Med förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser om beräkning af strafftid, och till lag om ändrad lydelse af 1 § i lagen angående straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i enrum den 29 juli 1892
17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1898:12, Med förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser om beräkning af strafftid, och till lag om ändrad lydelse af 1 § i lagen angående straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i enrum den 29 juli 1892
Dokumentets text
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
1
N:o 12.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag, innefattande vissa bestämmelser om beräkning af
strafftid, och till lag om ändrad lydelse af 1 § i lagen
angående straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i
enrum den 29 juli 1892; gifven Stockholms slott den 22
december 1897.
Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt § 87 regeringsformen,
föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till
l:o) lag, innefattande vissa bestämmelser om beräkning af strafftid;
och
2:o) lag om ändrad lydelse af 1 § i lagen angående straffarbetes
och fängelsestraffs verkställande i enrum den 29 juli 1892.
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
OSCAR.
L. Annorstedt.
Bih. till Eiksd. Frot. 18!) 8. 1 Sami. 1 Afd. 8 Höft.
1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
Förslag
till
Lag, innefattande vissa bestämmelser om beräkning af strafftid.
Med upphäfvande af nådiga cirkuläret angående rätta beräkningen
af tiden för ådöradt straffängelse den 7 mars 1855 och förordningen
angående beräkning af tiden för ådömdt straffarbete och fängelsestraff
den 13 november 1860, så ock med ändring af hvad lag eller författning
i öfrigt innehåller emot denna lag stridande stadgas som följer:
1 §•
Vid verkställighet af utslag, hvarigenom någon, som hålles häktad,
blifvit dömd till straffarbete eller fängelsestraff, skall, i händelse utslaget
eger laga kraft den dag, då det ankommer till den myndighet,
som har att om verkställigheten förordna, strafftiden räknas från nämnda
dag, men i annat fall från den dag, å hvilken den dömde i föreskrifven
ordning förklarar sig nöjd med utslaget eller detta eljest emot honom
vinner laga kraft.
Vistas den, som skall undergå straffarbete eller fängelsestraff, på
fri fot, skall strafftiden räknas från den dag, då han för straffets undergående
intages i fängelse, deröfver tillsyn utöfvas af myndighet, som
är behörig att om verkställigheten förordna.
2 §•
Skall tiden för straffarbete eller fängelsestraff räknas efter månad
eller år, varde den dag för slutdag ansedd, som genom sitt tal i månaden
motsvarar den, från hvilken tidräkningen börjas; finnes ej motsvarande
dag i slutmånaden, skall den månadens sista dag anses för
slutdag. Ingår jemväl dagatal i strafftiden, varde antalet dagar lagdt till
slutdagen för den öfriga strafftiden. År tiden för fängelsestraff bestämd
allenast i dagar, skall dagatalet läggas till den dag, från hvilken strafftiden
räknas.
3
Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
Då enligt lagen angående straffarbetes och fängelsestraffs verkställande
i enrunf den 29 juli 1892 afdrag å strafftid skall ske, varde
afdraget räknadt från slutdagen för hela strafftiden; ingår i afdraget
dagatal, skall detta sist frånräknas.
3 §.
Vållar den, som skall undergå straffarbete eller fängelsestraff,
genom rymning eller annorledes sjelf hinder emot intagandet i straffanstalt
eller afbrott i straffets verkställighet, eller uppkommer sådant
hinder eller afbrott derigenom, att den dömde intages å sjukvårdsinrättning
utom straffanstalten, må ej den tid, hvarunder hindret eller
afbrottet eger rum, i strafftiden inräknas.
4 §•
Fånge skall, der ej annat af särskilda omständigheter föranledes,
ur straffanstalten lösgifvas klockan åtta förmiddagen å den enligt hvad
ofvan för hvarje fall är stadgadt bestämda dagen för strafftidens slut.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899, men verkar ej
rubbning af derförinnan i behörig ordning meddeladt beslut om beräkning
af strafftid.
4
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o. 12.
Förslag
till
Lag om ändrad lydelse af 1 § i lagen angående straffarbetes och fängelsestraffs
verkställande i enrum den 29 juli 1892.
Härigenom förordnas, att 1 § i lagen angående straffarbetes och
fängelsestraffs verkställande i enrum den 29 juli 1892 skall erhålla följande
ändrade lydelse:
Den, som är dömd till straffarbete på fyra år eller kortare tid,
skall, der så ske kan, under strafftiden hållas i enrum.
