Sök i Ratio Lex

Med förslag till lagar angående ändring i vissa delar af förordningarna om kommunalstyrelse på landet, om kommunalstyrelse i stad och om landsting den 21 mars 1862 samt af förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862

14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1898:20, Med förslag till lagar angående ändring i vissa delar af förordningarna om kommunalstyrelse på landet, om kommunalstyrelse i stad och om landsting den 21 mars 1862 samt af förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

1

N:o 20.

Kongl. Majds nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till

lagar angående ändring i vissa delar af förordningarna

om kommunalstyrelse på landet, om kommunalstyrelse i

stad och om landsting den 21 mars 1862 samt af förordningen

om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj

1862; gifven Stockholms slott den 5 november 1897.

Under åberopande af hvad bilagda utdrag af protokollet öfver civilärenden

för denna dag innehåller vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

l:o) lag angående ändrad lydelse af § 14 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 mars 1862;

2:o) lag angående ändrad lydelse af § 28 i förordningen om kommunalstyrelse

i stad den 21 mars 1862;

3:o) lag angående ändrad lydelse af § 7 i förordningen om landsting

den 21 mars 1862; samt

4:o) lag angående ändrad lydelse af §§ 9, 11, 14 och 16 i förordningen

om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

E. von Krusenstjerna.

Bill. till Riksd. l''rot. 1808. 1 Band. 1 Afd. 12 Haft. (N-.o 20)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 20.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse af § 14 i förordningen om

kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas att § 14 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 mars 1862 skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 14.

Kommunalstämman utser bland röstberättigade, inom kommunen

bosatta män, som uppnått 25 års ålder, en ordförande och en vice ordförande

för fyra år.

Ej må annan sådant uppdrag sig afsåga än embets- eller tjensteman,

som af sin befattning är hindrad att uppdraget fullgöra; den som

efter de fyra sistförflutna årens tjenstgöring såsom ordförande eller vice

ordförande är i ordning att derifrån afgå; den som uppnått sextio års

ålder; samt den som eljest uppgifver förhinder, hvilket af kommunalstämman

godkännes.

Ordförande eller vice ordförande kan ej vara:

a) den som icke råder öfver sig och sitt gods;

b) den som till borgenärer all sin egendom afträdt och icke, på

sätt lag förmår, gitter visa, att han från deras kraf befriad är;

c) den som är förlustig medborgerligt förtroende eller genom utslag,

hvilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till förlust af sådant förtroende,

eller den som är stäld under framtiden för brott, hvilket medför

nämnda påföljd;

d) den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan

eller att i rikets tjenst vidare nyttjas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 20.

3

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse af § 28 i förordningen om

kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas att § 28 i förordningen om kommunalstyrelse

i stad den 21 mars 1862 skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 28.

Stadsfullmäktig kan ej den vara, som icke uppnått 25 års ålder,

ej heller:

a) den som icke råder öfver sig och sitt gods;

b) den som till borgenärer all sin egendom afträdt och icke, på

sätt lag förmår, gitter visa, att han från deras kraf befriad är;

c) den som är förlustig medborgerligt förtroende eller genom utslag,

hvilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till förlust af sådant förtroende,

eller den som är stäld under framtiden för brott, hvilket medför

nämnda påföljd;

d) den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan

eller att i rikets tjenst vidare nyttjas.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse af § 7 i förordningen om

landsting den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas att § 7 i förordningen om landsting den 21

mars 1862 skall erhålla följande ändrade lydelse:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

§ 7.

För att någon till landstingsman må kunna väljas, erfordras att

lian uppnått tjugufem års ålder, är inom länet boende och eger utöfva

rösträtt inom det valdistrikt, för hvilket valet sker.

Landstingsman kan ej vara:

a) den som icke råder öfver sig och sitt gods;

b) den som till borgenärer all sin egendom afträdt och icke på

sätt lag förmår, gitter visa, att han från deras kraf befriad är;

c) den som är förlustig medborgerligt förtroende eller genom utslag,

hvilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till förlust af sådant förtroende,

eller den som är stäld under framtiden för brott, hvilket medför

nämnda påföljd;

d) den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan

eller att i rikets tjenst vidare nyttjas.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse af §§ 9, 11, 14 och 16 i förordningen

om kommunalstyrelse i Stockholm

den 23 maj 1862.

