Sök i Ratio Lex

Angående upplåtelse af rätt till bearbetande af magnesitförekomster

1898-02-04 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1898:46, Angående upplåtelse af rätt till bearbetande af magnesitförekomster

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

1

N:o 46.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående upplåtelse

af rätt till bearbetande af magnesitförekomster;

gifven Stockholms slott den 4 februari 1898.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att för tiden intill nästa lagtima riksdag medgifva, att Kongl.

Maj:t må ega

dels åt svenske män bevilja tillstånd att mot den årliga afgäld

och under de vilkor i öfrigt, Kongl. Maj:t bestämmer, å kronojord inom

visst å marken utstakadt område under en tid af högst trettio år med

andras uteslutande med arbete belägga och sig tillgodogöra anträffade

magnesitfyndigheter, med rätt för koncessionsinnehafvare att, derest vid

upplåtelsetidens utgång dylik upplåtelse fortfarande varder af Riksdagen

medgifven, ega företrädesrätt till öfverenskommelse om fortsatt arbete

med magnesitens tillgodogörande på de vilkor, Kongl. Maj:t då på grund

af sig företeende omständigheter kan finna godt bestämma,

dels ock. åt sådan koncessionsinnehafvare för den tid, hvarunder

koncessionen beviljats, till drifkraft för bearbetande af magnesitfyndigheter

jemte dermed i sammanhang stående anläggningar upplåta i närheten

af fynd ställe belägna, af staten‘obegagnade vattenfall jemte erforderlig

mark för vägar, för anläggning af verkstäder och arbetarebostäder

samt för kraftledning, med skyldighet för koncessionsinnehafvaren att för

sålunda åt honom upplåtna förmåner gälda visst årligt arrende, som

bestämmes genom särskild uppskattning före upplåtelsens medgifvande.

Bill till Riksd. Prof. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 29 Raft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts K åd. Proposition N:o 4 fl.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Hans Wachtmeister.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Rongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

3

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inf ör Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 februari

1898.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister.

Departementschefen, statsrådet grefve Wachtmeister anförde härefter

:

I en den 10 oktober 1894 till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift

har Herman Sandeberg i underdånighet anhållit om koncession att i

förening med andra svenske män, på de vilkor Eders Kongl. Maj:t

täcktes bestämma, bryta och tillgodogöra sig de lager af magnesit, som

förekomme på kronans mark i vestra sluttningen af fjellen Tarrekaisse

och Sevvatjokko i Qvickjocks kapellförsamling af Norrbottens län. öfver

berörda ansökning har Eders Kongl. Maj:t genom nådig remiss anbefalt

kammar- och kommerskollegierna att, efter vederbörandes hörande,

afgifva underdånigt utlåtande; och har i anledning häraf kammar
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 46.

kollegium inhemta! yttranden från bergmästaren i norra distriktet och

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, hvilka båda

tillstyrkt bifall till ansökningen, dervid Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

anfört, att de trakter, som i ansökningen om förmäldes, enligt

hvad vederbörande afvittringsstyresman upplyst, vore belägna på odisponerad

kronoöfverloppsmark, att antagas finge, att de naturtillgångar,

som i ansökningen uppgåfves vara förefintliga å ifrågavarande trakter,

komme att ligga obegagnade, derest ej den enskilda företagsamheten

lemnades tillfälle att ingripa, att på grund häraf och då uppkomsten af

en grufrörelse i dessa trakter skulle lända omgifvande nejd till stort

gagn, det syntes önskvärd!, att sökanden erhölle den begärda koncessionen,

med hvilken dock borde förbindas vilkor och bestämmelser, som

garanterade ej mindre att ett verkligt grufarbete komme till stånd å

ifrågavarande områden, så att desamma ej kunde under en längre tid

med andras uteslutande af sökanden gagnlöst upptagas, än ock att staten

såsom jordegare erhölle en mot vinsten å grufbrytningen svarande ersättning,

samt att sökanden emellertid syntes böra närmare angifva

gränserna för de områden, han i sin underdåniga ansökning afsåge.

Hos Eders Kongl. Maj:t hafva derjemte underdåniga framställningar

blifvit gjorda dels den 4 december 1894 af Höganäs stenkolsboiag derom,

att Eders Kongl. Maj:t måtte, utan att fästa afseende vid förberörda

tidigare gjorda koncessionsansökning, för så lång tid och på de vilkor,

Eders Kongl. Maj:t kunde finna godt medgifva, förunna bolaget rättighet

att med andras uteslutande ensamt bearbeta de magnesitfyndigheter,

som redan vore kända eller framdeles kunde komma att anträffas å

vestra sluttningen af fjellet Tarrekaisse mellan dess toppar Slihtatjokko,

Sevvatjokko och Paturtjokko samt i sluttningen nedanför dem fram till

Tarrejokk i förenämnda kapellförsamling, dels den 22 januari 1895 af

grefve Fr. Strömfelt för Kropps aktiebolag derom, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes, med afslag å Höganäs stenkolsbolags omförmälda anhållan,

bifalla Sandebergs ansökning, dels ock den 18 februari 1895 af

geologen vid Sveriges geologiska undersökning Fr. Svenonius angående

bestämmande af godtgörelse åt honom för upptäckten af ifrågavarande

magnesitförekomster.

Sistberörda tre framställningar hafva genom nådiga remisser öfverlemnats

till kammar- och kommerskollegierna; och sedan ej mindre

aktiebolaget Bofors— Gullspång med flere aktiebolag, industriidkare och

industriela intressentskap hos Eders Kongl. Maj:t gjort framställning i

samma syfte som Kropps aktiebolag än äfven Sandeberg i en till chefen

för finansdepartementet ingifven skrift på anförda grunder förklarat sig

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

vidhålla sin koncessionsansökning och bestridt bifall till Höganäs stenkolsbolags

ansökning, hafva äfven dessa båda framställningar öfverlemnats

till kollegierna för att tagas i öfvervägande vid afgifvandet af det infordrade

underdåniga utlåtandet öfver Höganäs stenkolsbolags förevarande

ansökning.

Efter det chefen för Sveriges geologiska undersökning, af kommerskollegium

anmodad att meddela närmare upplysningar angående ifrågavarande

magnesitförekomster, i skrifvelse till kommerskollegium den

27 februari 1895, med öfverlemnande af, bland annat, ett yttrande i

ämnet af geologen Svenonius, förmält, hurusom af Svenonii berörda

yttrande framginge, att tillgångarna på magnesit kunde antagas vara

ganska stora, men att ytterligare undersökningar i fältet samt analyser

vore erforderliga, för att en säker kännedom om förekomsternas utsträckning

och beskaffenhet skulle kunna erhållas, hvilket särskildt vore af

vigt i det fall att koncession skulle komma att tilldelas båda förbemälde

koncessionssökande, har kommerskollegium anmodat Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Norrbottens län att, efter bergmästarens i norra

distriktet hörande, afgifva förnyadt yttrande i ämnet.

