Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående skyddskoppympning en i riket

24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1898:2, Med förslag till förordning angående skyddskoppympning en i riket

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

1

N:o 2.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till

förordning angående skyddskoppympning en i riket; gifven

Stockholms slott den 3 december 1897.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed till Riksdagens

antagande öfverlemna närlagda förslag till förordning angående skyddskoppympningen

i riket; viljande Kongl. Maj:t derjemte låta till Riksdagens

kännedom komma, att, derest de i detta förslag angifna grunder för skyddskoppympningens

ordnande vinna Riksdagens godkännande, Kongl. Maj:t

är sinnad utfärda vaccinationsreglemente i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med bifogade förslag till sådant reglemente.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

G. F. Gilljam.

Bih. till Riksd. Prot. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 2 Höft. (N-.o 2.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 2.

Förslag

till

förordning angående skyddskoppympningen i riket.

Med upphäfvande af nådiga reglementet för skyddskoppympningen

i riket den 29 september 1853 äfvensom af öfriga mot hvad här nedan

stadgas stridande föreskrifter, förordnas som följer:

§• I
Mom.

1. a) Hvarje barn skall med skyddskoppor ympas (vaccineras)

före utgången af det på dess födelseår närmast följande kalenderåret,

såframt icke med läkareintyg styrkes, att barnet haft smittkoppor eller

ej kan utan fara för sin helsa ympas.

b) Då den ympningsskyldiges helsotillstånd utgör hinder för ympning,

skall denna verkställas inom ett år efter det ifrågavarande hinder

upphört.

c) I händelse ympning ej slår behörigen an, skall densamma senast

inom ett år förnyas och, om den äfven då slår fel, efter minst tio

månaders förlopp upprepas under det på sista ympningen närmast följande

kalenderåret. Slår ympningen jemväl då fel, anses personen i

fråga oemottaglig för skyddskoppympning och är ej skyldig att sådan

vidare undergå.

d) Efter hvarje verkstäld ympning skall den ympade å utsatt tid

och ställe tillstädeskomma och undergå besigtning för utrönande af

ympningens påföljd.

Mom. 2. Varder något af hvad här ofvan stadgats ej inom föreskrifven

tid fullgjordt, qvarstår skyldigheten, intill dess den blifvit uppfyld.

§ 2.

Skyldighet att i de fall, hvarom föregående paragraf handlar, draga

försorg om ympnings och besigtnings verkställande åligger, då den, som

skall ympas eller besigtigas, ej fylt aderton år, hans målsman.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

§3.

Mom. 1. Hvar och en, som har tillsyn öfver skyddskoppympningen

eller bestyr dermed, bör låta sig angeläget vara att, såväl i allmänhet

som i synnerhet då något fall af smittkoppor i orten yppats, befrämja

förnyad ympning (^vaccination) af personer, som för mer .än tio år tillbaka

undergått vaccination.

Mom. 2. I afseende på revaccination af dem, som till krigstjenst

antagas, gälla särskildt meddelade föreskrifter.

§ 4.

På helsovårds- eller kommunalnämndens anfordran skall beträffande

person, som öfverskrida den för vaccination i allmänhet bestämda åldersgräns,

företes intyg, att han blifvit med framgång vaccinerad eller, om

så icke. skett, styrkas, att dertill förefinnes giltigt skäl. Fullgörandet

häraf åligger i fråga om person, hvilken ej fylt aderton år, hans målsman.

§ 5.

Föreståndare för allmän eller enskild skola, läro- eller uppfostringsanstalt

vare skyldig att före persons intagning såsom lärjunge vid anstalfen

affordra honom eller, om han står under målsman, den sistnämnde intyg,

att personen i fråga antingen blifvit med framgång vaccinerad eller på

grund af någon af de i § 1 nämnda omständigheter är vid tillfället fri

från skyldighet att undergå ympning. Utan sådant intyg må icke någon

vinna inträde såsom lärjunge vid anstalten, dock med undantag för

skolpligtigt, barn, som anmäles till intagning i folkskola eller i läroanstalt

för döfstumma eller blinda; börande sådant barn, om behörigt

intyg ej företetts, genom föreståndarens försorg genast anmälas hos

helsovårds- eller kommunalnämnden i den ort, der barnet är kyrkobokfördt,

och, så snart lämpligen ske kan, med tjenliga medel befordras

till ympning.

Såsom föreståndare enligt denna paragraf anses, om vid anstalten

finnes blott en lärare eller lärarinna, denna. Der flera lärare eller lärarinnor

äro anstälda, skall, om rektor, föreståndare eller styresman för

anstalten ej finnes, såsom föreståndare enligt denna paragraf anses, vid

offentlig folkundervisningsanstalt den, som af vederbörande skolråd eller

skolstyrelse fått sådant uppdrag för hela anstalten eller del deraf sig

anförtrodt, samt vid annan läro- eller uppfostringsanstalt den bland

lärarne eller lärarinnorna, som har den längsta tjensteåldern, och, vid

lika tjensteålder, den, som är till lefnadsåren äldst.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

§ 6.

Mom. 1. Rättighet att vaccinera tillkommer:

a) legitimerade läkare;

b) andra personer af båda könen, hvilka, på sätt särskildt finnes

stadgadt, inhemtat kunskap och vunnit skicklighet i konsten att vaccinera

äfvensom förvärfvat insigt om äkta skyddskoppors förlopp och

kännetecken jemte kunskap om sättet att föra vaccinationsjournal samt

häröfver erhållit förskrifna intyg; och

c) dem, hvilka, då denna förordning träder i kraft, ega behörighet

att vaccinera.

Mom. 2. Endast legitimerad läkare må taga vaccin af ympad person.

I lappmarken vare likväl äfven vaccinatör, som icke är legitimerad

läkare, berättigad att på nämnda sätt taga vaccin, när skyddskoppympningen

der eljest ej kan upprätthållas.

§ 7.

Mom. 1. Hvarje kommun i riket utgör för sig ett vaccinationsdistrikt,

inom hvilket erforderligt antal vaccinatörer (vaccinatriser) skållaf

kommunen anställas. Varda två eller flere vaccinatörer anstälda inom

en kommun, skall åt hvarje vaccinatör anvisas ett särskildt tjenstgöringsområde

(vaccinationskrets). Beslut om vaccinationsdistrikts fördelning i

sådana områden fattas, efter helsovårdsstyrelsens hörande, i stad af

stadsfullmägtige eller allmän rådstuga och å landet vid kommunalstämma

samt underställes Kong!. Maj:ts befallningshafvande. Varder beslutet

faststäldt, skall detsamma införas i Kong!. Maj:ts befallningshafvandes

allmänna kungörelser. På enahanda sätt förfares vid fråga om ändring

eller upphäfvande af distriktets fördelning i vaccinationskretsar.

Mom. 2. Vilja två eller flera kommuner, som gränsa intill hvarandra,

förena sig om gemensam vaccinatör, må det ske, om tillstånd

dertill lemnas af Kongl. Maj:ts befallningshafvande, hvilken då jemväl

har att meddela de särskilda föreskrifter, som pröfvas nödiga för skyddskoppymningens

behöriga handhafvande inom dessa kommuner. Vid

gemenskap, som sålunda blifvit bestämd, skall förblifva, intill dess Kongl.