Härigenom förordnas att §§ 9, 11, 14 och 16 i förordningen om

kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862 skola erhålla följande

ändrade lydelse:

§ 9.

Fn hvar välfräjdad svensk undersåte, som är medlem af kommunen

samt enligt § 40 förbunden att till densamma erlägga skatt, är

med iakttagande af de närmare bestämmelser och inskränkningar, som

§§ 10 och 11 innehålla, berättigad att i val af stadsfullmäktige deltaga.

Enahanda rättighet tillkommer bolag.

§ 11-

Ej må den, som för oguldna stadsutskylder häftar, i valet deltaga.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

5

§ 14.

Stadsfullmäktig kan ej den vara, som icke uppnått tjugufem års

ålder, ej heller:

a) den som icke råder öfver sig och sitt gods;

b) den som till borgenärer all sin egendom afträdt och icke, på

sätt lag förmår, gitter visa, att han från deras kraf befriad är;

c) den som är förlustig medborgerligt förtroende eller genom utslag,

hvilket. ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till förlust af sådant förtroende,

eller den som är stöld under framtiden för brott, hvilket medför

nämnda påföljd;

d) den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan

eller att i rikets tjenst vidare nyttjas.

§ 16-

Den som blifvit till fullmäktig vald må kunna uppdraget sig afsåga,

om han icke är i staden eller inom dess område boende, om han

är embete- eller tjensteman och af sin befattning hindras att uppdraget

fullgöra; om han uppnått sextio års ålder, tillförene i fyra år eller längre

tid såsom stadsfullmäktig tjenstgjort eller eljest förmår visa hinder,

som af flertalet ibland öfrige fullmäktige godkännes.

Om fullmäktig åt sådan orsak varder ifrån befattningen befriad

eller af tillfällig anledning afgår under den tid, för hvilken han blifvit

invald, har på fullmäktiges anmälan magistraten att till anställande af

fyllnadsval sammankalla den valkrets, af hvilken den afgångne blifvit

utsedd; dock att, der icke tre eller flera ledigheter äro för särskild valkrets

att återbesätta, det på fullmäktige må ankomma att låta med anmälan

om fyllnadsval anstå till den tid, då allmänt val för hela hufvudstaden

bör i enlighet med § 8 anställas.

Då val samtidigt skall ske af fullmäktige, bland hvilka, till följd

af bestämmelserna i § 17, någon eller några skola ur tjenstgöring utträda

tidigare än den eller de öfrige, skall hela det erforderliga antalet

fullmäktige utses genom ett val och genom lottning inför magistraten

bestämmas, hvilken eller hvilka af de valde skola utträda tidigare

än den eller de öfrige; och skall i kungörelsen angående valet

intagas underrättelse derom, att sådan lottning eger rum å tid, som

blifvit utsatt för valförrättningens afsilande.

Vid fyllnadsval följas de för det löpande året upprättade röstlängder.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Majd Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 5

november 1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden : herr friherre Åkerhielm,

AVikbiad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister.

l:o.

Departementschefen, statsrådet von Krusenstjerna anförde:

Den 14 sistlidne maj fann Eders Kongl. Maj:t godt lemna bifall

till ett af Riksdagen antaget förslag till ändring af § 26 i riksdagsordningen,

hvarigenom denna paragraf erhållit följande lydelse:

»Riksdagsmannabefattning kan endast af svensk medborgare utöfvas.

Ej må såsom riksdagsman godkännas:

a) den som står under förmynderskap;

b) den som till borgenärer all sin egendom afträdt och icke, på

sätt lag förmår, gitter visa, att han från deras kraf befriad är;

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

c) den som är förlustig medborgerligt förtroende eller genom utslag,

hvilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till förlust af sådant

förtroende eller den som är stöld under framtiden för brott, hvilket

medför nämnda påföljd;

d) den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan

eller att i rikets tjenst vidare nyttjas;

e) den som blifvit förvunnen att hafva vid riksdagsmannaval med

penningar eller gåfvor sökt värfva röster, eller emot vedergällning afgifva

sin röst, eller genom våld eller hot stört valfriheten.»