I de till följd häraf afgifna yttranden hafva såväl bergmästaren

som Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande förklarat, att de ansåge

Sandeberg böra erhålla företräde framför Höganäs stenkolsbolag till den

sökta koncessionen; och har dervid Eders Kongl. Mapts befallningshafvande,

som tillika öfverlemnat ett af öfversten C. O. Bergman och

filosofie doktorn Gustaf de Laval den 18 mars 1895 utfärdadt intyg att,

derest Sandeberg erhölle sökt koncession å rätt att bryta magnesit inom

Qvickjocks kapellförsamling, Bergman och de Laval ansvarade för att

nödigt kapital till fyndigheternas såväl undersökning som ock brytningfunnes

att tillgå, anfört hufvudsakligen, att det förhållande att fyndigheternas

utsträckning och beskaffenhet vore endast ofullständigt kända

syntes medföra, att någon delning mellan sökandena af det fyndighetsområde,

som kunde blifva upplåtet till undersökning och bearbetande,

svårligen torde kunna företagas; att mindre svårighet skulle möta för

fyndigheternas upplåtande till båda sökandena för gemensam bearbetning

med viss förut bestämd andel för dem hvardera i afkastningen;

att, då emellertid båda sökandena syntes afböja ett sådant sätt för frågans

lösning, hvilket för öfrigt syntes vara i och för sig mindre lämpligt,

det vore att tillse, hvilkendera af dem företräde borde lemnas att med

den andres uteslutande erhålla den sökta upplåtelsen; att i detta afseende

främsta rummet borde, enligt. Eders Kongl. Majits befallningshafvande»

uppfattning, tillerkännas den, hvars ansökning innebure största utsigt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

för att det värdefulla mineralet blefve i handeln tillgängligt och kunde

af förbrukare under sins emellan lika förhållanden åtkommas; att företrädet

härutinnan syntes tillkomma den af Sandeberg gjorda ansökningen,

understödd som den vore åt en mängd olika industriidkare i rikets skilda

delar, ett förhållande, som obestridligen gåfve stöd för den slutsatsen,

att fyndigheterna i hans hand skulle medföra det relativt största allmänna

gagn; samt att anledning särskildt syntes vara att antaga, det

företaget i fråga, derest företräde gåfves Sandeberg och de män, som

förenade sig med honom, skulle lända den för vårt land och icke minst

Norrbottens län vigtiga jernindustrien till större fördel, än om företaget

öfverlemnades till medsökanden.

Efter tagen del af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes och

bergmästarens sistberörda yttranden har Höganäs stenkolsbolag den 4

maj 1895 till Eders Kong! Maj:t inkommit med en jemväl till kollegiernas

utlåtande remitterad skrift, hvari bolaget, jemte underdåniga

erinringar med utseende å hvad ötrige vederbörande i ämnet anfört,

bland annat, förmält, att, på sätt vid den underdåniga skriften fogade

bilagor utvisade, Höganäs stenkolsbolag erbjudit de båda näst bolaget

störste inhemske fabrikanter och försäljare af eldfast gods, nemligen

Vallåkra stenkolsaktiebolag och Kropps aktiebolag, som dock numera

vore sammanslagna till ett bolag, Billesholms — Bjufs aktiebolag, rättighet

att, om Höganäs stenkolsbolag blefve koncessionsinnehafvare, af

bolaget, till brytningspriset och i samma proportion, som bolaget kunde

tillgodose egna kunder, inköpa sitt behof af magnesia hvilket förslag af

Vallåkra stenkolsaktiebolag och Kropps aktiebolag med tacksamhet antagits,

och har Höganäs stenkolsbolag förklarat, att, derest Eders Kongl. Maj:t

icke skulle finna skäligt att åt bolaget allena upplåta nyttjanderätten till

ifrågavarande fyndighet, som möjligen kunde eg a stor mägtighet och betydande

värde, bolaget, hvars afsigt aldrig varit att genom monopoliserandet

af denna naturtillgång deraf draga en oskälig vinst, dåmera intet

hade att erinra mot sådan upplåtelse åt någon annan jemte bolaget.

I eu annan jemväl den 4 maj 1895 till Eders Kongl. Maj:t ingifven

skrift hade Höganäs stenkolsbolag förklarat, att bolaget vore villigt att,

för åvägabringande af undersökning genom Sveriges geologiska undersöknings

försorg af ifrågavarande magnesitförekomster, till Eders Kongl.

Maj:ts förfogande ställa ett belopp af tvåtusen kronor. Sedan kommerskollegium

afgifvit infordradt underdånigt utlåtande i anledning af berörda

framställning och dervid till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat en

från Sandeberg den 20 maj 1895 till kollegium inkommen, till Eders

Kongl. Maj:t stäld skrift, deri Sandeberg ej mindre ytterligare bemött

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

hvad Höganäs stenkolsbolag i koncessionsärendet anfört, än äfven erbjudit

sig att, innan frågan om meddelande af koncession å ifrågavarande

magnesitförekomster blefve slutligen afgjord, under offentlig kontroll på

egen bekostnad till ett belopp, förslagsvis beräknadt till fyratusen kronor,

verkställa noggrann undersökning af magnesitens förekomst, fann Eders

Kongl. Maj:t, vid ärendets föredragning den 31 maj 1895, godt dels

bemyndiga chefen för Sveriges geologiska undersökning att gå i författning

om utförande under år 1895 af undersökning af ifrågakomna

mineralfyndigbeter för att utröna, huruvida bergarten magnesit inom dem

förekomme i fast klyft och, i sådant fall, magnesitförekomstens ungefärliga

utsträckning i fält och ungefärliga Drägtighet, samt att för sådant

ändamål använda de medel, Höganäs stenkolsbolag förklarat sig vilja

tillskjuta, Sandeberg eller annan för ämnet intresserad obetaget att inom

tid, som af bemälde chef bestämdes, hos honom anmäla, om de önskade

taga del i bekostandet af undersökningarna, i hvilket fall sålunda tillskjutna

medel jemväl finge för ändamålet användas, dels förordna, att

Höganäs stenkolsbolag, Sandeberg eller annan, som ville deltaga i bestridande

af undersökningskostnaden, skulle inom nämnda, af bemälde

chef bestämda tid till Sveriges geologiska undersökning inbetala de

belopp, med kvilka de ville bidraga, samt att Sveriges geologiska undersökning

skulle i särskild räkenskap redovisa för mottagandet och användandet

af sålunda inbetalda medel, dels ock förklara, att, derest magnesit

i brytvärd mängd anträffades och koncession att densamma bryta och

tillgodogöra blefve någon eller några beviljad, kostnaderna för omförmälda

undersökning skulle gäldas af koncessionsinnehafvaren,. i hvilket

afseende bland koncessionsvilkoren komme att intagas närmare bestämmelse,

hvadan den, som bidragit till undersökningen, men ej erhölle

koncession, skulle ega återfå hvad han för berörda ändamål tillskjutit.

I en till Eders Kongl. Maj:t stäld, den 12 september 1895 ingifven

skrift har Höganäs stenkolsbolag anhållit att derhän få ändra sin den 4

december 1894 gjorda ansökning om koncession, att området för denna

komme att innefatta äfven fjelltrakten nordost om Tarreiokk och Tarraure

mellan elfvarna Paturkårso och Nuonjesjokk, hvarjemte bolaget

anhållit att, enär bolaget hvarken önskade erhålla eller skäligen kunde

tilldelas ett så stort område som hela det af bolaget genom dessa båda

ansökningar angifna, få framdeles närmare angifva den ytvidd, bolaget

önskade till bearbetning och tillgodogörande genom koncession få sig

tillerkänd.

Hos Eders Kongl. Maj:t har vidare i en den 16 oktober 1896

ingifven skrift vice konsuln R. Asplund i Luleå i underdånighet anhållit

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

att med andras uteslutande få tillgodogöra sig ett magnesitfält, som

förefunnes i nyssnämnda Tarrekaisse fjell och hvilket, sträckte sig från

en fiskarkoja å norra sidan af Tarraure sjö och öster om »af geologer

sommaren 1895» undersökta magnesitgångar i samma fjell, med skyldighet

för sökanden att underkasta sig de föreskrifter och afgälder, som

för sådant tillgodogörande kunde bestämmas.