Maj:ts befallningshafvande, efter gjord framställning, annorlunda förordnar.

Mom. 3. I civil tjenst anstäld läkare må ej, utan på skäl, som af

medicinalstyrelsen godkännes, undandraga sig att vara vaccinatör i den

till hans tjenstgöringsområde hörande kommun eller vaccinationskrets, inom

hvilken han är bosatt; dock bör, der så pröfvas nödigt, erforderligt antal

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

lämpliga och till skyddskoppymnings utöfvande behöriga personer ställas

till läkarens förfogande att under hans inseende biträda vid skyddskoppympningen.

Mom. 4. I stad, der blott en stadsläkare är anstäld, skall han vara

vaccinatör för staden i dess helhet eller, om den är delad i vaccinationskretsar,

inom en af dessa. Har stad i sin tjenst två eller flere stads- eller

stadsdistriktsläkare, skall minst en af dem vara vaccinatör derstädes.

Jemväl i dessa fall skall, der så pröfvas nödigt, erforderligt antal lämpliga

och behöriga biträden ställas till vederbörande läkares förfogande i

enlighet med hvad i mom. 3 af denna paragraf sägs.

§ B.

Ingen må vägra legitimerad läkare, som vaccinerat barn, att af detsamma

taga ympämne, om sådant befinnes erforderligt och med ympningens

framgång förenligt. Under enahanda förutsättning må vaccintagning

från barn ej heller vägras annan dertill berättigad vaccinatör i

lappmarken.

§ 9.

Från medicinalstyrelsens vaccinationskontor ega vaccinatörer, så ock

andre, som hafva befattning med skyddskoppympning^!, att vid behof

reqvirera och i män af tillgång utbekomma animal vaccin, som skall

lemnas kostnadsfritt åt förste provinsialläkare och med dem likstälde

stadsläkare äfvensom åt vaccinatörer. Pålitligt ympämne skall jemväl hos

nämnde läkare hållas vederbörande vaccinatörer kostnadsfritt till hända.

§ 10.

Utgifter för tryckning af instruktioner, anvisningar för skyddskoppyinpningens

utöfvande, blanketter till vaccinationslistor och vaccinationsintyg

m. in. äfvensom förste provinsialläkares och med dem likstälde

stadsläkares nödiga omkostnader för beredande af tillgång på ympämne

godtgöras af statsmedel.

§ 11.

Huruledes postafgifter för försändelser, hvilka i tjensteärenden från

vaccinatörer aflemnas till posten för att genom dess försorg befordras,

må gäldas af allmänna medel, samt huru och på hvad vilkor frankeringsfrihet

må åtnjutas för postförsändelser, innehållande vaccin eller reqvisition

å sådan, derom är särskildt stadgadt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

§ 12.

Vaccinatör eger åtnjuta arfvode och ersättning enligt följande bestämmelser.

a) För hvarje person, som vederbörligen uppförts å de årliga ympningslistorna,

utgår, der ej annorlunda öfverenskommes, af kommunens

medel ett arfvode af 20 öre.

b) För hvarje lyckad vaccination eller ^vaccination betalas af den

ympade eller hans målsman, mot erhållande af ett utaf vaccinatören utfärdadt

intyg angående ympningen, en afgift af 50 öre; skolande dock

för person, hvilken enligt bevis af vederbörande kyrkoherde, kronobetjent

eller stadsfogde är fattig eller som, i fall sådant bevis ej företetts, saknar

utmätningsbar tillgång till afgiftens erläggande, denna gäldas af den kommun,

i hvilken ympningen egt rum. Intyg att ympning slagit fel samt

huruvida och, i sådant fall, när förnyad ympning skall anställas lemnas

utan afgift.

c) För förnyadt sådant vaccinatörsintyg, hvarom i punkten b) förmäles,

erlägges af den, som begärt intyget, 25 öre. Begär enskild person

af vaccinatör annat intyg, skall intyget af den sökande lösas med 50 Öre.

Intyg, som i denna punkt afses, må utan afgift utbekommas under enahanda

vilkor, som för liknande fall stadgas i förordningen angående

expeditionslösen.

d) För inställelse å offentligt utlyst vaccinations- eller besigtningsmöte

utgår, derest vaccinatören år förste provinsialläkare, provinsial-,

extra provinsial- eller biträdande provinsialläkare eller vikarie för sådan

läkare, i enahanda ordning som vid läkares tjensteresor, af statsmedel

en särskild ersättning, der platsen för nämnda möte ligger annorstädes

än i stad, hvarest läkaren är bosatt, och derjemte befinner sig på längre

afstånd från läkarens bostad än två kilometer, efter den klass i gällande

resereglemente, som är för provinsialläkare bestämd, och i annat fall

med fem kronor i dagtraktamente utan rätt för läkaren att beräkna

reseersättning. Åt annan vaccinatör å landet skall för hans inställelse

å sådant möte, när platsen derför ligger på längre afstånd än två kilometer

från hans bostad, skälig reseersättning utgå af kommunens medel

efter den grund, som vid vaccinatörens antagande eller sedermera blifvit

å kommunalstämma faststäld.

Har den i punkten b) stadgade afgift icke blifvit till vaccinatören

erlagd inom trettio dagar, sedan hans i samma punkt ornförmälda intyg

om lyckad vaccination eller revaccination funnits att hos honom tillgå,

eger vaccinatören att å landet, hvartill i detta fall jemväl hänföres stad,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

lydande under landsrätt, till kronofogden och i öfriga städer till vederbörande

stadsfogde eller, der stadsfogde ej finnes, till magistraten aflemna

ifrågavarande intyg jemte af vaccinatören till rigtigheten bestyrkt restlängd,

upptagande de ympades och deras målsmäns namn och hemvist

samt de oguldna afgifternas belopp, hvarefter med afgifternas indrifning

och redovisning förfares på sätt i fråga om uttagande af expeditionslösen

är stadgadt; åliggande det utmätningsförrättaren att, när den

ympade eller hans målsman saknar utmätningsbar tillgång till afgiftens

erläggande, derom utan ersättning lemna erforderligt intyg, hvarefter

afgiften, likaledes utan ersättning, skall uttagas hos vederbörande kommun.

De i punkten c) omnämnda afgifter må utmätas i enahanda ordning,

som är bestämd för utmätning af expeditionslösen.

§ 13.

Mom. 1. Målsman, som utan giltigt skäl uraktlåter att efter anmaning

fullgöra hvad honom enligt § 2 af denna förordning åligger, straffes

med böter från och med två till och med tjugo kronor. Till enahanda

straff vare ock den förfallen, som, sedan han fylt aderton år, utan giltig

orsak underlåter att efter anmaning ställa sig till efterrättelse något af hvad

som föreskrifvits i § 1. Visar sålunda sakfäld person fortfarande försumlighet

eller tredska med hänsyn till uppfyllandet af ifrågavarande skyldighet,

eger vederbörande helsovårds- eller kommunalnämnd förelägga honom

viss tid, inom hvilken, vid vite, berörda skyldighet skall vara fullgjord.

