet

af veterinärärendena. Såsom ett berättigadt skäl för en sådan

åtgärd kan jag dock icke godkänna de anmärkningar, som framstälts

mot medicinalstyrelsens ledning af veterinärärendena. Hittills vunnen

erfarenhet vittnar tvärtom, efter min mening, derom att styrelsen för

veterinärväsendet handhafts med både intresse, kraft och sakkunskap.

Vid den mot medicinalstyrelsen från vissa håll bedrifna agitation

borde således enligt min åsigt icke heller fästas afseende, derest icke

beklagligt nog de upprepade beskyllningarne mot medicinalstyrelsen

för bristande intresse och sakkunskap vid veterinärärendenas behandling

såväl inom som utom landet väckt ett misstroende mot ledningen

af vårt veterinärväsende, som, om det än icke i och för sig

bör föranleda dertill att veterinärärendena undandragas styrelsens handläggning,

dock, då eu ändring af nämnda ledning i öfrigt ansetts lämplig,

icke torde kunna vid denna frågas afgörande lemuas obeaktadt.

Beträffande de särskilda förslag till frågans lösning, hvilka framstälts,

finner jag mig i likhet med landtbruksstyrelsen och på de af

denna styrelse anförda skäl icke kunna förorda vare sig inrättandet af

ett särskildt embetsverk för veterinärärendenas handläggning eller deras

öfverlemnande till lärarekollegiet vid veterinärinstitutet eller några bland

kollegiets ledamöter. Den särskilda sakkunskap, som lärarekollegiet

besitter, kan, på sätt landtbruksstyrelsen framhållit, lämpligare tillgodogöras

derigenom, att det lemnas öppet för den administrativa myndighet,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Sjette hufvudtiteln.

som får veterinärärendena sig anförtrodda, att i förekommande speciela

frågor inhemta yttrande af kollegiet.

De förslag, som åsyfta inrättandet af en särskild byrå för veterinärärenden

inom civildepartementet, anser jag ännu mindre böra vinna

bifall. Att förläna en dylik byrå sjelfständig beslutanderätt skulle ej stå

i öfverensstämmelse med grunderna för vår administration, och mot en

sådan anordning tala i öfrigt samma skäl, som anförts mot inrättandet

af ett fristående embetsverk. Om åter handläggningen af veterinärärendena

skulle uppdragas åt en byrå utan dylik beslutanderätt, komme

detta tydligen att innebära, att afgörandet af hithörande frågor, i den

mån de ej skulle anmälas inför Konungen i Statsrådet, skulle åligga

chefen för civildepartementet, en anordning likij olämplig ur praktisk

hänsyn som för departementschefen betungande.

Endast två möjligheter till en nöjaktig lösning af frågan synas mig

derföre återstå, nemligen att veterinärärendena antingen fortfarande bibehållas

af medicinalstyrelsen eller ock öfvertagas af landtbruksstyrelsen,

samt att, hvilkendera styrelsen kommer att utöfva inseendet öfver veterinärväsendet,

i denna styrelse en ordinarie ledamotsplats för dessa ärendens

handläggning inrättas.

Den medicinska sakkunskap, som finnes inom medicinalstyrelsen

representerad, gör det ur djursjukvårdens synpunkt otvifvelaktigt mest

önskvärdt, att veterinärärendena fortfarande blifva der handlagda. Härför

talar dessutom det samband, som i många fall förefinnes mellan veterinära

frågor och den allmänna hygienen, likasom äfven att, nämnda

styrelse genom mångårig behandling af dessa ärenden vunnit en synnerligen

rik erfarenhet uti hithörande ämnen. För öfverflyttning till landtbruksstyrelsen

af öfverinseendet öfver veterinärväsendet kunna å andra

sidan äfven kraftiga skäl anföras. Då för 20 år tillbaka veterinärärendena

öfverlemnades från ecklesiastikdepartementet till civildepartementet,

motiverades denna förändring, bland annat, dermed att det departement,

som hade att handlägga frågor rörande landtbruket, äfven borde

öfvertaga det dermed nära sammanhängande veterinärväsendet. Samma

skäl har nu anförts för att den centrala ledningen af veterinärväsendet

bör öfverflyttas till landtbruksstyrelsen, och den fortfarande giltigheten

deraf låter sig icke bestridas. För den boskapsskötsel idkande landtbefolkningen

måste det naturligtvis vara af största vigt att de veterinära

frågornas afgörande och särskildt veterinärförfattningarnas tillämpning

anförtros åt eu myndighet, som har blick för och intresse af att,

på samma gång djursjukvården på intet sätt försummas, sådana åtgärder,

som kunna leda till landtmannens onödiga betungande, undvikas;

och för ett riktigt handhafvande ur dessa synpunkter af vården

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Sjette hufrudtiteln.

om veterinärväsendet torde otvifvelaktigt landtbruksstyrelsen erbjuda de

bästa garantier. Dertill kommer att genom öfverflyttningen till landtbruksstyrelsen

af veterinärärendena det nu rådande misstroendet mot

ledningen af veterinärväsendet, som, hvilketdera alternativet man än

väljer, icke torde kunna omedelbarligen helt och hållet utrotas, måste

antagas komma att särskildt inom landet, hvilket lärer få anses vigtigast,

väsentligen minskas.

Den leinnade redogörelsen för förhållandena i utlandet visar ock, att i

England, Belgien, Frankrike och Preussen veterinärärendena i afseende å

centralförvaltningen handläggas i nära samband med jordbruksärendena.

Vid öfvervägande af skälen för det ena eller andra af de två ifrågavarande

alternativen har det synts mig, att de, som tala för veterinärväsendets

förläggande till landtbruksstyrelsen, böra tillerkännas afgörande

betydelse, helst det i enlighet med bestående förvaltningsgrundsatser

icke möter någon svårighet för landtbruksstyrelsen att i veterinärärende,

som berör den allmänna hygienen, begära medicinalstyrelsens skriftliga

utlåtande eller ock sammanträda med densamma, så att ärendet må af

båda styrelserna gemensamt handläggas; och då härtill kommer, att både

medicinalstyrelsen och landtbruksstyrelsen ansett en sådan förändring

ändamålsenlig, finner jag mig, efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet,

böra dertill gifva mitt förord.

I likhet med nämnda myndigheter anser jag landtbruksstyrelsens befattning

med veterinärärendena böra omfatta endast det civila veterinärväsendet.

Frågan om det militära veterinärväsendets förläggande till

arméförvaltningens sjukvårdsbyrå har redan på landtförsvarsdepartementets

föredragning understälts Eders Kong! Maj:ts pröfning.

I öfverensstämmelse med de af mig förut uttalade åsigter finner

jag derför, att för handläggning uti landtbruksstyrelsen af de civila

veterinärärendena en ny ledamotsplats uti nämnda embetsverk bör från

och med ingången af år 1899 inrättas.

Hvad beträffar den aflöning, som bör den nye ledamoten tilldelas, lärer

det af de skäl landtbruksstyrelsen anfört icke kunna ifrågasättas att

bestämma denna till lägre belopp, än som föreslagits att utgå till öfriga

ledamöter uti styrelsen.

Någon afsevärdt ökad kostnad för statsverket skulle härigenom icke

komma att uppstå. Förutom de göromål beträffande det civila veterinärväsendet,

som ålegat föredraganden af veterinärärenden i medicinalstyrelsen,

skulle nemligen den nya ledamoten i landtbruksstyrelsen jemväl

komma att öfvertaga handläggningen af ärenden rörande försök med

tuberkulin och deraf betingade åtgärder; och för sistnämnda ärendens

Bih. till lUkad. Prot. IMU. 1 Samt. 1 Afd. 1 UäfL. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Sjette hufvudtiteln.

behandling har, såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, den 15

oktober 1897 i nåder förordnats en legitimerad veterinär att intill den

1 januari 1899 tjenstgöra såsom ledamot i landtbruksstyrelsen mot åtnjutande

af ett arfvode af 4,000 kronor för år räknadt.

Hvad slutligen angår den af landtbruksstyrelsen begärda förhöjning

med 1,000 kronor af styrelsens expensanslag, har jag deremot intet

annat att erinra, än att denna förhöjning torde komma att visa sig väl

knapp. Förslaget i denna del lärer nemligen hafva tillkommit under

förutsättning att den af styrelsen i sammanhang med framställningen

om höjning af lönerna åt styrelsen begärda ökning af samma anslag

från 5,000 kronor till 10,000 kronor blefve till fullo beviljad. Då detta

af förut angifna skäl icke kunnat af mig tillstyrkas, måste derför ifrågasättas,

huruvida icke veterinärärendenas öfverflyttande bör föranleda eu

något större ökning af ifrågavarande anslag än styrelsen föreslagit eller

med ytterligare 1,500 kronor för anställande af en amanuens åt den

nye ledamoten. Jag finner mig således böra förorda en ökning för

ifrågavarande ändamål af landtbruksstyrelsens expensanslag med ett

belopp af 2,500 kronor.

På grund af hvad jag nu anfört beträffande behofvet af ökadt anslag

åt landtbruksstyrelsen ej mindre för ett behörigt fullgörande af

denna styrelse nu åliggande göromål än äfven för möjliggörandet af

de civila veterinärärendenas öfverflyttning till densamma, tillstyrker jag,

att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva,

dels att i den för landtbruksstyrelsen faststälda stat må, i stället

för nu upptagna aflöningar för öfverdirektören och chefen, fiskeriinspektören,

två byråingeniörer och sekreteraren, med bibehållande af nu gällande

vilkor för aflöningars åtnjutande uppföras aflöningar för generaldirektören

och chefen med 9,000 kronor, deraf 6,200 kronor i lön och

2,800 kronor i tjenstgöringspenningar, samt för en hvar af fyra byråchefer

med 6,400 kronor, deraf 4,400 kronor i lön, som efter fem år

kan höjas med 600 kronor, och''2,000 kronor i tjenstgöringspenningar,

dels att i staten för landtbruksstyrelsen må upptagas aflöning för

ytterligare en byråchef till samma belopp och med enahanda ålderstillägg

som för öfrige byråchefer i styrelsen,

dels ock att det i staten för landtbruksstyrelsen upptagna anslag å

5,000 kronor till extra biträden, vikariatsersättning och expenser förhöjes

med 3,500 kronor eller till 8,500 kronor;

kommande i händelse af bifall härtill anslagstiteln »landtbruksstyrelsen»

att höjas med 21,500 kronor eller sålunda från dess nuvarande

belopp 28,800 kronor till 50,300 kronor.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln.

35

Skiften och afvittringar.

I underdånig skrifvelse den 24 november 1897 har landtmäteristyrelsen

beräknat kostnaderna för afvittringen under år 1899 till 29,900

kronor för Vesterbottens län och till 50,000 kronor för Norrbottens län.

Enligt . hvad styrelsen tillika upplyst, är den vid 1898 års slut påräkneliga

behållningen å anslagen till skiften och afvittringar jemte 1899

års ordinarie anslag för samma ändamål tillräcklig att betäcka dessa

kostnader, hvadan något extra anslag för afvittringsarbetenas fullföljande

under år 1899 icke är behöflig!.

Jag inskränker mig derföre till att, i enlighet med hvad landtmäteristyrelsen

i ofvanberörda skrifvelse hemstält, tillstyrka att, på det att

afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens län äfvensom

föredraganden af afvittringsärendena i sistnämnda län må för år 1899

komma i åtnjutande af samma aflöningsförmåner, som hittills varit dem

beviljade, Eders Kong!. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att medgifva, att de belopp, hvarmed inkomsterna af tjensten under

år 1899 för afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens

län kunna komma att understiga 2,500 kronor för dem, som tillhöra

första lönegraden, och 3,000 kronor för dem, som på grund af ålder

i tjensten åtnjuta arfvodesförhöjning, må desse tjenstemän godtgöras af

anslagen till storskiftes- och afvittringsverken; och att för år 1899 åt

föredraganden af afvittringsärendena i Norrbottens län samt till skrifbiträde

åt honom bevilja en tillökning af 400 kronor i det åt honom

anslagna belopp.

Statens jernvägstraflk.

Då Riksdagen i skrifvelse den 18 maj 1897, angående lönereglering

för personalen vid statens jernvägar, tillkännagaf, att Riksdagen i

de flesta hänseenden icke haft något att erinra emot det förslag till

lönereglering för ifrågavarande personal, som framlagts genom Eders

Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen den 29 nästförutgångna januari,

meddelade Riksdagen emellertid tillika, att Riksdagen i vissa uppgifna

hänseenden fattat beslut, afvikande från Eders Kongl. Majds förslag.

Detta var, bland andra, fallet med aflöningar för banvakter, för hvilka

Eders Kongl. Majd föreslagit ett lägsta arfvode af 480 kronor och ett

[5.]

Godtgörelse

åt afvittringslandtmätare

m. m.

[6.]

Löneförbättring

åt stationskarlar.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Sjette hufvudtiteln. ,

högsta arfvode af 600 kronor, men Riksdagen, med anledning af en inom

densamma gjord framställning, för sin del beslutat, att högsta arfvodet

skulle utgöra 660 kronor. För sig taget vore intet att erinra mot denna

aflöningsförbättring, och Eders Kongl. Maj:t har ock, på min hemställan,

intagit föreskrift om detta till 660 kronor bestämda högsta arfvode för

banvakter uti det nådiga aflöningsreglemente för tjenstemän och betjente

vid statens jernvägar, som den 15 oktober 1897 utfärdats. Men

det har icke kunnat undvikas, att den af Riksdagen vidtagna förhöjning

i banvakternas löneförmåner vållat rubbning i den upprättade lönestatens

behöriga afvägning med hänsyn till betjentes inbördes aflöningsförhållanden.

Denna olägenhet har gifvit jernvägsstyrelsen anledning att uti

underdånig skrifvelse den 20 december nästlidna år framhålla, hurusom

Riksdagens omförmälda beslut om aflöningsförhöjning för banvakter, enligt

styrelsens förmenande, såsom en ovilkorlig konseqvens förde med

sig löneförhöjning jemväl för stationskarlarne.

Rörande deras aflöningsförhållanden och de bemödanden, som tidigare

gjorts att förskaffa dem förbättrade aflöningsvilkor, har jernvägsstyrelsen

hufvudsakligen meddelat följande:

Redan i sitt underdåniga utlåtande den 21 december 1891 i anledning

af underdånig framställning om förbättrade lönevilkor för stationskarlspersonalen

hade styrelsen framhållit, att en förbättring af denna

personals lönevilkor i vissa fall vore önskvärd och behöflig dels till följd

af dyrare lefnadsförhållanden å vissa orter och dels med hänsyn till

vissa stationskarlars mera maktpåliggande, intelligens, duglighet och

påpasslighet kräfvande göromål, såsom spårvexlingar vid större stationer,

och att derför det högsta arfvodet, 660 kronor om året, hvilket kunde

tilldelas en stationskarl, ej kunde anses tillfyllest, men att emellertid

styrelsen för det dåvarande icke ansåge sig kunna förorda någon förändring

i uppgifna fall af stationskarlarnes lönevilkor, så länge banvakterna

vid statens jernvägar befunne sig i en än sämre ställning.

Jernvägsstyrelsen meddelar derefter, hurusom både uti styrelsens

underdåniga skrifvelse den 26 november 1892 med förslag till nytt

aflöningsreglemente för personalen vid statens jernvägar och uti 1893

års jernvägskomités förslag till sådant aflöningsreglemente maximiarfvodet

för stationskarl med vanlig tjenstgöring upptagits till 660 kronor.

Styrelsen hade derjemte föreslagit ett maximiarfvode af 720 kronor för

vexelkarlar, magasinskarlar och signalkarlar äfvensom ett tilläggsarfvode

af 60 kronor för station skarlar efter viss längre tids tjenstgöring i

Norrland, hvaremot komitén inskränkte sig till att föreslå ett tilläggs
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Sjette hufvudtiteln.

arfvode af 60 kronor för den stationskarlspersonal, som användes till

vexel-, signal- eller magasinstjenst vid större station.

Sedan uti den ofvan omförmälda propositionen uti ifrågavarande

hänseende intagits förslag i enlighet med komiténs uttalanden, hade,

anför jernvägsstvrelsen vidare, motion vid riksdagen väckts om högsta

arfvodets bestämmande till 780 kronor. I anledning af kamrarnes skiljaktiga

beslut hade frågan om högsta arfvodet för stationskarlar blifvit

föremål för gemensam votering; och vid omröstning öfver voteringspropositionen

hade Första Kammarens beslut om arfvodets bestämmande

till 660 kronor med tre rösters öfvervigt segrat öfver Andra Kammarens

beslut om arfvodets fastslående till 780 kronor. Uti en vid statsutskottets

förslag till voteringsproposition fogad reservation hade emellertid

framhållits, att såsom sammanjemkning mellan kamrarnes skiljaktiga

beslut osökt framstälde sig högsta arfvodets bestämmande till <20

kronor, samt att genom antagande af ett dylikt sammanjemkningsförslag

skulle, i enlighet med Andra Kammarens syfte, en löneförhöjning

inträda utan att, såsom med Andra Kammarens beslut skulle ske, lönestaten

komme att undergå en mycket betänklig rubbning, ledande till

orättvisa i afvägandet af lönerna.

Härefter påvisar jernvägsstyrelsen genom jemförelse mellan stationskarlarnes

aflöningsförmåner före och efter den 1 januari 1898, att den

aflöningsförbättring, som kommit stationskarlspersonalen till del, så godt

som uteslutande bestått i det tilläggsarfvode af 60 kronor för år, som

tillerkänts de stationskarlar, som gjorde tjenst såsom signal-, vexelfeber

magasinskarlar vid större stationer. En stationskarl med högsta arfvode

anstäld exempelvis i Stockholm har före 1898 ars ingång högst åtnjutit

arfvode 660 kronor, inqvarteringsersättning (eller bostad in natura) 132

kronor och beklädnadsersättning 96 kronor eller tillsammans 888 kronor.

Enligt det nya, nu i kraft trädda aflöningsreglementet kan samme

stationskarl högst åtnjuta arfvode 660 kronor, tilläggsarfvode 60

kronor, hyresbidrag (elier bostad in natura) 132 kronor och beklädnadsersättning

96 kronor, eller tillhopa 948 kronor.

Genom den vidtagna höjningen af banvakternas högsta arfvode

från 540 till 660 kronor hade nu en betänklig rubbning uppkommit i

den skala, som genomginge hela den af 1893 års jernvägskomité föreslagna

och af Eders Kong! Maj:t för Riksdagen framlagda löneregleringsstaten.

Deremot skulle genom en höjning af maximiarfvodet äfven

för stationskarlarne dessa komma att åter intaga den ställning i lönestaten,

som med hänsyn till deras tjensteåligganden dem rätteligen

herde tillkomma. Om redan denna omständighet talade för bifall till

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Sjette hufvudtiteln.

förslaget om arfvodesförhöjning åt stationskarlarne, kunde emellertid

styrelsen icke underlåta att jemväl framhålla att, på grund af ej mindre

i allmänhet ökade lefnadskostnader än äfven det i många afséenden

särskildt ansvarsfulla och fordrande arbete, som ålåge stationskarlarne,

de aflöningsförmåner, som kunde komma dessa personer till del, måste

anses otillräckliga.

Beträffande beloppet af den aflöningsförhöjning, som jernvägsstyrelsen

föresloge, hade nog, efter styrelsens förmenande, anledning kunnat

finnas att, med stöd af Andra Kammarens vid 1897 års riksdag fattade

beslut i frågan, hemställa om högsta arfvodets höjande från nu faststälda

beloppet, 660 kronor, till 780 kronor, men med hänsyn särskildt

till frågans utgång vid riksdagen och i betraktande af de skäl, som i

den förut omförmälda reservationen anförts, ansåge sig styrelsen böra

ansluta sig till reservantens uttalade åsigt och i sådant afseende

föreslå maximiarfvodet. för personalen i fråga till 720 kronor, hvarom

styrelsen alltså föreslagit, att proposition måtte aflåtas till Riksdagen.

Hvad jernvägsstyrelsen sålupda anfört finner jag tydligen ådagalägga,

att stationskarlarnes högsta arfvode blifvit för lågt i förhållande

till det banvakterna genom sistlidna års Riksdags beslut tillerkända högsta

arfvode. Den aflöningsskala för betjente vid distrikten, som af 1893

års jernvägskomité upprättades, grundade sig uti nu närmast ifrågavarande

hänseenden väsentligen på de bestående förhållandena samt på de

ändringsförslag jernvägsstyrelsen i sina ofvan omförmälda framställningar

framburit, Då det icke kunnat påvisas, att denna skala saknar

inre sammanhang eller att vid densammas upprättande skälig hänsyn

icke tagits till någon omständighet, som kunnat utöfva afsevärdt inflytande

på betjeningens inbördes ställning i aflöningshänseende, måste af en

ändring på en punkt följa, att fråga uppstår om ändring jemväl för

närmast stående betjentklass. Då banvakternas högsta arfvode ökats

af Riksdagen med en klass eller från 15:de klassen till 14:de klassen,

kan, då på detta område af arfvodesskalan skilnaden mellan klasserna

öfverallt är 60 kronor, jemvigt i arfvodestilldelningen uppenbarligen

åstadkommas genom att flytta stationskarlarnes maximiarfvode från

14:de klassen, med 660 kronor, till 13:de klassen, med 720 kronor i

arfvode. Den ökade kostnad, som blir en följd af denna höjning, kan,

enligt hvad jag från jernvägsstyrelsen inhemta!, beräknas till omkring

10,500 kronor för år 1899.

En förhöjning af maximiarfvodet för stationskarlarne vore emellertid

icke blott en gärd af rättvisa utan skulle ock, såsom jernvägsstyrelsen

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Sjette liufvudtiteln.

påpekat, åt dessa bereda en väl behöflig och välförtjent aflöningsförbättring.

Jag anser derför, att kraftiga skäl tala för den af jernvägsstyrelsen

föreslagna ändringen i aflöningsreglementet, och jag tillstyrker

alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att, med ändring af bestämmelsen i nu gällande aflöningsreglemente

för tjenstemän och betjente vid statens jernvägar om högsta

arfvode för stationskarlar, arfvode inom 13:de löneklassen med årligt

belopp af 720 kronor må kunna tilldelas stationskarl.

Patent- och registreringsväsendet.

Allt sedan förordningen angående patent och lagen om skydd för

varumärken från och med 1885 års början trädde i kraft, har Eders

Kongl. Maj:t, enligt årligen af Riksdagen lemnadt medgifvande, disponerat

afgifterna för patent och för registrering af varumärken till bestridande

af de utgifter, som betingades af tillämpning af nämnda författningar.

För handhafvande af ifrågavarande ärenden inrättades till

en början en särskild byrå inom kommerskollegium, benämnd patentbyrån,

som emellertid från och med 1892 utgjort ett särskildt embetsverk,

under benämning från och med 1896 års början af patent- och

registreringsverket.

Uti den af Riksdagen den 11 maj 1896 till Eders Kongl. Maj:t

aflåtna skrifvelse angående regleringen af utgifterna under riksstatens

sjette hufvudtitel hade Riksdagen, i sammanhang med meddelande af

sitt beslut om dispositionen af ifrågavarande afgifter, tillika uttalat den

uppfattningen att, efter det den utvidgning af patent- och registreringsverket,

som genom förslaget att till detsamma öfverlemna bestyret med

aktiebolagsregistreringen och utgifvandet af samlingarna af kungjorda

uppgifter ur aktiebolagsregistret, föreningsregistren och handelsregistren

stälts i utsigt, kommit till stånd, detta embetsverk syntes hafva nått

den utveckling, att dess organisation kunde för en längre framtid

fastslås, och ansåg sig Riksdagen med afseende härå böra framhålla

angelägenheten af att förslag till stat för embetsverket måtte så snart

som möjligt och senast, vid 1898 års riksmöte föreläggas Riksdagen

till pröfning och godkännande.

Vid underdånig föredragning den 5 juni 1896 af denna Riksdagens

skrifvelse anbefalde Eders Kongl. Maj:t patent- och registreringsverket

att afgifva förslag till ordinarie stat för embetsverket i så god tid före

[7-]

Angående

patent- och

registreringsverket

äfvensom

disposition

af patentoch

varumärkesafgifter

samt vissa

andra registreringsafgifter.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Patent- och

registreringsverkets

yttrande

och förslag

till stat.

40 Sjette hiifvudtiteln.

början af 1898 års riksdag, att framställning derom kunde till samma

riksdag göras; och har till fullgörande af nämnda befallning patentoch

registreringsverket den 23 oktober nästlidna år afgifvit underdånigt

förslag till ordinarie stat för embetsverket.

Dervid har embetsverket till en början redogjort för de bestämmelser,

hvilka för närvarande gälla till efterrättelse i fråga om dess verksamhet

och organisation, och i sådant afseende hufvudsakligen anfört:

»Angående patent- och registreringsverkets verksamhetsområde har

i 1 § af Eders Kongl. Maj:ts nådiga instruktion för embetsverket den

29 november 1895 bestämts, att patent- och registreringsverket, som

utgör den i patentförordningen omförmälda myndighet och den i varumärkeslagen

omnämnda registreringsmyndighet, åligger att med patentärenden

och registrering af varumärken taga den befattning, som enligt

gällande eller blifvande föreskrifter tillkommer dessa myndigheter;

att föra varumärkesregistret och utgifva den i varumärkeslagen föreskrifna

registreringstidningen; samt att i öfrigt, efter omständigheterna,

sjelf vidtaga eller hos Eders Kongl. Maj:t föreslå de åtgärder, hvilka

verket anser lämpliga för befrämjande af patent- och varumärkesväsendet

och dermed sammanhängande frågor. Genom nådigt bref den 5

juni 1896 har vidare bestämts, bland annat, att patent- och registreringsverket

skall vara registreringsmyndighet för aktiebolag samt, derest

till embetsverkets kännedom kommer förseelse mot föreskrifterna angående

anmälning till aktiebolagsregistret, ega att sådan förseelse hos

vederbörande allmänne åklagare till beifran anmäla, hvarjemte genom

nådig kungörelse samma dag föreskrifvits, bland annat, att patent- och

registreringsverket skall ombesörja utgifvande! af de samlingar, som

omförmälas i 71 § af lagen om aktiebolag, 61 § af lagen om registrerade

föreningar för ekonomisk verksamhet samt 4 § i lagen om handelsregister,

firma och prokura.»

»Den verksamhet, som sålunda blifvit patent- och registreringsverket

anförtrodd, har hittills, i öfverensstämmelse med Riksdagens derom

för hvarje år lemnade medgifvande, uppehållits genom inflytande patentoch

registreringsafgifter. Sedan embetsverket med år 1885 började sin

verksamhet, hafva dessa afgifter icke undergått annan ändring, än att

med ingången af år 1894 den afgift, som enligt patentförordningens

11 § skall vid hvarje ansökan om patent inbetalas, nedsatts från 50

till 20 kronor.»

»Samtliga nu berörda afgifter hafva, enligt hvad vid de olika författningarnas

tillkomst uttryckligen framhållits, uteslutande pålagts för täckande

af de kostnader, som af samma författningars tillämpning nöd
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Sjette hufvudtiteln.

Vändiggöfas, och hafva deras belopp jemväl endast med hänsyn till denna

deras uppgift beräknats och fastställa. På grund häraf har patent- och

registreringsverket ansett sig kunna taga för gifvet att, på sätt i öfrig!

redan i det. den 12 mars 1884 af komitén för afgifvande af förslag angående

kommerskollegiets ombildning eller indragning afgifna underdåniga

betänkande (sidd. 117 — 119 och 171) i fråga om atgifterna för

patent- och registrering af varumärken påyrkades, nämnda afgifter

äfven fortfarande skola uteslutande för samma ändamål användas. Likaledes

har patent- och registreringsverket, vid Uppgörande af förevarande

förslag, trott sig kunna utgå jemväl från den förutsättning att, fortfarande

som hittills, patent- och registreringsverket skall, så vidt möjligt,

omedelbart bestrida sina utgifter med inflytande afgifter, så att

endast uppkommande öfverskott inlevereras till statskontoret för att

derstädes för framtida behof reserveras. De bestämmelser, som för närvarande

gälla rörande användningen och redovisningen af hithörande

afgifter, äro i korthet följande.»

»Sedan Eders Kongi. Maj:t genom nådigt bref den 29 november

1895, angående stat för patent- och registreringsverket in. m., föreskrifvit,

bland annat, att patent- och registreringsverket tillsvidare

skulle ega att af inflytande patent- och varumärkesafgifter bestrida hvad

enligt den för embetsverket faststälda stat och eljest meddelade bestämmelser

erfordrades till aflöning af embetsverkets personal och till dess

öfriga utgifter, samt att uppstående behållningar å influtna utgifter

skulle för hvarje år till statskontoret inlevereras och hos statskontoret,

särskild! bokföras, har Eders Kongi Maj:t genom nådigt bref den 23

oktober 1896, angående gjord underdånig framställning om förskott till

bestridande af patent- och registreringsverkets utgifter, täckts medgifva,

att, med den genom ofvan omförmälda bref den 29 november 1895 föreskrifna

leverering’ åt’ uppstående behållning å föregående års pa tentoch

varumärkesafgifter finge anstå, till dess sådan leverering utan

olägenhet i afseende å bestridandet af patent- och registreringsverkets

löpande utgifter kunde ega rum. Genom Eders Kongi. Maj:ts nådiga

kungörelse den 29 december 1896, angående användningen och redovisningen

af afgifter för registrering i aktiebolagsregistret, fö reningsregistren

och handelsregistren, har vidare, bland annat, i truga om afgifterna

för anmälningar till aktiebolagsregistret föreskrifvits, att hos

patent- och registreringsverket inflytande afgifter för registrering i sistnämnda

register skola inför kammarrätten redovisas i särskild räkning;

att embetsverket med de inflytande afgifterna bär att bestrida

utgifter na för registrens anskaffande och registreringarnas kungörande,

Bill. till Bibel. Blot. 18!J8. 1 Barn/. 1 Afd. 1 Haft. 0

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Sjette Imf ved titeln.

hvarefter befintliga öfverskott skola årligen, utan sammanblandning med

andra medel, till statskontoret inlemnas; samt att de till statskontoret,

sålunda influtna medel skola, jemte öfriga dit inlevererade öfverskott å

afgifter, utgående enligt de nya bolagslagarna, särskildt för sig under

rubrik: »registreringsafgifter» bokföras och, i den mån de dertill lemna

tillgång, användas till ersättande af de utaf statskontoret enligt föreskrift

för registreringarna förskottsvis bestridda utgifter, som af de

ifrågavarande författningarnas tillämpning kunna föranledas. Slutligen

torde i detta sammanhang böra omförmälas att, sedan Eders Kongl.

Maj:t genom nådigt bref den 5 juni 1896, angående användande af

afgifter för patent samt för registrering af varumärken och aktiebolag

m. m., bland annat, anbefalt patent- och registreringsverket att efter

ingången åt år 1897 inkomma med yttrande, huru utgifterna för embetsverket

lämpligen borde fördelas mellan, å ena sidan, afgifterna för

patent och för registrering af varumärken samt, å andra sidan, afgifterna

för registrering af aktiebolag, patent- och registreringsverket i

underdånigt utlåtande den 30 nästlidne september hemstält, att aflöningen

af de i den för patent- och registreringsverket den 29 november

1895 faststälda stat upptagna embets- och tjenstemän fortfarande måtte

bestridas af patent- och varumärkesafgifter; att aflöningen af de för

aktiebolagsregistreringens handhafvande anstälde en sekreterare och en

notarie måtte bestridas af inflytande afgifter för registrering af aktiebolag,

samt att, beträffande embetsverkets öfriga utgifter, patent- och

registreringsverket måtte erhålla bemyndigande att, der icke i särskilda

fall annorlunda föreskrifves, bestämma, hvilken afdelning de olika utgifterna

skola påföras, dock med iakttagande att, så vidt ske kan,

utgifterna för patent- och varumärkesafdelningen skola bestridas af

patent- och varumärkesafgifter samt utgifterna för bolagsafdelningen

med afgifter för aktiebolagsregistreringen.»

Efter upplysning om beloppen af influtna afgifter för patent,

för registrering af varumärken och för anmälningar till aktiebolagsregistret,

till hvilka alla afgifter jag i det följande skall återkomma,

och efter anmärkande. att afgifterna för anmälningar till föreningsoch

handelsregistren, hvilka afgifter så till vida kunde anses ega

betydelse jemväl för patent- och registreringsverket, som dessa afgifter

delvis vore afsedda att täcka kostnaderna för de af verket utgifva

samlingar af anmälningar till nämnda register, emellertid icke

inginge till patent- och registreringsverket, hvarför icke heller någon

uppgift om deras afkastning kunde af verket meddelas, fortsätter embetsverket

sin redogörelse med följande uttalanden:

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Sjette hufvudtiteln.

I enlighet med tid efter annan af Eders Kongl. Maj:t meddelade

bestämmelser utgjordes embetsverket för närvarande af en öfverdirektör

och chef samt såsom ledamöter: en öfveringeniör, en sekreterare för

handläggning af tekniska frågor, en sekreterare för handläggning af

administrativa frågor, en sekreterare för handläggning af frågor rörande

registrering af aktiebolag samt en adjungerad ledamot för handläggning

af patentärenden. Hos verket skulle vidare finnas och vore för

närvarande anstälde en registrator och arkivarie, en notarie, en bokhållare,

fyra byråingeniörer och en vaktmästare, hvarjemte verket, i den

mån sådant för göromålens behöriga gång erfordrades, egde anställa

biträdande ingeniörer, amanuenser och andra biträden.

För nedannämnda befattningar vore genom nådiga brefven den

29 november 1895 och den 5 juni 1896 följande arfvoden bestämda,

nemligen för

öfverdirektören och chefen .................... kr. 6,400:

öfveringeniöreu .......................................... » 5,000: —

1 sekreterare................................................... » 4,500: —

2 d:o å 4,500....................................... » 9,000: —

registratorn och arkivarien........................ » 3,000: —

notarien.......................................................... » 3,000: —

bokhållaren ..................................................... » 3,000: —

1 byråingeniör ............................................ » 3,000: —

3 .bo å 3,000............................. » 9,000: —

1 vaktmästare .............................................. » 800: —

Af dessa arfvodesbelopp ansåges såsom tjenstgöringspenningar,

af öfverdirektörens arfvode 2,000 kronor, af öfveringeniörens och sekreterarnes

arfvoden 1,500 kronor samt af registratorns, notariens, bokhållarens

och byråingeniörernes arfvoden 1,200 kronor.

Följande ålderstillägg hade beviljats, nemligen åt

öfverdirektören grefve H. Hamilton, ett ålderstillägg 600 kr.

öfver in geniören S. A. Andrée, två ålderstillägg å 500 kr....... 1,000 »

sekreteraren N. Rubin, två ålderstillägg å 500 kr...................... 1,000 »

registratorn W. Swalin, två ålderstillägg å 500 kr.................. 1,000 »

vaktmästaren J. P. Johnson, ett ålderstillägg 100 »

Eu adjungerad ledamot uppbure arfvode efter 250 kronor per

månad.

De biträdande ingeniörernas arfvoden vore bestämda till högst

1,500 kronor och amanuensernas till högst 1,200 kronor för hvarje.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Sjette hufvudtitelii

En bland de biträdande ingeniörerna uppbure utöfver sitt arfvode såsom

biträdande ingeniör ett arfvode af 1,000 kronor såsom förestå^

dåre för embetsverkets bibliotek och förevisningsrutn.

Enligt 5 § i den för patent- och registreringsverket gällande instruktion,

egde embetsverkest, då för utredning af förekommande ärenden

befunnes erforderligt att inhemta yttrande i tekniska ämnen från

sakkunnig person, som ej vore hos verket anstäld, att om dylikt bti

träde anlita den eller de personer, hvilka i hvarje fäll funnes lämpliga,

och som kunde vara villiga att åtaga sig dylikt uppdrag. Desse

särskildt tillkallade sakkunnige godtgjordes efter öfverenskommelse

och med hänsyn till det föreliggande ärendets beskaffenhet och omfattning.

År 1896 utbétaltes dylik godtgörelse sammanräknadt med

170 kronor.

Efter denna redogörelse för patent- och registreringsverkets nuvarande

organisation och arbetskrafter samt för den nuvarande personalens

aflöningsvilkor öfvergår embetsverket till redogörelse för den

ökning af verkets arbetskrafter, som af arbetsfältets utsträckning och

ärendenas ökade antal blifvit oundgängligen nödvändig och som måste

till af sevärd del intagas i en blifvande ordinarie stat, om densamma

skulle kunna under någon tid motsvara hvad de faktiska förhållandena

påkallade.

Af de ärenden, som tillhörde patent- och registreringsverkets handläggning,

intoge patentärendena, såväl genom sitt antal som genom de

många olikartade bestyr, hvilka af deras behandling föranleddes, främsta

rummet. För bedömande af de arbetskrafter, som i embetsverket erfordrades,

och dessas lämpligaste organisation vore särskildt af vigt

att framhålla den år från år fortgående betydande ökningen af dessa

ärendens antal. Sedan nu gällande patentlag trädt i kraft, hade nemligen

patentansökningarnas antal utgjort:

År 1885 ...

» 1886 ...

» 1887 ...

703

604

661

803

837

873

941

1,004

1,036

1,386

» 1888

» 1889

» 1890

» 1891

» 1892

» 1893

» 1894

s. 45 Kontrollera mot PDF

Sjette tillbud ti teln.

45

År 1895 ......................................................................... 1,460

d 1896...................................................................... 1,714.

Under månaderna januari—september år 1897 hade patentansökningarnas

antal utgjort 1,392 mot 1,209 under samma tid år 1896.

Den oafbrutet'' fortgående tillväxten i de till patentering anmälda

uppfinningarnas antal utgjorde för öfrigt ingalunda någon egendomlighet

särskild!, för vårt land. Samma företeelse hade förekommit och förekomme

fortfarande öfver allt, der patentinstitutionen införts, och ökningen

fortginge alltjemt äfven i sådana länder, der, såsom exempelvis i

England och Nordamerikas Förenta Stater, patentansökningarnas antal

redan för länge sedan uppnått siffror, hvilka ej blott absolut utan oek

i förhållande till folkmängden mångdubbelt öfverstege dem, vårt land

hade att Uppvisa.

En gifven och oundviklig följd af denna årliga, starka ökning af

patentansökningarnas antal vore, att patentmyndighetens arbetskrafter

jemväl måste, med jemförelsevis korta mellanrum, ökas, och att dess

organisation följaktligen icke kunde i annan mening för längre tid

fastslås, än att grunderna för verkets sammansättning och arbetssätt

definitivt bestämdes på sådant sätt att, inom den sålunda gifna ramen

och utan rubbning af nämnda grunder, arbetskrafterna kunde i mån af

behof successivt ökas.

För patentansökningarnas granskning ur teknisk synpunkt hade,

allt från patentverkets första verksamhetsår, följts i hufvudsak samma

system, som tillämpades i Nordamerikas Förenta Stater och Tyskland

m. fl. länder, der patent meddelades först efter granskning af uppfinningarnas

nyhet. Enligt detta system, sådant det blifvit för svenska

förhållanden lämpadt, vore den första, förberedande granskningen, som

särskild! innefattade genomgåendet af den in- och utländska patentlitteraturen,

anförtrodd åt underordnade tjensteman, hvilka öfver denna

granskning afgåfve rapport till den tekniskt bildade ledamot, som hade

att föredraga ärendet i fråga och som, efter att hafva kontrollerat

nämnda rapport, afgåfve förslag till- beslut i ärendet. Denna s. k. nyhetsgranskning

vore, som lätt torde inses, ett ganska tidsödande arbete,

som derjemte fordrade mycken uppmärksamhet och noggrannhet. Någon

allmängiltig regel för det antal patentansökningar, som en person inom

viss tid kunde handlägga, kunde ej uppställas. Hvad en granskare

kunde medhinna vore nemligen i väsentlig mån beroende af dels huruvida

han kunde få arbeta uteslutande inom ett jemförelsevis trångt begränsad!

tekniskt område, der han kunde utbilda sig till specialist,

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Sjette hufvudtiteln.

eller om han måste rikta sitt arbete än på det ena, än på det andra

slaget af uppfinningar, dels på omfattningen af den till hans förfogande

stälda patentlitteraturen, dels ock slutligen på de anordningar, som

inom patentverket vidtagits för att möjliggöra en hastig öfversigt af det

område af tekniken, der granskningen skulle företagas. I samtliga dessa

hänseenden erbjöde patent- och registreringsverket ännu ganska ogynsamma

förhållanden. Antalet granskare vore fortfarande allt för litet,

för att de skulle kunna såsom specialister beherska det arbetsområde,

som måst åt enhvar bland dem anvisas. Deremot ökades hastigt med

hvarje år såväl antalet svenska patent som äfven, i ännu långt högre

grad, den. i embetsverkets bibliotek förvarade utländska patentlitteraturen,

under det att, med hänsyn till det oafvisliga kraf på successivt

ökade arbetskrafter, som den fortsatta tillväxten af patentansökningarnas

antal framkallat, samt dermed förknippade kostnader, embetsverket

hittills icke ansett sig kunna ifrågasätta inrättandet af särskilda befattningar

jemväl för granskningsmaterialets klassificering och ordnande

på sådant sätt, som ett underlättande af granskningsarbetet skulle påkalla,

och som t. ex. i de tyska och nordamerikanska patentverken i

stor omfattning egde rum. Nyhetsgranskningen verkstäldes hos patentoch

registreringsverket af byråingeniörer och biträdande ingeniörer,

hvilka utförde alldeles samma slag af arbete, endast med den skilnad

att af byråingeniörerna, såsom högre aflönade, fordrades större arbetsprodukt.

Enligt den erfarenhet, som inom patent- och registreringsverket

vunnits, kunde man under nuvarande förhållanden ej begära,

att en byråingeniör skulle kunna hinna att granska flera än cirka 220

och en biträdande ingeniör flera än cirka 130 nyinkomna patentansökningar

per år. Det till norm för fördelningen tjenande antalet nyinkomna

patentansökningar vore emellertid icke identiskt med antalet

verkstälda undersökningar och afgifna rapporter. Till följd af de under

ärendenas handläggning städse återkommande ändringarna uppginge

nemligen i medeltal antalet utlåtanden, som granskarne måste afgifva

för hvarje patentansökning, till tre.

I fråga om patent- och registreringsverkets nuvarande arbetskrafter

vore emellertid att märka, att bland de biträdande ingeniörerna två

under de senare åren måst i så väsentlig mån sysselsättas med annat

arbete inom embetsverket, att den ene endast i jemförelsevis ringa

omfattning och den andre icke alls kunnat deltaga i granskningsarbetet.

Den förre tjenstgjorde, såsom redan blifvit nämndt, i egenskap af föreståndare

för embetsverkets bibliotek och förevisningsrum, den andre

biträdde med korrekturläsning, med fördelning af de inkommande

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Sjette hufvudtiteln.

patentansökningarne granskarne emellan samt med förandet af erforderliga

statistiska anteckningar.

Äfven om de tekniskt bildade ledamöterna i verket gälde naturligtvis,

att de icke kunde med nödig omsorg bereda och föredraga mera

än ett begränsadt antal ärenden för hvarje år. På grund af den erfarenhet,

som inom patent- och registreringsverket vunnits, ansåge

embetsverket, att en öfveringeniör icke borde hafva att handlägga flera

än högst 800 nyinkomna patentansökningar om året; och ville embetsverket

dervid uttryckligen betona, att det otvifvelaktigt skulle lända

patentärendenas handläggning till stor båtnad, derest nämnda maximisiffra

kunde i framtiden ytterligare reduceras.

I fråga om inrättandet af nya ordinarie befattningar i embetsverket

torde man emellertid böra förfara med en viss försigtighet, i det

att den ökade arbetsbördan till en början borde öfverlemnas åt extraordinarie

tjenstemän och således, i fråga om öfveringeniörsbefattningarna,

åt adjungerade ledamöter samt, i fråga om den förberedande

granskningen, åt biträdande ingeniörer, och först, sedan den inträffade

ökningen under några år visat sig alltjemt fortgå, nya öfveringeniörsoch

byråingeniörsbefattningar inrättas. Hvad då först anginge de. tekniskt

bildade ledamöterna i verket, så hade embetsverket redan i underdånig

skrifvelse den 27 juni 1895 angående ökning af .verkets arbetskrafter

m. m. framhållit, att öfveringeniören då icke vidare, äfven

med ett ytterst forceradt arbete, kunde medhinna att inom rimlig tid

föredraga "de ärenden, som tillhörde hans handläggning, samt att han i

sjelfva verket redan under flera år varit allt för mycket öfverhopad af

kipande göromål. Då embetsverket emellertid samtidigt såg sig nödsakadt

att i andra hänseenden begära ökning af verkets arbetskrafter,

föreslog embetsverket, under uttalande tillika att ytterligare en öfveringeniörsplats

ovilkorligen måste till ingången af år 1897 inrättas, att

sekreteraren för handläggning åt tekniska ärenden, om hvilken befattnings

inrättande embetsverket samtidigt gjorde hemställan, skulle tillsvidare

få sig anförtrodt att på eget ansvar såsom ledamot i verket ur

teknisk synpunkt granska och föredraga en del patentansökningar; och

blef detta förslag ock af Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 29

november 1895 bifallet. Den välbehöfliga lättnad, som härigenom bereddes

öfveringeniören, hade dock varit jemförelsevis obetydlig, i följd

deraf att något större antal patentansökningar ej kunnat till den jemväl

af andra göromål strängt upptagne sekreterarens handläggning.hänvisas,

och blef derjemte af ganska kort varaktighet till följd af den

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Sjette hnfvudtiteln.

fortsatta hastiga ökningen af patentansökningarnas antal. Då, emeller*- tid Riksdagen år 1896 uttalat den önskan, att plan för patent- och registreringsverkets

definitiva organisation måtte senast vid 1898 års riksdag

framläggas, hade embetsverket ansett sig icke för det dåvarande

böra fullfölja sin afsigt att begära inrättandet af ytterligare en öfveringeniörsbefattning,

utan hade embetsverket i underdånig skrifvelse den

15 oktober 1896 hemstält, att i afvaktan å nämnda organisations genomförande

tillsvidare under år 1897 måtte hos verket anställas en adjflngérad

ledamot för handläggning af patentärenden, och blef denna

framställning af Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 4 december

1896 bifallen. Från och med ingången af år 1897 hade i följd

deraf i verket varit anstälde tre ledamöter, hvilka haft att ur teknisk

synpunkt granska och föredraga patentansökningar, nemligen öfveringeniören,

sekreteraren för handläggning af tekniska ärenden samt den

adjungerade ledamoten. Den tekniske sekreterarens skyldighet att

såsom ledamot bereda och föredraga en del patentansökningar ansåge

patent- och registreringsverket fortfarande kunna och böra bibehållas,

om man ock, i följd af den oafbrutna ökningen af hans öfriga embetsgöromål,

ej i detta hänseende kunde för framtiden på honom

ställa särdeles störa anspråk. Då denne sekreterare närmast vore

att påräkna såsom vikarie i händelse af förfall för öfveringeniören,

vore det nemligen af vigt att hos honom förefimnes jemväl vana

vid patentansökningars handläggning, och att han fortfarande dermed

i något] män sysselsattes. Dessutom torde nu ytterligare en öfveringeniörsbefattning

ovilkorligen böra inrättas. Med hänvisning till den

gjorda beräkningen af det antal patentärenden, som, enligt verkets

erfarenhet, en ledamot för hvarje år kunde handlägga, ansåge sig

patent- och registreringsverket i öfrigt böra framhålla, att år 1899 patentärendenas

antal efter all sannolikhet komme att hafva ökats så att,

äfven med inrättandet af den nu ifrågasatta öfveringeniörsbefattningen,

patent- och registreringsverket blefve i behof jemväl af adjungerad

ledamot.

Byråingeniörsbefattningarna hade inrättats år 1895 med anledning

af svårigheten att förmå lämpliga aspiranter att söka anställning såsom

biträdande ingeniörer eller qvarstanna i patent-och registreringsverkets

tjenst mot en så låg årlig aflöning som endast 1,500 kronor och utan

nämnvärd utsigt till befordran. För att ej i ett slag alltför mycket

öka embetsverkets lönestat, inrättades emellertid då endast fyra dylika

befattningar, ehuru patentansökningarnas antal redan länge varit vida

större, än att fyra byråingeniörer skulle kunnat medhinna deras hand
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Sjette hufvudtiteln.

läggning. De biträdande ingeniörerna åter vore för närvarande till antalet

åtta, af Indika dock två, såsom redan blifvit nämndt, endast i

ringa mån vore att påräkna för granskningsarbetet. I förhållande till

detta antal, som för öfrigt före 1899 års ingång måste ytterligare ökas,

vore antalet byråingeniörer uppenbarligen alltför ringa. Med det behof

af tekniskt bildade män, som för närvarande funnes på skilda områden,

och med den möjlighet, som en duglig ingeniör egde att vinna sin utkomst

vare sig här i riket eller i utlandet, vore det tydligen icke tänkbart''

att länge få behålla eu framstående tekniker vid en befattning,

som, jemte det att den krätde ett ganska tankeansträngande arbete,

hvilket i öfrigt ej kunde utföras annat än på tjensterummet, ej beredde

större årlig inkomst än 1,500 kronor. Men för att på ett fullt tillfredsställande

sätt sköta en granskarebefattning fordrades ej blott goda

tekniska insigter utan ock eu viss vana vid patentärendens handläggning,

som af de fleste ej kunde förvärfvas förr än efter några års

tjenstgöring. För att patent- och registreringsverket skulle erhålla

fullt dugliga granskare, vore det derför nödvändigt, att de unge män,

som der toge anställning såsom biträdande ingeniörer, egde utsigt att

inom en icke allt för lång tidsföljd blifva befordrade till ordinarie befattning

af åtminstone första lönegraden.

Efter omförmälande att redan på denna grund nödvändigt vore att

nu ytterligare öka byråingeniörernas antal, anför patent- och registreringsverket

beträffande två ytterligare anledningar till inrättandet af

nya dylika befattningar följande:

»En bland de största svårigheterna vid genomförande af det så

kallade förpröfningssystemet i fråga om patentansökningar är, såsom

redan blifvit framhållet, den år från år fortgående kolossala ökningen

af det litterära material, som för denna förlofning måste genomgås

och granskas. Hur stor och hastig denna ökning är, torde tillfyllest

framgå deraf, att i Nordamerika, som är ett bland de land, åt hvars

patentlitteratur vid förpröfningen städse särskild uppmärksamhet måste

egnas, numera meddelas flera än 20,000 patent årligen. Man kan lätt

tänka sig, hvilket tidsödande arbete det för granskande måste vara att,

för hvarje patentansökning, med tillhjelp af olika register och förteckningar

ur denna massa af in- och utländska patentskrifter, spiidda i

ett omfattande bibliotek, framleta och skärskåda alla dem, som möjligen

kunna hafva afseende å det ämne, som patentansökningen i fråga afser.

I sjelfva verket verkar detta, såsom ofvan blifvit antydt, derhän, att

granskarearbetet med hvarje år blir tyngre och kräfver längre tid. I

utlandets patent,verk har man med anledning häraf inrättat särskilda

lith. till Riks,t. Prot. 1SU8. 1 Rand. 1 Afd■ l Uäft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Sjette liufrudtiteln.

afdelningar, hvilkas tjensteman uteslutande äro sysselsatta med att åt

granskarne klassificera det material, hvarpå de företrädesvis skola grunda

sitt arbete, nemligen de in- och utländska patentpublikationerna. Detta

tillgår exempelvis så, att af de sammandrag af dessa publikationer, som

de flesta större patentverk utgifva, flera exemplar anskaffas, samt hvarje

patentbeskrifning utklippes och uppklistras på ett särskilt, kartongblad,

hvarefter dessa sorteras, så att alla både in- och utländska patentbeskrifningar,

som afse en viss art af uppfinningar, exempelvis skördemaskiner,

finnas samlade i en och samma cahier. I de nordamerikanska

och tyska patentverken har denna anordning bidragit till såväl att

granskarne kunna medhinna handläggningen af ett större antal patentansökningar,

än hvad för närvarande i patent- och registreringsverket

är möjligt, som ock särskildt att granskningen blir långt mera uttömmande

och tillförlitlig än hvad härstädes för närvarande kan åstadkommas,

såvida ansökningarna skola inom rimlig tid slutbehandlas. Vid

första påseendet kan det förefalla, som om en dylik klassificering vore

eu jemförelsevis enkel sak, som kunde temligen mekaniskt verkställas.

Så är emellertid ingalunda förhållandet, utan påkallar densamma stor

uppmärksamhet samt ett godt och öfvadt omdöme samt tager äfven

jemförelsevis mycken tid och mycket arbete i anspråk. Enligt patentoch

registreringsverkets mening kan det visserligen ej ifrågasättas att

ännu här i landet på en dylik klassificerings genomförande nedlägga

det arbete och de kostnader, som anslagits deråt exempelvis i patentverken

i Berlin och Washington, ehuru — väl att märka — den patentlitteratur,

som årligen inkommer till det svenska patentverket, är i

hufvudsak densamma, som samlas i dessa utländska större patentverk.

Att emellertid äfven härstädes något måste i nämnda syfte åtgöras, är

otvifvelaktigt och kan med allt fog betecknas såsom äfven i sparsamhetens

intresse påkalladt, enär i motsatt fall tydligen nyhetsgranskningen

år från år så försvåras, att mindre och mindre arbetsprodukt kan

af hvarje granskare fordras och följaktligen relativt större antal dylika

tjenstemän måste i verket anställas. I fråga om de arbetskrafter, som

skulle erfordras för vidtagande af några effektiva åtgärder i angifna

syfte, eger patent- och registreringsverket i någon mån egen erfarenhet

att åberopa, i det att embetsverket låtit unga teknici, hvilka i förhoppning

om framtida befordran såsom extra ordinarie tjenstemän inskrifvit

sig i verket, försöksvis sysselsätta sig med klassificering af de

i biblioteket förvarade tyska patentskrifterna. På grund häraf och med

beräkning af ungefärliga antalet patentskrifter, som årligen inkommer

till patent- och registreringsverket, har embetsverket trott sig kunna

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Sjette hufvudtiteln.

antaga att, derest klassificeringen tillsvidare inskränktes till den tyska,

nordamerikanska och skandinaviska patentlitteraturen, detta arbete borde

kunna utföras af en byråingeniör med biträde af en biträdande ingeniör,

samt att dessa båda tjenstemän då äfven borde medhinna förandet af

de statistiska och kontrollerande anteckningar samt fördelningen af inkommande

patentansökningar, hvarmed, såsom ofvan nämnts, en bland

de biträdande ingeniörerna för närvarande är sysselsatt. För klassificeringsarbetet

skulle följaktligen endast inrättas en byråingeniörsbefattning.

»

»Enligt patent- och registreringsverkets nu gällande instruktion

och stat eger embetsverket att till föreståndare för biblioteket och förevisningsrummet

utse antingen en bland byråingeniörerna eller en bland

de biträdande ingeniörerna, och må verket, derest en biträdande ingeniör

till befattningen utses, tilldela honom ett årligt arfvode af 1,000

kronor utöfver hvad han uppbär i egenskap af biträdande ingeniör.

För närvarande är, såsom ofvan blifvit nämndt, en biträdande ingeniör

förordnad att uppehålla befattningen. I fråga om berörda alternativt

medgifna anordningar har man i båda fallen utgått från den förutsättning,

att bibliotekarien skulle samtidigt sköta bibliotekarieplatsen och

en granskarebefattning. Denna anordning kan ej lämpligen längre bestå.

Bibliotekarien kan för framtiden faktiskt icke medhinna något

granskningsarbete, derest han skall behörigen sköta sin befattning vid

biblioteket. Detta har nemligen numera nått den utveckling,-att dess

skötsel måste anförtros åt en person, som uteslutande egnar sig åt denna

tjenst. Biblioteket, som för närvarande omfattar 9 rum af patent- och

registreringsverkets embetslokal, hålles för allmänheten öppet alla hvardagar

mellan kl. 11 f. m. och 3 e. m. samt dessutom onsdagar och

lördagar mellan kl. 7 och 9 e. m. Under år 1896 besöktes biblioteket

af 3,743 personer, hvilka ej tillhörde patent- och registreringsverkets

personal. Till följd af den förr omnämnda tillströmningen af utländsk patentlitteratur

är dess årliga tillväxt högst betydlig. Patent- och registreringsverket

har på grund häraf ansett, att bland de nu ifrågakomna

nya byråingeniörsbefattningarna en bör göras till en verklig bibliotekariebefattning.

»

Genom sistberörda två befattningars inrättande tillgodosåges emellertid

tydligen icke det egentliga granskningsarbetet. Af erfarenheten

att döma syntes patentansökningarnas antal under år 1899, då den nu

ifrågasatta organisationen först skulle börja tillämpas, komma att öfverstiga

2,200. Om man finge betrakta detta antal som ett minimum för

de följande åren och följaktligen, med tillämpning af ofvan uttalade

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Sjette hufvudtiteln.

grundsats rörande granskningsarbetets verkställande genom ordinarie

eller extra ordinarie arbetskrafter, ansåge de ordinarie arbetskrafterna

böra förslå att ombesörja granskningen af 2,200 patentansökningar,

men att för den deröfver möjligen tillkommande ökningen endast extra

ordinarie arbetskrafter borde tillsvidare anlitas, samt tillika kunde fördela

de under år 1899 inkommande ansökningarna, så att hvarje byråingeniör

på sin del erhölle just 220, skulle sålunda under år 1899

endast för granskningsarbetet böra finnas i embetsverket anstälde tio

byråingeniörer, hvadan följaktligen, oberäknad! de två byråingeniörer,

hvilka, enligt hvad ofvan blifvit framhållet, skulle sysselsättas med

annat arbete, nu borde inrättas sex eller inalles åtta nya byråingeniörsbefattningar.

Detta skulle utan tvifvel vara fullt befogad!, och skulle

jemväl medföra den fördel, att man sedermera icke allt för snart behöfde

ifrågasätta inrättandet af nya ordinarie befattningar hos embetsverket.

Då emellertid en så betydande ökning i ett slag af patentverkets

ordinarie lönestat möjligen ur andra synpunkter skulle kunna

väcka betänklighet, hade patent- och registreringsverket icke ansett sig

böra ifrågasätta inrättandet af flera än inalles fyra nya befattningar af

första lönegraden, af hvilka endast två vore afsedda för det egentliga

granskningsarbetet.

Den tekniskt bildade personalen skulle sålunda utgöras af två

öfveringeniörer, en sekreterare för handläggning af tekniska frågor och

åtta byråingeniörer. I mån af behof skulle derjemte i verket anställas

adjungerade, tekniskt bildade ledamöter och biträdande ingeniörer, hvarjemte

embetsverket fortfarande måste hafva möjlighet att i undantagsfall

vända sig till sakkunnige utom embetsverket för erhållande af

nödiga utredningar, hvilka icke kunde inom verket åstadkommas.

Hvad derefter angår den tjenstemannapersonal, som icke behöfver

vara tekniskt bildad, har patent- och registreringsverket icke föreslagit

någon ökning i antalet utan i statsförslaget upptagit den redan nu

befintliga personalen nemligen: öfverdirektören, två sekreterare, hittills

benämnde, den ene: sekreterare för handläggning af administrativa

frågor och den andre: sekreterare för handläggning af frågor rörande

registrering af aktiebolag, en registrator och arkivarie, en notarie samt

en bokhållare. För att ådagalägga att denna personal är fullt behöflig

för fullgörande af det densamma åliggande arbete har patent- och

registreringsverket till en början meddelat följande tabellariska öfversigt

öfver arbetsqvantiteten inom verket beträffande patentärendena:

s. 53 Kontrollera mot PDF

År.

1885

1886

1887

1888

1889

1890

1891

1892

1898

1894

1895

1896

Sjette hufvudtiteln,

53

> .. ... '' . G881 ‘*rA

VI v ............OCH’ «

Summarisk öfversigt

.. . ...

öfver i patentärenden meddelade beslut under aren 1885 1896.

Under-

Skrif-

Bevil-

Kun-

För-

Invänd-

dåniga

jade

Bevil-

fallna 0.

Före-

Anstånd

ningar

utlåtan-

velser

Kesolu-

Koll ang.

öfver-

patent,

Summa.

ja de

gjorda

ansök-

afslagna

läggan-

bevil-

jade.

utstälda

den, skrif-

till

myndig-

tioner.

som för- klarats

patent.

ansök-

den.

till för-

berättel- ''1 * ser.

heter o.

låtelser.

för-

u u.!

ningar.

klaring.

enskilde.

fallna.

■ ■

206

304

120

750

26

48

8

34

_

1,496

5 = g

. : i ‘ '' f

2,416

464

475

in

1,156

®

<T> Pj

)»S » C''

31

70

26

<1 erm!

39

44

520

507

141

1,428

*0 g

0^0,

36

28

13

3

43

112

2,831

494

474

188

1,733

? s»

27

15

14

11

67

235

3,258

466

506

237

1,241

1,201

12

23

14

16

50

291

4,057

605

636

240

1,431

1,209

20

24

13

36

41

325

4,580

706

762

239

1,615

995

22

17

'' <! 11

30

86

443

4,926

699

679

254

1,853

1,256

22

22

17

26

72 ,

514

5,414

689

_ 720

274

2,066

956

26

30

15

68

77

552

5,473

877

913

320

2,433

1,032

53

30

34

64

> > 70

542

6,368

839

840

425

2,804

1,336

42

37

20

57 ''

70

680

7,150

892

971

481

3,443

1,896

39

38

1 17

I 62

80

606

8,525

I fråga om ärenden rörande registrering af varumärken kunde en

så fullständig öfversigt ej lemnas, enär under embetsverkets första

verksamhetsår öfver dess beslut i nämnda ärenden särskild förteckning

ej fördes. Under åren 1885—1896 hade hithörande ansökningar, som

under senare åren afsett dels registrering af varumärken dels ock förnyelse

af förut beviljad registrering, utgjort:

År 1885 ...................................... 1,455

» 1886 ...................................... 261

» 1887 ............................ 203

» 1888 .................. 207

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Sjette hufyudtitelii.

År 1889 ...................................... 169

d 1890 ...................................... 217

» 1891 .■ .äJU.........................209

» 1892 .................................... 200

» 1893 „;.Ui................."J..!1 213

» 1894 ....................................... 268

» 1895 ..................................... 894

» 1896 ...................................... 471.

Under år 1897 komme hithörande ansökningar utan tvifvel att

uppvisa en ej obetydlig ökning med anledning af det genom lagen

den 5 mars 1897, angående ändring i vissa delar af lagen om skydd

för varumärken den 5 juli 1884, lemnade medgifvandet att registrera

vissa slag af ordmärken, som förut i allmänhet ej kunnat registreras.

Under åren 1892—1896 hade embetsverkets beslut i ärenden rörande

registrering af varumärken utgjort:

År 1892 ..................................... 332

» 1893 ....................................... 299

» 1894 ..................................... 2,473

» 1895 ....................................... 1,808

» 1896 ..................................... 817.

Med afseende å den betydande men öfvergående ökningen i beslutens

antal åren 1894 och 1895 torde böra anmärkas, att densamma varit beroende

på det stora antalet år 1885 registrerade varumärken, hvilka

under nyssnämnda två år anmälts till förnyad registrering.

Hvad slutligen anginge bolagsregistreringen, hade befattningen

dermed först med år 1897 öfverlemnats till patent- och registreringsverket,

hvarför hithörande siffror ej ännu kunde vara fullt upplysande.

Under månaderna januari—september 1897 hade emellertid till patentoch

registreringsverket inkommit 2,944 anmälningar till aktiebolagsregistret,

deraf 2,535 första anmälningar af äldre aktiebolag, 172 första

anmälningar af nybildade aktiebolag samt 237 senare anmälningar

rörande redan hos patent- och registreringsverket registrerade bolag.

I fråga om den administrative sekreteraren meddelar patent- och

registreringsverket, att denne, utom honom i egenskap af sekreterare

tillkommande befattning med uppsättning och kollationering af samtliga,

till aktiebolagsregistreringen ej hörande expeditioner, med protokollsföring

samt med redaktionen af registreringstidningen, dels hade

att såsom biträde åt chefen granska alla vid patentansökningarna fogade

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Sjette hufvudtiteln.

fullmakter och öfverlåtelsehandlingar, dels ock såsom ledamot i verket

föredragit år 1896 2,965 patentärenden, af hvilka dock 1,896 endast

utgjorts af ansökningar om anstånd med meddelade föreläggandens

fullgörande, och 817 ärenden rörande registrering af varumärken, samt

under de nio första månaderna af år 1897 3,247 patentärenden (hvaraf

1,707 anståndsansökningar) och 465 ärenden rörande registrering af

varumärken. Genom den nya lagstiftningen om ordmärken komme i

öfrigt hans göromål såsom ledamot antagligen att ej obetydligt ökas.

De frågor, som uppstode vid aktiebolagsregistreringen, vore ofta af

synnerligt invecklad natur samt berörde ej blott aktiebolagslagen utan

äfven, särskildt i följd af innehållet i 68 § af nämnda lag, andra delar

af gällande lagstiftning, hvarför hos föredraganden af dessa ärenden

(sekreteraren för aktiebolagsärenden) måste fordras vidsträckt författningskunskap

och öfvadt juridiskt omdöme. Vidare vore de inkomna

ansökningshandlingarna, enligt hvad erfarenheten redan visat, ofta så

bristfälliga, att sekreteraren för dessa bristers afhjelpande måste med

sökandena föra långa och tidsödande skriftvexlingar; hvarjemte han

måste såväl vid dessa utlägga patent- och registreringsverkets uppfattning

af frågan som ock, jemlikt ofvan åberopade 68 § i aktiebolagslagen,

vid eventuel! afslag å ansökningen uppsätta motiveradt beslut.

Då aktiebolagsärende varit föremål för Eders Kongl. Maj:ts omedelbara

pröfning, hade Eders Kongl. Maj:t plägat remittera ärendet till patentoch

registreringsverket, i hvilket fall det ålegat sekreteraren att, efter

verkstäld utredning, uppsätta underdånigt utlåtande.

Hvad åter anginge notarien, hade hans befattning med utgifvandet

af de föreskrifna samlingarna af de ur aktiebolagsregistret, föreningsregistren

och handelsregistren kungjorda uppgifter visat sig vara synnerligen

tidsödande; i hvilket afseende särskildt anfördes, att det tillhörande

registret torde komma att årligen omfatta ett antal person- och

firmanamn, betydligt öfverstigande 20,000, hvilka namn skulle ordnas i

bokstafsföljd; och då allmänheten allt mera flitigt visat sig vilja taga

del af de upplysningar, som angående aktiebolagen stode att'' vinna uti

aktiebolagsregistret och vederbörande arkivhandlingar, komme notariens

tid härigenom att i hög grad tagas i anspråk och öfriga honom åliggande

ganska omfattande tjenstegöromål att stundligen afbrytas.

Hvad slutligen angår behofvet af vaktbetjening vid verket har

patent- och registreringsverket, under erinran att i den nu gällande

staten upptoges en vaktmästare äfvensom bland verkets förslagsvis angifna

expenser arfvoden till extra vaktbetjente, i öfrigt anfört följande:

För närvarande vore tre extra vaktbetjente hos verket anstälda.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Sjette hufvudtiteln.

Det torde ej kunna undvikas, att med verkets fortsatta utveckling

jemväl ökadt behof af vaktbetjente snart komme att uppstå. Behofvet

af vaktbetjening inom patent- och registreringsverket vore nemligen

ganska betydligt, så väl på grund af embetslokalens omfattning och den

utsträckning, hvari allmänheten besökte dess bibliotek och förevisningsrum,

som i följd af den ständiga och oundvikliga transporten inom

verket af handlingar och patentskrifter, till hvilka hänvisningar i granskarnes

utlåtanden gjorts, från den ena tjenstemannen till den andre,

samt afhemtandet och aflemnandet af verkets post, af manuskript och

korrektur till dess publikationer m. ro. Det hade synts embetsverket

gifvet, att äfven i detta fall den personal, som med visshet kunde

anses oundgängligen nödig för verket, borde uppföras å ordinarie stat.

På grund häraf hade patent- och registreringsverket i statförslaget

upptagit en förste vaktmästare och tre vaktmästare.

De aflöningsförmåner, som i patent- och registreringsverkets statförslag

upptagits, äro i allmänhet desamma, som för närvarande utgå,

utom hvad angår öfverdirektören, öfveringeniörerne och vaktbetjeningen.

Beträffande den föreslagna löneförhöjningen för öfverdirektören och

öfveringeniör anför embetsverket följande:

»Arfvodet för öfveringenioren är för närvarande bestämdt till 5,000

kronor, hvaraf 1,500 kronor skola anses såsom tjenstgöringspenningar.

Åt nuvarande öfveringenioren, S. A. Andrée, har derjemte beviljats två

ålderstillägg hvartdera å 500 kronor, det ena efter fem, det andra efter

tio års tjenstgöring, hvadan hans sammanräknade löneförmåner sålunda

för närvarande uppgå till 6,000 kronor. Denna aflöning är, ur flera

synpunkter sedt, mindre lämplig. Till en början utgå tjenstgöringspenningarna

med samma belopp, som är bestämdt för sekreteraren för

handläggning af tekniska frågor, hvilket har till följd att, då denne

under öfveringeniörens semester eller tjenstledighet skall uppehålla

öfveringeniörsbefattningen, han icke erhåller någon som helst ersättning

för ett dylikt förordnande, hvilket uppenbarligen icke öfverensstämmer

med de i likartade fall allmänt tillämpade principer. Af större betydelse

är emellertid, att öfveringeniörens aflöning står i sådant förhållande

till sekreterarens att, derest den sistnämnde, i öfverensstämmelse

med hvad i fråga om andra gradens lön är vanligt, erhåller rätt till

två ålderstillägg hvartdera å 500 kronor, han efter tio års tjenstgöring

icke kan befordras till den högre befattningen af öfveringeniör, utan att

hans löneförmåner derigenom minskas med 500 kronor. Med anledning

häraf har ock, i sammanhang dermed att åt öfveringenioren Andrée

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Sjette hufvudtiteln.

beviljats tjenstledighet under ett års tid, räknadt från den 1 nästlidne

maj, med skyldighet för honom att under ledigheten afstå samtliga sina

löneförmåner, samt nuvarande sekreteraren för handläggning af tekniska

frågor, N. Rahm, hvilken, såsom ofvan blifvit erinradt, för närvarande

i egenskap af sekreterare åtnjuter två ålderstillägg, hvartdera å 500

kronor, förordnats att under Andrées tjenstledighet förestå öfveringeniörsbefattningen,

Eders Kongl. Maj:t genom nådigt, bref den 9 april

innevarande år (1897) täckts medgifva, att Rahm dervid, utöfver det för

öfveringeniör bestämda arfvode af 5,000 kronor, må uppbära honom i

egenskap af sekreterare beviljade ålderstillägg.»

»I fråga om öfveringeniörens aflöning anser sig patent- och registreringsverket

i öfrigt böra betona, att de tekniska ledamotsbefattningarna

hos embetsverket måste anses ställa synnerligt stora anspråk

på sina innehafvare så väl i fråga om arbetsförmåga som med afseende

å kunskaper, erfarenhet och omdöme. I detta hänseende må, bland

annat, erinras derom, att de vigtigaste uppfinningarna numera patentera^

i alla civiliserade länder, samt att knappast någon uppfinning af betydelse

framkommer, utan att in- och utländska konkurrenter söka att

genom invändningar eller patentansökningar å likartade anordningar

omintetgöra dess skyddande genom ett verksamt patent. Skiljedomare

i dessa tvister, som ofta utkämpas samtidigt i flera länder och i hvilka

ofta landets mest framstående teknici taga del, måste i första hand vara

just de tekniska ledamöterna i patentverken. Skall man erhålla dugliga

aspiranter till dessa befattningar, måste de derför vara så väl aflönade,

att framstående teknici finnas hugade att egna sig åt patentverkets

tjenst. Visserligen fordras dervid ingalunda, att aflöningarna sättas lika

högt som de, hvilka inom privatlifvet gemenligen utgå till personer

med motsvarande qvalifikationer, enär den trygghet, som innehafvandet

af ordinarie statstjenst bereder, utan tvifvel i ej ringa man uppväger

fördelarne af den högre aflönade, men mera osäkra privattjensten.

I fråga om ingeniörsyrket får man emellertid säkerligen icke bygga

allt för mycket på nämnda förhållande, enär inom detta yrke tillkommer

en annan omständighet, nemligen mångfalden af de möjligheter till riklig

utkomst såväl i hemlandet som i utlandet, som numera inom industrien

erbjudas den skicklige fackmannen och i hög grad minska den eljest

med privata befattningar förbundna risken. Detta var ock anledningen,

hvarför vid patentverkets första organisation, år 1884, ehuru detsamma

då till eu början anordnades endast såsom en byrå inom kommerskollegium

samt chefsbefattningen i öfverensstämmelse härmed gjordes

till en byråchefsbefattning, den tekniske ledamoten eller, såsom han

liih. till Riksd. Prof. 1 till8. / Sami. 1 A/d. 1 Haft. «

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Sjette hufyudtiteln.

sedermera benämnts, öfveringeniören ansågs icke kunna aflönas med ett

arfvode, motsvarande endast andra gradens lön, utan erhöll högre aflöning.

Att emellertid denna aflöning dervid icke sattes ännu högre

än som skedde, var utan tvifvel endast beroende derpå, att öfveringeniörens

aflöning måste sättas i visst förhållande till byråchefens.

Någon sekreterarebefattning fans då ännu icke, hvarför hänsyn till

denna dervid ej behöfde tagas. Svårligen torde ock med fog kunna

bestridas, att en öfveringeniörsbefattning i patent- och registreringsverket

är i afseende å de qvalifikationer och det arbete, den kräfver af

sin innehafvare, på sitt område fullt jemförlig med en byråchefsbefattning

i de äldre centrala embetsverken. Så väl på grund häraf som

framför allt med hänsyn till angelägenheten af, att öfveringeniörsbefattningarna

alltid må kunna besättas med fullt kompetenta personer, har

patent- och registreringsverket ansett, att vid embetsverkets definitiva

organisation aflöningarna för öfveringeniörsbefattningarna böra sättas

något högre än hvad för närvarande gäller, och dervid en sådan

proportion mellan dessa aflöningar och sekreterarnes iakttagas, att ofvan

först anmärkta oegentligheter undvikas. Dervid skulle embetsverket,

särskildt med hänsyn till sin ofvan uttalade uppfattning att just dessa

tekniska befattningar af särskilda skål böra vara väl aflönade, för sin

del icke tvekat att förorda öfveringeniörsbefattningarnas uppförande till

tredje gradens lön, derest icke härigenom svårighet uppstode att sätta

dessa ledamöters och öfverdirektörens aflöningar i lämplig proportion

till hvarandra. A andra sidan har patent- och registreringsverket förestält

sig, att någon mindre höjning af öfverdirektörens lön utöfver nu

högst utgående 7,000 kronor icke skulle kunna anses alldeles obefogad

så väl med hänsyn till embetsverkets nuvarande omfattning och antagligen

framtida utveckling, som ock i betraktande af det oafbrutna arbete

med uppgörande af nya organisationer och arbetsplaner, som denna

utveckling måste ålägga öfverdirektören. Patent- och registreringsverket

tillåter sig derför i underdånighet föreslå, att öfverdirektörens aflöning

må bestämmas till 7,500 kronor, utan ålderstillägg, samt att af nämnda

belopp 5,000 kronor må utgå såsom lön och 2,500 kronor såsom tjenstgöringspenningar,

äfvensom att öfveringeniörs lön må upptagas till

6,000 kronor, hvaraf 4,200 kronor såsom lön och 1,800 kronor såsom

tjenstgöringspenningar, med ett ålderstillägg å lönen efter fem år å

500 kronor. Att dessa aflöningars belopp afvika från de inom andra

verk utgående lönernas har patent- och registreringsverket förestält sig

icke vara af synnerlig betydelse, då afvikelser från de allmänna reg
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Sjette hufYudtiteln.

lerna under senare åren äfven i andra fall skett, samt för öfrigt exceptionella

förhållanden föreligga.»

Aflöningen till förste vaktmästaren och de tre vaktmästare har

föreslagits att utgå med samma belopp, som för andra nyligen reglerade

verk blifvit bestämda.

Äfven de patent- och registreringsverkets utgifter, som icke hänförde

sig till personalens aflöning, hade i följd af den fortsatta ökningen

af patentansökningarnas antal i allmänhet successivt ökats. Då en

öfversigt af såväl nu afsedda som embetsverkets öfriga utgifter torde

kunna i detta sammanhang vara af intresse, hade patent- och registreringsverket

låtit upprätta en dylik, i hvilken de olika utgifterna

för hvart och ett af åren 1885—1896 sammanförts under vissa rubriker.

I samma syfte hade en likartad öfversigt upprättats i afseende

å embetsverkets samtliga inkomster under samma år. Dessa båda öfversigter

återfinnas i följande två tabeller:

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Sjette hufyudtiteln,

Sammandrag af patent- och registrerings
-

•

1885.

1886.

1887.

1888.

Aterstälda patent- och registreringsafgifter ............

2,735

_

3,660

_

3,710

_

4,805

_

Aflöningar och arfvoden...............................

21,084

73

28,909

72

28,902

50

29,107

50

Benskrifning, skrif- och ritmaterialier samt porto-

afgifter.........................................................

2,934

28

3,859

65

3,122

54

4,193

39

Publikationer:

Patentskrifter.............................. ..................

4,222

95

12,840

—

13,024

—

12,388

75

Sak- och personalregister till patent .............

—

—

201

50

637

50

2,842

63

Anslag till tidningen »Norden» ........................

800

—

800

—

800

—

800

—

Kegistreringstidningen................................

6,223

91

1,514

38

301

88

963

—

Kungörelser m. m...........................................

3,724

41

2,919

01

3,329

28

4,550

25

Biblioteket och arkivet:

Inköp af böcker..........................................

2,999

05

1,257

35

463

70

2,335

56

Bindning m. m........................ ................

2,816

43

2,304

60

2,256

74

1,133

18

Yed, lyse, renhållning och städning ....................

440

05

613

58

828

03

915

15

Inventariers anskaffande och underhåll...................

5,103

35

3,986

05

465

51

438

55

Hyror..........................................

Bidrag till den internationela byrån i Bern............

935

18

1,741

59

1,660

40

1,505

98

Reseersättningar........................

2,122

60

Summa kronor

54,019

34

66,730

03

59,502

08

65,978

94

Sammandrag af patent- och registrerings
-

1885.

1886.

1887.

1888.

Afgifter för patent................................................

35,350

—

40,655

_

51,745

_

65,055

_

Afgifter för registrering af varumärken..................

58,120

—

10,440

—

8,080

—

8,280

—

Försålda publikationer...............................

Diverse inkomster:

—

—

1,758

93

1,413

50

1,595

75

Kantor, norska statens bidrag till reseersättning,

försålda kasserade inventarier, annonser m. m. ...

580

567

82

173

12

Summa kronor

94,050

-

53,421

75

61,238

50

75,103

87

s. 61 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln,

61

verkets utgifter åren 1885—1896.

1889.

1890.

1891.

1892.

1893.

1894.

1895.

1896.

6,360

6,560

_

6,545

_

6,895

—

6,710

—

5,465

—

2,415

—

1,850

—

29,246

50

33,634

91

34,487

49

37,148

57

41,379

64

41,602

49

45,124

67

60,043

60

3,950

76

3,006

56

2,960

55

3,402

82

4,067

87

5,981

25

5,364

26

4,566

99

14,843

25

17,002

_

18,778

50

21,428

20

20,127 4

65

23,088

81

22,811

20

21,311

25

2,814

87

4,775

—

1,151

25

1,356

87

1,447

75

1,504

62

—

—

14,233

50

800

—

800

—

800

—

800

—

800

—

800

—

800

—

800

—

664

50

478

—

833

—

868

—

847

50

868

50

1,403

—

1,647

50

4,160

61

5,055

53

4,390

06

5,087

43

5,086

08

4,937

73

6,113

72

9,015

17

1,280

21

1,310

50

1,428

90

1,718

50

1,442

29

1,431

53

1,531

42

1,638

84

696

60

1,119

83

1,132

32

900

23

1,113

91

2,273

98

1,079

33

2,254

47

804

70

1,326

68

1,835

__

1,737

85

1,859

98

1,938

39

2,046

42

2,624

07

332

79

3,105

72

763

56

570

76

1,029

24

1,342

13

3,906

75

6,020

86

—

—

2,000

—

4,000

—

4,000

—

4,000

—

4,000

—

4,800

—

6,300

—

1,434

52

1,433

52

1,509

12

1,510

17

--

—

1,515

41

1,587

26

1,540

75

600

—

1,783

16

—

—

—

—

3,750

—

—

—

418

35

1,818

90

67,989

[31

83,391

| 41

| 80,614

75

87,424

40

| 93,661

91

| 96,749

| 84

99,401

| 38

135,665

| 90

verkets inkomster åren 1885—1896.

1889.

1890.

1891.

1892

1893.

1894

1895

1896.

71,545

81,435

92,190

_

99,775

_

107,930

—

89,175

—

99,950

—

111,630

—

6,760

—

8,680

—

8,360

—

8,000

—

8,390

—

13,610

—

19,100

—

15,120

—

1,200

—

1,793

25

776

25

1,903

75

1,889

—

1,684

2,376

75

2,384

75

188

91

1,426

67

544

31

__

_

_

_

_

—

6,721

94

79,693

91

93,334

92

101,870

56

109,678

75

118,209

—

104,469

—

121,426

75

135,856

69

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Sjette hufyiidtiteln.

Redan i det föregående hade patent- och registreringsverket framhållit

såsom sin uppfattning, att vid den successiva ökning af verkets

arbetskrafter, som torde nödvändiggöras särskildt af den fortsatta och

hastiga tillväxten i patentansökningamas antal, borde så förfaras, att

för det ökade arbete, som icke kunde utföras af embetsverkets befintliga

ordinarie personal, tills vidare anlitades biträde af extra ordinarie

tjensteman samt, först sedan ökningen under flera år visat sig konstant,

nya ordinarie befattningar inrättades. Af den lemnade öfversigten af

embetsverkets utgifter framginge, efter embetsverkets förmenande, att

de utgifter, som ej hänförde sig till personalens aflöning, i allmänhet

vore af den beskaffenhet, att de enligt regeln stege och folie med

antalet till embetsverket inkomna ansökningar, hvadan de ej heller

kunde bindas vid fixa anslag1 eller ens för längre tid förslagsvis beräknas.

Såsom en gifven följd häraf ansåge ock patent- och registreringsverket,

att åt embetsverket fortfarande borde beredas möjlighet att

utan längre dröjsmål och allt för stor omgång, i mån af behof, öka

eller minska sina extra ordinarie arbetskrafter, äfvensom att embetsverket

jemväl fortfarande borde ega i hufvudsak samma befogenhet i

fråga om sådana af de respektive författningarnas tillämpning betingade

utgifter, som icke hänförde sig till personalens aflöning. I öfverensstämmelse

härmed föresloge patent- och registreringsverket, att i det

statförslag, som skulle föreläggas Riksdagen, endast upptoges embetsverkets

ordinarie befattningar och de för dessa bestämda lönevilkoren,

men att i fråga om embetsverkets öfriga utgifter föreskrefves, att

nämnda utgifter skulle för hvarje år af patent- och registreringsverket

sammanfattas i ett detaljeradt budgetsförslag, som understäldes Eders

Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.

Derest Riksdagen medgåfve, att de till patent- och registreringsverket

inflytande afgifter finge användas, afgifterna för patent och

registrering af varumärken till täckande af de kostnader, som betingades

af tillämpningen af patentförordningen och varumärkeslagen,

samt afgifterna för registrering af aktiebolag för de utgifter, som föranleddes

af aktiebolagslagen samt öfriga hithörande författningar, skulle,

enligt embetsverkets antagande, någon vidare bestämmelse ej erfordras

från Riksdagens sida rörande fördelningen af patent- och registreringsverkets

inkomster på dess olika utgiftsposter, utan borde, med ledning

af nämnda bestämmelse och de ytterligare föreskrifter i ämnet, som

Eders Kongl. Maj:t kunde täckas meddela, i det af patent- och registreringsverket

årligen uppgjorda budgetsförslag, hvarom ofvan förmälts,

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Sjette hufvudtiteln.

angifvas, med hvilken art af afgifter hvarje särskild beräknad utgiftspost

skulle täckas, hvarom ock föreskrift i förslaget intagits.

Angående den i förslaget till aflö långs vilkor upptagna rätten för

ordinarie tjensteman att vid afskedstagande komma i åtnjutande af pension

anför patent- och registreringsverket följande:

»Liksom patent- och registreringsverket ansett, att aflöningarna för

dess personal fortfarande böra direkt af embetsverket bestridas med

inflytande afgifter, har patent- och registreringsverket ock antagit, att

pensioneringen af dess personal jemväl bör på samma sätt bestridas,

och anser embetsverket för sin del det icke vara tvifvel underkastadt,

att denna pensionering skall kunna genomföras och upprätthållas, utan

att statsverket på något sätt derigenom betungas. I öfverensstämmelse

härmed får patent- och registreringsverket i underdånighet föreslå, att

de i den af Riksdagen godkända lönestaten upptagna embete- och

tjenstemännen må tillerkännas rätt till pension vid viss lefnads- och

tjensteålder till samma belopp och under samma vilkor i öfrigt, som

om dessa pensioner skulle utgå å allmänna indragningsstaten.»

Slutligen har patent- och registreringsverket ansett sig böra göra

en approximativ beräkning öfver embetsverkets sannolika förmåga att

med inflytande afgifter bestrida de utgifter, som skulle orsakas af den

nu ifrågasatta lönestatens antagande och verkets utveckling i öfrigt,

och i sådant hänseende anfört:

»Då eu dylik beräkning måste göras särskildt för embetsverkets

afdelning för patent och registrering af varumärken och för dess afdelning

för registrering af aktiebolag, har patent- och registreringsverket

tillåtit sig att utgå från det underdåniga förslag till fördelning

af verkets inkomster på nämnda båda afdelningar, som patent- och

registreringsverket, enligt hvad ofvan blifvit erinradt, den 30 nästlidna

september afgifvit och som går derpå ut, att af de i nu gällande lönestater

upptagna aflöningar endast aflöningarna till en sekreterare och

till en notarie skulle bestridas af afgifter för registrering af aktiebolag,

men att i öfrigt hvarje afdelnings utgifter skulle bestridas af dess

egna medel.»

»Förslaget till lönestat slutar på en summa af 69,500 kronor,

hvaraf, efter afdrag af ofvan nämnda båda aflöningar äfvensom aflöningen

till en bland vaktmästare, hvilken sistnämnda aflöning patentoch

registreringsverket ansett jemväl böra påföras bolagsafdelningon,

61,200 kronor sålunda skulle bestridas genom afgifter för patent och

registrering af varumärken. Derest, såsom patent- och registrerings
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Sjette hufvudtiteln.

verket föreslagit, fyra nya byråingeniörsplatser inrättas, kunde, derest

man finge utgå från nuvarande förhållanden, fyra k fem biträdande

ingeniörsbefattningar tills vidare indragas. Då emellertid, såsom ofvan

nämnts, antalet biträdande ingeniörer redan inom den närmaste tiden

måste ökas, har patent- och registreringsverket icke i förevarande beräkning

vågat för år 1899, då den nya löneregleringen skulle träda i

kraft, upptaga färre än sex biträdande ingeniörer.»

»Hyran för patent- och registreringsverkets nuvarande embetslokal

utgör från och med innevarande år (1897) 7,000 kronor, af hvilket belopp

1,600 kronor ansetts böra täckas med afgifter för registrering af aktiebolag,

såsom utgörande hyra för den del af lokalen, som disponeras

af bolagsafdelningen.»

»Med iakttagande häraf och under antagande att patentafdelningens

öfriga utgifter komma att under de två närmaste åren ökas i

ungefärligen samma progression som hittills, har patent- och registreringsverket

uppgjort en beräkning öfver de belopp, hvartill nämnda

afdelnings olika utgiftsposter under år 1899 sannolikt böra uppgå, eller

hvilka de i alla händelser icke böra nämnvärdt. öfverstiga. Denna be
-

räkning lemnar följande resultat:

Återstälda afgifter .................................................................. 1,900 kronor.

Aflöningar enligt lönestat...................................................... 61,200 »

Arfvoden och vikariatsersättningar .................................... 20,800 »

Renskrifning, skrifmaterialier och porton ....................... 5,550 »

Publikationer:

Patentskrifter................................................................... 29,000 »

Sak- och personalregister till patent........................ 1,100 »

Anslag till tidningen »Norden» ................................. 800 »

Registreringstidningen................................................... 1,700 »

Kungörelser m. m.......................................................... 7,000 »

Biblioteket och arkivet:

Inköp af böcker.............................................................. 1,800 »

Bindning m. m................................................................ 2,000 »

Ved, lyse, renhållning och städning ................................ 2,200 »

Inventariers anskaffande och underhåll............................ 1,500 »

Hyra ............................................................................................. 5,400 »

Bidrag till internationela byrån i Bern ........................... 1,550 »

Summa 143,500 kronor.»

»Dessa utgifter hafva med afsigt upptagits till något högre belopp

än de, till hvilka patent- och registreringsverket anser dem sannolikt

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Sjette liufvudtiteln.

komma att uppgå. För att ytterligare iakttaga all nödig försigtighet,

har patent- och registreringsverket i afseende å de inkomster, med

hvilka dessa utgifter skola täckas, beräknat dem synnerligen lågt. Så

torde det, att döma af den hittills vunna erfarenheten, knappast vara

tvifvel underkastadt, att patentansökningarnas antal redan år 1898 skall

uppgå till omkring 2,200. Patent- och registreringsverket har emellertid

i detta sammanhang ej beräknat, att denna siffra skulle uppnås förr

än år 1899. Årsafgifterna för patent torde vidare, efter all sannolikhet,

för hvart och ett af de nästföljande åren ökas med mera än

i beräkningen upptagna 7,000 kronor. Ansökningarna om registrering

af varumärken torde, särskilt genom den nya lagstiftningen om skydd

för ordmärken, efter all sannolikhet komma att ökas ej obetydligt, men

hafva här upptagits till samma antal, hvartill de uppgingo år 1896.

Äfven afgifterna för förnyad registrering samt inkomsterna af försålda

publikationer ha upptagits till samma belopp som de, hvartill de uppgingo

sistnämnda år.»

»1 öfverensstämmelse härmed har patent- och registreringsverket

beräknat patentafdelningens inkomster för år 1899 på följande sätt:

Afgifter för 2,200 ansökningar om patent ...... 44,000

Årsafgifter för patent................................................ 98,000 142,000 kronor.

Afgifter för registrering af 347 varumärken ... 13,880

Afgifter för förnyad registrering af 124 varumärken

..........................................................••• Ä240 15,120 »

För försålda publikationer..................................................... 2,385 »

Summa 159,505 kronor.»

»Enligt dessa beräkningar, hvilka, såsom ofvan blifvit framhållet,

torde få anses vara med all nödig försigtighet uppgjorda, skulle sålunda

patentafdelningen, trots den ej obetydligt ökade lönestaten, för

år 1899 lemna ett öfverskott af omkring 16,000 kronor.»

»Hvad åter angår patent- och registreringsverkets afdelning för

registrering af aktiebolag, så lemna, såsom ofvan blifvit framhållet,

förhållandena under dess första, ännu ej afslutade verksamhetsår ej

någon fullt tillförlitlig ledning rörande de belopp, hvartill dess inkomster

för framtiden sannolikt komma att uppgå. Hvad hittills förekommit

synes dock afgjordt tala för, att de inflytande afgifterna skola förslå

att täcka utgifterna för registreringen. Under månaderna januari—september

innevarande år hafva till registrering anmälts 172 nybildade

aktiebolag och dervid i registreriugsafgifter erlagts sammanräknadt

Bih. till ltiksd. Prot. 1898. 1 Rami. 1 Afd. 1 lldft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Sjette liufvudtiteln.

17,623 kronor 65 öre, hvarjemte samtidigt gjorts 237 anmälningar till

registret rörande redan registrerade aktiebolag, vid hvilka anmälningar

fogats registreringsafgifter till belopp af tillsammans 1,433 kronor. Om

man antager, att årets sista tre månader komma att i nu afsedda registreringsafgifter

lemna relativt taget samma inkomst, skulle sålunda

afkastningen af dessa afgifter för innevarande år komma att tillsammans

uppgå till cirka 24,000 kronor. Såsom ofvan blifvit framhållet, kan

man visserligen med visshet beräkna, att nu afsedda registreringsafgifter

skola för framtiden gifva icke obetydligt högre afkastning än under

innevarande år. För att emellertid vara fullt viss att ej i fråga om

afdelningens inkomster räkna med för höga siffror, har patent- och

registreringsverket jemväl för år 1899 beräknat registrenngsafgifternas

afkastning till endast 24,000 kronor. Hvad åter bolagsafdelningens

utgifter beträffar, så har patent- och registreringsverket, såsom redan

blifvit nämndt, ansett, att med afgifter för registrering af aktiebolagborde

bestridas aflöningar af en sekreterare, 4,500 kronor, af en notarie,

3,000 kronor, samt af en vaktmästare, 800 kronor, äfvensom hyra till

belopp af 1,600 kronor. Efter afdrag af dessa utgifter, tillsammans

uppgående till 9,900 kronor, skulle sålunda af ofvan beräknade 24,000

kronor återstå något öfver 14,000 kronor för täckandet af kostnaderna

för afdelningens publikationer och öfriga expenser, hvilket synes vara

för ändamålet mer än tillräckligt, äfven oafsedt att kostnaden för de

af embetsverket utgifna samlingar, omfattande de ur aktiebolagsregistret,

föreningsregistren och handelsregistren kungjorda uppgifter, torde till

en del böra bestridas af afgifterna för anmäiningar till förenings- och

handelsregistren. Med ledning af förhållandena under innevarande år

och med iakttagande af, att utgifterna äfven i detta fall ansetts böra

beräknas så högt, att någon felräkning i detta hänseende ej bör befaras,

har patent- och registreringsverket uppgjort följande beräkning af bolagsafdelningens

sannolika utgifter år 1899:

Återstälda registreringsafgifter................................................ 1,000 kronor.

Aflöningar enligt lönestat ...................................... 8,300 »

Arfvoden och vikariatsersättningar ..................................... 3,000 »

Renskrifning, skrifmaterialier och porton........................... 1,350 »

Publikationer (samlingarna och kungörelser)..................... 5,000 »

Ved, lyse, renhållning och städning ................................. 600 »

Hyra ......................................................................... 1,600 »

Summa 20,850 kronor.»

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Sjette hufvudtiteln.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, har patent- och

registreringsverket hemstält,

1) att följande lönestat måtte för patent- och registreringsverket

fastställas att lända till efterrättelse från och med ingången af år 1899:

Tjenst-

görings-

Summa

pennin-

aflöning.

gar.

Kr.

Kr.

Kr.

1 öfverdirektör ..........................

5,000

2,500

7,500

1 öfveringeniör...........................

4,200

1,800

6,000

ILönen kan efter 5 år höjas

1 öfveringeniör............................

4,200

1,800

6,000

/ med 500 kronor.

1 ledamot och sekreterare ............

3,000

1,500

4,500

2 ledamöter och sekreterare ........

6,000

3,000

9,000

1 registrator och arkivarie............

1,800

1,200

3,000

Lönen kan höjas efter 5 år

med 500 kronor och efter

1 notarie ....................................

1,800

1,200

3,000

10 år med ytterligare 500

1 byråingeniör.............................

1,800

1,200

3,000

kronor.

7 byråingeniörer...........................

12,600

8,400

21,000

1 bokhållare.................................

1,800

1,200

3,000

1 förste vaktmästare.....................

800

300

1,100

1 vaktmästare..............................

500

300

800

VLönen kan efter 5 år höjas

2 vaktmästare..............................

1,000

600

1,600

| med 100 kronor.

Summa

—

—

69,500

Amu. Om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad, skall, så länge denna förmån

qvarstår, lönen minskas med 150 kronor.

2) att för åtnjutande af de i nämnda stat uppförda löneförmåner

följande vilkor och förbehåll måtte fastställas att gälla till efterrättelse,

nemligen

att embete- eller tjensteman i patent- och registreringsverket skall

vara underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning

i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation

af embetsverket eller dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet

kan varda stadgad, äfvensom, derest i en framtid verkets ställning

inom förvaltningen så förändras, att detsamma ej längre kan såsom

sjelfständigt embetsverk anses, vara förpligtad att, med bibehållande

af den tjenstegrad och aflöning han innehar, efter den nya arbetsordningen

sköta de med tjensten förenade göromål;

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Sjette hufvudtiteln.

att med embete eller tjenst i patent- och registreringsverket icke

må förenas annan tjenst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, ej

heller annan tjenstebefattning, med mindre den befinnes icke vara hinderlig

för fullgörandet af tjenstgöringen i verket; dock att tjensteman,

som vid den nya löneregleringens inträdande redan innehar tjenst utom

patent- och registreringsverket, må densamma bibehålla, så länge den

icke är för tjenstgöringen i patent- och registreringsverket hinderlig;

att de med hvarje befattning förenade tjenstgöringspenningar få

uppbäras endast för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort

eller åtnjutit semester, men skola för den tid, han eljest varit från

tjenstgöring befriad, utgå till den, som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära

hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för svag lielsas

vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligtas

att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar, afstå så mycket

af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas

skäligt;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande af

semester, tjensteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas

till högre befattning inom verket, densamma, mot åtnjutande i

förstnämnda fall af de för befattningen anslagna tjenstgöringspenningar

men eljest af deremot svarande belopp i stället för egna tjenstgöringspenningar,

bestrida, dock ej längre än tre månader under ett år;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af

tjenst i samma lönegrad är medgifven, tidpunkten för första förhöjningen

bestämmes att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren

mera än fyra år af denna tid sjelf med godt vitsord bestridt sin

egen eller på grund af förordnande annan statens tjenst, dock att härvid

icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester, och

för andra förhöjningen, om sådan eger rum, efter ytterligare fem år

på samma vilkor, under iakttagande, hvad såväl den ena som den andra

förhöjningen angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än

vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjensteåldern

blifvit uppnådd; börande nuvarande löntagare dervid tillgodoräknas

den tid, han på grund af förordnande innehaft motsvarande eller

högre tjenst i patent- och registreringsverket;

att embete- eller tjensteman skall, då han uppnått 65 lefnads- och

minst 35 tjensteår, vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension

från tjeusten afgå, Eders Kongl. Maj:t eller patent- och registreringsverket,

der det tillkommer detta att afskedet utfärda, dock obetaget

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Sjette hufvudtiteln.

att låta med detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade

pröfvas kunna i tj en sten på ett tillfredsställande sätt gagna det

allmänna och kan finnas villig i densamma qvarstå; samt

att semester må, när sådant utan hinder för göromålens behöriga

gång kan eg a rum, åtnjutas af öfverdirektören, öfveringeniörerna och

sekreterarne under en och en half månad samt af registratorn och arkivarien,

notarien, byråingeniörerna samt bokhållaren under en månad

årligen; äfvensom

3) att omkostnadsstat för patent- och registreringsverket, upptagande

samtliga utöfver faststäld lönestat till embetsverkets uppehållande

eller eljest för tillämpning af de författningar, som ligga till grund för

dess verksamhet, erforderliga utgifter, förslagsvis beräknade, måtte för

hvarje år af Eders Kongl. Maj:t, på förslag af patent- och registreringsverket,

i nåder fastställas, med angifvande tillika af den art af afgifter,

hvarmed hvarje särskildt beräknad utgiftspost bör bestridas.

Patent- och registreringsverket har derjemte gjort åtskilliga framställningar

rörande beloppet af de till adjungerade ledamöter, biträdande

ingeniörer, amanuenser och andra biträden samt extra vaktmästare

i vissa fall utgående ersättningar äfvensom angående bemyndigande

att vid behof inhemta yttranden i tekniska ämnen från sakkunniga

personer mot skälig ersättning; men då dessa frågor icke äro

af beskaffenhet att böra föreläggas Riksdagen, lärer Eders Kongl. Maj:t

först framdeles vilja taga desamma i öfvervägande och deröfver meddela

beslut.

Sedan statskontoret genom nådig remiss fått sig anbefaldt att afgifva

underdånigt utlåtande öfver patent- och registreringsverkets ifrågavarande

framställning, har statskontoret den 30 november nästlidna år

afgifvit sådant utlåtande och dervid till eu början meddelat, att den af

patent- och registreringsverket lemnade redogörelsen för dess verksamhet

syntes statskontoret innefatta anledning för den föreslagna tillökningen

i tjenstemännens antal äfvensom att, då, efter hvad embetsverket

upplyst, utöfver den nu å stat uppfördo vaktmästaren, derstädes

vore anstälde tre extra vaktmästare samt det icke torde kunna undvikas

att med verkets fortsatta utveckling jemväl ökadt behof af vaktbetjening

inom embetsverket snart måste uppstå, statskontoret ansåge

sig sakna anledning till erinran mot hvad i sådant hänseende föreslagits.

Statskontorets

yttrande.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Sjette hufvudtiteln.

Derefter har statskontoret anfört hufvudsakligen följande:

Med afseende å den betydliga utveckling patentverket, sedermera

ombildadt till patent- och registreringsverk, åt hvilket äfven numera

uppdragits bestyret med registrering af aktiebolag, vunnit, och då den

för öfverdirektören föreslagna aflöning vore lika med den, som nu utginge

till riksarkivarien, och ej öfverstege aflöningen för landssekreterare

och landskamrerare i de folkrikaste länen, men deremot understege

aflöningen för öfverdirektören i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

funne sig statskontoret böra till bifall förorda förslaget i denna del;

liksom statskontoret ej heller funnit anledning till erinran mot den

föreslagna aflöningen för öfveringeniörerne, genom hvilket förslags antagande

äfven skulle undanrödjas den olägenhet att, såsom nu vore

förhållandet, tjenstgöringspenningarne vore lika för öfveringeniörerne

och sekreterarne, i följd hvaraf, då någon af de senare förordnades att

under öfveringeniörs semester eller ledighet för sjukdom bestrida öfveringeniörs

befattning, han icke erhölle någon ersättning för förordnandet.

Den för öfriga tjenstemän och de tre vaktmästarne föreslagna

rätt till ålderstillägg öfverensstämde med hvad enligt för andra embetsverk

faststälda löneregleringar egde rum samt af Eders Kongl. Maj:t i

afseende å tjenstemän vid patent- och registreringsverket redan medgifvits.

De för åtnjutande af de i staten uppförda löneförmånerna föreslagna

vilkor och förbehåll öfverensstämde med motsvarande stadganden

för kommerskollegium, dock att den bland sistnämnda stadganden förekommande

bestämmelsen om embets- och tjenstemäns pensionering från

allmänna indragningsstaten uteslutits; och funne sig statskontoret härvid

endast böra fästa uppmärksamheten derpå, att enligt instruktionen

för patent- och registreringsverket alla verket tillhörande embets- och

tjenstemän skulle tillsättas medelst förordnande, samt att pensionsrätt

i allmänhet ansetts icke tillkomma andra än dem, som vore med fullmakt

å innehafvande tjenst försedde.

Mot hvad patent- och registreringsverket föreslagit i fråga om en

årlig af Eders Kongl. Maj:t för verket faststäld omkostnadsstat har statskontoret

förmält sig icke hafva något att erinra.

Beträffande slutligen förslagets finansiela innebörd har statskontoret

yttrat sig på följande sätt:

»Den af patent- och registreringsverket gjorda beräkning öfver tillräckligheten

af de tillgångar, hvarmed embetsverkets aflönings- och öfriga

omkostnader skulle bestridas, är statskontoret icke i tillfälle att

bedöma, då inkomsten af patent- och registreringsafgifter är beroende

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Sjette hufvudtiteln.

på förhållanden, hvarom statskontoret saknar kännedom; dock har statskontoret

ansett sig böra underdånigst erinra, att vid beräkningen af patentafdelningens

utgifter icke upptagits de ålderstillägg, som redan,

enligt hvad patent- och registreringsverket upplyst, äro beviljade, eller

tilläfventyrs kunna komma att beviljas från och med år 1899 åt patent-

och registreringsverkets nuvarande tjensteman; att under år 1896,

enligt hvad patent- och registreringsverkets framställning utvisar, uppstått

endast ett obetydligt öfverskott å dit influtna patent- och registreringsafgifter;

att öfverskottet för år 1895 ännu icke levererats till statskontoret,

hvartill orsaken, med hänsyn till de i fråga om sådan leverering

i nådiga brefven den 29 november 1895 och den 23 oktober 1896

meddelade föreskrifter, måste sökas deri, att denna leverering icke utan

olägenhet i afseende å bestridandet af patent- och registreringsverkets

löpande utgifter under innevarande år kunnat ega rum.»

»Sist omförmälda förhållanden föranleda statskontoret att uttala den

åsigt, att antalet af de tjenstemän, hvilkas uppförande å ordinarie stat

må förekomma, bör inskränkas så, att med visshet kan antagas att till

patent- och registreringsverket inflytande utgifter blifva under alla förhållanden

tillräckliga till bestridande såväl af embetsverkets samtliga

aflönings- och öfriga omkostnader som af blifvande kostnader för pensionering.

»

»Slutligen får statskontoret, som icke har något att tillägga till den

af patent- och registreringsverket lemnade redogörelse för nu gällande

föreskrifter angående redovisning och användning af patent- och varumärksafgifter

samt afgifter för anmälanden till bolags-, förenings- och

handelsregistren, underdånigst meddela: .

att för tiden till och med år 1894 hos patentbyrån uppkomna, till

statskontoret levererade öfverskott å patent- och varumärksafgifter för

närvarande innestå hos detta embetsverk med 135,008 kronor 25 öre;

att behållningen af till Eders Kong!. Maj:ts befallningshafvande i

länen influtna afgifter för registrering af firma och prokura, om hvilkas

användning föreskrift meddelats i Kongl. kungörelsen den 22 december

1887, vid 1896 års utgång utgjorde 19,532 kronor 64 öre, deraf vid

nämnda tidpunkt innestodo hos statskontoret 11,784 kronor 26 öre samt

i länens ränterier 7,748 kronor 38 öre;

att, jemlik! särskilda nådiga föreskrifter, af nyssnämnda hos statskontoret

innestående behållning utbetalts tillhopa 6,732 kronor 78 öre,

deraf 1,500 kronor till arfvode för innevarande år åt en extra ordinarie

tjensteman hos öfverståthållareembetet för emottagande af anmälningar

till handelsregistret m. m;

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Sjette liufvudtiteln.

att, enligt nu tillgängliga uppgifter, till Eders Kongl. Maj :ts befallningshafvande

i länen under januari—oktober månader innevarande år

(1897) influtit för anmälanden till förenings- och handelsregistren tillhopa

8,782 kronor 41 öre;

att i länen under samma tid bestridda utgifter för registrens anskaffande

och registreringarnes kungörande uppgått till 8,582 kronor

60 öre; samt

att hos öfverståthållareembetet under samma tid influtit för anmälanden

till förenings- och handelsregistren 1,919 kronor, deraf 1,127

kronor 6 öre af embetet användts till kungörelsekostnader in. m.»

Jag tillåter mig erinra att Eders Kongl. Maj:t den 26 november

1897, efter statskontorets hörande, funnit godt lemna bifall till patentoch

registreringsverkets ofvan omförmälda framställning den 30 september

1897 rörande fördelning af utgifterna för embetsverket. mellan

å ena sidan afgifterna för patent och för registrering af varumärken

samt å andra sidan afgifterna för registrering af aktiebolag; och får

jag beträffande det nu föreliggande förslaget anföra följande.

Det af patent- och registreringsverket afgifna förslaget till ny aflöningsstat

synes mig i det hela vara val afpassadt efter hvad förhållandena

kräfva. Den påvisade stegringen i verkets göromål till följd

af ett oafbrutet ökadt antal nyinkommande ärenden måste naturligen

verka derhän, att först de redan befintliga tjenstemännens arbetskrafter

tagas i anspråk så långt rimligen ske kan och derefter nya fenster

tid efter annan måste inrättas. I likhet med patent- och registreringsverket

finner jag härvidlag den uppfattningen vara den riktiga att, då

den gifna arbetsmängden befinnes öfverstiga de befintliga tjenstemännens

krafter, den Överskjutande arbetsqvantiteten bör öfverlemnas åt extra

personal, så länge någon möjlighet kan finnas att arbetsökningen må

vara af tillfällig, öfvergående art, men att å andra sidan i ett verk af

den beskaffenhet som patent- och registreringsverket icke bör allt för

mycket eftersättas den ordningen, att verkligt ordinarie arbete bestrides

af ordinarie personal.

Detta leder i främsta rummet dertill, att den jemförelsevis osäkra

ställning, den befintliga personalen inom verket hittills intagit såsom

endast tillsatt på förordnande, nu bör upphöra, derigenom att patentoch

registreringsverket sättes å ordinarie stat och tjensteinnehafvarne

således förses med fullmakt i vanlig ordning. Att patent- och registreringsverket

sålunda flyttas öfver till de ordinarie embetsverken be
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Sjette hufvudtiteln.

tingas ock deraf, att de statsinstitutioner, för hvilkas uppehållande verket

är inrättadt, icke äro tillfälliga utan tvärtom stadigvarande och genom

lagar befästade.

Dernäst lärer vara att tillse, att de med de nu befintliga tjensterna

förenade lönerna sättas i rimligt förhållande till de fordringar, som

ställas å tjensteinnehafvarne, med hänsyn jemväl till de löner, som utgå

till de tjenstinnehafvare inom andra embetsverk, med hvilka tjenstemännen

inom patent- och registreringsverket närmast kunna jemföras.

I detta hänseende synes mig den för öfver dir ektören nu bestämda

aflöning vara mindre än vederbör. På sätt af den lemnade redogörelsen

framgår, utgår nu aflöningen med 6,400 kronor om året, deraf 4,400

kronor utgöra lön och 2,000 kronor tjenstgöringspenningar, hvartill kan

komma ett ålderstillägg af 600 kronor efter fem år. Denna aflöning

är densamma, som plägar utgå till byråchefer och andra föredragande

ledamöter inom de centrala embetsverken af större omfattning; men

sedan den förra patentbyrån utvidgats till ett patent- och registreringsverk

och till verket förlagts äfven en ny grupp af ärenden, nemligen

de, som röra registrering af aktiebolag, måste enligt mitt förmenande

den chefen för verket tillkommande aflöning sättas i skäligt förhållande

till hvad chefer för andra motsvarande verk uppbära.

Af hvad statskontoret i denna del af ärendet anfört framgår, att

den aflöning, patent- och registreringsverket föreslagit eller 7,500

kronor om året utan ålderstillägg, just i detta hänseende är synnerligen

måttligt tilltagen. Jag tvekar derför icke att tillstyrka, att i statsförslaget

måtte upptagas en aflöning för öfverdirektören af 7,500 kronor,

deraf 5,000 kronor torde böra utgöra lön och 2,500 kronor tjenstgöringspenningar.

Den ledamot af verket, som hufvudsakligen har att bereda och

föredraga ärenden af teknisk art, öfveringeniören, har hittills åtnjutit en

aflöning af 5,000 kroDor, deraf 3,500 kronor utgjort lön och 1,500

kronor tjenstgöringspenningar, hvartill kommit två ålderstillägg, hvart å

500 kronor. Nu föreslås aflöningens höjning till 6,000 kronor, deraf

4,200 kronor i lön och 1,800 kr. i tjenstgöringspenningar, jemte ett

ålderstillägg af 500 kronor. Aflöningens högsta möjliga belopp skulle

alltså komma att uppgå till 500 kronor mer än för närvarande kan ega rum.

På sätt patent- och registreringsverket närmare utredt måste på öfveringeniören

ställas synnerligen stora fordringar icke blott i afseende å arbetsförmåga

utan äfven med hänsyn till kunskaper, erfarenhet och omdöme.

Då härtill kommer, att den högsta aflöningen för öfveringeniören

enligt förslaget endast med 100 kronor öfverstiger den lägsta brukliga

Bih. till Itiksd. Blot. 1898. 1 Samt. 1 Afd. 1 Höft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Sjette liufvu(1 titeln.

aflöningen för föredragande ledamöter i de centrala embetsverken af

större omfattning, och hänsyn jemväl måste tagas dertill att enskilda

befattningar med vida större aflöningsförmåner stå personer med framstående

teknisk bildning till buds, samt med den ifrågasatta löneförhöjningen

jemväl skulle vinnas en af praktiska skäl behöflig skilnad mellan

öfveringeniörens och sekreterarens tjenstgöringspenningar, anser jag

mig böra tillstyrka äfven denna aflöningsförhöjning.

Såsom aflöningsförhöjning kan ock räknas utbytandet af den nuvarande

vaktmästarebefattningen med aflöning af 800 kronor och ett

ålderstillägg af 100 kronor mot en förste vaktmästarebefattning med en

aflöning af 1,100 kronor. Då verket redan nu kräfver ständigt arbete

af fyra vaktmästare, synes det mig skäligt, att i detta verk, såsom

annorstädes vanligen förekommer, den främste bland vaktmästarne erhåller

en något högre aflöning än de öfrige, och att denna aflöning

bestämmes till det i sådant afseende vanliga beloppet 1,100 kronor.

Och under åberopande af hvad som anförts till protokollet öfver finansärenden

den 17 december 1897, synes mig jemväl för denne förste vaktmästare

böra föreslås ett ålderstillägg af 100 kronor efter 5 års tjenstgöring.

Hvad derefter angår den föreslagna ökningen af verkets arbetskrafter,

finner jag till en början behofvet af ytterligare en öfveringeniör

vara till fullo ådagalagdt. Jag torde endast behöfva erinra derom, att

en adjungerad ledamot med öfveringeniörs åligganden numera städse

måste vara anstäld inom verket, och att arbetsmängden för föredragandene

af tekniska ärenden så vuxit och visar en sådan tendens att fortfarande

växa, att patent- och registreringsverket icke ens kunnat ställa

i utsigt att under år 1899 den adjungerade ledamoten skulle kunna

afvaras, äfven om en ny öfveringeniörstjenst tillkomme.

Likaledes synas mig synnerligen goda skäl vara anförda för behofvet

af ökade arbetskrafter för fullgörandet af de åligganden, som tillkomma

byräingeniörerne. Detta arbete bestrides för närvarande af fyra

byråingeniörer med tillhjelp af åtta biträdande ingeniörer. Ett sådant förhållande

mellan ordinarie och extra arbetskrafter öfverensstämmer icke

med förut omförmälda grundsats rörande arbetets fördelning, äfven om

hänsyn tages dertill, att två af de biträdande ingeniörerne förrätta arbete,

som icke eger närmare sammanhang med den byräingeniörerne åliggande

nyhetsgranskningen beträffande inkomna patentansökningar. Otvifvelaktigt

är det ock högeligen önskvärdt, att åt patent- och registreringsverket

med det snaraste beredes möjlighet att enligt det framlagda

förslaget genom eu särskild byråingeniör med nödigt biträde ordna det

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Sjette hufvudtiteln.

klassificeringsarbete, som skulle komma att i så väsentlig mån underlätta

det egentliga granskningsarbetet. Derjemte synes vården om verkets

stora bibliotek vara af den vigt både för verket sjelft och för den talrika

allmänhet, som der söker upplysningar, att på sätt som föreslagits en

ordinarie byråingeniörsbefattning borde afses derför.

Då enligt de af patent- och registreringsverket anförda grunder i

verkligheten föreligger behof af åtta nya byråingeniörstjenster, borde

någon tvekan icke råda att tillstyrka det af embetsverket afgifna förslag,

som inskränkts till fyra nya dylika befattningar. Om jag derför

ändock icke anser mig böra tillstyrka framläggandet af förslag om en

sådan ökning, har detta icke sin grund i någon ovisshet om behofvets

verklighet utan endast i nödvändigheten att icke nu med en gång binda

sig vid en så stor ordinarie personal, att det skulle kunna tänkas inträffa,

att de för denna personals aflöning afsedda medel skulle kunna

blifva, åtminstone för någon tid, otillräckliga. Patent- och registreringsverket

har visserligen framhållit att, om den föreslagna staten oförändradt

antoges, utgifterna för år 1899 borde beräknas:

för patent- och varumärkesafdelningen till....................... kr. 143,500: —

och för bolagsafdelningen till......................................_„ 20,850: ■—

tillsammans kr. 164,350: —;

under det att inkomsterna, lågt beräknade, borde uppgå:

för patent- och varumärkesafdelningen till ..................... kr. 159,505: —

och för bolagsafdelningen till............................................„ 24,000: —

tillsammans kr. 183,505: —;

hvadan såväl i det hela som å de särskilda afdelningarna icke obetydligt

öfverskott skulle komma att uppstå. Men häremot har statskontoret

erinrat, att 1896 års förvaltning icke visat något afsevärdt öfverskott,

och att öfverskottet för år 1895 ännu vid tiden för aflåtandet af

statskontorets skrifvelse, den 30 november 1897, icke till statskontoret

inlevererats och således icke kunnat undvaras för verkets rörelse, hvarförutom

anmärkts, att utgifter för ålderstillägg icke upptagits i utgiftsberäkningen

för år 1899; och har statskontoret af dessa förhållanden

föranledts uttala den åsigt, att antalet af de tjenstemän, hvilkas uppförande

å ordinarie stat kunde förekomma, borde inskränkas så, att

med visshet kunde antagas att till verket inflytande afgifter blefve under

alla förhållanden tillräckliga till bestridande såväl af embetsverkets

samtliga aflönings- och öfriga omkostnader som af blifvande kostnader

för pensionering.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Sjette hufvudtiteln.

Med anledning af dessa erinringar har jag från patent- och registreringsverket

inhemtat, att anledningen dertill att något afsevärdt öfverskott

för år 1896 icke uppkommit vore att söka dels deri, att verket

under år 1896 fått sig alagdt att af patentmedel förskottera hvad som

åtginge för bolagsafdelningens igångsättande, eller omkring 4,000 kronor,

och dels deri att under året utbetalts kostnaderna för ett särskildt

femårsregister med öfver 8,000 kronor, att patent- och registreringsverkets

behållning å riksbanken den dag uppgifterna lemnades, den 13

december 1897, betydligt öfverstege öfverskottet för år 1895, äfvensom

att utgifterna för ålderstillägg under år 1899, om statsförslaget antoges,

icke kunde öfverstiga 1,500 kronor.

Beträffande inkomsterna och utgifterna för år 1897 har verkets

chef meddelat mig följande den 3 innevarande januari dagtecknade

promemoria:

»Embetsverkets inkomster hafva under nämnda år (1897) utgjort

sammanräknadt 238,439 kronor 34 öre och dess utgifter, hvilka dock,

då räkenskaperna ännu icke äro afslutade, ej kunna mod full noggrannhet

uppgifvas, sammanräknadt 166,089 kronor 97 öre.

Närmare upplysning om dessa inkomster och utgifter, fördelade på

embetsverkets olika afdelningar efter de af Kongl. Maj:t den 26 november

1897 faststälda grunder, inhemtas af nedanstående tabeller:

Patent- och varumärkesafdelningen.

Inkomster:

Afgifter för 1,947 patentansökningar (deraf 4 obetalda)

Årsafgifter för patent.....................................................

Afgifter för 660 ansökningar om registrering af

varumärken (deraf 8 obetalda) .............................

Afgifter för 90 ansökningar om förnyad registrering

af varumärken (deraf 1 obetald).................

Försålda publikationer ...................................................

Af öfverdirektören återburna tjenstgöringspenningar

Ersättning för under år 1896 förskotterade utgifter

för aktiebolagsafdelningen ......................................

kronor

»

»

»

»

))

»

38,860: —

88,625: —

26,080: —

890: —

2,473: —

166: 67

4,061: 12.

Summa kronor 161,155: 79.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sjette hufyudtiteln. 7 7

Utgifter:

Aflöningar och arfvoden .................................................. kronor 66,759: 15

Renskrifning.......................................................................... ® 1,746:63

Skrif- och ritmaterialier ................................................... » 3,375:54

Portoafgifter......................................................................... ® 287:89

Patentunionens internationela byrå i Bern.................. » 1,469: 57

Publikationer ...............................*...................................... 5 39,859: 38

Biblioteket och arkivet..................................................... * 3,513: 32

Inventariers anskaffande och underhåll........................ » 4,622: 19

Ved och lyshållning........................................................... ® 1,154: 56

Renhållning och städning ............................................... » 1,072: 90

Återstälda patent- och registreringsafgifter............... » 3,195: —

Hyra ...................................................................... ^_5,400:

Summa kronor 132,456: 13.

Aktiebolagsafdelningen.

Inkomster:

Afgifter för 3,229 ansökningar..................................... kronor 77,283: 55

Summa kronor 77,283: 55.

Utgifter:

Under år 1896 förskotterade utgifter af patentafdel
ningen.

.......................................................................... kronor 4,061: 12

Aflöningar och arfvoden ................................................... t> 16,236: 65

Renskrifning....................................................................... » 464: 97

Skrifmaterialier ................................................................... » 1,200: 58

Portoafgifter.......................................................................... » 22: 03

Publikationer......................................................................... » 7,202: 52

Arkivet ................................................................................... * 177: 20

Inventariers anskaffande och underhåll ...................... » 1,184: 87

Ved och lyse ...................................................................... » 447: 25

Renhållning och städning ........................................... » 240: —

Återstälda registreringsafgifter ...................................... » 796:65

Hyra........................................................................ »_1,600:

Summa kronor 33,633: 84.»

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Sjette hufvudtiteln.

Med hänsyn till hvad sålunda förekommit rörande verkets ekonomiska

ställning under åren 1895, 1896 och 1897 synes någon allvarlig

farhåga icke behöfva förefinnas för att inkomsterna under år 1899 och

närmast derpå följande år icke skulle komma att täcka utgifterna. Och

hvad den mera aflägsna framtiden beträffar kan jag ej undgå att framhålla,

att man väl måste gå ut ifrån att patent- och registreringsafgifterna

alltid måste sättas till sådant belopp, att de betäcka de verkligen

behöfliga utgifterna för patent- och registreringsverkets behöriga gång.

Men då det emellertid må anses vara förenligt med nödig varsamhet

att icke nu på en gång bevilja alla de begärda byråingeniörstjensterna

på ordinarie stat, tror jag mig böra inskränka mig till att föreslå två

nya dylika fenster jemte de redan befintliga fyra tjensterna. Det faller

af sig sjelft att verkets omkostnadsstat måste ökas i samma mån som

aflöningsstaten på denna grund minskas, då ju det erforderliga arbetet

i allt fall måste utföras, ehuru genom extra personal.

Jag har redan förut omförmält, att verket behöfver en förste vaktmästare

i stället för den nuvarande vaktmästaren, och jag får nu på

de af verket anförda skäl föreslå, att i statsförslaget måtte upptagas

tre ordinarie vaktmästare med vanliga aflöningsförmåner af 800 kronor

till hvar i stället för de tre extra vaktbetjente, hvilka nu ständigt tjenstgöra

vid verket mot en aflöning af 600 kronor om året till hvar. Dessa

tre nya vaktmästare torde böra få uppbära''dels ålderstillägg enligt hvad

hittills varit vanligt med 100 kronor efter 5 års tjenstgöring och dels

i enlighet med ofvan omförmälda förslag enligt statsrådsprotokollet för

den 17 december 1897 ett ytterligare ålderstillägg af likaledes 100

kronor efter 10 års tjenstgöring.

De vilkor för ajlöningarnes åtnjutande, som af patent- och registreringsverket

föreslagits, äro, på sätt både detta embetsverk och statskontoret meddelat,

väsentligen lika med dem, som vid dylika regleringar pläga fastställas.

Statskontoret har visserligen fäst uppmärksamheten derå, att pensionsrätt i

allmänhet icke ansetts böra tillkomma andra än dem, som äro med fullmakt

å innehafvande tjenst försedde, och att enligt gällande instruktion alla

patent- och registreringsverket tillhörande embets- och tjenstemän skola

tillsättas medelst förordnande. Uppenbart är dock att, om verket nu

försättes å ordinarie stat, de i staten upptagne tjenstemän skola förses

med fullmakter och instruktionen i motsvarande mån förändras. Deremot

torde, med hänsyn dertill att frågan om ändrade allmänna bestämmelser

för pensionering af tjenstemän ännu icke vunnit sin lösning, bland

vilkoren rörande rätt till pension böra intagas förbehåll derom, att

tjensteinnehafvare skall vara underkastad de ändrade bestämmelser i

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Sjette hufyudtiteln.

fråga om pensionsrätt, som framdeles kunna varda meddelade. Att äfven

utgifterna för tjensteinnehafvarnes pensionering skola utgå af verkets

medel synes mig ligga i sakens natur.

Hvad slutligen beträffar verkets omkostnad-sstat, har patent- och

registreringsverket hemstält, att sådan stat, upptagande samtliga utöfver

faststäld lönestat till embetsverkets uppehållande eller eljest för tillämpning

af de författningar, som ligga till grund för dess verksamhet,

erforderliga utgifter, förslagsvis beräknade, skulle för hvarje år af

Eders Kongl. Maj:t, på förslag af patent- och registreringsverket, fastställas.

Såsom stöd derför att omkostnadsstaten sålunda icke skulle

föreläggas Riksdagen, har patent- och registreringsverket hufvudsakligen

anfört, att utgifterna å denna stat, hvilka i allmänhet vore af beskaffenhet

att de enligt regeln stege och folie med antalet till verket inkomna

ansökningar, icke kunde bindas vid fixa anslag eller ens för längre tid

förslagsvis beräknas. Då det emellertid synes mig önskvärdt, att Riksdagen

må beredas tillfälle att taga del i bestämmandet jemväl af anslagen

under omkostnadsstaten, och den af embetsverket antydda svårigheten

utan afsevärd olägenhet kan i väsentlig mån undvikas derigenom,

att förslag till utgiftsstat för verket årligen framlägges för Riksdagen, dervid

samtliga anslag å omkostnadsstaten upptagas såsom förslagsanslag,

har jag upprättat förslag till fullständig utgiftsstat för år 1899. Jag har dervid

först från aflöningsstaten intagit slutsumman af aflöningsbeloppen å

ordinarie stat och derefter i enlighet med ofvanberörda meddelande från

patent- och registreringsverket upptagit ett särskildt förslagsanslag för

ålders tillägg till belopp af 1,500 kronor samt slutligen beträffande omkostnadernas

belopp följt de utgiftsberäkningar för år 1899, som på

sätt jag förut meddelat af patent- och registreringsverket lemnats,

dervid jag särskddt från embetsverket inhemtat, att dessa beräkningar

i fråga om utgifter för patent- och varumärkesafdelningen grundat sig

på förhållandena under åren 1892—1896 med hänsyn jemväl till den

väntade stegringen i antalet inkommande ansökningar, under det att

beräkningarna beträffande bolagsafdelningen naturligen endast i obetydlig-

mån kunnat grunda sig pa erfarenhet. Jag har vidare ansett, att

omkostnadernas indelning i lmfvudgrupper bort göras i nära öfverensstämmelse

med nu gällande stat för verket. I den första hufvudgruppen

har jag vidtagit den ökning, som blir en följd deraf att jag icke kunnat

föreslå mer än två nya byråingeniörsbefattningar å ordinarie stat. 1

den andra gruppen har jag gjort en obetydlig höjning för erhållande

af jemnare slutsiffra å staten.

Beträffande posten »återstälda registreringsafgifter» må erinras, att

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Sjette hufvudtiteln.

återställande af dylika afgifter författningsenligt ifrågakommer vid vägrad

registrering af varumärken eller aktiebolag; och hvad angår posten

»bidrag till patentunionens internationela byrå i Bern» torde få framhållas,

att denna utgift grundar sig på den af Sverige biträdda konventionen

om internationelt skydd för den industriela eganderätten.

Någon anledning att bland omkostnaderna särskilja utgifterna för patentoch

varumärkesafdelningen och för bolagsafdelningen synes mig icke

föreligga.

Den aflöningsstat för patent- och registreringsverkets ordinarie

personal med dertill hörande vilkor för aflöningarnes åtnjutande samt

den utgiftsstat för år 1899, som jag alltså föreslår Eders Kongl. Maj:t

att framlägga för Riksdagen till godkännande, skulle med tillämpning

af hvad jag nu anfört erhålla följande lydelse:

»Aflöningsstat

för patent- och registreringsverkets ordinarie personal att gälla

från och med år 1899.

1 öfverdirektör ......................

1 öfveringeniör .....................

1 öfveringeniör.....................

1 ledamot och sekreterare ......

2 ledamöter och sekreterare ...

1 registrator och arkivarie......

1 notarie..............................

1 byråingeniör.......................

5 byråingeniörer....................

1 bokhållare...........................

1 förste vaktmästare...............

1 vaktmästare........................

2 vaktmästare........................

Summa

Anm. Om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter

qvarstår, lönen minskas med 150 kronor.»

Lön.

Tjenst-

görings-

pennin-

gar.

Summa

aflöning.

Kr.

Kr.

Kr.

5,000

2,500

7,500

4,200

1,800

6,000

4,200

1,800

6,000 J

3,000

1,500

4,500

6,000

3,000

9,000

1,800

1,200

3,000

1,800

1,200

3,000

1,800

1,200

3,000

9,000

6,000

15,000

1,800

1,200

3,000

800

300

1,100 |

500

300

800 |

1,000

600

1,600 l

- |

- |

63,500

med 500 kronor.

år höjas

Lönen kan höjas efter 5 år

med 500 kronor och efter

10 år med ytterligare 500

kronor.

med 100 kronor,

lönen kan efter 5 år höjas

med 100 kr. och efter 10

år med ytterligare 100 kr.

fri bostad, skall, så länge denna förmån

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Sjette hufyudtiteln.

»För åtnjutande af de i aflöningsstaten för patent- och registreringsverkets

ordinarie personal uppförda löneförmåner gälla följande vilkor

och förbehåll till efterrättelse, nemligen:

att tjensteman i patent- och registreringsverket skall vara underkastad

den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden,

som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af

embetsverket eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, äfvensom, derest

i en framtid verkets ställning inom förvaltningen så förändras, att detsamma

ej längre kan såsom sjelfständigt embetsverk anses, vara förpligtad

att, med bibehållande af den tjenstegrad och aflöning han innehar,

efter förändrad arbetsordning sköta de med tjensten förenade

göromål;

att med tjenst i patent- och registreringsverket icke må förenas

annan tjenst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan

tjenstebefattning, med mindre den befinnes icke vara hinderlig för fullgörandet

af tjenstgöringen i verket; dock att tjensteman, som vid den

nya löneregleringens inträdande redan innehar tjenst utom patent- och

registreringsverket, må densamma bibehålla, så länge den icke är för

tjenstgöringen i patent- och registreringsverket hinderlig;

att de med hvarje befattning förenade tjenstgöringspenningar få

uppbäras endast för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort

eller åtnjutit semester, men skola för den tid, han eljest varit från

tjenstgöringen befriad, utgå till den, som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära

hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för svag helsas

vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligtas

att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar, afstå så mycket

af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas

skäligt;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande af

semester, tjensteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas

till högre befattning inom verket, densamma, mot åtnjutande i

förstnämnda fall af de för befattningen anslagna tjenstgöringspenningar

men eljest af deremot svarande belopp i stället för egna tjenstgöringspenningar,

bestrida, dock ej längre än tre månader under ett år;

att: der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af

tjenst i samma lönegrad är enligt stat medgifven, tidpunkten för första

förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under vilkor att

innehafvaren mera än fyra år af denna tid sjelf med godt vitsord bestridt

Bih. till ltiksd. Prot. 1898. 1 harull. 1 Afd. 1 Uäft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Sjette hufvudtiteln.

sin egen eller på grund af förordnande annan statens tjenst, dock att

härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester, och

för andra förhöjningen, om sådan eger rum, efter ytterligare fem år

på samma vilkor, under iakttagande, hvad såväl den ena som den andra

förhöjningen angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än

vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjensteåldern

blifvit uppnådd; börande nuvarande löntagare dervid tillgodoräknas

den tid, som före statens utfärdande förflutit från hans tillträde

till tjensten på grund af förordnande;

att såväl tjensteman som vaktbetjent skall, då han uppnått 65 lefnads-

och minst 35 tjensteår, vara förpligtad att med oafkortad lön

såsom pension — att utgå af patent- och registreringsverkets medel

— från tjensten afgå, Kongl. Maj:t eller patent- och registreringsverket,

der det tillkommer detta att afskedet utfärda, dock obetaget att

låta med detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade

pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna

och kan finnas villig i densamma qvarstå, hvarförutom tjensteman

och vaktbetjent skola vara underkastade de ändrade bestämmelser

i fråga om pensionsrätt, som framdeles kunna varda meddelade; samt

att semester må, när sådant utan hinder för göromålens behöriga

gång kan ega rum, åtnjutas af öfverdirektören, öfveringeniörerna och

sekreterarne under en och en half månad samt af registratorn och

arkivarien, notarien, byråingeniörerna samt bokhållaren under en månad

årligen.»

s. 83 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln.

83

»CJtgiftsstat

för patent- och registreringsverket för år 1899.

•

Kronor. ,

Kronor.

A. Aflöningar.

Ordinarie personalen.........................................................

63,500

Anslag till ålderstillägg, förslagsvis...................................

1,500

65,000

B. Omkostnader.

Förslagsanslag.

Till adjungerade ledamöter, biträdande ingeniörer, amanu- enser, särskildt tillkallade tekniska biträden, extra

skrifbiträden, extra vaktmästare, vikariatsersättningar,

renskrifning och skrifmaterialier, postafgifter, hyror,

ved, lyse, renhållning och städning samt inventariers

anskaffande och underhåll m. m..............................

48,000

» böcker och tidskrifter, trycknings- och bindningskost- nader, kungörelser och publikationer m. m. efter af-

drag af influtna prenumerationsafgifter och dylikt ...

48,550

> återstälda registreringsafgifter...................................

2,900

> bidrag till patentunionens internationela byrå i Bern...

1,550

101,000

Summa kronor

—

166,000.»

Uti den af Riksdagen den 13 maj 1897 till Eders Kongl. Maj:t

aflåtna skrifvelse angående regleringen af utgifterna under riksstatens

sjette hufvudtitel har Riksdagen medgifva,

dels att afgifterna för patent och registrering af varumärken må

användas till bestridande af de utgifter, hvilka Eders Kongl. Maj:t finner

betingas af tillämpning under år 1898 af förordningen angående patent

och lagen om skydd för varumärken; samt

dels att afgifterna för registrering af aktiebolag och föreningar för

ekonomisk verksamhet och för andra uppgifter till aktiebolags- och föreningsregistren

äfvensom för anmälanden till handelsregistren må användas

till bestridande af de utgifter, hvilka Eders Kongl. Maj:t finner

s. 84 Kontrollera mot PDF

Departementschefens

hemställan.

84 Sjette hufvudtiteln.

betingas af tillämpningen under år 1898 af lagen om aktiebolag, lagen

om aktiebolag som drifva försäkringsrörelse, lagen om registrering af

bankaktiebolag, lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet,

lagen om handelsregister, firma och prokura tillika med lagen

om ändring i vissa delar af sistnämnda lag, samt lagen om handelsbolag

och enkla bolag.

Då de förhållanden, som påkallat beslutet om bemyndigande för

Eders Kongl. Maj:t att disponera afgifterna för patent och registrering

af varumärken äfvensom för inskrifning i aktiebolagsregistret, föreningsregistren

och handelsregistren, fortfarande förefinnas, lärer Eders Kongl.

Maj:t finna det nödigt att göra framställning till Riksdagen om meddelande

jemväl för år 1899 af bemyndigande angående dispositionen af

nämnda afgifter.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders

Kongl. Maj:t måtte föreslå, att Riksdagen, med godkännande af de nu

framlagda förslagen till aflöningsstat för patent- och registreringsverkets

ordinarie personal att gälla från och med år 1899 jemte dertill hörande

vilkor för löneförmånernas åtnjutande samt till utgiftsstat för patent-

och registreringsverket för år 1899, må medgifva,

att afgifterna för patent och registrering af varumärken må användas

till bestridande af de utgifter, hvilka i enlighet med den godkända

utgiftsstaten för patent- och registreringsverket betingas af tillämpning

under år 1899 af förordningen angående patent och lagen om

skydd för varumärken; samt

att afgifterna för registrering af aktiebolag och föreningar för

ekonomisk verksamhet och för andra uppgifter till aktiebolags- och föreningsregistren

äfvensom för anmälanden till handelsregistren må användas

till bestridande af de utgifter, hvilka antingen i enlighet med

nyssberörda utgiftsstat betingas af tillämpning under år 1899 af lagen

om aktiebolag, lagen om aktiebolag som drifva försäkringsrörelse och

lagen om registrering af bankaktiebolag, eller ock af Eders Kongl.

Maj: t finnas betingade af tillämpning under år 1899 af lagen om registrerade

föreningar för ekonomisk verksamhet, lagen om handelsregister,

firma och prokura tillika med lagen om ändring i vissa delar af sistnämnda

lag samt lagen om handelsbolag och enkla bolag.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln.

85

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande

år finnas å sjette hufvudtiteln uppförda, har jag icke att föreslå någon

annan ändring än att förslagsanslaget till

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

för jemnande af hufvudtitelns slutsumma ökas med 12 kronor eller från

219,700 kronor till 219,712 kronor.

Arbetareförsäkringen.

Uti en den 12 sistlidne mars till Riksdagen aflåten proposition hade

Eders Kongl. Maj:t. föreslagit Riksdagen medgifva,

att Eders Kongl. Maj:t måtte ega för år 1898 använda de till

underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors

bildande afsätta belopp, i mån af behof,

dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under vilkor:

l:o) att sjukkassan skall vara hos vederbörande myndighet registrerad

i enlighet med lagen om sjukkassor;

2:o) att sjukkassa skall under föregående år haft egna inkomster,

uppgående till minst tre gånger det begärda förvaltningsbidragets belopp;

samt

3:o) att förvaltningsbidraget skall för år utgå i förhållande till det

antal afgiftspligtiga medlemmar, sjukkassan under näst föregående år

städse haft, med en krona för hvarje medlem, dock ej för något år

med sammanlagdt högre belopp än 1,500 kronor;

och dels till utarbetande och offentliggörande genom försäkringsinspektörens

försorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.

Detta Eders Kongl. Maj:ts förslag biföils af Riksdagen enligt skrifvelse

den 13 maj 1897, dock med den ändring att förvaltningsbidraget

skulle för år utgå

med 1 krona 50 öre för hvarje medlem till och med 100,

med 1 krona för hvarje medlem derutöfver till och med 300, samt

med 50 öre för hvarje medlem derutöfver,

dock ej för något år med sammanlagdt högre belopp än 1,500

kronor.

[8.]

Skrifmaterialier

m. m.

[9.]

Förvaltningabidrag

åt

sjukkassor

m. m.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Sjette hufvudtiteln.

Vid föredragning den 28 maj 1897 af Riksdagens skrifvelse blef

denna ändring af Eders Kongl. Maj:t godkänd; och utfärdades i enlighet

dermed nådig kungörelse angående förvaltningsbidrag åt sjukkassor.

Enligt _ Riksdagens särskilda medgifvanden hafva från och med år

1892 för ifrågavarande ändamål användts erforderliga belopp af de

medel, som 1890—1894 årens Riksdagar, med 100,000 kronor årligen,

anvisat till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring

och sjukkassors bildande. Af dessa afsätta medel återstodo vid 1896

års utgång 335,579 kronor 34 öre. Huru mycket deraf som åtgått

under år 1897, kan ännu icke med bestämdhet uppgifvas, men torde,

att döma af hvad som utgifvits under månaderna januari —november,

böra för hela året beräknas till något öfver 60,000 kronor. Uti mitt

anförande till statsrådsprotokollet för den 12 mars 1897 påvisade jag

att, om det då framlagda ändringsförslaget bifölles och samtliga i riket

befintliga sjukkassor till följd af förbättringen i vilkoren läte registrera

sig, sammanlagda statsbidraget till alla sjukkassorna skulle för år utgöra

omkring 223,000 kronor. Den ändring i vilkoren, som Riksdagen vidtog,

kommer emellertid att medföra ökade kostnader för statsverket, i hvilket

afseende jag vid . frågans behandling- i Riksdagen meddelade den beräkning,

att statsbidraget i detta fall och under nyss angifna förutsättning

af fullständig anslutning från kassornas sida torde komma att

uppgå till omkring 275,000 kronor, för år räknadt. Det framgår häraf

att, åtminstone vid en synnerligen liflig anslutning, de redan afsätta

medlen komma att vid 1898 års utgång hafva till största delen åtgått;

och det blifver således nödvändigt att återupptaga den afsättning af medel

för ifrågavarande ändamål, som, på sätt jag anfört, egde rum för åren

1891 —1895. Beloppet torde nu, ehuru med all sannolikhet antagas kan

att icke alla sjukkassor komma att låta registrera sig — år 1896 funnos

ännu minst 1,100 icke registrerade sjukkassor — likväl för säkerhets

skull ej höra bestämmas lägre än till 250,000 kronor. Härom lärer,

enligt hvad jag inhemtat, chefen för finansdepartementet komma att

föreslå framställning till Riksdagen.

Uti anförande vid ärendets behandling i Riksdagen framhöll jag,

att Riksdagens beslut om höjning af förvaltningsbidraget särdeles för

mindre kassor säkerligen komme att medföra behof af ändring af ett

af vilkoren för förvaltningsbidragets lemnande, nemligen det att sjukkassa

skall under föregående år haft egna inkomster uppgående till

minst tre gånger det begärda förvaltningsbidragets belopp. I samma

man förvaltningsbidraget växer, blifver det svårare att i afseende å de

mindre kassorna få detta vilkor uppfyldt, i all synnerhet beträffande

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Sjette hufvudtiteln.

de kassor, som icke uttaxera afgifter annat än i män af inträffade sjukdomsfall.

Också föreslogs i enskild motion vid 1897 års riksdag, att

man i detta hänseende endast skulle fordra, att kassan skulle under

det föregående året haft inkomster, uppgående till minst hälften af det

begärda förvaltningsbidragets belopp. Om ock detta förslag måste

anses gå längre än behofvet kräfver, synes det mig dock leda åt det

rätta hållet; och jag föreställer mig att den antydda olägenheten, som

i fall den qvarstode äfven skulle komma att i sin mån verka hindrande

mot åtskilliga kassors registrering, lämpligen skulle undanrödjas, om

man inskränkte sig till att föreskrifva, att sjukkassan skall under föregående

år haft egna inkomster uppgående till minst lika mycket som

det begärda förvaltningsbidragets belopp.

Jag tillstyrker derför, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

medgifva,

att Eders Kongl. Maj:t må ega för år 1899 använda de till underlättande

af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors

bildande afsätta belopp, i mån af behof,

dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under vilkor:

l:o) att sjukkassan skall vara hos vederbörande myndighet registrerad

i enlighet med lagen om sjukkassor;

2:o) att sjukkassan skall under föregående år haft egna inkomster

uppgående till minst lika mycket som det begärda förvaltningsbidragets

belopp; samt

3:o) att förvaltningsbidraget skall för år utgå i förhållande till det

antal afgiftspligtiga medlemmar, sjukkassan under näst föregående år

städse haft,

med 1 krona 50 öre för hvarje medlem till och med 100,

med 1 krona för hvarje medlem derutöfver till och med 300, samt

med 50 öre för hvarje medlem derutöfver,

dock ej för något år med sammanlagdt högre belopp än 1,500

kronor;

och dels till utarbetande och offentliggörande genom försäkringsinspektörens

försorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.

s. 88 Kontrollera mot PDF

[10.]

Kontroll å

försäkringsanstalterna.

LH-]

Anslag till

näringsstatistiken.

88 Sjette hufvudtiteln.

Vidare anförde departementschefen:

Sjette hufvudtitelns ordinarie anslag uppgå för innevarande år

till .....;........;.............................................................................. kr. 5,738,800: —

Vid bifall till de af mig framstälda förslag om

höjning i anslagen:

till landsstaterna i länen med............... kr. 19,388: —

» landtbruksstyrelsen med ..."........ » 21,500: —

» skrifmaterialier och expenser, ved

m. m. med .......................................... j> 12: —

Summa kr. 40,900: —

skulle alltså de ordinarie anslagen höjas med.............. » 40,900: —

etter till ...................................................................................... kr. 5,779,700^—.

Extra anslag.

I fråga om de anslag på extra stat, som kunde erfordras, anförde

departementschefen beträffande

Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.

Då det anslag till belopp af 4,500 kronor, som Riksdagen sedan

flera år tillbaka årligen plägat på extra stat bevilja för handhafvande

af kontroll å försäkringsanstalterna, är till oförminskadt belopp behöfligt

jemväl för år 1899, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen

att, för handhafvande af kontroll å försäkringsanstalterna, för år

1899 på extra stat anvisa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp

af 4,500 kronor.

Kommerskollegium.

Till utarbetande af näringsstatistik har af Riksdagen för hvartdera

af åren 1897 och 1898 på extra stat anvisats ett belopp af 6,200

kronor.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Sjette hufvudtiteln.

Då detta anslag är till oförminskadt belopp framgent behöflig!,

hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes löreslå Riksdagen

att, till utarbetande af näring sstatistik, för år 1899 anvisa på extra

stat ett anslag af 6,200 kronor.

Sedan Riksdagen år 1896 beviljat ett anslag å extra stat för år [12.]

1897 af 10,000 kronor för anställande af arbetsstatistiska undersökningar,

har Eders Kongl. Maj:t-, efter det kommerskollegium på nådig sökningar,

befallning inkommit med förslag å hvad som borde utgöra föremål för

dessa undersökningar samt särskildt tillkallade sakkunnige afgifvit

yttrande öfver den af kommerskollegium framlagda planen, den

29 december 1896 uppdragit åt kommerskollegium att utföra ifrågavarande

undersökningar äfvensom förordnat, att. till föremål för undersökningarna

skulle tagas förhållandena inom bageriyrket i enlighet med

lemnado närmare föreskrifter, för hvilkas hufvudsakliga innehåll jag

redogjort i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 14 januari 1897.

Beträffande fortgången under år 1897 af dessa undersökningar rörande

bageriyrket har jag inhemtat, att under året undersökts förhållandena

inom något öfver 720 bagerier (deraf omkring 130 i Stockholm)

med tillsammans omkring 2,760 arbetare (deraf något öfver 820

i Stockholm).

Af det beviljade anslaget, 10,000 kronor, hafva enligt lemnad uppgift

under året användts:

till arfvode åt ledaren....................

dennes amanuens

it

ii

ii

11

11

11

.............. kronor

3,457

52

3,000

—

1,160

—

n ............ ii

918

—

summa kronor

8,535

52.

Då arbetets fullbordande antages kräfva en tid af ytterligare omkring

fyra månader, anses det återstående beloppet motsvara hvad som

för ändamålet behöfves.

Äfven 1897 års Riksdag beviljade enligt skrifvelse den 13 maj

1897, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag, för

anställande af arbetsstatistiska undersökningar å extra stat för år 1898

ett belopp af 10,000 kronor. Vid föredragning den 28 maj 1897 af

Riksdagens skrifvelse aubefalde Eders Kongl. Maj:t kommerskollegium

att afgifva förslag å hvad som borde utgöra föremål för de arbetsstatistiska

undersökningar, till hvilka Riksdagen sålunda för ar 1898 anJtih.

till Riksd. Vrot. 18i)H. I Rami. / A/d. 1 Iläft. VI

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Sjette hufvudtiteln.

visat medel, äfvensom till plan för dessa arbetens anordnande och utförande;

och fann Eders Kongl. Maj:t sedermera den 10 september

nästlidna år godt bemyndiga kollegium att anmoda tvenne med arbetareförhållandena

förtrogne män att deltaga i uppgörandet af det förberedande

förslag i ämnet, som borde genom förste aktuariens hos kollegium

försorg utarbetas.

Sedan kommerskollegium i anledning häraf anmodat direktören E.

Beckman och ledamoten af Riksdagens Andra Kammare, filosofie doktorn

D. Bergström att jemte förste aktuarien Hj. Gullberg deltaga i uppgörandet

af omförmälda förberedande förslag, och ett sådant,, af förslag

till frågeformulär och öfriga bilagor åtföljdt förslag till kollegium

inkommit, bär kollegium i underdånigt utlåtande den 18 december

1897, med biträdande af berörda förslag, hemstält, att till ämne för de

arbetsstatistiska undersökningarna för år 1898 måtte väljas förhållandena

inom tobaksindustrien, att undersökningen måtte ske företrädesvis ur

de synpunkter, för hvilka i förslaget redogjorts, att undersökningen

måtte omfatta, så vidt möjligt, samtliga tobaksfabrikör i riket med deras

arbetare äfvensom, i den utsträckning sådant kunde ske, den hemindustri,

som inom tobaksindustriens område bedrefves på landsbygden,

samt att primäruppgifterna för undersökningen måtte, enligt faststälda

formulär och i öfrigt enligt de uti det förberedande förslaget angifna

grunder, insamlas dels genom arbetsledaren sjelf och dennes biträde,

dels genom tre å fyra för ändamålet särskildt anstälde reseagenter, dels

ock slutligen, hvad den sanitära undersökningen beträffade, genom vederbörande

helsovårdsnämnders å de särskilda platserna försorg och

helst utföras af eu läkare på platsen.

Hvad kollegium sålunda hemstält har Eders Kongl. Maj:t, den 31

december 1897 behagat bifalla.

Beträffande frågeformulären torde böra bemärkas att, sedan, enligt

af mig lemnadt bemyndigande, de komiterade för rådplägning tillkallat

representanter, utsedda af arbetsgivare och arbetare inom tobaksindustrien,

formulären upprättats efter samråd med desse, äfvensom att ett

särskildt, utförligt frågeformulär uppstälts rörande de sanitära förhållandena,

hvilka ansetts vara synnerligen ogynnsamma inom denna industri.

Den sålunda anbefalda undersökningen af förhållandena inom

tobaksindustrien torde med säkerhet kunna fullbordas under innevarande

år. Då ett åt ändamålen med undersökningen är att vinna

en allt säkrare grund för bedömandet af det sätt, på hvilket de

tillämnade regelbundna arbetsstatistiska undersökningarna för framtiden

böra i vårt land organiseras, anser jag mig böra framhålla,

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Sjette hufvudtiteln.

att den erfarenhet, som kan vinnas från 1897 och 1898 årens undersökningar

inom två yrken, icke kan blifva för ändamålet tillräcklig.

De i landet utöfvade yrkena äro dertill af alltför mångskiftande art och

arbetarnes förhållanden inom de skilda yrkena alltför olika. Att detta

ock inses inom de närmast intresserade kretsarne kan synas deraf att,

på sätt i ärendet omförmälts, från arbetare inom olika yrken — sjömansyrket,

porslinsarbetareyrket och skoarbetareyrket — inkommit framställningar

derom, att en undersökning för år 1898 måtte komma att

afse deras särskilda fack, ehuru kommerskollegium liksom komiterade

af flera anförda skäl ansett förhållandena inom tobaksindustrien bäst

lämpa sig för undersökning medelst 1898 års anslag.

Det torde derför vara lämpligt att ytterligare försöksundersökningar

göras; och torde för anställande af sådana undersökningar under år 1899

böra äskas samma belopp, som för innevarande år beviljats.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riks.

dagen

att, för arbetsstatistiska undersökningar, på extra stat för år 1899

anvisa 10,000 kronor.

Öfverståthållareembetet.

Jemlik! öfverståthållareembetets i underdånig skrifvelse den 17 [13.]

november 1897 gjorda framställning, tillstyrker jag, att Eders Kongl. Ut^][^r.af

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen / rättelser.

att för år 1899, till utgifvande under samma år af y>Polisunderrättelsen,

på extra stat anvisa 15,000 kronor.

Landsstaterna i länen.

För innevarande år, liksom för hvart af de fem sistförflutna åren, [14.]

är det anslag, som på extra stat plägat anvisas till aflöning och Sä™yij,.dap°],u''

underhåll af särskild polisstyrka på landet, der sådan kunde af för- landet,

hållandena påkallas, äfvensom till belöningar för gröfre brotts upptäckande

samt förbrytares efterspanande eller gripande, bestämdt till

65,000 kronor.

Då någon minskning i anslagets nuvarande belopp icke bör för

år 1899 ifrågakomma, tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Sjette huvudtiteln.

att på extra stat för år 1899 ställa till Eders Kong], Maj:ts förfogande

ett anslag af 65,000 kronor att användas till aflöning och

underhåll af särskild polisstyrka på landet, der sådan kan af förhållandena

påkallas, äfvensom till belöningar för gröfre brotts upptäckande

samt förbrytares efterspanande eller gripande.

Om detta bifalles, lärer Eders Kongl. Maj:t, såsom för innevarande

år skett, vilja förständiga vederbörande länsstyrelser att, hvad beträffar

anslagets användande till särskild polisstyrka på landet, bidrag företrädesvis

börå tilldelas kommuner, hvilka vilja sjelfva lemna motsvarande

tillskott, eller der landsting eller enskilde äro villiga att för

ändamålet bidraga^ samt att undantag härifrån endast må medgifvas i

särskilda fall, då behofvet af förstärkt polisuppsigt finnes oäfvisligt

och annat bidrag till bestridande af kostnaderna derför icke kan erhållas,

äfvensom att iakttaga att från anslaget må gäldas godtgörelse

till extra fjerdingsmän, som för ofvanberörda ändamål anlitas, och att

i de fall, då extra polisbiträde påkallas vid helsobrunnar, marknader, .

kapplöpningar eller dylikt, sådant ej, utan oafvisligaste behof, må lemnas,

derest icke vederbörande i omkostnaderna med skäligt belopp deltaga.

[15.] Under de senare åren har på extra stat beviljats ett anslag till

lappfogdar* ersättning för juridiskt biträde åt de svenske lappande i Norge samt

ro. m. till lappfogdar och lappförmän, hvilket anslag utgjort till och med

år 1895 10,000 kronor och derefter 13,000 kronor; och har från detta

anslag utgått arfvoden till lappombud i Norge och till lappfogdar i

Jemtlands och Norrbottens län samt från och med år 1896 jemväl i Vesterbottens

lan äfvensom gratifikationer till lappförmän i Norrbottens län.

Då för ifrågavarande ändamål anslag till senast bestämdt belopp

äfven för år 1899 är behöflig!, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t

behagade föreslå Riksdagen

att, till ersättning för juridiskt biträde åt de svenske lapparne i Norge

samt till lappfogdar och lappförmän, på extra stat för år 1899 anvisa

13,000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

[16.] Till undersökningar af mindre hamnar och farleder äfvensom till

g^rdaefrtiDdré npprättande af planer till anläggning eller ombyggnad af broar, då

hamnar m. m. dylika arbeten icke äro förenade med vägföretag, har Riksdagen för

hvart af åren 1894—1898 på extra stat beviljat ett anslag af 5>000 kronor.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Sjette hufvudtiteln.

I skrifvelse den 3 november 1897 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i fråga om detta anslag anfört:

Under senare åren hade ansökningar om bidrag från detta anslag

i väsentlig mån ökats, och särskildt hade frågor om förbättrade farleder

vunnit mera intresse än förut, och i följd deraf många undersökningar

afsett dylika företag; och då förbättrade vattenvägar hufvudsakligen

för befordran af gods till billigare kostnad vore af den största

betydelse, torde staten åt dylika sträfvanden böra lemna sitt understöd.

Sedan den utredning af frågan rörande anordnande af farled mellan

hafvet och Venern, som på enskildt, initiativ påbörjats, inom ett år

blefve fullbordad, torde undersökningar afseende större och vigtigare

farleder komma att påfordras, såsom af segelleder i Mälaren m. fl.,

hvilka frågor bland intresserade tid efter annan varit bragta å bane

och i hög grad förtjenade att utredas. Tillväxten af anspråk å bidrag

för undersökningar rörande hamnar, farleder och broar framginge

ock deraf, att å det för 1898 beviljade extra anslaget funnes

endast en obetydlig behållning och att äfven beträffande denna be
hållnings

disponerande underdånig framställning afgifvits, hvadan, om

denna bifölles, inga medel för ändamålet funnes tillgängliga, förr än

nytt anslag blefve beviljadt.

Då behofvet af statsbidrag till undersökningar för alla dessa ändamål

ingalunda kunde tillgodoses genom ett anslag af endast 5,000 kronor,

har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemstält om anslagets höjande

till 10,000 kronor; och får jag, på de anförda skälen, tillstyrka, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1899 anvisa ett anslag af 10,000 kronor

till undersökningar af mindre hamnar och farleder äfvensom till upprättande

af planer till anläggning eller ombyggnad aj broar, då dylika arbeten

icke äro förenade med vägföretag.

Vägunderhållet på landet.

Med anledning af stadgandet i 84 § af lagen angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet den 23 oktober 1891 derom att,

då vägdelning enligt samma lag eger rum första gången, halfva kostnaden

derför skall af statsverket bestridas, har Riksdagen, på grund

af Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar, för tiden från

och med år 1895 årligen på extra stat, för bestridande af statsverkets

[17.]

Kostnad för

vägdelningar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

[18.]

Aflöningar

m. m. vid

Ultima landtbruksinstitut,

[19.]

Mejeriinstitutet

vid Alnarp.

91 Sjette hufvudtiteln.

andel i kostnaden för vägdelningar, anvisat såsom förslagsanslag
50,

000 kronor.

Då ett anslagsbelopp för ifrågavarande ändamål är behöfligt jemväl

för år 1899, tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå

Riksdagen

att på extra stat för år 1899 anvisa, för bestridande af statsvei''kets

andel i kostnaden för vägdelningar, såsom förslagsanslag 50,000 kronor.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna
näringar.

Sedan Riksdagen år 1891, med anledning af Eders Kongl. Maj:ts

hos Riksdagen gjorda framställning om förändrad organisation af landtbruksinstitutet

vid Ultima, beslutat, bland annat, att, med godkännande

af en för nämnda institut uppgjord stat, slutande å 49,000 kronor,

bibehålla det å sjette hufvudtitein under denna anslagstitel uppförda

ordinarie anslag till institutet vid oförändradt. belopp, 20,000 kronor,

samt på extra stat för år 1892 anvisa för aflöningar och öfriga institutets

utgifter 29,000 kronor, har Riksdagen jemväl för hvart af

åren 1893—1898 på extra stat anvisat för berörda ändamål ett anslag

till sistnämnda belopp.

I enlighet jemväl med landtbruksstyrelsens uti underdånig skrifvelse

den 25 oktober nästlidna år gjorda hemställan, tillstyrker jag,

att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1899 anvisa, till aflöningar och öfriga utgifter

vid Ultuna landtbruksinstitut, 29,000 kronor.

Uti mitt underdåniga anförande till statsrådsprotokollet den 14

januari 1897 i fråga om förhöjning i det för uppehållande af undervisningen

vid mejeriinstitutet vid Alnarp af Riksdagen under de senaste

åren på extra stat anvisade anslaget å 8,000 kronor redogjorde jag för

nämnda institut, de anslag som sedan detsammas inrättande för tiden

från och med år 1893 beviljats och de för institutet faststälda stater och

stadgar m. m. Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, hade

Riksdagen för berörda ändamål anvisat för år 1893 ett anslag af

10,000 kronor, men för år 1894 nedsatt samma anslag till 8,000 kronor.

Sedan Riksdagen för hvart af åren 1895—1897 beviljat enahanda

belopp af 8,000 kronor, behagade, på derom gjord framställning, Eders

Kongl. Maj:t föreslå 1897 års Riksdag att höja ifrågavarande anslag

s. 95 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln. 95

till 10,000 kronor, men Riksdagen beviljade fortfarande endast 8,000

kronor.

Nu har styrelsen för mejeriinstitutet uti underdånig skrifvelse den

8 september 1897 ånyo hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes för

uppehållande af undervisningen vid institutet för år 1899 äska ett anslag

af 10,000 kronor; och landtbruksstyrelsen, som den 28 september

nästlidna år afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet, har för sin del

förordat denna ansökning.

Ehuru hvad nu i ärendet förekommit torde få anses ytterligare

ådagalägga, att det med mejeriinstitutet vid Alnarp afsedda ändamål

icke kan uppnås, utan att det hittills utgående anslaget, 8,000 kronor,

höjes till det ursprungligen afsedda, af såväl styrelsen för landtbruksinstitutet

som landtbruksstyrelsen förordade beloppet, 10,000 kronor,

finner'' jag dock, vid det förhållande att nästlidna års Riksdag ansett

sig icke böra bifalla Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,

icke skäl att redan nu ånyo ifrågasätta sådan förhöjning af anslaget,

utan tillstyrker, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, för uppehållande af undervisningen vid mejeriinstitutet vid Alnarp,

för år 1899 anvisa på extra stat ett anslag af 8,000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

Jemlikt landtbruksstyrelsens uti underdånig skrifvelse den 14 september

nästlidna år derom gjorda framställningar tillstyrker jag, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att å extra stat för år

1899 anvisa

såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landtbruksmöten

7,500 kronor;

till prisbelöningar vid sådana möten för husdjur, redskap och maskiner

samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruk salster

12,500 kronor; samt

såsom bidrag till underhåll af sju kemiska stationer för jordbrukets

och näringarnas behof — inom de orter, der landsting eller hushållningssällskap,

hvart för sig eller i förening, förbundit sig att upprätta laboratorium

och bekosta lokal för detta jemte bostad eller hyresrnedel för

[20.]

Allmänna

1 and t,bruk smöten.

[21.]

Prisbclöningar

vid

allmänna

landtbruksmöten.

[22.]

Agrikulturkemiska

stationer.

s. 96 Kontrollera mot PDF

[23.]

Kemisk-växtbiologisk

anstalt

inom

Norrbottens

län.

96 Sjette hufvudtiteln.

kemist och. assistent samt bekosta aflöningen till dessa och laboratorietjenaren

äfvensom årliga utgifterna för laboratoriets underhåll samt till

inköp af böcker och inventarier för stationens behof — 4,000 kronor

för hvarje station eller tillhopa 28,000 kronor.

Enligt hvad uti det vid Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition

till 1894 års Riksdag angående statsverkets tillstånd och behof fogade

protokoll öfver civilärenden omförmäles, hade, efter det dels Norrbottens

läns landsting dels ock samma läns hushållningssällskap anhållit,

att såsom bidrag till bestridande af underhålls- och driftkostnader

för en för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk anstalt

inom nämnda län måtte beredas ett årligt anslag af statsmedel till

belopp af 7,000 kronor, landtbruksstyrelsen uti infordradt underdånigt

utlåtande af den 7 december 1893, med förmälan att styrelsen icke

hade något att erinra mot den för anstaltens drift beräknade årliga

kostnaden af tillhopa 10,000 kronor, deraf 3,000 kronor skulle enligt

utfästelse bestridas af landstinget och hushållningssällskapet i förening,

i hufvudsak förordat bifall till de gjorda framställningarna. På grund

häraf föreslog Eders Kong]. Maj:t Riksdagen, att såsom bidrag till

underhåll af ifrågavarande anstalt — under vilkor att länets landsting

och hushållningssällskap till anstaltens underhåll bidroge med sammanlagdt

minst 3,000 kronor — på extra stat för år 1895 anvisa ett

anslag af 7,000 kronor.

Sedan Riksdagens statsutskott emellertid uti afgifvet utlåtande förklarat

sig anse, att kostnaderna för anstalten kunde i någon mån minskas

genom begränsande af anstaltens verksamhet, samt att de uti en

uppgjord kostnadsberäkning för anstalten upptagna postenia till omkostnader

för anstalten jemte dertill hörande resor, proftagningar, försöks-

och fröodlingar m. m., 2,000 kronor, och till underhåll af laboratorium,

inventarier m. m., 500 kronor, vore högre beräknade, än

som syntes nödvändigt, samt förty hemstält, att Eders Kongl. Maj:ts

framställning måtte bifallas, dock att anslaget skulle nedsättas till 5,000

kronor, blef denna utskottets hemställan af Riksdagen bifallen.

Efter det landtbruksstyrelsen på grund af nådigt bemyndigande

den 24 januari 18ä5 faststält reglemente för anstalten, trädde denna

under november månad samma år i verksamhet.

I öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar

har Riksdagen vidare äfven för åren 1896, 1897 och 1898

till underhåll af ifrågavarande anstalt, under samma vilkor som förut,

på extra stat anvisat anslag af 5,000 kronor.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Sjette hufvudtiteln.

Uti en till Eders Kongl. Maj:t stäld, af landtbruksstyrelsen med

underdånigt utlåtande af den 23 september 1897 öfverlemnad skrift

har Norrbottens läns hushållningssällskap anfört hufvudsakligen följande.

En så stor begränsning af anstaltens verksamhet, att den i så

väsentlig grad, som statsutskottet vid 1894 års riksdag förutsatt, skulle

kunna nedbringa kostnaden för anstaltens underhåll, skulle komma att

göra den kemisk-växtbiologiska anstalten till något helt annat än den

ifrån början varit afsedd att blifva. Om i det ofvan berörda kostnadsförslaget

det för försöksverksamheten beräknade beloppet af 2,000

kronor strökes, återstode tydligen, om någon ökning i anslagen från

annat håll icke kunde erhållas, för hela denna gren af anstaltens verksamhet,

som onekligen vore den allra vigtigaste, ingenting utom hvad

som möjligen å andra poster skulle kunna visa sig för högt beräknadt

och som sålunda skulle kunna å dem inbesparas; men då, såsom erfarenheten

visat, äfven dessa snarare vore för lågt än för högt beräknade,

skulle anstalten sålunda för att kunna afpassa sin verksamhet efter den

gjorda nedprutningen nödgas inskränka sig till att hufvudsakligen

verka såsom kemisk kontrollstation, hvilket säkerligen icke kunde hafva

varit Riksdagens afsigt, då den beslutade att understödja en kemiskväxtbiologisk

försöksanstalt inom Norrbotten.

Uti det ofvan berörda, af landtbruksstyrelsen faststälda reglementet

för anstalten hade någon sådan begränsning af anstaltens verksamhet

icke heller förutsatts, utan hade anstaltens verksamhetsområde erhållit

eu efter dess uppgift och ändamål fullt afpassad omfattning. I nämnda

reglemente angåfves anstaltens ändamål vara »dels att såsom kemisk

station främja utvecklingen af jordbruk och näringar genom meddelande

af upplysningar och råd samt medelst undersökningar af handelsvaror

och andra ämnen, hvilka för dessa handteringar äro af betydelse, dels

att såsom praktisk försöksanstalt genom odling och förädling af sädesslag

och foderväxter söka utröna, hvilka af dessa äro för öfre Norrland

mest passande, samt, i den mån befintliga tillgångar sådant medgifva,

låta verkställa försök med artificiela gödslingsämnen för utrönande,

hvilka slag af dylika ämnen bäst lämpa sig för öfre Norrland, särskild!

för Norrbottens läns moss- och myrmarker, dels ock att såsom vetenskaplig

växtbiologisk anstalt undersöka växternas lif och lifsyttringar

■med hänsyn till de inom nämnda landsdel förekommande lifsbetingelser».

Om anstalten skulle kunna på ett tillfredsställande sätt fylla dessa tre

vigtiga uppgifter, så måste, enligt hushållningssällskapets förmenande,

de i det omnämnda kostnadsförslaget upptagna utgiftsposterna snarare

Bih. till Utfall. Prot. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Sjette liufvudtiteln.

anses för lågt än för högt beräknade. Hvad i kostnadsberäkningen

sammanfattats under rubriken »omkostnader för den biologiska anstalten

med dertill hörande resor, proftagningar, försöks- och fjöodlingar m. m.»

inbegrepe nemligen bland annat anstaltens hela försöksverksamhet, såväl

de odlings- och förädlingsförsök, som anstalten hade att utföra å

egna försöksfält, som ock de gödslingsförsök, som den egde att utföra

hos enskilda, och de rent vetenskapliga undersökningar, som anstalten

hade till uppgift att anställa angående en del växtbiologiska

förhållanden.

Vid anstalten påginge nu odlings- och förädlingsförsök såväl med

ett flertal foderväxter som med korn och hafre enligt den vid Svalöf

använda arbetsmetoden och med användande af utgångsmaterial såväl

från Norrbotten som från Svalöf och andra ställen, hvarjemte med olika

sorter af de nämnda sädesslagen anstäldes jemförande odlingsförsök.

Hos enskilda personer i olika delar af länet både gödslingsförsök, hufvudsakligen

å myrmark, blifvit anordnade, hvilka försök blifvit med

intresse omfattade af landtbrukarne. Dessa gödslingsförsök skulle anstaltens

styrelse emellertid med de nu utgående ordinarie anslagen icke

kunnat låta anordna, om icke anstalten från en för dess uppgift intresserad

privat person nästlidna år fått såsom gåfva för detta ändamål

mottaga ett anslag af 1,500 kronor.

Beträffande den andra af de i det ursprungliga kostnadsförslaget

upptagna utgiftsposterna, som statsutskottet hade ansett för högt beräknade,

eller den till »underhåll af laboratorium, inventarier, apparater,

böcker in. in.», syntes det vara tillräckligt att påpeka, att anstalten redan

för fyllandet af den första af de i reglementet angifna uppgifterna måste

vara fullständigt utrustad med alla de apparater och instrument, som

vore nödvändiga vid en kemisk station, och att denna utgiftspost enligt

landtbruksstyrelsens berättelser för år 1895 uppginge för t. ex. kemiska

stationen i Halmstad till 1,934,45 kronor, för kemiska stationen i Kalmar

till l,433,io kronor, för stationen i Örebro till 1,273,48 kronor, för stationen

i Hernösand till 1,061,54 kronor o. s. v. Såsom häraf torde framgå,

kunde den för försöksanstalten i Luleå beräknade summan af 500 kronor

för dessa utgiftsposter icke anses för högt upptagen, så mycket mindre

som denna anstalt, hvars uppgift vore att verka ej blott såsom kemisk

station utan äfven som försöksanstalt, måste vara försedd med en hel

del vid de kemiska stationerna icke behöfliga apparater och redskap.

Anstaltens utgifter för apparater, instrument och kemikalier, böcker och

tidskrifter hade också under år 1896 uppgått till icke mindre än 1,068,40

kronor, hvilket belopp visserligen icke vore högre än vid flertalet af de

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Sjette hnfyndtiteln.

kemiska stationerna, men som emellertid betydligt öfverskrede den i det

nämnda kostnadsförslaget beräknade summan af 500 kronor.

De ordinarie inkomster, öfver hvilka den kemisk-växtbiologiska

anstalten med sina vidtomfattande uppgifter förfogade, vore för öfrigt

mindre än vid flera åt de med statsmedel understödda kemiska stationerna

t. ex. de i Kalmar, Halmstad, Örebro och Vesterås, och det

oaktadt dessa på sitt program endast hade dén första af de ofvan nämnda

tre uppgifterna. Väl vore det sannt, att den kemisk-växtbiologiska anstaltens

verksamhet såsom kemisk station icke under de första åren

kunde blifva så omfattande som de äldre kemiska stationernas, men

anstaltens omkostnader för underhåll af laboratoriet, apparater, böcker,

instrument m. m. blefve det oaktadt ungefär desamma som vid de

öfriga stationerna ; och erfarenheten gåfve för öfrigt redan vid handen,

att dess verksamhet såsom kemisk station icke torde komma att blifva

så inskränkt, som man från början beräknat. Under år 1896 hade vid

anstalten 623 stycken analyser blifvit utförda, under det att föregående

året vid en af de äldre kemiska stationerna analyssiffran varit 486,

och under år 1897 hade redan den 27 augusti utförts 3,069 analyser

(de flesta mjölkanalyser).

Under sådana förhållanden, som dem hushållningssällskapet sålunda

framhållit, måste det möta så godt som oöfvervinnerliga svårigheter att

uppehålla anstalten i enlighet med det för densamma gällande reglementet,

såvida icke ökadt anslag kunde till densamma utverkas. Eldigt

anstaltens räkenskaper för år 1896 hade, ehuru den egentliga försöksverksamheten

då ännu ej hunnit mer än påbörjas, uppstått en brist af

1,700 kronor 76 öre, för hvilkens täckande dels landstinget medgifva,

att anstalten af 1897 års anslag finge uppbära 500 kronor såsom förskott

under år 1896, dels hushållningssällskapet lemnat ett extra anslag

af 500 kronor. Resten täcktes genom lån. Under år 1897 hade anstaltens

ekonomiska ställning kunnat uppehållas endast derigenom, att

hushållningssällskapet utöfver det belopp af 1,500 kronor, som det i

likhet med landstinget anslagit till anstaltens uppehållande, för nämnda

år lemnat ett extra anslag af 2,000 kronor, hvarjemte anstalten för

år 1897 erhållit ett kraftigt bistånd genom det anslag utaf 1,500 kronor,

som, på sätt ofvan nämnts, en enskild person såsom gåfva öfverlemnat

till anstalten för anordnande af gödslingsförsök. Att detta enskilda

understöd skulle fortsättas kunde emellertid icke påräknas; och

att hushållningssällskapet och landstinget, som påkostat anstaltens uppsättande

och som redan nu, oafsedt hushållningssällskapets ofvan nämnda

extra anslag, bidroge till anstaltens underhåll med tillsammans 3,000

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Sjette hufvudtiteln.

kronor årligen, skulle öka dessa sina bidrag, kunde med afseende å de

mångahanda uppgifter, dem dessa institutioner hade att med anslag

tillgodose och för hvilka deras ekonomiska krafter i en högst känbar

grad toges i anspråk, icke påräknas. Vid sådant förhållande och med

afseende å hvad hushållningssällskapet hade anfört i fråga om de skäl,

som för Riksdagen varit bestämmande vid dess beslut att endast bevilja

5,000 kronor i stället för af Eders Kongl. Maj:t äskade 7,000

kronor, anhölle hushållningssällskapet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

till 1898 års Riksdag göra framställning, att Riksdagen ville för år

1899 såsom bidrag till en för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk

anstalt inom Norrbottens län anvisa ett anslag af 7,000 kronor.

Uti sitt underdåniga utlåtande i ärendet har landtbruksstyrelsen förklarat

sig finna förhållandena kräfva en höjning, på sätt hushållningssällskapet

begärt, af anslaget till ifrågavarande anstalt. Olägenheterna

af att anslaget blifvit för knappt tillmätt hade redan med full tydlighet

t.rädt i dagen och, då anstalten förutom sin mera lokala bestämmelse

hade en för den allmänna bildningen vigtig uppgift att lösa, syntes det

erforderligt att, om anstalten verkligen skulle komma att motsvara sitt

ändamål, staten, som för öfrigt vore Norrbottens läns största jordegare,

dertill lemnade de erforderliga medlen. Det borde ej heller förgätas

att, ehuru Norrbottens län hade stora förutsättningar för att kunna gå

en löftesrik framtid till mötes, dess tillgångar ännu vore mycket begränsade,

hvarföre, på samma gång det syntes mindre välbetänkt att

icke låta dessa förutsättningar komma till användning, för stora anspråk

på uppoffringar i detta fall ej borde ställas på länet.

På grund af hvad sålunda utaf landtbruksstyrelsen anförts, hemstälde

styrelsen, att Eders Kongl. Magt måtte föreslå Riksdagen, att

såsom bidrag till underhåll af förevarande anstalt — under vilkor att

landstinget och hushållningssällskapet bidroge med sammanlagdt minst

3,000 kronor — på extra stat för år 1899 anvisa ett anslag af 7,000

kronor.

Uti en till Eders Kongl. Maj:t stäld, af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Norrbottens län med underdånig skrifvelse den 25

oktober 1897 öfverlemnad skrift har nämnda läns landsting, under åberopande

af de skäl, hushållningssällskapet för sin ofvan omförmälda

hemställan anfört, förenat sig i samma underdåniga hemställan, och har

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande förklarat sig för sin del biträda

samma hemställan.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Sjette hufvudtiteln.

Enligt hvad jag anmälde till statsrådsprotokollet den 14 januari

1897, hade redan'' då af såväl hushållningssällskapet som landstinget

gjorts enahanda framställningar som nu angående förhöjning uti ifrågavarande

anslag, hvilka framställningar jemväl af landtbruksstyrelsen och

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län förordats; men

i enlighet med Statsrådets tillstyrkan fann Eders Kongl. Maja. då godt

att fortfarande äska ett anslag af 5,000 kronor. Genom hvad i ärendet

förekommit synes det mig emellertid vara ådagalagdt, att ifrågavarande

anstalt icke kan med de medel, som nu äro densamma anvisade, på

ett nöjaktigt sätt fullgöra de vigtiga uppgifter, för hvilka den är ansedd,

och anser jag derföre fog förefinnas att nu göra framställning

till Riksdagen om förhöjning af berörda anslag.

Jag tillstyrker alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att såsom bidrag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd

kemisk-växtbiologisk anstalt inom Norrbottens län — under vilkor att

länets landsting och hushållningssällskap till anstaltens underhåll bidraga

med sammanlagdt minst 3,000 kronor — på extra stat för år 1899

anvisa ett anslag af 7,000 kronor.

Vidare tillstyrker jag, i enlighet med hvad landtbruksstyrelsen i

underdånig skrifvelse den 14 september 1897 hemstält, att Eders Kongl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1899 till Eders Kongl. Maj:ts förfogande

anvisa ett anslag af 10,000 kronor, för att med högst 1,000 kronor för

hvarje anstalt användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter, som

af landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening,

understödjas med minst samma belopp som statsbidraget och hvilka

anstalter vilja underkasta sig de vilkor och föreskrifter i afseende på

analysmetoder och öfriga förhållanden, som af Eders Kongl. Maja fastställas;

samt

att, till utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejerihushållning,

på extra stat för år 1899 anvisa 1,000 kronor.

Såsom understöd till svenska mosskulturföreningen har Riksdagen

på extra stat beviljat för hvartdera af åren 1890 och 1891 5,000

kronor, för hvart af åren 1892, 1893, 1894, 1895 och 1896 ett belopp

af 10,000 kronor samt för år 1897 13,500 kronor. Till nästlidna års

[24.]

Frökontroll
anstalter.

[25.]

Elev i boskapsskötsel

och mejerihushållning.

[26.]

Svenska

mosskultur
föreningen.

s. 102 Kontrollera mot PDF

[27.]

Geologiska

undersöknin
garna.

102 Sjette hnfnidtiteln.

Riksdag gjorde Eders Kongl. Maj:t framställning om anvisande af enahanda

belopp som för år 1897, men Riksdagen beslöt, med bifall till

en inom Riksdagen väckt motion, att för år 1898 anvisa ett anslag af

15,000 kronor eller samma belopp, som Eders Kongl. Majt af 1894,

1895 och 1896 årens Riksdagar för ifrågavarande ändamål äskat.

Uti en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift har nu mosskulturföreningen

gjort framställning om’ aflåtande till innevarande års Riksdag

af nådig proposition om statsanslag till föreningen för år 1899 af

15,000 kronor; och har föreningen till upplysning om sin verksamhet

under år 1896 (det elfte arbetsåret) åberopat en derom upprättad, ansökningen

bifogad berättelse.

Landtbruksstyrelsen har, till följd af nådig remiss, uti underdånigt

utlåtande af den 28 september 1897 anfört, att styrelsen, som vid flera

föregående tillfällen förordat utverkandet åt föreningen af ett understöd

till det af densamma nu begärda belopp, funne sig, då föreningen fortfarande

på ett synnerligen framstående sätt verkat för uppnåendet af

sitt ändamål, hafva all anledning att äfven denna gång- förorda beviljandet

åt föreningen af nämnda summa, helst sedan Riksdagen för innevarande

år beviljat understöd åt föreningen till sagda belopp.

På grund af hvad sålunda förekommit tillstyrker jag, att Eders

Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, till* lind erstöd åt svenska mosskul tur för eningen, på extra stat för

år 1899 anvisa ett anslag af 15,000 kronor.

Bifalles detta, lärer Eders Kongl. Maj:t vilja, på sätt landtbruksstyrelsen

hemstält, angående vilkoren för anslagets åtnjutande meddela

i hufvudsak enahanda bestämmelser, som i fråga om anslaget för innevarande

år blifvit stadgade, och sålunda, bland annat, föreskrifva, att ett för

statens räkning utsedt ombud, för hvilket kostnaden bör bestridas af föreningen,

skall deltaga i revisionen af föreningens förvaltning med skyldighet

att om revisionen afgifva yttrande till landtbruksstyrelsen, samt att

föreningen fortfarande skall vara underkastad särskild inspektion från

statens sida af föreningens verksamhet, hvilken inspektion framdeles,

likasom för innevarande år, bör tillkomma landtbruksstyrelsen.

Med underdånig skrifvelse den 20 november 1897 har chefen för

Sveriges geologiska undersökning öfverlemnat förslagsberäkning öfver

de under år 1899 till fullföljande af de geologiska arbetena erforderliga

medel. Beräkningen upptager utgifterna till 95,500 kronor, deraf för:

s. 103 Kontrollera mot PDF

Sjette liufvudtiteln.

103

Aflöning en.

Löner och arfvoden samt ersättning till tillfälliga biträden kronor 59,450: —

Fältarbetena.

Rese- och traktamentsersättning in. m............................ » 19,000: —

Byråafdelning en.

Inventarier, ritmateriel, kemikalier o. d......................... » 2,000: —

Biblioteket och samlingarna.

Böcker, kartor och samlingar ............. » 1,700: —

Kart- och boktrycket.

Tryckning af kartor, beskrifningar och uppsatser samt

originalritningar............................................................... » 12,000: —

Värme, lyse och diverse utgifter.

Omkostnader................................ » 1,350:

Summa kronor 95,500: —.

Denna förslagsberäkning öfverensstämmer i afseende å utgifterna

med den, som för detta år framlades för 1897 års Riksdag, med undantag

deraf, att aflöningssumman och dermed också slutsumman minskats

med 500 kronor, hvilket betingas deraf, att å ena sidan en geolog

med en lön af 3,500 kronor under 1897 erhållit entledigande från sin

befattning vid undersökningen, medan den lön, som utgår till den

geolog, som efter honom förordnats, utgör 2,500 kronor, samt å andra

sidan löneförhöjning beräknats för en geolog, som enligt gällande bestämmelser

skulle från och med år 1899 blifva dertill berättigad.

Till betäckande af dessa utgifter påräknar chefen omkring 500

kronor genom försäljning af kartor och andra publikationer; och det

anslagsbelopp, som bör för år 1899 af Riksdagen begäras, beräknas

derför af chefen till 95,000 kronor.

I öfverensstämmelse med den af chefen för undersökningen uppgjorda

förslagsberäkning hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen

s. 104 Kontrollera mot PDF

[28.]

Andre

instruktör

i husslöjd.

[29.]

Yäfskolan i

Borås.

[30.]

Anslag till

handelsundervisning.

104 Sjette hufvudtiteln.

att, för fortsättande under år 1899 af de geologiska undersökningarna

och utgifvande af derpå grundade kartor, afhandiingar och uppsatser,

bevilja ett extra anslag för samma år till belopp af 95,000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

I enlighet med hvad landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse

den 14 september 1897 hemstält och under erinran att andre instruktören

i husslöjd Jonas Wallander enligt nådigt bref den 17 december

1897 förklarats berättigad att åtnjuta det honom af Riksdagen för innevarande

år beviljade personliga ålderstillägg, tillstyrker jag, att Eders

Kongl. Maja måtte föreslå Riksdagen

att jemväl för år 1899 på extra stat anvisa, till anställande af en

andre instruktör i husslöjd, 2,000 kronor och, såsom personligt ålderstillägg

till andre instruktören Jonas Wallander, derest han fortfarande i

denna egenskap med godt vitsord tjenstgör, 500 kronor, eller tillhopa

2,500 kronor.

Vidare hemställer jag, med anledning jemväl af en i ämnet gjord,

af kommerskollegium med eget underdånigt utlåtande af den 2 november

1897 insänd framställning, att Eders Kongl. Maj:t måtte, i

likhet med hvad förut egt rum, föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1899 bevilja, såsom bidrag till upprätthållande

af väfskolan i Borås — med vilkor att från Elfsborgs läns

landsting eller eljest tillskjutes ett belopp, motsvarande minst hälften

af statsanslaget — 3,800 kronor och, såsom bidrag till aflönande af en

andre lärare vid samma skola, 1,000 kronor, under vilkor att enahanda

belopp varder för ändamålet från nämnda läns landsting eller eljest

tillskjutet.

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.

Sedan, i likhet med hvad för åren 1894—1897 egt rum, Riksdagen

jemväl för år 1898 på extra stat anvisat ett anslag af 15,000 kronor

att af Eders Kongl. Maj:t användas till understöd åt Göteborgs handelsinstitut

och grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans

Schartaus praktiska handelsinstitut, under förutsättning, hvad Göteborgs

handelsinstitut beträffade, att Göteborgs stadsfullmäktige och, hvad

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Sjette hufvudtiteln.

Schartaus handelsinstitut beträffade, att grosshandelssocieteten i Stockholm

fortfarande till instituten lemnade årligt understöd till minst samma

belopp som dittills, samt på de vilkor i öfrigt, som Eders Kongl. Maj:t

kunde finna skäligt bestämma, har Eders Kongl. Maj:t genom nådigt

bref den 28 maj 1897 förordna!, att omförmälda af Riksdagen anvisade

anslag, 15,000 kronor, skulle användas till understöd åt förenämnda

båda handelsinstitut, under följande vilkor och förbehåll, nemligen:

att vid hvardera af instituten tillfälle skulle beredas till afgiftsfri

undervisning för minst åtta medellösa elever och att för öfrigt nedi

sättning i elevafgifterna borde ske i den mån institutets styrelse pröfvade

eleverna deraf vara i behof, dock ej till lägre belopp än 100

kronor för hvarje elev;

att institutens styrelser skulle efter utgången af läsåret 1897^-1898

till Eders Kongl. Maj:t inkomma med uppgift om institutens inkomster

och utgifter för undervisningen under nämnda läsår samt om det belopp,

som utöfver erlagda elevafgifter skulle influtit, derest samtliga eleverna,

frieleverna inberäknade, erlagt fulla elevafgifter;

att understödet skulle, efter pröfning på grund af berörda uppgifter,

i mån åt behof fördelas emellan instituten för att användas i

främsta rummet till godtgörande af skilnaden mellan de elevafgifter,

som erlagts, och de afgifter, som skolat erläggas, om alla eleverna,

frieleverna inberäknade, erlagt fulla afgifter, och i andra rummet till

gäldande af det belopp, hvarmed, oaktadt berörda godtgörelser, inkomsterna

tilläfventyrs understege utgifterna; samt

att understödsbeloppen icke finge lyftas, förr än dels, hvad Göteborgs

handelsinstitut beträffade, Göteborgs stadsfullmäktige och, hvad

Schartaus handelsinstitut anginge, grosshandelssocieteten i Stockholm

lemnat understöd till minst samma belopp som dittills, dels ock genom

inspektion af sakkunnig person, som af Eders Kongl. Maj:t utsåges,

visshet vunnits, att undervisningen vid instituten under det gångna

läsåret bedrifvits i sådan omfattning och Utsträckning samt på sådant

sätt, att den kunde anses med institutens ändamål öfverensstämmande.

I särskilda till Eders Kongl. Magt stälda skrifter hafva styrelserna

för ifrågavarande båda handelsinstitut anhållit, att understöd af allmänna

medel jemväl för år 1899 måtte instituten beredas.

Styrelsen för Göteborgs handelsinstitut har dervid till eu början upplyst,

att elevantalet vid handelsinstitutet under innevarande läsår utgjorde

132, fördeladt på fem afdelningar; att styrelsen beviljat friplats

åt 10 medellösa elever samt nedsättning af afgiften till 100 kronor för

34 lärjungar, hvilka styrkt sitt behof af billigare undervisning; ut t

Bill. till ltiksd. Blot. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 1 lliift. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Sjette hufvudtiteln.

under läsåret inflytande elevafgifter utgjorde 53 afgifter å 320 kronor,

35 afgifter å 280 kronor och 34 afgifter å 100 kronor eller tillsammans

30,160 kronor; att, om alla eleverna betalt fulla afgifter, skulle hafva

influtit 82 afgifter å 320 kronor och 50 afgifter å 280 kronor eller tillhopa

40,240 kronor; att skilnaden mellan det belopp, som skulle hafva

influtit, om alla eleverna betalt fulla afgifter, och det belopp, hvartill

berörda afgifter under läsåret faktiskt uppginge, sålunda utgjorde 10,080

kronor; att styrelsen emellertid till följd af bristande tillgångar måst

afslå 18 ansökningar om friplats och 13 ansökningar om nedsättning

af afgiften; samt att det erfordrats ett belopp af ytterligare 5,000 å

6,000 kronor för att bereda friplatser och nedsättning af afgiften för

alla dem, som visat sig vara deraf förtjente och i verkligt behof. Vidare

har styrelsen anfört, att styrelsen jemväl under föregående år

måst till följd af anslagets otillräcklighet afslå ett stort antal dylika

ansökningar; att det under sådana förhållanden vore en synnerligen

svår och grannlaga uppgift att fördela omförmälda förmåner så, att de

komme just de värdigaste och de mest behöfvande till godo; att eleverna

sålunda otvifvelaktigt hade behof af understöd i väsentligt större

utsträckning, än institutets nuvarande anslag medgåfve; att ett dylikt

behof vore lätt förklarligt redan deraf, att det antal af 65 elever, med

hänsyn till hvilket 1893 års Riksdag bestämt anslagets storlek, sedan

dess mer än fördubblats; att styrelsen på grund af förhållandena under

föregående år trott sig kunna beräkna den på institutet för innevarande

läsår belöpande andelen af anslaget till omkring 10,000 kronor, men

att, enligt hvad styrelsen sedermera försport, styrelsen för Frans

Schartaus praktiska handelsinstitut för innevarande läsår beviljat friplatser

och nedsättningar af elevafgifter, motsvarande ett belopp af

öfver 6,000 kronor; att Göteborgs handelsinstitut alltså blefve nödsakadt

att af egna medel bekosta en del af de eleverna redan beviljade

ekonomiska lättnaderna; att styrelsen nästa läsår naturligen måste inskränka

antalet friplatser och nedsättningar af elevafgifter, hvadan förhållandena

uti ifrågavarande hänseende då blefve ännu ogynsammare;

samt att den utveckling, hvari äfven Frans Schartaus praktiska handelsinstitut

befunne sig, dessutom otvifvelaktigt skulle år från år medföra

en ökning af dess anspråk på det gemensamma anslaget, i följd hvaraf

Göteborgs handelsinstitut hade att bereda sig på en motsvarande minskning

i understödet, för såvidt anslaget till instituten komme att bibehållas

vid oförändradt belopp. Derjemte har styrelsen åberopat, att den

omständigheten att under den tid, institutet åtnjutit statsanslag, inkomsterna

hittills betäckt utgifterna hade sin grund dels i vissa ekono
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Sjette hufvudtiteln.

miskt fördelaktiga omständigheter af mestadels rent tillfällig beskaffenhet,

såsom anställandet af flere yngre lärare, hvilka till en början tjenstgjort

på prof mot betydligt lägre lön, ovanligt fulltaliga klasser, förmånlig

uthyrning af lokaler i läroverkshuset m. m., dels i en vid handhafvandet

af institutets medel iakttagen sparsamhet, som varit strängare

än hvad för framtiden kunde eller ens borde förekomma; att sålunda

t. ex. lärarnes löner, oaktadt lefnadskostnadernas ständiga stegring, i

allmänhet fortfarande utginge efter en af styrelsen år 1876 antagen

beräkningsgrund; att de tvenne ålderstillägg som år 1883 tillerkänts

samtlige lärare efter 3 och 6 års tjenstgöring, sedermera af sparsamhetsskäl

indragits, så att, med undantag af två fast anstälde lärare, som

nu åtnjöte ålderstillägg, ehuru först efter 5 och 10 års tjenst, samt ett

par speciallärare, hvilkas arbete med undervisningen betingade ett något

högre arfvode, de vid institutet tjenstgörande lärarne numera måste åtnöja^

med löneförmåner, hvilka väl år 1876 betraktats såsom tillräckliga,

men redan år 1883 ansetts tarfva förbättring; att af dessa lärare en

tjenstgjort vid institutet 10 ''/2 år, en 8 år, en 5 år o. s. v.; att det

öfver hufvud icke syntes vara möjligt för institutet att längre undandraga

sig att genomföra en sedan länge väntad förbättring af lärarnes

vilkor; att styrelsen derför icke kunde helt och hållet afvisa den tanken,

att förhållandena till och med i den närmaste framtiden kunde så

ändra sig, att institutets utgifter komme att öfverstiga dess inkomster;

att i sådant fall styrelsen naturligtvis måste tillgripa utvägen att minska

antalet friplatser och nedsättningar i elevafgifterna vid institutet;

att det likväl icke funnes säkerhet för att en eventuel brist härigenom

kunde fyllas, då ju en samtidig och motsvarande ökning af antalet friplatser

och nedsatta elevafgifter vid Frans Schartaus praktiska handelsinstitut

måste upphäfva all verkan af en dylik styrelsens åtgärd; samt

att Göteborgs handelsinstitut alltså till bristens täckande skulle blifva

nödgadt att anlita sitt kapital och derigenom försvaga samt slutligen

kanske tillintetgöra detta under konjunkturernas vexlingar nödvändiga

ekonomiska stöd. På grund af hvad sålunda anförts har styrelsen,

under erinran att kommerskollegium i sitt den 20 oktober 1896 afgifna

underdåniga utlåtande i fråga om statsunderstöd för år 1898 åt de båda

handelsinstituten ansett sig böra förorda anslagets förhöjning till 20,000

kronor, samt i förhoppning det Eders Kongl. Maj: t ville anse den utveckling,

institutet vunnit under de år detsamma haft förmånen åtnjuta

statsunderstöd, vara ett skäl till ökadt understöd åt institutet, i underdånighet

anhållit, det Eders Kongl. Maj:t täcktes för år 1899 bereda

Göteborgs handelsinstitut understöd af statsmedel till 6å stort belopp,

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Sjette hufvudtiteln.

som Eders Kongl. Mäj:t i betraktande af institutets fortfarande utveckling

och förut anförda omständigheter kunde finna lämpligt.

Styrelsen för grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans

Schartaus praktiska handelsinstitut har i sin förevarande ansökning i

underdånighet anhållit, att Eders Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att äfven för år 1899 bevilja institutet ett understöd af statsmedel på

samma sätt, som för år 1898 egt rum; till stöd hvarför styrelsen andraga,

att elevantalet vid institutet, som i och med innevarande läsår

under fem år åtnjutit statsunderstöd, under nämnda tid tack vare de

lindringar i afgifterna, som genom understödet möjliggjorts, företett

en betydlig ökning; att sålunda elevantalet under de fem läsåren närmast

före statsanslagets erhållande (1888—93) varit i medeltal 46 per

år, under det att motsvarande tal för de sista fem läsåren (1893—98)

utgjort 70,2 per år; att antalet elever under innevarande läsår uppginge

till 80; att detta vore det högsta antal, som förekommit och som

institutet med sitt nuvarande utrymme beqvämligen kunde mottaga;

samt att styrelsen under innevarande år bortgifvit ett större antal friplatser

och platser med nedsatt årsafgift än under något föregående

år; hvarjemte af en, den underdåniga ansökningen vidfogad katalog

för läsåret 1897—98 inhemtas, att af institutets 80 elever 43 erlägga

full årsafgift med 225 kronor, 19 nedsatt afgift med 100 kronor och

18 innehafva friplats.

Till följd af särskilda nådiga remisser har kommerskollegium den

13 oktober 1897 afgifvit underdånigt utlåtande i ämnet och dervid till

en början erinrat, att kollegium i ofvan åberopade underdåniga utlåtande

af den 20 oktober 1896, angående då gjorda ansökningar af

de båda handelsinstitutens styrelser om statsunderstöd för år 1898,

meddelat uppgift å det årliga elevantalet vid instituten under läsåren

1891—97 äfvensom å det antal elever, som från och med läsåret

1893—94, det första för hviiket statsunderstöd varit att påräkna,

antingen helt och hållet befriats från afgift för undervisningen eller

erlagt en till 100 kronor nedsatt afgift, samt att, enär det. visat sig

att tilloppet af elever till de båda handelsinstituten i afsevärd grad

ökats, särskildt. till följd af de tillfällen till billigare undervisning, som

genom statsunderstöden bereddes mindre bemedlade, och då sålunda

erfarenheten gifvit vid handen, att ifrågavarande understöd motsvarade

det dermed afsedda syftemål, spridandet inom vidsträcktare kretsar af

en för köpmansyrket grundläggande teoretisk och i viss mån praktisk

utbildning, äfvensom af de berättelser, som den af Eders Kongl. Maj:t

förordnade inspektören för ifrågavarande läroverk årligen afgifvit under

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Sjette hufvudtiteln.

den tid, statsunderstöd för läroverken anvisats, framginge, att undervisningen

vid instituten motsvarade institutens ändamål, kollegium, med

hänsyn jemväl till hvad i då förevarande ärende af styrelsen för Göteborgs

handelsinstitut andragits, i underdånighet hemstält om beredande

åt de båda handelsinstituten af ett till 20,000 kronor förhöjdt understöd

för år 1898, men att Eders Kongl. Maj:t vid aflåtande till 1897

års Riksdag af nådig proposition angående statsverkets tillstånd och

behof icke funnit skäl att föreslå någon förhöjning af ifrågavarande

anslag. i _• ib‘> v ■>"-

Hvad beträffar nu föreliggande underdåniga ansökningar om fortfarande

statsunderstöd åt de båda förnämsta handelsinstituten i landet,

har kollegium ansett sådant understöd vara erforderligt för uppehållande

af institutens verksamhet, särskildt för beredande af tillfälle åt mindre

bemedlade att utan afgift eller till nedsatt sådan begagna sig af undervisningen;

och då till stöd för ifrågasatt förhöjning af anslaget styrelsen

för Göteborgs handelsinstitut nu andragit i hufvudsak detsamma,

som styrelsen i enahanda syfte anförde i sin framställning om understöd

för år 1898, dock med omförmälande nu tillika dels af angelägenheten

deraf att lärarne vid institutet erhölle förbättrade lönevilkor och

dels af det förhållande att Schartaus handelsinstitut sannolikt för framtiden

komme att göra anspråk på större andel af statsanslaget än

hittills, samt antalet elever vid instituten under innevarande läsår vore

större än någonsin tillförene, och, enligt hvad styrelsen för Göteborgs

handelsinstitut upplyst, med anslagets nuvarande belopp tillfälle till

afgiftsfri undervisning eller nedsättning af elevafgifter äfven under

innevarande läsår icke kunnat beredas i den utsträckning, som önskvärdt

varit, har kollegium, under åberopande i öfrigt af hvad kollegium,

på sätt ofvan nämnts, anfört i dess utlåtande al den 20 oktober 1896,

i underdånighet hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärd

för beredande åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens

i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus praktiska handelsinstitut af

ett till 20,000 kronor förhöjdt understöd för år 1899 att användas

efter hufvudsakligen de grunder och på de vilkor, som funnes angifna

i nådiga brefvet den 28 maj 1897.

Frågan om fördelning mellan instituten af 1897 års anslag för

ifrågavarande ändamål har den 22 oktober samma år inför Eders Kongl.

Mai:t föredragits. Dervid upplystes rörande förhållandena under läsåret,

1896—1897, att vid Göteborgs handelsinstitut de influtna elevafgifterna

uppgått till 26,810 kronor, under dot att, derest alla eleverna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Sjette hufvudtiteln.

betalt fulla afgifter, dessa skulle uppgått till 36,860 kronor, och att

samtliga inkomsterna, deribland bidrag från Göteborgs stad af 3,000

kronor, utgjort 35,994 kronor 81 öre och samtliga utgifterna utgjort

40,590 kronor 11 öre, hvadan en brist uppstått å 4,595 kronor 30 öre,

samt att vid Schartaus handelsinstitut i elevafgifter influtit 12,975

kronor, hvaremot, derest alla eleverna betalt fulla afgifter, skulle influtit

17,550 kronor, och att samtliga inkomsterna, deribland bidrag

från grosshandelssocieteten till belopp af 7,000 kronor, utgjort 20,475

kronor och samtliga utgifterna belöpt sig till 25,128 kronor 73 öre,

hvadan uppstått en brist af 4,653 kronor 73 öre. Enligt Eders Kongl.

Maj:ts nämnda den 22 oktober 1897 fattade beslut tillädes af 1897 års

anslag Göteborgs handelsinstitut 10,050 kronor och Frans Schartaus

handelsinstitut 4,653 kronor 73 öre.

Till upplysning om antalet elever vid instituten samt frielever och

elever mot nedsatt afgift från och med läsåret 1893—1894, det första

för hvilket statsunderstöd utgått, får jag meddela följande tabellariska

öfversigt:

Läsår

Elevantal

Prielever

Nedsatt afgift

betalande elever

vid Göte- borgs handels- institut.

vid Schartau£

praktiska

handels- institut.

vid Göte- borgs handels- institut.

vid S chartaus

praktiska

handels- institut.

vid Göte- borgs handels- institut.

vid Schartaus

praktiska

handels- institut.

1893-1894.........

64

60

8

9

23

16

1894-1895.........

86

73

9

13

25

15

1895-1896.........

109

60

8

11

25

11

1896 -1897.........

126

78

11

12

35

15

1897-1898.........

132

80

10

18

34

19

Summa

517

351 |

46

63

142

76

Af tabellen framgår, att af sammanlagda antalet elever under ifrågavarande

tid vid Göteborgs handelsinstitut 46 stycken eller 8,9 procent

varit frielever och 142 stycken eller 27,5 procent erlagt nedsatt afgift,

äfvensom att af eleverna vid Schartaus handelsinstitut 63 stycken eller

17,9 procent varit frielever och 76 stycken eller 21,7 procent åtnjutit

afgiftsnedsättning.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit, i synnerhet rörande

behofvet af ökadt antal frielevplatser vid Göteborgs handelsinstitut,

anser jag numera en förhöjning af anslagen för ifrågavarande ändamål

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Sjette hufvudtiteln.

till det af kommerskollegium föreslagna belopp böra ega rum och tillstyrker

alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för år 1899 på extra stat anvisa ett anslag af 20,000 kronor

att af Eders Kongl. Maj:t användas till understöd åt Göteborgs handelsinstitut

och grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus

praktiska handelsinstitut, under förutsättning, hvad Göteborgs handelsinstitut

beträffar, att Göteborgs stadsfullmäktige och, hvad Frans

Schartaus praktiska handelsinstitut angår, att grosshandelssocieteten i

Stockholm fortfarande till instituten lemna årligt understöd till minst

samma belopp som hittills samt på de vilkor i öfrigt, som Eders Kongl.

Maj:t kan finna skäligt bestämma.

Efter det för hvart och ett af åren 1888—1896 af Riksdagen på Befriande

extra stat beviljats ett anslag af 20,000 kronor att af Eders Kongl. Maj •f alsters afsättanvändas

till befrämjande af afsättning i främmande länder af alster mng utlandet

af svensk industri och svenska näringar, har Riksdagen för hvartdera stipendier,

året 1897 och 1898 på extra stat dels för nämnda ändamål beviljat

ett anslag af 15,000 kronor, dels ock anvisat ett anslag af 10,000

kronor till handelsstipendier.

Rörande användningen af förstnämnda, för år 1897 beviljade anslag

å 15,000 kronor, erinrade jag i mitt yttrande till statsrådsprotokollet

den 14 januari samma år, att Eders Kongl. Maj:t den 27 november

1896 anvisat till mejeriagenturen i Manchester 8,500 kronor

och till fiskeriagenturen i norra Tyskland 5,000 kronor. Derefter har

Eders Kongl. Maj:t den 22 januari 1897 beviljat Sveriges allmänna

exportförening återstoden af 1897 års anslag med 1,500 kronor, jemte

13,500 kronor från manufakturförlagslånefonden, för upprätthållande af

föreningens verksamhet under år 1897 i den form, som i statsrådsprotokollet

den 14 januari 1895 af dåvarande departementschefen närmare

angifvits. .

Af enahanda anslag för innevarande år har Eders Kongl. Maj:t

den 19 november 1897 dels för uppehållande af omförmälda båda agenturer

i Manchester och i norra Tyskland anvisat samma belopp, som af

1897 års anslag dertill beviljats, eller tillhopa 13,500 kronor, dels ock

tilldelat återstoden af anslaget 1,500 kronor, jemte ett belopp af 1,000

kronor från manufakturförlagslånefonden, åt exportagenten Axel Lanner

för att i Egypten fortfarande verka för afsättning af alster af svensk

industri och svenska näringar samt i allmänhet för utvecklingen af

Sveriges handelsförbindelser med nämnda land.

Hvad beträffar anslaget å 10,000 kronor till handelsstipendier för

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Sjette hnfvudtiteln.

år 1897, har Edera Kongl. Maj:t, som genom nådigt bref den 27 november

1896 i fråga om stipendiernas utdelning och de fordringar,

som å deras innehafvare borde ställas, förordnat på sätt i mitt anförande

till statsrådsprotokollet den 14 januari 1897 finnes närmare

omförmäldt, genom beslut den 9 april 1897, i enlighet med hvad af

kommerskollegium föreslagits, tilldelat stipendier med dels 4,000 kronor

åt en person för att i någon af Centralamerikas stater eller i Mexiko

inhemta erfarenhet om vilkoren för afsättning derstädes af svenska

industrialster, dels 3,000 kronor åt en person för att i Ryssland inhemta

erfarenhet om vilkoren för afsättning derstädes af svenska landtbruksmaskiner

och redskap samt andra der säljbara svenska exportartiklar,

dels ock 3,000 kronor åt en person för att i Ryssland och

Sibirien inhemta erfarenhet om vilkoren för försäljning derstädes af

svenska jern- och stålvaror samt maskiner; dock har sistbemälde stipendiat

på ansökning, som af kommerskollegium förordats, af Eders

Kongl. Maj:t den 26 november 1897 befriats från skyldigheten att besöka

Sibirien.

Angående sistnämnda anslag för innevarande år har Eders Kongl.

Maj:t den 28 maj 1897 förklarat, att i fråga om handelsstipendiernas

utdelning och de fordringar, som å deras innehafvare borde ställas,

skulle gälla hvad i ofvan åberopade nådiga bref den 27 november 1896

förordnats i afseende å dylika stipendier för år 1897; kommande fördelning

af samma anslag, efter det kommerskollegium enligt nådigt

uppdrag^ afgifvit förslag i ämnet, att af mig framdeles underställas

Eders Kongl. Maj:ts pröfning.

Hvad nu angår de medel, som för ofvannämnda ändamål böra af

Riksdagen äskas för år 1899, förekommer ej särskild anledning att nu

ifrågasätta ändring i anslaget till befrämjande af afsättning i främmande

länder af alster af svensk industri och svenska näringar.

Beträffande anslaget till handelsstipendier har uti en till Eders

Kongl. Maj:t ingifven skrift Sveriges kontoristförening i underdånighet

anhållit att, då det af Riksdagen för hvartdera af åren 1897 och 1898

anvisade anslag af 10,000 kronor till nämnda ändamål vore för ringa

för att närmelsevis motsvara det behof, som alltmera gjorde sig gällande

med afseende å handelsstipendiaters utsändande, Eders Kongl.

Maj:t täcktes af Riksdagen för år 1899 äska ett anslag till handelsstipendier

af 20,000 kronor att användas under samma vilkor, som

föreskrifvits beträffande anslagen till detta ändamål för åren 1897 och

1898. Denna ansökning- har remitterats till kommerskollegium, som

med underdånigt utlåtande af den 14 december 1897 öfverlemnat in
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Sjette hufvudtiteln.

fordrade yttranden af handels- och sjöfartsnämnderna i Stockholm,

Göteborg, Malmö och Norrköping samt af styrelsen för Sveriges allmänna

exportförening, hvilka samtliga, liksom ock kommerskollegium

äfvensom, i ett senare insändt yttrande, handels- och sjöfartsnämnden

i Gefle, tillstyrkt bifall till den underdåniga ansökningen.

Ehuru hvad i detta ärende förekommit synes mig utmärka, att det

för handelsstipendier hittills anvisade anslag blifvit väl knappt tillmätt,

finner jag dock icke skäl att redan nu, innan någon erfarenhet om

gagnet af dessa stipendier vunnits, ifrågasätta en förhöjning af det belopp,

hvartill anslaget så nyligen blifvit af Riksdagen bestämdt.

Jag hemställer alltså i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t behagade

föreslå Riksdagen att för år 1899 på extra stat anvisa

dels ett anslag af 15,000 kronor, att af Eders Kongl. Maj:t an- [31.]

vändas till befrämjande af afsättning i främmande länder af alster af Befrämjande

7 . , 7 •'' 7 oj j j af svenska

svensk, industri och svenska näringar; alsters afsätt
ning

i utlandet.

[32.]

Handelsstipendier.

[33.]

Bergsskolorna.

[34.]

Bidrag till

Maj:t framställning om höjning från 35.000 kronor till 42,000 kronor dödande11°*

af det under anslagstiteln »fiskerinäringens understöd» uppförda ordi- 8ielarnarie

anslag.

Då jag den 14 januari 1897 föredrog detta ärende inför Eders

Bih. till Jtihd. Vrot. 1HDH. 1 /Sami. / Afd. / lläft. 15

dels ock ett anslag af 10,000 kronor till handelsstipendier.

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.

Under denna anslagstitel tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t

måtte föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad under en följd af år

varit förhållandet,

under vilkor att bergsskolorna i Filipstad och Falun med dertill

hörande skolor för bergsarbetare komma att jemväl under år 1899

fortsätta sin verksamhet i enahanda omfång och utsträckning som hittills,

hvarom Eders Kongl. Maj:t torde vilja genom inspektion af sakkunnig

person sig förvissa, å extra stat för samma år anvisa ett belopp

af 14,000 kronor att till brukssocietetens fullmäktige i jemkontoret

utbetalas.

Fiskerinäringens understöd.

Uti den af Eders Kongl. Maj: t till 1897 års Riksdag aflåtna pronosition

angående statsverkets tillstånd och behof ö-iorde Eders Kone-1.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Sjette hufvudtiteln.

Kong]. Maj:t, anförde jag såsom ett af skälen, hvarför en höjning af

nämnda anslag syntes mig behöflig, att, i betraktande af den skada,

som, efter hvad från skilda delar af landet vitsordats, genom sjelame

tillfogades fisket, särskildt i Östersjön, önskvärdt vore. om af anslaget

till fiskerinäringens understöd något belopp kunde afses att användas

såsom bidrag till belöningar för dödande af dylika skadedjur.

Till stöd för den af mig sålunda uttalade åsigt hade jag att åberopa

särskilda framställningar om anslag af statsmedel såsom bidrag

till dylika belöningar, Indika blifvit hos Eders Kong!. Maj:t gjorda af

dels landtbruksstyrelsen och dels Gotlands läns landsting.

För innehållet af dessa framställningar lemnade jag uti mitt anförande

till statsrådsprotokollet nyssnämnda dag redogörelse; och tilllåter

jag mig att, under åberopande i öfrig! af nämnda redogörelse,

nu allenast erinra att, enligt det af landtbruksstyrelsen då framstälda

och af mig i hufvudsak biträdda förslag i ämnet, staten i förevarande

fall icke skulle bidraga med högre belopp än som motsvarade hvad

hushållningssällskap eller landsting, hvart för sig eller i förening, utbetalat

såsom belöningar för inom området dödade sjelar, dock ej i

någon händelse utöfver en beräkning, motsvarande 3 kronor för hvarje

dödad sjel, äfvensom att landtbruksstyrelsen beräknade, att beloppet af

de medel, som under sådan förutsättning borde af staten för ändamålet

anvisas, icke, åtminstone under * den närmaste framtiden, skulle behöfva

bestämmas till mera än 5,000 kronor om året.