Sedan kammar- och kommerskollegierna genom nådig remiss fått

sig anbefaldt att gemensamt afgifva underdånigt utlåtande jemväl öfver

sistnämnda ansökning, hafva dels Asplund i ytterligare en underdånig

skrift, som likaledes genom nådig remiss öfverlemnats till kollegierna,

uppgifva, att det magnesitfält, han önskade få tillgodogöra sig, vore beläget

äfven öster om de magnesitförekomster, om hvilka såväl Sandeberg

den 10 oktober 1894 som Höganäs stenkolsbolag den 4 december samma

år gjort ansökning, dels ock Sandeberg i en till kommerskollegium den

15 december 1896 inkommen skrift bestridt, att Asplunds nyssberörda

ansökning, såsom kränkande Sandebergs eventuela rätt, finge komma

under ompröfning, innan nådigt beslut fattats med anledning af Sandebergs

koncessionsansökning, hvarjemte Sandeberg åberopat ett skriften

bilagdt, af geologen Svenonius den 14 december 1896 afgifvet intyg,

enligt hvilket den lokal för en förmodad magnesitförekomst, hvilken

åsyftades med bestämningen »sträckande sig från en fiskarkoja å norra

sidan af Tarraure sjö och öster om af geologer sommaren 1895 undersökta

magnesitgångar», folie inom gränserna för hvad man allmänt

menade med »vestra sluttningen af Tarrekaisse fjellmassiv»; varande,

på anmodan af kommerskollegium, yttranden öfver Asplunds ifrågavarande

ansökan afgifna af bergmästaren i norra distriktet och Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, hvilken senare

myndighet dervid anfört, att den trakt, som i Asplunds ansökan omförmäldes,

syntes tillhöra samma å odisponerad kronoofverloppsmark

inom Qvickjock belägna fjellkomplex, der magnesitfyndigheter påträffats,

om hvilkas tillgodogörande underdåniga framställningar tidigare gjorts

af Sandeberg med flere; att, då nödiga uppgifter saknades för ett noggrant

bestämmande af gränserna för de områden, som i de särskilda

ansökningarna afsåges, det vore outredt, huruvida ifrågavarande trakt i

dess helhet eller till någon del sammanfölle med det område, som Sandebergs

med fleres ansökningar åsyftade; att, om emellertid en tillförlitlig

utredning kunde vinnas derom, att de särskilda ansökningarna icke

kolliderade med hvarandra, jemväl nu förevarande ansökning syntes

böra vinna nådigt bifall, hvarvid dock, på sätt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

hemstält i fråga om Sandebergs ansökning, syntes

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

böra förbindas sådana vilkor och bestämmelser, som dels garanterade,

att ett verkligt grufarbete komme till stånd å ifrågavarande område

och att staten såsom jordegare erhölle en mot vinsten af graf brytningen

svarande intägt, dels ock innefattade en begränsning af områdets

utsträckning åt alla håll, på det framtida tvister mellan olika koncessionsinnehafvare

måtte, så vidt möjligt, förekommas.

På grand af det enligt förberörda nådiga beslut den 31 maj 1895

chefen för Sveriges geologiska undersökning lemnade bemyndigande och

sedan ej mindre Höganäs stenkolsbolag än äfven Sandeberg, hvar för

sig, till Sveriges geologiska undersökning för ändamålet inbetalt ettbelopp

af tvåtusen kronor, har under år 1895 undersökning af magnesittillgången

inom Tarrekaissemassivet och närmaste trakter egt rum; och

har bemälde chef med underdånig skrifvelse den 26 oktober 1896 till

Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat af karta med profiler samt flera fotografiska

afbildningar åtföljd berättelse om berörda undersökning.

I nyssnämnda berättelse, hvilken den 24 januari 1896 afgifvits åt

geologen Svenonius, som, enligt uppdrag af chefen för Sveriges geologiska

undersökning, ledt nu ifrågavarande magnesitundersökningar, omförmäles,

bland annat, att med benämningen Tarrekaisse i vidsträcktaste mening

syntes i orten afses hela den ansenliga fjellkomplex, som började strax norr

om nybygget Njunjes samt på södra och vestra sidorna begränsades af

Tarradalen, på östra och norra sidorna af Kaskajvofjellet, Rrfonasdalen och

öfre delen af den breda Kamadalen samt i nord och nordvest af fjellslätten

2 kilometer söder om sjön Puojtes och den derifrån mot Tarradalen nedrinnande

Slihtajock. Inom centraldelen af detta område, hvilket omfattade

en ytvidd af mer än 100 qvadratkilometer, reste sig många ansenliga

toppar till inemot och öfver 1,800 meters höjd öfver hafvet eller 1,200—- 1,300 meter öfver omgifvande djupaste dalbottnar, under det att talrika,

vanligen ytterst svårtillgängliga och branta dalar sträckte sig isynnerhet

mot södra sidan. Från svenska turistföreningens hydda ett stycke

ofvanför Tarraelfvens inflöde i Tarraure syntes en sådan brant dalgång

(s. k. kårso) skära sig in i närmaste del af det stora Tarrekaissemassivet,

hvilken dalgång kallades Paturkårso. Fn från denna dalgång

nedrinnande bäck utbredde sig, omedelbart sedan han framträdt

ur »kårson», öfver ett konvext »rullstensdelta», som vidgade sig qvastformigt

nedåt. Den del af Tarrekaisse, som sträckte sig från Paturkårso

ned mot Nattajokk och som i en af Svenonius afgifven underdånig

berättelse öfver en af honom år 1892 företagen resa benämndes Hildo,

syntes enligt de uppgifter, som erhållits vid nu ifrågavarande undersökningar,

egentligen böra kallas Anttiluopta (— Anders’ hylla), medan

Bill. till Iiilcsd. Prot. 18!)8. 1 Sami. 1 Afd. 2!) Iläft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kongl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 46.