Försittes vitet, eger nämnden att genom nytt vite göra sig hörsammad

eller anmäla förhållandet hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande. Af

kommunalnämnd förelagda viten må tillhopa ej öfverstiga tjugo kronor.

Mom. 2. Den, som ej ställer sig till efterrättelse stadgandet i § 4,

bete två kronor, när ohörsamheten icke är förenad med förseelse, som

är belagd med högre ansvar.

Mom. 3. Vägrar någon att under de i § 8 anförda omständigheter

låta taga vaccin, straffes med böter från och med två till och med

femtio kronor.

Mom. 4. Vaccinatör eller annan utöfvare af skyddskoppympning

eller föreståndare för skola, läro- eller uppfostringsanstalt eller med

sådan föreståndare enligt § 5 likstäld person, som utan laga förfall

underlåter att fullgöra hvad honom enligt denna förordning eller särskilda

i kraft af densamma utfärdade föreskrifter åligger, höte, der underlåtenheten

icke enligt allmän lag är belagd med högre ansvar, från och

med två till och med femtio kronor. Låter vaccinatör eller annan utöfvare

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

KongI. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 2.

af skyddskoppympning sig ej häraf rätta och är förseelsen af svårare beskaffenhet,

eger medicinalstyrelsen att, efter förutgången varning, fråntaga

honom rättigheten att vaccinera.

Mom. 5. Visar vaccinatör eller annan utöfvare af skyddskoppympning

vid dess verkställande vårdslöshet, oförstånd eller oskicklighet, eller

tager han, utan att vara dertill berättigad, vaccin af ympad person, böte,

der ej straff enligt allmän lag bör följa, från och med två till och med

etthundra kronor.

Mom. 6. Verkställer någon skyddskoppympning utan att vara dertill

berättigad, straffes med böter från och med två till och med tvåhundra

kronor, der ej enligt allmän lag högre .ansvar bör följa å förfarandet.

§ 14.

Mom. 1. Förseelse mot denna förordning eller mot de enligt densamma

meddelade föreskrifter skall åtalas hos polisdomstol, der särskild

sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare och, der sådan icke

finnes, vid allmän domstol; och gälle, i fråga om klagan öfver domstols

eller poliskammares beslut i dessa mål, hvad i allmänhet angående besvär

i brottmål är förordnadt.

Mom. 2. Förseelserna åtalas af allmän åklagare; cgande helsovårdseller

kommunalnämnd ock att för särskildt fall förordna åklagare.

§ 15.

öfver de beslut, hvilka det efter denna förordning eller de enligt densamma

meddelade föreskrifter tillkommer Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

helsovårds- eller kommunalnämnd att meddela, eger den, som anser sin

rätt deraf förnärmad eller obehörigen inskränkt, att anföra besvär, öfver

Kongl. Maj:ts befallningshafvandes beslut hos Kongl. Maj:t inom den tid,

som för Överklagande af förvaltande myndigheters och embetsverks beslut

är bestämd, samt öfver helsovårds- och kommunalnämnds beslut hos Kongl.

Maj:ts befallningshafvande inom den tid, som är bestämd för Överklagande

af kommunalstämmas beslut; gällande dock, utan hinder af besvär, beslutet

till efterrättelse, intill dess annorlunda kan varda vederbörligen förordnadt.

§ 16.

Böter och viten efter denna förordning och de i enlighet med densamma

meddelade föreskrifter tillfalla kommunens kassa.

Saknas tillgång till fulla gäldandet af dessa böter och viten, skola de

förvandlas enligt allmän lag.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

§ 17.

De närmare föreskrifter, som kunna erfordras för

denna förordning, utfärdas af Kongl. Maj:t.

tillämpningen af

Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1899.

Förslag

till

vaccinationsreglemente.

§ 1.

Skyddskoppympning må kunna under alla årstider företagas; dock

vare vaccinatör, utan att annat aftal särskildt träffats, icke pligtig att

under andra tider än från början af maj till slutet af augusti månad

hvarje år vid offentligt utlysta vaccinationsmöten förrätta vaccination och

revaccination, såframt icke smittkoppor gå i orten eller inom annat med

densamma i lifligare förbindelse stående samhälle. I sådan händelse skall

inom den eller de trakter och för den tid, medicinalstyrelsen med hänsyn

till faran för sjukdomens spridning bestämmer, den offentliga skyddskoppympningen,

utan afseende på årstid, oafbrutet pågå och fortsättas med

alla, som infinna sig för ympnings undergående.

§ 2.

Det åligger hvarje vaccinatör för hans tjenstgöringsområde:

a) att i början af hvarje kalenderår dels med ledning af uppgifter

från presterskapet och vederbörande församlingsföreståndare uppgöra listor,

enligt af medicinalstyrelsen faststäldt formulär, öfver såväl under närmast

föregående året födda som då inflyttade, ännu lefvande och qvarboende

vaccinationspligtiga personer, dels ock å samma listor anteckna öfriga

personer, som äro skyldiga att undergå vaccination och besigtning;

b) att i samråd med vederbörande helsovårds- eller kommunalnämnds

ordförande bestämma den ordning, i hvilken skyddskoppympningen och

den derpå följande besigtningen af de ympade höra företagas; skolande

Bill. till RUcsd. Prof. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 2 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

underrättelse om nämnda ordning samt om tid och ställe för ympningen

inom olika trakter af tjenstgöringsområdet ej mindre genom ordförandens

försorg medelst kungörelse från predikstolen eller på annat lämpligt sätt

lemnas allmänheten än äfven af vaccinatören meddelas vederbörande provinsial-,

extra provinsial- eller stadsläkare så tidigt, att han må kunna

komma till städes, om så pröfvas nödigt;

c) att i behörig tid förse sig med ympämne, som på reqvisition utbekommes

från medicinalstyrelsens vaccinationskontor eller tillhandahålles

hos vederbörande förste provinsialläkare eller med sådan likstälde stadsläkare;

dock att vaccinatör, som är legitimerad läkare, äfven bör, sedan

skyddskoppympning^! inom hans tjenstgöringsområde kommit i gång och

så länge den för året pågår, sjelf söka bereda sig tillgång till vaccin

medelst ympning från person till person, hvarjemte sådan vaccinatör

skall uppsamla vaccin från friska och dertill lämpliga barn samt insända

densamma till vederbörande förste provinsialläkare eller med sådan likstälde

stadsläkare;

d) att på vederbörligen angifna tider och ställen med skyddskoppor

ympa alla tillstädeskommande personer, som äro skyldiga att undergå

ympning eller eljest för sådant ändamål anmäla sig;

e) att på sjunde eller åttonde, senast nionde dagen efter verkstäld

ympning besigtiga den ympade för utrönande, huruvida skyddskoppor

uppkommit, samt fördenskull vid ympningens utförande underrätta den

ympade, hans föräldrar eller målsman om tid och ställe för besigtningen;