Den af Eders Kong]. Maj:t, på sätt nyss nämnts, hos Riksdagen

äskade anslagsförhöjning blef väl icke af Riksdagen i vidsträcktare mån

bifallen, än att Riksdagen med anledning af medgifven ökning af förste

fiskeriassistentens lön höjde anslaget till fiskerinäringens understöd med

1,000 kronor, men beslöt Riksdagen tillika att å extra stat för år 1898

anvisa ett anslag af 5,000 kronor att, enligt de närmare bestämmelser

Eders Kongl. Maj:t kunde finna godt meddela, användas såsom bidrag

till belöningar för dödande af sjelar, under vilkor att statsbidraget icke

finge utgå med högre belopp, än som motsvarade hvad vederbörande

hushållningssällskap eller landsting, hvart för sig eller i förening, utbetalat

såsom belöningar för inom området dödade sjelar, och ej i

någon händelse med mer än tre kronor för hvarje dödad sjel.

Då Riksdagen uti skrifvelse den 13 maj 1897 angående regleringen

af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel anmälde sitt

berörda beslut, framhöll Riksdagen derjemte, att enligt Riksdagens mening

egentligen det under sjunde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget

till belöningar för rofdjurs dödande borde tagas i anspråk till bestå
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Sjette hufvudtiteln.

dande af statsverkets utgifter för nu ifrågavarande ändamål, men att,

då härför måste förutsättas en ändring i 20 § af jagtstadgan samt förslag

i detta syfte då icke förelåge, Riksdagen, på det icke af brist

på medel en för fiskeribefolkningen i vidsträckta delar af vårt land

gagnelig åtgärd måtte undanskjutas, ansett sig böra bevilja omförmälda

extra anslag.

Vid underdånig föredragning den 28 maj 1897 af Riksdagens

nyssnämnda skrifvelse behagade Eders Kongl. Maj:t dels uti nådig

kungörelse angående vilkoren för erhållande af bidrag från det af

Riksdagen för år 1898 anvisade anslag till belöningar för dödande af

sjelar förordna:

att ansökning om erhållande af understöd från berörda anslag

skulle, till Eders Kongl. Maj:t, stöld, ingifvas till landtbruksstyrelsen

före den 15 oktober 1897,

att vid ansökningen skulle fogas bevis, att af vederbörande hushållningssällskap

eller landsting, hvart för sig eller i förening, för år

1898 anslagits såsom belöningar för inom området under samma år

dödade sjelar minst lika stort belopp som det sökta statsunderstödet, samt

att det skulle åligga landtbruksstyrelsen att före den 1 december

1897 till Eders Kongl. Maj:t för nådig pröfning insända de inkomna

ansökningshandlingarna jemte eget underdånigt utlåtande;

dels ock uppdraga åt chefen för finansdepartementet att taga under

öfvervägande, huruvida 20 § i förnyade nådiga jagtstadgan den 21

oktober 1864 borde i det af Riksdagen antydda syfte ändras.

Slutligen tillåter jag mig erinra, att Eders Kongl. Maj:t, vid pröfning

den 26 sistlidne november af från tillhopa sju hushållningssällskap

och landsting till landtbruksstyrelsen inkomna ansökningar om bidrag

från 1898 års anslag till belöningar för dödande af sjelar, beviljade

dylika bidrag med sammanlagdt 3,100 kronor.

Uti underdånig skrifvelse den 30 oktober 1897 har nu landtbruksstyrelsen,

då det icke syntes vara med god omtanke förenligt att redan

efter första året afbryta den verksamhet för sjelars utrotande, som

visat sig vara af behofvet påkallad och redan nu af vederbörande inom

orterna omfattats med ganska stort intresse, hemstält, att Eders Kongl.

Maj:t för möjliggörande af samma verksamhets fortsättande jemväl

under år 1899 måtte af Riksdagen äska ett anslag för nämnda år af

fem tusen kronor att, enligt do närmare bestämmelser Eders Kongl.

Maj:t kunde finna godt meddela, användas såsom bidrag till belöningar

för dödande af sjelar, under enahanda vilkor som blifvit för 1898 ars

anslag bestämda.

s. 116 Kontrollera mot PDF

[35.]

Anordnande

af fabriksinspektion.

116 Sjette hufvudtiteln.

Uti hvad landtbruksstyrelsen till stöd för denna framställning

yttrat instämmer jag; och då, enligt hvad chefen för finansdepartementet

upplyst, frågan om ändring af 20 § i jagtstadgan ännu är

under utredning, torde, på det att för ifrågavarande ändamål erforderliga

statsmedel måtte med säkerhet finnas äfven för år 1899 tillgängliga,

ett särskildt anslag böra för ändamålet af Riksdagen äskas äfven

för nämnda år.

Jag hemställer derför, att Eders Kong]. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att

å extra stat för år 1899 anvisa ett anslag af 5,000 kronor att,

enligt de närmare bestämmelser Eders Kongl. Maj:t kan finna godt

meddela, användas såsom bidrag till belöningar för dödande af sjelar,

under vilkor att statsbidraget icke må utgå med högre belopp, än som

motsvarar hvad vederbörande hushållningssällskap eller landsting, hvart

för sig eller i förening, utbetalat såsom belöningar för inom området

dödade sjelar, och ej i någon händelse med mer än tre kronor för

hvarje dödad sjel.

Anordnande af fabriksinspektion.

Riksdagen har, för anordnande af fabriksinspektion, på extra stat

från och med 1895 anvisat: till aflöning åt fem inspektörer 25,000

kronor med 5,000 kronor till hvar, för år räknadt, till bestridande af

kostnaden för skrifbiträden och likartade utgifter 3,000 kronor samt

till Eders Kongl. Maj:ts förfogande för godtgörelse åt tillfälligt förordnade

inspektörer 2,000 kronor, eller tillhopa 30,000 kronor.

Då det för ifrågavarande ändamål afsedda anslag är behöflig! jemväl

för år 1899, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen

att, för anordnande af fabriksinspektion, på extra stat för år 1899

anvisa: till aflöning åt fem inspektörer 25,000 kronor med 5,000 kronor

till hvar, för år räknadt, till bestridande af kostnaden för skrifbiträden

och likartade utgifter 3,000 kronor samt till Eders Kongl. Maj:ts förfogande

för godtgörelse åt tillfälligt förordnade inspektörer 2,000 kronor,

eller tillhopa 30,000 kronor.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln.

117

Förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar

hos nötkreaturen.

Med anledning af en utaf Eders Kongl. Maj:t till 1897 års Riks- [36.]

dag aflåten proposition, anvisade Riksdagen på extra stat för år 1898 Förekomett

anslag af 50,000 kronor att användas till förekommande och häm- h“mmand°e° af

mande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen. tuberkeisjuk
Sedan

landtbruksstyrelsen och statskontoret blifvit hörda, behagade nötkreaturen.

Eders Kongl. Maj:t den 15 oktober 1897 fatta beslut angående användandet

af det sålunda beviljade anslaget äfvensom angående de åtgärder

i öfrigt, som funnits nödiga till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar

hos nötkreaturen.

Sålunda föreskrefs,

att af det anvisade anslaget ett belopp af högst 20,000 kronor

finge användas till belöningar för bemödanden till förekommande och

hämmande af tuberkulos hos nötkreatur,

och att ladugårdsegare, som önskade komma i åtnjutande af dylik

belöning, skulle före utgången af år 1898 till landtbruksstyrelsen ingifva

till Eders Kongl. Maj:t stäld ansökning derom, hvilken ansökning skulle

vara åtföljd af dels utaf legitimerad veterinär utfärdadt bevis att kreatursbesättningen

blifvit under år 1897 eller tidigare af honom med tuberkulin

undersökt, jemte uppgift angående kreatursbesättningens helsotillstånd

vid undersökningstillfället med afseende å tuberkelsjukdomen,

dels likaledes af legitimerad veterinär afgifvet intyg att samma kreatursbesättning

blifvit minst ett år efter berörda undersökning ånyo pröfvad

med tuberkulin, jemte yttrande angående resultatet af sistnämnda pröfning,

de åtgärder, som blifvit af ladugårdsegaren för utrotande af

tuberkelsjukdomen under mellantiden vidtagna, samt lämpligheten af

och kostnaden för desamma, dels ock af vederbörande hushållningssällskap

genom dess förvaltningsutskott afgifvet yttrande öfver ansökningen

;

hvarjemte landtbruksstyrelsen ålades att före den 15 februari 1899

till Eders Kongl. Maj:t för nådig pröfning insända de inkomna ansökningshandlingarna

tillika med af styrelsen deröfver afgifvet yttrande.

Härom utfärdades nådig kungörelse.

Likaledes utfärdades nådiga kungörelser dels angående ersättning

till legitimerad veterinär, som på reqvisition af ladugårdsinnehafvare

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Sjette hufrudtiteln.

verkstält undersökning med tuberkulin af ladugårdsbesättning, dels angående

åtgärder mot tuberkulos i jufret hos nötkreatur.

Vidare fann Eders Kongl. Maj:t godt

dels ställa till direktionens för veterinärinstitutet förfogande ett

belopp af 5,800 kronor att under år 1897 och innevarande år användas

för tillverkande af tuberkulin vid institutet, inköp af derför erforderlig

termostat, arfvode åt ledaren af tillverkningen samt anställande af ett

laboratoriebiträde;

dels föreskrifva att landtbruksstyrelsen hade att på reqvisition

kostnadsfritt tillhandahålla tuberkulin åt djuregare och legitimerade veterinärer;
dels

uppdraga åt landtbruksstyrelsen att öfvervaka och leda försöken

med tuberkulin och deraf betingade åtgärder inom ladugårdarne

äfvensom vidtaga öfriga dermed sammanhängande åtgärder;

dels föreskrifva att intill den 1 januari 1899 en särskild! förordnad

legitimerad veterinär skulle såsom ledamot hos landtbruksstyrelsen handlägga

och föredraga ifrågavarande ärenden mot ett arfvode af 4,000

kronor för år räknadt;

dels ställa till landtbruksstyrelsens förfogande ett belopp af 300

kronor att användas till anställande af en vaktbetjent till biträde åt

föredraganden af tnberkulinärenden;

dels ock ställa till medicinalstyrelsens och landtbruksstyrelsens förfogande

ett belopp af 1,500 kronor, deraf 1,300 kronor skulle användas

till två pris för och tryckning af en täflingsskrift om faran af tuberkelsjukdomen

hos husdjuren, särskild! nötkreaturen, angelägenheten af dess

motarbetande och lämpligaste sättet derför, och 200 kronor till tryckning

och spridning af ett upprop angående åtgärder mot tuberkelsjukdomen.

I fråga om det anslag, som för år 1899 kunde vara erforderligt,

har landtbruksstyrelsen, till följd af nådig befallning, den 11 december

1897 afgifvit yttrande. Häri har landtbruksstyrelsen framhållit, att dot

torde vara sjelfkärt, att det vigtiga mål, som afsåges att vinnas genom

de af Riksdagen anvisade medel, icke kunde uppnås under ett år, utan

att härtill erfordrades oaflåtliga bemödanden från såväl det allmännas

sida som de enskildes under en längre tid. Då någon erfarenhet, i

hvad mån de af Riksdagen anvisade medlen kunde anses tillräckliga

eller om några särskilda vilkor eller bestämmelser borde vid medlens

anvisande föreskrifvas, ännu icke förelåge, saknade landtbruksstyrelsen

anledning att hemställa, att statsmedel för år 1899 skulle utverkas till

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Sjette hufvudtiteln.

annat belopp eller under andra vilkor än som skett för år 1898. Visserligen

hade medicinalstyrelsen och landtbruksstyrelsen i deras gemensamma

yttrande till chefen för civildepartementet den 3 mars 1897 i

fråga om åtgärder till motarbetande af tuberkulos bland husdjuren såsom

sin åsigt uttalat, att tuberkulin icke skulle få på statens bekostnad

utlemnas åt allmänheten, en uppfattning som landtbruksstyrelsen fortfarande

hyste och funne till riktigheten ytterligare bestyrkt af innehållet

i en af svenska veterinärläkareföreningen afgifven, vid landtbmksstyrelsens

yttrande fogad skrift; men då eu motsatt uppfattning inom

Riksdagen gjort sig gällande och landtbruksstyrelsen icke hade att åberopa

andra skäl för sin åsigt än de af medicinalstyrelsen och landtbruksstyrelsen

i deras förberörda yttrande anförda, tilltrodde sig landtbruksstyrelsen

icke att för närvarande göra någon hemställan i syfte

att förekomma att, med anlitande af de nu afsedda medlen, tuberkulin

finge utlemnas till andra än examinerade veterinärer.

Landtbruksstyrelsen föreslår således äskande hos Riksdagen af ett

anslag på extra stat för år 1899 till belopp af 50,000 kronor.

I händelse af bifall till det förut i dag framstälda förslaget om

anställande af eu föredragande af veterinärärenden i landtbruksstyrelsen

skulle visserligen icke vidare ifrågakomma att från nu ifrågavarande

anslag anvisa medel till aflönande af en adjungerad ledamot af nämnda

styrelse och ett vaktbetjentbiträde åt denne, men då denna besparing å

anslaget är väl behöflig för de öfriga ändamål, som skulle med anslaget

tillgodoses, kan någon minskning i anslaget på anförda grund icke

ifrågasättas, utan får jag hemställa, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen

att på extra stat för år 1899 till Eders Kongl. Maj:ts förfogande

ställa ett anslag af 50,000 kronor, att användas till förekommande och

hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

Enligt hvad statskontoret anmält, har nämnda embetsverk förskjutit [37.]

följande belopp, hvilka torde böra anmälas till ersättande af Riksdagen Erf8ägttt^8nkgo*iir

under sjette hufvudtiteln, nemligen: toret gjorda

ersättning till Blekinge läns ränteri för derifrån till förre Lins- förskott,

mannen H. Bolling, såsom innehafvare af bostället n:r 1 Möllekulla,

förskjuten räntegodtgörelse för tiden från den 14 mars 1895 till och

med den 13 mars 1896 för från bostället exproprierad jord kr. 45: 28

Transport kr. 45: 28

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Sjette hufvudtiteln.

Transport

godtgörelse för från Elfsborgs läns ränteri till innehafvaren

af länsmansbostället Rennelanda Stommen utbetalad

ersättning för mark, som för en väganläggning

tagits i anspråk från bostället

_ godtgörelse för afkomst af boställen, som, enligt

nådiga brefvet den 31 maj 1878, innehafvare af länsmanstjenster,

hvarmed boställen varit förenade, egt undfå

i anledning deraf att företrädarne åtnjutit fardagsår ......

aflöningsfyllnad med anledning af ett länsmansboställes

indragning.................................................

_ till kommerskollegium, enligt nådiga brefvet den 17

juni 1893, utanordnade medel för godtgörande af vissa

utgifter och kostnader för svenskt sjöfolk m. m.

ersättning, pa grund af nådiga brefvet den 5 juni

1896, till Göteborgs- och Bohus läns ränteri för derifrån

utbetalda kostnader för uppförande af ett lik- och obduktionshus

vid Känsö karantänsinrättning samt anordnande

derstädes af ett bakteriologiskt laboratorium och anskaffande

af en desinfektionsugn

godtgörelse, enligt nådiga brefvet den 30 april 1897,

till lotsstyrelsen för förskjutna kostnader för vidtagna

åtgärder i afseende å observationsanstalterna för kolera

till norska regeringens departement för det inre,

på grund af nådiga brefvet den 11 juni 1897, utanordnade

medel såsom godtgörelse för den på Sverige belöpande

andel af de utgifter, som för den år 1896 verkslälda

upprödjningen af viss del af riksgränsen mellan

de förenade rikena blifvit från norsk sida bestridda

till öfverdirektören och chefen för statistiska centralbyrån,

på grund af nådiga brefvet den 7 februari 1896,

utanordnade medel till bestridande af kostnader för utarbetande

inom nämnda byrå af en statistisk utredning

rörande den kommunala rösträtten......................................

till justitiekansler!) J. E. Elliot och häradshöfdingen

T. F. Rosenqvist, på grund af nådiga brefvet den 16

september 1897, utbetalad ersättning för fullgörandet af

den af Riksdagen begärda utredning angående Nya Trollhätte

kanalbolags rättsförhållande till kronan...

kr. 45: 28

» 10: —

» 3,631: 46

» 42: 50

» 47,300: —

» 3,590: 83

» 228: 70

» 8,493: 12

» 4,505: 40

» 2,350: —

Transport kr. 70,197: 29

s. 121 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln.

121

Transport kr. 70,197: 29

resekostnads- och traktaraentsersättning till ordföranden

och ledamöterna i den af Eders Kongl. Maj:t

den 6 november 1896 tillsatta komité för afgifvande af

yttrande och förslag angående begränsning af den kommunala

rösträtten på landet samt till bestridande af

åtskilliga af komiténs verksamhet föranledda utgifter ... » 5,436: 71

arfvoden till ordföranden och ledamöterna äfvensom

sekreterarebiträdena i den af Eders Kongl. Maj:t den 7

juni 1895 tillsatta komité för utarbetande af förslag till

lagstiftning rörande in- och utländska försäkringsanstalters

verksamhet samt till bestridande af åtskilliga med

komiténs verksamhet förenade utgifter .................^

Summa kr. 87,535: 24

Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till jemnt

tal af kronor och för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, hemställer

jag alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, till betäckande af ofvan omförmälda, af statskontoret förskottsvis

bestridda utgifter, anvisa ett anslag af 87,600 kronor.

Allmänna arbeten af beskaffenhet, att deras utförande

kontrolleras af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Till bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller omlägg- [38.]

ning af backiga eller eljest mindre goda vägar har 1897 års Riksdag Anläggning^

till^ Eders Kongl. Maj:ts förfogande för år 1898 stält ett belopp åt

900,000 kronor.

Uti sin förut omförmälda underdåniga skrifvelse den 3 november

1897 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört att, huru önskvärdt

det än vore att denna fond utgjorde en summa af en million kronor,

till hvilket belopp styrelsen i framställningar senast den 31 oktober

1896 föreslagit denna fonds förhöjning, styrelsen ändock icke ansett

sig böra för närvarande ifrågasätta ökning af detta anslag, som derför

torde böra upptagas till enahanda belopp som för år 1898 eller 900,000

I öfverensstämmelse med hvad väg- och vattenbygnadsstyrelsen

föreslagit hemställer jag alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen att för år'' 1899 ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande,

liih. till Itiksd. Prof. 18!)8. 1 Sami. 1 Afd■ 1 Käft. 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

[39.]

Bro- och

hamnbyggnader

m. m.

122 Sjette hufvudtiteln.

till bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af

backiga eller eljest mindre goda vägar, 900,000 kronor.

Till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre,

hamnbyggnader samt upprensning af åar och farleder är å innevarande

års riksstat anvisadt ett belopp af 150,000 kronor. Detta belopp har

Riksdagen årligen anvisat från och med år 1890, då beloppet höjdes

från 100,000 kronor, som förut årligen beviljats från och med år 1882

»för bro- och hamnbygnader samt vattenkommunikationer».

Väg- och vattenbygnadsstyrelsen har nu i sin berörda skrifvelse

den 3 november 1897 framhållit, att behofvet af en höjning uti detta

anslag allt mera gjort sig gällande och icke längre torde böra tillbakavisas,

i det att de kommunikationsändamål, hvilka tillgodosåges genom

bidrag från denna fond, hade eu allt för stor betydelse för landets utveckling

för att icke i tillbörlig mån befrämjas. Ansökningar om statsbidrag

från fonden hade under 1897 i väsentlig grad ökats. Den 1 november

berörda år funnes hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inneliggande

granskade planer till företag, för hvilka de beräknade kostnaderna

uppginge:

för brobyggnader till .................. kr. 167,670: —

» hamnbyggnader .................... » 574,650: —

eller tillhopa kr. 742,320: —,

hvarjemte för två företag, hvilka dock icke torde kunna understödjas

genom medel från denna fond, kostnadsberäkningarna uppginge till

21,466 kronor.

Med beräkning att de först omförmälda arbetena understöddes till

två tredjedelar af beräknade kostnaderna skulle erfordras

en summa af................................................................................ kr. 494,880: —

och då af 1898 års fond för närvarande funnes

odisponerade.............................................................................. » 135,500: —

skulle alltså ytterligare erfordras................................. kr. 359,380: —

och då funnes ändock inga medel tillgängliga för de ansökningar, hvilka

kunde inkomma under tiden intill utgången af år 1898.

För att kunna, om ock ej i tillräcklig mån, fylla behofvet af statsanslag

till företag af ifrågavarande art ansåge derför styrelsen ett anslag

af 300,000 kronor vara behöfligt.

Med hänsyn särskildt till det ökade behofvet af statsbidrag till

mindre hamnbyggnader finner jag, som i det följande skall redogöra

s. 123 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln. 123

för väckt förslag om ändring i vilkoren för erhållande af sådant bidrag,

det vara af stor vigt, att ifrågavarande anslag höjes till det af vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna belopp, 300,000 kronor; och får

jag derföre tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska

att till Eders Kongl. Maj:ts förfogande må för år 1899 anvisas,

till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader

samt upprensning af åar och farleder, 300,000 kronor.

Med bifall till en inom Riksdagen gjord framställning har Riksdagen

till understödjande medelst anslag utan återbetalningsskyldigbet af

sådana myrutdikningar och vattenaftappningar, hvilkas ändamål är att

minska frostländigheten för närliggande bygd, för år 1898 anvisat ett

belopp af 300,000 kronor, eller 100,000 kronor mer än Eders Kongl. Maj:t

af Riksdagen äskat; i sammanhang hvarmed Riksdagen (enligt skrifvelse

den 30 april 1897, n:o 52) medgifvit den ändring i förut gällande vilkor

för anslag till dylika företag, att desamma må kunna utgå med belopp

motsvarande hälften af den för företaget beräknade kostnaden.

Uti underdånig skrifvelse den 15 december 1897 hafva väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen och landtbruksstyrelsen gemensamt bemstält,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för ifrågavarande

ändamål, hvars ernående i allt vidsträcktare omfattning enligt styrelsernas

åsigt vore för vårt land af största betydelse, bevilja enahanda

belopp, 300,000 kronor, jemväl för år 1899.

Då, med kännedom om behofvet af åtgärder i det syfte detta anslag

är afsedt att befordra, det synes mig önskligt att anslaget fortfarande

måtte komma att utgå med det af 1897 års Riksdag anvisade

beloppet, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen att för år 1899 ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande

till understödjande, medelst anslag utan återbetalning sskyldighet, af

sådana myrutdikningar och vattenaftappningar, hvilkas ändamål är att

minska frostländigheten för närliggande bygd, 300,000 kronor.

De nu gällande allmänna vilkor och bestämmelser för erhållande och

tillgodonjutande af de ofvan under punkterna 38—40 omförmälda statsbidrag

samt kontrollen derå, att faststälda planer varda vid arbetenas utförande

följda, innehållas i Riksdagens skrifvelser den 27 april 1881 (n:o 69),

den 11 juni 1883 (n:o 67), den 7 maj 1889 (n:o 43) och den 30 april 1897

(n:o 52), hvarvid jag dock anser mig böra erinra, att Riksdagen, enligt dess

skrifvelse den 16 mars 1894, från ett af dessa vilkor medgifvit undantag

[40.]

Frostminak
ningaföretag.

Vilkor för

statsbidragen.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Sjette hufvudtiteln.

för eu väganläggning mellan Glommersträsk och Ruskträsk å sträckan

från gränsen mellan Norrbottens och Vesterbottens län till färjstället

vid Vindelelfven å vägen mellan Lycksele och Sorsele kyrkor.

Uti dessa vilkor, för så vidt angår anslaget till väganläggningar

och anslaget till myrutdikningar och vattenaftappningar, har ändring ej

ifrågasatts. Beträffande det senare anslaget hafva visserligen väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen och landtbruksstyrelsen i skrifvelsen den 15

december 1897 erinrat om önskvärdheten att bereda verksamma

garantier för nöjaktigt underhåll af de företag, som från berörda anslag

erhölle statsbidrag, men styrelserna hafva, då denna fråga så nära

sammanhängde med vigtiga grenar af den civila lagstiftningen, ansett

det ej tillkomma dem att afge något förslag utan endast velat påkalla

frågans beaktande.

Vidkommande åter anslaget till bro- och hamnbyggnader, har en

ändring i gällande vilkor föreslagits af ledamoten af Riksdagens Andra

Kammare, doktor A. V. Ljungman, hvilken i underdånig skrifvelse den

8 december 1896 anfört att, då understöd från anslaget till understödjande

af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader m. m.

lemnades för hamnanläggningar och hamnförbättringar vid fiskelägen,

enligt gällande vilkor för bidrags åtnjutande kräfdes, att fiskeläge, som

undfinge sådant understöd, skulle sjelft tillskjuta minst en tredjedel af

beräknade kostnaden, men att genom denna fordran ändamålet med det

af Riksdagen anvisade anslaget i väsentlig mån förfelades, emedan de

flesta fiskelägen, som behöfde hamnförbättringar, vore i den svaga ekonomiska

ställning, att den angifna delen af kostnadsbeloppet antingen

fullständigt öfverstege krafterna eller ock blefve alltför betungande och

derigenom verkade hämmande på näringslifvet.

Med stöd af dessa inom skilda delar af riket känbara olägenheter

har doktor Ljungman hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos

Riksdagen utverka sådan ändring i vilkoren för bidrag af anslaget i

fråga, att af detsamma kunde, allt efter i hvarje särskilt fall sig företeende

förhållanden, beviljas bidrag till hamnförbättringar vid fiskelägen

med från två tredjedelar intill nio tiondedelar af verkliga kostnaden.

Sedan denna framställning remitterats till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

för afgifvande af utlåtande, har styrelsen i sin ofvanberörda

skrifvelse den 3 november 1897 meddelat, att styrelsen lemnat Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands, Göteborgs och Bohus,

Kristianstads, Malmöhus, Blekinge, Kalmar och Gotlands län tillfälle

att afgifva yttranden öfver doktor Ljungmans framställning, samt öfver

de inkomna yttrandena lemnat följande redogörelse:

s. 125 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln.

125

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län hade anfört,

att tillskott af en tredjedel af anläggningskostnaden för fiskehamnar

endast med svårighet kunde utgöras af dem, hvilka, såsom förhållandet

i allmänhet vore med den fiskeriidkande befolkningen, blott genom

strängt arbete kunde vinna nödtorftigt uppehälle; att, enligt hvad erfarenheten

visade, bidrag för ändamålet ej heller vore att påräkna tran

närliggande kommuner, emedan flertalet af dessas medlemmar med tugåno-

till de lättade jernvägskommunikationerna till kuststäderna icke

ansåge sig vidare hafva nytta åt mindre hamnar, från hvilka landtmannen

förut kunnat skeppa produkterna af sin näring; att, ehuru utan tvnve

fordran på tillskott af en tredjedel af anläggningskostnaden vore en

bidragande orsak dertill, att behofvet af förbättrade eller nya fiskehamnar

icke blifvit å länets kuster så tillgodosedt. som förhållandena

syntes kräfva, hvarför en ändring deruti vore önskvärd, det dock måste

anmärkas, att de svårigheter, som mötte för åstadkommande af sådana

hamnanläggningar, som här vore i fråga, icke härledde sig ensamt eller

i första rummet från storleken af det tillskott, som utöfver statsbidraget

måste anskaffas för företagets fullbordande, utan från den fordrade

säkerheten för framtida underhållet af anläggningen; att med det ringa

intresse, landtkommunerna ansåge sig ega i tillkomsten af fiskehamnai,

det läge i sakens natur att de vore ovilliga åtaga sig en ansvarighet,

som afsåge en oberäknelig framtid och hvilken skulle genom en hamnstyrelses

försumlighet kunna ådraga dem utgifter till högst afsevärda

belopp, hvarför och då det ej heller kunde antagas att landstinget skulle

i detta afseende visa större tillmötesgående än landtkommunerna, det

kunde förutses att, så länge föreskriften om fullgod säkerhets ställande

för framtida underhållet bibehölles, anslaget icke komme, hvad Hallands

län beträffade, att tagas i anspråk för sådana hamnanläggningar, som

det vore afsedt att befrämja. .

Af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus

län hade blifvit anfördt, att länets fiskelägen under tidernas lopp

uppstått å sådana platser i skärgården, som af naturen både hamn,

hvarför om hamnanläggningar genom uppförande af konstgjorda vagbrytare

och dylikt i fråga om dessa fiskelägen i regeln icke blefve

tal, hvaremot vid flera fiskelägen behof af större djup gjort sig gällande

dels för undanrödjande af naturlig uppgrundning, dels emedan

fiskarena börjat för storsjöfisket använda mera djupgående, fartyg än

förr, dels emedan sillfisket och sillsaltningen gåfve anledning till att

det borde vara möjligt för stora sjögående ångare att intaga last mångenstädes,

der det'' förut aldrig vant fråga om att lägga till land med

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Sjette hufvudtiteln.

så stora fartyg; att vid anslags lemnande till förbättringar af de mindre

för fiskarebefolkningen afsedda hamnarna anspråket på garanti för

underhåll af den gjorda förbättringen borde bortfalla, hvarför det

syntes Eders Kong!. Maj:ts befallningshafvande vara för länets fiskerinäring

lyckligast, om det befunnes mest lämpligt att vid förekommen

väl grundad anledning stödja fisket genom beviljande åt fiskeläge af

anslag ur statsmedel till hamnförbättring utan annat vilkor än att anslaget

användes väl för det uppgifna ändamålet, såsom det skedde vid

många andra anslag, då det gälde att främja ett ur nationel synpunkt

godt ändamål; att, om emellertid understöd i sådan form icke skulle

kunna genomföras, Eders Kongl. Maj ds befallningshafvande ville tillstyrka,

att åtminstone sådan lättnad måtte beredas fiskeläge för anslags

erhållande till hamnförbättring, som den af doktor Ljungman gjorda

hemställan afsåge.

Eders Kongl. Majds befallningshafvande i Kristianstads län, som

hemstält, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen måtte tillstyrka den

föreliggande framställningen, hade anfört, att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

hade en rik erfarenhet af de svårigheter, som befolkningen

vid fiskelägena måste öfvervinna, samt de för densamma betydande

uppoffringar af penningar och arbete, som den måst ikläda sig,

då det varit fråga om att i och för tilltänkt hamnbyggnad åstadkomma

tredjedelen af beräknade kostnaden derför; att de kommuner, hvartill

fiskelägena hörde, visserligen i allmänhet iklädt sig ansvaret såväl för

bekostandet af denna tredjedel, som ock för det framtida underhållet

af hamnbyggnaden, men torde sådant i regel hafva skett först efter det

fiskarebefolkningen anskaffat sådan undergaranti, att kommunerna ansett

sig icke löpa någon risk genom de åtagna förbindelserna; att, på det

icke den lättnad, som genom den föreslagna förändringen i vilkoren

för anslagets åtnjutande vore afsedd att beredas befolkningen vid fiskelägena,

måtte blifva illusorisk, icke heller vid anslagets beviljande borde

uppställas för stränga föreskrifter rörande garanti för hamnbyggnadernas

framtida underhåll, utan staten åtnöja sig med förbindelse af hamnintressenterna

sjelfva beträffande framtida underhållet.

Eders Kong], Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus och Blekinge

län hade yttrat sig i hufvudsak lika med Eders Kongl. Majds befallningshafvandes

i Kristianstads län.

Af Eders Kongl. Majds befallningshafvande i Kalmar län hade

anförts, att'' de af doktor Ljungman framhållna omständigheter väl

ej egde sin fulla motsvarighet i förhållandena inom Kalmar län, hvarest

fiske hufvudsakligen öfvades såsom binäring af den jordbrukande be
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Sjette hufvudtiteln.

folkningen, men kunde dock betraktas såsom tillämpligt å de mindre

landthamnar, som för ortens näringslif i allmänhet mångenstädes vore

behöfliga, särskildt å Öland; att det vore otvifvelaktigt och af erfarenheten

bekräftadt, att det af doktor Ljungman angifna vilkoret i många

fall utgjorde ett väsentligt hinder för afhjelpande af bristen å hamnar,

men att erfarenheten, äfven hvad särskildt beträffade Öland, ådagalagt att

i lika hög grad hinder för vinnande af delaktighet i omförmälda anslag

mötte i svårigheten att åstadkomma nöjaktig säkerhet för hamnbyggnaders

framtida underhåll.

Af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Gotlands län hade

slutligen uttalats, att behofvet af förbättring i fiskehamnarna inom länet,

särskildt för att göra dem ändamålsenliga för laxfisket, hvilket erfordrade

däckade och mera djupgående farkoster än de vanligen brukade båtarna,

vore ådagalagdt, men att försättandet af en del redan befintliga hamnar

uti ändamålsenligt skick kräfde stora summor, hvarför det vore sannolikt

att, om minst en tredjedel af anläggningskostnaden skulle betalas

af fiskarena sjelfva, någon förbättring af hamnarne icke på länge kunde

åstadkommas; äfvensom att det till följd häraf vore önskligt om statsbidrag

till dessa arbeten kunde lemnas på sätt doktor Ljungman föreslagit,

hvaremot Eders Kong!. Maj:ts befallningshafvande ansåge att såsom

villkor derför borde fordras full säkerhet för framtida underhåll af

hamnbyggnad.

Af hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i alla förenämnda

län sålunda anfört framginge, anför vidare väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

att ett stort behof ansåges föreligga af förändring uti nu

gällande vilkor i afseende å beviljande af statsunderstöd för anläggning

af fiske- och andra mindre hamnar vid den öppna kusten såväl

beträffande understödets storlek som ock i fråga om underhållet af dylika

hamnanläggningar.

Derefter har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen redogjort för förhållandena

uti ifrågavarande hänseenden i Norge och Danmark och dervid

anfört:

»För att blifva i tillfälle att jemföra föreskrifterna rörande fiskehamnar

i Sverige med grannländerna Norge och Danmark har väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen förskaffat sig del af de bestämmelser, som uti

detta hänseende derstädes gälla, och framgår häraf, att i Norge icke

förefinnas bestämda föreskrifter gällande för förhållandet emellan statsbidraget

och enskilda eller kommunala tillskott vid hamnanläggningar,

utan iir detta förhållande vid hvarje särskildt fall beroende af stortingets

beslut; att i fråga om medlens åvägabringande sådant eger rum på två

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Sjette hufvudtiteln.

olika sätt i landets sydliga och i landets vestliga och nordliga delar, i

det att å sträckan mellan svenska gränsen och till och med Stavangers

amt hamnarna byggas hufvudsakligen för statsmedel med större eller

mindre bidrag af privata eller kommuner, hvilka bidrag såsom regel

utgjort tio procent af anläggningskostnaden men i särskilda fall uppgått

till tjugufem procent, under det att stundom bidragen inskränkt sig

till en och en half till två procent, äfvensom att å landets vestliga och

nordliga kuster genom lag af den 24 maj 1873 är inrättad en särskild,

under statens förvaltning stående hamnfond, hvars medel uteslutande

skola användas för hamnbyggnader inom de å kusten belägna fiskedistriktena;

att denna fonds intägter bestå af s. k. fiske tionde, som erlägges

genom olika afgifter, hvilka för perioden 1874 till den 30 juni

1896 inbragt tillsammans 7,254,428 kronor 7 öre; att hvarje särskildt

hamnarbete förelägges stortinget, som i regel bestämmer bidraget från

statsverket till två tredjedelar och af hamnfonden till en tredjedel; att

i afseende å hamnunderhållet denna fråga i Norge är olöst, men att

för närvarande och så länge större och sammanhängande arbeten utföras

inom distrikterna, hamnanläggningarna underhållas på statsverkets

eller statsverkets och hamnfondens bekostnad på det sätt, att uppkommande

skador afhjelpas genom statens distriktsingeniör af medel från

allmänna underhållsmedel, hvilka årligen beviljas af stortinget eller ock,

derest skadorna äro omfattande, göras till föremål för särskildt anslag

af stortinget.»

))I Danmark hafva särskilda föreskrifter meddelats af inrikesministeriet

för beviljande af statsunderstöd vid anläggning af båthamnar,

och hafva i allmänhet dessa föreskrifter varit gällande vid anvisande

af statsbidrag af ifrågavarande art, hvilka föreskrifter hufvudsakligen

innefatta bestämmelse derom, att statsunderstöd beviljas såsom lån med en

ringa årlig amortering och emot låg ränta eller vid särdeles bevekande

omständigheter räntefritt antingen helt och hållet eller för ett visst

antal år; att hamnanläggningen utföres under kontroll af offentlig myndighet;

att hamninkomsterna skola i första rummet användas till lånets

amortering, samt att hvad af inkomsterna kan återstå skall afsättas till

betäckande af kostnaderna för hamnunderhållet; att i brist af antaglig

säkerhet härför vederbörande amts- eller sockenkommuner måste åtaga

sig att, derest hamnens behöriga underhåll icke kan bekostas af hamnens

egna medel, tillskjuta erforderligt belopp af kommunens kassa; att,

om vederbörande kommunala förvaltningsmyndighet icke vill åtaga sig

de bestämda vilkoren, låneunderstödet ej beviljas, med mindre än att

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Sjette hufvudtiteln.

lånesökandena kunna på annat sätt ställa antaglig säkerhet såväl för

lånets användning som för hamnens underhåll.))

Af dessa redogörelser för vilkoren vid beviljande af understöd till

hamnanläggningar syntes framgå, att i Norge bidrag af enskilda eller

kommuner måste vara att påräkna, om ock stundom i mindre omfattning,

såväl vid anläggningen som i fråga om underhållet, hvaremot i

Danmark dylikt bidrag utgjorde ett oeftergiflig! vilkor för statsunderstöd.

Att den af doktor Ljungman väckta fråga vore af stor betydelse

för fiskerinäringen och derför förtjent af allt afseende, syntes väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen otvifvelaktigt; men då densamma nära sammanhängde

med vilkoren för fiskehamnars underhåll, ansåge styrelsen båda

dessa frågor böra i ett samband behandlas.

På sätt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i alla ofvan omförmälda

län, utom Gotlands, framhållit, mötte för delegarne uti fiskehamnar

stor svårighet att anskaffa erforderlig säkerhet för hamnarnas

underhåll. Men utan dylik underhållsskyldighet lärde erfarenheten, att

staten i allmänhet icke kunde påräkna, att dylika anläggningar, som

genom anslag befrämjades, skulle bibehållas i ett för anläggningens

ändamål fullgodt skick, såvida staten icke dervid beredde sig på att sjelf

ombesörja underhållet, der sådant bruste. I annat fall skulle statens

uppoffringar för dessa byggnader ofta inom längre eller kortare tid

visa sig ändamålslösa.

Statsbidrag anvisades till icke blott fiskehamnar, utan äfven till

hamnar, afsedda för underlättande af annan näring än fiskerinäringen,

och det kunde mången gång vara förenadt med vanskligheter att afgöra,

huruvida anläggning vore att anse såsom fiskehamn eller ej.

Såsom exempel härå omnämner styrelsen, huruledes vid åtskilliga fiskelägen

börjat utveckla sig badortsrörelse, hvilken sommartid å ett och

annat ställe kunde anses medföra den hufvudsakliga trafiken, samt

huruledes vid andra lägen i mer eller mindre grad idkades fraktfart,

vågrörelse, båtbyggeri och äfven annan större industriel rörelse.

Statsunderstöd hade förut flerstädes så att säga på försök lemnats

för hamnar med mer eller mindre svagt byggnadssätt, men derigenom

vunnen erfarenhet hade föranledt användning af väsentligt starkare

och således äfven dyrbarare byggnadssätt än förut; och det torde ännu

vara oafgjord!, huruvida man icke å vissa kuststräckor måste tänka sig

dyrbarare konstruktioner än de nu brukliga för att nå målet, d. v. s.

säker hamn.

Slutligen hade med fiskerinäringens utveckling följt sådan förfil.

till Itiksd. Prat. 1898. 1 Sami. I Afd. 1 lläft. 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Sjette hufvndtiteln.

ändring af deri använd fartygsmateriel, att den kräfde väsentligt större

djup och utrymme än den äldre materielen, och härtill måste hänsyn

tagas vid ombyggnad af förutvarande eller anläggning af nya hamnar

äfven å platser, der fiske idkats med den svagare materielen.

Dessa anförda omständigheter tillsammans med de å senaste åren

stegrade arbets- och materialpriser gjorde hamnanläggningarne väsentligt

dyrare än då understöd för sådana arbeten först började meddelas,

och dermed hade ock följt ökad svårighet för intressenter att anskaffa

tillskott till byggnadskostnaden i samma proportion som förut eller till

en tredjedel af beräknad kostnad.

En följd häraf torde äfven vara, att staten hädanefter icke kunde

eller borde bekosta dyrbara hamnanläggningar så nära intill hvarandra,

som kunnat ske, då man nöjt sig med jemförelsevis billiga anordningar,

utan måste inskränka sig till hamnarnas anordnande på något större

afstånd från hvarandra, hvilket för fiskets tillgodoseende äfven torde

vara fullt tillräckligt, blott de förlädes der de kunde ega bestånd och

hvarest till hamnen hörande utrymme å land vore beredt för såväl bosättning

som för skötsel af fiskeredskap och fiskeprodukter, och kunde

hamnarne i sådant fall göras väsentligt starkare och rymligare än om

krafterna skulle splittras på flere småhamnar.

Härigenom ökades äfven fiskelägenas ekonomiska krafter, såväl genom

ökade hamnpenningar som genom ökad fiskebefolkning.

Gifvet vore att vid äfven en varsam tillämpning af denna åsigt

icke kunde af enskilde påräknas fullt samma offervillighet som vid ett

vidsträcktare tillmötesgående af de enskilda intressena ; och såväl häraf

som med hänsyn till angelägenheten af starkt, d. v. s. dyrbart byggnadssätt

kunde, enligt styrelsens åsigt, stöd hemtas för ett proportionsvis

högre bidrag af statsmedel än förut till anläggning af företrädesvis

fiskehamnar.

Men härmed sammanhängde äfven, anför styrelsen vidare, den ej

mindre vigtiga frågan om fullbordade hamnarbetens framtida underhåll.

Der hamnar anlades vid öppen kust och således bildades medelst vågbrytare

eller hamnarmar, omslutande ett större eller mindre vattenområde

utmed kusten, vore de utsatta dels för oberäkneliga påkänningar

af våldsam sjögång, dels för uppgrundning genom slam, som medfördes

af de vid kusterna existerande, allt för litet kända hafsströmmarna,

och vore derföre underhållet af sådana hamnar förenadt med

en knappast beräknelig risk, hvilken dock kunde i väsentlig mån nedbringas

genom skyndsamt och ändamålsenligt botande af uppkommande

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Sjette linfvmltiteln.

småskador samt genom åtgärder till förebyggande af börjande uppgrundningars

fortgång.

Genom påpasslighet vid afhjelpande af uppkommande skador kunde

nemligen dessa afvärja^ eller deras botande åstadkommas för ringa

kostnad. Och häraf förklarades nu den stora betydelse, som läge i

underhållsskyldighetens bindande vid de närboende eller vid kommunen

i dess mer eller mindre vidsträckta bemärkelse, emedan det egna intresset

kraftigt manade dem till påpassligt arbete.

I allmänhet hade skyldigheten att underhålla hamnar reglerats

genom intressenternas åtagande i de kontrakt, som upprättades beträffande

statsbidraget, till hamnbyggnaden. Vid och efter dennas fullbordande

hade emellertid personalombyten inom tillhörande fiskeläge

alltid egt rum, och för öfrigt kunde ett dylikt kontrakt med en icke

fastighetsegande befolkning knappast vara bindande för en lång framtid.

Af denna anledning och då erfarenheten visat, att underhållet

flerstädes lemnade mycket öfrigt att önska och att exempelvis underhållsskyldigheten

icke kunnat trots kontraktsförbindelse derom uttagas,

samt styrelsen förestält sig ej mindre att de, som egde jord och

fisken invid fiskelägena, kunde ‘hemta direkt vinst eller värdeförhöjning

å sin egendom genom lämplig hamnanläggning, än ock att hushållningssällskap

och kommuner samt företrädesvis landsting borde vara intresserade

af hvad som erfordrades för fiskerinäringens utveckling inom

sin ort och derföre kunde finnas benägna att ikläda sig förbindelser

beträffande hamnars underhåll, hade styrelsen den 15 juni 1896 vid

afgifvande af förslag till fördelning af 1896 och 1897 årens fonder hemstält

om fästande vid två anslag af fordran på underhållsförbindelser

af natur att varda för framtiden betryggande; och den 24 juli 1896

hade Eders Kongl. Maj:t. i enlighet dermed besluta. Denna fordran

föranledde då visserligen, att de båda anslagen ej kunde af intressenterna

tillgodogöras, men under år 1897 hade genom vederbörande

sockenkommuns beslut detta hinder undanröjts för ett af företagen,

som nu vore snart färdigt.

I flere andra fall, som förekommit på senare tider före år 1896,

funnes äfven sockenkommuners garanti för hamnars framtida underhåll.

Om emellertid staten kraftigare än hittills skulle understödja mindre

och företrädesvis fiskehamnars anläggning, kunde och borde detta, enligt

styrelsens åsigt, icke ske utan att, på sätt på senare åren egt rum, betryggande

säkerhet förefunnes för underhållet; och derest, på sätt de fleste

af Eders Kongl. Maj:ts ofvannämnde befallningshafvande anfört, detta

icke kunde vinnas genom vederbörande hushållningssällskap och lands
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Sjette hufVudtiteln.

ting, torde knappast återstå annat val än att detsamma, i hvad det

rörde hamnarmar och djupets uppehållande, öfvertoges af staten och

att kostnaderna derför bestriddes dels med statsmedel, dels ur eu för

hvarje län samlad fond, bildad antingen genom dels hamnafgifter, uttagna

från dem, som begagnade hamnen, dels afsättning till densamma

af exempelvis någon andel af de afgifter, hvilka nu utginge till samma

läns hushållningssällskap och landsting, eller genom annan på indirekt

väg uttagen skatt.

Ett ytterligare oeftergiflig! vilkor för höjdt statsbidrag vid hamnanläggning

torde dock, anför styrelsen slutligen, böra föreskrifvas,

nemligen att hamnen med tillräckligt jordområde för förvarande och

torkning af fiskredskap samt för lastning, lossning och magasinering af

gods skulle anses såsom inrättning för allmänt behof, och fråga om

ersättning till vederbörande egare för egendoms afstående vara i behörig

ordning afgjord, innan statsbidraget utbetalades. I annat fall

skulle hamnen icke blott öka jordens värde för grundegaren utan i

sjelfva verket blifva hans enskilda egendom, möjligen till skada för

fiskeribefolkningen.

På grund af hvad styrelsen sålunda anfört har styrelsen hemstält,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen den ändring uti de

af Riksdagen enligt dess skrifvelse den 27 april 1881 (n:r 69) stadgade

allmänna vilkor för erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag, att i

mom. 3 af samma vilkor infördes det tillägg, att anslag utan återbetalningsskyldighet

kunde i fråga om mindre och företrädesvis fiskehamnar

af Eders Kongl. Maj:t bestämmas till nio tiondedelar af beräknade

kostnaden, dock med vilkor att betryggande säkerhet för framtida underhållet

af sådan hamnanläggning stäldes samt att hamnen med tillräckligt

jordområde afsattes för allmänt behof.

Det stadgande i Riksdagens skrifvelse den 27 april 1881 (n:o 69),

till hvilket väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, med föranledande jemväl

af doktor Ljungmans skrifvelse, föreslagit ett tillägg, är, då hänsyn icke

tages till den i detta sammanhang betydelselösa, vid 1897 års riksdag

beslutade ändringen af bestämmelserna rörande anslag till myrutdikningar

och vattenaftappningar, af följande lydelse:

»Mom. 3. Anslag utan återbetalningsskyldighet må af Kongl. Maj:t

bestämmas till högst två tredjedelar för väganläggningar, vägförbättringar,

utförande af mindre hamn- och brobyggnader, upprensning af

åar och farleder samt byggande vid större fiskelägen af smärre båthamnar

och till högst en tredjedel för understödjande af sådana myr
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Sjette hufvudtiteln.

utdikningar och vattenaftappningar, som företrädesvis afse att minska

frostländigheten, allt af den beräknade kostnaden enligt den faststälda

arbetsplanen; skolande menighet, bolag eller andra vederbörande, hvilka

antagas komma att af ett genom statsbidrag understödt företag hafva

nytta, genom kontant tillskott, materialier, arbete eller andra bidrag

enligt ofvan angifna proportion af respektive minst en tredjedel eller

minst två tredjedelar bestrida den återstående, icke af statsmedel anvisade

andelen af kostnaderna för företagets fullbordande; hvarvid bestämmelsen

i mom. 4 här nedan skall iakttagas.»

Att en ändring af dessa bestämmelser erfordras beträffande mindre

hamnar, företrädesvis fiskehamnar, synes mig framgå af den förebragta

utredningen. Vid anläggandet af fiskehamnarne i det sydliga

Norge, hvilka hamnar torde lemna många jemförelsepunkter med en

stor del af de svenska fiskehamnarne, har man såsom regel icke fordrat

större tillskott af privata eller kommuner än en tiondedel af anläggningskostnaden.

Någon gång har man fordrat en fjerdedel af kostnaden

men i stället har man understundom nöjt sig med allenast en och en

half till två procent af kostnaden. I jemförelse härmed synes det mig

vara en alltför sträng bestämmelse att i Sverige från privat håll i hvarje

fall måste tillskjutas minst en tredjedel af anläggningskostnaden. Utredningen

visar att månget företag af obestridlig nytta till följd af

denna bestämmelse icke kunnat komma till utförande. Men för många

af de små samhällen, om hvilka här närmast är fråga, är det en lifsfråga

att få en hamnbyggnad eller en hamnförbättring till stånd. Om

man då ordnar saken så, att man såsom minimum för det enskilda bidraget

fordrar hvad som i det sydliga Norge är regel, eller en tiondedel,

torde man icke hafva gått längre än det verkliga behofvet klöfver.

Svårare synes mig frågan om krafvet på betryggande säkerhet för

det framtida underhållet af ifrågakommande hamnanläggning. Enligt

mom. 12 af 1881 års bestämmelser skola med statsmedel understödda

dylika arbeten af den eller dem, som bekommit understödet, underhållas

intilldess underhållsskyldigheten kan varda andra i laga ordning ålagd,

eller vederbörande från underhållsskyldigheten befriats. Flertalet af

Eders Kongl. Maj:ts i ärendet hörda befallningshafvande hafva påvisat,

att fordran på betryggande säkerhet för fullgörandet af denna

underhållsskyldighet verkar såsom ett afgörande hinder mot företag,

som eljest skolat kunna utföras, och äfven väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

har framhållit, att anläggningar af denna orsak dels fördröjts

och dels måst helt och hållet inställas. Å andra sidan måste jag gifva

styrelsen rätt deruti, att man redan vid lemnandet af statsunderstöd för

s. 134 Kontrollera mot PDF

*

134 Sjette hufvudtiteln.

en hamnanläggning af ifrågavarande beskaffenhet måste hafva tillräcklig

trygghet för, att uppkommande försämring af hamnen genom skada af

sjögång eller igenslamning i rätt tid behörigen afhjelpes. Otvifvelaktigt

vore det af stor nytta, om man kunde, der andra medel tryta, besörja

detta underhåll med statsmedel eller från en sådan inom hvarje län

genom hamnafgifter eller annorledes bildad fond, som af väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen antydts; men jag anser mig åtminstone icke

för närvarande kunna väcka förslag om några åtgärder i denna riktning.

Vid sådant förhållande återstår intet annat än att fordra den garanti,

som af styrelsen föreslagits; och synes det då ock vara af skälig

försigtighet påkalladt att äfven såsom vilkor för beviljadt anslags lyftande

föreskrifva, att intressenterna skola ådagalägga, att sjelfva området

för hamnen äfvensom ett för den rörelse, som skall i hamnen bedrifvas,

tillräckligt område å land blifvit, till undvikande af de af vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen antydda olägenheter, för det gemensamma

behofvet afskilda.

Jag tillåter mig derföre hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att bibehålla de nu gällande allmänna vilkoren och

bestämmelserna för erhållande och tillgodonjutande af nu ifrågavarande,

ofvan omförmälda statsbidrag samt kontrollen derå, att faststälda planer

varda vid arbetenas utförande följda, dock med följande tillägg till

mom. 3 af bestämmelserna i Riksdagens skrifvelse den 27 april 1881:

»För mindre hamnar, företrädesvis fiskehamnar, må anslag utan

återbetalningsskyldighet af Kongl. Maj:t bestämmas till mer än två

tredjedelar, dock högst till nio tiondedelar af den beräknade kostnaden,

under vilkor att betryggande säkerhet för framtida underhållet af sådan

hamnanläggning ställes och att, före lyftandet af någon del af statsanslaget,

ådagalägges, att ej mindre sjelfva området för hamnen än

äfven ett för den rörelse, som skall i hamnen bedrifvas, tillräckligt

område i land blifvit för det gemensamma behofvet afsöndrade.»

I sammanhang härmed får jag erinra,

[41.] att, enligt 1896 års Riksdags beslut, blifvit för år 1899 bevil
skiida^''

en'' Jade ^ understödjande medelst lån af enskilda jern vägsanläggningar

8 ''vägai-6™ 1,500,000 kronor.

Enär den tid, för hvilken 1893 års Riksdag anvisat medel till

odlingslånefonden, med innevarande år tilländalöper, hafva uti ofvanberörda

underdåniga skrifvelse den 15 december 1897 väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt landtbruksstyrelsen hemstält om nådig fram
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Sjette hufvudtiteln.

ställning till Riksdagen om anvisande af medel till nämnda fond för

åren 1899—1903, i sammanhang hvarmed styrelserna, med föranledande

tillika af en till dem för yttrande remitterad underdånig framställning

från hushållningssällskapens senast församlade ombud, föreslagit visst

tillägg till de för åtnjutande af lån från fonden nu stadgade vilkor.

öfver styrelsernas framställning har statskontoret anbefalts att afgifva

utlåtande, hvarjemte fullmäktige i riksgäldskontoret lemnats till-!

fälle att i ärendet sig yttra. Men då yttranden från dessa myndigheter

ännu icke inkommit, är jag icke i tillfälle att förrän under Riksdagens

lopp underställa detta ärende Eders Kongl. Maj:ts pröfning.

Statens jern vägstrafik.

I underdånig skrifvelse den 17 december 1897 har jern vägsstyrelsen

gjort framställning om aflåtande till Riksdagen af proposition angående

anslag för år 1899 dels till nya byggnader och anläggningar vid statens

jernvägar, dels ock till anskaffande af ytterligare rullande materiel.

Hvad angår anslagsbehofvet för nya byggnader och anläggningar

föreslår styrelsen, att för detta ändamål måtte af Riksdagen för år 1899

äskas ett anslag af 1,495,000 kronor.

Huru detta anslag enligt styrelsens åsigt skulle användas, inhemtas

af följande utdrag af styrelsens omförmälda skrifvelse:

-f ; ,

»Byggnader och anläggningar.

Vid Jerf va:

Utvidgning af spårsystemet..................................................... 4,000 kronor.

Med anledning af det i förhållande till trafikens nuvarande omfattning

begränsade spårutrymmet vid denna station möta ofta svårigheter

vid utförande af vagnsvexlingar, hvilket åter har till följd, att

tåg försenas. Då det derjemte är af stor betydelse för tåganordningen,

att vid vissa tillfällen å stationen kunna mottagas trenne tåg på en

gång, har ytterligare ett sidospår ansetts böra utläggas.

Vid Upsala:

Anordnande af vattenledning från Fyrisån till lokomotivstallarna jemte

uppförande af pumphus vid Fyrisån............................. 12,000 kronor.

Det vatten, som i Upsala nu användes för lokomotivens behof, erhålles

från tvenne brunnar, belägna straxt intill lokomotivstallarna. Vatt
-

[42.]

Nya byggnader

och anläggningar

vid

statens jernvägar.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Sjette hufvndtiteln.

net är för ändamålet synnerligen otjenligt, enär det afsätter eu betydlig

mängd pannsten af hård beskaffenhet, hvilken pannsten icke kan aflägsnas

med användande af vanliga rengöringsmedel, utan för hvars bortskaffande

dyrbara arbeten måste utföras å lokomotivpannorna. I följd

häraf är det i ekonomiskt hänseende af allra största vigt, att t Renligt

vatten anskaffas; och då verkstälda undersökningar för utrönande, huruvida

på större djup befintligt vattenlager skulle vara af mjukare beskaffenhet,

icke gifvit tillfredsställande resultat, i det att jemväl detta

vatten befunnits innehålla kalksalt i stor mängd, återstår endast att leda

vatten till stationen från Fyrisån ofvanför staden, hvilken ås vatten för

ifrågavarande ändamål är af god beskaffenhet. Med hänsyn till vattenledningens

längd är emellertid nödigt att i närheten af ån anordna ett

mindre pumphus.

Vid By valla:

Utvidgning af spårsystemet................................................... 6,200 kronor.

Denna utvidgning betingas af den förnämligast till följd af förbindelsen

med Byvalla-Långshyttans jernväg ständigt växande trafiken.

Vid Storvik:

Utvidgning af spårsystemet............................. 6,400 kronor.

Det har länge varit ett önskningsmål att här få spårsystemet ökadt,

och behofvet af större spårutrymme måste med hänsyn till den betydligt

ökade trafiken inom allra närmaste tiden tillgodoses. Kostnaden

för ifrågavarande utvidgning beräknas till 9,600 kronor, hvaraf en tredjedel

bör bestridas af Gefle-Dala jernvägsaktiebolag, hvars jernväg ansluter

till statsbanan vid denna station.

Vid Voxsäter, mellan Kilafors och Bollnäs:

Anordnande af mötesstation..................................................... 5,100 kronor.

Denna anläggning anses behöflig för att tågmöten måtte kunna anordnas

å den 17 kilometer långa sträckan mellan nämnda stationer.

Vid Bollnäs:

Uppförande af stall för 2 lokomotiv................................... 12,000 kronor.

I sammanhang med styrelsens här nedan gjorda underdåniga framställning

om anskaffande af 20 lokomotiv har styrelsen äfven att anmäla

behofvet af ökadt utrymme för lokomotivens uppställande med 17

stallplatser. Med hänsyn till tåganordningarna äro dessa förslagsvis

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Sjette hufvudtiteln.

fördelade på stationerna Bollnäs, Mjölby, Nässjö, Engelholm, Halmstad,

Vännäs och Lakaträsk eller eventuel i sistnämnda stations ställe Murjek,

för den händelse nemligen persontrafikens utveckling på Gellivarebanan

skulle göra valet af sistnämnda station önskvärdt.

Vid Hallsberg:

Fullbordande af det hus, innehållande filialförråd, mindre verkstad, pumpstation,

10 öfverliggningsrum för maskinafdelningens personal samt

bostad för en vagnförman, hvartill 54,000 kronor anvisats för år

1896 ...................................................................................... 15,000 kronor.

I fråga om detta anslagsbehof får styrelsen, under hänvisning till

hvad i dess underdåniga skrifvelse den 28 november 1895 anförts rörande

grundläggningsarbetets fördyrande, i underdånighet anmäla, att

det belopp, som förut för anläggningen i fråga beräknats, befunnits vara

otillräckligt, enär arbets- och materialprisen betydligt stegrats efter uppgörandet

af de ursprungliga kostnadsberäkningarna.

Vid Humla:

Utvidgning af spårsystemet och uppförande af nytt stationshus.

.................................................................................. 51,000 kronor.

Å stationen finnas allenast trenne spår och stationshuset är otillräckligt

för nuvarande förhållanden. Behofvet af ifrågavarande anläggningar

torde nogsamt framgå af styrelsens statistiska redogörelser, exempelvis

för åren 1885 och 1895, hvaraf inhemtas, att antalet resande och mängden

befordradt gods ökats från 51,111 st. och 17,080 ton år 1885 till

resp. 86,602 st. och 20,639 ton år 1895, samt att derjemte totalinkomsterna

vid stationen under samma tid stigit med 37,605 kronor. Hvad

särskildt stationshuset angår, så var detsamma redan från början otillräckligt

för dåvarande trafik och har sedermera icke undergått någon

väsentlig ändring.

Vid Mariedam:

Anordning för ökande af vattentillgången för lokomotivens

behof ................................................................................... 5,600 kronor.

Vattentornet är beläget 600 meter söder om stationshuset, hvarigenom

vållas svårighet och tidsutdrägt vid vattentagning. I den mån

trafiken tillvuxit, har krafvet på anordning för lättare och snabbare vattenutlemning

derstädes blifvit allt större och är nu oafvisligt.

Bih. till Riksd. Blot. 1808. I Sami. 1 Afd. 1 Raft.

18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Sjette hufvudtiteln.

Vid Degerön:

Utvidgning af spårsystemet...................................................... 11,000 kronor.

Utvidgningen afser anordnande af ett tredje rundspår i syfte dels

att bereda plats för det icke obetydliga antal vagnar, som vid stationen

är behöfligt,. dels ock att underlätta möjligheten af tågmöte derstädes

vid tågrubbningar och dylikt, något som under nuvarande förhållanden

endast med stora svårigheter kan ega rum.

Vid Karlskoga:

Anläggning af lastkaj................................................ ................ 2,100 kronor.

Vid stationen saknas lastkaj, men då årligen omkring 600 vagnar

derstädes lastas och lossas, synes det vara med billighetens fordringar

öfverensstämmande, att en dylik kaj för trafikanternas beqvämlighet

anlägges.

Vid Fryksta:

Förlängning af hamnbryggan ................................................. 3,100 kronor.

Utrymmet å den statsbanan tillhöriga hamnbryggan tages strängt i

anspråk för godstrafiken och är otillräckligt för nuvarande trafikförhållanden.

. Stundom finnas nemligen flera hundra vagnslaster gods —

hufvudsakligen skogsprodukter — upplagda å bryggan i afvaktan på

transport med bantåg. I följd häraf kan plats icke på en gång beredas

det ofta rätt stora antalet ångbåtar och pråmar, som skola anlöpa

bryggan, hvilket åsamkar trafikanterna obehag och kostnader.

o

Vid Amot:

Utläggning af ett stickspår........................................................ 5,300 kronor.

Spårutrymmet vid stationen är redan nu otillfredsställande, och behofvet

af dess utvidgande blir oafvisligt, sa snart en under anläggning

varande trämassefabrik, från hvilken väntas stark trafik, varder färdig!

Ifrågavarande spår lämpar sig dessutom särdeles väl för lastning af

virke från en på samma sida om banan belägen ångsåg, hvars egare

förklarat sig ämna upphöra med sågningen derstädes, för så vidt icke

bättre anordning åstadkommes för lastningen af produkterna från ångs

ågen.

Vid Falköping-Ränteri:

Anordnande af elektrisk belysning

37,000 kronor.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Sjette hufyudtiteln.

Den nuvarande gasbelysningen vid stationen är otillräcklig och

jemväl i annat afseende otillfredsställande. Flera vid stationen inträffade

olycksfall och missöden äro att tillskrifva den befintliga belysningens

ofullkomlighet. Särskildt i betraktande af den mängd tåg och den betydliga

vexling, som nattetid måste derstädes ombesörjas, är förbättrad

belysningsanordning af vigt. Under sistlidne vinter expedierades med

nattsignaler 28 tåg per dygn, och utom de genomgående nattågen ankomma

nu till stationen efter kl. 9 eftermiddagen 3 godståg och 1 persontåg,

som der hafva slutstation, samt afgå derifrån på morgonen

3 godståg och 2 persontåg. För samtliga dessa tåg måste vexlingar

under en stor del af natten utföras. Vexlingarnes omfattning torde i

någon mån belysas af det sakförhållandet, att under de senare åren

antalet af- och tillkopplade vagnar per månad utgjort i medeltal 10,000

stycken. Att det vid en så omfattande trafik är af högsta vigt att,

till förekommande i möjligaste mån af fara för vexelpersonal och passagerare

samt skada å materiel, ega en ändamålsenlig och tillräcklig belysning,

torde ligga i öppen dag, och synes det styrelsen i alla afseenden

förmånligast att dervid begagna elektriskt ljus.

Vid Lagmansholm:

Utvidgning af spårsystemet........................................................ 2,750 kronor.

Vid Torp:

Utvidgning af spårsystemet.................................................... 3,000 »

Utvidgningarna afse anordnande vid Lagmansholm af ett stickspår

och vid Torp af ett sidospår, hvilka spår äro behöfliga såväl för

underlättande af vagnsvexlingar å stationerna som i synnerhet för uppställande

af vagnar vid transport af grus från en mellan stationerna

belägen, nyupptagen grustägt.

Vid Flöda:

Utvidgning af spårsystemet jemte förvärf af derför erforderlig mark

samt uppförande af nytt stationshus .......................... 99,000 kronor.

Spåranordningarna vid stationen äro otillräckliga och derjemte

otillfredsställande, ity att hela stationen ligger i skarp kurva, hvarvid

den betydligt begränsade utsigten för vagnsvexlingarna medför både

svårigheter och faror. Godsmagasinet är beläget vid ett ändspår —

något som ingalunda är förenligt med nutida fordringar på snabb ex
-

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Sjette hufvudtiteln.

pediering. Då stationen saknar särskild lastkaj, måste vidare lastning

å jernvägsvagn af sådant virke, som icke sjöledes dit ankommer, försiggå

vid hufvudspårets plattform — en anordning som icke allenast är

olämplig utan rent af farlig för trafiksäkerheten. Hvad sjelfva stationsbyggnaden

beträffar, lemna anordningar och utrymme deri mycket öfrigt

att önska med hänsyn till den under senare åren ökade trafiken,

gällande detta i all synnerhet persontrafiken, som under år 1895 uppgick

till 43,593 stycken befordrade personer mot 32,779 under år

1885. Då härtill kommer, att lokalerna äro så fuktiga, att de, enligt

hvad läkare intygat, äro menliga för personalens helsotillstånd, har styrelsen

ansett sig böra nu anmäla behofvet af nytt stationshus i samband

med stationens utvidgning i öfrigt.

Vid Jonsered:

Ändring af bron öfver kanalen och förlängning af sidospår.

........................................................................................ 9,400 kronor.

Enligt mellan chefen för statens jern vägsbyggnader och fabriksidkaren

Wilh. Gibson den 25 juli 1855 träffad öfverenskommelse angående

statsbanans framdragande norr om och invid Jonsereds fabrik

skulle jernvägen så anläggas, att den befintliga vattenledningen, der

densamma af banan öfverbyggdes, framdeles vid behof kunde utvidgas

till en bredd af 40 fot med lodräta sidomurar, hvarvid staten förbehölls

rätt att under sjelfva jernvägen låta på egen bekostnad verkställa utvidgningen.

Med stöd af denna bestämmelse har Jonsereds fabrikers

aktiebolag nu, under anförande att hela den vattenmängd, som för fabriksdriften

numera erfordrades, icke kunde genom broöppningen genomsläppas,

anhållit, att jern vägs styrelsen måtte föranstalta om brons

ombyggnad för beredande af den föreskrifna bredden af 40 fot mellan

sidomurarne; och har bolaget dervid tillika eventuel hemstält om spännviddens

å bron ökande ända derhän, att vattengenomloppet blefve 14

meter bredt, dock med förklarande att kostnaden för den ytterligare

ökningen skulle bestridas af bolaget.

1 samband med den sålunda ifrågasatta ombyggnaden har uppstått

fråga om sjelfva brons ökning till sådan bredd, att tvenne jernvägsspår

kunna derå framdragas. Lokaltrafiken å stationerna närmast Göteborg

tillväxer nemligen alltjemt och torde, i den mån stadens befolkning kan

förskaffa sig bostäder vid eller i närheten af dessa stationer, snart antaga

sådana proportioner, att dubbelt spår måste anläggas för denna

trafiks besörjande. Det har derför synts lämpligt, att vid nu före
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln. 141

stående ombyggnad af sagda bro tillse, att utrymme beredes för berörda

dubbelspår.

Ofvan angifna förlängning af sidospåret vid Jonsereds fabriks lastplats

bör, enligt styrelsens förmenande, bekostas till hälften hvardera af

bolaget och statsbanan. Visserligen åligger det icke enligt förberörda

öfvenskommelse staten att tillhandahålla större sparutrymme vid lastplatsen

än det, som redan finnes derstädes, men utvidgningen hråga

erfordras ej blott för brons ombyggnad utan äfven för trafiken på platsen.

Lastspåret rymmer allenast 7 vagnar och spårutrymmet är otillräckligt

jemväl vid sjelfva stationen, hvadan ofta inträffar, att till lastplatsen

destinerade vagnar måste qvarhållas i Göteborg till olägenhet

för såväl trafikanter som jernvägen, hvilken icke kan på tillfredsställande

sätt omsätta vagnparken.

Lini en Göteborg—Falköping-Ränteri:

Uppläggning af ytterligare en telegrafledning (för morsetelegraf

ering).......................................................................... 7,300 kronor.

En tredje morseledning mellan Göteborg och Falköping-Ranten

har länge till följd af den ökade trafiken varit önskvärd och behofvet

deraf är numera, sedan nordvestra stambanan lagts under distriktsbefälet

i Göteborg och Vestkustbanan införlifvats med statsbanenätet,

oafvisligt.

Linien Falköping-Ranten—Skofde:

Uppläggning af en telegrafledning (för morsetelegrafering) 1,800 kronor.

Den i Sköfde nu befintliga linievexeln är till stort hinder för den

korrespondens, som icke berör Sköfde och Karlsborg, hvadan vexelns

borttagande och morseliniens utsträckande till Falköping-Ranten skulle

i hög grad underlätta telegrambefordringen å morselinien vester om Laxå,

Vid Norrköping:

Utläggning af ett rundspår utmed hamnspåret................... 5,000 kronor.

För att under nuvarande starka trafik och med befintligt ringa

spårutrymme i möjligaste mån underlätta lastningar och lossningar vid

hamnen i Norrköping måste vexlingarne å hamnspåren derstädes inskränkas

till minsta möjliga tid och den egentliga rangeringen af vagnarne

utföras å stationens bangård. Då härigenom stora olägenheter

vållas, måste annan anordning för vagnarnes uppställande trätfas; och

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Sjette hufvudtiteln.

har i sådant syfte föreslagits utläggande af ett rundspår. Å detta spår

skulle till hamnen destinerade vagnar aflemnas, under det att uttagning

vid hamnen af tomma och lastade vagnar påginge, dervid ett spår ständigt

vore ledigt för trafiken mellan stationen och hamnen. Genom den

föreslagna anordningen skulle dessutom vagnsflyttningarna för godsrörelsen

vid hamnen kunna utföras på afsevärdt kortare tid och med ej

obetydligt mindre kostnad än hittills kunnat ske.

Utvidgning af spårsystemet......................................................... 6,600 kronor.

Ifrågavarande utvidgning skulle bestå i anordnande af ett stickspår

i norra ändan af bangården. Detta spår är behöfligt för att vexlingar

må kunna förrättas oberoende af norrifrån kommande eller

norrut gående tåg. Härigenom skulle icke blott vagnsvexlingsarbetet

kunna utföras på kortare tid utan jemväl trafiksäkerheten vid stationen

komma att i väsentlig grad ökas.

Vid Mjölby:

Uppförande af stall för 2 lokomotiv ................................... 10,000 kronor.

Rörande detta arbete hänvisas till hvad här ofvan anförts i fråga

om behofvet af lokomotivstall vid Bollnäs station.

Vid Sömmen:

Anordning för ökande af vattentillgången för lokomotivens

behof ........................... 3,050 kronor.

Vid Aneby:

Anordning för ökande af vattentillgången för lokomotivens

behof ......................................................................... 1,332 kronor.

Den växande trafiken med deraf föranledd ökning af vattenbehofvet

för lokomotiven nödvändiggör här kraftigare uppfordringsverk med

gröfre sug- och tryckledningar än de nu befintliga.

Vid Nässjö:

Uppförande af nytt godsmagasin samt utförande af deraf betingade spårförändringar

........................................................................ 26,000 kronor.

Dessa anordningar äro af behofvet högeligen påkallade, så vidt

den ökade godstrafiken skall kunna skötas på ett tillfredsställande sätt.

Det gods, som nu vid stationen omlastas, uppgår till 90,000 å 100,000

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Sjette hufvudtiteln.

kolly per månad, hvaraf endast en mindre del kan lastas direkt från

vagn till vagn, under det att återstoden måste för sortering och inventering

uppstaplas i särskilda högar på magasinsgolfvet. Genom en sådan

behandling är godset mera utsatt för skada än eljest skulle vara

fallet och dess expedierande fördröjes derjemte. Derest magasin med

tillräckligt utrymme icke inom närmaste tid anordnas, måste, då trafiken

ständigt är i stigande, omlastning af det gods, som i första hand

skall expedieras, verkställas under bar himmel med den risk, som dermed

gifvetvis är förenad.

Uppförande af stall för 5 lokomotiv ................................... 30,000 kronor.

I fråga härom hänvisas till hvad ofvan anförts rörande uppförande

af stall vid Bollnäs station.

Vid Ousby:

Anordning för ökande af vattentillgången för lokomotiv 3,000 kronor.

Anordningen betingas af nödvändigheten att inom möjligast korta

tid uppfordra vatten.

Vid Eslöf:

Ändring och utvidgning af stationen med jordförvärf 158,000 kronor.

Då denna station bör vara så anordnad, att åtminstone tvenne statsbanetåg

och ett tåg från hvardera af de anslutande bibanorna, hvilka för

närvarande äro tre till antalet, kunna der samtidigt emottagas, kräfves härtill

ett större spårsystem, än som under andra förhållanden vore för den

i allt fall betydliga och ständigt växande trafiken erforderligt. Nuvarande

spårsystemet är emellertid så begränsadt, att trafiken endast med svårighet

och tidsförlust kan skötas. Redan sedan flera år tillbaka har

dessutom utrymmet i allmänhet å stationen varit synnerligen knappt,

helst vid tillfällen, då lifligare trafik måst ombesörjas. Expeditionslokalerna

hafva visat sig vara otillräckliga. Enahanda är förhållandet

med resgodsrummet och godsmagasinet. På grund af bristande utrymme

i det sistnämnda inträffar ej sällan, att gods måste stå ute

med risk att komma bort eller ock uppstaplas i sådana högar, att

deraf vållas tidsutdrägt och svårighet för dess varsamma behandling.

Efter nu förestående inledande å stationen af ytterligare en jernväg,

Eslöf—Röstångabanan, torde det i sjelfva verket blifva omöjligt att

nöjaktigt sköta trafiken vid stationen, med mindre än att eu genomgripande

utvidgning deraf verkställes.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144 Sjette hufvudtiteln.

J e rn vägs styreis en har för den skull låtit utarbeta ett omfattande

program för förbättrade anordningar vid denna station att utföras i

den mån sådant betingas af trafikens tillväxt. Den del af planen, som

nu föreslås till utförande, beräknas kräfva en kostnad af 363,000 kronor.

I detta belopp ingå emellertid jemväl kostnaden för behöfliga signaloch

vexelförreglingsanordningar äfvensom, då det måste vara med statens

fördel mest förenligt att redan under närmaste framtiden, innan

värdet å den för bebyggande lämpliga marken stegrats, det för stationsutvidgningen

i dess helhet erforderliga område inköpes, kostnaden

för hela detta jordförvärf. Med stöd af de allmänna grund or Eders

Kongl. Maj:t i nådiga brefvet den 31 oktober 1896 faststält för bestämmande

af de enskilda jernvägarnes afgifter för begagnande af statsbanestationer,

har styrelsen emellertid beräknat, att af sagda kostnadssumma,

363,000 kronor, de vid Eslöf anslutande banorna skola erlägga

tillsammans 205,000 kronor, hvarför endast återstoden, 158,000 kronor,

härofvan föreslagits till utgående af statsmedel.

Linien Malmö—Nässjö:

Uppläggning af ytterligare en telegrafledning (för morse
telegrafering)

...................................................................... 17,600 kronor.

Telegramvexlingen å linien Malmö—Nässjö har i följd af ökad

person- och godsbefordran samt förbindelserna mellan de många enskilda

jernvägarne och vestkustbanan betydligt tilltagit. Sålunda befordrades

år 1896 187,298 stycken telegram mot 99,980 stycken år

1890. Vid sådant förhållande och då telegramantalet gifvetvis kommer

att än ytterligare ökas med nästa års ingång, från hvilken tidpunkt

östra stambanan skall lyda under distriktsbefälet i Malmö, har det synts

styrelsen nödvändigt, att åtgärder snarast möjligt vidtagas för ökande

af telegrafens kapacitet å nämnda linie.

Linien Helsingborg—Malmö:

Uppläggning af ny telegrafledning (för morsetelegrafering) 8,500 kronor.

Af tillgängliga statistiska siffror framgår, att telegrammens antal

vid Malmö station under år 1896 uppgick till omkring 42,000 stycken

flera än under år 1895, af hvilken ökning vid pass 31,000 stycken beräknas

komma på vestkustbanan. Medräknadt de telegram från sistnämnda

bana, som genom öfverdragning förmedlas i Malmö, torde telegramantalet

å vestkustbanan kunna antagas till minst 40,000 stycken. För

närvarande finnas mellan stationerna Malmö och Billesholms grufva en
-

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Sjette hnfvudtiteln.

dast två morselinier, hvaraf den ena går direkt till Helsingborg och är

indragen på de stationer, der bibanorna ansluta, och den andra slutar

vid Billesholms grufva, der öfverdragning och vexel finnas. Denna

senare linie förmedlar alla mellanliggande stationer och användes uteslutande

för tågtelegraferingen. Största delen af förenämnda 40,000

stycken telegram skall alltså expedieras å den direkta linien. Den naturliga

följden häraf blir, att under bråd tid öfverdragningen i Malmö

sällan eller aldrig kommer till användning, utan telegrammen få transiteras

af Malmö station, hvarigenom väsentlig ökning i expeditionsgöromålen

uppstår, på samma gång som telegrammen försenas. Då äfven

den direkta morselinien delvis användes för tågledningen å bandelen

Landskrona—Engelholm och således vid inträffande tågrubbningar å

sistnämnda handel båda linierna äro upptagna, varder det under sådana

förhållanden omöjligt att expediera telegram till Helsingborg och der

bortom belägna stationer.

Vid Höganäs nedre station:

Utvidgning af spårsystemet........................................................ 4,700 kronor.

Stationen eger endast ett 70 meters hinderfritt mötesspår och

ett stickspår, rymmande 2 jernvägsvagnar, i följd hvaraf all vexling af

för Höganäs stenkolsverk och Höganäs hamn afsedda vagnar är förbunden

med största svårighet och tidspillan.

Vid Vestraby:

Ändring af inredningen i stationshuset................................ 2,500 kronor.

Uppförande af boställshus för stationsföreståndaren och

en stationsbetjent................................................................ 10,000 »

Vid Stureholm:

Ändring af inredning i stationshuset ................................... 2,500 kronor.

Uppförande af boställshus för stationsföreståndaren och

en stationsbetjent .............................................................. 10,000 »

Vid Söderhoidinge:

Ändring af inredningen i stationshuset................................ 2,000 kronor.

Uppförande af boställshus för stationsföreståndaren och

en stationsbetjent .............................................................. 10,000 »

Samtliga här omnämnda stationshus äro beträffande såväl expeditionslokaler

som bostad för stationsföreståndaren för trånga och otillDih.

till liiksd. Prot. 1808. 1 Sami. 1 Afd. 1 Raft. 19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Sjette hufvudtiteln.

räckliga samt i öfrigt af ganska dålig beskaffenhet. De kunna derföre ej

heller utan dyrbara förstärkningar af grund och väggar påmuras med en

våning. Det har af denna orsak ansetts vara fördelaktigt att genom

ändring af inredningen anordna nuvarande lokaler till endast tjenstelokaler

samt att uppföra nya boställshus, inrymmande bostäder för stationsföreståndare

och 1 å 2 stationsbetjente, med iakttagande dervid att

möjlighet beredes till anordnande vid behof af bostad åt ytterligare en

betjent.

Vid Kjeflinge:

Tillbyggnad af stationshuset för erhållande af större

resgodsrum........................................................................... 3,500 kronor.

Anordnande af pumphus, vattentorn och tvenne vattenkastare

jemte rörledningar................................................ 35,500 »

Det nuvarande resgodsrummet med 10 qvadratmeters fri golfyta,

har visat sig vara otillräckligt för den rätt betydliga persontrafiken.

Sedan vid vestkustbanans införlifvande med statsbanorna statens

jernvägar äfven fått öfvertaga det kontrakt om tillhandahållande af

vatten vid Furulunds station för lokomotivens behof, som upprättats

mellan Malmö—Billesholms jernvägsaktiebolag och Malmö yllefabriks

aktiebolag, hvilket kontrakt är så affattadt, att rätt till fria resor å

statsbanan medgifves vederbörande i större utsträckning än lämpligt är,

har från jernvägsstyrelsens sida hos nämnda bolag gjorts framställningar

om ändring i detta kontrakts bestämmelser. Då emellertid dessa

framställningar icke ledt till åsyftadt resultat, i det att bolaget förbundit

denna fråga med den om trafikerandet af bolagets fabriksspår vid Furulund,

har jernvägsstyrelsen uppsagt kontraktet till upphörande den 14

september 1899.

Det varder derföre nödigt att vidtaga åtgärder för vattentagning

för lokomotivens behof efter sagda tid, och hafva i sådant syfte föreslagits

ofvan angifna anordningar vid Kjeflinge station.

Vid Teckomatorp:

Utvidgning af spårsystemet........................................................ 2,500 kronor.

Till detta arbete har af 1896 års Riksdag beviljats ett anslag af

8,000 kronor. Den för samma utvidgning ursprungligen upprättade

planen har emellertid blifvit af styrelsen för Landskrona—Eslöfs jernvägsaktiebolag

omarbetad och det nya förslaget understäldt jernvägsstyrelsens

pröfning och godkännande. Dervid har befunnits,'' att kost
-

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Sjette hufvudtiteln.

nåden för planens genomförande till följd af dels nya spåranordningar

dels ock stegrade pris å materialier och arbetslöner blifvit förhöjd så,

att statens jernvägars bidrag till utvidgningen enligt gällande kontraktsbestämmelse

skulle ökas med ofvannämnda belopp, 2,500 kronor.

Vid Helsingborgs ångfärjestation:

Utläggande af tvenne spår och anordning för jernvägs
vagnars

rengörande ........................................................... 6,600 kronor.

Då spårsystemet vid Helsingborgs centralstation är så begränsad!,

att till och med de vanliga tågen endast med svårighet kunna der inrymmas,

än mindre de vagnar mottagas, hvilka ej få rum vid ångfärjestationen,

och då vidare godstrafiken vid denna senare är stadd i liflig

tillväxt, kan för närvarande trafiken derstädes ombesörjas allenast med

anlitande af Helsingborgs stads hamnspår. Detta sker med stor tidsutdrägt

vid vagnarnes omflyttande, hvadan behofvet af de föreslagna

stickspåren å statens eget område är högeligen påfallande.

Ofvan angifna rengöringsanstalt är vid denna gränsstation mot

Danmark behöflig, bland annat, för att internationela bestämmelser må

kunna iakttagas angående rengöring af så kallade öfvergångsvagnar

samt vagnar, hvilka användas till transport af lik, sjuka djur etc.

Vexel- och signalsäkerhetsanläggning .................................... 5,000 kronor.

Denna anläggning erfordras för att den allt mera tilltagande godstrafiken

må kunna på för trafiksäkerheten betryggande sätt ombesörjas.

Uppförande af stationshus........................................................ 30,000 kronor.

Beloppet är beräknadt för stationshus af provisorisk art, innehållande

rum för expeditioner, res- och ilgods samt post, väntsalar och

lamprum.

Vid platsen saknas nu stationshus, och inga andra anordningar

finnas för de resandes mottagande än ett af bräder uppfördt skjul utan

eldstad, och detta ehuru persontrafiken nått en hög siffra. Under sistlidna

år såldes sålunda vid stationen omkring 48,600 personbiljetter,

hvarförutom vid pass 57,600 resande på genomfart passerade derstädes.

Krafvet på tidsenligare anordningar för åtminstone persontrafiken vid

ångfärjestationen kan med hänsyn till såväl jernvägens som den trafikerande

allmänhetens intressen icke längre åsidosättas.

Vid ödäkra:

Ändring och tillbyggnad af stationshuset

12,000 kronor.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Sjette hufvudtiteln.

I stationshuset finnes allenast ett ytterst litet expeditionsrum med

utrymme för endast en skrifplats. Då emellertid trafiken vid stationen

så ökats, att utvidgning af spårsystemet under innevarande år måst vidtagas

_ samt stationspersonalen förstärkas, och då större industriela anläggningar

äro under uppförande i stationens omedelbara närhet, är det

oafvisligen nödvändigt att tillöka expeditionslokalerna genom att taga

i anspråk de tvenne rum, som nu äro anvisade till bostad för stationsföreståndaren.

Bostad åt denne sistnämnde äfvensom åt en stationsbetjent

skulle åter beredas genom påbyggnad af stationshuset.

Vid Rögle:

Utvidgning af spårsystemet........................................................ 5,700 kronor.

På grund af den stora trafiken — under år 1896 afsändes 5,060

vagnslaster — hvilken trafik i följd deraf, att industriela anläggningar

uppförts i stationens närhet, med säkerhet kommer att än ytterligare

ökas, rymmas tågen numera ej på de befintliga mötesspåren, utan måste

de sönderdelas och införas på bredvid liggande tegelbruksspår.

Vid Vegeholm:

Utvidgning af spårsystemet......................................................... 3,700 kronor.

Endast 155 meter hinderfritt mötesspår finnes vid stationen. Då

denna är belägen närmast söder om Engelholm, der tågmöte i regel

eger rum, är det emellertid behöfligt att erhålla mötesspår med större

längd för att kunna vid tågrubbningar anordna möten vid Vegeholm.

Vid Engelholm:

Uppförande af stall för 2 lokomotiv ................................... 10,000 kronor.

Angående behofvet häraf hänvisas till hvad ofvan anförts rörande

dylik anläggning vid Bollnäs station.

Anläggning för koltagning..................................................... 15,000 kronor.

Det stora antal lokomotiv, som i Engelholm böra intaga kol, gör

en tidsenlig anordning för detta ändamål nödvändig.

Vid Engelholms hamn:

Utvidgning af spårsystemet samt anordnande af lastplan .. 3,800 kronor.

Stationen saknar nu ordentlig och tillräcklig lastplan, hvilken olägenhet

redan gjort sig märkbar vid bettransporterna genom svårigheter att

på tillfredsställande sätt kunna betjena den trafikerande allmänheten.

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Sjette hufyudtiteln.

Å det lastspår, som nu finnes i norra ändan af stationen, kunna nemligen

ej flera än 2 jernvägsvagnar på en gång lastas. Utrymme saknas

också för förlängning af lastspår och. lastplan och kan icke för

rimligt pris förvärfvas.

Vid Barkåkra:

Utvidgning af spårsystemet ........................ .....-.................... 4,900 kronor.

Mötesspårens längd utgör allenast 135 meter, hvilket visat sig vara

i hög grad hinderligt för trafiken vid tillfällen, då möten mellan de

långa bettågen derstädes måste anordnas samt då å stationen befästning

i större skala eger rum.

Vid Grefvie:

Utvidgning af spårsystemet................................................ 3,000 kronor.

Stationen, som utgör mötesplats för såväl snälltåg som godståg,

har icke mera än 282 meters hinderfritt mötesspår, hvilket är otillräckligt

och för tågmanövreringen besvärligt, helst stationen ligger i

kurva, hvarigenom utsigten från ankommande tåg försvåras.

Vid Båstad:

Tillbyggnad af stationshuset ................................................... 12,000 kronor,

En tidsenlig och rymlig II klass väntsal samt större utrymme för

resgodsrum äro här af behofvet påkallade med hänsyn till den lifliga

trafiken, särskildt under badtiden. Nuvarande expeditionslokaler äro

jemväl alldeles för trånga.

Vid Skottorp:

Ändring af inredningen i stationshuset................................. 2,500 kronor.

Uppförande af boställshus för stationsföreståndaren och

tvenne stationsbetjente ..................................................... 11,500 „

I fråga om behofvet af dessa arbeten hänvisas till hvad ofvan anförts

under Vestraby, Stureholm och Söderlividinge.

Vid Laholm: .

Anordnande af vattenkastare i norra ändan af stationen jemte rörledning

från vattentornet ..................................................... 7,200 kronor.

Anläggningen erfordras för att inbespara tid och undvika vexling

vid vattenlemning för lokomotivens behof.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Sjette hnfvudtiteln.

Vid Eldsberga:

Uppförande af ett betjeningshus, rymmande 3:ne lägenheter om 1 ram

och 1 kök, af hvilka dock endast 2:ne skulle till en början inredas

........................................................................................ 9,000 kronor.

Vid Långås:

Uppförande af ett betjeningshus rymmande 3:ne lägenheter om 1 rum

och 1 kök, af hvilka dock endast 2:ne skulle till en början inredas

..............................''....t................................................... 9,000 kronor.

Vid båda förenämnda stationer finnas icke bostäder för behöflig

stationspersonal, och är det så godt som omöjligt att i närheten erhålla

sådana. Sålunda kan vid Långås bostad åt stationsbetjening icke förhyras

på närmare afstånd från stationen än 2 kilometer.

Vid Halmstad:

Uppförande af stall för 2 lokomotiv .................................... 10,000 kronor.

Rörande behofvet af detta arbete hänvisas till hvad ofvan anförts

i fråga om sådan anläggning vid Bollnäs station.

Vid Himle:

Utvidgning af spårsystemet....................................................... 8,500 kronor.

Vid inträffande tågförseningar är det af stor vigt att vid denna

station, belägen 10,l kilometer söder om och närmast intill Varberg

— som i regel är mötesstation — kunna anordna tågmöten. Då likväl

tillräckligt långt spår saknas, bär tågmöte vid Himle hittills endast

kunnat ega rum med iakttagande af särskilda försigtighetsmått och med

mycken tidspillan. Ökning af mötesspårens längd är derföre ett behof,

som måste tillgodoses.

Linien Halmstad—Göteborg:

Anordnande af ytterligare en telegrafledning (för morse
telegrafering)

............................................................ 13,000 kronor.

Enär alla telegraflinier norr om Malmö nästan ständigt äro upptagna,

måste vestkustbanans samtliga stationer expediera sina telegram

uppåt landet via Göteborg; och enär endast en direkt linie finnes mellan

Halmstad och Göteborg, å hvilken dessutom alla telegram från Helsingborg

i och för tågledning och dylikt skola meddelas stationerna

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Sjette hufvudtiteln.

norr om Halmstad, är densamma högst väsentligt anlitad, hvadan en ny

direkt linie är af behofvet påkallad.

o

Linien Höganäs nedre station—Åstorp:

Inläggning af nytt spår med räler af f. d. Göteborg—

Hallands jernvägs modell ............................................. 39,000 kronor.

Å nämnda handel finnas inlagda räler om 21,5 kilograms vigt per

meter, hvilka för nuvarande trafik och nu använd rörlig materiel äro

för klena och förty måste snarast möjligt utbytas mot tyngre räler.

Till en början skulle å ifrågavarande linie nedläggas räler med 24,8

kilograms vigt per meter, hvilka räler, enligt hvad nedan angifves,

ifrågasatts till upptagning å linien Varberg—Almedal.

Linien Varberg—Almedal:

Inläggning af annat spår å 72,4 kilometer........................ 291,100 kronor.

Sedan den öfriga delen af den egentliga vestkustbanan, nemligen

Helsingborg—Varberg, numera är belagd med räler af 31 och 34 kilograms

vigt per meter och samtliga broars öfverbyggnader äfvenledes

blifvit eller under den närmaste tiden blifva förstärkta, så att tyngre

lokomotiv med större dragkraft kunna användas, kräfver den ständigt

ökade trafiken samt ett rätt utnyttjande af dragkraften ovilkorligen

tyngre räler å bandelen Varberg—Almedal, hvarest nu finnas räler af

endast 24,8 kilograms vigt per meter. Då det dessutom synts styrelsen

angeläget, att den påbörjade förstärkningen af öfverbyggnaden å de

bandelar, hvarå de mest snabbgående tågen framgå, snarast möjligt

genomföres, har styrelsen tänkt låta mot räler af 40 kilograms vigt per

meter utbyta de mellan Göteborg och Hallsberg liggande rälerna om

34 kilograms vigt per meter. Tillgången på sådana räler af sist sagda

slag, hvilka ej äro mera slitna än att de kunna med fördel nedläggas

å nu ifrågavarande handel, inskränker sig emellertid till 41,8 kilometer

spår; och då styrelsen håller före, att vid hädanefter skeende nyanskaffning

af räler till bandelar med lifligare trafik räler med mindre

vigt än 40 kilogram per meter icke’ böra upphandlas, skulle för utbyte

å återstående 30,6 kilometer spår å linien Varberg—Almedal nya stålräler

med sistnämnda vigt per meter användas.

Under antagande, att Eders Kongl. Maj:t täcktes gilla denna anordning,

får styrelsen anmäla, att i styrelsens underdåniga förslag till

omkostnadsstat för år 1898 kommer att upptagas ett belopp, af 78,300

kronor för erhållande af så stor mängd brukbara stålräler (till 27,3 km.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Sjette hnfvudtiteln.

spår) vägande 34 kilogram per meter, som behöfver nedläggas å linien

Yurberg—Almedal, för att sedermera derifrån få räler till tvärbanan

Åstorp—Höganäs, hvarest rälsutbytet afser att omfatta 27,3 kilometer bana.

Vid Sundsvall:

Uppförande af ett boställshus för 6 hushåll........................ 15,000 kronor.

För närvarande tjenstgöra vid stationen tvenne kontorsbiträden och

trenne stationsbetjente af lägre grad, hvilka icke åtnjuta bostäder i statens

hus, utan i stället uppbära inqvarteringsersättning.

Dessa betjente böra vara boende i närheten af stationen, men hyrorna

derstädes äro öfverdrifvet höga, hvadan bostäder till skäligt pris

icke kunna der erhållas utan nybyggnad; och har det nya boställshuset

lämpligen synts böra beräknas för 6 hushåll.

Vid Pilgrimstad:

Anordning för ökande af vattentillgången för lokomotivens

behof........................................................................................ 450 kronor.

ökning af vattentillgången erfordras i följd af trafikens tillväxt.

Vid Mattmar:

Anordnande af ett tredje genomgångsspår med lastkaj

och våg..................................................................................... 6,000 kronor.

Rörelsen vid stationen har genom nya industriela anläggningar

och affärsföretag vuxit till sådan omfattning, att befintliga spåranordningar

— förutom hufvudspåret, ett sidospår och ett stickspår — äro

otillräckliga för trafikens ombesörjande på ett för såväl statsbanan som

trafikanter tillfredsställande sätt. Svårigheterna äro i all synnerhet

märkbara vid vagn sflyttningar, hvilka hufvudsakligen måste verkställas

med handkraft och derföre taga lång tid i anspråk. I samband med

anläggningen af sidospår måste invid detsamma anordnas lastkaj jemte

dit ledande väg.

Vid Storlien:

Tillbyggnad af hotellet för beredande af ökadt utrymme

för matsal och kök .......................................................... 6,500 kronor.

Lokalerna i denna byggnad äro alldeles otillräckliga för att de

stundom till ett 40 å 50-tal uppgående personer, som vid tågs ankomst

besöka restaurationen, må kunna tillfredsställande betjenas. En afse
-

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Sjette hufvudtiteln.

värd del af den utländska turisttrafiken berör Storlien och sagda trafik

torde i ej ringa grad vara beroende af de anordningar, som vidtagas

för de resandes beqvämlighet.

Vid Ny åker:

Anordning för ökande af vattentillgången för lokomotiv 2,500 kronor.

Denna anordning erfordras i följd af trafikens tillväxt.

Linien Vännäs—Boden:

Uppläggning: af ytterligare en telegrafledning (för morse
telegrafering).

.................................................................... 17,000 kronor.

Redan nu är det ofta förenadt med svårighet och tidsutdrägt, att

utvexla telegram mellan orter norr och söder om Vännäs; och dessa

olägenheter torde med all säkerhet ökas under den närmaste tiden.

Vid Vännäs:

Uppförande af stall för 2 lokomotiv .................................. 12,000 kronor.

I fråga härom hänvisas till hvad ofvan anförts rörande behofvet

af lokomotivstall vid Bollnäs.

Vid en hvar af stationerna Bastuträsk, Jörn, Sandträsk, Lakaträsk

och Polcirkeln:

Uppförande af kolbås vid samtliga dessa stationer för

en sammanlagd kostnad af ............................................ 10,000 kronor.

Nödig kontroll öfver kolförrådet vid en hvar af dessa stationer kan

ej utöfvas, med mindre det inrymmes i särskilt bås.

Vid Brännberg:

Utläggning af ett stickspår........................................................ 2,500 kronor.

Spåret erfordras för underlättande af vid stationen ofta förekommande

virkeslastningar.

Vid Luleå och å Svartön:

Påbörjande af anläggning för lossning af stenkol............ 30,000 kronor.

Den stora mängd stenkol (inemot 25,000 ton), som årligen under

loppet af den korta seglationstiden måste mottagas på Svartön för

statens jernvägars räkning, gör det nödvändigt att till nedbringande

af lossningskostnaderna derstädes sörja för lämpliga anläggningar för

hih. till Iliksd. Prat. IHDH. 1 Sami. 1 Afd. 1 Käft. 20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Sjette hufViidtiteln.

lossningen. Härtill erfordras i främsta rummet Utsträckning af kajen,

planering af mark samt nedläggning af nya Spår, emedan inom kort

allt nu tillgängligt utrymme i dessa afseenden kommer att tagas helt

och hållet i anspråk af malmtrafiken. Påbörjandet af anläggningen,

hvilken är afsedd att förläggas nära den plats för ökadt malmupplag,

hvarom här nedan förmäles, bör af ekonomiska skäl företagas i sammanhang

med afplaneringen af denna plats.

Terrassering af plats för malmupplag ............................... 19,200 kronor.

Vid tiden för sjöfartens på Luleå öppnande de senaste åren hafva

platserna för malm varit till fullo upptagna; och skulle sjöfarten något

år blifva fördröjd utöfver den vanliga tiden eller upplagen af annan

orsak ökas, skulle afsevärda svårigheter säkerligen uppstå för beredande

af plats för den malm, som från malmfälten nedforslas till Svartön. Det

är alltså af högsta vigt att å Svartön befintliga, för malmupplag lämpliga

platser göras för sådant ändamål användbara genom erforderlig

afplanering, hvarigenom skulle beredas utrymme för ytterligare omkring

50,000 ton malm.

Vid Sandträsk:

Uppförande af bostad för stationsmästare och en stationsbetjent.

..................................................................,.....9,000 kronor.

Nuvarande stationshuset — en envåningsbyggnad — innehåller,

förutom expeditionslokal med endast 7,7 qvadratmeter golfyta, väntsal

och resgodsrum, allenast 1 rum och kök, upplåtna såsom bostad åt

stationsföreståndaren. Då påbyggnad af huset icke lämpligen bör ifrågasättas

med hänsyn till dm stora förändringar, som skulle betingas af

det gamla husets byggnadssätt och dermed förknippade kostnader, samt

då derjemte expeditionslokalen måste utvidgas och inredningen i öfrigt

förbättras, har föreslagits uppförande af ett särskildt boställshus.

Vid Lakaträsk eller Murjek.

Uppförande af stall för 2 lokomotiv samt nedläggning

af vändskifva ....................................................................... 24,000 kronor.

Rörande detta arbete hänvisas till hvad ofvan anförts i fråga om

behofvet af lokomotivstall vid Bollnäs station.

Till fullföljande af anordningar för vexelförreglings- och

förbättrade signalapparater vid stationer å bandelar,

på hvilka nattåg framgå ........................................,.......75,000 kronor.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvud titeln.

155

Diverse arbeten: för vestkustbanan ............... 50,000 kr.

»'' öfriga statsbanor......... 52,018 » 102,018 kronor.

Med hänsyn till jern vägsnätets och trafikens utveckling är det nödvändigt

att hafva erforderliga medel tillgängliga för tillgodoseendet af

sådana behof, hvilka ej kunna under längre tid i förväg förutses, men

likväl måste utan dröjsmål fyllas.

Summan af förenämnda belopp uppgår till 1,495,000 kronor, deraf

för vestkustbanan 654,200 kronor, och utgör den andel af dessa två

belopp, som å maskinafdelningen belöper, resp. 163,000 kronor och.

35,000 kronor.»

I en särskild bilaga har jernvägsstyrelsen, i likhet med hvad vid

föregående tillfällen skett, meddelat följande tabellariska framställning

rörande kompletteringsarbetena å vestkustbanan, hvilka arbeten, hvad

år 1899 angår, i den föregående framställningen förts tillsammans med

andra dylika arbeten å statens jernvägar:

»Sammandrag af kostnader för redan utförda och ytterligare ifrågasatta

kompletteringsarbeten å vestkustbanan under åren 1891—1899.

Bandelar.

Af förre egaren

utförda arbeten

under åren

Anslag af

Riksdagen

Summa

för före- stående

sex ar.

Beräknade

kostnader

enl. jern- vägsstyrel- sens under- dåniga

skrifvelse

den 31 dec.

1894.

beviljado för Sron

bogärda

för år

1894.

1895.

1896.

1897.

1898.

•1899.

Helsingborg—Halmstad

i

mod bibana................

33,000

324.100

479,500

197,600

180,500

223,200

1,437,900

1,486,200

Halmstad—Varberg ........

147,100

68,000

21,200

95,600

22,550

23,600

378,050

541,400

Varberg—Göteborg.........

22.000

, 71,800

68,700

219,700

8,550

298,000

688,750

490,000

Landskrona—Engelholm ..

9,500

5,100

35,700

23,500

63,840

1,400

139,040

221,500

Malmö—Billesholms grufva

7,600

25,600

23,300

109,100

5,000

58,000

228,600

• 411,900

Oförutsedda utgifter........

—

—

21,600

54,500

44,560

50,000

170,660

—

Summa

219,200

494,600

650,000

700,000

325,000

654,200

3,043,000

3,151,000

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Sjette hufvudtiteln.

Enär det vore af högsta vigt att en del af de sålunda föreslagna

arbetena redan under år 1898 helt eller delvis komme till utförande,

har jernvägsstyrelsen derjemte hemstält, att de för vissa uppräknade

arbeten erforderliga belopp, tillsammans 313,400 kronor, måtte redan

för innevarande år ställas till styrelsens förfogande.

Då, efter hvad jag inhemtat, en fullständig plan för godstrafikens

ordnande vid Nässjö station är afsedd att uppgöras, torde bland 1899

års arbeten icke böra upptagas anslag till nytt godsmagasin derstädes

och utförandet af deraf betingade spårförändringar (26,000 kronor).

Likaledes bör kunna anstå med uppförandet af nya boställslägenheter

vid de relativt obetydliga stationerna Vestraby (10,000 kronor), Sturekolm

(10,000 kronor), Eldsberga (9,000 kronor) och Sandträsk (9,000

kronor) äfvensom med boställshuset i Sundsvall (15,000 kronor). Och

om än byggandet af lokomotivstall alltid är önskligt, så synes mig dock

ej vara af jernvägsstyrelsen ådagalagdt, att anskaffandet af 20 nya lokomotiv

skulle kräfva beredandet af nya stallrum för 17 lokomotiv, enär

så många väl icke samtidigt äro ur tjenstgöring. Mig synes derför att

de ifrågasatta anslagen till nya lokomotivstall i Engelholm (10,000

kronor), Halmstad (10,000 kronor) och Lakaträsk eller Murjek (24,000

kronor) ej böra upptagas, det sistnämnda anslaget så mycket mindre

som valet hvar stallet skulle läggas ej synes ännu vara träffadt. Slutligen

och då bland de för innevarande år bestämda kompletteringsarbeten

vid vestkustbanan finnes upptagen kolbåsanläggning vid Engelholm

med 15,000 kronor, torde med en ny dylik anläggning derstädes

(beräknad till 15,000 kronor) kunna något anstå.

Sammanlagda kostnaden för de föreslagna anläggningar, hvilka

enligt min uppfattning ej oundgängligen behöfva under år 1899 ifrågakomma,

uppgår till 138,000 kronor, deraf 9,000 kronor för ett arbete,

som jernvägsstyrelsen afsett att utföra redan under år 1898.

Mot samtliga öfriga af jernvägsstyrelsen ifrågasatta nya byggnader

och anläggningar har jag icke något att erinra.

Jag tillstyrker alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att

för år 1899 anvisa å riksstatens sjette hufvudtitel, till utförande

af nya byggnader och anläggningar vid statens jemn äg strafik, 1,357,000

kronor, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att låta utaf detta belopp förskottsvis

under innevarande år af tillgängliga medel utanordna 304,400

kronor.

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Sjette hufvudtitelii.

I sammanhang härmed har jag ock att för Eders Kongl. Maj:t [43.]

anmäla behofvet af anordnandet utaf ett nytt jernväg6spår mellan Årlöf ^^*6^

Och Lund. jernvägsspår

Redan då södra stambanan anlades förutsågs, att i framtiden ett m*nl“

ytterligare spår å sträckan mellan Malmö och Lund skulle blifva nöd- stationerm. m.

vändigt. Detta föranledde jemväl dertill, att man vid förvärfvandet af

mark för jern vägsanläggningen beräknade sådan för dubbel bana, samt

att broarne gåfvos den bredd, att två spår skulle kunna å desamma

utläggas.

De förväntningar om en liflig trafik å ifrågavarande banst.räcka,

man sålunda från början hyst, hafva heller icke svikits, och den tidpunkt

är till fullo inne, då med utläggningen af det förutsedda andra

banspåret icke längre bör uppskjutas.

Uti underdånig skrifvelse den 16 maj 1894 hafva sålunda stadsfullmäktige

i Malmö och Lund hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

låta vidtaga erforderliga åtgärder för att mellan de båda städerna åstadkomma

en ökad regelbunden jernvägsförbiudelse. Stadsfullmäktige anföra

dervid hufvudsakligen följande: Af jern vägsstyrelsens berättelse

angående statens jernvägstrafik för år 1892 inhemtades, att utaf statsbanestationer

och privata trafikleder i riket Malmö hade att näst

efter hufvudstaden uppvisa största antalet afgångna och anlända resande

eller 481,411 samt att Lunds resandeantal 430,426 komme i ordningen

närmast derefter och föga understege Malmös. Men äfven de

mellanliggande stationerna, Åkarp med 110,959 afgångna och anlända

resande samt Arlöf (från hvilken station dessutom Malmö—Billesholms

jernväg upptoge trafik) med 76,751 resande hade uti ifrågavarande afseende

framstående rum, nemligen Åkarp det 13:de och Arlöf det 25:te.

På den korta jernvägs sträck an af omkring halfannan mil läge således

fyra af svenska statsbanans stationer, Indika i fråga om persontrafik intoge

de höga ordningsnumren 2, 3, 13 och 25 bland statsbanenätets nära 300

stationer. Berörda berättelse utvisade i tabell 7, att utaf statsbanans

särskilda delar, ordnade efter bruttoinkomst för hvarje bankilometer,

bandelen Malmö—Arlöf innehade främsta rummet med 37,254 kronor

för kilometer samt delarne Åkarp—Arlöf och Lund—Åkarp det tredje

och fjerde med resp. 30,024 kronor och 28,307 kronor, under det att

bandelarne närmast norr om Lund lemnade en väsentligt mindre inkomst,

och Lunds station, hvilken i fråga om passageraretrafik intoge

n:r 3, deremot med afseende på inkomst af afsändt gods först komme

i n:r 45. Häraf framginge, att den höga inkomsten å bandelen Lund

—Malmö i väsentlig mån inflöte af lokaltrafik, äfvensom att denna vinst
-

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Sjette hufvudtiteln.

gifvande lokaltrafik till hufvudsakligaste delen utgjordes af eu för vårt

land oerhördt liflig persontrafik. Jernvägsstyrelsen hade sökt afhjelpa

behofvet af bättre kommunikationer mellan Malmö och Lund, hvilka

båda städer varit stadda i rask utveckling, genom ett väsentligt ökadt

antal tåg, hvilka blifvit å bandelen småningom insatta och som vid

tiden för aflåtandet af stadsfullmäktiges skrifvelse, med inräknande af

genomgående snälltåg, person- och godståg, utgjorde vintertiden tolf

och sommartiden tretton ordinarie tåg i hvardera riktningen. Och likväl

befunnes dessa städers behof af förbindelse med hvarandra och

med mellanliggande orter och etablissement, med hvilka de stode i

den lifligaste beröring, såsom Arlöfs fabriker, Åkarps stationssamhälle

och tegelbruk, Alnarps landtbruksinstitut, Hvilans folkhögskola m. fl.

ännu icke på långt när tillfredsstäldt. Trafiken kunde ej längre på

ett tillfredsställande sätt tillgodoses genom blott insättandet af ytterligare

ett eller annat tåg. Den olikartade trafik, som framginge öfver

bandelen mellan städerna Malmö och Lund, måste åtskiljas, så att den

genomgående trafiken äfvensom godstrafiken hädanefter som hittills

framfördes medelst stora ordinarie tag, stälda i omedelbar förbindelse

med statsjernvägarnes öfriga bantåg, men deremot den lokala persontrafiken

besörjdes medelst små, lätta, blott af en vagnsklass bestående,

från hvardera ändpunkten hvarje halftimma afgående tåg, uti hvilka

konduktören kunde sälja biljetterna under färden och som upptoge

passagerare på åtskilliga andra ställen än vid de nuvarande stationerna.

En sådan lokaltrafik kunde ej genomföras, med mindre än att ett andra

banspår utlades mellan Malmö och Lund. Härigenom skulle emellertid

icke allenast blifva fullständigt sörjdt för trafikens framtida utveckling;

äfven för staten skulle en sådan förändring lända uteslutande till båtnad.

Den rullande materiel, som erfordrades för det nya spåret, skulle

blifva ofantligt mycket enklare och lättare än den nu begagnade och

detta ej blott för billighetens utan lika mycket för ändamålsenlighetens

skull, enär tågen måste kunna utan afsevärdt dröjsmål stoppas och

sättas i gång, på det att den talrika utmed jernvägen boende landtbefolkningen,

hvilken sommartiden ökades med å landet utflyttade stadsbor,

vid nära intill hvarandra anordnade hållplatser måtte kunna stiga

på och utur tagen. Dessa nya lokaltåg med blott en vagnsklass, med

lätt och billig trafikmateriel samt ringa driftkostnad skulle medgifva

indragning af en stor del nu på linien framgående tunga och dyra tåg

samt derigenom föranleda afsevärda besparingar, samtidigt som de

skulle ofantligt utveckla trafiken och öka trafikinkomsten.

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Sjette hufnidtitelii.

Till följd af nådig remiss bär jern vägsstyrelsen den 25 januari

1897 häröfver afgifvit underdånigt utlåtande och deruti anfört:

''Den lokala persontrafiken mellan städerna i fråga vore af en för vårt

land ovanlig storlek. Redan vid den tidpunkt, år 1892, från hvilken

stadsfullmäktige hem tat de närmare uppgifterna i ämnet, hade densamma

stigit till betydande höjd, och den derefter förflutna tiden betecknade

en oafbruten stegring icke allenast af jernvägstrafiken i dess helhet

till och från städerna i fråga, utan äfven — och detta i än högre grad —

af nyssberörda lokaltrafik. Exempelvis hade alltså för år 1895 — det

senaste år, för hvilket, då styrelsens utlåtande afgafs, statistiska uppgifter

förelåge samlade — sammanlagda antalet resande till och från

Malmö och Lund varit 12 procent större än motsvarande antal för år

1892, medan åter den lokala persontrafikens stegring från sistnämnda

år utgjorde i det närmaste 15 procent — 253,500 resande år 1892

mot 290,594 år 1895. En så betydande lokaltrafik hade icke kunnat

på tillfredsställande sätt ombesörjas med det jemförelsevis ringa antal

genomgående tåg, som å södra stambanan blifvit insatta, utan kräft

särskilda anordningar derutöfver. I följd häraf hade också dagliga

lokaltåg till ganska betydligt antal anordnats mellan Malmö och Lund,

i syfte att underlätta förbindelsen mellan städerna. Det oaktadt hade

trafikanspråken ej blifvit söm sig borde tillgodosedde. Derpå gåfves

äfven andra bevis än nu föreliggande framställning. Förslag hade

nemligen bragts å bane att åstadkomma bättre kommunikationer mellan

Malmö och Lund medelst anläggning af elektrisk spårväg, en åtgärd,

som utan tvifvel komme att högst menligt inverka på statsbanans inkomster

af trafik mellan nämnda städer. Äfven åt denna anledning

vore det för staten af högsta intresse att tillmötesgå anspråket på ökad

trafikförbindelse mellan städerna Malmö och Lund. Såsom förhållandena

hittills gestaltat sig, måste i de flesta genomgående persontåg till och

från Malmö en väsentligt större tågvigt än trafiken ofvan Lund kräfde

framföras. Det vore nemligen nödvändigt att i dessa tåg bereda utrymme

för den ansenliga mängd resande mellan Malmö och Lund, som

nödgades begagna sig af ifrågavarande tåg, och det korta uppehållet i

Lund medgåfve ej att derstädes vidtaga förändringar i tågens sammansättning.

Det skulle förty uppstå afsevärda ekonomiska fördelar för

staten, om förslaget bifölles. Det läte sig ej göra med nuvarande

spåranordningar att afsevärdt öka lokaltågens antal. Bandelen Malmö

—Lund vore nemligen redan under nuvarande förhållanden så upptagen

af tåg, som i ena eller andra riktningen passerade densamma, att det

ej kunde ifrågakomma att med bibehållande af enkelspår synnerligen

s. 160 Kontrollera mot PDF

160 Sjette liufvudtiteln.

öka tågens antal. Skedde så, skulle nemligen vid minsta rubbning i

trafiken stora olägenheter komma att uppstå både för fjerr- och lokaltrafiken

i följd deraf att nästan hvarje förändring i det ena tågets

ankomst- eller afgångstid komme att inverka störande på alla de andra

tågens gång. Någon ringare tillökning i lokaltågens antal skulle visserligen

kunna ske utan att faran af ojemnhet i trafiken skulle synnerligen

ökas, men en sådan åtgärd kunde ej förordas, då densamma

komme att medföra större kostnader och arbete för trafikens uppehållande,

utan att derigenom ofvan påpekade olägenheter, som vidlådde

nuvarande anordningar, blefve i nämnvärd mån afhjelpta. Det gåfves

derför ej någon annan utväg att på fullt tillfredsställande sätt ordna

jernvägstrafiken mellan Malmö och Lund än att medelst förändringar

å sjelfva banan möjliggöra ett särskiljande af den lokala trafiken från

den genomgående. Den förändring å banan, som för ändamålet

erfordrades, vore utläggning af ett dubbelspår mellan Arlöf och

Lund. Mellan Malmö och den 5 kilometer derifrån belägna stationen

Arlöf funnes redan nu dubbla spår, i det att å denna sträcka

vestkustbanan vore utlagd jemsides med södra stambanan, men

från Arlöf till Lund, en vägsträcka af 11 kilometer, funnes för närvarande

endast enkelt spår. Oaktadt vid markanskaffningen för södra

stambanan behofvet af dubbelspår mellan Malmö och Lund förutsetts,

erfordrades dock för anläggning af den nu ifrågasatta dutfbelbanan,

att staten inlöste ytterligare en mindre del jord, hvilket förhållande

berodde dels deraf att afståndet mellan spårens medellinier,

som vid banans anläggning ansetts böra bestämmas till 3.4 meter (11.5

fot), numera måste utgöra 4.25 meter på grund af större bredd än förut

å statsbanans och utländska jernvägsvagnar, dels deraf att en mindre

hållplats erfordrades ungefär midt emellan Åkarp och Lund för upptagande

af persontrafik. Arbetena för dubbelspåret bestode hufvudsakligen

i banvallens terrassering, förlängning af samtliga afloppstrummor,

förändring af bron öfver Höjeå, spårets utläggning och ballastning,

anläggning af omförmälda hållplats samt det nya spårets inledande å

stationerna Arlöf, Åkarp och Lund. För de lätta lokaltågen erfordrades

ej så tung spåröfverbyggnad som den vid rälsutbyte och nybyggnad

a statsbanan söder om Stockholm använda, hvadan, om dubbelspåret

skulle afses uteslutande för dessa tåg, hänsyn kunde tagas härtill vid

bestämmandet af skenvigten. Styrelsen hade dock ansett, att samma

slags skenor, som under år 1897 komme att utläggas å bandelen

Malmö—Lund — skenor om 40 kilogram för meter — borde äfven

för det nya spåret komma till användning och detta af trafikteknisk

opaginerad Kontrollera mot PDF

1G1

Sjette hnfrndtiteln.

hänsyn. En stor lättnad i trafikens skötsel kunde nemligen erhållas,

derest trafiken kunde så ordnas, att alla tågen i ena riktningen alltid

komme att framgå på det ena och tågen i motsatt riktning på det

andra spåret, och denna anordning förutsatte samma bärförmåga hos

båda spåren. Hela kostnaden för anläggning af det nya spåret mellan

Arlöf och Lund jemte anordningarne vid stationerna samt anskaffning

af erforderliga materialier och inköp af ytterligare behöflig mark vore

beräknad att uppgå till ett belopp af 408,000 kronor. Utläggning af

ett dubbelspår mellan Arlöf och Lund samt derigenom möjliggjord anordning

af trafiken på sätt antydts komme helt säkert att medföra

afsevärd tillökning i lokaltrafiken mellan Malmö och Lund samt mellanliggande

stationer. De omfattande beräkningar, som härutinnan gjorts,

hade tillika gifvit vid handen, att en nedsättning af biljettprisen med

omkring 25 procent skulle medföra ett ekonomiskt gynsammare resultat

än derförutan kunde uppnås. Under förutsättning att i lokaltågen

användes endast en vagnsklass samt att försäljning af biljetter skedde

å sjelfva tågen, skulle, med berörda nedsättning af biljettpriset, nettoafkastningen

för den lokala persontrafiken under närmaste femårsperiod

komma att öfverstiga den med nuvarande trafikordning för samma tid

beräknade med ett årligt belopp af i medeltal omkring 12,500 kronor,

motsvarande 3 procent af kostnaden för dubbelspårets anläggning.

Denna ökning i nettoafkastningen vore dock beräknad endast med hänsyn

till den direkta lokaltrafiken mellan de båda städerna och stege

således i samma mån, som den lokala persontrafiken vid mellanstationerna

utvecklades. Men icke mindre vinst, ehuru ej möjlig att med

någon visshet uppskatta i siffror, kunde med all säkerhet påräknas

genom att kostnaden för en del genomgående tåg kunde afsevärdt

nedbringas dels till följd deraf att, såsom ofvan framhållits, mindre

antal personvagnar behöfde i dem framföras, sedan dubbelbanan blifvit

anlagd mellan Arlöf och Lund, dels genom den afse värda lättnad i

trafikens skötsel en sådan banas tillkomst komme att medföra.

Jernvägsstyrelsen hemstälde derför, att Eders Kongl. Maj:t måtte

till Riksdagen aflåta nådig proposition om anvisande af 408,000 kronor

att användas för utläggning af ytterligare ett jernvägsspår mellan Arlöfs

och Lunds stationer å södra stambanan.

Då vid jernvägsstyrelsens berörda skrifvelse icke fogats någon

specificerad beräkning öfver kostnaderna för arbetet i fråga samt det

af styrelsen angifna kostnadsbeloppet syntes högt i förhållande till den

jemförelsevis korta bansträckan, begärde jag från jernvägsstyrelsen

dylik beräkning, derförinnan dock borde tagas i öfvervägande, huruvida

Bih. till Bibel. Prat. 1898. 1 Sami. 1 Afd. I Iläft. 21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Sjette linfviidtiteln.

icke genom inskränkningar i ett eller annat afseende totalkostnaden kunde

något nedbringas under den af jernvägsstyrelsen förut beräknade.

Med anledning häraf har öfverdirektören för banafdelningen i

jernvägsstyrelsen den 6 nästlidna december aflemnat kostnadsberäkning

för ifrågavarande spåranordning, slutande å ett belopp af 385,000

kronor, deraf för jordanskaffning 22,161 kronor 80 öre, för terrasseringsarbeten

48,452 kronor, för konstarbeten, bestående dels af förstärkning

af bron öfver Höjeå och af en å banan befintlig viadukt

och dels af anordnande af afloppstrummor och vägöfvergångar, 39,960

kronor, för spårets utläggning, deri inbegripet jemväl inläggning af

nya räler om 40 kilograms vigt för meter å det nu befintliga dubbelspåret

mellan Malmö och Arlöf, 198,079 kronor 19 öre, för anordnande

af en hållplats samt åtskilliga arbeten vid stationerna i Malmö, Lund,

Åkarp och Arlöf 39,420 kronor, för diverse arbeten 4,100 kronor samt

för allmänna omkostnader, såsom administration, redskap, sjukvård,

oförutsedda utgifter m. m. 32,827 kronor 1 öre.

Denna kostnadsberäkning understiger sålunda den af jernvägsstyrelsen

förut uppgjorda med 23,000 kronor, hvilken nedsättning åstadkommits

genom minskning af det för allmänna omkostnader afsedda

belopp. Någon vidare inskränkning har icke ansetts möjlig.

Slutligen har jag från jernvägsstyrelsen bekommit en uppgift rörande

trafikförhållandena vid Malmö och Lunds stationer under år 1896,

utvisande att sammanlagda antalet resande till och från nämnda stationer

(vestkustbanan ej medräknad) utgjorde 1,263,448 eller 38 procent

mera än år 1892 samt att antalet resande, som år 1896 färdades endast

mellan städerna i fråga, uppginge till 362,026 eller 43 procent mera

än år 1892. En väsentlig del af den betydande trafikökningen under

år 1896 är emellertid att tillskrifva den under nämnda år i Malmö anordnade

industriutställningen.

De skäl, hvilka af stadsfullmäktige i Malmö och Lund samt jernvägsstyrelsen

anförts för ett snart anordnande af ifrågavarande nya

trafikförbindelse mellan de nämnda städerna, synas fullt giltiga.

Då det tillika icke synes böra ifrågakomma, att det nya spåret

förses med lättare öfverbyggnad än den, som redan förut befunnits

för södra stambanan behöflig, och då samtliga i senaste kostnadsberäkning

upptagna arbeten ansetts oundgängligen nödiga, finner jag

mig icke eg a anledning till anmärkning mot nämnda beräknings slutsumma.

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Sjette hufvndtiteln.

Jag hemställer således, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att

för år 1899 anvisa å riksstatens sjette hufvudtitel, för utläggning

af ytterligare ett jernvägsspår mellan Arlöfs och Lunds stationer samt

inläggning af nya räler å dubbelspåret mellan Malmö och Arlöf in. m., ett

belopp af 385,000 kronor.

Till anskaffande af ny rörlig materiel med tillbehör föreslår jern- [44.]

vägsstyrelsen''" i ofvan berörda skrifvelse den 17 december 1897 att af Ny rörlig

Riksdagen måtte för år 1899 äskas ett anslag af 3,500,000 krOllOr. tensjernvägar.

Styrelsens anförande i denna del är af följande lydelse.

»Rullande materiel.

Under de närmaste åren torde en ej obetydlig ökning af trafiken

å statens jern vägar vara att förvänta; och har styrelsen med hänsyn

härtill ansett sig böra nu anmäla behofvet af ytterligare följande rullande

materiel.

l:o. Lokomotiv.

1 afseende härå tillåter sig styrelsen särskild! framhålla den svårighet,

som förefinnes att till annat än reserv- och hjelptjenst använda de

lokomotiv till ett antal af 75, hvilka nu under mera än 30 år vant i bruk.

Denna svårighet i förening med den väntade tillväxten i rörelsen nödvändiggör

anskaffandet af ny dragkraftsmateriel; och har styrelsen beräknat,

att det ökade behofvet häraf icke skulle kunna tillgodoses, med

mindre tio lokomotiv för snälltåg och likaledes tio för godståg anskaffades.

2:o. Person- och godsvagnar.

För ökning af personvagnarnes antal förefinnes samma skäl, som

nyss angifvits i fråga om anskaffande af nya lokomotiv, i det nemligen

de äldre personvagnarne äro af den beskaffenhet, att de numera kunna

begagnas endast till reservtjenst. Att inköp af godsvagnar är af behofvet

synnerligen påkalladt, framgår särskild! deraf, att styrelsen för

att tillgodose behofvet deraf sett sig nödsakad att för innevarande

vinter från Tyskland förhyra ett antal af närmare 400 sådana vägnar.

Det antal vagnar, som nu skulle erfordras, har styrelsen ansett böra

beräknas till 20 stycken II och III klass bogievagnar samt 160 täckta

och 400 öppna godsvagnar.

s. 164 Kontrollera mot PDF

[45.]

Anslag till

fortsättning af

statsbanan

mellan Boden

och Ytter

Mor j arv.

164 Sjette hufvudtiteln.

Kostnaden för anskaffning af den rullande materiel, som styrelsen

sålunda ansett behöflig och hvilken är afsedd att tillverkas vid inhemska

verkstäder i öfverensstämmelse med af Eders Kong]. Maj:t redan godkända

konstruktioner och ritningar, uppgår till

för 10 lokomotiv af typ Lit. Ce å 56,000 kr................ 560,000 kronor.

5 10 » » » » K d » 50,000 » ............... 500,000 »

» reservdelar........................................................................... 20 000 »

» 20 II och III klass bogievagnar å 24,000 kr......... 480,000 »

)) inrättningar för belysning, uppvärmning, bromsning

,................................................................................... 44,800 »

» 160 täckta godsvagnar................................................... 542,000 ■»

» 400 öppna godsvagnar................................................... 790^000 »

» bromsinrättningar ............................................................ 80 000 »

» axlar med hjul till vagnarne ........................................ 401 200 »

)) reservaxlar m. m. .................... 82^000 »

Summa 3,500,000 kronor.»

Det anslag, jernvägsstyrelsen ansett böra för ifrågavarande ändamål

af Riksdagen äskas, öfverstiger betydligt hvad för samma ändamål

är för innevarande år beviljadt. Denna ökning är dock, synes mig,

till fullo motiverad af de ständigt växande krafven på mera materiel,

kraf som i sin ordning betingas af den ständigt växande trafiken å

våra statsbanor. Huru betydlig denna tillväxt under år 1897 varit

framgår, bland annat, deraf, att beloppet till statsverket inlevererade

jernvägstrafikmedel för nämnda år uppgått till 13,800,000 kronor (eller

5.300.000 kronor mera än beräknats) mot 9,800,000 kronor för år 1896.

Jag tillstyrker således, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att

för år 1899, till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens

redan trafikerade jernvägar, anvisa å riksstaten utom hufvudtitlarne

3.500.000 kronor.

Statens jern vägsbyggnad er.

Med anledning af eu af Eders Kongl. Maj:t till Riksdagen gjord

framställning om anläggande af en statsbana från Boden till Ytter

Morjärv vid Kalix eif har 1897 års Riksdag — under förbehåll att de i

statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 26 februari 1897 för den

s. 165 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtitelii.

165

föreslagna banan från Boden till Ytter Morjärv angifna vilkor om kostnadsfri

upplåtelse af mark m. m. iakttoges och med uttalande, att

arbetets utförande måtte under behöflig kontroll verkställas med tilllämpning

af entreprenadsystemet, der så med fördel för staten kunde

ske — beslutat anläggning af en statsbana i enlighet med Eders Kongl.

Maj:ts förslag från Boden till Ytter Morjärv samt till påbörjande af

denna bana för år 1898 å riksstaten utom hufvudtitlarne auvisat 1,300,000

kronor.

Enligt hvad jag anmälde till nämnda statsrådsprotokoll, hade kostnaden

för denna jernväg beräknats uppgå till 4,371,000 kronor.

Nu har jernvägsstyrelsen, vid afgifvande med underdånig skrifvelse

den 29 november 1897 af förslag till definitiv plan för denna jernväg

och till arbetsplaner för åren 1898 och 1899, anmält behof jemväl för

år 1899 af 1,300,000 kronor för jern vägsbyggnadens fortsättande, och

har vid jernvägsstyrelsens skrifvelse fogats, bland annat, utdrag af Norrbottens

läns landstings protokoll den 25 september 1896, innefattande

den af landstinget åtagna förbindelse att fullgöra ofvan omförmälda

vilkor om upplåtelse af mark för jernvägen, för hvilken förbindelse jag

i statsrådsprotokollet den 26 februari 1897 redogjort.

Jag tillåter mig erinra, att Eders Kongl. Maj:t den 22 december

1897 dels funnit godt gilla och fastställa jernvägsstyrelsens omförmälda

förslag till definitiv plan för jernvägen Boden—Ytter Morjärv äfvensom

godkänna förslaget till arbetsplan för år 1898, dels ock. — sedan jernvägsstyrelsen

i berörda skrifvelse den 29 november 1897, i afseende

å det ifrågasatta tillämpandet af entreprenad systemet vid byggandet

af denna jernväg och af jernvägen Krylbo—Örebro, framhållit, att tiden

omöjligen medgåfve utbjudandet å generalentreprenad af 1898 års arbeten,

och att i allt fäll större fördel vore att vinna genom att, på sätt

under de senare åren vid statsbanebyggnader i Norrland egt rum, använda

entreprenadsystemet i sådan modifierad eller inskränkt form, att

hvarje aftal om dylik entreprenad innefattade endast en viss bestämd

art af arbete — icke funnit skäl meddela föreskrift om utbjudande på

generalentreprenad af arbetena å statsbanan mellan Boden och Ytter

Morjärv, men deremot beträffande sådan entreprenad rörande arbeten

å jernvägen Krylbo—Örebro anbefalt åtgärder, för hvilka jag i det

följande skall redogöra.

Jag tillstyrker, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, till fortsättning af statsbanan mellan Boden och Ytter Morjärv,

för år 1899 bevilja å riksstaten utom hufvudtitlarne ett anslag af

1,300,000 kronor.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Sjette hnfvndtiteln.

[46.]

Anslag till

fortsättning af

statsbanan

mellan Krylbo

och Örebro.

Riksdagen bär vidare, med föranledande af Eders Kongl. Maj:ts

förslag om anläggande af eu statsbana mellan Krylbo och Örebro —

under förbehåll att de i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 26

februari 1897 för den föreslagna banan från Krylbo till Örebro angifna

vilkor om kostnadsfri upplåtelse af mark m. m. iakttoges och med uttalande,

att arbetets utförande måtte under behöflig kontroll verkställas

med tillämpning af entreprenadsystemet, der så med fördel för staten

kunde ske — beslutat anläggning i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts

förslag af en statsbana från Krjdbo till Örebro samt till påbörjande af

denna bana för år 1898 anvisat 3,000,000 kronor.

För denna jernväg (Krylbo—Vestanfors—Ullersäter—Örebro) hade

kostnaden beräknats till 9,054,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet den 26 februari 1897 anförde jag, att det

kunde ifrågasättas, om ej lämpligt vore att framdraga stambanan endast

till Frövi och inköpa den till Köping—Hults jernväg hörande bandelen

Frö vi—Örebro, samt att, derest antagligt saluanbud å nämnda handel

af dess egare komme att afgifvas, förändrad framställning till Riksdagen

i fråga om slutpunkten för jern vägen från Krylbo kunde deraf föranledas.

Jag anser mig derför nu böra bringa i erinran att, sedan jernvägsstyrelsen

den 1 juli 1897 erhållit nådigt bemyndigande att med

egaren af bandelen Frövi—Örebro förhandla om inköp för statens räkning

af denna handel med vissa tillhörigheter äfvensom att, om egaren

vore villig försälja sin ifrågavarande egendom för en köpesumma ej

öfverstigande 3,000,000 kronor, derom träffa förberedande aftal, men

styrelsen sedermera anmält, att bandelens egare väl vore villig underhandla

om densammas försäljning men ansåge underhandlingen derom

böra grunda sig på det tidigare från jernvägsegarens sida uppgifna

priset 3,500,000 kronor, Eders Kongl. Maj:t den 3 december 1897 funnit

frågan om förvärfvande för statens räkning af bandelen Frövi—Örebro

hafva förfallit äfvensom anbefalt jernvägsstyrelsen att, efter det ytterligare

erforderliga undersökningar blifvit anstälda, inkomma med, bland

annat, förslag till definitiv plan för ifrågavarande jernvägs sträckning

från Spånga öfver Ullersäter till Örebro.

Beträffande fullgörandet af de för jernvägens byggande stadgade

vilkor hafva förbindelser afgifvits, för den del som faller inom Örebro

län af länets landsting, kommuner och enskilde, för bandelen inom

Vestmanlands län af kommuner och enskilde samt för den inom Kopparbergs

län fallande delen af jernvägen af enskild, och har Eders Kongl.

Maj:t den 22 december nästlidna år, efter tillstyrkan af jernvägsstyrelsen

och Eders Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande beträffande

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Sjette liufvudtiteln.

de särskilda förbindelser, livar och en haft att pröfva, funnit skäligt

godkänna dessa förbindelser.

Vidare och efter det jernvägsstyrelsen i sin berörda skrifvelse den

29 november 1897 afgifvit förslag till arbetsplaner för åren 1898 och

1899 för linien Krylbo—Spånga (Sällinge) af jernvägen Krylbo—Örebro

och dervid för jernvägsbyggnadens fortsättande under år 1899 upptagit

ett belopp af 3,800,000 kronor, har Eders Kong! Maj:t förberörde 22

december 1897 behagat dels gilla och fastställa jernvägsstyrelsens förslag

till definitiv plan för linien Krylbo—Spånga (Sällinge) dels ock

godkänna förslaget till arbetsplan för år 1898.

Åberopande hvad jag nyss anfört beträffande ifrågasatt användning

af entreprenadsystemet å förestående statsbanebyggnader, får jag slutligen

erinra, att Eders Kongl. Maj:t berörde 22 december 1897 väl,

enär äfven vid denna bana tiden omöjligen medgåfve utbjudande på

generalentreprenad af 1898 års arbeten, funnit dessa arbeten böra utföras

utan sådan entreprenad, men tillika förklarat sig anse de arbeten

å linien Krylbo—Örebro, till hvilka Riksdagen kunde för år 1899 anvisa

medel, böra, i sin helhet eller till viss lämplig del, utbjudas på

generalentreprenad och förty funnit godt anbefalla jernvägsstyrelsen

att vidtaga erforderliga åtgärder för infordrande af sådant entreprenadanbud.

Jag hemställer, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att,

till fortsättning af statsbanan mellan Krylbo och Örebro, för år

1899 bevilja å riksstaten utom hufvudtitlarne ett anslag af 3,800,000

kronor.

Sjökommunikationer.

Sedan Eders Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1897 års [47.]

Riksdag föreslagit Riksdagen'' att, under förbehåll att de i statsråds- Upfp£““j;“g

protokollet öfver civilärenden den 14 januari 1897 omlörmälda, af stads- sund.

fullmäktige i Kalmar gjorda åtaganden behörigen fullgjordes, till bestridande

af kostnaderna för upprensning af en segelränna genom

Kalmar sund bevilja ett anslag af 405,000 kronor och deraf på extra

stat för år 1898 anvisa ett belopp af 202,500 kronor, meddelade Riksdagen

i skrifvelse den 30 april 1897, att Riksdagen bifallit denna Eders

Kongl. Maj:ts framställning.

Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, anförde jag till ofvan

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Sjette hufvndtiteln.

omförmälda statsrådsprotokoll, att den beräknade kostnadssumman för

ifrågavarande upprensningsföretag, 405,000 kronor, med all sannolikhet

kunde icke oväsentligt nedbringas genom arbetets utbjudande på entreprenad

och dess öfvertagande af någon association, som hade till yrke

att med egen materiel bedrifva muddringsföretag, och att, om en

blifvande entreprenadsumma komme att understiga det beräknade beloppet,

motsvarande minskning torde kunna göras i det anslag, som

borde för år 1899 anvisas.

För sådant ändamål fann Eders Kongl. Maj:t den 14 maj 1897

godt, i sammanhang med fastställande af plan för upprensningsarbetet,

anbefalla väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att, sedan entreprenadkontrakt

af styrelsen uppgjorts om utförande af ifrågavarande arbete, inkomma

med förslag å det ytterligare anslag, som för fullbordande af

arbetet erfordrades för år 1899.

Nu har i skrifvelse den 20 december nästlidna år väg- och vattenkygf-^^sstyrelsen

anmält, att styrelsen afslutat entreprenad kontrakt om

arbetet, hvarigenom kostnaden för detsammas verkställande skulle utgå

med en summa af 225,000 kronor. Då emellertid för kontroll- och besigtningskostnader

m. m. äfvensom för sannolikt erforderliga smärre efterrensningsarbeten,

utöfver hvad arbetsplanen angåfve, erfordrades medel,

hvilka icke syntes styrelsen böra upptagas till mindre än 75,000 kronor,

så att för hela arbetet beräknades 300,000 kronor, skulle alltså

— utöfver redan anvisade 202,500 kronor — behöfvas ytterligare allenast

97,500 kronor, i stället för 202,500 kronor.

Jag hemställer således, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå

Riksdagen

att af det till bestridande af kostnaderna för upprensning af en segelränna

genom Kalmar sund beviljade anslag å 405,000 kronor på extra

stat för år 1899 anvisa återstående erforderliga beloppet, 97,500

kronor.

[48.] I statsverkspropositionen till nästlidna års Riksdag hade Eders Kongl.

°afvlddöd Maj:t vidare föreslagit Riksdagen att till ombyggnad och förbättring af

kanal. Väddö kanal bevilja ett anslag af 600,000 kronor och deraf på extra

stat för år 1898 anvisa ett belopp af 300,000 kronor.

Riksdagen har jemlikt ofvanberörda skrifvelse den 30 april 1897

på det sätt bifallit Eders Kongl. Majrts ifrågavarande framställning, att

Riksdagen till ombyggnad och förbättring af Väddö kanal — under

vilkor att vederbörande kommuner i orten dels utan afgift eller annan

ersättning tillhandahölle för nämnda arbete behöfliga upplagsplatser för

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Sjette hufvudtiteln.

sten och grus m. m., så belägna, att minsta möjliga transportkostnad

derigenom uppstode, dels ock kostnadsfritt till staten öfverlemnade den

mark, som erfordrades för kanalens rötning eller annat i samband med

ombyggnaden stående stadigvarande behof — beviljat ett anslag af

500,000 kronor och deraf på extra stat för år 1898 anvisat ett belopp

af 150,000 kronor.

Såsom skäl derför att ett anslag af 500,000 kronor skulle vara tillräckligt

för ifrågavarande ändamål har Riksdagen hufvudsakligen anfört följande:

Till en början ville Riksdagen fästa uppmärksamheten derpå, att af

kanalkassans behållning, enligt uppgift utgörande 17,908 kronor 82 öre

i november 1896, ett belopp af 15,000 kronor borde kunna användas

för ifrågavarande arbete.

Riksdagen ansåge sig vidare böra framhålla, att i den af Eders

Kongl. Maj:t begärda summan läge ett belopp af 24,000 kronor, som

tillkommit för att möjliggöra utförande under vintern af i ombyggnadsförslaget

upptagna bergsprängnings- och jordschaktningsarbeten i den

s. k. mellersta kanalen, hvilka arbetens verkställande under annan årstid

skulle hafva till följd, att kanalen finge under ett helt år afstängas

för trafik. Då Riksdagen emellertid hyste den uppfattningen, att ombyggnaden

kunde utan anmärkningsvärd olägenhet fördelas på tre år i

stället för, såsom i Eders Kongl. Maj:ts proposition skett, på två, ansåge

Riksdagen, att- tillfälle borde yppas att under den sålunda förlängda

arbetstiden utföra omförmälda arbeten å tider, då antingen trafik å

kanalen ej egde rum eller den trafik, som funnes, icke vore af större

betydenhet, än att en afstängning af kanalen ej skulle verka synnerligen

menligt.

Eders Kongl. Magt hade slutligen år 1889 å handels- och sjöfartsfonden

anvisat 54,900 kronor till kanalens rätande och fördjupning.

Då detta belopp, enligt hvad upplyst blifvit, icke utgått, borde det

efter Riksdagens åsigt ej möta betänklighet att anlita berörda fond för

att fylla återstoden af den summa, Riksdagen ansett sig icke behöfva

bevilja, eller 61,000 kronor, helst som Riksdagen vid statsanslaget ansett

sig böra fästa det vilkor om bidrag från vederbörande kommuner

i orten, hvarför jag nyss redogjort. Äfven derigenom borde nemligen

någon besparing i de beräknade kostnaderna kunna vinnas.

Vid föredragning den 14 maj 1897 af Riksdagens ifrågavarande

skrifvelse behagade Eders Kongl. Magt godkänna Riksdagens omförmälda

beslut, i hvad det afvek från Eders Kong]. Maj:ts till Riksdagen

i ämnet aflåtna framställning, äfvensom anbefalla Eders Kongl. Majits

befallningshafvande i Stockholms län att från vederbörande kommuner

Bih. till lliksd. Prot. ItiDS. 1 /Sund. 1 AJd. 1 lläft. PA

4

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Sjette hufvudtitelii.

i orten infordra yttrande, huruvida de ville åtaga sig uppfyllandet af

ofvanberörda, af Riksdagen vid beviljandet af anslaget fastade vilkor i

fråga om upplåtelse af mark för kanalarbetet m. m.

Sedan derefter Eders Kongl. Maj ds bemälde befallningshafvande

inkommit med behörig förbindelse af Väddö kommun att uppfylla merberörda,

af Riksdagen bestämda vilkor äfvensom med eget underdånigt

utlåtande i ärendet, samt jemväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, till

följd af nådig remiss, i ärendet sig utlåtit och dervid förmält sig, på

grund af hvad Riksdagen anfört till stöd för det af Riksdagen gjorda

afdrag af 24,000 kronor å den beräknade kostnadssumman, förutsätta,

att undervattensarbetet i mellersta kanalen komme att utföras under

sommarmånaderna maj—september, fann Eders Kongl. Maj:t vid ärendets

förnyade föredragning den 29 oktober nästlidna år godt, med fastställande

af den nya planen för utvidgning och förbättring af Väddö

kanal, uppdraga åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att föranstalta om

utförande på entreprenad af ifrågavarande arbete enligt den gillade

planen, dervid borde iakttagas att arbetet i sin helhet skulle vara färdigt

och afsynadt före 1900 års utgång, och att afstängning under

seglationstid för bergsprängnings- och jordschaktningsarbeten i den

s. k. mellersta kanalen endast finge ske under ett af arbetsåren, äfvensom

bemyndiga styrelsen att af Väddö kanalkassas tillgångar för arbetet

använda 15,000 kronor, hvarjemte Eders Kongl. Maj:t anbefalde

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att i god tid före nästlidna års utgång

inkomma med förslag å det anslag, som erfordrades för arbetets

fortsättande under år 1899, och att, sedan entreprenadkontrakt om

arbetets utförande af styrelsen afslutits, afgifva underdånig framställning

om anvisande af det belopp, som för arbetets fullbordande kunde blifva

erforderligt utöfver det af Riksdagen till arbetet anvisade anslag och

nyssberörda bidrag från kanalkassan.

Uti sin merberörda skrifvelse den 3 november 1897 bar nu vägocli

vattenbyggnadsstyrelsen anmält att, då entreprenadanbud å berörda

arbete ännu icke inkommit, styrelsen icke kunde bedöma, om någon

minskning uti beräknade kostnader kunde vara att påräkna, samt att

styrelsen ansåge en summa af 200,000 kronor böra för år 1899 beräknas

för ifrågavarande ändamål.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen

att af det till ombyggnad och förbättring af Väddö kanal beviljade

anslag å 500,000 kronor på extra stat för år 1899 anvisa 200,000

kronor.

»

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Sjette hufrudtiteln.

Bland arbeten, som blifvit ifrågasatta till upphjelpande af sjöfarten

utmed Sveriges kuster, torde inga för närvarande vara så värda uppmärksamhet

som de upprensningsarbeten, hvilka sedan längre tid tillbaka

föreslagits i syfte att åstadkomma en inomskärsfarled utefter den

bohuslänska kusten. Beträffande behofvet af en sådan farled och hvad

som redan dervid åtgjorts äfvensom de arbeten, som för den närmaste

framtiden synas mest oundgängliga för ifrågavarande ändamål, får jag

till en början hänvisa till den underdåniga framställning i ärendet, som

afgifvits af Göteborgs och Bohus läns landsting redan den 10 november

1890.

Uti denna skrifvelse erinrar landstinget huru som, efter det landstinget

år 1867 uti underdånig skrifvelse hos Eders Kongl. Maj:t anhållit

om upprensning af farleden innanför Hjertön och Toftön vid

Tjörns vestkust på bekostnad af allmänna medel, och Eders Kongl.

Maj:t med anledning deraf uti nådigt bref den 18 november 1870 förordnat

om nämnda upprensnings utförande — för ett anvisadt statsanslag

af 4,000 kronor — landstinget, på grund af åren 1878 och 1882

väckta motioner samt år 1886 erhållen nådig remiss, dragit försorg om

utförandet af nödiga undersökningar för åstadkommande af en fullständig

inomskärsfarled utmed bohuslänska hafskusten.

Vidare omförmäler landstinget, att uti eu till chefen för civildepartementet

ingifven promemoria den 12 december 1881, om offentliga åtgärder

med hänsyn till det bohuslänska sillfisket, förrättaren af de

under åren 1873—1883 utförda vetenskapliga undersökningarne rörande

sillen och sillfisket vid Sveriges vestkust, filosofie doktorn A. W. Ljungman

framhållit, huru som utaf den ifrågasatta fullständiga inomskärsfarleden

längs genom bohuslänska skärgården särskildt sträckorna mellan

Marstrand och Lysekil samt mellan Hunnebostrand och Fjellbacka vore

eftersträfvansvärda för hafsfiskebedriften och allmänna rörelsen, och att

uti en till Eders Kongl. Maj:t stäld ansökan den 28 december 1885

samma person, såsom riksdagsman för Orust och Tjörn, gjort hemställan

om vidtagandet af åtgärder för åstadkommande af en sammanhängande

och trygg inomskärsfarled mellan Marstrand och Lysekil

utmed vestra kusten af Orusts och Tjörns fögderi.

Denna ansökan hade den 23 februari 1886 tillstyrkts af Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet samt, efter lotskaptenens i

lotsdistriktet hörande, den 28 augusti samma år äfven af lotsstyrelsen,

hvarefter sökanden ingifvit en ytterligare skrift i ärendet den 12 december

1888, uti hvilken skrift, bland annat, närmare redogjorts för de

föreslagna farledsförbättringarnes betydelse för bohuslänska skärgårdens

[49.]

Upprensning

af inomskärsfarled

vid

bohuslänska

kusten.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Sjette hufvudtiteln.

näringslif och allmänna rörelsen samt dessutom framhållits, huru som

en dylik inomskärsfarled måste, för att motsvara sin bestämmelse, eg a

sådana dimensioner, att den kunde upptaga hela eller åtminstone allra

största delen af den längs utmed kusten gående sjötrafiken, och att en

sådan dess beskaffenhet tvifvels utan äfven utgjorde ett vilkor för att

farleden skulle få eu så allmän betydelse, att den kunde blifva föremål

för utförande och underhåll på statsverkets bekostnad.

Genom nådiga bref till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 31

december 1888 och den 5 september 1889 hade Eders Kongl. Maj:t

med anledning af nämnda ansökan förordnat om upprensning af Hjertöoch

Toftösunden vid Tjörns vestkust till ett djup under medelvattenhöjden

af 12 fot samt för ändamålet anvisat 52,550 kronor att utgå

från handels- och sjöfartsfonden.

Äfven för sin egen del funne landstinget de utaf de föreslagna

farledsarbetena, som afsåge beredandet af en fullständig inomskärsfarled

längs genom skärgården mellan Marstrand och Lysekil samt

mellan Hunnebostrand och Fjellbacka, ega den största betydelsen icke

blott för fiskerinäringen utan äfven för allmänna rörelsen samt derför

ock vara de af behofvet mest påkallade, enär trafiken utmed kusten

vore lifligast, från och med de ifrågavarande delarne af skärgården

söderut till Göteborg.

De upprensningsarbeten, som kräfdes för inomskärsfarleden mellan

Marstrand och Lysekil, afsåge, enligt hvad landstinget vidare anför,

dels sundet mellan Tjörns hufvud och Tjörns kalf med en kostnad af

14,900 kronor, dels Kyrkesunds ränna med en kostnad af 70,150

kronor och dels sundet utmed Skaftölandets östra kust emellan Oxevikshamnen

och Snäckedjupet med en kostnad af 37,500 kronor, allt

beräknadt efter ett djup vid medelvattenstånd af 3,56 meter eller 12 fot.

Af dessa arbeten både det sist anförda under de senare åren fått ökad

betydelse genom två till Ellösfjorden ledande nyanlagda landsvägar

å Orust samt genom det ökade behofvet för allmänna rörelsen af en

bättre farled mellan Lysekil och Uddevalla genom Snäckedjupet och

Malösund.

De arbeten åter, som behöfdes för inomskärsfarleden mellan Hunnebostrand

och Fjellbacka, afsåge dels sundet mellan Flatliolmen och Qvarnmyre

med en kostnad af 5,200 kronor, dels sundet mellan Hornön och

fastlandet med en kostnad af 8,400 kronor och dels sundet mellan

Homborgön och fastlandet med en kostnad af 10,200 kronor, allt likaledes

beräknadt efter ett djup vid medelvattenstånd af 3,56 meter eller

12 fot. Dessa Henne arbeten utgjorde tillsammans ett enda helt med

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Sjette hufvudtiteln.

syfte att bereda eu trygg farled innanför den besvärligaste delen af

Soten och vore ur denna synpunkt helt visst äfven mycket eftersträfvansvärda.

De förordade farledsupprensningarne skulle, enligt landstingets

åsigt, få sin största betydelse för den oafbrutet tilltagande ångbåtstrafiken

utmed kusten och detta såväl med hänsyn till den för traktens

näringslif så vigtiga lokaltrafiken inom skärgården som med afseende

å genomgångstrafiken mellan Göteborg och Kristiania. De skulle förhöja

betydelsen af de utaf landstinget i dess underdåniga hemställan

den 29 oktober 1886 hos Eders Kongl. Maj:t för bohuslänska skärgården

och hafsfiskebedriftens utveckling begärda jernvägslinierna genom

att gifva dessa ett ökadt värde för näringslifvet och förbereda rörelsens

utveckling å de till jernvägsändpunkter föreslagna platserna.

Vid landstingets nu omförmälda framställning voro fogade af

distriktschefen, majoren E. Atterbom uppgjorda ritningar och kostnadsförslag

för samtliga de föreslagna arbetena med undantag för upprensningen

af sundet mellan Tjörns hufvud och Tjörns kalf, öfver

hvilket arbete ritning och kostnadsförslag åtföljt doktor Ljungmans

ofvan omförmälda ansökan den 28 december 1885; och hemstälde landstinget,

under åberopande af dessa undersökningshandlingar och hvad i

öfrigt i ärendet förekommit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta vidtaga

åtgärder för upprensning på statens bekostnad af inomskärsfarleden

längs bohuslänska kusten mellan Marstrand och Lysekil samt mellan

Hunnebostrand och Fjellbacka till ett djup vid medelvattenstånd af

minst 3,56 meter.

Jag torde redan nu böra erinra derom, att Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län uti sitt utlåtande förenämnde

23 februari 1886 meddelat, att vid sammanträde med invånarne

i orten blifvit. utrönt, att något bidrag från kommuner eller enskilda

till det föreslagna arbetets utförande icke vore att påräkna, enär dessa

vore för litet bemedlade, samt att från ortsinvånarnes sida framhållits

att, då fisket i allmänhet och sillfisket i synnerhet vore till nytta

för hela rikets befolkning, man väl ej borde tveka att med nödigt

statsanslag bereda för fisket lämpliga kommunikationer.

Landstingets ofvanberörda framställning, som blifvit den 19 november

1890 af Eders Kongl. Majrts befallningshafvande i Göteborgs

och Bohus län till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnad, remitterades till

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för afgifvande af underdånigt yttrande

deröfver.

Den 31 oktober 1891 afgaf väg- och vattenbyggnadsstyrclsen så
-

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Sjette hufvudtiteln.

dant yttrande, dervid styrelsen tillika öfverlemnade dels ett nytt kostnadsförslag

af distriktschefen majoren Atterbom och dels ett af lotsstyrelsen

den 15 oktober 1891 i ärendet afgifvet, yttrande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelade till en början, att de

åren 1888 och 1889 anbefalda åtgärderna för upprensning af Hjertöocb

Toftösunden till ett djup under medelvatten af 3,56 meter (12 fot)

kunde motses blifva snart fullbordade för en kostnad, som understege

det anvisade beloppet 52,550 kronor. (Uti en sedermera till chefen

för civildepartementet den 9 maj 1892 aflåten skrifvelse har styrelsen

meddelat, att arbetet då varit fullbordadt, och att kostnaden uppgått

till 42,280 kronor 56 öre.)

Vidare tillkännagaf väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att anledningen

dertill, att ett nytt kostnadsförslag ansetts erforderligt, varit

den, att vid de föregående kostnadsförslagen massorna varit väl knappt

beräknade, hvarförutom arbetsprisen bort höjas till följd af de under

tiden inträffade prisstegringarna.

Till jemförelse mellan de äldre och de nya kostnadsberäkningarna

meddelade styrelsen följande öfversigt:

A. Mellan Marstrand och Lysekil:

Kostnad enligt Kostnad enligt

äldre förslag. nytt förslag.

Sundet mellan Tjörns hufvud och Tjörns

kalf ................................ kronor 14,900: — 20,790: —

Sundet Kyrkesunds ränna..................... » 70,150: — 87,960: —

Sundet utmed Skaftölandets östra kust

mellan Oxevikshamnen och Snäcke
djupet.

............................................. » 37,500: — 51,840: —

Summa kronor 122,550: — 160,590: —

B. Mellan Hunnebostrand och Fjellbacka:

Sundet mellan Flatholmen och Qvarn
myre.

.................................................... kronor 5,200: — 8,240: —

Sundet mellan Hornön och fastlandet » 8,400: — 12,850: _

» » Homborgön och fastlandet

..............................................• » 10,200: — 14,720: —

Summa kronor 23,800: — 35,810: —

Det djup, som enligt planerna förutsattes skola blifva lika för

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Sjette hufvudtiteln.

alla sunden, vore 3,56 meter (12 fot), och vore bottenbredden antagen

blifva för Tjörns Kalfsundet 8,9 meter (30 fot), för Kyrkesundsrännan

23,75 meter (80 fot) och för alla de öfriga 14,85 meter

(50 fot) samt sidodoseringarne utlagda med anlag lika med 2

gånger höjden; och förklarade sig styrelsen vid granskning af de nu

senast inlemnade förslagen icke hafva haft något att anmärka.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anförde derefter att, emedan

styrelsen hyst tvifvel, huruvida det skulle vara lika angeläget att fördjupa

Kyrkesundsrännan om de öfriga söder om Lysekil belägna sunden,

hvilkas uppmuddring torde böra företagas före de norr derom

varande, och huruvida ej den äfvenledes ifrågasatta upprensningen af

Albrektssunds kanal, hvartill styrelsen erhållit Eders Kongl. Majtts

nådiga befallning att vidtaga förberedande åtgärder genom upprättande

af förslag, borde föregå de nu ifrågavarande företagen, styrelsen hade

härom meddelat sig med lotsstyrelsen, som i ofvan berörda skrifvelse

den 15 oktober 1891 uttalat den åsigt, att de tre sunden söder om

Lysekil borde i första rummet utvidgas och fördjupas, och att frågan

om rätning af segelrännan i Kyrkesundet vore af allt tör stor vigt lör

den allmänna sjöfarten för att böra undanskjutas för den mindre betydande

rörande upprensning af Albrektssunds kanal.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen erinrade vidare derom, att styrelsen,

i underdånigt utlåtande den 15 april 1886 öfver doktor Ljungmans

ofvan omförmälda framställning den 28 december 1885, anfört

att, då något bidrag från kommuner, fiskare eller dem, som med fisket

drefve affärer, icke vore att påräkna vare sig för arbetets utförande

eller för underhållet, denna fråga borde betraktas såsom en- statens

angelägenhet, till hvars ordnande och genomförande samt framtida

underhåll såväl statens medel som statens tjenstemän uteslutande komme

att användas. Då företagens vigt för det allmänna syntes vara otvifvelaktig,

hemstälde styrelsen, att till upprensning af de tre mellan Marstrand

och Lysekil varande sunden ett sammanlagdt belopp af 160,590

kronor måtte anvisas från handels- och sjöfartsfonden eller, om sagda

fonds tillgångar icke skulle medgifva den ifrågasatta utgiften, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning om anvisande af

den erforderliga summan, 160,590 kronor, samt att med fördjupningen

af sunden mellan Hunnebostrand och Fjellbacka måtte få anstå till dess

att arbetena med de först nämnda tre sunden söder om Lysekil blifvit

utförda.

Emedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sålunda föreslagit, att

medel till de då ifrågasatta upprensningsarbetena skulle beredas från

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Sjette hufvudtiteln.

handels- och sjöfartsfonden, inhemtades underdånigt utlåtande i ärendet

af statskontoret, som i utlåtande den 8 december 1891, efter redogörelse

för fondens dåvarande ställning, hufvudsakligen anförde att,

ehuru fonden lemnade tillgång till anvisande af de erforderliga medlen,

statskontoret likväl, med, hänsyn dertill att fonden under de närmaste

åren otvifvelaktigt måste tagas i anspråk för åtskilliga andra

för dess uppgift lika angelägna ändamål som det föreslagna, ansåge

sig icke kunna åtminstone i någon vidsträcktare mån tillstyrka bifall

till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag i denna del.

Statskontoret fäste ock uppmärksamheten derå att, då någon möjlighet

icke förefunnes att för utförande af ifrågavarande upprensningsarbeten

erhålla bidrag af kommuner eller enskilde, det extra anslaget

under sjette hufvudtiteln till understödjande af brobyggnader och mindre

hamnbyggnader samt upprensning af åar och farleder icke kunde

för ändamålet anlitas, enär för erhållande af understöd från detta anslag

fordrades, att eu tredjedel af den för ett företag erforderliga

summan af vederbörande inom orten tillskötes. Af dessa anledningar

hemstälde statskontoret om aflåtande af proposition till Riksdagen angående

beviljandet af det erforderliga anslaget.

Hur vigtig än frågan om dessa farleders upprensande var, fick

densamma likväl under de närmaste åren efter 1891 stå tillbaka för

ändå vigtigare anslagskraf för andra ändamål, så att någon proposition

till Riksdagen icke afläts. Frågan kunde emellertid icke förfalla och

bief rätt snart åter till en viss del upptagen, i det att lotsstyrelsen

uti underdånig skrifvelse den 31 december 1895, med tillkännagifvande

att, enligt hvad lotskaptenen i Göteborg meddelat, i den för inomskärsfarten

synnerligen vigtiga Kyrkesundsrännan så betydlig uppslamning

och uppgrundning egt rum, att på flera ställen och i synnerhet

vid Engvik mötande större ångare icke utan stora svårigheter och

risk kunde passera hvarandra, och att åtgärder förty vore behöfliga

för farledens underhållande, hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

anbefalla företagande af vederbörlig undersökning och upprättande af

erforderliga förslag till farledens försättande i trafikabelt skick; och

förmälde sig lotsstyrelsen dervid tillika anse, att det minsta vattendjup,

som borde förekomma i förevarande farled, vore 3,6 meter eller enahanda

djup, som i de närliggande, på statens bekostnad upprensade

farlederna genom Toftö- och Hjertösunden.

Till följd af härå erhållen nådig remiss afgaf väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

den 7 oktober 1896 underdånigt utlåtande i ämnet

och öfverlemnade dervid infordrade yttranden från handels- och sjö
-

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Sjette hufvudtiteln.

fartsnämnden i Göteborg, t. f. distriktschefen C. H. Öhnell samt Marstrands

nya ångfartygsaktiebolag med flere, af hvilka yttranden framginge,

bland annat, att samtliga i ärendet hörde framhållit behofvet af

ifrågavarande upprensning.

För egen del anförde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, under

erinran om hvad förut i frågan förekommit, att af handlingarna i ärendet

framginge, dels att under de sista tio åren sådana uppgrundningar egt

rum i Kyrkesundsrännan, att 1883—1887 årens undersökningar ej längre

utgjorde tillförlitligt material för kostnadsberäkningen, dels ock att utredas

borde, huruvida ej i sjöfartens intresse kunde vara lämpligt att

upprensa leden till väsentligt större djup än förut ifrågasatts; och

hemstälde förty styrelsen om anvisande af medel för ny undersökning

af Kyrkesundsrännan och upprättande af förslag till densammas upprensning.

Vid ärendets föredragning den 31 oktober 1896 fann Eders Kongl.

Maj:t godt att för upprättande af plan till upprensning af farled genom

den så kallade Kyrkesundsrännan alternativt med 3,6, 4,5 och 5,5 meters

djup under medelvattenstånd anvisa ett statsbidrag af 1,200 kronor

att utgå från anslaget till undersökning af mindre hamnar och farleder

m. m.

Med gemensam underdånig skrifvelse den 14 december 1897 hafva

nu väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt lotsstyrelsen öfverlemnat betänkande

och kostnadsförslag med ritningar af t. f. distriktschefen

C. H. öhnell rörande upprensning af Kyrkesundsrännan, enligt hvilket

förslag en farled i detta sund skulle kosta

med 3,6 meters djup, 25 meters bottenbredd............ kronor 82,000: —

» 4,5 » » 30 » » » 160,000: —

j> 5,5 » » 36 » » » 288,000: —

Styrelserna återkalla i sin skrifvelse i minnet, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

år 1891 föreslagit upprensning af de tre omförmälda

sunden mellan Marstrand och Lysekil och hemstält att med utförandet

af upprensningen af de tre nordligare sunden mellan Hunnebostrand

och Fjellbacka skulle få anstå, till dess arbetet å de tre sydligare sunden

fullbordats. Emellertid hade, anföra styrelserna vidare, sedan denna

tid behofvet af samtliga sundens upprensning allt mer ökats, hvarföre

embetsverken ansett sig nu icke böra uttala sig om endast Kyrkesundsrännan

utan derjemte ånyo erinra om de öfriga.

Hvad då först vidkomme det af öhnell nu upprättade förslaget,

hade embetsverken ej annat att i tekniskt hänseende erinra, än att farBih.

till lliksd. Prot. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 1 Uäft. 23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Sjette hufvudtiteln.

ledssektionen i berg borde utsprängas så, att bergssidan bildade ett

plan från botten ända upp öfver vattenytan. Derjemte hade vid kostnadsberäkningen

erinrats, att deri ej inbegripits kontrollkostnader och

omkostnader för arbetets eventuel utbjudande å entreprenad — något

som deremot iakttagits i de kostnadsberäkningar, som förefunnes i vägoch

vattenbyggnadsstyrelsens underdåniga utlåtande af den 31 oktober

1891. Med antagande af 3.56 meters djup under vanligt vattenstånd

och 23.75 meters bottenbredd hade kostnaden för Kyrkesundsrännan då

beräknats till 87,960 kronor, hvaremot rensning i samma sund till 3.6

meters djup och 25 meters bottenbredd nu ansåges böra beräknas till

endast 86,000 kronor, beroende denna minskning derå, att Öhnell lyckats

lägga farleden något fördelaktigare, än i föregående förslag skett.

Emellertid vore sagda djup, hvilket vid lågvatten nedginge ända

till 2.9 meter, visserligen tillräckligt för den egentliga skärgårdstrafiken,

men deremot icke för de mera djupgående ångare, som börjat användas

efter kusten och för hvilka specielt möjligheten att kunna äfven vid

lågvatten passera Kyrkesundsrännan skulle vara af obestridlig nytta;

och enahanda torde äfven förhållandet vara beträffande de fartyg, som

förmedlade afsättningen å aflägsna orter af den vid skärgårdens hufvudorter

sammanförda fiskefångsten. Det vore naturligtvis vanskligt att

förutsäga, huruvida sjöfarten å bohuslänska kusten skulle under närmaste

framtid utveckla sig derhän, att det större djupet mer och mer toges

i anspråk, men embetsverken ansåge det icke lämpligt att nu genom

upprensning till endast 3.6 meters djup hindra Kyrkesundsledens tillgodogörande

för den kraftigare sjöfartsmaterielen och förordade derför

denna leds upprensning till 5.5 meters djup under vanligt vattenstånd,

eller 4.8 meter under lågvatten, och med 36 meters bottenbredd, hvarvid

kostnaden borde beräknas till 296,000 kronor.

För rensningarna i de öfriga, hittills undersökta sunden, för

hvilka annat hittills ej påyrkats, kunde man deremot, åtminstone tills

vidare, nöja sig med 3.56 meters djup; och då ej heller i öfrigt skulle

förekomma ändring i afseende å dessa af det, som anförts i väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens meranäinnda utlåtande af den 31 oktober

1891, komme arbetena sålunda att omfatta följande sund, nemligen

mellan:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln

Tjörns hufvud och Tjörns kalf.......

Herön med Koöarne och Tjörn (Kyrkesunds
rännan)

.................................................

Skaftön och Orust från Oxevikshamnen till

Snäckedjupet....................:........................

Flatholmen och Qvarnmyre .......................

Hornön och fastlandet...................................

Homborgön och fastlandet...........................

u

179

djup under

botten-

kostnad

vanligt

vattenstånd

bredd

m.

m.

kronor.

3.56

8.9

20,790

5.5

36.0

296,000

3.56

14.85

51,840

3.56

14.85

8,240

3.56

14.85

12,850

3.56

14.85

14,720

eller tillsammans kronor 404,440.

Farledernas utprickning och belysning vore ej inräknad i denna

kostnad, enär frågan derom icke ansetts böra i detta sammanhang

behandlas.

Arbetena torde efter embetsverkens åsigt lämpligen kunna fördelas

på fyra år; och torde för deras utförande böra användas entreprenad

under väg- och vattenbyggnadsstyrclsens kontroll, på sätt under en

följd af år i liknande fall egt rum, men ansåges icke heller denna fråga

behöfva i ärendets nuvarande läge afgöras.

Embetsverk en hemställa således, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af

1898 års Riksdag äska ett anslag af 404,440 kronor för upprensning

af förenämnda sund, samt att deraf omkring fjerdedelen eller 100,000

kronor måtte anvisas att utgå under år 1899.

Slutligen har jag att omförmäla två framställningar, som inkommit

under den tid, då ärendet om ny undersökning af Kyrkesundsrännan

varit under handläggning.

Representanterna vid 1896 års riksdag för Norrvikens domsaga,

för Lane och Stångenäs härad samt för Tunge, Sotenäs och Sörbygdens

härad hafva sålunda den 13 maj 1896 till Eders Kongl. Maj:t

ingifvit en till en bland dem stäld skrift, undertecknad af ett hundratal

fiskare och andra personer vid och i Hamburgssund i Q ville härad,

i hvilken skrift anhållits om åtgärder för upprensning af sunden mellan

Homborgön och fastlandet samt mellan Hornön och fastlandet. I

sist omförmälda skrift anföres hufvudsakligen att, om dessa förslag

blefve en verklighet, skulle icke blott de omkring 600 personer, som

bodde på och i närheten af dessa farleders stränder, hafva stort gagn

deraf, utan jemväl en stor del andra, vid kusten boende, deraf draga

stor nytta.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Sjette hufvudtiteln.

De grund, hvarom fråga vore, gjorde farleden många gånger nästan

omöjlig att befara äfven med vanliga sillgarnsbåtar. Hvad farleden

mellan Hornön och fastlandet anginge, så vore denna nästan alltid otillgänglig

äfven för mindre farkoster än sådana, som numera allmänt

begagnades vid sillfiske.

Såväl mellan Homborgön och fastlandet som mellan Hornön och

fastlandet hade någon upprensning blifvit gjord, bekostad af befolkningen

sjelf. För omkring sex år sedan hade af fiskare, sjömän och

andra personer boende vid och i närheten af sundet mellan Homborgön

och fastlandet omkring 2,000 kronor tecknats för upprensningen af

denna farled. Men i betraktande af den ringa nytta, som kunde göras

med 2,000 kronor i ett företag, hvars kostnadsförslag slutade på 10,200

kronor, och då befolkningens tillgångar ej medgåfvo vidare dryga utgifter,

stannade företaget vid tanken.

Den olägenhet, som skärgårdsbefolkningen hade af denna farleds

grunda beskaffenhet, vore i många afseenden stor. Under sillfisketiden

hände ofta för de personer, hvilka måste använda denna farled, att

det åtginge betydligt längre tid för att komma till fångstplatserna

än hvad förhållandet kunnat vara, om farleden varit upprensad till det

djup, som i kostnadsförslaget vore angifvet. Men befolkningen gjorde

icke blott förlust af tid utan ofta ock af fångst och redskap. Omkring

50 större och mindre jakter hade hemortsrätt i Hamburgssund. Skeppare

måste nu vid mångfaldiga tillfällen fara en vida längre och besvärligare

väg än som varit nödvändigt, om sunden varit upprensade; och äfven

i detta afseende orsakades ofta förlust och besvärligheter.

Den andra framställningen afläts den 5 oktober 1896 af Orusts

och Tjörns fiskeriförening, som i hufvudsak anförde att, då farlederna

mellan Marstrand och Lysekil samt mellan Hunnebostrand och Fjellbacka

egde synnerlig betydelse för bohuslänska skärgården och särskild!

för sillfisket, då deras förbättrande i ordning söderifrån skulle

medföra mycket stort gagn för skärgårdstrafiken, då anspråken på,

att andra farledsarbeten skulle skjutas före dem vid utförandet, eller

att djupet och bredden skulle göras större, än föreslagits, icke vore

med hänsyn till den vanliga, för fisket betydelsefulla inomskärstrafiken

berättigade, samt då särskild! den söder om Lysekil belägna delen

af skärgården utmed dessa farleder icke komme att få någon fördel af

den ifrågasatta jernvägen längs Bohusläns fastland, fiskeriföreningen

hemstälde, det Eders Kongl. Maj:t täcktes snarast möjligt vidtaga

nödiga åtgärder för farledsarbetenas utförande.

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Sjette hnfvudtiteln.

Hva4 sålunda i detta ärende förekorrpnit måste efter mitt förnyande

anses innefatta fullgiltiga bevis derför, att upprensning af

ifrågavarande se* sund, deraf tre i inomskärsfarleden mellan Marstrand

och Lysekil och tre i farleden mellan Hunnebostrand och Fjellbacka,

är af så stor betydelse för den allmänna samfärdseln och

särskildt för det bohuslänska fisket, att densammas verkställande icke

längre bör uppskjutas.

Jag finner det vara välbetänkt att redan nu upprensa den så kallade

Kyrkesundsrännan till 5.5 meters djup under vanligt vattenstånd,

på det att äfven den på något längre håll gående trafiken må erhålla

nytta af företaget, vare sig fråga är om regelbunden kustfart eller trafiken

afser transporterande till afsättningsorten af hopsamlad fiskefångst,

men att deremot icke för närvarande upprensa de öfriga fem sunden

till större djup än 3.56 meter, då i afseende å dessa det hufvudsakliga

intresset är att bereda en gen och lätt trafikabel väg för fiskefartyg af

bruklig storlek och andra dermed jemförliga fartyg.

Det har i de gjorda uttalandena i denna sak endast rådt en mening

derom, att det är omöjligt för ortens kommuner och invånare att lemna

något bidrag till utförande af ifrågavarande företag; och det synes icke

ens kunna vara möjligt att inom orten få till stånd någon betryggande

garanti för farledernas blifvande underhåll. Men jag finner de anförda

skälen för företagets allmännyttighet vara så kraftiga, att jag icke

tvekar att förorda, att anslag för ifrågavarande ändamål måtte af Riksdagen

äskas, utan att något förbehåll om bidrag från enskildt håll ifrågasättes;

och då jag icke har något annat att erinra vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

samt lotsstyrelsens gemensamma förslag i ärendet

af den 14 december 1897 eller mot de afgifna betänkandena och kostnadsförslagen,

i den mån de af styrelserna åberopats, än att det, med

hänsyn till arbetets behöflighet och jemförelsevis ringa omfattning,

synes mig lämpligare att detsamma fullbordas på tre år i stället för

fyra, tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, till bestridande af kostnaderna för upprensning å uppgifna platser

af inomskärs farled mellan Marstrand och Lysekil samt mellan Hunnebostrand

och Fjellbacka, bevilja ett anslag af 404,440 kronor och deraf på

extra stat för år 1899 anvisa ett belopp af 150,000 kronor.

Hvad föredragande departementschefen i ofvan

berörda hänseenden tillstyrkt och hemstält behagade

Hans Maj:t Konungen, enligt Statsrådets öfrige ledarn

till Riksd. P)-ot. 1838. 1 Sami. 1 Afd. 1 Raft. 24

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Sjette hufvudtiteln.

möters tillstyrkande, i nåder bifalla samt förordnade

tillika, enligt Statsrådets hemställan, att utdrag af detta

protokoll skulle till finansdepartementet öfverlemnas

till ledning vid författande af Kongl. Maj:ts nådiga

proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd

och behof.

Ex protocollo:

Carl G. Edman.

'' i t

: ‘m;''i ‘ >.»• ti;

i H

4}- f

CLD).».jJH'',-.*. !li

•* \t» , V
-v

n:>o At.nSvO

(•*''81 t - *röl hrfn frjx<

» '' yr»/

!ih:’ireji ■ hrv k" norr uohöooaflrfol rtoikiod

ii C- *_''•«; * .:mguirjio2 hjis.bi c. !l

'' --—;— -m--

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1898.

opaginerad Kontrollera mot PDF

«

.ntatiiih;;7i?#I t<bärträ

ö s j a i: tf

’351j

Sjunde hufvudtiteln.

• • ;ÖOi.tl; , '' .....

•.ö, ; . , ......... i (• ,

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 januari

1898.

: r.. , ■■dC: • • ■[ ■ ; •! tf. .p:"- ) ''

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister.

Sedan de till andra, tredje, fjerde, femte och sjette hufvudtitlarne hörande

frågor blifvit af vederbörande departementschefer föredragna, anhöll departementschefen,

statsrådet grefve Wachtmeister att få anmäla de frågor, som tillhörde

regleringen af sjunde hufvudtiteln, samt anförde dervid beträffande anslagstitlarne:

Iföl. till Riksd. Vrot. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sjunde hnfvndtiteln.

Ordinarie anslag.

Postverket.

U-J

Postverket.

De för innevarande år af Eders Kong! Maj:t faststälda aflöniugsstater

för postverket upptaga följande slutsummor:

aflöningsstaten..............................

öfvergångsstaten...........................

pensionsstaten................................

omkostnadsstaten ..........................

oförutsedda utgifter........................

afkortningar och restitutioner m.

................... kronor 3,330,300: —

.............. „ 2,400: —

................... „ 75,375: —

................... „ 4,875,500: —

.................... „ '' '' 340,000: - -

m............... ,, 64,425: —

tillsammans kronor 8,688,000: —

Generalpoststyrelsen har i underdånig skrifvelse den 27 sistlidne november

afgifvit förslag till stater för postverket för år 1899. Hvad först angår

Aflåning sstaten,

anför generalpoststyrelsen till en början, hurusom oaktadt den decentralisatkm

inom postverkets förvaltning, som år 1893 åstadkommits genom inrättande af

distriktsförvaltningar eller postinspektioner, dervid till postinspektörerne öfverlemnats

att sjelfständigt afgöra vissa ärenden, hvilka förut fordrat styrelsens

beslut, det likväl icke kunnat undvikas, att poströrelsens stadiga tillväxt samt

den allt lifligare och allt mera utvecklade postförbindelsen med utlandet ökat

arbetet hos styrelsen och framkallat nya spörsmål samt behof af frågornas

mångsidigare och snabbare behandling. I följd häraf hade byråchefernas göromål

blifvit alltför betungande och med nödvändighet påkallat ökadt antal ledamöter

hos styrelsen.

Efter hvad generalpoststyrelsen meddelar, hade år 1892 — oberäknadt

de från vederbörande postanstalter å bestämda tider insända redogörelser af

olika slag samt en mängd reqvisitioner med mera dylikt — antalet till styrelsen

inkomna och i dess diarium införda mål utgjort 14,596, hvarjemte 900 mål

blifvit såsom oafgjorda från föregående år balanserade. Af dessa mål blefvo

14,510 under året slutbehandlade och 986 till följande året öfverförda. År

1893, då de nya postinspektionerna trädde i verksamhet, sjönk antalet af de

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sjunde hufvudtiteln.

till styrelsens diarium inkomna ärenden till 13,446, af hvilka, jemte de från

år 1892 balanserade 986 mål,o 13,436 blefvo under året afgjorda och 996

balanserades till följande året. År 1894 infördes i styrelsens diarium 13,019

nya mål och afgjordes 12,801 mål. År 1895 hade styrelsen att handlägga

12,900 inkomna nya ärenden och 1,214 från föregående år balanserade.

Vid årets slut återstodo såsom oafgjorda 946 mål, till hvilka år 1896

konnno 13,088 nya ärenden. Af dessa sammanlagda 14,034 mål afgjordes

13,013 under året och balanserades 1,021 till år 1897. Eu jemförelse mellan

antalet diarieförda mål åren 1895, 1896 och 1897 visade tillika en fortfarande

ökning, enär berörda antal uppgått för 1 januari—19 november: år 1895 till

10,977, år 1896 till 11,233 och år 1897 till 11,824.

Af hvad sålunda meddelats anser generalpoststyrelsen framgå, att postinspektionsinrättningen

icke kunnat varaktigt från styrelsen afleda ökadt arbete.

Detta hade för öfrigt icke heller varit postinspektionernas väsentligaste uppgift.

Dem ålåge i första rummet att öfvervaka postbefordringen och göromålen å

postanstalterna, tillse att anordningarna vid postanstalterna till allmänhetens

betjenande vore eller blefve med hänsyn till trafikens omfattning tillfredsställande,

utöfva förmanskap öfver distriktens postpersonal, inspektera och inventera postkontoren,

inspektera de å jernvägarne framgående postkupéexpeditioner och

postiljonskupéer, hos generalpoststyrelsen föreslå inrättande, indragning eller

förändring af postanstalter och postgångar m. in. Styrelsen framhåller, att

dessa ärenden, som vore af stor vigt för postverkets rätta skötsel och tidsenliga

utveckling, med en samvetsgrann handläggning varit af beskaffenhet

att snarare framkalla nya ärenden till styrelsens handläggning än att minska

antalet eljest befintliga.

Till upplysning om den tillväxt poströrelseu erhållit under de år, som

förflutit sedan de nya postinspektionerna börjat sin verksamhet, åberopar

generalpoststyrelsen följande siffror:

År 1896. i

År 1893.

8t.

st.

Antalet postförsändelser utgjorde.................

348,772,326

182,923,354

deraf voro värdeförsändelser.........................

6,726,743

8,453,444

Antalet postförda nymil å jernväg utgjorde

1,593,506

1.752,069

Antalet poststationer uppgick till ..............

2,003

2,162

Värdet af afgångna assurerade försändelser,

inlösta postförskott och inbetalda postanvisningar

Kronor.

Kronor.

utgjorde..............................................................

947,674,299

1,075,975,405

Postverkets inkomster utgjorde ................

7,945,605

9,035,371

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sjunde hufvudtiteln.

Generalpoststyrelsen erinrar vidare, att år 1893 tillkommit i Sveriges

internationela postutvexling en rörelsegren, som dittills funnits allenast i förhållande

till Frankrike, nemligen inkassering genom vederbörande postverk åt

qvittenser, fakturor, löpande skuldförbindelser, vexlar m. m., samt att under

tidsperioden 1893—1895 tillkommit eller trädt i tillämpning, bland annat,

internationelt aftal angående abonnement, genom postverkens förmedling,

å tidningar och andra periodiska skrifter,

utvexling af paket med angifvet värde dels med Storbritannien och

Irland, dels ock, genom storbritanniska postverkets förmedling, med åtskilliga

britiska kolonier och besittningar,

aftal om utvexling sjövägen mellan Sverige och Belgien af paket om

högst 50 kilograms vigt, samt

postkonvention mellan Sverige och Ryssland med särskilt tilläggsreglemente

rörande postförbindelsen mellan Sverige och Finland.

På grund af sistnämnda reglemente hade i postförbindelsen med Finland,

jemte det att utvexlingen af abonnement å tidningar och andra periodiska

skrifter utvecklats, äfven införts utvexling af vanliga och telegram-postanvisningar,

af s. k. postpaket (colis postaux) intill en maximivigt af 3 kilogram

samt af postförskottsförsäudelser; hvarförutom svenska postförvaltningen åtagit

sig att, mot särskilt kommissionsarfvode, förmedla utvexlingen af vanliga

postanvisningar mellan, å ena sidan, Finland och, å andra sidan, de länder

och orter, med hvilka Sverige omedelbart eller medelbart utvexlade postanvisningar.

Beträffande den af svenska postförvaltningen förmedlade utvexlingen

af postanvisningar mellan Finland och andra länder — hvaraf vederbörande

länder kunnat begagna sig från början af november 1895 —meddelar generalpoststyrelsen,

hurusom under det första kalenderår, rörelsen varit i gång eller

år 1896, utvexlats i riktningen från Finland 1,247 postanvisningar till sammanlagdt

belopp af 34,506 kronor och i riktningen till Finland 1,849 postanvisningar

med värde af tillhopa 139,424 kronor.

Från 1896 års början hade, hvad Sverige anginge, maximivigten för

internationela postpaket höjts från 3 till 5 kilogram, hvarjemte från samma

tidpunkt Sverige tagit del i befordringen af internationela postpaket, som vore

skrymmande. Från början af år 1897 hade den direkta utvexlingen, öfver

Göteborg, af paketpostförsändelser mellan Sverige och Storbritannien vidare

utvecklats derigenom, att maximivigten för paket af ifrågavarande slag höjts,

vid försändning i riktningen från Sverige, från 3 till 5 kilogram och, vid försändning

i riktning från Storbritannien, från 7 till 11 engelska skålpund.

Generalpoststyrelsen anser det vara uppenbart, att, om än det ålåge

vederbörande postanstalter att handhafva den postala förbindelsen med utlandet,

idensamma likväl icke kunnat utvecklas utan att jemväl framkalla ökade göro
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln. 0

mål hos styrelsen och nya spörsmål, som kraft och fortfarande kräfde styrelsens

afgörande. Helt naturligt hade behofvet af ökade arbetskrafter framträdt

först å revisionsbyrån, hvars arbetsområde minst berörts af decentralisationen

och till hvilken det hörde att handlägga en mångfald frågor rörande den

internationela postsamfärdseln.

Sedan vid särskilda tillfällen Eders Kongl. Magt, på underdåniga framställningar

af generalpoststyrelsen, för kortare tider bemyndigat styrelsen att förordna

adjungerad ledamot att biträda med revisionsbyråmålens handläggning,

och adjunktion^'' för kortare tider förekommit jemväl a kansli- och kameralbyråerna,

hade generalpoststyrelsen funnit sig nödsakad att göra underdånig

framställning om anställande hos styrelsen för hela aret 1896 af en särskild

adjungerad ledamot, hufvudsakligen till hjelp för revisionsbyråns chef, men

äfven till beredande af någon lättnad i embetsgöromålen för cheferna för styrelsens

kansli- och kameralbyråer. Generalpoststyrelsen hade dervid anmält, att, i

händelse af nådigt bifall till berörda framställning, styrelsen tänkt sig, att till

handläggning af den adjungerade ledamoten skulle öfverlemnas följande grupper

af ärenden, nemligen från revisionsbyrån anmärknings-, afkortning^- och restitutionsmål,

ärenden rörande postverkets tidmngstaxor och beträffande vilkoren för

tidningsbilagors postbefordran samt poststatistiska ärenden och utarbetandet af

postverkets årsberättelse; från kanslibyrån ärenden rörande förseelser vid postförsändelsers

aflemnande till postbefordran (korsbandsmissbruk m. in.) och frågor

om ersättning för bortkomna eller skadade värdeförsändelser; samt från kameralbyrån

frågor om redogörares uppbördssäkerhet, uppgörande af liqvider med

utländska postverk, frågor rörande den i § 46 mom. 2 i instruktionen för

generalpoststyrelsen omförmälda särskilda understödskassa äfvensom afskrifningsoch

balansmål; hvarjemte den adjungerade ledamoten skulle utöfva närmaste

chefskapet för den egentliga revisionspersonalen å revisionsbyrån och de öfrige

tjensteman hos styrelsen, som, enligt styrelsens bepröfvande, blefve mera uteslutande

använda till biträde vid handläggningen af de den adjungerade ledamoten

särskildt åliggande göromål. Generalpoststyrelsens nu omförmälda framställning

blef af Eders Kongl. Maj:t den 20 december 1895 bifallen; och hade med

anledning häraf bildats eu särskild tillfällig afdelning af styrelsen, tills vidare

benämnd revisionsbyrån IT. Vid denna byra hade anstalts en af kansli)}iåns

notarier, samtlige revisorer med hos dem anstå Me amanuenser och biträden

samt två amanuenser för expeditionsgöromål. Derjemte hade generalpoststyrelsen

förordnat, att deri å statistiska kontoret tjenstgörande personal skulle, i mån af

behof, biträda den nya byrån med vissa ärendens handläggning samt att de

å styrelsens öfriga byråer anstälda biträden för renskrifning tills vidare skulle

fullgöra dylika arbeten äfven för den nya byrån.

På förnyad underdånig framställning, deri generalpoststyrelsen framhöll,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sjunde hnfvudtiteln.

att de förhållanden, som föranledt den nya provisoriska afdelningens anordnande,

vore oförändrade, medgaf Eders Kong]. Maj:t den 27 november 1896, att

jemväl under år 1897 Unge hos styrelsen anställas en adjungerad ledamot för

handläggning, i enlighet med föreskrifterna i den för styrelsen gällande instruktion,

af de ärenden, som, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de under år

1896 tilllämpade grunder, blefve till honom öfverlemnade.

För bibehållandet af den provisoriskt bildade byrån hade generalpoststyrelsen

hos Eders Kongl. Maj:t gjort framställning om förordnande af eu

adjungerad ledamot hos styrelsen äfven för innevarande år.

Då verkligt stadigvarande behof af denna nya byrå förefunnes, i det att den

påkallats icke af tillfälliga förhållanden, utan af poströrelsens stadiga tillväxt

och ej minst af den betydande utvecklingen af postförbindelsen med utlandet,

hvilket allt med nödvändighet kräft ökade arbetskrafter hos generalpoststyrelsen,

hade styrelsen ansett det icke längre böra anstå med underdånig framställning

om den nya byråns öfverförande till ordinarie stat. I följd häraf hemställer

generalpoststyrelsen om uppförande å postverkets stat af aflöning till en femte

byråchef och anordnande genom utbrytning från andra byråer af en femte byrå,

dit af den ordinarie personalen i statsförslaget öfverförts från kanslibyrån en

notarie samt från den förutvarande revisionsbyrån sex revisorer; varande i statsförslaget

den föreslagna njra byrån upptagen under benämning revisionsbyrån

och den förutvarande revisionsbyrån under benämning utrikes- och författningsbyrån.

Under förutsättning af bifall till den nu gjorda framställningen om

den nya byråns upptagande å ordinarie stat, anhåller generalpoststyrelsen om

bemyndigande att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med förslag till deraf

påkallade ändringar i den för styrelsen gällande instruktion och att i sammanhang

dermed föreslå de ytterligare ändringar i berörda instruktion, som för

ärendenas snabbare behandling eller i andra afseenden kunde finnas tidsenliga

och lämpliga.

Med erinran att Eders Kongl. Maj:t den 10 sistlidne december bifallit

generalpoststyrelsens ofvanberörda framställning om anställande äfven under

innevarande år af eu adjungerad ledamot hos styrelsen, ber jag att få framhålla,

att ingen som helst anledning finnes att förvänta någon förändring i

de förhållanden, som gjort inrättandet — hittills blott provisionelt — af en

femte byrå hos generalpoststyrelsen nödvändigt. De af generalpoststyrelsen

anförda siffror tala ett helt annat språk: de bära vittne om en progression i

den postala utvecklingen, som synes förebåda allt utom eu tillbakagång i postförbindelsernas

liflighet. Särskildt bör uppmärksammas, att behofvet af den

nya byrån ej minst härrört af den ökade arbetsbörda, som för generalpoststyrelsen

uppkommit i följd af dess uppgift att företräda Sverige i verldspost
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sjunde hufvudtiteln.

föreningen. Denna betydelsefulla skapelse af vår tids sträfvan att främja den

internationela samfärdseln bar framkallat ett omfattande systern af interuationel

postal lagstiftning, hvars tillämpning och vidare utveckling utgör den icke

minst betydande uppgiften för de särskilda ländernas postverk, en uppgift,

som i äldre tider för dem var så godt som främmande. Jag kan derföre

icke annat än på det lifligaste biträda generalpoststyrelsens framställning om

inrättande af en ny byråchefsbefattning hos styrelsen.

Generalpoststyrelsen erinrar vidare, hurusom, i samband med inrättande

af distrikts förvaltningar inom postverket, anslaget till vikariatser sättning

samt arfvoden åt extra biträden m. m. hos styrelsen blifvit i postverkets,

stater för år 1893 nedsatt med 10,000 kronor till förslagsvis 55,000 kronor

och allt sedan dess bibehållits oförändradt vid sistnämnda belopp. Af samma

anledning, som ofvan nämnts beträffande det otillräckliga antalet ledamöter,

hade ökade arbetskrafter erfordrats äfven i tjenstemannabiträdesklassen hos

styrelsen, och det ifrågavarande anslagets förslagssumma hade derföre kommit

att alltmera öfverskridas. Utgifterna å anslaget hade sålunda i runda tal

uppgått år 1894 till 56,800 kronor, år 1895 till 60,300 kronor och år 1896

till 64,000 kronor. Af generalpoststyrelsen har härvid särskild! framhållits,

att vidlyftiga arbeten å postverkets in- och utländska tidningstaxor och dess

taxor angående paket af olika slag till utlandet äfvensom de i samband med

poströrelsens och postuppbördens stegring ständigt växande revisionsgöromålen

gång efter annan fordrat tillfällig eller stadigvarande arbetsförstärkning, hvilken

icke kunnat erhållas utan ökade utgifter å ofvannämnda, jemväl till aflönande

af extra biträden hos styrelsen afsedda anslag.

Med afseende å hvad sålunda anförts har generalpoststyrelsen ansett

detta anslag böra höjas och för år 1899 icke sättas lägre än till förslagsvis

65,000 kronor, hvilket sålunda innefattar eu ökning af 10,000 kronor.

Härvid har jag icke något att erinra.

1 fråga om de hos generalpoststyrelsen anstälde vaktmästare meddelar

styrelsen, att, derest en hos Eders Kongl. Maj:t väckt fråga om löneförbättring

för vaktmästarne vid embetsverken i Stockholm komme att föranleda

dertill, att tjenstgöringspenniugarne för styrelsens vaktmästare höjdes från 300

till 400 kronor, häraf föranleddes eu ökning af utgifterna å anslaget med

700 kronor, hvilken ökning äfven af styrelsen iakttagits vid statens uppgörande.

I afseende härå erinrar jag, att Eders Kongl. Maj:t den 17 sistlidne

december väl beslutit till Riksdagen aflåta framställning om löneförbättring

för, bland andra vaktmästare, äfven de vid generalpoststyrelsen anstälde, men

att Eders Kongl. Magt ansett denna löneförbättring böra utgå icke under

formen af ökning i beloppet af tjenstgöringspenniugarne, utan såsom ålderstillägg

att utgå efter resp. h och 10 års väl vitsordad tjenstgöring.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sjunde hufvudtiteln.

Den i generalpoststyrelsens statsförslag af nyss omförmälda anledning vidtagna

höjning med 700 kronor i aflöningsstaten för styrelsen torde derföre böra förfalla;

lärande någon förhöjning i förslagsanslaget till ålderstillägg icke af nu förevarande

anledning påkallas.

Beträffande de å aflöningsstaten uppförda anslagen för distrikts för v altningarne

äfvensom för postanstalternas föreståndare och biträdande tjensteman

föreslår generalpostyrelsen ej någon ändring. Visserligen hade ett

stort antal postmästare åt 5:e och 6:e klasserna samt postexpeditörer i en

till generalpoststyrelsen stäld petition begärt, att deras ålderstillägg, hvilka

■nu utginge med 400 kronor efter fem års och med ytterligare 400 kronor

efter tio års väl vitsordad tjenstgöring, måtte från och med år 1899 höjas

till 500 kronor och ytterligare 500 kronor efter resp. fem och tio år.

Huru beaktausvärda än flera af de omständigheter vore, som i nämnda petition

åberopats, har generalpoststyrelsen likväl icke ansett sig nu böra framlägga

förslag om någon som helst ändring i aflöningen för postanstalternas tjensteman.

Såsom generalpoststyrelsen vid ett annat tillfälle i underdånighet omförmält,

hade styrelsen nemligen för afsigt att under år 1898 utarbeta och i

sammanhang med förslag till postverkets stater för år 1900 jemväl afgifva

förslag om en ändrad klassindelning af postkontoren och fixering af den till

postanstalternas tjensteman nu utgående uppbörds- och frimärkesprovision. Då

dessa för poststaten genomgripande frågors behandling vore så nära förestående,

syntes det styrelsen lämpligast att i sammanhang dermed jemväl behandla

frågan, om och i hvad mån förbättrade aflöningsvilkor skäligen borde beredas

vissa klasser af posttjenstemän. Åt enahanda anledning syntes till dess ock

böra anstå med afgifvande af förslag till omreglering af nu utgående traktamenten

för tjensteman i jernvägskupé, hvilka traktamentens belopp uppenbarligen

borde afpassas efter den aflöning å stat, som tjenstemännen komme att

åtnjuta.

Beträffande vaktbetjente vid postanstalterna har generalpoststyrelsen

ansett anledning för styrelsen icke förefinnas att nu uppskjuta frågan om

förbättring i deras aflöningsförmåner.

Generalpoststyrelsen erinrar härvid, att af den utredning, styrelsen vid

afgifvande af sitt förslag till postverkets stater för år 1897 lemnat rörande

postvaktbetjentes aflöningsförhållanden, framginge, att ordinarie vaktbetjente,

om man frånsåge några få å äldre stat ännu qvarstående vaktmästare, aflönades

med 500 kronors lön och ett ålderstillägg å 100 kronor äfvensom

traktamente samt att traktamentsbeloppet i regeln vore beroende af tjenstgöringens

art och tjenstgöringsorten, men icke af intjent tid, dock att å vissa

orter (Stockholm, Göteborg och på senare tid äfven Malmö) traktamentena

vore uppdelade i klasser med ett ungefär lika stort antal i hvarje klass, i

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln. 9

följd hvaraf vaktbetjente å dessa orter uppflyttades från klass till klass i mån

af afgång. Generalpoststyrelsen hade vid ifrågavarande tillfälle framhållit,

att, sedan postvaktbetjent efter fem års oförvitlig tjenstgöring erhållit ålderstillägget

å 100 kronor, den sporre, som läge i utsigten af förbättrad ekonomisk

ställning, i allmänhet för honom saknades; och för att åt de något äldre

bringa i utsigt bättre lönevilkor efter längre tjenstetid hade generalpoststyrelsen

föreslagit, att den utvägen skulle anlitas att tilldela vaktbetjente ytterligare

ett ålderstillägg å 100 kronor, att under enahanda vilkor i öfrigt, som gälde

för det dem redan medgifna ålderstillägget, åtnjutas efter tio års ordinarie

tjenstgöring.

I den till 1896 års Riksdag aflåtna nådiga propositionen angående

statsverkets tillstånd och behof upptog Eders Kongl. Maj:t. generalpoststyrelsens

nyssberörda förslag med det ytterligare vilkor, att det föreslagna

andra ålderstillägget icke finge grunda ökad pensionsrätt; men, på sätt generalpoststyrelsen

erinrar, ansåg Riksdagen, med ledning af de uppgifter, som

lemnats om vaktbetjentes ålder och tjenstetid i postverket, innan de vunne ordinarie

anställning, det vara mera angeläget att påskynda deras befordran till

ordinarie befattning, i följd hvaraf generalpoststyrelsen erhöll nådig befallning

att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med förslag till inrättande af nya ordinarie

postvaktbetjentbefattningar. Då styrelsen afgaf det sålunda infordrade förslaget,

livilket åt Eders Kongl. Maj:t framlades för 1897 års Riksdag och af Riksdagen

äfven godkändes, uttalade generalpoststyrelsen tillika, att styrelsen fortfarande

hyste den föreställningen, att de äldre postvaktbetjenterna väl skulle

hafva behöft det andra ålderstillägg, hvarom styrelsen-förut gjort framställning.

Med öfverlemnande af en till generalpoststyrelsen ingifven skrift, deri Sveriges

postvaktbetjenteförening gjort framställning om upptagande i postverkets aflöningsstat

för år 1899 af ett andra ålderstillägg för postvaktbetjente, förnyar

nu generalpoststyrelsen sin hemställan om beredande åt postvaktbetjente af

ett dylikt ålderstillägg, med det af Eders Kongl. Maj:t i fråga om vilkoren

för ålderstilläggets tillgodonjutande gjorda tillägg. Det andra ålderstillägget

skulle, enligt generalpoststyrelsens förmenande, för vaktbetjenten vara en yttre

anledning att efter biista förmåga och på ett oförvitligt sätt sköta honom

anförtrodda göromål, på det att icke genom förseelser i tjensten hinder skulle

uppstå för ålderstilläggets åtnjutande. Derjemte skulle detta ålderstillägg, enär

— om man frånsåge brefbärareförmännen i Stockholm med deras siirskilda

arfvoden af 10 kronor i månaden — någon utsigt till vidare befordran för

vaktbetjent icke förefunnes, vara honom en ersättning härför och ett välbehöfligt

bidrag till lefnadskostnadernas bestridande, när under årens lopp

omkostnaderna för den vanligen ökade familjen stege. För den familjelöse

Bill. till Riksd. Rrot. 1888. 1 Sami 1 Afd. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sjunde hufvudtiteln.

skulle ålderstillägget kanske till och med kunna bereda en sparpenning till

stundande ålderdom. Sedt från dessa synpunkter, innebure det andra ålderstillägget

för den äldre postvaktbetjenten en uppmuntran, hvaraf han under

ett sträfsamt och oförvitligt arbete i postverkets tjenst syntes hafva gjort sig

väl förtjent.

Kostnaden för detta andra ålderstillägg blefve visserligen icke ringa.

Men å andra sidan borde äfven uppmärksammas, att under de senare åren

postverkets inkomster stigit år för år med allt högre belopp och gifvit allt

större öfverskott, som kunnat till statsverkets disposition öfverlemnas, när

icke särskilda anledningar förefunnits att öka postverkets kassaförlagsfond

eller att nedlägga en del af öfverskottet i byggnadsföretag. Enligt generalpoststyrelsens

förmenande Unge man icke bortse från, att äfven vaktbetjentkåren

bidragit till detta gynnsamma resultat genom nitiskt och redbart arbete;

och om, såsom styrelsen beräknat, postverket komme att, oaktadt 410,000

kronor af årsinkomsten toges i anspåk till nybyggnader, lemna för år 1899

till statsverkets disposition ett öfverskott af 725,000 kronor, borde den nu

ifrågasatta kostnaden, hvilken styrelsen under anslaget till ålderstillägg angifvit

för år 1899 till 50,000 kronor, icke tillmätas alltför stor betydelse,

då det gälde att på en gång bereda mera än hälften af det stora antalet

ordinarie vaktbetjente en behöflig och önskvärd löneförbättring.

Generalpoststyrelsen hemställer alltså, att vid postanstalt anstäld vaktbetjent,

som, enligt nu gällande bestämmelser, efter fem års väl vitsordad

tjenstgöring kommit i åtnjutande af 100 kronors ålderstillägg till lönen, måtte

förklaras berättigad att’ uppbära ett andra ålderstillägg å 100 kronor till

lönen efter ytterligare fem år, under enahanda vilkor i öfrigt, som gällde i

afseende å första ålderstillägget; dock med iakttagande att det andra ålderstillägget

ej i något fall utginge för tiden före 1899 års början och icke

grundläde ökad pensionsrätt för innehafvaren.

Äfven jag finner lika med generalpoststyrelsen synnerligen talande skäl

föreligga för medgifvandet åt postvaktbetjente af det ifrågasatta andra ålderstillägget.

Riksdagen har visserligen så nyligen som år 1896 afslagit en af

Eders Kong!. Maj:t i ämnet gjord framställning och i stället lemnat anvisning på

eu annan utväg till förbättring af postvaktbetjentes ställning, nemligen ökande

af antalet ordinarie vaktbetjentbefattningar, i enlighet hvarmed 1897 års Riksdag

ock medgift uppförandet å ordinarie stat af 150 nya dylika befattningar.

Otvifvelaktigt har härigenom vaktbetjenternas ställning på det hela förbättrats,

men med nämnda åtgärd har icke tillgodose^ det af de äldre vaktbetjente

lifligt kända behofvet af någon förbättring i deras aflöningsförmåner. Äfven

om man icke vill tillmäta allt för stor betydelse åt den rörelse, som sedan

Hägra år tillbaka pågått inom postvaktbetjentkåren för vinnande af den ifråga
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvndtiteln. 11

varande löneförbättringen, lider det intet tvifvel, att icke denna rörelse utgör

ett uttryck icke allenast för den hos hvarje sarnhällsklass naturliga önskan att

vinna eu förbättrad ställning, utan derutöfver för en djupt rotad öfvertygelse,

att den godtgörelse, som bestås den ifrågavarande klassen af statstjenare, icke

står i öfverensstämmelse med det ansvarsfulla och ofta tunga arbete, som af

dem utkräfves. Om man fäster tillbörligt afseende dervid, att den reglering

af vaktbetjentes aflöningsförmåner, som år 1885 egde rum, icke afsåg en

allmän aflöningsförhöjning, utan beredande af bättre pension samt en utjemning

af aflöningsförhållandena inom betjentklassen, är det obestridligt, att från den

tid, då postvaktbetjentes aflöningsförmåner må hafva motsvarat de på arbetsmarknaden

i allmänhet gällande arbetslöner, i dessa löner inträdt en stegring,

som kommit postvaktbetjentes aflöningsförmåner att framstå såsom relativt

försämrade i jemförelse med dem, som åtnjutas af andra arbetare. Och då

härtill kommer, att postverkets ekonomiska ställning, kännetecknad af årliga,

statsverket tillgodokommande öfverskott till ganska betydande belopp, är sådan

att ur denna synpunkt hinder icke möter för beredandet åt den lägsta, men

för det stora hela af postverkets mekanism ingalunda minst vigtiga klassen

af postfunktionärer eu önskvärd förbättring i deras ställning, tvekar jag icke

att biträda generalpoststyrelsens framställning om beredande åt dem af ett andra

ålderstillägg. 1 och för sig skulle jag visserligen icke anse obilligt, att det

andra ålderstillägget äfven finge för den, som deraf kommit i åtnjutande,

grundlägga rätt till motsvarande ökning i den honom vid alskedstagandet

tillkommande pension. Enligt nådiga brefvet den 31 maj 1889 skall emellertid

postvaktbetjents pension utgå af postmedel endast i den mån den afskedade

postbetjenten icke enligt gällande bestämmelser eger att erhålla pension från

civilstatens pensionsinrättning. Då, enligt hvad käudt är, sistnämnda pensionsiurättnings

ekonomiska ställning för närvarande är sådan, att åtgärder för dess

upphjelpande äro af oafvisligt behof påkallade, kan jag icke för närvarande

tillstyrka eu förändring i postvaktbetjentes pensionsrätt, hvarigenom pensionsinrättniugen

skulle tillföras en ganska dryg ökning i dess pensioneringsutgifter.

Bestämmelse torde derföre, på sätt ock generalpoststyrelsen hemstält, böra

meddelas derom, att det andra ålderstillägget icke skall grunda ökad pensionsrätt

för innehafvaren.

I fråga om anslaget till aflönande afl poststationsföreståndare, hvilket

för innevarande år liksom för år 1897 upptagits till förslagsvis 580,000 kronor,

har generalpoststyrelsen anfört, att i följd af ökadt antal poststationer utgifterna

å anslaget uppgått under år 1890 till i rundt tal 581,300 kronor

och under perioden 1 september 1896—31 augusti 1897, jemväl i rundt tal,

till 586,300 kronor. Redan af denna anledning och då antagas måste, att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sjunde hnfvudtiteln.

antalet poststationer under åren 1898 och 1899 komme att ytterligare ökas,

erfordrades förhöjning i anslaget för sistnämnda år.

Emellertid förefunnes ännu en anledning till ökade utgifter å anslaget.

1 samråd med jernvägsstyrelsen hade nemligen generalpoststyrelsen bestämt

vissa grunder, efter Indika stationerna vid statens jernvägar skulle hänföras

till de genom nådiga brefven den 20 mars 1874 och den 29 april 1892

stadgade nio olika aflöningsklasser mellan 120 och 600 kronor med 60

kronors skilnad mellan hvarje. Efter dessa grunder hade en reglering, omfattande

en period åt tre år i sender, faststälts för arfvodena åt föreståndarne^

för de poststationer, som förvaltades af statens jemvägars stationsföreståndare,

och hade dylik arfvodesreglering numera vunnit tillämpning

jemväl för poststationer vid enskilda jernvägar. Eu ny reglering, omfattande

jemväl tre år, skulle från och med 1899 års början inträda för samtliga

jernvägspoststationsföreståndare; och enär ökad poströrelse å station medförde

.lätt till uppflyttning i högre aflöningsklass, komme denna nya reglering

att medföra förhöjning i arfvodena å många orter. Härtill komme, att i

följd af den ökade posttrafiken jemväl å de poststationer, som icke vore

belägna vid jernväg, antagas kunde, att i vissa fall föreståndarne för dessa

stationer komme att uppsäga de om poststationernas skötande ingångna kontrakt

och dervid framställa berättigad fordran att för kontraktens förnyande

erhålla förhöjning i arfvodena.

På grund af det sålunda anförda anser generalpoststyrelsen ifrågavarande

anslag böra för år 1899 sättas till minst 610,000 kronor, hvilket innebär eu

ökning af 30,000 kronor.

Förslagsanslaget till aflönande afl extra biträden vid distrikts förvaltningarna

och postanstalterna, hvilket för år 1897 upptogs till 592,000 kronor,

blef för innevarande år, med hänsyn till den besparing, som beräknats

uppstå å anslaget genom en del extra biträdens befordran till de nya postexpeditörsbefattningarna,

nedsatt till 530,000 kronor.

Utgifterna å detta anslag hafva, enligt hvad generalpoststyrelsen meddelar,

uppgått i runda tal år 1896 till 562,700 kronor och under perioden

1 september 1896—31 augusti 1897 till 608,000 kronor. De höga utgifterna

å anslaget under dessa perioder hade hufvudsakligen föranledts deraf, att posttrafiken

tagit ett vida större uppsving, än som kunnat beräknas vid uppgörande

af förslaget till de nya postexpeditörsbefattningarnas inrättande. Dertill

komme, att i följd af 1897 års allmänna konst- och industriutställning

i Stockholm och den deraf föranledda stora tillströmningen af resande det varit

nödvändigt att anordna extra arbetskrafter för att kunna i postala angelägenheter

på tillfredsställande sätt betjena vederbörande utställare och besökande.

En fortsatt reglering af de extra biträdenas arfvoden enligt den af Eders

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Sjunde hufvndtiteln.

Kong!. Maj:t och Riksdagen redan gillade plan äfvensom den ökning af antalet

extra biträden, som erfordrades för att kunna sköta den ökade posttrafiken,

påkallade för år 1899 anslagets förhöjning; och ehuru antagligen utgifterna

å anslaget för sistnämnda år komme att blifva lägre än det belopp, hvartill

de under extraordinära förhållanden uppgått för perioden 1 september 1896—

31 augusti 1897, har dock generalpoststyrelsen ansett detta anslag icke böra

sättas lägre än till 575,000 kronor, hvilket innefattar en förhöjning af 45,000

kronor.

Vidkommande anslaget till ålderstillägg anmäler generalpoststyrelsen,

att med hänsyn, å ena sidan, till inträffade personalförändringar i följd af dödsfall,

afsked eller vunnen befordran och, å andra sidan, till det ytterligare antal

tjeustemän och betjente, som enligt nu gällande bestämmelser blefve berättigad!

till ålderstillägg från 1899 års början, anslaget borde för nämnda år höjas

med 5,000 kronor; och då det föreslagna ålderstillägget åt vaktbetjente, hvartill

vid 1899 års ingång omkring 500 vaktbetjente skulle blifva berättigade,

föranledde en tillökning i anslaget af 50,000 kronor, hemställer generalpoststyrelsen,

att ifrågavarande anslag måtte med sainmanlagdt 55,000 kronor

förhöjas eller från 335,000 kronor till 390,000 kronor.

Anslaget till arfvoden åt extra vaktbetjente och till hushyresbidrag

för en del betjente, hvilket i 1897 års stat upptogs till 70,000 kronor, blef

för innevarande år med afseende å den besparing, som beräknats uppstå å

detta anslag genom de medgifna nya ordinarie vaktbetjentbefattningarnas till
sättande,

nedsatt till 55,000 kronor.

Emellertid hade, enligt hvad generalpoststyrelsen meddelar, antalet extra

vaktbetjente, som i slutet af oktober månad 1896 utgjort 357, redan vid samma

års slut stigit till 371; och sedermera hade intill medlet af sistlidne november

månad tillkommit icke mindre än 63 extra vaktbetjente, i följd hvaraf deras

antal vid sistnämnda tid uppgått till 434. Med eu så hastig, af poströrelsens

starka tillväxt betingad ökning i vaktbetjentpersonalens antal bär generalpoststyrelsen

ansett, att, äfven med hänsyn dertill att 150 af de extra vaktbetjenterna

kunde från innevarande års ingång öfverflyttas till ordinarie stat,

hvarigenom deras arfvoden å det anslag, om hvilket nu vore fråga, komme

att besparas, det likväl icke kunde antagas, att utgifterna å anslaget, hvilka

uppgått i runda tal år 1896 till 73,700 kronor och under perioden 1 september—31

augusti 1897 till 80,500 kronor, skulle för år 1899 kunna nedbringas

till lägre belopp än det, hvartill utgifterna redan under sist angifna

period stigit. Generalpoststyrelsen hemställer för den skull, att detta anslag

måtte upptagas till 80,000 kronor och således höjas med 25,000 kronor.