Det torde nu böra tagas i öfvervägande, huruvida den sålunda

genomförda grundlagsändringen, som hufvudsakligen afsett att såsom

disqvalifikationsgrund borttaga blotta ställandet under tilltal för vanfrejdande

brott, icke borde medföra ändring jemväl af de stadganden i

kommunallagarne, som för der omförmälda allmänna uppdrag motsvara

§ 26 i riksdagsordningen.

Sådana ändringar vidtogos redan af 1894 års Riksdag i sammanhang

dermed att det nu antagna grundlagsförslaget förklarades hvilande,

i det Riksdagen nemligen för sin del beslöt ändrad lydelse af § 14 af

förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, af §

28 af förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862, af

§ 7 af förordningen om landsting den 21 mars 1862 och af § 11 af

förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862.

Då Riksdagens sistberörda beslut, efter det Eders Kongl. Maj:ts

samtlige befallningshafvande blifvit i ärendet hörde, inför Eders Kongl.

Maj:t föredrogs, anfördes såsom skäl mot beslutets godkännande, bland

annat, att af den formulering, som gifvits åt de af Riksdagen antagna

ändringarna af kommunallagarne, skulle blifva en följd, att den som

dömts till förlust af medborgerligt förtroende skulle, efter det tiden,

för hvilken denua påföljd ådömts, tilländagått, återvinna den behörighet

att innehafva kommunala förtroendeuppdrag, hvilken han i följd af det

medborgerliga förtroendets förlust mistat, men att åt hvad inom Riksdagen

vid ärendete behandling förekommit icke framginge, att sådant

varit med beslutet åsyftadt; och fann sig Eders Kongl. Maj:t med föranledande

af dessa erinringar icke kunna godkänna Riksdagens ifrågavarande

beslut.

Efter hvad vid 1897 års riksdag i grundlagsfrågan förekommit

lider det icke vidare något tvifvel, att det nya grundlagsstadgandet är

så att förstå, att den kan väljas till riksdagsman som varit förlustig

medborgerligt förtroende men återvunnit detta förtroende. Det linnes

då, efter mitt förmenande, icke vidare någon grund att icke tillmötesgå

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

Riksdagens år 1894 uttalade önskan om sådan ändring af kommunallagarne,

att samstämmighet så långt som möjligt måtte blifva rådande

mellan riksdagsordningens och kommunallagarnes bestämmelser rörande

de förhållanden, som göra en medborgare obehörig att mottaga allmänna

förtroendeuppdrag. Uti de ifrågavarande fyra kommunalförfattningarna

äro nemligen de disqvalifikationsgrunder, hvarom här närmast

är fråga, uttryckta på det sätt, att de kommunala uppdrag, som i lagrummen

afses, nemligen såsom ordförande eller vice ordförande i kommunallstämma

(kommunalfullmäktig, ledamot af kommunalnämnd), stadsfullmäktig

eller landstingsman, icke kunna innehafvas af den som är

för nesligt brott tilltalad eller under framtiden stäld, ej heller af den

som genom domstols beslut förklarats medborgerligt förtroende förlustig

eller ovärdig att inför rätta föra annans talan.

I syfte att vinna den önskade öfverensstämmelsen med den nya

föreskriften i grundlagen har jag derför upprättat förslag till ändrad

lydelse af de stadganden i kommunalförfattningarna, som nyss omförmälts,

med den afvikelsen allenast att, hvad beträffar förordningen om

kommunalstyrelse i Stockholm, ifrågavarande ändring fått sin plats icke

i § 11 utan i § 14, hvilket sammanhänger med det ytterligare ändringsförslag

rörande denna författning, hvarför jag omedelbart härefter skall

redogöra. Då förslagens ordalydelse så nära som möjligt öfverensstämma

med de nya ordalagen i § 26 i riksdagsordningen, lärer någon

närmare redogörelse för förslagen icke erfordras.