f) att, derest person, som, på sätt i näst föregående punkt sägs,

skall undergå besigtning, icke för sådant ändamål kommit till städes å

utsatt tid och plats, genast anmäla förhållandet hos vederbörande helsovårds-

eller kommunalnämnds ordförande;

g) att efter verkstäld besigtning utfärda intyg, enligt af medicinalstyrelsen

faststäldt formulär, huruvida ympningen lyckats eller slagit fel,

samt, i senare fallet, om och när densamma skall förnyas;

h) att föra noggranna anteckningar öfver alla af honom ympade personer

(vaccinationsjournaler) samt årligen före den 16 september insända

afskrift af dessa journaler till vederbörande pastorsembete i hans tjenstgöringsområde

och, om journalerna innehålla anteckningar rörande person,

som är kyrkobokförd annorstädes, jemväl behörigt utdrag till pastorsembetet

eller föreståndaren i den församling, der ifrågavarande person

är kyrkobokförd;

i) att, derest någon begär förnyadt intyg af beskaffenhet, som i punkten

g) sägs, utfärda sådant intyg med ledning af vaccinationsjournalen;

k) att vid hvarje kalenderårs slut till vederbörande helsovårds- eller

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.~

kommunalnämnd ingifva redogörelse, enligt af medicinalstyrelsen faststäldt

formulär, för skyddskoppympningen under året; börande dervid

uppgift särskildt lemnas dels beträffande de personer, hvilka försummat

att låta vaccinera sig eller till deras omvårdnad hörande ympningspligtige,

hvarvid äfven de senares namn böra utsättas, eller hvilka, oaktadt

sådan uppmaning, hvarom nedan i § 3 mom. 2 sägs, underlåtit att å

kungjord tid och plats inställa sig eller dem till besigtning, dels ock om

hvad med hänsyn till skyddskoppympningen finnes anmärkningsvärdt eller

anses kunna i ett eller annat afseende påkalla åtgärd från helsovårdseller

kommunalnämndens sida; och

1) att noggrant ställa sig till efterrättelse de råd och anvisningar,

hvilka med hänsyn till skyddskoppympningen utfärdas af medicinalstyrelsen.

Hvad här ofvan under punkterna e) f) g) h) i) och 1) finnes för

vaccinatör föreskrifvet gäller äfven för öfriga personer, som äro behörige

att vaccinera och hvilka, utan att vara till vaccinatörer antagne, utöfva

skyddskoppympning; skolande af dem förteckningar å de personer, som

blifvit af dem med framgång ympade, uppgöras enligt af medicinalstyrelsen

faststäldt formulär och årligen före den 1 september aflemnas

till helsovårdsstyrelsen i den ort de ympade tillhöra.

§ 3.

Mom. 1. Helsovårdsnämnd, eller, der sådan ej finnes, kommunalnämnd

åligger:

a) att, sedan vederbörande stads- eller förste provinsialläkare blifvit

hörd beträffande kompetensen hos sådana till vaccinatörsbefattning sökande,

som ej äro legitimerade läkare, antaga med viss uppsägningstid

erforderligt antal vaccinatörer, hvar och en med sitt särskilda tjenstgöringsornråde,

så ock att, när vaccinatör finnes ej längre böra bibehållas

vid sin befattning, honom entlediga; skolande i såväl ena som

andra fallet derom till Kongl. Maj:ts befallningshafvande sändas underrättelse

för att införas i denna myndighets allmänna kungörelser;

b) att med uppmärksamhet följa vederbörande vaccinatörers förhållande

i deras tjensteutöfning, gifva dem behöflig del af inkomna förteckningar

samt tillse, att såväl vaccinatörerne som andra personer,

hvilka gå till banda med skyddskoppympning inom orten, iakttaga hvad

dem åligger enligt detta reglemente och på grund deraf utfärdade föreskrifter;

samt

c) att i anledning af vederbörande vaccinatörs årsberättelse vidtaga

nödiga åtgärder till skyddskoppyinpningens befrämjande inom orten samt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

allvarligt tillhålla dem, som sådant försummat, att låta vaccinera och till

besigtning inställa sig eller till deras omvårdnad hörande ympningspligtige;

skolande nämnden, derest sådant erfordras, anmäla uraktlåtenhet i

berörda hänseende till författningsenlig påföljd samt taga på nämnden i

öfrigt ankommande mått och steg för rättelses vinnande. Härvid eger

nämnden, i händelse af behof, påkalla och erhålla biträde af kronobetjeningen.

Stadgandet i punkten a) om tillsättning och entledigande af vaccinatör

eger ej tillämplighet i fråga om stadsläkare i stad, der blott en

sådan läkare finnes anstäld.

Mom. 2. Har vaccinatör eller annan behörig utöfvare af skyddskoppympning

hos helsovårdsstyrelsens ordförande anmält, att person,

som bort undergå besigtning, icke för sådant ändamål kommit till städes

å utsatt tid och plats, skall ordföranden utan uppskof uppmana den besigtningsskyldige

eller den, som haft att ombesörja hans inställelse, att

ofördröjligen fullgöra hvad honom härutinnan åligger.

Ordföranden vare ock skyldig att, så snart han genom läkares intyg

fått tillförlitlig kunskap om något sjukdomsfall af smittkoppor i orten,

derom skriftligen underrätta vederbörande pastorsembete eller församlingsföreståndare

med uppgift tillika om den insjuknades namn, ålder

och bostad.

§ 4.

Mom. 1. Presterskapet samt inspektörer, föreståndare och lärare vid

undervisnings- eller uppfostringsanstalter böra låta sig angeläget vara

att, i hvad på dem beror, befordra skyddskoppympningen och uppmuntra

till dess begagnande.

Mom. 2. Pastorsembetet inom hvarje församling åligger:

a) att, efter mottagande af vaccinationsjournalerna, utan uppskof och

senast före den 1 oktober i församlingsboken anteckna dem, som i journalerna

uppgifvas vara med framgång vaccinerade eller oemottagliga för

skyddskoppympning, så ock att, när tillförlitlig uppgift att person haft

smittkoppor erhållits, derom göra anteckning i församlingsboken; skolande

enhanda anteckningar med stöd af företedt flyttningsbetyg eller intyg

från vaccinatör eller annan behörig utöfvare af skyddskoppympning äfven

göras vid inflyttande personers inskrifning i församlingsboken;

b) att på grund af de i punkten a) omförmälda anteckningar särskilt

i hvarje utfärdadt flyttningsbetyg eller intyg för intagning i läroeller

uppfostringsanstalt anmärka, om den eller de personer, för hvilka

intyget utfärdats, haft smittkoppor eller visat sig oemottagliga för

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2. 13

skyddskoppympning eller huruvida de undergått lyckad vaccination

eller icke;

c) att, sedan fullständiga anteckningar gjorts efter vaccinationsjournalerna,

insända de senare till vederbörande provinsial-, extra provinsialeller

stadsläkare; samt

d) ej mindre att före den 16 januari hvarje år till vederbörande

vaccinatör aflemna förteckning å de under närmast föregående kalenderår

inom församlingen födda och dit inflyttade icke vaccinerade barn, som

ej redan aflidit eller haft smittkoppor eller visat sig oemottagliga för

skyddskoppympning eller utflyttat, än äfven att, sedan enligt gällande

folkskolestadga uppgjorts föreskrifven förteckning öfver de under löpande

kalenderåret i skolåldern inträdande och vissa äldre skolpligtiga barn,

låta, så snart ske kan, tillställa vaccinatören en lista å de i samma förteckning

upptagna barn, hvilka hvarken blifvit vaccinerade eller haft

smittkoppor eller visat sig oemottagliga för skyddskoppympning; skolande

i såväl berörda lista som förstnämnda förteckning uppgift tillika meddelas

å barnens samt deras fäders, mödrars eller målsmäns namn och

bostad.