namnet Hildo skulle tillhöra partiet strax sydost om Nattajokk. En

brant kårso sträckte sig emellan Anttiluopta och Hildo, och äfven i

Anttiluoptas vestra del bildade en mindre kårso en kortare inskärning,

så att man kunde särskilja ett vestra och ett östra Anttiluopta. Då

en kartläggning ej kunnat räknas ingå i planen för de ifrågavarande arbetena,

hade Svenonius sökt att genom de bifogade fotografiska afbildningarna

underlätta de uppgifna ställenas återfinnande. Det vore i Anttiluopta

och Paturkårso, som under sommaren år 1895 magnesit funnits

anstående på ganska många ställen och till ansenlig myckenhet, hvaremot

det varit från rullstensdeltat nedanför Paturkårso, som Svenonius år

1892 hemfört de första rena magnesitblocken, hvilka hållit ända till

96,8 3 procent magnesium-karhonat. Någon fast anstående bergart med

så hög magnesiahalt hade emellertid ännu icke anträffats vare sig i

Paturkårso eller Anttiluopta, hvarföre moderklyftan till åtminstone en del

af de ovanligt ymniga blocken syntes fortfarande vara förborgad och

sannolikt doldes af jordbetäckning. Å Anttiluopta förekomme vackra

magnesitfyndigheter uti två nivåer högt uppe på den branta, till

större delen af mäktigt fjellras betäckta sydvestra fjellsluttningen invid

och ofvanom den i ögonen fallande afsats, som syntes efter hela fjellsidan

och gifvit anledning till namnets senare del (hyllan). Den nedre

nivån syntes inom sydöstra delen af sjelfva hyllan samt läge omkring

275 meter öfver Tarraure, hvaremot den öfre nivån anträffades i den

branta väggen omkring 75 meter högre upp. Den nedre magnesithorisonten,

som syntes hafva blifvit i det närmaste fullständigt blottad

vid undersökningarna år 1895, hade en längd af omkring 130 meter

och under större delen af denna sträcka en medelmäktighet af 6 meter

vinkelrätt mot stupningen, som vore 18—20 grader inåt bergmassan,

dock brantare inom sydöstra delen. Karbonathorisonten inom denna

del bestode af en mängd mindre linser med föga utpregladt eller tydligen

afbrutet sammanhang. Den öfre magnesithorisonten å Anttiluopta

hade vida större utbredning och sträckte sig, om man räknade

från den mest sydöstra till den mest nordvestra förekomsten, efter fjellsidans

hela längd, eller något mer än 1 kilometer, hvilken sträcka

dock vore till större delen betäckt af mäktigt fjellras. Magnesiten

bildade här ej ett sammanhängande lager, utan ett system af linser,

hvilka blifvit delvis blottade å fyra särskilda ställen. Profilerna visade

en vexling i mäktigheten på dessa ställen mellan 6 och 12 meter,

hvarjemte äfven mindre mäktiga sträckor förekomme. Det vore för närvarande

icke möjligt att uppgifva, huru lång sträcka magnesiten

i sjelfva verket utgjorde inom denna horisont, då det med säkerhet

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

konstaterats, att afbrott funnes, ehuru blocken antydt bergartens närhet;

men såsom ett minimum kunde antagas åtminstone 300 å 400 meter,

ehuru längden sannolikt vore större. Beträffande frågan, huru den

nedra och öfra af omförmälda magnesithorisonter förhölle sig till hvarandra,

syntes det vara att antaga, att hvardera horisonten representerade

hvar sitt system af mer eller mindre linsformiga lager, som mer eller

mindre regelbundet fortsatte en längre eller kortare sträcka inåt bergmassan.

Det vore emellertid omöjligt att ens approximativt beräkna

den befintliga magnesitqvantiteten, men denna qvantitet syntes

utan fara för öfverdrift kunna uppskattas till ett eller ett par

hundratusental ton och vore möjligen mångdubbelt större, ehuru

försigtigheten bjöde att hålla sig närmare minimigränsen, så mycket

mer som verkstälda analyser gifvit vid handen, att på vissa ställen en

betydlig skrädning måste göras för att få användbar vara. Oaktadt

blocken nedanför Paturkårso vore ovanligt magnesiarika och rena samt

tillhörde en varietet, som, om den funnes i tillräckligt mäktiga lager,

sannolikt skulle kunna få både metallurgisk, kemisk-teknisk och arkitektonisk

användning, vore dock de hittills uppdagade förekomsterna i

Paturkårso hvarken i qvantitativt eller qvalitativt afseende jemförliga

med dem i Anttiluopta. 1 Paturkårso anstode karbonatet på tre

ställen. Dessa fyndigheter vore belägna, den nedersta på 127 meters

höjd öfver Tarrajokks yta, omedelbart vid bäckfåran och på ömse sidor

derom, en annan omkring 500 meter i nordost derifrån samt på 225

meters höjd öfver samma plan och den tredje fyndigheten nära bäckfåran,

blott ett tiotal meter deröfver, omkring 140 meter nordvest från

den såsom den andra i ordningen angifna fyndigheten och på en höjd

af omkring 219 meter öfver Tarraelfven Verkstälda analyser hade

ådagalagt, att de karbonatpartier, som anträffats i de mera nordvestra

dalgångarna af Tarrekaisse, icke utgjordes af verklig magnesit, enär de

icke höjde sig öfver dolomiternas sammansättning, om än rent undantagsvis

ett par fläckar kunde antagas hafva en något högre magnesiahalt.

Härjemte funnos i berättelsen angifna resultaten af verkstälda kemiska

analyser'' å en del magnesitprof från de i berättelsen omförmälda fyndställena

i Anttiluopta och Paturkårso, livilka analyser utförts af kemisten

hos Sveriges geologiska undersökning, filosofie doktorn H. Santesson.

Med förmälan att, enär de kemiska analyser, som funnes anförda

i Svenonii nyssberörda berättelse, gåfve vid handen en jemförelsevis hög

halt af jern och i syra olösliga beståndsdelar, samt anledning ingalunda

saknades att befara, det denna kunde i så väsentlig grad minska bergartens

motståndskraft mot stark hetta, att dess användbarhet vid jern
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o d6.

förädlingen inskränktes och värdet af fynden följaktligen blefve ganska

ringa, det synts icke blott önskvärdt, utan äfven nödvändigt att genom

särskilda undersökningar få utrönt eldfastheten hos så många som möjligt

bland de tillgängliga magnesitprofven, har chefen för Sveriges geologiska

undersökning i förberörda underdåniga skrifvelse den 26 oktober

1896 dels redogjort för verkstälda prof bränningar af magnesit och i

sådant afseende särskildt åberopat eu af ingeniören Gust. Ekman den

28 juli 1896 afgifven, den underdåniga skrifvelsen jemväl bilagd rapport

öfver dylika bränningar, som verkstälts i basisk martinugn vid Hallstahammars

bruk, dels förklarat sig anse det vara genom den i ämnet

åvägabragta utredningen ådagalagdt, att inom två närliggande områden

af det vidsträckta Tarrekaissemassivet funnes i fast klyft anstående magnesit;

att de ojemförligt största tillgångarna träffades på två skilda, allestädes

dolomitfria horisonter i fjellet Anttiluopta, inom den nedre med

en längduteträckning hos linserna af tillsammans 130 meter och en

medelmåttighet af 6 meter och inom den öfre, som dock till största

delen doldes af väldiga ras, med ett afstånd af något mer än 1 kilometer

mellan den längst i sydost belägna och den nordvestligaste förekomsten

och en i allmänhet mellan 12 och 6 meter vexlande mäktighet;

att fyndigheterna i och invid Paturkårso dalgång vore vida mindre

betydande samt linserna delvis i hög grad uppblandade med dolomit,

ehuru äfven ganska rena magnesitpartier der uppmärksammats; samt

att, enligt ingeniören Ekmans förberörda rapport, bland fyra prof, som

med hänsyn till motståndskraft mot den starkaste hetta hunnit underkastas

en uttömmande granskning, två befunnits erbjuda »fullgoda eldfasta

materialier för inföding af basiska martinugnsbottnar och bryggor»,

ett knappast varit tillräckligt eldfast och blott ett afgjordt underlägset

den brända magnesit, som våra jernverk importerade för de mest grannlaga

behof, dels ock slutligen anfört, bland annat, att huru vigtigt det

vore att inom Sverige ega brytvärda tillgångar af magnesit, framginge

deraf, att detta råämne, som beräknats ega ett värde af omkring 42

kronor per ton, rönte en ständigt ökad efterfrågan af jernindustriens

idkare och särskildt blifvit oumbärligt vid basiska martinugnar, samt

att . förbrukare i vårt land af magnesit och deraf framstälda produkter

hittills varit hänvisade till utlandet.