I fråga om anslaget till gratifikationer in. m. åt tjensteman och betjente

erinrar generalpoststyrelsen, hurusom, då anslaget i staten för år 1892

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sjunde hufvudtiteln.

höjdes, dermed afsågs att å anslaget erhålla eu tillgång af omkring 1,000

kronor för att bereda styrelseu tillfälle att genom förfarne posttjensteraäns

studieresor i utlandet inhemta praktisk kännedom om förfaringssättet vid tilllämpningen

af föreskrifter beträffande en eller flere postala rörelsegrenar äfvensom

i samband härmed gifva posttjenstemannen sjelf ett tillfälle till egen utbildning

för större användbarhet inom posttjensten. Vid utdelande af dessa

resestipendier hade för den skull, enligt hvad general poststyrelsen meddelar,

föreskrifter lemnats om hvad studierna företrädesvis borde omfatta, hvarjemte

det ålegat den utsände posttjenstemannen att vid sin återkomst afgifva till

styrelsen berättelse om hvad han i angifna afseendeu inhemtat,. Hesestipendiaterna

hade af denna anledning företrädesvis valts bland sådana posttjenstemän,

som ansetts så förfarne i svenska postförhållanden, att en pålitlig jemförelse

med utlandets kunnat af dem i angifna hänseenden verkställas. De

yngre och mindre erfarne posttjenstemännen hade således vid tillsättande af

dessa stipendier ansetts icke böra ifrågakomma. I afseende å dem skulle nemligen

kunna befaras, att deras mindre omfattande erfarenhet i svenska postförhållanden

hindrade dem att af en posta! utrikes studieresa hemta annan

verklig fördel för postverket eller för deras egen utbildning, än som läge i

ökade språkkunskaper, hvilka emellertid, enligt general poststyrelsens förmenande,

skulle kunna i erforderlig omfattning förvärfvas i hemlandet, derest lämpligt

tillfälle dertill lemnades. I följd af den lifligare postförbindelsen med utlandet

och de allt större skaror af främlingar, som besökte vårt land, blefve

ökade språkkunskaper för posttjenstemännen, synnerligen å de större orterna,

allt mera behöfliga; och en hel del af de yngre posttjenstemännen skulle säkerligen,

med den underbyggnad från skola eller genomgången postelevkurs de i

allmänhet egde, kunna jemförelsevis lätt förvärfva sig tillräckliga kunskaper i

franska, tyska eller engelska språken för att inom postala områden meddela

sig skriftligen eller vid främlingars besök å postkontor muntligen på något

eller några af dessa språk. På grund häraf har generalpoststyrelsen ansett,

att någon uppoffring borde af postmedel göras för att kunna erbjuda posttjenstemännen

dessa språkkunskapers inhemtande utan personlig penningeuppoffring;

och i afsigt att på lämpligt sätt anordna språkkurser för posttjenstemän

hemställer styrelsen, att gratifikationsanslaget måtte höjas med 2.000

kronor till 9,000 kronor.

Hvad generalpoststyrelsen i fråga om sistberörda fem anslagsrubriker föreslagit

anser jag mig böra biträda.

I anslagen under

Öfvergång sstaten

föreslår generalpoststyrelsen icke någon förändring.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

Beträffande

Pensionsstaten

anmäler generalpoststyrelsen,

att i följd af inträffade dödsfall från denna stat böra afföras de pensioner,

som utgått

till förre kontorsskrifvaren B. A. Andersson ...................... kronor 1,000: —

„ „ postmästaren B. A. Lindh ..................................... „ 900: —

„ „ postmästaren C. A. Lindahl ....................... „ 1,800: —

„ „ vaktbetjenten G. T. Carlsson ......... „ 300: —

„ „ vaktbetjenten A. Jonsson .......................................-. „ 200: —

„ „ vaktbetjenten A. F. Pettersson ........................... „ 300: —

„ „ postmästaren F. G. D. Cedermark.................. „ 1,200: —

eller tillhopa kronor 5,700: —

men att deremot i staten böra uppföras följande pensioner, som blifvit

beviljade, efter det generalpoststyrelsen afgifvit förslag till postverkets stater

för år 1898, nemligen:

till förre vaktbetjenten N. Eriksson .................................... kronor 600: —

„ „ vaktbetjenten J. Olsson...................

„ „ vaktbetjenten C. J. T. Frolin .......

„ „ vaktbetjenten C. A. Nilsson..........

„ „ vaktbetjenten C. G. Bergstrand ....

„ „ vaktbetjenten J. E. Nilsson ..........

„ „ vaktbetjenten J. Svensson .............

„ „ vaktbetjenten A. G. Andersson ....

„ „ vaktbetjenten C. Andersson ..........

„ „ vaktbetjenten A. Banck ................

„ 300

* 300

„ 200

„ 300

„ 300

„ 300

„ 300

„ 600

__,, 300

summa kronor 3,500

Härjemte anmäler generalpoststyrelsen poststationsföreståndaren i Östervåla

Johan Åkerlunds enka Amalia Catharina Åkerlund, född Lindgren, till

erhållande af årligt understöd under hennes återstående lifstid; och meddelar

styrelsen i anledning häraf, att postmästaren i Upsala, under hvilken poststationen

i Öster våla lyder, vitsordat, att Johan Åkerlund, som allt ifrån stationens

öppnande den 1 november 1864 till sin död den 19 februari 1896

förestått ifrågavarande poststation, skött densamma på ett i allo utmärkt sätt

med pligttrohet och intresse för postgöromålen ;o och har, enligt hvad kyrkoherden

i Östervåla O. A. Ottander intygät, Åkerlund genom o sin redbarhet

och tjenstvillighet tillvunnit sig allmän aktning och kärlek. Åkerlund, som

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sjunde hufvudtiteln.

tillika varit folkskolelärare och organist, åtnjöt såsom poststationsföreståödare

ett årligt arfvode, hvilket i början utgjort 200 kronor, men sedermera från

och med 1875 års början höjts till 360 kronor. Bouppteckningen efter honom

visade en behållning i boet af 13,159 kronor 17 öre.

Enligt intyg af pastorsembetet i Östervåla vore eukan Åkerlund född

den 2 mars 1832. Ett af legitimerade läkaren Carl Blombergsson den 13

mars 1896 utfärdadt betyg innehölle, att hon lede af stor nervositet, åtföljd

åt darrning i händerna, samt visade tydliga tecken till kronisk reumatism,

hvarjemte hon vore behäftad med svåra åderbråck och vore oförmögen att genom

eget arbete bidraga till sitt uppehälle.

Den 19 februari 1896 på aftonen, då Johan Åkerlund, ensam i poststationslokalen,

varit sysselsatt med ordnande af posten, deribland äfven funnits

tre för postbehandling inlemnade assurerade bref äfvensom ett antal postanvisningar,

hade han blifvit öfverfallen och ihjelslagen. Den brottslige, för hvars

gripande generalpoststyrelsen utfåst belöning, har icke kunnat uppdagas. Enligt

hvad vid hållna undersökningar blifvit utredt, hade Åkerlund samma dag,

som mordet egt rum, uppburit jemväl'' klockarelönemedel, men efter all sannolikhet

hade brottslingen åsyftat att genom mordet åtkomma de penningar, som

Åkerlund i egenskap af poststationsföreståndare innehaft.

Då det^ sålunda finge antagas, att Åkerlunds auställning i postverket

orsakat det å honom föröfvade mord, och då hans enka, ehuruväl hon, att

döma af storleken i boets behållning, icke i egentlig mening kunde anses nödlidande,

i allt fall genom mannens död kommit i sämre ekonomisk ställning,

än den hon kunde antagas hafva haft, om mannen lefvat, hemställer generalpoststyrelsen,

^ med åberopande af förut omförmälda läkarebetyg, att enkan

Åkerlund måtte beredas ett årligt understöd till belopp af 200 kronor, att

utgå från och med innevarande års början, så länge hon lefver ogift.

Då af den utaf generalpoststyrelsen lemnade redogörelse för omständigheterna

vid mordet å Åkerlund framstår såsom högst antagligt, att mordet

iöröfvats för att åtkomma värdeförsändelser, dem Åkerlund i egenskap af poststationsföreståndare

haft i sin vård, och att Åkerlund sålunda tillsatt lifvet i

postverkets tjenst, anser jag mig böra biträda generalpoststyrelsens berörda

hemställan.

I fråga om

Omkostnadsstaten

•

föreslår generalpoststyrelsen, att följande anslag måtte höjas, nemligen anslaget

till uppbörds- och frimärkesprovision med"25,000 kronor från 370,000

kronor till 395,000 kronor, anslaget till rese- och truktamentsersättning ar

för resor i embets- och tjensteärenden i allmänhet med 10,000 kronor från

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Sjunde hufvudtiteln.

40.000 kronor till 50,000 kronor, anslaget till traktamenten för vaktbetjente

med 45,000 kronor från 575,000 kronor till 620,000 kronor, anslaget till

postbetjentes beklädnad och beväring med 20,000 kronor från 80,000 kronor

till 100,000 kronor, anslaget till inköp och underhåll af inventarier med

10.000 kronor från 90,000 kronor till 100,000 kronor samt anslaget till

postföring skostnad vid befordran å jernväg med 120,000 kronor från

1.680.000 kronor till 1,800,000 kronor, men att deremot anslaget till expensutgifter

måtte nedsättas med 5,000 kronor från 445,000 kronor till 440,000

kronor.

Beträffande anslaget till traktamenten för vaktbetjente, hvilket för år

1897 likasom för innevarande år upptagits till 575,000 kronor, har generalpoststyrelsen

meddelat, att utgifterna å anslaget uppgått, i runda tal, år 1895

till 568,800 kronor, under tiden 1 september 1895—31 augusti 1896 till 600,200

kronor, år 1896 till 613,400 kronor samt för tiden 1 september 1896—31

augusti 1897 till 645,600 kronor. Efter hvad generalpoststyrelsen vidare

meddelar, bar den starka stegringen i utgifterna under sistberörda tidsperiod

föranledts dels af medgifven förhöjning af minimitraktamentet för vaktbetjente

och dels af poströrelsens starka tillväxt. På grund häraf har generalpoststyrelsen

ansett ifrågavarande anslag icke kunna sättas lägre än till 620,000 kronor.

Anslaget till postbetjentes beklädnad och beväring höjdes i staten för

år 1892 från 65,000 kronor till 80,000 kronor för att på ett jemnare och

mera tillfredsställande sätt kunna ordna postvaktbetjentes beklädnadsförmåner;

och har anslaget alltjemt bibehållits vid sistnämnda belopp.

Generalpoststyrelsen meddelar, att styrelsen den 9 juli 1892 utfärdat

beklädnadsreglemente för betjente vid postverket samt att antalet ordinarie och

med dem i beklädnadsförmåner likstälde extra postbetjente, som år 1892

utgjort 994, för närvarande uppginge till 1,233. Med en sådan ökning i

antalet uniformsberättigade vaktbetjente kunde det motses, att anslaget vid

dess senast faststälda belopp komme att blifva för år 1899 otillräckligt; och

då utgifterna å anslaget redan under perioden 1 september 1896—31 augusti

1897 uppgått i rundt tal till 74,400 kronor, samt åtskilliga omständigheter

talade för behofvet af att beträffande vissa uniformspersedlar något förkorta

den af styrelsen år 1892 faststälda slitningstiden, har generalpoststyrelsen

ansett ifrågavarande anslag icke böra sättas lägre än till 100,000 kronor,

hvilket innebär en förhöjning af 20,000 kronor.

Anslaget till postföring skostnad vid befordran å jernväg höjdes i staten

för år 1895 med 200,000 kronor. Vid afgifvande af förslag till stater för

1897 hade generalpoststyrelsen uttalat, att, i följd af den år 1893 beslutade

högre ersättningsberäkningen för postbefordran å statens jernvägar och de

genom nådiga kungörelsen den 4 oktober 1895 stadgade nya beräkningsBih.

till liilcsd. Prut. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sjunde hufvudtiteln.

grunder för ersättningen till enskilda jernvägar för postbefordran, den tid icke

vore aflägsen, då anslaget måste ånyo höjas. Generalpoststyrelsen meddelar

nu, att utgifterna å detta anslag under perioden 1 september 1896—31 augusti

1897 i rundt tal utgjort 1,680,500 kronor. På grund häraf och då antalet

postförda mil å jernväg årligen betydligt ökades, anser generalpoststyrelsen

anslaget böra höjas med 120,000 kronor.

Anslaget till postföring skostnad vid befordran å landsväg och inom

postanstalternas områden samt till landtbrefbäring är i gällande stat upptaget

till 730,000 kronor. Utgifterna å anslaget hafva, enligt hvad generalpoststyrelsen

meddelar, uppgått i runda tal år 1895 till 667,800 kronor, år

1896 till 673,700 kronor samt under perioden 1 september 1896—31 augusti

1897 till 680,000 kronor.

Ehuru sålunda utgifterna å anslaget hållit sig icke oväsentligt under

nämnda anslags belopp, har generalpoststyrelsen likväl, för att kunna dels tillmötesgå

berättigade anspråk på utsträckning af postföring på landsväg äfvensom

af landtbrefbäring, dels ock möta stegringar i postföringslega, ansett sig

ej böra föreslå någon nedsättning i detta anslag.

Beträffande anslaget till postföring skostnad vid befordran sjöledes

mellan Sverige och Tyskland, hvilket anslag för innevarande år är upptaget

till 100,000 kronor, meddelar generalpoststyrelsen, att utgifterna å anslaget

under perioden 1 september 1896—31 augusti 1897 uppgått i rundt tal till

endast 45,400 kronor. Denna omständighet borde dock icke föranleda nedsättning

i anslagsbeloppet, enär den angifna lägre utgiftssumman härledt sig

deraf, att endast under en mindre del af nämnda utgiftsperiod den nya sjöpostförbindelsen

mellan de båda länderna varit i gång. Denna nya sjöpostförbindelse

hade nemligen tagit sin början den 1 maj 1897; och då svenska

postverket för denna postförbindelse skulle, enligt träffade aftal, årligen erlägga

dels 50,000 kronor, dels 50,000 tyska riksmark och tillika ersätta det svenska

rederiaktiebolaget Sverige—Kontinenten vissa hamn- samt fyr- och båk- in. fl.

afgifter, har generalpoststyrelsen ansett, att år 1899 anslaget komme att

tagas till fullo i anspråk.

Då de af generalpoststyrelsen föreslagna förändringarna i anslagen under

omkostnadsstaten synas mig vara af omständigheterna påkallade, anser jag mig

böra förorda desamma.

Anslaget till oförutsedda utgifter är i gällande stat upptaget till

340,000 kronor.

Generalpoststyrelsen erinrar, att någon byggnadskostnad för posthuset i

Göteborg icke vidare behöfde å anslaget upptagas, enär sista delen af berörda

kostnad eller 50,000 kronor blifvit för innevarande år anvisad.

Beträffande åter kostnaden för uppförande af nytt posthus i Stockholm

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Sjunde hufvudtiteln.

bär i gällande stat under detta anslag första årets byggnadskostnad upptagits

med 250,000 kronor, under det att det andra årets byggnadskostnad, som

beräknats till 350,000 kronor, ansetts böra utgå under år 1899.

Då till öfriga oförutsedda utgifter under de senare åren beräknats ett

belopp af 40,000 kronor och enligt generalpoststyrelsens uppgift någon anledning

till rubbning af sistnämnda anslagsbelopp icke förelåge, samt till fortsättande

af posthusbyggnaden i Stockholm borde anvisas 350,000 kronor,

skulle således anslaget till oförutsedda utgifter för år 1899 kunnat bestämmas

till 390,000 kronor.

Emellertid föreligger en anledning till ytterligare förhöjning af ifrågavarande

anslag. Generalpoststyrelsen, som erhållit nådig befallning att afgifva underdånigt

utlåtande öfver en af stadsfullmäktige i Helsingborg i underdånig skrifvelse

af den 24 november 1897 gjord framställning angående utbyte mellan postverket

och staden Helsingborg af ett område från postverkets tomter i samma stad,

har nemligen vid statsförslagets afgifvande anfört, att styrelsen då ännu

icke vore beredd att fullständigt yttra sig rörande detaljerna i stadsfullmäktiges

ifrågavarande förslag, men likväl ansåge sig kunna uttala den åsigt, att

bytets genomförande skulle för postverket komma att medföra förmån, enär

postverket derigenom skulle erhålla både värdefullare och för fullständigare

bebyggande mera användbara tomter än de nuvarande. Då emellertid bifall

till den underdåniga framställningen ovilkorligen skulle leda till nedrifning af

de nuvarande posthusbyggnaderna på platsen och uppförande af nya, har generalpoststyrelsen

under auslagstiteln oförutsedda utgifter för år 1899 inräknat det

belopp, som under första byggnadsåret skulle erfordras för nytt posthus i

Helsingborg eller 00,000 kronor, och således upptagit anslaget i dess helhet

till 450,000 kronor, motsvarande en förhöjning i senast fastställa anslagssumma

af 110,000 kronor.

I underdånig skrifvelse den 23 sistlidne december har derefter generalpoststyrelsen

afgifva det infordrade utlåtandet öfver omförmälda underdåniga

framställning angående utbyte af mark mellan postverket och staden Helsingborg,

dervid styrelsen till en början anfört följande.

Den fastighet, som postverket för närvarande egde och som å en den

underdåniga framställningen bilagd, af stadsingeniören Rob. Siiden [vist den

3 mars 1897 upprättad planritning betecknades med C G I) L M N IV V

VI VI1 BO, både postverket med Eders Kong]. Maj:ts medgifvande år 1857

förvärfvat genom köp för 25,000 riksdaler banko tran postkommissarien

N. A. C. von Björnmark, som dock, i hvad fastigheten icke användts för

postverkets räkning, enligt de träffade köpevilkoren bibehållit dispositionsrätten

till densamma för den tid han innehaft postkommissarietjensten i Helsingborg.

Fastigheten, å hvilken postverket erhållit fastebref, hade då benämnts ^n:ris

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sjunde hufvudtiteln.

36| och 39 jemte trädgårdsbacke och derå uppförda lusthus samt en friköpt

s. k. tomtöresplats", men kallades numera n:ris 18 och 17 i qvarteret Kärnan.

De båda bredvid hvarandra liggande tomterna hade, enligt hvad generalpoststyrelsen

meddelar, en sammanlagd areal af 2,487 qv.meter. Å de vestra,

mera plana delarna, innefattande eu areal af cirka 827 qv.meter, vore omkring

en för båda tomterna gemensam gård uppförda byggnader, som inrymde

lägenheter för postkontorets i Helsingborg behof samt bostad för postmästaren

på platsen. Återstoden af tomterna utgjorde, om man frånsåge från det

vid östra tomtgränsen belägna lusthuset, ett obebygdt område, bestående

af en trädgårdsbacke, som från en stödmur, belägen cirka 3,5 meter öster

om den mot backen vettande stall- oeh vagnshusbyggnaden, höjde sig på en

längd af cirka 30 meter icke mindre än omkring 18 meter upp mot

en vid pass 6 meter bred tomtremsa af den platå, hvarå tornet Kärnan

vore beläget. Marken öster om denna tomtremsa egdes af staden Helsingborg,

som ock numera förvärfvat den norr om posttomterna belägna fastigheten.

Postverkets hela tomtkomplex gränsade i söder till en Skånes enskilda bank

tillhörig fastighet, likaledes bestående af en planerad, bebygd del nedanför

en brant backsluttning.

För att tydliggöra stigningen af postverkets tomt upp mot platsen för

tornet Kärnan hade till generalpoststyrelsen från Helsingborgs stads drätselkammare

insändts en upprättad plan- och profilkarta öfver posttomterna i fråga,

hvilken karta, jemväl upptagande den genom ifrågastälda bytet förändrade

posttomtens utseende, till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnats.

ii den bebygda delen af tomten med äldre nummer 36|, numera betecknad

med nummer 18, vore mot Stortorget uppförd en hufvudbyggnad,

bestående af ett grundmuradt hus af tegel, delvis med källare under, samt

innerväggar dels af tegel, dels af korsvirke och tegel. Denna byggnad inrymde

å nedre botten den hufvudsakligaste delen af postkontorets expeditionslokal

samt en trappa upp ett rum för postkontoret och bostadsvåning, hvilken

jemte tre vindsrum uthyrts till postmästaren på platsen. Mot gården funnes

dels en flygelbyggnad åt söder, bestående af ett halthus med bottenvåning af

tegel, innehållande ett rum och kök samt ett mindre kallrum, och öfvervåning

af korsvirke med mellanmuradt tegel, indelad till skafferi, jungfrukammare

och handkammare till postmästarebostaden, som med dessa lägenheter förbundes

medelst en passage af trävirke, dels och eu byggnad af sten åt öster

och backen, inrymmande stall för fyra hästar, drängkammare utan eldstad,

vagnbod, vedbod och afträden äfvensom ofvan stallet foderskulle. Den bebygda

delen af tomten med äldre nummer 39, numera betecknad med nummer 17,

upptoges i linie med hufvudbyggnaden å tomten nummer 18 åt Stortorget och

Norra Storgatan af en stenhusbyggnad, som saknade källare och åt gården

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Sjunde hufvudtiteln,

utgjorde ett halfhus. Bottenvåningen i denna byggnad bestode åt gatan af

ett rum, som tillagts postkontorets expeditionslokal, af en förstuga, som numera

igenlagts och jemväl användts för expeditionslokalens utvidgning, samt

af en inkörsport till gården. Bottenvåningen inrymde åt gården allenast ett

rum, tillagdt postexpeditionen, samt materialbod och tvättstuga. Öfre våningen

bestode af två, numera till ett förenade rum åt gatan och två rum åt gården,

begagnade till brefbärare- och tidningsexpedition, samt en vaktmästarebostad

om ett rum och kök med skafferi och gårdstrappa af trä. Till den egentliga

postexpeditionslokalen funnes tillträde genom en förstuga från torget och till

postmästarebostaden förde utbygda trätrappor inne på gården. För brefbärareoch

tidningsexpeditionen vore bygd en särskild trätrappa i inkörsporten till

gården, hvarjemte dessa sistnämnda expeditionslokaler äfven kommunicerade

med postkontorsexpeditionen å nedra botten genom den trappa, som ännu funnes

qvar från den i sistbeskrifna byggnad numera igenlagda förstugan.

Beträffande dessa åbyggnaders beskaffenhet anför generalpoststyrelsen

följande.

Hufvudbyggnaden åt gatan hade, sedan fastigheten förvärfvat^ åt postverket,

undergått vissa förändringar, bestående hufvudsakligen deri, att år

1886 expeditionslokalen nästan fördubblats genom tillägg till densamma af

förut i huset uthyrda handelslägenheter, att golfvet i expeditionslokalen, der

takhöjden då utgjorde 9 fot 8^ tum, sänkts 2| fot samt att väggar borttagits

eller flyttats. Genom denna förändring hade golfytan ökats från 600 qv.fot

till omkring 1,100 qv.fot, hvilket då af förslagsställaren ansetts “motsvara

behofvet för bortåt 30 år, då man förutsätter att platsen växer i samma

proportioner som under de gångna 30 åren." Samtidigt med denna förändring

hade källargolfvet sänkts omkring 2 fot och ett kassahvalf bygtg i den del,

som från huset å tomten nummer 17 lagts till expeditionslokalen hvarjemte

två yttertrappor af trä anlagts å gården. År 1891 hade nyt>t tak måst

läggas på hufvudbyggnaden, hvars utseende då något höjts genom husets

påbyggnad med tre vindsrum, deraf två åt torget och ett åt gården. Redan

vid en besigtning, som hållits år 1889, hade emellertid beträffande hufvudbyggnaden

det vitsord lemnats, att den “till sin konstruktion ej är af den

solida beskaffenhet, att den i afseende å eldfara kan blifva ett första klassens hus.*

Flygelbyggnaden åt söder hadeicke i postverkets ego undergått några väsentliga

förändringar, i annan mån än att med åren framträdt allt starkare rota i trävirket

och att teglet i bottenvåningen börjat vittra. Den i bottenvåningen befinliga

lägenheten om ett rum och kök samt ett mindre kallrum hade ursprungligen varit

afsedd och, då postverket tillträdde huset, använd till brygghus, badstuga och visthus,

men sedermera upplåtits till bostad åt en vaktmästare, som dock i anseende

till lägenhetens dåliga beskaffenhet måst år 1895 utrymma densamma. Lägenheten

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Sjunde hnfvudtiteln.

hade derefter i regel stått obegagnad, men undantagsvis måst, i brist af bättre lokaler,

begagnas vid ordnande af poster, som understundom vid rubbad trafik i

Öresund hopats i Helsingborg. Ifrågavarande flygelbyggnad befunne sig i det

dåliga skick, att den sannolikt i hvarje fall inom den närmaste tiden måste

nedrifvas och ersättas med nybyggnad. Den vette nemligen med sin baksida

åt Skånes enskilda banks hus, hvilket, enligt hvad generalpoststyrelsen inhemta!,

vore afsedt att snart rifvas: och om så skedde, skulle den nyssnämnda flygelbyggnaden,

i saknad af det stöd bankhuset nu lemnade, icke kunna qvarstå.

Stall- och vagnshusbyggnaden åt öster och backen vore deremot i godt

stånd.

Beträffande byggnaden å tomten nummer IT meddelar generalpoststyrelsen,

att, sedan Eders Kongl. Maj:t enligt nådigt bref den 13 mars 1863 dertill anslagit

högst 10,072 riksdaler 54 öre och täflande anbud införskaffats,

denna byggnad blifvit under åren 1863—1864 uppförd för billigaste pris,

som kunde betingas, eller 8,225 riksdaler riksmynt, men att, på sätt det

snart visat sig, det lägre priset icke varit till fördel för postverket. I nedre

våningen, af byggnaden hade inredts två rum till paketpostlokal och återstoden

af bottenvåningen utgjordes af vagnslider, som sedermera förändrats till materialbod

och tvättstuga. Öfre våningen hade uthyrts till postkommissarien på

platsen mot viss hyra och skyldighet att underhålla egendomen. Vid en år

1872 på generalpoststyrelsens föranstaltande verkstad ekonomisk besigtning

hade postkommissarien anmält, att byggnaden blifvit uppförd af en “mindre

erfaren byggnadsentreprenör", och att det efteråt visat sig, “att nybörjarens

ytligt vackra, afsynade och godkända arbete icke i grunden var berömvärdt,

hvarom vittnade de större och mindre reparationer, som derå af arrendator!]

måst verkställas". Besigtningsmännen hade också anmärkt, att grunden till

husbyggnaden måste hafva varit särdeles svag, enär tydliga springor i

murarne, gesimserna i rummen och flerstädes uppkommit i följd deraf att

huset satt sig, hvarjemte antecknats, att taket å huset ett par år förut undergått

en noggrann reparation och eftersyn samt att en kakelugn i öfre våningen

genom husets sättning dragits ur sin räta ställning, så att våda varit för dess

kullfallande. Denna öfre våning hade hösten 1876 öfvertagits af telegrafverket,

som sedermera der haft telegraf- och telefonlokal till hösten 1895, då

lägenheten måst af postverket tagas i anspråk för att användas till brefbärareocli

tidningsexpedition samt vaktmästarebostad.

De vid postexpeditionslokalens utvidgning år 1886 fästade förhoppningar,

att densamma skulle motsvara behofvet för bortåt 30 år, hade nemligen,

enligt hvad generalpoststyrelsen meddelar, redan år 1889 visat sig så litet

komma att förverkligas, att redan då behof af större expeditionslokaler uppstått.

Också hade under mellantiden rörelsen vid Helsingborgs postkontor

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufyudtiteln. 23

ökats, så att uppbörden vid 1889 års slut, i motsats mot hvad vid 1886

års utgång varit förhållandet, öfverstigit uppbörden i Linköping, Gefle och

Christianstad. Under de sedan år 1889 förflutna åren hade Helsingborgs

postkontor i uppbörd ytterligare gått förbi postkontoren i Kalmar, Jönköping

och Sundsvall, så att år 1896 allenast postkontoren i Stockholm, Göteborg,

Malmö, Upsala och Norrköping haft större uppbörd än postkontoret i Helsingborg.

Sammanlagda värdet af afgåugna assurerade försändelser, inbetalade

postanvisningsmedel samt- postförskott och prenumerationsmedel hade för postkontoret

i Helsingborg och underlydande poststationer uppgått år 1876 till

4,328,000 kronor, år 1886 till 6,198,000 kronor och år 1896 till 10,321,800

kronor. Antalet från postkontoret afgångna försändelser af alla slag hade

beräknats år 1876 till 264,400, år 1886 till 1,289,400 och år 1896 till

3,771,700.

Generalpoststyrelsen anför vidare, hurusom med en sådan stark utveckling

ock följt behof af ökadt utrymme för både allmänheten och postpersonalen

inom postlokalerna för att kunna uppehålla snabb expedition samt ordning i

arbetet. I hufvudsak hade hvad derutinnan af de nuvarande posthusbyggnaderna

kunnat utan större kostnader göras redan blifvit gjordt. Den enda

ytterligare utvidgning, expeditionslokalerna i bottenvåningen af hufvudbyggnaden

numera skulle kunna erhålla, vore den, som stode att vinna genom nybyggnad

af den södra flygeln och densammas förenande med hufvudbyggnaden, hvilket

dock skulle förutsätta ändring af förstugor och hufvudingången till postexpeditionslokalen.

Den ökade golfyta, som genom en sådan nybyggnad skulle

erhållas, koimne emellertid för expeditionslokalen att uppgå till allenast omkring

440 qv.fot eller 39 qv.meter. 1 följd deraf och då den norra flygelbyggnaden

med dess svaga grund och ganska dåliga beskaffenhet i öfrigt icke

syntes tåla några mera genomgripande förändringar, ansåge generalpoststyrelsen

det vara uppenbart, att några för längre tid tillräckliga och lämpliga postkontorslokaler

icke inom de nuvarande posthusbyggnaderna i Helsingborg kunde

erhållas. Om något tillfredställande helt i sådant afseende skulle vinnas,

erfordrades fullständig ombyggnad af samtliga husen och ökande af byggytan

genom urschaktning från den öster om byggnaderna liggande branta backen.

Hänsynen till huru litet med de nuvarande byggnadernas bibehållande kunde

göras för att under någon längre tid tillfredsställa behofvet af lokaler för

Helsingborgs postkontor hade ock föranledt, att hvad som under de senare

åren blifvit i förbättringsändamål gjordt inom nämnda postlokaler varit af mera

provisorisk beskaffenhet. Så hade för några år sedan postmästarens tjenstenit»

måst läggas till sjelfva expeditionsrummet för detsammas utvidgning, och

till tjensterum för postmästaren hade då icke funnits annat rum tillgängligt

än det, som erhållits genom att dertill upplåta ett af en biträdande tjenste
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Sjunde hufvudtiteln.

man såsom nattvakt begagnadt gårdsrum. Från detta rum hade postmästaren

dock icke direkt kommunikation med expeditionsrummet, hvilket missförhållande

icke borde få för längre tid fortfara. Då det befintliga kassahvalfvet icke

vidare lemnat tillräckligt utrymme för all till afsändning ordnad post, hade till

postförvaringsrum apterats en garderob, hvilket inom en byggnad, som “icke

är af den solida beskaffenhet, att den i afseende å eldfara kan blifva ett första

klassens hus", uppenbarligen måste vara allenast en nödfallsåtgärd. När

telegrafverket år 1895 afflytande från lägenheten eu trappa upp i norra flygeln

för att lemna rum för postkontorets brefbärare- och tidningsexpedition,

som då hade sin verksamhet inom en afskrankning i expeditionsrummet, men

måste derifrån flytta för att bereda bättre utrymme till allmänhetens expedierande,

hade provisoriskt anordnats i inkörsporten en för såväl allmänheten

som postvaktbetjente afsedd trätrappa till brefbärare- och tidningsexpeditionslokalen,

enär redan då kunnat antagas, att denna lokal snart skulle visa sig

lemna för litet utrymme.

Ytterligare en anledning att under de senare åren mera provisoriskt och

med minsta möjliga kostnad ordna lokalförändringarne hade generalpoststyrelsen

hemtat deraf, att fråga uppstått om förlängning af Stortorget och anordnande

derifrån af en kommunikationsled till de öster om tornet Kärnan uppe på

platån belägna vidderna med afsigt, bland annat, att befrämja stadens utvidgning

åt detta håll.

Stadsfullmäktige i Helsingborg hade nemligen, efter framstäld motion

om åvägabringande af Stortorgets förlängning och anordnande af uppgångar

från torget till tornet Kärnan, år 1894 tillsatt en komité för att utröna,

om och på hvad vilkor postverkets och Skånes enskilda banks vid Stortorget

belägna egendomar eller delar deraf kunde af staden förvärfvas; och denna

komité hade i skrifvelse till generalpoststyrelsen den 20 november samma år

gjort “förfrågan till hvad pris det för förslagets genomförande utaf postverket

tillhöriga fastigheterna Kris 17 och 18 inom qvarteret Kärnan erforderliga

område om 1,695 qv. meter — deraf 375 qv.meter utgjordes af byggnadstomt

och återstående 1,320 qv.meter vore endast oländig backsluttning —

kunde för afsedda ändamålet till staden Helsingborg öfverlåtas.“

Då ett öfverlåtande på staden Helsingborg af de begärda delarne af

posttomterna skulle, såsom komitén också förutsatt, leda till nedrifvande af de

nuvarande posthusbyggnaderna i staden och uppförande af ett helt och hållet

nytt posthus, hade generalpoststyrelsen låtit, med anledning af berörda förfrågan,

värdera posthusbyggnaderna af en nämnd, bestående af fem personer, af

hvilka tva utsetts af generalpoststyrelsen och två å stadens vägnar samt den

femte tillkallats af de fyra andra. Enär tillika under de förhandlingar, till

h vil ka komiterades framställning gifvit anledning, visat sig, att den, efter från
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sjunde hnfvudtiteln. 25

trädandet af livad staden begärt, återstående bebyggningsbara delen af posttomterna

icke skulle komma att lemna tillräckligt utrymme för ett tidsenligt

nytt posthus, samt i följd deraf ifrågastälts, huruvida icke ett fullständigt utbyte

af posttomterna mot annan välbelägen och rymlig byggnadstomt kunde

ega ruin, hade jemväl uppdragits åt samma nämnd att yttra sig rörande värdet

af posttomterna i deras helhet. Nämnden förklarade i ett den 27 juli

1895 afgifvet utlåtande, att den till postverkets fastighet n:ris 17 och 18

inom qvarteret Kärnan hörande tomt i dess helhet ansetts värd 65,000 kronor

samt att de å tomten befintliga byggnader växderats till 20,000 kronor.

Emellertid hade, enligt hvad generalpoststyrslsen antager, hinder sedermera

mött för staden att åtkomma någon af de tomter, som uuder förhandlingarne

angifvits såsom lämpliga till posttomt i stället för den nuvarande,

hvaremot tillfälle yppats för staden att förvärfva de norr om de nuvarande

posttomterna belägna tomterna n:ris 16 och 15 i qvarteret Kärnan. Med anledning

häraf och efter det en närmare utredning och noggrannare uppmätningar

beträffande den areal af postverkets tomter, staden verkligen behöfde

för torgutvidgningens genomförande, antagligen egt rum, hade stadens drätselkammare,

enligt, bemyndigande af stadsfullmäktige, begärt, att generalpoststyrelseu

måtte utverka nådigt medgifvande dertill, att af postverkets fastighet

n:ris 17 och 18 inom qvarteret Kärnan måtte till Helsingborgs stad upplåtas

“dels 1,598 qv.meter, bestående af en till trädgård använd backsluttning,

för anordnande af uppgång till tornet Kärnan och dels 518,7 qv.meter, att

användas till förlängning af Stortorget åt öster, emot det att staden till postverket

öfverläte att tilläggas återstoden af postverkets fastighet lika stor bebyggningsbar

yta, som af denna till staden öfverlemnades eller 456,7 qv.meter,

deraf 833,4 qv.meter från angränsande tomten nummer 16 och 123,3

qv.meter, bestående af genom tillernad utgräfning från sluttningen uppkommande

bebyggningsbar plan mark, samt att staden erlade lösen för.'' nuvarande

posthusbyggnaderna med deras vid skedd värdering uppskattade värde tjugutusen

kronor “. I sammanhang härmed hade ock ifrågastälts, huruvida icke

postverket borde tilläsa sig byggnaderna å tomten n:o 16, om den i utbyte

öfverlemnades till postverket.

Med anledning af denna framställning lät generalpoststyrelsen närmare

utreda, huru stor areal af ifrågavarande posttomter vore att hänföra till bebyggningsbart

område eller till backsluttningen, samt huru stor areal kunde

anses erfordras för ett tidsenligt nytt posthus i Helsingborg, äfvensom kostnaden

för ett sådant hus. Denna utredning gaf, efter hvad generalpoststyrelsen

meddelar, vid handen, att postverket, för att ega rymlig byggnadsplats till

ett posthus i Helsingborg med dertill erforderliga uthushyggnader, icke borde

Bih. till Rihsd. Prof,. 1898. l Sami. 1 Afd. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Sjunde hufvudtiteln.

åtnöja^ med en areal, som vore mindre än 1,000 qv.meter, och att en n.v

posthusbyggnad, bestående af hufvudbyggnad med bottenvåning och två öfvervåningar

samt särskild stall- och vagnshusbyggnad, kunde beräknas kosta omkring

168,000 kronor.

Det område, som enligt drätselkammarens omförmälda förslag skulle

lemnas postverket till byggnadstomt, hade således befunnits för litet; och jemväl

i andra afseenden hade generalpoststyrelsen ansett drätselkammarens bytesförslag

icke för postverket vara att förorda till antagande. I följd häraf både

efter någon tid nya underhandlingar från stadens sida inledts och lemnat såsom

resultat det bytesförslag, som generalpoststyrelsen för Eders Kong!. Maj:t

anmält i underdånig skrifvelse den 6 mars 1897. Enligt sistberörda förslag

skulle postverket af sina tomter i Helsingborg till staden afstå den till areal

af 1,961,9 qv.meter beräknade egofigur, som å förut omförmälda karta betecknades

med C G F IV V VI VII B C, af hvilket område 456,7 qv.meter

bildade plan mark och vore bebygda, hvaremot postverket i utbyte skulle

erhålla från stadens angränsande tomter dels tomten n:o 16 i qvarteret Kärnan

med en areal af 415,8 qv.meter, å nyssnämda karta angifven med D H

1 M L D, dels ock af tomten n:o 15 i samma qvarter det område, som å

samma karta angåfves med I K P E IV X M I. Staden Helsingborg

skulle tillika bekosta schaktning och planering af hufvudsakligast postverket

redan tillhöriga, å kartan med O A L M V P E IV F O betecknade område,

så att det kunde i sammanhang med postverkets öfriga tomtområde bebyggas.

Vidare skulle staden anlägga, bekosta och underhålla längs utefter

den blifvande posttomtens östra gräns en tre meter bred passage äfvensom utmed

passagen erforderlig stödmur mot backen; för all framtid ansvara för

tillfredsställande aflopp för det från backen öster om posttomten kommande

vatten och bestrida de kostnader, som deraf förorsakades; ersätta postverket

värdet af byggnaderna å de nuvarande posttomterna med 20,000 kronor;

fullständigt afrödja och planera den blifvande posttomten; anordna uppgången

till tornet Kärnan från torgförlängningen så, att denna uppgång icke komme. att

undanskymma något af postverkets blifvande fasad åt söder; äfvensom mot ett

årligt hyresbidrag af högst 1,500 kronor tillhandahålla postkontoret i Helsingborg

erforderlig provisorisk postkontorslokal under rifnings- och nybyggestiden,

till dess inflyttning i det nya huset kunde ske. De till byte afsedda

områdena skulle af hvardera parten öfverlåtas med full egande- och besittningsrätt

samt gravationsfria. Tiden för bytets genomförande skulle framdeles

mellan generalpoststyrelsen och staden öfverenskommas. Vid ett af staden

uttaladt önskemål, att den blifvande posttomten måtte bebyggas med fasad

äfven åt öster, så att ej gårdssidan af byggnaderna komme att vetta åt eller

blifva synlig från den tilltänkta offentliga terrassanläggningen, hade general
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Sjunde hufvudtiteln.

poststyrelsen gjort den erinran, att styrelsen icke kunde förorda såsom ett för

alt framtid bindande vilkor postverkets förpligtande derutinnan, men tillika

förklarat, att, så vidt på styrelsen ankomine, styrelsen vore villig tillmötesgå

denna önskan, under förutsättning att terrassanläggningen ordnades till den tid,

då den ifrågastälda nya posthusbyggnaden kunde beräknas vara färdig.

I omförmälda underdåniga skrifvelse den 6 mars 1897 gjorde generalpoststyrelsen

framställning om utverkande af Riksdagens medgifvande till det

sålunda föreslagna bytet, men Eders Kongl. Maj:t förklarade den 26 i samma

månad framställningen icke föranleda någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd.

Generalpoststyrelsen anför, hurusom frågan derefter hvilat, till dess densamma

helt nyligen ånyo upptagits från stadens sida, med begäran om ny

värdering. Och då några år förflutit, sedan den förra värderingen skett, samt

under den gångna tiden tilläfventyrs tomtvärdet undergått förändring, hade

generalpoststyrelsen låtit en sådan ny värdering ega rum genom en nämnd,

bestående af fem personer. Af desse hade två, nemligen distriktschefen i södra

väg- och vattenbyggnadsdistriktet, majoren C. P. AV. Gagner och domänintendenten

A. Persson varit utsedde af generalpoststyrelsen, två, nemligen ledamöterna

af Riksdagens Andra Kammare, landtbrukarne I. Månsson i Trää

och Paul Paulson i Ekeberga, varit utsedde af staden Helsingborgs drätselkammare

och den femte, nemligen ledamoten af Riksdagens Första Kammare,

ryttmästaren G. Tornérhjelm, varit af de fyra andra tillkallad. Dessa värderingsman

hade haft i uppdrag att värdera postverkets fastighet i Helsingborg

med derå uppförda byggnader och dervid angifva särskilda värden å byggnaderna

och å postverkets mark dels i dess helhet, dels beträffande den del af

backen, som för terrassprojektets genomförande skulle frångå postverket och

å förutnämnda plankarta betecknades med IV V AM AMI F IAr, dels ock

den tomtdel, som å samma karta utmärktes med G O F VII B C G.

Tillika skulle värderingsmännen bestämma värdet af den mark, som erbjödes

postverket i utbyte, å kartan angifven med D H I Iv P E IV S M L D,

under iakttagande dervid, att de å denna sistnämnda mark uppförda byggnader

vore för postverket alldeles oanvändbara.

Arid värderingen, som egt rum den 15 sistlidue november, hade värderingsmännen

åsatt postverkets åbyggnader i deras nuvarande skick samma

värde, som den förra värderingsnämnden bestämt, eller 20,000 kronor. Deremot

hade värdet af den mark, postverket egde, vid den nya värderingen höjts

från 65,000 kronor till 68,817 kronor, hvarvid angifvits, att den del af den

postverket nu tillhörande backen, som efter terrassprojektets genomförande skulle

tillhöra staden och utgjorde eu areal af 1,505,2 qv.meter, vore värd 5,000

kronor, samt att den tomtdel, som derutöfver skulle frångå postverket, utgörande

en areal af 456,7 qv.meter, hade ett värde af 29,685 kronor 50 öre.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

SjnnAe frnftndtitéift.

Beträffande den mark, som erbjödes postverket i utbyte och hvilken innefattade

en areal af 490 qv.meter, hade värderingsmännen ansett densamma

utan åbyggnader väfd 29,890 kronor. Postverkets efter bytets verkställande

behållna tomtdel, i areal 525,1 qv.meter, skulle således vara värd 34,131

kronor 50 öre, och den tomt, hvaröfver postverket efter bytet skulle komma

att förfoga, i areal utgörande 1,015,1 qv.meter skulle “före terrassprojektets

genomförande" hafva ett värde af 64,021 kronor 50 öre.

Utöfver förut afhandladé, redan omförmälda bytesvilkor erbjöde nu staden

i ofvan berörda underdåniga skrifvelse af den 24 november 1897 efter den

nya värderingen en särskild lösesumma af 5,000 kronor för den del af den

postverket nu tillhöriga backen, som efter terrassprojektets genomförande skulle

tillhöra staden, hvarigenom således postverket, i stället för mark och byggnader

med nuvarande värde af tillhopa 88,817 kronor, skulle erhålla mark till

värde af 64,021 kronor 50 öre och kontant 25,000 kronor. Stadens tomt

n:o 15 i qvarteret Kärnan vore åt Norna Storgatan för närvarande bebygd

med ett tre-våningars stenhus, som hade sin in- och utfartsväg till gården

genom en vid gränsen mot tomten n:o 16 belägen, men till denna senare tomt

hörande inkörsport. I ett föregående skede af underhandlingarna i nu förevarande

fråga hade staden påfordrat att få behålla den del af tomten n:o 16.

som upptoges af inkörsporten, för att derigenom bereda tomten n:o 15 rättighet

till denna port. Men då generalpoststyrelsen på drätselkammarens framstälda

begäran förklarat sig villig tillstyrka, att för tomten n:o 15 finge, så länge

nämnda tre-våningars hus i hufvudsakligen orubbadt skick qvarstode, till inoch

utfartsväg begagnas postverkets blifvande inkörsport å posttomten, hade

stadsfullmäktige i de nu framlagda bytesvilkoren intagit bestämmelse härom,

mot hvars antagande generalpoststyrelsen ansett sig icke böra göra erinran.

Beträffande det af stadsfullmäktige uttalade önskemålet, att å den nya posttomten

icke måtte komma att uppföras byggnad i flera än tre våningar, skulle

detsamma, enligt generalpoststyrelsens förmenande, åtminstone för eu ganska

lång följd af år kunna uppfyllas. Det ytterligare önskemålet från stadens

sida, att den blifvande posttomten måtte komma att bebyggas med fasad äfven

åt öster, vore iakttaget i det approximativa kostnadsförslaget.

Genom bytets genomförande skulle, på sätt generalpoststyrelsen vidare

anför, postverket, som under nuvarande förhållanden af sin fastighet i Helsingborg

icke använde större areal än cirka 827 qv.meter och vid eu eventuel

nybyggnad å tomterna, sådana de nu vore, måste vara betänkt på att, oaktadt

dermed förenade dryga kostnader, söka genom utgifning i backen öka byggnadsplan,

komma att erhålla en afschaktad, planerad och med stödmur saint

rymlig passage från backen skild liörntomt om 1,015,1 qy.metersjfareal, som

helt och hållet kunde användas till byggnader och gård. I stället för den

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Sjuflffe hulfvutftitein.

nuvarande fasadlängden mot Norra Storgatan och Stortorget, utgörande 27,5 5

meter, skulle postverket erhålla tre fasader åt Norra Storgatan, torgförlängningen

och terrassen med en sammanlagd fasadlängd af icke mindre än 86

meter. Å denna nya tomt, hvilken vore å förenämnda plankarta angifven

med egofiguren GDHIKPE1V F O G, skulle, enligt af intendenten i

öfverintendentsembetet F. G. A. Dahl gjorda beräkningar, kunna uppföras eu

byggnad med tre fasader, hvilken i bottenvåningen inrymde lokaler för postkontoret

med en sammanlagd golfyta åt omkring 680 qv. meter. I den ena öfvervåningen

borde beredas bostad dels mot hyra för postmästaren, hvilkens närvaro

å postkontoret tidt och ofta påkallades, dels ock med hänsyn till natttjenstgöringen

å köntoret hyresfritt för några biträdande tjensteman och en

vaktmästare.

Fn byggnad af nu angifna omfång skulle visserligen komma att innefatta

vida flera ruin, än som för postverket under den närmare framtiden erfordrades,

men då sannolikt vore, att, efter ordnandet af torgförlängningen och terrasserna

såsom god kommunikationsled till marken uppe å platån, denna vid

stadens utvidgning skulle komma att bebyggas och posttomten allt framgent

anses belägen i stadens mest centrala del, der högre hyror för lägenheter än

å andra trakter i staden skulle kunna betingas, hölle generalpoststyrelsen före,

att det i ekonomiskt afseende skulle visa sig fördelaktigt, om redan från

början byggnaden uppfördes i tre våningar och å så stor yta, som tomten

lämpligen kunde medgifva, hvarigenom tillfälle bereddes att från de delar af

byggnaden, som icke genast erfordrades för postverkets eget behof, hemta eu

icke obetydlig hyresafkastning. Huru stor denna hyresafkastning skulle blifva,

kunde nu icke beräknas, enär i frågans närvarande läge några eskissritningar

till det tilltänkta nya posthuset ansetts ännu icke böra upprättas och i följd

deraf ännu icke kunde afgöras, huru många rum eller lägenheter skulle till

uthyrning kunna ifrågakomma; men om, såsom generalpoststyrelsen nu åntoge,

någon mindre del af bottenvåningen skulle kunna under åtskilliga år uthyras

till eu eller två butiker, innan hela utrymmet i denna våning erfordrades för

postkontoret, samt hela den ena öfvervåningen, förslagsvis den en trappa upp

belägna, skulle kunna kanske ända till ett tiotal år undvaras af postverket

och uthyras till kontorslägenheter eller bostäder, syntes det generalpoststyrelsen

vara afl sannolikhet för, att hyrorna komme att lemna en god afkastning å

de utgifter, som uppstått deraf, att huset bygts högre och vidlyftigare, än behofvet

för närvarande kräfde. Till stöd för detta antagande åberopar gen eralpoststyrelsen

ett af kronouppbördskamereraren C. Öberg afgifvet intyg, enligt

hvilket för närvarande uti nybygga eller nyinredda hus vid Stortorget eller dess

närhet i Helsingborg erlädés årliga hyror för butiklägenheter med 250 till

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Sjunde hufvudtiteln.

370 kronor per längdmeter fasad och för större kontorslokaler 300 till 400

kronor och derutöfver för ruin.

Generalpoststyrelsen har ansett sig höra förorda nu ifrågakomma bytesförslag,

enär i detsamma både postverkets och stadens intressen syntes vara

tillgodosedda. Genom bytets genomförande på uppstäda vilkor komme postverket

i besittning af en god byggnadstomt, i användbarhet vida öfverlägsen

den nuvarande, och blefve i tillfälle att vid det nybyggnadsföretag, hvilket,

såsom nogsamt framginge af hvad styrelsen anfört, i allt fall icke kunde länge

uppskjutas, erhålla ett å eu framstående postal ort erforderligt tidsenligt posthus,

der i mån af behof postlokalerna kunde successivt utvidgas för upptagande

och skötande på ett tillfredsställande sätt af den ständigt växande posttrafiken.

På sätt förut blifvit nämndt, hade generalpoststyrelsen, under förutsättning

af bifall till den af stadsfullmäktige i Helsingborg gjorda underdåniga

framställningen, redan vid afgifvande af sitt förslag till postverkets stater för

år 1899 beräknat, att under samma år skulle af postmedel under anslagstiteln:

“oförutsedda utgifter" utgå för nytt posthus i Helsingborg 60,000 "kronor.

Generalpoststyrelsen, som dervid beräknat, att stadens lösesumma, 25,000

kronor, skulle under år 1899 användas, bär nu, på grund af hvad styrelsen anfört,

hemstält, att Eders Kong!. Maj:t täcktes utverka Riksdagens medgifvande till ifrågavarande

byte af mark mellan postverket och staden Helsingborg på de af staden

erbjudna vilkor samt uppdraga åt generalpoststyrelsen att med staden sluta

definitivt aftal om bytet och träffa nödiga åtgärder för bytesaftalets verkställande.

T händelse af bifall härtill anhåller generalpoststyrelsen om nådigt bemyndigande

att låta uppgöra samt underställa Eders Kong!. Maj:ts pröfning fullständiga

ritningar och kostnadsförslag till nytt posthus å den nybildade posttomten.

Den ifrågasatta bytesuppgörelsen med staden Helsingborg skulle för

postverket lemna det resultat, att postverket, hvars tomt i nämnda stad för

närvarande innefattar en areal af 2,487 qv.meter, deraf likväl endast omkring

827 qv.meter äro af beskaffenhet att kunna bebyggas, skulle erhålla en till

hela sin areal bebyggningsbar tomt om 1,015, i qv.meter samt i lösen för

byggnader och mellangift å tomtvärdet erhålla ett belopp äf 25,000 kronor. De nuvarande

posthusbyggnaderna måste fullständigt rifvas och ett nytt posthus uppföras,

beräknadt att kosta omkring 168,000 kronor. Staden skulle med ett årligt

hyresbidrag af högst 1,500 kronor tillhandahålla provisorisk postkontorslokal

under rifnings- och byggnadstiden.

Att det ifrågavarande bytesprojektet vid ärendets föredragning den 26

mars sistlidet år icke vann Eders Kongl. Maj:ts godkännande, berodde deraf,

att något kontant bidrag utöfver löseskilling^! för postverkets byggnader ansågs

böra kunna från staden Helsingborg påräknas. Sedan emellertid den för
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Sjunde hufvudtiteln.

nyade värderingen af den nuvarande posttomten utfallit så, att en kontant

mellangift å 5,000 kronor bör af staden erläggas, finner jag lika med generalpoststyrelsen

kronans ocli staden Helsingborgs fördel sammanstämma i genomförandet

af bytesprojektet. För staden beredes möjlighet till genomförandet af

den för stadens utvidgning och förskönande vigtiga förlängningen af Stortorget

och terrasseringen af sluttningen upp emot tornet Kärnan. Hvad postverket

åter angår, är det uppenbart, att den otillfredsställande och föga tidsenliga beskaffenheten

af posthuslokalerna i Helsingborg, hvilken stad i fråga om postuppbördens

storlek redan nu är den sjette i riket och i allmänhet är staddj eu

kraftig utveckling, i hvarje händelse inom kort måste påkalla uppförandet åt

ett nytt posthus derstädes. Då posttrafiken i Helsingborg med temlig säkerhet

kan antagas komma att snabbt tillväxa, synes mig nödig framsynthet kräfva, ej

mindre att det nu yppade tillfället att erhålla eu rymlig, centralt belägen, med

tre fasader åt öppna platser försedd och i öfrigt i alla afseenden tillfredsställande

posttomt ej försummas, än äfven att på den sålunda förvärfvade tomten

uppföres ett posthus af den utaf generalpoststyrelsen föreslagna storlek. Erfarenheten

har ådagalagt, att posttrafikens förmåga af utveckling är så stor, att

posthusbyggnader, som vid sitt uppförande beräknats varda tillräckliga för en

längre framtid, inom ganska kort tid befunnits alldeles för trånga, och någon

betänklighet synes så mycket mindre böra möta att genast uppföra den nu

ifrågavarande byggnaden till de föreslagna dimensionerna, som med byggnadens

i allo förträffliga läge ingen svårighet bör möta att få de lokaler, som icke

omedelbart behöfva tagas i anspråk för postverkets räkning, till tillfredsställande

pris uthyrda.

Jag hemställer derföre, att Eders Kongl. Maj:t må äska Riksdagens

bifall till den ifrågasatta bytesuppgörelsen med staden Helsingborg äfvensom

att anslagsrubriken “Oförutsedda utgifter" må upptagas till det af generalpoststyrelsen

föreslagna beloppet, 450,000 kronor, deraf 60,000 kronor afses

till påbörjande af posthusbyggnaden i nämnda stad.

I förslagsanslaget till afkortning ar och restitutioner m. m., hvilket i

gällande stat är upptaget till 64,425 kronor, föreslår generalpoststyrelsen,

jemväl för vinnande af eu jemn slutsumma å utgiftsstaterna i deras helhet,

en förhöjning af 4,900 kronor. För vinnande af en jemn slutsumma å utgiftsstaterna,

sådana de af mig tillstyrkas, torde emellertid ifrågavarande anslagssumma

böra utföras med 70,025 kronor, då ökningen blifver 5,600 kronor.

Sammanställas de nu tillstyrkta ändringarne i postverkets stater, visar

det sig,

att under aflöning sstaten ökning komme att ega rum med följande

belopp, nemligen:

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Ökning.

genom uppförande i staten åt aflöning

för en femte byråchef

hos generalpoststyrelsen med ...kronor 6,400: —

i anslaget till'' vikariatsersättning

samt arfvoden åt extra biträden

m. m. hos generalpoststyrelsen

med.............................

i dito till aflönande af poststations
föreståndare

med.......................

i dito till aflönande af extra biträden

vid distriktsförvaltningarna

och postanstalterna med

i dito till ålderstillägg med.........

i dito till arfvoden åt extra vaktbetjente

och till hushyresbidrag

för en del betjente med...........

i dito till gratifikationer m. m.

åt tjenstemän och betjente med

att å jpensionsstaten komme

att besparas..............................kronor 5,700: —

hvaremot skalle tillkomma:

af Eders Kongl. Maj:t beviljade

nya pensioner kronor 3,500: —

föreslaget understöd

förep
kan

Åkerlund „ 2Qp: — „ 3,700: —

så att alltså en minskning i denna

stat komme att ega rum med kronor

att under omkostnadsstaten

ökning komme att ega rum

i anslaget till uppbörds- och fri
märkespro

vision med..................

i dito till rese- och traktamentsersättningar

för resor i embetsoch

tjensteärenden i allmänhet

med ............................................

i dito till traktamenten för vaktbetjente

med..............................

Transport kronor 80,000: — 173,400:

25,000: —

. TvV- . -

10,000: —

45,000: —

10,000: —

30,000: —

45,000: —

55,000: -

‘25,000: —

2,000: — 173,400:

Minskning

2,000: —

2,000: —

s. 33 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

33

Ökning. Minskning.

Transport kronor 80,000:— 173,400: — 2.000: —

i anslaget till postbetjentes beklädnad

och beväring med ............ „ 20,000: —

i dito till inköp och underhåll af

inventarier med ....................... „ 10,000: —

i dito till postföringskostnad vid

befordran å jernväg med......... „ 120,000: —

kronor 230,000: —

hvaremot i anslaget till expensutgifter

minskning komme att eg a

rum med ......................................... „ 5,000: —

så att alltså ökning i denna stat komme att ega

rum med kronor .......................................................... 225,000: —

samt att ökning komme att ega rum i anslaget till

oförutsedda utgifter med kronor ................................ 110,000: —

och i anslaget till afkortningar och restitutioner

m. m med kronor ...........................................................5,600: —____________

tillhopa kronor 514,000: — 2,000: —

En ökning på det hela komme alltså att uppstå med kronor 512,000;

och skulle staternas slutsummor blifva följande:

aflöningsstaten ....................................................... kronor 3,503,700:

öfvergångsstaten ............................

pensionsstaten......................................

omkostnadsstaten .................................

oförutsedda utgifter ...........................

afkortningar och restitutioner m. m.

2,400

73,375

5,100,500

450,000

70,025

tillsammans kronor 9,200,000

Då postverkets inkomster för år 1899 beräknats till 9,925,000 kronor,

skulle alltså inkomsterna komma att öfverstiga utgifterna med 725,000 kronor.

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå,

att Riksdagen, dels med beviljande åt poststationsföreståndaren i Ostervåla

Johan Åkerlunds enka Amalia Catharina Åkerlund, född Lindgren, af

ett årligt understöd till belopp af 200 kronor, att utgå från och med innevarande

års början, så länge hon lefver ogift, dels ock, med godkännande af

Bill. till Riksd. Vrot. 1898. 1 Sami. 1 Afd. ö

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Sjunde hufvudtiteln.

öfriga nu tillstyrkta ändringar i postverkets stater äfvensom af de utaf generalpoststyrelsen

föreslagna bestämmelserna angående ett andra ålderstillägg för

vaktbetjente, måtte för år 1899 bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt,

till 9,200,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen,

samt derjemte medgifva, att utbyte af mark mellan postverket och

staden Helsingborg må ega rum på de af stadsfullmäktige i nämnda stad i

underdånig skrifvelse af den 24 november 1897 erbjudna, af generalpoststyrelsen

tillstyrkta vilkor.

Telegrafverket.

[2.] Sedan sistlidet års Riksdag antagit utgiftsstater för telegrafverket, slu
Teiegrafverket.

tande å 1,341,270 kronor, att gälla under innevarande år, med rätt för Eders

Kongl. Maj:t att i nämnda stater göra de jemkningar, som kunde finnas af

behofvet påkallade, har Eders Kongl. Maj:t den 29 Oktober 1897 faststält

telegrafverkets stater för år 1898 och dervid beslutat följande ändringar beträffande

stationspersonalen, hvilka nu böra för Riksdagen anmälas, nemligen:

att en kommissarieaflöning af första klassen förflyttats från Stockholm

till Christianstad, en kommissarieaflöning af andra klassen från Christianstad till

Trelleborg och en kommissarieaflöning af tredje klassen från Trelleborg till

Mariestad; samt

att en kommissarieaflöning af andra klassen förflyttats från Stockholm

till Marstrand och en kommissarieaflöning af tredje klassen från Marstrand

till Filipstad.

De sålunda nu gällande staterna upptaga följande slutsummor:

aflöningsstaten............................

............................. kronor

960,500: -

öfvergångsaflöningsstaten..........

51

4,200: -

pensions- och understödsstaten

112,570: -

omkostnadsstaten ......................

.............................. 9?

262,800: -

eller tillsammans kronor

1,340,070: -

hvilken summa med 1,200 kronor understiger slutsumman i det af 1897 års

Riksdag godkända förslag till utgiftsstater för år 1898.

1 underdånig skrifvelse den 9 sistlidne november har telegrafstyrelsen

afgifvit förslag till stater för telegrafverket under år 1899 och dervid beträffande
-

Aflöning sstaten

ej föreslagit någon ändring i de för innevarande år gällande stater.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Vidkommande

Sjunde hufvudtiteln.

35

Öfvergång saflöning sstaten

anmäler telegrafstyrelsen, att, då en å denna stat upptagen före detta förste

telegrafist före ingången af år 1899 uppnått pensionsåldern, denna stats slutsumma

kan minskas med 200 kronor eller till 4,000 kronor.

Hvad dernäst angår

Pensions- och under stödsstaten,

föranledes, enligt hvad telegrafstyrelsen anmäler, ändring i denna stat deraf,

att, då bidraget till telegrafverkets pensionsinrättning skall motsvara fem procent

å den för året beräknade telegramportoinkomst, detta bidrag, vid det förhållande

att samma inkomst för år 1899 beräknats till 1,475,000 kronor, bör

höjas, så att det motsvarar fem procent å sistnämnda belopp, eller från 68,750

kronor till 78,750 kronor. Jemväl det till fyllnadspensioner upptagna belopp

synes telegrafstyrelsen, på grund af nu kända förhållanden rörande under tiden

till och med år 1899 inträffande ökning i pensionärernas antal, böra höjas

med 5,000 kronor från 35,000 kronor till 40,000 kronor.

Vidare anför telegrafstyrelsen, att extra ordinarie telegrafisten Anna Johanna

Charlotta Lagerberg, som vore född år 1836, sedan år 1864 eller i 34 år

innehaft befattningen såsom föreståndare för telegrafstationen i Hjo, hvarunder

hon städse pligttroget fullgjort sina åligganden, i början såsom föreståndare

för den dåvarande så kallade privatstationen och sedermera eller från och med

år 1876, då stationen förändrades till statstelegrafstation, såsom tillförordnad

telegrafist och föreståndare derstädes. Som extra ordinarie telegrafisten Lagerberg

emellertid ansetts icke vara i kunskapsväg tillräckligt qvalificerad för att

kunna befordras till ordinarie telegrafist, hade hon ej heller kunnat ingå såsom

delegare i telegrafverkets pensionsinrättning. I anseende dertill att hennes

arbetsförmåga numera vore betydligt minskad och hon dessutom med utgången

af innevarande år skulle, derest hon varit ordinarie och såsom sådan tillhört

nämnda pensionsinrättning, varit berättigad till pension af 900 kronor om

året, har det synts telegrafstyrelsen billigt, att hon blefve hugnad med något

årligt understöd för sin återstående lifstid. Styrelsen har derföre hemstält,

att extra ordinarie telegrafisten Lagerberg måtte å pensions- och understödsstaten

för år 1899 upptöras till belopp af 500 kronor.

De af telegrafstyrelsen sålunda föreslagna ändringar i pensions- och understödsstaten

skulle, om de vunne godkännande hafva till följd, att slutsumman

å samma stål komrne att höjas från 112,570 kronor till 123,070 kronor.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Sjunde hufvudtiteln,

Vid flera af anslagen under

Omkostnad sstaten

har telegrafstyrelsen för år 1899 föreslagit förhöjning, hvilken betingades af

den ständiga utveckling, hvari telegramtrafiken numera vore stadd.

Hvad först beträffar det för telegrafliniernas öfvervakande, besigtning

och underhåll upptagna anslaget, hade detta, enligt hvad telegrafstyrelsen

erinrar, alltsedan år 1891 upptagits till 100,000 kronor, men i staten för

år 1896 nedsatts till 90.000 kronor, enär styrelsen på grund af de ombyggnader

och förbättringar, som telegraflinierna under de föregående åren undergått,

ansett otvifvelaktigt, att kostnaderna för detta ändamål, skulle kunna

åtminstone till eu tid nedbringas utan skada för liniernas bestånd. De verkliga

utgifterna för ifrågavarande ändamål hade emellertid, enligt hvad telegrafstyrelsen

vidare anför, i jemna krontal utgjort:

för år 1894.................................................................. kronor 135,534: —

„ * 1895................................................................. „ 154,891: —

„ „ 1896 ............................................................. „ 126,385: —

eller i medeltal för dessa tre år 138,936 kronor. Den under samma år vunna

erfarenheten hade således visat, att långt flera reparationer och ombyggnader,

än styrelsen beräknat, erfordrats för att kunna hålla telegrafnätets linier i godt

stånd. Krafven på hastigare telegrambefordring hade nemligen ständigt ökats

icke minst genom konkurrensen med statens eget rikstelefonnät, och för tillgodoseendet

deraf stäldes allt större fordringar på telegrafledningarnas städse

felfria beskaffenhet. Emellertid förestälde sig styrelsen, att under de närmaste

åren denna utgiftspost skulle, utan eftergifvande af fordringarna på liniernas

fullgoda bestånd, kunna stanna vid en något lägre summa än nyss augifna

medeltalssiffra; och har styrelsen derföre ansett sig böra föreslå, att ifrågavarande

förslagsanslag måtte höjas med 40,000 kronor från 90,000 kronor

till 130,000 kronor.

Genom nådigt bref den 9 april 1897 angående tillbyggnad af det åt

telegrafverket upplåtna hus vid Skeppsbron i Stockholm har Eders Kongl.

Maj:t förordnat, att, sedan tillbyggnadsarbetet blifvit afslutadt, telegrafstyrelsen

skulle öfvertaga vården och underhållet af ifrågavarande hus. Som detta arbete

vore beräknadt att vara fullbordadt redan under år 1898 samt dessutom

telegrafverkets verkstad å Södermalm genom den förra året afslutade tillbyggnaden

betydligt utvidgats, hade, enligt hvad telegrafstyrelsen vidare anför,

med år 1898 de under styrelsens vård stående byggnaderna i betydlig mån

ökats. Det redan för närvarande något knappt tilltagna anslaget till underhåll

af telegrafverkets byggnader, utgörande 2,000 kronor, har derföre synts styrelsen

s. 37 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln. 37

böra höjas; och har styrelsen i sådant afseende föreslagit en förhöjning i anslaget

till 10,000 kronor.

Anslaget till hyror hade, enligt hvad telegrafstyrelsen meddelar, under

de senare aren måst öfverskridas, enär den ökade telegramtrafiken på flera

håll nödvändiggjort en utvidgning af de gamla stationslokalerna och samtidigt

dermed hyrorna visat en allmän benägenhet att stiga. På grund häraf har

styrelsen föreslagit, att ifrågavarande anslag måtte höjas med 10,000 kronor

från 15,000 kronor till 25,000 kronor.

Med stationslokaleruas utvidgning följer äfven ökning af omkostnaderna

för lyshållning en, hvars nuvarande anslag, 20,000 kronor, förutom af denna

anledning, enligt telegrafstyrelsens mening kräfde förhöjning jemväl i samma

män som den mycket lämpligare, men något dyrbarare elektriska belysningen

hunne införas i stationslokalerna. Styrelsen har derföre föreslagit, att detta

anslag måtte höjas med 10,000 kronor till 30,000 kronor.

I anseende dertill att utgifterna för postporto under de senare åren

uppgått till öfver 8,000 kronor årligen och visade ständig tendens till stigning

har telegrafstyrelsen ansett sig böra föreslå en förhöjning af detta till

6,000 kronor nu bestämda anslag med 4,000 kronor till 10,000 kronor.

1 öfriga under omkostnadsstaten förekommande poster bär telegrafstyrelsen

icke föreslagit annan ändring, än att anslaget till diverse utgifter, för närvarande

bestämdt till 12,300 kronor, för slutsummans afrundning upptagits

till 12,500 kronor.

Under förutsättning af bifall till de sålunda föreslagna ändringarna

skulle slutsumman å omkostnadsstaten höjas från 262,800 kronor till 335,000

kronor.

Enligt telegrafstyrelsens förslag skulle telegrafverkets stater för år 1899

komma att utvisa följande slutsummor:

aflöningsstaten .......................

........................... kronor

960,500: —

öfvergångsaflöningsstaten...........

............................. »

4.000: —

pensions- och understödsstaten..

............................... n

123,070: —

omkostnadsstaten .....................

............................... »

335,000: —

eller tillsammans kronor

1,422,570: —

hvilket belopp med 82,500 kronor öfverstiger slutsumman å de af Eders

Kong]. Maj:t faststälda utgiftsstaterna för år 1898.

Vid de af telegrafstyrelsen föreslagna ändringar i telegrafverkets utgiftsstater

har jag ioke funnit anledning till erinran; och hemställer jag, att Eders

Kongl. Maj:t måtte föreslå,

att Riksdagen, dels med beviljande åt extra ordinarie telegrafisten Anna

Johanna Charlotta Lagerberg af eu årlig pension af 500 kronor, att utgå

s. 38 Kontrollera mot PDF

[3.]

Tullverket.

38 Sjunde hufvudtiteln.

iråu och med innevarande års början, dels ock med godkännande af öfriga

omförmälda ändringar i telegrafverkets stater, må, under Eders Kong]. Maj:t

förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna finnas

af behofvet påkallade, såsom reservationsanslag, att utgå direkt af telegrafmedlen,

till telegrafverket för år 1899 anvisa enahanda belopp, 1,510,000 kronor, hvartill

inkomsterna af telegrafmedel beräknats, samt tillika medgifva, att det öfverskott,

som kan å dessa inkomster uppstå, må af Eders Kongl. Maj:t användas

för telegrafverkets och telefonväsendets tidsenliga utveckling och förbättring.

Genom nådiga brefvet den 5 juni 1892 har Eders Kongl. Maj:t anbefalt

telegrafstyrelsen att årligen, intill dess definitiv stat för telegrafverkets telefonväsen

kunde upprättas, vid afgifvande af förslag till utgiftsstater för telegrafverket

meddela ett öfverslag öfver de beräknade inkomsterna af och utgifterna

för telefonväsendet det år, statsförslaget afser.

Till åtlydnad häraf har telegrafstyrelsen meddelat, att dessa inkomster

och utgifter under år 1899 kunde förslagsvis beräknas till följande belopp:

Inkomster: abonnement^- och särskilda samtalsafgifter kronor 2,700,000: —

Utgifter: för drift och underhåll samt utvidgning af

telefonnäten ............ kronor 1,850,000: —

till räntor och afbetalning

å upplånta an
läggningsmedel

_________850,000: - h 2,700,000: —

Tullverket.

I den underdåniga skrifvelse af den 12 sistlidne november, deri generaltullstyrelsen

afgifvit. förslag till tullverkets stater för år 1899, har styrelsen till

en början redogjort för de förändringar, hvilka erfordrades inom

Aflöning sstaten.

Härvid omnämner styrelsen först, hurusom bland de platser, der rörelsen

under senare tider högst betydligt ökats, utan att detta förhållande hittills

föranledt någon framställning från styrelsens sida om ökad tullpersonal, vore

staden Gefle och hamnplatsen Ahus, der Christiaustads tullkammare är förlagd.

I Gefle, der någon ökning af tullpersonalen icke förekommit sedan åren 1855

och 1856, i hvilka års stater tillkommit en kontorsskrifvaretjenst och eu

vaktmästaretjenst, men hvarest personalen sedermera minskats, i det att

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Sjunde hufvndtiteln.

två vaktmästaretjenster indragits år 1870, hade nemligen tratiken under berörda

tid mångdubblats. Till bevis härom åberopar generaltullstyrelsen det

förhållande, att uppbörden stigit från 133,908 kronor tullmedel samt 7,155

kronor fyr- och båkmedel, som debiterades år 1855, till 1,113,932 kronor

tullmedel samt 134,966 kronor fyr- och båkmedel, hvartill uppbörden år

1896 uppgått. Tullkammaren i Åhus åter, hvarest någon annan ändring i

afseende å den ordinarie personalen icke egt rum sedan år 1870, då en vaktmästaretjenst

indragits, än att en vaktmästaretjenst år 1895 öfverflyttats till

tullkammarens stat från annan tullförvaltning, der densamma funnits umbärlig,

hade förstnämnda år en uppbörd af 97,465 kronor tullmedel samt 2,048

kronor fyr- och båkmedel, under det att motsvarande siffror år 1896 belöpte

sig till resp. 763,875 kronor och 10,023 kronor. Att sistberörda ökning

i uppbörden äfven motsvaras af en ökad utrikes sjöfart, framgår deraf, att

antalet från och till utrikes ort direkt in- och utklarerade fartyg i Åhus under

samma tid stigit från 65 inklarerade och 28 utklarerade år 1870 till 321

inklarerade och 218 utklarerade år 1896, hvartill antagligen kommer en motsvarande

ökning i antalet fartyg i utrikes fart, hvilka anlöpt Åhus efter att

hafva på annan ort in- eller utklarerat och hvilka förty vid utarbetandet af

de statistiska uppgifterna, hvilka afse riket i dess helhet, endast upptagas

såsom de der anlöpt sistnämnda ort. De så väsentligt ökade göromålen

i Gefle och Åhus, såväl vid tullkammaren som vid bevakningen, hafva sedan

längre tid tillbaka måst delvis anförtros åt personer, som utan anställning å

stat dock varit i ständig tjenstgöring; och hvad beträffar Gefle, har det

äfven understundom inträffat, att på platsen icke funnits att tillgå extra

tjensteman för tullkammarepersonalens erforderliga förstärkning, utan att sådana

måst från annan tullförvaltning reqvireras. I Åhus kan tullförvaltaren, som

hittills icke haft något ordinarie biträde vid de egentliga tullkam mar egöromålen,

numera uppenbarligen icke ensam medhinna dessa jemte sina öfriga

åligganden; och dervarande öfveruppsyningsmans tjenstgöring i packhuset kan

icke förenas med invisitations- och bevakningsgöromålens skyndsamma fullgörande

af honom såsom ensam bevakningsförman, hvarföre ock ständigt biträde

måste användas såväl å tullkammaren som vid bevakningsbefälet, likasom

ock bevakningen i öfrigt tarfvar förstärkning. Med afseende å dessa förhållanden

hafva tullkamrarne å ifrågavarande platser nu hemstält om personalens

ökning vid tullkammaren i Gefle med en kammarskrifvare och två vaktmästare

samt vid tullkammaren i Åhus med en kammarskrifvare, en uppsyningsman

och eu vaktmästare.

Den sålunda begärda förstärkningen af den ordinarie personalen på

ifrågavarande platser har generaltullstyrelsen funnit vara af omständigheterna

i synnerligen hög grad betingad, och har förty styrelsen, som ser sig i stånd

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Sjunde hufvudtiteln.

att från tullförvaltniugens i Jönköping stat öfverföra den i Åhus erforderliga

vaktmästare^ensten, med anledning af berörda framställningar funnit sig böra

föreslå inrättandet af följande nya tjenster i tullverket, nemligen två kammarskrifvaretjenster

och en uppsyningsmanstjenst äfvensom två vaktmästaretjenster

i tredje lönegraden eller med den aflöning, som åtnjutes af vaktmästame i,

bland andra städer, Gefle.

Vidare anför generaltullstyrelsen, hurusom tullkammaren i Carlskrona

vid upprepade tillfällen under de två sista årtiondena hos styrelsen framhållit

behofvet af tullpersonalens i nämnda stad förstärkning. I betraktande deraf

att uppbörden derstädes, hvilken år 1880 uppgick till 264,610 kronor tullmedel

samt 14,093 kronor fyr- och båkmedel och år 1896 till 891,705 kronor

tullmedel samt 12,860 kronor fyr- och båkmedel, icke företett jemn tillväxt

under den mellanliggande tiden, har styrelsen emellertid hittills ansett

sig böra tillgodose detta behof endast medelst anslag till extra biträden af de

medel, öfver livilka styrelsen för sådant ändamål förfogar. Sedan tullkammaren

ar 1897 förnyat förut gjord framställning om uppförande å tullkammarens

stat af en kammarskrifvare och en uppsyningsman, har generaltullstyrelsen,

som med hänsyn till omfånget af stadens nuvarande trafik ansett någon förstärkning

af den ordinarie tullkammarepersonalen icke böra tills vidare ifrågasättas,

emellertid vid det förhållande att under en längre följd af år stadigvarande

behof visat sig af ytterligare eu bevakningsförman jemte den nuvarande

öfveruppsyningsmannen, hvilken senare af göromåleu i packhuset ofta nog

hindras att med erforderlig skyndsamhet verkställa förekommande invisitationer

inom stadens vidsträckta hamnområde, för sin del funnit omständigheterna

påkalla anställandet af en uppsyningsman vid tullbevakningen i Carlskrona

samt för sådant ändamål uppförandet å tullverkets stat af ytterligare eu uppsyningsman.

Bland de provisoriska åtgärder, till Indika generaltullstyrelsen fann sig

föranlåten, då mellanrikslagen nästlidet år upphörde att gälla, var äfven inrättandet.

af en tullstation vid Saltbacken, strax utanför Svinesund inom Strömstads

tullkammaredistrikt. Författningsenligt egde icke dessförinnan, utom i fall

åt trängande nöd, fartyg, som ankom från utrikes ort, att inlöpa till någon plats

inom nämnda distrikt norr om Strömstad, med mindre än att fartyget först

för ^visitation anlöpt Strömstad eller den söder derom belägna kustbevakningsstationen

Hästvåm. Sedan äldre tid hade emellertid den praxis utbildat sig

med afseende å trafiken å Idefjorden, att fartyg, som från norska sidan af

donna fjord afgingo i barlast till lastageplatserna på fjordens svenska sida,

direkt inseglade dit och af de der stationerade gränsridarne öfvervakades, till

dess att öfveruppsyningsmannen vid tullbevakningen i Strömstad hunnit ditkomma

i och för ^visitation, hvarefter fartygens inklarering egde rum vid tull
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Sjunde hufvudtiteln.

kammaren i nämnda stad. Detta förfaringssätt fann generaltullstyrelsen icke

kunna med erforderlig trygghet för kronans rätt få fortgå under de nya förhållanden,

som inträdt med mellanrikslagens upphörande. Icke heller kunde

det, enligt styrelsens mening, vidare anses lämpligt, att åt gränsbevakningen

anförtroddes ett bestyr, som vore för dess egentliga tjenstgöring främmande

och som kunde verka hinderligt för den nämnda bevakning åliggande patrulleringsskyldighet.

Å andra sidan måste generaltullstyrelsen taga hänsyn till

den jemförelsevis lifliga utrikes trafik, som eger rum — företrädesvis från

Fredrikshald och andra norska platser i närheten — till stenhuggerierna på

Idefjordens svenska sida och som skulle oskäligt betungas, derest fartygen

skulle tvingas att först anlöpa Strömstad för invisitation. Af hänsyn till dessa

förhållanden ansåg generaltullstyrelsen sig uppfordrad att söka bereda fartygen

tillfälle att på närmare håll undfå invisitation och inklarering, hvilket förutsatte

inrättande af en ny tullplats. Då denna förlädes till Saltbacken, vanns enligt

styrelsens förmenande dessutom den fördel, att trafiken på den midt emot på

norska sidan belägna ganska betydande handelsplatsen Sponviken kunde åt

tullplatsens personal noga öfvervakas. Med förmälan att vid tullstationen i

Saltbacken tjenstgjorde tills vidare enligt generaltullstyrelsens förordnande två

betjente, den ene i egenskap af uppsyningsman och den andre såsom vaktmästare,

har styrelsen, under förutsättning att Eders Kong]. Maj:t godkände

styrelsens uppfattning rörande behöfligheten af ifrågavarande tullstations fortfarande

bestånd, hemstält om åtgärders vidtagande för anställande derstädes

af erforderlig tullpersonal å stat. I sådant afseende anser generaltullstyrelsen

dock endast inrättande af eu för stationen afsedd uppsyningsmanstjenst påkallas,

enär den erforderliga vaktmästaretjensten kan öfverflyttas från tullstationen

i Baresund, hvarest eu dylik tjenst kan undvaras.

Generaltullstyrelsen erinrar vidare, att med mellanrikslagens upphörande

jemväl behof af en ansenlig ökning af den rörliga bevakningen vid norska

gränsen inträdt. För närvarande utgöres den å stat uppförda gränsbevakningen

af eu bevakningskontrollör, hvilken utöfvar närmaste befälet öfver denna

bevakning i Carlstads tullkammaredistrikt eller vid den del af gränsen, som

är belägen inom Vermlauds och Elfsborgs län, samt tjugu gränsridare, af livilka

för närvarande fyra äro posterade inom Strömstads och fjorton inom Carlstads

tullkammaredistrikt samt två inom Jemtlands läns gränsdistrikt. Redan sedan

längre tid tillbaka har emellertid generaltullstyrelsen sett sig nödsakad att förstärka

denna bevakning med personer, som för längre eller kortare tider förordnats

att tjenstgöra såsom gränsridare mot godtgörelse af det till styrelsens

disposition stälda anslaget till vikariatsersättning, extra biträden in. m. På

sistberörda sätt har inom Kopparbergs läns gränsdistrikt ständig gränsbevakBih.

till lliksd. Prat. 1898. 1 Sand. 1 Afd. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Sjunde hufvudtiteln.

ning varit anordnad allt sedan år 1875, och utgjordes denna bevakning under

tiden närmast innan mellanrikslagen trädde ur kraft af fem tillförordnade gränsridare.

Inom Jemtlands läns gränsdistrikt har under en följd af år eu tillförordnad

gränsridare tjenstgjort. Likaså inom Strömstads tullkammaredistrikt.

Inom Carlstads tullkammaredistrikt har antalet ständigt tillförordnade gränsridare

under senare tider successivt stigit, så att detsamma under första halfåret

år 1896 uppgick till nio. Tillfällig förstärkning har dessutom, särskild!

under vintermånaderna, i ganska stor utsträckning anlitats. Från och med

den 1 juli 1897 har med anledning af de förändrade mellanriksförhållandena

generaltullstyrelsen måst förstärka gränsbevakningen mot Norge sålunda, att

numera följande antal ständigt tillförordnade gränsridare tjenstgöra, nemligen

i Strömstads tullkammaredistrikt sex, i Carlstads tullkammaredistrikt tjugunio

och i Kopparbergs läns gränsdistrikt fem. Derjemte bär å några ställen tillfällig

bevakning anordnats äfvensom åt den stationära bevakningen i Storlien

viss patrulleringsskyldighet uppdragits.

Enligt generaltullstyrelsens mening ligger det i sakens natur, att åtminstone

åt eu del af de sålunda ständigt tjenstgörande gränsridarne snarast möjligt

bör beredas tryggheten af ordinarie anställning. I en från bevakningskontrollören

till styrelsen inkommen, af tullkammaren i Carlstad tillstyrkt framställning

har äfven framhållits, hurusom statsverkets eget intresse ej mindre

än bevakningspersonalens kräfde en sådan åtgärd med hänsyn till svårigheten

för gränsridarne på många ställen i gränstrakterna att kunna få hyra bostad

och då man icke skäligen kunde fordra, att gränsridarne skulle anskaffa egen

bostad, såvida icke en mera tryggad ställning i tjensten än den, som vunnes

genom ett förordnande, blefve dem beredd. På grund häraf har bevakningskontrollören

ansett, att åtminstone så många nya gränsridaretjenster borde inrättas,

att såväl de gränsridare, som skola tjenstgöra vid de stora allmänna mellanriksvägarne,

som ock de, hvilka skola öfvervaka sådana större skogsvägar, som under

årets alla månader befaras med häst och fordon och sålunda lika väl som de förra

kräfva bevakningstillsyn så länge tullgräns mellan Sverige och Norge eger bestånd,

måtte kunna å stat uppföras. Generaltullstyrelsen, som delar denna åsigt, har förty

ansett, att antalet ordinarie gränsridare inom Carlstads tullkammaredistrikt bör

ökas med tolf. Enligt styrelsens mening måste det jemväl anses vara stäldt utom

allt tvifvel, att äfven de sex i Strömstads tullkammaredistrikt nu tillförordnade

gränsridare komma att allt framgent blifva behöfliga, i följd hvaraf antalet

ordinarie gränsridare inom sistnämnda distrikt bör ökas med sex. För beredande

af ordinarie anställning åt så stort antal tillförordnade gränsridare,

som redan före mellanrikslagens upphörande tjenstgjorde i Kopparbergs och

Jemtlands läns gränsdistrikt, anser generaltullstyrelsen dessutom, att ytterligare

sex gränsridaretjenster böra inrättas.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Sjunde hufvudtiteln.

De fem i Kopparbergs län tillförordnade gränsridarne hafva hittills på

grund af de högre lefnadsoinkostnaderna i de orter, der de tjenstgöra, åtnjutit

högre dagtraktamente än öfriga tillförordnade gränsridare; och har berörda

omständighet synts generaltullstyrelsen äfven skäligen böra föranleda något

högre aflöning på stat för de gränsridaretjenster, hvilka äro afsedda för Kopparbergs

län. Denna förhöjning anser styrelsen lämpligen böra, för att icke inverka

på pensionen, läggas å tjenstgöringspenningarne, hvilka skäligen borde

bestämmas till 400 kronor i stället för det belopp af 800 kronor, hvarmed

tjenstgöringspenningarne vid öfriga gränsridaretjenster utgå; och skulle vid

sådant förhållande gränsridarne i Kopparbergs läns gränsdistrikt komma

att få en aflöning af 900 kronor jemte två ålderstillägg å sammanlagdt 150

Vidare erinrar generaltullstyrelsen, att intill år 1866 funnits å stat

uppförd en gränsbevakning mot Finland, bestående af två gränsesergeanter

och tio gränsridare och gränsvakter under befäl af tullförvaltaren i Haparanda.

Nyssnämnda år bestämde Kong!. Maj:t, på förslag af generaltullstyrelsen, att

denna bevakning skulle i mån af dåvarande tjensteinnehafvares afgång indragas,

hvilket jemväl sedermera egt rum. Sedan år 1888 har emellertid en

ingalunda fåtalig bevakningskedja varit anordnad vid denna del af riksgränsen.

Denna bevakning, hvilken under årens lopp flera gånger måst ökas och

som årligen verkstält ett betydande antal beslag, består af åtta posteringar

söder om Pello med tillsammans sjutton tillförordnade gränsridare, hvartill

komma två tillförordnade gränsridare för bevakning af den inom Haparanda by

belägna delen af riksgränsen, samtliga under närmaste befäl af två tillförordnade

gränseuppsyningsmän. Vidare hafva ock sedan hösten 1895, non om

förenämnda posteringar, i Pello och Pajala varit anordnade ytterligare tva

posteringar med tillsammans sex tillförordnade gränsridare, af hvilka en utöfva!’

närmaste befälet såväl i Pajala som i Pello. Den ständiga gränsbevakningen

söder om Pello har dessutom alltsedan år 1891 måst under vintermånaderna

förstärkas, till eu början med två, sedermera med fyra, sex, åtta

och slutligen nästliden år med tolf extra ordinarie betjente.

Då generaltullstyrelsen saknar afl anledning till det antagande, att någon

minskning skulle kunna ega rum i den ständiga bevakningen vid gränsen

mot Finland, bär det synts styrelsen, att tiden nu är inne att på stat uppföra

åtminstone så många nya gränsridaretjenster, afsedda för Haparanda tullkammaredistrikt,

som motsvara antalet af de för närvarande ständigt tjenstgörande

gränsridarne söder om Pello eller vid den del af gränsen, der, enligt

hvad ofvan anförts, det provisoriska anordnandet af bevakning egt bestånd

under nära ett tiotal år. Antalet gränsridaretjenster med aflöning af 800

opaginerad Kontrollera mot PDF

41 Sjunde hufvudtiteln.

kronor förutom ålderstillägg skulle derigenom komma att ökas med ytterligare

nitton stycken.

Då dagtraktamente till tillförordnade gränsridare utgår med 2 kronor

50 öre utom i Kopparbergs län samt vid posteringarne i Pello och Pajala,

komme inrättandet af de nu ifrågasatta nya gränsridaretjensterna att till en

början medföra vinst för statsverket. Beträffande Kopparbergs län, der likasom

vid posteringarne i Pello och Pajala dagtraktamentet utgör 3 kronor,

komme detta förhållande att fortfara äfven sedan tjensteinnehafvarne intjenat

begge ålderstilläggen, under det att, hvad öfriga nu ifrågavarande gränstrakter

angår, aflöningen å stat, sedan tjensteinnehafvaren kommit i åtnjutande af

jemväl andra ålderstillägget, skulle komma att med ett obetydligt belopp öfverskjuta

den nu i form af dagtraktamente utgående aflöningen.

Emedan frågan, huruvida med afseende å befälet öfver den förstärkta bevakningen

vid norska gränsen någon ändring i nuvarande förhållande kunde

komma att påkallas, kräfver någon ytterligare tids erfarenhet, har generaltullstyrelsen

vid sådant förhållande ansett, att äfven frågan om det definitiva

ordnandet af befälet öfver bevakningen vid gränsen mot Finland kan tills

vidare anstå.

Likaledes har generaltullstyrelsen, ehuru vid den inskränkning i förpassningsskyldighet

för landväga trafiken på Korge, som blifvit en följd af mellanrikslagens

upphörande, anledning förefunnes, att tre eller möjligen fyra af de

förtullningsrätt saknande tullkamrarne skulle kunna indragas, likväl med afseende

derå, att vissa af nu gällande bestämmelser rörande sagda trafik lända

till efterrättelse, derest annorlunda icke varder stadgadt, endast till och med

den 15 maj innevarande år, funnit denna fråga lämpligen icke förr än samma

år böra göras till föremål för närmare undersökning. Kågon afsevärd betydelse

ur statsregleringssynpunkt eger frågan i hvarje fall icke, då en eventuel

indragning af de åsyftade tullkamrarne, hvilkas föreståndare endast åtnjuta

arfvode till belopp af 200 eller 400 kronor om året, icke skulle medföra

större årlig besparing än 1,000 kronor.

Jaktbåtsmännen i Umeå tullkammaredistrikt, hvilka, förutom sin vanliga

tjenstgöringsskyldighet vid öppet vatten, hafva sig ålagdt att vintertiden, då

istrafik öfver Qvarken eger rum, utöfva tillsyn deröfver, hafva med afseende

å detta särskilda bevakuingsbestyr fått sina tjenstgöringspenningar bestämda

till 300 kronor, under det att jaktbåtsmännen å andra orter med enahanda

lön och ålderstillägg sonj deras bemälda vederlikar endast åtnjuta 200 kronor

tjenstgöringspenningar. Jaktbåtsmännen i Haparanda tullkammaredistrikt utöfva

likväl sedan år 1866 en liknande särskild tjenstgöring, i det att de hafva till

.åliggande att vintertiden patrullera utefter riksgränsen. Med åberopande häraf

samt med framhållande af den omständighet, att de klimatiska förhållandena

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Sjunde hufyudtiteln.

vid gränsen medförde behof af omsorgsfullare och till följd deraf dyrbarare

beklädnad, äfvensom att andra förnödenheter derstädes vore dyrare än på

andra orter, hafva de tre jaktbåtsmännen i Haparanda tullkammaredistrikt

gjort framställning om någon förbättring i deras nuvarande aflöning, hvilken,

uppgående till 700 kronor jemte två ålderstillägg å sammanlagdt 100 kronor,

visat sig alltför knapp för tillgodoseende af deras nödvändigaste behof. För

sin del har också generaltullstyrelsen, i likhet med tullkammaren i Haparanda,

ansett nu åberopade förhållanden innefatta giltigt skäl för jaktbåtsmännens i

Haparanda tullkammaredistrikt likställighet i aflöningsliänseende med jaktbåtsmännen

i Umeå tullkammaredistrikt.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts hemställer nu generaltullstyrelsen,

att å tullverkets aflöningsstat måtte, utöfver der redan upptagna

tjenstemän och betjente vid lokalförvaltningen och gränsbevakningen, uppföras:

dels två kammarskrifvare i lägsta lönegraden eller med lön 1,500 kronor,

tjenstgöringspenningar 300 kronor och rätt till två ålderstillägg å sammanlagdt

600 kronor;

dels tre uppsyningsman i lägsta lönegraden eller med lön 900 kronor,

tjenstgöringspenningar 300 kronor och rätt till två ålderstillägg å tillhopa

300 kronor;

dels fem gränsridare med lön 500 kronor, tjenstgöringspenningar 400

kronor och rätt till två ålderstillägg å sammanlagdt 150 kronor;

dels trettioåtta gränsridare med lön 500 kronor, tjenstgöringspenningar

300 kronor och rätt till två ålderstillägg å sammanlagdt 150 kronor;

dels ock två vaktmästare i tredje lönegraden eller med lön 700 kronor,

tjenstgöringspdhningar 300 kronor och rätt till två ålderstillägg å sammanlagdt

300 kronor; samt

att, för genomförande af den ifrågasatta förbättringen i aflöning åt

jaktbåtsmännen i Haparanda tullkammaredistrikt, det å aflöningsstaten för år

1898 uppförda antalet jaktbåtsmän med aflöning af 800 kronor, lön och

tjenstgöringspenningar, måtte ökas med tre eller från tre till sex och i sammanhang

dermed antalet jaktbåtsmän med aflöning af 700 kronor, lön och tjenstgöringspenningar,

minskas med tre eller från tjuguåtta till tjugufem.

Vid bifall till hvad generaltullstyrelsen sålunda hemstält skulle den

ordinarie aflöningsstaten, som omfattar lön och tjenstgöringspenningar, komma

att ökas med sammanlagdt 44,400 kronor.

Deremot föreslår generaltullstyrelsen med afseende å denna stat ett par

förändringar, som skulle verka någon, om än icke synnerligen afsevärd, minskning

deri. Tnspektorstjensten i Fårösund och öfveruppsyningsmanstjensten vid

tullstationen i Ratan, Indika befattningar, sedan generaltullstyrelsen afgaf

förslag till reglering af tullverkets stater för år 1898, genom dåvarande inne
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Sjunde hnfvudtiteln.

hafvarnes afgång blifvit lediga, kunna nemligen, enligt styrelsens åsigt, numera,

då trafiken på dessa platser är af mindre betydenhet, utan olägenhet utbytas

mot två uppsyningsmanstjenster; och har generaltullstyrelsen, som emellertid förordnat,

att ifrågavarande tjenster skola lenmas otillsatta och uppehållas på förordnande,

för genomförande af berörda förändringar hemstält, att antalet inspektörer

måtte minskas med en, från sju till sex, samt antalet öfveruppsyningsmän i lägsta

lönegraden likaledes med en, från tjugusex till tjugufem, men i staten uppföras istället

ytterligare två uppsyningsman med lön 900 kronor, tjenstgöringspenningar 300

kronor och rätt till två ålderstillägg å tillhopa 300 kronor, hvarigenom den ofvan

beräknade ökningen i den ordinarie aflöningsstaten, 44,400 kronor, skulle komma

att nedgå med det belopp, hvarmed lön och tjenstgöringspenningar vid eu

inspektorstjenst, 1,900 kronor, samt lön och tjenstgöringspenningar vid en

ö fveruppsy ning smans tj enst i lägsta lönegraden, 1,800 kronor, tillsammans 3,700

kronor, öfverskjuta 2,400 kronor, motsvarande lön och tjenstgöringspenningar

för nyssbeinälde två uppsyningsman, d. v. s. med 1,300 kronor eller till

43,100 kronor.

På aflöningsstaten är emellertid jemväl uppfördt ett anslag till vikariatsersättning,

extra biträden in. in. vid lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen,

hvilket, för år 1898 likasom för år 1897 bestämdt till 250,000

kronor fast anslag, kunde synas böra nedsättas, derest general tullstyrelsens

hemställan om nya tjensters inrättande vunne bifall. Härvid erinrar dock

generaltullstyrelsen, att, på sätt här nedan anföres, det till följd af särskilda

omständigheter, hvilka icke kunde beaktas vid afgifvandet af förslag till tullverkets

stater lör åren 1897 och 1898, för sistnämnda begge år komma att

erfordras ytterligare medel utöfver sagda anslag för de dermed afsedda utgifter.

Tager man i betraktande å ena sidan denna omständighet samt å andra sidan

dels att med hänsyn till den korta tid, som hittills förflutit, sedan mellanrikslagen

upphörde att gälla, och hvilken icke omfattat den för oloflig varuinförsel

öfver riksgränsen mest gynsamma del af året, det ej är möjligt att för

närvarande förutse, huruvida den anordnade gränsbevakningen kommer att visa

sig i stånd att behörigen öfvervaka gränstrafiken eller om sagda bevakning

för sådant ändamål behöfver ytterligare förstärkas, dels att måhända äfven i

någon män ökad förstärkning af bevakningen på gränsen mot Finland kommer

att erfordras, dels ock att, med afseende å trafikens oupphörliga tillväxt i de

större städerna, man måste vara beredd på ytterligare anspråk på tillfälligt

arbetsbiträde vid dervarande tullförvaltningar, så är det, enligt generaltullstyrelsens

uppfattning, tydligt, att icke allenast hvarje tillförlitlig grund för

nedsättning af ifrågavarande anslag, sådant det för närvarande är bestämdt,

saknas, utan äfven att den möjlighet icke är utesluten, att ifrågavarande anslag,

bestämdt till samma belopp som för närvarande, kan komma att blifva väl knappt.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Sjunde hufYudtiteln.

Redan i underdånig skrifvelse den 31 maj 1897 angående inrättande af

nya förtullningsstationer vid gränsen mot Norge anmälde generaltullstyrelsen,

att till följd af utgifterna för den provisoriska förstärkning af gränsbevakningen,

om hvilken styrelsen gått i författning med anledning af de förestående

förändringarne i handels- och sjöfartsförhållandena mellan Sverige och Norge,

nyssnämnda anslag till vikariatsersättning, extra biträden in. in. för år 1897

efter all sannolikhet komrne att blifva för sitt ändamål i någon mån otillräckligt,

ehuruväl styrelsen då icke såg sig i stånd att med någon större grad af sannolikhet

beräkna, i hvad mån så kunde blifva förhållandet. För så vidt sadant varit

möjligt, hade generaltullstyrelsen nu sökt utreda, med hvilket belopp utgifterna

år 1897 för "de med ifrågavarande anslag afsedda ändamål kunde antagas

komma att öfverstiga samma anslag jemte besparingarne å aflöningsstaten,

hvilka äfvenledes finge för berörda ändamål disponeras. Vid redogörelsen för

resultatet af denna undersökning, utfördt i jemna hundratal af kronor, förutskickar

generaltullstyrelsen den anmärkning, att tullförvaltningarnas af omhänderhafvande

medel förskjutna utgifter för berörda ändamål, äfven der de afsåge

tjenstgöring under månaderna januari—september, till högst väsentlig del

först senare godtgjordes genom styrelsens anordningar och förty i räkenskapen

affördes för månaderna oktober—december.

Under månaderna januari till och med september år 1897 hade till

vikariatsersättning, extra biträden m. m. inom generaltullstyrelsens byråer

äfvensom vid lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen utbetalts

tillhopa .................................................................................. kronor 195,000: —

Under månaderna oktober—december år 1896 utbetalades

för samma ändamål.................. kronor 147,500: —

Då det på grund af verkstälda beräkningar

kunde antagas, att

enahanda utgifter under 1897

års sista qvartal komrne att

öfverstiga sistnämnda belopp

med minst ............................— ,, 24,300:—•

skulle alltså ifrågavarande utgifter

för oktober—december år 1897

belöpa sig till minst...................................................... »_171,800: -—

samt för hela år 1897 till............................................ kronor 366,800:

Transport kronor 366,800: —

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Sjunde hnfvudtiteln.

Transport kronor 366,800: —

Det för lokalförvaltniugen samt kustod!

gränsbevakningen i 1897

års stat uppförda anslag till

vikariatsersättning in. in. utgjorde,

såsom ofvan anförts, ......... kronor 250,000: —

Enahanda anslag för generaltullstyrelsens

byråer vore bestämdt

till ............................................ „ 15,000: —

Besparingame å aflöningsstaten, hvilka

år 1896 uppgingo till 64,979

kronor 79 öre, beräknades för

år 1897 komma att uppgå till „ 70,800: —

De till generaltullstyrelsens disposition

för närvarande stälda medel

till vikariatsersättning m. m.

år 1897 utgjorde alltså________________________ „ 335,800: —

hvadan bristen antoges belöpa sig till................................. kronor 31,000: —

hvilket belopp dock med afseende å osäkerheten i beräkningen af utgifterna

under senare delen af året försigtigtvis syntes böra höjas till 35,000 kronor.

Till den brist, som sålunda för år 1897 uppstode, hade väl i viss

mån medverkat äfven utgifter för extra biträden, hvilka påkallats af andra

under föregående år icke existerande förhållanden än mellanrikslagens upphörande,

såsom öppnandet af den nya ångbåtsförbindelsen mellan Trelleborg

och Sassnitz samt den nu afslutade konst- och industriutställningen i Stockholm

m. in., men, bortsedt från tullverkets kostnader i anledning åt utställningen,

syntes dessa utgifter icke kunna antagas vara af öfvergående beskaffenhet,

utan, likasom kostnaderna för den förstärkta gränsbevakningen, komma

att göra sig gällande jemväl under innevarande år, hvarvid vore att märka,

att de då komme att omfatta hela året och icke såsom år 1897 endast en

del deraf. Till följd häraf blefve äfven det i 1898 års stat ingående, för

lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen uppförda anslag till

vikariatsersättning, extra biträden m. in. för sitt ändamål otillräckligt. Med

tillämpning af här ofvan följda beräkningsgrunder kunde bristen för år 1898

antagas uppgå till ungefär 58,000 kronor, men då i 1898 års stat tillkomme

en del nya tjenster vid vissa lokalförvaltningar, hvaraf minskning

i utgifterna för extra biträden vid dessa förvaltningar följde, komme samma

brist i verkligheten sannolikt åtminstone icke att öfverstiga 50,000 kronor.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Sjunde hufvudtiteln.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer generaltullstyrelsen,

dels att det i tullverkets aflöningsstat för år 1899 ingående, för lokalförvaltningen

samt kust- och gränsbevakningen afsedda anslaget till vikariatsersättning,

extra biträden m. m. måtte uppföras med samma belopp som i

1898 års stat eller 250,000 kronor,

vid bifall hvartill aflöningsstaten i sin helhet skulle, derest jemväl hvad

generaltullstyrelsen här ofvan förut hemstält bifölles, komma att ökas med

ofvan angifna belopp, 43,100 kronor, samt denna stats slutsumma, utgörande

enligt 1898 års stat 1,931,300 kronor, alltså uppgå till 1,974,400 kronor,

dels och att Eders Kongl. Maj:t täcktes bemyndiga generaltullstyrelsen

att ej mindre under återstoden af år 1897 än äfven under år 1898, i den

mån aflöning till erforderliga extra biträden vid lokalförvaltningen samt kustod!

gränsbevakningen skulle visa sig icke kunna utgå af det å lokalförvaltningens

samt kust- och gränsbevakningens stat för vederbörande år uppförda

anslag till vikariatsersättning, extra biträden m. m. samt under året uppkommande

besparingar å den ordinarie aflöningsstaten, för detta ändamål af

tullmedlen förskottsvis använda år 1897 högst 35,000 kronor och år 1898

högst 50,000 kronor.

Med anledning af generaltullstyrelsens sistberörda hemställan täcktes

Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 10 sistlidne december bemyndiga

bemälda styrelse att under år 1897 till aflöning åt erforderliga extra biträden

vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakningen, i den mån

medel dertill skulle visa sig icke kunna utgå af det å lokalförvaltningens samt

kust- och gränsbevakningens stat för samma år uppförda anslag till vikariatsersättning,

extra biträden m. in. samt under året uppkommande besparingar å

den ordinarie aflöningsstaten, förskottsvis utbetala högst 35,000 kronor äfvensom

att till 1898 års räkenskap balansera det belopp, som på grund af berörda

bemyndigande kunde komma att under år 1897 utbetalas. På grund

af detta bemyndigande har af generaltullstyrelsen förskjutits ett belopp af

34,751 kronor 82 öre, hvilket jemlikt föreskriften.i nyssberörda nådiga bref till

1898 års räkenskap balanserats. Beträffande det af generaltullstyrelsen anmälda

enahanda behofvet för innevarande år är jag sinnad tillstyrka Eders

Kong]. Maj:t att framdeles i sammanhang med fastställande af tullverkets

stater för år 1899 bemyndiga generaltullstyrelsen att under innevarande år i

enahanda ordning förskottsvis utbetala högst 50,000 kronor; och torde Eders

Kongl. Maj:t i den nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och

behof, som till innevarande års Riksdag aflåtes, göra framställning om ersättande

af de belopp, som på grund af omförmälda bemyndiganden af generaltullstyrelsen

dfils förskjutits för år 1897 och dels kunna komma att förskjutas

Bih. till Itiksd. Prot. 181)8. 1 Sand. 1 Afd. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Sjunde hnfvudtiteln.

för år 1898. Då, på sätt af generaltullstyrelsen ofvan återgifna framställning

framgår, styrelsen föreslagit, att en icke obetydlig del af den gränsbevakningspersonal,

hvars aflöning hittills bestridts från anslaget till extra biträden,

vikariatsersättning m. m., skulle uppföras på ordinarie stat, bör under förutsättning

af bifall till nämnda förslag, hvilket jag på de af generaltullstyrelsen

anförda skäl biträder, med temlig säkerhet kunna antagas, att omförmälda

anslag, i staten för innevarande år upptaget till 250,000 kronor, skall för

år 1899 visa sig för sitt ändamål tillräckligt.

Då generaltullstyrelsen synes mig hafva anfört giltiga skäl äfven för

de af styrelsen föreslagna ändringar i aflöningsstaten, finner jag mig böra

tillstyrka samma ändringar.

Enligt hvad generaltullstyrelsen anmäler, har

Öfvergång saflöning sstaten

genom en derå uppförd persons afgång minskats med 600 kronor eller från

11,050 kronor, å hvilket belopp ifrågavarande stat för år 1898 slutar, till

10,450 kronor, och har

Indragning sstaten,

som för år 1898 upptagits till 13,630 kronor, genom fyra derå uppförda

personers afgång minskats med 2,720 kronor, i följd hvaraf denna stats slutsumma

kommer att utgöra 10,910 kronor.

Beträffande slutligen

Omkostnadsstaten

anmäler generaltullstyrelsen, att det å samma stat uppförda fasta anslag till

jakt- och båtlega samt håstlega och resekostnader tarfvade, derest styrelsens

förslag om uppförande af sammanlagdt fyrtiotre nya gränsridaretjenster på stat

vunne bifall, förhöjning, hvilken, då gränsridarne åtnjuta hästlegoanslag, en

del med 350 kronor och de öfriga med 300 kronor hvar om året, samt dessutom

några måste tilläggas anslag till båtlega, hvilket plägat bestämmas till

25 h 50 kronor om året, lämpligen syntes kunna bestämmas till 14,900 kronor,

då berörda anslag skulle komma att höjas från senast faststälda belopp 73.100

kronor till 88,000 kronor. Derjemte hemställer generaltullstyrelsen, att till

jemnande af staternas slutsumma det å omkostnadsstaten uppförda anslaget

till diverse utgifter måtte ökas med 320 kronor, hvarigenom denna stat i sin

s. 51 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln. 51

helhet, hvilken år 1898 upptogs till 213,220 kronor, skulle komma att uppgå

till 228,440 kronor.

Då generaltullstyrelsen icke ifrågasätter någon ändring i tullverkets

öfriga stater, skulle, i händelse af nådigt bifall till hvad generaltullstyrelsen

hemstält, tullverkets stater för år 1899 komma att utvisa följande slutsummor:

aflöningsstaten ....................... kronor 1,974,400: —

öfvergångsaflöningsstaten ............................................... „ . 10,450: —

ålderstilläggsstaten.......................................................... „ 220,000: —

indragningsstaten............................................................. „ 10,910: —

pensionsstaten för afskedade tjenstemän och betjente 227,000: —

pensionss ta terna för aflidne tjenstemäns och betjente^

efterlemnade enkor och barn (deraf 10,000 kronor

bestämdt anslag) ..................................................... ,, 41,800: -—

omkostnadsstaten.......................................................... ,, 228,440: —

summa kronor 2,713,000: —

eller 55,000 kronor mera än det belopp, hvarå 1898 års stat slutar.

Hvad generaltullstyrelsen i fråga om aflöningsstaten föreslagit har jag

redan tillstyrkt; och då jag icke har anledning till erinran vid de af generaltullstyrelsen

föreslagna ändringar i öfriga stater, tillstyrker jag, under åberopande

af hvad ofvan anförts i fråga om erforderliga förskott åt generaltullstyrelsen

under nästlidet och innevarande år, att Eders Kong!. Maj:t måtte

föreslå Riksdagen att

dels, med godkännande af de utaf generaltullstyrelsen föreslagna förändringar

i tullverkets stater, för år 1899 bestämma anslaget till tullverket

till ett mot staternas slutsumma svarande belopp af 2,713,000 kronor, att

såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen,

dels ock medgifva, att ej mindre det belopp af 34,751 kronor 82 öre, som

jemlikt nådigt bref den 10 december 1897 blifvit af generaltullstyrelsen under

samma år förskottsvis utbetaldt till aflöning åt extra biträden vid tullverkets

lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakningen samt till 1898 års räkenskap

balanseradt, än äfven det belopp, som, i den mån aflöning till erforderliga

extra biträden vid lokaltullförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen skulle

visa sig icke kunna utgå af det å lokalförvaltningens stat för innevarande år

uppförda anslag till vikariatsersättning, extra biträden m. in. samt under året

uppkommande besparingar å den ordinarie aflöningsstaten, kan komma att, högst

med 50,000 kronor, efter nådigt bemyndigande af generaltullstyrelsen under

samma år för nyss berörda ändamål förskjutas, må af tullmedlen för år 1898

godtgöras.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Sjunde hufvudtiteln.

L*-J

Skogsväiendel.

Skogsväsendet.

För skogsväsendet äro å ordinarie stat för är 1898 uppförda:

dels bestämdt anslag:

för skogsstaten ......................................... kronor 447,208: —

„ statens skogsläroverk ......................... ,, 47,700: — 494,908: —

dels förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets lärare
personal

...................................................................................... 84,400:

dels reservationsanslag:

till enskilda skogsundervisningen ............... kronor 4,800: —

,, kronoskogarnes förvaltning och befrämjande

af skogsväsendet i allmänhet.. „ 574,092: — 578,892: —

tillsammans kronor 1,158,200: —

I underdånig skrifvelse den 1 november 1897 angående anslagsbehofvet

för år 1899 har domänstyrelsen, hvad först angår anslaget för skogsstaten,

ansett en väsentlig ökning af detta anslag böra ega rum för åstadkommande

af erforderlig ökning af den ordinarie skogspersonalen och förbättring af kronojägarnes

aflöningsvilkor.

Samtidigt med afgifvandet af statsföretaget har nemligen domänstyrelsen

i särskild underdånig skrifvelse gjort framställning i nyssberörda afseende och

dervid anfört följande.

Då styrelsen år 1884 afgaf sitt underdåniga förslag till ny reglering

af skogsstaten, utgjorde kronoparkernas och öfverloppsmarkernas areal 3,519,054

har, men enligt styrelsens underdåniga berättelse för år 1895 uppgick dessa

skogars areal vid sistnämnda års slut till 4,697,986 har. Lades härtill de

stockfångstskogar, 181,199 har, hvilka genom aftal med stockfångstprivilegiernas

innehafvare återfölle till kronan under år 1897 och närmast följande år,

uppginge nämnda statsskogars areal nu till 4.879,185 har eller 1,360,131

har mer än under år 1884, då grunderna för skogsstatens senaste reglering

uppgjordes.

I jemnbredd med denna statsskogarnes utvidgning hade deras afkastning

också ökats, i det att denna, som under år 1884 utgjorde 845,358 kubikmeter

med en bruttoinkomst af 2,093,687 kronor, år 1895 belöpte sig till 1,321,575

kubikmeter med en bruttoinkomst af 4,224,886 kronor. För år 1896 uppgick

inkomsten till 4,269,224 kronor 30 öre och kunde för år 1897 beräknas

till mer än 5 millioner kronor.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Sjunde hufvudtiteln.

Med denna statsskogarnes starka utveckling ocli med de i flera hänseenden

häraf föranledda ökade arheten för skogspersonalen följde behofvet

af denna personals förstärkning. Också hade på domänstyrelsens underdåniga

framställningar i sammanhang med de årliga ut giftsförslagen efter hand fråu

skogsväsendets reservationsanslag anvisats ganska betydliga belopp för anställande

af extra kronojägare eller bevakare samt, i synnerhet inom de norra

orterna, af extra skogstjenstemän i egenskap af biträdande jägmästare eller

aflönade assistenter.

Att denna i mån af ökade arbeten efterhand tillkomna extra personal

icke endast för det närvarande, utan äfven för framtiden vore omistlig och

för statsskogarnes tidsenliga förvaltning och skötsel derjemte behöfde kompletteras

och fastare organiseras, torde med hänsyn till ofvannämnda utveckling

af statens skogsväsende ligga för öppen dag. Den allmänna stegring i skogsvärdet,

som numera inträdt, hade jemväl sträckt sig till de norra orterna och

der framkallat eu lifligare efterfrågan af kronans virke jemväl af mindre

virkesdimensioner och virkessortiment, hvarigenom för ett noggrannare tillgodogörande

af skogen och en ändamålsenligare vård om densamma yppats tillfållen

och möjligheter, hvilka förut ej funnits, men hvilkas begagnande måste för

skogarnes afkomst och framtida afkastning vara af betydelse. Styrelsen ansåge

sig fördenskull icke kunna längre uppskjuta att anmäla behofvet af den

ordinarie skogspersonalens förstärkning; och ville styrelsen, hvad då först den

förvaltande personalen anginge, vidare anföra följande.

Af ofvannämnda ökning af statsskogarnes areal hade omkring nio tiondedelar

eller 1,211,717 har fallit på de nordligaste länen och Kopparbergs län.

För att tillgodose det härigenom ökade behofvet af arbetskrafter hade inalles

31 aflönade extra skogstjenstemän — biträdande jägmästare samt assistenter—

måst bär anställas, för hvilket ändamål 48,400 kronor år 1897 vore anvisade,

hvaraf klarligen framginge, att den ordinarie revirförvaltarepersonalen i dessa

orter vore för det med skogarnes förvaltning och vård nu förenade arbetet

otillräcklig samt att denna personal måste genom revirens delning och nya

jägmästarebefattningars inrättande förstärkas. Visserligen vore i fråga om de

två nordliga länen, Norrbottens och Vesterbottens, afvittringen i de öfre lappmarkstrakterna,

såsom Juckasjärvi socken samt öfre delarne af Sorsele, Stensele,

Vilhelmina och Dorothea socknar, ej ännu fullbordad, och för det närvarande

kunde derföre ej med säkerhet bedömas, huru stor skogsareal i

dessa orter kunde för kronans räkning komma att behållas. Men denna omständighet

syntes styrelsen ej vara af beskaffenhet att föranleda uppskof med

revirregleringen i länens afvittrade delar, hvarest de hufvudsakligaste och inom

sagda län värdefullaste kronoskogarne funnes, och detta i synnerhet som regleringen

ej utan men längre kunde uppskjutas och densammas företagande nu

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Sjunde hufvudtiteln.

icke lade kinder i vägen för den jemkning i de öfre lappmarksreviren, som

framdeles möjligen kunde blifva behöflig, när skogarne derstädes undergått

slutlig afvittring, hvilket, enligt hvad styrelsen inhemta!, ej torde ske inom

de närmaste tio åren.

Enligt ett efter öfverläggning med vederbörande öfverjägmästare utarbetadt

förslag till reglering af skogsstatens tjenstgöringsområden i de norra

orterna, hvilket förslag styrelsen bifogat sin underdåniga framställning, erfordrades

med hänsyn till de nuvarande förhållandena följande nya revir, nemligen:

inom Norrbottens län 5, inom Yesterbottens län 5 samt inom Kopparbergs län 1.

Med afseende å Norrbottens och Yesterbottens läns nuvarande indelning

i revir ville styrelsen till en början erinra, att jemlik! nådigt bref den 30 april

1883 jägmästarelönen i Juckasjärvi dåvarande revir från och med nämnda år

inbesparades för att användas vid den reglering af Gellivara revir, som, efter

det Gellivara jernväg kommit till stånd, kunde erfordras, men att, då vid skogsstatens

senaste reglering något definitivt förslag till detta och angränsande

revirs reglering i anseende till då ej ännu afslutad afvittring icke kunde afgifvas,

styrelsen saknade anledning upptaga nämnda aflöning för det dåvarande

i staten, men hade styrelsen i sin underdåniga skrifvelse den 15 oktober 1888

anhållit att framdeles, när så erfordrades, få derom göra underdånig framställning.

Likaledes framhöll styrelsen i samma underdåniga skrifvelse i anledning af

ifrågasatt sammanslagning af Umeå och Degerfors revir, att skogsstatens göromål

antagligen konnne framdeles att ökas dels genom den förnyade nådiga förordningen

den 19 mars 1888 angående åtgärder till förhindrande af öfverdrifven

afverkning af ungskog, dels ock genom de aftal om stockfåugstskogars öfverlåtelse

till kronan, som nämnda år egt rum, men att styrelsen för det dåvarande

ej ansåge sig böra påyrka båda revirens bibehållande, innan erfarenheten

bekräftat ökningen i göromålen.

Det först nämnda länet, Norrbottens, som nu utgjorde 1 öfverjägmästaredistrikt

och vore indeladt i 13 revir, iuuehölle, fjellskogarne oräknade, 2,709,530

tiar krouoparker, öfverloppsmarker och inom de närmaste åren till kronan återfallande

stockfångstskogar, samt 72,833 bär andra allmänna skogar. Yesterbottens

län, hvilket också bildade 1 öfverjägmästarsdistrikt och vore indeladt

i 8 revir, innehölle af förstnämnda slags statsskogar eu areal af 1,298,085

har, förutom 32,477 har andra allmänna skogar. 1 medeltal på hvarje revir

komme alltså nu, om arealen vore lika fördelad på reviren, omkring 208,000

har i Norrbottens och omkring 162,000 har i Yesterbottens distrikt, men genom

ofvannämnda ökning af revirens antal till 18 i det förra och till 13 i det senare

skulle medelarealen för reviren i dessa distrikt blifva i rundt tal respektive

150,000 har och 100,000 har. Inom Sårna revir af Kopparbergs län upp
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Sjunde hufvudtiteln.

ginge kronoparkemas areal efter numera afslutadt. storskifte till 297,200 har,

hvithet revir derföre måste delas i två.

Vid revirregleringen i nu ifrågavarande landsdelar kunde det emellertid ej

undvikas, att det ena reviret erhölle större statsskogsareal än det andra. Orsaken

härtill läge deri, att hänsyn måste tagas ej allenast till skogarnes areal, utan

äfven till så väl deras belägenhet i allmänhet och särskilt vid flottlederna som

ock till deras beskaffenhet, afsättningsförhållandena, befintliga vägar med flera

omständigheter, hvilka inverkade på skogarnes gruppering i förvaltningsområden.

Ett revir i nedre landet, der skogarne merendels vore mera spridda, kunde

exempelvis icke tilldelas lika stor areal som ett revir inom öfre landet, der

skogarne bildade större sammanhängande komplexer, ehuru förhållandena äfven

der kunde i något fall betinga revirets mindre omfattning, såsom fallet vore

med Fredrika revir, hvilket såväl med hänsyn till den allmänna belägenheten

som skogarnes särdeles värdefulla beskaffenhet icke borde gifvas större utsträckning,

än föreslaget vore.

I Norrbottens län läge kronoskogarne i allmänhet samlade i större

komplexer, hvarföre reviren i detta län kunnat tilldelas större areal än i Vesterbottens

län. Särskild! i Arjepluogs socken hade dock revirreglering, ehuru i

anseende till den stora arealen behöflig, ansetts böra anstå, tills skogstillgången

hunnit närmare undersökas och flottledsrensningen i Piteå eif längre framskridit,

i afvaktan på hvilken reglering nödigt biträde i revirförvaltningen

erhölles af aflönad assistent.

Enligt regleringsförslaget skulle Dorothea socken af Yesterbottens län

jemte Tåsjö, Bodums och Fjellsjö socknar af Vesternorrlands län bilda ett nytt

revir, kalladt Tåsjö revir. Nämnda socknar inom Vesternorrlands län tillhörde

nu Södra Ångermanlands revir, men utom det att detta revir, som vore mer

än 30 mil långt, nu hade en mycket olämplig form, komme reviret att år 1898

ökas med 32,008 har, derigenom att vissa stockfångstskogar sagda år återfölle

till kronan. En reglering af detta revir vore derföre af behofvet påkallad;

och då härtill komme, att de inom Medelpads revir belägna Oxsjö och Laxsjö

kronoparker samt Rörtjernmons kronopark hade ett från detta revirs öfriga

kronoparker i Hafverö socken mycket aflägset läge, men läge beqvämare till

för Södra Ångermanlands revir, syntes det lämpligt, att detta senare revir nu

reglerades på det sätt, att förenämnda Tåsjö, Bodums och Fjellsjö socknar,

hvilka tillsammans med Dorothea socken i Yesterbottens län bildade ett lämpligt

skogsförvaltningsområde, afskildes från reviret, hvilket i stället från Medelpads

revir erhölle nyss omförmälda kronoparker, hvarjemte till Södra Ångermanlands

revir jemväl borde läggas Nora och Nordingrå tingslag, af hvilka det förra

nu tillhörde Mellersta Ångermanlands revir och det senare Norra Ångermanlands

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Sjunde hufvudtiteln.

revir. Genom denna reglering erhölle samtliga de omnämnda reviren eu lämpligare

form, än de nu egde.

I det ofvan nämnda regleringsförslaget funnes för hvarje revir angifvet

dess areal af kronoparker och öfverloppsmarker äfvensom arealen af öfriga allmänna,

skogar, hvaremot i detta förslag icke upptagits och på reviren uppdelats

de hemmans- och nybyggesskogar, Indika enligt gällande författningar

vore underkastade utsyning, enär härför nödiga kartor och handlingar icke

för styrelsen vore tillgängliga. En sådan uppdelning syntes ej heller vara af

nöden för den föreliggande regleringens bedömande, då, på sätt här nedan

nämndes, det hufvudsak]iga bestyret med dessa skogar enligt styrelsens mening

fortfarande borde omhänderhafvas af särskilda extra skogstjenstemän. I fråga

om den definitiva begränsningen af de nu föreslagna reviren anhölle styrelsen

att, när anslagsfrågan blifvit pröfvad och afgjord, få inkomma med slutligt

underdånigt utlåtande.

Den nu föreslagna revirregleringen inom Norrbottens, Vesterbottens och

Kopparbergs län afsåge att bereda nödiga arbetskrafter för en tidsenlig utveckling

af vården om kronans genom afvittring numera bestämda högst betydande-

skogstillgångar i dessa län, och det kunde öfver hufvud taget derför

ej utan skäl anmärkas, att reviren i allmänhet erhållit för stor areal för aftal''

revir förvaltaren på ett .fullt tillfredsställande sätt kunna skötas, men styrelsen

hade vid denna reglering utgått från den förutsättningen, att aflönade

assistenter, såsom nu vore fallet, fortfarande komtne att biträda, der så erfordrades.

Denna från och med år 1890 tillämpade anordning med aflönade assistenter

hade nemligen visat sig ändamålsenlig och lämplig, ehuru densamma i

vissa hänseenden tarfvade komplettering. Utom biträde vid vissa göromål å

kronoparker, nemligen uppskattning och indelning, utsyning, uppgörande af

planer för torrläggning af sankmark och öfvervakande af torrläggningsarbetenas

utförande samt besigtning och kartläggning af inom kronoparker befintliga

torplägenheter, ålåge det assistenterna att verkställa uppskattning och utsyning

å hemmanskogar i lappmarkerna och i Sårna socken af Kopparbergs län

äfvensom att utföra de undersöknings- och utstämplingsförrättningar, som föranleddes

af 1888 års förordning till förekommande af öfverdrifven afverkning af

ungskog; och utfördes alla dessa förrättningar efter eu af öfverjägmästaren för

li varje år uppgjord arbetsfördelning mellan revirförvaltare och assistent. I

aflöning åtnjöte assistent jemlikt nådiga blefven den 16 december 1892 och

den 30 november 1894, förutom 300 kronor i resepenningar för år räknadt,

ett, arfvode af 66 kronor 66 öre i månaden och 6 kronor för hvarje förrättningsdag

ute å marken samt för resedag, hvarjemte för inarbete med skogsindelning

erhölles ersättning efter 1 öre för har skogsmark. De assistenter,

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Sjunde hufvudtiteln.

som sysslade med planers uppgörande för sankmarkers torrläggning, åtnjöte

för dermed förenadt biarbete enligt nådigt bref den 12 juli 1897 ersättning

med 6 kronor om dagen, dock med den inskränkning att detta senare arbete icke

ersattes för flere dagar, än som för utarbete! åtgått.

Då hemmansutsyningarna vore till sin omfattning beroende på fortskridandet

af laga skiften, i det att delegarne i byaskogar, så länge skogen vore

oskiftad, bekomme utsyning gemensamt, men efter skiftet måste påkalla utsyning

hvar för sig, och då de på grund af 1888 års förberörda nådiga förordning

förekommande undersöknings- och utstämplingsförrättningarne vexlare

efter konjunkturerna, kunde den personal, som för enskilda skogsegares betjenande

vid dessa förrättningar erfordrades, icke till antalet på förhand beräknas:

och det skulle derföre möta störa svårigheter att på ändamålsenligt sätt

reglera reviren, derest revirförvaltaren ensam skulle utföra alla dessa ar från ar

till antal och omfattning vexlande förrättningar, hvilka derför enligt Styrelsens

mening fortfarande borde till hufvudsaklig del omhänderhafvas af assistenter,

hvilka anstäldes efter förefallande behof. Att deremot helt och haller

skilja ifrågavarande förrättningar från revirförvaltningen skulle enligt styrelsens

mening icke vara ändamålsenligt, då besparing i tid och resekostnad

vunnes derigenom, att samme tjensteman, som utförde förrättning å kronopark,

jemväl verkstälde utsyning å hemmansskog, hvilken läge inom parken

eller angränsade densamma.

Om än assistentorganisationen i hufvudsak visat sig ändamålsenlig, tarfvade

densamma, såsom ofvan vore nämndt, i vissa delar komplettering, så att

å kronoparkerna ej allenast de ofvan uppräknade förrättningarna, utan äfven

andra förefallande arbeten finge af assistenterna utföras och i första rummet

sådana, som afsåge skogsåterväxtens främjande efter timmerblädning, såsom

anordnandet af hyggesrensningar, markberedningar, skogssådder med mera,

hvarigenom dylika arbeten kunde till fromma för skogens framtida afkastning

bedrifvas i större omfattning, än hvad den ordinarie revir för valtaren ensam

skulle kunna medhinna; och ömkligt vore också för dylika arbetens åvägabringande

äfven å heminausskogarne, att assistenterna finge anlitas för att i

sammanhang med der skeende utsyningar lemna råd och anvisningar. Men i

sådant fall vore nödigt att öka assistenternas nu väl låga aflöning på det sätt,

att månadsarfvodet höjdes från ti6,G o kronor till 100 kronor och reseanslaget

300 kronor till 400 kronor. Å andra sidan skulle, derest styrelsens nu afgifna

förslag om revirens reglering och nya jägmästaretjensters inrättande blekve

i nåder godkändt, assistenternas och biträdande jägmästarnes antal kunna något

minskas; och under sådan förutsättning syntes de nu från reservationsanslaget

utgående kostnaderna för dessa extra tjenstemäns aflöning i de norra länen

kunna minskas med omkring 13,000 kronor.

Bill. till Riksd. Prut. 1898. 1 Sami. I Afd.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Sjunde hnfvndtiteln.

Såsom förut nämnts, vore Norrbottens distrikt deladt i 13 och Vesterbottens

distrikt i 8 revir, men skulle genom den föreslagna revirökningen det

förra distriktet erhålla 18 och det senare distriktet 13 revir. Nu hade det

emellertid redan visat sig, att de med öfverjägmästarebefattningen i Norrbottens

distrikt förenade göromål vore af den stora omfattning att de af en öfverjägmästare

icke kunde medhinnas, hvartill ej minst bidragit distriktets allt för

stora ytvidd med deraf föranledda tidsödande resor. Och då derjemte, i betraktande

af såväl kronoskogarnes betydande ökning i detta och Vesterbottens

distrikt som ock sjelfva skogshushållningens utveckling, krafvel på öfverjägraästarnes

verksamhet allt mer stegrades, vore det nödvändigt, att de ifrågavarande

två distrikten delades i tre samt att en ny öfverjägmästarehefattning

inrättades.

De blifvande tre distrikten kunde lämpligast uppkallas efter liufvudelfvarne,

Luleå eif, Skellefteå eif, Umeå eif, och skulle distrikten enligt föreninlinda

regleringsförslag erhålla följande omfattning, nemligen:

Luleå distrikt: Pajala. Tärendö, Torneå, Kalix, Norra Gellivara, Mellersta

Gellivara, Södra Gellivara, Råneå, Luleå, Norra Jockmocks, Mellersta

Jockmocks samt Södra Jockmocks revir, tillsammans 12 revir.

Skellefteå distrikt: Arjepluogs, Norra Arvidsjaur, Mellersta Arvidsjaur.

Södra Arvidsjaur, Elfsby, Piteå, Skellefteå och Norsjö revir, tillsammans

8 revir.

Umeå distrikt: Burträsks, Degerfors, Norra Lycksele, Södra Lycksele,

Sorsele, Stensele, Vilhelmina, Fredrika, Åsele samt Bjurliolms revir, tillsammans

10 revir.

Till Mellersta Norrlands distrikt, hvilket för tydlighetens skull borde,

liksom Gefle-Dala distrikt, uppkallas efter de län, af h vil ka det bestode, eller

Vesternorrlands-Jemtlands distrikt, skulle deremot hänföras det af Dorothea

socken i Vesterbottens län och af Tåsjö, Bodums och Fjellsjö socknar i

Vesternorrlands län bildade nya reviret, Tåsjö revir, hvilket med afseende å

belägenheten och vägarnes riktning vore med hänsyn till ledningen och kontrollen

lättast tillgängligt från södra sidan.

Det nya reviret i Sårna borde, liksom öfriga revir i Kopparbergs län,

tillhöra Gefle-Dala distrikt.

Någon förstärkning af den förvaltande ordinarie personalen i de fem

sydliga distrikten ansåge sig styrelsen deremot för det närvarande ej böra

föreslå, oaktadt genom markinköp kronoparkernas areal i dessa distrikt blifvit

väsentligt förökad, hvilket jemväl, ehuru i mindre grad, egt rum derigenom

att vid förnyad utarrendering af statsverkets egendomar utmarker af dessa

afsätta till kronoparker. Eu stor del åt dessa nybildade kronoparker vore

nemligen dels mer eller mindre skoglösa, dels i det hela beväxta med yngre

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Sjunde hufvudtiteln.

skog, och sedan skogsodling å de kala områdena försiggått, syntes förvaltningsbestyren

under ett flertal år blifva af den art, att ganska stora trakter

kunde tillhöra hvarje revir, då ungskogarnes vård och fredhållning företrädesvis

ålåge kronojägarne. Innan markinköpen fått den utsträckning att betydligare

vidder förvärfvats, borde derföre det nuvarande antalet jägmästare

ej ökas, ehuru under den tid af året, då skogsodlingar påginge och bedrefves

i'' den omfattning, som nu och under den närmaste framtiden påfordrades, de

ordinarie revirförvaltarne, att döma af hittills vunnen erfarenhet, icke medhunne

dem åliggande eftersyn å dessa arbeten. Styrelsen ansåge sig derför böra

förnya sin underdåniga framställning af den IT november 1896, deruti styrelsen,

framhållande svårigheterna för de ordinarie jägmästarne att inom de revir, der

större skogsodlingar påginge, under den korta kulturtiden om våren medhinna

öfvervakandet af dessa arbeten, hemstält, att ett anslag af 5,000 kronor måtte

beredas för de fem sydligaste skogsdistrikten att användas till ersättning efter

resereglementet åt de extra skogstjenstemän, som efter öfveijägmästarnes förordnande

under skogsodlingstiden biträdde jägmästarne, till följd hvaraf reservationsanslaget

borde ökas med 5,000 kronor.

För de i Norrland nu föreslagna nya tjenstebefattningarne borde aflöningen

utgå enligt gällande stat, dervid öfverjägmästarnes resepenningar syntes

kunna bestämmas till 800 kronor eller lika med dem för öfverjägmästaren i

Vesterbottens nuvarande distrikt och jägmästarnes tjenstgöringspenningar i

likhet med deras i lappmarksreviren till 1,600 kronor, med undantag för Bjurholms

revir, i hvilket, såsom likstäldt med angränsande Degerfors revir, tjenstgöriugspenningarne

borde bestämmas till 1,400 kronor. I detta sammanhang

syntes det, såsom med billighet och rättvisa öfverensstämmande, vara lämpligt,

att tjenstgöringspenningarne i Arjepluogs revir, hvilka vid senaste reglering

med hänsyn till dåvarande hemmansutsyningar bestämdes till 1,400 kronor,

numera, då tjenstgöringen i detta revir vore likstäld med den i öfriga lappmarksrevir,

höjdes till 1,600 kronor.

Hvad derefter beträffade den bevakande personalen, läge det i sakens

natur, att statsskogsväsendets utveckling påkallade jemväl inom denna personal

en väsentlig förstärkning, och detta ej allenast i de norra orterna, der kronojägarepersonalen

vid senaste reglering till antalet bibehölls oförändrad, utan

äfven i de öfriga delarna af landet, der nämnda personal förstärktes med

52 kronojägare.

Orsaken, hvarför i de norra orterna kronojägarnes antal vid berörda

reglering icke ökades, var den, att kronans skogar i lappmarkerna då ej ännu

voro genom afvittring bestämda och reviren följaktligen icke kunde indelas i definitiva

bevakningsoinråden, utan måste tillsvidare tillgodoses medelst extra kronojägare

eller bevakare med mera ambulatorisk tjenstgöring; och vore nu, utom

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Sjunde hufvudtiteln.

mera tillfälliga på kortare tider antagna biträden, extra kronojägare och bevakare

anstälda i stort antal. Sedan kronoskogarne numera i de flesta lappmarkssocknar

erhållit bestämda gränser, kunde krafvet på en ordnad och fullt

verksam tillsyn såväl i fråga om skogarnes fredhållning som ock beträffande

afverkningen och de särskilda arbeten, såsom skogsodling, hyggesrensning,

markberedning, dikning, flottledsrensning med mera, hvilka genom skogsförvaltningens

försorg utfördes, ej längre undanskjutas, hvadan och då erfarenheten

visat, att en sådan tillsyn icke vunnes genom tillfälliga bevakare, utan kräfdc

inom hvarje revir en stam af fast anstälda kronojägare, förslag till en sådan

stam blifvit efter verkstäld utredning i sammanhang med revirens reglering

upprättad; och hade det ansetts nödvändigt, att nedannämnda antal krouojägarebefattningar

uppfördes på ordinarie stat, nemligen: inom Luleå distrikt 15, inom

Skellefteå distrikt 10, inom Umeå distrikt 16, inom Vesternorrlands—Jämtlands

distrikt 4 samt inom Gefle—Dala distrikt 6, tillsammans 51 kronojägarebefattningar.

Hvad de fem sydliga distrikten beträffade, hade kronojägarne i

allmänhet medhunnit de arbeten a boställen och utarrenderade egendomar,

hvilkas verkställande på dem öfverflyttades vid skogsstatens senaste reglering,

men till följd af betydande skogsmarksinköp hade extra kronojägare mot arfvode

från reservationsanslaget, i det närmaste motsvarande ordinarie kronojägares

aflöning, måst anställas a åtskilliga af de nybildade kronoparkerna, såsom å

Skagersholm, Granvik, Grönbo, Bjurfors, Tönnersjöheden (Stjernarp) och Kosta,

hvarjemte inom en del revir de ökade göromålen å förut varande statsskogar

kräft större personal; och vore sådana extra kronojägare anstälda till ett antal

af 10. För bevakningens uppehållande å andra nyinköpta markområden i

Elfsborgs och Hallands län äfvensom för bevakningens förstärkande i Blekinge

—Ahus och Arvika revir erfordrades ytterligare ett antal af 5 kronojägare,

hvadan alltså styrelsen ansåge, att för de fem sydliga distrikten 15 och inalles

för hela landet 66 nya kronojägarebefattningar borde på ordinarie stat uppföras.

Som, enligt hvad förut nämnts, i de flesta af de bevakningstrakter, för hvilka

de nya kronojägarne vore afsedda, redan funnes anstälda aflönade extra kronojägare,

hvilka vid de nya kronojägarebefattningarnes tillsättande blefve obehöfliga,

kunde nuvarande kostnaden för extra skogsbevakning minskas med

omkring 25,000 kronor.

\ id skogsstatens senaste reglering bibehöllos kronojägarnes förutvarande

aflöningsvilkor i hufvudsak oförändrade med undantag af att de kronojägare,

som vore i saknad af boställe eller bostadslägenhet, tilldelades en hyresersättmng

af 100 kronor, hvilken förut endast för kronojägare i Norrland utgått

med ett belopp af 50 kronor; hvarjemte kronojägarne berättigades uppbära

dagarfvode af 2 kronor 50 öre, när de af jägmästare beordrades leda afverkning,

skogsodling eller annat arbete å ecklesiastikt boställe eller annan allmän

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Sjunde hufvudtiteln.

under skogsstatens förvaltning ej stäld skog eller biträda vid de i de norra

orterna förekommande utsyningsförrättningar, för hvilka utsyningsafgifter erlades

af enskilda. Genom dessa dagarfvoden beräknades kronojägarne i de fem sydliga

distrikten erhålla en ersättning af 80 kronor ä 120 kronor, hvaremot

någon beräkning af ersättningen vid de norrländska utsyningsförrättningarne

då ej var möjlig.

Kronojägares aflöning utginge enligt gällande stat sålunda:

I de sex norra läneni

I

l öfriga delar af landet:

Derjemte åtnjöte kronojägare i de sex norra länen samt i Vermlands

län 100 kronor i resepenningar.

Det kunde ej förnekas, att skogsstatens vid senaste reglering utvidgade

befattning med vissa publika skogar, jemte den allmänna utvecklingen i öfrigt

inom skogsväsendet, tagit kronojägarens tjenstgöring i anspråk i större mån,

än man vid regleringen kunnat antaga, så att jemväl de lediga mellantider,

kronojägarne förut merendels kunde egna åt enskildt arbete och förvärf, upptagits

af tjenstegöromål. Den ersättning för dessa ökade göromål, som med

ofvannämnda dagarfvoden afsetts, hade emellertid ej heller på långt när uppgått

till det vid regleringen beräknade beloppet. Ehuru de af kronojägarne inom

de sydligare distrikten, som innehade tillräckligt stora boställen, eller de få

kronojägare inom de norra orterna, som hade egna hemman, i det hela vore i

en jemförelsevis bättre ställning än de, som med den alltför knappa aflöningen

skulle bestrida alla utgifter för uppehället, hade dock flertalet haft mycket

svårt att draga sig fram, och den misstämning bland personalen, som detta

förhållande framkallat, hade tagit, sig uttryck i en af ett flertal kronojägare

till styrelsen ingifven framställning om en förbättrad aflöning.

Såväl jägmästarne som öfverjägmästarne, hvilka i anledning häraf blifvit

börda, hade, med vitsordande af den nuvarande aflöningens otillräcklighet, förordat

en förhöjning med ett belopp af i allmänhet omkring 400 kronor, fördeladt

på lön, tjenstgöringspenningar och ålderstillägg, samt i några af de

sydligare distrikten jemväl resepenningar; och hade af skogstjenstemännen tillika,

såsom eu följd af den nuvarande ringa aflöningen, framhållits, att bland de

Lön.

j Tjenstgöringspenningar.

Summa.

400

400

150

100

550

500

Der boställslägenI

het saknas, utgår

hyresersättning

med 100 kronor.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Sjunde hufvudtiteln.

från skogsskulorna utgående lärjungarne de dugligaste och mest lämpliga företrädesvis

sökte befattning'' i enskildes tjenst, der de hade större utsigt att finna

sin bergning.

Styrelsen ansåge sig, beträffande den omständigheten att kronojägarnes

inkomst af dagarfvoden icke motsvarat hvad man beräknat, till en början böra

framhålla, att utom det att ett ej obetydligt antal kronojägare, till följd af

beskaffenheten af deras tjenstgöring uteslutande å kronoparker eller under

skogsstatens förvaltning stälda skogar, alls icke eller endast undantagsvis

uppburit några dagarfvoden, de af kronojägarne, Indika blifvit delaktiga af

dagarfvoden, i medeltal ej bekommit mer än knappa 40 kronor om året. Anledningen

härtill kunde till eu del sökas ej mindre deri, att ett stort antal

mera betydande skogar till utarrenderade egendomar i man af deras arrendeledighet

äfvensom ecklesiastika skogar blifvit stälda under skogsstatens förvaltning,

hvarigenom kronojägaren gått miste om rätten till dagarfvode för något

som helst arbete å dessa skogar, än äfven deri att genom begränsning med

afseende å arten af de arbeten, för hvilka dagarfvoden skulle utgå, dessa

utfallit för ett färre antal dagar. Vid de utsyningsförrättningar i de norra

orterna, för hvilka dagarfvode utbetalades, hade i många fall de ordinarie

kronojägarne icke kunnat biträda, enär dessa utsyniugar ofta af assistenter

utförts samtidigt med jägmästarnes kronoparksutsyningar, vid hvilka den ordinarie

kronojägaren utan ersättning nu biträdde. Men oafsedt dessa förhållanden,

hvilka haft en viss inverkan på aflöningens storlek, funne styrelsen med hänsyn

till de ökade anspråk, som numera stäldes på kronojägarne, hvilkas pålitlighet,

nit och duglighet vore vigtiga faktorer för skogsförvaltningens framgång, den

nuvarande aflöningen vara alltför knappt tilltagen: och ansåge sig styrelsen

desto mindre nu kunna underlåta framlägga förslag till densammas förhöjning,

som en sådan vore påkallad ej allenast af omsorgen om de nuvarande kronojägarnes

nödtorftiga utkomst, utan äfven af omtanke om personalens framtida

rekrytering med dugligt folk.

Vid jemförelse med skogvaktares eller timmertummares i enskild tjenst

löneförmåner borde dock framhållas, att kronojägares fastare ställning och deras

pensionsrätt inverkade till förmån för statens tjenst och att aflöningen derför

kunde sättas något lägre för kronojägarne. Styrelsen ansåge af denna anledning,

att kronojägareaflöningen ej behöfde ökas med så stort belopp, som skogstjenstemännen

föreslagit, utan borde ställas så, att en fast ökning af 200

kronor lades på tjenstgöringspenningarne, hvarigenom vikariers anskaffande

under tjenstledighet underlättades, och att dagarfvoden ej allenast bibehölles, utan

jemväl utsträcktes derhän, att dessa arfvoden kunde utgöra skälig ersättningför

tjenstgöringen utom hemtrakten, hvilken tjenstgöring företrädesvis vore

förenad med särskilda utgifter och af mera ansträngande beskaffenhet. Styrelsen

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Sjunde hufvudtiteln

bulle nemligen före, att de kronojägare, som vore anstälda i mycket begränsade

och med boställe förenade bevakningstrakter å kronoparkerna i landets sydliga

delar, kunde vara ersatta med nu utgående lön 400 kronor samt 300 kronor

i tjenstgöringspenningar eller i allt 700 kronor, hvaremot de, som under långa

tider måste å från hemmet aflägsna skogar biträda vid, leda eller utföra särskilda

arbeten, vore i behof af en särskild godtgörelse. I fråga om sådan

godtgörelse för tjenstgöring, som kräfde bortovaro från hemvistet, hade förslag

väckts derom, att reseersättning, ehuru till olika belopp för skilda bevakningstrakter,

skulle tillerkännas kronojägarne i södra Sverige liksom de i de norra

orterna anstälda, men då svårigheter skulle uppstå att rätt afväga dessa ersättningar,

och godtgörelse enligt räkning af flere anledningar ej syntes lämplig,

borde ersättningen fortfarande utgå efter enkel dagberäkning för de tider, då

efter jägmästarens order kronojägaren tjenstgjorde utom hemtrakten. Kostnaderna

för fortskaffandet vid längre afstånd med häst blefve visserligen derigenom ej

direkt ersatta, men torde mera sällan förekomma. Äfven hade blifvit ifrågasatt,

att dagarfvodena skulle borttagas och ersättas med ytterligare förhöjning i den

fasta aflöningen, men derigenom ginge förlorad den sporre, som otvifvelaktigt

läge uti denna ersättning för den besvärligare tjenstgöringen utom hemtrakten,

och en sådan ytterligare förhöjning i den fasta aflöningen, om den ej blefve

lika för alla, hvilket vore obehöflig^ skulle blifva svår att bestämma med

tillbörlig noggrannhet efter tjenstgöringens större eller mindre beqvämlighet.

Eu befogad invändning mot grunden för dagarfvodens utgående enligt hittills

gällande bestämmelser kunde göras, den nemligen, att då dagarfvode utbetalades

allenast för arbete å under skogsstatens förvaltning ej stående skogar, ehuru detta

vore af alldeles enahanda beskaffenhet, som å skogar under skogsstatens förvaltning,

dessa senare kunde blifva sämre vårdade eller åtminstone mindre besökta än

de af förra slaget, samt att å andra sidan i samma mån som kronojägarens tid upptoges

med den intensivare skötseln å större skogar, som stäldes under skogsstatens

förvaltning, minskades för honom möjligheten att intjena dagarfvoden. Fastsloge

man deremot den grunden, att dagarfvodet skulle vara eh ersättning för kostnader,

utgifna för kosthållning och logis utom hemmet med mera, samt för den större

ansträngning, som måste blifva förenad med arbete på mera aflägsna skogar

af lerig c slagen, syntes alla invändningar mot denna traktamentsersättning böra

bortfalla. Men om det med traktamentsersättning afsedda syfte skulle vinnas,

måste densamma utgå jemväl för arbeten å kronoparker och andra under skogsstatens

förvaltning stälda skogar, allenast dessa vore belägna utom kronojägarens

hemtrakt, hvars omfattning naturligen måste till gränsen bestämmas.

Styrelsen hade utgått från den åsigten att alla skogstrakter inom 5 kilometer

i rak sträckning från kronojägarens bostad skulle, hänföras till detta område,

och det borde då ej möta någon svårighet att bestämma, hvilka skogar eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

84

Sjunde hufvudtiteln.

skogstrakter folie inom eller utom denna gräns, helst som afgörandet häraf

underlättades af kartor. Det borde tillkomma öfverjägmästaren i distriktet att

efter kronojägareboställets läge eller kronojägarens bostad inom bevakningstrakten

utfärda noggranna föreskrifter om hvilka skogar i sådant afseende

skulle räknas ligga inom gränsen; och någon ovisshet kunde sedermera derom

ej uppstå, så vida ej kronojägaren ombytte bostad, hvilken dock kunde af

styrelsen bestämmas, derest dess läge funnes vara olämpligt. Dagarfvodena

skulle dock ej utgå för andra förrättningar och arbeten, än som af jägmästaren

bestämdes uti skriftlig order på sätt nu skedde; och komme alltså annan tjenstgöring,

såsom patrullering, icke att särskildt ersättas, ej heller nu utgående ersättning

för förrättningar å utarrenderade egendomar inom hemtrakten att

utbetalas, hvaremot å andra sidan ersättning rättvisligen borde utgå för arbeten

å äfven under skogsstatens förvaltning stälda ecklesiastika skogar, hvarigenom

boställshafvares rätt ej komme att på något sätt beröras. Till många af de

på kronoparkerna i södra delarne af landet stationerade kronojägarne komme

dagarfvoden efter detta förslag liksom tillförene sällan eller aldrig att utgå.

hvaremot full säkerhet vunnes derför att för dem såväl i södra som uorra

delarne af landet, hvilka hade vidsträckta bevakningsområden och ett större

antal skogar på långa afstånd, dagarfvoden komme att utgöra en skälig ersättning

för deras arbete. Då en begränsning af denna dock syntes nödvändig

samt efter beräkning af de tider, hvilka vore lämpliga för skogsodlingsarbeten

samt kunde vara behöfliga för utsyning med flera arbeten, i hvilka

kronojägare deltoge, hade styrelsen ansett dagarnes antal, för hvilka arfvode

utginge, böra begränsas till 60 för hvarje kronojägare, så att dennes ersättning

komme att uppgå till högst 150 kronor, ehuru att döma efter förutvarande

förhållanden medelersättningen ej syntes komma att uppgå till mer

än högst 100 kronor, till följd hvaraf utgifterna för kronojägarnes dagarfvoden,

hvilka utginge från reservationsanslaget, ökades med högst 20,000 kronor.

Någon förhöjning i lön eller pension ansåge styrelsen deremot icke vara

behöflig, likasom styrelsen tunne en förhöjning i aflöningen medelst ålderstillägg

vara mindre lämplig, enär förhöjningen vore lika oumbärlig i kronojägarens

yngre, verksammare år som under den mera framskridna åldern.

På grund af det sålunda anförda har styrelsen i underdånighet hemstält,

dels att kronojägares nuvarande tjenstgöringspenniugar, hvilka i de sex

norra länen nu utginge med 150 kronor och i öfriga delar aflandet med 100

kronor, måtte ökas med 200 kronor, så att kronojägare i de sex norra länen

erhölle 350 kronor och kronojägare i öfriga delar af landet 300 kronor i

t j enstgöringspenningar,

dels ock att de i nådiga brefvet den 29 november 1889 angående ny

reglering af skogsstateu meddelade bestämmelser rörande kronojägares dag
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Sjunde hufvudtiteln.

arfvoden måtte erhålla följande förändrade lydelse, nemligen: krouojägare eger,

när han på jägmästares order biträder med, utför eller leder afvexling,.skogsodling

eller annat arbete såväl å alla ecklesiastika skogar, hvilka ej här nedan

särskildt omförmälas, som ock å sådana öfriga allmänna skogar, hvilka äro belägna

på ett afstånd öfverstigande 5 kilometer i rak sträckning från hans

bostad, äfvensom när han, likaledes efter jägmästares bestämmande, i Kopparbergs

och de norrländska länen biträder vid ntsyningsförrättningar, för hvilka

utsyningsafgifter erläggas af enskilde, att derför åtnjuta dagarfvode under

högst 60 dagar för hvarje kalenderår med 2 kronor 50 öre att gäldas på

sätt som om bestridande af kostnader för skogsskötsel finnes stadgadt och, i

fråga om sistnämnda utsyningsförrättningar, från skogsväsendets reservationsanslag;

dock under iakttagande, att från ofvanstående bestämmelser äro undantagna

arbeten å sådan ecklesiastik skog, som utgör viss församlings enskilda

egendom eller blifvit till församlingen donerad och icke lemnar virkesöfverskott.

För genomförande af den förbättring i kronojägarnes aflöning samt den

förstärkning åt den förvaltande och bevakande skogspersonalen, styrelsen sålunda

föreslagit, erfordrades ökning i bestämda anslaget för skogsstaten till

nedan nämnda belopp, nemligen:

förbättring af kronojägares lönevilkor:

200 kronors ökning i tjenstgöringspenningar

för 263 kronojägare .............................................................. kronor 52,600:

förstärkning af den förvaltande skogspersonalen:

-• er-

■

Lön

Tjenst-

görings-

pennin-

gar

Bese-

pennin-

gar

Summa

1 öfverjägmästare........................................

''

3,200

1,600

800

5,600

1 jägmästare...............................................

1,500

1,600

600

3,700

9 jägmästare................................................

13,500

14,400

5,400

33,300

1 jägmästare...............................................

Ökning å nuvarande jägmästarebefattnings

i Arjepluogs revir tjenstgöringspennin- gar..........................................................

1,500

1,400

600

3,500

_

200

—

200

197700

19,200

7,400

46,300

Transport kronor 98,900:—

Bih. till Riksd. Prat. 1898. 1 Samt. 1 Afd. 9

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

Transport kronor 98,900:—

förstärkning af den bevakande sko g sper sonalen:

Lön

Tjenst- görings- ^ pennin- gar

Rese-

pennin-

gar

Hy-

res-

ersätt-

■ning

Summa

1 kronojägare!

50 kronojägare)

1 kronojägare

1 kronojägare j

.

i de sex norra

länen

i Vermland

i mellersta och

södra delande af

400

20,000

400

400

350

17,500

300

300

100

5,000

100

100

5,000

100

100

950

47,500

900

800

13 kronojägare!

landet

5,200

3,900

—

1,300

10,400

26,400

22,350

5,200

6,600

60,550

Summa kronor 159,450:—

Då den ökning i bestämda anslaget för skogsstaten, som föranleddes af

styrelsens ofvanstående förslag, sålunda utgjorde 159,450 kronor och då nuvarande

anslaget, 447,208 kronor, kunde minskas med 1,100 kronor, besparad

hyresersättning åt 11 kronojägare, hvilka sedan senaste reglering erhållit bostäder

eller boställen, har styrelsen i underdånighet hemstält, att sagda anslag

måtte höjas till 605,558 kronor.

På sätt förut nämnts, skulle genom de föreslagna befattningarnas uppförande

på ordinarie stat de från skogsväsendet^ reservationsanslag nu utgående

kostnader för biträdande jägmästare, assistenter samt extra skogsbevakning

minskas med omkring 38,000 kronor, men å andra sidan samma anslags

utgifter ökas dels för dagarfvoden till kronojägare med högst 20,000 kronor,

dels ock för extra skogstjenstemäns arbeten vid skogsodlingar inom de fem

sydliga distrikteu 5,000 kronor, hvadan i det hela en besparing af minst

13,000 kronor i reservationsanslagets utgifter skulle uppstå.

Att, ehuruväl icke mer än nio år förflutit sedan reglering af skogsstaten

senast egde rum, en icke obetydlig ökning i antalet af den förvaltande och

bevakande personal, som då å staten uppfördes, är af behofvet påkallad,

synes mig vid öfvervägande af de utaf domänstyrelsen anförda förhållanden

icke gerna kunna vara tvifvel underkastadt. Om ock, såsom sagdt, den tid
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Sjunde htofvudtiteln.

nmd, inom hvilken detta behof redan hunnit göra sig gällande, varit kort,

hör å andra sidan icke förgätas, att samma tidrymd äfven betecknats af en

ökning af statsskogarnes areal och en stegring i deras afkastning, hvartill

föregående perioder icke haft att uppvisa något motstycke och som gifver

grundade förhoppningar derom, att skogsmedlen, som intill senaste tider intagit

ett jemförelsevis underordnadt rum bland statsverkets inkomster, i en framtid

komma att intaga ett bland de främsta.

Då jag sådant oaktadt icke för närvarande anser mig böra ingå i

närmare pröfning af det utaf domänstyrelsen framlagda förslaget till ändringar

i skogsstatens reglering, beror detta alltså icke deraf, att jag skulle underkänna

vigten af de skäl, domänstyrelsen anfört för behofvet af eu ökning i skogspersonalens

antal, lika litet som jag vill bestrida behöfligheten af en förbättring

i kronojägarnes lönevilkor. Men en omständighet föreligger, hvilken

synes mig böra föranleda någon kortare tids uppskof med frågans företagande

till slutligt afgörande. Eders Kongl. Maj:t har nemligen den 16 oktober

1896 tillsatt en komité med uppdrag att utreda frågan, hvilka åtgärder lämpligen

kunna vidtagas för vinnande af en tillfredsställande vård af de enskilda

skogarne; och har Eders Kongl. Maj: t tillika åt denna komité uppdragit att

behandla frågan angående statens skogsförvaltnings medverkan för främjande af

enskilde jordegares skogsvård. Det är visserligen ännu icke kändt, i hvilka

förslag denna komités arbeten må komma att utmynna, och följaktligen ej

heller huruvida enligt dessa förslag göromål i och för främjande under en eller

annan form af den enskilda skogsvården komma att åläggas statens skogspersonal

i sådan omfattning, att af denna orsak behof af ökad personal tilläfventyrs

må uppstå, men i hvarje händelse synes mig med ändringar i staten

böra anstå, intill dess utom de af domänstyrelsen berörda förhållanden äfven

de på frågan inverkande, som kunna härröra af nyssnämnda komitéarbete,

föreligga till bedömande.

Med afseende på det anförda anser jag mig för närvarande icke böra

ifrågasätta annan ändring i beloppet af det bestämda anslaget för skogsstaten,

än att, då, enligt hvad domänstyrelsen upplyst, hyresersättning besparats åt

11 krouojägare, hvilka sedan senaste reglering erhållit bostäder eller boställen,

nämnda anslag måtte med beloppet af nämnda besparing, 1,100 kronor,

minskas från 447,208 kronor till 446,108 kronor.

Beträffande härefter anslaget till statens skogsluroverk erinrar domänstyrelsen

i förstnämnda skrifvelse, hurusom Riksdagen, i sammanhang med

godkännande år 1892 af föreslagen ny stat för skogsinstitutet, tillika med anledning

deraf att styrelsen ifrågasatt, att vid institutet borde anordnas speciella

kurser för sådana ynglingar, hvilka önskade utbilda sig till privata skogsförvaltare,

uttalat sin fulla anslutning till denna uppfattning. År 1893 hade

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Sjunde hufvudtiteln.

Riksdagen, som ansåg önskvärdt, att dessa kurser snarast möjligt toge sin

början, beviljat ett extra anslag för år 1894 af 15.000 kronor för byggnadsarbeten

och anskaffande af inventarier vid institutet för att till förenämnda

ändamål bereda utvidgning af institutets undervisningslokaler, och i nådig kungörelse

den 30 december 1893 hade Eders Kong], Maj:t föreskrifvit de ändringar

i gällande nådiga stadgar för skogsläroverken, som erfordrades för inrättande

af denna nya så kallade lägre kurs, dervid bland annat uti § 4

bestämts, att kursen skulle börja hvarje år den 15 juli och fortgå under ett

och ett fjerdedel år för att efter fullbordade praktiska öfningar afslutas den

15 oktober påföljande året. Sedan tillbyggnaderna vid institutet fullbordats,

hade denna undervisningskurs under sommaren år 1894 tagit sin början.

I skrifvelse till domänstyrelsen hade nu direktören för skogsinstitutet

anmält, dels att förberörda tillbyggnad föranledt ökade kostnader för uppvärmning,

underhåll och dylikt, äfvensom att den lägre kursen orsakat höjda

utgifter för instrument, skrif- och ritmaterial in. in., till följd hvaraf institutets

anslag till expenser visat sig otillräckligt, så att. trots den största sparsamhet,

bristen vid 1897 års slut sannolikt komme att uppgå till omkring 1,600

kronor, dels ock att, enär i den lägre kursen årligen kunde påräknas sju elever,

hvilka, likasom de öfriga eleverna deltoge i de praktiska öfningarna under två

somrar, antalet deltagare i dessa öfningar ökats med fjorton, hvilket naturligtvis

föranledt ökade kostnader för ersättning åt repetitörer, för elevernas resor och

för handtlangning under öfningarna, till följd hvaraf äfven anslaget till de

praktiska öfningarne blifvit otillräckligt och årliga bristen måst täckas genom

bidrag från institutets elever; och hade direktören på grund häraf hem stält om

beredande af förhöjning i bestämda anslaget för skogsinstitutet med tillsammans

2,800 kronor, deraf 1,000 kronor för expenser och 1,800 kronor för

praktiska öfningar, sålunda, att anslaget till expenser bestämdes till 3,500

kronor och anslaget för praktiska öfningar till 5,000 kronor. Med anledning

af direktörens för skogsinstitutet berörda framställning erinrar domänstyrelsen,

hurusom genom nådigt bref den 3 juni 1892 angående de för förvaltningen

af statens domäner anvisade anslag in. m. staten för skogsinstitutet faststäldes, att

lända till efterrättelse från 1893 års början, till ett sammanlagdt belopp

af 23,200 kronor, deraf till expenser 2,500 kronor och till de praktiska

öfningarne 3,200 kronor, hvarigenom någon annan ändring icke skedde i de

förut för samma två ändamål utgående anslag, än att en å annan anslagstitel

uppkommande besparing af 200 kronor för år öfverflyttades till titeln “de

praktiska öfningarne", till hvilket ändamål sagda besparing i verkligheten

blifvit använd alltifrån år 1890. Anledningen dertill att i det af styrelsen år

1891 afgifna underdåniga förslag till ny stat för skogsinstitutet ingen effektiv

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Sjunde hufvudtiteln.

förhöjning af dessa anslag begärdes hade varit den, att något utarbetadt

förslag till inrättande af den lägre kursen då ej förelåg, och att erfarenhet

saknades om det blifvande elevantalet och deraf framkalladt behof af större

eller mindre ökning i anslaget. Efter nu vunnen erfarenhet hade det emellertid

befunnits, att anslaget måste ökas, derest läroverket skulle kunna på tillfredsställande

sätt lösa sina uppgifter, utan att dess elever betungades med alltför

stora ekonomiska uppoffringar.

Under det att första året, 1894, endast två elever fått inträde i den

lägre kursen, antogos, enligt uppgifter från direktören, nio elever år 1895,

sju år 1896 och fem år 1897, eller i medeltal för de tre senaste åren sju.

Att .denna ökning i elevantal, hvilken, såsom direktören för skogsinstitutet

äfven antydt, verkade dubbelt under sommarens praktiska öfningar, måste i

förening med den betydliga tillbyggnaden af lärosalar utöfva väsentligt inflytande

på kostnaderna för ved/ underhåll och undervisningsmaterial, läge i

såkens natur, och att anslaget för de praktiska öfningarna nu vore alldeles

otillräckligt syntes klarligen framgå af det förhållandet, att, enligt hvad räkenskaperna

utvisade, institutets ordinarie elever i högre och lägre kursen fått

såsom bidrag till resor och uppehälle under dessa sjelfva tillskjuta 1,950

kronor år 1894, 4,675 kronor 76 öre år 1895 samt 6,472 kronor 77 öre

år 1896.

På grund af hvad sålunda anförts och då styrelsen icke haft något

annat att erinra vid de af direktören föreslagna förhöjningarna, än att dessa,

särskild! den i anslaget till de praktiska öfningarna, synts styrelsen nästan

knappt tillmätta, hemställer styrelsen, som i öfrigt icke ifrågasatt någon ökning

af ifrågavarande anslag, att den ändring i staten för skogsinstitutet, som åt

direktören föreslagits, måtte bifallas.

Då genom hvad till stöd för den begärda anslagsförhöjningen anförts

behofvet af samma förhöjning synes mig vara till fullo ådagalagdt, anser jag

mig böra förorda, att, med godkännande af den ändring i skogsinstitutets stat,

att anslaget till expenser ökas till 3,500 kronor och anslaget till de praktiska

öfningarna till 5,000 kronor, anslaget för statens skogsläroverk, nu 47,700

kronor, må höjas med 2,800 kronor till 50,500 kronor.

1 de till ålderstillägg och till den enskilda skog sundervisning en nu

uppförda anslagsbeloppen har domänstyrelsen ansett någon ändring icke vara

af omständigheterna påkallad.

Vidkommande slutligen reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet erinrar domänstyrelsen,

att från och med år 1895, då detta anslag, hufvudsakligen med hänsyn

till den nya väglagen, höjdes med 128,000 kronor, detsamma till år 1898

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Sjunde hufvudtiteln.

utgått med oförändradt belopp. 559,092 kronor, men för sistnämnda år höjts

med ytterligare 15,000 kronor till 574,092 kronor.

Emellertid hade af naturliga skäl — betydande ökning af kronoparker

genom afvittring och inköp in. m. äfvensom, och detta ej minst, till följd åt

stigande virkesvärde yppade tillfällen till en intensivare skogsskötsel och eu

med ökade skogsinkomster följande omsorg om sankmarkers tillgodogörande

genom torrläggning ej blott i södra och mellersta delarne af landet, utan äfven

i Norrland utgifterna, frånsedt dem för vägskatten, under senare åren

ökats i betydligt högre män än anslaget, så att exempelvis kostnaderna endast

för utverkning och virkestransport, åtgärder för skogsåterväxt och skogsvård,

anläggning och underhåll af vägar samt rågångsrensning och hägnader,

hvilka för statens skogar år 1890 uppgått till, i jemna kronor, 109,383 kronor’

ar 189o stigit till 168,408 kronor och år 1896 till 207,634 kronor samt för

ar 1897 beräknats till 213,000 kronor, under det att samtliga utgifter från detta

anslag belöpt sig till 355,635 kronor år 1890. mot 476,091 kronor år 1895

och 601,508 kronor år 1896, samt för år 1897 beräknats till 685,925 kronor.

Ått dessa utgifter kunnat bestridas, oaktadt desamma för åren 1896

och 1897 öfverstege de för motsvarande år beviljade anslag, hade sin grund

deruti, att förenämnda hufvudsakligen för betalning af blifvande vägskatt för

kronoparker från och med år 1895 beviljade förhöjning i anslaget icke under

de första åren, då väglagens tillämpning på många orter fördröjdes, för sagda

ändamål tagits i fullt anspråk samt att till följd deraf å anslaget uppkommit

reservationer, hvilka vid 1895 års slut utgjorde i jemnadt belopp 224,547

kronor.^ . Med hänsyn härtill hade domänstyrelsen vid afgifvande åt sitt

underdåniga statsförslag den 29 september 1896, då ställningen vid 1896 års

slut ej kunde föi utses, funnit sig sakna anledning att begära ytterligare väsentlig

förhöjning i anslaget.

Emellertid utvisade nu 1896 års bokslut, att reservationerna nedgått till

189,567 kronor; och under förutsättning att utgifterna för år 1897 uppginge

till de beräknade och af Eders Kongl. Maj:t dels vid fastställande af styrelsens

underdåniga generalförslag, dels genom särskilda nådiga bref anvisade

685,925 kronor, komme reservationerna, med inberäkning af anslaget tillfallande

uppbörd, 7,500 kronor, att vid 1898 års början utgöra endast omkring

70,200 kronor, hvaraf dock omkring 20,100 kronor redan för vissa

ändamål disponerats, ehuru ej utbetalts, så att blott omkring 50,100 kronor

deraf blefve i verkligheten disponibla, hvilka, tillsammans med anslaget för år

1898, komme att bilda en för detta år disponibel tillgång af omkring

624,200 kronor.

A andra sidan utvisade de från skogstjenstemännen inkomna förvaltningsförslag

för år 1898 en så betydlig stegring af kostnaderna för statsskogarne, i

s. 71 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvndtiteln. 71

synnerhet hvad anginge skatter och onera samt kostnader för sådana produktiva,

skogsinkomsterna likasom ock statsskogarnes värde höjande arbeten som afverkning

och virkestransport, skogsodling och andra åtgärder för skogsåterväxten

äfvensom dikning, att, om dessa behof skulle tillgodoses, skulle för år

1898 från nu ifrågavarande anslag erfordras omkring 744,000 kronor eller

omkring 120,000 kronor utöfver förenämnda tillgång.

Då statens inkomst från skogarne numera och särskildt under de senare

åren högst väsentligt ökats — de konnne sannolikt att för år 1897 uppgå

till mer än 5,000,000 kronor, under det att de exempelvis för år 1898 utgjorde

blott 2,908,915 kronor 40 öre — hölle styrelsen före, att dermed äfven måste följa

eu stegrad intensitet i sjelfva skogsförvaltningen, så att atkastningens uthållighet

och fortsatta ökning befordrades; och då stegring i behofven äfven för

år 1899 vore att förvänta, ansåge styrelsen, att — oafsedt den verkan, som

på detta anslag kunde komma att utöfvas af de utaf styrelsen föreslagna

ändringar i kronojägarnes antal och aflöningssätt samt ökning af skogstjenstemännens

antal — sistnämnda års utgifter från anslaget måste beräknas till

omkring 795,000 kronor, hvarifrån dock borde afdragas den besparing i

reservationsanslaget, omkring 13,000 kronor, som af nyssnämnda förslags antagande

skulle föranledas.

Åberopande de skäl, hvilka nu blifvit anförda, hemställer styrelsen, att

ifrågavarande anslag måtte, med iakttagen jemkning för slutsummans afrundande,

höjas med 207,650 kronor till 781,742 kronor.

Härvid har styrelsen förklarat sig utgå från den förutsättningen, att,

för fyllande af förenämnda brist i 1898 års tillgångar å detta anslag, kunde

beredas ett extra anslag till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af

skogsväsendet i allmänhet, då styrelsen antagit, att det icke skulle befinnas

lämpligt att, på sätt styrelsen likväl alternativt hemstält, det ifrågavarande

tillfälliga tillskottet, som borde förskjutas under år 1898, upptoges i det

ordinarie reservationsanslaget för år 1899. Styrelsen hemställer derföre, att

för användning under år 1898 måtte äskas ett extra anslag för ifrågavarande

ändamål å 120,000 kronor eller, om detta skulle mötas af formella hinder, att

anslaget måtte äskas för år 1899, men att beloppet måtte få af tillgängliga

skogsmedel förskjutas under år 1898 för att påföljande året af anslaget

ersättas.

Vidkommande först domänstyrelsens framställning om beredande af medel

för täckande af beräknad brist å reservationsanslaget för år 1898 erinrar jag

derom, att Eders Kongl. Maj:t den 3 sistlidne december faststält af domänstyrelsen

uppgjordt generalförslag öfver användandet af nämnda anslag. Det

sålunda faststälda generalförslaget slutar å ett belopp af 629,023 kronor,

motsvarande summan af 1898 års anslag och beloppet af de vid 1897 års

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Sjunde hufvudtiteln.

slut påräkneliga reservationerna, men hafva i detta generalförslag icke upptagits

kostnaderna för åtskilliga arbeten, livilka visserligen i och för sig ansetts

oundgängliga, men icke förekomme till utförande förr än längre fram på

året. Kostnaderna för dessa arbeten hafva af domänstyrelsen på grund af de

från skogstjenstemännen inkomna förvaltningsförslag beräknats till 120,000

kronor. I hvilken mån samtliga i sagda förvaltningsförslag upptagna kostnader

äro af beskaffenhet att böra fastställas till utgående, lärer komma att utgöra föremål

för framtida pröfning af Eders Kong! Maj:t, men otvifvelaktigt är, att

å anslaget kommer att saknas tillgång till bestridande af kostnader, till hvilka

för det behöriga handhafvandet af vården om kronans skogar lärer varda nödvändigt

att bereda tillgång. Då reservationsanslaget till krouoskogarnes förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet utgår direkt af skogsmedlen,

innan dessa inlevereras till statskontoret, och det för år 1898 bristande

beloppet alltså skulle, om reservationsanslaget dertill lemnat tillgång, hafva

utgått af sagda års skogsmedel, synes mig icke behöflig! att, för täckande af

bristen, af Riksdagen begära ett särskilt anslag under den ena eller andra

formen, utan torde Riksdagens medgifvande böra äskas dertill, att till bestridande

af de kostnader för krouoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet

i allmänhet, till hvilka det för år 1898 för berörda ändamål anvisade

reservationsanslag icke lemnar tillgång, må efter Eders Kongl. Maj:ts

bemyndigande af domänstyrelsen under år 1898 förskjutas ett belopp af högst

120,000 kronor, att af samma års skogsmedel ersättas.

Hvad dernäst beträffar beloppet af reservationsanslaget för år 1899, är

det, på sätt ofta tillförene blifvit framhållet, uppenbart, att den alltjemt fortgående

utvecklingen, så väl extensivt som intensivt, af statens skogshushållning,

eu utveckling, som äfven tager sig uttryck i en betydande stegring i

afkastningen af statsskogarne, äfven måste betinga ökade utgifter för skogsfru-valtningen.

Den betydliga brist, som beräknats uppstå å ifrågavarande anslag

för år 1898, utvisar otvetydigt, att anslagets belopp under nuvarande förhållanden

är otillräckligt och att en afsevärd förhöjning deraf måste ega rum,

om det skall kunna fylla sitt ändamål. Mot den af domänstyrelsen ifrågasatta

förhöjningens belopp, 207,650 kronor, bär jag icke annat att erinra, än att,

då jag ansett mig icke kunna för närvarande tillstyrka Eders Kongl. Maj:t

att hos Riksdagen göra framställning om anvisande af erforderliga medel för

genomförande af den ökning af den ordinarie skogspersonalen och förbättring

af kronojägames aflöningsvilkor, som af domänstyrelsen föreslagits, nyssberörda

af styrelsen beräknade besparing å 13,000 kronor, som skulle blifva en följd

af antagandet af styrelsens omförmälda förslag, bortfaller, så att beloppet,

207,650 kronor, måste höjas med 13,000 kronor till 220,650 kronor.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln. 73

På grund af hvad jag nu anfört hemställer jag således, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

dels minska det bestämda anslaget för skogsstaten med 1,100 kronor

från 447,208 kronor till 446,108 kronor,

dels, med godkännande af den ändring i skogsinstitutets stat, att anslaget

till expenser ökas till 3,500 kronor och anslaget till de praktiska öfningarna

till 5,000 kronor, höja det bestämda anslaget för statens skogsläroverk med

2,800 kronor från 47,700 kronor till 50,500 kronor.

dels och höja reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande

af skogsväsendet i allmänhet med 220,650 kronor från 574,092

kronor till 794,742 kronor;

så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla följande uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten.............................. kronor 446,108: —

„ statens skogsläroverk ........... „ __ 50,500: — kronor 496,608:—*

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets lärarepersonal

......................................................................... „ 84,400: —

reservationsanslag:

till enskilda skogsundervisningen ... kronor 4,800: —

„ kronoskogarnes förvaltning och

befrämjande åt skogsväsendet i

allmänhet..................................... „_794,742: — n 799,542: —

summa kronor 1,380,550: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet skulle ökas

med 222,350 kronor;

dels och medgifva, att till bestridande af de kostnader för kronoskogarnes

förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet, till hvilka det för

år 1898 för berörda ändamål anvisade reservationsanslag icke lemnar tillgång,

må efter Eders Kongl. Maj:ts bemyndigande af domänstyrelsen under år 1898

förskjutas ett belopp af högst 120,000 kronor att af samma års skogsmedel

ersättas.

För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter.

För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter finnes i riksstaten |5.j

uppfördt ett förslagsanslag af högst 15,000 kronor, deraf enligt beslutat'' 1897 För kontroll™

års Riksdag 7,000 kronor äro afsedda att användas till arfvoden åt dem,

Bih. till Riltsd, Prof. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 10 kredit
anstalter.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Sjunde hufvudtiteln.

hvilka förordnas att inom finansdepartementet biträda med berörda kontroll och

med handläggning af ärenden rörande enskilda banker och kreditanstalter, och

8,000 kronor att användas till arfvoden åt ombud vid sådana inrättningar.

Då Eders Kongl. Maj:t vid meddelande af oktroj för enskilda sedelutgifvande

banker ålagt hvarje sådan bank att godtgöra kostnaden för det

ombud, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande eger hos banken anställa,

utgå af förevarande anslag endast arfvoden åt ombuden hos öfriga enskilda

bankinrättningar eller aktiebankerna. Dessa arfvoden hafva utgått med resp.

200, 300 eller 400 kronor, allt efter hvarje särskild banks storlek.

Berörda anslagsbelopp torde emellertid för nästkommande år blifva otillräckligt

för bestridande af de utgifter, som äro afsedda att derifrån utgå.

Genom nådiga brefvet den 31 nästlidne december hafva å nämnda anslag för

år 1898 anvisats arfvoden till sammanlagdt belopp af 8,000 kronor; och är

sålunda den del af anslaget, som är afsedd för den lokala bankkontrollen, redan

nu för innevarande år till hela sitt belopp disponerad.

Jemlikt derom i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 meddelade

bestämmelser kommer med utgången af år 1903 de enskilda bankernas

rätt att utgifva egna sedlar att upphöra; och eger från början af år 1899

enskild bank, som afstått från sin sedelutgifningsrätt, att, äfven om den ombildas

till bankaktiebolag, hos riksbanken åtnjuta vissa förmåner i fråga om

erhållande af kassakreditiv och rediskontering af vexlar. Då sannolikt är, att

till följd af nyssberörda bestämmelser ett större eller mindre antal af de nuvarande

tjugusju enskilda sedelutgifvande bankerna kommer att efter innevarande

års utgång afstå från sin sedelutgifningsrätt och i sammanhang dermed ombilda

sig till bankaktiebolag, varder en förhöjning uti ifrågavarande anslag

erforderlig, för att medel må finnas tillgängliga till arfvoden åt allmänna ombud

vid sålunda nybildade aktiebanker. Med afseende å antalet och storleken

af de aktiebanker, hvilka sålunda kunna tillkomma, och då några medel äfven

böra finnas att disponera till arfvoden åt allmänna ombud vid aktiebanker,

som eljest kunna uppstå, synes mig förhöjningen af ifrågavarande anslag icke

böra bestämmas till lägre belopp än 10,000 kronor.

Jag hemställer derföre, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att öka förslagsanslaget för kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter

å högst 15,000 kronor med 10,000 kronor eller till högst 25,000

kronor, deraf 7,000 kronor att användas till arfvoden åt dem, hvilka förordnas

att inom finansdepartementet biträda med berörda kontroll och med handläggning

af ärenden rörande enskilda banker och kreditanstalter, och 18,000 kronor

att användas till arfvoden åt ombud vid sådana inrättningar.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

75

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag under hufvudtiteln har jag ej anledning öfriga ordi
-

att föreslå någon ändring.

Jag har ofvan tillstyrkt förhöjning i anslagen:

till postverket med..............................>........................... kronor 512,000: —

„ telegrafverket med.................................................. „ 100,000: —1

„ tullverket med ............................................................ 55,000: —

„ skogsväsendet med................................................... „ 222,350: —

för kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter

med .............................................................................. „ 10,000: —

så att förhöjningen på det hela å de ordinarie anslagen

skulle blifva ................................................... kronor 899,350: —

Härvid bör likväl, beträffande anslagen till post-,

telegraf- och tullverken, erinras, att kostnaderna för

dessa verk bestridas af verkens egna medel.

t Lägges till den föreslagna förhöjningen summan

af hufvudtitelns ordinarie anslag enligt nu gällande

riksstat.............................................................................. ,, 18,376,400: —

skulle, under förutsättning af bifall till hvad jag sålunda

hemstält, slutsumman af sjunde hufvudtitelns

ordinarie anslag för år 1899 blifva .............................. kronor 19,275,750: —

Extra anslag.

I fråga om de anslag å extra stat, som kunde erfordras, yttrade

departementschefen beträffande

Arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå.

Till beredande af arfvode för en byråassistent å finansdepartementets |f,.|

bank byrå har Riksdagen på extra stat för innevarande år likasom för flera Arfvode jören

föregående beviljat 4,000 kronor; och då detta anslag är behöfligt äfven för ^aZdepZrtcår

1899, hemställer jag, att Eders Kongl. Magt täcktes föreslå Riksdagen mentets bankett

till beredande af arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bvra•

bankbyrå på extra stat för år 1899 anvisa ett belopp af 4,000 kronor.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Sjunde hufvudtiteln.

PO

Ordnande och

registrerande

af vissa handlingar

i

kammararkivet.

Ordnande och registrerande af vissa handlingar i kammararkivet.

I underdånig skrifvelse den 22 januari 1897 hemstälde kammarkollegium,

att för påbörjande af arbetet med ordnande af handlingarne i kammararkivet

Eders Kong]. Maj:t måtte för en tid af ett år af tillgängliga medel till en

biträdande arkivarie i kammararkivet anvisa ett belopp, motsvarande tjenstgöringspenningarne

för arkivarien, eller 1,500 kronor; och fann vid ärendets

föredragning den 29 i samma månad Eders Kong!. Maj:t godt att med bifall

till kammarkollegii framställning anbefalla statskontoret att för omförmälda

ändamål till kollegium, i mån af reqvisition, från sjunde hufvudtitelns anslag

till extra utgifter utbetala berörda belopp.

Vidare har i anledning af en inom Riksdagen väckt motion 1897 års

Riksdag, till ordnande och registrerande företrädesvis af ännu oordnade delar

af kammararkivets handlingar, på extra stat för år 1898 anvisat ett belopp

af 5,000 kronor att ställas till kammarkollegii disposition mot den redovisning

och kontroll, som Eders Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt föreskrifva.

Sedan Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 28 maj 1897 anbefalt

kammarkollegium att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med underdånigt utlåtande

i fråga om användningen af berörda anslag, har kollegium i underdånig

skrifvelse den 8 sistlidne oktober, med öfverlemnande af infordradt yttrande

från tillförordnade kammararkivarien, afgifvit utlåtande i omförmälda

afseende.

I sitt berörda yttrande anförde t. f. kammararkivarien, bland annat,

att af de personer, hvilka från och med den 19 februari 1897 bestridt biträdande

arkivariebefattningen i kammararkivet, sammanlagdt 336 bundtar,

innehållande lösa blad och handlingar, blifvit preliminärt genomgångna och

efter innehållets beskaffenhet ordnade och fördelade i hufvudgrupper. Den

närmaste hufvuduppgiften vid arkivets fortsatta ordnande syntes vara att fullfölja

och afsluta arbetet med de lösa aktstyckenas första genomgående och

fördelning i hufvudgrupper efter innehållet, hvilket på grund af den erfarenhet,

som rörande dylikt arbete under nästlidet år vunnits, antoges kunna, med eu

beräknad arbetstid af fyra timmar dagligen, utföras under loppet af ett år

af tre dertill lämpliga personer. Innan handlingarne sedermera kunde blifva

användbara för arkivets undersökningar eller för forskning, återstode dock

hufvudgruppernas fördelning i kronologiskt ordnade serier och dessas registrerande.

Den tid, inom hvilken detta arbete kunde hinna fullständigt utföras,

läte sig ej ännu med säkerhet beräkna, men med sannolikhet kunde antagas,

att, om samma arbetskrafter, som deltagit i de oordnade arkivaliernas fördelning

i hufvudgrupper, kunde för arbetets fullföljande i lika mån under ytter
t
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Sjunde hufvtidtiteln.

ligare tre år påräknas, endast en del registreringsarbete sedermera borde återstå.

Detta sistnämnda arbete syntes under den närmaste tiden derefter kunna

hinna fullbordas af arkivets ordinarie personal, möjligen med någon tillfällig

hjelp i och för reriskrifningsarbete.

Kammarkollegium, som i likhet med t. f. kammararkivarien ansåg, att

vid arkivets fortsatta ordnande den närmaste hufvuduppgiften borde vara ett

fullföljande och afsilande af arbetet med de lösa aktstyckenas första genomgående

och fördelning i hufvudgrupper efter innehållet, hvilket arbete syntes

kollegium kunna, på sätt t. f. arkivarie!! antagit, af dertill lämpliga personer

med en sammanlagd daglig arbetstid af omkring tolf timmar verkställas intill

slutet af år 1898, hemstälde för egen del, att af det utaf Riksdagen för år

1898 anvisade extra anslag 3,500 kronor måtte användas till aflöning åt en

af Eders Kongl. Maj:t efter förslag af kollegium förordnad biträdande arkivarie

i kammararkivet, hvilken mera oafbrutet finge egna sin tid åt arbetets

ledning och utförande, samt återstående 1,500 kronor ställas till kollega disposition

att efter för handen varande omständigheter användas till nödig hjelp

åt den biträdande arkivarien.

Derjemte erinrade kollegium, atf innan handlingarne sedermera kunde

blifva för arkivets undersökningar eller för forskning användbara, återstode,

på sätt t. f. arkivarien anfört, hufvudgruppernas fördelning i kronologiskt

ordnade serier och dessas registrering, hvilket, med beräkning af samma arbetskrafter

som under år 1898, ej syntes kunna medhinnas på kortare tid än tre

år; och hemstälde fördenskull, på grund af hvad t. f. kammararkivarien anfört

och med hänsyn till nödvändigheten, att arkivets handlingar inom den närmaste

framtiden blefve ordnade och registrerade, kollegium, att Eders Kongl. Magt

täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition derom, att Riksdagen för hvart och

ett af åren 1899, 1900 och 1901 ville för orenande och registrerande af kammararkivets

handlingar bevilja ett belopp af 5,000 kronor under enahanda vilkor,

som fogats vid det af 1897 års Riksdag för samma ändamål beviljade anslag

å 5,000 kronor.

Vid föredragning den 10 nästlidne december af kammarkollegii ornförmälda

underdåniga skrifvelse fann emellertid Eders Kong]. Maj:t, som ansåig,

att en större arbetsprodukt borde vara att förvänta genom det ifrågavarande

arbetets fördelning på flera händer, än kollegium med sitt förslag till anslagets

fördelning afsett, godt anbefalla kollegium att afgifva förnyadt yttrande i

ärendet.

Det sålunda infordrade yttrandet har först helt nyligen från kammarkollegium

inkommit, och jag är derföre icke ännu i tillfälle att afgifva förslag till

fördelning af ofvanberörda af Riksdagen för innevarande år anvisade anslag. Huru

•in arbetet med ordnandet af handlingarne i kammararkivet kommer att fördelas,

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Sjunde hufvndtiteln.

kan^ redan nu med visshet förutses, att för arbetets fullbordande kommer att

åtgå en tid af ytterligare tre år; och då ett årligt anslag under nämnda tre

år ■ af 5,000 kronor icke är större, än som för ändamålet krätves, hemställer

jag, som anser det vara af synnerlig vigt, att arbetet med arkivhandlingarnes

ordnande må kunna oafbrutet fortgå, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen att för ordnande och registrerande, företrädesvis af ännu oordnade

delar af kammararkivets handlingar, bevilja ett extra anslag af 15,000 kronor,

att utgå under tre år, samt deraf för år 1899 anvisa 5,000 kronor, att ställas

till kammarkollegii disposition mot den redovisning och kontroll, som Eders

Kongl. Maj:t kan finna lämpligt föreskrifva.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

[8.J De af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, som tillhöra sjunde

afSä»tatlk!nZ hufvudtiteln ocb böra till ersättande hos Riksdagen anmälas, äro enligt uppVre^gjordå''

gifter från statskontoret:

förskott, till godtgörande af kostnader för uppmätning och kartläggning af samt verkställande

af andra landtmäteri förrättningar å åtskilliga

kronans domäner ..........................................

„ godtgörande af kostnad för fördelning af mantal och

egor till förra korporalsbostället, i mantal Sälelund

med jordlägenheterna Liane och Sälebråten

i Hede socken af Göteborgs och Bohus län .........

„ ersättning till vissa boställshafvare och kronoarrendatorer

för saknad afkomst af exproprierad jord...

„ godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars

deltagande i Hjelmarens och Qvismarens sänkning

„ godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars

deltagande i andra vattenafledningsföretag............

„ ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen......

„ ersättning för till statsverket afträdda åbyggnader å

indragna boställen..................................................

„ godtgörande af förskjuten husröteersättning åt tillträdande

arrendatorn af förra fänriksbostället 1

mantal Holma N:o 1 Öfvergården i Herrestads

socken af Göteborgs och Bohus län .................

„ godtgörande af arrendatorn af indragna kompanichefsbostället

1 mantal Holm i Stora Tuna socken

kronor 15,097: 56

1,529: 18

545: 14

3,898: 0 9

10,878: 04

116,612: 08

3,396: —

2,232: 4 9

Transport kronor 153,688:5 8

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Sjunde hufvudtiteln.

Transport kronor 153,688: 5 8

af Kopparbergs län tillerkändt bidrag till afhjelpande

af inträffad skada å bostället tillhörande byggnader „ 300: —

till godtgörande af skifteskostnader, belöpande å förra

fänriksbostället 3/4 mantal Hamre n:o 5 i Forssa

socken af Gefleborgs län, ...................................... „ 553: 47

„ ersättning åt egare af skattefrälsehemman, h vilkas

räntor icke blifvit af statsverket inlösta, ............... „ 11,235: 9 0

„ byggnadsersättningar enligt nådiga brefvet den 29

maj 1891 åt sexton skogstorpare å kronoparker i

Norrbottens län ....................... „ 8,000: —

„ godtgörande af underhållsarbeten å Tranebergs, Noc
keby

och Drottningholms broar .............................. „ 8,250: —

„ arfvoden åt allmänna ombud vid tre bankaktiebolag „ 325: —

„ kostnader för upprättande af förslag till förändrade

bestämmelser angående bevillningsafgifter af utländingar

för konserter eller dramatiska och andra föreställningar

............................................................ „ 2,361: 81

„ kostnader för kommissionen för utredning af frågan

om den framtida dispositionen af Torneå elfs regala

laxfiske ....................................................................... „ 16,592:48

„ kostnader för de svenska ombuden vid förhandlingar

med ombud från Norge i fråga om förslag till nya

bestämmelser rörande Sveriges och Norges ömsesidiga

handels- och sjöfartsförhållanden ........................... „ 16,569: 9 9

„ kostnader för utarbetande af eu sammanfattning af

uppgifter rörande statstjensters förening med andra

tjenstebefattningar .................................................... „__1,717: 25

eller tillhopa kronor 219,594:4 8.

Beträffande omförmälda förskott för arfvoden åt allmänna ombud vid

tre bankaktiebolag anhåller jag få erinra, att detsamma påkallats deraf, att,

då berörda arfvoden den 27 november 1896 och den 20 augusti 1897 skulle

anvisas, tillgång härtill icke förefanns å den del af det för året anvisade

anslag för kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter, som enligt Riksdagens

beslut vore afsedd att användas till arfvoden åt ombud vid sådana

inrättningar.

Jag hemställer, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen gorå framställning,

att till gäldande af ofvannäranda förskott, 219,594 kronor 48 öre, må

s. 80 Kontrollera mot PDF

|9, 10.]

Förstärkning

af arbetskrafterna

hos

kammarrätten.

80 Sjunde hufvudtiteln.

å extra stat för år 1899 anvisas ett motsvarande belopp, som, för undvikande

af öretal i riksstaten, torde få utföras med 219,595 kronor.

Förstärkning af arbetskrafterna hos kammarrätten.

1 underdånig skrifvelse den 29 oktober 1896 hemstälde kammarrätten,

med åberopande åt den efter år 1877 ständigt fortgående tillväxten af de till

kammarrätten inkomna mål, att å verkets stat måtte upptagas lön och

tjenstgöringspenningar för två kammarrättsråd med tillhopa 12,800 kronor

och för eu notarie med 3,000 kronor, med rätt till ålderstillägg för nämnda

befattningars innehafvare, samt att det till vikariatsersättning med mera anslagna

beloppet måtte ökas till 31,300 kronor.

På föredragning af dåvarande chefen för finansdepartementet beslöt

Eders Kongl. Maj:t den 14 januari 1897 föreslå Riksdagen att å staten för

kammarrätten uppföra lön och tjenstgöringspenningar för ytterligare två kammarrättsråd

med tillhopa 12,800 kronor och för ytterligare en notarie med 3,000

kronor, med rätt för nämnda befattningars innehafvare till ålderstillägg efter

vissa år i likhet med öfrige tjenstemän i samma tjenstegrad, äfvensom höja

det å kammarrättens stat uppförda anslag till vikariatsersättning, arfvoden åt

extra biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad, 28,400 kronor, med

2,900 kronor till 31,300 kronor, samt att sålunda höja anslaget till kammarrätten

med 18,700 kronor eller från 169,600 kronor till 188,300 kronor.

I underdånig skrifvelse den 13 maj 1897 angående regleringen af utgifterna

under riksstatens sjunde hufvudtitel anmälde Riksdagen, att Riksdagen på det sätt

bifallit denna Eders Kongl. Maj:ts framställning, att på extra stat för år

1898 uppförts dels till arfvoden åt adjungerade kammarrättsråd ett belopp af

12,800 kronor, dels till arfvoden åt extra biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad

4,700 kronor eller tillsammans 17,500 kronor, hvarjemte det ordinarie

anslaget till kammarrätten uppförts med oförändradt belopp eller 169,600 kronor.

Sedan Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 28 berörda maj anbefalt

kammarrätten att inkomma med underdånigt yttrande i fråga om användningen

af de sålunda å extra stat för år 1898 för kammarrätten anvisade

anslag å sammanlagdt 17,500 kronor, afgaf kammarrätten i underdånig

skrifvelse den 7 oktober 1897 sådant yttrande och anförde dervid tillika, bland

annat, att, då den nu ifrågasatta tillfälliga förstärkningen af kammarrättens

arbetskrafter ingalunda syntes vara tillfyllest för afarbetande af den betydande

balansen å oafgjorda mål inom embetsverk^ samt kammarrätten, för att sättas

i stånd att utan oskälig tidsutdrägt afgöra inkommande mål, vore i behof af

ökade ordinarie arbetskrafter, kammarrätten vidhölle hvad i skrifvelsen den 29

oktober 1896 blifvit anfördt och föreslaget.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Sjunde hufvudtiteln.

Vid föredragning den 5 sistlidne november af kammarrättens berörda underdåniga

skrifvelse af den 7 nästförutgångne oktober, i livad nämnda skrifvelse

afsåge användningen af ifrågavarande å extra stat för år 1898 anvisade

anslag, har Eders Kongl. Maj:t, i enlighet med kammarrättens hemställan,

funnit godt dels förordna, att kammarrätten under år 1898 skulle erhålla biträde

af fyra adjungerade ledamöter, deraf två, livilka utan hinder af bestämmelserna

i den för kammarrätten gällande instruktion skulle ega samma tjenstgöringsskyldighet

och befogenhet som kammarrättsråd, under hela året och

två under tiden från och med den 1 februari till och med den 15 juni samt

från och med den 16 september till och med den 81 december, dels ock medgifva,

att af anslaget till arfvoden åt adjungerade kammarrättsråd finge i ersättning

för ofvanberörda tjenstgöring utgå till den ene af de för hela år 1898 förordnade

adjungerade ledamöterna, hvilken vore notarie i embetsverket och hade att

till sin vikarie afstå de till notarietjensten hörande tjenstgöringspenuingar,

2,250 kronor och till den andre 4,550 kronor samt till de två öfriga adjungerade

ledamöterna sammanlagdt 3,000 kronor för hvardera af vår- och höstsessionen,

att månadsvis till vederbörande utbetalas, äfvensom att af anslaget

till arfvoden åt extra biträden m. in. finge disponeras 3,600 kronor till arf-,

voden åt fyra amanuenser, 700 kronor till ersättande af .renskrifningskostnad

och 400 kronor till flitpenningar.

Anslutande mig i allo till de åsigter, som vid föredragning inför Eders

Kongl. Maj:t den 14 januari 1897 af kammarrättens först berörda underdåniga

skrifvelse uttalades af dåvarande departementschefen, anser jag mig

likväl icke redan nu, innan resultatet af de åtgärder, som vidtagits för att

under innevarande år bereda kammarrätten ökadt arbetsbiträde, blifvit kändt,

böra ifrågasätta någon tillökning i kammarrättens ordinarie arbetskrafter; men

då tillfällig ökning i arbetskrafterna i kammarrätten äfven för år 1899 är af

oafvisligt behof påkallad, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen att på extra stat för år 1899 uppföra dels till arfvoden åt

adjungerade kammarrättsråd ett belopp af 12,800 kronor, dels till arfvoden

åt extra biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad 4,700 kronor eller

tillsammans 17,500 kronor.

Anläggning af telefonledningar.

Med bifall till en af Eders Kongl. Maj:t derom gjord framställning beviljade

nästlidet års Riksdag för anläggning af telefonledningar frän Sviuesund

till Malmö, från Stockholm till Göteborg, från Stockholm till Malmö, från

Hernösand till Piteå och från Haparanda till Pajala ett extra anslag af

Bih. till Riksd. Frot. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 11

[11]

Anläggning

af

telefonled
ningar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

[lä.]

Yttre restaurering

aj

Örebro slott

32 Sjunde hufrudtiteln.

1.091.000 kronor, att utgå under tre år, och anvisade deraf för år 1898

395.000 kronor.

Genom nådigt bref den 7 maj 1897 bemyndigade Eders Kong!. Maj:t

telegrafstyrelsen att för anläggning af telefonledningarna Stockholm—Göteborg

och Hemösand—Piteå disponera berörda på extra stat för år 1898 anvisade

belopp af 395,000 kronor; och har telegrafstyrelsen nu i underdånig skrifvelse

den 5 sistlidne november hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till

Riksdagen aflåta nådig framställning om anvisande för år 1899 af 327,000

kronor, hvilket belopp, enligt hvad telegrafstyrelsen förmäler, vore afsedt att

användas tör anläggning af telefonledningarna Sviuesund—Malmö och Sparande—Pajala.

Under erinran att enligt de förslag, som legat till grund för Eders Kongl.

Maj:ts framställning till sistlidet års Riksdag, anläggningskostnaden för telefonledningen

mellan Svinesund och Malmö beräknats till 280,000 kronor och för

telefonledningen mellan Haparanda och Pajala till 47,000 kronor eller tillhopa

327.000 kronor, hemställer jag, som lika med telegrafstyrelsen anser, att af

de telefonledningar, för livilkas anläggning 1897 års Riksdag beviljat medel,

ledningarna Svinesund—Malmö och Haparanda—Pajala böra komma till utförande

närmast efter dem, om hvilkas anläggande beslut redan blifvit meddeladt,

att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att af ofvan omförmälda,

för anläggning af telefonledningar beviljade anslag å 1,091,000 kronor på

extra stat för år 1899 anvisa 327,000 kronor.

Yttre restaurering af Örebro slott.

Med anledning af en utaf Eders Kongl. Maj:t gjord framställning beviljade

1896 års Riksdag för yttre restaurering af Örebro slott enligt uppgjorda

ritningar ett extra anslag af 44,000 kronor, att utgå under tio år,

under vilkor dels att enahanda belopp blefve för berörda ändamål på enskild

väg anskaffadt, dels och att någon utbetalning icke finge ega rum, förr än

styrkt blifvit, att fullt tillräckliga medel funnes att tillgå för arbetets fullbordande.

Af detta anslag har Riksdagen för hvardera åt åren 1897 och 1898

anvisat en tiondedel eller 4,400 kronor; och har Eders Kongl. Maj:t, som

faststält omförmälda ritningar och uppdragit .åt öfverintendentsembetet att

gå i författning om arbetets utförande, genom särskilda nådiga bref anbefalt

statskontoret att, sedan styrkt blifvit, att fullt tillräckliga medel funnes att

tillgå för det ifrågavarande restaureringsarbetets fullständiga fullbordande, till

öfverintendentsembetets disposition för det. afsedda ändamålet i mån af reqvisition

utbetala det af Riksdagen för hvartdera af sistnämnda två år anvisade anslag

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Sjunde hnfvudtiteln.

å 4,400 kronor för yttre restaurering af Örebro slott, dock att för året

högre belopp af statsmedel ieko finge utgå, än som motsvarades af från enskilde

under samma år influtna medel, i hvilket afseende embetet vid de

reqvisitioner af medel från anslaget, som till statskontoret körnare att aflåta^,

borde foga erforderliga bevis.

T sammanhang härmed anser jag mig böra erinra om följande:

I underdånig skrifvelse den 4 januari 1897 anmälde Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Örebro län, att på grund af önskningar, uttalade från

flera håll, förslag uppgjorts till vissa ändringar af, bland annat, två af Örebro

slotts torn, hvilka ändringar, derest de komme till utförande, syntes Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande komma att förläna slottet ett synnerligen

tilltalande utseende, samt att berörda ändringar af de båda större slottstornen,

bestående i tornens påmurning och det ena tornets förseende med en betydligt

högre kupol, beräknats medföra eu ökad kostnad af 1,800 kronor för det

nordvestra och 15,500 kronor för det sydvestra tornet; och hemstälde Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande, att, derest nödiga medel utan statsverkets

betungande kunde för ändamålet anskaffas, arbetet å tornen finge utföras

enligt det företedda förslaget.

Sedan öfverintendentsembetet i infordradt underdånigt utlåtande af den

26 januari 1897 tillstyrkt bifall till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

omförmälda framställning; anförde Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i underdånig skrifvelse den 11 derpåföljde juni, bland annat, att det penningebelopp,

som på enskild viig måste anskaffas för utförandet af arbetet med

Örebro slotts restaurering enligt den af Eders Kongl. Maj:t förut gillade

planen, vore faststäldt till 44,000 kronor, att, om härtill lades den ofvan

omförmälda ökade kostnaden för restaurering af nordvestra och sydvestra

tornen med tillsammans 17,800 kronor, det totalbelopp, som utöfver statsmedel

erfordrades, derest det dyrbarare arbetet skulle komma till utförande,

utgjorde 61,300 kronor, att de på enskild väg anskaffade medel, som för

ändamålet funnes att påräkna, utgjorde — med inberäknande af för år 1896

influtna riintor å inbetalda medel samt intill den 8 juni 1897 upplupna, då

ännu ej utbetalda räntor — 61,399 kronor 28 öre, af hvilket belopp

Norikes fornminnesförening, under vilkor att slottets sydvestra torn finge för

Örebro läns musei räkning disponeras under minst tjugu års tid, tecknat

5,000 kronor, samt att häraf framginge, att, under förutsättning att en af

nämnda fornminnesförening hos Eders Kongl. Maj:t gjord ansökning rörande

upplåtande af det ena slottstornet till Örebro läns museum vunne nådigt bifall,

nödiga medel då på enskild väg vore beredda för bestridande af kostnaden

för de af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreslagna ändringar af

omförmälda båda slottstorn.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

[13, 14.]

Den lokala

förvaltningen

af statens jordbruksdomäner.

Sjunde hufvndtiteln.

Vid föredragning den "20 juli 1897 af Nerikes fornminnesförenings

nyssberörda ansökning blef densamma af Eders Kong! Maj:t bifallen, dock

med viss inskränkning i fråga om tiden för upplåtelsen; och sedan Eders

Kong!. Maj:ts befallningshafvande derefter i underdånig skrivelse den 18

augusti nästlidet år meddelat, att fornminnesföreningen besluta att, utan afseende

å omförmälda inskränkning i upplåtelsetiden, vidblifva sitt förut fattade

beslut rörande bidrag till restaurering af Örebro slott, fann Eders Kong!.

Maj:t, vid ärendets föredragning den 26 nyssberörde augusti, med afseende å

hvad i ärendet dåmera förekommit, godt fastställa de ändringar i de af Eders

Kong], Maj:t den 29 maj 1896 gillade ritningarne till yttre restaurering åt

Örebro slott, hvilka afsåges i Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvändes förevarande

förslag angående påmurning af nordvestra och sydvestra tornet samt

det ena tornets förseeende med en högre kupol, hvarjemte öfverintendentsembetet

anbefaldes att, i den mån för ändamålet af enskilde insamlade medel

blefve tillgängliga och stäldes till embetets disposition, gå i författning om

arbetets utförande för den beräknade kostnaden 17,300 kronor.

I underdånig skrifvelse den 9 november 1897 har öfverintendentsembetet

meddelat, att af de för yttre restaurering af Örebro slott af enskilde

tecknade bidrag, hvilka af embetet uppgifvits till 61,102 kronor 65 öre, att

betalas dels på en gång och dels under loppet af fem år, kontant influtit

31,041 kronor 65 öre, hvartill kornine under år 1897 upplupna räntor, 452

kronor 24 öre. ko .. •;

Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen att af det beviljade anslaget för yttre restaurering af Örebro

slott på extra stat för år 1899 under de vid anslagets beviljande stadgade

vilkor anvisa ytterligare eu tiondedel med 4,400 kronor, dock att för året

högre belopp af statsmedel icke må utgå, än som motsvaras af från enskilde

under samma år influtna medel,; /

, Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner

För bestridande af hit hörande utgifter äro i nu gällande riksstat såsom

extra anslag anvisade dels till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande

afl domäng ur omålen hos länsstyrelserna 43,200 kronor, dels ock

till resekostnader ''vid domänförvaltningen, förslagsvis, 40,372 kronor; och

då de nuvarande anslagen för berörda ändamål fortfarande äro behöfliga samt,

enligt hvad domänstyrelsen i underdånig skrifvelse den 22 oktober ,1897 anfört,

anledning saknas att föreslå förhöjning eller nedsättning i beloppen,

hemställer jag lika med domänstyrelsen, att Eders Kongl. Maj:t måtte för

s. 85 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufTudtiteln. 85

år 1899 å extra stat äska samma belopp, som äro beviljade för år 1.898,

dock att, för erhållande af jemn slutsumma å anslagen under denna hufvudtitel,

förslagsanslaget till resekostnader vid domänförvaltningen må ökas med

88 kronor och således upptagas till 40,455 kronor.

Afdikningar å kronans skogar i Norrbottens och Vesterbottens län.

Till detta ändamål äskade Eders Kong!. Maj:t af nästlidet års Riksdag

ett extra anslag för år 1898 åt 50,000 kronor. Tillika var afsedt,

att, till bestridande af kostnaden för afdikning å kronoparkerna i nämnda

län skulle användas, förutom nämnda extra anslag, ytterligare 15,000

kronor af föreslagen förhöjning i ordinarie reservationsanslaget till kronoskogarnes

förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet. Riksdagen, som

fann båda dessa för afdikningar afsedda belopp böra beviljas, men ansåg skäl

till deras fördelning på särskilda anslag icke törefinnas, anvisade för ifrågavarande

afdikningsarbeten å extra stat för innevararande år ett anslag å 65,000

kronor.

Domänstyrelsen har, under åberopande af de skäl styrelsen i underdånig

skrifvelse den 17 november 1896 anfört rörande önskvärdheten af afdikningar

å kronans skogar i Norrbottens och Vesterbottens län och hvilka skäl vidare

utvecklats af min företrädare i embetet, då han den 14 januari nästlidet ar

inför Eders Kongl. Maj:t anmälde styrelsens berörda skrifvelse, i underdånig

skrifvelse den 1 sistlidne november hemstält om beredande för samma ändamål

af ett anslag till enahanda belopp jemväl för år 1899. Då det måste anses

af synnerlig vigt, att arbetena till afdikning för skogsändamål af de vidsträckta

myrtrakterna å kronoparkerna i de båda nordligaste länen må fortgå, och

jag saknar anledning ifrågasätta någon förändring i beloppet af anslaget för

nästkommande statsregleringsperiod, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen att till bestridande af kostnaden för afdikningar å

kronans skogar i Norrbottens och Vesterbottens län på extra stat för år 1899

anvisa ett anslag af 65,000 kronor.

Reglering af flottleder i Norrbottens och Kopparbergs län.

Efter det Riksdagen för hvardera af åren 1891 och 1892 anvisat ett

extra anslag å 100,000 kronor till bestridande af kostnaderna för reglering

af flottleder i Norrbottens län samt dervid medgift, att de afgifter, som lades

[15.]

Afdikningar <1

kronans skogar

i Norrbottens

och

Vesterbottens

län.

[16.]

Reglering af

flottleder i

Norrbotten»

och Kopparbergi

län.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Sjunde höfvndtitelu.

å flottmo gen, finge för enahanda ändamål disponeras, hafva för åren 1896,

1897 och 1898 för samma ändamål beviljats anslag å 50,000 kronor årligen.

I underdånig skrifvelse af den 1 november nästlidet år har domänstvrelsen,

på grund af den påtagligt fördelaktiga inverkan, som de för ifrågavarande

ändamål vidtagna åtgärder redan visat sig utöfva på virkesafsättningen från

kronans skogar inom Norrbottens län, förklarat ett extra anslag för samma

åtgärders fortsättande vara erforderligt. Då emellertid de under senare åren

beviljade anslag visat sig otillräckliga för regleringsarbetenaS utförande i önskad

omfattning inom Norrbottens län och då det, enligt domänstyrelsens åsigt,

skulle blifva till synnerlig fördel för staten att vidtaga åtgärder för reglering

af vissa vattendrag jemväl i Kopparbergs län för lättare och sålunda mera

vinstgifvande afsättning af stora tillgångar på timmerskog å Elfdalens kronopark,

innehållande 91,870 hektar, och å kronoparkerna i Sårna socken om

286,960 hektar, å hvilka trakter förhållandena med afseende å flottlederna

vore jemförliga med dem i Norrbottens län, har styrelsen hemstält om beredande

af ett extra anslag å 100,000 kronor till bestridande af kostnaden

för reglering af flottleder i Norrbottens och Kopparbergs län under nästkommande

år.

o

Åberopande hvad domänstyrelsen sålunda anfört, hemställer jag, att

Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för bestridande af kostnaderna för reglering af flottleder i Norrbottens

och Kopparbergs län anvisa ett extra anslag för år 1899 å 100,000 kronor

äfvensom medgitva, att de afgifter, som läggas å flottningen, må för enahanda

ändamål disponeras.

Skogsodlingens befrämjande.

[17.] Sedan Riksdagen för hvart och ett af åren från och med 1889 till och

odlingens 111 e<^ 1896 till skogsodlingens befrämjande anvisat ett extra anslag af 25,000

befrämjande. kronor, hafva i de båda senast faststälda statsregleringarna för samma ändamål

likaledes å extra stat uppförts anslag å 50,000 kronor.

I underdånig skrifvelse den 21 december 1895 hade domänstyrelsen

hemstält, att ifrågataratide anslag måtte "höjas till 100,000 kronor samt att

i de förut stadgade vilkoren för erhållande af bidrag från samma anslag vissa

ändringar mätte vidtagas. Då denna domänstyrelsens framställning den 13

januari 1896 af dåvarande departementschefen inför Eders Kong!. Maj:t anmäldes,

anförde han, bland annat, att domänstyrelsens förslag i åtskilliga

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

afseepdep egde Plira sammanhang med vissa af styrelsen i underdånig skrifvelse

den 18 februari 1895 angående åtgärder till den enskilda skogshushållningens

befrämjande föreslagna bestämmelser, med afseende hvarå det förefölle önskvärd!,

att samtliga nu omförmälda frågor rörande den enskilda skogshushållningen

företoges till behandling i ett sammanhang, till följd hvaraf och då de i

domänstyrelsens sistberörda skrifvelse omhandlade frågor af angifna orsaker

icke ännu kunde företagas till pröfning, departementschefen hemstälde, att med

den definitiva behandlingen af de väckta frågorna om lindring i formerna för

statens medverkan till befrämjandet af skodsodling å enskildes mark måtte få

anstå, men att emellertid, utan afbidan på omförmälda frågors lösning, förevarande

anslags höjning från dess dåvarande belopp, 25,000 kronor, till 50,000

kronor måtte af Eders Kong!. Maj:t hos Riksdagen äskas. Med bifall till

denna framställning begärde Eders Kong! Maj it af Riksdagen för år 1897 ett

anslag för ifrågavarande ändamål af 50,000 kronor, med viss förändring af de

vilkor, under hvilka medel från anslaget förut beviljats; och blef det sålunda

begärda anslaget, med ytterligare någon jemkning af sagda vilkor, af Riksdagen

stäldt till Eders Kong!. Maj:ts förfogande.

Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 13 maj 1896 anhållit, att

Eders Kongl. Maj:t ville tillsätta en komité af sakkunnige män för att utreda,

hvilka åtgärder lämpligen kunde vidtagas för vinnande af en tillfredsställande

vård af de enskilda skogarne, och derefter framlägga de förslag, hvartill

denna utredning, med hänsyn till de inom olika landsdelar rådande förhållanden,

gåfve anledning, blef, på sätt jag redan förut i dag haft tillfälle erinra, den

16 oktober sanma år en komité af Eders Kongl. Maj:t tillsatt med uppdrag att

verkställa den utredning och uppgöra de förslag, som afsåges i Riksdagens berörda

skrifvelse, och förordnade Eders Kongl. Maj:t i sammanhang härmed, att till

koinitén skulle, för att tagas i öfvervägande vid fullgörande af dess uppdrag,

öfverlemnas ej mindre domänstyrelsens underdåniga skrifvelse den 18 februari 1895

angående åtgärder till den enskilda skogshushållningens främjande jemte de i

anledning af samma skrifvelse afgifna utlåtanden och yttranden, än äfven samma

embetsverks underdåniga skrifvelse den 21 december sistnämnda år an gående

statens skogsförvaltuings medverkan för främjande af enskilde jordegares skogsvård.