I skrifvelse den 13 maj 1896 har Riksdagen, med anledning af

väckt motion och under tillkännagifvande att Riksdagen funne skäl tala

för fullständig likställighet mellan Stockholm och rikets öfrig» städer i

fråga om bestämmelserna angående kommunal valrätt och valbarhet,

anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till sådana förändringar j förordningen om kommunalstyrelse

i Stockholm, att derigenom vunnes öfverensstämmelse emellan

stadgandena om valrätt och valbarhet i Stockholm och rikets öfriga

städer.

Sedan öfverståthållareembetet anmodats att, efter inhemtande af

Stockholms stadsfullmäktiges yttrande, afgifva utlåtande i anledning af

denna Riksdagens framställning, har öfverståthållareembetet med skrifvelse

den 20 nästlidne oktober öfverlemnat och såsom eget underdånigt

utlåtande åberopat yttrande i ärendet af Stockholms stadsfullmäktige.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

Bortsedt från hvad som yttrats beträffande de disqvalifikationsgrunder,

rörande hvilka likformiga bestämmelser i det föregående af mig

föreslagits, hafva stadsfullmäktige i öfrigt lemnat följande utredande

framställning.

Rösträttsvilkoren i de båda författningarne vore derutinnan gemensamma

att, om man frånsåge bolag, hvilka enligt dem båda både rösträtt,

för behörighet att deltaga i val af stadsfullmäktige såväl i Stockholm

som i andra städer fordrades att vara svensk undersåte och skattskyldig

medlem af kommunen samt att ej häfta för oguldna stadsutskylder.

Derutöfver fordrades för rösträtt enligt den allmänna författningen

att vara välfrejdad. Motsvarande bestämmelse i hutvudstadens

kommunalförordning vore uttryckt så, att rösträtt ej må utöfvas af den

som är för nesligt brott tilltalad, dömd eller under framtiden stäld eller

som genom domstols beslut förklarats medborgerligt förtroende förlustig

eller ovärdig att föra annans talan. Derutöfver frånkände stockholmsförfattningen

den som ej rådde öfver sig och sitt gods, som stode under

annans husbondevälde eller som sin egendom till borgenärer afträdt och

ej visat sig vara från deras kraf lagligen fri, behörighet att utöfva

valrätt.

För vissa fall, då röstberättigad ej finge eller enligt sakens natur

kunde utöfva sin rösträtt, innehölle de båda författningarne de lika

lydande bestämmelserna, att för omyndig röstade förmyndare eller, der de

vore flere, den som desse bland sig utsåge, att för samfäld egendom ej

mer än en person finge utöfva rösträtt, att ombud för bolag utsåges af

bolaget eller dess styrelse, och ombud för oskiftadt bo af boets delegare,

samt att för näring eller rörelse, som stode under borgenärers förvaltning,

och i enahanda fall för fast egendom ej finge röstas.

I afseende å behörigheten att vara stadsfullmäktig uppstälde åter

de båda författningarne gemensamt fordran på uppnådd 25 års ålder.

Hufvudstadens kommunalförordning innehölle för öfrigt beträffande valbarheten

endast en hänvisning till vilkoren för valrätten, hvaremot förordningen

för de öfriga städerna uttryckligen såsom ej valbar till stadsfullmäktig

angåfve den som ej rådde öfver sig och sitt gods, den

som all sin egendom till sina borgenärer afträdt och icke, på sätt lag

förmådde, visa gifte, att han från deras kraf fri vore, den som vore för

nesligt brott tilltalad eller under framtiden stäld, samt den som genom

domstols beslut förklarats medborgerligt förtroende förlustig eller ovärdig

att inför rätta föra annans talan.

