Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser om styrkande af hinderslöshet till äktenskap

1898-01-22 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1898:32, Med förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser om styrkande af hinderslöshet till äktenskap

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

1

N:o 32.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag, innefattande vissa bestämmelser om styrkande af

hinderslöshet till äktenskap; gifven Stockholms slott den

22 januari 1898.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt § 87 regeringsformen,

föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag, innefattande

vissa bestämmelser om styrkande af hinderslöshet till äktenskap.

Kongl. Maj :t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

L. Annerstedt.

Bih. till liiksd. Prot. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 20 Raft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Förslag

till

Lag, innefattande vissa bestämmelser om styrkande af hinderslöshet till

äktenskap.

Med upphäfvande af nådiga trefven den 26 oktober 1791 och den

12 december 1798 angående styrkande af hinderslöshet till äktenskap

förordnas såsom tillägg till 15 kap. 19 § kyrkolagen:

Svensk man eller qvinna, som vill ingå äktenskap, men icke kan

på det i 15 kap. 19 § kyrkolagen föreskrifna sätt styrka sin hinderslöshet,

ege genom tillkännagifvande, som tre gånger införes i allmänna

tidningarne, kungöra sitt förehafvande, med fullständig uppgift om sitt

namn, sin ålder och sin födelseort samt om de orter, der han eller hon

vistats, så ock med anvisning, hos hvilken församlings prest och inom

hvilken tid äktenskapshinder bör anmälas; och skall tiden för sådan

anmälan utgöra, der sökanden icke vistats utom Sverige, Norge, Danmark

och Finland, minst tre månader och i annat fall minst sex månader

från det att tillkännagivande! sista gången införts. Har icke inom

sålunda utsatt tid äktenskapshinder hos presten anmälts eller eljest blifvit

för honom kunnigt, må lysning för sökanden i vanlig ordning utfärdas.

I hvilka fall hvad nu om svensk undersåte är stadgadt skall ega

tillämpning i fråga om utländsk man eller qvinna, derom förordnar

Konungen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1900; dock att i fråga

om verkan af kungörelse, som före nämnda dag blifvit i allmänna tidningarne

införd, hittills gällande föreskrifter skola lända till efterrättelse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 32.

3

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 5 november 1897

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister.

Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet

anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt

i underdånighet:

Riksdagens underdåniga skrifvelse den 5 sistlidne maj månad,

deri Riksdagen, med anledning af enskilde motionärers framställningar,

anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, i hvad mån nu gällande

bestämmelser angående styrkande af hinderslöshet för ingående af

äktenskap kunde i vissa, af Riksdagen angifna hänseenden förenklas,

samt derefter för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill den verkstälda

utredningen kunde gifva anledning;

öfver hvilken skrifvelse samtliga domkapitel äfvensom hofkonsistorium

och Stockholms stads konsistorium afgifvit infordrade underdåniga

yttranden.

Efter att hafva redogjort för innehållet af omförmälda skrifvelse

och yttranden anförde föredragande departementschefen:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Ko?igl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

kI Riksdagens skrifvelse har ifrågasatts, dels att den i 15 kap.

19 § kyrkolagen förekommande bestämmelse om rätt att genom

vittnesbörd af trovärdige män styrka hinderslöshet till äktenskap måtte

såsom olämplig upphäfvas, dels att de tider, hvarinom i särskilda fall,

sedan tilltänkt äktenskap blifvit jemlikt nådigt bref den 26 oktober

1791 kungjordt, jäf emot äktenskapet bör anmälas, måtte väsentligen

förkortas.

Den förra delen af framställningen finner jag, i likhet med flera

af de i ärendet hörda myndigheter, icke böra till någon vidare åtgärd

föranleda. Genom upphäfvande af ifrågavarande bestämmelse skulle

personer, hvilka ej kunna erhålla vanligt hinderslöshetsbevis, för framtiden

beröfvas den utväg, som nu står dem till buds, att utan längre

tidsutdrägt ingå äktenskap, hvilken förändring, såsom i vissa af de

afgifna yttrandena framhållits, antagligen skulle ej sällan föranleda

olaga sammanflyttning eller andra för sedlighet och allmän ordning

menliga följder. Visserligen har det anmärkts, att hinderslöshetsintyg

af enskilda personer icke alltid kan anses tillförlitligt och stundom

meddelas utan att undertecknarne eg a någon verklig kännedom om

de förhållanden, som i intyget afses. Emellertid kan fullständig visshet

om hinderslöshefen tydligen ej heller vinnas genom det uppbudsförfarande,

som, efter det nuvarande bestämmelse om intyg blifvit

upphäfd, ensamt skulle tillämpas. Missbruk af rättigheten att medelst

intyg styrka hinderslösheten synes också kunna i afsevärd mån hämmas

genom en noggrann pröfning af utfärdarnes trovärdighet. Att

det för närvarande åtminstone i allmänhet faktiskt icke är alltför lätt

att anskaffa sådant intyg, som af presterskapet godkännes, lärer framgå

redan deraf, att uppbudsförfarandet ganska ofta anlitas.

Ett förkortande af de med hänsyn till nutidens snabbare och

lifligare samfärdsel onödigt långa tiderna för anmälan af jäf emot ett

tilltänkt äktenskap, som i allmänna tidningarna kungjorts, torde deremot

vara lämpligt och ändamålsenligt. Riksdagens hemställan om sådant

förkortande har också blifvit af samtliga i ärendet hörda myndigheter

tillstyrkt eller lemnad utan anmärkning. Hvad särskilt angår den af

Riksdagen förordade regeln, att svenska undersåtar, som icke vistats

utom Skandinavien, skola i afseende på tiden för anmälan af jäf emot

deras tilltänkta äktenskap vara likstälda med sådana, som allenast från

Sverige bort vara attesterade, synes, med anledning af hvad domkapitlet

i Hernösand hemstält, förmånen af den kortare uppbudstiden

böra medgifvas jemväl svenska undersåtar, som vistats i Finland.