Då straffarbetet verkställes i enrum, varde från strafftiden en
fjerdedel afdragen. . Uppkommer i sådant afdrag brutet månadstal, varde
fjerdedels månad till sju dagar, half månad till femton dagar och trefjerdedels
månad till tjugutvå dagar räknad. Skall afdrag i dagatal
ske och uppkommer i afdraget brutet tal, varde för det tal hel dag å
strafftiden afräknad.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899, men verkar ej rubbning
af derförinnan i behörig ordning meddeladt beslut om verkställighet
af straffarbete.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
5
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 7 maj 1897
i närvaro af:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Åkerhielm,
Wikblad,
Gilljam,
Christerson,
Wersåll,
Annerstedt.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt anförde i
underdånighet:
»I underdånig skrifvelse den 3 maj 1895 har Riksdagen, med
åberopande af en hos Riksdagen af dess justitieombudsman gjord framställning,
anhållit, att Eders Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för
Riksdagen framlägga förslag till fullständigande och förtydligande af nu
gällande stadganden angående den tid, då ådömdt straffarbete bör taga
sin början, äfvensom till sådant tillägg till lagen den 29 juli 1892 angående
straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i enrum, att derigenom
blefve bestämdt, huru förfaras skall vid beräkning af i samma
lag stadgadt afdrag å ådömd strafftid. Öfver nämnda skrifvelse hafva,
efter nådiga remisser, fångvårdsstyrelsen och Eders Kongl. Maj:ts samtlige
befallningshafvande afgifvit underdåniga utlåtanden.»
Efter att hafva redogjort för handlingarnes hufvudsakliga innehåll
yttrade föredragande departementschefen vidare:
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
»Såsom af justitieombudsmannen i hans förberörda, af Riksdagen
åberopade framställning blifvit påpekadt, är det af vigt, att från fångbehandlingen
aflägsnas allt, som kan få sken af godtycklighet. Har
erfarenheten gifvit vid handen, att gällande föreskrifter angående verkställighet
af straff och beräkning af strafftid icke med önskvärd enhet
tillämpas af de särskilda verkställande myndigheterna, bör derföre den
anledning härtill, som kan vara att söka i de ifrågavarande föreskrifternas
ofullständighet eller otydlighet, undanrödjas genom erforderliga
ändringar af desamma.
I sådant hänseende torde främst böra uppmärksammas behofvet
deraf, att noggrannare bestämmelser än de nu gällande -— hvilka hufvudsakligen
innefattas i nådiga cirkuläret den 7 mars 1855 — varda meddelade
beträffande tiden, då ett ådömdt frihetsstraff skall anses börja,
och, i nödvändigt sammanhang härmed, beträffande tiden, då fånge skall
efter utståndet straff frigifvas. Enligt hvad de från Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande inkomna yttranden utvisa, göra sig för närvarande
hos de verkställande myndigheterna flere olika åsigter i dessa ämnen
gällande. Detta förhållande medför uppenbarligen en ganska betänklig
ojemnhet i verkställandet af de frihetsstraff, hvartill särskilda personer
gjort sig förfallna. Vid den ändring, som till följd häraf synes påkallad,
torde särskildt böra iakttagas, att föreskrift meddelas om en viss tid
på dagen, då fånge skall lösgifvas. En sådan föreskrift är af vigt icke
blott för åstadkommande af fullständig likformighet i fångbehandlingen,
utan äfven till underlättande af fängelseförvaltningen; åtminstone vid
större straffanstalter måste nemligen, på sätt särskildt fångvårdsstyrelsen
med styrka framhållit, en regel, enligt hvilken fångarne komme att vid
olika tider på dagen lösgifvas, medföra afsevärda praktiska svårigheter.
Tydligen bör, såsom af fångvårdsstyrelsen äfven blifvit påpekadt, den
enhetligt bestämda tiden för fånges lösgifvande så afpassas, att strafftiden
icke för någon förlänges utöfver den ådömda.