Den i Stockholms kommunalförordning upptagna föreskrift, att den

som stode under annans husbondevälde vore från valrätt och valbarhet

Bih. till Rikud. Prot. 1808. L Sami 1 Afd. 12 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

utestängd, saknade, såsom af den lemnade redogörelsen framginge, hvarje

motsvarighet i den allmänna förordningen. Föreskriften vore ock ganska

svår att tolka, enär det vore tveksamt, huruvida dermed afsåges

endast, lagstadda tjenstehjon, om hvilka legostadgan förmälde, eller deri

äfven innefattades sadana biträden och arbetare, öfver hvilka enligt näringsfrihetsförordningen

näringsidkare hade lagligt husbondevälde. Under

sådana omständigheter och då rösträttsbestämmelserna borde vara klara

och enkla för att, så vidt möjligt, förekomma klagomål öfver valen,

borde den eftersträfvade likheten j afseende å valrätts- och valbarhetsvilkoren

åstadkommas genom att ur hufvudstadens förordning borttaga

sagda föreskrift.

Äfven bestämmelsen att den som ej rådde öfver sig och sitt

gods ej finge i Stockholm deltaga i val af stadsfullmäktige lede af brist

på klarhet. Om dermed endast menades, att omyndig ej finge sjelf

rösta, vore stadgandet öfverflödigt, då hufvudstadens ej mindre än

öfriga städers kommunalförordning föreskrefve, huru omyndigs rösträtt

skulle utöfvas. Hade åter syftet varit att från rösträtt undantaga andra,

t, ex. hustru, som sammanlefde med sin man och idkade handel eller

annat näringsyrke, hvartill fordrats, att mannen det tillåtit och ansvarade

för hennes förbindelser, torde en sådan föreskrift, om den funnes af

nöden, böra intagas jemväl i den allmänna förordningen och på båda

ställena, erhålla en sådan lydelse, att meningen dermed klart framträdde.

Föreskriften hade emellertid icke annorstädes visat sig vara behöflig,

hvarför det nuvarande stadgandet i stockholmsförordningen torde kunna

utan tvekan borttagas.

Äfven om det kunde ur principiell synpunkt vara försvarbart att

vägia den person rösträtt, som afträdt sin egendom till borgenärer och

ej visade sig vara lagligen fri från deras kraf, talade vigtiga praktiska

skäl för detta stadgandes uteslutande ur kommunalförordningen för

hufvudstaden. För valförrättaren vore det med ganska stora svårigheter

förenadt att hålla noga reda på förloppet af de vid stadens rådstufvurätt

anhängiggjorda konkurser, så att knappt i afseende å dem

tillförlitliga anteckningar kunde finnas intagna i vallängderna. Angående

de personer åter, som efter att annorstädes hafva gjort konkurs

inflyttade till hufvudstaden och på grund af skattskyldighet till kommunen

infördes i vallängderna, saknades vid dessas upprättande hvarje

om konkursen. På dem kunde följaktligen omförmälda

stadgande endast undantagsvis tillämpas, om nemligen någon, som

uPPgj°rde längden eller deltoge i dess granskning, händelsevis hade

reda på förhållandet. Under sådana omständigheter syntes det vara skäl

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

att för Stockholm likasom för andra städer inskränka hithörande rösträttsbestämmelse

till förbudet att rösta för näring eller rörelse, som

stode under borgenärers förvaltning, och i enahanda fall för fast

egendom.

Mot den allmänna författningens kortfattade bestämmelse, att valman

skulle vara välfrejdad, svarade, såsom redan angifvits, i hufvudstadens

kommunalförordning ett uppräknande af de fall, i hvilka han

ej kunde anses hafva denna egenskap. Af dessa båda sätt att uttrycka

saken torde det förra vara att föredraga.

Hvad åter anginge valbarhetsvilkoren i Stockholm, torde den bestämmelse,

som afsåge att utestänga de personer, hvilka stode under

annans husbondevälde, böra utgå, då de mot densamma anförda betänkligheter

egde sin giltighet lika väl för valbarhet som för valrätt.

Skedde denna ändring, blefve valbarhetsvilkoren i öfrigt i sak lika

enligt de båda förordningarna. Då emellertid hufvudstadsförordningens

§ 14, jemte föreskrifvande af åldersgränsen, endast hänvisade till bestämmelserna

om rösträtt och några af dessa skulle borttagas men

qvarstå såsom vilkor för valbarhet, kunde den likhet med andra städer,

som på goda grunder åsyftades, i detta senare hänseende ej vinnas

annorledes än genom omarbetning af sagda § 14.