Efter det berörda berättelse öfverlemnats till kammar- och

kommerskollegierna för att tagas i öfvervägande vid afgifvande af de

infordrade underdåniga utlåtandena rörande förut omförmälda koncessionsansökningar,

har i eu den 17 februari 1897 till kommerskollegium

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

inkommen skrift Höganäs stenkolsbolag anfört, att, då enligt berättelsen

öfver magnesitundersökningarne år 1895 magnesit i brytvärd mängd

skulle anstå i fjellet Anttiluopta vid Tarrajokk nära Tarraure till en

utsträckning af omkring 1 kilometer i längd och med olika mäktighet,

bolaget, i öfverensstämmelse med sin förut i ärendet uttalade åsigt,

ansåge lämpligast, att en delning af det för magnesit kända området

skedde emellan bolaget och sökanden Sandeberg; och har bolaget föreslagit,

att gränslinien mellan de områden, som kunde komma att tilldelas

bolaget och Sandeberg, måtte bestämmas så, att sökandena finge

ungefärligen lika delar af det nu kända magnesitområdet, t. ex. vid den

mindre »kårso», som af Svenonius angåfves skilja ett norra och ett södra

Anttiluopta; anhållande bolaget, att bolaget i sådant fall måtte få sig tilldeladt

det norr om en sådan linie belägna området till den utsträckning

vidare längs Tarrajokk, som Eders Kongl. Maj:t kunde finna skäl

bestämma.

I en till kommerskollegium den 24 februari 1897 ingifven skrift

har Sandeberg afstyrkt hvad Höganäs stenkolsbolag sålunda föreslagit,

dervid Sandeberg, bland annat, dels åberopat storleken ej mindre

af de stenkolsområden, hvarå koncession enligt gällande författning

i ämnet kunde erhållas, än äfven af det område för eftersökande

och tillgodogörande af apatit, som af Eders Kongl. Maj:t blifvit åt

en enda person upplåtet, dels ock anmärkt, att uppgiften derom, att

den ena fyndigheten i Anttiluopta skulle hålla en kilometer i längd,

vore vilseledande, enär större delen af nämnda sträcka betäcktes af ras

och det följaktligen icke kunnat utrönas, huru stor del deraf vore fyndig;

och har Sandeberg anhållit, att honom måtte i nåder förunnas rätt

att, på de vilkor och för den tid Eders Kongl. Maj:t täcktes bestämma,

inom ett område af minst 16 qvadratkilom eters ytvidd — motsvarande

hvad beträffande stenkolsfyndigheter funnes i sådant hänseende genom

lag stadgadt — å de magnesitfyndiga delarne af fjellkomplexen Tarrekaisses

sydvestra sluttning, företrädesvis fjellen Anttiluopta eller Hildo

samt Paturkårso, bryta och tillgodogöra sig derstädes förekommande

tillgångar af ifrågavarande slag.

Slutligen har Ernst Schröder i Stockholm i eu till Eders Kongl.

Maj:t den 27 februari 1897 ingifven skrift gjort underdånig framställning

af lika lydelse med Asplunds först omförmälda; och har, sedan

Eders Kongl. Maj:t genom nådig remiss anbefalt kammar- och

kommerskollegierna att afgifva underdånigt utlåtande öfver Schröders berörda

framställning, kommerskollegium inhemtat yttranden från vederbörande

bergmästare och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, der
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

vid anförts: af bergmästaren, bland annat, att, då Schröder med sin ansökning

afsåge samma område som Asplund och då delning af området

ej kunde tänkas ega rum, bergmästaren funne Schröders ansökning

böra lemnas utan afseende, samt af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

att, derest Schröder icke afsåge . samma område som Asplund,

hvilken fråga Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke kunde afgöra,

Schröders ansökning borde bifallas, men att, derest området i fråga

icke kunde af särskilda koncessionshafvare vid sidan af hvarandra bearbetas,

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande på af bergmästaren

anförda skäl funne Schröders ansökning icke vara förtjent af nådigt bifall.

I underdånigt utlåtande af den 7 maj 1897 hafva kammar- och

kommerskollegierna, med förklarande att kollegierna funnit samtliga

förenämnda ansökningar och framställningar lämpligen böra i ett sammanhang

behandlas, anfört följande. Det mineral, magnesit, som nu

anträffats inom Norrbottens läns fjelltrakter och hvars tillgodogörande

åsyftades med föreliggande ansökningar, hade jemväl inom vårt land

redan vunnit och kunde antagas alltjemt komma att vinna utvidgad

användning inom den metallurgiska industrien och fabrikationen af eldfast

material. Detta mineral vore således af stor betydelse för flere af

Sveriges vigtigaste industrigrenar, men hvad af detsamma inom vårt

land förbrukades hade uteslutande importerats från utlandet. Det kunde

alltså med fog anses vara för det allmänna af vigt, att förberörda, å

kronans mark befintliga fyndigheter i praktiskt syfte närmare undersöktes

och, derest de visade sig arbetsvärda, blefve tillgodogjorda. Vissa

undersökningar af fyndigheterna hade visserligen egt rum, och genom

dem syntes kunna anses ådagalagdt, att magnesit förekomme åtminstone

inom vissa af ofvanberörda områden i sådan utsträckning, att förhoppning

funnes, det en ekonomiskt fruktbärande industri kunde å fyndigheterna

grundas. Men innan arbetet för fyndigheternas brytning i stort

påbörjades och ett deraf betingadt betydande kapitalutlägg gjordes, måste

magnesittillgångarnes värde vida mera utredas, än som hittills kunnat

ske. Bäst och ändamålsenligast syntes emellertid vara, att bestyret

med dessa mera omfattande undersökningar samt sjelfva tillgodogörandet

derefter af magnesiten öfverlemnades åt den enskilda företagsamheten,

dock alltid mot någon lämplig ersättning åt kronan såsom egare

till den mark, hvarå fyndigheterna vore belägna.

Några allmänna stadganden rörande sättet och formen för med
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Mnj:ts IS ad. Proposition N:o 46.

delande åt enskilde af rätt att med andras uteslutande å kronomark

eftersöka och bearbeta icke inmutningsbara mineraliska ämnen, utom

stenkol, funnes icke, men vid ett särskildt tillfälle hade i berörda hänseende

meddelats bestämmelser, som, enligt kollegiernas åsigt, i förevarande

fall kunde vara i sina allmänna hufvuddrag tillämpliga.

Sedan nemligen bergsingeniören Hans von Post hos Eders Kongl.

Maj:t i underdånighet anhållit om rätt dels att under tre år eftersöka

apatitfyndigheter å vissa bergshöjder, belägna i Gellivare socken af

Norrbottens län, dels att, derest brytvärda fyndigheter anträffades, få

bearbeta och tillgodogöra sig fyndigheterna, dels ock att få använda

i närheten belägna, af staten obegagnade vattenfall samt erforderlig mark

till plats för verkstäder, arbetarebostäder, vägar och kraftledningar, aflät,

Eders Kongl. Maj:t, efter det vederbörande myndigheter blifvit i ärendet

hörda, dervid kommerskollegium afgifvit förslag till grunder för en

uppgörelse med von Post, nådig proposition till 1893 års Riksdag med

begäran om generelt bemyndigande att bevilja dylika upplåtelser å

kronomark.