Emellertid synes ett stadgande om fånges lösgifvande vid visst klockslag
icke böra vara så ovilkorligt, att det skulle hindra, att fånge lösgifves
något tidigare eller något senare på dagen, när sådant undantagsvis pröfvas
vara påkalladt antingen i fångens eget eller i den allmänna ordningens
intresse. Med nu antydda modifikation finner jag mig böra förorda
innehållet i det af fångvårdsstyrelsen framstälda förslag, att strafftiden
skall räknas från och med den dag, då vilkoren för straffverkställigheten
blifvit uppfylda, samt att frigifningen skall ske klockan 8 förmiddagen
å straffets slutdag.
Genom den förordade bestämmelsen åstadkommes jemväl i ett
7
Kongl. Majds Nåd. Proposition No 12.
annat hänseende ett önskvärdt fullständigande af innehållet i 1855 års
nådiga cirkulär. Den nuvarande föreskriften, alt straff, som ådömts
häktad person, skall, i händelse icke annan bestraffning är honom ålagd,
taga sin början den dag beslutet kommit vederbörande exekutor tillhanda,
kan nemligen, såsom af justitieombudsmannen blifvit anmärkt,
efter sin ordalydelse tillämpas egentligen endast beträffande straff, som
genom Kongl. Maj:ts utslag ådömts. I fråga om underrätts eller hofrätts
utslag måste deremot, enär de, till följd af gällande bestämmelser,
regelmessigt komma exekutor till banda innan de vunnit laga kraft,
såsom begynnelsedag för ett ådömdt straff i allmänhet räknas den dag,
då utslaget blifver lagståndet.
Det i förberörda nådiga cirkulär upptagna stadgandet om begynnelsetiden
för straff i det fall, att den straffskyldige redan undergår
annan bestraffning, synes, på sätt af justitieombudsmannen anförts,
numera, med anledning af gällande föreskrifter angående förening och
förändring af straff, hafva förlorat sin betydelse.
Deremot torde den i samma nådiga cirkulär förekommande bestämmelsen,
att, om den dömde genom rymning eller annorledes sjelf
vållar hinder mot intagandet i straffanstalt eller afbrott i straffverkställigheten,
tiden för sådant hinder eller afbrott icke skall i strafftiden
inräknas, böra utvidgas derhän, att icke heller den tid, hvarunder den
dömde för sjukdom vårdas utom straffanstalten, skall afräknas å strafftiden.
Såsom redan i justitieombudsmannens till 1891 års riksdag afgifna
embetsberättelse blifvit anmärkt, saknas nemligen giltig rättsgrund för
ett sådant afräknande, om äfven stundom omständigheter kunna föreligga,
hvilka tala för straffets afkortande i nådeväg. Det förordade tillägget
står i fullkomlig öfverensstämmelse med gängse praxis och synes så
mycket mindre kunna anses vara alltför strängt, som i de allra flesta
fall den inom straffanstalten anordnade sjukvården är tillräcklig och
dömd persons intagande på sjukvårdsinrättning utom straffanstalten följaktligen
endast högst sällan kan ifrågakomma.
Beträffande beräkningen af slutdagen för strafftid är — bortsedt,
från de i lagen den 29 juli 1892 gifna bestämmelserna om afdrag å
strafftid — stadgadt i förordningen den 13 november 1860. Denna förordning
föreskrifver hufvudsakligen, att, då tid för ådömdt straffarbete
eller fängelsestraff skall räknas efter månad eller år, den dag skall för
slutdag anses, som genom sitt nummer i månaden motsvarar den, från
hvilken tidräkningen börjas. Emot innehållet af denna föreskrift synes
icke något vara att erinra. Fast mera torde med afseende å beräkningen
af slutdagen för fängelsestraff, som är bestämdt i dagar, böra
i
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
gifvas en motsvarande regel, af innehåll att det dagatal, som uttrycker
strafftidens längd, skall läggas till begynnelsedagens nummer. Genom
en sådan bestämmelse förebygges, att strafftiden alltför mycket förkortas
till följd deraf att fången lösgifves redan å slutdagens morgon.
I fråga om fängelsestraff skall enligt särskildt förbehåll i 1860
års förordning densammas regel om slutdagens beräkning ega tillämpning
endast för den händelse ej annan beräkningsgrund finnes i lag
särskildt stadgad. Detta förbehåll, hvilket torde hafva syftat på den
numera ändrade föreskriften i tryckfrihetsförordningens § 5 mom. 15,
att månad skulle beräknas till 28 dagar, synes icke vidare vara behöfligt.