Under erinran härom anförde min företrädare i embetet, då han den

14 januari 1897 inför Eders Kongl. Maj:t anmälde de till förevarande hufvudtitel

hörande anslagsbehof för innevarande år, att, då således de frågor ännu

afbidade sin lösning, i sammanhang med hvilka lian ansett frågan om höjning

af bkogsodlingsanslaget utöfver det senast faststäida beloppet af 50,000 kro.nor

först böra förekomma till definitiv pröfning, han funnit sig sakna anlednVg

att för år 1898 ifrågasätta någon ändring i beloppet af sagda anslag, likas in

han ej heller funne sig ega skäl föreslå ändring i de af Riksdagen sen t

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Sjunde hufvudtiteln.

faststälfia vilkor för anslagets utgående. I enlighet härmed föreslog Eders

Kongl.’ Maj:t Riksdagen och beviljade Riksdagen anslagets utgående för år

1898 till enahanda belopp och under samma vilkor som under år 1897.

Nyssnämnda af Eders Kongl. Maj:t den 16 oktober 1896 tillsatta

komité har ännu icke afslutat sina arbeten och aflemnat sitt betänkande. Vid

sådant förhållande och då jag, i likhet med min företrädare, anser frågan om

förevarande anslags förhöjning utöfver dess nuvarande belopp böra afgöras i

sammanhang med den slutliga pröfningen af de frågor, som till omförmälda

komité öfverlemnats, hemställer jag, som ej heller finner anledning föreslå

ändring i vilkoren för anslagets utgående, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen

att för skogsodlingens befrämjande för år 1899 bevilja ett extra anslag

af 50,000 kronor, att ställas till Eders Kongl. Maj:ts förfogande för att i

mån åt tillgång tilldelas landsting eller hushållningssällskap, som understödja

enskilde skogsodlare genom tillhandahållande af skogsfrö och plantor till billigt

pris eller beredande af kostnadsfritt biträde vid skogsodlingsarbeten, dock med

vilkor att statsbidrag icke må till något län utgå med högre belopp, än hvad

landsting och hushållningssällskap tillsammans eller ettdera af dem för ändamålet

anslagit, ej heller till högre belopp än 4,000 kronor för hvarje landstingsområde,

äfvensom att efter årets utgång redogörelse öfver anvisade statsbidrags

användning af vederbörande afgifves till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i länet.

Summan af de utaf mig tillstyrkta anslagen å extra stat för år 1899

utgör 876,150 kronor mot 1,804,700 kronor i riksstaten för år 1898.

I hvad föredragande departementschefen hemstält

och föreslagit beträffande anslagen under sjunde hufvudtiteln

instämde statsrådets öfrige ledamöter; och behagade

Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla hvad sålunda blifvit

tillstyrkt.

Ex protocollo:

E. Lagerbring.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1898.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet infor Hans

Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 14

januari 1898.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkeriiielm,

WlKBLAD,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krtjsenstjerna,

grefve Waciitmeister.

Departementschefen, statsrådet Gilljam föredrog följande ärenden rörande

regleringen af åttonde hufvudtitelns ordinarie stat och de till samma

hufvudtitel hänförliga extra ordinarie anslagsbehof, hvarvid departementschefen

yttrade beträffande

Bill. till lliksd. Prof. 1898. 1 Sami. 1 Afd.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Åttonde liufvudtiteln.

Ordinarie anslag-.

Riksarkivet.

[l•] Uti underdånig skrifvelse den 16 oktober 1897 har riksarkivarien till

stat för fanrfä-åtlydnad af nådig befallning afgifvit förslag till stat för landsarkivet i VadVadsiena.

stena> för hvars anordnande i dervarande slott Riksdagen, på Eders Kongl.

Maj:ts framställning, anvisat medel.

Riksarkivarien har dervid till en början anfört, att, om det blifvande

arkivet blott vore afsedt till en depot för sådana offentliga handlingar,

hvilka kunde antagas mera sällan komma att af forskare anlitas, man måhända

icke behöfde ställa så höga anspråk på den persons kompetens, som

skulle förestå det nya arkivet och leda dess verksamhet, enär det i sådant

fall vore nog, om arkivalierna nödtorftligen ordnades och uppstäldes samt

endast undantagsvis hölles tillgängliga för allmänheten. Men det förhölle

sig i sjelfva verket så, att de handlingar, som det här i första rummet

gälde att samla och förvara, vore sådana, som af forskare företrädesvis söktes

och begagnades. Det hade nemligen föreslagits, att till en början endast

handlingar, som förskrefve sig från tiden före 1801, skulle förvaras i

landsarkiven, och, om sådant blefve af Eders Kongl. Maj:t beslutadt, komme

det nya arkivet att blifva ett öfvervägande historiskt arkiv och hufvudsakligen

anlitas för den kultur- och rättshistoriskas amt biografiska forskningen.

Deremot komme detsamma till en början att mera sällan begagnas

af rättssökande för erhållande af intyg och bevis, utredning af rättsfrågor

m. in. Men framdeles och i samma mån som tidsgränsen komme att framflyttas

och här, såsom redan skett i Danmark, sättas närmare vår tid,

komme naturligtvis landsarkivet att allt mera anlitas jemväl för erhållande

af utredningar, upplysningar och intyg i rättsligt och praktiskt syfte.

Af det sagda framginge, att anspråken på den blifvande arkivariens

kompetens ingalunda blefve små, enär han måste vara hemmastadd inom

både den historiska och den administrativa afdelningen inom arkivet och

framför allt väl känna till den inre förvaltningens organisation i såväl

äldre som nyare tider. Äfven vore det nödvändigt, att han, som hade att

emottaga, granska och ordna den mängd af olikartade handlingar, hvilka

komme att inströmma till landsarkivet, samt både uppgöra och utföra

planen för deras anordning och uppställning, förut tjenstgjort vid ett större

arkiv och deltagit i der förekommande arbeten. Då landsarkivarien sålunda

måste vara eu både allmänt och fackmessigt bildad person, och dertill

s. 3 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

3

komme, att han skulle på eget ansvar förestå och leda den nya institutionen,

ansåge riksarkivarien hans aflöning böra blifva densamma som för

arkivarie vid riksarkivet med allenast den skilnad, som betingades af de

något lägre lefnadskostnaderna i eu landsortsstad. Riksarkivarien föreslår

derför, att arkivariens aflöning måtte bestämmas till 4,000 kronor, deraf

2,800 kronor såsom lön och 1,200 kronor såsom tjenstgöringspenningar,

äfvensom att lönen måtte kunna efter fem år höjas med 500 kronor och

efter tio år med ytterligare 500 kronor. Vidare föreslås, att i afseende på

löneförmånernas åtnjutande skulle för arkivarien vid landsarkivet gälla

ungefär samma vilkor, som blifvit genom Eders Kongl. Maj:ts nadiga kungörelse

den 1 juni 1877 faststälda för riksarkivet.

Ehuru det utan tvifvel syntes önskvärdt, att lön funnes att tillgå jemväl

för ett ständigt biträde åt arkivarien, för att tjensten skulle kunna uppehållas

äfven vid semester, sjukdom eller annat förfall för arkivarien, ansåge

riksarkivarien ändamålet kunna åtminstone till en böljan vinnas genom

tillgång till extra biträden, hvadan riksarkivarien för närvarande inskränkte

sig till att hemställa, att till vikariatersättning, arfvoden åt extra

biträden, renskrifning m. in. måtte i staten uppföras ett årligt anslag af

1,500 kronor.

Då eu vaktmästare naturligtvis icke skulle kunna undvaras, hemställer

slutligen riksarkivarien, att aflöningen till en vaktmästare måtte bestämmas

till 800 kronor, deraf 500 kronor såsom lön och 300 kronor såsom tjenstgöringspcnningar,

äfvensom att lönen måtte kunna efter fem år höjas med

100 kronor. Denne vaktmästare skulle enligt riksarkivariens mening möjligen

kunna, åtminstone tills vidare, utöfva den närmaste tillsynen öfver

slottet, Enligt hvad jag från öfverintendentseinbetet inhemtat, åtnjuter den

person, som har ifrågavarande tillsyn sig anförtrodd, fri bostad i en af

einbetet å slottsområdet år 1865 uppförd och sedermera underhållen byggnad

om ett rum och kök samt uppbär kontant 100 kronor årligen, som

upptagits i de af Eders Kong]. Maj:t faststälda generalförslagen beträffande

kronans byggnader i landsorten och utgått från sjunde hufvudtitelns ordinarie

anslag till byggnader och reparationer. Han tillsättes, efter öfverintendentsembetets

bemyndigande, af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Östergötlands län, och gäller förordnandet endast tills vidare. Den

nuvarande vaktaren antogs den 25 april 1894.

Hvad riksarkivarien föreslagit beträffande stat för det blifvande landsarkivet

i Vadstena synes mig i allmänhet vara att förorda. Det torde

emellertid ej böra lemnas alldeles obeaktadt, att i afseende på lefnadskostnader

Vadstena ej synes kunna räknas till de billigaste landsortsstäderna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Åttonde hufvudtiteln.

Hvad särskildt beträffar kommunalskatter har Vadstena länge varit eu

bland de mest betungade städerna i riket. Jag vill i det hänseendet erinra

derom, att i Vadstena under större delen af senaste decenniet utdebiteringen

per bevillningskrona utgjort omkring 9 kronor och år 1893 uppgått

till nära 11 kronor. Vidkommande aflöningen för arkivarien vid

landsarkivet anser jag mig dock ej ega skäl att förorda annan afvikelse

från riksarkivariens förslag, än att lönen bör bestämmas till 2,500 kronor

och tjenstgöringspenningarna till 1,500 kronor, i likhet med hvad som

gäller för kanslisekreterare i statsdepartementen. Hvad angår den i riksarkivariens

förslag upptagna post å 1,500 kronor till vikariatsersättning,

arfvoden åt extra biträden, renskrifning m. m., synes den ej vara för högt

tilltagen. Gifvet är emellertid, att ett så ringa anslag ej kan lemna tillgång

till bekostande af skrifmaterialier, inbindning, lyse och bränsle med

flera expenser för landsarkivet, utan att hvad som härtill erfordras bör,

såsom äfven riksarkivarien förutsatt, på reqvisition och mot redovisning i

vanlig ordning landsarkivet tillhandahållas af åttonde hufvudtitelns expensmedel,

på sätt för riksarkivet är bestämdt. Vidkommande vaktmästaren

vid landsarkivet synes det böra stadgas, att han skall vara skyldig att,

om så skulle pröfvas lämpligt, jemväl utöfva tillsyn öfver slottet och dess

område samt bestrida dermed förenad vakthållning utan annan ersättning

än fri bostad. Jag anser mig emellertid härvid böra påpeka, att vid

tillsättning af vaktinästaretjensten särskild hänsyn torde böra tagas till

personens lämplighet för en del enklare arkivgöromål, då det till följd af

den ringa godtgörelse, som med de nu ifrågasatta anslagen kan lemnas

till skolade biträden åt arkivarien, torde blifva nödvändigt att låta vaktmästaren

i arkivet förrätta jämväl en del bestyr, som ej kunna hänföras

till sådana göromål, som vanligen tillkomma vaktbetjente.

I öfverensstämmelse med hvad jag nu yttrat anser jag, att från och

med år 1899 bör lända till efterrättelse följande

Stat för landsarkivet i Vadstena.

Lön.

Kronor.

Tjenstgörings-

penningar.

Kronor.

Summa.

Kronor.

Efter fem år kan lö-

Arkivarien............... .......

2,500

1,500

4,000

1,500

800

nen höjas med 500

kronor och efter tio

Till vikariatsersättning, arfvo- den åt extra biträden, ren- skrifning m. m. ..................

år med ytterligare

500 kronor.

Efter fem år kan

lönen höjas med 100

Vaktmästaren..........................

500

—

300

—

—

kronor. Om vaktmä- staren tillika ärslotts-

Summa.

—

—

—

—

6,300

—

vakt, åtnjuter han

dessutom fri bostad.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

5

I afseende på vilkoren för åtnjutande af aflöning enligt nämnda stat

hemställer jag: . .

att löntagare skall vara underkastad den vidsträcktare tjenstgönngsskyldigliet

eller jemkning i åligganden, som kan varda stadgad, och att vaktmästaren

särskilt skall vara skyldig att, om så pröfvas lämpligt, jemväl

utöfva tillsyn öfver Vadstena slott och dess område samt bestrida deimcd

förenad vakthållning utan annan ersättning än fri bostad; . o

att med arkivariebefattningen icke ma förenas annan tjenst^ a rikets,

Riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjenstebefattning, med

mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörande af tjenstgöringen i

landsarkivet; ... ...

att tjenstgöringspenningar få af tjenstinnehafvare uppbäras endast för

den tid han verkligen tjenstgjort eller åtnjutit semester, men skola för den

tid han eljest varit från tjenstgöring befriad utgå till den, som tjensten

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära

hela lönen; men att den, som eljest undfår ledighet för svag helsas vårdande,

enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligtas att

under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar afstå sa mycket af

lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af

samma tjenst anses böra medgifvas, tidpunkten för första förhöjningen bestämmes

att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren mera än

fyra år af denna tid sjelf bestridt sin egen eller pa grund af förordnande

annan statens tjenst, dock att härvid icke ma föras honom till last den

tid han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om sådan eger ruin,

efter ytterligare fem år, på enahanda vilkor, under iakttagande, ^ hvad

hvar och en af dessa förhöjningar angår, att den högre afiöningen ej får tillträdas

förrän vid början af kalenderåret näst efter det den stadgade tjensteåldern

blifvit uppnådd; börande löntagaren dervid tillgodoräknas den tid

han förut skött likartad befattning i statens tjenst; '' .

att arkivarien skall, då han uppnatt 65 lefnads- och minst 35 tjenstår,

vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten

från tjensten afgå, Eders Kongl. Maj:t dock obetaget att låta

med afskedet anstå, derest och sä länge den pensionsberättigade pröfvas

kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan

finnas villig i densamma avarstå: samt

förrättat;

årlig''

att semester ma ai arKivarien auijuias uuui-r eu ^ eu .........

I ,

Pa grund af hvad jag sålunda anfört tillstyrker jag i underdånighet,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Åttonde hufrudtiteln.

det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att, med godkännande

af förenämnda aflöningsstat jemte nyss omförmälda, för åtnjutande af deri

upptagna afiöningsförmåner föreslagna vilkor, bland de ordinarie anslagen

i riksstaten uppföra för ett landsarkiv i Vadstena ett belopp af 6,300

kronor, äfvensom att i sammanhang dermed anslagsrubriken »riksarkivet»

måtte ändras till »riks- och landsarkiven« samt ifrågavarande post derunder

upptagas. Vid bifall härtill skulle de ordinarie anslagen under den förändrade

rubriken komma att uppgå till 45,600 kronor.

Till en af riksarkivarien i nämnda skrifvelse väckt fråga om beredande

af ett anslag för en gång till böcker för landsarkivet i Vadstena anhåller

jag att få återkomma vid redogörelsen för åttonde hufvudtitelns extra

ordinarie anslagsbehof.

Nationalmuseum.

[2.] Uti underdånig skrifvelse den 29 september 1897 har nationalmusei

inköp af* nämnd hos Eders Kongl. Maj:t gjort framställning om förhöjning af ankomiföremåi.

slagen till inköp af konst föremål för statens räkning och dervid anfört

följande.

Redan i underdånig skrifvelse den 29 oktober 1890 framhöll den

nämnd, som hade att till Eders Kongl. Maj:t afgifva underdånigt förslag

till inlösen af lefvande svenska konstnärers arbeten, behofvet af en ökning

af det för sagda ändamål under nationalmusei stat uppförda reservationsanslag

å 6,000 kronor samt hemstälde, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af

Riksdagen begära en förhöjning i detta anslag, så att det derefter komme

att utgå med 15,000 kronor årligen. I samma skrifvelse redogjorde

nämnden för frågans tidigare behandling och erinrade, att det nuvarande

anslaget, som, efter det akademien för de fria konsterna för ändamålet

begärt 9,000 kronor, beviljades vid 1856—1858 års riksdag och redan då

af enskilda motionärer ansågs böra bestämmas till 15,000 kronor, sedermera

oförändradt qvarstått, oaktadt förhållandena under de trettiotvå

närmast derpå följande åren undergått betydande förändringar. Vidare

framhölls, hurusom konsten långt mer än fordom blifvit ett bildningsbehof,

som måste tillgodoses, och hänvisades härvid till de allt talrikare

konstutställningarna och konstlotterierna, till uppkomsten af landsortsmuseer

och till illustrationsväsendets betydande utveckling. Derjemte omnämndes,

huru prisen på konstverk stigit både i utlandet och hos oss, så

att de största svårigheter mötte att för statens samlingar förvärfva ett

större skulpturarbete eller en mer betydande målning. I sammanhang

s. 7 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvndtiteln.

7

härmed erinrades derom att, om med statens samlingar på senare tid icke

dess mindre införlifvats vissa dyrbara arbeten af Cederström, Forsberg,

Kronberg med flere, detta väsentligen berott på enskilda personers frikostighet.

Ytterligare redogjordes för stegringen af konstnärernas antal

och af den konstnärliga produktionen, i hvilket afseende åberopades en

bifogad tabell, utvisande antalet af de till staten hembjudna och inköpta

konstverk under perioden 1876—1890 liksom hembuds- och inköpsvärdena

under samma tid.

I nu föreliggande framställning yttrar nationalmusei nämnd, hurusom

de skäl för eu förhöjning, som af 1890 års inköpsnämnd anfördes, sedan

dess gjort sig ännu mera gällande. Svårigheterna att med det nuvarande

anslaget af 6,000 kronor årligen uträtta något hade under de sedan dess

förflutna sju åren blott framstått allt tydligare. Senast församlade riksdag

hade också visat sig behjerta frågans vigt, då Riksdagen på Eders Kongl.

Maj:ts framställning beviljade ett extra anslag af 40,000 kronor för inköp

af konstverk och konstslöjdföremål, utstälda vid 1897 års allmänna konstoch

industriutställning i Stockholm. Af sistnämnda belopp hade 12,000

kronor afsetts för inköp af konstslöjdföremål. För återstoden jemte andra

tillgängliga medel, sammanlagdt 42,909 kronor, hade å utställningen inköpts

22 konstföremål, deraf 8 svenska, betingande ett pris af 18,150

kronor, samt 2 norska, 5 danska och 7 andra utländska. Ett så rikhaltigt

inköp kunde val tills vidare endast undantagsvis ifrågakomma, men skulle

utvecklingen af statens konstsamlingar något så när hålla jemna steg med

den nu pågående lifskraftiga konstnärliga produktionen, syntes en förhöjning

i inköpsanslagen vara ovilkorligen nödvändig.

Antalet utställare inom den svenska afdelningen utgjorde vid 1866

års skandinaviska utställning 99, det högsta, som dittills förekommit. I

1897 års konstutställning deltogo, eldigt katalogen, 222 svenska konstnärer

med ett antal af 667 konstverk, och det oaktadt granskningen denna gång

säkerligen varit strängare än vid någon föregående större svensk utställning.

Prisen å konstverken hade stigit eller åtminstone hållit sig uppe på samma

höjd, samtidigt dermed att de större och dyrbarare konstverken utgjorde

en större del af årsproduktionen än fordom. Ett genomgående af katalogen

öfver årets utställning visade, att en staty i marmor eller brons i

naturlig storlek i regeln betingade_ ett pris af 6,000 till 7,000 kronor, en

grupp 10,000 till 12,000 kronor. Ökades storleken, stege naturligtvis äfven

priset. Så kostade t. ex. de båda nyligen till nationalmuseum skänkta,

vid museibyggnadens hufvudingång uppstapla bronsgrupperna tillsammans

25,000 kronor, oberäknadt piedestaler, transporter och uppställning. Sådana

större svenska, norska eller danska målningar, som betingade ett pris af

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Åttonde hufvudtiteln.

från 2,000 till 7,000 kronor, uppginge, enligt hvad katalogen utvisade,

till ett ganska betydande antal. Blefve det fråga om utlandets större,

erkända konstnärer, stälde prisen sig än högre. På sistlidna års utställning

begärdes för vissa större arbeten från 15,000 till 25,000 francs och

för ett arbete ända till 2,000 pund sterling, men äfven smärre arbeten

betingade pris af 7,000 till 8,000 francs. Ett ytterligare skäl för anslagets

böjning läge äfven i den ansedda ställning, som den svenska konsten och

dess förnämligare utöfvare numera intoge i utlandet. Härom vittnade

bland annat det erkännande, som i de stora konsttidskrifterna i Tyskland,

England, Amerika och Frankrike kommit dem till del. Det torde ligga i

det allmännas intresse att främja och stödja denna lofvande rörelse genom

att å sin sida skänka detta förhållande sitt erkännande och årligen förvärfva

åtminstone något mera betydande arbete samt derigenom efter hand

göra statens centralsamling i nationalmuseum till en representativ mönstersamling

för svensk konst.

Tillökningen af statens ifrågavarande samlingar komme emellertid ej

ensamt nationalmuseum till godo. Redan nu stode detta museum i förbindelse

med tio museer i landsorten (Göteborg, Hernösand, Kalmar, Linköping,

Lund, Uddevalla, Upsala, Venersborg, Vesterås och Örebro), i hvilka

staten tillhöriga konstverk vore deponerade. Sådana depositioners antal

borde efter hand ökas, till gagn för den allmänna bildningen och konstodlingen.

Gripsholms slott med sin stora porträttsamling hade efter Dnyss

afslutad restaurering blifvit en vigtig faktor i vårt museiväsende. A de

för besökande tillgängliga slotten Drottningholm och Ulriksdal funnes

likaledes betydande, staten tillhöriga samlingar af konstföremål. Från

nationalmuseum kunde konstverk sålunda efter hand spridas öfver landets

olika delar. Derigenom skulle ock förverkligas en grundtanke, som fått

sitt uttryck i den underdåniga skrifvelse af den 25 februari 1858, hvari

Rikets Ständer anmälde, att förenämnda inköpsanslag å 6,000 kronor blifvit

uppfördt på ordinarie stat.

Af vigt för konstbildningen vore emellertid, att uppmärksamheten ej

uteslutande egnades åt den inhemska konstproduktionen, utan att hänsyn

toges jemväl till andra sidor af konstnärlig verksamhet. Till nationalinusei

konstafdelning utginge också sedan längre tid till samlingarnas

ökande ett årligt reservationsanslag af 6,500 kronor, som disponerades

omedelbart af nationalmusei nämnd. Af detta belopp borde, enligt Eders

Kongl. Maj:ts nådiga bref den 10 december 1880, 3,000 kronor företrädesvis

användas till inköp af norska och danska konstnärers arbeten.

Återstode således för samlingarnas tillökning i öfrigt med målningar och

skulpturverk af äldre mästare, med antika vaser och andra fornsaker, med

s. 9 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 9

gipsafgjutningar, gravyrer, handteckningar o. s. v. ett belopp af 3,500

kronor. Detta belopp vore ringa och nationalmuseum hade äfven, då det

gällt att, vid upplösning af äldre samlingar, för Sveriges räkning bevara

något eller några märkligare konstverk, måst anlita särskilda utvägar. Det

vore dessutom önskvärdt, att man någon gång, då tillfälle erbjöde sig, kunde

förvärfva jemväl ett eller annat modernt konstverk af någon icke skandinavisk

mästare, såsom faktiskt skedde vid sistlidna års allmänna utställning.

Ett sådant inköp skulle hos den besökande allmänheten väcka ett särskilt

intresse och verka fruktbärande på den utöfvande konstnären, som eljest

här i Sverige högst sällan finge tillfälle att se märkligare alster af samtidens

utomskandinaviska konstalstring. Ett annat ur den praktiska och

teoretiska konstundervisningens synpunkt synnerligen vigtig! område utgjordes

af den flitigt anlitade gravyrsamlingen, inom hvilken studiebesöken

under de tre senaste åren i medeltal uppgått till 636. Till denna samling

hörde äfven dyrbara planschverk öfver enskilda stora konstnärers arbeten

eller öfver större offentliga och enskilda samlingar. Af sådana planschverk

hade nationalmuseum lyckats förvärfva några, men saknade många

och vigtiga. Priset å ett dylikt verk understege sällan 300 kronor, men

uppginge stundom till 1,000 kronor och deröfver. På samma sätt förhölle

sig med en del moderna etsningar, som numera ofta trycktes i endast

ett mindre antal exemplar. Ett sådant verk, Klingers berömda cykel

»Vom Tode», kostade å sistlidna års utställning 900 mark, och ett annat

arbete af samme konstnär, hvilket nationalmuseum 1895 förvärfvat för

405 kronor, betingade nu, sedan upplagan blifvit slutsåld, ett pris af 1,600

mark. Den erfarenhet, som vunnits vid nationalmuseum, visade emellertid,

att det just vore detta slags arbeten, som oftast efterfrågades och begagnades

af studerande, och deri läge ett väsentligt skäl för deras anskaffande.

Nationalmuseum egde visserligen till sin disposition afkomsten

af två donationer, J. S. Gieseckes och J. H. Scharps, men denna afkomst

vore på grund af donationsbrefven och särskilda bestämmelser till allra

största delen afsedd för vissa noga begränsade ändamål, som ej medgåfve

ett fritt användande, och den Gieseckeska donationen vore dessutom på

grund af de donerade fastigheternas ombyggnad behäftad med en på

amortering stäld skuld.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemstälde nämnden i underdånighet,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska dels en förhöjning

af 9,000 kronor i det hittills till inlösen af svenska lefvande konstnärers

arbeten utgående reservationsanslaget, så att detsamma komme att

årligen utgå med ett belopp af 15,000 kronor, dels ock en förhöjning af

Bill. tia liiksd. 1898. 1 Sami. 1 Afil. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Åttonde hnfvudtiteln.

3,500 kronor i anslaget till samlingarnas ökande, hvarigenom detta anslag

komme att utgå med 10,000 kronor årligen.

Efter nådig remiss har akademien för de fria konsterna i underdånigt

utlåtande den 30 oktober 1897 anfört, hurusom akademien redan vid flera

tillfällen under närmast förflutna år tillåtit sig att till Eders Kongl. Maj:t

inkomma med underdåniga framställningar i liknande syfte med den af

nationalmusei nämnd nu gjorda. Uti underdånig skrifvelse den 28 november

1891 yttrade akademien, bland annat, att så länge anslaget till inlösen af

lefvande svenska konstnärers arbeten utginge med sitt nuvarande ringa

belopp, qvarstode ett högst väsentligt hinder för staten att vid inköp af

konstverk göra sitt val bland de bästa möjliga och att, hvad särskilt

anginge skulpturverk i marmor och brons, årsanslagets nuvarande belopp

sällan vore tillräckligt att åt staten förvärfva ett enda sådant. Äfven i

sin underdåniga framställning den 25 januari 1896 rörande anslag för

inköp af konstalster vid 1897 års allmänna utställning i Stockholm hade

akademien framhållit önskvärdheten af en förhöjning i nu ifrågavarande

anslag. Dervid erinrade akademien, att redan den utveckling, den andliga

odlingen hos oss genomgått under den 40-årsperiod, som förflutit sedan

anslaget beviljades, eller år 1858, vore egnad att gifva vid handen, att

detsamma sa att säga ej följt med sin tid, och att en blick på akademiens

egen stat år 1858 och den nu varande staten visade, att proportionen

emellan statens bidrag till den konstnärliga undervisningen och den konstnärliga

produktionen ej kunde kallas fullt normal. Då vidare priset på

konstverk under sagda period ansenligt stigit, läge äfven deruti ett talande

skäl för anslagets höjning. I afseende å föreliggande af nationalmusei

nämnd utförligt motiverade framställning hade akademien ej vidare att

tillägga utan tillstyrkte, med lifligt instämmande i de af nämnden anförda

skäl, att till Riksdagen måtte aflåtas nådig proposition i öfverensstämmelse

med hvad nämnden föreslagit.

Sedermera har svenska konstnärernas förening till Eders Kongl. Maj:t

inkommit med en skrifvelse, deruti föreningen framhållit otillräckligheten

af det till inköp af lefvande svenska konstnärers arbeten anvisade anslag

af 6,000 kronor. Monumentala arbeten, vare sig i skulptur eller i målning,

hvilka ofta fordrade år af förberedande studier, kunde af staten sällan

eller aldrig förvärfvas, derest icke enskild offervillighet trädde hjelpande

emellan. Statens inköp af konstalster måste oftast omfatta billigare, men

på samma gång också för konstnärerna mindre representativa verk. Att

enskilda mecenater stundom godtgjort hvad staten försummat, vore ju all

ära värdt, men dels stode ett sådant mecenatskap visst icke alltid till

buds, dels torde det knappast kunna sägas vara med svenska statens

s. 11 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln. 11

värdighet öfverensstämmande, att för hvarje gång det blefve fråga om

förvärfvande af något dyrare konstverk nödgas vädja till enskildes bistånd.

Staten borde vara i tillfälle att verkligen kunna välja bland det bästa,

som den inhemska konsten kunde prestera, men med ett årsanslag af blott

(i,000 kronor vore ett sådant utväljande ej möjligt. För de svenska konstnärerna

hade ifrågavarande anslags obetydlighet varit ödesdiger nog. Då

i ett litet land som vårt staten icke uppträdde som någon mera beaktansvärd

afnämare, blefve de enskilda, som både kunde och ville förvärfva

sig några mera betydande konstverk, alltid lätt räknade. Konstnären

måste då vända sig till den större, men på samma gång mindre köpstarka

allmänheten, hans arbeten måste framför allt blifva billiga och han måste

för sin existens skull tillgripa lotterier och andra utvägar, som ej lände

till konstens fromma. Men den talang, som icke finge tillfälle att gripa

sig an med större uppgifter, förslöades lätt. Och om konstens utöfvare

inskränkte sig till bagateller och konsten förflackades, kunde också statsanslagets

knapphet leda till, hvad som en alltför långt drifven sparsamhet

lätt förde med sig, att nemligen staten med sitt lilla anslag dock icke vid

sina inköp finge full valuta för sina penningar. Om emellertid, trots allt,

den svenska konsten likväl kunde sägas hafva kämpat sig fram till en

såväl inom som utom landet ansedd ståndpunkt, vore det visserligen icke

för tidigt, att svenska staten nu grepe in och underlättade kampen.

Med åberopande af ytterligare några bland de utaf nationalmusei nämnd

och akademien för de fria konsterna framhållna, af mig redan anförda

skäl för anslagets höjande, har konstnärsföreningen äfven omförmält och

med en vid föreningens skrifvelse fogad tabell öfver de till konstens främjande

i de skandinaviska rikena anvisade statsanslag visat, hurusom i våra

grannländer, särskildt Danmark, staten ansett sig kunna i det hänseende,

hvarom nu är fråga, gripa in långt kraftigare till konstens stödjande och

befordrande än hittills hos oss. Föreningen framhöll jemväl, att i Sverige

provinsmuseerna icke åtnjöte något understöd från staten och i följd deraf

också förde ett tynande lif. En uppmuntran genom ett statsanslag skulle

dock säkerligen verka väckande och lifvande på dessa museer och sätta

dem i stånd att bättre fylla sin vackra uppgift, att alltmera göra konstens

verk till en hela folkets egendom. Med stöd af det anförda anhöll föreningen,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes till 1898 års riksdag aflåta proposition,

i syfte att det årliga anslaget till inköp af lefvande svenska konstnärers

arbeten måtte höjas från 6,000 kronor till 40,000 kronor, samt att

deraf måtte anslås 15,000 kronor till inköp af konstalster för provinsmuseerna.

Uti underdånig skrifvelse den 1 sistlidne december har akademien

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Åttonde hnfvudtiteln.

för de fria. konsterna yttrat sig öfver nyssberörda, af svenska konstnärernas

förening gjorda framställning och dervid anfört, bland annat, hurusom

akademien naturligtvis med stor tacksamhet och tillfredsställelse skulle se,

om ett ännu högre belopp än den anslagsförhöjning, hvarom nationalmusei

nämnd hemstält, blefve för ifrågavarande ändamål anvisadt, och har akademien,

med anledning af konstnärsföreningens förslag att äfven de svenska

provinsmuseerna måtte beredas något statsunderstöd till stärkande af deras

behjertansvärda och gagnande verksamhet, uttalat sin lifliga önskan, att

nådigt afseende måtte fästas å detta förslag.

öfver den af svenska konstnärernas förening gjorda ansökning har

jemväl nationalmusei nämnd yttrat sig och i ett den 3 december 1897

afgifvet underdånigt utlåtande anfört, bland annat, hurusom nämnden i

sin föregående framställning betraktat frågan hufvudsakligen från synpunkten

af det intresse, nationalmuseum såsom den svenska centralsamlingen

af skön konst egde, och ansett, att museet borde å ena sidan kunna

uppvisa en representativ samling af hvad svensk bildkonst i äldre och

nyare tid frambringat och å andra sidan lemna en öfversigt af de vigtigaste

dragen, af konstens historia i allmänhet, i originalföremål, der dessa

kunnat anskatfas, eller eljest i efterbildningar medelst gipsafgjutning,

gravyr, fotografi eller beslägtade förfaringssätt. Med sin ifrågavarande

framställning hade nämnden således väsentligen afsett att bereda medel

för dessa samlingars fullständigande, sådant detta kräfdes på de olika afdelningarna

och i olika rigtningar. Om emellertid ett högre anslag än

det af nämnden ifrågasatta beviljades, kunde nämnden ej se detta annat

än med största tillfredsställelse, och den vore öfvertygad, att en sådan

förhöjning skulle lända till gagn för den inhemska konsten och den

inhemska konstbildningen. Nämnden förestälde sig härvid, att ett sådaht

förhöj dt anslag ej ensamt skulle utgå till inköp af enstaka färdiga, i konsthandeln

befintliga svenska skulpturverk, målningar och dylikt, som sedermera

skulle erhålla sin plats i museerna, utan att det jemväl borde kunna användas

till främjande af monumental eller i högre mening dekorativ konst.

Derigenom skulle också det syftemål kunna i någon mån förverkligas,

som antyddes i Rikets Ständers åberopade skrifvelse af den 25 februari

1858, der det talades om inköp af konstverk till »prydnader i kyrkor,

embetsrum, skolor och andra offentliga samlingsrum».

Framställningen om anslag till provinsmuseerna syntes nationalmusei

nämnd särdeles behjertansvärd. Äfven nämnden hade i sin förberörda

skrifvelse vidrört denna fråga och dervid uppräknat de landsortsmuseer,

med hvilka nationalmuseum stode i förbindelse; men utom dessa funnes

ett minst lika stort antal andra mer eller mindre betydande, likartade

s. 13 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 13

samlingar. För många, kanske flertalet af dem gälde, att derför sin ekonomi

och omvårdnad vore beroende af tillfälliga omständigheter. Att

betrygga deras existens ur dessa synpunkter vore tvifvelsutan ett högst

vigtigt önskningsmål. Innan någon disposition af statsmedel, som möjligen

komme att anvisas åt provinsmuseer, egde rum, hvilket i bästa fall ej

torde kunna ske förr än under loppet af år 1899, borde emellertid enligt

nämndens mening en äfven ur andra synpunkter önskvärd undersökning

verkställas rörande dessa museer. Upplysningar borde inhemtas om deras

antal, deras lokalers läge och beskaffenhet, de vilkor, hvarunder de för

sitt ändamål disponerades, museernas organisation, förvaltning och ekonomi

samt deras samlingars art och ungefärliga omfång. Af en sådan undersökning

komme att framgå, hvilka museer borde tillerkännas karakteren

af konstsamlingar och hvilka derjemte eller ensamt skulle rubriceras såsom

kulturhistoriskt-arkeologiska samlingar. Såsom allmänna vilkor för åtnjutande

af statsbidrag borde för öfrigt förutsättas bidrag från kommun

eller enskilde till minst enahanda belopp som statens jemte skyldighet att

underkasta sig en viss statskontroll äfvensom att afgifva årsberättelse.

Vid ett eventuel ordnande af denna omfattande fråga syntes god ledning

kunna hemtas från förhållandena i Danmark, hvarest provinsmuseernas

ställning till centralsamlingen i Köpenhamn vore noggrant reglerad.

Provinsmuseerna der hade, utom de årliga bidragen till inköp och förvaltning,

erhållit ej obetydligt statsunderstöd för uppförande af sina byggnader.

Enligt en år 1889 afgifven redogörelse uppginge dessa byggnadsbidrag

då till 1 16,000 kronor, deraf ensamt till Aarhus 50,000 kronor.

Af nu anförda jemte andra i detta ärende lemnade uppgifter äfvensom

särskilda upplysningar, som jag låtit inhemta från Norge och Danmark,

framgår, att i dessa länder från det allmännas sida gjorts icke

obetydligt mera än hos oss till konstens främjande genom inköp af konstalster.

I Norge har nationalgalleriet sig anvisadt till anskaffande af konstverk

och inventarier jemte underhåll deraf ett anslag af 17,000 kronor,

af hvilket 3,000 kronor äro afsedda företrädesvis för svenska och danska

konstverk. Kopparsticks- och handteckningssamlingen i Kristiania förfogar

öfver ett statsanslag af 2,800 kronor, hvaraf 1,000 kronor anvisats mot

vilkor att samma belopp tillskjutes från annat håll. Till den årliga konstutställningen

är anslaget ett belopp af 4,400 kronor. 1 ill konstindustrimuseerna

i Kristiania, Bergen och Trondhjem äro beviljade anslag af

respektive 18,000, 8,000 och 5,000 kronor, under vilkor, hvad de två sistnämnda

museerna vidkommer, af motsvarande bidrag från annat håll.

Äfven vid en del af anslaget till Kristianiamuseet är ett liknande vilkor

fästadt. I Danmark upptager gällande finanslag under rubriken konst
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Åttonde hufvudtiteln.

samlingarna en slutsumma af 205,543 kronor 50 öre. Häraf utgår till

konstmuseer i åtskilliga provinsstäder 18,000 kronor. De kongl. målningsoch

skulptursamlingarna med flera hafva sig anvisade anslag om tillhopa

68,500 kronor. Häraf äro afsedda till inköp för målningssainlingen 20,000

kronor, för skulptursamlingen 15,000 kronor samt för kopparstickssamlingen

5.000 kronor och särskildt tilT anskaffande af svenska och norska konstverk

5,000 kronor. Den kongl. akademien för de sköna konsterna, under

hvilken rubrik finanslagen upptager anslag slutande å 102,880 kronor,

disponerar 1,000 kronor årligen till ökning af sin afgjutningssamling, hvarjemte

af utställningsfonden vid akademien årligen användas 2,000 kronor till

inköp af konstverk. »Ny Carlsberg Glyptotek», en offentlig institution,

upprättad genom bidrag af stat, kommun och enskilde, använder bland

annat räntorna af 250,000 kronor till inköp af skulpturer. Nationalhistoriska

museet å Frederiksborgs slott har till sitt förfogande för inköp

räntorna af 1,000,000 kronor. Vidare finnes enligt finanslagen såsom bidrag

till driften af det danska konstindustrimuseet anvisadt ett belopp af

10.000 kronor utaf ett för tio år beviljadt anslag å 100,000 kronor.

Det synes mig uppenbart, att derest den svenska konsten skall kunna

fortfarande med framgång deltaga i den täflan, som pågår inom konstnärsverlden,

staten måste lemna ett kraftigare understöd, än hittills skett. Det

sätt härför, som af nationalmusei nämnd nu föreslagits, eller höjande af

inköpsanslagen, synes mig äfven lämpligt. Hvad angår det i nationalmusei

stat uppförda anslag till samlingarnas ökande, delar jag fullständigt

nämndens åsigt, att detta anslag nu bör höjas till 10,000 kronor. Beträffande

anslaget till inlösen af lefvande svenska konstnärers arbeten,

anser jag hufvudsakligen på de skäl, som anförts i den af svenska konstnärernas

förening gjorda ansökning, att en betydligare förhöjning af detta

anslag är af behotvet påkallad. Väl finner jag, lika med nationalmusei

nämnd, tiden ännu ej vara inne att med statsanslag understödja museer i

landsorten, men om man frånräknar det belopp, 15,000 kronor, som sagda

förening ansett böra utgå till sådana understöd, synes mig den summa,

25.000 kronor, som i öfrigt enligt föreningens åsigt borde årligen finnas

att tillgå för inlösen af lefvande svenska konstnärers arbeten, icke vara

för hög. Varder anslaget bestämdt till denna summa, synes det mig äfven

böra få, efter Eders Kongl. Maj:ts pröfning i hvarje särskildt fall, disponeras,

förutom till inköp af färdiga konstalster, jemväl till främjande på annat

sätt af svensk monumental eller i högre mening dekorativ konst.

Pa grund åt hvad sålunda blifvit anfördt tillstyrker jag i underdånighet,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att bevilja förhöjning

s. 15 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

15

dels med 3,500 kronor, eller från 6,500 kronor till 10,000 kronor, af det

i staten för nationalmuseum förekommande reservationsanslaget till konstsamlingarnas

ökande, dels ock med 1 9,000 kronor, eller från 6,000 kronor

till 25,000 kronor, af det under nationalmusei stat uppförda reservationsanslag

till inlösen af lefvande svenska konstnärers arbeten, under medgifvande

tillika att sistnämnda anslag må kunna användas, förutom till

inköp af färdiga konstalster, jemväl till främjande på annat sätt af svensk

monumental eller i högre mening dekorativ konst. Vid bifall härtill skulle

anslagen under rubriken nationalmuseum komma att ökas från nuvarande

beloppet, 46,350 kronor, till 68,850 kronor.

Domkapitlens expeditioner.

I den vigtiga och enligt mitt förmenande för hela Norrlands andliga [3]

kultur betydelsefulla frågan om Hernösands stifts delning hafva åter fram- Delning af

ställningar gjorts hos Eders Kongl. Maj:t af ej mindre domkapitlet i Hernösand

än äfven landstingen och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i de båda nordligaste länen. Jag har tre gånger förut, senast till statsrådsprotokollet

den 14 januari 1897, uttalat mig för nödvändigheten af

denna frågas snara lösning och dervid utförligt redogjort för de uttalanden,

som tillförene gjorts af vederbörande myndigheter samt dessutom af representanter

för de norrländska länen i Riksdagens båda kamrar. För att

icke behöfva ånyo upprepa hvad som sålunda förut anförts, tillåter jag

mig hänvisa till nyssnämnda statsrådsprotokoll.

Men innan jäg redogör för innehållet af senast inkomna handlingar i

detta ärende, ber jag få erinra derom, att Riksdagens afslag å Eders Kongl.

Maj:ts framställningar om Hernösands stifts delning måste sägas hafva berott

icke på ett underkännande af vigten och betydelsen af denna stiftsdelning,

utan derpå att man från åtskilliga håll ansett delningen böra uppvägas

genom en förändring i stiftsorganisationen i öfrigt medelst en motsvarande

sammanslagning af andra stift. Jag har redan vid föregående

tillfällen uttalat mig mot denna uppfattning, enär jag icke kan anse det

vara behöfligt eller lämpligt att bereda en fördel åt den öfre delen af

Sverige, en fördel, som alla erkänna vara af behofvet påkallad, genom att

samtidigt vidtaga eu åtgärd, som enligt min mening innebär en bestämd

försämring af förhållandena i det nedre. Den ståndpunkt, jag i detta

hänseende förut intagit, intager jag fortfarande. Naturligtvis måste tankarne

på förändring af stiftsorganisationen i nedre Sverige rigtas mot de

båda minsta stiften, Kalmar och Visby. Beträffande förslaget’^om Got
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 * Åttonde hufvudtiteln.

lands läggande under Kalmar stift har jag till omförmälda statsrådsprotokoll

uttalat mig mot detsamma såsom synnerligen olämpligt och såsom

medförande verklig skada för Gotland. Jag har ock erinrat, att det varit

med djupt bekymmer som förslaget mottagits på Gotland. Så mycket berättigande

ligger också till grund för det motstånd samma förslag rönt,

att man torde kunna påstå, att många, som förut ifrat för tanken på

denna sammanslagning, numera tveka om lämpligheten af dess utförande.

Viss är jag äfven uppå, att stora och kännbara olägenheter, likasom ock

ett befogadt missnöje, skulle blifva en följd af Kalmar stifts sammanslagning

med Vexiö stift eller fördelning mellan Linköpings och Vexiö stift.

Från presterskapet i Kalmar stift har ock nyligen inkommit en petition

att Eders Kongl. Maj:t måtte lemna sin medverkan till att Kalmar stift

fortfarande måtte förblifva hvad det nu är och under århundraden varit,

ett eget stift med egen stiftsstyrelse. En liknande uppfattning lär äfven,

efter hvad till min kännedom kommit, vara rådande hos stiftets befolkning

i öfrigt. På dessa skäl anser jag, att den fråga, som nu förelägges Riksdagen,

bör begränsas till Hernösands stifts delning.

Af nu inkomna handlingar inhemtas följande.

Domkapitlets senaste skrifvelse i ämnet är närmast föranledd af en

utaf sistlidet års prestmöte inom stiftet hos domkapitlet enhälligt gjord

anhållan, att domkapitlet ville till Eders Kongl. Maj:t ingå med förnyad

underdånig framställning angående stiftsdelningsfrågans lösning med det

allra snaraste på förut af domkapitlet föreslaget sätt, uti hvilken anhållan

särskildt betonats den genom inflyttning från södra orterna och särskildt

från Finland föranledda starka och hastiga folkökningen och de härigenom

nödvändiggjorda synnerligen omfattande nyorganisationerna å både kyrkans

och skolans områden, omöjligheten för en enda stiftsstyrelse att, så som

sig borde, tillgodose samtliga församlingarnas behof och den följd häraf,

att isynnerhet församlingarna i de två nordligaste, från stiftsstaden mest

aflägsna länen komme att lida, det otillbörliga deruti, att inemot 600,000

menniskor finge i jemförelsevis mindre mått åtnjuta den andliga omvårdnad,

som komme rikets öfriga invånare till del, samt nödvändigheten

deraf, att den andliga odlingen hölle jemna steg med den materiela, hvilken

senare inom Norrland redan tagit ett så starkt uppsving. Under hänvisning

härtill har domkapitlet, som ansett sig hafva så mycket mindre

anledning att nu närmare uppvisa nödvändigheten af stiftets snara delning,

som denna nödvändighet icke kunde förnekas af någon, som med opartiskhet

och verklig sakkännedom bedömde denna fråga, vidare anfört, att

stiftets folkmängd under år 1896 ökats med omkring 8,400 personer, så

att den vid årets slut utgjort 578,711, att till följd af denna ständigt och

s. 17 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 17

raskt växande folknumerär och den ofantliga yta, öfver hvilken befolkningen

vore spridd, det skriande missförhållandet nu rådde, att på hvarje ordinarie

prestman inom stiftet komme i medeltal en folkmängd af omkring

3,000 personer och en areal af mera än 10 gamla qvadratmil, att det läge i

sakens natur, att under sådana förhållanden själavården och undervisningsväsendet

icke kunde vederbörligen tillgodoses, att det vid en närmare undersökning

af förhållandena inom hvarje pastorat visat sig, att i ej mindre

än 57 af stiftets 113 pastorat åtminstone en ny prest er lig beställning borde

i den närmaste framtiden inrättas, under det att å andra sidan icke en

enda församling funnes, der antalet presterliga krafter skulle kunna utan

olägenhet minskas, att omkring 40 nya kyrkor eller kapell borde byggas

å platser, der förut ingen gudstjenstlokal funnes, att det vore tydligt, att

för alla dessa nybildningsfrågors behöriga handläggning en enda stiftsstyrelse

vore otillräcklig, isynnerhet som de platser, der nybildningarna företrädesvis

vore af behofvet påkallade, läge på ett afstånd af mellan 50 och

nära 100 mil från Hernösand, att af den omständigheten att icke blott en

stor mängd församlingar funnes, i hvilka ett betydande antal barn erhölle

allenast 10 å 11 veckors undervisning om året, utan ock inom ej mindre

än 18 af stiftets församlingar ett rätt stort antal baim icke kunde erhålla

någon som helst skolundervisning, framginge, huru mycket som ännu fattades

i ett ordnadt folkskoleväsen, att, sedan äfven de högre skolorna för

qvinlig ungdom stälts under offentlig tillsyn, antalet af de högre läroanstalter,

som stode under domkapitlets eller efori omedelbara vård, utgjorde

ej mindre än 21, och att under domkapitlets omedelbara vård dessutom

stode 5 lappfolkskolor, flere kateketskolor och 23 statsskolor i finnförsamlingarna;

att antalet af de under år 1896 till domkapitlet inkomna mål

utgjort 2,252, den högsta siffra som ännu förekommit, och att ärendenas

antal under 1897 syntes, att döma af antalet diariinummer dittills, blifva

än större, samt att härvid äfven borde beaktas, att en mycket stor del af

dessa ärenden afsåge nybildningen inom kyrko- och undervisningsväsendet,

hvadan domkapitelsgöromålen med hänsyn till deras beskaffenhet kräfde

vida mera arbete än inom andra stift, der dylika ärenden endast undantagsvis

förekomme. På grund åt hvad domkapitlet sålunda anfört och da

svårigheterna och farorna af det närvarande tillståndet för hvarje ar blefve

alltmer uppenbara, hemställer domkapitlet i underdånighet, att Eders Ivongl.

Maj:t täcktes för innevarande Riksdag framlägga förnyadt nådigt förslag

om bildande af ett särskildt stift för Vesterbottens och Norrbottens län.

Om en dylik framställning till Riksdagen angående delning af Hernösands

stift hafva, såsom jag redan nämnt, äfven ofvannämnda båda landsting

i underdånighet anhållit, dervid Vesterbottens läns landsting framhållit

Bill. till Rikad. Prof. 1898. 1 Smil. 1 Afd. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Åttonde hufvndtiteln.

att, om det vore illa nog, att Norrland till följd af sitt afskilda läge och

sina klimatiska förhållanden intoge en ofördelaktig undantagsställning gent

emot lyckligare lottade delar af fäderneslandet, det vore alldeles oförsvarligt,

att Hernösands stifts församlingar, hvilkas sammanlagda invånareantal

snart uppginge till 600,000, i hvad som rörde tillsynen öfver och

befrämjandet af deras andliga kultur hölles qvar i en orättvis undantags
ställning,

. och Norrbottens läns landsting anfört, att frågan om stiftets

delning icke borde ^ blifva hvilande, enär behofvet af en sådan åtgärd

blefve för hvarje ar alltmera oafvisligt och olägenheten deraf, att för

öfra hälften af Sverige funnes blott en stiftsstyrelse alltmera känbar, i

samma man som den materiella utvecklingen fortskrede och i samband

dermed folkmängden ökades; och hafva Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Vesterbottens och Norrbottens län, hvilka till Eders Kongl.

Maj:t öfverlemnat de respektive landstingens skrivelser i ämnet, dervid

båda i underdånighet tillstyrkt bifall till landstingens hemställan.

Presterskap^ inom Kalmar stift har i ofvannämnda till Eders Kongl.

Magt nyligen inkomna petition allmänt uttalat sina bekymmer mot detta

stifts sammanslagning med annat stift eller fördelning å flere stift. Framhållande,

^ utom faran för rubbning i det goda religiösa förhållande, som

nu är radande inom stiftets församlingar, de svårigheter af flere slag för

presterskapet, som derigenom skulle uppstå, såsom det yngre presterskapets

fördröjda befordran, samt det förryckande, som skulle ega rum med afseende

å stiftets enskilda enke- och pupillkassa samt de icke mindre än 45 andra

stiftelser och kassor, som bildats till förmån för stiftet och dess presterskap

äfvensom de olägenheter, som skulle uppstå för de allmänna läroverken,

särskilt det högre i stiftsstaden, genom förlust af särskild eforalstyrelse,

anhåller presterskapet, att Eders Kongl. Maj:t måtte afvärja de olyckor,

som genom Kalmar stifts upphörande skulle träffa ej endast denna landsända

utan hela den kyrkliga organisationen.

Det är naturligtvis med en viss tvekan och obenägenhet, som jag nu

för fjerde gången föreslår Eders Kongl. Maj:t att ingå till Riksdagen med

en framställning om Hernösands stifts delning. Men denna delning är så

oafvisligt påträngande, de fördelar, som derigenom skulle vinnas så stora,

den skada och de faror, som härflyta ur de nuvarande missförhållandena

sa handgripliga, att jag icke kan eller vill härutinnan åtaga mig ansvaret

för en underlåtenhet eller ett uppskof. Riksdagen har också sjelf erkänt

stiftsdelnmgens nödvändighet; det enda hinder, som stillt sig i vägen för

fragans förande till ett lyckligt slut, har varit yrkandet på en motsvarande

minskning af stiftens antal i det öfriga landet. Men en sådan åtgärd inne
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 19

bär, hvarhelst den försökes, för de deraf träffade landsdelarne en rubbning

i sekelgamla förhållanden, hvilken icke i något afseende åt dem medför

eu förbättring i hvad de förut haft, men deremot i mångt och mycket en

gifven försämring och som derför väcker oro och missnöje. Något åt detta

håll syftande förslag anser jag mig således icke kunna framlägga, och

detta så mycket mindre, som de uppoffringar, staten har att vidkännas för

ett nytt stifts bildande, i förhållande till ändamålets vigt måste anses vara

föga nämnvärda. Då dertill kommer, att behofvet af Hernösands stifts delning

är en i hög grad glädjande företeelse, såsom beroende på det uppsving

i alla afseenden, Norrland under de sista decennierna vunnit, synes

icke” hoppet om en lycklig utgång uteslutet, äfven om frågan fortfarande

begränsas så, att den blott kommer att afse det öfvermåttan stora norr
O

'' .

ländska stiftets delning.

Beträffande sättet att bereda skälig löneinkomst å biskopen i det nya

norrländska stiftet har jag redan vid ärendets föredragning inför Eders

Kong! Maj:t den 17 mars 1893 uttalat mig för, att det icke borde ifrågasättas,

att åt honom skulle på lön anslås något prebendepastorat, utan att

eu bestämd lön borde åt honom anvisas. Genom nådiga brefvet den 15

juni 1861 angående reglering af biskoparnes löner hade dessa löner i de

särskilda stiften bestämts från 16,GOD till 10,000 kronor, deribland för

biskopen i Hernösand till 12,000 kronor. I likhet med hvad jag tomt

uttalat och i enlighet med hvad jemväl kammarkollegium och statskontoret

hemstält, anser jag, att då hvart och ett af de två stift, i hvilka Hernösands

stift skulle delas, för sin behöriga vård komme att kräfva a stiftsstyrelsens

sida fullt upp så mycket arbete som de flesta större stift inom

det öfriga riket, lönen åt biskopen i det nya stiftet icke bör sättas lägre

än lönen åt biskopen i Hernösands odelade stift eller 12,000 kronor, hvartill

borde komma särskild hyresersättning, som enligt mom. 2 af de genom

nyssnämnda nådiga bref den 15 juni 1861 faststälda grunder för reglering

af biskoparnes löner skall till biskop, der biskopshus ej finnes, utgå med

belopp ej öfverstigande 1,500 kronor, hvilket belopp i nuvarande fall synes

mig vara erforderligt. Medel till denna lön och hyresersättning torde

kunna bekommas ur biskopslöneregleringsfonden, hvilken uppkommit genom

inkomster, som afskilts tran vissa biskopslöner och bestämts till jemnande

af andra. Vid 1896 års slut egde denna fond en behållning, som

beräknats uppgå till 456,720 kronor 49 öre. Inkomsterna under årJ896

hade uppgått till 47,750 kronor 65 öre, deraf ränta och kapitalvinst 17,515

kronor 6 ''öre. De till utgående från fonden anvisade årliga utgifterna till

lönefyllnad åt åtskilliga biskopar m. m. utgjorde tillsammans 24,210 kro
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Åttonde hufvudtiteln.

nor 49 öre, hvartill kommit för år 1896 en extra utgift å omkring 19,000

kronor.

Hvad angår det nya domkapitlet har jag vid föregående tillfällen redogjort

för, hurusom genom infordrade yttranden af nuvarande kyrkoherden

i Lulea stadsförsamling och vederbörande lektorer vid dervarande läroverk

utrönts, huruledes utan någon uppoffring från det allmännas sida, ledamöter

skulle erhållas i det nya domkapitlet.

Beträffande, aflöningen åt konsistorienotarien i det nya stiftet vidhåller

jag, att denne tjensteman bör åtnjuta dels de inkomster, som enligt gällande

grunder för konsistorienotariernas aflöning utgå från Vesterbottens och

Norrbottens län till notarien vid Hernösands domkapitel, dels ock ett skäligt

anslag af statsmedel. I yttrandet till protokollet den 17 mars 1893

lemnades, med ledning af från domkapitlet i Hernösand infordrade uppgifter,

en specifik utredning beträffande omförmälda från Vesterbottens och

Norrbottens län inflytande inkomster för konsistorienotarien i Hernösands

stift. Denna utredning gaf vid handen, att dessa inkomster i medeltal utgjort

omkring 1,500 kronor årligen. Anslaget af statsmedel torde böra

bestämmas till 3,000 kronor, hvarigenom notarien skulle beredas en löneinkomst

af omkring 4,500 kronor.

Vidkommande derefter amanuensen och vaktmästaren torde deras arfvoden

kunna bestämmas till ungefär enahanda belopp, hvartill amanuensens

och vaktmästarens vid domkapitlet i Hernösand inkomster af deras

befattningar under de senaste åren före 1891 uppgått, nemligen för amanuensen

1,600 kronor och för vaktmästaren omkring 500 kronor jemte bostad

och vedbrand.

Beträffande slutligen öfriga kostnader för det blifvande domkapitlets

expedition hade domkapitlet beräknat dessa till följande belopp:

hyra för sessions- och expeditionslokal samt bostad för vaktmästaren

.................................................................................... kr. 1,500: —

andra för expeditionen nödiga årliga utgifter............................. » 600:

hvartill skulle komma för anskaffande af möbler, kassaskåp,

andra nödiga inventarier, böcker, kartor m. m. för en

Sång............................................................................................. » 3,500:—.

Härtill skulle slutligen komma den kostnad, som blir erforderlig för

ersättning åt konsistorienotarien och amanuensen i Hernösand för den

minskning i inkomster, som skulle drabba dessa tjensteman till följd af

stiftsdelningen.

Förslag om erforderlig ändring i kongl. förordningen den 16 november

1863 angående allmänt kyrkomöte torde af statsrådet och chefen för justitiedepartementet

komma att underställas Eders Kongl. Maj:ts pröfning

s. 21 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 21

för att derefter föreläggas Riksdagen. Anhållande att sedermera få återkomma

till frågorna såväl om anvisande af medel för anskaffande af

möbler, inventarier m. in. vid domkapitlet i det föreslagna nya stiftet

samt om ersättning åt amanuensen vid Hernösands domkapitel för den förlust,

som komme att drabba honom genom upphörande af det från lappmarks

ecklesiastikverk till honom nu utgående anslag å 600 kronor, får

jag hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

dels att medgifva, det Yesterbottens och Norrbottens län må från den

1 januari 1899 frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett särskildt stift,

samt att för aflönande af biskop i det nya stiftet må af biskopslöneregleringsfonden

användas högst 13,500 kronor årligen;

dels att för bestridande af kostnaden för aflönande af konsistorienotarie,

amanuens och vaktmästare vid det nya domkapitlet bevilja ett ordinarie

anslag af 5,100 kronor, deraf till notarien 3,000 kronor, till amanuensen

1,600 kronor och till vaktmästaren 500 kronor;

dels att för hyra af lokal och vaktmästarebostad anslå ett årligt belopp

af 1,500 kronor;

dels att såsom ersättning för den minskning i inkomst, som genom

den ifrågasatta stiftsdelningen skulle drabba notarien vid Hernösands domkapitel

till följd af förlusten af sportelinkomsterna från Yesterbottens och

Norrbottens län, måtte beviljas ett årligt anslag af 1,500 kronor.

I anseende dertill, att domkapitlens expeditionskassor visat sig otill- [4.]

räckliga för bestridande af de derå anvisade utgifter, aflat Eders Kongl .Domkapitlens

Maj:t till sistförflutna riksdag framställning om beviljande till dessa kassors expke^sf00r"s''

förstärkning af ett anslag å ordinarie stat å 6,000 kronor. Då emellertid

det af Eders Kongl. Maj:t i sådant afseende äskade beloppet blifvit bestämdt

med hänsyn jemväl till de ökade utgifter för expeditionskassorna, som

skulle påkallats genom inrättande af ett nytt domkapitel i enlighet med

Eders Kongl. Maj:ts då aflåtna förslag om Hernösands stifts delning, hvilket

förslag, såsom ofvan erinrats, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut

förföll, blef anslaget af Riksdagen nedsatt till 5,500 kronor. Sedan fråga

om berörda delning nu ånyo blifvit af mig upptagen, tillåter jag mig föreslå,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning derom,

att anslaget till förstärkande af domkapitlens expeditionskassor måtte från

och med år 1899 förhöjas med 500 kronor till 6,000 kronor.

Vid bifall till de under punkterna 3 och 4 gjorda framställningar

kommer anslaget till domkapitlens expeditioner, nu 27,659 kronor, att höjas

med sammanlagdt 8,600 kronor till 36,259 kronor.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Åttonde hufvudtiteln.

[5.]

Löneförhöjning

åt e. o,

professorer.

Universiteten.

Vid 1876 års riksdag godkändes af Eders Kong]. Maj:t föreslagna aflöningsstater

för universitetens och karolinska mediko-kirurgiska institutets

lärare och tjensteman samt. vaktbetjening. Dessa stater upptogo, bland

annat, aflöning åt dåvarande adjunkter vid dessa läroanstalter med 3,500

kronor, deraf 1,000 kronor tjenstgöringspenningar, åt hvar och en af vissa

bland dessa adjunkter samt med 3,000 kronor, deraf 600 kronor tjenstgöringspenningar,

till en hvar af de öfriga. Denna aflöning innefattade, vid jemförelse

med den förut varande, eu tillökning af 1,000 kronor för hvarje

adjunkt, med undantag af en adjunkt vid teologiska fakulteten i Upsala, för

hvilken tillökningen belöpte sig till endast 500 kronor. Af Eders Kongl.

Maj:t jemväl föreslagen förändring af adjunktsinstitutionen vid ifrågavarande

läroanstalter blef deremot icke af Riksdagen bifallen. Sedan ett till påföljande

Riksdag i sådant hänseende aflåtet förnyadt förslag af Riksdagen

godkänts, förordnade Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 1 juni 1877,

att adjunktslönerna jemte andra för ändamålet anvisade medel skulle,

i den mån dessa löner och anslag blefve lediga, användas till aflöning åt,

bland andra fast anstälde lärare, om hvilka nu ej är fråga, extra ordinarie

professorer, nemligen:

vid Upsala universitet:

Tjenstgö-

en

i teologiska prenotioner och teologisk

n i u gar.

encyklopedi......

med

kr.

3,500

1,000

4,500

i exegetik..............

»

»

3,000

1,000

4,000

i praktisk teologi ..

»

3,000

1,000

4,000

i kriminalrätt..........................

»

»

3,500

1,000

4,500

»

i nationalekonomi...................

»

»

3,000

1,000

4,000

i anatomi och histologi ......................

» .

»

3,500

1,000

4,500

i farmakologi och medicinsk natural-

historia ...............................

»

3,500

1,000

4,500

»

i medicinsk och fysiologisk kemi

»

»

3,000

1,000

4,000

»

i pediatrik och praktisk medicin .......

»

»

3,000

1,000

4,000

»

i kirurgi, obstetrik och oftalmiatrik

»

»

3,000

1,000

4,000

*

i historia .....

»

»

3,000

1,000

4,000

7>

i svenska språket .............................

»

»

3,000

1,000

4,000

*

i jemförande språkforskning ...........

»

»

3,000

1,000

4,000

»

i klassiska språk

»

3,000

1,000

4,000

i nyeuropeisk lingvistik .......................

%

3,000

1,000

4,000

opaginerad Kontrollera mot PDF

en

Åttonde hufvndtiteln.

i matematik............................................... med

kr.

Lön.

3,000

Tjenstgö-

ringspen-

ningar.

1,000

23

Summa.

4,000

i analytisk kemi................................

y>

»

3,000

1,000

4,000

»

i botanik ..........................................

»

>

3,000

1,000

4,000

en

vid Lunds universitet-.

i juridiska fakulteten.......................

3,500

1,000

1.000

4,500

»

i d:o d:o ......................

.........

»

»

3,000

4,000

»

i anatomi och histologi .................

»

»

3,500

1,000

4,500

»

i patologisk anatomi, rätts- och

medicin samt hygien ...................

stats-

»

»

3,000

1,000

4,000

»

i pediatrik, tillika andre klinisk

lärare

»

»

3,000

1,000

4,000

»

i obstetrik och gynekologi, tillika andre

kirurgisk lärare ..........................................

»

»

3,000

1,000

4,000

4,000

i historia och statskunskap............

»

»

3,000

1,000

»

i jemförande språkforskning .......

»

»

3,000

1,000

4,000

»

i klassiska språk...............................

»

»

3,000

1,000

4,000

»

i nyeuropeisk lingvistik .................

»

»

3,000

1,000

4,000

»

i mekanik och matematisk fysik

»

»

3,000

1,000

4,000

»

i geologi..............................................

»

»

3,000

1,000

4,000

»

i botanik .........................................

»

»

3,000

1,000

4,000

»

i zoologi.............................................

»

»

3,000

1,000

4,000

att bland de extra ordinarie professorerna i den teologiska fakulteten

i Upsala samt i de juridiska fakulteterna vid begge universiteten den, som

först blifvit till tjensten utnämnd, skulle uppbära den högre lönen å 4,500

kronor, samt

att extra ordinarie professor, hvilkens lön upptagits till 4,000 kronor,

skulle efter fem års väl vitsordad tjenstgöring, räknadt från och med året

näst efter det, då han blifvit till dylik tjenst utnämnd, uppbära ett ålderstillägg

af 500 kronor att utgå från åttonde hufvudtitelns förslagsanslag

till ålderstillägg.

Sedermera hafva dels inrättats nya extra ordinarie professorsbeställningar,

nemligen:

vid Upsala universitet:

i anatomi, enligt nådiga brefvet den 4 juni 18<SG med en aflöning

af ............................................................................................ 4,500 kr.,

deraf 1,000 kronor tjenstgöringspenningar;

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Åttonde hufmdtiteln.

i meteorologi, enligt d:o den 18 maj 1878 med d:o....................... 4,000 kr.,

deraf 1,000 kronor tjenstgöringspenningar;

i jemförande anatomi, enligt d:o den 31 maj 1889, i stället för

en förutvarande prosektorsbefattning i zootomi med aflöning

af 3,000 kronor, med d:o................................................................ 4,000 »

deraf 1,000 kronor tjenstgöringspenningar;

i slaviska språk, enligt d:o den 6 juni 1890, i stället för en förutvarande

lärare i samma ämnen med arfvode af 2,500 kronor,

med d:o............................................................................................ 4,000 »

hvilket belopp i Riksdagens skrifvelse i sin helhet angifves

såsom lön;

inom juridiska fakulteten, enligt d:o den 28 maj 1897, med d:o 4,000 »

deraf 1,000 kronor tjenstgöringspenningar;

vid Lunds universitet:

i geografi och historia, enligt nådiga brefvet den 1 juni 1894,

med en aflöning af......................................................................... 4,000 »

deraf 1,000 kronor tjenstgöringspenningar;

i oftalmiatrik, enligt d:o den 28 maj 1897, med d:o .................... 4,000 »

deraf 1,000 kronor tjenstgöringspenningar;

så att antalet extra ordinarie professorer, oberäknad! de extra ordinarie

professorerna i psykiatri, hvilka tillika äro öfverläkare vid statens sinnessjukvårdsanstalter

vid Upsala och Lund, samt extra ordinarie professorerna

vid Lunds teologiska fakultet, hvilka icke aflönas af statsmedel, numera

utgör vid Upsala universitet 23, samt vid universitetet i Lund 16;

dels ombildning af åtskilliga extra ordinarie professurer egt rum, så

att vid Upsala universitet extra ordinarie professuren i farmakologi och

medicinsk naturalhistoria förändrats till en extra ordinarie professur i allmän

och experimentel farmakodynamik samt farmakognosi, och den i kirurgi,

obstetrik och oftalmiatrik, sedan en ny ordinarie professur i obstetrik och

gynekologi inrättats, till en extra ordinarie professur i oftalmiatrik, hvarförutan

i sammanhang med inrättandet af en ordinarie professur i teologiska

fakulteten extra ordinarie professuren i teologiska prenotioner och

teologisk encyklopedi förändrats till en extra ordinarie professur i dogmatik

och moralteologi, samt att vid Lunds universitet extra ordinarie professuren

i jemförande språkforskning förändrats till en extra ordinarie professur

i sanskrit med jemförande indoeuropeisk språkforskning och extra ordinarie

professuren i zoologi förändrats till en ordinarie professur i jemförande anatomi.

Hvad karolinska mediko-kirurgiska institutet beträffar, blef adjunkturernas

ombildning till extra ordinarie professurer beslutad vid 1878 års

s. 25 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

25

riksdag. Dessförinnan voro a institutets stat uppförda lyra extra ordinarie

professurer, nemligen:

en i materia medica, med af 1877 ars riksdag beviljad aflöning af 4,500 kr.,

» i rätts- och statsmedicin, med d:o................................................. 4,500 »

» i psykiatri, med d:o........................................................................... 4,000 »

» i syfilidologi, med d:o ...................................................................... 4,000 1

sålunda fördelad, att af aflöningen 1,000 kronor utgjorde tjenstgöringspennipgar,

med rätt för innehafvarne af de bada sistnämnda professurerna

att efter fem års väl vitsordad tjenstgöring uppbära ålderstillägg af 500 kronor.

På institutets stat voro uppförda sju adjunkturer med, såsom förutnämnts,

vid 1876 års riksdag bestämd aflöning af 3,500 kronor för fyra af dem

och 3,000 kronor för en hvar af de tre öfrige. I anledning af 1878 års

Riksdags beslut förordnades genom nådiga brefvet den 18 maj 1878, att

dessa adjunktslöner, i den mån de blefve disponibla, jemte i öfrigt för

ändamålet beviljade medel, skulle användas till upprättande af extra ordinarie

professurer, nemligen:

eu i anatomi ............................. kr.

» i medicin ............................

» i kirurgi ...............................

» i pediatrik ......................

» i obstetrik .......................

» i kemi och farmaci...........

» i patologisk anatomi .........

med rätt för innehafvarne af en hvar af dessa tjenstår, med undantag af

den förstnämnda, till ålderstillägg efter fem ar med 500 kronor.

Enligt nådiga brefvet den 31 maj 1889 förändrades extra ordinarie

professuren i rätts- och statsmedicin till ordinarie professur. Deremot hade

enligt nådiga brefvet den 31 maj 1888 vid institutet inrättats eu ny extra

ordinarie professur med oftalmologi till läroämne och med aflöning i likhet

med öfriga extra ordinarie professorer i de praktiska ämnena, eller 2,500

kronor såsom lön och 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar. Genom

nådiga brefvet den 26 mars 1892 förordnades, att extra ordinarie professuren

i anatomi, med hvilken skulle förenas undervisningen i mikroskopisk

anatomi med dertill hörande delar af embryologien, skulle benämnas extra

ordinarie professur i histologi. Antalet extra ordinarie professurer vid

institutet utgör alltså 11. _ 0 .,

Enligt hvad i det statsverkspropositionen till 1877 ars riksdag ni
Bih.

till Rikad. Prof. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 4

Löu.

Tjenstgö-

ringspen-

Summa.

kr. 3,500

ningar.

1,000

4,500

» 2,500

1,000

3,500

» 2,500

1,000

3,500

» 2,500

1,000

3,500

» 3,000

1,000

4,000

» 3,000

1,000

4,000

» 3,000

1,000

4,000

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Åttonde hufvndtiteln.

fogade statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden anfördes, skulle de’

extra ordinarie professorerna skilja sig från de förut befintlige adjunkterna

först derigenom att de hade sig anvisadt ett bestämdt eget läroämne,

för hvilket de ansvarade och hvilket de i fakulteten företrädde, och vidare

genom den fulla undervisningsskyldighet af fyra offentliga föreläsningar i

veckan, som i regeln skulle åligga dem, hvaremot de såsom sjelfständiga

akademiska lärare borde vara befriade från den ovilkorliga skyldighet att

föreläsa i den ordinarie professorns ställe, som utgjort adjunkternas förnämsta

åliggande. De skulle under vanliga förhållanden uteslutande vara

lärare och derför i vetenskapliga ärenden ega säte i den kollegiala myndighet,

som hade att föra undervisningens talan och närmast sörja för dess

förbättring, nemligen fakulteten. Från docenterna skulle de skilja sig genom

den fasta, anställningen och den bestämda offentliga undervisningsskyldigheten

i ett särskild! läroämne. Från de ordinarie professorerna åter skulle

de skilja sig deri, att de icke skulle hafva del i de administrativa åligganden,

som tillhörde en professor’, icke heller hafva den regelbundna, med

undervisningen oskiljaktigt förenade examinationsskyldighet, som ålåge

denne. I enlighet härmed äro ock de extra ordinarie professorernas åligganden

angifna i förnyade nådiga statuterna för universiteten den 11)

januari 1876 och nadiga kungörelsen den 17 april 1891 angående ändring

af vissa paragrafer i dessa statuter. Enligt nådiga stadgarna för karolinska

mediko-kirurgiska institutet den 29 april 1889 hafva institutets extra ordinarie

professorer enahanda åligganden som ordinarie professorer derstädes,

dock med undantag af examensskyldigheten i ämne, hvari både ordinarie

och extra ordinarie professorer äro anstälde.

Uti en den 30 september 1896 till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrifvelse

hafva 15 extra ordinarie professorer vid universitetet i Upsala hemstält,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition om

höjande af nu utgående förslagsanslag till aflöningar vid universiteten med

lämpligt belopp, sa att extra ordinarie professor i lön och tjenstgöringspenningar,

dessa senare beräknade som hittills, skulle ega att uppbära i

första lönegraden 4,500, efter fem års tjenstgöring 5,000 och efter tio års

tjenstgöring 5,500 kronor.

Till stöd för sin framställning hafva dessa extra ordinarie professorer

hufvudsakligen anfört, att nuvarande extra ordinarie professurerna visserligen

vore till en del uppkomna af de förutvarande adjunkturerna, men

att bestämmandet af lönen för innehatvarne af dessa professurer till

4.000 4,500 kronor, under det de ordinarie professorslönerna satts till

6.000 kronor, berott derpå, att de extra ordinarie professurerna fortfarande

betraktades som suppleant- och expektansplatser till de ordinarie

s. 27 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln.

27

professurerna, såsom adjunkturerna i det hela verkligen vant; att i fråga

om de vetenskapliga qvalifikationerna för anställning, universitetsstatuterna

icke "jorde någon skilnad mellan hvad som fordrades för ordinarie

och extra ordinarie professur; att beträffande den akademiska undervisningen

och fakultetsgöromål in. m. ordinarie och extra ordinarie piofes

sorer vore i det hela likståt; att således skilnad^ mellan ordinarie och

extra ordinarie professor egentligen blott läge i lönen och i koncis orie

"öromålen ■ att af de nuvarande extra ordinarie professurerna, som tillhörde

den ordinarie staten, flere saknade motsvarighet bland de ordinarie professurerna,

hvadan för dessa extra ordinarie professurers innehafvare i

re o-el n ej funnes någon utsigt till förbättrade lönevilkor genom befordran

till ordinarie professur; att för flertalet af Upsala universitets extra ordinarie

professorer visserligen rent teoretiskt förefinna en sådan möjlighet,

men att den praktiska betydelsen af denna möjlighet berodde derpå, om

ordinarie professur i ämnet vore ledig, hvartill utsigten dock vore ringa

då antalet ordinarie professorers löner i samma ämne äfven om hänsyn

too-es till båda statsuniversiteten, inskränkte sig till tva hvadan och ia,

enligt hvad erfarenheten hittills visat, samma medelålder galde för utnämning

till ordinarie och extra ordinarie professor, det vore en len illSughet”

om relationen mellan åldern för ordinarie och extra ordinarie

professor i något ämne vore sådan, att den senare kunde komma att efterträda

den förre; att praktiskt taget utsigterna alltså vorei för extra ordinarie

professorer att för hela sin tjenstetid vara inskränkta 111 den loneförhöjnin"

å 500 kronor, som efter fem ars tjenstgöring tillkomme dem

och hvarigenom deras definitiva lön, med inbegrepp af tjenstgoringspemiin«rarne,

stannade vid 4,500 kronor; att en sådan aflöning erkändes vala

otillräcklig för eu professor redan år 1875, då lönerna för ordinarie professorer

höjdes från 4,500 kronor till 6,000 kronor; att medelåldern vi

tillträde till professur, såväl extra ordinarie som ordinarie vore nära 40 ai,

samt att hela tiden intill tillträdet af professuren i regeln blott vore eu foiberedelsetid

med mycket små eller ingå inkomster, men med betydliga utefter-

att den, som vunnit befordran till extra ordinarie professur, fort

farande behöfde använda betydliga summor till böcker och resor, hvarförutom^

i fråga om de materiela lefnadsbehofven, hans ställning kraf de, att han icke

"inef under den nivå, på hvilken flertalet af hans lärjungar lefde; att eu lon

å 4*500 kronor icke vore tillräcklig för eu professor, utan tvingade honom

att inskränka bokinköp och studier til ett minimum och att söka biförtfenster

i sysselsättningar, som läge mer eller mindre fjerran från hans lärareverksamhet;

att det vore att befara, det platser med sa otillräckliga

förmåner icke skulle få till innehafvare de personer, som genom framsUende

begåfning och studier vore de mest lampliga, men just i kiait ai samma

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Åttonde hnfvndtiteln.

begåfning och studier funne bättre utkomst å andra banor; att de extra

ordinarie professorernas aflöning icke stode i lämplig proportion till den

förberedelse, som kräfdes, och de omkostnader deras kall ålade dem, hvilket

iramgmgc tydligast vid eu jemförelse med de löner, som innehades af vissa

jenstemän i statsdepartementen och de centrala embetsverken in. fl.; samt

s lifligen att löneförmånerna för de extra ordinarie professorerna icke kunde

utan väsentlig skada för universiteten längre bibehållas vid sitt nuvarande

belopp.

Sedan Eders Kong! Maj:t anbefalt kanslern för rikets universitet att

öfver denna framställning afgifva underdånigt utlåtande, inkommo 10

extra ordinarie professorer inom juridiska, medicinska och filosofiska fakulteterna

vid universitetet i Lund med en liknande framställning, deruti

l p ®om mstämde i, hvad deras kolleger i Upsala anfört, vidare yttrade,

ant annat, att ett sätt att förbättra de extra ordinarie professorernas

stallning vore, om de egde rätt att hvar inom sin fakultet eller sektion,

da ordinarie professur der blefve ledig, erhålla den lediga lönen med

bibehållande af det läroämne de förut innehaft, Beträffande professurerna

i romanska och germanska språk funnes för båda universiteten stadgande!,

i denna riktning och likaledes för universitetet i Upsala i fråga om tillsättning

åt lärarebefattningar inom juridiska fakulteten. Men då Eders

Kongl Magt ej funnit skäl bifalla en af juridiska fakulteten i Lund gjord

lemställan derom, att enahanda bestämmelser jemväl för denna fakultet

matte blifva gällande, och da genomförandet af en dylik ordning torde

mota svårigheter jemväl hvad anginge öfriga fakulteter, funnes; enligt

extra ordinarie professorernas i Lund åsigt, för närvarande ingen annan

utväg att pa ett någorlunda tillfredsställande sätt tillgodose de extra ordinarie

professorernas och i detta fall äfven universitetens och det allmännas

intressen än att utverka löneförhöjning.

V Klara _ hafva fyra extra ordinarie professorer vid karolinska mediko
Kl

TtltUtCt* Utl e? t51J Edfrs Kon^ Maj:t ingifven framställning

anfört, bland annat, att löneförmånerna för de extra ordinarie professorerna

icke vore högre vid institutet än vid universiteten, fastän levnadsomkostnaderna

stälde sig i afsevärd män högre i hufvudstaden än i

universitetsstaderna; att vid institutet liksom vid universiteten de vetenskapliga

qvahfikationerna för anställande af extra ordinarie professorer

\ore desamma som för anställande af ordinarie professorer, och att i afseende

pa undervisningen äfven vid nämnda institut de extra ordinarie profes•°rte.

™,a 1 det hela v°re likstälde med de ordinarie; att alla ärenden som i

institutets lärarekollegium förekomme, handlades såväl de af extra ordinarie

som af de ordinarie professorerna; att ej mindre än 5 af de 11 extra ordinarie

professurerna saknade motsvarighet bland de ordinarie, hvadan för

s. 29 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvndtiteln.

29

dessa extra ordinarie professurers innehafvare i regeln ej funnes någon

utsigt till förbättrade lönevilkor genom befordran till ordinarie professur;

att emellertid af institutets 11 extra ordinarie professurer ej mindre än

7 representerade olika grenar af den praktiska medicinen och att erfarenheten

visat, att inkomsten af den medicinska praktik inom hufvudstad

en, som innehafvarne åt dessa lärostolar till följd af sitt kall borde

utöfva för ökande af sitt vetande på sin vetenskaps område och faktiskt

också utöfvade, uppvägde det bristfälliga i lärarebefattninga nies aflöning,

hvarförutan med 4 af dessa extra ordinarie professurer aflönade befattningar

vid sjukvårdsinrättningar vore förenade; att det derför syntes, som om vid

den åsyftade löneförbättringen dessa 7 extra ordinarie professurer för närvarande

icke behof de ifrågakomma; men att deremot om de återstående 4

extra ordinarie professurerna, nemligen de i de teoretissa ämnena kemi, patologisk

anatomi, histologi samt farmakodynamik och farmakognosi, till fullo

eälde samma skäl för en löneförbättring som de, hvilka anförts beträffande

universitetens extra ordinarie professurer, enär deras innehafvare icke föranleddes

af sina läroämnen att utöfva medicinsk praktik, hvilken tvärtom

skulle upptaga deras tid utan motsvarande förökning af deras vetande

inom det teoretiska läroämne de förestode, hvarför ock medicinsk praktik

ej heller utöfvades eller utöfvats af någon af dessa extra ordinarie professurers

i teoretiskt medicinska ämnen vid institutet nu\arande innehafvare.

Det större akademiska konsistoriet vid universitetet i Upsala har, med

åberopande af den utaf konsistoriet till alla delar biträdda motivering, som

af universitetets extra ordinarie professorer bliivit till stöd för deras underdåniga

framställning anförd, till bifall förordat samma framställning, dock

med den förändring att tjenstgöringspenningarne borde bestämmas till

] *200 kronor i hvarje lönegrad, hvarjemte konsistoriet meddelat, att universitetet

saknade egna medel till bestridande af de med den begärda

löneförhöjningen förenade kostnader. Det större akademiska konsistoriet i

Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutets lärarekollegium hafva,

utan att vilja yttra sig om den af sökandena anförda motivering, äfven

förordat framställningarnas bifallande på det af det större akademiska

konsistoriet i Upsala föreslagna sätt; och har slutligen kanslern, undei

förklarande att han ansåge de af de extra ordinarie professorerna nu

framstälda anspråk på en länge af behofvet påkallad löneförbättring vara

fullt berättigade, på det lifligaste tillstyrkt nådigt bifall till de gjorda

underdåniga ^framställningarna, dock med nyss omförmälda, af det större

akademiska konsistoriet i Upsala föreslagna ändring i afseende på tjenst
-

göringspenningarne.

Statskontoret, som

anbefaldes

att, afgifva utlåtande i ärendet, ville icke

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Åttonde hufvudtiteln.

förneka, att hvad till stöd för de underdåniga framställningarna af universitetens

extra ordinarie professorer anförts under vissa förhållanden kunde

vara förtjent af afseende. Statskontoret ansåge emellertid, att, innan förändring

af gällande aflöningsstater vidtoges, undersökning borde ega rum

för utrönande, huruvida ej sådana anordningar kunde genomföras, hvarigenom

de extra ordinarie professorernas befordran till ordinarie professur

underlättades och deras ställning i ekonomiskt afseende sålunda förbättrades.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet för den 8 januari 1877 inhemtades,

hade under öfverläggningarna angående adjunkturernas vid universiteten

ombildning det blifvit satt i fråga och jemväl af en och annan

fakultet föreslaget, att hvarje innehafvare af en extra ordinarie professorsbeställning

borde, när ledighet uppstode i den eller de ordinarie professurer,

med hvilka hans läroämne vore beslägtadt, omedelbart uppflyttas till ordinarie

professor. Detta förslag hade emellertid icke tillstyrkts af någotdera

bland konsistorierna eller af kanslersembetet och blef äfven af dåvarande

chefen för ecklesiastikdepartementet afstyrkt af skäl, att med afseende på

läroämnena i en del fall sådan uppflyttning läte sig göra, men komme i

många fall att utfalla ganska olämpligt, enär det icke sällan blefve svårt

att afgöra, till hvilken af flera lärostolar med närbeslägtade ämnen uppflyttning

borde ske; att genom en sådan anordning vidare utestängdes

möjligheten att äfven utom universitetets krets vinna skicklige vetenskapsmän

för ett professorsembete, emedan, om hvar och en, som tillträdde ett

sådant, maste atnöjas med den mindre lön, som vore för extra ordinarie

professor bestämd, man icke gerna kunde vänta, att redan utbildade

vetenskapsmän med framstående förmåga skulle underkasta sig sådana

vilkor; att den erfarenhet, som vunnits, der en sådan uppflyttningsrätt

vore medgifven, icke talade för en dylik anordning, likasom å andra sidan

exempel i vårt land visade föraelarne deraf, att. universitetet vid besättande

af en lärostol egde sa fritt val som möjligt; samt slutligen att universitetsstatuterna

i §§ 80 och 114 innehölle stadganden, hvilka i hög grad underlättade

den afsedda uppflyttningen, der den vore förtjent, utan att för alla

inträffande fall göra den ovilkorligen nödvändig.

Sedermera hade emellertid vissa bestämmelser angående en sådan uppflyttning

meddelats, såsom i nådiga brefvet den 4 februari 1887, angående

tillsättningen af ordinarie och extra ordinarie professorerna i romanska

och germanska språk vid bada universiteten, samt genom nådiga brefvet

den mars 1891, angående närmare bestämmelser i fråga om tillsättningen

af lärarebefattningarna inom juridiska fakulteten i Upsala; varande

i sistberörda nådiga bref förordnadt för att tillsvidare lända till efterrättelse,

bland an nät, att, da ordinarie professur blefve ledig, juridiska

s. 31 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln. 31

fakulteten skulle ega rätt att, i den ordning §§ (17 och 80 af universitetsstatuterna

stadgade, anmäla extra ordinarie professor inom fakulteten till

erhållande af den ordinarie professuren med bibehållande af det läroämne

han förut innehaft; samt att, derest extra ordinarie professor med.anledning

af sådan anmälan blefve af Eders Kongl. Maj:t utnämnd till ordinarie professor,

den derigenom ledigblifna extra ordinarie professuren skulle tillsättas

i det ämne, som förut varit med den ordinarie förenadt. Visserligen hade

Eders Kongl. Maj:t ej funnit skäl bifalla en af juridiska fakulteten i Lund

derefter gjord framställning derom, att enahanda bestämmelser jemväl för

denna fakultet måtte blifva gällande, men af Eders Kongl. Maj:ts beslut den

25 oktober 1894 hade det synts statskontoret framgå, att endast fakultetens

då förevarande framställning icke funnits förtjent af nådigt bifall. Väl ansåge

statskontoret den nu föreliggande frågan icke, såsom de extra ordinarie

professorerna vid Lunds universitet antagit, kunna fullständigt lösas genom

eu allmännare tillämpning af de grunder, som, på sätt nu vore berörd!,

gjorts gällande vid tillsättande af vissa professorsbeställningar vid universiteten,

enär, enligt hvad i ärendet framgått, dels i vissa fall svårigheter till

äfventyrs kunde möta vid afgörande af frågan, till hvilken af flera lärostolar

med närbeslägtade läroämnen uppflyttning borde ske, och dels åtskilliga,

med andra ej närbeslägtade läroämnen vore företrädda af endast

extra ordinarie professorer. I dessa fall torde annan utväg ej finnas än

en förhöjning af extra ordinarie professors aflöning, vare sig genom ökning

af lönen eller tjenstgöringspenningarne eller beviljande al ytterligare alderstillägg.

Innan vidare åtgärder vidtoges för beredande af sådan aflöningsförhöjning,

syntes dock en utredning i nu omförmäldt syfte böra ske.

Statskontoret funne sig således förhindradt att för det närvarande tillstyrka

proposition till Riksdagen uti nu förevarande ämne, utan hemstälde,

huruvida skäl ej kunde förefinnas för inhemtande från vederbörande af

yttranden och förslag i de af statskontoret omförmälda hänseenden.

Med anledning af hvad statskontoret sålunda anfört infordrades från

vederbörande universitetsmyndigheter underdåniga utlåtanden, dervid teologiska

fakulteten i Upsala anförde, att i och för sig syntes det af statskontoret

väckta förslaget, att en extra ordinarie professor vid en ordinaries

afgång uppflyttades på den senares plats med bibehållande af det läroämne,

som tillhört honom såsom extra ordinarie professor, ändamålsenligt. Denna

anordning hade den fördelen, att i regeln hvarje ny fakultetsledainot under

sin första tjenstetid finge utan hinder åt domkapitels- och konsistoriegöromål

egna sig åt vetenskaplig verksamhet. Dock vore nödvändigt, att

fakulteten erhölle rätt att vid ordinarie professorsembetes ledighet äfven

uraktlåta att föreslå eu extra ordinarie professors uppflyttning, enär det

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Åttonde hnfvudtiteln.

kunde inträffa, att någon framstående vetenskapsman, som kunde blifva

fäst vid universitetet, om ordinarie professur kunde honom erbjudas, icke

vore villig mottaga extra ordinarie professorsembete och således ginge för

universitetet förlorad.

Som medel åter för en förbättrad ekonomisk ställning för de extra

ordinarie professorerna, hvarom nu egentligen vore fråga, kunde den föreslagna

förändringen enligt fakultetens mening icke tjena. Visserligen

kunde för några extra ordinarie professorer deras befordran till ordinarie

genom den föreslagna anordningen ske tidigare än eljest. Men den förmån,

som så bereddes några extra ordinarie professorer, vunnes blott på bekostnad

af motsvarande förmåner för dem, som i annat fall skulle erhålla

ordinarie professur. Detta kunde vara personer, som under många

år med mycken uppoffring och utan att hafva åtnjutit någon ordinarie

lön förberedt sig för professorsembete och alltså kunde vara i större behof

af det lönebelopp, som tillkomme ordinarie professor, än en extra ordinarie

professor samt lika förtjenta deraf som en sådan. Genom den föreslagna

anordningen blefve ock endast för några få extra ordinarie professorer

vilkoren genom en tidigare befordran till ordinarie professorsembeten

i någon mån förbättrade. Hvilka dessa bättre lönade blefve, berodde

helt och hållet på tillfälliga omständigheter. Men hvad som vore

det mest kännbara behofvet vore en förhöjning af samtliga extra ordinarie

professorernas nu otillräckliga löner. Dessa löners otillräcklighet folie i

ögonen i jemförelse med de ordinarie professorernas, hvilka icke vore mer än

jemnt och nätt tillräckliga, samt vid tanken derpå, att de,s om befordrades

till extra ordinarie professorer, förut merendels under lång tid befunnit sig

i ogynsamma ekonomiska förhållanden.

Fakulteten uttalade alltså såsom sin mening, att statskontorets ifrågavarande

förslag icke vore antagligt som en förbättring af de extra ordinarie

professorernas ekonomiska ställning.

I detta uttalande instämde juridiska fakulteten i Upsala med tillägg,

att fakulteten hade så mycket starkare skäl för sitt uttalande i ärendet,

som inom densamma på senare tiden förfarits med uppflyttningar af extra

ordinarie professorer i öfverensstämmelse med det af statskontoret väckta

förslag, men fakulteten ändock funnit, att de extra ordinarie professorernas

behof af löneförbättring härigenom icke i någon mån blifvit fyldt, enär

den till de extra ordinarie professorerna från början utgående lön vore

allt för lag, hvartill komine, att lång tid kunde förflyta, innan en nyutnämnd

extra ordinarie professor blefve i tur att flyttas upp — så skulle

exempelvis den blifvande innehafvaren af den på grund af senaste riksdagsbeslut

inom fakulteten nyinrättade extra ordinarie professuren under

s. 33 Kontrollera mot PDF

. Åttonde Iiufvudtiteln. 33

normala förhållanden icke genom uppflyttning blifva ordinarie professor

förr än efter 18 år.

Jemväl medicinska fakulteten vid universitetet i Upsala instämde i

den af de teologiska och juridiska fakulteterna uttalade åsigt, att statskontorets

ifrågasatta förslag icke vore antagligt såsom en förbättring af de

extra ordinarie professorernas ekonomiska ställning.

Filosofiska fakulteten i Upsala anförde, att den, för att kunna lemna

en utredning i antydt syfte, funne sig nödsakad att först taga i skärskådande

hvar för sig de utvägar till underlättande af befordran för extra

ordinarie professor till ordinarie lärostol, som i anslutning till bestående

förhållanden, särskildt i Upsala, kunde tänkas användbara.

Bland de 23 extra ordinarie professurer på ordinarie stat, som Upsala

universitet numera jemte den personella extra ordinarie professuren i egyptologi

egde, saknade följande tio egentlig motsvarighet bland de ordinarie

lärostolarne, nemligen extra ordinarie professurerna

i speciel- privaträtt,

i rättshistoria,

i romersk rätt, juridisk encyklopedi och internationel privaträtt,

i allmän och speciel farmakodynamik samt farmakognosi,

i anatomi med undervisningsskyldighet företrädesvis i histologi och

embryologi,

i oftalmiatrik,

i germanska språk,

i slaviska språk,

i sanskrit med jemförande indoem^opeisk språkforskning och

i meteorologi;

hvadan för dessas innehafvare någon befordran till ordinarie professur med

samma ämne i den ordning, § 80 åt universitetsstatuterna löreskrifver,

icke vore möjlig.

Deremot skulle en dylik befordran visserligen, åtminstone för så vidt

man fäste sig blott vid professurernas benämningar, kunna ifrågasättas

för extra ordinarie professorerna

i exegetisk teologi till ordinarie professor i exegetik,

i dogmatik och moralteologi,

i praktisk teologi till ordinarie professor i pastoralteologi,

i anatomi,

i medicinsk och fysiologisk kemi,

i pediatrik och praktisk medicin till ordinarie professor i praktisk

medicin,

i historia,

Bill. till liikfd. Prut. 18!iS. 1 Sami. I AJil.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Åttonde hufvudtiteln.

c i klassiska språk till ordinarie professor i latinska eller grekiska

språket och litteraturen,

i svenska .språket till ordinarie professor i nordiska språk,

i matematik,

i analytisk kemi till ordinarie professor i allmän och åkerbrukskemi,

i botanik,

^jemförande anatomi till ordinarie pi-ofessor i zoologi.

Äfven om innehafvarne af sistnämnda 13 extra ordinarie professorsembeten

finge lagstadgad rätt att vid inträffande ledighet i motsvarande

ordinarie professur till densamma uppflyttas, så att dylik uppflyttning ej

i hvarje, särskild! fall berodde på vederbörande myndigheters beslut, vore

emellertid för den enskildes ekonomiska trygghet föga vunnet, enär det

ju lomme att bero pa tillfälligheter, om relationen mellan åldern för ordinarie

och extra ordinarie professor i ett visst, ämne vore sådan, att den

senare kunde komma att efterträda den förre eller någon afsevärd tid få

åtnjuta den högre lönen.

Huru .föga som vunnes med ett dylikt stadgande för detta universitet,

visade följande tablå rörande aldersförhällandena hos innehafvarne af de

sammanhörande professurer, som för tillfället vore besatta; allt under förutsättning

af ordinarie professors, afgång vid upphunnen pensionsålder,

65 år.

Ord. professorn

Pen-

sions-

år

E. o. professorn.

Till-

trädes-

år

Ålder vid

uppflytt- ning till

ord. prof.

Tjenstgö- ring som

e. o. prof.

i dogmatik och moralteologi......

1908

i dogmatik och moralteologi .s.

1897

48 år

11 år

i exegetik ..................

1898

i exegetisk teologi .......

1892

48 »

6 »

i medicinsk och fysiologisk kemi

1906

i medicinsk och fysiologisk kemi

1894

42 »

12 »

i praktisk medicin .................

1912

i pediatrik och praktisk medicin

1884

(68 »)

28 »

i historia..............................

1913

i historia.................

1889

63 »

24 3»

i nordiska språk.....................

1919

i svenska språket ..

1881

(72 »)

38 »

i romanska språk.....................

1906

i germanska språk................

1892

63 »

14 »

i allmän och åkerbrukskemi

1905

i analytisk kemi ..........

1885

53 »

20 »

i botanik och praktisk ekonomi

1897

i botanik..............

1883

51 »

14 »

i zoologi .................................

1907

i jemförande anatomi............

1893

47 »

14 »

i matematik .........................

1906

i matematik ..........................

1877

(74 »)

29 » 1

För professurerna i germanska, och romanska språk, den ena ordinarie,

den andra extraordinarie, vore genom nådiga brefvet af den 4 februari

1887 eu särskild ordning stadgad, i följd hvaraf extra ordinarie professor

i det ena ämnet kunde — efter vederbörlig framställning af fakultet och

s. 35 Kontrollera mot PDF

Åttonde Imfvudtiteln.

35

kansler — uppflj^ttas till ordinarie professor med bibehållande af sitt ämne.

En dylik sammankoppling af samtliga professurer två och två — i det

angifna fallet grundad på särskilda historiska förhållanden — skulle emellertid

ej på sakliga grunder kunna genomföras; den blefve rent godtycklig

och torde redan af detta skäl ej böra ifrågasättas. Och om det oaktadt

en dylik ordning genomfördes, vore naturligtvis för de eventuella innehafvarne

af extra ordinarie professurer utsigten till uppflyttning lika osäker

och beroende af rena tillfälligheter som utsigten till uppflyttning inom

samma ämne i fråga om de extra ordinarie professurer, för hvilka dylik

utsigt rent teoretiskt funnes.

Något bättre blefve utan tvifvel utsigterna till befordran, om inom

fakultet eller sektion stadgad rätt till succession gåfves, så att för hvarje

gång en ordinarie professur, blefve ledig, den till tjenståren äldste extra

ordinarie professorn inom fakulteten eller sektionen finge tillträda den

ordinarie lönen och den nye representanten för den afgångne ordinariens

ämne måste nöja sig med extra ordinariens lön, såsom genom nådiga brefvet af

den 20 mars 1891 blifvit stadgadt för juridiska fakulteten vid Upsala universitet.

Tillfälligheter i fråga om afgång och befordran finge naturligtvis

mindre betydelse, ju talrikare den personal vore, som deltoge i rörelsen.

Förhållandet blefve ungefär detsamma som med lektorerna vid våra gamla

gymnasier, vid hvilka bättre och sämre löner gingo i tur och ordning efter

tjenstålder — hvilket förhållande på sin tid gaf anledning till de svåraste

klagomål, som ledde till införande af nuvarande lönesystem med fasta

tillägg efter bestämda tidsintervaller.

I fråga om universiteten skulle en dylik ordning — utom den osäkerhet,

för hvilken den enskilde alltid vore utsatt — vålla betydande

olägenheter i förvaltningen, i det att ojemnheten i ämnenas representation

inom den högsta lokala förvaltningsmyndigheten lätt kunde blifva vida

större än nu. Det kunde lätt tänkas, att t. ex. båda professorerna i

historia eller båda i kemi tillhörde större konsistoriet, medan alla tre representanterna

för klassiska språk eller båda representanterna för filosofi

vore derifrån utestängda. Och medan för närvarande i Upsala blott tvä

institutionsprefekter —för meteorologiska institutionen och Victoria-museet

för egyptiska fornsaker — saknade plats i större konsistoriet, kunde då genom

tillfälligheters inflytande flere blifva derifrån utestängda, till skada för

universitetets lugna och allsidiga utveckling. Fn fullständig omorganisation

af större konsistoriet och förvaltningen vid universitetet blefve i så fall

oundviklig.

Man kunde slutligen tänka sig succession inom hela universitetet sålunda,

att för hvarje gång eu ordinarie professur blefve ledig den till

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Åttonde hnfvmltiteln.

tjenståren äldste bland samtliga extra ordinarie professorer utan hänsyn till

fakultet uppflyttades till ordinaries lön och en extra ordinarie professor tillsattes

i ett ämne, som afgående ordinarie lemnat. Det vore uppenbart, att

inom en kår på 57 lärare, nemligen 34 ordinarie och 23 extra ordinarie

professorer, uppflyttningen skulle gå jemnare, än om den vore inskränkt

inom fakultet eller sektion, ehuru naturligtvis äfven under sådana förhållanden

somliga kunde få en mycket rask befordran, medan andra finge

vänta oskäligt länge. Uppenbart vore å andra sidan äfven, att det under

en dylik ordning oftare, än om successionen stannade inom samma fakultet

eller sektion, skulle kunna inträffa, att hela grupper af för embetsmannabildningen

eller den nationella odlingen vigtiga ämnen saknade målsmän

inom större konsistoriet och att institutionsprefekter der saknade säte och

stämma Det läte tänka sig, att hela fakulteter, t. ex. den juridiska, inom

hvilken omsättningen af lärare torde gå fortast, komme att uteslutande

eller hufvudsakligen bestå af extra ordinarie professorer.

Ett system med lönesuccession i tur och ordning inom fakultet eller

universitet — hvilket vore något helt annat än uppflyttning efter vissa år

eller lön med ålderstillägg — vore ju för öfrigt öfvergifvet och på grund

af dermed förenade olägenheter principielt utdömdt af statsmakterna. Genom

1856—58 årens Riksdag afskaftådes det vid de allmänna läroverken liksom

vid Upsala universitet och genom 1885 års lönestat äfven vid Lunds universitet.

Rörande olägenheterna af ett sådant lönesätt med ett antal olika

löner, som ginge i tur och ordning efter fullmaktsålder, hänvisade fakulteten

till 1856—58 årens Riksdags skrifvelse n:o 222 till Kongl. Maj:t, uti hvilken

skrifvelse Rikets ständer yttrade:

»Efter den för läroverken nu gällande stat är ett bestämdt antal löner

i olika grader anslaget till hvarje läroverk, och de yngre lärarne uppflyttas

efter sin inträdesfullmakt till ett högre rum, i mån af äldre lärares afgång.

Denna uppflyttning inom ett verk med så fåtalig personal som eu skola

måste likväl blifva alltför mycket beroende af tillfälligheter; men de deraf

härledda missförhållanden skulle försvinna och en större trygghet för framtiden

beredas läraren, om i allmänhet tjenstgöringstiden, då den är för nit

och skicklighet vitsordad, lades till grund för uppflyttningen utan afseende

på äldre lärares afgång. Den olikhet, som inom den fåtaliga lärarepersonalen

vid en enda skola är så stor, jemnar sig inom den talrika mängden

af rikets alla lärare, och staten uppträder här hufvudsakligen såsom medlare

mellan de alltför stora ytterligheterna af en oväntadt hastig fortkomst

och ett stillastående, hvars gräns man icke känner. Läraren kunde på

detta sätt med visshet veta, när han hade att påräkna en större löneinkomst;

han kunde med större trygghet ordna sina ekonomiska förhållan
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

37

deri och ega i den säkra utkomsten någon ersättning för löneförmånernas

ringa belopp». 1

Att nu, sedan man'' glömt de personliga orättvisor, som gjorde systemet

olidligt, och de derpå grundade klagomål, som ledt till öfvergifvande

af detta lönesätt, ånyo återgå till detsamma kunde omöjligen tillrådas, helst

det med hänsyn till universitetets särskilda förhållanden skulle vara förenadt

med alldeles särskilda olägenheter utöfver de allmänna, som läge i

sakens natur.

Medeltjenstetiden för professorer vid Upsala universitet vore — beräknad

efter erfarenheten under de sista tjugo åren — ungefär 18 år,

medelåldern vid tillträde 39,6 år, med skilnaden mellan ordinarie och

extra ordinarie inskränkt till decimalerna, vid afgång 57,8 år. Beräknades

efter denna medel tjenstetid medellönen för extra ordinarie professor,

med iakttagande af att några extra ordinarie professorer började med 4,500

kronor, finge man 4,391 kronor 30 öre, medan medellönen för ordinarie

naturligtvis vore lika med den faktiska lönen eller 6,000 kronor. Skulle

åter extra ordinarie och ordinarie löner gå i tur och ordning efter fullmaktsålder,

blefve årliga medellönen för en professor i allmänhet 5,350 kronor 88

öre — i alla dessa fall lön och tjenstgöringspenningar sammanräknade.

Och detta belopp skulle uppenbarligen komma att minskas för hvarje ny

professur med lägre lön, som kunde komma att inrättas. Att nu införa

lönetur efter fullmaktsålder för alla professorer innebure sålunda, att —

sedan 1875 års Riksdag i öfverensstämmelse med de akademiska myndigheternas

yrkande höjt'' lönen från 5,400 kronor, som föregående riksdag

beviljat, till 6,000 kronor — medellönen nu skulle sänkas till 5,350 kronor

88 öre. Och man skulle, om en sådan åtgärd vidtoges vid jemförelse med,

andra befattningar i det allmännas tjenst — för att icke tala om kommunala

tjenster och enskild anställning — med ännu mera skäl än nu kunna säga,

att för en man med framstående begåfning och kunskaper den akademiska

banan vore i ekonomiskt afseende den sämsta, han kunde välja. Det skulle

utan tvifvel oftare än nu visa sig svårt att få akademisk läraretjenst

besatt med den till embetet skickligaste.

Den utväg till uppflyttning, som bereddes genom den i § 114 af universitetsstatuterna

åt fakultet och kansler tillerkända rätten att hos Eders

Kongl. Maj:t hemställa om öfverflyttning af en professurs läroämne till en

annan professur, vore — såsom framginge både af chefens för ecklesiastikdepartementet

yttrande i ämnet den K januari 1877 och af nådiga brefvet

den 24 april 1890 rörande omflyttning af ämnena inom juridiska fakulteten

i Upsala — afsedd endast för särskilda undantagsfall, ehuru en dylik

omflyttning genom nådiga brefvet den 20 mars 1891 blifvit regel inom

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Åttonde hufvudtiteln.

nyssnämnda fakultet. Tillämpades nämnda stadgande blott i sällsynta

undantagsfall, så afhjelpte det icke de missförhållanden, som framkallat

extra ordinarie professorernas ifrågavarande petition. Att i hvarje enskildt

fall besluta, om en extra ordinarie professor skulle föreslås till uppflyttning

eller ej, innebure för fakulteten ett så grannlaga värf, att det nästan

läge. i sakens natur, att ett dylikt stadgande måste antingen alltid eller

aldrig tillämpas. Blefve eu dylik omflyttning regel, eller blefve det genom

lag stadgadt, att de »ordinarie» lönerna skulle gå i tur och ordning efter

fullmaktsdatum, utsattes universitetet för alla de olägenheter, fakulteten

förut framhållit.

Ville man återgå till den uppfattning af de extra ordinarie professurernas

uppgift och natur, som utan tvifvel vid deras första inrättning gaf

motivet till den lägre lönen, liksom den varit bestämmande för adjunkternas

ställning vid universitetet, ville man alltså betrakta de extra ordinarie

professurerna^ väsentligen som exspektansplatser och deras innehafvare som

medhjelpare åt^de ordinarie och sålunda i fråga om aflöning skilja mellan

å ena sidan sådana extra ordinarie professurer, från hvilka uppflyttning

till ordinarie professur i samma ämne vore teoretiskt möjlig, och å andra

sidan sadana, hvilkas ämnen icke representerades af ordinarie professor vid

universitetet, syntes den enda logiskt rimliga åtgärden vara att förvandla

samtliga extra ordinarie professurer af senare slaget till ordinarie med ordinarie

lön och sate i konsistoriet. Vid en dylik åtgärd blott till förmån för de

extra ordinarie professorer, som icke ens teoretiskt hade någon utsigt till

uppflyttning, skulle man emellertid ej kunna stanna. För de öfriga ”extra

ordinarie professorerna förelåge fortfarande samma behof af löneförbättring,

som petitionärerna anfört i fråga om extra ordinarie professorer i allmänhet.

. Dertill komme, att skilnaden mellan de båda kategorierna af extra

ordinarie professorer vore delvis godtycklig och sväfvande. Om flere af

de professurer, hvilka förut angifvits såsom två och två representerande

samma ämne, gälde nemligen, att de i följd af redan skedd och af vetenskapernas

framsteg nödvändiggjord arbetsfördelning representerade hvar

sitt sjelfständiga ämne, fastän de fortfarande traditionel! nämndes med

samma eller liktydiga titlar. Så vore t. ex. fallet med ordinarie och extra

ordinarie professurerna i botanik vid Lunds universitet, ordinarie och extra

ordinarie professurerna i dogmatik och moralteologi vid Upsala universitet,

och . det vore blott en tidsfråga, när dylik arbetsfördelning skulle blifva

officiel! erkänd äfven i andra ämnen. En lönestat, som grundade sig på

en antagen skilnad mellan extra ordinarie professurer med och utan motsvarighet

i ordinarie lärostol, läte sig sålunda ej genomföra.

Man kunde slutligen ifrågasätta att alldeles upphäfva skilnaden mellan

s. 39 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

39

ordinarie och extraordinarie professorer, och för en sådan åtgärd kunde

anföras mycket goda skäl. Upphäfvande af denna skilnad skulle emellertid

utom betydligt ökade löneanslag förutsätta genomgripande förändringar

i universitetsförvaltningens hela organisation, och att uppskjuta hvarje löneförbättring

för de extra ordinarie professorerna, tills frågan om en sådan

fullständig omorganisation hunne blifva i alla instanser behandlad och den

nya ordningen införd, skulle icke blott innebära, att extra ordinarie professorernas

berättigade kraf på förbättring i sin ekonomiska ställning blefve

för lång tid undanskjutet, utan —- hvad som vore ändå vigtigare -— ett

sådant uppskof skulle äfven vara till allvarligt men för universitetets intressen

och dermed äfven för den högre bildningen i det hela.

Under sådana förhållanden ansåge fakulteten någon lämpligare utväg

icke finnas att afhjelpa obestridliga och svåi’a missförhållanden i extra ordinarie

professorernas ställning än eu förhöjning af löneförmånerna, på sätt

petitionärerna begärt, med den förändring i fråga om beräkningen af tjenstgöringspenningarna,

som det större akademiska konsistoriet i Upsala föreslagit.

Sistnämnda myndighet hänvisade till de af fakulteterna, särskildt den

filosofiska, afgifna yttranden och förklarade sig icke kunna finna någon

lämpligare utväg för afhjelpande af de med afseende å de extra ordinarie

professorernas ekonomiska ställning rådande obestridliga och svåra missförhållanden

än en förhöjning af löneförmånerna, till hvilken förhöjning

konsistoriet derför ansåge sig böra lemna sitt kraftigaste förord.

Äfven de akademiska myndigheterna i Lund hafva, i den mån de af

dem afgifna utlåtanden kunna sägas angå nu förevarande ämne, tillstyrkt

frågans lösning på det af petitionärerna föreslagna sätt, dock med den af

det större akademiska konsistoriet i Upsala gjorda modifikation i afseende

å tjenstgöringspenningarna.

Emot statskontorets förslag har lärarekollegiet vid karolinska institutet

framhållit, att den föreslagna löneförbättringen skulle komma att blifva

beroende på rena tillfälligheter; den skulle för somliga innehafvare af

extra ordinarie professurer, hvilkas läroämnen också af ordinarie professorer

företräddes, inträffa tidigt, för andra sent och för somliga aldrig, med

andra ord vara ytterligt orättvis, såsom exempel hvarpå lärarekollegiet

anförde, att af extra ordinarie professorer af denna kategori, som nu vid

institutet vore anstälda, en, extra ordinarie professorn i pediatrik, skulle

komma i åtnjutande af nämnda löneförbättring vid 63 års ålder och en

annan, extra ordinarie professorn i kemi och farmaci, vid 67 års ålder,

således två år efter pensionsålderns uppnående, och detta likväl under det

antagandet, att de motsvarande ordinarie professurernas innehafvare afginge

vid fylda 65 år. För karolinska institutets vidkommande måste

alltså detta statskontorets förslag betraktas såsom fullständigt förfeladt

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Åttonde hufvudtiteln.

från synpunkten af de extra ordinarie professorernas löneförbättring, oafsedt

dess brister i andra afseenden.

Slutligen har kansleren för rikets universitet anfört, att han i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med den mening, som i samtliga yttrandena blifvit

uttalad, funnit statskontorets ifrågavarande förslag icke vara antagligt

såsom eu förbättring åt de extra ordinarie professorernas ekonomiska ställning,

men deremot föranleda stora olägenheter vid de akademiska befordringarna.

Det lärer icke kunna förnekas, att de anspråk på förbättrade lönevilkor,

som frainstälts af de extra ordinarie professorerna, äro fullt berättigade.

Man torde icke billigt vis kunna begära, att de extra ordinarie professorerna,

åt hvilka man fordrar lika höga vetenskapliga qvalifikationer

och i det närmaste samma arbete som af de ordinarie professorerna, skola

åtnöjas med så väsentligt lägre löneförmåner än de senare, som nu i allmänhet

är förhållandet, isynnerhet om man tager i betraktande, dels att

medelåldern för tillträde till tjensten är ungefär densamma för båda kategorierna,

dels ock att utsigterna för befordran från extra ordinarie till

ordinarie professur i de flesta fall äro små och osäkra. Då fortvaron af

dessa ogynsamma löneförhållanden för en så vigtig grupp af lärare och

vetenskapsidkare som innehafvarne af de extra ordinarie professurerna

skulle kunna leda dertill, att dessa tjenster icke komme att besättas med

lämpliga personer, och den akademiska undervisningen härigenom skulle

lida en väsentlig skada, anser jag oundgängligen nödvändigt, att åtgärder

vidtagas för åstadkommande af förbättrade löneförhållanden för de extra

ordinarie professorerna vid universiteten och karolinska institutet. Men

att för detta ändamål anlita den af statskontoret antydda utvägen med

uppflyttning för de extra ordinarie professorerna till ordinarie professorer

synes mig dock icke tillrådligt, och tillåter jag mig att såsom skäl för

denna min åsigt åberopa hvad såväl af eu förutvarande departementschef

den 8 januari 1877 inför Eders Kongl. Maj:t som af de akademiska myndigheterna

i n.u afgifna utlåtanden anförts. Enligt min åsigt bör aflöningen

för extra ordinarie professorerna i regeln utgöra det belopp, som för närvarande

högst utgår till extra ordinarie professor, nemligen 4,500 kronor,

hvilken aflöning torde böra, på sätt de akademiska myndigheterna

hemstält, fördelas i lön 8,300 kronor och tjenstgöringspenningar 1,200

kronor, med rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor efter fem

och tio års väl vitsordad tjenstgöring.

De löneförmåner, som för närvarande åtnjutas af de extra ordinarie

professorerna vid universiteten och karolinska institutet, framgå af följande

i tabellform uppstälda, från statskontoret infordrade redogörelse:

s. 41 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtitelu.

E. o. professorer vid universiteten och karolinska institutet.

41

Dpsala universitet.

Teologiska fakulteten:

e. o. professor i exegetisk teologi ..................

innehar dessutom Hagby och Ramsta prebendepastorat,

i behållen inkomst beräknadt

till 1,110 kronor.

d:o i dogmatik och moralteologi .....................

innehar dessutom Näs prebendepastorat, i

behållen inkomst beräknadt till 740 kronor.

d:o i praktisk teologi.....................................

innehar dessutom Börje prebendepastorat,i behållen

inkomst beräknadt till 1,650 kronor.

Juridiska fakulteten:

1 e. o. professor................................................

1 d:o................................................................

1 d:o (från och med 1898)..............................

Medicinska fakulteten:

e. o. professor i anatomi (förut anatomi och

histologi) ......................................................

d:o i allmän och experimentel farmakodynamik

och farmakognosi (förut farmakologi

och medicinsk naturalhistoria)....................

d:o i anatomi (histologi och embryologi).........

d:o i medicinsk och fysiologisk kemi ..........

d:o i pediatrik och praktisk medicin..............

d:o i oftalmiatrik .............................................

(d:o i psykiatri, arfvode................. 2,500: —)

Filosofiska fakulteten:

e. o. professor i historia .................................

d:o i svenska språket.......................................

d:o i sanskrit med jemförande indoeuropeisk

språkforskning .............................................

d:o i klassiska språk .......................................

d:o i nyeuropeisk linguistik............................

d:o i slaviska språk.........................................

d:o i matematik................................................

d:o i analytisk kemi .......................................

d:o i botanik .................................................

d:o i meteorologi ............................................

d:o i jemförande anatomi........•........................

Bill. till Bilcsd. Prut. 1898. 1 Samt. 1 Afd.

Lön

Tjenst-

görings-

penningar

(Enligt

1897 års

stat)

Alders-

tillägg

Summa

2,390

—

1,000

—

—

—

3,390

2,260

—

1,000

—

—

—

3,260

1,350

—-

1,000

—

—

—

2,350

3,500

1,000

4,500

3,000

—

1,000

—

—

—

4,000

3,000

—

1,000

—

—‘

4,000

3,500

—

1,000

—

—

—

4,500

3,500

1.000

4,500

3,500

—

1,000

—

—

—

4,500

3,000

—

1,000

—

—

—

4,000

3,000

—

1,000

—

500

—

4,500

3,000

—

1,000

—

—

—

4,000

3,000

1,000

500

4,500

3,000

—

1,000

—

—

—

4,000

3,000

_

1,000

_

_

_

4,000

3,000

1,000

—

—

—

4,000

3,000

—

1,000

—

—

—

4,000

4,000

—

—

—

500

—

4,500

3,000

—

1,000

—

500

—

4,500

3,000

—

1,000

—

500

—

4,500

3,000

—

1,000

—

500

—

4,500

3,000

—

1,000

—

500

—

4,500

3,000

—

1,000

—

—

—

4,000

C

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Åttonde hufvud ti teln.

(Enligt

Tjenst

1897 års

Lön

görings-

stat)

Summa

Lunds universitet.

penningar

Ålders

_

tillägg

Juridiska fakulteten:

1 e. o. professor...............................................

3,500

—

1,000

—

—

—

4,500

—

1 d:o.................................................................

3,000

—

1,000

—

—

—

4,000

—

Medicinska fakulteten:

e. o. professor i anatomi och histologi.........

3,500

—

1,000

—

—

—

4,500

—

d:o i patologisk anatomi, rätts- och stats-

medicin samt hygien....................................

3,000

—

1,000

—

500

—

4,500

—

d:o i pediatrik..................................................

3,000

—

1,000

—

—

—

4,000

—

d:o i obstetrik och gynekologi ......................

3,000

—

1,000

''—

—

—

4,000

—

d:o i oftalmiatrik (från och med år 1898) ...

3,000

—

1,000

—

—

—

4,000

—

Filosofiska fakulteten:

e. o. professor i historia och statskunskap......

3,000

—

1,000

—

500

—

4,500

—

d:o i sanskrit med jemförande indoeuropeisk

språkforskning (förut i jemförande språk-

forskning).....................................................

3,000

—

1,000

—

—

—

4,000

—

d:o i klassiska språk ......................................

3,000

—

1,000

—

—

—

4,000

—

d:o i nyeuropeisk linguistik ...........................

3,000

—

1,000

—

500

—

4,500

—

clio i geografi och historia .............................

3,000

—

1,000

—

—

—

4,000

—

d:o i mekanik och matematisk fysik...............

3,000

—

1,000

—

500

—

4,500

—

d:o i geologi......................................................

3,000

—

1,000

—

500

—

4,500

—

d:o i botanik ...................................................

3,000

—

1,000

—

500

—

4,500

—

d:o i jemförande anatomi (förut zoologi) ......

3,000

—

1,000

—

—

—

4,000

—

Karolinska institutet.

e. o. professor i farmakodynamik och farma-

kognosi (förut materia medica) .................

3,500

—

1,000

—

—

—

4,500

—

d:o i anatomi (histologi) .................................

3,500

—

1,000

—

—

—

4,500

—

d:o i psykiatri..................................................

3,000

—

1,000

—

500

—

4,500

—

d:o i syfilidologi................................................

3,000

—

1,000

—

—

—

4,000

—

d:o i medicin .................................................

2,500

—

1,000

—

500

—

4,000

—

d:o i kirurgi......................................................

2,500

—

1,000

—

—

—

3,500

—

d:o i pediatrik .................................................

2,500

—

1,000

—

500

—

4,000

—

d:o i obstetrik................................................

3,000

—

1,000

—

500

_

4,500

—

d:o i kemi och farmaci....................................

3,000

—

1,000

—

500

—

4,500

—

d:o i patologisk anatomi .................................

3,000

—

1,000

—

500

—

4,500

—

d:o i oftalmologi ............................................

2,500

—

1,000

—

500

—

4,000

—

De extra ordinarie professorer, för hvilka någon förhöjning af hvad till

dem såsom egentlig lön utgår nu icke ifrågasattes, äro dels de, som redan

nu åtnjuta en till 4,500 kronor uppgående aflöning, nemligen:

s. 43 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfrudtiteln.

43

äldste e. o. professorn inom teologiska fakulteten i Upsala,

» » ,» juridiska » » »

e. o. professorn i anatomi i Upsala (förut anatomi och histologi),

» » » allmän och experimentel farmakodynamik och farma
kognosi

i Upsala,

» » » anatomi (histologi och embryologi) i Upsala,

äldste e. o. professorn inom juridiska fakulteten i Lund,

e. o. professorn i anatomi och histologi i Lund,

» » » farmakodynamik och farmakognosi vid karolinska in
stitutet,

» » s anatomi (histologi) vid karolinska institutet,

dels de, som på grund af det tillfälle till medicinsk praktik, som inne
hafvande!

af deras befattningar medför, eller till följd deraf, att med tjensten

är förenad annan befattning, anses icke vara i behof af löneförbättring,

nemligen:

e. o. professorn i psykiatri i Upsala,

»

» » vid

karolinska

institutet,

»

»

» syfilidologi »

»

»

» medicin »

»

»

»

»

» kirurgi *

1

»

»

»

» pediatrik »

»

»

»

» obstetrik »

»

» oftalmologi >

»

»

De extra ordinarie professorer, för hvilka löneförhöjning nu ifrågasättes,

äro således, vid universitet i Upsala: inom teologiska fakulteten ''2,

inom juridiska fakulteten 2, inom medicinska fakulteten 3 och inom filosofiska

fakulteten 11; vid universitetet i Lund: inom den juridiska fakulteten

1, inom medicinska fakulteten 4 och inom filosofiska fakulteten 9;

samt vid karolinska institutet 2, eller tillsammans 34.

Beträffande rätten till ålderstillägg är förmånen af ett dylikt å 500

kronor redan för närvarande förenad med nyssnämnda 34 extra ordinarie

professurer. Jemte det att nu ett andra ålderstillägg å 500 kronor skulle

komma innehafvarne af dessa extra ordinarie professurer till godo, anser

jag, att enahanda förmån af två ålderstillägg bör tillkomma jemväl de

extra ordinarie professorer, hvilkas löneförmåner nu utan ålderstillägg utgöra

4,500 kronor.

Hvad vidare angår fördelningen af lön och tjenstgöringspenningar, så

gälla de skäl, som tala för dessa sistnämndas bestämmande till 1,200

kronor för dem, hvilkas aflöning nu skulle höjas till 4,500 kronor, för

samma fördelning vid de extra ordinarie professorsbefattningar, hvilkas

innehafvare redan nu uppbära sistnämnda aflöningsbelopp, isynnerhet som

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Åttonde hufvudtiteln.

en olikhet i detta afseende mellan olika extra ordinarie professurer skulle

medföra orimliga konseqvenser i fråga om vikariatsersättningar. Jag anser

således likställighet jemväl i detta afseende böra nu genomföras.

De nu ifrågavarande aflöningarna synas mig sålunda höra på följande

sätt i staten bestämmas:

För Upsala universitet.

Teologiska fakulteten:

1 e. o. professor.......................................................

innehar dessutom Hagby och Ramsta prebendepastorat,

i behållen inkomst beräknadt till 1,110 kronor.

1 d:o...............................................................................

innehar dessutom Näs prebendepastorat, i behållen

inkomst beräknadt till 740 kronor.

1 d:o.............................................................................

innehar dessutom Börje prebendepastorat, i behållen

inkomst beräknadt till 1,650 kronor.

Juridiska fakulteten:

1 e. o.

2

professor.

d:o

Medicinska fakulteten:

e. o. professor i anatomi.

dra i allmän och experimentet farmakodynamik och

farmakognosi .................................

d:o i anatomi ...................................

d:o i medicinsk och fysiologisk kemi

d:o i pediatrik och praktisk medicin.

d:o i oftalmiatrik ..............................

Filosofiska fakulteten:

e. o. professor i historia ..................

d:o

d:o

forskning

d:o i klassiska språk .........

d:o i nyeuropeisk linguistik

dra i slaviska språk ...........

i svenska språket..........................................

i sanskrit med jemförande indoeuropeisk

språk
-

Tjenst
görings
penningar
-

Summa

2,190

2,560

1,650

3,300

6,600

3,300

3,300

3,300

3,300

3,300

3,300

3,300

3,300

3,300

3,300

3,300

3,300

1,200

1,200

1,200

1,200

2,400

1,200

1,200

1,200

1,200

1,200

1,200

1,200

1,200

1,200

1,200

1,200

1,200

3,390

3,760

2,850

4,500

9,000

4,500

4,500

4,500

4,500

4,500

4,500

4,500

4,500

4,500

4,500

4,500

4,500

s. 45 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

45

Lön

Tjenst-

görings-

penningar

Summa

e. o. professor i matematik .........................................

3,300

_

1,200

_

4,500

—

d:o i analytisk kemi ....................................................

3,300

—

1,200

—

4,500

—

d:o i botanik .................................................................

3,300

—

1,200

—

4,500

—

d:o i meteorologi ..........................................................

3,300

—

1,200

—

4,500

—

d:o i jemförande anatomi .............................................

3,300

—

1,200

—

4,500

För Lunds universitet.

Juridiska fakulteten:

1 e. o. professor.........................................................

3,300

—

1,200

—

4,500

—

1 d:o ...............................................................

3,300

—

1,200

—

4,500

—

Medicinska fakulteten:

e. o. professor i anatomi och histologi...........................

3,300

—

1,200

—

4,500

—

d:o i patologisk anatomi, rätts- och statsmedicin samt

1,200

4,500

hygien..........................................................................

d:o i pediatrik ...........................................................

3,300

—

—

—

3,300

—

1,200

—

4,500

—

d:o i obstetrik och gynekologi ......................................

3,300

—

1,200

—

4,500

—

d:o i oftalmiatrik ...........................................................

3,300

—

1,200

—

4,500

—

Filosofiska fakulteten:

e. o. professor i historia och statskunskap .................

3,300

—

1,200

—■

4,500

—

d:o i sanskrit med jemförande indoeuropeisk språk-

3,300

1,200

4,500

forskning .....................................................................

—

—

—

d:o i klassiska språk ...................................................

3,300

—

1,200

—

4,500

—

d:o i nyeuropeisk linguistik .........................................

3,300

—

1,200

—

4,500

—

d:o i geografi och historia ...........................................

3,300

—

1,200

—

4,500

—

d:o i mekanik och matematisk fysik ..........................

3,300

—

1,200

—

4,500

—

d:o i geologi ................................................................

3,300

—

1,200

—

4,500

—

d:o i botanik .................................................................

3,300

—

1,200

—

4,500

—

d:o i jemförande anatomi ............................................

3,300

—

1,200

—

4,500

—

Karolinska institutet:

e. o. professor i farmakodynamik och farmakognosi......

d:o i histologi ............................................................

3,300

—

1,200

4,500

—

3,300

—

1,200

—

4,500

d:o i kemi och farmaci................................. .............

3,300

—

1,200

4,500

d:o i patologisk anatomi ..............................................

3,300

—

1,200

4,500

Efter 5 år kan för ofvan upptagna e. o. professorsbefattningar lönen höjas med

500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Åttonde bufvudtiteln.

För mötande af de ökade utgifter, som den ifrågasatta löneförhöjningen

skulle medföra, erfordras för universitetet i Upsala 9,000 kronor, för universitetet

i Lund 7,000 kronor och för karolinska institutet 1,000 kronor.

I nder anhållan att vid redogörelsen för anslagsbehofven vid karolinska

institutet få återkomma till denna fråga i hvad den angår extra

ordinarie professorerna vid nämnda institut, hemställer jag således i underdånighet,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, med godkännande af berörda stat, i hvad den angår universiteten

i Upsala och Lund, för dess tillämpning bevilja en förhöjning af dels 9,000

kronor i de till universitetet i Upsala utgående ordinarie anslag, dels ock

7,000 kronor i^ ordinarie anslagen till universitetet i Lund, samt

att medgifva, dels att de enligt nämnda stat utgående ålderstillägg må

bestridas af det under åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslag: ålderstillägg,

dels ock att nuvarande innehafvare af sådan extra ordinarie professorsbefattning,

hvarom nu är fråga, som å den nya staten ingått, må i

fråga om rätten till ålderstillägg tillgodoräkna sig tjenstgöringstid, som infallit

före dessa bestämmelsers trädande i tillämpning.

Till Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning har kanslern för rikets universitet

med särskilda underdåniga skrifvelser den 30 september nästlidna

ar öfverlemnat framställningar af de större akademiska konsistorierna i

Upsala och Lund om utverkande af anslag för åtskilliga ändamål. Beträffande

frågan om anslag å extra stat till universiteten skall jag upptaga

densamma vid anmälan af öfriga extra anslagskraf under denna hufvudtitel.

Hvad angår anslag å ordinarie stat, som synas mig böra föranleda

nådiga framställningar till Riksdagen, ber jag att få andraga följande.

[6] _ Inom den humanistiska sektionen af filosofiska fakulteten vid under
lärare

i finsk sitetet i Upsala har af professor J. A. Lundell väckts förslag om anstälTS«f0™*lan<le

vid universitetet af en lärare i finsk-ugriska språk, särskildt lappska

och finska. I afseende härå har af bemälde professor anförts hufvudsakligen

följande.

Inom området för humanistiska sektionens verksamhet funnes åtskilliga

vetenskaper, till Indika sektionens undervisning borde utsträckas, men

hvilka ej vore behörigen representerade genom någon särskild målsman inom

universitetets ordinarie lärarepersonal. Bland dessa vetenskaper vore finskugrisk

språkforskning, med särskildt afseende å lappska och finska språken,

och att förskaffa universitetet en permanent målsman för denna vetenskapsgren

syntes för närvarande vara af största vigt.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

47

De genetiskt sammanhörande finsk-ugriska språken hade under senare

årtionden i fråga om material och metod vunnit eu bearbetning, som med

hänsyn till allmänt vetenskapligt intresse stälde dem i jemnbredd med de

tidigare studerade indo-europeiska och semitiska språkstammarne. Genom

den bekante språkforskaren Thomsens banbrytande undersökningar hade från

de finsk-ugriska språken betydande och ytterst vigtiga upplysningar vunnits

om förut föga kända skeden af de nordiska språkens äldre historia,

under vår tidräknings första århundraden. Genom studiet af dessa nu

öfver norra delen af den skandinaviska hallon och norra Ryssland strödda

språk hade utgångspunkter vunnits af den största betydelse rörande NordEuropas

befolkningar under de aflägsna tider, om Indika skrifna urkunder

både blott föga att förtälja. Vid undersökningar rörande de skandinaviska

och de slavisk-baltiska språkens historia och vid studier i Nord-Europas

äldre etnografi, som gåfve nyckeln till senare förhållanden, kunde vid

universitetet i Upsala, som borde vara en medelpunkt för dylika forskningar

och i sin undervisning gifva uttryck åt deras resultat, en representant

för den finsk-ugriska språkforskningen icke längre saknas, särskilt

med afseende å det samarbete, som vetenskapernas ständigt växande innehåll

och fortgående arbetsfördelning betingade.

Äfven för rent praktiska syften behöfdes en sådan representant. Inom

landets gränser funnes en ganska betydande finsk och lappsk befolkning.

Det vore ur nationel och politisk synpunkt af största vigt, att vi allsidigt

lärde känna dessa folkgruppers språk, tänkesätt och yttre lifsvilkor, för

att vi måtte kunna i tid vidtaga de åtgärder, som kunde finnas nödiga

och lämpliga för att hindra deras framtida utveckling att taga mindre

önskvärda riktningar. För folkundervisningen i dessa landsändar kräfdes

kunskap i deras icke-svenska språk, och med hänsyn till ifrågavarande

folkgruppers religiösa och borgerliga behof måste vi sörja för nödig religiös

och juridisk litteratur på lappska och finska. Särskilda åtgärder hade

måst vidtagas för att få prester och skollärare hemmastadda i finska och

lappska språken och det hade befunnits nödigt att föranstalta om en ny

bibelöfversättning till lappska. Ännu återstode mycket i samma riktning

att göra. För alla dylika arbeten kräfdes sakkunnigt biträde och det behöfdes

en målsman för dessa språk, till hvilken myndigheter och allmänhet

kunde vända sig med begäran om råd och hjelp. Den naturliga platsen

för en dylik målsman syntes vara vid landets största universitet.

Slutligen borde framhållas, att två af de finsk-ugriska språken, det

finska och det ungerska, numera egde eu ganska betydande vetenskaplig —

linguistisk, historisk, geografisk och naturvetenskaplig — litteratur. Liksom

professorn i slaviska språk ofta anlitades samt måste vara beredd att lemna

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Åttonde hufviidtiteln.

upplysningar rörande slavisk litteratur och biträda med tolkning äfven utom

det rent filologiska området, behöfdc idkare af andra vetenskaper ej sällan

hjelp betiäflande finsk och ungersk litteratur. Särskildt vore naturligtvis

h inlands historiska litteratur, som för oss vore af stor betydelse, numera till

stor del affattad pa finska språket och fördenskull mestadels blott under

förmedling af specielt språkkunnig person tillgänglig för våra forskare.

Af nu anförda grunder vore det utan tvifvel synnerligen ömkligt, att

vid universitetet i Upsala inrättades eu fast lärostol för finsk-ugrisk språkforskning.

Man torde dervid böra för närvarande inskränka sig till att

begära ett mindre anslag för upprätthållande tills vidare af denna vigtiga

undervisning. Att förslaget framstäldes just nu berodde derpå, att inom

humanistiska sektionen under ar 1896 anstälts en docent, som gjort studiet

af finsk-ugriska språk till sin specialitet och redan förvärfvat sig ett namn

inom den lärda verlden. Den undervisning i finska och lappska, han på

uppdrag af universitetsmyndigheterna sedan några år gifvit, hade omfattats

med intresse af ett jemförelsevis stort antal studerande, hvilket i sin mån

adagalade behofvet af en dylik undervisning.

.För att ^en ^rare»o som alltså, enligt professor Lundells åsigt, borde

lör ifrågavarande ändamål anställas vid universitetet i Upsala, skulle kunna

någon längre tid qvarhållas i universitetets tjenst, måste hans arbete tillbörligen

godtgöras. I sadant afseende syntes ett anslag af 2,500 kronor böra

utverkas.

Humanistiska sektionen anslöt sig till hvad professor Lundell sålunda

anfört och föreslagit, under uttalande tillika att eu blifvande innehafvare

af den tjenst, som sålunda borde inrättas vid universitetet, skulle ega rätt

att med sin lön såsom lärare i finsk-ugriska språk förena honom tilläfventyrs

i egenskap af docent tilldeladt docentstipendium.

Den sålunda väckta frågan vann, vid ärendets behandling i det större

akademiska konsistoriet, dess understöd; och kanslern har vitsordat vigten

åt de af mig nu omförmälda skäl, som anförts till stöd för konsistoriets

af honom framburna hemställan i ämnet.

o Äfven jag är lifligt öfvertygad om den stora betydelsen af att det

ifrågasätta anslaget beviljas. Till förmån härför synes mig särskildt den

omständigheten tala, att vi sedan gammalt i landet hafva en icke obetydlig

stam af svenska medborgare, som tala de lappska och finska språken.

Våra skyldigheter emot dem i nu ifrågavarande afseende har i det redan

anförda framhållits, och jag torde här ock böra erinra, att den nuvarande

uocentens i iinsk-ugrisk språkvetenskap biträde under förra året tagits i

anspråk vid uppgörande af grunderna för eu nu pågående öfversättning till

s. 49 Kontrollera mot PDF

Åttonde liufvudtitelii. 49

lappska språket af Nya Testamentet. Att universitetet i Upsala, der alumner

från de af lappar och finnar företrädesvis bebodda trakterna af landet

söka sin akademiska bildning, bör blifva sätet för den nya undervisningen

är uppenbart.

Vid universitetet i Upsala har alltsedan medlet af 1880-talet af akademisk

lärare meddelats undervisning i slaviska språk. På Eders Kongl.

Maj:ts förslag beviljade Riksdagen år 1884 ett årligt anslag af 2,500 kronor

till arfvode åt en lärare vid universitetet i nämnda ämne, hvilket anslag

sedermera användts till fyllande af lönen åt en extra ordinarie professor i

slaviska språk vid universitetet. Redan vid nu förevarande frågas behandling

hos de akademiska myndigheterna påpekades, hurusom den finskugriska

språkforskningen borde kunna påräkna samma förmåner, som genom

Riksdagens beslut år 1884 tillförsäkrades de slaviska språkens studium.

Denna jemförelse synes mig naturlig och ytterligare stärka de finsk-ugriska

språkens fordran att representeras i vår universitetsundervisning.

Beträffande den ifrågasatta rätten att samtidigt åtnjuta arfvode såsom

lärare i finsk-ugriska språk och docentstipendium, finner jag ej skäl att

understödja denna del af den gjorda framställningen.

På grund af hvad jag nu anfört får jag i underdånighet hemställa,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till arfvode åt en lärare

vid universitetet i Upsala, som kan finnas villig och lämplig att derstädes

meddela undervisning i finsk-ugriska språk, särskilt lappska och finska,

bevilja ett årligt anslag af 2,500 kronor. .

Medicinska fakulteten vid universitetet i Upsala har i en af det större [7.]

konsistoriet derstädes upptagen och sedermera genom kanslern till Eders Hajning^/

Kongl. Maj:t öfverlemnad framställning anhållit om höjning i patologiska,,“”0.

institutionens materielanslag. Till stöd för denna framställning, som afser•logMainstuuanslagets

uppbringande till ett belopp af 2,800 kronor, har fakulteten anJ‘ona‘lL> *

föi’t följande.

Det materielanslag å 1,300 kronor, som genom 1885 års utgiftsstat

anvisades den patologiska institutionen och som med 200 kronor understeg

det af fakulteten då begärda årsanslaget för nämnda institution, hade befunnits

alldeles otillräckligt för sitt ändamål. Med iakttagande af största

sparsamhet hade det visserligen varit möjligt att nödtorftigt bestrida de

mest trängande utgifterna för upprätthållandet af den ordinarie undervisningen

samt till materielen för de praktiska öfningarna, till belysning

och renhållning af lokalerna och till tvätt m. in. dylikt, men till underhåll

och reparation af instrumentförrådet, till förökning af åskådningsmaferielen

för föreläsningarna, till inköp af förvaringskärl och konserveringsBih.

till BiJesd. Prot. 1898. 1 Samt. 1 Afd. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Åttonde hufvudtiteln.

medel, af museipreparater m. m. hade anslaget endast lemnat synnerligen

otillräcklig tillgång. Småningom hade derför institutionens materielförråd

förbrukats, utan att det förbrukade på ett tillfredsställande sätt kunnat

ersättas; och institutionen lede fördenskull för närvarande verklig brist på

en del till och med af de nödvändigaste utensilier, under det att andra delar

af institutionens förråd fordrade snar reparation, om de ej skulle blifva obrukbara.

Äfven museets värdefulla samlingar, som numera utgjorde ungefär

2,000 nummer, kräfde sa mycket för sitt underhåll, att institutionen vore

urståndsatt att vidare föröka detta för undervisningen synnerligen betydelsefulla

material, om ej hennes ekonomi förbättrades.

Förhöjning i årsanslaget vore nödig äfven på grund af de ökade

underhållskostnader — för ökad belysning, uppvärmning och renhållning

jemte öfriga driftkostnader — som blefve en följd af den nu pågående

utvidgningen af institutionens lokaler genom det reparations- och tillbyggnadsarbete,

som företagits vid institutionen. Då en begäran om höjdt

anslag, för nyssberörda ändamål vore berättigad endast under förutsättning

af utvidgningens nödvändighet, borde detta byggnadsföretag något närmare

omförmälas. Den Regnellska byggnaden, uppförd år 1866 såsom gåfva af

medicinska fakultetens välgörare, doktor A. F. Regnell, och inredd med

universitetets egna medel, hade ända till år 1894 varit delad mellan de

patologiska och fysiologiska institutionerna. Om den trängsel, som rådt

hos dem bada, hade redan ,.1877—1883 års redogörelse för universitetet

af dess rektor burit vittne. År 1880 hade universitetet för andra gången

af doktor Regnell mottagit en donation, afsedd för till- och ombyggnad

af ifrågavarande hus. Efter den fysiologiska institutionens utflyttning ur

detsamma hade denna institutions dittills varande lokaler upplåtits för tillökning

af den patologiska institutionens utrymme, hvarigenom för denna

vunnits utsigt att kunna inreda en redan länge starkt behöflig bakteriologisk

afdelning, omfattande tre mindre rum samt två laboratorierum för experiment

och mikroskopiska, öfningar jemte arbetsrum för laboratorn. Genom

den fysiologiska institutionens förflyttning hade det ock blifvit möjligt att

till en mindre tillbyggnad utflytta likbodar, obduktions- och andra för

arbetet med och förvarandet af döda kroppar nödiga bodar och källare.

Om nödvändigheten af nyssberörda utvidgning hade de vid patologiska

institutionen arbetande lärare och medicine studerande haft många års

erfarenhet. Det vore tillräckligt att erinra om den våda för helsan och

den otrefnad i arbetet, som maste blifva följden af det dagliga vistandet i

lokaler, der t. ex. i ett och samma rum varit inhysta obduktionslokal,

museum, föreläsningssal och arbetsrum för de dagliga mikroskopiska öfningarna.

Omedelbart intill denna lägenhet hade de öfriga arbetsrummen

s. 51 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvndtltehi.

51

sin plats, och under alla dessa lokaler hade i en trång och låg jordvåning

varit inhysta likbodar, kapell, djurstallar m. m. Den, 6om vore förtrogen

med de vid patologiska institutionen pågående arbeten, insåge bäst, hvad

ett sådant ohygieniskt förhållande innebure, och äfven den oinvigde torde

lätt fatta dess betydelse. En förändring i det hittills rådande tillståndet

vore helt och hållet oundgänglig.

Den restaurerade institutionen blefve ungefär dubbelt så stor som den

gamla och måste derför helt naturligt kräfva ökad driftkostnad. Att den

emellertid icke vore planlagd i större skala än det verkliga behofvet kräfde,

vore lätt att visa. Först nu kunde för liköppningar beredas särskild lokal,

som mellan förrättningarna vore ledig och då kunde erforderligen ventileras.

Museet finge ett synnerligen väl behöflig! ökadt utrymme och laboratorierna

befriades från den dagliga liklukten. Institutionens lärare kunde nu få

hvar och en sitt eget arbetsrum, medan de förut måst dela rum med

amanuenser och studerande. Det borde ock framhållas, att de vid institutionen

undervisade medicine kandidaternas och medicine studerandenas

antal under den tioårsperiod, som utgjordes af läsåren 1876—1886, uppgått

till i medeltal 65 årligen, men under de tio läsåren 1886 —1896 i

medeltal 81 årligen. Högsta antalet hade varit 109, nemligen läsåret

1886—1887, och trängseln hade då knappt kunnat fördragas.

Vidare vore ett anslag behöflig! för underhåll af den bakteriologiska

afdelning, hvars nödvändighet fakulteten i samband med en anhållan om

extra anslag för instrumentel utrustning för en sådan afdelning närmare

utvecklat.

Den höjning af patologiska institutionens årsanslag, som fakulteten,

för att gifva institutionen eu för dess bestånd och normala utveckling

tryggad ekonomi, nu ifrågasatte, utgjorde 1,500 kronor. Med stöd af erfarenheten

från föregående årens behof beräknades deraf 600 kronor —

eller 400 kronor mer än den af fakulteten år 1885 begärda förhöjningen

i materielanslaget — för de förut omnämnda ökade behofven i afseende å

instruments och apparaters underhåll samt nyanskaffning af förbrukade

sådana, för underhåll och förökning af museets samlingar och öfriga

åskådningsmateriel, för en välbehöflig förstärkning af de för rengöring

och tvätt hittills disponibla medlen m. m. De nya laboratorielokalerna

kunde ej beräknas draga mindre omkostnad än tillsammans 500 kronor,

deraf för uppvärmning och vedhuggning m. m. 250 kronor, gas till belysning

o. s. v. 150 kronor samt rengöring och dylikt 100 kronor.

Slutligen kunde 400 kronor beräknas åtgå för underhållet af den bak.

teriologiska afdelningen med dess behof af gas för värmeapparater, material

till näringssubstrater, underhåll af djur, ersättande af förbrukade

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Åttonde hnfvndtiteln.

glaskärl, till desinfektion m. m. Dessa poster vore visserligen beräknade

så lågt som möjligt, men de årliga utgifterna för en och samma post måste

naturligen i någon mån vexla och kunna blifva än något lägre, än något

högre än hvad som beräknats. Fördenskull och då det vore af vigt att

institutionens ekonomi ej blefve bunden af någon särskild stat för de skilda

afdelningarna, den gamla rent patologiska och den nya bakteriologiska,

ville fakulteten uttala önskvärdheten af att hela den begärda summan lades

till materielanslaget för den patologiska institutionen.

Den begärda ökningen kunde vid första påseende synas vara ett temligen

hastigt påkommet behof. Men fakulteten ville erinra, att det ej blott

gälde en förstärkning i ett förut anvisadt otillräckligt anslag till årsunderhåll

för den ifrågavarande institutionen, utan jemväl och i lika hög grad

två alldeles nya behof, för hvilkas befogenhet fakulteten hoppades hafva

framlagt tillräckliga skäl såväl beträffande ersättandet af den gamla, ej

blott oändamålsenliga, utan rent af helsovådliga lokalen med en ändamålsenligare

och sund som ock beträffande underhåll för en studiegren, hvilken

ej längre kunde åsidosättas, der medicinsk undervisning skulle gifvas.

Universitetskanslern har kraftigt vitsordat vigten af den ifrågasatta

anslagsförhöjningen och äfven mig synas de skäl, som derför af fakulteten

anförts, vara öfvertygande. Under hänvisning till hvad jag vid anmälan

om de extra anslagsbehofven under denna hufvudtitel har att yttra rörande

behofvet af en bakteriologisk afdelning vid patologiska institutionen får

jag alltså i underdånighet hemställa, att Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen att höja materielanslaget för patologiska institutionen vid universitetet

i Upsala från 1,300 kronor till 2,800 kronor eller med ett belopp

af 1,500 kronor.

[8.] Ett bland de kraf, som nu från universitetet i Upsala framkommit,

Amanuens »idafser anslag för anställandet af en aflönad amanuens vid obstetriska och

tjnToiogiska Syne^Aogiska klinikerna samt gynekologiska polikliniken. I fråga härom

klinikerna sanitär medicinska fakulteten anfört följande.

pomtliTi Sedan den af Riksdagen år 1891 beviljade nya professuren i obstetrik

Upsala. och gynekologi den 26 september 1893 tillträdts af den till befattningen

utnämnde, hade den obstetriska kliniken och den gynekologiska polikliniken

— någon gynekologisk klinik hade då ännu ej funnits — blifvit afskilda

från sitt förutvarande sammanhang med den kirurgiska professurens institutioner

och dermed förlorat det biträde i undervisning och sjukvård,

som amanuenserna derstädes dittills lemnat.

Professorn i obstetrik och gynekologi hade alltså under de sedan dess

s. 53 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

53

förflutna åren varit nödsakad att utan hjelp af någon ordinarie amanuens

sköta nämnda, under hans inseende stående institutioner — ett missförhållande,

som fakulteten redan tillförene påpekat. De omständigheter, som

fakulteten dervid framhållit, egde fortfarande sin betydelse: för att biträda

vid skötseln af gynekologiska polikliniken och framförallt den ansträngande,

natt såväl som dag förekommande, stor rådighet och vana fordrande

läkaretjensten å förlossningsanstalten kräfde3 med nödvändighet en person,

som hunnit fram till medicine licentiatens ståndpunkt; och en sådan kunde

ej fås utan skälig aflöning och dermed följande tjenstårsberäkning.

Arbetet vid ifrågavarande institutioner hade ock år från år ökats.

Under det medeltalet förlossningar under decenniet 1873—1882 varit 91

och under följande decennium, 1883—1892, 116, hade förlossningarnas

antal under de fyra åren 1893—1896 utgjort:

1893 ...............:..................153,

1894 .......................................... 165,

1895 ................................................. 166,

1896 ............................................... 169.

Vidare hade de abnorma, konstens hjelp påkallande förlossningsfallen

visat eu tendens till ännu större stegring, i ty att sistnämnda fyra år

följande antal förlossningsoperationer förekommit:

1893 ................................................... 10,

1894 ..................................................... 10,

1895 .................................................... 13,

1896 ................................................... 17.

Under månaderna januari—mars 1897 hade redan 7 dylika operationer

varit påfordrade.

Till nyss omförmälda arbetsfält, som i och för sig gjorde en amanuens

behöflig, hade under år 1896 tillkommit ännu ett, nemligen en gynekologisk

sjukhusafdelning. Genom universitetskanslerns skrifvelse den 26 juni 1895

hade, på förslag af professorn i ämnet och med vederbörande myndigheters

tillstyrkan, akademiska sjukhusets direktion erhållit tillåtelse att i förhyrd

lokal i närheten af sjukhuset inrätta en klinik för qvinnosjukdomar. Denna

klinik, som vore belägen i huset n:r 4 vid öfre Slottsgatan och bestode af

4 sjukrum med plats för tolf patienter, badrum, operationsrum oeh sköterskerum,

hade öppnats den 1 oktober 1896. Under första halfåret af denna

anstalts verksamhet hade derstädes intagits 65 patienter, och 40 operationer

både under sagda tid der utförts. Två gånger i veckan hölles^ derstädes

klinik med föredrag. Det behöfde knappast framhållas, att, på det

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Åttonde hufvndtiteln.

den sjukvård och den kliniska undervisning, som afsåges, skulle kunna

pa ett tillfredsställande sätt upprätthållas, en kompetent amanuens vore

alldeles särskildt nödvändig såsom biträde vid operationer, för aftonronder,

för de studerandes handledning o. s. v.

På grund af hvad fakulteten sålunda anfört har fakulteten hemstält

om beredande af ett årligt anslag å 900 kronor till aflöning åt en amanuens

vid omförmälda kliniker och poliklinik. Fakulteten har dervid erinrat,

att enahanda belopp utginge till aflöning åt en amanuens vid en enbart

gynekologisk klinik i Stockholm.

Lika med universitetskanslern, hvilken särskildt förordat nu omförmälda

framställning, finner jag det vara af synnerligen stor vigt att genom

anslag bereda ifrågavarande institutioner möjlighet att vid sig fästa en

kompetent person såsom amanuens. Jag tillstyrker derför i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till aflöning åt

en amanuens vid obstetriska och gynekologiska klinikerna samt gynekologiska

polikliniken vid universitetet i Upsala bevilja ett årligt anslag af

900 kronor.

[9.] ^ De akademiska myndigheterna i Upsala hafva anhållit om ett anslag

Eu amanuens a ordinarie stat för anställande af ytterligare en ammanuens vid instituV,

stLTionel ''"''tionen för allmän och analytisk kemi derstädes. Denna anhållan grundar

Upsala. sig på en af professorn i allmän och åkerbrukskemi P. T. Cleve gjord

framställning i ämnet, ur hvilken jag torde få återgifva följande.

Vid Upsala universitets institution för allmän och analytisk kemi

funnes för närvarande tre amanuenser anstälde, af hvilka två tjenstgjorde

på institutionens afdelning för analys och en på dess afdelning för syntes.

Det hade under de senare åren visat sig, att en enda amanuens vid den

senare afdelningen icke kunde behörigen handleda ett så stort antal laboranter,

som kunde mottagas på nämnda afdelning, hvarför det varit nödvändigt

att antaga tillfälliga biträden, när tillströmningen af laboranter

varit stor. Sådant hade inträffat båda terminerna åren 1885, 1886 och

1896 samt vårterminen år 1897, hvarvid arfvode till dessa biträden bestridts

med bidrag från universitetets reservfond.

Genom nådiga stadgan af den 17 april 1891 angående filosofie kandidat-

och licentiatexamina hade kemien kommit att intaga en ännu vigtigare

plats i undervisningen än förut, och antalet laboranter, som beredde

sig att aflägga filosofie kandidatexamen, hade varit i ständig tillväxt. På

samma gång hade svårigheterna att med tillgängliga arbetskrafter lemna

erforderlig praktisk handledning tilltagit, och dessa svårigheter komme med

s. 55 Kontrollera mot PDF

Åttonde htifvudtiteln.

55

all visshet icke att minskas. Då säkerligen ständiga bidrag ur universitetets

reservfond icke kunde påräknas, borde ett statsanslag af 500 kronor

för ändamålet beredas.

På grund af hvad sålunda förekommit och under hänvisning till

den närmare utredning af antalet laboranter, arbetsordningen m. m., som

förekommer i sammanhang med väckt fråga om anslag till uppförande af

en ny laboratoriebyggnad för omförmälda institution, hvilken fråga jag

vid anmälan af de extra anslagsbehofven skall inför Eders Kongl. Maj:t

framlägga, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att till aflöning åt ytterligare en amanuens vid institutionen

för allmän och analytisk kemi vid universitetet i Upsala bevilja ett

årligt anslag af 500 kronor.

Sedan Riksdagen år 1889, på Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda fram- [10.]

ställning, höjt årsanslaget till materielen för fysiologiska institutionen vid Fytologi,ta

universitetet i Lund med 1,000 kronor, eller från 1,500 kronor till 2,500 *Lund.”

kronor, hafva två stora förändringar vid denna institution inträffat, i det

att dels densamma inflyttat i eget hus, dels antalet af vid institutionen

fast anstälde lärare ökats från en till två. Båda dessa omständigheter

hafva, enligt en af professoren M. Blix till det större akademiska

konsistoriet i Lund aflåten skrifvelse, bidragit att öka institutionens omkostnader.

Det ökade utrymmet i och för sig hade nemligen medfört stegrade

utgifter för uppvärmning, belysning, rengöring o. s. v. De vidgade möjligheterna

inbjöde ock till ökadt forskningsarbete, och i regeln medförde

hvarje undersökning, framför allt hvarje ny undersökning, kostnader. Enligt

professoren Blix’ ifrågavarande framställning vore det föga sannolikt, att

dessa omkostnader skulle aftaga med åren, utan det vore mera antagligt, att

de skulle tillväxa, åtminstone så länge lärarne vid institutionen ° egnade

oförminskade krafter åt sitt arbete. Erfarenheten från de sista aren visade,

att institutionens årsanslag redan nu vore mycket otillräckligt. Utgifterna

för år 1894, det första året efter institutionens inflyttande ^ sin

egen byggnad, hvarunder der anskaffades — delvis för af Riksdagen beviljadt

extra anslag — de för undervisningen vigtigaste inrättningar och apparater,

hade stigit till 11,667 kronor 13 öre; följande år hade utgifterna varit

3,756 kronor 91 öre, och år 1896 hade de uppgått till 4,095 kronor 80 öre.

Institutionens under de föregående åren upplagda besparingar hade under

dessa år blifvit uttömda och universitetets reservfond måst tillskjuta ytterligare

749 kronor 41 öre; och för år 1897 torde erfordras ett vida större

tillskott för att ej brist skulle uppkomma.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Åttonde hufvudtiteln.

Vidare erinrade professoren Blix, att nästlidet års riksdag, på Eders

Kong! Maj:ts framställning, höjt materielanslaget vid fysiologiska institutionen

i Upsala från 2,500 kronor till 3,650 kronor. Sistnämnda institution

hade dessutom ett anslag af tio famnar ved. Fysiologiska institutionen

vid karolinska institutet hade ett årligt anslag af 2,000 kronor samt en

intägt på laborationsafgifter af ungefär 100 kronor, men den hade deremot

ingå utgifter för uppvärmning, gas, elektricitet och vatten, hvilka bekostades

af institutets allmänna materialiefond. Dessa poster belöpte sig vid Lunds

fysiologiska institution sammanlagdt till i medeltal 1,000 kronor årligen.

Vid institutionen i Stockholm hade dessutom äfven från andra håll tillskjutits

medel för bekostande af apparater och arbeten. Någon utsigt att

pa enskild väg skaffa understöd för undersökningar å fysiologiska laboratoriet

i Lund förefunnes deremot icke.

Med åberopande af hvad sålunda professoren Blix anfört har det

större akademiska konsistoriet i Lund, sedan jemväl medicinska fakulteten

derstädes vitsordat behofvet af den ifrågasatta förhöjningen, anhållit, det

Eders Kongl. Maj:t täcktes utverka en förhöjning i årsanslaget till materielen

för den fysiologiska institutionen i Lund från 2,500 kronor till 4,000

kronor.

På de af institutionens föreståndare anförda skäl och då denna institution

icke kan fylla sitt för undervisningen vigtiga ändamål utan erfor- *

derliga materiella resurser, hemställer, jag att Eders Kongl. Maj:t måtte

föreslå Riksdagen att öka det på ordinarie stat uppförda anslaget till materielen

vid den fysiologiska institutionen i Lund med 1,500 kronor, eller

från 2,500 kronor till 4,000 kronor.

[11.] Då det större akademiska konsistoriet i Lund anhöll om anslag till

Geologiska iii Oii ny byggnad för anatomiska institutionen derstädes, framhölls, att

S(<<L«nd!" '' ^en.na institutions nuvarande byggnad kunde blifva disponibel för geologiska

institutionen, som vore i saknad af egen byggnad och inrymd i

några rum i zoologiska institutionens byggnad, hvilka vore för detta ändamål

otillräckliga och dessutom behöfliga för sistnämnda institution. Sedan

1894 års riksdag på Eders Kongl. Majt:s framställning beviljat anslag till

en ny byggnad för anatomiska institutionen, hvilken byggnad beräknats

blifva färdig redan under år 1897, så att den nuvarande byggnaden kunde

utrymmas, har konsistoriet i underdånig skrifvelse den 11 september 1897

antört, att sistnämnda byggnad, enligt universitetskanslerns medgifvande,

komme att upplåtas till geologiska institutionen, som derigenom skulle

s. 57 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln.

57

vinna en i hög grad behöflig ökning i utrymme. I stället för 7 rum, de

flesta temligen små, skulle erhållas 15, deraf flera rätt stora. En god del af

institutionens samlingar, som på grund af bristande utrymme hittills mast

magasineras, kunde nu uppställas och ordnas, så att de blefve till gagn

för forskningen och undervisningen. Men klart vore, att härigenom kostnaderna

för uppvärmning och belysning ökades, äfvensom att med det ökade

tillfället till studier och vetenskapliga arbeten mera förbrukningsmaterial

åtginge. Behofvet af skåp och andra möbler stegrades äfven. Härtill

komme, att en så betydande byggnad icke borde stå alldeles obebodd. I

densamma kunde och borde beredas bostad för en vaktmästare. Derigenom

kunde icke blott de egentliga vaktmästaregöromålen såsom eldning,

städning in. m. bättre skötas, utan vaktmästaren kunde äfven vid behof

vara tillstädes att biträda med eu del andra inom museet förekommande

göromål såsom slipning af mikroskopiska preparat och dylikt. Arfvode till

en vaktmästare blefve derför också för institutionen erforderligt. Klart

vore, att det nuvarande årsanslaget, som utgått med 1000 kronor sedan år

1871, och 1887 höjts allenast med 500 kronor för anställande af en

amanuens, numera omöjligt kunde räcka till. Det hade redan förut visat

sig vara så knappt, att institutionen ej sällan måst afslå fördelaktiga anbud

om inköp af mycket vigtiga samlingar. En ökning i anslaget till geologiska

institutionen med 1,000 kronor, derom konsistoriet redan år 1896

gjort framställning, syntes derför vara oundgängligen nödvändig, äfven

om vaktmästareartVodet inskränktes till minsta möjliga belopp.

I likhet med konsistoriet finner jag den ifrågasatta förhöjningen vara

för institutionen synnerligen behöflig, och hemställer jag derför, att Eders

Kongl. Maj t täcktes föreslå Riksdagen att öka det ordinarie anslaget till

geologiska institutionen i Lund med 1,000 kronor, eller från 1,500 kronor

till 2,500 kronor.

Vid bifall till hvad under punkterna 5—11 föreslagits kommer anslaget

till universiteten, nu 736,681 kronor, att ökas med 23,900 kronor,

eller till 760,581 kronor.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Under hänvisning till hvad jag under punkt 5 anfört beträffande [12.]

löneförhöjning för extra ordinarie professorerna vid universiteten och Lonefsrhöjkarolinska

institutet hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t för genom-n‘;"f0/e^0*é,0''

Bih. till Riksd. Prot. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 8 M ("»itutet.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Åttonde lmfvudtiteln.

förande af den utaf mig föreslagna stat för vissa extra ordinarie professorer

jemväl vid karolinska institutet täcktes föreslå Riksdagen:

att,^ med godkännande af nyssberörda stat, hvad karolinska institutet

angar, för dess tillämpning bevilja en förhöjning af 1,000 kronor i de

till institutet utgående ordinarie anslag; samt

att medgifva, dels att de enligt staten utgående ålderstillägg må bestridas

af det under åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslag: ålderstillägg;

dels ock att nuvarande innehafvare af sådan extra ordinarie professorsbeställning,

hvarom nu är fråga, som å den nya staten ingått, må i

fråga om rätten till ålderstillägg tillgodoräkna sig tjenstgöringstid, som

infallit före dessa bestämmelsers trädande i tillämpning.

[13.] I en till kanslern för rikets universitet afbiten framställning har lärare
^kollegiet

vid karolinska mediko-kirurgiska instituter, framhållit, hurusom

stitutionen. undervisningen vid den hygieniska institutionen blefve i hög grad lidande

genom bristen på nödigt biträde åt institutionens föreståndare. De experiment

och andra arbeten, hvilka till stort antal vore erforderliga för åskådliggörande

af föreläsningarna i hygien, kunde omöjligen utan biträde medhinnas

af professorn i ämnet samt måste derför för närvarande väsentligen

inskränkas, och laborationerna å institutionen lede af samma anledning

men. Vidare hade, oafsedt de organiserade kurserna, ett stort antal personer

å den hygieniska institutionen inöfvat vigtiga undersökningsmetoder,

för att vinna färdighet att hygieniskt bedöma t. ex. en desinfektionsugn,

dricksvatten, ventilationsanläggningar eller luftens beskaffenhet. Då kännedom

om dessa och andra hygieniska metoder vore nödvändig för personer

i många olika ställningar, hade det ansetts vara en pligt för denna, den

enda svenska hygieniska institution, att mottaga dem, som behöfde lära sig

dylika metoder eller som önskade utföra hygieni-ka arbeten. Emellertid

blefve föreståndarens tid alltför mycket splittrad genom dessa personers

handledning och genom laboratoriets iordningställande för deras arbeten.

På grund af bristen på amanuens hade det icke heller varit möjligt att

i enskildheterna så leda dessa laborationsarbeten som önskligt varit.

Föreståndaren hade försökt att på frivillighetens väg erhålla en

amanuens bland de medicine studerande, men detta hade icke lyckats honom.

Ingen studerande hade stannat qvar vid institutionen längre tid än

hans egna studier dertill gifvit anledning, och föreståndaren hade icke erhållit

någon hjelp vid undervisningen eller vid arbetena i öfrigt å institutionen.

Under de senaste åren hade af årsanslaget till institutionen måst

bekostas arfvode åt en sakkunnig assistent, hvilken haft att lemna det

s. 59 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 59

nödvändigaste biträdet vid laborationer och vid iordningställandet af apparater

m. m., men det ringa beloppet af anslaget förbjöde att oftare anlita

nämnda utväg. Icke heller vore det möjligt att genast vid förefallande

behof finna en lämplig person för fullgörande af ifrågavarande arbete,

hvilket måste efter hand inläras. För undervisningens behof vore det

derför nödvändigt att ega tillgång till en amanuens, som kunde stanna

på platsen någon längre tid och som helst borde vara medicine licentiat.

Men ej blott för tillgodoseende af undervisningens behof kräfdes inrättande

af en amanuensplats. Äfven det vetenskapliga arbetet likasom

de för läkare och allmänheten vid institutionen utförda arbeten skulle

vinna derpå. Huru behöfliga dessa sistnämnda arbeten vore, framginge

af det betydliga antalet af personer, som å institutionen begärde upplysningar,

råd, utlåtanden och äfven laborationsarbeten. Genom amanuensplatsen

skulle tillfälle dessutom beredas vissa läkare till bättre utbildning

i ämnet än den, som meddelades de medicine studerande i allmänhet och

de läkare, hvilka å institutionen genomginge en kort kurs i hygien. Det

läge i öppen dag, att det för samhället vore af största vigt, att det funnes

läkare, som vore väl hemmastadda i hygien.

Slutligen borde det framhållas, att professorn i hygien vid institutet

antagligen vore den ende ordinarie professor i medicinskt ämne i Sverige,

som saknade biträde af en med statsmedel aflönad amanuens. Så vidt det

vore lärarekollegiet bekant, funnes icke heller i utlandet någon hygienisk

institution, der icke en eller tere aflönade amanuenser vore anstälde.

På grund af hvad såll nda blifvit anfördt, hemstälde lärarekollegiet

om kanslerns medverkan för beredande af ett årligt anslag å 900 kronor

för aflönande af en amanuens vid hygieniska institutionen; och har i anledning

häraf kanslern hos Eders Kongl. Maj:t gjort underdånig framställning

i berörda sylte.

'' Under åberopande af hvad sålunda förekommit, tillstyrker jag i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning

derom att till aflöning åt en amanuens vid karolinska institutets hygieniska

institution må på ordinarie stat uppföras 900 kronor.

Vid bifall till de under punkterna 12 och 13 gjorda framställningar

kommer anslaget till karolinska mediko-kirurgiska institutet, nu 190,000

kronor, att ökas med 1,900 kronor, eller till 191,900 kronor.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Åttonde hufvudtiteln.

Allmänna läroverken.

[14.] Hos Eders Kongl. Maj:t hafva underdåniga framställningar gjorts:

^nsiontrel ^ort aatal rektorer och lärare vid de allmänna läroverken och peda
penriug‘f6r

*''gogierna om vidtagande af erforderliga åtgärder, för att den tillfälliga löneförlararne.

bättring, som under de senare åren utgått till bemälde rektorer och lärare, måtte för

rektorer äfvensom för lektorer, adjunkter och kolleger i högsta lönegraden vid nämnda

läroverk höjas till samma belopp, hvarmed densamma utgått till lektorer, adjunkter

och kolleger i lägre lönegrad, eller 500 kronor;

dels af ett flertal teckniugslärare vid rikets högre allmänna läroverk, att, derest

Eders Kongl. Maj:t icke skulle finna lämpligt att hos Riksdagen föreslå en fullständig

lönereglering för teckningslärarne vid rikets allmänna läroverk enligt de af Eders

Kongl. Magt i proposition till 1887 års riksdag angifna grunder, Eders Kongl. Maj:t

täcktes till Riksdagen framställa förslag om att för teckningslärarne vid rikets högre

allmänna läroverk måtte bestämmas fyra löneklasser, hvardera med tre lönegrader;

att teckningslärare med befattning af första löneklassen skulle vara skyldig tjenstgöra

för den faststälda lönen trettio timmar i veckan, med befattning af andra löneklassen

tjugufem, med befattning af tredje löneklassen tjugu timmar och med befattning

af fjerde löneklassen femton timmar; att den ordinarie lönen i dessa löneklasser

och lönegrader tills vidare skulle utgå med enahanda belopp, hvarmed samma tjenstgöring

hittills varit ersatt; att för de timmar, hvilka öfverstiga det för de olika löneklasserna

bestämda timantalet, ersättning skulle fortfarande utgå med sjuttiofem kronor

för hvarje timme per läsår i första och andra lönegraderna samt med ett hundra

kronor i tredje lönegraden; samt att det af Riksdagen på extra stat beviljade lönetillägget

må fortfarande få utgå med oförändradt belopp;

dels slutligen af musiklärarne vid rikets femklassiga allmänna läroverk, att bemälde

lärare måtte få sin lön höjd och indelad i tre lönegrader å 500 kronor, 650

kronor och 800 kronor.

Ämnesiärames Till stöd för sin framställning hafva rektorer och lärare vid de allmänna läro
framstaiinmg.

verken och pedagogierua erinrat derom, att, sedan år 1878 eu komité blifvit tillsatt

med uppdrag,ibland annat, att framlägga förslag till reglering af lönerna för de allmänna

läroverkens lärare, Eders Kongl. Maj:t på grund af denna komités utlåtande

till 1882 års riksdag framstält nådig proposition om sådan reglering af dessa löner,

att högsta beloppet för adjunkt och kollega skulle utgöra 4,000 kronor, för lektor

5,000 kronor och för rektor vid högre allmänt läroverk 5,500 kronor. Denna proposition

hade af vissa skäl icke vunnit Riksdagens bifall, men grunden för afslaget vore

s. 61 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 61

icke att söka i för höga belopp af de föreslagna lönerna. Tvärtom hade allmänt yttrats,

att de icke vore för höga utan måste anses skäliga och lämpligt tilltagna. Helt och

hållet afslagen hade emellertid berörda proposition ej blifvit, alldenstund löneförbättring

på extra stat beviljats lektorer, adjunkter och kolleger i de lägre lönegraderna

med 500 kronor och åt nämnde lärare i högsta lönegraden samt åt rektorer med 250

kronor. Vid denna anordning hade det alltsedan förblifvit och hade derjemte bestämts,

att denna tillfälliga löneförbättring skulle betraktas och behandlas såsom tjenstgöringspenningar.

Emellertid kunde det ej anses obilligt, att äldre och mera erfarna

lärare erhölle samma löneförbättring, som de yngre åtnjöte, helst läraren i högsta lönegraden

derigenom icke skulle komma till högre belo pp än som i nådiga proposition en till

1882 års riksdag föreslagits och som redan då ansetts såsom icke för högt. Men hvad

som då icke varit för högt måste numera med än större skäl förtjena samma omdöme.

Derigenom att en ämneslärare under nuvarande förhållanden först efter 20 års tjenstgöring

komme upp i högsta lönegraden, under det att han enligt 1882 års proposition

redan efter 15 års tjenstgöring skulle hafva natt denna lönegrad, blefve i alla fall

hans ställning mindre god än den, som enligt sagda proposition tillernats honom, enär

han vida senare komme i åtnjutande af det föreslagna lönebeloppet.

Med afseende å den af teckningslärare vid de högre allmänna läroverken be- TecMngsisgärda

löneförbättringen har af bemälde lärare framhållits, att eu teckningsläraretjensf0™®^/”""''

vid ett högre allmänt läroverk, der tjenstgöringen uppginge till tjugu å trettio timmar

i veckan eller derutöfver, icke gerna kunde betraktas såsom en bibefattning, helst då

man på senare tider mer och mer i fråga om skyldigheter gjort teckningslärarne likstälda

med öfriga lärare. En så beskaffad teekningsläraretjenst vore, om den samvetsgrant

sköttes, icke så litet ansträngande eller af så ringa betydelse, att den icke

kunde uthärda eu jemförelse med vissa lärarebefattningar i läsämnena; och kompetensfordringarna

för eu teckningslärarebefattning vid högre allmänt läroverk skulle i jemförelse

med dem, som gälla för en adjunkts- eller kollegabefattning, icke så mycket

underskattas, om man besinnade, att genomgåendet af kursen för dylika teckningslärare

vid Tekniska skolan i Stockholm kräfde ett treårigt träget arbete och att för

tillträde till denna kurs, hvilket först kunde vinnas efter fylda aderton år, fordrades

flera års förstudier samt att man vid befordringar numera toge en väsentlig hänsyn

till att den sökande aflagt mogenhetsexamen. Men om sålunda eu teckningslärare vid

talrikare besökt högre läroverk kunde såväl med afseende å tjenstgöring som kompetensfordringar

anses jemförlig med en adjunkt eller kollega, syntes billigt, att deras

aflöning bestämdes efter något så när samma grunder. Så vore emellertid ingalunda

förhållandet, i det att en teckningslärare vid högre läroverk, huru stor hans tjenstgöring

än vore, finge sin ordinarie lön bestämd efter en tjenstgöring af femton timmar

i veckan. Visserligen erhölle han särskild ersättning för den tjenstgöring, som ålades

honom utöfver nämnda femton timmar, men såväl då han måste taga tjenstledighet

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Åttonde hnfvudtiteln.

för sjukdom som då han skulle afgå med pension, komme lian genom den ordinarie

lönens ringhet i ett synnerligen ogynsamt läge. Erkännas borde emellertid, att den

anmärkta olägenheten vid sådan teckningslärares tjenstledighet för sjukdom i ej ringa

man undanröjts derigenom, att Riksdagen under de senaste årén tillerkänt teckningslärare

rätt att i dylikt fall tillgodoräkna sig en del af det extra arfvodet för öfvertimmar

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den år 1887 af Eders Kongl. Maj:t föreslagna

löneklassindelningen. Detta Riksdagens medgifvande hade betydelse äfven derutinnan,

att Riksdagen derigenom kunde anses hafva erkänt billigheten af teckningslärarnes

anspråk pa att blifva indelade i vissa löneklasser, beroende på antalet af deras

tjenstgöiingstimmar i veckan vid de olika läroverken. — Slutligen hafva ifrågavarande

lärare i underdånighet erinrat derom, att framställningar i likartadt syfte till Eders

Kongl. Maj:t ingifvits under åren 1893 och 1894 samt hänvisat till hvad dervid

anförts.

1fram.täiZiu‘ Musiklärarne vid de femklassiga allmänna läroverken hafva till stöd för sin anfrcmttu

«<"ssökning i underdånighet anfört, att deras lön icke stode i något rimligt förhållande

till deras undervisningsskyldighet och till musiklärarnes löner och undervisningstid vid

de fullständiga läroverken, alldestund dessa sistnämnde för sin undervisning, som i

medeltal uppgiuge till 10 å 12 timmar i veckan, åtujöte ända till 1,325 kronor för år,

under det att musiklärarne vid de femklassiga läroverken med en undervisning af G

timmar i veckan endast erhölle 475 kronor. Då den egentliga grundläggande sångundervisningen

vore förlagd till de fem lägsta klasserna, under det att de flesta af sjette

och sjunde klassernas lärjungar vore på grund af målbrott befriade från sångöfningarna,

syntes musiklärarne vid de femklassiga läroverken böra vara lika berättigade till tre

lönegrader som musiklärarne vid de fullständiga läroverken och borde de förre få åtnjuta

eu lön, som något så när kunde jemföras med de senares.

heternas''9'' • Öfver Jessa framställningar hafva utlåtanden infordrats från domkapitlen samt direk
***<7»*»“*

°~tionerna öfver Stockholms stads undervisningsverk och Nya elementarskolan i Stockholm;

och hafva dessa myndigheter i allmänhet tillstyrkt de gjorda ansökningarna, hvarvid

dock några bland dem framstält åtskilliga erinringar och anmärkningar. Så hafva,

med afseende på den begärda förhöjningen af lönetillägget för rektorer och ämneslärare

i högsta lönegraden, direktionerna öfver Nya elementarskolan och Stockholms

stads undervisnisningsverk samt domkapitlen i Upsala, Linköping, Strengnäs och Kalmar

visserligen funnit nämnda förhöjning synnerligen behöflig och billig, men dock gifvit

tillkänna, att de hellre skulle hafva tillstyrkt en fullständig och tidsenlig reglering af

lärarnes vid de allmänna läroverken lönevilkor för alla lönegrader. Beträffande den

ifrågasätta löneregleiingen för teckningslärarne vid de högre allmänna läroverken

hafva åter domkapitlen i Upsala, Lund och Göteborg afstyrkt den föreslagna indelningen

af teekningslärarebefattningarna i särskilda löneklasser med afseende å teckningslärarnes

undervisningsskyldighet och löneförmåner. Såsom skäl mot en dylik indel
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Åttonde hiifvndtiteln. 63

ning framhålles, att behofvet af teckuingstimraar vid samma läroverk ingalunda är

konstant, utan ofta vexlar läsår efter läsår, beroende på lärjungeantalet i de särskilda

klasserna och andra skiftande omständigheter, samt att de faktiska förhållaudena

icke hänvisa på någon naturlig gruppering af läroverken med afseende på ifrågavarande

synpunkt. En följd häraf måste blifva att, om den föreslagna grupperingen genomfördes,

den efter eu tid måste göras om, något, som dock antagligen skulle möta stora

svårigheter, enär man icke kunde höja den ordinarie lönen vid de läroverk, som borde

uppflyttas i högre löneklass, utan att sänka densamma vid de läroverk, som i stället

skulle nedflyttas i lägre löneklass, men eu sådan sänkning icke läte sig göra, så länge

den ifrågavarande lönen innehades af eu teckningslärare, som sökt och erhållit befattningen

med den högre lönen. Rätt ofta skulle det derför komma att inträffa, att

två lärare med ganska olika tjenstgöring dock uppbure samma lön samt till och med

att eu lärare för större tjenstgöring komme att åtnjuta mindre godtgörelse än en

annan för eu mindre tjenstgöring, äfven om båda vore i samma lönegrad, hvar och en

inom sin löneklass. Ett lämpligare och rättvisare sätt att tillgodose teckningslärarnes

kraf på en förbättrad ställning anser domkapitlet i Upsala vara att enligt ett förslag af

rektor vid Upsala allmänna läroverk, hvilkens yttrande i ärendet domkapitlet infordrat,

bestämma dels att ordinarie teckningslärare vid rikets högre allmänna läroverk, som i

följd af sjukdom åtnjuter tjenstledighet, mä under tiden ega att uppbära tre fjerdedelar

så väl af den till befattningen hörande lönen, som af det för utsträckt tjenstgöring

beviljade extra arfvodet, men skall afstå den återstående fjerdedelen till vikaries

aflöning såvida icke med efori bifall annorlunda dem emellan öfverenskommes, dels

ock att i afseende på teckningslärares vid högre allmänt läroverk afsked med atnjutande

af pension från allmänna iudragningsstateu må, i händelse lian i sådan egenskap

tjenstgjort under minst 20 år, gälla, att vid bestämmandet af pensionens storlek skall

såsom ordinarie lön vid afskedstagande! anses det aritmetiska mediet af de löneinkomster,

såväl ordinarie som extra, hvilka under de sista 20 åren varit af statsmedel åt

honom anslagna för tjenstens uppehållande.

Hvad slutligen angår den af musiklärarne vid de femklassiga allmänna läroverken

begärda löneförbättringen hafva domkapitlen i Upsala, Göteborg och Karlstad samt

direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk ansett olämpligt att införa ålderstillägg

för musiklärarne vid de femklassiga läroverken,- så länge tecknings- och

gymnastiklärarne vid dessa läroverk saknade sådana, hvaremot dessa myndigheter,

som ansett eu löneförhöjning för bemälde musiklärare behöflig, föreslagit, att deras

lön måtte höjas till 500 eller 600 kronor för 6 timmars undervisning i veckan,

samt att, derest till följd af lärjungeantalets storlek flere undervisningstimmar måste

åläggas musikläraren, denne måtte erhålla ett i förhållande till det ökade arbetet förhöjdt

arfvode, i ungefärlig öfverensstämmelse med hvad som genom nådigt cirkulär

den 18 maj 1878 är stadgadt beträffande teckningslärarne.

s. 64 Kontrollera mot PDF

öfversigt.

64 Åttonde hufvudtiteln.

För egen del finner jag de gjorda framställningarna i hög grad behjertad värda.

Flere bland de ämneslärare, som nu befinna sig i högsta lönegraden, hafva i början

af sin tjenstgöring måst åtnöja sig med en högst obetydlig och ingalunda mot deras

arbete svarande aflöning. Och då lärarne i allmänhet först sent äro i tillfälle att ingå

äktenskap, hafva de ofta vid den tid, då de nått den högsta lönegraden, de drygaste

utgifterna för sina barns uppfostran. Den obetydliga höjning af deras inkomster,

som genom uppflyttning i nämnda lönegrad vinnes, eller 250 kronor, förmår derför

icke fylla de växande behofven. Billigt och önskvärdt är det ju äfven, att åtminstone

den högsta aflöning, till hvilken eu lärare vid de allmänna läroverken kan komma,

blefve någorlunda jemnstor med den, som åtnjutes af andra statens embets- och tjensteman,

hvilka hafva en likartad samhällsställning, utan att alltid hafva haft behof af en

lika lång och kostsam föregående utbildning för sittjkall. Lika billig och behöflig

som eu förbättring af lönevilkoren för lektorer, adjunkter och kolleger i högsta lönegraden

är emellertid äfven en höjning af rektorernas aflöning. Den betydelse styresmannen

för ett läroverk har för detsammas jemna och framgångsrika verksamhet, är

så stor, att man vid anställande af en sådan bör hafva tillgång att välja bland de

mest insigtsfull och duglige. Detta skulle man dock näppeligen blifva i tillfälle att

göra, derest icke rektor vore något bättre aflönad än öfriga lärare. För öfrigt är det

arbete, som aligger en rektor, sä mångartadt och omfattande, det ansvar, han har att

bära, sa tungt, och den ställning, han intar, ofta så svår och grannlaga, att han väl

kan anses förtjena eu något högre aflöning.

I den mån teckniugsundervisningens betydelse stigit och antalet undervisningstimmar

i teckning ökats vid vara läroverk, har också teckningslärarnes ställning väsentligen

ändrats. Vid många läroverk tages numera teckningslärarens hela tid och kraft

i anspråk för undervisningen derstädes, och han är derför för hela sin utkomst hänvisad

till läroverket. Visserligen ersättes det ökade arbetet enligt bestämda grunder,

men den aflöning, som sålunda vinnes, är dock skäligen obetydlig och kan knappast

anses motsvara det fordrade arbetet. Ogynsammast ter sig dock en dylik lärares ställning,

da han tjent ut och skall afgå med pension, i det att den pension, som då till—

erkännes honom, understundom icke uppgår ens till hälften af det belopp, han under

sin tjenstgöring åtnjutit. Äfven då han på grund af sjukdom måste begära tjenstledighet,

är hans ställning sämre än öfrige lärares, om äfven genom Riksdagens välvilja

under de senare åren någon bättring i detta afseende vunnits. De båda sistnämnda

förhållandena synas i första rummet kräfva ändring.

Äfven den af musiklärarne vid de femklassiga läroverken gjorda framställningen

synes värd beaktande såväl i afseende å lönens höjning som särskilt i det hänseendet,

att en viss undervisningstid bestämmes för den ordinarie lönen och ersättning medgifves

för den undervisning, som derutöfver ålägges dylik lärare.

Men om också goda skäl kunna anföras för höjning och reglering af de nu

s. 65 Kontrollera mot PDF

Åttonde bufvudtiteln. 65

nämnda lärarnes aflöning och pensionering, så kunna dock ej mindre talande skäl förebringas

för höjning och reglering älven af de öfriga lärarnes lönevilkor och pensionsförhållanden.

Frågan om lärarnes löne- och pensionsreglering har snart i tjugu år stått på

dagordningen och flere gånger varit underkastad Riksdagens pröfning. Dervid har

städse från alla håll erkänts lärarnes berättigade anspråk på erhållande af en efter

omfattningen och vigten af deras tjensteåligganden afpassad aflöning äfvensom att de

af Eders Kongl. Maj:t föreslagna lönebeloppen ingalunda vore för höga. Särskilt

har starkt betonats billigheten och behofvet af en förbättring af lönerna i de lägre

lönegraderna. Att frågan detta oaktadt icke vunnit sin lösning, har, såsom bekant,

berott derpå att den städse blifvit stäld i samband med ifrågasätta förändringar i läroverkens

organisation, angående hvilka enighet icke kunnat uppnäs.

Tydligt är emellertid, att en lönereglering, som för mer än femton år sedan af

Riksdagen erkändes såsom behöflig och berättigad, under nuvarande förhållanden i

ännu högre grad måste så anses. Jag finner mig derför böra hemställa, att Eders

Kongl. Maj:t ville åter för Riksdagen framlägga frågan om lärarnes löne- och pensionsreglering

i hela dess omfattning.

Det första och nödvändigaste för en skola är goda lärare. För sitt kall väl för- Lärarnes beberedda

lärare, som å ena sidan fullt beherska det ämne, hvari de hafva att meddela tydej^/nör

undervisning, och å andra sidan ega noggrann kännedom om sina lärjungars utvecklingsgång,

så att de icke blott fullständigt känna det ifrågavarande kunskapsinaterialet utan

äfven den ordning och den form, hvari det skall föredragas, för att af lärjungen med

säkerhet och klarhet uppfattas samt hos lärjungen blifva till en fast och lefvande kunskap,

sådana lärare vinna alltid, om de med lif och lust hängifva sig åt sin verksamhet,

goda resultat. Vida mindre betyda härvid de ämnen, hvari de undervisa, och den skolorganisation,

ämnesföljd, kursfördelning o. s. v., hvarunder de arbeta. Ty alla på vår

läroplan förekommande läroämnen, som pa rätt sätt meddelas af läraren och mottagas

af lärjungen, ega kraft att utveckla lärjungens kunskapsförmåga, stärka hans vilja

och lifva hans känsla, så att en lärjunge, som sålunda undervisats i några ämnen, så

småningom vinner lust och förmåga att pa egen hand fortsätta sina studier i dessa

samt att tillegna sig kunskaper äfven i andra. Den formella bildning, som sålunda

förvärfvats och som visar sig i själsförmögenheternas ökade skärpa, styrka och liflighet,

är nemligen den väsentliga vinsten af undervisningen, som kan användas äfven på andra

områden än dem, på hvilka den förvärfvats, och som qvarstår, sedan de enskilda kunskaper,

med hvilkas hjelp den vunnits, fallit i glömska och undanträngts af andra, som

sedermera tillkommit och mer eller mindre uteslutande tilldragit sig intresset.

Med mindre duglige lärare kunna deremot fullgoda resultat i en skola icke vinnas,

huru väl genomtänkta och efter tidens fordringar lämpade dess ämnesföljd, tim- och

kursfördelning samt öfriga organisation än må vara. Ty om lärarne sakna nödiga

Bill. till lliked. Prot. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Åttonde hnfvudtiteln.

insigter i sina ämnen eller om de icke förstå att afpassa sin undervisning efter lärjnngarnes

förmåga ock utvecklingsståndpunkt, eller om de med likgiltighet och tungt

sinne gå till sin skolgerning, under det att deras hufvudintresse är upptaget på annat

hall, t. ex. pa förvärfvande af biinkomster, kunna de aldrig bringa innebörden af det

meddelade till full klarhet hos sina lärjungar och framför allt aldrig hos dem väcka

håg och lust för arbetet, hvarför resultatet blir en död minneskunskap utan fasthet

och sammanhang, som snart förflyktigas, utan att lemna annat efter sig än tomhet och

missmod. Och här hjelpa hvarken de bästa och mest utförliga föreskrifter eller det

noggrannaste öfvervakande, tv sakna lärarne förutsättningarna för meddelandet af eu

god undervisning eller uraktlåta de af bristande intresse för sitt kall att underhålla

sina kunskaper och att följa sina ämnens utveckling i vetenskapligt och metodiskt hänseende,

sa blifva alla föreskrifter i sjelfva verket för dem en död bokstaf, och öfvervakaren

kan endast tvinga dem till ett yttre iakttagande af desamma.

Det första och förnämsta medlet till skolundervisningens höjande är således aatt skaffa

väl begåfvade, grundligt utbildade och sitt kall hängifna lärare. Men för detta ändamål

eifordras, förutom att eu synnerlig omsorg egnas åt de blifvande lärarnes teoretiska

och praktiska utbildning, att eu sådan ställning beredes lärarne, att ynglingar

med rika anlag vilja egna sig åt detta kall, samt att den en gång anstälde läraren

icke behöfver framlefva sitt lif i ekonomiskt betryck och deraf alstradt missmod eller

nödgas att använda en större del af sin tid och sina krafter på sysselsättningar, som

äro främmande för hans egentliga uppgift, och som så småningom betaga honom lust

och förmåga att, såsom han borde och eljest kunde, sköta sin lärareverksamhet. Det

bör ock ihagkommas, att om en lärarekar rakat i lägervall, derigenom att ett större

antal för lärarekallet olämpliga personer deri vunnit inträde eller derigenom att ett

flertal efter sin anställning förlorat den duglighet och arbetslust, som de vid inträdet

*-o^e, eller genom dessa bada omständigheter tillsammans, så kräfves det eu energisk

verksamhet under decennier för att i detta afseende åstadkomma en bättre sakernas

ordning; under det att en bristfällig läroverksorganisation kan på ett fåtal år-förbättras

eller eisättas med en annan. Det maste derför anses vara ett felaktigt tillvägagångssätt

att uppskjuta hvad som befunnits erforderligt för att hålla lärarekåren på höjden

af sin uppgift, till dess man hunnit enas om en ny skolorganisation.

^pfanenT^e-'' ^vad jao nu yttrat vill jag emellertid ingalunda hafva sagt, att jag anser

tydelss. likgiltigt, hurudan skolorganisationen är, eller att dess betydelse för skolarbetets

resultat är ringa; tvärtom anser jag denna dess betydelse vara stor och genomgripande,

ehuru jag sätter lärarekarens duglighet såsom ännu vigtigare och betydelsefullare.

Vigten af en god ämnesföljd samt eu riktig tim- och kursfördelning inses å ena sidan

deraf att, ehuru alla läroämnen, rätt behandlade, äro formelt bildande, de dock icke

äro det i samma grad eller lika mycket å alla åldersstadier, och å andra sidan deraf

att vissa läroämnen äro för särskilda lärjungars kommande lefnadsbana af större direkt

s. 67 Kontrollera mot PDF

Åttonde liufvudtiteln. 67

betydelse än andra, emedan kunskaper i dessa ämnen förutsättas för den verksamhet

eller de fortsatta studier, hvaråt de skola egna sig; och derigenom att berörda ämnen till

nödigt omfång läsas i skolan, vinna lärjungarne utom den formella bildningen de faktiska

kunskaper, hvaraf de äro i behof, och inbespara den tid och den möda, som de eljest

måste offra på inhemtandet af dessa kunskaper. Det är denna sistnämnda sida, som

på senare tider vid diskussion af frågan om skolorganisationen nästan uteslutande tilldragit

sig uppmärksamheten. Och häröfver kan man ej förundra sig. — Ty med allt

erkännande af den- formella bildningens stora värde — möta dock så stora svårigheter,

då det blir fråga om att ådagalägga lavilka ämnen, som i detta afseende på de särskilda

skolstadierna ega företräde framför de öfriga, att man lätt afskräckes från försöket

att blott på denna väg komma fram till en god organisation, under det att den

vinst, som en lärjunge skördar af att hafva skolkunskaper i de ämnen han för kommande

studier eller verksamhet behöfver, är påtaglig och nästan kan uppskattas i ett visst qvantum

af tid. Denna påtagliga vinst i kraft och tid af skolstudier i ett ämne har föranledt

målsmän för de särskilda vetenskaperna äfvensom målsmän för sådana grenar af praktisk

verksamhet, inom hvilka en eller annan vetenskap vinner särskild tillämpning, att yrka på

plats — och rymlig plats — inom skolan, enhvar för det ämne, han företräder eller

särskildt uppskattar. Allt sedan naturvetenskaperna under senare hälften af förra århundradet

började kraftigare blomstra och vinna användning inom det praktiska lifvet

och ännu mer sedan de främmande lefvande språken från de första årtiondena af detta

sekel vunnit större betydelse, dels i följd af den ökade samfärdseln folken emellan, dels

på grund deraf, att äfven vetenskapliga ämnen börjat oftare behandlas på dessa språk,

hafva förslag oupphörligen gjorts om upptagande af nya ämnen i skolans undervisningsplan

samt om utvidgad plats för de nya ämnen, som lyckats vinna inträde.

Då med anledning häraf en mängd nya ämnen inträngde i skolan, under det

att flertalet af de gamla häfdade sin plats derinom, visade det sig snart omöjligt att

låta hvarje lärjunge deltaga i undervisningen i alla skolans ämnen, derest han skulle

kunna i hvart och ett vinna fast kunskap till erforderligt omfång. Också visade det

sig, att icke alla ämnen för hvarje lärjunge med hänsyn till hans tilltänkta lefnadsbana

voro af samma betydelse, utan att vissa bland dem utan större afsaknad kunde

undvaras, under det att grundligare insigter voro erforderliga i andra. På grund häraf

sökte man nu skolfrågans lösning genom skolans indelning i en mångfald bildningslinier

med särskilda ämnesgrupper och mål. Denna ståndpunkt representeras i vår

skollagsstiftning af 1856 års skolstadga, hvilken, derest den utförts i alla sina konseqvenser,

skulle enligt någras beräkning hafva medfört 17 olika bildningslinier. De

praktiska svårigheter, som mötte vid genomförandet af eu dylik anordning, visade sig

emellertid snart oöfvervinneliga; och äfven om densamma kunnat genomföras, skulle den

näppeligen hafva hållit, hvad man deraf väntade sig, då det utan tvifvel skulle blifvit

omöjligt att så tidigt och så i detalj bestämma lärjungens kommande lefnadsbana, som

dervid förutsattes, Man föranleddes häraf att inskränka den lärda skolans bildnings
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Åttonde hufvudtiteln.

linier till ett fatal, två, tre eller fyra. Hos oss skedde denna förändring redan år

1859, då en förnyad stadga för elementarläroverket utfärdades, genom hvilken bildningsliniernas

antal reducerades till två, en klassisk med latin och grekiska och en real

utan såväl latin som grekiska. Sedermera tillkom den s. k. halfklassiska linien med

latin, men utan grekiska, först vilkorligt år 1865, derpå utan vilkor år 1869. Dessa

tre bildningslinier hafva derefter upprätthållits vid våra allmänna läroverk. Annorstädes

t. ex. i Preussen har hvarje bildningslinie förlagts till en särskild läroanstalt

och det har sålunda uppstått tre slags lärda skolor: Gymnasium med båda de klassiska

språken, Realgymuasium med latin men utan grekiska samt Oberrealscbule utan något

af de klassiska språken.

De skäl, som förauledt den lärda skolans delning i särskilda bildningslinier, ega

icke blott fortfarande giltighet utan hafva äfven ytterligare stärkts. Å ena sidan har

man nämligen alltmer kommit till insigt om de särskilda vetenskapernas nära förbindelser

med hvarandra, så att det icke är möjligt att fullt fatta och beherska en af

dem utan att ega någon kunskap äfven i de öfriga; och å andra sidan har den oerhörda

utveckling, som de särskilda vetenskaperna vunnit under detta århundrade och

särskildt under dess senare hälft, fört med sig såsom en naturlig följd, att det numera

kräfves ett synnerligen vidlyftigt och mödosamt studium för att blifva en grundlig

kännare af en vetenskap och kunna något deruti uträtta. Den blifvande vetenskapsmannen

måste derför skarpt begränsa och specialisera sina studier för att på rimlig

tid kunna na sitt mål. Också hafva på senare tider ständiga klagomål höjts mot de

preliminära akademiska studierna och examina, hvilka vid sin tillkomst hade till mål

lika mycket en humanistisk allmänbildning som en speciell förberedelse till det blifvande

fackstudiet, i följd hvaraf desamma antingen borttagits eller så förändrats, att de direkt

tjena det blifvande fackstudiet. Universiteten och de högre tillämpningsläroverken

fordra derför af skolan, att hon skall hafva bibragt sina alumner dels erforderlig allmänbildning,

dels de särskilda kunskaper, som förutsättas, för att desamfna skola obehindradt

kunna egna sig åt sina fackstudier.

Den fordran, som således ställes på skolan, är ofantligt stor och den synes växa

med hvarje år. För att skolan skall kunna fylla denna uppgift, kräfves också ej blott

att lärarne veta att använda de bästa och mest fruktbringande metoder, utan äfven att

undervisningen är så anordnad och afpassad, att de särskilda lärjungarne just erhålla

det mått af kunskaper i de särskilda ämnena, som de för sina kommande studier behöfva.

Ty erhålla de omfångsrikare kunskaper i vissa ämnen, än de i sjelfva verket

behöfva, så måste — på grund af den korta tid skolan för sin stora uppgift har till

förfogande — deraf blifva en följd, att de i andra ämnen icke kunna inhemta erforderliga

kunskaper och derigenom blifva hindrade och försenade i sina fortsatta studier.

Undersöker man med denna uppfattning af den lärda skolans nuvarande uppgift

den ämneskrets, som bör tillkomma de särskilda bildningslinierna, så torde man lätt

kunna blifva ense derom, att kristendom, modersmålet, historia, geografi, välskrifning

s. 69 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 69

samt ett visst mått af matematik, naturvetenskap och färdighet i teckning måste anses

höra till den erforderliga allmänbildningen och derför höra ingå i alla bildningsliniernas

undervisningsplan samt till ungefär samma omfång. De främmande språken äfvensom

mer omfattande kunskaper i matematik och naturvetenskap samt större färdighet i

teckning äro deremot icke lika behöfliga för de särskilda studier och lefnadsbanor, för

hvilka de olika bildningslinierna närmast förbereda, i det att vissa af dessa ämnen för

somliga studier och lefnadsbanor kunna helt och hållet undvaras, för andra äro behöfliga

i större eller mindre omfattning. Bland sist berörda ämnen är tyska språket utan

tvifvel det, som har vidsträcktaste användningen för alla fortsatta studier. Den tyska

litteraturen är nemligen särdeles rik på skrifter, egnade att införa den studerande i

de särskilda vetenskaperna, och tillegnar sig snabbt framstående arbeten, som utkomma

på andra språk. Flertalet af de utländska böcker, som studeras vid våra universitet och

högre tillämpnings-läroverk, äro derför på tyska, och förmågan att obehindradt begagna

sig af detta språk underlättar och påskyndar studierna högst betydligt. Detta ämne

måste derför vara af stor vigt för alla bildningslinierna. Franskan och engelskan

kunna visserligen icke tillmätas samma betydelse för oss som tyskan, men i följd af den

snabbhet, hvarmed utveckligen i våra dagar försiggår såväl inom vetenskapen som på

det praktiska lifvets skilda områden, kunna de icke utan stor afsaknad undvaras för

en mångfald studier och verksamhetsgrenar, då vigtiga resultat inom samma områden

äro att finna i dessa språks litteratur. Då de emellertid mindre ofta komma till användning,

är icke samma färdighet behöflig i dem som i tyskan. Ett undantag i detta

afseende gör dock engelskan, så till vida att den för blifvande teknici torde vara af

nästan samma värde som tyskan, under det att den utan större olägenhet torde kunna

lemnas å sido af blifvande teologer och jurister.

Hvad åter de klassiska språken angår, torde latinet vara det språk, som näst

efter tyskan mest behöfver tagas i anspråk af blifvande teologer och filologer äfvensom af

jurister, historici och af dem, hvilka vilja studera öfriga vetenskapers historiska utveckling,

under det att grekiskan företrädevis kommer till användning af blifvande teologer,

filologer och historici. En uteslutning af de klassiska språken ur skolans undervisningsplan

eller eu minskning af den tid, som nu är åt dem anslagen, skulle naturligtvis

antingen medföra en motsvarande förlängning af den akademiska kursen för dem, som

behöfva det ena eller andra af dessa språk, eller ock hafva den följd med sig, att man

försökte hjelpa sig fram med bristfälligare insigter i nämnda språk och otåligt skyndade

öfver till sina fackstudier utan att ega de för dessas fruktbringande bedrifvande nödiga

förutsättningarna. De större kunskaper i andra ämnen, antagligen i matematik och

naturvetenskaper, som ifrågavarande studerande komme att medföra från skolan i stället

för kännedom af de klassiska språken, blefve dem i detta afseende till ringa eller ingen

hjelp. Att de måste lida tidsförlust är således uppenbart.

De mer omfattande kunskaperna i matematik och naturvetenskaper jemte en större

färdighet i teckning äro slutligen af stor vigt för dem, som vilja studera dessa ämnen

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Åttonde liufrudtiteln.

vid universitetet eller söka inträde vid teknisk högskola, militärskola och annat tilllämpningsläroverk,

men de äro, såsom nyss antyddes, af ringa direkt betydelse för dem,

som skola egna sig åt teologi, juridik, historia, filologi m. m.

Jag har hittills betraktat skolans läroplan med hänsyn till de lärjungar, som

genomgå skolan i dess helhet och derefter egna sig åt fortsatta studier; men jemte

dessa finnes en stor skara lärjungar, som på olika skolstadier lemna det allmänna läroverket

för, att söka inträde i lägre tillämpningsskolor eller för att direkt utgå i det

praktiska lifvet. Just emedan antalet af dessa lärjungar är så stort, måste de tilldraga

sig synnerlig uppmärksamhet; och man finner härvid lätt, att flertalet bland dem aldrig

haft för afsigt att fullständigt genomgå läroverket och derefter drifva fortsatta studier,

utan begagnat skolans undervisning för att vid lägligt tillfälle öfvergå till tekniska

elementarskolor, landthruksskolor, handelsskolor o. s. v. eller utan vidare skolbildning

egna sig åt praktisk verksamhet. Att den lärda skolans undervisning icke var lämplig

för lärjungar af detta slag, så länge denna skola blott egde en klassisk linie och redan

i första klassen började med latin, var påtagligt. Man måste derför träffa särskilda

anstalt för hemälda lärjungars undervisning, och hos oss upprättades för detta ändamål

de s. k. apologistklasserna, som sedermera ombildades till apologistskolor. Då emellertid

vid midten af detta århundrade en reallinie inrättades vid den lärda skolan, upphäfdes

apologistskolorna, hvilka aldrig vunnit större anseende, och ifrågavarande lärjungar

hänvisades till nämnda linie för fyllande af sitt kunskapsbehof. Att denna fråga härigenom

icke omedelbart vunnit sin lösning, visade sig dock snart, då oupphörliga klagomål

höjdes deröfver, att de, som utan afslutad kurs afgingo från läroverket, saknade

de kunskaper och färdigheter, som de för sin kommande verksamhet oundgängligen

behöfde. Man sökte då genom omarbetning af den reala liniens undervisningsplan i

afseende å ämnesföljd och kursfördelning, så att kursafslutningar på vissa stadier, med

tredje och femte klassen, åvägabragtes, se ifrågavarande lärjungar till godo; och oneklig!

är att deras ställning härigenom väsentligen förbättrades. Att åtskilligt ännu på

detta område återstår att göra, kan dock icke bestridas och bevisas bland annat af den

mängd förslag, som i detta hänseende på senare tider framstälts. Så har det föreslagits,

dels att en särskild bildningslinie vid läroverken skulle anordnas för dem, som vid

konfirmationsåldern eller före densamma lemna skolan, dels att särskilda skolor för

dem skulle upprättas, dels att berörda lärjungar skulle begagna undervisningen å reallinien

i åtskilliga klasser och derpå vinna sin utbildning i särskilda afslutningsklasser,

dels slutligen att läroverkets lägre klasser skulle helt och hållet inrättas efter deras

behof och att den lärda skolbildningen först på det högre skolstadiet skulle taga sin

början. Utan tvifvel synes det mest ändamålsenligt att för ifrågavarande lärjungar

anordna en särskild! för dem lämpad undervisning; och så har äfven gjorts i flera

länder t. ex. i Tyskland, der läroanstalter af detta slag länge bestått jemte de lärda

skolorna och på senare tider vunnit betydande utveckling (Biirgerschulen och Höhere

Biirgerschulen), utan alt dock derigenom kunnat hindras, att afgången från de lärda

s. 71 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln. 71

skolornas lägre klasser varit ganska stor. I ett jemförelsevis fattigt och glest bebodt

land såsom vårt möter dock genomförandet af en dylik anordning betydande svårigheter,

i synnerhet ekonomiska och lokala. Också synas dessa lärjungar utan olägenhet

kunna begagna sig af undervisningen å reallinien till ett visst stadium, men erfarenheten

har ännu ej afgjord i hvilken form och till hvithet omfång den afslutande

undervisningen bör meddelas.

Hvad åter angår förslaget att helt och hållet ombilda undervisningsplanen för det*

lägre skolstadiet efter deras behof, som vid en tidigare ålder skola sluta sin skolgång,

skulle det utan tvifvel betydligt försvåra och försena deras utbildning, som en gång

skola uppträda såsom vårt folks''ledare på den andliga och materiella kulturens skilda

områden, ett förhållande, som med hänsyn till den betydelse, en god ledning öfver allt

visat sig ega, och den ofantliga konkurrens, som för närvarande råder folken emellan,

måste anses såsom i hög grad betänkligt och farligt. Visserligen förklara förfäktarne

af detta förslag, att de, som skola egna sig åt vetenskapliga studier, icke genom dess

genomförande skulle komma att lida någon olägenhet eller få sin studietid förlängd,

men de kunna för denna sin åsigt hvarken hänvisa till någon giltig erfarenhet, ej

heller anföra ett tillfredsställande teoretiskt bevis. Men att på så lösliga grunder anställa

ett så genomgripande experiment med något så ytterst vigtigt oeh ömtåligt som

ett helt folks lärda undervisningsväsende skulle, synes mig, vara ett allt för djerft

vågstycke.

Jag har härmed i korthet angifvit de synpunkter, från hvilka jag utgått vid mitt

förslag till de ändringar i de allmänna läroverkens undervisningsplan, som af Eders

Kong! Maj:t genom nådiga beslut den 22 mars och den 19 augusti 1895 faststäldes.

Jag har härvid städse haft till ögonmärke att söka anordna hvarje bildningslinies undervisningsplan

efter dess särskilda uppgift och behof och har icke för att spara några

undervisningstimmar föreslagit gemensam undervisning för olika bildniugslinier, der en

sådan kunde anses hinderlig för någondera. Särskildt har det varit mig angeläget att

tillse, att reallinien gjordes oberoende af de klassiska linierna och dess fem lägre klasser

så mycket som möjligt inrättades efter deras behof, som icke komme att fortsätta i de

högre. Att det oaktadt icke någon mer genomgripande och framträdande förändring

vidtagits i de fem lägre klassernas undervisningsplan, har sin grund dels deri, att redan i

1878 års skolstadga synnerlig omsorg egnats åt att göra undervisningen i de fem lägre

realklasserna lämplig för dem, som med dessa skulle afsluta sin skolgång, dels deri att

undervisningens lämplighet uti ifrågavarande hänseende är i hög grad beroende af

densammas form och metod; men dessa kunna icke utan vidare genom ett påbud förändras

i en skola, der gamla lärare sedan årtionden verka jemte de yngre. Sökte

man tvinga dessa gamla lärare att följa nya metoder i sin undervisning, skulle kunskapsresultatet

för lärjungarne ingalunda blifva tillfredsställande. Det enda man i detta afseende

kan göra är derför att vid kursfördelningen dels borttaga alla sådana bestämmelser, som

hindra de nya metodernas införande, dels angifva den riktning, i hvilken man önskar

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Åttonde hnfyndtiteln.

att undervisningen skall gå; resten måste man söka vinna genom åtgärder för lärarebildning,

inspektion m. m. Tager man dessa omständigheter i betraktande, torde man

finna, att de år 1895 vidtagna jemkningar i timplanen och ändringar i kursbestämmelserna,

särskild! rörande undervisningen i främmande lefvande språk, hvarigenom den kan sägas

hafva blifvit emanciperad från den gamla s. k. grammatiska metoden, icke hafva varit

utan betydelse.

Franshans in- En anmärkning, som blifvit gjord mot den nuvarande anordningen af undervis
lradkiass{n”>tej]]USen

i de fem lägre realklasserna, är att tre främmande språk der förekomma, och

särskildt att franskan inträder med tre veckotimmar i femte klassen, hvilket man finner

olämpligt för dem, som med denna klass skola afsluta sina studier, och anser föranledt

af hänsyn till de klassiska bildningslinierna, å hvilka i nedre sjette klassen inträda

grekiskan å A-linien och engelskan å B-linien. För egen del kan jag dock icke godkänna

denna uppfattning. På de tre timmar, som i femte klassen äro anslagna åt

franskan, hinna lärjungarne någorlunda tillegna sig det franska uttalet, det enklaste

af formläran, de vanligaste orden och förmågan att öfversätta enklare meningar. Och

vinsten häraf är icke så liten, ty härigenom vinna de förmågan att rätt uttala de

franska ord, som ännu mycket ofta hos oss förekomma i tal och skrift och som vid

läsning af något äldre svensk litteratur oupphörligt möta, vidare att kunna, åtminstone

med tillhjelp af en ordbok, reda sig med en mängd i det hvardagliga lifvet förekommande,

på franska helt eller delvis affattade, handlingar af enklaste slag såsom blanketter,

formulär, anvisningar, tabellariska uppgifter m. m. Men oafsedt deras behof, som med

femte klassen sluta sin skolgång, torde franskans inträde i femte klassen vara lika

ändamålsenligt för reallinien som för den klassiska, då franskan visat sig vara ett af

realliniens svårare ämnen, för hvilket det vållat bekymmer att få tiden att räcka till, och

då å denna linie det grundligare studiet af fysik och kemi niästetbörja med nedre

sjette klassen. Att åter låta det grundligare studiet af fysik och kemi börja redan i

femte eller kanske i fjerde klassen skulle, utom det att detta studium föga lämpar sig

för en så tidig ålder, alldeles omöjliggöras af hänsyn till dem, som med femte klassen

skola afsluta sin skolbana, enär dessa i sådant fall blott skulle få begynnelsen af

en fyraårig kurs. Hvar annorstädes skulle man för öfrigt på den klassiska linien låta

franska inträda, om latinet uppskötes till nedre sjette och grekiskan till nedre sjunde

klassen, derest man ville taga någon hänsyn till den nutida pedagogikens fordringar?

Utan tvifvel skulle det vara mycket lättare att under nuvarande förhållanden finna

annan plats för nämnda ämne, om detta af något skäl befunnes önskligt.