Å andra sidan torde, till förebyggande af de vådor, som upp
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32. 5

budstidens förkortande möjligen skulle kunna medföra, vara önskligt,

att bestämmelserna om tillkännagifvandets innehåll och sättet för dess

kungörande förtydligas och i någon mån skärpas.

Enligt nådigt bref den 12 december 1798 kan utländsk man eller

qvinna, som minst två år vistats här i riket, på samma sätt som svensk

undersåte styrka sin hinderslöshet genom uppbud. Vissa af de i ärendet

hörda myndigheter hafva yttrat den mening, att jemväl den

sålunda stadgade tiden af två år borde förkortas. Då emellertid i förevarande

hänseende förhållandena kunna vara olika beträffande särskilda

staters undersåtar, synes lämpligast vara, att åt Eders Kong]. Maj:t

förbehålles rätt att förordna, i hvilka fall de för svenska. undersåtar

gällande bestämmelser angående uppbud skola ega tillämpning i fråga

om utländingar.»

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett i

öfverensstämmelse med den af honom yttrade mening upprättadt förslag

till lag, innefattande vissa bestämmelser om styrkande af hinderslöshet

till äktenskap, af den lydelse bilagan litt. C vid detta protokoll utvisar,

hemstälde han i underdånighet, att högsta domstolens utlåtande

öfver detta förslag måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler,

genom note ur protokollet inhemtas.

Hvad föredragande departementschefen anfört

och hemstält behagade, på tillstyrkan jemväl af statsrådets

öfrige ledamöter, Hans Maj:t Konungen gilla

och bifalla.

Ex protocollo

Aug. von Hartmcinsdorff.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Bilaga litt. C.

Förslag

till

Lag, innefattande vissa bestämmelser om styrkande af hinderslöshet

till äktenskap.

Med ändring i 15 kap. 19 § kyrkolagen, så ock med upphäfvande

af nådiga brefven den 26 oktober 1791 och den 12 december 1798

angående styrkande af hinderslöshet till äktenskap förordnas som följer:

Svensk man eller qvinna, som vill ingå äktenskap, men icke kan

på det i 15 kap. 19 § kyrkolagen föreskrifna sätt styrka sin hinderslöshet,

ege genom tillkännagifvande, som tre gånger införes i allmänna

tidningarna, kungöra sitt förehafvande, med fullständig uppgift om sitt

namn och om de orter, der han eller hon vistats, så ock med anvisning,

hos hvilken församlings prest och inom hvilken tid äktenskapshinder

bör anmälas; och skall tiden för sådan anmälan utgöra, der

sökanden icke vistats utom Sverige, Norge, Danmark och Finland,

minst tre månader och i annat fall minst sex månader från det att

tillkännagifvandet sista gången införts. Har icke inom sålunda utsatt tid

äktenskapshinder hos presten anmälts eller eljest blifvit för honom kunnigt,

må lysning för sökanden i vanlig ordning utfärdas.

I hvilka fall hvad nu om svensk undersåte är stadgadt skall ega

tillämpning i fråga om utländsk man eller qvinna, derom förordnar

Konungen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

7

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet Uti Kongl. Maj:ts

högsta domstol tisdagen den 14 december 1897.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Herslow,

Carlson,

Claéson,

WlJKANDER,

Billing,

Bohman.

T. f. byråchefen för lagärenden, revisionssekreteraren Hammarskjöld

föredrog i underdånighet:

Note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 5 nästlidne november, hvarmedelst,

för det ändamål § 87 regeringsformen omförmälde, högsta domstolens

utlåtande inhemtats öfver upprättadt förslag till lag, innefattande

vissa bestämmelser om styrkande af hinderslöshet till äktenskap; varande

förslaget under bilaga litt. D. fogadt vid detta protokoll.

Högsta domstolens ledamöter ansågo den i förslaget omförmälda

kungörelse böra innehålla uppgift jemväl om sökandens ålder och födelseort

samt hemstälde tillika, att till lagen måtte fogas ett öfvergångsstadgande

af innehåll att, der innan lagen träder i kraft sökandes afsigt

att ingå äktenskap blifvit kungjord i den ordning hittills gällande författningar

bestämma, lysning må, under de i samma författningar i öfrigt

stadgade vilkor, för sökanden utfärdas.

Ex protocollo

Aug. von Hartmansdorff.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

lördagen den 22 januari 1898

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Justitieråden: Norberg,

Carlson.

Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet

anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt i

underdånighet:

Högsta domstolens genom note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden

för den 5 november 1897 inhemtade utlåtande öfver det

vid nämnda protokoll fogade förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser

om styrkande af hinderslöshet till äktenskap.

Efter föredragning af utlåtandet hemstälde departementschefen,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 32.

att lagförslaget, med de af högsta domstolen förordade tillägg, måtte, jemlikt

§ 87 regeringsformen, för Riksdagen till antagande framläggas.

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lemna

bifall; och skulle i följd häraf till Riksdagen aflåtas

nådig proposition af den lydelse bilagan litt. D vid detta

protokoll utvisar.

Ex protocollo

Erik Öländer.

Bih. till lliksd, Prot. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 20 Häft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. LU 1898:16 Lagutskottets Utlåtande N:o 16 a1 i texten