Af den lemnade redogörelsen för handlingarnes innehåll behagade
Eders Kongl. Maj:t finna, att för närvarande olika förfaringssätt användas
vid beräkningen af det i lagen den 29 juli 1892 stadgade afdrag å
strafftid. De flesta verkställande myndigheterna förfara så, att de till
en början uträkna slutdagen för hela den ådömda strafftiden och derefter,
utgående från denna slutdag, frånräkna det stadgade afdraget
och härvid först fråndraga hela månader och sedan det dagatal, som
möjligen jemväl skall afgå; vissa myndigheter deremot beräkna omedelbart
slutdagen för den med afdraget minskade strafftiden eller frånräkna
i afdraget dagar före månader. Dessa olika beräkningssätt kunna tydligen,
i följd af kalendermånadernas olika längd, leda till skiljaktiga
resultat. För åstadkommande af enhet i tillämpningen torde, då affattningen
af 1892 års lag icke lemnar tillräcklig ledning, bestämdare föreskrifter
vara önskvärda. Dessa föreskrifter synas lämpligen kunna jemte
de erforderliga bestämmelserna om strafftids början, om beräkning af
slutdag samt om den tid på dagen, då fånge skall lösgifvas, upptagas
i en ny lag om beräkning af strafftid.
Derjemte torde stadgandena om beräkning af afdrag å strafftid kräfva
ett fullständigande i ännu eu annan rigtning. När i afdrag half månad
förekommer, pläga de flesta myndigheterna, i anledning deraf att enligt
uttrycklig bestämmelse i 1892 års lag fjerdedels månad skall anses utgöra
sju dagar, räkna den halfva månaden till fjorton dagar. Äfven
bortsedt derifrån att elfva af årets månader innefatta minst trettio dagar
och att alltså i de allra flesta fall half kalendermånad faktiskt utgör
fulla femton dagar, kan nämnda beräkningssätt näppeligen anses stå
väl tillsammans dermed, att enligt 4 kap. 6 § strafflagen vid förvandling
af fängelsestraff till straffarbete half månad skall räknas till femton
dagar. I 1892 års lag torde derföre höra tilläggas en föreskrift af häremot
svarande innehåll. Efter ett sådant tillägg lärer det vara klart,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12. 9
att i afdrag förekommande trefjerdedels månad skall räknas till tjugutvå
dagar.
Hvad slutligen angår de i justitieombudsmannens skrifvelse ifrågasatta
förtydligandena af förordningen den 30 maj 1873 angående verkställighet
i vissa fall af straff, ådömdt genom icke laga kraft egande
utslag, täcktes Eders Kongl. Maj:t finna, att genom den redan förordade
bestämmelsen om tiden, då straff skall anses börja, undanrödjes hvarje
anledning till det nu stundom använda förfarande att räkna strafftiden
först från dagen efter den, då giltig nöjdförklaring afgifvits. I öfrigt
torde den af justitieombudsmannen till stöd för behofvet af förtydligande
åberopade tillämpning af nämnda förordning vara så uppenbart origtig,
att icke någon vidare lagstiftningsåtgärd i ämnet kan anses vara af
verkligt behof påkallad.
Af vissa bland de i ärendet hörda myndigheterna hafva i särskilda
punkter gjorts framställningar, som icke synas stå i något nödvändigt
sammanhang med den af Riksdagen ifrågasatta lagstiftningen. De förslag,
som af dessa framställningar kunna föranledas, utbeder jag mig
att få vid annat tillfälle inför Eders Kongl. Maj:t framlägga.»
Sedan föredragande departementschefen häruppå uppläst särskilda,
i enlighet med de af honom uttryckta åsigter upprättade förslag till lag,
innefattande vissa bestämmelser om beräkning af strafftid, och till lag
om ändrad lydelse af 1 § i lagen angående straffarbetes och fängelsestraffs
verkställande i enrum den 29 juli 1892, hvilka förslag finnas
såsom bilagor lift. B. och C. fogade vid detta protokoll, hemstälde han
i underdånighet, att högsta domstolens utlåtande öfver dessa förslag
måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, genom note
ur protokollet inliemtas.
Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lemna
bifall.
Ex protocollo
Aug. von Hartmansclorff.
Bill. till Kifcsd. Prof. 1898. 1 Sond. 1 Afd. 8 Haft.