Mom. 3. Hvad i detta reglemente är om presterskapet och pastorsembete

föreskrifvet gäller i tillämpliga delar äfven om främmande trosbekännares

församlingsföreståndare.

§ 5.

Högsta tillsynen öfver skyddskoppympningen i riket tillkommer medicinalstyrelsen,

som eger att i öfverensstämmelse med gällande författningar

meddela råd och anvisningar rörande skyddskoppympningens utöfning

samt vidtaga alla de åtgärder för dess behöriga vidmagthållande,

som af styrelsen bero, och i öfrigt, der så erfordras, till Kongl. Maj:ts

pröfning hemställa hvad styrelsen i detta afseende finner nödvändigt eller

gagneligt.

§ 6.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande skola, hvar inom sitt län, vaka

deröfver, att alla kommuner eg a tillräckligt antal vaccinatörer och att

vederbörande kommunala helsovårdsstyrelser fullgöra hvad dem med hänsyn

till skyddskoppympningen åligger, för hvilket ändamål Kongl. Maj:ts

befallningshafvande äfven ega att, då sådant finnes vara af nöden, förelägga

lämpliga viten. När till Kongl. Maj:ts befallningshafvandes kunskap

kommer, att å någon ort missförhållanden med hänsyn till skydds
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kong!. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o. 2.

koppympningen i ett eller annat afseende förefinnas, skall Kongl. Maj:ts

befallningshafvande tillse, att tjenliga åtgärder för dessas undanrödjande

vidtagas.

§ 7.

Beträffande förste provinsialläkares, provinsial-, extra provinsial- och

stadsläkares åligganden i afseende å skyddskoppympningen stadgas särskilt

i den för dem utfärdade nådiga instruktion.

§ 8.

Der i stad, som ej deltager i landsting, särskilda förhållanden påkalla

undantag från de i detta reglemente meddelade föreskrifter, vill

Kongl. Maj:t, på derom af stadsfullmägtige, efter helsovårdsnämndens

hörande, gjord framställning, taga i öfvervägande, huruvida sådant undantag

må medgifvas; skolande, när sålunda ifrågasatt undantagsbestämmelse

anses föranleda särskild kostnad, framställningen åtföljas af handlingar,

utvisande, att staden åtagit sig kostnadens bestridande.

Detta reglemente skall träda i kraft den 1 januari 1899, dock hvad

Stockholm beträffar med den ändring, som betingas af nådiga förordningen

angående mantalsskrifning i denna stad och hvarom meddelas

särskilda bestämmelser.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

15

Utdrag af protokollet Öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3

december 1897.

Närvarand e:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Akerhielm,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Gilljam yttrade:

»Genom nådig proposition den 4 december 1896 föreslog Eders Kongl.

Maj:t Riksdagen att antaga ett propositionen bilagdt förslag till förordning

angående skyddskoppympningen i riket, och förklarade Eders Kongl.

Maj:t tillika att, derest de i nämnda förslag angifna grunder för skyddskoppympningens

ordnande vunne Riksdagens godkännande, Eders Kongl.

Maj:t vore sinnad utfärda vaccinationsreglemente i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med ett propositionen jemväl bifogadt förslag till sådant

reglemente. Derjemte föreslog Eders Kongl. Maj:t i 1897 års statsverksproposition,

att anslaget till vaccinationens befrämjande måtte med titelns

ändring till »anslag för skyddskoppympningen» höjas med 2,800 kronor,

eller från 7,700 kronor till 10,500 kronor, och såsom reservationsanslag

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

i riksstaten uppföras. Ifrågavarande förslag hade föranledts af en utaf

medicinalstyrelsen gjord framställning om vaccinationsväsendets reformerande,

öfver hvilken framställning infordrade yttranden afgifvits ej

mindre af öfverståthållareembetet och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i länen efter vederbörande förste provinsialläkares och förste

stadsläkarnes i Stockholm och Göteborg hörande, än äfven af domkapitlen,

Stockholms stads konsistorium, hofkonsistorium, direktionerna öfver

Stockholms stads undervisningsverk och nya elementarskolan i Stockholm,

öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor, direktionen öfver

veterinärinstitutet i Stockholm, generalpoststyrelsen och statskontoret,

hvarefter medicinalstyrelsen vidare utlåtit sig i ämnet.

Medicinalstyrelsen, som vunnit understöd af nästan alla öfriga sakkunniga,

som yttrat sig i frågan, hade framhållit, att oaktadt föreskrifter

om allmän obligatorisk vaccination i Sverige varit gällande alltsedan år

1816, och man således, då, enligt hvad erfarenheten tydligt visat, mottagligheten

för koppsmitta upphäfves genom ympning med skyddskoppor,

bort kunna vänta, att sedan generation efter generation undergått sådan

ympning, landets befolkning icke vidare skulle hafva något att frukta af

denna sjukdom, smittkoppor likväl tid efter annan uppträdt i vårt land

både i spridda fall och såsom farsot. Ännu så sent som åren 1873—

1875 hade landet hemsökts af en häftig koppepidemi, den svåraste, som

efter vaccinationens införande i Sverige der förekommit. Under denna

epidemi härjade farsoten i Stockholm så våldsamt, att dödligheten i

smittkoppor år 1874 uppgick till den för nyare tider häpnadsväckande

summan af 802 på 100,000 invånare.

Orsakerna till att man hos oss ej vunnit fullt skydd mot koppsmitta

ansåg medicinalstyrelsen vara, att många af landets invånare aldrig blefve

vaccinerade, att icke alla, hvilka antecknades såsom vaccinerade, verkligen

haft skyddskoppor, samt att revaccination i så ringa grad egde rum.

Hvad den första af dessa orsaker beträffar anförde medicinalstyrelsen,

att af 100 lefvande födda barn i medeltal endast 75—80 blefve

vaccinerade. Äfven med fästadt afseende å att 10—11 procent af de

lefvande födda barnen aflede under det första lefnadsåret, således före

den tid, då barnen i regel vaccinerades, qvarstode dock, att tusentals

barn år efter år förblefve ovaccinerade, hvarigenom städse vidmagthölles

en stam af .personer, som egde full mottaglighet för koppsmittan och

följaktligen under farsotstider bidroge till densammas utbredning. Under

de senare koppepidemierna i Sverige hade det äfven visat sig, att smittkopporna

företrädesvis angripit de ovaccinerade och hos dem framträdt

under svårare former.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Angående den andra af nyss angifna orsaker till det bristfälliga

skyddet mot koppsmitta påpekade medicinalstyrelsen, att många vaccinatörer

ej besutte erforderlig vana och urskilning för att med framgång

utöfva sitt grannlaga värf, hvilket för öfrigt ej få, på grund af otydlighet

i det gällande vaccinationsreglementet, bedrefve med sjelftagen rätt.