I underdånig skrifvelse den 2 maj 1893 anmälde Riksdagen, att

Riksdagen på det sätt bifallit Eders Kongl. Maj:ts berörda framställning,

att Riksdagen för tiden intill nästa lagtima riksdag medgåfve Eders

Kongl. Maj:t rätt att dels åt svenske män bevilja tillstånd att, mot den

årliga afgäld och under de vilkor i öfrigt, Eders Kongl. Maj:t bestämde,

å kronojord inom visst å marken utstakadt område under en tid af högst

trettio år med andras uteslutande med arbete belägga och sig tillgodogöra

anträffade apatitfyndigheter, med rätt för koncessionsinnehafvaren

att, derest vid upplåtelsetidens utgång dylik upplåtelse fortfarande medgåfves

af Riksdagen, ega företrädesrätt till öfverenskommelse om fortsatt

arbete med apatitens tillgodogörande på de vilkor, Eders Kongl. Maj:t

då på grund af sig företeende omständigheter kunde finna godt bestämma,

dels åt sådan koncessionsinnehafvare för den tid, hvarunder koncessionen

beviljats, till drifkraft för bearbetande af apatitfyndigheterna jemte dermed

i sammanhang stående anläggningar upplåta i närheten af fyndställe

belägna, af staten obegagnade vattenfall jemte erforderlig mark

för vägar, för anläggning af verkstäder och arbetarebostäder samt för

kraftledning, med skyldighet för koncessionsinnehafvaren att för sålunda

åt honom upplåtna förmåner gälda visst årligt arrende, som skulle bestämmas

genom särskild uppskattning före upplåtelsens medgifvande.

På framställning af Eders Kongl. Maj:t gaf derefter 1894 års Riksdag

enahanda bemyndigande för tiden intill derpå följande lagtima

riksdag.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd Proposition N:o 46.

Enligt nådigt bref till kammar- och kommerskollegierna den 19

maj 1893 angående upplåtelse af rätt till bearbetande af apatitförekomster

bemyndigade Eders Kongl. Maj:t kollegierna att — med iakttagande

af de i Riksdagens berörda skrifvelse innefattade bestämmelser

och i hufvudsaklig öfverensstämmelse i öfrigt med de af kommerskollegium

föreslagna grunder, med tillägg derjemte att sökanden skulle vara

skyldig . att utan vidare rätt till godtgörelse från kronans sida underkasta

sig möjligen blifvande ändringar i gällande gruflagstiftning —

med von Post uppgöra förslag till aftal i ämnet, hvilket aftal skulle

underställas Eders Kongl. Maj:ts pröfning och godkännande; och har

sådant aftal sedermera bhfvit med von Post afslutadt.

Kollegierna hemstälde nu, att, beträffande upplåtelse af rätt till

bearbetande af å kronomark anträffade magnesitförekomster, Eders Kongl.

Magt täcktes till Riksdagen gorå framställning om enahanda bemyndigande

som det nyss omförmälda i fråga om apatitfyndigheter, dervid

kollegierna särskilt erinrade, att visserligen icke någon af sökandena

begärt plats för byggnader,, vägar, kraftledningar m. m. eller rätt att

nyttja af staten obegagnade, i närheten af fyndställe belägna vattenfall,

men att, i betraktande af de langa afstånden från magnesit fyndigheterna

till bebodda orter och kommunikationsleder, behof äfven af berörda förmåner

uppenbarligen måste göra sig gällande.

Vidkommande derefter frågan, åt hvilken eller hvilka af nu ifrågavarande

sökande tillstånd att eftersöka och tillgodogöra sig magnesitfyndigheterna

borde lemnas, så enär beträffande sökandena Asplund och

Schröder det syntes osäkert, huruvida de med sina ansökningar åsyftat

samma område som Sandeberg och Höganäs stenkolsbolag eller tilläfventyrs

något annat, samt det icke vore visadt, att nödiga medel till

företagets genomförande stode vare sig Asplund eller Schröder till buds

och ingendera af dem bidragit till de undersökningar, som år 1895 genom

Sveriges geologiska undersöknings försorg egt rum å fyndigheterna

i fråga, ansåge kollegierna dessa båda ansökningar icke förtjena afseende.

Hvad derefter beträffade de af Sandeberg och af Plöganäs

stenkolsbolag gjorda framställningarna, syntes desamma, i öfverensstämmelse

med hvad angående koncessioner att eftersöka och bearbeta

stenkolsfyndigheter vore stadgadt, böra oberoende af tiden, då de inkommit,

bedömas ur synpunkten af företagets gagn för orten och det

allmänna.

Af hvad i ärendet förekommit eller eljest vore kändt kunde antagas,

att nödiga tillgångar för företagets genomförande stode båda

dessa sökande, hvar för sig, till buds, och att arbetet kunde af hvar

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 46.

och en af dem ändamålsenligt utföras. Hvad som anförts derom att

meddelandet af det sökta tillståndet åt Höganäs stenkolsbolag skulle

medföra ett monopoliserande af magnesittillgången, hvilket ej skulle

varda fallet, om Sandeberg hugnades med tillståndet, syntes icke heller

kunna tillmätas någon betydelse. Ur nyssberörda synpunkt syntes någon

skilnad mellan desse sökande således icke kunna göras.

Det hade vidare ifrågasatts, att de områden, der magnesit nu anträffats,

skulle delas mellan sistnämnda båda sökande. Höganäs stenkolsbolag

hade i sådant afseende afgifvit förslag, på hvilket Sandeberg

emellertid förklarat sig icke vilja ingå.

Sökandena hade således icke kunnat enas om en delning af de

kända magnesitområdena. Med den ofullständiga kännedom, man ännu

egde om dessa områden, syntes det också svårt att bestämma, huru delningen

skulle åvägabringas. För så vidt kändt vore, hade fyndigheterna

icke heller sådan utsträckning, att en delning deraf betingades, hvartill

komme, att en delning antagligen skulle medföra stridigheter af flera

slag mellan de särskilda koncessionsinnehafvarne äfvensom andra olägenheter.

Kollegierna kunde derföre icke tillstyrka delning af nu ifrågavarande

områden mellan de sökande.

Vid sådant förhållande syntes uppgiften att bestämma, åt hvilken

af sist omförmälda båda sökande företräde till koncessionens erhållande

borde lemnas, lättast kunna lösas i'' samband med bestämmandet af den

afgäld, som skulle af en blifvande koncessionsinnehafvare för koncessionen

erläggas, ett bestämmande, som ur det allmännas synpunkt vore

af ganska stor vigt, men i förevarande fall vore förenad! med rätt stora

svårigheter.

Då fråga förevar om tillstånd till apatitbrytning, hade man vid

afgäldens bestämmande att utgå från erfarenhet i sådant afseende från

Norge. De platser, der apatiten skulle brytas, voro belägna i närheten

af en statens jernvägsstation, dit transporten icke kunde varda synnerligen

betungande. Apatitens värde var då också mycket högre än

magnesitens nu samt en betalningsskala efter procenthalten fosforsyra i

apatiten känd. Fn afgäld kunde alltså i dåvarande fall utan alltför

stor svårighet bestämmas.

Afgälden borde naturligtvis sättas så, att å ena sidan företaget

icke för mycket försvårades eller omöjliggjordes och å den andra sidan

kronan finge skälig ersättning för upplåtelsen af fyndigheterna. Man

måste alltså vid afgäldens bestämmande taga i beräkning å ena sidan

brytningskostnader, transportkostnader och ränta å det för företaget i

Bih. till Piksd. Prof. 1868. 1 Sond. 1 Afd. 26 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 46.

(ifrigt erforderliga kapital samt, å den andra, magnesitens värde, som

åter vore beroende af dess från den kemiska sammansättningen härflytande

eldhärdighet.

Enligt hvad kollegierna inhemta!, kunde i Göteborg rå magnesit

antagas kosta omkring 42 kronor per ton och bränd sådan omkring 09

kronor per ton utom emballage.