10
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N.-o 12.
Bilaga litt. B.
Förslag
till
Lag, innefattande vissa bestämmelser om beräkning af strafftid.
Med upphäfvande af nådiga cirkuläret angående rätta beräkningen
åt tiden för ådömdt straffängelse den 7 mars 1855 och förordningen
angående beräkning af liden för ådönult straffarbete och fängelsestraff
den 13 november 1860 stadgas som följer:
1 §•
Vid verkställighet af utslag, hvarigenom någon, som hålles häktad,
blifvit dömd till straffarbete eller fängelsestraff, skall, i händelse utslaget
eger laga kraft den dag, då det ankommer till den myndighet,
som eger om verkställigheten förordna, strafftiden räknas från nämnda
dag, men i annat fall från den dag, å hvilken den dömde i föreskrifvep
ordning förklarar sig nöjd med utslaget eller detta eljest emot honom
vinner laga kraft.
Vistas den, som skall undergå straffarbete eller fängelsestraff, på
fri fot, skall strafftiden räknas från den dag, då han för straffets undergående
intages i straffanstalt.
2 §•
Skall tiden för straffarbete eller fängelsestraff räknas efter månad
eller år, varde den dag för slutdag ansedd, som genom sitt tal i månaden
motsvarar den, från hvilken tidräkningen börjas; finnes ej motsvarande
dag i slutmånaden, skall den månadens sista'' dag anses för slutdag.
Ingår jemväl dagatal i strafftiden, varde antalet dagar lagdt till
Kongl. Majds JSåd. Proposition N:o 12. 11
allenast i dagar, skall dagatalet läggas till den dag, från hvilken strafftiden
räknas.
Då enligt lagen angående straffarbetes och fängelsestraffs verkställande
i enrum den 29 juli 1892 afdrag från strafftid skall ske, varde
afdraget räknadt från slutdagen för hela strafftiden; iugår i afdraget
dagatal, skall detta sist frånräknas.
3 §•
Vållar den, som skall undergå straffarbete eller fängelsestraff,
genom rymning eller annorledes sjelf hinder emot intagandet i straffanstalt
eller afbrott i straffets verkställighet, eller uppkommer sådant
hinder eller afbrott derigenom, att den dömde intages å sjukvårdsinrättning
utom straffanstalten, må ej den tid, hvarunder hindret eller
af brottet eger rum, i strafftiden inräknas.
4 §•
Fånge skall, der ej annat af särskilda omständigheter föranledes,
ur straffanstalten lösgifvas klockan åtta förmiddagen å den enligt hvad
ofvan för hvarje fall är stadgadt bestämda dagen för strafftidens slut.
Denna lag träder i kraft den 1 januari , men verkar ej
rubbning af derförinnan i behörig ordning meddeladt beslut om beräkning
af strafftid.
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
Bilaga litt. C.
^ Förslag
till
Lag om ändrad lydelse af 1 § i lagen angående straffarbetes och fängelsestraffs
verkställande i enrum den 29 juli 1892.
Härigenom förordnas, att 1 § i lagen angående straffarbetes och
fängelsestraffs verkställande i enrum den 29 juli 1892 skall erhålla följande
ändrade lydelse:
Den, som är dömd till straffarbete på fyra år eller kortare tid,
skall, der så ske kan, under strafftiden hållas i enrum.
Då straffarbetet verkställes i enrum, varde från strafftiden en
fjerdedel afdragen. Uppkommer i sådant afdrag brutet månadstal, varde
fjerdedels månad till sju dagar och half månad till femton dagar räknad.
Skall afdrag i dagatal ske och uppkommer i afdraget brutet tal,
varde för det tal hel dag å strafftiden afräknad.
Denna lag träder i kraft den 1 januari , men verkar ej rubbning
af derförinnan i behörig ordning meddeladt beslut om verkställighet
af straffarbete.
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 12.
13
Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj:ts
högsta domstol onsdagen den 19 maj 1897.
Tredje rummet.
Närvarande:
Justitieråden: Herslow,
Norberg,
Hammarskjöld,
Carlson,
Claéson.
T. f. byråchefen för lagärenden revisionssekreteraren Hammarskjöld
fortsatte och afslutade föredragningen af de till högsta domstolen för
afgifvande af utlåtande öfverlemnade, i protokollet för den 18 innevarande
maj omförmälda förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser
om beräkning af strafftid, och till lag om ändrad lydelse af 1 § i
lagen angående straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i enrum
den 29 juli 1892; varande berörda förslag under bilagorna A och B
fogade vid detta protokoll.