Blott ett fram- Yille man åter, såsom några yrka, blott upptaga ett af de främmande språken

d^fem^lägrei fem lägre klasserna, skulle utan tvifvel deras målsmän, för hvilkas skull denna

klasserna, anordning vidtagits, snart nog visa sig föga belåtna dermed. Våra förbindelser med

såväl Tyskland som England äro nemligen så lifliga, att dessa länders språk oupphörligt

komma till användning i det dagliga lifvet, hvarför det i vanliga fall torde vara

omöjligt att afgöra, hvilketdera en lärjunge företrädesvis kommer att behöfva, då detta

s. 73 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 73

beror på den ort ocli den verksamhetsgren, inom hvilka han kommer att verka. Möjligen

kan det vara nog, om han i ettdera af dessa språk har något större förmåga

att muntligen och skriftligen uttrycka sig, men i det andra behöfver han dock kunna

öfversätta och ega förmåga att i enklare fall meddela sig. Blefve således en

dylik undervisningsplan för de fem lägre ^klasserna föga lämplig för dem, för hvilka

denna anordning blifvit särskildt gjord, så blefve den det i ännu mindre grad för

dem, som skulle fortsätta sina studier; ty det blefve nog ett svårlöst problem att i de

fyra högre klasserna finna plats för två nya språk å reallinien och för tre å de klassiska

linierna. De, som yrka på denna anordning, mena visserligen, att plats skulle

vinnas derigenom, att eu mängd af de kunskaper i andra ämnen, som för närvarande

meddelas i de högre klasserna, i stället skulle inhemtas i de lägre, men de förbise

härvid dels olägenheten af att flera nya språk inträda i undervisningen samtidigt eller

omedelbart efter hvarandra, dels att vetenskaperna, i följd af deras systematiska natur,

icke efter behag kunna mekaniskt styckas och delas, så att hvarje del utgör ett helt

för sig, dels att vissa delar af de särskilda vetenskaperna i följd af sin beskaffenhet

icke med framgång kunna meddelas på ett för tidigt åldersstadium och dels slutligen

att hvad som sålunda i stället skulle tillföras de lägre klasserna, icke på långt när

skulle hafva för dessa klassers lärjungar samma värde och betydelse som de uteslutna

språkstudierna.

Men ehuru jag således icke kan medgifva, att de fem lägre realklassernas nuva- Praktisk afrande

undervisningsplan är olämplig för dem, som vid konfirmationsåldern skola afgå.,lutn,n9skla‘sfrån

läroverket, så följer deraf ingalunda, att jag anser det i allo vara väl bestäldt för

dessa lärjungar. För det första är nemligen en stor del af de lärjungar, som genomgått

femte klassen, ännu icke i konfirmationsåldern. Vidare torde en femårig kurs från

9 års ålder icke vara tillräcklig för dessa lärjungars behof, hvarför ock denna kurs i

andra länder merendels är sexårig. Och slutligen hafva nämnda lärjungar ännu icke vunnit

den färdighet i de inhemtade insigternas tillämpning, som deras omedelbara användning

i det praktiska lifvet kräfver, eller erhållit de praktiska specialkunskaper, som i

detsamma spela en större roll. En afslutningsklas3 synes mig alltså vara för dem nödvändig;

och jag vill erinra derom, att förberedande åtgärder för upprättande af en

sådan blifvit vidtagna. I skrifvelse den 30 oktober 1896 anmodades nämligen direktionen

öfver Nya elementarskolan i Stockholm att uppgöra och till ecklesiastikdepartementet

inkomma med förslag till anordnande af en ettårig klass, hvari lärjungar,

som genomgått allmänna läroverkens femte klass, kunde förvärfva sig de kunskaper

och färdigheter, hvaraf de företrädesvis kunna anses hafva behof och gagn i de särskilda

yrken och sysselsättningar, till hvilka de efter slutad skolgång skola utgå;

och skulle detta förslag afgifvas under förutsättning, att en dylik afslutningsklass

kunde komma att vid följande läsårs början inrättas vid Nya elementarskolan. Med

anledning häraf infordrade direktionen yttrande i ärendet af skolans lärarekollegium

och detta tillsatte en komité, som utarbetade förslag till undervisningsplan för dylik afgift.

till Rikad. Prot. 1898. 1 Samt. 1 Afd. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Åttonde hufvudtiteln.

slutningsklass. Sedan detta förslag blifvit af lärarekollegiet granskadt samt af direktionen

med förord till ecklesiastikdepartementet öfverlemnadt, beslöt Eders Kongl. Maj:t

den 4 sistlidne juni, att eu praktisk afslutningsklass med nyssnämnda ändamål skulle

från och med höstterminen 1897 inrättas vid Nya elementarskolan, hvarjemte skolans

direktion bemyndigades att vidtaga åtgärder för upprättande af nämnda klass och meddela

de närmare bestämmelser, som kunde befinnas nödiga, samt på lämpligt sätt

ringa till allmänhetens kännedom vilkoren för inträde i afslutningsklassen och den

derför faststälda undervisningsplanen.

Enligt denna plan skall i klassen hvarje vecka egnas åt kristendom 1 t:e,

modersmålet 4 t:r, tyska eller engelska 5 t:r, historia 2 t:r, geografi 2 t:r, matematik

5 t:r, naturalhistoria 2 t:r, fysik 2 t:r, välskrifning 1 t:e, teckning 2 t:r, bokhålleri

8 t:r, praktiska språköiningar 2 t:r och skrifning på lärorummet 2 t:r, eller tillsammans

33 t:r. Härunder skola i de särskilda ämnena genomgås följande kurser:

Kristendom. Kortfattad öfversigt af religionshistorien.

Modersmålet. Hufvuddragen af svenska litteraturens utveckling (epokerna), förnämligast

genom litteraturprof men äfven delvis med ledning af en kortare litteraturhistoria.

Deklamation. Läsning af prosastycken, helst efter en för ändamålet lämpad

läsebok. Talöfningar (1 tre): referat, diskussionsöfningar med inledande föredrag,

memorering af kortare tal o. d. Uppsatsskrifniug (1 t:e): berättelser, beskrifningar,

referat, bref o. d.; en uppsats på lärorummet hvar tredje vecka. Grammatik: i samband

med uppsatsskrifningen: hänvisning, då så befinnes nödigt, till i föregående klasser

genomgångna grammatikaliska regler och exempel.

Tyska eller engelska. Grammatik. Grundlig repetition af formläran samt af det

vigtigaste i syntaxen, efter en kortare lärobok. Litteratur. Läsebok: ett sammanhängande

prosaarbete af någon modern författare; ett eller flere tidningsnummer jemte

sakförklaringar; lämpligt urval af handskrifter. Vokabulär. Grundlig genomgång och

repetition af en lämplig vokabelsamling. Talöfningar. Skriftliga ö fn inga r, dels

på lärorummet hvar tredje vecka, dels i hemmet.

Historia (statskunskap). Öfversigt af de olika samhällsformerna; de vigtigaste

delame af Sveriges grundlagar och kommunalförfattningar samt af bevillningsförordningen;

redogörelse för de mera betydande statsembetsverken.

Geografi. Repetition af de olika verldsdelarnes fysiska förhållanden i jemförande

framställning; jemförelse mellan de olika kulturländernas produkter, industri, handel,

samfärdsel, konst och religion samt befolknings- och samhällsförhållanden.

Matematik. Geometri (1 å 2 t:r). Planimetri och stereometri. I anslutning härtill:

»Förhållande», »den likformiga triangeln», »rotutdragning af siffertal», qvadratrötter

och kubikrötter äfven efter tabeller. — Enklare öfningar på fältet. Aritmetik

(3 å 4 t:r). Repetition med öfning af brukliga genvägar, ränteräkning, handelsrabatt,

diskont, obligationer, enklare sammansatt ränteräkning efter tabeller, bolag, medeltal

och »blandning». Reduktion imellan svenska och utländska mått- och myntsystem.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufrndtiteln. 75

Ränteräkning vid kreditiv och kontokuranter. Planimetriska och stereometriska sifferuppgifter.

Matematisk skrifning, dels på lärorummet hvar tredje vecka, dels i hemmet.

Naturalhistoria (2 t:r). Botanik. Genomgång af in- och utländska växter af

allmännare betydelse. Enklare växtfysiologiska försök. Parasitsvampar, jästsVampar

och bakterier. — Någon öfning i användning af mikroskop. Zoologi. Menniskokroppens

byggnad och förrättningar. Möjligen i sammanhang dermed en s. k. samaritkars.

— Våra husdjur, något utförligare än i de lägre klasserna. För industrien vigtigare

produkter ur djurriket. Af ryggradslösa djur: vigtigare skadeinsekter och maskar.

Fysik (2 t:r.). De allmännaste meteorologiska fenomenen. Vigtigare och mera

lättfattliga delar af fysiken, hufvudsakligen experimentelt, såsom vågen, termometern,

barometern, ångmaskinen, kompassen, glaselektricitetmaskinen, den elektriska strömmen

och dess användning vid telegrafen och telefonen.

Välskrifning. Öfningar i latinsk och tysk stil, äfvensom i affärs- och rubrikstil

samt rundskrift.

Teckning. Geometrisk ritning. Frihandsteckning: klots och enkla fristående

föremål, skuggning efter gips samt croquisritning.

Bokhålleri. En utförlig kurs i enklare bokföring jemte öfning i att uppsätta,

efter formulär, räkningar, skuldförbindelser, vexlar, fraktsedlar, enklare kontrakt m. m.

Dessutom deltaga klassens lärjungar i skolans gymnastiköfningar.

Såsom af undervisningsplanen synes, ingår i den obligatoriska undervisningen

antingen tyska eller engelska språket efter fritt val, men derjemte är tillfälle beredt

lärjungar, som sådant önska, att under två timmar i veckan erhålla undervisning i det

andra språket.

Ifrågavarande klass räknar för närvarande 16 lärjungar, af hvilka 9 valt tyska

och 7 engelska till hufvudspråk, och deltaga alla utom en i den frivilliga undervisningen

i det andra språket, ehuru deras tid, såsom lätt inses af läsördningen, är ganska

mycket upptagen, något, som i sin mån visar målsmännens uppfattning af vigten för

deras myndlingar att ega kunskaper i båda dessa språk.

Med afseende på den afsedda undervisningen i nämnda språk yttrar den nyss

berörda af lärarekollegiet tillsatta komitén följande:

»På grund af det allmänna läroverkets uppgift måste språkundervisningen derstädes

inskränka sig till ämnen af allmännare art och lifvets vanligare förhållanden.

Att denna undervisning skall vara praktisk innebär icke att lärjungen skall lära sig

ett språkbruk, som kräfves i det eller det praktiska yrket. Språkundervisningen, liksom

alla andra studier i skolan, skall vara sådan, att lärjungen kan hafva nytta deraf,

hvithet lefnadskall han än må välja. Men denna undervisning skall vara praktisk i

den mening, att lärjungen direkt, utan långa deduktioner och utan letande i lexikon

och grammatik, kan något så när förstå hvad som säges eller skrifves på det främmande

språket och sjelf hjelpligt kunna göra sig förstådd. Lärjungen bör få mindre

begreppsmessig insigt om språket, mera reflektionsfri färdighet i språket, än hittills

s. 76 Kontrollera mot PDF

76 Åttonde hufvudtiteln.

ofta varit fallet. Det är detta, som menas med praktisk språkundervisning vid det

allmänna läroverket. På grund af hvad här ofvan anförts och med hänsyn tagen till

den tid, som blifvit anslagen åt hufvudspråket, torde man af en lärjunge, som genomgått

den ifrågavarande bildningslinien i detta ämne, kunna ungefärligen fordra: korrekt

innanläsning, förmåga att förstå en lättare text och att fatta, hvad en inföding

säger, då han yttrar sig om mera vanliga förhållanden, samt färdighet att muntligen

och skriftligen uttrycka sina tankar i allmänna ämnen.»

»För detta måls nående bör undervisningen i så stort omfång som möjligt bedrifvas

på språket i fråga och, der så ske kan, under några timmar meddelas af infödd

lärare. Grammatikundervisningen bör inskränkas till det vigtigaste af formläran

och hufvudpunkterna af syntaxen, t. ex. efter E. G. Calwagens förkortade upplagor.

Litteraturen, som läses, bör bestå i en läsebok med omvexlande innehåll, bland annat

behandlande det främmande landets natur, valda stycken ur dess historia, skildringar af

folkets seder och bruk, allmänna nationella sånger etc. (i tyska t. ex. en del af Deutsches

Lesebuch von A. Engelien und H. Fechner, i engelska t. ex. Illustreret Engelsk

Laese- og Talebog N:r III ved Th. J. Hansen). Derjemte genomgås ett sammanhängande

episkt eller dramatiskt prosaarbete af någon modern författare (i tyska t. ex.

Die Journalisten af G. Freytag, i engelska möjligen Novel Notes af Jerome K. Jerome).

Då lärjungen emellertid ej kan få tillfälle att genomgå någon utförligare litteraturkurs,

synes det nödvändigt att införa utanläsning af någon lämplig vokabulär (i engelska

möjligen Engelska Yokabler och Samtal af Lotten Lagerstedt). Om en sådan läses

noga och den så vunna insigten tillämpas och befästes genom talrika samtalsöfniugar,

erhåller lärjungen ett fullständigt och afrundadt ordförråd, hvarigenom hans språkfärdighet

bör få en synnerlig säkerhet och stadga.»

»Till följd af den stora roll, dagspressen spelar inom den moderna litteraturen,

har det synts lämpligt att låta lärjungen genomgå några alster deraf, på det att han

ej må stå alldeles handfallen, om en utländsk tidning kommer i hans händer.»

»Ändtligen har det synts lämpligt att gifva lärjungen någon färdighet att läsa

utländska manuskript. Detta gäller i första hand om den tyska stilen, som understundom

kan vara ganska kinkig att tolka, men det torde äfven vara nyttigt att låta

lärjungen försöka sig på utländska bref med vanlig stil (i tyska: Lesebuch der Handschriften

von C. T. A. Kolb). Hvad de praktiska öfningarna beträffar, böra de alltid

noga ansluta sig till det, som i skolan förut genomgåtts. Att anställa talöfningar

utan något faktiskt underlag af lämpliga ord och fraser, torde ej tjena till så synnerligen

mycket, och föga vinnes genom dessa djupa studier i lexikon och grammatik,

som lärjungarna så ofta bedrifva under skrifningstimmarna. De praktiska öfningarna

skola vara i sann mening tillämpningsöfniugar. Till underlag för talöfningarna har

man dels den i skolan genomgångna texten, dels de olika kapitlen i vokabulären.

Likaså skola de skriftliga öfningarna vara en tillämpning på det förråd af ord, fraser

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åttonde hufmdtiteln. 7 7

och regler, som förut inhemtats. Öfversättningsöfningarna böra tidigt omvexla med

reproduktioner af förut väl genomgångna stycken och till sist med fria uppsatser öfver

lättare, allmänna ämnen, t. ex. bref, berättelser, beskrifningar.»

»Syftet med undervisningen i det andra valfria språket är : i t vidmakthålla den

kunskap, som förut inhemtats, och bör undervisningen ställas derefter; hemlexor böra

här i regeln ej förekomma.»

Såsom redan antydts, äro de åtgärder, som i detta afseende hittills vidtagits,

blott att betrakta såsom förberedande försök, hvarigenom skulle utrönas dels bvilka

läroämnen, som i en dylik afslutningsklass borde upptagas, och i hvilket omfång hvart

och ett af dem deri borde förekomma, dels huru de särskilda läroämnena i en sådan

klass borde behandlas samt hvilka fordringar man på grund deraf borde ställa på de

lärare och läroböcker, som derinom skulle komma till användning. Att en grundlig

undersökning af dessa frågor, utförd på praktisk väg, är af behofvet påkallad, innan

en förordning med större räckvidd i ämnet utfärdas, framgår dels af sakens egen natur,

dels af försök, som annorstädes i detta hänseende blifvit gjorda. Så kunde enligt

1869 års norska skollag med den sexåriga »middelskolen» förbindas en praktisk realklass,

som hade till ändamål att utvidga och ytterligare bearbeta hvad som inhemtats

i »middelskolen» med särskild hänsyn till utbildningen för praktiska lefnadsbanor.

Beträffande denna anordning yttrar emellertid D. Christensen i sin skrift De vigtigste

grundtrgek af vor nuvserende skolordning i förbindelse med en kort udsigt over vört

skolevaesens udvikling siden 1814: »Den praktiske realklasses kursus, der som regel

är 1-aarigt, har ved erfaring ikke vist sig åt kunne gjore regning paa nogen videre

sugning, saaledes åt der for oieblikket kun findes en eneste saadan klasse, knyttet til

den huire almenskole i Fredrikshald.» Att denna anordning vunnit så liten framgång

i Norge, kan visserligen till en del hafva berott på, att den blifvit förlagd till det

sjunde skolåret från 9 års ålder och sålunda väl i regeln kommit efter konfirmationsåldern,

men antagligt är, att den ringa framgången äfven haft sin grund deruti, att

saken icke blifvit nog förberedd och derpå inverkande omständigheter icke närmare

undersökta, åtminstone meddelas ingå mer ingående bestämmelser angående klassens

arbetsordning.

Sedan man genom det försök och den dermed förbundna undersökning, för hvilka

jag nyss redogjort, kommit till klarhet om huru undervisningen i en afslutningsklass af

ifrågavarande slag bör i detalj vara anordnad, samt hvilket resultat man dermed kan

vinna, — för närvarande kan med afseende härå blott sägas, att tillströmningen till klassen

visserligen icke varit särdeles liflig, men att dess lärjungar tyckas hafva följt undervisningen

med synnerligt intresse — torde det blifva lämpligt att föreslå dels en under särskild

kontroll anstäld examen med dem, som genomgått nämnda klass, hvilken examen, derest

den blifvit godkänd, eventuelt skulle medföra befogenhet till vissa befattningar i statens

tjenst, dels huru berörda klass skulle inordnas i vår nuvarande skolorganisation.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Undervisning

ningen i de

klassiska språ

ken.

78 Åttonde hufradtiteln.

Derigenom att i den skriftliga mogenhetsexamen öfversättningen från modersmålet

till latin blifvit utbytt mot en öfversättning från latin till modersmålet, bar

latinets ställning i skolan blifvit i viss mån förändrad, i det att målet för skolundervisningen

i detta ämne mer afgjordt, än förut varit fallet, kunnat sättas i förmågan

att rätt uppfatta och öfversätta en latinsk text och i följd deraf det grammatiska

studiet kunnat i åtskilliga hänseenden inskränkas, under det att mer vigt måst läggas

på de reala hjelpvetenskaperna, såsom gamla verldens historia och geografi m. m. På

grund häraf och derigenom att dels ganska afsevärda feriearbeten i latinsk öfversättning

blifvit lärjungarne förelagda till båda afdelningarna af sjunde klassen, dels den

gamla tidens historia å latinlinien tidigare än förut inträdt i undervisningen, har det

blifvit möjligt att ganska mycket inskränka latintimmarnes antal, nemligen från 48

veckotimmar, deraf 32 å det högre stadiet, enligt 1878 års undervisningsplan, till 40

veckotimmar, deraf 26 å det högre skolstadiet. Äfven för grekiskan har undervisningstiden

blifvit något minskad, nemligen från 26 veckotimmar till 24, i samband dermed

att feriearbete i grekisk öfversättning blifvit ålagdt lärjungarne till öfre sjunde klassen.

Genom den inskränkning i undervisningstid för de klassiska språken, som sålunda

åstadkommits, har mer tid kunnat egnas öfriga ämnen, särskildt i de högre klasserna,

och undervisningen i öfrigt kunnat lämpligare anordnas, t. ex. genom anslående af

fasta timmar till skrifning å lärornmmet.

Någon ytterligare inskränkning i undervisningstiden för de ifrågavarande språken

anser jag mig icke kunna tillstyrka, om med undervisningen det ändamål skall

vinnas, som dermed afses. Detta ändamål synes mig vara, att en god grund blifver

lagd för dem, som vid universitetet skola drifva klassiska studier, samt att de studerande,

som behöfva latin eller grekiska blott såsom hjelpvetenskaper, må utan ytterligare

studier af dessa språks klassiska litteratur kunna gå till sina facksdier. Den

vetenskapliga produktion, som i gångna tider betjenat sig af de klassiska språken, eger

ännu för ett flertal vetenskaper den betydelse, att ett grundligt och sjelfständigt studium

af dessa förutsätter insigt i nämnda språk. Vilja vi följa med och deltaga i det

vetenskapliga kulturarbetet på skilda områden, får derför studiet af de klassiska språken

icke do bort eller så inskränkas, att den vunna kunskapen deri icke medgifver

någon användning, då verkligt behof deraf förefinnes. Men det är fara värdt, att detta

blefve förhållandet, om nämnda studium antingen helt och hållet eller till större delen

uppskötes till universitetet, ty derigenom skulle, såsom förut påpekats, fackstudiet så

försenas och den akademiska studietiden så förlängas, att antagligen högst få ynglingar

skulle vilja underkasta sig deraf följande olägenheter och uppoffringar. Måste således

studiet af de klassiska språken, för att kunna bibehålla sig och bära frukt, redan i

skolan bedrifvas till ett visst omfång, så är ock tydligt, att detsamma måste derstädes

så anordnas, att det icke hindrar inhemtande af öfriga erforderliga skolkunskaper. Det

är derför efter min åsigt olämpligt att låta de klassiska språken inträda i undervisningen

först på det högre stadiet, ty om det kunskapsmått, som för närvarande är

s. 79 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

79

afsedt i dessa språk och som icke utan väsentlig skada kan sänkas, skall bibehållas

oförändradt, torde det under sådan förutsättning visa sig omöjligt att uppehålla fordringarna

i öfriga läroämnen vid samma nivå, som hittills, dels i följd af den olämpliga

ämnesföljden, dels på grund deraf, att lärjungarnes tid och krafter på det högre

stadiet allt för mycket upptagas af ifrågavarande språkstudier. Och liksom jag är

öfvertvgad, att vi med den nuvarande anordningen städse kunna påräkna att hafva

till vårt förfogande ett erforderligt antal unge män med den för deras uppgift nödiga

insigten i klassiska språk, så är jag ock å andra sidan viss, att i, våra dagar ingen

fara förefinnes, att latinlinien skall draga till sig ett allt för stort antal lärjungar.

Sedan föräldrar och målsmän allt mer blifvit öfvertvgade, att reallinien erbjuder en

god och pålitlig bildning, och sedan denna linies alumner vunnit ökade tillfällen till

fortsatta studier såväl vid högre tillämpningsskolor som inom universitetens filosofiska

fakulteter, har nämligen lärjungeantalet på berörda linie snabbt och oafbrutet stigit i

förhållande till det å latinlinien. Detta framgår tydligt, om man närmare undersöker

lärjungeantalet i klasserna IV—-VII vid våra allmänna läroverk under de två sista

decennierna.

År 1876 var vid höstterminens början realisternas hela antal 2,019 och latinarnes

4,139, under de följande fem åren stego båda liniernas lärjungeantal, men latinarnes

något mer än realisternas, så att realisterna år 1881 vid den nyss nämnda tidpunkten

utgjorde 2,450 och latinarne 5,539. Derefter sjönk realisternas antal något under

åren 1882 och 1883, så att det sistnämnda år blott utgjorde 2,354. Från och med

år 1884 har emellertid deras antal oupphörligt stigit, först svagt, derpå allt starkare,

så att det år 1886 uppgick till 2,523, år 1891 till 3,254 och år 1896 till 4,254.

Latinarnes antal åter steg år 1882 till 5,567 och sjönk derpå oafbrutet under de

följande tio åren, så att det år 1886 utgjorde 5,236 och 1891 3,987, hvarefter detsamma

med mindre vexlingar i det hela bibehållit sig oförändradt, så att det 1896

utgjorde 3,980. Vid början af det första decenniet var sålunda latinarnes antal ungefär

dubbelt så stort som realisternas och bibehöll under hela decenniet denna öfverlägsenhet,

tidtals till och med något ökad, och vid början af det andra decenniet var förhållandet

mellan de båda liniernas lärjungeantal nästan alldeles detsamma som vid början af det

första; men utvecklingsgången under de sista tio åren har varit en helt annan än

under de föregående, i det att realisternas antal derunder oupphörligt stigit, under det

att latinarnes under den första femårsperioden starkt fallit och derpå förblifvit

nästan oförändradt, i följd hvaraf realisternas antal vid decenniets slut icke blott hunnit

upp utan äfven gått förbi latinarnes.

Denna skarpa, städse i samma riktning gående vexling i förhållandet mellan de

båda bildningsliniernas lärjungeantal under en så kort tid är högst märklig och tyder

på eu afgjord förändring i föräldrars och målsmäns uppfattning af de båda bildningsliniernas

betydelse för deras alumner, hvarför man har skäl att antaga, att denna

utveckling i den närmaste framtiden skall i samma riktning fortgå och att således

opaginerad Kontrollera mot PDF

SO Åttonde hufvudtiteln.

latinarnes antal utan något yttre ingripande kommer att reduceras till det, som för

laudets behof verkligen är erforderligt.

Till detta resultat kommer man äfven genom att särskildt granska de båda

bildningsliniernas lärjungeantal i de högre klasserna, ehuru ändringarna inom de lägre

klasserna ännu icke hunnit utöfva hela sin inverkan på de högre och ehuru i följd af

de mindre talen och andra omständigheter utvecklingsgången derinom är mindre

konstant. I sjunde klassen utgjorde 1876 realisternas antal 164 och latinarnes 885,

ar 1881 hade de förras antal vuxit till 387 och de senares till 1,225, år 1886 hade

realisternas antal minskats till 296, under det att latinarnes ökats till 1,365, år 1891

ökades åter antalet realister till 342, under det att antalet latinare sjönk till 1,037,

och ar 1896 var realisternas antal 617, latinarnes 984. Under det att latinarnes antal

i sjunde klassen ar 1876 var mer än sex gånger större än realisternas, var det år

1881 mer än tre gånger större, år 1886 mer än fyra gånger större, men år 1891 blott

tre och år 1896 föga mer än halfannan gång större. Man återfinner här alldeles

samma utvecklingsgång som vid totalantalet, ehuru, såsom var att vänta, något försenad,

hvarför man kan sluta sig till att realisternas antal i sjunde klassen snart skall blifva

lika stort och derpå större än latinarnes. En blick på lärjungeantalet i sjette klassen

stöder väsentligen denna slutsats. I denna klass utgjorde realisternas och latinarnes

antal år 1876 342 och 1,339, år 1881 523 och 1,836, år 1886 542 och 1,736, år 1891

604 och 1,243 samt ar 1896 1,004 och 1,301. Sedan latinarnes antal i denna klass

aien 1876, 1881 och 1886 varit mellan tre och fyra gånger större än realisternas,

var det 1891 blott något mer än dubbelt och 1896 ej fullt en och en tredjedel

gång större.

Ser man åter särskildt på lärjungeantalet i klasserna IV och V vid de femklassiga

allmänna läroverken, sa finner man att vid höstterminernas början utgjorde

derstädes realisternas och latinarnes antal år 1876 539 och 404, år 1881 573 och 394,

år 1886 450 och 314, år 1887 461 och 276, år 1888 517 och 239, år 1891 628 och

204 samt år 1896 614 och 197. Häraf framgår, att realisternas antal vid dessa läroverk

hela tiden varit öfverlägset latinarnes, samt att denna öfverlägsenhet under det första

årtiondet icke varit synnerligen stor, men från och med år 1887 ökats, så att realisternas

antal ar 1888 var mer än dubbelt och allt ifrån år 1891 mer än tre gånger så stort

som latinarnes. Lägger man härtill, att af de 197 latinare, som år 1896 funnos vid

de femklassiga läroverken, 119 tillhörde 7 läroverk, så att blott 78 kommo på deöfriga

13 femklassiga läroverken med latinlinie, så finner man lätt, att latinlinien vid dessa

sistnämnda läroverk utan större olägenhet i den närmaste framtiden kan indragas.

Och upprättades i dess ställe eu praktisk afslutningsklass med den uppgift, som förut

augifvits, något, som utan större kostnader skulle kunna ske, skulle denna förändring

säkerligen med tillfredsställelse mottagas af de kommuner, hvilka den närmast rörde.

Möjligen kommer utvecklingen att fortgå i den riktning, att äfven vid åtskilliga högre

läroverk latinlinien skall kunna indragas och sålunda der plats beredas för nämnda

s. 81 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvndtiteln. 81

afslutningsklass, hvilken för öfrig! utan särskild kostnad kan inrättas vid sådana läroverk,

der parallelafdelningar förekomma i nedre sjette klassen, genom ombildning af en

bland dem.

Af det sagda torde framgå, att å ena sidan man utan all våldsam påtryckning

skall kunna bereda dem, som vid konfirmationsåldern vilja lemna läroverket, en för

dem lämplig bildning, och att å andra sidan antalet af dem, som studera de klassiska

språken, och statens kostnader för deras undervisning kunna inskränkas till sitt rätta

mått, om man blott vill se tiden an och med ledning af den erfarenhet, som utvecklingen

vid våra läroverk i detta afseende gifver vid handen, reglerande ingripa.

En fråga, som mycket diskuterats såväl inom som utom Riksdagen, är den om Förhållandet

förhållandet mellan de allmänna läroverken och folkskolan. Denna fråga har på <letmellan df al1''

sätt vunnit sin lösning, att Riksdagen i skrifvelse den 11 maj 1894 anhallit om sådan verj.en oc^

ändring af fordringarna för inträde i allmänna läroverkets lägsta klass, att dessa ma folkskolan.

vid anstäld inträdespröfning kunna fullgöras af den, hvilken genomgått första årsklassen

af fast folkskola litt. A, och Eders Kongl. Maj:t har genom nådigt beslut den 9

november 1894 i detta afseende förordnat på sätt Riksdagen begärt. Det är derför

att hoppas, att de yrkanden, som vid flere föregående tillfällen gjorts inom Riksdagens

Andra kammare angående indragning af det allmänna läroverkets första klass icke nu

skola upprepas. Eu dylik indragning skulle nemligen medföra ett upphäfvande af det

omedelbara samband, som sålunda åstadkommits mellan de båda läroanstalterna. Ty

då Andra kammaren enligt statsutskottets förslag vid 1892 års riksdag beslöt, dels att

nuvarande första klassen vid allmänna läroverken SKulle indragas, dels att inträdesåldern

till den blifvande första klassen skulle bestämmas till fylda 10 år och att

fordringarna för inträde deri förhållandevis skulle ökas, men sa att för intagning i

densamma ej skulle fordras insigt i något ämne, hvari folkskolan icke meddelade

undervisning, har kammaren vid denna formulering af sitt beslut antagligen utgått

från den riktiga mening, att inträdesfordringarna för den blifvande första klassen

måste omfatta ett kunskapsmått i folkskolans ämnen, som qvantitativ! och qvalitativt

fullt motsvarade det kunskapsförråd, som för närvarande inhemtas i allmänna läroverkets

första klass, deri inberäknadt tyskan, hvaråt en så stor del af tiden i denna

klass egnas. Endast under denna förutsättning kunde det nemligen antagas, att

allmänna läroverket under eu åttaårig kurs skulle utan öfveransträngning kunna föra

sina lärjungar till samma ståndpunkt som för närvarande med en nioårig kurs. Men med

dylik förutsättning var tydligen ej att vänta, det inträdesfordringarna till den blifvande

första klassen skulle kunna inskränkas till den kurs, som för närvarande genomgås i

andra klassen af en fast folkskola litt. A, utan att de i flere ämnen måste ej obetydligt

öfverstiga hvad som ingår i denna kurs, och kanske dertill vara inhemtade enligt

läroböcker, afsedda för de allmänna läroverken. Sistnämnda fordran har sin grund

deri, att en lärobok redan från början måste vara inrättad efter hvad den i fortsättningen

skall meddela, hvarför en lärobok, som är afsedd för eu tre- eller fyraårig kurs

Bill. till Jliksd. Prof. 18.18. 1 Sami. 1 A fil. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Åttonde hufvndtiteln.

i allmänhet måste vara helt annorlunda anordnad än en, som är afsedd för en femeller

nioårig. Men skall det ej bli nödvändigt för det allmänna läroverket att i flertalet

ämnen börja från början och derigenom lida en ej obetydlig tidsförlust, så måste

lärjungarnes kunskaper vid inträdet vara sådana, att den fortsatta undervisningen kan

direkt derpå byggas. Någon tidsförlust uppkommer gerna i alla fall, enär de från

olika håll kommande lärjungarne måste samarbetas, något, som vid bestämmandet af

inträdesfordringarna är att taga i betraktande. Antingen skulle således folkskolan

bli tvungen att vid sin undervisning i åtskilliga ämnen begagna läroböcker, som

egentligen äro afsedda för de allmänna läroverken, eller ock måste inträdesfordringarna

till första klassen vid desamma så höjas, att det med ledning af folkskolans hittills

varande läroböcker inhemtade kunskapsförrådet och den vunna mognaden i det hela

fullt motsvarande hvad som för närvarande fordras för uppflyttning i allmänna läroverkens

andra klass. Det förra af dessa alternativ torde knappast på allvar kunna

sättas i fråga, om det ock kunde realiseras i våra största städer, der särskilda klasser

kunde upprättas för dem, som hafva för afsigt att söka inträde vid de allmänna läroverken,

det senare skulle åter höja inträdesåldern vid nämnda läroverk med minst ett

år, hvilket ingalunda vore tillrådligt.

Ville man deremot inskränka sig till att föreskrifva, att för inträde i allmänna

läroverkets blifvande första klass blott skulle fordras den kurs, som för närvarande

genomgas i andra årsklassen i en fast folkskola litt. A, så råkade man ut för en

annan svårighet, nemligen att antingen sänka fordringarna i afgångsexamen eller att

utsätta lärjungarne för en våldsam öfveransträngning. Men redan 1882 års läroverkskomité

har genom jemförelse mellan fordringarna i afgångsexamen i Sverige

och i åtskilliga andra kulturländer kommit till det resultat, att de för våra allmänna

läroverk faststälda kurserna i allmänhet icke tåla vid någon nedprutning; och i denna

uppfattning instämmer särskilda utskottet vid 1890 års riksdag till fullo samt yttrar

med afseende härå: »Det klagas redan nu, att studenterna, då de komma till universitetet,

sakna förmåga att följa den akademiska undervisningen, hvilken i vidsträckt

mån till sin anordning maste vara likartad med den akademiska undervisningen i

andra land, äfven derför att vid densamma till stor del främmande läroböcker måste

användas. Göres nedprutning i afgångsfordringarna, är det att frukta, att deras insigter

och mogenhet, hvilka från universitetet ga ut i det allmännas tjenst, blifva mindre,

äfven deras, som komma att egna sig åt kunskapers spridande, åt elementarundervisningen

eller åt utbildande af folkskolans lärare, och häraf blir följden lätt, att hela

nationens bildningsnivå kommer att sjunka. Fordringarna i afgångsexamen måste

alltså i det hela hallas uppe vid det nuvarande, om ock måhända någon modifikation

skulle kunna göras, så till vida att fordringarna i ett ämne något minskades, men till

gengäld ökades i ett annat.» Sedan denna tid hafva de föreskrifna kurserna i det hela

taget ingalunda ökats.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 83

Hvad åter öfveransträngningen vid våra läroverk beträffar, är den ett ondt, pa öfeerankvilket

man städse måste hafva sin uppmärksamhet fästad; och att öka anledningarna 51 <J

dertill skulle säkerligen visa sig mycket olycksbringande. För att motverka detta onda

bar allt sedan början af 1870-talet en förlängning af läsaret varit ifrågasatt. Redan

den år 1870 tillsatta läroverkskomitén förordade en, ehuru temligen ringa, förlängning

af lästiden. Och i anledning af nådig proposition angående förändrad anordning af

vissa delar af rikets elementarläroverk utalade sig 1873 års riksdag för läsårets utsträckning

till 39 veckor, hvari dock skulle inräknas ledighet under en vecka vid pask

och en half vecka vid pingst. 1882 års läroverkskomité föreslog, att läsaret skulle

bestämmas till 39 veckor, men att deruti skulle inräknas 12 dagars ledighet vid påsktiden

och 4 dagars lof vid pingsten samt den tid, som för vissa lärjungar komme att

upptagas af inträdes- och flyttningspröfningar. I nådig proposition till 1887 års

riksdag angående ändrade bestämmelser med afseende pa de allmänna läroverken och

pedagogierna hemstäldes, att läsåret för samtliga lärjungar skulle utsträckas till 39

veckor, deri inräknad 1 y2 veckas ledighet vid påsk och pingst, men att lärarnes tjenstgöringsskyldighet

skulle bestämmas till 40 veckor. Samma hemställan gjordes i dylik

proposition till 1890 års Riksdag. Särskilda utskottet vid sistnämnda riksdag föreslog

emellertid på anförda skäl, att läsåret för lärjungarne skulle utsträckas till blott 38

veckor och lärarnes undervisningsskyldighet till 39 veckor. Detta utskottets förslag

gillades af båda kamrarne utan att dock, i följd af en dermed förbunden fråga, blifva

Riksdagens beslut. I nådiga propositionen till 1892 års riksdag upptogs detta utskottets

förslag, och stäldes undervisningstidens utsträckning då likasom i de föregående propositionerna

såsom vilkor för den ifrågasatta löneförbättringen för lärarne. Statsutskottet

vid sistnämnda års riksdag tillstyrkte förslaget om lästidens förlängning och detsamma

godkändes af kamrarne, ehuru åtskilliga talare ganska skarpt yttrat sig deremot,

Då emellertid många af dem, som i Riksdagens båda kamrar röstat för läsarets

förlängning gjort detta med mycken tvekan, under det att andra bestämdt uttalat sig

deremot, och då det synts mig obilligt att ålägga lärarne förökad tjenstgöringstid, så

länge deras löneförmåner äro så otillräckliga som för närvarande, har jag ansett mig

böra söka ett annat medel att utan sänkande af skolans kunskapsnivå motverka den

för handen varande och för framtiden hotande öfveransträngningen. Ett sådant medel

har jag trott mig finna i obligatoriska feriearbeten. Och sedan eu ar 1893 tillsatt

komité, bland annat, utarbetat förslag till dylika feriearbeten samt vederbörande

myndigheter med afseende härå blifvit hörda, beslöt Eders Kongl. Maj:t den 22

mars 1895, i sammanhang med andra ändringar i de allmänna läroverkens uudervisningsplan,

att vissa arbeten i bestämda ämnen skulle till de särskilda klasserna

af lärjungarne utföras under sommarferierna. Uppgifterna för dessa arbeten, livilka

i allmänhet borde vara desamma för lärjungarna i samma klass eller samma afdelning

af tvåårig klass vid samma läroverk, skulle mot vårterminens slut bestämmas

af rektor på förslag af lärarne i ifrågavarande ämnen i klassen eller afdelniugen

s. 84 Kontrollera mot PDF

84 Åttonde hufvudtiteln.

närmast under den, till hvilken feriearbete gåfves. Vid hvarje feriearbete, som förelädes

lärjunge, skulle af läraren meddelas den förberedelse och de särskilda upplysningar,

som kunde anses erforderliga. Vid höstterminens början skulle vederbörande lärare i

den klass eller den afdelning, till hvilken feriearbete gifvits, pröfva, på hvad sätt

lärjungarne utfört det föresätta arbetet, samt deröfver för hvarje särskildt ämne afgifva

betyg medettdera af vitsorden »tillfredsställande» eller »icke tillfredsställande», hvarefter

lärjungarnes målsmän skulle underrättas om pröfningens utgång. Lärjunge, som vid

höstterminens början vunne inträde vid läroverket, skulle äfven hafva fullgjort stadgadt

feriearbete eller ett deremot svarande. Och rektor skulle det tillkomma att vidtaga

erforderliga åtgärder, på det att pröfningen af feriearbetena skulle kunna afslutas

inom höstterminens tre första veckor.

De obligatoriska feriearbetena äro, såsom af dessa bestämmelser framgår, afsedda

att utgöra en integrerande del af lärokursen. Hvad som derigenom inkemtas, behöfver

således icke inläras under terminerna, och det tunga hemarbetet under dessa måste

derför i viss man lättas. Och då det blifvit beräknadt, att lärjunge af medelmåttig

begåfning behöfver, för att pa ett tillfredsställande sätt fullgöra sina feriearbeten,

deråt egna i de lägre klasserna två timmar och i de högre tre timmar om dagen

under 6—7 veckor, kan man deraf få en ungefärlig föreställning om måttet af den

lättnad i terrainsarbetet, som sålunda beredts våra lärjungar. Ett annat vigtigt

ändamål med de obligatoriska feriearbetena är att bereda lärjungarne tillfälle till eu

sjelfständig studieverksamhet, på det sätt en sådan på de ifrågavarande åldersstadierna

kan förekomma, samt att bibehålla och stärka lärjungarnes arbetslust och arbetsförmåga,

hvilka tydligen måste lida skada, derest de långa sommarferierna förnöttes i sysslolöshet

eller blott egnades åt nöjen. För att nämnda feriearbeten skola kunna åstadkomma

hvad som dermed afsetts, fordras emellertid att uppgifterna för desamma så väljas och

förberedas, att lärjunge af medelmåttig begåfning, som är mogen för den klass, till

hvilken han flyttats, kan på egen hand reda sig dermed, samt att pröfningen af de

utförda arbetena verkställes på sådant sätt, att lärjungen å ena sidan föranlåtes att

med noggrannhet och omsorg fullgöra det föresätta och att han å andra sidan får

samma gagn af sitt arbete under ferierna som af motsvarande arbete, utfördt under

terminen. Att vid genomförandet af en så ny och oförsökt anordning som denna

under de första åren åtskilligt kan vara öfrigt att önska i nämnda hänseenden, är

lätt att inse. Men, oafsedt detta, har den hittills vunna erfarenheten af de obligatoriska

feriearbetena i det hela varit god, på några ställen synnerligen god, på andra ganska

tillfredsställande. Det är derför all anledning att hoppas, att i samma mån lärare och

lärjungar blifva mer vana vid och förtrogna med detta slag af arbete, resultaten skola

blifva jemnare samt öfverallt och i alla ämnen fullgoda.

Då ett annat medel att utan sänkande af kunskapsfordringarna motverka öfveransträngningen

sålunda funnits och kommit i användning, anser jag mig icke för närvarande

böra yrka på någon förlängning af läsåret eller någon utsträckning af lärarues

s. 85 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 85

tjenstgöringstid såsom vilkor för deras löneförbättring. Skulle det framdeles visa sig,

att de obligatoriska feriearbetena icke förmå åstadkomma hvad man af dem väntat sig,

och eu förlängning af läsåret derför blifva nödvändig, skulle eu sådan säkerligen,

derest lärarne kommit i åtnjutande af en tillfredsställande lönereglering, utan gensägelse

från deras sida kunna företagas. Och i hvilket fall som helst torde lärarnes

skyldighet att underkasta sig den förlängning af lästiden, som för skolans behof befinnes

erforderlig, vara obestridd. Då jag nu hemställer, att Eders Kongl. Maj:t ville

föreslå Riksdagen en definitiv löne- och pensionsreglering för lärarne vid de högre och

femklassiga allmänna läroverken, gör jag det derför, utan att uppställa en direkt utsträckning

af deras tjenstgöringstid såsom vilkor för densamma.

Med afseende ä den föregående behandlingen af frågan om löne- och pensionsreglering

för lärarne vid de allmänna läroverken ber jag att få erinra om följande. frågan om

Med anledning af inkomna ansökningar af lärarne vid rikets allmänna läroverk,

folkskolelärareseminarier och högre lärarinneseminariet angående beredande af förbättring fär lärarne.

i deras lönevilkor uppdrog Eders Kongl. Maj:t den 3 maj 1878 åt särskilda komiterade

att verkställa eu fullständig utredning af detta ärende i hela dess vidd och afgifva

förslag i ämnet. Den 17 maj följande år afgåfvo komiterade sitt betänkande, hvaröfver

vederbörande myndigheters utlåtanden inhemtades. Och till 1882 ars riksdag gjorde^on,y. propoEders

Kongl. Maj:t nådig framställning om löne- och pensionsreglering för lärarne

de högre och femklassiga allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskolelärareseminarierna

äfvensom angående beredande af tillfällig löneförbättring åt lärarne

vid såväl de treklassiga allmänna läroverken som de två- och enklassiga pedagogierna,

under förutsättning af förhöjda terminsafgifters införande vid de allmänna läroverken

och pedagogierna.

De dervid föreslagna närmare bestämmelserna voro:

att lärjungarne vid de allmänna läroverken och de tvåklassiga pedagogierna skulle

utom förut bestämda afgifter erlägga en terminlig, till statsverket ingående afgift till

belopp af 30 kronor för lärjunge i sjette och sjunde klasserna samt 20 kronor för

lärjunge i öfriga klasser, dock att medellöse lärjungar till högst 15 procent och mindre

bemedlade till högst 20 procent af hela närvarande lärjungeantalet i hvardera gruppen

af klasser skulle kunna befrias, de medellöse från hela och de mindre bemedlade från

halfva den nya afgiften; äfvensom

a) med afseende på de högre allmänna läroverken,

att lärarne vid dessa läroverk skulle åtnjuta följande aflöning: rektorer: lönegrader

1) 3,500 kronor, 2) 4,000 kronor, tjenstgöringspenningar 1,500 kronor; lektorer: lönegrader

1) 2,100 kronor, 2) 2,600 kronor, 3) 3,100 kronor, 4) 3,600 kronor, tjenstgöringspenningar

1,400 kronor; adjunkter: lönegrader 1) 1,500 kronor, 2) 2,000 kronor,

3) 2,500 kronor, 4) 3,000 kronor, tjenstgöringspenningar 1,000 kronor; musiklärare:

lönegrader 1) 1,000 kronor, 2) 1,200 kronor, 3) 1,400 kronor; gymnastiklärare: löne
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 Åttonde hufvudtiteln.

grader 1) 1,200 kronor, 2) 1,400 kronor, 3) 1,600 kronor; teckning slär are: lönegrader

1) 1,200 kronor, 2) 1,400 kronor, 3) 1,600 kronor;

att uppflyttning från lägre till högre lönegrad medgåfves lärarne efter dittills

gällande grunder; samt

att teckningslärare skulle vara skyldig tjenstgöra för lönen intill 16 timmar i

veckan; att ytterligare tjenstgöringsskyldigliet intill 4 timmar i veckan skulle af eforus

kunna honom åläggas mot ersättning för hvarje timme i veckan under helt läsår af

75 kronor åt lärare i första och andra lönegraderna och af 100 kronor åt lärare i tredje

lönegraden; samt att i öfrigt de i nådiga cirkuläret den 18 maj 1878 meddelade bestämmelser

rörande teckningslärarne skulle lända till efterrättelse;

i) i afseende på de femklassiga läroverken,

att lärarne vid dessa läroverk skulle sålunda aflönas: rektorer vid läroverk i

Stockholm: lön 3,200 kronor och tjenstgöringspenningar 1,300 kronor; rektorer vid

öfriga läroverk: tva lönegrader 1) 2,700 kronor, 2) 3,200 kronor, tjenstgöringspenningar

1,300 kronor; kolleger: lika med adjunkter vid de högre allmänna läroverken; musiklärare:

lön 500 kronor; gymnastik- och teckningslärare: lika med nuvarande aflöning;

att uppflyttning från lägre till högre lönegrad medgåfves lärarne efter dä

gällande grunder;

c) med afseende på de treklassiga allmänna läroverken samt de två- och enklassiga

pedagogierna;

att lärarne vid dessa läroverk skulle erhålla tillfällig löneförbättring, så att hela

aflöniugen uppginge till följande belopp: rektorer vid de treklassiga läroverken: lönegrader

1) 2,500 kronor, 2) 3,000 kronor, tjenstgöringspenningar 1,000 kronor; rektorer

vid tväklassiga pedagogi: lönegrader 1) 2,000 kronor, 2) 2,500 kronor, 3) 3,000

kronor, tjenstgöringspenningar 1,000 kronor; kolleger vid de treklassiga läroverken

och de tväklassiga pedagogierna: lika med adjunkter vid högre allmänna läroverk

lärare vid enklassiga pedagogier: lön 2,000 kronor; musik-, gymnastik- och teckningslärare:

lika med nuvarande aflöning; samt

att uppflyttning från lägre till högre lönegrad medgåfves kollegerna efter dittill

gällande grunder, men att rektorerne vid de treklassiga läroverken och tväklassiga

pedagogierna skulle efter 10 års tjenstgöring, räknadt från början af kalenderåret näst

efter det, då fullmakt första gången erhölles såsom ordinarie lärare, uppflyttas i andra

lönegraden och rektorerna vid de sistnämnda, dessutom efter ytterligare 5 års tjenstgöring

i tredje lönegraden;

att tjenstgöringspenningarna skulle för alla lärare och lärarinnor, rektorerne

undantagne, beräknas utgå för läsår eller för ett visst antal läsveckor; att de i rektorernas

aflöning ingående tjenstgöringspenningar skulle beräknas utgå för kalenderår,

men till olika belopp för läsaret och för ferierna efter särskilda bestämmelser, som af

Kongl. Maj:t faststäldes; samt att tjenstgöringspenningarna icke finge af tjenstens

innehafvare uppbäras under tjenstledighet, dock att, om rektor eller lektor, som vore

s. 87 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 87

domkapitelsledamot, endast åtnjöte ledighet från domkapitelsgöromålen, afdrag å tjenstgöringspenningarna

icke skulle ske;

att för rättighet att tillgodonjuta den förbättrade aflöning, som enligt berörda

lönereglering komme lärare till del, skulle gälla som vilkor: 1) att lärare, som enligt

dittills gällande stat vore berättigad till ersättning för indelt lön, skulle frånträda sin

rätt till nämnda ersättning; 2) att innehafvare af löner, i hvilka inginge afkomst af

prebendehemman och lägenheter eller andra särskilda förmåner utom kontanta penningar,

finge tillträda ifrågavarande löneförbättring endast under vilkor att, sedan en undersökning

af dessa förmåners beskaffenhet samt uppskattning af deras ekonomiska värde

egt rum, vara underkastade antingen förmånernas indragning till statsverket mot

ersättning i penningar till det belopp, hvartill de vore i stat beräknade, eller den

minskning i statsverkets löneanslag för tjensten, som kunde i vederbörlig ordning varda

beslutad, dock icke till större belopp, än som motsvarade den löneförbättring, som löntagaren

vid den föreslagna löneregleringen komme att vinna; 3) att den genom nådiga

cirkulären den 20 mars 1858 och den 29 december 1860 stadgade skyldighet för visse

lärare att, i händelse de genom inträffade förändringar skulle finnas umbärlige, inträda

i tjenstgöring vid annat läroverk, helst inom stiftet, skulle åligga äfven öfrige vid de

högre och de femklassiga allmänna läroverken anstälde lärare, intill dess de uppnått

45 års ålder; samt 4) att lärare skulle vara skyldig att från tjensten afgå med pension

enligt de bestämmelser, som i sammanhang med denna lönereglering komme att

fastställas;

att hvarje lärare, som blefve utnämnd till tjenst, med hvilken rätt till särskilda

förmåner vore förenad, skulle vara underkastad den minskning i aflöning från statsverket,

som Kongl. Maj:t framdeles kunde finna lämpligt besluta till ett belopp, icke

öfverstigande det, hvartill de i lönen ingående särskilda förmåner efter skälig uppskattning

uppginge;

att, med undantag för gymnastiklärarne, öfrige ordinarie lärare och lärarinnor vid

rikets högre och femklassiga allmänna läroverk skulle hafva rättighet och, hvad angår

de lärare och lärarinnor, som ingingo på den nya lönestaten eller som utnämndes efter

det kungörelse i ämnet utkommit, äfven skyldighet att vid uppnådda 65 lefnadsår och

minst 35 tjenstår med oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten från

tjensten afgå, Kongl. Maj:t dock obetaget att låta med afskedet anstå, derest och så

länge den pensiousberättigade pröfvades i tjensten kunna på ett tillfredsställande sätt

gagna det allmänna och kunde finnas villig att i densamma qvarstå;

att ordinarie gymnastiklärare vid förenämnda läroverk, då de uppnått 60 lefnadsår

och minst 30 tjenstår, skulle under i öfrigt enahanda vilkor och förutsättningar,

som för öfrige lärare blifvit föreslagna, hafva samma rätt och skyldighet att från

tjensten afgå med pension, som nästföregående moment innehåller beträffande öfrige

lärare; samt

att vid dessa läroverk anstäld ordinarie lärare eller lärarinna, som i miust tre år

s. 88 Kontrollera mot PDF

88 Åttonde lmfvudtiteln.

lidit af lamhet, blindhet, döfhet eller vansinne, hvaraf han eller hon varit urståndsatt

att sin tjenst bestrida, skulle, derest det blefve behörigen styrkt, att anledning icke

förefunnes till antagande, det han eller hon kunde återvinna tjenstbarhet, kunna äfven

utan egen ansökning före uppnådd pensionsålder från tjensten skiljas mot åtnjutaude

under sin återstående lifstid af pension från allmänna indragningsstaten, hvilken pension

skulle för lärare eller lärarinna, hvilkens aflöning vore fördelad i lön och tjenstgöringsnenningar,

utgå med ett belopp lika med hela lönen, om han eller hon befunne

sig i annan lönegrad än den högsta, men för den, som redan uppnått högsta lönegraden

eller innehade tjenst, för hvilken inga lönegrader funnes, så beräknas, att för hvarje i

full pensionsålder felande tjenstår afdroges eu procent af lönen, dock icke mer än tio

procent, samt att för lärare och lärarinna, hvilkens aflöning icke vore på forenämnda

sätt fördelad, pensionen skulle utgå med ett mot tre fjerdedelar af lönen svarande

belopp, minskadt med eu procent för hvarje tjenstår, som felades i pensionsåldern, dock

icke öfver tio procent; hvarjemte föreslogs

att Riksdagen i sammanhang härmed jemväl måtte för sin del medgifva, att de

prebendehemman och lägenheter samt andra förmåner af privilegii natur, som vore

lärare vid de allmänna läroverken och pedagogierna på lön anslagna, finge, i den mån

det kunde ske utan förnärmande af nuvarande innehafvares rätt eller rubbning uti

enskildes genom testamenten eller annorledes gjorda förordnanden, till statsverket

indragas.

Statsutskottets

utlåtande.

Denna Eders Kongl. Maj:ts framställning tillstyrktes af statsutskottet i hvad den

rörde förhöjda terminsafgifter af de allmänna läroverkens lärjungar obetingadt, men beträffande

löneregleringen för lärarne vid de allmänna läroverken blott så till vida, att,

för beredande af dylik löneförbättring, med tillämpning af de i statsrådsprotokollet

angifna grunder, med hälften af de belopp, som blifvit af Eders Kongl. Maj:tföreslagna,

skulle på extra stat för år 1883 anvisas såsom förhöjning i anslaget till de allmänna

läroverken ett belopp af 336,975 kronor. Och ansåg utskottet, att vid sådant förhållande

hvarken de vilkor, som uppstälts för löneförhöjningens åtnjutande på ordinarie

stat, eller förändring i sättet för lärarnes pensionering för tillfället borde ifrågakomma.

I sin motivering af detta beslut yttrar sig utskottet sålunda:

»Den grundsats, som nu är i fråga att här införas, eller att lärjungarne vid

statens allmänna läroverk böra i någon mån bidraga äfven till bestridandet af kost
-

naderna för lärarnes aflöning, är visserligen i denna form ny i vårt land, men, på sätt

komiterade jemväl anfört, deremot tillämpad i andra länder och särskild! i våra grannländer.

Enligt utskottets åsigt kan det äfven anses rätt och skäligt att personer, som

befinna sig i den ekonomiska ställning, att de kunna bekosta eller i allt fall bidraga

till utgifterna för sina barns undervisning, icke erhålla denna undervisning så godt

som för intet af staten. Genom bestämmandet af en högre afgift vinnes dessutom den

ur så väl allmän som enskild synpunkt beaktansvärda fördelen, att ej allt för många

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

80

ynglingar lockas in på den mödosamma studiebanan eller frestas till att för länge

fortsätta sin skolgång utan att derför hafva tillräckliga anlag eller i längden kunna

bära de uppoffringar, som dermed äro förenade, om de skola vinna verklig eller för

staten afsevärd förkofran i bildning. För desse är det nemligen utan tvifvel mycket

lyckligare att i tid välja eu annan lefnadsriktning och sålunda på en gång mer gagna

sitt land och vida bättre vinna sin utkomst.»

»Väl torde å andra sidan mot afgiftsförhöjningen invändas, att derigenom tilläfventyrs

begåfvade ynglingar ur de fattigare samhällsklasserna skulle kunna beröfvas

tillfälle till förvärfvande af kunskaper, som kunde göra dem skickliga till utöfvande

af en gagnande verksamhet; men, enligt utskottets öfvertygelse, saknar eu dylik invändning

väsentlig betydelse, enär helt säkert, med den föreslagna rättigheten till

befrielse för ett ej oväsentligt antal lärjungar antingen från hela, eller ock för de så

kallade mindre bemedlade från halfva den ifrågasatta nya afgiften, knappast någon

yngling, som visar verklig håg och fallenhet för studier samt genom flit och godt uppförande

gör sig förtjent af sådan befrielse, på grund af bristande tillgångar skulle

behöfva försaka den högre offentliga undervisningen, utan tvärtom sådana ynglingar i

och genom förändringen med större lätthet skulle komma framåt än nu är fallet, då

anlagen hafva mindre att betyda i fråga om möjligheten till skolgång.»

»Beträffande vidare frågan om lärarnes löne- och pensionsreglering, har utskottet

velat erinra derom, att hittills icke någon dylik reglering för dem blifvit stäld i samband

med de löneregleringar, som under senare tiden egt rum för flertalet öfrige

tjenstemän, hvaraf också följt, dels att lärarnes löneförmåner ej, såsom andre tjensternäns,

äro fördelade i lön och tjenstgöringspenningar och dels att lönebeloppen för

lärarne i allmänhet äro lägre. Att detta förhållande påkallar rättelse, torde vara så

mycket mer uppenbart, som det är att befara att, om än sökande till lärarebeställningar

fortfarande skulle stå att finna, åt detta kall dock icke skulle vilja egna sig

personer med den duglighet och förmåga, som de allt mer ökade anspråken på undervisningen

nu mer än förr med nödvändighet ställa på läraren, om han skall kunna

rätt fullgöra sitt särdeles vigtiga och ansvarsfulla värf.»

»Då emellertid i båda de motioner, öfver hvilka det tillhör utskottet att bär

äfven yttra sig, frågau om lärarnes lönereglering blifvit stäld i samband med ifrågasatta

förändringar i afseende å läroverkens organisation samt ett sådant samband jemväl

blifvit i statsrådsprotokollet autydt, torde böra tillses, att löneregleringen icke må

genomföras på sådant sätt, att derigenom hinder läggas i vägen för de påyrkade förändringarna,

derest dessa i öfrigt skulle befinnas ändamålsenliga, i hvilket hänseende,

enligt, hvad till statsrådsprotokollet blifvit yttradt, utredning torde vara att förvänta

utaf eu komité af sakkunnige och för den allmänna bildningen intresserade män.»

Mot utskottets beslut reserverade sig de af Andra Kammaren valde ledamöterna,

hvilka yrkade, att utskottet på angifna skäl skulle förklara, att det, ehuru med allt

erkännande af ärendets stora vigt och betydelse samt af lärarens berättigade anspråk på

Bill. till Rikad. Prof. 1898. 1 Sand. 1 Afd. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Åttonde hufvudtiteln.

erhållande af eu efter omfattningen och vigten af hans tjenståligganden afpassa)! aflöning

äfvensom af billigheten att de mera bemedlade, hvilkas söner i regeln torde få anses,

om icke mest anlita, dock fullständigast begagna sig af de allmänna läroverken, genom

högre terminsafgifter mera än nu bidroge till kostnaden för den offentliga undei-visningen,

icke för närvarande kunnat biträda Eders Kongl. Maj:ts proposition.

Riksdagens Första Kammaren biföll statsutskottets hemställan, under det att Andra Kammaren

beslöt i öfverensstämmelse med reservanternas.förslag, dervid särskild! betonande hvarjehanda

skäl och omständigheter, som i första delen af reservationen blifvit anförda.

Sedan kamrarue sålunda stannat i olika beslut, bestämdes genom gemensam omröstning

att för beredande af löneförbättring för lärarne vid de allmänna läroverken, med tilllämpniug

af de i statsrådsprotokollet angifna grunder, med hälften af de belopp, som

blifvit af Eders Kongl. Maj:t föreslagna, skulle på extra stat för år 1883 anvisas såsom

förhöjning i anslaget till de allmänna läroverken 336,975 kronor.

De följande riksdagarna hafva år efter år för detta ändamål beviljat erforderligt

belopp och derjemte äfven anslagit medel till beredande af löneförbättring för lärarne

vid pedagogierna enligt samma grunder.

Lärarnes nu- Under de senare aren hafva sålunda lärarne vid de allmänna läroverken och

"“/örminer111’l,e(^ag0o''erna åtnjutit följande aflöning:

rektorer: vid de högre allmänna läroverken 4,500 kronor och efter tio års tjenstgöring

såsom rektor vid sådant läroverk 5,000 kronor; vid de femklassiga läroverken

i Stockholm 4,000 kronor; vid de öfriga femklassiga läroverken 3,500 kronor och

efter tio års tjenstgöring såsom rektor vid femklassigt läroverk 4,000 kronor; vid de

freklassiga läroverken 3,000 kronor och efter femton års tjenstgöring såsom ordinarie

lärare 3,500 kronor; vid de tvåklassiga pedagogierna 2,500 kronor samt efter femton

års tjenstgöring i egenskap af ordinarie lärare 3,000 kronor och efter tjugu års dylik

tjenstgöring 3,500 kronor; hvarförutom dessa rektorer af vederbörande kommuner åtnjutit

fri bostad eller hyresersättning;

lektorer vid de allmänna läroverken: fem lönegrader å 2,500, 3,000, 3,500,

4,000 och 4,500 kronor, med uppflyttningrätt från lägre till närmast högre lönegrad

efter fem års för nit och skicklighet vitsordad tjenstgöring;

adjunkter vid de högre läroverken samt kolleger vid de lägre läroverken och

de tvåklassiga pedagogierna: fem lönegrader å 1,500, 2,000, 2,500, 3,000 och 3,500

kronor, med uppflyttningsrätt lika som lektorer;

lärare vid enklassiga pedagogier: 1,500 kronor jemte fri bostad;

musiklärare: vid de högre läroverken tre lönegrader å 750, 1,000 och 1,250

kronor, med rätt till uppflyttning från lägre till närmast högre lönegrad enligt samma

grunder, som gälla för lektorer och adjunkter; vid de femklassiga läroverken 450

kronor; vid de freklassiga läroverken 300 kronor; vid de tvåklassiga pedagogierna

200 kronor;

s. 91 Kontrollera mot PDF

Åttonde hiffudtiteln. 91

teckningslärare: vid de högre läroverken tre lönegrader å 1,000, 1,250 och 1,500

kronor, med uppflyttningsrätt enligt samma grunder som lektorer och adjunkter; vid

de femklassiga läroverken 600 kronor; vid de treklassiga läroverken 300 kronor;

hvarjemte samtlige teckningslärare ega rätt att efter vissa grunder åtnjuta särskildt

arfvode för de undervisningstimmar, som åläggas dem utöfver ett visst antal i veckan;

gymnastiklärare: vid de högre läroverken tre lönegrader å 1,000, 1,250 och

1,500 kronor, med rätt till uppflyttning från lägre till högre lönegrad enligt samma

grunder som lektorer och adjunkter; vid de femklassiga läroverken 600 kronor; vid

de treklassiga läroverken och de tvåklassiga pedagogierna 300 kronor;

hvartill bör läggas den löneförbättring, som Riksdagen på extra stat beviljat för

hvart och ett af åren 1883—1898, utgörande för

rektorer vid allmänt läroverk och tvåklassig pedagogi 2;>0 kronor;

lektorer, adjunkter och kolleger i första, andra, tredje eller fjerde lönegraden

500 kronor, i femte lönegraden 250 kronor;

lärare vid enklassig pedagogi 250 kronor;

musiklärare vid högre läroverk, hvilken uppbär lön i första lönegraden, 125

kronor, i andra lönegraden, 100^kronor och i tredje lönegraden, 75 kronor;

musiklärare vid femklassigt läroverk 25 kronor;

gymnastik- och teckningslärare vid högre läroverk, hvilka uppbära lön i första

lönegraden, 100 kronor, i andra lönegraden, 75 kronor och i tredje lönegraden, 50 kronor.

Under framhållande, att de skäl, som af förbemälde komiterade äfvensom afKongl.

statsutskottet vid 1882 års riksdag anfördes för höjandet af de terminliga afgifter, S!t,on

som utgå från de allmänna läroverkens lärjungar, samt för behöfligketen och billigheten

af löneförbättring för nämnda läroverks lärare, qvarstode ännu lika giltiga, upprepades

med några mindre väsentliga förändringar nyss berörda framställning i eu

nådig proposition angående ändrade bestämmelser med afseende pa de allmänna läroverken

och pedagogierna, hvilken den 14 februari 1887 afläts till da församlade riksdag.

De härvid föreslagna förändringarna gälde, beträffande de högre och femklassiga

läroverken, dels terminsafgifterna, dels tecknings- och gymnastiklärarnes löneförmåner

och undervisningsskyldighet.

Med afseende på terminsafgifterna hade en af Eders Kongl. Maj:t förordnad läroverkskomité

i sitt den 25 augusti 1884 afgifna betänkande föreslagit följande bestämmelser:

1) att lärjunge, som vore vid allmänt läroverk inskrifven, skulle för hvarje

termin erlägga:

A) till statsverket:

inom lista, 2:dra och 3:dje klasserna kr. 10;

» 4:de och 5:te klasserna kr. 20;

» 6:te och 7:de » »30;

propo
1887.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Åttonde hufvndtiteln.

B) till läroverkets kassor:

l:o till ljus- och vedkassan den afgift, hvarom i läroverksstadgau § 136 mom.

1 funnes stadgadt;

2:o till biblioteks- och materielkassan 4 kronor 50 öre;

3:o till byggnadsfonden 5 kronor;

2) att befrielse från samtliga de under A) samt B) 2:o och 3:o i föregående

punkt nämnda afgifterna kunde beviljas medellöse lärjungar, så vida de genom fallenhet

för studier, flit och godt uppförande ansåges böra till erhållande af denna förmån

komma i åtanke;

att befrielse från halfva beloppet af samtliga dessa utgifter kunde beviljas mindre

bemedlade lärjungar, som uppfylde det för hel befrielse i föregående moment stadgade

vilkor;

att lärjunge ej finge från erläggande af ifrågavarande afgifters vare sig hela

eller halfva belopp erhålla befrielse för den termin, under hvilken han blifvit vid läroverket

inskrifven; dock att denna bestämmelse icke skulle gälla lärjunge,, som vid

höstterminens början sökte inträde vid högre läroverk, efter att vid näst föregående

vårtermins slut hafva vid lägre allmänt läroverk vunnit flyttning från detta läroverks

högsta klass;

3) att ej i någon årsafdelning mer än 15 % af afdelningens hela lärjungeantal

finge erhålla hel befrielse och ej mer än 20 % half sådan, hvarvid dock, om så pröfvades

nödigt, två halfva befrielser finge ersätta en hel sådan eller omvändt, blott att

hela det för hvarje termin inom årsafdeluingen debiterade afgiftsbeloppet ej understege

75 % af hvad det skulle utgöra, om alla lärjungarne. erlade full afgift (de olika

linierna inom samma årsafdelning vid denna beräkning betraktade, såsom ett helt);

att vid bestämmandet af det antal lärjungar, som inom hvarje årsafdelning kunde

erhålla berörda befrielse, de lärjungar ej finge tagas i beräkning, hvilka enligt föregående

punkt ej kunde för terminen till sådan befrielse ifrågakomma;

4) att befrielsen skulle beviljas, efter företedda intyg om de härvid ifrågakornmande

lärjungarnes lefnadsvilkor, genom läroverkskollegiets beslut, hvilket skulle underställas

efori eller möjligen blifvande lokalstyrelses pröfning och stadfästelse;

5) att uppbörden af samtliga de i första punkten nämnda afgifterna skulle verkställas

på utsatt tid, 14 dagar efter det tillkännagifvande blifvit gjordt om de enligt

föregående punkt beviljade afgiftsbefrielser, och senast 6 veckor efter terminens början;

6) att uppbörden af den under A) i första punkten nämnda afgiften skulle redovisas

af rektor, i länen till landtränterierna och i Stockholm till statskontoret, för vårterminen

före juni och för höstterminen före december månads slut; samt att de öfriga

afgifterna skulle förvaltas och redovisas så, som i §§ 136 och 137 af gällande läroverksstadga

föreskrefves;

7) att lärjunge, som ej före lästerminens utgång erlagf stadgade utgifter, skulle

s. 93 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtitelu. 93

från läroverket uteslutas och ej finge vare sig i detta eller annat af staten bekostadt

eller understöd! läroverk intagas, förr än den resterande afgiften blifvit gulden; samt

8) att, om lärjunge, som enligt näst föregående punkt blifvit från läroverket utesluten,

önskade erhålla afgångsbetyg, sådant finge för honom utfärdas; dock att å

detsamma skulle antecknas den skuld, i hvilken han hättade pa grund af uraktlåtenheten

att erlägga de stadgade afgifterna.

Hvad komitén sålunda föreslagit, syntes dåvarande departementschefen i allmänhet

väl grundadt, särskild! förslaget att nedsätta terminsafgiften för lärjungarne i de

tre lägsta klasserna till 10 kronor. Derigenom att afgiften i dessa klasser gjordes så

låg, kunde föräldrar och målsmän utan större uppoffringar låta sina söner och myndlingar

pröfva sin håg och förmåga för studier; och en icke ringa del af de olägenheter,

förhöjda terminsafgifter medförde, vore dermed undanröjd. Beträffande de öfriga

punkterna af komiténs förslag ansågs den i 2:dra punktens tredje moment föreslagna

bestämmelsen väl sträng, ty det vore något, som säkerligen mer än en gång komme

att inträffa, att eu nyintagen lärjunge kunde med fullt tillförlitliga intyg styrka framstående

fallenhet för studier, synnerlig flit, godt uppförande och stor fattigdom; och

det vore då hårdt, om en sådan icke skulle kunna komma i fråga till befrielse ens

från de afgifter, från hvilka han nu på grund af sin medellöshet egde rätt att befrias.

Äfven bestämmelserna i 3:dje och 4:de punkterna borde formuleras pa annat sätt. Ty

visserligen borde frågan om befrielserna närmast afgöras för hvarje årsklass eller årsafdelniug

särskilda men om härvid befrielse i någon klass eller afdelning icke blifvit

medgifveu till 25 % af det totala beloppet, skulle ytterligare befrielse kunna medgifvas

i annan till samma skolstadium (klasserna 1—3, 4—5 eller 6—7) hörande klass, blott

icke befrielse medgåfves från mer än 25 % af det belopp, som utan befrielse skulle

erlagts af de till ifrågavarande skolstadium hörande lärjungarne. Att, såsom komitén

föreslagit i 4:de punkten, fortfarande öfverlåta åt lärarekollegiet ensamt att besluta

angående befrielser från terminsafgifterna vore ej heller fullt lämpligt. Ty sedan dessa

afgifter blifvit så betydligt höjda, fordrades för fullgörande af detta uppdrag noggrannare

kännedom om ortens befolkning och dess förmögenhetsvilkor, än som kunde förutsättas

hos kollegiets medlemmar.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemstälde föredraganden, att Eders

Kongl. Maj:t med afseende på terminsafgifteruas förhöjning ville föreslå Riksdagen:

att lärjunge, som vore vid allmänt läroverk inskrifven, skulle, förutom nu utgående

afgifter, från och med vårterminen 1888 för hvarje termin erlägga till statsverket:

inom lista, 2:dra och 3:dje klasserna........... 10 kronor,

» 4:de och 5:te klasserna......................... 20 » ,

» fide och 7:de » 30 » ;

att befrielse från nämnda afgift skulle kunna beviljas medellöse lärjungar, sä

vida de genom fallenhet för studier, flit och godt uppförande ansåges böra till erhållande

af denna förmån komma i åtanke;

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Åttonde hnfvndtiteln.

att befrielse från afgiftens halfva belopp skulle kunna beviljas mindre bemedlade

lärjungar, som uppfylde det för hel befrielse stadgade vilkor;

att a hvarje skolstadium (klasserna 1—3, 4—5 samt 6—7) icke mer än 15 % af

stadiets hela lärjungeantal finge erhålla hel befrielse och icke mer är 20 % half dian,

hvarvid dock, om så pröfvades nödigt, två halfva befrielser skulle kunna ersätta en hel

sådan eller omvändt, blott att hela det för hvarje termin inom stadiet debiterade afgiftsbeloppet

ej understege 75 % af hvad det skulle utgöra, om alla lärjungarne

erlade full afgift;

att förslag å de lärjungar, som skulle komma i åtnjutande af befrielse, upprättades

af en nämnd, bestående af läroverkets rektor såsom ordförande, klassföreståndaren för

den klass eller afdelning, som frågan i hvarje fall gälde, samt två af lärarekollegiet,

en åt läroverksstadens kommunastyrelse och två af vederbörande landsting valde ledamöter,

hvilket förslag derpå skulle underställas eforus till pröfning och stadfästelse;

att uppbörden af samtliga terminsafgifter skulle verkställas på utsatt tid, minst

14 dagar efter det tillkännagifvande skett angående de beviljade befrielserna, och senast

8 veckor efter terminens början;

att uppbörden af de till statsverket ingående afgifterna skulle redovisas af rektor,

i länen till landtränterierna och i Stockholm till statskontoret, för vårterminen före

juni manads och för höstterminen före december månads slut;

att lärjunge, som ej före lästerminens utgång erlagt stadgade afgifter, skulle

från läroverket uteslutas och ej finge vare sig i detta eller annat statens läroverk intagas,

förr än den resterande afgifteu blifvit gulden;

att, om lärjunge, som enligt näst föregående punkt blifvit från läroverket utesluten,

önskade erhålla afgångsbetyg, sadaut finge för honom utfärdas; dock att å detsamma

skulle antecknas den skuld, i hvilken han häftade på grund af uraktlåtenheten

att de stadgade afgifterna erlägga;

hvarjemte hemstäldes, att lärjunge, som tillhörde den s. k. praktiska linien —

eu ny bildningslinie, hvars upprättande föreslogs af bemälde departementschef — blott

skulle åläggas hälften af de ri första punkten upptagna afgifterna.

Hvad föredraganden sålunda hemstält vann Eders Kongl. Maj:ts bifall, och bl ef

. den kongl. propositionen i enlighet dermed affattad.

Tecknings- Beträffande tecknings- och gymnastiklärarnes löneförmåner och undervisnings
och

gymna- skyldighet framhöllos af departementschefen följande omständigheter

stilclararnes q0 • ilo* ... * °

löneförmåner oasom i eu underdelning’ petition angående löneförbättring åt teckningslärarne

°1i;^rblifvit PåPeka<B> vexlade desse lärares undervisningstid vid de högre läroverken högst

dighet. betydligt. Sa varierade den under läsaret 1884—1885 mellan 14 och 37 timmar i

veckan. Euligt gällande bestämmelser vore teckningsläraren vid ett högre läroverk

skyldig att mot sin till 1,000, 1,250 och l,o00 kronor uppgående lön undervisa 15

timmar i veckan samt åtnjöte för hvarje undervisningstimme derutöfver, om han uppbuie

lön i lista eller 2:dra lönegraden, 75 kronor, men om han vore i 3:dje lönegraden,

s. 95 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

95

100 kronor. En teckningslärare, som undervisade dO timmar i veckan, uppbure således

årligen 2,125 kronor, om lian vore i lista lönegraden, och, om lian vore i b:dje lönegraden,

3000 kronor. Men blefve lian sjuk och erhölle tjenstledighet, sa förlorade

han tydligen arfvodet för öfvertimmarna och måste dessutom afstå fjerdedelen af sin

lön åt vikarien. Det återstode honom dä af lönen i förra fallet <50 kronor, i senare

fallet 1,125 kronor. Äfven på den blifvande pensionens belopp utöfvade detta aflöuingssätt

ett ogynsamt inflytande. Ty eu lärare, som haft 30 timmars undervisning hvarje

vecka i skolan och sålunda deråt eguat i det närmaste hela sin tid samt under tjenstetiden

uppburit 3,000 kronor årligen, erhölle i pension endast 1,500 kronor. Dessa

missförhållanden kunde emellertid utan någon större direkt kostnad för staten alhjelpas

derigenom, att teckningslärarebefattuingarua indelades i olika klasser med olika aflöning

och tjenstgöringstid. Vid befattningar åt lista klassen borde aflöuiugen bestämmas

till 2,000 kronor med två ålderstillägg å 250 kronor hvardera och eu tjenstgöring af

25 timmar i veckan, vid befattningar af 2;dra klassen till 1,500 kronor med två ålderstillägg,

hvartdera å 250 kronor,, och eu tjenstgöring af 20 timmar i veckan, samt vid

befattningar af 3:dje klassen till 1,200 kronor med två ålderstillägg a 200 kronor

hvartdera samt en tjenstgöring af 16 timmar i veckan. Af första klassens teckningslärarebefattningar

vore 7 och af andra klassens likaledes 7 behöfliga, under det att de

ofri ga 21 lämpligen kunde vara tredje klassens befattningar, vid hvilka saväl aflöning

som tjenstgöringstid skulle helt och hållet öfverensstämma med dem, som i 1882 ars

nådiga proposition föreslagits för samtlige teckningslärare vid högre läroverk.

Emellertid borde det icke vara en gång för alla bestämdt, till hvilken klass

teckningslärarebefattning vid hvarje läroverk skulle höra, da härigenom, i följd åt

vexlande förhållanden, stora oegentligheter kunde uppstå, utan borde, innan teckningslärarebefattning

tillsattes, af Eders Kongl. Maj:t afgöras, till hvilken klass den borde

räknas. För den närmaste framtiden blefve dylika befattningar af lista klassen företrädesvis

behöfliga vid högre realläroverket i Stockholm, högre latinläroverket å Norrmalm

, högre realläroverket i Göteborg samt läroverken i Malmö, Jönköping, Norrköping

och Örebro. Befattningar af 2:dra klassen erfordrades åter vid högre latinläroverket

å Södermalm samt läroverken i Lund, Linköping, Lpsala, Skara, Karlstad

och Kalmar.

Gyinnastiklärarnes tjenstgöringsskyldighet hade dittills icke varit bestämd i visst

timantal för vecka, utan hade gymnastiklärarne vid de högre läroverk, hvarest lärjungarnes

antal i betydligare mån öfverstege 200, i följd af nadiga cirkuläret den 11

december 1863, för sitt ökade arbete erhållit ett exfra arfvode, hvarförutom särskilt

arfvode äfven utgått för ledningen af de utsträckta militäröfningarua.

Vid genomförandet af den föreslagna anordningen af gymnastik-, vapen- och

militäröfningar vid de allmänna läroverken blefve emellertid nödvändigt, att, såsom

läroverkskomitén äfven föreslagit, ordna gymnastiklärarnes aflöning på samma siitt som

teckningslärarues, så att de för den i stat bestämda lönen förpligtades meddela under
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96 Åttonde hnfvudtiteln.

visning ett visst antal tunnlar i veckan samt erhölle särskildt arfvode för hvarje Överskjutande

timme. Och borde härvid upprepas den föreskrift, som redan funnes upptagen

i sistnämnda cirkulär, nemligen att gymnastiklärare vid högre läroverk, som

icke sjelf egde erforderlig skicklighet att meddela undervisning i exercis och militäröfningai,

pa egen bekostnad skulle aflöna det biträde, som i sådant hänseende

pröfvades behöfligt och åt vederbörande godkändes. I framtiden komme det möjligen

att visa sig ändamålsenligt att på samma sätt, som föreslagits beträffande teckningslärarebefattningarna,

indela gymnastiklärareplatserna i olika klasser, men då erfarenhet

pa detta område ännu helt och hållet saknades, vore lämpligast att för gymnastiklärarne

fastställa samma vilkor, som föreslagits för teckningslärare med befattning

af 3:dje klassen.

I enlighet med hvad föredraganden sålunda anfört, föreslogs i den nådiga propositionen:
att

följande löneförmåner skulle bestämmas

för teckningslärare: vid högre läroverk med befattning af l:sta klassen tre lönegrader

a 1) 2,000 kronor, 2) 2,250 kronor och 3) 2,500 kronor; med befattning af

2:dra klassen tre lönegrader å 1) 1,500 kronor, 2) 1,750 kronor, 3) 2,000 kronor;

med befattning af 3:dje klassen tre lönegrader å 1) 1,200 kronor, 2) 1,400 kronor

och 3) 1,600 kronor, alla klasserna med uppflyttningsrätt lika som musiklärare; vid

femklassiga läroverk lön 600 kronor;

för gymnastiklärare: vid högre läroverk tre lönegrader å 1) 1,200 kronor, 2)

1,400 kronor, 3) 1,600 kronor, med uppflyttningsrätt lika som musiklärare; vid femklassiga

läroverk lön 600 kronor;

att gymnastiklärare skulle vara skyldig tjenstgöra för den faststälda lönen vid

högre läroverk 16 timmar i veckan, vid femklassiga läroverk 8 timmar, samt teckningslärare

vid högre läroverk med befattning af lista klassen 25 timmar i veckan,

med befattning af 2:dra klassen 20 timmar, med befattning af 3:dje klasseu 16 timmar;

vid femklassiga läroverk 8 timmar i veckan; men att ytterligare tjenstgöringsskyldighet

måtte kunna åläggas desse lärare mot ersättning af 75 kronor för hvarje

timme i veckan under helt läsår åt lärare vid femklassigt läroverk eller i första och

andra lönegraden vid högre läroverk samt af 100 kronor åt lärare i tredje lönegraden

; samt

att gymnastiklärare vid högre läroverk, som icke sjelf egde erforderlig skicklighet

att meddela undervisning i exercis och militäröfningar, skulle på egen bekostnad

aflöna det biträde, som i sådant hänseende pröfvades behöfligt och af vederbörande

godkändes.

miontmmo eraellertid nyss berörda proposition, i följd af Riksdagens upplösning, icke

års riksdag. k°m ,luder dess behandling, aflät Eders Kongl. Maj:t ny proposition angående ändrade

bestämmelser med afseende på de allmänna läroverken och pedagogierna till 1890 års

riksdag. I denna upptogos oförändrade de förslag, som i 1887 års proposition fram
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åttonde liufvudtiteln.

stäldes med afseende pa lärarnes löne- och pensionsreglering, men vidtogs den ändring

i de förut föreslagna bestämmelserna angående förhöjning af lärjungarnes terminsafgifter,

att dylik förhöjning icke skulle ifrågakomma i de tre lägsta klasserna, utan

endast i de högre, från och med den fjerde, nemligen inom 4:de och öde klasserna

med 20 kronor och inom 6:te och 7:de klasserna med 30 kronor.

Såsom skäl för denna ändring anförde dåvarande föredraganden, att han likasom

1882 års läroverkskomité lade synnerlig vigt dervid, att de tre nedersta klasserna hade

till en af sina uppgifter att meddela den grundläggande bildning, hvaraf ett stort

antal yrkesidkare voro i behof utöfver hvad som i folkskolan kunde erhällas, äfvensom

dervid, att det just vore i dessa klasser, som erfarenhet skulle vinnas, huruvida gossen

hade den håg och den begåfning för studier, att verkligt skål för honom föiefunnes

att fortsätta på studiebanan. Det skulle derför vara föga välbetänkt, att genom förhöjning

af redan för handen varande terminsafgifter, af hvilka den del, som utgiuge

till ljus- och vedkassan, måste af alla gåldas, försvara tillträdet till dessa klasser,

synnerhet som genom lästidens förlängning underhållskostnaden för ett flertal lärjungar

måste blifva i någon man större än förut. Den kontanta utgift, som förhöjningen af

termiusafgiften komme att medföra, skulle säkerligen hindra mången väl begåfvad

men fattig gosse från inträde i skolan och sålunda betaga honom tillfället att der visa

hvad han dugde till. Mången skulle äfven deraf tvingas att utgå i det praktiska lifvet

utan de kunskaper, han i allmänna läroverkets lägre klasser lått kunnat vinna och

som han i sill följande verksamhet utan tvifvel mer än en gång komme att sakna.

Den uppoffring, statsverket skulle göra genom att afstå från all till detsamma ingående

afgift af lärjuugarne i de tre lägsta klasserna, skulle derföre fullt uppvägas deraf,

att undervisningen i dessa klasser fortfarande bletve i det närmaste afgiftsfri, hvarigenom

ej blott en väl behöflig lättnad bereddes mindre bemedlade föräldrar vid deras

barns uppfostran, utan ock för staten öppnades en större möjlighet att med fullt dugande

förmågor tillgodose sina mångfaldiga behof.

Det särskilda utskott, till hvars förberedande behandling sist berörda nådiga proposition

blifvit hänvisad, upptog, innan det yttrade sig öfver de i propositionen framstälda

förslagen, till granskning två frågor, af hvilka den ena gjorts till föremål för

enskilda motioner och den andra delvis berörts i det propositionen bilagda statsrådsprotokollet,

nemligen frågorna om indragning af de allmänna läroverkens lägsta klass

samt om det latinska öfversättningsprofvet i afgångsexamen och tiden för latinets inträde

på läroverkens studieplan. Det slut, till hvilket man komme med afseende på

dessa frågor, kunde nemligen öfva inflytande vid bedömandet af vissa af de öfriga.

Med afseende på indragning af de allmänna läroverkens lägsta klass både yrkats:

af eu motionär, att, med borttagande af nuvarande lägsta klassen af elementarläroverken,

folkskolan måtte komma att intaga sådan ställning till dessa läroverk med

afseende pa undervisningsväsendet i dess helhet, att den utgjorde bottenskolan och

utgångspunkten för undervisningen i elementarläroverken; och al eu annan, att Kiks
Bih.

till Kikad. Prot. 1898. 1 Samt. 1 Afd. 13

Särskilda

utskottets

utlåtande.

Första

klassens

indragning.

C

s. 98 Kontrollera mot PDF

Latinets

ställning.

Förhöjning aj

lärjungarnes

terminsutgifter.

98 Åttonde hnfvudtiteln.

dagen ville i skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t anhålla om framläggande för Riksdagen

af förslag till sådan förändring af våra allmänna läroverk, att åtminstone den första

klassen vid dem kunde indragas.

På anförda skäl hemstälde emellertid utskottet, att dessa motioner icke måtte

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Denna hemställan blef af borsta Kammaren bifallen, hvaremot Andra Kammaren,

med afslag å utskottets hemställan, biföll ett under öfverläggniugen framstäldt yrkande,

att Riksdagen måtte för sin del besluta, att nuvarande första klassen vid samtliga

allmänna läroverk matte indragas, att inträdesåldern till den blifvande första klassen

bestämdes till fylda 10 ar, och fordringarna för inträde deri förhållandevis ökades,

dock sa att för intagning i densamma ej skulle fordras’ insigt i något ämne, hvari

folkskolan icke meddelade undervisning

O

Da någon sammanjemkning af kamrarnes skiljaktiga beslut angående denna punkt

icke syntes utskottet kunna ega rum och densamma ej heller kunde afgöras genom

gemensam omröstning, anmälde utskottet för Riksdagen, att frågan om första klassens

indragning ansåges hafva förfallit.

Beträffande åter frågan om latinets ställning hemstälde utskottet, att Riksdagen

måtte fatta de beslut, hvilka utskottet i de följande punkterna komme att föreslå i

fråga om lärårnes lönereglering m. in., under uttalande af den vissa tillförsigt att Eders

Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med den af departementschefen i yttrandet till statslådsprotokollet

den 7 februari 1890 frainstälda åsigt, borttoge det nuvarande latinska

öfversättningsprofvet i mogenhetsexamen, samt under uttryckande af den önskan, atf

Eders Kongl. Maj:t behagade i sammanhang med eu blifvande väsentlig reduktion i fördiingarna

pa iusigter i klassiska språk i''de akademiska examina se till, huruvida icke

latinets inträde i skolan kunde uppskjutas till sjette klassen och sålunda de fem

lägre klassernas kurser komma att tillsammans utgöra ett bättre afrundadt helt.

Denna utskottets hemställan blef af Första Kammaren rent afslagen, hvaremot

Andi a Kammaren, med afslag å utskottets hemställan, biföll ett framstäldt yrkande,

att Riksdagen måtte i fråga om lönereglering för lärarne vid de högre och femklassiga

läioveiken uppställa såsom vilkor för löneregleringens genomförande, dels att, i

öfverensstämmelse med departementschefens i yttrande till statsrådsprotokollet den'' 7

februari 1890 framstälda åsigt, det nuvarande öfversättningsprofvet från svenska till

latin utbyttes mot eu öfversättning från latin till svenska, dels att latinets inträde i

skolan uppskötes till nuvarande sjette klassen, utan att de för detta språk i de fyra

öfre klasserna nu anslagna lärotimmarne ökades.

Då någon sammanjemkning af kamrarnes skiljaktiga beslut i denna fråga icke

syntes utskottet kunna ega rum, och densamma ej heller kunde afgöras genom gemensam

omröstning, anmälde utskottet för Riksdagen, att frågan måste anses hafva förfallit.

r Med hänsyn till den föreslagna förhöjningen af lärjungarnes terminsafgifter anmäikte

utskottet, att i den nådiga propositionen å ena sidan icke någon s. k. praktisk

s. 99 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 99

linie med billigare afgifter ifrågasatts, men att a andra sidan förhöjda afgiftei föi lårjungarne

i lista—3:dje klasserna icke ansetts böra komma i fråga.

Hvad angiuge frågan, huru vida de nuvarande terminsafgifterna, hvilka enligt

läroverkskomiténs utredning i medeltal uppginge för de minst betalande till 11 kronor,

för de Inbetalande till 20 kronor 50 öre och för de fullt betalande till 30 kronor

för helt år, borde höjas förmedelst påläggande af till statsverket ingående afgifter,

hyste visserligen flere af särskilda utskottets ledamöter stora betänkligheter mot vidtagandet

af eu sådan åtgärd, men utskottet ansåge sig dock kunna ansluta sig till

den af 1882 års statsutskott uttalade åsigten, då de föreslagna befrielserna syntes vara

af det omfång, att svårare olägenheter borde kunna undvikas, och då den lönereglering

för de allmänna läroverkens lärare, hvilken utskottet ansåge nödig, endast i sammanhang

med nämnda höjning syntes kunna genomföras. Utskottet tillstyrkte alltså de

nuvarande terminsafgifternas höjning.

Med afseende åter på de klasser, af hvilkas lärjungar förhöjda afgifter skulle

utkräfvas, kunde utskottet ej finna annat, än att sådana afgifter borde, såsom Eders Kongl.

Maj:t åren 1882 och 1887 föreslagit, utgå jemväl af de tre lägsta klassernas lärjungar,

då ju dessa klasser undervisades af samma slags lärare och enligt samma läroplan som

de öfriga. Om afgiften till statsverket för dessa klasser, i enlighet med läroverkskomiténs

förslag och Eders Kongl. Maj:ts framställning till Riksdagen år 1887, sattes så

lågt som till 10 kronor i terminen och om möjlighet till befrielse från hela eller halfva

afgiften medgåfves i den utsträckning, hvarom Eders Kongl. Maj:t hemstälf, samt om

dessutom sådan befrielse, såsom Eders Kongl. Maj:t, i olikhet med läroverkskomitén, föreslagit,

kunde vinnas redan första terminen i vistelsen i skolan, kunde inga väsentliga

olägenheter anses följa af förhöjningen af terminsafgiften äfven i de tre lägsta klasserna.

Genom en sådan förhöjning skulle ock den ökning af det nuvarande anslaget till de

allmänna läroverken och pedagogierna, hvilken lärarnes lönereglering skulle medföra,

kunna ske utan statsverkets ytterligare betungande.

Utskottet ansåg således, att till statsverket ingående afgifter borde påläggas icke

blott lärjungarne i de allmänna läroverkens 4:de och högre klasser till de af Eders Kongl.

Maj:t föreslagna beloppen, utan äfven till ett belopp af 10 kronor terminligen lärjungarne

i samma läroverks tre nedersta klasser.

Vid de i statsrådsprotokollet föreslagna närmare bestämmelserna angående terminsafgifterna

hade utskottet intet att anmärka utom i flaga om sammansättningen

af den nämnd, som hade att upprätta förslag å de lärjungar, som skulle komma i åtnjutande

af befrielse från de till statsverket ingående afgifterna. Utskottet ansåge

nemligen, att denna nämnd vore väl talrik och att icke flere än två representantei

för läroverket vore erforderliga, samt att derför de två af lärarckollegiet valde medlennnarue

borde utgå.

I öfverensstämmelse med utskottets sålunda uttalade åsigter formulerades ock

s. 100 Kontrollera mot PDF

Förhöjning

lärarnes

aflöning.

100 Åttötade htifrudtiteln.

dess hemställan till Riksdagen. Denna hemställan Diet af Andra Kammaren bifallen.

Första Kammaren åter beslöt att bifalla hvad utskottet hemstält i denna punkt, dels

med den inskränkningen, att någon förhöjning af terminsafgifterna icke skulle ega

rum i de tre lägsta klasserna, och dels under det vilkor, att den af utskottet föreslagna

aflöningen för lärarne vid de allmänna läroverken faststäldes.

Vid denna utgång af saken förklarade utskottet, att, derest på grund afkamrarnes

skiljaktiga beslut den föreslagna löneregleringen för lärarne icke faststäldes, jemväl

frågan om införande af till statsverket ingående terminsafgifter måste anses hafva

förfallit. Då emellertid utskottet tramstält förslag till samman jemkning af kamrarnes

skiljaktiga beslut rörande lärarnes aflöning, ansåg utskottet sig äfven böra framställa

förslag till sammanjemkning af kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om terminsafgifterna,

och hemstälde utskottet i detta syfte, att kamrarne, med frånträdande af sina

förut i ärendet fattade beslut, måtte medgifva, att, under vilkor att den af utskottet

föreslagna aflöning för lärarne vid de allmänna läroverken faststäldes, lärjungarne vid

de allmänna läroverken måtte från och med vårterminen 1891, utom förut bestämda

utgifter, åläggas en terminlig till statsverket ingående afgift till belopp af 10 kronor

för lärjunge i första, andra och tredje klasserna, af 20 kronor för lärjunge i fjerde och

femte klasserna samt af 30 kronor för lärjunge i sjette och sjunde klasserna, dock

med den inskränkning, att, enligt de närmare bestämmelser, som af Eders Kongl. Maj:t

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet angifna grunder kunde

komma att fastställas, meddellöse lärjungar till högst tjugu procent och mindre bemedlade

till högst trettio procent af hela närvarande lärjungeantalet skulle kunna befrias,

de medellöse från afgiftens hela och de mindre bemedlade från dess halfva belopp;

dock att den nämnd, som hade att upprätta förslag å de lärjungar, som i de högre och

femklassiga läroverken skulle komma i åtnjutande af befrielse, borde bestå af läroverkets

rektor som ordförande, klassföreståndaren för den klass eller afdelning, som frågan

i hvalje särskild! fall gälde, samt eu af läroverksstadens kommunalstvrelse och

två af vederbörande landsting valde ledamöter.

Första Kammaren biföll denna hemställan, men Andra Kammaren afslog densamma

och förklarade sig vidblifva sitt förra beslut.

■/ Med afseende på den föreslagna förhöjningen i lärarnes aflöning yttrade åter

särskilda utskottet hufvudsakligen följande:

»Hvad angår behofvet af löneförbättring för lärarne, så är det obestridligt, att

desse tjensteman äro väsentligen sämre aflönade än öfrige, hvilka äro med dem likstälde

i afseende på utbildning och tjenstgöring, till och med sämre än flere, hvilkas

studiekurs icke kan med deras jemföras, hvartill kommer, att utsigterna till befordran

till förmånligare befattningar, såsom af 1878 års löneregleringskomité visats, äro synnerligen

små för lärarne i jemförelse med andra tjensteman. Nämnda komité har uträknat,

att de talrikaste grupperrtäs af elementarlärare, lektorernas och adjunkternas

eller kollegernas, dåvarande löner, om de i stället för att vara bestämda till fem löne
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 101

grader, utginge, såsom för de flesta andra tjensteman, i en lön med två alderstillägg

å 500 kronor efter 5 och 10 års tjenstgöring, skulle motsvara, lektorernas ej fullt

2,800 och adjunkternas och kollegernas ej fullt 1,800 kronor, jemte för båda klasserna

två alderstillägg å 500 kronor hvartdera. En lektors ordinarie lön vore följaktligen

200 kronor mindre än eu första gradens tjensteman i eu styrelse, eller ett centralt

embetsverk, 700 till 1,200 kronor mindre än en kronofogdes, omkring 750 kronor

mindre än en medelmåttigt aflönad tullkontrollörs, 1,200 kronor mindre än eu kanslisekreterares,

omkring 1,450 kronor mindre än en tullförvaltares öfver hufvud, 1,700

kronor mindre än eu andra gradens tjensteman och 2,000 till 2,500 kronor mindre

än lönen för en hofrättsasessor, hvilken efter medeltalsberäkning blott tre ål senare

tillträder sin befattning med ganska säker utsigt till vidare befordran. Och en adjunkts

eller kollegas ordinarie lön understiger eu lektors med 1,000 kronor. Eu rektorsvid

högre läroverk löneförmåner, de högsta en skolman kan hoppas uppnå och som

uppnås blott af V, af lektorerna, vore, då afseende ej fästes vid att samtlige rektorer

hafva fri bostad eller hyresersättning, närmast lika med löneförmånerna för eu

lägsta gradens tjensteman i en departementsexpedition eller med eu medelmåttigt

aflönad tullförvaltares, men mindre än för de bättre aflöuade tullkontrollörerna; och

rektorer vid de femklassiga läroverken kunde i afreende på löneförmåner närmast

likställas med lägsta gradens tjensteman i ett centralt embetsverk eller en styrelse.»

»Under sådana förhållanden synes 1882 års statsutskott icke hafva saknat skäl

för den farhåga, det uttalade, att, derest löneregleringen för lärarne längre uppskötes,

deraf skulle blifva en följd, att, om än sökande till lärarebeställniugar fortfarande

skulle stå att finna, åt detta kall dock icke skulle vilja egna sig personer med den

duglighet och förmåga, som de allt mer ökade anspråken på undervisningen nu mer

än förr med nödvändighet ställa på läraren, om han skall kunna rätt fullgöra sitt

särdeles vigtiga och ansvarsfulla värf.»

»Genom den af 1882 och följande års riksdagar beviljade löneförbättringen a

extra stat har visserligen värdet af lektorernas, adjunkternas och kollegernas lönei

ökats med omkring 450 kronor årligen och af rektorernas med 250. Förhållandet

mellan deras och andra tjenstemäns löner är, såsom af det ofvan anförda framgår, det

oaktadt ofördelaktigt.» o

»Enligt Kongl. Maj:ts nu föreliggande förslag skulle, såsom ofvannamnda komité

utredt, lektorernas aflöning komma att motsvara 2,271 kronor i lön, 1,400 kronor i

tjenstgöringspenningar och två alderstillägg å 500 kronor hvartdera, således högsta

lön 4 671 kronor, och adjunkternas skulle motsvara en lön af 1,668 kronor, 1,000

kronor i tjenstgöringspenningar och två alderstillägg å 500 kronor hvartdera, således

högsta lön B,668 kronor, hvadan en lektor skulle komma att uppbära en löneinkomst

671 kronor större än eu lägsta gradens tjensteman i eu styrelse eller ett centralt embetsverk,

men 829 kronor mindre än en andra gradens tjensteman, och eu adjunkt

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Åttonde hufvudtitcln.

skulle under de fem första åren af sin tjenstgöring få mindre än en lägsta gradens

tjensteman och först, da lian kommit i andra lönegraden, blifva i afseende på aflöning

likstäld med en sådan tjensteman, oaktadt de större kompetensvilkor han måste uppfylla

föi erhållande af sin befattning. De lönebelopp, som af Kongl. Maj:t föreslagits för

de ordinarie ämneslärarne vid de högre och femklassiga allmänna läroverken, kunna

således, enligt utskottets mening, icke anses för höga i förhållande till nutida lefnadskostnader,

den langa och dyrbara studiekurs, desse tjenstemän måste genomgå, och

deras mödosamma och för samhället vigtiga arbete, i synnerhet som genom läsårets

utsträckning deras arbetstid skulle icke obetydligt förlängas.»

»Lika litet har utskottet något att anmärka mot de lönebelopp, som af Kongl.

Maj:t föreslagits för öfuingslärarne, eller mot de arfvodesbelopp, som föreslagits för de

vikarierande och extra lärarne, eller mot öfriga i den föreliggande punkten innehållna

bestämmelser, endast att, i öfverensstämmelse med hvad utskottet i fråga om läsårets

utsträckning yttrat, tjenstgöringspenningarna för alla lärare, rektorerna undantagne,

höra beräknas att utgå för läsår med 39 läsveckor i stället för 40, såsom Kongl. Maj:t

föreslagit.»

På grund af det anförda liemstälde utskottet, att Riksdagen måtte på det sätt

bifalla Kongl. Maj:ts förslag, att — under förutsättning att lästiden så utsträckes, att

lärarnes tjenstgöringstid komme att uppgå till 39 veckor om året — för lärarne vid

de högre och femklassiga läroverken matte bestämmas de i den nådiga propositionen

föreslagna löneförmåner, att utgå från och med år 1891.

Denna utskottets hemställan bifölls af Första Kammaren oförändrad, hvaremot

Andra Kammaren biföll den under vilkor att det nuvarande latinska öfversättningspiofvet

borttoges samt att latinets inträde i skolan uppskötes till nuvarande sjette

klassen, utan att de för detta språk i de fyra öfre klasserna nu anslagna lärotimmar

ökades.

I anledning af hvad sålunda förekommit, ansåg utskottet sig böra söka sammanjemka

de olika meningar, som sålunda gjort sig gällande, och liemstälde i detta syfte,

att kamrarne, med frånträdande af sina förut i ärendet fattade beslut, måtte — under

uttalande af den vissa tillförsigt, att Kongl. Maj:t i öfverensstämmelse med chefens

för ecklesiastikdepartementet i yttrande till stadsrådsprotokollet den 7 februari 1890

tramstälda åsigt måtte borttaga det dåvarande latinska öfversättningsprofvet, samt med

anhållan, att Kongl. Maj:t ville taga i öfvervägande, huruvida icke vare sig det åt

latinets studium i läroverken nu anslagna antal timmar skulle kunna minskas eller

ock antalet af de läroverk, der undervisning i latin meddelades, i väsentlig män

inskränkas — besluta, att, under förutsättning att lästiden så utsträcktes, att lärarnes

tjenstgöringstid komme att uppgå till 39 veckor om året, för lärarne vid de högre och

femklassiga läroverken skulle bestämmas de löneförmåner, som föreslagits i den nådiga

propositionen, att utgå från och med år 1891.

Detta utskottets sammanjemkningsförslag antogs af Första Kammaren, men

s. 103 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvndtiteln. 103

förkastaile.s af Andra Kammaren, hvilken förklarade sig vidblifva sitt förra beslut

i frågan.

Hvad Eders Kongl. Maj:t föreslagit med afseende å lärarnes pensionering biföll Riks- Läramtt

dagen i enlighet med utskottets tillstyrkan på det sätt, att Riksdagen godkände de två Pen,,onei ‘"Sförsta

momenten, så lydande:

att, med undantag för gymnastiklärarne, öfriga ordinarie lärare och lärarinnor

vid rikets allmänna läroverk skola hafva rättighet och, hvad angav de lärare och lärarinnor,

som ingå på den nya lönestaten eller som utnämnas efter det kungörelse i

ämnet utkommit, äfven skyldighet att vid uppnådda 65 lefnadsår och minst 35 tjenstår

med oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten från tjensten afgå,

Kongl. Maj:t dock obetaget att låta med afskedet anstå, derest och sa länge den pensions

berättigade pröfvas i tjensten kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna

och kan finnas villig att i densamma qvarstå; samt

att ordinarie gymnastiklärare vid förenämnda läroverk, da de uppnatt 60 lefnadsår

och minst 30 tjenstår, skola under i (ifrigt enahanda vilkor och förutsättningar, som

för öfrige lärare blifvit föreslagna, hafva samma rätt och samma skyldighet att från

tjensten afgå med pension, som näst föregående moment innehåller beträffande

öfrige lärare;

hvaremot Riksdagen ej biföll det tredje momentet, så lydande:

att vid dessa läroverk anstäld ordinarie lärare eller lärarinna, som i minst tre år

lidit af lamhet, blindhet, döfhet eller vansinne, hvaraf han eller hon varit urståndsatt

att sin tjenst bestrida, må, derest det varder behörigen styrkt, att anledning icke förelinues

till antagande, det han eller hon kan återvinna tjenstbarhet, kunna äfven utan

egen ansökning före uppnådd pensionsålder från tjensten skiljas, mot åtnjutande under

sin återstående lifstid af pension från allmänna indragningsstaten, hvilken pension

skall för lärare eller lärarinna, hvars aflöning är fördelad i lön och tjenstgöringspenningar,

utgå med ett belopp lika med hela lönen, om han eller hon befinner sig

i annan lönegrad än den högsta, men för den, som redan uppnått högsta lönegraden

eller innehar tjenst, för hvilken inga lönegrader finnas, så beräknas, att för hvarje i

full pensionsålder felande tjenstår afdrages en procent af lönen, dock icke mer än tio

procent, samt för lärare eller lärarinna, hvars aflöning icke är pa förenämnda sätt fördelad,

skall utgå med ett mot tre fjerdedelar af lönen svarande belopp, minskadt med

en procent för hvarje tjenstår, som felas i pensionsåldern, dock icke öfver tio procent.

Då frågan om lönereglering för de allmänna läroverkens lärare sålunda vid 1890 Petition af

års riksdag fallit, beslöt trettonde allmänna svenska läraremötet, samladt i Helsingborg^.''**^

den 17—19 juni 1890, att ingå till Eders Kongl. Maj:t med underdånig anhållan: läraremötet.

att, då eu reglering af de ordinarie lärarnes löner, för mer än ett årtionde sedan

af dertill utsedd komité till behofvet fullt utredd och med all tydlighet framhållen,

under de senaste åren med deras stigande lefnadskostnader än yttermera nödvändig

hlifven, af Eders Kongl. Maj:t också behjertad och i nådig proposition inför Riksdagen tva

s. 104 Kontrollera mot PDF

Kongl.

proposition

till 1892 års

riksdag.

104 Åttonde hnfvudtiteln.

gånger betygad, samt slutligen jemväl af Riksdagen, senast år 1890, erkänd, likvisst

ännu icke kunnat af kända skäl vinna eu tillfredsställande lösning, Eders Kongl. Maj:t

täcktes i nåder redan för näst sammanträdande riksdag å nyo framlägga hela löneregleringsfrågan

att, i händelse af Riksdagens bifall, träda i tillämpning redan från

den 1 januari 1891; samt

att Eders Kongl. Maj:t måtte behjerta det oafvisliga behofvet af förbättrad aflöning

för de extra ordinarie lärarne och billigheten deraf, att de efter längre tids väl vitsordad

tjenstgöring yttermera erhölle en lämplig arfvodesförhöjning af förslagsvis femhundra

kronor; äfvensom

att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder taga i öfvervägande, huruvida det icke skulle

lända till läroverkens verkliga fördel, att de extra ordinarie befattningar, hvilka visat

sig taktiskt nödvändiga, snarast möjligt förändrades till ordinarie, hvarigenom den

oskäligt långa tid, under hvilken de extra ordinarie lärarne hittills i regeln fått vänta på

befordran, skulle i någon mån förkortas.

Med anledning häraf och på för öfrigt anförda skäl gjorde Eders Kongl. Maj:t

till 1892 års riksdag förnyad framställning om löne- och pensionsreglering för lärarne

vid de allmänna läroverken samt om förhöjning af lärjungarnes terminsafgifter i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med 1890 års proposition och utan andra väsentliga

ändringar deruti än att på skäl, som af särskilda utskottet vid 1890 års riksdag

anförts, afgifter föreslogos skola utgå af lärjungarne så väl i de tre lägsta som i öfriga

klasser, samt att i sammanhang med frågan om de mindre läroverkens organisation

hemstäldes, att pension å allmänna indragningsstaten måtte beredas fast anstälda

ämneslärarinnor vid nyss berörda läroverk till belopp af 1,200 kronor, då de uppnått

55 lefnadsår och minst 25 tjenstår.

Statsutskottet vid 1892 års riksdag förklarade sig icke hafva något att erinra

mot de föreslagna löneförmånerna, men ville dock anmärka, att, om gymnastiklärarnes

aflöning, såsom vid framläggandet af 1890 års proposition dåvarande departementschefen

i sitt yttrande till statsrådsprotokollet antydt kunna komma att ske, och direktionen

öfver gymnastiska centralinstitutet i utlåtande den 5 juni 1891 förordat, bestämdes

att utgå etter samma grunder som dem, hvilka blifvit föreslagna att gälla för

teckningslärarne, ett sådant atlöningssätt, som icke komme att medföra större utgift

än det nu valda, i flera afseenden skulle vara att föredraga. Emellertid tillstyrkte

statsutskottet antagandet af den föreslagna löneregleringen för lärarne vid de högre

och femldassiga allmänna läroverken, under förutsättning att ej mindre lästiden vid

nämnda läroverk så utsträcktes, att lärarnes tjenstgöringstid komme att uppgå till 39

veckor om året, än äfven att Riksdagen beslöte införandet af särskilda terminsafgifter,

pa sätt i ett följande moment föresloges, samt med vilkor att sådana ändringar i

stadgan för rikets allmänna läroverk vidtoges, att dels, i öfverensstämmelse med chefens

för ecklesiastikdepartementet i yttrande till statsrådsprotokollet den 7 februari 1890

framstälda åsigt, det dåvarande latinska öfversättniugsprofvet i mogenhetsexamen bort
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 105

t,oges, dels latinets inträde i läroverken uppskötes till nuvarande sjette klass, utan att

de åt detta språk i de fyra öfre klasserna då anslagna lärotimmar ökades. Vidare

hemstälde utskottet, att Riksdagen ville godkänna den foreslagua förhöjningen i lärjungarnes

terminsafgifter vid de högre och femklassiga läroverken jemte dertill fogade

bestämmelser angående befrielse, uppbörd, redovisning m. m. Men då utskottet icke

ansett sig kunna tillstyrka bifall till Eders''Kongl. Maj:ts förslag angående ombildning af

de treklassiga allmänna läroverken och pedagogierna, samt till följd deraf någon reglering

af lönerna för lärarne vid dessa skolor icke för tillfället kunde ifrågakomma, hade

utskottet ansett, att beslut icke då borde fattas om införandet af terminsafgifter vid

nyssnämnda skolor.

Med afseende å pensionsregleringen för lärarne vid de allmänna läroverken yttrar

utskottet åter:

»För närvarande är lärarnes vid de allmänna läroverken pensionering så ordnad,

atfö ämneslärare ega samma rättighet till pension å allmänna indragningsstaten, som

enli°t kongl. brefvet den 16 mars 1858 i samband med de vid 1856—58 arens riksdag

beviljade löneförhöjningar faststälts för Civile embets- och tjenstemän, samt att

gymnastiklärare, hvilka oförvitligen tjenstgöra i 30 år och uppnått 60 års ålder, uppföras

å samma stat med sin fulla lön såsom pension. Hvad angår musik- och teckningslärare

vid allmänna läroverken och såväl ämnes- som öfningslärare vid pedagogierna,

åtnjuta de samtlige för egen räkning inga pensionsförmåner.»

»Till följd af nämnda bestämmelser äro ämneslärarne vid fylda 70 år och efter

minst 30 års oafbruten tjenstetid eller vid 65 års ålder, då, efter vid pass 40 års

tjenstgöring, deras sjuklighet eller försvagade helsotillstånd genom laglig läkareattest

bestyrkes, berättigade att komma i åtnjutande af följande pensionsförmåner: Lärare,

hvilka uppbära i lön 3,000 kronor eller derunder, undfå hela beloppet i årlig pension.

För dem, som åtnjuta mera än 3,000 kronor, utgår pensionen med 80 procent, eller

fyra femtedelar af totalsumman, dock så att de, hvilkas aflöning utgör mer än

3,000 kronor, men mindre än 3,750 kronor, icke må erhålla lägre pension än 3,000

kronor.»

»Af Kong!. Maj:ts nu föreliggande förslag framgår, att äfven för lärare eller

lärarinna, som icke ingår på den nya lönestaten, den ålder, som berättigar till afsked

med pension, skulle sättas något lägre, än för närvarande är bestämdt. Då en dylik

ändring af gällande föreskrifter skulle blifva af gagn för läroverken, utan att medföra

någon nämnvärd utgift för statsverket, har utskottet icke funnit något att deremot

erinra. Men enligt förslagets lydelse skulle sådan lärare, som nyss är nämnd, äfven

om lönen öfverskrede 3,000 kronor, dessutom blifva berättigad att såsom pension

erhålla hela lönen oafkortad i stället för 80 procent deraf. Då otvifvelaktigt torde

vara, att afsigten icke varit att bereda ifrågavarande lärare denna ytterligare förmån

med afseende å pensioneringen, har utskottet funnit sig böra föreslå en efter denna

sin uppfattning lämpad ändring af ordalydelsen i de föreslagna bestämmelserna.»

Bill, till Rikt)d. Prof. 1898, 1 Samt. 1 Afd. H

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Åttonde hufvudtiteln.

På grund häraf liemstälde utskottet, att Riksdagen under förutsättning af

bifall till utskottets hemställan angående lönereglering för lärarne vid de högre och

femklassiga allmänna läroverken — ville i fråga om desse lärares pensionsförmåner

besluta:

att, med undantag af gymnastiklärare, dels öfriga ordinarie lärare och lärarinnor,

som ingå på den nya lönestaten eller som utnämnas, efter det kungörelse i ämnet

utkommit, skola hafva rättighet och äfven skyldighet att vid uppnådda 65 lefnadsår

och minst 35 tjenstår med oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten

från tjensteu afgå, Kongl. Maj:t dock obetaget att låta med afskedet anstå, derest och

så länge den pensionsberättigade pröfvas i tjensten kunna på ett tillfredsställande sätt

gagna det allmänna och kan finnas villig att i densamma qvarstå, dels de lärare och

lärarinnor, som icke ingå pa den nya lönestaten, skola hafva rättighet att vid uppnådda

65 lefnadsår och minst 35 tjenstår afgå från tjensten med pension till belopp efter

nu gällande bestämmelser;

samt att ordinarie gymnastiklärare, då de uppnått 60 lefnadsår och minst 30

tjenstår, skola under i öfrigt enahanda vilkor och förutsättningar, som för öfrige lärare

blifvit föreslagna, hafva samma rätt och skyldighet att från tjensten afgå med pension,

som här ofvan föreslagits beträffande öfrige lärare.

Da utskottet, såsom förut nämnts, hemstält om afslag å förslaget angående ombildning

af åtskilliga mindre läroverk samt följaktligen icke varit i tillfälle att föreslå

någon reglering af lönerna för lärarne vid de treklassiga allmänna läroverken och

pedagogierna, ansåg sig utskottet icke heller för tillfället kunna föreslå någon pensionsreglering

för dessa lärare.

Första Kammaren biföll hvad statsutskottet hemstält angående lönereglering för

lärarne vid de högre och femklassiga läroverken, med uteslutande af det af utskottet

föreslagna vilkor om ändringar i läroverksstadgan beträffande latinska språket, under

det att Andra Kammaren godkände utskottets hemställan oförändrad. I afseende å

terminsafgifteruas förhöjning vid de allmänna läroverken godkände båda kamrarna

statsutskottets hemställan, med den ändring att sista momentet af bestämmelserna

rörande dessa afgifter skulle hafva följande lydelse: »att lärjunge, som bevistat allmänt

läroverk, skall, om han söker inträde vid annat allmänt läroverk, med intyg styrka, att han

ej vid det läroverk han lemnat häftar i skuld för oguldna terminsafgifter». Beträffande

pensionsregleringen biföll Andra Kammaren utskottets hemställan oförändrad, men

Första Kammaren med uteslutning af meningen: »under förutsättning af bifall till

utskottets hemställan angående lönereglering för lärarne vid de högre och femklassiga

allmänna läroverken».

Da kamrarne sålunda fattat olika beslut i afseende å löneregleringen för lärarne,

både denna fråga förfallit och dermed äfven frågorna om förhöjda terminsafgifter och

pensionsreglering.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 107

Sedan 1891 års riksdag, i anledning af inom densamma väckt förslag, på extra Förbättring af

stat för år 1892 beviljat ett anslag af 60,000 kronor för att vikarierande ämneslärare*“''il“™™»d«

och extra lärare vid de allmänna läroverken, hvilka genom aflagd akademisk examen rarncs ställ•

och genomgången profårskurs förvärfvat kompetens att söka ordinarie lektors-, adjunkts- ning.

och kollegabefattning vid allmänt läroverk, måtte kunna från och med år 1892

erhålla arfvode efter 1,800 kronor, nredgaf 1892 års riksdag på nådig framställning

att, derest icke Kongl. Maj:t i särskilda fall annorlunda bestämmer, dels vika rörande

lektor, som icke innehar ordinarie läraretjenst, må, om han fullgjort stadgade

vilkor för att kunna till lektor utnämnas, uppbära arfvode efter 2,000 kronor, men

eljest efter 1,800 kronor för år räknadt, dels vikarierande adjunkt eller kollega äfvensom

extra lärare må, om han efter aflagd akademisk examen, som enligt gällande

bestämmelser medför behörighet till lärarebefattning, vederbörligen''genomgått stadgad

profårskurs, uppbära arfvode efter 1,800 kronor, men eljest efter 1,500 kronor för år

räknadt.

Sedermera har 1894 års riksdag i anledning af'' nådig proposition medgifvit,

att vid allmänt läroverk eller pedagogi anstäld extra ordinarie lärare, som af

vederbörande eforalstyrelse erhållit förordnande under hel lästerrain eller derutöfver med

full tjenstgöring men som af vederbörligen styrkt sjukdom förhindrats att tjenstgöra,

må, derest hau före detta förordnande tjenstgjort vid dylikt läroverk minst ett år, erhålla

understöd för den tid, hvarunder han varit ur stånd att tjenstgöra, till belopp

motsvarande hälften af det arfvode, som på grund af ifrågavarande förordnande eljest

skulle tillkommit honom för samma tid, dock att dylikt understöd icke må utgå för

längre tid än ett läsår, äfven om förordnandet för längre tid meddelats. Och har

Riksdagen till bestridande af härigenom föranledda utgifter beviljat ett förslagsanslag

af 5,000 kronor årligen.

Genom hvad sålunda blifvit åtgjordt med afseende å vikarierande jpch extra

lärare vid de allmänna läroverken, har deras ställning väsentligen förbättrats och jag

har för närvarande intet yrkande att med hänsyn till dem framställa. Jag inskränker

mig derför nu till att föreslå löne- och pensionsreglering för de ordinarie lärarne vid

de högre och femklasssiga läroverken samt tillfällig löneförbättring åt dylika lärare

vid de treklassiga allmänna läroverken och pedagogierna.

Vid det förslag till löne- och pensionsreglering jag nu går att framställa har jag Löne. „ch

i hufvudsak anslutit mig till det förslag, som redan fyra gånger förut framlagts förptnsionereghRiksdagen

och städse, då det af Riksdagen behandlats, i och för sig betraktadt, blifvit^on/ lärare.

godkändt såväl af vederbörande utskott som af Riksdagens båda kamrar. Den enda

afvikelse, som med afseende å ämneslärarne förekommer, har sin grund deruti, att jag

för närvarande icke ifrågasätter någon förlängning af läsåret och derför hemställer,

att tjenstgöringspenningarna för lektorer, adjunkter och kolleger må beräknas utgå för

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Åttonde hufTndtiteln.

läsår med 36 läsveckor i stället för 39. Beträffande öfningslärarne, särskild! teckningslärarne,

är afvikelsen något mer omfattande.

Det, som vållat svårigheten vid bestämmandet af öfningslärarnes löneförmåner, är

att utsträckningen af dessa lärares tjenstgöring vid särskilda läroverk af samma slag i

följd af lärj un garn es antal och fördelning samt vissa lokala förhållanden är mycket

olika. Denna omständighet framträder skarpast med hänsyn till teckningslärarne.

Redan 1877 års Riksdag fäste uppmärksamhet härå och’ förklarade i skrifvelse den

23 maj s. å. sig anse, dels att för teckningslärarne borde fastställas ett maximiantal

af obligatoriska undervisuingstimmar med eu aflöning stäld i rättvist förhållande till

öfrige lärares vid samma läroverk, dels ock att det stadgande borde meddelas, att, om

för ett visst läroverk omständigheterna nödvändiggjorde ett större antal undervisningstimmar

i teckning än det normala, teckningsläraren skulle vara skyldig att mot särskild

ersättning bestrida undervisningen i sitt ämne äfven för detta ökade antal undervisningstimmar

i veckan; och auhöll derför Riksdagen, det Eders Kongl. Maj:t täcktes beträffande

teckuingslärarnes vid elementarläroverken ställning och löneförhållanden

vidtaga erforderliga åtgärder för beredande åt desse lärare af förmånligare och i jemförelse

med andra vid elementarläroverket anstälde lärares rättvisare lönevilkor. Med

anledning häraf gjordes till 1878 års riksdag nådig framställning, hvari föreslogs att

teckuingslärarnes aflöning skulle höjas till samma belopp, som redan var bestämdt för

gymnastiklärarne, nemligen vid högre läroverk till 1,000 kronor med två ålderstillägg,

hvardera å 250 kronor, det första efter fem och det andra efter tio års väl vitsordad

tjenstgöring, vid de femklassiga läroverken till 600 och vid de treklassiga till

300 kronor utan ålderstillägg; att teckningslärarne mot åtnjutande af berörda aflöning

skulle vara skyldiga att undervisa vid högre läroverk femton timmar, vid femklassigt

åtta och vid treklassigt fem timmar i hvarje vecka; att nämnda lärare derjemte skulle

vara pligtige att åtaga sig i sitt ämne ytterligare sä många timmar, som undervisningen

kräfde, ehuru mot särskild! arfvode, som för hvarje timme i veckan under helt läsår

skulle utgå med 100 kronor till lärare i högsta lönegraden vid högre läroverk och

med 75 kronor till öfrige teckningslärare; samt att vid läroverk, der undervisningen i

teckning icke toge i anspråk hela det antal undervisningstimmar, som utan särskild

ersättning ålåge teckningsläraren, denne skulle vara förbunden att undervisa i välskrifning

så många timmar i veckan, som bruste i berörda antal, derest eforus pröfvade

lämpligt att åt honom uppdraga sådan undervisning. Denna framställning blef af

Riksdagen godkänd.

Då sålunda teckningslärarne fått sina aflöningsförhållanden ordnade ungefär

samtidigt med tillsättandet af den komité, som fick i uppdrag att uppgifva förslag

till lönereglering för lärarne vid de allmänna läroverken och flere läroanstalter, föreslog

nämnda komité endast den ändring i den faststälda aflöningsstaten för bemälda

lärare, att lönen i lägsta lönegraden vid de högre läroverken höjdes från 1,000 kronor

till 1,200 kronor i sammanhang dermed, att tjenstgöringsskyldigheten för den i staten

s. 109 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 109

upptagna lönen ökades från 15 till 16 timmar i veckau och ålderstilläggens belopp

minskades från 250 kronor till 200 kronor.

Det dröjde emellertid ej länge, innan det visade sig att den år 1878 antagna

löneregleringen för teckningslävarne var otillfredsställande. Hvad som i synnerhet

vållade missbelåtenhet och klagomål var, att de lärare, hvilka ålagts ett större antal

extratimmar och som derför till stor del eller helt och hållet voro för sitt uppehälle hänvisade

till sina inkomster från skolan, om de äfven, då de voro oförhindrade att tjenstgöra,

uppbure en något så när tillfredsställande aflöning, vid tjenstledighet på grund åt

sjukdom samt vid afskedstagandet kommo i ett synnerligen ogynsamt läge, då de i

förra fallet blott åtnjöto en del af den fasta lönen och i senare fallet i pension erhöllo

endast den fasta lönen, som understundom icke ens uppgick till hälften af hvad de

under sin tjenstgöring uppburit. För att afhjelpa denna olägenhet har det i 1887 ais

nådiga proposition likasom i de följande propositionerna angående löne- och pensionsreglering

för lärarne föreslagits, att de högre läroverken skulle med hänsyn ^ till

teckningslärarnes aflöning indelas i tre löneklasser, hvardera med tre lönegi åder, så att

lärare med befattning af lista klassen skulle uppbära: 1) 2,000, 2) 2,250 och 3) 2,500

kronor, lärare med befattning af 2:dra klassen: 1) 1,500, 2) 1,750 och 3) 2,000 krom»,

samt lärare med befattning af 3:dje klassen: 1) 1,200, 2) 1,400 och 3) 1,600 kronor, underdel

att tjenstgöringsskyldigheten utan särskild ersättning skulle vid befattning af lista

klassen utgöra 25 timmar i veckan, vid befattning af 2:dra klassen 20 och vid befattning

af 3:dje klassen 16 timmar i veckan.

Att äfven Riksdagen behjerta! teckningslärarnes ogynsamma ställning i berörda

hänseende, framgår deraf, att 1893 års Riksdag på inom densamma vackt förslag dels

beslöt att tills vidare och intill dess annorlunda blifver bestämdt ordinarie teckniugslärare

vid rikets allmänna läroverk må under tjenstledighet på grund af sjukdom

uppbära:

a) der antalet tjeustgöringstiinmar uppgår till 25 i veckau eller derutöfver, tre

fjerdedelar af det belopp, som, efter afdrag af de så kallade löneförbättriugsmedlen,

skulle tillfallit honom i den händelse han sjelf sin tjenstgöring bestridt och i den händelse

denna tjenstgöring uppgått till 25 timmar i veckan;

b) der antalet tjenstgöringstimmar utgör från och med 20 till och med 24 i

veckan, tre fjerdedelar af det belopp, som, efter afdrag af löneförbättriugsmedlen, skulle

tillfallit honom, i den händelse han sjelf sin tjenstgöring bestridt och i den händelse

denna tjenstgöring uppgått till 20 timmar i veckan; samt

c) der antalet tjenstgöringstimmar är från och med 16 till och med 19 i veckau,

tre fjerdedelar af det belopp, som, efter afdrag af löneförbättriugsmedlen, skulle tillfallit

honom, i den händelse han sjelf sin tjenstgöring bestridt och i den händelse denna

tjenstgöring uppgått till 16 timmar i veckan;

dels ock på extra stat för år 1894 anvisade ett förslagsanslag a 3,000 kronoi.

Samma förslagsanslag har sedermera på Eders Kongl. Maj:ts framställning beviljats

å extra stat för hvart och ett af åren 1895—1898.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo Åttonde hufvndtiteln.

Utan tvifvel har hvad sålunda af Eders Kongl. Maj:t föreslagits och af Riksdagen

vidgjorts af teckningslärarue med tacksamhet mottagits, men åtskilliga anmärkningar,

som synas mig berättigade, hafva dock med afseende härå blifvit framstälda,

Sa har, såsom i det föregående blifvit anfördt, med afseende å läroverkens indelning i

löneklasser på föreslaget sätt af åtskilliga domkapitel framhållits, hurusom eu dylik

klassindelning af läroverken, i följd af de vexlande förhållandena inom desamma snart

skulle föra till oegentligheter och orättvisa med afseende å särskilda teckningslärare,

hvarigenom ändringar i den gjorda indelningen ofta blefve erforderliga, men i allmänhet

endast i sammanhang med ökad kostnad för statsverket kunde genomföras.

Vidare hafva teckningslärarne i upprepade ansökningar hos Eders Kongl. Maj:t framhållit,

att den föreslagna löneregleringen numera icke kunde anses tillfredsställande,

åtminstone icke för de teckningslärare, som tjenstgöra 30, 35 och ända till 40 timmar

i veckan och således egna hela sin tid åt skolan, ty dessa skulle vid tjenstledighet för

sjukdom och vid afskedstagande med pension icke erhålla mer, än om deras tjenstgöring

varit inskränkt till 25 timmar i veckan; och hafva de med anledning häraf anhållit,

att ytterligare en löneklass skulle upprättas med en aflöning af 1) 2,500 kronor, 2)

2,750 kronor och 3) 3,000 kronor mot eu tjenstgöringsskyldigl.et af 30 timmar i veckan.

Da emellertid genom en dylik anordning visserligen teckningslärarens ställning vid

sjukdomsfall och afskedstagande blefve väsentligt förbättrad, men någon afsevärd höjning

af hans aflöning under den tid, han verkligen tjenstgjorde, ej vunnes, har det äfven

uttalats såsom önskvärd!, att ålderstilläggen ökades och att eu fjerde lönegrad tillädes.

Med afseende å den förhöjning i aflöningeu, som 1893 beviljades ordinarie teckningslärare

under tjenstledighet på grund af sjukdom har åter anmärkts, att denna förhöjnmg

i hög grad ojemnt kommer de särskilda teckningslärarne till godo, i det att å

ena sidan en teckningslärare vid ett femklassigt läroverk kan hafva ända till 7 extra

andelvisuiugstimmar i veckan utan att erhålla någon förhöjning, men, om han har 8

sådana tunnlar, erhåller tre fjerdedelar af arfvodet för dem alla, och å andra sidan en

teckningslärare vid ett högre läroverk erhåller samma förhöjning för 1 extra uudervismngstimme

i veckan som för 4 och samma förhöjning för 5 som för 9 och för 10 som

för 25 sådana timmar. Särskild! framträder obilligheten skarpt beträffande teckningslärarne

vid de lägre läroverken, som endast undantagsvis hafva ett så stort antal undervisningsiimmai

i veckan som 16, äfvensom beträffande de lärare vid de högre läroverken,

som hafva den längsta tjenstgöringstideu.

De sålunda framballna olägenheterna vid såväl de nu gällande som de i de

nådiga propositionerna föreslagna bestämmelserna med afseende å teckniugslärarnes

aflöning synas mig icke kunna undanrödja» med mindre än att man vid bestämmandet

åt denna aflöning direkt utgår från den tjenstgöring, som de särskilda lärarne faktiskt

hafva, och den aflöning de derför uppbära samt, i hufvudsaklig öfverensstämmelse- med

det af rektor vid allmänna läroverket i Upsala framstälda och af domkapitlet derstädes

förordade förslaget, lägger dessa till grund för bestämmandet såväl af den aflöning

s. 111 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 111

de .skola uppbära vid sjukdomsförfall som af det pensionsbelopp, som vid afskedstagande!

bör tilldelas dem. Jag vill derför föreslå, att teckuingslärare vid allmänt läroverk mä

vid tjenstledighet på grund af sjukdom uppbära, förutom den del af den fasta lönen?

som enligt gällande bestämmelser tillkommer honom, tre fjerdedelar af det arfvode^

som skulle tillfallit honom för extra tjenstgöriugstimmar, i den händelse han sjelf sin

tjenstgöring bestridt; samt att pensionsbeloppet för dylik lärare må, derest han minst

fem år tjenstgjort vid det läroverk, som han vid pensionens beviljande tillhör, sålunda

beräknas, att till den fasta lönen jemte ålderstilläggen lägges det belopp, som han

såsom arfvode för extra tjenstgöriugstimmar i medeltal under de fem sista åren uppburit

eller skulle hafva uppburit, i den händelse han hela tiden sjelf bestridt sin tjenstgöring,

dock att hela pensionsbeloppet icke må öfverstiga 3,000 kronor. Genom eu

sådan anordning skulle både full rättvisa ske de särskilda lärarne och ett lämpligt

förhållande åstadkommas med hänsyn till hvad hvarje lärare uppbure under sin tjenstgöring

och hvad han erhölle vid sjukdomsförfall och pensionering. 1 det af rektor vid

allmänna läroverket i Upsala framlagda förslaget förutsattes visserligen, att teckuingslärare

för att få medräkna arfvodet för den extra tjenstgöringen vid bestämmandet af

pensionens belopp skulle hafva tjenstgjort de sista 20 åren vid samma läroverk och att

aflöningens medeltal skulle beräknas för alla dessa år, men denna tid synes mig onödigt

lång, helst det sällan torde inträffa, att en öfningslärare vid mer framskriden ålder

vinner" befordran från ett mindre läroverk till ett större.

Beträffande den fasta lönen och tjenstgöringsskyldigheten för densamma samt

arfvodesbeloppen för extra undervisningstimmar ansluter jag mig till det förslag, som

framstälts af 1878 års komité och finnes upptaget i propositionen till 1882 års riksdag.

Någon viss tjenstgöringstid för den faststälda lönen är för närvarande icke bestämd

hvarken för gymnastiklärare eller musiklärare; men allt sedan 1863 hafva extra

arfvoden utgått till gymnastiklärare vid de högre läroverk, der lärjnngarnes antal i

betydligare mån öfverstigit 200, hvarförutom särskilt arfvode äfven utgått för ledning

af militäröfningarua. I 1887 års proposition äfvensom i de båda senare propositionerna

angående löneförbättring åt lärarne vid de allmänna läroverken föreslogs emellertid,

att gymnastiklärare skulle vara skyldig tjenstgöra för den faststälda lönen vid

högre läroverk 16 timmar i veckan och vid femklassiga läroverk 8 timmar, samt att

han för extra undervisningstimmar skulle erhålla ersättning efter samma grunder, som

gälde för teckuingslärare. Äfven upptogs i berörda propositioner en bestämmelse, som

redan förekommer i nådiga cirkuläret den 11 december 1863, nemligen att gymnastiklärare,

som icke sjelf egde erforderlig skicklighet att meddela undervisning i exercis

och militäröfningar, skulle på egen bekostnad aflöna det biträde, som i sadant hänseende

pröfvades behöfligt och af vederbörande godkändes. Såsom nyss anfördes, framhöll statsutskottet

vid 1892 års riksdag önskvärdheten deraf att gymnastiklärarnes aflöning bestämdes

att utgå efter samma grunder som dem, hvilka blifvit föreslagna att gälla för

teckniugslärarne, och att. ett sådant aflöniugssätt, som icke koinme att medföra större

s. 112 Kontrollera mot PDF

Förhöjning a

terminsafgifterna.

112 Åttonde hnfvudtiteln.

utgift än det uu valda, i flere afseendeu skulle vara att föredraga. Då emellertid å

ena sidan de anmärkningar, som blifvit riktade mot läroverkens indelning i löneklasser

med afseende å teckningslärarnes tjenstgöring, med samma skäl kunna framställas mot

en dylik indelning med afseende å gymnastiklärarnes tjenstgöring, och å andra sidan

samma förmåner med hänsyn till ersättning för extra tjenstgöringstimmar, aflöning

under tjenstledighet på grund af sjukdom och pensionens belopp skulle vinnas för gymnastiklärarne

som för teckningslärarne, om samma bestämmelser tillämpades på de förre,

som jag i nämnda afseenden föreslagit för de senare, så anser jag mig böra göra

framställning derom. Härmed vill jag dock icke hafva helt och hållet uteslutit de

hittills till vissa gymnastiklärare utgående extra arfvoden, då, i följd af lärjungarnes

stora antal, lokala förhållanden och svårigheter vid arbetsordningens uppgörande, ej

sällan torde inträffa, att en gymnastiklärare med ett mindre antal undervisningstimmar

får en synnerligen tung, splittrad och tidsödande tjenstgöring, som med ett sådant arfvode

borde godtgöras. Äfven torde de särskilda arfvodena för ledningen af militäröfningarna

böra qvarstå, då denna är en alldeles vid sidan af den vanliga stående tjenstgöring.

Deremot torde bestämmelsen om gymnastiklärarens skyldighet att, derest han sjelf ej

eger skicklighet att leda nämnda öfningar, på egen bekostnad aflöna derför erforderligt

biträde, utan afsaknad kunna utelemnas, då denna bestämmelse hittills icke blifvit

tillämpad och ett sådant biträde, som här afses, icke för närvarande kan erhållas utan

att det för ändamalet kommenderas en officer, som eger rätt till rese- och traktamentsersättning

enligt gällande bestämmelser.

Hvad slutligen angår musiklärarne, så hafva några af de myndigheter, som yttrat

sig med anledning af bemälda lärares vid de femklassiga läroverken förut omnämnda

petition, föreslagit att äfven för dem skulle bestämmas en viss tjenstgöringstid för den

faststälda lönen samt rätt till ersättning för extra undervisningstimmar enligt samma

grunder, som gälla för teckningslärarne. Ehuru denna anordning icke har samma betydelse

för lärarne i musik och gymnastik som för lärarne i teckning, då de förres

tjenstgöringstid icke till sin utsträckning är så olika som de senares, så kan dock ej

nekas, att äfven bland de förstnämnde finnas åtskilliga, som hafva ett betydligt större

antal undervisningstimmar i veckan än flertalet och som derför kunna hafva rätt att

erhålla en särskild ersättning derför utöfver den fasta lönen. Jag har derför intet

emot att utsträcka de för teckningslärarne föreslagna bestämmelserna icke blott till

lärarne i gymnastik, utan äfven till musiklärarne, men då den föreslagna lönen för de

sistnämnde är lägre än för de båda andra slagen af öfningslärare, så torde ock deras

tjenxtgöringsskyhöghet böra sättas lägre än dessas, eller till 12 timmar i veckan för

musiklärare vid högre läroverk och 6 timmar i veckan för sådana lärare vid femklassiga

läroverk.

I samband med frågau om ny lönereglering för lärarne har, allt sedan komiterades

förslag i ämnet den 17 maj 1879 afgafs, stälts frågan om förhöjning af terminsafgifterna.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 113

Jag anser mig derför äfven nu böra tillstyrka, att Eders Kong!. Maj:t ville föreslå

Riksdagen, att, derest den föreslagna löneregleringen antages, särskilda, till statsverket

ingående terminsafgifter skola åläggas lärjungarue vid de högre och femklassiga allmänna

läroverken. Med afseende å dessa afgifters belopp och de närmare bestämmelserna

rörande desamma vidhåller jag det förslag, som framlades för 1892 års Riksdag,

med den ändring i lydelsen af berörda bestämmelsers sista moment, som af nämnda

riksdags båda kamrar antogs.

Vid formulering af mitt förslag till pensionsreglering har jag iakttagit hvad

statsutskottet vid 1892 års riksdag med hänsyn härtill anmärkt samt upptagit de nya

bestämmelser med afseende å pensionsbeloppet för öfningslärarne, som föranledas.af

hvad jag i det föregående yttrat och föreslagit.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen:

a) med afseende å lärarnes vid de högre och femklassiga allmänna läroverken

aflöning:

att för lärarne vid berörda läroverk må bestämmas följande lönevilkor att gälla

frun och med år 1899:

för rektorer: vid högre läroverk två lönegrader å 1) 3,500 kronor och 2)

4,000 kronor, jemte tjenstgöringspenningar 1,500 kronor, med rätt till uppflyttning

i andra lönegraden efter tio års väl vitsordad tjenstgöring såsom rektor vid sådant

läroverk; vid de femklassiga läroverken i Stockholm lön 3,200 kronor, tjenstgöringspenningar

1,300 kronor; vid öfriga femklassiga läroverk två lönegrader å 1) 2,700

kronor och 2) 3,200 kronor, jemte tjenstgöringspenningar 1,300 kronor, med rätt

till uppflyttning i andra lönegraden efter tio års väl vitsordad tjenstgöring såsom

rektor vid femklassigt läroverk; hvarförutom rektorerne vid alla dessa läroverk må af

vederbörande kommuner såsom hittills åtnjuta fri bostad eller hyresersättning;

för lektorer: fyra lönegrader å 1) 2,100 kronor, 2) 2,600 kronor, 3) 3,100

kronor och 4) 3,600 kronor, jemte tjenstgöringspenningar 1,400 kronor, med rätt

till uppflyttning från lägre till närmast högre lönegrad efter fem års för nit och

skicklighet vitsordad tjenstgöring;

för adjunkter vid högre och kolleger vid femklassiga läroverk: fyra lönegrader å

1) 1,500 kronor, 2) 2,000 kronor, 3) 2,500 kronor och 4) 3,000 kronor, jemte

tjenstgöringspenningar 1,000 kronor, med uppflyttningsrätt lika som lektorer;

för musiklärare: vid högre läroverk tre lönegrader å 1) 1,000 kronor, 2) 1,200

kronor, 3) 1,400 kronor, med rätt till uppflyttning frun lägre till närmast högre

lönegrad enligt samma grunder, som gälla för lektorer; vid femklassiga läroverk lön

500 kronor;

Bill. till Riksd. Prot. 7898. 1 Sami. 1 Afd.

Pensionsregleringen,

Lärarnes

aflöning.

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114 Åttonde hufvudtiteln.

för gymnastiklärare och teckningslärare vid högre läroverk tre lönegrader å 1)

1.200 kronor, 2) 1,400 kronor, 3) 1,600 kronor, med uppflyttning sr ätt lika som

musiklärare; vid femklassiga läroverk lön 600 kronor;

att musiklärare skall vara skyldig tjenstgöra för den fastställa lönen vid högre

läroverk 12 timmar i veckan; vid femklassigt läroverk 6 timmar i veckan; samt

att gymnastiklärare och teckningslärare skola vara skyldige att för den faststälda

lönen tjenstgöra vid högre läroverk 16 timmar i veckan; vid femklassiga läroverk 8

timmar i veckan; men att ytterligare tjenstgöring sskyldighet må kunna åläggas musik-,

gymnastik- och teckningslärare mot ersättning af 75 kronor för hvarje timme i veckan

under helt läsår åt lärare vid femklassigt läroverk eller i första och andra lönegraden

vid högre läroverk samt af 100 kronor åt lärare i tredje lönegraden;

att öfningslärare skall vid tjenstledighet på grund af sjukdom ega rätt att uppbära,

förutom den del af den fasta lönen, som enligt gällande bestämmelser tillkommer

honom, tre fjerdedelar af det arfvode, som skulle tillfallit honom för extra tjenstgöringstimmar,

i den händelse han sjelf sin tjenstgöring bestridt;

att tjenstgöringspenningarna skola för alla lärare, rektorerna undantagne, beräknas

utgå för läsår med 36 läsveckor; att de i rektorernas aflöning ingående tjenstgöring

spenningar skola beräknas utgå för kalenderår, men till olika belopp för läsåret

och för ferierna, efter särskilda bestämmelser, som af Eders Kongl. Maj:t fastställas;

samt att tjenstgöringspenningarna icke få af tjenstens innehafvare uppbäras under

tjenstledighet, dock att, om rektor eller lektor, som är domkapitelsledamot, endast åtnjuter

ledighet från domkapitelsgöromålen, afdrag å tjenstgöringspenningarna icke

må ske;

att för rättighet att tillgodonjuta den förbättrade aflöning, som enligt denna

lönereglering kommer lärare till del, skola gälla såsom vilkor: 1) att lärare, som enligt

hittills gällande stat är berättigad till ersättning för indelt lön, skall frånträda sin

rätt till nämnda ersättning; 2) att nuvarande innehafvare af lön, i hvilken ingår

afkomst af prebendehemman och lägenheter eller andra särskilda förmåner utom kontanta

penningar, skall vara pligtig att, sedan en undersökning af dessa förmåners

beskaffenhet samt uppskattning af deras ekonomiska värde egt rum, vidkännas antingen

förmånernas indragning till statsverket mot ersättning i penningar till det belopp,

hvartill de äro i stat beräknade, eller den minskning i statsverkets löneanslag

till tjenst en, som kan i vederbörlig ordning varda beslutad, dock icke till större belopp

än som motsvarar den löneförbättring, som löntagaren vid nu föreslagen lönereglering

kan komma att vinna; 3) att den genom nådiga cirkulären den 20 mars 1858 och

den 29 december 1860 stadgade skyldighet för visse lärare att, i händelse de genom

inträffade förändringar skulle finnas umbärlige vid det läroverk, der de äro anstälde,

inträda i tjenstgöring vid annat läroverk helst inom stiftet, skall åligga äfven öfriga

vid de högre och femklassiga allmänna läroverken anstälde lärare, intill dess de upp
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtitelu. 115

nätt 45 års ålder; samt 4) att lärare skall vara skyldig att från tjensten afgå med

pension enligt de bestämmelser, som i sammanhang med denna lönereglering fastställas;

äfvensom

att hvarje lärare, som varder utnämnd till tjenst, med hvilken rätt till särskilda

förmåner är förenad, skall vara underkastad den minskning i aflöning från statsverket,

som Kongl. Maj:t framdeles kan finna lämpligt besluta, till ett belopp, icke

öfverstigande det, hvartill de i lönen ingående särskilda förmåner efter skälig uppskattning

sig belöpa;

b) med afseende på terminsafgiftemas förböjning: af

att — under förutsättning att den föreslagna löneregleringen för lära1) ne vinner afgifterno.

fastställelse — lärjunge, som är vid högre eller femklassigt allmänt läroverk insjö ifven,

skall, förutom nu utgående afgifter, från och med vårterminen 1899 för hvarje termin

erlägga till statsverket:

inom lista, 2:dra och 3:e klasserna ...10 kronor,

» 4:de och 5:te klasserna............... 20 » ,

» 6de och 7:de » ............... 30 » ;

att befrielse från nämnda afgift må kunna beviljas medellöse lärjungar, så vida

de genom fallenhet för studier, flit och godt uppförande anses böra till erhållande af

denna förmån komma i åtanke;

att befrielse från afgiftens halfva belopp må kunna beviljas mindre bemedlade lärjungar,

som uppfylla de för hel befrielse stadgade vilkor;

att å hvarje skolstadium (klasserna 1—3, 4—5 samt 6-—7) icke mer än 15 %

af stadiets hela lärjungeantal må erhålla hel befrielse och icke mer än 20 % half sådan,

hvarvid dock, om så pröfvas nödigt, två halfva befrielser må kunna sättas i stället

för en hd sådan eller omvändt, blott att hela det för hvarje termin inom stadiet debiterade

afgiftsbelopp ej understiger 75 % af hvad det skidle utgöra, om alla lärjungarne

erlade full afgift;

att förslag å de lärjungar, som skola komma i åtnjutande af befrielse, upprättas

af en nämnd, bestående af läroverkets rektor såsom ordförande, klassföreståndaren

för den klass eller afdelning, som frågan i hvarje särskildt fall gäller, samt

en af läroverksstadcns kommunalstyrelse och två af vederbörande landsting valda ledamöter,

hvithet förslag derpå underställes eforus till pröfning och stadfästelse;

att uppbörden af samtliga terminsafgifter verkställes på utsatt tid minst 14 dagar

efter det tillkännagifvande skett angående de beviljade befrielserna och senast 8 veckor

efter terminens början;

att uppbörden af de till statsverket ingående afgifterna redovisas af rektor, i

länen till lundtränterierna och i Stockholm till statskontoret, för vårterminen före

juni månads och för höstterminen före december månads slut;

s. 116 Kontrollera mot PDF

116 Åttonde hnfvudtiteln.

att lärjunge, som ej före lästerminens utgång erlagt stadgade avgifter, skall

från läroverket uteslutas, intill dess den resterande af giften blifvit gulden'', samt

att lärjunge, som bevistat allmänt läroverk, skall, om lian söker inträde vid

annat allmänt läroverk, med intyg styrka, att han ej vid det läroverk han lemnat,

häftar i skuld för oguldna terminsafgifter;

_ c> me(1 afseende å pensionsreglering''?för lärarne vid de högre och femklassiga

allmänna läroverken:

att>a med undantag af gymnastiklärare, öfriga "ordinarie lärare och lärarinnor,

som ingå på den nya lönestaten eller som utnämnas, efter det kungörelse i ämnet

utkommit, skola hafva rättighet och äfven skyldighet att vid uppnådda 65 lefnadsår

och minst \35 tjenstår med pension å allmänna indragningsstaten från tjensten afgå,

Kongl, Maj:t dock obetaget att låta med afskedet anstå, derest och så länge den pensionsberättigade

pröfvas i tjensten kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna

och kan finnas villig att i densamma qvarstå;

att pensionsbeloppet för bemälda ämneslärare och ämneslärarinnor äfvensom

öfningslärare och öfning slärarinnor, hvilka icke i fem år tjenstgjort vid det läroverk,

de vid. pensionens beviljande tillhöra, skall utgöra oafkortad lön, men för

öfningslärare och öfning slärarinnor, som minst fem år tjenstgjort vid det läroverk,

de vid pensionens beviljande tillhöra, sålunda beräknas, att till den oafkortade lönen

lägges det arfvodesbelopp, som de för extra undervisning stimmar under de sista fem

åren i medeltal för år uppburit eller skulle hafva uppburit, i den händelse de hela

tiden sjelfva bestridt sin tjenstgöring, dock att hela det sålunda beräknade eller genom

förening af flera öfning slär ar ^befattning ar föranledda pensionsbeloppet icke må öfverstiga

3,000 kronor;

att, med undantag af gymnastiklärare, öfriga ordinarie lärare och lärarinnor,

som icke ingå på den nya lönestaten, skola hafva rättighet att vid uppnådda 65

lefnadsår och minst 35 tjenstår afgå från tjensten med pension å allmänna indragningsstaten

till belopp efter nu gällande bestämmelser; samt

att ordinarie gymnastiklärare, då de uppnått 60 lefnadsår och minst 30 tjenstår,

skola andel i öfrigt enahanda vilkor och förutsättningar, som för öfrige öfningslärare

blifvit fastställa, hafva samma rätt och skyldighet att från tjensten afgå med pension,

som här ofvan bestämts beträffande öfrige öfningslärare.

Löneförbätt- De förslag till de mindre läroverkens ombildning, som åren 1890, 1892 och 1893

lärarne vid ^förelagts Riksdagen, hafva alla förfallit, emedan Riksdagens kamrar med afseende å dem

mindre lära-fattat, olika beslut. I allmänhet synes man emellertid hafva varit ense derom, att

verken, undervisningen vid dessa läroverk företrädesvis borde anordnas efter deras behof, som

vid tidigare ålder skola sluta sin skolgång. De resultat, till hvilka man kan komma

genom det försök med en praktisk afslutningsklass, som, enligt hvad förut blifvit nämndt,

s. 117 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvndtiteln. 117

pågår vid Nya elementarskolan, kunna således få betydelse för ifrågavarande läroverks

omorganisation, och jag anser mig derför icke nu böra föreslå en sådan. Men då

undervisningen vid flertalet af de treklassiga allmänna läroverken och de ännu qvarvarande

pedagogierna med något bidrag af vederbörande kommuner är utsträckt dels

till fjerde, dels till femte klassens kurs vid de allmänna läroverken, så är rektorers

och lärares tjenstgöring vid förenämnda läroverk i regeln fullt jemförlig med rektors

och lärares vid ett femklassigt läroverk, och ofta är de förres tjenstgöring mer ansträngande

än de senares, då de med ett mindre antal lärare skola drifva undervisningen

till samma mål som dessa.

Då det derjemte fordrats samma kompetens för fast anställning vid de treklassiga

läroverken och de tvåklassiga pedagogierna som vid de femklassiga läroverken,

så synes det obilligt, om de sistnämnda läroverkens rektorer och ordinarie lärare

skulle erhålla förbättrade lönevilkor, men icke de förstnämndas. Emedan frågan

om de treklassiga läroverkens och pedagogiernas ombildning ännu måste anses stå på

dagordningen, kan jag emellertid icke föreslå en definitiv lönereglering för dessa läroverks

lärare, utan blott en tillfällig löneförbättring, ehuru till samma belopp, hvartill

löneförhöjningen för lärarne vid de femklassiga. läroverken uppgår.

Enligt nådigt förordnande hafva lediga lärarebefattningar vid de mindre läroverken

allt sedan år 1882 ieke fått besättas med ordinarie innehafvare, utan skolat uppehållas

genom vikarier, men, på det att lämplige rektorer det oaktadt skulle kunna erhållas

för dessa läroverk, har genom nådigt cirkulär den 26 augusti 1884 föreskriftvits:

att den, som förordnats att tills vidare upprätthålla rektorsbefattning vid treklassigt

allmänt läroverk eller tvåklassig pedagogi, må ega åtnjuta, jemte den rektor

tillförsäkrade embetsgård eller hushyresersättning äfvensom rektor beviljadt lönetillägg,

derest han fullgjort vilkoren för att kunna till rektor vid sagda läroverk utnämnas,

öfriga enligt gällande stat nämnda befattning tillagda löneförmåner, men eljest fem

hundra kronor mindre; samt

att, i händelse ordinarie adjunkt eller kollega förordnas att bestrida några af

nu omförmälda tjenstår, denne må räkna ifrågavarande tjenstgöring sig till godo för

uppflyttning i högre lönegrad, men skall utom sitt lönetillägg afstå, då han förordnats

vid treklassigt läroverk: hela sin lön, om han uppbär sådan i första, andra eller tredje

lönegraden, 2,750 kronor deraf, om han befinner sig i fjerde lönegraden, och 3,000

kronor deraf, om han är i högsta lönegraden; samt då han förordnats vid tvåklassig

pedagogi: hela sin lön, om han uppbär sådan i första eller andra lönegraden, 2,250

kronor deraf, om han är i tredje eller fjerde lönegraden, och 2,500 kronor deraf, om

han befinner sig i högsta lönegraden; börande hvad sålunda afståtts, sedan deraf utgått

arfvode enligt gällande bestämmelser åt den, som förordnats att såsom vikarie uppehålla

den tillförordnade rektorns ordinarie befattning, besparas statsverket; äfvensom

att den, som förordnats att tills vidare upprätthålla lärarebefattning vid enklassig

s. 118 Kontrollera mot PDF

118 Åttonde hufvudtiteln.

pedagogi, må uppbära alla denna tjenst i stat tillagda förmåner, deri inbegripet lönetillägg

samt embetsgård och hushyresmedel.

Ehuru bemälde rektorer i sjelfva verket äro vikarier, hafva de således erhållit

samma förmåner, med undantag af uppflyttningsrätt såsom rektorer, som om de hade

ordinarie anställning. Också äro de flesta bland dem ordinarie adjunkter eller kolleger.

Förbättrades nu lönen för deras ordinarie befattning, utan att aflöningen höjdes vid

de af dem bestridda rektorsbefattningarna, så är fara värdt, att de kunde finna sig

föranlåtna att lemna de besvärliga rektorstjensterna och återgå till den lugnare adjunktseller

kollegatjenstgöringen. Utom för de ordinarie ämneslärarne anser jag mig derför

böra föreslå ökad löneförbättring för de tillförordnade rektorerna vid berörda läroverk,

deri inbegripen läraren vid den enklassiga pedagogien.

Då de ifrågavarande läroverken tillsammans äro 21 och, utom de 21 rektorerna,

räkna 14 kolleger i högsta lönegraden och 8 kolleger i lägre lönegrad1), skulle det

erforderliga beloppet, om rektorer och kolleger i högsta lönegraden finge en löneförbättring

å 500 kronor och kolleger i lägre lönegrad en sådan å 1,000 kronor, tillsammans

blifva 25,500 kronor.

Kostnadsbe- Enligt riksstaten för år 1898 äro anvisade såsom anslag i kontant till de allråkning

m. m.männa läroverken å ordinarie stat dels ett reservationsanslag å 2,910,380 kronor dels

ett förslagsanslag till understöd åt extra ordinarie lärare under förfall på grund af

sjukdom å 5,000 kronor, eller tillsammans 2,915,380 kronor, och å extra stat, utom ett

belopp af 12,500 kronor till uppförande af ny byggnad för allmänna läroverket i

Umeå, 448,725 kronor till löneförbättring och arfvoden åt lärare vid allmänna läroverken

och pedagogierna.

I det ordinarie reservationsanslaget ingå särskilda anslag till ^tt saminanlagdt

belopp af 261,732:56 kronor2) och bland dessa äro anvisade

till arfvoden åt extra och vikarierande lärare samt för oförutsedda

behof................................................................................................ kr. 135,000: —

» extra arfvoden åt gymnastiklärare, anskaffande af ammunition för

målskjutning m. m.......................................................................... » 34,000: —

» extra arfvoden åt teckningslärare....................................................... » 28,000: —

Bland anslagen på extra stat äro åter anvisade

till arfvoden åt extra lärare samt till arfvodesförhöjning åt extra ordinarie

ämueslärare vid de allmänna läroverken ............................. » 100,000: —

» bestridande af förhöjd aflöning åt ordinarie teckningslärare vid de

allmänna läroverken under tjenstledighet på grund af sjukdom,

såsom förslagsanslag.......................................................................... » 3,000: —

’) Se tab. C, 8. 2) Se tab. C, 3,

s. 119 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvndtiteln. 119

Tillsammans är således anslaget till arfvoden och arfvodesförhöjning åt extra

och vikarierande lärare samt för oförutsedda behof 235,000 kronor. Enligt af statskontoret

meddelad uppgift utbetalades emellertid under år 1896 såsom arfvoden

till extra lärare 222,526: 08 kronor och för uppehållande af för sjukdom tjenstledige

lärares befattningar 56,416:70 kronor, eller tillsammans 2<b,942:78 kronoi, i följd

hvaraf en brist å denna anslagstitel uppstod a 43,942: (8 kronor, som maste fyllas

af reservationerna. Visserligen skulle, om den föreslagna löneregleringen genomfördes,

de för sjukdom tjenstledige lärarnes bidrag till vikariernas arfvoden något

ökas och statens kostnad för uppehållande af deras befattningar lika mycket minskas:

och äfven har det vid föregående tillfällen, då denna fråga förevarit, antagits,

att lärjungeantalet, i följd åt förhöjningen i terminsafgifterna, skulle något sjunka.

Men da lärjuugeantalet vid de allmänna läroverken under de sista aren varåt stadt i

jernnt stigande, är det å ena sidan föga troligt att en jemförelsevis ringa förhöjning i

terminsafgifterna skulle medföra en afsevärd minskning i lärjungeantalet, åtminstone

vid de läroverk, der extra lärare för närvarande äro anstälda. Och da a andra sidan

i följd af bristande medel stor sparsamhet mast iakttagas vid bestämmandet af de extra

lärarnes antal vid de särskilda läroverken och ej sällan det af vederbörande rektorer

och eforer begärda antalet måst nedsättas, ehuru man val insett, att olägenheter vid

undervisningens anordning för ifrågavarande läroverk derigenom maste uppstå, sa kan

ej antagas, att det hittills varande antalet extra lärare kan afsevärdt minskas. Den

sänkning i utgifterna till vikarier för lärare under sjukdomsförfall, som den föreslagna

löneregleringen skulle medföra, kan derför icke uppväga hela den brist, som för närvarande

förefinnes i anslaget till extra och vikarierande lärare, utan torde detta anslag

böra höjas med minst 15,(XX) kronor, och torde denna förhöjning lämpligast böra

komma det ordinarie anslaget till godo, så att anslaget till arfvoden åt extra lärare

och vikarier samt för oförutsedda behof bestämdes till 150,000 kronor i stället för

135,000 kronor.

Till extra arfvoden åt teckningslärare utbetalades enligt uppgift af statskontoret

för år 1895 36,467:56 kronor och för år 1896 34,086:67 kronor samt till extra arfvoden

åt gymnastiklärare och till anskaffande af ammunition för målskjutning in. m. för

sistnämnda år 34,386:81 kronor. Anslaget till extra arfvoden åt teckuiugslåraie har

således varit öfverskridet med respektive 8,467:56 och 6.086:67 kronor under åren

1895 och 1896, och dock hafva, just på grund af anslagets otillräcklighet, flere framställningar

om ökad tjenstgöringstid för teckningslärare måst atslås. Genom antagande

af den föreslagna löneregleringen skulle visserligen vid de högre läroverken teckningslärarnes

undervisningsskvldighet för den faststälda lönen ökas med en veckotimme,

men då dels den frivilliga undervisningen i teckning börjat allt mer begagnas och

kräfver ett blindt antal timmar och dels det torde blifva nödvändigt att, vid allt Her

läroverk åt teckningslärarne uppdraga undervisning i välskrifning, så måste en ökning

af detta anslag för framtiden blifva erforderlig. Också synes det mig vara lämpligt

s. 120 Kontrollera mot PDF

120 Åttonde hnfvudtiteln.

och skola medföra förenkling af räkenskaperna, om den del af arfvode! för extra

undervisningstimmar, som ordinarie teckningslärare enligt den föreslagna löneregleringen

skalle ega att uppbära under tjenstledighet på grund af sjukdom, utginge af

detta anslag. För närvarande är för sagda ändamål upptaget å extra stat ett” förslagsanslag

å 3,000 kronor. Det nuvarande ordinarie anslaget till extra arfvoden åt

teckningslärarare skulle under denna förutsättning böra ökas dels med nämnda 3,000

kronor, dels med det belopp, som erfordras såväl för att kunna medgifva den ökning

af teckningslärarnes tjenstgöring, hvilken ett ändamålsenligt anordnande af undervisningen

kräfver, som för att betäcka den större kostnad, som de föreslagna, bättre afpassade

bestämmelserna angående den del af arfvodet, som vid sjukdomsförfall borde tillkomma

teckningslärare, skulle medföra. Detta belopp uppskattar jag till 9,000 kronor

och föreslår derför, att anslaget till extra arfvoden åt teckningslärare höjes med 12,000

kronor eller från 28,000 kronor till 40,000 kronor.

Af anslaget till extra arfvoden åt gymnastiklärare samt till anskaffande af

ammunition för målskjutning m. m. har allra största delen, omkring 26,000 kronor,

åtgått för militäröfningarna: till anskaffande af skjutmateriel och ammunition, till

resekostnads- och traktamentsersättning för kommenderade officerare och underbefäl

samt till arfvoden åt gymnastiklärare för ledningen af militäröfningarna och vården

af derför afsedd materiel. Skola dessa öfningar i samma utsträckning som hittills

fortsättas, taga de ock framdeles minst samma belopp i anspråk. Till extra arfvoden

åt gymnastiklärare för tyngre och mer utsträckt tjenstgöring återstår derför blott

omkring 8,000 kronor. För att, såsom i det föregående blifvit föreslaget, på gymnastiklärarn

e tillämpa samma grunder som på teckuingslärarne med afseende å ersättning för

utsträckt undervisningstid och rätt att uppbära en del af denna ersättning vid tjenstledighet

på grund af sjukdom, skulle derför erfordras ett ytterligare belopp, som jag med

ledning åt det antal undervisningstimmar i veckan, som gymnastik!ärarne vid de högre

och fernklassiga allmänna läroverken i medeltal haft sig ålagda under åren 1892—96■),

beräknat till 3,500 kronor. Med detta belopp skulle således anslaget till extra arfvoden

gymnastiklärare samt till anskaffande af ammunition till målskjutning m. m. behöfva

ökas. I stället för 34,000 kronor skulle derför detta anslag blifva 37,500 kronor.

Det belopp åter, som skulle erfordras till extra arfvoden åt musiklärare för

utsträckt tjenstgöring samt för att samma förmån med afseende å deras aflöning vid

sjukdomsförfall, som föreslagits för öfrige öfningslärare, skulle dem beredas, har jagberäknat

på samma sätt som för gymnastiklärarne till 2,500 kronor.

Under förutsättning af bifall till dessa förslag skulle beloppet af de i reservationsanslaget

till de allmänna läroverken ingående särskilda anslagen ökas med 33,000

kronor, eller från 261,732:56 kronor till 294,732:56 kronor2), under det att förslägs
-

'') Se tab. A. 3 och 4. — 2) Se tab. C. 1.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtitein. 121

anslaget å extra stat till bestridande af förböjd aflöning åt ordinarie teckningslärare

under tjenstledighet på grund af sjukdom, 3,000 kronor, skulle upphöra att utgå.

Vid beräkningen af det belopp, hvartill inkomsten af de till statsverket ingående

terminsafgifterna borde upptagas, utgick man år 1887 från medeltalet lärjungar vid

början af höstterminen 1881—85 samt afdrog 25 procent för medellöses och mindre

bemedlades befrielse äfvensom 10 procent för möjlig minskning i lärjungeantalet. Med

en terminsafgift af 10 kronor i de tre nedersta klasserna, 20 kronor i 4:de och 5:te

klasserna samt 30 kronor i 6:te och 7:de klasserna skulle enligt denna beräkning inkomsten

af terminsafgifterna vid de högre och femklassiga läroverken uppgått till

347,409 kronor, från hvilken summa dock afdrogs något öfver 10,000 kronor för den

nedsättning af terminsafgifterna till hälften, som föreslogs för lärjungarne å praktiska

linien, så att alltså den behållna inkomsten upptogs till 337,000 kronor. Härtill skulle

komma 28,000 kronor i bidrag från de kommuner, der lägre allmänna läroverk med

3 eller 4 ämneslärare skulle upprättas, såsom ersättning för terminsafgifterna vid

dessa skolor.

Vid de beräkningar, som för berörda ändamål utfördes år 1890, utgick man från

medeltalet lärjungar vid höstterminernas början åren 1884—88 och tillämpade i öfrigt

samma grunder, som följts år 1887, men upptog ingen afgift för de tre nedersta

klasserna och gjorde intet afdrag för nedsättning af terminsafgiften å den praktiska

linien. Enligt dessa beräkningar skulle inkomsten af terminsafgifterna hafva uppgått

vid de högre och femklassiga läroverken till 255,500 kronor och vid de lägre till

7,500 kronor.

År 1892 lades till grund för dylik beräkning medeltalet lärjungar vid början af

höstterminen 1887—91 och tillämpades beträffande de högre och femklassiga läroverken

alldeles samma grunder, som följts år 1887, blott med det undantag att intet afdrag

gjordes för nedsättning af terminsafgiften ä den praktiska linien, då någon sådan

linie icke föreslagits. Med afseende å de mindre läroverken följdes samma grunder,

som tillämpats vid de högre och femklassiga, men något afdrag gjordes icke för möjlig

minskning i lärjungeantalet, då det antogs, att lärjungeantalet vid dessa läroverk, långt

ifrån att minskas, skulle komma att i icke obetydlig mån ökas. Beräkningarnas resultat

visade, att inkomsten af de till statsverket ingående terminsafgifterna kunde upptagas

vid de högre och femklassiga läroverken till 324,000 kronor och vid de mindre läroverken

till 10,000 kronor eller sammanlagdt till 340,000 kronor.

Vid den beräkning, som nu för sagda ändamål verkstälts1), har man utgått från

medelantalet lärjungar vid början af höstterminerna 1892-—96 och med afseende å de

högre och femklassiga läroverken tillämpat alldeles samma grunder, som följts år 1892,

samt kommit till det resultat, att de till statsverket ingående terminsafgifterna vid

nämnda läroverk kunna antagas uppgå till 339,000 kronor.

’) Se talj. C. 4.

Bill. till lliksd Prof. 1898. 1 Sami. 1 Afd.

10

s. 122 Kontrollera mot PDF

122 Åttonde hnfvndtiteln.

Dä någon definitiv lönereglering icke föreslagits för lärarne vid de treklassiga

allmänna läroverken och pedagogierna, har jag icke ansett mig böra föreslå förhöjda

terminsafgifter för lärjungarne vid dessa läroverk, helst statsutskottet vid 1892 års

riksdag afstyrkte införande af terminsafgifter vid nyssnämnda skolor, emedan utskottet icke

ansåg sig då kunna tillstyrka någon reglering af lönerna för de vid dem anstälda lärarne.

Vid den beräkning, som det oaktadt blifvit gjord med afseende å den inkomst, som förhöjda

terminsafgifter af lärjungarne vid berörda läroverk skulle tillföra statsverket,

hafva i öfrigt samma grunder] följts som beträffande de högre och femklassiga läroverken,

men förhöjda afgifter ej beräknats för lärjungarne i 4:de och 5:te klasserna,

emedan dessa klasser, der de förefinnas, till allra största delen bekostas af vederbörande

kommuner. Ifrågavarande afgifter af lärjungarne i de tre lägre klasserna vid nämnda

läroverk skulle emellertid hafva uppgått till omkring 11,000 kronor.

Normalstaten för de högre och femklassiga allmänna läroverken enligt den föreslagna

löneregleringen skulle i öfverensstämmelse med verkstäld utredning'') komma

att uppgå till 2,380,500 kronor, under det att ålderstilläggen för redan anstälde lärare

vid berörda läroverk efter de nya bestämmelserna kunna för år 1899 beräknas till

861,300 kionor ). Den nuvarande lönestaten för de treklassiga allmänna läroverken

uppgår till 117,300 kronor och ålderstilläggen för de vid dessa läroverk anstälda

lärarne kunna enligt hittills gällande bestämmelser för år 1899 beräknas till 34,000

kronor3). Läggas härtill dels de i det ordinarie reservationsanslaget ingående särskilda

anslagen, som i det föregående tillsammans beräknats till 294,732:56 kronor, samt det

pa ordinarie stat upptagna förslagsanslaget till understöd åt extra ordinarie lärare

under förfall på grund af sjukdom 5,000 kronor, dels på extra stat fortfarande erforderliga

anslag till arfvoden åt extra och vikarierande lärare 100,000 kronor samt till

tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de treklassiga allmänna läroverken och pedagogierna

25,500 kronor, så uppgår hela den erforderliga summan till 3,818,332:56

kronor, deraf på ordinarie stat 3,692,832:56 kronor och på extra stat 125,500 kronor4).

Afdiages nu från det ordinarie anslaget den afkomst af donationer och andra såsom

särskilda fonder förvaltade tillgångar, som i statsliggaren antecknas under rubrik

»inom kolumn specificerade inkomster» och som hafva upptagits till 40,000 kronor, så utgöra

de kontanta anslag, som af statsverket erfordras, å ordinarie stat 3,652,832: 56 kronor

och a extra stat 125,oOO kronor eller tillsammans 3,778,332:56 kronor. Det ordinarie

anslaget till de allmänna läroverken behöfver således höjas med 737,452:56 kronor,

eller i jemnadt tal 737,453 kronor, under det att anslaget å extra stat kan minskas med

323,225 kronor. I det hela ökas alltså kostnaderna för de allmänna läroverken med

414,228 kronor. Dragés emellertid från detta belopp den inkomst, som de till statsverket

ingående terminsafgifterna skulle komma att tillföra detsamma och som beräknats

till 339,000 kronor, så blir -den egentliga ökningen i statsverkets kostnader för

'') Se tab. C. 5. 2) Se tab. C. 6. 3) Se tab. C. 5 och 6. *) Se tab. C. 1.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfnidtiteln. 123

de allmänna läroverken 75,228 kronor. Att detta resultat är mindre gynsamt än det

dylik beräkning i 1892 års proposition utvisade, har visserligen till en del sin grund

i den höjning, som nu föreslagits af anslagen till arfvoden åt extra ordinarie ärnneslärare

samt åt öfningslärare, men hufvudsakligen beror det dock på det vida högre

belopp, som nu måst upptagas för lärarnes ålderstillägg.

Sammauläggas kostnaderna, enligt nyss angifven beräkning, för den föreslagna

normalstaten vid de högre och femklassiga läroverken 2,380,500 kronor, för ålderstilläggen

åt redan anstälda lärare vid dessa läroverk 861,300 kronor, för den nuvarande

lönestaten vid de treklassiga läroverken 117,300 kronor och för ålderstilläggen åt de

vid sistnämnda läroverk anstälda lärare 34,000 kronor, uppstår en summa af 3,393,100

kronor. Dragés härifrån nuvarande kontanta anslaget till löner och ålderstillägg för

lärarne vid de allmänna läroverken 2,648,647 kronor 44 öre *) jemte »inom kolumn

specificerade inkomster» 40,000 kronor, eller tillsammans 2,688,647 kronor 44 öre, så

befinnes den förhöjning i det ordinarie anslaget till de allmänna läroverken, som erfordras

för genomförandet af den föreslagna löneregleringen, utgöra 704,452 kronor 56

öre, eller i jemnadt tal 704,453 kronor.

Med anledning af hvad sålunda yttrats, får jag, som har för afsigt att vid

redogörelsen för de extra ordinarie anslagsbehofven föreslå Eders Kongl. Maj:t att af

Riksdagen äska i det föregående angifna anslag till arfvoden för extra och vikarierande

lärare samt till tillfällig löneförbättring åt rektorer och ordinarie lärare vid de treklassiga

allmänna läroverken och pedagogierna, i underdånighet hemställa, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

d) med afseende å behofvet af förhöjning i ordinarie anslag till allmänna

läroverken:

att anslaget till arfvoden åt extra lärare och vikarierande lärare samt för oförutsedda

behof må höjas med 15,000 kronor, eller frän 135,000 kronor till 150,000

kronor;

att anslaget till extra arfvoden åt teckningslärare vid de allmänna läroverken

må ökas med 12,000 kronor eller från 28,000 kronor till 40,000 kronor;

att anslaget till extra arfvoden åt gymnastiklärare samt till anskaffande af

ammunition för målskjutning m. m. må höjas med 3,500 kronor eller från 34,000

kronor till 37,500 kronor;

att till extra arfvoden åt musiklärare vid de allmänna läroverken må uppföras

ett anslag af 2,500 kronor; samt

att för genomförande af lönereglering för lärarne vid de högre och femklassiga

allmänna läroverken enligt angifna grunder må beviljas en förhöjning af nuvarande

reservationsanslaget till de allmänna läroverken med ett belopp af 704,453 kronor.

*) 8e tab. C. 3.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Åttonde bufvndtiteln,

Taft. Å. 1.

Antal lärjungar i klasserna 4—7 vid allmänna läroverken

vid början af höstterminerna.

K

1 a s

s e

r o

c h

1 i

n i e

r

År

t

5

6

1

6

2

7.

1

7:

2

Summa

4—7

Procent af

hela lärjunge- antalet

R.

L.

R.

L.

R.

L.

R.

L.

R.

L.

R.

L.

R.

L.

R.

L.

1876

895

983

648

932

207

757

135

582

84

465

50

420

2,019

4,139

32,8

67,2

1877

927

1,003

616

936

347

753

154

651

108

493

74

397

2,226

4,233

34,5

65,5

1878

943

1,190

623

952

356

818

233

669

114

575

104

402

2,373

4,606

34,o

66,o

1879

897

1,297

655

1,114

349

863

272

721

150

599

105

496

2,428

5,090

32,3

67,7

1880

892

1,303

588

1,216

341

955

250

759

211

647

127

510

2.409

5,390

30,9

69,i

1881

973

1,303

567

1,175

291

1,084

232

752

209

672

178

553

2,450

5,539

30,7

69,3

1882

961

1,288

612

1,165

270

1,011

185

866

175

662

179

575

2,382

5,567

30,o

70,o

1883

975

1,212

616

1,219

298

1,010

163

795

156

744

146

561

2,354

5,541

29,8

70,2

1884

937

1,207

654

1,105

298

1,072

198

774

140

708

129

666

2,356

5,532

29,9

70,i

1885

969

1,109

615

1,138

306

942

214

888

154

692

119

594

2,377

5,363

30,7

69,3

1886

1,069

1,090

616

1,045

332

954

210

782

170

763

126

602

2,523

5,236

32,5

67,5

1887

1,089

978

666

1,012

321

863

227

732

171

679

144

646

2,618

4,910

34,8

65,2

1888

1,185

901

715

921

330

858

195

663

192

628

154

575

2,771

4,546

37,9

62,i

1889

1,225

929

728

824

354

807

220

661

157

606

153

532

2,837

4,359

39,4

60,6

1890

1,246

932

794

868

360

704

240

636

167

577

132

500

2,939

4,217

41,i

58,9

1891

1,481

867

827

840

376

720

228

523

207

538

135

499

3,254

3,987

44,9

55,i

1892

1,421

866

1,024

833

410

754

242

544

203

457

170

478

3,470

3,932

46,9

53,i

1893

1,441

879

1,014

813

526

742

261

567

222

479

177

410

3,641

3,890

48,3

51,7

1894

1,489

882

1,006

812

559

717

348

5761

236

502

176

424

3,814

3,913

49,4

50,6

1895

1,531

875

1,106

831

550

684

391

578

306

521

190

408

4,074

3,897

51,i

48,9

1896

1,559

873

1,074

822

620

737

384

564

363

528

254

456

4,254

3,980

51,7

48,3

s. 125 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvud t i teln.

125

Taft. A. 2.

Antal lärjungar i klasserna 4 och 5 vid de femklassiga

allmänna läroverken vid början af höstterminerna.

A r

Klass 4

Klass 5

S u m

m a

Procent af hela

antalet

R.

L.

R.

L.

R.

L.

R.

L.

1876 .............................

320

202

219

202

539

404

57,2

42,8

1877 ............................

341

219

208

166

549

385

58,8

41,2

1878 ..............................

345

276

200

200

545

476

53,4

46,6

1879 ............................

314

256

212

203

526

459

53,4

46,6

1880 ..........................

342

216

166

189

508

405

55,6

44,4

| 1881 .......................

363

213

210

181

573

394

59,3

40,7

1882 .............................

268

207

154

167

422

374

53,o

47,o

1883 ............................

269

202

161

175

430

377

53,3

46,7

1884 ..............................

249

174

162

197

411

371

52,6

47,4

1885 .............................

276

177

155

167

431

344

55,6

44,4

1886 ............................

289

167

161

147

450

314

58,9

41,i

1887 ...........

301

133

160

143

461

276

62,6

37,4

1888 ............................

341

128

176

in

517

239

68,4

31,6

| 1889 ............................

347

137

177

108

524

245

68,i

31,9

1890 ............................

351

113

211

99

562

212

72,6

27,4

1891 .........................

414

107

214

97

628

204

75,5

24,5

1892 ............................

382

103

248

99

630

202

75,7

24,3

1893 ..........................

350

no

238

81

588

191

75,5

24,5

1894 .....................

364

108

218

90

582

198

74,6

25,4

1895 ...........................

390

100

234

99

624

199

75,8

24,2

1896 ............................

378

106

236

91

614

197

75,7

24,3

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Åttonde hnfvndtiteln,

Bil. A. 3.

Antal undervisningstimmar hvarje vecka i medeltal för lärare

i öfningsämnen vid de högre allmänna läroverken höstterminerna

1892—1896.

Musiklärare

Högre läroverk

Medeltal timmar i

Gymnastiklärare

Medeltal timmar i veckan för

veckan i

ordinarie i

biträdande i

båda

ordinarie i

biträdande i

båda

båda

gym-

vapen

cym-

vapen

tillsam-

teck-

väl-

teck-

väl-

tillsam-

ämnena

nastik

öfning

nastik

öfning

ning

skri fn

ning

skrifn.

6

*>

8

12

2

ti

2

22

36

i

2

39

6

1

, -7

13

'' 2

—''

i

16

29

—

—

—

29

4

ti

15

•>

—

—

17

40

—

6

—

46

5

1

6

6

- —

ti

—

12

16

7

—

_

23

8

4

12

9

—

5

14

28

_

_

_

28

7

4

11

12

5

—

—

17

_

_

_

22

5

8

13

9

4

—

—

13

16

—

—

_

16

5

4

9

8

5

i

—

14

23

_

_

_

23

9

4

13

8

0

i

—

14

20

_

_

_

20

6

4

10

ti

5

—

—

11

17

5

_

_

22

7

4

11

10

o

—

—

16

21

_

_

_

21

6

4

10

9

6

-v

—

15

22

_

_

_

22

5

5

10

6

5

—

—

ii

12

1

_

_

13

7

7

14

13

6

—

—

19

24

8

_

_

32

7

3

10

11

4

—

—

15

20

—

_

_

20

7

4

11

6

5

—

—

11

15

5

_

_

20

D

0

10

12

4

—

i

17

16

4

_

_

20

8

4

12

6

4

3

i

14

20

_

_

_

20

7

4

11

6

7

3

—

16

30

_

_

_

30

9

4

13

12

8

—

—

20

25

_

_

_

25

10

1

11

15

6

—

. —

21

26

_

8

_

34

6

4

10

ti

5

—

—

11

20

_

_

_

20

8

4

12

8

i i 5

2

—

15

17

5

_

_

22

9

4

13

12

4

—

—

16

29

—

—

—

29

9

3

12

9

5

_

14

16

7

23

9

4

13

10

5

—

—

15

27

_

16

1

44

5

5

10

9

4

—

—

13

26

1

27

7

4

11

9

4

—

—

13

23

_

_

_

23

8

4

12

9

5

—

—

14

31

_

_

_

31

7

4

11

8

5

—

—

13

15

5

_

_

20

6

4

10

9

4

—■

—

13

14

5

_

_

19

6

4

10

8

3

—

—

11

16

_

_

16

4

4

8

9

2

—

—

11

14

5

_

19

6

4

10

9

2

—

—

11

17

8

_

_

25

6

4

10

9 1

5

—

—

14

16

—

-1

16

Teekningslärare

Medeltal timmar i veckan för

Stockholm:

Latinläroverket

Södermalms läroverk

Realläroverket

Nya elementarskolan

Upsala...............

Gefle ..............

Hudiksvall.........

Linköping .....

Norrköping

Vester vik ..........

Skara ...............

Venersborg ........

Strengnäs

Örebro............

Nyköping ..........

Vesteräs.............

Falun ................

Vexiö ...............

Jönköping .........

Lund ...............

Malmö .

Karlskrona.........

Kristianstad ...

Helsingborg ......

Göteborg:

Latinläroverket.

Realläroverket

Halmstad ..........

Kalmar .............

Karlstad .....

Hemösand...........

Östersund ..........

Umeå .........t......

Luleå ................

Sundsvall ...........

Visby ...............

Anm. Vid beräkningen af medeltalen hafva bråk mindre än en half utelemna!* och bråk större

än en half räknats såsom ett helt.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Åttonde linfyndtiteln,

127

Antal undervisningstimmar hvarje vecka i medeltal för lärare

i öfningsämnen vid de femklassiga allmänna läroverken

höstterminerna 1892—1896.

---

—

—

4--1--

I,:‘

Musiklärare

Gymnastiklärare

Teckningslärare

Medeltal timmar i

Medeltal timmar i

Medeltal timmar i

Läroverk

veckan

i

veckan

i

veckan

i

•

sång

musik

båda

ämnena

gymna-

stik

vapen-

öfning

båda

ämnena

teck-

ning

väl-

skrifu.

båda

ämnena

r . » l ii « . * ^

Stockholm: Jakob.....

6

1

4-a

7

*)

*)

■)

12

8

20

» Katarina ............

3

3

6

6

6

10

—

10

» Östermalm .....;..

6

4

10

13

—

13

19

5

24

Norrtelje ............................

3

3

6

6

i

7

5

3

8

Enköping......................a‘....

4

2

6

6

i

7

7

1

8

Söderhamn .............i.........''...

3

2

5

6

i

7

6

2

8

Eksjö....................................

4

2

6

6

i

7

7

1

8

Vadstena .......................

4

3

7

6

i

7

7

1

8

Mariestad..............................

3

2

5

6

i

7

8

—

8

Borås......................:...........

5

2

7

6

i

7

6

2

8

Lidköping..............................

4

2

6

6

i

7

10

—

10

Sköfde .................................

Eskilstuna ...........i...............

4

4

2

3

6

7

6

6

i

i

7

7

9

10

_

9

10

Arboga ..........;........-.............

4

2

6

6

i

7

7

1

8

Karlshamn ..........................

4

2

6

6

i

7

9

—

9

Ystad...................................

6

‘4

10

9

4

13

13

—

13

4

2

G

6

1

7

7

--

7

Uddevalla.............................

Göteborg .............................

4

8

2

6

8

6

11

1

1

7

12

9

17

—

9

17

Oskarshamn....................i.L

5

2

7

6

1

7

8

—

8

Kristinehamn ..... ..................

5

2

7

6

—

6

9

3

12

Piteå..................................

4

2

G

6

1

7

8

1

9

Haparanda ...................

5

1

6

6

1

7

4

4

8

Anm. Vid beräkningen af medeltalen hafva bråk mindre än half utelemnats och bråk större än

eu half räknats såsom ett helt. — '') Undervisningen bestrides af gymnastiska centralinstitutet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

129

Åttonde hufrndtiteln.

Antal lärjungar i medeltal vid höst
-

•'' . -.tf ,* * f , •• | f. 4

Högre allmänna läroverk

K 1

a s

ser

l

2

3

Summa

1—3

4

B

Summa

4—5

Summa

1-5

Gemensam linie

B?

L.

It.

L.

Stockholm: Latinläroverket .....

71

104

103

278

47

58

32

61

198

476

» Södermalms läroverk

60

78

77

215

47

26

37

21

131

346

» Realläroverket.........

35

63

63

161

65

67

132

293

» Nya elementarskolan

25

39

48

112

50

34

9

93

205

Upsala .................................

55

63

63

181

30

32

25

26

113

294

Gefle ....................................

35

50

52

137

30

19

21

16

86

223

Hudiksvall .............................

19

22

19

60

10

14

6

12

42

102

Linköping................................

35

53

58

146

30

27

22

24

103

249

Norrköping ............................

35

69

64

168

43

26

33

25

127

295

Vestervik................:...............

22

27

30

79

25

4

18

4

51

130

Skara.......................................

30

38

45

113

20

22

17

25

84

197

Venersborg .........................

25

34

32

91

26

12

18

12

68

159

Strengnäs................................

11

15

16

42

3

11

3

10

27

69

Örebro ................................

46

59

67

172

41

26

32

25

124

296

Nyköping.................................

21

28

30

79

19

12

13

14

58

137

Vesterås ...............................

27

31

38

96

15

21

11

24

71

167

Falun.......................................

34

41

42

117

28

15

25

13

81

198

Vexiö......................................

28

41

44

113

11

33

6

36

86

199

Jönköping.................................

47

50

54

151

23

28

22

27

100

251

Lund ................................

43

40

55

138

25

35

17

35

112

250

Malmö ...................................

83

95

87

265

48

39

40

32

159

424

Karlskrona .............................

25

44

43

112

26

19

20

19

84

196

Kristianstad............................

18

41

52

in

18

30

10

24

82

193

Helsingborg ............i................

29

64

62

155

44

17

31

16

108

263

Ystad....................................

22

24

30

76

14

11

12

14

51

127

Göteborg: Latinläroverket.......

35

65

63

163

—

52

_

44

96

259

» Realläroverket .........

84

99

97

280

120

—

82

_

202

482

Halmstad .................................

33

35

36

104

17

23

10

20

70

174

Kalmar ..................e................

37

50

54

141

26

22

15

26

89

230

Karlstad ...............................

30

50

51

131

38

31

36

29

134

265

Hernösand .............................

21

25

32

78

14

24

8

22

68

146

Östersund.................................

34

33

30

97

14

14

11

12

51

148

Umeå ......................................

22

26

23

71

io1

11

8

13

42

113

Luleå......................................

17

22

22

61

9

8

6

10

33

94

Sundsvall .................................

45

48

41

134

33

2

20

2

57

191

Visby...................................

22

22

23

67

12

11

10

9

42

109

Summa

1,261

1,688| 1,746|

4,695

1,031

735

778|

71l|

3,255

7,950|

Anm. Att vid ett läroverk en klass eller afdelning saknats på grund af läroverkets organisation är be
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

129

terminernas början åren 1892—96.

och

1 i

n

i e

r

Högre allmänna läroverk

6: l

6: 2

7: 1

7: 2

Summa

6—7

Summa

1—7

R.

L.

R.

L.

R.

L.

R.

L. *

67

58

56

45

226

702

Stockholm: Latinläroverket.

29

26

19

16

14

16

8

13

141

487

» Södermalms läroverk.

93

_

67

—

55

—

42

—

257

550

» Realläroverket.

32

14

9

8

21

15

6

7

112

317

» Nya elementarskolan.

19

26

14

21

12

19

11

21

143

437

Upsala.

12

13

8

12

7

10

6

8

76

299

Gefle.

3

11

1

9

—

6

—

6

36

138

Hudiksvall.

18

27

11

20

10

20

9

17

132

381

Linköping.

16

27

8

17

7

14

5

12

106

401

Norrköping.

16

—

12

—

9

—

9

—

46

176

Vestervik.

16

30

10

24

7

19

5

19

130

327

Skara.

12

14

7

13

6

9

3

7

71

230

Yenersborg.

—

12

—

9

—

9

—

8

38

107

Strengnäs.

16

25

10

15

7

12

4

12

101

397

Örebro.

11

14

7

11

7

9

5

10

74

211

Nyköping.

5

23

3

20

—

15

—

14

80

247

Yesterås.

16

12

8

10

7

7

5

7

72

270

Falun.

_

33

—

23

—

21

—

19

96

295

Vexiö.

13

31

9

22

6

15

4

15

115

366

Jönköping.

13

37

9

33

7

32

4

29

164

414

Lund.

20

30

9

25

7

21

6

17

135

559

Malmö.

17

18

11

11

8

10

8

9

92

288

Karlskrona.

4

22

1

19

—

13

—

12

71

264

Kristianstad.

22

22

13

19

12

18

8

14

128

391

Helsingborg.

4

13

1

11

—

10

—

8

47

174

Ystad.

—

52

—

42

—

33

—

30

157

416

Göteborg: Latinläroverket.

59

38

—

29

—

21

—

147

629

» Realläroverket.

_

18

—

14

—

11

—

11

54

228

Halmstad.

12

20

8

14

7

12

5

11

89

319

Kalmar.

18

24

11

18

8

17

7

15

118

383

Karlstad.

19

14

10

—

10

53

199

Hernösand.

6

11

3

10

8

—

9

47

195

Östersund.

8

16

4

10

4

12

3

11

68

181

Umeå.

3

12

1

10

—

9

7

42

136

Luleå.

15

—

9

8

7

39

230

Sundsvall.

5

8

3

6

3

6

2

5

38

147

Visby.

533

| 727

| 324

564

268

494

193

43S

3,541

11,491

tecknadt med —; att däremot en klass eller afdelning saknats af brist på lärjungar är l>etecknadt med 0,

Bill. till Bifall. Vrot. 18118. 1 Sami. 1 Afd.

17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Åttonde lmfvudtiteln

Tdb. B. 2.

Antal lärjungar vid bör
-

Högre allmänna läroverk

K. 1 a s s e r

i

2

3

Summa

1-3

4

6

Summa

4-6

Summa

1—5

Gemensam linie*

K.

L.

R.

L.

Stockholm: Latinläroverket ......

» Södermalms läroverk

» Realläroverket........

» Nya elementarskolan

Upsala .....................................

Gefle ...................

Hudiksvall .....................

Linköping........................

Norrköping ...........

Vestervik .................................

Skara..................

Venersborg .............

Strengnäs.................................

Örebro ...............

Nyköping.................

Vesterås .................................

Falun......................................

Vexiö.......................................

Jönköping...................

Lund ......................................

Malmö .............

Karlskrona ..............................

Kristianstad.............................

Helsingborg...............

Ystad.................

Göteborg: Latinläroverket........

» Realläroveirket ...... ..

Halmstad ...............................

Kalmar...................................

Karlstad ................................

Hernösand ...........

Östersund..............

Umeå.......................................

Luleå..........

Sundsvall .................................

Visby......................................

Summa

71

66

34

24

57

35

17

35

35

14

29

18

23

60

26

38

35

28

41

48

89

33

21

28

40

35

70

35

36

34

29

33

32

20

41

20

105

87

57

34

70

49

29

53

68

32

34

35

17

58

24

32

49

46

74

48

105

39

35

68

25

70

70

35

46

48

24

35

27

21

46

26

107

96

64

36

61

56

20

58

67

30

41

35

20

45

26

25

44

44

62

59

106

53

40

72

26

61

86

35

49

61

30

43

34

26

39

19

283

249

155

94

188

140

66

146

170

76

104

88

60

163

76

95

128

118

177

155

300

125

96

168

91

166

226

105

131

143

83

in

93

67

126

65

30

47

61

42

33

32

7

38

53

16

25

17

11

35

20

11

36

14

33

21

60

24

17

47

19

in

11

23

26

11

11

21

13

30

16

71

26

30

25

11

24

15

8

27

12

10

29

5

26

17

43

27

34

34

10

23

20

14

56

25

31

22

12

23

14

9

2

6

37

41

54

39

13

24

4

33

42

22

17

28

3

34

17

10

31

6

17

21

27

12

13

47

11

105

10

11

25

10

14

7

11

30

8

70

34

38

28

5

15

23

2

25

16

11

22

14

12

18

19

19

39

37

14

25

22

13

49

26

23

32

18

13

13

3

1

7

208

148

115

81

114

109

27

no

133

48

94

73

35

120

56

59

102

82

96

115

.158

60

78

136

57

105

216

72

88

105

51

61

55

36

63

37

491

397

270

175

302

249

93

256

303

124

198

161

95

283

132

154

230

200

273

270

458

185

174

304

148

271

442

177

219

248

134

172

148

103

189

102

1,330] 1,721

1,776|

4,827| 1,022| 741|

834

706

3,303 8,130

Anm* Att vi<l ett läroverk en klass eller afdelning saknats på grund af läroverkets organisation är be
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

jan af höstterminen 1897

Åttonde hufvudtiteln,

131

och

1

i n

i e

r

Högre allmänna läroverk

6:

1

6: 2

7: l

7: 2

Summa

6—7

Summa

1—7

R.

L.

R.

L.

R.

L.

R.

L.

83

53

51

51

238

729

Stockholm: Latinläroverket.

32

22

27

28

20

14

17

19

179

576

» Södermalms läroverk.

106

_

73

_

63

—

59

—

301

571

» Realläroverket.

43

21

18

13

18

6

24

6

149

324

» Nya elementarskolan.

27

29

28

25

18

23

9

12

171

473

Upsala.

18

10

20

12

12

9

6

16

103

352

Gefle.

2

9

3

7

—

8

—

5

34

127

Hudiksvall.

21

27

26

14

16

19

7

16

146

402

Linköping.

14

24

18

14

6

16

5

15

112

415

Norrköping.

21

_

17

—

12

—

7

—

57

181

Vestervik.

19

29

19

30

14

27

11

20

169

367

Skara.

18

13

13

8

12

8

5

14

91

252

Vener sborg.

_

14

_

13

—

6

—

13

46

141

Strengnäs.

27

17

14

30

15

15

8

11

137

420

Örebro.

8

11

8

7

6

12

4

8

64

196

Nyköping.

8

25

1

19

—

22

—

16

91

245

Vesterås.

21

13

11

11

10

12

9

7

94

324

Falun.

_

31

_

26

—

24

—

22

103

303

Vexiö.

21

21

8

18

1

14

10

16

109

382

Jönköping.

13

32

10

26

11

24

12

23

151

421

Lund.

20

32

24

29

8

20

12

27

172

630

Malmö.

13

14

6

21

11

8

8

4

85

270

Karlskrona.

11

27

3

22

—

14

—

18

95

269

Kristianstad.

22

19

22

21

13

21

14

13

145

449

Helsingborg.

4

8

0

10

—

8

—

10

40

188

Ystad.

52

_

49

—

31

—

42

174

445

Göteborg: Latinläroverket.

50

_

43

_

46

—

30

—

169

611

» Realläroverket.

23

_

13

—

10

—

12

58

235

Halmstad.

10

31

13

15

7

15

10

13

114

333

Kalmar.

22

31

16

27

8

22

9

18

153

401

Karlstad.

_

29

_

17

_

14

—

8

68

202

Hernösand.

5

19

3

10

—

10

—

8

55

227

Östersund.

11

15

7

16

7

8

5

15

84

232

Umeå.

5

12

7

10

—

4

—

9

47

150

Luleå.

12

_

18

_

6

—

12

—

48

237

Sundsvall.

6

9

3

8

3

4

5

8

46

148

Visby.

610

752

479

622

343

499

298

495

4,098

12,228

tecknadt med —; att däremot en klass eller afdelning saknats af brist på lärjungar är betecknadt med 0.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Tdb. B. 3,

Åttonde hufvudtiteln.

Antal lärjungar i medeltal vid höstterminernas början

åren 1892—96.

Femklassiga

allmänna läroverk

K

lass

e r

och

1 i n i e r

1

2

3

Summa

1—3

4

5

Summa

4—5

Summa

1—5

Gemensam linie

R.

L.

R.

L.

Stockholm: Jakob .....

63

64

55

182

38

22

_

60

242

» Katarina ...

51

56

44

151

25

8

12

8

53

204

» Östermalm..

70

93

87

250

59

19

37

13

128

378

Norrtelje....................

11

11

11

33

7

2

5

2

16

49

Enköping ...............

18

19

16

53

10

3

5

3

21

74

Söderhamn.................

18

19

14

51

11

2

7

3

23

74

Eksjö .................

12

15

14

41

6

6

3

6

21

62

Vadstena...................

9

19

17

45

10

5

9

5

29

74

Mariestad .................

14

16

16

46

10

4

6

3

23

69

Borås ........................

23

23

22

68

16

6

7

6

35

103

Lidköping ..................

18

15

14

47

10

2

4

2

18

65

Sköfde......................

24

31

24

79

11

7

7

7

32

in

Eskilstuna ...............

26

26

25

77

17

5

10

5

37

114

Arboga........................

15

13

14

42

7

1

7

1

16

58

Karlshamn..................

25

32

32

89

23

6

14

4

47

136

Landskrona ...............

23

22

22

67

18

3

13

3

37

104

Uddevalla ................

28

29

28

85

15

7

10

7

39

124

Göteborg....................

77

75

63

215

41

8

29

7

85

300

Oskarshamn ...............

21

19

14

54

12

—

9

—

21

75

Kristinehamn...............

20

22

17

59

11

3

8

2

24

83

Piteå...........................

15

18

13

46

10

4

6

3

23

69

Haparanda.................

13

12

10

35

6

3

4

3

16

51

Summa

594

649

572|

1,815|

373

104

234

93

804

2,619

Anm. Att vid ett läroverk en klass eller afdelning saknats på grund af läroverkets organisation är

betecknadt med ; att däremot en klass eller afdelning saknats af brist på lärjungar är betecknadt med 0.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln,

133

Taft. B. 4.

Antal lärjungar vid början af höstterminen 1897.

Femklassiga

allmänna läroverk

K

lass

e r c

e h

1 i n

i e r

l

2

3

Summa

1-3

4

5

Summa

4—5

Summa

1—5

Gemensam linie

R.

L.

R.

L.

Stockholm: Jakob........

71

63

59

193

50

—

24

—

74

267

» Katarina ...

59

56

57

172

35

12

21

7

75

247

» Östermalm...

70

86

106

262

60

25

39

15

139

401

Norrtelje....................

14

12

8

34

5

4

5

2

16

50

Enköping ... ..............

11

21

19

51

11

0

6

3

20

71

Söderhamn.................

18

21

20

59

16

2

7

0

25

84

Eksjö ........................

13

14

15

42

9

5

11

5

30

72

Vadstena.....................

8

9

13

30

12

3

4

5

24

54

Mariestad ..................

16

14

12

42

5

4

4

6

19

61

Borås ........................

34

32

23

89

12

7

8

2

29

118

Lidköping ..................

25

15

11

51

11

2

12

2

27

78

Sköfdo........................

20

21

35

76

16

7

14

3

40

116

Eskilstuna ..................

32

31

21

84

13

4

14

1

32

116

Arboga.......................

16

12

13

41

16

5

3

2

26

671

Karlshamn..................

25

19

26

70

22

4

10

6

42

112

Landskrona ...............

29

27

18

74

19

2

11

4

36

no

Uddevalla ..................

25

25

31

81

20

5

11

12

48

129

Göteborg..................

104

95

83

282

48

4

34

9

95

377

Oskarshamn ..............

21

27

12

60

12

3

15

75

Kristinehamn............

12

28

27

67

12

3

4

2

21

88

Piteå..........................

21

15

14

50

8

6

2

5

21

71

Haparanda.................

IS

12

13

43

8

4

2

1

15

58

Summa

662| 655

| 636

| 1,953

42C

| 108| 249| 92

| 86£

2,822

Anm. Att vid ett läroverk en klass eller afdelning saknats pä grund af läroverkets organisation är

betecknadt med —; att däremot en klass eller^afdelning saknats af brist på lärjungar är betecknadt med 0-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Åttonde hufvudtiteln.

Tab. B. 5.

Antal lärjungar i medeltal vid höstterminernas början

åren 1892—96.

Läroverk

Klasser och li

i n i e r

Gemensam linie

Summa

1—3

R. L.

Treklassiga allmänna

läroverket i

Söderköping.....................

10

10

10

30

4

Vimmerby.....................

10

11

10

31

Alingsås ..............................

18

20

19

57

10

Falköping...........................

14

19

16

A Q

1

Askersund ......................

8

9

6

23

2

Sala .........................

17

17

11

45

1

Sölvesborg ................................

10

11

14

35

8

Trelleborg..................................

12

10

7

29

0

Engelholm....................................

17

17

17

Öl

8

Varberg..............................

23

20

17

60

11

Marstrand ...........................

5

5

5

15

Strömstad........................

14

11

8

33

Åmål ...........................................

15

15

13

43

4

Filipstad ......................

14

18

19

51

12

Arvika ......................

17

16

18

51

Skellefteå..........................

9

8

7

24

4

Örnsköldsvik ...........

14

12

11

37

4

R. L.

Summa 227 229 208 664

Tvåklassiga pedagogien i

Söder telje....................................

Köping .......................................

Nora ..........................................

Summa

Enklassiga pedagogien i

Simrishamn ..........................

13

20

14

47

18

13

18

12

43

18

12

16

28

38

54

26

3

10

5

0

1

3

1

Summa

4—5

118 15

16 52

69 33

4

11

3

6

1

0

1

1

25

17

4

9

15

1

13

18

9

14

12

4

30

16 148 812

9

14

Summa

1—5

37

31

82

66

27

54

50

30

64

78

15

33

52

65

51

36

41

47

68

26

23 141

52

, . , Ar^n" -f14 vi<4 eG läroverk en klass eller afdelning saknats på grund af läroverkets organisation ä*

betecknadt med —; att däremot en klass eller afdelning saknats af brist på läijungar är betecknadt med 0.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln.

135

Taft. B. G.

Antal lärjungar vid början af höstterminen 1897.

K 1 a

s s e

r o

c h

linie

r

Läroverk

1

2

3

Summa

4

Summa

Summa

Gemensam

linie

1—3

R.

L.

R.

L.

4—5

1—5

Treklassiga allmänna

läroverket i

Söderköping...................................

10

11

8

29

—

—

—

—

—

29

Vimmerby.....................................

9

10

14

33

—

—

—

—

—

33

Alingsås .......................................

20

14

20

54

18

3

7

2

30,

84

Falköping.......................................

17

12

15

44

8

0

4

4

16

60i

Askersund ...................................

11

14

14

39

4

—

3

—

7

46

Sala ............................................

20

14

6

40

7

0

1

6

14

54

Sölvesborg ....................................

5

3

9

17

11

0

11

0

22

39

Trelleborg......................................

6

9

13

28

—

—

—

—

—

28

Engelholm ....................................

9

27

13

49

12

—

6

—

18

67

Varberg..........................................

27

21

27

75

17

—

10

—

27

102

Marstrand.....................................

6

5

8

19

—

f—

—

—

—

19

Strömstad.......................................

23

20

13

56

—

—

—

—

24

56

Åmål.............................................

14

23

19

56

15

2

4

3

80

Filipstad ......................................

18

10

12

40

13

2

9

3

27

67

Arvika ........................................

24

24

17

65

8

2

—

—

10

75

Skellefteå.....................................

12

20

7

39

3

1

4

0

8

47

Örnsköldsvik ................................

12

19

9

40

—

—

—

—

--

40

Summa

243

256

224

723

116

10

59

18

203

926

Tvåklassiga pedagogien i

Södertelje.......................................

16

18

17

51

9

5

6

2

22

73

Köping .........................................

15

16

17

48

5

—

8

—

13

61

Nora ............................................

12

12

24

—

—

—

—

24

Summa

43

46

34

123

14

5

14

2

35

158

Enklassiga pedagogien i

Simrishamn...................................

15

22

9

46

—

—

46

Anm. Att vid ett läroverk en klass eller afdelning saknats pa grund af läroverkets organisation är

betecknadt med —; att däremot en klass eller afdelning saknats af brist på lärjungar är betecknadt med 0.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Åttonde hulrudtiteln.

Taft. C. 1.

Kostnadsberäkning.

Inkomster:

Afkomst af donationer eller andra såsom särskilda fonder förvaltade tillgångar,

som i statsliggaren antecknas under rubrik »inom kolumn

specificerade inkomster» omkring ..................................................... kr. 40,000: _

Nuvarande ordinarie anslag till de allmänna läroverken

reservationsanslag ........................................ kr.

till understöd åt extra ordinarie lärare under

förfall på grund af sjukdom, förslagsanslag......... »

Erforderlig förböjning af reservationsanslaget ...................

Erforderligt anslag å extra stat för år 1899 ...................

2,910,380: -r

5.00Q: ~ » 2,915,380: —

...................... » 737,452: 56

...................... » 125,500: —

Summa kronor 3,818,332: 56.

Utgifter:

Föreslagen normalstat vid de högre och femklassiga

allmänna läroverken............................................ kr. 2,380,500: —

De nuvarande lärarnes vid förenämnda läroverk ålders
tillägg

enligt den nya staten .............................. » 861,300: —

Nuvarande lönestat vid de treklassiga allmänna läro
verken

............................................................... kr. 117,300: —

De nuvarande lärarnes vid sistnämnda läroverk ålders
tillägg

enligt den gamla staten ......................... » 34,000: —

Arfvoden åt bibliotekarier m. m................................. kr! 7 000: —

Skrifbiträden åt rektorer............................................. » 12''000: _

Arfvoden åt skolläkare............................................... » 7*550: _

Praktisk utbildning af blifvande lärare vid de allmänna

läroverken............................................................ » 20,500: —

Resestipendier åt lärare i främmande lefvande språk... » 6,000: —

Reseunderstöd åt lärare vid de allmänna läroverken,

särskildt de läroverk, der profårskurs är inrättad » 4,000: _

Djeknepenningeersättning, ej inräknad i kontanta lönebeloppen

till lärarne .......................................... » 4,307: 10

Ersättning för förlorad helgonskyld ........................... » 2 644: 33

Ersättning för indragna landtgiöen och klockarepensioner

....................................................... » 731, 13

kr. 3,241,800: —

» 151.300: —

Transport kr. 64,732: 56 kr. 3,393,100: —

s. 137 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 137

Transport kr. 64,782: 56 kr. 3,393,100: —

Arfvoden åt extra ock vikarierande lärare samt för ‘ > <W''..

oförutsedda behof............................................... » 150,000: —

Extra arfvoden åt musiklärare................................... » 2,500: —

Extra arfvoden åt gymnastiklärare, till anskaffande af

ammunition för målskjutning m. m. ....''.V..:...:........ » 37,500: —

Extra arfvoden åt teckningslärare ............................. » 40,000: — » 294,732: 56

Understöd åt extra ordinarie lärare vid allmänna läroverken under förfall

på grund af sjukdom, förslagsamlag .. ............................................ >_5,000: —

Summa å ordinarie stat kronor 3,692,832: 56.

Tillfällig löneförbättring åt lärare vid de treklassiga allmänna

läroverken och pedagogierna,..,..,................. kr. 25,500: —

Arfvoden åt extra lärare samt till arfvodesförhöjning åt

extra ordinarie ämneslärare vid de allmänna läroverken

....................................... » 100,000; —- , .

Summa å extra stat för år 1899 kr. 125,500: —■

Summa summarum kronor 3,818,332: 56.

Bill. till Bikstl. Prot. 18HS. 1 Samt. 1 Afd.

18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Åttonde hufvudtiteln.

.-Öl ?:!''f !■

Tab. C. 2.

Anslag till allmänna läroverken enligt staten för år 1898.

Till löner och ålderstillägg för lärarne vid allmänna

läroverk, ordinarie anslag.............. .................... kr. 2,648,647: 44

» löneförbättring åt lärarne vid allmänna läroverken

och pedagogierna, anslag på extra stat ............... » 345,725: —

Afkomst af donationer och andra såsom särskilda

fonder förvaltade tillgångar, som i statsliggaren

antecknas under rubrik: »inom kolumn specificerade

inkomster» omkring............................................. » 40,000: —

Till arfvoden åt bibliotekarier m. m., ordinarie anslag kr. 7,000: —

» skrifbiträden åt rektorer, ordinarie anslag............ » 12,000: —

» arfvoden åt skolkare, ordinarie anslag............... » 7,550: —

» praktisk utbildning af blifvande lärare vid de allmänna

läroverken, ordinarie anslag..............,...... kr. 20,500: —

» resestipendier åt lärare i främmande lefvande språk,

ordinarie anslag............................................... » 6,000: —

» reseunderstöd åt lärare vid de allmänna läroverken,

särskild! de läroverk, der profårskurs är inrättad,

ordinarie anslag................................................... » 4,000: —

» djeknepenningeersättning, ej inräknad i kontanta

lönebeloppen till lärarne .................................... kr. 4,307: 10

» ersättning för förlorad helgonskyld ..................... » 2,644: 33

» ersättning för indragna landtgillen och klockarepensioner

........................................................... » 731: 13

» arfvoden åt extra och vikarierande lärare samt för

oförutsedda behof, ordinarie anslag ..................... kr. 135,000: —

» arfvoden åt extra lärare samt till arfvodesförhöjning

åt extra ordinarie ämneslärare vid de allmänna

läroverken, anslag på extra stat ........................ » 100,000: —

» understöd åt extra ordinarie lärare vid allmänna

läroverken under förfall på grund af sjukdom,

ordinarie förslagsanslag ....................................... » 5,000: —

» extra arfvoden åt gymnastiklärare, anskaffande af

ammunition för målskjutning m. m., ordinarie anslag kr. 34,000: —

» extra arfvode åt teckningslärare, ordinarie anslag » 28,000: —

» bestridande af förhöjd aflöning åt ordinarie teckningslärare

vid rikets allmänna läroverk under tjenstledighet

på grund af sjukdom, förslagsanslag på

extra stat ..................................................... ... » 3,000: —

kr. 3,034,372: 44

» 26,550: —

30,500: —

» 7,682: 56

» 240,000: —

65,000: —

Summa kronor 3,404,105: —.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtitelo.

139

-.n*, ftrumitt-fio ä!?x

Tab. C. 3.

M T'') l.< ><> II MW tolk

rrai,ii nerhl crtZ''.> u. npiioMv;.

jtaimteo a''U>. ti.

tmxhov

•jniitiih* ibnpbht-vf

latin fiiv *n''n-.fit’

-i. iTi j i* in *! • Sfi i.UTnfl

Fördelning af kontanta anslaget till de allmänna läroverken

enligt staten för år 1898.

Hell,

A. Ordinarie anslag.

Till löner och ålderstillägg

kr. 2,648,647: 44

arfvoden åt bibliotekarier m. m. kr.

skrifbiträden åt rektorer............ »

arfvoden åt skolläkare............... »

praktisk utbildning af blifvande

lärare vid de allmänna läroverken »

resestipendier åt lärare i främmande

lefvande språk.............. »

reseunderstöd åt lärare vid de allmänna

läroverken, särskild! de

läroverk, der profårskurs är inrättad

....................................... »

djeknepenningeersättning, ej inräknad

i kontanta lönebeloppen

till lärarne .............................. »

ersättning för förlorad helgonskyld

................ »

ersättning för indragna landtgillen

och klockarepensioner............... »

arfvoden åt extra och vikarierande

lärare samt för oförutsedda

behof .......................................

extra arfvoden åt gymnastiklärare,

anskaffande af ammunition

för målskjutning m. m.............

extra arfvoden åt teckningslärare

7,000

12,000

7,550

» 20,500: —

» 6,000: —

» 4,000:

»■ 4,307: 10

» 2,644: 33

» 731: 13

» 135,000: —

34,000: —

28,000: — kr.

understöd åt extra ordinarie lärare vid allmänna

läroverken under förfall på grund af sjukdom,

förslagsanslag ...................................................

261,732: 56

5,000:

kr. 2,915,380: —

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Åttonde hufvudtiteln

Transport kr. 2,915,380: —

B. Extra ordinarie anslag.

Till tillfällig löneförbättring åt lärare vid de allmänna

läroverken och pedagogierna ................................. kr. 345,725: —

» arfvoden åt extra lärare samt till arfvodesförhöjning

åt extra ordinarie ämneslärare vid de allmänna läro- V. .

verken .................................................................. » 100,000: —

£ » bestridande af förhöjd aflöning åt ordinarie tecknings
lärare

vid rikets allmänna läroverk under tjenstledighet

på grund af sjukdom, för slagsan dag» 3,000: — kr_ 448,725:

MCI: Summa kronor 3,364,105: —

Anm. Till det ordinarie anslaget är att lägga det belopp af omkring 40,000 kronor, som i statsliggaren

antecknas under rubrik: »Inom kolumn specificerade inkomster»; och från det extra ordinarie

anslaget är uteslutet ett belopp af 12,500 kronor, som i staten för år 1898 är upptaget såsom

bidrag till uppförande af en ny byggnad för allmänna läroverket i Umeå.