De kostnader, beredandet af ntfraktsvägar för den lappländska

magnesiten knnde betinga, likasom kostnaderna för densammas brytning

och transport till hamn eller järnvägsstation kunde omöjligt af

kollegierna beräknas. Det kortaste afstånd från fyndställena till trafikled

vore, enligt hvad Svenonius upplyst, 5,7 mil, nemligen till Furulund

vid Sulitelma i Norge. På svenska sidan vore kortaste afståndet till

trafikled, nemligen till Lule eif vid Storbacken, 19 mil, deraf dock 12 mil

sjöar. Af sökandena borde deremot en beräkning af kostnaderna för

såväl det ena som det andra kunna verkställas, och syntes det äfven

böra tillkomma dem att utföra en sådan.

Med hänsyn till det sålunda anförda syntes det kollegierna lämpligt,

att tillfälle lemnades såväl Sandeberg som Höganäs stenkolsbolag

att inom viss tidrymd, som dock borde utsträckas så, att de kunde hinna

verkställa sina beräkningar och derför erforderliga undersökningar, till

kommerskollegium inkomma med förseglade anbud å den årliga afgäld

per ton bruten och från brytningsplatsen bortförd magnesit, som hvardera

sökanden ansåge sig kunna betala.

Frågan om hvilkendera af sökandena borde erhålla företräde till

undfående af det sökta tillståndet eller koncessionen syntes derefter

böra afgöras på grund af anbuden, hvilka dock i hvarje fall borde underställas

Eders Kongl. Maj:ts pröfning.

På grund af hvad sålunda anförts, hemstälde kollegierna, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes förklara:

att sökandena Sandeberg och Höganäs stenkolsbolag skulle ega

att till kommerskollegium inom viss af Eders Kongl. Maj:t bestämd tid

ingifva försegladt anbud å den årliga afgäld, hvardera sökanden vore

villig betala per ton bruten och skrädd magnesit; och borde afgifvet

anbud sedermera af kommerskollegium med eget utlåtande till Eders

Kongl. Maj:t öfverlemnas;

att, derest Eders Kongl Maj:t funne sig kunna godkänna något af

anbuden, den, som afgifvit detsamma, skulle erhålla tillstånd (koncession)

för sig, sina rättsinnehafvare, så vida de vore svenska undersåtar,

och de svenske män, med hvilka han ville sig förena, att å de platser,

som, enligt berörda af geologen "Svenonius lemnade redogörelse

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Isiåcl. Proposition N:o 46.

för undersökningarna år 1895, benämndes Anttiluopta cell Paturkårso,

med andras uteslutande eftersöka magnesitfyndigheter och derefter tillgodogöra

sig tilläfventyrs anträffade sådana fyndigheter;

att tillståndet till försöksarbetet skulle afse en tid af tre år (försöksperioden),

räknadt från och med året efter det, då koncessionen beviljats;
att

arbetet imder försöksperioden skulle bedrifvas i sådan omfattning,

att på detsamma årligen nedlades i arfvoden och arbetskostnader

eu summa ej understigande 4,000 kronor;

att koncessionsinnehafvaren skulle vara skyldig att årligen före

den 1 mars hos Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens

län redovisa och styrka, att minst sagda summa under föregående år

för ändamålet användts;

att, derest brytvärda fyndigheter anträffades, koncessionsinnehafvaren

skulle vara skyldig att derom göra anmälan hos Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Norrbottens län;

att tillståndet att med arbete belägga och sig tillgodogöra under

försöksperioden anträffade magnesitfyndigheter skulle gälla under eu tid

af trettio år (arbetsperioden), räknadt från försöksperiodens slut, och

omfatta vissa bestämda områden, som på koncessionsinnehafvarens bekostnad,

i närvaro af bergsstatstjensteman såsom kronoombud, å marken

utstakades af dertill af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet

förordnad landtmätare och dervid afpassades till utsträckning efter fyndigheternas

läge i förhållande till hvarandra och till storleken af arbetet

och dertill hörande inrättningars behof; och borde dessa områden å

karta inläggas ;

att, jemlikt föreskrift i förberörda nådiga bref den 31 maj

1895, den, som erhölle koncessionen, skulle vara skyldig att åt sökande,

hvars anbud icke antagits, återgälda det penningebelopp, den

senare, på grund af sagda nådiga bref, till Sveriges geologiska undersökning

inbetalt såsom bidrag till de år 1895 verkstälda undersökningarna

af fyndigheterna i fråga;

att de kostnader, som för vinnande af lämplig kontroll å mängden

bruten och skrädd magnesit samt å den deraf beroende afgälden möjligen

erfordrades, skulle af koncessionsinnehafvaren gäldas; samt

att aftal skulle med den, som erhölle ifrågavarande koncession,

upprättas i hufvudsaklig öfverensstämmelse i öfrigt med det aftal, som

den 30 juni 1893 upprättats mellan Eders Kongl. Maj:t och kronan, å

ena, samt bergsingeniören Hans von Post, å andra sidan, angående

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

upplåtelse af rätt till bearbetande af apatitförekomster inom vissa områden

i Gellivare socken af Norrbottens län.

Beträffande den af geologen Svenonius gjorda framställning, att i

ett blifvande aftal med konceseionsinnehafvare måtte intagas bestämmelse

om godtgörelse åt Svenonius för upptäckten af ifrågavarande magnesitförekomster,

funne kollegierna densamma vara af beskaffenhet att icke

böra vinna afseende.

I anledning af hvad kollegierna i bei''örda underdåniga utlåtande

anfört hafva såväl Sandeberg som Asplund och Schröder till Eders Kongl.

Maj:t inkommit med underdåniga påminnelser, dervid Sandeberg, bland

annat, framhållit de dryga kostnader och svårigheter i öfrigt, som, derest

tillstånd till bearbetande af magnesitfyndigheter gjordes till föremål för

täflan mellan flere spekulanter, komme att förorsakas desse i och för de

undersökningar på stället, som af dem måste före anbudets afgifvande

verkställas.

Slutligen har domänstyrelsen afgifvit infordradt underdånigt utlåtande

af den 6 december 1897, deri styrelsen anfört, att de i fråga

varande fjelltrakterna, hvilka, enligt hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

upplyst, vore belägna inom odisponerad öfverloppsmark, vore

med hänsyn till vegetationen att hänföra, hvad deras högre delar beträffade,

till fjellregionen och i fråga om deras lägre delar till björkregionen,

men läge till hela sin omfattning ofvanför barrskogsregionen;

och har styrelsen, enär tillgodogörande af anträffade magnesitfyndigheter

och upplåtelse för sådant ändamål af visst land- och vattenområde i

dessa trakter icke berörde något statens skogsintresse, förklarat sig från

nämnda synpunkt icke hafva något att erinra mot sådan upplåtelse.

Magnesitens betydelse för den inhemska industrien har af kollegierna

redan framhållits, och de undersökningar, som, enligt hvad jag

förut nämnt, blifvit verkstälda, hafva gifvit till resultat, att åtminstone

inom vissa af ofvan omförmälda områden magnesit förekommer i afsevärd

utsträckning. Vid sådant förhållande kan jag icke finna annat, än att

det äfven från statens synpunkt måste vara i hög grad önskvärdt, att

ytterligare undersökningar rörande förefintligheten af detta mineral måtte

komma till stånd; och anser jag, i likhet med kollegierna, att dessa

förberedande undersökningar äfvensom tillgodogörandet af de maguesitfyndigheter,

som dervid kunna anträffas, böra öfverlemnas åt den enskilda

företagsamheten.