Vid en sådan omarbetning af de ifrågavarande bestämmelserna,

som stadsfullmäktige ifrågasatt och hvilken synes mig välbehöflig och

ledande till det önskade målet, skulle alltså i § 9 af förordningen om

kommunalstyrelse i Stockholm införas ordet »välfrejdad», så att ordalydelsen

blefve: »En hvar välfrejdad svensk undersåte» etc. Uti § 11

skulle alla de nuvarande disqvalifikationsgrunderna för utöfvande af

valrätt bortfalla utom den att häfta för oguldna stadsutskylder. Om

full likhet i uppställningen med förordningen om kommunalstyrelse i

stad skulle vinnas, torde dessutom detta enda återstående stadgande

böra öfverflyttas till § 9; men derigenom skulle vållas den större olägenheten

att paragrafföljden komme att rubbas, hvadan § 11 torde böra

bibehållas med nyss angifna betydligt förkortade lydelse. Och slutligen

måste § 14 — utöfver den ändring hvarom jag förut gjort förslag

— undergå utvidgning i samma mån som § 11 sammandragits,

dock att stadgandet i § 11 om obehörighet för den som står under

annans husbondevälde på de af stadsfullmäktige anförda skäl, icke

torde böra upptagas i § 14.

Jag har upprättat förslag jemväl till de ändringar af förordningen

om kommunalstyrelse i Stockholm, som i anslutning till hvad jag nu

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

anfört synas mig böra vidtagas för att uppfylla Riksdagens i skrifvelsen

den 13 maj 1896 uttalade önskan om öfverensstämmelse mellan

stadgandena om valrätt och valbarhet i Stockholm och rikets öfriga

städer.

Om en annan ändring i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm

hafva Stockholms stadsfullmäktige i skrifvelse den 1 december

1896 gjort framställning, dervid stadsfullmäktige anfört hufvudsakligen

följande.

Under hela den tid, som stadsfullmäktigeinstitutionen egt bestånd,

hade den i § 16 af hufvudstadens kommunalförordning innehållna bestämmelsen

om tillvägagåendet vid återbesättande af ledighet efter

stadsfullmäktig, som afgått före den tid, för hvilken han blifvit vald,

varit så tolkad att, när stadsfullmäktige begagnat sig af den rätt, som

der lemnats dem, att med anmälan om sådan ledighet låta anstå till

den tid, då allmänt val för hela hufvudstaden borde anställas, valet för

denna ledighets återbesättande fått anställas i sammanhang med det

allmänna valet, äfven när antalet af dem, som sålunda skolat för en

valkrets utses, öfverstigit tio. För att afgöra, hvilken eller hvilka

skolat i nyss angifna fall såsom öfvertalige afgå ett år tidigare än de

öfrige, hade, före anmälan om de afgående stadsfullmäktige, lottning

brukat ske inför fullmäktige.

Med anledning af utgången af de besvär, som anförts öfver det i

mars 1896 förrättade valet för tredje kretsen, hvarvid nu beskrifna

fillvägagående egt rum för återbesättande af elfva ledigheter, hade

magistraten utsatt två särskilda val, det ena för återbesättande af lediglieterna

efter dem, som tjenstgjort två år, och det andra för val i

stället för den stadsfullmäktig, som afgått under första tjenstgöringsåret.

Häraf torde man vara berättigad antaga att, derest ej omförmälda

bestämmelser i kommunalförordningen ändrades, hädanefter fyllnadsval

efter öfvertalig stadsfullmäktig alltid komme att anställas fristående

från det allmänna valet. Att detta ej kunde vara lämpligt,

läge för öppen dag. Ett ej ringa besvär skulle ock på sådant sätt

vållas valmännen, då fyllnadsval efter öfvertaliga stadsfullmäktige ganska

ofta förekomme, efter hvad hittills vunnen erfarenhet visade. Under

de 33 år, då sådana val kunnat ifrågakomma, hade endast 12 varit fria

från sådana val. 13 år hade de förekommit i en, 5 år i två, 2 år i

tre och 1 år i fyra valkretsar.