.''■00, , . i, -wto!Öl ■'' v, i/j/i is

- •>'' .. ’ ■,. •( it

■ tå /t’1:.

!; /ib.''- !■ dt; ''! : .

i hft;

*

s. 141 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln.

141

Tab. C. 4.

Beräkning af till statsverket ingående afgifter för lärjungar:

A) Vid de högre allmänna läroverken:

i klasserna 1, 2 och 3 af 4,695 lärjungar ä 20 kronor

efter afdrag af 25 % ...............

i klasserna 4 och 5 af 3,255 lärjungar ä 40 kronor

efter afdrag af 25 % ...............................

i klasserna 6 och 7 af 3,494 lärjungar ä 60 kronor

efter afdrag af 25 % .................................nttti.„7.i

... kr.

93,900:

—

■•Vf*

23,475:

— kr. 70,425: —

... kr.

130,200:

—

»

32,550:

zs ?h 97>65Q: -

... kr.

209,640:

... »

52,410:

— » 157,230: —

B) Vid de femklassiga läroverken:

i klasserna 1, 2 och 3 af 1,815 lärjungar ä 20 kronor

efter afdrag af 25 % ....................................................

i klasserna 4 och 5 af 804 lärjungar å 40 kronor.......

efter afdrag af 25 % .....................................................

kr.

36,300: —

9,075: — kr.

27,225: —

. kr.

32,160: —

8,040: — kr.

24,120: —

Summa kronor 376,650:

» 37^665:

kronor 338,985: —

» 339,000: —

Afdrag för möjlig minskning af lärjungeantalet 10 %

Beräknad inkomst af terminsafgifter vid de högre och femklassiga läroverken

............................................................!*•)."•••.....

eller i rundt tal ..................................................................‘“hr1........

Anm. 1. Antalet lärjungar, beräknadt i medeltal för höstterminerna 1892—1896. . , v , , ,.

Ärna 2. Lärjungeantalet i klasserna 6 och 7 har minskats med 47 eller det antal, som vid Ystads all

manna läroverk tillhör dessa klasser, hvilkas undervisning bekostas af kommunen.

C) Vid de treklassiga läroverken:

i klasserna 1, 2 och 3 af 664 lärjungar å 20 kr................ kr. 13,280: —

efter afdrag af 25 %

3,320: — kr. 9,960: —

-.Al

Vid de tvåklassiga pedagogierna:

i klasserna 1, 2 och 3 af 118 lärjungar å 20 kronor......... kr. 2,360

efter afdrag af 25 %

vid den enklassiga pedagogien af 26 lärjungar ä 20 kronor kr.

efter afdrag af 25 %.........................................................JL

590

520

130

1,770: —

390: —

Summa kronor 12,120: —

» 1.212: —

kronor 10,908: —

» 11,000: —

Afdrag för möjlig minskning af lärjungeantalet 10 %

Beräknad inkomst af terminsafgifter vid de treklassiga läroverken och pedagogierna.

.........................................................................................

eller i rundt tal ....................................................................................

Anm 7 Vid flertalet af de treklassiga läroverken förekommer äfven undervisning i klasserna 4 och 5,

men då denna bekostas af kommunerna, hafva terminsafgifter för larjungarne i dessa klasser

vid nämnda läroverk ej beräknats. , . ,___» ,

Amu. 2. Enklassiga pedagogien i Simrishamn räknade egentligen o2 larjungar, som undervisades pa tre

klasser, men då kommunen bekostat aflöningen för den ene af de bada lararne, sa har terminsafgifter

blott beräknats för halfva antalet.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Åttonde hufvudtiteln.

''> si ''i ut 73j''Ji«5l fth

nin> c-1

Tab. C. 5.

■ tv$) ''*&/o i SI y rf i>cf rl‘i

I .s

Föreslagen normalstat.

A) Vid de högre allmänna läroverken:

35 rektorer

207 lektorer

371 adjunkter

35 musiklärare

35 gymnastiklärare

35 teckningslärare

å kr. 5,000: —

» » 3,500: —- » » 2,500: —

»< » 1,000: —

» » 1,200: —

» » 1,200: —

kr. 175,000: —

» 724,500: —

» 927,500: —

» 35,000: —

» 42,000: —

» 42,000: —

kr. 1,946,000: —

B) Vid de femklassiga allmänna läroverken:
-

3 rektorer (i Stockholm)

å kr. 4,500

20 rektorer » » 4,000

121 kolleger » > 2,500

23 musiklärare » » 500

22 gymnastiklärare » » 600

23 teckningslärare » » 600

kr. 13,500: —

» 80,000: —

» 302,500: —

» 11,500: —*

» 13,200: —

» 13,800: —

434,500: — kr. 2,380,500:

Nuvarande lönestat.

''C

C) Vid de treklassiga allmänna läroverken:

17 rektorer å kr. 3,000

34 kolleger » » 1,500

17 musiklärare > » 300

17 gymnastiklärare » » 300

17 teckningslärare » » 300

kr. 51,000: —

5> 51,000: —

1 5,100: —

» 5,100: —

» 5,100: — kr 117,300:

t

s. 143 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

143

- AS

Idb. C. 6.

Ht

De nuvarande lärarnes ålderstillägg för år 1899 enligt den

föreslagna staten:

A) Vid de högre allmänna läroverken:

26 rektorer

å

kr.

500

—

...... kr.

13,000

—

40 lektorer

»

»

500

—

...... »

20,000

-

39 d:o

»

1,000

—

..... »

39,000

—

130 d:0

1,500

—

195,000

—

49 adjunkter

»

500

—

24,500

—

64 d:0

»

1,000

—

..... »

64,000

—

216 d:o

»

»

1,500

.-

324,000

—

6 musiklärare

»

200

—

jv.... »

1,200

—

24 d:o

»

400

—

...... »

9,600

—

8 gymnastiklärare

»

200

—

...... »

1,600

—

22 d:o

»

400

—

...... »

8,800

—

6 teckningslärare

»

»

200

—

...... »

1,200

—

21 d:0

400

—

...... »

8,400

—

— kr. 710,300:

B) Vid de femklassiga allmänna läroverken:

7 rektorer

ä kr.

500: — ........

........ kr.

3,500: -

20 kolleger

» 3>

500: — ... .....

......... »

10,000: -

28 d:o

1,000: — .........

....... »

28,000: -

73 d:o

» 7>

1,500: —.........

........ »

109,500: -

kr. 151,000: — kr. 861,300:

De nuvarande lärarnes ålderstillägg för år 1899 enligt hittills

gällande stat.

C) Vid de treklassiga allmänna läroverken:

4

rektorer

å

kr.

500: — ..................

......................... kr.

2,000:

2

kolleger

»

500: — ...................

......................... »

1,000:

1

d:0

2>

»

1,000: — ..................

........................

1,000:

4

d:0

1,500: — ...................

......................... »

6,000:

12

(1:0

2,000: — ...................

......................... 2>

24,000:

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Åttonde hufvndtitefn

Taft. C. 7.

Beräkning af antalet lärare inom hvarje lönegrad vid de allmänna

läroverken och tvåklassiga pedagogierna år 1899.

A) Högre allmänna läroverk.

Läroverk

R

ektorer

Lektorer

i lönegraden

Adjunkter

i lönegraden

Musik- lärare

i löne- graden

Gymna-

stik-

lärare

i löne- graden

Teck- nings- lärare

-r löne- graden

såsom

rektorer

i löne- graden

såsom lektorer

i lönegraden

i

2

i

2

3

4

6

i

2

3

4

5

i

2

3

4

5

i

2

3

i

2

3

i

2

3

Stockholm:

1

1

Latinläroverket

i

1

2

1

9

2

5

5

4

i

Södermalms läroverk

_

i

_

_

_

1

i

_

1

2

3

i

2

2

5

1

1

1

Realläroverket,.,

i

—

—

—

—

—

1

2

2

_

1

2

i

1

4

3

2

_

_

1

_

1

1

Nya elementarskolan.

—

i

—

—

—

1

2

1

1

3

i

3

1

1

5

__

_

1

•i

_

_

_

1

Upsala ....................

—

i

—

—

—

—

1

1

2

1

—

3

2

5

3

2

4

i

_

_

i

_

_

_

3

Uefle .........

i

—

—

—

1

—

t-r»

—

1

—

2

4

—

1

2

3

3

_

_

1

_

_

1

_

,

3

Hudiksvall ........

i

—

—

—

—

2)1

—i

1

1

—

—

2

1

1

2

_

3

_

_

1

_

_

1

_

_

1

Linköping...............

i

—

—

—

—

1

2

2

—

2

1

2

1

4

3

4

_

_

1

3

_

1

_

Norrköping ........

—

i

—

—

—

—

1

2

—

—

2

2

—

1

2

1

6

_

1

_

_

_

3

1

_

Vester vik......

—

i

—

—

—

—i

1

—

—

1

—

2

—

2

—

3

2

_

1

_

_

_

I

3

Skara...............

i

—

—

1

—

—

-i-

—

2

-T-

1

4

4

1

1

2

7

_

1

_

_

1

_

3

Venersborg ..............

—

i

—

—

—

—

1

1

2

2

—

—

2

1

—

1

(i

_

1

_

_

1

_

_

1

Strengnäs..................

—

i

—

—

—

—

1

1

—

2

2

—

—

—

1

1

5

3

1

3

1

1

3

A

2

3

9

1

y

i

Nyköping ...

—

i

—

—

—

i

5

ii!

i

2

3

i

§

J

_

3

_

1

1

Vesterås ...........

—

i

—

—

—

i

—

1

—

3

1

i

4

—

i

4

i

_

_

1

_

3

_

_

1

Falun ..................

—

i

—

—

—

1

—

1

1

—

3

3

1

i

3

3

_

1

U—

1

1

_

Vexjö ..............

i

—

—

—

—

i

—

1

3

1

—

2

1

2

i

2

6

1

Jönköping ...............

—

i

—

—

—

—-

1

-T

—

1

2

4

2

1

3

2

5

_

—

1

__

1

1

_

Lund......,.............

—

i

—

—

—

i

—

1

1

2

1

2

2

5

1

3

3)4

_

_

1

_

_

1

_

_

1

Malmö

—

i

*—

—

—

i

—

1

3

—

—

3

—

1

4

2

7

_

_

1

1

_

i

Karlskrona ..

—

i

—

—

—

i

—

1

—

—

3

2

1

1

3

_

5

_

_

1

_

1

1

Kristianstad...........

—

i

—

—

—

—

1

—

—

—

2

3

1

_

1

2

6

_

_

1

_

1

_

1

Helsingborg..........

—

i

—

—

—

i

—

—

3

1

—

2

—

1

1

3

4

_

_

1

_

1

1

_

Göteborg:

Latinläroverket

—

i

—

—

_

—

1

—

2

1

1

3

_i

1

3

" 3

4

i

_

___

_

_

i

Ll

1

Realläroverket...

—

i

—

—

1

—,

_

1

Sy

2

1

1

—

1

4

4

3

_

1

_

_

1

_

1

Halmstad.....

—

i

—

—

—

—

l

—

1

—

3

—

_

3

4

_

1

_

_

1

_

_

1

Kalmar ...

—

i

—

—

—

—

1

—

3

1

2

1

2

1

3

4

4

_

1

_

_

1

_

1

Karlstad .................

i

—

—

—

1

—

—

—

1

3

1

2

3

3

1

1

4

_

_

1

_

_

1

__

1

Hernösand .............

i

—

—

—

—

i

_

1

1

1

1

2

1

2

1

2

1

1

1

1

Östersund.........

—

i

—

—

—

i

—

1

2

—

—

2

2

—

1

2

3

_

_

1

1

1

_

Umeå .................

—-

i

—■

—

—

—

1

1

—

2

1

1

2

—

3

2

1

3

_

1

■

3

Luleå........................

i

—

—

—

—

1

1

1

1

—

1

—

-

1

2

3

_

1

_

*

_

1

1

Sundsvall ..................

i

—

—

—

1

—

—

1

1

—

2

—

Jj

1

—

li

3

1

1

_

1

Visby

—

i

—

—

—

i

—

1

1

2

1

—

-1

31

L

2|

i\

—

1

1

—

1

Summa

''■9\

26

-!

1

4

2)i3|n|

3239|35

34

67|4349

64

2)73| 142|

ö|

eM

4

8|22|

s|

6

21

Anm. Af de lärare, som äro uppförda på en för allmänna läroverken i Stockholm gemensam stat,

tjenstgöra 3 lektorer och 4 adjunkter vid högre realläroverket, 7 adjunkter vid latinläroverket å Norrmalm,

3 adjunkter vid högre läroverket å Södermalm samt 1 adjunkt vid Östermalms femklassiga läroverk. —

'') Undervisningen’ bestrides af gymnastiska centralinstitutet. — 2) Rektor vid Hudiksvalls läroverk är adjunkt

vid högre allmänna läroverket i Upsala. — 3) Dessutom tjenstgör vid detta läroverk f. d. rektor vid

indragna pedagogien i Grenna samt uppbär i lön och ålderstillägg tillsammans 3,500 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtitein

14&

Täb. C. 7.

Beräkning af antalet lärare inom hvarje lönegrad vid de allmänna

läroverken och tvåklassiga pedagogierna år 1899.

B) Femklassiga allmänna läroverk.

Läroverk

R

e k t

o r

r

såsom rektorer

i lönegraden

såsom kolleger i löne- graden

i

2

i

2

3

4

5

i

1

i

x)i

—

—

—

—

—

—

i

—

—

1

—

—

—

i

1

—

1

—

—

—

—

—

i

—

—

—

—

1

—

i

1

i

1

—

1

i

—

—

—

—

—

1

i

—

—

2)1

—

—

—

—

1

—

1

1

i

—

—

—

—

—

i

1

1

i

—

—

—

—

—

—

1

1

i

—

—

—

—

—

i

1

1

—

—

—

—

—

—

1

i

—

—

1

—

—

—

16

7

-

3

2

1

8

Kolleger i lönegraden

Stockholm: Jakob.......

Katarina

Östermalm

Norr tel je ...................

Enköping.................

Söderhamn ...............

Eksjö.........................

Vadstena ...................

Mariestad...................

Borås.......................

Lidköping...................

Sköfde .....................

Eskilstuna ................

Arboga .....................

Ystad.......................

Karlshamn ................

Landskrona..............

Uddevalla...................

Göteborg ..................

Oskarshamn................

Kristinehamn ............

Piteå ....................

Haparanda ...............

'') Här t. f., men ordinarie rektor i Eskilstuna.

2) Såsom rektor vid treklassigt läroverk.

Bill. till Riked. Prot. 1898. 1 Sami. 1 Afd.

iy

co bo to >-*■ i I tototo^tocnrf^co

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Åttonde liufvudtiteln.

Tab. C. 7.

Beräkning af antalet lärare inom hvarje lönegrad vid de allmänna

läroverken och tvåklassiga pedagogierna år 1899.

C) Treklassiga allmänna läroverk.

Läroverk

Rektorer

i lönegraden

Kolleg

er i lönegraden

i

2

1

2

3

4

6

Söderköping...................................

(i)

-_

_

_

_

1

1

Vimmerby......................................

(i)

—

(1)

—

—

—

1

Alingsås.........................................

(i)

—

1

—

—

1

Falköping.......................................

1,

—

1

—

1

—

Askersund ...................................

(i)

—

(2)

—

—

—

—

Sala ..........................................

(i)

—

(1)

—

1

—

—

Sölvesborg ...................................

(i)

—

(1)

—

—

—

1

Trelleborg.......................................

1

(2)

—

—

—

—

Engelholm ....................................

(i)

—

—

—

—

2

Varberg........................................

(D

—

(1)

—

—

—

1

Marstrand ....................................

(i)

—

(1)

—

—

1

—

Strömstad.......................................

(i)

--

(1)

—

—

—

1

Åmål.............................................

(i)

—

(2)

—

—

—

—

Filipstad .......................................

1

(1)

—

—

—

1

Arvika .........................................

(i)

—

(1)

—

—

—

1

Skellefteå.............................

(i)

_

_

_

_

2

Örnsköldsvik .....v,..........................

1

(1)

—

—

1

—

Summa

(13)

4

(15)

2

1

4

12

Anm. De inom parentes satta rektorerna och kollegerna äro endast vikarierande.

D) Tvåklassiga pedagogier.

Läroverk

Rektorer

i lönegraden

Kolleger i lönegraden

i

3 .

i

2

3

4

5

Södertelje.....................................

_

1

i _

_

1

Köping ..........................................

(i)

—

—

—

—

1

—

Nora .........................................

(i)

—

—■

—

—

—

1

Summa

(2)

1

—

—

—

1

2

Anm. De inom parentes satta båda rektorerna äro endast vikarierande.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvud titeln.

147

Tab. C. 8.

Beräkning af det belopp, som erfordras för det föreslagna tillfälliga

lönetillägget åt rektorer och ordinarie lärare vid de

treklassiga allmänna läroverken och pedagogierna.

A) Vid de treklassiga allmänna läroverken:

åt 17 rektorer å kr. 500: — kr. 8,500: —

» 12 kolleger i högsta lönegraden » » 500: — » 6,000:,lj—

» 7 d:o i lägre lönegrad » » 1,000: — ............... » 7,000: — kr. 21,500:

B) Vid de tvåklassiga pedagogierna:

åt 3 rektorer å kr. 500: —

» 2 kolleger i högsta lönegraden » » 500: —

» 1 kollega i lägre lönegrad » » 1,000: —

kr. 1,500: —

> 1,000: w.

> 1,000: — » 3,500: —

C) Vid enklassig pedagogi:

åt en lärare å kr. 500; — ..............

................ » 500: —

Summa kronor 25,500: —

s. 148 Kontrollera mot PDF

148 Åttonde hufvndtiteln.

[15.] JHos Eders Kongl. Maj:t har domkapitlet i Vesterås i underdånighet

reaiuJe^id ar|Eållit, att undervisning äfven å reallinien måtte få meddelas i sjunde

allmänna /^ro.klassen vid Vesterås högre allmänna läroverk samt att för detta ändamål

vesurå! en ny Ektorsbefattning måtte vid läroverket inrättas.

Sedan så väl stadsfullmägtige i Vesterås som ett stort antal medlemmar

af Vestmanlands läns landsting i särskilda skrivelser till eforus

öfver Vesterås stifts allmänna läroverk framhållit de olägenheter och ökade

kostnader för deras barns uppfostran, som förorsakats föräldrar och målsmän

i staden och kringliggande landsort, derigenom att reallinien i sjunde

klassen vid Vesterås allmänna läroverk genom nådigt beslut den 1 juni

1877 indragits, samt anhållit, att eforus måtte vidtaga lämpliga åtgärder

för återinförande af fullständig undervisning å den reala linien vid ifrågavarande

läroverk, anmodade eforus nämnda läroverks kollegium att i

ärendet afgifva utlåtande och dervid särskildt lemna upplysning rörande

vissa med nämnda fråga sammanhängande, af eforus närmare angifna

punkter.. Med anledning häraf förklarade kollegiet, att detsamma, som

fullständigt delade den i stadsfullmägtiges och landstingsmännens omförrnälda

framställningar uttalade åsigten om den stora fördel, som skulle

beredas stadens och ortens innebyggare, derest de för sina söner vunne

tillfälle till fullständig undervisning äfven på reallinien vid Vesterås allmänna

läroverk, äfven ansåge det vara från läroverkets egen synpunkt

önskligt, att eu sådan fullständig undervisning åt detsamma återvunnes.

Ett läroverk borde nemligen, för att fylla sin uppgift, kunna meddela eu

sa beskaffad och sa utsträckt undervisning, att den motsvarade behofvet

och intressena inom den ort, hvarifrån läroverkets lärjungar hufvudsakligen

komme. Och att den trakt, som kunde sägas utgöra Vesterås

läroverks lärjungeområde, hade behof af fullständig undervisning på reallinien,

bevisades icke blott af de petitioner, som aflåtits från stadens och

ortens invånare i berörda syfte samt af den klagan, som från föräldrar

och malsmän ofta förspordes öfver saknaden af sådan undervisning, utan

det kunde äfven, inses af sjelfva beskaffenheten af ifrågavarande lärjungeområde.

Ty detta utgjordes till eu betydande del af den bergsbruksidkande

delen af Vestmanland, hvilkens gruf-, jern verks- och metallindustri

helt naturligt hos befolkningen framkallade önskan och behof att för det

uppväxande slägtets utbildning ega tillgång till fullständig realundervisning.

Och hvad beträffade Vesterås stad, hade denna under de senare åren genom

betydande anläggningar nått en afsevärd utveckling i industriel afseende,

en utveckling, som under den närmaste framtiden, då ytterligare anläggningar

i industriel syfte förestode, komme att än mer fortskrida. Stadens

och ortens önskan att ega tillgång till fullständig undervisning å reallinien

s. 149 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln. 149

vid Vesterås läroverk vore derför helt visst i närvarande stund lika och

mera berättigad än för ett par årtionden sedan.

Från läroverkets synpunkt kunde såsom en olägenhet af den nuvarande

anordningen anföras, att lärjungeantalet i realliniens sjette klass,

särdeles i dess öfre afdelning, måste blifva ganska ringa. Då realliniens

undervisning nu afslutades i öfre sjette klassen och då från denna klass

afgående lärjungar, äfven om de egde godkända insigter i alla läroämnen,

icke egde rätt att utan examen vinna inträde i ett annat läroverks sjunde

klass, måste hos de lärjungar, som önskade fortsätta sin kurs på reallimen

till mogenhetsexamen, helt naturligt uppstå en önskan att, för att vinna

frihet från examensläsning under ferierna, redan från nedre sjette realklassen

eller tidigare öfvergå till annat läroverk. Visserligen hade alla

de lärjungar, som under de senare åren från Vesterås läroverk afgått med

fullständiga betyg från öfre sjette realklassen för att fortsätta sina studier

vid annat läroverk, der vunnit inträde, men dessa lärjungars antal, likasom

öfverhufvud lärjungeantalet i sjette klassen på reallinien, hade varit ganska

ringa. Antalet lärjungar i nedre afdelningen af denna klass hade nemligen

under de senaste tio åren varit i medeltal fem och i öfre afdelningen

två. Att detta ringa lärjungeantal måste medföra en ojemn och olämplig

fördelning af läroverkets lärarekrafter, vore tydligt.

Beträffande de punkter, angående hvilka eforus särskild! önskade upplysning,

anförde kollegiet, att det inflytande, som indragningen af reallinien

i sjunde klassen utöfvat på proportionen mellan antalet lärjungar å båda

bildningslinierna under närmaste tiden efter indragningen, visade sig deri,

att då antalet lärjungar på reallinien, som under höstterminen 1871 utgjort

blott 3,1 procent af hela lärjungeantalet i klasserna 4—7, sedan

höjde sig, så att det utgjorde:

höstterminen 1874 10,8 % af samma antal,

» 1875 31,7 » » » »

» 1876 37,8 » » » 8

» 1877 41,4 »» » »

det efter sjunde realklassens indragning nedgick, så att det utgjorde:

höstterminen 1878 35 % af hela lärjungeantalet i klasserna 4—7,

» 1879 34,4 » » »

» 1880 15,3 » » * 8 » »

» 1881 15,8 » » » » 8

» 1882 12,2 » » » » 9 »

Under de senaste sex åren hade lärjungeantalet i klasserna 4—6 å

reallinien samt 4—7 å latinlinien varit:

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Åttonde hnfvndtiteln.

höstterminen 1892 å reallinien 42, å latinlinien 110,

9 1893 » » 27, » » 123,

* 1894 » » 25, » » 120,

9 1895 9 » 37, 9 * 119,

» 1896 » » 38, » » 114,

9 1897 > » 30, » » 120.

Kollegiet ansåge sig på goda grunder kunna antaga, att det ringa

antalet lärjungar a reallinien i betydlig inan berodde derpå, att undervisning

icke meddelades å denna linie i läroverkets högsta klass. De

lärjungar, som ämnade genomgå läroverket och som egde hem i läroverksstaden,

sattes af ekonomiska skäl och för att under hela skoltiden få njuta

e vard, i regeln på latinlinien, äfven om de hellre skulle önskat

begagna undervisningen på reallinien. Utom staden boende lärjungar,

för hvilka underhåll i alla händelser måste bekostas utom hemmet, hade,

om de önskade att fullständigt genomgå reallinien, fördel af att från början

inträda vid ^ ett pa denna linie fullständigt läroverk, enär de derigenom

kunde undgå ett ombyte, som, om de inträdde i Vesterås läroverk, måste

ske två år före afslutningen eller tidigare. Och de lärjungar från de närliggande

läroverken i Arboga, Sala, Köping och Enköping, hvilka önskade

fortsätta sina studier på reallinien till mogenhetsexamen, öfverginge helt

naturligt icke från dessa läroverk till läroverket i Vesterås.

Meddelades åter fullständig undervisning på den reala linien vid sistnämnda

läroverk, skulle utan tvifvel en afsevärd ändring af proportionen

mellan de båda liniernas lärjungeantal derstädes inträda. Reallinien skulle

vinna ökadt antal lärjungar derigenom, att dels flere lärjungar från läroverksstaden

skulle, om valet vore dem fritt, anlita den reala linien, dels

lärjungar, som önskade genomgå fullständig kurs på denna linie, skulle

från sa väl grannstädernas lägre läroverk som från landsbygden i större

antal än nu söka inträde vid läroverket.

. I fråga slutligen om de förändringar vid läroverket, som skulle blifva

nödiga för genomförande af fullständig undervisning på reallinien, förbisåge

kollegiet icke, att behof skulle uppstå af ökadt utrymme för undervisningen,

men ansåge sig icke för närvarande böra yttra sig angående

sättet för detta behofs afhjelpande. Beträffande behofvet af ökade lärarekrafter

ville kollegiet åter anföra följande.

Före realliniens indragning i sjunde klassen utgjordes lärarestaten vid

Vesterås läroverk af, utom rektor, sju lektorer och tio adjunkter. Sedan

dess hade en lektorstjenst indragits och lärarekrafterna utgjordes sålunda

numera af rektor, sex lektorer och tio adjunkter. För de båda årsafdelningarna

i sjunde klassens reallinie skulle egentligen tillkomma femtioåtta

s. 151 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 151

läraretimmar i läsämnena för hvarje vecka. Men da, under antagande att

de båda liniernas lärjungar i sjunde klassens bada arsafdelningar icke

komme att utgöra ett'' allt för stort antal, gemensam undervisning för de

båda linierna och för realliniens båda arsafdelningar kunde i åtskilliga

ämnen anordnas, kunde behofvet af ökade läraretimmar betydligt reduceias.

I betraktande häraf och då läroverkets lärare för närvarande icke hade

tjenstgöring till det timantal, som i läroverksstadgan angifvits såsom det

högsta, skulle man kunna antaga, att för meddelande af fullständig undervisning

på reallinien endast en lärare pa lektorsstadiet behöfde, utom de nu

varande sex, vid läroverket anställas. Härigenom skulle lärarestaten blif\ a

densamma som före realliniens i sjunde klassen indragning. Men då genom

realliniens fullständigande icke blott en ändrad proportion mellan de bada

liniernas lärjungeantal vore att förvänta, utan äfven en ökning af lärjungeantalet

i det hela utan tvifvel komme att inträda, emedan särskilt lärjungeantalet

i sjette klassen på reallinien kunde väntas komma att afsevärdt

ökas och i följd deraf sammanslagning af undervisningstimmar i denna

klass icke längre kunde ske i samma utsträckning som hittills, och då härtill

komme, att sammanslagning i vidsträcktare man af olika klasser och linier

vid undervisningen alltid medförde beaktansvärda olägenheter, ville kollegiet,

med afseende fäst på ett utan tvifvel i en snar framtid inträdande behof,

såsom sin åsigt yttra, att läroverkets lärarekrafter behöfde tillökas med

en lärare på lektorsstadiet och en pa adjunktsstadiet.

Lärarekollegiets nu anförda yttrande öfverlemnades till domkapitlet 1

Vesterås, som vid sin framställning i ämnet för egen del framhållit, hurusom

de hos ef orus gjorda framställningarna kommit från de mest vittnesgill

håll och med full enstämmighet betygade både de olägenheter,^ som

vore en följd deraf, att vid Vesterås allmänna läroverk undervisning å den

reala linien icke meddelades utöfver sjette klassen, och de fördelar, som

skulle följa af berörda undervisnings utsträckning till sjunde klassen.

När den fullständiga real undervisningen vid Vesterås läroverk indrogs,

hade såsom skäl härför anförts, ått den begagnades af ett ringa antal

lärjungar. Så hade äfven varit förhållandet beträffande sjunde klassen,

hvaremot, om man toge hänsyn till läroverket i dess helhet, det visade

sig, att under åren närmast före indragningen procenten af studerande pa

reallinien på ett anmärkningsvärdt sätt ökats, sa att da under ar. 1871

lärjungarne på reallinien icke utgjorde mera än .>,1 procent af hela lärjungeantalet

i klasserna 4—7, de deremot under ar 1 s77, da indragningen

skedde, utgjorde 41,4 procent. Häraf framginge, att det visat sig en stark

tendens till att välja den reala undervisningslinien. Såsom man kunnat

vänta, hade den omedelbara löljden af indragningen bliivit den, att sagda

s. 152 Kontrollera mot PDF

152 Åttonde hufvudtiteln.

procent ar för ar sjunkit, sa att den år 1882 ej utgjort mera än 12 2

procent.

Alldeles oemotsägligt vore, att indragningen vållat, att många föräldrar,

som. önskat, att deras barn erhållit undervisning på reallinien, i

stället låtit inskrifva dem å den klassiska linien för att undvika en af de

tva ganska stora olägenheterna, nemligen att antingen skicka barnen

tidigt från hemmet till aflägsen ort eller låta dem efter sjette klassens

genomgående ombyta läroverk. Man borde ej undra öfver om föräldrar

bittert beklagat, att de sålunda tvingats att åt sina barn välja en undervisning,

som de ansett för deras anlag och framtid mindre lämplig. Och icke

Öl äldi ar klagat, som underkastat sig de nämnda olägenheterna

och, ehuru boende i Vesterås stad eller närmast kringliggande

nejd, från hemmen mast sända sina barn till aflägset liggande läroverk.

Att ett utsträckande af realundervisningen till skolans högsta klass

skulle medföra en ökning af lärjungarnes antal på reallinien, kunde enligt

domkapitlets åsigt ej betviflas. Trots nuvarande ogynsamma förhållanden

både någon sådan ökning förmärkts, beroende dels derpå att, på samma

gång som realundervisningen i vårt land qvalitativt förstärkts, uppskattningen

af denna undervisnings förmåner vuxit, och dels derpå att

särskildt i Vesterås under, de senare åren uppkommit en ganska betydande

industriel verksamhet, hvilken komme att under den närmaste framtiden

ytterligare utvidgas genom redan bestämda eller planlagda stora industriella

företag.

I nu anförda omständigheter hade de till eforus ingifna framställningarna^

sin grund; och da domkapitlet vore öfvertygadt om att de gåfve

uttryck åt en allmän och stark opinion inom staden och länet, ansåge det

dem också vara värda all uppmärksamhet. Olägenheterna af indragningen

hade varit och vore stora; fördelarna af en utsträckning af realundervisnin.

gen skulle blifva mycket afsevärda. Detta hade man redan strax

efter indragningen insett, hvarför också redan då Vesterås stad och krino1- lggande ort i underdånighet petitionerat om att återfå realundervisnino- i

läroverkets högsta klass. Om petitionen då ej kunnat bifallas — förmodligen

emedan verkningarna af den nyss gjorda indragningen ännu icke hunnit

visa sig — sa syntes man nu, då man haft en rätt bitter erfarenhet af

indragningens följder, kunna hoppas ett gynsammare svar på en framställning

i samma syfte.

Utom de olägenheter, lärarekollegiet påpekat, ville domkapitlet äfven

ennra om det missförhållandet, att då prof på högre lärarebefattningar i

de reala ämnena. enligt gällande lag skulle afläggas i Vesterås, vid läroverket

derstädes ej funnes lärjungar att vid profven använda.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 153

Af allt hvad domkapitlet sålunda anfört framginge, att domkapitlet

ansåge sig skyldigt att i underdånighet påkalla Eders Kongl. Maj:ts åtgärd

för utsträckning af realundervisningen vid allmänna läroverket i Vesteras.

Så mycket hellre hoppades domkapitlet pa framgång åt denna sin framställning,

som för det åsyftade målets uppnående icke. sa vidt man räknade

med nuvarande förhållanden, mera erfordrades än anslag till en ny lektorsbefattning

eller, rättare sagdt, återfående af den lektorsbefattning, som för

få år sedan indragits. Domkapitlet hade en viss förhoppning derom att

Riksdagen skulle finnas villig att bevilja det obetydliga anslag, som erfordrades,

då 1897 års Riksdags båda kamrar utan meningsskiljaktighet

godkänt ett af statsutskottet afgifvet yttrande, _ enligt hvilket utskottet

ansett det kunna med fog ifrågasättas, huruvida icke en fullständig undervisning

å reallinien borde införas vid åtskilliga af de högre allmänna läroverk,

som deraf vore i saknad. Och 1890 års riksdag hade oförtydbart

uttalat, att Vesterås bestämdt vore ett af dessa läroverk. Det särskilda

utskott, som då hade att afgifva förberedande utlåtanden öfver en omfattande

kongl. proposition om förändringar vid de allmänna läroverken,

hemstälde nemligen enhälligt, oaktadt något sådant icke föreslagits vare

sig i den kongl. propositionen eller i någon motion, att realundervisning

måtte vid läroverket i Vesterås meddelas äfven i sjunde klassen; och denna

utskottets hemställan bifölls af Första Kammaren och afslogs.med ringa

röstefvervigt af Andra Kammaren, der likväl under diskussionen medgifvits,

att utskottets förslag vore i sak riktigt, ehuru det icke borde bifallas,

då det hvarken stödde sig på kongl. proposition eller någon enskild

motion.

Med minne af hvad sålunda i ärendet förekommit vid Riksdagen och

med betonande af de olägenheter, som den nuvarande ordningen medförde,

äfvensom af de förmåner för staden Vesterås och för Vestmanlands län,

som en utsträckning af realundervisningen vid Vesterås allmänna läroverk

skulle medföra, anhölle alltså domkapitlet i underdånighet, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes i nåder vidtaga den åtgärd, som för sådant ändamål vore

erforderlig.

Då hvad läroverkskollegiet och domkapitlet i saken andragit, synes

mig ådagalägga beholvet och gagnet af den föreslagna utsträckningen af

undervisningen å reala linien vid läroverket i Vesteras, hemställer jag att

Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att medgifva,

att med hänsyn till behofvet af utsträckt undervisning å reallinien

vid högre allmänna läroverket i Vesterås ordinarie reservationsanslaget till

de allmänna läroverken må för upprättande af cn ny lektorsbefattning

Bill. till llikvil. Prut. luns. 1 Samt. 1 Afd. 20

opaginerad Kontrollera mot PDF

*54 Åttonde hufvudtiteln.

vid sagda högre allmänna läroverk höjas med årliga lönen för dylik befattning

enligt i föregående punkt föreslagna grunder eller med 3,500

kronor, deraf 1,400 kronor tjenstgöringspenningar.

[16.] Uti en till eforseinbetet i Göteborg den 23 november 1896 aflåten skrif
Z‘‘{TcvearkVehe

hafva rekt°rerna vid de allmänna läroverken derstädes anhållit om

i Göteborg, vidtagande af de åtgärder, som kunde pröfvas erforderliga för att ett nytt

femklassigt allmänt läroverk, snarast möjligt, måtte blifva i Göteborg uppråttadt

och helst förlagdt till stadens östliga del. Till stöd för denna

framställning hafva rektorerna anfört följande.

Under de senast förflutna 20 åren hade antalet lärjungar vid de allmänna

läroverken i Göteborg ökats från 789 till 1,397 eller med ej mindre

än 608. Stegringen hade varit starkast under den första femårsperioden,

1876—1881,^ då den uppgått till 296, men hade under hvar och en af

de tre derpå följande femårsperioderna utgjort i medeltal 100 lärjungar.

Då all anledning funnes att antaga, att Göteborgs samhälle fortfarande

komme att gå stadigt framåt och dess folkmängd att oafbrutet tillväxa,

skulle den naturliga följden deraf blifva, att äfven antalet lärjungar, som

besökte de allmänna läroverken, skulle komma att under den närmaste

framtiden ökas med minst 100 för hvarje femårsperiod.

För ett sålunda ökadt antal lärjungar kunde emellertid plats icke

lämpligen beredas i de nu befintliga allmänna läroverken derstädes. I

de båda högre läroverken vore alla till lärosalar afsedda rum redan för

detta ändamål tagna i anspråk och de lägre klasserna derstädes vore så

fullsatta, . att någon möjlighet att i dessa mottaga ett väsentligt större

antal lärjungar icke funnes. Af denna anledning hade också tillträde till

nämnda klasser upprepade gånger blifvit vägradt flere lärjungar, ehuru

dessa adagalagt godkända kunskaper för intagning. Dessutom blefve det

antagligen inom en icke aflägsen framtid nödvändigt att anordna flere

parallelafdelningar inom klasserna 6: l och 6:2 vid dessa läroverk eller

åtminstone vid realläroverket, hvilket dock endast kunde ske genom att

indraga motsvarande antal parallelafdelningar inom klasserna 1—5, på

sätt redan egt rum under de två senast förflutna läsåren med en parallelafdelning

under hvartdera året.

Hvad åter beträffade det femklassiga läroverket i Göteborg, hvilket

under höstterminen 1896 räknade 336 lärjungar och som nyligen inflyttat

i sin nya, för 500 lärjungar beräknade läroverksbyggnad, vore visserligen

derstädes ännu icke. alla lärosalar upptagna, utan kunde der såväl nya

parallelafdelningar tilläggas som ock ett betydligt ökadt antal lärjungar

mottagas, men da detta läroverk vore förlagdt till den vestligaste delen

af Göteborg, hvilken stad hade en synnerligt stor utsträckning i vester

s. 155 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 155

och öster, kunde detsamma ej gerna besökas af andra lärjungar än dem,

som hade sin bostad inom Karl Johans- eller Masthuggsförsamlingen,

åtminstone så länge lärjungarne befunne sig i den ålder, att de tillhörde

någon af skolans tre lägsta klasser.

Af det sagda framginge, att utrymmet inom de fem lägre klasserna

i de centrala stadsdelame redan nu vore ganska knappt och att den östra

delen af staden isynnerhet vore illa lottad i detta hänseende, då denna

stadsdel i följd af dess stora afstånd från det femklassiga läroverket uteslutande

vore hänvisad till det strängt anlitade utrymmet inom de lägre

klasserna vid de båda högre, centralt belägna läroverken. Med det årligen

tillväxande lärjungeantalet komme tydligen denna olägenhet att för framtiden

alltmer ökas. Visserligen funnes inom de centralare delarne af

staden privatskolor, hvilka vore i tillfälle att meddela samma undervisning,

som erbjudes i de lägre klasserna af statens allmänna läroverk, men

utvägen att der få sina söner undervisade omöjliggjordes för ganska många

hem af ekonomiska hänsyn.

Då staden redan egde två högre läroverk, det ena fullständigt på

den klassiska och det andra på den reala linien och belägna ungefär i

stadens midt, vore något nytt högre läroverk ej på lång tid af behofvet

påkalladt, förutsatt att dessa läroverk befriades från nödvändigheten att

hafva en stor del af sina lärosalar upptagna af parallelafdelningar inom

de fem lägre klasserna. Deremot syntes inrättandet af ett nytt lägre läroverk

vara egnadt att undanrödja de svårigheter, som nyss framhållits,

särdeles om detta nya läroverk förlädes till den östra delen af staden.

Med anledning af rektorernas berörda framställning hemstälde eforus,

med vitsordande af det af rektorerna framhållna behofvet af ett nytt femklassigt

allmänt läroverk i Göteborg, hos domkapitlet derstädes, att domkapitlet

måtte vidtaga den åtgärd, som på detsamma ankomme för sakens

befrämjande, hvarefter domkapitlet öfverlemnat handlingarna i ärendet till

stadens magistrat, i det domkapitlet påpekade dels det allmänt kända behofvet

af en dylik läroanstalt, förlagd till stadens östliga del, och dels

önskvärdheten af att erforderliga åtgärder skyndsamt vidtoges, på det att

allmänhetens berättigade anspråk på detta behofs tillfredsställande måtte

så snart som möjligt tillgodoses.

Sedan magistraten öfverlemnat handlingarna till stadsfullmäktige i

Göteborg, tillsatte dessa för utredning och yttrande i ärendet en beredning,

som uti afgfvet betänkande förklarade sig på de af rektorerna anförda

skal anse inrättandet af ett nytt allmänt läroverk med 5 a (i klasser i

den östliga delen af Göteborg vara i hög grad af behofvet påkalladt, hvarjemte

beredningen för fullständigande af de af rektorerna lemnade uppgifter

skaffat upplysningar om lärjungarnes vid dervarande allmänna läro
-

s. 156 Kontrollera mot PDF

156 Åttonde hufvndtiteln.

verk fördelning med hänsyn till lärjungeområde samt deras boningsplatser

inom staden, af hvilka upplysningar inhemtades, att af 1,387 lärjungar

icke mindre än 1,128 hade hemortsrätt i staden, under det att ytterligare

156 visserligen hade sina egentliga hem utom staden, men dock tillhörde

berörda läroverks lärjungeområde. Af återstående antalet, eller 103, tillhörde

46 lärjungar 6:e och 7:e klasserna, på hvilka klassers lärjungar bestämmelsen

om lärjungeområde icke vore tillämplig, och endast 57 vore

sådana lärjungar, hvilka icke i egentlig mening tillhörde stadens lärjungeområde.

Beträffande boningsorterna inom staden hade ett antal af omkring

240, af hvilka närmare 200 tillhörande de fem lägre klasserna, sin bostad

inom östra delen af staden med angränsande landsbygd.

Med åberopande af de utaf rektorerna och beredningen sålunda anförda

skäl och upplysningar hafva slutligen stadsfullmäktige uti en af

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län med

skrifvelse den 10 sistlidne april till Eders Kongl. Maj:t insänd ansökning

i underdånighet anhållit om upprättande af ett nytt, i Göteborgs stads

östliga del förlagdt läroverk med fem, eventuel sex klasser, hvarjemte

stadsfullmäktige förklarat, att, derest berörda ansökning af Eders Kongl.

Maj:t i nåder bifölles, staden vore villig ej blott att inom derför erforderlig

tid anskaffa ändamålsenliga och lämpligt belägna lokaler för det nya läroverket

och att, i den man lärjungarnes afgifter till läroverkets byggnadsfond

dertill ej försloge, bekosta sagda lokalers underhåll, utan äfven att förse

det nya läroverkets rektor med bostad eller hushyresersättning.

Af hvad vederbörande myndigheter i saken upplyst och intygat, synes

mig behofvet af ett nytt femklassigt allmänt läroverk i östra delen af

Göteborgs stad vara styrkt; huruvida en praktisk afslutningsklass, såsom

stadsfullmäktige antydt, framdeles kan anses böra dermed förenas, torde

deremot ej nu kunna afgöras.

För närvarande undervisas vid de allmänna läroverken i Göteborg:

i 1 :a kl. på 6 afd., deraf 2 v. h. reallärov., 1 v. h. latinlärov., 3 v. femkl. lärov.

» 2:a » » 7 » » 2 » » 2 » » 3 » »

» 3:e » » 8 » »3 » » 2 » » 3 » »

» 4:e » » 8 » » 4 » » 2 » » 2 » »

» 5:e » » 7 » » 3 » » 2 » » 2 » »

Och då 35 lärjungar är det högsta antal, som i hvarje afdelning får

mottagas, följer häraf att för lärjungar med hemvist i den centrala och östra

delen af staden finnes plats blott för 105 i l:a klassen, för 140 i 2:a, för

175 i 3:e, för 210 i 4:e samt för 175 i 5:e klassen. Inom kort torde det

emellertid blifva nödvändigt att indraga en afdelning i 3:e och 4:e klasserna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtitelin

15?

vid högre realläroverket samt möjligen äfven en afdelning i ö:e klassen

vid högre latinläroverket för att få plats för nya erforderliga parallelafdelningar

i 6:e och 7:e klasserna vid dessa läroverk. För att upptaga

de sålunda från nämnda läroverk uteslutna lärjungarne äfvensom den årliga

tillväxten i lärjungeantalet är utan tvifvel ett nytt femklassigt läroverk

erforderligt. Jag anser mig derför höra tillstyrka upprättandet af ett

sådant med den lönestat, som i det föregående föreslagits för öfriga femklassiga

läroverk, nemligen:

åt en rektor ..........................

» fem kolleger å kr. 2,500

» en musiklärare .................

» en gymnastiklärare ........

» en teckningslärare............

» en skolläkare ..................

.................... kr. 4,000

.................... » 12,500

............... » 500

.................... » G00

..,.........» G00

.................. » 100

summa kronor 18,300.

Och hemställer jag således att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen

att medgifva, att — under förutsättning att Göteborgs stad tillhandahåller

erforderliga och lämpliga lokaler samt bostad eller hus!)yresersättning

åt rektor — för upprättande af ett nytt femklassigt allmänt

läroverk, med nyss angifven lönestat, i Göteborg, i östra delen af staden,

ordinarie reservationsanslaget till allmänna läroverken må höjas med 18,o00

kronor.

Genom bifall till hvad i punkterna 14, 15 och IG föreslagits, skulle

reservationsanslaget till de allmänna läroverken komma att höjas från

2,910,380 kronor till 3,669,633 kronor.

I anledning af en utaf Eders Kongl. Maj:t gjord framställning samt [17.]

på grund af enskild motion medgaf Riksdagen år 1890, att, enligt de närmare

bestämmelser Eders Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt föreskrifva, af reser- verj.

vationerna å anslagen till de allmänna läroverken finge användas högst

20,000 kronor årligen till understöd åt enskilda läroverk, som förbereda

till mogenhetsexamen.

Nämda anslagsbelopp bär hittills alltsedan läsaret 1890 1891 varit

fördeladt mellan f. d. Beskowska skolan, som åtnjutit 6,000 kronor, den numera

så kallade Palmgrenska samskolan, hvilken åtnjutit 8,000 kronor, och

Fjellstcdtska skolan, hvilken uppburit 6,000 kronor, allt för läsår. Vid

dessa understöd hafva varit fastade särskilda vilkor, afseende inspektion

och i öfrigt erforderlig kontroll öfver läroanstalterna.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158 Åttonde hufvudtiteln.

• P6? E(^eys K°ngl. Maj:t, på sätt jag nyss nämnde, till Riksdagen

gjorda framställning var ursprungligen föranledd af ansökningar om understöd,

hvilka inkommit från två af omförmälda läroanstalter. Det är emellertid

ej blott från de enskilda läroverkens målsmän, som krafven på

understöd till privata läroanstalter förnummits. Äfven bland andra upplysningens

vänner . och främjare har den mening uttalats, att staten

borde kraftigt stödja dessa läroverk i deras för staten gagnrika verksamhet,

och inom Riksdagen, som redan visat sitt intresse för denna angelägenhet,

hafva på senare tider uppträdt flere förespråkare för ett frikostigare

understöd åt dylika skolor. Jag tillåter mig i detta afseende erinra,

hurusom vid 1897 års riksdag i båda kamrarne framkommo motioner, hvari

pa anförda skäl föreslogs anvisande af ett extra anslag till belopp af

100,000 kronor, att ställas till Eders Kongl. Maj:ts disposition till understöd

åt sadana för blott manlig ungdom eller för manlig och qvinlig ungdom

redan befintliga, väl vitsordade privata läroverk, som afsåge att bereda

till mogenhetsexamen och som i fråga om organisation och arbetssätt varit

och vore. af sedda att tillämpa och pröfva nya former och metoder vid

undervisningen. I sitt utlåtande öfver dessa motioner yttrade statsutskottet,

bland annat, att utskottet i likhet med hvad särskilda utskottet vid 1890

års riksdag anfört i anledning af då väckta förslag om statsunderstöd åt

enskilda läroverk ansåge det önskvärdt, att enskilda skolor funnes, vid

h\ ilka nya anordningar med afseende pa undervisningen pröfvades, samt

att det följaktligen borde ligga i statens intresse att, der så behöfdes, understödja

de enskilda skolor, som gjort sig deraf förtjenta. Utskottet ville ej

heller förneka, att de medel, som för närvarande vore för sådant ändamål

tillgängliga, mahända vore väl knappa. Vid ifrågavarande understöds utdelande

måste dock afseende fästas såväl å betydelsen af de vid berörda

skolor införda nya anordningar som ock å den verksamhet i öfrigt skolorna

utöfvade. Då utskottet fördenskull ansåge angeläget, att, derest särskilt

anslag till understödjande af enskilda läroverk beviljades, vilkoren för åtnjutande.

af understöd från anslaget närmare bestämdes, än hvad motionärerna

ifrågasatt, funne utskottet sig icke kunna förorda bifall till deras

förslag, utan hemstälde, att motionerna icke måtte af Riksdagen bifallas.

I öfverensstämmelse härmed utföll ock Riksdagens beslut.

Med anslutning till det intresse för ett något rikligare statsunderstöd

åt enskilda läroverk, som, trots motionernas öde, visade sig förefinnas

mom Riksdagen, anhåller jag att nu inför Eders Kongl. Maj:t få upptaga

frågan om höjande af det nuvarande anslagsbeloppet för sagda ändamål

Jag finner en särskild anledning dertill i den omständigheten, att under

s. 159 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 159

nästlidna år inkommit underdåniga ansökningar dels om förhöjdt understöd

åt två af de tre enskilda läroanstalter, som redan åtnjuta anslag af

berörda medel, dels från två läroverk, som hittills ej åtnjutit understöd

men nu påkalla sådant. De sökande äro: styrelsen för f. d. Beskowska

skolan, hvilken begär, att dess anslag måtte höjas till 15,000 kronor årligen,

föreståndaren för Palmgrenska samskolan, hvilken likaledes anhåller att

komma i åtnjutande af ett till 15,000 kronor höjdt statsunderstöd, styrelsen

för Upsala enskilda läroverk, hvilken yrkar att för denna skola, som

för närvarande är femklassig, men inom kort skall utvidgas till sexklassig, erhålla

ett statsanslag af 7,800 kronor, samt styrelsen för Stockholms nya

samskola, hvilken begär det belopp, som, enligt beräkning af 15,000 kronor

för ett fullständigt läroverk, kan anses belöpa å det antal klasser, som

skolan räknar, då statsbidraget kommer att utgå.

Till stöd för sina framställningar hafva bemälda styrelser och föreståndare

i hufvudsak andragit följande.

Styrelsen för f. d. Beskowska skolan framhåller till en början, att

likasom de allmänna läroverkens utgiftsstat, i följd af undervisningsväsendets

ständigt fortgående utveckling, måste höjas, vore det äfven nödigt

att de enskilda skolornas utgifter, om ock i ringare mån, småningom

ökades, derest de ej genom bristande materiela hjelpmedel skulle se sina

bemödanden försvagade. Beträffande f. d. Beskowska skolan visade det

sig särskildt angeläget, att undervisningsmaterielen förbättrades och ökades,

synnerligen för undervisningen i naturalhistoria, fysik och kemi, men äfven

för undervisningen i de historiska ämnena, geografi och teckning. Dessutom

vore det af stor vigt att en del af lärarelönerna förbättrades.

Att krafven på dessa förbättringar ej kunnat vederbörligen tillgodoses,

berodde väsentligen derpå, att de oundgängligaste utgifterna småningom

ökats. Så hade styrelsen under de senaste åren nödgats för att tillmötesgå

allmänhetens fordran inrätta en fullständigare reallinie med fem i stället

för två klasser, och lärotimmarnas antal hade, på grund af förändrade bestämmelser

angående mogenhetsexamen, måst ökas. Genom höjning af

terminsafgifterna kunde man ej täcka de ökade kostnader, som nämnda

förändringar medförde, då den manliga ungdomen i hufvudstaden vid de

allmänna läroverken derstädes kunde för en jemförelsevis obetydlig kostnad

komma i åtnjutande af erforderlig undervisning.

Under åberopande af f. d. Beskowska skolans mer än trettioåriga

verksamhet, hvars beskaffenhet och resultat pröfvats dels genom inspektioner

af vederbörande, dels genom de i censor sinstruktionen anbefalda

meddelanden, af hvilka framgått att 320 af skolans lärjungar hittills

undergått godkänd mogenhetsexamen, medan blott 23 blifvit underkände, an
-

s. 160 Kontrollera mot PDF

160 Åttonde hufvudtiteln.

gifver styrelsen vidare de tör ifrågavarande skola egendomliga anordningar,

afseende, bland annat, att befordra ett sjelfständigt och delvis frivilligt

studiearbete, att öfva den muntliga framställningsförmågan genom

berättelser, referat, föredrag m. m. samt att åstadkomma större jemnvigt

mellan den kroppsliga och den andliga utvecklingen.

Föreståndaren för Palmgrenska samskolan har, under erinran att

denna skola i flera afseenden inslagit på nya, delvis obanade vägar, väsentligen

framhållit, hurusom skolan, beträffande språkundervisningen, numera

egde en med hänsyn till nya språkmetoden inöfvad och hängifven lärarekår,

som med kraft fullföljde sitt mål: de tre lefvande språkens inlärande under

skoltiden, så att lärjungarne lärde att läsa, skrifva och tala dessa språk.

De dryga utgifter, som aflönande! af en för nämnda ändamål fullt

duglig lärarekår kräfde, jemte öfriga nödvändiga kostnader, hade till följd

att skolan vore i stort behof af understöd. Föreståndaren ville i afseende

härå hänvisa till ett vid ansökningen fogadt sammandrag af skolans räkenskaper

för läsåret 1896—1897 äfvensom ett förslag till fördelning af

det nu sökta anslaget.

Styrelsen för Upsala enskilda läroverk påpekar, att det ej torde blifva

möjligt för staten att allt framgent gifva fri högre undervisning åt ett

obegränsadt antal ynglingar, om tillräckliga medel derjemte skola kunna

anvisas dels för folkskolans växande kraf, dels för högre undervisning åt

den qvinliga ungdomen. Staten borde derför taga de enskilda läroverken

till hjelp och understödja dem, såsom ock i andra länder, särskild! Finland,

gjordes. Bland de vilkor, som kunde ifrågasättas till vinnande af trygghet

för att statsunderstödet komme blott sådana anstalter till del, som uppbures

af verkligt pedagogiskt intresse och ej vore affärsspekulationer, föreslår

styrelsen: att skolans räkenskaper skulle af offentlig myndighet granskas;

att skolan för att kunna erhålla statsunderstöd skulle meddela undervisning

åtminstone till det kunskapsmått, som i statsläroverkens fem lägre

klasser inhemtas, och ega ett ej allt för obetydligt lärjungeantal, hvarvid

dock vore att märka, att det fordrade minimiantalet ej finge sättas allt

för högt, då derigenom sådana försök skulle omöjliggöras, som för tillfället

ej gynnades af den allmänna opinionen; samt att en viss procent af lärjungarne

skulle få undervisning mot betydligt nedsatt afgift eller utan afgift.

Deremot kunde det icke anses lämpligt, att statsanslaget gjordes beroende

af motsvarande anslag från lokala myndigheter eller enskilda, åtminstone

försåvidt man fäste sig vid de enskilda skolornas betydelse som

försöksläroverk, enär de såsom sådana verkade icke för fyllande af lokala

behof utan i statens intresse. Enligt en ungefärlig beräkning skulle det

erforderliga tillskottet af statsverket för ett fullständigt läroverk i Upsala

s. 161 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 161

uppgå till 14,4U0 kronor och för ett läroverk med 6 klasser, motsvarande

de 6 första årsafdelningarna vid ett allmänt läroverk, till 7,800 kronor,

hvilket belopp derför af styrelsen begärts.

Af handlingar, som bifogats styrelsens ansökning, inhemtas bland

annat: att Upsala enskilda läroverk har till ändamål att meddela undervisning

i alla de ämnen, som tillhöra de allmänna läroverkens såväl latinsom

reallinie från den första läroåldern till afläggandet af mogenhetsexamen,

hufvudsakligen i den riktning, att lärjungarne göras på bästa sätt

beredda för lifvets praktiska värf, och med samundervisning för gossar

och flickor i de tidigare årsklasserna; att läroverket skulle komma att hafva

en effektiv afslutning i klass VI: 1, med afrundade kurser samt skriftliga

och muntliga slutpröfningar för lärjungar, som utan att ämna aflägga

mogenhetsexamen önska förvärfva en grundligare och mer omfattande

allmänbildning, än folkskolan kunde gifva; att latinstudiets början skulle

vid läroverket uppskjutas till klass VI, utan att derför anspråken på klassisk

bildning sänktes; att för språkundervisningen nya metoder, som lägga

det lefvande talspråket till grund för undervisningen, tillämpas; att deltagande

i slöjd och undervisning i huslig ekonomi göres obligatoriskt,

medan alla läsämnen, utom religionslära, äro valfria; samt att läroverket

börjat sin verksamhet höstterminen 1892 med småskola och en klass motsvarande

de allmänna läroverkens första klass och derefter småningom

vuxit, så att det under innevarande läsår består af småskola och fem

klasser, motsvarande klasserna I—V vid statsläroverken.

Hvad slutligen angår Stockholms nya samskola meddelar dess styrelse,

att skolan, som började sin verksamhet år 1893, innevarande läsår omfattar

tre förberedande och sex till den egentliga skolan hörande klasser. Skolans

organisation är inrättad efter dess mål, att i första rummet vara ett

högre läroverk för allmän medborgerlig bildning. De ledande grundsatserna

för skolans verksamhet äro, förutom samundervisning, inskränkning af lästiden

till förmån för praktiskt arbete och kroppsöfningar, stor frihet vid

val af läroämnen, stegring af lärjungarnes sjelfverksamhet, utbildande af

barnens individuella anlag samt bildningsmaterialets sammanslutning till

en helhet.

Medan Stockholms nya samskola vill i den »egentliga skolan» meddela

allmän medborgerlig bildning, skall tillika i en »öfverskola» förberedelse

gifvas till afläggande af mogenhetsexamen samt till studier i särskilda

ämnen.

öfver omförmälda fyra ansökningar hafva infordrade utlåtanden afgifvits

af direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk och domkapitlet

i Upsala.

Bill. till Rikad. Prof. 1898. 1 Samt. 1 A/d.

21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162 Åttonde hufvudtiteln.

Beträffande önskvärdheten och betydelsen af att staten understödjer

enskilda läroverk tillåter jag mig att hänvisa till hvad vederbörande departementschef

vid framställande af de förslag i ämnet, som sedermera af

Eders Kongl. Maj:t förelädes 1889 och 1890 årens Riksdagar, uttalade. Jag

är nemligen^ likasom bemälde departementschef, af den åsigt, att ett dylikt

understöd både ur pedagogisk och ekonomisk synpunkt kan vara fördelaktigt

för staten.

Hvad nu närmast synes mig böra tillses, är att de för närvarande

utgående understöden. Indika af 1897 års statsutskott betecknats såsom

måhända väl knappa, måtte kunna i någon mån höjas. Denna förmån

skulle naturligtvis i första hand afse de läroverk, som nu kunna

komma i åtnjutande af dessa understöd, nemligen fullständiga, dimissionsberättigade

läroverk. Detta synes mig så mycket mera befogadt, som dessa

läroverk ej allenast lemna en så omfattande undervisning, att man kan

någorlunda säkert bedöma dennas värde, utan äfven hafva till uppgift att

föra fram undervisningen till ett område af skolan, der lärjungeantalet

och i sammanhang dermed de inflytande afgifterna i regeln undergått en

väsentlig förminskning i jemförelse med förhållandena i de lägre klasserna

af samma läroverk, under det att omkostnaderna för de erforderliga lärarekrafterna

och undervisningsmaterielen blifva betydligt ökade.

Utan tvifvel skulle det dock vara synnerligen önskvärdt, att några

medel stode till förfogande för understöd åt ett och annat icke fullständigt

enskildt läroverk, som på samma gång det meddelade eu undervisning,

fullt jemförlig med den, som meddelas i det allmänna läroverkets

fem nedre klasser, derjemte omfattade eu väl afpassad afslutningskurs,

från hvilken lärjungar kunde med fördel omedelbart utgå i det praktiska

lifvet.

Beträffande understödens belopp anser jag dessa för närvarande lämpligen

böra bestämmas till högst 12,000 kronor för ett fullständigt, dimissionsberättigadt

läroverk och högst 4,000 kronor för ett ej fullständigt af förut

nämnd beskaffenhet och omfattning.

De i det föregående ifrågasatta vilkoren för åtnjutande af berörda

understöd synas mig vara af mindre betydelse för det dermed afsedda

ändamålets vinnande, hvarför det torde anses lämpligare att, såsom hittills

skett, öfverlåta åt Eders Kongl. Maj:t att fastställa de vilkor för meddeladt

understöd, som i särskilda fall kunna befinnas erforderliga.

Då reservationerna å anslagen till de allmänna läroverken under de

senare åren så nedgått, att de icke vidare kunna beräknas lemna erforderlig

tillgång ens för understöd till enskilda läroverk af hittills utgående

belopp, än mindre till någon ökning af dessa understöd, anser jag nöd
-

s. 163 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

163

vändigt att af Riksdagen äska ett särskildt anslag för ifrågavarande ändamål.

Detta torde lämpligast böra utgå under formen af ett förslagsanslag,

som under förhandenvarande förhållanden lär kunna begränsas till ett belopp

af högst 40,000 kronor.

Under åberopande af hvad jag nu anfört hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, med återkallande

af medgifvande! om användning af reservationerna å anslagen till allmänna

läroverken till understöd åt enskilda läroverk, under riksstatens

åttonde hufvudtitel uppföra ett förslagsanslag af högst 40,000 kronor till

understöd åt enskilda läroverk att, enligt de närmare bestämmelser Eders

Kong!. Maj:t kan finna lämpligt, föreskrifva, utgå med högst 12,000 kronor

åt sådana läroverk, som förbereda till mogenhetspröfning, och högst 4,000

kronor åt sådana, som motsvara femklassiga allmänna läroverk med tillägg

af en särskild afslutningskurs.

Högre lärarinneseminariet.

personalen.

Hos Eders Kongl. Maj:t hafva underdåniga framställningar gjorts dels [18.]

af rektor och lärare vid högre lärarinneseminariet i Stockholm, hvilka med Lönereglering

anslutning till den ansökning, hvari rektorer och lärare vid de allmänna för lärare''

läroverken anhållit om vidtagande af erforderliga åtgärder, för att den

löneförbättring, som under de senare åren till bemälde lärare utgått, måtte

för rektorer äfvensom för lektorer, adjunkter och kolleger i högsta lönegraden

höjas till 500 kronor, hemstält, att, då de ordinarie lärarne och

rektorn vid högre lärarinneseminariet med afseende å lönevilkor vore likstälda

med lärarne och rektorerna vid de allmänna läroverken och de skäl,

som talade för en förhöjning af löneförbättringen för de senare, egde full

tillämplighet äfven på dem, Eders Kongl. Maj:t täcktes äska sådan förhöjning

i löneförbättringsmedlen för dem, som komme att begäras för lärarne

vid de allmänna läroverken; (läs af direktionen öfver nämnda seminarium

om rätt för ordinarie lärare och lärarinnor vid seminariet till pension å

allmänna indragningsstaten enligt samma grunder, som äro eller varda

stadgade för ordinarie ämneslärare vid rikets allmänna läroverk.

I sitt utlåtande öfver förenämnda framställning af rektor och lärare

bär bemäld;! direktion på det lifligaste tillstyrkt bifall till densamma både

på grmK] af de skäl, som öfver hufvud talade för eu förbättring af lärarnes

lönevilkor, och särskildt med hänsyn till den uppgift, som tillkomma

lärarne vid högre lärarinneseminariet. De hade nemligen att undervisa

jemförelsevis mogna elever, som skulle utbildas till lärarinnor vid de högre

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Åttonde hnfvndtiteln.

läroverken för qvinlig ungdom, och denna uppgift stälde, såsom lätt vore

att inse, rätt stora fordringar pa lärarne i följd af arten af den förberedelse

och de studier, som ett tillfredsställande skötande af undervisningen

på ett sådant stadium ovilkorligen kräfde.

Med hänsyn till den begärda pensionsregleringen för berörda lärare

och lärarinnor meddelas dels af direktionen dels af statskontoret, som i

frågan blifvit hördt, angående seminariets uppkomst och dess lärares likställighet

i afseende ä kompetensvilkor och löneförmåner med motsvarande

lärare vid de allmänna läroverken och folkskolelärareseminarierna följande

upplysningar.

Kfter det Rikets Ständer ar 1860 till inrättande af ett seminarium för

bildande af lärarinnor anslagit ett årligt belopp af 15,000 riksdaler riksmynt

och deraf till fem lärare vid seminariet anvisat 5,850 riksdaler samt år

1860 beviljat dels äskad förhöjning af nämnda anslag till 20,000 riksdaler,

deraf till lärare 8,650 riksdaler, dels ett årligt anslag af 5,000 riksdaler

i iksnu ut föi inrättande och underhall af eu med seminariet förenad normalskola

för flickor, blef genom nådigt bref den 16 september 1870, med bifall

tdl ett af seminariets direktion framstäldt förslag till vissa förändrhmar i

seminariets organisation, faststäld ny utgiftsstat för seminariet och normalskolan,

upptagande, bland annat, förutom arfvode]] åt rektor och två biträdande

föreståndarinnor, löner till följande belopp, nemligen för eu hvar

åt fem lektorer 2,000 riksdaler, för en adjunkt 1,000 riksdaler, för livar(

era åt tvä lärarinnor 1,000 riksdaler och för eu lära ringla, tillika biträdande

föreståndarinna för normalskolan, 800 riksdaler. År 1871 niedgaf

Riksdagen med anledning af nådig proposition i ämnet, att de vid ifrågavarande

läroanstalt å ordinarie stat anstå Ida fem lektorer och eu adjunkt

Ange åtnjuta rätt till tjenstårsberäkning och uppflyttning i hö<n-e lönegrad

enligt samma grunder, som gälde för lärare vid elementarläroverken,

med förbehåll, hvad anginge de lektorer och adjunkter, Vivi!ka derefter vid

seminariet anstäldes, att vara underkastade enahanda kompetensvilkor, som

vore eller b lofve faststälda för befordran till motsvarande befattningar vid

elementarläroverken; samt att af besparingarna å reservationsanslaget till

elementarläroverken finge användas hvad för omförmälda ändamål erfordrades

o utöfver det belopp, som kunde af ifrågavarande läroanstalts egna medel

utgå. l a nådig framställning beviljade 1874 års Riksdag dels ett årligt

anslag af 5,000 riksdaler till beredande af löneförhöjning såväl för seminariets

sex lärare med 500 riksdaler i hvarje lönegrad, i likhet med hvad

''/''"''Sa om lärare vid elementarläroverken samtidigt beslutats, som för fyra

lärarinnor hkaledes med 500 riksdaler hvardera, dels ett ordinarie anslag

af 4,000 riksdaler till bestridande af kostnaderna för lärarnes uppflyttning

s. 165 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvndtiteln.

165

i högre lönegrad. I öfverensstämmelse med Eders Kong]. Maj:ts förslag

medgaf vidare 1878 ars Riksdag, att de vid seminariet anstälda lärarinnor

iinge åtnjuta rätt till uppflyttning i högre lönegrad efter samma grund, som

gä Ide för den vid seminariet anstälde adjunkt. Slutligen har Riksdagen

allt sedan år 1883 årligen beviljat tillfälligt lönetillägg för lektorerna och

adjunkten till samma belopp som för motsvarande lärare vid de allmänna

läroverken och för lärarinnor i de fyra lägre lönegraderna med 250 kronor.

Genom nådiga brefvet den 5 mars 1875 gåfvos föreskrifter för tillsättandet

af ordinarie läraretjenst vid seminariet, hufvudsakligen i enlighet

med dem, som gälla med afseende ä läraretjenst vid de allmänna läroverken,

och skulle fullmakt å dylik tjenst af direktionen utfärdas. Enligt

dessa föreskrifter hade två lektorer och eu adjunkt blifvit utnämnda; och

på grund af nådigt bref den 31 december 1891 hade direktionen utfärdat

fullmakter åt de tre lektorer, som förordnats före den 5 mars 1875. Sedan

lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa upprättades, hade

lärarne vid seminariet deruti varit delegare.

Det enda, som återstode för seminariets ordinarie lärare att erhålla,

för att de skulle blifva likstälda med lärarne vid de allmänna läroverken,

och för seminariets ordinarie lärarinnor för att blifva likstälda med lärarinnorna

vid folkskolelärarinneseminarierna med adjunkts tjenstgöring, vore

således rättigheten att vid viss ålder och efter vissa års tjenstgöring komma

i åtnjutande af pension å allmänna indragningsstaten.

Vid fråga om framställning till sistlidet års riksdag, att vid folkskolelärare-

och folkskolelärarinneseminarium anstäld ordinarie rektor, ordinarie

adjunkt och ordinarie lärarinna med adjunkts tjenstgöring måtte tillerkännas

enahanda pensionsrätt, som nu föresloges för högre lärarinneseminariets

ordinarie lärare och lärarinnor, yttrades, såsom af statsrådsprotokollet för

ecklesiastikärenden den 9 januari 1897 framginge, till stöd härför hufvudsakligen:

att till seminarielärarens kall, som vore i hög grad ansvarsfullt

och ansträngande, kräfdes samma behörighet som till adjunktsbefattning

vid allmänt läroverk; att det vore af synnerlig vigt att vid seminarierna

tjenstgjorde nitiske, intresserade och kraftige lärare; att utsigten att erhålla

sådana lärare emellertid kunde minskas genom den omständigheten, att

pensionsrätt ej blifvit seminariernas lärare tillförsäkrad; samt att det från

början syntes hafva varit Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens mening, att

lärarne vid de allmänna läroverken och seminarierna skulle vara likstälda

jemväl med hänsyn till pensionsrätt.

Da de sålunda anförda skälen, Indika af Riksdagen godkänts, syntes

statskontoret kunna med fog åberopas äfven för förvärfvande åt högre

lärarinneseminariets ordinarie lärare och lärarinnor af den pensionsrätt,

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Åttonde hufvudtiteln

som i flen ifrågavarande underdåniga framställningen afsåges, funne sig

statskontoret böra tillstyrka nådigt bifall till densamma.

Då jag på i det föregående angifna grunder anser, att ordinarie lärare

och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet höra med afseende a löneförmåner

och pensionsrätt vara likstälda med motsvarande lärare och

lärarinnor vid de allmänna läroverken och folkskolelärarinneseminarierna,

anser jag mig ock böra lör dem föreslå Inne- och pensionsreglering i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med den, som i det föregående föreslagits

för lärarne vid de högre och femklassiga allmänna läroverken.

Den nuvarande lönestaten för högre lärarinneseminariets ordinarie

lärarepersonal upptager dels till

rektorsarfvode.................................................... kronor 2,000

5 lektorer å 2,500 kronor........................ » 12,500

1 adjunkt .....................,.............. » 1,500

2 lärarinnor, tillika biträdande föreståndarin
nor,

å 1,700 kronor, hvaraf 400 kronor

t betraktas såsom arfvode ....................... » .1,400

2 lärarinnor å 1,500 kronor .......................... 1,000 kronor 22,400,

dels till ålderstillägg för

4 lektorer å 2,000 kronor............................ kronor 8,000

1 lektor å 1,000 kronor .................................. » 1.000

3 lärarinnor ä 2,000 kronor ......................... ?> 6,000

1 lärarinna å 500 kronor.............................. » 500 kronor 15,500

Summa kronor 37,900

Den tillförordnade rektorns »ålderstillägg i lians egenskap af lektor

besparas statsverket, så länge rektorsförordnandet varar.

Den komité, som år 1878 tillsattes för afgifvande af förslag till löneoch

pensionsreglering för lärarne vid de allmänna läroverken, folkskolelärareseminarierna

och högre lärarinneseminariet, föreslog i sitt betänkande,

att vid högre lärarinneseminariet löneförmånerna för rektor, lektorer,

adjunkten och de lärarinnor, som vore med honom likstälda, måtte

bestämmas i likhet med motsvarande lärares vid de allmänna läroverken.

Med afseende härå yttrade dåvarande departementschefen till statsrådsprotokollet

den 7 januari 1882, att det i afgifvet utlåtande öfver komiterades

aflöningsförslag bl Hvit rörande de vid folkskolelärareseminarierna

och högre lärarinneseminariet å ordinarie stat anstå Ida lärarinnor, h vilka

s. 167 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 167

vore i afseende a tjenstgöring likställda med de vid dessa läroverk anställda

adjunkter, anmärkt att, då kompetensvilkoren för dessa lärarinnor vore väsentligen

lägre än för adjunkterna, äfven aflöningen utan orättvisa kunde för

dem vara lägre. Och dä han icke kunde bestrida befogenheten af denna anmärkning,

hade lian icke heller ansett sig kunna för dessa lärarinnor tillstyrka

deri löneförbättring, som komiterade föreslagit. Men pa det att de

allmänna principerna om lönegradernas inskränkning till fyra samt om

aflöningens fördelning i lön och fjenstgöringspenningar äfven pa dem måtte

vinna tillämpning och på samma gång eu förhöjning beredas för dem i de

lägre lönegraderna, föresloge lian att för bemälda lärarinnor lönen skulle

bestämmas till 1,200, 1,700, 2,200 och 2,700 kronor med rätt till uppflyttning

enligt dittills gällande grunder, samt att derjemte tjenstgöringspenningarne

i hvarje lönegrad skulle utgöra 800 kronor. Beträffande

högre lärarinneseminariet vore vidare att anmärka att i läroverkets stat

funnes för rektor endast upptaget ett arfvode, hvilket tillagts den af de

ordinarie lektorerna, som hatt förordnande att vara rektor, hvaremot honom

såsom lektor tillerkändt ålderstillägg under tiden besparats. Vid sådant

förhållande ökades aflöningen för l-ektor genom den löneförbättring, som

tillgodokomme honom såsom lektor, hvadan något särskild! tillskott för rektor

icke erfordrades. På grund häraf hemstälde departementschefen, att det med

afseende å högre lärarinneseminariet skulle föreslås Riksdagen, att lärare

och lärarinnor finge åtnjuta aflöning sålunda: lektorer och adjunkter: lika

med lektorer och adjunkter vid allmänna läroverken; ordinarie lärarinnor:

lönegrader l) 1,200 kronor, 2) 1,700 kronor, 3) 2,200 kronor, 4) 2,700

kronor; tjenstgöringspenningar 800 kronor; att för uppflyttning till högre

lönegrad gällande bestämmelser fortfarande skulle lända till efterrättelse;

samt att samma rätt och skyldighet att från tjensten afgå med pension å

allmänna indragningsstaten skulle medgifvas ordinarie lärare och lärarinnor

vid högre lärarinneseminariet som åt dylika lärare och lärarinnor vid de

allmänna läroverken och folkskolelärareseminarierna.

I den nådiga framställning, som i öfverensstämmelse med denna departementschefens

hemställan gjordes till 1882 ars riksdag, angifves icke

uttryckligen, huruvida de dittills till rektor och biträdande föreståndarinnor

utgående arfvoden, för rektor 2,000 kronor, för biträdande föreståndarinna

400 kronor, skulle äfven sedan aflöningen höjts för lektor till 3,500 kronor

och för lärarinna till 2,000 kronor, fortfarande utgå med oförändrade belopp.

I sådant fall skulle, emellertid a ena sidan rektor vid högre lärarinneseminariet

omedelbart efter erhållet förordnande uppbära 5,500 kronor, under

det att rektor vid högre allmänt läroverk i lägsta lönegraden blott skulle

erhålla 5,000 kronor och först efter tio års tjenstgöring såsom rektor komma

s. 168 Kontrollera mot PDF

168 Åttonde hufvudtiteln.

i åtnjutande åt 5,500 kronor, samt ä andra sidan biträdande föreståndarinna,

som för närvarande blott bär 200 kronor mer än annan ordinarie läralinna,

erhålla 400 kronor mer än denna. Da intet skäl för dylik ändring

af hittills bestående förhållanden angifvits, anser jag mig böra hemställa,

att, under förutsättning att aflöningen till lektorer och ordinarie lärarinnor

liöjes till föreslagna belopp, arfvodet åt rektor bestämmes till 1,500 kronor

och åt biträdande föreståndarinna till 200 kronor, men att arfvodet

åt rektor må efter tio ars val vitsordad tjenstgöring höjas med 500 kronor

eller till 2,000 kronor.

, I enlighet med sålunda angifna grunder skulle nornmlstaten för högre

lärarinneseminariets lärarepersonal blifva:

5 lektorer å 3,500 kronor.......................................... kr. 17,500

i adjunkt.................................................................../ 2,’soo

4 lärarinnor å 2,000 kronor.................................... » 8,000

Arfvode åt rektor.......................................................... » j 500

Arfvoden åt två biträdande föreståndarinnor å 200

kronor.......................................................................■ » 400 kr. 29,900

De nuvarande lärames och lärarinnornas ålderstillägg för år

1899 enligt den föreslagna staten kunna åter beräknas sålunda:
-

åt 4 lektorer å 1,500 kronor ....................................... kr. 6,000

* 1 lektor ................................. » l’oOO

» 3 lärarinnor ä 1,500 kronor.................................... » 4,500

» 1 lärarinna....................................................................... » 500

» rektor arfvodesförhöjning ............................................ » 500 kr 12 500

Tillsammans utgör således kostnaden kr. 42,400

eller 4,500 kronor mer än som för närvarande är för ändamålet å ordinarie

stat upptaget. Ordinarie anslaget till högre lärarinneseminariet skulle

således för genomförandet af den föreslagna löneregleringen behöfva

höjas med 4,500 kronor, hvaremot anslagen å extra stat till berörda läroanstalt

skulle kunna minskas med 4,000 kronor.

Med anledning af hvad sålunda yttrats, hemställer jag, att Eders

Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att medgifva:

a) att löneförmånerna för ordinarie lärare och lärarinnor vid högre

lärarinneseminariet må från och med år 1899 bestämmas sålunda:

för lektorer och adjunkt: samma löneförmåner som för lektorer och

adjunkter vid allmänna läroverken;

s. 169 Kontrollera mot PDF

Åttonde bufvudtiteln. 169

för lärarinnor: fyra lönegrader å 1) 1,200 kronor, 2) 1,700 kronor,

3) 2,200 kronor och 4) 2,700 kronor, jemte tjenstgöringspenningar 800

kronor, med rätt till uppflyttning från lägre till närmast högre lönegrad

efter fem års för nit och skicklighet vitsordad tjenstgöring; .

att åt rektor må utgå ett arfvode å 1,500 kronor, hvilket, efter det

rektor tjenstgjort i tio år i denna egenskap, ökas med 500 kronor, eller

till 2,000 kronor; skolande dock rektor tillagdt ålderstillägg såsom lektor

under tiden för rektorsförordnandet besparas statsverket; och

att åt två biträdande föreståndarinnor må utgå arfvoden å 200 kronor

åt hvardera;

b) att ordinarie lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet

må ega samma rätt och skyldighet att från tjensten afgå med pension a

allmänna indragningsstaten, som bestämmes i fråga om ämneslärare vid de

allmänna läroverken;

c) att för genomförande af förenämnda lönereglering ordinarie anslaget

till högre lärarinneseminariet må höjas med 4,500 kronor, eller från sitt

nuvarande belopp, 43,500 kronor, till 48,000 kronor.

Folkundervisningen.

Sedan åtskilliga lärare vid de allmänna läroverken hos Eders Kongl. [19.]

Maj:t underdånigst anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes vidtaga erfor- Om

derliga åtgärder, för att de så kallade löneförbättringsmedlen matte för- folkskolelärahöjas

för såväl rektorer som lektorer, adjunkter och kolleger i högsta''*,0CrkJ^‘^;

lönegraden vid nämnda läroverk, ingåfvo den 15 december 1896 samtlige ininarierna

ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolelärare- och folkskolelärarinne-^Ma täraseminarierna

till Eders Kongl. Maj:t en underdånig petition, hvari de *^^~rinnors löner.

höllo, att, om och när åtgärder vidtoges för höjande af ofvannämnda lärares

löneförbättringsmedel, Eders Kongl. Maj:t behagade tillse, att samma förmån

bereddes äfven åt rektorer samt ordinarie lärare och lärarinnor i

högsta lönegraden vid rikets folkskolelärare- och lärarinneseminarier.

Angående petitionen infordrades utlåtanden från domkapitlen i riket

och Stockholms stads konsistorium, hvilka samtliga tillstyrkte nådigt bifall

till densamma.

Då jag ansett mig icke böra inskränka mig till att inför Eders Kongl.

Maj:t förorda den ofvan omtalade petitionen från lärare vid de allmänna läroverken,

utan i stället tillstyrkt, att Eders Kongl. Maj:t måtte för Riksdagen

framlägga förslag till fullständig lönereglering för lärarne vid de högre allmänna

och femklassiga läroverken, torde jag, med hänvisning till hvad jag i

Bih. till Riksd. Vrot. 1808. 1 Smil 1 Af<l. --

s. 170 Kontrollera mot PDF

170 Åttonde hutvudtitelu.

punkt 14 bär ofvan anfört, i samband dermed böra underdånigst hemställa,

att Eders Kongl. Majrt täcktes förelägga Riksdagen förslag till reglering äfven

af vissa lärares och lärarinnors vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna

löneförhållanden. Jag anser mig så mycket hellre böra göra

detta, som både Eders Kongl. Magt och Riksdagen flera gånger förklarat att,

då för anställning som adjunkt vid folkskolelärareseminarium kräfves samma

behörighet som för erhållande af adjunktsbefattning vid allmänt läroverk,

och da det vore att befara, att i allmänhet endast mindre goda lärare

skulle söka anställning vid folkskolelärareseminarierna, om lönerna vid

nstalta ^atte» lä^ie än motsvarande löner vid de allmänna

läroverken, lärarne vid folkskolelärareseminarierna borde med hänsyn till

löneförmåner vara likstälda med motsvarande lärare vid de allmänna

läroverken. Särskildt anhaller jag att i detta hänseende få erinra derom,

att sistlidna ars Riksdag på Eders Kongl. Maj:ts framställning rnedgaf,

att rektor och ordinarie adjunkt samt ordinarie lärarinna med adjunkts

tjenstgöring vid folkskolelärare- och folkskolelärararinneseminarierna finge

rätt till pension å allmänna indragningsstaten enligt samma grunder, som

vore eller blefve stadgade för lärarnes vid de allmänna läroverken pensionering.

Till alla kategorier af de vid seminarierna anstälda lärare och lärarinnor

torde dock ej hänsyn böra tagas vid den nu ifrågasatta löneregleringen.

Lärare och lärarinnor i teckning och musik hafva nemligen redan

fått sin aflöning reglerad: de förra vid 1878 års riksdag och de senare vid

riksdagen år 1897, och torde dessa lärares och lärarinnors aflöningsförmåner

fortfarande böra utgå med de vid nämnda riksdagar bestämda belopp.

Lärarnes i trädgårdsskötsel och trädplantering arfvoden utgå med så

olika belopp, att, under det de på vissa ställen uppgå till 1,0U0 kronor,

stanna de pa andra vid ett belopp af 300 kronor och derunder.

Detta beror derpå, att tjenstgöringsskyldigheten vid de särskilda seminarierna

är mycket olika. Under sådant förhållande torde någon allmän

reglering af dessa lärares aflöning ej böra ifrågasättas, helst som undervisningen

i trädgårdsskötsel är vid vissa seminarier antingen helt och hållet

eller delvis uppdragen åt lärare, som för undervisning i annat ämne blifvit

anstäld vid seminariet.

För undervisningen i slöjd har Riksdagen till hvarje seminarium beviljat

ett särskildt anslag, som skall användas både till aflönande af lärare

och anskaffande af materiel in. in. Då detta anslag hittills visat sig tillräckligt

för det dermed afsedda ändamålet, synes någon reglering af nu

ifrågavarande lärares och lärarinnors löner ej vara erforderlig, och detta

s. 171 Kontrollera mot PDF

Åttonde hn fr udt i t etik 171

så mycket mindre, som lämpliga undervisare åtminstone i goss-slöjd torde

kunna erhållas i de lärare, som äro anstälda vid seminariernas öfningsskolor.

Arfvodena till de lärare och lärarinnor, som tjenstgöra vid de med

seminarierna förenade öfningsskolorna, äro ej i lag faststälda, utan Kongl.

Maj:t bestämmer för hvarje särskild lärare eller lärarinna beloppet af det

arfvode, som till honom eller henne skall utgå, sedan vederbörande myndighet

derom afgifvit förslag. Då jag håller före, att dessa lärares och

lärarinnors löneförhållanden höra ordnas oberoende af den reglering af

andra seminarielärares löner, som nu är ifragasatt, ämnar jag hemställa,

att Eders Kongl. Maj:t behagade för Riksdagen framlägga särskilt förslag

angående fastställande af vissa arfvoden till de vid seminariernas öfningsskolor

tjenstgörande lärare och lärarinnor.

De lärares och lärarinnors löner, som sålunda enligt mitt förmenande

nu böra regleras, äro rektorers, adjunkters, lärarinnors med adjunkts

tjenstgöring samt lärares och lärarinnors i gymnastik.

Dessa lärares och lärarinnors å ordinarie stat upptagna löner utgöra

för närvarande för rektorer i första lönegraden 3,500, i andra 4,000

och i tredje 4,500 kronor; för adjunkter och lärarinnor med adjunkts

tjenstgöring i första lönegraden 1,500, i andra 2,000, i tredje 2,500 i fjerde

3,000 och i femte 3,500 kronor; för lärare och lärarinnor i gymnastik

675 kronor. Dertill kommer det till ofvannämnda lärare och lärarinnor

allt sedan år 1884 årligen utgående lönetillägg, nämligen till rektor med

250 kronor, till adjunkt med 500 kronor i de fyra första lönegraderna

och med 250 kronor i den femte; till lärarinna med adjunkts tjenstgöring

med 250 kronor i de fyra första lönegraderna samt till lärare och lärarinna

i gymnastik med 62 kronor 50 öre under de fem första tjenstgöringsaren,

med 162 kronor 50 öre under de fem följande samt derefter med 262

kronor 50 öre.

De af Eders Kongl. Maj:t den 3 maj 1878 i nåder förordnade komiterade

för afgifvande af förslag angående lönereglering för lärare vid rikets

allmänna läroverk och folkskolelärareseminarier in. fl. yttra i sitt den 17

maj 1879 afgifna underdåniga betänkande, att, hvad lärarne vid folkskolelärareseminarierna

vidkomme, vore de i afseende pa löneförmåner i hufvudsak

likstälda med lärarne vid de allmänna läroverken, i hvilket förhållande

komiterade icke ansett att någon förändring borde ifrågakomma,

hvadan de föreslogo: •

att rektor vid folkskolelärareseminarierna måtte erhålla eu lön i första

lönegraden af 2,600, i den andra af 3,100 och i den tredje af 3,600 kronor

samt i tjenstgöringspenningar 1,100 kronor i hvarje lönegrad;

s. 172 Kontrollera mot PDF

172 Åttonde hufvudtiteln.

att uppflyttning i lönegrad måtte ske efter hittills gällande grunder;

att adjunkts och lärarinnas med adjunkts tjenstgöring lön måtte bestämmas

i första graden till 1,500, i andra till 2,000, i tredje till 2,500

och i ijerde till 3,000 kronor samt att tjenstgöringspenningar måtte bestämmas

att utgå med 1,000 kronor i hvarje lönegrad;

att uppflyttning i högre lönegrad måtte ske efter hittills gällande

grunder;

att gymnastiklärare måtte erhålla i första lönegraden 800, i andra

1,000 och i tredje 1,200 kronor;

att uppflyttning i högre lönegrad måtte ske efter samma grunder, som

för öfningslärare vi de allmänna läroverken vore stadgadt.

Vidare föreslogo komiterade, att tjenstgöringspenningar icke finge

uppbäras för den tid, tjenstens innehafvare åtnjöte tjenstledighet.

Vid komiterades förslag rörande aflöningsbeloppen för rektor och

adjunkter vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna har jag

icke något att anmärka. Beträffande åter aflöningen för »lärarinna med

adjunkts tjenstgöring får jag, med hänvisning till den motivering, som i

föregående punkt anförts för de föreslagna lönebeloppen åt de vid högre

lärarinneseminariet anstå Ida lärarinnorna, hemställa, att samma aflöningsförmåner

som för dessa måtte bestämmas jemväl för de vid folkskolelärarinneseminarierna

anstälda lärarinnor med adjunkts tjenstgöring.

Den af komiterade föreslagna aflöningen till lärarne i gymnastik synes

mig icke vara för hög. För behörighet till lärarebefattning i gymnastik

vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna fordras nemligen

att hafva genomgått en fullständig gymnastiklärarekurs vid gymnastiska

centralinstitutet och deröfver erhållit betyg. Man har ansett nödvändigt,

att vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna anställa endast

fullständigt utbildade gymnastiklärare, enär ifrågavarande lärare hafva till

uppgift att gifva seminarieeleverna en så god utbildning, att man sedermera

utan fara kan åt dem anförtro ledningen af gymnastiköfningarna i våra

folkskolor.

Vidkommande tjenstgöringspenningarna anser jag mig böra förorda,

att dessa beräknas utgå för den verkliga tjenstgöringstiden, som här är

läsår, och som enligt gällande seminariestadga omfattar 36 veckor.

Undantag från den föreslagna beräkningen af tjenstgöringspenningarna

torde böra göras för rektor, som äfven under ferierna har en mängd till

hans befattning hörande göromål och som icke utan erhållen tjenstledighet

kan lemna orten, der den läroanstalt, han förestår, är förlagd. För honom

torde derför tjenstgöringspenningarna höra beräknas efter kalenderår, men

s. 173 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

173

till olika belopp för läsårets 36 veckor och feriernas 16, enligt de närmare

bestämmelser, som i detta hänseende kunna komma att meddelas.

Går jag sedan öfver till frågan om pensionering af ordinarie ämneslärare

och äinneslärarinnor vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna,

torde jag ej nu behöfva göra någon framställning derom, då Eders

Kongl. Maj:t, i enlighet med Riksdagens beslut, genom nådiga kungörelsen

den 1 juli 1897 förordnat, att vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarium

anstäld ordinarie rektor, ordinarie adjunkt och. ordinarie lärarinna

med adjunkts tjenstgöring må åtnjuta rätt till pension å allmänna

indragningsstaten enligt samma grunder, som skola tillämpas vid fråga om

pensionering af lärare vid allmänt läroverk.

Beträffande åter de å seminariernas ordinarie stat uppförda öfningslärare,

hvilkas löner antingen redan blifvit reglerade, nemligen teckningsocli

musiklärare, eller nu föreslagits till reglering, nemligen gymnastiklärare,

synes mig tiden vara inne att jemväl ordna deras pensionsrätt.

Hittills har sådan rätt icke varit dem genom något allmänt stadgande tillerkänd,

utan har deras pensionerande i hvarje förekommande fall gjorts

till föremål för särskild pröfning. Så har Riksdagen år 1888 beviljat

pension åt musikläraren vid folkskolelärareseminariet i Lund, A. R. Nyländer,

1890 åt musikläraren vid seminariet i Vexjö I. Fogelberg sanitär

1896 åt lärarinnan i teckning vid folkskolelärarinneseminariet i Stockholm

Emma Nyberg. Då ifrågavarande öfningslärare vid seminarierna hafva

fullt ut samma betydelse som de vid de allmänna läroverken anstälda,

anser jag ock, att vilkoren för de förstnämndas pensionsrätt böra bestämmas

i närmaste öfverensstämmelse med hvad för de sistnämnda blifvit föreslaget;

och får jag derföre i ifrågavarande afseende hänvisa till den fullständiga

utredning, *som i punkt 14 förekommer angående pensioneringen af öfningslärarne

vid de allmänna läroverken. Jag ber vidare få framhålla att, såsom

jemväl med afseende å pensionering af öfningslärare vid de allmänna

läroverken af mig föreslagits,, bestämmelse må meddelas derom att öfningslärare,

hvilken vid seminarium bestrider flera öfningslärarebefattningar eller

innehar öfningsläraretjenst såväl vid seminarium som vid allmänt läroverk,

icke må för dessa befattningar af statsmedel uppbära högre pension än

sammanlagdt 3,000 kronor. Hvad de öfriga kategorierna åt öfningslärare

och lärarinnor angår, torde af den anledning, som här ofvan anförts som

skal dertill, att fråga om reglering af deras löner denna g,-ing ej väckts,

något förslag om deras pensionering nu ej böra framställas.

Uti det extra anslag, som under tiden från och med år 1881 årligen

utgått för beredande af'' löneförbättring till lärare och lärarinnor vid folkskolelärare-

och folkskolelärarinneseminarierna, hafva äfven ingått arfvoden

s. 174 Kontrollera mot PDF

174 Åttonde hufvndtiteln.

för extra tjenstgöring åt lärare i musik och teckning. Blir den nu ifrågasatta

löneregleringen bifallen, torde för ifrågavarande ändamål en bestämd

summa i stället böra upptagas på ordinarie stat. Ett belopp af 3,000

kronor synes mig för ändamålet erforderligt.

Den ökade kostnad för statsverket, som skulle uppstå, om det nu

framstälda förslaget till löneförbättring för vissa lärare och lärarinnor vid

folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna blefve antaget, belöper

sig, då till grund för beräkningen lägges såväl nuvarande lärares och lärarinnors

antal som deras olika lönegrad, till en summa af 50,800 kronor,

såsom följande uträkning visar:

12 rektorer, löneförhöjning med 500 kronor till hvardera kronor 6,000: —

23 adjunkter och lärarinnor med adjunkts tjenstgöring

löneförhöjning med 500 kronor till hvardera

25 adjunkter, löneförhöjning till hvardera med 1,000

kronor .....................................................................

It gymnastiklärare (lärarinnor), löneförhöjning med 525

kronor till hvardera ...............................................

1 gymnastiklärare, löneförhöjning med 325 kronor......

2 gymnastiklärare, löneförhöjning med 125 kronor till

hvardera ,.............................................

till Eders Kongl. Maj:ts disposition för bekostande af

musik- och teckningslärares tjenstgöring utöfver de

timmar, som de äro skyldiga att tjenstgöra för den

bestämda aflöningen ................................

Summa kronor 50,800: —

Den verkliga kostnaden utöfver hvad för närvarande utgår till aflönande

af lärare och lärarinnor vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna

skulle dock för genomförande af den ifrågasatta löneregleringen

ej uppgå till den ofvan angifna summan. Från och med år 1885 till och

med år 1805 har nemligen årligen i riksstaten upptagits till förbättring

af seininarielärarnes och lärarinnornas löner ett belopp af 33,300 kronor.

Vid riksdagen ar 1806 nedsattes detta belopp på angifna grunder till 31,800

kronor och vid 1807 års riksdag ytterligare till 20,050 kronor. Skilnaden

mellan 50,800 och 20,050 kronor, eller 21,750 kronor, blir sålunda det

belopp, som för den ifrågasatta löneregleringens genomförande erfordras

utöfver det belopp, som för närvarande är beviljadt till aflönande af

lärarepersonalen vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna.

I öfverensstämmelse med hvad jag sålunda anfört, hemställer jag att

11,500: —

25,000: —

4,725: —

325: —

250:

3,000: —

s. 175 Kontrollera mot PDF

Åttonde bufYudtiteln. 175

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att godkänna följande grunder

beträffande löneförbättring och pensionsrätt för vissa lärare och lärarinnor

vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna, nemligen:

att rektorer, adjunkter och lärarinnor med adjunkts tjenstgöring samt

lärare och lärarinnor i gymnastik må uppbära följande aflöning: rektorer:

lönegrader: l) 2,600, 2) 3,100, 3) 3,600 kronor; tjenstgöringspenningar

1,400 kronor; adjunkter: lönegrader: 1) 1,500, 2) 2,000, 3) 2,500 4)3,000

kronor; tjenstgöringspenningar 1,000 kronor; lärarinnor med adjunkts

tjenstgöring: lönegrader: 1) 1,200, 2) 1,700, 3) 2,200, 4) 2,700 kronor;

tjenstgöringspenningar 800 kronor; lärare och lärarinnor i gymnastik:

lönegrader: 1) 800, 2) 1,000, 3) 1,200 kronor;

att uppflyttning i högre lönegrad för rektorer, adjunkter och lärarinnor

med adjunkts tjenstgöring må ega rum efter samma grunder som hittills

samt för lärare och lärarinnor i gymnastik efter de grunder, som tillämpas

vid fråga om ämneslärares uppflyttning i högre lönegrad;

att tjenstgöringspenningarna skola för lärare och lärarinnor, rektorerna

undantagna, beräknas utgå för läsår, att de i rektorernas aflöning ingående

tjenstgöringspenningar skola beräknas efter kalenderår, men till olika belopp

för läsåret och för ferierna efter särskilda bestämmelser, som af

Eders Kongl Maj:t fastställas, samt att tjenstgöringspenningarna icke få af

tjenstens innehafvare uppbäras under tjenstledighet;

att tecknings-, sång- och gymnastiklärare eller lärarinnor vid folkskolelärare-

eller folkskolelärarinneseminarierna må åtnjuta rätt till pension

å allmänna indragningsstaten enligt samma grunder, som bestämmas för

motsvarande öfningslärare vid de allmänna läroverken, under vilkor dock

att, derest öfningslärare vid seminarium bestrider flera öfningslärarebefattningar

eller innehar öfningsläraretjenst så väl vid seminarium som vid

allmänt läroverk, öfningsläraren icke må för dessa befattningar af statsmedel

uppbära högre pension än sammanlagd! 3,000 kronor årligen; samt

att, för rättighet att tillgodonjuta den förbättrade aflöning, som enligt

furberörda lönereglering kominer lärare och lärarinnor till del, skall gälla

som vilkor, att lärare och lärarinnor skola vara skyldiga att från tjensten

afgå med pension enligt de bestämmelser, som i sådant afseende kunna

varda i motsvarande fall stadgade beträffande de allmänna läroverken.

Vidare hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för tillämpning af den nu ifrågasatta löneregleringen för vissa lärare

och lärarinnor vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna det

ordinarie anslaget till seminarier för folkskolelärares bildande må höjas

med 50,800 kronor.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176 Åttonde hnfvndtiteln.

[20.] ° Undervisningen i folkskolelärare- och folkskolelärarinneseininarierna

såsom kändt är, att bibringa eleverna dels de kunskaper och tärskollärare-

digheter, som de behöfva för sitt framtida kall, dels erforderlig undervis:xri;r;:;ningsskickli"het

1 alla folkskolans läroämnen. För främjande af sistnämnda

anstJde lära- syfte skall med hvarje seminarium en öfningsskola vara förenad.

ire* nrfvoden■ V id hvarje sådan öfningsskola äro för närvarande två seminariebildade

lärare anstälda. Beträffande dessa lärare innehåller gällande seminariestadga,

bland annat, följande föreskrifter:

Vid seminariets öfningsskola må, i eldighet med de bestämmelser

Kongl. Maj:t i hvarje särskildt fall meddelat, erforderligt antal lärare anställas

(§ 13 mom. 3, sådant detta lyder i kongl. kungörelsen den 16 november

1894).

För att kunna förordnas, jemlikt § 13 mom. 3, till lärare eller lärarinna

i öfningsskola fordras att vara behörig för anställning såsom ordinarie

lärare vid folkskola (§ 19 mom. 2).

_ Lärare eller lärarinna, som är särskildt anstäld för undervisning i

öfningsskola, vare skyldig att undervisa tjugufyra till tjuguåtta timmar i

veckan (§25 mom. 5).

Lärare och lärarinnor i öfningsskolan förordnas af konsistorium efter

förslag af rektor (§22 inom. 2).

Beträffande ifrågavarande lärares löneförmåner finnes intet annat stadgadt,

än att, när dylik lärare af sjukdom blir urståndsatt att sköta sin

befattning och vikarie för honom förordnats, vederbörande domkapitel,

derest bidrag af statsmedel till vikaries aflönande ifrågasättes, ega att,

efter seminarierektors hörande, med underdånigt utlåtande öfverlemna till

Kongl. Majrts afgörande frågan om och till hvad belopp sådant bidrag

må. utgå (kongl. cirk. den 28 maj 1897) samt att folkskolelärareseminarierna

för de tjenstår, hvarom här fråga, ega rätt till delaktighet i

folkskolelärarnes pensionsinrättning (kongl. cirk. den 31 december 1877).

Deremot finnes ej något allmänt stadgande rörande storleken af de

arfvoden ifrågavarande lärare skola uppbära, utan Kong]. Maj:t bestämmer

för hvarje särskildt fall, efter vederbörande myndigheters förslag, beloppet

a.f nämnda arfvode, hvilket utgår af det under riksstatens åttonde hufvudtitel

uppförda anslag till seminarier för folkskolelärares bildande.

Bristen på allmänna bestämmelser uti föreliggande fall har haft till

följd, att de lärare, om hvilka här är fråga, åtnjuta olika löneförmåner.

Så uppbär t. ex.

vid Stockholms seminarium:

eu lärarinna..... .................................................................................... kr. 1,500 —

hvarjemte till lärarinnan i slöjd mot skyldighet att undervisa

äfven i bokliga ämnen äro anslagna

700 --

s. 177 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

177

vid Upsala seminarium:

två lärare, hvardera..............................

vid Linköpings seminarium:

en lärare..........................r..,...................

vid Skara seminarium:

en lärarinna............................................

t '' • '' r A ■ ■ l

» » ............................................

vid Falu seminarium:

en lärarinna............................................

vid Yexjö seminarium:

en lärare.................................................

vid Lunds seminarium:

två lärare, hvardera............................

vid Göteborgs seminarium:

två lärare, hvardera............................

vid Karlstads seminarium:

två lärare, hvardera...........................

vid Kalmar seminarium:

en lärarinna.........................................

> » ...........................................

vid Hernösands seminarium:

en lärare.................................................

» » .................................................

kr. 1,350 —

..... » 1,400 —

..... » 1,200 —

....................... > 1,400 —

............................................. » 1,200 —

................................. » 1,400 —

........................................... » 1,200 —

................................... » 1,500 —

........................................... » 1,200 —

................. » 1,500 —

» 1,500 —

» 1,200 —

> 1,400 —

» 1,200 —

» 1,500 —

» 1,200 —

vid Umeå seminarium:

en lärarinna.......................................................................................... * }’^00

» » ........................................................................................... » 1,200 —

Några af lärarne och lärarinnorna hafva redan från den dag, de blefvo

vid öfningsskolan anstälda, erhållit i arfvode 1,500 kronor; andra hafva till

en början fått nöja sig med ett mindre belopp, t. ex. 1,000, 1,200 eller

1,350 kronor. Några af dessa senare hafva först efter några års tjenstgöring

kommit i åtnjutande af det belopp, de för närvarande uppbära. Då öfriga

till samma grupp hörande lärare och lärarinnor vid de särskilda seminarierna

hafva lika stor aflöning, synes det ej finnas några giltiga skäl

Bill. till Rilcsil. rrot. 181)8. 1 Sami. 7 A fri. 23

opaginerad Kontrollera mot PDF

rf8 Åttonde liufvudtiteln.

för att ifrågavarande lärare och lärarinnor vid ett seminarium äro i bättre

ställning än motsvarande lärare och lärarinnor vid ett annat. För öfrigt

torde med skal kunna sägas, att den aflöning, dessa lärare åtnjuta, i allmänhet

år alltför låg såväl med hänsyn till de innehafvande befattningarnas stora

vigt, som i jemförelse med lönerna vid folkskolorna i de flesta af de städer,

der seminarierna äro förlagda. Det har ock försports, att ifrågavarande

lärare och lärarinnor haft för afsigt att inkomma till Eders Kong!. Maj:t

med underdånig ansökning om förhöjning af sina löneförmåner.

För att . kunna tillförsäkra seminariernas öfningsskolor goda krafter,

synes det mig derför välbetänkt, att de seminariebildade lärare och läraiinnor,

som anställas vid öfningsskolorna, erhålla något större löneförmåner

ån hittills varit vanligt.^ Det torde ingalunda kunna anses öfverdrifvet,

om det bestämdes, att ifrågavarande lärare och lärarinnor skulle bekomma

1 arfvode 1>500 kronor samt efter tio års väl vitsordad tjenstgöring ett

alderstillägg å 300 kronor.

För närvarande utgå till arfvoden åt de lärare, om hvilka här är fråga,

31,700 kronor. Bestämdes deras arfvoden till 1,500 kronor, skulle till deras

aflöning erfordras ett belopp a 35,200 kronor eller 3,500 kronor mer än

det belopp, som för närvarande utgår för ändamålet. Elfva af de lärare,

som nu äro vid skolorna anstälda, synas, i händelse de fortfarande komma

att bibehålla sin tjenst, år 1899 blifva berättigade till erhållande af det ifrågasatta

alderstillägget, och skulle således ett belopp af 3,300 kronor nämnda

är vara.behöflig!, för att dessa lärare skulle komma i åtnjutande af den löneförhöjning,

hvarom här är fråga. För åstadkommande af den ökning af

^seminariernas öfningsskolor anstälda lärares och lärarinnors löneförmåner,

som här föreslagits, skulle sålunda erfordras en summa af

6,800 kronor utöfver den, som för närvarande utgår till nämnda lärares

aflöning.

Slutligen synes det mig oformligt, att icke äfven dessa lärares likasom

de flesta vid statens skolor anstälda lärares aflöning är till beloppet

faststäld, helst som dylik fastställelse utan olägenhet kan ega rum.

Med anledning af hvad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kono-1.

Moj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att medgifva, att de lärare och lärarinnor, som jemlikt § 13 mom. 3

* , Sållande seminariestadga äro eller varda förordnade vid seminariernas

öfningsskolor, ma bekomma dels från och med 1899 års ingång i årligt

arfvode 1,500 kronor, dels ett ålderstillägg å 300 kronor för år efter tio

års väl vitsordad tjenstgöring, räknadt från och med början af kalenderaret

närmast efter det, då förordnande å här afsedd tjenst första gången

erhölls; J s n

s. 179 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufyudtiteln, 179

samt att för ändamålet bevilja en förhöjning från och med år 1899

af det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag till seminarier

för folkskolelärares bildande med 6,800 kronor.

Uti Kongl. Maj:ts förnyade reglemente för folkskolelärareseminarierna [21.]

i riket den 1 december 1865 föreskrefs, att rektor skulle senast en månad Tryckning af

efter vårterminens slut till konsistorium inkomma med berättelse

undervisningens gång under det förflutna läsaret samt att konsistorium riemas årssedan

skulle sända berättelsen jemte eget utlåtande till ecklesiastikdeparte- rtdnnördsermentet.

Denna föreskrift blef bibehållen uti nu gällande nådiga seminariestadga

af den 29 januari 1886.

Den föreskrifna berättelsen var icke afsedd för allmänheten utan

endast för de myndigheter, som utgjorde seminariernas styrelse och öfver

dem öfvade tillsyn. Berättelsen har derför icke brukat tryckas utan

lemnats skrifven till vederbörande.

Den omständigheten att ifrågavarande berättelser icke varit lika lätt

tillgängliga för allmänheten som motsvarande berättelser öfver de allmänna

lärqverkens anordning och verksamhet har hos många väckt

missnöje. Å ena sidan har man frågat, hvarför icke folkskolelärareseminarierna,

dessa synnerligen vigtiga läroanstalter, borde för allmänheten

framlägga redogörelse för sin verksamhet lika väl som andra offentliga

läroinrättningar, då ju folkskolelärareseminarierna upprättades och underhölles

af staten, och det sålunda vore i sin ordning att den stora allmänmänheten

finge kännedom om deras anordning och sätt att arbeta. A

andra sidan hafva många seminarielärare uttalat den åsigten, att redogörelse

för ifrågavarande läroanstalters inrättning och arbete borde afgifvas

på sådant sätt, att hvem som helst kunde utan större omgång eller

kostnad blifva i tillfälle att vinna kännedom om innehållet i densamma.

Detta skulle nemligen bidraga till borttagande af de missuppfattningar rörande

ifrågavarande läroanstalter, som stundom låtit höra sig.

För seminarierna sjelfva torde det derjemte blifva till stort gagn, om

de genom att sinsemellan utbyta de årsredogörelser, hvarom här är fråga,

sattes i tillfälle att lära känna de olika anordningar, som vid hvart och

ett af dem blifvit vidtagna.

Från några seminarier i utlandet sändas årsredogörelser till ecklesiastikdepartementet.

Icke endast vanlig höflighet utan ock omtanke om

eget bästa fordrar sålunda, att man till gengäld skickar tillbaka berättelser

öfver de inländska seminariernas verksamhet. Detta kan under nuvarande

förhållanden ej ske på annat sätt än genom att låta afskrifva^ de berättelser,

som enligt föreskriften i nådiga seminariestadgan skola årligen till

s. 180 Kontrollera mot PDF

180 Åttonde liufvudtiteln.

ecklesiastikdepartementet inlemnas. Då detta förfaringssätt både är tidsödande

och medför ej obetydliga kostnader, har följden blifvit, att man

ej skickat ofvannämnda utländska seminarier några årsberättelser från de

inhemska seminarierna.

På grund af här angifna skäl har den åsigt en allt mer gjort

sig gällande,, att de redogörelser för seminariernas verksamhet, soin årligen

skola inlemnas till ecklesiastikdepartementet, borde tryckas. Tre

seminarier hafva ock af Eders Kongl. Maj:t fått nådigt tillstånd att de år,

da tillfälligtvis kassan till materiel m. m. dertill lemnade tillgång, använda

någon del deraf till betäckande af kostnaderna för tryckning af ifrågavarande

redogörelser. Man har emellertid ej kunnat ålägga alla seminanarierna

att lata trycka den föreskrifna arsredogörelsen, enär man ej

kunnat påräkna, att deras materielkassor egde tillgång till de utgifter, som

dermed vore förenade.

Kostnaderna för tryckning af ifrågavarande årsredogörelser torde belöpa

sig årligen till 150 å 200 kronor för hvarje seminarium, eller till

högst 2,400 kronor vid dem samtliga.

Med stöd af hvad jag sålunda i underdånighet anfört, hemställer jag,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, för tryckning i erforderligt

antal af de i gällande seminariestadga föreskrifna årsredogörelser,

höja det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag till seminarier

för folkskolelärares bildande med 2,400 kronor.

Vid bifall till hvad under punkterna 19—21 föreslagits kommer anslaget

till till seminarier för folkskolelärares bildande, nu 322,125 kronor,

att ökas med 60,000 kronor eller till 382,125 kronor.

[22.] I folkskolestadgan af den 18 juni 1842 föreskrefs, att i hvarje för
Understöd

(^samling borde finnas minst en, helst fast skola, med vederbörligen vid ett

mfä/r*tm,-s<:minarium godkänd lärare; men, der medellöshet eller lokala förhållanden

naw«r/(?r 6ö-hindrade inrättandet af fast skola, finge tills vidare barnaundervisningen

wnnt“{Zmå-besörjas 1 flyttande o skolor med en eller flera på nyss nämnda sätt godskoian.

kända lärare. Da åtskilliga församlingar icke hade förmåga att inrätta

och underhålla erforderligt antal dylika skolor, tilläts genom kongl. kungörelsen

den 29 september 1853 att, der byar, hemman, torp eller lägenheter

vore sa aflägsna, att dit hörande barn icke utan svårighet kunde

begagna den med sålunda godkänd lärare försedda skolan, mindre skolor,

fasta eller flyttande, finge inrättas. Till lärarebefattning i dessa skolor

skulle få antagas personer, som inför pastor och skolstyrelse företett betyg

om god frejd och kristligt lefverne, samt ådadalagt, att de kunde obehindradt

och riktigt läsa svenskt och latinskt tryck innan, att de hade efter

s. 181 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 181

katekesen god kristendomskunskap, att de kunde skrifva läsligt samt att

de innehade de enklaste och allmännaste begreppen af räknekonsten och

hesutte förmågan att i dessa stycken undervisa.

Snai‘t visade det sig, att i skolor med större antal lärjungar läraren

icke tillfredsställande kunde handhafva undervisning och tukt,^ helst lian

hade till uppgift att samtidigt handleda barn af alla inom skolåldern varande

åldersklasser. Derför förordnades genom kongl. kungörelsen den

23 april 1858, att mindre skolor öfverallt å landet, oberoende utaf afståndet

från folkskola, som vore med examinerad lärare försedd, och till

det antal, som församlingen för lättad tillgång till undervisning för derinom

varande barn funne behöflig!, finge inrättas i ändamål att det första

förberedande kunskapsmåttet för nybörjare kunde i dessa skolor inhemtas,

och att således de skolor, för hvilka enligt folkskolestadgan examinerade

lärare erfordrades, måtte företrädesvis hafva till föremal de mera försigkomna

barnens undervisning.

De mindre skolor, som hade till uppgift att sörja för undervisning af

nybörjare, blefvo i sistnämnda kongl. kungörelse kallade småskolor.

Derjemte förordnades uti samma kungörelse, att församlingarna kunde erhålla

bidrag af statsmedel till hjelp vid ändamålsenligt inrättande af omförmälda

skolor. Omkring fem år derefter stadgades det i kongl. kungörelsen

den 11 december 1863, att, der småskolor funnes försedda med

understöd af allmänna medel, folkskolestyrelsen hade rätt föreskrifva,

att i den fasta eller ambulatoriska folkskolan i allmänhet endast sådana

lärjungar borde mottagas, som redan kunde hjelpligt läsa innantill.

För att småskolorna måtte komma att skötas af dugande lärare, befalde

Kongl. Maj:t i cirkulär till domkapitlen af den 22 april 1864, att domkapitlen

skulle vaka deröfver, att lärare och lärarinnor i småskolorna icke

antoges utan att inför skolrådet hafva ådagalagt, att de egde de insigter,

som folkskolestadgans 6 §, sådan denna lydde i kongl. kungörelsen den

29 september 1853, föreskrefve, samt förmåga att i de der omförmälda

ämnena undervisa.

Efter en tid fann man dock nödvändigt att vidtaga särskilda anordningar

för bildande af lämpliga lärare och lärarinnor vid småskolorna.

Fördenskull anordnades vid folkskolelärareseminarierna i Linköping och

Lund särskilda afdelningar för utbildande af småskolelärare. Dessa

afdelningar blefvo dock efter ett par år indragna, enär det visade sig, att

de elever, som anmälde sig till inträde i dem, i allmänhet ej egde erforderliga

förutsättningar för att kunna utbildas till dugande lärare vid småskolan.

Bättre framgång både de afdelningar för bildande af småskolelärarinnor,

som inrättades vid folkskolelärinneseminarierna. i Stockholm

s. 182 Kontrollera mot PDF

182 Åttonde hufvudtiteln.

och Skara. Derför blefvo ock dylika afdelningar förbundna med ode lärarinneseminarier,

som år 1875 inrättades i Falun och Kalmar. År 1878

inordnades de med lärarinneseminarierna förenade afdelningarna för småskolelärarinnors

bildande uti de egentliga seminarierna såsom deras första

klass. I denna skulle meddelas en sådan småskolelärarinnebildning, som

äfven lämpade sig som grundläggning för den undervisning, som i de tre

följande klasserna meddelades dem, som ginge qvar vid seminariet för att

der utbildas till folkskolelärarinnor.

Lti Eders Kongl. Maj:ts nadiga stadga för folkskolelärareseminarierna

i riket den 29 januari 1886 föreskrifves, att med de elever, som dertill

anmälde sig, och i årsexamen med andra klassen erhållit godkända vitsord

i kristendomskunskap, svenska språket, räkning, välskrifning samt pedagogik

och metodik, skulle ett särskild! praktiskt prof i öfningsskolans

smaskoleafdelning anställas, omfattande de kunskaps- och öfningsämnen,

som förekomma, i denna afdelning, dock med undantag af sång för dem’

som icke deltagit i denna öfning; och egde den, som i profvet godkändes,

att erhålla betyg öiver aflagd smaskolelärarinne(lärare)examen. Dessutom

hafva tvenne statsseminarier inrättats för bildande af finska och lappska

småskolelärare och lärarinnor. Det finska är förlagdt i Haparanda och

det lappska i Jockmocks socken.

De lärare och lärarinnor för småskolorna, som utbildats på ofvan

omtalade sätt, hafva varit få i förhållande till skolornas antal, och under

^°PP hafva de blifvit allt färre. Behofvet af lärarekrafter vid

smaskolan har sålunda endast i obetydlig grad fylts genom de anordningar,

som . staten vidtagit. ^ Redan tidigt begynte derför landstingen att

sörja för utbildningen af smaskolelärare och lärarinnor. De läroanstalter,

som af landstingen inrättades för ifrågavarande ändamål, voro till en

början ganska oregelbundet anordnade och mycket skiljaktiga med hänsyn

till både lärotid och lärokurser. Genom nådiga kungörelsen den 11 januari

1878, i hvilken bestämdes de vilkor, under hvilka ett skoldistrikt

till aflönande af lärare och lärarinna vid småskola kunde erhålla det i

lag medgifna högsta lönetillskott af allmänna medel, åstadkoms en viss

likhet i förenämnda hänseenden. Deri förordnades nemligen, att lärotiden

skulle omfatta minst sju månader och att derunder vissa bestämda lärokurser

skulle genomgås.. Dock förekomma ännu stora olikheter i de särskilda

landstingsseminariernas organisation in. in.

Jemte de af landstingen anordnade seminarierna förekomma äfven

sådana, som upprättats af enskilda personer, hvilka dertill erhållit Eders

Kongl.. Maj:ts tillstånd. Äfven dessa läroanstalter måste rätta sig efter

föreskrifterna i ofvan berörda förordning af den 11 januari 1878, så vida

s. 183 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 183

nemligen de ville utbilda sådana lärare och lärarinnor, att skoldistrikten

till deras aflönande skulle blifva berättigade att åtnjuta det högsta medgifna

bidrag af allmänna medel.

Sedan Riksdagen 1897 beviljat medel till förbättring af lärares och

lärarinnors vid mindre folkskolor och småskolor samt biträdande lärares^och

lärarinnors löner, har Eders Kongl. Magt den 28 maj 1897 utfärdat nådig

stadga angående pröfning vid under offentlig kontroll stående seminarium

för anställning såsom lärare vid småskola och mindre folkskola eller såsom

biträdande lärare vid folkskola. Genom nämnda stadga hafva de

lärokurser, som skola genomgås vid ifrågavarande läroanstalter, blifvit

något höjda samt bestämdare och mera afrundade. För öfrigt gifvas der

föreskrifter angående hvad som är att iakttaga vid den här ofvan omförmälda

pröfningen.

För utbildande af lärare och lärarinnor vid småskolan voro under år

1896 29 seminarier i verksamhet. Af dessa voro 2 anordnade af staten

(i Haparanda och Jockmock), 19 af landsting, 1 af stad samt 7 af enskilda

personer.

Kalmar, Gotlands, Hallands, Elfsborgs och Skaraborgs län hafva under

nämnda år ej iklädt sig några kostnader får anskaffande af examinerade

lärare och lärarinnor vid småskolorna inom dessa län. De öfriga länens

landsting hafva, enligt från seminariernas föreståndare inhemtade uppgifter,

för nämnda ändamål haft följande utgifter nemligen: Stockholms 2,550

kronor, Upsala 3,475, Södermanlands 2,038: 70, Östergötlands omkring

4,667, Jönköpings 3,100, Kronobergs 1,525, Blekinge 2,200, Kristianstads

1,413: 65, Malmöhus omkring 7,095, Göteborgs och Bohus län 4,223: 46,

Vermlands 4,400, Örebro 3,537: 77, Yestmanlands 4,500, Kopparbergs 4,850,

Gefleborgs 5,900, Vesternorrlands (enligt stat för 1897) 6,725, Jemtlands

4,825, Yesterbottens omkring 3,000 och Norrbottens 4,500 kronor. Norrköpings

stad betalar till Östergötlands läns landsting årligen 500 kronor

såsom bidrag till betäckande af kostnaderna för det af landstinget underhållna

småskolelärarinneseminariet. Göteborg har sitt eget seminarium.

Somliga af seminarieföreståndarne hafva angifvit utgifterna för seminariet

för kalenderår, andra för läsår.

Otvifvelaktigt har den nuvarande anordningen för utbildande al lärare

och lärarinnor vid småskolan varit mycket billigare, än om staten skulle

hafva upprättat för detta ändamål erforderliga läroanstalter. Denna anordning

har derjemte medfört den fördelen, att de, som velat skaffa sig

behörighet för anställning vid småskola, kunnat göra det i hemorten.

Härigenom hafva kostnaderna för dem blifvit väsentligen mindre, hvilket

varit af så mycket större vigt, som de flesta af dem varit medellösa. Dess
-

s. 184 Kontrollera mot PDF

184 Åttonde hnfvudtiteln.

utom halva de i allmänhet kommit att tjenstgöra i trakter, med hvilkas

förhållanden de varit förtrogna, hvilket ej heller varit utan betydelse vid

utöfningen af deras kall.

Staten har ej understödt landstingsseminarierna på annat sätt, än att

den medgifvit vissa lärarinnor vid dessa läroanstalter pensionsrätt i folkskolelärarnes

pensionsinrättning i enlighet med bestämmelserna i nådiga

kungörelsen den 9 augusti 1884.

Emellertid har den fordran börjat göra sig gällande, att staten borde

bekosta utbildningen äfven af lärare och lärarinnor vid småskolan eller

åtminstone lemna bidrag af allmänna medel åt de landsting, som upprättade

och underhölle läroanstalter för sådant ändamål. Då den nuvarande

anordningen för ifrågavarande lärares och lärarinnors utbildning

medför obestridliga fördelar, synes det vara ändamålsenligast, attstaten,

med denna anordnings bibehållande, bidrager till betäckandet af kostnaderna

för landstingsseminarier. För dylikt understöd talar ock, att

kostnaderna för nämnda läroanstalter blefve jemnare fördelade på de skattskyldiga,

än nu är fallet, samt att vid seminarierna sannolikt ännu ändamålsenligare

anordningar kunde komma att vidtagas.

Styrelsen för landstingsseminariet i Vesternorrlands län har hos Eders

Kongl. Maj:t anhallit, att af allmänna medel bidrag måtte beviljas till aflönande

af de lärarinnor, som vore anstälda vid seminariet. Eders Kongl.

Maj:t nödgades afsla denna framställning, då inga medel funnos att för

ändamålet tillgå.

Det synes mig, såsom ofvan angifvits, vara rättvist och till gagn för

folkundervisningen, att staten mer än hittills bidrager till betäckande af

kostnaderna för utbildning af de lärare, hvarom här är fråga. Bästa sättet

för statens understöd torde under förefintliga förhållanden vara, att landstingen

erhålla till aflönande af de vid seminariet anstälda lärare och lärarinnor,

som enligt ofvan berörda nådiga förordning äro berättigade till

pension i folkskolelärarnes pensionsinrättning, lönetillskott enligt de grunder,

som äro eller varda stadgade, för att skoldistrikt skall erhålla dylikt lönetillskott

till aflönande af de vid distriktets folk- och småskolor anstälda

lärare och lärarinnor.

Beträffande det belopp, hvartill statens bidrag skulle komma att uppgå,

kunna fullt säkra beräkningar icke göras. Det beror ju till väsentlig del

pa huru ifrågavarande läroanstalter komma att utvecklas.

Tager man Vesternorrlands läns landstingsseminarium, hvilket är tvåårigt

och försedt med flera fasta lärarebefattningar än något af de öfriga

seminarierna, till utgångspunkt, skulle landstinget, om det beslötes, att landstingen

skulle få uppbära bidrag af allmänna medel till aflönande af lärare

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 18ä

och läraripnor vid sina seminarier efter ofvan angifna grunder, blifva berättigad!

att uppbära lönetillskott för tre folkskolelärarinnor och en småskolelärarinna.

Antager man att dessa lärarinnor tjenstgjort så länge, att

skoldistrikt för deras aflönande borde erhålla högsta i lag medgifna lönetillskott,

skulle ifrågavarande landsting till aflönande af sina lärarinnor

erhålla i statsbidrag 1,633 kronor 34 .öre. Antager man vidare att tjugu

landsting vore berättigade till lika stort statsbidrag till aflöningar åt lärarne

vid sina seminarier, skulle beloppet af statens utgifter för nu ifrågavarande

ändamål uppgå till 32,666 kronor SO öre. Sådana förhållandena

för närvarande äro vid de särskilda seminarierna torde 12,000 kronor vara

dertill tillräckliga. Men då åtskilliga förändringar beträffande seminariernas

organisation och den vid dem anstälda lärarepersonal kunna inträffa,

innan här omtalade statsbidrag skulle komma att utgå, torde denna summa

böra höjas till 20,000 kronor, helst som det är sannolikt, att, om bidrag

af allmänna medel beviljas till betäckande af kostnaden för landstingsseminariernas

underhåll, åtskilliga seminarier komma att blifva tvåklassiga

i stället för enklassiga.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag, att Eders

Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen:

dels att medgifva, att landsting eller stad, som ej i landsting deltager,

till aflönande af lärare och lärarinnor vid af landstinget eller staden inrättadt

seminarium för bildande af lärare eller lärarinnor vid smaskola

och mindre folkskola eller af biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola,

må uppbära bidrag af allmänna medel enligt samma grunder, som gälla

med afseende på de lönetillskott, hvilka af statsmedel utgå till skoldistrikt

för aflönande af lärare och lärarinnor vid distriktets folk- och småskola,

under vilkor:

a) att seminariet är ordnadt i öfverensstämmelse med gällande föreskrifter

angående pröfning vid under offentlig kontroll stående seminarium

för anställning som lärare vid småskola och mindre folkskola eller som

biträdande lärare vid folkskola;

b) att seminariet ställes under en särskild af vederbörande landsting

eller stad utsedd, af tre personer bestående styrelse, hvilken eger att antaga

och afskeda seminariets lärare och lärarinnor;

c) att lärarne och lärarinnorna hafva samma behörighet, som, derest

distrikt skall ega rätt till statsbidrag till lärares och lärarinnors aflöning,

fordras för anställning vid folkskola eller småskola;

d) att seminariets lärare och lärarinnor ega minst lika stora löneförmåner

som dem, hvilka äro stadgade för lärare och lärarinnor vid folkoch

småskolor;

Bill. till Kikad. Prut. 18U8. 1 Samt. 1 Afd.

24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186 Åttonde hufvudtiteln.

e) att lärarne och lärarinnorna tjenstgöra vid seminariet eller dess

öfningsskola minst 841 veckor årligen och minst 20 timmar i veckan

samt att de ej innehafva annan tjenst, till hvilkens innehafvares aflöning

lönetillskott af statsmedel utgår; samt

f) att lärarne och lärarinnorna äro anstälda med ömsesidig rätt till

uppsägning på viss tid;

dels att lör här omförmälda ändamål på ordinarie stat uppföra ett

förslagsanslag af 20,000 kronor.

[23.] I skrifvelse den 11 maj 1896 har Riksdagen, med anledning af inom

EU andra Riksdagen väckta motioner, anhållit, det täcktes Eders Kongl. Maj:t låta

ffordinarie verkställa utredning, om och under hvilka vilkor ordinarie lärare vid folklärare

och skola må, utöfver nu bestämda löneförmåner, erhålla ett andra ålderstillägg

samt för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill omständigheterna

•kota. kunde föranleda.

Rörande det i Riksdagens skrifvelse omförmälda ärende hafva infordrats

utlåtande från öfverståthållareembetet och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i de särskilda länen, domkapitlen i riket och Stockholms

stads konsistorium samt direktionen öfver folkskolelärarnes pension sinrättning.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vestmanlands och Vesternorrlands

län samt domkapitlen i Upsala och Vesterås förorda, att den af

Riksdagen äskade utredningen måtte blifva företagen, hvarvid domkapitlen

som sin mening uttala, att, med tagen hänsyn till behofvet, icke lika goda

skäl kunde anföras för att bevilja ett andra ålderstillägg åt lärarinnor som

åt lärare, hvilka sistnämnda i regeln hade familj att underhålla, och att

icke heller alla manliga lärare, af hvilka många med sin läraretjenst förenade

andra befattningar, torde vara i verkligt behof af sådant ålderstilllägg.

Domkapitlet i Vesterås anser derjemte, att en och annan lärare icke

kunde sägas hafva giort sig så förtjent af församlingen, att denna kunde

känna sig uppfordrad till att höja hans lön, ehuru ej mot hans tjenstgöring

gjorts ..någon anmärkning med laga påföljd enligt gällande folkskolestadga.

Äfven härpå ansåge sig domkapitlet böra lägga någon vigt,

då församlingarnas utgifter för folkskoleväsendet redan vore ganska tyngande,

och då domkapitlet förutsatte, att församlingarna skulle till det andra

ålderstillägget bidraga med en tredjedel samt domkapitlet ingalunda skulle

kunna tillstyrka, att detsamma skulle i sin helhet utgå af statsmedel.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands, Jönköpings,

Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Elfsborgs, Vermlands,

Örebro, Kopparbergs, Vestmanlands, Gefleborgs och Jemtlands län,

samt domkapitlen i Linköping, Skara, Strengnäs, Vexiö, Lund, Göteborg,

s. 187 Kontrollera mot PDF

Åttonde liufvudtiteln.

187

Kalmar, Karlstad, Hernösand och Visby tillstyrka, att ordinarie lärare och

lärarinna, som oförvitligt tjenstgjort fem år, sedan han eller hon erhållit

det första ålderstillägget, måtte vara berättigade till ännu ett ålderstillägg

å 100 kronor.

Som skäl för tillstyrkande af ett andra ålderstillägg anföres: att, äfven

om man antoge, att folkskolelärarne, då de utnämndes till ordinarie tjenst,

i allmänhet vore fria från skulder, så att deras löneinkomster oafkortadt

Unge användas till deras lefnadsbehof, det likväl af ingen torde bestridas

att deras löneinkomster ändock vore ganska knappa. Till välförtjent hjelp

och uppmuntran hade derför åt ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolan

beviljats ett ålderstillägg af 100 kronor att efter fem års oförvitlig

tjenstgöring utgå, men, då uppenbart vore, att lärarnes löneinkomster,

äfven med inräknande af ålderstillägget, efter ytterligare några års förlopp

blefve än mera knappa, synnerligast för lärare, som bildat familj och

sålunda hade flera än sig sjelfva att försörja, syntes ett andra ålderstilllägg

vara af behofvet påkalladt. Den nu utgående minimiaflöningen till

folkskolelärare måste anses låg i förhållande till det mödosamma och

ansvarsfulla arbete, som de utförde, samt de uppoffringar, de måst vidkännas

för att utbilda sig till det vigtiga lärarekallet. Den tid och de

kostnader, eu lärare måste använda för vinnande af behörighet till ordinarie

tjenst både, liksom svårigheten för folkskolelärarne att draga sig

fram på deras nu bestämda löner, ostridigt under senare tiden ökats,

under det tillfälle för folkskolelärarne att bereda sig några extra inkomster

på åtskilliga orter ej funnes. En jemförelse med många andra tjenster,

som hvarken fordrade en sådan utbildning eller vore af samma sträfsamma

beskaffenhet, talade för beviljande af bättre lönevilkor för folkskolelärarne.

De biförtjenster, som kunde förenas med eu folkskoleläraretjenst,

borde icke tillmätas den betydelse, att de finge inverka på frågan

om ett ålderstillägg. En frestelse att mer eller mindre åsidosätta lärarekallets

kraf läge deruti, att läraren funne sig nödsakad att offra tid och

krafter på arbete vid sidan af kallet i syfte att för sin nödtorftiga utkomst

skaffa sig biförtjenster.

Till stöd för yrkandet, att det ifrågasatta ålderstillägget bör komma

icke allenast lärare utan äfven lärarinnor till godo, anföres af de i ämnet

hörda myndigheter att, då i förevarande fall det vore arbetet och icke något

annat, som skulle godtgöras, det andra ålderstillägget, liksom det första,

borde tillerkännas såväl lärarinnor som lärare, och att några afsevärda

skäl icke funnes för handen att från delaktighet af ett andra ålderstillägg

utesluta lärarinna, då ju kompetensvilkoren för ordinarie anställning vid

folkskola vore lika för lärare och lärarinna.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Åttonde hufvndtiteln.

För förslaget, att det andra ålderstillägget borde utgå efter fem år,

sedan vidkommande lärare erhållit det första, åberopas, att det, som i

detta hänseende gälde beträffande andra ålderstillägget åt ordinarie lärare

vid rikets allmänna läroverk och af samma skäl, som dervid varit bestämmande,

borde tillämpas äfven vid fråga om ett andra ålderstillägg

till folkskolelärare.

Med hänsyn till vilkoren i öfrigt för erhållande af ett andra ålderstillägg

uttalas i allmänhet den mening, att i detta hänseende samma fordringar

borde uppställas, som vore stadgade för att det nu medgifna

ålderstillägget skall utgå.

Ofverståthållareembetet anser, att det andra ålderstillägget borde beviljas

ordinarie lärare och lärarinna vid folkskolorna i riket efter väl vitsordad

tjenstgöring under tio år, räknadt från den 1 januari året efter

skedd utnämning till ordinarie tjenst, hvaremot Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Östergötlands, Skaraborgs, Hallands, Vesterbottens samt

Göteborgs och Bohus län hålla före, att ifrågavarande ålderstillägg borde

utgå först efter femton ordinarie tjenstår.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms och Upsala län

anse, att Riksdagen i sin underdåniga skrifvelse tillfEders Kongl. Maj:t

rörande den sak, som nu vore i fråga, afsåge endast lärare.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län förordar,

att det andra ålderstillägget måtte utgå med ett belopp af ''200 kronor.

Nästan alla de myndigheter, från hvilka utlåtanden inkommit, öfverensstämma

deruti, att två tredjedelar af äfven det andra ålderstillägget borde

utgå af statsmedel och en tredjedel direkt af skoldistriktets tillgångar,

enär det skulle lända till förryckande af den ekonomiska grundval, hvarpå

vårt folkskoleväsen hittills blifvit bygdt, om utgifterna för ett andra ålderstillägg

helt och hållet skulle bestridas af statsmedel. Dock har äfven den

mening blifvit framstäld, att hela ålderstillägget borde utgå af statsmedel,

emedan i annat fall många församlingar, som vore betungadejaf stora utgifter

för sina skolor, lätt kunde frestas att vid val af lärare föredraga

yngre personer derför, att de vore billigare, samt enär de ökade kostnaderna

för skolväsendet ofta kunde hindra vidtagande af förbättringar

deruti.

Direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning, som blifvit

befald att låta verkställa utredning, huruvida — i händelse ordinarie lärare

och lärarinna vid folkskola, utöfver det ålderstillägg, hvartill de nu vore

berättigade, skulle erhålla ytterligare ett årligt ålderstillägg å 100 kronor

efter fem eller tio års tjenstgöring, sedan de kommit i åtnjutande af det

första ålderstillägget — såväl folkskolelärarnes pensionsinrättning som folk
-

s. 189 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvndtiteln.

189

skolelärarnes enke- och pupillkassa, under förutsättning att nuvarande

årliga bidrag af statsmedel fortfarande finge till dem utgå med oförminskadt

belopp och att de för dem nu gällande bestämmelser blelvc

oförändrade, kunde fullgöra sina förbindelser, har låtit verkställa omförmälda

utredning och dermed jemte eget utlåtande till Eders Kongl.

Maj:t inkommit. För nämnda utredning anhåller jag få lemna närmare

redogörelse vid fråga om anslag, som höra under riksstatens nionde hufvudtitel.

I detta sammanhang torde jag få nämna, att direktionen i sitt underdåniga

utlåtande anfört, bland annat, att utaf den ifrågavarande utredningen

framginge, att år 1896 pensionsinrättningens tillgångar motsvarade

dess förpligtelser, men tillika att pensionsinrättningen, äfven om minimidelaktighetsbeloppet

förblefve vid den nuvarande siffran, vore i behof af

ökning i inkomsterna, derest brist skulle kunna undvikas, och detta endast

i följd af den normalt fortgående utvidgningen af pensionsinrättningens

ansvarsförbindelser. För att förekomma brist borde, om nuvarande bestämmelser

fortfarande finge ega kraft, statsanslaget årligen höjas med

95,000 kronor; men för den händelse, att minimibeloppet för delaktighet

i pensionsinrättningen, såsom nu blifvit ifrågasatt, förändrades från 700

till 800 kronor, skulle detta medföra en ökning i delaktighetens summa

af omkring 500,000 kronor och i sammanhang dermed borde statsanslaget

höjas med 50,000 kronor, så att det i 1898 års riksstat såsom bidrag till

folkskolelärares pensionering upptagna beloppet 357,873 kronor borde höjas

med tillsammans 145,000 kronor, eller till 502,873 kronor.

Beträffande folkskolelärarnes enke- och pupillkassa framginge af den

utredning, som direktionen den 19 mars 1894 till Eders Kongl. Maj:t

öfver! emu åt, att den ifrågasatta höjningen af minimidelaktighetsbeloppet

till 800 kronor för denna kassa skulle kunna genomföras utan att derför

med nuvarande bestämmelser någon ökning af statsbidraget vore behöflig.

För att vinna en öfversigt öfver folkskolelärarnes och lärarinnornas

löneförmåner och andra inkomster hafva uppgifter derom för år 1896 infordrats

från skolrådsordförandena i de särskilda skoldistrikten. Af dessa

uppgifter framgå följande förhållanden.

Vid landets folkskolor voro under nämnda år anstälda:

1. Folkskolelärare:

a) ordinarie

1) i städerna .....

2) å landsbygden

b) extra ordinarie

1) i städerna .....

2) å landsbygden

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Åttonde hufvildtiteln.

i

i

c) vikarierande

1) i städerna ................... ................ 4| 1nt,

2) å landsbygden..................................... 102|

II. Folkskolelärarinnor:

a) ordinarie

1) i städerna .......;. .i..;........................ 798)

2) å landsbygden........................................ 660|

b) extra ordinarie

1) i städerna ......................................... 196)

2) å landsbygden..................................... 4flj

c) vikarierande

1) i städerna ...i.-wA.............. 7|

2) å landsbygden............................ 44|

Hela antalet folkskolelärare uppgick sålunda till

och hela antalet folkskolelärarinnor till..„.................

eller tillhopa till

Antal ordinarie folkskolelärare och lärarinnor:

1,458

241

51

4,614

1,750

6,364.

I. hvilka erhållit första icke ordinarie anställning före aflagd afgångsexamen

från seminarium:

1) i städerna ................. 132 2) å landsbygden........................ 92

II. för hvilka från afgångsexamen vid seminarium eller erhållen

dispens derifrån till första icke ordinarie anställning förflutit:

1) i städerna:

mindre än 1 år...................... 901

1— 2 år...........................61

2— 3 »......... ................ 33

3— 4 » ..................... ................ 10

4 — 5 » ..........^,4..,'',,......... 8

5 år och derutöfver............. 17

2) å landsbygden:

mindre än 1 år.................. 2,823

1— 2 år.................................. 137

2— 3 » ................................. 46

3— 4 »................................... 21

4— 5 » .................................. 13

5 år och derutöfver .......... 19

III- för hvilka från afgångsexamen vid seminarium eller dispens derifrån

till första ordinarie anställning förflutit:

1) i städerna: 2) å landsbygden:

mindre än 1 år.............

....... 248

mindre än 1 år.............

..... 1,627

1-2 år.....................

....... 285

1—2 år.........................

..... 1,283

2—3 » ...........................

...... 185

2—3 »

638

3—4 » ...............................

....... 140

3—4 » ......

328

4—5 » ...........................

....... 121

4—5 » .

206

5 år och derutöfver........

....... 392

5 år och derutöfver.....

...... 450

s. 191 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

191

Antal extra ordinarie lärare och lärarinnor:

I. som erhållit första icke ordinarie anställning före afläggande af

afgångsexamen vid seminarium: *'' < ».i

1) i städerna .................................... 13 2) å landsbygden..................t.....1

II. för hvilka från afgångsexamens afläggande till första icke ordinarie

anställning förflutit:

1) i städerna:

mindre än 1 år............o...191

‘ilo

1— 2 år........................

2— 3 ».........................

3— 4 »........................

4— 5 » ........................

5 år och derutöfver

Mil.

23

7

5

2

5

2) å landsbygden:

mindre än 1 år..........66

1—2 år. ...r....,.......„.................4*. 7

2— 3 ».......................

3— 4 » ........................

4— 5 » ........................

5 år och derutöfver

.....

tt

Tf:

1

3

/iin

O

i städerna:

600 kronor n,k+u..i4öb—. 217

601—700 » ..4............i 305

139

.....................105

...................... 46

Antal ordinarie folkskolelärare och lärarinnor:

I. som för åtta månaders undervisning åtnjöto i egentlig lön:

2) å landsbygden:

600 kronor i.M..4...

601—700 » .....

701—800 » .....

801- 900 »

901—1,000 » .......

1,001—1,100» ........

1,101—1,200 » .................

1,201—1,300 » .................

1,301—1,400 » .................

1,401-^1,500 » 1

1,501—1,600 » ''.4,,i-ii,:.

1,601—1,700 » ...wiuu.m...

1,701 och derutöfver 1

701—800

801—900

901—1,000

1,001

1,101 — 1,200 »

1,201—1,300 »

1,301—1,400 >

1,401 — 1,500 »

1,501 — 1,600 »

1,601 — 1,700

1,100 » 301

...................... 37

............... 3

..................... 164

..................... 1

..................... 4

.u*

4,211

338

" 67

18

8

9

1

3

1

2

1,701 och derutöfver .......... 55

II. som för åtta månaders undervisning åtnjöto utöfver den egentliga

lönen ålderstillägg med följande belopp

1) i städerna:

under 100 kronor (alla dessa

åtnjuta i egentlig lön 700

kronor eller mer) .............. 34

100 kronor ........................ 280

101—200 » 237

öfver 200 » 288

2) å landsbygden:

under 100 kronor (alla dessa

åtnjuta i egentlig lön 700

kronor eller mer)........... 11

100 kronor....................... 3,485

101—200 » 55

öfver 200 » .................,...., 5

III. som för undervisning utöfver åtta månader åtnjöto för s. k. öfverläsning:
-

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Åttonde hufnidtiteln.

1)

i städerna:

2) å landsbygden:

//, ; f; 14 ? /

under 75 kronor....................

177

under 75 kronor ...

................ 49

75 > ...............

15

75

................. 62

87: 50 » .......;..:aU ..

91

87: 50

................. 267

, f

88—100 » !

53

88—100

................. 18

101—150 kronor..................

125

101—150 kronor.

''.li..... 26

151—200 » .kliOAU

25

151—200

................ 24

öfver 200 » .................v.ui*

48

öfver 200 »

—

*

IV. soin för undervisning

i fortsättningsskola eller i

söndags- och

altonskola atnjöto:

1)

i städerna:

2) å landsbygden:

t

50 kronor .......................

15

50 kronor ......

................ 91

51—100 » ........................

48

51—100 »

340

101—150 .» ...............

54

101—150 »

................ 440

öfver 150 » ......................

133

öfver 150 »

V. som i ersättning för undervisning i slöjd uppburit:

1)

i städerna:

2) å landsbygden:

• l Oil

under 75 kronor.....................

24

under 75 kronor ..

............... 132

75—99 » .....................

13

75—99

......484

100—149 » ....................

32

100—149

................ 600

150—199 » ................’

25

150—199

................ 248

200 » ..............

16

200

1 45

öfver 200 » .....................

122

öfver 200 »

................ 64

VI. hvilka hade bostad in natura eller ersättning derför

i penningar:

1)

i städerna:

2) å landsbygden:

a) in natura ................ 1

172

a) in natura...

............ 4,474

b) i ersättning derför:

b) i ersättning derför:

under 50 kronor ..............

—

under 50 kronor

........24

50—74 » ..............

1

50—74

................. 55

75—99 * ........

5

75—99

.................. 24

100 » ...........

38

100

.................. 35

öfver 100 » 1,

165

öfver 100 ;ii *

.................. 46

VII. hvilka hade vedbrand

in

natura eller ersättning

derför i pen-

rungar:

1)

i städerna:

2) å landsbygden:

a) in natura............................

93

a) in natura.............

............ 3,570

b) i ersättning derför:

f i i

b) i ersättning derför:

under 50 kronor ..............

8

under 50 kronor

........... 107

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åttonde HwfViid«ftefH.

m

50—74

75—99

100

öfver 100

kr.

»r [ ■<,;

3>l - f

>

•r -''i.

......

...:<< 204''

iH.j. .155

Wi318

603

50—74

75—99

100

öfver 100

kr. ''Ui 445

» 260

* -t- 202

» ............ 74

Vill. Indika både kofoder in natura eller ersättning derför i pen
-

nmgar:

1) i städerna:

00 2

; ....... . it t * • ! r X , • >

2) å landsbygden:

'' 1

{ ‘ÖL''

a) in natura.............m.»:.

3

, a) in natura...............

... 469

b) i ersättning derför:

b) i ersättning derför:

inunder 50 kronor ......

*'' 4 i in- I

i«.'' under 50 kronor.......

... 201

50—74 * ■ .....

.....j. ,, 52

50—74 » r ,•»

. . 1,223

75—99

.....370

75—99 »

.... 1,271

100 Åt''* !

380

100 ; :J.....

1,260

öfver 100 »

576

öfver lQQji/v *

•1H 234

Antal extra ordinarie folkskolelärare och lärarinnor,

I. som för åtta månaders undervisning åtnjöto i kontant lön:

1) i städerna: j 2) å landsbygden:

500

600

601—700 «■"

701—800

801—900

901 — 1,00Q.

öfver 1,000

kronor

.Mild»

ii »<•>>''

tPffjtH:

ll-fll-r J--

7

94

261

5

2

no

9

500

600

601^-700

701—800

801—900

901—1,000

öfver 1,000

kronor

»

.j.

I

14

56

4

1

3

1

II. som för undervisning utöfver åtta månader åtnjöto för s. k. öfverläsning:
-

l) i städerna:

under 75 kronor

7 5 »

87: 50,

88—100 »

101 — 150 »

151—200

b

n \

.■(.■i

2) å landsbygden:

36 under 75 kronor

25 75 »

4 87: 50;

5 88—100

12 101—150

— 151—200 »

6

13

1

1

2

III. som för undervisning utöfver åtta månader v fortsättningsskola

åtnjöto:

2) å landsbygden.

........................... — 75 kronor .............................. 1

............. — ioo » ............................. i

......j. 2 150 » ....... f i....... 3

1) i städerna:

75 kronor

100 »

150 »

Bih. till Bikul Prat. 18.99. 1 Sami. I Afd.

26

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Åttonde hnfrndtiteln.

IV. hvilka för undervisning i slöjd uppburo ersättning:

1) i städerna: 2) å landsbygden:

under 75 kronor..............l!.1...... 6

75—99 » ................. 3

1)

1)

under 75 kronor ................... 6

75—99 » ......V.y.:....... 4

100—149 •’!''!>• -''i::.........it...... 3

150 — 199 kronor........................ 1

200 » ''.:;e...... —

öfver 200 » 8

100—149 » 5

150—199 kronor...................... 1

200 » ........................ —

öfver 200 » —

V. hvilka hade bostad in natura eller ersättning derför i penningar:

i städerna: 2) å landsbygden:

a) in natura..................... 5

b) i ersättning derför:

under 50 kronor....... —

50—74 ......V

75—99 ik » ......

100 * 36

öfver 100 » 82

a) in natura

b) i ersättning derför:

under 50 kronor .....

50—74 » .....

75—99 » .....

100 » .....

öfver 100 »

59

1

4

2

6

5

VI. hvilka hade vedbrand in natura eller ersättning derför i penningar:

i städerna: '' 2) å landsbygden:

a) in natura................................ 5

b) i ersättning derför:

under 50 kronor.................. 24

1 50—74 » 48

75—99 » 16

100 » 36

öfver 100 .................. 3

a) in natura................................. 49

b) i ersättning derför:

under 50 kronor................. 2

50—74 ■ »••>'' 15

75—99 » .........d,;.:..1 4

100 » 7

öfver 100 » —

1)

VII. hvilka hade kofoder in natura eller ersättning derför i penningar

b)

i städerna:

a) in natura..................

i ersättning derför

under 50 kronor.t

50—74 » ...

75—99 » ..

100 » ...

öfver 100 »

2) å landsbygden:

a) in natura...............t.

b) i ersättning derför:

1

8

47

70

6

under 50 kronor.........J.U... 2

50—74 » 15

74—99 * 23

100 » 36

öfver 100 » 1

Folkskolelärare, som innehade presterlig befattning:

1) i städer........................................... 2 2) å landsbygden ........................... 13

s. 195 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

195

Folkskolelärare och -lärarinnor:

I. som innehade klockare-

och organistbefattning med årsinkomst

af:

i städerna:

2) å landsbygden:

under 100 kronor ...............

.. — under 100 kronor .................

40

100—199 » ................

.. — 100—199 » ..................

253

200—299 •» .............

... 5 200—299 » ..................

311

300—399

... 3 300—399 » ......

238

400—499 » ................

.. 2 400—499

107

500 kronor och derutöfver

.. 10 500 kronor och derutöfver

128

II. som innehade endast klockaretienst med en årsinkomst af:

i städerna:

2) å landsbygden:

''under 100 kronor ............

... — under 100 kronor .............

78

100 < »

. — 100 * ...........

35

öfver 100 » .............. i

3 öfver 100 » .........:......

145

III. som innehade endast organist^enst med en årsinkomst af:

i städerna:

2) å landsbygden:

under 100 kronor ...............

... — under 100 kronor....................

. 37

100 » ................

... — 100 * ..................

. 29

öfver 100 » ..................

... 8 öfver 100 » ............

. 61

IV. som innehade annan befattning i församlingens tjenst eller kommunalt

uppdrag med årsinkomst af:

1) i städerna:

under 100 kronor ............. 21

100 * ................. 9

öfver 100 » .................... 63

utan uppgift om årsinkomst . 28 1

2) å landsbygden:

under 100 kronor .................. 447

100 » 32

öfver 100 » 102

utan uppgift om årsinkomst 68

Bland de i församlingens och kommunens tjenst förekommande befattningar

hafva uppgifvits: anställning i sparbank (kassör, kontrollör, afdelningsföreståndare,

kamrer, räkenskapsförare), anställning som vaccinatör,

föreståndare för fattiggård, uppbördsman af presterskapets löner, kommunalstämmas

ordförande och som bibliotekarie i sockenbibliotek.

V. som innehade befattning i statens tjenst med en årsinkomst af:

1) i städerna :

under. 100 kronor .................... 2

100 » ................... 2

öfver 100 » 17

utan uppgifven årsinkomst

2) å landsbygden:

under 100 kronor ................. 29

100 » 31

öfver 100 » 195

utan uppgifven årsinkomst .. 15

Af de folkskolelärare och -lärarinnor, som innehade befattningar i

statens tjenst, voro de flesta föreståndare för post- och telegrafstationer.

VI. som hade annan bisysselsättning:

1 i städerna .......................... 122 2) å landsbygden ................. 412

s. 196 Kontrollera mot PDF

196 Åttonde hnfvudtiteln.

Folkskolelärare och lärarinnor, som hade andra bisysselsättningar,

voro: ordförande i brandstodskomité, föreståndare för telefonstation, auk,

. * _ boutrednmnsmän, hemtnansegare och ärren datorer, tidnings
skrifvare,

revisorer och föreståndare för handelsföreningar, fotografer, bokbindare,

siffergranskarc i folkbank, trädgårdsmästare, resepredikanter och

nykterhetstalare, innehafvare af charkuteriaffär samt trikinundersökare m. in.

Antal ordinarie folkskolelärare och lärarinnor:

I. som år 1899 tjenstgjort fem år

a) i städerna: 2) £ landsbygden:

lärare .................... 528 lärare ...................................... 3,631

lärarinnor^............ 707 lärarinnor............................ 554

II. som år 1899 tjenstgjort tio år och derutöfver:

1) i städerna: 2) å landsbygden:

lärare....................... 421 lärare ................. 3,028

lärarinnor .............. 481 lärarinnor....................... 344

III. som under 1889 fingo sin första ordinarie anställning och hvilkas

tionde ordinarie tjenstår sålunda utgår under år 1899:,i

1) i städerna: ,, 2) å landsbygden:

lärare..........................i,.......17 lärare ..................................... 115

lärarinnor ..................32 lärarinnor .... ......,4!j........... 27

Skulle lärare och lärarinna erhålla det nu ifrågasatta ålderstillägget,

så snart fem år förflutit, sedan de bekommit det första, skulle sålunda,

enligt de uppgifter, som här ofvan lemnats angående antalet lärare och

lärarinnor, som år 1899 tjenstgjort tio år och derutöfver, 4,274 lärare och

lärarinnor under nämnda år blifva berättigade till ålderstillägg. Komine

detta att utgå med 100 kronor till hvar och en af dem, skulle alltså

427,400 kronor vara erforderliga derför. Af dessa skulle, om de grunder,

som hittills varit gällande vid beräkning af statsbidrag till aflönande af

lärare och lärarinnor vid folkskolan, fortfarande komine att tillämpas, två

tredjedelar eller i rund summa 284,934 kronor erläggas af statsmedel.

Bestämdes det åter, att det andra ålderstillägget skulle komma vederbörande

lärare och lärarinnor till godo först från början af det kalenderår,

som komine närmast efter det, då det tionde ordinarie tjenståret utgått,

skulle förutnämnde 4,274 lärare och lärarinnor med undantag af de 191,

hvilkas tionde ordinarie tjenstår, enligt här ofvan meddelade uppgifter

utgar under ar 1899, eller 4,083 lärare och lärarinnor den 1 januari 1899

blifva berättigade till ålderstillägg, till hvilkas gäldande 272,200 kronor

eller i jemnadt täl 270,000 kronor vore erforderliga af statsmedel.

Då hänsyn tages dertill, att, sedan de minimilöner, som nu utaf! till

7 O

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Åttonde hnfvudtiteln.

folkskolelärare och lärarinnor, bestämdes, fordringarna tör behörighet till

lärarebefattningar vid folkskolan höjts, att nämnda skolas betydelse och

vigt sa väl för den enskilde, som deraf begagnar sig, som för samhället i

dess helhet ökats, att arbetet i henne blifvit i samma mån ansvarsfullare

och mödosammare samt att lefnadskostnaderna öfver hufvud onekligen

stigit, anser jag i likhet med de flesta myndigheter, som hafva afgifvit

utlåtanden i ämnet, rättvist och billigt, att någon förhöjning i lärarepersonalens

löner beredes.

Då de skäl, som bär ofvan anförts för en ökning af ifrågavarande

löner, icke endast tala för eu förbättring af lärarnes löner, utan jemväl

ådagalägga det billiga och rättvisa deruti, att äfven lärarinnornas löneförmåner

ökas, kan jag sålunda icke instämma med dem, som mena, att

den ifrågasatta löneförhöjningen borde komma endast lärarne till godo,

och jag kan det så mycket mindre, som det är att befara, att om lärarinnors

minimilöner bestämmas till lägre belopp än lärares, ekonomiska

hänsyn blifva alltför mycket, ja, mångenstädes uteslutande bestämmande,

när det skall afgöras, huruvida lärare eller lärarinna skall anställas vid

vederbörande skola.

Ej heller kan jag instämma med dem, som hålla före, att endast vissa

lärare och lärarinnor böra komma i åtnjutande af den ifrågasatta löneförhöjningen.

Då den minimilön, som för närvarande, enligt gällande lag,

tillkommer innehafvare af lärarebefattning vid folkskola, ansetts vara väl

knapp, synes nemligen den förhöjning deraf, hvarom nu är fråga, böra

tillkomma alla vid folkskolan anstälda ordinarie lärare och lärarinnor

oberoende deraf, om de hafva några inkomster af sysselsättningar, som

ligga utanför läraretj en stens område eller icke; äfvensom deraf, om de vid

skötandet af sin befattning ådagalagt alldeles särskilda förtjenster. De

extra inkomsterna äro nemligen ersättning för arbete, som ej utföres åt

läraren på grund af den befattning, han såsom lärare innehar, utan som

han utför jemte de till läraretjensten hörande göromål, och för hvilket

han sålunda måste anses berättigad till särskild ersättning. Någon billighet

kan ju ej ligga deruti, att en extra inkomst, förvärfvad genom ökadt

arbete, skall medföra nedsättning i löneförmåner, som äro afpassade efter

en tjensts säregna beskaffenhet under förutsättning att denna på ett fullt

tillfredsställande sätt skötes. Om för öfrigt rätten att besluta angående

det ifrågasatta ålderstillägget öfverlätes åt de särskilda skoldistrikten, torde

man, lärd af erfarenheten, med allt skäl kunna antaga, att den rätten ofta

skulle medföra intriger, tvister och splittringar inom församlingarna, samt

att beslutet ej sällan skulle komma att bero på godtycklighet och tillfälliga

stämningar samt alstra missförstånd och missnöje. Derjemte torde af den

redogörelse för lärarnes och lärarinnornas löneförmåner, som här ofvan

s. 198 Kontrollera mot PDF

198 Åttonde hufvudtiteln.

lemnats, framgå, att de extra inkomsterna äro hvarken af den betydenhet

eller af den omfattning, att de kunna göra den ifrågasatta löneförhöjningen

obehöflig, helst som ersättningen för naturaförmåner är i många skoldistrikt

i förhållande till det verkliga värdet alltför låg. För öfrigt vore det ju

en fördel, om läraren blefve så aflönad, att han för att förskaffa sig sitt

nödtorftiga uppehälle ej tvunges att egna sig åt sysselsättningar, som ej

stå väl tillsammans moed hans befattning och som hota att draga hans

intresse från skolan. A andra sidan torde jag få erinra om betydelsen

deraf, att det tinnes platser, som äro förmånligare än andra antingen derigenom,

att innehafvarne hafva större löneförmåner än vanligen är fallet,

eller derigenom att de hafva tillfälle att bereda sig inkomster utöfver lönen

genom att öfvertaga jemväl andra sysslor, som äro förenliga med en lärares

ställning och icke utgöra hinder för honom att fullt tillfredsställande sköta

sin egentliga befattning. Härigenom eggas nemligen många lärare till fortsatt

arbete för sin utbildning, för att en gång kunna erhålla en sådan fördelaktigare

plats. Ett sådant lärarnes fortsatta utbildningsarbete kommer

alltid skolan till godo.

Beträffande öfriga vilkor för erhållande af det ålderstillägg, som nu

är i fråga, ansluter jag mig till dem, som’hålla före, att i hufvudsak

samma vilkor, som gjort sig gällande vid bestämmandet af hvad som

fordras för att en lärare vid de allmänna läroverken skulle ega rätt att

åtnjuta högre lön, borde fastställas äfven i fråga om folkskolelärares

uppflyttning i högre lönegrad.

Ibland föreskrifterna beträffande lärares vid de allmänna läroverken

uppflyttning i högre lönegrad finnes äfven den, att uppflyttningen i regel

skall ega rum vid början åt ett kalenderår. Det synes mig som om samma

föreskrift borde tillämpas äfven i fråga om folkskolelärares uppflyttning

i högre lönegrad, helst som samma grundsats gjorde sig gällande vid sistone

års riksdag, då, på Eders Kongl. Maj:ts framställning, medel beviljades

till ett ålderstillägg åt vid småskolan anstälde examinerade lärare och

lärarinnor.

Men kommer denna föreskrift att tillämpas beträffande det nu ifrågasatta

lönetillägget, bör den äfven hafva tillämpning på det lönetillägg å

ett hundra kronor, som redan nu kommer folkskoleläraren till godo efter

fem års oförvitlig tjenstgöring. Skulle åter äfven det första ålderstillägget

komma att utgå först från och med början af kalenderåret närmast efter

det, da det femte ordinarie tjenståret utgått, torde man genom ett särskildt

öfvergangsstadgande böra sörja för, att folkskolelärare och lärarinnor, som

tillträdt ordinarie befattning före den 1 januari 1899, ej måtte lida någon

minskning uti sin nuvarande rätt.

s. 199 Kontrollera mot PDF

Åttonde Imfrudtiteln. 199

På grund af livad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

dels att godkänna följande förändrade bestämmelser angående aflöning

åt ordinarie lärare och lärarinna vid folkskola, att från och med år 1899

lända till efterrättelse, nemligen:

Ordinarie lärare eller lärarinna, som, efter undergången godkänd afgångsexamen

från folkskolelärare- eller folkskolelärarinneseminarium, blifvit

i föreskrifven ordning anstäld vid folkskola, skall i årlig lön för åtta

månaders eller 341/., veckors undervisning, åtnjuta minst sex hundra kronor

samt två ålderstillägg å ett hundra kronor hvartdera, det ena efter fem

och det andra efter tio års oförvitlig tjenstgöring, räknadt från och med

början af kalenderåret närmast efter det, hvarunder läraren eller lärarinnan

såsom ordinarie tillträdt folkskolelärarebefattning.

Öfver gång sstadgande.

Den som, då dessa bestämmelser träda i tillämpning, är såsom ordinarie

lärare eller lärarinna vid folkskola anstäld, skall, pa sätt hittills varit

stadgadt, derest han eller hon i denna egenskap oförvitligt tjenstgjort under

fem år, för åtta månaders undervisning i lön erhålla minst sju^ hundra

kronor. Sådan lärare eller lärarinna skall från och med kalenderaret närmast

efter det, då han eller hon uppnår tio ordinarie tjenstår, dock icke

före den 1 januari 1899, för nyss angifna undervisning bekomma ett ålderstillägg

af ett hundra kronor;

dels att besluta följande förändrade bestämmelser angående lönetillskott

af allmänna medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor, att från och

med år 1899 lända till efterrättelse, nemligen:

Till aflönande af hvarje ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola,

som i årlig lön åtnjuter, utom husrum, vedbrand och kofoder eller ersättning

derför, minst sex hundra kronor, samt hvarje annan examinerad, vid

folkskola antagen lärare eller lärarinna, som i årlig lön erhaller, förutom,

nämnda naturaförmåner eller ersättning derför, minst fem hundra kronor,

eger skoldistrikt, derest läraren eller lärarinnan årligen meddelar undervisning

i skolan minst åtta månader eller 341/_. veckor af aret — under hviska

läsdagarna uppgå till minst 192 — att af statsmedel bekomma ett ärligt

bidrag, motsvarande två tredjedelar af den lön läraren eller lärarinnan,

förutom husrum, vedbrand och kofoder eller ersättning derför, åtnjuter,

hvilket bidrag dock ej, utom i här nedan angifna fall, ma öfverstiga fyra

hundra kronor.

Derest ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola i denna egenskap

oförvitligt tjenstgjort under så lång tid, att den årliga lönen till honom

s. 200 Kontrollera mot PDF

200 Åttonde Jnifrudtfteln.

eller henne skall utgå för sagda undervisning med minst sju hundra

kronor jemte de i lag bestämda naturaförmåner eller ersättning derför,

eger skoldistrikt att årligen erhålla statsbidrag med fyra hundra sextiosex

kronor sextiosju öre.

Har läraren eller lärarinnan oförvitligt tjenstgjort i folkskola som

ordinarie ytterligare sa länge att den arliga lönen till honom eller henne

af sådan anledning skall utgå för samma undervisning med minst åtta

hundra kronor jemte de i lag bestämda naturaförmåner eller ersättning

derför, eger skoldistrikt att årligen erhålla statsbidrag med fem hundra

trettiotre kronor trettiotre öre;

dels ock slutligen att för genomförandet af den nu ifrågasatta löneförhöjningen

det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag för

lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor, nu 4,300,000 kronor,

må höjas med 270,000 kronor, eller till 4,570,000 kronor.

De tekniska läroverken.

Den provisoriska utvidgning af undervisningen vid tekniska högskolan,

hög- som under de senare åren egt rum, bär icke syftat till att vara en blott

tillfällig och ^öfvergående anordning. Redan från början har det framstått

såsom ett mål att göra utvidgningen stadigvarande, och en bestämd plan

för densamma har uppgjorts samt med vissa modifikationer lagts till grund

för omorganisationen. Den provisoriska utvidgningen bär i afbidan på

den definitivas genomförande tjenat att till fullo bekräfta dennas behöflighet

och pröfva vissa detaljer af planen för utvidgningen, medan under tiden

högskolans lokaler försatts i ett skick, som möjliggör eu stadigvarande

utveckling af undervisningen.

Riksdagen har kraftigt medverkat till anordnande af berörda provisoriska

utvidgning och förberedande åtgärder för dess fortbestånd i öfverensstämmelse.

med framlagda förslag. Med anledning af Eders Kongl. Maj:ts

framställningar har Riksdagen alltsedan år 1892 på extra stat dels år

efter ar beviljat anslag till förstärkande af lärarekrafterna samt till materiel,

dels anslagit medel till omfattande förändringar och inredningsarbeten i

högskolans lokal, dels ock anvisat ett betydande belopp till utförande af

en nybyggnad för högskolans kemiska och mineralogiska afdelningar.

Den plan, som ligger till grund för den nu afsedda utvidgningens

genomförande, är framlagd i mina anföranden till statsrådsprotokollen öfver

ecklesiastikärenden^ den 14 januari 1895 och den 14 januari 1897, vidfogade

nämnda ars propositioner till Riksdagen angående statsverkets

tillstånd och behof. Jag skall derför nu blott i största korthet erinra,

hurusom, sedan eu komité uppgjort förslag till högskolans utvidgning och

s. 201 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 201

till ett tidsenligt ordnande af undervisningen derstädes, samt vissa jemkningar

i detta förslag vidtagits af högskolans styrelse, förslaget framlades

för 1894 års riksdag, som visserligen hade åtskilliga erinringar att göra

vid den uppgjorda planen, men för öfrigt välvilligt upptog frågan om den

tilltänkta omorganisationen. Sedan högskolestyrelsen, efter nådig remiss,

lämpat förslaget i enlighet med de flesta af Riksdagens anmärkningar deremot

och uttalade önskningar, har, såsom nyss antydts, förslaget i dess

sålunda jemkade och förenklade form förelagts Riksdagen åren 1895 och

1897 i sammanhang med Eders Kongl. Maj:ts j^amställningar om anslag

för tekniska högskolan.

Med bifall till de framställningar, som sistnämnda år gjordes, beviljade

Riksdagen på ordinarie stat för högskolan bland annat till inrättande af extra

lärarebefattningar 5 matematik, maskinlära, väg- och vattenbyggnadskonst,

mekaniska laborationer, elektroteknik, elektrokemi och teknisk hygien ett

belopp af tillhopa 12,750 kronor. Genom dessa i planen afsedda nya

lärarekrafters tillkomst togs det första betydelsefulla steget till genomförandet

af den stadigvarande utvidgningen af högskolans undervisning. Till fullföljd

af den sålunda påbörjade omorganisationen har nu styrelsen för högskolan

i underdånig skrifvelse den 7 september nästlidna år gjort framställning

om nådig proposition till Riksdagen rörande de anslag, som styrelsen

anser vara af nöden för högskolans utvidgning i enlighet med den upprättade,

förenklade planen.

Den väsentligaste af de sålunda ifrågasatta anslagsposterna afser förstärkning

af högskolans undervisning genom förbättring af aflöningarna

vid de nu befintliga sju lektoraten derstädes samt upprättande af tre nya

lektorat äfvensom nya extra-lärare- och assistent-befattningar.

Vid högskolan finnas för närvarande, som nämnts, sju lektorat, nemligen

i beskrifvande geometri och ritkonst, i geodesi och topografi, i konstruktion

af enkla maskindelar, i elementarmekanik och beskrifvande maskinlära,

i allmän byggnadslära, husbyggnadskonst samt byggnadsstatik, i

metallurgi och hyttkonst samt i geologi och mineralogi. Beträffande dessa

läraretjensters förbättring och upprättande af nya lektorat yttrar högskolestyrelsen

till en början, att i det af särskilda komiterade för tekniska högskolans

utvidgning och omorganisation den 15 december 1891 afgifna

utlåtande ifrågasatts att förändra lektoraten till extra ordinarie professurer

äfvensom att upprätta två nya professurer; men då det af Eders

Kongl. Maj:t i detta syfte till 1894 års Riksdag framlagda förslaget icke

vann Riksdagens bifall, hade i stället i det förslag, som, jeinkadt i den af

nämnda års Riksdag anvisade riktning, af Eders Kongl. Maj:t förelagts

1S95 års Riksdag, lektoraten bibehållits, men med förökad undervisnings
Bih.

till Rikstl. Prat. 1S98. t Sami. 1 Afd. 20

s. 202 Kontrollera mot PDF

202 Åttonde liufvudtiteln.

skyldighet och förbättrad aflöning. Styrelsen ville nu, likasom förut, framhålla,

att för de flesta af lektorerna vid högskolan lönevilkoren vore

mycket ofördelaktiga, saväl med hänsyn till det af dessa lärare fordrade

arbetet, som i jemförelse med de vilkor, andra lärare med likartad verksamhet

atnjöte. Vid en högskola, och ej minst vid en teknisk högskola,

vore det nödvändigt, att lärarne toge grundlig kännedom om framstegen i

de olika facken och äfven sjelfva bidroge till dessas utveckling. Då härtill

komme att genom den utvidgning undervisningen vid högskolan borde

erhålla, för att någorlunda motsvara tidens fordringar, lektorernas arbete

väsentligt skulle ökas, syntes det styrelsen mycket obilligt, om högskolans

lektorer i något fall skulle aflönas lägre än lektorerna vid de tekniska

elementarskolorna. För att emellertid kunna, såsom Riksdagen fordrade,

i någon väsentligare grad nedbringa kostnaderna hade det synts styrelsen

nödvändigt, att, med hänsyn till läroämnenas beskaffenhet, undervisningstidens

längd och andra omständigheter, som härvid borde tagas i betraktande,

lektoraten delades i tva grupper: den ena med lönevilkor, motsvarande

lektorernas vid de tekniska elementarskolorna, och den andra lika med de

högst aflönade,^ redan nu befintliga lektoraten vid högskolan, men med ett

alderstillägg, sa att dessa lektorer slutligen erhölle samma aflöning, som

lektorerna vid Chalmers tekniska läroanstalt i Göteborg. De löneförmåner,

som enligt styrelsens förslag skulle åtnjutas af de båda olika grupperna,

komme sålunda att utgöra för den förstnämnda gruppen 3,000

kronor, deraf lön 2,000 kronor och tjenstgöringspenningar 1,000 kronor,

med två alderstillägg af 500 kronor efter 5 och 10 års väl vitsordad

tjenstgöring, och för den sista gruppen 4,000 kronor — fördelade i lön

2,700 kronor och tjenstgöringspenningar 1,300 kronor — och med ett ålderstigen

£ af. 500 kronor efter 5 års väl vitsordad tjenstgöring. Styrelsen

ville härvid fästa uppmärksamhet på den omständigheten, att redan två

lektorat vid högskolan vore aflönade med 4,000 kronor hvartdera, samt

att två af de föreslagna nya lektoraten, nemligen i allmän fysik och i

skeppsbyggeri, skulle efter den förenklade planen ersätta de båda med

0,000 kronor aflönade nya ordinarie professurer, Indika af nyss omtalade

komiterade föreslagits till inrättande för dessa läroämnen.

Styrelsen indelar härefter de tio lektoraten i omfönnälda båda grupper

med angifvande af de särskilda lektoratens läroämnen och motiverande af

lönevilkorens förbättring. Enligt denna indelning skulle till den ena

gruppen, med en aflöning af 4,000 kronor och ett ålderstillägg af 500

kronor, höra följande fem lektorat.

l) Lektoratet i beskrifvande geometri och ritkonst, för närvarande aflönadt

med 3,350 kronor. —— Tnnehafvaren af detta lektorat skulle åligga

att i nämnda vi^ti^a ämnen meddela undervisning jemväl i den parallel
-

s. 203 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 203

kurs, som voro nödvändig med hänsyn till det stora antalet elever i läroanstaltens

första årskurs.

2) Lektoratet i metallurgi och hyttkonst, hvilket redan nu vore aflönadt

med 4,000 kronor. — Innehafvarens undervisningsskyldighet skulle

ökas med metallurgisk teknologi.

3) Lektoratet i allmän byggnadslära och byggnadsstatik, hvilket för

närvarande inginge i det med 4,000 kronor aflönade lektoratet i allmän

byggnadslära, husbyggnadskonst och byggnadsstatik. — Undervisningen i

sistnämnda lektorats läroämnen vore nu delad mellan två lärare, emedan

det ej varit möjligt att erhålla en person, som vore villig och kompetent

att bestrida undervisningen i samtliga dessa ämnen. Af det nuvarande

lektoratets aflöningsmedel användes 2,700 kronor för uppehållande af undervisningen

i allmän byggnadslära och byggnadsstatik. Den lärare, som för

framtiden komme att bestrida berörda undervisning, skulle erhålla väsentligt

förökad undervisningsskyldighet dels genom de parallelkurser, hvilka pakallades

genom det stora elevantalet, dels genom den vidsträcktare fackundervisning,

som ingeniörskonstens utveckling gjorde nödvändig för de

blifvande väg- och vattenbyggnadsingeniörerna och arkitekterna.

4) Ett nytt lektorat i allmän fysik, hvilket skulle inrättas i stället för

den förut ifrågasatta ordinarie professuren i detta för den nya tekniken så

ofantligt vigtiga ämne.

5) Ett nytt lektorat i skeppsbyggnadskonst med särskild hänsyn till

konstruktionen af ångfartyg samt fartyg af stål och jern, hvilket lektorat

skulle ersätta den förut föreslagna ordinarie professuren i sagda ämne. —

Behofvet af det sistnämnda lektoratet vore en följd af nödvändigheten att

vid tekniska högskolan kunna meddela en någorlunda omfattande vetenskapligt

teknisk undervisning i ett läroämne, som vore af så stor vigt för

vårt lands såväl sjöfart som industri. Såsom i den nådiga propositionen

till 1895 års riksdag särskild! framhållits, vore det ingalunda afsigten

att vid tekniska högskolan meddela enahanda undervisning, som vid den

mera elementära skola för skeppsbyggnadskonsten i allmänhet, hvilken från

navigationsskolan i Göteborg blifvit flyttad till Chalmers tekniska läroanstalt,

utan hvad som åsyftades vore blott den speciella del af denna

näringsgren, hvilken vid flera af landets mekaniska verkstäder idkades,

nemligen konstruktionen af ångfartyg och fartyg af stål och jern. Tekniska

högskolan vore den enda af vårt lands läroanstalter, som meddelade

eu för ändamålet tillräcklig undervisning i matematik, fysik, maskinlära,

byggnadsstatik med flera ämnen, hvilka måste ingå i planen för utbildning

af de ingeniörer, som sysselsatte sig med konstruktioner af nu ifrågavarande

slag; och med hänsyn till de många af högskolans elever i fackskolan

för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi, hvilka efter slu
-

s. 204 Kontrollera mot PDF

204 Åttonde hufvudtiteln.

tade studier vunne anställning vid verkstäder, der ångfartyg byggdes, vore

det af stor vigt, att ifrågavarande undervisningsämne tillgodosåges med

en särskild lärostol.

Till den andra af omförmälda grupper skulle följande fem lektorat,

med en aflöning af 3,000 kronor och två ålderstillägg, hvardera å 500

kronor, hänföras:

1) Lektoratet i geodesi och topografi, för närvarande aflönadt med

2,000 kronor. Detta lektorats innehafvares undervisningsskyldighet skulle

förökas dels genom en parallelkurs i fältmätningar, nödvändig genom det

störa antalet elever i andra årskursen, hvilka alla deltoge i denna undervisning,

dels ock genom utvidgad undervisning i geodesi för blifvande vägoch

vattenbyggnads- samt grufingeniörer.

2) Lektoratet i konstruktion af enkla maskindelar, för närvarande aflönadt

med 2,700 kronor. — Undervisningen skulle för detta lektorats

innehafvare ökas genom utvidgning af undervisningen för de blifvande

maskiningeniörerna, i synnerhet beträffande anordningar och skötsel af

maskiner och mekaniska anläggningar med hänsyn till skydd mot olycksfall.

o) Lektoratet i elementarmekanik och beskrifvande maskinlära, för

närvarande^ aflönadt med 2,000 kronor. — Innehafvaren af sagda lektorat

skulle erhålla väsentligt förökad undervisningsskyldighet, derigenom att

lian skulle bestrida undervisningen i den parallelkurs i maskinkonstruktioner

för andra årskursens elever, hvars upprättande blifvit nödvändigt på

grund af det stora elevantalet i nämnda årskurs.

4) Lektoratet i geologi, och mineralogi, hvilket för närvarande aflönas

med 3,000 kronor. Lektorn i detta ämne skulle erhålla förökning i sitt

arbete till följd af det stora elevantalet i den första årskursen, hvarest alla

deltoge i undervisningen i dessa läroämnen, samt äfven genom utsträckning

af undervisningen för de blifvande grufingeniörerna.

5) Ett nytt lektorat i husbyggnadskonst i stället för den förut ifrågasatta

extra ordinarie professuren i samma ämne. — Undervisningen” i

ämnet _ bestredes för närvarande af en extra ordinarie lärare. Lärarens

undervisning blefve emellertid i hög grad förökad dels genom parallelkurser,

nödvändiga t ill följd af det stora antalet elever i den andra årskursen,

dels genom utvidgning af den förberedande undervisningen för de

elever, som särskildt egnade sig åt de olika byggnadsfacken.

Då jag öfvergår till att omförmäla de anslag till extra lärarebefattningar,

som högskolestyrelsen nu ifrågasätter, vill jag till en början erinra,

hurusom, enligt hvad jag nyss nämnde, Riksdagen år 1897 beviljade anslag

pa ordinarie stat till sju extra lärarebefattningar. Utom dessa upptogos i

planen för högskolans utvidgning — jemte tre förutvarande extra lärare
-

s. 205 Kontrollera mot PDF

Åttonde liufrudtiteln. 205

tjenster — två andra extra lärarebefattningar, nemligen i zymoteknik och

i frihandsteckning. Till dessa befattningar begär nu styrelsen anslag och

yttrar dervid: Undervisning i zymoteknik — ett läroämne, hvilket nu
mera

blifvit af stor betydelse för de på jäsningsprocesser beroende kemiskttekniska

industrigrenar, som spelade en så vigtig roll inom näringarna

både de senare åren försöksvis införts vid högskolan och meddelades genom

en i ämnet anstäld docent. I den nya laboratoriebyggnaden vore särskilda

lokaler afsedda för undervisningen i sagda ämne, och efter denna

byggnads fullbordande skulle en ordnad undervisning i läroämnet införas

vid högskolan. Ifrågavarande lärarebefattning vore derför af behofvet pakallad

och till aflöning vid densamma erfordrades ett anslag af 1,200

kronor årligen. Hvad åter anginge extra lärarebefattningen i frihandsteckning,

funnes i detta ämne redan en extra lärare med eu aflöning af 1,350

kronor. Enär denne lärare genom högskolans utvidgning skulle erhålla

ökad undervisningsskyldighet till följd af det ökade elevantalet, hvarigenom

indelning] i flera grupjter erfordrades vid undervisningen, vore en förhöjning

i hans aflöning med 250 kronor till 1,600 kronor af nöden.

Hvad härefter beträffar den till följd af det ökade antalet elever och

undervisningens utsträckning erforderliga förhöjningen i anslaget till assistenter

förklarar högskolestyrelsen, att den genom den provisoriska utvidgningen

af högskolan vunna erfarenheten ådagalagt, att det belopp, som

tillförene angifvits såsom erforderligt till arfvoden åt assistenter, nemligen

14,300 kronor, vore det lägsta belopp, som för ändamålet kunde göra tillfyllest;

och högskolestyrelsen meddelar tillika, huru detta belopp skulle

fördelas mellan de läroämnen, i hvilka på grund af stort antal elever eller

andra förhållanden lärarne behöfva biträde af assistenter, nemligen på

följande sätt:

för en assistent i ren matematik ............................................ 800 kronor

» två assistenter i geodesi och topografi, tillsammans .. .. 700 »

» cn assistent i beskrifvande geometri och linearritning .. 700 »

» » » » teoretisk mekanik ............................................ 900 »

» :> » » konstruktion af enkla maskindelar in. in. . 900 »

» » » » maskinlära............................................................ 500 »

» » » » allmän fysik .................................................. 1,200

» » » » tillämpad fysik................................................ 1,000

» » » » konstruktion af värmeapparater ................ 500

» » » » allmän kemi ................................................... 1,500

» » » » kemisk teknologi ................................-.......... 1,600 »

» » » » bergskemi .................................................. 600

Transport 10,900 kronor

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Åttonde hufyudtiteln.

Transport 10,900 kronor

för en assistent i väg- och vattenbyggnadskonst..................... 1,500 »

» två assistenter i husbyggnadskonst för andra och högre

. årskurser.............................................................. 900 »

» en assistent i frihandsteckning ........................................... 500 »

» tillfälliga lärarebiträden........................................................ 500 »

Summa 14,300 kronor.

o Enär det pa ordinarie stat för tillfälliga lärarebiträden och assistenter

utgående anslaget för närvarande endast utgör 7,000 kronor, skulle således

i denna utgiftspost erfordras en förhöjning af 7,300 kronor. Styrelsen har

i fråga härorn fäst uppmärksamheten derpå, att motsvarande anslag af omlörmälda

komiterade beräknats till 18,450 kronor, hvarvid dock förutsatts,

att ända till 120 elever skulle årligen kunna mottagas i läroverkets första

årskurs, medan det nu föreliggande förslaget vore beräknadt för 100 elever

i samma kurs. Styrelsen erinrar tillika, att den nu ifrågasatta, mycket lågt

beräknade förhöjningen i anslaget till assistenter skulle, på sätt styrelsen

föi ut framhållit, kunna vara tillfyllestgörande endast under förutsättning,

att styrelsen framdeles såsom hittills egde befogenhet att årligen efter

lärarekollegiets hörande verkställa fördelningen af anslagssumman med

hänsyn till elevantalets gruppering i de olika fackskolorna och andra omständigheter,

som hade inflytande pa behofvet af lärarebiträden.

Den förhöjning i utgifterna för lärarekrafter på ordinarie stat, som

sålunda föreslagits, innebär för lektoraten en ökning från 21,050 kronor

till 35,000 kronor, eller med 13,950 kronor, förutom ålderstillägg, för extra

lärarebefattningarna en ökning från 18,600 kronor till 20,050 kronor, eller

med 1,450 kronor, dervid dock är att märka, att genom inrättandet af ett

lektorat i skeppsbyggeri den med 800 kronor aflönade extra lärareplatsen

i ångfartygskonstruktioner göres öfverflödig, samt för assistenttjenster eu

ökning från 7,000 kronor till 14,300 kronor, eller med 7,300 kronor. I sammanhang

med redogörelsen för dessa ökningar yttrar högskolestyrelsen:

ökningarna komme till någon del att motvägas deraf, att det under de

senare åren på extra stat utgående anslaget till förstärkning af undervisningen,

hvilket anslag för år 1898 uppginge till 13,100 kronor, kunde

undvaras.^ Äfven en annan besparing i aflöningar skulle blifva en följd

af öfvergången från den provisoriska till den definitiva anordningen. På

sätt förutnämnde komiterade föreslagit och styrelsen tillstyrkt, skulle föreståndarebefattningen,

för hvilken för närvarande i staten upptoges 6,600

kronor, pa det sätt förändras, att de göromål, som tillhörde detta embete,

bestredes af en bland högskolans professorer, hvilken derför erhölle ett

lönetillskott af 1,500 kronor, hvarjemte 2,000 kronor skulle anvisas åt eu

s. 207 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 207

lärare, som öfvertoge en del af nämnde professors undervisningsskyldighet.

Genom denna anordning, hvilken i sjelfva verket tillämpats sedan år 1890,

nppstode en skilnad af 3,100 kronor till förmån för statsverket. I de för

Riksdagen åren 1894 och 1895 framlagda förslag angående tekniska högskolan

vore det förutsatt, att i samband med den nya organisationens

genomförande nämnda förändring definitivt vidtoges.

Slutligen hemställer högskolestyrelsen om utverkande af de i öfrigt

erforderliga anslag, hvilka ingå i den förenklade plan för tekniska högskolans

utvidgning, som meddelats 1895 års Riksdag, men hvilka ännu ej

varit föremål för Riksdagens pröfning. Dessa anslagsposter äro:

till arfvode för ett biträde åt bibliotekarien 400^ kronor;

till förhöjning af anslaget för betjeningen från 3,500 kronor till

5,100 kronor, 1,600 kronor;

till förhöjning af det årliga anslaget för samlingar och fysikaliska

laborationer från 5,000 kronor till 8,000 kronor, 3,000 kronor;

till förhöjning i årsanslaget till biblioteket från 3,500 kronor till

4,500 kronor, 1,000 kronor; samt

till två stipendier åt högskolans lärare för utrikes resor 1,800 kronor.

1 fråga om dessa anslagsbehof anför högskolans styrelse följande.

Arfvodet till ett biträde åt bibliotekarien vore erforderligt för att

underlätta expeditionen vid boklån och för att under något längre tid än

hvad nu läte sig göra hålla biblioteket tillgängligt för allmänheten.

Genom den ifrågasatta förhöjningen af anslaget för betjeningen skulle

aflöning kunna beredas för ytterligare två laboratorietjenare, den ene vid

det kemiska, den andre vid det fysiska och det elektriska laboratoriet. . Det

vore uppenbart, att genom den betydande utvidgning af undervisningslokalerna,

som genom den stora laboratoriebyggnaden vunnes, betjeningspersonalens

ökning och i samband dermed naturligen ökning af anslaget

till personalens aflöning vore af behofvet i hög grad påkallad. — Nödvändigheten

af en ökning i anslagen till samlingarna och till biblioteket vore

lätt att inse med hänsyn till den elektriska fackskolans upprättande samt

otillräckligheten af de nu för undervisningsmaterielens underhåll och tidsenliga

förkofran samt bibliotekets vidmakthållande och utveckling tillgängliga

ordinarie anslag. I betraktande af att med berörda anslag skulle

tillgodoses så många och skilda fack som de mekaniska, mekaniskt-tekniska,

fysiska, elektrotekniska, mineralogiska, kemiskt-tekniska, geodetiska, metallurgiska,

gr ^vetenskapliga, väg- och vattenbyggnads-, arkitektur- och skeppsbyggeriafdelningarna

vid högskolan, borde icke någon tvekan kunna förefinnas

om det trängande behofvet af anslagens väsentliga förhöjning. Hvad

särskild!, anginge den begärda förhöjningen i anslaget till samlingar och

fysikaliska laborationer ville styrelsen påpeka, att, om densamma bifölles,

s. 208 Kontrollera mot PDF

208 Åttonde hufvudtiteln.

det under de senare åren på extra stat af Riksdagen beviljade anslag för

elektrotekniska apparater och laborationer, 1,200 kronor, icke vidare behöfde

påkallas. I afseende å det begärda anslaget till resestipendier vore behofvet

deraf i ögonen fallande. Högskolans lärare vore nemligen nödgade att inhemta

noggrann kännedom om den snabba utveckling vår tids industri och

ingeniörskonst underginge. Stipendierna borde utdelas af Eders Kongl. Maj:t

och utgå det ena för resa på något längre, det andra för resa på kortare tid.

Styrelsen gör slutligen en sammanfattning af de anslagsposter, som

nu begäras uppförda på ordinarie stat, samt af de besparingar, hvilka

skulle göras och komme att till en del motväga ökningarna; utvisande denna

sammanfattning att

den ifrågasätta ökningen af högskolans ordinarie anslag skulle

utgöra........................................................................... kr. 34,000

samt att besparingar skulle uppkomma

dels genom att från ordinarie stat affördes föreståndarens

lön och tjenstgöringspenningar .......................................................... » G,600

och arfvode åt eu extra lärare i ångfartygskonstruktion .. » 800

summa kr. 7,400

dels''genom att två för närvarande på extra statutgående

anslag ej vidare kräfdes, nemligen till förstärkning af undervisningen

..................................................................................................... » 13)1oo

och till elektrotekniska apparater och laborationer....................... » 1,200

summa kr. 14,300.

Häraf visar sig att den verkliga förhöjning i statens utgifter för

tekniska högskolan, som nu ifrågasattes, begränsas till 12,300 kronor, förutom

alderstilläggen för lektorerna. Hvad sagda ålderstillägg angår hemställer

styrelsen, att desamma måtte, såsom vanligt i liknande fall, få

komma de nuvarande innehafvarne af lektoraten till godo med beräkning

af desses föregående tjenstgöring såsom lektorer vid tekniska högskolan.

Vid föregående tillfällen har jag inför Eders Kongl. Maj:t uttalat min

öfvertygelse om vigten för tekniska högskolan och för hela landet deraf, att

högskolans undervisningsväsen vinner den utveckling, som med det nu

ifrågavarande, till en del redan genomförda förslaget afses. Det senast

gangna aret har, om möjligt, stärkt denna öfvertygelse. Med tillfredsställelse

kan hvarje svensk man erinra sig de storartade framsteg på det

tekniska området, som vårt land visade på den under år 1897 hållna allmänna

konst- och industriutställningen i Stockholm. Men denna glädjande

s. 209 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 209

omständighet får emellertid ej medföra den föreställningen, att vi nu kunna

hvila, och att vi nu blott hafva att skörda frukterna af redan gjorda framsteg.

Då så är, och då man måste erkänna den betydelsefulla del, som tekniska

högskolan, medelbarligen och omedelbarligen, genom indirekta impulser

och direkta åtgöranden, tagit i arbetet för att bringa svensk industri och

svensk näring till deras nuvarande höga ståndpunkt, följer deraf, att man

måste på det kraftigaste understödja tekniska högskolans lofvärda sträfvan

att befästa sin ställning och utveckla sina krafter. Huru väl grundade

öfrhoppningar man i afseende härå eger fästa på Riksdagens medverkan,

har jag tillförene påpekat och finner ytterligare bekräftadt genom de af

Riksdagen år 1897 beviljade anslag till högskolan.

Jag är alltså af den meningen, att de af högskolestyrelsen nu begärda

anslagen, af hvilka de till resestipendier och till ökningen af anslaget till

samlingar m. m. redan förra året af styrelsen ifrågasattes, men af mig. pa

anförda skäl då ansågos kunna anstå, höra äskas hos innevarande års Riksdag.

Då den nya byggnaden för högskolans kemiska och mineralogiska

afdelningar under innevarande år blir färdig att tagas i bruk, ar det naturligen

önskvärdt, att högskolan omedelbart får sig de medel tillförsäkrade,

som skola sätta henne i stånd att på bästa sätt tillgodogöra sig förmanen

af utvidgade och förbättrade lokaler. De kraf styrelsen i afseende härå

nu framstält äro af styrelsen väl motiverade och tillika stödda af erfarenheten

under den provisoriska utvidgningen. Hvad sjelfva anslagsbeloppen beträffar

har jag öfver hufvud ej något att tillägga till hvad.styrelsen anfört.

I fråga om de aflöningar, som nu afses för lektoratens innehafvare, vill

jag dock erinra att — på samma gång det intensivare arbete, som kräfves

af lektorerna, gör de ifrågasatta löneförhöjningarna fullt berättigade, ej

minst vid den jemförelse med löneförhållandena vid tekniska elementarskolorna

och vid Chalmers tekniska läroanstalt, som högskolestyrelsen anstalt

— det ej är osannolikt, att arbetets ökning skall för. lektorerna, försvåra

möjligheten att förskaffa sig arbete vid sidan af sin lektorstjenstgöring,

såsom hittills, med hänsyn till den knappa aflöningen vid de flesta

lektoraten, varit af behofvet påkalladt. — 1 hvad styrelsen föreslagit i

fråga om lektorsaflöningarnas fördelning i lön och tjenstgöringspenningar

samt rörande ålderstillägg åt lektorerna vill jag vidare till alla delar instämma.

Beträffande den ifrågasatta utsöndringen af ämnet husbyggnadskonst

från det nu i staten upptagna lektoratet i allmän byggnadslära, husbyggnadskonst

och byggnadsstatik anser jag mig böra särskildt påpeka., hurusom

en ganska lång erfarenhet finnes rörande behofvet af en fördelning af den

detta lektorat tillagda undervisning. Redan år 1877 hade med Eders

Bill. till Rilesd. Prot. 1808. 1 Sami. 1 Afd. 27

s. 210 Kontrollera mot PDF

210 Åttonde hufvudtiteln.

Kong! Maj:ts tillstånd en fördelning af ifrågavarande lektorats ämnen på

två lärare egt rum. Allmän byggnadslära och husbyggnadskonst bibehöllos

för lektorn och en extra lärare fick undervisningen i byggnadsstatik sig

anförtrodd. I början af 1880-talet ifrågasattes inom lärarekollegiet, att

lektoratet skulle delas i två lektorsbefattningar. Man nödgades likväl inskränka

sig till att förorda en annan fördelning af ämnena mellan lektorn

och extra läraren. Och genom nådigt bref den 23 februari 1883 stadfästes

sedermera den nu bestående fördelningen.

Såsom af styrelsens yttrande framgår är det afsedt att för framtiden

bibehålla den anordning beträffande föreståndareskapet vid högskolan, som

vidtagits genom nådigt bref den 19 september 1890. Eders Kongl. Maj:t

förklarade då, att föreståndarebefattningen skulle, med afseende derå att under

den närmaste framtiden utredning lomme att verkställas rörande behofvet

af och sättet för utvidgning och omorganisation af högskolan, uppehållas

allenast på förordnande tills vidare, och förordnade i sammanhang dermed

en af professorerna vid högskolan att tills vidare bestrida föreståndarebefattningen,

med rätt för bemälde professor att, utöfver honom såsom

professor tillkommande lön och tjenstgöringspenningar, uppbära ett särskild!

arfvode af 1,500 kronor för år räknadt, hvarjemte Eders Kongl. Maj:t till

högskolestyrelsens förfogande stälde ett belopp af 2,000 kronor, likaledes

för år, att användas till arfvode åt den, som förordnades att öfvertaga den

del af ifrågavarande professors undervisningsskyldighet, från hvilken han

ansåges böra befrias. Såväl detta arfvode som arfvodet för föreståndareskapet

skulle utgå af föreståndarebefattningens aflöningsmedel.

Da det under den förflutna tiden visat sig, att berörda anordning

med fördel latit sig tillämpas, instämmer jag i lärarekollegiets förslag, att

densamma fortfarande skall bestå och alltså allt framgent en professor vid

högskolan tillika bestrida en föreståndares åligganden. Jag gör detta så

mycket hellre, som en besparing för statsverket härigenom uppkommer.

Den i staten upptagna särskilda föreståndarebefattningen med en aflöning

af 6,600 kronor, förutom fri bostad, bör således indragas. Hvad angår

bostadsförmånen, torde jag få erinra, att Eders Kongl. Maj:t den 29 maj

1891, med anledning af en af styrelsen för tekniska högskolan gjord framställning,

medgaf, att föreståndarens boställsvåning finge inredas till bibliotekslokal

för högskolan.

Under åberopande af hvad jag nu anfört får jag i underdånighet

hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, med uteslutande

ur riksstaten af de i tekniska högskolans stat upptagna aflöningar

för en föreståndare 6,600 kronor, förutom fri bostad, och för en extra

lärare i ångfartygskonstruktion 800 kronor,

s. 211 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

211

dels på ordinarie stat för högskolan bevilja:

till höjning af aflöningen för lektorn i beskrifvande geometri och ritkonst

från 3,350 kronor till 4,000 kronor, 650 kronor;

till upprättande af ett nytt lektorat i allmän fysik 4,000 kronor;

till upprättande af ett nytt lektorat i skeppsbyggnadskonst 4,000

kronor; „

till höjning af aflöningen för lektorn i geodesi och topografi från

2.000 kronor till 3,000 kronor, 1,000 kronor;

till höjning af aflöningen för lektorn i konstruktion af enkla maskindelar

från 2,700 kronor till 3,000 kronor, 300 kronor;

till höjning af aflöningen för lektorn i elementarmekanik och beskrifvande

maskinlära från 2,000 kronor till 3,000 kronor, 1,000 kronor;

till upprättande af ett nytt lektorat i husbyggnadskonst 3,000 kronor;

till arfvode åt en extra lärare i zymoteknik 1,200 kronor;

till höjning af arfvodet åt en extra lärare i frihandsteckning från

1,350 kronor till 1,600 kronor, 250 kronor;

till förhöjning af anslaget för tillfälliga lärarebiträden och assistenter

från 7,000 kronor till 14,300 kronor, 7,300 kronor;

till arfvode för ett biträde åt bibliotekarien 400 kronor;

till höjning af anslaget för betjeningen från 3,500 kronor till 5,100

kronor, 1,600 kronor; _ ,

till höjning af anslaget till samlingar och fysikaliska laborationer från

5.000 kronor till 8,000 kronor, 3,000 kronor;

till höjning af anslaget till biblioteket från 3,500 kronor till 4,500

kronor, 1,000 kronor;

till två stipendier åt lärare vid högskolan för utrikes resor 1,800

kronor;

till arfvode åt en professor såsom högskolans föreståndare 1,500 kronor;

samt

till arfvode åt ett biträde för uppehållande af en del af föreståndarens

undervisningsskyldighet såsom professor 2,000 kronor;

dels förklara, att för ifrågavarande lektorsbefattningar aflöningarna

skola fördelas i lön och tjenstgöringspenningar med 2,700 kronor lön och

1.300 kronor tjenstgöringspenningar för lektorat med aflöning af 4,000

kronor samt 2,000 kronor lön och 1,000 kronor tjenstgöringspenningar

för lektorat med aflöning af 3,000 kronor;

dels ock medgifva, ej mindre att samtlig lektorer vid högskolan må

efter fem års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuta ett ålderstillägg a, lönen

af 500 kronor samt de lektorer, hvilkas aflöning enligt stat utgår med

3.000 kronor, efter ytterligare fem års väl vitsordad tjenstgöring ett andra

s. 212 Kontrollera mot PDF

, [25-]

Tekniska skolan

i Eskilstuna.

212 Åttonde hnfrndtlteln.

ålderstillägg likaledes å 500 kronor, med ratt för de nuvarande lektorerna

att i fråga om åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, hvarunder

de efter sin utnämning till lektorer tjenstgjort vid högskolan, än

äfven att dessa ålderstillägg må utgå af det å rikssitatens åttonde hufvudtitel

uppförda förslagsanslag: ålderstillägg;

kommande vid bifall till framställningen om nyssberörda anslags beviljande

och uteslutning af omförmälda två anslag till en föreståndare och

en extra lärare det ordinarie anslaget till tekniska högskolan, nu 160,450

kronor, att ökas med 26,600 kronor, eller till 187,050 kronor.

Uti dertill 1897 års Riksdag aflåtna nådiga proposition angående statsverkets

tillstånd och behof föreslog Eders Kongl. Maj:t Riksdagen, att det

nu utgående ordinarie anslag till söndags- och aftonskolan vid tekniska

skolan i Eskilstuna måtte höjas med 4,000 kronor eller från 8,000 kronor

till 12,000 kronor för tillämpning af eu utaf direktionen för tekniska

skolan i underdånig skrifvelse den 31 oktober 1896 föreslagen ny stat för

nämnda söndags- och aftonskola.

Efter att hafva förehaft detta ärende anförde Riksdagen i skrifvelse

den 17 maj 1897, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

åttonde hufvudtitel, bland annat, att då den ifrågasatta utvidgningen af

söndags- och aftonskolan ansåges vara af stor betydelse för staden och

beräknades komma densamma, och särskildt dess byggnads- och manufakturverksamhet,

till godo, det ej vore obilligt att fordra, att staden deltoge

i bestridande af den kostnad, som för skolans utvidgning erfordrades; att

Riksdagen ock under de senare åren vid beviljande af anslag till undervisningsanstalter,

som i likhet med ifrågavarande söndags- och aftonskola

vore af väsentligen lokalt intresse, gjort anslagets utgående beroende af

icke obetydliga bidrag af vederbörande kommuner eller enskilde; att i

öfverensstämmelse med den grundsats Riksdagen sålunda gjort gällande,

och dä, så vidt Riksdagen hade sig bekant, staden Eskilstuna icke lemnade

något kontant bidrag för uppehållande af söndags- och aftonskolan vid

tekniska skolan derstädes, Riksdagen ansåge, att någon förhöjning i det

ordinarie anslaget till skolan icke borde beviljas annat än under förutsättning,

att bidrag till samma belopp som denna förhöjning lemnades af staden.

På, grund, häraf och då emellertid utredning icke förelåg, huruvida

och i hvad män bidrag för ändamålet vore att påräkna från staden, inedgaf

Riksdagen icke^ förändring i det ordinarie anslaget till skolan, hvaremot

Riksdagen under sådana förhållanden ansåg, att det extra anslag, som de

föregående aren af Riksdagen beviljats för aflönande af'' extra lärare vid

läroverket, jemväl i 1898 års stat borde uppföras; och blef Eders Kongl.

>

s. 213 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufyudtiteln. 213

Maj:ts ifrågavarande framställning fördenskull endast på det sätt bifallen,

att Riksdagen, med bibehållande af det ordinarie anslaget till söndagsoch

aftonskolan vid tekniska skolan i Eskilstuna vid oförändradt^belopp,

8,000 kronor, på extra stat för år 1898 anvisade 750 kronor till förstärkning

af lärarekrafterna vid tekniska skolan i Eskilstuna.

Direktionen, som erhållit del af detta Riksdagens beslut, har derefter

med underdånig skrifvelse den 25 oktober 1897 öfverlemnat utdrag af

protokoll, hållet hos stadsfullmäktige i Eskilstuna den 14 samma månad,

utvisande, att stadsfullmäktige då beslutit, att ett anslag af 2,000 kronor

årligen från och med år 1899 Unge ställas till direktionens förfogande för

användande på sätt förut omförmälda nya stat angåfve, under förutsättning

att ett lika stort årligt anslag för samma ändamål af 1898 års riksdag

på ordinarie stat anvisades. I den underdåniga skrifvelsen anhöll direktionen,

att då sålunda det af Riksdagen uppstälda vilkor för höjande af det

ordinarie anslaget till ifrågavarande söndags- och aftonskola vore uppfyldt,

Eders Kongl. Maj:t täcktes för 1898 års Riksdag framlägga förslag derom,

att det för söndags- och aftonskolan vid tekniska skolan i Eskilstuna hittills

utgående ordinarie statsanslaget, 8,000‘kronor, måtte ökas till 10,000 kronor

årligen för att jemte Eskilstuna städs årliga bidrag af 2,000 kronor användas

på sätt "den föreslagna nya staten angåfve; hvarjemte direktionen

i underdånighet hemstälde, att direktionen måtte bemyndigas att vid tillämpning

af den nya staten få från en till annan af de utgiftstitlar, hvilka icke

innefattade löner till rektor, ordinarie lärare och vaktmästare, göra de

öfverflyttningar, som erfarenheten kunde visa vara lämpliga.

Till det protokoll öfver ecklesiastikärenden, hvilket åtföljde nyssnämnda

af Eders Kongl. Maj:t till 1897 års riksdag aflåtna proposition,

har jag uttalat min anslutning till det framstälda förslaget om utvidgning

af ifrågavarande söndags- och aftonskolas verksamhet. På sätt direktionen

för tekniska skolan i Eskilstuna uti förutnämnda skrifvelse den 31 oktober

1896 framhållit, har nemligen denna verksamhet år från år visat sig allt

mer fruktbringande. I trots deraf, yttrar direktionen, att under föregående

år tryckta konjunkturer, ej minst inom manufakturverksamheten, varit

rådande, samt till följd deraf tilloppet af arbetssökande till verkstäderna i

Eskilstuna och möjligheten att, vid dessa vinna anställning begränsats, har

likväl elevantalet vid skolan bibehållit sig oförändradt. De från skolan

utgångna eleverna hafva vunnit särdeles goda vitsord angående kunnighet

och arbetsförmåga. Så hafva Eskilstuna fabriksförening och tekniska töreningen

i Eskilstuna i anledning af framställning från direktionen afgilvit

för tekniska skolan synnerligen fördelaktiga omdömen om de derifrån

s. 214 Kontrollera mot PDF

214 Åttonde hnfvudtiteln.

utgångna elevernas kunskaper och duglighet; och hafva dessa elever efter

hand kommit att intaga en stor del af de bättre aflönade befattningarna

vid de i staden varande verk i egenskap af rustmästare, underverkmästare,

ritare o. s. v.

Deltagandet i undervisningen i de olika läroämnena vid söndags- och

aftonskolan har ock under senare år blifvit allt lifligare, och i följd häraf

har det blifvit nödigt att förstärka lärarekrafterna, för hvilket ändamål

skolan från och med år 1892 åtnjutit extra anslag å 750 kronor för år.

Detta anslag synes dock icke vara tillräckligt för att åt skolan bereda den

utveckling, som direktionen finner önskvärd. Direktionen anser nemligen,

att till de i undervisningen nu ingående läroämnena böra läggas byggnadskonst

och engelska språket, hvarjemte dels aflöningen för skolans extra

lärare och vaktmästare, dels ock anslaget till förbrukningsmateriel, apparater

och böcker m. in. ansetts böra höjas.

Hvad särskild! angår den ifrågasatta undervisningen i byggnadskonst

har direktionen, bland annat, framhållit, att läraren i maskinlära med

maskinritning, ett af skolans hufvudämnen, icke kunde, såsom hittills skett,

jemväl undervisa i beskrifvande geometri med linearritning, utan att någotdera

ämnet deraf lede, i det att undervisning i maskinritning och linearritning

maste samtidigt pågå med fjerde och tredje afdelningarnas elever

i dessa ämnen. Det vore derför lämpligt, att en ordinarie lärare i byggnadskonst,

hvilket ämne skulle omfatta första grunderna af allmän byggnadslära

. och husbyggnadskonst jemte tillhörande ritningar, anstäldes mot

en aflöning af 800 kronor om året med skyldighet att öfvertaga undervisningen

jemväl i beskrifvande geometri och linearritning.

Vidkommande den föreslagna undervisningen i engelska språket har

direktionen, bland annat, anfört, att enligt skolans stadgar undervisning

skulle meddelas i tyska och engelska språken, ett eller båda, efter direktionens

bepröfvande, men att, då skolans tillgångar varit för begränsade

för att medgifva lärares anställande i båda språken, endast undervisning i

tyska kunnat meddelas. Att språkundervisningen utsträcktes till engelska

språket vore emellertid desto mera önskvärdt, som för hvarje år flere af

skolans afgångne elever plägade, med åtnjutande under två till tre år af

understöd från vissa staden och skolan tillhöriga fonder, nemligen »17

aprilfonden» och »Axenborgska donationsfonden», företaga studieresor,

förutom till Tyskland, äfven till England och Amerika för att derstädes

söka förvärfva ökad arbetsskicklighet, hvilken efter resans slut komine

stadens manufakturverksamhet till godo. Enligt direktionens åsigt borde

derför en extra lärare i engelska språket vid skolan anställas med skyl
-

s. 215 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln. 215

dighet att meddela undervisning 170 timmar årligen och med en aflöning

af två kronor 50 öre i timmen.

I sammanhang dermed borde, enligt direktionens åsigt, den till extra

läraren i tyska språket utgående aflöning, hvilken för närvarande utgjorde

två kronor i timmen, bestämmas till två kronor 50 öre i timmen.

I afseende å aflöningen till öfrige extra lärare har direktionen erinrat,

hurusom de för afgifvande af förslag till undervisningsplaner för tekniska

afton- och söndagsskolor utsedde komiterade i sitt den 20 oktober 1877

afgifna förslag upptagit aflöningen för lärare i frihandsteckning, linearritning,

fackritning och modellering äfvensom geometri till tva kronor 50

öre—tre kronor samt för lärare i aritmetik till tva kronor, allt för timme.

Häraf framginge, enligt direktionens förmenande, otvetydigt, att den aflöning,

som utgått till extra lärarne vid ifrågavarande skola, nemligen för undervisning

i frihandsteckning, linearritning, fackritning och modellering samt

matematik en krona 50 öre och för undervisning i välskrifning en krona,

allt för timme, vore för knapp för att utgöra skälig ersättning för det af

lärarne lemnade arbetet. De för öfriga tekniska skolor gällande aflöningsstater

så väl som svårigheten att fa behålla dugliga lärare adagalade ock

riktigheten af detta antagande, hvarför direktiorten såsom ett önskemål

uppstält aflöningens höjande för lärarne i frihandsteckning, linearritning,

fackritning och modellering, matematik samt välskrifning till tva kronor i

timmen.

Som arbetet för skolans vaktmästare jemväl genom anordnandet af

flera lärosalar ökats, vore ock, enligt direktionens mening, billigt, att hans

lön, 350 kronor, ökades med 50 kronor.

Hvad slutligen angår anslaget till förbrukningsmateriel, apparater,

böcker m. m., har direktionen förmält, hurusom genom senare års ökade

elevantal och parallelklassers anordnande skolans behof af kemikalier, af

kemiska, mekaniska och fysiska apparater, af modeller och förebilder för

teckningsundervisningen samt af böcker och tidskrifter alltjemt ökats, under

det att° skolans inskränkta tillgångar medgifvit anskaffning af endast det

allra nödvändigaste, hvarför brist särskildt å anslaget till förbrukningsmateriel

så småningom uppstått.

Till en jemförelse heder jag att få framlägga dels 1896 års stat för

ifrågavarande söndags- och aftonskola, dels den föreslagna nya stat, som

skulle komma att gälla till efterrättelse för skolan. Den förra af dessa

stater upptager följande utgifter och inkomster:

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Åttonde hnfrndtiteln.

Utgifter.

Skolans rektor...................................................................... 450: — ^cq.

Ordinarie lärare i högre kursen:

Lärare i matematik, inbegripet planmätning och

nivellering ..... 600: —

* . * allmän mekanik och mekanisk teknologi.. 800: —

s s fysik ................................................................ 800: —

» » kemi jemte laborationer ............................... 800: —

* » beskrifvande geometri, linearritning samt

maskinlära med maskinritning.................... 800: — 3 gQQ. _

Bibliotekarien .................. JOO: —

Kassaförvaltaren......................................... 150: —

Vaktmästaren ................ 350: — gQQ. _

Extra lärare:

Lärare i matematik 462 timmar a 1 kr. 50 öre pr

timme ................................................................. 693: —

» » linearritning 264 timmar å 1 kr. 50 öre

pr timme ............................................................... 396: —

» » frihandsteckning och modellering 320 timmar

a 1 kr. 50 öre pr timme................................. 480: —

» » välskrifning 237 timmar ä 1 kr. pr timme 237: —

» » svenska språket 235V2 timmar å 2 kr. pr

timme ......... 471: —

» » tyska språket 176 timmar å 2 kr. pr timme 352: —

* * bokföring 60 timmar å 2 kr. pr timme 120: — 2.749: —

Lyshållning, annonser, tryck af berättelse, läsordning

och kataloger, skrifmaterialier, underhåll af möbler,

brandstodsafgifter m. m............................................ 840: 73

Kemiska och fysiska laborationer...................................... 26: 69

Bibliotek och öfriga samlingar ....................................... 166: 32 1 033: 74

Kronor 8,632: 74.

s. 217 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 217

Inkomster.

Ordinarie statsanslaget........................................................... 8,000: —

Extra » .......................................................... 750: —

Inskrifningsafgifter................................................................. 249: —

Terminsafgifter för tyska språket..................................... 76: — 9,075: —

Kronor 9,075: —

Den föreslagna nya staten åter skulle få följande lydelse:

Utgifter.