Vid granskningen af förslagen framstäldes inom högsta domstolen
föl j ande anmärkningar:
l:o) förslaget till lag, innefattande vissa bestämmelser om beräkning
af strafftid.
Ingressen.
Då i vissa ännu gällande författningar förutsättes, att vid verkställighet
af straff månad räknas på annat sätt, än med 2 § 1 mom.
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
i den föreslagna lagen öfverensstämmer, och då vidare lagen om straffarbetes
och fängelsestraffs verkställande i enrum den 29 juli 1892 visat
sig lemna rum för tolkningar, enligt hvilka dess föreskrifter om afdrag
å strafftid komma i strid med innehållet i lagförslagets 2 § 2 mom.,
fann högsta domstolen i ingressen böra tilläggas, att den föreslagna lagen
innefattar ändring i hvad lag eller författning innehåller emot densamma
stridande.
1 §•
Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande:
»För det fall att den, som skall undergå straffarbete eller fängelsestraff,
vistas på fri fot, torde i lagförslaget vara åsyftadt, att strafftiden
skall räknas från den dag, då den straffskyldige intagits i fängelse,
hvaröfver tillsyn utöfvas af en till meddelande af beslut om straffets
verkställighet behörig myndighet, och att sålunda, om den straffskyldige
för straffets undergående förpassas till annat fängelse, tiden före hans
ankomst till detta senare fängelse inräknas i strafftiden. Det föreslagna
stadgandet, att strafftiden skall räknas från den dag, då den straffskyldige
för straffets undergående intages i straffanstalt, synes emellertid
efter sin ordalydelse kunna föranleda den tolkning, att strafftiden anses
börja först då den straffskyldige intages i den för straffets undergående
bestämda straffanstalten. Vidare måste hänsyn tagas till möjligheten af
framtida rubbning i det nuvarande förhållandet, att verkställighetsbeslut
kunna meddelas vid alla straffanstalter, men icke vid några andra fängelser.
En förändrad redaktion af ifrågavarande stadgande torde derför
vara erforderlig.»
3 §•
Justitierådet Her slom yttrade: »Äfven om med hänsyn till straffets
ändamål det icke kan anses tillrådligt, att straffånge, som för sjukdom
intages i vårdanstalt utom fängelset, i regeln må i strafftiden få inräkna
den tid, han af nämnda anledning vistas utanför fängelset, synes dock
undantag böra göras för det fall, att fånge för sinnessjukdom måste
förvaras å hospital. Att icke heller i detta fall vistelsen utom fängelset
skulle. afräknas å strafftiden, synes mig innebära en omensklig hårdhet,
lika litet gagnande för samhället som för fången. Väl torde det med
visshet kunna antagas, att Konungens nåd, i händelse den anropas,
skall i alla de fall, der icke sinnessjukdomen befunnits allenast vara
Kongl. Maj ds Nåd Proposition N:o 12. 15
låtsad, då naturligtvis något skäl icke förefinnes att för vistelsen å
hospitalet medgifva fången afkortning å strafftiden, förekomma förutnämnda
obarmhertiga tillämpning af straffet ; men just denna omständighet
synes tyda på, att afräkningen snarare är att anse såsom en
gärd af rättvisa än såsom en akt af nåd.»
4 §•
Justitierådet Claeson anförde: »Jag anser mig böra fästa uppmärksamheten
derpå, att enligt de genom nådiga kungörelsen den 6 november
1885 gifnå föreskrifter skall i fångförteckningarne, bland annat, lemnas
uppgift å den dag då fånge blifvit stäld på fri fot. Godkännes denna
paragraf, torde det varda af nöden att genom tillägg till nämnda kungöi-else
eller annorledes i administrativ ordning föreskrifva, att fångförteckningarne
äfven skola innehålla uppgift om den tid på dagen, då
fånge lösgifvits. 1 sammanhang härmed synes det vara erforderligt att
stadga, att, om fånge till följd af särskilda omständigheter lösgifves på
annan tid än den i förevarande paragraf bestämda eller klockan åtta
förmiddagen, redogörelse för orsakerna härtill skall införas i fångförteckningarne.