Det uppgåfves nu ej sällan hända, att barn blifvit af oskickliga vaccinatörer

ympade och i journalerna antecknade såsom med framgång vaccinerade,

ehuru antingen alls inga eller ock allt för otillräckliga tecken af genomgångna

skyddskoppor kunnat hos dem spåras. Dessutom hade det inträffat,

att barn, som ympats, likväl ej fått skyddskoppor, men att, då

dessa barn sedermera icke företetts till besigtning för vaccinatören, denne

utan vidare antagit, att vaccinationen lyckats, och i sina journaler

antecknat barnen såsom med framgång vaccinerade. Det vore ej heller

alldeles sällsynt, att i kyrkoböckerna personer upptagits såsom vaccinerade,

ehuru de aldrig undergått ympning.

Såsom den tredje af orsakerna till att skyddskoppympningen ej

medfört allt det gagn, som dermed åsyftats, framhöll medicinalstyrelsen,

att revaccination i så ringa .grad bedrefves. Det nu gällande reglementet

sökte visserligen befrämja revaccinationen, men föreskrefve ej undergåendet

deraf såsom en skyldighet. Endast i fråga om rekryter i hären

och flottan vore obligatorisk revaccination stadgad.

Med anledning af omförmälda brister hos vårt nuvarande vaccinationsväsen

ansåg medicinalstyrelsen, att vaccinationstvånget borde göras

mera effektivt och att det borde utsträckas till allmän obligatorisk

revaccination. Vidare borde fordringarna på vaccinatörernas kompetens

höjas samt ett ofarligt ympämne tillhandahållas. Derjemte borde betryggande

kontroller anordnas öfver skyddskoppympningens handhafvande,

så att man kunde vara förvissad, både derom att ympningen utfördes

på ett konstförfaret och för den enskildes helsa oskadligt sätt och att

alla behörigen underginge ympning. För genomförande af dessa förbättringar

hemstälde medicinalstyrelsen om utfärdande af nytt reglemente

för skyddskoppympningen i riket enligt ett af styrelsen uppgjordt och

sedermera i anledning af deröfver afgifna yttranden revideradt förslag,

hvilket, i hufvudsak anslutande sig till det nu gällande reglementets

bestämmelser, innehöll de nya stadganden, som medicinalstyrelsen ansett

af behofvet påkallade. I förslaget ingick, att i Stockholm skulle finnas

en statsanstalt, för beredning af animal vaccin, som skulle kostnadsfritt

tillhandahållas åt förste provinsialläkare och med dem likstälde stadsläkare,

hvilka skulle ersätta de nuvarande vaccindepotföreståndarne,

äfvensom åt vaccinatörer. För bestridande af härmed förbundna kost
Bih.

Ull Riksd. Prof. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 2 Höft
-

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Eongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

nader hemstäldes om höjning af anslaget till vaccinationens befrämjande

och om anslagets förändring till reservationsanslag.

De af Eders Kongl. Maj:t för Riksdagen framlagda författningsförslagen,

hvilka till sitt väsentliga innehåll öfverensstämde med det af

medicinalstyrelsen afgifna reviderade reglementsförslaget, innefattade i

hufvudsakligen följande hänseenden afvikelser från nu gällande bestämmelser.

Tiden, inom hvilken hvarje barn skulle vaccineras, nu omfattande

de två första lefnadsåren, sattes för underlättande af kontrollen till utgången

af det på barnets födelseår närmast följande kalenderåret. Revaccination

gjordes obligatorisk för alla, som ej haft smittkoppor. Bestämdare föreskrifter

meddelades om förnyelse af ympning, som ej slagit behörigen an.

Beträffande person, som öfverskridit den för vaccination eller revaccination

i allmänhet föreskrifna åldersgräns, skulle på helsovårds- eller kommunalnämnds

anfordran företes intyg att ympning blifvit undergången eller,

om så icke skett, styrkas, att dertill förefunnes giltigt skäl. Till vinnande

af en betryggande kontroll öfver att ympning underginges af alla, som

vore dertill pligtige, ålades vidare skolföreståndare, presterskap och helsovårdsmyndigheter

vissa nya skyldigheter. Yaccindepot- och vaccinationsföreståndarebefattningarna

skulle indragas. Depotföreståndarnes åligganden

skulle öfverflyttas på förste provinsialläkarne och med dem likstälde

stadsläkare, under det att de göromål, som nu tillhöra vaccinationsföreståndarne,

skulle fördelas mellan vaccinatörerna och de kommunala

helsovårdsstyrelserna. I civil tjenst anståide läkare skulle ej utan på

skäl, som af medicinalstyrelsen godkändes, få undandraga sig att vara

vaccinatörer. Andra personer än legimiterade läkare skulle få antagas

till vaccinatörer, först sedan vederbörande stads- eller förste provinsialläkare

yttrat sig beträffande deras kompetens. Endast legitimerade läkare

skulle få taga vaccin af ympade personer. Undantag härifrån medgafs

dock beträffande lappmarken. Pålitligt ympämne skulle kostnadsfritt

tillhandahållas vaccinatörer hos vederbörande förste provinsialläkare och

med dem likstälde stadsläkare. Dessa så väl som vaccinatörer skulle

ock ega att, likaledes kostnadsfritt, från medicinalstyrelsens vaccinationskontor

i mån af tillgång utbekomma animal vaccin, som förutsattes skola

beredas vid en särskild! derför inrättad statsanstalt. Deremot skulle nu

förefintliga stadganden om åtgärder för anskaffande af ympämne från

koppsjuka kokreatur ej längre bibehållas. Vaccinatörerna, som enligt

de nya bestämmelserna skulle få ökade göromål och större ansvar, skulle

i gengäld tillförsäkras skäligt arfvode och ersättning för deras besvär.

Godtgörelsen för hvarje lyckad ympning skulle ej längre bero på öfverenskommelse

eller på kommunalrepresentationens beslut utan utgå med

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

ett bestämdt belopp af 50 öre. Vidare skulle vaccinatören, der ej annorlunda

öfverenskommes, ega att af kommunens medel uppbära ett arfvode

af 20 öre för hvarje person, som vederbörligen uppförts på de årliga

ympningslistorna. Härförutom skulle ersättning utgå till vaccinatör för

vissa intyg äfvensom för inställelse å offentligt utlysta vaccinations- eller

besigtningsmöten, när platsen derför läge på längre afstånd från hans

bostad. Slutligen stadgades i fråga om förseelser mot de nya författningarna

vissa straff, hvarvid böter och viten för de i nu gällande reglemente

med ansvar belagda förfaranden något höjdes samt infördes en

modernare procedur.