Skolans rektor ....................................................................... 450: — 450: —-

Ordinarie lärare i högre kursen:

Lärare i matematik, inbegripet planmätning och

nivellering...................................................... 600: —

» » allmän mekanik och mekanisk teknologi... 800: —

» » fysik ................................................................... 800: —

» » kemi jemte laborationer................................ 800: —

» » maskinlära med ritning.................................. 800: —

» » husbyggnadskonst med dertill hörande

ritning och beskrifvande geometri jemte

linearritning...................................................... 800: — 4,600: —

Bibliotekarien ................................................................... 100: —

Kassaförvaltaren................................................................... 150: —

Vaktmästaren ............................................. 400: — 650: —

Extra lärare:

Lärare i matematik, 15 timmar i veckan, 34 veckor

= 510 timmar å 2 kr. pr timme.................. 1,020: —

» » linearritning, 9 timmar i veckan, 34 veckor

= 306 timmar k 2 kr. pr timme................ 612: —

» » frihandsteckning och modellering, 16 tim
mar

i veckan, 34 veckor = 544 timmar

å 2 kr. pr timme......................................... 1,088: — _

Transport 2,720: — 5,700: —

Bih. till Riksd. Prof. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 28

opaginerad Kontrollera mot PDF

2}S

^ttpn^e ludyufltfteliv

Transport 2,720: —

Lärare i välskrifning och textning, 7 timmar i 16

veckor, 8 timmar i 18 veckor = 256 timmar

a 2 kr. pr timme............................................ 512: —

» » svenska språket 8 timmar i 16 veckor, 7

timmar i 18 veckor = 254 timmar å 2 kr.

pr timme .............................................................. 508: —

» » tyska språket 5 timmar i veckan, 34 veckor

= 170 timmar å 2 kr. 50 öre pr timme ... 425: —

* » engelska språket, 5 timmar i veckan, 34

veckor — 170 timmar å 2 kr. 50 öre pr

timme .................................................................... 425: —

» » bokföring, 2 timmar i veckan, 34 veckor

= 68 timmar å 2 kr. pr timme................... 136:

Lyshållning, annonser, tryck af berättelse, läsordning

och kataloger, skrifmaterialier, underhåll af möbler,

brandstodsafgifter m. m. ........................................ 1,27-1

Kemiska och fysiska laborationer.................................... 200

Bibliotek och öfriga samlingar ................................. 500

5,700:

4,726:

1,974:

Kronor 12,400:

Inkomster.

Erforderligt statsanslag,................................................ 10*000: —

Anslag af staden Eskilstuna .................................... 2,000:- —

Inskrifningsafgifter, 80 stycken å 3 kr..................... 240: —

Terminsafgifter för tyska språket, 20 stycken å 2

kr. termin ....................................... 80: —

5 för engelska språket, 20 stycken å

2 kr. termin

80: —

12,400: —

Kronor 12,400:

Mot den af direktionen i dess år 1896 gjorda framställning begärda

ökning af anslaget till ifrågavarande söndags- och aftonskola fann jag vid

underdånig anmälan af framställningen icke anledning till erinran. Lika

litet har jag någon invändning att göra mot det med Riksdagens önskan

öfverensstämmande sätt, hvarpå, denna ökning nu skulle beredas. Jag hemställer

derför i underdånighet, det täcktes Eders Kong!. Makt föreslå Riksdagen

att, under vilkor att söndags- och aftonskolan vid tekniska skolan i

Eskilstupa. komiper att af. näipnda stad uppbära ett årligt bidrag af 2,000

kronor, för tillämpning af förut angifna nya stat höja det till. nämnda

s. 219 Kontrollera mot PDF

Åttotidfe hiifvudtitelh. 219

söndags- och aftonskola nu Utgående ordinarie statsanslag med 2,000 kronor

eller från 8,000 kronor till 10,000 kronor, med tätt för direktionen att från

eu till annan af de utgiftstitlar, hVilkå icke innefatta löiier till rektor, ordinarie

lärare och vaktmästate, göra de öfverflyttningar, som kunna finnas erforderliga.

Vid bifall till hvad Under punkteMa 24 och 25 föreslagits komitier

anslaget till de tekniska läroverken, nu 415,425 kronor, att ökas med

28,600 kroilor, eller till 444,025 kronot.

Gymnastiska central-institutet.

I underdånig skrifvelse af den 12 Oktober 1897 hat direktiöneh öfver

gymnastiska centralinstitutet anhållit om åtgärders vidtagande för anställande

på ordinarie stat vid institutet af ännu en lärare i sjukgymnastik

med samma förniånet, som genom nådiga btefvet den 30 maj 1879 äro

tillerkända den förUtvaräilde lätaren i samma ämne, utgörande lön 2,000

kronor och tjenstgöringspenningar 500 kronor. Rörande behöfvet af sagda

lärares anställande anför direktiohén i sin skrifvelse följande.

Genom den för institutet den 13 juli 1887 utfärdade nådiga stadgan

hade den sjukgymttastiskä undervisningen ordnats på ett i flera afseenden

mera tillfredsställande sätt, än söm förut kunna! ske. Defl förändring,

som då genomförts, hade emellertid kraft ökadt arbete på nämnda undervisningsområde.

Sålunda hade en särskild sjukgymnastik kurs inrättats

för sådanä manliga elever, som förut genomgått den tvåårigä gymUastiklärarekursen.

I denna fiyä kurs meddelades vida iber omfattande undervisning

i sjukgymnastik och i de derför grundläggande ämnena anatomi,

fysiologi och sjukdomslära än som före år 1887 kunnat ifrågakomma i

den dåvarande gymnastiklärarekursen. Derjemte skulle eleverna i den nuvarande

gyrnnästiklärarekursen fortfarande undervisas i sjukgymnastik med

särskild! afseende fästadt på sjuklig skolungdom. Den teoretiska undervisningeil

hade härigenom ökats med en lektion dagligen.

Hvad den praktiska Undervisningen anginge, hade jemväl densamma

i betydlig mån ökats. För att bereda tillgång till erforderligt kliniskt

undervisningsmaterial både det blifvit nödvändigt att efter år 1887 vid

institutet gifva tillträde till ett i betydlig män ökadt antal fripatienter.

Medan under de fem åren närmast före omförmälda omändrlhg hela patientantalet

i medeltal uppgått till 336 personer, hade redan år 1889 behandlats

icke mindre än 396 fripatienter, ett antal, som sedermera växt till öfver

500 årligen. För undervisningens behöriga gång vore detta undervisningsmaterial

väl behöflig!, så mycket mera som antalet äf de betalande patienterna

i anledning af de många privata sjukgymnasternas framgångsrika

verksamhet snarare tenderade att af- äri tilltaga. Med anledning af denna

tillökning i antalet fripatienter både i september 1888 inrättats två

[26.]

Ny lärarebefattning

vid

gymnastiska

centralinstitutet.

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Åttonde hufvndtiteln.

nya afdelningar för sjukgymnastik behandling, den ena för manliga, den

andra för qvinliga patienter. Denna förändrade anordning hade sedan

alltjemt bibehållits, så att nu dagligen på olika lokaler och delvis skilda

tider behandlades fyra afdelningar patienter i stället för de två, vid

hvilka före år 1887 all undervisning i praktisk sjukgymnastik meddelats.

Den sjukgymnastiska verksamheten vid institutet kräfde således numera

ungefär dubbelt så mycket läraretillsyn som före omorganisationen år 1887

och betingade för lärarne en tillökning i arbetet på sjelfva gymnastiksalarne

af 18 timmar i veckan.

Vid institutet hade redan före år 1887 varit anstälde en öfverlärare

och en lärare i sjukgymnastik. Men då en i så väsentlig mån ökad lärareverksamhet,

som den nya ordningen fordrat, icke kunnat dem åläggas,

hade till deras biträde anlitats en extra lärare. Då denne extra lärares

verksamhet i sjelfva verket varit fullt sjelfständig, hade man i fråga om

hans kompetens måst uppställa samma fordran, som gälde för den ordinarie

läraren, nemligen att han skulle vara legitimerad läkare med särskild

utbildning i sjukgymnastik. Extra läraren hade tillika af sin verksamhet

vid institutet varit upptagen lika lång tid, som för de ordinarie lärarne

vore stadgadt. För sitt arbete åtnjöte han numera en godtgörelse af sammanlagdt

2,500 kronor årligen.

Alldenstund institutets verksamhet år från år utvecklat sig, kunde man

med bestämdhet antaga, att ingen minskning i det nuvarande lärarebehofvet

för framtiden vore att förvänta. Redan deri läge enligt direktionens förmenande

ett skäl att anställa ytterligare en ordinarie lärare. Då direktionen

dessutom med afseende på de ämnens vigt, som tillhörde ifrågavarande

undervisningsområde, och de stora kompetensfordringar, som måste

ställas på läraren, funne det synnerligen maktpåliggande att få platsen

fortfarande besatt med fullt lämplig person och att förekomma de täta

lärareombyten, som gerna följfle med en extra anställnings osäkerhet, hade

direktionen ansett det vara sin pligt att ej längre uppskjuta med att bringa

detta ärende under Eders Kongl. Maj:ts pröfning.

Till de nu anförda hufvudsakliga motiven till sin framställning ville

direktionen jemväl foga följande ej ovigtiga skäl. Institutets städse fortgående

utveckling och ej minst den nyligen skedda tillökningen i dess

lokaler hade helt naturligt medfört ökade utgifter, och det vore fara värdt,

att institutet skulle komma att sakna medel för de sålunda stegrade behofvens

tillgodoseende, om dess tillgångar i samma utsträckning som hittills

skulle anlitas för anställande af extra lärare.

På grund af hvad direktionen sålunda anfört, tillstyrker jag, det

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för aflönande af ytterligare

en lärare i sjukgymnastik vid gymnastiska centralinstitutet med ett belopp

s. 221 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

221

af 2,500 kronor, deraf 2,000 kronor lön och 500 kronor tjenstgöringspenningar,

höja anslaget till nämnda institut med 2,500 kronor eller tran

37,150 kronor till 39,650 kronor.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

Från olika håll hafva framstäf förslag om ändring i gällande af- [27.]

löningsstat för medicinalstyrelsen .

Denna stat, som genom nådigt bref den 1 juni 1877 blifvit åt Fders medicinal
«

« ^ i /i i • 1 111 oieiwé?ean

Generaldirektören

ledamot, medicinalråd ..

d:o d:o

d:o öfverfältläkare

sekreterare ....................

kamrerare.......................

görare

notarie......

d:o ......

registrator

kassör och

för fältläkarekontoret

och aktuarie

bokhållare.

Till medikamentsräkningars granskning,

vikariatsersättning,rensk

ning, flitpenningar och tilltal

biträden ............................

1 förste vaktmästare (utom fri

stad) .......................................

1 vaktmästare.............................

1 d:o ............................

Lön

Tjenst-

görings-

penningar

Summa

Kr.

Ö.

Er.

Ö.

Kr.

Ö.

6,200

2,800

_

9,000

_

4,400

—

2,000

—i-

6,400

— 1

8,800

—

4,000

—

12,800

—

4,400

—

2,000

—

6,400

—

3,000

—

1,500

—

4,500

—

3,000

—

1,500

—

4,500

—

3,000

1,500

_

4,500

—

1,800

_

1,200

—

3,000

—

1,800

_

1,000

—

2,800

—

1,800

—

1,400

—

3,200

—

1,800

—

1,200

—

3,000

—

11,000

650

—

300

950

—

500

—

300

800

—

500|—

300|

800 —

—

-1-

■1--

-1-

-| 73,650| —

Efter 5 år kan lönen

höjas med 600 kr.

Efter 5 år kan lönen

höjas med 500 kr:

och efter 10 år med

ytterligare 500 kr.

(Efter 5 år katt lönen

höjas med 100 kr.

december 1897

tillkännagaf

chefen för landt
-

Uti skrifvelse den 2 ---------- ---- --------- 0

försvarsdepartementet, att inom nämnda departement utarbetats förslag

till förändrad organisation af arméns förvaltning, hvilket förslag, bland

annat, innehölle, att alla frågor rörande arméns sjukvårds- och vetermärmateriel

in. m., Indika för närvarande behandlades inom armeföryaltningen,

skulle handläggas af eu särskild öfverstyrelse lör arméns sjukvar

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Åttonde hufvndtiteln.

undci- ^nfnltlakarén såsom chef. Dä detta förslag för att kunna gefioiVlforas

med nödvändighet förutsatte, ätt öfverfältläkaren befriades från höhöm

nu åliggande skyldighet att inom medicinalstyrelsen deltaga i händlägo-- i ungen af andra ärenden än sådana, som rörde armén eller flottan men

detta, enligt hvad medicinalstyrelsen i afgifvet underdånigt utlåtande

upplyst, icke läte sig göra, med mindre ökade arbetskrafter stäldes till

styrelsens förfogande, vore departementschefen sinnad föreslå Eders Kon<d.

Maj:t att,, i sammanhang med framläggande för Riksdagen af förslag- till

ny organisation af arméns förvaltning i öfrig!, till Riksdagen aflåta nådig

proposition derom, att aflöningsförmånefna för öfverfältläkaren måtte uppforas

a fjerde i stället för, såsom nu, på åttonde hufvudtiteln. Medicinalstyreisen,

som anmodades^ yttra sig med anledning häraf, förklarade i

skrifvelse den b samma inanad, att styrelsen för sin del icke hade något

att mot ifrågavarande förslag invända, under vilkor att de på åttonde

- Upp rr?a 1lönefö1rtaaiier, hvilka för närvarande uppbures af öfverfåltlåkaren

i medicinalstyrelsen, finge oförminskade användas till aflöning

af ett medicinalråd enär de civila ärenden, hvilka nu handlades och för edroges

af öfverfältläkaren, nemligen rättsmedicinska mål rörande kroppsskada,

tandläkare- och fältskärsärendetl samt allmänna ärenden; icke

kunde fördelas pa flinga med ärenden redan öfverhopade rotlar, hvarför

teäig n''edici"akl^"8 handläggning hörande Oren
Sedan

jag derpå anmodat medicinalstyrelsen att inkomma med dels

utredning rörande antalet och beskaffenheten af de ärenden, som hos styreisen

förekomma, dels förslag till den ändring i dessa ärendens fördelfrilnsi

mew- , styrens ledamöter, söm borde ske, i händelse fred öfveifaltläkarebefattningen

förfores på sätt, enligt hvad förut anförts, blifvit

lagasatt, dds ock förslag till de förändringar i medicinalstyrelsens stat

) i instruktion, som kunde böra i anledning deraf vidtagas, aflat styrelsen

svar bara den 27 liästlidne december eu skrifvelse af följande innehåll.

Lifligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga instruktion för medicinalstyrelsen

den 2 november 1877 utgjordes medicinalstyrelsen af eu ordförande med

benämning generaldirektör samt fyra ledamöter, nemligen tre med benämning

medicinalråd, hvilka behandlade civila ärenden, och eu med benämnmg

ofverfaltiakare för handläggning af de militära. De hos medicinalstyrelsen

förekommande ärenden fördelade* enligt samma instruktion mellan

dess ledamöter i allmänhet pa det sätt, att ett medicinalråd handläde och

beknvåS ule,i rörande. helso’ ooh sjukvården, så vidt den utöfvädes af

helsot ards- och kommunalnämnder samt prövinsial-, distrikts- och stadsläkare,

äfvensom allmänna sanitära frågor, eu, medicinalråd ärenden som

s. 223 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

223

anginge hospital, lasarett, och kurhus, rättsmedicinska utlåtanden samt

protokoll öfver rättsmedicinska undersökningar, ett medicinalråd ärenden,

som rörde apoteksväsendet, barnmorskeväsendet, skyddsko ppympningen,

helsobrunnar och badinrättningar, under det att öfverfältläkaren handlade

och föredroge militära helso- och sjukvårdsärenden, äfvensom veterinärärenden,

samt dein, som anginge tandläkare och fältskärer, hvarjemte han

vore intendent för fältläkarekontoret. Generaldirektören egde dock att

efter omständigheterna närmare bestämma de civila ärendenas fördelning

mellan styrelsens ledamöter. Sedan ifrågavarande instruktion utfärdades,

både emellertid åtskilliga förändringar i afseende på ärendenas handläggning

inom styrelsen inträffat. Sålunda hade genom fåltläkarekontorets förflyttning

till arméförvaltningen, äfvensom derigenom att en särskild föredragande

för veterinärärenden, förordnad för ett år i sänder, tillkommit,

öfverfältläkaren tillsvidare blifvit befriad från en stor del af de ärenden,

hvilka ursprungligen tillhört hans handläggning. A andra sidan både de

flesta öfriga slag af ärenden sa betydligt ökats, att de civila ärendenas

antal för närvarande torde vara nära dubbelt sa stort som vid tiden för

instruktionens utfärdande. En ny fördelning af dessa, hvarigenom de mest

betungade rotlarne erhållit någon lättnad, både derför måst göras. För

närvarande vore malen mellan styrelsens ledamöter fördelade sålunda: ett

medicinalråd föredroge ärenden rörande helso- och sjukvården, så vidt den

utöfvades af belsovårds- och kommunalnämnder, provinsiaf- och stadsläkare,

ärenden rörande barnmorskeväsendet, ärenden rörande läkare vid jernvägar,

fängelser och allmänna läroverk samt sjukgymnaster; ett medicinalråd föredroge

ärenden rörande hospital och asyler, lasarett äfvensom rättsmedicinska

mål rörande sinnesbeskaffenhet; ett medicinalråd föredroge apoteksärenden,

allmänna sanitära frågor, vaccinationsärenden samt ärenden rörande

brunnar och bad; öfverfältläkaren föredroge militära ärenden, rättsmedicinska

ärenden rörande kroppsskada, allmänna äEenden samt ärenden

rörande tandläkare och fältskärer; veterinära ärenden föredroges af eu såsom

ledamot af styrelsen förordna^ veterinär.

Beträffande antalet och beskaffenheten af de ärenden, som förekomma

till behandling inom medicinalstyrelsen, anfördes, att under år 1897 till

den 15 december på provinsiallähareroteln diariiiörts 1,082 ärenden förutom

de årsberättelser, som inkommit från 24 förste provinsialläkare, 138

provinsialläkare, 1 1(5 extra provinsialläkare och 96 stadsläkaie, vidare flan

•j-2 holsovårdsnämnder i städer och 79 i andra sam h/i lien samt slutligen

från ett ej ringa antal jernvägs- och tängelseläkare ä Bensöm från sjukgymnastiska

institut. Ytterligare hade utom förenämd da. mål inkommit

för oranskning och diariiförts 1,121 rapporter om tjänsteresor för sinitto
-

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Åttonde hufvudtiteln.

samma sjukdomar eller allmän sjukvård samt 426 berättelser om af barnmorskor

verkställa instrumentförlossningar. Granskning af dessa årsberättelser

jemte utdrag ur desamma för styrelsens årsberättelse innefattade

ett åt de mera tidsödande arbetena på denna rotel. Bland de omnämnda

1,082 målen utgjordes 48 af kongl. remisser, angående Indika referenten

haft att uppsätta förslag till underdåniga utlåtanden, 61 af kon of. bref

eller departementsskrifvelser, innehållande af Kongl. lMaj:t fattade beslut,

h vilka i allmänhet skolat delgifvas vederbörande, 338 af embetsskrifvelser

tran jernvägs- och fångvårdsstyrelserna, länsstyrelser, magistrater in fl

myndigheter rörande tjenstledighet för läkare, förordnande af vikarier,

ragor om tjenstarsberäkning in. in. Pa hospitalsdiariet hade inkommit

l ,10.i ärenden, deribland mänga af mycket omfattande beskaffenhet, såsom

ntmngar och kostnadsförslag till nybyggnader, ansökningshandlingar rörande

tjänster, leveranskontrakt och utgift,sstater in. fl. På lascivettsdiariet

hade mtörts 283 ärenden samt på det rättsmedicinska 48. Äfven sistnämnda

ärenden kräfde ofta mycken tid, då desamma erfordrade ett noggrant

genomgående af de i flertalet fall ganska vidlyftiga ransakningshaiidungarna.

Derjemte tillkomma det referenten att utarbeta öfverstyrelsens

för hospitalen underdåniga berättelse samt årsberättelse rörande sjukvården

a civila sjukhus. Föredraganden på apoteksroteln hade handlagt

2,903 apoteksärenden, deraf 304 visitationsprotokoll och 2,001 för granskning

inkomna medikamentsräkningar; 152 helsovårdsärenden; 3,269 vaccinationsärenden,

deraf 2,793 vaccinationsjournaler och 413 journaler af

förste provinsialläkare, provinsialläkare, extra provinsialläkare in. fl.; omkling

J,700 genom vaccinationskontoret ombesörjda vaccinationsremisser;

135 ärenden rörande brunnar och bad, hvaraf 62 redogörelser för anstalternas

verksamhet; samt slutligen 8 rättsmedicinska ärenden. Af samtida

dessa 8,167 ärenden hade 81 utgjorts af kongl. remisser, öfver/ältläkaren

både handlagt 605 militära ärenden, 591 rättsmedicinska ärenden, deraf It

rättsmedicinska utlåtanden, vidare 238 allmänna ärenden samt 102 ärenden

rörande tandläkare och tältskärer. Förslag till underdåniga yttranden i anledning

af 36 nådiga remisser hade af denne referent afgifvits. I nyssberörtla

militära mål vore icke inräknade till öfverfältläkaren personligen stälda

nådiga remisser eller skrivelser från landtförsvarsdepartementet, ej heller de

expeditioner, Indika tillkomme honom såsom elief för fältläkare- och fältveterinärkarens

reserver. På veterinära rolein hade handlagts 867 ärenden,

deraf 22 nådiga remisser. Vidare omnämndes att styrelsen under året granskat

och handlagt omkring 5,000 räkningar å ersättning för tjensteresor

och förrättningar inom sjukvårdens eller veterinärväsendets områden in. in.

Beträffande den ändring

s 1 civila ärendenas fördelning mellan sty
-

s. 225 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

225

relsens medlemmar, som torde böra ske, i händelse öfverfältläkaren icke

vidare komme att deltaga i dessa ärendens behandling, framhöll medicinalstyrelsen,

att bland de många olikartade ärenden, hvilka skulle af styrelsen

handläggas, funnes, oafsedt veterinärärenden, fyra hufvudgrupper

af den olika art och beskaffenhet samt den för hela landets sjukvårdsväsende

stora betydelse, att de, för att kunna med nödig sakkunskap

handläggas, erfordrade hvar för sig sin målsman, hvilken gjort de till

gruppen hörande ärenden till föremål för speciela studier. De utgjordes

af: l:o) ärenden rörande helso- och sjukvården, för så vidt den utöfvades

af provinsial- och stadsläkare samt helsovårds- och kommunalnämnder;

2:o) hospitalsärenden jemte rättsmedicinska fall rörande sinnesbeskaffenhet;

3:o) apoteksärenden och 4:o) rättsmedicinska ärenden rörande kroppsskada.

Någon särskild målsman för sistnämnda ärenden funnes för närvarande

icke inom styrelsen. Skulle emellertid rättsmedicinska ärenden

kunna på ett fullt betryggande och det allmänna rättsmedvetandet tillfredsställande

sätt handläggas, syntes det dock påtagligt, att bland styrelsens

medlemmar borde finnas en, hvilken gjort rättsmedicinen till föremål

för speciella studier och som på grund häraf kunde i hithörande frågor

uttala sig med både sakkunskap och auktoritet. Detta syntes desto nödvändigare,

som endast ett ringa fåtal bland vårt lands läkare i annan

mån sysselsatt sig med rättsmedicinen, än beträffande hvad som erfordrades

för afläggande af medicine licentiatexamen. Komme sålunda öfverfältläkaren

att befrias från deltagande i handläggningen af de civila

ärendena inom medicinalstyrelsen, borde det medicinalråd, som skulle öfvertaga

hans nuvarande åligganden i berörda hänseende, hafva till sin

hufvuduppgift att föredraga rättsmedicinska mål rörande kroppsskada.

Den högst betydliga tillökning, de allmänna helso- och sjukvårdsärendena

äfvensom liospitalsärendena erhållit, sedan instruktionen för medicinalstyrelsen

utfärdades, gjorde det i hög grad önskvärdt, att de båda föredragandena

af dessa ärenden kunde få odeladt egna sig åt desamma och att

sålunda öfriga till dessa båda rotlar för närvarande hörande mål rörande

barnmorskeväsendet, läkares tjenstårsberäkning, sjukgymnaster samt lasarett

kunde fördelas på de båda öfriga rotlarne, hvilket dock endast kunde

ifrågasättas efter tillkomsten af ett nytt medicinalrådsembete. En annan

afsevärd fördel, som skulle kunna härvid vinnas, vore, att genom en dylik

organisation en mera utsträckt och säkerligen af behofvet väl påkallad

inspektion af lasaretten skulle kunna möjliggöras. För närvarande vore

föredraganden för hospitalsärenden så upptagen dels af dessas handläggning

dels af inspektioner å hospitalen, att hans tid icke räckte till för

inspektioner af lasaretten, helst hans frånvaro från medicinalstyrelsen i

Ihli. till Rikta. Vrål. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 29

s. 226 Kontrollera mot PDF

226 Åttonde hufvudtiteln.

allmänhet vore ganska kännbar med hänsyn till de ofta brådskande ärenden,

hvilka pläga förekomma på denna rotel.

Om de löneförmåner, hvilka för närvarande uppbures af öfverfältläkaren,

. efter den föreslagna omorganisationens genomförande blefve använda

till aflöning af ett medicinalråd, uppstode icke någon förändring i

slutsumman af medicinalstyrelsens stat. Åtskilliga förändringar i den för

medicinalstyrelsen gällande instruktionen voi’e utan tvifvel för närvarande

af nöden. Då emellertid ifrågasatt blifvit, dels att veterinära ärenden skulle

förläggas under annan myndighet, dels att öfverfältläkaren, såsom förut

nämnts, skulle befrias från skyldighet att inom styrelsen deltaga i handläggning

af civila ärenden, syntes förslag till ny instruktion för styrelsen

svårligen kunna afgifvas, innan nu nämnda frågor blifvit i den ena eller

andra riktningen afbörda.

I underdånig skrifvelse den 29 september 1897 framhöll medicinalstyrelsen

behofvet af ökade arbetskrafter å styrelsens kansli in. m. och anförde

derom följande.

Enligt medicinalstyrelsens instruktion bestode styrelsens kansli af fyra

ordinarie tjensteman, nemligen en sekreterare, eu registrator, tillika aktuarie,

och två notarier. Derjemte egde styrelsen antaga extra ordinarie tjensteman.

Med anlitande af det i styrelsens aflöningsstat upptagna anslag å

11,000 kronor till, bland annat, tillfälliga biträden hade medicinalstyrelsen

den 7 januari 1878 förordnat, att en amanuens skulle anställas å kansliet

med arfvode af 1,200 kronor för ar. Härförutom hade kansliet haft att

påräkna biträde af tva kanslister, som vant anstälda i det forna sundhetskollegium

och till hvilka enligt nådiga brefvet den 1 juni 1877 skulle från

nyssnämnda anslag utbetalas den en hvar af dem enligt fullmakt tillkommande

lön af 1,000 kronor mot den tjenstgöringsskyldighet, som af styrelsen

dem ålades. Vidare hade efter hospitalsärendenas öfverflyttning till sundhetskollegium,

serafimerordensgillets förre sekreterare skyldighet att i sin

befattning biträda medicinalstyrelsen såsom öfverstyrelse för hospitalen. Med

frånräknande af registrator^ som allt ifrån början helt och hållet upptagits

af registrator- och aktuariekontorets göromål, samt den ene af styrelsens två

nota ner, hvilken protokollsföringen fullständigt tagit i anspråk, hade sålunda

för de egentliga kansliarbetena — uppsättning, kollationering och

expediering af utgående skrivelser in. m. — återstått sekreteraren, en notarie,

en amanuens, de två kanslisterna från sundhetskollegium och f. d.

sekreteraren i serafimerordensgillet, tillhopa sex tjensteman.

Vid denna tid, år 1878, hade de till styrelsen under året inkomna

ärendenas antal utgjort 5,936 och de från styrelsens kansli utgångna expedi
-

s. 227 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

227

tioncrnas 2,688. Sedan dess hade ärendenas antal varit i ständigt stigande, så

att, enligt hvad en vid medicinalstyrelsens skrifvelse fogad, efter styrelsens

årsberättelse uppgjord tabell utvisade, de år 1896 inkomna målen utgjort

9,298 och de från kansliet samma år utgångna expeditionerna 5,534. Den

ökning i arbetskrafter, styrelsen under samma tidrymd kunnat bereda

sitt kansli, hade endast bestått i anställandet dels på registratorskontoret

sedan år 1884 af en amanuens, åt hvilken dock ej högre årsarfvode än

500 kronor kunnat anslås, dels ock å det egentliga kansliet sedan den 1

juli 1897 af ytterligare en amanuens med arfvode af 600 kronor för år,

!ivilket sistnämnda arfvode styrelsen på sekreterarens uttryckliga begäran

ej ansett sig kunna vägra, ehuru styrelsen icke varit i stånd att då bestämma,

huruvida det skulle kunna utgå af det redan i flera år hardt anlitade

anslaget å 11,000 kronor, eller om medel skulle för ändamålet behöfva

särskildt begäras af Eders Kongl. Maj:t. A andra sidan hade kansliet

under dessa år förlorat de två kanslisterna från sundhetskollegium, af

hvilka den ene aflidit 1883 och den andre entledigats år 1887 till följd af

på annat håll vunnen befordran. De medel, som härigenom besparats å

nyssnämnda anslag, hade måst disponeras för andra af de med anslaget

afsedda ändamål än tillfälliga biträdens anställande å kansliet, såsom renskrifning

in. in.

För närvarande utgjordes arbetskrafterna på styrelsens kansli — här

fortfarande taget i så inskränkt mening, att dermed endast förstodes sekreteraren

och hans biträden — af fem personer, hvilka hade att i regel bestrida

uppsättning, kollationering och expediering af alla från kansliet

utgående expeditioner. Dessa hade, såsom förut nämnts, från år 1878 iller

än fördubblats, så att de nu uppginge till i rundt tal 5,500 för år. Om

härifrån afdroges expeditionerna i hospitalsärenden, utgörande omkring

1,300 för år, och för hvilken del af sina göromål styrelsen i eu annan

skrifvelse den 29 september 1897 hos Eders Kongl. Maj:t begärt beredande

af särskilda arbetskrafter, så återstode dock för kansliet, hvarifrån li d.

sekreteraren i serafimerordensgillet måste frånräknas, på samma gång liospitalsärendena

afdroges, 4,200 expeditioner, hvilkas uppsättning in. m. skulle

verkställas af sekreteraren, den å kansliet tjenstgörande notarien samt två

amanuenser, summa fyra personer. Men då den senast antagne amanuensen

med ett arfvode af 50 kronor i månaden icke billigtvis kunde i vidsträcktare

mån påräknas för uppsättning af expeditioner, utan måste hufvudsakligen

sysselsättas med kollationering och expediering, hvartill i medeltal åtginge

två timmar hvarje förmiddag, och då vidare sekreterarens tid numera

— åtminstone under största delen af året — föga medgåfve honom att

sjelf omedelbart och i första hand deltaga i uppsättningen, utan han långa

s. 228 Kontrollera mot PDF

228 Åttonde hufvudtiteln.

tider, beträffande detta arbete, knappast hunne annat än ordna, leda oeli

öfvervaka detsamma, så följde häraf att i regel nästan hela uppsättningen

af dessa 4,200 expeditioner måste fördelas på sekreterarens två

Övriga bitiäden, den a kansliet tjenstgörande notarien och den äldre, för

närvarande med 1,500 kronor för år aflönade amanuensen. För att utföra

detta dryga arbete med den skyndsamhet, som särskildt hos medicinalstyrelsen

på grund af en stor del ärendens brådskande natur vore nödvändig,

maste uppsättningen i väsentlig man verkställas å tjensterummet. De två

nyssnämnda tjenstemännen hade sålunda måst der tillbringa nästan hela den

tid, embetsverket pa hvardagarna hållits öppet, samt derutöfver underkasta

sig hemarbete i betydlig utsträckning. Men oafsedt den alltför stora qvantiteten

af arbete, som under nuvarande förhållanden måste påläggas dem,

som bestrede uppsättningen af expeditioner på styrelsens kansli, medförde

detta arbetssätt äfven eu annan, för embetsverket mycket svår olägenhet.

Da ett sa stort antal mal af skiftande art fördelades till uppsättning mellan

i regel endast tva personer, blefve följden, att samma person måste sysselsattas

med de mest olikartade ärenden och sålunda i väsentlig mån hindrades

att genom arbete inom ett visst område i sänder tillgodogöra sig

en metod, som annorstädes visat sig vara den både snabbaste och säkraste

för danandet af dugliga tjensteman. Att i trots af de omordade svårigheterna

arbetet å kansliet dock kunnat så länge bestridas utan märkbarare

brister, torde hafva berott derpå, att ökningen i arbetet kommit endast

småningom, hvarigenom den blifvit mindre kännbar, och att styrelsen under

dessa ålit tyngre år hatt lyckan att alltid ega någi''a tjensteman, som med

mångårig vana vid ifrågavarande göromål förenat flit och intresse. Dessutom

hade under de senare åren en ej ringa del af arbetet blifvit utfördt

af extra tjensteman mot en ersättning, vida understigande hvad som härför

skäligen kunnat fordras — ett tillvägagående, som dock ej i längden

torde kunna eller böra fortsättas.

En ökning af kansliets arbetskrafter vore alltså nu oundgängligen

nödvändig. Önskningsmålet dervid vore, att de ökades derhän, att för hvar

och en af styrelsens fyra ordinarie föredragande funnes en ordinarie eller

extra ordinarie tjensteman a kansliet, hvilken under tilli’äckligt lång tid

finge uteslutande eller åtminstone hufvudsakligen egna sig åt arbete för

beredande af ärenden, tillhörande just denne föredragandes rotel, samt

uppsättning af expeditioner i sådana ärenden. I denne tjensteman skulle

vederbörande föredragande då alltid hafva att tillgå ett biträde med insigt

och vana vid behandlingen af alla de ärenden, som tillhörde hans rotel —

en anordning, hvarpå, enligt styrelsens förmenande, arbetet skulle betydligt

vinna och som särskildt skulle visa sig nyttig för cn ny ordinarie eller en

s. 229 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

229

tillförordnad föredragande. Genom denna indelning af kanslitjenstemännen

på rotlar kunde ock ett annat önskningsmål vinnas, nendigen införandet

af sakregister för hvarje särskild rotel. Detta vigtiga hjelpmedel, som

redan torde finnas i de flesta embetsverk, måste nemligen förr eller senare

anlitas äfven af medicinalstyrelsen, såvida ej vid ombyte af dess embetseller

tjensteman, åtminstone när nya krafter toges utom verket, sakkunskapen

och kontinuiteten skulle löpa fara att blifva alltför mycket lidande.

För att till billigaste pris erhålla den förstärkning i kansliet, hvarigenom

en sådan arbetsfördelning, som nu förordats, blefve möjlig, ansage

styrelsen amanuensernas antal böra ökas. Genom inrättandet af nya ordinarie

tjenster (notarietjenster) skulle visserligen vinnas större trygghet mot

ett tätare ombyte af tjensteman med deraf följande förlust af insigter och

erfarenhet; men då vida större utsigt torde förefinnas att erhålla ett ökad t

anslag till tillfälliga biträden och då äfven på detta sätt ändamalet, åtminstone

för den närmaste tiden, syntes kunna vinnas, ansage styrelsen

sig nu endast böra föreslå, att det i styrelsens stat uppförda anslaget å

1 i ,000 kronor till medikamentsräkningars granskning, vikariatsersättning,

renskrifning, flitpenningar och tillfälliga biträden matte till förstärkande ai

kansliets arbetskrafter höjas med 3,000 kronor. Med detta belopp kunde

arfvoden efter 1 ,''200 kronor för år beredas åt tva amanuenser, hvilka jemte

den å kansliet tjenstgörande notarien och deji derstädes anståide äldre

amanuensen skulle indelas på de fyra rotlar, styrelsens ordinarie ledamöter

representerade. Med de 600 kronor, som derefter aterstode, skulle arsarfvodet

utgå till den sedan den 1 juli 1897 a kansliet anstälde amanuensen,

som fortfarande skulle hafva till åliggande företrädesvis att deltaga

i kollationeringen och bestrida afsändandet af de från styrelsens kansli

utgående skrivelser. Att utan en sådan förhöjning, som nu blifvit nämnd,

berörda anslag å 11,000 kronor icke kunde lemna tillgång till kansliets

förstärkning, framgingc af en medicinalstyrelsens skrifvelse Inlagd tablå

öfver fördelningen af utgifterna å ifrågavarande anslag. Enligt hvad denna

utvisade, hade de flitpenningar, som af styrelsen hvarje jul utdelades, mast

med hänsyn till det ringa belopp, som då återstått pa anslaget, tillmätas

så knappt, att exempelvis år 1895 fyra extra ordinarie tjensteman fatt åtnöja

sig med en årsgratifikation åt respektive 75, 60, 50 och 35 kronor

samt intet af de öfriga icke medicinskt bildade biträdena erhållit mer än

200 kronor. Och för att bereda tillgång till dessa gratifikationer både

dock under de sista åren kostnaden för december månads renskrift måst

helt och hållet eller till någon del bestridas åt det nästföljande årets anslag.

Detta anslag både sålunda redan visat sig otillräckligt för fyllandet

af de behof, hvartill det enligt staten vore afsedt. Om derjemte styrelsens

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Åttonde hufvudtiteln.

ordförande och ledamöter fullt uttoge den semester, hvartill de vore berättigade,

skulle bristen på detta anslag blifva än större.

En ytterligare ökning af samma anslag behöfdes emellertid för anställande

af biträden till utarbetande af styrelsens årsberättelse. Genom

tillväxten i antalet mål hade arbetet hos styrelsen så betydligt ökats, att

det endast med stor svårighet medhunnits att, jemte skötandet af de

löpande ärendena för hvarje dag, i tillbörlig tid granska inkomna årsbeiättelser

och ur dessa verkställa de sammandrag, som vore erforderliga

för styrelsens egen årsberättelse. Det vore derför i hög grad önskvärd!,

att hos styrelsen finge för biträde i detta afseende anställas ännu tvenne

personer,. den ene med medicinsk bildning och den andre med speciel erfarenhet

i statistiska arbeten, mot årsarfvoden af tillhopa 2,000 kronor.

För att bereda tillgång dertill behöfde merberörda anslag å 11,000 kronor

ytterligare ökas med 2,000 kronor. För tillgodoseendet af de nämnda behofven

hemstälde styrelsen, det Eders Ivongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen

begära, att omförmälda i medicinalstyrelsens stat uppförda anslag å 11 000

kronor matte höjas till 16,000 kronor.

Den redogörelse, som i detta ärende blifvit lemnad rörande ej mindre

antalet och beskaffenheten af de mål, som höra till medicinalstyrelsens

handläggning, än äfven de medel, som stå till styrelsens disposition för

göromalens bestridande, adagalägger oförtydbart, att — om man för til 1 - fallet bortser från eu af medicinalstyrelsen i dess af mig senast omnämnda

skrifvelse af den 29 september 1897 väckt fråga om anställande af två

nya ordinarie tjensteman på styrelsens hospitalsafdelning, hvartill jag anhåller

att längre fram fa återkomma — den förstärkning i arbetskrafter,

hvarom medicinalstyrelsen för ifrigt nu hemstält, är af behofvet högeligen

påkallad. Äfven om, såsom ifragasatt blifvit, veterinärmålen och en del

militära ärenden varda från medicinalstyrelsen öfverflyttade till andra

myndigheter, vinnes derigenom ej någon så väsentlig lättnad i arbetsbördan,

att styrelsen skulle kunna undvara något af de påräknade nya biträdena

och naturligtvis ännu mindre någon af de i styrelsens nuvarande stat upptagna

tjensteman. Hvilken utgång frågan om nyssnämnda ärendens flyttning

från medicinalstyrelsen än må erhålla, anser jag styrelsen böra beredas

tillgång till biträde af tillfälliga arbetskrafter i den utsträckning

styrelsen nu begärt. Då detta mål skulle vinnas genom höjning med 5,000

kronor af omförmälda anslag å 11,000 kronor, som är afsedt bland annat

för tillfälliga biträden, och da en sådan höjning, hvilken ej kan föranleda

någon ändring i afseende på de nuvarande ordinarie tjenstemännens antal

eller aflöningsförhallanden, bör kunna ske oberoende af vare sig redan

s. 231 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 231

väckta eller framdeles motsedda frågor om ändring i medicinalstyrelsens

organisation, finner jag mig oförhindrad att nu tillstyrka en sådan anslagsförhöjning.

Likaledes anser jag, under förutsättning att aflöning för öfverfältläkaren

uppföres på fjerde hufvudtiteln, fullgiltiga skäl förefinnas för

den ändring i medicinalstyrelsens stat, att de för öfverfältläkaren der upptagna

aflöningsförmåner anslås till aflöning åt ett fjerde medicinalråd. Jag

vill här erinra derom, att de för reglering af embetsverkens löner tillsatta

komiterade i sitt den 14 juni 1876 afgifna betänkande angående lönereglering

m. in. för sundhetskollegium fäste uppmärksamheten derå att, i

den mån läkarepersonalen, apoteken, hospitalen samt öfriga helso- och

sjukvårdsanstalter inom riket ökades till antal eller vunne i utveckling, de

administrativa ej mindre än andra medicinalstyrelsen tillhörande ärenden

komme att tilltaga i antal och betydenhet, samt att i följd deraf den tidpunkt

ej kunde vara aflägsen, då en tillökning i de föredragandes antal, som

komiterade föreslagit skola från början bestämmas till fyra, blefve af beliofvet

påkallad. I betraktande af den storartade utveckling, som å ifrågavarande

områden sedan år 1876 försiggått och alltjemt fortgår, är det uppenbart

att, derest öfverfältläkaren befrias från att deltaga i behandlingen af de

hos medicinalstyrelsen förekommande civila ärenden, dessa, äfven med frånräknande

af veterinärmålen, ej kunna på ett tillfredsställande sätt handläggas

af generaldirektören och endast tre ledamöter. En förstärkning af

ledamöternas antal med ett nytt medicinalråd, hvaraf behof redan nu gjort

sig känbart, är då oundgängligen nödvändig.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt tillstyrker jag i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen, dels att det i

medicinalstyrelsens stat upptagna anslag till medikamentsräkningars granskning,

vikariatsersättning, renskrifning, flitpenningar och tillfälliga biträden

må ökas med 5,000 kronor, eller från 11,000 kronor till 16,000 kronor,

dels ock att, i händelse aflöning för öfverfältläkaren uppföres å fjerde

hufvudtiteln, hvad om honom förekommer i medicinalstyrelsens stat uteslutes

och i stället anslås aflöning till ytterligare ett medicinalråd, så att

staten i den del, som angår aflöningen för medicinalstyrelsens ledamöter,

erhåller följande lydelse:

Lön

Tjenstgörings-

penningar

Summa

1 ledamot, medicinalråd .

3 ledamöter d:o

4,400

13,200

2,000

6,000

—

8 8

—

Efter 5 ar kan lö- nen höjas med 600

| kronor.

s. 232 Kontrollera mot PDF

[’28.]

Skrifmaterialier

och expenser,

ved

m. m.

232 Åttonde hnfrndtiteln.

Vid bifall härtill skulle medicinalstyrelsens aflöningsstat komma att

sluta å 78,650 kronor samt anslaget till medicinalstyrelsen med dithörande

stater att ökas från nuvarande beloppet, 497,250 kronor, till 502,250 kronor.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

I öfriga ordinarie anslag under åttonde hufvudtiteln bär jag icke att

föreslå annan förändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,

fö)slagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. in., för näi''varande

upptaget till 23,052 kronor, måtte höjas med 48 kronor, eller till 23,100

kronor.

s. 233 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

233

Extra anslag.

Rits- och landsarkiven.

I skrifvelse den 29 september 1897 bar riksarkivarien, med erinran [29.]

att Riksdagen, på framställning af Eders Kongl. Maj:t, för hvart och ett Arfvode« åt

af åren 1894, 1895, 1896, 1897 och 1898 på extra stat anvisat ett belopp ffff

af 1,700 kronor till arfvoden åt extra ordinarie tjenstemän i riksarkivet, arkivet.

underdånigst hemstält, att jemväl för nästkommande år enahanda anslag

måtte riksarkivet beredas.

Då, enligt hvad riksarkivarien upplyst, de skäl, hvilka föranledt Eders

Kongl. Maj:t att äska och Riksdagen att bevilja anslag för omförmälda

ändamål, fortfarande ega giltighet, tillstyrker jag i underdånighet, det

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat jemväl för

år 1899 anvisa ett belopp af 1,700 kronor till arfvoden åt extra ordinarie

tjenstemän i riksarkivet.

•

Med anledning af riksarkivariens i förenämnda skrifvelse den 29 sep- [30.]

tember 1897 gjorda framställning tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t^A««*a<>/

måtte föreslå Riksdagen att till fortsatt utgifvande i tryck genom riks- handlingar.

arkivet af sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets

historia, på extra stat äfven för år 1899 anvisa ett belopp af 3,000

kronor, eller samma belopp, som under flera föregående år varit för ändamålet

beviljadt.

I nyss omförmälda skrifvelse har riksarkivarien hemstält, att jemväl [31.]

för år 1899 måtte på extra stat beviljas 1,500 kronor till fortsatt

gifvande genom riksarkivet af »Svenska riksdagsakter jemte andra handlingar,

som höra till statsförfattningens historia under tidehvarfvet 1521—

1718», till stöd hvarför åberopats, att de skäl, som föranledt Riksdagen

att för åren 1891—1898 anslå medel för ifrågavarande ändamål, fortfarande

ega tillämplighet. Under erinran, hurusom Riksdagen på Eders

Bih. till Riksd. Vrot. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 30

opaginerad Kontrollera mot PDF

294 Åttonde hufvudtiteln.

Kongl. Maj:ts nådiga framställning medgifvit, att de öfverskott, som uppstått

och tilläfventyrs uppkomme å ifrågavarande anslag för åren 189(5

och 1897, finge användas till fortsatt utgifvande i tryck af handlingar,

tillhörande urkundssamlingen »Konung Gustaf I:s registratur , har riksarkivarien,

som ansett det möjligt, att jemväl å 1898 års anslag komme

att uppstå öfverskott, som lämpligen kunde anlitas för påskyndande af

nyssnämnda publikation, gjort framställning om enahanda medgifvande i

fråga om detta öfverskotts användande.

I enlighet med hvad riksarkivarien sålunda hemstält, tillstyrker jag, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att dels på extra stat för år

1899 anvisa ett anslag af 1,500 kronor till fortsatt utgifvande genom riksarkivet

af »Svenska riksdagsakter jemte andra handlingar, som höra till statsförfattningens

historia under tidehvarfvet 1521—1718», dels ock medgifva,

att de besparingar, som till äfventyrs uppkomma å det på extra stat friår

1898 uppförda anslag till fortsatt utgifvande af »Svenska riksdagsakter

m. in.», ma användas för fortsatt utgifvande i tryck genom riksarkivet af

handlingar, tillhörande urkundssamlingen »Konung Gustaf I:s registratur».

[32.] I riksarkivariens af mig förut under punkten 1 omnämnda underdåniga

/f“LmSkri.fvelse den 16 c!ktober 1897 har, såsom jag i förbigående antydt, frama\adstena.

hållits behofvet af anslag till böcker för landsarkivet i Vadstena. Riksarkivarien

har i sadant afseende anfört, att landsarkivet icke kunde undvara

ett litet bibliotek, bestående af urkunds- och författningssamlingar,

historiska arbeten och andra hjelpredor, allra helst detta arkiv komme^att

vara. förlagdt i en mindre landsortsstad, der större bibliotek saknades.

För ifrågavarande ändamål skulle enligt riksarkivariens åsigt erfordras ett

anslag för en gång af 1,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag, det Eders

Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1899

anvisa ett belopp af 1,000 kronor till inköp af nödiga böcker för landsarkivet

i Vadstena.

[33.] Vid underdånig föredragning inför Eders Kongl. Maj:t den 14 januari

Byggnader för1897 af den utaf Riksdagen väckta frågan om vidtagande af åtgärder för

eu landsarkiv bättre handhafvande af pa spridda hall förvarade offentliga arkiv uttalade

jag, med hänsyn till den i ärendet förebragta utredning, såsom min

åsigt, att ett ändamålsenligt handhafvande af de lokala arkiven, så att

dithörande handlingar icke blott behörigen vårdades utan äfven gjordes

åtkomliga för alla, som ville derur hemta upplysningar, icke kunde vinnas,

med mindre hos oss, såsom i andra länder, bildades centrala arkivdepoter,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 235’

der de äldre handlingarna, som ej vidare, annat än undantagsvis, behöfde

rådfrågas för de löpande ärendenas handläggning, sammanfördes och af

insigtsfulla fackmän ordnades, förtecknades och hölles för allmänheten

tillgängliga. Lika med riksarkivaricn förklarade jag mig anse,, att i vart

land lämpligen borde inrättas tre dylika depoter eller landsarkiv. Ett af

dessa, förlagdt i Upsala, skulle mottaga handlingar från provinserna norr

om Mälaren. Det andra landsarkivet, som borde få sin plats i Lund, skulle

vara afsedt för Skåne, Halland och Blekinge jemte de tre småländska

länen. För de mellan nämnda två distrikt liggande landsdelarne, eller

Södermanlands, Örebro, Yermlands, Östergötlands, Elfsborgs och Skaraborgs

samt Göteborgs och Bohus län, borde inrättas ett landsarkiv i Vadstena

slott. Hvad Gotland anginge kunde dess äldre, till omfånget mindre

betydliga arkivalier qvarstanna på ön och samlas i någon eldsäker lokal

i Visby. Sedan Riksdagen på Eders Kongl. Maj:ts förslag anvisat medel

till anordnande af landsarkiv i Vadstena slott, anhaller jag. att nu få återkomma

till frågan om inrättande af sådana arkiv i universitetsstäderna.

Beträffande först det ifrågasatta landsarkivet i Lund hafva stadsfullmägtige

derstädes, hvilka, på, sätt jag förut omnämnt, till plats för en

sådan byggnad erbjudit kostnadsfritt ett område af 50 ar af .den staden

tillhöriga s. k. Sommeliusska lyckan, numera förklarat sig° villige att, utöfver

nämnda område, likaledes kostnadsfritt, för ändamalet upplåta ett

angränsande, med hänsyn till en framtida utvidgning af arkivet gasom

behöflig! ansedt jordstycke om 615 qvadratmeter. Bada dessa områden

finnas särskildt utmärkta å en af stadsingeniören A. B. Jakobsson år 1896

upprättad karta öfver Sommeliusska lyckan.

Sedan öfverintendentsembetet erhållit befallning att uppgöra ritningsoch

kostnadsförslag till byggnader å ifrågavarande plats för ett landsarkiv,

afsedt att inrymma arkivalier, upptagande en hyllängd af 5,000

meter, äfvensom nödiga arbets- och expeditionslokaler jemte bostadslägenheter

för vaktbetjening, har ett i sådant afseende al dåvarande e. o. arkitekten,

numera intendenten hos öfverintendentsembetet H. 1. Holmgren

enligt dess uppdrag afgifvet förslag, omfattande ritningar, kostnadsberäkningar

och arbetsbeskrifning, blifvit af embetet till Eders Kongl. Majrt

öfverleinnadt med anmälan att samma förslag från embetets sida ej gifvit

anledning till erinran. Ifrågavarande förslag, som med inberäknande af

möbler, planering, stängsel och grindar samt gas-, vatten* och afloppsledningar

jemte värmeledning, den senare enligt särskildt genom öfverinten(lentsembetets

försorg af ingeniören Hugo Theorell uppgjordt förslag, slutar

å eu kostnadssumma af 164,563 kronor, är etter förebild af de danska

provinsarkiven i Köpenhamn, Odense och Viborg uppgjordt sålunda, att

s. 236 Kontrollera mot PDF

[34.]

Beredande

lokaler för

landsarkiv

Upsala.

236 Åttonde hufvudtiteln.

sjelfva arkivet är förlagdt i en byggnad, som genom en täckt sammanbindningsgang

star i förening med en mindre byggnad, inrymmande läsesal,

expeditionsrum, bokbindareverkstad samt vaktmästarebostad. På området

söder om nämnda två byggnader är plats reserverad för framtida

utvidgning af arkivet.

Vid det af öfverintendentsembetet afgifna förslag till byggnader för

ett landsarkiv i Lund har jag endast att göra den anmärkningen, att särskilda

arbetsrum icke, pa sätt förslaget synes afse, böra anordnas i det

egentliga arkivhuset, utan torde detta böra i sin helhet inredas med hyllor

för arkivalier, dock med anbringande på lämpliga ställen af ett och annat

bord med sittplatser. Da, enligt hvad vederbörande akademiska myndigheter

förklarat, det icke lämpligen later sig göra att, såsom ifrågasatt

blifvit, i den nya, byggnad för universitetsbiblioteket i Lund, hvartill "Riksdagen

sistlidna ar anvisat medel, under den närmaste framtiden bereda

en tillfällig plats för de handlingar, som skulle förvaras i nämnda landsarkiv,

och annan lokal härför ej tinnes att tillgå, lärer det blifva nödvändigt

att redan nu skaffa medel till bekostande af nya byggnader föi’

detta arkiv. För byggnadernas uppförande och inredning torde åtgå två

åx-, hvadan kostnaden för byggnadsföretaget synes lämpligen böra fördelas

pa de bada byggnadsåren. Jag hemställer derför i underdånighet, det

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för uppförande å Sommeliusska

lyckan i Lund af byggnader för ett landsarkiv i hufvudsaklig

enlighet med förenämnda ritningar äfvensom för byggnadernas inredning

och vidtagande af i sammanhang dermed föreslagna åtgärder för anordnande

af gas-, värme-, vatten- och afloppsledningar jemte planering och

stängsel m. m. bevilja ett anslag af 164,563 kronor och deraf på extra

stat för år 1899 anvisa 82,000 kronor.

I fråga om anordnande af ett landsarkiv i Ujpsala anhåller jag att

<i/fa från mitt anföi’ande till statsrådsprotokollet den 14 januari 1897 erinra,

f."att enligt uppgjordt förslag dertill skulle kunna inredas hela rikssalen i

Upsala slott, med 5,000 _ längdmeter hyllor för en beräknad kostnad af

98,000 kronor och att, i fall två norr om rikssalen belägna rum i två

våningar medtoges, då hyllutrymmet skulle komma att utgöra 7,500 längdmeter,

kostnaden beräknats uppgå till 113,500 kronor. Mot ett landsarkivs

förläggande till dessa delar af slottet frainhöllos emellertid af Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Upsala län vissa betänkligheter, särskild!

ur synpunkten af det säkerligen inom kolt framträdande oafvisliga

behofvet att erhålla ökadt utrymme för länsstyrelsen, hvars nuvarande

embetslokaler visat sig otillräckliga för de ständigt ökade göromålens be
-

s. 237 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 237

höriga skötande. Derest länsstyrelsens lokaler fortfarande skulle vara

inrymda i slottet, torde det enligt länsstyrelsens mening blifva dettas nedra

våning, som derför toges i anspråk, och landshöfdingens bostad komme

att förläggas till tredje våningen. Väl vore det möjligt att rikssalen dervid

icke behöfde anlitas, men det syntes dock föga lämpligt att hafva ett

arkiv gränsande till bostadsrum, hvilka ju alltid komme att medföra en

viss grad af eldfara för arkivet. V idare anmärktes, att åtminstone en

tredjedel af hyllorna i rikssalen, eller de som anbringades i arkivets mellanbotten,

komme att höljas i ett ständigt mörker. Blefve arkivet ej uppvärmdt,

kunde de der förvarade arkivalierna, som komme att blifva endast

med svårighet tillgängliga, sannolikt icke undgå att taga skada af den

ständiga fukten från slottets murar. Det föreföll Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

uppenbart, att för betydligt mindre kostnad än 113,500

kronor ett vida ändamålsenligare förvaringsrum för ifrågavarande äldre

handlingar, som vore afsedda att i ett landsarkiv sammanföras, skulle

kunna anordnas genom uppförande på det vidsträckta slottsomradet mellan

länets cellfängelse och akademiska sjukhuset af en särskild derför apterad

byggnad, hvilken der kunde blifva fullkomligt isolerad och äfven såväl

ur synpunkten af arkivaliernas bättre förvarande som med afseende å

deras lättare tillgänglighet för forskning vore vida att föredraga framför

de till arkivlokaler föreslagna delarne af slottets nu odisponerade våningar.

öfverintendentsemhetet, som den 23 februari 1897 afgifvit infordradt

utlåtande med anledning af hvad Eders Kongl. Maj-.ts befallningshafvande i

ämnet andragit, har dervid rörande framtida förändringar i afseende å

embets- och boställslägenheter inom Upsala slott, på anförda skäl bland

annat förklarat som sin bestämda åsigt, att landshöfdingen äfven för framtiden

borde bibehållas vid de bostadslägenheter han^ nu innehade. Då

fråga om anskaffande af nya lokaler åt länsstyrelsen en gång förelåge, skulle,

efter embetets mening, sådana lämpligen böra och kunna inredas i slottets

södra flygel samt i halfvåningen i södra delen af slottets hufvudparti.

Under antagande att de sålunda af embetet föreslagna anordningarna .på

sin tid vunne nådigt gillande, komme dessa icke att pa något sätt beröra

arkivlokalerna, derest dessa förlädes i den del af slottet, som nu afsåges.

1 fråga om de erinringar Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande framstäf

mot sjelfva det uppgjorda förslaget till arkivlokalers inrättande i

slottet inedgaf embetet, att värmeledningsanordningar för arkivlokalerna icke

blifvit föreslagna och att till följd af de ofta oöfverstigliga svårigheter,

som mötte vid att för ett egentligen främmande ändamål fullt nöjaktigt

förändra cn äldre byggnad, icke alla delar af arkivet kunde komma att

erhålla den tillgång på ljus, som måhända varit ensidig. Då emellertid

s. 238 Kontrollera mot PDF

238 Åttonde hufvudtiteln.

ett landsarkiv väl finge anses vara afsedt till förvaringsplats förnämligast för

sådana statens arkivhandlingar, hvilka kunde antagas mera sällan komma

att af forskare eller andra anlitas, borde enligt embetets åsigt de nämnda,

af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande framhållna olägenheterna icke

vara af den afgörande betydelse, att de i och för sig borde kullkasta förslaget.

I de tilltänkta arkivlokalerna kunde för öfrigt, om sådant skulle

anses behöflig!, anordnas en tillfredsställande värmeledning för en kostnad

af omkring 8,000 kronor. Hvad åter anginge den af Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande anmärkta fuktigheten från slottets murar, vore af densamma,

enligt hvad cmbetet från sakkunnig person inhemtat, ej sä mycket

att befara. Vidkommande slutligen det af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

framkastade förslag att, med hänsyn till saväl lämplighet som

billighet, en helt ny byggnad borde för nu ifrågavarande ändamål uppföras,

läte det väl lör visso ej motsäga sig, att en dylik byggnad skulle

från olika synpunkter erbjuda afgjorda fördelar framför inredande af arkivlokaler

i de föreslagna rummen i det aldriga slottet, men öfverintendentsembetet

betviflade, att kostnaden för en nybyggnad koimne att understiga

den summa, som beräknat* för ändringsarbetena i slottet.

Sedan Eders Kongl Majt:s befallningshafvande i Upsala län derpå anmodats

att, efter verkstäld undersökning och efter samråd med tillkallad

sakkunnig person, inkomma med närmare angifvet förslag till den plats å

Upsala slotts område, der en nybyggnad för ett landsarkiv lämpligen kunde

uppföras, äfvensom att i sammanhang dermed yttra sig, under hvad vilkor

platsen kunde för ändamålet upplåtas, har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

med skrifvelse den 26 juli 1807 till ecklesiastikdepartementet

öfverlemnat plankarta öfver södra delen af slottsområdet med derå angifvet

förslag till plats för en landsarkivbyggnad, hvilken plats, med en längd

åt 113 meter och en bredd af 28 meter, är belägen på ett afstånd af 5

meter från den söderut från slottsgårdens södra port ledande stora landsvägen

och midt för och öster om länscellfängelset. I sammanhang dermed

anförde Eders Kongl. Majt:s befallningshafvande, att, som ifrågavarande

del af _ slottsområdet icke vore annorledes disponerad, densamma kunde

utan några som helst vilkor för nämnda ändamål upplåtas.

Öfverintendentsembetet, häruppå anmodadt att yttra sig, huruvida det

af Eders Kongl. Majt:s befallningshafvande till byggnadsplats föreslagna

området kunde anses vara för ändamalet lämpligt eller annan mark bättre

passa till plats för ett landsarkiv med utrymme för arkivalier, upptagande

en hyllängd af 5,000 meter och afsedd att kunna i framtiden utvidgas,

har i skrifvelse den 28 september 1897 anfört bland annat, att det af

Eders Kongl. Majt:s befallningshafvande till byggnadsplats föreslagna om
-

s. 239 Kontrollera mot PDF

. Åttonde hufvudtiteln. 239

råde, med afseende å dess lämplighet i allmänhet för bebyggande, måste

anses vara af särdeles god beskaffenhet, då marken å detsamma uteslutande

bestode af ren sand. Vid bedömandet af frågan huruvida platsen, hvad

anginge storleken, kunde befinnas tillräcklig, hade öfverintendentsembetet

utgått från det af embetet med underdånig skrifvelse den 15 juni 1897

på nådigste befallning afgifna förslag till uppförande af en arkivbyggnad

å den s. k. Sommeliusska lyckan i Lund, hvilket förslag, i likhet med hvad

som i förevarande fall förutsattes, vore uppgjordt med hänsyn till möjligheten

att erhålla en hyllängd af 5,000 meter, men embetet hade dessutom

beräknat, att nu ifrågavarande arkivbyggnad skulle i framtiden kunna utvidgas

så, att en hyllängd af ytterligare 5,000 meter der kunde anordnas.

Efter hvad särskilda af öfverintendentsembetet å plankartan med rödt inlagda

konturer gåfve vid handen, kunde å den ifrågastälda byggnadsplatsen

uppföras dels en midtelbyggnad af 17 meters längd och 12 meters bredd,

inrymmande tamburer, läsesal, expeditionsrum och vaktmästarebostad, dels

ock å hvardera sidan om denna byggnad och med densamma förenad

medelst sammanbindningsgång en arkivbyggnad af 40 meters längd och

14 meters bredd, hvar och en af dessa beräknad för inrymmande af förenämnda

hyllängd. Enligt öfverintendentsembetets åsigt vore området i

fråga sålunda, från olika synpunkter sedt, att förorda för uppförande derå

af en arkivbyggnad, hvarvid dock borde uppmärksammas att, i händelse

byggnadsföretaget Lomme till stånd, städse iakttoges att, till undvikande

deraf att närmast angränsande platser Lomme att bebyggas, ett utrymme

af minst 30 meters bredd blefve vid de sidor af arkivbyggnaden, hvilka

icke vore belägna invid landsvägen, från sådant bebyggande undantaget.

Beträffande dispositionsrätten till ifrågavarande område, yttrade öfverintendentsembetet,

att området, hvilket, så vidt embetet hade sig bekant,

icke vore för annat ändamål disponeradt eller afsedt, emellertid ej torde

få anses stäldt under vård och inseende af öfverintendentsembetet, som icke

kunde lemna någon utredning rörande platsens egenskap att tillhöra Upsala

slotts område. I anledning häraf anmodade jag kammarkollegium att förebringa

utredning angående dispositionsrätten till berörda mark samt afgifva

utlåtande, huruvida och under hvad vilkor densamma skulle kunna för

omförmälda ändamål upplåtas och ett derintill gränsande område, på sätt

öfverintendentsembetet ifrågasatt, undantagas från bebyggande. Vid derefter

verkstäld undersökning inhemtades af eu i generallandtmäterikontoret

förvarad, för laga skifte åren 1849 och 1850 författad karta öfver alla

e.gorna till Upsala stad jemte dertill hörande beskrifning, att ifrågavarande

jordområde, å kartan upptaget under n:r 1322, der angifvits såsom tillhörande

'' slotts val lar ne- och ingående i den del af »slottets och slotts
-

s. 240 Kontrollera mot PDF

240 Åttonde hufvudtiteln.

statens jord», som då var landshöfdingen på lön anslagen. Med öfverlemnande

af ett utaf arkivarien i kammarkollegium afgifvet memorial i

ämnet, anförde nämnda kollegium i skrifvelse den 16 december 1897, att,

ehuru jordeböcker och andra i kammararkivet förvarade handlingar ej

innehölle någon upplysning om sjelfva slottsområdets kamerala natur, det

likväl ej borde betviflas, att området i likhet med åtskillig angränsande

mark vore af krono natur. Vid särskilda tillfällen hade slottsområdet

jemväl behandlats såsom kronans ostridiga egendom, i hvilket afseende

kollegium hänvisade till nadiga brefvet den 5 januari 1860, hvarigenom

af slottsvallanm utan vilkor upplåtits mark till tomt för länscellfängelset i

Upsala. \ id sadant förhållande och då de andelar af slottsområdet, som

enligt förevarande förslag vore afsedda till byggnadsplats för ett landsarkiv

med nödigt utrymme deromkring, icke, såvidt hos kollegium kunnat utrönas,

blifvit annorlunda disponerade, än att landshöfdingen i länet, jemlikt

nådiga brefvet den 12 mars 1875, egde begagna de till slottet hörande

trädgårdar ody parkanläggningar, ansåg kollegium, att, utan något som

helst vilkor, ifrågavarande till byggnadsplats för ett landsarkiv föreslagna

mark kunde för berörda ändamål upplåtas och ett derintill gränsande område,

på sätt förut blifvit nämndt, från bebyggande undantagas.

Öfverintendentsembetet, som anbefalts att uppgöra ritnings- och kostnadsförslag

till byggnader å ifrågavarande plats för ett landsarkiv, innehållande

i särskild byggnad arkivrum med eu hyllängd af 5,000 meter och i en

med arkivbyggnaden genom täckt gång förbunden mindre byggnad nödiga

arbets- och expeditionslokaler jemte bostadslägenheter för vaktbetjening,

allt med värmeledning, har med skrifvelse den 14 december 1897 till

Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat ett i sådant afseende af intendenten hos

embetet H. T. Holmgren, efter uppdrag af embetet, upprättadt och af

embetet utan erinran lemnadt förslag med tillhörande ritningar, kostnadsberäkningar

och arbetsbeskrifning. Detta förslag afser jemväl byggnadernas

inredning och värmelednings anbringande i samtliga lokaler utom vaktmästarebostaden,

hvilken ansetts lämpligare böra uppvärmas medelst kakelugnar,

äfvensom anordnande af nödiga gas-, vatten- och afloppsledningar

jemte stängsel omkring arkivbyggnadsområdet och planering af detsamma.

De beräknade kostnaderna härför uppgå till sammanlagdt 166,424 kronor.

Enligt beskrifningen skulle den mindre byggnaden, som är afsedd att

blifva 11,ö meter bred och 15,5 meter djup, förläggas midt på tomten på

ett afstånd af 12 meter från vägen till slottet samt vara å norra sidan

medelst en 8 meter lång hvälfd sammanbindningsgång förenad med arkivbyggnaden,

som skulle blifva 41 meter lång och 13 meter bred. Söder

om den mindre byggnaden är plats reserverad till arkivets framtida ut
-

s. 241 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 241

vidgning genom uppförande af en ny fristående arkivbyggnad med samrnanbindningsgång

i likhet med den nu föreslagna.

Det af öfverintendentsembetet afgifna förslag till nya byggnader för

ett landsarkiv i Upsala synes mig i allo ändamålsenligt. Väl betingar utförandet

af detta förslag något högre kostnad än det uppgjorda förslaget

till inredning af lokaler i Upsala slott till förvaringsrum för arkivalier,

men då nämnda kostnad i och för sig ingalunda kan anses för hög och de

nya byggnaderna skulle inrymma för ett landsarkiv fullt tillfredsställande

och tidsenliga lokaler, som deremot ej skulle kunna anordnas i slottet, samt

dertill kommer att, om i enlighet med det sist afgifna förslaget nya byggnader

å slottsområdet uppföras, tillfälle tinnes att utvidga dessa byggnader,

då sådant i en framtid kan varda behöflig!, under det att lokalerna i

slottet kunna disponeras för ändamål, hvartill de äro bättre egnade, tvekar

jag icke att tillstyrka berörda nybyggnadsföretag, som torde lämpligen

kunna bringas till utförande på två ar. Jag hemställer derför, det^ Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till uppförande å den på förenämnda

plankarta angifna, af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

Upsala län till byggnadsplats föreslagna del af Upsala slotts område af

byggnader för ett landsarkiv, i hufvudsaklig enlighet med de uppgjorda

ritningarna, äfvensom för byggnadernas inredning och vidtagande af i

sammanhang dermed föreslagna åtgärder för anordnande åt gas-, värme-,

vatten- och afloppsledningar jemte anbringande åt stängsel m. m. bevilja

ett anslag af 166,424 kronor och deraf på extra stat för år 1899 anvisa

83,000 kronor, under medgifvande att utöfver sjeltva grunden för byggnaderna

nämnda plats i öfrig! må användas till tomt för landsarkivet och

dessutom af slottsområdet undantagas från bebyggande en sträcka af 30

meters bredd vid de sidor af tomten, som icke äro belägna vid landsvägen.

Nationalmuseum.

1 skrifvelse den 29 september 1897 har intendenten vid national- [35.]

museum gjort underdånig framställning om lörhöjdt anslag för vård, un-8''^”^™

derhän och tillökning af statens konstindustriella samlingar. Intendenten samlingar.

har dervid till en början erinrat, hurusom för museets konstslöjdafdelning

alltsedan år 1885, då densamma öppnades, årligen på Eders Kong!. Maj:ts

förslag beviljats af Riksdagen 4,000 kronor såsom extra anslag å riksstatens

åttonde hufvudtitel, efter att enahanda belopp förut uppförts pa sjette hulvudtiteln

såsom inköps- och hyresbidrag till svenska slöjdföreningens konstindustriella

musem, hvars samlingar är 1884 skänktes till svenska staten

och införlifvades med nationaliruisei samlingar. Åt de till konstslöjd
JJih

till UiLtsä. ms. 1 Sami. 1 A fä. 31

s. 242 Kontrollera mot PDF

242 Åttonde hufvudtiteln.

samlingarna anvisade medlen hade årligen 2,000 kronor användts för samlingarnas

ökande, medan återstoden atgatt till deras bevakning, underhåll

och vård m. in.

Visade sig nämnda inköpsanslag af 2,000 kronor väl knappt redan

under de närmaste åren efter detsammas beviljande, hade dess otillräcklighet,

särdeles i betraktande af de i våra dagar stegrade prisen på äldre

och nyare konstslöjdföremal, blifvit allt kännbarare. Härvid vore att märka,

att dessa statssamlingar omfattade konstslöjdens alla grenar, nemligen

saväl. föremal af guld, silfver och oädla metaller som emalj, glas,

porslin, möbler och öfriga träarbeten, elfenben, bokband och textila föremal.

De belopp, som med det knappa anslaget komme på hvarje särskild

af nämnda konstslöj dgrupper, måste således blifva ganska obetydliga.

Härtill komme, att anspraken under arens lopp vuxit på en dylik samlings

förmåga att tjena såsom undervisningsmateriel, i hvilket afseende nationalmusei

konstslöjdafdelning lemnade mycket öfrigt att önska, särskildt

beträffande fullständigheten. Förklaringen läge deruti, att afdelningen

bildats hufvudsakligen genom gåfvor af ur olika synpunkter hopkomna

samlingar och just i följd deraf ingalunda kommit att utgöra något

systematiskt helt. Sa hade t. ex. möbelafdelningen sin egentliga styrka i

arbeten från 1600-talets senare hälft, medan deremot medeltidens och nutidens

möbelsnickeri icke alls, samt 1500-talets och 1700-talets endast genom

ett fåtal nummer vore representeradt. Den keramiska afdelningen, som

dock i det störa hela hade minsta antalet luckor att uppvisa, saknade alldeles

prof på de ur mönstersynpunkt så vigtiga och lärorika persiska och

indiska fajanserna, hvartill konune, att den äldre ryska, engelska och

spanska keramiken vore högst fåtaligt företrädd. Af ädlare moderna tillverkningar,

vare sig pa keramikens eller andra konstslöj dgren ars områden,

hvilkas studium dock vore af sa stor betydelse såväl för mönsterritaren

som för yrkesidkaren, funnes egentligen endast det, som genom 1897 års

inköp kunnat förvärfvas.

0 Samlingens betydelse såsom undervisningsmateriel hade, det oaktadt,

såsom framginge af den statistik, som häröfver förelåge, visat sig med

hvarje ar., vara i tilltagande ur saväl teoretisk som praktisk synpunkt.

Sålunda tillhandahöllos efter särskild anmälan för studier och kopiering

under treårsperioden 1888—1890 983 föremål vid 772 studiebesök; åren

1891—1893 hade dessa siffror vuxit till respektive 1,200 och 1,079 och

under åren 1894—1896 till 1,572 och 1,424. Ett stort antal af dessa studerande

utgjordes af elever dels vid tekniska skolans i Stockholm högre

konstindustriella afdelning, som hade till särskildt syfte att utbilda mönsterritare

och modellörer för yrkena samt teckningslärare för statens skolor,

dels vid tekniska högskolans afdelning för byggnadskonst, hvilka båda

s. 243 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

243

skolor här under vederbörande lärares tillsyn till och med haft bestämda

arbetstimmar. I hvilken utsträckning samlingen användts för studieändamål

framginge äfven af en granskning af vid 1897 års utställning exponerade prof

å tekniska skolans i Stockholm elevarbeten. Härtill komme det stora antalet

af mera flygtiga, på stående fot tagna skisser af föremål och mönstermotiv,

rörande Indika ingen särskild anmälan kunde eller brukade göras.

Men äfven den stora allmänheten visade sitt intresse för samlingen genom

flitiga besök, och tjensteinännen mottoge mycket ofta från när och fjerran

skriftliga eller muntliga förfrågningar rörande ämnen, som stode i samband

med denna del af samlingen.

Ifrågavarande samling hade således både en bestämd uppgift och en

gifven krets af studerande och besökande, sä att det med skäl kunde sägas,

att densamma hade sin dryga andel i det uppsving, som utmärkte den

svenska konstslöjden särskilt under de år, konstslöjdafdelningen varit i

verksamhet. För att denna utveckling skulle kunna fortgå, vore det emellertid

af vigt, att det intresse, hvarmed samlingen omfattats, underhölles

och ytterligare ökades eller, med andra ord, att samlingen följde med sin

tid. Härvid vore att märka, att konstslöjdens höjande i de allra flesta

civiliserade länder just i våra dagar läge regeringar och folk synnerligen

nära om hjärtat. I Tyskland funnes redan ett tjugutal sådana museer. I Danmark

hade år 1896 i Köpenhamn öppnats ett synnerligen dyrbart konstslöjdmuseum

i en derför nyuppförd byggnad med värdefulla, systematiskt anordnade

samlingar, till hvilket museum kunde sägas sluta sig de af danska

staten äfvenledes understödda museerna i Aalborg, Aarhus, Maribo, Odense,

Randers, Ribe och Wiborg. Norge egde redan tre konstslöjdmuseer, nemligen

i Kristiania, Bergen och Trondhjem. Kristianiamuseets budget för år

1894 slutade på ett belopp af 42,434 kronor 57 öre, hvaraf 20,565 kronor

33 öre användes till samlingarnas ökande. Museets i Bergen inköpssumma

för år 1895 slutade på 5,918 kronor 2 öre, och museets i Trondhjem

under 1894 på 7,172 kronor 12 öre. Samtliga de tre af norska staten

understödda konstindustrimuseerna hade vid sistnämnda tidpunkt att förfoga

öfver en budget af närmare 70,000 kronor för år.

Äfven hos oss hade upprättandet af ett särskildt konstindustrimuseum

varit ett länge och ofta framhållet önskningsmål. Det betänkande, som

härom afgifvits af den utaf Eders Kongl. Maj:t år 1877 tillsatta komité,

upptoge förslagsvis en årsbudget af 34,200 kronor, af hvilka 7,000 kronor

för inköp. Det torde förbehållas en förnyad undersökning att utreda,

huruvida förverkligandet af denna plan vore med de i nuvarande museianordning

gifna förutsättningar det för staten fördelaktigaste, eller om icke

frågan om upprättande åt ett konstindustrimuseum kunde lösas på annat

sätt. För närvarande vore en förstärkning i nationalmusei inköpsanslag

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Åttonde hufvudtiteln.

det mest trängande behofvet, något som Riksdagen också erkänt, då den

ar *89J Pa framställning af Eders Kongl. Maj:t anvisade ett belopp af

intill 15,000 kronor för inköp af konstslöjdföremål på samma års allmänna

konstutställning i Stockholm. Konstslöjdsamlingens behof hade härigenom

utan tvifvel blifvit till en del fyldt, i det att för nationalmuseum inköpts ett

antal representativa föremål från olika områden af konstslöjden, svenska

och utländska. Men vid eu tidpunkt, då konstindustriens betydelse vore

sa uppmärksammad som nu, och då den särskild! i våra båda närmaste

grannländer atnjöte ett så kraftigt understöd från det allmännas sida, vore

nationalmusei konstslöjdafdelning illa rustad att med sitt ringa inköpsanslag

motsvara berättigade anspråk. Landets konstindustri visade en lofvande

hållning, lergods- och glasfabrikationen vore stadd i en kraftig utveckling,

metallindustrien, bär egentligen den smärre, guld- och siffvers

midet, nysilfv erfabrikationen, arbetet i brons, malm, messing, tenn ocli

konstsmidet i jern visade mer eller mindre goda resultat, men i alla händelser

en omfattande verksamhet, den textila konsten, möbeltillverkningen

och bokbinderi^, företedde mycket af intresse. En stor verldsutställnin*,

i Fans, till hvilken Sverige antagit inbjudning, förestode år 1900. Under

sadana omständigheter syntes det vara af betydande vigt, att den svenska

konstindustrien ej behöfde sakna de hjelpmedel, som ett konstslöjdmuseum

med dermed förenad samling af planschverk och ritningar kunde erbjuda.

l a grund af hvad sålunda anförts har intendenten vid nationalmuseum

hemstält, det täcktes Eders Kongl. Maj:t af Riksdagen äska ett till 8 000

kronor förhöjdt extra anslag till konstslöjdsamlingen. Öfver denna framställning

har nationalmusei nämnd afgifvit underdånigt yttrande och dervid

förklarat sig i allo instämma i intendentens anhållan.

Då jag delar de af museimyndigheterna uttalade åsigter om den stora

önskvärdheten af att nationalmusei konstslöjdafdelning finge för inköp

disponera ett något rymligare anslag än det, som dertill alltsedan afdelningens

bildande plägat årligen anvisas, ocli då det i sådant afseende äfvensom

för samlingarnas vård in. in. nu ifrågasatta belopp synes mm väl bc^styrker

jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maja behagade

föreslå Riksdagen^ att för år 1899 anvisa ett extra anslag af 8.000 kronor

för vard, underhåll och tillökning af statens konstindustriella samlingar

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien har i underdåniga skrif/veiser

den 4 maj och den b juli 1897 anmält behofvet af åtgärder till

A"V/</./ för samlingarna i nationalmaseibyqqnaden och dervid särskild! påpekat

att efter indragning af den militärbevakning, som förut funnits vid

namnda byggnad, annan vakthållning måste der anordnas, för att de dyrbara

och delvis oersättliga samlingar, som i byggnaden förvarades, skulle

s. 245 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 245

vara skyddade mot inbrottsstöld. Sedan öfverintendentsembetet anbefalts

att i anledning häraf inkomma med utlåtande, om och hvilka skyddsåtgärder

beträffande museibyggnaden kunde vidtagas för vinnande af trygghet

i de af akademien angifna afseenden, föreslog embetet i underdånig skrifvelse

den 1(1 november 181*7, i hufvudsaklig enlighet med hvad så väl akademien

som nationalmusei nämnd tillstyrkt, att å byggnaden matte anbringas

fönsterluckor, dörrar och galler in. in. af jern; att gaslyktor jemte tillhörande

ledningar måtte uppsättas på de båda gårdarne, för att nattetid

hållas brinnande1, samt att, under förutsättning att nattvakt komine att

anställas, en telefonledning till närmaste polisstation måtte anordnas i södra

•ingångsporten. På samma gång uttalade öfverintendentsembetet såsom sin

uppfattning, att det arfvode, som kunde erfordras åt den nattvakt, som i

den indragna militärpostens ställe borde antagas, eller de utgifter, som en

ökad gasförbrukning för gårdarnas belysning medförde, borde bestridas

genom de i byggnaden inrymda institutioners egen försorg.

1 underdånig skrifvelse den 3 december 1897 anförde intendenten vid

nationalmuseum, att nyssnämnda ändamål närmast torde hänföra sig till

museibyggnaden såsom sådan och således vara af analog art med anslagen till

byggnadens uppvärmning, till portvakt, eldare ock gårdsdräng, hvilka anslag

af intendenten redovisades. Af denna anledning, och oaktadt faran

för inbrott visserligen vore större i historiska museets på Hedra bottnen

belägna lokaler än i museets konstafdelning, hade intendenten ansett sig

böra hos Eders Kongl. Maj:t göra underdånig framställning i denna del af

frågan. Hvad beträffade belysning af de båda gårdarna, kunde denna

enligt meddelande från gasverket beräknas för ar medföra en kostnad af

omkring 150 kronor. För närvarande syntes medel härtill kunna beredas

af nationalmusei anslag till brännmaterial in. in., hvilket anslag under eu

följd af år plägat förete ett litet öfverskott. Medel till aflöning af nattvakt

disponerade nationalmuseum deremot icke. De löneförmåner, som

tillkomme den vid byggnaden anstälda personalen, vore för hvar och eu

noggrant bestämda genom nådiga brefvet den 10 december 1880 och det

till samlingarnas bevakning under förevisningstiderna utgående anslaget,

5,000 kronor, räckte ej ens för detta ändamål utan förstärktes af inflytande

förevisningsmed el årligen och på förhand med 550 kronor, allt enligt samma

nådiga bref. Af förevisningsmedlen, hvilka i medeltal kunde anses inflyta

med 2,500 kronor årligen, ehuru år funnits, då de ej ens uppgått till 2,000

kronor, plägade 1,942 kronor vara på förhand årligen anvisade, och rörande

dispositionen af möjligen befintlig återstod lemnade gällande museistadga

föreskrift. Någon erfarenhet angående kostnaden för nattlig bevakning af

fullt tillfredsställande beskaffenhet hade vid nationalmuseum ännu ej vunnits,

och ett definitivt förslag kunde derför ej nu framställas. Det torde kunna

s. 246 Kontrollera mot PDF

246 Åttonde hufvudtiteln.

antagas, att vaktgöringen under årets mörkare hälft, januari —mars och

oktober december, borde taga sin början omkring klockan 10 om ([vallen

och fortgå till klockan 5 pa morgonen, således sju timmar i dygnet; under

den ljusare årstiden, april—september, torde fem timmars vakttjenst vara

tillräcklig, till arfvodet lör denna tjenstgöring komme kostnaden för anordning

åt ett vaktrum i byggnadens jordvåning samt för anskaffande och

underhåll af lämplig tjenstgöringsdrägt- med pels, pelsmössa och ytterstöflar

lör vinterlig möjligen också beväpning. Vakttjenstgöringen inaste tänkas

lördelad på minst två personer, dels emedan en enda person svårligen

skulle kunna hålla ut med ständig nattjenst under en längre tid, dels

emedan eu i vaktgöringen inöfvad person borde finnas att tillgå i händelse

ai sjukdoms- eller annat förfall lör den egentliga nattvakten. Fördelningen

kunde lämpligen ske så, att den ene tjenstgjorde fem, den andre två nätter

i veckan. Till befattningen borde naturligtvis endast ifrågakomma fullt

pålitliga personer åt stadgad ålder. Under förutsättning att den indragna

militärposten ej komme att återinsättas, hemstälde intendenten, att ett förslagsanslag

af 2,000 kronor måtte ställas till hans disposition för anordnande

om möjligt redan denna vinter åt nattlig bevakning af nationalmuseibyggnaden.

till denna anhållan tillstyrkte museinämnden nådigt bifall.

Eders Kongl. Maj:t, som, med hänsyn till de fordringar, hvilka numera

måste ställas på truppernas utbildning, och svårigheten att i samband

med eu vidlyftig vaktgöring nöjaktigt tillgodose denna utbildning, ansett

omständigheterna påkalla en begränsning af den i hufvudstaden dagligen

utgående vaktstyrkan, förklarade den 5 juni 1897 i kommandoväg eu af

vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien gjord framställning om nådig

bestämmelse att en militär vaktpost med angifven skyldighet skulle vara.

utstäld ^ vid nationalmuseibyggnaden icke föranleda någon Eders Kongl

Maj:ts åtgärd.

Den 31 nästlid ne december beslöt Eders Kongl. Maj:t bemyndiga öfverintendentsembetet

att gå, i författning om verkställande af förenämnda utaf

embetet föreslagna jDch i ett af öfverintendentsembetet inlemnadt kostnadsförslag

upptagna åtgärder och anordningar vid nationalmuseibyggnaden

samt att för ifrågavarande kostnaders bestridande af medel, som öfverintendentsembetet

omhänderhade, mot redovisning använda ett belopp af

högst 6,625 kronor. På samma gång behagade Eders Kongl. Maj:t för

anordnande tillsvidare af nattlig bevakning vid museibyggnaden anvisa

och ställa till museiintendentens förfogande, mot redovisning, ett belopp

af högst 2,000 kronor, och anbefaldes statskontoret att förskottsvis af tillgängliga

medel utbetala beloppet.

Da behofvet af nattlig bevakning vid nationalmuseibyggnaden i syfte

att skydda densamma och deri förvarade samlingar mot eldfara, inbrott

s. 247 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 247

och åverkan måste tillgodoses äfven under år 1899 och militär ej lämpligen

torde kunna härför användas samt några medel för sådan vakthållnings

bestridande genom civil personal ej finnas att tillgå, hemställer jag i underdånighet,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen^ att för anordnande

af nattlig bevakning vid nämnda byggnad bevilja på extra stat för

år 1899 ett anslag af 2,000 kronor.

Lifrustkammaren.

På derom af föreståndaren för lifrustkammaren i skrifvelse den 21 [37.]

september 1897 gjord underdånig framställning, i hvilken nationalmusei ufnutkamnämnd

instämt, tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen att för tillsyn, underhåll och vård af lifrustkammarens samlingar

m. in. anvisa på extra stat jemväl för år 1899 ett anslag af 5,800 kronor,

att användas enligt samma grunder, som hittills följts.

Domkapitlens expeditioner.

För att åt tjenstemännen vid domkapitlens expeditioner bereda löne- [38.]

förbättring under år 1899, i likhet med föregående år, erfordras anslag £«■«/*•- till oförändradt belopp; och får jag fördenskull i underdånighet tillstyrka

framställning till Riksdagen derom, att för berörda ändamål matte a extrai»y domkapu
„

c, , „ • „ _ , „ i lens expedi
stat

för ar 1899 anvisas 3,716 kronor. tioner.

Med hänvisning till hvad jag under punkten 3 angående^ delning af [39.]

Ilernösands stift anfört, tillåter jag mig hemställa, det Eders Kongl. Maj:t£r*»«»;»<; åt

täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1899 anvisa dels,, såsom^"^"^” (

ersättning till nuvarande amanuensen vid domkapitlet i Hernusand för den « Bernösand

minskning i hans inkomst, som i anledning af den föreslagna delningen^

af Hernösands stift skulle uppstå genom upphörande af det från lappmarks

ecklesiastikverk till honom nu utgående anslag, 600 kronor, dels ock, för

anskaffande af möbler, inventarier m. in. för expeditionslokalen vid det nya

domkapitel, som enligt förslaget om berörda stifts delning skulle upprättas

i Luleå, 3,500 kronor.

På Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar hafva åren 1895, [40.]

1896 och 1897 af Riksdagen för betäckande af brister i domkapitlens Betäckande

expeditionskassor beviljats på extra stat för hvardera af åren 1896, 1897

och 1898 5,000 kronor, t ill utgående från dessa anslag hafva för fyllande expeduionsaf

brister, som blifvit efter granskning i Eders Kongl. Maj:ts och rikets ka,30rkammarrätt

till siffran faststälda, enligt Eders Kongl, Maj:ts under åren

s. 248 Kontrollera mot PDF

248 Åttonde iiufvudtiteln.

1895, 1896 och 1897 fattade beslut anvisats öfver 10,000 kronor. Enligt

hittills inkomna ansökningar, Indika till kammarrätten remitterats, äro för

närvarande till ersättande anmälda brister för åren 1894—96 till betydligt

belopp. J &

Under åberopande häraf hemställer jag i underdånighet, att Eders

Kong! Magt täcktes på extra stat jemväl för år 1899 äska ett belopp af

5,000 kronor för betäckande intill sistnämnda belopp af brister, som före

ar 1897 uppkommit i domkapitlens expeditionskassor, i den mån de anmälas

och blifvit till siffran i behörig ordning faststälda.

Universiteten.

[41.] På Eders Kong!. Maj:ts framställning beviljades vid 1894 åi’S riksdag

horeri'' för anställande under sex år vid universitetet i'' Upsala af lektorer, i tyska:,

(/pulla, franska och engelska språken ett anslag af 36,000 kronor, och hafva deraf

för hvartdera af åren 1895, 1896, 1897 och 1898 anvisats 6,000 kronor.

Jag tillstyrker nu i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till

Riksdagen göra framställning derom, att af omförmälda anslag må på extra

stat för år 1899 anvisas 6,000 kronor.

[42.] Vid de senaste riksdagarna hafva beviljats extra anslag af 1,000 kronor

Undervisning för uppehållande af undervisningen och examinationen i geografi vid universiyen

1 geografi. iQtQt j Upsala. Då de förhållanden, som påkallat detta anslag, äro oförändrade,

får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t måtte

föreslå Riksdagen att för berörda ändamål anvisa på extra stat för år

1899 enahanda belopp, eller 1,000 kronor.

[43.] Vid de senaste årens riksdagar har på extra stat anvisats ett belopp

Universitets- af 2,500 kronor till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser vid universimu°psaio.

'' t€tsbiblioteket i Upsala. Då detta anslag fortfarande är af beliofvet, påkalladt,

. tillstyrker jag, att Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för ifrågavarande ändamål bevilja för år 1899 ett extra anslag af 2,500

kronor.

[44.] ^ Professorn i allmän och åkerbrukskemi vid universitetet i Upsala P. T.

Nybyggnad förhör/o samt c. o. professo™ i analytisk kemi dersammastädes O. Widman

“TS“''hafva tin den matemätisk-naturvetenskapliga sektionen af filosofiska fakulteten

vid universitetet ingifvit en af ritningar och kostnadsförslag åtföljd

framställning angående begärande af ett anslag å 273,561 kronor till uppförande

och utrustning af en ny laboratoriebyggnad för institutionen för

allmän och analytisk kemi vid omförmälda universitet.

s. 249 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 249

I denna framställning erinras till en början, hurusom i den s. k. kemiska

byggnaden -— till hvars uppförande Rikets ständer år 1851 beviljat

ett anslag af 100,000 riksdaler — först inrymts institutionerna för allmän

kemi, analytisk kemi, medicinsk kemi, fysik och mineralogi samt tre boställslägenheter

för prefekter, hvarjemte sedermera de farmakologiska samlingarna

fått plats i byggnaden. Sedan den mineralogiska institutionen ar

1887 flyttats till de förra konsistorie- och fakultetslokalerna, hade de fysiska,

medicinsk-kemiska och farmakologiska institutionerna vunnit ökadt utrymme.

Institutionen för allmän och analytisk kemi hade deremot nödgats afstå ett

i andra våningen beläget, åt densamma upplåtet rum. Den kemiska byggnadens

lokaler vore efter denna flyttning för närvarande fördelade på följande

sätt:

Fysiska institutionen med tillhörande boställslägenhet upptoge hela

tredje våningen.

Medicinsk-kemiska institutionen innehade en half laboratorielokal i första

våningen samt en laboratorielokal och en boställslägenhet i andra vaningen.

Farmakologiska institutionen besutte några rum i första och andra

våningen.

Institutionen för allmän och analytisk kemi åter förfogade öfver en

föreläsningssal och två lägenheter i första våningen samt en boställslägenhet

i den andra.

Laboratoriet för allmän kemi hade öppnats år 1859. Länge dröjde

det ej förr än utrymmet derstädes blifvit för trångt, men man hade omsider

år 1875 vidtagit den åtgärden att förena sagda laboratorium med

det år 1865 inredda, jemförelsevis mindre besökta analytiska laboratoriet

och sålunda bildat »institutionen för allmän och analytisk kemi», stående

under samme prefekt. Den fördel, som man härigenom till eu början

vunnit, förlorades emellertid, då laborantantalet fortfarande steg. Åtskilliga

inträdessökande fingo vänta på plats längre eller kortare tid, oaktadt hvarje

plats omedelbart då den blef ledig besattes, och ehuru laborationskurser

anordnades äfven under julferierna. Genom åtskilliga ändringar och flyttningar,

vidtagna med uteslutande hänsyn till malet att anskaffa sa manga

laborantplatser som möjligt, hade man då ånyo lyckats vinna ett stort

antal dylika platser. Detta hade skett år 1882. Den inredning af lokalerna,

söm då genomfördes, hade sedermera icke undergått någon väsentlig

förändring, men väl hade man af både hygieniska och andra skäl sett sig

förhindrad att ända till det allra yttersta anlita det befintliga antalet platser.

För qvalitativa analyser användes numera 30 platser, sedan 3 indragits i

samband med införande af en ordnad ventilation, för qvantitativa analyser

Bill. till lliksd. Prot. 1898. 1 Samt. 7 Afil. 32

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Åttonde hufvudtiteln.

funnes blott 8 platser och för de syntetiska laborationerna kunde af 29

inredda platser endast omkring 20 begagnas.

Den nödtvungna begränsningen af antalet laborantplatser hade medtört

störa olägenheter för de studerande ej minst med afseende på de syntetiska

kursernas genomgående. Oaktadt åt dessa gifvits allt det tidsutrymme,

som, utan att hindra andra obligatoriska kurser, varit möjligt_

tva syntetiska kurser hade hvarje termin anordnats — hade många0 studerande

måst afvisas och först en följande termin fatt önskadt tillträde till

de syntetiska laborationerna. Hvad beträffar det analytiska laboratoriet,

hade vårterminen 1886 till matematisk-naturvetenskapliga sektionen anmälts,

att ej mindre än 37 studerande efter afslutad syntetisk kurs måst vänta

pa plats, de flesta öfver en månad.

0 Visserligen hade laborantantalet under de följande åren nedgått, och

en ar 1892 vidtagen minskning i den för blifvande läkare anordnade kursen

i qvalitativ analys hade ock utöfvat en lättnad i afseende å utrymmet,

Men laborantantalet a denna afdelning hade åter stigit, så att ett ej ringa

antal studenter — vårterminen 1897 ej mindre än 25 — måst flera veckor

vänta pa plats. Och denna stegring komme, efter allt att döma, att fortgå

under de följande åren. Äfven på afdelningen för qvantitativ analys hade

utrymmet tidtals visat sig vara för litet. Så hade till exempel af dem

som vårterminen 1896 sökt inträde der, 4 måst en hel termin vänta

pa plats.

„ ^ detta sammanhang borde för öfrigt bemärkas, hurusom kemien sedan

ar 1891, da den nya stadgan angående filosofie kandidat- och licentiatexamina

utfärdades, intoge en helt annan och betydelsefullare ställning

såsom undervisningsämne ån förr. Af alla till matematisk-naturvetenskapliga

sektionen hörande ämnen vore utan fråga kemien det mest centrala,

och kemiska kunskaper behöfdes mer eller mindre för studiet af alla

naturvetenskapliga ämnen. Med den frihet i valet af examensämnen, som

nu rådde, komme otvifvelaktigt kemien att alltmera ingå såsom ämne i

filosofie kandidatexamen. Antalet blifvande filosofie kandidater, som vunnit

inträde på laboratoriet, hade ock sedan år 1891 varit i stark stigning.

Detta antal hade nemligen år 1891 varit 7, år 1892: 13, år 1893: 14 år

1894: 14, år 1895: 18, år 1896: 25, och år 1897: 2 1. För utrymmet på

det analytiska laboratoriet vore denna ökning af större betydelse än en

motsvarande ökning af medicine studerande.

011 Fara^ studerande att på grund af väntan på plats blifva uppe
hållna

i sina studier växte derför i dubbel måtto genom ökningen af gradualisterna.

Vanligen uppstode redan nu vid andra syntetiska kursens slut

om ej förr för hvarje termin en stockning, som gjorde, att ett större

s. 251 Kontrollera mot PDF

Åttonde Inifvudtiteln.

251

eller mindre antal finge vänta på plats. Denna väntan kunde för de medicine

studerande, till stor ekonomisk skada, lätt fördröja examen för en

hel termin.

Hvad sålunda anförts syntes ådagalägga, att allt, som varit möjligt,

blifvit gjordt för att tillgodogöra utrymmet inom de lokaler, som för

närvarande äro upplåtna åt den kemiska institutionen, men att, trots detta,

antalet användbara arbetsplatser sedan lång tid varit i hög grad otillräckligt,

samt att behofvet af ökadt utrymme är oafvisligt och måste tillfredsställas

så fort sig göra låter.

Cleve och Widman öfvergå härefter till en framställning beträffande

lokalernas beskaffenhet samt deras inflytande på undervisningens anordning

och bedrifvande. De komma dervid till det resultat, att behofvet af

ökadt utrymme med hänsyn till dessa förhållanden framstår såsom om

möjligt ännu mera trängande.

Till en början erinra de, hurusom man i hygieniskt afseende numera

fordrar, att qvantiteten frisk luft för timme och individ skall uppgå till

20—35 kubjkmeter i vanliga rum för friska och till 60—SO kubikmeter i

sjukrum. A afdelningen för qvalitativ analys utgjorde numera, yttra de,

sedan antalet platser något inskränkts och en mindre ventilationsinrättning

år 1890 anbringats, det mot nyssnämnda tal svarande i medeltal 9,4

kubikmeter. På den syntetiska afdelningen vore visserligen kubikrymden

12,4 kubikmeter för laborant, beräknadt efter 20 laboranter. Men derstädes

hade på grund af rumsförhållandena icke någon artificiel ventilation kunnat

anordnas, och luften vore derför sämre der än på det analytiska laboratoriet.

Då det här vore fråga om ett kemiskt laboratorium för nybörjare,

der hvarje laborant dagen i ända hade minst en gaslåga brinnande och

der för helsan skadliga gaser alltjemt utvecklades, syntes det ej vara öfverdrifvet

att i fråga om detta laboratorium uppställa samma fordran på lufttillgång

som för sjukrum, eller omkring 75 kubikmeter för individ och

timme. Med hänsyn till det luftombyte som egde rum på den syntetiska

afdelningen och på den analytiska uppskatta Cleve och AV idman den tillgängliga

luftmängden å dessa afdelningar till */;—V4 af den behöflig^.

Härtill kunde för öfrigt läggas att vätesvafleapparaterna, som oupphörligt

vore i användning, måst förläggas till ett litet särskildt derför uppfördt

hus på gården, hvilket medförde, att laboranterna under vintertiden ständigt

vore utsatta för förkylning under trafiken mellan detta hus och laboratorielokalerna.

Numera förekomine helt visst icke inom vårt lands undervisningsväsen

sämre hygieniska förhållanden än de nu omförmälda.

Beträffande härefter lokalernas beskaffenhet i öfrigt och deras inflytande

på undervisningen anförcs i den gjorda framställningen hufvudsakligen.

s. 252 Kontrollera mot PDF

252 Åttonde hufvudtiteln.

?Va(^ anS''nSe kursen i qvalitativ analys hade den ständiga omsättning

■ laboranter, som orsakats af nödvändigheten att efterhand besätta hvarje

uppkommen ledighet med en ny laborant, verkat i hög grad menligt på

undervisningens ordnande. Läraren hade måst för hvar enskild laborant

eller i lyckligaste fall för ett fatal upprepa de anvisningar och de förklaringar

öfver experimenten, som vore behöfiiga. Då läraren hade omkring

sig 30 lärjungar, som samtidigt sysselsatte sig med olika uppgifter, kunde

det ej. undvikas, att handledningen blefve i icke ringa grad otillräcklig

och bristfällig. Om utrymmet tilläte alla, som för terminen önskade def*

öfningarna, att börja samtidigt, skulle läraren kunna åtminstone

under den grundläggande delen af kursen i allas närvaro till ledning för

arbetet sjelf utföra typiska experiment och kontrollera, att teoretiska studier

beledsagade det experimentella arbetet.

Att utrymmet inom afdelningen för qvantitativ analys vore otillräckligt

hade redan påpekats. Anordningarna lemnade dessutom alltför mycket

öfngt att önska. . Detta gälde särskild!, vagrummen och vid qvantitativ

analys vore vågning en hufvudsak. Åtskilliga omständigheter medförde,

att en konstant vågning vore nästan omöjlig i det analytiska laboratoriets

vagrum. Vagrummet i syntetiska laboratoriet vore likaledes behäftad! med

åtskilliga olägenheter.

„ För titreringsanalyser saknades ett särskildt rum. Normallösningarna

maste derför förvaras i laborationsrummen, och härigenom orsakades, att

de analytiska bestämningarna antingen blefve osäkra eller ock toge en

oskäligt lång tid. ,

För gasanalyser hade förut funnits ett särskildt kallrum inredt. Detta

hade dock måst uppoffras vid förändringen år 1882, och för närvarande

kunde gasanalyser ej utföras i Upsala.

Ännu beklagligare vore på grund af åtskilliga i framställningen utförligt

anförda omständigheter att det under nuvarande förhållanden vore

så godt som omöjligt att under terminerna få rent, klorfritt, destilleradt

vatten hvilket dock vore ett grundvilkor för analyser och för vetenskapliga

arbeten i allmänhet.

För öfningarna i organisk syntes funnes ej annan lokal än den sal,

som egentligen vore afsedd för de förberedande öfningarna i oorganisk

syntes. Förstnämnda öfningar måste derför begränsas till 6 veckors tid

och för öfrigt hållas på tider, då salen ej användes för dessa andra öfningar.

Nämnda sal maste ock användas för öfningar i föreläsningsexperiment,

hvilka för närvarande vore obligatoriska för erhållande af betyget

godkänd i kemi i filosofie kandidatexamen. Dessa öfningar hade emellertid

hittills, på grund af de lokala svårigheterna, varit af ytterst primitiv art.

s. 253 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 253

Det borde här framhållas, att utrustningen för kemiska originalundersökningar

vore af den mest tarfliga beskaffenhet samt att bristen pa särskilda

anordningar för vissa operationer rent af vore. lifsfarlig. På hvarje

nyare laboratorium funnes t. ex. särskilda rum för destillationer af eldfarliga

vätskor och för explosiva arbeten. Sådana arbeten maste i Upsala utföras i

de vanliga laborationsrummen. Svåra olyckstillbud både flere gånger uppkommit

härigenom, och det vore en lycklig tillfällighet, att ej allvarsamma olyckshändelser

inträffat. Bristen på särskild! destillationsrum medförde för öfrigt

stor tidsspillan, derigenom att destillationen nu maste utföras i mindre

skala, men så mycket oftare. För organiska förbränningsanalyser, hyilka

snart sagdt dagligen — stundom flere gånger dagligen — utfördes pa ett

större kemiskt laboratorium, funnes ej heller särskildt rum. Äfven häraf

följde mycket stora olägenheter.

För spektralanalytiska undersökningar hade institutionen,, för att nödtorftigt

draga sig fram, under det sista aret förhyrt och inredt ett pa

vinden, tre trappor upp, och således ytterst obeqvämt, beläget amanuensrum.

Ett särskildt mörkrum för polarisationsundersökningar fattades.. Tillfälle

till utförande af andra för kemiska arbeten numera ytterst vigtiga

fysikaliska arbeten saknades ock så godt som alldeles.

Vid tal om lokalerna för originalundersökningar borde ock framhallas,

att de båda professorernas arbetsrum, hvilka jemväl vore mottagningsrum

och skrifrum samt derför starkt trafikerade, icke medgafve den isolering,

som ofta vore nödvändig för utförande af grannlaga experimentella under

sökningar. De vore dessutom illa utrustade och för små för att kunna,

vid behof, inrymma arbetsplats för studerande. .

Vid den kemiska undervisningen intoge föreläsningar, belysta åt

experiment- och preparatförevisning, ett vigtigt. rum. Det borde derför

anmärkas, att den nuvarande föreläsningssalen tidtals vid mycket, besökta

föreläsningar visat sig vara för liten, så att en del af ahörarne icke fatt

sittplats, utan måst stående åhöra föreläsningarna och göra sina anteckningar.

Vidare vore Upsala laboratorium sannolikt det enda, som saknac e

ett särskildt prepareringsrum för föreläsningsexperiment. Bristen härå

vållade stor tidsspillan och andra svårigheter samt gjorde en fullt effektiv

elementär föreläsningskurs omöjlig att anordna.

Genom hvad Cleve och Widman i dessa delar af frågan anfört ansage

de sig hafva till fullo ådagalagt, att de nuvarande lokalerna hide oöfveivinneliga

hinder i vägen för cn någorlunda tidsenlig undervisning oc i

att utrustningen för de vetenskapliga undersökningarna med största tog

kräfde eu snar förbättring.

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Åttonde hufvudtitein.

I denna redogörelse för förhållandena vid kemiska institutionen fattades

annu en sak, som förtjenade uppmärksamhet. Institutionen egde ett

Sfi bibliotek hvdket torde öfverträffa till och med de flesta laboratonebibhotek

i utlandet, utgörande för närvarande 100 hyllmeter. Nämnda

bibliotek hade grundlagts genom en synnerligen värdefull gåfva af proessorn

L. F Svanberg och sedan förnämligast med institutionens egna

medel kompletterats. I professor Svanbergs gåfvobref af år 1877 både

bland annat, vid gafvan fästs en önskan — som hade karakter af ett

V1 k01'' i ,snart mätte inrymma böckerna i ett särskild! och

passande biblioteks- och läsrum. Denna önskan hade ännu efter 20 års

förlopp icke kunnat uppfyllas. Biblioteket hade nemligen måst inrymmas

1 ett vagium, der luften vore bemängd med laboratorieångor och den

nödiga värden och utlaningskontrollen vore ytterligt försvårad. Rummet

vore for öfrig! så litet, att eu del böcker måst plliceras i det förut omtalade

spektralanalysrummet på vinden och ej ens der funnes utrymme

för accessionen. J

Förslagsställarne framstälde härefter den frågan, huru, då förhållandena

vore sadana som nu omförmälts, behofvet af ökadt utrymme skulle kunna

tillgodoses med minsta möjliga kostnad.

l ,.^rmaSl !lU lmndä , yttra de> att använda de i huset befintliga

boställslägenheterna till laboratorielokaler. Dervid skulle de båda våningarna

för professorn i allmän kemi och professorn i medicinsk kemi kunna

i ragakoinma. Dessa lägenheter läge emellertid en trappa upp. Att en

bärare skulle kunna leda öfningarna på kemiska laboratorier, belägna i

skilda vaningar, läte sig icke göra till följd af den ständiga tillsyn och

undervisning, som erfordrades. Nämnda boställslägenheters apterande till

laboiatoner skulle kräfva anställandet af en ny ordinarie lärare och två nya

amanuenser. Lägenheterna vore för öfrigt alldeles för låga och olämpligt

placerade, hvarjemte svårigheter skulle uppstå för bortledande af skadliga

W-ilo ° Ttl k°^e, dfn 1 °ch siS vigtiga förlusten af prefekternas

bostallsvaningar. Till belysande af sadanas nytta och betydelse åberopas

innehållet ak en af professor G. Retzius författad uppsats i tidskriften

Hygiea för ar 1889. Det framhålles der kraftigt, att de lärare och

forskare, som bo i eller vid ett läroverk, hafva mycket lättare att arbeta

i sm undervisning och _i sin vetenskap än de, som bo längre vä<r derifrån.

De kunna pa sina arbeten å läroanstalten använda lån<rt° mera

tid an andra de kunna tillvarataga de korta, af brutna stunderna och

i allmänhet »lefva i arbetet», ständigt öfvervaka laboratoriearbetena, såväl

egna som andras. I utlandet hade man ock allt mer insett fördelen för

s. 255 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 255

staten i att i sjelfva läroanstalten bereda ändamålsenliga bostäder åt vederbörande

lärare.

Detta uttalande finna de nämnda professorerne särskildt tillämpligt på

kemiska laboratorier, i synnerhet sådana för nybörjare, der eftersyn ständigt

behöfves, och framförallt på Upsala kemiska institution, som är förlagd utanför

staden och ganska långt aflägsen från lämpliga bostäder. De erinra

ock, att för hvarje boställsvåning innehafvaren betalar i årlig hyra 600

kronor, som afdrages från lönen och besparas statsverket.

Med hänsyn till hvad sålunda anförts framginge, att det icke borde

ifrågasättas att för ändamålet använda boställsvåningarna.

Härefter uppställes frågan om att genom en tillbyggnad af det

gamla huset eller genom en mindre nybyggnad åstadkomma det erforderliga

tillskottet i utrymme, under förutsättning att de gamla lokalerna

allt fortfarande användas för kemiska institutionen. Det förra alternativet

anses, med hänsyn till behofvet af höga, väl ventilerade laborationslokaler

i tillbyggnaden, blifva synnerligen vanprydande ur arkitektonisk

synpunkt, hvarjemte förbindelsen mellan de båda byggnaderna blefve i

hög grad obeqväm, utan vidtagande af en mycket dyr ombyggnad af det

gamla husets inre. En tillbyggnad skulle vidare utestänga ljus från den

gamla byggnaden, som ej hade synnerligen stora fönster, men hade arbetsrum

förlagda åt båda sidor.

Hvad åter beträffade en fristående nybyggnad, afsedd att upptaga

blott en afdelning af institutionen, skulle förhållandena härvid blifva ungefärligen

desamma. Då förråden af kemikalier, glaskärl samt en mängd

apparater och instrument och för öfrigt föreläsningssalen af ekonomiska

skäl kunde och borde vara gemensamma för kemiska institutionen i sin

helhet, blefve en sådan fördelning af institutionen i hög grad obeqväm

och oläglig samt skulle i längden ej kunna vidhållas.

Det funnes ock ett annat förhållande, som ensamt för sig torde afvisa

hvarje tanke på vare sig en tillbyggnad eller en mindre nybyggnad för

blott en del af institutionen. I kemiska byggnaden inrymdes, _ såsom

nämndt, jemväl den fysiska institutionen, den medicinskt-kemiska institutionen

samt institutionen för experimentel farmakodynamik och farmakognosi.

Efter hvad som förnummits behöfde dessa institutioner ökadt

utrymme. Särskildt kräfde den farmakologiska institutionen ett laboratorium,

sedan professuren blifvit ombildad och numera omfattade äfven

experimentel farmakodynamik. Om den kemiska institutionens behof af

ökadt utrymme skulle tillgodoses vare sig genom eu tillbyggnad eller en

mindre nybyggnad, så att nyssnämnda tre institutioner ej kunde utvidga

sig inom den kemiska byggnaden, komme äfven för dem en tillbygnad

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Åttonde hufvudtiteln.

e^r nybyggnad att erfordras. Om åter kemiska institutionen alldeles

utflyttades ur byggnaden, skulle de qvarvarande institutionernas behof af

ökadt utrymme lätt kunna tillgodoses, i synnerhet som lokalerna genom

lämpliga förändringar kunde mycket väl användas till sådana laborationer,

som pa dessa institutioner förekomme.

^en enc^a praktiska och tillfredsställande lösningen af frågan vore

således uppenbarligen uppförandet af en ny byggnad för institutionen

för allmän och analytisk kemi. Denna uppfattning hade redan för vid

pass tio år sedan uttalats af en komité, som tillsattes af matematisknaturvetenskapliga

sektionen för att utreda frågan om afhjelpande af

de missförhållanden i fråga om kemiska institutionen, som anmälts inför

sektionen. Man hade emellertid ryggat tillbaka för att då begära de stora

anslag, som kräfdes. för en nybyggnad. Sedan laborantantalet stigit och

tva pa utrymmet inkräktande kurser — i organiska laborationer och

i föreläsnmgsexperiment — tillkommit, kunde saken icke vidare uppskjutas.

Bemälde professorer hade nu låtit uppgöra en plan för ett nytt laboratorium,

och sedan kanslern för rikets universitet anvisat nödiga medel

ur universitetets reservfond, hade åt arkitekten E. V. Langlet uppdraoits

att i öfverensstämmelse med nämnda plan och med iakttagande af all tillbörlig

sparsamhet uppgöra de ritningar och kostnadsförslag, som åtföljde

framställningen.

Hvad den nya byggnadens läge beträffade, borde densamma förläggas

i ^ den gamla byggnadens omedelbara närhet, så att nuvarande boställsvåning

för prefekten fortfarande kunde användas. Då universitetet efrdc

lämplig mark för ändamålet, behöfdes ej något särskildt anslag till tomt.

Ett mindre, nu till trädskola använda staden tillhörigt område, torde dock

vara behöflig!, men syntes kunna, utan kostnad för ändamålet förvärfvas.

Vid upprättandet af förslag till ny laboratoriebyggnad hade man måst

taga hänsyn icke blott till undervisningens och de vetenskapliga arbetenas

nuvarande behof utan äfven till den riktning, i hvilken vetenskapen utvecklades.

rör närvarande funnes en ordinarie professor, som undervisade

i allmän oorganisk och organisk kemi, samt en e. o. professor särskildt

för analytisk kemi. En dylik fördelning vore ej ändamålsenlig:, den ene

läraren borde öfvertaga undervisningen i oorganisk och analytisk kemi,

den andre undervisningen i organisk kemi. Någon målsman för fysikalisk

kemi funnes för närvarande ej. Under alla förhållanden måste man dock

för arbeten i fysikalisk kemi reservera särskild lokal i den nya byggnaden.

Det upprättade förslaget vore derför grundadt på att den ^kemiska

undervisningen fördelades på nyssnämnda sätt samt att tillräckliga lokaler

s. 257 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 257

bereddes såväl för den egentliga undervisningen som för det vetenskapliga

forskningsarbetet, hvilket icke kunde skiljas från undervisningen, om denna

skulle kunna blifva lefvande.

Enligt planen skulle den nya byggnaden uppföras i två våningar af

5,5 meters inre höjd jemte en souterrainvåning samt innefatta ett midtelparti

och två bakåt utlöpande flyglar.

I den gjorda framställningen lemnas härefter en redogörelse för

byggnadens tillämnade inredning. Af denna redogörelse inhemtas hufvudsakligen

följande.

Genom hufvudingången i fasadens midt kommer man in i en vestibul,

som innehåller hufvudtrappan till öfre våningen. Strax till höger är

ingång till ett boställsrum för eldaren, hvilken på samma gång får tjenstgöra

som portvakt, i den mån hans tid sådant medgifver. Från vestibulen

inträder man, efter att hafva passerat en halftrappa, i nedre hufvud våningen,

som är afsedd till laboratorium för organisk kemi. Man befinner sig då

i en stor korridor, som går midt igenom hela midtpartiet. Närmast till

venster befinner sig det lilla skrif- och mottagningsrummet för professorn.

Detta mäter i höjd cirka 3 meter eller hälften af våningens normala höjd.

Der bredvid är professorns arbetsrum, som är afsedt för, utom professorn,

en eller två laboranter. På andra sidan af detta arbetsrum finnas tva

mindre rum, det ena vågrum och förvaringsrum för finare apparater och

instrument, det andra professorns förbrännings- och destillationsrum;

från detta senare kommer man öfver den stora korridoren och genom en

mindre korridor till venstra flygeln, som bland annat, innehåller den störa

salen för oorganisk syntes. För utrymmets tillgodogörande i största möjliga

grad är ett parti af flygeln på höjden indeladt i två våningar. Den

nedre inrymmer på ena sidan ett arbetsrum för vaktmästaren, hvilket är

i hög grad behöfligt, samt ett expeditionsrum för amanuenserna, på den

andra sidan ett mindre kapprum och ett förrådsrum.

Den nyssnämnda stora laborationssalen är 9,5 meter bred mellan fönsterkapellen

samt 14 meter lång. Salen får ljus genom 5 stora fönster på

hvardera sidan. I fönstren äro drogskåpen placerade, hvarigenom dessa

blifva ljusa och lätt tillgängliga. Arbetsplatsernas antal är 46. Med en

luftvexling så stark, att luften förnyas fyra gånger i timmen, blir luftqvantiteten

för laborant omkring 75 kubikmeter i timmen. På andra sidan

om den stora salen finnas två rum, det ena för grolarbeten och stinkande

ämnen, det andra för svafvelväteapparater. Den nu beskrifna salen kan

äfven användas för öfningar i föreläsningsexperiment på de tider, då syntetiska

oöfningar ej hållas.

Återvänder man till hufvudingången, har man till höger laboratoriet

Bill. till Rikad. Prof. 1898. 1 Sand. 1 Afd. 33

s. 258 Kontrollera mot PDF

258 Åttonde hufvudtiteln.

för qvantitativa analyser. Denna sal, som upplyses af 6 fönster, kan lätt

inrymma 16 laboranter. Den närliggande högra flygelns lokaler äro hufvudsakligen

afsedda för qvalitativ analys. Här befinna sig en garderob

och ett amanuensrum samt ett väl skyddadt, men dock lätt tillgängligt

vågrum för laboranterna äfvensom ett mindre förbränningsrum. Äfven

här är mellanpartiet på höjden indeladt i två våningar. Den störa laborationssalen

för qvalitativ analys är till storlek och inredning fullkomligt

lika med den motsvarande i den venstra flygeln. Innanför finnes ett rum

för svafvelväte och för afdunstning af starkt rykande ämnen samt en

trappuppgång till den ofvanför belägna föreläsningssalen.

I den högra af de båda entresolerna finnas, utom en toilett för qvinliga

laboranter, ett rum för titreringsanalyser samt ett rum för specialarbeten

i oorganisk kemi eller för någon docent, som ej har särskild befattning

vid laboratoriet. I den venstra entresolen äro två bostadsdubletter

för amanuenser inrymda.

I öfre våningen befinner sig strax invid trappan ett mindre, öfver

professorns mottagningsrum i nedre våningen beläget entresolrum, som är

mörkt samt afsedt för polarisationsbestämningar och fotografiska arbeten.

I öfre våningen finnes en liknande stor korridor som i den nedre

våningen. Till venster ligga såsom på nedre botten den här tjenstgörande

professorns mottagnings- och skrifrum, laboratorium, våg- och förbränningsrum.

En mindre korridor leder in i venstra flygeln. Der finnes till

venster ett särskildt destillationsrum och ett docent- eller amanuensrum,

till höger ett förrådsrum och en garderob. Rätt fram kommer man in i

den stora salen för organiska laborationer. Då sådana arbeten kräfva

vida större utrymme för hvarje laborant än preliminära öfningsarbeten i

oorganisk syntes och qvantitativ analys, är salen beräknad blott för 16

laboranter. Vid yttre ändan af denna sal ligga 3 mindre rum, ett vågrum,

ett s. k. kanon rum för explosiva arbeten och ett rum för förbränningsanalyser

och för grofarbeten.

Återvänder man nu till våningens hufvudingång, har man till venster

utgång till en balkong, afsedd för arbeten i fria luften med särskildt giftiga

ämnen, samt något längre fram i korridoren till höger ett biblioteksrum.

Detta kan rymma ända till 300 hyllmeter.

Längre fram i korridoren till höger befinna sig två rum för arbeten

i fysikalisk kemi.

I högra flygelvåningen finnas först 2 rum, det ena för samlingar och

apparater till föreläsningar, det andra utgörande ett förberedningsrum för

föreläsningsexperiment. Detta senare ligger alldeles intill den stora föreläs
-

s. 259 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

259

ningssalen och är skildt från denna genom en af ett drogskap genombruten

vägg. Drogskåpet kan öppnas åt bada sidor.

Föreläsningssalen är ett stort, från båda sidor väl belyst rum, som

rymmer omkring 140 åhörare, placerade pa bänkar, hvilka höja sig öfver

hvarandra. Ett entresolrum kan användas som kapprum för ahörarne.

Ett vid sidan om föreläsningssalen beläget rum är afsedt för spektralanalytiska

undersökningar.

Äfven i denna våning äro de mellan hufvudbyggnaden och de \ liyglarne

förlagda salarna liggande partierna indelade på höjden till ett par

mindre entresolvåningar. Den venstra har man tänkt sig indelad ^ till

bostad för en s. k. privatassistent, som biträder någon af professorerna vid

vetenskapliga undersökningar. Den högra innefattar, ett ganska stort runa,

som är afsedt för inhysande af ett elektriskt batteri och för elektrokemiskci

arbeten.

Undervisningen i fysikalisk kemi, när en sådan kan komma att anordnas

vid universitetet, kan således disponera, utom spektralrummet och

det förut omförmälda mörkrummet, 2 rum i andra våningen och nyssnämnda

entresolrum. „ .

Återstår nu att redogöra för användningen af källarvåningen. ^ Iili

densamma leda ingångar från bada sidorna och från den inre garden.

Hufvudbyggnaden genomlöpes af en korridor. Inträder man genom den

venstra, sydöstra porten, har man till höger ett rum för gasanalyser,° ett

annat för jäsningsförsök, vidare ugnsrum för pyrokemiska arbeten, angpannerum

och maskinrum. Viker man nu af till venster, har man till

höger klosettrum, till venster ett uppvärmningsrum för den friska ventilationsluften,

rättfram den stora bränslekällaren och längst .bort innanför

trappan till föreläsningssalen en liten iskällare för förvaring af is till

laboratoriearbeten under den varmare årstiden. I venstra flygeln har man

närmast den stora korridoren till venster klosettrum och förrådshissen till

de öfre våningarna, till höger ett andra rum för uppvärmning af ventilationsluft.

Rätt fram är det stora förrådsrummet för syror, kemikalier åt

alla slag och för glas- och porslinskärl. Rummet torde för öfrigt, om så

påfordras, kunna afdelas till ett eller annat mindre rum för speciella

kemiska arbeten. . „

För en laboratoriebyggnad, uppförd efter nu angifven plan och i öiverensstäminelse

med de upprättade ritningarna, erfordras enligt verkstälda

kostnadsberäkningar: .

för sjelfva byggnaden med gas- och vattenledning................... kr. 207,405

för inredning......................................................................................... ;> 23,5o6

Transport kr. 230,961

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Åttonde hufvudtiteln.

„ _ , . , Transport kr. 230,961

tör värmeledning och ventilation ..................................................... » 32 600

hvartill kommer för den komplettering af instrumenter och

utensilier, som nödvändiggöres af det ökade antalet arbetsplatser.

......................................................................................... , 10,000

summa kr. 273,561.

Denna summa finna förslagsställarne ganska stor, men de anmärka,

att staten, hvilken, såsom nämndt, år 1851 anvisade 100,000 kronor till den

s. k. kemiska byggnadens uppförande, i sjelfva verket, i betraktande af att

staten hade inkomst af boställsvåningarna i byggnaden samt att institutionen

för allmän och analytisk kemi blott upptoge något mer än en tredjedel

af byggnaden, kunde anses för de senaste femtio,'' eller rättare hundra

åren hafva haft en totalutgift af blott 22,500 kronor för lokaler till undervisning

i oorganisk, _ organisk och analytisk kemi vid universitetet i Upsala.

Med hänsyn till att såväl laboranterna — hvilka under de senaste

15 åren i medeltal utgjort 76 för hvarje termin — som alla vid institutionen

tjenstgörande lärare varit hänvisade till lokaler, hvilkas uppbyggande

stannat vid nyss berörda ringa summor, vore det naturligt, att

förhållandena vid den nuvarande institutionen vore sådana som de skTldrats.

I framställningen uppgifves vidare, att, så vidt bekant vore, det ej finnes

något enda^kemiskt universitetslaboratorium, som ej under de senaste 40 åren

antingen fatt helt och hållet nya lokaler eller de gamla väsentligen tillökade,

och detta för kostnader, vida öfverstigande den nu ifrågasatta.

I detta afseende omförmäles, bland annat, att för kemiska institutionen vid

universitetet i Helsingfors, som ar 1847 fatt en byggnad åt sig uppförd,

hvilken, tomt oberäknad, kostat omkring 100,000 kronor, redan efter ett

tiotal ar mast flyttas till en ny, för en kostnad af omkring 500,000 mark

uppförd byggnad, som till större delen inredts till kemiskt laboratorium

med boställsvåning. Det nuvarande kemiska laboratoriet i Helsingfors

hade nybyggts åren 1885—1887 och kraft en utgift af 293,000 mark.

Detta hus innehölle dock ej någon föreläsningssal, ej några boställsrum

och blott ett enda mindre rum för fysikaliskt-kemiska undersökningar.

I Köpenhamn hade ar 1893 uppförts en kemisk laboratoriebyggnad

för en kostnad af 328,000 kronor, hvartill komme utgifter för inredning.

I Tyskland hade man på kemiska laboratoriebyggnader offrat utomordentliga

summor. Till belysande häraf anföras några siffror från universitet,

som vore närmast jemförliga med universitetet i Upsala. Den

år 1882 färdiga kemiska institutionsbyggnaden i Strassburg — hvarest

studentantalet sommarsemestern år 1896 utgjort 941 — hade kostat

s. 261 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 261

700,000 mark, tomten oberäknad. Vid universitetet i Wttrzburg, med ett

studentantal af 1,100—1,200, hade laboratoriebyggnaden, hvilken fullbordats

år 1896, kostat 650,000 mark, tomten ej inräknad. I Heidelberg,

hvarest studentantalet vore ungefär lika stort som i Wtlrzburg, hade före

år 1892 funnits en större laboratoriebyggnad, men sagda år hade institutionen

utvidgats med en ny byggnad, uteslutande afsedd _ för organisk

kemi, hvilken byggnad kraft en kostnad af 325,878 mark. Ej heller i detta

belopp inginge utgift för tomt.

För ett rätt bedömande af denna anslagsfråga måste man ock besinna,

hvilket oerhördt inflytande den kemiska forskningens resultat i våra dagar

utöfva på nästan alla områden, särskildt i fråga om industriens utveckling.

I detta afseende hänvisas särskildt till förhållandena i Tyskland.

Den kemiska forskningen, anföra Cleve och Widman till slut, fortgår

rastlöst; i dess spår uppväxa alltjemt nya industrier och särskildt lofvar

den yngsta af kemiens grenar, den fysikaliska kemien, att öppna nya synvidder

för industriel utveckling. Men då fordras framför allt män, som

äro vana vid sjelfständigt vetenskapligt arbete, och för deras utbildning

är universitetet rätta platsen.

Vid framställningen voro fogade kostnadsförslag för sjelfva byggnadens

uppförande med gas- och vattenledningar, för inredningar samt

för värmeledning och ventilation, slutande dessa förslag a förut angifna

summor. Beträffande uppvärmningen och ventilationen vill jag nämna,

att förslaget afser användande af ånglågtrycksystemet med hufvudsakligen

lokala värmekroppar för uppvärmningen och varmluftsystem för

ventilationen samt med förstärkande af ventilationen vid behof medelst

af elektromotorer drifna fläktar för evakueringsluften. Kostnadsförslagen

i fråga om sjelfva byggnaden och inredningen äro uppgjorda år 1897 af

arkitekten Langlet, förslaget rörande värmeledning och ventilation samma

år af ingeniören V. Dahlgren.

Då ifrågavarande framställning behandlades i den matematisk-naturvetenskapliga

sektionen, erinrades, att för den händelse det begärda anslaget

till en ny amanuensbefattning vid kemiska institutionen blefve

beviljad t, icke någon annan tillökning i tjenstebefattningarna vid institutionen,

så vidt man kunde förutse, till följd af den nya. laboratoriebyggnadens

uppförande blefve behöflig än den i framställningen omnämnde

eldaren, men att någon förhöjning i materielanslaget, som dock för närvarande

ej kunde till beloppet uppgifvas, framdeles möjligen blefve behöflig.

Förslaget tillstyrktes på det lifligaste af sektionen.

Vid ärendets föredragning inför det större akademiska konsistoriet

anfördes af målsmannen för medicinsk kemi, professor O. Hammarsten,

s. 262 Kontrollera mot PDF

262 Åttonde hufvudtiteln.

hvilken tillika var tillförordnad prefekt för den farmakologiska institutionen,

bland annat, att de lokaler inom den nuvarande kemiska byggnaden,

hvilka genom förslaget till nybyggnad skulle blifva lediga, vore mycket

väl behöfliga för den medicinskt-kemiska och den farmakologiska institutionens

räkning. Den fysiologiskt-kemiska afdelningen, hvilken nu vore

inrymd i en förutvarande boställsvåning, skulle derigenom erhålla betydligt

rymligare och bättre lokaler för de studerandes räkning och vissa

vetenskapliga undersökningar, hvilka hittills, af brist på tjenliga lokaler,

varit outförbar, skulle möjliggöras. E. o. professorn i allmän och experimentel

farmakodynamik och farmakognosi, hvilken för närvarande alldeles

saknade en institution för bedrifvande af hufvudämnet farmakognosi,

borde äfven på detta sätt kunna utan större kostnad erhålla nödiga arbetslokaler.

o

Vidare yttrade professorn i fysik, K. J. Ångström, hufvudsakligen

följande. Fysiska institutionens lokaler för laborationer, hvilka för närvarande

kunde mottaga högst 22 praktikanter, behöfde utvidgas. Det hade

flere gånger, senast vårterminen 1897, inträffat, att inträdessökande i följd

af bristande utrymme icke kunnat mottagas till deltagande i öfningarna.

Hvad arbetsplatser för specialister beträffade, utgjorde dessa för närvarande

högst fyra. Det vore lätt att inse, att detta antal vore för ringa, då vetenskapliga

arbeten fordrades af alla de studerande, som önskade högre betyg

i filosofie licentiatexamen, och ett dylikt arbete kräfde en oafbruten arbetstid

af 2—3 terminer. Utrymmet för lärarne vore det minsta möjliga och

under vissa förhållanden otillräckligt. Hvad beträffade frågan om användandet

af vissa delar af kemiska byggnaden för tillfredsställande af

fysiska institutionens kraf på ökadt utrymme, skulle tvifvelsutan derigenom

flera af de olägenheter, som för närvarande vidlådde institutionen, komma

att afhjelpas.

Med anledning af hvad i ämnet förekommit beslöt konsistoriet att

understödja framställningen om ett nybyggnadsanslag för den kemiska

institutionen, och universitetskanslern förklarade vid handlingarnas öfverlemnande

till Eders Ivongl. Maj:t, att frågans lösning under den närmaste

framtiden vore af högsta vigt och omfattande betydelse för universitetet.

Jemlikt nådig remiss har öfverintendentsembetet yttrat sig i denna

byggnadsfråga. Embetet har dervid beträffande förslaget till uppvärmningsoch

ventilationsanordningar för nybyggnaden åberopat ett af ingeniören

H. Theorell afgifvet utlåtande, hvari, med vitsordande af det tilltänkta

systemets synnerliga ändamålsenlighet för ifrågavarande fall, framstälts

vissa erinringar, hvilkas iakttagande vid en fullständigare utarbetning af

s. 263 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvndtiteln. 263

ingeniören Dahlgrens förslag ansåges kunna utan svårighet och utan nämnvärd

ökning af kostnaden iakttagas.

Beträffande ritningarna har öiverintendentsembetet ansett sig böra föreslå

allenast, att, jemte det vissa mindre betydande arkitektoniska förändringar

vidtoges, på sätt ritningarna pålagda blad närmare åskådliggjorde, taklisten,

för böjande af byggnadens utseende, påmurades, att vissa i öfverintendentsembetets

utlåtande omförmälda ändrade anordningar beträffande balkongen

å husets baksida vidtoges, samt att vissa i flyglarne anbragta jernkolonner

ersattes af jernbalkar af sådana dimensioner, att de kunde utan stöd under

midten bära de derå hvilande bjelklagen. Tillika har öfverintendentsembetet

meddelat, att, äfven om de af embetet ifrågastälda förändringarna

komme att förorsaka någon mindre ökning i sjelfva byggnadskostnaden,

de särskilda kostnadsberäkningarnas slutsumma, 273,561 kronor, dock ej

torde behöfva öfverskridas.

Vigten af att den ifrågavarande nybyggnaden kommer till stånd synes

mig vara så grundligt ådagalagd, att det ej kan råda något tvifvel om,

att här föreligger ett ytterst behjertansvärdt behof. För min del vill jag

blott ytterligare betona hvad som redan framhållits, nemligen den oerhörda

betydelse för industri och näringar, som kemien i våra dagar eger, och

huru angeläget det är att sorgfälligt utbilda dem, af hvilka man eger rätt

att vänta nya impulser på dessa områden af vår materiella kultur. Det

kapital, som offras för ett sådant ändamål, är ej förloradt, utan måste

tvärtom anses gifva en rik, hela landet tillgodokommande afkastning.

Mot de uppgjorda kostnadsberäkningarna har jag ej anledning att

göra någon anmärkning. Jag vill endast, beträffande de uppoffringar, som

begäras af staten, uttala, att, då det antydts, att tilläfventyrs något mindre

område af Upsala stad tillhörig mark skulle kunna erfordras för tomtplats,

denna fråga i hvarje fall ej lärer vara af beskaffenhet att påkalla någon

framställning till Riksdagen om anslag.

På grund af hvad i ärendet anförts och då jag anser, att kostnaderna

för ifrågavarande byggnadsföretag lämpligen kunna fördelas på två år,

hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till

uppförande och utrustning, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjorda

ritningar och förslag, af en ny laboratoriebyggnad för institutionen

för allmän och analytisk kemi vid universitetet i Upsala bevilja ett anslag

af 273,561 kronor och deraf på extra stat för år 1899 anvisa ett belopp

af 150,000 kronor.

s. 264 Kontrollera mot PDF

264 Åttonde hufvudtiteln.

[45.] I det. föregående har jag vid anmälan af medicinska fakultetens i Upsala

framställning om höjning af materielanslaget till patologiska institutionen

patologiska ,„.omförmält denna fakultets önskan om inrättande af en bakteriologisk

stitutionen i afdelning vid sagda institution. I afseende härå har fakulteten anfört

Upsala- följande.

Bakteriologiens betydelse för medicinen vore numera så allmänt känd,

att det syntes vara öfverflödigt att närmare framhålla densamma. Dess

undersökningsmetoder hade blifvit ett oumbärligt hjelpmedel för den praktiska

medicinen, i det att det säkra igenkännandet af flere af de vigtiga ste

infektionssjukdomarne vore mer eller mindre beroende på en tillförlitlig

bakteriologisk diagnostik; och i många fall vore en sådan alldeles oumbärlig.

Äfven för den allmänna uppfattningen af de smittosamma sjukdomarnes

väsen och betydelse vore egna studier af smittämnenas karakterer

och lifsyttringar af grundläggande vigt för den unge läkareadepten. Hvarje

blifvande läkare hade derför också berättigade anspråk på undervisning

i bakteriologi, likasom de medicinska läroverken i samma mån vore skyldiga

att, i hvad på dem ankomme, gå dessa kraf till mötes.

Genom föreläsningar och förevisningar hade fakultetens lärare i patologi

hittills sökt meddela undervisning i berörda ämne, för så vidt man

på . detta sätt kunde gifva undervisning i ett ämne, sådant som bakteriologien.

Det enda rätta medlet för ett verkligt studium af bakterierna och

det öfver hufvud enda möjliga sättet att bibringa blifvande läkare den

manuela färdighet, som gjorde sjelfständigt utförande af bakteriologiska

undersökningar i det praktiska lifvet möjligt, vore emellertid af lätt insedda

skal, att de studerande sjelfva finge handlägga hithörande arbeten och

sålunda inöfva den teknik, utan hvilken allt bakteriologiskt arbete synnerligen

lätt lemnade vilseledande resultat. Att anordna sådana öfningar

hade likväl hittills varit omöjligt för fakulteten, som saknat ej blott

instrumentel utrustning och medel till underhåll af en bakteriologisk afdelning,

utan jemväl laboratorier för en sådan. Genom den åvägabragta,

redan af mig omförmälda utvidgningen af patologiska institutionens lokaler

hade emellertid det sist nämnda hindret bortfallit. Fakulteten måste derför

låta sig angeläget vara att ofördröjligen söka tillgodose de sedan länge

trängande fordringarna på undervisning i meranämnda del af sjukdomsläran.

Fakulteten kunde ej hoppas att i likhet med karolinska rnedikokirurgiska

institutet i Stockholm få särskild lärare i ämnet eller att, såsom

vid. Köpenhamns ^ universitet, få den allmänna patologien jemte bakteriologien

afskild från den patologiska anatomien under en sjelfständig professur

eller att, såsom i Ivristiania och vid flertalet öfriga medicinska läroverk,

der ej bakteriologien hade sin särskilda representant, kunna förena

s. 265 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 265

ämnet med en sjelfständig professur i hygien. Fakulteten nödgades derför

inskränka sig till att anhålla om ett extra anslag för en gång till nödig

instrumentel utrustning för en mindre, fakultetens nuvarande behof motsvarande

bakteriologisk afdelning, som komme att utgöra en del af den

patologiska institutionen såväl i afseende på undervisning som i fråga om

förvaltning. Beträffande behofvet af anslag för årsunderhåll af ifrågavarande

afdelning ville fakulteten hänvisa till framställningen rörande

höjning af materielanslaget.

Enligt detaljerad beräkning vore 6,000 kronor den minsta summa, som

erfordrades för utrustning af den bakteriologiska afdelningen. Nämnda

belopp afsåge endast inköp af instrument och apparater, men icke inredningen

i öfrigt af den nya laboratorieafdelningens tre smärre rum. Denna

inredning hade nemligen, likasom utvidgningsarbetena i sin helhet, bekostats

genom medel, som donerats af doktor A. F. Regnell. Af den

angifna summan, 6,000 kronor, åtginge största delen till inköp af mikroskop

af den konstruktion, som vore nödvändig för bakteriologiska arbeten. Med

beräkning af en utrustning för 20 deltagare i hvarje kurs och att samma

mikroskop, om öfvervakandet vore strängt, kunde delas mellan två laboranter,

fordrades 10 nya arbetsbakterieinikroskop, som i enklaste modell,

men dock af solid beskaffenhet och med nödigt antal linser, betingade ett

pris af tillsammans 8,145 kronor, hvartill komme ett för läraren afsedt,

bättre demonstrationsmikroskop för finare detaljer, betingande ett pris af

865 kronor. Mikroskopen skulle alltså tillsammans kosta 4,010 kronor.

För inköp af autoklav, olika värmeugnar och desinfektionsapparater erfordrades

minst 1,090 kronor. Till glasapparater, glaskärl, sprutor, gasbrännare

och dylikt åtginge 500 kronor. Tull och frakt samt emballage in. m.

uppginge till i rundt tal 400 kronor. Sammanlagda utgjorde dessa poster

förut nämnda summa, 6,000 kronor; och fakulteten anhölle, att sagda

belopp måtte för ändamålet beviljas. I

I medicinska fakultetens nu af mig återgifna framställning, hvilken

vunnit anslutning såväl af det större akademiska konsistoriet som af universitetskanslern,

har bakteriologiens betydelse för läkarevetenskapen och

för den allmänna läkarebildningen framhållits. Det lärer derför ej vara

af nöden att ytterligare betona den på många områden dominerande ställning,

som ifrågavarande vetenskapsgren numera intager. Det är likaledes

uppenbart, att bakteriologiens studium ej kan med framgång bedrifvas utan

de hjelpmedel, för hvilkas anskaffande fakulteten nu begärt anslag. Vid

sådant förhållande ocli då medicinska fakultetens sträfvan att höja det

bakteriologiska studiet vid universitetet är högligen förtjent af understöd,

Bill. till Riksd. Vrot. 1808. 1 Sami. 1 Afd. 34

s. 266 Kontrollera mot PDF

266 Åttonde hufvudtiteln.

hemställer jag, att Eders Ivongl. Majt täcktes föreslå Riksdagen att för

inköp af mikroskop och annan erforderlig utrustning för en bakteriologisk

afdelning af patologiska institutionen vid universitetet i Upsala på extra

stat för år 1899 bevilja ett anslag af 6,000 kronor.

[46.] Vid 1889 års riksdag beviljades, på det att en extra ordinarie pro
Ajiöning

åt enfessur inom juridiska fakulteten vid universitetet i Lund måtte kunna till*’

°iPLund.S0''sätta3, ett anslag af 4,000 kronor årligen, att utgå intill dess adjunktslöner

blefve härför tillgängliga; och har sagda belopp anvisats för hvartdera af

åren 1890—1898. Då medel å universitetets stat ännu icke äro att för

ifrågavarande ändamål tillgå, hemställer jag, att Eders Kong! Maj:t täcktes

till Riksdagen göra framställning om anvisande för år 1899 af 4,000 kronor

till aflöning åt en extra ordinarie professor inom juridiska fakulteten i Lund.

[47.] Vid 1895 års riksdag beviljades för anställande under sex år vid uni
Umversitets-

versitetet i Lund af lektorer i tyska, franska och engelska språken ett ane-torer,

un g}ag af 3(^000 kronor, hvaraf för hvartdera af åren 1896, 1897 och 1898

anvisats 6,000 kronor. Jag tillstyrker nu i underdånighet, att Eders Kongl.

Maj:t behagade till Riksdagen göra framställning derom, att af omförmälda

anslag må för år 1899 anvisas 6,000 kronor.

[48.] Under åberopande af de skäl, som förut anförts för beviljande af ett

Aclnt°ms1 f°''Person^9t anslag åt docenten vid universitetet i Lund Sven Söderberg, får

cende”beig. 0 jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att såsom särskildt arfvode åt docenten Söderberg för år 1899 anvisa

ett extra anslag å 2,000 kronor, med vilkor att Söderberg under

nämnda år egnar sin tjenst åt universitetets historiska museum samt myntoch

medaljkabinett.

[49.] Likaledes hemställer jag, att, på det kamreraren vid universitetet i Lund

Lönetillägg åt Oscar Gerhard Regnell må fortfarande komma i åtnjutande af det honom

Sylten oamGV189[ års riksdag beviljade personliga lönetillägg, Eders Kongl. Majt,

Regneii. täcktes föreslå Riksdagen att såsom personligt lönetillägg åt Regnell för

år 1899 på extra stat anvisa samma belopp som det för innevarande år

anslagna, eller 750 kronor, deraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

zaJiröJd"] åt * framställning till 1897 års Riksdag föreslog Eders Kongl. Majt, att

"vice bibuo- till förhöjande af aflöningen för vice bibliotekarien vid universitetsbiblioteket

tekaricn vid i Lund från 3,500 kronor till 4,000 kronor måtte beviljas ett årligt anslag

''biblioteket’i 500 kronor. Riksdagen ansåg sig emellertid icke böra medgifva den

Lund.

s. 267 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 267

föreslagna förhöjningen i den ordinarie lönen, men då innehafvare^ af

ifrågavarande befattning, vice bibliotekarien F. E. Braune, under en mångårig

tjenstetid vid biblioteket utöfvat en synnerligen gagnande verksamhet,

ansåg Riksdagen honom vara förtjent åt att komma i åtnjutande af ett

personligt ålderstillägg till samma belopp, som under en följd af ar beviljats

hans företrädare, och anvisade för sådant ändamål på extra stat för

år 1898 ett belopp af 500 kronor.

På det vice bibliotekarien Bränne jemväl för år 1899 måtte komma i

åtnjutande af ett ''personligt ålderstillägg, hvaraf han, pa sätt Riksdagen uttalat,

synes vara väl förtjent, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

till Riksdagen aflåta framställning derom, att för ändamalet ma för år

1899 anvisas ett extra anslag af 500 kronor.

«

Med anledning af gjord anmälan om det fortfarande behofvet af arf- [51.]

voden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket i Lund tillstyrker jag, det

Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad under 1 Lund

flera år egt rum, jemväl för år 1899 på extra stat anvisa 1,500 kronor

till arfvoden åt extra biträden vid nämnda bibliotek.

Riksdagen har för hvartdera af åi''en 1897 och 1898 beviljat ett be- [52.]

lopp af 1,500 kronor till arfvode åt en assistent vid växtfysiologiska labora- As,hte»tjid

toriet vid botaniska institutionen i Lund. Jemväl för nästkommande åri0™slaiaboraerfordras

medel för enahanda ändamål; och jag hemställer derför, på grund toriet.

af derom af vederbörande gjord framställning, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen att till arfvode åt en assistent vid nämnda laboratorium

på extra stat för år 1899 bevilja ett anslag af 1,500 kronor.

Enär det anslag, som för de senare åren beviljats till arfvode åt en [53.]

instrumentmakare vid fysiologiska institutionen i Lund, fortfarande är bc-^-/^^«

höfligt, tillstyrker jag,'' att till Riksdagen måtte göras nådig framställning ''"ZZZ"

derom, att för omförmälda ändamål må för år 1899 anvisas ett extra anslag

till samma belopp som förut, eller 500 kronor.

Vid förra årets riksdag beviljades för ny- och tillbyggnad för biblioteket [54.]

vid universitetet i Lund ett extra anslag af 168,000 kronor, hvaraf för år ocä m1898

anvisades 84,000 kronor. Jag får nu i underdånighet hemställa, att universitetsEders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1899 bibiwuket i

anvisa återstoden, 84,000 kronor, af det för omförmälda ändamål beviljade

anslaget.

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Åttonde hufyudtiteln.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

[55-] Med anledning af vederbörandes anhållan om fortfarande anslag till

imanuZev. nrf^0(le11 at tvä amanuenser vid karolinska institutet, för hvilka sadant

'' anslag under en följd af år beviljats, får jag tillstyrka, att Eders Komd.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att jemväl för år 1899 å extra stat anvisa:

till arfvode åt en amanuens vid karolinska institutets gyne
kologiska

klinik ...................................................................... kronor 900__

» arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska labora
-

torium

900:

[56.] De skal, som föranledt Eders Kongl. Maj:ts under flera föregående år bos

KUtaZ-f6r RiksdaSen öorda och af densamma bifallna framställningar om anslag till

sjukdomar. uppehållande saväl af den pediatriska kliniken vid Kronprinsessan Lovisas

val danstalt för sjuka barn som af en pediatrisk poliklinik i hufvudstaden,

ega, på sätt af vederbörandes förnyade framställning i ämnet framgår’

fortfarande giltighet. Fördenskull hemställer jag i underdånighet, det

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1899

anvisa:

till en pediatrisk klinik vid Kronprinsessan Lovisas vård
-

anstalt för sjuka barn ...................................... kronor 1 800*_

» en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm............. » 2,’800:_

under vilkor, hvad sistnämnda anslag beträffar, att Stockholms stad för

polikliniken tillskjuter samma belopp för år 1899.

[57.] Vidare hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks
Teckningar

i dagen, att ett anslag å 1,500 kronor måtte, i likhet med hvad för de

"tdf"senare åren eg* rum> ä extra stat för år 1899 beviljas till bekostande af

teckningar i vetenskapliga ändamål vid karolinska institutet.

[58.] Enär det vid de senaste riksdagarne beviljade anslag af 500 kronor

0/ut“"tiU anskaffanck och underhal1 af materiel för oftalmiatriska kliniken vid

karolinska institutet fortfarande är behöfligt, får jag i underdånighet tillstyrka^

det Eders Kongl. Maj:t må föreslå Riksdagen att för omförmälda

ändamål anvisa för år 1899 samma belopp eller 500 kronor.

s. 269 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. '' 269

I anledning af lärarekollegiets vid karolinska institutet derom gjorda [59.]

framställning aflat Eders Kongl. Maj:t till 1897 års riksdag nådig proposi- Brist i aiition

angående dels höjning af institutets allmänna matenelanslag tran dess rieiansiaget.

förutvarande belopp 15,000 kronor till 18,500 kronor, dels ock anvisande

af 2,850 kronor till fyllande af brist, som å samma anslag uppstått under

åren 1894 och 1895. Då äfven för åren 1896 och 1897 brist å anslaget

med säkerhet väntades uppkomma, hade lärarekollegiet jemväl gjort framställning

om beredande af medel för betäckande af denna brist. Vid

ärendets underdåniga föredragning framhöll jag, efter att hafva redogjort

för anledningarna till bristen, hurusom det syntes mig icke vara lämpligt

att af Riksdagen äska fyllandet af en brist, som ännu icke kunde till siffran

bestämmas. Jag ansåg det derför böra öfverlemnas åt lärarekollegiet att,

sedan räkenskaperna för åren 1896 och 1897 afslutats, inkomma med förnyad

framställning i detta afseende, och i öfverensstämmelse med min hemställan

föranledde framställningen, i hvad den afsåg de båda sistberörda åren, icke

någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd.

Sedan 1896 års räkenskaper numera afslutats och befunnits utvisa,

att bristen å materielanslaget för nämnda år uppginge till 5,161 kronor

63 öre, hvari likväl inginge äfven den brist, som för åren 1894 och 1895

uppkommit å samma anslag och till hvars fyllande sistlidet ars Riksdag

anvisat 2,850 kronor — hvadan alltså å bristen för år 1896 återstöt^ 2,311

kronor 63 öre — har lärarekollegiet hos kanslern för rikets universitet

hemstält om vidtagande af åtgärd för beredande af ett statsanslag å sistberörda

belopp till fyllande af den år 1896 å anslaget uppkomna bristen;

och har i anledning häraf kanslern hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet

hemstält, att framställning måtte varda aflåten till Riksdagen om anvisande

på extra stat för år 1899 af nödiga medel till fyllande af berörda

brist.

På grund häraf hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl.

Maj4 täcktes föreslå Riksdagen att till fyllande af brist, som å karolinska

institutets allmänna materielanslag uppstått under år 1896, å extra stat för

är 1899 anvisa ett jemnadt belopp al 2,300 kronor.

Allmänna läroverken och pedagogierna.

Vid beräkningen af kostnaderna för genomförandet af den föreslagna

löneregleringen för lärarne vid de allmänna läroverken bär jag fäst uppmärksamheten

på behofvet af två anslag å extra stat, nemligen ett å

100,000 kronor till arfvoden åt extra och vikarierande ämneslärare och

[60.]

Arfvoden åt

e. o. lärare

vid de allmänna

läroverken

in. m.

s. 270 Kontrollera mot PDF

270 Åttonde hufvudtiteln.

ett å 25,500 kronor för tillfällig löneförbättring åt rektorer och ordinarie

lärare vid de treklassiga allmänna läroverken och pedagogierna, och får

jag med anledning häraf nu hemställa, det Eders Kongl. Maj:t ville föreslå

Riksdagen att å extra stat för år 1899 anvisa

dels till arfvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna

läroverken 100,000 kronor,

dels till tillfällig löneförbättring åt rektorer och ordinarie lärare vid

de treklassiga allmänna läroverken och pedagogierna enligt förut anmfna

grunder 25,500 kronor.

[61.] På Eders Kongl. Maj:t.s framställning om anslag af 45,000 kronor så
Lbr°ZdS''i

SOm bidraS. för uppförande af nytt läroverkshus i Umeå beviljade RiksUmeå.

dagen nästlidet är för ändamalet ett belopp af 2o,000 kronor å extra

stat samt anvisade deraf för innevarande år 12,500 kronor; och anförde

dervid Riksdagen, bland annat, att, då enligt Riksdagens mening kostnaderna

för byggnaden torde kunna nedbringas samt det syntes kunna

förväntas, att flera bidrag från orten komme åt t inflyta, Riksdagen förestälde

sig, att genom ett statsbidrag till det af Riksdagen beviljade beloppet

ifrågavarande byggnadsföretag borde kunna åvägabringas.

Med anledning häraf täcktes Eders Kongl. Maj:t infordra utlåtande

läi overkets lärarekolle0ium, som dervid anförde, att de för ett nytt

" TT e tecknade bidragen, uppgående till ett sammanlagdt

belopp af 69,500 kronor, influtit med undantag af 25,000 kronor, hvilket

belopp en gifvare^ deponerat med föreskrift, att det skulle till vederbörande

utbetalas, sa snart de för läroverksbyggnaden erforderliga medel

med inräkning af dessa 25,000 kronor funnes att tillgå; att för byggnaden

i öfrigt funnes tillgängliga 102,500 kronor, nemligen i läroverkets byggnadsfond

27,000 kronor, af Umeå stad anslagna 25,000 kronor, af Yesterbottens

läns landsting anslagna 25,000 kronor, af Riksdagen, såsom nyss

nämnts, beviljade 25,000 kronor, samt räntor å influtna frivilliga bidrag

500 kronor; att det nya läroverkshusets uppförande och försättande i full”

ständigt skick numera antoges komma att kosta 192,000 kronor; samt att

skilnad en mellan den beräknade kostnaden för byggnaden med hvad

dertill hörde och för ändamålet tillgängliga medel uppginge till 20,000

kronor.

Sedan derefter domkapitlet i HernÖsand meddelat, att berörda brist

numera vore fyld derigenom att landstinget och Umeå stad för uppförande

af den nya läroverksbyggnaden hvardera beviljat ett ytterligare anslag af

7,500 kronor och domkapitlet för samma ändamål ur stiftets byggnadskassa

anvisat 5,000 kronor, i följd hvaraf ifrågavarande byggnadsföretag

s. 271 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 271

kunde anses fullt betryggadt, bär Eders Kongl. Maj:t den 22 sistlidne

oktober stält det af Riksdagen för innevarande år anvisade anslag å 12,500

kronor till domkapitlets förfogande för det alsedda ändamaleh

Jag hemställer nu, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att af det vid 1897 års riksdag, för uppförande af ny läroverksbyggnad i

Umeå, beviljade anslag af 25,000 kronor för år 1899 a extra stat anvisa

det återstående beloppet 12,500 kronor.

. ''i> . »a.- er: r» ats-iv'' ''n- -■

Högre lärarinneseminariet.

Med anledning af direktionens för högre lärarinneseminariet under- [62.]

dåniga framställning om fortfarande anslag dels för uppehållande af dpnFjor* inkan

vid seminariet anordnade valfria fjerde årskursen dels för beredande af m■ m''

undervisning i huslig ekonomi får jag, under åberopande af de skäl, som

förut anförts för beviljande af särskilda anslag för dessa ändamål, i

underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen

göra framställning om anvisande på extra stat för år 1899 af samma

belopp som förut, eller

för uppehållandet af den valfria fjerde årskursen vid högre lärarinneseminariet

3,000 kronor och

för undervisning i huslig ekonomi vid seminariet och dermed förenade

normalskolan för flickor 5,000 kronor.

... ;-f [rf'' ; V . b . •• .V
Folkundervisningen.

Under flera år har af Riksdagen, på Eders Kongl. Maj:ts framställ- [63.]

ning, anslagits 15,000 kronor till understöd åt mindre bemedlade lär- Understöd åt

jungar vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel. Vid fiffigt*

sistlidna års riksdag höjdes, med anledning af en inom Riksdagen väckt

motion, nämnda anslag till 20,000 kronor. På grund af hvad sålunda

blifvit anfördt hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen att för ifrågavarande ändamål äfven för år 1899 anvisa på

extra stat ett belopp af 20,000 kronor.

De tekniska läroverken.

Till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande af kost- [64.]

nåder för deras inspektion hafva under eu följd af år anvisats extra Tekniska

anslag, under vilkor att det bidrag, som af dessa medel koimne att ut- y^skoior.

betalas till understöd åt sådan skola, icke finge öfverstiga hvad veder
-

s. 272 Kontrollera mot PDF

272 Åttonde hufvudtiteln.

börande kommun kontant tillsköte för skolan. Ifrågavarande anslag

har under de senaste åren utgjort 45,000 kronor. Då detta anslag fort”

farande är för ändamålet erforderligt, hemställer jag, det Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att jemväl för år 1899, under nämnda

vilkor, för ändamålet på extra stat anvisa 45,000 kronor.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

[65.] Uti särskilda underdåniga skrifvelser af den 29 september 1897 har

wcT a o s1 it aU- med icinalstyrelsen hos Eders Kongl. Maj:t gjort framställningar om erärendenas

be- hållande åt ökadt biträde vid hospitalsärendenas behandling, hvaröfver statshandiing.

kontoret afgifvit infordradt utlåtande. I afseende härå må anföras

följande.

Sedan en af Eders Kongl. Maj:t till 1876 års Riksdag aflåten nådig

proposition, angående förändrad organisation af öfverstyrelsen för hospi”

talen, blifvit af Riksdagen bifallen, täcktes Eders Kongl. Maj:t uti nådig

skrifvelse till sundhetskollegium den 12 maj nyssnämnda år förordna”

bland annat, att serafimerordensgillets befattning med hospitalen i riket

så väl som med allmänna hospitalsfonden och den af ordensgillet förvaltade

Malmö barnhusfond skulle med ingången af år 1877”upphöra;

att med undantag beträffande hemmanen Marskog, det af Metta

Rosencrantz donerade kapital, Adelsvärdska fonden och kyrkofonden —

alla hospitalens fastigheter, frälseräntor och andra afgälder af fast egendom

äfvensom öfriga tillgångar från samma tid skulle indragas till st”atsverket;

att inseendet öfver och värden om hospitalens fasta egendom,

med undantag af de hus, tomter och lägenheter, som vore för dessa

sjukvårdsanstalters omedelbara ändamål till begagnande upplåtna, skulle

öfvertagas af kammarkollegium; att med uppbörden af och redovisningen

för hospitalsfondens till statsverket indragna inkomster skulle förhållas

på sätt, som i afseende på statens inkomster af enahanda slag i allmänhet

vore eller blefve stadgadt; samt att i allt öfrigt den serafimerordensgillet

tillkommande befattning såsom öfverstyrelse för hospitalen i riket

skulle uppdragas åt sundhetskollegium, som från början af år 1877 skulle

vara öfverstyrelse för hospitalen och jemväl öfvertaga förvaltningen af

den Adelsvärdska donationsfonden. I sammanhang härmed blef i enlighet

med Eders Kong], Majrts förslag det å riksstatens åttonde hufvudtitel

uppförda anslag till sundhetskollegium med medicinalstaten af Riksdagen

ökadt med 2,200 kronor, att utgå med 1,000 kronor till arfvode åt°en

revisor och med 1,200 kronor till amanuensarfvode i sundhetskollegium.

s. 273 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 273

hvarjemte å allmänna indragningsstaten uppfördes de åt serafimerordensgillets

sekreterare, kamrerare och förste vaktmästare anslagna löner och

arfvoden, att under deras lifstid utgå med följande belopp: för sekreteraren

2,000 kronor, för kamreraren 2,000 kronor och för vaktmästaren

560 kronor, mot skyldighet för dem att i deras befattningar biträda

sundhetskollegium, såsom blifvande öfverstyrelse för hospitalen.

När under år 1877 sundhetskollegium ombildades med benämning

medicinalstyrelse och erhöll ny stat från och med år 1878, blef, under

förutsättning att revisionen af hospitalsräkenskaperna skulle i enlighet

med derom väckt förslag skiljas från medicinalstyrelsen och öfvergå till

kammarrätten, detta arbete icke taget i beräkning vid bestämmande af

de arbetskrafter, som behöfde finnas inom medicinalstyrelsen, och något

anslag för nämnda revisionsarbete blef ej heller upptaget i den nya

staten för bemälda styrelse.

Beträffande öfriga förvaltnings- och räkenskapsgöromål, som skulle

komma att tillhöra medicinalstyrelsen, ansågo de för reglerande af embetsverkens

löner tillsatta komiterade, att dessa göromål gjorde nödvändigt,

att biträde bereddes kamreraren, som då vore verkets ende ordinarie

kameraltjensteman. Enligt hvad komiterade anfört, vore nemligen redan

då kamrerarens göromål af den vigt och omfattning, att de kräfde en

fördelning, och efter öfverflyttningen till sundhetskollegium af hospitalsärendena

syntes det än mera oundgängligt, att kamreraren befriades

från åtskilliga af sina dåvarande bestyr, såsom handhafvandet af kassan,

granskningen af inkommande reseräkningar in. m. Då emellertid den

blifvande medicinalstyrelsen tills vidare komme att åtnjuta biträde af

serafimerordensgillets dåvarande kamrerare, syntes räkenskapskontorets

behof af ökade arbetskrafter för den närmaste tiden blifva tillräckligt

tillgodosedt, om endast en ny ordinarie tjensteman å detsamma anstäjdes,

under förutsättning likväl att medel stäldes till styrelsens disposition

för aflönande af ett extra biträde. I enlighet härmed uppfördes i staten

för medicinalstyrelsen för eu kassör och bokhållare lön 1,800 kronor

och tjenstgöringspenningar 1,200 kronor eller tillhopa 3,000 kronor,

hvarjemte uti det å staten med 11,000 kronor uppförda anslaget till

tillfälliga biträden m. m. inräknades arfvode å 1,200 kronor till ett extra

biträde å räkenskapskontoret.

Angående revisionen af hospitalsräkenskaperna blef vid fortsatt handläggning

af frågan om ordnandet af denna angelägenhet ådagalagdt, att

öfverflyttningen af denna revision till kammarrätten skulle möta många

svårigheter, "beroende såväl på de ifrågavarande räkenskapernas beskaffenhet

sm in äfven på den stadgade ordningen för vederbörande tjensteinäns

juft. till Hi lind. Vrot. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 35

s. 274 Kontrollera mot PDF

274 Åttonde hufyudtiteln.

arbete inom kammarrätten, hvarför, och sedan Eders Kongl. Maj:t under

en följd af år till medicinalstyrelsens förfogande för ändamålet från tillgångar

under riksstatens åttonde hufvudtitel anvisat ett anslag af 1,200

kronor årligen, men det icke kunde anses lämpligt, att ett år efter år

fortlöpande arbete inom nämnda embetsverk på sådant sätt godtgjordes,

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå 1884 års Riksdag att till arfvode för

granskning af hospitalens räkenskaper uppföra å medicinalstyrelsens stat

ett årligt anslag af 1,200 kronor. Under förmälan att Riksdagen ansett

det kunna antagas, att en del af det å medicinalstyrelsens stat uppförda

anslag å 11,000 kronor för medikamentsräkningars granskning, vikariatsersättningar,

renskrifning, flitpenningar och tillfälliga biträden icke skulle

allt framgent behöfva användas på sätt då skedde, till exempel det

belopp af 2,000 kronor, som då åtginge till löner åt öfvertalige tjensteman,

utan att i mån af afgång bland desse tjensteman större eller mindre

summor af denna utgiftspost skulle blifva för andra ändamål tillgängliga,

till dess att omsider hela utgiften kunde upphöra, förklarade Riksdagen

sig hafva bifallit Eders Kongl. Maj:ts framställning på det sätt, att Riksdagen,

till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper, å medicinalstyrelsens

stat uppfört för år'' 1885 ett extra anslag af 1,200 kronor;

och har detta belopp fortfarande årligen och äfven för innevarande år

på extra stat anvisats.

Genom nådigt bref den 7 december 1877 medgafs, att berörda

kassörs- och bokhållaretjenst hos medicinalstyrelsen finge tillsvidare hållas

obesatt och hälften af den för samma tjenst anslagna aflöning eller 1,500

kronor under tiden af styrelsen disponeras till arfvode åt en på styrelsens

räkenskapskontor biträdande extra ordinarie tjensteman, hvilket

arfvodesbelopp sedermera förhöjdes dels genom nådiga brefvet den 19

december 1884 till 2,000 kronor och dels genom nådigt bref den 3

augusti 1888 till 2,600 kronor om året. Sedan medicinalstyrelsen anmält,

att den person, som enligt förordnande mot nyssnämnda arfvode biträdt

å räkenskapskontoret, aflidit, samt att, då af f. d. kamreraren hos serafimerordensgillet

Iv. Stolpe, som vore född den 1 februari 1823, icke längre

kunde påräknas det biträde, som i anseende till de förökade göromålen

dåmera vore af nöden, styrelsen ansåge tjenstgöringen å räkenskapskontoret

icke lämpligen kunna såsom dittills bestridas endast af styrelsens

kamrerare med biträde, förutom af kamreraren Stolpe, af eu extra

ordinarie tjensteman, blef en af styrelsen i sammanhang dermed gjord

hemställan att kassörs- och bokhållaretjensten måtte, utan hinder aflföreskriften

i nådiga brefvet den 7 december 1877, få i föreskrifven ordning

tillsättas enligt nådiga brefvet den 3 juni 1892 bifallen af Eders Kongl.

s. 275 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

275

Maj:t, soin anbefalde medicinalstyrelsen att vidtaga åtgärder för besättande

af nämnda tjenst hos styrelsen.

Uti nådiga brefvet den 9 februari 1877 är medgifvet, att för aflöning

af en arkitekt till biträde åt medicinalstyrelsen i Syggnadsärenden må

tillsvidare, så länge verkställandet af nybyggnader eller ombyggnader i

någon större utsträckning för hospitalsförvaltningens räkning bör af

styrelsen ombesörjas, af de för sådana byggnadsarbeten särskildt beviljade

anslag utgå årligt arfvode och ersättningsbelopp enligt bestämmelserna

i nådiga brefvet den 21 augusti 1874. Enligt dessa bestämmelser utgår

till arkitekten arfvode med 3,000 kronor årligen äfvensom rese- och

traktamentsersättning enligt resereglementet för efter uppdrag verkstälda

resor samt särskild godtgörelse för byggnads- och arbetsritningar.

I nu förevarande underdåniga framställningar har medicinalstyrelsen

hufvudsakligen anfört, att den lifliga byggnadsverksamheten, den vidlyftiga

förvaltningen och de många ekonomiska angelägenheterna förorsakat,

att medicinalstyrelsen, i brist på tillräckliga biträden, offrat allt för

mycken tid åt detaljerna af hospitalsangelägenheterna, hvilka blifvit så

mycket mera betungande, som hela hospitalsväsendet fått en betydligt

ökad omfattning, så att hospitalens antal, som vid början af år 1877

utgjorde 9 med 1,543 sjukplatser, vid slutet af år 1895 uppgått till 13

med 4,259 sjukplatser; att hospitalens underhåll, som år 1877 kräfde

endast 745,541 kronor, år 1895 medförde eu kostnad af 1,896,268 kronor

82 öre; samt att under är 1877 diariifördes 425 mål rörande hospitalsväsendet,

men år 1895 icke mindre än 996. De från serafimerordensgillet

öfverflyttade tjenstemännen hade väl i början af detta tidskede

någorlunda goda arbetskrafter, hvilka dock under årens lopp aftogo, under

det att göroinålen tilltogo. Den från serafimerordensgillet öfverflyttade

sekreteraren, som vore född år 1815, hade under senare åren varit tjenstledig

på grund af läkarebetyg, och hans tjenst hade under ifrågavarande

tid uppehållits af eu yngre tjensteman för en fjerdedel af lönen, eller

500 kronor årligen. För en så obetydlig ersättning kunde man emellertid

ej förvänta att erhålla en pei''son, som betraktade detta förordnande

annorlunda än såsom eu öfvergångsplats till något bättre och som annat

än på denna grund ville deråt egna en del af sin tid, hvaraf åter blefve

eu följd, att ingen större vana vid ärendenas handläggning kunde förvårfvas.

Sedan kamreraren Stolpe den 14 augusti 1897 aflidit, hade

medicinalstyrelsen förlorat den hjelp vid de ekonomiska hospitalsärendenas

handläggning, som vid dessa ärendens öfverflyttning varit

afsedd. Biträde af kansliet och räkenskapskontoret vid hospitalsärendenas

handläggning kunde numera icke påräknas eller begäras till den ut
-

s. 276 Kontrollera mot PDF

276 Åttonde hnfvudtiteln.

sträckning behofvet påkallade. De styrelsens ledamöter, som närmast

haft att handlägga hospitalsärendena, hade genom den otillräckliga

hjelpen å det ekonomiska området sällan fått komma i åtnjutande af

semester, hvarjemte föreskrifven inspektion af hospitalen af samma skäl

hufvudsakligen afsett ekonomiska eller administrativa frågor och beträffande

sjukvården måst inskränkas till det nödvändigaste, under det

att inspektion af lasaretten endast undantagsvis kunnat ske. Under

sådana förhållanden hade styrelsen ansett den tidpunkt nu hafva inträdt,

då en förstärkning af styrelsens arbetskrafter särskild! på detta område

blifvit en tvingande nödvändighet. Att åstadkomma eu sådan förstärkning

genom att, såsom löneregleringskomitén jemväl ifrågasatt, inrätta en

särskild ledamotsplats för de vigtiga ekonomiska ärendena, med hvilken

kamrerarebefattningen då kunde förenas, vore enligt styrelsens åsigt

icke tillfredsställande och för öfrigt mindre fördelaktigt för sinnessjukvården,

hvilken fortfarande borde vara stäld under rent medicinsk

myndighet, hvarför den tjensteman, som finge uppdraget att biträda vid

de ekonomiska ärendenas handläggning, borde tilldelas en underordnad

ställning utan rätt att deltaga i besluten. Denne tjensteman skulle för

utförande af sitt uppdrag erhålla tillfälle att följa hospitalsärendenas

behandling i styrelsen, biträda, då en utredning i hithörande ekonomiska

frågor behöfdes, föra anteckningar om ingångna entreprenadkontrakt och

öfverenskomna arbetsbeting samt i anledning häraf gjorda utbetalningar,

granska af hospitalsdirektionerna uppgjorda förslag till utgiftsstater för

anstalterna och derifrån lemnade leveransanbud samt verkställa bokslut

öfver de till hospitalen anslagna medel m. in. Då dessa göromål vore

af största vigt och ganska omfattande samt påfordrade en kunnig och

erfaren persons hela arbetstid, borde aflöningen för denne tjensteman

icke beräknas till lägre belopp än den, som åtnjötes af styrelsens

kamrerare. Att för samma ändamål anställa en tjensteman med lägre

aflöning under kamrerarens förmanskap å styrelsens räkenskapskontor

skulle icke bereda styrelsen den hjelp vid hospitalsärendenas handläggning,

som med denne tjensteman vore afsedd. Den af styrelsen

föreslagne tjenstemannen skulle möjligen kunna medhinna granskningen

af hospitalsräkenskaperna, men då det vore osäkert, om kamreraren för

hospitalsärendena skulle hafva tillräcklig tid till detta arbete, borde det

för närvarande utgående arfvodet af 1,200 kronor till en revisor bibehållas,

till dess nödig erfarenhet i detta hänseende vunnits. För erhållande

af behöfligt biträde vid de af hospitalsärendena föranledda

kansligöromål vore nödvändigt, att styrelsen tilldelades så stort anslag

till aflöning åt en notarie, tillika sekreterare, att en duglig tjensteman

s. 277 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 277

kunde finna med sin fördel förenligt att qvarstå i denna tjenst en längre

tid och förvärfva erfarenhet vid handläggning af dessa ärenden,

som i mycket afveke från dem, hvilka eljest förekomme inom embetsverken.

På grund häraf hemstälde styrelsen,, det Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen, dels att å ordinarie stat måtte anvisas till

aflöning åt eu kamrerare lön 3,000 kronor, tjenstgöringspenningar 1,500

kronor” summa 4,500 kronor, och åt en notarie, tillika sekreterare, lön

1 800 kronor, tjenstgöringspenningar 1,200 kronor, summa 3,000 kronor,

med rättighet för en hvar af dem att efter 5 års tjenstgöring kunna

komma i åtnjutande af ett ålderstillägg å lönen med 500 kronor och

efter 10 års tjenstgöring med ytterligare 500. kronor, samt med skyldighet

för dessa tjensteman att biträda medicinalstyrelsen vid handlä"gnin"

af hospitalsärenden och att vara underkastade samma, vilkor,

som i nådiga kungörelsen den 1 juni 1877 äro bestämda för åtnjutande

af de från” 1878 års början faststälda nya löneförmånerna för sagda

styrelse, dels ock att till arfvode åt särskild person för revision af

hospitalens räkenskaper måtte äfven för år 1899 beviljas ett extra anslag

af 1,200 kronor. . , ,

Statskontoret har, hvad först angår de hospitalsväsendet rörande

ekonomiska ärendena, anfört, att, enligt hvad af grunderna för den år

1877 beslutade organisationen af medicinalstyrelsen framginge, dessa

ärenden, med undantag af revisionsgöromålen, ansetts skola handläggas

af styrelsens räkenskapskontor, och att särskilda anordningar då vidtogos

för att "öra det möjligt för den derstädes anstälde kamreraren att

utföra delta jemte honom i öfrigt åliggande bestyr. Med afseende derå

att kontoret'' tillsvidare skulle erhålla biträde af serafimerordensgillets

kamrerare, ansågs vidare åtgärd ej behöflig, än att å kontoret inrättades

eu ny tjenstebefattning i första lönegraden och medel beviljades till ett

extra biträde. Sedan serafimerordensgillets f. d. kamrerare Stolpe

aflidit, hade medicinalstyrelsen emellertid förlorat deri hjelp vid de

ekonomiska hospitalsärendenas handläggning, som vid organisationen åt

embctsverkets personal tillsvidare påräknats. Såväl i anledning häråt

som med afseende å den, enligt hvad medicinalstyrelsen förmält, betydlimi

utvecklingen af hospitalsväsendet, sedan öfverstyrelsen tor

hospitalen anförtroddes sundhetskollegium, ansåge statskontoret åtgärder

oundvikligen böra vidtagas för att i nu förevarande hänseende bereda

medicinalstyrelsen nödigt biträde. Efter statskontorets tanke vore

emellertid icke genom medicinalstyrelsens framställning adagalagdt, att

för sådant ändamål skulle erfordras inrättande af en ny afdelning inom

styrelsen genom anställande derstädes af eu tjensteman i andra löne
-

s. 278 Kontrollera mot PDF

278 Åttonde hufvudtiteln.

graden. Det syntes statskontoret deremot, att erforderligt biträde vid

handläggningen af de hospitalen rörande ekonomiska angelägenheterna

skulle kunna, med anslutning till grunderna för medicinalstyrelsens nuvarande

organisation, vinnas genom ökande af arbetskrafterna å räkenskapskontoret,

hvilket redan, enligt hvad statskontoret inhemtat, jemlikt

faststäld arbetsordning ombesörjde den på styrelsen ankommande förvaltning

af till hospitalen anvisade medel och deröfver upprättade

räkning. För det närvarande syntes annan åtgärd härutinnan icke böra

vidtagas, än att tillgång bereddes till aflöning af ökadt biträde till

belopp, motsvarande aflöningen för eu tjensteman i första lönegraden,

eller 3,000 kronor. Beträffande det af medicinalstyrelsen ifrågasatta

biträde å styrelsens kansli, anförde statskontoret, att då uppenbart

torde vara att något verksamt biträde numera icke kunde, såsom vid

öfverflyttningen af hospitalsväsendet till medicinalstyrelsen var afsedt,

påräknas af den till hög ålder komne f. d. sekreteraren hos serafimerordensgillet,

detsamma måste anses vara af behofvet påkalladt, och

syntes böra kunna tillgodoses på enahanda sätt, som af statskontoret

föreslagits i fråga om biträde åt räkenskapskontoret, helst statskontoret

ansåge, att hvarken i det ena eller andra hänseendet för närvarande

någon ändring i den för medicinalstyrelsen gällande aflöningsstat genom

inrättande af nya tjenstebefattningar borde ifrågakomma, utan att de

till ökadt biträde vid hospitalsärendenas behandling erforderliga medel

lämpligen borde tillsvidare å extra stat anvisas. Mot medicinalstyrelsens

framställning om beredande för år 1899 af särskilt arfvode för granskning

af hospitalens räkenskaper förmälde statskontoret sig ej hafva något att

erinra.

Sedan medicinalstyrelsen i underdånig skrifvelse den 3 november

1897 hemstält om anvisande af medel till arfvoden åt tillfälliga biträden

vid handläggning af hospitalsärenden för de sista fyra månaderna af år

1897 och hela ar 1898, samt statskontoret häröfver afgifvit infordradt

utmålande, beslöt Eders Kongl. Maj:t den 17 sistförflutne december att

för beredande af ökadt biträde hos medicinalstyrelsen vid hospitalsärendenas

handläggning anvisa, till fördelning på sätt styrelsen kunde

finna lämpligt, dels för tiden från kamreraren Stolpes död till 1897

års utgång 666 kronor 67 öre, dels ock för de sex första månaderna

af år 1898 ett belopp af 2,750 kronor, och anbcfaldes statskontoret

att till medicinalstyrelsen af tillgängliga medel utbetala nämnda belopp

samt derefter hos Eders Kongl. Maj:t till ersättande anmäla hvad sålunda

förskjutits.

s. 279 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 279

Af hvad jag nu anfört framgår uppenbart, att äfven för år 1899

särskilda medel måste anvisas för att hospitalsärendena må varda på

tilfredsställande sätt handlagda i medicinalstyrelsen. Ehuru jag anser

inedicinalst3rrelsen hafva anfört goda skäl för att i sådant syfte två nya

ordinarie tjensteman måtte hos styrelsen anställas, finner jag mig likväl,

i betraktande af hvad statskontoret derom yttrat och enär någon tids

erfarenhet beträffande sättet för ordnandet af hithörande arbeten torde

böra afvaktas, samt då det med hänsyn till väckta förslag dels om ändring

i medicinalstyrelsens organisation, dels ock om vissa ärendens

öfverflyttning från medicinalstyrelsen till andra myndigheter förefaller mig

mindre lämpligt att nu ifrågasätta anslag till nya ordinarie tjensteman

hos styrelsen, för närvarande nödsakad att inskränka mig till en hemställan

om utverkande af ett extra anslag för beredande af det för medicinalstyrelsen

i förevarande hänseende behöfliga biträde. Detta anslag

synes mig på de af statskontoret anförda skäl böra bestämmas till 6,000

kronor. För den händelse serafimerordensgillets f. d. sekreterare T. A.

Billbergh emellertid fortfarande, såsom hittills, af det honom pa allmänna

indragningsstaten i stället för hans sekreterareaflöning tillerkända belopp

afstår” en del till person, som i hans ställe biträder vid sekreteraregöromål

å medicinalstyrelsens hospitalsafdelning, lärer ett deremot svarande

belopp å det nu ifrågasatta anslaget böra innehållas. Vidare erfordras

till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper för år 1899 ett

anslag till enahanda belopp, som under flera föregående år för sådant

ändamål anvisats, eller 1,200 kronor.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt tillstyrker jag i

underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t, behagade föreslå Riksdagen att

på extra stat för år 1899 anvisa dels till arfvode för granskning af hospitalens

räkenskaper ett belopp af 1,200 kronor, dels ock till ökadt

biträde hos medicinalstyrelsen vid hospitalsärendenas behandling eu summa

af 6,000 kronor, dock hvad denna summa beträffar under förbehåll att

deraf innehålles ett belopp, motsvarande hvad serafimerordensgillets förre

sekreterare T. A. Billbergh kan komma att af de till honom för nämnda

år i ersättning för sekreterareaflöning från allmänna indragningsstaten

utgående medel afstå till bekostande af biträde åt medicinalstyrelsen vid

handläggning af sekreteraregöromål å hospitalsafdelningen.

s. 280 Kontrollera mot PDF

280 Åttonde hufvudtiteln.

Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen.

[66.] I underdånig skrifvelse den 29 september 1897 har medicinalstyrel
RepeMwnskur-sen

hemstält om anslag till anordnande af repetitionskurser för äldre barn
ser

för barn- 7 ± j

morskt, morskor.

Till stöd för sin framställning anför medicinalstyrelsen, att det visat

sig i hög grad af behofvet påkalladt, att de äldre barnmorskorna i riket

finge genom kortare repetitionskurser dels upplifva sina kunskaper, dels

ock göras förtrogna med nyare undersökningsmetoder rörande fosterläge

och isynnerhet med antiseptikens tillämpning vid förlossning och barnsäng.

Då tillfälle till dylik undervisning under senare tiden genom understöd

af landsting och kommuner samt genom barnmorskelärarnes tillmötesgående

beredts äldre barnmorskor, hade dessa ifrigt begagnat sig

deraf. Det vore emellertid synnerligen önskvärdt, att ett större antal

af rikets barnmorskor erhölle sådan undervisning. Detta kunde lämpligen

ske på det sätt, att vid läroanstalterna i Stockholm och Göteborg

minst fyra gånger om året vid hvardera anstalten anordnades repetitionskurser,

afsedda för 10, 12 eller högst 15 barnmorskor åt gången. Hvarje

sådan kurs borde räcka minst fjorton dagar, hvilken tid af lärarne ansetts

tillräcklig för ändamålet. Undervisningen, som skulle vara kostnadsfri,

borde så mycket som möjligt meddelas praktiskt och företrädesvis

omfatta antiseptik och aseptik, bestämmande af fosterläge genom

yttre undersökning samt repetition af de vigtigaste delarne utaf förlossningsläran.

. Deltagandet i kurserna borde vara frivilligt. Då ännu endast

helt ringa erfarenhet vunnits beträffande dylika kurser, ansåge medicinalstyrelsen

det böra öfverlemnas åt styrelsen att, efter förslag af de respektive

lärarne, närmare ordna undervisningen äfvensom att bestämma

storleken af de arfvodesbelopp, som skäligen borde tilldelas lärarne för

det ökade arbete, som för dem blefve en följd af ifrågavarande kurser.

Detta arfvodes storlek torde lämpligen böra beräknas efter antalet undervisade

elever. Medicinalstyrelsen hemstälde om utverkande af ett extra

anslag å 3,000 kronor, att ställas till styrelsens förfogande för att användas

till anordnande af repetitionskurser för äldre barnmorskor såväl

under senare delen af år 1898 som under år 1899, med rätt för styrelsen

att, i den mån anslaget medgåfve, bereda deltagarinnorna i kurserna

fri bostad eller bidrag till hyra af bostad i närheten af läroanstalten,

för att derigenom för dem underlätta deltagandet i undervisningen.

Med anledning af hvad medicinalstyrelsen sålunda anfört, får jag i

underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riks
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 28 i

•

dagen att på extra stat för år 1899 anvisa ett anslag af 3,000 kronor

till anordnande af repetitionskurser för äldre barnmorskor och till beredande,

så vidt ske kan, af fri bostad eller hyresbidrag åt deltagarinnorna

deri under den tid, de genomgå dessa kurser.

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

Med anledning af vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademiens i [67.]

underdånig skrifvelse den 7 september 1897 gjorda anhållan hemställer Ar/voden för

jag, att, enär de extra anslag, å tillsammans 9,200 kronor, som för ändamål,

tillhörande akademiens verksamhet, blifvit för innevarande år liksom ungar m. m.

för flera föregående år beviljade, åro för samma ändamål fortfarande

erforderliga, Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra

stat för år 1899 anvisa enahanda anslagsbelopp, nemligen:

till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet

och vården af de under akademiens inseende

stälda samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening kronor 4,000: —

till undersökning och beskrifning af fäderneslandets

fornlemningar m. m............................................................. ;> 3,200:

samt till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och

andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum

m. m. ............................................................ * 2,000:

tillhopa kronor 9,200: —

I underdåniga skrifvelser den 19 december 1891 och den 13 septem- [68.]

ber 1892 fäste vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien Eders Kougl.-Bwaro»* af

Maj:ts uppmärksamhet på angelägenheten deraf, att särskilda åtgärderFl!,4y rmgn

vidtoges till skydd för vissa fornminnen i vårt land. I sådant afseende

hemstälde akademien, att Eders Kongl. Maj:t ville af Riksdagen äska ett

bestämdt årligt anslag af 10,000 kronor under 10 år till vidtagande af

åtgärder för bevarande af landets märkligare historiska ruiner, och framhöll

akademien dervid tillika, att ju längre man dröjde att för dessa

ändamål vidtaga åtgärder, desto drygare blefve med nödvändighet de

erforderliga beloppen; att ifrågavarande minnesmärken vore i sig och

genom sin fosterländska betydelse i synnerligt hög grad värda att bevaras,

samt att det vore ytterst beklagligt, om Sverige skulle dröja ännu längre

att deltaga i den täflan, som i Europas öfriga kulturstater egde rum

med afseende på de nationella minnesmärkenas vård. Efter särskilda af

Eders Kongl. Maj:t åren 1893 och 1895 gjorda framställningar, har Riks
Bih.

till Riksil. Prut. IS!)8. 1 Sami. I Afd. 3ö

s. 282 Kontrollera mot PDF

282 Åttonde hufvudtiteln.

•

dagen, som ansett, frågor om anslag till skydd för sådana fornminnen

endast böra hvar för sig och efter särskild utredning i hvarje fall företagas

till pröfning, anslagit medel till åtgärder för bevarande af tornet

Kärnan i Helsingborg och kyrkoruinerna i Sigtuna.

Akademien omnämnde redan i sammanhang med sin underdåniga

framställning om anslag för år 1898 behofvet af åtgärders vidtagande

för bevarande af den synnerligen märkliga ringmuren kring Visby stad,

ehuru da ännu ej kostnadsförslag derför hunnit utarbetas. Sedan detaljerad!

arbets- och kostnadsförslag nu upprättats efter noggrann besigtning

af murens brister, verkstäld af en utaf akademiens tjensteman, har akademien,

med öfverlemnande af samma förslag, i underdånig skrifvelse den

7 september 1897 hemstält om utverkande af anslag för vidtagande af

åtgärder till skydd för Visborgs slottsruin och ringmuren kring Visby

stad. Akademien framhåller i sin underdåniga skrifvelse, att Visby stadsmur

är i sitt slag ensamstående ej blott i Sverige utan i hela Norden

och att äfven i det öfriga Europa dermed jemförliga stadsbefästningar

från gammal tid endast på få ställen anträffas. Det syntes akademien

derför ej blott ur rent arkeologisk utan äfven ur allmännare fosterländsk

synpunkt vara eu tvingande nödvändighet att åt efterverlden bevara

detta märkliga minne från en tid, då Visby intog en i visst afseende

förherskande ställning i Norden. En dylik åtgärd kunde icke utan fara

för murens bestånd uppskjutas. Detta framginge dels af murens nuvarande

tillstånd i det hela, dels af nyligen inträffade ras och hotande

sättningar. Dylika hade dels förekommit å norra sträckan af muren,

för hvilkas afhjelpande Eders Kongl. Maj:t, på akademiens underdåniga

framställning, den 21 maj 1897 beviljat 472 kronor 50 öre, och vore

dels att befara å södra delen af muren, hvilken senare fråga akademien

vid tiden för den underdåniga skrifvelsens aflåtande hade under behandling.

Sedan till ruinernas underhåll under en lång följd af år varit anvisade

tomtören för hospitalslägenheter i Visby stad, hvilka emellertid

icke uppgått till något afsevärdt belopp, hade från och med år 1881

ett årligt anslag af 450 kronor för ifrågavarande ändamål varit stäldt

till akademiens disposition. Med sådana belopp kunde tydligtvis inga

större åtgärder vidtagas. De tillgängliga medlen hade användts till

smärre reparationer och någon gång till ruinernas frigörande från en del

af de hus och bodar, hvilka under tidernas lopp blifvit uppförda intill

kyrkorna, till stort men för ej blott deras utseende utan äfven deras

bestånd. På grund af de för hvarje år disponibla medlens otillräcklighet

ingick akademien den 20 december 1883 med underdånig anhållan om

s. 283 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

283

anslag för konserverande af kyrkoruinerna i Visby och yttrade akademien”dervid

bland annat: »Det finnes ingen stad i Norden, som inom sig

hyser så många minnen af medeltidens byggnadskonst som Visby, hvilken

stad derigenom intager en alldeles särskild ställning. I den omständigheten

att Visby ruiner utgöra minnen af en förfluten storhetstid, hvars

rätta art man hade svårt att uppskatta utan ruinernas vittnesbörd, ligger

ett tvingande skäl för deras bevarande åt samtid och efterverld, så mycket

mera som dessa ruiner icke allenast vittna om Visby forna storhet: det

finnes i vårt land intet kraftigare vittnesbörd om hvad medeltiden i allmänhet

kunde åstadkomma än just dessa ruiner. Dertill kommer ännu

en omständighet af största vigt: dessa ruiner ega betydelse icke endast

som illustration till historien, utan de ega ett sjelfständigt intresse ur

konstens synpunkt — ett intresse icke endast för den svenska konstens

historia utan rent åt för medeltidens konst i allmänhet». I anledning af

akademiens berörda anhållan föreslog Eders Kongl. Maj:t Riksdagen, att

till vidtagande af åtgärder för bevarande af ifrågavarande kyrkoruiner

bevilja ett anslag af 20,000 kronor, och blef denna framställning bifallen

af Riksdagen, som anvisade ett anslag på extra stat med hälften af

nämnda summa för hvart och ett af åren 1885 och 1886.

Enär ringmurens betydelse ingalunda vore mindre än kyrkoruinernas

utan snarare kunde sägas vara större, anhöll akademien, med hänvisning

till berörda kostnadsförslag, enligt hvilket beräknats för ruinerna

af Visborgs slott 9,450 kronor och för den egentliga^ ringmuren jemte

ställningar, block samt tåg 20,550 kronor, det Eders Kongl. Maj:t täcktes

för vidtagande af konserveringsåtgärder vid Visborgs slott och Visby

stadsmur bereda och ställa till akademiens disposition ett anslag af 30,000

kronor, hvilket anslag syntes kunna utan olägenhet fördelas på tva eller

tre år.

Genom nådig remiss den 29 september 1897 anbefaldes Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i Gotlands län att från vederbörande infordra

och med eget utlåtande insända underdånigt yttrande, om och i hvad

mån bidrag till bestridande af kostnaderna för nu ifrågasatta konserveringsät^ärder

vid Visborg och Visbyn stadsmur kunde förväntas inflyta från

den ort, som vore närmast intresserad i dessa fornlemningars skyddande.

I det med anledning häraf utaf stadsfullipägtige afgifna yttrande

framhöllo dessa, att murpartiet öster om och till en del midt för Skeppsmätare

hvilket utgjorde ett stycke af Visborgs slottsruin, enligt det

ingifna kostnadsförslaget befunnits omöjligt att reparera, utan borde

rifvas och sedan åter uppföras för eu kostnad af 6,000 kronor. Detta

murparti, som till någon del stode på eu plats, öfver hvilken, enligt af

s. 284 Kontrollera mot PDF

284 Åttonde hufvudtiteln.

Eders Kongl. Maj:t den 5 juni 1891 faststäld stadsplan, väg skulle leda

från nämnda gata till söder derom belägna stadsdelar, vore eu af grofva

kalkstenar, såsom det ville synas, konstlöst uppförd mur, som icke utmärkte

sig genom någon egendomlig konstruktion. Då, såsom akademien

framhållit, ringmurens bevarande åt efterverlden vore ett rent arkeologiskt

på samma gång som ett allmänt fosterländskt intresse, vore det

tydligtvis det större samhället, staten, som i detta hänseende hade förpligtelser

att fylla, och detta så mycket hellre som Visby stad numera

icke syntes ega någon befogenhet öfver sin ringmur. Dennas stora utsträckning

och den monumentala karakter, densamma med sina många

torn egde, gjorde det också alldeles otänkbart, att det nuvarande stadssamhället

skulle i någon väsentligare mån kunna påtaga sig vare sig

dess konserverande eller något ansvar för dess underhåll. Stadsfullmägtige

ansåge sig dock kunna för visst fall och under vissa vilkor för sådant

ändamål lemna något mindre bidrag och förklarade derför, att

Visby stad, under vilkor och förbehåll att berörda fallfärdiga murstycke

midt för och öster om Skeppargatan refves eller att, i händelse dess

återuppbyggande skulle ifrågakomma, så stor öppning midt för Skeppargatans

södra del lemnades fri, som för gatans framdragande genom

nämnda murparti enligt den faststälda stadsplanen erfordrades, vore benägen

att såsom ett uttryck af samhällets goda vilja att bidraga till utförande

af de i det uppgjorda kostnadsförslaget upptagna arbetena för

stadsmurens bevarande, anvisa ett belopp af 2,500 kronor, att utgå med

en tredjedel om aret under hvart och ett af de tre år verkställigheten

deraf skulle ega rum. I det af stadfullmägtige afgifna yttrandet har

magistraten i Visby instämt.

Eders Kongl. Majrts befallningshafvande anförde för sin del, bland

annat, att omförmälda murparti icke syntes i byggnadsväg utgöra något

så märkligt, att dess bibehållande i oförändradt skick kunde anses ovilkorligen

nödigt. Det syntes derför som om hinder ej borde möta för

bifall i viss mån till stadsfullmäktiges vilkor, på det sätt nemligen att

det för Skeppargatans framdragande i rät linie hindrande inurstycket

nedrefves och att den vidare österut gående mursträckan nedtoges till

så stor del, att derigenom förhindrades ytterligare ras å densamma,

hvilket till fara för närboende hittills och senast"under våren 1897 inträffat,

Härigenom skulle också den afsevärda fördelen beträffande

ifrågavarande arbeten vinnas, att från den beräknade kostnaden skulle

kunna frånräknas ett så stort belopp som 6,000 kronor, åtminstone i det

närmaste. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande förklarade sig derjemte

icke hafva anledning antaga, att för bestridande af ifrågavarande

s. 285 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 285

kostnad bidrag i Gotlands län skulle kunna bekommas från annat håll

än Visby stad.

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien, som lemnats tillfälle

att inkomma med underdånigt utlåtande i anledning af hvad stadsfullmäktige

i Visby och Eders Kongl. Maj:ts befallningshåfvande sålunda

yttrat, anförde i skrifvelse den 7 nästlidne december, att enär Visborg

vid sitt uppförande delvis sammanbyggdes med ringmuren och så att

säga öfvertag dennas funktion utefter en ej obetydlig sträcka af stadens

södra sida och således vore en i afsevärd grad integrerande del af de

staden omgifvande försvarsverken, intet skäl funnes att vid uppgörande

af plan för konserveriugsåtgärderna egna mindre omsorg åt lemningarna

af Visborg än åt muren i öfrigt. Båda kompletterade hvarandra och

borde i nu ifrågavarande afseende betraktas såsom ett sammanhängande

helt. Under uttryckande af önskvärdheten att Visby städs bidrag måtte

kunna erhållas utan dervid fäst vilkor, heinstälde akademien, att stadens

erbjudande i dess nuvarande form ej måtte till någon Eders Kongl.

Maj:ts åtgärd föranleda.

Öfverintendentsembetet, till hvilket detta ärende blifvit remitteradt

för afgifvande af utlåtande öfver den af akademien gjorda framställning

om anslag till ifrågavarande konserveringsåtgärder, har i underdånig

skrifvelse ”den 30 november 1897 förklarat, att, i betraktande ej mindre

deraf att de föreslagna åtgärderna för bevarandet af ifrågavarande i så

hög grad värdefulla minnesmärken, hvilka åtgärder, anförtrodda åt fullt

sakkunnig ledning, syntes embetet vara särdeles välbetänkta och lämpliga,

tarfvade ett snart verkställande, än äfven af att mot de äskade

anslagsbeloppen icke torde vara något att erinra, embetet funne sig för

sin del böra på det lifligaste tillstyrka nådigt bifall till akademiens i

förevarande afseende gjorda framställning.

Frågan om borttagande af en del af nyssnämnda murstycke vid

Skeppargatan i Visby var äfven för Hägra ar sedan understäld nådig

pröfning. I underdånig skrifvelse den 8 december 1891 anhöllo nemligen

stadsfullmägtige, att enär åtgärder måste vidtagas för stadsplanens

genomförande beträffande områden, som läge närmast utanför ringmuren,

denna måtte få på tre ställen genombrytas. Eu af dessa genombrytningar

skulle verkställas på det sätt, att den vid Skeppargatan befintlig

igenom ras bildade öppning i mursträckan mellan Skansporten och

hamnen utvidgades och fördjupades. 1 il 1 stöd härför anfördes hufvudsakligen,

att en portöppning å nämnda ställe vore erforderlig, emedan

trafiken med åkdon å Skeppargatan vore förenad med alla de olägen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

2^6 Åttonde hufvudtiteln.

heter, som eu återvändsgränd brukade föranleda, samt i följd deraf de

kostnader, som nedlades på ordnandet af den nedanför Visborgs slottsruin.

belägna stadsdelen, måste blifva i viss mån ofruktbara. Riksantikvarien,

häröfver hörd, androg, bland annat, att den vid Skeppargatan

belägna murenHillhörde Visborgs gamla slott, af hvilken historiskt märkliga

byggnad endast ett par inursträckor funnes ofvan jord och det öfriga,

som ej blifvit förstördt, läge under jordytan, hvarför det vore omöjligt

att utan en fullständig utgifning utreda slottets anläggning och i sammanhang

dermed stående förhållanden; att derest en del af muren brötes

bort och en bred väg byggdes öfver det yttre ruinområdet, hinder skulle

uppstå för en sådan undersökning, hvilket skulle innebära en oersättlig

arkeologisk förlust, under det den praktiska vinsten vore tvifvelaktig”;

att för ej länge sedan eu port blifvit med vederbörligt tillstånd upptagen

i stadsmuren vid södra mynningen af Magasinsgatan helt nära Skeppargatans

södra afsilning; samt att det ej vore visadt, att trafiken mellan

de å ömse sidor om ringmuren belägna trakterna vore stor och i tilltagande.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med riksantiqvariens yttrade

mening af- gaf vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien den 6 december

1892 det utlåtande, att det arkeologiska intresset i den föreliggande

frågan måste anses vida starkare än det praktiska krafvet, hvars berättigande

icke syntes akademien genom handlingarna i ärendet ådagalagdt,

På grund hvaraf akademien i underdånighet hemstälde, att stadsfullmägtiges

ansökning ej måtte vinna bifall. Stadsfullmägtige, som lemnades

tillfälle att inkomma med underdånigt yttrande i anledning af hvad

akademien och riksantiqvarien i ärendet anfört, erinrade bland annat, att

portöppningen vid Magasinsgatan ej gjorde en portöppning vid Skeppargatan

öfverflödig, enär de gränder, som förenade dessa gator, hade allt

för stark lutning. Häremot anfördes dock reservationer af två bland

stadsfullmägtiges ledamöter, hvilka höllo före, att ansökningen i hvad

den rörde sistnämnda portöppning icke bort af stadsfullmägtige vidhållas.

Sedan Eders Kong], Maj:ts befallningshafvande inkommit med infordradt

utlåtande i ärendet . samt akademien, efter nådig remiss, i underdånig

skrifvelse den 8 maj 1894 förklarat sig vidhålla hvad akademien i sitt

förut afgifna utlåtande hemstält, blef enligt nådigt bref den 17 augusti

1894 stadsfullmägtiges ansökning i den de!, hvarom nu är fråga, lefnad

utan bifall.

Föi vinnande af de fördelar för Visby stad, som torde åsyftas med

det af stadsfullmägtige önskade nedrifvandet af omförmälda murstycke

vid Skeppargatan, synes utom ett medgifvande härtill jemväl fordras

tillstånd till framdragande från nämnda gatas södra ända af en utfarts
-

s. 287 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 287

väg öfver och genom det område, under hvars yta ruinerna af Visborgs

slott till största delen äro dolda. Ett sådant tillstånd lärer dock ej

kunna leinnas, innan behöflig undersökning af detta område i. arkeologiskt

hänseende egt rum. Som en dylik undersökning antagligen icke

kan under den närmaste tiden verkställas, synes det mig rådligast, att

med frågan om åtgärder för bevarande af slottsruinerna får anstå och

att följaktligen nyssberörda murstycke tills vidare lemnas orubbadt. Då

i sådan händelse stadsfullmäktiges gjorda erbjudande torde få anses hafva

för närvarande förfallit och bidrag från annat håll till bekostande af de

ifrågasatta konserveringsåtgärderna vid den egentliga ringmuren ej kan

påräknas, synes någon annan utväg för detta företags utförande ej återstå,

än att detsamma helt och hållet bekostas af staten, hvars pligt det

är att söka åt samtid och efterverld bevara dessa minnen från en förgången

storhetstid. Hvad särskilt Visby ruiner beträffar, torde, med

hänsyn till deras art och omfattning samt utomordentliga betydelse, i

historiskt och arkeologiskt afseende, det icke böra för statsanslag till

deras bevarande fordras, att äfven den ort, som är närmast intresserad

i dessa fornlemningars bibehållande, bidrager till kostnadernas bestridande.

Staten har vid flera föregående tillfällen anslagit medel till vård af Visby

ruiner, utan att bidrag dertill från orten ifrågasatts. Med afseende härå

och under åberopande af hvad vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien

beträffande ringmuren anfört, tillstyrker jag i underdånighet, det

Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att till vidtagande af

konserveringsåtgärder vid Visby stadsmur i hufvudsaklig enlighet med

omförmälda arbets- och kostnadsförslag bevilja ett anslag af 20,550 kronor

och deraf på extra stat för år 1899 anvisa ett belopp af 10,300

kronor.

I förberörda underdåniga skrifvelse den 7 september 1897 framhöll [69.]

vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien jemväl, att det vore af största af

vigt, att snara åtgärder vidtoges till bevarande af Alvastra klosterruiner, så- klosterruiner.

vida det som ännu återstode af detta Sveriges första cistercienserkloster,

hvilket en gång varit, ett af de mest betydande i landet, skulle kunna

räddas. Detta kloster hade fordom varit i besittning af betydande rikedomar,

hvilka genom klostrets indragning vid reformationen komirio

svenska staten till godo. Enär lemningarna af detsamma ur arkeologisk

och konsthistorisk ''synpunkt vore af synnerligen högt intresse, bemstälde

akademien, med öfverlemnande af ett genom dess försorg af byggmästaren

vid Vadstena klosterkyrka L. E. Peterson för ruinernas bevarande uppgjordt

arbets- och kostnadsförslag, slutande å 4,200 kronor, att Eders

s. 288 Kontrollera mot PDF

288 Åttonde hufvudtiteln.

Kong].. Maj:t måtte för vidtagande af ifrågavarande konserveringsåtgärder

hos Riksdagen begära ett anslag å nämnda belopp.

öfverintendentsembetet har efter granskning af det inlemnade arbetsök

kostnadsförslaget afgifvit infordradt utlåtande i ärendet och dervid

anfört detsamma som ernbetet yttrat i fråga om åtgärder för bevarande

åt Visborgs slottsruin och Visby ringmur, hvarför jag nyss redogjort.

Sedan Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län

genom nådig remiss anbefalts att från vederbörande infordra och med

eget. utlåtande till Eders Kongl. Maj:t insända underdånigt yttrande, om

och i hvad mån bidrag till bestridande åt kostnaderna för de ifrågasatta

åtgärderna för bevarande af Alvastra klosterruiner kunde förväntas inflyta

från den ort, som vore närmast intresserad i dessa fornlemningars

skyddande, har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande med underdånig

skrifvelse den 28 sistlidne december öfverlemnat, jemte eget utlåtande^

yttranden i ämnet dels af Vestra Tollstads församling, dels ock af styrelsen

för Vadstena—Ombergs turistförening, hvilka båda förklarat sig anse

det rättvist och billigt, att de föreslagna arbetena utfördes på bekostnad

af staten, som för århundraden tillbaka icke allenast kommit i besittning

af klostrets stora rikedomar och deraf dragit nytta, utan jemväl användt

sten från klostret såsom byggnadsmaterial till andra staten nu tillhöriga

byggnader. Ehuru församlingen funne de föreslagna konserveringsåtgärderna

i och för sig välbetänkta, kunde till desamma något bidrag af

församlingen ej lemnas. Turistföreningens styrelse meddelade, att föreningen

icke hade andra tillgångar än obetydliga årsafgifter af sina medlemmar

samt arrendet för ett å Omberg uppfördt utsigtstorn, hvilka belopp

tillsammans näppeligen räckte till att nöjaktigt underhålla föreningens

anläggningar samt förränta och amortera föreningens skulder, för hvilka

styrelsens medlemmar iklädt sig personlig borgen, samt att i följd häraf

föreningen, ehuru densamma på det lifligaste önskade och hoppades, att

de intressanta ruinerna snart matte blifva skyddade mot ytterligare förstörelse,

icke kunde lemna nagra bidrag för ändamålet. För egen del

hemstälde Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, att hos Riksdagen

måtte äskas hela den behöfliga summan, då något bidrag till bestridande

af kostnaderna för de ifrågasatta konserveringsåtgärderna icke vore att

från orten förvänta. Från annat håll har emellertid numera ett bidrag

af 1,000 kronor blifvit utlofvadt.

På grund af hvad sålunda förekommit finner jag mig föranlåten tillstyrka,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat

för år 1899 bevilja ett anslag af 3,200 kronor för vidtagande af åtgärder

till bevarande af Alvastra klosterruiner i hufvudsaklig enlighet med förenämnda

af byggmästaren Peterson uppgjorda arbets- och kostnadsförslag.

s. 289 Kontrollera mot PDF

Åttonde liufvudtiteln. 289

I underdånig skrifvelse den 7 september 1897 har vitterhets-, [70.]

historie- och antiqvitetsakademien anhållit, att Eders Ivongl. Maj:t täcktes inköp af

till Riksdagen aflåta proposition om anvisande af ett extra anslag afsv^

intill 30,000 kronor, att i mån af behof användas till inköp af svenskamyntkabinettet,

mynt i den samling, som tillhört framlidne kontorschefen H. Oldenburg.

Det framhålles i nämnda skrifvelse, att vid olika tider, då tillfälle

erbjudit sig att rikta svenska statens samling af mynt, Eders Kongl.

Maj:t och Riksdagen visat synnerlig frikostighet. Så beviljades år 1863

ett anslag af 17,832 riksdaler för att inlösa en del af den stora samling

af antika, orientaliska och spanska mynt, som bildats af kammarherren

G. D. Lorichs. Då några år senare expeditionschefen C. F. Meinander

hembjöd sin samling af svenska mynt till ett pris af 20,000 kronor,

beviljades detta belopp år 1870 af Riksdagen, som jemväl år 1874 anslog

8,000 kronor till förvärfvande af justitierådet C. F. Herbsts samling af

europeiska medeltidsmynt. Sedan dess hade icke något större belopp

blifvit lemnadt till ökande af statens myntsamling. Akademien hade

hyst eu förhoppning, att den svenska afdelningen deraf, hvilken naturligtvis

vore den vigtigaste och som borde göras så fullständig som

möjligt, skulle erhålla en synnerligen värderik tillökning genom tillåtelsen

att ur doktor H. F. Antells samling uttaga de mynt, som saknades

i den svenska statens samling, men genom ändrade testamentariska bestämmelser

gick hela den Antellska myntsamlingen till Finland. Nu

hade delegarne i boet efter kontorschefen Oldenburg, hvilkens samling

af svenska mynt vore den förnämsta enskilda samling i Sverige, hembjudit

denna till statens myntkabinett för ett pris af 135,000 kronor.

Akademien, som ansett detta pris väl högt, hade förklarat sig icke

kunna göra underdånig framställning om inköpande af samlingen i dess

helhet, till följd hvaraf densamma komine att, försäljas å offentlig auktion.

Enär det vore af yttersta vigt, att det tillfälle, som då erbjöde sig att

genom inköp komplettera statens samling af svenska mynt, icke försummades,

hade akademien gjort sin omförmälda framställning om beredande

af derför behöfliga medel.

Under åberopande af hvad akademien sålunda anfört, hemställer jag

i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

på extra stat för år 1899 anvisa ett anslag af 30,000 kronor, att i

mån af behof användas till inköp för kongl. myntkabinettets räkning

af sådana i den Oldenburgska samlingen förekommande svenska mynt,

som kunna behöfvas till fyllande af luckor i myntkabinettet.

Bih till Rikscl. Vrot. 1898. 1 Sami. 1 Afcl. 37

s. 290 Kontrollera mot PDF

290 Åttonde hufvudtiteln.

Naturhistoriska riksmuseum.

[71.] Med anledning af vetenskapsakademiens i skrifvelse den 8 september

1897 gjorda anmälan, att ett årligt anslag af 2,000 kronor till inköp

alke''go Jourock insamling af naturalier vid naturhistoriska riksmuseets afdelning för

och fossila arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes och till bevaiter.

stridande af andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter fortfarande

är behöfligt, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för sagda ändamål anvisa på extra

stat jemväl för år 1899 enahanda belopp som för innevarande år, eller

2.000 kronor.

[72.] Hos Eders Kongl. Maj:t har vetenskapsakademien i underdånig

etnoUSrTS■ skrifvelse den ^ september 1897 hemstält om anslag för år 1899 till

^lamUng. 0 naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling.

Med anledning af Eders Kongl. Maj:ts derom under fjoråret gjorda

framställning anvisade Riksdagen till vård, underhåll och förkofran af

nämnda samling på extra stat för år 1898 ett anslag af 7,300 kronor,

hvaraf 4,500 kronor voro afsedda till arfvode åt en särskild föreståndare

för samlingen. Riksdagen ansåg emellertid att, då ett tillfredsställande

resultat icke kunde af denne föreståndare uppnås, utan att fullt lämpliga

lokaler bereddes för de samlingar, som skulle ställas under hans

vård, omförmälda arfvode icke borde utgå, förr än visshet vunnits

derom, att en ändamålsenlig inuseibyggnad blefve för samlingarna uppförd.

1 sin till Eders Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelse i ämnet anförde

Riksdagen, att, enligt hvad den inhemtat, utsigter förefunnes att genom

enskild offervillighet skulle kunna åstadkommas en nybyggnad för ifrågavarande

samlingars inrymmande. Till upprättande af ett etnografiskt

museum i hufvudstaden hade nemligen stiftelsen Lars Hiertas minnes

styrelse afsatt ett belopp af 25,000 kronor, och för samma ändamål

uppgåfves likaledes 25,000 kronor vara af två namngifna personer afsätta

och utlofvade. Byggnadsföretaget vore beräknadt skola kosta

74.000 till 75,000 kronor, deruti dock icke inbegrepes värdet af erforderlig

tomt, hvilken Riksdagen ansåg kunna beredas å kronans mark i

den trakt, der nordiska museet är förlagdt. Af nämnda skäl föreskref

Riksdagen, som ansåg en gynsam lösning af byggnadsfrågan kunna inom

kort tid förväntas, att den till arfvode åt föreståndaren afsedda delen

af anslaget ej finge utgå, förrän visadt blifvit, att ofvan omförmälda,

för uppförande af en nybyggnad för samlingen beräknade belopp åstadkommits.

s. 291 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 291

I sin nu gjorda framställning har vetenskapsakademien, under framhållande

att behofvet af det belopp, 2,800 kronor, som sedan en lång

följd af år utgått såsom årsanslag till riksmuseets etnografiska samling,

fortfarande vore minst lika stort som tillförene, anhållit, att 7,300 kronor,

motsvarande det för år 1898 beviljade anslaget, måtte åt denna samling

beredas såsom anslag äfven för år 1899, da, om ej förr, det af Riks

dagen uppstälda vilkoret i afseende pa den till arfvode åt föreståndaren

afsedda del af anslaget kunde befinnas uppfyldt. Med anledning häraf

tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att

på extra stat för år 1899 uppföra en summa af 7,300 kronor till vård,

underhåll och förkofran af naturhistoriska riksmuseets etnografiska

samling.

Meteorologiska centralanstalten.

Med anledning af särskilda utaf Eders Kongl. Maj:t i ämnet gjorda

framställningar har Riksdagen för hvardera af åren 1894, 1895, 1896,

1897 och 1898 beviljat ett extra anslag af 7,950 kronor till fullständigt

ordnande och utvidgande af väderlekstjensten vid meteorologiska centralanstalten.

År 1893 föreslog Eders Kongl. Maj:t Riksdagen att uppföra

ett sådant anslag å ordinarie stat, Riksdagen fann visserligen hvad i

statsrådsprotokollet anförts innebära fullgiltiga skäl för att ökade medel

till det af Eders Kongl. Maj:t ifrågasatta belopp stäldes till meteorologiska

centralanstaltens förfogande för ordnande och utvidgande af väder

lekstjensten; men då, enligt Riksdagens förmenande, någon tids erfarenhet

rörande resultaten af de nya anordningarna borde afvaktas, innan

beloppet uppfördes på ordinarie stat, ansåg Riksdagen sig. böra tills

vidare endast på extra stat anvisa anslag för ändamålet; och i öfverensstämmelse

dermed har Eders Kongl. Maj:t inskränkt sina vid 1894, 1895,

1896 och 1897 årens riksdagar gjorda framställningar i ämnet.