Det sålunda anförda syntes stadsfullmäktige utgöra giltig anled
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

ning för fullmäktige att för de fall, då icke på grund af tre eller flere

ledigheter inom en krets uttryckligen annorlunda föreskrefves, söka

få legaliserad rättigheten att anställa fyllnadsval i sammanhang med

de allmänna valen, äfven när det gälde att återbesätta plats efter

någon, som afgått under det honom lemnade uppdrags första år.

Hvad derefter anginge innehållet af det behöfliga nya stadgandet,

vore uppenbart, att vid det gemensamma valet icke mer än en valsedel

borde få afgifvas af hvarje röstande, hvadan valsedlarna skulle

lyda å lika många namn som antalet af dem, hvilka skulle väljas, utan

att dervid på något sätt finge angifvas, hvilken eller hvilka den väljande

ansåge böra tjenstgöra kortare eller längre tid, och att samma

regel uttryckligen angåfves skola gälla äfven vid det återbesättande af

flera tillfälliga ledigheter, som skedde utan sammanhang med allmänt

val. Ett annat förfaringssätt skulle lätt kunna förorsaka svåra förvecklingar

och oegentligheter.

Återstode att bedöma, huru man borde efter valet skilja mellan

dem, som skulle förklaras vara utsedda för två år, och dem, hvilkas

uppdrag skulle tilländagå tidigare. I detta hänseende syntes det vara

riktigast att välja samma tillvägagående som det, hvilket i kommunalförordningens

§ 17 föreskrifvits, när halfva antalet stadsfullmäktige

skulle första gången afgå, och som äfven i analoga fall derefter tilllämpats,

eller lottning mellan dem, som samtidigt valts utan att skillnad

gjorts i afseende å tjenstgöringstidens längd. Då emellertid den

praxis, som utbildat sig, att verkställa denna lottning först inemot den

tid, när det nya valet skulle ega rum, syntes mindre egentlig, i det

att lottningen vore att betrakta såsom en del af valförrättningen,

torde det böra uttryckligen föreskrifvas, att lottningen bör ske före

valets afslutande; och torde det äfven vara i sin ordning, att detta

sätjt för afgörandet af de olika tjenstgöringstiderna tillkännagåfves i

kungörelsen om valet.

På grund af det sålunda anförda hafva stadsfullmäktige hemstält,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föranstalta om sådan ändring i liufvudstadens

kommunalförordning att, när samtidigt skulle väljas fullmäktige

för olika tjenstgörmgstid, samtliga komme att utses genom ett

och samma val, samt att genom lottning inför magistraten före valförrättningens

afslutande bestämdes, hvilken eller hvilka skulle afgå ett

år tidigare än den eller de öfriga.

Såväl öfverståthållareembetet som ock magistraten i Stockholm

hafva i särskilda underdåniga utlåtanden tillstyrkt bifall till stadsfullmäktiges

ifrågavarande framställning.

Dih. till med. Prat. 1898. 1 Hand. 1 A/d. 12 lldft.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

1 likhet med dessa båda myndigheter anser äfven jag det vara

önskvärdt, att den af stadsfullmäktige föreslagna, till enkelhet och reda

vid valförrättningar af ifrågavarande beskaffenhet ledande författningsändring

varder vidtagen. Det synes mig då som om den åsyftade förändringen

lättast skulle kunna vinnas genom ändring af och tillägg

till § 16 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm, hvartill jag

alltså upprättat förslag.

o Efter att hafva uppläst de ofvan omförmälda förslagen till lagar

angående ändrad lydelse af § 14 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 mars 1862, af § 28 i förordningen om kommunalstyrelse

i stad den 21 mars 1862, af § 7 i förordningen om landsting

den 21 mars 1862 samt af §§ 9, 11, 14 och 16 i förordningen om

kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862, hemstälde föredragande

departementschefen, att berörda förslag måtte för Riksdagen till antagande

framläggas.

Till denna af Statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lemna

bifall; och skulle nådig proposition i ämnet af den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, till Riksdagen

aflåtas.

Ex protocollo:

Carl G. Edman.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1898.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. LU 1898:18 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lagar angående ändring i vissa delar af förordningarne om kommunalstyrelse på landet, om ko s. 4 i texten