Härigenom sättas de myndigheter, som hafva att
granska dessa förteckningar, i tillfälle att äfven i nämnda hänseende
öfva nödig kontroll.»
2:6) förslaget till lag om ändrad lydelse af 1 § i lagen angående
straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i enrum den 29 juli 1892.
Högsta domstolen anmärkte, att för åstadkommande af fullständig
tydlighet borde i lagen uttalas, till huru många dagar trefjerdedels
månad skulle räknas.
Ex protocollo
Aug. von Hartmansdorff.
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
Utdrag af protokollet offer justitiedepartementsiirenden, luillet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms
slott onsdagen den 22 december 1897
i närvaro af:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
m o 7
Statsråden: herr friherre Äkerhielm,
Wikblad,
Gilljam,
friherre Rappe,
Christerson,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,
Justitieråden: Herslow,
Billing.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt anmälde i
underdånighet:
Högsta domstolens genom note ur statsrådsprotokollet för den 7
sistlidne maj månad inhemtade utlåtande öfver de vid samma protokoll
fogade förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser om beräkning
af strafftid, och till lag om ändrad lydelse af 1 § i lagen angående
straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i enrum den 29 juli 1892.
Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll yttrade föredragande
departementschefen:
»På de af högsta domstolen anförda skäl torde en i viss män förändrad
affattning böra gifvas åt ingressen till den föreslagna lagen om
beräkning af strafftid, äfvensom åt det i 1 § af samma lag intagna stadgande
om strafftidens början i det fall, att den straffskyldige vistas på
fri fot. Likaledes synes förslaget till ändrad lydelse af 1 § i lagen om
frihetsstraffs verkställande i enrum böra i öfverensstämmelse med högsta
17
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
domstolens derom gjorda hemställan förtydligas. Deremot lärer det icke
vara tillrådligt att, såsom af en ledamot inom högsta domstolen blifvit
ifrågasatt, i förstnämnda lag intaga en allmän föreskrift derom, att den
tid, hvarunder fånge för sinnessjukdom vårdas utom fängelset, skall i
strafftiden inräknas. En sådan föreskrift, hvilken skulle stå i strid emot
hvad hittills ansetts gälla, kunde nemligen medföra, att en straffskyldig, som
kort efter intagandet i fängelse befinnes sinnessjuk, nästan fullständigt
undgår straff, medan deremot, om sinnessjukdomen utbrutit före hans
intagande i fängelset, straffet skulle kommit att efter hans tillfrisknande
oafkortadt verkställas. För öfrigt synes det icke lämpligen kunna öfverlemnas
åt fängelsemyndigheterna att pröfva, huruvida sinnessjukdomen
varit allenast låtsad, i hvilket fall — som sannolikt skulle oftare än nu
förekomma — det uppenbarligen, på sätt äfven af bemälde ledamot
inom högsta domstolen framhållits, saknas skäl att för vistelsen å vårdanstalt
medgifva afräkning å strafftiden.
Med anledning af hvad inom högsta domstolen yttrats angående
önskvärdheten deraf, att fångförteckningarne innehålla uppgift om den
tid på dagen, då fånge lösgifvits, samt om anledningen dertill, att fånge
lösgifvits å annan tid än den i allmänhet föreskrifna, anhåller jag att
framdeles få inför Eders Kongl. Magt framlägga förslag till ändring i
gällande bestämmelser om fångförteckningar.»
Sedan departementschefen härefter uppläst de på sätt af honom
förordats jemkade lagförslagen, hemstälde han i underdånighet, att desamma
måtte jemlikt § 87 regeringsformen för Riksdagen till antagande
framläggas.
Justitierådet Herslow åberopade sitt yttrande vid ärendets handläggning
i högsta domstolen, för så vidt detsamma icke i det nu framlagda
förslaget vunnit nådigt afseende.
Statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkte bifall till föredragande
depai-tementschefens hemställan;
Och fann med bifall till denna hemställan Hans
Maj:t Konungen godt i nåder förordna, att till Riksdagen
skulle aflåtas nådig proposition af den lydelse
bilagan litt. D. vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo
Erik Öländer.
Bih. till Riks. Prof. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 8 Käft.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- LU 1898:38 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser om beräkning af strafftid, och till lag om ändrad lyde s. 1 i texten