Vid föredragning den 17 februari 1893 af frågan om upplåtande

af rätt till bearbetande af apatitförekomster erinrade dåvarande departe
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 46.

mentschefen, hurusom för att den enskilda företagsamheten skulle kunna

intresseras för fortsatta apatitundersökningar borde tillses, att den, som

ville å kronojord bearbeta dylika fyndigheter, erhölle rättighet dertill

under sådana vilkor, att företaget för honom erbjöde utsigt till ekonomisk

fördel, men att dervid äfven måste tillses, att staten för de upplåtna

rättigheterna erhölle skälig godtgörelse. Med hänsyn härtill borde alltså

medgifvas, att enskilda personer kunde undfå dels rätt att med andras

uteslutande under viss tid (försöksperioden) inom vissa större områden

eftersöka eller låta eftersöka apatitfyndigheter, dels rätt att under viss

längre tid (arbetsperioden) inom bestämda, noggrant utstakade områden

med andras uteslutande med arbete belägga och sig tillgodogöra anträffade

apatitfyndigheter, dels rätt att disponera ej mindre erforderligt

område af kronans mark för uppförande derå af verkstäder och arbetarebostäder,

för vägar m. in., än äfven behöflig vattenkraft, der tillgång

till sådan funnes, dels ock slutligen öfverlåtelse på sig af den kronan i

egenskap af jordegare enligt § 8 i gällande grufvestadga tillkommande rätt

till apatit inom tilläfventyrs inmutade områden och utlagda utmål inom

de anvisade apatitarbetsfälten, och borde kronan till gengäld för dessa

medgifvanden betinga sig, att under försöksperioden arbete till visst

värde årligen nedlades å företaget samt att under arbetsperioden erlades

dels afgäld för bruten apatit, dels ock årligt arrende för upplåten mark

och vattenkraft.

Hvad dåvarande departementschefen sålunda anfört eger i allo sin

tillämpning äfven på den nu föreliggande frågan om upplåtande åt

enskilde af rätt att med andras uteslutande å kronomark eftersöka och

bearbeta magnesit.

Såsom af det förut anförda framgår, föreligga nu åtskilliga ansökningar

om tillstånd att å vissa områden i Norrbottens län bearbeta magnesitfyndigheter.

Af dessa ansökningar hafva kollegierna ansett endast de

af Sandeberg och Höganäs stenkolsbolag gjorda böra vinna afseende,

och hafva kollegierna afgifvit förslag till de vilkor, under hvilka enligt

kollegiernas mening koncession borde åt endera åt dem beviljas.

Beträffande de af kollegierna föreslagna koncessionsvilkoren anser

jag mig redan nu böra anföra, att sagda vilkor, som i hufvudsak äro

affattade i öfverensstämmelse med de vilkor, som af Eders Kongl. Maj:t

föreskrifvits för upplåtelse af rätt till bearbetande af apatitfyndigheter,

synas mig böra vinna godkännande.

Hvad deremot angår frågan, åt hvilken eller hvilka tillstånd till

magnesit fyndigheters eftersökande och bearbetande vare sig å hela det

nu ifrågavarande området eller, om en delning af detsamma befinnes

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Nio 46.

lämpligen kunna ega rum, å vissa delar deraf må böra lemnas, anser

jag mig likaledes redan nu böra nämna, att jag icke delar kollegiernas

åsigt derom, att möjiighet att erhålla sådant tillstånd bör stå öppet

endast för Sandeberg och Höganäs stenkolsbolag, utan synes mig lämpligast

och för kronan fördelaktigast vara, att, sedan afgjordt blifvit, att

tillstånd till magnesitfyndigheters eftersökande och bearbetande å kronojord

kommer att meddelas, tillståndets erhållande göres till föremål för

täflan mellan alla dem, som då kunna finnas vara hågade att komma i

åtnjutande åt detsamma. Naturligen måste i så fall en viss tid bestämmas,

inom hvilken ansökningarne böra vara ingifna, och med afseende

å de vidlyftiga och säkerligen ganska tidsödande beräkningar,

vederbörande spekulanter torde finna nödigt verkställa, innan de afgifva

sina anbud, måste denna tid bestämmas temligen rundlig. Såsom vilkor

för att en ingifven ansökning skall kunna komma under pröfning torde

vidare böra uppställas, att sökanden visar sig förfoga öfver tillräckliga

medel, för att arbetets utförande i hans hand skall kunna anses betryggadt.

Anmäla sig flera sökande, hvilka fullgjort nämnda och i öfrigt föreskrifna

vilkor, synes mig den böra ega företräde, som erbjuder sig att

betala kronan den största årliga afgälden.

De områden, å hvilka nu blifvit ifrågasatt att upplåta tillstånd till

magnesitfyndigheters eftersökande och bearbetande, tillhöra kronan.

Ehuru Eders Kongl. Maj:t lärer vara oförhindrad att medgifva anställandet

af försöksarbeten efter magnesit å dylik mark, är det icke

med gällande grunder för förvaltningen af kronans fasta egendom förenligt

att för bearbetning af magnesitfyndigheter medgifva koncession,

innefattande upplåtelse afjord eller vattenkraft å kronans mark. Då Riksdagens

medgifvande härtill sålunda lärer böra inhemtas, torde Eders Kongl.

Maj:t finna lämpligt att, liksom då fråga var om upplåtelse af jord och

vattenkraft å viss kronomark i och för bearbetning af apatitfyndigheter,

icke inskränka det äskade medgifvandet endast till nu föreliggande

tall, utan af Riksdagen begära ett generelt bemyndigande att bevilja

dylika upplåtelser å kronomark.

Uppenbart är, att de närmare vilkor, under hvilka koncession till

magnesitbrytning bör beviljas, måste lämpas efter i hvarje särskildt fall

förekommande omständigheter.

Beträffande den af geologen Svenonius gjorda ansökning om beredande

åt honom af godtgörelse för upptäckten af ifrågavarande magnesitförekomster

anser jag i likhet med kollegierna densamma icke böra till

vidare åtgärd föranleda.

Åberopande hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet,

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 46.

att Eders Kongl. Maj:t ville i nådig proposition föreslå Riksdagen att

för tiden intill nästa lagtima riksdag medgifva, att Eders Kongl. Maj:t

må eg a

dels åt svenske män bevilja tillstånd att mot den årliga afgäld

och under de vilkor i öfrigt, Eders Kongl. Maj:t bestämmer, å kronojord

inom visst å marken utstakadt område under en tid af högst

trettio år med andras uteslutande med arbete belägga och sig tillgodogöra

anträffade magnesitfyndigheter, med rätt för koncessionsinnehafvare

att, derest vid upplåtelsetidens utgång dylik upplåtelse fortfarande varder

af Riksdagen medgifven, ega företrädesrätt till öfverenskommelse om

fortsatt arbete med magnesitens tillgodogörande på de vilkor, Eders

Kongl. Maj:t då på grund af sig företeende omständigheter kan finna

godt bestämma,

dels och åt sådan koncessionsinnehafvare för den tid, hvarunder

koncessionen beviljats, till drifkraft för bearbetande af magnesitfyndigheter

jemte dermed i sammanhang stående anläggningar upplåta i närheten

af fyndställe belägna, af staten obegagnade vattenfall jemte

erforderlig mark för vägar, för anläggning af verkstäder och arbetarebostäder

samt för kraftledning, med skyldighet för koncessionsinnehafvaren

att för sålunda åt honom upplåtna förmåner gälda visst årligt arrende,

som bestämmes genom särskild uppskattning före upplåtelsens medgifvande.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

yttrat och hemstält, deruti statsrådets öfriga ledamöter

instämde, behagade Hans Maj:t Konungen gilla och

bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen

aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll

utvisar.

Ex protocollo:

Hugo Malm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.