I skrifvelse den 5 maj 1897 anförde Riksdagen, att den ej af de

utaf mig till statsrådsprotokollet för den 4 december 1896 andragna

skäl för ifrågavarande lagförslag kunnat öfvertygas om nödvändigheten

af den genomgripande förändring i lagstiftningen angående vaccinationen,

samma förslag innebure. Statistiken utvisade, ej mindre att smittkopporna,

som förut ofta anstalt svåra härjningar bland Sveriges inbyggare, på

senare tid här uppträdt mera sällan och mycket lindrigare, än äfven att

Sverige uti ifrågavarande afseende vore bland de allra bäst lottade land

i Europa. Men äfven under förutsättning, att någon fördel i ifrågavarande

hänseende skulle kunna vinnas genom införande af de skärpta

bestämmelser, som Eders Kongl. Maj:t föreslagit, hölle Riksdagen före,

att de stora olägenheter och svårigheter, som deraf skulle förorsakas

allmänheten, vida öfvervägde fördelarne. Vaccinationen, sådan den nu

bedrefyes, syntes hafva tillvunnit sig allmänhetens förtroende, och Riksdagen

vore öfvertygad, att detta skulle framdeles blifva förhållandet i

allt högre grad. Deremot befarade Riksdagen, att de stränga bestämmelser,

som innefattades i Eders Kongl. Maj:ts förslag, möjligen kunde

bland befolkningen väcka ovilja, hvilken särskidt torde komma att vända

sig emot de föreslagna straffbestämmelserna. Förtroendet för skyddskoppympningen

skulle, enligt Riksdagens förmenande, till och med kunna

derigenom rubbas. Hvad Eders Kongl. Maj:ts förslag innehöll om upprättande

af en anstalt för framställande af animal vaccin syntes deremot

Riksdagen vara behjertansvärdt. De enda anmärkningar, som efter

Riksdagens mening kunde med fog framställas mot det nuvarande vaccinationssystemet,

torde nemligen gälla användningen af huinaniserad lymfa,

enär det utrönts, att derigenom, om också endast i undantagsfall, smitta

kunnat öfverföras till den vaccinerade. Då det ju borde vara för staten

ytterst magtpåliggande, att densamma, hvilken påbjöde vaccination, dervid

tillhandahölle absolut ofarlig lymfa, funne Riksdagen hvarje sådant,

om ock sällsynt, fall innebära tillräcklig maning till en förbättring i nu

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 2.

anmärkta hänseende. Eders Kongl. Maj:ts framställning om ökande af

anslaget till vaccinationens befrämjande blef derför af Riksdagen på det

sätt bifallen, att, på det Eders Kongl. Maj:t måtte komma i tillfälle att

låta bereda och tillhandahålla erforderlig mängd animal vaccin, ifrågavarande

anslag höjdes med 2,800 kronor, eller från 7,700 till 10,500

kronor, och såsom reservationsanslag i riksstaten uppfördes. Deremot

fann Riksdagen Eders Kongl. Maj:ts förslag till förordning angående

skyddskoppympningen i riket icke kunna bifallas.

Af kamrarnes protokoll framgår, att hufvudskälet för Riksdagens

afslag synes hafva, särskildt hos representanterna från landsbygden,

varit tvifvel, huruvida ett allmänt revaccinationstvång jemte hot med

böter och viten nu vore i vårt land af behofvet påkalladt. Deremot

synas förslagets öfriga bestämmelser, möjligen med undantag för de

ifrågasatta böternas och vitenas belopp, icke hafva väckt några betänkligheter.

Ordföranden i det utskott, som handlagt ärendet och dervid

afstyrkt bifall till Eders Kongl. Maj:ts förslag, framhöll, att utskottet

ingalunda förnekat, att nu gällande bestämmelser om vaccination lede

af hvarjehanda brister samt att följakligen åtskilliga förbättringar och

förändringar i dem vore önskvärda. Detta framgår också med full tydlighet

af hvad de sakkunnige i frågan yttrat. Under sådana förhållanden

anser jag det för min pligt att åter upptaga denna fråga och

underställa densamma Eders Kongl. Maj:ts pröfning.

Erfarenheten har äfven på den senaste tiden visat, att smittkopporna

i vårt land kunna vinna stor spridning, särskildt i samhällen, der

vaccinationen i afsevärdare grad försummats. Det är derför af största

vigt, att skyddskoppympningen behörigen handhafves. önskligt vore att

revaccination hos oss finge en mera vidsträckt tillämpning, men då förslaget

om införande af allmän obligatorisk revaccination stött på så

starkt motstånd och det till och med befarats, att ett sådant tvång skulle

hos allmänheten framkalla en ovilja, som kunde göra vaccinationen i

sin helhet förhatlig, torde klokheten bjuda, att man för närvarande inskränker

sig till att, på sätt i gällande vaccinationsreglemente anbefalles,

söka på frivillighetens väg befrämja revaccinationen och stärka allmänhetens

förtroende till densamma. Man torde ock kunna vara berättigad

till den förhoppning att, om vaccinationsväsendet i allmänhet varder på

ett tidsenligt sätt ordnadt, äfven revaccination i sammanhang dermed

skall vinna större utbredning. Deremot torde det vara af förhållandena

högeligen påkalladt, att man nu söker få till stånd en betryggande kontroll

öfver den första vaccinationen. Detta gäller först och främst i

fråga om utförandet af sjelfva ympningen. Väl har Riksdagen numera

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

anslagit medel för beredande af tillgång till animal vaccin, men, enligt

hvad medicinalstyrelsen anfört, kan man ej vänta, att i vårt land öfvergången

till allmän ympning med animal lymfa skall ske med ens utan

först småningom. Erfarenheten har nemligen visat, att den från kalfvar

skördade vaccinen någon gång af okänd anledning varder alldeles overksam

eller af så dålig beskaffenhet, att flertalet med sådan vaccin utförda

ympningar blifver utan resultat. Man måste då för vaccinationens vidmagthållande

hafvaitillgång till humaniserad lymfa. Vidare finnes det

anledning antaga, att många ej skola vilja öfvergifva den gamla bepröfvade

metoden med humaniserad lymfa. Vid användningen af denna metod

är dock, såsom bekant, faran för öfverförandet af mer eller mindre svåra

sjukdomar eller frön till sådana ej helt och hållet utesluten. Ympning

från arm till arm och upphemtande af vaccin från ympad person böra

derför icke annat än i nödfall tillåtas andra än legitimerade läkare.

Men äfven ur andra synpunkter vore det önskligt, att vaccinationen mer

och mer öfvertoges af läkare, då bristande insigter hos vaccinatören lätt

kunna medföra, att ympning misslyckas eller att onödigt lidande eller

obehag tillskyndas den som ympas. Särskildt må ihågkommas att, såsom

medicinalstyrelsen betonat, användningen af animal vaccin fordrar rätt

betydligt större teknisk färdighet än den gamla metoden och att man

följaktligen vid ympning med sådan vaccin måste ställa högre fordringar

på vaccinatörernas kompetens.

Men det är äfven nödvändigt, att man nogare håller hand deröfver

att alla, som äro skyldige att undergå ympning, verkligen blifva vaccinerade.