Sedan vetenskapsakademien i eu den 8 september nästlidna år aflåten

underdånig skrifvelse framhållit behofvet af ifrågavarande anslags fortsatta

utgående, får jag i underdånighet tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att

föreslå Riksdagen att på extra stat jemväl för år 1899 anvisa 7,950

kronor till upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjenst vid

meteorologiska centralanstalten.

1 öfverensstämmelse med hvad vetenskapsakademien i samma skrifvelse

anhållit, hemställer jag vidare, det Eders Kongl. Maj:t täcktes till

upprätthållande af en meteorologisk station i Gellivare af Riksdagen äska

[73.]

Väderlekstjensten

vid

anstalten.

[74.]

Meteorologiska

stationen

i Gellivare.

s. 292 Kontrollera mot PDF

292 Åttonde bnfvndtiteln.

ett extra anslag för år 1899 å 300 kronor, eller enahanda belopp, som

härtill för innevarande år af Riksdagen beviljats.

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

[75.] Till uppehållande af undervisningen vid de i Vadstena, Skara och

Lfrö°ragf£<*r®ollnä8 anordnade läroanstalter för öfveråriga döfstumma anvisade sistårigadöf■

Ild,ia års Riksdag ett extra anslag för år 1898 af 47,400 kronor.

stumma, I öfverensstämmelse med de utgiftsstater, som för år 1897 blifvit

faststälda för de särskilda läroanstalterna, fördelades detta anslag på

det sätt, att 16,400 kronor tilldelades åt hvar och en af läroanstalterna

i Vadstena och Bollnäs samt 14,600 kronor åt läroanstalten i Skara.

. Vederbörande direktioner hafva beräknat ifrågavarande läroanstalters

utgifter under år 1898 till samma belopp som under näst föregående

året. Ingen af direktionerna har ifrågasatt någon minskning i utgifterna

under år 1899. * 8

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer ja», att

Eders Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för uppehållande af

undervisningen vid de tre läroanstalter, som här äro i fråga, anvisa ett

extra anslag för år 1899 af 47,400 kronor.

[76.] På. derom af styrelsen för handtverksskolan i Kristinehamn för

“t'' tHnda 1 underdånig skrifvelse den 17 sistlidne september gjord begäran

Kristinehamn hemställer jag> Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att

för blinda, enahanda belopp, som beviljats för skolans uppehållande under närmast

föregående år, eller 10,000 kronor, må för denna skola anvisas på extra

stat äfven för år 1899.

[77.] Med anledning af direktionens öfver institutet för blinda under
TZ,

Srkl:ifvelse, den 28 ,!is£idne september hemställer jag, att Eders

vi. m. &ongl. Maj.t täcktes föreslå Riksdagen att, utöfver det åt institutet på

ordinarie stat uppförda anslag, bevilja institutet för år 1899 enahanda

extra anslag, som anvisats för innevarande år, nemligen 2,500 kronor

att användas till tryckning af blindskrifter och 1,200 kronor till understöd

åt blindlärareelever samt till reseunderstöd åt blindlärare.

[78 ]

Förhyrande . Styrelser! för förskolan för blinda i Vexjö har i skrifvelse den 7

a/ ro^er sistlidne september hos Eders Kongl. Maj:t anhållit, att Eders Kongl.

mÄtte hos Riksdagen åska ett anslag å 4,000 kronor till förhyrande

i Vexjö.

s. 293 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 293

af lokal för skolan under år 1899; och får jag fördenskull hemställa,

att Eders Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för

år 1899 till förhyrande af lokaler för förskolan för blinda i Vexjö bevilja

ett anslag af 4,000 kronor.

Med anledning af underdånig ansökning af styrelsen för förskolan [79.]

för blinda i Vexjö har Eders Kongl. Maj-: t genom skrifvelse den 10 Uppförande^

augusti 1896 nådigst gifvit styrelsen tillstånd att anskaffa nya ritningar m j^.slcoian

och kostnadsförslag till byggnad för skolan å eu af stadsfullmägtige i *

nämnda stad upplåten byggnadsplats inom stadens reglerade område. exj0''

Sedan arkitekten i öfverintendentsembetet H. T. Holmgren utarbetat

dylika ritningar och kostnadsförslag, har styrelsen till Eders Kongl.

Maj:t iusändt ritningarna jemte kostnadsförslaget samt dervid förnyat

sin förut gjorda underdåniga framställning, att åtgärd måtte vidtagas

för anskaffande af en för skolans behof tillräcklig och mot hennes ändamål

svarande egen byggnad.

Som skäl för sin framställning har styrelsen åberopat, hvad styrelsen

i föregående underdåniga skrivelser af den 28 november 1890, den 4

december 1891 och den 14 september 1892 anmärkt rörande de lokaler,

som för skolans räkning användes, nemligen:

att skolan vore inrymd i två på angränsande tomter uppförda byggnader,

som tillhörde olika egare;

att hufvudlokalen, som innehölle läro- och ekonomirum samt bostad

åt rektor och tjenstepersonal, ursprungligen varit afsedd till arbetarebostäder

och derför inredts i flera mindre lägenheter om 2 a 3 små och

låga rum;

att genom de få förändringar, som kunnat vidtagas med den synnerligen

vårdslöst uppförda byggnaden, endast jemförelsevis ringa fördelar

kunnat vinnas;

att man ej kunnat erhålla tillräckligt stora rum hvarken till gymnastiska

öfningar, eller till samlings- eller bönsal;

att kök, matsal och öfriga ekonomirum jemväl vore alldeles för små;

att badrum, skafferier och användbara källare helt och hållet sak
nades;

_ ,

att skolans lokaler i hygieniskt afseende vore i högsta grad otillfredsställande;
att

hufvudlokalen vore uppförd af virket från en gammal lasarettsbyggnad,

hvilken tillika varit använd till epidemisjukhus;

''''att, ständigt återkommande sjukdomsföreteelser inom skolan gåfve

stöd för antagandet, att i byggnaden funnits qvar smittämnen, som

s. 294 Kontrollera mot PDF

294 Åttonde hufvudtiteln.

gifvit upphof till åtskilliga sjukdomar, såsom nervfeber, skarlakansfeber,

koppor in. fl.;

att dessutom skolans lärjungar, oaktadt den största omtänksamhet

och noggrannhet beträffande deras bespisning, beklädnad och vård i

(ifrigt, ofta varit besvärade af hufvudvärk, bleksot, hjertklappning samt

störande rubbningar i digestions- och respirationsorganerna, hvilket, enligt

skolläkarens förmenande, haft sin orsak i den luftförskämning, som

måste uppstå i de låga och trånga lokalerna;

att den omständighet, att sof- och sjukrum åt lärjungarne måst förhyras

i en annan gård än der skolans öfriga lokaler befunnes, försvårade

den nödiga tillsynen öfver barnen;

att, då båda byggnaderna, hvari skolan inrymts, vore af trä och

försedda med trånga trappor samt vissa lokaler, deribland sof- och sjukrummen,

läge i andra våningen och på vinden, en eldsolycka måste

medföra den största fara för lärjungarne, helst de vid sådant tillfälle

vore alldeles ur stånd att hjelpa sig sjelfva; samt

att faran ökades derigenom, att sof- och sjukrummen hade sitt läge

öfver tvätt- och bagarstuga samt rum för strykning, hvilka lokaler icke

innehades af skolan.

Riksdagens revisorer hade i sitt betänkande till Riksdagen år 1894

instämt i de anmärkningar mot skolans lokaler, som här ofvan framstälts,

men det hade ej varit möjligt för styrelsen att råda bot mot de

påpekade olägenheterna eller att skaffa skolan några ändamålsenligare

lokaler å annan plats i staden.

Vid tillämpningen af lagen angående blindundervisningen af den 29

maj 1896 måste, enligt hvad skolstyrelsen vidare anfört, de brister, som

vidlådde de lokaler, som skolan begagnade, blifva ännu kännbarare.

Skolan vore nemligen afsedd för 40 lärjungar, men detta antal kunde

ingalunda rymmas i de lokaler, som nu användes. Erfarenheten hade

nemligen gifvit vid handen, att icke mer än 30 barn lämpligen kunde

i skolan intagas, så länge de nuvarande lokalerna begagnades. Skolans

rektor kunde ej utöfva den tillsyn öfver och vård om skolan, som ålåge

honom, så länge den vore inrymd i två från hvarandra skilda gårdar.

Hyresaftal rörande skolans lokaler hade måst träffas med två hyresvärdar.

Dylikt aftal hade ej kunnat ske på någon längre tid, enär anslaget

till skolan ända till år 1896 varit uppfördt på extra stat. Nu

hade visserligen förändring härutinnan inträffat, men frågan om uppförande

af egen byggnad för skolan hade hindrat styrelsen från att söka

få hyra de nu begagnade lokalerna för längre tid.

Skolstyrelsen påpekar ytterligare, att, om någon af de nuvarande

s. 295 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 295

hyresvärdarne ville lör annat ändamål disponera de till skolan förhyrda

lokalerna, eller om någon af de ifrågavarande gårdarna försåldes, skolan

helt visst skalle komma i stort trångmål beträffande erforderlig lokal.

Härtill komme — fortsätter styrelsen — att det beslut, som stadsfullmägtige

i Yexjö fattat, att kostnadsfritt upplåta till plats för skolan

två synnerligen välbelägna tomter inom stadens reglerade område, endast

gälde till den 1 januari 1899. Om dessförinnan icke blefve bestämdt,

att tomterna skulle för skolans räkning bebyggas, måste ny

framställning göras om förlängning af den tid, under hvilken anbudet

om kostnadsfri upplåtelse af byggnadsplats finge gälla. \ isserligen torde

bifall till en sådan anhållan kunna utverkas, men, då efterfrågan på

tomter i den stadsdel, der de åt skolan upplåtna tomterna vore belägna,

på senare tider allt oftare egt rum, vore det af största vigt, att byggnadsfrågan

inom den närmaste tiden blefve afgjord. Det kostnadsförslag,

som nu blifvit utarbetadt, uppginge till 112,000 kronor och stälde sig

sålunda betydligt lägre än det, som styrelsen för några år tillbaka låtit

upprätta. Detta berodde dels derpå, att byggnadsplats nu vore kostnadsfritt

upplåten, dels på de inskränkningar beträffande utrymmet inom

skolan, som blifvit gjorda, samt dels slutligen på de besparingar i öfrig!,

som kunnat göras utan att menligt inverka på skolans soliditet och

läroanstaltens intressen i öfrigt.

Till sist erinrar styrelsen derom, att för skolans nuvarande lokaler

betalades i årlig hyra ett belopp af 3,900 kronor, samt att det ålåge

skolan underhållsskyldighet beträffande skolans inre delar, för hvilket

ändamål vore i den ordinarie staten upptaget ett belopp af 500 kronor.

Då en ny byggnad kunde uppföras för ett pris, som föga öfverstege

100,000 kronor, vore, med hänsyn till nu gällande låga räntefot samt

den nu utgående hyra, hvilken för öfrigt lätt kunde blifva höjd, det

äfven ekonomiskt sedt fördelaktigt att skaffa skolan en egen byggnad.

Med anledning af hvad styrelsen sålunda anfört, har styrelsen hemstält,

att Eders Ivongl. Maja täcktes af 1898 års riksdag för uppförande

af byggnad åt förskolan för blinda i Yexjö å den af stadsfullmägtige

derstädes kostnadsfritt upplåtna platsen äska ett anslag af 112,000 kronor

att utgå med 60,000 kronor under år 1899.

Öfver in tendentsembetet, hvars underdåniga utlåtande i ämnet blifvit

infordradt, har i skrifvelse den 22 juni 1897 förklarat, att embetet icke

funnit skäl till anmärkning vare sig mot de understälda ritningarna

eller mot den för byggnadens uppförande beräknade kostnad.

Sedan Eders Kongl. Maja befalt direktionen öfver institutet för

s. 296 Kontrollera mot PDF

296 Åttonde kufvudtiteln.

blinda att inkomma med yttrande i ärendet, anmodade direktionen institutets

rektor att till direktionen afgifva utlåtande i ämnet.

Rektor yttrar i detta, till Eders Kongl. Maj:t af direktionen öfverlemnade

utlåtande, att den af Vexjö stad till förskolan för blinda derstädes

upplåtna tomten vore för det dermed afsedda ändamålet fullt

tillräcklig; att den föreslagna lekplatsen hade sådant läge, att rektor

från sin. enskilda bostad kunde öfvervaka eleverna under deras vistelse

i det fria; att å ritningarna endast ett arbetsrum vore upptaget; att,

då så kallade dagrum, eller rum, der eleverna kunde tillbringa fritider,

saknades, arbetsrummet väl skulle användas äfven till detta ändamål;

att endast ett arbetsrum, inrymmande 40 gossar och flickor, vore både

otillräckligt och olämpligt; att det kunde sättas i fråga, om det vore

nödvändigt att för en dylik skola, hvarom nu vore fråga, anordna egen

sjuklokal med två sjukrum jemte särskildt rum för sjuksköterska; samt

att . i de för skolbyggnaden beräknade kostnaderna ej vore upptagna

utgifter för terrassmurar, tomtens planering och lokalernas upplysning.

Direktionen förklarade i sitt den 29 september 1897 till Eders

Kongl. Maj:t afgifna yttrande, att direktionen funne det vara af behofvet,

påkalladt, att ännu ett arbetsrum anordnades för att användas jemväl

till s. k. dagrum, helst som härigenom den fördel kunde vinnas, att

gossar och flickor fånge skilda lokaler.

Med anledning af de anmärkningar, som blifvit framstälda mot de

ifrågavarande ritningarna jemte dit hörande kostnadsförslag, infordrade

Eders Kongl. Maj:t yttrande från styrelsen öfver förskolan för blinda i

Vexjö.

I skrifvelse den 26 oktober 1897 utlåter sig styrelsen, att för besparings

skull endast ett dagrum upptagits i förslaget. Såsom dagrum

borde, enligt styrelsens mening, jemväl användas dels och företrädesvis

den ganska stora gymnastiklokalen, hvilken icke mer än två halftimmar

om dagen komme att tagas i anspråk för gymnastiköfningarna, dels arbetsrummet

eller ock något af lärorumtnen. De föreslagna lokalerna

lemnade sålunda fullt tillräckligt utrymme till anordnande af erforderliga

dagrum. Af misstag hade på ritningarna ett större rum blifvit betecknadt

som gymnastik- och lärorum i stället för gymnastik- och dagrum.

Då tre af skolans klasser undervisades i läsämnen samtidigt dermed, att

eu klass öfvades i handarbete, behöfdes icke mer än tre lärorum och

ett arbetsrum, hvilka lokaler det insända förslaget upptoge. En oafvislig

nödvändighet vore det, att i en anstalt för blinda barns uppfostran

sjukrum funnes. Barnen hade nemligen i allmänhet varit mycket sjukliga

och svaga, helst under de första skolåren. Äfven om barnens helsa

s. 297 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 297

skulle blifva bättre, som man hade skäl att antaga, sedan en lämpligare

lokal erhållits, skulle man i alla fall hafva behof af sjukrum, i hvilka

vid inträffande sjukdomsfall den sjuke kunde isoleras. Styrelsen hade

derför ej tvekat *att i förslaget upptaga tvenne små sjukrum jemte ett

mellanliggande rum för en vårdarinna. I kostnadsförslaget hade ej upptagits

kostnader för planering af tomten, enär styrelsen ansåge, att denna

kunde bekostas medelst de små besparingar, som i skolans stat kunde

göras. Af samma anledning hade ej heller i förslaget beräknats några

kostnader för belysningen. Nu hade emellertid styrelsen låtit uppgöra

kostnadsförslag både för planeringen och belysningen, och uppginge båda

tillsammans till ett belopp af 5,000 kronor, och hemstälde styrelsen, att

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för tomtens planering och

belysnings införande i skolan bevilja ett belopp af 5,000 kronor.

Styrelsens öfver förskolan för blinda i Vexjö skrifvelse till Eders

Kongl. Maj:t angifver otvetydigt , att andra lokaler än de, som af skolan

för närvarande begagnas, äro af behofvet i högsta grad påkallade, för

att skolan skall tillfredsställande kunna fullgöra sina åligganden; men

lämpliga lokaler synas ej kunna anskaffas på annat sätt än genom att

uppföra en egen byggnad för skolan. Uppförandet af en sådan byggnad

är äfven från ekonomisk synpunkt fördelaktigt, särskilt som Vexjö

stad kostnadsfritt upplåtit erforderlig byggnadsplats. Att för planering

och belysnings anordnande, på sätt styrelsen antydt, använda möjligen

uppkommande besparingar torde emellertid icke böra ifrågakomma, utan

då dessa åtgärder lämpligen synas böra företagas i samband med sjelfva

byggnadsföretaget, anser jag att den erforderliga summan, 5,000 kronor,

bör utgå af direkt för ändamålet anvisade statsmedel. Jag hemställer

alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till uppförande

af en byggnad för förskolan för blinda i Vexjö, i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med de upprättade ritningarna, belysnings anordnande

i samma byggnad samt tomtens planering bevilja ett belopp af 117,000

kronor och deraf på extra stat för år 1899 anvisa 60,000 kronor.

Hospitalsvården.

Sedan Riksdagen år 1895, i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts proposition,

beviljat ett anslag af 1,480,000 kronor till anordnande vid Upsala

af en asyl för sinnessjuke samt deraf på extra stat anvisat för är

1896 500,000 kronor, för år 1897 450,000 kronor och för år 1898 430,000

kronor, så har medicinalstyrelsen i underdånig skrifvelse den 29 sepBih.

till Iiilcsd. Vrot. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 38

[80.]

Upsala asyl.

s. 298 Kontrollera mot PDF

298 Åttonde hufvudtiteln.

tember 1897 anfört, att enligt upprättadt kontrakt ifrågavarande byggnadsarbete

skulle vara färdigt senast den 1 augusti 1899 och att detsamma,

enligt hvad medicinalstyrelsens arkitekt meddelat, nu vore så

långt framskridet, att man kunde antaga, det kontraktsbestämmelserna

i afseende på tiden för arbetets fullbordande koinme att uppfyllas.

I enlighet med hvad medicinalstyrelsen hemstält, tillstyrker jag i

underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att af

det för anordnande vid Upsala af en asyl för sinnessjuke beviljade anslag

på extra stat för år 1899 anvisa återstoden, 100,000 kronor.

[81-] I underdånig skrifvelse den 2 juni 1897 har medicinalstyrelsen gjort

, amSiällni7ng om anslaS för uppförande af en byggnad, afsedd till bostä
ning

vid dev för skonomibetjen i Tig vid Lunds hospital och asyl, och har styrelsen

Lundshospitai derom yttrat följande.

Med uppförandet af Lunds asyl invid det förutvarande hospitalet

derstädes uppkom behof af flera bostadslägenheter för den ekonomibetjening,

som maste anställas med anledning af den betydligt utvidgade

ekonomiska förvaltningen både i den del, som rörde det, som var gemensamt

för båda anstalterna, och i det, som tillkom för asylen ensam.

Huru många bostäder, som skulle komma att erfordras, kunde dock ej

på förhand med säkerhet bestämmas, utan måste detta blifva beroende

på kommande erfarenhet. Emellertid användes för detta ändamål alla

disponibla lägenheter, och de af ekonomibetjeningen, som ej kunde erhålla

bostäder å anstalterna, erhöllo bostadsersättning och fingo bo utom

desamma. Denna anordning kunde dock ej vara för anstalterna förmånlig,

då derigenom betjeningens arbetstid ej komme anstalterna så

fullständigt till godo, som om bostäder för betjeningen funnes inom

anstalterna. Ordningens uppehållande blefve också derigenom försvåradt.

Efter vunnen erfarenhet, och sedan öfverläggning i ärendet egt rum

med anstalternas direktion, hade styrelsen uppdragit åt sin i byggnadsärenden

biträdande arkitekt, hofintendenten A. Kumlien, att uppgöra

förslag till en byggnad, afsedd till bostäder för anstalternas ekonoinibetjening.

Sedan sådant förslag blifvit upprättadt och, i anledning af

åtskilliga af nämnda direktion deremot framstälda anmärkningar, af Kumlien

omarbetadt, dervid ett för bibliotek afsedt rum ur förslaget uteslutits,

hade direktionen tillstyrkt uppförande af omförmälda boställshus i

öfverensstämmelse med de förändrade ritningarna. Detta af direktionen

förordade förslag afsåge att anskaffa enkelrum för den manliga ekonomibetjeningen

med en eller flere boende i hvarje rum. Endast förste

maskinisten skulle erhålla familjebostad, bestående af tre rum och kök

jemte hushållskällare. En mindre bostadslägenhet för maskinisten än

s. 299 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 299

denna torde ej kunna ifrågasättas, om anstalterna skulle erhålla en fullt

kompetent person, som hade förmåga att sköta de dyrbara apparater

och maskiner, hvilka vore under hans vård. För öfrigt komme genom

uppförande af detta boställshus utrymme att beredas för mer än tjugu

personer och dessutom reservrum att finnas för blifvande behof. I källaren

blefve äfven plats för erforderliga förbrukningsartiklar och reservdelar

för maskinafdelningen.

Den beräknade kostnaden för byggnaden uppgår till 33,600 kronor,

hvilken summa medicinalstyrelsen hemstält måtte för ifrågavarande ändamål

anvisas. .

Efter nådig remiss har öfverintendentsembetet i underdånig skrifvelse

den 22 juni 1897 anfört, att embetet icke funnit något att erinra mot

det uppgjorda ritningsförslaget jemte tillhörande kostnadsberäkningar.

Med anledning af hvad sålunda förekommit tillstyrker jag i underdånighet,

det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att till uppförande,

i hufvudsaklig enlighet med de till Eders Kongl. Maj:t inlemnade

ritningarna, af ett boställshus för ekonomibetjening vid Lunds hospital

och asyl på extra stat för år 1899 anvisa ett belopp af 33,600 kronor.

I skrifvelse den 18 oktober 1897 har medicinalstyrelsen undergå- [82.]

nigst hemstält, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att tilherfsö sjukhus

understöd åt Jerf so sjukhus för spetelske anvisa för år 1899 ett extra ^ spetehkeanslag

af 14,000 kronor, eller enahanda belopp, som blifvit för närmast

föregående år beviljadt.

Med anledning häraf tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade

föreslå Riksdagen att anvisa äfven för år 1899 ett extra anslag af 14,000

kronor till understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske, under vilkor att

Gefleborgs läns landsting dertill för samma år anvisar 4,000 kronor och

medgifver, att spetelske äfven från andra län må under aret vid sjukhuset

erhålla vård, i den mån utrymmet sådant tillåter.

*

Diverse anslag.

I likhet med hvad under åtskilliga år skett och af samma skäl, som [83.]

då förekommit, torde Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att jemväl /o““_

för år 1899 på extra stat anvisa ett belopp af 2,000 kronor till svenska „äUskaPet.

fornskriftsällskapet. ^

Under flera föregående år har Riksdagen på Eders Kongl. Maj:ts^ r<,Ugions.

framställning beviljat anslag till beredande af religionsed åt svenske vard åt

sjömän i utländska hamnar samt åt andra derstädes sig uppehållandem t utländ.

landsmän, och hemställer jag, det täcktes Eders Kongl. Maj:t jemväl hamnar.

s. 300 Kontrollera mot PDF

300 Åttonde hufvudtiteln.

för år 1899 af Riksdagen för ifrågavarande ändamål äska anslag till

samma belopp som det, hvilket hittills årligen plägat anvisas, eller

10,000 kronor. * ’

[85.] Sedan 1896 ars Riksdag, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom

AZ “^e,,giorda framställning, på extra stat beviljat dels till anställande af tvä

tältrad kontraktsadjunkter inom Vesterbottens fjerde kontrakt 12,000 kronor, deraf

£“1’000 kr°n0r att. ut-å under år ^97, dels till resekostnadsersättning åt

sands stifts dessa kontraktsadjunkter 1,500 kronor, deraf 500 kronor att utgå under

församlingar. 1897, dels ock till två stipendier för utbildande vid universitetet af

prester, förtrogna med finska språket, 4,500 kronor, deraf 1,500 kronor att

utgå under år 1897, äfvensom åt Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat att meddela

de närmare bestämmelser, som kunde erfordras rörande anslagens användande,

samt nästlidna års Riksdag af sålunda beviljade belopp anvisat

för år 1898, af anslaget till kontraktsadjunkterne 4,000 kronor, af

anslaget till resekostnadsersättning åt desse 500 kronor, samt af det till

.stipendiers inrättande beviljade anslag 1,500 kronor, får jag, med erinran

derom att Eders Kongl. Maj:t den 29 maj 1896 i ofvannämnda afseenden

meddelat närmare bestämmelser, i underdånighet hemställa, att Eders

Kongl. Maj.t täcktes föreslå Riksdagen att anvisa för år 1899: af anslaget

till kontraktsadjunkterne 4,000 kronor, af anslaget till resekostnadsersättning

åt desse 500 kronor samt af det till stipendiers inrättande beviljade

anslag 1,500 kronor.

[86.] . I underdånig skrifvelse den 22 sistlidne september har domkapitlet

lande afkon-^ ^lernösand anmält, att den omständigheten, att de inom svenska lapptr

akt sädjunk- markerna verkande presterliga krafter vore alldeles otillräckliga att beta

iJZTödrar^- ,deSSa trakters befolkning en tillfredsställande själavård, gåfve domlappmarkens

kapitlet grundad anledning till oro och bekymmer. Domkapitlets be
““lV2:arocTmÖiandrn

badederför också gått ut på att genom församlingarnas med3:e

kontrakt, verkan fa till stånd en förökning af derinom lappmarkens särskilda församlingar

anstälde prestmännens antal. Dessa bemödanden synas, enligt

hvad domkapitlet förmäler, i några enstaka fall hafva utsigt att krönas

med. framgång. Domkapitlet tillägger dock, att, äfven om också i anledning

häraf komministraturer blifva inrättade i Gellivare och Arvidsjaurs

församlingar samt en ständig adjunkt anställes i Vilhelmina församling,

kommer dock det sätt, hvarpå själavården i lappmarken är anordnad,

i stort sedt, fortfarande att lemna synnerligen mycket öfrigt att

önska.

Med anledning af hvad domkapitlet anfört får jag härmed erinra,

s. 301 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 301

hurusom Eders Kongl. Maj:t den 22 sistlidne oktober beviljat ett belopp

af 2,000 kronor för år räknadt för anställande af ett presterligt biträde

till den 1 maj 1899 i Gellivare församling samt den 12 november 1897

tillsvidare ett årligt belopp af 1,000 kronor till aflönande af ett presterligt

biträde i Vilhelmina församling.

Vid tanken härpå och med afseende jemväl fäst å den omständigheten,

att anställandet af kontraktsadjunkter i svenska finnmarken visat

sig vara af stor betydelse för själavården derstädes, har domkapitlet anmodat

vederbörande kontraktsprostar i södra lappmarkens samt Vesterbottens

andra och tredje kontrakt att till domkapitlet inkomma med

yttrande och utredning angående anställandet af kontraktsadjunkter i de

delar af lappmarken, som tillhörde deras kontrakt. Af de sålunda infordrade

utlåtandena framgår, att åtgärder till förstärkande af de presterliga

krafterna inom dessa kontrakt äro af nöden. Der varande församlingars

ofantliga ytvidd, Arjepluogs omkring 128, Gellivares omkring 148

och Jockmocks med Qvickjock omkring 170 qvadratmil; befolkningens

tillväxt, — i Arjepluog uppgifves densamma på tio års tid hafva ökats med

33 procent — den omständigheten att denna befolkning oftast icke finnes

samlad i större byar utan är kringspridd i på stort afstånd från hvarandra

liggande enstaka gårdar eller små byar, ytterligt ogynsamma

kommunikationsförhållanden samt befolkningens fattigdom, allt detta är

omständigheter, som i hög graod försvåra ordnandet af själavården i dessa

trakter. Med undantag för Asele och Lycksele, hvilka församlingars

kyrkoherdar äro skyldiga att hålla ständigt embetsbiträde, och Gellivare,

der en särskild grufpredikant finnes anstäld vid Malmberget, finnes inom

dessa kontrakt blott en prestman i hvarje församling. Att här erfordras

förstärkning af de presterliga krafterna, behöfver knappast sägas, helst då

hänsyn tages till de ytterligare svårigheter, som äro en följd af egendomliga

nationaliteter och språkförhållanden.

Domkapitlet har för åstadkommande af en förbättring i afseende

å själavården i dessa trakter föreslagit det såsom äfven mig synes

lämpliga och inom Sveriges finsktalande församlingar pröfvade sättet

medelst kontraktsadjunkters anställande. Härigenom skulle, såsom domkapitlet

framhåller, vinnas ej endast det, att de presterliga krafterna i

dessa trakter förstärktes, utan domkapitlet skulle få att förfoga öfver ett

ambulerande presterskap, som allt efter omständigheterna kunde förflyttas

till de platser, der missförhållandena i afseende å själavården skarpast träda

i dagen. Domkapitlet angifver den plan, efter hvilken de af domkapitlet

föreslagna tre kontraktsadjunkternas verksamhet skulle ordnas, sålunda:

att, under förutsättning att eu pastoratsadjunkt anställes i Vilhelmina för
-

s. 302 Kontrollera mot PDF

[87.]

Nordiska

museet.

[88.]

Tidskrift fö\

landsmål m. n

302 Åttonde hufvudtiteln.

samling — jag tillåter mig härutinnan hänvisa till Eders Kon<*l. Maj-ts

förenämnda beslut af den 12 november 1897 — en af kontraktsadjunkterna,

afsedd för södra lappmarkens kontrakt, skulle hafva sitt

egentliga verksamhetsfält i Stensele med Tårna och Sorsele, en, afsedd

för lappmarksdelen af Vesterbottens andra kontrakt, d. v. s. Arvidsjaur,

Malå och Arjepluog, skulle få sin hufvudverksamhet förlagd till sistnämnda

församling, samt en, afsedd för lappmarksförsamlingarna af Vesterbottens

tredje kontrakt, d. v. s. Jockmock med Qvickjock och Gellivare,

skulle vara stationerad i Jockmock med skyldighet att biträda jemväl

vid själavården inom Gellivare för så vidt denna afser den icke finsktalande

befolkningen.

Yttranden hafva jemväl afgifvits af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Vesterbottens och Norrbottens län, hvilka dervid tillstyrkt

domkapitlets framställning. J

På grund häraf får jag hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja: till anställande af tre kontraktsadjunkter

inom Södra lappmarkens samt de delar af Vesterbottens

andra och tredje kontrakt, som tillhöra lappmarken, 18,000 kronor, deraf

6,000 kronor att utgå under år 1899; samt till resekostnadsersättnin» åt

dessa kontraktsadjunkter 2,250 kronor, deraf 750 kronor att utgå under

sistnämnda år.

Med åberopande af föregående Riksdagars, af Eders Kongl. Maj:t

godkända beslut, hvarigenom allt ifrån 1890 årligen anvisats ett extra

anslag af 25,000 kronor till nordiska museet, har museets styrelse anhållit,

att till Riksdagen måtte aflåtas framställning om beviljande jemväl

för år 1899 af enahanda anslag; och får jag med anledning häraf i underdånighet

hemställa, det Eders Kongl. Majrt täcktes föreslå Riksdagen att

på extra stat för år 1899 anvisa ett belopp af 25,000 kronor, attställas

till styrelsens för nordiska museet förfogande för att enligt dess bestämmande

användas för museet tillhörande ändamål.

Under en följd af år har Riksdagen beviljat ett extra anslag af

■3,150 kronor att, på de vilkor Eders Kongl. Majrt kunde finna godt bestämma,

användas till understöd för utgifvande af tidskriften »Nyare

bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif». Under

hösten 1896 inkom e. o. professorn J. A. Lundell, såsom hufvudredaktör

för berörda tidskrift, med underdånig anhållan om nämnda anslags

höjande till 5,000 kronor för år 1898. Såsom skäl för sin begäran

framhöll Lundell bland annat det trängande behofvet af att öka tid
-

s. 303 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvud titeln. 303

skriftens omfång, i syfte att inom öfverskådlig tid kunna offentliggöra

redan afslutade och pågående uppteckningar inom området för tidskriftens

verksamhet — folkmål och folktraditioner. Med anledning häraf

föreslog Eders Kongl. Maj:t i 1897 års statsverksproposition anslagets

höjande till 5,000 kronor, men vann Eders Kongl. Maj:ts berörda framställning

dock endast i så måtto Riksdagens bifall, att anslaget för år

1898 höjdes till 3,650 kronor.

I ingifven skrift har Lundell nu i underdånighet anhållit, att Eders

Kongl. Maj:t i nåder täcktes göra framställning till Riksdagen att jemväl

för år 1899 bevilja ett anslag af 3,650 kronor för tidskriftens fortsatta

utgifvande. Till stöd för sin härutinnan framstälda begäran har Lundell,

under hänvisande till hvad han i sin under hösten år 1896 ingifna

ansökan yttrat, vidare anfört följande. Sedan nämnda tid hade visserligen

en mindre del af de bidrag, som då funnos hos redaktionen inneliggande,

blifvit i tidskriften publicerad; men å andra sidan hade också

nytt rikligt material tillkommit. En betydlig och högst värdefull tillökning

hade detta material vunnit och vunne under den närmaste tiden

genom de systematiska folkmålsuppteckningar, som, utom i Upland, börjats

i Norrland, Södermanland, Vestergötland och Bohuslän i mindre skala

äfven i några andra landskap — och som, i den mån deras bearbetning

fortskrede, efter hand inkommo till redaktionen af landsmålstidskriften

för offentliggörande. Ett högre anslag vore alltså alltjemt ett mycket

trängande behof.

Med anledning häraf och då jag finner ifrågavarande tidskrift fortfarande

vara i behof af understöd med det af sistlidet års Riksdag förhöjda

belopp, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t

behagade föreslå Riksdagen att för nästkommande år ställa till Eders

Kongl. Maj-.ts förfogande ett extra anslag af 3,650 kronor, att på de

vilkor, Eders Kongl. Maj:t kan finna lämpligt bestämma, användas till

understöd för utgifvande äfven under år 1899 af berörda tidskrift.

Sedan Riksdagen, med bifall till derom af Eders Kongl. Maj:t gjord

framställning, på extra stat för hvart och ett af åren 1896, 1897 och

1898 beviljat ett anslag af 3,000 kronor till understöd för fortsatt utgifvande

af tidskriften »Nordiskt medicinskt arkiv», har nämnda tidskrifts

utgifvare, professorn Axel Key, i en till Eders Kongl. Maj:t ingifven

skrift, med åberopande att ett dylikt anslag fortfarande vore för tidskriftens

utgifvande bchöfligt, anhållit, att jemväl för åt 1899 ett under

stöd af 3,000 kronor måtte för ändamålet beredas. Härtill hafva lärarekollegiet

vid karolinska inediko-kirurgiska institutet och universitets
-

[89.]

D Nordiskt

medicinskt

arkiv».

s. 304 Kontrollera mot PDF

304

Åttonde hufvudtiteln.

kanslern uti infordrade utlåtanden tillstyrkt bifall; och får jag, under

hänvisning till hvad utaf mig till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

den 14 januari 1895 anförts i fråga om anslag till omförmälda

tidskrift, underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Majrt täcktes föreslå

Riksdagen att på extra stat för år ] 899 anvisa ett belopp af 3,000 kronor

såsom understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Nordiskt medicinskt

arkiv».

[90.] Hos Eders Kongl. Majrt har utgifvaren af tidskriften »Acta mathe
majtca''>

professorn G. Mittag-Leffler, i underdånighet anhållit om bematica».

redande af statsunderstöd för tidskriftens fortsatta utgifvande, i hvilket

afseende begärts för år 1899 ett anslag af 3,000 kronor, eller enahanda

belopp, som för sådant ändamål blifvit af Riksdagen beviljadt för hvart

och ett af åren 1896, 1897 och 1898. Sökanden har dervid erinrat, att

af nämnda tidskrift numera utkommit 21 band, det sista åtföljdt af ett

generalregister öfver de 20 första banden. En blick på detta register

med namnen på samtidens mest betydande matematiker från och med

år 1882,. med titlarne på så många arbeten, hvilkas banbrytande rol

redan blifvit allmänt erkänd, samt med så många nya svenska namn

vore för den sakkunnige tillräcklig att i minnet återkalla, hvilken betydelse

tidskriften hittills haft på vetenskapens utveckling och på det

vetenskapliga lifvet i vårt fädernesland.

Efter nådig remiss har vetenskapsakademien med underdånig skrifvelse

den 8 sistlidne december öfverlemnat och såsom eget utlåtande

öfver berörda ansökning åberopat innehållet af ett utaf dess ledamöter

professorerna R. Rubenson och B. Hasselberg på akademiens anmodan

i ämnet .afgifvet yttrande, deri de, under framhållande af tidskriftens

med hvarje år stigande värde, på det lifligaste tillstyrkt bifall till förevarande

ansökning.

Med anledning häraf och under hänvisning till mitt uttalande i

fråga om nämnda tidskrift uti det vid 1896 års statsverksproposition

fogade utdrag af det i statsrådet den 13 januari samma år hållna protokoll

öfver ecklesiastikärenden hemställer jag i underdånighet, det Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat jemväl för år

1899 anvisa ett belopp af 3,000 kronor, att såsom bidrag till bestridande

af kostnaderna för utgifvande under samma år af tidskriften »Acta mathematica»

till professor Mittag-Lefflers förfogande utbetalas.

[91.] För år 1885 stälde Riksdagen till Eders Kongl. Maj:ts förfogande

kurZTör nnåAer vissa vilkor ett extra anslag af 15,000 kronor att användas till

arbetskiaggen. understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som anordna föreläsnings
-

s. 305 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 305

o

kurser för arbetsklassen. År efter år har sedermera anslag för nämnda

ändamål af Eders Kongl. Maj:t ifskats och af Riksdagen beviljats. För

hvart och ett af åren 1895 och 1896 har anslagsbeloppet bestämts till

25.000 kronor samt för år 1897 till 30,000 kronor. För år 1898 beviljades

ett extra anslag af 35,000 kronor att användas till understöd

åt sådana anstalter eller föreningar under följande vilkor:

att understödsbelopp, som utgåfves till hvarje anstalt eller förening,

icke finge öfverstiga 3,000 kronor, för år räknadt;

att kommuner eller enskilde tillsköte minst lika mycket som staten;

att anstaltens angelägenheter vårdades af en styrelse, som antoge

föreståndare och lärare;

att föreläsningarna ordnades regelbundet, visst antal timmar i veckan

under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser, dock att, hvad

beträffade anstalt, som hade sin verksamhet å landsbygden eller dels i

stad dels å landet, Eders Kongl. Maj:t egde att härutinnan göra de eftergifter,

som omständigheterna kunde påkalla;

att anstalten förfogade öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning

lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel;
att

alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna

eller undervisningen blefve förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skulle vara skyldig att underkasta sig

de vilkor och kontroller, som i öfrigt af Eders Kongl. Maj:t pröfvades

nödiga och lämpliga.

Ansökningar om understöd från berörda, för år 1898 anvisade anslag

å 35,000 kronor hafva inkommit från 65 särskilda anstalter eller

föreningar, deribland 21, hvilka icke förut åtnjutit understöd för ifrågavarande

ändamål. De af alla dessa anstalter och föreningar begärda

understödsbelopp uppgingo till sammanlagdt 43,374 kronor 50 öre, hvadan

åtskilliga af de sökande ej kunde få hela de begärda beloppen. Enär

det sålunda visat sig, att intresset för anordnande af sådana föreläsningskurser,

hvarom här är fråga, så ökats, att ej heller det till 35,000 kronor

förhöjda anslaget varit för det afsedda ändamålet tillräckligt, och då

anledning icke förekommer till antagande, att detta intresse skall under

den närmaste framtiden minskas, synes ett ökadt anslag för år 1899

vara af behofvet påkalladt. Detta anslag torde kunna bestämmas till

45.000 kronor.

Hvad angår de vilkor, som böra stadgas för erhållande af sådant

understöd, hvarom här är fråga, synas enahanda bestämmelser lämpligen

kunna meddelas, som af Riksdagen beslutits, då anslag för nämnda

Bill. till Rikad. Prof. 1898. 1 Samt / Afd. 39

s. 306 Kontrollera mot PDF

306

Åttonde hufvudtiteln.

Ändamål senast beviljades dock med ett par mindre förändringar, så

til vida, att det torde böra bestämdt framhållas, att det understöds
belopp,

som utgifves till hvarje anstalt eller förening, endast får afse

föreläsningskurser för arbetsklassen, och att kommuner eller enskilde

s o a för anordnande af sådana föreläsningskurser tillskjuta minst lika

mycket som staten Det har nemligen stundom händt, att understöd

åt ifrågavarande anslag begärts äfven till bekostande af elernentarunder
ITX

l^k-“a-r VaHt förenad “ed föreläsningsanstalt,

val n f t?nbl?agrfraj kon?m1uner eller enskilde till anstalten afsett

jemväl uppehållande af sådan skola.

,, va gIrvnd af h.vad jag nu anfört hemställer jag i underdånighet

å t Eders Kongl. xMaj:t täcktes föreslå Riksdagen att för år 1899 bevilja

anstalt Ti"kgfaf 4-5,00° kr°n0r att användas tilJ understöd åt sådana

anstalter eller föreningar, som anordna föreläsningskurser för arbetsklassen,

dock under följande vilkor:

att understödsbelopp, som utgifves till hvarje anstalt eller förening

l/^ afS6r för0eläsmnSskurser af nämnda slag och icke får''öfverstm°a

3,000 kronor, för år räknadt; c .

att kommuner eller enskiWe för anordnande af sådana föreläsningskurser

tillskjuta minst lika mycket som staten- g

föreSS‘„d“e8ta„ch”Lå??rlageDhetei'' Värd“9 * “ Styrelse’ S°m “*•*"

att föreläsningarna ordnas regelbundet, visst antal timmar i veckan

betdräfffem f‘ta må"ader och 1 väl afpassade kurser, dock att, hvad

deb å lanTtkar Sln verksamhet å landsbygden eller dels i stad

dels a landet, Eders Kongl. Maj:t må ega att härutinnan göra de eftergifter,

som omständigheterna kunna påkalla; ö

. .att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga, för denna undermaterfel

ämP lga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisnings
att

alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna

eller undervisningen blifva förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skall vara skyldig att underkasta sig

nodila och 0ltpli°ga:r0ller’ S0“! Öfrigt af EdCTS K“S''- P«fvas

[92.] Med anledning af gjorda underdåniga ansökningar om understöd af

p-t , utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi, för hvilket

^ei„nom«.anaamal Riksdagen a extra stat för hvartdera af åren 1897 och 1898

anvisat ett belopp af 5,000 kronor, hemställer jag i underdånighet, att

s. 307 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

307

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år

1899 anvisa ett belopp af enahanda storlek, 5,000 kronor, att under de

vilkor, Eders Kongl. Maj:t kan finna skäligt bestämma, användas till

understöd åt de vid Upsala enskilda läroverk och Ateneum för flickor

i Stockholm samt af Göteborgs allmänna folkskolestyrelse anordnade

undervisningskurser för utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi.

På derom af styrelsen för nautisk-meteorologiska byrån i skrifvelse [93.]

den 14 sistlidne oktober gjord underdånig framställning tillstyrker jag, Vaitenhojddet

Eders Kongl. Maj:t. täcktes föreslå Riksdagen att jemväl för år 1899

anvisa ett anslag af 2,500 kronor för underhåll och tillsyn af de i riket

inrättade vattenhöjdmätningsstationerna m. m.

Med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag har [94.]

Riksdagen på extra stat för hvart och ett af åren 1895, 1896, 1897 och %»/W«

1898 beviljat ett anslag af 4,000 kronor, att mot redovisningsskyldighetå/4nyHerheuställas

till svenska nykterhetssällskapets förfogande för utgifning och •tnfier.

spridning af nykterhetsskrifter. Nämnda sällskaps styrelse har nu i skrifvelse

den 29 september 1897, under åberopande af hvad styrelsen i

underdånig skrifvelse den 25 september 1893 anfört rörande behofvet

af ett årligt understöd af allmänna medel för fullföljande af den verksamhet,

som enligt sällskapets stadgar åligger detsamma, anhållit om

utverkande hos Riksdagen af anslag för sagda ändamål till enahanda

belopp för år 1899.

Med anledning häraf och under erinran om hvad vid sist berörda

skrifvelses föredragning för Eders Kongl. Maj:t den 13 januari 1894 af

mig yttrades, hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen att på extra stat för år 1899 anvisa ett anslag af 4,000 kronor,

att mot redovisningsskyldighet ställas till svenska nykterhetssällskapets

förfogande för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter.

För hvart och ett af åren 1894, 1895, 1896, 1897 och 1898 har [95.]

Riksdagen beviljat ett extra anslag af 2,000 kronor att utgå till under- Räddningsstöd

åt räddning shemmet för drinkare vid Sans Solid invid Upsala på hem™et för

vilkor, som af Eders Kongl. Maj:t pröfvades lämpliga. De vilkor för sans sond

anslagens åtnjutande, som Eders Kongl. Maj:t i följd häraf vid med-invid ^afdelande

af föreskrift om anslagens utbetalning faststält, hafva fått enahanda

innehåll, som återgifvits i mitt anförande till statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1895 vid föredragning af då

gjord ansökning om anslag till räddningshemmet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

808

Åttonde hufvudtiteln.

Nu har professorn W. Rudin, i egenskap af ordförande i Upsala

läns allmänna nykterhetsförbund samt i styrelsen för omförmälda räddningshem,

i underdånighet anhållit, att Eders Ivongl. Maj:t täcktes allt

framgent och närmast för år 1899 hos Riksdagen begära, att anslag till

samma belopp måtte få till anstalten utgå; och har medicinalstyrelsen,

hvars underdåniga utlåtande i ämnet infordrats, tillstyrkt nådigt bifall

till ansökningen, så vidt angår det för år 1899 önskade understödet.

■^■vad jag genom de i ärendet företedda handlingar inhemtat rörande

ifrågavarande anstalt och dess verksamhet, har bibringat mig den öfverlyg^lse,

att anstalten fortfarande är förtjent af enahanda understöd, som

hittills kommit densamma till del. Jag hemställer derför, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat jemväl för 1899

bevilja ett anslag af 2,000 kronor att utgå till understöd åt räddningshemmet

för drinkare vid Sans Souci invid Upsala på vilkor, som af Eders

Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga.

[96] Uti underdånig skrifvelse den 6 november 1897 hafva E. Wretlind,

Amet°EoUhäii.‘ BfrS ^ra personer, i egenskap af ledamöter och suppleanter i

invid stock- styrelser! för stiftelser! alkoholisthcmmet Eolshäll invid Stockholm, anhållit

halm. om understöd af allmänna medel till uppehållande af hemmets verksamhet,

hvarvid anförts hufvudsakligen följande.

Med kännedom om de goda resultat, som vunnits vid alkoholisthem i

utlandet, der antalet återupprättade uppgifvits vexlande till 35 ä 90

procent, samt med hänsyn dertill, att i Sverige ända till sista tiden blott

funnits ett hem för alkoholister, nemligen Sans Souci invid Upsala, som

rymde allenast ett mindre antal patienter, hade åtskilliga för saken nitälskande

personer nyårsaftonen 1896 bildat eu stiftelse för upprättande och underhållande

i Stockholm eller dess närmaste grannskap af hem för alkoholister.

För anskaffandet af ett dylikt hem, till en början närmast afsedt

för manliga alkoholister, hade insamlats 25,672 kronor 28 öre och för

en köpeskilling af 35,000 kronor, deraf kontant erlagts 21,000 kronor,

blifvit inköpt en 4 kilometer från Stockholm, nära segelleden till Södertelje

belägen egendom, Eolshäll, moed en areal af 10 tunnland, deraf 2

tunnland upptoges af trädgård. A egendomen funnes 8 åbyggnader,

nemligen en villa om 16 rum och kök, trädgårdsmästarebyggning, hvarest

2 runa inredts till patientrum, orangeri, en mindre byggnad, användbar

till slöjdstuga, badhus med tvättstuga och mangel samt 3 ekonomibyo-anader.

Den 1 april 1897 hade hemmet öppnats och mottagit sin förste

patient. Vid detsamma funnes numera 13 patienter. Behandlingen omfattade

hufvudsakligen stärkande bad- och vattenbehandling, kraftig och

s. 309 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 309

sund diet, afpassadt arbete samt moralisk och religiös inverkan, allt

under absolut afhållsamhet från alla alkoholhaltiga drycker. Den minsta

tid, för hvilken pensionärer mottoges, vore 6 månader. Två olika afgifter

vore faststälda, nemligen dels s. k. helafgifter å 125 kronor i

månaden för pensionärer med enskildt rum och dels å 75 kronor i månaden.

Afgiften kunde dock i särdeles ömmande fall nedsättas. Af de

nu intagna pensionärerna erlade 10 den lägre afgiften, 2 innehade friplatser

och 1 erlade en afgift af 100 kronor för halfåret med bostad

hos trädgårdsmästaren och skyldighet att arbeta i trädgården. De avgifter,

som erlades af pensionärerna eller, hvilket vore vanligast, för deras

räkning af anförvandter och andra, vore emellertid alltför knappa för att

dermed skulle kunna bestridas ej mindre pensionärernas underhåll, hvartill

hörde kraftig föda, än äfven föreståndarens och tjenstepersonalens

lön och kost äfvensom utgifter för läkarevård samt räntor å den skuld

af 20,000 kronor, som stiftelsen måst ikläda sig för inköp af egendomen,

reparations- och ändringsarbeten å densamma, bosättningen m. m. Under

sådana förhållanden behöfde stiftelsen komma i åtnjutande af statsbidrag,

förnämligast för att möjlighet skulle beredas stiftelsen att öppna hemmet

för sådana, som ej kunde bjuda betalning, men bäst vore i behof af

vården i hemmet. Statens fördel af alkoholisthem, som bidroge till

minskning af deras antal, hvilka intoges å sjukhus, dårhus, idiotanstalter

och fängelser, vore lika uppenbar som dess pligt att medverka till återupprättandet

af dem, för hvilka tillhandahållandet af spritdrycker inneburit

en öfvermägtig frestelse. Denna statens pligt vore i Sverige redan

erkänd genom det anslag af 2,000 kronor, som första gången år 1893

och derefter årligen beviljats hemmet Sans Souci invid Upsala. Vid

jemförelse med denna anstalt syntes hemmet Eolshäll, som vore afsedt att

mottaga 15 pensionärer, böra kunna påräkna att i statsbidrag erhålla

7,500 kronor om året. Sökandena hafva jemväl hemstält om ett

understöd till nämnda belopp för år 1899, så ock om ett statsbidrag af

10,000 kronor till bestridande af kostnader för hemmets förvaltning under

tiden från och med den 1 april 1897 till den 1 januari 1899.

Af ansökningen bilagda exemplar af hemmets stadgar, program m. m.

inhemtas bland annat, att ifrågavarande stiftelse står under beskydd och

inseende af Hans Ivongl. Höghet Hertigen af Vestcrgötland; att hemmets

verksamhet öfvervakas af ett antal i Stockholm bosatta förtroendemän,

som inom sig utse styrelse; att hemmets förvaltning och räkenskaper

hvarje år granskas af utsedda revisorer, hvilka det åligger att genom

besök vid stiftelsens hem under årets lopp göra sig underrättade om

den vård, derstädes intagna personer åtnjuta, samt om ändamålsenlig
-

s. 310 Kontrollera mot PDF

310

Åttonde hufvudtiteln.

heten af stiftelsens anordningar; äfvensom att anstaltens Jakare har att

aF j j "i a/gl Vf berättelse om helsotillståndet inom hemmet och den der

meddelade vård, hvilken berättelse tillika med den af styrelsen afrifna

årsberättelse skall i två exemplar aflemnas till vederbörande förste provinsialläkare

eller förste stadsläkaren i Stockholm.

i oQ7E3er ®rhåHen nådig remiss har medicinalstyrelsen den 22 december

18?7 °fv®r berörda framställning afgifvit underdånigt utlåtande och dervid

fetört, bland annat, att stiftelsens ändamål, att i alkoholisthem genom

lämplig moralisk och hygienisk inverkan, förnämligast träget arbete, återgifva

sådana personer, som hemfallit åt dryckenskapslasten, deras genom

alkoholmissbruk förstörda krafter samt att skaffa de pensionärer, som

deraf vore i behof,_ lämplig anställning vid deras utträde ur anstalten

vore synnerligen behjertansvärdt, hvadan sträfvande! härför syntes förtjent

att uppmuntras. Hemmets läge syntes vara godt och området tillräckligt

stort för pensionärernas sysselsättande med trädgårdsarbete. Anstaltens

förvaltning torde kunna anses val ordnad. Någon annan kontroll syntes

ej vara erforderlig än den, soin af förste provinsialläkaren utöfvades med

tidning af erhallna årsberättelser och genom verkstälda inspektioner

hvilka nämnde läkare på grund af instruktion eller efter särskilt förordnande

af medicinalstyrelsen företoge. Då ett alkoholisthem, sådant

det blifvit a Eolshåll anordnadt, medfört stora kostnader och under den

gangna tiden upplåtits äfven för icke betalande, syntes det begärda

understödet för tiden från anstaltens öppnande till utgången af år 1898

vara både väl behörigt och välförtjent. Då anledningen till framställningen

om anslag till alkoholisthemmet förnämligast varit att bereda

stiftelsen möjlighet att bevilja friplatser derstädes, torde hjelp af statsmedel

for ett sådant ändamål vara högeligen önskvärd; men tillika syntes

det kunna fordras, att den nytta, som bereddes det allmänna, stode i

ett proportionerligt förhållande till det statsanslag, som beviljades. Detta

ans ag^ torde derför lattast kunna beräknas efter antalet fripensionärer

och såsom ersättning till stiftelsen för hvar dag en sådan pensionär å

hemmet vardades utan betalning. Ersättningen borde dock beräknas så

hög, att hemmets ekonomi skulle kunna medgifva, att samtliga pensionärerna

bereddes alla de förmåner, som för behandlingens lycklig utgang

vore nödvändiga, och stiftelsen genom anslaget understöddes i sin

strafvan att underhålla hemmet i vederbörligt skick. I enlighet härmed

forordade medicinalstyrelsen, att 10,000 kronor måtte beviljas för an
böriaTif*

• afi «qQta al.k0h0,’St^m och ”''^erhållet af detsamma intill

början af år 1899, samt att nådig proposition till Riksdagen måtte *öras

om understöd åt hemmet för år 1899, men att dervid icke måtte an
-

s. 311 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 311

gifvas en bestämd summa, utan en ersättning af tre kronor för dag för

hvarje pensionär, som å hemmet vårdades utan afgift, dock att denna

ersättning för år 1899 icke finge öfverskrida 7,500 kronor. Derjemte

hemstälde medicinalstyrelsen, att såsom vilkor för åtnjutande af dessa

anslag måtte föreskrifvas, att de å anstalten intagna pensionärernas vård

skulle öfvervakas af legitimerad läkare samt att hvarje år före mars

månads utgång till medicinalstyrelsen stäld berättelse med redogörelse

för anstaltens verksamhet under föregående år skulle af anstaltens styrelse

och läkare aflemnas till förste provinsialläkaren i länet.

Lika med medicinalstyrelsen anser jag stiftelsen Eolshäll väl förtjent

att komma i åtnjutande af statsunderstöd, men detta understöd

synes mig ej böra utgå under väsentligt annorlunda bestämda vilkor än

dem, under hvilka den med nämnda stiftelse likartade anstalten Sans

Souci invid Upsala fått sig tilldelade bidrag af statsmedel till uppehållande

af sin verksamhet. Då sådant bidrag först blef af Riksdagen, efter

förslag af enskilda motionärer, beviljadt, yttrade Riksdagen, att inrättandet,

på sätt motionärerna syntes afse, af en del friplatser förefölle Riksdagen

af hänsyn till hemmets ekonomi mindre ändamålsenligt, då de afgifter,

hvilka kunde komma att aflfordras medellösa patienter, säkerligen skulle

kunna erhållas genom mellankomst af vederbörande kommuner, nykterhetsföreningar

eller eljest intresserade i hemorterna. Någon bestämmelse

om friplatser har icke af Eders Kongl. Maj:t meddelats beträffande räddningshemmet

Sans Souci, och någon sådan bestämmelse synes mig ej

heller behöflig i afseende på hemmet Eolshäll. Mot de af sökandena

nu ifrågasatta understödens storlek har jag ej något att erinra, utan

tillstyrker jag i underdånighet det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå

Riksdagen att på extra stat för år 1899 bevilja ett anslag af 17,500

kronor att utgå till understöd åt alkoholisthemmet Eolshäll invid Stockholm

på vilkor, som af Eders Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga.

Med anledning af en utaf riksarkivarien gjord framställning föreslog [97.]

Eders Kongl. Maj:t i 1896 års statsverksproposition Riksdagen att såsom instorma

understöd för anställande af historiska forskninqar rörande Sverige uti f°ra^in9<fr

•7 7 7 • . . J r *7 '' „ " p i vatikanska

vatikanska arkivet i Rom anvisa på extra stat för ar 1897 ett anslag niarUvet i Rom.

3,000 kronor. Under erinran att riksarkivarien uti sin skrifvelse i ärendet

hemstält, att anslag för ändamålet måtte anvisas för eu tid af tre år,

utlät sig Riksdagen att, med hänsyn till den betydelse för Sveriges

historia, som torde böra tillmålas ifrågavarande forskningsarbeten, Riksdagen

funnit sig böra bifalla Eders Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda fram
-

s. 312 Kontrollera mot PDF

312 Åttonde hufvudtiteln.

ställning, dock under vilkor att, på sätt af riksarkivarien blifvit förutsatt,

den person, åt hvilken utförandet af berörda forskningar uppdroges,

skulle vara skyldig att arbeta i vatikanska arkivet hela den tid

af året, hvarunder det hölles öppet, och använda den återstående tiden

till arbeten, som stode i sammanhang med detta hans hufvuduppdrao-;

att han efter hvarje arbetsårs slut afgåfve redogörelse för det gångna

årets arbeten och plan för det följande årets; samt att de afskrifter och

anteckningar, som blefve frukten af hans arbeten, öfverlemnades till

riksarkivet. Vid underdånig anmälan den 29 maj 1896 af Riksdagens

svar fann Eders Kongl. Maj:t skäligt, med godkännande af Riksdagens

beslut, dels uppdraga åt amanuensen vid kongl. biblioteket doktor Karl

Henrik Karlsson, hvilken varit sysselsatt med sådana forskningar, hvarom

nu. ej mindre från hösten 1894 till dess vatikanska arkivet den

} Juli 1895 stängdes, än äfven, sedan arkivet den 1 påföljande oktober

åter öppnats, under ett andra arbetsår, att i enlighet med Riksdagens

förenämnda beslut under den tid, hvarför det af Riksdagen lemnade

anslaget beviljats, fortsätta de af honom påbörjade forkningarna i vatikanska

arkivet och företaga dermed sammanhängande arbeten, dels ock

ställa berörda anslag, 3,000 kronor, till riksarkivariens disposition att

användas för dermed afsedt ändamål och med iakttagande af de vid

anslaget fästa vilkor och bestämmelser. Ett liknande beslut har den

28 maj 1897 af Eders Kongl. Maj:t fattats med afseende å det af Riksdagen

för enahanda ändamål på extra stat för år 1898 beviljade anslag

af 3,000 kronor. Uti underdånig skrifvelse den 23 oktober 1897 har

riksarkivarien anfört, bland annat, att enligt till honom från doktor

Karlsson inkommen redogörelse för arbetsåret 1896—1897 denne i samarbete

med kandidat Mackeprang från Danmark och universitetsstipendiaten

Bugge från Norge genomgått åtskilliga serier af äldre bref och

räkenskaper i vatikanska arkivet, hvarjemte doktor Karlsson i romerska

statsarkivet genomgått återstående kamerala handlingar rörande norden.

Ur de nämnda arkivens serier hade han dels afskrift, dels excerpera^

ett antal af 360 handlingar. Vidare hade doktor Karlsson besökt andra

romerska arkiv, såsom biblioteca nazionale Vittorio Emanuele, hvarest

han afskrifvit en biografi öfver Vadstena klosters generalkonfessor Magnus

Petri, samt dominikanerordens generalarkiv, der han samlat uppmfter

om provinsen Dacia m. m. Resultatet af doktor Karlssons ifrågavarande

arbete måste, enligt riksarkivariens mening, i det hela anses godt.

Under det arbetsår, som börjat hösten 1897, hade doktor Karlsson, i

enlighet med en af honom uppgjord plan, för afsigt att fortsätta det

systematiska genomforskandet af vissa registraturserier och skrifvelse!'' i

s. 313 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 313

vatikanska arkivet samt dervid, i vissa fall gå tillbaka till tiden töxe

1350. Äfven hoppades han att vinna tillträde till konsistorialarkivet,

som han då ännu ej begagnat. Dessutom ville doktor Karlsson vid tillfällen,

då vatikanska arkivet vore stängda arbeta i andra romerska arkiv

och bibliotek, äfvensom under sommaren 1898 företaga tillämnade forskningsresor

till Florenz och Perugia, hvilka han i följd af särskilda förhållanden

hindrats att, såsom han ursprungligen haft för afsigt, verkställa

redan under sistlidne sommar. Riksarkivarien har nu hemstält,

det Eders Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att såsom understöd

för anställande af historiska forskningar rörande Sverige i vatikanska

arkivet måtte på extra stat för år 1899 beviljas 3,000 kronor på samma

vilkor, som vid föregående statsreglering med afseende härå bestämts.

På grund af hvad sålunda förekommit och under hänvisning till

hvad jag°till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 13 januari

1896 i ämnet anfört, hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade

föreslå Riksdagen att såsom understöd för försatt anställande af historiska

forskningar rörande Sverige uti vatikanska arkivet i Rom anvisa pa extia

stat för år 1899 ett anslag af 3,000 kronor, att utgå under vilkor att

den person, åt hvilken utförandet af berörda, forskningar uppdrages,

skall vara skyldig ej mindre att arbeta i vatikanska arkivet hela den

tid af det med hösten 1898 börjande arbetsåret, hvarunder arkivet hålles

öppet, och använda den återstående tiden till arbeten, som stå i sammanhang

med detta hans hufvuduppdrag, än äfven att efter ifrågavarande arbetsårs

slut afgifva redogörelse för det gangna årets arbeten äfvensom till riksarkivet

öfverlemna de åt honom under året gjorda afskrifter och anteckningar.

Sedan Riksdagen, på Eders Kongl. Maj:ts framställning, till yttre [98.]

restaurering af Visby domkyrka, hufvudsakligen i enlighet med de af''vMy

statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1897 om- domkyrka.

förmälda ritningsförslag, beviljat ett anslag af 100,000 kronor och deraf

anvisat för år 1898 ett belopp af 50,000 kronor, dock under vilkor att

restaureringsarbetet blefve på angifvet. sätt utfördt utan att ytterligare bidrag

af statsverket påkallades, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte

föreslå Riksdagen att till fortsättande och afslutande af detta restaureringsarbete

anvisa för år 1899 på extra stat återstående beloppet 50,000 kronor.

Jernlikt Eders Kongl. Maj.-ts framställning beviljade 1891 års riks- [99.]

dag till restaurering af Vadstena klosterkyrka i hufvudsaklig öfver-^%<W

ensstämmelse med derför uppgjord plan samt under den tillsyn och Vadstena klokontroll,

Eders Kongl. Maj:t bestämde, ett anslag af 100,000 kronor med.«.r***« «-

Bill. till Hiksd. Prat. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 40

s. 314 Kontrollera mot PDF

314 Åttonde hufvudtiteln.

vilkor, att V adstena och S:t Pers församlingar tillsköte det belopp, som

utöfver sagda anslag för ifrågavarande restaureringsarbete erfordrades; och

af anslaget har Riksdagen, i öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts

framställningar, anvisat för år 1892 20,000 kronor samt för hvartdera af

åren 1893 och 1894 40,000 kronor. Det för kyrkans restaurering utöfver

Riksdagens anslag erforderliga beloppet hade af öfverintendentsembetet beräknats

till 50,000 kronor. Efter det församlingarna å kyrkostämma den

8 september 1891 förklarat sig ingå på det af Riksdagen vid anslaget

fastade vilkoret, har restaureringsarbetet, som tog sin början år'' 1892,

alltsedan fortgått och utförts, enligt Eders Kongl. Majits föreskrift i nådiga

brefvet den 31 december 1891, af kyrkorådet genom eu af detsamma

utsedd byggmästare och under öfverintendentseinbetets kontroll. Härvid

har dock den ursprungliga restaureringsplanen följts oförändrad endast

under den allra första delen af den tid, hvarunder arbetet pågått. Ty

- oafsedt en af Eders Kongl. Maj:t i anledning af församlingarnas redan

under sommaren 1892 gjorda hemställan rnedgifven ändring i vissa punkter

af den faststälda planen — har denna sedermera blifvit väsentligen

omarbetad. I november 1892 inkom nemligen riksantiqvarien till Eders

Kongl. Maj:t med en underdånig skrifvelse, deri han ur antiqvarisk synpunkt

frainstälde allvarsamma anmärkningar mot restaureringsplanen samt

påyrkade vissa förändringar i densamma; och församlingarnas kyrkoråd,

som hördes i anledning af denna riksantiqvariens framställning, instämde

i allt väsentligt med honom och framhöll derjemte den tvingande nödvändigheten

att få ritningarna förenklade, enär det redan klart framginge,

att, om restaureringen måste i alla sina detaljer verkställas i full öfverensstämmelse

med denna ritning, den verkliga kostnaden komme att betydligt

öfverskrida den beräknade, samt församlingarna vore alldeles

urståndsätta att anslå några bidrag utöfver det de, i enlighet med den

gjorda kostnadsberäkningen, hade förbundit sig att erlägga. Uti detta

kyrkorådets yttrande instämde såväl församlingarna som domkapitlet i

Linköping. 1 anledning af dels riksantiqvariens berörda framställning,

dels en åt kyrkorådet i underdånighet gjord hemställan om anvisande

af ytterligare medel utöfver de af Riksdagen redan beviljade för utförande

af vissa uppgiga, för klosterkyrkans framtida bestånd nödvändiga

tilläggsarbeten, hvilka församlingarna vore helt och hållet ur stånd

att bekosta, samt på grund deraf, att öfverintendentsembetet, hördt öfver

såväl riksantiqvariens hemställan som kyrkorådets anslagsyrkande, anfört,

atc embetet, då ökadt. statsanslag eller ytterligare bidrag från församlingarnas

sida skäligen icke kunde påräknas, ansåge en förändring i restaureringsarbetets

plan böra ega rum och, i syfte att åstadkomma vissa för
-

s. 315 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln.

315

enkling i samma plan, förmält sig hafva utarbetat förslag tall ny ritning

för detsamma, föreslog Eders Kongl. Maj:t 1894 års riksdag att medgifva

det den då ännu återstående delen af de utaf Riksdagen för

klosterkyrkans restaurering beviljade medlen Unge användas för restaureringens

utförande i hufvudsaklig öfverensstämmelse med deri åt ötverintendentsembetet

då senast uppgjorda ritning, under samma vi kor och

förbehåll, som blifvit bestämda i afseende a arbetets utförande enliet

den förut uppgjorda ritningen. Denna framställning bifölls af Ri s

dao-en. Sedermera har derjemte en mindre förändring i den senaste ritningen

af Eders Kongl. Maj* faststälts den 13 juni 1896, en förändring,

hvars utförande dock bekostats genom insändade, frivilliga bidrag. _

Om hvad sålunda i afseende på Vadstena klosterkyrkas restaui enlig

i hufvudsak förekommit har jag velat i korthet erinra rf den anledning

att nu föreligger en framställning om ytterligare bidrag för att

möjliggöra restaureringsarbetets fullständiga genomförande. Uti en a

församlingarna å kyrkostämma den 2 september sistlidet ar beslutad

underdånig skrifvelse i ämnet anföres, att, det vid utföiandet af det

i månget afseende ganska svåra och grannlaga restaurermgsarbetet,

hvilket nu fortskridit så långt, att kyrkan vore i allt väsentligt till sina

yttre delar färdig varit kyrkorådets och församlingarnas ögonmärke att

intet skulle uraktlåtas eller förbigås, som befunnes nödigt för att starka

och från snar undergång bevara denna för hela vart folk sä dyrbara oc

minnesrika kyrka, hvarvid allt sådant arbete lemnats åsido hvilket endast

Xtt onödiga prydnader, såsom varande i strid med kyrkans ursprunglig

och egendomliga karakter och derjemte medförande oundgängliga

kostnader men att emellertid ännu återstode ej obetydligt arbete, särskilt

inuti kyrkan, till hvilket arbete, ej mindre vigtig! än det redan

utförda, tillräckliga medel saknades.

Af en vid den underdåniga skrifvelsen fogad, bestyrkt och af kyrko

rådet godkänd utredning af kyrkorestaurermgskassans ställning den -6

augusti 1897 framgår, att förrestaureringsarbetetsbekostandemflutitsam
manla^dt

154,492 kronor 51 öre, deraf statsbidraget upptagits till 91,500

kronor och församlingarnas bidrag till 46,510 kronor samt >s amboksmedel>>

till 3,490 kronor, under det att för restaureringen utgifvits lol,181 krono

36 öre, att alltså af hvad som redan influtit återstod en summa af 3,311

kronor 15 öre och att ytterligare beräknats kommat ätt inflyta 9,650

kronor, hvadan för arbetets fortsättande farinös disponibla allenast 12,961

kronor 15 öre. Då den beräknade kostnaden för återstående arbeten,

hvilka i utredningen blifvit förtecknade och till det mesta afse kyrkans inredning,

uppgår till 29,020 kronor, utgör det belopp, som ännu erfordras

s. 316 Kontrollera mot PDF

316

Åttonde hufvudtiteln.

för restaurermgsarbetets förande till slut, 16,058 kronor 85 öre. Denna

brist har enligt utredningen vållats af åtskilliga icke beräknade men

såsom nödvändiga begrina utgifter, bland hvilka jag, som för öfrigt betraflande

storleken och beskaffenheten af de särskilda utgiftsposterna

tillåter mig att hänvisa till utredningen, här endast vill särskild! nämna

eu ökning af arfvodet till den af öfverintendentsembetet förordnade kontrollerande

arkitekten med 2,500 kronor. Summan af de oberäknade

ÄT- bvilka 1 förteckningen äro angifna i runda tal, uppgår till

48,73o kronor, under det att, fortfarande enligt utredningen, under arbetets

fortgång besparingar i åtskilliga hänseenden kunnat göras med

vissa större angifna belopp, sammanlagd! 9,100 kronor. Den verkliga

oocoPd '' de berä,knade kostnaderna för arbetet belöper sig alltså till

o9,bo5 kronor; och skilnaden mellan denna summa och den beräknade

bristen, eller 23,576 kronor 15 öre skulle således, såsom uppgifves i

utredningen representera den besparing, som uppstått genom klok och

omtänksam beräkning vid arbetets utförande.

För att förklara uppkomsten af bristen å 16,058 kronor 85 öre

h an visas nu i den underdåniga skrifvelsen till berörda utredning och

särskild! till den omständigheten, att åtskilliga arbeten, som under

restaureringens fortgång visst sig nödvändiga, men antingen alls icke

vant upptagna i det ursprungliga kostnadsförslaget eller ock visat sig

icke. kunna verkställas till de deri angifna summor, vållat en ökad kostnad

åt ej mindre än ofvannämnda ungefärliga belopp af 48,735 kronor. Att

det ganska omfattande och mångsidiga arbetet, betraktadt i sin helhet

och jernjord t med andra liknande arbeten, som under senare tid i vårt

an? TnT b1lfvit ,bIott omsorgsfullt utan äfven med sparsamhet

verkståldt, torde - anföres vidare — hvar och eu sakkunnig nödgas

medgifva, och rätt klart torde den omtänksamma sparsamheten framgå

om man tagel- i betraktande, att, utom de i utredningen särskildt speciSf™6,

besparingarna å tillsammans 9,100 kronor, ytterligare omkring

23 000 kronor inbesparats på arbetet i dess helhet. På grund af hvad

sålunda anförts och under hänvisning till å ena sidan de dryga utgifter

som församlingarna redan underkastat sig för restaurering af Vadstena

klosterkyrka, som nu, till eu god del genom församlingarnas bidrag, återstaldes

icke endast såsom dessa församlingars gudstjenstlokal utan äfven

och med de drygaste kostnaderna såsom ett forntida minnesmärke, och

a andra sidan till församlingarnas oförmåga att, obemedlade som de vore

och tryckta af synnerligt höga kommunala utskylder, öfverskrida det

bidrag som de redan lemnat hafva församlingarna i underdånighet anhållit,

att Eders Kong], Maj:t täcktes till instundande Riksdag göra framställ
-

s. 317 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

317

ning om beviljande af ett ytterligare anslag å 16,058 kronor 85 öre, på

det att kyrkans restaurering måtte kunna föras till fullbordan.

öfverintendentsembetet, som af Eders Kongl. Maj:t anbefalts att i

ärendet afgifva underdånigt utlåtande, har anfört, att genom upprepade

under restaureringsarbetets gång såsom nödiga eller lämpliga befunna

förändringar i den först upprättade restaureringsplanen, arbetet å kyrkan

kommit att pågå längre tid, närmare sex år, än ursprungligen varit

afsedt och derigenom icke oväsentligt fördyrats; att ett dylikt förhållande

med ett arbete af så grannlaga natur som det förevarande emellertid

icke torde få anses anmärkningsvärd!, då detsamma svårligen läte

sig i sina detaljer på förhand fullt bestämmas; att de i ofvanberörda

ekonomiska utredning såsom icke förutsedda eller fördyrade omförmälda

arbeten, hvilka orsakat den uppkomna bristen i de erforderliga byggnadsmedlen,

samtliga varit oundgängligen betingade antingen af hänsyn

till kyrkobyggnadens bestånd eller till dess prydliga och fullt värdiga

utseende; att förhöjningen af högst 2500 kronor i det arfvode af 6,000

kronor, som i det ursprungliga kostnadsförslaget varit afsedt för den

på grund af Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 31 december 1891

af embetet tillsatta och af statsmedel aflönade arkitekt eller kontrollant,

hvilket arfvode af embetet bestämts till ett kontant belopp af 3,000

kronor jemte godtgörelse för uppgörande af arbets- och detaljritningar

och för nödiga resor till orten, beräknad efter enahanda grunder, efter

hvilka sådana ersättningar utginge till de hos embetet anstälda e. o.

arkitekter, måste, i betraktande af den långvariga arbetstiden och det

maktpåliggande uppdraget, anses särdeles ringa och hufvudsakligen föranledts

af det ökade behofvet af ritningar; att de utförda arbetena af

vederbörande blifvit verkstälda med synnerlig noggrannhet och sakkunskap

samt under iakttagande af all den sparsamhet, som varit förenlig

ined sträfvandet att erhålla ett i hvarje afseende fuilgodt arbete; att de

arbeten, till hvilkas verkställande medel för närvarande saknades, uppenbarligen

vore af beskaffenhet att hvarken kunna undanskjutas eller ens

i någon nämnvärd mån ^jrenklas, samt att de för samma arbeten beräknade

omkostnader från embetets sida icke gifvit anledning till anmärkning.

Med stöd häraf och af hvad i ärendet för öfrigt andragits har

öfverintendentsembetet, med anmälan att af det utaf embetet för bestridande

af utgifterna för kontrollantens aflönande af statsanslaget innehållna

belopp 8,500 kronor ännu återstode en summa 845 kronor 30

öre, i underdånighet tillstyrkt, att Eders Kongl. Maj:t måtte, för det

slutliga genomförandet af ilen beslutade restaureringen af Vadstena

s. 318 Kontrollera mot PDF

318

Åttonde hufvudtiteln.

åldriga, staten tillhöriga och ur olika synpunkter så värdefulla klosterkyrka

göra den framställning, hvarom församlingarna anhållit.

Under åberopande af hvad sålunda i detta ärende förekommit och

då församlingarnas redan gjorda uppoffringar för ändamålet synas mig

utesluta hvarje tanke på ytterligare bidrag från deras sida, tillåter jag

mig hemställa, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till

fullbordande af Vadstena klosterkyrkas restaurering på extra stat för år

1899 bevilja ett belopp af 16,000 kronor.

[100.] I underdånig skrifvelse den 5 maj 1897 har Riksdagen hos

Ap. £<K(na<2erEders Kongl. Muj:t anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes så fort ske

utredningar kunde låta verkställa noggrann utredning såväl beträffande den på nu

gällande löneregleringar grundade skattskyldigheten till presterskapet

ntförhåUand°eJv''dl[ c^en tiondepligtiga jorden och andra beskattningsföremål i jemförelse

m- med hvarandra, både inom hvarje församling och mellan olika församlingar,

som ock beträffande de aflöningsvilkor, som för närvarande af

presterskapet i olika församlingar åtnjötes, äfvensom efter verkstäld

utredning af på frågan inverkande omständigheter till Riksdagens godkännande

framlägga de grunder, som ansåges böra blifva bestämmande

vid reglerandet af presterskapets aflöning, sedan tiden för nu gällande

lönekonventioner utgått, dels ock låta verkställa utredning angående

möjligheten af och sättet för beredande af pension åt prestman samt

för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill utredningen kunde föranleda.

Riksdagen har tillika anmält, att Riksdagen stält till Eders

Kongl. Maj:ts förfogande ett förslagsanslag af 10,000 kronor till bestridande

af kostnaderna för här omförmälda utredningar, hvilket anslag

blifvit å extra stat för år 1898 uppfördt under förevarande hufvudtitel.

Eders Kong]. Maj:t har derefter den 22 sistlidne oktober funnit godt

tillsätta en komité med uppdrag att verkställa omförmälda utredningar

och afgifva förslag i ämnet.

Enär med all sannolikhet komiténs arbeten komma att fortfara jemväl

under år 1899, får jag i underdånighet ^Hemställa, att Eders Kongl.

täcktes föreslå Riksdagen att till ifrågavarande ändamål anvisa på extra

stat för sistnämnda år ett förslagsanslag af 10,000 kronor.

[101]. I underdånig skrifvelse den 16 november 1897 har statskontoret till

Ersättning /^ersättning anmält ett belopp af 200 kronor, hvilket statskontoret på

förskott, grund af nådigt bref den 7 maj samma år utbetalt såsom godtgörelse

till två tjensteman i medicinalstyrelsen för särskilt biträde, som af dem

under år 1896 lemnats i ärenden angående kolerafarsoten.

s. 319 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 319

I ytterligare underdånig skrifvelse af samma dag har statskontoret

till ersättning jemväl anmält ett belopp af ‘200 kronor, hvilket. statskontoret

på grund af nådigt bref den 16 november 1894 utbetalt såsom

arfvoden åt ordföranden och ledamöterna i den af Eders Kongl. Maj:t

sistnämnda dag tillsatta komité för utarbetande af musikbilaga till nya

kyrkohandboken.

I underdåniga skrifvelse!'' den 29 november 1893 och den 16 november

1897 har statskontoret till ersättning anmält ett- belopp af 750 kronor,

hvilket statskontoret på grund af nådigt bref den 15 september 1893

utbetalt till dåvarande amanuensen i ecklesiastikdepartement, numera

expeditionschefen C. J. A. Wall såsom godtgörelse för lemnadt biträde

vid beredning till föredragning af vissa till nämnda statsdepartements

handläggning hörande äldre framställningar och förslag angående kyrkot

iond eu m. m.

Vidare har statskontoret i skrifvelse den 10 december 1897 till ersättning

anmält ett belopp af 292 kronor 84 öre, som jemlikt nådiga

brefvet den 20 november 1863 utbetalts till Vermlands läns ränteri för

derifrån förskjuten godtgörelse åt den i stadgad ordning tillsatta nämnd

för ordnande af pr ester skåpets aflöning inom Sunne odelade pastorat.

I sistberörda underdåniga skrifvelse har statskontoret vidare till

ersättning anmält medel, som på grund af nådig föreskrift utbetalts för

verkställande af utredning af vissa frågor rörande folkundervisningen,

nemligen:

resekostnadsersättning och traktamente samt arfvoden

åt sakkunnige, tillkallade för ofvanstående ändamål kronor 913: 10,

ersättning för uppehållande af rektorsgöromålen in. in.

vid folkskolelärareseminariet i Lund under den tid

rektorn derstädes P. Wingren deltagit i de sakkunniges

sammanträden...........................................''............... .. » 62: 97,

ersättning för bearbetande af statistiska uppgifter,

hvilka varit erforderliga för utarbetande af förslag

till förändrade bestämmelser angående aflöning åt

biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor in. in. » 500: —

för eldning, städning, vaktmästarebiträde in. in. åt de

för ofvanstående ändamål tillkallade sakkunnige »__90: 80.

Tillhopa kronor 1,566: 87.

Vidare har statskontoret i samma skrifvelse den 10 december 1897

anmält till ersättning dels ett belopp af 800 kronor, dels ock ett belopp

af 1,700 kronor, hvilka på grund af nådig föreskrift utbetalts för verk
-

s. 320 Kontrollera mot PDF

320

Åttonde hufvudtiteln.

stälda utredningar i fråga om ett andra ålder stil lägg för ordinarie folkskolelärare

in. in.

I sistberörda skrifvelse har ytterligare af statskontoret till ersättande

anmälts ett belopp af 833 kronor 34 öre, som enligt nådigt bref den

10 augusti 1896 utbetalts såsom lönefyllnad för mars—december samma

år åt läraren i naturalhistoria och farmakognosi vid farmaceutiska institutet.

I underdånig skrifvelse af den 16 november 1897 har statskontoret

till ersättning anmält medel, som på grund af särskilda nådiga föreskrifter

förskjutits för den komité, som blifvit af Eders Kongl. Maj:t den

16 november 1894 tillsatt för ordnande af fosterbarnsväsendet m. m.,

nemligen: resekostnadsersättning och traktamente samt arfvoden till

komiténs ordförande och ledamöter 11,471 kronor 60 öre, arfvode till

komiténs sekreterare 3,000 kronor, till bestridande af åtskilliga utgifter

för komitén 2,000 kronor samt för tryckning, häftning och bindning af

komiténs betänkande 2,351 kronor 94 öre, eller tillsammans 18,823 kronor

54 öre, hvarifrån dock skulle afdragas 593 kronor 10 öre, som blifvit

till statskontoret återlevererade; utgörande återstoden 18,230 kronor 44 öre.

Vidare har statskontoret i en annan skrifvelse af den 16 november

1897 i underdånighet anhållit om godtgörelse för medel, som statskontoret

på grund af särskilda nådiga föreskrifter förskottsvis utbetalt

till bestridande af kostnader för den af Eders Kongl. Maj:t den 5 oktober

1894 tillsatta komité för granskning af nådiga stadgan angående sinnessjuke

den 2 november 1883, nemligen resekostnadsersättning och traktamente

samt arfvoden till komiténs ordförande och ledamöter 5,549

kronor 94 öre, arfvode till komiténs sekreterare 2,700 kronor, tillfälliga,

för komitén erforderliga utgifter 473 kronor 56 öre, för tryckning och

häftning af komiténs betänkande 867 kronor 50 öre samt såsom ersättning

till häradshöfdingen D. G. Restadius för minskade löneförmåner till

följd af uppdraget att vara ledamot i komitén 219 kronor 72 öre, eller

tillhopa 9,810 kronor 72 öre.

Jag hemställer, att Eders Kongl. Maj:t täcktes för återgäldande af

berörda förskott — 200 kronor, ytterligare 200 kronor, 750 kronor,

292 kronor 84 öre, 1,566 kronor 87 öre, 800 kronor, 1,700 kronor,

833 kronor 34 öre, 18,230 kronor 44 öre samt 9,810 kronor 72 öre —

tillhopa 34,384 kronor 21 öre, af Riksdagen äska ett extra anslag för

år 1899, hvilket, till undvikande af öretal i riksstaten, torde böra bestämmas

till 34,385 kronor.

s. 321 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

321

Hvad föredragande departementschefen i ofvanberörda

hänseenden hemstält och föreslagit täcktes Hans

Maj:t Konungen, på tillstyrkande af statsrådets öfrige

ledamöter, i nåder gilla, med befallning tillika, att utdrag

af detta protokoll skulle till finansdepartementet

öfverlemnas till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts

nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets

tillstånd och behof.

Ex protocollo:

C. E. Blom.

Bill. till Ttiksd. Prof. 1898. 1 Savil. 1 Ajd.

41

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 januari

1898.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

'' Gill jam,

friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister.

Sedan de till åttonde hufvudtiteln hörande frågor blifvit på föredragning

af vederbörande departementschef pröfvade, anhöll departementschefen,

statsrådet grefve Wachtmeister att få anmäla de frågor, som

rörde regleringen af

nionde hufvudtiteln,

innefattande pensions- och indragningsstaterna.

13ih. till Rilcsd. Prot. 1898. t Sami. 1 Afd.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

''2

Hvad först angick

Nionde hufvudtiteln.

[1.]

Höjning af

bidraget till

folkskolelärares

pensionering.

[2-]

Kostnaden för

förvaltningen

af småskolelärares

m. fl.

ålderdomsunderstödsanstalt

under

år 1899.

pensionsstaten,

erinrade departementschefen om Kongl. Maj:ts enligt finansdepartementet

tillhandakomna protokollsutdrag på ecklesiastikdepartementets föredragning

fattade beslut att till Riksdagen aflåta följande framställningar:

(se bil. I vid detta prot. pag. 5)

att det såsom bidrag till folkskolelärares pensionering uppförda anslag

må höjas från 357,873 kronor till 502,873 kronor eller med 145,000

kronor;

(se bil. 2 vid detta prot. pag. 34)

0 att Riksdagen i afseende å kostnaderna för småskolelärares m. fl.

alderdomsunderstödsanstalts förvaltning och verksamhet under år 1899

må medgifva,

att Kong!. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp, som

för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga; samt

. . att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter

i (ifrigt under nämnda år erforderliga medel må af Kongl. Maj:t, i den

män influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga statsmedel

såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter, i den

män de under året ingå, eller, derest sagda afgifter skulle för året befinnas

härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

Om till den föreslagna förhöjningen i det såsom bidrag till folkskolelärares

pensionering uppförda anslaget ....... kronor 145 000:_

lades summan af ordinarie anslaget till pensionsstaten

enligt nu gällande riksstat............................ ^ 1,483 798-__

skulle, enligt hvad departementschefen anmärkte,

anslaget till pensionsstaten sluta å ett

belopp af ......................................................................... kronor 1,628,798: —

Beträffande derefter

indragningsstaten

erinrade departementschefen om Kongl. Maj:ts på nedannämnda departements

föredragning förut fattade beslut om aflåtande till Riksdagen af

följande framställningar, nemligen:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Nionde hnfvudtiteln.

3

på landtförsvar sdepartementets föredragning:

(se bil. 3 vid detta prot. pag. 35)

att å allmänna indragningsstaten må uppföras årlig pension till Lf-J

belopp af 200 kronor åt f. d. mönsterskrifvaren vid lifregementets husar- /ZTnö/sZrcorps

O. Westblads enka Anna Petronella Westblad, född Tellén, att från skrifvaren

1898 års början till henne utgå, så länge hon förblifver enka; . “ 4

på sjöförsvarsdepartementets föredragning:

(se bil. 4 vid detta prot. pag. 38)

att lektorerna vid sjökrigsskolan må åtnjuta rätt till pension å all- [4.]

manna indragningsstaten enligt samma grunder, som äro eller kunna jgfZehtorema

varda bestämda för deras vederlikar vid de allmänna läroverken; vid sjökrigs
skolan.

(se bil. 5 vid detta prot. pag. 41)

att åt förre verkstadsföreståndaren Gustaf Miisson må beviljas en [5.]

årlig pension af 600 kronor, att från allmänna indragningsstaten utgå jörFJ^Zrkfrån

och med den 1 januari 1898; uads/öresidn
daren

G. Nilsson.

på ecklesiastikdepartementets föredragning:

(se bil. 2 vid detta prot. pag. 28) _

att vaktmästaren vid nationalmuseum Frans Johan Michael Hellström

må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom vakimästabeviliadt,

för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta ren f. j. m.

oJt • c eaa 1 Hellström.

en årlig pension af 500 kronor;

(se bil. 2 vid detta prot. pag. 30)

att föreståndaren för seminariet i Haparanda förbildande af lärare [7.]

och lärarinnor vid småskolor i de finska församlingarna Emil Lindbäck

må förklaras vid frånträdande af sm befattning ega ratt till pension ä föreståndaren

allmänna indragningsstaten till det belopp, som då skolat tillkomma

honom, derest han i stället innehaft aöjunktstjenst vid folkskolelärareseminarium

;

(se bil. 2 vid detta prot. pag. 33)

att å allmänna indragningsstaten må för år 1899 anvisas ett anslag [8-1

af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan

finna godt meddela, användas till understöd af högst 250 kronor åt hsjvandcfoihsådana

äldre behöfvande folkskolelärare, Indika oförvitligt skött sin tjenst,

men derifrån erhållit afsked före år 1867,

s. 4 Kontrollera mot PDF

[9.]

Anslaget till

allmänna

indragningsstaten.

[10.]

Anslag till

upprätthållande

af

arméns pensionering.

4 Nionde hufvudtiteln.

Departementschefen, statsrådet grefve Wachtmeister anförde härefter:

Beträffande slutsumman af förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten

har jag ej någon ändring att föreslå. Detta anslag skulle

således äfven för år 1899 utgöra .......................... kronor 1,800,652: —

Lägges härtill anslaget till pensionsstaten ............ „ 1,628,798:

skulle slutsumman af nionde hufvudtitelns ordinarie

anslag för år 1899 blifva ................................. kronor 3,429,450: _

Extra anslag.

Beträffande extra anslag under denna hufvudtitel bör vid statsverkspropositionens

affattande iakttagas kders Kongl. Maj:ts den 17 nästlidne

december på föredragning af landtförsvarsdepartementet (se bil. 6 vid detta

prot. pag. 44) fattade beslut att föreslå Riksdagen,

att å extra stat för år 1899 må anvisas ett förslagsanslag af 1,540,000

kronor, att. användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas

egen pensionering med fastställa pensionsbelopp, mot skyldighet för

pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda

vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till

fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för

sådana pensioners utgående.

Hvad departementschefen sålunda rörande nionde

hufvudtiteln hemstält biträddes af statsrådets öfrige

ledamöter och blef af Hans Maj:t Konungen gilladt

och godkändt; och behagade Hans Maj:t Konungen

på statsrådets tillstyrkande härjemte förordna, att nu

anmälda, för statsregleringen erforderliga handlingar

skulle tillställas Riksdagens statsutskott,

Ex protocollo:

E. Lagerbring.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

5

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 14

januari 1898.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister.

Departementschefen, statsrådet Gilljam yttrade:

I skrifvelse den 11 maj 1896 har Riksdagen med anledning åt [1.]

inom densamma väckta motioner anhållit, det Eders Kongl Maj:t täcktes tf#»*''"? <*/wlåta

verkställa utredning, om och under Indika vilkor ordinarie lärare ZToidärlles

vid folkskola må utöfver nu bestämda löneförmåner — en minimilön af pensionering.

600 kronor jemte vissa naturaprestationer eller ersättning derför samt

ett ålderstillägg af 100 kronor — erhålla ett andra ålderstillägg, samt

för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill omständigheterna kunna

föranleda.

Sedan vederbörande numera yttrat sig rörande den sålunda väckta

frågan om en förbättring af lönevilkoren för folkskolelärarne samt ytterligare

erforderlig utredning tillika egt rum, har jag funnit mig kunna

vid underdånig anmälan af auslagsbehofven under riksstatens åttonde

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

hufvudtitel inför Eders Kong!. Maj:t framlägga denna för vårt förskedeväsen

vigtiga angelägenhet.

Fragan berör emellertid äfven saväl folkskolelärarekårens pensionering

som kårens enke- och pupill-pensionsväsen. Genom nådig remiss

har derför direktionen öfver folkskollelärarnes pensionsinrättning anbefalts

att låta verkställa utredning, huruvida, i händelse ordinarie lärare

och lärarinnor vid folkskola utöfver det ålderstillägg, hvartill de nu äro

berättigade, erhålla ytterligare ett årligt ålderstillägg å 100 kronor efter

fem eller tio års ^ tjenstgöring, sedan de kommit i åtnjutande af det första

ålderstillägget, såväl folkskolelärarnes pensionsinrättning som folkskolelärarnes

enke- och pupillkassa, under förutsättning att nuvarande årliga

bidrag* af statsmedel fortfarande fa till dem utgå med oförminskade belopp

och att de för dem nu gällande bestämmelser blifva oförändrade,

kunna fullgöra sina förbindelser, hvarjemte direktionen tillika förständiga!^

att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med det yttrande och förslag,

hvartill nämnda utredning kunde föranleda.

Med anledning af berörda remiss har direktionen anmodat professorn

vid tekniska högskolan *A. Lindstedt, som under de senare åren

vid skilda tillfällen biträdt direktionen med utredningar i dylika ämnen,

att i förevarande sak verkställa erforderliga beräkningar öfver inflytandet

på omförmälda pensionsinrättningars ekonomiska ställning af minimidelaktighetsbeloppets

förhöjning på sätt ifrågasatt blifvit. Sedan professor

Lindstedt till direktionen afgifvit sitt utlåtande, har derefter direktionen,

med öfverlemnande af detsamma, i underdånig skrifvelse den 30

sist-lidne juli för egen del uttalat sig i frågan.

Ur professor Lindstedts utlåtande torde det tillåtas mig att i underdånighet

få återgifva följande:

Med tillkännagifvande att resultaten af de undersökningar, professor

Lindstedt gjort, gälde för 1895 års slut och att de för säkerhetens skull

beräknats efter en räntefot af 3 i och 4 procent, meddelar professor Lindstedt

till en början med ledning af en folkskolelärarematrikel för år 1895

en tabell öfver antalet delegare inom olika åldersår af i tjenst varande

och pensionerade lärare och lärarinnor. Tabellen utvisar en summa af

5,658 i tjenst varande lärare och lärarinnor samt ett antal af tillhopa

1,156 pensionerade lärare och lärarinnor. Dervid äro medräknade delegaie

i pensionsinrättningen å 12 platser vid lappskolorna och frimurarebarnhuset.

Vidare vore, på sätt professor Lindstedt anfört, innehafvarne

åt 44 platser vid folkskolelärareseminariernas öfningsskolor, vid småskolelärareseminarierna

och vid sällskapet för folkundervisningens befrämjande

delegare i pensionsinrättningen. Slutligen vore ock delaktighet i

s. 7 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

7

kassan beredd för den vid kassan anstälda personal: kamreraren, kassören,

sekreteraren och vaktmästaren. Vid beräkningarna hade förutsatts, att

höjningen skulle afse jemväl dessa särskildt angifna 60 platser, med

undantag af de 4 tjenstemännen vid kassan. Med hänsyn till de sålunda

återstående 56 platsernas delaktighetsbelopp — i de flesta fall lika med

eller öfverstigande det nu ifrågasatta minimidelaktighetsbeloppet, 800

kronor — vore nämnda förutsättning utan praktisk betydelse för slutresultatet.

Antalet delegare i kassan vid 1895 års slut utgjorde, med frånräknande

af de 4 tjenstemännen vid densamma, 5,701. Antalet delaktiga

tjenster hade samtidigt uppgått till 5,918, så att vakanserna utgjorde

217. Af de 5,701 delegarne hade 4,323 varit lärare och 1,378

lärarinnor. Lärarinnorna utgjorde således omkring en fjerdedel af hela

antalet i tjenst varande delegare.

Hvad delaktighetsbeloppen för de i tabellen anförda 5,658 delegarne

beträffade, utgjorde medelbeloppet för dem 730 kronor. Höjdes

åter minimidelaktighetsbeloppet till 800 kronor, blefve motsvarande medelbeloppet

815 kronor.

Hvad åter pensionsbeloppen anginge, utgjorde dessa i regeln tre

fjerdedelar af delaktighetsbeloppen. Emellertid vore beloppen mindre,

om pension toges i förtid, d. v. s. innan det såsom regel föreskrifna

antal" ålders- och tjenstår uppnåtts. För att undersöka förhållandena

härvidlag, hade medelpensionsbeloppen för dem, som tagit afsked med

pension under de fyra åren 1893—1896, beräknats. Resultatet af undersökningen

hade gifvit anledning att antaga eif pensionsbelopp af 520

kronor under nuvarande bestämmelser och vid ett medeldelaktighet sbelopp

af 730 kronor. I förhållande härtill borde, om minimidelaktighetsbeloppet

höjdes till 800 kronor och således medeldelaktighetsbeloppet,

såsom nyss nämnts, kunde antagas vara 815 kronor, medelpensionen

beräknas till 580 kronor.

Dödlighetsförhållandena bland kassans delegare vore, som bekant,

särdeles gynsamma. Vid flera föregående tillfällen hade framhållits,

hurusom dödligheten inom kassan väsentligen understege den samtida

dödligheten bland landets befolkning i sin helhet. Professor Lindstedt,

som vid sin undersökning begagnat sig af statistiska centralbyråns dödlighetstabeller

för årtiondet 1881—1890, både dervid iakttagit de särskilda

försigtighetsmått och modifikationer, hvartill nyssberörda förhållande

föranledde.

Vid jemförelsen mellan de under femårsperioden 1891—1895 inträffade

dödsfallen bland kassans manliga delegare och antalet dödsfall,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

sådant det beräknades efter statistiska centralbyråns tabeller för hela

den manliga och hela den qvinliga befolkningen i riket, hade för de

olika åldersgrupperna från och med 21 till och med 91 år erhållits följande

slutresultat:

Beräknadt antal aflidne enligt tabellen och det verkliga antalets

afvikelse:

Antal aflidne. Män. Afvikelse. Qvinnor. Afvikelse.

387 465 + 78 399 + 12.

Man funne häraf, att dödlighetstabellen för män angåfve en väsentligen

högre dödlighet än den verkligen inträffade. Deremot vore anslutningen,

om man utginge från den qvinliga dödlighetstabellen, vida större.

Afvikelsen vore ej betydligare, än att man ganska väl skulle kunnat

använda denna tabell vid beräkningen af kassans förbindelser.

I stället för att använda ensamt den qvinliga dödlighetstabellen

både professor Lindstedt emellertid beräknat kassans förbindelser efter

båda tabellerna och tagit det aritmetiska mediet af resultaten, dervid

iakttagande det försigtighetsmåttet att vid beräkningen af de så kallade

uppskjutna lifräntornas kapitalvärden antaga lifräntan utgå helårsvis och

i förskott. . I sjelfva verket blefve det på sådant sätt beräknade resultatet,

praktiskt sedt, lika tillförlitligt, som om endast dödlighetstabellen

för landets qvinliga befolkning hade blifvit lagd till grund. I fråga om

lärarinnorna hade professor Lindstedt användt samma grunder för beräkningarne

som i fråga om lärarne.

För att kunna beräkna värdet af kassans förbindelser vore det

vidare nödvändigt att känna medelpensionsåldern. Den redan nämnda

undersökningen rörande raedelpensionsbeloppen hade åtföljts af en undersökning

af denna ålder, hvaraf framgått, att densamma’kunde antagas

vara något öfver 58 år. Emellertid kunde man vid den uppgift, som

förelåge, icke åtnöja sig med att utgå från något dylikt medeltal, alldenstund

sannolikheten att vid viss ålder taga pension uppenbarligen

vore beroende af delogarens närvarande ålder. Professor Lindstedt hade

derför användt de i tabellen angående antalet tjenstgörande och pensionerade

delegare anförda uppgifterna, för att enligt bekanta metoder

bestämma sannolikheten af att vid en uppgifven ålder tillhöra de tjenstgörandes

eller de pensionerades klass.

Efter att hafva i en tabell sammanstält för olika åldrar från 21Jar

till 75| år kapitalvärdet å förskottslifränta på en krona om året, som

började att utgå, sedan en nu i tjenst varande delegare blifvit pensionerad,

och värdet å en dylik lifränta, som utginge intill dess delegaren

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln^bil. 1. »

toge pension eller dessförinnan aflede, öfvergår professor Lindstedt till

att angifva resultaten af beräkningarne af de kapitalvärden, som representera

de olika posterna af kassans passiva vid 1895 års slut, upptagna

under fem rubriker. '' y '' "

1) Pensionsfonden eller kapitalvärdet af nu utgående pensioner hade

beräknats på vanligt sätt med den afvikelse från det eljest använda

förfarandet, att professor Lindstedt för hvarje kön användt den motsvarande

af statistiska centralbyråns tabeller. Under antagande af att

pensionerna utbetalades halfårsvis vid slutet af juni och december månader

blefve kapitalvärdet af denna post i runda tal:

efter 3| procent: 4,654,000 kronor,

„ 4 „ : 4,492,000 „ ,

2) Delegarefonden för nuvarande delegare eller kapitalvärdet af

kassans pensionsförbindelser till nuvarande delegare hade beräknats med

tillhjelp af sistnämnda tabell, dervid för alla 5,701 nuvarande delegarne

erhållits följande resultat:

efter 3| procent: 30,279: 7 7 kronor,

ii 4 ii ■ 27,127: 36 „ n . ,■

motsvarande en årlig pension af en krona.

Vid beräkningen af kassans närvarande ställning hade man att

multiplicera dessa summor med den antagna medelpensionen af 520

kronor och erhölle då såsom kapitalvärde af ifrågavarande fond:

efter 3^ procent: 15,745,000 kronor,

„ 4'' „ : 14,106,000 „

Höjdes åter minimidelaktighetsbeloppet för alla delegarne till 800

kronor, erkölles motsvarande värden genom att multiplicera med medelpensionen

af 580 kronor, hvarigenom man finge ett kapitalvärde

efter 3$ procent: 17,562,000 kronor,

„ 4 „ : 15,734,000 „

3) För beräkning af delegarefonden för framtida delegare har professor

Lindstedt, med ledning af förhållandena under åren 1893—1895,

antagit medelinträdesåldern till 27£ år. Med användande af sistnämnda

tabell och efter i öfrigt nödiga uträkningar finner professor Lindstedt,

denna fond kunna beräknas till, om medelpensionen antages utgå med

520 kronor:

Eib. till Piksd. Prof. 181)8. 1 Sami. 1 Afd.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Nionde hnfvudtitein; bil. 1.

efter 3£ procent: 8,423,000 kronor,

„ 4 „ : 6,085,000 „

och om medelpensionen antages utgöra 580 kronor, d. v. s. om minimidelaktighetsbeloppet

höjes till 800 kronor:

efter 3^ procent: 9,395.000 kronor,

» 4 „ : 6,787^000 „

Från dessa poster afdrager professor Lindstedt den vinst, som

kassan gör derpå, att några delegare lemna sin befattning och på samma

gång utträda ur kassan. Vid utredningen af denna vinst beräknar professor^

Lindstedt med ledning af förhållandena under åren 1893—1895

medelåldern för de utträdande till 33i år.

Professor Lindstedt erhåller vid denna uträkning följande resultat,

om medelpensionen, såsom nu, utgör 520 kronor:

efter 3^ procent: 564,000 kronor,

„ 4 „ : 443,000 „ ''

och om minimidelaktighetsbeloppet höjes till 800 kronor och medelpensionen

alltså antages vara 580 kronor:

efter 3£ procent: 629,000 kronor,

„ 4 „ : 494,000 „

Professor Lindstedt subtraherar härefter dessa summor från de

redan funna, minskar resultatet, med hänsyn till att tjensterna vanligen

icke genast tillsättas, med 1 procent och finner så, att kapitalvärdet af

kassans förbindelser till framtida delegare, om de nuvarande förhållandena

förblifva oförändrade, utgör:

efter 3l procent: 7,780,000 kronor,

U 4 „ 1 : 5,586,000 „

samt om minimidelaktighetsbeloppet höjes till 800 kronor:

efter procent: 8,678,000 kronor,

» 4 „ : 6,230,000 „

4) Fonden för pensionering af kassans fyra tjensteman och deras

efterträdare beräknas^ af professor Lindstedt, under förutsättning af en

medelpensionsålder åt 67 år och en medelinträdesålder af 38 år, till

efter 3i procent: 34,000 kronor,

„ 4 •„ i : 29,000 „

< k..

11

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Nionde Imfvudtiteln: bil. 1.

Vidare yttrar professor Lindstedt beträffande ; ,

5) Förvaltningskostnaderna: dessa hade under år 1895 uppgått till

18,204 kronor 43 öre och hade under de senaste åren hållit sig omkring

detta belopp. Häraf bestredes 8,000 kronor genom bidrag från

de båda enkekassor, som stode under samma direktions förvaltning.

Professor Lindstedt hade vid föreliggande beräkningar antagit, att de

resterande förvaltningskostnaderna till belopp af omkring 10,000 kronor

skulle täckas af kassans inkomster i s. k. extra pensionsafgifter och

vinsten å penningeförvaltningen. Under de 13 åren 1882 1894 hade

nämligen dessa extra inkomster ^uppgått till i medeltal 19,381 kronor

54 öre om året, hvilket belopp ju vore icke obetydligt större än den

summa, som antagits derigenom skola täckas. y

Sammanstälde man nu de under 1)—4) beräknade posterna, erhölle

man således för kapitalvärdet af kassans passiva vid 1895 års slut

utom förvaltningskostnaderna följande resultat;

A) För närvarande förhållanden;

1 1 * t ‘ ’ ‘ i

efter 3J procent

Pensionsfond ............. 4,654,000

Nuvarande delegare ................ 15,745,000 .

Framtida „ 7,780,000

Fond för kassans tjenstemän...... 34^000

Summa 28,213,000 kronor

till hvilkas betäckande erfordrades en årlig inkomst

efter 3| procent: 987,455 kronor,

„ 4 „ : 968,520 „

efter 4 procent

4.492.000

14.106.000

5.586.000

29,000 ___

24.213.000 kronor,

af

B) För ett minimidelaktighetsbelopp af 800 kronor:

efter 31 procent

Pensionsfond .................................. 4,654,000

Nuvarande delegare....................... 17,562,000

Framtida „ ....................... 8,678,000

Fond för kassans tjenstemän ...... 34,000

Summa 30,928,000 kronor

efter 4 procent

4.492.000

15.734.000

6.230.000

29,000

26.485.000 kronor,

motsvarande en årsränta af:

efter 31 procent: 1,082,480 kronor,

„ .4* „ : 1,059,400

11

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Nionde hnfvndtiteln: bil. 1.

Hvad kassans inkomster beträffade, bestode dessa, förutom redan

omförmälda extra inkomster, af följande poster:

1) Statsbidraget, som utginge med ett årligt belopp af 356,873

kronor, men, enär det inflöte qvartalsvis med en fjerdedel vid slutet af

hvarje qvartal, kunde upptagas till ett värde af:

efter 3£ procent: 361,514 kronor,

„ 4 \ „ : 362,188 „

2) Ordinarie pensionsafgifter, som för år 1895 uppgått till ett belopp

af 216,426 kronor 50 öre, men, då de inflöte före midten af året,

kunde uppskattas till

efter 3| procent: 220,181 kronor,

„ 4 „ : 220,713 „

Höjdes åter minimidelaktighetsbeloppet till 800 kronor, ökades

denna årsinkomst med 25,321 kronor, i följd hvaraf motsvarande värdet

då blefve:

efter 2>\ procent: 245,942 kronor,

»4 „ : 246,535 „

3) Räntan å det samlade kapitalet, hvilket vid 1895 års slut hade

uppgått till 9,283,514 kronor 43 öre.

Statsbidraget och de ordinarie pensionsafgifterna uppginge sålunda

sammanlagdt till

efter 3£ procent: 581,695 kronor,

„ 4 „ : 582,901 „

och då, enligt redan angifna resultat, den erforderliga årsinkomstens

belopp under närvarande förhållanden utgjorde:

efter 3\ procent: 987,455 kronor,

„ 4 „ : 968,520 „

så måste kassan i ränteinkomst kunna påräkna

efter 3£ procent: 405,760 kronor,

h 4 „ : 385,619 „

eller i procent å kapitalet i ena fallet 4,3 7 procent och i andra fallet

4,15 procent, d. v. s. att, om man å den efter 1895 års slut skeende

ökningen af kassans kapital endast ville beräkna 3^ procent årlig ränta,

så maste kassan, för att motsvara sina förbindelser, kunna för framtiden

å det redan samlade kapitalet påräkna 4,3 7 procent årlig ränta, men

att, om räntan å tillökningen af kapitalet kunde beräknas till 4 procent.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Nionde hnfvndtiteln: bil. 1. 13

det närvarande kapitalet endast behöfde afkasta 4,15 procent årlig

ränta. Under år 1895 både nu kassan å sitt kapital haft eu ränteatkastning

af omkring 4,3 procent. Kunde man med säkerhet antaga, att

räntan för framtiden ej skulle komma att väsentligen nedgå under denna

procentsats, skulle således kassans ställning kunna anses motsvara torbindelserna,

uppskattade i enlighet med förhållandena vid 1895 ars slut.

Emellertid vore härvidlag åtskilliga omständigheter att beakta. A

ena sidan syntes det nämligen med hänsyn till nuvarande ränteförhål1

an den, då räntan å goda papper visade en afgjord tendens att lalla,

vara nödvändigt att för framtiden, äfven för det redan samlade kapitalet,

förutsätta en lägre räntefot, än hvad som nu befunnits erforderlig. A

andra sidan torde det ännu en gång höra framhållas, att de inom kassan

rådande dödlighetsförhållandena kunde blifva ganska ödesdigra lör kassans

framtid. Dödligheten inom kassan vore visserligen lägre än etter

någon hittills på erfarenheten grundad dödlighetstabell, och man skulle

af denna anledning kunna förmoda, att någon väsentligare förändring

icke vore att förvänta åtminstone under loppet af de närmaste decennierna.

Men det faktum, att dödligheten bland befolkningens olnga

klasser hittills oafbrutet minskats, manade dock till ytterligare försigtighet.

Enligt professor Lindstedts förmenande skulle det derför lör kassans

trygghet vara nödigt att skaffa kassan en sådan tillökning i sina

årliga inkomster, att kassan å alla sina placeringar, såväl å det redan

samlade kapitalet som å den framtida tillökningen derå! icke beholde

förutsätta väsentligt högre ränta än 3| procent. Om beloppet åt den

härför erforderliga tillökningen i inkomsterna finge man en föreställning

på följande sätt.

Förutsatte man först 4 procent å alla kassans placeringar, sa motsvarade

statsbidraget och de _ ordinarie pensionsafgifterna, enligt det

föregående, tillsammans en årlig inkomst åt

362,188 + 220,713 = 582,901 kronor.

Härtill komme 4 procent ränta å det samlade kapitalet 9,283,514

kronor 43 öre - utgörande 371,341 kronor. Tillsammans representerade

dessa kassans tillgångar således eu årlig inkomst åt 954,242

kronor. Då nu, under förutsättning af samma räntefot, kassans pensionsförbindelser

motsvarade en årsränta af 968,520 kronor, så skulle kassan

i detta fall behöfva ett årligt tillskott af 14,278 kronor, motsvarande

en så kallad kapitalbrist af 357,000 kronor.

Räknade man åter endast efter 3^ procent, kunde statsbidrag och

årsafgifter taxeras till

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

361,514 + 220,181 = 581,695 kronor

årligen. Då räntan å kapitalet i detta fall utgjorde 324,923 kronor, så

finge man en totalinkomst af 906,618 kronor; och enär kassans

passiva i förevarande fall befunnits motsvara en årsränta af 987,455

kronor, blefve den erforderliga tillökningen i årsinkomsten 80,837 kronor

och kapitalbristen således 2,310,000 kronor.

Utginge man åter från t. ex. 3f procent såsom räntefot, kunde man antaga

det erforderliga tillskottet vara ungefär mediet mellan de nyss angitna

resultaten eller omkring 45,000 kronor årligen o. s. v.

Skulle åter minimidelaktighetsbeloppet höjas till 800 kronor, stälde

sig räkningen på följande sätt:

Aktiva.

Statsbidraget........

Ordinarie afgifter

Ränta å kapitalet

efter 3 V procent

361,514

245,942

324,923

Summa 932,379 kronor

Passiva (se förut)........................ 1.082,480 „

Således erforderlig ökning af årsinkomsterna

............ 150,101 kronor

efter 4 procent

362,188

246,535

371,341

980,064 kronor

1,059,400 „

79,336 kronor.

Hittills hade professor Lindstedt förutsatt, att antalet i kassan

delaktiga tjänster och summan af alla delaktighetsbeloppen skulle förblifva

oförändrade. I verkligheten vore emellertid denna förutsättning

icke riktig, enär dels nya lärareplatser efterhand inrättades, dels ock

delaktighetsbeloppen för redan delaktiga platser höjdes. Sålunda hade

delaktighetsbeloppet för de i kassan delaktiga platserna ökats från

2.458.000 kronor under år 1877, hvilket år kassan först erhöll sitt nuvarande

statsbidrag, till 4,328,000 kronor under år 1895. Ökningen, som

varit ganska jemn år från år, hade således i medeltal uppgått till i rundt tal

104.000 kronor om året. Vore denna ökning att tillskrifva allenast inrättandet,

af nya platser, skulle den motsvara ett årligt antal dylika af

omkring 140 och således betydligt öfverstiga det antal, 20, som lagts

till grund för beräkningen af statsbidraget. Utan tvifvel hade denna

omständighet, nämligen att statsbidraget, trots den betydliga utvidgningen

af kassans delegarekrets, förblifvit konstant, väsentligt bidragit

till att jemte räntefotens nedgående och de för kassan ogynsamma dödlighetsförhållandena

göra kassans ställning mindre solid, än hvad eljest

skulle hafva varit fallet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvndtiteln: bil. 1.

15

Professor Lindstedt gör härefter en beräkning af kassans behof af

tillökning i dess inkomster för hvarje nyinrättad plats och visar dervid,

att detta behof utgör, efter 3| procent ränteberäkning, 6,7 6 procent

af delaktighetsbeloppet samt, efter 4 procent, 5,34 procent af delaktighetsbeloppet.

För hvarje indragen tjenst, tillägger professor

Lindstedt, minskas naturligtvis kassans behof i motsvarande mån.

Hvad åter höjning af delaktiglietsbeloppen å redan delaktiga fenster

vidkomme, egde sådan vanligen rum vid ombyte af lärare, och

kunde inflytandet då antagas vara tillnärmelsevis detsamma som i föregående

fall. Understundom skedde dock förhöjning för en redan anstäld

lärare, och då i dessa fall dennes ålder öfverstege inträdesåldern, blefve

den behöfliga inkomsten större, än hvad eljest beräknats. För att få en

uppskattning af hvad som i dylika fall på sin höjd skulle blifva behöfligt,

kunde man utgå från de i det föregående för en höjning af minimidelaktighetsbeloppet

till 800 kronor angifna resultaten. En dylik höjning

motsvarade nämligen en höjning af delaktighetssumman med 506,420

kronor, och den behöfliga tillökningen i årsinkomster utgjorder

efter 34 procent: 150,101-80,837=69,264 kronor,

„ 4 „ 79,336-14,278=65,058 „

således i ena fallet 13,6 8 procent och i andra fallet 12,84 procent af delaktighetsbeloppens

ökning.

Efter hvilka regler dylika förhöjningar af kassans delaktighetssumma

komme att fortgå i framtiden, vore naturligtvis omöjligt att med

någon grad af säkerhet afgöra. Huru nu härmed än lörhölle sig, syntes

det vara för kassans bestånd nödvändigt, att statsbidraget — eller

andra kassans inkomster — ökades i någon proportion till den successiva

ökningen i delaktiglietsbeloppen. Efter hvad professor Lindstedt

redan anfört, torde det för sådant ändamål vara fullt betryggande, om

statsbidragets ökning sattes till jemnt 10 procent af det belopp, hvarmed

kassans delaktighetssumma årligen ökades.

Statsbidraget skulle i enlighet härmed icke utgå med ett konstant

belopp för hvarje år, utan rättas efter delaktighetssumman. Då det

emellertid vore af vigt att äfven sätta statsbidragets hela belopp i en enkel

relation till den närvarande delaktighetssumman, hade professor Lindstedt

undersökt, huru sådant kunde låta sig göra. Man komme härvid

till det resultat, att man med tillräcklig säkerhet kunde fixera jemväl

statsbidragets totala belopp efter samma enkla regel, nämligen att det

borde utgöra 10 procent af delaktighetssumman eller, hvilket vore detsamma,

vara dubbelt så stort som summan af de ordinarie pensionsafgifterna

för året.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Monde hufvudtiteln: bil. 1.

Antoge man nämligen, att statsbidraget från och med ingången af

år 1895 hade varit bestämdt till 10 procent af delaktighetssumman, således

till 432,853 kronor, så skulle kassans ställning vid 1895 års slut

under förutsättning, för större säkerhets skull, att både statsbidrag

och pensionsafgifter först inflöte vid årets slut — hafva varit följande:

Aktiva 1896.

Statsbidrag .........

Pensionsafgifter .

Ränta å kapitalet

efter 3J procent

432,853

216,426

324,923

efter 4 procent

432,853

216,426

371,341

Summa 974,202 kronor 1,020,620 kronor

Passiva 1896.................................... 987,456 „ 968,520 „

hvaraf framginge, att sagda bestämning af statsbidragets storlek motsvarade

ungefär en räntefot af 3,6 procent.

Skulle åter minimidelaktighetsbeloppet höjas till 800 kronor, stälde

sig beräkningen påföljande sätt:

Aktiva 1896.

efter procent efter 4 procent

Statsbidrag ..................a..,...,.......... 483,495 483,495

Pensionsafgifter .............................. 241,747 241 747

Ränta å kapitalet........................... 324,923 371,341

Summa 1,050,165 kronor 1,096,583 kronor

Passiva 1896..................................... 1,082,480 „ 1,059,400 „

således motsvarande en räntefot af omkring 3,7 procent.

Såsom slutresultat af allt hvad professor Lindstedt sålunda anfört

framginge alltså, att kassan, för att med trygghet gå framtiden till

mötes, borde, utöfver räntan å sitt kapital, hafva en årlig inkomst af

15 procent af delaktighetsbeloppen, antingen med 5 procent såsom bidrag

från kommunerna och 10 procent statsbidrag eller efter någon annan

fördelningsgrund, och att samma resultat äfven förblefve gällande,

derest delaktighetsbeloppet i minimum bestämdes till 800 kronor.

Det förtjenade måhända påpekas, att statsbidraget före år 1890 utgått

med mera än 10 procent af delaktighetsbeloppen och att först efter

sagda år statsbidraget ej längre kunde anses fullt tillräckligt,

Utginge man från närvarande förhållanden inom kassan och antoge

en medelinträdesålder af 27£ år samt en medelpensionsålder af 58^ år,

visade en jemförelse med dödlighetstabellen för Sveriges qvinliga befolkningför

åren 1881—1890, att antalet pensionärer i framtiden komme att stiga till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 1. 1''

2,701 och således, efter en medelpension af 520 kronor, pensionsutgifterna

till 1,404,520 kronor. Antoges nu statsbidrag och årsafgifter till

15 procent af delaktighetsbeloppet, således till 649,279 kronor, så komme

kassan, oberäknad! tillkomsten af nya tjenstår o. d., att hafva en ränteinkomst

af 755,241 kronor, svarande efter 3,6 procent mot ett samladt

kapital af i rundt tal 21 millioner kronor.

I fråga om folkskolelärarnes enke- och pupillkassa ville professor

Lindstedt först erinra om, att denna kassa, enligt ett af honom den 30

november 1893 till direktionen afgifvet utlåtande, den 1 januari samma

år förfogade öfver ett beräknadt öfverskott af 1,600,000 kronor. Det vore

lätt att med tillhjelp af de i denna utredning meddelade siffror undersöka,

huru en höjning af minimidelaktighetsbeloppet till 800 kronor da

skulle hafva verkat. x ,

Då denna förhöjning skulle innebära medeldelaktighetsbeloppets

höjning från 730 till 815 kronor, d. v. s. med i rundt tal 14 procent,

så funne man, att kapitalvärdet af passiva skulle höjts med

11''. x 61,980 = 692,110 kronor, motsvarande, efter 34 procent, en

årsränta0 af 24,224 kronor, under det att den mot aktiva svarande

årsinkomsten af årsafgifterna endast skulle höjts med

ll-,txl,463 = 16,337 kronor.

Öfverskottet skulle således hafva minskats med ett kapital, hvars

ränta vore skilnaden — 7,887 kronor — mellan förenämnda belopp,

eller med 225,000 kronor. Då öfverskottet således ändock skulle uppgått

till nära 1,400,000 kronor och då förhållandet vid algifvandet af professor

Lindstedts utlåtande icke kunde hafva blifvit sämre, så vore det tydligt,

att den ifrågasatta höjningen af minimidelaktighetsbeloppet för denna

kassa skulle kunna låta genomföra sig, utan att för sådant ändamål

någon ökning af statsbidraget vore behöflig. .

Enligt påskrift å det af professor Lindstedt afgifna utlåtande!

hafva läraren vid Stockholms högskola E. Phragmén samt lektorn vid

tekniska högskolan i Stockholm E. Jäderin granskat de försäkiingste

niska grunderna i professor Lindstedts omförmälda beräkningai oc i

dervid icke funnit anledning till någon erinran.

Beträffande det af professor Lindstedt den 30 december 1893 algifna

utlåtande, hvartill nu hänvisats, anhåller jag att få erinra, hurusom

detsamma afgafs i anledning af då väckt fråga om höjning af de från

enke- och pupillkassan utgående pensionerna. Professor Lindstedts utredning

gaf vid handen, att kassans ställning, utan att vare sig statsbidraget

eller afgifterna behöfde höjas, medgåfve en förhöjning åt 2o

Bih. till liilcsd. Prof. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Monde Imfvndtiteln: bil. 1.

procent i samtliga från kassan då och framdeles utgående enke- och

barnpensioner. De revisorer, som granskade ifrågavarande kassas förvaltning

under åren 1891—1893, uttalade sin anslutning till det resultat,

som lemnats af professor Lindstedts utredning. Jemväl kassans direktion

biträdde, ehuru med en viss tvekan, tanken på pensionsvilkorens sålunda

ifrågasätta förbättring. Frågan om denna förbättring förföll emellertid,

då Riksdagens _ kamrar stannade i olika beslut i anledning af Eders

Kongl. Maj:ts till Riksdagen framstälda förslag i ämnet.

Med öfverlemnande af professor Lindstedts berörda utlåtande har

direktionen den 30 juli 1897 för egen del utlåtit sig i frågan. Direktionen

anför dervid först, att direktionen velat afvakta den dåmera verkstälda

afslutningen af räkenskapen för år 1896, emedan under nämnda

ar många förhållanden inträdt, som för placeringen af pensionsinrättningens

samlade kapital varit af ingripande betydelse.

Professor Lindstedt hade, fortsätter direktionen, såsom naturligt

varit, fört sin undersökning fram till förhållandena vid 1895 års slut

eller till den tid, för hvilken afslutade räkenskaper förelegat, då hans

utlåtande afgafs, och resultaten hade af honom beräknats efter en räntefot

af 3^ och 4 procent. Emot hans beräkningar angående delegarnes

antal, delaktighet sbeloppen, pensionsbeloppen, dödlighetsförhållandena

bland kassans delegare, medelpensionsåldern samt värdet af pensionsinrättningens

passiva och aktiva för år 1895 funne direktionen ej något

väsentligt att anföra.

De resultat, som medelbart eller omedelbart framgått ur undersökningen,

kunde sammanfattas i följande hufvudpunkter.

Om pensionsinrättningens ställning i allt bedömdes efter förhållandena

år 1895, så att man antoge ett minimidelaktighetsbelopp af 700

kronor och en medelräntefot för inrättningens utlånade medel af omkring

4,3 procent samt icke förutsatte någon blifvande förhöjning vare sig i

antalet delaktiga tjenster eller i delaktigheten utöfver minimigränsen,

så öfverstege pensionsinrättningens årsinkomster hvad som vore för dess

fortbestånd erforderligt med omkring 25,000 kronor.

. Under enahanda förutsättningar, utom beträffande räntefoten för

pensionsinrättningens placeringar, skulle för dess solvens kräfvas en

ökning i årsinkomsterna,

om räntan beräknades efter 4 procent, af...................... 14,278 kronor

» n » n H „ „ omkring......... 45,000 „

» H „ „ ...................... 80,837 „

•n

s. 19 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

19

Med fasthållande af öfriga förutsättningar i beräkningen, men med

en höjning i minimidelaktighetsbeloppet till 800 kronor, skulle efter

nyss anförda olika beräkningar af räntan resultaten blifva, att en ökning

i årsinkomsterna erfordrades, uppgående

Om hänsyn åter toges till den ökning i summan af samtliga delaktighetsbeloppen,

som betingades af de två härå inverkande hufvudfaktorerna,

nya tjensters inrättande och höjning i delaktighetsbeloppen

för redan befintliga tjenster inom den ram, som i reglementet vore

medgifven — dervid antaget att maximidelaktighetsbeloppet skulle såsom

hittills förblifva vid 1,000 kronor — så skulle för pensionsinrättningens

fortbestånd kräfvas, att statsbidraget eller inrättningens andra inkomster

ökades i proportion till den successiva ökningen af delaktighetsbeloppen

såmedelst, att pensionsinrättningen utöfver räntan å sitt kapital erhölle

en årlig inkomst, motsvarande 15 procent af delaktighetsbeloppen, antingen

med 5 procent såsom bidrag från distrikten och 10 procent i

statsbidrag eller efter någon annan fördelningsgrund; och egde detta

giltighet, vare sig minimidelaktighetsbeloppet förblefve vid det nuvarande

beloppet, 700 kronor, eller höjdes, såsom ifrågasatts, till 800 kronor.

Under antagande att kommunernas bidrag förblefve vid 5 procent af

delaktighetssumman och att den behöfliga återstoden, 10 procent, skulle

fyllas genom direkt statsanslag, skulle den ökning i detta anslag, som

blefve erforderlig, uppgå till skilnaden mellan det beräknade statsbidraget,

432,853 kronor, och" det nu utgående, 357,373 kronor, eller 75,480

kronor, derest minimidelaktigheten förblefve vid 700 kronor, motsvarande

denna bestämning af statsbidraget en räntefot af omkring 3,6 procent

å inrättningens redan uppsamlade och blifvande kapital. Derest åter

minimidelaktigheten höjdes till 800 kronor, skulle den erforderliga ökningen

uppgå till skilnaden mellan det beräknade statsbidraget, 483,495

kronor, och det nu utgående, 357,373 kronor, eller 126,122 kronor,

motsvarande efter enahanda beräkning en räntefot af omkring 3,7 procent.

Såsom redan anförts, hade direktionen haft anledning att särskildt

uppmärksamma förhållandena med penningplaceringen under år 1896;

och resultatet af förvaltningen för nämnda år syntes lämpligen böra

ställas vid sidan af de resultat, som framgått ur professor Lindstedts

utredning.

efter eu räntefot af 4,3 procent till omkring

4

ii ii ii ii ^ ii ii .............

37,000 kronor,

omkring

79,336

115,000

150,101

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Nionde hnfvndtiteln: bil. 1.

Utom att deu erfarenhet, man under senare tider haft om räntefotens

nedgång å första klassens värdepapper, på ett alldeles bestämdt sätt

vunnit i styrka under nämnda år, så hade derunder en betydlig omplacering

skett af pensionsinrättningens tillgångar till följd af uppsägningar

särskildt af obligationslån, men äfven af lån mot säkerhet af

inteckningar. Då vid inträdande rätt till obligationslåns konvertering

direktionen i många fall icke funnit sig kunna antaga den ränta som

erbjudits, hade pensionsinrättningens andelar i flera sådana lån inbetalts,

och särskildt i följd häraf hade det kapital, som vid placering varit

underkastadt årets låga räntekonjunkturer, varit mycket betydligt.

Kapitaltillväxten för året hade uppgått till 435,421 kronor 11 öre

och summan af indragna lån, deri icke inräknadt i bank gjorda

depositioner, till 545,999 kronor 76 öre. Å inteckningslån om tillhopa

182,500 kronor hade räntan nedsatts från 4i till 4 procent, Medelräntan

å de under året verkstälda nya placeringarne hade nått endast till 3,6 7

procent, och till följd af alla dessa omständigheter hade medelräntan

för pensionsinrättningens hela samlade kapital nedgått från omkring 4,3

procent för år 1895 till omkring 4,l procent för år 1896.

Såsom tillägg till nyss anförda resultat angående pensionsinrättningens

ställning efter skilda beräkningar å medelräntan ville direktionen

anföra, att med den medelräntefot, som sålunda förefunnits för år 1896,

eller efter 4,1 procent, och med nu gällande minimidelaktighetsbelopp

af 700 kronor samt i öfrigt oförändrade förhållanden med afseende å

antalet delaktiga tjenster och delaktighetens sammanlagda summa, skulle,

i öfverensstämmelse med professor Lindstedts beräkningar, pensionsinrättningens

aktiva och passiva nästan alldeles motsvara hvarandra.

Blefve åter med denna medelränta och i öfrigt lika förhållanden minimidelaktigheten

förhöjd till 800 kronor, skulle en brist i årsinkomsterna

förefinnas af omkring 65,000 kronor.

Huruvida räntans vidare nedgång blefve konstant, vore ju icke

möjligt att på förhand afgöra, men alla tecken syntes dock för det närvarande

tyda derpå. En fråga, som framstälde sig, vore då den, hvilken

medelränta för framtiden skulle kunna beräknas för pensionsinrättningens

kapital. Härvid torde böra uppmärksammas, att en stor del af pensionsinrättningens

tillgångar funnes placerade för vida högre räntefot än den,

som i medeltal gälde för nu skeende placeringar, men antingen dessa tillgångar

vore förlagda i obligationslån eller i kommunlån och fastighetslån,

stälda på amortering, så försigginge med afseende å dem långsamt,

men säkert en omflyttning, som stälde jemväl dessa kapital i beroende

af det räntepris, som härefter komme att råda. I undantagsfall vore

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

amorteringstiden för dessa placeringar stäld på 50 år, i de flesta pa 40

år och då vid pass 10 år förflutit, sedan på amortering stätta kommunlån

och fastighetslån i någon större omfattning började från ^ pensionsinrättningen

utlemnas, kunde det sägas, att efter 30 till 40 ar afkomsten

å hela det hittills samlade kapitalet hunnit underkastas den räntefot

som under nyssnämnda tidrymd komme att efter konjunkturernas

vexlingar ega tillämpning. Men ännu i åtskilliga år framåt hade man

i bestående gynsammare placeringar ett icke obetydligt öfverskott att

lita till, och med afseende på erfarenheten från den senaste tiden holle

direktionen före, att man icke beräknade för högt, om man antoge, att

medelräntefoten för inrättningens kapital under de narmaste tio aren

skulle utgöra 3f procent. ., ,

Att i dylika afseenden ställa kalkyler för ännu afläggare tidpunkter

syntes knappast vara till något gagn, ty ju längre aflägsen tid kalkylen

afsåge, desto ovissare blefve de förutsättningar, hvarpå den bygdes.

En pensionskassa, så organiserad som folkskolelärarnes pensionsinrättning,

borde för öfrig! efter lämpliga mellanrum — åtminstone hvart

tionde år — underkastas granskning i anseende till det ekonomiska laget,

så att rättelser i inrättningens anordning kunde, efter sig teende nya

förhållanden, blifva i rätt tid införda. Ett sådant tillvägagaende torde

säkrare leda till målet än på förhand Ogjorda, om an aldrig sa skarp
-

sinniga beräkningar. ,

Med det nu anförda hade direktionen naturligtvis icke velat anmärka

något emot lämpligheten af den utaf professor Lindstedt använda

lägsta ränteberäkningen efter 3| procent, utan funne denna såsom

minimiberäkning befogad. Härvid borde jemväl erinras, att professor

Lindstedt vid angifvande af slutresultatet af sina beräkningar anvandt

i ett fall en räntefot af omkring 3,6 procent och i ett annat en räntefot

af omkring 3,7 procent, hvilken sistnämnda endast med 0,0 5 procent

skildo sig från den af direktionen såsom medelräntefot för de närmaste

åren ifrågasatta. „ , , , v

Såsom professor Lindstedt jemväl framhållit, fordrades naturligen

ior ett rätt bedömande af pensionsinrättningens ställning och dess förmåga

att bestrida sina förpligtelser för framtiden, att, äfven i andra

afseenden än beträffande räntefoten, hänsyn toges icke blott till ställningen

vid en viss tidpunkt. Man måste nämligen äfven taga i betraktande

den utveckling, som pensionsinrättningen i följd af sin organisation

måste erhålla; med andra ord, man måste taga i beräkning, utom

de förändringar i räntefoten, som kunde inträda, äfven tillväxten i såväl

antalet delaktiga tjenster som delaktighetens sammanlagda belopp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nionde hnfvndtiteln: bil. 1.

Beträffande ökningen i antalet delaktiga tjänster och höjningen i

defaktighetsbeloppen samt den inverkan på pensionsinrättningens ställning,

som af dessa faktorer orsakades, ville direktionen göra några erinringar

vid hvad professor Lindstedt härom yttrat, Han hade anfört

att i dessa afseenden inrättandet af nya platser hittills spelat en öfver^

agande roll, men att, efter hand och i den mån antalet läraretjenster

iullstandigades, denna faktor måste få allt mindre betydelse och hufvudyigten

komma att öfverflyttas till den andra faktorn eller höjningen

a redan delaktiga tjenster. Direktionen ville icke bestrida, att så kunde

blifva fallet, men funne dock icke, att några omständigheter tydde på,

att lararetjensternas fullständigande ännu nått eller under den närmaste

i ram tiden framme att nå sin kulmen. Det vore äfven tydligt, att en

• m^nimidelaktigheten till 800 kronor, såsom ifrågasatts, skulle

1 betydhg män minska antalet af de fall, då i följd af kommunernas

sdiskilda beslut delaktighet erhölles utöfver minimibeloppet.

Professor Lindstedt antoge vidare, att höjning af delaktighetsbeloppen

a redan befintliga tjenster vanligen förekomme i samband

med ombyte af lärare. Detta antagande stämde icke med direktionens

erfarenhet. Tvärtom syntes kommunerna manas till den fakultativa

löjnmgen i delaktigheten af omtanke för äldre och mera förtjente lärare •

och dervid lemnades sällan ur beräkningen, att den löneförhöjning, som

vore vilkor för en höjd delaktighet, komme till stånd före ''den tid af

tern år före lararens afgång, som i reglementet vore föreskrifven.

Utaf den förebragta utredningen framginge, enligt direktionens

förmenande, att år 1896 pensionsinrättningens tillgångar motsvarade

ess örphgtelser, men tillika att pensionsinrättningen, äfven om minimidelakfighetsbeloppet

förblefve vid den nuvarande siffran, vore i behof

åt oknmg- i inkomsterna, derest brist skulle kunna undvikas, och detta

enbart i följd af den normalt fortgående utvidgningen af pensionsinrättningens

ansvarsförbindelser.

Att häraf draga den slutsatsen, att pensionsinrättningen planlagts

utan tillbörlig försigtighet och omtanke, vore likväl icke befogadt. Redan

den omständigheten, att inrättningen efter trettio års fortvara ej iråkat

brist, talade mot det berättigade i en sådan uppfattning. Hvad som

forbisetts och nu framträdde såsom en af hufvudorsakerna till den erforderliga

förhöjningen i inkomsterna vore, att statsbidraget icke ökats,

oaktadt den sammanlagda delaktigheten tillväxt vida utöfver hvad som

ursprungligen beräknats.

. Någon liknande anmärkning kunde icke framställas beträffande

arsatgifterna, som vore bestämda till en viss procent af tjensternas

s. 23 Kontrollera mot PDF

Nionde liufvudtiteln: bil. 1.

23

delaktigbetsbelopp och således inflöte ymnigare i man af delaktighetsbeloppens

ökning och i jemn proportion till denna.

Med statsbidraget åter vore, såsom nämndt, ej lika val bestäldt.

Direktionen ville i afseende bära åberopa en vid dess underdåniga skrifvelse

fogad tabell öfver tillväxten i tjensternas antal och i delaktigheten

i kassan samt öfver statsbidragens storlek under olika år.

För åren 1867 —1875 både statsbidraget utgått med allenast 30,000

kronor årligen. 1 samband med ingripande förändringar i afseende å

pensionsåldern m. m. och efter utförliga undersökningar både anslaget

år 1876 höjts till 155,000 kronor och följande året, 1877, till 355,000

kronor. Sedan dess både det förblifvit oförändradt, utom att dels med

år 1884 tillkommit en ökning af 1,500 kronor i följd af beredd delaktighet

i pensionsinrättningen för de vid landstingens småskolelärareseminarier

anstälda lärare och lärarinnor, dels ock år 1889 beloppet förhöjts med

873 kronor i samband med att de vid pensionsinrättningen anstälde

tjenstemännen och vaktmästaren erhållit inträde i pensionsinrättningen.

Antalet delaktiga tjenster hade under pensionsinrättningens första

verksamhetsår uppgått till 2,825, men hade vid slutet af år 1896 sprungit

upp till 6,049; den årliga ökningen hade således i medeltal uppgått till

107 tjenster. Särskildt torde höra uppmärksammas, att år 1877, då

statsanslaget väsentligen reglerats, antalet tjenster allenast varit 3,923,

hvadan tillväxten från nämnda år till år 1896, då antalet, såsom nyss

nämndes, hunnit upp till 6,049, utgjort ej mindre än 2,126 tjenster och

den årliga ökningen i medeltal vant 112 tjenster.

Professor Lindstedt anförde i detta afseende, att vid statsbidragets

bestämmande beräknats, att 20 nya tjenster skulle tillkomma årligen,

men att medeltalet för tjensternas tillväxt i stället visat sig uppgå till

140. Till grund för denna sista siffra syntes då hafva tagits förhållandena

allenast under senare år.

Sammanstälde man summorna af delaktighetsbeloppen under ifrågavarande

år, visade sig dessa hafva uppgått år 1867 till 937,640 kronor,

år 1877 till 2,429,720 kronor samt år 1896 till 4,422,170 kronor.

Att pensionsinrättningen sålunda för tiden från år 1877 till år 1896

fått med hjelp af ett årligen lika anslag af 355,000 kronor — oafsedt

de smärre tillägg som skett, hvilka ju motsvarats af direkta, nya föipligtelser

— bära ansvaret för pensioneringen, medan antalet delegare

vida öfver beräkning ökats från 3,923 till 6,049 samt delaktighetssumman

från 2,429,720 kronor till 4,422,170 kronor, måste naturligtvis

vålla en mycket ogynsam förskjutning i pensionsinrättningens läge, och

att de skadliga verkningarne häraf icke redan fört pensionsinrättningen

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

till brist, visade endast, huru stark och sund inrättningens organisation

varit i andra alseenden.

Till botande af nyssberörda missförhållande hade professor Lindstedt

föreslagit, att statsbidraget skulle sättas i viss proportion till den

successiva ökningen af delaktighetsbeloppen. Det principielt riktiga i

en sådan anordning syntes icke kunna bestridas. Professor Lindstedt

ansåge i detta afseende, att det vore fullt betryggande, om statsbidragets

ökning sattes till jemnt 10 procent af det belopp, hvarmed pensionsinrättningens

delaktighetssumma årligen tillväxte, och påyrkade, att i

öfverensstämmelse härmed statsbidragets totala belopp jemväl måtte

ställas i samma relation till delaktighetssumman i dess helhet. Med

tillämpning på aktiva och passiva för år 1896 visade professor Lindstedt

tillika, att en bestämning af statsbidragets storlek på detta sätt skulle,

med en minimidelaktighet af 700 kronor, motsvara en räntefot af 3, G

procent å pensionsinrättningens kapital och, med en minimidelaktighet

af 800 kronor, en räntefot af 3,7 procent.

Men enbart en sådan anordning skulle dock icke kunna trygga

pensionsinrättningens ställning för framtiden. Ty väl vore det sannt,

att den ränteafkastning, som, efter hvad nyss anfördes, skulle med en

dylik bestämning af statsbidraget komma att kräfvas af pensionsinrättningens

vid 1896 års slut samlade kapital, passade väl samman med en

efter nuvarande förhållanden försigtigt beräknad räntefot och tilläfventyrs

äfven för närmaste framtiden kunde motsvara tidsförhållandena,

men detta måste anses såsom en lycklig tillfällighet, ty den förhöjning

i inkomster, som erfordrades i följd af räntans fortsatta nedgående,

kunde naturligtvis icke regleras genom statsbidragets bestämmande i

visst förhållande till delaktighetssumman, då ju dessa båda hvar för

sig vigtiga faktorer icke hade något inbördes samband.

Praktiskt sedt skulle det väl äfven medföra vissa olägenheter att

förändra statsanslaget från, såsom det hittills varit, ett fast anslag till

ett förslagsanslag, som komme att utgå med ett antagligen städse stegradt

belopp, hvars storlek för öfrigt först efter slutet af hvarje år kunde

med noggrannhet bestämmas.

Det syntes då enligt direktionens mening bättre öfverensstämma

med pensionsinrättningens organisation och utveckling, att efter vissa

mellantider ställningen gjordes till föremål för noggrann undersökning

och, i den mån, till följd af ändrade förhållanden, den ena eller den

andra af pensionsinrättningens inkomstkällor blifvit otillräcklig, rättelse

gjordes, der den lämpligast borde ske och med afseende å så lång tid,

som beräkningar någorlunda tillförlitligt kunde omfatta. I öfverens
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Nionde Imf vudtiteln: bil. 1.

25

stämmelse härmed borde, för hvarje gång en dylik generel reglering

för pensionsinrättningen verkstäldes, statsbidraget bestämmas till en fix

summa, beräknad icke blott efter förhållandena under ett visst år, utan

äfven till den antagliga ökningen i antal tjenster och i sammanlagda

delaktighetssumman under vissa kommande år, exempelvis 10.

Om man efter sådan grund ville göra en beräkning af det statsanslag,

som med oförändradt minimidelaktighetsbelopp af 700 kronor nu

borde till pensionsinrättningen utgå, så funne man, att, om medelräntefoten

antoges till 3 £ procent, en ökning af statsanslaget enligt professor

Lindstedts beräkningar borde ega rum med omkring 45,000 kronor, sa

vida hänsyn icke toges till den äfven för de kommande åren sannolikt

inträdande förhöjningen af delaktighetsbeloppens summa.

Men om, såsom nyss framhållits, äfven denna sistnämnda hänsyn

toges, så''torde, då sannolikt vore, att under de närmaste tio åren delaktighetsbeloppens

summa årligen ökades med omkring 100,000 kronor,

och då ökningen af statsanslaget, enligt professor Lindstedts beräkningar,

fborde vara 10 procent af ökningen i delaktighetsbeloppet, statsanslaget

böra höjas med i medeltal för tio år räknadt ytterligare 50,000

kronor, ett belopp, som efter den nyss angifna beräkningen borde ungefärligen

motsvara stegringen i delaktighetsbeloppet under samma tid.

Hela den erforderliga höjningen efter nu gällande bestämmelser skulle

således uppgå till 95,000 kronor. . _ c .

För den händelse åter minimidelaktighetsbeloppet, såsom nu blifvit

ifrågasatt, förändrades från 700 till 800 kronor, medförde detta i och

för sig, enligt professor Lindstedts beräkningar, en ökning i delaktighetens

summa af omkring 500,000 kronor, och i sammanhang dermed

borde således statsanslaget ökas med 10 procent deraf, eller med 50,000

kronor, så att det i 1898 års riksstat såsom bidrag till folkskolelärare - nes pensionsinrättning upptagna beloppet borde höjas med tillsammans

145,000 kronor.

Då direktionen hade talat om ökning i statsanslaget, så hade direktionen

icke förbisett, att den behöfliga tillökningen af kassans inkomster

lika väl skulle kunna vinnas på en annan åt inrättningens inkomsttitlar,

nemligen på distriktens årsafgifter. Men då pensionen beräknades

i viss procent af lönen, deri icke inräknadt husrum, vedbrand och kofoder,

och genom den nu ifrågasatta förhöjningen af. statsanslaget till

pensionsinrättningen statens utgifter skulle komma i ungefär samma

förhållande till distriktens i fråga om pensioneringen som förut i fråga

om nämnda lön, så hade direktionen ansett sig sakna anledning ifrågaBih.

till Riksd. Vrot. 1898. 1 Samt. 1 Afd. 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nionde hnfvudtiteln: bil. 2.

safta, att det erforderliga fyllnadsbeloppet i inrättningens inkomster

skulle erläggas af skoldistrikten.

Med hvad sålunda blifvit anfördt ansåge sig direktionen hafva besvarat

den nådiga remissen, i hvad den rörde folkskolelärarnes pensionsmrättnmg.

1

Hvad åter vidkomme folkskolelärarnes enke- och pupillkassa, hade

professor Lindstedt, under åberopande hufvudsakligen af den utredning

som han den 30 november 1893 afgifvit angående denna kassas ställ®om

af direktionen med underdånig skrifvelse den 19 mars

18J4 till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnats, förklarat, att den ifrågasatta

höjningen af mmimidelaktighetsbeloppet till 800 kronor för denna kassa

skulle kunna genomföras, utan att derföre med nuvarande bestämmelser

någon ökning af statsbidraget vore behöflig!.

Vid hvad professor Lindstedt i denna del anfört hade direktionen

intet att anmärka.

Den utredning, som sålunda egt rum och mot hvars resultat Lag

®Lliar.-någ°n/rmran att Söra’ har ådagalagt, att frågan om ett andra

ålderstillägg for med sig nödvändigheten att höja statsanslaget, till folkskolelararnes

pensionsinrättning, för så vidt denna anstalts trygga bestånd

ej skall äfventyras, hvaremot folkskolelärarnes enke- och pupillkassas

stallning tillåter densamma att utan ökade statsbidrag bestrida

de skyldigheter, som kassan, i händelse ett dylikt ålderstillägg under

vissa torhallanden medgifves, skulle komma att ikläda sig. Men ifråo-avarande

utredning har ock gifvit vid handen, att folkskolelärarnes pensionsimattning

redan under nuvarande förhållanden i följd af omständigheter

som af professor Lindstedt och direktionen omförmälas, sväfvar i fara

att mista den säkra grundval, som från början lagts för dess tillvaro.

Va det icke synes mig böra ifrågasättas att fordra ökade bidrag af

påkallas redan af nyssnämnda förhållande en framställning

till Kiksdagen, afseende att statsbidraget till folkskolelärarekårens pensionering

måtte höjas med det af professor Lindstedt och direktionen

ängd na belopp 95,000 kronor. Eders Kongl. Maj:ts beslut att söka bereda

ett andra ålderstillägg åt folkskolelärarne medför emellertid, att

jag ej kan inskränka mig till en hemställan rörande utverkande af nyssberorda

anslagsförhöjnmg. Såsom utredningen visat, skulle, under förut
111-g

ett andra ålderstillägg å 100 kronor upptages bland folkskoJelararekårens

löneförmåner, så att minimibeloppet för delaktighet i

pensionsinrättnmgen komme att utgöra 800 kronor, denna förändring

medföra behof af ett årligt anslag å 50,000 kronor utöfver nyss
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvndtiteln: bil. 1.

27

berörda anslagsförhöjning. Jemväl delta belopp bör således innefattas

i en framställning i ämnet till Riksdagen.

Under åberopande af hvad jag nu anfört får jag fördenskull i

underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå nästsammanträdande

Riksdag att höja det såsom bidrag till folkskolelärares

pensionering nu utgående statsanslag, 357,873 kronor, med 145,000

kronor eller till 502,873 kronor.

Till denna föredragandens hemställan, hvaruti

statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans

Mapt Konungen lemna nådigt bifall; och skulle utdrag

af detta protokoll tillställas finansdepartementet för

iakttagande vid uppgörandet af förslag till reglering

af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtiteh

Ur protokollet:

C. E. Blom.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil, 2.

[6.]

Pension för

vaktmästaren

F. J. M. Hellström.

28

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31

december 1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

otatsraden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

GlLLJAM,

friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister.

Departementschefen, statsrådet Gilljam föredrog i underdånighet:

l:o.

En af intendenten vid nationalmuseum till Kongl. Maj:t öfverlemnad

underdånig ansökning af vaktmästaren vid nämnda museum Frans Johan

Michael Hellström, som deruti på grund af tilltagande ålder och sjuklighet

anhållit, att honom måtte för hans återstående lifstid beredas ett

ärligt underhall att af honom atnjutas från och med den dag, då afsked

från hans vaktmästarebeställning kunde blifva honom beviljadt; varande

ansökningen åtföljd ej mindre af åldersbetyg, utvisande att Hellström

vore född den 28 oktober 1824, än äfven af ett den 11 november 1897

s. 29 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 2.

29

utfärdadt läkarebetyg af innehåll att Hellström i följd af sin höga ålder

och deraf härledande kraftnedsättning vore oförmögen till ansträngande

sysselsättning. _

I den skrifvelse, hvarmed intendenten vid nationalmuseum till Kongl.

Maj:t öfverlemnat berörda ansökning, hade anförts, att Hellström den

15'' maj 1866 antagits till e. o. vaktmästare vid dåvarande kongl.

museum, efter att förut under åren 1864 och 1865 hafva såsom snickare

biträdt vid arbetet med inläggande af golfven i museibyggnaden; att

Hellström den 15 januari 1867 blifvit ordinarie vaktmästare, i hvilken

egenskap han åren 1867—1868 uppburit 264 kronor i årsarfvode, höjdt

1869 till 276 kronor och 1875 till 350 kronor, hvarefter hans årsarfvode

från och med 1882, i sammanhang med ökad tjenstgöring, utgått med

750 kronor; att Hellström, såsom tillhörande den första uppsättningen

af vaktbetjening vid nationalmuseum, tagit del i det första mödosamma

arbetet med samlingarnas anordning och sedermera på ett redbart och

pligttroget sätt, med synnerlig påpasslighet, ordning och omtanke skött

sina göromål vid tillsyn och bevakning af konstsamlingarna, hvarjemte

hans kunskap i snickeri vid mångfaldiga tillfällen tagits i anspråk för

museum; att Hellström i det enskilda lifvet gjort sig känd för en hedrande

vandel och af Kongl. Maj:t hugnats med belöningsmedaljen för nit ^och

redlighet i rikets tjenst; samt att Hellström, som under de senaste åren

tidtals varit af sjukdom hindrad att uppehålla sin tjenst och nu uppnått

en så hög ålder, att något tilltagande i krafter ej vore att motse, hvarken

egde någon enskild förmögenhet eller pensionsrätt vid museum, utan

i händelse af förnyade sjukdomsfall vore hänvisad till det understöd,

museum tillfälligtvis kunde bereda honom under en kortare tid. I anledning

häraf hade intendenten på det lifligaste tillstyrkt nådigt bifall till

Hellströms underdåniga ansökning, med hemställan derjemte att, på sätt i

ett föregående liknande fall egt rum, den begärda pensionen måtte bestämmas

till 500 kronor eller två tredjedelar af den aflöning, som Hellström

sedan 1881 års början årligen åtnjutit.

I detta ärende hade statskontoret, efter nådig remiss, afgifvit underdånigt

utlåtande, deruti statskontoret anfört, bland annat, att för den

vaktmästaresyssla Hellström innehade icke funnes uppförd någon aflöning

i den för nationalmuseum utfärdade stat af den 10 oktober 1880,

utan att det arfvode af 750 kronor Hellström åtnjöte utginge af det å

riksstaten upptagna belopp 5,000 kronor till vaktbetjening lör konstsamlingarnas

bevakning vid do offentliga förevisningarna; att, ehuru Hellström

icke uppbure lön å stat och alltså icke heller egde pensionsrätt,

hans mer än 3liåriga tjenstgöring vid nationalmuseum, hvars dyrbara

opaginerad Kontrollera mot PDF

Pensionsrätt

för seminaricförestandare

n

i Haparanda

jk. Lindbäck.

Nionde hufvndtiteln: bil, 2.

konstsamlingar lian haft till sin uppgift att vårda och bevaka, dock

syntes vara förtjent af något erkännande från statens sida: samt att, då,

enligt hvad vitsordadt blifvit, Hellström icke egde någon enskild förmögenhet,

utan i händelse af förnyade sjukdomsfall vore hänvisad till

det understöd, museum tillfälligtvis kunde bereda honom på en kortare

tid, det val kunde anses vara en sligt för staten, som under så många

ar vant hans arbetsgivare, att tillse, det pension för hans återstående

t ffar.u bl®fr P°norn beredd. Fördenskull hade statskontoret tillstyrkt,

a till Riksdagen måtte aflåtas nådig proposition om uppförande för

Hellström på allmänna indragningsstaten af en årlig pension till det af

intendenten föreslagna belopp, 500 kronor.

På grund åt hvad sålunda förekommit hemstälde statsrådet, det

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att Hellström må från

och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom beviljadt,

för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtn juta en

årlig pension af 500 kronor.

2:o.

Departementschefen anförde vidare:

I underdånig skrifvelse den 21 april 1897 har föreståndaren för

seminariet i Haparanda för bildande af lärare och lärarinnor vid småskolor

i de finska församlingarna Emil Lindbäck anhållit, det täcktes

Eders Kongl. Maj:tgöra framställning till Riksdagen derom, att åt honom

måtte beviljas rätt till pension å allmänna indragningsstaten enligt

samma grunder, som vore eller komme att blifva stadgade för ordinarie

ämneslärare vid rikets allmänna läroverk.

Som skäl för sin underdåniga anhållan anför Lindbäck till en

början, att 1897 års Riksdag beviljade pensionsrätt såväl åt vid folkskolelärare-

och folkskolelärarinneseminarierna tjenstgörande ordinarie

lärare och lärarinnor som ock åt de folkskolelärare och -lärarinnor, som

vore eller komme att blifva anstälda vid statens småskolelärareseminarier

i Haparanda och Mattisudden.

Derefter erinrar sökanden om, att de enda seminarielärare, för

hvilkas pensionering ingen åtgärd vidtagits, vore föreståndarne för de

nämnda småskolelärareseminarierna. Genom att bereda nämnda föreståndare,

säger han vidare, tillfälle att vid viss lefnads- och tjensteålder

afgå från sina befattningar för att ersättas af yngre krafter skulle

emellertid staten handla i sitt eget intresse, ty vid det finska såväl som

s. 31 Kontrollera mot PDF

Nionde hnfvndtiteln : bil. 2.

31

vid det lappska seminariet gjorde sig måhända ännu mer än vid rikets

öfriga seminarier gällande behofvet. af energiska och för sin uppgift

intresserade föreståndare och lärare. Men energi och intresse kunde i

regel hos den ålderstigne ej förenas i lika hög grad som hos den unge

och lifskraftige.

Det vore visserligen å ena sidan sant, att ifrågavarande föreståndare,

såsom endast förordnade tillsvidare, kunde vid inträffande oförmåga

att sköta sin tjenst aflägsnas, men å andra sidan borde icke staten på

en sådan grund undandraga sig att för nöd trygga en persons ålderdom,

som slitit ut sig i dess tjenst och som kanske hade hustru och

barn att försörja.

Man kunde invända, att en föreståndare för ett af statens småskoleseminarier

kunde genom att utnämnas till adjunkt eller kollega

vid något af rikets allmänna läroverk tillförsäkras pension. Men utsigterna

att under nuvarande svåra konkurrens på lärarebanan erhålla

en adjunkts- eller kollegabefattning, sedan man mottagit förordnande

som seminarieföreståndare, vore så godt som inga.

Genom resolution den 8 mars 1894 hade Eders Kongl. Maj:t förklarat.

sig icke kunna bifalla en af sökanden gjord underdånig ansökning,

att han, som den 14 oktober 1893 inför domkapitlet i Hernösand

aflagt undervisningsprof för lönetursberäkning, måtte få räkna sin tjenstgöring

såsom seminarieföreståndare, derest han kunde förete nöjaktigt

intyg öfver densamma, sig till godo för uppflyttning i högre lönegrad,

för den händelse att han framdeles blefve utnämnd till adjunkt eller

kollega vid rikets allmänna läroverk.

Enär sålunda i fråga om uppflyttning i högre lönegrad såsom

adjunkt eller kollega afseende icke fästes vid föregående tjenstgöring

såsom seminarieföreståndare, torde sådan tjenstgöring icke heller utöfva

något som helst inflytande vid besättande af adjunkts- eller kollegabefattning.

Ur ett utdrag af Ilernösands domkapitels protokoll den 4 juli

1894, som åtföljde Lindbäcks förevarande underdåniga ansökning, framgår,

att Lindbäck, som är född den 21 november 1858, aflagt filosofie

kandidatexamen den 29 januari 1886 med komplettering den 13

september 1892, genomgått profårskurs läsåret 1887—1888, tjenstgjort

med goda vitsord vid allmänt läroverk under fyra år och ett år som

vikarierande föreståndare vid seminariet i Haparanda, aflagt undervisningsprof

för lönetursberäkning den 14 oktober 1893, samt att lian

blifvit förordnad att vara föreståndare vid om förmälda seminarium den 4

juli 1894.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Nionde Imf vild titeln : bil. 2.

Inspektor!! öfver seminariet i Haparanda, kontraktsprosten P. O.

Grape, hvars utlåtande blifvit infordradt, yttrar, att de skäl, som sökanden

anfört som stöd för sin underdåniga ansökning, vore behjertansvärda

och befogade. Med anledning häraf och särskildt med hänsyn

dertill, att det finska seminariet till följd af den starka immigrationen

ti ån Finland, som nu redan paginge och med all sannolikhet komme att

ökas i jemnbredd med gränsbygdens förkofran i ekonomiskt hänseende,

med all säkerhet måste för en oöfverskådlig framtid blifva behöflig!’

hemstälde kontraktsprosten Grape, att Eders Kongl. Maj:t täcktes göra

framställning till Riksdagen om rätt till pension åt föreståndaren vid

Haparanda seminarium.

Domkapitlet i Hernösand, som, i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts

nådiga befallning, afgifvit utlåtande i ärendet den 16 juni 1897, tillstyrker

kraftigt på de skäl, som af sökanden och seminariets inspektor

blifvit anförda, bifall till ifrågavarande ansökan.

Slutligen yttrar statskontoret, som äfvenledes blifvit uti ifrågavarande

ärende hördt, att statskontoret visserligen ansåo-e de af

sökanden och inspektor åberopade skäl beaktansvärda samt derför hölle

före, att pensionsrätt lika med den åt lärarne vid elementarläro!

eiken tillerkända borde tillkomma föreståndaren vid detta seminarium

* rikets öfnöa seminarier, men att statskontoret

dock icke, för närvarande och så länge föreståndareplatsen jemlikt nådiga

_ brefvet den 19 april 1875 endast tillsattes på förordnande samt

aflöningsförmånerna icke blifvit reglerade genom en af Eders Kongl.

Maj:t och Riksdagen antagen stat, ansåge sig kunna förorda vidtagande

af åtgärder för beredande af pensionsrätt från allmänna indragningsstaten

åt innehafvaren af föreståndareplatsen vid detta seminarium.

Af de skäl, som föreståndaren och inspektion! för seminariet i

Haparanda anfört, framgår emellertid uppenbart, att det är af stor vigt,

att föreståndaren för nämnda seminarium erhåller rätt till pension. ^ 1

annat fall torde man ej kunna påräkna, att kraftiga, insigtsfull och

mtiesserade personer skola söka föreståndarebefattningen vid seminariet.

Det är ock så mycket vigtigare, att föreståndaren har omförmälda egenskaper,

som seminariet allt mer får en stor betydelse jemväl för spridandet

af svensk kultur i rikets nordligaste trakter, hvilkas invånare

till största delen utgöras af finnar.

Jag skulle derför gerna vilja föreslå, att föreståndarne vid Haparanda

seminarium skulle erhålla rätt till pension å allmänna indragningsstaten

efter samma grunder som lärarne vid de allmänna läroverken och folkskolelärareseminarierna;

men då det ej är föreskrifvet, att till nämnda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nionde hufvndtiteln: bil. 2. 38

föreståndarebefattning erfordras samma behörighet som till adjunktsbefattningar

vid allmänna läroverk och folkskolelärareseminarier, och då

sålunda till föreståndare kan utnämnas en person, som redan enligt sistlidne

års Riksdags beslut angående de vid seminariet i Haparanda anstälde

lärares pensionering har pensionsrätt, torde jag höra inskränka

mig till att föreslå, att den nuvarande innehafvaren. af ifrågavarande

befattning erhåller rätt till pension å allmänna indragningsstaten i likhet

med lärarne vid de allmänna läroverken, och jag gör så mycket hellre

en dylik hemställan, som ifrågavarande seminarieförestandare å ena

sidan på ett förtjenstfull t sätt sköter sin befattning och å den andra

innehar den behörighet, som erfordras för att kunna anställas som

ordinarie lärare vid allmänt läroverk eller folkskolelärareseminarium,

ehuru han, enligt nu gällande föreskrifter, icke kan såsom föreståndare

för ett småskolelärareseminarium få räkna sig sin tjenstgöring derstädes

till godo för en eventuel uppflyttning i högre lönegrad vid allmänt läroverk

eller folkskolelärareseminarium.

Den omständighet, att föreståndaren vid seminariet tillsättes endast

på förordnande och att hans löneförmåner icke äro reglerade genom en

af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen antagen stat, torde ej böra utgöra

hinder för hvad sålunda ifrågasättes, då sistlidne års Riksdag beviljade

de vid seminarierna i Haparanda och Mattisudden anstälde folkskolelärare

pensionsrätt, ehuru de äfvenledes äro tillsatta endast på förordnande

och ehuru deras löneförmåner icke äro reglerade genom en

för läroanstalten faststäld stat.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att Lindbäck må förklaras

vid frånträdande af sin befattning ega rätt till pension å allmänna indragningsstaten

till det belopp, som då skolat tillkomma honom, derest han

i stället innehaft adjunktstjenst vid folkskolelärareseminarium.

I denna föredragandens hemställan förenade sig statsrådets öfriga

ledamöter.

3:o.

Härefter yttrade statsrådet Gilljam:

För att bereda understöd åt äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka

icke kunnat erhålla pension ur folkskolelärarnes pensionsinrättning, hemställer

jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att, i likhet

med hvad under flera föregående år egt rum, å allmänna indragningsstaten

måtte äfven för år 1899 anvisas ett anslag af 10,000 kronor,

Bill. till Rilcsd. Prof. 1898. 1 Sand. 1 Afd. 5

L8-]

Understöd åt

äldre behöfvande

folkskolelärare.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Nionde hufvudtiteln: bil. 2.

[2.]

Kostnaden för

förvaltningen

af smäskolelärares

m. fl.

ålderdomsU7iderstödsanstalt

under

är 1899.

att enligt de närmare bestämmelser, Eders Kongl. Maj:t kan finna godt

meddela, användas till understöd af högst 250 kronor åt sådana äldre

behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligt skött sin tjenst, men derifrån

erhållit afsked före år 1867.

Häruti förenade sig statsrådets öfriga ledamöter.

4:o.

Ytterligare anförde departementschefen:

Med hänvisning till hvad som blifvit anfördt till statsrådsprotokollet

den 22 december 1893 i fråga om kostnaden för förvaltningen

af småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt får jag, då det synes

vara en fördel, att den provisoriska anordningen deraf ännu någon tid

fortfar, på det man må blifva i tillfälle att med någorlunda sannolikhet

öfverskåda dess blifvande omfattning och med tillbörlig säkerhet beräkna

kostnaderna för förvaltningen deraf, hemställa, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen att, i afseende å kostnaderna för anstaltens

förvaltning och verksamhet under är 1899, medgifva,

att Eders Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp,

som för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga;

samt

att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter

i öfrigt under nämnda år erforderliga medel må af Eders Kongl. Maj:t,

i den mån influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga

statsmedel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda a%ifter, i

den mån de under året ingå, eller, derest sagda afgifter skulle för året

befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

Statsrådets öfriga ledamöter instämde i hvad departementschefen

sålunda hemstält.

Hvad statsrådet beträffande de under förestående

punkter n:ris 1—4 omförmälda ärenden i underdånighet

tillstyrkt och hemstält behagade Hans Maj:t Konungen

gilla och bifalla; och skulle protokollsutdrag härom

till finansdepartementet öfverlemnas för behörigt iakttagande

vid uppgörande af förslag till reglering af

utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ur protokollet:

Karl Leijer.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 3.

35

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 22 december 1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister.

Departementschefen anförde härefter i underdånighet:

Till Eders Kongl. Maj:t har f. d. mönsterskrifvaren vid lifregementets

husarcorps O. Westblads enka Anna Petronella Westblad, född

Tellén, inkommit med underdånig ansökning, att Eders Kongl. Maj:t

måtte genom framställning till Riksdagen bereda sökanden någon pension,

varande denna ansökning åtföljd af handlingar, utvisande att bemälde

Westblad, hvilken vid sitt frånfälle den 16 juni 1896 var 77 år gammal,

innehaft mönsterskrifvarebefattningen från den 26 juli 1856 till den 22

december 1887, hvarefter han till sin död åtnjutit eu för honom å allmänna

indragniugsstaten uppförd pension af 700 kronor; att han, enligt

hvad vederbörande corpschef vitsordat, med nit och skicklighet fullgjort

[3.]

Pension för

f. d. mönsterskrifvaren

O. Westblads

enka.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Nionde hufvudtiteln: bil. 3.

sina tjenstealigganden; att den efter honom upprättade bouppteckning,

enligt vederbörande bouppteckningsförrättares intyg, upptoge en brist i

boet af 640 kronor; samt att sökanden, som vore född den 29 juni

1832 och således 65 år gammal, befunne sig i fattiga omständigheter.

Uti häröfver infordradt utlåtande har arméförvaltningen å civila

departementet i underdånighet anfört, att, då mönsterskrifvare ej egt att

bereda sig delaktighet i arméns nya enke- och pupillkassa samt, enligt

hvad arméförvaltningen inhemtat, sökanden icke heller undfinge pension

från arméns gamla enke- och pupillkassa, något understöd af statsmedel

icke kommit sökanden till del, vid hvilket förhållande och enär sökanden,

enligt hvad bouppteckningen efter mannen samt handlingarne vidfogade

intyg utvisade, vore fattig och vid sin framskridna ålder icke

torde kunna genom arbete förskaffa sig lifsuppehälle, arméförvaltningen

ansett sig, i betraktande af mannens mer än 40-åriga väl vitsordade tjenstgöring

samt med stöd jemväl af Eders Kongl. Maj:ts till 1896 års

Riksdag aflåtna och af Riksdagen bifallna framställning om pension åt

enkan efter vaktmästaren vid tekniska högskolan F. O. Söderberg, böra

tillstyrka, att nådig proposition aflätes till Riksdagen om uppförande

för sökanden på allmänna indragningsstaten af en årlig pension till

belopp af tvåhundra kronor.

Statskontoret, hvars yttrande i frågan genom nådig remiss jemväl

infordrats, har uti underdånigt utlåtande af den 27 nästlidne augusti

anfört, att, med afseende å boets uppgifna ställning, hvarom dock endast

bifogats ett intyg af vederbörande bouppteckningsförrättare, och då

sökanden saknade rätt till pension från arméns gamla enke- och pupillkassa,

statskontoret ej ville förneka, alt sökanden kunde vara i behof

af understöd för sin utkomst, men att, enär det ansökningen bilagda

prestbetyg för sökanden ej innehölle något vitsord om svårighet för

henne att försörja sig och om behof af understöd för sådant ändamål

samt upplysning derjemte saknades, huruvida ej anhöriga till sökanden

funnes, hvilka möjligen kunde bispringa henne med hjelp, statskontoret

i ärendets dåvarande skick ansåge sig ej kunna understödja sökandens

anhållan om beredande åt henne af pension.

Till fullständigande af förut ingifna ansökningshandlingar har

sökanden slutligen inlemnat dels ett för henne den 30 augusti innevarande

år utfärdadt prestbetyg af innehåll, att hon nu vid 65 års ålder

och tilltagande svårighet att med arbete sig försörja vore i verkligt

behof af understöd, dels ock ett vederbörligen styrkt transsumt af den

efter mönsterskrifvaren Westblad förrättade bouppteckning, hvaraf inhemtas,

att bristen i boet uppgått till 640 kronor 85 öre, samt att

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Nionde hnlvudtiteln: bil. 3.

enkan antecknats såsom ende sterbhusdelegare, enär Westblads efterlemnade

sidoarfvingar, hvilka vistades å okänd ort, icke kunnat till för
rättningen

kallas. . . . . ,

På grund af hvad sålunda förekommit får jag i underdånighet

hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig

proposition om uppförande å allmänna indragningsstaten af en årlig

pension för enkan Westblad till belopp af tvåhundra kronor, att från

1898 års början till henne utgå, så länge hon förblifver enka.

Till denna departementschefens hemställan, hvaruti

statsrådets öfrige ledamöter instämde, täcktes Hans

Maj:t Konungen lemna nådigt bifall; och skulle utdrag

af detta protokoll finansdepartementet tillställas för iakttagande

vid uppgörande af förslag till reglering af

utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

T. Hermelin.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B8

Nionde hufvudtiteln: bil. 4,

[4-]

Pensionsrätt

för lektorerna

vid sjökrigsskolan.

) Tutta

Ui''u • ‘ fvilmpifiivl r., f''u .M;; // . ■

Utdrag af protokollet öfver sjöförsvar särenden, hattet inför

Hans Maj:t Konungen uti statsrådet å Stockholms slott

den 10 december 1897.

Närvarande:

:: :< ,■ öm ■jbnoifi ■: .. h ;_<bau In

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

Wjkblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister.

Härefter yttrade departementschefen:

2:o.

Uti en till Eders Kongl. Maj: t stäld och af chefen för sjökrigsskolan

med tillstyrkan af bifall öfverlemnad ansökning hafva lektorerna

vid nämnda skola Johan Fredrik Lagerlund, Joseph Muller, Carl Nils

Holmgren och Johan Erik Lindgren i underdånighet anhållit om aflåtande

af nådig proposition till Riksdagen om rätt för de ordinarie lärarne vid

sjökrigsskolan att få åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten

enligt samma grunder, som äro eller varda bestämda för ordinarie ämneslärare

vid de allmänna läroverken.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Nionde liufvudtiteln: bil. 4.

39

Under erinran att i den till 1888 års Riksdag aflåtna nådiga proposition,

hvari begärts förbättring i de ordinarie lärarnes vid sjökrigsskolan

lönevilkor, äfven föreslagits, att de måtte förklaras berättigade

till erhållande af pension från allmänna indragningsstaten, men att Riksdagen

ansett, att dessa frågor lämpligen borde komma till afgörande i

sammanhang med en omorganisation af rikets allmänna läroverk, hafva

sökandena till stöd för sin nu gjorda anhållan och för att visa de ordinarie

lärarnes vid sjökrigsskolan likställighet med lärarne vid de allmänna

läroverken åberopat bestämmelserna i §§ 14 och 68 af gällande

nådiga stadga för sjökrigsskolan den 1 november 1889, enligt hvilka

bestämmelser behörighet att söka lektorstjenst tillkomme den, som vore

behörig till sökande af lektorstjenst vid rikets allmänna läroverk, samt

vid förslags uppgörande till lärokurser borde iakttagas, att kadett, som

genomgått alla landklasserna, skulle i de icke militära ämnena besitta

ett kunskapsmått, icke understigande det, som för godkänd afgångsexamen

vid rikets allmänna läroverk fordrades, hvarjemte framhållits,

bland annat, att löneförmånerna för de ordinarie lärarne vid sjökrigsskolan,

hvilka å sina tjenster egde af Eders Kongl. Maj:t utfärdade fullmakter,

enligt Riksdagens beslut utginge dels af statsmedel och dels af

den terminsafgift, som ålåge kadetterna att erlägga, samt utgjorde för

hvar och en af dessa lärare, som uppnått högsta lönegraden, sammanlagdt

i rundt tal 4,600 kronor för år.

Till följd af härå erhållen nådig remiss har statskontoret afgifvit

underdånigt utlåtande, deri statskontoret förklarat sig icke kunna finna

någon giltig anledning, hvarför icke de vid sjökrigsskolan fast anstälde

lektorer skulle få komma i åtnjutande af eu förmån, hvilken tillförsäkrats

såväl deras vederlikar vid de allmänna läroverken som öfverhufvudtaget

alla andra med dem jemförliga ordinarie lärare vid statens läroanstalter,

såsom till exempel navigationsskolorna, tekniska högskolan, Chalmers’

tekniska läroanstalt, tekniska elementarskolorna, farmaceutiska institutet

och veterinärinstutet med flera, hvarför statskontoret, under erinran att

frågan om lektorernas vid sjökrigsskolan rätt till pension icke syntes

behöfva ställas i något direkt beroende af löneregleringsfrågan, tillstyrkte,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition

af hufvudsakligen samma innehall som i den till 1888 ars Riksdag

aflåtna proposition i denna del eller att lektorerna vid sjökrigsskolan

måtte förklaras berättigade att från allmänna indragningsstaten erhålla

pension enligt samma grunder, som för närvarande äro eller framdeles

kunna blifva bestämda för deras vederlikar vid de allmänna läroverken.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Nionde Imf vudtiteln: bil. 4.

Såsom här ofvan blifvit erinradt, framlade Eders Kongl. Maj:t för

1888 års Riksdag förslag till förbättring i lönevilkoren för lektorerna

vid sjökrigsskolan och gjorde i sammanhang härmed framställning om

rätt för dem att från allmänna indragningsstaten erhålla pension till

enahanda belopp och på enahanda vilkor, som voro bestämda för deras

vederlikar i motsvarande lönegrad vid de allmänna läroverken. Riksdagens

statsutskott ansåg emellertid rätta tidpunkten att vidtaga en

reglering af sjökrigsskolans stat icke vara inne, utan uttalade såsom sin

åsigt, att det framlagda förslaget icke borde tagas i betraktande annorledes

än i sammanhang med eller efter pröfning af den ännu olösta

frågan om de allmänna läroverkens omorganisation. Åtskilliga ledamöter

af utskottet hade emellertid i afgifven reservation, utan att särskildt

yttra sig rörande frågan om pensionsrätten, tillstyrkt en mera

tillfällig löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan. I enlighet med

denna reservations innehåll fattade Riksdagen sitt beslut, utan att alltså

frågan om pensionsrätten blef föremål för något uttalande från Riksdagens

sida.

Då nu frågan om lektorernas vid sjökrigsskolan pensionsrätt blifvit

i ofvan berörda ansökning ånyo upptagen och då jag, lika med statskontoret,

anser denna fråga icke behöfva ställas i något direkt beroende

af löneregleringsfrågan, får jag, under åberopande af hvad statskontoret

i ämnet anfört, hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

medgifva,

att lektorerna vid sjökrigsskolan må åtnjuta rätt till pension å allmänna

indragningsstaten enligt samma grunder, som äro eller kunna

varda bestämda för deras vederlikar vid de allmänna läroverken.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemstält behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan

af statsrådets öfriga ledamöter, i nåder bifalla;

och skulle utdrag af protokollet härom meddelas finansdepartementet

för iakttagande vid uppgörande af förslag

till reglering af utgifterna under riksstatens nionde

hufvudtitél.

Ex protocollo:

Elis Räform.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Nionde Imfvudtiteln: bil. 5.

41

Utdrag af protokollet öfver sjöf<ir svar särenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen uti statsrådet å Stockholms slott

den 17 december 1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister.

Derefter anförde departementschefen:

3:o.

Uti en af stationsbefälhafvaren vid flottans station i Stockholm

med embetsskrifvelse den 26 nästlidne november öfverlemnad ansökning

har förre föreståndaren och tillskäraren vid stationens beklädnadsverkstad

Gustaf Nilsson, med förmälan att han vid uppnådd ålder af öfver 72

år och efter mer än 20 års anställning i nämnda egenskap måst såsom

uppsagd från platsen på grund af ålder och bristande arbetskrafter afgå

derifrån utan att hafva förvärfvat pensionsrätt, anhållit att för sin återstående

lifstid komma i åtnjutande af pension från allmänna indragningsstaten.

Bill. till Urked. Prat. 1898. 1 Samt. 1 Afd. <3

[5.]

Pension

för förre

v er kstadsjöreståndaren

G. Nilsson.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Nionde hufvudtitein: bil. 5.

Till stöd för denna anhållan har Nilsson, som redan förut frarnstält

enahanda anhållan, hvilken Eders Kong! Maj:t enligt nådigt beslut

den 9 januari innevarande år icke funnit skäl bifalla, nu vidare meddelat,

att han vid tillträdande af sin befattning vid beklädnadsverkstaden

icke begärt att blifva delegare i dåvarande amiralitetskrigsmanskassan

hufvudsakligast af det skäl, att han vid då uppnådda 50 lefnadsår icke

tänkt sig hinna att under 30 tjensteår verkställa de inbetalningar, kassans

reglemente föreskrefve, och icke heller då hade sig bekant, att undantag

från 30 års inbetalning för erhållande af pension möjligen kunde göras;

att hans sedermera, efter misslyckade försök att genom arbete utom

tjensten betrygga sin framtid, framstälda anhållan att blifva delegare i

nämnda kassa blifvit af direktionen afslagen; att han icke heller sedermera

varit i tillfälle att genom inträde i lifränte- och kapitalförsäkringsanstalt

bereda sig en sorgfri ålderdom, enär de höga hyror och lefnadsomkostnader,

hvilka under hans föreståndaretid varit rådande, icke medgifva

honom att af sin aflöning utgifva något för sådant ändamål, helst

inbetalningarne vid hans ålder skulle blifvit mycket höga; samt att han,

som numera icke vore i stånd att förtjena något, således på gamla dagar

befunne sig i behöfvande omständigheter;

varande ansökningen åtföljd af dels särskilda af f. d. ordföranden

i förvaltningsdirektionen vid flottans förenämnda station och intendenten

derstädes afgifna intyg, utvisande att Nilsson egt skyldighet att under

sin anställning vara tillstädes vid sin arbetspost och sysselsätta sig med

arbete tio timmar dagligen och icke kunnat på annat sätt genom sitt

yrke förskaffa sig någon inkomst, dels ett utaf förvaltningsdirektionen

utfärdadt tjenstebetyg, hvaruti vitsordats, att Nilsson under sin tjenstetid

visat sig vara duglig och skicklig i sitt yrke samt fullgjort sina åligganden

till direktionens belåtenhet, dels ock utdrag af nämnda direktions

protokoll för den 16 januari 1896, hvaraf inliemtas, att, på anmälan af

intendenten vid stationen att Nilsson, som vore född den 3 februari 1825,

öfverskridit den högsta för användning i statens tjenst medgifna åldersgräns

och att hans krafter ej längre medgåfve honom att uppfylla alla

anspråk, som skäligen kunde ställas på verkstadens föreståndare, förvaltningsdirektionen,

enligt intendentens jemväl gjorda hemställan, uppsagt

det med Nilsson upprättade kontraktet.

Till följd af härå erhållen nådig remiss har statskontoret i ärendet

afgifvit underdånigt utlåtande, deri statskontoret, med erinran att Nilsson

blifvit till omförmälda befattning den 30 december 1875 antagen genom

kontrakt, stäldt på tre månaders uppsägning, att hans aflöning dervid

bestämts till 200 kronor i månaden och att han vid frånträdande! af

s. 43 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvadtiteln: bil. 5.

43

befattningen innehaft densamma 20 år 4 månader, tillika anfört, hurusom

af direktionen för flottans pensionskassa vore i ett den 19 oktober

1896 afgifvet infordradt utlåtande i anledning af Nilssons då gjorda

underdåniga ansökning om erhållande af pension från allmänna indragningsstaten

meddeladt, att Nilsson år 1883 hos direktionen framstäf

begäran att för vinnande af pensionsrätt i kassan få erlägga enkla retroaktiva

pensions- och gratialafgifter från och med år 1876, då hans anställning

vid flottan börjat, men att direktionen enligt beslut den 24

april 1883 funnit Nilsson dåmera icke vara härtill berättigad af den

orsak att, jemlikt. § 12 i nådiga kungörelsen den 24 november 1876

angående nya grunder för pensionering af flottans befäl och underbefäl

med vederlikar, dessa grunder egde tillämpning endast å sådana redan i

tjenst varande månadslönare vid flottans militärdepöter och varfsstationer,

som anmält sig vilja derpå ingå, hvartill Nilsson i vederbörlig ordning

förklarat sig icke villig.

På grund af hvad i förevarande fråga förekommit har statskontoret

ansett Nilsson vara förtjent af något understöd för sina återstående

dagar, hvilket dock, med afseende å beskaffenheten af hans anställning,

hans sena tillträde till befattningen och hans till följd deraf jemförelsevis

korta tjenstetid, icke borde utgå med högre belopp än 600 kronor.

Med afseende å hvad sålunda förekommit och i enlighet med statskontorets

tillstyrkan får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes till nästsammanträdande Riksdag aflåta nådig framställning

om beviljande åt förre verkstadsföreståndaren Gustaf Nilsson af en årlig

pension af sex hundra kronor, att från allmänna indragningsstaten utgå

från och med den 1 januari 1898.

Hvad departementschefen sålunda hemstält behagade

Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets

öfrige ledamöter, i nåder gilla och bifalla; och

skulle protokollsutdrag härom expedieras till finansdepartementet

för behörigt iakttagande vid uppgörande

af förslag till reglering af utgifterna under riksstatens

nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

J. Joachirnsson.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Nionde hnfvudtiteln: bil. 6

[10.]

Anslag till

upprätthållande

af

arméns pensionering.

Utdrag af protokollet öfver landtför sv ar särenden, hållet inför

Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 17 december 1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister.

Departementschefen, statsrådet friherre Rappe föredrog i underdånighet:
-

Departementschefen anförde härefter:

Sedan innevarande års Riksdag, med anledning af Eders Kongl.

Maj:ts nådiga proposition, för nästkommande år anvisat ett förslagsanslag

å 1,540,000 kronor eller samma belopp, som från och med 1894

anvisats dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering

och dels till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen

godkända grunder, har direktionen öfver nämnda kassa uti underdånig

skrifvelse den 17 sistlidne november anhållit, det Eders Kongl. Maj:t

s. 45 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvndtiteln: bil. 6.

45

tacktes till nästa Riksdag föreslä, att äfven Br år 1899 ett

å 1 540 000 kronor måtte för nyssnämnda ändamål a extra stat anvisas.

’ Såsom stöd för denna framställning har direktionen åberopat sin

sistlidna år angående anslagsbehofvet för år 1898 aflatna skrifvelse,

hvaruti direktionen anfört, att, ehuru förutnämnda belopp>vlsat

vara för det afsedda ändamålet fullt tillräckligt, det .a andra sidan dock

mötte synnerlig svårighet att så långt förut som t va ar till s^ran

gifva den erforderliga summan, med anledning hvaraf och da, enl g

förut gjordt antagande, tidpunkten för inträdande af ett mera norma

förhållande i afseende å tillkomst och afgång på pensionsstaten borde

inom några år inträffa, hvarefter det framtida anslagsbehoivet b efve

lättare att beräkna, direktionen ansett sig icke hora aska högre anslagsbelonm

än som under de senaste åren blifvit beviljadt.

PPå grund häraf hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t tacktes

f0reSlatfiSextra°8tat för år 1899 anvisa ett förslagsanslag afl,540,000

kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas

egen pensionering med fastställa pensionsbelopp, mot skyldighet för

pensionskassan åt? afstå det för året densamma t. Ikommande förhyda

vederlag för de till statsverket indragna rusthallsafgifterna, och de

ttlf fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkanda grunder

för sådana pensioners utgående.

Till denna departementschefens hemställan, hvaruti

statsrådets öfrige ledamöter instämde, behagade

Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall; och skulle

utdrag af detta protokoll finansdepartementet tillställas

för iakttagande vid uppgörandet af förslag till reglering

af utgifterna under riksstatens nionde hutvud
titel.

Ex protocollo:

Carl Heijkenskjöld.

Bih. till Riksd. Prof. 1898. 1 Sami. 1 Afd.

7

s. 1 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: statsrådsprotokollet.

1

Finansplanen.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 januari

1898.

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister.

Härefter yttrade departementschefen, statsrådet grefve Wachtmeister:

Bih. till Rilcsd. Prof. 1898. I Sami. 1 Afd.

Närvarande:

De anslag, Eden Kong! Maj:t på de enskilda departementschefernas

föredragning beslutit äska af Riksdagen för år l»yy, utgöra lerna

tema under

hufvudtitlar

nct

sålunda:

s. 2 Kontrollera mot PDF

11

2 Finansplanen: statsrådsprotokollet

I hufvudtiteln: ordinarie: kronor

II

III

IV

V

VI

VII

VIII

IX

extra:

ordinarie:

extra:

ordinarie:

extra:

ordinarie:

extra:

ordinarie:

extra:

ordinarie:

extra:

ordinarie:

extra:

ordinarie:

extra :

ordinarie:

extra:

•n

r>

11

H

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

1,370,000

100,000

_

3,842,450

28,250

__

606,750

4,500

_

26,575,280

6,011,620

_

7,273,795

4,859,505

—

5,779,700

4,315,100

—

19,275,750

876,150

--

15,053,799

1,290,701

___

3,429,450

1,540,000

—

kronor 1,470,000: —

„ 3,870,700: —

„ 611,250: —

„ 32,586,900: —

„ 12,133,300: —

„ 10,094,800: —

„ 20,151,900: —

„ 16,344,500: —

4,969,450: —

ÄT. , har Kongl. Maja förut denna

dag pa föredragning af chefen för civildepartementet

besluta föreslå Riksdagen att till utgående

under år 1899 utom hufvudtitlame å riksstaten

anvisa:

till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens

trafikerade jernvägar... kronor 3,500,000: —

y> fortsättning af statsbanan

mellan Boden och

Ytter Morjärv ...........

» fortsättning af statsbanan

mellan Krylbo

och Örebro................

kronor 102,232,800:

1,300,000: —

3,800,000: —

Riksgälds•

kontorets

ställning.

8,600,000:

----——- / /

Fullmäktige i riksgäldskontor hafva i

skrifvelse af den 9 sistlidne december, som torde

få under litt. B biläggas dagens protokoll, lemnat

uppgift å de riksgäldskontorets utgifter för år

Transport kronor 110,832,800:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finansplanen: statsrådsprotokollet.

Transport kronor 110,832,800:

1899, hvilka fullmäktige ansett böra i riksstaten

uppföras. Enligt denna fullmäktiges beräkning

utgöra dessa siffror: .

riksdavs- och revisionskostnader samt anöningai

m. m., förslagsvis ................... kronor 723,800: —

räntor och afbetalningar å statsskulden

... kronor 13,334,500: —

efter afdrag

af de till

riksgäldskontoretingående

rånte-

och kapitalbetalningar

............

förslagsvis.....

2,988,800: —

„ 10,345,700:— „

11,069,500:

I riksstaten för hvart af åren ^ 1896,

1897 och 1898 har afsatts ett belopp åt

1,400,000 kronor, som tillgodoförts den enligt

nådigt bref den 15 november 1895 under statskontorets

förvaltning stälda arbetareförsäkiingsfonden.

Enligt hvad jag inhemtat har numera

inom civildepartementet utarbetats ett förslag^

till lag angående försäkring för beredande af

pension eller lifränta, hvilket förslag, derest erforderlig

ytterligare behandling af detsamma

hinner verkställas, torde komma att föreläggas

innevarande års Riksdag. De kostnader, som

antagandet af detta förslag skulle komma att

medföra för staten, hafva beräknats för första

året till 1,927,000 kronor.

Efter samråd med chefen för civildepartementet,

anser jag mig böra hemställa, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

medgifva, att till'' arbetareförsäkringsfonden må

i riksstaten för år 1899 afsättas ett, belopp af

Transport

2,000,000:

krön or 123,902,300:

Afsättning till

arbetareförsäkrings-

|

fonden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finansplanen: statsrådsprotokollet.

Afsättning till

underlättande

af åtgärder

för arbetares

olycksfallsförsäkring

oen

sjukkassors

bildande.

Transport kronor 123,902,300: —

ett af åren

11

250,000: —

Afsättning till

statsverkets

kassaförlagsfond.

I riksstaterna för hvart och

1891, 1892, 1893, 1894 och 1895 har Riksdagen

på Eders Kong!. Maj:ts framställning upptöa

ett belopp af 1 Öl),000 kronor till underlättande

af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring

och sjukkassors bildande. Af dessa

afsätta medel aterstodo vid 1896 års utgåno335,

579 kronor 34 öre. Då, enligt hvad chefen

för civildepartementet meddelat mig, till följd

af den med innevarande års början i kraft trädande

ökning i det från staten utgående förvaltningsbidrag

till registrerade sjukkassor, möjhgt

är, att större delen af nämnda återstod kan

hafva åtgått vid slutet af innevarande år, får

jag, efter samråd med chefen för nämnda departement

och med hänsyn till det ökade årliga

behofvet af medel för ifrågavarande ändamål,

tillstyrka, att för ändamålet må för år 1899

afmätt as............................ ’

Summan af statsverkets utgifter för år

1899 uppgår således till ...............................

Statsverkets tillgångar för den förevarande

statsregleringen äro beräknade till.................

Efter afdrag af nyssnämnda utgiftssumma „

återstår ett belopp af............................................''.''.[''kronor 574,700.

„ °ot tar .U1?der f?are tider Jarit vanligt, att det öfverskott, som

uppstått efter det medel anvisats för öfriga statsbehof, blifvit afsatt till

förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond. Det skulle alltså äfven

nu kunna ifrågakomma att för sådant ändamål disponera det förefintliga

ofverskottet, 574,700 kronor. Jag har emellertid förut i dag såsom

mm åsigt . uttalat, att, med begagnande af en del utaf det å 1897 års

statsreglering uppkomna betydande ofverskottet, anordningar borde vidtagas

för åvägabringande af den ändring i sättet för statsinkomsternas uppätande

i nksstaten, att åtminstone större delen af de inkomster, sompåräknats

för ett ar, men inflyta först under det derpå följande, upptagas i riksstaten

för det ar, under hvilket de inflyta; och har Eders Kongl. Mai‘t

med godkännande af denna åsigt, förordnat om den för ändamålet erforerhga

utredning. Da, enligt hvad jag hoppas, förslag om vidtagandet

kronor 124,152,300: —

kronor

124;727,000

124,152,300

s. 5 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: statsrådsprotokollet. 5

af den ifrågavarande anordningen, hvilken komme att på ett i någon

mån effektivare sätt — verka i samma riktning som en ökning i statsverkets

kassaförlagsfond och sålunda faktiskt öka statsverkets rörelsekapital

med ett betydande belopp, skall kunna föreläggas 1899 års

Riksdag, synas mig skäl saknas att af det nn ifrågavarande beloppet

till kassaförlagsfonden afsätta mer än som fordras till dess uppbringande

till jemnt 15,000,000 kronor.

Statsverkets kassaförlagsfond utgjorde enligt 1896 års nkshufvud
bok

vid samma års slut ......................................... kronor 14,122,9(17. 27.

Till fonden har vidare afsatts:

enligt riksstaten för år 1897 ................................ 55

1898 „ 36,300: —

55 55 55 55 .......................... .”----------

hvadan fonden vid innevarande års utgång kommer

att utgöra ................................................ kronor 14,959,307. 2t.

För fondens fyllande till 15,000,000 kronor fordras alltså en ytterligare

afsättning till densamma af 40,692 kronor 73 öre; och hemställer

jag, att sistnämnda belopp må afsättas till statsverkets kassaförlagsfond.

Återstoden af den för året disponibla tillgångssumman, eller 534,007 Afsättning till

kronor 27 öre, synes mig böra användas till ökad afbetalning på extra amortcstatsskulden

I fråga om formen för en sådan afsättning tillåter jag mig ring af statserinra

derom, att med anledning af upptagandet utaf 1888 års från obliga- skulden.

tionsinnehafvarnes sida ouppsägbara svenska tre procent statslån 1889 års

Riksdag beslöt, att till de under riksgäldskontor^ förvaltning stående

liqvidations- och amortissementsfonderna skulle årligen, räknadt från och

med år 1890, utbetalas en annuitet till belopp motsvarande fyra procent

af den för nämnda lån erhållna valuta, eller 885,333 kronor 33 öre, af

hvilken annuitet ränta å 1888 års lån främst skulle utgå, men återstoden

användas till amortering å statsskulden medelst ökad utlottning eller

obligationsinköp tid efter annan. Beloppet af nyssnämnda annuitet bestämdes

med hänsyn dertill, att-, då låneaftalet angående ^1888 års lån

afsåg konvertering af belopp tillhörande 1872 och 1878 årens lån oc i

således hela den, efter afdrag af kapitalrabatten, inflytande valutan

komme att användas till betalning af skuld, löpande med fyra procentårlig

ränta och utgörande samma belopp som det, hvartill nämnda valuta

uppginge, för 1888 års lån en annuitet ansågs böra anvisas till beloppet

lika med räntan å den till konvertering afsedda skulden,^ hvilket belopp

sammanfölle med fyra procent å valutan för 1888 års lan efter afdrag

af kapitalrabatten. I fullmäktiges i riksgäldskontor^ förut omformalda

förslagsberäkning för år 1899 är af berörda annuitet, 885,333 kronor

s. 6 Kontrollera mot PDF

Disposition af

besparingar ne

<i fn tf vildtiilarnc
-

6 Pinans planen: statsrådsprotokollet.

33 öre, ett belopp af 800,000 kronor beräknadt såsom ränta å 1888

års lån, hvaremot återstoden, eller 85,333 kronor 33 öre, i enlighet

med 1889 års Riksdags beslut afsatts till fonden för extra amortering

af statsskulden.

Med afseende å hvad jag ofvan anfört, anser jag mig böra förorda,

att det belopp, som af de för år 1899 beräknade statstillgångar

återstår, sedan de Beräknade utgifterna blifvit tillgodosedda och förut omförmälda

afsättning till kassaförlagsfonden egt rum, eller 534,007 kronor

afsättas till fonden för extra amortering af statsskulden

utöfver det af fullmäktige i riksgäldskontoret i sådant afseende redan

beräknade belopp, 85,333 kronor 33 öre, då alltså afsättningen i sin

helhet komme att uppgå till 619,340 kronor 60 öre. Jag hemställer

fördenskull, att det i förut omförmälda förslagsberäkning öfver riksgäldskontorets

utgifter för år 1899 till räntor och afbetalningar å statsskulden

upptagna belopp, 13,334,500 kronor, må höjas med 534,007 kronor 27 öre

till 13,868,507 kronor 27 öre, hvarigenom beräkningen af de riksgäldskontorets

utgifter för nyssnämnda år, för hvilka ersättning bör af statsverkets

medel beredas, skulle erhålla följande förändrade utseende:

riksdags- och revisionskostnader samt

aflöningar m. m., förslagsvis ... kronor 723,800: —

räntor och afbetalningar å statsskulden.

........ kronor 13,868,507:2 7

efter afdrag

af de till

riksgäldskontoret

ingående

rånte-

och kapitalbetalningar

........... „__ 2,988,800: —

förslagsvis ...................................... „ 10,879,707: 27 11,603,507: 27

I sammanhang med framläggande för Riksdagen af förslag till

riksstat torde Riksdagens medgifvande böra äskas dertill, att vid ståtsregleringen

för år 1899 de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 maj 1841

angifna grunder i afseende å dispositionen af besparingarne å hufvudtitlarne

fortfarande må blifva gällande.

På statsrådets”tillstyrkande^bekagade Hans Maj:t

Konungen bifalla hvad departementschefen sålunda

hemstält och åt honom uppdraga att, sedan han er
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

hållit protokollsutdrag om hvad som efter de öfriga

departementens föredragning blifvit beslutadt med afseende

å statsregleringen, uppsätta och till justering

inför Kongl. Maj:t anmäla förslag till nådig proposition

angående statsverkets tillstånd och behof i enlighet

med Kongl. Maj:ts nu i ämnet fattade beslut.

Ex protocollo:

E. Lagerbring.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 1

Bil. Litt. B.

Till herr statsrådet och chefen för kongl. finansdepartementet.

Med anledning af herr statsrådets skrifvelse den 9 nästlidne november

hafva fullmäktige i riksgäldskontoret låtit upprätta och få härmed äran

öfverlemna förslagsvis uppgjorda beräkningar öfver riksgäldskontorets

sannolika ställning vid slutet af hvardera året 1897 och 1898 samt

redan nu påräkneliga inkomster och utgifter år 1899.

I dessa beräkningar äro såsom vanligt ej upptagna inkomster,

utgifter och behållningar för de särskilt förvaltade fonderna, nemligen

de fonderade lånens liqvidations- och amortissementsfonder samt fonden

för extra amortering af statsskulden.

Stockholm den 9 december 1897.

ALB. ANDERSON.

PER SAMZELIUS. EDW. SEDERHOLM. OTTO M. HÖGLUND.

J. JOHANSSON. W. ODELBERG. G. F. ÖSTBERG.

H. Sederholm.

Bih. till Iliksd. Prof. 1888. 1 Sami. 1 Åfd.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontor^ ställning.

Förslagsberäkning öfver Riksgäldskontorets inkomster och

Riksgäldskontorets kassabehållning den 9 december

1897 .......................................................................... 5,450,280:5 7

Kapitalfordran för tills vidare förräntade medel:

emot uppköpta obligationer ... 665,184: 19

„ reverser och depositionsbevis.

................................... 16,702,500:— 17,367,684: 19

Utländska valutor .............................. 6,061,532: 6 9

Saldo å räkningar med utländska

banker och bankirhus............... 221,838: 95 6,283,371: 64

Inkomster;

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål anvisade

låneunderstöd, som förfalla med 1,411,500 kronor, hvar
-

af beräknas inflyta

Ränta å utbetalda belopp från odlingslånefonden

Kapitalafbetalning å lån till kongl. telegrafstyrelsen

för fortsatt utveckling af statens telefonväsende

.......................................... 225,000: —

Ränta å lån till dito dito ..................... 92,020: 8 3

Dito å tillsvidare förräntade medel ..........................

1,157,600:

177,969: 43

317,020: 83

150,000: —

29,101,336 40

1,802,590

Transport|30,903,926

s. 3 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 3

utgifter från och med den 9 december 1897 till årets slut.

Utgifter:

Riksdags- och revisionskostnader

Kostnader för Riksdagens hus och bibliotek

Förvaltningskostnader vid riksgäldskontoret.................

Ränta å 1887 års 3°/lö % obligationer ....................

Förfallna obligationer af 1891 års tillfälliga lån

Ränta å Malmö—Billesholras jernvägsaktiebolags af

riksgäldskontoret öfvertagna obligationslån jemte

inlösningsprovision ...................................................

Annuitetsliqvider å af riksgäldskontoret öfvertagna

kommunlån ........................................................_.....

Ränta å gamla lånet, å konung Carl XIII:s hemgifts
kapital

samt å Göta kanals reparationsfond............

Köpeskillingar för försålda mindre kronolägenheter...........................

Vid 1879 års riksdag till utgående från riksgäldskontoret anvisadt

anslag, högst 4,000,000 kronor, för inköp af Hallsberg—

Motala—Mjölby jernväg, återstoden ...................... 730: 31

Vid 1890 års rikdag å riksgäldskontoret anvisade

medel, 250,000 kronor, till bestridande af ifrågakommande

kostnader vid inköp af jernvägen

mellan Luleå och norska gränsen, återstoden.....

Vid 1895 års riksdag till utgående från riksgäldskontoret

beviljadt belopp, 2,600,000 kronor, för

anläggning af en bibana från Vännäs till Umeå

och Storsandskär, återstoden .............................

10,000

5,000

4,550

4,410

8,280

25,724: 15

15,300: —

9,191: 33

229,042: 7 7

150,000 —

82,

2,037,

379.

Transport! 2,500,

455 4 8

,815 08

,773 08

1)43,64

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 FinansPIanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor^ yttrande ang. Riksgäldskontor ställning.

Transport

Summa kronor[30,903,926 6 6

s. 5 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 5

Transport

•in - ,.- »yU 1 - . v- : ‘'' * '' *f 1$** ?*}K Ml l

2,500,043

64

Låneunderstöd till enskilda jernvägsanläggningar:

Återstoden af 1897 års anslag, 1,500,000 kronor, ........................

1,162,500

Vid 1897 års riksdag till utgående från riksgäldskontoret an- visadt nytt låneunderstöd till Uddevalla—Venersborg—Herr- ljunga jernvägsaktiebolag, högst......................................................

620,000

Vid samma års riksdag å riksgäldskontoret anvisadt ytterligare

lån till kongl. telegrafstyrelsen, 1,000,000 kronor, lör fort- satt utveckling af statens telefonväsende, återstoden ..............

400,000

Odlingslånefonden:

1893 års anslag, återstoden af kronor 661,595:47, 511,595:47

%

1894 „ „ ............................................................. 32,446:01

1895 ............................................................. 63,301:7 3

1896 ,, „ ............................................................ 116,604:4 7

1897 „ „ ................................■■■•• 1,000,000: —

efter afdrag af för sistnämnda år

beräknade, till kongl. statskontoret

inflytande annuiteter å odlingslån 525,500:— 474,500: —

1,198,447

68

Beräknad behållning vid 1897 års slut.............................................

25,022,935

34

Summa kronor

30,903,926

6 6

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor .yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Förslagsberäkning öfrer Riksgäldskontorets

25,022,935!34

3,276,000

I Beräknad behållning vid 1898 års början ..........................................

• Inkomster:

| Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål anvisade

låneunderstöd, som under år 1898 förfalla

| med 2,694,500 kronor, hvaraf beräknas inflyta 2,437,200: -- i Ränta å 1885—1898 års hela anslag till odlings
j

. lånefonden.................................................................. 243,000: -

; Dito å riksgäldskontorets tills vidare förräntade medel 400,000:_

: Dito å lån till kongl. telegrafstyrelsen för fortsatt utveckling

af statens telefonväsende....................... 195,800:_

-----j

j Ersättning af statsverkets medel:

Motstående för år 1898 upptagna riksdags- och revisionskostnader,

aflöningar m. m. äfvensom annuiteter å de fonderade lånen

samt räntor och amortering å öfrig statsskuld 13,995,000: —

efter afdrag af den för riksgäldskontoret under

samma tid beräknade inkomst af kapital- och

ränteinbetalningar.................................................... 3,276,000: — 10,719,000

Upplåning:

Vid 1897 års riksdag beräknad återstående upplåning för samma

och föregående.år ................................................ 9,927,959:08

Vid samma års riksdag beräknad upplåning: för

år 1898:

till betäckande af motstående beräknade utgifter:

för odlingslånefonden............. 428,200: —

„ lån till enskilda jernvägsanläggningar

......''................ 1,500,000: -

1,928,200: —

Transport 11,856,159: 08 |39,017,935

34;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 7

inkomster och utgifter år 1898.

Utgifter:

Riksdags-, kyrkomötes- och revisionskostnader samt aflöningar m. m.:

Riksdags- och revisionskostnader ........................... 585,000

Kyrkomöteskostnader................................................

Kostnader för Riksdagens hus................................

„ „ „ bibliotek......................

Löner, arfvoden och expenser vid riksgäldskontoret

Löner å indragnings- och pensionsstat vid dito

Aflöning, resekostnader och expenser för justitieombudsmannen

och hans expedition.............

45.000

25.000

3,000

75,150

14,400

21,250: —

768,800:

Annuiteter och räntor:

Till Hans Maj:t Konungen ..................................... 300,000:

Annuitetsanslag:

1860 års lån emot KaPitalpremieobligationer

112,222: 2 2

1880 års 3i% lån 1,524,600: —

1886

1890

1894

•n

ii

ri

3\%

3 h %

3 %

Ränteanslag:

1887 års 3 A %

lån .1,755,324: —

1888 års

3% lån 800,000: —

249,777: 78

345,333: 33

132,300: —

2,364,233: 3 3

Ränta.

180,777: 7 8

3,537,072: —

2,049,102: 22

1,164,496: 67

540,000: —

7,471,448: 6 7

2,555,324:

Transport 2,364,233: 33 10,026,772: 67 1,068,800:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Transport 11,856,159: 08

För betäckande af ett från riksgäldskontoret på

grund af kongl. brefvet d. 24/7 1896 till Malmö—

Billesholms jernvägsaktiebolag utbetaldt belopp

för af nämnda bolag förskottsvis betalda räkningar,

som till bolaget inkommit efter af
slutandet

af dess räkenskaper för år 1895,...... 2,140: 0 2

kronor 11,858,299: 10

som minskas med:

under tiden från den 30 april 1897 verkstäld

upplåning genom försäljning af 1887 års

3 t6t % obligationer....................... 117,935: —

af kongl. telegrafstyrelsen återbetalda

lånemedel för telefonväsendets

utveckling ................ 412,500: —

skilnaden mellan 1896 års beräknade

anslag till odlingslånefonden,

605,000 kronor, och det

enligt kongl. brefvet d. 22/,0

1897 till utgående från riksgäldskontoret

bestämda belopp,

116,604 kronor 47 öre, ........... 488,395: 53 1,018,830: 53

39,017,935

10,839,468

57

Summa kronor 49,857,403

91

s. 9 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 9

Kapital. Ränta.

Transport 2,364,233: 33 10,026,772: 67

Till fonden för extra

1,068,800: —

amortering af stat s
-

skulden

85,333: 3 3

kronor 2,449,566: 66 10,026,772: 67 12,476,339: 33

Ränta å medgifven och beräknad, ännu icke verk
stäld

upplåning ...........................................................

Ränta och amortering å Skåne—Hallands och Malmö

—Billesholms jernvägsaktiebolags af riksgäldskontoret

öfvertagna obligationslån 166,190: —

Ränta och amortering å af riksgäldskontoret

öfvertagna, för teckning af

aktier i Skåne—Hallands, Mellersta

Hallands och Göteborg—Hallands

jernvägsaktiebolag upptagna kommunlån

.................................................

203,300:

Ränta å gamla lånet, å konung Carl XIII:s hemgiftskapital

samt å Göta kanals reparationsfond

äfvensom inlösningsprovision å Skåne—Hallands

och Malmö—Billesholms jernvägsaktiebolags förfallna

obligationer och kuponger, tillsammans

kronor 15,345: 8 6, som för motstående ersättningsbelopps

utjemnande upptagas till

65,051: 81 231,241:81

15,318: 86

Återbetalning till kongl. statskontoret af till riksgäldskontorets

förvaltning öfverlemnade kassabehållningar ..............................

Vid 1893 års riksdag anvisade medel till odlingslånefonden:

1898 års anslag .................................................. 1,000,000:

efter afdrag af för samma år beräknade, till

kongl. statskontoret inflytande annuiteter å

odliugslån........................................................... 571,800:

Låneunderstöd till enskilda jern vägsanläggningar:

1898 års anslag ........................................................................

Beräknad behållning

vid 1898 års slut

Summa kronor

13,995,000

30,000,000

428,200

1,500,000

3,934,203

49,857,403

Bill. till Rilisd. Prof. 1898. 1 Sami. 1 Afd.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontor ställning.

Förslagsberäkning öfver Riksgäldskontoret»

Beräknad behållning vid 1899 års början

3,934,203 9i

Inkomster:

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål anvisade

låneunderstöd, som under år 1899 förfalla

med 2,707,200 kronor, hvaraf beräknas inflyta 2,450,000: —

Ränta å 1885—1898 års hela anslag till odlings
lånefonden.

.................................................................. 243,000: —

Dito å riksgäldskontorets tills vidare förräntade medel 100,000: —

Dito å lån till kongl. telegrafstyrelsen för fortsatt

utveckling af statens telefonväsende.................. 195,800: —

Ersättning af statsverkets medel:

Motstående för år 1899 upptagna riksdags- och revisionskostnader,

aflöningar m. m. äfvensom annuiteter å de fonderade lånen

samt räntor och amortering å öfrig statsskuld 14,058,300: —

efter afdrag af den för riksgäldskontoret

under samma tid beräknade inkomst af

kapital- och ränteinbetalningar.................... 2,988,800: — 111,069,500''_

Transport 17,992,503191!

s. 11 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 11

inkomster och utgifter år 1899.

Utgifter:

Riksdags- och revisionskostnader samt ajtöningar m. in.

Riksdags- och revisionskostnader ................................

Kostnader för Riksdagens hus...................................

„ „ „ bibliotek ..........................

Löner, arfvoden och expenser vid riksgäldskontoret

Löner å indragnings- och pensionsstat vid dito ....

Aflöning, resekostnader och expenser för justitieombudsmannen

och hans expedition .........

Annuitet er och räntor:

Till Hans Maj:t Konungen ......

Annuitetsanslag: Kapital.

1860 års lån emot

premieobligationer

1880 års 3 \ % lån

1886 ,, 3 i % ,,

1890 ,, 3 i % „

1894 „ 3 % „

8,888: 89

1,633,500: —

249,777: 7 8

357,333: 3 3

132,300: —

2,381,800: —

Transport 2,381,800: —

Ränta.

81,884: 44

3,481,805: 25

2,049,102: 22

1,152,200: —

540,000: —

7,304,991: 91

7,304,991: 91 1

585,000: —

25,000: —

3,000: —

75,150: —

14,400: —

21,250: —

723,800:“—

300,000: —

,023,800: —

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Transport

Upplåning:

till betäckande af motstående beräknade utgift:

för lån till enskilda jernvägsanläggningar

Summa kronor

s. 13 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 13

Kapital. Ränta.

Transport 2,381,800: — 7,304,991:91 1,023,800: —

Ränteanslag:

1887 års

3 TU %

lån. 1,755,324: —

1888 års

3% lån 800,000: — 2,555,324: —

Till fonden för extra

amortering af stats
!

skulden..................... 85,333: 3 3 ___

kronor 2,467,133: 3 3 9,860,315:91 12,327,449:24

Ränta å medgifven och beräknad, ännu icke verk
stäld

upplåning .....................................................

Ränta och amortering å Skåne—Hallands och Malmö

i —Billesholms jernvägsaktiebolags af riksgälds
kontoret

öfvertagna obligationslån... 163,910:

''Ränta och amortering å af riksgäldskontoret

öfvertagna, för teckning af

aktier i Skåne—Hallands, Mellersta

Hallands och Göteborg—Hallands

jernvägsaktiebolag upptagna kommunlån

................................................... 65,051: 81

i Ränta å gamla lånet, å konung Carl XIII:s hemgiftskapital

samt å Göta kanals reparationsfond

äfvensom inlösningsprovision å Skåne—Hallands

i och Malmö—Billesholms jernvägsaktiebolags förfallna

obligationer och kuponger, tillsammans

15,343 kronor 28 öre, som för motstående ersättningsbelopps

utjemnande upptagas till ...............

Låneunderstöd till enskilda jernvägsanläggningar:

1899 års anslag ............................................................

Beräknad behållning vid 1899 års slut .....................

462,700:

228,961: 8 1

15,388: 95

Summa krono:

Bih. till Riksd. Prot. 1808. 1 Sami. 1 Afd.

14,058,300 —

1,500,000 —

3,934,203 91

j 19,492,503j 91

3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsverkspropositionens justering.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 januari

1898.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister.

. Departementschefen, statsrådet grefve Wachtmeister uppläste till

justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade,, af

statsrådet enhälligt tillstyrkta beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts

nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof.

Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt statsrådets

underdåniga tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag,

sådant det finnes detta protokoll bilagdt; och skulle

i enlighet dermed omförmälda nådiga proposition till

Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

Waldemar Roos.

Bih. till Riksd. Prat. 1898. 1 Sami. L Afd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.