Bland bristerna i det nuvarande vaccinationsväsendet har af

förste provinsialläkarne särskildt framhållits, att de anteckningar om

vaccination, som göras i kyrkoböckerna, ofta ej äro tillförlitliga, och

exempel på svåra missförhållanden dervidlag hafva äfven anförts. Vid

det möte, som på Eders Kongl. Maj:ts befallning under sistlidne augusti

hölls i Stockholm af medicinalstyrelsen och samtlige förste provinsialläkarne,

ansågs den nuvarande kontrollen öfver vaccinationsväsendet

otillräcklig och uttalades såsom ett önskningstnål, att angående skyddskoppympningen

måtte utfärdas nya bestämmelser, innehållande skärpta föreskrifter

om vaccinationens öfvervakande. Den skyldighet, som i detta

afseende nu åligger vaccinationsföreståndarne, ansåg mötet böra öfverflyttas

på helsovårds- och kommunalnämnderna. Instämmande häruti,

anser jag, att för åvägabringande af eu betryggande kontroll jemväl böra

meddelas lämpligare föreskrifter så väl om tiden för ympnings förrättande

in. m. som ock i fråga om anteckningar beträffande ej mindre dem, som

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 2.

äro skyldiga att undergå ympning, än äfven dem, som verkligen blifva

med framgång vaccinerade.

Hvilka föreskrifter man än må utfärda om skyldighet att undergå

vaccination och beträffande kontroll öfver skyddskoppympningens behöriga

handhafvande, lärer man, så vida syftet med dessa föreskrifter skall

vinnas, vara nödsakad att bestämma straffpåföljd för uraktlåtenhet att

efterkomma desamma. Vid behandlingen i Riksdagen af Eders Kongl.

Maj:ts omförmälda förslag anmärktes, att deri intagna straffbestämmelser

skulle vara stränga. För min del kan jag ej finna, att så är förhållandet.

För alla de i nämnda förslag angifna förseelser var lägsta straffet satt

till två kronors böter, under det att bötesminimum enligt 1853 års vaccinationsreglemente

utgör 1 krona 50 öre, i ett fall 3 kronor, och i ett annat

fall 5 kronor. Maximum af böter för försummad vaccination, i förslaget

20 kronor, uppgår enligt nuvarande bestämmelser till 5 eller 10 kronor.

Vid fortfarande försumlighet eller tredska skulle enligt Eders Kongl.

Maj:ts förslag vederbörande helsovårds- eller kommunalnämnd ega förelägga

viten eller anmäla förhållandet hos Eders Kongl. Maj-.ts befallningshafvande.

Af kommunalnämnd förelagda viten skulle dock tillhopa ej

få öfverstiga 20 kronor. Äfven enligt nuvarande vaccinationsreglemente

skall vid upprepad försumlighet vite föreläggas och, om rättelse då ej

följer, förhållandet anmälas hos Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

som i anledning deraf har att vidtaga den åtgärd, hvartill omständigheter

och gällande författningar föranleda. Enligt förslaget skulle emellertid

straff i nämnda fall ej kunna ådömas omedelbart, utan, om någon

begått försummelse, skulle han först få en anmaning att fullgöra sin

skyldighet. För en del andra förseelser var enligt Eders Kongl. Maj:ts

förslag bötesmaximum bestämdt till 50, 100 och 200 kronor, det

sistnämnda dock endast för det fall att någon verkstälde skyddskoppympning

utan att vara dertill berättigad. För bedömande af frågan

huruvida de föreslagna bötesbeloppen kunna anses lämpliga må erinras,

att sedan utfärdandet af 1853 års vaccinationsreglemente penningvärdet

fallit och välmågan stigit; att jemlikt helsovårdsstadgan för riket den

allmänna böteslatituden för der angifna förseelser är 2—100 kronor; samt

att obehörigt utöfvande af yrke i allmänhet är belagdt med böter från

och med 5 till och med 500 kronor.

Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag innehöll derjemte att, om

vaccinatör eller annan utöfvare af skyddskoppympning, som underlåtit

att fullgöra hvad honom i sådan egenskap ålegat, ej läte sig rätta af

derför undergånget bötesstraff, medicinalstyrelsen skulle ega att, efter

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

förutgången varning, fråntaga honom rättigheten att vaccinera. Vid

tillämpningen af en sådan bestämmelse, hvilken medicinalstyrelsen ansett

behöflig, borde man ju kunna påräkna, att nödig urskilning och varsamhet

iakttages. För säkerhets skull synes man emellertid kunna i

författningen göra det tillägg, att fråntagande af nämnda rätt må ske,

blott när förseelsen är af svårare beskaffenhet.

Äfven i åtskilliga andra än de af mig nu berörda hänseenden innehåller

gällande vaccinationsreglemente mindre tidsenliga bestämmelser,

hvilket ju med hänsyn till de många förändringar, som efter denna författnings

utfärdande inträdt i samhällslifvet och lagstiftningen, är mindre

underligt. Om än vid en revision af lagstiftningen angående skyddskoppympningen

grunddragen i det gällande reglementet kunna och böra

bibehållas, låter det sig ej lämpligen göra att endast vidtaga partiella

ändringar, utan torde en omarbetning af hela reglementet böra verkställas.

De af Eders Kongl. Maj:t vid 1897 års riksdag framlagda förslag

synas dervid kunna hufvudsakligen följas med iakttagande af de

ändringar, som föranledas deraf att revaccination ej skulle blifva obligatorisk

för andra än dem, som antagas till krigstjenst. I öfverensstämmelse

härmed har jag låtit inom ecklesiastikdepartementet utarbeta förslag

dels till förordning angående skyddskoppympningen, dels ock till

vaccinationsreglemente.»

Efter att hafva uppläst nämnda författningsförslag, hvilka finnas

detta protokoll bilagda, anförde departementschefen, statsrådet Gilljam

vidare:

»Under åberopande af hvad jag yttrat så väl nu som ock, i tillämpliga

delar, till statsrådsprotokollet den 4 december 1896 vid föredragningen

af medicinalstyrelsens i detta ämne afgifna förslag, hemställer jag

i underdånighet, det Eders Kong]. Maj:t täcktes dels till Riksdagens antagande

öfverlemna det af mig nyss upplästa förslag till förordning angående

skyddskoppympningen i riket, dels ock låta till Riksdagens kännedom

komma, att, derest de i detta förslag angifna grunder för skyddskoppympningens

ordnande vinna Riksdagens godkännande, Eders Kong].

Maj:t är sinnad utfärda vaccinationsreglemente i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med det inom ecklesiastikdepartementet utarbetade, af mig

jemväl upplästa förslag till sådant reglemente.»

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemstält behagade Hans Magt Konungen, på tillstyrkan

af statsrådets öfriga ledamöter, i nåder bifalla med

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

förordnande att proposition i ämnet af den lydelse,

bilagan A till detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen

aflåtas.

Ex protocollo:

C. E. Blom.

Stookholm, Ivar Haeggströms Boktryckeri, 1898.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. LU 1898:67 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående skyddskoppympn ingen i riket. s. 1 i texten